Betänkande med förslag till förordning angående kollekter

National Library of Sweden

Denna bok digitaliserades på Kungl. biblioteket år 2012

o STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1948: 3 8 ECKLESIASTIKDEPARTEMENTET

BETÄNKANDE

MED

FÖRSLAG

TILL

FÖRORDNING ANGÅENDE KOLLEKTER AVGIVET DEN 15 JUNI 1948 AV

TILLKALLADE SAKKUNNIGA

S T O C K H O L M 19

4 8

Statens offentliga utredningar 1948 Kronologisk 1. Betänkande med förslag rörande organisation och avlöningsförhållanden m. m vid lantmäteristyrelsen och länslantmäterikontoren. Idun. 120 s. Jo. 2. Betänkande med utredning och förslag rörande organisationen av verksamheten för jordbrukets yttre och inre rationalisering. Idun. 220 s. J o . 3. Betänkande med förslag till ändrad butikstängningslagstiftning. Norstedt. 148 s. I. 4. Markutredningen. 1. Betänkande med förslag till vissa ändringar i expropriationslags tiftningen. Marcus. 109 s. Ju. 5. Trädgårdsundervisningen. Norstedt. 200 s. Jo. 6. Elkraftutredningens redogörelse nr 2:6—7. Kedogörelse för detalj distributörerna samt deras råkraftkostnader och priser vid distribution av elektrisk kraft. Jönköpings län och Kronobergs län. Beckman. 75 s. K. 7. Parlamentariska undersökningskommissionen angående flyktingärenden och säkerhetstjänst. 3. Betänkande angående säkerhetstjänstens verksamhet. Norstedt. 490 s., 1 pl. I. 8. Betänkande med förslag till ny Kungl. Maj:ts förordning angående explosiva varor m. m. Norstedt. 231 s. H. 9. Betänkande rörande Sveriges smalspåriga järnvägar Del 3. Smalspåriga järnvägar i Östra Småland och Östergötland. Idun. 243 s K. 10. Betänkande angående skärgårdstrafiken m. m. V. Petterson. 424 R. K. 11. Kommitténs för partiellt arbetsföra betänkande. 4. Förslag angåonde partiellt arbetsföras anställning i allmän tjänst. Katalog och Tidskriftstryck. 132 s. S. 12. Statens trädgårdsförsök. Norstedt. 75 s. Jo. 13. Betänkande angående statens järnvägars organisation. Del 1. Den centrala ledningen. Katalog och Tidskriftstryck. 55 s. K. 14. Den öppna läkarvården i riket. Idun. 411 s. I. 15. Elkraftutredningens redogörelse nr 2:16. Redogörelse för detaljdistributörerna samt deras råkraftkostnader och priser vid distribution av elektrisk kraft. Skaraborgs län. Beckman. 48 s. K. 16. Förslag till sjöarbetstidslag. Hreggström. 101 s. H. 17. Betänkande angående utbildning av sjuksköterskor och annan sjukvårdspersonal. 1. Kihlström. 228 s. I. 18. Betänkande rörande vägnämndernas och länsvägnamndernas arbetsuppgifter m. m. Beckman. 56 s. K. 19. Den svenska Rpritfabrikationen och dess avsättningsförhållanden. Marcus. 95 s. F i . 20. Betänkande med förslag till åtgärder för höjande av trafiksäkerheten. Kihlström. 413 s. K.

departementet.

förteckning 21. Ungdomen och arbetet. Ungdomsvårdskommitténis betänkande. 6. Idun. 317 s. J u . 22. 1944 års allmänna skattekommitté. 2. Betänkande- nned förslag till ändrade bestämmelser angående beskattning av livförsäkringsanstalter och livförsäkringstca;gare ni. m. Marcus. 227 s. F i . 23. Betänkande med förslag till lag om nykterhetssvård m. m. Marcus. 334 s., 6 pl. I. 24. Bilagor till medicinalstyrelsens utredning om den öipipna läkarvården i riket. Idun. 393 s. I. 25. Elkraftutredningens redogörelse nr 2:5. Eedogöirelse för detaljdistributörerna samt deras råkraftkostrnaider och priser vid distribution av elektrisk kraft. (Östergötlands län. Beckman. 42 s. K. 26. Statsmakterna och folkhushållningen under dem till följd av stormaktskriget 1939 inträdda krisen. IDe-1 8. Tiden juli 1946—juni 1947. Av K. Åmark. Idun. :-39>4 s. Fo. 27. 1946 års skolkommissions betänkande med förslaig till riktlinjer för det svenska skolväsendets utveclkl.ing. Hasggström. xvi, 561 s. E. 28. Betänkande med förslag till nya mellaninstans«er för folkskoleväsendet. Katalog och Tidskriftstryck. 31219 s. E. 29. Betänkande rörande vissa utrikeshandelsfrämjaucde åtgärder. Marcus. 96 s. H. 30 Betänkande och förslag angående det fria och frivilliga folkbildningsarbetet. Del 2. Estetiskt folkbildningsarbete. Beckman. 200 s. E. 31. Betänkande med förslag angående isbrytningens ordnande längs Norrlandskusten m. m. Idun. '1O0 s. 1 karta. II. 32. Utredning rörande skogstillgångarna och skogssmdustriernas råvaruförsörjning i övre och mellersta Norrland m. m. Kihlström. 200 s. J o . 33. 1943 års sockersjukutrednings betänkande angjående sockersjukvården i riket. Idun. 191 s. I. 34. Betänkande med förslag till vägtrafikförordning rm. in. Marcus. 328 s. K. 35. Förslag rörande förbättring av statens jämvägairs bostadsbestånd. V. Petterson. 100 s. K. 30. Betänkande med förslag angående artificiell miseminationsverksamhet bland nötkreatur. Katalog oclh Tidskriftstryck. 118 s. J0. 37. Statens sjukhusutrediitng av år 1943. Betänkamrle 4. Synpunkter och förslag rörande sinnessjukv.'arden. Beckman. 195 s. I. 38. Betänkande med förslag till förordning angåendle kollekter. Beckman. 51 s. E.

STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1948: 38 ECKLESIASTIKDEPARTEMENTET

BETÄNKANDE MED

FÖRSLAG

TILL

FÖRORDNING ANGÅENDE KOLLEKTER AVGIVET DEN 15 JUNI 1948 AV

TILLKALLADE

SAKKUNNIGA

STOCKHOLM 1948 K. L. BECKMANS BOKTRYCKERI [1464 48]

3 INNEHÅLLSFÖRTECKNING. Sid. Skrivelse till statsrådet och chefen för ecklesiastikdepartementet

5 Furslag till Kungl. Maj:ts kungörelse angående kollekter

7 I. Historik

10 Kollekterna i de första kristna församlingarna, s. 10; äldre stadganden om kollekter i Sverige, s. 10; kollektändamålen, s. 10; beslutanderätten i fråga om kollekter, s. 1 1 ; dess överflyttande på Kungl. Maj:t, s. 11; vidgade anspråk på kollektmedel, s. 11; reaktion häremot, s. 13; bestämmelser om redovisning, s. 13; profanering av kollektväsendet, 1886 års riksdagsskrivelse, s. 13: alltj ä m t ökande kollektantal, biskop Lönegrens motion vid 1915 års kyrkomöte, s. 13; 1917 års kollektkungörelse, s. 15; n y a krav på minskning av kollekt e m a s antal, s. 15; biskop Blocks motion vid 1934 års kyrkomöte, 8. 16; resultat därav, s. 16. II.

Frågan om statens bestämmanderätt rörande kollektändamålen

17 III.

Motivering

Ig

IV.

Utredning och förslag

beträffande kollektbeståndet

V. Bilagor

23 35

1. Professor Halvar G. F. Sundbergs utlåtande angående statens bestämm a n d e r ä t t rörande kollektändamålen

35 Kollektens kyrkorättsliga natur, s. 35; svenska kyrkan såsom rättslig organisation, s. 36; kyrkan och staten, s. 38; kyrkans beslutanderätt angående kollekter, s. 40; förslag, s. 40. 2. Rikskollekter 1944—1946

3. Stiftskollekter

1944—1946

Till Herr Statsrådet och Chefen for Kungl. Ecklesiastikdepartementet. Efter av riksdagen på grund av motioner i dess båda kamrar gjord framställning om utredning angående ändrade bestämmelser för det kyrkliga kollektväsendet i syfte att rimligen tillgodose den enskilda församlingens rätt och behov samt om framläggande för riksdagen av det förslag, vartill utredningen kunde föranleda, bemyndigade Kungl. Maj:t den 5 oktober 1945 chefen för ecklesiastikdepartementet att tillkalla högst fem sakkunniga för att inom departementet verkställa den av riksdagen begärda utredningen. På grund härav tillkallade departementschefen samma dag såsom sakkunniga biskopen i Västerås stift John Olof Cullberg, kyrkoherden i Högalids pastorat Johan Adolf Bertil Mogård, ledamöterna av riksdagens första kammare, hemmansägaren Jones Erik Andersson och kommunalborgmästaren Johan Eric Ericson samt, såsom sakkunnig att deltaga i granskningen av de ändamål, för vilka rikskollekterna till lutherska världskonventets svenska landskommitté och allmänna svenska prästföreningens evangeliska utskott hittills använts, filosofie studeranden Åke Vilhelm Ljunggren. Åt biskopen Cullberg uppdrogs att såsom ordförande leda utredningsarbetet. Vidare uppdrog departementschefen den 5 november 1945 åt stiftsnotarien hos domkapitlet i Västerås Bo Gustaf Sunnerfelt att tjänstgöra såsom sekreterare åt de sakkunniga. Under utredningsarbetets gång tillkallade departementschefen härjämte den 29 oktober 1946 på begäran av de sakkunniga professorn i förvaltningsrätt och statsrätt med folkrätt vid Uppsala universitet Halvar Gustaf Fredrik Sundberg att såsom särskild expert biträda sakkunniga vid utredning av frågan om de rättsliga grunderna för den inskränkning i församlingarnas självstyrelse, som förfogandet över kollekträtten kunde anses innebära. — Diakonistyrelsens byråsekreterare I. H. R. Widegren har benäget stått sakkunniga till tjänst med upplysningar vid sakkunnigas genomgång av det nuvarande kollektbeståndet. I samband med utredningsuppdraget har departementschefen även överlämnat en framställning från Stockholms Clarté-sektion om utredning av frågan om statskontroll över kollektmedlens användning. Sedermera hava sakkunniga mottagit, dels en underdånig framställning från svenska kyrkans

6 sjömansvårdsstyrelse om en för rikets alla församlingar gemensam kollektdag till förmån för styrelsens verksamhet dels en liknande framställning från svenska diakonsällskapet att tagas i betraktande vid utredningsuppdragets fullgörande. Under utredningsarbetets gång hava sakkunniga på grund av nådiga remisser avgivit särskilda underdåniga utlåtanden över en framställning från Svenska Israelsmissionen om tillstånd att upptaga en rikskollekt för dess missions- och hjälpverksamhet samt en framställning från Lutherska världskonventets svenska landskommitté om statsbidrag till en luthersk världskonferens i Lund den 30 juni—6 juli 1947. Sedan sakkunniga nu i huvudsak fullgjort sitt uppdrag, få sakkunniga härmed till Herr Statsrådet överlämna förslag till kollektkungörelse med tillhörande motivering. Granskningen av de ändamål, för vilka kollekterna till lutherska världskonventet och evangeliska utskottet använts har handhafts av den särskilt tillkallade sakkunnige Åke Vilhelm Ljunggren. Ljunggrens arbete är ännu icke slutfört, men då resultatet därav icke har betydelse för sakkunnigas överväganden i övrigt, hava sakkunniga icke längre velat dröja med att framlägga resultatet av sin utredning i huvudsaken. Till den berörda speciella delen av utredningsuppdraget ämna sakkunniga återkomma i särskilt utlåtande så snart Ljunggrens arbete slutförts. Västerås den 15 juni 1948. J O H N CULLBERG. BERTIL MOGÅRD.

JONES ERIK ANDERSSON.

ERIC ERICSON. / Bo

Simnerfelt.

7 Förslag till

Kungl. Maj:ts kungörelse angående kollekter. § 1. Med kollekt avses i denna kungörelse det sammanskott av frivilliga offergåvor för kyrkligt ändamål, som åstadkommes i samband med allmän gudstjänst inom svensk kyrkoförsamling i kyrkan eller i annan lokal, som efter vederbörligt tillstånd användes såsom gudstjänstlokal i stället för eller jämsides med kyrkan. Kollekt avser främst att bereda församlingen tillfälle att tillgodose egen kyrklig verksamhet eller annat kyrkligt arbete, som församlingen vill stödja. Pastor och kyrkoråd äga besluta om det ändamål, för vilket sådan församlingskollekt skall upptagas, ävensom meddela erforderliga bestämmelser rörande sättet för kollekts upptagande.

§3. Kollekt för sådant ändamål, som är gemensamt för ett helt stift (stiftskollekt), må upptagas efter medgivande av vederbörande domkapitel, dock att antalet kollektdagar för sådant ändamål begränsas till högst tio om året. Kollekt till ändamål, som är gemensamt för vidsträcktare område (rikskollekt), må upptagas efter medgivande av Kungl. Maj:t.

§4. Ansökning om rätt att upptaga stiftskollekt skall ingivas till vederbörande domkapitel senast den 15 september före det år, varunder kollekten är avsedd att upptagas. Ansökning skall innehålla utförliga upplysningar om det ändamål, för vilket kollektmedgivande begäres, samt de ekonomiska och övriga uppgifter, som kunna vara vägledande vid bedömandet av behovet av kollekt. Ansökning om rätt att upptaga rikskollekt skall ställas till Konungen och ingivas till ecklesiastikdepartementet inom den tid och tillika med den utredning, som ovan nämnts beträffande stiftskollekt. Över ansökning om rikskollekt skall yttrande avgivas av en särskild nämnd (kollektnämnden). Denna skall bestå av tre ledamöter: en av Kungl. Maj:t förordnad biskop, tillika ordförande, en av Kungl. Maj:t förordnad, i allmänna värv förfaren person, båda utsedda för en tid av tre år, samt en av kyrkomötet utsedd lekman, vald för tiden från och med året näst efter det, under vilket kyrkomöte sammanträder, till och med det år, under vilket kyrkomöte därnäst hålles. Suppleanter för nämndens ledamöter utses i enahanda ordning.

8 §5Medgivande att upptaga rikskollekt lämnas av Kungl. Maj:t för visst antal år åt gången, i regel ej överstigande tre, eller tills vidare. Domkapitel må för upptagande av stiftskollekt lämna medgivande endast för viss tid, ej överstigande tre år åt gången. Kollektmedgivanden må ej lämnas i större utsträckning än att skäligt utrymme bevaras för församlingarnas behov att för egna ändamål och intressen upptaga kollekter. Dag för upptagande av sådana kollekter varom stadgas i § 3 bestämmes av vederbörande domkapitel för dem underlydande församlingar, därest ej Kungl. Maj:t finner skäligt att för viss rikskollekt fastställa för hela riket gemensam kollektclag. Av domkapitel bestämd kollektdag må dock, där särskilda skäl föreligga, av vederbörande pastor flyttas till annan dag inom kalenderkvartalet. § 6. I fråga om uppbörd och redovisning av kollektmedel skall iakttagas: a) att i varje kyrka eller därmed i avseende å gudstjänstfirande jämställd lokal förvaras en kollektbok, i vilken, för varje gång kollekt uppbäres, dess belopp genom den tjänstgörande prästens försorg genast införes; skolande liktigheten av denna anteckning bestyrkas av en kyrkorådsleda mot eller kyrklig befattningshavare; b) att kollektmedlen, för vilka pastor är ansvarig, förvaras på betryggande sätt; c) att stifts- och rikskollekter av pastor för varje kalenderkvartal inom tio dagar efter kvartalets utgång jämte i två exemplar upprättad specificerad förteckning å de ifrågavarande kollekterna och deras belopp insändas till kontraktsprosten, som efter mottagen redovisning återställer det ena exemplaret av förteckningen kvitterat till pastor. Kontraktsprosten tillser att medlen i rätt tid till honom inlevereras och överlämnar inom en månad efter kalenderkvartalets utgång till domkapitlet de mottagna medlen jämte det andra exemplaret av de mottagna förteckningarna ävensom, i två exemplar, ett för kontraktet uppgjort sammandrag över kollekterna; skolande det ena exemplaret av sammandraget samt de insända förteckningarna av domkapitlet återställas till kontraktsprosten, det förstnämnda kvitterat och de sistnämnda med åtecknat bevis att de varit för domkapitlet företedda; d) att domkapitlet ombesörjer att sedan alla ifrågakommande medel dit inkommit, desamma utan onödigt dröjsmål varda tillställda vederbörande mot kvitto; e) att, beträffande andra kollektmedel än de under c) nämnda, pastor å kvartalsreversalet antecknar summauppgift å vad som under kvartalet insamlats; samt att kontraktsprosten inför dessa uppgifter å det för domkapitlet avsedda sammandraget; f) att domkapitlet låter för varje kalenderår upprätta en förteckning, upptagande dels ett i anseende till ändamål och belopp specificerat sammandrag

9 rörande sådana kollektmedel, som avses under c) härovan, dels ock en summauppgift rörande övriga kollektmedel och före den 1 nästpåföljande maj till kollektnämnden insänder bestyrkt avskrift av detta sammandrag. §7. Kollektboken skall årligen granskas av de för de kyrkliga räkenskaperna utsedda revisorerna, som vid denna granskning även hava att jämföra kollektboken med de av kontraktsprosten kvitterade reversalen. Mottagare av stiftskollekt skall för granskning av kollektmedlens disposition hava en auktoriserad revisor eller en av vederbörande domkapitel godkänd sakkunnig granskningsman och åligger det sådan kollektmottagare att senast före maj månads utgång till domkapitlet lämna redogörelse för kollektmedlens användning under föregående kalenderår. Beträffande rikskollekt gäller motsvarande som i föregående stycke sagts i fråga om stiftskollekt, dock att domkapitlet där tillagda uppgifter i stället tillkomma kollektnämnden. Genom denna kungörelse, som träder i kraft den upphäves kungörelsen den 12 oktober 1917 angående kollekter ävensom de övriga stadganden, som finnas häremot stridande.

10 I. Historik. Bruket att med den kristna kyrkans gudstjänstfirande förbinda en på frivillighetens väg åstadkommen insamling för tillgodoseende av något välgörande ändamål eller annan kyrklig verksamhet går tillbaka ända på de första kristna församlingarna. Vittnesbörd härom givas på flera ställen i Nya Testamentets böcker, exempelvis 2 Kor. 8 och 9, där aposteln Paulus uppmanar korintierna att lämna bidrag till understöd åt de kristna i Jerusalem, manande var och en »att giva efter som han känt sig manad i sitt hjärta, icke med olust eller av tvång». — »Gud älskar en glad givare.» Den karaktäristik, som här gives åt kollekten såsom uttryck för ett offrande sinnelag är grundväsentlig för kollektväsendet. De första kristna församlingarnas kollekter avsågo mission och diakoni i vidsträckt mening. Dessa verksamhetsgrenar, genom vilka kyrkan sökt och söker utvidga Guds rike i tron och kärleken, hava intill våra dagar bibehållit sin dominerande ställning då det gällt att kollektvägen vädja till offersinnet. Det redan från den urkristna tiden existerande nära sambandet mellan gudstjänstfirande och frambärande av offergåvor, som gör offrandet till ett led i gudstjänsten, innebär att kollektbruket gör sitt inträde i Sverige i och med kristendomens första framträngande i landet. I den första protestantiska kyrkolagen, 1571 års kyrkoordning, stadgas att »varje helgdag då mesta folket såväl i städerna som på landsbygden kommer tillhopa, en skall gå omkring med hatten, eller, som eljest varit sed, med tavlan» för att insamla medel för de fattigas räkning. I 1686 års kyrkolag talas visserligen icke direkt om kollekter, men angelägenheten av att medel insamlas till hjälp åt fattiga och sjuka betonas dock i olika sammanhang, Kap. 17:1, 24:1, 28:4. Eljest synas på denna tid regler eller föreskrifter rörande kollektväsendet saknas. Några sådana hava väl heller knappast varit av nöden, dä kollektupptagandet varit föga differentierat, huvudsakligen omfattande omsorgen om fattiga och sjuka, vilken såsom grundande sig på den kristna broderskärlekens idé av kyrkan kändes såsom en central uppgift. Så småningom börja emellertid även andra anspråk resas på kollektmedlen. I prästmöteshandlingarna för Strängnäs stift år 1592 namnes sålunda hjälp av kollektmedel åt medellösa studerande. Prästmötet beslutar »att det offer, som offras i bäckenet om söndagar, skall levereras till domkyrkan och utsändas studenterne till hjälp. Item att två studenter skola årligen hållas till studierna av stiftet». Strängnäs stifts prästmöte år 1610 beslutar vidare att »Ecclesia skall förmanas på alla stora högtider att förhjälpa studenterna af stiftet i främmande land». Liknande beslut om hjälp åt studerande av kollektmedel fattas även av 1616 och 1619 års prästmöten i Västerås. Även inom Växjö stift utgår hjälp av kollektmedel till fattiga och gudfruktiga studenters

11 understöd »vilket är blivet kallat studenthjälp och haft sitt fundament och grund av urminnes tid». Denna hjälp konfirmerades genom Karl XI:s resolution om studenthjälpen i A^äxjö stift av den 13 november 1690. Från samma tidsskede kunna såsom nya användningssätt för kollektmedel antecknas bidrag till skrivmateriel för Växjö konsistoriums behov enligt Nådigt Brev den 13 november 1690 och till Visby »Consistorii Betjenters aflöningar och andre bemälte Consistorii oundwikelige tarfwor» enligt Nådig Kesolution den 7 oktober 1691. Av resolutionen att döma synes denna kollekt redan dessförinnan utgått »utaf en gammal plägsed, enligt med det, som ock uti några andre Stift skedt är». I fråga om beslutanderätten beträffande kollekter saknas än äå länge bestämmelser. Kollektmedgivanden utfärdas såväl av Kungl. Maj:t som av domkapitel och prästmöten. Även kombinationen konsistorium—landshövding förekommer såsom meddelare av kollekttillstånd. Så beviljar biskopen och konsistorium i Linköping »tillijka med då warande Landshöfdinge i Lähnet» konsistorienotarien i Linköping en årlig kollekt »till någon förbättring av dess ringa löhn», vilken kollekt sedermera fastställdes av Kungl. Maj:t genom Nådigt Brev den 10 november 1693. Vid denna tidpunkt göres emellertid från Kungl. Maj:ts sida anspråk på ensamrätten att bevilja kollekter, vilket torde få fattas såsom ett av uttrycken för den utvidgning av statens maktställning, som det karolinska enväldet innebär. I Nådigt Brev till konsistorium i Upsala av den 25 mars 1693 meddelar nämligen Kungl. Maj:t på konsistoriets förfrågan »att som Wij finne bäst wara, det I inhämpte wårt samtycke och approbation, så offta I finne wara af nöden det genom Collect något må sambias till pios usus; Så hafwe I detsamma att observera och i ackt taga». Detta stadgande torde vara grundläggande för den ännu rådande regeln att Kungl. Maj:ts tillstånd fordras för upptagande av kollekt inom större område än församling eller pastorat. Överflyttandet av den slutliga beslutanderätten rörande kollekterna på Kungl. Maj:t medför att ansökningarna om kollekter även börja ställas till Kungl. Maj:t direkt ehuru Kungl. Maj:t med 1693 års brev endast gjort anspråk på att frågor om kollekt skulle underställas Kungl. Maj:t för xsamtycke och approbation». Anspråk på kollektmedel anmälas från allt flera håll. Kungl. Maj:t beviljar sålunda kollekt för exempelvis »det här i staden (Stockholm) inrättade Lazarettet» enligt cirkulärbrev den 8 maj 1753, vilket medgivande sedermera utsträckes genom instruktionen för direktionerna över länslasaretten den 21 oktober 1864. För Ecklesiastikverket i Lappmarken beviljas kollekt enligt Nådigt Brev den 6 mars 1764 och genom Nådig Kesolution den 10 mars 1719 å prästerskapets besvär utsträckes upptagandet av kollekter för fattiga studerande till hela riket »uppå samma sätt som det allaredan mecl Kongl. tillåtelse någon tijd warit brukeligit uti Wästeråhs och några få andre Stift». Vidare kunna nämnas kollekt till vaccinationens befrämjande enligt Kungl. Cirkulärbrev den 5 juli 1806 och reglementet för skyddskoppympning i riket den 29 september 1853, kollekt till förmån för allmänna institutet för

12 dövstumma och blinda enligt Kungl. Cirkulärbrev den 29 augusti 1825 samt kollekt för sjömanshusen enligt reglementet för »Coopvaerdie Skeppare och Skeppsfolk den 30 mars 1748 jämte senare reglementet för sjömanshusen den 4 mars 1870. — Mycket vanliga äro kollekterna för byggande eller reparation av kyrkor, vilket avspeglar sig däri, att detta kollektområde tidigt blir föremål för noggrann reglering. Nådigt Cirkulärbrev den 8 mars 1728 samt resolutionerna på prästerskapets besvär åren 1731 och 1739 giva bestämmelser härutinnan. Att kollekterna för kyrkors byggande och reparation äro talrika framgår av 1731 års resolution. Prästeståndet klagar »huruledes genom de mångfalldiga Collecters utgörande icke allnast Kyrkiorna i Riket blifwa alt mer och mer utblåttade utan och Församlingarnas ledamöter tröttna vid en sådan afgift, hälst emedan den så ofta ske måste». Kungl. Maj:t godkänner nu en mellan stiften ingången förening, enligt vilken till reparation av kyrka skall upptagas kollekt endast inom det stift där kyrkan är belägen jämte de stift, som enligt föreningen skola bidraga. Då en kyrka är »alldeles afbränd eller eljest i grund ruinerad» skall föreningen icke utgöra hinder för vederbörande att ansöka om kollekt över hela riket, Genom 1739 års resolution upphäver Kungl. Maj:t på prästeståndets begäran 1731 års förening, som tydligen visat sig förfelad i det att stiften kommit att besvära varandra alltför mycket samt att hjälpen till de nödställda kyrkorna dragit för långt ut på tiden på grund av vidlyftig skriftväxling. Förfarandet vid ansökning om kollekt för ifrågavarande ändamål regleras ytterligare — tydligen i restriktivt syfte — genom Nådigt Brev till landshövdingarna och konsistorierna av den 22 mars 1759. Häri gives uttryck åt vissa bekymmer på grund av de många ansökningarna om kollekter för sagda ändamål samt klagas över att tidigare föreskrifter i ämnet icke tagas i akt. Kungl. Maj:t finner det därför nödvändigt »at göra någon ytterligare författning, hwarigenom med mera ordning, upmärksamhet och noghet än hittills skiedt må tilgå, och Oss thermedelst gifwas tilräcklig uplysning om Kyrkornes tilstånd och nödtorft; jemwäl och tillika förekommas at Wi ej widare i oträngt mål och i sådan myckenhet, som en lång tid händt, med slike ansökningar måtte warda öfwerhopade». I sådant syfte givas synnerligen utförliga föreskrifter om vad som bör iakttagas vid ansökningar om kollekt för ifrågavarande ändamål. Vidare givas vissa anvisningar rörande byggnadssättet och arbetenas bedrivande. Genom Kungl. Cirkulärbrevet till landshövdingarna och konsistorierna lämnas kompletterande föreskrifter till 1759 års brev, vilket »hwarken av Församlingarna eller Ware Embetsmän blifwit altid så noga i ackt tagit och. efterfölgdt som wederbort». — Genom Kungl. Brev den 26 juni 1794 stadgas slutligen att kollekt för nedbrända kyrkors uppbyggande icke vidare beviljas. Avsikten härmed är att befrämja begagnandet av den nyöppnade möjligheten att taga brandförsäkring. Cirkuläret 1764 och breven 1759 och 1794 upphävas först genom nu gällande kollektkungörelse av år 1917, som dock väsentligen bygger på brevet 1759 i vad angår bestämmelser om sökande av kollekt för kyrkors byggande eller reparation.

13 Generella bestämmelser om redovisning av kollektmedel tillkomma först genom Kongl. Maj:ts resolution på prästerskapets besvär den 23 september 1741. Där föreskrives, att kyrkoherden skall redovisa kollekten till vederbörande prost enligt en av honom själv och sexmännen underskriven förteckning, varefter prosten skall lämna redovisning till konsistoriet med ett sammandrag över kollekterna inom prosteriet. Konsistoriet sänder härefter medlen till dem, för vilka de blivit beviljade. De allt vanligare kollektmedgivandena för ändamål av de mest skilda slag kom så småningom att leda till ett bortskymmande av kollektinstitutets religiösa sida och medföra en profanering av kollekten. Kollektupptagandet kom till och med att uppfattas såsom ett för gudstjänsten störande moment. Genom prästeståndets cirkulär den 9 augusti 1815 framhölls sålunda, att »som den vanliga håvgången under gudstjänsten är störande för andakten, böra pastorerna uppmana församlingarna att införa insamlingssättet genom bäcken». Överhetens ingripanden på kollektområdet blevo alltså för kollektinstitutet i vissa avseenden olyckliga. En viss reaktion börjar emellertid göra sig gällande såväl i fråga om antalet beviljade kollekter som ändamålet med kollekterna, Redan nämnda äro 1731 års resolution på prästerskapets besvär och Nådiga Brevet den 22 mars 1759 och de betänkligheter åt vilka däri givas uttryck. Det tilltagande utnyttjandet av kollekterna för profana ändamål giver anledning till en skrivelse av den 8 maj 1886 från riksdagen till Konungen med begäran om undersökning huruvida och under vilka villkor sådana kollekter kunde upphöra, som npptoges till understöd åt inrättningar, för vilkas upprätthållande det huvudsakligen tillkomme statsverket, landsting eller kommun att draga försorg. Riksdagen framhåller i sin skrivelse att föreskrifterna om att kollekter skola upptagas för statsändamål måhända vid sin tillkomst varit ändamålsenliga och av behovet påkallade, men att detta sätt att bereda statens stiftelser behövliga, inkomster icke längre kan anses lämpligt. Riksdagen förutsätter dock att vederbörande inrättningar på ett eller annat sätt beredas ersättning för kollektmedlen vid kollekternas upphörande. Resultatet av riksdagens begäran blir Kungl. Maj:ts beslut den 31 december 1887, varigenom förordnas att kollekterna för sjömanshusen och länens lasarett och kurhus ej vidare få i rikets kyrkor insamlas samt att det får bero på vederbörande församling huruvida kollekt för vaccinationens befrämjande vidare skall upptagas. Under perioden 1890—1915 stiger de årliga. rikskolTekternas antal från 16 till 26. Kollekterna för byggande eller restaurering av kyrkor äro alltjämt många till antalet; ett tiotal årliga sådana kollekter är icke ovanligt. Vid 1915 års kyrkomöte motionerar biskopen Lönegren om utredning av kollektväsendet och därmed sammanhängande frågor. Det är icke närmast det stigande antalet kollekter som utgör motiv för motionen utan bristen på enhetliga och samlande bestämmelser på området. Motionären framhåller att de gällande bestämmelserna äro föråldrade och otidsenliga samt spridda i åtskilliga lagrum, förordningar och cirkulär m. m. Han säger sig vidare hava kunnat

14 förmärka att kyrkokollekterna i vida kretsar börjat betraktas såsom en främmande utväxt på gudstjänstfirandet, något som helst borde skäras bort. Kollektväsendet har börjat behandlas med oförstående, det har mångenstädes fått nedsjunka till en skäligen betydelselös formsak, vars samhörighet med gudstjänsten man varken kan eller vill erkänna. Motionären framhåller emellertid också att den äkta kristliga offertanken dock lever kvar. Åtskilligt kunde göras för kollektväsendets höjande. Det gällde att få kollekttanken djupare in i församlingens medvetande så att hela saken lyftes upp från det filantropiska plan, där den i den allmänna uppfattningen stode, till ett högre plan att aktas såsom en del av gudstjänsten. En överblick över de olika ändamål, för vilka allmänna kollekter användes, och en planmässig revision med den grundsatsen för ögonen att kollekter blott borde beviljas för ändamål, som hade mera omedelbart sammanhang med kyrkans verksamhet i övrigt, skulle säkerligen utmynna i en reduktion. I detta sammanhang borde beaktas församlingarnas rätt att vid sidan av de allmänna kollekterna frivilligt upptaga var för sig kollekter för församlingsändamål eller stiftsändamål. I detta avseende rådde oklarhet och väsentligt olika praxis. Även sättet för kollektens upptagande borde bliva föremål för övervägande. Med anledning av motionen anhåller kyrkomötet hos Konungen om en allsidig utredning av kollektväsendet och därmed sammanhängande frågor. Kyrkomötet framhåller härvid, att gällande bestämmelser i fråga om kollektväsendet vore föråldrade och ofullständiga och därför borde revideras och kompletteras, att rätten att medgiva kollekt inom hela riket eller inom särskilt stift syntes liksom dittills böra vara förbehållen Kungl. Maj:t, finnande kyrkomötet den dittills tillämpade ordningen att yttrande från kyrklig myndighet inhämtades innan kollektärende bereddes till föredragning hos Kungl. Maj:t tillfredsställande, att församlings rätt att besluta om upptagande av kollekt i egen kyrka borde tydligt angivas, och borde sådan få avse även andra kyrkliga ändamål än dem, som omedelbart berörde församlingarnas egna intressen, att uttrycklig bestämmelse gåves därom, att församling ägde rätt att åt sitt kyrkoråd för särskilt fall eller tills vidare överlämna sin beslutanderätt i kollektfrågor, att, då kollekten borde betraktas såsom ett av församlingsmedlemmarna framburet offer, kollekt icke borde upptagas för ändamål, som icke lämpligen borde vara föremål för ett sådant offer (såsom avlöningsform borde kollekt därför icke vidare förekomma); i övrigt torde annan allmän regel svårligen kunna angivas än att kollekten skulle avse kyrkligt ändamål, samt att kollektinsamlingen borde erhålla en sådan form och sådan plats vid gudstjänsten som stode i överensstämmelse med dess karaktär av gudstjänstligt offer men att någon allmän föreskrift härom icke borde givas med hänsyn till på olika orter förekommande olika kyrklig praxis. Den utredning varom Kungl. Maj:t på grund av kyrkomötets skrivelse för-

15 anstaltar resulterar i ännu gällande Kungl. Kungörelsen den 12 oktober 1917 angående kollekter. Genom denna kungörelse upphävas Kungl. Brevet angående kollekter till pios usus den 25 mars 1693, Kungl. Brevet angående ansökningar om kollekter till kyrkors byggande och reparation den 22 mars 1759, Kungl. Cirkulärbrevet den 28 augusti 1764 om samma sak, Kungl. Brevet den 26 juni 1794 om förbud mot kollekter för uppförande av nedbrända kyrkor ävensom andra mot kungörelsen stridande stadganden. Kungörelsen av år 1917 angives gälla »kollekter, som inom Sverige upptagas i sammanhang med allmän gudstjänst i kyrkor upplåtna åt församlingar tillhörande svenska kyrkan». Den omfattar tre paragrafer. Enligt § 1 må inom församling eller pastorat enligt vederbörande kyrkostämmas beslut kollekt upptagas för kyrkligt ändamål, dock icke till avlöning eller understöd åt person, som är i församlingens eller pastoratets tjänst. Åt kyrkoråd eller annat kyrkligt förvaltningsorgan kan uppdragas att meddela närmare bestämmelser för tillämpning av sådant beslut. Fråga om upptagande av kollekt inom vidsträcktare områden ankommer på Kungl. Maj:t. I § 2 angivas de förutsättningar som böra föreligga för beviljande av kollekt för byggande av ny kyrka eller företagande av kostsammare tillbyggnad eller reparation, vad som bör iakttagas vid sökande av sådant kollektmedgivande samt hur ansökningsärendet därefter skall handläggas. Kungörelsens 3 § innehåller föreskrifter om uppbörd och redovisning av kollektmedel. Såsom ett komplement till kollektkungörelsen kan antecknas ecklesiastikdepartementets cirkulärskrivelse den 15 juli 1932 till domkapitlen, enligt vilken ansökning om kollekt bör vara inkommen till departementet senast den 1 oktober före det år kollekten är avsedel att upptagas. Genom 1917 års kungörelse åstadkommes en välbehövlig upprensning bland äldre bestämmelser på området, något som också varit ett av målen för kungörelsen. I ett annat åsyftat avseende, nämligen en reduktion av rikskollekternas antal till båtnad för församlingskollekterna, utebliva däremot resultaten. Rikskollekternas antal fortsätter att stiga och når 1932 siffran 40. Samma utveckling råder i fråga om stiftskollekterna, som i medeltal uppgå till ett tiotal per stift. Invändningar och betänkligheter mot denna utveckling utebliva emellertid icke. Redan år 1926 verkställes inom diakonistyrelsen en utredning angående kollektväsendet, därvid en utförlig redogörelse för de principer, efter vilka kollekter böra upptagas, lämnas och nödvändigheten av en reducering av kollekternas antal framhålles med hänsyn till församlingarnas egna behov i det frivilliga kyrkliga arbetet. Vid biskopsmöte 1932 uttalas likaledes önskvärdheten av en begränsning av antalet kollekter i syfte att bereda plats för rent kyrkliga kollekter för församlingsändamål. I anslutning härtill ingå till Kungl. Maj:t framställningar från domkapitlen i Linköping, Göteborg och Lund om indragning av vissa kollekter, varjämte prästmötet i Uppsala år 1932 likaledes påyrkar minskning av antalet riks- och stiftskollekter. — Sedermera

16 väckes frågan i motion av biskop Block vid 1934 års kyrkomöte. I motionen påyrkas en omprövning av sådana kollektmedgivanden, som lämnats för obestämd framtid, under framhållande att en del av dessa kunnat beviljas under förutsättningar, som ej längre vore för handen. Med hänsyn till församlingarnas rätt att efter eget initiativ upptaga kollekt för kyrkliga ändamål vore det angeläget att icke andra allmänna kollekter upptoges än sådana, som vore efter föreliggande förhållanden väl motiverade. Motionen föranleder kyrkomötet att hos Kungl. Maj:t anhålla om utredning och genom Nådigt Brev den 31 december 1934 anbefalles diakonistyrelsen att verkställa densamma och inkomma med förslag i ärendet. Diakonistyrelsen avgiver utlåtande den 31 oktober 1935, innefattande en redogörelse för gällande kollektmedgivanden, som lämnats utan tidsbegränsning. Genom olika beslut under åren 1936 och 1937 indragas härefter ett 15-tal huvudsakligen stiftskollekter antingen definitivt eller så, att deras »tillsvidare »karaktär upphäves och fortsatt utgående göres beroende av förnyade ansökningar. I fråga om stiftskollekterna till förmån för medellösa studelande samt kollekter för premie- och fattigkassorna i vissa stift meddelas beslut först genom Nådigt Brev den 19 mars 1943. Detta beslut har då föregåtts av en synnerligen noggrann och tidsödande utredning därvid yttranden inhämtats från studentnationerna i Uppsala och Lund, de teologiska fakulteterna därsammastädes, universitetskanslern, domkapitlen, skolöverstyrelsen och ett stort antal läroverkskollegier. Tanken på indragning av dessa kollekter eller upphävande av deras »tillsvidare»-karaktär röner ett kraftigt och så gott som enhälligt motstånd från hörda myndigheter och institutioner. En reducering av antalet från 45 till 30 sker emellertid. »Tillsvidare»karaktären hos de kvarvarande bibehålles; de skola gälla från och med år 1944 tills vidare. De senaste årens överväganden och avgöranden medföra en behövlig reducering av riks- och stiftskollekternas antal. Såsom framgår av en bifogad förteckning uppgår rikskollekterna för åren 1944—1946 till respektive 31, 32 och 31. Stiftskollekterna under samma period äro i medeltal 8 för varje stift varför alltså det årliga antalet riks- och stiftskollekter blir omkring 40.

17 II. Frågan om statens bestämmanderätt rörande kollektändamålen. Enligt de åt de sakkunniga lämnade direktiven skall utredningen bland annat omfatta frågan om de rättsliga grunderna för den inskränkning i fråga om församlingarnas självstyrelse, som senare tiders förfogande över kollekträtten kommit att innebära. För att få ett auktoritativt uttalande i denna väsentligen juridiska fråga hava sakkunniga utverkat tillkallande av professorn i förvaltningsrätt och statsrätt med folkrätt vid Uppsala universitet Halvar G. F. Sundberg såsom expert på hithörande spörsmål. Sundbergs i anledning härav verkställda utredning fogas till sakkunnigas betänkande som bilaga, till vilken här hänvisas.

2—1464 48

18 III. Motivering. § 1. I paragrafen definieras kollektbegreppet och framhålles därvid kollektens nära samband med gudstjänsten och dess egenskap av en kyrklig kulthandling. Från denna synpunkt falla under kollekt även de insamlingar, som kunna göras vid andaktsstunder av mera tillfällig och formlös karaktär; dessa senare avses dock icke i kungörelsen. Denna avser endast att giva föreskrifter rörande kollekterna vid de egentliga, ritualenliga gudstjänsterna: ottesång, högmässa och aftonsång. — Kollekten skall avse ett kyrkligt ändamål. Detta ligger i sakens natur med hänsyn till kollekmedgivandets karaktär av ett gudstjänstligt offer. Att i kungörelsen närmare angiva innebörden av »kyrkligt ändamål» i detta sammanhang låter sig knappast göra. Av diakonistyrelsen (utredning 1926) hävdade grundsatser för bedömande av ett kollektändamåls »kyrklighet» torde lämpligen tjäna som ledning vid ett angivande av begreppets omfattning och innebörd. Enligt diakonistyrelsens uppfattning skall för understöd genom kyrkokollekt i regel endast sådan verksamhet ifrågakomma, genom vilken kyrkan söker fylla sin uppgift att utbygga Guds rike i tron och kärleken. Denna kyrkans verksamhet utföres dels i de enskilda församlingarna, varför åt dessa fullt tillräckliga möjligheter måste lämnas att genom kollekt vid gudstjänsterna upptaga offer, dels genom särskilda organ att verka å kyrkans vägnar och till församlingamas tjänst, exempelvis de centrala organen för mission och diakoni samt de olika stiftsorganen, vilka icke kunna utföra sitt arbete utan församlingarnas permanenta understöd, dels ock genom lösandet av mera tillfälliga uppgifter i den direkta uppbyggelsens tjänst, såsom byggande av kyrkor och gudstjänstrum, samt i kyrkans kärleksverksamhet. — Härjämte kan kyrkans medverkan förekomma även i sådana kärleksverk och kulturella uppgifter, som utföras av andra organ än kyrkans. De begränsade möjligheterna i fråga om kollektrnedlen göra, att då det gäller uppgifter av detta slag, kollekt bör kunna påkallas endast i sådana fall, då det gäller att väcka ansvarskänslan eller att snabbt komma nödställda till hjälp eller att såsom vikarie för samhället göra en mera tillfällig insats. — I 1917 års kollektkungörelse undantages från »kyrkligt ändamål» uttryckligen avlöning eller understöd åt person i församlingens eller pastoratets tjänst. Sakkunniga hava icke ansett det nödvändigt eller ens lämpligt att bibehålla ett stadgande av denna innebörd. Så som löne- och anställningsförhållanden numera äro ordnade, torde tanken på kollekt för sådant ändamål vara främmande och fråga därom icke uppkomma. Inför de ökade anspråk, som från allt flera håll rests på kollektrnedlen har även tanken på kollektfria söndagar framförts. Sakkunniga vilja icke förorda

19 några föreskrifter i sådan riktning. Såsom sakkunniga i annat sammanhang framhållit, utgör kollektgivandet ett led i gudstjänstfirandet, något som ock torde hava ingått i det allmänna medvetandet. Även bland dem, som endast mera sällan besöka gudstjänsterna, torde upptagandet av kollekt icke uppfattas såsom något slags störande tiggerimoment utan såsom något till gudstjänsten naturligen hörande. Enligt sakkunnigas mening finnes intet uttalat behov av kollekt fri a söndagar och det skulle icke vara välbetänkt och knappast heller möjligt att genom införande av sådana söka vrida utvecklingen tillbaka. Sakkunniga anse den principen böra råda, att kollekt upptages varje sön- och helgdag då gudstjänst firas, där ej särskilda omständigheter kunna annat föranleda. §§ 2, 3. Paragraf 2 understryker genom sin avfattning att församlingskollekten och därmed förbundna ändamål är det primära och bör tillgodoses i första hand före stilts- och rikskollekter. För den kollekt, som upptages efter församlingens beslut, har ur systematisk synpunkt införts beteckningen församlingskollekt till skillnad från kollekt för ändamål, som är gemensamt för större område, stiftskollekt och rikskollekt. Beslutanderätten rörande upptagande av församlingskollekt tillhör principiellt pastor med kyrkoråd. Ur praktisk synpunkt är givetvis detta också det lämpliga. Enligt 1917 års kollektkungörelse tillhör beslutanderätten församlingens representativa organ, kyrkostämman eller i förekommande fall kyrkofullmäktige. Denna anordning är otymplig, särskilt när endast kyrkostämma finnes, och även ur andra synpunkter synes det representativa organet föga lämpat att handhava kollektfrågor. Också torde i praktiken knappast förekomma att frågor om kollektupptagande behandlas av stämma eller fullmäktige. — Med pastor avses kyrkoherden eller den som i hans ställe för ordet i kyrkorådet. I församlingar, som utgöra en fullständig kyrklig samfällighet och där alltså kyrkoråd lör de särskilda församlingarna saknas, tillkommer beslutanderätten pastor och samfällighetens kyrkoråd. I flerförsamlingspastorat, som icke utgöra kyrklig samfällighet av nämnt slag, tillkommer beslutanderätten pastor och de särskilda kyrkoråden. Kollektupptagandet är en församlingens angelägenhet och något införande av begreppet pastorat i detta sammanhang, såsom skett i 1917 års kungörelse, synes ur principiella synpunkter knappast riktigt. Pastoratet är, förutom att det utgör området för kyrkoherdens ämbetsutövning, en specialkommun med prästerskapets avlöning och vården av de därför avsedda tillgångarna såsom huvudsaklig uppgift. — Huruvida församlingen är befogad besluta om upptagande av kollekt för allenast egna kyrkliga uppgifter eller om den kan upptaga kollekt även för annat kyrkligt ändamål torde vara föremål för någon ovisshet. 1917 års kungörelse synes dock utgå från att församlingens kollektupptagande skall avse endast församlingens egna kyrkliga ändamål på samma sätt som den kyrkliga kommunen har befogenhet att uttaxera medel endast för sina e<ma

20 utgifter och angelägenheter. Det synes emellertid de sakkunniga som om kollektgivandets karaktär av frivilligt offer innebär rätt för församlingen att upptaga kollekt även för ändamål, som falla utanför församlingens egna egentliga uppgifter. Historiskt sett är ett sådant betraktelsesätt riktigt. — Domkapitlets rätt att medgiva kollekt 'har begränsats till tio kollektdagar om året. Hinder möter givetvis icke för domkapitlet att inom denna gräns anslå flera kollektdagar till samma ändamål.

§4. Frågan om beslutanderätten då det gäller stiftskollekt och rikskollekt är ur historiska och kyrkorättsliga synpunkter utförligt behandlad i professor H. Sundbergs utredning. Enligt den däri hävdade uppfattningen tillhör beslutanderätten rörande kollektupptagande inom ett stift principiellt biskopen såsom stiftets högsta andliga auktoritet. Denna 'beslutanderätt utövas i domkapitlet. För svenska kyrkan i dess helhet saknas däremot ett högsta andligt organ. Biskoparna såsom ett gemensamt »episkopat» bilda visserligen svenska kyrkans högsta andliga organ, men episkopatet är icke rättsligen organiserat oöh dess avgöranden kunna därför framträda endast såsom inbördes överensstämmande beslut av varje biskop. Kyrkomötet framträder visserligen såsom en kyrkans representation, ersättande det gamla prästeståndet, men då det endast sammanträder med längre mellanrum, kan det icke i nu förevarande sammanHiang verka såsom ett organ för svenska kyrkan. Så länge dessa förhållanden råda, torde upptagande av rikskollekt alltjämt få bliva beroende av Kungl. Maj:ts prövning. — Kungl. Maj:ts beslut angående upptagande av kollekt ibör hava formen av ett medgivande, icke ett påbud. Medgivandeformen har också hittills brukats i praxis. Detta överensstämmer bäst med det förhållandet, att bestämmanderätten rörande kollekter principiellt tillhör kyrkan själv, en rätt, som kyrkan emellertid såsom nyss framhållits icke kan utöva på grund av frånvaron av ett centralt kyrkligt organ. Ett godkännande av biskopsmötet såsom sådant organ eller ett förverkligande av planerna på inrättande av en mellan kyrkomötena existerande och verksam kyrkomötesdelegation skulle kunna förändra situationen i detta avseende. Kungl. Maj:ts stadsfästande av ett beslut om rikskollekt, fattat av ett sådant centralt kyrkligt organ, bör dock alltid kvarstå såsom ett uttryck för statens uppgift att sörja för kyrkans »uppsikt, vård och försvar». Enligt nu gällande praxis hör Kungl. Maj:t i regel diakonistyrelsen över kollektansökningar. Diakonistyrelsen kan emellertid, med hänsyn till att den själv är stor kollekttagare samt på grund av sin sammansättning och sina resurser icke anses alldeles lämplig såsom remissinstans. Bland annat kan erinras om det förhållandet att ärkebiskopen, samtidigt som han är ordförande i diakonistyrelsen, i kraft av sitt äiribete är självskriven ordförande i åtskilliga andra av de största kollektmottagande institutionerna. E t t legaliserat biskopsmöte eller en blivande kyrkomötesdelegation torde i egenskap av organ för svenska kyrkan vara att föredraga såväl ur kyrkorättslig synpunkt som sak-

21 ligt sett. Ur rent praktisk synpunkt torde däremot biskopsmötet få svårt att verka såsom remissorgan då det saknar personal och annan expeditionell utrustning. En blivande kyrkomötesdelegations möjligheter i sådant avseende äro ännu så länge okända. Sakkunniga hava därför föreslagit inrättande av en särskild kollektnämnd, som skall vara dels remissinstans, dels kontrollorgan. För denna torde Kungl. Maj:t 'böra utfärda erforderlig instruktion. Sakkunniga förutsätta att ärendenas beredning och expediering skall ske i ecklesiastikdepartementet. Då det blir fråga om stiftskollekt finnes i domkapitlet med biskopen i spetsen ett kyrkligt organ, som (beslutanderätten naturligen bör tillhöra. Förutom den principiella motiveringen för denna anordning kunna även starka sakliga skäl åberopas. Det synes sålunda uppenbart, att domkapitlet besitter den bästa överblicken över de olika stiftsändamål, för vilka kollekt kan komma att begäras, och därför är 'bäst skickat att avväga dessa ändamål mot varandra. Något underställningsförfarande beträffande domkapitlets kollektbeslut torde därför icke vara av behovet påkallat. Begränsningen av antalet stiftskollekter årligen torde vara tillfyllest som garanti mot att dessa otillbörligt komma att 'uttränga församlingskollekterna. § 5. Enligt sakkunnigas direktiv skall uppmärksamhet ägnas åt frågan huru de enskilda församlingarnas rätt att själva besluta om kollekter för kyrkliga ändamål skall kunna skyddas från att alliför mycket kringskäras av stiftsoch rikskollekter. I fråga om stiftskollekterna hava sakkunniga i § 3 föreslagit begränsning till tio dagar årligen. Däremot hava sakkunniga icke funnit det lämpligt att siffermässigt begränsa Kungl. Maj:ts kollektmedgivanden, utan i fråga om dessa 'böra gälla endast de inskränkningar, som betingas av de tidigare under § 1 angivna principiella riktlinjerna. De senare årens arbete på att inskränka rikskollekternas antal och den allmänna kännedom om önskvärdheten av en sådan inskränkning, som härigenom skapats, torde giva tillräckliga garantier för att de enskilda församlingarnas rätt icke kommer att oskäligen begränsas. I förevarande paragraf har intagits en allmän erinran om ifrågavarande intresse. — Genom intagande av bestämmelsen att pastor kan flytta av domkapitel 'bestämd kollektdag till annan dag inom samma kvartal har blott kodifierats ett redan på sina håll av praktiska skäl använt förfaringssätt.

§ 6. Reglerna för kollektmedlens uppbörd och redovisning ansluta sig i huvudsak till de nu gällande. Klagomål hava icke saknats över den långa tid, som i vissa fall kan förflyta från det kollekt upptages och till dess att medlen komma vederbörande kollektmottagare tillhanda. Med nuvarande bestämmelser kan det i ogynnsamma fall — kollekten upptages i början av ett kvartal — dröja upp till ett halvt år innan medlen nå sin bestämmelseort. Genom

22 förkortning av kyrkoherdarnas och kontraktsprostarnas redovisningstider har åstadkommits ett påskyndande av redovisningen med en månad. Längre torde man icke 'kunna komma med bibehållande av redovisning kvartalsvis; att genomföra en oftare återkommande redovisning torde ur arbetssynpunkt vara ogörligt, — Summariska uppgifter om församlingskollekter skola lämnas, varigenom uppfattning fortlöpande erhålles om församlingarnas kollektmöjligheter i konkurrens med stifts- och rikskollekter. Specificerade uppgifter om församlingskollekterna skulle visserligen kunna vara av stort intresse men med hänsyn till det betydande arbete de skulle medföra, icke minst med tanke på att de måste bearbetas för att bliva av något värde, hava sakkunniga stannat för blott summariska uppgifter.

§ ?• Krav hava framförts på 'bättre kontroll över kollektrnedlen. För församlingarnas del synes kontrollen naturligen böra ske på samma sätt som äger rum beträffande församlingens kyrkliga räkenskaper i allmänhet. Kontroll över vederbörande kollektmottagares sätt att använda mottagna medel har hittills endast skett genom diakonistyrelsen, som granskat de skriftliga redogörelser, vilka det nu åligger kollektmottagare att dit insända. Sakkunniga hava kunnat konstatera att denna granskning i många fall varit synnerligen bristfällig och den kontroll, som diakonistyrelsen med ledning av de insända redogörelserna haft möjlighet att utöva, har många gånger varit praktiskt taget värdelös. Diakonistyrelsen kan emellertid knappast lastas härför, då dess ställning enligt lämnade direktiv är obestämd och tvivelaktig och knappast lämnar styrelsen möjlighet att utöva kontroll i verklig mening. Att diakonistyrelsen dessutom själv är stor kollekttagare bidrager ytterligare till att göra dess ställning i kontrollavseende ömtålig. Genom att domkapitlen samt kollektnämnden övertaga kontrollen av stifts- respektive rikskollekterna och kollektmottagarna förpliktas att låta sina räkenskaper i vad de röra kollektmedel granskas av sakkunniga personer, torde en fullt tillfredsställande ordning skapas. Någon ytterligare statlig kontroll — sådan har ifrågasatts av Stockholms Clarté-sektion — finna sakkunniga icke erforderlig. Alltför rigorösa kontrollföreskrifter torde ingalunda vara tillrådliga lika litet som byråkratiska åtgärder i reglerande syfte, enär den anda av frivilligt offrande, som utgör kollektgivandets grund och särmärke, därigenom lätteligen kan förlamas.

23 IV. Utredning och förslag beträffande kollektbeståndet. För att :få en uppfattning om avvägningen mellan församlingskollekter samt stifts- och rikskollekter och i vad mån grund finnes för de yppade farhågorna att församlingarnas ursprungliga lagliga rätt att själva besluta om kollekter för kyrkliga ändamål vore på väg att alltför mycket inskränkas liksom ock för belysning av de olika kollektändamålens angelägenshetsgrad hava sakkunniga verkställt en inventering av det nuvarande kollektbeståndet. De kollektmottagande institutionerna hava härvid gjorts till föremål för en ingående granskning såväl med 'hänsyn till arten av deras verksamhet som beträffande tillförlitlighetsgraden i deras organisatoriska och ekonomiska byggnad. I sammanhang härmed hava sakkunniga, under beaktande av kravet på minskning av rikskollekternas antal, klassificerat kollekterna med utgående från de allmänna riktlinjer för beviljande av kollekter, som tidigare av diakonistyrelsen framlagts och för vilka sakkunniga redogjort i motiveringen till § 1 förslaget till kollektkungörelse. De kollekter, vilka sakkunniga anse fortfarande böra beviljas, hava sålunda hänförts till tre olika grupper. Till grupp 1 hänföras sådana kollekter, som äro särskilt nära anknutna till fasta organ för kyrkans liv och verksamhet, för vilka Kungl. Maj:t på förslag av kyrkomötet fastställt statuter och i fråga om vilka ett otvivelaktigt och stadigvarande framtida behov föreligger. För dessa kollekter, som böra beviljas tills vidare, synas gemensamma och fasta kollektdagar böra bestämmas. Till grupp 2 räkna sakkunniga sådana till fasta kyrkliga institutioner utgående kollekter, som kunna anses klart behövliga men där behovet dock kan tänkas växla från tid till annan. Dessa kollekter synas i regel böra beviljas för tre år i taget. Under grupp 3 falla slutligen kollekter, som avse att bringa tillfällig hjälp eller tillgodose ett tillfälligt uppkommet ändamål av landsomfattande betydelse. Kollekterna i denna grupp böra 'beviljas för endast ett år åt gången.

Grupp 1. Kollekter, som böra beviljas tills vidare. Svenska kyrkans diakonistyrelse. Svenska kyrkans diakonistyrelse är det centrala organet för den frivilliga kyrkliga verksamheten. I stadgarna, som äro fastställda av Kungl. Maj:t år 1910, finnes 'bestämmelse intagen om en ärlig kollektdag. Enligt Nåd. Brev 3 december 1943 åtnjuter diakonistyrelsen alltsedan år 1944 ytterligare en kollektdag. Styrelsen har en fast organisation. Sakkunniga torde ej behöva här närmare ingå på diakonistyrelsens vittomspännande verksamhet. Två kollekter 1946: kronor 132 489: 23.

24 Då diakonistyrelsen icke har några garanterade inkomster utan är hänvisad till gåvor och vad dess egen verksamhet kan lämna, är dess behov av kollekt fullt klart. Kollektens berättigande med hänsyn till ändamålet är tydligt, Två kollektdagar. Dessutom besörjer diakonistyrelsen följande tre med rikskollekter finansierade särskilda verksamhetgrenar: 1) Svenska kyrkans frivilliga byggnadslånekassa, 2) det kyrkliga söndagsskolarbetet, 3) Sveriges kyrkliga studieförbund. Byggnadslånekassans uppgift är att lämna räntefria lån för byggande av kapell, församlingshem och liknande lokaler för församlingsverksamheten. Kassan har i sådant avseende varit av stor betydelse. Vetskapen om möjlighet att få billiga lån har ofta verkat stimulerande på intresset för byggande av lokaler av ifrågavarande slag. Beviljande av lån föregås av noggrann prövning och kassan har så gott som undantagslöst återfått lånebeloppen. Kassans fonder uppgå till 400 000 kronor. Kollekt har utgått åren 1932—1940 samt därefter sedan år 1942; den utgjorde år 1946 kronor 28 103: 27. Diakonistyrelsens nämnd för kyrkligt söndagsskolarbete verkar för söndagsskolans förkovran. Två söndagsskolsekreterare äro anställda. Instruktionskurser anordnas runt om i landet. Undervisningsmaterial anskaffas och även penningunderstöd lämnas. Kollekt har utgått sedan år 1936 och uppgick år 1946 till kronor 39 892: 88. Sveriges kyrkliga studieförbund, tidigare Sveriges kyrkliga bildningsförbund, innefattar samtliga stiftsungdomsorganisationer Svenska kyrkans lekmannaförbund, Kyrkobröderna, Svenska kvinnors Missionsförening, Sveriges kristliga studentrörelse, Sveriges kyrkliga lärarförbund, Sveriges scoutförbund och Sveriges flickors scoutförbund. Förbundet söker fylla sin uppgift att 'befrämja den kristliga bildningen genom kurser och konferenser, studieplaner, småskrifter, föreläsningar och biblioteksverksamhet. Förbundet har även upprättat ett eget korrenspondensinstitut särskilt med tanke på studiecirklar, som lida brist på ledare. Kollekt har utgått år 1935 samt därefter från och mecl år 1938. Kollekt år 1946: kronor '26 775: 17. Ovannämnda tre verksamhetsgrenar äro visserligen förtjänta av stöd, men det kan ifrågasättas, om man med tanke på angelägenheten att inskränka antalet rikskollekter kan finna det motiverat med en kollektdag för en var av dem. Sakkunniga vilja för sin del föreslå att dessa tre speciella kollekter upphöra och att diakonistyrelsen i stället beviljas ytterligare två kollektdagar. De fyra kollektdagar, som diakonistyrelsen sålunda skulle erhålla böra lämpligen fördelas med en på varje kvartal. Svenska kyrkans missionsstyrelse. För evangelii spridning bland icke kristna folk utgå årligen två kollekter, den ena alltsedan år 1878 och den andra alltsedan år 1899. Missionsstyrelsens inkomster bestå av, förutom kollektrnedlen, gåvo- och testamentsmedel i mycket stor utsträckning. Administrationen gör i sin helhet ett mycket veder-

25 häftigt intryck. Revisorerna äro utsedda enligt den av Kungl. Maj:t fastställda stadgan. De två kollektdagarna år 1946 inbringade kronor 695 040: 18. Missionstyrelsen är vår störste kollekttagare. De båda kollektdagarna, som traditionellt infalla på Trettondedagen och 3:dje Böndagen, böra givetvis bibehållas. Svenska

kyrkans sjömansvår dsstyr'else.

Sjömansvården fick i Svenska kyrkans sjömansvårdsstyrelse sin egen organisation först år 1933. Dessförinnan hade arbetet med sjömansvården från att ursprungligen hava stått under ärkebiskopens ledning omhänderhafts av Svenska kyrkans missionsstyrelse, till en början såsom en biuppgift och sedermera, från år 1924, genom ett särskilt sjömansvårdsutskott, Sjömansvårdsstyrelsen åtnjuter enligt sina av Kungl. Maj:t år 1933 fastställda stadgar en årlig kollekt. Denna inbringade år 1946 kronor 70 106: 89. Sjömansvårdsstyrelsen är en omfattande och administrativt väl skött organisation. Två revisorer utses av Kungl. Maj:t. Den av sjömansvårdsstyrelsen bedrivna verksamheten till sjöfolkets bästa är ytterst värdefull och kollekt till stöd för densamma väl motiverad. Till skillnad från Svenska kyrkans missionsstyrelse och Svenska kyrkans diakonistyrelse har sjömansvårdsstyrelsen emellertid icke haft någon bestämd, för hela riket gemensam kollektdag. Styrelsen har dock hos Kungl. Maj:t gjort framställning om att påskdagen måtte för dess räkning reserveras, en framställning som av Kungl. Maj:t överlämnats till sakkunniga för frågans övervägande. I sin framställning hänvisar sjömansvårdsstyrelsen till att under kriget icke mindre än sex sjömanskyrkor lagts i spillror. Uppbyggandet av dessa kyrkor och lösandet av andra efterkrigsproblem komma att ställa styrelsen inför ekonomiska uppgifter av större räckvidd än någonsin förr. En enhetlig kollektdag skulle förbättra kollektresultatet. — Sakkunniga finna att sjömansvårdsstyrelsen och dess verksamhet är jämställd med de övriga två centrala kyrkliga verksamhetgrenarna och anse därför att en för hela riket gemensam kollektdag bör fastställas även för sjömansvårdsstyrelsen. Sakkunniga vilja för sin del tillstyrka påskdagen såsom kollektdag för detta ändamål. Grupp 2. Kollekter, som böra beviljas för 3 år i sänder. Ersta diakonissanstalt. Ersta diakonissanstalt började sin verksamhet år 1851 och är den äldsta diakonianstalten i Sverige. Den har åtnjutit kollekt alltsedan år 1869. Anstalten utgör en mycket stor organisation med många underavdelningar, såsom elevhem, barnhem, vilohem m. m., ävensom olika inrättningar för sjukvård. Den ekonomiska förvaltningen blir till följd härav mycket vidlyftig. Av revisorerna utses tre eller flera av Svenska diakonissällskapet bland dess ledamöter och en av Stockholms domkapitel, den sistnämnde enligt praxis aukto-

26 riserad. Anstaltens ekonomi är hårt ansträngd, delvis beroende på stegrade lönekostnader. Till vissa grenar av verksamheten mottager anstalten statsunderstöd och kommunala 'bidrag. Anstalten erhåller dessutom testamentsoch gåvomedel i mycket stor omfattning. Kollekt 1946: kronor 96 276: 06. Ersta diakonissanstalt är en riksinstitution, som ur kyrkligt sociala synpunkter är ytterst värdefull. Kollekt bör alltjämt utgå. Svenska diakonsällskapet. Sällskapets verksamhet omfattar utbildning av diakoner. Utbildningsverksamheten påbörjades år 1898 och är sedan år 1905 förlagd till Svenska Diakonanstalten Stora Sköndal. Numera driver anstalten även vårdhem för epileptiker och alkoholister samt olika sjuk- och arbetshem. Anstalten har åtnjutit kollekt alltsedan år 1904 och torde vara beroende av dessa medel jämte gåvor. Av revisorerna är en utsedd av Stockholms domkapitel och två av diakonsällskapet. Kollekt 1946: kronor 35 912: 55. Anstaltens verksamhet får betraktas såsom mycket värdefull och förtjänt av stöd. Kollekt bör alltjämt beviljas. Diakonsällskapet har i underdånig skrivelse den 19 mars 1947 anhållit att Kungl. Maj:t ville bevilja sällskapet en kollekt å fastställd dag att upptagas i rikets alla kyrkor l:a söndagen i Advent eller, därest denna dag icke kunde komma ifråga, alternativt Alla Helgons dag eller l:a Böndagen, vilken ansökning av Kungl. Maj:t överlämnats till sakkunniga. Sakkunniga anse sig, huru högt de än vilja värdesätta diakonsällskapets verksamhet, icke kunna förorda »tillsvidare»-kollekt å en för hela riket gemensam dag. E t t bifall till sällskapets framställning skulle medföra att diakonsällskapet upptoges bland de kollektmottagande institutioner som sakkunniga hänfört till grupp 1. Den särpräglade ställning som dessa institutioner intaga, bland annat karakteriserad av att Kungl. Maj:t för dem fastställt stadgar, anse sakkunniga icke tillkomma diakonsällskapet. Diakonissans tälten Samariter hemmet i Uppsala. Samariterhemmet utbildar diakonissor och församlingssystrar för hela riket samt bedriver sjukvård och sjukhemsrörelse. Anstalten har åtnjutit kollekt alltsedan år 1907. Administrationen är tillfredsställande. Revisorerna äro två, av vilka den ene utses av Uppsala domkapitel. Kollekt år 1946: kronor 54 938: 78. Även denna diakonianstalt är väl förtjänt av stöd i form av kollektmedel. Fjellstedtska skolan. Denna anstalt för utbildning av ynglingar, som avse att bliva präster, men som av ekonomiska skäl icke hava möjlighet att genomgå allmänt läroverk, får betraktas som en för kyrkan betydelsefull inrättning. Den ekonomiska skötseln av skolan är tillfredsställande. Av revisorerna är en utsedd av skol-

27 överstyrelsen och en av domkapitlet i Uppsala. Kollekt har utgått till skolan sedan år 1884. Kollektresultat 1946: kronor 39 414: 73. Sakkunniga finna Fjellstedtska skolan, som är i stort behov av understöd, väl förtjänt av kollekt. Svenska kyrkans lekmannaskola. Lekmannaskolan är en underorganisation till diakonistyrelsen, som utser skolans styrelse. Den grundades 1922 och var ursprungligen ämnad till ututbildningsanstalt för pastorsdiakoner men är numera ett kyrkans kursinstitut, som bland annat utbildar söndagsskollärare och ungdomsledare samt anordnar förberedande kurser för inträdessökande till seminarier ävensom fortbildningskurser av olika slag. Skolan är helt beroende av kollektmedel och gåvor. Kollekt 1946: kronor 31 659: 12. Sakkunniga anse kollekt motiverad. Förbundet Soldaternas vänner. Förbundet bedriver kristlig soldathemsverksamhet på så gott som alla militära förläggningsorter. Det är att betrakta som en centralorganisation för de lokala soldathemsföreningarna och har bland de inkallade gjort en god insats i religiöst och kulturellt avseende. Kollekt har utgått alltsedan år 1931 med undantag för år 1946. Kollekten uppgick år 1945 till kronor 39 974: 96. Sakkunniga anse kollekt väl motiverad. Sveriges kristliga studentrörelse. Rörelsen har enligt sina stadgar till syfte »att bland Sveriges studenter väcka och stärka personlig kristen tro och främja arbetet för Guds rikes utbredning inom vårt folk och ut över jorden». Rörelsen är organiserad och skött av studenterna själva. Revisorer utses av de till rörelsen anslutna lokala studentförbunden. Organisationen synes icke vara särdeles fast, vilket emellertid torde sammanhänga med verksamhetens art, Kollekt har utgått sedan år 1923. Kollekt år 1946: kronor 31 161:02. Behov av kollekt torde otvivelaktigt föreligga. Sigtunastiftelsen. Stiftelsen grundades år 1915 och uppehåller en folkhögskola samt ett humanistiskt läroverk. Den utgör en central för kyrklig bildningsverksamhet i vårt land. Genom sitt gästhem lämnar också stiftelsen möjlighet till vila och rekreation samt bereder en tillflykt för dem som önska stillhet för studier eller annat andligt arbete. Institutionens verksamhet är sålunda vittspännande och förvisso mycket betydelsefull. Kollekt har åtnjutits sedan år 1924. År 1946 utgjorde densamma kronor 29 840: 13. Kollekt tillstyrkes.

28 Gustaf-Adolfsföreningarna, Evangeliska utskottet inom allmänna svenska prästföreningen för reformationens främjande och försvar samt Lutherska världskonventets svenska landskommitté. Gustaf-Adolfsföreningar finnas i Stockholm, Göteborg och Lund. Av de tre föreningarna kan egentligen endast den i Lund betecknas såsom verksam. Denna har ett trettiotal medlemmar. Ett årsmöte av sedvanlig föreningstyp hålles. I fråga om medelsanvändningen saknas fasta regler. Om Gustaf-Adolfsföreningarna kan sålunda sägas att de i stort sett sakna funktionsduglig organisation. Kollekt har utgått år 1891 och åren 1903—1908 samt därefter från och med år 1915. År 1946 uppgick kollekten till kronor 61 147: 16. Särskild utredning är anbefalld 'beträffande de ändamål, till vilka evangeliska utskottets kollekt och den s. k. Lutherkollekten tidigare använts. Såsom i de sakkunnigas skrivelse till chefen för ecklesiastikdepartementet anmärkts, har denna utredning, som i första hand skulle hava verkställts av för ändamålet av Kungl. Maj:t tillkallad person, ännu icke blivit utförd. Oberoende av resultatet av denna utredning synes det de sakkunniga uppenbart, att eventuella missgrepp i det föregående icke rimligtvis bör kunna förhindra att kollektmedel för framtiden anvisas för ifrågavarande syften. Då emellertid dessa syften i stort sett sammanfalla med Gustaf-Adolfsföreningarnas borde dessa tre närbesläktade ändamål kunna tillgodoses genom en gemensam kollektdag till förmån för en ny organisation, som sakkunniga förslagsvis vilja kalla Svensk kyrk ohjälp, avseende en samordning av de svenska kyrkoförsamlingarnas hjälpverksamhet bland nödlidande trosfränder i utlandet. Gustaf-Adolfsföreningarna synas böra såsom ineffektiva avvecklas. Fördelningen av kollektrnedlen inom den nya organisationen bör ske efter 'biskopsmötets beprövande. Svenska Ekumeniska nämnden. Svenska ekumeniska nämnden har enligt sina stadgar till uppgift »att vara ett organ för samråd och samarbete mellan kristna samfund och rörelser i Sverige, att i samverkan med Kyrkornas Världsråd stödja och främja kristna sanv förståndssträvanden samt att utgöra svensk representation för Världsförbundet för mellanfolkligt samförstånd genom kyrkosamfunden». Av nämndens 28 ordinarie ledamöter insättas 12 av Svenska kyrkan, 12 av frikyrkliga samarbetskommittén och 4 av andra kristna samfund och organisationer. Nämnden ger betydande årliga anslag till Nordiska ekumeniska institutet i Sigtuna, till tidskriften Kristen gemenskap, till avlöning av en sekreterare vid den ekumeniska centralen i Geneve, till resor för svenska delegater vid internationella konferenser samt till andra ekumeniska organisationer. Räkenskaperna granskas av tvenne revisorer, den ene (auktoriserad) jämte suppleant utsedd av biskopsmötet, den andre jämte suppleant utsedd av frikyrkliga samarbetskommittén. Kollekten uppgick 1946 till 40 922: 96 kronor. De frikyrkliga samfunden anslogo samma år kronor 2 100: — för ändamålet. Bland de sakkunniga har tveksamhet yppats rörande lämpligheten av riks-

29 kollekt för ifrågavarande ändamål. Då ekumeniska nämnden utgör ett viktigt centralorgan för det ekumeniska arbetet såväl utåt som inåt, anse de sakkunniga emellertid särskilt med hänsyn till nuvarande världsläge en kollekt vara motiverad.

Grupp 3. Kollekter, som böra beviljas för 1 år i sänder. Svenska

bibelsällskapet.

Kollekt till svenska bibelsällskapet har utgått alltsedan år 1872. Tidigare var kollekten beviljad tills vidare men genom nådigt brev 3 december 1943 gavs tillstånd till dess upptagande endast för åren 1944—1946, vilket tillstånd sedan förlängts. Sällskapets uppgift innefattar .bibelspridning inom landet. Biblar utdelas till medellösa samt till söndagsskolor i församlingar, som ej giva anslag för sådant ändamål. Senaste tiden har sällskapet dessutom trätt i förbindelse med de olika bibelsällskapen i Europa och Amerikas förenta stater för att söka avhjälpa den stora brist på biblar, som nu råder på den europeiska kontinenten. Sällskapets ekonomiska ställning är god; det förfogar över ett par fonder å tillhopa något över 10 000 kronor samt dessutom över kapital, omkring 170 000 kronor, som består av under årens lopp gjorda besparingar av kollekt- och gåvomedel. Kollekt år 1946: kronor 29 369:35. Det kan ifrågasättas om ibibelspridandet numera är en uppgift på samma sätt som på 1800-talet. Biblar finnas nu i goda upplagor till billiga priser, utdelas till konfirmander och tillhandahållas folkskolans elever. Några särskilt starka skäl för beviljande av kollekt för distribution av biblar inom landet kunna därför icke anses föreligga. Även med hänsyn till sällskapets kapitaltillgångar synes tveksamt om kollekt vidare bör beviljas, men med hänsyn till det just nu stora behovet av biblar i det krigshärjade Europa, som kan ställa stora krav på sällskapets resurser, torde dock för närvarande sällskapet icke böra 'berövas det stöd, som kollekten innebär. Luleå stiftsråds lekmannaverksamhet i Lideå stifts lappmarksförsamlingar, Lideå stifts diakoniförening och Svenska missions sällskapets missionsverksamhet i Lappland. Stiftsrådet /bedriver föredrags- och predikoverksamhet genom anställda diakoner samt understöder sjömansvård och ungdomsverksamhet. Kollekt har åtnjutits sedan år 1927. Kollekt 1946: kronor 40 513:76. Diakoniföreningen utövar och främjar kyrkligt social verksamhet företrädesvis i lappmarken. För verksamheten, som omfattar även sjukvård, har föreningen 9 diakoner anställda. Föreningen grundades 1921 och är för sin verksamhet helt 'beroende av frivilliga gåvor. Räkenskaperna granskas av tvenne revisorer, som visserligen icke äro yrkesrevisorer, men som godkänts av

30 Näringslivets granskningsnämnd för gåvor och understödsannonser. Kollekt har åtnjutits alltsedan år 1924. År 1946 uppgick kollekten till kronor 35 273:47. Missionssällskapet bedriver barnhemsverksamhet bland lapparna ävensom prediko- och hjälpverksamhet genom nomadpredikanter. Sedan år 1942 uppehåller sällskapet dessutom samernas folkhögskola, förut i Sorsele, nu i Jokkmokk. Sällskapets styrelse är förlagd till Stockholm. Inkomsterna bestå av gåvor, kollektmedel och avkastningen på sällskapets rätt betydande fonder. Kollekt år 1946: kronor 38 706: 23. Då de tre sistnämnda kollekterna tjäna likartade ändamål och komma samma stift tillgodo kan det synas tveksamt att som nu sker bevilja tre rikskollekter. I fråga om missionssällskapet kan tvekan råda även med hänsyn till stora administrationskostnader samt sällskapets betydande fonder. Sakkunniga anse att de tre nu utgående kollekterna böra ersättas av en kollekt för kyrklig verksamhet i Luleå stift. Samernas folkhögskola, som är väl förtjänt av stöd, torde inom kort erhålla statsbidrag i likhet med övriga folkhögskolor. Underhåll av kyrkor inom Visby stift. För detta ändamål utgick stiftskollekt år 1941 och har därefter rikskollekt utgått. Kollekt år 1946: kronor 29 854: 98. Underhållet av de många gamla kyrkorna på Gotland, för vilket kyrkomenigheterna därstädes icke kunna ensamma svara, får anses vara en för hela riket gemensam kulturvårdande uppgift, som motiverar en rikskollekt där annars en stiftskollekt vore naturligast. Skulle statsbidrag för ändamålet komma att utgå, kan kollekten upphöra. Sofiaförsamlingen i Paris och Wictoriaför samlingen i Berlin. Kollekter till svenska församlingarna i Paris och Berlin hava utgått sedan år 1886 respektive år 1906. År 1946 inbringade kollekterna kronor 31661:25 till församlingen i Paris och kronor 36 547:63 till församlingen i Berlin. Kungl. Maj:ts beslut beträffande dessa kollekter grundar sig huvudsakligen på vederbörande beskickningars berättelser. Med hänsyn till de efter kriget rådande förhållandena ställer sig ett bedömande av dessa kollekter synnerligen svårt. Sakkunniga anse sig böra avstå från att om dem göra något definitivt uttalande. Deras fortsatta existens bliver helt beroende av förhållandenas utveckling. Tills vidare synas de böra beviljas. En gemensam kollekt för svenska utlandsförsamlingar kan tänkas, sedan förhållandena blivit mera normala. Svenska Jerusalemsföreningen och Israelsmissionen. Jerusalemsförsamlingen, som grundades 1901, har bedrivit mission i Palestina och äger i Jerusalem en missionsskola och ett sjukhus. På grund av förhållandena i Palestina är verksamheten nu praktiskt taget nedlagd. Kollekt

31 har åtnjutits under åren 1903—1941 och 1944—1948. Kollekten inbringade år 1946 kronor 36 999: 18. År 1948 delar föreningen en kollektdag med svenska Israelsmissionen. Israelsmissionen stiftades 1875 och bedriver missions- och hjälpverksamhet bland judar, såväl i Sverige som i utlandet. Dess sociala verksamhet är betydelsefull, särskilt för de judekristna, som icke få någon hjälp från sina egna och som, ehuru kristna, dock från andra håll i första hand betraktas som judar. Sakkunniga anse, att Jerusalemsföreningen och Israelsmissionen, som äro besläktade organisationer, böra i fortsättningen få dela resultatet av en kollektdag. I fråga om Israelsmissionen kan icke minst den sociala verksamheten tjäna som motiv för bidrag av kollektmedel. I den mån Jerusalemsföreningen icke kan fortsätta sin verksamhet, synes det naturligt att kollektrnedlen övergå till Israelsmissionen.

Kollekter, som anses icke vidare böra utgå såsom rikskollekter. Värsta Diakonissanstalt i Härnösand och Göteborgs Diakonissanstalt. Vårsta diakonissanstalt grundades 1912 och Göteborgs diakonissanstalt 1923. Den förstnämnda anstalten har åtnjutit kollekt alltsedan 1924, medan Göteborgs diakonissanstalt haft stiftskollekt under åren 1933—1936 och 1938—1943. Från och med år 1944 hava de båda anstalterna haft en gemensam kollektdag; 3/4 har tillfallit Vårsta, XU Göteborg. För år 1946 erhöll Vårsta kronor 38 072: 46, och Götöborg kronor 12 700: 40. Denna uppdelning har inneburit förlust för Göteborg, enär den tidigare stiftskollekten givit mera. Numera tillfaller 2/s Vårsta och Va Göteborg. Båda dessa anstalter äro, liksom förut omnämnda institutioner för diakoni, förtjänta av stöd. Då cle emellertid väsentligen tillgodose lokala intressen på diakoniens område (Vårsta för de båda norrländska stiften) synes rikskollekt vara mindre befogad än i fråga om de tre övriga, äldre diakonianstalterna. De sakkunniga äro därför böjda för att hänvisa Vårsta diakonissanstalt och diakonissanstalten i Göteborg till erhållande av stiftskollekter. Stockholms

stadsynission.

Stockholms stadsmission bildades 1853 och bedriver kristligt socialt arbete bland nödställda i Stockholm. Kollekt har utgått sedan år 1928 (år 1932 stiftskollekt). Stadsmissionen är icke att betrakta som enskild anstalt eller inrättning och lämnar därför icke någon redogörelse för sin verksamhet till diakonistyrelsen. Kollekten år 1946 uppgick till kronor 39 869: 54. Det må anmärkas, att kollekten täcker endast en ringa del av stadsmissionens medelsbehov. Då stadsmissionens verksamhet bedrives inom Stockholm, synes en stiftskollekt ligga närmast till hands, även om till förmån för en rikskollekt kan andragas det förhållandet, att missionens klientel i'viss utsträckning rekry-

32 teras bland i Stockholms stad icke hemmahörande personer. Sakkunniga finna för sin del att övergång bör ske till en stiftskollekt. Kyrkligt arbete bland värnpliktig ungdom. Ifrågavarande arbete, avseende den andliga vården om de värnpliktiga, bedrives genom diakonistyrelsens utskott för den andliga vården vid försvarsväsendet (militärutskottet). Kollekt har utgått alltsedan år 1931 och uppgick år 1946 till kronor 31 863: 06. Ändamålet med denna kollekt är detsamma som med kollekten till Förbundet soldaternas vänner. Den andliga vården inom militärförbanden uppbär sålunda resultatet av två årliga kollektdagar, en förmån som är förbehållen allenast våra viktigaste kollektmottagande institutioner. Sakkunniga finna att kollekt för militärutskottet icke vidare bör utgå. Ifrågavarande verksamhet bör kunna koncentreras till Förbundet Soldaternas vänner. Underhåll eller nybyggnad av kyrkor inom Lideå stift. År 1944 beviljades kollekt för Seskarö kyrka samt år 1945—1946 för fyra andra kyrkor. Kollekt för ifrågavarande ändamål har sedermera beviljats för åren 1947 och 1948. Inflytande medel fördelas av domkapitlet. Sakkunniga ställa sig principiellt betänksamma till rikskollekt för nybyggnad eller reparation av kyrkor inom andra stift än Visby, som med sina många ur kulturelit-historisk synpunkt intressanta kyrkobyggnader och sin ringa befolkning i detta avseende intager en särställning. För Luleå stifts kyrkor bör en stiftskollekt kunna komma ifråga. Sveriges allmänna organist- och kantors förening. Dessa kollektmedel gå till understöd av änkor och efterlevande till organister och kantorer. Kollekt har beviljats första gången år 1930 och vid skilda tillfällen därefter för ett år i sänder. Kollekten år 1946 inbringade kronor 25 353:10. Sakkunniga anse att erforderligt stöd åt organisters och kantorers efterlevande icke bör lämnas genom kollektmedel, detta i konsekvens med det hittills gällande uttryckliga förbudet att anvisa församlingskollekt till lön eller understöd åt i församlingens tjänst anställda. Den beslutade kyrkomusikerreformen torde också komma att göra kollekt för ifrågavarande ändamål onödig. Sammanställning. A. Bikskollekter som föreslås skola upptagas. G r u p p 1. Svenska kyrkans diakonistyrelse (4 kollektdagar) Svenska kyrkans missionsstyrelse (2 kollektdagar) Svenska kyrkans sjömansvårdsstyrelse Summa 7 kollektdagar.

33 G r u p p 2. Ersta diakonissanstalt Fjellstedtska skolan Svenska kyrkans lekmannaskola Svenska Diakonsällskapet Diakonissanstalten Samariterhemmet

Förbundet soldaternas vänner Sveriges kristliga studentrörelse Sigtunastiftelsen Svensk kyrkohjälp Ekumeniska nämnden

Summa 10 kollektdagar. G r u p p 3. Svenska bibelsällskapet Kyrklig verksamhet i Luleå stift Underhåll av kyrkor inom Visby stift

Svenska Jerusalemsföreningen och Svenska Israelsmissionen Sofiaförsamlingen i Paris Victoriaförsamlingen i Berlin

Summa 6 kollektdagar. B. Rikskollekter, som föreslås skola i annat sammanhang upptagas. Luleå stiftsråds lekmannaverksamhet i Luleå stifts lappmarksförsamlingar, Kyrklig verksamhet i Luleå stifts diakoniförening, Luleå stift Svenska missionssällskapets missionsverksamhet i Lappland, Svenska kyrkans frivilliga byggnadslånekassa, j Sveriges kyrkliga studieförbund, j Svenska kyrkans diakoniDiakonistyrelsens nämnd för kyrkligt söndagsskol-j styrelse (2 dagar) arbete, Gustaf-Adolfsföreningarna, ] Lutherska världskonventet, l Svensk kyrkohjälp Evangeliska utskottet. G. Rikskollekter, som föreslås övergå till stiftskollekter. Vårsta diakonissanstalt och Göteborgs diakonissanstalt, Stockholms stadsmission, Underhåll och nybyggnad av kyrkor i Luleå stift. D. Rikskollekter, som föreslås skola upphöra. Kyrkligt arbete bland värnpliktig ungdom, Sveriges allmänna organist- och kantorsförening. I den föregående redogörelsen, som grundar sig på den av sakkunniga upprättade såsom bilaga intagna redogörelsen för kollektsituationen åren 1944— 1946, hava såsom kollektmottagare icke omnämnts stiftelsen Norrbottens läns arbetsstugor, stiftelsen Västerbottens läns arbetsstugor och evangeliska fosterlandsstiftelsen för dess missionsverksamhet i Abessinien. Arbetsstugorna i Norrbotten och Västerbotten som erhållit rikskollekter alltsedan 3—1864 48

34 1907 respektive 1914 till 1944, hava senast beviljats sädana för åren 1947 och 1948. Klart är att arbetsstugornas sociala verksamhet är synnerligen behjärtansvärd. Den kan dock icke sägas vara av speciellt kyrklig art och bör därför närmast erhålla regelbundet stöd av allmänna medel. Vid tillfälligt uppkommande hjälpbehov bör dock kollekt kunna ifrågakomma men synes för sådana fall stiftskollekt ligga närmast till hands. Vad angår evangeliska fosterlandsstiftelsens missionsverksamhet i Abessinien synes densamma med hänsyn till nödvändigheten att inskränka rikskollekternas antal icke vara av sådan angelägenhetsgrad att kollekt för ändamålet nu kan förordas. I fråga om stiftskollekterna, till vilkas upptagande enligt sakkunnigas förslag domkapitlen skola hava att lämna medgivande, hava sakkunniga icke funnit skäl lämna redogörelse i vidare mån än som framgår av den såsom bilaga intagna förteckningen över desamma. Enligt förestående sammanställning skulle antalet rikskollektdagar bliva 23, vilket måste anses innebära en kraftig reducering särskilt som antalet rikskollekter, som under treårsperioden 1944—1946 höll sig vid 30 ä 31 årligen, redan genom de närmast föregående årens strävanden att hejda den tidigare fortgående ökningen av dessas antal betydligt nedpressats. Genom den ytterligare minskning, som sakkunniga nu föreslagit, torde emellertid gränsen hava nåtts för vad som i detta hänseende är möjligt, om man nämligen håller i sikte det av sakkunniga tidigare berörda förhållandet, att vissa centrala kyrkliga uppgifter äro av den omfattning och karaktär att de oundgängligen kräva en kraftig samlad insats från de enskilda församlingarnas sida. Om man till rikskollekterna lägger högsta tillåtna antalet stiftskollek ter, 10 stycken, kommer man till summa 33 kollektdagar, som undandragas församlingarna för dessas egna uppgifter. Då antalet dagar under året, då kollekt kan upptagas, utgör omkring 60, stå alltså 27, eller icke fullt halva antalet kollektdagar till församlingarnas disposition. Med hänsyn till de riks- eller stiftsomfattande kollektändamålens vikt för kyrkan i dess helhet torde det icke med fog kunna anses att med denna fördelning de enskilda församlingarnas rätt oskäligen inskränkes. De uppgifter rörande församlings kollekternas storlek, som efter initiativ från biskopsmötets sida numera stå till buds, äro i detta sammanhang av visst intresse. I diakonistyrelsens huvudsammandrag över kollekter, som upptagits i riket under år 1946. angives kollekternas totala belopp till 4 300 000, varav 2 500 000 belöpa å kollekter medgivna av Kungl. Maj:t och 1800 000 å kollekter beslutade av lokalfor samlingarna, allt i runda tal. Härvid är att märka att uppgifter rörande församlingskollekterna saknas från två stift, varför den sistnämnda siffran säkerligen torde ligga omkring 2 000 000. Genom det ökade utrymme, som sakkunniga avsett att tillmäta församlingskollekterna, torde dessa komma att uppvisa kollektbelopp, som icke skola understiga riks- och stiftskollekternas.

35 Bilaga 1.

Utlåtande angående statens bestämmanderätt rörande kollektändamålen. Uppdraget. Med anledning av framställning från sakkunniga för utredning rörande det kyrkliga kollektväsendet har statsrådet Quensel, med stöd av nådigt bemyndigande, den 29 oktober 1946 tillkallat mig för att såsom särskild expert biträda de sakkunniga vid utredning av frågan om de rättsliga grunderna för den inskränkning i fråga om församlingarnas självstyrelse, som senare tiders förfogande över kollekträtten i allt större utsträckning kommit att innebära. Ett besvarande av den sålunda ställda frågan har emellertid visat sig förutsätta en allmän undersökning av kollektväsendet ur stats- och kyrkorättslig synpunkt. Kollekt ens kyrkorättsliga

natur.

Enligt den Augsburgiska bekännelsen art. 20 »lära de våra, att det är nödvändigt att göra goda gärningar, icke för att vi skola tro oss förtjäna nåd genom dem, utan emedan Gud vill det»; »denna lära», säges det vidare, »påvisar, huru vi sättas i stånd att göra goda gärningar» 1 ). I Schmalkaldiska artiklarna III: 12 förklaras ytterligare, »att där goda verk icke följa, där är det en falsk och oriktig tro» 2 ). Till dessa goda gärningar hörde den enskildes offergåvor. Detta framgår visserligen allenast indirekt av Augsburgiska bekännelsen, vilken förkastar »barnsliga och icke nödvändiga gärningar, såsom vissa helgdagar, vissa fastor, brödraskap, vallfärder, helgondyrkan, rosenkransar, munkliv och liknande ting», men därvid icke medtager allmosor och kollekter. I Konkordieformeln II: 4 utsäges däremot direkt, att »nya förbundets folk skall vara ett villigt folk, Psalt. 110, och 'offra med villigt hjärta', Psalt. 54, och lyda, 'icke av olust och tvång' utan av hjärtat», och därvid hänvisas till 2 Kor. 9: 7, där aposteln uppmanar till insamling av medel till de kristna i Jerusalem (»Var och en giver efter som han har känt sig manad i sitt hjärta, icke med olust eller tvång, ty 'Gud älskar en glad givare'»). Att sammanskott, offer och allmosor från den första kristna kyrkans dagar ingått i kyrkans ordning framgår av sist anförda bibelställen »Frivilliga sammanskott vid den offentliga gudstjänsten äro lika gamla med kristendomen» 3 ). Reformationen betecknade icke härutinnan något avbrott. 1571 års kyrkoordning, på en gång en kyrkolag, en kyrkohandbok och en bekännelseskrift 4 , åberopas såsom auktoritativ i Uppsala mötes beslut, och bildar därigenom såväl enligt RF § 2 som enligt KyrkoL I: 1 en av grundvalarna för den svenska kyrkans rättsliga 1

Svenska k y r k a n s bekännelseskrifter utg. av Dick Helander (cit. Helander), s. 65. 66. Helander, s. 336. Baelter, Historiska a n m ä r k n i n g a r om kyrkoceremonierna, 3:dje uppl., s. 430. 4 Renter skiöld, Om kyrkans bekännelseskrifter enligt svensk r ä t t . I vår tids livsfrågor 1897, s. 20, Reuterskiöld, Korporations- och kyrkorätt, s. 67 f. 2

36 ställning. 1 I kapitlet »om hospitaler och sjukstuvor» säges bland annat: »Ibland allt annat som vår käre Herre Jesus Kristus och hans helga apostlar både med ord och exempel oss befallat hava, är det ett stycke icke det ringaste, att vi skole låta oss vårda om de fattiga, sjuka, halta och blinda, vilke, lika som de själve ingen god råd för sig vete kunna, så måste de allt lita till andra om deras nödtorft, därföre står icke heller oss kristnom vid vår kristeliga tro och eviga salighet tillgörandes, denna delen försumma eller tillbaka sätta . . . » Från hospitalen »skola ock biddare utfara i stiften, såsom alltid haver varit seder, vilke när de komma till landsprästerna med bispens brev och bevisning där på, att de äro i sitt ärende rätte och redelige, skole samma landspräster lysa för dem av predikestolen och förmana folket, att de göre de fattige undsättning var efter sin förmåga. Desslikes skall man ock så väl på landsbygderne som i städerne var helge dag, då mesta folket är tillhopa, låta en gå med hatten, eller, som eljest varit seder, med tavlorne» 2 . Denna kollektens samhörighet med gudstjänsten har Rodhe betonat i Svenskt gudstjänstliv, s. 195: »Till högmässan hör också givandet av kollekt, en praktisk kärleksgärning, som. . . borde. . . organiskt inordnas i gudstjänsten». I remissyttrandena i akten till Kungl. kungörelsen den 12 oktober 1917 3 angående kollekter underströko åtskilliga domkapitel denna synpunkt att kollekten måste uppfattas såsom en till gudstjänsten hörande offerhandling. Enligt svenska kyrkans — av RF § 2 och KyrkoL I: 1 såsom grund för rikets styrelse i detta begrepps vidsträcktaste mening (jfr RF § 8) godtagna — bekännelse skola de religiösa funktionerna strängt särhållas från de världsliga. I Augsburgiska bekännelsen säges sålunda, att »den världsliga styrelsen sysslar med helt andra ting än evangelium, överheten skyddar icke själar, utan kroppar och lekamliga ting mot uppenbara oförrätter och betvingar människorna med svärd och kroppsliga straff. Den andliga och den världsliga makten böra fördenskull icke sammanblandas» 4 . Samma princip kommer till uttryck i företalet till 1571 års kyrkoordning 5 , som under framhållande av Konungens uppgift att skydda kyrkan hävdar hennes självständighet i religiösa frågor: »Dock är dess heller icke det meningen i sakene, att dessa tvenne ämbete, vilken Skriften icke utan viktiga orsaker så fliteliga åtskilt haver, nämligen överheternes och kyrkotjänarenars skulle åter mängas tillsammans». Enligt kyrkans av grundlagen godtagna bekännelse tillhör sålunda kollekthandlingen kyrkans religiösa verksamhet. För utrönandet av den rättsliga betydelsen av kyrkans självständighet i religiöst hänseende och därmed kyrkans bestämmanderätt över kollekthandlingen måste i första hand kyrkans rättsliga ställning något beröras. Svenska

kyrkan

såsom rättslig

organisation.

Den svenska kyrkan betecknas efter frikyrkorörelsernas tillkomst under 1800talets mitt stundom med det tidigare — och i lagspråk ännu — okända uttrycket »statskyrka» 6 , medan några rättsvetenskapliga författare använt uttrycket 1 Reuterskiöld, Om kyrkans bekännelseskrifter enligt svensk r ä t t , I vår tids livsfrågor 1897, s 20, Reuterskiöld, Korporations- och kyrkorätt, s. 67 f. 3 Laurentius Petris kyrkoordning av år 1571, utgiven av Samfundet pro fide et. christianismo, 1932, s. 194 f. 3 Ecklesiastikdepartementet, nr 36, Riksarkivet. 4 Helander, s. 83. 5 Laurentius Petris Kyrkoordning, s. 19. 8 Rosenberg, Handbok i Sveriges kyrkorätt, s. 21. Hagman, Sveriges grundlagar (1902), s. 8. J f r en av Hjalmar Holmquist, Sydsvenska Dagbladet nr 104/1920 publicerad artikel, Begreppet statskyrka i Sverige, vilken artikel grundats på material från Svenska akademiens ordbok i Lund.

37 1

»nationalkyrka» . Det är i detta sammanhang icke erforderligt att taga ställning till detta terminologiska spörsmål. Det räcker med att konstatera, a t t den svenska kyrkan är en egen från staten skild rättslig organisation. I fråga om varje till svenska kyrkan hörande lokalkyrka eller lokalförsamling framgår detta otvetydigt därav, att enligt svensk rätt sådan kyrka eller församling kan kära och svara inför rätta såväl i förhållande till annat rättssubjekt som till staten själv. Härvid behöver man emellertid icke uppehålla sig. Den här intressanta frågan avser svenska kyrkan såsom en helhet. Schalling uttalade i sin avhandling 1920 »att i princip i Sverige i de gamla lokalkyrkorna — häri inräknade även domkyrkor .— äro att betrakta såsom självägande stiftelser»; däremot syntes »det svenska kyrkosamfundet icke hava av lagstiftningen eller rättsdoktrinen erkänts såsom juridisk person». Reuterskiöld har i en mot Schalling kritisk uppsats 2 uttalat, att »kyrkan som ett helt. . . först i senaste tid framträtt som rättssubjekt vid sidan av» de lokala kyrkliga instituten. Schalling har senare framhållit, att »före Carl XI var Sveriges kyrka en anstalt (varav varje lokalkyrka bildade en lokalanstalt) och att »Konungens högsta plikt var att sörja för anstaltens bestånd och växt»; »denna åskådning låge till grund för 1686 års kyrkolag.» 3 Det vill emellertid synas som om svenska kyrkan såsom rättslig företeelse borde karakteriseras i närmare anslutning till ståndssamhällets rätt. Redan vid Uppsala möte hade prästerskapet i sina postulater hemställt om en rättslig reglering av kyrkans ställning i privilegielagstiftningens form. En sådan kom till stånd genom 1650 och 1675 års prästprivilegier, efter det karolinska enväldets fall ersatta av 1723 års principiellt ännu gällande privilegier för biskoparna och samtliga prästerskapet i Sverige och dess underliggande landskap. Att privilegielagstiftningens form kom till användning ådagalägger, att svenska kyrkan — såsom den framstående statsrättsläraren och rättshistorikern, riksarkivarien Johan Jakob Nordström framhållit vid 1873 års »Förslag till kyrkolag och kyrkostadgar jämte underdånigt betänkande och motiver» (s. 213—214) — ägde karaktären av ett korporativt rättssubjekt: »Härledande sitt upphov från tider, då i allmänhet i de europeiska samhällena korporativa föreningar på olika grunder och för olika ändamål voro de bestämmande och förhärskande elementerna i samhällsväsendet, utgjorde privilegier, i dessas egenskap av speciallagar, för den tidens statskonst ett i mångfaldiga syftningar begagnat medel att garantera och befästa de korporativa rättigheterna, vare sig personella eller reella, med därtill hörande förbindelser. Privilegierna toibehöllo sin kraft även mot allmän lag och kunde ej upphävas eller förändras utan korporationens därtill i stadgad ordning givna samtycke. Även kyrkan, såsom yttre trossamfund uppfattades ur synpunkten av korporation» (kurs. här). Om sålunda enligt ståndssamhällets rätt den svenska kyrkan ägde den rättsliga naturen av en offentligrättslig sammanslutning, med prästeståndet såsom sin legala representant — på samma sätt som ridderskapet och adeln samt städerna och borgerskapet ägde korporativ natur och företräddes av sina vid riksmötena samlade ståndsrepresentanter — blir frågan om representationsreformen härutinnan medfört någon förändring. I 1809 års regeringsform § 114, ursprungliga lydelsen, är kyrkans ståndskaraktär uppenbar: »Konungen late samtliga riksens ständer deras privilegier, förmåner, rättigheter och friheter åtnjuta; beroende det på samteliga riksståndens överenskommelse och Konungens bifall att låta dem undergå de förändringar och jämkningar, som rikets behov kunna fordra.» Efter representationsreformen talar däremot § 114 om »de forna riksståndens» 1 Reuterskiöld, Korporations- och kyrkorätt, s. 59 ff. Jfr Schalling, jordens rättsliga ställning, s. 224. 2 Reuterskiöld, Om kyrkas och prästbords jord efter 1910. s. 2. 3 Den kyrkliga jordens rättsliga ställning, s. 222, 224.

Den

kyrkliga

38 privilegier etc., något som skulle kunna antyda, att riksstånden ej vidare existerade. Upphävandet avser emellertid stånden såsom politiska korporationer, icke såsom rättsliga. För ridderskapets och adelns vidkommande framgår detta av den samtida riddarhusordningen § 26, som förutsätter, att adeln kan avhända sig och sålunda även vara ägare till fast egendom. För prästprivilegiernas del innebar representationsreformen, att prästeståndet såsom dittills å kyrkans vägnar bärare av privilegierätten ersattes av allmänt kyrkomöte. Detta utgjordes enligt kyrkomötesförordningen den 16 november 1863 av »svenska kyrkans ombud» och framträder härigenom såsom en kyrkans, prästeståndet ersättande representation, något som ytterligare framhäver privilegiernas karaktär av kyrkans speciallagstiftning. Vill man i anslutning till moderna juridiska kategorier bestämma svenska kyrkan såsom rättslig företeelse, bör man icke, såsom Schalling gjort, söka anslutning till anstalts- eller stiftelsehegreppen. Visserligen uttrycka dessa kyrkans egenskap av rättssubjekt. Men med »anstalt» såsom offentlig-rättsligt begrepp förstås en förvaltningsverksamhet, vilken så att säga personifierats och erkänts såsom juridisk person, medan stiftelsen är en såsom juridisk person erkänd förmögenhetsmassa. Båda dessa begrepp sakna alltså det mänskliga underlaget. Kyrkan däremot utgör — såsom även det ofta synonymt nyttjade uttrycket »församling» visar — en sammanslutning av människor, ett »trossamfund», på samma sätt som de korporativa, erkända dissentersförsamlingarna och de privaträttsligt organiserade frikyrkorna. Vill man alltså karakterisera svenska kyrkans rättsliga natur, har man att göra detta under jämförelse med kommun- och korporationsbegreppen. Kyrkan, kommunen och korporationen äro alla faktiska sammanslutningar, vilka blivit av staten erkända såsom offentligrättsliga, d. v. s. i ett eller annat hänseende myndighetsutövande subjekt. Kyrkan är icke skapad av statens utan av den kristna bekännelsen; staten har allenast givit kyrkan rättslig existens. Det är upplysande, att här göra en jämförelse med dissentersförsamlingarna enligt kungl. förordningen den 31 oktober 1873 angående främmande trosbekännare och deras religionsutövning. Denna författning utgår sålunda från att en särskild församling faktiskt bildats av bekännare av annan kristen troslära än den evangelisk-lutherska och att denna faktiskt existerande församling på medlemmarnas begäran »varder av staten erkänd» och därmed erhåller egenskapen av offentligt rättssubjekt. Förhållandet är till sin princip detsamma med avseende å svenska kyrkan. Riksarkivarien Nordström betecknade sålunda i sitt med dissentersförordningen samtida yttrande vid 1873 års kyrkolagsförslag (s. 214) svenska kyrkan »såsom ett erkänt, yttre rättssamfund». Skillnaden mot dissentersförsamlingen blir, att för denna erkännandet lämnas av Kungl. Maj:t genom bifall till en ansökan därom, medan såsom justitierådet Olivecrona ävenledes år 1873 framhöll i Högsta domstolen vid yttrande över förslag till ny dissenterslagstiftning (k. prop, nr 15/1873, s. 18 ff), svenska kyrkan »äger en genom grundlagen erkänd rättslig ställning».1 Kyrkan

och

staten.

Om svenska kyrkan sålunda äger karaktären av ett särskilt rättssubjekt av liknande slag som kommuner och korporationer, måste kyrkan lika väl som dessa vara underordnad staten. Detta gäller dock icke i religiöst avseende, enär 1 »Då den evangeliska lutherska k y r k a n , eller den svenska k y r k a n såsom förslagen kalla henne, är en institution i ändamål a t t bevara och utbreda kristlig tro samt a t t väcka och underhålla ett i kristlig mening sant religiöst liv bland denna k y r k a s medlemmar; då hon äger en genom grundlagen erkänd rättslig ställning; då hon till följd härav både har rättighet och plikt att, inom de av kyrkolagen med dithörande författningar utstakade gränser, verka för nämnda ändamål och k y r k a n s därmed överensstämmande intressen . . .»

39 enligt kyrkans av regeringsformen godtagna bekännelse världsliga och religiösa ärenden ej få sammanblandas. 1571 års kyrkoordning angiver i företalet 1 överhetens uppgifter beträffande kyrkorna: överheten skall tillse, »att Guds 'helga ord och evangelium, må fritt och obehindrat, hos undersåtarna predikat och utspritt varda», den skall förtaga och utrota »all falsk och kättersk lärdom», besörja »att lärde och trogne predikare icke saknas, upprättandes goda och kristliga läroskolor», stifta och vidmakthålla »hospitaler och sjukestuvor etc.» »Och på det allt slikt må bliva i längdene beständigt och varaktigt, författar och bekräftar överheten det med vissa ordningar och stadgar», dock utan att mänga »sitt konungsliga ämbete och prästernas jimbete till hopa, det Gud ville hava åtskilt». En liknande tanke om statens och kyrkans inbördes förhållande framträder i 1686 års kyrkolag 10: 1. Där talas sålunda om svenska kyrkan såsom »Guds kyrka och församling, vilkens uppsikt, vård och försvar av Gud Oss anförtrott är». Kyrkan framträder sålunda enligt svensk rätt dels såsom en offentligrättslig sammanslutning med egen rättskapacitet, dels såsom ett utom statens maktsfär liggande religiöst trossamfund. I det förra hänseendet men icke i det senare är kyrkan liksom andra offentligrättsliga sammanslutningar underkastad en mer eller mindre ingående statsuppsikt. I det senare hänseendet är kyrkan självständig men med uppgift för staten att »med vissa ordningar och stadgar» främja kyrkans verksamhet. Den direkta statsuppsikten över kyrkan är väsentligen inriktad på de lokala kyrkliga enheterna. Denna statsuppsikt överensstämmer till sin konstruktion med den statsuppsikt, som enligt svensk r ä t t av ålder utövats över offentligrättsliga subjekt, såsom statsuppsikten över städerna före kommunalreformen. Liksom städernas styrelser voro så a t t säga organisatoriskt infogade i en instansordning, vars topp utgjordes av Kungl. Maj:t, vilken i följd därav ägde ingripa i stadens förvaltning och besluta å stadens vägnar såsom ett stadens högsta organ, så gällde ett liknande förhållande för kyrkans vidkommande: statsmyndighet kunde °också här: i samverkan med kyrkligt organ eller på egen hand men för kyrkans räkning, fatta bindande beslut och på sådant sätt fungera såsom ett omedelbart eller & ! sista h a n d bestämmande kyrkligt organ. Parallellen är påfallande. Statsmyndighet kunde fastställa städernas utgifts- och inkomststater, besluta upplåtelser av städernas utgifts- och inkomststater, besluta upplåtelser av städernas jord och kontrollera deras förvaltning, tillsätta städernas tjänstemän och revidera städernas räkenskaper. På liknande sätt fastställde statsmyndighet stater för domkyrkor och domkapitel, beslöt om upplåtelser av kyrklig jord, tillsatte prästerliga tjänster och reviderade kyrkliga räkenskaper. Kommunalreformen medförde härutinnan för städernas vidkommande en principiell förändring, vilken även återverkade på kyrkans förhållanden, såvitt församlingsstyrelsen angick. I övrigt hava emellertid statsmyndigheterna vid statsuppsiktens utövande samma formellt fria ställning som de tidigare hade med avseende å kommunen och som formellt ännu kvarstår i förhållande till städernas magistrater. Att i verkligheten denna fria ställning är ganska snävt begränsad av hänsyn till kyrkans och kommunens önskningar och därför blivit »med måtta och hejd, begagnad» har såväl av kommunalkommitterade som senare blivit erkänt. 2 För svenska kyrkan såsom enhet tillkomma emellertid vissa särskilda omständigheter. Sålunda föreskriva 1686 års kyrkolag och prästerskapets privilegier, att statsmyndighet skall lämna kyrkan biträde vid det rättsliga försvaret av den kyrkliga egendomen. Och vidare har, då svenska kyrkan saknar ett gemensamt ekonomiskt förvaltningsorgan, denna uppgift pålagts statsmyndighet: så förvaltas kyrkofonden av statskontoret. Detta 1 2

Laurentius Petris kyrkoordning, s. 19 f. Kommunalkommitterades bet. 1859, s. X X I X ; Herlitz:

Stadsförvaltning på 1830-talet,

40 »kyrkoförsvar» är, såsom också av kyrkolagens citerade stadgande i 10: 1 framgår, en uppgift av kuratel- eller tutelnatur: 1 den skall utövas till skydd för kyrkans intressen och avser därför icke att utgöra en statsuppsikt även om givet vis en sådan därigenom möjliggöres. Statens i 1571 års kyrkoordning angivna och i följd därav enligt RF § 2 antagna uppgift att »med vissa ordningar och stadgar» främja kyrkans verksamhet kommer särskilt till uttryck i Kungl. Maj:ts befattning med »antagande av ny bibelöversättning, psalmbok, evangeliebok, kyrkohandbok eller katekes», vilka kyrkliga böcker omförmälas i kyrkomötesförordningen § 10, liksom — vad där icke namnes — Kungl. Maj:ts befattning med mässhok och koralbok samt kollektväsendet. Dylika gudstjänstlivet tillhörande normer bliva av Kungl. Maj:t »gillade», »stadfästade», »påbjudna» eller liknande. Då det andliga och världsliga regementet enligt kyrkans bekännelse ej må mängas tillhopa, äro dessa kyrkliga normer påtagligen 'principiellt kyrkans egen sak. Men den svenska kyrkan består efter reformationen och det därav orsakade lösryckandet från centralstyrelsen i Rom av ett antal kyrkligt självständiga stift utan annat sammanhållande kyrkligt band än bekännelsen och det självständig legal makt saknande kyrkomötet. När det gäller kyrkliga normer, vilka skola avse riket i dess helhet och icke allenast ett visst' stift, måste sålunda den likformiga regleringen åstadkommas antingen genom samstämmiga beslut av de olika stiftsstyrelserna eller genom att staten sätter sin auktoritet bakom den kyrkliga regleringen och därigenom på världslig väg framtvingar efterlevnad eller bemyndigar därtill. Till att på sådant sätt främja kyrkans verksamhet är staten enligt den antagna bekännelsen förpliktad. Det ligger i sakens natur, att staten i samband med stadfästande eller påbjudande av religiösa normer också äger tillfälle att kontrollera, att de begärda normerna överensstämma med kyrkans bekännelse och främja hennes verksamhet och att på dylikt sätt en indirekt statsuppsikt vinnes. Kyrkans beslutanderätt angående kollekter. Den högsta andliga auktoriteten i de stift, varav den svenska kyrkan består, utgöres, såsom av kyrkolagen 24: 1 och 2 framgår, av biskopen i varje stift, Då, bortsett från extraordinära företeelser såsom Upsala möte och andra kyrkliga koncilier, något gemensamt högsta andligt organ för svenska kyrkan icke finnes, komma, samtliga biskopar att såsom ett gemensamt »episcopat» faktiskt bilda kyrkans högsta andliga organ; något andligt ämbete och sålunda någon ställning av summus episcopus 2 har Kungl. Maj:t aldrig haft och kan ej heller enligt kyrkans bekännelse hava 3 . Då emellertid episcopatet icke är rättsligen organiserat såsom ett gemensamt organ, kunna dess beslut allenast framträda såsom inbördes överensstämmande (beslut av varje biskop. Till kyrkans gudstjänstliv och sålunda hennes religiösa angelägenheter är kollektupptagandet att hänföra. Beslutanderätten därom måste sålunda i princip tillhöra biskoparna, var för sitt stift. Till den svenska kyrkans aldrig reglerade och därför oklara spörsmål hör var gränsen går mellan biskopens egen verksamhet och den, som av honom utövas i domkapitlet. »Såsom en i tvivelaktiga fall allmängiltig regel» har uppställts, »att biskopen utövar den personliga tillsyn, som vanligen anses tillkomma en tillsyningsman, men så snart räckvidden av ett föreliggande mål går däröver, tillhör målet konsistorium». I överensstämmelse härmed torde biskopens beslutanderätt i ärenden angående kollekter böra utövas i domkapitlet. 1 Reuterskiöld, Om k v r k a s och prästbords jord efter 1910. s. 5 f. 2 Med denna från tysk r ä t t hämtade term betecknas Konungen av Rosenberg. i Sveriges k y r k o r ä t t , s. 175. och Hagman. Sveriges grundlagar, s. 8. 13. 3 Reuterskiöld, Strödda uppsatser, s. 60.

Handbok

41 Av biskopens och domkapitlets ställning såsom kyrkliga myndigheter följer, att deras beslut om upptagande av kollekt för visst ändamål har karaktären av ett påbud till underlydande församlingar, förpliktande därvarande prästerskap att låta uppbära kollekten för avsett ändamål. Då domkapitlen bestämma kollektdagar torde, i överensstämmelse härmed vanligen användas sådana uttryck som »bestämmer», »föreskriver» eller liknande. Därest domkapitlets beslut är'tillkommer på ansökan av och avser ett understödjande av viss församling eller ett icke kyrkligt rättssubjekt, såsom en kyrklig anstalt eller en sammanslutning, vars verksamhet är av betydelse för kyrkan, kan beslutet vid bifall till sökandens framställning även framstå såsom ett medgivande att mottaga kollekt för det angivna ändamålet. I den mån av biskop och domkapitel påbjudna kollekter icke finnas, bör beslutanderätten angående upptagande av kollekt vid gudstjänsten ankomma å det lokala kyrkliga organet. I princip bör detta vara pastor med kyrkorådet. Det framgår av flera remissyttranden i akten till kungl. kungörelsen den 12 oktober 1917 angående kollekter 1 , att beslut om församlingskollekter i åtskilliga stift då fattades av kyrkkorådet, av pastor och kyrkorådet eller kyrkvärdarna eller av pastor ensam. Emellertid har kyrkoförsamlingen efter 1862 års kommunalreform erhållit egenskapen av kyrkokommun och i sådan utövas beslutanderätten av den kyrkokommunala representationen. Med hänsyn härtill och att till kyrkliga angelägenheter hör »avgifter till kyrka och dithörande anstalter» synes beslutanderätten flerstädes hava ansetts tillkomma representationen, något som dock allenast ex analogia låter sig försvara. Kyrkolagen innehåller icke några direkta bestämmelser angående kollekter, men ut t dylika skola uppbäras framgår av olika bestämmelser. Enligt 17:1 skall »predikoämbetet både med lära och leverne underrätta sina åhörare, huru högt det angeläget är, att de beflita sig om kristliga kärleksverk». Kyrkoherden bör enligt 28: 4 »påminna församlingens ledamöter, att de. . . efter råd och ämne av en fri och god vilja giva årligen något till sin nödtorftiga jämnkristens underhäll, därmed a t t visa sin tacksamhet mot Gud för all den välsignelse och alla de nådevälgärningar, som de i det året och i all sin livstid undfått hava. Kyrkoherdarna i alla församlingar skola också med flera, som vederbör, noga tillse, att de penningar, som till de husfattiga samlas, rättrådeligen utdelta bliva.» Däremot finnas icke några bestämmelser, som angiva vem beslutanderätten angående kollektupptagandet tillkom. Av kungl. brevet den 25 mars 1693 2 till domkapitlet i Upsala framgår emellertid, att »tillförende h a r varit brukeligt, att I have utskrivit kollekter såväl till några få församlingar i synnerhet som till ett och annat kontrakt i stiftet, enär I därom äre blevne ansökte, utan att förut inkomma hos Oss med Eder underdåniga förfrågan däröver». Brevet torde visa, såväl att domkapitlet icke tog befattning med kollekter för församlingarnas egen verksamhet, som ock att domkapitlet, eventuellt efter ansökan, påbjudit kollekter till ändamål utom den uppbärande församlingen. Det senare bekräftas av kungl. resolutionen den 14 november 1693 3 angående kollekter till studerande vid akademien, varest påtalas, »att man har understått sig till att påbjuda sådana hjälper utan förut därtill inhämtat tillstånd av Kungl. Maj:t.» Den utvidgning av statens maktställning, som det karolinska enväldet innebar, tog sig även uttryck däri, att Kungl. Maj:t tillerkände sig tillsyn över domkapitlens kollektbeslut. Genom nämnda kungl. brev den 28 mars 1693 förklarades sålunda, »att som Vi finna bäst vara, det I inhämta Vårt samtycke och approbation, så 1

Ecklesiastikdepartementet, nr 36, Eiksarkivet. 1845 års kyrkolagsedition. s. 541. Brevet, som återfinnes i r i k s r e g i s t r a t u r e t 1693. mars. fol. 363 v., är i 1845 års kyrkolagsedition felaktigt angivet såsom dagtecknat den 28 mars samma år. 3 1845 års kyrkolagsedition, s. 543. 5

42 ofta I finna vara av nöden det genom kollekt något samlas till pios usus; så have I detsamma att observera och iakttaga». Härigenom gjordes sålunda domkapitlens kollektbeslut underställningsfordrande, varemot de lokala organens beslutanderätt lämnades orubbad 1 . Av svenska kyrkans ställning i förhållande till staten följer, att Kungl. Maj:ts prövning ej kunde avse, huruvida kollekt skulle upptagas eller icke, utan allenast huruvida påbud därom skulle utgå eller icke, liksom kollektens användande för det uppgivna ändamålet: att detta objektivt tillhörde kyrkans verksamhet och att ett subjektivt understödsbehov förelåg. Denna underställningskaraktär bekräftas av kungl. brevet den 16 september 1694 2 till domkapitlet i Linköping, varigenom Kungl. Maj:t »tillåter», att kollekter inom stiftet uppbäras till fattiga studerandes hjälp och understöd. Senare författningar visa emellertid, att med en för tiden karakteristisk sammanblandning av funktionerna underställningssystemet ledde till direkta ansökningar hos Kungl. Maj:t om kollektmedel, vilka påtagligen alltmer uppfattades såsom ett slags statsunderstöd. Åtskilliga församlingar sökte sålunda undgå kyrkobyggnadsbesväret genom att begära understöd av kollektmedel och konkurrensen framkallade överenskommelser om fördelningen av kollektområdena, fastställda av Kungl. Maj:t 1731 och åter upphävda 3 1739; förfarandet vid ansökningar om kyrkobyggnadskollekter reglerades sedermera i restriktivt syfte genom kungl. brev 1759 och 1764, enligt vilka beslutanderätten skulle tillkomma Kungl. Maj:t, ehuru domkapitlen ägde medverka vid beredningen. 4 Såsom exempel på andra kollektpåbud må nämnas, att Kungl. Maj:t år 1748 »medgav» en årlig rikskollekt till sjömanshusen, om vars fördelning mellan de olika sjömanshusen sedermera särskilda bestämmelser meddelades 5 , år 1753 förordnade Kungl. Maj:t om »en allmän ovillkorlig 0 kollekt över hela Vårt rike» för Serafimerlasarettet i Stockholm, vilken kollekt sedermera fördelades på de stift och län, som anskaffade egna lasarett 7 , år 1764 blev av Kungl. Maj:t »beviljat och påbjudit» understöd till Lappmarks ecklesiastikverk »en årlig ovillkorlig kollekt över hela Vårt rike» 8 , år 1812 omtalas kollekter till vaccinationens befordrande 9 och skolordningarna påbjuda sedan 1724 två årliga stiftskollekter för varje stifts särskilda byggnadskassor 10 ; härjämte må nämnas de kollekter, som upptogos för konsistorinotariernas avlöning och andra domkapitlens avlönings- och utgiftsbehov 11 , till regements1 I Wilskman, Svea rikes ecklesiastikverk, s. 134 refereras det sålunda »Utan Kungl. Maj:ta vetskap, expressiva tillstånd och befallning, må ingen collect pålysas eller om dess insamling föranstaltas». Denna tillspetsade avfattning har brevet som synes icke. 2 1845 års kyrkolagsedition, s. 543. : ' Kungl. res. 14 september 1731, 6 juni 1739, 1845 års kyrkolagsedition, s. 560. « Kungl. brev 22 mars 1759 och 28 augusti 1764, 1845 å r s kyrkolagsedition, s. 492, 222. 5 1748 års C'oop-va?rdiregl. 6: 4, kungl. res. 9 december 1700 och kungl. brev 28 juli 1824, 1845 års kyrkolagsedition, s. 544. 6 Jfr v. Schubert, Sveriges kyrkoförfattning, I I . s. 176: »Kollekter och stamböcker äro allmoseinsamlingar; de förra ske offentligt i kyrkan, de senare äro privata, antingen hemma i husen eller i sakristian; de förra äro frivilliga, men i avseende på de senare är åtminstone en obetydlig gåva föreskriven. Kollekterna äro dels ordinära och ovillkorliga, dels extraordinära och villkorliga. De ordinilra kollekterna äro en gång för alla fastställda och uppbäras ovillkorligt i alla rikets församlingar på bestämda dagar, som likväl icke äro lika i alla stift; de extraordinära och villkorliga kollekterna äro en last för vissa fall och blott för en gång av Konungen anbefallda samt uppbäras i församlingarna endast m e d d e t v i l l k o r , att dessa församlingars kyrkor själva icke stå under byggnad.» 7 Kungl. brev 8 maj 1753 och 10 oktober 1765 samt lasaretts- och kurhusinstr. 1S17. 1S45 års kyrkolagsedition. s. 547, 108, 668. H Kungl. brev 6 mars 1764, 1845 års kyrkolagsedition, s. 546. 9 Kungl. cirk. 9 december 1812, vaccinationsreglementet 6 mars 1816. 1845 års kyrkolagsedition, s. 547. 620. 10 1845 års kyrkolagsedition, s. 382. 11 1845 års kyrkolagsedition, s. 549—553.

43 pastorer vid värvade regementen, till emeriti, prästänkor, lärarlöner, directores musices vid universiteten etc. 1 A t t detta ledde till ett bortskymmande av institutets religiösa sida och därmed kollektens profanering är givet, Redan vid 1731 års riksdag »andrager prästerskapet i underdånighet, huruledes genom de mångfaldiga kollekters utgivande, icke allenast kyrkorna i riket bliva allt mer och mer utblottade, utan ock församlingarnes ledamöter tröttna vid en sådan avgift, helt emedan den så ofta ske måste» 2 . År 1759 framhålles nödvändigheten att »med behörig urskillning och grannlagenhet förfara», dess mer som »ej något ansenligt kan väntas, enär församlingarna för ofta med kollekter besväras» och år 1764 talas om åtskilliga »förut försporda missbruk», vilka ej upphört. 3 Med tidens uppfattning voro av överheten påbjudna kollekter icke vad vi kalla frivilliga; ett moraliskt tvång förelåg till deltagande i avgiften. 4 Att överhetens inblandning var olycklig för kollektinstitutet framgår av de citerade uttalandena. Den allmänna uppfattningens sekularisering medförde, att kollektoffret väsentligen uppfattades såsom ett gudstjänsten störande avgiftsupptagande av profan, filantropisk natur. Genom prästeståndets cirkulär den 9 augusti 1815 framhölls sålunda, a t t »som den vanliga håvgången under gudstjänsten är störande för andakten, böra pastorerna uppmana församlingarna att införa insamlingssättet genom bäcken.» 5 Så småningom gjorde sig emellertid en reaktion gällande mot att kollektinstit u t e t av staten utnyttjades för profana ändamål. I anledning av motion vid 1886 års riksdag hemställde sålunda denna om utredning, huruvida och under vilka villkor sådana kollekter kunde upphöra, som upptoges till understöd åt inrättningar, för vilkas upprätthållande det huvudsakligen tillkomme statsverket, landsting eller kommun att draga försorg. Skrivelsen föranledde Kungl. Maj:ts beslut den 31 december 1887, att kollekter för sjömanshusen och länens lasarett och k u r h u s ej vidare skulle få i rikets kyrkor insamlas samt att det skulle bero på vederbörande församling, huruvida kollekt för vaccinationens befrämjande vidare skulle upptagas. Vid 1915 års kyrkomöte hävdades den kyrkliga synen på kollekten såsom en i gudstjänsten ingående offerhandling i en motion av biskopen Lönegren, vari hemställdes om utredning rörande kollektväsendet och därmed sammanhängande frågor. I anledning av motionen gjorde kyrkomötet underdånig framställning om en dylik utredning. Därvid synes dock kyrkomötet icke till fullo h a v a beaktat, att Kungl. Maj:ts inblandning i kollektväsendet utgjorde en från envåldstiden härrörande utvidgning av statens makt över kyrkan, vars logiska förutsättning är den i kyrkolagen 10: 1 hävdade uppfattningen om statens positiva uppgifter beträffande kyrkan. Sålunda framhöll kyrkomötet, »att rätten att medgiva kollekt inom hela riket eller inom särskilt stift syntes liksom dittills böra vara förbehållen Kungl. Maj:t», dock under samtidigt uttalande, att kyrkomötet funne »den dittills tillämpade ordningen, att yttrande från kyrklig myndighet inhämtades, innan kollektärende bereddes till föredragning hos Kungl. Maj:t, tillfredsställande». I anledning av denna skrivelse tillkom gällande kungl. kungörelsen den 12 oktober 1917 angående kollekter. Enligt denna författning skall »fråga om upptagande av kollekt inom vidsträcktare område ankomma på Kungl. Maj:t; varemot inom församling eller pastorat kyrkostämman äger självständigt besluta om kollekt för kyrkligt ändamål, dock icke till avlöning eller understöd åt person, som är i församlingens eller pastoratets tjänst; åt kyrkoråd eller annat kyrkligt förvaltningsorgan kan allenast uppdragas att giva tillämpningsbestämmelser till den kyrkokommunala representationens beslut. 1

von Schubert. Sveriges kyrkoförfattning, I I , s. 177. Kungl. res. 14 september 1731, 1845 års kyrkolagsedition, s. 560. 1845 års kyrkolagsedition, s. 492, 222. 4 Herlitz, Svensk stadsförvaltning, s. 241 f. 5 Beskow, Stadganden angående kyrka och dess egendom, s. 114. 2

:i

44 Att fråga om riks- och stiftskollekter sålunda skall ankomma på Kungl. Maj:ts prövning har icke ansetts hindra, att Kungl. Maj:ts beslut i praxis gives formen av ett medgivande: »Kungl. Maj:t medgiver att under vart och ett av nedan nämnda år må . . . upptagas en kollekt för följande ändamål» (kurs. här). En dylik avfattning av beslutet åtminstone möjliggör, att det uppfattas såsom en kontrollåtgärd och sålunda kan anses överensstämma med den i kungl. brevet den 25 mars 1693 dekreterade principen. I stadgarna för missionsstyrelsen har däremot kollektbeslutet karaktären av ett påbud, men då initiativet i detta fall utgått från kyrkan själv, har ej heller här Kungl. x\laj:ts beslutanderätt självständig natur. Förslag. Den verkställda utredningen Hirer giva vid handen, att kollekten är en till svenska kyrkans gudstjänst hörande handling, uttryckande den kristnes offervillighet. Såsom kulthandling tillhör kollekten enligt 'bekännelsen och grundlagen området för kyrkans egen bestämmanderätt. Staten äger därmed icke taga annan befattning än att staten med hänsyn till uppgiften att sörja för kyrkans »uppsikt, vård och försvar» har att »med vissa stadgar och ordningar» främja kyrkans verksamhet. Staten saknar sålunda stats- eller kyrkorättslig befogenhet att självständigt bestämma över kollektändamålet. Att rättsläget är det beskrivna framstår klart, om en jämförelse göres med dissentersförsamlingarna. Det skulle påtagligen allmänt uppfattas såsom ett övergrepp, därest statsmyndigheter skulle vilja bestämma om ändamålet för deras kollekter. Den svenska kyrkans frihet kan med hänsyn till statens i grundlagen inskrivna åtagande att respektera dess bekännelse uppenbarligen ej vara mindre än dissentersförsamlingarnas. Statens befogenhet beträffande kollekterna inskränker sig sålunda till en tillsyn, att kollekter ej upptages för ändamål, som stå i strid mot kyrkans egen ordning. På samma sätt äger staten utöva kontroll av att dissentersförsamlingarnas offentliga gudstjänst och därmed deras kollekter överensstämma med deras uppgivna trosbekännelse och församlingsordning (jfr DissF § 2). Angivna principer synas hava iakttagits fram till det karolinska enväldet. Dock innebar 1693 års kungl. brev om underställning av domkapitlens beslut om stiftskollekter icke något häremot stridande, enär brevet allenast föreskrev en kontroll av domkapitlens beslut. Den därpå följande utvecklingen ledde emellertid till att bestämmanderätten kom i statens hand, vilket i sin tur fick till följd, att kollekten profanerades och väsentligen förlorade sin karaktär av gudstjänsthandling. 1917 års kungörelse betecknade en reaktion häremot. Den då vidtagna reformen innebar emellertid allenast en halvhet, enär beslutanderätten och ej allenast tillsynen rörande kollektväsendet fortfarande förbehölls Kungl Maj:t; dock har Kungl. Maj:ts bslut enligt praxis den till äldre rätt bättre anslutande formen av ett medgivande. Principiellt bör bestämmanderätten rörande kollekter tillkomma kyrkan och sålunda utövas för stiftens del av biskop och domkapitel och för församlingarnas av pastor och församling. Något kyrkorättsligt hinder mot att staten förbehåller sig kontroll över kollektändamål föreligger icke utan låter sig väl förena med den »uppsikt, vård och försvar», som staten äger utöva över kyrkan. Denna kontroll skall emellertid uteslutande utövas i syfte att främja kyrkans verksamhet och får sålunda icke influeras av borgerliga synpunkter eller intressen, såsom politiska sym- eller antipatier. Det synes emellertid kunna ifrågasättas, om några särskilda 'kontrollformer här äro erforderliga. Sådana hava icke funnits påkallade för församlingarnas vidkommande, utan det har där ansetts tillräckligt med den kontrollmöjlighet, som det kyrkokommunala besvärsinstitutet bereder. Det synes icke sannolikt, 0 att'domkapitlen skulle behöva stå under strängare statskontroll än för-

45 samlingarna och att sålunda något underställningsförfarande skulle för domkapitlens del vara erforderligt. Det må emellertid ifrågasättas, om beslutanderätten för församlingarnas vidkommande icke borde överflyttas från representationen till kyrkorådet, där den tidigare legat. Detta synes dessutom böra bliva konsekvensen av att genom 1930 års kommunallagsrevision kyrkoherdes självskrivenhet såsom kyrkostämmans och kyrkofullmäktiges ordförande upphört. Oavsett detta synes det nuvarande, till tungroddhet i beslutsformerna ledande förbudet för representationen a t t delegera sin beslutanderätt till kyrkorådet, vilket är tämligen unikt inom kommunalrätten, icke vara föranlett av någon principiell eller praktisk nödvändighet. Behovet av statens medverkan inom kollektväsendet inskränker sig sålunda till rikskollekterna, men denna medverkan kan å andra sidan i följd av bristen å centrala kyrkliga organ icke undgås, därest man vill erhålla samtliga stift bindande påbud om upptagande av dylika rikskollekter. Fasthållas bör emellertid, att statsmyndighetens kontroll därvid allenast kan avse, att kollektändamålet överensstämmer med kyrkans uppgift och önskan och sålunda icke må influeras av profana synpunkter. Framför allt bör emellertid beaktas, att den positiva bestämmanderätten om kollektändamålet enligt kyrkans ordning tillhör kyrkan själv och att statsmyndighetens befogenhet begränsas till den negativa att vägra sin medverkan eller upphäva mot kyrkans rätt stridande beslut. Visserligen kan statsmyndigheten givetvis i många fall utan vidare förutsätta, att ett kollektändamål omfattas av kyrkans önskan. Riktigast synes dock vara, att en för svenska kyrkans uppfattning representativ församling i första hand bör avgöra, om en viss rikskollekt skall upptagas eller icke, och att statsmyndighetens uppgift blir a t t efter prövning av det sålunda godkända kollektändamålet och kyrkans intressen i övrigt utfärda påbud om en dylik rikskollekt. Ett för den kyrkliga uppfattningen representativt organ synes biskopsmötet utgöra; såsom innefattande det samlade episeopatet bildar detsamma tillika den högsta kyrkliga auktoriteten. Stockholm den 14 maj 1947. Hedvar G. F.

Sundberg

46 Bilaga 2.

Rikskollekter 1944-1946. Senast beviljad x Tidigare upptagen

Svenska bibelsällskapet Fjellstedtska skolan Svenska kyrkans diakonistyrelses verksamhet Svenska kyrkans diakonistyrelses allmänna verksamhet Svenska kyrkans lekmannaskola Svenska diakonsällskapets verksamhet Diakonissanstalten å Ersta Diakonissanstalten Samariterhemmet Diakonissanstalten Vårsta Göteborgs diakonissällskapet

sedan 1872 sedan 1884 sedan 1910 sedan 1944 sedan 1921 sedan 1904 sedan 1869 sedan 1907 sedan 1924 /stifts-11933-361 \koll. 11938-43 J sedan 1924

Luleå stifts diakoniförening Luleå stiftsråds lekmannaverksamhet i Luleå sedan 1927 stifts lappmarksförsamlingar Svenska missionssällskapets missionsverksamhet | 1884—1920 \ i Lappland \och sedan 1932/ ( sedan 1928 Stockholms stadsmission i(stiftskoll. 1932) Förbundet soldaternas vänner

sedan 1931

för tiden

enligt

1944—1946 1944 -1946 t. v.

N. Br. 3/i2 - 43

N.Br. 3/i2 —43 t. v. 1944-1946 1944—1946 1869 t. v. N. Br. -43 19-14-1946 N. Hr. 1944-19461 1944—19461 1944-1946

Sjömansvårdsstyrelsen för hjälpverksamhet \ bland sjömän och andra svenskar å u t l ä n d s k a ' orter. Till bröders hjälp

sedan 1934

Gemensam kollektdug; 3 /4 tillfaller Vårsta, V-» diakonissBällskapet

1944—1946 1944—1946 1944 1945-1946 / 1944 l 1945 t. v.

sedan 1931 sedan 1942 \ Underhåll av kyrkor inom Visby stift (stiftskoll. 1941)/ 1944-1946 |(för kyrk. uppf.l Restaurering av Seskarö kyrka 1944 \ 1927/ Underhåll eller nybyggnad av kyrkor inom 1945-1946 Luleå stift 1932—1940 Diakonistyrelsen för svenska kyrkans frivilliga 1944-1946 byggnadslånekassa 1942, 1943 Sveriges kristliga studentrörelse och därtill an 1944-1946 sedan 1923 k n u t n a rörelser 1944-1946 sodan 1924 Sigtunastiftelsen Diakonistyrelsens nämnd för kyrkligt söndags 1944-1946 sedan 1936 skolarbete | 1935 1944-1946 Sveriges kyrkliga bildningsförbund. \ 1938—1943 1944-1946 sedan 1906 Viktoriaförsamlingen i Berlin sedan 1886 1944—1946 Sofiaförsamlingren i Paris I sedan 1878 t. v Missionsstyrelsen (evangelii spridning) t. v. ) sedan 1899 1903-1941 1944—1946 Svenska Jerusalemsföreningen [189l,1903-08\ 1944-1946 Gustaf-Adolfsföreningarna \ 1915-1943 J ASP:s evangeliska u t s k o t t för reformationens 1945 1931—1943 främjande och försvar 1944,1946 1930-1943 Lutherkollekten 1944-1946 sedan 1929 Svenska ekumeniska n ä m n d e n 11930,1934,19371 1946 Sveriges allmänna organist- och kantorsförening \ 1940,1943 / Kyrkligt arbete bland värnpliktig ungdom

K. Cirk. */s —10

t. v.

1945 N. Br. 24 /u —44 N. Br. 8/is —43 N.Br. 24 /n - 4 4 N. Ur. » / u —30 N. Br. 3/i2 —43

N. Br. -Vs 1878 N.Br. 28/4 1899 N.Br. 8/is - 4 3

K. Cirk. 81/ll 1915 Stadgar för sv. k. missionsstvrelse

rK. M:ts stadga för sjömansvårdsstyrelsen I den 12 maj 1933 l Sfs 195/33. N. Br. 24 /n —44

Summa kollekter fkollektdagar) 1944 = 31 1945 = 32 1946 = 31 1

För de flesta kollekterna hava sedermera medgivanden lämnats även för åren 1947 och 1948, detsamma gäller stiftskollekterna, bilaga 3.

47 Stiftskollekter 1944—1946. Bilaga 3. Senast beviljad Tidigare upptagen för tiden

enligt

1919-1943

1944—1946

N. Br. 8 /u —43

1919—1943

1944—1946

1928 -1943 1926-1931 1933-1941 1943

1944-1946

1930-1943 1943 1936-1943

1944-1946 1944—1945 1944-1946

1944 1946

Upsala stift. Ärkestiftets ungdomsförbund . . Ärkestiftets stiftsråd för dess kyrkliga sjömansvård Arkestiftets stiftsråd för dess allmänna verksamhet Ärkestiftets kyrk-»sångsförbund Ärkestiftets kyrkosångsförbund och sällskapet kyrkosångens vänner i ärkestiftet Stiftelsen Frideborg (stöd åt prästänkor från Upsala stift) Kårböle församling för restaurering av kyrkan Föreningen soldaternas vänner i Uppland . .

Hälsinge regementes soldathem

Medellösa teologie studerande Medellösa studerande sedan 1600-talet För restaurering av Husby-Lyhundra församlings kyrka

1944 1945 1946

t. v. t. v.

Br. Br. 711 —40 N. Br. 3/i2 - 4 3

N.Br. 30 /ii N. Br. »/a

1946 N. Br. 30 /n - 4 5

1932-1943

1914-1946

N.Br. Via —43

1931 — 1943 1920-1943

1944-1946 1944-1946 1944-1946

Fördelas enligt domkapitlets bestämmade Upptages inom Upsala inskrivningsområde Upptages inom Gävleborgs inskrivningsområde

Summa kollekter 1944: 10 1945: 9 1946: 10

Linköpings stift. Linköpings stiftsråds allmänna verksamhet. . . Linköpings stiftsråds sjömansvårdsverksamhot Linköpings stifts hamnar Linköpings stifts ungdomsförbund Linköpings stifts ungdomsgård Linköpings stifts kyrkosångsförbund Linköpings stiftskrets av sällskapet kyrkosångens vänner Sällskapet soldaternas vänner Vadstena folkhögskola, Linköpings stifts folk högskola Medellösa studerande (2 st.)

(1931-1943 'till sjömansI vårdsstyrelsen

1925-1943 1944-1946

1908-1917 1939—1943 1919—1943

1944-1946

sedan 1600-talet

t. v.

1946 N.Br. 30 ,ii —45 N.Br. lV» - 4 3

Summa kollekter 1944: 8 1945: 8 1940: 9

Skara stift. Skara stifts bibelsällskap

1899—1943 1928-1932 i Skara stiftsråd 1940—1943 / 1932—1934 1 Skara stifts ungdomsråd \ 1936-1943 / Skara stifts ungdomsgård. Flämslätt 1942, 1943 1903—1908 Sällskapet kyrkosångens vänner i Skara s t i f t . . \ 1915—1943

1944—1946

N. Br.

/i2

1944-1946 1944-1946 1944-1946 1944 1945-1946

N. Br. 24 /n —44

48 Senast beviljad Tidigare upptagen för tiden Svenska kyrkans sjömansvårdsstyrelses verk-

Föreningen Västergötlands soldatbem

enligt

1945, 1946 1931—1943 1944 1914—1943 1 1913-1918 1 1944-1946 | 1922-1943 / t. v. sedan 1700-talct t. v. sedan 1700-talet t. v. sedan 1700-talct

N. Br. 3/i2 - - 4 3 »

1 1921-1941 \ 1944-1946 \ 1942, 1943 f 1944-1946 1916—1943 1944-1946 1928-1943

N. Br. 3 /i2

» N. Br. »•/• -- 4 3

Upptages inom Skaraborgs och Alvsborgs inskrivningsområden

S u m m a kollekter 1944: 10 1945: 10 1946: 10

Strängnäs stift.

Föreningen

Södermanlands regementes soldat-

Svenska kyrkans sjömansvårdsstyrelses

1920-1943

1944-1946

1931—1943 1938-1943 1931—1942 sedan 1500-talet

1944—1946 1944—1946 1944-1946 t. v.

N. Br. l » 3 - 4 3

I 1923-1925 \ \ 1932-1943 / 1943 1922-1943 1943

1944-1946

N. Br. 3 /i2 - 4 3

1944-1946 1944-1946 1944-1946

»

1931-1943 1912 sedan 1600-talet

1944-1946 t. v. t. v.

N.Br.

1921-1943

1944-1946

N. Br. :Vi2 - 4 3

verk-

» »

Summa kollekter 1944: 9 1945: 9 1946: 9

Västerås stift. Västerås stiftsråds allmänna verksamhet

Västerås stifts ungdomsgård, Rättvik Svenska kyrkans sjömansvårdsstyrelses

verk-

)) 19

/.i - 4 3

M

Summa kollekter 1944: 8 1945: 8 1946: 8 V ä x j ö stift. Växjö stiftsråds kyrkliga ungdomsverksamhet Växjö stiftsråds verksamhet bland sjömän i

1944-1946 1922-1943 1944-1946 1939-1943 1 1903—1908 1 Sällskapet kyrkosångens vänner i Växjö stift.. \ 1915—1943 } 1 9 4 4 - 1946 1929-1943 j Stiftelsen Berga kapell för uppförande av ett kapell i Berga stationssamhälle, Högsby för1944-1946 1942, 1943 1 1944 1943 Stiftelsen Kronobergs regementes soldathem . . \ 1946 Sankt Sigiridstiftelseiis folkhögskola

» |Fördelas av \domkapitlet M

» N. Br. 3 0 /ii

-45

49 Senast beviljad Tidigare upptagen

K a l m a r stifts bibelsällskap Medellösa teologie s t u d e r a n d e Medellösa s t u d e r a n d e Stiftets p r e m i e - och fattigkassor

lör tiden

enligt

1938-1913

1944-1946

t. v. t. v. t. v.

sedan 1600-talet sedan 1600-talet

K.Br.

/i2 - 4 3

1 N. Br. 1 9 / 3 —43

1 nsamlas inom de lörsainlingar som tillhört Kalmar stift

S u m m a k o l l e k t e r 1944: 10 1945: 9 1946: 10

Lunds stift. Lunds stiftsråds allmänna verksamhet 1945. 1946 Utskottet lör kyrklig sjömansvård inom stiftet 1924-1943 1944-1946 Lunds stifts k y r k l i g a u n g d o m s f ö r b u n d 1922-1943 1944-1946 Sällskapet k y r k o s å n g e n s v ä n n e r i n o m L u n d s stift 1914—1943 1 1944-1946 Lunds stifts k y r k o s å n g s f ö r b u n d 1929-1943 / f ö r e n i n g e n I 6:s s o l d a t h e m 1942. 1943 Föreningen soldaternas vänner i Hässleholm . 1942, 1943 1944-1946 S o l d a t h e m m e t G r ä s vik, K a r l s k r o n a Stiftelsen K r o n o b e r g s r e g e m e n t e s s o l d a t h e m . 1943 Medellösa teologie s t u d e r a n d e sedan 1700-talet t. v.

N. Br. N. Br. ordelas av onikapitlet

N. Br. »»/a — 4 3

S u m m a k o l l e k t e r 1944: 5 1945: 6 1946: 6

Göteborgs stift. Göteborgs bibelsällskap sällskapet kyrkosångens b o r g s stift

vänner

inom

Göte-

1938-1943 1916-1924 1927-1929 1931-1943

1944-1946

Br. Via

1944 1945

Br. »Vn

1916 Br. 3 0 /ii

1944-1916 1944-1946

Br. V, 2

k y r k o s å n g e n s v ä n n e r och G ö t e b o r g s stifts kyrkosångsförbund G ö t e b o r g s k y r k l i g a s j ö m a u s v å r d , l ä s r u m för sjömän stiftelsen Å h k y r k l i g a u n g d o m s h e m Diakonissanstalten S a m a r i t e r h e m m e t i Upsala f ö r d e t s. k. K å l l e r e d s h e m m e t i G ö t e b o r g s stift

1916-1943 1939-1943

Johusläns regementes

1920-1943

1944 1946 1944-1946

1932-1943

1944-1946

soldathem.

föreningen Hallands r e g e m e n t e s

soldathem

föreningen Västergötlands soldathem ledellösa teologie s t u d e r a n d e ledellösa studerande S u m m a k o l l e k t e r 1944: 10 1945: 9 1 9 4 6 : 10

1921-1943

1919-1921 \ 1932-1943 J sedan 1915 sedan 1700-talet

1944-1946 t. v. t. v.

» | Fördelas av \domkapitlet

| Upptages I inom Väst'göta-Bohus inskrivningsområde If Upptages I inom Hallands inskrivningsområde | Upptages | inom Älvs| borgs inskrivN. Br. '»/a - 4 3 (ningsområde Br. »o/i, Br. V12

50 Senast beviljad Tidigare upptagen för tiden

enligt

1944-1946

N. Br. 3/i2 —43

Karlstads stift. 1916-1943 Karlstads stiftsråds allmänna verksamhet Karlstads stiftsråd för kyrklig ungdomsverk 1926-1943 samhet 1922-1943 K a r l s t a d s stifts kyrkliga ungdomsförbund . . . . 1933-1943 Karlstads stifts kyrkosångsförbund För förvärv och restaurering av Åmåls ödekyrka Svenska kyrkans sjömansvårdsstyrelses verk1931-1943 samhet i hemlandet Restaurering av Södra Finnskoga församlings kyrka sedan 1900 Medellösa teologie studerande sedan 1700-talct Medellösa studerande (2 st.) Summa kollekter 1944: 9 1945: 8 1946: 9

1944-1946 1944-1946 1944- 1946 1944 1944-1946 1946 t. v. t. v.

N. Br. 30 /ii —45 N. Br. »Va —43

Härnösands stift. 1944-1946 1943 H ä r n ö s a n d s stiftsråds allmänna verksamhet . . 1944—1946 1913-1944 Härnösands stiftsråds sjömansvård 1944-1946 1916—1943 Härnösands stiftsråds soldatvård Härnösands stiftsråd för anställande av pastors 1944-1946 1933-1943 diakoner 1944—1946 1942, 1943 H ä r n ö s a n d s stiftsråd för stiftets ungdomsgård 1944-1946 1928—1943 Härnösands stifts ungdomsförbund Kyrkosångsförbundet kyrkosångens vänner 1944-1946 1930-1943 Härnösands stift t. v. sedan 1944 Medellösa teologie studerande t. v. sedan 1700-talct Medellösa studerande (2 st.) Summa kollekter 1944: 10 1945: 10 1946: 10

N. Br. Via —43

N. Br. 19/a - 4 3

Luleå stift. Luleå stiftsråds kyrkliga lekmannaverksamhet i Tornedalens församlingar Luleå stifts ungdomsförbund Stiftelsen Edelvik (att tjäna evangeliskt-lutherskt trosliv och kristlig bildning inom Luleå stift och särskilt bland ungdomen) Stiftelsen Munkviken, ungdomshem för Luleå ungdomsförbund

1924-1943 1934-1943

1944-1946 1944-1946

1944-1946

1943 Stiftelsen Strömsundshemmet Vänjaurbackbygdens kapellstiftelse för uppförande av kapell Svenska kyrkans sjömansvårdsstyrelses verk1931—1943 samhet i hemlandet Luleå stifts södra kyrkosångsförbund 1944 Medellösa teologie studerande sedan 1700-talct Medellösa studerande Summa kollekter 1944: 1945: 1946:

N. Br.

-43

1944, 1945 N. Br. 30 /n —45 1946 1944,1945 N. Br. 30Via —43 N. Br. /u —45 1946 1944

N. Br. Vi a —43

1944—1946 1946 t. v. t. v.

N. Br. 80 /n —45 N. Br. 19/s —43

öl

Tidigare upptagen

Senast beviljad för tiden

enligt

Visby stift. Visby stiftsråds allmänna verksamhet Visby stiftsråds kyrkliga ungdomsverksamhet. Visby stifts bibelsällskap Kyrkosångens höjande inom Visby stift Visby stifts missionssällskap Gotlands missionssällskap

1938—1943 1944-1946 f 1915-1920 ( 1944-1946 \ 1924—1943 | 1848-1943 1944—1946 1907—1943 l 1944—1946 I 1901 — 1909 \ ) 1916—1943 | 1944-1946 / 1920-1925 \ \ 1927-1943 ) 1944-1946

Understöd åt fattiga prästdöttrar inom Visby stift 1936-1943 Medellösa teologie studerande 1944 Medellösa studerande (2 st.) . . sedan 1700-talct Summa kollekter 1944: 10 1945: 10 1946: 10

1944—1946 t. v. t. v.

N.Br. Vis—43

( N. Br. »Va - 4 3

Stockholms stift. Stockholms stiftsråd Stockholms stifts kyrkliga ungdomsförbund

. .

Stockholms stifts kyrkosångsförbund Sällskapet för främjande av kyrklig själavård Stockholms kyrkliga socialråd Stockholms kyrkliga sjuklmsråd Stockholms kyrkliga sjömansvård, sjömansinstitutet Själavård i Eugeniahemmet Restaurering av Utö församlings kyrka Medellösa studerande Summa kollekter 1944: 10 1945: 9 1946: 9 1

Kyrkosfingens vänner.

1944-1946 1916-1918 \ 1920—1943 I 1944-1946 1937-1943 1944-1946 1925—1943 1944-1946 1928-1943 1944—1946 1944 1936-1943 1945 1946 1921-1943 1944-1946 1920 251 .. I 1927 29 " „ 1944-1946 1941-43| k o l L | 1944 sedan 1700-talet t. v.

N. Br

-43

N. Br. N. Br. N.Br. »/i» - 4 3

N. Br

-43

Utdelas till en eller flera sammanslutningar för kyrkosång

Statens offentliga utredningar 1948 Systematisk

förteckning

(Siffrorna inom klämmer beteckna utredningarnas nummer i den kronologiska förteckningen.)

Allmän lagstiftning. Ilättsskipning 4 Fångvård. Betänkande med förslag till andrad butikstängningslag8tiftuing. [31 Markutredningen. 1. Betänkande med förslag till vissa ändringar i expropriationslagstiftningen. [4]

Yattenväsen. Skogsbruk. Bergsbruk. Utredning rörande skogstillgångarna och skogsindustriernas råvaruförsörjning i övre och mellersta Norrland m. va. [32]

Industri. Statsförfattning.

Allmän statsförvaltning.

Kommunalförvaltning.

Statens och kommunernas flnansväsen. 1944 års allmänna skattekommitté. 2. Betänkande med förslag till ändrade bestämmelser ang. beskattning av livförsäkringsanstalter och livförsäkringstagare m. m. [22]

Politi. Parlamentariska undersökningskommissionen ang. flyktingärenden och säkerhetstjänst. 3. Betänkande ang. säkerhetstjänstens verksamhet. [7] Nationalekonomi ocli socialpolitik. Kommitténs för partiellt arbetsföra betänkande. 4. Förslag ang. partiellt arbetsföras anställning i allmän tjänst. [11] Förslag till sjöarbetstidslag. [IG] Betänkande med förslag till lag om nykterhets vård m. m. [231 Statsmakterna och folkhushållningen under den till följd av stormaktskriget 1939 inträdda krisen. Del 8. Tiden juli 1946—juni 1947. [26] Hälso- och sjukvård. Den öppna läkarvården i riket. [14] Bilagor. [24] 1943 års sockersjukutrednings betäukande ang. sockersjukvården i riket. [33] Statens sjukhusutredning av år 1943. 4. Synpunkter och förslag rörande sinnessjukvården. [87] Allmänt näringsväsen. Elkraftutredningens redogörelse nr 2: 6—7. Redogörelse för detaljdistributörerna samt deras råkraftkostnader och priser vid distribution av elektrisk kraft. Jönköpings län och Kronobergs län. [6] 2:16. Skaraborgs län. [15] 2:5. Östergötlands län. [25] Den svenska spritfabrikationen och dess avsättningsforhållanden. [19] Fast egendom. Jordbruk med binäringar. Betänkande med förslag rörande organisation och avlöningsförhållanden m. m. vid lantmäteristyrelseu och länslantmäterikontoren. [1] Betänkande med utredning och förslag rörande organisationen av verksamheten för jordbrukets yttre och inre rationalisering. [2] Betänkande med förslag ang. artificiell inseminationsverksamhet bland nötkreatur. [36]

Handel och sjöfart. Betänkande med förslag till ny Kungl. Maj:ts förordning ang. explosiva varor m. m. [8] Betänkande rörande vissa utrikeshandelsfrämjande åtgärder. [291 M ,.. Betänkande med förslag ang. isbrytningens ordnande längs Norrlandskusten m. m. [31]

Komniunikationsväseii. Betänkande rörande Sveriges smalspåriga järnvägar. Del 3. Smalspåriga järnvägar i Östra Småland och Östergötland. |9] Betänkande ang. skärgårdstrafiken in. m. [10] Betänkande ang. statens järnvägars organisation. Del 1. Den centrala ledningen. [131 Betänkande rörande vägnämndernas och länsvägnämndernas arbetsuppgifter ni. m. [18] Betänkande med förslag till åtgärder för hoj ande av trafiksäkerheten. [20] Betänkande med förslag till vägtrafikförordning m. m. [34J Förslag rörande förbättring av statens järnvägars bostadsbestånd. [35] Bank-, kredit- och peuningväseu.

Försäkrings väsen.

Kyrkoväsen. Undervisningsväsen. Andlig odling i övrigt. TrädgårdsunderviHningon. [6] Statens trädgårdsförsök. [12] Betänkande ang. utbildning av sjuksköterskor och annan sjuk\årdsper.sonal. [17] Untidomen och arbetst. TJngdomsvårdskommitteiis botänkande del 6. [21] .. 1946 års skolkommissions betänkande med forslag till riktlinjer för det svenska skolväsendets utveckling. [27] Betänkande med förslag till nya mellaninstanser för folkskoleväsendet. [28] ,„..„. „„ Betänkande och förslag ang. det fria och frivilliga folkbildningsarbetet. Del 2. Estetiskt folkbildningsarbete. [30 Betänkande med förslag till förordning ang. kollekter. [38]

Försvarsväsen.

Utrikes ärenden.

Stockholm 1948. K. L. Beckmans Boktryckeri. 1464 48

Internationell rätt.