Betänkande angående organisationen av försöksverksamheten på jordbrukets område

National Library of Sweden

Denna bok digitaliserades på Kungl. biblioteket år 2012

o

STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1947:42 JORDBRUKSDEPARTEMENTET

BETÄNKANDE angående

ORGANISATIONEN AV FÖRSÖKSVERKSAMHETEN PÅ JORDBRUKETS OMRÅDE avgivet 1945 års

av

jordbruksförsöksutredning

S T O C K H O L M 1 9

Statens offentliga utredningar 1947 Kronologisk

1. Kollektiv tvätt. B e t ä n k a n d e m e d förslag a t t u n d e r lätta husiållens tvättarbete. Haeggström. xv. 284 s. S. 2. B e t ä n k a i d e a n g å e n d e fiskerinäringens efterkrigsproblem samt d e n prisreglerande verksamheten på fiskets o n r å d e . Antonsons, Göteborg. 325 s. J o . 3. Elkraftillredningens redogörelse n r 1. Redogörelse för detaS distributörerna samt deras råkraftkostnad e r och priser vid distribution av elektrisk kraft. Inledande översikt. S v . Tryckeri AB. 84 s. K. 4. B e t ä n k a i d e m e d förslag till standardtariffer för detalj dis ribution a v elektrisk kraft. Haeggström. 126 s. K. 5. 1944 å r s nilitärsjukvårdskommittés betänkande. Del 2. B e c k n a n . 170 s. F ö . 6. B e t ä n k a i d e m e d förslag till geofysiskt observator i u m i Kiruna m . m . I d u n . 64 s. K. 7. B e t ä n k a i d e m e d förslag angående lantmäteripersonalens organisation samt avlöningsförhållanden m . m . Marcis. 132 s. J o . 8. B e t ä n k a i d e m e d förslag angående fiskets administration m . m . Kinlström. 155 s. J o . 9. Betänkaide o m tandläkarutbildningens ordnande m . m . l e l 3. Tandläkarinstitutens organisation m . m . Becknan. 166 s. E. 10. Betänkande m e d förslag rörande civilförsvarets o r ganisation m . m . Beckman. 262 s. S. 11. 1940 års skolutrednings betänkanden och u t r e d ningar. 8. Utredning och förslag rörande vissa socialpecagogiska anordningar inom skolväsendet. I d u n . 14} s. E. 12. Ungdomms fritidsverksamhet. Ungdomsvårdskommitténs betänkande del 4. V. Petterson. 392 s. J u . 13. B e t ä n k a i d e m e d utredning rörande riksräkenskaps verkets jrganisation. Marcus. 114 s. F i . 14. Handeln m e d olja. Betänkande m e d förslag avgivet av oljeuxedningen 1945. Haeggström. 343 s. 4 pl. F o . 15. 1941 års lärarlönesakkunniga. Betänkande m e d förslag till lönereglering för övningslärare. Sv. T r y c k e r i AB 370 s. F i . 16. Förslag till konvention mellan Sverige, D a n m a r k och Norge om e r k ä n n a n d e och verkställighet av domar i brottmål m . m . Norstedt. 24 s. J u . 17. Stöd åt utvecklingshämmad ungdom. Ungdomsvårdskonmitténs b e t ä n k a n d e del. 5. V. Petterson. 144 s. J i . . M m 18. K o m m i t é n s för partiellt arbetsföra betankande. 2. Förslag angående yrkesvägledning och yrkesutbildning för partiellt arbetsföra m . m . Katalog och Tidskrifstryck. 324 s. S. 19. Kompetinsfordringar för statliga, vissa halvstatliga och k o n m u n a l a tjänster samt sådana yrken och befattningar, för vilkas utövande kräves a v statlig myndiglet utfärdad behörighetsförklaring eller l e gitimatbn. V. Petterson. 288 s. S. 20. Elkraf Utredningens redogörelse n r 2: 15. Redogörelse för detalj distributörerna samt deras r å kraftko.-tnader och priser vid distribution av elektrisk krift. Älvsborgs l ä n . Beckman. 48 s. K. 21. Socialvö-dskommitténs betänkande. 15. Utredning och fönlag angående särskilda barnbidrag och b i dragsföskott m . m . V. Petterson. 114 s. S.

f ö r t e c k n i n g

22. B e t ä n k a n d e m e d förslag till ä n d r a d lagstiftniri angående h a n d e l m e d skrot, l u m p och begagna gods. S v . T r y c k e r i A B . 125 s. H. 23. 1945 å r s l ö n e k o m m i t t é . 2. B e t ä n k a n d e m e d förslå till statens a l l m ä n n a avlöningsreglemente m . n Marcus. 289 s. F i . 24. B e t ä n k a n d e r ö r a n d e e t t centralt arbetsmarknad] organ. Norstedt. 220 s. S. 25. 1945 å r s a k a d e m i k e r u t r e d n i n g . Norstedt. 61 s. E. 26. S l u t b e t ä n k a n d e avgivet a v bostadssociala utred ningen. D e l 2. Saneringen a v stadssamhällena bebyggelse. Organisationen a v l å n e - och bidraga v e r k s a m h e t e n för bostadsändamål. Idun. 598 s. i 27. B e t ä n k a n d e m e d förslag till ä n d r a d ordning be träffande vissa helgdagar. Katalog och Tidskrifts tryck. 75 s. E. 28. S t u v e r i v e r k s a m h e t e n i svenska h a m n a r . Haegg ström. 110 s. H. 29. Välfärdsanordningar för sjöfolk i h a m n . Haegt. ström. 118 s. H. 30. B e t ä n k a n d e m e d förslag till lag o m regionkommd ner m . m . Beckman. 214 s. S. 31. B e t ä n k a n d e m e d förslag a n g å e n d e utbildning a befäl för handelsflottan m . m . I d u n . 264 s. H. 32. Utredning m e d s y n p u n k t e r p å sågverksdriften I Norrland o c h förslag angående inrättande a v a central sågverksskola. V. Petterson. 150 s. 1 k a r u Jo. 33. Redogörelse i s a m m a n d r a g för u t r e d n i n g rörand planering a v j o r d b r u k e t och skogsbruket i Nedei torneå k o m m u n . V. Petterson. 177 s. 6 pl. 1 karta. J 34. 1940 å r s skolutrednings b e t ä n k a n d e n och utred ningar. 9. Gymnasiet. I d u n . 622 s. E. 35. Elkraftutredningens redogörelse n r 2: 12. Redd görelse för detalj distributörerna samt deras ri kraftkostnader och priser vid distribution av elek risk kraft. Malmöhus l ä n . Beckman. 43 s. K. 36. Vid a n d r a riksskogstaxeringen av Norrland år< 193g—42 använd metodik och h ä r o m v u n n a e farenheter. Redogörelse avgiven av 1937 å r s r i k skogstaxeringsnämnd. V. Petterson. 205 s. J o . 37. 1945 å r s skogshärbärgesutrednings betänkand Del 1. Utredning r ö r a n d e bostads- och levnad förhållandena p å heminansskogarna med förslag ti åtgärder för bostadsbeståndets komplettering o< förbättrande. I d u n . 301 s. S. 38. Lagberedningens förslag till jordabalk. 1. Norstec 313 s. J u . 39. Supplement n r 7 till Sveriges familjenamn 192 Statens Reproduktionsanstalt. 112 s. J u . 40. Elkraftutredningens redogörelse n r 2: 11. Redi görelse för detalj distributörerna samt deras r, kraftkostnader och priser vid distribution a v elek risk kraft. Kristianstads län. Beckman. 40 s. K. 41. Statsmakterna och folkhushållningen u n d e r d e n t följd a v stormaktskriget 1939 inträdda krisen. Del Tiden j u l i 1945—juni 1946. I d u n . 449 s. F o . 42. B e t ä n k a n d e angående organisationen a v försök v e r k s a m h e t e n på j o r d b r u k e t s område. Katalog o< Tidskriftstryck. 252 s. J o .

Anm. 0m särskild t r y c k o r t ej angives. ä r t r y c k o r t e n Stockholm. Bokstäverna m e d fetstil utgöra begynnels bokstäverni till d e t departement, under vilket u t r e d n i n g e n avgivits, t. ex. E. = ecklesiastikdepartementet. J o . j ordbruksdipartementet.

STATENS O F F E N T L I G A U T R E D N I N G A R

1947:42

JORDBRUKSDEPARTEMENTET

BETÄNKANDE angående

ORGANISATIONEN AV FÖRSÖKSVERKSAMHETEN PÅ JORDRRUKETS OMRÅDE avgivet 1945

års

av

jordbruksförsöksutredning

STOCKHOLM KATALOG- OCH

•<

194 7

TIDSKRIFTSTRYCK 703240

'•'•-/

m

INNEHÅLLSFÖRTECKNING. Sid. Skrivelse till Herr Statsrådet mentet

och Chefen för Kungl.

Jordbruksdeparte5

Kap.

1. Utredningsuppdraget

7 Kap.

2. Kortfattad historik över jordbruksförsöksverksamhetens utveckling i vårt land

3. Organisation och arbetsuppgifter forsknings- och försöksorganen

16 Kap. Kap.

Kap. Kap.

m. m. för de viktigaste

4. Olika slag av försöksverksamhet, frågan om dubbelarbete samt vissa andra frågor, som beröra förhållandet mellan de olika försöksinstitutionerna

5. Sambandet mellan forskning och högre undervisning samt försöksverksamhet

6. Förhållandet mellan den forsknings- och försöksverksamhet, som bedrives inom och utanför lantbrukshögskolan med statens lantbruksförsök

71 Kap.

7. Den högre undervisningens och försöksverksamhetens ledning Styrelsen s. 79 — Rektor s. 83 — överdirektören för försöksväsendet s. 84 — Lärarådet s. 90 — Försökskollegiet s. 91 — Försöksrådet s. 92 — Ekonomidirektören s. 96 — Kansliet och kamrerareexpeditionen s. 96.

79 Kap.

8. Försöksverksamhetens inre organisation, lokalbehov m. m. . . 101 A. Inordnandet av vall- och mosskulturföreningens verksamhet i den statliga jordbruksförsöksverksamheten . . 101 B. Avlönings- och anställningsförhållanden m. m 109 C. Försöksinstitutionernas inre organisation 115 Jordbruks- och betesförsöksverksamheten s. 116 — Husdjursförsöksverksamheten s. 137 — Statens försöksgårdar s. 148 — Lantbrukshögskolans kemiska analyslaboratorium s. 149. D. Tillgodoseendet av försöksinstitutionernas lokalbehov i Ultuna 156 E. Lokalbehovet för kemiska analyslaboratoriet 166 F. övergången till den nya organisationen 168

4 Kap.

Sid. 9. Personal- och ersättningsfrågor m. m. sammanhängande med förstatligandet av vall-och mosskulturföreningens verksamhet 170 A. överförandet och inplaceringen av föreningens tjänstemän i den statliga försöksverksamheten 170 B. Vissa ersättningsfrågor m. m 175 C. Vissa spörsmål berörande bearbetningen av föreningens försöksmaterial 184

Kap. 10. Försöksresurserna vid Ultuna 188 A. Försöksjordar 188 B. Försöksdjur och försöksstallar 193 C. Samordnandet av försöksverksamhetens intressen med driftsekonomien vid Ultuna egendom 197 Kap. 11. Statens försöksgårdar

200 Kap. 12. De fasta försöksstationerna och försöksfälten

213 Kap. 13. Den lokala försöksverksamheten

216 Kap. 14. Sammanfattning

234 Särskilda yttranden

Till Herr Statsrådet

och Chefen för Kungl.

Jordbruksdepartementet.

Genom beslut den 29 juni 1945 bemyndigade Kungl. Maj:t chefen för jordbruksdepartementet att tillkalla högst tio sakkunniga för att verkställa utredning och avgiva förslag angående organisationen av försöksverksamheten på jordbrukets område. Med stöd av nämnda bemyndigande tillkallade Herr Statsrådet såsom sakkunniga landshövdingen C. E. A. Mannerfelt, riksdagsman O. L. Carlström i Sävsjö, riksdagsman C. E. Eriksson i Ljusdal, phil. dr G. Giöbel, Svenska vall- och mosskulturföreningen, riksdagsman J. N. Jonsson i Fjäle, riksdagsman E. Karlsson i Stuvsta, riksdagsman G. E. Nilsson i Göingegården, professor N. Olsson, lantbrukshögskolan, föreståndare J. E. Stenberg, Gisselås försöksgård, och riksdagsman P. G. A. Svensson i Stenkyrka. Ät Mannerfelt uppdrogs att i egenskap av ordförande leda de sakkunnigas arbete. De sakkunniga ha antagit benämningen 1945 års jordbruksförsöksutredning. Till sekreterare hos utredningen förordnade departementschefen den 9 augusti 1945 jur. kand. N. F. Wixell. Försöksgårdsföreståndare J. E. Stenberg avled den 19 april 1946. På hemställan av utredningen Liar departementschefen medgivit utredningen att som sakkunnig i lönefrågor anlita statskommissarie R. E. Norberg, varjämte utredningen enligt beslut av departementschefen på därom av utredningen gjord framställning för vissa specialuppdrag åtnjutit biträde av förste assistenten I. H. Bachér. Dessutom har med vederbörligt medgivande arkitekten i byggnadsstyrelsen, G. Holmdahl, Stockholm, biträtt utredningen med uppgörande av ritningar och kostnadsberäkningar till av utredningen föreslagna byggnadsarbeten. Genom beslut den 26 april 1946 har Kungl. Maj:t vidare uppdragit åt utredningen att verkställa utredning och avgiva förslag angående den vid institutet för husdjursförädling vid Wiad bedrivna verksamheten. Efter förhandlingar mellan representanter för utredningen och styrelsen för den

6 för institutet för närvarande ekonomiskt intresserade Knut och Alice Wallenbergs stiftelse har stiftelsens styrelse åtagit sig att på enahanda sätt som tidigare understödja institutets verksamhet t. o. m. år 1949. Med hänsyn härtill fann utredningen lämpligt att i första hand fullfölja och avsluta det först lämnade utredningsuppdraget. Sedan utredningsarbetets första del nu avslutats, får utredningen överlämna betänkande med förslag angående organisationen av försöksverksamheten på jordbrukets område. Utredningen har under arbetets gång varit i förbindelse med olika i forsknings- och försöksverksamheten på jordbrukets område arbetande krafter och haft överläggningar i skilda frågor med representanter för olika institutioner på området ifråga ävensom upprätthållit kontakt med andra pågående utredningar, vars utredningsuppdrag på ett eller annat sätt berört det utredningen lämnade uppdraget. I samband med utredningsuppdraget har utredningen företagit resor till olika försöksinstitutioner i landet. Vissa av utredningens ledamöter ha dessutom företagit studieresor till Danmark och Finland. Vissa ledamöter hava avgivit särskilda yttranden, vilka bifogas betänkandet. Stockholm 5 juni 1947. CARL MANNERFELT OSCAR CARLSTRÖM

CARL ERIKSSON

GUNNAR GIÖBEL

JON. N. JONSSON

ERIK KARLSSON

GUST. NILSSON

NILS OLSSON

PER SVENSSON

/ Nils

Wixell

Kapitel 1.

Utredningsuppdraget. De för u t r e d n i n g e n s a r b e t e a n g å e n d e o r g a n i s a t i o n e n a v f ö r s ö k s v e r k s a m h e t e n p å j o r d b r u k e t s o m r å d e m e d d e l a d e d i r e k t i v e n u t g ö r a s av c h e f e n s för j o r d b r u k s d e p a r t e m e n t e t u t t a l a n d e till s t a t s r å d s p r o t o k o l l e t d e n 29 j u n i 1945, d ä r v i d d e p a r t e m e n t s c h e f e n bl. a. a n f ö r d e f ö l j a n d e : »Försöksverksamhet på växtodlingens och husdjursförädlingens områden bedrives för närvarande under flera skilda former. I statlig regi förekommer dylik verksamhet främst vid lantbrukshögskolan och dess försöksgårdar men dessutom i viss omfattning även vid statens växtskyddsanstalt, frökontrollanstalt, lantbrukskemiska kontrollanstalt samt trädgårdsförsök. Med understöd av statsmedel utföres försöks- och förädlingsverksamhet t. ex. av hushållningssällskapen, Svenska vall- och mosskulturföreningen samt Sveriges utsädesförening och Weibull aktiebolag.» Efter att h a erinrat om att frågan angående den lämpligaste organisat i o n e n a v f ö r s ö k s v e r k s a m h e t e n p å j o r d b r u k e t s o m r å d e vid olika tillfällen v a r i t f ö r e m å l för s t a t s m a k t e r n a s u p p m ä r k s a m h e t , b l a n d a n n a t av 1943 å r s r i k s d a g s r e v i s o r e r , v a r s u t t a l a n d e i f r å g a n återgives, f o r t s ä t t e r d e p a r t e mentschefen : »I anledning av revisorernas uttalande anförde riksdagen i skrivelse den 10 juli 1944, nr 455, följande: Av den av revisorerna verkställda utredningen torde framgå, att försöksverksamheten på jordbrukets område icke är tillfredsställande ordnad. Nuvarande system med ett flertal självständigt arbetande anstalter och institutioner med var sin egen styrelse och med delvis samma uppgifter måste jämväl enligt riksdagens mening leda till splittring av verksamheten. Riksdagen vill därmed icke bestrida, att samarbete mellan de olika organisationerna förekommer, men det vill förefalla riksdagen, som om sådant samarbete icke bedrivits i den omfattning, som är erforderligt för att åt den samlade försöksverksamheten giva tillfredsställande effektivitet. Grundorsaken till de påtalade förhållandena torde möjligen vara att söka däri, att man vid inrättandet av nya forsknings- och försöksinstitutioner liksom vid omorganisationer av redan befintliga begränsat tidigare utredningar till närmast berörda område. Att av de på förevarande område arbetande organen med bibehållande av deras ställning som fria forskningsinstitutioner skapa

8 en enhet, som effektivt förmår lösa föreliggande arbetsuppgifter, är uppenbarligen en fråga, som bör lösas i ett sammanhang. Med hänsyn till betydelsen av en rationellt ordnad försöksverksamhet inom jordbruket såväl i nuvarande läge som under de förhållanden, som kunna förväntas inträda efter krigets slut, synes riksdagen angeläget, att omhandlade spörsmål blir föremål för en allsidig utredning. Riksdagen vill förutskicka, att riksdagen genom det ovan anförda icke tagit ställning till frågan, huruvida för åstadkommandet av bättre samordning mellan institutionernas verksamhet den av revisorerna anvisade utvägen, nämligen att sammanföra ifrågavarande institutioner under en gemensam styrelse, är den lämpligaste. Riksdagen vill i detta sammanhang erinra, att Kungl. Maj:t den 14 januari 1944 bemyndigat chefen för jordbruksdepartementet att genom särskilda utredningsmän låta utreda frågan om inrättandet av ett jordbrukstekniskt forskningsråd. Det synes riksdagen lämpligt, att åt nämnda utredning uppdrages att verkställa översyn av nuvarande försöksinstitutioners organisation och verksamhet och därefter framlägga förslag till erforderliga åtgärder på området. Vid en sådan översyn bör emellertid beaktas, att enligt beslut vid 1936 års riksdag ledningen av den statliga försöksverksamheten på jordbrukets och husdjursskötselns område knutits till styrelsen för lantbrukshögskolan. Det bör vidare uppmärksammas, att detta beslut ännu icke genomförts. Under åberopande av det anförda får riksdagen anhålla, att Kungl. Maj:t ville låta uppdraga åt förenämnda utredningsmän att verkställa översyn av forskningsoch försöksverksamheten på jordbrukets område m. m. och framlägga de förslag, vartill en sådan översyn kan föranleda.» E f t e r f ö r m ä l a n , a t t de i r i k s d a g e n s skrivelse o m n ä m n d a s a k k u n n i g a d e n 4 s e p t e m b e r 1944 a v l ä m n a t b e t ä n k a n d e m e d förslag till i n r ä t t a n d e av ett f o r s k n i n g s r å d p å j o r d b r u k e t s o m r å d e ( S . O. U. 1 9 4 4 : 4 3 ) , e r i n r a r dep a r t e m e n t s c h e f e n o m , a t t K u n g l . Maj :t d e n 14 s e p t e m b e r 1944 u p p d r a g i t å t s t y r e l s e n för l a n t b r u k s h ö g s k o l a n a t t i n k o m m a m e d förslag till de å t g ä r d e r r ö r a n d e f o r s k n i n g s - och f ö r s ö k s v e r k s a m h e t e n p å j o r d b r u k e t s o m r å d e m. m . , som i a n l e d n i n g av r i k s d a g e n s f ö r e n ä m n d a s k r i v e l s e k u n n a f i n n a s p å k a l l a d e , s a m t a n f ö r v i d a r e till s t a t s r å d s p r o t o k o l l e t : »I anslutning till vissa av besparingsberedningen och lantbruktsstyrelsen gjorda framställningar tillkallades efter Kungl. Maj:ts bemyndigande den 4 november 1943 fem sakkunniga att verkställa utredning och avgiva förslag angående Svenska vall- och mosskulturföreningens verksamhet. Med skrivelse den 30 december 1944 framlade de sakkunniga förslag i ämnet. På grundval av denna utredning och de däröver avgivna yttrandena framlade Kungl. Maj:t den 20 april 1945 proposition (nr 280) till riksdagen angående den framtida organisationen av den av Svenska vall- och mosskulturföreningen bedrivna verksamheten. I propositionen föreslogs att vall- och mosskulturföreningens verksamhet skulle inordnas i den statliga försöksverksamheten som bedrevs Vid lantbrukshögskolan. I propositionen framhöll jag — i anslutning till vad i vissa yttranden uttalats under hänvisning till vad riksdagens revisorer anfört rörande utredningen angående försöksverksamheten på jordbrukets område — att ett genomförande av förslaget icke på något sätt skulle föregripa ett blivande ståndpunktstagande till försöksverksamhetens ordnande i dess helhet. Enligt min uppfattning skulle frågornas lösande i två etapper i hög grad vara ägnat att underlätta omorganisationens genomförande.

9 Riksdagen yttrade i skrivelse den 28 juni 1945, nr 447, att den av Svenska valloch niosskulturföreningen bedrivna verksamheten borde i enlighet med vad jordbruksutskottet i sitt utlåtande nr 73 i anledning av propositionen anfört anslutas till den statliga forsknings- och försöksverksamheten samt hemställde att Kungl. Maj:t ville föranstalta om utredning av berörda verksamhet och såvitt möjligt till nästa års riksdag framlägga det förslag vartill utredningen kunde föranleda.» E f t e r a t t h a å t e r g i v i t det h u v u d s a k l i g a i n n e h å l l e t i j o r d b r u k s u t s k o t t e t s n y s s n ä m n d a u t l å t a n d e , v a r i u t s k o t t e t f ö r k l a r a t sig i p r i n c i p k u n n a godk ä n n a K u n g l . Maj :ts förslag a t t S v e n s k a vall- och m o s s k u l t u r f ö r e n i n g e n s v e r k s a m h e t a n s l u t e s till d e n s t a t l i g a f o r s k n i n g s - och f ö r s ö k s v e r k s a m h e t e n men att beslutet h ä r o m lämpligen borde anstå i avbidan på fortsatt utredn i n g av f ö r s ö k s v ä s e n d e t i f ö r s t a h a n d den av j o r d b r u k s - och h u s d j u r s f ö r s ö k s a n s t a l t e r n a s a m t f ö r e n i n g e n b e d r i v n a f o r s k n i n g s - och f ö r s ö k s v e r k samheten, fortsätter departementschefen: »Den av riksdagen begärda utredningen rörande organisationen av den vid jordbruks- och husdjursförsöksanstalterna bedrivna försöksverksamheten torde nu böra igångsättas. Utredningen synes böra ske genom särskilda för ändamålet tillkallade sakkunniga, vilka även lämpligen kunna övertaga det uppdrag som tidigare lämnats högskolan avseende förberedande åtgärder i saken. Vid utredningen bör upptagas frågan huruvida den försöksverksamhet som bedrives vid jordbruks- och husdjursförsöksanstalterna även framdeles bör vara anknuten till högskolan eller fullföljas i mera fristående former t. ex. såsom en fristående institution under egen ledning. En förutsättning för att försöksverksamheten skall kunna arbeta tillfredsställande torde emellertid vara att den icke isoleras från den övriga forskningen på jordbrukets område. Det måste därför beaktas huruvida ett skiljande av ifrågavarande försöksverksamhet från högskolan kan ske utan att nya forskningsinstitutioner behöva tillskapas för att möjliggöra försöksverksamhetens bedrivande på ett effektivt och ändamålsenligt sätt eller om alltjämt ett sådant samband kan upprätthållas mellan högskolans övriga forskningsinstitutioner att detta icke blir behövligt. Under utredningen bör vidare uppmärksammas det av riksdagens revisorer i dess förut återgivna uttalande berörda problemet att skapa ett bättre samarbete mellan växtskyddsanstalten, centrala frökontrollanstalten och lantbrukskemiska kontrollanstalten samt de institutioner som syssla med försök på växtodlingens och husdjursförädlingens områden. Det sätt varpå för närvarande planerna för försöksverksamheten upprättas är synnerligen tungrott och en förenkling torde härvid utan eftersättande av förberedelsernas grundlighet kunna ske. På vad sätt dessa organisatoriska frågor lämpligen böra lösas, torde närmare böra undersökas av den blivande utredningen. Utredningen bör även framlägga förslag till det sätt varpå det av Svenska valloch mosskulturföreningen bedrivna försöksarbeten bör infogas i den forsknings- och försöksverksamhet som framdeles bör bedrivas i statens regi på växtodlingens och husdjursförädlingens områden samt i anslutning därtill uppgöra plan för användningen av föreningens byggnader. I samband härmed bör också tillses att föreningens befattningshavare erhålla en i förhållande till motsvarande tjänstemän inom ifrågavarande verksamhet lämpligt avvägd löneställning. Såsom jordbruksutskottet i sitt utlåtande nr 73/1945 uttalat, bör av utredningen undersökas i vad mån det lokala konsulentarbetet, som för närvarande ombesörjes av föreningen, må kun-

10 na överflyttas på hushållningssällskapen. Av utredningen synes likaledes böra upptagas spörsmålet rörande studiegårdsverksamhetens fortsatta bedrivande. Arbetet härpå bör emellertid ske under samarbete med norrlandskommittén, liksom ock överläggningar med denna kommitté böra äga rum såvitt angår konsulentverksamheten i Norrland. Vid utredningen bör beaktas att genom förenkling av den nuvarande organisationen av försöksverksamheten vissa besparingar torde kunna göras. Kostnaderna för ifrågavarande verksamhet synas med hänsyn härtill kunna begränsas och böra icke tillåtas att stiga utöver vad som är oundgängligen nödvändigt för att bibringa verksamheten den lämpligaste organisationsformen. Plan bör upprättas för det av försöksverksamheten disponerade byggnadsbeståndet, därvid bör tillses att nybyggnader i möjligaste mån undvikas. För de av utredningen framlagda förslagen böra därför utarbetas fullständiga och noggranna kostnadsberäkningar så att det blir möjligt att överblicka de ekonomiska konsekvenserna av utredningens förslag.» Av direktiven framgå, att utredningsuppdraget närmast avser följande tre huvudspörsmål, nämligen: 1) organisationen av den vid jordbruks- och husdjursförsöksanstalterna bedrivna verksamheten samt frågan om denna försöksverksamhet jämväl i fortsättningen bör vara anknuten till lantbrukshögskolan eller om verksamheten framdeles bör fullföljas i från högskolan mera fristående former; 2) frågan om tillskapande av ett bättre samarbete mellan de olika på jordbruksförsöksverksamhetens område verksamma institutionerna, i vilket samband jämväl frågan om införande av ett förenklat system för utarbetande av årliga försöksplaner för försöksverksamheten bör prövas; 3) utarbetande av förslag till inordnande av den av Svenska vall- och mosskulturföreningen bedrivna verksamheten och föreningens tjänstemän i den statliga forsknings- och försöksverksamheten på jordbrukets område samt i anslutning härtill uppgörande av plan för ett framtida användande av föreningen tillhöriga byggnader. Till utredningen har vidare under utredningsarbetets gång åtskilliga framställningar överlämnats av Kungl. Maj :t och chefen för jordbruksdepartementet för att tagas under övervägande vid fullgörandet av utredningsuppdraget eller för att eljest vara tillgängliga för utredningen. Vidare ha direkt till utredningen inkommit framställningar i olika avseenden från av utredningsuppdraget berörda institutioner, personalsammanslutningar m. fl.

Kapitel 2.

Kortfattad historik över jordbruksförsöksverksamhetens utveckling i vårt land. Jordbruksförsöksverksamheten i vårt land, framförallt på växtodlingens område, kännetecknas av en ganska stark splittring. Den bedrives således för närvarande dels genom statliga organ och dels genom enskilda organisationer, som i vissa fall åtnjuta understöd av statsmedel. Då detta förhållande sammanhänger med den historiska utvecklingen av verksamheten synes lämpligt att som bakgrund för det följande lämna en kortfattad redogörelse för utvecklingens förlopp. Med hänsyn till att i det följande jämväl försöksverksamheten på trädgårdsodlingens område beröres kommer härvid även trädgårdsförsöksverksamhetens utveckling att behandlas. Planerna på inrättande av försöksgårdar togo i vårt land fastare form först vid tidpunkten omkring lantbruksakademiens stiftande år 1811. För att användas som försöksfält upplåts sålunda till akademien lägenheten Skeppsbroäng på Norra Djurgården invid Stockholm, som då erhöll och alltjämt bär namnet Experimentalfältet. Sedan början av 1800-talet hade man emellertid utomlands sökt främja jordbrukets utveckling mer på naturvetenskapliga rön framförallt från den kemiska vetenskapen än enbart på resultat erhållna från praktiska försök. I mitten av 1800-talet vann denna inriktning av jordbruksforskningen insteg jämväl i vårt land. Vid denna tidpunkt anställdes således en agrikulturkemist vid lantbruksakademien och 1863 års riksdag beslöt, att den av akademien bedrivna agrikulturkemiska verksamheten i Stockholm skulle utvecklas till en agrikulturkemisk anstalt förlagd till Experimentalfältet. Några årtionden senare ansågs det motiverat att utbryta den växtfysiologiska forskningen ur den agrikulturkemiska anstalten och att vid Experimentalfältet upprätta en särskild växtfysiologisk försöksanstalt. Efter denna tid följer en period av specialisering inom den svenska försöksverksamheten samtidigt naturligtvis ofta innebärande en splittring av försöksarbetet. På enskilda initiativ bildades således år 1886 Svenska mosskulturföreningen och nuvarande Sveriges utsädesförening. År 1895 upprättades på initiativ av Norrbottens läns hushållningssällskap och landsting Kemisk-växtbiologiska anstalten

VI i Luleå och några år senare inrättades med statsmedel en entomologisk försöksanstalt i närheten av Experimentalfältet. Statens maskin- och redskapsprovningsanstalter (statens maskinprovningar) torde kunna anses tillskapad år 1895, då riksdagen biföll en proposition rörande inrättandet av en provningsanstalt för jordbruksmaskiner. Då emellertid riksdagen samtidigt avslog framställningen om anvisandet av medel för anstaltens drift, kunde anstalten först några år senare träda i verksamhet till en början med anlitande av donationsmedel. Weibullsholms växtförädlingsanstalt började sin vetenskapliga verksamhet år 1907. Den lokala försöksverksamheten hade vid flera tillfällen gjort sig påmind. Som resultat av en av hushållningssällskapens ombudsmöte år 1897 till lantbruksakademien gjord framställning rörande den lokala försöksverksamhetens ordnande upprättades år 1900 centralanstalten för hushållningssällskapens lokala fältförsök, som förlades till Väsby i närheten av Stockholm. Redan år 1891 hade lantbruksakademien gjort framställning till Kungl. Maj:t om försöksverksamhet på husdjursområdet. Framställningen ledde emellertid icke till något praktiskt resultat. Efter motioner vid flera riksdagar tillsattes emellertid år 1900 en kommitté för utredning rörande en mer omfattande försöksverksamhet på jordbrukets område. Ett av kommittén framlagt förslag rörande inrättande av en centralanstalt för försöksväsendet på jordbruksområdet godkändes av 1905 års riksdag och den till Experimentalfältet förlagda centralanstalten kunde börja sin verksamhet år 1907. I centralanstalten inrangerades vissa redan förefintliga försöksorgan, varjämte samtidigt viss nyskapelse skedde. Sålunda kommo i centralanstalten att ingå dels lantbruksakademiens redan förut till Experimentalfältet förlagda försöksgård med lantbruksavdelning samt de agrikulturkemiska och växtfysiologiska försöksanstalterna ävensom statens entomologiska anstalt samt centralanstalten för hushållningssällskapens lokala fältförsök och dels en ny avdelning för försök på husdjursskötselns, mejerihanteringens och bakteriologiens områden. Centralanstaltens inrättande innebar ett samlande under en gemensam ledning (styrelse) av vissa inom landet förefintliga organ och resurser på jordbruksförsöksverksamhetens område. Även efter centralanstaltens tillskapande tillkommo dock under de närmaste årtiondena nya, självständiga jordbruksinstitutioner. Sålunda bildades år 1916 på enskilt initiativ Svenska betes- och vallföreningen, som år 1939 sammanslogs med Svenska mosskulturföreningen till Svenska valloch mosskulturföreningen. Lokala frökontrollanstalter hade funnits inrättade i landet sedan mitten av 1870-talet. Vid 1924 års riksdag framlade Kungl. Maj :t förslag om inrättandet av en statens centrala frökontrollanstalt, vilket förslag bifölls av riksdagen. I samband därmed indrogs statsanslaget till flertalet av de

13 lokala anstalterna. Den nybildade centrala anstalten förlades till Bergsh a m r a invid Stockholm. Genom en av Knut och Alice Wallenbergs stiftelse den 14 oktober 1927 gjord donation till ett svenskt forskningsinstitut för husdjursförädling tillskapades institutet för husdjursförädling, som året efter började sin verksamhet för närvarande förlagd till egendomen Wiad i Grödinge socken av Stockholms län. I samband med inrättandet av en lantbrukshögskola ombildades centralanstalten. Omorganisationen beslöts i princip vid 1931 års riksdag. Före omorganisationen var centralanstalten uppdelad på följande sex avdelningar: avdelningen för jordbruk och växtodling med två underavdelningar: en för jordbruk och en för växtodling; avdelningen för lantbrukskemi; avdelningen för husdjursskötsel och mejerihantering med två underavdelningar: en för husdjursskötsel och en för mejerihantering; avdelningen för lantbruksbotanik; avdelningen för lantbruksentomologi; samt avdelningen för lantbruksbakteriologi. Med den nybildade lantbrukshögskolan, som inrättades år 1932 på platsen för det förutvarande Ultuna lantbruksinstitut, införlivades centralanstaltens lantbrukskemiska, lantbruksbakteriologiska och lantbruksbotaniska avdelningar, den sista dock med undantag för den del, som sysslade med växtpatologi. Centralanstaltens lantbruksentomologiska avdelning jämte den med växtpatologi sysselsatta delen av lantbruksbotaniska avdelningen utbrötos likaledes ur centralanstalten och ombildades efter viss komplettering till statens växtskyddsanstalt, som således bildades år 1932. Till en början förlades denna anstalt till Experimentalfältet men är numera sedan år 1938 överflyttad till Bergshamra invid Stockholm. Av centralanstaltens avdelning för husdjursskötsel och mejerihantering ombildades underavdelningen för mejeriförsök från år 1933 till en självständig avdelning, vilken till en början fick vara kvar under centralanstalten men som så snart ske kunde skulle utbrytas därifrån och införlivas med Alnarpsinstitutets mejeriavdelning. År 1937 överflyttades avdelningen under benämning statens mejeriförsök till institutet ifråga. Efter omorganisationen återstod av centralanstalten dess jordbruksavdelning och husdjursavdelning, av vilka skulle bildas en fristående ny centralanstalt förlagd till Ultuna. Den beslutade förflyttningen till Ultuna av den sålunda ifrågasatta centralanstalten kom dock aldrig att genomföras. Genom den omorganisation av försöksverksamheten på jordbrukets område, som beslutades av 1936 års riksdag och vilken trädde i kraft år 1939, upphörde även denna sista rest av den en gång så omfattande centralanstalten att existera. Dess arbetsuppgifter överflyttades till lantbrukshögskolan i och

14 med inrättandet därstädes av en anstalt för jordbruksförsök och en anstalt för husdjursförsök. Den sistnämnda anstalten förlades hösten 1943 till Ultuna. Jordbruksförsöksanstalten är emellertid alltjämt förlagd till Experimentalfältet. Den vid kemisk-växtbiologiska anstalten i Luleå bedrivna egentliga försöksverksamheten övertogs från och med år 1939 av lantbrukshögskolan. I mitten av 1870-talet hade för första gången anvisats statsmedel till lokala agrikulturkemiska stationer och sådana hade därefter upprättats på flera orter inom landet. Så småningom framkommo emellertid krav på reformering av det offentliga lantbrukskemiska undersökningsväsendet inom landet. I proposition till 1938 års riksdag framlade Kungl. Maj:t förslag till inrättande av statens lantbrukskemiska kontrollanstalt. Sedan riksdagen beslutat i enlighet med det framlagda förslaget, kunde denna anstalt, som förlades till Experimentalfältet, börja sin verksamhet den 1 juli 1939. Statens forskningskommitté för lantmannabyggnader tillskapades år 1943 efter det att riksdagen samma år anvisat medel för upptagande av forsknings- och försöksverksamhet rörande lantmannabyggnader. För att stödja och ytterligare stegra forsknings- och upplysningsverksamheten beträffande jordbrukets maskinella hjälpmedel inrättades efter riksdagens godkännande år 1945 jordbrukstekniska institutet genom ett avtal mellan Kungl. Maj:t och jordbrukstekniska föreningen. Trädgårdsförsöksverksamheten i vårt land tog fastare form på 1800-talet. I början av detta århundrade möjliggjordes således genom en donation organiserandet vid Bergianska trädgården av ett slags fast trädgårdsförsöksverksamhet av förhållandevis betydande omfattning. Vidare må framhållas, att lantbruksakademien vid sin tidigare omnämnda försöksgård på Experimentalfältet reserverade viss del av arealen till trädgård och trädgårdsförsök. I samband med inrättandet av lantbruksinstitutet vid Alnarp år 1862 anlades därstädes betydande trädgårdar i syfte bland annat att pröva nya växter. Sveriges pomologiska förening började snart nog efter sitt bildande år 1900 att bedriva fruktodlingsförsök. Dessa försök kommo så småningom att huvudsakligen utföras dels vid Alnarp, dels vid Experimentalfältet och dels vid några andra trädgårdar. Då föreningen arbetade med mycket knappa anslag blev en omorganisation nödvändig och för samarbete mellan föreningen, lantbruksakademien och Alnarpsinstitutet bildades en permanent kommitté för fruktodlingsförsök med uppgift att leda fruktodlingsförsöken. På köksväxtodlingens område hade länge ett stort behov av förädling av köksväxter förelegat. För att tillgodose detta behov beslöt Alnarpsinstitutets styrelse att inom trädgårdarna vid Alnarp år 1914 låta påbörja en förädlings- och försöksverksamhet med köksväxter. Då statens trädgårdsförsök upprättades år 1938, övertog och samordnade denna nybil-

15 dade institution, som anslöts till Alnarps lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitut, den nyssnämnda av Alnarps trädgårdar bedrivna försöksoch förädlingsverksamheten med köksväxter och den förenämnda verksamhet med fruktträd och bärbuskar, som handhades av den permanenta kommittén för fruktodlingsförsök. År 1941 bildades på enskilt initiativ föreningen för växtförädling av fruktträd, som påföljande år började sin verksamhet på egendomen Balsgård i närheten av Kristianstad. För att till praktikens män, jordbrukare och trädgårdsodlare, föra ut forsknings-, försöks- och provningsverksamhetens rön, tillskapades år 1943 jordbrukets upplysningsnämnd. Med uppgift bl. a. att främja forskningen inom jordbruket, däri inbegripet trädgårdsodlingen, tillkom slutligen år 1945 jordbrukets forskningsråd.

Kapitel 3.

Organisation och arbetsuppgifter m. m. för de viktigaste forsknings- och försöksorganen. Lantbrukshögskolan. Enligt stadgarna för lantbrukshögskolan av den 28 oktober 1938 (nr 668; ändr. 18/1940, 602/1942, 68/1943, 616/1944) har högskolan till uppgift att genom vetenskaplig forskning och genom särskild försöksverksamhet främja lantbrukets utveckling samt meddela på vetenskaplig grund vilande undervisning i för lantbruket viktiga ämnen. Högskolan sorterar under en styrelse bestående av ordförande och 6 ledamöter. Av dessa senare äro chefen för lantbruksstyrelsen samt lantbrukshögskolans rektor självskrivna. Ordföranden samt övriga ledamöter utses av Kungl. Maj:t. Närmast under styrelsen handhavas högskolans angelägenheter av rektor (prorektor), lärarrådet samt försöksnämnden och tvenne försöksråd, ett för jordbruks- och ett för husdjursförsök. Lantbrukshögskolan är organiserad på ett kansli, 14 forsknings- och undervisningsinstitutioner, 2 försöksanstalter samt ett bibliotek. Under lantbrukshögskolan sortera vidare förutom egendomarna Ultuna, Kungsängen och Nontuna sju försöksgårdar (Brännberg med Sunderbyn, Öjebyn, Gisselås, Offer, Lanna, Flahult, Ugerup) belägna i olika delar av landet från trakten av Luleå till trakten av Kristianstad. Av forsknings- och undervisningsinstitutionerna äro 12 företrädda av professorer, nämligen: kemiska institutionen med analyslaboratoriet, institutionen för systematisk botanik och ärftlighetslära med botanisk-genetiska trädgården, växtfysiologiska institutionen, institutionen för marklära, djurfysiologiska institutionen, mikrobiologiska institutionen med baljväxtlaboratoriet, hydrotekniska institutionen, institutionen för allmän jordbrukslära, institutionen för växtodlingslära, institutionen för avels- och raslära, institutionen för husdjurens utfodring och skötsel samt ekonomiska institutionen. Institutionen för fysik och meteorologi står under ledning av en lektor och maskintekniska institutionen slutligen under ledning av en speciallärare. Inom de förenämnda institutionerna intager självfallet den fria vetenskapliga forskningen och den högre undervisningen en central plats i verk-

17 samheten. Ur utredningens synpunkt är emellertid av intresse att framhålla, att vid sidan av forskningen och undervisningen inom vissa av dessa institutioner framförallt de i tillämpade ämnen jämväl arbeten utföras, som stundom stå på gränsen till experimentell forskning, stundom äro direkt att hänföra till försöksverksamhet. Så må t. ex. framhållas att vid hydrotekniska institutionen försöksverksamhet bedrives bl. a. ifråga om jordens torrläggning, att institutionen för allmän jordbrukslära utför försök på jordbearbetningens område och att vid institutionen för växtodlingslära ogräsbekämpningsförsök ingå i arbetsprogrammet för institutionen. Av institutionerna på husdjursområdet bedrives experimentell forskning och försöksverksamhet framförallt av institutionen för avels- och raslära. Slutligen må påpekas, att vid kemiska institutionen med analyslaboratoriet arbeten bedrivas, som ha samband med försöksverksamhet exempelvis metodförsök, ävensom att analyslaboratoriet till huvudsaklig del är sysselsatt med kemiska analysarbeten för försöksinstitutionernas räkning. Försöksverksamheten bedrives enligt högskolans stadgar genom anstalten för jordbruksförsök (jordbruksförsöksanstalten) och anstalten för husdjursförsök (husdjursförsöksanstalten) med anstalterna tillhörande försöksgårdar och andra försöksanordningar ävensom tillfälliga försöksanordningar. Var och en av försöksanstalterna står under ledning av en föreståndare i professors ställning, varjämte finnas anställda statsagronomer samt förste assistenter och assistenter. Bestämmelser rörande försöksnämndens och försöksrådens sammansättning och arbetsuppgifter återfinnas i §§ 17—19 i högskolans stadgar. Försöksnämnden har till uppgift att utarbeta och för försöksråden framlägga förslag till försöksprogram och kostnadsberäkningar för programmens genomförande. Därjämte skall nämnden enligt styrelsens närmare anvisningar handlägga försöksfrågor av löpande natur. Försöksråden skola utarbeta slutliga förslag till årsprogram för försöksverksamheten ävensom kostnadsberäkningar för denna verksamhet. På högskolans styrelse ankommer att fastställa årliga program för försöksverksamheten. För att högskolans försöksanstalter skola få tillfälle att närmare diskutera försöksplanerna med representanter för den lokala försöksverksamheten och hushållningssällskapens konsulenter anordnas årligen ett s. k. försöksledarmöte. Jordbruksförsöksanstaltens arbetsuppgifter skola i huvudsak avse agronomisk hydroteknik, jordbearbetning, kalkning, gödsling, växtodling och ogräsbekämpning. Under anstaltens ledning är vidare ställd den försöksverksamhet på växtodlingens 2 — 72673

18 område, som bedrives genom hushållningssällskapen med understöd av statsmedel, den s. k. lokala försöksverksamheten. För närvarande är anstalten förlagd till Experimentalfältet utanför Stockholm och disponerar där tvenne byggnader, nämligen de institutionsbyggnader, som tidigare använts av centralanstaltens jordbruksavdelning och entomologiska avdelning. Dessa båda byggnader innehålla tillhopa 13 tjänsterum, 6 rum för laboratoriearbeten, vidare biblioteksrum, lunchrum, verkstadsrum, lagerrum m. m. med en sammanlagd golvyta om c:a 468 m 2 . Vid förläggningsorten disponerar anstalten ett jordbruk om 14 ha med tillhörande stall, loge, magasin m. m. Vidare finnes där en kärlförsöksgård för 900 kärl. Ansvaret för försöksverksamheten är vid anstalten uppdelad så, att före- I ståndaren leder försöken på växtodlingens område jämte ogräsens bekämpande, den ena av statsagronomerna kalknings- och gödslingsförsöken, den andra försöken rörande organogena jordar och vallar. Vidare handhar en av förste assistenterna alla löpande ärenden rörande de lokala gödslingsförsöken, en annan de lokala sortförsöken och en tredje anstaltens försök rörande stallgödsel. Anstaltens försöksverksamhet kan sägas bedrivas efter tre huvudlinjer, nämligen dels försök utförda av anstalten själv eller under dess omedelbara ledning, dels försök vid försöksgårdarna och dels hushållningssällskapens lokala gödslings- och växtodlingsförsök. De utlagda försöken inspekteras under sommaren av anstaltens föreståndare, statsagronomer och förste assistenter. Då försöken slutförts insändas samtliga försöksresultat jämte jordprov och prov av skördeprodukter till jordbruksförsöksanstalten, där proven förberedas för vederbörliga analyser och resultaten bearbetas. Försöksresultaten från försöksgårdarna bearbetas dock av gårdarnas egen personal under vintermånaderna. a) De av jordbruksförsöksanstalten eller under dess omedelbara ledning utförda försöken omfatta prövning av nya sorter och stammar samt odlingstekniska försök med olika kulturväxter m. fl. försök på växtodlingens område. Härtill kommer även försöksverksamheten för ogräsens bekämpande. Denna verksamhet omfattar för närvarande: 1. Försök med olika trädesmetoder; 2. Försök för bekämpande av fleråriga ogräs: a) bekämpning med natriumklorat b) » » div. hormonpreparat; 3. Försök för bekämpande av tvååriga ogräs: a) bekämpning med kalkkväve b) » » svavelsyra c) » » div. hormonpreparat;

19 ! 4. Försök för bekämpande av ettåriga ogräs: ,.x. , , a) besprutningsförsök med svavelsyra, hormon-, nitrokrespl- och preparat b) bestoftningsförsök med kalkkväve m. fl. puderpreparat c) harvningsförsök.

koppar-

P å g ö d s l i n g e n s och k a l k n i n g e n s o m r å d e n o m f a t t a u n d e r s ö k n i n g a r n a försök m e d n y a g ö d s e l m e d e l , u n d e r s ö k n i n g a r r ö r a n d e g ö d s l i n g e n s i n v e r k a n på s k ö r d e p r o d u k t e r n a s kvalitet, försök m e d olika s p r i d n i n g s t i d e r och n e d m y l l n i n g s s ä t t av k o n s t g ö d s e l m . m . s a m t f o r t s a t t a p r ö v n i n g a r a v m e t o d e r att p å k e m i s k och växtfysiologisk väg b e s t ä m m a å k e r j o r d e n s k a l k - och näringsbehov. O m f a t t n i n g e n av f ö r s ö k s v e r k s a m h e t e n p å g ö d s l i n g e n s och k a l k n i n g e n s o m r å d e n h a r a v s e v ä r t u t ö k a t s g e n o m t i l l k o m s t e n av d e n s e d a n 1 j u l i 1944 med s ä r s k i l t s t a t s a n s l a g b e k o s t a d e s t a l l g ö d s e l f ö r s ö k s v e r k s a m h e t e n . F ö r s ö k s v e r k s a m h e t e n m e d stallgödsel, s o m förut varit b e g r ä n s a d h u v u d s a k ligen till de s o c k e r b e t s o d l a n d e l a n d s k a p e n , h a r n ä m l i g e n efter å r 1944 u t s t r ä c k t s till att o m f a t t a även l a n d e t s ö v r i g a d e l a r . P l a n s a m l i n g e n för s t a l l g ö d s e l f ö r s ö k e n e n d e slag av egentliga s t a l l g ö d s e l f ö r s ö k :

i n n e h å l l e r p l a n e r för

nedanstå-

1) spridningstidsförsök med stallgödsel; 2) spridningstidsförsök med urin; 3) växtföljdsförsök (för prövning av stallgödselns lämpligaste fördelning inom växtföljden); 4) kombinerade spridningstids- och växtföljdsförsök; 5) försök med stallgödsel och konstgödsel. D e s s a försök ä r o m å n g å r i g a och i a l l m ä n h e t m y c k e t v a r f ö r de bliva k o s t s a m m a .

arbetskrävande,

Av de o v a n n ä m n d a slagen av egentliga stallgödselförsök p å g å för n ä r v a r a n d e n ä r m a r e 250 st. D ä r t i l l k o m m e r ett m i n d r e a n t a l s. k. lokala s t a l l gödselförsök. P å g ö d s l i n g e n s och k a l k n i n g e n s o m r å d e n och i n ä r a a n s l u t n i n g till stallg ö d s e l f ö r s ö k s v e r k s a m h e t e n h a r j o r d b r u k s f ö r s ö k s a n s t a l t e n p å sitt p r o g r a m ä v e n u p p t a g i t f ö r s ö k s v e r k s a m h e t r ö r a n d e h a l m e n s u t n y t t j a n d e och v ä r d e som m u l l b i l d a n d e f a k t o r . D e n n a f ö r s ö k s v e r k s a m h e t o m f a t t a r tills v i d a r e följande s p ö r s m å l : 1) halmen efter skördetröska bortförd jämfört med halmen efter skördetröska nedplöjd; 2) halmen efter skördetröska bränd jämfört med halmen efter skördetröska nedplöjd. I b å d a o v a n n ä m n d a f ö r s ö k s t y p e r p r ö v a s därjämte, olika m ö j l i g h e t e r a t t f r ä m j a o m s ä t t n i n g a r n a vid h a l m e n s s ö n d e r d e l n i n g .

för

3) undersökningar rörande halmens tillvaratagande såsom strö vid djurhållningen eller för kompostering på annat sätt.

20 Försöken på organogena jordar omfatta för närvarande i första hand prövning av olika mikroelements inverkan på skördens storlek och kvalitet och på vallodlingens område omfatta försöken stamförsök med olika vallväxter samt vallanläggningsförsök. De av anstalten eller under dess omedelbara ledning utförda försöken förläggas 1) till försöksstationen vid Experimentalfältet, 2) till ett 20-tal fasta försöksstationer vid lantbruks- och lantmannaskolor, där en av lärarna vid vederbörande skola tjänstgör som försöksledare samt 3) till enskilda egendomar runt om i landet, därvid antingen vissa försök år efter år upprepas på samma gårdar s. k. fasta försöksfält (för närvarande ett 10-tal) eller årligen nya försöksvärdar vidtalas. Det med det senare slaget av försök förenade fältarbetet ombesörj es av jordbrukskonsulenter och vandringsrättare hos vederbörande hushållningssällskap enligt av anstalten meddelade föreskrifter. I Kungl. Maj:ts kungörelse den 21 maj 1937 (nr 240; ändr. 706/1938) finnas bestämmelser meddelade om statsbidrag till den under jordbruksförsöksanstaltens ledning stående fasta försöksverksamheten vid statsunderstödda lantbruks- och lantmannaskolor. b) Anstaltens försök vid försöksgårdarna ledas av vederbörande föreståndare med biträde av assistenterna i enlighet med av anstalten uppgjorda försöksplaner. c) Ledningen av hushållningssällskapens lokala försöksverksamhet utgör jordbruksförsöksanstaltens mest arbetskrävande uppgift. Anstalten skall sålunda tillhandahålla de lokala försöksledarna lämpliga försöksplaner och anvisningar rörande försökens utförande samt behövliga formulär och blanketter och den skall bearbeta försöksresultaten och med ledning härav uppgöra förslag till sortval och lämplig gödsling att tillställas resp. försöksvärdar. I övrigt utföras de lokala försöken genom hushållningssällskapens och med dem samverkande försöksringars försorg. De lokala försöksledarna ha sålunda att utse försöksvärdar, bestämma försöksplanerna och ha ansvaret för det tekniska försöksarbetets rätta utförande. Kungl. Maj:ts kungörelse den 31 mars 1939 (nr 109) innehåller bestämmelser om statsbidrag till den av hushållningssällskap och försöksringar bedrivna gödslings-, sort- och ogräsförsöksverksamheten. Inom varje hushållningssällskap, där med statsmedel understödd försöksverksamhet bedrives, skall finnas utsedd en särskild försökskommitté med uppgift att leda försöksverksamheten inom sällskapets område. Omfattningen av jordbruksförsöksanstaltens fältförsöksverksamhet framgår av att år 1945 i den under anstaltens ledning stående verksamheten utlades c:a 90 000 försöksrutor upptagande en areal av c:a 450 ha åker. F r å n försöken uttogos i runt tal 13 000 analysprov, på vilka det sammanlagda antalet enkelanalyser utgjorde c:a 70 000.

21 Husdj ursförsöksanstaltens arbetsuppgifter skola i huvudsak avse husdjurens utfodring och skötsel jämte foderkonservering samt betesmarkernas utnyttjande. Härjämte sorterar den statliga svinstamkontrollen under anstalten. Anstaltens centrala organisation är sedan 1943 förlagd till Ultuna, där anstalten för närvarande är inrymd i provisoriska lokaler. Där disponeras sålunda första våningen i kanslibyggnaden omfattande 9 rum tillsammans 360 m 2 inkl. ett lunchrum och en hall. Dessa utrymmen utnyttjas som arbetsrum för föreståndare, statsagronomer, assistenter och skrivbiträden. Till dessa lokaler hör därjämte källarutrymme c:a 100 m 2 , vilket användes till förrådsrum jämte snickarverkstad. Förutom dessa lokaler disponerar anstalten även kontorslokaler vid de olika anläggningarna för djurförsök. Anstaltens laboratorium för löpande analysarbeten är tillfälligtvis inrymt i högskolans markläreinstitutions övningslaboratorium. Enligt den nuvarande arbetsfördelningen vid anstalten leder föreståndaren försöken med hästar och fjäderfän. Den ene statsagronomen är försöksledare för försöken berörande foderkonservering, nötkreatur och får, under det den andre statsagronomen leder försöken med svin, kaniner och pälsdjur samt handhar ledningen av svinstamkontrollen tillsammans med föreståndaren. Vid anstalten har även försök på biskötselns område påbörjats. För närvarande ledas dessa försök av föreståndaren. En av anstaltens viktigaste försöksuppgifter på utfodringens område är utforskning av de olika husdjursslagens förmåga att smälta de tillgängliga fodermedlen. Smältbarhetsförsök äro likaså nödvändiga för bedömningen av fodermedlens kvalitet och därmed sammanhängande faktorer. Dylika försök måste utföras med olika djurslag, och för att tillförlitliga resultat skola erhållas måste varje försök omfatta ett flertal djur. Enär fodrets utnyttjande och produktionsvärde till stor del beror på hur det användes, utföres vid anstalten även prövning av fodermedel i olika kombinationer. Detta sker i huvudsak genom de s. k. gruppförsöken, som pågå under jämförelsevis lång tid och utföras med relativt många djur. Gruppförsöken kunna också giva upplysning om djurens behov av energi och protein samt mineralämnen och vitaminer av olika slag. De ha dessutom en uppgift att fylla vid prövning av nya fodermedel. Metodiken vid fodermedlens framställning, konservering och lagring måste av anstalten ägnas stor uppmärksamhet i försöksarbetet, eftersom fodermedlens näringsvärde, dietiska värde och hållbarhet m. fl. kvalitativa egenskaper till stor del äro beroende härav. Djurförsök äro också nödvändiga vid lösande av problem rörande betesmarkernas utnyttjande, ty utan djurförsök är det icke möjligt att på ett tillförlitligt sätt bedöma vär-

22 det av olika kulturåtgärder på betesmarkernas produktion och betets kvalitet. Ett viktigt arbetsområde för husdjursförsöksanstalten är därjämte undersökningar över utfodringens inflytande på de animaliska produkternas kvalitet. I samband med vissa försöksuppgifter är det nödvändigt att kunna kontrollera djurens hela ämnesomsättning, vilket innebär att icke blott de fasta och flytande utan även de gasformiga ämnesomsättningsprodukterna måste kunna uppsamlas och analyseras. För dylika försök erfordras speciella apparater, s. k. respirationsapparater. Då husdjursförsöksanstalten ännu icke disponerar någon egen institutionsbyggnad, har det icke varit möjligt att anskaffa och inmontera dylik apparatur, varför anstalten ännu icke kunnat påbörja försöksverksamhet på detta område. Under de senaste åren ha emellertid metodundersökningar på området utförts. Ifråga om husdjurens skötsel har av anstalten påbörjats arbeten rörande stalltemperatur, ventilation och stallutrymmen m. fl. inhysningsfrågor. Svinstamkontrollen omfattar kontroll över djurens tillväxt och produktens kvalitet, baserad på en kontrollerad utfodring och resultaten härav läggas till grund.för bedömning av avelsdjurens värde. Nötkreatursförsöken äro koncentrerade till den under Ultuna egendoms förvaltning stående gården Kungsängen c:a 3 km söder om Uppsala. Anstalten har rätt ätt använda gårdens nötkreatursbesättning för utförande av försök. Ett ladugårdskomplex för detta ändamål uppfördes år 1939. Detta omfattar en ladugård för mjölkkor rymmande 80 kor samt en ladugård för tjurar, ungdjur och sinkor omfattande 40 båsplatser samt 16 boxar för spådkalvar och 4 större boxar för äldre kalvar. I denna ladugård finnas även 6 bås för smältbarhetsförsök. I den magasinsbyggnad, som förbinder de båda ladugårdarna, finnas förutom magasinsutrymmen även kraftfoder- och stråfodersilor, prepareringslaboratorium, kontor, dagrum för personal, förrådsrum, mjölkrum och två större silor, varjämte till förbindelsebyggnaden är anslutet ett foderrum för foder för smältbarhetsförsök. På skullen ovanpå ungdjursladugården finnas 6 mindre silor för ensileringsförsök, varjämte dylika försök utföras i några s. k. småsilor. Den nuvarande byggnaden för svinförsök vid Bäcklösa å Ultuna gårds västra del uppfördes'åren 1941—1942. Över hela svinstallet finnes vindsutrymme för spannmål och annat kraftfoder. Dessutom finnes här ett arbetsrum för en försöksassistent. Svinstallet är uppdelat på tre avdelningar, nämligen en central del med rum för fodervägning och foderberedning jämte ett mindre laboratorium m. m. De två övriga avdelningarna äro inredda till djurstallar, den ena för gödsvin och den andra för avelssvin. I avdelningen för gödsvin finnas

23 28 boxar rymmande vardera 5 gödsvin och i avdelningen för avelsdjur 20 boxar rymmande en eller flera modersuggor. Svinbesättningen vid Bäcklösa tillhör Ultuna egendom. För försök med fjäderfä fick anstalten en ny anläggning vid Bäcklösa år 1942. Till denna hör en huvudbyggnad, med vilken ett kycklinghus är sammanbyggt samt en paviljong för c:a 800 höns jämte fodermagasin. Dessutom disponerar anstalten vissa äldre byggnader, som tidigare tillhört torpet vid Bäcklösa. Huvudbyggnaden innehåller en bottenvåning om 160 m 2 jämte källare och vindsutrymmen. Kycklinghuset har en bottenyta om 162 m 2 och lika stort vindsutrymme. Hönspaviljongen innehåller två våningar jämte vindsutrymmen, som användas till fodermagasin. Vid Bäcklösa har anstalten vidare en bigård, som drives i anslutning till anläggningen för fjäderfäförsök. Några särskilda byggnader härför ha hittills icke erfordrats. För försöksverksamheten med pälsdjur har under år 1946 en försöksanläggning uppförts vid Bäcklösa. För hästförsök förfogar anstalten icke över några särskilda byggnader eller anordningar utan har hittills inackorderat dylika försök i vanliga häststallar, i första hand vid Alnarps och Ultuna egendomar men dessutom hos privata djurägare. Permanent försöksverksamhet utanför Ultuna har hittills endast förekommit vid Alnarp. Anstalten har där en assistent placerad. Enligt avtal med Alnarps egendom upplåter denna sina djurbesättningar samt ställer erforderlig extra arbetskraft till förfogande för en årlig kostnad av 3 000 kronor. Vid Alnarp, där inga speciellt för försöken erforderliga anordningar i djurstallarna finnas inrättade med undantag av ett foderbord i ladugården för individuell utfodring, ha hittills utförts gruppförsök med kor, hästar och svin, uppfödningsförsök med kalvar, smältbarhetsförsök med nötkreatur och hästar samt ensilerings- och skördetidsförsök. Anstalten har vid försöksgårdarna bedrivit försöksverksamhet av ambulatorisk natur i samarbete med resp. föreståndare och deras assistenter. På grund av det för utförande av gruppförsök med nötkreatur alltför ringa djurantalet på gårdarna ha främst smältbarhets- och ensileringsförsök utförts. På försöksgården i Öjebyn, som inrättades den 1 juli 1945, har emellertid permanent husdjursförsöksverksamhet påbörjats. Vid enskilda egendomar ha främst gruppförsök med nötkreatur och i mindre omfattning även med övriga djurslag utförts. Vid sådana försöks utförande har anstalten i de flesta fall placerat en speciellt för resp. försök anställd assistent på gården. Ekonomiskt vederlag till djurägarna för disponerandet av försöksdjuren har icke utgått. Ett mindre arvode till stallpersonalen för extra arbete har dock i regel utbetalts.

24 Den statliga svinstamkontrollen utföres vid försöksstationerna vid Hallsberg och Åstorp och handhaves av där placerade assistenter. I den statliga svinstamkontrollen deltaga även de privata försöksstationerna vid Wiad och Kävlinge, vid vilken sistnämnda station även utföras utfodringsförsök. Kontrollarbetet utföres efter anvisningar från husdjursförsöksanstalten. — I detta sammanhang må erinras om, att Kungl. Maj:t uppdragit åt lantbruksstyrelsen att i samråd med representanter för lantbrukshögskolan och Alnarps lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitut närmare utreda frågan om den statliga svinstamkontrollen. Lantbruksstyrelsen har den 23 februari 1946 avlämnat utredning med förslag i ärendet, varöver utredningen till Kungl. Maj:t avgivit infordrat yttrande.

Statens växtskyddsanstalt. Statens växtskyddsanstalt har jämlikt sin instruktion av den 16 december 1932 (nr 579; ändr. 15/1940) till uppgift att bedriva vetenskapliga undersökningar och praktiska försök i syfte att bereda den inhemska odlingen av växter skydd mot skadliga företeelser härrörande från växtriket och djurvärlden ävensom att lämna allmänheten råd och anvisningar i ämnen, som hänföra sig till anstaltens verksamhetsområde. Vidare har anstalten att, enligt i sådant avseende särskilt meddelade bestämmelser, utöva kontroll och inspektion på växtskyddstjänstens område. Anstalten omfattar enligt instruktionen följande avdelningar med huvudsakligen nedannämnda uppgifter: botaniska avdelningen med uppgift att verkställa undersökningar och utredningar rörande de odlade växternas sjukdomar, särskilt sådana som föranledas av växtorganismer, ävensom medlen att förekomma och hejda desamma; zoologiska avdelningen med uppgift att verkställa undersökningar och utredningar rörande för växtodlingen skadliga djurs levnadssätt och livsvillkor samt medlen att förekomma och hejda deras härjningar; samt upplysnings- och kontrollavdelningen med uppgift att i samverkan med de förutnämnda avdelningarna gå allmänheten tillhanda med råd och anvisningar i ämnen, som falla inom anstaltens verksamhetsområde, genom en ordnad upplysningsverksamhet sprida kunskap om växternas sjukdomar och för växtodlingen skadliga djur samt desammas bekämpande, införskaffa uppgifter om deras uppträdande inom landet samt, i den mån särskilda bestämmelser så föreskriva, utöva kontroll och inspektion å växtskyddstjänstens område. Anstalten står under överinseende av en styrelse, bestående av sex ledamöter, tre förordnade av Kungl. Maj:t (därav ordföranden), två valda av lantbruksakademien samt anstaltens chef såsom självskriven ledamot.

25 För att enhet och samverkan må vinnas mellan anstaltens olika avdelningar, bilda avdelningsföreståndarna med anstaltens chef som ordförande en nämnd, vilken bl. a. årligen har att uppgöra och till styrelsen ingiva förslag till arbetsplan för anstalten. Styrelsen åligger, bland annat, att ha överinseende över anstalten och övervaka dess ekonomi samt på alla sätt söka främja dess verksamhet ävensom att årligen på förslag av nämnden fastställa arbetsplan för verksamheten vid anstalten. Som av det föregående framgått falla vetenskapliga undersökningar och praktiska försök på de båda forskningsavdelningarna, nämligen den botaniska och den zoologiska, under det upplysningsverksamheten ankommer på upplysnings- och kontrollavdelningen, givetvis i samverkan med de båda forskningsavdelningarna. Bland botaniska undersökningar och försök, som utföras vid anstalten,, må nämnas undersökningar rörande virussjukdomar hos potatis m. fl. kulturväxter, vilket arbete, evad det gäller potatisen, intager en framskjuten plats på arbetsprogrammet. Vidare må nämnas undersökningar rörande svampar, som förorsaka utvintring av höstsäd och vallväxter, prövning av svenska potatissorters resistens mot potatiskräfta, undersökningar rörande klöverrötan och undersökningar angående Phoma betae som orsak till stjälkröta på fröbetor. Bland zoologiska undersökningar och försök märkas potatisnematodens biologi och bekämpning; undersökningar rörande de för sädesslagen och fodergräsen skadligaste flugarterna samt betes- och slåttervallarnas, särskilt klövervallarnas, skadedjur. Vidare må nämnas försök avseende jordloppornas biologi och bekämpning, vissa sugande insekters roll vid spridning av virussjukdomar hos potatis samt oljeväxternas skadedjur, bl. a. metallflyet, som emellertid angriper jämväl en hel del andra grödor. Undersökningarna omfatta även de s. k. förrådsskadedjuren (skadeinsekter på spannmål och frövaror, på kvarnprodukter m. m.), blodlusen och dess bekämpande samt bekämpning av kål-, morots- och lökflugan. Till den zoologiska avdelningens arbetsuppgifter hör även att bedriva forskningar på biodlingens område. Dessa ha främst gällt studiet av de i landet förekommande bisjukdomarna. I fråga om bekämpningsmedelskontrollen, som på grund av sin starkt ökade omfattning och även av andra skäl erhållit en mera fri ställning utanför avdelningarna och ställts direkt under anstaltens chef, må nämnas prövning av betningsmedel för stråsäd, besprutningsförsök mot potatisbladmögel, prövning av bekämpningsmedel mot skadedjur på fruktträd, oljeväxter m. m. På upplysnings- och kontrollavdelningen lämnas årligen ett stort antal svar på inkomna förfrågningar från allmänheten ofta efter undersökning-

26 ar av insända prover. För att få kännedom om uppträdande växtsjukdomar och skadedjur finnas frivilliga rapportörer i olika delar av landet. Kontrollavdelningens verksamhet är för närvarande huvudsakligen inriktad på att bekämpa dels potatiskräfta och potatisål dels berberis samt att förebygga införande från utlandet av nya och farliga växtparasiter. För det sistnämnda ändamålet företager anstalten stickprovsundersökningar av importerade växter och växtdelar, innan de utlämnas från tullen. För denna övervakning har anstalten en inspektör stationerad i var och en av städerna Stockholm, Göteborg och Malmö. Förutom en filial i Alnarp i Skåne har anstalten för närvarande jämväl två stationer, en i Linköping och en i Skara. De sistnämnda stationernas verksamhet upprätthålles dels med anlitande av medel från det särskilda anslaget för bekämpande av växtsjukdomar och dels med tillhjälp av lokala frivilliga bidrag. Anstaltens filialsystem är för närvarande under utredning av ianlbruksstyrelsen.

Statens centrala frökontrollanstalt jämte lokala frökontrollanstalter. Gällande instruktion för statens centrala frökontrollanstalt är utfärdad den 3 februari 1939 (nr 71; ändr. 16/1940). Anstalten är en praktiskt-vetenskaplig anstalt, som har till uppgift dels att genom laboratorieundersökningar och fältodlingar utöva kontroll över utsädesvarors beskaffenhet i olika avseenden och dels att genom självständig vetenskaplig forskning utveckla frökontrollens arbetsmetoder och upptaga till utredning de olika spörsmål, som beröra utsädesvarors olika värdeegenskaper. Centrala frökontrollanstalten utför först och främst alla slag av analyser, som gälla utsädesvaror. Vidare utövar anstalten den kontroll över saluförda utsädesvaror, som benämnas statsplombering och som består i att anstalten provtager för dylik kontroll anmält parti samt sedermera, om undersökningen av uttagna prov visar, att varan fyller av lantbruksstyrelsen fastställda minimifordringar, åsätter varje säck av detsamma under statsplomb bevis om dess beskaffenhet. Förutom statsplombering av utsädesfrö har från och med år 1934 införts även statsplombering av utsädespotatis. I fråga om köksväxtfrö utövar centrala frökontrollanstalten ett speciellt slag av kontroll, som består i märkning med kemiskt ämne av vid förkontrollodling och laboratorieundersökning godkända partier, dock endast av stammar, vilka av statens trädgårdsförsök betecknas såsom första klass eller första klass elit. Sedan lag angående handel med utsädesvaror från och med den 1 januari 1929 blivit införd i Sverige, åligger det också centrala frökontroll-

27 anstalten att undersöka alla för tillsynen av nämnda lags efterlevnad uttagna prov och att, därest anledning härtill förefinnes, göra anmälan till vederbörande allmän åklagare för åtgärders vidtagande. Frökontrollanstalten utövar också kontroll över viss del av fröimporten i så måtto att frövara med sort- eller stamnamn ej utlämnas från tullverket, förrän anstalten provtagit densamma i och för efterkontroll av sort- resp. stamäkthet. I och för provtagning och plombering har anstalten i olika delar av landet anställt ett 70-tal ombud, s. k. provtagare. Ledningen av anstalten utövas av en styrelse, bestående av sex utav Kungl. Maj:t förordnade ledamöter samt anstaltens föreståndare. Nämnda sex ledamöter, av vilka en skall vara ledamot av styrelsen för lantbrukshögskolan, böra representera jordbruksvetenskap och försöksverksamhet på växtodlingsområdet, praktiskt jordbruk och skogsbruk ävensom utsädeshandeln. Kungl. Maj:t utser en av ledamöterna att vara ordförande i styrelsen. Styrelsen åligger bland annat att övervaka verksamheten vid anstalten och befordra dess utveckling samt att årligen fastställa arbetsplan för verksamheten vid anstalten. Anstalten står under överinseende av lantbruksstyrelsen, som äger meddela de särskilda föreskrifter, som utöver i annan ordning träffade bestämmelser må för anstaltens verksamhet finnas erforderliga. Taxa för analyser och andra arbeten, som utföras av anstalten, fastställes av lantbruksstyrelsen enligt av Kungl. Maj:t bestämda grunder. Verksamheten vid frökontrollanstalten är uppdelad på tvenne laboratorieavdelningar, den ena, renhetsavdelningen, huvudsakligast för renhetsundersökningar och den andra, groningsavdelningen, huvudsakligast för groningsundersökningar, samt en fältkontrollavdelning. Härtill komma rent administrativa avdelningar, nämligen dels för bokföring, kassa och registrering och dels för analysexpedition. Fältkontrollavdelningen har i första hand att fastställa sådana egenskaper, som i regel endast kunna konstateras vid odling på fritt fält, såsom sortrenhet och sortäkthet hos strå- och. trindsäd samt potatis, sortoch stamäkthet hos vall-, rot-, frukt- och köksväxter samt vidare angrepp av sådana smittosamma sjukdomar som olika slag av sot hos havre, korn och vete, stråsot hos råg, strimsjuka hos korn, olika slag av sjukdomar hos potatis. Denna avdelning utför också sådana laboratorieanalyser som bestämning av sortäkthet hos korn och potatis, artäkthet hos gröe och rajgräs, kokningsundersökning av matpotatis m. m., varjämte densamma omhänderhar fältbesiktningar av grödor utav olika växtslag. På samtliga avdelningar, som var och en förestås av en vetenskapligt utbildad tjänsteman, frökontrollant eller fältkontrollant, utföres den vetenskapliga forskning, vartill omständigheterna kunna giva anledning. Sedan år 1929 har anstalten en filial i Skåne, förlagd till Alnarp. Fili-

28 alen har en renhets- och en groningsavdelning. Vid filialen utföras endast laboratorieanalyser av utsädesvaror med undantag av stråsäd, trädgårdsväxter samt vissa gräsfröslag, vilka undersökningar ansetts lämpligast att koncentrera till huvudanstalten. För närvarande finnas i landet 5 lokala statsunderstödda frökontrollanstalter, nämligen i Skara, Linköping, Örebro, Törsta (nära Östersund) och Luleå. Med statsmedel understödda lokala frökontrollanstalter ha enligt för dem gällande reglemente av den 18 juni 1926 (nr 259) till huvudsaklig uppgift: att på begäran verkställa undersökning (analys) av frövara, däri inbegripet strå- och trindsäd, rörande dess lämplighet till utsäde; att, om sådant påfordras, med plomb förse fröparti, vilket vid undersökning, som utförts å anstalten, befunnits vara av beskaffenhet att, enligt vad därom är särskilt stadgat, kunna plomberas (statsplombering) samt att tillhandagå allmänheten med råd och upplysningar i de ämnen, som falla inom anstaltens verksamhetsområde. Anstalterna stå under överinseende av lantbruksstyrelsen och äro underkastade olika av lantbruksstyrelsen fastställda bestämmelser för analysering och statsplombering av utsädesvaror. De få endast utföra laboratorieundersökningar samt var och en inom sitt bestämda område verkställa vissa slag av statsplombering. Taxa för analys och plombering, som utföres av lokal frökontrollanstalt, fastställes av lantbruksstyrelsen. I detta sammanhang må erinras om, att Kungl. Maj :t genom beslut den 17 december 1943 uppdragit åt lantbruksstyrelsen att enligt chefens för jordbruksdepartementet närmare bestämmande verkställa utredning rörande organisationen av den statliga och statsunderstödda frökontrollverksamheten i syfte att möjliggöra ett effektivare utnyttjande av de lokala frökontrollanstalterna samt att därefter till Kungl. Maj:t inkomma med förslag rörande de ändringar i sagda organisation, som kunna befinnas erforderliga. Lantbruksstyrelsen har sedermera den 28 oktober 1946 avlämnat en utredning med förslag i ämnet.

Statens lantbrukskemiska kontrollanstalt jämte lokala lantbrukskemiska kontrollstationer. Enligt gällande instruktion av den 17 mars 1939 (nr 166; ändr. 17/1940 och 446/1945) har statens lantbrukskemiska kontrollanstalt till uppgift: att på begäran och, där så erfordras, efter provtagning verkställa undersökning (analys) av handelsvaror och andra ämnen, vilka äro av betydelse för jordbruket och dess binäringar; att, där omständigheterna därtill föranleda, självmant genom kontrollundersökning övervaka handeln med konstgödselmedel och fodermedel;

29 att verkställa sådana undersökningar samt utöva sådan kontroll, som äro föreskrivna i särskilda författningar; att tillhandagå allmänheten med råd och upplysningar i ämnen, som falla inom området för anstaltens verksamhet; att dels utarbeta eller pröva för det lantbrukskemiska kontrollväsendet erforderliga analysmetoder, dels ock, i den mån omständigheterna sådant medgiva, utöva inom anstaltens verksamhetsområde fallande vetenskaplig forskning; att verkställa jämförande undersökning å från de lokala lantbrukskemiska kontrollstationerna insända eller infordrade analysobjekt och s. k. normallösningar; samt att i övrigt vägleda kontrollstationerna med råd och upplysningar. Taxa för undersökningar (analyser) med eller utan provtagning, som verkställas av statens lantbrukskemiska kontrollanstalt, ävensom erforderliga föreskrifter rörande de metoder, som härvid böra användas, fastställas av lantbruksstyrelsen efter förslag av anstaltens styrelse. Ledningen av anstalten utövas av en styrelse, bestående av professorn i lantbrukskemi vid lantbrukshögskolan, anstaltens föreståndare och fem av Kungl. Maj :t förordnade ledamöter. De av Kungl. Maj :t utsedda ledamöterna böra representera annan jordbruksforskning än lantbrukskemisk ävensom jordbruksnäringen samt handeln med sådana varor, vilka k u n n a bliva föremål för undersökning vid anstalten och som äro av vikt för jordbruksnäringen. Kungl. Maj:t utser en av ledamöterna att vara ordförande i styrelsen. Styrelsen åligger, bland annat, att leda och övervaka verksamheten vid anstalten och befordra dess utveckling, att till lantbruksstyrelsen avgiva förslag till taxa och föreskrifter rörande analysmetoder samt att årligen fastställa arbetsplan för verksamheten vid anstalten. En viktig sida av kontrollanstaltens verksamhet är, att anstalten i likhet med de lokala kontrollstationerna på uppdrag av allmänheten skall verkställa analyser av handelsvaror och andra ämnen, som äro av betydelse för jordbruket och dess binäringar. Av sådana undersökningar och sådan kontroll, som åligger anstalten enligt föreskrifter i särskilda författningar, må nämnas margarinlagstiftningen, pastöriseringslagen och lagen om handeln med fodermedel av den 30 sept. 1938 (nr 611), vilken sistnämnda lag emellertid ännu icke trätt i kraft. Verksamheten är uppdelad på flera avdelningar. Jämte en administrativ avdelning har anstalten sålunda en avdelning för jordanalys med en därtill knuten avdelning för kartritning, en fodermedelsavdelning, vid vilken dock icke endast undersökas fodermedel utan även gödselmedel och en del andra produkter, en botanisk avdelning samt en avdelning för mjölk och mejeriprodukter m. m. På avdelningen för jordanalys undersökas jordproven i regel med avseende på reaktion, lättlöslig fosforsyra och lättlösligt kali samt i vissa fall beträffande kalkhalt m. m. Uppdragsgivare, som så önska, erhålla resultaten av jordundersökningarna införda på särskilda markkartor åtföljda

30 aV förklaringar, som bl. a. innehålla av jordbruksförsöksanstalten uppgjorda kalknings- och gödslingsråd. Analysverksamheten på fodermedelsavdelningen omfattar för att nämna några exempel oljekakor, kraftfoderblandningar, spannmål, hö, ensilage, hönsfoder och mineralfoder. Undersökningarna kunna avse bestämmande av halt av råprotein, vatten, smältbar äggvita m. m. På den botaniska avdelningen undersökas fodermedlen med avseende på renhet och friskhet samt i fråga om blandningar på innehåll av olika blandningsbeståndsdelar. Avdelningen för mjölk och mejeriprodukter är i huvudsak upptagen med fetthaltsbestämningar hos ost samt med pastöriseringskontroll. I detta sammanhang må erinras om att chefen för jordbruksdepartementet den 5 juli 1946 med stöd av samma dag erhållet bemyndigande tillkallat särskilda utredningsmän för att verkställa utredning och avgiva förslag rörande lantbrukskemiska kontrollanstaltens lokalfråga m. m. Kemisk kontrollverksamhet på jordbrukets område bedrives även av de lokala lantbrukskemiska kontrollstationerna. För närvarande finnas 5 statsunderstödda sådana, nämligen i Kristianstad, Jönköping, Skara, Visby och Luleå. Gällande reglemente för statsunderstödda lokala lantbrukskemiska kontrollstationer är av den 15 juni 1939 (nr 419). Enligt detsamma ha dessa lokala kontrollstationer i stort sett samma uppgifter som statens lantbrukskemiska kontrollanstalt. Taxa för analys, som av sådan kontrollstation verkställes, fastställes av lantbruksstyrelsen. Lantbruksstyrelsen utövar vidare tillsyn över dessa kontrollstationers verksamhet, fastställer föreskrifter rörande analysmetoder samt äger meddela de ytterligare föreskrifter angående stationernas verksamhet, som utöver i annan ordning meddelade bestämmelser må finnas erforderliga. Statens maskinprovningar. Enligt instruktion för statens maskin- och redskapsprovningsanstalter (statens maskinprovningar) av den 30 juni 1942 (nr 680) har maskinprovningarna till uppgift att verkställa provning av i allmänna handeln förekommande maskiner och redskap för jordbrukets och dess binäringars behov samt om deras beskaffenhet lämna allmänheten noggranna upplysningar genom utgivande av tryckta meddelanden rörande verkställda provningar samt vidare att prova dylika maskiner och redskap, som icke föras i marknaden, samt att till den som påkallat provningen lämna redogörelse för densamma. Ledningen av maskinprovningarna utövas av en styrelse, bestående av fém utav Kungl. Maj :t förordnade ledamöter, varav en skall vara repre-

31 sentant för mejerihanteringen, samt av maskinprovningarnas föreståndare. Styrelsen åligger bland annat att leda och övervaka verksamheten vid maskinprovningarna och befordra desammas utveckling, att öva inseende över maskinprovningarnas ekonomi och beslut i viktigare utgiftsfrågor samt att årligen till lantbruksstyrelsen avgiva till Konungen ställd framställning med förslag om anslag för verksamhetens upprätthållande u n d e r nästföljande budgetår. Anstalten står under överinseende av lantbruksstyrelsen, som även fastställer taxa för de provningar, som utföras. Verksamheten är uppdelad på en lantbruksavdelning vid Ultuna samt en lantbruksavdelning och en mejeriavdelning vid Alnarp. Provningsarbetet handhaves vid varje avdelning av en särskild provningsnämnd. Vid lantbruksavdelningarna består provningsnämnden av fem ledamöter samt vid mejeriavdelningen av fyra ledamöter. Provningarna utföras i största möjliga utsträckning vid Ultuna och Alnarp. Vissa provningar såsom t. ex. av grästorkar måste emellertid utföras på plats, där anläggningen, som är föremål för provning, är uppförd. Likaså måste provningar av föremål, som äro avsedda för vissa jord- och klimatförhållanden, utföras på för dem lämplig plats. Provningarna omfatta vanligtvis både laboratoriemässiga undersökningar och prov i praktisk drift. Vid provningarna tages hänsyn till sådana omständigheter som konstruktion, materialets beskaffenhet,., utförande, hållbarhet, avverkningsförmåga, kraftåtgång, utförda arbetets, beskaffenhet m. m. Provningsredogörelserna utgivas i två serier, den ena omfattande redogörelser från de bägge lantbruksavdelningarna och denandra från mejeriavdelningen.

Statens trädgårdsförsök. I nära samband med försöksverksamheten på jordbrukets område står försöksverksamheten på trädgårdsområdet. Statlig verksamhet på detta* område bedrives vid statens trädgårdsförsök, som ingår som en särskild institution i Alnarps lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitut. Enligt stadgarna för Alnarpsinstitutet av den 22 september 1938 (nr 632,*: ändr. 19/1940) har verksamheten vid statens trädgårdsförsök till ändamål att genom vetenskapliga undersökningar och systematiska försök utreda för trädgårdsodlingen viktiga praktiska frågor. Med denna försöksverksamhet är förenad skyldighet att genom utgivande av försöksberättelser samt genom föreläsningar och demonstrationer och annan upplysningsverksamhet giva allmänheten kännedom om vid verksamheten vunna resultat samt att i den mån lämpligen kan ske meddela allmänheten råd; och anvisningar i frågor, som tillhöra verksamhetens område. Såsom varande en del av Alnarpsinstitutet sorterar statens trädgårds-

32 försök under institutets styrelse, vilken utgöres av sex utav Kungl. Maj:t förordnade ledamöter samt institutets rektor. Bland ledamöterna böra finnas representanter för universitetet i Lund samt för det praktiska jordbruket, mejerihanteringen och trädgårdsskötseln. Föreståndaren för statens trädgårdsförsök ingår som ledamot av styrelsen vid behandling av ärenden, som röra hans verksamhetsområde. Närmast under styrelsen handhaves trädgårdsförsökens angelägenheter av dess föreståndare samt trädgårdsförsöksrådet. Rådets huvuduppgift är att efter av föreståndaren verkställd beredning uppgöra förslag till plan för trädgårdsförsöksverksamhetens bedrivande, vilken plan skall underställas styrelsen för fastställelse, samt att söka främja och organisera samarbetet med andra institutioner på trädgårdsförsöksområdet. Verksamheten vid statens trädgårdsförsök omfattar ett stort antal försöksplatser. Förutom huvudstationen vid Alnarp finnas sålunda tre större och två mindre försöksstationer samt flera fasta större och mindre försöksfält spridda över hela landet (lokala trädgårdsförsök) förlagda dels till statens försöksgårdar och dels till enskilda trädgårdar. De större försöksstationerna äro Rånna i Västergötland, Nyckelby i Mälardalen och Söråker i Medelpad, och de två mindre utgöras av Tosemarken i Bohuslän och Ekerum på Öland. Enligt beslut vid 1944 års riksdag skall en mindre försöksstation även upprättas vid statens försöksgård öjebyn i Norrbottens län. Vidare må erinras om det 1946 beslutade inköpet av Stenstugu gård på Gotland för ett inrättande som försöksgård, varvid avses att gården samtidigt skall tjäna som trädgårdsförsöksstation. Arbetsuppgifterna för statens trädgårdsförsök avse klarläggande av såväl rent vetenskapliga problem som praktiska odlingsfrågor. Med hänsyn härtill är verksamheten inriktad dels på rent vetenskaplig forskning dels på praktiska försöksuppgifter. Den vetenskapliga forskningen bedrives huvudsakligen vid Alnarp och omfattar kemiska, cytologiska, blombiologiska och genetiska undersökningar av olika slag. Den praktiskt inriktade försöksverksamheten omfattar sortfrågor, gödsling, beskärning, besprutning, lagring m. m. Därjämte utföras en del växtförädlingsarbeten i första hand med sådana växtslag, som icke äro föremål för bearbetning på andra platser i vårt land. Vid huvudanstalten är verksamheten uppdelad på en administrativ avdelning samt två försöksavdelningar, varav den ena omfattar fruktträd och bärväxter och den andra köksväxter. Vid avdelningen för fruktträd och bärväxter utföras bl. a. sort- och grundstamförsök med fruktträd, beskärningsförsök med äppleträd, odlingsförsök med fruktträd, sortförsök med bärbuskar och jordgubbar. Vidare bedrives växtförädling med fruktträd och bärväxter. På avdelningen för köksväxter, som är förlagd till Alnarps Mellangård och östergård, domineras verksamheten av de jämförande försöken med

33 sorter och stammar beroende på, att de s. k. klassificerande sort- och stamförsöken samt statskontrollen tillhör denna grupp. I de klassificerade försöken sker dels en treårig prövning av nya växtförädlingsprodukter och dels en förnyad prövning av tidigare godkända sorter och stammar av köksväxter. Sorter eller stammar, som fylla högt ställda fordringar beträffande viktiga egenskaper såsom avkastning, tidighet, kvalitet och sjukdomsresistens, förklaras efter deltagandet i ovannämnda försök såsom första klass. En ännu högre utmärkelse utgör den s. k. första klass elitbeteckningen. De sorter och stammar, som tillhöra första klass eller första klass elitsortiment, säljas i regel under statskontroll. Den tekniska utformningen av statskontrollen bygger bl. a. på märkning med kemiskt ämne av det för försäljning avsedda bruksfröet samt fältkontroll av såväl stamsom bruksfröpartierna. Fältkontrollen utföres för närvarande för statens centrala frökontrollanstalts räkning av köksväxtavdelningen. På avdelningen utföras vidare lokala sort- och stamförsök med köksväxter. Växtförädling av köksväxter utföres i vårt land huvudsakligen av privata firmor. Vid köksväxtavdelningen utföras emellertid även växtförädlingsarbeten med bondbönor, brysselkål, spenat, frilandstomat och lök. Vissa kulturförsök utföras i samarbete med andra institutioner exempelvis försök med bekämpning av lökflugan i samarbete med växtskyddsanstalten. Vid försöksstationerna ha de hittills utlagda försöken i stor utsträckning gällt sortfrågor beträffande såväl fruktträd och bärbuskar som köksväxter. Därjämte utföras vid stationerna gödslingsförsök, odlingstekniska försök, fröodlingsförsök m. m. Den lokala försöksverksamheten omfattar många olika slag av försök inom skilda områden. Förutom sort- och stamförsök, som hittills varit de viktigaste för utrönande av odlingsvärdet under olikartade klimat- och jordmånsförhållanden, utföras exempelvis även bevattningsförsök. Med stöd av Kungl. Maj :ts bemyndigande har chefen för jordbruksdepartementet den 5 juli 1946 tillkallat särskilda utredningsmän för att verkställa utredning och avgiva förslag angående trädgårdsundervisningens ordnande. Enligt direktiven för denna utredning, som antagit benämningen 1946 års trädgårdsundervisningskommitté, skall bl. a. uppmärksammas spörsmålet om inrättandet av lokala försöksstationer ävensom närmare undersökas h u r Alnarpsinstitutets trädgårdsavdelning och statens trädgårdsförsök kunna infogas i den framtida organisationen av undervisningen och försöksväsendet på trädgårdsnäringens område. Statens mejeriförsök. I likhet med statens trädgårdsförsök ingår statens mejeriförsök som en särskild institution i Alnarps lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitut och sorterar följaktligen under institutets styrelse. Enligt för Alnarpinstitutet 3 — 72673

34 gällande stadgar har statens mejeriförsök till uppgift att genom vetenskapliga undersökningar och systematiska försök utreda för mejerihanteringen viktiga praktiska frågor. Försöksverksamheten skall bedrivas efter en av lantbruksstyrelsen fastställd plan. Förslag till sådan plan, som skall ingivas av institutets styrelse, uppgöres av ett vid institutet inrättat mejeriavdelningskollegium, vilket består av professorer och lärare vid institutets mejeriavdelning jämte mejeriförsökens föreståndare. Med hänsyn till att chefen för jordbruksdepartementet jämlikt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 29 juni 1945 tillkallat en särskild utredningsman för att verkställa utredning och avgiva förslag rörande bl. a. organisationen av forsknings- och försöksverksamheten på mejerinäringens område synes anledning här saknas att närmare än nu skett ingå på organisation och arbetsuppgifter för statens mejeriförsök.

Jordbrukstekniska institutet. Enligt jordbrukstekniska institutets stadgar den 9 november 1945 har institutet till ändamål att i nära samarbete med lantbrukshögskolan och statens maskin- och redskapsprovningsanstalter samt under samverkan med andra vetenskapliga institutioner och undervisningsanstalter bedriva tekniskt-vetenskaplig forskning och följa utvecklingen inom de forskningsområden, som röra jordbrukstekniken, främst jordbrukets maskiner, redskap och andra mekaniska och elektriska hjälpmedel, ävensom bedriva undervisnings- och upplysningsverksamhet angående de tekniska hjälpmedlens rationella användning i jordbruket. Av institutet utföres bl. a. grundläggande undersökningar, på vilka konstruktionen av ett redskap eller en maskin kan baseras, ävensom forskningar och experimentella undersökningar beträffande arbetsmetoder samt tekniska och ekonomiska utredningar över mekaniska och elektriska hjälpmedels rationella utnyttjande. Institutets verksamhet regleras genom ett avtal mellan Kungl. Maj:t och jordbrukstekniska föreningen och dess angelägenheter handhavas av en styrelse bestående av ordförande och åtta ledamöter, varav Kungl. Maj:t förordnar ordföranden samt fyra ledamöter. Återstående fyra ledamöter utses av jordbrukstekniska föreningen. Sistnämnda fyra ledamöter utses på förslag av de organisationer inom näringslivet (jordbruk och industri), som enligt underavtal med jordbrukstekniska föreningen ekonomiskt stödja institutets verksamhet. Härutöver kunna utses adjungerade ledamöter, för närvarande två. På styrelsen ankommer bland annat att tillse, att verksamheten vid institutet utövas enligt de riktlinjer samt motsvarar de ändamål, som angivits i ovannämnda avtal mellan Kungl. Maj :t och jordbrukstekniska föreningen, att i samråd med lantbrukshögskolans sty-

35 relse utse chef för institutet samt att årligen fastställa arbetsprogram för forskningsverksamheten. Enligt förenämnda avtal mellan Kungl. Maj:t och jordbrukstekniska föreningen åtager sig föreningen att medverka till inrättande och drivande av institutet bl. a. genom att bidraga till institutets verksamhet med visst årligt belopp. Kungl. Maj:t upplåter enligt avtalet för institutets verksamhet lämpliga byggnader på Ultuna samt förbinder sig vidare bland annat att genom årliga anslag bidraga till bestridande av kostnaderna för verksamheten vid institutet ävensom för dettas allmänna administration. Dessa bidrag beräknas vid full utbyggnad av verksamheten komma att uppgå till 250 000 kronor för budgetår.

Statens forskningskommitté för lantmannabyggnader. Enligt Kungl. Maj:ts instruktion den 20 augusti 1943 för statens forskningskommitté för lantmannabyggnader åligger det kommittén att genom vetenskaplig forskning och praktiska försök främja lantmannabyggnadernas ändamålsenliga utformande ur i främsta rummet byggnadskostnads-, hygienisk- och arbetsekonomisk synpunkt samt vidare att undersöka möjligheterna för jordbruksproduktionens anpassning efter byggnadsekonomiska förhållanden och att föranstalta om systematiskt samlande, ordnande och bearbetande av föreliggande forskningsresultat och praktiska rön beträffande lantmannabyggnader ävensom i samband därmed vidtaga erforderliga förberedande åtgärder för kunskapsmaterialets bekantgörande och nyttiggörande för jordbruket. En av kommitténs ledamöter förordnas av Kungl. Maj:t att såsom utredningsman planlägga och leda kommitténs forskningsarbete. Inom kommittén skall såsom dess verkställande organ finnas inrättad en särskild forskningsavdelning med utredningsmannen som föreståndare. Kommittén är förlagd till Lund, där behövliga arbetslokaler förhyrts.

Svenska vall- och mosskulturföreningen. Enligt de av Kungl. Maj:t den 27 maj 1938 för Svenska vall- och mosskulturföreningen fastställda stadgarna har föreningen till ändamål att inom landet verka för en rationellt genomförd betes-, vall- och mosskultur. Sitt syfte skall föreningen söka uppnå bland annat genom att utföra för betes-, vall- och mosskulturen samt för därtill hörande nyodling erforderliga försök; genom att bedriva praktisk-vetenskaplig undersökningsverksamhet för klarläggande av hithörande frågor;

36 genom att insamla och bearbeta vunna rön och erfarenheter på hithörande områden; genom att följa motsvarande arbeten i andra länder; genom att främja en ändamålsenlig tillämpning av gällande bestämmelser om betesreglering; samt genom att utöva upplysningsverksamhet på betes-, vall- och mosskulturens områden samt på begäran tillhandagå jordbrukare eller organisationer och deras tjänstemän med råd i dithörande ämnen. Ledningen av föreningen utövas av en styrelse bestående av sju personer, varav ordföranden och tre ledamöter jämte suppleanter för dessa utses av Kungl. Maj :t. Föreningen övertog år 1939 den av svenska betes- och vallföreningen år 1930 uppförda institutionsbyggnaden i Ultuna. År 1941 uppfördes på samma tomt en särskild byggnad för laboratorier m. m. Byggnaderna äro belägna på ett område om c:a 0.5 ha av Ultuna egendoms mark, vilket område jämligt Kungl. brev den 27 juni 1929 på vissa villkor avgiftsfritt upplåtits åt svenska betes- och vallföreningen tills vidare så länge föreningens dåvarande verksamhet uppehälles. För bestridande av kostnaderna för institutionsbyggnaden erhöll svenska betes- och vallföreningen enligt Kungl. Maj:ts resolution den 9 november 1928 av lotterimedel 200 000 kronor under villkor bland annat att i föreningens stadgar intoges bestämmelser om att byggnaden icke finge intecknas för gäld och att, därest föreningen skulle upphöra med sin dåvarande verksamhet, byggnaden skulle övergå i statens ägo samt att i föreningens stadgar därjämte föreskreves, att sagda bestämmelser icke finge upphävas utan Kungl. Maj :ts medgivande. Vidare ha statsanslag utgått till ifrågavarande byggnads underhåll och förseende med luftskyddsrum. Laboratoriebyggnadens uppförande har dragit en kostnad av c:a 100 000 kronor, som bestritts av svenska vall- och mosskulturföreningens egna medel, vilka jämväl använts för att bestrida kostnaderna för vissa genomgripande förändringar i institutionsbyggnaden samt för omfattande tomtplaneringar mellan den nya och den gamla byggnaden. Institutionsbyggnadens jordvåning innehåller, förutom vaktmästarebostad om två rum och kök, tre biblioteksrum, luftskyddsrum, garage, arkiv, torkrum, slöjd- och uppackningsrum, kol- och pannrum, tvättrum, torkr u m och mangelrum samt källarutrymmen till föreståndarebostaden (matkällare och vedkällare). I bottenvåningen finnas de egentliga arbetsrummen för föreningens tjänstemän, tillsammans tio större eller mindre rum. Vidare finnas i bottenvåningen två större rum jämte jungfrukammare, hall och kök tillhörande föreståndarebostaden, övervåningen inrymmer en hörsal samt fem arbetsrum och ett förrådsrum, förutom fyra rum och hall till föreståndarebostaden. Ytterligare en trappa upp finnas små vindsut-

37 rymmen för förvaring av prover m. m. Golvytan till bottenvåningen är c:a 460 m 2 och till övervåningen c:a 400 m 2 , tillhopa sålunda 860 m 2 . Jordvåningens ytinnehåll är c:a 460 m 2 , därav bibliotek och lunchrum upptaga c:a 80 m 2 . Laboratoriebyggnadens jordvåning innehåller, förutom rymlig förvaringskällare och stort rum för provberedning, pannrum och nio rum för skilda ändamål såsom jordtork, hötork, analyser, jordprov, skördeprov, kemikalier m. m. ävensom matkällare till vaktmästarebostaden i institutionsbyggnaden. I bottenvåningen inrymmas själva laboratoriet med lokal för kemiska laborationer samt avdunstningsrum, vågruin, rum för konstant temperatur, Kjeldahlrum, glödgningsrum och r u m för laboratorieföreståndare, vidare utrymmen till förrådslada, museum och garage. I vindsvåningen finnas ett större och ett mindre rum för den botaniska avdelningen, stor torkvind jämte vindskontor och dessutom två bostadsrum m. m. Bottenvåningens ytinnehåll är c:a 325 m 2 och vindsvåningens c:a 250 m 2 , tillhopa c:a 575 m 2 . Jordvåningens golvyta är c:a 325 m 2 . Föreningen är för sin verksamhet så gott som helt hänvisad till bidragav statsmedel. För statsbidragets utbetalande äro vissa villkor föreskrivna; bland annat skall föreningens försöksprogram föreläggas lantbrukshögskolans styrelse för fastställande. Föreningens verksamhet omfattar dels försök och undersökningar samt upplysningsverksamhet på betes- och vallområdet, dels försök och undersökningar samt upplysningsverksamhet på myrodlingsområdet, dels tilllämpningsförsök i form av förevisningsfält och i Norrland studiegårdar, vid vilka fält och gårdar erhållna resultat från försök och undersökningar under praktisk drift vinna tillämpning i demonstrations- och studiesyfte. Verksamheten är uppdelad på tvenne avdelningar, en för betes och vallodling (vallavdelningen) och en för myrodling (mossavdelningen). Gemensamma för dessa avdelningar äro, dels en botanisk-geologisk undersökningsavdelning med ett botaniskt laboratorium, dels ett kemiskt laboratorium. Under vallavdelningen sorterar försöksverksamheten på betesområdet samt den undersöknings-, förrättnings- och upplysningsverksamhet, som utövas av tvenne specialkonsulenter. Under mossavdelningen sorterar dels försöksverksamheten på myrjord, dels den undersöknings-, förrättnings- och upplysningsverksamhet, som utövas av tre specialkonsulenter, dels föreningens studiegårdsverksamhet i Norrland. Arbetet vid studiegårdarna omhänderhaves av tvenne driftsledare. Försöksverksamheten på betes- och vallområdet står under ledning av föreståndaren för vallavdelningen. Vallavdelningens båda specialkonsulenter medverka i viss mån i försöksverksamheten samt utföra utredningar och undersökningar av skilda slag. Föreningens botanister äro i stor utsträckning engagerade för dessa uppgifter. Som exempel på utförda försök må nämnas gödslings- och kalkningsförsök på betesmarker, kultive-

38 ringsförsök, förbättringar av betesvallar genom hjälpsådd, bevattning av betesmarker m. m. Försöksverksamheten på myr odlingsområdet står under ledning av föreningens föreståndare i samverkan bl. a. med avdelningens konsulenter. Konsulenterna utföra dessutom undersökningar och utredningar av skilda slag på området för myrmarkernas utnyttjande, vilka verkställas i samverkan med föreningens botanist och torvgeolog samt med föreståndaren för dess kemiska laboratorium. Växtföljdsförsök, gödslingsförsök, vallanläggnings- och slåttertidsförsök må nämnas som exempel på den försöksverksamhet, som utövas av mossavdelningen.

Sveriges utsädesförening. Sveriges utsädesförening fick sin nuvarande form år 1894 efter en sammanslagning av Allmänna svenska föreningen för odling och förädling av utsäde med Mellersta Sveriges utsädesförening. Enligt stadgarna är föreningens ändamål att verka för odling och utveckling av förbättrade sädesslag och frösorter samt denna odlings tillgodogörande inom landet och i utlandet, och skall föreningen i mån av krafter och tillgångar söka uppnå detta: a) genom att på skilda orter utföra noggranna, kontrollerade försök för utrönande av här i landet såväl som i utlandet odlade framstående växters olika värde och lämplighet för våra förhållanden; b) genom att förmedelst omsorgsfull och under insiktsfull ledning utförd förädling åstadkomma utmärkta stamutsäden och verka för deras spridning inom landet; c) genom att befrämja gräsfröodling och verka för en mera rationell odling av rotfrukter och andra foderväxter; d) genom att förmedelst utställningar, tryckalster och andra lämpliga åtgärder sprida kännedom om och bana väg för användandet av gott utsäde. Föreningens huvudsakligaste arbetsuppgift omfattar åkerbruksväxternas förädling och odlingsproblem, i anslutning vartill vetenskaplig forskning bedrives, samt upplysande och rådgivande verksamhet. Föreningens angelägenheter handhavas av en styrelse, som består av åtta ledamöter, av vilka ordföranden och fyra ledamöter utses av Kungl. Maj :t, som jämväl utser två av föreningens tre revisorer. Förutom vid huvudanstalten i Svalöv bedriver föreningen förädlingsverksamhet vid åtta filialstationer i olika delar av landet, vissa av dessa med fasta lokala försök, s. k. substationer. De åtta filialerna äro: Ultuna-, Östgöta-, Kalmar-, Västgöta-, Värmlands-, Västernorrlands-, Jämtlands- och Övre Norrlandsfilialerna. Substationer finnas inrättade för Ultunafilialen i Örebro län, för Värmlandsfilialen i Kopparbergs län samt för Väster-

39 norrlandsfilialen i Gävleborgs län, Västerbottens läns södra del och i Lappmarken. Medelst bidrag av hushållningssällskap och landsting i Kronobergs och Jönköpings län har föreningen vidare sedan hösten 1946 kunnat igångsätta viss försöksverksamhet på småländska höglandet. Vidare må erinras om det av Kungl. Maj:t och riksdag under 1946 fattade beslutet om inköp av Stenstugu gård på Gotland för ett inrättande därstädes av en försöksgård, som samtidigt skulle tjäna som filial till föreningen. Vid huvudanstalten är verksamheten uppdelad på sju förädlingsavdelningar, en frökontrollavdelning och en kemisk avdelning, vilka var och en står under ledning av en avdelningsföreståndare. De sju förädlingsavdelningarna äro följande: 1. avdelningen för vete och havre 2. » » oljeväxter, sojabönor och majs 3. » » vallväxter 4 » » råg, potatis, sötlupin och tobak (sandjordsväxter) 5» » spånadsväxter, humle och korn 6. » » rotfrukter 7. kromosomavdelningen. Dessutom är en förädlingsavdelning för baljväxter förlagd till filialen på Ultuna. Avdelningsföreståndarna ha överledningen av föreningens förädling i hela landet med de dem underställda växtslagen. Särskilt på huvudanstalten i Svalöv bedrives i samband med förädlingen ett omfattande forskningsarbete. Sålunda bedrivas forskningar på ärftlighetslärans, kromosomforskningens, växtfysiologiens och kemiens områden. Vid den kemiska avdelningen och de därtill anslutna speciallaboratorierna, cereal- och bakningslaboratoriet, utföras förutom för växtförädlingen nödvändiga undersökningar med vederbörligt medgivande ett mycket stort antal undersökningar för olika utomstående uppdragsgivares räkning. Föreningen står i nära kontakt med och har samarbete med ett flertal såväl in- som utländska organisationer och institutioner, särskilt naturligtvis på växtförädlingens och jordbruksforskningens område. Sålunda samarbetar föreningen med statens centrala frökontrollanstalt, då det gäller kontrollen av de av föreningen uppdragna sorterna, med jordbruksförsöksanstalten för överläggningar rörande den lokala sortprövningen av föreningens nya sorter, med statens växtskyddsanstalt, vilken anstalt på Svalöv och vid vissa av filialerna utför växtpatologiska undersökningar, med Lunds universitets institution för ärftlighetsforskning m. fl. På huvudstationen i Svalöv liksom på filialerna utföras omfattande sortförsök för att få värdet av nya sorter fastslaget. Dessutom bedrives vid filialerna i samarbete med huvudanstalten s. k. samverkande förädling, var-

40 vid en viss urvals- eller korsningsserie bearbetas parallellt på två eller flera platser med avsikt att i första hand få fram sorter, lämpliga för möjligast vidsträckta områden. Filialerna bedriva också självständig förädlingsverksamhet, avseende i första hand lösande av förädlingsuppgifter av speciellt intresse för de områden, varje filial representerar. Allmänna svenska utsädesaktiebolaget har alltsedan sin tillkomst år 1891 haft ensamrätt att övertaga, i första hand föröka och odla samt försälja utsäde av de av utsädesföreningen frambringade nya sorterna. Denna rätt är tillförsäkrad bolaget genom av statsmakterna godkända avtal mellan föreningen och bolaget. Som ersättning för nämnda rätt erlägger bolaget till föreningen en viss årlig avgift. För sin allmänna verksamhet åtnjuter föreningen årligen ett betydande statsanslag, vars utbetalande är förknippat med vissa villkor. Sålunda är föreningen bland annat skyldig att utan särskild ersättning upplåta lokaler och försöks jord åt ärftlighetsinstitutionen vid Lunds universitet. Vidare är föreningen skyldig underkasta sig inspektion från statens sida, vilken inspektion utövas av lantbruksstyrelsen, samt att underställa sitt arbetsprogram lantbrukshögskolans styrelse för fastställande.

Weibullsholms växtförädlingsanstalt. Växtförädlingsverksamhet bedrives även i stor omfattning vid Weibullsholms växtförädlingsanstalt, som är en del av firman W. Weibull AB i Landskrona. F r å n början omfattade verksamheten endast fröodlingsförsök och förädlingsarbeten med foderrotfrukter. Densamma utvidgades emellertid efterhand till såväl vallväxterna som sädesslagen och senare även till grönsaks- och blomsterväxter. Växtförädlingsanstalten är uppdelad på fyra förädlingsavdelningar. Förädlingsverksamheten är till större delen förlagd till Weibullsholms gamlegård. För sin verksamhet åtnjuter anstalten statsunderstöd och är som villkor härför bl. a. föreskrivet att anstaltens verksamhet skall stå under överinseende av lantbruksstyrelsen samt att dess arbetsprogram för fastställelse skall underställas lantbrukshögskolans styrelse. Karakteristiskt för verksamheten vid anstalten är att såväl själva förädlingsarbetet som ock det affärsmässiga exploaterandet av de nya förädlingsprodukterna bedrivas av en och samma juridiska person. I räkenskapsavseende är dock förädlingsverksamheten skild från den merkantila verksamheten. Det av växtförädlingsanstalten uppdragna materialet bildar grundvalen för de nya sorter och stammar, som marknadsföras av firman W . Weibull AB. Det nya materialet utsläppes i marknaden sedan det genomgått prövning såväl i anstaltens egen som i jordbruksförsöksanstaltens

41 försöksverksamhet. Efter slutprövning överlämnas de nya förädlingsprodukterna till firmans gårdar, där den slutliga reproduktionen sker. Förökning sker även i stor utsträckning genom kontraktsodling.

Föreningen för växtförädling av fruktträd. Växtförädlingsverksamhet bedrives även av den år 1941 stiftade Föreningen för växtförädling av fruktträd. Föreningens ändamål är att verka för växtförädling av fruktträd och bärbuskar samt denna växtförädlings tillgodogörande inom landet. Förädlingsverksamheten bedrives vid den med anslag från Knut och Alice Wallenbergs stiftelse upprättade Balsgårds fruktträdsförädlingsanstalt i Kristianstads län. Föreningen åtnjuter från och med budgetåret 1945/1946 visst statsunderstöd.

Institutet för husdjursförädling vid Wiad. Enligt av Kungl. Maj :t den 24 maj 1928 fastställda stadgar för institutet för husdjursförädling har institutet till ändamål att genom vetenskapliga och praktiska forskningar söka ständigt förbättra de inhemska husdjurens egenskaper ur ekonomisk synpunkt. Institutet, som tillkommit genom en donation av Knut och Alice Wallenbergs stiftelse, åtnjuter från stiftelsen till och med år 1947 ett årsbidrag av 130 000 kronor. Efter under hösten 1946 förda förhandlingar mellan utredningen och stiftelsens styrelse har styrelsen i avvaktan på utredningens kommande förslag och statsmakternas ställningstagande till detta åtagit sig att jämväl under vart och ett av åren 1948 och 1949 anvisa enahanda belopp för verksamhetens upprätthållande vid institutet. För engångsändamål har stiftelsen till institutet donerat över 1 miljon kronor. Av staten erhåller institutet ett årsbidrag om 11 000 kronor för ullundersökningar. Institutet står under ledning av en styrelse om fem ledamöter, varav Kungl. Maj:t utser två, därav en skall vara ordförande. Av övriga styrelseledamöter utse lantbruksakademien, lantbrukshögskolans styrelse och hushållningssällskapens ombud vardera en ledamot. Institutet bedriver sin verksamhet på egendomen Wiad i Grödinge socken av Stockholms län. Egendomen har en areal av c:a 500 ha, varav omkring 200 ha utgöras av åker och kulturbeten och återstoden av skog. Verksamheten, som framförallt bedrives genom vetenskaplig forskning på djurgenetikens område, är för närvarande organiserad på tre avdelningar, nämligen en för nötkreatur, en för svin och en för får. Inom nötkreatursavdelningen utgöres forskningsarbetet i första hand av studier över s. k. enäggstvillingar. I detta sammanhang förtjänar framhållas, att insti-

42 tutet introducerat seminförfarandet i Skandinavien. Med svin har verksamheten i första hand inriktats på praktiskt förädlingsarbete genom produktion av avelsdjur. I detta syfte har institutet en egen försöksorganisation för prövning av djurens avelsvärde. Arbetet med får har ullanalyser till huvudsaklig uppgift för att möjliggöra ett effektivare avelsurval än vad som förut varit möjligt, då ullen endast okulärbesiktigades. I detta sammanhang må jämväl beröras organisation och arbetsuppgifter för några organ, vilka själva icke bedriva forsknings- eller försöksverksamhet, men som ha en betydelsefull uppgift att stödja eller att utåt förmedla och popularisera inom forskningsverksamheten på jordbrukets område vunna rön och erfarenheter.

Lantbruksakademien. Lantbruksakademien, som stiftades år 1811, har enligt av Kungl. Maj :t den 8 december 1944 senast fastställda stadgar till uppgift att med stöd av vetenskap och erfarenhet verka för svenska lantbrukets och angränsande näringars utveckling och förkovran. Akademien har i detta syfte bl. a. att anordna och stödja vetenskaplig och praktisk forskning, att utgiva skrifter, att belöna framstående insatser inom dess verksamhetsområde och att följa utvecklingen på lantbruksområdet såväl inom som utom landet. Akademiens angelägenheter handhavas av preses, vice preses, förvaltningskommittén samt sekreteraren och kamreraren. Preses och vice preses förordnas av Kungl. Maj :t efter förslag av akademien för en tid av tre år. Sekreteraren, som har professors ställning, utnämnes likaledes av Kungl. Maj :t efter förslag av akademien. Enligt stadgarna består akademien av hedersledamöter till ett antal av högst 15, arbetande ledamöter, av vilka skola finnas 160, som icke uppnått 70 års ålder, samt utländska ledamöter till ett antal av högst 75. De arbetande ledamöterna äro med hänsyn till sina verksamhetsområden fördelade på sju avdelningar. Akademien söker främja utvecklingen på vetenskaplig grund bl. a. genom direkt stöd åt forskningen. Detta sker först och främst genom beviljandet av forskningsunderstöd ur de fonder, över vilka akademien för detta ändamål disponerar. Av intresse är även akademiens resestipendier, som tid efter annan utdelas för studier och forskningar utomlands. Forskningen främjas vidare genom akademiens omfattande bibliotek, som står fritt till jordbruksforskningens förfogande. Biblioteket, som grundades samtidigt med akademien, torde för närvarande vara det största specialbiblioteket för lantbrukslitteratur i Norden.

43 Jordbrukets forskningsråd. Enligt forskningsrådets instruktion av den 30 november 1945 har rådet till uppgift att främja forskningen inom jordbruket, däri inbegripet trädgårdsodling, samt jordbruket nära berörande industrier. Vid fullgörandet av sin uppgift åligger det forskningsrådet bland annat att följa utvecklingen inom sitt verksamhetsområde såväl inom som utom landet, att verka för samarbete inom den forskning, som bedrives av olika forskningsorgan, och för höjande av forskningens effektivitet samt att främja samarbete mellan staten och enskilda, däri inbegripet jordbrukets föreningar, till fromma för forskningen på jordbrukets område. Forskningsrådet har jämväl att. stödja initiativ till för jordbruket betydelsefull forskning samt att vid behov själv taga initiativ till främjande av sådan forskning. För främjandet av forskningen på de områden, som falla inom rådets verksamhetsfält, disponerar rådet de medel, som Kungl. Maj:t ställer till rådets förfogande för detta ändamål. Forskningsrådet består av nio ledamöter, varav Kungl. Maj:t förordnar fem, därav en att vara rådets ordförande. Tre ledamöter utses av lantbruksakademien, varjämte akademiens sekreterare är självskriven ledamot av rådet och tjänstgör som dess sekreterare. Inom rådet bör utom jordbruksforskningen även det praktiska jordbruket vara representerat. Då forskningsrådet icke har några förvaltningsuppgifter i förhållande till forskningsorganen, grundar sig rådets inflytande över forskningsverksamheten nästan helt på dess egen auktoritet och dess ställning som Kungl. Maj:ts förtroendeinstans i forskningsfrågor ävensom på dess möjlighet att fördela betydande forskningsunderstöd. Rådets samordnande verksamhet syftar till att sammanföra forskare med närgränsande uppgifter till gemensamma ansträngningar i frågor, som ligga i och omkring gränsskiktet för respektive forskares verksamhet. Forskningsrådets medel att genomföra samordning är i första hand ordnande av konferenser och överläggningar med forskningsorgan och forskare. Det må särskilt förtjäna framhållas, att till forskningsrådets verksamhetsfält även hör lagringsforskningen.

Jordbrukets upplysningsnämnd. Det är givetvis i hög grad angeläget, att de resultat, som framkomma vid den vetenskapliga forskningen och försöksverksamheten på jordbrukets område, snabbt och i tillräcklig omfattning komma yrkesutövarna på detta område tillgodo. För detta ändamål finnes inrättat ett statligt organ, jordbrukets upplysningsnämnd. Enligt sin instruktion av den 5 november 1943 (nr 776) har nämnden till uppgift att sprida kännedom om de resul-

44 tat, som uppnås vid statliga och statsunderstödda forsknings-, försöks- och provningsanstalter på jordbrukets och trädgårdsodlingens områden ävensom vid annan med understöd av statsmedel bedriven forsknings-, försöksoch provningsverksamhet på sagda områden. I detta syfte redigerar nämnden den månatligen utkommande publikationen »Försök och forskning» samt distribuerar till jordbrukets och trädgårdsodlingens fackpress samt till dagspressen populära artiklar och meddelanden i jordbruks- och trädgårdsfrågor. Vidare utgiver nämnden en årsbok innehållande redogörelser för under året uppnådda viktigare forsknings-, försöks- och provningsresultat på jordbrukets och trädgårdsodlingens områden. Nämnden söker slutligen att även med andra medel såsom radio och film verka för en effektiv upplysningsverksamhet inom jordbrukets och trädgårdsodlingens områden. Nämnden, vars ledamöter förordnas av Kungl. Maj :t, står under överinseende av lantbruksstyrelsen.

Kapitel 4.

Olika slag av försöksverksamhet, frågan om dubbelarbete samt vissa andra frågor, som beröra förhållandet mellan de olika försöksinstitutionerna. Den rådande splittringen av försöksverksamheten har ibland givit anledning till påståendet, att verksamheten icke arbetade fullt effektivt. 1943 års statsrevisorer anförde således härom i sin berättelse (sid. 171) följande: »Det förekommer sålunda att arbeten, som utföras vid den ena anstalten, ofta helt eller delvis sammanfalla med de uppgifter, varmed en annan institution är sysselsatt. Något samarbete mellan de olika institutionerna, varigenom ett dylikt dubbelarbete kan undvikas, synes i allmänhet icke förekomma. Så utföres t. ex. praktisk försöks- och provningsverksamhet på gödslingslärans och växtodlingens område förutom vid jordbruksförsöksanstalten samt svenska vall- och mosskulturföreningen även av växtskyddsanstalten, frökontrollanstalten, lantbrukskemiska kontrollanstalten och statens trädgårdsförsök. Ett närmare samarbete förefaller också vara erforderligt mellan statens växtskyddsanstalt och statens centrala frökontrollanstalt i frågor rörande immunitetskontroll och sortkontroll av potatis. Det bristande samarbetet mellan anstalterna medför förutom bristande effektivitet även onödiga kostnader för statsverket.» Den verksamhet, som bedrives av i föregående kapitel omnämnda institutioner och anstalter, har i princip samma uppgift, nämligen att genom försöksverksamhet och vetenskapligt-praktiska undersökningar och analyser bidraga till vårt jordbruks fortsatta höjande. De viktigaste arbetsuppgifter, som härvid ifrågakomma, torde ur systematisk synpunkt förslagsvis kunna indelas i följande fyra huvudgrupper: 1) försöksverksamhet i egentlig mening; 2) kontroll- och provningsverksamhet; 3) förädlingsverksamhet; 4) växtskyddsverksamhet. I anslutning till denna indelning av försöksverksamheten vill utredningen i det följande behandla frågan om dubbelarbete samt vissa andra

40 frågor, som beröra förhållandet mellan institutionerna, ävensom vad som eljest finnes åtgjort för att reglera samarbetet mellan de olika institutionerna. Försöksverksamhet i egentlig mening. Till grupp 1) är bl. a. jordbruks- och husdjursförsöksanstalternas samt svenska vall- och mosskulturföreningens verksamhet hänförlig. Den försöksverksamhet framförallt på organogena jordar, som bedrives av den sistnämnda föreningen, är till stor del av samma art, som den vid jordbruksförsöksanstalten bedrivna verksamheten. Sålunda utföras av båda institutionerna sådana rutinförsök som gödslingsförsök, kalkningsförsök, växtföljdsförsök, sortförsök etc. Det torde icke i och för sig vara nödvändigt att lösandet av problemen rörande gödsling, kalkning, sortval m. m. genom försöksverksamhet handhaves av en institution, då det gäller fastmarksjordar, och av en annan, då det gäller organogena jordar, enär dessa problem i stort sett torde vara desamma för såväl fastmarksjordar som organogena jordar. Om således jordbruksförsöksanstalten och den del av föreningens verksamhet, som hittills berörts, ha till uppgift att genom praktiska försök klarlägga förutsättningar för en rationell växtodling, återstår att beakta, att av växtodlingens produkter en stor del äro avsedda för vidare förädling i djurstallarna. Dessa produkters värde måste bedömas icke blott ur kvantitativ utan jämväl ur kvalitativ synpunkt. Värdesättandet av dessa växtodlingsprodukter ankommer på husdjursförsöksanstalten att genom sin verksamhet utföra. Då animalieprodukterna svara för omkring 75 procent av det svenska jordbrukets inkomst, är fastställandet av fodermedlens användbarhet och näringsvärde genom försök och analyser av stor betydelse för jordbrukets räntabilitet. Vad beträffar den av vall- och mosskulturföreningen bedrivna verksamheten på betesskötselns område synes densamma kunna sägas ligga på ett gränsområde innefattande samtidigt växtodlings- och husdjursspörsmål, vilket utredningen närmare kommer att utveckla längre fram i samband med sitt övervägande av den lämpligaste organisatoriska formen för ett överförande av föreningens verksamhet i statlig regi. Här må därför endast framhållas, att frågan om produktionen av foder på betesmarker ofta så intimt torde hänga samman med frågan om detta foders utnyttjande genom djuren att en gränsdragning mellan dessa områden åtminstone i praktiken torde ställa sig mycket svår. På till bete utnyttjade ängs- och hagmarker torde i viss mån även andra odlingsproblem möta än vid foderproduktionen på öppen åkerjord och likaså torde odlingstekniken oftast därstädes vara en annan än på åkern. Av det ovan anförda framgår, att jordbruks- och husdjursförsöksanstalternas samt vall- och mosskulturföreningens verksamhetsområden på ett

47 mycket nära sätt höra samman med varandra. Jordbruksförsöksanstalten och föreningen syssla således båda med växtodlingsspörsmål, som åtminstone i vissa avseenden torde vara gemensamma eller likartade, och husdjursförsöksanstaltens verksamhet synes kunna betraktas som en fortsättning eller komplettering av vissa delar av de två förenämnda institutionernas verksamhet. Att den nuvarande organisationen av försöksverksamheten på växtodlingens område, bedriven av såväl jordbruksförsöksanstalten som vall- och mosskulturföreningen, icke varit ägnad att undanröja dubbelarbete mellan de båda institutionerna torde knappast kunna bestridas. Vid 1936 års riksdag sökte chefen för jordbruksdepartementet ernå en sådan uppdelning av arbetsfältet att all försöksverksamhet skulle omhänderhavas av den n u varande jordbruksförsöksanstalten under det att den statsunderstödda verksamheten vid vall- och mosskulturföreningen enbart skulle avse upplysnings- och propagandaverksamhet. Härvid förutsattes, att föreningen skulle bli i tillfälle att kontinuerligt få del av vunna försöksresultat ävensom att på nära håll följa försöksverksamheten. Likaså förutsattes, att föreningen ej skulle sakna möjlighet till upprätthållande av demonstrationsfält i erforderlig omfattning samt att de statliga försöksgårdarna och försöksfälten för demonstrationsändamål skulle kunna upplåtas till föreningen i viss utsträckning. Jordbruksutskottet hade emellertid en avvikande m e ning och ansåg i likhet med flera motionärer, att föreningens möjlighet att själv utöva försöksverksamhet var av väsentlig betydelse för förtroendet till och framgången av dess konsulterande och upplysande verksamhet, varvid utskottet dock särskilt framhöll, att försöken skulle ligga inom ramen för föreningens arbetsområde samt vara av betydelse för dess upplysningsoch konsulterande verksamhet. Utskottet, vars utlåtande godkändes av 1936 års riksdag, utgick därvid ifrån att föreningens försök skulle planläggas på ett för samarbetet mellan föreningen och de statliga försöksanstalterna lämpligt sätt. Någon bestämd avgränsning mellan den statliga och den statsunderstödda anstaltens verksamhetsområde kom sålunda icke till stånd. Det samarbete, som avsågs av 1936 års riksdag, torde ha bestått i att lantbrukshögskolans styrelse fastställer föreningens årliga försöksplaner ävensom förefintligheten av lantbrukshögskolans försöksnämnd och försöksråd för jordbruksförsök, i vilka båda organ föreståndarna för jordbruksförsöksanstalten och svenska vall- och mosskulturföreningen ingått som ledamöter. Försöksverksamhet i egentlig mening bedrives vidare av statens t r ä d gårdsförsök på trädgårdsodlingens område. Att denna verksamhet har vissa beröringspunkter med den av jordbruksförsöksanstalten bedrivna verksamheten torde vara ganska uppenbart. Framförallt torde så vara fallet beträffande gödslingsfrågor. I vissa fall torde trädgårdsförsökens och jordbruksförsökens verksamhetsområden övergå i varandra utan att någon skarp gräns kan uppdragas dem emellan såsom t. ex. den fältmässiga k ö k s -

48 växtodlingen, vilken kan betecknas som en speciell art av växtodling. För främjande och organiserande av samarbetet mellan olika institutioner på trädgårdsförsöksområdet finnes, såsom tidigare nämnts, ett försöksråd för trädgårdsförsöksverksamheten (trädgårdsförsöksrådet) inrättat vid Alnarpsinstitutet. Detta trädgårdsförsöksråd består av tre utav Kungl. Maj :t förordnade ledamöter, vilka böra företräda olika intressen inom trädgårdsodlingen och växtförädlingen, samt av Alnarpsinstitutets rektor, föreståndaren för trädgårdsförsöken och försöksledarna vid huvudstationen i Alnarp såsom självskrivna ledamöter. Något organiserat samband mellan trädgårdsförsöksrådet och lantbrukshögskolans försöksnämnd och försöksråd för jordbruksförsök finnes däremot icke. Enligt vad utredningen inhämtat bruka emellertid föreståndarna för jordbruksförsöksanstalten och växtskyddsanstalten kallas till trädgårdsförsöksrådets sammanträden. P å mejerinäringens område bedrives egentlig försöksverksamhet av statens mejeriförsök. Även om forsknings- och försöksverksamheten på mejeriområdet i ganska stor utsträckning måste vara tekniskt inriktad torde det vara uppenbart att verksamheten har många beröringspunkter med jordbruksforskningen i övrigt framförallt den på husdjursområdet och i här förevarande avseende speciellt husdjursförsöksverksamheten. I mejeriförsöksverksamheten är bland annat mjölkens tillvaratagande och bearbetning föremål för studium under det att vid husdjursförsöksanstalten mjölkens produktionsförhållanden undersökas speciellt med hänsyn till vad som kan åtgöras för att befordra produktionen i såväl kvantitativt som kvalitativt avseende. Då mjölkens kvalitetsegenskaper äro av betydelse för mjölkens lämplighet för framställandet av olika mejeriprodukter, finnes här ett komplex av undersökningar avseende sambandet mellan dessa förhållanden, vilket för sin lösning fordrar sakkunskap från båda håll. Lösandet av detta samband mellan mjölkens kvalitetsegenskaper och dess lämplighet för beredning av olika produkter torde därför lämpligen böra ske genom samarbete mellan mejeri- och husdjursförsöksverksamheten, enär mejeriförsöksverksamheten eljest tvingas syssla med bland annat utfodringens inverkan på kvalitetsegenskaperna hos mjölken, vilket måste anses olämpligt icke minst med hänsyn till att mejeriförsöksverksamheten i ett sådant fall måste utrustas med resurser för undersökningar rörande olika fodermedels näringsvärde. Av husdjursförsöksanstalten prövade fodermedels och foderkombinationers värde är å andra sidan självfallet alltid beroende av deras inverkan på den erhållna mjölkens mejeritekniska egenskaper. Som tidigare nämnts fastställas planerna för mejeriförsöksverksamheten av lantbruksstyrelsen efter förberedande behandling av Alnarpsinstitutets styrelse och mejeriavdelningskollegium. Uppgörandet av förslag till samt fastställandet av dessa planer ske således för närvarande utan samråd eller kontakt med något av lantbrukshögskolans försöksorgan. I lantbrukshögskolans försöksråd för husdjursförsök ingår däremot så-

49 som ledamot en av Kungl. Maj :t förordnad representant för mjölkhushållningen. I de fall denne icke varit ledamot av Alnarpsinstitutets mejeriavdelningskollegium har enligt till utredningen lämnad uppgift en representant för statens mejeriförsök brukat kallas till husdjursförsöksrådets överläggningar.

Kontroll- och provningsverksamhet. Verksamhet hänförlig till grupp 2) utövas bland annat av centrala frökontrollanstalten och lantbrukskemiska kontrollanstalten jämte förefintliga lokala frökontrollanstalter och lantbrukskemiska kontrollstationer. Den verksamhet, som utövas av dessa båda anstalter, är av ganska speciell natur. För båda är huvuduppgiften att åt ett stort antal uppdragsgivare av olika art mot i särskilda taxor fastställda avgifter utföra analyser av skilda slag, var och en inom sitt specialområde. Anstalternas främsta uppgift är således att utöva biologisk resp. kemisk kontrollverksamhet. Den forskning, som skall bedrivas av anstalterna i den mån omständigheterna medgiva sådan verksamhet, skall utövas inom området för vederbörande anstalts verksamhetsområde. På grund härav kommer den vetenskapliga forskningen inom dessa anstalter att huvudsakligen beröra analysmetoder och härmed sammanhängande spörsmål. Denna forskning torde kunna sägas vara av ganska intern natur och åtminstone vad frökontrollanstalten beträffar knappast beröra andra institutioners och anstalters forskningsverksamhet. Beträffande lantbrukskemiska kontrollanstalten är förhållandet något annorlunda med hänsyn till verksamheten vid lantbrukshögskolans kemiska institution och analyslaboratorium. Genom att professorn i lantbrukskemi vid lantbrukshögskolan tillika är föreståndare för högskolans analyslaboratorium och samtidigt självskriven ledamot i styrelsen för lantbrukskemiska kontrollanstalten har i organisatoriskt avseende dock sörjts för sambandet mellan dessa tre institutioner. Såvitt k u n nat utrönas torde inom detta område icke ha förekommit något dubbelarbete. Verksamheten vid frökontrollanstaltens fältkontrollavdelning torde i detta sammanhang särskilt böra beröras, enär verksamheten därstädes delvis bedrives i form av växtodling, vilket stundom kanske ger intryck av att försöksverksamhet i form av sortförsök m. m. bedrives vid anstalten. Dessa odlingar äro emellertid kontrollodlingar och ha icke något att göra med försöksverksamhet. Odlingarna avse att å handelsförda partier fastställa sortäkthet, sort- och stamäkthet, typäkthet samt i vissa fall sjukdomsfrihet. De egenskaper, som det i sådana fall gäller att kontrollera, äro sådana, som i allmänhet icke kunna konstateras annat än genom odling på fältet. Dessa kontrollodlingar äro ej anordnade som egentliga jordbruks4 — 72673

50 försök. Några avkastningssiffror fastställas exempelvis icke. Odlingarna äro således icke hänförliga till något slag av försöksverksamhet utan äro åtgärder, som direkt höra samman med anstaltens kontrollverksamhet. Då det gäller statsplomberat utsäde, utföras fältkontrollodlingarna dels som förkontrollodling och dels som efterkontrollodling. Förkontrollodling förekommer allenast beträffande de två högsta kvaliteterna av statsplombering, under det att efterkontrollodling förekommer beträffande allt statsplomberat utsäde. Fältkontrollodlingarna äro förlagda till huvudanstalten vid Bergshamra och till Alnarps egendom. För dessa kontrollodlingar (härvid bortses från kontrollodlingar av köksväxtfrö, vilka hittills handhafts av statens trädgårdsförsök och upptagit en areal av c:a 1,5 ha per år) ha under de tre senaste åren följande arealer använts. År: Bergshamra: Alnarp: Summa: (1944 även Tibble) 1944 17 ha 14 ha 31 ha 1945 6 » 18 » 24 » 1946 6 » 19 » 25 » Minskningen av arealen från år 1944 beror på en omläggning och förenkling av arbetet. Ungefär hälften av arealen har åtgått för utläggande av efterkontrollodlingar. Vid provtagning för statsplombering uttages ett extra generalprov, som överlämnas till frökontrollanstalten för efterkontrollodling. Vad stamsädeskontrollen angår utlägger emellertid jämväl exempelvis Sveriges utsädesförening och Weibullsholms växtförädlingsanstalt var och en beträffande sitt utsäde efterkontrollodlingar. Ur frökontrollverksamhetens synpunkt kan detta betraktas som ovidkommande, då någon sådan åtgärd icke är föreskriven i reglerna för efterkontrollodling i allmänhet. Förädlarnas avsikt är uppenbarligen, att de själva vilja iakttaga sin utsädesvara, vilket i och för sig torde få anses naturligt. I dessa fall utläggas således efterkontrollodlingar av såväl frökontrollanstalten som utsädesföreningen resp. Weibullsholms växtförädlingsanstalt. Här föreligger alltså en dubblering av efterkontrollodlingar, vilken åtminstone vid ett första påseende kan synas omotiverad. Förhållandet har uppmärksammats av den tidigare omnämnda utredningen inom lantbruksstyrelsen rörande organisationen av den statliga och statsunderstödda frökontrollverksamheten Därest några större påtagliga fördelar stå att vinna med ett förenklat förfaringssätt, torde därför vara att vänta, att lantbruksstyrelsen kommer att framlägga förslag till en sådan förändring. Kontroll- och provningsverksamhet utövas jämväl av statens maskinprovningar, som utför provningar av maskiner och redskap för jordbru-

51 kets behov, bl. a. åt ett stort antal utomstående uppdragsgivare. Inom anstalten bedrives emellertid även forskning, främst för utveckling av provningsmetoderna, så att provningarna skola kunna bedrivas ännu snabbare än förr samt maskinerna och redskapen bedömas ännu bättre än enligt äldre metoder. Uppenbart är att verksamhetsområdet för maskinprovningarna har nära beröringspunkter med jordbrukstekniska institutets arbetsfält. Delvis torde verksamhetsområdena kunna anses gripa in i varandra, så att någon bestämd gräns dem emellan icke går att draga. Maskinprovningarnas arbetsfält är dock i princip betydligt snävare än vad som avses för forskningsverksamheten vid jordbrukstekniska institutet. Institutet har, såsom redan tidigare nämnts, bl. a. att utföra grundläggande undersökningar, på vilka konstruktionen av ett redskap eller en maskin kan baseras, ävensom att bedriva forskning och experimentella undersökningar rörande arbetsmetoder. Maskinprovningarna åter ha till huvuduppgift att utprova redan färdigkonstruerade maskiner och redskap. Uppenbarligen kunna dock vid provningarnas utförande framkomma förslag till förbättringar, som beröra icke blott själva den provade maskinen utan även de grundprinciper, på vilka dess konstruktion bygger. Arbetsuppgifternas art och det intima samband, som är rådande dem emellan, fordrar självfallet en nära samverkan mellan de båda institutionerna. Detta finnes också uttryckligen fastslaget i institutets stadgar, som föreskriver ett nära samarbete med bland annat maskinprovningarna. Lokalt sett finnas goda förutsättningar för ett dylikt samarbete, då båda institutionerna äro belägna i Ultuna och där i omedelbar närhet av varandra. Enligt uppgift bedrives också i stor utsträckning här åsyftat samarbete.

Förädlingsverksamhet. Verksamhet hänförlig till grupp 3), växtförädlingsverksamhet, bedrives i främsta rummet av de statsunderstödda institutionerna Sveriges utsädesförening i Svalöv och Weibullsholms växtförädlingsanstalt i Landskrona. Den vid dessa anstalter bedrivna försöksverksamheten, som till huvudsaklig del består av sortförsök, utgör en del av förädlingsarbetet. Till följd härav har densamma en speciell inriktning, som på ett ganska väsentligt sätt måste skilja den från den egentliga jordbruksförsöksverksamhet, som exempelvis bedrives av jordbruksförsöksanstalten. För förädlaren är försöksverksamheten så att säga ett instrument, varigenom icke blott kännedom erhålles om, huruvida en helt ny sort eller en utländsk, tidigare icke inom landet odlad sort innebär ett framsteg, u t a n även ledning hämtas för den fortsatta förädlingsverksamheten. Den av växtförädlingsanstalten bedrivna försöksverksamheten kan således sägas ha till syfte att

52 gallra bort det mindervärdiga för att tillvarataga det bästa odlingsmaterialet och föra detsamma vidare. Ur sitt förädlingsmaterial, som kan omfatta tusentals linjer, utväljer förädlaren ett mindre antal, som enligt observationer vid försöksodlingar visat sig minst likvärdiga med de bästa marknadsförda sorterna eller överträffat dessa i ett eller flera viktiga avseenden. De nya linjerna införas därefter i större försök, varvid de jämföras med andra sorter framförallt sådana, som vid tiden för provningen äro mest odlade i landet. Sedan förädlaren genom försök under en följd av år kommit till den uppfattningen, att här föreligger en ny och odlingsvärd sort, vidtagas åtgärder för sortens inrangerande i den av jordbruksförsöksanstalten bedrivna sortförsöksverksamheten, som bedrives dels i anstaltens egen regi genom fastliggande lokala sortförsök, häri inberäknat försök vid de statliga försöksgårdarna, dels i samarbete med hushållningssällskap och försöksringar. Växtförädlaren behåller naturligtvis även i fortsättningen sorten i sitt odlingssortiment. Då Sveriges utsädesförening och Weibullsholms växtförädlingsanstalt i viss utsträckning bedriva förädling av samma växtslag, skall härefter beröras frågan om dubbelarbete inom växtförädlingen. Utgångsmaterialet för växtförädlingen är växternas oerhört stora variation, uppkommen antingen genom korsning eller genom mutation. Framställandet och bearbetningen av en variationsserie kan emellertid ske på olika sätt och under olika betingelser. Man synes därför knappast kunna säga, att ett dubbelarbete föreligger, även om händelsevis två förädlare bearbeta samma korsning, allra minst om bearbetningsmetoderna äro olika, emedan de växtindivider, som verkligen ge upphov till en praktiskt viktig förädlingsprodukt procentuellt räknat äro mycket ringa, och därför kunna undgå förädlarnas uppmärksamhet. Å andra sidan må framhållas vikten av att staten tillser, att en verkligt väl utrustad anstalt finnes inom landet, som har möjlighet att förutom praktiskt växtförädlingsarbete också bedriva forskning rörande nya metoder samt att vidmakthålla det stora sortiment av olika växtslag, som är nödvändigt för sådana studier. Beträffande hittills berörda växtförädlingsinstitutioner må erinras om, att som villkor för det årliga statsbidragets erhållande brukar föreskrivas, att institutionernas årliga arbetsprogram fastställas av lantbrukshögskolans styrelse. Förädlingsverksamhet bedrives även av statens trädgårdsförsök. Förädlingsarbetet därstädes omfattar fruktträd och bärbuskar samt köksväxter. Med fruktträdsförädling sysslar jämväl föreningen för växtförädling av fruktträd, och köksväxtförädling ingår ävenså i arbetsprogrammet för Weibullsholms växtförädlingsanstalt. Verksamhetsområdena för förenämnda institutioner sammanfalla således delvis. Det åligger som tidigare nämnts Alnarpsinstitutets trädgårdsförsöksråd att främja och organisera

53 samarbetet med andra institutioner på trädgårdsförsöksområdet. Någon skyldighet för föreningen för växtförädling av fruktträd eller Weibullsholms växtförädlingsanstalt att insända försöksplaner eller dylikt till trädgårdsförsöksrådet föreligger dock icke. Styrelsen för lantbrukshögskolan har visserligen att årligen fastställa plan för försöksverksamheten vid Weibullsholms växtförädlingsanstalt men som tidigare berörts finnes för närvarande icke något organiserat samarbete mellan planläggningen av den försöksverksamhet, som ledes av lantbrukshögskolan och den, som bedrives vid Alnarpsinstitutet. Under sådana förhållanden synes det kunna vara svårt för trädgårdsförsöksrådet att utöva den samordnande funktion som avsetts. Enligt vad som inhämtats bedriver emellertid för närvarande statens trädgårdsförsök förädlingsarbete med köksväxter huvudsakligen endast beträffande sådana växtslag, varmed Weibullsholms växtförädlingsanstalt och andra enskilda fröfirmor icke syssla. Mellan statens trädgårdsförsök och föreningen för växtförädling av fruktträd råder för närvarande en personalunion, i det att föreståndaren för trädgårdsförsöken även är ledare för den av föreningen bedrivna växtförädlingsverksamheten. Någon bestämmelse om att så skall vara förhållandet finnes dock naturligt nog icke intagen i föreningens stadgar, ej heller är det på annat sätt säkerställt. Även om arbetsuppgifterna i dag äro förenliga med varandra, kunna de framdeles givetvis bli av sådan omfattning — vilket väl får antagas vara mest troligt — att arrangemanget icke kan upprätthållas. Behovet och lämpligheten av samarbete åt olika håll kommer till direkt uttryck i föreningens stadgar, vars § 9 är av följande lydelse: »Det åligger föreningens styrelse att tillse, att erforderligt samarbete med Statens Trädgårdsförsök och andra institutioner på området bliver, i vad på föreningen ankommer, vederbörligen upprätthållet.» / ' • '

i •

Växtskyddsverksamhet. Verksamhet hänförlig till grupp 4), växtskyddsverksamhet, utövas huvudsakligen här i landet av statens växtskyddsanstalt. Vissa av de arbeten, som upptagits till behandling vid lantbrukshögskolans institution för växtodlingslära, beröra emellertid även kampen mot växtsjukdomar såsom försök med olika besprutningsmedel och sprutningsmetodik mot potatisbladmögel, undersökningar rörande utsädesbetning m. m. Dessa försök utgöra ett led i undervisningen och lämnas som arbetsuppgifter till studenterna eller utläggas som demonstrationsförsök för undervisningen. Kampen mot växtsjukdomarna hänger intimt samman med växtodlingsarbetet och kan därför givetvis icke förbigås vid undervisningen i växtodlingslära allra minst då läran i växtskydd — såsom nu är fallet vid lantbrukshögskolan — intager en relativt undanskymd plats i undervisningen och icke

54 är tentamensämne. Dessutom bedrives växtskyddsverksamhet i betydande omfattning vid Sveriges utsädesförening och andra växtförädlingsanstalter, vilken verksamhet huvudsakligen består i uppdragande av mot sjukdomar resistenta sorter. Uppenbart torde vara att växtskyddsanstalten för att kunna fullgöra sina arbetsuppgifter åtminstone i viss omfattning nödgas utföra egna fältförsök. De speciella uppgifter, varmed anstalten sysslar, kunna nämligen icke alltid bli tillgodosedda genom iakttagelser på försök av viss standardtyp utlagda av jordbruksförsöksanstalten, hushållningssällskapen, förädlingsanstalterna m. fl. Det är därför stundom nödvändigt för anstalten att för egen räkning utföra kompletterande försök, som givetvis ofta kräva ledning av en i växtpatologi utbildad person. Bekämpandet av vissa speciella växtsjukdomar och växtparasiter kan vidare i vissa fall nödvändiggöra att försök utläggas på platser, där sjukdomen eller parasiten finnes eller kan förväntas uppträda. Frågan huruvida en växtsjukdom beror på bristande tillgång i jorden av något för växternas trivsel nödvändigt ämne eller icke, kan oftast icke klarläggas utan särskilda av i växtpatologi sakkunnig försöksledare ledda försök. Beträffande vissa laboratorieundersökningar såsom av betningsmedel och av kräftresistenta potatissorter kunna fältförsök utgöra det sista ledet i prövningen av betningsmedlet eller av resistensen mot potatiskräfta, samtidigt som vissa iakttagelser rörande tillförlitligheten av den använda laboratoriemetodiken kunna göras. Anstaltens egna försök utläggas för närvarande huvudsakligen på Sveriges utsädesförenings filialer. Sådana försök, som av anstalten utföras på gödslingslärans och växtodlingens område, torde jämväl icke utföras avnågon annan institution i landet bland annat beroende på dessa försöks speciella karaktär och den växtpatologiska sakkunskap desammas ledning fordrar, vilken sakkunskap i allmänhet icke finnes företrädd utanför växtskyddsanstaltens organisation. Det måste emellertid vara angeläget, att växtskyddsanstalten icke onödigtvis utlägger egna försök, utan att i görligaste mån observationer göras på försök utlagda i och för den egentliga jordbruksförsöksverksamheten, förädlingsverksamheten m. m. Omvänt bör det likaså vara möjligt för andra företrädare för försöksverksamheten på växt- och trädgårdsodlingens område att, därest så låter sig göra, använda växtskyddsanstaltens försök för sina syften. Arbetsplanen för växtskyddsanstalten fastställes av anstaltens styrelse. Något organiserat samordnande av anstaltens praktiska försöksverksamhet med övrig försöksverksamhet på jordbrukets och trädgårdsodlingens område finnes emellertid icke. Anstaltens föreståndare brukar emellertid enligt vad utredningen inhämtat närvara vid sammanträdena med lantbrukshögskolans försöksnämnd och försöksråd för jordbruksförsök samt likaså vid överläggningarna inom Alnarpsinstitutets trädgårdsförsöksråd. Med anledning av 1943 års statsrevisorers i början av detta kapitel åter-

55 givna uttalande må i detta sammanhang växtskyddsanstaltens befattning med sortkontroll av potatis och immunitetskontroll något beröras. Enligt Kungl. kungörelsen den 10 maj 1929 (nr 86; omtryckt K. kungörelse 22/5 1936, nr 214; ändr. 67/1938) med vissa bestämmelser angående bekämpande av potatiskräfta står odlingen av potatis å område, som är förklarat smittat av potatiskräfta eller som förklarats som skyddsområde, under tillsyn av växtskyddsanstalten. Enligt kungörelsen får vidare till utsäde inom smittoförklarat område och skyddsområde allenast användas immun potatis, och dylikt utsäde skall, då det gäller smittoförklarat område, med visst undantag anskaffas från säljare, som godkänts av växtskyddsanstalten. För att icke odlarna inom smittoförklarade områden vid nyanskaffning av utsäde enbart skulle vara hänvisade till dyrt, statsplomberat utsäde, insynade därför växtskyddsanstalten tidigare årligen vissa odlingar av kräftimmuna potatissorter, vilka ansågos lämpade för utsädesändamål, varvid bland annat kontrollerades att inblandning ej förekom av potatissorter, som ej äro kräftimmuna. Då statens centrala frökontrollanstalt från och med år 1943 i sin verksamhet upptog en ny förenklad kontrollform för utsädespotatis, inskränkte växtskyddsanstalten sin besiktning av kräftimmuna potatissorter för utsädesändamål högst betydligt, och i samråd med frökontrollanstalten sker insyning numera enligt uppgift av de berörda anstalterna endast, då under övervakandet av smittoförklarade områden och skyddsområden påträffas odlingar, som anses särskilt lämpade att tagas i bruk till utsäde för sådana områden, varför den särskilda insyningsverksamheten från växtskyddsanstaltens sida numera praktiskt taget kan anses ha upphört. Vad immunitetskontrollen beträffar är det en rent växtpatologisk uppgift, som helt faller inom växtskyddsanstaltens verksamhetsområde. Någon immunitetskontroll utövas icke såvitt utredningen kunnat finna av frökontrollanstalten, som icke heller torde ha anledning att utöva någon sådan kontroll.

1945 års jordbruksförsöksutredning. Även om verksamheten inom varje av de här ovan angivna grupperna kan anses vara av speciell art och bilda ett särskilt arbetsområde betyder icke detta — såsom redan av det föregående torde ha framgått — att beröringspunkter dem emellan saknas. Tvärtom torde kunna sägas, att beröringspunkterna äro många såsom mellan jordbruksförsök och maskinprovningar, mellan jordbruksförsök och växtförädling, mellan växtförädling och växtskydd, mellan trädgårdsförsök och växtskydd. Att dubbelarbete i viss omfattning förekommit inom försöksverksamheten på jordbrukets område torde, såsom av redogörelsen framgår, icke

56 kunna bestridas, vilket främst synes ha sin förklaring däri, att den nuvarande organisationen icke är ägnad att förhindra uppkomsten av dubbelarbete även om på vissa områden organ förefunnits exempelvis lantbrukshögskolans försöksnämnd och två försöksråd, vilkas verksamhet varit inriktad på att undvika förekomsten av sådant arbete. De organ för samarbete och samordnande, som förefunnits, ha emellertid icke omspunnit hela jordbruksförsöksverksamhetens område. I varje fall har ett samordnande av verksamheten icke alltid varit organisatoriskt säkerställt, vilket enligt utredningens förmenande innebär en svaghet. Dubbelarbete synes emellertid såvitt utredningen kunnat finna icke ha förekommit i den omfattning, som man vid ett första påseende måhända k a n ha anledning tro. Även om två institutioners arbetsuppgifter delvis skulle sammanfalla, behöver det nämligen icke i och för sig alltid betyda dubbelarbete, när det är fråga om ett så vidsträckt och mångskiftande arbetsområde som exempelvis växtodlingen. Att i ett sådant fall ett intimt samarbete mellan institutionerna bör förefinnas för att onödigt sysslande med samma problem skall kunna undvikas, är dock uppenbart. Dubbelarbete i den meningen att ett och samma problem är föremål för undersökning från olika håll torde för övrigt icke alltid kunna sägas vara av ondo. Genom att problemet angripes från olika synpunkter och med olika metoder blir detsamma nämligen oftast mera allsidigt belyst och man synes i ett sådant fall ha berättigad anledning tro, att detsamma skall bliva löst på ett både snabbare och säkrare sätt än om endast en forskare eller ett forskningsorgan vore sysselsatt med detsamma. Därest åter två forskare eller institutioner ensartat syssla med lösandet av ett och samma problem, föreligger otvivelaktigt ett dubbelarbete, som måste betecknas som onödigt. Då som på jordbruksförsöksverksamhetens område begränsade resurser i olika avseenden stå och även i framtiden måste beräknas stå till förfogande för verksamhetens upprätthållande, synes uppenbart att allt sådant onödigt dubbelarbete bör undvikas till förhindrande av slöseri med tillgängliga ekonomiska medel, materiella resurser och specialutbildade arbetskrafter. Såsom utredningen längre fram närmare kommer att utveckla h a r utredningen funnit sig böra föreslå inrättandet av en särskild befattning inom den statliga jordbruksförsöksverksamheten, vars innehavare skall ha till huvudsaklig uppgift att följa och ha en saklig översyn över den samlade jordbruksförsöksverksamheten inom landet och de större experimentella forskningsarbeten, som pågå eller planläggas på jordbruksforskningens område. Denne befattningshavare skall således åligga att hålla sig orienterad om vilka försöksarbeten, som bedrivas eller i framtiden planeras att upptagas av de olika institutionerna, samt att därvid tillse, att onödigt dubbelarbete icke kommer till utförande ävensom att tillgängliga resurser av olika slag komma till användning på ett rationellt sätt. Från denne befattningshavares verksamhet finner utredningen emellertid lämpligt att

57 undantaga vissa institutioner framförallt de, vilkas arbete huvudsakligast består i kontroll- och provningsverksamhet. Detta synes utredningen motiverat med hänsyn till dels det speciella arbetsområde, som dessa institutioner representera, med i viss mån affärsbetonad karaktär och dels det förhållandet, att den forskningsverksamhet, som bedrives av dem, i huvudsaklig omfattning kan sägas vara av intern natur och främst avse metodikforskning. I detta sammanhang finner utredningen jämväl lämpligt att till behandling upptaga frågan rörande förhållandet mellan jordbruksförsöksanstaltens i samarbete med hushållningssällskapen bedrivna sortförsöksverksamhet och den av förädlarna av åkerbruksväxter bedrivna verksamheten av samma slag. Att här föreligger ett stort område, på vilket dubbelarbete k a n bli utfört, torde vara otvivelaktigt, även om, som tidigare framhållits, växtförädlarnas sortprövningsverksamhet ingår som ett led i förädlingsarbetet och delvis även tjänar andra syften än jordbruksförsöksanstaltens sortförsöksverksamhet. Ett överlåtande av sortförsöksverksamhetens handhavande till exempelvis den starkt statskontrollerade Sveriges utsädesförening skulle självfallet i ganska stor utsträckning medföra minskade risker för dubbelarbete. Ehuru flera skäl kunna åberopas för en sådan anordning såsom föreningens stora resurser för genomförande av noggranna försök och föreningens utbredda filialsystem, vill utredningen för sin del dock icke förorda ett dylikt förslag. Ledningen av sortprövningen bör enligt utredningens förmenande handhavas av ett organ, som står helt fritt i förhållande till förädlingsanstalterna, och bör med hänsyn härtill och till att i prövningen även ingå utländska sorter jämväl i fortsättningen utövas av jordbruksförsöksanstalten, framförallt som parallella försök på sortförsöksverksamhetens område ofta icke kunna sägas vara onödiga, då ändamålet med denna verksamhet bör vara, att genom allsidig prövning framskaffa ett material för bedömande av en ny sorts odlingsvärde inom olika delar av landet. Då producerandet av en ny sort oftast är resultatet av ett mångårigt arbete, förefinnes hos förädlarna ett betydande siffermaterial rörande sortens avkastning, kvalitet m. m. samt omfattande serier av anteckningar, vilka ligga till grund bl. a. för sortbeskrivningen. Det ligger vidare i sakens natur, att förädlarnas sortförsök både i fråga om noggrannhet och i hänseende till rikedomen av observationer måste vara av hög klass, om en framgångsrik förädling skall kunna bedrivas. Även om jordbruksförsöksanstaltens sortförsöksverksamhet avsevärt utvidgas, torde det knappast bliva möjligt att här framskaffa ett lika omfattande material, vilket för övrigt skulle vara onödigt, då ett sådant redan förefinnes vid växtförädlingsanstalterna. I stället bör enligt utredningens förmenande förädlarnas material i möjligaste mån utnyttjas av jordbruksförsöksanstalten under förutsättning att försöksresultaten framkommit under sådana förhållan-

58 den, att deras objektivitet icke kan ifrågasättas, vilket bör ankomma på jordbruksförsöksanstalten själv att pröva. Med hänsyn härtill vill det synas utredningen befogat att i framtiden i större omfattning än vad hittills skett de statsunderstödda växtförädlingsanstalternas försöksresultat ställas till jordbruksförsöksanstaltens förfogande i av anstalten önskad form, för att under ovan angivna förutsättningar beaktas vid anstaltens avgivande av omdömen om olika sorters odlingsvärde. Den bedömning av odlingsvärdet hos nya sorter, som sker särskilt vid den av jordbruksförsöks.anstalten bedrivna upplysningsverksamheten, skulle härigenom bli mera allsidig än vad nu är fallet samtidigt som ett i ooh för sig värdefullt jämförelsematerial blir ställt till anstaltens förfogande.

Kapitel 5.

Sambandet mellan forskning och högre undervisning samt försöksverksamhet. Till en början må här lämnas en kortfattad redogörelse för tidigare utredningar och förslag rörande jordbruksforskningens och den högre lantbruksundervisningens samt jordbruksförsöksverksamhetens ordnande.

Tidigare utredningar. Hösten 1926 tillkallade Kungl. Maj:t för lösandet av den då sedan länge aktuella frågan om ordnandet av den högre lantbruksundervisningen nio utredningsmän med generaldirektör P. E. G. Insulander som ordförande att verkställa utredning och avgiva förslag rörande lämpligaste sättet för ordnandet av den högre lantbruksundervisningen. De sakkunniga, som antogo benämningen »högre lantbruksundervisningssakkunniga», avlämnade påföljande höst betänkande med förslag i ämnet (S.O.U. 1927:32). Av utredningsmännen hade jämväl till behandling förehafts frågan rörande en organisatorisk förening av den högre lantbruksundervisningen med centralanstalten för försöksväsendet på jordbruksområdet. Beträffande detta spörsmål uttalade majoriteten av utredningsmännen den uppfattningen, att det måste betraktas som ett knappast tillåtligt vågspel att vidtaga åtgärder för centralanstaltens inordnande i en ny lantbrukshögskola innan ännu någon som helst erfarenhet vunnits om högskolans allmänna förutsättningar att övertaga jämväl centralanstaltens mångahanda och krävande arbetsuppgifter. En i viss mån avvikande uppfattning i denna fråga framfördes reservationsvis av tre av de sakkunniga, däribland nuvarande chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Sköld, som höllo före, att inom en icke alltför avlägsen framtid frågan om centralanstaltens förflyttning skulle bliva aktuell och att då lämpligheten av dess samordnande med lantbrukshögskolan borde allvarligt prövas. Reservanterna anförde i frågan bland annat följande:

60 »Ett intimt och organiserat samarbete mellan en blivande lantbrukshögskola och centralanstalten för försöksverksamheten på jordbruksområdet skulle för båda dessa anstalter vara av synnerligen stor betydelse. Å ena sidan skulle därigenom högskolan för vissa viktiga undervisningsområden erhålla högt kvalificerade, specialutbildade vetenskapsmän till lärare och högskolans elever skulle få tillfälle till praktisk inblick i försöksverksamhetens bedrivande, vilket bör vara av stort värde för dem, då de som konsulenter skola deltaga i det lokala försöksarbetet. Å andra sidan skulle även centralanstaltens försöksmän hava nytta av ett samarbete; de stå nu tämligen isolerade och löpa lätt risk att ensidigt inrikta sitt arbete på ett mycket begränsat försöksområde. Denna risk skulle betydligt minskas, om de vid sidan av sin försöksverksamhet även finge någon lärareverksamhet, och kontakten med de unga, som hålla på med att utbilda sig till vetenskapsmän, skulle verka som sporre till intensiv och mera mångsidig vetenskaplig verksamhet. Genom lärareverksamheten komme man dessutom att utnyttja ytterligare en möjlighet att få forskningens resultat spridda till allmänheten. Enligt de sakkunnigas förslag komma lantbrukshögskolan och centralanstalten att sakna varje organisatorisk förbindelse. De fördelar av ett samband dem emellan, som ovan antytts, vinnas således icke. Tvärtom kunna de båda anstalterna komma att stå hindrande för varandra, då det gäller att erhålla medel för arbetets bedrivande. Då centralanstalten i viss mån utvecklats från en central för den praktiska försöksverksamheten till en vetenskaplig forskningsanstalt, har den tagit en uppgift, som i första hand bör tillkomma högskolan. Att nu hava samma slags forskningsarbete delat på tvenne från varandra skilda anstalter måste verka fördyrande och därför sannolikt även förlamande på detsamma. På grund av vad ovan anförts hysa vi den uppfattningen, att vid den högre lantbruksundervisningens nydaning en samorganisation av lantbrukshögskolan och centralanstalten vore i hög grad önskvärd.» Enär jämväl i ett stort antal av de över de sakkunnigas betänkande avgivna utlåtanden berördes frågan om centralanstaltens förhållande till en blivande anstalt för högre lantbruksundervisning och i åtskilliga av dem förordades en samorganisation i en eller annan form av ifrågavarande anstalter, tillkallade chefen för jordbruksdepartementet den 1 juni 1928 enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande samma dag fyra utredningsmän under ordförandeskap av generaldirektör Insulander att verkställa utredning beträffande den inbördes ställning centralanstalten och den högre lantbruksundervisningen borde intaga till varandra. Efter slutfört uppdrag avlämnade utredningsmännen den 12 september 1929 den begärda utredningen (S.O.U. 1929:19). Utredningen framlade flera alternativa förslag till jordbruksförsöksverksamhetens organiserande bl. a. som fristående försöksorganisation. Efter att ha redogjort för de skäl, som syntes tala för eller emot de olika alternativen, förklarade sig emellertid utredningsmännen vara av den bestämda uppfattningen, att frågan om den högre lantbruksundervisningens ordnande lämpligen kunde upptagas till avgörande utan hinder därav att spörsmålet om försöksverksamhetens anknytande till den högre lantbruksundervisningen avgjordes vid en senare tidpunkt. I proposition till 1930 års riksdag angående den högre lantbruksundervisningens ordnande (nr 249) föreslog Kungl. Maj:t anordnandet av en

61 högre lantbruksundervisning i huvudsaklig överensstämmelse med högre lantbruksundervisningssakkunnigas förslag. Propositionen innefattade icke något förslag till sammanförande av den centrala försöksverksamheten på jordbruksområdet med den högre lantbruksundervisningen. I sitt utlåtande (nr 89) över propositionen hemställde jordbruksutskottet, att densamma icke måtte vinna riksdagens bifall samt om anhållan hos Kungl. Maj :t om närmare utredning rörande den högre lantbruksundervisningens ordnande samt om framläggande till 1931 års riksdag av nytt förslag i ämnet. Anledningen till utskottets ståndpunktstagande angavs närmast vara, att utskottet beträffande centralanstaltens för försöksväsendet ställning till den högre lantbruksundervisningen hyste en principiellt annan uppfattning än den, som kommit till uttryck i propositionen. Utskottet anförde härom följande: »Utskottet ville erinra, hurusom centralanstalten för jordbruksförsök, vilken ursprungligen avsetts att utgöra en försöksanstalt, mer och mer kommit att intaga ställningen av en anstalt för vetenskaplig forskning på jordbrukets område, en utveckling varemot i och för sig icke torde vara något att erinra. Vid angivet förhållande och då det vetenskapliga forskningsarbetet här liksom inom andra områden otvivelaktigt närmast måste anses hava sin plats inom den högre undervisningsanstalten på området i fråga, framstode i öppen dag, att en samorganisation borde äga rum mellan den högre lantbruksundervisningen och den ifrågavarande försöksanstalten. Härtill komme, att en sådan anordning jämväl torde vara ägnad att i icke oväsentlig mån bidraga till en begränsning av statens utgifter för de ändamål, varom här vore fråga. Utskottet hölle sålunda före, att den högre lantbruksundervisningen borde ordnas i anknytning till den centrala försöksanstalten.» Utskottets avslagsyrkande på propositionen samt förslag att frågan borde underkastas ytterligare utredning vann riksdagens bifall. Den utredning, varom riksdagen anhöll, utfördes inom jordbruksdepartementet, där den närmast omhänderhades av nuvarande departementschefen, som enligt Kungl. Maj:ts beslut den 11 oktober 1930 förordnades att inom departementet biträda med utarbetande av förslag ifråga om den högre lantbruksundervisningens ordnande jämte vad därmed sammanhängde. År 1931 framlade Kungl. Maj:t ny proposition (nr 143) angående den högre lantbruksundervisningens ordnande. Propositionen utmynnade i förslag om att centralanstaltens vetenskapliga avdelningar skulle införlivas med en till Ultuna förlagd lantbrukshögskola samt att centralanstaltens jordbruks- och husdjursavdelningar skulle organiseras som en ävenledes till Ultuna förlagd försöksanstalt, varvid ledningen av de båda anstalterna förutsattes utövad av en gemensam styrelse. I sitt utlåtande (nr 80) i anledning av nämnda proposition hemställde jordbruksutskottet bl. a. att riksdagen måtte i huvudsaklig överensstämmelse med av departementschefen framlagda förslag besluta om inrättandet vid Ultuna av en länt-

62 brukshögskola och en centralanstalt för försöksväsendet på jordbruksområdet. Utskottets utlåtande godkändes av riksdagen den 30 maj 1931 (nr 296). I förenämnda proposition nr 143 till 1931 års riksdag hade chefen för jordbruksdepartementet förklarat, att han, sedan riksdagen fattat beslut i frågan angående den högre lantbruksundervisningens ordnande, ämnade upptaga spörsmålet om den lokala försöksverksamhetens anordning och statens förhållande därtill till allsidig prövning. Under hänvisning bl. a. härtill hemställde departementschefen den 18 december 1931 om Kungl. Maj :ts bemyndigande att tillkalla fem utredningsmän för att verkställa utredning angående en mer enhetlig organisation av försöksverksamheten på växt- och trädgårdsodlingens område. Med stöd av samma dag givet bemyndigande tillkallade departementschefen den 7 januari 1932 fem utredningsmän med dåvarande föreståndaren för statens centrala frökontrollanstalt professor H. Witte såsom ordförande. Utredningsmännen avgåvo den 16 december 1933 betänkande med utredning och förslag rörande organisation av försöksverksamheten på växt- och trädgårdsodlingens område (S.O.U. 1934:4). I betänkandet föreslogs bland annat inrättandet vid Ultuna av en statens lantbruksförsöksanstalt, vars verksamhet huvudsakligast skulle omfatta de arbetsuppgifter, som då handhades såväl av centralanstaltens avdelningar för jordbruks- och husdjursskötsel som av svenska mosskulturföreningen och svenska betes- och vallföreningen. Nämnda anstalt liksom en till förläggning vid Alnarp föreslagen trädgårdsförsöksanstalt skulle sortera under en styrelse skild från lantbrukshögskolans styrelse och under vilken skulle lyda hela landets statliga försöksverksamhet på såväl jordbrukssom trädgårdsområdet. Utredningsmännen föreslogo vidare föranstaltande av en specialutredning rörande lantbruksförsöksanstaltens verksamhet i fråga om husdjursskötseln jämte därmed sammanhängande försöksfrågor. I avgivna yttranden över betänkandet framfördes från flera håll erinringar mot den föreslagna lantbruksförsöksanstaltens organisation och ställning. I åtskilliga yttranden förordades sålunda att lantbruksförsöksanstalten och lantbrukshögskolan borde ha gemensam styrelse och att det även i övrigt borde sörjas för en närmare samverkan dem emellan. Lärarrådet vid lantbrukshögskolan framkom med ett förslag, som gick vida längre, nämligen ett införlivande med högskolan av försöksverksamhetens olika grenar. Lantbrukshögskolans styrelse, som fann nämnda förslag förtjäna största beaktande, förordade förnyad utredning av spörsmålet med i huvudsak anförda utgångspunkt. Med hänsyn till ovan anförda omständigheter ansågs fortsatt utredning böra ske beträffande dels ifrågasatt samband mellan lantbruksförsöksverksamheten och lantbrukshögskolan, dels särskiljande av å ena sidan upplysnings- och propagandaverksamheten samt å andra sidan den egentliga

63 forsknings- och försöksverksamheten på betes- och vallodlingens samt mossodlingens områden ävensom föreningsväsendets bibehållande för sistnämnda slag av verksamhet, dels ock anordnandet av husdjursförsöksverksamheten. Den 25 januari 1935 erhöll chefen för jordbruksdepartementet Kungl. Maj :ts bemyndigande att tillkalla en utredningsman för att verkställa utredning och avgiva förslag i avseende å nu berörda frågor. Utredningsmannen ägde att allteftersom de olika frågorna upptogos till prövning överlägga med sakkunniga personer på respektive områden. Som u t redningsman tillkallades nuvarande landshövdingen C. Mannerfelt. Utredningsmannen avlämnade dels med skrivelse den 13 juni 1935 betänkande angående husdjursförsöksverksamhetens organisation (S.O.U. 1935:29), dels med skrivelse den 28 augusti 1935 promemoria angående upplysningsoch försöksverksamheten på betes- och vall- samt mossodlingsområdena ävensom angående den centrala organisationen av jordbruksförsöksverksamheten i övrigt. I betänkandet förordades bl. a. att inom lantbrukshögskolan upprättades en särskild institution för husdjursförsök. Utredningsmannens förslag beträffande växtodlingsförsöksverksamhetens organisation avvek avsevärt från det förslag föregående utredningsmän tidigare lämnat i samma fråga. Utredningsmannen förordade nämligen att de statsunderstödda föreningarna, svenska mosskulturföreningen och svenska betes- och vallföreningen, skulle bibehållas i oförändrad form samt att den statliga försöksverksamheten, som hitintills bedrivits av centralanstalten för jordbruksförsök, skulle i form av en försöksinstitution överföras till lantbrukshögskolan. Med ledning av nämnda utredningar och däröver infordrade yttranden framlade Kungl. Maj:t i proposition (nr 167) till 1936 års riksdag förslag till försöksverksamhetens ordnande. I propositionen föreslogs bland annat att såsom centralorgan för försöksverksamheten skulle vid lantbrukshögskolan från och med 1 januari 1939 inrättas två särskilda institutioner, den ena för jordbruksförsök och den andra för husdjursförsök, samt att den statliga försöksorganisationen skulle i sig upptaga de försöksuppgifter, som omhänderhades av de statsunderstödda föreningarna svenska mosskulturföreningen och svenska betes- och vallföreningen. Enligt förslaget skulle de båda förenämnda föreningarna fortbestå eller eventuellt sammanslås till en förening men föreningarna eller den sammanslagna föreningen skulle endast utöva upplysnings- och konsulterande verksamhet med understöd av statsmedel. I skrivelse till Kungl. Maj:t den 9 juni 1936 (nr 320) anmälde riksdagen under åberopande av jordbruksutskottets av riksdagen godkända utlåtande nr 83, att riksdagen i anledning av propositionen samt i ämnet väckta motioner beslutat, att försöksverksamhet skulle anordnas på bl. a. jordbrukets och husdjursskötselns område i överensstämmelse med av utskottet i huvudsak tillstyrkt förslag. Riksdagens beslut innebar i stort sett bifall till Kungl. Maj :ts förslag. Avvikelserna be-

64 rörde huvudsakligast svenska mosskulturföreningens och svenska betesoch vallföreningens fortsatta verksamhet, i vilken fråga riksdagen förutsatte att föreningarna även efter försöksverksamhetens omorganisation skulle utföra försök, som lågo inom ramen för deras arbetsområden och voro av betydelse för deras upplysnings- och konsulterande verksamhet. Riksdagen förutsatte vidare, att berörda förhållande bleve föremål för utredning och omprövning från Kungl. Maj :ts sida, så att frågan i denna del kunde föreläggas 1937 års riksdag. I skrivelse den 3 oktober 1936 anmodade chefen för jordbruksdepartementet lantbrukshögskolans styrelse att upprätta förslag till de ändringar i Kungl. Maj:ts genom proposition nr 167 framlagda förslag, som kunde föranledas av 1936 års riksdagsbeslut i frågan. Sedan Kungl. Maj :t efter framställning av högskolans styrelse dels förordnat nuvarande landssekreteraren E. Rolander att såsom särskild sakkunnig biträda styrelsen vid fullgörandet av dessa uppdrag och dels bemyndigat chefen för jordbruksdepartementet att tillkalla ytterligare högst tre sakkunniga för att med styrelsen deltaga i överläggningar rörande ifrågavarande spörsmål, avgav lantbrukshögskolans styrelse i skrivelse den 18 december 1936 yttrande i ärendet och åberopade därvid ett den 13 november 1936 dagtecknat utlåtande, som avgivits av förutnämnda sakkunniga och särskilda inom styrelsen utsedda kommitterade. Kommitterade ansågo sig, sedan styrelserna för svenska mosskulturföreningen och svenska betes- och vallföreningen uttalat sig för en sammanslagen förening, böra utgå från en fr. o. m. den 1 januari 1939 sammanslagen förening, förlagd till betes- och vallföreningens anstalt vid Ultuna. Beträffande den fortsatta försöksverksamheten genom den nya föreningen anfördes i kommittéutlåtandet, att den hittillsvarande verksamheten syntes ligga inom de gamla föreningarnas arbetsområden samt vara av betydelse för deras upplysande och kontrollerande verksamhet samt att omfattningen av densamma icke överstege vad som enligt jordbruksutskottets uttalande kunde anses önskvärt och lämpligt. Efter den ytterligare utredning, som sålunda förevarit, framlade Kungl. Maj:t i proposition nr 249 till 1937 års riksdag nytt förslag i frågan, varvid i huvudsak biträddes de synpunkter beträffande verksamheten, som angivits i kommitté-utlåtandet, ehuru med något mindre resurser ifråga om personaltillgång och omkostnadsmedel än vad av de kommitterade föreslagits. Riksdagen godkände jordbruksutskottets utlåtande (nr 77) i frågan, vilket innebar bifall till det i propositionen framlagda förslaget. 1945 års jordbruksförsöksutredning. Såsom av föregående summariska redogörelse framgår ha statsmakterna vid ståndpunktstagandena under 1930-talet varit av den uppfattningen, att man på bästa sätt betjänade jordbruksnäringen genom att organisera ett

65 nära samband mellan jordbruksforskningen och den därpå grundade högre lantbruksundervisningen samt försöksverksamheten på jordbrukets område. Ett n ä r a samband föreligger också helt visst mellan dessa verksamhetsgrenar. Utredningen rörande inrättandet av jordbrukets forskningsråd, som ansåg sig sakna anledning upprätthålla den i vanligt språkbruk gängse distinktionen mellan forskning och försöksverksamhet, har i sitt betänkande (S.O.U. 1944:43) på sid. 45—46 berört betydelsen ur olika synpunkter av sambandet mellan forskning och högre undervisning. Beträffande förhållandet mellan högre undervisning och försöksverksamhet m å särskilt framhållas, att de erfarenheter och rön, som erhållas i försöksverksamheten, enligt utredningens mening helt visst äro av betydelse som underlag för undervisningen. Redan svårigheten att draga en gräns mellan forskning (grundforskning) och försöksverksamhet (målforskning) angiver det nära sambandet mellan dessa båda verksamhetsgrenar. Grundforskningens uppgift är att klargöra de stora sammanhangen och därmed vidga kännedomen om naturlagarna, under det att målforskningen strävar efter att åstadkomma förbättrade eller nya produktionsmetoder och upptagande av nya odlingar samt att omsätta grundforskningens resultat i det praktiska livet. Ifråga om arbetssättet är att märka, att grundforskningen mera än målforskningen arbetar med laboratorieexperiment och andra vetenskapliga metoder, medan försöksverksamhetens huvudsakliga arbetsmetoder äro fältoch djurförsök. Ytterligare må framhållas att enligt vedertagen uppfattning grundforskningen mera arbetar på lösandet av teoretiska problem än på tanken att forskningsresultaten skola få omedelbara praktiska resultat. Dess inriktning blir därför beroende av forskarnas personliga intressen, deras idéer och kombinationsförmåga. Försöksverksamheten åter anses böra sträva efter att lösa i det praktiska livet uppkommande problem, varför den skall arbeta med från början bestämda mål för ögonen. Särskilda arbetsprogram (försöksplaner) bruka därför fastställas för denna verksamhet. Trots de olikheter i uppgifter och arbetssätt, som kunna påvisas, äro verksamhetsgrenarna likafullt närbesläktade med varandra, och som tidigare framhållits kunna de övergå i varandra utan att någon strikt gräns dem emellan kan uppdragas. Liksom grundforskaren således i sitt arbete stundom måste använda sig av arbetssätt, som eljest anses vara betecknande för försöksverksamheten, torde försöksmannen icke så sällan möta uppgifter av grundforskningskaraktär, vilka han är tvungen att taga upp till behandling för att kunna lösa sin försöksuppgift. Om således ett nära samband måste anses föreligga mellan forskning, högre undervisning och försöksverksamhet på jordbrukets område, återstår frågan i vilken form man i organisatoriskt avseende skall låta detta samband komma till uttryck. Vid lösandet av detta spörsmål bör vara vägledande att såväl forskning och högre undervisning som försöksverksam5 — 72673

66 het skall ha möjlighet att icke blott var för sig utan jämväl i samverkan på bästa sätt fullfölja de syften, som de skola tjäna, nämligen att verka till jordbrukets fromma. I enlighet härmed böra formerna för det organisatoriska sambandet principiellt få anpassas. Beträffande formen för försöksverksamhetens anknytning till forskningen och den högre undervisningen kunna uppenbarligen två principiellt olika anordningar tänkas ifrågakomma. Den ena skulle innebära att försöksverksamheten organiserades såsom en från forskning och högre undervisning skild institution med erforderligt samband upprätthållet genom en helt eller delvis gemensam styrelse. Den andra tänkbara anordningen vore, att försöksverksamheten inrangerades i den organisatoriska enheten för forskning och högre undervisning på området, d. v. s. det system, som för närvarande är genomfört vid lantbrukshögskolan. Det har från flera håll blivit ifrågasatt om den form, varunder samordnandet för närvarande är anordnat här i landet med jordbruks- och husdjursförsöksanstalterna starkt knutna till lantbrukshögskolan, verkligen skulle vara den mest ändamålsenliga. Sålunda ha bl. a. statsrevisorerna i samband med sin år 1943 företagna granskning av jordbruksforskningens organisation påpekat, att det måhända vid en allsidig omprövning av denna organisation kunde komma att visa sig erforderligt och lämpligt att frigöra de båda försöksanstalterna från det nuvarande sambandet med lantbrukshögskolan. Ett sådant inrangerande som nu skett av såväl forskning och högre undervisning som försöksverksamhet på jordbrukets område inom en organisatorisk enhet är givetvis en anordning på gott och ont. Det torde med hänsyn härtill få anses vara angeläget att söka redogöra för de för- och nackdelar, som i allmänhet kunna anses vara förknippade med en sådan sammankoppling. Genom ett sammanförande inom en enhet av många verksamhetsgrenar riskeras lätt att erhålla en alltför stor och tungrodd organisation, som i sin verksamhet kan komma att bli mindre effektiv bland annat till följd av svårigheten för ledningen att kunna överblicka och äga nödvändig sakkunskap inom hela arbetsområdet. Inom en sådan organisatorisk enhet kan vidare befaras att av skäl, som kunna variera, verksamhetsgrenarna komma att stå hindrande i vägen för varandras utveckling icke minst då det gäller att erhålla medel för arbetets bedrivande. Så må t. ex. framhållas, att om en sammankoppling sker av två olika verksamhetsgrenar, vilka var för sig kräva utrustning av ungefär likadan art men av olika storleksordning, någon av verksamhetsgrenarna eller kanske båda kunna komina att få otillräckliga resurser för sitt behov. Befaras kan också att vid en sammankoppling av försöksverksamhet och högre undervisning, den förstnämnda verksamhetsgrenen kan komma att bli växlad in på felaktiga banor och i stället för att direkt arbeta i det praktiska jordbrukets tjänst

67 komma att uppläggas för att lämna demonstrationsmaterial vid högsko lans undervisning. Arbetets rutinmässiga karaktär inom försöksverksamheten, vars arbetsområde geografiskt omfattar nära nog landet i dess helhet, ställer vidare denna verksamhet i särklass, vilket anses vara ett motiv att särskilja densamma från andra verksamhetsgrenar. Vidare bör beaktas den allvarliga risk för överbelastning av vissa arbetskrafter, som kan bli fallet vid en sammanföring av forskning, undervisning och försöksverksamhet framförallt som i vissa fall administrativa uppgifter tillkomma. Sammanförandet av flera verksamhetsgrenar inom en organisatorisk enhet medför emellertid icke endast större eller mindre nackdelar utan även fördelar i vissa avseenden. Genom en sådan anordning komina förefintliga resurser inom landet att bli mera samlade än vad eljest kanske skulle bliva fallet, möjliggörande ett bättre utnyttjande av desamma och ett förbilligande av verksamheten med undvikande av dubblering av olika anordningar. Med den koncentration av arbetskrafterna, som arrangemanget tilllika innebär, kan även väntas en viss garanti för undvikande av dubbelarbete. Genom ett sådant samlande av arbetskrafterna tillskapas vidare rent organisatoriskt sett goda förutsättningar för motarbetande av planlöshet överhuvudtaget i arbetet mellan de olika verksamhetsgrenarna och lägges en god grund för möjliggörande av ett samarbete mellan befattningshavarna inom de olika verksamhetsområdena till gagn för det gemensamma målet. Det är dessutom vid en sådan organisation lättare än eljest att snabbt och effektivt kunna samla och inrikta alla inom landet tillgängliga krafter på lösande av aktuella problem, vilket framstår som särskilt värdefullt då det gäller uppkommande frågor, som snabbt fordra en lösning. Vidare må framhållas, att forskarna genom försöksarbetet bättre komma i kontakt med det praktiska livet och dess krav liksom att de studerande å högre stadiet utgöra ett tillskott till de i försöksarbetet verksamma krafterna. Som av det föregående framgår innebär ett samordnande av försöksverksamhet samt forskning och undervisning i en administrativ enhet påtagliga nackdelar men anordningen medför även i flera avseenden bestämda fördelar. Det synes därför befogat att något närmare till behandling upptaga de olika skälen för och emot ett sådant samordnande. Av de påstådda nackdelarna synas de flesta vara av den art, att de medelst en ändamålsenlig inre organisation av enheten kunna elimineras eller i varje fall betydligt reduceras. Så torde bland annat vara fallet beträffande invändningen om tungroddhet och den kanske allvarligaste invändningen, att i vissa fall enskilda befattningshavare skulle kunna få en alltför betungande arbetsbörda. Att de olika verksamhetsgrenarna icke skola tillåtas stå hindrande i vägen för varandra vid anskaffande av medel för verksamhetens bedrivande liksom att försöksverksamheten icke får ledas bort från sin stora uppgift att söka lösa det praktiska livets krav torde ankomma på

68 den för verksamheten ansvariga ledningen att noga beakta. Angeläget blir givetvis i ett sådant fall att tillse, att ledningen erhåller en sådan organisation och sammansättning, att den på bästa sätt blir i stånd att fullgöra denna sin uppgift. Som en fördel av ett inordnande av försöksverksamheten i en administrativ enhet med forskning och högre undervisning har angivits, att man därigenom rent organisatoriskt lagt en god grund för samarbete och planmässighet. Häremot har stundom invänts, att allt samarbete trivs bäst under fria, från fall till fall anpassade former, varför ett behov av samarbete aldrig kan tagas till intäkt för en sammankoppling av olika verksamhetsgrenar. I samband härmed har även framhållits, att man numera i jordbrukets forskningsråd har ett organ, som bland annat har att främja samarbetet mellan olika på jordbrukets område verksamma forskningsorgan. Uppenbart är, att man genom organisation aldrig kan erhålla fullständiga garantier för ett gott samarbete. Hur väl man än ordnar i detta avseende, blir dock det slutliga resultatet helt beroende av de på områdena ifråga arbetande personliga krafterna och deras vilja och förmåga till god samverkan. Det synes dock alltid vara önskvärt, att man organisatoriskt underlättar upptagandet av ett samarbete. Frågan huruvida en fristående försöksorganisation kan fullgöra sin uppgift utan att en dubblering av vissa institutioner och hjälpmedel blir behövlig eller icke, torde vid lösandet av spörsmålet om jordbruksförsöksverksamhetens framtida organisation här i landet vara av stor betydelse, enär man vid ett avgörande av denna fråga icke kan bortse från de ekonomiska synpunkterna. Gemensam ledning och i avsevärd utsträckning gemensamma materiella resurser möjliggöra utan tvivel de lägsta driftskostnaderna. Vid eventuellt inrättande av en fristående försöksorganisation synes det utredningen nödvändigt, att denna — om man till fullo vill uppnå syftet med dess frigörande — beredes möjlighet att kunna arbeta självständigt. Den måste på grund härav utrustas med hjälpmedel, som den hittills haft gemensamt med högskolan. Således är det exempelvis nödvändigt att den erhåller egna laboratorier, vilket även om desamma organiseras som filiallaboratorier torde medföra en oundviklig dubblering av laboratorieutrustningen i viss utsträckning. Huruvida den även skulle behöva ett eget bibliotek, torde bli beroende på, om den bleve förlagd till en ort, varest tillgång redan förut funnes till ett, speciellt på jordbrukslitteratur, välförsett bibliotek eller icke. Den måste vidare erhålla sin egen administration. Inrättandet av en fristående försöksorganisation synes utredningen ofrånkomligt medföra ökade såväl anskaffningskostnader som driftskostnader. Med utgångspunkt från förestående resonemang har utredningen ingående sökt utröna den lämpligaste organisationsformen. Därvid har utredningen sökt finna en organisation, som i görligaste mån upptager fördelar-

69 na från såväl den ena som den andra av förenämnda principiellt olikartade organisationsformer. Efter noggranna överväganden har utredningen icke funnit sig kunna tillstyrka en organisationsform, som helt skiljer försöksverksamheten från forskningen och den högre undervisningen. Erfarenheten visar, att forskning och försök höra så samman, att de icke utan olägenheter kunna hänföras till från varandra åtskilda organisatoriska enheter. Man bör sålunda betänka den växelvisa rekrytering av vetenskapsmän, som sker mellan de olika verksamhetsgrenarna. En försöksman torde vidare i många fall ej enbart syssla med målinriktat försöksarbete, utan han måste jämväl grundforska för att kunna följa med och komma framåt i sitt arbete. Å andra sidan behöver en grundforskare och högskolelärare stå i kontakt med praktiskt försöksarbete. Att åtskilliga hjälpinstitutioner, såsom laboratorier, bibliotek, ekonomiförvaltning m. m., lämpligen kunna tjäna såväl undervisning och grundforskning som försöksverksamhet har ovan framhållits. De nu samt tidigare anförda skälen giva enligt utredningens mening alltså vid handen, att nämnda två huvudgrenar äro på grund av det naturliga sambandet mellan forskning och försöksverksamhet samt i avseende å hjälpmedel och utbyte av erfarenheter beroende av varandra. Vidare torde kostnaderna för en bestämd bodelning dem emellan antagligen bliva så betydande, att man ej utan tvingande skäl bör utbyta den nuvarande och sedan lantbrukshögskolans inrättande år 1931 i princip fasthållna anordningen med en gemensam huvudinstitution för forskning, högre undervisning och försöksverksamhet mot en tudelning med försöksverksamheten helt åtskild från undervisningen och grundforskningen. Men det nu sagda utesluter icke utan gör det tvärtom påkallat och lämpligt, att av erfarenheterna grundade omläggningar vidtagas i de nuvarande inre anordningarna inom lantbrukshögskolan i allmänt syfte, att försöksverksamheten med dess för det praktiska jordbruket betydelsefulla och mera utåtriktade verksamhet får en med den högre undervisningen och grundforskningen fullt jämbördig ställning och arbetsformer, som giva försöksverksamheten rikare egna utvecklingsmöjligheter samt bättre förutsättningar för kontakt och samarbete med övrig försöksverksamhet på jordbruksområdet. I dylikt syfte vill utredningen, såsom av det följande närmare skall framgå, förorda, att högskolans styrelse må för ärendenas beredning arbeta å två sektioner, därav den ena speciellt inriktad på försöksverksamhet, att rektor och lärarråd avlastas såväl ledningen av det egentliga försöksarbetet som av flertalet mera ekonomiskt förvaltande uppgifter, vilka senare böra hänföras till en särskild för det hela gemensam ekonomitjänst, att för försöksarbetets sammanhållande och planmässiga bedrivande åtskilliga anordningar vidtagas, såsom nydanande av ett försökskollegium och omändring av försöksråden ävensom mera säkrat inflytande för försöksinstitutionernas föreståndare vid ärendenas avgörande

70 inom den samlade institutionens högsta instanser, samt att, vilket synes vara av stor vikt, en särskild befattning — ungefärligen parallellställd med rektor på undervisningssidan — inrättas för sammanhållandet av försöksverksamheten inom den gemensamma organisationen och säkerställandet av kontakten med och samarbetet inom allt försöksarbete på jordbruksområdet över huvud taget. Med dylik reformering synas de väsentliga fördelarna med en gemensam huvudorganisation för forskning, högre undervisning och försöksverksamhet vara vunna jämsides med att de båda huvudgrenarna var för sig få utrymme och livskraft för sina särskilda betingelser och behov. Vad angår frågan om den gemensamma huvudorganisationens namn tala skäl för behållande av benämningen »Kungl. Lantbrukshögskolan», som ju fått burskap och är en parallellism till namnet på flertalet andra fackliga högskolor. Emellertid har från försöksmannahåll och även från det praktiska jordbrukets sida understundom förmärkts den uppfattningen, att ordet högskola alltför starkt leder tanken in på ren undervisnings- och utbildningsverksamhet med tillbakasättande av det praktiska och experimentella försöksarbetet, som ju för övrigt till stor del utföres icke vid själva högskolan i Ultuna utan runt om i landet. Utredningen har därför utan att därvid fästa alltför stor vikt vid ett spörsmål som namnfrågan velat ifrågasätta, om icke i samband med den av utredningen föreslagna omändringen den gemensamma huvudinstitutionen borde erhålla namnet »Kungl. Lantbrukshögskolan med Statens Lantbruksförsök». Visserligen är detta ett ganska långt namn, men dylika äro ej alldeles ovanliga i det officiella skrivsättet och i dagligt tal lär man — som utredningen också stundom kommer att praktisera i det följande — komina att alltefter omständigheterna säga antingen lantbrukshögskolan eller statens lantbruksförsök eller namnet å den specialinstitution, varom i det särskilda fallet kan vara fråga.

Kapitel 6.

Förhållandet mellan den forsknings- och försöksverksamhet, som bedrives inom och utanför lantbrukshögskolan med statens lantbruksförsök. Då utredningen såsom av det föregående framgått funnit sig böra föreslå att forsknings-, undervisnings- och försöksverksamhet skall bedrivas jämsides med varandra vid lantbrukshögskolan som centrum för landets vetenskapliga och praktiska jordbruksforskning förutsätter detta, att jordbruks- och husdjursförsöksanstalterna samt statens försöksgårdar även i fortsättningen skola inrymmas inom högskolans organisatoriska ram. Till samma organisation bör vidare enligt utredningens förmenande jämväl överföras den verksamhet, som nu bedrives av svenska vall- och mosskulturföreningen med undantag för den av föreningen bedrivna studiegårdsverksamheten, till vilken fråga utredningen i annat sammanhang närmare återkommer. Jordbruksförsöksanstalten, växtskyddsanstalten och statens trädgårdsförsök kunna anses komplettera varandra, och icke så sällan torde gränsfall uppkomma, som behöva upptagas till gemensam behandling. Likaså torde jordbrukstekniska institutets verksamhet ha inånga beröringspunkter med bland annat den av jordbruksförsöksanstalten bedrivna verksamheten. Den ställning dessa tre institutioner, statens trädgårdsförsök, växtskyddsanstalten och jordbrukstekniska institutet, böra intaga i förhållande till ledningen av den inom statens lantbruksförsök bedrivna försöksverksamheten synes därför vara motiverat att upptaga till övervägande bl. a. ur synpunkten av ett evetuellt införlivande av dessa institutioner med högskolan innan frågan om ledningen och administrationen av den mångskiftande verksamhet, som är inrymd inom lantbrukshögskolans organisation, behandlas. Vad först trädgårdsförsöken beträffar äro de ju för närvarande förlagda till Alnarp och utgöra en del av Alnarpsinstitutet. De skäl, som en gång förefunnos att förlägga trädgårdsförsöken till södra Sverige, torde alltjämt i huvudsak äga sin giltighet, då tyngdpunkten för utövandet av den praktiska trädgårdsförsöksverksamheten uppenbarligen är nödvändig att för-

72 lägga till en betydligt sydligare ort än Ultuna. Redan ur verksamhetens synpunkt torde således Ultuna vara otänkbar som förläggningsort för trädgårdsförsöken. För samordnande av trädgårdsförsöksverksamheten med den övriga försöksverksamheten och säkerställandet i organisatoriskt avseende av samarbete synes i stället få sörjas på annat betryggande sätt. På grund av det nära sambandet mellan jordbruksförsöken i allmänhet och trädgårdsförsöken samt med hänsyn bland annat till de senares stora behov av att anlita försöksgårdarna och övriga försöksresurser har utredningen för sin del funnit mycket tala för att trädgårdsförsöken under egen ledning mera anknytas till jordbruksförsöksverksamheten än till Alnarpsinstitutet. Genom en sådan anordning och genom det ombildade försöksråd vid lantbrukshögskolan, som utredningen längre fram ämnar föreslå, borde kunna förväntas att erforderligt samarbete och önskvärd samordning kommer till stånd. Vidare skulle med en sådan utgångspunkt följa att samtliga anslagsfrågor berörande trädgårdsförsöken skulle passera lantbrukshögskolans styrelse, som därjämte i sista hand borde fastställa de årliga försöksplanerna för trädgårdsförsöken. Då emellertid enligt vad utredningen erfarit frågan om trädgårdsförsökens organisation och andra därmed sammanhängande spörsmål äro under övervägande inom 1946 års trädgårdsundervisningskommitté, har utredningen ej velat ytterligare ingå på frågan. Något annorlunda gestalta sig förhållandena måhända beträffande växtskyddsanstalten. Även om en förflyttning av anstalten från Bergshamra till Ultuna med hänsyn till de ekonomiska konsekvenserna för tillfället icke kan förordas, så skulle sannolikt en förflyttning av anstalten till Ultuna i och för sig icke innebära någon olägenhet för anstaltens verksamhet utan snarare kunna innebära vissa fördelar icke blott för anstaltens egen verksamhet utan jämväl i viss omfattning för den inom högskolan bedrivna verksamheten. Växtskyddsverksamheten i vårt land torde vidare ur flera synpunkter behöva utökas högst avsevärt. Kravet på utökad växtskyddsverksamhet gör sig också ute i landet alltmer gällande. Det kan emellertid vara tveksamt hur frågan rörande en utökad växtskyddsverksamhet lämpligen skall lösas. Naturligt synes dock vara att anstalten i första hand ytterligare utnyttjar de försöksresurser, som redan finnas såsom statens försöksgårdar, trädgårdsförsöksstationerna, utsädesföreningens filialer m. m. Med lantbrukshögskolan som centrum för försöksverksamheten skulle ett lämpligt sätt att säkerställa ett dylikt gemensamt utnyttjande av dessa försöksresurser vara att låta växtskyddsanstalten ingå i lantbrukshögskolans organisatoriska ram som en särskild institution. Uppenbarligen skulle detta även kunna innebära en fördel för undervisningen vid högskolan så länge någon särskild undervisningsinstitution i växtskyddslära saknas vid högskolan. I detta sammanhang anser sig utredningen icke böra undanhålla, att det under arbetets gång vid upprepade tillfällen framförts till utred-

73 ningen, att undervisningen i växtpatologi och jordbrukszoologi vid lantbrukshögskolan för närvarande icke är tillfredsställande ordnad. Det är självfallet angeläget för att icke säga nödvändigt, att bland annat försöksmännen på växtodlingens område ävensom hushållningssällskapens jordbrukskonsulenter besitta relativt goda insikter åtminstone i växtpatologi. Härtill kommer en för närvarande betänklig brist inom landet på specialister i växtskyddstjänst. Sett i ett större sammanhang måste därjämte ett effektivt bekämpande av växtsjukdomar och växtparasiter vara en angelägenhet av största vikt. Även om vissa ganska starka skäl kunna åberopas för växtskyddsanstaltens införlivande med högskolan torde ur andra synpunkter lämpligheten av en sådan anordning kunna ifrågasättas. Anstaltens arbetsfält är således av ganska speciell natur med för närvarande en viss kontakt med undervisningen vid lantbrukshögskolan genom att anstaltens föreståndare är speciallärare i växtsjukdomslära vid högskolan. Vidare må framhållas att anstaltens arbetsfält omfattar icke blott forskning och försök på växtskyddsområdet utan även en utåtriktad praktiskt betonad rådgivnings- och upplysningsverksamhet i växtskyddsfrågor i stor omfattning riktad direkt till jordbrukarna, vartill kommer viss kontrollverksamhet. Dessa omständigheter liksom det faktiska förhållandet, att anstalten för närvarande utgör en fristående organisation, vilket såvitt utredningen kunnat utröna icke befunnits utgöra någon olägenhet i och för sig för verksamheten, synes utredningen tala för att anstaltens nuvarande självständiga organisationsform bör bibehållas, vilket icke behöver utesluta att särskilda åtgärder vidtagas för att säkerställa ett samordnande av anstaltens verksamhet med övrig jordbruksförsöksverksamhet ävensom för att underlätta ett samarbete på området ifråga. Utredningen finner således att växtskyddsanstalten bör bibehållas vid sin nuvarande ställning men att dess verksamhet på lämpligt organisatoriskt sätt skall anknytas till övrig jordbruksförsöksverksamhet. Liksom beträffande trädgårdsförsöken finner utredningen härvid att detta bör ske genom att styrelsen för lantbrukshögskolan blir mellaninstans i anslagsfrågor och att det på samma styrelse tillika bör ankomma att slutgiltigt fastställa anstaltens arbetsprogram. Med den övriga forsknings- och försöksverksamheten nödvändigt samarbete och önskvärd samordning torde härigenom och genom den verksamhet, som avses att utövas av ett ombildat försöksråd vid lantbrukshögskolan, på ett tillfredsställande sätt kunna förväntas bli säkerställt. Vad jordbrukstekniska institutet angår föreskriva redan institutets stadgar samarbete mellan institutet och lantbrukshögskolan. Enligt § 1 i institutets stadgar är sålunda institutets ändamål »att i nära samarbete med lantbrukshögskolan bedriva tekniskt-vetenskaplig forskning och följa utvecklingen inom de forskningsområden, som röra jordbrukstekni-

74 ken, — — —». En fastare anknytning av jordbrukstekniska institutet till lantbrukshögskolan skulle måhända också vara befogad med hänsyn till det intima samarbete, som förefinnes mellan institutet och högskolans maskintekniska institution. Således stå vissa lokaliteter i institutets byggnad till lantbrukshögskolans förfogande för undervisning och övningar i ämnet maskin- och redskapslära samt är institutets chef skyldig att, därest högskolans styrelse så beslutar, vara föreståndare för högskolans maskintekniska institution samt vara huvudlärare och examinator i ämnet maskinoch redskapslära vid högskolan. Jämväl övriga befattningshavare vid institutet äro skyldiga att — efter hemställan av rektor vid lantbrukshögskolan och i den mån institutets styrelse finner så kunna ske utan hinder för arbetet i övrigt vid institutet — genom föreläsningar samt handledning av studiearbeten medverka till utbildningen av studerande vid högskolan inom området för institutets verksamhet. Vidare bör enligt institutets stadgar studerande vid lantbrukshögskolan, som medgivits att utföra examensarbete eller annat studiearbete på hithörande område, beredas tillfälle att utföra erforderliga studie- eller forskningsarbeten vid institutet. Enligt det mellan Kungl. Maj :t och jordbrukstekniska föreningen träffade avtalet rörande inrättandet och drivandet av institutet skall slutligen chefen för institutet utses av institutets styrelse i samråd med lantbrukshögskolans styrelse. Ett införlivande av institutet med lantbrukshögskolan skulle m å h ä n d a med hänsyn till dels det nära samarbete, som bör förefinnas dem emellan och vilket man — som av det föregående framgår — på olika sätt sökt säkerställa, och dels bådas belägenhet i Ultuna framstå som naturligt. Den utredning, som föregick tillskapandet av jordbrukstekniska institutet, vitsordade också betydelsen av sambandet mellan den jordbrukstekniska forskningen och den högre lantbruksundervisningen men ansåg sig likaledes böra tillmäta en annan synpunkt stor betydelse nämligen den, att ett fruktbringande forsknings- och undersökningsarbete fordrar nära kontakt och samarbete jämväl med de näringsgrenar, som forskningen ifråga avser att främja, främst jordbruket och verkstadsindustrien. Ehuru flera omständigheter enligt utredningens förmenande talade för ett inordnande av den jordbrukstekniska forskningen under lantbrukshögskolans maskintekniska institution, avvisade dock utredningen denna lösning och anförde som skäl härför följande (S.O.U. 1944:45 sid. 2 8 ) : »Vad som talar emot denna lösning är bland annat en omständighet, som framhållits av utredningen rörande den tekniskt-vetenskapliga forskningens ordnande, nämligen att en högskoleinstitution bör ha stor frihet i sin forskning. Den bör därför icke djupare engageras i systematisk och dirigerad experimentell verksamhet i samarbete med olika industri- och lantbruksföretag över hela landet. Den jordbrukstekniska forskningen bör vidare göras så utåtriktad och ha en sådan omfattning, att den skulle spränga ramen för en normal högskoleinstitution. Slutligen lämpar sig en helstatlig högskoleinstitution icke så väl till att stå som mot-

75 tagare av forskningsbidrag från enskilt håll, ej heller för affärsverksamhet, sådan som publicering och försäljning av instruktionsböcker o. dyl. Vid övervägande av fördelarna och olägenheterna med att inordna forskningsoch upplysningsverksamheten på det jordbrukstekniska området under lantbrukshögskolans maskintekniska institution har kommittén kommit till den uppfattningen, att en sådan inordning icke är lämplig.» Med hänsyn till att institutet efter föregående utredning så nyligen tillskapats är utredningen närmast av den uppfattningen, att man för närvarande icke bör göra någon förändring i dess nuvarande ställning utan alltjämt låta institutet bestå som en självständig organisatorisk enhet med egen styrelse tills någon tids erfarenhet vunnits rörande organisationsformens ändamålsenlighet. Detta synes utredningen motiverat jämväl på grund av institutets nuvarande ställning som enskild forskningsinstitution i samarbete med staten, uppbyggd med starkt ekonomiskt stöd från det enskilda näringslivet. För samordnande av försöksverksamheten i övrigt bör enligt utredningens förmenande förutom statens trädgårdsförsök och växtskyddsanstalten jämväl följande institutioner ställas under överinseende av styrelsen för den vid lantbrukshögskolan bedrivna samlade verksamheten, nämligen Sveriges utsädes förening och Weibullsholms växtförädlingsanstalt. Styrelsens befattning med dessa institutioner skulle, liksom beträffande trädgårdsförsöken och växtskyddsanstalten, huvudsakligen bestå i att samordna verksamheten genom att fastställa årliga försöksplaner (arbetsprogram) och att vara mellaninstans i anslagsfrågor. Redan enligt nu gällande ordning fastställer, som förut framhållits, högskolans styrelse de förenämnda växtförädlingsanstalternas försöksplaner, varför detta icke innebär något nytt. Ifrågavarande anstalters anslagsäskanden passera däremot för närvarande genom lantbruksstyrelsen. Utredningen har haft under övervägande att på enahanda sätt behandla jämväl den av statens forskningskommitté för lantmannabyggnader bedrivna verksamheten, som särskilt i vad den berör djurstallar o. dyl. uppenbarligen har nära samband med husdjursförsöksverksamheten. Utredningen har emellertid kommit till den uppfattningen, att en dylik anordning icke torde vara lämplig med hänsyn till att forskningskommittén i stor omfattning även sysslar med forsknings- och försöksspörsmål, som mera torde beröra byggnadsforskningen i allmänhet och som därför måste anses vara ganska artframmande för den egentliga jordbruksförsöksverksamheten. På de områden, där beröringspunkter finnas, bör dock självfallet god kontakt upprätthållas mellan forskningskommittén och den övriga forsknings- och försöksverksamheten på jordbrukets område. Genom att låta styrelsen för den verksamhet, som bedrives inom lantbrukshögskolans organisatoriska ram, bli mellaninstans i anslagsfrågor vinnes den fördelen, att redan på ett ganska tidigt stadium en intresse-

76 avvägning bör kunna ske mellan olika forsknings- och försöksinstitutioners krav på resurser med hänsynstagande till jordbrukets och trädgårdsodlingens behov vid olika tidpunkter. Uppenbarligen ställer en dylik intresseavvägning mycket stora krav på styrelsen och förutsätter att den har en sådan sammansättning, att den äger en god och saklig inblick i sitt arbetsfält. Genom den här föreslagna anordningen vinnes tillika den fördelen att en bättre översiktlighet erhålles över kostnaderna för försöksverksamheten. Förenämnda institutioner, som avses att ställas under överinseende av styrelsen för den organisation, som den samlade verksamheten vid lantbrukshögskolan utgör, förutsättas få behålla sina egna styrelser för verksamhetens handhavande och ledning. Ett sammanförande av två eller flera av dem under gemensam styrelse för verksamhetens direkta ledning h a r utredningen icke funnit sig kunna förorda bland annat med hänsyn till den speciella verksamhet, som bedrives av var och en av dem och den speciella organisationsform, som vissa av dem representera såsom enskilda institutioner med statsunderstöd. Då det mot den sålunda föreslagna anordningen torde kunna resas den invändningen, att högskolans styrelse kan tänkas få mindre förståelse för de utanför högskolan stående institutionernas anslagsärenden än för högskolans egna institutioner, vill utredningen föreslå, att vid högskolestyrelsens plenibehandling av ifrågavarande angelägenheter ordförandena i styrelserna för dessa institutioner må äga deltaga i behandlingen av sina institutioners viktigare ärenden. Utredningen förutsätter vidare såsom av det följande kapitlet kommer att framgå, att föreståndarna för dessa institutioner få vara föredragande inför högskolestyrelsen i dessa ärenden. Av övriga statliga institutioner, som skulle kunna tänkas ställda under samma styrelses överinseende, må nämnas kontroll- och provningsanstalterna, centrala frökontrollanstalten, lantbrukskemiska kontrollanstalten samt maskinprovningarna. Verksamheten vid dessa institutioner kan, som förut framhållits, åtminstone i vissa avseenden sägas vara ganska artskild från den egentliga forsknings- och försöksverksamheten. Betydelsen av samarbete mellan dessa institutioner och övriga forsknings- och försöksinstitutioner skall visserligen icke förnekas men verksamhetsfälten kunna icke här enligt utredningens åsikt anses gripa in i varandra på samma sätt, som på vissa andra områden av jordbruksforskningen. Såväl med hänsyn härtill som till att utredningen vill söka undvika att för styrelsen för lantbrukshögskolan med statens lantbruksförsök skapa ett alltför vidsträckt och heterogent arbetsfält framstår det för utredningen som lämpligast att icke inordna dessa institutioner under den verksamhet, som ledes eller står under överinseende av denna styrelse. Utredningen vill i detta sammanhang erinra om det av Norrlandskommittén avgivna betänkande (S.O.U. 1946:16) angående forsknings- och

77 försöksverksamheten på jordbrukets område i Norrland, vilket innefattar förslag rörande inrättandet av Norrlands institution för jordbruksforskning, över vilket förslag utredningen beretts tillfälle avgiva särskilt yttrande. Detta förslag syftar i huvudsak till att i anslutning till en statlig försöksgård i Umeå-trakten förlägga filialer till på jordbruks- och trädgårdsförsöksverksamhetens område nu verksamma institutioner med en särskild styrelse på platsen för främjande av bland annat kontakten mellan institutionen och jordbruket i olika delar av Norrland. I sitt yttrande över förslaget framhöll utredningen angelägenheten av att den forskningsoch försöksverksamhet, som kommer att bedrivas vid institutionen, icke utövas isolerat utan i nära samarbete med den verksamhet av samma slag, som i övrigt bedrives inom landet, samt att det med hänsyn härtill för utredningen framstod som ett oeftergivligt krav, att filialernas fackliga verksamhet finge ledas av vederbörande huvudinstitution. Den verksamhet, som vid ett beaktande av dessa synpunkter kommer att utövas av den särskilda styrelsen för institutionen, blir huvudsakligen av samordnande och impulsgivande karaktär med beaktande av de speciella förhållanden, varunder jordbruket har att arbeta i Norrland, varjämte styrelsen får att förvalta vissa gemensamma byggnader m. m. ävensom att utöva ledningen av den vid ett förstatligande av vall- och mosskulturföreningen till institutionen eventuellt överflyttade studiegårdsverksamheten. En direkt ledande funktion från denna styrelses sida beträffande inriktningen eller omfattningen av forsknings- och försöksverksamheten vid filialerna finner utredningen nämligen betyda en olämplig splittring av denna verksamhet efter regionala linjer, som lätt kan komina att utveckla sig till att Norrlandsinstitutionen bildar en »stat i staten» inom landets jordbruksforskning. Enligt utredningens förmenande bör jordbruksforskningen i Norrland icke intaga någon särställning i vidare mån än vad som betingas av de särskilda norrländska jordbruksförhållandena, utan den därstädes bedrivna verksamheten bör underordnas verksamheten i stort och bli föremål för samma intresseavvägningar, som ske beträffande forsknings- och försöksverksamheten för landet i övrigt. Vid angivet förhållande finner utredningen övervägande skäl tala för att jämväl Norrlands institution för jordbruksforskning ställes under överinseende av styrelsen för den vid lantbrukshögskolan bedrivna verksamheten. Detta hindrar givetvis icke att denna institution kan få en betydelsefull uppgift att fylla genom att tillvarataga speciellt norrländska intressen ifråga om jordbruksforskningens inriktning m. m. främst den, som bedrives inom den norra delen av landet. De institutioner, som enligt utredningens åsikt böra ställas under överinseende av styrelsen för den vid högskolan bedrivna verksamheten — utredningen ämnar i det följande föreslå viss omorganisation av denna styrelse med bildandet bl. a. av en särskild försökssektion — äro således följande, nämligen statens växtskyddsanstalt, statens trädgårdsförsök, Sveri-

78 ges utsädesförening, Weibullsholms växtförädlingsanstalt och Norrlands institution för jordbruksforskning, därest statsmakterna finna en sådan institution böra inrättas. Som redan tidigare i annat sammanhang anförts har utredningen funnit det lämpligt att en särskild befattning inrättas för handhavande av en saklig översyn över bland annat den av dessa institutioner bedrivna försöksverksamheten, vilken befattning utredningen såsom i det följande kommer att motiveras funnit lämpligt att inplacera inom den organisatoriska ram som lantbrukshögskolan bildar. Det bör tillkomma denne befattningshavare, vars åligganden närmare komma att behandlas i följande kapitel, att bland annat hava inspektionsrätt över dessa institutioner. Beträffande mejeriförsöksverksamheten, vilken såsom tidigare anförts är föremål för särskild utredning, vill utredningen inskränka sig till ett uttalande, att det synes utredningen mera befogat att fastställandet av de årliga planerna för denna försöksverksamhets bedrivande omhänderhaves av styrelsen för den verksamhet, som bedrives inom lantbrukshögskolans ram, än av lantbruksstyrelsen såsom nu är fallet.

Kapitel 7.

Den högre undervisningens och försöksverksamhetens ledning. Den organisatoriska enhet, som lantbrukshögskolan med statens lantbruksförsök utgör, bör liksom nu stå under ledning av en särskild styrelse. Viss omorganisation av denna styrelse finner utredningen dock lämplig föreslå för att göra styrelsen bättre skickad att handhava de uppgifter, som åligga densamma bland annat med hänsyn till de utökade arbetsuppgifter, som enligt utredningens förslag komma att åvila styrelsen. Beträffande de organ, som närmast under styrelsen skola handhava det samlade organets angelägenheter, synes det utredningen motiverat att vissa av erfarenheten betingade förändringar genomföras. Innan utredningen i det följande övergår att närmare behandla dessa frågor, må inledningsvis framhållas att enligt utredningens förmenande rektors och lärarrådets befattning med ärenden rörande försöksverksamheten bör upphöra samt att utredningen, såsom redan tidigare framhållits, anser sig böra föreslå inrättandet av en ny befattning vid högskolan som överdirektör för försöksväsendet på jordbrukets område. I anslutning till en av statskommissarie Norberg verkställd utredning rörande personalorganisationen vid lantbrukshögskolans kansli och kamrerarekontor är utredningen vidare av den uppfattningen att en av Norberg föreslagen befattning som ekonomidirektör bör nytillskapas. Vidare finner utredningen lämpligt att inom lantbrukshögskolans organisatoriska ram inrättas ett försökskollegium, att försöksnämnden utgår ur högskolans organisation samt att de nuvarande båda försöksråden ombildas till ett, på sektioner arbetande försöksråd.

Styrelsen. Som tidigare nämnts består lantbrukshögskolans styrelse enligt nu gällande stadgar av sju ledamöter, av vilka ordföranden och ytterligare fyra ledamöter utses av Kungl. Maj:t. Bland de sålunda utsedda böra finnas representanter för universitetet i Uppsala samt för det praktiska jordbruket. Högskolans rektor och chefen för lantbruksstyrelsen äro självskrivna ledamöter.

80 De arbetsuppgifter, som redan nu åligga denna styrelse, äro många och omfattande. Vidare torde redan nu den allmänna tendensen vara en ansvällning av arbetsbördan. Utredningens föreliggande förslag utökar än mer styrelsens arbetsfält. Således avses som tidigare framhållits, att styrelsen i fortsättningen skall utöva ledningen jämväl av den verksamhet, som nu bedrives av vall- och mosskulturföreningen med undantag för studiegårdsverksamheten, varjämte det överinseende över vissa fristående institutioner, som styrelsen enligt utredningens förslag tankes skola utöva, självfallet innebär en ytterligare arbetsbelastning. Den ökning av högskolans arbetsfält, som således blir en följd av utredningens förslag, finner utredningen nödvändiggöra en ökning av styrelsen till förslagsvis nio ledamöter. Chefen för lantbruksstyrelsen torde som generaldirektör för ett omfattande ämbetsverk med ett mångskiftande arbetsfält icke utan vidare böra förutsättas k u n n a medhinna att vara ledamot av högskolans styrelse. Med hänsyn härtill samt till att högskolans och lantbruksstyrelsens arbetsfält äro ganska fristående från varandra synes det utredningen icke lämpligt att h a n skall vara självskriven ledamot av styrelsen. Rektor däremot synes alltjämt böra vara självskriven. Även den främste representanten för försöksverksamheten på jordbruksområdet, nämligen innehavaren av den föreslagna befattningen som överdirektör, bör vara självskriven ledamot av styrelsen. Ordföranden och övriga sex ledamöter böra utses av Kungl. Maj :t för en tid av förslagvis fyra år i sänder. Bland dem bör finnas en representant för universitetet i Uppsala samt tre representanter för det praktiska jordbruket, därav en från södra och en från mellersta Sverige samt en från Norrland. I övrigt böra ledamöterna så utses, att styrelsen kommer att besitta insikt på olika områden av styrelsens arbetsfält bl. a. på trädgårdsodlingens område. Styrelsen utser inom sig vice ordförande. Styrelsen skulle enligt detta förslag komma att erhålla följ a n d e sammansättning: ordföranden; en representant för universitetet i Uppsala; tre representanter för det praktiska jordbruket; två övriga ledamöter; rektorn vid lantbrukshögskolan och överdirektören för försöksväsendet. Som redan tidigare framhållits kommer styrelsen att erhålla ett ganska vidsträckt och tillika mångskiftande arbetsområde. För utredningen framstår med hänsyn härtill i dagens läge en sektionsindelning av styrelsen såsom varande ändamålsenlig. Då emellertid ett lämpligt genomförande av en sådan sektionsindelning enligt utredningens förmenande kan komma a t t variera från tid till annan, vill utredningen icke föreslå någon för framtiden bestämd uppdelning av styrelsen på sektioner. Utredningen vill i stal-

81 let förorda, att frågan om en sektionsindelning överlåtes på styrelsen själv att avgöra. Efter inom utredningen förda diskussioner skulle utredningen för sin del vilja rekommendera följande indelning. E n sektionsindelning av styrelsen kan tänkas ske på två sektioner, en för den vetenskapliga forskningen och undervisningen samt en för den praktiska försöksverksamheten. Vid en sådan uppdelning kommer verksamheten vid i högskolans organisation ingående försöksinstitutioner att följas av en särskild sektion inom styrelsen, vilket enligt utredningens åsikt skulle innebära vissa fördelar med hänsyn till den speciella karaktär verksamheten vid dessa institutioner har. Vid en sektionsindelning efter dessa linjer bör ledamöternas antal i de båda sektionerna vara fyra, enär styrelseordföranden icke synes böra ingå i någon sektion. Sektionsindelningen av styrelsen i enlighet med vad här föreslagits torde exempelvis k u n n a tänkas genomförd på följande sätt: Forsknings- och undervisningssektionen: representanten för universitetet i Uppsala; en representant för det praktiska jordbruket; en övrig ledamot och rektorn vid lantbrukshögskolan. Försökssektionen: två representanter för det praktiska jordbruket; en övrig ledamot och överdirektören för försöksväsendet. Sektionsordförandena böra utses genom val inom resp. sektioner. Dock bör styrelseordföranden, som skall kallas till sektionernas sammanträden, leda förhandlingarna vid de tillfällen han är närvarande vid sektionernas sammanträden. Sektionerna skola åligga att mera i detalj än vad för den samlade styrelsen är möjligt följa arbetet inom resp. verksamhetsgrenar samt att vid behov för styrelsen in pleno föreslå vidtagande av lämpliga åtgärder för verksamhetens ändamålsenliga bedrivande. Eventuellt kan specialiseringen drivas så långt, åtminstone inom försökssektionen, att olika ledamöter avdelas att hålla kontakt med verksamheten vid vissa institutioner. För att kunna följa arbetet synes det nödvändigt att framförallt försökssektionen vidtager resor till olika försöksinstitutioner, försöksgårdar m. m. och på ort och ställe sätter sig in i arbetsförhållanden, lokalfrågor m. m. Styrelsen och sektionerna böra icke undandraga sig att, då så kan vara lämpligt, sammanträda på annan ort än Ultuna. Före alla större eller viktigare ärendens avgörande av styrelsen böra desamma lämpligen ha varit föremål för förberedande behandling inom vederbörande sektion. 6 — 72673

82 Även om, som tidigare påpekats, en mångfald arbetsuppgifter torde komma att åligga styrelsen, synes utredningen dock icke lämpligt att generellt överlåta någon beslutanderätt på sektionerna bl. a. därför att sektionerna icke avses att ha gemensam ordförande, som kan tillse att enhetlighet i besluten förefinnes. Men även den orsaken att ett ärendes ovissa utgång vid ett avgörande av styrelsen in pleno skulle kunna innebära en lockelse till dess slutgiltiga behandling på ett sektionssammanträde, torde tala mot att ge sektionerna generell beslutanderätt. Självfallet bör dock styrelsen in pleno kunna befullmäktiga en sektion att besluta i viss eller vissa frågor. Från styrelsen in pleno synes nödvändigt att — liksom redan högskolans nuvarande stadgar erbjuda möjlighet till — avlasta ärenden, som påkalla skyndsamt avgörande och ej äro av principiell eller eljest större betydelse. Dylika ärenden torde därför böra få avgöras av rektor och överdirektören för försöksväsendet gemensamt med ordföranden eller annan styrelseledamot, som därtill erhållit styrelsens uppdrag. Anmälan om beslut träffade i denna ordning skall göras vid styrelsens nästa sammanträde. Innehavaren av den nyinrättade befattningen som ekonomidirektör bör så vitt möjligt vara tillstädes vid styrelsens och styrelsesektionernas sammanträden; även vid behandlingen av ärenden, där han ej är föredragande. Han skall därvid äga rätt deltaga i överläggningarna samt, därest ett beslut icke överensstämmer med hans åsikt, få till protokollet anteckna sin skiljaktiga mening. Som föredragande inför styrelsen skall fungera a) e k o n o m i d i r e k t ö r e n i sådana ekonomiska frågor, som falla inom hans verksamhetsområde, såsom budgetfrågor och byggnadsfrågor, b) r e k t o r ifråga om forsknings- och undervisningsinstitutionernas angelägenheter samt ärenden från lärarrådet, c) v e d e r b ö r a n d e f ö r e s t å n d a r e beträffande försöksinstitutionernas ärenden, oberoende av om institutionen direkt ingår i högskolan eller är fristående men står under styrelsens överinseende, och d) ö v e r d i r e k t ö r e n f ö r f ö r s ö k s v ä s e n d e t ifråga om för försöksväsendet gemensamma angelägenheter såsom försöksgårdarnas försöksplaner ävensom ärenden från försöksrådet. Enligt lantbrukshögskolans nuvarande stadgar åtnjuta styrelsens ordförande och ledamöter icke lön eller arvode. Det torde böra övervägas om icke denna princip bör brytas, evad det gäller de icke självskrivna ledamöterna i styrelsen. Man synes nämligen i våra dagar rimligen icke kunna begära, att personer skola avvara tid och nedlägga arbete utan att erhålla ekonomisk ersättning härför. Utredningen har icke funnit lämpligt framlägga förslag till eventuella arvodesbelopp, enär desamma torde böra avvägas av Kungl. Maj:t. Liksom nu böra styrelsens ledamöter givetvis åtnjuta resekostnads- och traktamentsersättning.

83 Uppenbart är, att vid en organisation sådan som den förevarande behov k u n n a uppkomma såväl för styrelsen som för olika institutioner att i vissa frågor samråda med utanför stående expertis och sakkunskap. Med hänsyn härtill vill utredningen framhålla som angeläget, att nödvändiga ekonomiska förutsättningar förefinnas för sådana överläggningars hållande. Härvid vill det synas utredningen onödigt, att styrelsen i varje särskilt fall skall göra framställning om medel. Utredningen vill för sin del istället föreslå, att visst belopp för sådana ändamål inräknas i den årliga staten.

Rektor. Rektors arbetsbörda är för närvarande högst betydande. En avlastning av densamma har redan under nuvarande förhållanden ansetts nödvändig. Någon möjlighet att på sekreteraren, som skall biträda rektor vid vården av högskolans angelägenheter, överflytta ytterligare arbetsuppgifter synes icke heller möjligt, då även hans arbetskraft redan nu är utnyttjad till det yttersta. Statskommissarie Norberg har efter en av honom företagen utredning angående personalorganisationen vid lantbrukshögskolans kansli och kamrerarekontor i en den 24 september 1945 dagtecknad promemoria till lösande av detta organisationsspörsmål föreslagit ett sammanförande av de ekonomiska förvaltningsärendena och intendenturgöromålen till en nyinrättad högre befattning, förslagsvis benämnd ekonomidirektör och med placering i lönegrad A 29. Ekonomidirektören skulle enligt utredningsmannen bl. a. från rektor övertaga den fortlöpande tillsynen över högskolans medelsförvaltning och räkenskaper samt i den av styrelsen och rektor närmare bestämda ordningen jämte kamreraren utfärda utanordningsbeslut samt jämte annan av högskolans styrelse förordnad tjänsteman än kamreraren underskriva högskolans checker. Inrättandet av en ekonomidirektörsbefattning såsom statskommissarie Norberg föreslagit skulle uppenbarligen medföra en betydande lättnad för rektor. Utredningens föreliggande förslag till jordbruksförsöksverksamhetens framtida ordnande medför självfallet en utökning av de administrativa, ekonomiska och kamerala göromålen vid lantbrukshögskolan med statens lantbruksförsök. En fortgående ökning av dessa göromål är också att förvänta allteftersom omfattningen av undervisnings-, forsknings- och försöksverksamheten ökar och nya institutioner och försöksgårdar tillskapas. Ett inrättande av den av Norberg föreslagna befattningen synes därför underlätta genomförandet av utredningens förslag. Men oavsett detta vill utredningen fullt ansluta sig till följande av statskommissarie Norberg gjorda principuttalande rörande utförandet av administrativa och kamerala arbetsuppgifter vid organisationer av lantbrukshögskolans typ:

84 »I en den 18 september 1945 avgiven promemoria angående personalorganisationen vid veterinärhögskolans kansli har jag givit uttryck för den uppfattningen, att behovet och betydelsen av tillräcklig och fullt kvalificerad personal för de rent administrativa och kamerala arbetsuppgifterna länge varit underskattade beträffande institutioner, verk och inrättningar med övervägande vetenskapliga eller tekniskt betonade uppgifter. Stor omsorg hade vid verksamhetens organiserande ägnats åt huvuduppgifternas tillgodoseende med väl skolade arbetskrafter, medan själva kontorsorganisationen blivit sämre tillgodosedd. Resultatet hade ofta blivit, att en alltför stor del av det administrativa och kamerala arbetet vid har avsedda institutioner kommit att läggas på befattningshavare, vilkas utbildning och intresse hade en helt annan inriktning och som därför måst ägna en oproportionerligt stor del av sin tid åt för dem främmande arbetsuppgifter på bekostnad av deras vetenskapliga eller eljest specialbetonade verksamhet. En dylik ordning kunde icke anses tillfredsställande, och den torde dessutom för statsverket på längre sikt ställa sig oekonomisk. Det vore nämligen att förvänta, att de administrativa och kamerala göromålen, anförtrodda åt för dylikt arbete utbildade och tränade befattningshavare, skulle bliva både billigare och bättre skotta, an vad som med nuvarande system ofta vore fallet.» Vad rektors nuvarande arbetsuppgifter i övrigt beträffar bör enligt utredningens förmenande några särskilda uppgifter i framtiden icke åvila honom med avseende på försöksverksamheten. Han bör således exempelvis icke vara ordförande i försöksrådet. Överdirektören för försöksväsendet. Som redan i flera olika sammanhang anförts har utredningen funnit goda skäl tala för inrättandet inom den statliga försöksverksamheten på jordbrukets område av en särskild befattning, vars innehavares huvudsakliga uppgift skulle bestå i att följa och ha en saklig översyn över den statliga och statsunderstödda försöksverksamheten samt de större forskningsarbeten av experimentell art, som bedrivas på jordbruksforskningens område och som helt eller delvis utföras med statsbidrag. Enligt utredningens förslag skall styrelsen för den vid lantbrukshögskolan bedrivna verksamheten icke endast svara för den inom denna organisation utförda försöksverksamheten utan även ha överinseendet över den försöksverksamhet, som bedrives vid vissa andra statliga och statsunderstödda institutioner i landet, vilka ha egna styrelser. Med hänsyn till att denna försöksverksamhet är mångskiftande och uppdelad på ett flertal institutioner, förlagda till skilda delar av landet synes utredningen inrättandet av en befattning av ovannämnt slag vara en ändamålsenlig åtgärd att motverka uppkommande olägenheter av den splittring, som en sådan organisation kan medföra, bl. a. risk för onödigt dubbelarbete. Försöksverksamheten vid flera av dessa institutioner är nämligen av sådan art att någon skarp gräns mellan deras arbetsområden är svår att draga, varför den myndighet, som till'Kungl. Maj :t skall ha att yttra sig över

85 anslagsäskanden och sedermera fastställa arbetsprogram, måste ha en härför erforderlig överblick över hela försöksverksamheten. För att k u n n a fylla denna uppgift är det nödvändigt att styrelsen genom en representant beredes möjlighet att ingående granska förslagen till anslagsäskanden och arbetsprogram samt genom inspektioner övervaka, att den vid de olika försöksinstitutionerna och försöksgårdarna bedrivna försöksverksamheten utföres i överensstämmelse med fastställda program. Utredningen vill i detta sammanhang fästa uppmärksamheten på det redan förut berörda förhållandet, att vid lantbrukshögskolan försöksverksamhet i viss omfattning bedrives även utanför de egentliga försöksinstitutionerna, framförallt vid vissa institutioner i tillämpade ämnen. Den sakliga översyn, som förutsattes att här ifrågavarande befattningshavare skall utöva, bör enligt utredningens uppfattning även omfatta den av dessa institutioner bedrivna försöksverksamheten ävensom de större experimentella forskningsarbeten, som utföras av dessa eller andra institutioner, i den mån dessa arbeten bedrivas efter fastställda arbetsprogram (försöksplaner). Måhända kunna här vissa gränsfall uppkomma. Utredningen är emellertid av den uppfattningen, att förefintligheten av sådana gränsfall icke bör tillmätas för stor betydelse, enär lösandet av konflikter, som i anledning härav kunna uppkomma, bör ankomma på lantbrukshögskolans styrelse. Att låta dessa arbeten helt ligga utanför den föreslagna befattningshavarens verksamhetsfält anser sig utredningen under alla förhållanden icke kunna förorda, enär man då icke till fullo skulle uppnå det syfte, som avses med befattningens inrättande. Denna ståndpunkt synes utredningen motiverad av det förhållandet, att det allmännas intresse att undvika dubbelarbete på försöksverksamhetens område är lika stort om grundforskare, som ju eljest ha vedertagen rätt till fri forskning utan några bestämda mål för ögonen, önska att enligt underställda särskilda försöksplaner syssla med försöksuppgifter och experimentella forskningsarbeten, som att dylikt dubbelarbete icke förekommer olika försöksinstitutioner emellan. Enligt utredningens åsikt bör man således mera fästa sig vid det föreliggande arbetets art och omfattning än vid vilken huvuduppgift, som k a n anses åligga den institution eller befattningshavare, som sysslar med problemet. Tanken är alltså, att det egentliga, målinriktade med typiska försöksresurser arbetande försöksarbetet bör uppmärksammas av här ifrågavarande befattningshavare, oavsett vilka institutioner, som utföra det, medan den fria forskningen självfallet får arbeta oberoende av hans översyn. Förutom att inåt motverka olägenheterna av den rådande splittringen skulle inrättandet av en befattning av här ifrågavarande slag även utåt vara till gagn för försöksverksamheten. Den samlade försöksverksamheten erhåller nämligen härigenom en högste målsman, som kan hävda dess intressen och tillse, att verksamheten beredes möjlighet att utveckla sig på ett tidsenligt och för jordbruket gagneligt sätt. Utredningen vill dessutom

86 föreställa sig, att tillgång till en person, som besitter en god och saklig överblick över den samlade jordbruksförsöksverksamheten inom landet, kan vara av betydelse för de anslagsbeviljande myndigheterna vid deras ställningstagande till anslagsfrågor m. m. på hithörande område. Då, såsom redan tidigare angivits, denne befattningshavare skulle vara självskriven ledamot av styrelsen och tillhöra dess försökssektion samt dessutom vara självskriven ordförande i försöksrådet, tillföres styrelsen genom honom en kraft, som genom sitt dagliga arbete står i ständig kontakt med den i landet bedrivna försöksverksamheten på olika områden och de arbeten, som där äro igång eller planeras och som därigenom och genom sina kvalifikationer i övrigt bör anses vara synnerligen skickad att inom styrelsen taga initiativ och väcka förslag i olika avseenden samt att lämna styrelsen informationer i skilda försöksspörsmål insatta i ett större sammanhang. Till de arbetsuppgifter, som skulle åligga honom som ordförande i försöksrådet, återkommer utredningen i ett följande avsnitt, där utredningen framlägger förslag till ett ombildat försöksråd. Det är utredningen angeläget framhålla, att avsikten icke är att befattningshavaren ifråga skall ha att taga befattning med administreringen av eller den fackliga verksamheten vid de olika försöksinstitutionerna vare sig de ingå i den organisatoriska enhet som lantbrukshögskolan med statens lantbruksförsök utgör eller endast stå under högskolestyrelsens överinseende. Försöksinstitutionerna böra således i dessa avseenden intaga en självständig ställning gentemot denne befattningshavare. Den dagliga ledningen av verksamheten bör således enligt utredningens förmenande helt utövas av vederbörande institutionsföreståndare inom ramen för den försöksplan, som fastställes av lantbrukshögskolans styrelse. Den föreslagna befattningshavarens åligganden i förhållande till försöksinstitutionerna skulle i huvudsak bestå i att tillse att verksamheten vid institutionerna bedrives i överensstämmelse med föreskrivna arbetsprogram. Det bör emellertid tillika ankomma på honom att noga aktgiva på att erforderligt samarbete förefinnes mellan institutioner, som ha behov av sådant samarbete, samt att, där brister föreligga i detta avseende, försöka åstadkomma rättelse härutinnan antingen genom påpekanden till institutionernas föreståndare eller genom hänvändelser till styrelserna för vederbörande institutioner. Vidare bör det åligga honom att tillse, att jämväl i det dagliga arbetet lämplig samordning finnes genomförd mellan olika institutioner till förhindrande av uppkomsten av onödiga dubbelarbeten ävensom att förefintliga resurser bli utnyttjade på mest ändamålsenliga sätt. Med andra ord skall det vara hans skyldighet att tillse, att försöksverksamheten som samlad enhet med hänsynstagande till alla faktorer, som härpå kunna antagas röna inverkan, arbetar så effektivt och rationellt som möjligt utan onödiga kostnadsfördyringar. För vinnande av detta syfte skall det självfallet åligga honom att vid behov taga initiativ i olika riktningar samt

87 att efter eventuellt erforderliga utredningar framlägga förslag till organisationsförändringar o. dyl., som kunna anses vara behövliga. Den föreslagne befattningshavaren får självfallet förutsättas i stor omfattning komma att utöva sin verksamhet genom besök och överläggningar vid de olika institutionerna, de statliga försöksgårdarna, trädgårdsförsöksstationerna, Sveriges utsädesförenings filialer m. fl. Han bör dessutom låta sig angeläget vara, att genom intim kontakt med praktikens män och deras organisationer hålla sig väl underrättad om aktuella problem m. m. på de olika områden, varpå försöksinstitutionerna äro sysselsatta. Vidare bör h a n äga rätt att närvara vid styrelsesammanträden vid de under högskolans överinseende stående institutionerna samt att därvid deltaga i överläggningarna men ej i besluten. För dessa ändamål bör ett väl tillmätt reseanslag årligen stå till hans förfogande. Vad lantbrukshögskolan och främst dess försöksinstitutioner beträffar torde den verksamhet, som enligt utredningens förslag avses att utövas av den föreslagna befattningshavaren, såtillvida icke vara något principiellt nytt som det redan nu enligt § 11 i för högskolan gällande stadgar åligger rektor bl. a. att övervaka försöksverksamhetens gång. Denna övervakande skyldighet blir enligt utredningens förslag överflyttad till den nye befattningshavaren från rektor, som på grund av sin stora arbetsbörda svårligen har kunnat eller kan beräknas kunna komma att medhinna denna uppgift. Att å andra sidan fritaga rektor från hans skyldighet att övervaka försöksverksamheten utan att samtidigt pålägga någon annan befattningshavare denna uppgift har utredningen för sin del icke kunnat finna välbetänkt. Vid diskussioner, som utredningen fört med olika i försöksverksamheten arbetande krafter, och enligt förslag, som i sammanhang härmed framförts för en lämplig organisation av försöksverksamheten bl. a. som en från lantbrukshögskolan fristående organisation, synes man icke heller ha tänkt sig att försöksverksamheten skulle arbeta utan att de nuvarande försöksinstitutionerna vid högskolan på något sätt skulle ha en gemensam sammanhållande kraft. Även om således genom inrättandet av den föreslagna befattningen någon förändring i här diskuterade avseende principiellt icke inträder för högskolans försöksinstitutioner utan betydelsen av ett eventuellt genomförande av förslaget i detta hänseende mera är att finna i den effektivisering av försöksverksamhetens samordning, som förslaget syftar till, förtjänar ändå att något klargöra det blivande inbördes förhållandet mellan den nye befattningshavaren och rektor. Den nye befattningshavaren skall härvid enligt utredningens åsikt gentemot rektor intaga en självständig ställning och skall liksom rektor i sin ämbetsutövning lyda direkt under högskolans styrelse. Utredningen förutsätter dock, att rektor även i fortsättningen skall vara den, som såvida styrelsen icke annat beslutar utåt skall företräda högskolan vid officiella tillfällen o. dyl.

88 Beträffande den nye befattningshavarens ställning i förhållande till de institutioner, som enligt utredningens förslag avses att ställas under styrelsens överinseende, är först att bemärka, att redan nu Alnarpsinstitutet och således även statens trädgårdsförsök stå under överinseende av lantbruksstyrelsen ävensom att Sveriges utsädesförening och Weibullsholms växtförädlingsanstalt äro underkastade viss inspektion av samma styrelse. För dessa tre försöks- och förädlingsinstitutioner innebär således inrättandet av den nya befattningen med de funktioner, som här föreslagils, ett överflyttande av inspektionsrätten från lantbruksstyrelsen till den nye befattningshavaren. Att denne ingår i lantbrukshögskolans personalorganisation och såsom självskriven ledamot tillhör styrelsen för denna organisation finner utredningen icke utgöra någon anledning att ifrågasätta hans opartiskhet vid utövandet av sitt ämbete. Erinras må att liknande förhållanden förekomma även på andra områden. Således äro exempelvis föreståndarna för statens centrala frökontrollanstalt och statens lantbrukskemiska kontrollanstalt, vilka båda äro självskrivna ledamöter i styrelserna för sina resp. institutioner, av lantbruksstyrelsen förordnade som inspektörer för de statsunderstödda lokala frökontrollanstalterna resp. lantbrukskemiska kontrollstationerna. Att förlägga den övervakande och samordnande funktion, som den föreslagna befattningshavaren avses att utöva, till exempelvis lantbruksstyrelsen har utredningen icke funnit lämpligt, och icke heller anser sig utredningen kunna förorda att något självständigt verk inrättas för ändamålet, då som bärande motiv i båda fallen enligt utredningens förmenande endast skulle kunna åberopas en garanti för objektivt bedömande och handlande från ifrågavarande befattningshavares sida. Utredningen kan för sin del icke finna att genom någon av de ifrågavarande åtgärderna i och för sig skapas bättre garantier i berörda avseende. Uppenbart är att här ifrågavarande befattning kommer att ställa stora krav på innehavaren icke minst av personlig art. Med hänsyn härtill vill det synas utredningen vanskligt att för befattningen uppställa bestämda kvalifikationer, som under alla förhållanden måste uppfyllas av dess innehavare. Enligt utredningens förmenande bör i stället ett ganska fritt spelr u m finnas vid valet av innehavare till befattningen. Att befattningshavaren bör besitta god inblick i svenska jordbruksförhållanden och vara en god organisatör är dock uppenbart. Vetenskaplig skicklighet synes icke vara absolut nödvändig att fordra men torde få anses vara en fördel. Mycket talar för lämpligheten av att till befattningen utses en person, gärna en yngre man, med initiativkraft och starkt personligt intresse för uppgiften. Befattningen bör tillsättas av Kungl. Maj:t på förordnande förslagsvis på sex år i sänder. Enligt utredningens förmenande synes lämpligt att befattningshavaren innehar överdirektörs tjänsteställning. För att en verk-

89 ligt skicklig man skall kunna förvärvas till befattningen torde det bliva nödvändigt, att befattningen placeras i lönegrad C 7 enligt nu gällande löneplan. Utredningen vill i detta sammanhang erinra om, att chefen för statens skogsforskningsinstitut för närvarande är placerad i lönegrad C 8. Till överdirektörens hjälp bör viss kanslipersonal finnas tillgänglig. För att biträda med utredningar m. m. rörande försöksväsendet ävensom lämnande i övrigt av bistånd vid handläggning av på överdirektören ankommande göromål bör en sekreteraretjänst finnas inrättad. Utredningen anser, att denna tjänst bör kunna bestridas av en byråsekreterare i lönegrad Eo 21. Vidare bör enligt utredningens förmenande en kanslibiträdestjänst inrättas i lönegrad Eo 7. Sannolikt kominer jämväl ytterligare behov av biträdespersonal att föreligga, vilket lämpligen till en början bör tillgodoses med tillfällig arbetskraft intill dess erfarenhet vunnits beträffande omfattningen och varaktigheten av föreliggande arbetskraftsbehov.

Upplysningsverksamhet. I detta sammanhang må framhållas, att inom utredningen diskussioner förevarit rörande lämpligheten av att ställa jordbrukets upplysningsnämnd under ledning av överdirektören för försöksväsendet, vilket i så fall exempelvis kunde ske genom ombildning av nämnden till en propagandaoch upplysningsbyrå. I anslutning härtill har jämväl inom utredningen upptagits till behandling av Stockholms läns och stads trädgårdsråd samt Sveriges konditionerande trädgårdsmästares förening gjorda framställningar med förslag till vissa ändringar i upplysningsnämndens organisation, vilka framställningar av jordbruksdepartementet överlämnats till utredningen för att tagas i övervägande vid fullgörandet av utredningsuppdraget. Dessa framställningar avse bl. a. att nämnden skulle inordnas i organisationen för försöksverksamheten samt att på nämndens expedition skulle anställas en i trädgårdsfrågor väl förfaren person helst i form av chef för en särskild trädgårdssektion. Med hänsyn till att utredningen h a r sig bekant att frågan om upplysningsverksamheten på trädgårdsförsöksverksamhetens område kommer att beaktas av 1946 års trädgårdsundervisningskommitté har utredningen för sin del allenast upptagit det förstnämnda av dessa spörsmål till behandling. Uppenbarligen är spridandet av kännedom bland praktikens män om forsknings- och försöksverksamhetens rön och erfarenheter en fråga av allra största vikt. Då försöksverksamheten icke skall bedrivas som något självändamål, kan verksamheten icke anses ha fullföljt sitt syfte förrän dess erfarenheter kommit jordbruket till godo. Försöksmännen ha enligt utredningens åsikt ansvar icke blott för framskapandet av vissa resultat utan jämväl för att dessa resultat bli kända av praktikens män. Med utgångspunkt från denna grunduppfattning framstår det för utredningen

90 som önskvärt, att vid lantbrukshögskolan med statens lantbruksförsök såsom varande högborgen för jordbruksforskningen inom landet borde finnas ett organ avsett för spridning och popularisering av framförallt försöksverksamhetens resultat. Ät detta organ borde måhända anförtros att eventuellt i samråd med vederbörande institutionsföreståndare redigera och ombesörja tryckning av institutionernas publikationer av olika slag. Sannolikt torde det kunna innebära en fördel, att på detta sätt få all publikationsverksamhet samlad på en hand i stället för att såsom nu sker dessa angelägenheter ombesörjas av varje institution för sig. Vetenskapsmännen skulle vidare bli befriade från arbetsgöromål, som nu göra intrång på deras fackliga verksamhet, större likformighet i fråga om publikationernas format och utstyrsel skulle kunna erhållas, ävensom måhända förbilligade trycknings- och distributionskostnader. Oaktat utredningen således finner starka skäl föreligga för ett överförande till lantbrukshögskolan av jordbrukets upplysningsnämnd samt i samband därmed genomförandet av den omorganisation av nämnden, som i anledning härav bleve nödvändig, finner utredningen å andra sidan vissa omständigheter såsom upplysningsnämndens verksamhet genom press, radio och film samt att nämnden ävenledes sprider upplysningar i frågor berörande andra forskningsgrenar exempelvis från veterinärmedicinens och på senare tid även från skogsforskningens område tala för att ytterligare någon tids erfarenhet vinnes angående lämpligheten av nämndens nuvarande organisationsform. Frågan om den mest ändamålsenliga organisationsformen för nämnden bör således, enligt utredningens förmenande, upptagas till slutgiltig prövning först vid en senare tidpunkt. Nämnden, som nu står under lantbruksstyrelsens överinseende, bör dock enligt utredningens förmenande i avvaktan härpå i fortsättningen ställas under överinseende av styrelsen för lantbrukshögskolan med statens lantbruksförsök, med skyldighet för nämnden att till denna styrelse inkomma med anslagsäskanden, årsberättelse m. m. i stället för till lantbruksstyrelsen. Enligt nämndens nuvarande stadgar föreskrives vidare, att lantbruksstyrelsens chef skall kallas till nämndens sammanträden, där han äger deltaga i överläggningarna men ej i besluten. Samma rätt bör i fortsättningen jämväl tillkomma överdirektören för försöksväsendet.

Lärarrådet. Lärarrådets befattning med ärenden, som röra försöksverksamheten, synes i fortsättningen böra upphöra möjligen med undantag för sådana ärenden, som avse tillsättandet av befattningar vid försöksinstitutionerna, till vilka vetenskaplig skicklighet kräves, eller med andra ord i allmänhet befattningar från och med 24 lönegraden. Rektor bör liksom hittills vara ordförande i lärarrådet. Vad lärarrådets sammansättning beträffar äro

91 försöksinstitutionernas föreståndare enligt den nuvarande organisationen ständiga ledamöter av detsamma och äga icke att därifrån utebli u t a n anmält giltigt förfall. Att samarbetet mellan den vetenskapliga forskningen och undervisningen samt försöksverksamheten kan främjas genom att försöksinstitutionernas föreståndare deltaga i lärarrådet skall icke bestridas. Å andra sidan torde det icke kunna anses rationellt, att de främsta försöksledarkrafterna offra allt för mycket av sin tid på dessa sammanträden, som till övervägande del syssla med undervisningsfrågor, som icke beröra försöksverksamheten. I fortsättningen synes därför deras deltagande i lärarrådets överläggningar lämpligen böra inskränkas till sådana sammanträden, där frågor av gemensamt intresse eller angelägenheter direkt berörande den vid högskolan bedrivna försöksverksamheten såsom utnämningar vid försöksinstitutionerna komma att behandlas. Till dessa sammanträden, vid vilka föreståndarna för försöksinstitutionerna i vanlig ordning böra äga rösträtt, skola de kallas av rektor i hans egenskap av lärarrådets ordförande. Ekonomidirektören bör ha rätt att deltaga i lärarrådets överläggningar samt att få sin avvikande mening antecknad till protokollet.

Försökskollegiet. För behandling av gemensamma angelägenheter berörande den inom lantbrukshögskolan med statens lantbruksförsök bedrivna försöksverksamheten bör enligt utredningens förmenande bildas ett särskilt försökskollegium som en parallell till lärarrådet. Försökskollegiet skall utgöras av föreståndarna för de försöksinstitutioner, vilka direkt ingå i den organisatoriska enhet, som lantbrukshögskolan med statens lantbruksförsök utgör, jämte innehavarna av statsagronoms- och laboratorstjänsterna vid dessa institutioner. Styrelsen utser efter förslag av kollegiet en av kollegiets ledamöter att vara ordförande förslagsvis ett år i sänder. Vid behandling inom kollegiet av ärenden, som beröra verksamheten vid högskolans forsknings- och undervisningsinstitutioner, skall föreståndaren för den berörda institutionen, därest ordföranden så finner erforderligt, adjungeras med kollegiet. Till kollegiets sammanträden bör jämväl, då så av särskild fråga påkallas, försöksgårdsföreståndare kunna kallas, överdirektören för försöksväsendet ävensom ekonomidirektören h a att deltaga i försökskollegiets överläggningar samt att få avvikande meningar antecknade till protokollet. Den verksamhet, som är avsedd utövas av försökskollegiet, måste nödvändigtvis vara klart avgränsad från försöksrådets uppgifter. Huvudprincipen synes härvid böra vara, att försökskollegiet skall vara så att säga ett tjänstemannamöte med försöksledarna, inom vilket skall dryftas sådana

92 frågor, som allenast beröra den av deras försöksinstitutioner bedrivna försöksverksamheten. Försökskollegiet avser således endast att vara ett organ för den interna försöksverksamheten och vad därmed hör samman. Då emellertid denna försöksverksamhet endast utgör en del av landets samlade försöksverksamhet på lantbruksområdet, kan den självfallet icke vara undandragen försöksrådet med dess mera vittomfattande arbetsuppgifter. Försökskollegiets uppgifter böra därför inskränkas till sådana ärenden, som falla inom ramen för de av högskolans styrelse årligen fastställda planerna för försöksverksamhetens bedrivande vid de av styrelsen direkt ledda försöksinstitutionerna. Kollegiet skall icke — vilket utredningen särskilt vill understryka •— ha att taga befattning med verksamheten vid de institutioner, som ha egna styrelser och som blott stå under högskolestyrelsens överinseende. Genom kollegiets verksamhet avses endast att som nyss nämnts inom ramen för de fastställda försöksplanerna söka uppnå samordning av den försöksverksamhet, som bedrives inom högskolans organisation, såsom mellan jordbruks- och husdjursförsök, mellan betes- och husdjursförsök o. s. v. Det skall vidare åligga kollegiet bl. a. att till styrelsen avgiva förslag rörande påkallade förändringar av försöksverksamhetens bedrivande eller organisation vid högskolan, att till styrelsen avgiva yttrande i befordringsärenden rörande assistenter vid denna organisations försöksinstitutioner, att utfärda tjänstgöringsbetyg för sådana befattningshavare och att i övrigt till styrelsen avgiva yttranden över till kollegiet remitterade ärenden.

Försöksrådet. För främjandet av det fackliga samarbetet mellan den inom lantbrukshögskolans ram bedrivna jordbruksförsöksverksamheten och den verksamhet av samma slag, som bedrives vid övriga statliga eller statsunderstödda forsknings- och försöksinstitutioner på jordbrukets och trädgårdsodlingens område ävensom den lokala försöksverksamheten, bör vid högskolan finnas inrättat ett försöksråd, indelat i tre sektioner nämligen en för jordbruket, en för trädgårdsodlingen och en för husdjursskötseln. I samband med inrättandet av detta försöksråd avses att i lantbrukshögskolans nuvarande organisation ingående försöksnämnd och två försöksråd skola avföras ur organisationen ävensom det vid Alnarpsinstitutet för närvarande förefintliga trädgårdsförsöksrådet. Den samordnande verksamhet, som det av utredningen föreslagna försöksrådet tillika bör utöva, synes böra bli särskilt betydelsefull bl. a. med hänsyn till angelägenheten av försöksgårdarnas gemensamma utnyttjande av den samlade forskningsoch försöksverksamheten, vilken fråga utredningen närmare behandlar i ett senare kapitel i anslutning till försöksgårdarnas arbetsuppgifter. Rå-

93 det bör vidare — såsom benämningen anger — vara ett rådgivande organ åt högskolans styrelse i försöksfrågor och i denna egenskap yttra sig över de av försöksinstitutionerna och försöksgårdarna uppgjorda försöksplanerna ävensom över de frågor i övrigt, som av styrelsen kunna hänskjutas till detsamma. Självfallet bör det ankomma på rådet, att hos styrelsen göra de framställningar rörande försöksverksamhetens organisation och bedrivande, som rådet finner påkallade med hänsyn till verksamhetens uppgift att verka till lantbruksnäringens fromma och dess ändamålsenliga utveckling. Som ordförande i försöksrådet bör överdirektören för försöksväsendet vara självskriven. Det skall ankomma på ordföranden att kalla rådet och dess sektioner till sammanträden samt att leda dess förhandlingar även inom sektionerna. Han skall vidare svara för att försöksrådet och sektionernas ärenden bli väl förberedda. I övrigt skola hans uppgifter sammanfalla med försöksrådets allmänna funktioner och några uppgifter därutöver böra icke tillkomma honom i hans egenskap av försöksrådets ordförande. Expedieringen m. m. av försöksrådets ärenden, protokollföringen vid rådets och sektionernas sammanträden skall ombesörjas av överdirektörens kanslipersonal. Försöksrådet bör kallas till sammanträde så ofta rådets ordförande eller styrelsen för den organisation, som lantbrukshögskolan utgör, så finner påkallat. Därest styrelsen direkt vill höra rådet, skall hinder givetvis icke föreligga att styrelsen och rådet avhålla gemensamma överläggningar. Försöksrådet bör som nyss nämnts uppdelas på tre sektioner: en för jordbruket, en för trädgårdsodlingen och en för husdjursskötseln. Ehuru vissa skäl ha synts utredningen tala för inrättandet inom försöksrådet av jämväl en fjärde sektion, nämligen för mejerihanteringen eller möjligen en gemensam sektion för husdjursskötseln och mejerihanteringen, har utredningen med hänsyn till att mejeriförsöksverksamheten är föremål för särskild utredning ansett sig böra begränsa sig till ett allmänt uttalande om betydelsen av samråd mellan husdjurs- och mejeriförsöksverksamheten vid försöksplanernas uppgörande så att ömsesidiga synpunkter kunna bli tillbörligt beaktade. Växtskydds- och växtförädlingsfrågorna böra alltefter sin art hänföras till jordbruks- eller trädgårdssektionen. Det bör ankomma på försöksrådets ordförande att avgöra om hela rådet eller endast en sektion av detsamma skall inkallas vid olika ärendens handläggning. Ifråga om ärenden, som böra avgöras av rådet in pleno, såsom rådets slutliga behandling av försöksplaner och angelägenheter berörande hela försöksverksamheten och dess organisation, skola sektionerna fungera som arbetsutskott, vilka förbereda ärendenas avgörande. Inom sektionerna bör arbetet kunna uppdelas på delegationer, vilket framförallt torde vara lämpligt ifråga om specialbetonade uppgifter.

94 I försöksrådet böra förutom ordföranden ingå: i sektionen för jordbruk: föreståndarna för jordbruks- och husdjursförsöksanstalterna, försöksledaren för den statliga betesförsöksverksamheten, föreståndarna för växtskyddsanstalten, statens trädgårdsförsök, jordbrukstekniska institutet och Sveriges utsädesförening, professorerna vid lantbrukshögskolan i agronomisk hydroteknik, allmän jordbrukslära och växtodlingslära samt sju av Kungl. Maj:t på viss tid förslagsvis tre år utsedda ledamöter, därav en representant för försöksgårdarna, en för hushållningssällskapens lokala försöksverksamhet, fyra för det praktiska jordbruket, varav en för jordbrukets ekonomiska föreningsrörelse, och en för den industriella tillverkningen av för jordbruket betydelsefulla produktionsmedel; i sektionen för trädgårdsodling: föreståndarna för statens trädgårdsförsök, jordbruksförsöksanstalten, växtskyddsanstalten och trädgårdsavdelningen vid Alnarpsinstitutet samt tre utav Kungl. Maj :t på viss tid förslagsvis tre år utsedda representanter för den praktiska trädgårdsodlingen företrädande olika intressen inom trädgårdsodlingen såsom fruktodling, odling under glas och frilandsodling; samt i sektionen för husdjursskötsel: föreståndarna för jordbruks- och husdjursförsöksanstalterna, försöksledaren för den statliga betesförsöksverksamheten, föreståndaren för forskningskommittén för lantmannabyggnader, professorerna vid lantbrukshögskolan i husdjurens avels- och raslära och i husdjurens utfodring och skötsel samt sex av Kungl. Maj:t på viss tid förslagsvis tre år utsedda ledamöter, därav en representant för veterinärvetenskapen, en för jordbrukets mejeriorganisationer och fyra för det praktiska jordbruket. Föreståndaren för statens centrala frökontrollanstalt, statsagronomerna (avdelningsföreståndarna) vid försöksinstitutioner, vars föreståndare ingå i försöksrådet, ävensom en representant för var och en av Weibullsholms växtförädlingsanstalt och institutet för husdjursförädling böra äga deltaga i försöksrådets och resp. sektioners överläggningar men ej i besluten. Samma rätt bör vidare tillkomma samtliga professorer vid lantbrukshögskolan ävensom de ordinarie lärarna vid den högre trädgårdskursen vid Alnarpsinstitutet i den mån de icke äro ledamöter i rådet. För överläggning med försöksrådet och dess sektioner skall ordföranden vidare kunna inkalla personer, vilkas uppfattning i olika försöksspörsmål det kan vara av värde att inhämta, exempelvis representanter för jordbruks-, husdjurs- och trädgårdskonsulenterna eller, såsom då försöksgårdsfrågor behandlas, ekonomidirektören. Förslagen till försöksprogram ävensom kostnadsberäkningarna över programmens genomförande böra uppgöras vid vederbörande institution och försöksgårdar. Det bör härvid givetvis icke anses vara otillåtet för före-

95 ståndarna att samråda med rådet eller enskilda ledamöter av detsamma. Snarare bör ett dylikt förhållande eftersträvas. I detta sammanhang synes böra framhållas, att ledamöterna i rådet framförallt de, som representera det praktiska livet, icke skola inskränka sig till att framföra sina idéuppslag vid det förhållandevis få antal sammanträden om året, som rådet kan beräknas komma att avhålla. Denna för försöksverksamheten så betydelsefulla impulsgivande verksamhet bör icke vara bunden till dessa sammanträden utan bör fortgå året runt. För att försöksrådet skall kunna fylla sin uppgift, är det uppenbarligen nödvändigt, att rådet får taga del av försöksplanerna på ett så tidigt stadium, att rådets synpunkter kunna bli beaktade. Gentemot det nuvarande systemet kan göras den erinran, att försöksråden, vari representanterna för det praktiska jordbruket återfinnas, få behandla försöksplanerna vid en tidpunkt, då de äro ganska fastlåsta, och därför svårigheter ofta föreligga att — åtminstone samma år — kunna taga hänsyn till inom rådet väckta idéer och framkomna förslag. P å grund av budgetarbetet äro institutionerna och försöksgårdarna tvungna att redan mer än ett år före försöksårets början framlägga sina statförslag. Till grund för dessa statförslag måste ligga preliminära förslag till försöksprogram med kostnadsberäkningar över programmens genomförande. För att försöksrådets samordnande och idégivande verksamhet med avseende på försöksverksamhetens bedrivande till fullo skall k u n n a utövas är det uppenbarligen — i varje fall om rådets uppslag äro av större kostnadskrävande omfattning — nödvändigt, att rådet beredes möjlighet att taga del av dessa preliminära inom institutionerna utarbetade förslag till försöksprogram, innan styrelsen tager definitiv ställning till statförslagen. Detta torde kunna ske vid ett sammanträde med försöksrådet förslagsvis i mars månad. Vid detta sammanträde bör jämväl till behandling lämpligen kunna upptagas försöksplanerna för sådana försök, exempelvis foderkonserveringsförsök, som kunna komina att utföras under den instundande sommaren innan planerna för det närmast stundande försöksåret hunnit bliva fastställda. Sedan försöksinstitutionernas (försöksgårdarnas) stater blivit vederbörligen fastställda under första hälften av påföljande år — önskvärt är att detta kan ske redan under den första månaden — verkställes inom institutionerna en överarbetning av förslagen till försöksprogram och göras de eventuella modifikationer av desamma, vartill de beviljade medlen kunna giva anledning. Vid denna överarbetning tages tillika hänsyn till nya aktuella försöksspörsmål, som eventuellt u p p kommit sedan planerna förelågo i preliminärt skick, ävensom till erfarenheter, som vunnits under det senast avslutade försöksåret. De slutliga förslagen till försöksprogram underställas därefter försöksrådet snarast m ö j ligt, helst inom sådan tid, att försöken kunna utföras samma år, varefter styrelsen har att slutgiltigt taga ställning till planerna.

96 Ekonomidirektören. Som redan framgått av vad tidigare anförts beträffande rektors arbetsuppgifter avses att ekonomidirektören från rektor skall övertaga vissa göromål framförallt förvaltningsärenden av ekonomisk art. Enligt statskommissarie Norberg skulle på ekonomidirektören vidare ankomma att utöva den Ultuna egendoms förvaltare jämlikt § 57 i högskolans stadgar åvilande kontrollen av försöksgårdarnas ekonomi ävensom tillsynen över högskolans fasta och lösa egendom. Härvid förutsätter Norberg, att ekonomidirektören skall biträdas av förvaltaren med uppsikten av själva jordbruksdriften och byggnadsbeståndet. Vidare skulle ekonomidirektören från sekreteraren övertaga arbetet med lantbrukshögskolans årliga anslagsäskanden ävensom från kamreraren hans arbete med upphandlingsärenden och ekonomiska utredningar i viktigare frågor. Slutligen skulle ekonomidirektören under rektor utöva chefsskapet över kontors-, ekonomioch arbetspersonalen. Utredningen finner för sin del, att de av Norberg föreslagna arbetsuppgifterna för ekonomidirektören äro lämpliga. Såsom förvaltare av ett stort jordbruk och rektor för lantbruksskolan får Ultuna egendoms förvaltare anses vara ganska arbetstyngd. Med hänsyn till detta vill utredningen ifrågasätta lämpligheten av att ekonomidirektören skall biträdas av Ultuna egendoms förvaltare på av statskommissarie Norberg föreslaget sätt. Utredningen vill i stället förorda, att behövligt biträde i detta avseende lämnas ekonomidirektören av assistenten hos Ultuna egendoms förvaltare. Då denne assistent enligt nu gällande ordning biträder förvaltaren med tillsynen över högskolans egendom m. m. och härför uppbär visst arvode från högskolan, innebär icke utredningens förslag att några nya arbetsuppgifter påläggas denne assistent. Utöver vad Norberg anfört beträffande ekonomidirektörens arbetsuppgifter vill utredningen framhålla, att genom inrättandet av befattningen ifråga ett lämpligt organ erhålles för central upphandling av artiklar och förnödenheter av olika slag, vilket bör utnyttjas i den omfattning det befinnes lämpligt och ändamålsenligt. En dylik central upphandling bör även kunna avse de under styrelsens överinseende stående institutionerna. Vad ekonomidirektörens placering i lönehänseende angår vill utredningen förorda, att befattningen erhåller en något bättre inplacering än den av Norberg föreslagna i lönegrad A 29. Utredningen finner för sin del en lönegradsplacering i A 30 enligt nu gällande löneplan motiverad med hänsyn till önskvärdheten av att en skicklig man skall kunna förvärvas till befattningen ävensom till det ansvar, som kommer att åvila honom. Kansliet och kamrerareexpeditionen. Beträffande sekreteraretjänsten framhåller statskommissarie Norberg i sin utredning att, därest det framdeles skulle visa sig, att inrättandet av

97 ekonomidirektörsbefattningen medför en mera påtaglig såväl kvalitativ som kvantitativ minskning i sekreterarens arbete, man framdeles bör upptaga till närmare övervägande, huruvida sekreteraretjänsten kan utbytas mot exempelvis en byråsekreteraretjänst i 21 lönegraden. Tills vidare bör man dock enligt Norberg icke räkna med att den föreslagna omfördelningen av arbetsuppgifterna i och för sig motiverar någon rubbning i den nuvarande löneställningen (lönegrad A 26) för sekreteraretjänsten. Utredningen vill härutöver framhålla, att jämväl genom den kanslipersonal, som utredningen föreslagit till hjälp åt överdirektören för försöksväsendet, viss avlastning av arbetsbördan för den nuvarande sekreteraretjänsten kommer till stånd icke minst med avseende å utredningsarbeten på försöksverksamhetens område. Å andra sidan torde ökade arbetsuppgifter för sekreteraren kunna förväntas uppkomma på andra områden av högskolans arbetsfält. Den väntade utökade undervisningsverksamheten vid högskolan ävensom den omständigheten, att man i framtiden torde böra få räkna med inrättandet av ytterligare institutioner vid högskolan, kommer således att verka i denna riktning. I detta sammanhang må jämväl beaktas, att redan nu en dubblering av sekreterarebefattningen tidvis varit genomförd. Med hänsyn till dessa förhållanden vill icke heller utredningen åtminstone för närvarande föreslå någon förändring i sekreterarens löneställning. Kamrerarebefattningen är enligt nuvarande personalorganisation placerad i lönegrad A 22. Kamrerarens arbetsuppgifter ha under årens lopp undan för undan ökats genom att kamrerareexpeditionen fått övertaga bokföringen från institutioner m. m., som tidigare haft självständig redovisning. Så har numera till kamrerareexpeditionen överflyttats bokföringen för t. ex. lantbrukshögskolans baljväxtlaboratorium, husdjurs- och jordbruksförsöksanstalterna samt försöksgårdarna. Vidare ingår numera hela redovisningen för Ultuna lantbruksskola i högskolans räkenskaper, varjämte kamreraren även utövar viss kontroll över bokföringen av inkomsterna vid Ultuna egendom. I betraktande av den ökade arbetsbörda, som således under senare år kommit att åvila kamreraren, har lantbrukshögskolans styrelse i olika sammanhang föreslagit en uppflyttning av kamrerarebefattningen till 24 lönegraden. Sålunda hemställde styrelsen i sina anslagsäskanden för budgetåret 1943/1944 att kamreraren skulle hänföras till 24 i stället för 22 lönegraden. I avgivna yttranden över denna framställning kommo olika uppfattningar till uttryck. Statskontoret ansåg sig böra avstyrka bifall på grund av att de inom allmänna civilförvaltningen förekommande kassagöromålstjänsterna varit föremål för ingående överväganden av 1939 års tjänsteförteckningssakkunniga, vilka emellertid icke förordat förändrad löneställning för här ifrågavarande befattning. De sakkunnigas förslag till lönegradsplacering av nämnda tjänst hade prövats av 1942 års riksdag och hade därvid, såvitt här är i fråga, vunnit statsmak7 — 72673

98 ternas gillande. Någon ändring i beskaffenheten av kamrerarebefattningen vid högskolan hade sedan dess enligt statskontorets uppfattning icke inträtt. Allmänna lönenämnden fann däremot för sin del vissa skäl tala för den ifrågasatta lönegradsuppflyttningen, varför lönenämnden icke ville motsätta sig styrelsens förslag. Riksräkenskapsverket ansåg sig böra tillstyrka kamreraretjänstens lönegradsuppflyttning med hänsyn till kamrerarens omfattande arbetsuppgifter. Departementschefen fann sig emellertid i dåvarande statsfinansiella läge förhindrad biträda den föreslagna lönegradsuppflyttningen. Statskommissarie Norberg ansåg vid den av honom tidigare omförmälda utredningen att vid ett överflyttande på den av honom föreslagna ekonomidirektören av vissa viktigare kamerala och ekonomiska utredningsm. fl. arbeten tillräckliga skäl saknades för kamrerartjänstens uppflyttning till högre lönegrad på sätt tidigare varit ifråga. I avgivet uttalande över Norbergs förslag rörande personalorganisationen vid lantbrukshögskolans kansli och kamrerarekontor framhöll högskolans styrelse, att de av kamrerarens arbetsuppgifter, som enligt utredningsmannens förslag skulle övertagas av ekonomidirektören, endast utgjorde en ringa del av hans arbetsbörda samt att kamreraren vid inrättandet av den nya befattningen som ekonomidirektör under alla förhållanden skulle få ett ansvar och en arbetsbörda av i huvudsak samma omfattning som tidigare. Med hänsyn härtill fann styrelsen icke att utredningsmannen framfört bärande skäl för att kamrerarebefattningen icke skulle uppflyttas i lönegrad A 24, vilken lönegrad syntes styrelsen synnerligen väl motiverad med hänsyn till kamrerarens kvalificerade, ansvarsfulla och omfattande arbete. Riksräkenskapsverket framhöll i sitt yttrande över Norbergs organisationsförslag, att det ville förefalla som om man med fog kunde tala om överorganisation av lantbrukshögskolans centrala administration, därest icke sekreteraretjänsten nedflyttades i lönehänseende, »särskilt som kravet på kamrerarens uppflyttning från 22: a till 24 :e lönegraden i längden icke torde k u n n a avvisas». På grund av att arbetsbelastningen för kamreraren genom utredningens förslag än mer kommer att ökas finner utredningen vissa skäl tala för den av styrelsen för lantbrukshögskolan föreslagna lönegradsuppflyttningen av kamrerare tjänsten i synnerhet om man i framtiden skall upprätthålla kravet på att innehavaren av befattningen förutom att inneha fullgod kompetens såsom räkenskapsförare hos statlig huvudförvaltning bör vara utexaminerad agronom. Å andra sidan är uppenbart, att viss avlastning av kamrerarens arbetsbörda uppkommer såväl i kvalitativt som kvantitativt avseende genom inrättandet av ekonomidirektörsbefattningen resp. den bokhållartjänst, som utredningen i det följande ämnar föreslå nyinrättad. Utredningen finner dock naturligt att delade meningar k u n n a råda om, i vilken utsträckning kamrerarens arbetsuppgifter av mera kvalifice-

99 rad art komma att minskas till följd av inrättandet av ekonomidirektörsbefattningen. Någon säker uppfattning härom kan uppenbarligen icke erhållas förrän efter någon tids erfarenhet av den nya personalorganisationen. Vid angivet förhållande anser sig utredningen icke för närvarande kunna förorda någon förändring i kamrerarebefattningens nuvarande lönegradsplacering utan förmenar, att denna fråga får upptagas till omprövning sedan erfarenhet erhållits om hur arbetsuppgifterna komma att fördela sig och säkrare underlag föreligger för frågans bedömning. Med den omfattning lantbrukshögskolans verksamhet hade vid tidpunkten för den av Norberg verkställda utredningen borde enligt utredningsmannens mening icke inrättas någon särskild kassörsbefattning vid kamrerareexpeditionen. Utredningsmannen framhöll emellertid att, därest valloch mosskulturföreningens verksamhet framdeles skulle komma att övertagas av lantbrukshögskolan, anledning funnes att i samband med en dylik utvidgning av högskolans verksamhet upptaga denna fråga till omprövning. Utredningens förslag förutsätter ett överförande i statlig regi av nämnda förenings verksamhet. Med hänsyn härtill och till den utökade verksamhet i övrigt på försöksverksamhetens område, som utredningens förslag innebär, samt tillkomsten i framtiden av nya försöksgårdar ävensom den utvidgning av forsknings- och undervisningsverksamheten vid högskolan, som framdeles är att förvänta och för övrigt redan delvis är genomförd, torde en personalförstärkning på kamrerareexpeditionen få anses nödvändig. Utredningen finner sig därför böra föreslå nyinrättandet därstädes av en befattning som bokhållare (kamrersassistent) i lönegrad Eo 17. Vad biträdespersonalen vid kansliet och kamrerareexpeditionen i övrigt beträffar har utredningen icke funnit anledning att n ä r m a r e ingå på behovet av sådan personal, då utredningen förutsätter att styrelsen för högskolan kommer att följa denna fråga och allteftersom utvecklingen fortgår taga de initiativ, som förhållandena påkalla.

Den i detta kapitel av utredningen föreslagna förstärkningen av den centrala förvaltningen vid lantbrukshögskolan med statens lantbruksförsök (styrelsens utökning undantagen) innebär sammanfattningsvis inrättandet av följande nya befattningar: Befattning: 1 överdirektör för försöksväsendet 1 ekonomidirektör 1 byråsekreterare 1 bokhållare (kamrersassistent) 1 kanslibiträde

Lönegrad: C7 A 30 Eo 21 Eo 17 Eo 7

100 De årliga avlöningskostnaderna för denna personal (nettolön i lägsta löneklass, F-ort) komma att uppgå till i runt tal 54 700 kronor. Vid en motsvarande beräkning med tillämpning av de löneplaner, som godkänts av 1946 års riksdag, blir, under förutsättning att ortsgrupp 3 skall tillämpas och det rörliga tillägget utgår efter 6 %, lönekostnaden omkring 59 100 kronor. Till de båda tjänsterna som bokhållare och kanslibiträde föreslår utredningen (se kap. 9) överflyttande av personal från vall- och mosskulturföreningen. Föreningens lönestat för denna personal uppgår till 12 000 kronor. Då dessa avlöningar redan nu bestridas av statsmedel genom statbidraget till föreningen, måste ovannämnda lönekostnader reduceras med detta belopp vid ett beräknande av uppkommande merkostnad för statsverket till följd av förslaget. Denna merkostnad blir således 42 700 resp. 47 100 kronor beroende på om beräkningen sker med tillämpning av nu gällande eller av 1946 års riksdag godkända löneplaner. Till följd av utredningens förslag uppkommande omkostnadsökningar har utredningen icke sökt beräkna, enär förslag i detta avseende lämpligen synes böra uppgöras av lantbrukshögskolans ledning efter närmare kännedom om statsmakternas ställningstagande till utredningens förslag. Måhända kan mot den av utredningen föreslagna utökningen av personalen för de administrativa och kamerala göromålens handhavande riktas den invändningen, att det för en förvaltning av lantbrukshögskolans storlek innebär en överorganisation. Härvid torde man dock icke få förglömma att lantbrukshögskolan med statens lantbruksförsök till sin natur med den mångfald av arbetsuppgifter, som åvila densamma, måste vara en synnerligen svåradministrerad organisation. Statskommissarie Norberg har i sitt förenämnda betänkande gjort följande uttalande i denna fråga, vartill utredningen helt vill ansluta sig: »Därtill må genmälas, att lantbrukshögskolan på grund av verksamhetens mångskiftande art — med undervisning, forskning, praktiska lantbruks- och husdjursförsök samt en omfattande försäljningsverksamhet och egendomsförvaltning — måste anses särskilt svåradministrerad, varför en väl utrustad och förhållandevis stark förvaltningsorganisation redan av den anledningen ter sig påkallad. Andra och kanske viktigare synpunkter må likaledes beaktas. Enligt vad som framgår av det betänkande, som den 4 september 1944 framlades av särskilt tillkallade utredningsmän med förslag till inrättande av ett forskningsråd på jordbrukets område (S.O.U. 1944:43) hade lantbrukshögskolans ledning påpekat, att de med rektorsbefattningen vid högskolan förenade administrativa göromålen vore av sådan omfattning, att de gjorde det svårt för rektor att ägna tillräcklig tid åt aktiv forskning och undervisning å den institution han som professor hade att förestå. Detta innebure uppenbarligen betydande nackdelar. Till avhjälpande av dessa borde man undersöka möjligheterna att genom stadgeändringar och utbyggande av högskolans kansli minska omfattningen av rektors administrativa uppgifter. För egen del underströko utredningsmännen såsom särskilt angeläget att öka forskningens effektivitet genom att höja anslagen för utrustning och personal ej endast för forskningen utan även för det administrativa arbetet.»

Kapitel 8.

Försöksverksamhetens inre organisation, lokalbehov m. m. Utredningen vill till en början beröra frågan rörande benämningen på försöksinstitutionerna, jordbruksförsöksanstalten och husdjursförsöksanstalten. Dessa benämningar synas utredningen onödigt vidlyftiga och med hänsyn härtill opraktiska. Enligt vad utredningen erfarit är det icke heller ovanligt att institutionerna i dagligt tal benämnas endast »jordbruksförsök» resp. »husdjursförsök», I anslutning härtill vill utredningen föreslå att institutionerna i framtiden benämnas »statens jordbruksförsök» resp. »statens husdjursförsök». Utredningen kommer i fortsättningen att för sin del använda dessa benämningar, ävensom benämningen »statens försöksgårdar», vilken sistnämnda benämning för övrigt redan synes ha vunnit viss hävd. Erinras må att den här föreslagna namnkonstruktionen redan tidigare finnes i bl. a. benämningarna statens trädgårdsförsök och statens mejeriförsök.

A. Inordnandet av vall- och mosskulturföreningens verksamhet i den statliga jordbruksförsöksverksamheten. Enligt för utredningen utfärdade direktiv åligger det utredningen att bl. a. framlägga förslag till det sätt, varpå det av svenska vall- och mosskulturföreningen bedrivna försöksarbetet bör infogas i den forsknings- och försöksverksamhet, som framdeles bör bedrivas i statens regi på växtodlingens och husdjursskötselns område. I anslutning härtill vill utredningen till en början erinra om att chefen för jordbruksdepartementet jämlikt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 3 december 1943 tillkallade särskilda sakkunniga för att verkställa utredning och avgiva förslag angående förenämnda förenings verksamhet. Med skrivelse den 30 december 1944 avlämnade de sakkunniga, som i det följande komma att benämnas 1943 års utredningsmän, ett betänkande med förslag i ämnet. På grundval av denna utredning och de däröver avgivna yttrandena framlade Kungl. Maj:t till 1945 års riksdag proposition (nr 280) angående den framtida organisationen av den av föreningen bedrivna verksamheten. I propositionen föreslogs

102 att föreningens verksamhet skulle inordnas i den statliga verksamhet, som bedrives vid lantbrukshögskolan. Riksdagen förklarade i enlighet med vad jordbruksutskottet i sitt utlåtande (nr 73) anfört i anledning av propositionen att föreningens verksamhet i princip borde anslutas till den statliga försöksverksamheten men hemställde samtidigt att formerna för förstatligandet upptoges till omprövning i samband med en allmän översyn av försöksverksamhetens organisation. 1943 års utredningsmäns förslag innebar att föreningens uppgifter skulle överflyttas på lantbrukshögskolans försöksinstitutioner på i huvudsak följande sätt. Vall- och mosskulturverksamheten skulle inorganiseras i statens jordbruksförsök på så vis, att anstaltens ärenden rörande organogena jordar och vallar fördelades på två avdelningar, en för mosskultur och en för betes- och vallkultur utan samband med specifika djurförsök. Dessa avdelningar skulle ha till uppgift att i samarbete med lantbrukshögskolans övriga institutioner bedriva forskning och försök, den förstnämnda beträffande torvjordars uppodling och utnyttjande till åkerjord och den sistnämnda på betes- och vallkulturens område. Vissa uppgifter på betesskötselns område — enligt utredningsmännens åsikt var betesförsök i huvudsak en växtodlingsfråga — borde emellertid tilldelas statens husdjursförsök. Gränsdragningen mellan de uppgifter, som borde ankomma på jordbruksförsöken och de, som borde anförtros husdjursförsöken, angavs helt allmänt så, att statens jordbruksförsök skulle handha betesförsöken, försåvitt de icke voro kombinerade med specifika djurförsök, i vilket fall de skulle ankomma på statens husdjursförsök. Det närmare bestämmandet a\ vardera institutionens arbetsuppgifter på ifrågavarande område förutsattes kunna ske i samband med det årliga fastställandet av institutionernas försöksprogram. Även den av föreningen bedrivna studiegårdsverksamheten föreslogs av 1943 års utredningsmän inordnad såsom ett led i lantbrukshögskolans försöksverksamhet och skulle därvid förenas med statens jordbruksförsök såsom en avdelning för jordbruksekonomiska försök i Norrland under ledning av en därstädes bosatt statsagronom. Verksamheten förutsattes av utredningsmännen komma att bedrivas i samråd med lantbrukshögskolans institution för lantbruksekonomi.

1945 års jordbruksförsöksutredning. Utredningen vill för sin del i likhet med 1943 års utredningsmän förorda att den av föreningen bedrivna verksamheten på betes-, vall- och mosskulturens områden övertages av den inom lantbrukshögskolan med statens lantbruksförsök bedrivna försöksverksamheten. Som utredningen närmare utvecklat i kap. 4 får nämligen föreningens verksamhet på hithörande om-

103 råden anses på ett mycket nära sätt höra samman med verksamheten vid statens jordbruksförsök och statens husdjursförsök. Vad föreningens studiegårdsverksamhet beträffar vill utredningen erinra om att norrlandskommittén i sitt betänkande (S. O. U. 1946:16) angående forsknings- och försöksverksamheten på jordbrukets område i Norrland vid ett förstatligande av föreningens verksamhet förordat studiegårdsverksamhetens inordnande under den av kommittén föreslagna centrala forskningsinstitutionen i Norrland, benämnd Norrlands institution för jordbruksforskning. I till Kungl. Maj:t avgivet yttrande över norrlandskommitténs betänkande har utredningen redan som sin åsikt framhållit, att det synes utredningen ändamålsenligt att föreningens studiegårdsverksamhet, som för närvarande endast är lokaliserad till Norrland, anslutes till förenämnda institution, framförallt som det torde vara angeläget att verksamheten står i god kontakt med bl. a. den växtodlings- och husdjursförsöksverksamhet, som är avsedd att bedrivas vid den norrländska institutionen. Om således föreningens verksamhet — studiegårdsverksamheten undantagen — enligt utredningens åsikt lämpligen synes böra övertagas av lantbrukshögskolan med statens lantbruksförsök, kan ett inarbetande av verksamheten inom denna organisations ram självfallet tänkas genomförd på olika sätt med hänsyn till skilda uppfattningar om vad som kan anses vara mest lämpligt och ändamålsenligt. Utredningen avser att i det följande diskutera denna fråga samt i anslutning härtill framlägga några synpunkter på spörsmålet. Till en början må nämnas att vid tidigare överläggningar mellan utredningen och representanter för föreningen vissa av de senare framfört ett förslag gående ut på ett förstatligande av föreningen i huvudsak i befintligt skick, varvid till den sålunda bildade statliga institutionen skulle överflyttas den verksamhet på organogena jordar och vallar, som nu bedrives inom statens jordbruksförsök. Denna nybildade institution, vars verksamhet skulle omfatta betes-, vall- och mosskulturspörsmålen, skulle vara parallellställd med statens jordbruksförsök och statens husdjursförsök. Utredningen har icke ansett sig kunna förorda detta förslag på grund av att problemen rörande gödsling, kalkning, sortval, ogräsbekämpning m. m., såsom utredningen redan i annat sammanhang framhållit, principiellt torde vara desamma för såväl fastmarks jordar som organogena jordar även om problemställning och försöksmetoder kunna vara något olika. Ett genomförande av förslaget skulle tillika innebära ett utbrytande av cirkulationsvallarna ur arbetsområdet för statens jordbruksförsök eller en del av växtföljden skulle med andra ord överflyttas till den nya institutionen, vilket utredningen för sin del icke kan finna tillrådligt. Med hänsyn till att försöksverksamheten på betesskötselns område i stor utsträckning ligger på ett gränsområde mellan arbetsfälten för statens jordbruksförsök och statens husdjursförsök finner utredningen i sitt fortsatta

104 resonemang lämpligt att var för sig behandla den verksamhet, som för^ eningen utövat på betesområdet, och föreningens verksamhet i övrigt på mosskultur- och vallområdena. Vad först föreningens uppgifter på de sistnämnda arbetsområdena beträffa finner utredningen i likhet med 1943 års utredningsmän att desamma böra övertagas av statens jordbruksförsök. Utredningens skäl för detta ståndpunktstagande torde redan ha framgått av vad tidigare anförts. Angående den verksamhet, som bedrives av föreningen på betesskötselns område, är att bemärka, att hithörande forsknings- och försöksområde är av särpräglad art och att de mångskiftande problemen för sin lösning kräva en speciell metodik samt att de för en allsidig belysning i vissa fall fordra samarbete med andra forskningsinstitutioner. Innan utredningen övergår till frågan om hur denna gren av föreningens verksamhet lämpligen bör inordnas i lantbrukshögskolan med statens lantbruksförsök, finner den det motiverat att något ingå icke blott på dessa frågor utan jämväl på den betydelse, som betesskötseln och därmed sammanhängande problem för närvarande — och kanske än mer i framtiden — böra tillmätas. Här må då bl. a. framhållas, att betesvallen ej är en enhetlig gröda, såsom fallet är med exempelvis rotfrukts- och sädesgrödor, utan består av ett flertal, ofta tämligen stort antal växtarter, vilka kunna reagera på sinsemellan mycket olika sätt för vidtagna åtgärder och förhålla sig olika ifråga om smaklighet, näringsvärde o. s. v. Inom hithörande försöksverksamhet måste därför betesmattans botaniska sammansättning och häri inträdande förskjutningar hållas under ständig, noggrann kontroll, vilket kräver särskilt utarbetad metodik. Vidare spelar kvalitetsfrågan i betesförsöken en relativt större roll än i fältförsök med flertalet andra grödor och kräver ävenledes speciella undersökningsmetoder. I motsats till slåttervallen, från vilken normalt tages en huvudskörd och stundom en efterskörd av återväxten, skördas betesvallen normalt genom avbetning ett flertal (5—1.0) gånger per år. Då betesdjurens sätt att avbeta vallen i väsentliga avseenden skiljer sig från avklippning av densamma med slåttermaskin eller lie, kan en avkastningsbestämning icke utan vidare ske genom att på gängse sätt skörda och mäta skördens storlek. En produktionsbestämning måste här ske med hjälp av speciella metoder, och då dylika bestämningar måste upprepas ett flertal gånger under säsongen, bli försöken särskilt arbetskrävande. Härtill kommer att betesdjurens tramp och spillning utöva ett stort inflytande på vallen. Olika djurslag utöva därvid ett tämligen olikartat inflytande på betesvallen, varierande med avbetningens, trampets och spillningens karaktär. Denna inverkan kan därvid bli något olika på olika jordar och vid olika fuktighetstillstånd hos dessa. Detta gör att betesförsöken med hänsyn enbart till djurfaktorernas inflytande bli mycket komplicerade.

105 Betesvallen är slutligen en mångårig gröda, som bl. a. är underkastad ständiga förändringar på grund av växlande årsmån m. m. För att ge tillförlitliga svar på uppställda frågor böra betesförsöken därför i regel göras fastliggande och utsträckas över en relativt lång följd av år. Av nämnda förhållanden torde framgå, att försök på betesvall i allmänhet bli, förutom svårare att rent tekniskt genomföra, mera omfattande och kostsamma än fältförsök i andra grödor. Härtill kommer att försöksverksamheten på hithörande områden är av tämligen ungt datum och att metodiken i viktiga avseenden ännu icke är utarbetad. De metodiska svårigheterna ha till och med lagt hinder i vägen för upptagandet av vissa betydelsefulla undersökningar. Att försöksuppgifterna på betesområdet i många fall måste tangera försöksverksamheten på såväl jordbruksområdet i övrigt som husdjursområdet, är självklart. Skillnaden gentemot den övriga försöksverksamheten på jordbruksområdet torde ligga däri, att denna sysslar med egentliga växtföljdsgrödor, medan verksamheten på betesområdet i huvudsak koncentrerar sig på sådana permanenta vallar eller naturliga marker, som utnyttjas genom betesgång, vartill i viss utsträckning komma de särdrag, som ovan berörts. Gentemot husdjursområdet föreligger den skillnaden, att husdjursförsöken skola syfta till att undersöka och fastställa den effekt betet under olika förhållanden utövar på djuren och deras produktion, medan betesförsöken ha till uppgift att undersöka och fastställa betesmarkens produktion, de faktorer som inverka härpå samt de åtgärder, som kunna vidtagas för dess förbättring i kvalitativt och kvantitativt hänseende vid olika sätt för utnyttjandet. Givetvis måste ett intimt samarbete mellan de olika verksamhetsområdena förefinnas, enär vissa frågor icke kunna lösas utan en koordinerad insats från dessas sida. Betesskötseln har i olika hänseenden en betydande inverkan på husdjursskötseln och dess ekonomi. Anordnandet av ändamålsenliga beten torde vara en av de viktigaste vägarna att förbilliga animalieproduktionen. Då betet är avsevärt billigare än annat foder, blir djurens produktion självfallet i motsvarande grad förbilligad, ju mera bete som ingår i foderstaten. Betets betydelse förstärkes dessutom av att det är det vitaminrikaste och det mest allsidigt sammansatta av våra foderslag och därigenom det mest sunda. För skogsbruket såväl som jordbruket skulle avvecklingen av skogsbetet genom dess ersättande med kulturbete utgöra ett viktigt framsteg. Av beräkningar i en av professor Åke Åkerman med biträde av andra sakkunniga på uppdrag av 1942 års jordbrukskommitté gjord utredning angående den svenska växtodlingens utvecklingstendenser samt dess inriktande efter kriget (S. O. U. 1946:39) framgår att totalantalet nötkreatur, som för när-

106 varande kan antagas gå på skogsbete, uppskattas till omkring V3 miljon och dess beteskonsumtion till cirka 125 miljoner foderenheter om året. Beteskulturens betydelse har också vunnit ett allt starkare erkännande bland vårt lands jordbrukare. Den officiella statistikens uppgifter rörande kulturbetenas arealtillväxt under de senaste decennierna vittna h ä r o m : Vall till bete på åker, hektar Kultiverad betesäng, hektar

1927 104 789 31291

1932 144 225 58 433

1937 179 131 98141

1944 270 877 129 654

Areal kulturbeten, hektar

136 080

202 658

277 272

400 531

Inom forsknings- och försöksverksamheten på betesområdet spela de okultiverade ängarna och hagmarkerna en mycket viktig roll såsom undersökningsobjekt för olika förbättringsåtgärders inverkan och ekonomiska betydelse. Hithörande försöks- och forskningsarbete berör betydande arealer i vårt land. Sålunda uppgick den totala ängsarealen år 1944 till 812 485 ha, varav 573 433 ha rubriceras såsom betesäng. Hagmarksarealen uppskattades av riksskogstaxeringen (1923—1929) till 965 100 ha, varav efter beteskultivering å vissa arealer en väsentlig del kan överlämnas till skogsodling. Trots kulturbetesarealens mycket snabba tillväxt under de senaste årtiondena, är emellertid behovet av kulturbeten för den nuvarande kreatursstocken ingalunda uppfyllt. Enligt de förenämnda beräkningar, som utförts för 1942 års jordbrukskommittés räkning, skulle betydande arealer åkerbete eller kultiverade naturliga beten behöva anskaffas. Även för jordbrukets allmänna rationalisering är beteskulturen av stor betydelse, såväl ur drifts- och arronderingssynpunkt som ur arbetsbesparande synpunkt. Här behöver blott nämnas betydelsen av att genom betesdrift kunna rationellt utnyttja obekvämt liggande utägor, ojämna, splittrade eller steniga åkertegar samt att vid brist på åkerjord kunna anlägga beten på naturliga marker, såsom ängar, hagmarker och skogsmarker. Genom en utsträckt och väl planerad betesdrift kan jämväl behovet av arbetskraft nedbringas. 1942 års jordbrukskommitté anför sålunda, att i den av professor Ludvig Nanneson på kommitténs uppdrag verkställda utredningen rörande rationalitetsvariationerna inom det svenska jordbruket (S.O.U. 1946:47) räknats med att medan den normala arbetsåtgången av mänsklig arbetskraft, uttryckt i manstimmar per hektar och år, för exempelvis brödspannmål utgör 90, för potatis och foderrotfrukter 400 och för slåttervall 60, blir arbetsåtgången för betesäng blott 20. Sammanfattningsvis torde kunna sägas, att betesfrågan enligt utredningens förmenande innefattar speciella forsknings- och försöksuppgifter av stor ekonomisk räckvidd för vårt jordbruk, vilkas lösning kräver speciella undersökningsmetoder jämte ett organiserat samarbete med flera skilda forskningsområden, såsom jordbruks- och husdjursförsöken, växtföräd-

107 lingen och skogsforskningen. På grund av beteskulturens tilltagande betydelse vid jordbrukets framtida utveckling ävensom vid dess rationalisering, bli hithörande forsknings- och försöksuppgifter av särskild vikt. Som exempel på arten av problem, som skola klarläggas, må nämnas naturmarkernas överförande till kulturbete, anläggning och underhåll av betesvall på åkerjord; vidare dränerings-, bevattnings- och gödslingsfrågor samt spörsmål beträffande val av sorter, stammar och fröblandningar av betesväxter, betesvallarnas liggetid samt inflytandet av olika sätt för betets utnyttjande på produktionens storlek och kvalitet. Härtill komma många problem som stå i samband med djurens betesgång, såsom avbetnings-, vattnings- och stängselfrågor, uppkomsten av rator, spillningens spridning och trampets inflytande på betesmattan. Utredningen kommer därefter till frågan, i vilken form den av svenska vall- och mosskulturföreningen bedrivna försöksverksamheten på betesskötselns område lämpligen bör inordnas i den statliga försöksverksamheten. De två möjligheter, som därvid bör tagas under övervägande, synes utredningen vara antingen att inordna verksamheten inom statens jordbruksförsöks ram såsom en särskild underavdelning eller att inom den statliga försöksverksamheten skapa en fristående institution för betesförsök, statens betesförsök, sidoordnad med jordbruks- och husdjursförsöksinstitutionerna. Vid de överväganden, som förevarit inom utredningen, har enighet icke visat sig föreligga om någotdera av förenämnda alternativ. Av utredningens ledamöter ha således herrar Carlström, Eriksson, Jonsson, Olsson och Svensson förordat att betesförsöksverksamheten inordnas i statens jordbruksförsök under det att herrar Mannerfelt, Giöbel, Karlsson och Nilsson uttalat sig för upprättandet av en särskild betesförsöksinstitution. De av utredningens ledamöter, som förordat det förstnämnda alternativet, ha främst motiverat sitt ståndpunktstagande med följande skäl. Förläggandet av betesförsöksverksamheten till en fristående institution synes strida mot de strävanden att samordna försöksverksamheten, som för närvarande förefinnas. Härutöver kan det rent sakligt icke anses lämpligt att avskilja betet från övriga försöksproblem i växtföljden, vilka handhavas av statens jordbruksförsök, med hänsyn till att betesvallar på odlad jord med vissa års mellanrum plöjas upp och läggas in i cirkulationen, en åtgärd, som i framtiden icke osannolikt torde komma att befinnas vara fördelaktig att vidtaga med tätare mellanrum än vad nu vanligen sker. Därjämte torde det vara vanligt att slåttervallar under vissa tider på året avbetas. Vid ett friställande av betesförsöksverksamheten från statens jordbruksförsök omöjliggöres visserligen icke ett begagnande av gemensamma resurser, i främsta rummet laboratorier, men ett dylikt samfällt utnyttjande blir försvårat och mera invecklat än om hela verksamheten är inord-

108 nad under e n organisation. Vidare kommer en fristående institution för betesförsök icke att ens organisatoriskt säkerställa ett samarbete med vare sig statens jordbruksförsök eller statens husdjursförsök. Ett dylikt säkerställande av samarbetet med husdjursförsöksverksamheten uppnås visserligen icke heller vid betesförsökens inordnande i statens jordbruksförsök men vilket av här förevarande alternativ, som än väljes, måste ett samarbete med husdjursförsöksverksamheten förefinnas och därvid synes det vara mindre betydelsefullt om betesförsöken handhavas av en särskild institution eller av en underavdelning inom statens jordbruksförsök, blott denna underavdelning erhåller tillräckliga resurser i olika avseenden för verksamhetens bedrivande. Förespråkarna inom utredningen för det andra alternativet, en särskild betesförsöksinstitution, ha ansett betesfrågan vara av en storleksordning, som i förening med dess vikt och alltmer växande betydelse för jordbruket och strävandena i tiden för jordbruksdriftens rationalisering motiverar att försöks- och forskningsverksamheten på detta område handhaves av ett eget organ. Betesförsökens särart såsom liggande på ett gränsområde mellan husdjurs- och jordbruksförsök med behov av samarbete åt båda hållen utgör tillika med den speciella undersökningsmetodik, som här erfordras, ett skäl för att icke inordna verksamheten i jordbruksförsöken. En sådan sammankoppling skulle lätt medföra risk för en alltför ensidig behandling av betesskötselns problem som växtodlingsfrågor. Genom infogandet av de omfattande och till sin problemställning och metodik så avvikande betesförsöken i den redan förut ansenliga jordbruksförsöksinstitutionen kan dessutom befaras, att en alltför stor och svåradministrerad organisation tillskapas, vars chef omöjligen kan vare sig vetenskapligt eller praktiskt behärska eller överblicka de problem, varmed underavdelningarna äro sysselsatta. En begränsning måste här anses vara en styrka. En fristående betesförsöksinstitution är mera ägnad att utåt betona betesfrågornas speciella karaktär och ekonomiska betydelse och att tillvarataga de initiativ och uppslag, som i en forskning av så ungt datum och med så stora metodiska svårigheter som ifrågavarande, måste vara särskilt betydelsefulla. Utredningen vill framhålla, att det olika ståndpunktstagandet av utredningens ledamöter beträffande betesförsöksverksamhetens organisation icke har sin grund i olika uppfattningar om ifrågavarande försöksverksamhets vikt och betydelse för jordbruket, vilken utredningens samtliga ledamöter funnit vara mycket stor, utan i stället närmast bottnar i skiftande uppfattningar om vad som kan anses vara den mest lämpliga och ändamålsenliga organisationsformen, varvid de av utredningens ledamöter, som anslutit sig till det alternativ, vilket innebär verksamhetens inordnande i statens jordbruksförsök som en särskild underavdelning, funnit betesförsöksverksamhetens särart därigenom bli tillräckligt betonad och tillgodosedd framförallt om försöksledaren på detta område beredes möjlighet att

109 vara föredragande inför styrelsen i viktigare ärenden inom hans verksamhetsområde. Innan utredningen övergår till de inre organisationsfrågorna inom lantbrukshögskolans försöksinstitutioner, finner utredningen nödvändigt att först till behandling upptaga vissa frågor rörande avlönings- och anställningsförhållanden för försöksmännen, vilka förhållanden självfallet i hög grad äro avgörande för möjligheterna till rekrytering av tjänstemannakåren inom försöksverksamheten.

B. Avlönings- och anställningsförhållanden m. m. Uppenbarligen är en god tillgång på kvalificerade forskare och försöksmän en viktig förutsättning för en effektiv verksamhet på jordbruksforskningens område. Det är härvid icke tillräckligt att staten sörjer för tillfredsställande utbildningsmöjligheter för forskare och försöksmän åt jordbruket. Dessa möjligheter måste också bli utnyttjade. Frågan om beredandet av förbättrade ekonomiska förmåner åt forskarna och försöksmännen inom jordbruket har varit föremål för åtskilliga framställningar. Utredningen rörande inrättandet av jordbrukets forskningsråd underströk således med skärpa nödvändigheten av en radikal förbättring av dessa tjänstemäns löneförmåner samt anförde härom i sitt betänkande (S.O.U. 1944:43 sid. 65—66) följande: »För närvarande lämna forskarnas avlönings- och anställningsförhållanden mycket övrigt att önska. Det är av vital betydelse för forskningsverksamheten, att de högre, ledande forskartjänsterna bli så väl avlönade, att man till dem kan förvärva — och även behålla — verkligt framstående krafter. Som förhållandena nu äro, har forskningen ofta mycket svårt att konkurrera med näringslivet om de bästa krafterna. Detta gäller ej minst för de många statliga och statsunderstödda forskningsanstalterna. Minst lika viktigt är emellertid, att de yngre, underordnade befattningshavarnas avlöningsförhållanden regleras uppåt. Man måste betänka, att unga begåvade män — och det är just dem man bör söka knyta till forskningsverksamheten — i vår tid med dess realistiska syn på tingen ej äro beredda att betrakta forskningen som ett kall utan som ett yrke. De söka sig sålunda i första hand till sådana verksamhetsområden, där de snabbt kunna räkna med förmånliga avlönings- och anställningsförhållanden. Då rekryteringen av forskarebanan inom jordbruket oftast sker via assistentbefattningar, är det ur rekryteringssynpunkt mycket ogynnsamt, att dessa befattningar, såsom nu är fallet, äro dåligt avlönade, osäkra och förenade med ovissa framtidsutsikter. Som ett belysande exempel kan nämnas, att ett stort antal assistentbefattningar vid lantbrukshögskolan icke kunnat besättas med utexaminerade agronomer och sålunda långt mindre med de bästa bland dessa, utan man har måst förordna agronomie studerande på dessa befattningar. Analoga förhållanden råda även vid andra högskolor. Än betänkligare är, att man på vissa håll så uppenbart förväxlat orsak och verkan, att man kunnat anföra detta förhållande

110 som ett skäl m o t en höjning av assistenternas löner. Dessa missförhållanden måste, enligt utredningens mening, rättas till. På den tekniskt-vetenskapliga forskningens område voro forskarnas anställningsförhållanden tidigare likaledes dåliga. Där har emellertid, särskilt inom industriens forskning, en snabb ändring ägt rum i samband med ökade insikter om forskningens betydelse och den genom utvidgad forskningsverksamhet uppkomna konkurrensen om forskarna. Uppenbart är, att staten vid sin forskningsverksamhet måste följa detta exempel, om den vill påräkna att få fullgoda krafter knutna till de statliga instituten och anstalterna för forskning. Man måste vid bedömandet av avlöningsförmånerna även beakta, att studietiden för kvalificerade forskare måste bli åtskilligt längre än för de studenter, som efter avlagd examen gå till praktisk verksamhet inom förvaltningen eller näringslivet. Det fordras därför utöver goda utsikter för framtiden i de flesta fall även ekonomiskt stöd under den förlängda studietiden för att utbildning till forskare skall ske i erforderlig omfattning. Med hänsyn härtill bör ett ökat antal stipendier för licentiatstuderande och doktorander inrättas. I första hand synes staten böra lämna härför erforderliga anslag, men här finnes även ett lämpligt fält för jordbruksorganisationernas stödjande verksamhet.» Utredningen vill i detta sammanhang jämväl anmäla, att styrelsen för lantbrukshögskolan i skrivelse till utredningen av den 1 mars 1946 — i anledning av en framställning till styrelsen från samtliga försöksgårdsföreståndare om vidtagande av åtgärder i lönereglerande syfte — hemställt, att utredningen måtte upptaga till omprövning frågan om löneförmånerna för befattningshavarna vid de statliga försöksgårdarna. I skrivelsen har styrelsen framhållit, att de förbättrade löneförmåner, som numera i flesta fall bjudas de utexaminerade agronomerna, medfört svårigheter för högskolan vid rekryteringen å försöksmannabanan, icke minst när det gäller rekryteringen av försöksgårdsföreståndare. Styrelsen är därför av den uppfattningen, att en lönereglering för försöksgårdsföreståndarna är synnerligen angelägen, men att även för vissa andra befattningshavare på försöksområdet en lönereglering synes böra ske. Vidare har Sveriges agronom- och lantbrukslärareförbund i skrivelse till utredningen understrukit behovet av en snar reglering av lönerna för inom jordbruksforskningen och försöksverksamheten arbetande tjänstemän, framförallt de högskoleutbildade assistenterna. Förbundet framhåller i sin skrivelse, att det icke är tillräckligt att dessa assistentlöner höjas, utan att man även måste sörja för en kontinuerlig cirkulation inom assistentkåren. I samband härmed anför förbundet bl. a. följande: »Härvid möta dock stora svårigheter av den anledningen, att antalet assistenttjänster inom jordbruksforskningen och försöksverksamheten, ehuru i och för sig begränsat, alltid kommer att vara större än antalet högre befattningar. Endast ett relativt fåtal assistenter kunna därför räkna med att inom forskningen och försöksverksamheten nå fram till tillfredsställande slutbefattningar. Tillskapandet av ett större antal befattningar skulle ur denna synpunkt innebära avsevärda förbättringar. Just bristen på dylika mellanbefattningar, i lönehänseende närmast

Ill jämförbara med ordinarie lärare och konsulenter, torde nämligen få anses vara en av huvudorsakerna till att försöksmannabanan för närvarande tilldrar sig så ringa intresse. Inrättandet av ett antal dylika befattningar är dessutom motiverat ur ett flertal andra synpunkter, bland annat torde det för närvarande i flera fall förekomma att assistenter påläggas självständiga arbetsuppgifter i en omfattning, som mer än väl motiverar befattningarnas placering högre på löneskalan.»

1945 års jordbruksförsöksutredning. Självfallet är det av vikt, att svensk jordbruksforskning erhåller en ändamålsenlig organisation, att den utrustas med förstklassiga laboratorier och andra resurser och att den beredes möjligheter att i erforderlig omfattning utföra fält- och djurförsök. Även den bästa organisation med den mest förstklassiga tekniska utrustning blir emellertid föga värd, om icke inom densamma kunniga och intresserade forskare och försöksmän äro verksamma. För de studerande på det högre stadiet vid lantbrukshögskolan, vilka på grund av vetenskaplig begåvning och härför lämplig läggning och håg i övrigt önska utbilda sig till ledande försöksmän eller forskare på jordbruksområdet och meritera sig till dylika sysslor, synes det vara betydelsefullt, att det i ekonomiskt avseende så ordnas, att de kunna under relativt lång tid kvarbliva och vetenskapligt arbeta vid respektive försöks- eller forskningsinstitutioner. Detta bör främjas genom disponibla stipendier, vilket motiveras ej blott med hänsyn till vederbörande studerandes eventuella ekonomiska behov av dylikt stöd för sin utbildning utan även med tanke på vikten av att försöksinstitutionernas ledande poster k u n n a tillfredsställande rekryteras. Men det är uppenbarligen icke tillfyllest att försöksverksamheten, vars standard och framåtskridande främst är beroende av försöksledarnas skicklighet för sina arbetsuppgifter, beredes möjlighet att skola forskare för försöksledareuppgifter, om icke forskar- och försöksmannabannan i och för sig i konkurrens med andra verksamhetsområden kan draga till sig och kvarhålla för uppgifterna lämpliga krafter. Enligt utredningens uppfattning komma i framtiden säkerligen stora svårigheter att föreligga att på ett tillfredsställande sätt rekrytera forskar- och försöksmannabanan, såvida icke densamma i ekonomiskt avseende göres mera konkurrenskraftig än vad nu är fallet. Det förslag rörande den inre organisationen av försöksinstitutionerna, som utredningen i det följande kommer att framlägga, bör i den mån detsamma innefattar lönegradsplaceringar och lönegradsuppflyttningar, ses mot bakgrunden härav. Uppgörandet av i förslaget förekommande personalstater har skett i samråd med respektive institutioner, i anslutning vartill utredningen sökt bedöma och i görligaste mån avväga de framförda önskemålen mot föreliggande behov. Vid dessa av-

112 väganden har det för utredningen framstått som naturligt och riktigt att försöka bilda sig en uppfattning om de krav, som i framtiden kunna komma att ställas på jordbruksförsöksverksamheten, och härvid komma fram till ett förslag, som på något längre sikt innebär en lösning av försöksverksamhetens organisation i sina huvuddrag. Härav följer att utredningens förslag i alla detaljer exempelvis beträffande enstaka befattningar och deras placering i lönehänseende icke är att anse som ett absolut ståndpunktstagande utan mera får betraktas som ett utgångsförslag, som vid tidpunkten för dess realiserande med aktgivande av befattningar av liknande slag inom andra statliga verksamhetsområden och den allmänna statliga lönesättningen kan bli föremål för jämkningar i båda riktningarna efter samråd med vederbörande institutioner. Utredningen finner sig Vidare böra framhålla, att det under arbetets gång för utredningen stått fullt klart att betänkligheter kunna hysas mot för stora ansvällningar av försöksverksamhetens organisation. Å andra sidan har utredningen haft att beakta att vissa ganska stora behov föreligga, som måste bli tillgodosedda för så vitt man önskar en försöksverksamhet, som på ett effektivt sätt skall kunna upptaga till lösning eller fortsatt prövning de många för jordbruket betydelsefulla problemen på växtodlingens och husdjursskötselns områden, som vänta på att lösas eller behöva ytterligare undersökas. Innan utredningen övergår till sitt förslag rörande de inre organisationsspörsmålen må dock först lämnas en närmare motivering för några i förslaget upptagna lönegradsuppflyttningar m. m. Statsagronomerna föreslås i förslaget uppflyttade från 26 till 28 lönegraden. Denna åtgärd finner utredningen motiverad med hänsyn till att statsagronomerna skola vara framstående specialister med professors kompetens (vid tillsättandet förfares på samma sätt, som är föreskrivet för professor vid försöksinstitution) samt till det ansvar, som åvilar dem for arbetet inom de avdelningar, de ha att förestå. Med hänsyn till de speciella kvalifikationer, som måste ställas på försöksgårdsföreståndarna, anser sig utredningen likaså böra förorda en förbättring av dessa befattningshavares lönevillkor genom en uppflyttning av befattningshavarna från 24 till 26 lönegraden. Enligt de för lantbrukshögskolan gällande stadgarna skall försöksgårdsföreståndare hava förvärvat framstående insikter i försöksväsende och praktisk jordbruksverksamhet. Om dessa kompetenskrav skola uppfyllas, får man räkna med att vederbörande efter avlagd agronomexamen måste ägna många år åt meritering för ifrågavarande tjänster. Försöksgårdarna äro ganska dyrbara försöksanordningar, av vilka det är angeläget att erhålla största möjliga utbyte i försökshänseende. På grund härav och för försöksverksamhetens framtida utveckling är det av största vikt att även i fortsättningen kunna förvärva särskilt lämpliga och väl kvalificerade personer som föreståndare för går-

113 darna. Med hänsyn till den stora erfarenhet och skicklighet, som sålunda måste krävas av försöksgårdsföreståndare, samt det ansvar som åvilar honom bl. a. i fråga om gårdsdriftens praktiskt-ekonomiska resultat, synes utredningen en uppflyttning av befattningarna till 26 lönegraden vara väl motiverad. Vid bedömandet av lönegradsplaceringen bör vidare hänsyn tagas till den omständigheten, att vid rekryteringen måste räknas med konkurrens från hushållningssällskapen samt lantbruks- och lantmannaskolornas sida. I det efterföljande förslaget föreslår utredningen vidare inrättandet av två nya slags befattningar inom försöksverksamheten, båda placerade i lönegrad 24, benämnda statskonsulent resp. förste assistent. Tjänstebenämningen »förste assistent» användes för närvarande å assistenter vid bl. a. lantbrukshögskolan placerade i lönegrad 21. I enlighet med de strävanden, som pågå att ernå enhetliga normer för tjänstebenämningarna inom statsförvaltningen, böra dessa befattningar i fortsättningen endast betecknas som assistenttjänster. För den del av lantbrukshögskolans verksamhetsområde, som är föremål för utredningens arbete, bör anknytning ske till dessa strävanden, men förutsätter utredningen härvid, att en eventuell ändring av tjänstebenämningen å assistentbefattningarna i lönegrad 21 genomföres samtidigt för alla dylika befattningar å lantbrukshögskolans stat. Benämningen »förste assistent» kommer därför i fortsättningen att förbehållas den av utredningen föreslagna nya assistentbefattningen i lönegrad 24. Svenska vall- och mosskulturföreningen och dess föregångare har bedrivit en ganska omfattande upplysnings- och rådgivande verksamhet, som helt visst varit till stort gagn för jordbruket. Enligt 1943 års utredningsmän borde denna av föreningen bedrivna lokala konsulentverksamhet överflyttas på hushållningssällskapen. Utredningen har för sin del funnit tveksamt, om detta låter sig göra utan att effektiviteten i denna verksamhet riskeras. Flertalet jordbrukskonsulenter och vandringsrättare torde nämligen hittills icke haft tillfälle att i tillräcklig grad syssla med betesspörsmål och kanske i ännu mindre grad med frågor berörande mosskultur och de torde knappast medhinna att i sitt arbete specialisera sig inom något visst arbetsområde. Den rådgivande och upplysande verksamhet, varom här är fråga, synes vidare för att kunna uppehållas på en hög nivå behöva stå i mycket intim kontakt med den forsknings- och försöksverksamhet, som sysslar med dessa problem. Utredningen är därför av den meningen, att i varje fall för mera speciella spörsmål — särskilt beträffande mosskulturen men även i fråga om betesspörsmålen — ett behov föreligger av tillhandahållande från den centrala försöksinstitutionens sida av särskild expertis på områdena ifråga, specialfackmän till vilka såväl hushållningssällskapens tjänstemän som jordbrukarna vid behov kunna vända sig. Det bör nämligen bemärkas, att ordnandet av betesdriften på 8 — 72673

114 en egendom eller nyodling av en torvjord ofta fordrar betydande kapitalinsatser, som givetvis icke böra göras utan att väl kvalificerad fackkunskap på området anlitats. Enligt utredningens uppfattning bör icke heller lämnas obeaktat det allmännas intresse av att äga tillgång till dylika specialfackmän för konsultering vid sådana förrättningar som exempelvis betesregleringar, torrläggningsföretag o. dyl. Statskonsulenterna avses huvudsakligast för försöksinstitutionernas utåtriktade verksamhet med rådgivning och upplysning men böra dessutom kunna tilldelas speciella försöks- och utredningsuppgifter. Systemet med till statliga försöksanstalter knutna konsulenter innebär icke något nytt. Sådana befattningar finnas redan förut inrättade exempelvis vid statens veterinärmedicinska anstalt. Det synes utredningen icke osannolikt, att behov av dylika konsulenter i framtiden kan komma att yppa sig utöver vad utredningens förslag innebär. Åt förste assistenterna avses att mera självständigt kunna överlämna arbetsuppgifter inom väl avgränsade arbetsområden, för vilka dessa befattningshavare närmast under vederbörande försöksledare skola ha att bära ansvaret för arbetets utförande, materialets bearbetande och publicering m. m. Som exempel på sådana arbetsområden kan nämnas försöksverksamhet beträffande ogräsens bekämpande, slåttervallsproblemen, stallgödselfrågorna, skördetids- och konserveringsförsök. Både statskonsulent- och förste assistenttjänsterna avses att vara specialistbefattningar, för vilka skola krävas icke blott vetenskaplig skicklighet utan även praktisk erfarenhet från försöksverksamhet på arbetsområdet ifråga. Den vetenskapliga skickligheten bör ådagaläggas antingen genom agronomie licentiatexamen eller annan motsvarande examen eller lägre sådan akademisk examen jämte på annat sätt dokumenterade framstående vetenskapliga insikter motsvarande licentiatexamen inom befattningens arbetsområde. Utredningen har ansett sig böra föreslå att båda slagen av befattningar placeras i 24 lönegraden i nu gällande löneplansystem. En dylik lönegradsplacering torde även få anses lämplig med hänsyn till att statskonsulenterna skola vara rådgivande organ bl. a. åt hushållningssällskapens konsulenter samt att förste assistenterna — åtminstone vid statens jordbruksförsök — i sin verksamhet delvis komma att inspektera den av jordbrukskonsulenterna ledda lokala försöksverksamheten. Förutom att utredningen hyser den uppfattningen att de båda nya slagen av befattningar äro nödvändiga för försöksverksamhetens ändamålsenliga bedrivande i framtiden, har utredningen tillika funnit inrättandet av dessa mellanbefattningar vara ägnat att fördelaktigt påverka rekryteringen av försöksmannabanan framförallt de högre försöksledarebefattningarna. Vad assistenttjänsterna beträffa har det synts utredningen lämpligt att följande lönegradsserie tillämpas:

115 Lönegrad enligt nu gällande löneplaner assistenter » »

15 18 21

Utredningen har härvid ansett att för innehav av tjänst i 15 lönegraden bör fordras minst kunskaper motsvarande lantmannaskolas längre kurs (med kontrollassistentkurs, då det är fråga om anställning inom husdjursförsöksverksamheten), dock helst lantmästarexamen. Av befattningshavare, som anses böra ifrågakomma för tjänst i 18 lönegraden, bör i regel fordras agronomexamen eller annan motsvarande akademisk examen. Lönegraden bör dock jämväl kunna utnyttjas som befordringslönegrad för personal med lägre examina men med särskilda fackkunskaper för de speciella arbetsuppgifter, för vilka befattningen är avsedd. För innehav av assistenttjänst i lönegrad 21 bör regelmässigt fordras lägst agronomexamen eller annan häremot svarande akademisk examen. Vad den tekniska biträdespersonalen beträffar har utredningen funnit lämpligt att i överensstämmelse med de nyss nämnda strävandena till förenhetligande av tjänstebenämningarna använda benämningen tekniskt biträde å samtlig sådan personal även i de fall, då tjänstebenämningen för närvarande är en annan, exempelvis laboratoriebiträde. Utredningen övergår härefter till att behandla de inre organisationsfrågorna vid försöksinstitutionerna.

C. Försöksinstitutionernas inre organisation. 1 ) Inom utredningen har såsom av det föregående framgått delade meningar förelegat rörande lämpligaste formen för betesförsöksverksamhetens inordnande i den av lantbrukshögskolan med statens lantbruksförsök bedrivna försöksverksamheten. På grund härav framlägges i det följande alternativa förslag rörande försöksverksamhetens organisation på jordbruksoch betesförsöksverksamhetens område. Härvid har som alternativ I betecknats det organisationsförslag, i vilket betesförsöksverksamheten inordnats under statens jordbruksförsök som en särskild underavdelning, under det att organisationsförslaget med en betesförsöksinstitution parallellställd med statens jordbruks- och husdjursförsök givits beteckningen alternativ II. Husdjursförsökens inre organisationsfrågor äro oberoende av de båda alternativen. *) Lönegradsplaceringarna åsyfta nu gällande löneplaner och icke de liga löneplaner, som antagits av 1946 års riksdag.

116 Jordbruks- och betesförsöksverksamheten. Alternativ I. Statens jordbruksförsök bör liksom nu arbeta på särskilda avdelningar. Systemet med avdelningar avser dock endast att angiva vissa grundlinjer för arbetsuppgifternas och personalens fördelning inom institutionen. Avdelningarna böra därför icke vara strängt avgränsade från varandra utan de ledande krafterna för avdelningarna böra betraktas som specialister, vilka skola verka i intimt samarbete med varandra. E n av statsagronomerna bör på samma sätt som för närvarande är fallet vara föreståndare för institutionen och inneha professors ställning med placering i lönegrad A 30. Direkt under honom bör ett mindre kansli finnas inrättat för institutionens administrering och med till viss del gemensamma personalresurser. Fackavdelningarna inom institutionen synas ur systematisk synpunkt böra indelas i allmänna och speciella avdelningar jämte hjälpavdelningar enligt nedanstående: A. Allmänna

avdelningar:

a) för jordens torrläggning och bevattning; b) för jordbearbetning; c) för gödsling och kalkning; d) för växtodling jämte ogräsbekämpning. B. Speciella

avdelningar:

a) för organogena jordar; b) för betesfrågor. C.

Hjälpavdelningar: a) botanisk avdelning med botaniskt-torvgeologiskt laboratorium; b) kemiskt laboratorium; c) för statistik och försöksteknik.

Såsom av det följande kommer att framgå finner utredningen emellertid att ett inrättande av vissa av de allmänna avdelningarna bör ställas på framtiden samt att vissa hjälpavdelningar böra stå öppna jämväl för andra institutioner än statens jordbruksförsök. Ytterligare må i detta sammanhang nämnas, att utredningen anser att jordbruksförsöken böra ha tillgång till cereal- och bakningslaboratorier, vilket spörsmål utredningen upptagit till behandling i ett särskilt avsnitt.

t

117 Kansli. På kansliet bör nyinrättas en kanslibiträdestjänst i lönegrad A 7 för diverse göromål i samband med institutionens administration och biträde åt föreståndaren i dennes egenskap av administrativ chef för institutionen. Även den omfatande huvuddiarieföringen vid institutionen bör åligga denne befattningshavare. Den nuvarande kansliskrivarebefattningen i lönegrad A l l för dessa göromål bör i samband därmed överföras till övergångsstat, och förutsätter utredningen att den förenämnda kanslibiträdestjänsen hålles vakant, intill dess den nuvarande kansliskrivaren avgår från sin befattning. Vid institutionen finnes för närvarande inrättad en tjänst som förste expeditionsvakt i lönegrad A 7. Med hänsyn till arten av det arbete, som utföres av denne befattningshavare, synes benämningen på tjänsten böra ändras till institutionsvaktmästare. Den utökade verksamhet för institutionen, som blir en följd av utredningens förslag, nödvändiggör vidare att ytterligare en tjänst som institutionsvaktmästare inrättas med placering i lönegrad Eo 7. Anstaltens fältassistent, d. v. s. den assistent som skall ansvara för utläggningen, skötseln och skördandet m. in. av institutionens försök på förläggningsorten, bör slutligen lyda direkt under institutionens föreståndare. Tjänsten bör med hänsyn till arten av denne befattningshavares arbete vara placerad i lönegrad Eo 15. Personalförteckningen för kansliet skulle enligt det ovanstående bli följande: Nuvarande personal: 1 kansliskrivare All

Utredningens förslag: 1 kanslibiträde A7

1 förste exp.vakt

1 institutionsvaktmästare 1 »

A7 Eo7

1 assistent

Eo 15

1 assistent

A7

Eol2

ökning: Nedflyttning av tjänsten 1 institutionsvaktmästare Eo 7 Ändring av lönegrad.

Avdelning för jordens torrläggning och bevattning. Såsom strax skall nämnas anser sig utredningen icke kunna förorda att denna avdelning omedelbart inrättas. Då utredningen emellertid är av den uppfattningen att skäl tala för tillkomsten av en sådan avdelning inom jordbruksförsöken, skall här till en början beröras organisation och arbetsuppgifter för en dylik avdelning. Avdelningen skall arbeta med försöksproblem berörande den agronomiska hydrotekniken på såväl mineraljordar som organogena jordar. Avdelningens arbete bör ledas av en person i statsagronoms tjänsteställning med biträde av en statskonsulent för täckdikningsfrågor och en förste assistent för bevattningsfrågor jämte ett antal assistenter.

118 Torrläggnings- och bevattningsfrågorna äro uppenbarligen av stor betydelse för jordbruket. Framförallt äro åtgärderna för jordens dränering mycket kostsamma. Inom landet finnes emellertid för närvarande ett så ringa antal specialister på agronomisk hydroteknik att enligt utredningens förmenande inrättandet av en särskild avdelning inom statens jordbruksförsök för jordens torrläggning och bevattning för närvarande icke kan förordas. Försöksverksamheten på området har hittills bedrivits av den hydrotekniska institutionen vid lantbrukshögskolan, varjämte täckdikningsförsök utförts på vissa försöksgårdar. Tills vidare synes det utredningen lämpligt att sagda institution närmast omhänderhar denna gren av försöksverksamheten, vilket torde låta sig göra utan alltför stora olägenheter, med hänsyn till att det är fråga om ett rätt väl avgränsat arbetsområde, även om samarbete fordras åt skilda håll. En förutsättning för frågans lösning efter dessa linjer är emellertid att institutionen tillföres tillräcklig och kvalificerad arbetskraft samt nödiga anslag för verksamhetens bedrivande samt att planer för denna försöksverksamhet uppgöras och fastställas i för försöksverksamheten bestämd ordning. Längre fram då vid institutionen specialister på området utbildats och problemställningar och försöksteknik bättre utvecklats, bör frågan om inrättandet av en särskild avdelning för jordens torrläggning och bevattning vid statens jordbruksförsök upptagas till förnyad prövning. Den förstärkning av arbetskrafterna vid institutionen, som i anslutning till det ovan anförda synes lämplig vidtaga, bör bestå i inrättandet vid institutionen av en laboratorbefattning i lönegrad A 26 för torrläggningsspörsmålen samt en assistenttjänst i lönegrad Eo 21 för bevattningsfrågorna. I detta sammanhang må erinras om att Kungl. Maj :t på grundval av en av särskilda sakkunniga, 1946 års kommitté för planläggning av täckdikningsförsök, verkställd utredning samt däröver avgivna remissutlåtanden — bl. a. från utredningen — i proposition nr 40 till årets riksdag framlagt förslag till omedelbart påbörjande av en utvidgad täckdikningsförsöksverksamhet, som i avvaktan på resultatet av utredningens arbete tills vidare föreslås förlagd i organisatoriskt avseende till lantbrukshögskolans hydrotekniska institution. Förslaget förutsätter viss utökning av institutionens personal för detta försöksarbete. Storleken av den erforderliga personalökningen anses i propositionen icke nu med säkerhet kunna bedömas men angives, att densamma torde kunna hållas inom den av kommittén angivna ramen, d. v. s. vad den vetenskapligt utbildade personalen beträffar en arvodesavlönad försöksledare med ställning ungefär motsvarande statsagronoms i lönegrad A 26 och en arvodesavlönad assistent i avlöningshänseende jämställd med (förste) assistenttjänst i lönegrad Eo 21. Den hydrotekniska institutionens personalförtekning (utom biträdespersonalen) skulle härefter få följande utseende:

119 Nuvarande personal: 1 föreståndare (professor) • 1 förste assistent 1 assistent (arvode)

Utredningens förslag: A 30 Eo 21

Proposition n r 40/1947: 1 föreståndare (professor) A 30 1 försöksledare (arvode == A 26) 1 (förste) assistent Eo21 1 assistent (arvode = Eo21) 1 assistent (arvode)

1 föreståndare (professor) 1 laborator 2 assistenter 1 assistent (arvode)

A 30 A 26 Eo 21

Ökning enligt utredningens förslag i förhållande till nu gällande: 1 laborator A 26 1 assistent Eo 21

P e r s o n a l f ö r s t ä r k n i n g e n för i n s t i t u t i o n e n enligt u t r e d n i n g e n s f ö r s l a g m e d för en ö k n i n g av l a n t b r u k s h ö g s k o l a n s a v l ö n i n g s o m k o s t n a d e r ( n e t t o l ö n i l ä g s t a l ö n e k l a s s , F - o r t , ) m e d i r u n t t a l 21 200 k r o n o r , v a r v i d r ö r l i g t tilllägg och k r i s t i l l ä g g b e r ä k n a t s efter t i l l h o p a 31 % . Vid en m o t s v a r a n d e Ber ä k n i n g m e d t i l l ä m p n i n g a v d e n av 1946 å r s r i k s d a g g o d k ä n d a l ö n e p l a n n r 1 blir, u n d e r f ö r u t s ä t t n i n g a t t o r t s g r u p p 3 s k a l l t i l l ä m p a s o c h det r ö r liga tillägget k o m m e r a t t u t g å efter 6 % , m e r k o s t n a d e n o m k r i n g 2 3 100 kronor.

A v d e l n i n g för j o r d b e a r b e t n i n g . Icke heller d e n n a avdelning anser utredningen — såsom av det följande k o m m e r att f r a m g å — för n ä r v a r a n d e b ö r a i n r ä t t a s . U t r e d n i n g e n f i n n e r d o c k l ä m p l i g t a t t h ä r n å g o t a n g i v a r i k t l i n j e r n a för en s å d a n a v d e l n i n g s o r g a n i s a t i o n och a r b e t s f ä l t . A r b e t s o m r å d e t för d e n n a a v d e l n i n g s k a l l o m f a t t a j o r d b e a r b e t n i n g s f ö r sök p å såväl m i n e r a l j o r d a r s o m o r g a n o g e n a j o r d a r . S o m f ö r s ö k s l e d a r e b ö r f i n n a s a n s t ä l l d e n specialist p å o m r å d e t i s t a t s a g r o n o m s t j ä n s t e s t ä l l n i n g s a m t en förste a s s i s t e n t j ä m t e e t t a n t a l a s s i s t e n t e r . Med h ä n s y n till a t t e n s t o r del av f ö r s ö k s p r o b l e m e n ligga p å det m a s k i n t e k n i s k a o m r å d e t , b ö r a v delningens verksamhet bedrivas i nära samarbete med jordbrukstekniska i n s t i t u t e t och s t a t e n s m a s k i n p r o v n i n g a r . Självfallet ä r o j o r d b e a r b e t n i n g s p r o b l e m e n a v s t o r e k o n o m i s k b e t y d e l s e för j o r d b r u k e t m e n s å v i t t u t r e d n i n g e n k u n n a t i n h ä m t a ä r o m r å d e t för n ä r v a r a n d e icke t i l l r ä c k l i g t g e n o m a r b e t a t för e n m e r a b r e t t u p p l a g d f ö r s ö k s v e r k s a m h e t . V i d a r e f i n n e s i l a n d e t för n ä r v a r a n d e icke t i l l r ä c k l i g t a n t a l specialister p å i f r å g a v a r a n d e f o r s k n i n g s o m r å d e . U t r e d n i n g e n a n s e r sig d ä r för icke h e l l e r i f r å g a o m d e n n a g r e n a v f ö r s ö k s v e r k s a m h e t e n k u n n a tillstyrka ett omedelbart i n r ä t t a n d e av en särskild avdelning i n o m statens j o r d b r u k s f ö r s ö k för h a n d h a v a n d e a v d e n n a f ö r s ö k s v e r k s a m h e t . I n r å t t a n -

120 det av en sådan avdelning synes böra ställas på framtiden och verksamheten på detta område liksom hittills alltjämt utövas av lantbrukshögskolans institution för allmän jordbrukslära. Utredningen förutsätter härvid att de årliga planerna för jordbearbetningsförsöken uppgöras och fastställas i för försöksverksamheten i övrigt fastställd ordning. Institutionen torde emellertid böra tillförsäkras förbättrade resurser för försöksverksamhetens handhavande. Enligt utredningens mening bör sålunda institutionens personal för utförande av jordbearbetningsförsök förstärkas med en assistentbefattning i lönegrad Eo 21, en arvodesassistentbefattning jämte en tjänst som tekniskt biträde i lönegrad Eo 4. I samband härmed torde det nu till institutionen utgående anslaget på 10 000 kronor för försöksverksamhet på jordbearbetningens område, från vilket en assistent för jordbearbetningsförsök för närvarande avlönas med omkring 6 650 kronor om året, kunna minskas, då anslaget i fortsättningen icke behöver anlitas för avlöningsomkostnader till en assistent. Med hänsyn till en önskvärd effektivisering av försöksverksamheten på området ifråga bör dock anslaget icke nedräknas lägre än till 7 000 kr. Personalförteckningen för institutionen för allmän jordbrukslära (utom vaktmästar- och skrivbiträdespersonal) skulle härefter bli följande: Nuvarande personal: 1 föreståndare (professor) A 30 1 assistent (arvode) » (avlönad från särskilt anslag) amanuens (arvode) tekn. biträde Eo 4

Utredningens förslag: 1 föreståndare (professor) A 30 1 assistent Eo 21 1 assistent (arvode) 1 assistent (arvode) 1 amanuens (arvode) 2 tekn. biträden Eo 4

ökning:

1 assistent

Eo21

Ändring av anslag, från vilket arvodet gäldas 1 tekn. biträde Eo 4

Den föreslagna förändringen av institutionens personalorganisation medför en ökning av lantbrukshögskolans avlöningsomkostnader beräknade efter samma grunder, som tidigare angivits beträffande den hydrotekniska institutionen, med i runt tal 19 500 kronor enligt nu gällande löneplaner och omkring 21 200 kronor enligt den nya löneplan nr 1. Det till högskolan utgående särskilda anslaget å 10 000 kronor för jordbearbetningsförsök kan å andra sidan minskas med 3 000 kronor.

Avdelning för gödsling och kalkning. Avdelningen skall ha som uppgift att arbeta med försöksfrågor rörande växtnäringen beträffande samtliga på mineraljord odlade grödor utom betesvallar. Till denna avdelning skola även höra frågor om tillämpandet av

121 kemiska metoder för bestämmande av jordens gödslingsbehov, däri innefattat den centrala ledningen av markkarteringsverksamheten, vartill utredningen i annat sammanhang återkommer. Arbetet inom avdelningen bör ledas av en statsagronom med två förste assistenter i lönegrad Eo 24 som närmaste medhjälpare, varav den ene avses för den lokala försöksverksamheten och den andre för stallgödselförsöken. F ö r den lokala försöksverksamheten behöves i övrigt en assistent i lönegrad Eo 21, som mera självständigt skall kunna handhava rådgivning m. m. på basis av resultaten från den lokala försöksverksamheten med kalkning och gödsling, och två assistenter förslagsvis placerade i lönegrad Eo 18 för bearbetning och sammanställning av avdelningens försöksresultat. För specialförsöksverksamheten bör finnas en assistent i lönegrad Eo 21, som mera självständigt skall kunna handhava, bearbeta och sammanställa resultaten från speciella försöksområden exempelvis kväveproblem, kalkproblem, gödsling av speciella grödor m. m. Som medhjälpare åt avdelningsföreståndaren för handhavandet av markkarteringsproblemen bör slutligen finnas en assistent i lönegrad Eo 18. Slutligen behöves för jordartsklassificering, preparering av jordprover, uppvägningar o. dyl. ett tekniskt biträde, vilket med hänsyn till arbetets art m. m., synes böra vara placerat i lönegrad Eo 9. Personalförteckningen för avdelningen för gödsling och kalkning blir enligt ovanstående följande: Nuvarande personal: 1 statsagronom A 26 2 förste assistent. Eo 21 3 assistenter Eo 18 1 assistent Eo 15 1 tekn. biträde 1 kontorsbiträde 1 »

Eo 7 A4 Eo4

Utredningens förslag: 1 statsagronom A 28 2 förste assistent. Eo 24 2 assistenter Eo21 3 assistenter Eo 18 Tjänsten överflyttas till avdelningen för organogena jordar 1 tekn. biträde Eo 9 2 skriv- o. kontorsbiträden Ex 2—A 41

ökning: Ändring av lönegrad 2 förste assistent. Eo24

Ändring av lönegrad

Avdelning för växtodling jämte ogräsbekämpning. Avdelningen, till vilken är avsedd att överföras den verksamhet beträffande slåttervallar, som för närvarande utövas av avdelningen för organogena jordar och vallar enligt institutionens nuvarande avdelningsorganisation, skall utföra allmänna växtodlingsförsök i första hand sort- och stamförsök samt odlingstekniska försök. Arbetsområdet skall omfatta samtliga på mi1 Enligt 1944 års personalutrednings förslag om reglerad befordringsgång för viss biträdes- och amanuenspersonal.

122 neraljord odlade grödor utom betesvallar. Vad beträffar försöksverksamheten med vissa köksväxter kan här uppenbarligen bli fråga om en gränsdragning mellan jordbruksförsöken och trädgårdsförsöken. Med hänsyn till att en särskild kommitté för närvarande arbetar med trädgårdsförsöksverksamheten och dess organisation, har utredningen dock ansett sig sakna anledning att ingå på detta spörsmål. En betydande uppgift skall vidare tillkomma avdelningen ifråga om försök och undersökningar rörande ogräsbekämpning. Utredningen har icke ansett lämpligt att för närvarande låta verksamheten med ogräsbekämpningen bilda en egen avdelning utan funnit sig kunna tills vidare låta denna avdelning intaga en något fristående ställning inom växodlingsavdelningen. F r å n avdelningen för växtodling skall vidare den lokala sortförsöksverksamheten ledas och kontrolleras. Som försöksledare för avdelningen avses en statsagronom, som till medhjälpare för verksamheten med allmän växtodling bör ha två förste assistenter i lönegrad Eo 24, därav en specialiserad på slåttervallar och den andre på övriga grödor. I övrigt böra finnas inrättade två assistentbefattningar, varav den ene, avsedd för specialförsöksverksamhet, bör vara assistent i lönegrad Eo 21 för ett mera självständigt handhavande av rådgivning m. m. i sortfrågor och den andre, avsedd för sammanställningar och bearbetningen från den lokala försöksverksamheten, föreslås placerad i lönegrad Eo 18. På underavdelningen för ogräsbekämpning bör finnas en förste assistent i lönegrad Eo 24, som närmast under avdelningsföreståndaren skall bära ansvaret för försöksverksamheten, och en assistent i lönegrad Eo 21 för bearbetningar och sammanställningar. Avdelningens personalförteckning skulle komma att erhålla följande utseende: Nuvarande personal: 1 statsagronom A 26 (f. n. institutionens föreståndare) 1 kontorsbiträde A41 1 » Eo 4 /

Utredningens förslag: 1 statsagronom A 28

ökning: Ändring av lönegrad

2 skriv- och kontorsbiträden Ex 2—A 4

a) allmän växtodling 1 förste .assistent Eo 21 1 assistent Eo 15

2 förste assistent. Eo24 1 assistent Eo21 1 assistent Eo 18

2 förste assistent. Eo 24

1 förste assistent Eo 24 1 assistent Eo21

1 förste assistent Eo 24 Ändring av lönegrad

Ändring av lönegrad

b) ogräsbekämpning 1 assistent

Eo 18

123 Avdelning för organogena jordar. Såvitt utredningen kunnat finna är en särskild avdelning för försöksverksamhet på organogena jordar alltjämt av behovet påkallad med hänsyn till de olika grundförutsättningar, som här föreligga vid jämförelse med odling på mineraljordar. Av den i landet odlade jorden torde uppskattningsvis minst en sjättedel utgöras av kärr-, moss- och gyttjejordar. Verksamheten måste dock självfallet bedrivas i intimt samarbete med försöksverksamheten på mineraljordar. Arbetsområdet bör omfatta såväl växtodlingsförsök som gödslings- och kalkningsförsök ävensom andra jordförbättringsförsök på organogena jordar, dock ej försök med betesvallar. Avdelningen skall fortsätta den verksamhet, som på området tidigare utförts av statens jordbruksförsök, ävensom övertaga den verksamhet, som bedrivits av mossavdelningen inom vall- och mosskulturföreningen såväl i fråga om försöksverksamhet som upplysningsverksamhet. Till följd härav bör den utökning av avdelningens personalresurser, som blir nödvändig, i första hand verkställas genom överflyttning till avdelningen av de av föreningens tjänstemän, som varit verksamma på mossområdet. Ledningen av avdelningens arbete bör utövas av en statsagronom. För den lokala försöksverksamheten och för det stora behov av rådgivning, som föreligger då det gäller de organogena jordarna icke minst i samband med nyodlings- och torrläggningsverksamhet, bör vid hans sida finnas två statskonsulenter i lönegrad Eo 24. Dessa befattningar böra lämpligen tillsättas med två av vall- och mosskulturföreningens specialkonsulenter på mossområdet. Dessutom torde vid avdelningen som biträde åt statsagronomen och statskonsulenterna komma att föreligga behov av en assistent i lönegrad Eo 21 för bearbetning på egen hand av vissa försöksuppgifter t. ex. växtföljdsförsök och andra speciella växtodlingsproblem, gödslingsförsök el. dyl. och en assistent i lönegrad Eo 15 för uträkning och bearbetning av försöksresultat ävensom i vissa fall för utläggning av försök utanför förläggningsplatsen. Personalförteckningen för avdelningen för organogena jordar skulle enligt det ovanstående således bli: Nuvarande personal: 1 statsagronom A 26

1 laboratoriebitr. Ex 2

Utredningens förslag: 1 statsagronom A 28 2 statskonsulenter Eo 24 1 assistent Eo 21 1 assistent Eo 15 1 skriv- och kontorsbiträde Ex 2 — A 4 Tjänsten överflyttas till botaniska avdelningen

Ökning:

Ändring av lönegrad 2 statskonsulenter Eo 24 1 assistent Eo 21 Tjänsten överflyttad hit från avd. för gödsling och kalkning 1 skriv- och kontorsbiträde Ex 2 — A 4

124 Avdelning för bete. Avdelningen skall ha till uppgift att arbeta med försöksfrågor rörande anläggning och underhåll av beten (betesvallar och naturbeten). Vidare skall avdelningen bedriva försöksverksamhet beträffande betesteknik och driftsekonomi ävensom upplysnings- och rådgivningsverksamhet på betesskötselns område. Då avdelningen avser att vara en fortsättning av valloch mosskulturföreningens verksamhet på betesområdet, synes naturligt att befattningarna inom avdelningen främst tillsättas med den personal från föreningen, som varit verksam inom betesområdet. Ledningen av avdelningens arbete skall utövas av en statsagronom, till vilken befattning i första hand föreståndaren för föreningens betes- och vallavdelning synes böra komma ifråga. För den lokala försöksverksamheten och för rådgivning och upplysningsverksamhet böra finnas inrättade två statskonsulentbefattningar i lönegrad Eo 24. Till dessa befattningar torde två av föreningens specialkonsulenter på betesområdet lämpligen böra föreslås. Då vid avdelningen anses komma att föreligga ytterligare behov av kvalificerad arbetskraft för bl. a. specialförsöksverksamheten, prövningen av olika sorter och stammar av betesväxter ävensom samarbetet med husdjursförsöksverksamheten, bör jämväl en förste assistentbefattning i lönegrad Eo 24 finnas inrättad, till vilken befattning den återstående av vall- och mosskulturföreningens specialkonsulenter i första hand torde böra ifrågakomma. Vidare synes för verksamhetens bedrivande erfordras två assistentbefattningar i lönegrad Eo 21. Härav avses den ene huvudsakligen för allmänna försöksuppgifter såsom planläggning av nya försök, uppgörande av försöksplaner, bearbetningar av försöksmaterialet och verkställande av sammanställningar däröver m. m. Den andre skall i främsta rummet syssla med driftsekonomiska och andra betesskötseln berörande ekonomiska frågor ävensom försöksmässigt handha de betestekniska spörsmålen. För utstakning av försök, uttagning av jord- och skördeprov samt förberedande arbeten för dessas undersökning såsom torkning, sortering, torrsubstansbestämning o. dyl. föreligger dessutom behov av en assistentbefattning i lönegrad Eo 15. Behovet av skrivbiträdespersonal vid avdelningen torde böra beräknas bli ganska omfattande bl. a. med hänsyn till den rådgivande och upplysande verksamhet, som avdelningen i stor omfattning kan förväntas komma att utöva. Avdelningens kontorspersonal synes på grund härav böra bestå av ett kanslibiträde i lönegrad Eo 7 och ett skriv- och kontorsbiträde i lönegrad Ex 2—A 4. Ytterligare skrivbiträdeshjälp och eventuellt behov av en särskild fältassistent för betesförsöken torde till en början få tillgodoses från lantbrukshögskolans med statens lantbruksförsök anslag för tillfällig arbetskraft.

125 Personalförteckningen för den nyorganiserade betesavdelningen skulle således få följande utseende: Utredningens förslag (samtliga tjänster nyinrättade): 1 statsagronom A 28 2 statskonsulenter Eo24 1 förste assistent Eo 24 2 assistenter Eo 21 1 assistent Eol5 1 kanslibiträde Eo 7 1 skriv- och kontorsbiträde Ex 2 — A 4

Botanisk avdelning med laboratorium. Avdelningen, vars huvuduppgifter falla på vallodlingens — särskilt beteskulturens — och mossodlingens områden, skall ha till uppgift att utföra erforderliga undersökningar och försök på botanikens, speciellt växtbiologiens inbegripet växtsamhällslärans områden ävensom att bedriva undersökningar rörande de organogena jordarnas och de icke odlade markernas geologi. Såväl fält- som laboratorieundersökningar böra sålunda utföras av avdelningen. Av avdelningens personal skall kunna utföras vegetationsanalyser i fält samt botaniska analyser av hö- och andra vegetationsprov, ävensom vissa jordartsundersökningar m. m. Till avdelningen bör höra ett botaniskt-torvgeologiskt laboratorium. Avdelningen, som avses att uppbyggas med vall- och mosskulturföreningens botanisk-geologiska undersökningsavdelning med tillhörande botaniska laboratorium som kärna, skall vara tillgänglig jämväl för husdjursförsöken, som där skall kunna få behövliga analyser utförda beträffande fodermedels botaniska sammansättning m. m. Arbetet vid avdelningen bör ledas av en väl kvalificerad växtbiolog med kompetens i stort sett motsvarande vad som erfordras för lektorat. Han måste därjämte besitta goda insikter i geologi. Då han således måste vara en framstående specialist och befattningen får betraktas som en slutbefattning, synes lägre lönegradsplacering än A 26 icke böra ifrågakomma, i synnerhet som flera skäl kunna åberopas för en med statsagronomerna likställd tjänste- och löneställning. Lämpligt synes vara att befattningen inrättas som en laboratorstjänst, till vilken befattning nuvarande föreståndaren för vall- och mosskulturföreningens botaniska verksamhet i första rummet synes böra ifrågakomma. Vid avdelningen bör vidare med hänsyn till arbetenas omfattning och till behovet av ställföreträdare för laboratorn vid dennes bortovaro för fältarbeten m. m. samt för en effektivare arbetsfördelning finnas inrättad en befattning som botanist i lönegrad Eo 21. I

126 övrigt torde avdelningen för botaniska och torvgeologiska arbeten böra disponera över tre tekniska biträden, varav ett hänfört till lönegrad Eo 7 och övriga två till lönegrad Eo 4. Personalförteckningen för den botaniska avdelningen med laboratorium kommer enligt förestående förslag att bli följande: Nuvarande personal:

1 laboratoriebitr.

Ex 2

Utredningens förslag: 1 laborator 1 botanist 1 tekn. biträde 1 » » 1 » »

A 26 Eo21 Eo 7 Eo4 Eo 4

ökning: 1 laborator A 26 1 botanist Eo 21 1 tekn. biträde Eo 7 Ändring av lönegrad 1 tekn. biträde Eo 4

Föreståndaren för vall- och mosskulturföreningens botaniska undersökningsavdelning har för utredningen framhållit, att föreningens apparatutrustning m. m. för arbeten på hithörande områden är mycket bristfällig och delvis av provisorisk art. Statens jordbruksförsök saknar för närvarande som bekant särskilt botaniskt laboratorium. Med hänsyn till dessa förhållanden och på grund av den utökade verksamhet på området ifråga, som utredningens förslag innebär, torde ett engångsanslag för avdelningens förseende med erforderliga arbetsresurser i detta avseende bli nödvändigt. För tillgodoseende härvid av de viktigaste kraven har enligt en av nyssnämnde föreståndare verkställd beräkning, som granskats och tillstyrkts av professorn i botanik vid Uppsala universitet, J. A. F . Nannfeldt, anslagsbehovet för mikroteknisk utrustning, vägningsutrustning, fotografisk utrustning, fältarbetsutrustning och diverse annan laboratorieutrustning uppgivits till (10 9 6 5 + 4 100+2 5 0 0 + 7 8 0 0 + 3 250 = ) 28 615 kronor, varjämte kostnaderna för anskaffande av handbibliotek ävensom diverse annan utrustning beräknats till (4 0 0 0 + 2 100 = ) 6 100 kronor. Det sammanlagda anslagsbehovet enligt dessa beräkningar, i vilka icke medtagits någon särskild utrustning för sådana arbeten, exempelvis av fysiologisk art, vilka tillfälligtvis och i begränsad omfattning behöva utföras med tillhjälp av kemisk laboratorieutrustning, skulle således bli i runt tal 35 000 kronor.

Kemiskt laboratorium. För utförande av bland annat förberedande analysarbeten, specialanalyser och brådskande analyser synes det vara önskvärt att avdelningarna inom statens jordbruksförsök ha tillgång till ett eget kemiskt laboratorium med karaktär av speciallaboratorium. Större serieanalyser o. dyl. böra däremot liksom nu utföras av lantbrukshögskolans kemiska analyslaboratorium. Jordbruksförsökens speciallaboratorium avses att uppbyggas på

127 grundval av vall- och mosskulturföreningens nuvarande kemiska laboratorium. Frågan huruvida laboratoriet bör få karaktären av ett filiallaboratorium till högskolans kemiska analyslaboratorium har varit föremål för överväganden inom utredningen, som emellertid i samråd med analyslaboratoriets föreståndare funnit en sådan anordning mindre lämplig. Samarbete mellan laboratorierna bör dock givetvis finnas. Såsom av det följande kommer att framgå, har utredningen icke funnit sig böra föreslå att ett särskilt cereallaboratorium inrättas vid statens jordbruksförsök. Med hänsyn härtill bör av personalen vid här ifrågavarande laboratorium kunna utföras erforderliga cerealundersökningar såsom renhets-, hektolitervikts- och tusenkornsviktsbestämningar samt andra undersökningar avseende kvaliteten av från försök insända prov på spannmål. Denna gren av det kemiska laboratoriets verksamhet bör uppenbarligen bedrivas i nära samarbete med institutionens botaniska avdelning. Laboratoriet bör förestås av en förste kemist i lönegrad Eo 24. Som kompetenskrav för befattningen torde böra gälla enahanda villkor, som finnas angivna i lantbrukshögskolans nuvarande stadgar § 80 för förste kemist. Vid laboratoriets inrättande synes dock i första hand böra ifrågakomma till befattningen nuvarande föreståndaren för vall- och mosskulturföreningens kemiska laboratorium. För de rent kemiska arbetena vid laboratoriet torde vidare behöva inrättas en assistentbefattning i lönegrad Eo 21 samt en tjänst som laborant i lönegrad Eo 15 ävensom en befattning som tekniskt biträde i lönegrad Eo 4. För de cereala arbetena synes laboratoriet böra disponera en assistent placerad i lönegrad Eo 15 och två tekniska biträden placerade i lönegrad Eo 7 resp. Eo 4. Vid institutionen finnes emellertid enligt dess nuvarande organisation inrättad en tjänst som laboratoriebiträde i lönegrad Eo 5 för bl. a. sådana arbeten, varom här är fråga. Med hänsyn härtill och på grund av att den tekniska biträdespersonalens befordringsgång och allmänna löneställning för närvarande är föremål för särskild utredning har någon förändrad löneställning för denna tjänst icke nu ansetts böra föreslås. De två tekniska biträdena för cerealundersökningarna skulle således bli placerade den ene i lönegrad Eo 7 och den andre i lönegrad Eo 5. Personalförteckningen för det kemiska laboratoriet kommer sålunda att få följande utseende: Nuvarande personal:

1 laboratoriebitr.

Eo 5

Utredningens förslag: 1 förste kemist Eo 24 1 assistent Eo21 1 » Eo 15 1 laborant Eo 15 1 tekn. biträde Eo7 1 » » Eo 5 1 » » Eo 4

Ökning:

1 förste kemist 1 assistent 1 » 1 laborant 1 tekn. biträde

Eo 24 Eo21 Eo 15 Eo 15 Eo 7

1 tekn. biträde

Eo 4

128 Instrument- och apparatutrustningen vid vall- och mosskulturföreningens kemiska laboratorium har för utredningen uppgivits vara i viss omfattning försliten och omodern samt delvis även ofullständig för ett nutida laboratorium. Härtill kommer att utredningens förslag uppenbarligen innebär att laboratoriets kapacitet måste utökas genom en förstärkning av laboratorieutrustningen. Enligt av laboratoriets föreståndare verkställda beräkningar, granskade och tillstyrkta av föreståndaren för lantbrukshögskolans kemiska institution med analyslaboratorium, professor O. Svanberg, erfordras för ersättning och komplettering av instrument- och apparatutrustningen för de kemiska arbetena ett belopp på 24 400 kronor för nyanskaffande av viss vägningsutrustning och vissa elektriska mätinstrument samt destinations-, uppvärmnings- och kvarnapparater, lågfotometer med tillbehör m. m. Utredningens förslag innebär ju även att cereala undersökningar skola utföras vid laboratoriet. Någon särskild utrustning för sådana arbeten finnes för närvarande icke vid vall- och mosskulturföreningen. Däremot disponerar statens jordbruksförsök viss utrustning för ändamålet. Enligt vad utredningen inhämtat är emellertid denna utrustning i behov av komplettering i vissa avseenden för en beräknad kostnad av 3 500 kronor. Vid angivet förhållande får sålunda beräknas ett engångsanslag till instrument- och apparatutrustning för det kemiska laboratoriet av i runt tal 28 000 kronor.

Avdelning för statistik och försöksteknik. Försökstekniken har under senare år gjort stora landvinningar och det är för en effektiv försöksverksamhet av grundläggande betydelse att alla de möjligheter, som en förfinad försöksteknik erbjuda, utnyttjas till det yttersta. I allmänhet torde försöksmännen ej medhinna att ägna sig åt mera djupgående försöksmatematiska studier. Det torde därför vara behövligt att särskild sakkunskap på området ställes till försöksmännens förfogande för såväl uppgörandet av försöksplaner som bearbetandet av försöksmaterialet och uppgörandet av sammanställningar av serier utav sådana. Förutom denna rådgivande verksamhet bör avdelningen dessutom bedriva egen forskning på försöksteknikens område. Försöksverksamhetens bedrivande bör självfallet ske under beaktande bland annat av jordbrukets driftsekonomiska förhållanden. Det k a n icke vara tillfyllest att försöksverksamheten allenast konstaterar att genom vidtagande av viss eller vissa åtgärder exempelvis avkastningen av en gröda kan höjas utan försöksverksamheten måste även beakta att vidtagandet av de åtgärder, som erfordras för meravkastningens ernående, rent driftsekonomiskt sett löna sig. Detta är uppenbarligen nödvändigt för att försöksverksamheten skall omfattas av praktikens män med fullt förtroende. För

129 försöksproblemens riktiga uppläggning och för de uppnådda resultatens bedömande u r dessa synpunkter anser utredningen erforderligt att försöksmännen äga tillgång till sakkunskap på jordbruksekonomiens område. Med hänsyn till att de ekonomiska faktorerna i hög grad måste beaktas i försöksverksamheten och icke minst en värdering ske av de framkomna resultaten ur rent ekonomisk synpunkt, vill det synas utredningen som sannolikt, att det i framtiden blir nödvändigt att jordbruksförsöksverksamheten väl utrustas med jordbruksekonomisk expertis, en ekonomisk hjälpavdelning, men har utredningen bland annat på grund av den för närvarande rådande bristen inom landet på kvalificerade jordbruksekonomiska forskare funnit lämpligt inskränka sig till att för närvarande endast föreslå inrättandet av en assistentbefattning, vars innehavare bör ha avlagt agronomexamen eller högre examen på lantbrukshögskolans ekonomiska linje eller inneha annan motsvarande akademisk examen. Utredningen h a r ansett att befattningshavaren åtminstone tills vidare bör placeras på avdelningen för statistik och försöksteknik. Avdelningen bör ha till uppgift att biträda ej blott statens jordbruksförsöks avdelningar utan även husdjursförsöken och försöksgårdarna ävensom lantbrukshögskolans forsknings- och undervisningsinstitutioner med råd och anvisningar i ovanberörda frågor. I mån av tid bör bistånd lämnas jämväl övriga statliga försöksorgan på jordbrukets och trädgårdsodlingens områden. Utredningen anser icke, vilket må särskilt betonas, att avdelningen annat än i undantagsfall skall tjänstgöra såsom något slags räknekammare, till vilken försöksmaterial inlämnas för bearbetande. Detta bearbetande förutsattes liksom hittills i allmänhet ske på de olika institutionerna. Ledningen av avdelningen bör utövas av en specialutbildad person med hög vetenskaplig och praktisk kompetens ådagalagd genom framstående vetenskaplig skicklighet på försöksmatematikens område i förening med grundlig naturvetenskaplig utbildning på biologiens område. Då forskarna och försöksmännen i allmänhet besitta vissa, stundom ganska goda insikter i försöksmatematiska frågor, torde det icke bli nödvändigt att de i alla spörsmål på hithörande områden hänvända sig till denne befattningshavare. Utredningen har i stället genom befattningens inrättande avsett att bereda forskarna och försöksmännen möjlighet att i större eller mera invecklade frågor kunna konsultera en på området sakkunnig befattningshavare med verkligt framstående kvalifikationer. Med befattningen bör förenas skyldighet att i den omfattning styrelsen så påfordrar meddela undervisning vid lantbrukshögskolan i statistik och försökstekrtik. På grund härav och med hänsyn till att befattningshavaren såsom förut framhållits skall vara tillgänglig jämväl för högskolans forsknings- och undervisningsinstitutioner, anser utredningen att den här föreslagna befattningen bör kunna utesluta en enligt vad utredningen erfarit förefintlig tanke på inrättandet inom 9 — 72673

130 lantbrukshögskolan av en särskild professur i försöksmatematik. Med hänsyn till de kvalifikationer, som måste fordras för tjänsten, bör densamma inrättas som en statsagronombefattning och placeras i lönegrad A 28. Som biträde åt föreståndaren för avdelningen bör på det statistiska och försöksmatematiska området finnas inrättad en tjänst som assistent i lönegrad Eo 21. För handhavandet av jordbruksekonomiska utredningar m. m. i samband med försöksverksamheten skall såsom nyss nämnts på avdelningen finnas placerad en assistent i lönegrad Eo 21. Biträdespersonalen bör utgöras av två skriv- och kontorsbiträden. Personalförteckningen för avdelningen för statistik och försöksteknik kommer sålunda att bli följande: Nuvarande personal: 1 förste assistent Eo 21

Utredningens förslag: 1 statsagronom A 28 2 assistenter Eo 21 2 skriv- o. kontorsbiträden Ex 2 — A 4

Ökning:

1 statsagronom A 28 1 assistent Eo21 2 skriv- o. kontorsbiträden Ex 2 — A 4

Beträffande frågan om engångsanslag för avdelningens förseende med nödvändig maskin- och apparatutrustning o. dyl. har utredningen funnit det vanskligt att här angiva något belopp med hänsyn till att anslagsbeloppets storlek i hög grad torde komma att påverkas av behovet av anskaffandet genom köp eller förhyrning av specialmaskiner, vilket behov svårligen torde k u n n a avgöras för närvarande. Viss utrustning torde för övrigt redan finnas vid statens jordbruksförsök.

Cereallaboratorium med bakningslaboratorium. Vid utförandet av sitt uppdrag har utredningen haft att taga ställning till frågan, huruvida statens jordbruksförsök bör utrustas med möjligheter att utföra bakningsundersökningar på prov av brödsäd från sorter ingående i institutionens sortförsöksverksamhet. Sådana möjligheter saknas för närvarande vid institutionen. Då inrättandet av ett bakningslaboratorium lämpligen bör ske i anslutning till ett särskilt cereallaboratorium, vid vilket även andra cereala undersökningar kunna utföras, har spörsmålet om ett laboratorium av sistnämnda slag såsom en från kemiska laboratoriet avskild hjälpavdelning lämpligen synts utredningen böra göras beroende av förenämnda fråga om inrättandet av ett bakningslaboratorium. Redan tidigare i annat sammanhang har utredningen framhållit, att sortförsöksverksamhetens ändamål bör vara, att genom allsidig prövning framskaffa ett material för bedömande av en ny sorts odlingsvärde. Härvid är uppenbart att hänsyn icke enbart skall tagas till de olika sorternas avkastningsförmåga, som i större eller mindre omfattning k a n vara beroende

131 av sådana egenskaper som härdighet, sjukdomsresistens, stråstyrka och tidighet, utan jämväl till kvalitetsegenskaper, beträffande sorter av brödsäd bland annat bakningsförmågan. Utredningen avser icke här ingå på frågan hur en avvägning i. det enskilda fallet bör ske mellan avkastning och kvalitet u t a n vill nöja sig med att framhålla de gångna krisårens erfarenheter om betydelsen av bästa möjliga bakningskvalitet hos brödsäden ävensom att den inhemska brödsädens avsättningsmöjligheter i framtiden i icke ringa omfattning kunna bli beroende av möjligheterna att därav baka ett för konsumenterna helt tillfredsställande bröd utan eller med ringa tillsats av importvara. Inom jordbruksförsöksverksamhetens organisation finnes för närvarande ett bakningslaboratorium inrättat, nämligen vid Sveriges utsädesförenings huvudstation i Svalöv. Härutöver finnas i landet bakningslaboratorier vid statens hantverksinstitut samt bl. a. vid flera större kvarnföretag. Enligt vad utredningen inhämtat förfogar utsädesföreningens laboratorium över en apparatutrustning, som medgiver en utökning av den nuvarande provbakningsverksamheten till minst det dubbla. Vidare förtjänar framhållas, att föreningen med anslag från privat håll under året har för avsikt att uppföra en särskild byggnad för sina laboratorier, bland annat innefattande ett nytt och fullt modernt bakningslaboratorium med ännu större resurser än det nuvarande. Slutligen bör erinras om att laboratoriet varit i verksamhet i över 20 år och under en lång följd av år utfört omfattande undersökningar å prover från hela landet över den svenska brödsädens kvalitet i anslutning till den statliga spannmålsregleringen. Vad laboratoriet vid statens hantverksinstitut samt industrilaboratorierna beträffa bör uppmärksammas, att man vid dessa laboratorier i allmänhet icke torde vara inställd på prövning av sådant material, som erhålles från sortprövningsverksamheten, utan naturligt nog mera på undersökning av vanligt kvarnmjöl, som är standardiserat med avseende bland annat på diastatisk kraft. Den bakningsmetodik, som vid dessa laboratorier kommer till användning, torde närmast vara anpassad till dessa förhållanden. Inrättandet av ett modernt bakningslaboratorium vid statens jordbruksförsök skulle draga en betydande engångskostnad. På grund härav och med hänsyn till att utredningen jämväl erfarit att expertisen inom landet icke kan anses vara ense om vilken av de provbakningsmetoder, som för närvarande användas, är den lämpligaste, vilket synes tyda på att metodiken ännu icke kan anses tillräckligt utprövad, samt att i viss mån olika uppfattningar uppgivas föreligga beträffande vad som menas med bakningsförmåga, anser sig utredningen icke kunna förorda att något bakningslaboratorium åtminstone för närvarande inrättas vid statens jordbruksförsök. Utredningen förordar för sin del i stället, att bakningslaboratoriet vid Sveriges utsädesförening, som genom statsmakternas beslut har samma

132 ställning utåt som de lokala lantbrukskemiska kontrollstationerna och som ledes av föreståndaren för föreningens kemiska laboratorium, vilken icke är förädlingsledare, begagnas av statens jordbruksförsök för här ifrågavarande provbakning. I anledning av eventuella invändningar om partiskhet vid ett sådant förfaringssätt vill utredningen härvid föreslå, att proven insändas under täcknummer så att provens sort och ursprung förbli okända för laboratoriepersonalen. Förutom på grund av angelägenheten av att kapaciteten på föreningens laboratorium blir bättre utnyttjad har utredningen funnit sig kunna förorda denna lösning av det skälet, att ett avgörande av sorten i fråga om ett insänt prov med ledning allenast av provets utseende och andra egenskaper endast ytterst sällan torde kunna ske. Med hänsyn till vad tidigare anförts angående bakningsmetodikens nuvarande läge och vad därmed hör samman synes det dock utredningen icke vara tillrådligt att för närvarande förlägga hela undersökningsverksamheten till ett laboratorium. Parallellprovbakningar vid flera laboratorier torde likaså vara lämpliga med hänsyn till önskvärdheten av analyskontroll. Utredningen vill därför förorda att statens jordbruksförsök beredes möjlighet att fördela materialet på ytterligare ett eller två bakningslaboratorier nämligen laboratoriet vid statens hantverksinstitut och ett kvarnlaboratorium, varigenom anslutning även uppnås med de synpunkter, som från kvarnindustriens och bageriindustriens sida kunna anläggas på dessa problem. Provbakningen av nummersorter, som icke saluföras i den allmänna marknaden, från med Sveriges utsädesförening konkurrerande växtförädlare bör lämpligen uteslutande förläggas till dessa sistnämnda laboratorier.

Personalförteckning m. m. Personalförteckningen för statens jordbruksförsök vid ett genomförande av utredningens förslag i jämförelse med institutionens nuvarande organisation framgår av nedanstående uppställning över institutionens personal: Nuvarande personal: 1 föreståndare (professor) A 30 2 statsagronomer A 26 1 kansliskrivare A 11 1 förste exp.-vakt A 7

Utredningens förslag: 1 föreståndare (professor) A 30 4 statsagronomer A 28 1 laborator A 26 1 kanslibiträde A7 1 instilutionsvaktmästare A7 4 statskonsulenter Eo 24 6 förste assistent. Eo 24 1 förste kemist Eo 24 1 botanist Eo21

Ökning:

Ändring av lönegrad + 2 statsagronom. A 28 1 laborator A 26 Nedflyttning av tjänsten 4 statskonsulenter Eo 24 6 förste assistent. Eo24 1 förste kemist Eo 24 1 botanist Eo21

133 Nuvarande personal:

Utredningens förslag:

4 förste assistent. Eo21 4 assistenter Eo 18 2 » Eo 15 1 assistent Eo 12

1 laboratoriebitr. E o 5 Ex 2 1 »

10 assistenter Eo21 4 Eol8 3 Eol5 1 assistent Eol5 1 laborant Eol5 1 tekniskt biträde Eo 9 1 kanslibiträde Eo 7 1 institutionsvaktmästare Eo 7 2 tekn. biträden Eo 7 1 tekniskt biträde Eo 5 Eo 4 3 tekn. biträden

2 kontorsbiträden A 4 ^ 2 » Eo4 j

8 skriv- o. kontorsbiträden Ex 2 — A 4

Ändring av lönegrad + 2 tekn. biträden Eo 4 4 skriv- o. kontorsbiträden Ex 2 — A 4

= 23 befattningshavare

= 56 befattningshavare

= 33 befattningshavare

1 tekniskt biträde Eo 7

Ökning: 6 assistenter

Eo 21

1 assistent Eo 15 Ändring av lönegrad 1 laborant Eo 15 Ändring av lönegrad 1 kanslibiträde Eo 7 1 institutionsvaktmästare Eo 7 2 tekn. biträden Eo 7

U t r e d n i n g e n s förslag i n n e b ä r s o m a v u p p s t ä l l n i n g e n f r a m g å r b l a n d a n n a t e n ö k n i n g av a n t a l e t i l ö n e g r a d p l a c e r a d e b e f a t t n i n g s h a v a r e m e d 3 3 , i vilket s a m m a n h a n g dock torde b e m ä r k a s att såsom av kapitel 9 k o m m e r a t t f r a m g å 16 t j ä n s t e m ä n f r å n vall-och m o s s k u l t u r f ö r e n i n g e n ä r o a v s e d d a a t t ö v e r f l y t t a s till i n s t i t u t i o n e n i s a m b a n d m e d dess ö v e r t a g a n d e av h u v u d d e l e n av f ö r e n i n g e n s v e r k s a m h e t . V i d a r e b ö r b e m ä r k a s , a t t i n s t i t u t i o n e n enligt sin n u v a r a n d e o r g a n i s a t i o n i viss o m f a t t n i n g utfyllt sitt a r b e t s k r a f t s b e h o v g e n o m a t t s. k . tillfällig a r b e t s k r a f t v a r i t a n s t ä l l d å r e t r u n t . U n d e r d e t s e n a s t e å r e t h a p å d e t t a s ä t t sju p e r s o n e r v a r i t s y s s e l s a t t a vid i n s t i tutionen. D å u t r e d n i n g e n h ä r e f t e r ö v e r g å r till a t t j ä m f ö r a a v l ö n i n g s k o s t n a d e r n a för d e n n u v a r a n d e och d e n a v u t r e d n i n g e n f ö r e s l a g n a o r g a n i s a t i o n e n , m å s t e u p p e n b a r l i g e n h ä n s y n t a g a s till d e n f ö r u t n ä m n d a o m s t ä n d i g h e t e n a t t i n s t i t u t i o n e n enligt u t r e d n i n g e n s förslag s k a l l ö v e r t a g a h u v u d d e l e n a v valloch m o s s k u l t u r f ö r e n i n g e n s v e r k s a m h e t och i a n s l u t n i n g h ä r t i l l e n överf l y t t n i n g ske (jfr k a p . 9 ) till i n s t i t u t i o n e n a v s a m t l i g a f ö r e n i n g e n s t j ä n s t e m ä n m e d u n d a n t a g a v f ö r e s t å n d a r e n , e k o n o m i a s s i s t e n t e n , en k o r r e s p o n d e n t och de två d r i f t s l e d a r n a vid s t u d i e g å r d s v e r k s a m h e t e n eller s o m n y s s n ä m n t s 16 b e f a t t n i n g s h a v a r e . F ö r e n i n g e n s lönestat- för d e s s a 16 t j ä n s t e m ä n u p p g å r till 123 100 k r o n o r . Med h ä n s y n till a t t a v l ö n i n g a r n a till i f r å g a v a r a n d e t j ä n s t e m ä n r e d a n n u till ö v e r v ä g a n d e del u t g å r a v s t a t s m e d e l i f o r m a v s t a t s b i d r a g till f ö r e n i n g e n , m å s t e d e t t a b e l o p p b e a k t a s vid en j ä m f ö r e l s e m e l l a n de å r l i g a a v l ö n i n g s o m k o s t n a d e r n a för s t a t e n s j o r d b r u k s f ö r s ö k s l ö n e g r a d s p l a c e r a d e p e r s o n a l enligt n u v a r a n d e o r g a n i s a t i o n och enligt u t r e d n i n g e n s h ä r f r a m l a g d a förslag. D e s s a k o s t n a d e r h a b e r ä k n a t s enligt n e d a n stående sammanställning:

a) Statens jordbruksförsök Nettogrundlöner (begynnelselöner, F-ort) Rörligt tillägg och kristillägg (å bruttolöner), tillhopa 31 % Provisoriskt lönetillägg b) Vall- och mosskulturföreningen Avlöningar till ovannämnda havare

16 Nuvarande organisation kronor:

Utredningens förslag kronor:

110 300:—

296 600:—

36 600:— 15 600:—

98 300:— 37 500:—

123100:— 285 600:—

432 400:—

befattningsSumma kr.

Merkostnad enligt utredningens förslag

146 800:—

Utredningen har sökt göra en motsvarande beräkning med utgångspunkt från den av 1946 års riksdag godkända löneplan nr 1, ehuru någon ny dyrortsgruppering ännu icke blivit fastställd samt nya avlöningsgrunder för icke-ordinarie personal hittills endast givits i begränsade hänseenden. Beräkningen, som gjorts under en antagen förutsättning att ortsgrupp 3 i detta fall blir tillämplig, får sålunda endast betraktas som mycket approximativ.

• a) Statens jordbruksförsök Grundlöner (begynnelselöner) Rörligt tillägg efter 6 % b) Vall- och mosskulturföreningen Avlöningar till ovannämnda 16 havare

Nuvarande organisation kronor:

Utredningens förslag kronor:

173 600:— 10 400:—

462 600:— 27 800:—

123100:—t 307 100:—

490 400:—

befattningsSumma kr.

Merkostnad enligt utredningens förslag

183 300:—l

1 Beaktas bör att avlöningsposten till vall- och mosskulturföreningens personal upptagits med samma belopp som i den ovanstående beräkningen med tillämpning av nu gällande löneplaner, ehuru det väl icke får anses uteslutet att i anslutning till den allmänna löneregleringen fr. o. m. 1/7 1947 för statliga befattningshavare en ungefär motsvarande lönereglering skulle kommit att genomföras för föreningens tjänstemän genom en höjning av det till föreningen utgående statsbidraget, för såvitt föreningens verksamhet icke skulle införlivas med den statliga försöksverksamheten.

135 Även vid ett genomförande av utredningens förslag kommer i framtiden behov att föreligga vid institutionen av s. k. tillfällig arbetskraft för den primära, rutinmässiga uträkningen av försöksresultaten speciellt från den lokala försöksverksamheten. Detta arbete utföres under vinterhalvåret av tillfälligt anställd, oftast mindre kvalificerad arbetskraft. Då dessa arbeten icke heller enligt utredningens förslag avses att utföras av lönegradsplacerad personal, vilket måste anses vara olämpligt på grund av arbetets säsongartade karaktär, samt behovet av sådan arbetskraft med hänsyn till det föreslagna utökade verksamhetsområdet för institutionen snarare k a n beräknas komma att öka än minska, torde man även vid utredningens organisationsförslag böra beräkna kostnaderna för avlöning av tillfällig personal till minst samma belopp som för närvarande. Uppenbarligen måste dock det här ifrågavarande anslagsbehovet prövas år ifrån år.

Alternativ II. Såsom redan i det föregående angivits, innebär alternativet att betesförsöksverksamheten skulle handhavas av en särskild försöksinstitution fullt fristående från statens jordbruksförsök och parallellställd med denna institution och statens husdjursförsök. En fristående betesförsöksinstitutions arbetsuppgifter skola i huvudsak avse betenas anläggning och underhåll jämte betesteknik samt i samband därmed stående driftsekonomiska spörsmål. Vid bildandet av en särskild institution för betesförsöksverksamheten, statens betesförsök, bör ur statens jordbruksförsök sådan som denna institution föreslagits organiserad enligt alternativ I utbrytas icke blott avdelningen för bete utan jämväl hela avdelningen för botanik med det botaniskt-torvgeologiska laboratoriet. En betesinstitution torde nämligen behöva arbeta i intim samverkan med en botanisk avdelning. Den botaniska avdelningen synes även komma att ha mera samarbete med betesförsöken än med någon av de kvarvarande avdelningarna inom statens jordbruksförsök även om exempelvis slåttervallspörsmålen och mossodlingsfrågorna i mycket hög grad för sin lösning fordra medverkan av sådan expertis, som finnes företrädd inom den botaniska avdelningen. Ehuru den botaniska avdelningen och dess laboratorium i ett sådant fall inordnas i betesförsöksinstitutionen, skall avdelningen dock vara tillgänglig för både jordbruksoch husdjursförsöken, som av avdelningen skola äga påkalla erforderligt sakkunnigt biträde ävensom erhålla behövliga botaniska och torvgeologiska analyser utförda och det biträde i övrigt i geobotaniska frågor, som anstalterna äro i behov av, och å andra sidan skola jordbruksförsökens hjälpavdelningar vara betesförsöksinstitutionen behjälpliga i dess arbete. Av statens jordbruksförsöks personal i övrigt enligt organisationsförsla-

136 get i alternativ I bör lämpligen institutionsvaktmästaren i lönegrad Eo 7 överflyttas till statens betesförsök. Betesförsöksinstitutionen bör arbeta på två avdelningar, en avdelning för bete och en botanisk avdelning med botaniskt- torvgeologiskt laboratorium, varje avdelning organiserad på enahanda sätt, som resp. avdelning föreslagits organiserad som underavdelning inom statens jordbruksförsök enligt alternativ I, med utökning för betesavdelningen av ovannämnda vaktmästarebefattning. Försöksledaren på betesavdelningen bör vara föreståndare för institutionen och i likhet med föreståndarna för de båda övriga försöksinstitutionerna inneha professors ställning med lönegradsplacering i A 30. Enär i alternativ I ledningen av betesavdelningen avsågs utövad av en statsagronom i lönegrad A 28, uppkommer vid jämförelse mellan alternativen en lönemerkostnad för förevarande alternativ, som kommer att uppgå till i r u n t tal 1 100 kronor per år. Någon ytterligare personal eller någon annan förändring i lönegradsplacering av personal, som avses överflyttad från statens jordbruksförsöks personalförteckning enligt alternativ I för att ingå i en fristående betesförsöksinstitution, torde icke vara erforderlig. Personalförteckningen för statens betesförsök skulle enligt det ovanstående bli följande: 1 föreståndare (professor) A 30 1 laborator A 26 2 statskonsulenter Eo24 1 förste assistent Eo24 1 botanist Eo21 2 assistenter Eo21 1 assistent Eol5 1 kanslibiträde Eo 7 1 institutionsvaktmästare Eo 7 1 tekniskt biträde Eo 7 2 tekniska biträden Eo4 1 skriv- och kontorsbiträde Ex 2 — A 4 == 15 befattningshavare Det må framhållas att ovanstående antal befattningshavare är exakt detsamma, som enligt alternativ I finnes upptaget för betesavdelningen och den botaniska avdelningen med tillägg av den från kansliet för statens jordbruksförsök överflyttade vaktmästaren. Antalet befattningshavare kan måhända förefalla stort men därvid bör bemärkas att enligt utredningens förslag flertalet av vall- och mosskulturföreningens tjänstemän överföres till detta område. Organisationen av statens jordbruksförsök enligt föreliggande alternativ torde indirekt framgå av det ovan anförda och några ytterligare förklaringar häröver synas icke behövliga.

137 Husdjursförsöksverksamheten. Statens husdjursförsök har under senare år arbetat på tre avdelningar med institutionens föreståndare och två statsagronomer som ledare för v a r sin avdelning. Detta system synes alltjämt böra bibehållas, varvid avdelningarna dock icke böra fattas som strängt avgränsade från varandra u t a n överflyttning av personal och övriga resurser bör vara möjlig, allt efter som omständigheterna påkalla. Utredningen finner att liksom nu en av statsagronomerna bör vara föreståndare för institutionen och inneha professors ställning med placering i lönegrad A 30. För handhavande av de arbetsuppgifter, som åligga institutionen, bör densamma vara uppdelad på följande tre försöksavdelningar: avdelning för nötkreatur och får; » » svin; » '» fjäderfä. Föreståndaren skall för skötseln av institutionens administrativa göromål ha ett mindre kansli, i vilket jämväl bör ingå viss personal för tillfälliga försöksuppgifter, speciella arbetsuppgifter o. dyl. Som hjälpavdelning för samtliga försöksavdelningar bör vidare ett kemiskt laboratorium med en avdelning för fysiologiska försök finnas inrättat vid institutionen. Utredningen kommer dessutom att i ett särskilt avsnitt förorda uppförandet av en respirationsanläggning för större djur. Slutligen bör viss försökspersonal finnas placerad i Alnarp. Svinstamkontrollverksamheten har hittills bestritts av extra anslag. Med hänsyn härtill samt att denna verksamhet varit föremål för särskild utredning inom lantbruksstyrelsen, som den 23 februari 1946 avgivit utredning med förslag angående svinstamkontrollens organisation m. m., varöver utredningen avlåtit infordrat yttrande till Kungl. Maj :t, kommer denna verksamhet icke att upptagas till behandling i det följande. Icke heller försöksverksamheten med bin beröres i detta sammanhang, enär denna verksamhet för närvarande är föremål för utredning genom av Kungl. Maj:t särskilt tillkallade sakkunniga.

Kansli jämte arbetskraft för viss särskild försöksuppgift. Vid kansliet bör finnas inrättad en kanslibiträdestjänst i lönegrad A 7 för göromål i samband med institutionens administration. Kanslibiträdet skall även föra institutionens diarium. Vidare bör till kansliet hänföras institutionens vaktmästare.

138 Som nyss nämnts bör till kansliet hänföras viss försökspersonal, vilken av institutionens föreståndare skall kunna användas för uppgifter, för vilkas lösande åtminstone icke för närvarande böra inrättas särskilda avdelningar. Bland sådana försöksuppgifter må främst nämnas försök med hästar. Hästens framtida betydelse i vårt land kan för närvarande icke med säkerhet förutses. Uppenbart är att behovet av hästar på grund av den fortgående mekaniseringen av jordbruket kommer att bli mindre än förr men trots denna utveckling torde hästen även i framtiden bliva oumbärlig för många uppgifter. Även en minskad häststock synes därför bli av en sådan storleksordning, att den kommer att spela en icke obetydlig roll. En ekonomisk utfodring av hästarna är självfallet eftersträvansvärd vare sig det gäller fullvuxna eller uppväxande djur. Försök med hästar, som ju äro dyrbara försöksdjur, ha hittills icke utförts i någon större omfattning vid institutionen för husdjursförsök. De försök, som där utförts, h a huvudsakligen varit gruppförsök med arbetshästar samt smältbarhetsforsök. Några uppfödningsförsök i större omfattning ha däremot icke blivit utförda. Därjämte ha vissa försök på området utförts vid veterinärhögskolan. Norrlandskommittén har i sitt betänkande rörande forsknings- och försöksverksamheten på jordbrukets område i Norrland beträffande hästförsök anfört, att det för Norrlands vidkommande bl. a. synes angeläget klarlägga problemen vid uppfödningen av unghästar, då man äger föga kännedom om de uppväxande hästarnas näringsbehov och betydelsen av svag eller kraftig utfodring vid olika åldrar och utvecklingsstadier. Detsamma gäller även enligt Norrlandskommittén hästarnas äggvite-, mineralämnesoch vitaminbehov. Frågan angående hästförsökens omfattning i framtiden har varit föremål för ingående överväganden inom utredningen. Med hänsyn till att en lämplig utfodring av hästar framstår som en mycket speciell fråga stundom beroende på, förutom givetvis den begärda arbetsprestationen, den personliga skötseln av djuren och icke så sällan på hästarnas rent individuella egenskaper såsom deras lynne, och på grund av att utfordringsfrågorna jämväl äro föremål för stort intresse från veterinärhögskolans sida, har utredningen funnit att för närvarande någon särskild avdelning för hästförsök icke bör organiseras inom institutionen för husdjursförsök. Härvid har utredningen icke avsett att taga ställning till frågan om vilka försök med hästar, som böra hänföras till lantbrukshögskolans resp. veterinärhögskolans verksamhetsområden. En sådan frågeställning finner utredningen lämpligen böra avgöras i annat sammanhang. Försöksområdet synes emellertid utredningen så viktigt att med hänsyn härtill och på grund av de önskemål om samarbete på detta område med framförallt husdjurs-

139 f ö r s ö k s i n s t i t u t i o n e n , s o m till u t r e d n i n g e n f r a m f ö r t s f r å n v e t e r i n ä r h ö g s k o l e h å l l , m a n i c k e b ö r ställa det så, att d e n v e r k s a m h e t p å d e t t a o m r å d e , s o m p å b ö r j a t s a v i n s t i t u t i o n e n för h u s d j u r s f ö r s ö k , b e h ö v e r a v b r y t a s . Utr e d n i n g e n vill d ä r f ö r föreslå a t t till f ö r f o g a n d e för i n s t i t u t i o n e n s f ö r e s t å n d a r e för u t f ö r a n d e a v h ä s t f ö r s ö k i n r ä t t a s en förste a s s i s t e n t b e f a t t n i n g i l ö n e g r a d E o 24. D å s å s o m r e d a n t i d i g a r e n ä m n t s d e n n e a s s i s t e n t j ä m v ä l b ö r k u n n a a n v ä n d a s för a n d r a speciella eller tillfälliga f ö r s ö k s u p p g i f t e r , b ö r s o m m e d h j ä l p a r e å t h o n o m f i n n a s e n a s s i s t e n t i l ö n e g r a d E o 15. K a n sliets p e r s o n a l f ö r t e c k n i n g blir s å l u n d a f ö l j a n d e : Utredningens förslag:

Nuvarande personal: 1 kontorsbiträde 1 institutionsvaktmästare 1 assistent

A4 A7 Eo 15

1 kanslibiträde A7 1 institutionsvaktmästare A7 1 förste assistent Eo 24 1 assistent Eol5

ökning: Ändring av lönegrad

1 förste assistent Eo 24

A v d e l n i n g för n ö t k r e a t u r och får. A v d e l n i n g e n s a r b e t e b ö r l e d a s a v en s t a t s a g r o n o m . F ö r betes-, s k ö r d e t i d s och foderkonserveringsförsök, vilka förstnämnda böra utföras i intimt s a m a r b e t e m e d b e t e s f ö r s ö k s v e r k s a m h e t e n , b ö r e n förste a s s i s t e n t b e f a t t n i n g i l ö n e g r a d E o 24 i n r ä t t a s . B e h o v e t av e n a s s i s t e n t b e f a t t n i n g i l ö n e g r a d E o 21 för n ö t k r e a t u r s f ö r s ö k e n k v a r s t å r a l l t j ä m t . F ö r f ö r s ö k s a r b e t e n f ö r l a g d a till p r i v a t a d j u r b e s ä t t n i n g a r u t e i l a n d e t s a m t för b e a r b e t n i n g a v försöksresultaten torde erfordras två assistentbefattningar i lönegraderna E o 18 r e s p . E o 15. F ö r t j ä n s t g ö r i n g vid n ö t k r e a t u r s f ö r s ö k e n vid K u n g s ä n g e n , s o m o m f a t t a g r u p p f ö r s ö k i stall o c h p å b e t e , s m ä l t b a r h e t s f ö r s ö k , ä m n e s o m s ä t t n i n g s f ö r s ö k , s k ö r d e t i d s - och f o d e r k o n s e r v e r i n g s f ö r s ö k m . m., b ö r a t v å a s s i s t e n t e r i l ö n e g r a d E o 18 r e s p . E o 15 v a r a d i s p o n i b l a . S l u t l i g e n e r f o r d r a s t i l l g å n g till s k r i v h j ä l p . P e r s o n a l f ö r t e c k n i n g e n för a v d e l n i n g e n för n ö t k r e a t u r och får blir enligt ovanstående följande: Nuvarande personal: 1 statsagronom

A 26

1 förste assistent Eo 21 2 assistenter Eo 18 1 skriv- och räknebiträde Ex 2

Utredningens förslag:

ökning:

1 statsagronom A 28 1 förste assistent Eo 24 1 assistent Eo21 2 assistenter Eo 18 2 assistenter Eo 15 1 skriv- och kontorsbiträde Ex 2—A 4

Ändring av lönegrad 1 förste assistent Eo24

2 assistenter

Eo 15

140 Avdelning för svin. I Avdelningens arbete skall förestås av en statsagronom. Arbetet vid avdelningen bedrives för närvarande främst vid egna anläggningar i Ultuna. Svinförsök måste emellertid även bedrivas på andra platser i landet med tillgång till andra fodermedel och under andra miljöförhållanden i övrigt. Denna utanför Ultuna bedrivna verksamhet bör i framtiden utökas. Med hänsyn härtill och till fläskproduktionens stora betydelse för jordbruket bör vid försöksledarens sida finnas en väl kvalificerad försöksman, lämpligen en assistent i lönegrad 21. Försöksledaren bör vidare till medhjälpare för utförande av på avdelningen ankommande försök liksom nu ha två assistenter i lönegrad Eo 15. Personalförteckningen för avdelningen för svin blir sålunda: Nuvarande personal: 1 statsagronom A 26 2 assistenter Eo 15 1 kontorsbiträde A4

Utredningens förslag: 1 statsagronom A 28 1 assistent Eo21 2 assistenter Eo 15 1 skriv- och kontorsbiträde Ex 2—A 4

ökning: Ändring av lönegrad 1 assistent Eo21

Avdelning för fjäderfä. Avdelningens arbete skall ledas av en statsagronom. Vid den till Ultuna förlagda anläggningen för fjäderfäförsök erfordras två assistenter. En av dessa skall närmast under försöksledaren handhava och svara för de där pågående försöken och dessutom leda det praktiska arbetet vid anläggningen. Då denne assistent måste ha god såväl teoretisk som praktisk utbildning, bör han placeras i lönegrad Eo 18. Den andre assistenten behövs som medhjälpare vid försöksarbetet och skall dessutom kunna vikariera för den förstnämnde. Denne assistent bör vara placerad i lönegrad Eo 15. För bearbetning av försöksmaterial vid avdelningen erfordras slutligen en assistent och ett skriv- och kontorsbiträde. Förutom att det från fjäderfäförsöken erhållna siffermaterialet är stort och bearbetningen krävande, utföras vid avdelningen omfattande vitaminundersökningar i samband varmed avancerade materialbearbetningar företagas. Vidare förekomma utredningar av skilda slag, för vilka kvalificerad arbetskraft erfordras. Assistentbefattningen ifråga bör med hänsyn härtill placeras i lönegrad Eo 18. Personalförteckningen för avdelningen för fjäderfä blir enligt ovanstående följande:

141 Nuvarande personal: 1 statsagronom A 26 (f. n. anstaltens föreståndare) 1 assistent Eol5

Utredningens förslag: 1 statsagronom A 28

ökning: Ändring av lönegrad

2 assistenter

EolO

1 assistent Eo 15 1 skriv- och kontorsbiträde Ex 2—A 4

Ändring av lönegrad -+- 1 assistent Eo 18 Ändring av lönegrad 1 skriv- och kontorsbiträde Ex 2—A 4.

1 Eol8

Kemiskt laboratorium. Som inledningsvis redan framhållits behöver institutionen för husdjursförsök liksom nu ett eget kemiskt-fysiologiskt laboratorium av specialkaraktär för de analysarbeten, som icke kunna överlämnas till lantbrukshögskolans kemiska analyslaboratorium. Hit hör i första hand snabbanalyser på färskt material, men dessutom specialarbeten av skilda slag, vilka handhavas av försöksledarna själva. Laboratoriet bör utökas med en tidsenlig avdelning för fysiologiska försök. Här skola några exempel anföras på analysarbeten, för vilka husdjursförsöken behöver eget laboratorium. Samtliga prov av gödsel och urin, som insamlas vid smältbarhets- och balansförsök och de flesta gruppförsök, måste omhändertagas och i stor omfattning analyseras vid institutionens laboratorium. Sedan denna försöksverksamhet utvidgats till att omfatta samtliga husdjursslag och samtidigt fått allt större lokal utbredning — särskilt de djurförsök, som utföras i samband med de betydelsefulla skördetids- och foderkonserveringsförsöken — är det uppenbart, att behovet av sådana analyser starkt ökats. Dessutom utföras vid laboratoriet undersökningar rörande smörets och andra djurfetters kvalitet (hårdhetsgrad) dels på kemisk-analytisk väg och dels med hjälp av refraktometer. Härtill komma gasanalyser och andra laboratoriearbeten i samband med de planerade respirationsförsöken. Vid husdjursförsöksinstitutionens laboratorium utföras dessutom kalorimetriska undersökningar för bestämning av fodermedlens energiinnehåll. Av det anförda torde framgå att laboratoriearbetet vid husdjursförsöken är av stor omfattning och av sådan art, att stora krav måste ställas på personalens erfarenhet och kunnighet. Laboratoriet bör därför förestås av en laborator i lönegrad A 26, vilken skall lyda direkt under föreståndaren Tör statens husdjursförsök. Laboratorn bör ha vetenskaplig utbildning i kemi, fysik och fysiologi samt i vanlig ordning tillsättas genom sakkunnigförfarande. Laboratorieföreståndaren (laboratorn) skall fördela arbetsuppgifterna vid laboratoriet, leda och övervaka arbetet, svara för att de vid laboratoriet utförda analysarbetena äro tillförlitliga, ävensom hålla kon-, takt med lantbrukshögskolans institution för lantbrukskemi och kemiska

142 analyslaboratorium samt tillse att den vid husdjursförsökens laboratorium använda metodiken är tidsenlig. Som specialuppgift bör han handhava avdelningen för fysiologiska undersökningar såsom respirationsförsök samt biokemiska arbeten. Då laboratorn icke själv kan vara bunden vid det kemiska rutinarbetet, bör han som medhjälpare ha en förste kemist i lönegrad Eo 24. Även denne befattningshavare förutsattes ha vetenskaplig skicklighet och vara en god analytiker samt uppfylla de kompetensvillkor, som finnas angivna för förste kemist i gällande stadgar för högskolan (§ 80). Därest innehavaren av den nuvarande tjänsten vid laboratoriet såsom (förste) assistent i lönegrad Eo 21 icke uppfyller fordringarna för förste kemist, förutsätter utredningen att befattningen som förste kemist hålles vakant, intill dess den nuvarande (förste) assistenten avgår från sin tjänst. Dessutom behövs en assistent för sådana speciella arbeten, som icke kunna utföras av tekniska biträden. Hans huvuduppgift skall vara att biträda vid laboratoriets skyddsnäringsämnesförsök med laboratoriedjur samt kalorimeter- och ämnesomsättningsförsök (respirationsförsök) m. m. Denne assistent bör placeras i lönegrad Eo 18. För rutinarbetet vid laboratoriet torde erfordras tre tekniska biträden i lönegrad Eo 7 och tre i lönegrad Eo 4. Av de förra beräknas en befattningshavare handha arbetet med provberedning och preparering. Härtill erfordras manlig arbetskraft, och en sådan befattningshavare finnes redan vid institutionen. Dessutom behöves ett tekniskt biträde i Eo 7 för utfodring och skötsel av laboratoriedjuren i de vid laboratoriet förekommande djurförsöken. De nu nämnda båda befattningshavarna skola vara så utbildade, att de kunna vikariera för varandra t. ex. vid sjukdomsfall, semester samt på sön- och helgdagar, eftersom djuren måste utfodras och skötas även då. Erfarenheten visar nämligen, att det icke är tänkbart att härför anskaffa tillfällig arbetskraft. Den tredje befattningshavaren i lönegrad Eo 7 avses för mera kvalificerade rutinarbeten såsom gasanalyser m. m. vid laboratoriet. De tre tekniska biträdena i lönegrad Eo 4 behövas för de mera rutinmässiga laboratoriearbetena. Tidigare har denna arbetskraft utgjorts av tillfälligt anställda, men det har enligt vad som uppgivits för utredningen visat sig, att detta varit till stort men för laboratoriearbetet vid försöken. Visserligen bör det vara möjligt att under exempelvis en halvårsperiod uppöva tekniska biträden för dessa arbetsuppgifter, men även om de redan vid anställningen ha praktik från annat kemiskt laboratorium, är skillnaden i det arbete, som utföres vid husdjursförsöken och andra laboratorier i regel så stor, att det tager en avsevärd tid, innan en nyanställd hinner bli rutinerad. Det är sålunda både tidsödande och dyrbart med täta ombyten och för att undvika detta, bör den laboratoriepersonal, som ständigt behövs, vara fast anställd. Behovet av ytterligare arbetskraft för mera till-

143 fälliga arbetsuppgifter kan däremot tillgodoses genom tillfälliga anställningar. Det kemiska laboratoriets personalförteckning blir således följande: Nuvarande personal: 1 förste assistent Eo 21 2 tekn. biträden Ex 4 resp. Ex 2

Utredningens förslag: A 26 laborator Eo24 förste kemist Eol8 assistent tekn. biträden Eo7 Eo 4 » »

Ökning: 1 laborator A 26 Ändring av lönegrad 1 assistent Eo 18 3 tekn. biträden Eo 7 Ändr. av lönegrad + 1 tekn. biträde Eo 4

En omorganisation av statens husdjursförsök enligt utredningens förslag kommer otvivelaktigt att medföra ökade krav på institutionens fysiologiskt-kemiska laboratorium. Laboratoriets utrustning måste som följd härav utökas och kompletteras, för vilket ett engångsanslag blir nödvändigt. Storleken av ett sådant anslag har av institutionens ledning beräknats till 30 000 kronor för bl. a. komplettering av vägningsutrustningen, apparater för vattendestillation, torkning och målning, elektriska mätinstrument, mikroskop m. m. Detta anslagsbehov har granskats och tillstyrkts av professor Svanberg vid lantbrukshögskolans kemiska institution. Utredningen vill framhålla, att den organisation av laboratoriet, som här föreslagits, grundar sig på den förutsättningen, att vid husdjursförsöksinstitutionen kommer att uppföras en respirationsanläggning för större djur, till vilken fråga utredningen härefter omedelbart övergår.

Respirationsanläggning för större djur. För lösandet av vissa husdjursproblem fordras möjlighet att k u n n a kontrollera djurens hela ämnesomsättning, vilket förutsätter att även de gasformiga ämnesomsättningsprodukterna kunna bestämmas och analyseras. Vid sådana experiment måste djuren under viss tid hållas innestängda i s. k. respirationskammare. Undersökningar av detta slag äro nödvändiga för att t. ex. en foderstats produktionsvärde skall kunna allsidigt bestämmas. I Danmark, Tyskland, England och U.S.A. m. fl. länder finnas laboratorier, som äro utrustade med respirationskammare, med vars hjälp de gasformiga omsättningsprodukterna bestämmas kvantitativt. Denna metodik ställer stora krav på såväl apparatur som tillgång på arbetskraft vid experimentens genomförande. De med dessa undersökningar förenade kostnaderna ha hittills verkat hämmande på utvecklingen i vårt land och torde vara huvudorsaken till att någon anläggning för respirationsförsök med de större husdjuren icke uppförts i landet. En dylik anläggning för mindre

144 djur finnes däremot vid lantbrukshögskolans institution för husdjurens utfodring och skötsel, varjämte ytterligare en, likaså för mindre djur, för närvarande är under anläggning vid husdjursförsöken enligt en ny metod, för vilken utredningen längre fram skall redogöra. I det betänkande angående husdjursförsöksverksamhetens organisation, som år 1935 framlades av dåvarande statssekreteraren Carl Mannerfelt (S.O.U. 1935:29), framhölls efter en redogörelse över respirationsförsökens betydelse och användbarhet följande: »Respirationsförsök i fråga om flertalet problem beträffande energiomsättningen lämna svar av större fullständighet och exakthet än de, som erhållas vid andra försöksmetoder. Vid enbart smältbarhetsförsök, vilka ju för övrigt ingå såsom ett led i respirationsförsöken, är man för resultatens tolkning beroende av värdetal, som grunda sig på respirationsförsök. Den vid praktiska utfodringsförsök använda metoden för att bestämma de i försöksdjuret pågående förändringarna i kroppsmassa, nämligen vägningar av djuret, giver mycket osäkra resultat, enär felkällorna härvid äro betydande. Att så är fallet beror bland annat på de variationer i kroppsvikt, vilka även vid konstant utfodring uppträda som följd av oliktidig avgång av gödsel och urin och vilka i synnerhet i fråga om idisslarna kunna vara mycket stora. Att viktsbestämningarna giva mycket osäkra hållpunkter för bedömande av försöksdjurens innehåll av olika näringsämnen beror även därpå, att djurkroppens sammansättning är mycket olika både för olika djur och på ett och samma utvecklingsstadium och för samma djur på olika utvecklingsstadier. Ett växande djur kan således bibehålla eller t. o. m. öka kroppsvikt och äggviteinnehål], under det att dess energiinnehåll — i samband med sjunkande fetthalt — i hög grad avtager. Osäkerheten av resultatet blir större, ju kortare tidrymd, som undersökningen omfattar. Fördelarna med respirationsförsök torde i korthet kunna så angivas: Denna metod medgiver noggrann bestämning av djurets ämnes- och energibalans samt säkrare fastställande av fodermedlens nettoenergivärde. Vid de s. k. praktiska utfodringsförsöken har man nämligen ingen annan grundval för beräkning av inträffade förändringar i försöksdjurens näringstillstånd än differensen mellan deras vikt vid försökens början och slut, vilket förfaringssätt, såsom nyss anförts, lämnar mycket osäkra och ofta vilseledande resultat. Bestämningarna vid respirationsförsök kunna utföras på en väsentligt förkortad tid, varigenom riskerna för undersökningarnas ödeläggande på grund av sjukdomsfall reduceras. Vidare kunna fordringarna på de jämförda försöksgruppernas likställighet i vissa avseenden nedsättas, varigenom försöksdjurens utväljande underlättas. Vid en med respirationsapparatur försedd försöksgård kan alltså djurmaterialet utnyttjas i större omfattning, än om försöksverksamheten inskränkes till enbart praktiska utfodringsförsök, varjämte fullständigare och säkrare resultat äro att påräkna.» Något förslag till respirationsanläggning vid statens husdjursförsök framlades emellertid icke av 1935 års utredningsman, beroende på att det icke ansågs tillräckligt utrett, huruvida metodiken vid respirationsförsök kunde förenklas och kostnaderna för en dylik anläggning liksom för de experiment, som där skola utföras, förbilligas. Dåvarande föreståndaren för husdjursförsöken professor Harald Edin, som var en av de sakkunniga som tillkallats för att deltaga i överläggningar med utredningsmannen, hade

145 vid denna tid nämligen påbörjat metodundersökningar i syfte att åstadkomma en billigare och enklare respirationsanläggning än dem, som man vid denna tidpunkt hade i andra länder. Professor Edin medhann att före sitt frånfälle föra dessa experiment så långt, att ett meddelande över de uppnådda resultaten kunde publiceras omedelbart efter hans bortgång: »Eine neue Methode zur Gasmessung bei Respirationsversuchen» (husdjursförsöksanstaltens särtryck och förhandsmeddelande nr 21, 1942). Därefter följde ett uppehåll i experimenten på grund av institutionens förflyttning från Experimentalfältet till Ultuna, där lokaler för dessa experiment icke omedelbart kunde ställas till förfogande. Arbetet återupptogs emellertid år 1944 och har numera lett till att den respirationsanläggning för mindre djur, som enligt vad som tidigare anförts är under anläggning, i det närmaste är färdig att tagas i bruk för experiment. Professor Edin lyckades genom sina experiment påvisa, att kvantitativ gasmätning vid respirationsförsök med djur icke är nödvändig utan att man i stället kan leda en lätt bestämbar gas, som icke finnes i luften eller i omsättningsgaserna, t. ex. ammoniak, in i den luftström, som passerat respirationskammaren. Av den sålunda blandade gasen uttagas med vissa tidsmellanrum prover och i dessa gasprov kan relationen mellan den tillsatta gasen och övriga gasformiga ämnen bestämmas. Genom att mängden av den gas, som införes i luftströmmen kan bestämmas kvantitativt, är det möjligt att på indirekt väg uträkna, hur stor omsättningen av de olika gaserna varit under viss tid. Fördelen med denna metod är, att varken anläggnings- eller driftskostnaderna för experimenten bli så stora som vid användning av de kvantitativa metoderna. Ursprungligen planerades av husdjursförsöken anläggande av en respirationskammare för försök med sex eller ännu flera kor eller andra större djur, men då detta icke möjliggör hänsynstagande till djurens individuella variation har det ansetts fördelaktigare att bygga respirationskamrar för enskilda djur. En anläggning bestående av fyra respirationskamrar torde kunna anses fylla behovet av försöksmöjligheter på detta område. Med hänsyn till att en ingående och i jämförelse med de vanliga utfodringsförsöken betydligt säkrare kännedom om fodermedlens och näringsämnenas omsättning i djurkroppen kan erhållas genom utförande av s. k. respirationseller energiomsättningsförsök och att en förenklad och samtidigt förbilligad metodik för sådana försöks utförande numera kan anses utprövad, vill utredningen förorda, att en dylik anläggning kommer till utförande vid statens husdjursförsök. Utredningen förutsätter härvid, att denna anläggning skall användas jämväl av lantbrukshögskolans forsknings- och undervisningsinstitutioner på husdjursområdet för försök, som utföras enligt bestämda av försöksrådet granskade planer. Inredningskostnaderna för en anläggning med fyra respirationskamrar kan enligt inhämtad uppgift från institutionen beräknas uppgå till omkring 10 — 72673

146 80 000 kronor. Utredningen finner lämpligt att iordningsställandet av anläggningen sker successivt förslagsvis i två etapper med två respirationskamrar åt gången. I den kostnadsberäkning över erforderliga byggnader för försöksinstitutionerna, som utredningen låtit göra och för vilken redogörelse kommer att lämnas i ett senare avsnitt av detta kapitel, ingå såväl inrednings- som byggnadskostnader för en anläggning av här ifrågavarande slag med fyra respirationskamrar. Alnarpsfilialen. Det sydsvenska jordbruket har sina speciella problem på husdjursskötselns område och för att dessa skola kunna lösas erfordras tillräckliga försöksmöjligheter inom landets sydligaste del. Resultatet av exempelvis uppfödningsförsök med S.R.B.-djur kunna icke tillämpas på låglandsdjur, med vilka därför särskilda försök måste utföras. Växtodlingens inriktning är även en helt annan i Sydsverige än i Mellansverige, vilket medför olika problem för husdjursförsöksverksamheten inom dessa områden. Sålunda är rätta tillvaratagandet och utnyttjandet av avfallet från sockerbetsodlingen ett betydelsefullt problem för husdjursförsöksverksamheten i södra Sverige. Statens husdjursförsök har utfört fortlöpande försök vid Alnarp sedan år 1939. Härunder ha försök med nötkreatur, hästar och svin kommit till utförande. På grund av att endast en assistent kunnat avdelas för försöksverksamheten på denna plats har verksamheten därstädes bedrivits i tämligen ringa omfattning. En utvidgad försöksverksamhet i södra Sverige är önskvärd och då Alnarp torde få anses vara den naturliga förläggningsplatsen för denna verksamhet, bör den där bedrivna försöksverksamheten utvidgas. De försöksområden, som här lämpligen skola bearbetas i större omfattning än hittills, äro: skördetidsförsök, konserveringsförsök och sådana försök med nötkreatur, som ha speciell betydelse för Sydsverige. För den utökade försöksverksamheten vid Alnarp torde det vara lämpligt att en väl kvalificerad ledare finnes på platsen. Denne försöksledare bör ha förste assistents tjänsteställning med lönegradsplacering i Eo 24. Det synes utredningen tänkbart att denne jämväl skulle kunna åläggas viss mindre tjänstgöringsskyldighet vid Alnarpinstitutet såsom speciallärare inom husdjurslärans område. Till medhjälpare i försöksarbetet bör förste assistenten ha en assistent placerad i lönegrad Eo 15. Alnarpsfilialens personalförteckning blir enligt ovanstående förslag följande: Nuvarande personal: Utredningens förslag: ökning: 1 förste assistent Eo 24 1 förste assistent Eo24 1 assistent Eol5 1 assistent Eol5

147 P e r s o n a l f ö r t e c k n i n g m . m. H u s d j u r s f ö r s ö k s i n s t i t u t i o n e n s p e r s o n a l o r g a n i s a t i o n vid ett g e n o m f ö r a n d e av u t r e d n i n g e n s förslag i j ä m f ö r e l s e m e d i n s t i t u t i o n e n s n u v a r a n d e o r g a nisation framgår av nedanstående uppställning: Nuvarande personal: 1 föreståndare (professor) 2 statsagronomer

A 30 A 26

1 institutionsvaktmästare A7 1 kontorsbiträde A4

1 förste assistent Eo 21 1 förste assistent Eo 21 2 assistenter Eo 18 5 » Eo15 1 assistent EolO 2 tekniska biträden Ex 4 resp. Ex 2 1 kontorsbiträde A4 1 skriv- och räknebiträde Ex 2 — 19 befattningshavare

Utredningens förslag:

Ökning:

[ föreståndare A 30 (professor) statsagronomer A 28 laborator A 26 institutionsvaktmästare A7 kanslibiträde A7 förste assistenter Eo24 förste kemist Eo24 assistenter Eo21 assistenter Eol8 assistenter Eol5 assistent Eol5 tekn. biträden E o 7 Eo4

Ändring av lönegrad 1 laborator A 26

Ändring av lönegrad 3 förste assistenter Eo24 Ändring av lönegrad 1 assistent Eo 21 3 assistenter Eo 18 1 assistent Eo 15 Ändring av lönegrad 3 tekn. biträden Eo 7 Ändring av lönegrad + 1 tekn. biträde Eo 4

3 skriv- och kontorsbiträden Ex 2—A 4

1 skriv- och kontorsbiträde Ex 2—A 4

= 33 befattningshavare

= 14 befattningshavare

S o m av u p p s t ä l l n i n g e n f r a m g å r i n n e b ä r u t r e d n i n g e n s förslag b l a n d a n n a t a t t a n t a l e t i l ö n e g r a d p l a c e r a d e b e f a t t n i n g s h a v a r e vid i n s t i t u t i o n e n ö k a s m e d 14. I d e t t a s a m m a n h a n g b ö r dock b e m ä r k a s att i n s t i t u t i o n e n enligt sin n u v a r a n d e o r g a n i s a t i o n i f ö r h å l l a n d e v i s stor o m f a t t n i n g a r b e t a t m e d s. k. tillfällig a r b e t s k r a f t , v a r a v u n d e r det s e n a s t e å r e t sex p e r s o n e r v a r i t anställda året runt. De å r l i g a a v l ö n i n g s k o s t n a d e r n a för d e n l ö n e g r a d s p l a c e r a d e p e r s o n a l e n vid s t a t e n s h u s d j u r s f ö r s ö k enligt n u v a r a n d e o r g a n i s a t i o n och enligt u t r e d n i n g e n s förslag f r a m g å a v n e d a n s t å e n d e s a m m a n s t ä l l n i n g :

Nettogrundlöner (begynnelselöner, F-ort) Rörligt tillägg och kristillägg (å bruttolöner), tillhopa 31 % Provisoriskt lönetillägg Summa kronor Merkostnad enligt utredningens förslag

Nuvarande organisation kronor: 90 400:—

Utredningens förslag kronor: 164 600:—

29 900 12 800

54 600:— 22 200:—

133100 108 300

241400:—

148 P å enahanda sätt som för statens jordbruksförsök och under samma förutsättningar, som där angivits (ortsgrupp 3), har utredningen sökt göra en beräkning av de årliga avlöningsomkostnaderna med utgångspunkt från den av 1946 års riksdag godkända löneplan nr 1. Beräkningen, som sålunda får betraktas som mycket approximativ, har följande utseende:

Grundlöner (begynnelselöner) Rörligt tillägg efter 6 % Summa kronor Merkostnad enligt utredningens förslag

Nuvarande organisation kronor: 142 700:— 8 600:— 151300:— 124 600:—

Utredningens förslag kronor: 260 300:— 15600: — 275 900:—

Även vid ett genomförande av utredningens förslag till organisation av statens husdjursförsök måste man räkna med, att behov av tillfällig arbetskraft kommer att förefinnas vid institutionen. Man kan emellertid förutsätta, att detta behov icke skall bliva lika stort som för närvarande men enär detta arbetskraftsbehov uppenbarligen årligen bör prövas med hänsynstagande till då aktuella försöksuppgifter, har utredningen icke funnit anledning att här närmare försöka angiva med vilket belopp anslagsposten för tillfällig arbetskraft framdeles bör kunna nedräknas.

Statens försöksgårdar. För verksamheten vid statens försöksgårdar finnas för närvarande inrättade sju befattningar som försöksgårdsföreståndare, varav sex äro placerade i lönegrad A 24 och en (den senast inrättade) i lönegrad Eo 24. Vidare finnas för försöksgårdsverksamheten inrättade assistenttjänster. Av skäl, som redan tidigare angivits i detta kapitel, vill utredningen förorda en uppflyttning av befattningarna som försöksgårdsföreståndare till 26 lönegraden. Vad behovet av assistenttjänster vid försöksgårdarna beträffar torde vid varje försöksgård böra finnas placerad åtminstone en assistent i lönegrad Eo 21 som medhjälpare åt föreståndaren. Detta skulle betyda att antalet sådana befattningar behövde ökas från fem till sju. Då utredningen emellertid inhämtat att av lantbrukshögskolan planeras viss förändring av försöksgårdarna i Brännberg och Sunderbyn, har utredningen funnit lämpligt att för de nuvarande försöksgårdarnas behov inskränka sig till att föreslå nyinrättandet av endast en assistentbefattning i denna lönegrad. Den härav samt av försöksgårdsföreståndarnas uppflyttning två lönegrader föranledda lönemerkostnaden kan beräknas till omkring 17 300 kronor enligt nu gällande löneplaner samt till cirka 19 100 kronor enligt av 1946 års riksdag godkända löneplan nr 1 (rörligt tillägg beräknat efter 6 % ) .

149 I den mån nya försöksgårdar tillkomma, bör givetvis ytterligare för verksamheten vid dessa gårdar erforderligt antal föreståndare- och assistentbefattningar inrättas. Utredningen vill i detta sammanhang göra det uttalandet, att den av staten för ett framtida användande som försöksgård inköpta egendomen Stenstugu gård på Gotland, som för närvarande är utarrenderad på ett års tid från den 14 mars 1947, snarast efter arrendetidens utgång bör inrättas till försöksgård.

Lantbrukshögskolans kemiska analyslaboratorium. Det kemiska analyslaboratoriets verksamhet har sedan dess inrättande vid lantbrukshögskolan år 1939 företett en kraftig stegring. Beräknat enligt taxan för statens lantbrukskemiska kontrollanstalt utfördes år 1939 analyser för en summa av 76 800 kronor, men 1945 var verksamheten uppe i 122 100 kronor, vilket motsvarar en stegring med 58 %.x Verksamheten har därvid i övervägande grad, eller till 76 % varit inriktad på försöksinstitutionernas arbetsuppgifter. Av övriga uppdragsgivare tillkommande 24 % av verksamheten ha enligt uppgift av laboratoriets föreståndare ett stort antal uppdrag burit prägeln av rena försöksuppgifter även om de kommit laboratoriet tillhanda genom andra uppdragsgivare inom lantbrukshögskolan än de båda försöksinstitutionerna. Av det ovan anförda torde framgå, att analyslaboratoriet till alldeles övervägande del tillhör försöksväsendet och utgör en av förutsättningarna för dess arbete. Laboratoriets ställning i organisatoriskt hänseende med gemensam föreståndare med lantbrukshögskolans kemiska institution h a r sin orsak i praktiska skäl. Dessa bestå bl. a. däri, att de framsteg på lantbrukskemiens område, som kunna göras vid den kemiska institutionen, med nuvarande organisationsform omedelbart komma analyslaboratoriet tillgodo, att inköp av kemikalier och instrument m. m. med ekonomisk fördel kunna planeras av de båda institutionerna gemensamt samt att dyrbar instrumentutrustning m. m. samtidigt kan tjäna båda institutionernas behov. Dessutom torde den nära samhörigheten mellan kemiska institutionen och analyslaboratoriet ytterligare medföra den fördelen, att det senares samarbete med försöksverksamheten verkar impulsgivande på den kemiska forskningens inriktning på praktiska jordbruks- och husdjursproblem, vilket är till fördel både för försöksverksamheten och forskningen och icke minst för undervisningen i lantbrukskemi. Den nuvarande samorganisationen av analyslaboratoriet med den kemiska institutionen synes innebära så avgjorda fördelar att utredningen icke anser sig böra föreslå någon förändring av den nuvarande anordningen. * Den förhöjning av taxan, som skett mellan 1939—1945 för vissa analyser, inverkar icke j nämnvärd grad på den gjorda jämförelsen. inverKar

150 En omorganisation av försöksväsendet på jordbrukets och husdjursskötselns område enligt utredningens förslag torde uppenbarligen komma att avsevärt öka det kemiska analysbehovet. Enligt en av analyslaboratoriets föreståndare verkställd beräkning bör laboratoriets kapacitet utökas med 50 % för, försöksverksamhetens vidkommande. Sålunda må framhållas jordbruksförsökens behov av ökning i fråga om undersökningar av den naturliga gödseln i en utsträckning, som — enligt vad utredningen inhämtat — med nuvarande anordningar icke torde vara möjlig att tillgodose, ävensom institutionens behov av att ett mera omfattande arbete ägnas åt analyser på mikroelementens område. Husdjursförsöken äro för sin del i behov av ett ökat antal analyser av fodermedel, delvis ifråga om beståndsdelar, som vid den hittills konventionella fodermedelsanalysen lämnas obeaktade. Nya försöksgårdar och nytillkommande försöksuppgifter medföra dessutom en oavlåtlig stegring av analysuppdragen både till art och omfattning. Utredningen har i det föregående föreslagit att nuvarande vall- och mosskulturföreningens kemiska laboratorium bibehålles och utvidgas för speciella analysuppgifter inom statens jordbruksförsök och att husdjursförsöken bibehåller och utökar sina hittillsvarande laboratorieresurser, som äro nödvändiga för institutionens arbeten med den s. k. ledkroppsmetoden m. m. Dessa båda laboratorier, som givits karaktären av mindre speciallaboratorier, anpassade till de arbeten, som utföras i omedelbar anslutning till institutionernas övriga uppgifter, torde icke kunna förväntas och äro icke heller avsedda för att övertaga analyslaboratoriets ordinarie arbetsuppgifter ifråga om analyser av jordprover från fältförsöken, analyser av vegetation, fodermedel och gödselmedel i större seriearbete utan ökningarna i försöksverksamhetens analysuppdrag måste till större delen övertagas av det centrala, gemensamma analyslaboratoriet. Analyslaboratoriets arbetskapacitet torde därför i samband med försöksverksamhetens omorganisation nödvändigtvis böra utökas, framförallt som laboratoriet redan nu är hårt ansträngt. Med den stora omfattning, som verksamheten har vid analyslaboratoriet, och med hänsyn till den betydelse, som denna verksamhet måste anses äga för försöksverksamheten, synes det utredningen vara befogat, att den, som närmast under institutionschefen bär ansvaret för arbetets ledning och fördelning och för analysmetodernas riktighet samt tillsammans med övriga försöksledare har att träffa de bästa anordningarna för försöksuppgifternas analytiska lösning, innehar tjänsteställning som laborator i stället för som för närvarande som förste kemist. Utredningen vill därför föreslå, att vid analyslaboratoriet inrättas en laboratorsbefattning, vilken bör placeras i lönegrad A 26. Vid statens institut för folkhälsan förestås vissa laboratorier, speciellt inom födoämneshygieniska avdelningen, av var sin labo-

151 rator, och detsamma är förhållandet med det nyinrättade analyslaboratoriet vid Uppsala universitets kemiska institution. Jämfört med laboratorbefattningen vid lantbrukshögskolans kemiska institution kommer den föreslagna befattningen vid analyslaboratoriet att få väsentligt andra arbetsuppgifter, då exempelvis undervisning helt saknas och forskning kommer i sista hand bland laboratoriets arbetsuppgifter. Det är visserligen angeläget att analyslaboratoriets tjänstemän få tillfälle till vetenskaplig prövning av lämpliga analysmetoder särskilt i samband med nya krav, som kunna ställas från försöksinstitutionernas sida, men den egentliga analysverksamheten är dock laboratoriets helt dominerande uppgift. Kompetenskraven måste därför bli av delvis annan art än för den nuvarande laboratorbefattningen. Vid tillsättandet av befattning som laborator vid analyslaboratoriet bör enligt utredningens förmenande avseende i första hand fästas vid grundlig utbildning och erfarenhet i analytisk kemi samt väl vitsordad förmåga att leda och organisera omfattande kemiska analysarbeten. Arbetsuppgifterna torde vidare göra det nödvändigt att laboratoriet äger tillgång till åtminstone en fullt rutinerad kemist utöver laboratorn. Denne tjänstemans viktigaste arbetsuppgifter torde, efter samråd med laboratorn, bli att antingen handha karotinanalyser och andra vitaminbestämningar med fysikalisk-kemiska metoder jämte övriga mera maktpåliggande detaljer inom fodermedelsanalysen, eller också analyser av mikrometaller såsom mangan, koppar och järn, vilka äro av betydelse i samband med bristsjukdomar och underproduktion hos både växter och djur. Av denna anledning bör den nuvarande befattningen som förste kemist i lönegrad A 24 vid analyslaboratoriet bibehållas. Icke heller ifråga om laboratoriets nuvarande assistentpersonal föreslås någon förändring. Denna utgöres av en assistent i lönegrad Eo 21, som för närvarande handhar analyser på spårmetalloiderna bor och jod, kloratundersökningar m. m., två assistenter i lönegrad Eo 18 för diverse fodermedels- och jordanalyser och två assistenter i lönegrad Eo 15 för spannmålsinventering, gödselanalyser m. m. Den tekniska personalen vid laboratoriet utgöres för närvarande av en institutionsvaktmästare i lönegrad A 7 och tre laboratoriebiträden i lönegrad Eo 4. Då med hjälp av ett ökat antal tekniska biträden en och samma kemist kan genomföra ett ganska avsevärt utökat analysprogram, bör enligt utredningens förmenande en utökning av denna personal vara väl motiverad. Det erforderliga antalet årsanställda tekniska biträden är enligt vad för utredningen uppgivits i det närmaste proportionellt mot analysuppdragens omfattning. Då analyslaboratoriet för närvarande sysselsätter åtta helårsanställda biträden samt under minst fyra månader av året ytterligare tre, kan det genomsnittliga behovet angivas till nio biträden. Under förutsättning att verksamheten efter försöksverksamhetens omorganisation

152 ökas med 50 %, behövas alltså 13 å 14 biträden. Av dessa bör alltid några vara anställda mot arvoden för att arbetskraften genom nyanställningar eller entlediganden skall kunna anpassas till det tillfälliga behovet. Å andra sidan torde det vara angeläget att en avsevärd del, förslagsvis cirka %, är mera fast knuten till laboratoriet för att alltför täta ombyten skola kunna undvikas. Med hänsyn till det ovan anförda föreslår utredningen att antalet tjänster som tekniska biträden vid analyslaboratoriet utökas med fyra, varav två placeras i lönegrad Eo 7 och två i lönegrad Eo 4. Inrättandet av två av tjänsterna i lönegrad Eo 7 synes utredningen vara en nödvändig utveckling om analyslaboratoriet skall kunna kvarhålla de vid laboratoriet utbildade och för analysarbetet mest lämpliga personerna inom denna kategori. I avsaknad av tjänster med nyssnämnda lönegrad har nämligen enligt vad utredningen erfarit analyslaboratoriet gång efter annan förlorat rutinerade biträden, vilka utbildats vid laboratoriet men sedan erhållit bättre avlönade anställningar vid andra institutioner såsom statens institut för folkhälsan, Uppsala universitet m. fl. En sådan omflyttning av den tekniska personalen är givetvis ytterst ofördelaktig för analysarbetet samt dessutom ur det allmännas synpunkt oekonomisk och omotiverad. Till avlöning av arvodesanställda biträden (tillfällig arbetskraft) i erforderligt antal, enligt ovanstående uppskattning 6 a 8 stycken, erfordras ett årligt anslag, som med nuvarande löneläge bör beräknas efter en genomsnittslön av 3 500 kronor per år. Målning och preparering till analysfärdigt skick av till analyslaboratoriet inkomna prov har hittills utförts av analyslaboratoriets vaktmästare samt vid särskilt stor arbetsanhopning även av kemiska institutionens vaktmästare. Andra mycket viktiga arbeten, som höra till deras normala arbetsuppgifter, såsom reparation och underhåll av stativ, brännare och andra lösa inventarier, i viss utsträckning nytillverkning av apparater, skötsel av förråden m. m., ha därför blivit eftersatta. För att analysverksamheten icke skall bli lidande härpå, vill utredningen föreslå nyinrättandet av en vaktmästarebefattning möjliggörande anställande av en person med anlag och intresse för mekaniskt arbete. En lönegradsplacering i lägst Eo 5 torde vara nödvändig för denna befattning. Ett skriv- och kontorsbiträde i lönegrad Ex 2—A 4 erfordras slutligen för att från laboratorn eller förste kemisten avlasta det omfattande skrivoch bokföringsarbetet av analysmaterialet, utskrivning av analysattester m. m., vilket för närvarande torde taga en oproportionerligt stor del av analyspersonalens arbetstid i anspråk och inkräkta på dess möjligheter att ägna sin sakkunskap åt det löpande analysarbetet. Analyslaboratoriets personalförteckning skulle således bli följande:

153 Nuvarande personal:

Utredningens förslag:

Professor (gemensam med kemiska institutionen) A 30

Professor (gemensam med kemiska institutionen) A 30 1 laborator A 26 1 förste kemist A 24 1 institutionsvaktmästare A7 1 assistent Eo 21 2 assistenter Eo 18 2 assistenter Eo 15 2 tekniska biträden Eo 7 1 vaktmästare Eo 5 5 tekniska biträden Eo 4 \ skriv- och kontorsbiträde Ex 2—A 4

A 24 1 förste kemist 1 institutionsvaktmästare A7 1 förste assistent Eo21 Eol8 2 assistenter Eol5 2 assistenter

3 laboratoriebitr. E o 4

= 11 befattningshavare

= 18 befattningshavare

ökning:

1 laborator

A 26

2 tekniska biträden 1 vaktmästare 2 tekn. biträden

Eo 7 Eo 5 Eo 4

1 skriv- och kontorsbiträde Ex 2—A 4 =

7 befattningshavare.

De å r l i g a a v l ö n i n g s o m k o s t n a d e r n a för a n a l y s l a b o r a t o r i e t s l ö n e g r a d s p l a c e r a d e p e r s o n a l enligt d e n n u v a r a n d e o r g a n i s a t i o n e n och enligt u t r e d n i n g e n s förslag f r a m g å a v f ö l j a n d e u p p s t ä l l n i n g :

Nettogrundlöner (begynnelselöner, F-ort) Rörligt tillägg och kristillägg (å bruttolöner), tillhopa 31 % Provisoriskt lönetillägg Summa kronor Merkostnad enligt utredningens förslag

Nuvarande organisation kronor: 53 800:—

Utredningens förslag kronor: 78 300:—

17 900:— 7 400:—

25 900:— 12 000:—

79100:— 37 100:—

116 200:—

L i k s o m i fråga o m s t a t e n s j o r d b r u k s - och h u s d j u r s f ö r s ö k h a r u t r e d n i n g e n u n d e r s a m m a f ö r u t s ä t t n i n g a r , s o m för dessa i n s t i t u t i o n e r a n g i v i t s ( o r t s g r u p p 3 ) , sökt g ö r a en b e r ä k n i n g av de å r l i g a a v l ö n i n g s o m k o s t n a d e r n a för o v a n s t å e n d e p e r s o n a l m e d u t g å n g s p u n k t f r å n d e n a v 1946 å r s r i k s d a g g o d k ä n d a l ö n e p l a n n r 1. D e n n a a p p r o x i m a t i v a b e r ä k n i n g h a r givit n e d a n stående resultat.

Grundlöner (begynnelselöner) Rörligt tillägg efter 6 % Summa kronor Merkostnad enligt utredningens förslag

Nuvarande organisation kronor: 84 600:— 5100:—

Utredningens förslag kronor: 124 400:— 7 500:—

89 700:— 42 200:—

131900:—

154 Härtill kommer det behov av tillfällig arbetskraft, för vilket i det föregående lämnats en redogörelse. Behövligt anslag till avlöningar åt sådan arbetskraft torde uppenbarligen bli nödvändigt att pröva år ifrån år. Analyslaboratoriets föreståndare har för utredningen framhållit, att laboratoriets utrustning för närvarande visar många allvarliga luckor, beroende på att årsanslaget under senare år till följd av den starkt ökade analysverksamheten samt den allmänna varufördyringen icke räckt till inköp av annat än förbrukningsmaterial. Trots att analysernas omfattning sedan 1939 ökats med som tidigare framhållits 58 %, arbetar analyslaboratoriet enligt vad utredningen inhämtat alltjämt med en apparat- och instrumentutrustning, som ungefär motsvarade behovet 1939 och som dessutom redan då var delvis försliten, emedan den övertogs från centralanstaltens driftslaboratorium (till komplettering av utrustningen erhölls under budgetåret 1938/39 ett anslag av 30 000 kronor). Som exempel må nämnas att laboratoriets Wileykvarn för målning av torra prov varit i regelbundet b r u k i 20 år. Med den ytterligare stegring av analysbehovet, som blir en följd av försöksväsendets omorganisation och som nödvändiggör den av utredningen föreslagna förstärkningen av laboratoriets personal, följer uppenbarligen ett avsevärt större behov av utrustning på analyslaboratoriet, varför även ur denna synpunkt ett särskilt engångsanslag torde få anses ofrånkomligt. Vid en beräkning av ett sådant anslags storlek kan man utgå ifrån att av all den utrustning, som redan nu utnyttjas till fullo, behövs en utökning i proportion till ökningen av analyserna, således under den antagna förutsättningen med 50 %, medan däremot apparatur, vars kapacitet ännu ej helt tagits i anspråk, endast behöver utökas i mindre omfattning eller i vissa fall ej alls. Nyanskaffningarna böra uppenbarligen så planläggas, att i största möjliga utsträckning modern och arbetsbesparande utrustning erhålles. Enligt en av laboratoriets föreståndare efter dessa riktlinjer verkställd beräkning uppgår analyslaboratoriets behov av förbättrad utrustning i samband med omorganisationen lågt räknat till 47 250 kronor eller i r u n t tal 47 300 kronor. Härav beräknas 13 500 kronor till utrustning för den i utredningens förslag nyinrättade befattningen som kemist och analytiker samt återstoden för inköp av olika slags apparat- och instrumentutrustning ävensom utökning och komplettering av laboratoriets platinautrustning, i vilken sista post inräknats ett belopp på 12 000 kronor, som i årets statsverksproposition föreslagits bli ställt till lantbrukshögskolans förfogande för inköp av apparatur m. m. till laboratoriet. Därest detta anslag beviljas, kan uppenbarligen den förenämnda totalsumman minskas med detta belopp. Vid beräkningen har, enligt vad laboratorieföreståndaren framhållit, av sparsamhetsskäl ej medtagits vissa inventarier, vilka otvivelaktigt höra till ett

155 väl utrustat analytiskt laboratorium men som under de närmaste åren i nödfall kunna undvaras. Därest analyslaboratoriets lokalfråga, vilket spörsmål utredningen längre fram i annat sammanhang upptager till behandling, blir löst på ett sådant sätt, att laboratoriet och kemiska institutionen få sina lokaler belägna på stort avstånd från varandra, tillkommer extra utrustningsanslag.

Sammanfattande kostnadsberäkning. Vid ett anordnande av försöksverksamheten, däri inbegripet det kemiska analyslaboratoriet, i enlighet med vad utredningen i detta avsnitt föreslagit uppkommer som vid behandlingen av de olika institutionerna angivits vissa ökningar av löneposterna, varjämte vissa engångsanslag framhållits behövliga för komplettering av laboratorieutrustning. Det sålunda föreslagna innebär sammanfattningsvis följande. De årliga avlöningsomkostnaderna (begynnelselöner) för den lönegradsplacerade personalen komma att ökas med tillhopa i runt tal 350 000 kronor enligt de nuvarande löneplanerna och med ungefär 415 000 kronor vid tillämpning av den av 1946 års riksdag godkända löneplan n r 1, vilka kostnadsökningar fördela sig på de olika institutionerna enligt nedan:

hydrotekniska institutionen institutionen för allm. jordbrukslära statens jordbruksförsök (enl. alt. I) statens husdjursförsök statens försöksgårdar kemiska analyslaboratoriet

Nuvarande löneplaner (F-ort; rörl. + kristillägg efter 3 1 % jämte prov. tillägg) kronor: 21200:— 19 500:—» 146 800:— 108 300:— 17 300:— 37100:—

Summa kronor

Löneplan nr 1 (ortsgrupp 3; rörligt tillägg efter 6 %) kronor:

350 200:—

23100 21200 183 300 124 600 19100 42 200 413 500

Anslagen av engångsnatur för komplettering m. m. av apparat- och instrumentutrustningen vid laboratorierna uppgå enligt följande uppställning till sammanlagt i runt tal 140 000 kronor: statens jordbruksförsök: botaniskt-torvgeologiska laboratoriet 35 000:— kemiska laboratoriet 28000:— 63 000:— statens husdjursförsök: kemiska laboratoriet 30 000:— kemiska analyslaboratoriet 47 300 :— Summa kronor 1

140 300:—

1 samband härmed kan anslaget till lantbrukshögskolan för jordbearbetningsförsök nedräknas från 10 000 till 7 000 kr.

156 Utredningen har avstått från att söka angiva till följd av utredningens förslag uppkommande omkostnadsökningar för berörda institutioner, enär utredningen funnit att härmed bör anstå tills institutionerna med ledning av statsmakternas kommande beslut rörande ett eventuellt genomförande av utredningens förslag kunna för Kungl. Maj:t framlägga förslag i denna del.

D. Tillgodoseendet av försöksinstitutionernas lokalbehov i Ultuna. Tidigare beslut. Utredningen vill till en början erinra om att i proposition n r 167 till 1936 års riksdag angående försöksverksamheten på jordbrukets område m. m. beräknades kostnaderna för byggnader, avseende jordbruks- och husdjursförsöken samt lantbrukshögskolans centrala administration, bibliotek m. m. ävensom dessa byggnaders förseende med inventarier och utrustning till sammanlagt 1 469 400 kronor, vilket belopp föreslogs fördelat på tre budgetår räknat från och med budgetåret 1936/37. I det förenämnda beloppet hade inräknats dels 423 000 kronor för byggnadsarbeten vid institutionsbyggnad för jordbruks- och husdjursförsöken vid Ultuna, dels ock 50 000 kronor till fast och lös inredning för nämnda byggnad. Av olika anledningar blev byggnadsprogrammet förskjutet. Erinras må vidare om att i 1939 års statsverksproposition bl. a. beräknades ett belopp av 250 000 kronor för påbörjande av byggnadsarbeten vid institutionsbyggnad för jordbruks- och husdjursförsöken. Till följd av det mellankommande världskriget och de åtgärder, som härvid vidtogos för begränsning av statsutgifterna, kunde byggnationen dock icke igångsättas och ehuru under krigsåren avsevärda beskärningar vid olika tillfällen vidtogos i de till grund för 1936 års riksdagsbeslut liggande ritningarna, har byggnaden för försöksinstitutionerna som bekant ännu ej uppförts.

1945 års jordbruksförsöksutredning. Allmänna synpunkter. Enligt utredningens mening bör det nuvarande provisoriet med förläggning av statens jordbruksförsök till Experimentalfältet upphöra och institutionen flyttas till Ultuna. Såsom av det föregående torde ha framgått bygger utredningens hela förslag på denna grundförutsättning, som ju redan antagits av statsmakterna men av olika skäl icke blivit genomförd med avseende på jordbruksförsöken. Härvid bör institutionen få tillräckliga och

157 ändamålsenliga lokaler vid Ultuna. Att utbyta det rådande provisoriet mot ett a n n a t provisorium avseende lokaler vid Ultuna kan utredningen icke finna tillrådligt. Den tillfällighetskaraktär, som nu vidlåder lokalfrågorna för såväl jordbruks- som husdjursförsöken, finner utredningen snarast böra avvecklas och institutionerna erhålla en rationell och för verksamheten gagnelig lösning av föreliggande lokalbehov. Härvid utgår utredningen ifrån att det icke i längden kan vara ekonomiskt att avpassa lokaliteterna exakt efter dagens behov utan att i ett byggnadsförslag visst reservutrymme bör finnas tillgängligt med tanke på tillfälliga eller mindre utökningar av verksamheten. Vid en förflyttning av statens jordbruksförsök till Ultuna och vid ett införlivande av den av vall- och mosskulturföreningen bedrivna verksamheten med den statliga försöksverksamheten på sätt som utredningen i det föregående föreslagit synes lämpligast att statens jordbruksförsök får taga i anspråk föreningens nuvarande lokaler, varvid dock vissa om- och tillbyggnadsarbeten måste utföras för att erforderligt utrymme skall k u n n a beredas institutionen. Utredningen förutsätter härvid att betesförsöksverksamheten inrymmes i samma lokaler, oberoende av huruvida denna verksamhet kommer att handhavas av en särskild försöksinstitution eller tillhöra verksamhetsområdet för statens jordbruksförsök. I samband med jordbruksförsökens förflyttning till Ultuna bör som nyss nämnts jämväl lokalfrågorna därstädes för statens husdjursförsök lösas. Institutionen disponerar för närvarande såsom utredningen redan inledningsvis (kap. 3) framhållit över provisoriska lokaler på olika ställen inom lantbrukshögskolan. Således är som tidigare nämnts nedersta våningen i lantbrukshögskolans kanslibyggnad upplåten åt institutionen. Ledningen för lantbrukshögskolan har för utredningen förklarat att dessa lokaler behöva disponeras för högskolans centrala administration, varför det är nödvändigt att statens husdjursförsök beredes andra utrymmen. Institutionens laboratorier äro vidare tillfälligtvis inrymda i skilda lokaliteter i markläreinstitutionens övningslaboratorium. Även dessa lokaler ha uppgivits vara behövliga för andra ändamål, överhuvudtaget torde lokalfrågorna vid högskolan vara sådana, att en utflyttning av statens husdjursförsök ur de lokaler, varöver den nu disponerar, är önskvärd för vinnande av dels bättre utrymme för de nuvarande forsknings- och undervisningsinstitutionerna, dels plats åt institutioner, som framdeles kunna komma att nyinrättas. Men framförallt ur husdjursförsöksinstitutionens egen synpunkt är ett övergivande av nuvarande provisorium med lokaler spridda inom olika byggnader vid högskolan ett starkt önskemål, med hänsyn till de försvårade arbetsförhållanden den rådande anordningen medför. På grund av nämnda förhållanden vill utredningen förorda, att lokalfrågorna för husdjursförsöken lösas på ett definitivt sätt samtidigt med jordbruksförsökens förflyttning till Ultuna. Lämpligt torde därvid vara att statens husdjurs-

158 försök förlägges i närheten av jordbruksförsökens blivande lokaler, d. v. s. enligt utredningens förslag i grannskapet av vall- och mosskulturföreningens nuvarande förläggningsplats vid Ultuna. Härigenom skulle vinnas en för verksamheten ändamålsenlig samling av försöksinstitutionerna. Då valloch mosskulturföreningens nuvarande byggnader redan för inrymmande av statens jordbruksförsök fordra tillbyggnad och några andra lokaler därstädes icke finnas tillgängliga, blir det i ett sådant fall nödvändigt att för statens husdjursförsöks behov verkställa en särskild nybyggnad. Man skulle därvid liksom i tidigare förslag i denna fråga kunna tänka sig, att behövliga utrymmen för husdjursförsöken uppfördes i en med statens jordbruksförsök gemensam byggnad. Då emellertid en lösning av byggnadsfrågan efter denna linje ur kostnadssynpunkt ej skulle bli nämnvärt billigare än med skilda institutionsbyggnader och enär sammanbyggda institutioner enligt nutida erfarenhet visat sig mindre ändamålsenliga och dessutom väsentligt försvåra eventuella framtida utvidgningsbehov, har utredningen funnit lämpligast att för statens husdjursförsök föreslå uppförandet av en särskild institutionsbyggnad fristående från den byggnad, vari jordbruksförsöken skola inrymmas. Uppenbarligen kommer statens jordbruksförsök att vid Ultuna ha behov av dels en vegetationsgård och dels en försökslada, vari jämväl torde böra reserveras utrymmen för statens husdjursförsök för förvaring av höprover o. dyl. Motsvarande resurser torde emellertid även vara behövliga för vissa av lantbrukshögskolans forsknings- och undervisningsinstitutioner exempelvis institutionen för växtodlingslära och för allmän jordbrukslära. Härvid synes kunna ifrågasättas, huruvida icke behovet av dessa resurser lämpligen bör tillgodoses i för forsknings- och undervisnings- samt försöksinstitutionerna gemensamma anläggningar vid Ultuna. Utredningen förutsätter därför att detta spörsmål prövas av 1946 års högskoleutredning och att det förslag, som denna utredning kommer att framlägga i detta avseende, jämväl inrymmer en lösning för försöksinstitutionernas vidkommande.

Vissa tillämpade grunder för beräknande av institutionernas utrymmesbehov m. m. Med vederbörligt medgivande har utredningen uppdragit åt arkitekten i byggnadsstyrelsen, G. Holmdahl att uppgöra skissritningar till behövliga byggnadsarbeten. Innan utredningen övergår till att redogöra för de uppgjorda byggnadsförslagen vill utredningen lämna en kort redogörelse för tillämpade grunder vid beräknandet av behövliga utrymmen i institutionsbyggnaderna. Vid

159 dessa beräkningar har utgåtts från de normer, som enligt uppgift av arkitekt Holmdahl tillämpats vid utförda* eller planlagda byggnadsföretag vid lantbrukshögskolan under senare år. Tjänsterum och korridorer m. m. äro således enligt standardmått med undantag för utrymmena i vall- och mosskulturföreningens byggnader, där stundom avvikelser föreligga beroende på att det i redan uppförda byggnader ibland k a n vara omöjligt att erhålla rum av standardstorlek, ibland kan innebära slöseri att blott för principen om standardstorlek börja flytta väggar o. dyl. Om vid ett sådant förhållande i vissa fall en del rum i statens jordbruksförsöks institutionsbyggnad k u n n a förefalla väl stora, bör å andra sidan beaktas att korridoren i byggnaden är smalare än vad som numera är brukligt i byggnader för ifrågavarande ändamål. Storleken på tjänsterummen har beräknats till i regel en modul (cirka 14 m 2 ) . Mer än två befattningshavare ha i allmänhet icke ansetts böra placeras i r u m av denna storleksordning. Eget tjänsterum har beräknats för befattningshavare från och med assistent i lönegrad 21. I det följande lämnas även kortfattade beskrivningar över hur utredningen i samråd med vederbörande institutioner tänkt sig att de olika institutionsbyggnaderna skola disponeras. Då dessa dispositioner närmast uppgjorts i syfte att beräkna erforderligt utrymmesbehov, torde det få anses lämpligt att något angiva den huvudprincip, som härvid varit vägledande, nämligen att få lokalerna för de avdelningar, som böra ha det mesta samarbetet, belägna så nära varandra som möjligt. Vidare må nämnas att det varit angeläget att åt den botaniska avdelningen inom statens jordbruksförsök giva en sådan förläggning att goda ljusförhållanden uppnås. I detta sammanhang må jämväl framhållas, att husdjursförsökens institutionsbyggnad är avsedd att inrymma vissa för försöksinstitutionerna gemensamma lokaler såsom en föreläsningssal, vilken tillika bör kunna användas för sammanträden med försöksrådet m. m., och en gemensam värmecentral. Värmeanläggningar finnas visserligen inmonterade i vall- och mosskulturföreningens två byggnader men båda dessa anläggningar äro av för ringa kapacitet för att kunna betjäna alla de tre byggnader, varom här blir fråga. Ett slopande av dessa anläggningar samt installering av en ny och större värmecentral i samband med uppförandet av husdjursförsökens institutionsbyggnad har av den anlitade sakkunskapen uppgivits icke bli dyrare än att upprusta en av de äldre anläggningarna, vartill kommer att det källarutrymme i vall- och mosskulturföreningens institutionsbyggnad, som för närvarande upptages av den därstädes befintliga värmeanläggningen, behöver tagas i anspråk av jordbruksförsöken vid dess inflyttande i denna byggnad.

160 Statens jordbruksförsök. Vid en förläggning av statens jordbruksförsök, vari såsom tidigare nämnts i detta fall jämväl innefattas betesförsöken, till vall- och mosskulturföreningens nuvarande byggnader har utredningen funnit anledning att undersöka möjligheterna härför enligt två olika alternativ, som skilja sig åt beträffande den behövliga till- och påbyggnaden av föreningens nuvarande institutionsbyggning, varvid det ena alternativet (alternativ a) huvudsakligen innebär en påbyggnad och det andra (alternativ b) huvudsakligen en tillbyggnad. Då vissa byggnadsarbeten äro gemensamma för båda alternativen kommer utredningen först att redogöra för dessa omändringsarbeten, varefter utredningen lämnar en redogörelse för de ytterligare åtgärder, som äro nödvändiga för att bereda jordbruksförsöken erforderligt utrymme och i fråga om vilka de båda alternativen skilja sig åt. För båda alternativen är således gemensamt 1) Föreningens institutionsbyggnad. Nu befintliga lokaler i kallar- och bottenvåningarna tänkas så långt möjligt utnyttjade i oförändrat skick. Rummen för värmecentral och vaktmästarens bostad måste dock omändras till tork- och förvaringsrum. Föreståndarebostaden, som sträcker sig genom både bottenvåningen och våningen en trappa upp, utnyttjas till tjänstelokaler. Våningen en trappa upp, som nu delvis är en vindsvåning med takkupor och snedtak, utbygges till full våningshöj d. 2) Föreningens laboratoriebyggnad. Inledningsvis må här framhållas att den av utredningen anlitade sakkunskapen av olika skäl bl. a. avsaknaden av tillförlitliga konstruktionsritningar över byggnaden avrått från vidtagande av vidlyftiga omändringsarbeten av byggnadens inre med hänsyn till oberäkneligheten att under förhanden varande omständigheter i förväg kunna angiva kostnaderna för sådana arbetens utförande. Då i södra delen av byggnadens bottenvåning vall- och mosskulturföreningens kemiska laboratorium är inrymt, torde det få anses lämpligt att i fortsättningen förlägga det kemiska laboratoriet vid jordbruksförsöken till samma plats. Enär detta enligt utredningens förslag utvidgade laboratorium icke kan inrymmas i de nuvarande laboratorielokalerna, måste dessa utökas, vilket utredningen i anslutning till ovan anförda synpunkter tänkt sig skola ske genom en tillbyggnad åt söder 7 m till byggnadens fulla bredd med oförändrad höjd. Byggnadens dimensioner skulle därefter bli 40X10 m och byggnaden skulle liksom nu inrymma en källarvåning, en bottenvåning och en vindsvåning. Vindsvåningens södra del avses att inredas för de cereala undersökningar, som skola utföras av det kemiska laboratoriet. Ungefär halva byggnaden har beräknats behöva tagas i anspråk för det kemiska laboratoriet med de olika anordningar (Kjeldahlsrum, våg-

161 rum, avdunstningsrum m. m.), som erfordras för ett sådant, ävensom föreståndare- och assistentrum. I övrigt avses byggnaden — vars norra del för närvarande huvudsakligen användes som förvaringsplats och således icke är inredd till tjänstelokaler el. dyl. — för förvaring av skördeprover m. m. I bottenvåningen finnes för närvarande jämväl ett garage, varjämte föreningens museum är inrymt därstädes. Tills vidare torde dessa anordningar få bibehållas. Det ytterligare behov av utrymme, som föreligger för jordbruksförsöken, tankes bli tillgodosett på följande sätt enligt de båda förutnämnda alternativen :

Alternativ a. Föreningens institutionsbyggnad påbygges en våning, så att byggnaden härefter och efter den nuvarande vindsvåningens utbyggande blir i fyra våningar (inkl. källarvåningen), varjämte den tillbygges åt väster 13X13 m i fyra våningar. Byggnadens basyta blir därefter 680 m 2 . I samband med uppgörandet av skissritningarna för detta alternativ har byggnaden i stora drag tänkts disponerad på följande sätt.

K ä l l a r v å n i n g : rum för förvaring och preparering av jordprov rum för beredning av vallprov torkrum med torkapparat för vallprov brandfritt arkiv för förvaring av försöksresultat uppackningsrum verkstad för mekaniska arbeten och snickeriarbeten skyddsrum (finnes redan i byggnaden) garage (finnes redan i byggnaden) diverse förråds- och provförvaringsrum b o t t e n v å n i n g e n : avd. för bete avd. för statistik och försöksteknik bibliotek hospitantrum v å n . 1 t r u p p : avd. för gödsling och kalkning avd. för organogena jordar rum för institutionens vaktmästare v å n . 2 t r . u p p : arbetsrum för institutionens föreståndare institutionens kansli avd. för växtodling jämte ogräsbekämpning botaniska avdelningen med laboratorium två reservrum. 11 — 72673

162 Den av utredningen anlitade expertisen har icke ansett sig kunna förorda alternativet med hänsyn till den avsevärt ökade belastning på byggnadens grund, som utbyggnaden av vindsvåningen och en påbyggning av en våning innebär. Det har därvid särskilt framhållits att en kostnadsberäkning av alternativet måste bli vansklig, då det på förhand är omöjligt förutse om grundförstärkningar för detta alternativ skulle bliva nödvändiga. Ur estetisk synpunkt torde även vissa omständigheter kunna åberopas mot alternativet. Institutionsbyggnaden är som bekant belägen på en kulle, som framförallt mot söder reser sig ganska hög och brant över den omgivande bygden. En sådan hög byggnad (c:a 15 m) som alternativet förutsätter synes icke med fördel k u n n a inkomponeras i landskapsbilden, varjämte en mindre tilltalande kontrastverkan torde uppkomma mellan denna byggnad och den låga laboratoriebyggnaden.

Alternativ b. Vinkelrätt mot och sammanbyggt med institutionsbyggnadens västra gavel verkställes en tillbyggnad mot norr 28X13 m, vilken tillbyggnad utföres till samma höjd som institutionsbyggningen d. v. s. efter vindsvåningens utbyggande i tre våningar (inkl. källarvåningen). Den sålunda erhållna byggnadens basyta blir därefter 768 m 2 . En dylik byggnad har utredningen vid skissritningarnas uppgörande ansett k u n n a disponeras på i huvudsak följande sätt: k ä l l a r v å n i n g : rum för förvaring och preparering av jordprov rum för beredning av vallprov torkrum med torkapparat för vallprov brandfritt arkiv för förvaring av försöksresultat uppackningsrum verkstad för mekaniska arbeten och snickeriarbeten skyddsrum (finnes redan i byggnaden) garage (finnes redan i byggnaden) div. förråds- och provförvaringsrum.

Då de mot väster belägna rummen i tillbyggnaden bli fullt användbara som arbetsrum, har i källarvåningen jämväl tänkts bli inrymt: rum för fältassistent » » tekn. biträde » » institutionens vaktmästare » » tillfällig arbetskraft två hospitantrum.

163 b o t t e n v å n i n g : avd. för gödsling och kalkning avd. för organogena jordar avd. för statistik och försöksteknik bibliotek två reservrum. v å n . 1 t r . u p p : arbetsrum för institutionens föreståndare institutionens kansli avd. för växtodling jämte ogräsbekämpning avd. för bete botaniska avdelningen med laboratorium. Vid en jämförelse mellan de båda alternativen har utredningen funnit sig böra förorda alternativ b) bland annat av det skälet, att den horisontella utsträckning, som institutionsbyggnaden i ett sådant fall erhåller, bättre än alternativ a) möjliggör tillgodoseendet av önskemålet om närbelägenhet för avdelningar, som ha intimt samarbete med varandra, varjämte alternativet även innebär bättre utbyggningsmöjligheter, därest behov härav i framtiden skulle uppkomma. Av det följande kommer jämväl att framgå att kostnadsskäl tala för alternativ b ) .

Statens husdjursförsök. Husdjursförsökens institutionsbyggnad tankes förlagd på fältet väster om institutionen för jordbruksförsök parallellt med vall- och mosskulturföreningens nuvarande laboratoriebyggnad och med sträckning således i norr—söder. Byggnaden kommer härvid att ligga på av vall- och mosskulturföreningen se'dan många år disponerade betesfållor på Ultuna egendom. Någon lämpligare byggnadsplats torde dock icke förefinnas, därest husdjursförsöken skola vara belägna i närheten av statens jordbruksförsök (innefattande betesförsöksverksamheten). Institutionsbyggnaden tankes uppförd i tre våningar (inkl. källarvåningen). Enligt föreliggande förslag blir byggnadens längd 46 m och bredd 14 m. I byggnadens norra gavel och förskjutet åt väster uppföres som en tillbyggnad en respirationsanläggning för större djur. Längden på denna tillbyggnad blir 20 m och bredden densamma som för den egentliga institutionsbyggnaden eller med andra ord 14 m. Rumshöjden i respirationslaboratoriet tankes bli cirka 4 m. Tillbyggnaden blir således lägre än själva institutionsbyggnaden. Som redan tidigare framhållits avses att i byggnaden inrymma vissa för försöksinstitutionerna gemensamma lokaler. Vid uppgörande av förslag till institutionsbyggnad för statens husdjursförsök har för beräknandet av erforderligt utrymme byggnaden i korthet tänkts disponerad på nedanstående sätt:

164 k ä l l a r v å n i n g : värmecentral (gemensam för försöksinstitutionerna) brandfritt arkiv för försöksresultat verkstad för mekaniska arbeten och snickeriarbeten uppackningsrum torkrum för gödsel och grönfoder rum för torrmalning rum för våtmalning kyl- och frysrum rum för röntgenfotografering och histologiska arbeten ensileringslab. fysiologiskt lab. div. förrådsrum. b o t t e n v å n i n g : kemiskt-fysiologiskt lab. fysikaliskt lab. kött- och fläsklab. ull-, päls- och skinnlab. respirationslab. för mindre djur arbetsrum för förste assistenten för betes- och konserveringsförsök avd. för nötkreatur och får) rum för institutionens vaktmästare div. förråds- och prepareringsrum. v å n . 1 t r . u p p : arbetsrum för institutionens föreståndare institutionens kansli avd. för nötkreatur och får » » svin (inkl. svinstamkontrollen) » » fjäderfä föreläsningssal (gemensam för försöksinstitutionerna) bibliotek ho spit antrum rum för maskinräkning

(tillhör

t i l l b y g g n a d e n : respirationslab. för större djur (4 st. respirationskammare m. m.) analysrum förråds- och foderberedningsrum.

Yttre anordningar. D e n n u v a r a n d e m e d t a l l a r b e v ä x t a k u l l e n av g r u s f r a m f ö r vall- och m o s s k u l t u r f ö r e n i n g e n s n u v a r a n d e i n s t i t u t i o n s b y g g n a d a v s e s a t t bli b o r t s c h a k t a d så a t t f r a m f ö r b y g g n a d e n u p p s t å r e n m e d g r ä s m a t t a u t f ö r d p l a n , v a r s v ä s t r a del s a k t a s l u t t a r n e d m o t d e n p å fältet v ä s t e r o m j o r d b r u k s f ö r söken belägna husdjursförsöksinstitutionen. F ö r utfyllning av sluttningen n e d m o t d e n s i s t n ä m n d a i n s t i t u t i o n e n a n v ä n d e s det b o r t s c h a k t a d e m a t e rialet från kullen.

165 Kostnadsberäkningar. U t r e d n i n g e n h a r uppdragit åt arkitekt Holmdahl att ombesörja kostn a d s b e r ä k n i n g a v d e av h o n o m u p p g j o r d a b y g g n a d s f ö r s l a g e n för s t a t e n s j o r d b r u k s - och husdjursförsök. Dessa k o s t n a d s b e r ä k n i n g a r utfördes u n d e r j u l i 1946 m e d d å g ä l l a n d e p r i s e r och a r b e t s l ö n e r och r e s u l t a t e t av d e s a m m a framgår av följande sammanställning.

A. Byggnaderna. 1. Institutionen för husdjursförsök 2. Institutionen för jordbruksförsök alt. b 3. Laboratoriebyggnad för jordbruksförsök

709 000 578 000 100 000

Kronor Därest institutionen för jordbruksförsök utföres enl. alt. a, ökas förestående kostnad med skillnaden mellan 602 000 och 578 000 kr e l l e r m e d Kronor Härtill kommer kostnad för eventuellt erforderlig grundförstärkning till följd av den större hushöjden. B.

Utvändiga arbeten: Bortschaktning av jordkullar, framför och bakom nuvarande institutionsbyggnad, uppskattningsvis Tomtens planering, hårdgöring av vägar och grusgångar, utplanen n g av matjord, anläggning av gräsmattor och planteringar, uppskattningsvis Schaktning för utvändiga rörledningar enl. Rörtekniska Byråns beräkning Kostnad för komplettering av utvändiga el-ledningar enl. ing! Gustav Magnussons kalkyl

1 378 000

24 000

8 000:

10 000: 9 000: 5 000 32 000 3 000

Arvoden, tillsyn etc Kronor

35 000

Inredningar etc.: Kyl- och frysmaskineri, uppskattningsvis Fasta inredningar i laboratorier, förråd etc. enligt uppskattning: institutionen för husdjursförsök 70 000:— institutionen för jordbruksförsök 16 000:— laboratoriebyggnaden för jordbruksförsök 22 000:--

108 000:—

Möblering i ämbetslokaler, uppskattningsvis: institutionen för husdjursförsök institutionen för jordbruksförsök laboratoriebyggnaden för jordbruksförsök

147 000:—

58 000: 86 000: 3 000

10 000:—

166 Anläggning för respirationsprov på större djur i institutionsbvesnad för husdjursförsök enligt från institutionen erhållen ,t. uppgift Arvoden, tillsyn etc. Kronor Beräknade totalkostnader: A. Byggnader B. Utvändiga arbeten C. Inredningar etc D. Oförutsedda utgifter, c:a 5 %

80 000 345 000 25 000 370 000

35 000 370 000 90 000 Summa

kronor

1882000 För utförande av institutionsbyggnaden för jordbruksförsök enl. alt. a tillkomma 24 000 kr. + kostnad för event, erforderlig grundförstärkning. I förestående beräkningar ingå ej kostnader för: a) apparatur och maskiner i laboratorielokaler b) röntgenutrustning c) gardiner och textilier.

Vaktmästarebostäder. Med h ä n s y n till bl. a. vid s t a t e n s h u s d j u r s f ö r s ö k p å g å e n d e f ö r s ö k m e d d j u r , s o m k r ä v a tillsyn och v å r d s t u n d o m d y g n e t r u n t , vill u t r e d n i n g e n f ö r e s l å a t t i n ä r h e t e n av f ö r s ö k s i n s t i t u t i o n e r n a u p p f ö r a s t v å v a k t m ä s t a r e b o s t ä d e r för v a k t m ä s t a r e - och d j u r s k ö t a r p e r s o n a l . D e s s a b y g g n a d e r , s o m b ö r a u p p f ö r a s enligt d e n s t a n d a r d t y p , s o m för n ä r v a r a n d e ä r t i l l ä m p a d vid l a n t b r u k s h ö g s k o l a n , k o s t n a d s b e r ä k n a s till o m k r i n g 25 000 k r o n o r p e r s t y c k .

E. L o k a l b e h o v e t för k e m i s k a a n a l y s l a b o r a t o r i e t . E t t g e n o m f ö r a n d e av de f ö r ä n d r i n g a r ifråga o m a n a l y s l a b o r a t o r i e t s p e r s o n a l , s o m u t r e d n i n g e n t i d i g a r e i d e t t a k a p i t e l föreslagit, m e d f ö r ett o f r å n k o m l i g t b e h o v , att l a b o r a t o r i e t s l o k a l f r å g a blir b ä t t r e tillgodosedd ä n v a d d e n för n ä r v a r a n d e ä r . L a b o r a t o r i e t s l o k a l e r ä r o i n r y m d a i l a n t b r u k s h ö g s k o l a n s i n s t i t u t i o n s b y g g n a d s ö s t r a flygel och ä r o r e d a n m e d n u v a r a n d e org a n i s a t i o n a v l a b o r a t o r i e t otillräckliga. Vid a n a l y s l a b o r a t o r i e t s i n r ä t t a n d e ( 1 9 3 9 ) s t ä l l d e s till l a b o r a t o r i e t s d i s p o s i t i o n l o k a l e r m e d en g o l v y t a o m 160 m 2 , v a r t i l l s e d e r m e r a g e n o m l å n och tillfälliga överlåtelser f r å n k e m i s k a i n s t i t u t i o n e n k o m m i t 105 m 2 golvyta l a b o r a t o r i e u t r y m m e n och 172 m 2

167 källarutrymmen, de sistnämnda delvis ombyggda till laboratorier och kvarnr u m . Sammanlagt disponerar laboratoriet således för närvarande över cirka 440 m 2 . I detta sammanhang må nämnas, att vid den stora institutionsbyggnadens uppförande genom besparingsåtgärder åtskilliga av laboratoriets nuvarande lokaler från början blevo så små, att de enligt uppgift av laboratoriets föreståndare omöjliggöra för en rutinerad kemist att sysselsätta ett tillräckligt antal tekniska biträden. För att laboratoriet med av utredningen föreslagen personal skall bli fullt arbetsdugligt torde man böra r ä k n a med att detsamma bör förfoga över minst 250 m 2 ökat laboratorieutrymme, vilket tillsammans med de lokaler, som laboratoriet nu tillfälligt disponerar inom kemiska institutionen, medför ett ytterligare behov av sammanlagt omkring 500 m 2 laboratorielokaler.

1945 års jordbruksförsöksutredning. I samråd med analyslaboratoriets föreståndare har utredningen undersökt möjligheterna för en tillfredsställande lösning av laboratoriets lokalfråga. Härvid har befunnits att två alternativ äro tänkbara, nämligen följande. Alternativ 1. Sedan den beslutade nybyggnaden för lantbrukshögskolans mikrobiologiska institution med baljväxtlaboratorium blivit färdig, skulle kemiska institutonen kunna få övertaga och inflytta i de därvid ledigblivna lokalerna två trappor upp inom stora institutionsbyggnadens västra flygel. Analyslaboratoriet kunde då utökas med huvuddelen av kemiska institutionens lokaler i våningen en trappa upp i östra flygeln ( = cirka 260 m 2 ) , där analyslaboratoriet nu disponerar ett antal r u m i bottenvåningen. Vissa mindre omändringsarbeten torde i ett sådant fall bli nödvändiga i de av mikrobiologiska och kemiska institutionerna lämnade lokalerna. Alternativ 2. Lokalfrågan löses genom tillbyggnad av stora institutionsbyggnaden med en eller (med hänsyn till lantbrukshögskolans övriga lokalbehov) två flyglar mot söder. Delta tillbyggnadsprojekt har ursprungligen framkommit i samband med tidigare förslag till lösande av mikrobiologiska institutionens och baljväxtlaboratoriets lokalfråga och föreligger i skissritningar av arkitekt Holmdahl (april—maj 1945). Enligt detta förslag skulle analyslaboratoriet och kemiska institutionen liksom hittills disponera bottenvåningen respektive våningen en trappa upp samt tillsammans utnyttja källarvåningen allt i östra flygeln. Analyslaboratoriets lokalbehov skulle således tillgodoses dels genom tillbyggnaden och dels genom att kemiska institutionens gamla lokaler i bottenvåningen, redan nu utnyttjade av analyslaboratoriet, skulle kunna definitivt övertagas, då kemiska institutionen i stället får motsvarande utrymmen en trappa upp i tillbyggnaden.

168 Som av alternativen framgå äro de i mer eller mindre hög grad beroende av en fördelning av ett flertal av lantbrukshögskolans lokaler mellan högskolans nuvarande och inom en nära framtid eventuellt nytillkommande institutioner. Med hänsyn härtill samt till att utredningen har sig bekant att inom högskolan även andra byggnadsprojekt ha dryftats, bl. a. i anslutning till det år 1946 års högskoleutredning lämnade uppdraget, finner utredningen lämpligt att analyslaboratoriets lokalfråga löses i det större sammanhang, som en allmän disposition av högskolans lokalutrymmen innebär. Av detta skäl har utredningen avstått från både att kostnadsberäkna och att bestämt förorda någotdera av ovanstående alternativ samtidigt som utredningen dock kraftigt vill understryka att analyslaboratoriets tillgodoseende med fullgoda och ändamålsenliga lokaler är en mycket viktig förutsättning för ett effektivt bedrivande av verksamheten vid statens jordbruks- och husdjursförsök. Även om utredningen således varken kostnadsberäknat eller förordat något av alternativen, finner sig utredningen emellertid böra framhålla att vid en lösning av laboratoriets lokalfråga enligt alternativ 1 vissa särskilda utrustningsanslag, delvis av engångsnatur, enligt uppgift av laboratoriets föreståndare bli nödvändiga för analyslaboratoriet, enär detsamma och kemiska institutionen i ett sådant fall erhålla sina lokaler på ett relativt stort avstånd från varandra. För inköp av dubblettutrustning av kvarnar, fläkttorkskåp, luftkompressor och enklare verkstadsutrustning skulle således erfordras 8 400 kronor samt för inköp av dubbletter av de viktigaste analytiska handböckerna lägst 850 kronor eller tillhopa ett engångsanslag å i r u n t tal 9 300 kronor. Till tidskriftsserier och nyutgivna handböcker i analytisk kemi skulle dessutom lantbrukshögskolans biblioteksanslag behöva ökas med 500 kronor om året.

F. övergången till den nya organisationen. Det synes utredningen önskvärt att övergången till den nya organisation av försöksinstitutionerna, som utredningens förslag innebär, kan genomföras så snart som möjligt. Härvid finner utredningen mest angeläget att erforderliga åtgärder först vidtagas för överförande i statlig regi av den av vall- och mosskulturföreningen bedrivna verksamheten samt för statens jordbruksförsöks förflyttning till Ultuna. Övriga nyinrättade befattningar böra snarast tillsättas i den mån så erfordras för olika avdelningars upporganiserande och allteftersom med hänsyn till lokalfrågor o. dyl. verksamheten vid institutionerna kan påbörjas enligt utredningens organisationsförslag. Av utredningen föreslagna byggnadsföretag böra omedelbart igångsättas, sedan anslag därför anvisats och slutliga förslag upprättats. Dessa arbeten

169 * torde böra ske efter planläggning och under ledning av styrelsen för lantbrukshögskolan med statens lantbruksförsök och de ledande befattningshavare, som skola ha verksamheten om hand. Genom förflyttningen av statens jordbruksförsök till Ultuna blir ett betydande markområde av stort värde disponibelt vid Experimentalfältet. Härvid må erinras, att Kungl. Maj:t genom beslut den 10 mars 1939 visserligen förordnat att dispositionsrätten till de av lantbruksakademien för försöksverksamheten vid centralanstalten upplåtna markområdena återgått till akademien, som i anslutning till detta beslut träffat särskild överenskommelse med lantbrukshögskolans styrelse angående områdenas användning för den statliga försöksverksamheten i avvaktan på denna verksamhets avflyttning. Men då de värden, som bliva lösgjorda genom jordbruksförsökens förläggning till Ultuna, äro så betydande och marken möjligen befinnes k u n n a användas mera ändamålsenligt än enligt 1939 års beslut, torde enligt utredningens förmenande ånyo böra noga övervägas en plan att för både allmän och enskild nytta disponera området i framtiden. Vid den exploatering av statens jordbruksförsöks mark vid Experimentalfältet, som efter institutionens flyttning till Ultuna kan komma att ske, torde betydande belopp kunna komma att inflyta till statskassan, något som torde böra hållas i minne vid bedömandet av de rätt stora kostnader, som genomförandet av utredningens förslag drager.

Kapitel

9.

Personal- och ersättningsfrågor m. m. sammanhängande med förstatligandet av vall- och mosskulturföreningens verksamhet. A. överförandet och inplaceringen av föreningens tjänstemän i den statliga försöksverksamheten. Utredningen har i det föregående framlagt förslag till organisation av dels ledningen av lantbrukshögskolan med statens lantbruksförsök och dels försöksverksamhetens anordning vid organisationen ifråga, varvid beträffande den sistnämnda verksamheten, evad det gäller försöksverksamheten på jordbruks- och betesskötselns område, två olika alternativ framlagts. Med utgångspunkt i detta avseende från det som alternativ I betecknade förslaget har utredningen funnit sig böra föreslå, att nedanstående tjänstemän vid vall- och mosskulturföreningen vid ett överförande till statstjänst placeras i följande befattningar. Härvid förutsätter utredningen att dessa befattningar icke ledigförklaras i vanlig ordning utan att det bör vara tillfyllest, att vederbörande inkommer med en förklaring, att han önskar erhålla den avsedda befattningen. Tjänsteman hos föreningen:

Statlig befattning:

Lantbrukshögskolans kansli: Franke, ekonomiassistent Nilsson, Ingegerd, bibliotekarie o. korrespondent

Johansson, vaktmästare

Bokhållare (kamrersassistent) . . . . Kanslibiträde (överdir. kansli) . . . . Statens jordbruksförsök: Kansliet: Institutionsvaktmästare

Lönegrad: (nu gällande löneplaner) Eo 17 Eo 7

Eo 7

Avdelning för organogena jordar: Djurle, konsulent Ahlström, »

Statskonsulent »

Eo 24 Eo 24

171 Avdelning för bete: Giöbel, avd.föreståndare på vallavdelningen Wallin, konsulent Borg, » Olofsson, konsulent Frycklund, försöksass. Björkman, Vivan, kassörska o. korrespondent Jonsson, Gerd, korrespondent o. räknebiträde

Statsagronom

A 28

Statskonsulent » Förste assistent Assistent Kanslibiträde

Eo 24 Eo 24 Eo 24 Eo 15 Eo 7

Kontorsbiträde

Eo 4

Botaniska avdelningen: Sandberg, lab.föreståndare Löfvenmark,1 lab.ass. Gustafsson, Elsa, lab.bitr.

Laborator Botanist Tekn. biträde

A 26 Eo 21 Eo 7

Kemiska laboratoriet: Hjertstedt, lab.förest. Karlsson, lab.ass. Almqvist, Brita, lab.bitr.

Förste kemist Laborant Tekniskt biträde

Eo 24 Eo 15 Eo 4.

Extra fältassistenten Hallerström förutsattes liksom hittills komma att avlönas som tillfällig arbetskraft i den mån sådan arbetskraft behövs. Det ekonomiska resultatet för tjänstemännen av en inplacering i det statliga lönesystemet, i enlighet med vad här ovan föreslagits, framgår av den å sid. 173 intagna tabellen, vari angivits årslönernas storlek enligt såväl gällande löneplaner som av 1946 års höstriksdag godkända löneplan nr 1. Vad den gjorda beräkningen av lönerna enligt löneplan nr 1 beträffar vill utredningen fästa uppmärksamheten på, att densamma är företagen under en antagen förutsättning att ortsgrupp 3 kommer att bli tillämplig samt att det rörliga tillägget utgår efter 6 %. I tablån är iögonenfallande de ur individuell synpunkt ojämna konsekvenserna av en övergång till statlig tjänst. Detta förhållande torde bero på dels den fria lönesättningen inom föreningen, dels att alla befattningshavare icke hunnit komma i åtnjutande av samtliga ålderstillägg, som brukat utbetalas av föreningen, och dels att föreningen saknat ekonomiska resurser till annan lönesättning. Dessa förhållanden synas utredningen icke böra föranleda någon justering av lönerna efter individuell prövning med hänsyn till tidigare uppburen lön från föreningen. Enligt utredningens förmenande bör tjänstemännens inplacering principiellt ske i respektive lönegrads lägsta löneklass. Därest härvid en befattx

Uppnar pensionsåldern i mars 1948.

172 ningshavare skulle erhålla lägre avlöning än han omedelbart före övergången uppburit från föreningen, synes emellertid billigheten fordra att inplaceringen sker lägst i den löneklass, som giver honom en behållen avlöning minst motsvarande den, h a n åtnjöt från föreningen vid överförandet till statlig tjänst. Enligt utredningens föreliggande förslag till inplacering i statstjänst av förenämnda tjänstemän torde någon sådan justering dock icke bliva behövlig, enär de nya löneplanerna komma att vara tillämpliga vid överförandet. Beträffande i övrigt placering i löneklass av tjänstemän, som före förstatligandet haft motsvarande anställning hos föreningen, torde böra tillämpas de principer, som komma att gälla enligt det avlöningsreglemente, som fr. o. m. den 1 juli 1947 kommer att träda i stället för det nuvarande civila avlöningsreglementet, med beaktande jämväl av vad som i jämförliga fall kommer att tillämpas angående löneklassplacering för hushållningssällskapens befattningshavare. I pensionshänseende böra föreningens befattningshavare få r ä k n a sig till godo hela sin anställningstid hos föreningen. Antalet tjänsteår för olika befattningshavare framgår av nedanstående uppställning: Bef attn.havare:

Anställd den:

Giöbel Sandberg Hjertstedt Wallin Djurle Borg Ahlström Olofsson Löfvenmark Franke Frycklund Karlsson Björkman, Vivan Nilsson, Ingegerd Johansson Gustafsson, Elsa Almqvist, Brita Jonsson, Gerd

1/10 1925 1/1 1940 1/6 1908 15/4 1918 15/4 1922 1/5 1917 15/2 1938 16/5 1937 1/6 1920 10/3 1942 1/5 1939 1/1 1918 1/8 1925 11/1 1915 1/5 1930 1/4 1916 4/9 1937 27/5 1937

Antal fulla a den 1/7 22 8 40 30 26 31 10 11 28 6 9 30 22 33 18 32 10 11

Ovanstående förslag innefattar icke någon placering av föreståndaren Rappe samt de två arvodesavlönade driftsledarna vid studiegårdsverksamheten. Driftsledarna böra överföras till den av norrlandskommittén föreslagna Norrlandsinstitutionen för jordbruksforskning och där även i fortsättningen placeras i studiegårdsverksamheten. Föreståndare Rappe har varit initiativtagare till denna jordbruksekonomiska forskning och ledningen av

r, te t o u a O T) c

O O C N C M C M ( M C M C M - * i - ^ < « 0 « 0 0 0 0 0 - « t i ^ t i O O e O T H r H T - l T - l i - H r - l - ^ O O i - l T H O O O O O O O O C M C M o o o o o o o o o o o o o o o c o 5 « 3 > o s i - i T - < T H T M T f T * < ( o i n n M M c o n n i H a e o o o o t o s o o i n o

> (1 0 m-^ M!_ c -3 ej C *""' tr, u » c 00 G

eg GT3 : 0 v:

M U

CO

G G GtO

a ee

00 O)

ft

-Q

i

f

l

^

^

t

^

i

l

i

t

M

n

o

O

C

O

M

N

M

N

O

O

i - H O s r ^ r o f - t ^ t ^ t ^ ^ T H O s o i T - i T H T - t i - i o o o o ( M C M C N C N C N C N C N C ^ C M i M T - l r - l T - l T - l T - t i - l

il i— ca

•<,

12 ft c tO

75 ft D

W

3J

c» oo oo t-» t » f » t>> T-l rH o m m 7-H 1-^ T H T - I OO OO o o o m in o o oo M J J i f N N N N N N o a o o o o i n o i f l i n i i i n i

j ^ ^

l~-

l".

I.-.

•.".

~~**

T-*

CO CO CO CO CO

I -*

CO

iO

(O

t>

r»

OJ

C".

*-.

GT3

•2 G SS

G G

£2

f«

t>

N

l i C M O O O O O ^

1-t

T - ( - » * - « # C O O C O O C O C O

i J i r l r l M M C i J M O U O M * T ) < « O C O C O C 0 0 5 0 5 t ^ O t O ^ ^ T C T l i M M

1—(THT-tl-tT-t'T-t

r v

G i) 60

fl fl

o

§ S

T3 il

-3

ca

C! " ^

O

^ « C " w G t* a > = fl *•>

te G'

S a «o

«'fl co C

l^«

T)< TJI

o

03 ti

rQ 03

oo

b'

C3

o

CJ

0)

t-

SJ SJ T3 ca tea

O XI

*->

O —

•~

:ea

ca CJ

ca

co G °C3

a 3o o

r3

G

G o es

c o

gj

tea

IN

IC8

tes >Q •cd

G'

-ft

L

t-

3oo IS 3 MC3t» 5ga ja OO

O Ta ' c "33 G c ca fl fl 00 M C3 c3 oo o _G M o M M ca V}

•> OJ v .

•^ 6 0 C/J O

t"-

o o o o o o o o o o o o o o o < - < i 1 W W W W W W W W W W W W W W W W

2 ft

— >

T(< I H Tj< OS O OO

t^

to

(3TH

f»

C3*Ö 00 t - C tea

t^ O iO CO H •* 00 iO w o t > - c o e o e o t > . t ^ c M OO <M 05 OO © co OJ os eo eo OS r-> Oi CO CM r* TH TH IH «OCOCOCOCOCOCOTti lOiflTjiin^inTjiTf

O J O O O J O i O i O O C O O S r ^ t ^ »

ft

O i p i O u O O i O O O u O u O © o © o © © © © " T - l « 0 « O O i O t ^ C O C O osiOiOioirjioioiooscN N i f l " * n o o a j r t t H i - H l > O O O t ^ t ^ O C M i - l

O I O ^ I O ^ I O T J I M

e o o o o o o o o o o o o o i ^ •

G

ca «?

ca

« -

tr

c SJ C3 G u C3 ea

_G

•fl

K

M

3 OJ

:0 U

•S G » S Ä j 2 53 ^ J oo

-° "2 «

T, ec "S

:0 G •>2 ca O oo

Q m -< O K

G

o

G ^ S to ca t . G .-^ « fe O M

z

^ "ti

tO

C ^

C3

c

0 00 oo G

M O

.2 c" > 9 o* ^

6 S

174 denna verksamhet har under hela den tid, som den hittills pågått, under föreningens styrelse handhafts av Rappe. 1943 års utredningsmän föreslogo i sitt betänkande, att Rappe skulle placeras som föreståndare för den av dem föreslagna och som en fortsättning på studiegårdsverksamheten tänkta avdelningen för jordbruksekonomiska försök i Norrland, vilken som tidigare framhållits skulle utgöras av en särskild avdelning inom statens jordbruksförsök. Denna befattning avsågs av 1943 års utredningsmän som en statsagronombefattning i lönegrad A 26. Av norrlandskommittén är befattningen som studiegårdsföreståndare föreslagen placerad i lönegrad Eo 24. Rappe har för utredningen förklarat, att han icke önskar ifrågakomma för den av norrlandskommittén föreslagna befattningen som studiegårdsföreståndare även om han beredes ekonomiska villkor, som motsvara hans nuvarande löneförmåner. Däremot har Rappe för utredningen uttryckt en önskan att efter föreningens förstatligande — befattningen som försöksledare för organogena jordar är ju sedan 1939 besatt med annan innehavare å ordinarie stat — erhålla ett årligt fixerat anslag (motsvarande för hans egen del hans nuvarande lön jämte belopp för medhjälpare, expenser m. m.) för att såsom en särskild arbetsuppgift utföra forsknings- och försöksverksamhet i avseende å det årsrytmiska förloppet av tillväxten å vallar, ett problem som Rappe upptagit och ägnat intresse. Utredningen har emellertid ansett en dylik anordning icke kunna inpassas i det statliga eller statsunderstödda systemet samt ej heller i övrigt funnit tillräckliga skäl påvisade för detta förslags förverkligande. Emellertid står det uppenbarligen Rappe fritt att, därest han bliver tjänstefri men kan tänkas komma i åtnjutande av övergångslön eller någon form av förtidspension, söka anlita de forskningsanslag från stat eller enskilda, vilka finnas till ansökan lediga eller eljest kunna stå till hans disposition. Rappe anställdes den 1 november 1934 i dåvarande svenska mosskulturföreningens tjänst som dess föreståndare samt blev efter denna förenings sammanslagning år 1939 med svenska betes- och vallföreningen försöksledare på mossavdelningen vid den nuvarande svenska vall- och mosskulturföreningen. Efter en kortare tid förordnades han dessutom till föreståndare för den ombildade föreningen. Den 1 juli 1948 kan Rappe således räkna 13 fulla anställningsår. Han uppbär för närvarande från föreningen en årlig lön av totalt 14 190 kronor, varav 1 500 kronor utgör föreståndarearvode, samt får i pensionsavdrag vidkännas ett avdrag å 470 kronor om året. Utredningen vill med hänsyn till föreliggande omständigheter förorda, att Rappe — under förutsättning att han icke före eller i samband med ett genomförande av utredningens förslag rörande jordbruksförsöksverksamhetens organisation efter ansökan erhållit någon statlig tjänst — tillerkännes en årlig ersättning motsvarande den genast börjande tjänstepensionen jämte pensionsförhöjning och tillägg, som skulle ha tillkommit honom, om han kvarstått i tjänst till pensionsåldern. Vid sistnämnda tidpunkt torde sagda

175 ersättning bortfalla, enär det förutsattes, att h a n — tack vare de pensionsavgifter som alltfort torde erläggas av honom och huvudmannen — då lärer erhålla sin regelmässiga pension. I anledning härav har utredningen hos statens pensionsanstalt, varest Rappes pensionering är tagen, anhållit om uppgift å den ersättning, som i sådant fall skulle utgå till Rappe ävensom vissa andra uppgifter i samband härmed. I en promemoria av den 10 september 1946 ha härvid följande upplysningar erhållits. Under förutsättning av tjänsteårsberäkningsrätt tiden 1/11 1934—1/1 1959 torde Rappe vid avgång från tjänsten sistnämnda dag bliva berättigad till en pension å 3 403 kronor, vartill torde k o m m a pensionsförhöjning med 449 kronor. Enligt för tredje kvartalet 1946 gällande grunder utgå å del sammanlagda beloppet, eller 3 852 kronor, dyrtidstillägg med 1 068 kronor och kristillägg med 689:28 kronor, allt för år räknat. Ersättningsbeloppet skulle sålunda vid detta indexläge utgöra 5 609:28 kronor för år. Det kapitalvärde, som svarar mot nyssnämnda till Rappe under tiden 1/7 1948—1/1 1959 utgående ersättning, utgör per den 1/7 1948 47 680 kronor, om beräkningen sker med tillämpning av dödlighetstabellen R 32 och en räntefot av 3 %. Om Rappe skulle med avseende å pension i statens pensionsanstalt bibehållas vid sina nuvarande rättigheter och skyldigheter, erfordras att huvudmannen till statens pensionsanstalt årligen fr. o. m. den 1/7 1948 betalar en pensionsavgift å 200 kronor. Kapitalvärdet av denna avgift utgör med tillämpning av nyssnämnda grunder 1 700 kronor. Dessutom fordras att Rappe även i fortsättningen fram till pensionsåldern erlägger på honom årligen ankommande pensionsavgift. B. Vissa ersättningsfrågor m. m. Vid överläggningar, som förevarit mellan utredningen och styrelsen för vall- och mosskulturföreningen, har från styrelsens sida hävdats att vid ett förstatligande av föreningens verksamhet ersättning borde utgå till föreningen av statsmedel för vissa av föreningens tillgångar. Med hänsyn härtill samt på grund av att styrelsen sammankopplat denna ersättningsfråga med planer på en fortsatt existens av föreningen i någon form även efter ett förstatligande av den verksamhet, som nu bedrives av densamma, anmodade utredningen vid ett sammanträde den 25 september 1946 styrelsen att till utredningen inkomma med förslag till dels verksamhetsområde och stadgar för en ombildad förening, dels ekonomisk plan för en sådan förenings verksamhet, däri innefattat förslag till användning av föreningens tillgångar, och dels én sammanställning av föreningens fonder. I särskild skrivelse av den 20 december 1946 har föreningen lämnat utredningen de begärda upplysningarna. Skrivelsen är i här berörda avseenden av följande lydelse:

176 »De uppgifter, som styrelsen med anledning av sagda anmodan här kommer att lämna, hava beräknats med utgångspunkt från den situation, som styrelsen förutsätter vara rådande den 31 december innevarande år. Föreningen arbetar sedan kristidens inträde mer eller mindre på balans, beroende av att medelstilldelningen till dess verksamhet är avpassad efter tiden före kristiden, men utgifterna oavbrutet varit i stigande. I viss mån har denna balans kunnat täckas av ökade inkomster från laboratorieverksamheten, men icke i så stor utsträckning, att förkrigsanslagen därigenom kunnat täcka medelsbehovet. Med anledning av denna situation, anser sig styrelsen icke kunna överblicka läget längre fram i tiden än till slutet av pågående verksamhetsår, vilket är orsaken till, att den 31 dec. 1946 valts till utgångspunkt för de överväganden, som nedan komma att anföras. Såsom framgår av bilaga 1 (anm.) torde underskottet vid denna tid komma att uppgå till c:a 17 000 kronor, vilket belopp styrelsen förutsätter täckt med statsmedel. Då styrelsen går att efterkomma utredningens anmodan, tillåter sig styrelsen först att upptaga ersättningsfrågan till behandling, eftersom denna i hög grad inverkar på planläggningen för framtiden. Det må då till en början erinras, att § 13 i föreningens stadgar angående överförandet under viss förutsättning av institutionsbyggnaden med därtill hörande ledningar m. m. i statens ägo tillkommit såsom ett krav från statens sida i samband med tilldelningen av lotterimedel. Bestämmelsen avser emellertid endast institutionsbyggnaden med tillbehör, den byggnad för vars uppförande lotterimedlen voro avsedda. Däremot synes det helt naturligt ha varit främmande för tanken vid beslutets fattande att fordra att föreningens tillgångar i övrigt skulle tvångsvis övertagas av staten för den händelse föreningens verksamhet enligt stadgarna skulle upphöra. Tvärtom har § 14 erhållit det innehåll att i händelse föreningen skulle upplösas, föreningen i samband därmed hade att bestämma, huru med dess tillgångar skall förfaras, dock med det undantag varom i § 13 förmäles. 1944 års utredning såväl som Kungl. Maj.-t i propositionen till 1945 års riksdag intogo också den ståndpunkten att, med hänsyn till de villkor, varunder föreningen erhöll statsmedel för uppförande av institutionsbyggnaden, kunde föreningen icke påräkna ersättning för att institutionsbyggnaden avstodes till staten. För laboratoriebyggnaden, som uppförts med anlitande av föreningens egna tillgångar, borde däremot vid statens övertagande av densamma beräknas ersättning, vartill skulle komma viss ersättning till föreningen för viss utrustning i institutions- och laboratoriebyggnaderna — (här bortses från sådana ersättningar, som röra Lilla Sunnersta och Svia). 1945 års riksdag har icke gjort någon erinran mot vad sålunda uttalats. De tillgångar, varom således nu är fråga, äro laboratoriebyggnaden samt föreningens delvis dyrbara inventarier. Det är att märka, att dessa anskaffats framförallt genom användning av föreningens fondmedel, särskilt sådana som blivit lösgjorda genom försäljning av förutvarande Mosskulturföreningens fastighet i Jönköping. Det synes vara så gott som uteslutet, att sistnämnda fastighet, om den fortfarande tillhörde Vall- och Mosskulturföreningen, skulle ens ifrågasättas till övertagande av statsverket utan ersättning, men den omständigheten att föreningen omplacerat sina tillgångar i en för föreningen nödvändig byggnad på Ultuna synes icke kunna inverka på föreningens rätt till ersättning. Föreningen förlorar i alla händelser en del av sina kapitaltillgångar, nämligen vad som nedlagts i själva institutionsbyggnaden. Enligt 1945 års proposition skulle föreningen för laboratoriebyggnaden erhålla en ersättning av högst 108 000 kronor. Då de investeringar av enskilda medel som skett i föreningens byggnader i samband med de två moderföreningarnas samman-

177 slagning uppgå till sammanlagt 117 000 kronor samt de i penningar uttryckta värdena sedan dess stigit väsentligt, synes det styrelsen, som om nyssnämnda belopp 108 000 kronor såsom överlåtelsevärde borde anses mycket moderat. Vid 1945 års riksdag beräknades såsom nyss nämnts, att ersättning borde utgå till föreningen för viss utrustning i institutions- och laboratoriebyggnaderna För töreningens omfattande tillgångar i form av inventarier, utrustningsartiklar och forråd för dess kemiska och botaniska laboratorier, vegetationskärl och annan forsoksutrustning samt bibliotek, kartförråd och samlingar av olika slag beräknar styrelsen en ersättning av 92 000 kronor, en siffra som torde böra anses blygsam i förhållande till nuvarande värden. Den sammanlagda ersättningen skulle sålunda komma att uppgå till 200 000 kronor. De ungefärliga belopp till vilka föreningens fonder komma att uppgå den 31 december 1946 framgå av bilaga 1. Av det sammanlagda fondbeloppet c a 130 000 kronor skola 20 000 kronor i överensstämmelse med donatorns föreskrifter förbrukas i studiegårdsverksamheten, medan avkastningen av fondbelopp upp till ett sammanlagt värde av c:a 50 000 kronor är bunden till särskilda ändamål. Avkastningen från återstoden c:a 60 000 kronor fondmedel kan användas till föreningens allmänna utgifter. Det belopp, varöver föreningen har att fritt förfoga, skulle således komma att uppgå till omkring 260 000 kronor. Att föreningen erhåller ersättning från statsverket för den överlåtna egendomen har synnerligen stor betydelse för dess framtida verksamhet. Styrelsen hyser nämligen förhoppning att föreningen allt fortfarande, ehuru i anspråkslösa former, skall kunna gagna den svenska vall- och mosskulturen. Programmet för föreningens framtida uppgifter, sådana som styrelsen fattar dem, framgår av bifogade utkast till stadgar (Bil. 2). I anslutning härtill vill styrelsen betona, att det självfallet icke är styrelsens mening att föreningen i någon mån skulle tränga in på de statliga anstalternas verksamhetsområde. Styrelsen har emellertid en rik erfarenhet av, hur mycket som återstår för att utbreda tillämpningen av en rationell vall- och mosskultur, och styrelsen är därför övertygad att ett stort fält finnes för verksamhet även från den enskilda föreningens sida. Det må vara tillåtet att tro, att det arbete som bedrivits av föreningen och dess föregångare fört den grundläggande forsknings- och försöksverksamheten framåt Denna uppgift övergår nu till de statliga anstalterna. Men allt fortfarande återstår mycket, innan tillämpningen förts ut i det praktiska livet bland jordbrukarna, särskilt småbrukarna. En specialundersökning, som gjorts i ett visst hushållningssällskaps område, bekräftar detta på ett nästan överraskande sätt, och det finnes anledning antaga, att förhållandet i stort sett är enahanda i andra delar av landet. Det är således uppenbart, att upplysning och propaganda angående vall- och mosskultur och dess metoder alltjämt kvarstår såsom en stor uppgift. Det är tydligt, att denna uppgift kommer att omhändertagas av de statliga anstalterna och hushållningssällskapen, men det synes knappast vara möjligt att de statliga anstalterna med alla de anspråk, som komma att ställas på deras forsknings- och försöksverksamhet, ensamma skola kunna bedriva en tillräckligt effektiv upplysnings- och propagandaverksamhet, och det torde ej heller kunna begäras att hushållningssällskapen utan centralt stöd skola kunna omhändertaga uppgiften Säkerligen komma anstalterna att anordna kurser och utgiva meddelanden av högt varde angående vunna försöksresultat, men det förefaller dock, som om vid sidan härav skulle föreligga ett verkligt behov av en publikation, som vore direkt avsedd for praktiska jordbrukare utan specialutbildning och redigerad i en för dessa lämplig form. Därvid borde tillika det förtroende och den erfarenhet av upplysnings12 — 72673

178 verksamhet, som föreningen kan ha förvärvat under sin långa verksamhet, komma till nytta. Styrelsen har därför för avsikt att föreslå föreningsstamman att — efter det den statliga organisationen trätt i kraft — i huvudsak inrikta föreningens verksamhet på att utge en publikation med upplysande och populärt hållna artiklar i ämnen som beröra vall- och mosskulturen. Då föreningen icke för framtiden har möjlighet att själv bedriva forskning eller försök, måste arbetet självfallet bedrivas i nära samverkan med de statliga anstalterna, vilka torde kunna förväntas hysa ett starkt intresse för ett sådant medel att göra resultaten av deras arbete fruktbringande. Självfallet skall tidskriften även givas en sådan form, att den blir det sammanhållande och upplysande organ för föreningens medlemmar, som erfordras för att göra föreningens verksamhet så effektiv som möjligt. Då föreningen icke för framtiden påräknar statsbidrag, blir en förutsättning för föreningens nyssnämnda upplysningsverksamhet att föreningen har tillgång till ett kapital, vars avkastning kan bidraga till kostnaderna för tidskriften. Det är därför för föreningen synnerligen angeläget att erhålla ersättning för föreningens egendom enligt den förut uppgjorda beräkningen. I den mån och så länge det är möjligt ur ekonomisk synpunkt anser styrelsen jämväl att föreningen fortfarande bör behålla och driva Lilla Sunnersta såsom demonstrationsgård. I styrelsens utkast till stadgar angives i § 2 punkt 4 att föreningen skall »pa annat sätt stödja arbetet för rationell betes-, vall- och mosskultur». I anslutning härtill vill styrelsen framhålla att det synes vara naturligt att en del av avkastningen av föreningens blivande kapital användes till stöd åt forskning inom föreningens verksamhetsområde, särskilt sådan forskning som sammanhänger med arbeten som förut bedrivits vid föreningens institutioner. Självfallet anser styrelsen det angeläget att de påbörjade, men icke avslutade undersökningarna bliva fullföljda. Styrelsen får överlämna en, visserligen mycket approximativ kalkyl över föreningens inkomst- och utgiftsstat i dess nya arbetsform (Bil. 3). Bil. 1. BALANS PER DEN 31 DECEMBER 1946. Tillgångar: Ersättning från staten: För byggnader För inventarier Fonder: Ständiga ledamöters fond Pensionsregleringsfonden Troed Nelssons premiefonder v. Feilitzens minnesfond J. W. Smitts fond Wenner-Grenska Studiegårdsanslaget Lilla Sunnersta: Levande och döda inventarier Bostadshuset i Svia

c:a

» » » »

Kr. 108 000:— 92 000:— »

200 000:—

» » » » » »

28150:— 26 750 — 22 300 — 2100 — 30 700 — 20 000 —

130 000:—

» »

40 000:— 5 000:—

45 000:—

Summa krortor

375 000:—

179 Skulder: Wenner-Grenska Studiegårdsanslaget

Fonder med visst syfte

c a Kr

20 OOO'-

»

>>'

sooooi-

»

,

45 000 —

»

»

260 000:—

Summa kronor

375 000:—

'.

Kapital, bundet i inventarier och byggnader vid Lilla Sunnersta och Svia Resterande kapital (inkl. vissa fonder) vars avkastning kan användas för föreningens löpande utgifter

A n m ä r k n i n g a r : Per den 31/12 1946 torde föreligga ett underskott å c:a kr. 17 000 •— som styrelsen förutsätter bliva täckt av statsmedel. Underskottet har nämligen'uppstått på grund av följande orsaker. Det statsbidrag, som efter sammanslagningen beviljades föreningen för dess första verksamhetstid, nämligen för budgetåret 1939/40, utgjorde 198 000 kronor. Sedan budgetaret 1941/42 har föreningen erhållit ett årligt anslag om 205 500 kronor varav J 000 kronor avsågs att möjliggöra för föreningen att höja tjänstemännens dyrtidstUlagg från lo till 2 5 % av grundlönen. Återstoden 196 500 kronor understiger med 7 n o « ^ n r 0 T ? r d C t s t a t s b i d r a S > s o m utgick till föreningen för dess första budgetår 1939/40. Under budgetåret 1946/47 utgår dessutom ett tilläggsanslag om 17 000 kronor for möjliggörande av en provisorisk löneförbättring åt föreningens tjänsteman. De avsevärt ökade utgifterna för löpande kostnader, föranledda av förhöjda järnvägsbiljetter och bilkostnader, ökade bränsle- och städningskostnader iorhojda avtal med försöksarbetare, ökade porto- och telefonutgifter m. m allt orsakat av kristiden, ha däremot icke kompenserats genom tilläggsanslag. Ej heller har anslag erhållits för utbetalning till fyra tjänstemän av ålderstillägg om vardera O00 kronor jämte dyrtidstillägg, tillsammans 2 600 kronor, vilka ålderstillägg på sin lid fastställts av riksdagen. Ju längre tid det kommer att dröja med förstatligandet av föreningens verksamhet, räknat från det datum för vilket ovanstående preliminära balansräkning upprattats, desto mera kommer underskottet att ökas och ackumuleras år från år enär inkomsterna från bränntorvanalyser i fortsättningen torde komma att avsevärt minskas, tillfolje den förbättrade kolimporten. Dessa tillfälliga inkomster ha hjälpt toremngen att i viss mån täcka de genom kristiden orsakade, ökade omkostnaderna Lvad galler studiegårdsverksamheten återstår av Wenner-Grenska studiegårdsanslaget cirka 20 000 kronor per den 31/12 1946, vilket belopp räcker till omkring den 1/9 1947.

Bil. 2. Utkast till stadgar för Svenska vall- och mosskulturföreningen. § 1. Svenska vall- och mosskulturföreningen har till ändamål att verka för en rationell betes-, vall- och mosskultur i landets olika delar. § 2. Sitt syfte skall föreningen söka uppnå bland annat: 1. Genom att upprätthålla förbindelse med forsknings- och försöksverksamheten på loreningens arbetsområde.

180 2

Genom att för publicering sammanställa praktiska erfarenheter och rön på betes- vall- och mosskulturens område samt utgiva en lämplig publikation for upplysningsverksamhet på samma område ävensom eljest för saklig behandling av jordbruksfrågor. 3. Genom att i samverkan med hushållningssällskapen eller eljest befordra upplysningsverksamhet direkt till jordbrukarna. 4. Genom att på annat sätt stödja arbetet för rationell betes-, vall- och mosskultur. Bil. 3. UNGEFÄRLIG INKOMST- OCH UTGIFTSSTAT EFTER DET FÖRSTATLIGANDE SKETT.

1 Medlemsavgifter, 1200 st. å 5 kr. (alternativt flera medlemmar ,

.«..•.

Kr.

o uuu

och mindre avgitt) 4 0 Annonser '' 7 800 Räntor å eget kapital, 260 000 kr. efter cirka 3 % 5 000 Beräknade bidrag (icke statliga) för drivande av Lilla Sunnersta Summa kronor 22 800 Utgifter: , Tryckningskostnad inklusive expeditionskostnader for en populär publikation på betes-, vall- och mosskulturens omrade

c:a Kr. »

8 500:— 1000:-

Författararvoden • Kontorsomkostnader (för medlemsregister, inkassering av 1 500:— medlemsavgifter, adresser å omslag etc.) » 1000:— Årsmöte '.'.',.. Till styrelsens disposition för bestridande av förvaltningsomkostnader m. m. (sekreterare och redaktionsarvoden, . « i •» » 5 5 ouu. 000:— resekostnader etc.) Summa kronor 22 800:—» Utgifter för drivande av Lilla Sunnersta

1945 års jordbruksförsöksutredning. V i d k o m m a n d e f ö r e n i n g e n s a l l m ä n n a e k o n o m i s k a s t ä l l n i n g och s ä r s k i l t d e t i f ö r e n i n g e n s skrivelse o m n ä m n d a d r i f t s u n d e r s k o t t e t p å c i r k a 17 000 k r o n o r S s o m f ö r e n i n g e n p å p e k a t k o m m e r att v ä x a j u l ä n g r e tid det d r ö j e r m e d ett f ö r s t a t l i g a n d e av f ö r e n i n g e n s v e r k s a m h e t , h a r u t r e d n i n g e n a n s e sig s a k n a a n l e d n i n g a t t i v i d a r e m å n ä n v a d av det f ö l j a n d e f r a m g å r till behandling upptaga frågan rörande detta underskotts t ä c k a n d e på satt som - T ^ g n o r e n i n g e n s styrelseberättelse för år 1946 har ^ * ^ Ö k y a ^ t a ^ d e ur ? i iifi-7q vilket belopp till en avdra mindre av del detta täckesbd0PP av ett UtgÖF från arnettounderskottet 1944 ^ a r s t a e n a e

iye^ttl^iU^?Etter sålunda kr. 28 702:25.

§

181 av föreningen förutsatts nämligen medelst statsmedel, främst med hänsyn till att detta uppenbarligen skulle betyda att utredningen företoge en behovsprövning, som redan en gång verkställts och avgjorts av de anslagsbeviljande myndigheterna i samband med beviljandet av de årliga statsbidragen till föreningen. I detta sammanhang må även nämnas, att enligt vad utredningen erfarit föreningen genom olika besparingsåtgärder i görligaste mån söker reducera underskottets storlek. Då utredningen härefter övergår till föreningens ersättningsanspråk, vill utredningen först framhålla, att utredningen för sin del icke tolkat 1945 års riksdagsbeslut så, att riksdagen vid detta tillfälle intog någon ståndp u n k t i ersättningsfrågan. Enär med hänsyn till de villkor, varunder föreningen erhöll lotterimedel för uppförande av sin institutionsbyggnad, enighet synes råda om, att föreningen icke kan påräkna ersättning för denna byggnad, samt föreningen i fortsättningen ämnar behålla Lilla Sunnersta som demonstrationsgård, utgöras de tillgångar, för vilka föreningen anser sig böra erhålla ersättning, av den s. k. laboratoriebyggnaden, som färdigställdes år 1941, och de inventarier, som finnas i denna byggnad samt institutionsbyggnaden. 1943 års utredningsmän verkställde genom lantbruksförbundets byggnadsförening en beräkning av det dåvarande värdet av laboratoriebyggnaden, vilket angavs till 108 000 kronor eller samma belopp, varmed föreningen i sin förut återgivna skrivelse finner skäligt påfordra inlösen. Utredningen har icke funnit nödvändigt att låta verkställa någon ny beräkning av byggnadens värde. För tillgångarna i form av inventarier, utrustningsartiklar, försökskärl, bibliotek, kartförråd m. m. har föreningen i sin förenämnda skrivelse räknat med en ersättning av 92 000 kronor. Enligt en av laborator Egnér och kamrer Johnsson vid lantbrukshögskolan samt utredningens sekreterare verkställd värdering av föreningens nuvarande inventarieutrustning har densamma uppskattats till ungefär 61 000 kronor, vilken värdering dock icke omfattat föreningens bibliotek, kart- och tidskriftsförråd, herbariesamling samt försökskärl. Utanför värderingen h a likaså lämnats sådana artiklar, som äro att anse som förbrukningsmateriel. Utredningen finner principiella betänkligheter föreligga beträffande frågan om, huruvida ersättning till föreningen bör utgå för ovannämnda tillgångar. Man synes nämligen icke kunna bortse från det förhållandet, att föreningen och dess två föregångare under årens lopp åtnjutit betydande statsanslag såväl absolut som relativt i förhållande till föreningarnas övriga inkomster. Då en sammanställning av föreningarnas årliga statsbidrag t. o. m. 1942 ävensom av deras övriga inkomster under denna tid i form av anslag från hushållningssällskap och landsting, medlemsavgifter m. m. återfinnes i 1943 års utredningsmäns betänkande, finner utredningen icke nödvändigt att på nytt lämna en redogörelse härför. Här må endast nämnas att enligt den förenämnda utredningen svenska mosskulturföreningens inkomster under åren 1886—1938 uppgått till sammanlagt 4 041 446 kronor,

182 varav 2 742 400 kronor utgjorts av statsanslag, att svenska betes- och vallföreningens inkomster åren 1917—1938 varit 1829 807 kronor, varav 1 251 480 kronor erhållits i form av statsbidrag, samt att den nuvarande föreningens inkomster under åren 1939—1942 uppgått till 934 531 kronor, varav 837 955 kronor utgjorts av statsanslag. T. o. m. år 1942 h a r således i statsbidrag till föreningen och dess två föregångare utbetalts sammanlagt 4 831 835 kronor. Statsbidraget till vall- och mosskulturföreningen för tiden därefter har t. o. m. budgetåret 1945/46 uppgått till 205 500 kronor om året samt utgår under innevarande budgetår med 222 500 kronor 1 , varjämte föreningen för ett vart av dessa år erhållit ett särskilt bidrag å 34 000 kronor för inköp av konstgödsel. För undvikande av missförstånd må anmärkas, att utredningens betänksamhet i ersättningsfrågan icke har sin grund i skäl av juridisk art, då några sådana icke torde kunna åberopas varken av staten med avseende å föreningens tillgångar med undantag för institutionsbyggnaden eller av föreningen med avseende å någon skyldighet för staten att övertaga dess tjänstemän. Utredningens betänkligheter förestavas uteslutande av att man mycket väl synes kunna ifrågasätta om icke, då som i detta fall ett mycket starkt statsunderstött företag helt förstatligas, dess för verksamheten anskaffade och behövliga tillgångar utan vidare böra medfölja den statliga institution, som fortsätter verksamheten. Emot en sådan principiell inställning finner utredningen icke heller den omständigheten behöva tala, att föreningen jämväl från andra håll än staten erhållit medel för sin verksamhet, enär dessa medel sannolikt icke avsetts för föreningen som sådan utan för den verksamhet, som föreningen bedrivit och som nu skall övertagas av staten. Föreningens styrelse har inför utredningen även medgivit skäligheten av att föreningen med hänsyn till förenämnda omständigheter överlämnade sina tillgångar till staten utan ersättning, såvida icke de nuvarande planerna förefunnos, att föreningen skall kvarleva i en eller annan form. Även om utredningen således hyser betänkligheter av rent principiell art mot tillerkännande av ersättning åt föreningen för de av dess tillgångar, som äro behövliga för verksamhetens fortsatta bedrivande i statlig regi, vill utredningen icke förneka att vissa skäl kunna åberopas för en motsatt uppfattning. Bortsett ifrån att något tvångsförfarande från statens sida eller något försättande av föreningen i en tvångssituation icke lämpligen bör ifrågakomma, synas nämligen vissa skäl kunna tala för att föreningen beredes någon ersättning. Ett sådant skäl synes vara att föreningen och dess föregångare tagit initiativ och varit verksamma på områden, som icke tidigare varit föremål för direkt statlig verksamhet. Ett annat torde kunna få *I årets statsverksproposition har föreslagits en höjning av statsbidraget för budgetåret 1947/48 med 3 800 kronor eller till 226 300 kronor för att möjliggöra en provisorisk löneförbättring åt vissa av föreningens befattningshavare.

183 anses vara, att föreningen såsom den själv uppgiver ådragit sig ett underskott i denna sin verksamhet, varjämte föreningen kan ha vissa kvarstående förpliktelser gentemot förutvarande anställda. Därest ersättning befinnes böra utgå, är det dock uppenbart, att varken förbrukningsartiklar eller annat, som sedvanemässigt bestrides av årliga driftsanslag, eller sådana tillgångar, som föreningen anskaffat medelst statsmedel, skola ersättas. Att avgöra vilka tillgångar, som anskaffats genom användande av medel, som ställts till förfogande av staten, kan dock naturligtvis ofta bereda svårigheter beträffande inventarier, då föreningen självfallet icke fört särskilda anteckningar häröver. Även vid ett påvisande av att vissa av de nuvarande tillgångarna anskaffats utan användande av statliga medel, torde vidare detta anskaffande oftast — då fråga ej är om gåvor — indirekt ha möjliggjorts genom statsunderstödet, varjämte eventuella underhållskostnader för sådana tillgångar även då de erhållits i form av gåvor kunna ha bestritts från det årliga driftsanslaget. Efter ingående överväganden och med beaktande av de olika synpunkter, för vilka i det föregående redogjorts, har utredningen funnit sig böra förorda att föreningen tillerkännes en ersättning av statsmedel med 108 000 kronor motsvarande det uppskattade värdet å laboratoriebyggnaden. Däremot anser sig utredningen icke kunna tillstyrka att någon särskild ersättning utbetalas för inventariebeståndet bland annat på grund av de oklara förhållanden, som naturligt nog föreligga beträffande detsammas anskaffande och underhåll. Inventarierna finner utredningen således böra överlämnas till staten utan ersättning. Däremot vill utredningen icke motsätta sig, att föreningen av det nuvarande inventariebeståndet får undantaga vissa inventarier, som kunna anses ha visst affektionsvärde för föreningen. Utredningen vill understryka, att utredningen funnit sig kunna förorda att föreningen tillerkännes ovannämnda ersättningsbelopp å 108 000 kronor i ett för allt endast under den förutsättningen, att föreningen icke framställer krav på att staten skall övertaga några föreningen åliggande förpliktelser eller skyldigheter av vad slag det vara må utöver vad utredningens förslag innebär eller att staten skall lämna något särskilt anslag för administrationskostnader eller någon annan förmån i anslutning till avvecklingen av föreningens verksamhet. Givetvis utgår utredningen även ifrån att föreningens nuvarande inventariebestånd vid tidpunkten för statens övertagande av detsamma icke undergått någon nämnvärd förändring vare sig i kvalitativt eller kvantitativt avseende. Vad spörsmålet om föreningens fortvaro beträffar finner sig utredningen sakna anledning att ingå härpå, enär denna fråga uppenbarligen helt är beroende av det beslut, som kan komma att träffas av föreningens medlemmar. Beträffande själva tanken att föreningen i någon form skall bestå jämväl i framtiden, kan utredningen förstå de traditionsskäl, som här ligga bakom, även om det samtidigt synes överflödigt att efter det staten över-

184 tagit och sörjer för föreningens hela verksamhetsområde samt för dess tjänstemän, föreningen alltfort skall leva kvar och bedriva en verksamhet vid sidan av staten. Självfallet är, att en ombildad förening icke bör kunna påräkna något statsbidrag. Föreningen har slutligen framhållit angelägenheten av att de publikationsmöjligheter, som föreningens nuvarande kvartalsskrift — en efterträdare till av moderföreningarna tidigare utgivna publikationer — erbjuder, jämväl i fortsättningen bör vara till finnandes. Utredningen finner a t t denna fråga lämpligen bör upptagas till prövning av jordbrukets upplysningsnämnd, vilken därvid har att beakta att det behov, som kvartalsskriften kan anses ha fyllt, även i framtiden blir tillgodosett på ett eller annat sätt.

C. Vissa spörsmål berörande bearbetningen av föreningens försöksmaterial. 1943 års utredningsmän, som uppmärksammade att en hel del äldre och nyare försöksmaterial fått bliva liggande obearbetat hos föreningen och icke kommit att utnyttjas, ansågo det vara av vikt att dylikt försöksmaterial, för vilkets frambringande föreningen åtnjutit statsunderstöd, gjordes till föremål för snar bearbetning, eventuellt som ett led i en avveckling av föreningens verksamhet. Sådant material, som hade samband med föreningens pågående försök, förutsatte utredningsmännen skulle ställas till den statliga försöksorganisationens förfogande. Föreståndaren för föreningens vallavdelning har för utredningen förklarat att ett betydande försöksmaterial från avdelningens gödslings- och kalkningsförsök i betesvall under åren 1935—1946 håller på att slutbearbetas i och för publicering under de närmaste åren med början redan före det att förstatligandet av verksamheten beräknas komma till stånd. Ett omfattande material från försöksserier med betande djur för uppmätningen av avkastningen från betesvallar vid olika gödsling inom olika delar av mellersta Sverige under åren 1932—1946 föreligger ävenledes, vilket för närvarande likaså bearbetas för publicering inom de närmaste åren efter det att förstatligandet beräknas ha skett. Härförutom föreligger i slutbearbetat skick en del äldre försöksmaterial, som icke längre har aktualitet eller som på grund av ofullständigheter i materialet beroende bl. a. på brister och svagheter i tidigare tillämpad försöksteknik icke anses värt att publicera. Mossavdelningens föreståndare, som enligt utredningens förslag icke skulle överföras till den statliga försöksverksamheten, har i särskild skrivelse den 25 november 1946 till utredningen hemställt, att utredningen i sitt förslag måtte inrymma en lösning på frågan om sättet för bearbetning av mossavdelningens färdiga forsknings- och försöksmaterial efter ett för-

185 statligande av föreningens verksamhet. Av sagda skrivelse, vari återfinnes en kort översikt över de frågeställningar, som varit och äro föremål för mossavdelningens forsknings- och försöksverksamhet under de sista tio åren, framgår att resultaten från vissa delproblem redan varit publicerade samt att en större redogörelse är under utarbetande och beräknas utkomma i tryck våren 1947. Efter slutförandet av denna större försöksberättelse återstår färdigt eller blir i en nära framtid försöksmaterial färdigt, som motsvarar ett flertal försöksberättelser av relativt stor omfattning. De undersökningar och försök, som legat till grund för framskaffandet av detta material, ha enligt försöksledaren i stor utsträckning kunnat genomföras tack vare anslag och understöd av skilda slag, som tilldelats honom personligen och som av honom utnyttjats såsom komplement till mossavdelningens försöksresurser, varjämte h a n själv lämnat icke oväsentliga egna ekonomiska insatser för materialets åstadkommande.

1945 års jordbruksförsöksutredning. Utredningen är av den meningen, att vid ett förstatligande av föreningens verksamhet i alla avseenden klar bodelning bör åstadkommas så att några konflikter i framtiden icke skola behöva förekomma mellan den eller de statliga institutioner, som komma att fortsätta föreningens verksamhet, och någon av föreningens tjänstemän eller en eventuellt ombildad förening. I princip är utredningen av den uppfattningen, att allt föreningens försöksmaterial av såväl äldre som yngre datum bör överföras till den statliga försöksverksamheten, vars ledning därefter skall ha ansvaret för och bestämmanderätten över materialets behandling och bearbetning. F r å n denna huvudregel bör dock enligt utredningens förmenande kunna göras det avsteget, att efter särskild prövning visst material på grund av speciella skäl skall kunna undantagas, för vilket den statliga försöksverksamheten i framtiden icke skall ha något som helst ansvar med avseende på bearbetning, publicering el. dyl. Efter det föreningen underrättats om utredningens principiella inställning till dessa frågor och tillika anmodats, att ingiva en förteckning över det material, som föreningen eventuellt ville skulle bli behandlat enligt undantagsregeln, h a r föreningen genom sin styrelses arbetsutskott i skrivelse av den 13 februari 1947 framfört följande synpunkter på föreliggande spörsmål: »I Jordbruksutskottets utlåtande till 1945 års riksdag angående den framtida organisationen av den av Svenska Vall- och Mosskulturföreningen bedrivna verksamheten uttalade utskottet att sådant material, som har samband med föreningens pågående försök, torde böra ställas till den statliga försöksorganisationens förfogande.

18ö Själv har styrelsen i sin skrivelse till utredningen av den 20 december 1946 yttrat att styrelsen självfallet ansåge det angeläget att de påbörjade men icke avslutade undersökningarna bliva fullföljda. Beträffande vissa undersökningar synes det emellertid arbetsutskottet som om den lämpligaste formen för fullföljden vore, om de finge färdigställas av föreningens nuvarande föreståndare, licentiat Gerhard Rappe. Vad som här åsyftas är det hos föreningen befintliga material, som av Rappe hopsamlats för genomförandet av speciella undersökningar rörande det årsrytmiska förloppet »dels hos betestillväxten och dels hos vissa jordkomponenter vid en jämförelse mellan rådande förhållanden på organogena jordar med dem på fastmarksjordar». Det synes arbetsutskottet sannolikt att Rappe, som tagit initiativ till och planlagt dessa försök, har största förutsättningarna för att göra bearbetningen fruktbärande för det svenska jordbruket, vartill kommer den omständigheten, att undersökningarna i viss utsträckning bekostats genom särskilda bidrag från allmänna institutioner och från enskilda, vilka bidrag ställts till Rappes förfogande. I detta sammanhang vill arbetsutskottet icke underlåta att framhålla — liksom tidigare skett vid muntliga överläggningar — att det synes arbetsutskottet naturligt, om Rappe, efter det han avgått med pension, erhölle möjlighet att arbeta vid den blivande statliga institutionen på sätt som gäller vid universiteten och även vid lantbrukshögskolan. Erfarenheten från dessa båda vetenskapliga arbetsfält lär visa att en sådan anordning kunnat gagna forskningen och genomföras utan personlig irritation. Förteckning på det försöksmaterial, varom här är fråga, bifogas. Om det under A upptagna materialet ännu icke hunnit slutbearbetas den 1/7 1948, bör sådan bearbetning slutföras av Rappe. Rörande det under B upptagna försöksmaterialet kunna vissa delar icke bearbetas förr än efter utgången av vegetationsåret 1948, då försökan anses kunna avbrytas. Då dessa försök enligt uppgift utgöra själva kärnan i Rappes årsrytmiska undersökning och de mest arbetskrävande av dem, nämligen försöken vid Åkerlänna, Sunderbyn och Brännberg 1943—1945, redan till stora delar komma att vara bearbetade den 1/7 1948, synes det ändamålsenligt, att försökskomplexet i dess helhet jämväl slutbearbetas av Rappe.

Bilaga. FÖRTECKNING över försöksår samt försöks- och provtagningsplatser för jordprov m. m., vilka beröra mossavdelningens av Fil. lic. G. Rappe under åren 1935—1948 bedrivna undersökningar rörande det årsrytmiska förloppet, dels hos betestillväxten och dels hos vissa jordkomponenter, vid en jämförelse mellan rådande förhållanden på organogena jordar med dem på fastmarksjordar. A. Sådana försök, som redan äro avslutade i fält och ifråga om analysarbetet hinna avslutas före 1/7 1948. Försöken komma vid denna tid att vara bearbetade i avseende på betydelsefulla avsnitt, men slutbearbetning återstår. Hit höra: 1. Försök från Mosskulturföreningens vegetationsgård i Jönköping, 1935—1939, utfört med betes- och slåttervallar på tre skilda jordslag och med fem olika grundvattenstånd, vilket försök utgör en del av de årsrytmiska undersökningarna. 2. Försök från Flahult 1936—40 och från Gisselås 1937—41 rörande årsgången hos betes- och slåttervallväxternas tillväxtförhållanden på olika jordslag. 3. Försök från Lilla Sunnersta och Åkerlänna åren 1944—46 rörande årsgången hos de Egnerska kali-, fosforsyre- och bastalen på organogen jord och på fastmarksjord vid odling av olika grödor och vid trädning.

187 B. Sådana försök, som kunna avbrytas med utgången av år 1948, och då äro till en del bearbetade men i övrigt färdiga för bearbetning. 1. Försök rörande årsgången, resp. tillväxtförskjutningar genom olika skördetider i betesvallar på organogen jord och fastmarksjord. Försöken ha genomförts på Åkerlänna 1943—1946 och föras vidare på Sunderbyn och Brännberg 1943—1948 samt på Ultuna, Jälla, Offer, Gisselås, Häringe, Flahult, Borås, Hyllinge och Alnarp 1947—1948. Parallellförsök utföras kostnadsfritt hos kolleger i utlandet. 2. Försök med enskilda arter utföras i föreningens vegetationsgård åren 1944—1947. Ovan angivna försöksmaterial kommer sannolikt under år 1947 att motsvara c a 20 % av det totala antalet fältparceller hos föreningens mossavdelning.» Såsom av föreningens skrivelse framgår har föreningen icke gjort gällande, att något material på av utredningen förutsatt sätt bör undantagas från den huvudregel, som utredningen för sin del finner böra tillämpas. Med hänsyn härtill och i anslutning till utredningens nyss uttalade mening finner sig utredningen därför böra förorda, att allt föreningens undersöknings- och utredningsmaterial lämpligen överföres till den statliga försöksverksamheten att bearbetas och disponeras enligt bestämmande av ledningen för denna verksamhet. Huruvida vid materialets bearbetande samverkan i någon form med föreningens nuvarande försöksledare på mossområdet skall söka åstadkommas, anser utredningen bör få ankomma på den ansvariga ledningen att fritt och obundet avgöra alltefter omständigheterna vid det tillfälle frågan blir aktuell. Vidkommande den av föreningen i skrivelsen berörda möjligheten för föreningens föreståndare att efter ett förstatligande av föreningens verksamhet arbeta vid den blivande statliga institutionen på sätt, som gäller vid universiteten och vissa högskolor för pensionsavgången personal, vill utredningen icke göra annat uttalande än att Kungl. Maj :ts brev den 30 juni 1942 med bestämmelser om pensionerade akademiska lärares ställning vid lantbruks-, skogs- och veterinärhögskolorna icke utan särskilt beslut av Kungl. Maj:t torde vara tillämpligt i ett fall som det förevarande. Därest Kungl. Maj:t skulle finna för gott bifalla en framställan härom, vill det synas utredningen lämpligast att frågan behandlas enligt förenämnda bestämmelser eller de andra bestämmelser, som i detta avseende k u n n a vara gällande vid tidpunkten för ett ställningstagande till frågan.

Kapitel 10.

Försöksresurserna vid Ultuna. A. Försöksjordar. Egentliga jordbruksförsök. Vid en förflyttning till Ultuna av statens jordbruksförsök måste beaktas, att institutionen bör ha möjlighet att därstädes bedriva försöksverksamhet. P å den nuvarande förläggningsplatsen vid Experimentalfältet disponerar institutionen över ett jordbruk om c:a 14 ha åkerjord. Förvaltningen av Ultuna lantegendom jämte de övriga jordbruksfastigheter, som anvisats för lantbrukshögskolans behov, utövas av lantbrukshögskolans styrelse. Under styrelsens överinseende handhaves egendomarnas skötsel av en förvaltare, som tillika är föreståndare för Ultuna lantbruksskola. Av fastigheterna är för närvarande en gård, Lilla Djurgården, om c:a 8 ha och gränsande intill Kungsängen utarrenderad Jämte omkring 12 ha av Hovstallängsjorden. Utarrenderad är dessutom den s. k. Mora äng (utjord) å omkring 5,5 ha åker. Vidare arrenderar svenska vall- och mosskulturföreningen torpet Svia (c:a 5 ha åker) ävensom 1,5 ha åker av Ultuna egendom. Ultuna egendom jämte övriga i sambruk härmed varande fastigheter omfattar en totalareal av omkring 680 ha, varav cirka 450 ha åker. Arealen är fördelad enligt nedan: Ultuna och Hammarby Kungsängen och Hovstallängarna Nontuna

åker: 190 . . . . 219 45

Summa hektar

naturlig betesmark:

skog:

summa:

50 53 12

23 — 90

263 272 147

682 Omkring 70 ha av åkerjorden äro utlagda till beten. Av ängsmarkerna äro vissa delar vattensjuka samt visst område, c:a 10 ha, fridlyst, varför enligt uppgift av egendomens förvaltare endast omkring hälften av den naturliga betesmarksarealen med fördel kan användas till bete. Enligt förvaltarens utsago föreligger med hänsyn härtill behov av ytterligare anläggningar av kulturbete på Kungsängen.

189 Den areal, som står till Ultuna-förvaltningens förfogande för jordbruksdriften, påverkas av de anspråk, som lantbrukshögskolans institutioner och andra i Ultuna belägna forsknings- och försöksinstitutioner hava på försöksjord. Från Ultuna egendom äro sålunda vissa områden om sammanlagt 10 ha mera permanent upplåtna till institutionen för systematisk botanik och ärftlighetslära med botanisk-genetiska trädgården, c:a 5 ha äro upplåtna såsom betesmarker m. m. åt statens husdjursförsök för dess anläggningar vid Bäcklösa samt c:a 9 ha äro som fast försöksfält utarrenderade till Sveriges utsädesförening för dess Ultunafilial. Till lantbrukshögskolans institution för allmän växtodlingslära ha vidare bestämda områden upplåtits för den av institutionen bedrivna försöksverksamheten. Av andra institutioner såsom exempelvis mikrobiologiska institutionen med baljväxtlaboratoriet och institutionen för allmän jordbrukslära utläggas ambulerande försök på egendomarna. Samma förhållande gäller även beträffande Sveriges utsädesförenings Ultunafilial, som — utöver tidigare omförmält fast försöksfält — enligt kontrakt äger disponera för tillfälliga försök högst 3 ha på egendomens åkerjord i den ordinarie växtföljden. De arealer, som på detta sätt behövt upplåtas för försöksändamål, kunna hittills sägas ha varit av förhållandevis ringa omfattning. Man synes dock för framtiden böra räkna med att kraven på försöksjord, oavsett statens jordbruksförsöks förflyttning till Ultuna, kunna komma att utökas. I detta sammanhang bör även framhållas, att den disponibla arealen på framförallt huvudgården i framtiden ytterligare kommer att minskas därigenom att tomtplatser för nya byggnader komma att erfordras.

1945 års jordbruksförsöksutredning. Redan nu torde skötseln av jordbruket vid Ultuna i ganska hög grad påverkas av det förhållandet, att ett flertal fältförsök äro utlagda på huvudegendomen och därmed sambrukade gårdar. Detta förhållande blir självfallet än mera märkbart vid en förflyttning av statens jordbruksförsök till Ultuna. De nackdelar, som en förläggning av denna försöksinstitution till Ultuna kunna medföra för både egendomen och lantbruksskolan, finner utredningen emellertid övervägas av de uppenbara fördelar institutionens förläggning till Ultuna innebär genom möjliggörande av gemensamt utnyttjande med andra försöksinstitutioner av olika slag av resurser och genom skapande av goda förutsättningar för samarbete med lantbrukshögskolans forskningsinstitutioner och med de övriga försöksinstitutionerna. Det totala antalet försök, för vilket statens jordbruksförsök kommer att behöva försöksplatser, torde vara svårt att beräkna innan verksamheten kommer i gång vid Ultuna. Självfallet kan också behovet komma att växla allteftersom olika försöksproblem behöva tagas upp till undersökning. Därest

190 man — såsom naturligt synes vara — utgår ifrån, att statens jordbruksförsök skall kunna utföra gödslingsförsök, sort- och andra växtodlingsförsök, vallanläggnings- och andra vallförsök samt ogräsförsök m. m., komma uppenbarligen ganska betydande arealer att behöva tagas i anspråk. Såvitt utredningen kunnat finna kan det emellertid av skäl, för vilka längre fram skall redogöras, befinnas nödvändigt att i viss utsträckning begränsa den försöksverksamhet, som statens jordbruksförsök får utföra på Ultuna egendom. Som ett minimikrav för institutionens verksamhet därstädes måste uppställas, att institutionen skall ha möjlighet att utföra undersökningar av metodisk art samt att utlägga vissa demonstrationsförsök, det sistnämnda bl. a. med tanke på det åskådningsmaterial som detsamma kan utgöra i undervisningen vid Ultuna såväl vid lantbrukshögskolan som vid lantbruksskolan. För dessa ändamål samt för den övriga försöksverksamhet, som bör bedrivas på platsen, torde institutionen under början av sin verksamhet i Ultuna böra få disponera förslagsvis 8—10 ha jord. Alltefter som verksamheten vid Ultuna kommer i gång och ett behov av ökade försöksresurser gör sig gällande, bör enligt utredningens förmenande större areal ställas till förfogande för institutionens verksamhet, förslagsvis ungefär det dubbla. För undvikande av missförstånd må här inskjutas att frågan rörande betesförsöksverksamhetens behov av försöksjord behandlas längre fram i ett särskilt avsnitt. Enligt utredningens åsikt är det tveksamt, om institutionen därutöver lämpligen bör få disponera försöksjord på Ultuna egendom. Dels torde nämligen jorden på egendomen icke i alla delar vara lämplig för försöksändamål, bl. a. på grund av för ringa representativitet och dels synes det utredningen böra beaktas, att en rationell drift av Ultuna egendom ej omöjliggöres, icke minst med hänsyn till alt egendomen drives i anslutning till landets högsta läroanstalt på jordbruksundervisningen område. Möjligheterna till rationell drift försvåras uppenbarligen ju större plats fältförsök taga på egendomen. Som en biverkan av försvårad rationell skötsel av Ultuna egendom, kommer vidare att fortvaron av lantbruksskolan i Ultuna äventyras, vilket utredningen finner såvitt möjligt böra undvikas av skäl, som längre fram i annat sammanhang närmare utvecklas. I den mån med hänsyn till försökens art eller av annan anledning erfarenheten visar, att för kortare eller längre tid större areal än vad utredningen här förutsatt kan upplåtas till statens jordbruksförsök, bör dock så givetvis ske. Den begränsning av statens jordbruksförsöks verksamhet på Ultuna egendom, som utredningen eventuellt ansett kan bli nödvändig, förutsätter — vilket utredningen särskilt vill understryka — att det ytterligare behov av försöksjord på förläggningsorten, som institutionen med sannolikhet kommer att ha för att kunna fylla sin uppgift, tillgodoses på annat sätt, exempelvis genom ett system av fasta försöksfält förlagda till privata jordbruk i trakten. En annan tänkbar lösning av frågan skulle vara, att för kom-

191 plettering av Ultuna egondom ytterligare jord inköptes. Ett tredje alternativ vore, att behovet tillgodosåges i samband med ett framtida inrättande av en särskild försöksgård för Mälar- och Hjälmarbygden. Utredningen finner inrättandet av en försöksgård för detta jordbruksområde, vars jordmån till övervägande del utgöres av leror, angeläget men finner lämpligast att frågan rörande förslag till lämplig försöksgård för området göres till föremål för utredning i vanlig ordning från styrelsens sida. I detta sammanhang vill utredningen dock framhålla betydelsen av att försöksgården med hänsyn till statens jordbruksförsök erhåller en placering så nära Ultuna som möjligt. Därest såsom utredningen föreslagit statens jordbruksförsök skall beredas möjlighet att vid Ultuna utlägga försök på viss areal, kan detta uppenbarligen tekniskt sett lösas på två sätt antingen genom att visst jordområde avdelas för institutionen eller genom att institutionen får utlägga ambulerande försök i egendomens ordinarie växtföljd. Att från Ultuna egendom eller annan därmed sambrukad fastighet avskilja ett skifte av viss storlek som försöksstation för institutionen, vill utredningen för sin del icke förorda redan av den anledningen, att det skulle försvåra brukningsförhållandena på Ultuna egendom. Detta system har visserligen som det förefaller med framgång tillämpats då det gällt att tillgodose behovet av försöksjord åt Sveriges utsädesförenings Ultunafilial, varvid dock bör bemärkas att filialen dessutom har rätt till att utlägga ambulerande försök i viss omfattning. Systemet torde icke lika bra passa för nu ifrågavarande institutions försöksverksamhet. Statens jordbruksförsök torde i stället för sin verksamhet vara bäst betjänt av att var som helst på egendomen kunna utvälja den för olika försök lämpligaste jordtypen. Institutionen bör således ha möjlighet att på Ultuna egendom och därmed sambrukade gårdar fritt utvälja för fältförsöken erforderliga försöksplatser upp till den beräknade areal, som enligt styrelsens beslut skall stå till institutionens förfogande. Tillgodoseendet av institutionens önskemål i detta avseende bör icke helt få vara beroende av prövning från egendomsförvaltningens sida. Eventuellt uppkommande motsättningar mellan egendomens förvaltning och statens jordbruksförsök rörande institutionens försöksplatser böra enligt utredningens uppfattning hänskjutas till den nämnd, som utredningen i det följande kommer att föreslå bli inrättad vid högskolan bl. a. för lösandet av sådana tvister.

Betesförsök. Vad betesförsöksverksamheten beträffar ha, såsom redan tidigare framhållits, 1,5 ha av Ultuna egendom jämte torpet Svia varit utarrenderade till vall- och mosskulturföreningen. Det först nämnda området har använts

192 som försöks- och demonstrationsfält. Härutöver har föreningen av Ultuna egendom för betesförsök fått disponera 2,4 ha betesfållor, vilka dock skötts av Ultuna egendom samt avbetats av egendomens djur. Dessa skiften böra alltjämt få användas för betesförsöksverksamhet, i den mån de icke behöva tagas i anspråk som byggnadstomt för institutionsbyggnad åt statens husdjursförsök, vilket enligt utredningens förslag i viss omfattning blir fallet med betesfållorna. Med hänsyn till att betesfållorna omfatta ett sedan ett 20-tal år tillbaka pågående försök bör det dock eftersträvas, att åtminsone till någon del bevara försöket. Vidare har föreningen för sin verksamhet av Uppsala universitet arrenderat jordbruksfastigheten Lilla Sunnersta, belägen c:a 1,5 km från föreningens institution. Torpet Svia, som gränsar intill denna fastighet, drives i sambruk med fastigheten. Lilla Sunnersta omfattar 14,21 ha öppen åker, 7,44 ha permanenta betesvallar, 2,5 ha hagmark och ungefär 1 ha impediment. Upplåtelsen omfattar tiden 14 mars 1934—14 mars 1954. Föreningen, som använder fastigheten såsom försöks- och demonstrationsgård, har såsom redan förut framhållits förklarat sig icke ämna låta den statliga försöksverksamheten övertaga fastigheten, varmed i detta sammanhang jämväl införstås torpet Svia.

1945 års jordbruksförsöksutredning. Det ytterligare behov av försöksresurser på förläggningsplatsen eller i dess omedelbara närhet, som uppkommer för den statliga betesförsöksverksamheten till följd av att föreningen fortfarande skall disponera Lilla Sunnersta, måste tillgodoses på annat sätt exempelvis från Ultuna egendom. På samma sätt torde det bliva nödvändigt att ersätta den försöksmark, som enligt vad ovan nämnts kommer att tagas i anspråk som byggnadstomt för institutionsbyggnad åt statens husdjursförsök. I detta sammanhang bör framhållas, att upplåtelse av mark för betesförsök självfallet icke innebär försvåring av en rationell skötsel av Ultuna egendom på samma sätt, som då det gäller jordbruksförsöksverksamhet av tidigare diskuterat slag. Å andra sidan bör icke förnekas att betesförsöksverksamheten kan medföra visst avbräck i den ekonomiska driften vid egendomen exempelvis genom nödvändigheten att avdela vissa djurgrupper för avbetningar m. m., vilka grupper måste stå under särskild kontroll o. dyl. Med hänsyn härtill vill det synas utredningen lämpligast, att det ytterligare behov av försöksjord för betesförsöksverksamhet, som kan uppkomma, tillgodoses antingen i samband med inrättandet av en särskild försöksgård för Mälar- och Hjälmarbygden eller genom ett långtidskontrakt med en enskild egendom.

193 B. Försöksdjur och försöksstallar. Husdjursförsök. Vad den vid statens husdjursförsök bedrivna verksamheten beträffar må till en början erinras om att nötkreatursbesättningen på Kungsängen samt svinbesättningen på Bäcklösa ingå i Ultuna egendoms inventarium men att besättningarna få användas av statens husdjursförsök för bedrivande av försöksverksamhet. Ultuna egendom bär sålunda det ekonomiska ansvaret för ladugårdsskötseln vid försöksladugården på Kungsängen och för svinskötseln vid försöksstallet för svin på Bäcklösa. Den personal, som handhaver skötseln av försöksdjuren, tillhör Ultuna egendom och är i sin verksamhet underställd egendomens förvaltning. Verksamheten vid försöksanläggningarna för fjäderfä och för pälsdjur på Bäcklösa bedrives åter helt i husdjursförsökens regi. I ett sådant förhållande, som det ovan angivna, att en institution äger att utföra försöksarbete med djur i en besättning, för vilken en annan institution har det driftsekonomiska ansvaret, kunna självfallet vissa motsattsförhållanden uppkomma mellan försöksverksamhetens intressen och jordbruksekonomiska synpunkter, framförallt då det gäller mera fysiologiskt betonade och avancerade försök såsom mineralämnes-, kvävebalans-, slaktnings-, vitamin- och ämnesbristförsök, vilka försök bli ganska ekonomiskt betungande för djurägaren. I detta sammanhang må erinras om att statens husdjursförsök för närvarande erlägger en årlig ersättning å 10 000 kronor till Ultuna egendom för det intrång i gårdsdriften, som vållas av den vid institutionen bedrivna försöksverksamheten.

1945 års jordbruksförsöksutredning. Ehuru för närvarande några mera betydande olägenheter av den nuvarande ordningen icke åberopas, vill utredningen framhålla, att här föreligger en synnerligen besvärlig fråga, som i framtiden kan stå hindrande i vägen för husdjursförsöksverksamhetens ändamålsenliga utveckling. Vid exempelvis ladugården på Kungsängen bedrives en omfattande försöksverksamhet och samma ladugård användes av lantbruksskolan i dess undervisning med bl. a. särskilda kurser för ladugårdsskötare. Flera olika intressen göra sig således här gällande och att finna en god lösning på frågan utan att statens husdjursförsök får disponera över försöksbesättningarna och samtidigt handha djurens skötsel samt ansvara för det driftsekonomiska resultatet är ett verkligt svårlöst problem. Härtill kommer att institutionen för att kunna fylla sin uppgift åtminstone evad det gäller verksamheten på nötkreatursskötselns område jämväl bör kunna utöva inflytande på fo13 — 75673

194 derväxtodlingens inriktning och omfattning samt på betesdriften, när försöksuppgifterna så kräva. Vad först försöksverksamheten med nötkreatur beträffar har i anslutning till ovan anförda synpunkter inom utredningen övervägts lämpligheten av att utbryta Kungsängens gård från Ultuna egendoms förvaltning och låta gården intaga ställning som en försöksgård. Man skulle härvid k u n n a tänka sig att gården organiserades icke blott som en husdjursförsöksgård utan även som en jordbruksförsöksgård, varigenom statens jordbruksförsök samtidigt skulle kunna få sitt behov av försöksjord tillgodosett. Med hänsyn till jordens ovanligt goda och speciella beskaffenhet på Kungsängen torde emellertid gården såsom varande mindre representativ icke vara lämplig för att dit förlägga mera allmänna och omfattande jordbruksförsök. Denna invändning mot gården som jordbruksförsöksgård gör sig däremot mindre starkt gällande, då fråga blir om gårdens inrättande som husdjursförsöksgård. Utredningen har dock icke velat förorda ett organiserande av Kungsängen som husdjursförsöksgård av den anledningen att en dylik åtgärd synes komma att försvåra en fortsatt existens för lantbruksskolan vid Ultuna. Visserligen är utredningen av den principiella meningen, att vid en intressekonflikt mellan å ena sidan lantbrukshögskolan med statens lantbruksförsök och å andra sidan Ultuna lantbruksskola, den förstnämndas vitala intressen måste noga bevakas, enär denna institution är den enda i sitt slag här i landet. Utredningen finner det dock önskvärt, att man om möjligt söker behålla lantbruksskolan vid Ultuna, på vilken plats den snart verkat i 100 år, på grund av de fördelar för skolan, som äro förknippade med dess läge och som möjliggör att undervisningen i vissa ämnen kan handhavas av framstående specialister på olika ämnesområden, en fördel, som icke åtnjutes av någon annan lantbruksskola i landet möjligen med undantag för Alnarp. Närheten till icke allenast lantbrukshögskolan utan jämväl övriga vid Ultuna belägna forsknings- och försöksinstitutioner, vars verksamhet kan demonstreras för eleverna, måste jämväl verka befruktande för arbetet vid lantbruksskolan. Icke heller synes i olika avseenden böra underskattas betydelsen av att eleverna i sitt arbete följa de försök, som pågå på fälten och i djurstallarna. Som ytterligare argument mot ett organiserande av Kungsängen som en husdjursförsöksgård torde kunna anföras den kostnadsfördyring, som uppkommer därigenom, att anordningen nödvändigtvis medför inrättandet av en särskild inspektorsbefattning för gårdens drift. För att betryggande framtida garantier skola förefinnas för att statens husdjursförsök skall kunna fylla sin uppgift på nötkreaturens område utan någon förändring av Kungsängens nuvarande ställning fordras icke blott en för försöksverksamheten förståelsefull inställning från driftsledningens sida utan även förefintligheten av ett gott samarbete mellan driftsledningen och husdjursförsöksmännen. Därest det brister i detta avseende, riskeras

195 att försöksverksamhetens intressen bli mindre väl tillgodosedda. I instruktionen för Ultuna egendoms förvaltare bör därför enligt utredningens förmenande föreskrift införas om att vid uppgörandet av planer för jordbruksoch husdjursdriften vid Kungsängen samråd skall äga rum med föreståndaren för statens husdjursförsök. Även med en till försöksverksamheten positivt inställd driftsledning k a n dock självfallet stundom intressemotsättningen mellan försöksverksamhetens synpunkter och jordbruksekonomiska intressen framförallt då det blir fråga om sådana försök, som i mera märkbar grad inkräkta på gårdens ekonomiska driftsresultat, bli så stark, att ett fortsatt för försöksverksamheten fruktbärande samarbete riskeras. Lösandet av konfliktanledningar mellan driftsledningen vid Kungsängen och husdjursförsöksmännen bör ankomma på den nämnd, som utredningen redan tidigare berört och till vilken utredningen längre fram återkommer. Uppkomsten av konflikter bör emellertid kunna undvikas, om liksom nu försöksverksamheten lämnar ersättning till gården för förorsakat avbräck i gårdsdriften. Då det enligt utredningens förmenande jämväl bör ankomma på denna nämnd att ordna den interna verksamheten vid försöksladugården på Kungsängen på sådant sätt, att husdjursförsöksverksamhetens intressen bli tillbörligt beaktade i den dagliga verksamheten i ladugården, avser utredningen icke att här framlägga något förslag i denna riktning. Utredningen finner desto mindre skäl föreligga härför som en ändamålsenlig organisation av verksamheten måste bli beroende av förhållanden av både personlig och lokal art, vilka kunna växla under tidernas lopp, ävensom av utvecklingen på såväl husdjursförsöksverksamhetens som jordbrukets område. Någon för all framtid lämplig lösning av frågan torde således knappast kunna framläggas utan en anpassning måste ske under beaktande av vid olika tidpunkter föreliggande omständigheer. Här må endast framhållas det måhända självklara förhållandet, att den expertis på utfodringslärans område, som finnes företrädd inom statens husdjursförsök, bör utnyttjas för produktionskontrollen och djurens utfodring och skötsel. Vad därefter angår samröret mellan husdjursförsöksverksamheten och Ultuna egendom beträffande svinförsöksanläggningen vid Bäcklösa torde det vara en självfallen sak, att den ekonomiska skötseln av anläggningen för närvarande måste få stå tillbaka för att många av försöksuppgifterna skola kunna lösas. Någon avelsdjursuppfödning har således knappast kunnat komma ifråga. I detta sammanhang bör erinras om att man i början av verksamheten var av den uppfattningen, att egendomen vid sidan om försöksuppgifterna skulle kunna bedriva ett framstående avelsarbete. Med tanke härpå anskaffades från början verkligt förstklassiga djur, som inköptes från våra förnämsta avelsbesättningar. Det visade sig emellertid snart, att det icke var möjligt att kombinera ett rationellt avelsarbete med de försöksuppgifter, som förelågo till lösning. Egendomens önskemål att

196 bedriva uppfödning av avelssvin till försäljning kunde således icke tillmötesgås av statens husdjursförsök i önskvärd omfattning, enär institutionen oinskränkt måste få disponera över svinbesättningen för försöksändamål, i första hand för utfodringsförsök. Under årens gång har därför endast enstaka avelsdjur kunnat försäljas, varvid det naturligvis varit fråga om djur, som icke behövts för försöksverksamheten. Den nuvarande anordningen har sålunda praktiskt taget omöjliggjort för Ultuna egendom att bedriva avelsdjursuppfödning, vilket varit till men icke blott för egendomen utan även för utbildningen vid lantbruksskolan. Vad gödsvinsuppfödningen beträffar torde den nuvarande kombinationen ha varit mindre störande för egendomen. För husdjursförsöksverksamhetens del har det enligt utredningens åsikt varit en betänklig nackdel att den nuvarande svinbesättningen vid Bäcklösa endast utgjorts av svensk lantras, varför hittills allenast denna ras kunnat prövas i försöken. För att anstalten rätt skall fylla sin uppgift bör den enligt utredningens mening ha möjlighet att utföra bl. a. kombinerade tillväxt- och gödningsförsök med olika svinraser samt med korsningar mellan olika raser. Även om den nuvarande anordningen således medför nackdelar för såväl statens husdjursförsök som egendomen, bör dock framhållas, att densamma även innebär en fördel för utbildningen av lantbrukseleverna vid Ultuna. Den handledning, som lämnas eleverna i svinens skötsel av försöksassistenten, är således självfallet av synnerligt stort värde för elevernas utbildning och en så dyrbar och kunnig kraft kan naturligtvis ej hållas i ett svinhus i egendomens egen regi. Utredningen finner det för verksamheten vid statens husdjursförsök angeläget, att institutionen i egen förvaltning får övertaga och driva svinförsöksanläggningen vid Bäcklösa på samma sätt som nu sker vid försöksanläggningarna för höns och pälsdjur. Därest emellertid ett modernt svinhus anses nödvändigt för utbildningen av eleverna vid lanbruksskolan, bör i samband därmed ett nytt svinhus byggas för egendomen. Båda berörda parter torde nämligen som av det föregående framgått vara mest betjänta av att disponera över var sin svinbesättning. De vunna fördelarna skulle bestå i att ledningen vid försöksanläggningen bleve enhetlig och att försöksbesättningen kunde givas den ur försöksverksamhetens synpunkt mest lämpade sammansättningen samt att egendomen kunde bedriva avelsdjursuppfödning efter eget gottfinnande. Mot ett genomförande av förenämnda förslag kan måhända resas den invändningen att egendomen bättre än statens husdjursförsök kan bära på svinskötseln eventuellt uppkommande förluster. Tidigare rådande osäkra konjunkturer på fläskmarknaden torde också ha varit orsaken till att man icke vid tidigare tillfällen, då frågan varit uppe till behandling, varit benägen att låta försöksinstitutionen övertaga ansvaret för den ekonomiska driften vid anläggningen. Självfallet kvarstår

197 detta riskmoment alltjämt. Enligt utredningens förmenande uppväges emellertid denna nackdel — som för övrigt sedd över en längre tidsperiod icke behöver vara så allvarlig — i så hög grad av de betydande fördelar som uppnås för verksamheten vid statens husdjursförsök att risken synes vara värd att tagas. Utredningen vill därför förorda, att statens husdjursförsök snarast får övertaga förvaltningen av svinförsöksanläggningen vid Bäcklösa. Intill dess ett nytt svinhus blivit uppfört för Ultuna egendoms räkning, vilket torde böra ankomma på lantbrukshögskolans styrelse att taga initiativ till, torde hinder icke behöva föreligga för att eleverna vid lantbruksskolan liksom nu få sin utbildning i svinskötsel vid försöksanläggningen.

Betesförsök. För betesförsök disponerar vall- och mosskulturföreningen för närvarande nötkreatursbesättningen på Lilla Sunnersta. Enär föreningen ämnar behålla denna fastighet, kan besättningen därstädes uppenbarligen icke utan vidare beräknas stå till förfogande för den statliga betesförsöksverksamheten. För avbetning av till föreningen för försöksverksamhet upplåtna betesfållor m . m . på Ultuna egendom ha brukat avdelas särskilda djurgrupper från egendomen. Vårdnaden och skötseln av dessa djur ha helt handhafts av egendomen med beaktande av de önskemål, som framförts av föreningen ur försöksverksamhetens synpunkt. Resultatet av verkställd produktionskontroll och andra för föreningens verksamhet nödvändiga upplysningar ha lämnats av egendomen till föreningen.

1945 års jordbruksförsöksutredning. Såsom av det föregående framgått, torde behovet av försöksdjur för betesförsök vid Ultuna komma att bli förhållandevis ringa. Detsamma bör därför utan större olägenhet kunna tillgodoses genom användande av nötkreatursbesättningen vid Ultuna egendom på enahanda sätt, som besättningen hittills i viss omfattning använts för den av vall- och mosskulturföreningen bedrivna verksamheten.

C. Samordnandet av försöksverksamhetens intressen med driftsekonomien vid Ultuna egendom. Redan tidigare har i olika sammanhang framhållits, att det icke är möjligt att på en gård bedriva försöksverksamhet utan att avbräck uppstår för driftsekonomien. Den intressekonflikt, som till följd härav uppstår, kan

198 spåras redan i de fall, där ledningen för försöksverksamheten och jordbruksdriften är en och densamma, exempelvis på försöksgårdarna. Än mer komplicerat och besvärligt blir förhållandet givetvis då såsom vid lantbrukshögskolans organisation stundom är fallet ledningen av försöksverksamheten och driften vid jordbruket utövas av olika personer eller institutioner. I en sådan intressekonflikt är uppenbart, att försöksverksamheten lätt kan bli den svagare parten. Det torde därför få anses vara ett önskemål, att i dylika fall vissa garantier kunna uppställas för att förekommande spörsmål bli avgjorda efter ett tillbörligt beaktande av jämväl försöksverksamhetens krav. Genom Kungl. Maj :ts beslut den 20 juli 1934 är föreskrivet, att det i avseende å förvaltningen av högskolans fasta egendom särskilt skall åligga styrelsen, bland annat, att meddela föreskrifter om Ultuna egendoms användning för undervisnings- och försöksändamål. Styrelsen äger dock enligt samma beslut rätt att överlåta beslutanderätten i sådana ärenden åt en nämnd, bestående av högskolans rektor såsom ordförande samt föreståndaren för centralanstalten för försöksväsendet på jordbruksområdet, en av styrelsen inom sig utsedd ledamot och Ultuna egendoms förvaltare. Någon sådan nämnd har dock aldrig tillsatts vid högskolan förmodligen beroende därpå, att organisationen icke blivit sådan man tänkt sig vid beslutets fattande samt att förflyttningen av jordbruksförsöksanstalten till Ultuna ännu icke blivit genomförd.

1945 års jordbruksförsöksutredning. Utredningen vill föreslå, att grundtanken i ovannämnda beslut av Kungl. Maj:t genomföres samt att en särskild nämnd tillsättes som ett sainarbetsinstrument mellan driftsledningen vid Ultuna egendom och institutionerna vid lantbrukshögskolan med statens lantbruksförsök. Såsom ledamöter i denna nämnd skulle förslagsvis ingå rektorn vid högskolan, överdirektören för försöksväsendet, en övrig av styrelsen inom sig utsedd ledamot, vilken lämpligen bör vara praktisk jordbrukare, och Ultuna egendoms förvaltare. Vid behandlingen av olika frågor bör därjämte föreståndaren för den eller de forsknings- eller försöksinstitutioner, som direkt komma att beröras av nämndens beslut, adjungeras med nämnden. Av ledamöterna skall den av styrelsen inom sig valda ledamoten fungera som ordförande. Till nämnden skulle, därest intressemotsättningar uppstå och någon part så påkallar eller styrelsen så bestämmer, hänskjutas frågor, som beröra användningen för försöksändamål av under Ultuna egendoms förvaltare stående fastigheter, vare sig det gäller inom lantbrukshögskolans ram bedriven försöksverksamhet eller dylik verksamhet, utövad av andra institutioner vid Ultuna. På nämnden bör vidare ankomma att lämna de särskilda föreskrifter

199 i olika avseenden i fråga om förhållandet mellan försöksverksamheten och ledningen för jordbruksdriften, vartill omständigheterna kunna giva anledning. Nämndens behörighet bör vila på uppdrag av styrelsen, som med hänsyn härtill har att bestämma omfattningen i övrigt av nämndens befogenheter samt att meddela de ytterligare föreskrifter för nämndens verksamhet, som styrelsen finner ändamålsenliga.

Kapitel 11.

Statens försöksgårdar. Försöksgårdsväsendets utveckling. Den år 1907 upprättade centralanstalten för försöksväsendet på jordbruksområdet förfogade över en försöksgård, nämligen det tidigare av lantbruksakademien drivna jordbruket vid Experimentalfältet. Det visade sig emellertid mycket snart, att bristen på till andra delar av landet förlagda försöksgårdar i hög grad försvårade anstaltens möjligheter att fylla sin uppgift. Centralanstaltens styrelse hemställde därför år 1912 hos Kungl. Maj:t om anslag för inrättande av tre försöksgårdar. Framställningen ledde dock ej till avsett resultat. Frågan fick därefter vila fram till år 1920, då riksdagen med anledning av en motion hos Kungl. Maj :t anhöll om utredning rörande bl. a. anordnande av fasta försöksgårdar för jordbruket. Kungl. Maj:t uppdrog åt styrelsen för centralanstalten att verkställa denna utredning, och styrelsen överlämnade i sin tur uppdraget till en särskild kommitté, den s. k. försöksgårdskommittén, som år 1925 framlade betänkande med förslag i ärendet (S.O.U. 1925:32). Enligt detta förslag skulle man med utgångspunkt från ett mindre antal gårdar successivt utbygga ett system av försöksgårdar, så att slutligen de 14 jordbruksområden, i vilka kommittén indelat landet, bleve utrustade med var sin försöksgård. Av de fem försöksgårdar, som i första hand borde inrättas, skulle fyra avses för jordbruksförsök och en för husdjursförsök. Mest aktuellt enligt kommitténs förmenande var inrättandet av en försöksgård i Västergötland och en i Västernorrlands län. Dessa båda gårdar, den förra förlagd till Lanna och den senare till Offer, inrättades även genom beslut av 1928 resp. 1930 års riksdagar. De utredningsmän, som enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande år 1931 tillkallades påföljande år för utredning rörande organisationen av försöksverksamheten på jordbrukets och trädgårdsodlingens område, föreslogo i sitt betänkande (S.O.U. 1934:4) bl. a. ett försöksgårdssystem med 13 försöksgårdar, kompletterade med fasta försöksstationer och försöksfält. Den proposition (nr 167) angående försöksverksamhetens ordnande, som framlades för och i princip godkändes av 1936 års riksdag, upptog emellertid endast förslag om att staten skulle övertaga försöksgårdarna Flahult, Gis-

201 selas och Alträsk (Brännberg), av vilka de två förstnämnda tillhörde svenska mosskulturföreningen och den sistnämnda kemisk-växtbiologiska anstalten i Luleå. Beslutet fastställdes av påföljande års riksdag. Vid 1938 års riksdag följde så beslut, att staten jämväl skulle övertaga kemisk-växtbiologiska anstaltens försöksgård i Sunderbyn. 1936 års riksdag hade vid sin behandling av förenämnda proposition angående försöksverksamhetens ordnande uttalat, att den icke funnit frågan om försöksgårdsväsendets utbyggande slutgiltigt ordnad i och med genomförandet av de i propositionen framlagda förslagen utan att behov funnes av ytterligare försöksgårdar och då i första hand av en gård inom Kristianstads läns sandjordsområde. Med anledning härav framlades vid 1939 års riksdag, efter vederbörlig utredning, förslag om inrättandet av en till Ugerup förlagd försöksgård. Förslaget godkändes av riksdagen. Vidare har enligt beslut av 1944 års riksdag en försöksgård för i första hand husdj ursförsök inrättats vid öjebyn i Norrbottens län. Det svenska försöksgårdssystemet omfattar sålunda för närvarande sju gårdar, nämligen Lanna (Skaraborgs län), Offer (Västernorrlands län), Flahult (Jönköpings län), Gisselås (Jämtlands län), Ugerup (Kristianstads län) och öjebyn samt Brännberg (tidigare benämnd Alträsk) med Sunderbyn (Norrbottens l ä n ) . Sedan 1946 års riksdag bifallit Kungl. Maj:ts proposition n r 316 till samma riksdag, har vidare beslut träffats om inköp av Stenstugu gård på Gotland för inrättande av denna gård till en försöksgård för Gotlands län. Slutligen må framhållas, att tid efter annan förslag framförts om inrättandet av ytterligare försöksgårdar. Sålunda har styrelsen för lantbrukshögskolan nyligen framlagt förslag till inrättande av en försöksgård i södra Kalmar län, varöver utredningen avgivit särskilt remissyttrande. För närvarande har styrelsen vidare under utredning frågan om inrättandet av försöksgårdar i Värmlands och Östergötlands län. I detta sammanhang må vidare erinras om, att norrlandskommittén i sitt avgivna betänkande angående forsknings- och försöksverksamheten på jordbrukets område i Norrland föreslagit inrättandet av en försöksgård vid Böbäcksdalen i Västerbottens län, varjämte kommittén ansett att i framtiden jämväl kommer att fordras en försöksgård i Gävleborgs län. Vidare har kommittén uttalat sig för viss utbyggnad av försöksgårdarna Offer och Gisselås. Försöksgårdarnas arbetsuppgifter m. m. I frågan om försöksgårdarnas arbetsuppgifter och administration anförde 1925 års försöksgårdskommitté, att gårdarna i främsta rummet borde utnyttjas för sådana försök, vilka måste fortgå under en längre följd av år och därvid skötas av fast anställd, för ändamålet utbildad personal, som i detalj kunde följa försöken. Gårdarnas drift borde därför vara helt inriktad på att, under iakttagande av största möjliga hushållning, skapa förutsättningar för försökens

202 planenliga fullföljande. Som exempel på problem, vilka i första hand borde upptagas till behandling vid försöksgårdarna, anförde kommittén jordens torrläggning och bevattning, grundförbättringar, lämpliga växtföljder med flera frågor av sådan natur, att de för sin lösning krävde mångåriga och synnerligen omsorgsfullt utförda försök. Kommittén ansåg emellertid tillika, att försöksgårdarna — trots att deras verksamhet huvudsakligen komme att bli ett led i den försöksverksamhet, som bedreves vid centralanstaltens jordbruks- och husdjursavdelningar, — borde stå till förfogande för övriga grenar av jordbruksforskningen. Vid gårdarna borde sålunda även andra institutioner än de båda förenämnda beredas möjlighet att få sådana mera krävande försök utförda, vilka kunde visa sig erforderliga såsom led i vid institutionerna bedrivna forskningsarbeten. Då huvudändamålet med anläggandet av fasta försöksgårdar vore att bereda försöksverksamheten bättre och större försöksmöjligheter än dem centralanstalten tidigare förfogat över, ansåg kommittén det vidare helt naturligt, att den administrativa och tekniska ledningen av gårdarna överlämnades till styrelsen för centralanstalten. Försöksgårdarna skulle härvid närmast under styrelsen handhavas av föreståndaren för den avdelning, som hade de direkta jordbruksförsöken sig anförtrodda, och föreståndarna för gårdarna skulle inom denna avdelning intaga samma ställning som övriga tjänstemän i motsvarande lönegrad. 1931 års utredningsmän föreslogo ett i vissa avseenden betydligt utvidgat verksamhetsområde för försöksgårdarna. Försöksgårdarna skulle sålunda, heter det i utredningsmännens betänkande, utgöra centralpunkter för försöksverksamheten, var och en inom sitt distrikt, samt ha till uppgift att dels biträda vid lösandet av spörsmål av allmängiltig innebörd och dels upptaga frågor av mera lokalt betonad betydelse till utredning. Försöksgårdsföreståndarnas skyldigheter skulle emellertid ej begränsas till verksamheten vid försöksgårderna utan det skulle även åligga dem att utöva inspektion över inom deras distrikt belägna fasta försöksstationer och försöksfält. Med dessa uppgifter för gårdarna var det naturligt för utredningsmännen att i administrativt hänseende föreslå gårdarna direkt underställda styrelsen och chefen för den statliga försöksverksamheten och sålunda icke knutna till någon särskild avdelning inom den centrala anstalten. Norrlandskommittén har i sitt förenämnda betänkande angående forsknings- och försöksverksamheten på jordbrukets område i Norrland i huvudsak anslutit sig till de av 1931 års utredningsmän framförda synpunkterna på frågan om försöksgårdarnas arbetsuppgifter och organisation. Beträffande de statliga försöksgårdarnas ställning och administrering enligt den nuvarande organisationen må följande framhållas. Enligt gällande organisation äro försöksgårdarna underställda styrel-

203 sen för lantbrukshögskolan och få närmast anses tillhöra högskolans anstalter för jordbruks- och husdjursförsök. Det heter sålunda i lantbrukshögskolans stadgar, att försöksverksamheten vid högskolan bedrives genom anstalten för jordbruksförsök och anstalten för husdjursförsök med anstalterna tillhörande försöksgårdar och andra försöksanordningar. För varje försöksgård finnes en föreståndare, som biträdes av förste assistent eller assistent. Enligt stadgarna för lantbrukshögskolan åligger det föreståndaren att i enlighet med styrelsens föreskrifter handhava skötseln av försöksgården med tillhörande inventarier och försöksanordningar samt i samråd med vederbörande föreståndare för försöksanstalt avgiva förslag till försöksprogram samt försöks- och driftsplan ävensom statförslag för gården. Närmare föreskrifter rörande försöksgårdarnas uppgifter och skötsel återfinnas i en av styrelsen för lantbrukshögskolan den 30 augusti 1943 utfärdad instruktion för föreståndarna vid högskolans försöksgårdar. I instruktionen föreskrives bl. a.: »§ L Föreståndaren utövar den närmaste ledningen av försöksgårdens verksamhet och ansvarar inför styrelsen för att ifrågavarande verksamhet bedrives i enlighet ined fastställd försöksplan, driftsplan och stat samt styrelsens i avseende på försöksgården fattade och honom meddelade beslut. § 2.

Försöksverksamheten vid försöksgården skall ingå såsom ett led i den av jordbruksförsöksanstalten bedrivna verksamheten, och har försöksgårdsföreståndarna att ställa sig till efterrättelse de anvisningar, som jordbruksförsöksanstaltens föreståndare lämnar beträffande försöksverksamheten vid försöksgården. Därjämte skola i den utsträckning, styrelsen kan finna lämpligt, andra institutioner vid lantbrukshögskolan beredas tillfälle att vid försöksgården utföra försök, hörande till respektive institutioners verksamhetsområden. Jämväl försöksuppgifter av annan art må efter styrelsens medgivande kunna upptagas till behandling. Det årliga förslaget till plan för försöksverksamheten vid gården skall av föreståndaren uppgöras i samråd med föreståndaren för jordbruksförsöksanstalten. Arbetsprogrammet för nästföljande års försöksverksamhet vid gården och kostnadsberäkning för programmets genomförande skall avlämnas till föreståndaren för jordbruksförsöksanstalten, som före utgången av oktober månad har att med eget yttrande ingiva desamma till styrelsen. § 3.

Föreståndaren bör i den mån härför anvisade medel förslå samarbeta med hushållningssällskap, andra institutioner till jordbrukets gagn samt jordbrukaresammanslutningar inom försöksgårdens verksamhetsområde i spörsmål av gemensamt intresse samt verka för att försöksgården står i beröring med den jordbrukande allmänheten i orten, till vars gagn verksamheten skall bedrivas.

204 Som ett led i denna verksamhet bör föreståndaren lämpligen u n d e r sommaren å försöksgården anordna offentliga demonstrationsdagar, då försöken demonstreras och vunna resultat klarläggas, varvid samtidigt aktuella jordbruksproblem böra behandlas.

§ 6.

Föreståndaren har att — med tillbörligt beaktande av gårdens karaktär av försöksgård och där pågående försöksverksamhet — tillse, att jordbruksdriften vid försöksgården skötes på ett rationellt sätt, så att bästa möjliga ekonomiska resultat därav utvinnes. Förslag till driftsplan för gården under nästföljande år skall av föreståndaren uppgöras i samråd med föreståndaren för jordbruksförsöksanstalten och Ultuna egendoms förvaltare samt avlämnas till jordbruksförsöksanstaltens föreståndare, som före utgången av oktober har att med eget yttrande ingiva densamma till styrelsen. § 7.

Det åligger föreståndaren att draga försorg om att byggnader, hägnader, vägar och diken samt övriga anläggningar, tillhörande försöksgården, hållas i gott skick. § 8. Det åligger föreståndaren att årligen i samråd med Ultuna egendoms förvaltare uppgöra plan dels för löpande underhållsarbeten å och mera omfattande reparationer av försöksgårdens byggnader, hägnader, vägar och diken samt övriga anläggningar, dels för inköp av levande och döda inventarier av mera väsentligt värde, dels ock för erforderliga nybyggnader vid försöksgården. Föreståndaren skall avlämna nämnda planer till Ultuna egendoms förvaltare, som har att med eget yttrande ingiva desamma till styrelsen före utgången av april. § 9. Föreståndaren har att i övrigt ställa sig till efterrättelse de anvisningar, som Ultuna egendoms förvaltare lämnar beträffande jordbruksdriften vid försöksgården, beträffande underhåll av byggnader, hägnader, vägar och diken samt övriga anläggningar tillhörande försöksgården samt beträffande inköp av levande och döda inventarier av mera väsentligt värde. § 10. Föreståndaren handhar och ansvarar för försöksgårdens ekonomi i enlighet med fastställd stat och övriga utfärdade bestämmelser, verkställer för försöksgården ifrågakommande inköp och försäljningar samt ingiver i enlighet med därom utfärdade särskilda föreskrifter till kamreraren med vederbörliga verifikationer bestyrkt redovisning över försöksgårdens inkomster och utgifter.

205 § 12. Förslag till inkomst- och utgiftsstat för försöksgården (anslagsäskanden) uppgöres till varje budgetår av föreståndaren i samråd med föreståndaren för jordbruksförsöksanstalten och förvaltaren för Ultuna egendom och avlämnas till föreståndaren för jordbruksförsöksanstalten, som före 15 juli har att ingiva densamma till styrelsen med eget yttrande. — ,—.

;— .

_

.

;—.

.

»

I lantbrukshögskolans stadgar föreskrives vidare, att Ultuna egendoms förvaltare har att enligt instruktion, som fastställes av högskolans styrelse, utöva kontroll över försöksgårdarnas ekonomi samt att hos styrelsen för högskolan göra de förslag, vartill denna kontroll kan giva anledning. Nu gällande instruktion för Ultuna egendoms förvaltare rörande hans kontroll av försöksgårdarnas ekonomi m. m., som fastställts den 30 augusti 1943, innehåller bl. a. följande bestämmelser: »Kontrollen

av

försöksgårdarna.

§ 2.

Ultuna egendoms förvaltare har dels att utöva tillsyn över jordbruksdriften vid försöksgård samt över underhållet av byggnader, hägnader, vägar och diken samt övriga anläggningar tillhörande försöksgård, dels att granska av försöksgårdsföreståndare uppgjord driftsplan samt förslag till inkomst- och utgiftsstat, dels ock att granska av försöksgårdsföreståndare uppgjord plan för löpande underhållsarbete å och mera omfattande reparationer av försöksgårds byggnader, hägnader, vägar och diken samt övriga anläggningar, för inköp av levande och döda inventarier av mera väsentligt värde samt för nybyggnader vid försöksgård. § 3.

Ultuna egendoms förvaltare har att — med tillbörligt beaktande av gårdens karaktär av försöksgård och där pågående försöksverksamhet — i den omfattning han kan finna påkallat lämna försöksgårdsföreståndare anvisningar beträffande jordbruksdriften vid försöksgården, beträffande underhåll av byggnader, hägnader, vägar och diken samt övriga anläggningar tillhörande försöksgården samt beträffande inköp av levande och döda inventarier. Förvaltaren skall som styrelsens representant övervaka nybyggnaders planering, anbuds infordrande och prövning samt ordna med tillfredsställande kontroll vid nybyggnaders uppförande eller mera omfattande reparationer. ;

,

.

.

»

Försöksgårdarnas ekonomi. Den försöksverksamhet, som bedrives vid de statliga försöksgårdarna, måste självfallet medföra vissa merutgifter för gårdarna. Arbetskostnaderna bli sålunda större än på en vanlig gård av motsvarande storlek och med liknande driftsförhållanden och även andra omkostnader såsom underhåll av byggnader, inköp och underhåll av

206 inventarier samt diverse omkostnader för växtodling och husdjur måste beräknas till högre belopp än normalt. Då föreståndarnas och assistenternas löner bestridas från lantbrukshögskolans avlöningsanslag, belastas gårdarna å andra sidan icke av utgifter för driftsledningen. Ej heller behöver man räkna med räntor på det i gårdarna nedlagda kapitalet. Redan 1925 års försöksgårdskommitté fann emellertid vid en beräkning av inkomsterna och utgifterna för en försöksgård av den storlek (50 hektar åker) och med den utrustning, som förutsattes i en av dem uppgjord normalplan, att utgifterna komme att överstiga inkomsterna, varför man finge räkna med att årligen anvisa ett visst anslag för gårdarnas verksamhet. Vid de mera ingående beräkningar, som därefter gjorts i samband med nya gårdars inrättande, har m a n genomgående funnit, att utöver vad som beräknades inflyta från gårdarna, särskilda anslag erfordras för att täcka gårdarnas omkostnader. Under budgetåren 1940/41—1946/47 ha i staterna följande anslagsbelopp beräknats för försöksgårdarna:

Offer Flahult Gisselås Brännberg och Sunderbyn2 Öjebyn Ugerup

1M0/M

1911/12 1912/13 1913/11 1911/15 1915/46 1916/47

10 600 14 800 16 600 13 700

8 300 13 000 15 400 14 600

8 300 13 000 16 700 14 600

100 1000 2 200 5 000

100 1000 2 200 5 000

100 2 000 2 700 5 500

100 2 000 32 7001 5 500

26 300

27 700

27 800

18 500

17 800

5 000

5 000

5 000

15 700 6 100 100

15 700 6 100 100

1 Härav 2

30 000 kronor avsedda för inlösen av inteckningar. Häri ingå kostnaderna för den till Luleå förlagda, för gårdarna gemensamma ledningen. Som framgår av uppställningen ha anslagen från och med budgetåret 1943/44 nedskurits mycket kraftigt. Denna nedskärning sammanhängde bl. a. med en motsvarande uppräkning av gårdarnas inkomster. Det hade nämligen visat sig, att gårdarnas verkliga inkomster under budgetåren 1940/41 och 1941/42 varit avsevärt högre än de i staterna beräknade. Dåvarande chefen för jordbruksdepartementet uttalade vidare i 1943 å r s statsverksproposition, att det vore önskvärt, att verksamheten vid försöksgårdarna bedreves på ett sådant sätt, att den, bortsett från ofrånkomliga extra kostnader för försöksverksamheten, icke behövde föranleda direkta bidrag av statsmedel. Redan före budgetåret 1943/44 hade det i enstaka fall visat sig svårt för gårdarna att begränsa utgifterna till de i staterna beräknade beloppen. Sedan anslagen nedskuros, ha dessa svårigheter självfallet ökats och efter

207 denna tid ha de flesta av gårdarna årligen överskridit de fastställda utgiftsstaterna i vissa fall med avsevärda belopp. För budgetåret 1945/46 redovisade försöksgårdarna följande inkomster och utgifter: 1

Inkomster:

Utgifter:

Nettoutgift:

i

Enl. stat:

Offer Flahult Gisselås Brännberg och Sunderbyn 1 Öjebyn Ugerup 1

33 500 39 000 54 800 28 600

Verkliga:

Verkliga:

Enl. stat:

Verkliga:

Enl. stat:

41279:— 33 395:— 70 809:— 18 004:—

33 600:— 41000:— 57 500:— 34 100:—

42 343 58 158 83 502 54 955 —

100:— 1064 2 000 :— 24 763 2 700:— 12 693 — 5 500:— 36 951

27 900 — 38 703:— 39 700:— 47 984 46 400 71565:— 52 500:— 103 554 57 900 75 619:— 58 000:— 81543

11800:— 9 281 6 100:— 31989 100:— 5 924

Kostnaderna för den gemensamma försöksgårdsledningen undantagna.

Utan att äga närmare kännedom om bl. a. de verkliga kostnaderna för försöksverksamheten vid gårdarna och de faktorer, som påverka dessa, är det givetvis omöjligt att avgöra, huruvida försöksgårdarnas omkostnader kunna nedbringas eller icke. De utredningsmän, som år 1942 tillkallades av lantbrukshögskolans styrelse för att utreda frågan om inrättandet av vissa nya försöksgårdar, förordade att försöksgårdarna i sina räkenskaper skulle skilja mellan jordbruksdriften och försöksverksamheten. Styrelsen för lantbrukshögskolan har under år 1946 uppdragit åt en särskild kommitté att utreda denna fråga och till högskolestyrelsen inkomma med förslag rörande bokföringen av försöksgårdarnas försökskostnader. Denna kommitté har alltjämt frågan under behandling. Vidare må erinras om att Kungl. Maj:t genom beslut den 28 juni 1946 uppdragit åt byråchefen i lantbruksstyrelsen A. Granström att verkställa undersökning rörande i vad mån överskridandet av utgiftsposterna i försöksgårdarnas stater föranletts av utvidgning av försöksverksamheten vid gårdarna eller vad eljest varit anledningen till överskridandet samt att därefter till Kungl. Maj :t inkomma med utredningen jämte förslag till åtgärder, som i anledning härav må påkallas. 1945 års jordbruksförsöksutredning. Allmänna synpunkter. Utredningen har vid fullgörandet av sitt uppdrag erhållit den uppfattningen, att forsknings- och försöksverksamheten på jordbrukets område för att på ett tillfredsställande sätt kunna fylla sina mångskiftande upp-

208 gifter kräver tillgång till fasta försöksgårdar belägna inom olika delar av landet och representerande olika klimat- och jprdartsförhållanden. En fortsatt utveckling av försöksgårdssystemet får därför enligt utredningens förmenande anses vara väl motiverad. Med hänsyn till tidigare gjorda utredningar i frågan anser sig utredningen emellertid sakna anledning att framlägga något förslag till lämpligt antal försöksgårdar inom landet. Av samma skäl och med hänsyn till de utredningar, som för närvarande pågå inom lantbrukshögskolan, finner sig utredningen icke heller böra göra något uttalande om vilka försöksgårdar, som i framtiden i första hand böra inrättas. Utredningen vill inskränka sig till att framhålla, att inrättandet av nya försöksgårdar liksom hittills bör ske successivt, varvid förutsattes att genom särskilda undersökningar från fall till fall utredes såväl behovet av som arbetsuppgifterna för de nya gårdarna. Det såväl i tidigare utredningar som i andra sammanhang framförda önskemålet att försöksgårdarna skulle beredas tillfälle att förlägga en del av sin försöksverksamhet till fasta försöksfält utanför själva gården men inom gårdens verksamhetsområde skall härefter i korthet beröras. En sådan anordning skulle, menar man, väsentligt öka gårdarnas kapacitet utan att nämnvärt öka kostnaderna för verksamheten. Utredningen vill till en början framhålla, att de mera krävande försök, vars utförande enligt utredningens mening bör vara en av gårdarnas främsta uppgifter, i allmänhet icke lämpligen torde kunna utläggas på annan plats än försöksgården. Å andra sidan må icke förnekas, att tillgången till fasta försöksfält skulle vara av stort värde för lösandet av vissa gårdarna åvilande arbetsuppgifter av mera lokalbetonad karaktär. Utredningen vill därför i princip ansluta sig till den uppfattningen, att de statliga försöksgårdarna böra utrustas med fasta försöksfält i den omfattning, som med hänsyn till vid varje enskild gård rådande förhållanden kan visa sig erforderlig. Det torde härvid få ankomma på styrelsen för lantbrukshögskolan med statens lantbruksförsök att från fall till fall taga ställning till frågor rörande inrättandet av fasta försöksfält.

Gårdarnas arbetsuppgifter och administration. De statliga försöksgårdarna böra enligt utredningens åsikt utnyttjas för sådana grundläggande, krävande fältförsök, vilka av försökstekniska eller andra skäl icke lämpligen kunna utföras vid fasta försöksstationer eller inom den lokala försöksverksamheten, såsom täckdikningsförsök, jordbearbetningsförsök, växtföljdsförsök, mångåriga gödslingsförsök, försök med fruktträd och bärbuskar m. fl. Det är härvid av vikt — vilket understrukits av tidigare utredningar och vartill även nuvarande orga-

209 nisation såsom av det föregående framgått lämnar möjlighet — att utförandet av dylika försök vid gårdarna ej förbehålles någon eller några institutioner utan står öppen för varje statlig institution, som för sin verksamhet kan vara i behov därav. Därjämte synes det utredningen k u n n a vara lämpligt, att försöksgårdarna i vissa fall i högre grad än vad hittills varit fallet utnyttjas för erforderliga utfodrings- och andra husdjursförsök. Utöver här ovan angivna uppgifter bör det även tillkomma gårdarna att till utredning upptaga sådana specialproblem, vilka äro av särskilt intresse för den försöksgården omgivande bygden. Det är vidare av vikt, att gårdarna upprätthålla nära samarbete med vederbörande hushållningssällskap och den av sällskapen bedrivna lokala försöksverksamheten. Gårdarna böra sålunda upptaga sådana lokalbetonade problem, som för sin lösning kräva mera komplicerade försök och därför bereda den lokala verksamheten svårigheter, samt å andra sidan till den lokala verksamheten överlämna bl. a. enklare försöksuppgifter och sådana frågor, som i försöksgårdens verksamhet visat sig vara betydelsefulla men där resultaten behöva verifieras genom försök på ett stort antal försöksplatser. Att försöksgårdarna på sätt, som angives i § 3 nu gällande instruktion för föreståndarna för försöksgårdarna, böra verka för spridandet av kännedom om såväl vid gårdarna som inom försöksverksamheten i allmänhet vunna resultat, finner utredningen naturligt och självfallet även vara lämpligt. Däremot kan utredningen ej förorda, att försöksgårdarnas verksamhetsområde utvidgas att, såsom 1931 års utredningsmän på sin tid föreslogo, omfatta översyn av verksamheten vid statens jordbruksförsöks fasta försöksstationer och försöksfält. Enligt nu rådande ordning utnyttjas de fasta försöksstationer och försöksfält, varom här är fråga (jfr kap. 12), huvudsakligen för sortförsök och andra försök, vilka direkt ledas av statens jordbruksförsök. Utredningen har icke funnit anledning föreslå ändringar i detta avseende. Under sådana förhållanden torde det icke vara lämpligt att på försöksgårdarna överflytta den inspektionsmyndighet, som nu utövas av statens jordbruksförsök. Den omständigheten, att inspektion av de fasta försöksstationerna och försöksfälten icke ingår bland försöksgårdarnas uppgifter, bör emellertid, enligt utredningens åsikt, icke utgöra hinder för försöksgårdarnas personal att genom bl. a. personliga besök på stationerna och fälten hålla kontakt med där bedriven försöksverksamhet. Tvärtom bör det vara lämpligt att så sker. Det är enligt utredningens mening självfallet, att försöksgårdarna i driftsekonomiskt hänseende böra skötas så, att de kunna tjäna som föredöme för jordbrukarna i trakten. Gårdarna böra sålunda vara de första att i praktiken omsätta forskningens och försöksverksamhetens resultat, och de böra även gå i täten när det gäller att utnyttja framstegen på jordbruksteknikens område för rationalisering av jordbruksarbetet. Härvid bör uppenbarligen städse bästa möjliga ekonomiska driftsresultat efter14 — 72673

210 strävas. Denna strävan får dock icke drivas så långt, att gårdarnas möjligheter att fylla sin huvuduppgift i försöksverksamhetens tjänst äventyras. I anslutning till vad utredningen härovan anfört i frågan om försöksgårdarnas uppgifter synes det utredningen riktigast, att försöksgårdarna i administrativt hänseende givas en relativt fri ställning och sålunda icke anknytas till någon bestämd avdelning eller institution inom lantbrukshögskolan med statens lantbruksförsök. Gårdarna böra sålunda vara direkt underställda styrelsen. Man torde emellertid få räkna med att beredning och föredragning inför styrelsen av försöksgårdarnas angelägenheter läggas på olika befattningshavare såsom redan torde ha framgått av vad utredningen tidigare anfört beträffande ledningen av lantbrukshögskolan med statens lantbruksförsök. Frågor, som beröra gårdarnas driftsekonomi, böra handläggas av ekonomidirektören. Det skall i denna egenskap huvudsakligen åligga honom att granska gårdarnas driftsplaner samt inkomst- och utgiftsstater. Sedan dessa planer blivit fastställda av högskolans styrelse, böra föreståndarna äga befogenhet att ganska självständigt handla inom ramen för de uppgjorda planerna och staterna. Utredningen avser härmed, att ekonomidirektören icke i detalj skall övervaka gårdarnas drift, utan endast att frågor av större ekonomisk räckvidd såsom nybyggnader, mera omfattande underhålls- och reparationsarbeten, inköp av levande och döda inventarier av mera betydande värde m. m. böra underställas honom. Vad gårdarnas försöksprogram beträffa komma dessa — såsom utredningen tänkt sig gårdarnas uppgifter — att bli en angelägenhet, som berör ett flertal institutioner. Institutioner, vilka önska försök utförda på gårdarna, böra därför i god tid före försöksprogrammets uppgörande anmäla sina önskemål till såväl vederbörande försöksgårdsföreståndare som försöksrådet. P å grundval härav samt önskemålen beträffande gårdarnas mera lokalt inriktade försöksverksamhet böra föreståndarna med beaktande av gårdarnas resurser samt pågående försöksserier uppgöra förslag till försöksprogram för gårdarna samt beräkna kostnaderna för programmens genomförande. Härvid böra föreståndarna närmare samråda, eventuellt vid särskilda sammankomster, med såväl berörda institutioner som med övriga försöksgårdsföreståndare. De sålunda uppgjorda förslagen skola därefter underställas lantbrukshögskolans styrelse för fastställelse, sedan förslagen i vanlig ordning granskats av försöksrådet. Vid uppgörandet av gårdarnas försöksprogram bör tillses, att utrymme beredes för önskade försök alltefter deras angelägenhetsgrad. Uppenbart är att försöksverksamheten vid gårdarna bör drivas i intim kontakt med de centrala försöksinstitutionerna. Försöksgårdsföreståndarna böra därför, i den utsträckning vederbörande föreståndare för sådan

211 central försöksinstitution finner lämpligt, kallas till förekommande tjänstemannamöten inom institutionerna. Liksom nu bör också utarbetandet av för offentliggörande avsedda meddelanden över vunna försöksresultat ske efter överenskommelse med föreståndarna för vederbörande centrala försöksinstitution.

Försöksgårdarnas ekonomi. Vid besvarandet av frågan huruvida det kan vara berättigat att till försöksgårdarnas drift anvisa icke blott från gårdarna inflytande inkomster utan även direkta statsanslag bör enligt utredningens förmenande hänsyn tagas ej endast till försöksverksamhetens omfattning och härmed förknippade kostnader utan även till de på gårdarna rådande förutsättningarna för en lönande jordbruksdrift över huvudtaget. Särskilt de senare förutsättningarna växla starkt från försöksgård till försöksgård. Uppenbart är att för vissa gårdar, exempelvis Flahult och Gisselås, jordmåns- och klimatförhållanden kunna vara sådana, att jordbruksdriften knappast kan beräknas lämna något större överskott. Då sagda förhållanden torde komma att beaktas vid nu pågående särskilda utredningar rörande försöksgårdarnas ekonomiska förhållanden m. m., har utredningen ej funnit anledning föreligga att närmare upptaga desamma till undersökning och behandling. Utredningen förutsätter nämligen att styrelsen för lantbrukshögskolan med statens lantbruksförsök i sinom tid kommer att grunda sina anslagsäskanden för försöksgårdarnas verksamhet på resultaten av dessa undersökningar. Utredningen vill för sin del endast framhålla det angelägna i, att försöksgårdarna härvid tillföras så stora anslag till sin försöksverksamhet att garantier skapas för försökens planenliga fullföljande. Utredningen har tidigare framhållit, att samtliga statliga forskningsoch. försöksinstitutioner, som kunna vara i behov av att få försök utförda vid försöksgårdarna, böra beredas tillfälle härtill i den mån gårdarnas resurser i olika avseenden räcka till. I anslutning härtill kan diskuteras frågan, huruvida kostnaderna för försöken skola gäldas av vederbörande institutioner eller från direkt till gårdarna anvisade anslag. Utredningen vill för sin del förorda det senare alternativet. Redan beräkningen av gårdarnas totala kostnader för försöksverksamheten måste nämligen möta stora svårigheter och torde såvitt utredningen kan finna nödvändiggöra mer eller mindre grova uppskattningar av vissa delposter, och en uppdelning av dessa totalkostnader på enskilda försök synes bli än svårare. Då sålunda kostnadernas fördelning på olika institutioner knappast kan förväntas bli rättvis, får det enligt utredningens förmenande anses bättre att till varje försöksgård anvisa ett efter omfattningen av gårdens försöksverksamhet anpassat anslag till täckande av kostnaderna för försöken. An-

212 slagsbehovet bör självfallet beräknas år från år i samband med uppgörandet av gårdarnas arbetsprogram. Det förtjänar i detta sammanhang nämnas, att försöksgårdarna stundom erhållit särskilda anslag för speciella, utom det fastställda arbetsprogrammet fallande undersökningar. Detta förfaringssätt bör enligt utredningens mening kunna tillämpas även i fortsättningen.

Kapitel 12.

De fasta försöksstationerna och försöksfälten. Den framställning om anvisande av medel för inrättande av tre försöksgårdar, vilken år 1912 gjordes av styrelsen för centralanstalten, ledde som tidigare n ä m n t s icke till någon omedelbar Kungl. Maj:ts åtgärd. F r a m ställningen föranledde emellertid så småningom ett förslag till 1918 års riksdag att anvisa ett anslag av 8 000 kronor för anordnande under centralanstaltens ledning av fast försöksverksamhet vid statsunderstödda lantbruks- och lantmannaskolor. Anslaget, som beviljades av riksdagen, fördelades på 16 skolor på villkor att varje skola förband sig att årligen utföra intill fem försök enligt av centralanstaltens jordbruksavdelning meddelade försöksplaner och anvisningar. Efter att under några år i början av 1930-talet ha utgått med endast 6 000 kronor höjdes anslaget från och med budgetåret 1937/38 till 20 000 kronor och har sedermera i samband med ökning av stationernas antal ytterligare höjts, så att det för närvarande utgår med 22 000 kronor årligen. Det förtjänar i detta samm a n h a n g nämnas, att lantbrukshögskolans styrelse i statsförslaget för budgetåret 1947/48 hemställt om en ökning av anslaget ifråga till 39 000 kronor för att möjliggöra utförande på stationerna av jämförande försök med olika stammar av foderrotfrukter. Med hänsyn till utredningens pågående arbete har emellertid chefen för jordbruksdepartementet ansett, att igångsättandet av denna försöksverksamhet tills vidare borde anstå. År 1937 utfärdades nya bestämmelser för anslagets fördelning m. m. (k. kung. 21/5 1937, nr 240; ändr. 706/1938). I kungörelsen föreskrives bl. a. att fast försöksverksamhet må anordnas vid statsunderstödd lantbruks- och lantmannaskola efter därom mellan lantbrukshögskolan och vederbörande skola träffad överenskommelse samt att vid inrättandet av försöksstationer bör eftersträvas, att dessa bli så ändamålsenligt som möjligt fördelade över landets olika jordbruksområden. Därjämte finnas i kungörelsen vissa föreskrifter utfärdade angående de grunder, enligt vilka bidrag utbetalas till skolorna, ävensom vissa bestämmelser beträffande försöksledare, försöksutrustning, publicering av försöksresultaten m. m. För närvarande äro fasta försöksstationer inrättade vid följande lantbruks- och lantmannaskolor:

214 Berga (Stockholms län), Ulf häll (Södermanlands län), Bjärka-Säby (Östergötlands l ä n ) , Stora Segerstad (Jönköpings län), Ingelstads (Kronobergs län), Bollerup, Önnestad och Osby (Kristianstads l ä n ) , Hvilan (Malmöhus l ä n ) , Dingle (Göteborgs- och Bohus län), Nuntorp (Älvsborgs l ä n ) , Klagstorp (Skaraborgs län), Varpnäs och Kyrkerud (Värmlands län), Fellingsbro (Örebro län), Vassbo (Kopparbergs län), Nordvik (Västernorrlands län), Umeå och Malgomaj (Västerbottens län) samt Björkfors (Norrbottens län). Vid stationerna utföras huvudsakligen större sortförsök med stråsäd och ärter. Därjämte utföras i mindre omfattning stamförsök med rödklöver och timotej samt vallanläggningsförsök. Planer och övriga anvisningar för försökens utförande meddelas av statens jordbruksförsök, som även tillhandahåller för försöken behövliga utsäden. Stationernas försöksverksamhet inspekteras årligen av institutionens tjänstemän. Under år 1946 uppgick sammanlagda antalet försök vid de fasta försöksstationerna till cirka 150. De fasta försöksfälten utgöra ett komplement till försöksstationerna och ha inrättats inom de jordbruksområden, där som försöksstationer lämpliga skolor ej finnas. De fasta försöksfälten äro sålunda belägna på Kalmarslätten, på Öland och Gotland, i södra Halland, på Vadstenaslätten, i södra Gästrikland, i Storsjöbygden samt i norra Jämtland, i Västerbottens kustland samt i Norrbottens inland. De försök, som utföras på de fasta försöksfälten, äro liksom på försöksstationerna huvudsakligen sortförsök. Försöken handhavas av jordbrukskonsulenterna inom respektive hushållningssällskap, och ersättning utgår enligt samma grunder som för försöken vid försöksstationerna. Viss del av ersättningen går till försöksvärdarna som gottgörelse för markupplåtelse m. m. och resten till hushållningssällskapen som bidrag till sällskapens kostnader för försökens skötsel. Ersättningarna utgå ur statens jordbruksförsöks ordinarie medel.

1945 års jordbruksförsöksutredning. Enligt vad utredningen inhämtat fungerar nu rådande system med fasta försöksstationer och försöksfält på ett tillfredsställande sätt. Utredningen har därför ingen anledning föreslå ändringar av detta system. Det synes dock utredningen önskvärt, att försöksfälten ersättas med fasta försöksstationer efter hand som nya, med skölj ordbruk utrustade lantmannaskolor inrättas inom berörda jordbruksområden. Såsom tidigare nämnts, omfattar verksamheten vid de fasta försöksstationerna för närvarande huvudsakligen sortförsök. Härvid torde man emellertid, enligt utredningens mening, icke alltid till fullo utnyttja sta-

215 tionernas kapacitet. Det synes därför naturligt och önskvärt, att antalet försök ökas på de stationer, där förutsättningar härför föreligga, varvid även andra slags försök än de nu vanligtvis utförda böra komma till utförande, exempelvis stamförsök med foderrotfrukter, skördetidsförsök och andra odlingstekniska försök. Allteftersom utvecklingen går i denna riktning vill utredningen ifrågasätta, huruvida icke genom en uppmjukning av nu gällande bestämmelser för erhållande av statsbidrag styrelsen för lantbrukshögskolan med statens lantbruksförsök bör beredas möjlighet att anpassa bidragens storlek efter försökens svårighetsgrad. Detta har även föreslagits av styrelsen för lantbrukshögskolan beträffande de förenämnda stamförsöken med rotfrukter, vilka äro betydligt mera arbetskrävande än sortförsöken med strå- och trindsäd.

Kapitel 13.

Den lokala försöksverksamheten. Med lokal försöksverksamhet avses i det följande all den försöksverksamhet på växtodlingens område, som genom hushållningssällskapens eller med sällskapen samarbetande försöksringars försorg utföres hos enskilda jordbrukare runt om i landet. Benämningen »lokal» användes härvid för att understryka skillnaden mellan denna verksamhet och den på försöksgårdar, försöksstationer och försöksfält bedrivna »fasta» försöksverksamheten. Med ovanstående definition omfattar begreppet »lokal försöksverksamhet» ej endast vad man sedan gammalt plägar kalla hushållningssällskapens lokala fältförsök u t a n även de specialförsök, som sällskapen och försöksringarna i ständigt stigande omfattning utföra för statens jordbruksförsöks räkning. Vidare torde man numera få betrakta även markkarteringsverksamheten som ett led i den lokala försöksverksamheten. Hushållningssällskapens lokala fältförsöksverksamhet utgör, såsom framgår av namnet, en gren av hushållningssällskapens verksamhet, bedriven i samarbete med och under viss ledning av statens jordbruksförsök. Verksamheten omfattar gödslingsförsök samt sort-, ogräs- och andra växtodlingsförsök, och dess uppgift kan sägas vara att utröna, vilka driftsåtgärder i form av gödsling, kalkning, sortval, ogräsbekämpning m. m., som under olika jordmåns- och klimatförhållanden samt med hänsynstagande till jordbrukets förutsättningar i övrigt äro ur ekonomisk synpunkt fördelaktiga, ävensom att sprida kännedom härom bland jordbrukarna. Resultaten av gödslingsförsöken ha i första hand varit av värde för de jordbrukare, hos vilka försöken utförts. Försöksresultaten ha emellertid även k u n n a t användas för sammanställningar och härigenom blivit till ledning för jordbrukare, som ej själva varit i tillfälle att få försök utförda på sina egendomar. Sortförsöken ha redan från början varit inriktade på att lämna sådan mera allmän vägledning, och man har därför strävat efter att få dessa försök förlagda till egendomar, vilka ur jordmåns- och klimatsynpunkt äro typiska representanter för vederbörande jordbruksområde. Denna skillnad mellan sortförsöken och gödslingsförsöken framgår

217 även av det förhållandet, att hushållningssällskapen allt sedan början av 1920-talet erhållit visst bidrag av statsmedel för sortförsöken, under det att sällskapen och försöksvärdarna tidigare fingo svara för samtliga kostnader för gödslingsförsöken. F r å n och med budgetåret 1937/38 utgår emellertid statsbidrag till såväl sort- som gödslingsförsök. Lokal fältförsöksverksamhet har bedrivits här i landet sedan sekelskiftet. Till en början stod verksamheten under direkt ledning och övervakning av en särskild centralanstalt för hushållningssällskapens lokala fältförsök. Denna ledning övergick år 1907, då centralanstalten för försöksväsendet på jordbruksområdet inrättades, till denna anstalts jordbruksavdelning. År 1920 genomfördes en omorganisation av centralanstaltens jordbruksavdelning, och i samband därmed gjordes även vissa ändringar i den lokala försöksverksamhetens organisation, innebärande att ledningen för verksamheten överflyttades från jordbruksavdelningen till en särskild kommitté, benämnd »Kommittén för hushållningssällskapens lokala fältförsök» och bestående av representanter för centralanstalten, lantbruksinstituten vid Ultuna och Alnarp samt hushållningssällskapen. Denna kommitté upphörde år 1939 och dess uppgifter överfördes då till lantbrukshögskolans försöksnämnd och jordbruksförsöksråd. För närvarande torde man kunna säga, att hushållningssällskapen själva bära det egentliga ansvaret för den av dem bedrivna lokala försöksverksamheten. Inom varje sällskap, där med statsmedel understödd försöksverksamhet bedrives, skall sålunda enligt Kungl. kungörelse den 31 mars 1939 (nr 109) angående statsbidrag till lokala gödslings- och sortförsök finnas en av förvaltningsutskottet utsedd försökskommitté med uppgift att främja ändamålsenlig organisation, förståndig planläggning och gott handhavande av försöksverksamheten inom sällskapets område. Den lokala försöksverksamhetens omfattning inom olika hushållningssällskap växlar inom vida gränser. År 1945 utfördes sålunda i medeltal 98 försök inom varje hushållningssällskap med växlingar från minimum 4 till maximum 572 försök. De lokala försökskommittéerna äro emellertid ej helt obundna. För att bidrag skall k u n n a påräknas för försöken måste dessa sålunda bl. a. utföras enligt av statens jordbruksförsök granskade och godkända försöksplaner. Vidare står den lokala försöksverksamheten under statens jordbruksförsöks inspektion, och även i andra avseenden har samarbetet mellan hushållningssällskapen och statens jordbruksförsök utvecklats på ett sådant sätt, att överledningen för den lokala försöksverksamheten i realiteten får sägas ligga hos den förenämnda institutionen. Arbetsfördelningen mellan hushållningssällskapen och statens jordbruksförsök är i stora drag den, att sällskapen genom sina konsulenter, vandringsrättare och särskilt anställda försöksassistenter svara för försökens anläggning, skötsel och skörd, alltså själva fältarbetet, under det att statens jordbruksförsök upp-

218 gör förslag till arbetsprogram och försöksplaner, svarar för försöksresultatens bearbetning samt ombesörjer samtliga i samband med försöken behövliga kemiska och botaniska analyser av jordprover och skördeprodukter. Försöksinstitutionen lämnar vidare, ej minst i samband med den tidigare nämnda inspektionen av försöken, råd och anvisningar rörande försöksarbetets utförande. För överläggningar rörande försöksplaner och andra frågor sammanhängande med den lokala försöksverksamheten samlas hushållningssällskapens försöksledare samt försöksledarna vid de fasta försöksstationerna årligen till ett s. k. försöksledarmöte. Vid detta möte närvara dessutom representanter för lantbrukshögskolan, växtskyddsanstalten, växtförädlingsanstalterna samt andra institutioner och organisationer, vilka på ett eller annat sätt äro intresserade av den lokala försöksverksamheten. Antalet mötesdeltagare har härigenom blivit mycket stort och har under senare år uppgått till c:a 120 personer. Mötet synes allt mera ha utvecklats till ett forum för framläggande av uppnådda försöksresultat med åtföljande diskussioner, varemot överläggningarna rörande försöksplaner o. dyl. fått allt mindre utrymme på mötets program. Inom vissa hushållningssällskap handhaves den lokala försöksverksamheten ej direkt av sällskapen utan densamma utövas delvis av s. k. försöksringar. Dessa försöksringar äro föreningar av jordbrukare med uppgift att utföra försök på medlemmarnas egendomar. Den första försöksringen i Sverige bildades år 1928 i Malmöhus län och följdes snart av flera, så att det i slutet av 1930-talet fanns ett 40-tal försöksringar i landet. Sedan dess har emellertid intresset för försöksringarna av flera orsaker avtagit, och i de län, där ringar fortfarande finnas, äro dessa i regel starkt beroende av ekonomiskt stöd från hushållningssällskapen. Försöksringarna, som särskilt i Skåne-länen alltjämt visa livaktighet, ha genom sin nära kontakt med jordbrukarna kunnat hos dessa väcka och bevara ett starkt intresse för försöksverksamheten, och organisationsformen synes därför väl värd att bibehållas inom områden, där förhållandena i övrigt äro gynnsamma härför. Till belysande av utvecklingen och den nuvarande omfattningen av hushållningssällskapens lokala försöksverksamhet lämnas härnedan en uppställning över antalet under vissa år utförda försök: Perioden 1901—05 » 1906—19 År 1920 » 1925 » 1930 » 1935 » 1939

c:a »

250 försök årligen 475 656 1809 2 971 4 052 4 434

219 År » » »

1940 1943 1945 1946

2 688 försök årligen 2 330 » » 2 530 » » 2 871 » »

Den år 1940 inträffade nedgången i verksamhetens omfattning torde bero på dels förhållanden, som sammanhänga med det senaste världskriget, och dels markkarteringsverksamhetens utökade omfattning. Såsom bidrag till kostnaderna för den lokala försöksverksamheten har sedan budgetåret 1937/38, såsom förut framhållits, anvisats ett särskilt statsanslag, vilket under de senaste åren uppgått till 89 000 kronor. Anslaget fördelas av Kungl. Maj:t efter förslag av styrelsen för lantbrukshögskolan på i Kungl. kungörelse den 31 mars 1939 (nr 109) angivna villkor, varvid bidraget till sällskapen beräknas efter högst 30 kronor för varje sort- och växtodlingsförsök och högst 20 kronor för varje gödslingsförsök (däri inbegripet kalkningsförsök), varjämte ett särskilt bidrag utgår till inköp av för försöken behövliga gödselmedel. Bidrag enligt enahanda grunder kunna även utgå till lokala sort- och gödslingsförsök utförda av försöksringar. Härvid gäller dock beträffande lokala gödslingsförsök såsom särskilt villkor, att ringarna skola åtnjuta ortsbidrag — däri ej inräknade avgifterna från ringarnas medlemmar — med minst samma belopp som statsbidraget. För hushållningssällskapen har den av dem bedrivna försöksverksamheten självfallet varit av stor betydelse icke minst därigenom att sällskapens konsulenter och vandringsrättare aktivt deltagit i densamma. Sällskapens tjänstemän ha genom de lokala försöken lärt sig känna gödslingsbehovet inom olika trakter av sina verksamhetsområden och ha härigenom kunnat lämna jordbrukarna på egna iakttagelser grundade anvisningar rörande lämpliga gödslingsåtgärder. Genom sortförsöken ha de vidare snabbt fått kännedom om nya förbättrade sorter och deras lämplighet inom området och ha härefter k u n n a t anpassa sina råd i sortfrågor. Även för statens jordbruksförsök har dess ställning som centralpunkt för hushållningssällskapens lokala fältförsöksverksamhet varit av stort värde. Institutionen har genom samarbete med hushållningssällskapen fått den fasta kontakt med landets jordbruk, som är huvudförutsättningen för att det arbete, institutionen utför, skall bli till bestående nytta. Institutionens egen försöksverksamhet har i betydande omfattning varit inriktad på att stödja och komplettera den av hushållningssällskapen bedrivna verksamheten. Det är belysande, att av de 84 meddelanden, som under åren 1921—1946 utgivits från statens jordbruksförsök och dess föregångare, centralanstaltens jordbruksavdelning, ej mindre än 53 bygga på material, som hopbragts genom hushållningssällskapens lokala försöksverksamhet. Statens jordbruksförsöks specialförsök. Såsom tidigare i annat samman-

220 hang omförmälts, anslogs år 1918 medel till inrättande av 16 fasta försöksstationer, vid vilka centralanstaltens jordbruksavdelning kunde få en del för avdelningens verksamhet behövliga specialförsök utförda. Det visade sig emellertid snart, att dessa försökslägenheter ej täckte behovet. Jordbruksavdelningen började därför redan i början av 1920-talet anlita enskilda jordbrukare som värdar för vissa specialförsök. Försöksserierna kunde härigenom göras mera omfattande och representativa. Anläggning, skötsel och skörd av dessa specialförsök handhades av till avdelningen knutna assistenter, och erforderlig handräckning ställdes mot ersättning till förfogande av försöksvärdarna. Avdelningen kunde på detta sätt få omkring 100 försök utförda årligen. Assistenternas resekostnader stego emellertid till betydande belopp, vilket jämte ersättningarna till försöksvärdarna medförde, att försöken blevo relativt dyrbara. Man övergick därför så småningom till ett annat system, i det man enligt i varje särskilt fall träffade överenskommelser, överlämnade skötseln av specialförsöken till hushållningssällskapens försöksledare. Sällskapen erhöllo härvid ersättning för sina kostnader. Numera har man helt övergått till detta system, och under senare år ha omkring 500 försök kunnat genomföras årligen. Till ersättningar för dessa försök har statens jordbruksförsök i första hand kunnat disponera en till 32 000 kronor uppgående anslagspost till ersättningar åt försöksvärdar m. m. avseende anstalten för jordbruksförsök. Vidare ha under senare år särskilda anslag anvisats för försök med stallgödsel samt för vissa ogräsbekämpningsförsök. I detta sammanhang må även erinras om den av vall- och mosskulturföreningen bedrivna specialförsöksverksamheten. Markkarteringsverksamheten. Såsom i detta kapitel inledningsvis anfördes, får m a n numera betrakta även markkarteringen som ett led i den lokala försöksverksamheten. Orsaken härtill är, att markkarteringen så att säga framvuxit u r den lokala försöksverksamheten i avsikt att komplettera och i vissa avseenden ersätta denna verksamhet. Med markkarteringen avser man att genom kemisk analys av representativa jordprov giva en för praktiskt bruk tillräckligt detaljerad bild av markens förråd av viktigare växtnäringsämnen inom olika delar av åkern, betesmarken och trädgården. Vid den kemiska analysen bestämmes markens innehåll av för växterna tillgänglig fosfor och kalium. Vidare bestämmes markreaktionen (för närvarande uttryckt i pH-tal), som lämnar vissa upplysningar om markens kalktillstånd och därmed det eventuella kalkningsbehovet. Markkarteringen utföres genom hushållningssällskapens försorg, varvid dock det kemiska analysarbetet överlämnas till statens lantbrukskemiska kontrollanstalt samt de lokala lantbrukskemiska kontrollstationerna. Kostnaderna för fullständig markkartering äro svåra att exakt angiva men torde för närvarande i genomsnitt uppgå till 8—10 kronor per hektar. Såväl analyskostnaderna som sällskapens kostnader för provtagning, upp-

221 rättande av kartor m. m. betalas av jordbrukarna enligt av sällskapen fastställda taxor. I flertalet fall få sällskapen på detta sätt sina självkostnader täckta. Markkarteringsverksamheten påbörjades år 1939 och har sedan dess bedrivits i ständigt stigande omfattning. Hösten 1941 hade över 40 000 hektar eller något mer än 1 % av den totala åkerarealen karterats. Redan tre år senare eller hösten 1944 voro motsvarande siffror 220 000 hektar eller i det närmaste 6 %. Denna utveckling har senare fortgått i ytterligare stegrat tempo. Markkarteringsverksamhetens ökade omfattning och betydelse har aktualiserat frågan, huruvida man ej borde organisera verksamheten enligt för hela landet likartade principer. Genom att ställa verksamheten under en central ledning skulle man bl. a. få ökade möjligheter att utnyttja vid densamma erhållna resultat för allmän rådgivning i frågor rörande jordens gödsling och kalkning. Redan år 1941 uppdrog sålunda statens livsmedelskommission åt professorn vid lantbrukshögskolan G. Torstensson att verkställa viss utredning rörande markkarteringsverksamheten. Då kommissionen emellertid fann, att ett genomförande av de av utredningsmannen föreslagna åtgärderna skulle draga allt för lång tid för att resultaten av en intensifierad markkarteringsverksamhet skulle kunna läggas till grund för konstgödseltilldelningen under då rådande avspärrning, överlämnades utredningen till lantbruksstyrelsen för vidtagande av de åtgärder, som kunde anses påkallade. Kungl. Maj:t uppdrog sedermera den 26 februari 1943 åt samme utredningsman att efter chefens för jordbruksdepartementet närmare bestämmande verkställa utredning rörande organiserandet av markkarteringsverksamheten efter för hela landet ensartade principer. Uppdraget redovisades av utredningsmannen i en med underdånig skrivelse den 10 december 1945 överlämnad promemoria med utredning och förslag i ärendet. Denna promemoria har sedermera, sedan statskontoret, lantbruksstyrelsen efter hörande av hushållningssällskapen och de lantbrukskemiska kontrollstationerna, styrelsen för lantbrukshögskolan samt styrelsen för statens lantbrukskemiska kontrollanstalt avgivit yttranden över densamma, enligt Kungl. Maj :ts beslut överlämnats till utredningen för att tagas under övervägande vid utredningsuppdragets fullgörande.

De av professor Torstensson framförda förslagen kunna i huvudsak sammanfattas i följande punkter: 1. Markkarteringen borde bedrivas av hushållningssällskapen efter samma linjer som hittills och ej genom stickprovskartering av mindre områden.

222 2. För att säkerställa en omsorgsfull och allsidig prövning av vid markkarteringen använda metoder och beräkningsgrunder borde en markkarteringsnämnd inrättas med uppgift att utarbeta direktiv för markkarteringens bedrivande. 3. Statens jordbruksförsök borde få i uppdrag att leda och samordna verksamheten och därvid övervaka, att densamma bedreves i enlighet med markkarteringsnämndens direktiv. Denna ledning borde inom institutionen utövas av statsagronomen i kalknings- och gödslingsfrågor, som härvid skulle biträdas av erforderlig personal. Det skulle vidare åligga statens jordbruksförsök att bearbeta och sammanställa resultaten från genomförda markkarteringar. Kopior av analyslistorna skulle därför alltid ställas till institutionens förfogande och inom institutionen skulle värdena överföras å hålkort i och för vidare bearbetning. 4. Såsom bidrag till kostnaderna för registrering av markkarteringsförrättningarna, uppläggande av arkivkartor samt insändande av kopior av analyslistorna till statens jordbruksförsök skulle hushållningssällskapen av statsmedel erhålla ett organisationsbidrag beräknat efter 50 öre per jordprov. Såsom villkor för erhållande av detta bidrag skulle vidare gälla, att markkarteringen bedreves i enlighet med markkarteringsnämndens direktiv och på sätt som av statens jordbruksförsök godkändes. 5. Ett särskilt statsanslag borde anvisas till anordnande av kurser för utbildning av provtagningspersonal. 6. Statens jordbruksförsök borde genom särskilda undersökningar kontrollera giltighetstiden av vid markkartering erhållna värden på olika jordtyper och inom olika klimatområden. För dessa undersökningar borde ett särskilt anslag ställas till institutionens förfogande. 7. Det med markkarteringen förbundna analysarbetet borde liksom hittills utföras vid statens lantbrukskemiska kontrollanstalt och de lantbrukskemiska kontrollstationerna. Dessa institutioners kapacitet borde ökas, och grunderna för anvisande av statsanslag till de lantbrukskemiska kontrollstationerna borde tagas under omprövning. Utredningsmannens förslag har i allmänhet icke föranlett några allvarliga erinringar från de myndigheter, som anmodats yttra sig över detsamma. Statskontoret ställde sig emellertid tveksamt och anförde, att ämbetsverket bl. a. med hänsyn till att markkarteringsverksamheten under senare år gjort betydande framsteg utan stöd från statens sida vare sig av ekonomisk eller annan art, icke funne det påkallat att frågan om statliga åtgärder nu upptogos till prövning och avgörande. I varje fall borde den ifrågasatta organisationen icke genomföras förrän det bleve närmare klarlagt

223 vilka resultat, som kunde uppnås på området utan särskilda åtgärder från statens sida. Hushållningssällskapen och de lantbrukskemiska kontrollstationerna ha i sina till lantbruksstyrelsen avgivna yttranden i stort sett ställt sig välvilliga till de framförda förslagen. Man har sålunda understrukit, att markkarteringen borde bedrivas av hushållningssällskapen enligt samma linjer som hittills. Förslaget att den centrala ledningen av verksamheten skulle utövas av statens jordbruksförsök har man med något undantag ej velat motsätta sig. Däremot har man i flera fall ifrågasatt nödvändigheten av att inrätta en särskild markkarteringsnämnd. Erinringar ha även framförts mot det av utredningsmannen föreslagna organisationsbidraget till hushållningssällskapen om 50 öre per jordprov, vilket man ansett vara för lågt och av denna anledning knappast ägnat att stimulera verksamheten. Förslaget att anordna särskilda utbildningskurser för provtagningspersonal har i allmänhet hälsats med tillfredsställelse. Utredningsmannens övriga förslag ha i regel icke föranlett några särskilda uttalanden. Lantbruksstyrelsen har för egen del funnit sig böra förorda, att åtgärder vidtagas från statens sida i syfte att förbättra och främja markkarteringsverksamheten. De av utredningsmannen förordade organisationsbidragen tillstyrktes av styrelsen, som dock ville ifrågasätta, huruvida icke bidrag borde begränsas till att avse kartering av jordbruk om högst 20 hektar åker. Styrelsen hade vidare intet att erinra mot att statsbidrag anvisades till utbildningskurser för provtagningspersonal. Med biträdande i sak av vad utredningsmannen förordat rörande den centrala ledningen av markkarteringsverksamheten höll styrelsen före, att denna ledning borde åvila lantbrukshögskolan och då närmast handhavas av statens jordbruksförsök. Däremot ansåg styrelsen icke skäl föreligga att inrätta den föreslagna markkarteringsnämnden. Även denna nämnds uppgifter borde nämligen kunna ombesörjas av statens jordbruksförsök, i viktigare frågor i samråd med föreståndaren för statens lantbrukskemiska kontrollanstalt och professorn i jordbrukslära vid lantbrukshögskolan. Lantbruksstyrelsen hade slutligen icke något att invända mot utredningsmannens förslag rörande bearbetning och sammanställning av markkarteringsresultaten samt kontrollen av markkartornas giltighetstid. Styrelsen för lantbrukshögskolan tillstyrkte, under åberopande av inhämtade yttranden från högskolans försöksnämnd samt föreståndaren för statens jordbruksförsök, reservationslöst utredningsmannens förslag. Även styrelsen för statens lantbrukskemiska kontrollanstalt tillstyrkte med några mindre betydelsefulla erinringar de föreslagna åtgärderna. Styrelsen ansåg dock, att frågan om grunderna för statsanslag till de lantbrukskemiska kontrollstationerna knappast ägde närmare samband med den av utredningen berörda frågan om markkarteringsverksamhetens organisation.

224 1945 års jordbruksförsöksutredning. Allmänna synpunkter. Hushållningssällskapens lokala fältförsöksverksamhet har under de 45 år, som gått sedan denna verksamhet påbörjades, varit av stor betydelse för det svenska jordbrukets utveckling. Många och viktiga problem vänta emellertid fortfarande på sin lösning. 1942 års jordbrukskommitté har i sitt betänkande rörande riktlinjerna för den framtida jordbrukspolitiken (S.O.U. 1946:42) i fråga om hushållningssällskapens framtida uppgifter framhållit, att mycket ännu återstode att göra i fråga om bl. a. anordnande av sort-, gödslings- och ogräsbekämpningsförsök samt jordanalys och markkartering. Utredningen, som helt kan ansluta sig till denna jordbrukskommitténs uppfattning, anser, att lokal försöksverksamhet även fortsättningsvis bör ingå bland hushållningssällskapens arbetsuppgifter. Det bör härvid stå varje sällskap fritt att inom sitt område ordna verksamheten på sätt, som med hänsyn till där rådande förhållanden befinnes vara lämpligast och mest ändamålsenligt. Skulle det sålunda i vissa fall anses önskvärt att överlämna den lokala försöksverksamheten eller delar därav till inom området verksamma försöksringar, bör hinder härför icke föreligga under förutsättning att försöksringarna härvid bedriva sin verksamhet i nära samarbete med den försöksverksamhet på jordbrukets område, som i övrigt bedrives av hushållningssällskapen. I anslutning härtill bör, då fråga blir om statsbidrag till lokala försök, ingen skillnad göras mellan försök utförda av sällskapen själva eller av försöksringar. Detta skulle med andra ord innebära, att statsbidraget till försöksringarna för gödslingsförsök skulle göras oberoende av ortsbidrag. Ehuru hushållningssällskapens lokala fältförsöksverksamhet sålunda bör betraktas som en sällskapens angelägenhet, synes dock den tekniska ledningen av verksamheten liksom hittills böra delas mellan sällskapen och den statliga jordbruksförsöksinstitutionen. Försöksledaremötet bör härvid utvecklas till ett permanent organ för samarbetet mellan sällskapen och denna institution. Detta torde dock förutsätta viss omläggning av mötets sammansättning och arbetsformer, en fråga till vilken utredningen skall återkomma i det följande. Det är enligt .utredningens mening av stor vikt, att god kontakt skapas mellan den lokala försöksverksamheten och de praktiska jordbrukarna. Det är härvid ej tillräckligt att sådan kontakt finnes med de relativt fåtaliga jordbrukare, vilka själva såsom försöksvärdar aktivt deltaga i verksamheten, utan man bör även sprida kännedom om samt väcka intresse för den lokala försöksverksamheten och dess resultat bland övriga jordbrukare. Såsom ett led i denna strävan ha särskilda försöksdagar med instruktiva

225 och omväxlande program, omfattande bl. a. demonstration av försök samt korta föredrag i gödslings- och växtodlingsfrågor, visat sig vara av stort värde. På samma sätt böra förevisningar o. dyl. kunna anordnas i samråd med jordbrukets föreningsrörelse. Även de lokala försökskommittéerna ha en viktig uppgift att fylla när det gäller att stärka sambandet mellan försöksverksamheten och jordbrukarna. Det är därför synnerligen angeläget att sällskapen insätta lämpliga, för försöksverksamheten intresserade kont a k t m ä n i dessa kommittéer. Det torde jämväl vara av värde att skapa direkt kontakt mellan de lokala försökskommittéerna och den statliga jordbruksförsöksverksamheten. Det synes utredningen ur denna och andra synpunkter lämpligt, att styrelsen för lantbrukshögskolan med statens lantbruksförsök beredes tillfälle utse en ledamot i var och en av dessa kommittéer. Dessa uppdrag borde då i första hand anförtros åt föreståndarna för de statliga försöksgårdarna samt i andra hand, då någon försöksgård icke finnes belägen inom jordbruksområdet, åt föreståndarna för Sveriges utsädesförenings filialer eller försöksledarna vid lantbruks- eller lantmannaskolor, varest fasta försöksstationer finnas inrättade. I övrigt vill utredningen erinra därom, att samarbetet mellan hushållningssällskapen och statens jordbruksförsök för närvarande i huvudsak är baserat på ömsesidigt förtroende och därför förlöper under fria former. Detta system har hittills visat sig fungera fullt tillfredsställande och utredningen finner för sin del icke skäl föreligga att föreslå någon ändring härutinnan.

De lokala gödslingsförsöken. De lokala gödslingsförsöken avsågo ursprungligen att lämna de enskilda försöksvärdarna anvisningar om möjligheterna att genom användning av olika gödselmedel höja avkastningen från den brukade jorden med beaktande jämväl av åtgärdens lönsamhet. Så småningom kom man emellertid till insikt om, att man genom sammanställningar av sålunda erhållna resultat kunde komma fram till mera allmängiltiga slutsatser rörande rationell gödsling. Möjligheterna att utnyttja resultaten från de lokala gödslingsförsöken för sådan allmän rådgivning ha dock visat sig begränsade. Nästa steg i utvecklingen har därför blivit, att man vid försökens planläggning strävat efter att få fram försöksserier, vars resultat i första hand kunde användas för allmän vägledning. Utvecklingen har emellertid ännu ej hunnit så långt, att denna senare uppfattning om den lokala gödslingsförsöksverksamhetens ändamål kan sägas ha vunnit allmän anslutning här i landet. Av stor betydelse för bedömandet av frågan om den lokala gödslings15 — 72673

226 försöksverksamhetens framtida inriktning och omfattning är det förhållandet, att man genom markkartering har möjligheter att snabbt och billigt lämna jordbrukarna upplysning om näringstillståndet i åkerjorden. Den typ av lokala försök, som avsåg att lämna dessa upplysningar, kan sålunda utan olägenhet ersättas av markkartering. Härigenom blir det möjligt att lämna ökat utrymme för sådana försök, som — när växtnäringstillståndet i jorden är känt — avser att belysa hur man på lämpligaste sätt bör använda till buds stående gödselmedel. Det kan här bli fråga om jämförelser mellan olika gödselmedel innehållande ett och samma växtnäringsämne, olika tillvägagångssätt vid gödselns spridning och nedbrukning, olika stora givor m. m. Hittills föreliggande erfarenheter ha tydligt visat, att dylika frågor ej k u n n a besvaras genom enstaka försök utan först genom omfattande försöksserier utförda på olika jordslag och under växlande väderleksförhållanden. De resultat, som härvid framkomma, bli å andra sidan av värde ej endast för försöksvärdarna utan för jordbruket i stort. Av det anförda torde framgå, att jordbruket behöver såväl markkartering som lokala gödslingsförsök. Dessa båda verksamhetsgrenar komplettera varandra och böra därför bedrivas jämsides under gemensam ledning. Markkarteringens uppgift blir härvid att lämna de enskilda jordbrukarna upplysningar om näringstillståndet i de av dem brukade jordarna under det att fältförsöken dels skola lämna material till en riktig tolkning av markkartorna, dels lämna anvisningar i speciella gödslingsfrågor, i första hand rörande gödsling med kväve och tillförsel av vissa s. k. mikroelement såsom t. ex. bor, koppar och mangan. De lokala gödslingsförsöken skulle härigenom få i stort sett samma karaktär som de specialförsök, vilka hushållningssällskapen för närvarande utföra för statens jordbruksförsöks räkning. Enligt utredningens uppfattning bör den ovan skisserade omläggningen av den lokala gödslingsförsöksverksamheten mot serieförsök för mera allmän vägledning ske successivt och i den takt, som hushållningssällskapen själva finna lämplig. Inom en del sällskap har man redan i stor utsträckning inriktat försöken på frågor av mera allmänt intresse under det att man inom andra sällskap anser, att de vanliga enkla lokala försöken fortfarande ha en uppgift att fylla, bl. a. som demonstrationsobjekt. Vissa åtgärder avsedda att främja och påskynda en utveckling i den riktning, utredningen anser önskvärd, böra dock redan nu vidtagas. Sålunda synes den lokala försöksverksamheten böra givas en fastare ledning i fråga om försökens planläggning, utförande m. m. Man måste sålunda komma överens om vilka problem, som skola upptagas till behandling, hur dessa problem lämpligen böra angripas samt h u r arbetet bör fördelas på de närmast berörda sällskapen. Denna planläggning av verksamheten bör enligt utredningens mening göras vid försöksledarmötet.

227 Vidare böra, enligt utredningens uppfattning, bestämmelserna rörande statsbidrag utformas så, att de främja en övergång till försök av mera allmänt intresse. Enligt gällande bestämmelser må bidrag utgå med högst 20 kronor för varje lokalt gödslingsförsök. Vid fastställandet av bidragets storlek har man såsom nyss antytts utgått från, att försöken voro av sådant värde för försöksvärdarna, att dessa borde vidkännas vissa kostnader för desamma. Detta är givetvis riktigt, när det gäller vanliga enkla gödslingsförsök och andra av försöksvärdarna rekvirerade försök. Man torde emellertid ej k u n n a räkna med att försöksvärdarna skola vara lika villiga att bidraga med en betydande del av kostnaderna, när det gäller försök av m e r a speciell natur. Sällskapens egna kostnader för dylika försök måste på denna grund bli större än för vanliga enkla gödslingsförsök. Då bidragen enligt utredningens mening böra utgå med belopp, som täcka sällskapens kostnader för försöken, böra sålunda bidragen för det förra slaget av försök utgå med högre belopp än för det senare. Vad utredningen härovan anfört i fråga om de lokala gödslingsförsökens ändamål och verksamhetens utformning får, enligt utredningens åsikt, anses i huvudsak överensstämma med de önskemål beträffande en utvidgad försöksverksamhet på gödslingens och kalkningens områden, som framförts i en av Kungl. Maj:t till utredningen överlämnad skrivelse av den 23 februari 1944 från Aktiebolaget förenade superfosfatfabriker m. fl. Sålunda ha såväl styrelsen för lantbrukshögskolan som lantbruksstyrelsen i sina yttranden över sagda skrivelse framhållit, att det av bolaget åsyftade resultatet lättast torde kunna uppnås genom viss omläggning och effektivisering av den lokala försöksverksamheten.

De lokala sort- och växtodlingsförsöken. Avsikten med de lokala sort- och stamförsöken är att grundligt pröva odlingsvärdet hos nya, inom landet förädlade sorter och stammar av olika lantbruksväxter liksom även av sådana utländska sorter och stammar, vilka kunna tänkas vara av värde för svensk växtodling. Såsom påpekats i en av Sveriges fröodlareförbund till utredningen ingiven skrivelse är det även en viktig uppgift för den lokala försöksverksamheten att bland förekommande s. k. lokalstammar av rödklöver och andra vallväxter utpeka de för odling inom större områden bäst lämpade stammarna. Sortförsöken äro sålunda i likhet med de speciella gödslingsförsöken i första hand avsedda för allmän vägledning. Enligt utredningens mening böra dessa försök liksom hittills utföras av hushållningssällskapen i samarbete med statens jordbruksförsök (jfr kap. 4 ) . Även i detta fall synes emellertid verksamhetens effektivitet kunna ökas genom en fastare ledning. De lokala sortförsöken böra vidare kompletteras med kombinerade sort- och gödslings-

228 försök, sort- och såtidsförsök och andra liknande försök, avsedda att belysa sorternas reaktion för växlande odlingsbetingelser. Först härigenom torde det nämligen bli möjligt att på kort tid få fram för olika jordbruksområden representativa försöksserier. I övrigt har frågan om sortprövningens ordnande m. m. närmare behandlats i kapitel 4, till vilket utredningen får hänvisa. Vad här ovan sagts om de lokala sortförsöken gäller även för övriga lokala växtodlingsförsök. Med dessa försök avser man nämligen genomgående att belysa frågor av allmänt intresse såsom såningstidens, utsädesmängdens, radavståndets m. fl. faktorers inflytande på skörden. I fråga om statsbidragen till lokala sort- och växtodlingsförsök anser utredningen, att dessa — i likhet med bidragen till lokala gödslingsförsök av mera allmänt intresse — böra utgå med belopp som täcka hushållningssällskapens kostnader för försöken.

Markkarteringsverksamheten. Markkarteringsverksamheten bör enligt utredningens åsikt betraktas som ett led i den lokala försöksverksamheten och sålunda liksom hittills handhavas av hushållningssällskapen. Verksamhetens ledning bör handhavas av sällskapens försökskommittéer, vilka därvid självfallet böra eftersträva en sådan organisation av densamma att kostnaderna bli så låga som möjligt. Då markkarteringen, som tidigare framhållits, i främsta rummet lämnar vägledning åt den enskilde jordbrukaren, synes enligt utredningens förmenande kostnaderna för densamma även i fortsättningen böra i huvudsak bäras av jordbrukarna själva. Då det emellertid visat sig, att dessa kostnader per hektar räknat bli högre på små än på stora brukningsdelar, vore det enligt utredningens mening önskvärt, att statsmedel ställdes till förfogande för bidrag till kartering av mindre brukningsdelar, enär m a n eljest kan riskera att kartering av sådana brukningsdelar icke kommer till stånd i önskvärd omfattning. Detta spörsmål faller emellertid utom ramen för utredningens uppdrag och skall därför ej närmare beröras i detta sammanhang, i synnerhet som chefen för jordbruksdepartementet i årets statsverksproposition föreslagit riksdagen att anvisa ett anslag av 50 000 kronor för ändamålet. Då det givetvis är önskvärt, att markkarteringsverksamheten inom de olika hushållningssällskapen bedrives enligt enhetliga principer och med beaktande av de förbättringar i metodiken m. m., som utvecklingen kan komma att medföra, bör markkarteringsverksamheten i likhet med den lokala försöksverksamheten i övrigt ställas under viss central ledning. Professor Torstensson har i sin tidigare berörda utredning föreslagit, att denna ledning skall anförtros åt en särskild markkarteringsnämnd. Utredningen

229 k a n emellertid för sin del — i likhet med lantbruksstyrelsen och flera hushållningssällskap — icke finna inrättandet av ett särskilt organ nödvändigt för att leda och övervaka markkarteringsverksamheten. Denna uppgift torde i stället kunna anförtros statens jordbruksförsök, som för överläggning i frågor rörande denna verksamhet bör ha möjlighet att k u n n a tillkalla speciell sakkunskap på området, då så erfordras. För att tillförsäkra även sällskapen visst inflytande på verksamhetens ledning, torde emellertid alla markkarteringen berörande frågor av större vikt böra underställas försöksledarmötet för yttrande. Av väsentlig betydelse är, enligt utredningens mening, professor Torstenssons förslag att resultaten från utförda markkarteringar skola insändas till statens jordbruksförsök för att där arkiveras och bearbetas. Härigenom torde möjlighet kunna skapas att i viss omfattning utnyttja markkartorna som vägledning även för de jordbrukare, som icke ha sina åkerjordar karterade. Den överblick, som man härigenom skulle få över åkerjordarnas näringsförhållanden inom olika delar av vårt land, skulle måhända även kunna bli av värde i vissa andra avseenden. I allt synas de skäl, som anförts för en central arkivering och bearbetning av markkarteringsresultaten, vara så vägande, att utredningen anser sig böra förorda, att härför erforderliga åtgärder vidtagas. Hushållningssällskapen böra sålunda registrera utförda markkarteringsförrättningar, u P P l ä g g a arkivexemplar av utförda markkartor samt utskriva och till statens jordbruksförsök översända kopior av analyslistorna. De extra kostnader, som sällskapen härigenom åsamkas, synas, som utredningsmannen föreslagit, böra täckas genom särskilda statsbidrag utgående med förslagsvis 50 öre per uttaget och analyserat jordprov. Då man torde få r ä k n a med, att sällskapens kostnader bli i det närmaste oberoende av de karterade brukningsdelarnas storlek, anser utredningen det icke berättigat, att såsom lantbruksstyrelsen föreslagit endast medgiva bidrag för kartering av gårdar om högst 20 hektar åker. Bemärkas bör nämligen, att det h ä r icke är fråga om att bidraga till jordbrukarnas kostnader för karteringen. Utredningsmannen har vidare framlagt vissa förslag avseende statens jordbruksförsöks behov av personal för bearbetningen av markkarteringsresultaten. Detta behov får anses tillgodosett genom den ökning av institutionens personal, som av utredningen föreslagits i ett föregående kapitel (kap. 8), vari utredningen förordat dels en förstärkning av personalen på underavdelningen för gödsling och kalkning och dels nyinrättandet av en särskild underavdelning för statistik och försöksteknik. För bearbetning av det vidlyftiga markkarteringsmaterialet vill utredningen i enlighet med vad utredningsmannen föreslagit förorda att arbetet utföres med hjälp av hålkortsystem. Med hänsyn till att härvid för närvarande två olika apparaturer kunna ifrågakomma finner utredningen i likhet med utredningsmannen att statens jordbruksförsök bör beredas

230 tillfälle pröva vilket system som lämpar sig bäst för ändamålet, varvid enligt utredningens mening hänsyn jämväl bör tagas till möjligheten itt använda ifrågavarande apparatur även för andra ändamål inom l a n b r u k s högskolans organisation. Sedan klarhet härom vunnits bör det anlornma på lantbrukshögskolans styrelse att framlägga erforderliga anslagsäskimden. Den kontroll av markkartornas giltighetstid, som påtalats av utrecniingsmannen och för vilken denne föreslagit att ett särskilt anslag skulle st;ällas till statens jordbruksförsöks förfogande, bör enligt utredningens ne ning ingå i institutionens ordinarie arbetsuppgifter och skulle därför icke behöva föranleda anvisandet av särskilda anslag.

Kurser för försöksledare och assistenter. Det har i samband med frågan om markkarteringsverksamheteis ordnande föreslagits, att medel skulle anvisas till anordnande av k u n e r för utbildning av provtagningspersonal. Enligt utredningens mening föieligger behov av dylika kurser jämväl för utbildning av ledare och assisterter inom den lokala försöksverksamheten i övrigt. Det må härvid erinras om, att dåvarande centralanstaltens jordbruksavdelning under åren 1931, 1937 och 1938 erhöll särskilda anslag till anordnande av fortbildningskurser för försöksledare, vandringsrättare m. fl. Dessa kurser visade sig w a av betydande värde och böra därför återupptagas. Förutom dylika fortbildningskurser torde det emellertid behövis särskilda utbildningskurser för biträden inom den lokala försöksverksamheten. Arbetet med såväl försöken som markkarteringen är begrärsat till vegetationsperioden, och måste därför i rätt stor utsträckning utforas av tillfällig arbetskraft. Det är härvid svårt att anskaffa personal med någon kännedom om försöks- och provtagningsteknik. Denna svårighet skulle kunna avhjälpas genom att årligen anordna en kortare kurs i försöksteknik m. m. vid härför lämplig lantmannaskola. Utredningen är dosk icke beredd att i frågans nuvarande läge framlägga förslag rörande tursens omfattning och kostnaderna för densamma, utan förutsätter att styrelsen för lantbrukshögskolan i samråd med lantbruksstyrelsens undervisningsbyrå framdeles kominer att närmare utreda denna fråga.

Försöksledarmötet. Såsom utredningen tidigare framhållit, synes vid genomförandet av den av utredningen förordade organisationen av den lokala försöksverksamheten det nuvarande försöksledarmötet böra utvecklas så, att det i högre grad än för närvarande kan tjäna som ett organ för samarbete mellan hus-

231 hållningssällskapen och statens jordbruksförsök. Detta möte skulle ej endast utforma planerna för de lokala försöken och angiva riktlinjer för markkarteringens bedrivande utan även yttra sig i andra frågor av betydelse för den lokala verksamheten. Detta förutsätter emellertid att mötet gives en fastare organisation. Mötet skulle sålunda bestå av hushållningssällskapens försöksledare, en från varje sällskap, föreståndarna och statsagronomerna vid statens jordbruksförsök och statens betesförsök, därest en dylik institution anses böra inrättas, samt professorerna i allmän jordbrukslära och växtodlingslära vid lantbrukshögskolan ävensom överdirektören för försöksväsendet. Den sistnämnde skulle fungera som mötets ordförande. Dessutom skulle mötet äga rätt att i den omfattning mötets ordförande finner lämpligt med sig adjungera försöksgårdsföreståndarna, försöksledarna vid de fasta försöksstationerna samt företrädare för växtförädlingsanstalter och andra forsknings- och försöksinstitutioner på jordbrukets område. Då antalet deltagare i mötet sålunda skulle komma att uppgå till omkring ett 40-tal personer, torde det vara nödvändigt att fördela arbetet på ett antal utskott för exempelvis gödslingsförsök, sortförsök, markkartering m. m. Då mötet av kostnadsskäl knappast torde kunna samlas mer än en gång årligen, torde det vidare vara nödvändigt att utse ett arbetsutskott om 4 å 5 ledamöter, förslagsvis benämnt »Kommittén för hushållningssällskapens lokala försöksverksamhet» med uppgift att bereda de ärenden, som skola behandlas vid mötet, samt att i förekommande fall expediera av mötet fattade beslut. Även i arbetsutskottet bör överdirektören för försöksväsendet vara självskriven ordförande.

Den lokala försöksverksamhetens finansiering. Kostnaderna för hushållningssällskapens lokala fältförsöksverksamhet bör med hänsyn till denna verksamhets stora betydelse för det svenska jordbruket gäldas med allmänna medel. Så är även — om än i begränsad omfattning — fallet för närvarande. Allt sedan budgetåret 1937/38 har som i annat sammanhang redan påpekats årligen anvisats statsmedel såsom bidrag till såväl lokala gödslings- som sort- och ogräsförsök. Under de senare åren har anslaget utgått med 89 000 kronor. Anslaget har efter förslag av lantbrukshögskolans styrelse av Kungl. Maj :t fördelats mellan hushållningssällskapen i förhållande till inom varje sällskap utförda försök. Härutöver står till statens jordbruksförsöks förfogande dels ett anslag av 50 000 kronor till lokala stallgödslingsförsök, dels ett anslag av 32 000 kronor till institutionens inom den lokala försöksverksamhetens r a m utförda specialförsök. För budgetåret 1946/47 har styrelsen för laritbrukshögskolan hemställt,

232 att anslaget för bidrag till lokala gödslings-, sort- och ogräsförsök m. m. måtte höjas med 43 000 kronor till 132 000 kronor. Vid beräkningen av medelsbehovet har styrelsen härvid bl. a. utgått ifrån att statsbidraget för lokalt gödslingsförsök borde höjas från nuvarande högst 20 kronor till i medeltal 35 kronor för försök och att bidraget för lokalt sortförsök borde höjas från nuvarande högst 30 kronor till i medeltal 50 kronor för försök. Med hänsyn till utredningens pågående arbete har emellertid departementschefen ansett, att anslaget för nästa budgetår bör upptagas med oförändrat belopp. Vid beräkning av de nuvarande bidragens storlek har man, såsom tidigare påpekats, utgått från att vederbörande försöksvärdar skäligen borde vidkännas vissa uppoffringar för försöken. Värdarna ha sålunda dels fått erlägga viss kontant ersättning till sällskapen eller försöksringarna, dels fått tillhandahålla för försökens skötsel m. m. erforderlig arbetskraft. Dessa prestationer av den enskilde försöksvärden äro givetvis motiverade, om försöket utlagts enligt dennes önskan och på sådant sätt, att det för honom personligen är av synnerligt intresse och värde. Enligt utredningens mening bör emellertid såsom tidigare anförts den lokala fältförsöksverksamheten i ökad omfattning inriktas på sådana frågor av mera allmänt intresse, som för sin lösning kräva omfattande försöksserier. Dylika försök få endast undantagsvis sådant värde för försöksvärdarna att dessa kunna tänkas vara beredda att svara för en betydande del av kostnaderna. Man måste därför räkna med, att hushållningssällskapens kostnader för de lokala fältförsöken komina att stiga. Vid beräkningen av dessa kostnader och därmed bidragens storlek måste man vidare beakta, att jordbrukarna på grund av den tilltagande bristen på arbetskraft fått ökade svårigheter att ställa arbetskraft till förfogande för försökens skötsel. Man har därför inom vissa hushållningssällskap organiserat särskilda arbetslag, som medfölja försöksledaren eller assistenten från försöksplats till försöksplats. Det förefaller sannolikt att man inom en snart framtid blir nödsakad att allmänt övergå till detta system, som givetvis ställer sig tämligen dyrbart men å andra sidan har stora fördelar i försökstekniskt avseende. Det är möjligt att man genom viss mekanisering av försöksarbetet skall kunna nedbringa kostnaderna, men i så fall kommer det att behövas vissa engångsanslag för anskaffande av lämpliga maskiner och redskap. Utredningen har funnit det mycket svårt att i frågans nuvarande läge uppskatta hushållningssällskapens kostnader för en lokal fältförsöksverksamhet, bedriven efter de linjer, som utredningen i det föregående skisserat. Samma svårigheter ha även gjort sig gällande, då det gällt att fastställa verksamhetens framtida omfattning. Trots att utredningen sålunda icke ansett sig kunna precisera anslagsbehovet, vill utredningen i princip förorda, att statsbidrag även fortsättningsvis anvisas till hushållningssäll-

233 skåpens lokala fältförsöksverksamhet, samt att detta bidrag utgår med belopp, som täcker de med verksamheten förenade kostnaderna. I vissa, av utredningen tidigare berörda fall böra dock försöksvärdarna vidkännas viss del av kostnaderna. Bidragen till hushållningssällskapen avseende såväl de lokala fältförsöken som markkarteringen (organisationsbidraget) böra utgå från ett särskilt anslag, vilket fördelas på de olika hushållningssällskapen i förhållande till verksamhetens omfattning. Med det från sällskap till sällskap starkt växlande intresset för lokala försök och markkartering torde det nämligen vara svårt att på andra grunder göra en rättvis fördelning av anslaget.

Kapitel

14.

Sammanfattning. Organisatoriskt sett kännetecknas vårt lands jordbruksförsöksverksamhet av en ganska stark splittring. Verksamheten bedrives icke blott genom ett flertal statliga organ utan även i viss omfattning genom enskilda, stundom statsunderstödda organisationer, vilket sammanhänger med verksamhetens utveckling, varöver utredningen lämnar en kortfattad historik. Efter en redogörelse för organisation och arbetsuppgifter m. m. för de viktigaste forsknings- och försöksorganen med uppgift att genom försöksverksamhet och vetenskapligt-praktiska undersökningar och analyser verka för jordbrukets befrämjande behandlar utredningen den av dessa institutioner bedrivna verksamheten, som ur systematisk synpunkt kan indelas i följande huvudgrupper, nämligen a) försöksverksamhet i egentlig mening, b) kontroll- och provningsverksamhet, c) förädlingsverksamhet och d) växtskyddsverksamhet. I anslutning härtill diskuteras även frågan om dubbelarbete och vissa andra frågor, berörande förhållandet mellan försöksinstitutionerna, samt vilka åtgärder, som nu äro vidtagna för främjandet av samarbete mellan olika institutioner. Utredningen har funnit, att verksamheten inom varje huvudgrupp kan anses bilda ett särskilt arbetsområde men beröringspunkterna äro samtidigt många såsom mellan jordbruksförsök och maskinprovningar, mellan jordbruksförsök och växtförädling, mellan växtskydd och växtförädling m. fl. Att dubbelarbete i viss omfattning förekommit bestrides icke av utredningen, som anser förklaringen främst vara att söka däri, att den nuvarande organisationen icke är ägnad att förhindra uppkomsten härav (sid. 56). Organ finnas visserligen — exempelvis lantbrukshögskolans försöksnämnd och två försöksråd — som äro avsedda att förhindra förekomsten av dubbelarbete men dessa organ omfatta icke hela jordbruksförsöksverksamhetens område. Det är tillika en svaghet, att ett sam'ordnande av verksamheten icke alltid varit organisatoriskt säkerställt. Dubbelarbete synes dock icke ha förekommit i den utsträckning, som man vid ett första påseende måhända kan ha anledning tro. På ett så vidsträckt och mångskiftande arbetsområde som exempelvis växtodlingen

235 behöver det icke alltid betyda dubbelarbete, om två institutioners arbetsuppgifter delvis skulle sammanfalla. Om emellertid två institutioner ensa r t a t syssla med lösandet av ett och samma problem, föreligger dock otvivelaktigt ett onödigt dubbelarbete, som liksom allt annat onödigt sysslande på flera håll med samma problem bör undvikas, enär begränsade resurser alltid måste beräknas stå till verksamhetens förfogande. För att följa, hålla sig orienterad om och ha en saklig översyn över den samlade jordbruksförsöksverksamheten och de större experimentella forskningsarbeten, som pågå eller planläggas på jordbruksforskningens område, föreslår utredningen inrättandet av en befattning som överdirektör för försöksväsendet. F r å n hans verksamhetsområde befinnes dock lämpligt att undantaga vissa institutioner främst de, vars arbete huvudsakligen består i kontroll- och provningsverksamhet. Utredningen återkommer längre fram till överdirektörens ställning, arbetsuppgifter m. m. I detta sammanhang har till behandling även upptagits frågan rörande den av statens jordbruksförsök 1 i samarbete med hushållningssällskapen bedrivna sortförsöksverksamheten, då här med tanke på den av växtförädlarna bedrivna sortförsöksverksamheten föreligger ett stort område, på vilket dubbelarbete kan bli utfört. För att undvika riskerna för dubbelarbete på detta område har utredningen övervägt att överlåta sortförsöksverksamhetens handhavande till exempelvis Sveriges utsädesförening, som ju ä r starkt statsunderstödd. Ehuru flera skäl kunna åberopas härför, har utredningen dock funnit, att ledningen av sortprövningen bör handhavas av ett organ, som står fullt fritt i förhållande till förädlingsanstalterna, och därför jämväl i fortsättningen bör utövas av statens jordbruksförsök. Utredningen förordar att i större omfattning än hittills de statsunderstödda växtförädlingsanstalternas försöksresultat ställas till statens jordbruksförsöks förfogande för att beaktas vid avgivandet av omdömen om olika sorters odlingsvärde. Utredningen har därefter diskuterat sambandet mellan forskning och högre undervisning samt försöksverksamhet och lämnar en summarisk redogörelse för tidigare utredningar, varav framgår att statsmakterna vid alla ståndpunktstaganden i denna fråga under 1930-talet ansett, att jordbruksnäringen bäst betjänades genom att man organiserade ett nära samband mellan jordbruksforskningen och den därpå grundade högre lantbruksundervisningen samt försöksverksamheten. Som underlag för undervisningen äro de erfarenheter och rön, som erhållas i försöksverksamheten, helt visst av betydelse. Beträffande forsknings- och försöksverksamheten redogör utredningen för de olikheter i fråga om uppgifter och arbetssätt, som anses känneteckna desamma (sid. 65), men finner att trots påvis1 Benämningarna »jordbruksförsöksanstalten» och »husdjursförsöksanstalten» ha synts vidlyftiga och med hänsyn härtill opraktiska. Utredningen föreslår i stället benämningarna »statens jordbruksförsök» resp. »statens husdjursförsök» (jfr statens trädgårdsförsök, statens mejeriförsök).

236 bara olikheter i dessa avseenden verksamhetsgrenarna likafullt äro närbesläktade, vilket bäst framgår därav att de stundom övergå i varandra utan att någon strikt gräns dem emellan kan uppdragas. Vid lösandet av spörsmålet, i vilken form man i organisatoriskt avseende skall låta det nära sambandet mellan forskning, högre undervisning och försöksverksamhet komma till uttryck, bör vara vägledande, att dessa verksamhetsgrenar icke blott var för sig utan jämväl i samverkan skola ha möjligheter att fullfölja sina syften, d. v. s. att befrämja jordbruksnäringen. Härvid kunna två principiellt olika anordningar ifrågakomma, varav den ena innebär en fristående försöksorganisation med erforderligt samband upprätthållet genom en helt eller delvis gemensam styrelse och den andra att försöksverksamheten inrangeras i samma organisatoriska enhet som de båda andra verksamhetsgrenarna d. v. s. det system, som för närvarande finnes genomfört vid lantbrukshögskolan. Då ifrågasatts, om den rådande anordningen verkligen är den mest ändamålsenliga, har utredningen sökt redogöra för de för- och nackdelar, som i allmänhet kunna anses vara förknippade med en sådan sammankoppling. Utredningen har funnit att den nuvarande samordningen innebär påtagliga nackdelar men att den även i flera avseenden medför bestämda fördelar. Efter att till behandling ha upptagit de olika skälen för och emot ett sådant samordnande, ha de flesta av nackdelarna synts vara av den art, att de med en ändamålsenlig inre organisation av den administrativa enheten kunna elimineras eller i varje fall betydligt reduceras. Utredningen har sökt finna en organisation, som i görligaste mån upptager fördelarna från såväl den ena som den andra av de förenämnda principiellt olikartade organisationsformerna. Efter noggranna överväganden har utredningen icke kunnat tillstyrka en organisationsform, som helt skiljer försöksverksamheten från forskningen och den högre undervisningen (sid. 69). Erfarenheten visar nämligen, att forskning och försök i avseende å hjälpmedel och erfarenheter äro beroende av varandra och på grund av det naturliga sambandet dem emellan så höra ihop, att de icke utan olägenheter av både saklig och ekonomisk art kunna hänföras till olika organisatoriska enheter. Detta utesluter icke utan gör det påkallat, att vissa av erfarenheterna grundade omläggningar vidtagas i de nuvarande inre anordningarna inom högskolan i syfte att bereda försöksverksamheten en med forskningen och den högre undervisningen fullt jämbördig ställning och arbetsformer, som giva verksamheten rikare egna utvecklingsmöjligheter. Utredningen har velat ifrågasätta, om icke den gemensamma huvudinstitutionen borde erhålla namnet »Kungl. Lantbrukshögskolan med Statens Lantbruksförsök». Då utredningen föreslagit att forsknings-, undervisnings- och försöksverksamhet skall bedrivas jämsides med varandra vid lantbrukshögskolan med statens lantbruksförsök förutsätter detta, att statens jordbruks- och

237 husdjursförsök ävensom statens försöksgårdar även i fortsättningen skola ingå i denna organisation. Till samma organisation bör även överföras den av svenska vall- och mosskulturföreningen bedrivna verksamheten, studiegårdsverksamheten undantagen. Frågan om förhållandet mellan den forsknings- och försöksverksamhet, som bedrives inom och utanför lantbrukshögskolan med statens lantbruksförsök, har varit föremål för överläggningar inom utredningen. Utredningen har kommit till det resultatet, att följande institutioner böra ställas under överinseende av styrelsen för lantbrukshögskolan med statens lantbruksförsök, nämligen statens trädgårdsförsök, statens växtskyddsanstalt, Sveriges utsädesförening, Weibullsholms växtförädlingsanstalt och den av Norrlandskommittén föreslagna organisationen Norrlands institution för jordbruksforskning, om en sådan institution kommer att upprättas. Styrelsens befattning med dessa institutioner, som förutsättas få behålla sina lokala styrelser för verksamhetens handhavande och ledning, skulle huvudsakligen bestå i att samordna verksamheten genom att fastställa årliga försöksplaner och att vara mellaninstans i anslagsfrågor. Genom en sådan anordning och genom ett ombildat försöksråd borde kunna förväntas att erforderligt samarbete och önskvärd samordning kommer till stånd. Överdirektören för försöksväsendet förutsattes ha inspektionsrätt över de nämnda institutionerna. Ifråga om mejeriförsöksverksamheten uttalar utredningen, att det synes mera befogat att försöksplanerna för denna verksamhet fastställas av förenämnda styrelse än av lantbruksstyrelsen såsom nu är fallet. Utredningen förordar vissa av erfarenheten betingade förändringar av lantbrukshögskolans inre anordningar. Styrelsen föreslås utökad från sju till nio ledamöter, vilket motiveras bl. a. av de många och omfattande uppgifter av skiftande art, som redan nu och än mer i framtiden komma att åligga styrelsen (sid. 80). Rektorn samt överdirektören för försöksväsendet böra vara självskrivna ledamöter, övriga ledamöter, vilka böra förordnas av Kungl. Maj :t, därav tre representanter för det praktiska jordbruket företrädande olika delar av landet, skola så utses, att styrelsen besitter insikt på olika områden av sitt arbetsfält. För ärendenas beredning bör styrelsen arbeta på två sektioner, varav den ena speciellt inriktad på försöksverksamheten. Som föredragande skola bl. a. föreståndarna för försöksinstitutionerna (oberoende av om de ingå i högskolan eller stå under styrelsens överinseende) fungera var och en beträffande ärenden rörande hans institution. Rektor och lärarrådet avlastas ledningen av det egentliga försöksarbetet. Rektor befrias från de ekonomiska förvaltningsärendena, som tillsammans med andra intendenturgöromål m. m. överföras till en nyinrättad befattning som ekonomidirektör. Vidare föreslår utredningen inrättandet av en befattning som överdirektör för försöksväsendet (sid. 84) bl. a. i syfte att söka motverka

238 olägenheterna av den rådande splittringen av försöksverksamheten, som samtidigt genom honom erhåller en högste målsman, som kan hävda dess intressen och tillse att verksamheten beredes möjligheter att utveckla sig på ett tidsenligt och för jordbruket gagneligt sätt. Då överdirektören skall vara självskriven ledamot i styrelsen och dessutom självskriven ordförande i försöksrådet, tillföres styrelsen genom honom en kraft, som genom sitt dagliga arbete står i ständig kontakt med och som besitter en god och saklig överblick över den samlade försöksverksamheten i landet. Utredningen föreställer sig, att det kan vara av betydelse jämväl för de anslagsbeviljande myndigheterna att ha tillgång till en sådan person. För att till fullo uppnå syftet med befattningens inrättande bör hans verksamhet även omfatta vid lantbrukshögskolans forskningsinstitutioner bedriven försöksverksamhet och större experimentella forskningsarbeten, i den mån dessa arbeten bedrivas efter fastställda arbetsprogram (försöksplaner). Avsikten är icke, att överdirektören skall taga befattning med administreringen av eller den fackliga verksamheten vid försöksinstitutionerna utan den dagliga ledningen härav utövas av institutionernas föreståndare. Hans verksamhet kan i korthet sägas skola gå ut på att tillse, att försöksverksamheten som samlad enhet med hänsynstagande till alla faktorer, som härpå röna inverkan, arbetar så effektivt och rationellt som möjligt utan onödiga kostnadsfördyringar. Befattningen, föreslagen placerad i lönegrad G 7, bör tillsättas av Kungl. Maj :t på förordnande förslagsvis på sex år i sänder. Som kanslipersonal bör till överdirektörens förfogande stå en byråsekreterare och ett kanslibiträde. För gemensamma angelägenheter berörande den inom lantbrukshögskolan med statens lantbruksförsök bedrivna försöksverksamheten bildas ett särskilt försökskollegium som en parallell till lärarrådet. Detta kollegium avses endast att vara ett organ för den interna försöksverksamheten vid Ultuna, och dess uppgifter böra därför inskränka sig till sådana ärenden, som falla inom ramen för de årligen fastställda försöksplanerna för de av styrelsen direkt ledda försöksinstitutionerna. Inom lantbrukshögskolan med statens lantbruksförsök bör finnas ett försöksråd (sid. 92), med överdirektören som självskriven ordförande, uppdelat på tre sektioner, nämligen en för jordbruket, en för trädgårdsodlingen och en för husdjursskötseln. Vissa skäl ha synts tala för inrättandet av jämväl en fjärde sektion nämligen för mejerihanteringen eller möjligen en gemensam sektion för husdjursskötseln och mejerihanteringen. Utredningen har dock inskränkt sig till ett allmänt uttalande om betydelsen av samråd mellan husdjurs- och mejeriförsöksverksamheten vid försöksplanernas uppgörande. Sektionerna skola fungera som arbetsutskott, vilka förbereda ärendenas avgörande av det samlade försöksrådet. Rådets uppgift skall vara av samordnande karaktär samtidigt som det

239 skall vara ett rådgivande organ åt styrelsen i försöksfrågor och yttra sig bl. a. över de inom försöksinstitutionerna uppgjorda försöksplanerna. För att rådet — i vilket skola ingå bl. a. representanter för olika grenar av försöksverksamheten ävensom praktiska jordbrukare och trädgårdsodlare — verkligen skall kunna fylla sin uppgift förutsattes, att rådet får taga del av de preliminära försöksplaner, som uppgöras för att tjäna som grundval för petitaframställningarna. I samband med inrättandet av detta försöksråd avses att lantbrukshögskolans nuvarande försöksnämnd och två försöksråd ävensom Alnarpsinstitutets trädgårdsförsöksråd skola utgå ur resp. organisationer. Inordnandet av vall- och mosskulturföreningens verksamhet i den statliga försöksverksamheten har utredningen funnit böra ske genom dess överförande till den av lantbrukshögskolan med statens lantbruksförsök bedrivna verksamheten med undantag för studiegårdsverksamheten, beträffande vilken utredningen biträder Norrlandskommitténs förslag om dess ingående i Norrlands institution för jordbruksforskning. Vad angår den del av föreningens verksamhet, som avses överflyttad till lantbrukshögskolan med statens lantbruksförsök, har utredningen var för sig behandlat föreningens verksamhet på betesområdet och föreningens verksamhet i övrigt på mosskultur- och vallområdena. Föreningens uppgifter på de sistnämnda områdena böra övertagas av statens jordbruksförsök. Beträffande betesförsöksverksamheten, som innefattar speciella forsknings- och försöksproblem av stor ekonomisk räckvidd för vårt jordbruk, för vilkas lösande erfordras samarbete med såväl jordbruks- och husdjursförsöken som växtförädlingen m. fl., föreligga delade meningar inom utredningen rörande dess lämpligaste organisationsform. Fem ledamöter anse att verksamheten bör hänföras till statens jordbruksförsök och där handhavas av en särskild avdelning, under det fyra ledamöter föreslå bildandet av en självständig betesförsöksinstitution, statens betesförsök, parallellställd med jordbruks- och husdjursförsöken (sid. 107). Som bakgrund till vissa föreslagna lönegradsuppflyttningar m. m. har utredningen till diskussion upptagit frågan om avlönings- och anställningsförhållanden m. m. för försöksmännen. Utredningen framhåller vikten av möjligheterna till fullgod rekrytering av de ledande försöksbefattningarna samt betydelsen av att forskar- och försöksmannabanan i ekonomiskt avseende göres så tillfredsställande, att den i konkurrens med andra verksamhetsområden kan draga till sig och kvarhålla för uppgifterna lämpliga krafter. I anslutning härtill föreslås bl. a. viss uppflyttning i lönehänseende av statsagronomerna och försöksgårdsföreståndarna. Härjämte föreslår utredningen inrättandet av två nya slag av mellanbefattningar i lönegrad 24 benämnda statskonsulenter och förste assistenter 1 , av vilka de 1

Tjänstebenämningen på de nuvarande förste assistenterna i lönegrad 21 föreslås i fortsättningen omändrad till assistent.

240 förstnämnda huvudsakligen avses för institutionernas utåtriktade verksamhet med rådgivning och upplysning (sid. 114). Ett överflyttande av den verksamhet av denna art, som bedrivits av vall- och mosskulturföreningen, till hushållningssällskapens tjänstemän har utredningen ej ansett sig kunna förorda. I fråga om organisationen av jordbruks- och betesförsöksverksamheten har framlagts två alternativ, av vilka det ena (alternativ I) förutsätter betesförsöksverksamhetens handhavande av statens jordbruksförsök och det andra (alternativ II) utgår ifrån tillskapandet av en särskild institution, statens betesförsök. Vid en organisation enligt alternativ I har utredningen ur systematisk synpunkt ansett följande fackavdelningar — förutom ett mindre kansli — böra finnas vid statens jordbruksförsök. A. Allmänna

avdelningar:

a) för jordens torrläggning och bevattning; b) för jordbearbetning; c) för gödsling och kalkning; d) för växtodling jämte ogräsbekämpning. B. Speciella

avdelningar:

a) för organogena jordar; b) för betesfrågor. C.

Hjälpavdelningar:

a) botanisk avdelning med botaniskt- torvgeologiskt laboratorium; b) kemiskt laboratorium 1 ; c) för statistik och försöksteknik. Av de allmänna avdelningarna anses att av flera skäl ett inrättande av avdelningarna för jordens torrläggning och bevattning samt för jordbearbetning tills vidare bör ställas på framtiden. Försöksverksamheten på dessa områden bör liksom nu handhavas av lantbrukshögskolans institution för agronomisk hydroteknik resp. för allmän jordbrukslära, varvid förutsattes att de årliga planerna för dessa försök uppgöras och fastställas i för försöksverksamheten i övrigt fastställd ordning. Det förordas, att dessa två institutioner tillföras vissa förbättrade personalresurser för försöksverksamhetens handhavande. 1 Ett speciallaboratorium, anpassat till de arbeten, som utföras i omedelbar anslutning till institutionens verksamhet. Större serieanalyser o. dyl. skola liksom nu utföras vid det centrala för alla institutionerna vid Ultuna gemensamma kemiska analyslaboratoriet.

241 För de övriga avdelningarna framlägger utredningen fullständiga förslag till personalförteckningar, varvid må nämnas att jordbruksekonomisk expertis inplacerats i avdelningen för statistik och försöksteknik, vilken avdelning liksom den botaniska avdelningen är avsedd att vara tillgänglig jämväl för andra försöksinstitutioner än jordbruksförsöken. Beträffande frågan om statens jordbruksförsök bör utrustas med eget bakningslaboratorium har utredningen av flera orsaker föreslagit att åtminstone för närvarande något sådant laboratorium icke inrättas vid institutionen utan att i stället det vid Sveriges utsädesförening i Svalöv befintliga bakningslaboratoriet användes. Härvid förutsattes att proverna insändas under täcknummer. Bl. a. för analyskontroll bör dock möjlighet beredas för statens jordbruksförsök att fördela materialet på ytterligare ett eller två bakningslaboratorier, nämligen laboratoriet vid statens hantverksinstitut och ett kvarnlaboratorium. Vidare förordas vissa engångsanslag till komplettering m. m. av instrument- och apparatutrustningen vid laboratorierna. Kostnadsberäkning har utförts för den föreslagna nya personalorganisationen av statens jordbruksförsök. Vid ett organiserande av jordbruks- och betesförsöksverksamheten enligt alternativ II avses att avdelningen för bete och den botaniska avdelningen med det botaniskt-torvgeologiska laboratoriet utbrytas ur statens jordbruksförsök, av vilka båda avdelningar statens betesförsök bildas. Försöksledaren på avdelningen för bete bör vara föreståndare för institutionen och inneha professors ställning. Då denna försöksledare enligt alternativ I innehar statsagronoms tjänsteställning i lönegrad A 28, blir lönemerkostnaden för alternativ II lika med skillnaden i lön mellan lönegrad A 28 och A 30. Statens

husdjursförsök

bör arbeta på tre försöksavdelningar, nämligen:

avdelning för nötkreatur och får; » » svin; » » fjäderfä. Till institutionens kansli bör vara knutet viss försökspersonal för bl. a. hästförsök. Dessutom skall viss försökspersonal vara placerad vid Alnarp. Som hjälpavdelning bör ett kemiskt laboratorium med en avdelning för fysiologiska försök finnas inrättat för institutionens specialanalyser. (Större serieanalyser o. dyl. avses även i fortsättningen utförda av det centrala kemiska analyslaboratoriet.) Utredningen föreslår vidare att en respirationsanläggning för större djur uppföres enligt en ny vid institutionen utexperimenterad metod (sid. 143). Utredningen har uppgjort personalförteckningar för de olika avdelningarna samt verkställt beräkning över avlöningskost16 — 72673

242 naderna för institutionens lönegradsplacerade personal enligt det framlagda organisationsförslaget. Enär det kemiska analyslaboratoriet vid lantbrukshögskolan till övervägande grad betjänar försöksinstitutionerna, har utredningen verkställt en undersökning rörande behövliga resurser för detta laboratorium, varvid viss personalförstärkning befunnits nödvändig, vilken kostnadsberäknats (sid. 153). Ett engångsanslag för nyanskaffande och komplettering av laboratorieutrustningen är dessutom behövligt. En sammanfattning av de årliga löneposternas ökning vid en organisation av de berörda institutionerna enligt utredningens förslag ävensom behovet härvid av engångsanslag för laboratorieutrustning återfinnes å sid. 155. Sedan utredningen lämnat en redogörelse för tidigare beslut rörande tillgodoseendet av försöksinstitutionernas lokalbehov i Ultuna, framhålles att nuvarande provisorium med förläggning av statens jordbruksförsök till Experimentalfältet snarast bör upphöra samt att institutionen från början bör få tillräckliga och ändamålsenliga lokaler vid Ultuna. Utredningen föreslår, att institutionen får taga i anspråk vall- och mosskulturföreningens nuvarande byggnader, som dock måste om- och tillbyggas för att kunna inrymma institutionen. Betesförsöksverksamheten förutsattes bli inrymd i samma byggnader, oavsett om verksamheten skall bilda en egen organisation eller ingå i jordbruksförsöken. Även lokalfrågorna för husdjursförsöken, som nu har lokaler spridda på olika ställen inom lantbrukshögskolan, böra ordnas, varvid bästa lösningen blir, att en ny institutionsbyggnad uppföres för institutionen. över byggnadsförslagen ha skissritningar uppgjorts, varjämte förslagen kostnadsberäknats (sid. 165). I anslutning till försöksinstitutionerna böra två vaktmästarbostäder uppföras för vaktmästar- och djurskötarpersonal. I ett särskilt kapitel (kap. 9) har utredningen till behandling upptagit personal- och ersättningsfrågor m. m. sammanhängande med förstatligandet av vall- och mosskulturföreningens verksamhet. Av föreningens tillgångar förutsattes, att institutions- och laboratoriebyggnaderna med därtill hörande inventarier bli övertagna av staten. Med hänsyn till de villkor, varunder föreningen erhöll lotterimedel för uppförande av institutionsbyggnaden, kan föreningen för denna byggnad icke påräkna någon ersättning. Efter ingående överväganden har utredningen ansett, att vid förstatligandet av föreningens verksamhet föreningen för laboratoriebyggnaden och inventarier bör tillerkännas en ersättning motsvarande det uppskattade värdet å laboratoriebyggnaden eller 108 000 kronor i ett för allt under förutsättning att några anspråk icke göras på att staten skall övertaga några föreningen åliggande förpliktelser eller skyl-

243 digheter eller föreningen eljest beviljas särskilda förmåner utöver vad utredningens förslag innebär. Utredningen har företagit en undersökning av försöksresurserna vid Ultuna. Efter en redogörelse för Ultuna egendoms areal samt dess nuvarande disposition framhålles att skötseln av egendomen redan nu i ganska hög grad påverkas av de fältförsök, som utföras på egendomen, vilket måste bli ä n m e r märkbart vid en förflyttning av statens jordbruksförsök till Ultuna. Utredningen föreslår att denna institution under början av sin verksamhet vid Ultuna, får disponera 8—10 ha jord och att allteftersom verksamheten därstädes kommer igång större areal förslagsvis upp till ungefär det dubbla ställes till förfogande. Därutöver är utredningen tveksam, om institutionen bör få disponera mer försöksjord vid Ultuna. Denna eventuellt nödvändiga begränsning förutsätter, att institutionens ytterligare behov av försöks jord tillgodoses på annat sätt exempelvis genom ett system av fasta försöksfält förlagda till privata egendomar i trakten eller genom att ytterligare jord inköpes till Ultuna egendom. En tredje möjlighet är att behovet tillgodoses vid ett framtida inrättande av en försöksgård för Mälar- och Hjälmarbygden. Vad betesförsöken beträffar ha sådana försök utförts av vall- och mosskulturföreningen på bl. a. den arrenderade fastigheten Lilla Sunnersta, som sambrukas med det angränsande likaledes arrenderade torpet Svia. Då föreningen tänker behålla dessa fastigheter, måste den statliga betesförsöksverksamheten erhålla andra försöksmöjligheter, vilket lämpligast bör ske antingen i samband med ett inrättande av en försöksgård för Mälaroch Hjälmarbygden eller genom ett långtidskontrakt med någon enskild egendom. Ifråga om nötkreatursförsöken har utredningen diskuterat förhållandet mellan husdjursförsöksverksamheten vid Kungsängen och driftsledningen vid Ultuna egendom samt framlagt vissa förslag i syfte att bättre garantera den vid Kungsängen bedrivna försöksverksamhetens intressen. Beträffande svinförsöksanläggningen vid Bäcklösa föreslår utredningen, att statens husdjursförsök snarast i egen regi får övertaga förvaltningen av denna anläggning (sid. 195). I fråga om försöksgårdarna lämnar utredningen först en kort redogörelse för försöksgårdsväsendets utveckling och försöksgårdarnas nuvarande arbetsuppgifter, administration och ekonomi m. m. För att forsknings- och försöksverksamheten på ett tillfredsställande sätt skall kunna fylla sin uppgift fordrar verksamheten tillgång till fasta försöksgårdar inom olika delar av landet, företrädande olika klimat- och jordartsförhållanden (sid. 207). En fortsatt utveckling av försöksgårdsväsendet är därför väl motiverad, varför inrättandet av nya försöksgårdar liksom hittills bör ske succesivt efter undersökningar från fall till fall rörande behovet av och arbetslo* — 72673

244 uppgifterna för de nya gårdarna. I princip ansluter sig utredningen till den uppfattningen, att gårdarna böra utrustas med fasta försöksfält i den omfattning, som med hänsyn till vid varje gård rådande förhållanden kan visa sig erforderlig. Försöksgårdarna böra utnyttjas för sådana grundläggande, krävande fältförsök, vilka av försökstekniska eller andra skäl icke lämpligen kunna utföras vid fasta försöksstationer eller inom den lokala försöksverksamheten såsom täckdikningsförsök, jordbearbetningsförsök, växtföljdsförsök, mångåriga gödslingsförsök, försök med fruktträd och bärbuskar m. fl. Det är av vikt, att möjligheten att utföra dylika försök vid gårdarna icke förbehålles någon eller några institutioner utan står öppen för varje statlig institution, som för sin verksamhet kan vara i behov därav. Vidare böra gårdarna till undersökning upptaga sådana specialproblem, som äro av intresse för den omgivande bygden. Härvid skola gårdarna samarbeta med vederbörande hushållningssällskap och den av sällskapet bedrivna lokala försöksverksamheten. Försöksgårdarna böra verka för spridandet av kännedom om såväl vid gårdarna som inom försöksverksamheten i allmänhet vunna resultat. Utredningen k a n av olika skäl icke förorda, att gårdarnas verksamhetsområde, såsom ibland föreslagits, skall omfatta översyn av verksamheten vid statens jordbruksförsöks fasta försöksstationer och försöksfält, vilket icke utesluter utan tvärtom gör det lämpligt att försöksgårdarnas personal genom bl. a. personliga besök hålla kontakt med försöksverksamheten på dessa platser. I driftsekonomiskt avseende böra gårdarna så skötas, att de tjäna som föredöme för jordbrukarna i trakten, och uppenbarligen bör bästa möjliga ekonomiska driftsresultat eftersträvas, vilken strävan dock icke får drivas så långt, att gårdarnas möjligheter att fylla sin huvuduppgift i försöksverksamhetens tjänst äventyras. I administrativt hänseende böra gårdarna givas en relativt fri ställning och utan anknytning till någon viss institution direkt underställas styrelsen för lantbrukshögskolan med statens lantbruksförsök. Ekonomidirektören bör åligga att granska gårdarnas driftsplaner samt inkomst- och utgiftsstater men sedan dessa fastställts av styrelsen böra försöksgårdsföreståndarna äga att ganska självständigt handla inom ramen för de fastställda planerna och staterna. Vid uppgörandet av gårdarnas försöksplaner, som skola fastställas av styrelsen efter granskning av försöksrådet, bör tillses, att utrymme beredes för önskade försök allt efter deras angelägenhetsgrad. Då fråga blir om det berättigade i att till försöksgårdarnas drift anvisa direkta statsanslag utöver från gårdarna inflytande inkomster, bör hänsyn tagas icke blott till försöksverksamhetens omfattning och härmed förenade

245 kostnader utan även till de på gårdarna rådande förutsättningarna för en lönande jordbruksdrift över huvudtaget. Enär för närvarande vissa undersökningar pågå rörande gårdarnas ekonomiska förhållanden m. m., bl. a. beträffande möjligheten att i räkenskaperna skilja mellan jordbruksdriften och försöksverksamheten, förutsätter utredningen, att styrelsen i framtiden kommer att grunda sina anslagsäskanden för försöksgårdarna på resultaten av dessa undersökningar. Utredningen framhåller härvid endast angelägenheten av att gårdarna tillföras så stora anslag till sin försöksverksamhet, att garantier skapas för försökens planenliga fullföljande. Enär nuvarande system med under statens jordbruksförsöks ledning ståenda fasta försöksstationer (förlagda till lantbruks- och lantmannaskolor) och fasta försöksfält, enligt vad utredningen inhämtat, fungerar tillfredsställande, har utredningen icke funnit anledning föreslå någon ändring av detta system i och för sig (sid. 214). önskvärt är, att antalet försök (för närvarande huvudsakligen sortförsök) ökas på de stationer, där förutsättningar härför föreligga. Utredningen ifrågasätter, om icke möjlighet borde beredas att anpassa utgående statsbidrags storlek efter försökens svårighetsgrad. Med begreppet lokal försöksverksamhet (i motsats till den vid försöksgårdar, försöksstationer och försöksfält bedrivna »fasta» verksamheten) avser utredningen all försöksverksamhet på växtodlingens område, som genom hushållningssällskapens eller med dem samarbetande försöksringars försorg utföras hos enskilda jordbrukare ute i landet d. v. s. icke blott vad man sedan gammalt brukat kalla hushållningssällskapens lokala fältförsök och de specialförsök, som sällskapen och ringarna utföra för statens jordbruksförsöks räkning, utan även markkarteringsverksamheten. Sedan en redogörelse lämnats för dessa tre verksamhetsgrenars utveckling, uppgifter och nuvarande läge m. m., betonar utredningen att lokal försöksverksamhet även i framtiden bör ingå bland hushållningssällskapens arbetsuppgifter, varvid det bör stå varje sällskap fritt att ordna denna verksamhet på sätt, som med hänsyn till där rådande förhållanden befinnes lämpligast. I fråga om statsbidragen bör ingen skillnad göras mellan försök utförda av sällskapen själva eller av med sällskapen samarbetande försöksringar, vilket innebär, att statsbidraget till försöksringarna för gödslingsförsök göres oberoende av s. k. ortsbidrag (sid. 224). Ehuru hushållningssällskapens lokala försöksverksamhet bör betraktas som en sällskapens angelägenhet, bör den tekniska ledningen av verksamheten liksom nu delas mellan sällskapen och statens jordbruksförsök. Härvid föreslås att försöksledarmötet utvecklas till ett permanent samarbetsorgan. Det är av stor vikt, att god kontakt skapas mellan den lokala försöksverksamheten och de praktiska jordbrukarna. Särskilda försöksdagar med

246 instruktiva och omväxlande program ha härvid visat sig vara av stort värde. På samma sätt böra förevisningar o. dyl. kunna anordnas i samråd med jordbrukets föreningsrörelse. Även de lokala försökskommittéerna ha här en viktig uppgift att fylla. Då det jämväl torde vara av värde att skapa direkt kontakt mellan dessa kommittéer och den statliga jordbruksförsöksverksamheten, föreslår utredningen, att styrelsen för lantbrukshögskolan med statens lantbruksförsök beredes tillfälle att utse en ledamot i var och en av dessa kommittéer, vilka uppdrag i första hand böra anförtros föreståndarna för de statliga försöksgårdarna. De lokala gödslingsförsöken avsågo ursprungligen att lämna de enskilda försöksvärdarna anvisningar om möjligheterna att genom användning av olika gödselmedel höja avkastningen med beaktande jämväl av lönsamheten. Man kom emellertid så småningom till insikt om, att man genom att göra sammanställningar av sålunda erhållna resultat kunde komina fram till mera allmängiltiga slutsatser rörande rationell gödsling, men möjligheterna härtill ha visat sig begränsade. Nästa steg i utvecklingen har blivit att vid försökens planläggning eftersträva att få fram försöksserier, vars resultat i första hand kunna användas för allmän vägledning. Denna utveckling kan emellertid ännu ej sägas ha vunnit allmän anslutning. Inom vissa hushållningssällskap anser man, att de vanliga, enkla lokala försöken fortfarande ha en uppgift att fylla, bl. a. som demonstrationsobjekt. Utredningen anser att en omläggning mot serieförsök av mera allmän vägledning bör ske succesivt och i den takt, som hushållningssällskapen själva finna lämpligt. Vissa åtgärder avsedda att främja och påskynda en utveckling i denna riktning föreslås av utredningen. Sortförsöken ävensom övriga lokala växtodlingsförsök äro i första hand avsedda för allmän vägledning och sådana försök böra liksom hittills utföras av hushållningssällskapen i samarbete med statens jordbruksförsök. De lokala sortförsöken böra enligt utredningens förmenande kompletteras med kombinerade sort- och gödslingsförsök, sort- och såtidsförsök m. m. Kostnaderna för hushållningssällskapens lokala fältförsöksverksamhet böra med hänsyn till verksamhetens stora betydelse för jordbruket gäldas med allmänna medel. Vid beräkningen av de nuvarande statsbidragens storlek (högst 20 kr. till gödslingsförsök och högst 30 kr. till sort- och ogräsförsök) har man utgått från, att försöksvärdarna skäligen borde vidkännas vissa uppoffringar för försöken. Värdarna ha sålunda erlagt viss kontant ersättning till sällskapen (försöksringarna) och fått tillhandahålla för försökens skötsel m. m. erforderlig arbetskraft. Dessa prestationer av den enskilde försöksvärden äro motiverade, om försöken utläggas efter hans önskan och på sådant sätt, att de för honom personligen äro av speciellt intresse och värde. Den lokala fältförsöksverksamheten bör nu i ökad omfattning inriktas på sådana frågor av mera allmänt intresse, som för sin

247 lösning kräva omfattande försöksserier. Dylika försök få endast undantagsvis sådant värde för försöksvärdarna, att dessa kunna tänkas vara beredda alt svara för en betydande del av kostnaderna, varför man får räkna med att hushållningssällskapens utgifter för sådana försök komma att ökas. Utredningen har funnit det mycket svårt att i frågans nuvarande läge uppskatta sällskapens kostnader för en lokal fältförsöksverksamhet bedriven efter här skisserade linjer ävensom att fastställa verksamhetens framtida omfattning. I princip vill utredningen dock förorda, att statsbidrag även i fortsättningen anvisas till denna verksamhet samt att detta bidrag utgår med belopp, som täcka de med verksamheten förenade kostnaderna. För de vanliga enkla försöken av nuvarande typ bör dock försöksvärdarna även framdeles vidkännas viss del av kostnaderna. Markkarteringsverksamheten bör liksom hittills handhavas av hushållningssällskapen och där närmast av sällskapens försökskommittéer. Då denna verksamhet i första rummet ger vägledning åt den enskilde jordbrukaren, böra kostnaderna för densamma även i fortsättningen i huvudsak bäras av jordbrukarna själva (sid. 228). Det är givetvis önskvärt, att verksamheten inom de olika sällskapen bedrives efter enhetliga principer och med beaktande av de förbättringar i metodiken m. m., som utvecklingen kan komma att medföra. Verksamheten bör därför ställas under viss central ledning. I en av professorn vid lantbrukshögskolan, G. Torstensson, på uppdrag av Kungl. Maj :t verkställd utredning rörande markkarteringsverksamheten har utredningsmannen föreslagit, att denna ledning borde anförtros åt en särskild markkarteringsnämnd. Utredningen anser att denna uppgift kan omhänderhavas av statens jordbruksförsök. För att tillförsäkra även hushållningssällskapen visst inflytande på verksamhetens ledning förordar utredningen, att alla markkarteringen berörande frågor av större vikt underställas försöksledarmötet för yttrande. Stor betydelse finner utredningen böra tillmätas Torstenssons förslag till central arkivering och bearbetning av markkarteringsresultaten. Hushållningssällskapen böra sålunda upplägga arkivexemplar av utförda markkartor samt till statens jordbruksförsök översända kopior av analyslistorna. De extra kostnader, som sällskapen härigenom åsamkas, böra såsom utredningsmannen föreslagit täckas genom särskilda statsbidrag. Försöksledarmötet avses i högre grad än vad nu är fallet komma att tjäna som samarbetsorgan mellan hushållningssällskapen och statens jordbruksförsök, vilket förutsätter att mötet gives en fastare organisation, än vad det för närvarande har. Utredningen framlägger förslag i detta avseende. Sammanfattningsvis innebär utredningens framlagda förslag, i den mån de äro kostnadsberäknade, årliga utgiftsökningar och engångsanslag enligt i huvudsak följande.

248 Ärliga merkostnader kronor enl. nuv. löne^ planer enl. 1946 års (F-ort, löneplaner rör). + (ortsgrupp 3, kristilllägg rörligt tillefter 31 % lägg efter jämte prov. 6 %) tillägg)

Kansliet och kamrerarkontoret (inkl. överdirektören och hans kanslipersonal): Löner Hydrotekniska institutionen: Löner Institutionen för allmän jordbrukslära: Löner Statens jordbruksförsök (enl. alt. I ) : Löner Laboratorieutrustning Statens husdjursförsök: Löner Laboralorieutrustning Statens försöksgårdar: Löner Kemiska analyslaboratorict: Löner Laboratorieutrustning Kostnader för institutionsbyggnader: Byggnader Utvändiga arbeten Inredningar Oförutsedda utgifter c:a 5 % Kostnader för personalbostäder: Två vaktmästarbostäder Ersättning till vall- och mosskulturföreningen: För laboratoriebyggnad och inventarier Summa

42 700

19 500

21 200

146 800

183 300

Engångsanslag kronor

63 000 108 300

124 600 30 000

17 300

42 200 47 300 1 387 000 35 000 370 000 90 000 50 000

392 900

460 600

108 000 2 180 300

Särskilda yttranden. 1) av herrar Carlström

och

Eriksson:

I direktiven för utredningens arbete har, sedan departementschefen redogjort för såväl 1943 års statsrevisorers framställning i ärendet som riksdagens vid skilda tillfällen under senare år framförda synpunkter på försöksverksamhetens ordnande, uttalats bl. a. följande: »Vid utredningen bör beaktas att genom förenkling av den nuvarande organisationen av försöksverksamheten vissa besparingar torde kunna göras. Kostnaderna för ifrågavarande verksamhet synas med hänsyn härtill kunna begränsas och böra icke tillåtas att stiga utöver vad som är oundgängligen nödvändigt för att bibringa verksamheten den lämpligaste organisationsformen.» Utan att på något sätt vilja pressa innebörden av direktiven i denna del, då ju i regel varje utredningsförslag, som framlägges i nuvarande ekonomiska utvecklingsskede, visar sig leda till utökad organisation och större kostnader än som beräknats, måste vi dock finna, att såväl omfattningen av det föreliggande förslaget som kostnaderna för detsammas realiserande fått en betydligt vidare ram än som kan anknytas till direktiven och här ovan citerade uttalande. Härtill kominer, att den rationalisering och det samordnande av verksamheten för undvikande av dubbelarbete, som särskilt förespeglat 1943 års statsrevisorer, endast i ringa mån kunnat effektueras, varjämte överförandet av svenska vall- och mosskulturföreningens verksamhet i helt statlig regi icke heller kunnat leda till de besparingar, som troligen föresvävat riksdagen vid dess ställningstagande till denna åtgärd. I stället har utefter hela linjen icke blott nuvarande befattningshavare och biträdespersonal måst bibehållas utan även betydande utökningar av de anställdas antal föreslagits, ävensom ej oväsentliga uppflyttningar i lönehänseende förordats. Mot grundlinjerna i utredningens förslag hava vi intet att erinra, och då vi inom utredningen icke framfört några avvikande meningar, utom i fråga om den höjda löneställningen för vissa befattningshavare, har detta berott därpå, att vi förutsätta, att Kungl. Maj:t vid sitt ställningstagande till förslaget kommer att pröva, i vad mån detsamma kan anses innebära vad som är oundgängligen nödvändigt med hänsyn till försöksverksam-

250 hetens effektivitet och lämpliga organisation, även om kostnaderna icke kunna begränsas utan måste bli betydligt högre än direktiven synas förutsätta. Vad befattningshavarnas löneställning beträffar hava vi likaledes utgått ifrån, att denna kommer att av Kungl. Maj:t avvägas med hänsyn till löneställningen inom andra jämförbara, statliga verksamhetsgrenar, och vi hava inom utredningen tillkännagivit, att vi på denna p u n k t komme att framföra en från majoriteten avvikande ståndpunkt.

2) av herr

Karlsson:

Utredningen har icke haft att taga ställning till lantbruksakademiens förhållande till landets jordbruksforsknings- och försöksverksamhet. Genom 1945 års riksdags beslut om inrättandet av jordbrukets forskningsråd tillskapades ett organ, som skulle fylla några av de väsentliga uppgifter lantbruksakademien på grund av olika omständigheter icke förmått fullgöra såsom högsta ledande organ för landets lantbruksvetenskap. Frågan om lantbruksakademiens roll och uppgifter synes böra bli föremål för allsidig utredning, särskilt om föreliggande betänkande principiellt och praktiskt vinner statsmakternas bifall. Genom utredningens betänkande accentueras än mer lantbrukshögskolan som högborg för landets hela jordbruksforskning. Därest lantbruksakademien skall spela den roll, som rätteligen bör tillkomma den inom landets lantbruksvetenskap, synes den böra närmare anknytas till lantbrukshögskolan med statens lantbruksförsök. I samband med att lantbruksakademiens lokalfråga löses, vilket är synnerligen aktuellt, synes böra övervägas om icke akademien bör flyttas till Ultuna. Härför talar icke endast vad ovan anförts utan jämväl praktiska hänsyn. På Ultuna egendom finnes disponibel mark för en lämplig institutionsbyggnad åt akademien, varjämte av akademien disponerade värdefulla områden i Stockholm efter en förflyttning kunde användas för lämpligare ändamål. Till detta kommer, att lantbruksakademiens värdefulla bibliotek vid en förflyttning till Ultuna på ett helt annat sätt än nu kunde bli tillgängligt för såväl den högre lantbruksundervisningen som forskningen och försöksverksamheten på jordbrukets område. Utan att här närmare ingå på behovet av eller formerna för kontakt och samverkan mellan lantbruksakademien och lantbrukshögskolan med statens lantbruksförsök vill jag förorda att frågan upptages till behandling. Till föreliggande betänkande, vartill jag i princip helt ansluter mig såsom varande den för närvarande bästa lösningen av frågan om samordningen av landets forsknings- och försöksresurser på jordbrukets område, vill jag anmäla några synpunkter i tvenne detaljfrågor. Ifråga om försöksverksamheten på det hydrotekniska området ställer utredningen som perspektiv inrättandet av en särskild avdelning inom statens jordbruksförsök,

251 även om tills vidare hithörande försöksverksamhet bör handhavas av högskolans hydrotekniska institution. Utgående från utredningens enhälliga mening orn det nära sambandet mellan forsknings- och försöksverksamhet liksom föreliggande förslag om en enhetlig ledning av dessa båda slag av jordbruksvetenskap samt jämväl från det förhållandet, att dessa i det praktiska livet tenderar att alltmera sammanflätas, synes mig både möjligt och lämpligt att försöksverksamheten på detta område även i fortsättningen handhaves av högskolans hydrotekniska institution. Tillskapandet av en särskild försöksavdelning synes, särskilt på förevarande område, obehövligt. Jag anser att en professur i växtpatologi snarast bör inrättas vid lantbrukshögskolan och är därför av den meningen, att ett eventuellt upprättande av en institution i växtpatologi bör ske i anslutning till statens växtskyddsanstalt, på ungefär enahanda sätt som högskolans maskintekniska institution är förenad med jordbrukstekniska institutet. Skälen härför äro övervägande praktiska. En eventuell institution i växtpatologi, skild från växtskyddsanstalten, kan icke utan mycket betydande kostnader erhålla den utrustning och kan dessutom aldrig få de forskningsmöjligheter, som nämnda anstalt på grund av sin verksamhet redan har. Att denna är förlagd på a n n a n plats än högskolan synes icke behöva utgöra något större hinder för en sådan anordning och i varje fall förefalla de praktiska fördelarna av ett dylikt arrangemang långt överväga nackdelarna.

3) av h e r r a r Olsson och Giöbel: Utredningen föreslår inrättandet av en befattning i överdirektörs ställning för försöksväsendet samt att dennes huvudsakliga uppgift skall bestå i att följa och ha en saklig översyn över den statliga och statsunderstödda försöksverksamheten samt de större forskningsarbeten av experimentell art, som bedrivas på jordbruksforskningens område och som helt eller delvis utföras med statsbidrag. Enligt utredningens förmenande bör ett ganska fritt spelrum finnas vid valet av innehavare till befattningen. Dock förutsattes, att befattningshavaren bör besitta god inblick i svenska jordbruksförhållanden och. vara en god organisatör. Vetenskaplig skicklighet synes däremot icke vara absolut nödvändig att fordra men torde få anses vara en fördel. Enligt vår uppfattning är det emellertid, med hänsyn till att denne befattningshavares huvuduppgift skall vara att utöva den sakliga översynen över försöksverksamheten, icke endast en fördel utan helt enkelt en nödvändighet, att vederbörande besitter insikter i vetenskapens metoder och sätt att arbeta. Det torde nämligen bliva mycket svårt för en person, som helt saknar vetenskaplig skolning att intränga i alla de problem, som han i denna verksamhet kommer att ställas inför. Att befattningshavaren ifråga

252 innehar vetenskapliga kvalifikationer, behöver givetvis icke utesluta, att han även har god inblick i svenska jordbruksförhållanden eller är en god organisatör. Utredningen har icke ansett sig kunna för närvarande förorda någon förändring i kamrerarebefattningens nuvarande lönegradsplacering utan förmenat, att denna fråga finge upptagas till omprövning, sedan erfarenhet erhållits om hur arbetsuppgifterna komma att fördela sig, efter det att den av utredningen föreslagna omorganisationen genomförts och säkrare underlag förelåge för frågans bedömning. Vi anse emellertid, att kamrerarebefattningen redan från och med den 1 juli 1948 bör placeras i lönegrad A 24. Enligt vår mening äro nämligen redan och komma även efter förslagets genomförande arten och omfattningen av kamrerarens arbetsuppgifter att bliva sådana, att det torde vara klart, att befattningen bör uppflyttas i nämnda lönegrad. Slutligen vilja vi framhålla, att det även i fortsättningen torde vara nödvändigt bibehålla kravet på agronomexamen för innehavaren av kamrerarebefattningen. Vi grunda detta vårt ställningstagande på de erfarenheter vi förskaffat oss rörande arbetsuppgifterna vid kamrerareexpeditionen som prorektor och professor vid lantbrukshögskolan, resp. som tjänsteman vid svenska vall- och mosskulturföreningen med mycket nära kontakt med lantbrukshögskolan och dess kamrerareexpedition. Även den av utredningen föreslagna utbyggnaden av försöksverksamheten synes oss motivera lönegradsuppflyttningen ifråga.

Statens offentliga utredningar 1947 Systematisk

förteckning

(Siffrorna inom klämmer beteckna utredningarnas nummer i den kronologiska förteckningen.)

Allmän lagstiftning. Rättsskipning. Fångvård. Förslag till konvention mellan Sverige, Danmark och Norge om erkännande och verkställighet av domar i brottmål m. m. [16] Lagberedningens förslag till jordabalk. 1. [38] Statsförfattning. Allmän statsförvaltning. Betänkande med utredning rörande riksräkenskapsverkets organisation. [13] 1945 års lönekommitté. 2. Betänkande med förslag till statens allmänna avlöningsreglemente m. m. [23] Kommunalförvaltning. Betänkande med förslag tiU lag om regionkommuner m. m. [30]

Betänkande med förslag ang. fiskets administration m. m. [8[ Utredning med synpunkter på sågverksdriften i Norrland och förslag angående inrättande av en central sågverksskola. [32] Redogörelse i sammandrag för utredning rörande planering av jordbruket och skogsbruket i Nedertorneå kommun. [33] Vid andra riksskogstaxeringen av Norrland åren 1938 —42 använd metodik och härom vunna erfarenheter. Redogörelse avgiven av 1937 års riksskogstaxeringsnämnd. [36] Betänkande ang. organisationen av försöksverksamheten på jordbrukets område. [42]

Vattenväsen. Skogsbruk. Bergsbruk.

Statens och kommunernas finansväsen. Industri.

Politi. Nationalekonomi och socialpolitik.

Handel och sjöfart.

Kollektiv tvätt. Betänkande med förslag att underlätta hushållens tvättarbete. [1] Kommitténs för partiellt arbetsföra betänkande. 2. Förslag angående yrkesvägledning och yrkesutbildning för partiellt arbetsföra m. m. [18] Kompetensfordringar för statliga, vissa halvstatliga och kommunala tjänster samt sådana yrken och befattningar, för vilkas utövande kräves av statlig myndighet utfärdad behörighetsförklaring eller legitimation. [19] Socialvårdskommitténs betänkande. 15. Utredning och förslag ang. särskilda barnbidrag och bidragsförskott m. m. [21] Betänkande rörande ett centralt arbetsmarknadsorgan. [24] Slutbetänkande avgivet av bostadssociala utredningen. Del 2. Saneringen av stadssamhällenas bebyggelse. Organisationen av låne- och bidragsverksamheten för bostadsändamål. [26] Stuveriverksamheten i svenska hamnar. [28] Välfärdsanordningar för sjöfolk i hamn. [29] 1945 års skogshärbärgesutrednings betänkande. Del 1. Utredning rörande bostads- och levnadsförhållandena på hemmansskogarna med förslag till åtgärder för bostadsbeståndets komplettering och förbättrande. [37] Statsmakterna och folkhushållningen under den till följd av stormaktskriget 1939 inträdda krisen. Del 7. Tiden juli 1945—juni 1946. [41]

Handeln med olja. Betänkande med förslag avgivet av oljeutredningen 1945. [14] Betänkande med förslag till ändrad lagstiftning ang. handel med skrot, lump och begagnat gods. [22]

Hälso- och sjukvård. Allmänt näringsväsen. Elkraftutredningens redogörelse nr 1. Redogörelse för detalj distributörerna samt deras råkraftkostnader och priser vid distribution av elektrisk kraft. Inledande översikt. [3] Betänkande med förslag till standardtariffer för detalj distribution av elektrisk kraft. [4] Elkraftutredndngens redogörelse nr 2: 15. Redogörelse för detalj distributörerna samt deras råkraftkostnader och priser vid distribution av elektrisk kraft. Älvsborgs län. [20] 2: 12. Malmöhus län. [35] 2: 11. Kristianstads län. [40]

Kommunikationsväsen. Bank-, kredit- och penningväsen. Försäkringsväsen. Kyrkoväsen. Undervisningsväsen. Andlig odling i övrigt. Betänkande med förslag till geofysiskt observatorium i Kiruna m. m. [6] Betänkande om tandläkarutbildningens ordnande m. m. Del 3. Tandläkarinstitutens organisation m. m. [9] 1940 års skolutrednings betänkanden och utredningar. 8. Utredning och förslag rörande vissa socialpedagogiska anordningar inom skolväsendet. [11] 9. Gymnasiet. [34] Ungdomens fritidsverksamhet. Ungdomsvårdskommitténs betänkande del 4. [12] 1941 års lärarlönesakkunniga. Betänkande med förslag till lönereglering för övningslärare. [15] Stöd åt utvecklingshämmad ungdom. Ungdomsvårdskomimitténs betänkande del 5. [17] 1945 års akademikerutredning. [25] Betänkande med förslag till ändrad ordning beträffande vissa helgdagar. [27] Betänkande med förslag ang. utbildning av befäl för handelsflottan m. m. [31] Supplement nr 7 till Sveriges familjenamn 1920. [39]

Försvarsväsen. 1944 års militärsjukvårdskommittés betänkande. Del 2. [5]

Fast egendom. Jordbruk med binäringar. Betänkande ang. fiskerinäringens efterkrigsproblem samt den prisreglerande verksamheten på fiskets område. [2] Betänkande med förslag ang. lantmäteripersonalens organisation samt avlöningsförhållanden m. m. [7]

Betänkande med förslag rörande civilförsvarets organisation m. m. [10]

Utrikes ärenden. Internationell rätt.

KATALOG- OCH TIDSKRIFTSTRYCK 70S240