Redogörelse för detaljdistributörerna samt deras råkraftkostnader och priser vid distribution av elektrisk kraft.

= tdC7s; National Library of Sweden

Denna bok digitaliserades på Kungl. biblioteket år 2012

c STATENS O F F E N T L I G A UTREDNINGAR 1950: 18 KOMMUN IKATIONSDEPARTEMENTET

ELKRAFTUTREDNINGENS REDOGÖRELSE NR 2: 19

REDOGÖRELSE FÖR

DETALJDISTRIBUTÖRERNA SAMT DERAS RÅKRAFTKOSTNADER OCH PRISER VID DISTRIBUTION . AV ELEKTRISK KRAFT Västmanlands

län

S T O C K H O L M 19 5 0

Statens offentliga utredningar 1950 Kronologisk

1. Elkraftuxedningens redogörelse nr 2: 18. Redogörelse för detajdistributörerna samt deras råkraftkostnader och prisar vid distribution av elektrisk kraft. Örebro län. Beciman. 44 s. K. 2. Betänkande angående tyskgruvorna och centralorgan för gruvirenden. Victor Petterson. 157 s. JI. 3. Betänkaide med förslag angående folkskolans disciplinmedd m. m. Kihlström. 137 s. E. 4. Skolöventyrelsens utlåtande angående beskärning av timplana-na vid de allmänna läroverken m. fl. läroanstalter. Statens Reproduktionsanstalt. 105 s. E. 5. Ortsavdngskommittén. Betänkande med förslag till ändrade iommunala ortsavdrag m. m. Beckman. 199 s. Fi. 6. Utrednin? angående överflyttning av viss del av riksbankens rörelse till en statlig affärsbank m. m. Marcus. 64 s. F i . 7. 1949 års uppbördssakkunniga. 1. Betänkande med förslag till rissa ändringar i uppbördsförfarandet. Marcus. 112. s. Fi. 8. Betänkaide angående rationaliseringsverksamheten inom dei offentliga förvaltningen. Beckman. 155 s. J u . 9. Utredninj angående de handelspolitiska arbetsformerna m. m. 2 Redogörelse för de olika avtalstyperna i det svenska avtalssystemet. Katalog- och Tidskriftstryck. 74 s. H.

förteckning

10. Den svenska elbranschens kapacitet och konkurrensförhållanden. Marcus. 175 s., 1 pl. H. 11. Socialvårdskommitténs betänkande 17. Utredning och förslag angående lag om socialhjälp m. m. Beckman. 64* s., 515 s. S. 12. Handelsutbildningskommitténs betänkande och förslag. 1. Handelsgymnasierna. Marcus. 445 s. E. 13. Skyddsrum för civilbefolkningen. Nordisk Rotogravyr. 154 s. 1. 14. Betänkande rörande Sveriges smalspåriga järnvägar. Del 4. De smalspåriga västgötabanorna. Gaimmesson. 99 s. K. 15. 1948 års järnbruksutredning. Betänkande angående järnbrukens arbetskraftsförsörjning och därmed sammanhängande problem. Kihlström. 55 s. S. 16. Förberedande utredning angående lagstiftning på skadeståndsrättens område. Av I. Strahl. Victor Petterson. 168 s. J u . 17. Betänkande med förslag rörande decentralisering inom väg- och vattenbyggnadsverket m. m. Victor Petterson. 151 s. K. 18. Elkraftutredningens redogörelse nr 2:19. Redogörelse för detaljdistributörerna samt deras råkraftkostnader och priser vid distribution av elektrisk kraft. Västmanlands län. Beckman 37 s. K.

Anm. OOQ särskild tryckort ej angives, är tryckorten Stockholm. Bokstäverna med fetstil utgöra begynnelsebokstäverna till det departement, under vilket utredningen avgivits, t. ex. E. = ecklesiastikdepartementet, J o . = jordbruksdepartementet.

STATENS

OFFENTLIGA

UTREDNINGAR

1 9 5 0 : 18

' KOMMUNIKATION SDEPART E M E N TET

ELKRAFTUTREDNINGENS REDOGÖRELSE NR 2: 19

R E D O G Ö R E L SE FÖR

DETALJDISTRIBUTÖRERNA SAMT DERAS RÅKRAFTKOSTNADER OCH PRISER VID DISTRIBUTION AV ELEKTRISK KRAFT Västmanlands

län

STOCKHOLM 1950 K L. BECKMANS BOKTRYCKKrll [2 116 4 9l

INNEHÅLLSFÖRTECKNING Sid.

Inledning

5 Detaljdistributörerna

<;

Distributionsföretagens kraftanskaffning Självförsörjande och råkraftinköpande företag Råkraftleverantörer

7 7 7

Undersökningsmaterialets omfattning

8 Råkrafttariffer

,S

Medelpris för råkraft

9 Företag med höga medelpriser för inköpt råkraft

12 Kedjehandel med råkraft

13 Distributionsföretagens kraftavsättning

17 Undersökningsmaterialets omfattning

17 Distributionsföretagens storlek

17 Tariffer

19 Specifik energiförbrukning

21 Medelpriser

23 Topprisföretag

27 Engångsavgifter

29 Bilaga 1

Uppgifter angående distributionsföretagen i Västmanlands län

FÖRKLARINGAR, TILE VISSA FÖRKORTNINGAR OCH BETECKNINGAR K = förbrukningsenhet ha = hektar hk = hästkraft kV = kilovolt ( = 1 000 volt; kW = kilowatt kWh = kilowattimme m 0 = medelpris vid inköp av råkraft m{ — verkligt medelpris vid detaljdistribution = beräknat medelpris vid detaljdistribution m Förkortningar

beträffande

företagens

(jämförelsepris)

namn:

Aelf = Andelselektrieitetsförening Aelverk = Andelselektricitetsverk Acnl' = Andelsenergiförening Af = Andelsförening Bf = Belysningsförening El.AB = Elektriska Aktiebolag El.Af = Elektriska Andelsförening El.Bf = Elektriska Belysningsförening El.Df = Elektriska Distributionsförening El.Enf = Elektriska Energiförening ELF = Elektriska Förening Elf — Elektricitetsförening Elverk = Elektricitetsverk Enf = Energiförening KrAR = Kraftaktiebolag (Kraft Aktiebolag) Krf = Kraftförening Krst = Kraftstation Kr v = Kraftverk Tilläggen »u. p. a.» och »in. b. p. a. fall uteslutits.

i föreningsnamn ha i förekommande

5 Inledning För att möjliggöra ett bedömande av priserna på elektrisk kraft i olika orter liar elkraftutredningen undersökt vissa förhållanden inom detalj distributionen av elektrisk kraft i landet. Föreliggande redogörelse angående Västmanlands län grundar sig på uppgifter, som lämnats av distributionsföretagen i länet och som med några få undantag genomgående avse förhållandena år 1944. Undersökningen omfattar ej kostnaderna för kraftverkens produktion av elektrisk kraft, utan tar endast sikte på distributions företagens inköps- och försäljningspriser. För det insamlade undersökningsmaterialets omfattning och de allmänna principerna vid dess bearbetande har närmare redogjorts i den inledande översikt, som framlagts såsom elkraftutredningens redogörelse nr 1 (SOU 1947:3). Åtskilliga frågor av grundläggande betydelse för bedömande av de i de särskilda länsredogörelserna intagna uppgifterna behandlas i den inledande översikten. Däri gives en kort översikt över kraftförsörjningen i Sverige med en del exempel på förhållanden inom produktionen och distributionen, som öva inflytande på priset för elektrisk kraft. Vidare redogöres för tariffernas uppbyggnad, benämning och klassificering, detaljdistributörernas organisationsformer, metoden för undersökning av kedjehandel, engångsavgifternas betydelse m. m. I den inledande översikten beskrives också huru beräkning verkställts av de olika distributionsföretagens medelpriser såväl vid inköp av råkraft (m0) som vid försäljning i detaljdistribution dels under verkligen rådande avsättningsförhållanden {m.i), dels under förutsättning av en viss enhetlig elektrifieringsnivå (m2). Vidare klarläggas där åtskilliga i länsredogörelserna förekommande speciella beteckningar och uttryck. Den inledande översikten förutsattes sålunda tjäna till vägledning vid studiet av redogörelserna för de särskilda länen. En utförlig redogörelse för tariff inventeringen och den statistiska bearbetningen av undersökningsmaterialet utarbetas för varje län och try ekes i en mindre stencilupplaga. I föreliggande redogörelse har i koncentrerad form sammanställts företrädesvis sådana uppgifter, som kunna förväntas h a ett mera allmänt intresse. Den fullständiga, stenciltryckta redogörelsen är avsedd att tillhandahållas myndigheter och andra, som ha behov av mera ingående uppgifter. En sammanfattande översikt rörande distributionsförhållandena inom landet i dess helhet kommer att ingå i elkraftutredningens huvudbetänkande.

6 VÄSTMANLANDS LÄN

Detalj distributörerna I Västmanlands län redovisas sammanlagt 117 företag, som idka detaljdistribution av elektrisk kraft. Förteckning över samtliga distributörers namn och adress finnes i bilaga 1, vilken även innehåller vissa uppgifter om distributionsföretagens inköp och försäljning av energi m. m. I förteckningen äro i bokstavsordning medtagna alla företag, som ha sina administrationsorter i Västmanlands län, och uppgifterna avse företagens hela verksamhet, även om denna delvis skulle sträcka sig utanför länet. Statens Järnvägar, som h a r en över flera län utbredd distributionsverksamhet, har medtagits, ehuru administrationsorten är belägen utanför länet. I bilaga 1 redovisas dock blott den del av Statens Järnvägars eldistribution, som avser Västmanlands län. Förteckningen upptar endast företag, som försälja elektrisk kraft för direkt detaljkonsumtion, dvs. allmänhetens förbrukning för s. k. borgerliga behov, innefattande belysning samt kraft för hushåll, jordbruk, hantverk och småindustri. Uteslutna äro sålunda bl. a. dels företag, som endast leverera råkraft, dvs. vanligen högspänd kraft till en eller flera distributörer, dels företag, som endast leverera industriell kraft. Vidare ha uteslutits sådana detalj distributörer, som tillgodose lägre antal än tre förbrukare eller som endast tillhandahålla frikraft till anställda. Av de 117 detaljdistributörerna i länet äro 7 kommunala, 6 aktiebolag, 63 ekonomiska föreningar, 2 underhållsföreningar, 22 industrier, 8 enskilda personer och 9 speciella organisationer. 1 För de olika företagsformerna har närmare redogjorts i den inledande översikten, kap. V. Förutom i städerna Västerås, Köping, Sala och Arboga förekomma kommunala distributionsföretag i Kungsörs köping samt i Norbergs och Heby municipalsamhällen. De tre sistnämnda redovisas i det följande bland landsbygdsföretagen. Till stadsföretagen föras däremot Fagersta Bruks AB och Västanfors El.AB. vilka handha distributionen inom Fagersta stads område.

1 Numera bedrivcs direkt detaljdistribution övertagit vissa distributionsföretag i länet.

även av det statliga Älvkarleby Krv. som

7 Dis t r i b u t i o n s for e t a g e n s k r a f t a n s k a f f n i n g Självförsörjande o c h råkraftinköpande företag Av detaljdistributörerna i Västmanlands län äro 5 helt självförsörjande, vilket innebär att vederbörande företag erhåller all kraft från egen kraftkälla. Dessa äro Baggå Elverk, Hallstahammars AB, Hjälmare Kanal & Slussverks AB, AB Kölsta Hus samt ett av Fru Elvina Andersson ägt företag. De flesta distributions företagen producera icke själva någon kraft utan inköpa hela sitt behov från någon råkraftleverantör. Dessa »totalinköpande» företag äro 95 till antalet och hit räknas även företag med egen värmekraftkälla, därest denna är avsedd endast för reserv- och toppkraftalstring. Elverken i Västerås och Arboga ha egna vattenkraftstationer, men enär kraftalstringen i dessa varit av relativt obetydlig omfattning ha företagen likväl räknats som totalinköpande. Slutligen förekomma sådana företag, som dels själva producera kraft vid egen kraftkälla, dels inköpa kraft i större eller mindre omfattning. I Västmanlands län finnas 17 sådana »delinköpande» företag.

Råkraftleverantörer Såsom leverantörer av råkraft till de olika detaljdistributörerna kunna uppträda icke blott statliga och kommunala företag, kraftbolag och industrier, utan även ekonomiska föreningar och andra smärre företag. Råkraftleverantörerna företräda med andra ord i stort sett samma typer av företag som detaljdistributörerna. Det statliga Älvkarleby Krv med egen kraftstation i Dalälven är den ojämförligt största råkraftleverantören i Västmanlands län. Älvkarleby' Krv levererar råkraft direkt till 56 distributionsföretag i länet. Den näst största råkraftleverantören är AB Bergslagens Gemensamma Kraftförvaltning, som har 23 underdistributörer. (Se vidare tabell 4.) I bilaga 1, kolumn 2, är för varje distributionsföretag angivet, varifrån företaget hämtar sin råkraft. Av länets 17 råkraftleverantörer äro 13 tillika detaljdistributörer inom länet och återfinnas såsom sådana i kolumn 1. För leverantör, som ej bedriver detaljdistribution och som själv inköper kraft, är i bilagan särskilt anmärkt, huru kraften erhålles. Ur bilagan kan m a n sålunda härleda varje distributionsföretags råkraftinköp till den ursprunglige råkraftleverantören.

8 Undersökningsmaterialets omfattning I den mån ett distributionsföretag erhåller sin råkraft från egen kraftkälla ha några undersökningar om företagets råkraftkostnader ej skett. Den följande redogörelsen angående råkraftanskaffningen avser endast sådana företag, som helt eller delvis inköpa sin råkraft. Utom de självförsörjande distributionsföretagen äro samtliga underhållsföreningar och industrier undantagna. Underhållsföreningarna inköpa icke själva någon energi och de industriidkande detaljdistributörerna använda i regel den ojämförligt största delen avinköpt råkraft i den egna rörelsen. Delsamma gäller fyra av de speciella företagen. Utanför undersökningen angående kraftanskaffningen ha sålunda lämnats länets 5 självförsörjande distributionsföretag samt i övrigt 2 underhållsföreningar, 20 industrier och -i speciella företag. Antalet företag, vilkas råkraftinköp undersökts, utgör följaktligen 86. I bilaga 1, kolumn 3, angives för ifrågavarande förelag deras totala inköp av råkraft, uttryckt i tusental k W h (kilowattimmar). I den angivna energimängden ingår all av distributionsföretaget inköpt energi, oavsett om densamma distribueras till allmänhetens förbrukning eller delvis jämväl till industrier eller till någon återförsäljare. Råkrafttariffer Distributionsföretagen inköpa vanligen kraft med en spänning av 3 000— 10 000 volt vid lämplig transformatorstation på leverantörens högspänningsnät. De tariffer, som tillämpas vid engrosförsäljning av elektrisk kraft, kunna i princip vara uppbyggda på samma sätt som de i detalj distributionen förekommande. Vid försäljning av högspänd kraft förekommer emellertid som regel, att effektavgift ingår i tariffen, vilket är mindre vanligt beträffande detaljtariffer. För de olika tariffernas typer, sammansättning och benämning har närmare redogjorts i den inledande översikten, kap. III. Varje distributionsföretag inköper i regel all sin råkraft enligt en enda tariff. I 10 fall förekommer det emellertid, att en tillsatstariff tillämpas för viss kraft, som levereras enligt särskilt tilläggskontrakt eller som är avsedd till speciellt ändamål. Fem av dessa tillsatstariffer gälla råkraftleveranser till elverken i Västerås, Arboga, Köping, Sala och Heby. De olika typer av huvudtariffer, enligt vilka distributionsföretagen inköpa råkraft, framgår av följande uppställning, vari jämväl angives antalet inköpande företag samt (inom parentes) den procentuella andel av all ifrågavarande råkraft, som inköpes enligt respektive tariffer. Enkel energitariff 6 företag ( 0 °/o) Säsongtariff 2 » ( 0 °/o) Effekttariff 5 » ( | p/0j Effekttariff av utnyttjningstyp (vattenfallsstyrelsens industritaxa) 46 » (95 °/o)

9 Effekttariff av säsongtyp Grundavgiftstariff Grundavgiftstariff av säsongtyp Grundavgiftstariff med effektgräns bygdetaxa)

4 företag ( 1 %>) 1 » ( 0 °/o) 10 ( 0 °/o) (vattenfallsstyrelsens 13

( 3 %»)

Efter år 1944 ha i en del fall nya råkrafttariffer införts, till vilka hänsyn ej tagits i föreliggande framställning. Vattenfallsstyrelsen, vars råkrafttariffer i stor utsträckning tjäna som förebild för andra råkraftleverantörer, har från och med 1947 infört nya normaltaxor, vilka medföra lägre råkraftpriser.

Medelpris för råkraft Med ledning av inhämtade uppgifter angående inköpt råkraft och för denna enligt vederbörlig tariff erlagd avgift under år 1944 har medelpriset vid inköp av råkraft, betecknat m0, uträknats för de olika distributionsföretagen. I detta pris ingå förekommande kristillägg på avgifterna i form av index- och kolklausuler. Fem av de 86 företag, vilkas råkraftinköp undersökts, ha egna kraftstationer. Eftersom ett delinköpande företags medelpris ej utan vidare är jämförbart med ett totalinköpande företags, har undersökningen av medelpriset m0 inskränkts till att omfatta de 81 totalinköpande företag, för vilka råkraftuppgifter föreligga. I tabell 1 äro de totalinköpande distributionsföretagen indelade i grupper efter företagsform med angivande av största och minsta totalt inköpta energimängd samt högsta och lägsta förekommande medelpris inom varje grupp ävensom genomsnittligt inköpt energimängd och medelpris för de olika grupperna.

Tabell 1.

Medelpris (nio) vid inköp av råkraft för totalinköpande företag

DetaljdistributÖrornas företagsform

Antal företag

Inköpt energi per företag

Medelpris m0

(1000 kWh)

(öre/kWh)

max.

min.

medel

max.

min.

medel

Kommun Aktiebolag Ekonomisk förening Enskild person Speciell

ti 61 4 4

27 232 1007 78 2 830 2 953 5 173 t 258

7 74G 1093 335 54 72

44 10-4 200 21-3 20o

2-9 3-6 4-7 5o fri

3'1 4-1 57 6*6 7-i

Stadsföretag Landsbvgdsföretag

4 77

27 232 1 934 10 400 o 4 393 420

43 21-a

2<J

3-0 5*2

Länet

27 232

3-c

4o

213 2-9

öre/kSh 10-

5-

70 milj.kWh

Diagram

1. Medelpris (m0) för råkraft, avseende totalinköpande (Stadsförelagens staplar äro streckade.)

företag.

I diagram 1 finnes medelpriset m0 för samma företag grafiskt återgivet. Diagrammet är uppritat efter fallande medelpris med företagens inköpta energi avsatt efter den horisontella axeln. Varje företag representeras sålunda av en stapel (rektangel) med basen motsvarande den inköpta energimängden och höjden motsvarande medelpriset. Höjdlinjerna äro i detta och följande diagram utritade endast för vissa större, däri namngivna företag. Stadsföretagens staplar äro streckade. Av diagrammet framgår, att stadsföretagen ligga till höger med relativt låga medelpriser, ävensom att de av städerna inköpta energimängderna äro stora. Av de två stadsföretagen i Fagersta redovisas i diagrammet endast det totalinköpande Västanfors El.AB. Den föregående undersökningen av medelpriset m0 hänför sig till distributörernas inköp. I tabell 2 har samma undersökningsmaterial sammanställts i syfte att erhålla en bild av det medelpris, som råkraftleverantörerna betinga sig vid försäljning av råkraft. Leverantörerna äro sammanförda gruppvis efter företagsform. För varje grupp är angivet antalet totalinköpande distributionsföretag, som äro kunder hos någon leverantör i gruppen, den energimängd, som försäljes till största och minsta kunden och i genomsnitt till varje kund, samt högsta och lägsta tillämpade medelpris ävensom leverantörgruppens genomsnittliga medelpris för all till distributionsföretagen försåld energi. Den ojämförligt största delen eller omkring 78 °/o av all råkraft, som försäljes till totalinköpande distributörer, levereras direkt från Älvkarleby Krv. Av tabell 2 framgår, att detta statliga företag levererar råkraft direkt till 47 totalinköpande företag, därav 2 städer. Leveranserna till stadsföretagen avse

11 Tabell 2.

Medelpris (mo) vid försäljning av råkraft till totalinköpande företag Antal inköpande företag

Råkraftlcrerantör Antal

Företagsform

1 Staten (Älvkarleby Krv) . .<

1 Kommun (Sala Stads Elverk)

2 Aktiebolag: AB Bergslagens Gemen-I samma Kraftförvaltning\ Norbergs El.AB

städer

Industri

12 Länet

-

Medelpris ••»„ per inköpande företag (öre/kWh)

landsbygd

mas.

min.

medel

max.

min.

medel

9 447 18 340 458 18 181 181

2-9 12-5

2-9 4-t

2-9 55

27 232 1422 181

8-8

8-8

1934 719 1007

1934 11 14

1934 204 346

3-8

11 3

16a 20o

3-8 4-9 4-o

3-8 5*7 4-4

221 2 977 4 391

221 2 977 2 2

•'21 2 977 5<;5

5-2 4-s 21-8

5-2 4*8 36

4-3 4-1

4o

1 Ek. förening(Tillberga-Hubbo El.Df)

7 Försåld energi per inköpande företag (1000 kWh)

1 1 16 si

27 232

5'a

i allmänhet stora kraftbelopp. Medelpriset för försåld råkraft är lägst beträffande Älvkarleby Krv:s direkta leveranser till stadsföretag. I diagram 2, uppritat på samma sätt som diagram 1, ha de företag, som erhålla sin råkraft direkt från Älvkarleby Krv utmärkts med vita och övriga företag med streckade ytor. En undersökning angående råkraftpriserna för de 5 delinköpande företagen, däribland stadselverket i Köping, utvisar, att såväl den i genomsnitt

10-

70 ailj.kSh

Diagram 2. Medelpris (m0) för råkraft, (Företag, som köpa råkraft direkt från Älvkarleby

avseende totalinköpande företag. Krv ha vita, övriga förelag streckade

ytor.)

12 inköpta råkraftmängden per företag som medelpriset m 0 ej nämnvärt avviker från motsvarande medelvärden för de totalinköpande företagen (1,2 resp. 0,» milj. k W h och 4,i resp. 4,o öre/kWh). Medräknas enbart landsbygdsföretagen blir förhållandet mellan del- och totalinköpande företag 43 000 resp. 420 000 k W h inköpt råkraft per företag och medelpriset 14,2 resp. 5,2 öre/kWh. Den i bilaga 1, kolumn 3, redovisade råkraften utgör sammanlagt för länet omkring 80,2 milj. k W h med ett genomsnittspris av 4.o öre/kWh. Av nämnda råkraft faller på stadsföretagen 47,7 milj. k W h med ett medelpris av 3,1 öre/kWh och på landsbygdsföretagen 32,:> milj. k W h med ett medelpris av 5,2 öre/kWh. Att medelpriset är lägre för stads- än för landsbygdsföretag beror vanligen på, att stadsföretagen inköpa större energimängder och ha längre utnyttjningstider än landsbygdsföretagen. (Se inledande översikten, s. 58—59.)

Företag m e d höga m e d e l p r i s e r för i n k ö p t råkraft En sammanställning av de företag, som uppvisa höga råkraftpriser, har gjorts i tabell 3, vari upptagits alla distributionsföretag i länet, som uppvisa Tabell 3 .

Företag med höga medelpriser för inköpt råkraft (år 1944)

Inköpande distributionsföretae

Medel- Inköpt Utpris energi Leverans- nyttjspänning ningsmo (1000 kWh)

Lyftinge El.Df l Godsägare O R Öländers . Bjurfors Skolrevir Kärrbo Nedre Bf 4 Kärrbo Övre Bf 4 Sevalla El. Industriförening' Karsbo Gård Bråfors El.Df Väster Våla Västra El.Df .

32-5 Sl-s 20-o 20o 20-0 19-0 16-8 15-7 15-2

21 5 16 2 2 24 14 16 16

120 3 300 240 380/220 3 000 3 000 1600 380/220 1100 2 2 000 1150 380

Godkärra ELBf 4 Östuna Elverk h :t Föreningen Folkets P a r k . Ståltorps El.Df

15o 14-9 14-7 14-4

6 64 7 12

10 000 3 300 220 380

Olberga El.Df Bännbäcks El.Df 3 Fiskartorps-Smedstorps Bf. H a g a Bf Engelsbergs El.AB

13-7 12-6 11-5 10-7 10-4

19 26 3 13 78

3 300 1040 6 600 220 380 32 000 2 050

Getängens El.Df . Handberga ELF .

10-3

11 23

380 13 000

Medeltal för länet

4-0

10-o

(volt)

liåkraftlcrerantör

tid (tim.)

(öre/ kWh)

460 600

Kohlswa Jernverks A B Riddarhytte AB Norbergs El.AB B Riddarhytte AB

»

Älvkarleby Krv Norbergs El.AB Fagersta Bruks A B AB Bergslagens Gemensamma Kraftförvaltmng Riddarhytte AB J ä d e r s Bruks I n t r e s s e n t e r AB Arboga Mek. V e r k s t a d AB Bergslagens Gemensamma Kraftförvaltning

» Älvkarleby Krv Surahammars Bruks AB

»

AB Bergslagens Gemensamma Kraftförvaltning AB Svenska Metallverken

932 Delinköpande företag. Numera 6 600. Uppmätning på transformatorns hlgspänningssidu. Företaget har numera upphört. 4 Företaget upphör under år 1950. 5 Råkraftleverantör är numera Avesta Jernverks AB.

2 3

13 ett medelpris m0 av 10 öre/kWh eller däröver, med angivande av inköpt energimängd, leveransspänning och. i de fall effekten uppmätts, utnyttjningsfid samt råkraf tie vera ntör. Av tabell 3 framgår, att företag, som betala höga medelpriser för låkraft, inköpa jämförelsevis små energimängder. Utnyttjningstiden är därvid som regel kort. Särskilt för delinköpande företag kan inköpt energimängd och utnyttjningstid och därmed medelpriset m„ variera betydligt år från år. Som jämförelse kan nämnas, att den längsta utnyttjningstiden i länet, som uppvisas av Sala Stads Elverk, är 4 320 timmar per år. Den normala utnyttjningstiden för en distributionsförening torde ligga mellan 2 000 och 3 000 timmar. Beträffande tio av företagen i tabell 3 gäller, att kraften levereras vid lågspänning eller i varje fall uppmätes på transformatorns lågspänningssida. 1 dessa fall behöva detaljdistributörerna ej svara för transformatorförlusterna och råkraftpriset blir därför högre än om — såsom är regel vid råkraf tie ve ranser — uppmätning skett vid högspänning. K e d j e h a n d e l m e d råkraft Det är ej ovanligt, att en råkraftleverantör själv i större eller mindre grad täcker sitt behov av råkraft genom inköp och att råkraften sålunda blir föremål för kedjehandel. Med kedjehandel i vidsträcktaste bemärkelse avses här alla sådana fall, då försäljping av råkraft ej sker direkt från den ursprunglige råkraftleverantören till ett distributionsföretag. Såsom ursprunglig råkraftleverantör betraktas därvid varje företag, som antingen erhåller all sin energi från egen kraftkälla eller utgör något av de till stamlinjenätet anknutna storkraftföretagen (Älvkarleby Krv, AB Bergslagens Gemensamma Kraftförvaltning och Krångede AB). Kedjehandel i nämnda vidsträckta bemärkelse behöver ej verka fördyrande. Den kan tvärtom leda till ett förbilligande av råkraften, t. ex. då ett industriföretag, som på grund av stor energiomsättning erhåller billig råkraft, avsätter en del härav till en distributör för lägre pris än det distributören skulle fått betala vid direktinköp från den ursprunglige leverantören. De allmänna synpunkterna på kedjehandel ined råkraft ha närmare berörts i den inledande översikten s. 59—61. Av tabell 4 framgår huru de 117 distributionsföretagen i Västmanlands län anskaffa sin råkraft. Av tabellen framgår, att kedjehandel i vidsträckt bemärkelse förekommer i 31 fall, därav 27 över ett och 4 över två mellanled. Kedjehandelsfallen ha skärskådats ur den synpunkten, att inköpspriset för sista företaget i kedjan jämförts med det pris, som företaget skulle fått erlägga, om det i stället köpt sin kraft direkt från den ursprunglige råkraf tleveraitören. Sistnämnda pris har beräknats med ledning av gällande medelpriser för sådana direktköpande företag, som köpa närmast motsvarande energimängder från samma ursprunglige råkraftleverantör. Denna metod möjliggör givetvis ej ett exakt bedömande av i vilken utsträckning kedje-

14 Tabell 4.

Antal detalj distributörer 5 52 4 12

•>

4 15 8 7 1 1 1 4 1

Distributionsföretagens råkraftförsörjning genom egen kraftstation, direktinköp och kedjehandel Råkraft

e r h å11e s

från

egen kraftstation Älvkarleby Krv direkt » » » och egen kraftstation » » över ett mellanled " " » " " och egen kraftstation » » » två » AB Bergslagens Gemensamma Kraftförvaltning direkt 8 " " » och egen kraftstation • » » över ett mellanled " » » •> >> » och egen kraftstation annan ursprunglig råkraftleverantör direkt " * » » och egen kraftstation " » » över ett mellanled " " » » » » och egen kraftstation

handeln som sådan verkat fördyrande, enär ofta stora variationer finnas även inom de direktköpande företagens medelpriser. En noggrann undersökning huruvida kedjehandeln verkat prisuppdrivande eller ej förutsätter en ingående teknisk-ekonomisk utredning för varje särskilt fall, vilken givetvis icke kunnat ske genom elkraftutredningens försorg. Det har emellertid ansetts önskvärt att ha tillgång till en förteckning över alla förekommande fall av kedjehandel för att underlätta senare eventuella undersökningar. I anslutning till nedanstående uppräkning göras även vissa kommentarer, baserade på den ovan angivna schematiska undersökningsmetoden. Det är icke uteslutet, att en noggrann undersökning senare kan komina att i vissa fall erfordra justering av de lämnade omdömena. Av följande tolv kedjehandelsfall, som här lämnas utanför varje bedömning, beröra sex (nr 1, 2, 3, 5, 10 och 11) industrier eller andra företag för vilka uppgifter om råkraftpriset saknas. I övriga sex fall är kedjehandeln numera avvecklad genom att inköpet sker direkt från den ursprunglige råkraftleverantören (nr 6, 7, 9 och 12) eller genom att denne eller mellanledet övertagit detaljdistributionen (nr 4 och 8). 1—4. Älvkarleby Krv — Surahammars Bruks AB — 4 företag: Mölntorps Verkstäder, Snevringe Härads Allmänning sstyr el se, Sörstafors Pappersbruks AB och Västsura Gård. 5—8. Älvkarleby Krv — Jäders Bruks Intressenter — 4 företag: AB Arboga Mek. Verkstad, Kungsörs Vatten- och Belysningsverk, Viby El.Df och Östuna Elverk. 9. Älvkarleby Krv — Tillberga-Hubbo El.Df — Tillberga ElDf.

15 10—11. Avesta Jernverks AB — Norbergs El.AB — Surahammars Bruks AB (Spännarhyttan) — Surahammars Bruks AB (Gäsjö Gård). 12. Avesta Jernverks AB — Norbergs El. AB — Bjur fors Skolrevir. Återstående 19 kedjehandelsfall uppdelas på två grupper, nämligen skenbar kedjehandel och övrig kedjehandel. Skenbar kedjehandel anses exempelvis föreligga om den av en återförsäljare med egen kraftstation inköpta tillskottskraften är så obetydlig i förhållande till hans egen kraftproduktion, att inköpspriset för tillskottskraften uppenbarligen ej återverkar på försäljningspriset. Vidare hänföras till skenbar kedjehandel sådana fall, där sista ledet är en underhållsförening eller ock strängt taget är att anse som slutlig konsument. Såsom övrig kedjehandel redovisas 4 fall av kedjehandel i vidsträcktaste bemärkelse, alltså även sådan som ej verkar prisuppdrivande. A.

Skenbar

kedjehandel

1—4. Älvkarleby Krv — Jäders Bruks Intressenter — AB Arboga Mek. Verkstad — 4 företag: Arboga Landsförsamling, Arboga Stads Elverk. Föreningen Folkets Park och Medåkers El.Df. 5—7. Älvkarleby Krv — Surahammars Bruks AB — 3 företag: FiskartorpsSmedstorps Bf, Haga Bf och Mölntorps Gård. 8—11. AB Bergslagens Gemensamma Kraftförvaltning — Riddarhytte AB — 4 företag: Godkärra El.Bf,1 Kärrbo Nedre Bf,1 Kärrbo övre Bf1 och Godsägare O R Öländers. 12. Krångede AB — Fagersta Bruks AB — Bråfors El.Df. I ovannämnda fall nr 1—12 äro mellanledens leveranser till respektive distributionsföretag obetydliga i förhållande till leverantörernas egna kraftresurser. 13. Avesta Jernverks AB — Norbergs El.AB — Karsbo Gård. Karsbo Gård är närmast att betrakta som slutlig konsument. (Detta gäller för övrigt även fallen 3, 7 och 11.) 14. AB Bergslagens Gemensamma K raft förvaltning — Forsby Gård — Skerikes El.Df. 15. AB Bergslagens Gemensamma Kraftförvaltning — AB Svenska Metallverken—Skultuna El.Df. I sistnämnda båda fall utgöres sista ledet i kedjan av en underhållsförening. B.

Övrig

kedjehandel

1. Älvkarleby Krv — Sala Stads Elverk — Norrby El.Df. 2. Avesta Jernverks AB — Norbergs El.AB — Norbergs Municipalsamhälles Elverk. I förestående två fall sker leveransen efter vattenfallsstyrelsens industritaxa, varför kedjehandeln ej verkat prisuppdrivande. 1

Distributionen övertages under å r 1950 av Skinnskattcbergs Revir.

16 3. AB Bergslagens Gemensamma Kraftförvaltning — Kohlswa Jernverks AB — Lyftinge El.Df. Sistnämnda företag har egen kraftstation och kraftutbyte med Kohlswa Jernverks AB. Leveransen omfattar 21 000 k W h och sker enligt effekttariff (100 kr./år + 35 kr./kWh + 3 öre/kWh) som på grund av den korta utnyttjningstiden (120 timmar) ger ett högt medelpris (32,7 öre/kWh). Eftersom det här rör sig om stödkraftleverans, är det icke möjligt att närmare bedöma detta kedjehandelsfall. 4. AB Bergslagens Gemensamma Kraftförvaltning — AB Svenska Metallverken — Handberga ELF. Föreningen inköper 23 000 k W h till ett medelpris av 10,o öre/kWh, vilket är ungefär detsamma som gäller för motsvarande direktleveranser från AB Bergslagens Gemensamma Kraf tf örvaltn ing. Vid en jämförelse med tabell 3 framgår, att 13 av ovannämnda kedjehandelsfall beröra distributionsföretag, vilkas medelpriser för inköpt råkraft uppgå till minst 10 öre/kWh. I 11 av dessa fall är kedjehandeln numera avvecklad eller att betrakta som skenbar. De återstående två fallen ha kommenterats ovan under B nr 3 och 4. I vilken mån kedjehandeln såsom sådan verkat prisuppdrivande kan ej med bestämdhet anges, enär priset påverkas av flera andra faktorer än en eventuell mellanhands vinst. Den råkraft, som inköpes genom kedjehandel, utgör 12°/o av all den i bilaga 1 redovisade råkraften. På de under B ovan upptagna kedjehandelstallen belöpa endast omkring 1,5 °/o av nämnda råkraft. Kedjehandelns inverkan på konsumtionspriset granskas närmare nedan i samband med en undersökning av företag med höga medelpriser för detaljdistribuerad kraft.

17 Distributionsf ÖP etagens kpaftavsättning U n d e r s ö k n i n g s m a t e r i a l e t s omfattning Det stora flertalet distributionsföretag täcl^.* helt eller delvis sitt behov av råkraft genom inköp. Från leveranspunkten — vanligen en transformators hög- eller lågspänningssida, där kraften uppmätes — vidarebefordras kraften över ett distributionsföretaget tillhörigt ortsnät till allmänheten. En del distributionsföretag förse dessutom särskilda storförbrukare, företrädesvis industrier, med elektrisk kraft. Denna avsättning avser vanligen högspänd kraft enligt särskilda tariffer och är ej medräknad i följande framställning, som endast omfattar företagens leveranser av energi för borgerliga behov (belysning samt kraft för hushåll, jordbruk, hantverk och småindustri). I bilaga 1 angives enligt föreliggande uppgifter från distributionsföretagen i länet dels den under år 1944 för borgerliga behov försålda energimängden i tusental k W h (kolumn 6), varmed avses den energi, som uppmätts vid förbrukarnas mätare, dels medelförbrukningen per enhet, dvs. den specifika energiförbrukningen (kolumn 7), dels ock medelpriserna mx och m> (kolumnerna 8 och 9). Uppgift om den försålda energimängden saknas för 2 distributörer, nämligen AB Kölsta Hus, som tillämpar ackordstariffer och Ridskolan i Strömsholm, som ej lämnat uppgifter. Följande redogörelse omfattar i vad den avser energiavsättning, specifik energiförbrukning och medelpriser sålunda endast 115 företag. Distributionsföretagens storlek Distributionsföretagen i länet äro av mycket skiftande storlek beträffande såväl distributionsområdenas omfattning som antal konsumenter och årligen försåld energimängd. I bilaga 1, kolumn 5, anges för varje loretag antalet förbrukare, varmed här avses icke blott personhushåll utan även hantverkslokaler, butiker, samlingslokaler o. d. Det i bilagan angivna sammanlagda antalet förbrukare, 61 918, kan redan på grund härav ej direkt jämföras med den officiella statistikens uppgifter om antalet förefintliga personhushåll i Västmanlands län (45 523 st. enligt folkräkningen den 31 december 1930). Ibland sträcka sig dessutom distributionsområdena på båda sidor om länsgränsen och som tidigare nämnts har någon uppdelning av företagens verksamhet i sådana fall som regel ej skett. Tabell 5 innehåller vissa uppgifter till belysande av distributions företagens storlek. Företagen äro där sammanförda i grupper efter företagsform samt 2—»116 (9

18 Tabell 5.

Detalj distributörernas distributionsområden, konsumentantal och energiavsättning Distribuerar till nedanstående antal

Företagsform

Antal företag

kommuner max.

min. 1 1

Kommun Aktiebolag Ekonomisk förening Underhållsförening. . Industri Enskild person . . . . Speciell

7 6 63 2 22 8 9

4 2 5 1 5 2

Stadsföretag Landsbygdsföretag.. Länet

6 111

4 5

o

1 1 1 1 1 1

Försåld energi (1000 kWL)

förbrukare max.

min.

medel

2-1 21130 1-2 1170 2-2 680 l-o 33 1-7 2 J 5 4 11 80 358

450 156 4 20 11 7 3

4 781 13 582 628 1173 785 236 51 27 398 1772 180 29 89 100

medel

2-2 21130 1030 3 1-9 1446

It

max.

min.

medel

387 3 571 69 558 1 255 19 35 1 243 2 31 1 31

5 700 13 582 1 173 4 290 1 223 250 1 183 529 13 582

i stads- och landsbygdsföretag. För varje grupp upptagas värdena för det största och det minsta företaget samt medeltalet för alla företag inom gruppen. Antalet kommuner, inom vilka ett företag distribuerar, kan icke sägas utgöra ett fullgott uttryck för omfattningen av företagets verksamhet, eftersom kommunerna äro av mycket skiftande storlek och distributionen kan avse större eller mindre delar av en kommun. För de speciella företagen har antalet kommuner ej fullständigt angivits i tabellen, enär uppgift härom saknas för ett av dem, nämligen Statens Järnvägar. Det gäller emellertid här huvudsakligen distribution till tjänstemän bosatta utefter järnvägen. Uppgifterna angående försåld energi avse som ovan nämnts blott 115 företag. De flesta företagens distributionsområden sträcka sig icke över flera än en eller två kommuner. Av samtliga företag ha 59 st. (50 °/o) distribution endast inom en kommun och intet företag har distribution i mer än fem kommuner. Av samtliga förbrukare i länet erhålla omkring 54 % elkraft från kommunala företag, 2 4 % från ekonomiska föreningar, 1 4 % från industrier, 6 °/o från aktiebolag och 2 % från andra slags företag. Av hela den detaljdistribuerade energien belöper på kommunala företag 50 % , ekonomiska föreningar 32 % , industrier 10 % , aktiebolag 7 % samt övriga slag av företag omkring 1 %. De största företagen i länet äro, om hänsyn tages endast till distributionskommunernas antal Harbonäs El.Df och Karmansbo Bruks AB med vartdera 5 kommuner. Det största antalet förbrukare, 21 130, uppvisar Västerås Stads Tekniska Verk. Därefter följa elverken i Köping, Sala och Arboga samt Fagersta Bruks AB. Antalet förbrukare inom dessa stadsföretag varierar mellan 3 658 och 2 154. Därnäst i storlek komma landsbygdsföretagen Surahammars Bruks AB med 1 446 förbrukare, Kungsörs Vatten- och Belysningsverk

19 med 1 430 förbrukare och Norbergs El.AB med 1 170 förbrukare. Även med hänsyn till energiavsättningen äro stadsföretagen i Västerås, Köping, Arboga och Fagersta störst i länet med mellan 13,6 och 1,8 milj. k W h . Största energiavsättningen bland landsbygdsföretagen har Kungsörs Vatten- och Belysningsverk med 1,2 milj. kWh. En del av distributionsföretagen i länet äro mycket små. Sålunda tillgodose 13 företag, motsvarande 11 % av samtliga företag i länet ett lägre antal än 20 konsumenter. Av dessa småföretag drivas 5 av ekonomiska föreningar, 3 av enskilda personer, 3 tillhöra gruppen speciella företag och 2 äro industrier. Av de företag, som lämnat uppgifter om den detaljdistribuerade energien ha 9 en avsättning mindre än 5 000 kWh, nämligen 4 ekonomiska föreningar, 2 speciella företag, 3 enskilda personer och 1 industri. Vid jämförelse mellan stads- och landsbygdsföretag bör iakttagas, att uppgifterna för stadsföretagen inbegripa även dessa företags landsbygdsdistribution. Stadselverken i Västerås och Köping bedriva vartdera distribution inom två, och elverket i Sala inom tre landskommuner. Tariffer I den inledande översikten, kap. III, har en närmare beskrivning lämnats över förekommande typer av tariffer, dessas benämning, klassificering och beteckning med typnummer, vilket ger upplysning om av vilka beståndsdelar (fast avgift, effektavgift och energiavgift) vederbörande tariff är uppbyggd. I bilaga 1, kolumn 10, har för varje distributionsföretag angivits dess tariffuppsättning genom uppräkning av typnumren på de tariffer, företaget tilllämpar. Om ett företag har ett flertal tariffer, som tillhöra samma typ men äro avsedda för olika ändamål (belysning, motordrift, matlagning etc.) eller olika användningsområden (bostäder, butiker, samlingslokaler e t c ) , sammanföras dessa i kolumn 10 under ett gemensamt typnummer. Betydelsen av de olika typnumren kan enklast utläsas med hjälp av den förklaring till tariffernas sifferbeteckning, som intagits såsom bilaga 3 till den inledande översikten. Av distributionsföretagen i Västmanlands län har ett företag (Ridskolan, Strömsholm) icke lämnat några uppgifter om tarifferna. Återstående 116 företag tillämpa sammanlagt 271 tariffer, dvs. i genomsnitt 2 per företag. Hos 50 företag förekommer endast en tariff. De största tariffuppsättningarna förekomma hos stadselverken i Arboga och Sala, som vartdera ha 9 tariffer. Av större intresse än det antal tariffer, varje företag uppvisar, är den eller de av företaget tillämpade tariffernas uppbyggnad. Denna åskådliggöres som ovan nämnts genom en sammanställning av tre siffror, tariffernas typnummer. Av tabell 6 framgår i vilken omfattning tariffer av olika typer tillämpas inom de skilda grupperna av distributionsföretag i länet. Tariffernas typnummer ha angivits inom parentes. En punkt i ett typnummer k a n ersättas med vilken siffra som helst (utom 0 såsom tredje siffra) utan att typen ändras.

20 Tabell 6.

Antal tariffer av olika typer hos skilda företagsgrupper Antal tariffer som tillämpas inom företagsgrupperna

Tarifftyp (med typnummer)

Enkel energitariff (001, 101) Enkel blocktariff (002, 102) Polygontariff (003, 103) och utnyttjningstariff (004, 104) Tidspärrtariff (005.105) Säsongtariff (006, 106) Tidgränstariff (007, 107) Stegrabattariff (008, 108) Effekttariff (01., 11.).. Effektgränstariff (04., 14.) Grundavgiftstariff (2..,3..,4..,5..,6..) Ackordstariff (. .0). . ..

staten

—

kommun

AB

ekon. förening

6 1 3

3 1 1

underhål lsfören.

1 Energi-

inenskild speciell dustri

Summa omsättning

%

1 b 1

14 5 6

18 0 0

,J

1 6

1 5

5 6 3

7 2

9 1

81 10

1 Summa tariffer

o

Antal företag

2 Antal tariffer i genomsnitt per företag . .

26 4

3 3

134 20

61 0

13 Jl

3 Av det totala antalet tariffer äro 49 °/o grundavgiftstariffer, och den energiuttagning som sker enligt dem utgör 61 °/o av hela energiomsättningen. Även de enkla energitarifferna äro många — 22 °/o av hela antalet — men uttagningen enligt dessa tariffer är relativt obetydlig (4 °/o). Som ovan antytts förekommer, att skilda tariffer — om än av samma typ — tillämpas alltefter det ändamål, vartill energien användes. Enligt distributörernas uppgifter äro av de 271 tarifferna i länet 36 avsedda för energi till belysning och småapparater, 24 till motorer och ej ackumulerande värmeapparater, 21 till ackumulerande värmeapparater och 6 till vissa på annat sätt begränsade ändamål. De återstående 184 tarifferna äro icke ändamålsbestämda. Efter år 1944 har på flera håll tariff omläggning skett. Sedan elkraftutredningen i januari 1947 framlagt betänkande med förslag till standardtariffer för detaljdistribution av elektrisk kraft (SOU 1947:4) h a r för vanlig detaljdistribution till hushåll, jordbruk, hantverk och småindustri den i betänkandet föreslagna normaltariffen kommit till allt allmännare användning. Normaltariffen utgöres av en grundavgiftstariff, sammansatt — förutom av en engångsavgift — av tre årligen återkommande avgifter, n ä m ligen en abonnentavgift per mätpunkt utgörande 5 kr. vid enfas- och 10 kr.

21 vid trefasanslutning, en grundavgift per normaltariffenhet (Nte) och en energiavgift av 6 öre per kWh. En stickprovsundersökning i slutet av år 1947 har givit vid handen, att flera företag övergått till normaltariffen och att andra då hade frågan om övergång under övervägande.

Specifik e n e r g i f ö r b r u k n i n g Att en bygd blivit elektrifierad innebär, att den har tillgång till elektrisk kraft. I vilken omfattning denna tillgång verkligen utnyttjas får man kännedom om genom att fastställa den specifika energiförbrukningen, dvs. den för bygden genomsnittliga energiuttagningen under ett år hos varje konsument eller hushåll. Då hushållen kunna vara av mycket skiftande storlek har för utredningens ändamål införts begreppet förbrukningsenhet (F) såsom en för hela landet gemensam måttenhet för gradering av konsumenthushållen efter deras storlek, dvs. deras elektrifieringsbehov. 1 Den enskilde förbrukaren anses representera det antal förbrukningsenheter, som motsvarar summan av antalet rum och antalet hektar odlad jord med ett tillägg till summan av 2 enheter. Den specifika energiförbrukningen inom ett företags distributionsområde anges i bilaga 1, kolumn 7, såsom den genomsnittliga energiuttagningen under ett år per förbrukningsenhet (kWh/F) inom området. Antalet förbruk ningsenheter inom ett distributionsområde har kunnat uppskattas med ledning av den officiella statistikens uppgifter om rumsantal och åkerareal. Uppgifterna i kolumn 7 utgöra ett uttryck för i vilken grad den elektriska kraften utnyttjas inom respektive distributionsområden. I största allmänhet kan man säga, att en specifik energiuttagning, som håller sig under 30 ä 35 k W h / F ger en antydan om, att området ifråga huvudsakligen endast är belysningselektrifierat. En dubbelt så stor medelförbrukning, 60 a 70 k W h / F , gör det troligt, att elkraften inom området även användes för motordrift och en specifik energiförbrukning av över 100 k W h / F antyder en ännu mera vidgad användning av den elektriska energien. Inom områden, där elkraften fått en mycket omfattande användning, t. ex. till såväl belysning och motorer som matlagning och bostadsuppvärmning, kan den specifika energiförbrukningen stiga till 1 000 k W h / F och däröver. Elkraftutredningen har, såsom i den inledande översikten (s. 66) framhållits, utgått ifrån att en specifik energiförbrukning av 65 k W h / F motsvarade vad som kunde anses vara en rimlig elektrifieringsnivå på landsbygden. I diagram 3 är den genomsnittliga energiförbrukningen per förbrukningsenhet inom de olika distributionsområdena grafiskt återgiven. Företagens storlek har utmärkts genom att antalet förbrukningsenheter avsatts efter den horisontella axeln. Stadsföretagens staplar ha markerats genom streckning. Eftersom en del stadsföretag ha distribution även på landsbygden ger diagrammet ej en fullt riktig avvägning mellan städer och landsbygd. Med 1

Begreppet förbrukningsenhet förklaras närmare i den inledande översikten s. 64.

1000 xF

Diagram

3.

Specifik energiförbrukning (kWh/F) hos distributions (Stadsföretagens staplar äro streckade.)

företagen.

ledning av uppgifterna i bilaga 1, kolumn 7, kan ett godtyckligt utvalt företags läge i diagrammet lätt bestämmas, varigenom man får en uppfattning om hur pass välelektrifierat företagets distributionsområde är i jämförelse med övriga områden i länet. Tabell 7 utvisar den specifika energiförbrukningen inom olika företagsgruppers distributionsområden. För varje grupp angivas värdena för de företag, som uppvisa högsta och lägsta energiuttagningen per förbrukningsenhet, ävensom genomsnittsvärdet för hela gruppen. Av sammanställningen framgår bl. a., att den specifika energiförbrukningen hos företag i Västmanlands län i genomsnitt är 109 k W h / F och varierar mellan 340 och 20 k W h / F : Elektrifieringsnivån är i genomsnitt högst inom aktiebolagens och lägst inom de speciella företagens distributionsområden. Hos stadsföretagen är den specifika energiförbrukningen i medeltal

23 Tabell 7.

Specifik energiförbrukning inom olika grupper av företag Specifik energiförbrukning (kWh/F)

Företagsform medel Kommun Aktiebolag Ekonomisk förening Underhållsförcning. Industri Enskild person . . . Speciell

215 340 183 150 225 310 147

118 57 20 100 23 21 22

130 137 89 132 91 117 45

Stadsföretag Landsbygdsföretag. Länet

155 340

121 20

132 92

132 k W h / F . Genomsnittsvärdet för landsbygdsföretagen är 92 k W h / F och ligger sålunda högre än det av elkraftutredningen antagna medelvärdet 65 k W h / F . Elektrifieringsnivån är emellertid mycket olika i de skilda landsbygdsområdena. Medelpriser På grundval av företagens uppgifter om konsumenternas energiförbrukning samt bruttoinkomsten av den försålda energien kan det inom distributionsområdet gällande priset per såld k W h uträknas. Detta pris utgör det verkliga medelpriset vid försäljning av elektrisk energi och har betecknats m^. Då många företags tariffer äro av progressiv natur och sålunda medge ett lägre pris vid ökad uttagning, blir medelpriset mx beroende av energiförbrukningens omfattning. Medelpriset kan därför bli olika för två företag med exakt samma tariffuppsättning, om nämligen den specifika energiuttagningen är olika inom deras områden. Av det föregående framgår, att den specifika energiuttagningen uppvisar stora variationer inom olika distributionsområden. Medelpriset mx är därför ej lämpligt som direkt jämförelsepris. Därest elkraften utnyttjades i lika hög grad inom alla distributionsområden i landet, skulle de olika distributörernas medelpriser kunna direkt jämföras med varandra. Ett på denna förutsättning grundat medelpris har uträknats för varje företag. Detta är avsett som jämförelsepris (betecknat m,) och utgöres av det pris, som gällande tariffer skulle medföra vid en förutsatt specifik energiförbrukning av i genomsnitt 65 k W h / F , dvs. det antagna medelvärdet för landsbygden. En närmare redogörelse för principerna för beräkningen av medelpriserna mx och m a h a r lämnats i den inledande översikten, kap. VII. Det är att märka, att medelpriserna icke avse att utvisa, vad en enstaka abonnent får betala. De ange helt enkelt distributionsföretagets medelinkomst per k W h avall företagets distribution för borgerliga behov. Medelvärdena m, och m 2

50 n i l j . k W h

Diagram

//.

Verkligt medelpris (mj för detalj distribuerad (Stadsföretagens staplar äro streckade.)

kraft.

ä r o s å l u n d a g e n o m s n i t t s p r i s , som gälla för d i s t r i b u t i o n s o m r å d e t som helhet betraktat. Medelpriserna m, och m-, h a angivits för varje förelag i bilaga 1. k o l u m n e r n a 8 och 9. Vid en jämförelse mellan ett visst förelags verkliga medelpris ( m j och beräknade medelpris (m2) kunna följande allmänna synpunkter framhållas. Om ett företag tilllämpar en enda tariff, som är av icke progressiv natur, och energipriset sålunda är detsamma oavsett energiuttagningens omfattning, bli m1 och m2 lika stora. Tillämpar företaget flera icke progressiva tariffer, om än av samma typ 1 , exempelvis enkla energitariffer med olika priser för belysning och motordrift, kan det inträffa, att m, och m2 bli olika. Detta beror på att förbrukningens fördelning på nämnda ändamål vid en elektrifieringsnivå av 65 kWh/F, som lagts till grund för beräkningen av m 2 , i vissa fall kan avvika från den nu rådande, på vilken beräkningen av mx grundar 1 Om ett företag bar flera tariffer av samma typ angives i bil. I. kolumn 10. likväl endast ett typnummer. (Se s. 19.)

25 36 öre/kWh

u r n cow M OT3 Ctf 0) i oj c co H

tti

30 rail J.kWh

Diagram 5. Jämförelsepris (m2), utgörande beräknat medelpris för detaljdistribnerad kraft vid en specifik energiförbrukning av 65 kWh/F. (Stadsföretagens staplar äro streckade.)

sig. Klart är vidare, att m% och ma bli lika stora, om den gällande specifika energiförbrukningen inom företagets distributionsområde är just den för m2 beräknade, nämligen 65 kWh/F. Med nyss nämnda undantag gäller regeln, att om för ett visst företag medelpriserna jnx och m, äro olika, så utvisar detta, att företaget tillämpar åtminstone någon tariff av progressiv natur. Storleken av skillnaden mellan m1 och m2 påverkas sålunda av två olika omständigheter, nämligen dels den specifika energiförbrukningen, dels gällande tariffers progressivitet. Ju närmare företagets specifika energiförbrukning ligger jämförelsevärdet 65 kWh/F och ju mindre progressiva dess tariffer äro, desto mindre blir skillnaden mellan mx och m.z. Om ett företag uppvisar särskilt låg eller också särskilt hög specifik energiförbrukning eller starkt progressiva tariffer, blir skillnaden mellan my och m2 stor. En grafisk framställning av medelpriserna hos företagen i Västmanlands län finnes återgiven i diagram 4, som avser det verkliga medelpriset mu och diagram 5, som avser jämförelsepriset m2. Företagens storlek har utmärkts genom att energiomsättningen avsatts på den horisontella axeln.

26 Tabell 8. Verkligt medelpris ( m , ) och jämförelsepris (m 2 ) inom olika grupper av företag Jämförelsepris m. (öre/kWh)

Verkligt medelpris mx (öre/kWh) Företagsform

medel

medel Kommun Aktiebolag Ekonomisk förening Underhållsförening. Industri Enskild person Speciell Stadsföretag Landsbygdsföretag. Länet

13 20 28 18 38 35 34 13 38 38

7 5 i 11 7 6 8 9 5

12 9 11 13 11 11 19

18 19 26 19 36 35 34

12 11 9 16 11 9 10

15 14 13 17 14 18 17

11 11

18 36

18 9

15 13

14 Tabell 8 utvisar medelpriserna hos företagen uppdelade gruppvis efter organisationsform samt i stads- och landsbygdsföretag. Det verkliga medelpriset {mx) för hela länet är 11 öre/kWh. Högst ligger Surahammars Bruks AB (Gäsjö Gård) med 38 öre/kWh och lägst Kolbäcks Belysnings AB med 5 öre/kWh. Av de olika företagskategorierna ligga de speciella företagen högst med 19 öre/kWh, medan aktiebolagen ha det lägsta medelpriset, 9 öre/kWh. För samtliga stadsföretag är det verkliga medelpriset 11 öre/kWh, dvs. samma som för samtliga landsbygdsföretag. Högsta medelpriset bland stadsföretagen, 13 öre/kWh, uppvisa städsel verken i Arboga och Köping och det lägsta, 9 öre/kWh, Sala Stads Elverk, Fagersta Bruks AB samt Västanfors El.AB. De högsta verkliga medelpriserna i länet förekomma hos landsbygdsföretagen. Högst ligger som nämnts Surahammars Bruks AB (Gäsjö Gård) med 38 öre/kWh. Därefter följa Fru Elvina Andersson, Godsägare O R Öländers och Surahammars Bruks AB (Svanå Gård) med vardera 35 öre/kWh, Föreningen Folkets Park med 34 och Karsbo Gård med 32 öre/kWh. Dessa sex landsbygdsföretag ha en obetydlig distribution; deras sammanlagda energiomsättning utgör endast 0,i °/o av den totala omsättningen på landsbygden. Av landsbygdsföretagen i övrigt ligga 5 i prisgruppen 25—29 öre/kWh med sammanlagt 0,i °/o av energiomsättningen, 7 i prisgruppen 20—24 öre/kWh med 2,i % av omsättningen, 10 i prisgruppen 15—19 öre/kWh med 4,t % av omsättningen, 60 i prisgruppen 10—14 öre/kWh med 61,9 °/o av omsättningen och 21 i prisgruppen 5—9 öre/kWh med 31,4% av den totala energiomsättningen på landsbygden. Ett högt m x -värde behöver ej ha sin grund i olämplig prispolitik från företagets sida. Även de mest ändamålsenliga tariffer kunna medföra ett högt verkligt medelpris, om nämligen elkraften inom distributionsområdet utnyttjas i mycket obetydlig omfattning (exempelvis på grund av att företagets verksamhet nyligen påbörjats). Den specifika energiförbrukningen uppgår

21 icke till 50 k W h / F för något av de 6 namngivna företagen i högsta prisgruppen. I den mån ifrågavarande företag visa höga medelpriser även vid en specifik energiuttagning av 65 k W h / F komma de att nedan bli föremål för undersökning i samband med redogörelsen för landsbygdsföretag med höga jämförelsepriser. Jämförelsepriset m,, dvs. det beräknade genomsnittspriset vid en inedelförbrukning av 65 k W h / F , är för hela länet 14 öre/kWh. Det högsta i länet förekommande jämförelsepriset, 36 öre/kWh, gäller Surahammars Bruks AB (Gäsjö Gård) och det lägsta, 9 öre/kWh, Fiskartorps-Smedstorps Bf, Handberga El.F, Kolbäck-Bergs El.Df, Mölntorps Gård och Västerlövsta El.Df. Av de efter företagsformer indelade grupperna uppvisa de av enskild person drivna företagen det högsta mo-värdet, 18 öre/kWh, och de ekonomiska föreningarna det lägsta, 13 öre/kWh.

Topprisföretag För utrönande av alla tänkbara orsaker till förekommande höga jämförelsepriser skulle ha erfordrats en mångfald uppgifter, som icke lämpligen kunnat infordras från företagen. På grundval av föreliggande material ha emellertid de företag, vilkas jämförelsepris m2 uppgår till 20 öre/kWh eller däröver, i det följande benämnda »topprisföretag», underkastats särskild granskning. Topprisföretagen i Västmanlands län äro till antalet 13, dvs. 11 °/o av samtliga distributörer och utgöras alla av landsbygdsföretag. Topprisföretagen distribuera energi till sammanlagt 1 074 förbrukare, motsvarande 4 °/o av landsbygdsföretagens samtliga konsumenter. I tabell 9 lämnas specificerade uppgifter beträffande de 10 företag, för vilka jämförelsepriset uppgår till minst 25 öre/kWh, samt vissa medelvärden beträffande dels dessa företag i högsta prisgruppen, dels alla 13 topprisföretagen. För jämförelse har vidare motsvarande medeltal angivits för alla landsbygdsföretagen i länet. Av de 13 topprisföretagen tillhöra 5 enskild person, 4 äro ekonomiska föreningar, 3 industrier och 1 speciellt företag. En undersökning av topprisföretagens kraftanskaffning visar, att 3 av dem (23 °/o) ha egen kraftkälla och sålunda äro helt eller delvis självförsörjande, medan de övriga 10 (77 °/o) äro totalinköpande. Denna fördelning överensstämmer nära med den, som gäller för samtliga företag i länet (resp. 19 och 81 °/o). Det delinköpande topprisföretaget, Riddarhytte AB, erhåller tillskottskraft från AB Bergslagens Gemensamma Kraftförvaltning direkt. Av de 10 totalinköpande topprisföretagen erhålla 5 råkraft från AB Bergslagens Gemensamma Kraftförvaltning, därav 1 direkt och 4 över ett mellanled, 2 från Avesta Jernverks AB, det ena över ett och det andra över två mellanled, samt 3 från Älvkarleby Krv, därav 1 direkt, 1 över ett och 1 över två mellanled.

28 Tabell 9 .

Landsbygdsföretag med höga jämförelsepriser (år 1 9 4 4 ) Dctaljdistri-

B ft)i r a f t a n s k a f f n i n g Jämförelsep r i s Ml 2

Företagets namn

(öre/ kWh)

Företags form

3^: TO TO

s

sr

5= ra £- B TO •n-

Ursprunglig råkraftleverantör

O o: W

H

001, 700

14-7

16-8

102, 700

15-o

—

"

1 O

—

—

"

i

31 Surahammars Bruks ind. AB (Svanå Gård) Föreningen Folkets spec. Park ensk. Karsbo Gård

AB Bergslagens Gemensamma Kraftförvaltning Älvkarleby Krv

—

26 Godkärra El.Bf 1

Avesta Jernverks AB m.fl. AB Bergslagens Gemensamma Kraftförvaltning

25 25

Baggå Elverk 1 ensk. Kärrbo Övre Bf * . . ek.f.

E

—

—

25 Västsura Gård 2 . . . . ensk.

—

.. ek.f.

36-25 3 6 - 2 0 Samtliga topprisföretag . . 36— 9 » landsbygdsföreta i p »retaget 2 J" öretaget

— 1

1 AB Bergslagens Gemensamma Kraftförvaltning Älvkarleby Krv medeltal

net .

))

•*.

*—' 3 o

20 E

pr —

001 Avesta Jernverks AB m.fl.

^s* TO ° ? 7

.> aC 5-P Tarifftyper

—

35 SL

40 Surahammars Bruks ind. AB (Gäsjö Gård) Fru Elvina Anders- ensk. son Godsägare O R Ölän- ensk. ders

36 TO

""

Vj s o ._; -t

ål

s*

i-1

^ ^

sa OS

21-3

g

20o

—

36 8

001,700 001

9:J

10 18 402

13-4 10-2 5-*

22' 83 250

upphör under år 1950. har numera upphört.

Som av ovanstående framgår förekommer kedjehandel med råkraft i 8 fall beträffande topprisföretagen och dessa fall äro, såvitt av tillgängligt material kunnat bedömas, att betrakta som skenbar kedjehandel. En granskning av de av topprisföretagen årligen inköpta råkraf tmängderna samt av de medelpriser, som nämnda företag få erlägga, utvisar att det i de 8 fall, där uppgifter föreligga, i regel rör sig om små energibelopp och till följd därav relativt höga inköpspriser. Medeltalen per företag äro omkring 18 000 k W h inköpt råkraft och 10,2 öre/kWh mot 402 000 k W h och 5,2 öre/kWh för samtliga landsbygdsföretag. Skillnaden mellan inköpspris (m0) och försäljningspris (mx) är störst hos följande företag: Föreningen Folkets Park (m0 = 14,7 öre/kWh och mx = 34 öre/kWh), Västsura Gård (zn0 = 9,3 öre/kWh och m x == 25 öre/kWh) och Karsbo Gård (700 = 16,8 öre/kWh och ihj = 32 öre/kWh).

29 På varje landsbygdsföretag i länet belöpa i genomsnitt 250 förbrukare. Topprisföretagen på landsbygden uppvisa i medeltal blott 83 konsumenter per företag och för de 10 företagen i den högsta prisgruppen är medeltalet ännu lägre eller 22 förbrukare per företag. Av särskilt intresse vid undersökningen av företag med höga jämförelsepriser ä r o de av dessa företag tillämpade tarifftyperna. De 13 topprisföretagen redovisa tillsammans 26 tariffer, därav 19 enkla energitariffer, 3 grundavgiftslariffer, 3 ackordstariffer och 1 enkel blocktariff. De i tabell 9 upptagna 10 topprisföretagen i högsta prisgruppen tillämpa sammanlagt 16 tariffer, därav 12 enkla energitariffer, 1 enkel blocktariff och 3 ackordstariffer. Topprisföretagen uppvisa sålunda praktiskt taget endast primitiva tariffer. De flesta topprisföretagen äro belägna i länets nordvästra del. Flertalet av de här undersökta topprisföretagen, dvs. de som vid en förutsatt specifik energiförbrukning inom respektive distributionsområden av 65 k W h / F skulle uppnå jämförelsepriser på minst 20 öre/kWh, uppvisar i verkligheten en lägre specifik förbrukning än den förutsatta och till följd därav ett verkligt medelpris mu som är lika med eller högre än jämförelsepriset m,. Den verkställda granskningen av de 13 topprisföretagen utvisar, att alla äro landsbygdsföretag, att inga kommunala företag, aktiebolag eller underhålls föreningar förekomma bland topprisföretagen, att de i regel inköpa mycket små råkraftmängder och att medelpriset vid inköp av råkraft till följd därav blir betydligt högre än för landsbygdsföretagen i allmänhet, att kedjehandel med råkraft förekommer i ungefär samma utsträckning bland topprisföretagen som bland övriga företag, att de distribuera elkraft till 4 °/o av samtliga förbrukare hos landsbygdsföretag i länet, att genomsnittliga antalet förbrukare hos dem är. betydligt lägre än eller endast 33 °/o av medelvärdet för samtliga landsbygdsföretag, att de i allmänhet tillämpa mera primitiva tariffer än övriga företag, samt att de huvudsakligen äro belägna i nordvästra delen av länet . Beträffande 2 av länets distributionsföretag, AB Kölsta Hus, som tillämpar ackordstariffer och Ridskolan, Strömsholm, som ej lämnat några uppgifter, har det ej kunnat fastställas, huruvida de äro att betrakta som topprisföretag. Av ifrågavarande företag erhåller det förstnämnda kraft från egen, fristående kraftstation och det sistnämnda från Älvkarleby Krv. Antalet förbrukare hos dessa företag är 12 resp. 87. Årsavgifter uttagas hos AB Kölsta Hus med 5 kr. per lampa. Engångsavgifter 1 samband med tillkomsten av ett nytt distributionsföretag eller eljest vid anslutning av en nytillkommen förbrukare utkräves vanligen en engångs-

•30 avgift, antingen i form av en inträdesavgift för medlemskap i en distributionsförening eller i form av en särskild anslutningsavgift. I föreliggande redogörelse har vid beräkningen av priserna på elkraft inom de olika distributionsområdena tagits hänsyn endast till de avgifter, som förbrukarna få betala enligt företagens gällande tariffer, och eventuellt utgående årliga underhållsavgifter. I och med att elektrifieringen blivit genomförd inom ett område och engångsavgifterna slutbetalats, bli också förbrukarnas avgifter enligt tarifferna de enda aktuella. Engångsavgiftens innebörd och betydelse har utförligt behandlats i den inledande översikten, kap. VIII, vari även framhållits de omständigheter, som omöjliggjort ett eljest önskvärt hänsynstagande till dessa avgifter vid bedömande av gällande priser på elektrisk kraft. Enär företagens uppgifter angående engångsavgifterna i många fall äro ofullständiga och osäkra, kan någon tillförlitlig redogörelse för desamma icke lämnas. Av de 117 distributionsföretagen i Västmanlands län ha 34 ej kunnat lämna några specificerade uppgifter om engångsavgifterna, 30 företag ha meddelat, att några engångsavgifter ej förekomma och 3 företag ha uppgivit, att engångsavgiften bestämmes från fall till fall. Uppgifter om förefintliga engångsavgifter föreligga sålunda för endast 50 företag, nämligen 3 kommunala, 41 ekonomiska föreningar, 1 underhållsförening, 1 industri, 2 enskilda företagare och 2 speciella företag. För 25 av ifrågavarande företag gäller, att en nytillträdande abonnent själv får bestrida alla nödiga anläggningskostnader i form av anslutnings- eller inträdesavgift. I ett fall av dessa får abonnenten dessutom erlägga en viss avgift per enhet (15 kr. per GB-enhet). Fast engångsavgift, som är oberoende av anläggningskostnaden eller förbrukarens storlek, förekommer i 3 fall, nämligen med resp. 100, 250 och 1 000 kr. per abonnent. Övriga 22 företag uttaga engångsavgift med visst belopp per enhet, i regel CB-enhet. Avgiften varierar hos olika företag mellan 30 och 90 kr. per CBenhet och är i genomsnitt ca 60 kr. Stadsföretagen och de kommunala landsbygdsföretagen uttaga merendels ej några engångsavgifter av nytillträdande konsumenter inom det egentliga distributionsområdet. Två stadsföretag, elverken i Västerås och Köping, ha dock uppgivit att de tillämpa anslutningsavgift, som i Västerås utgår med 10 öre/m 2 tomtmark för friledning och 25 öre/m 2 för jordkabel, och i Köping med en fast avgift av 250 kr. för servisledning fram till tomtgränsen. Heby Elverk, som också är kommunalt, uttager en anslutningsavgift av 1 °/o avfastighetens taxeringsvärde. Är detta högre än 50 000 kr. utgår avgiften efter V2 °/o på överskjutande belopp. Stadselverken i Köping och Sala uppgiva dessutom att de för abonnenter på landsbygden uttaga anslutningsavgift av 35 kr./GB. Engångsavgifternas belopp äro som av ovanstående översikt framgår mycket varierande hos olika företag. Detta gäller även förekommande enhetsberäkning. Det har därför ej varit möjligt att i detta sammanhang lämna en mera

31 specificerad redogörelse för engångsavgifternas storlek hos de olika företagen i länet. Vissa företag med höga kraftpriser förete å andra sidan låga engångsavgifter, vilket sålunda synes innebära, att dessa företag uttaga anläggningskostnaden helt eller delvis i form av energiavgifter. Enär någon medelvärdesberäkning av engångsavgifterna ej är möjlig att genomföra på grund av det skiftande beräkningssättet för dessa avgifter, kan någon direkt jämförelse mellan engångsavgifterna hos de företag, som uppvisa höga jämförelsepriser (topprisföretagen) och övriga företag i länet ej ske. Vid en närmare granskning av engångsavgifterna hos topprisföretagen kan emellertid icke spåras någon tendens, som ger vid handen att dessa företag skulle i större utsträckning än landsbygdsföretagen i allmänhet ha låga engångsavgifter. Topprisföretagen ge i detta avseende samma oenhetliga intryck som övriga landsbygdsföretag.

32 Bilaga 1 Uppgifter angående distributionsföretagen i Västmanlands län år 1944 llåkraftanskaffni Distributörernas namn och adress

Erhåller råkraft från

2 Altuna El.Df, Fnysinge, Altuna Fru Elvina Andersson, Olsbenning, Karbenning Arboga Landsförsamling, Arboga AB Arboga Mek. Verkstad. Arboga Arboga Stads Arboga

De t ä l j d i s t r i b 11 t i O II

»g

MedelMedelMedelpris pris för Typnummei Inköpt Antal Försåld förbruk- (öre/kWh) råkraft råkraft förenergi ning per verk- jämfö- på företaget m0 tariffer brukare enhet (1 000 (öre/ (1 000 (kWh/F) ligt relse m-y kWh) kWh) kWh) )«.._. 7

6 Älvkarleby Krv . .

6-9

159 Egen krst

—

—

7 AB Arboga Mek. Verkstad J ä d e r s Bruks Intressenter + egen krst Elverk, AB Arboga Mek. Verkstad

6-9

4 Badelunda El.Df,Brunnby, Västerås l Baggå Elverk, Baggå 10 Barkarö El.Df, Norra Löfsta, Västerås 2 Berga El.Df, Munktorp Bjurfors Skolrevir, j^vesta Bråfors El.Df, Fagersta Bultfabriks AB. Hallstahammar

i

2 977

2 787

2 239

13 Älvkarleby Krv . .

4-7

18 002, 070, K 107, 111.11 203 12 306, 406

Egen krst Älvkarleby Krv . .

—

—

6-0

36 200

9 262

37 88

28 10

25 001, 700 12 606, 800

»

353 16

6'4 20-o

209 42

291 15

80 63

10 17

12 17

606 102

15"

42 350

16 317

58 225

19 12

603 001, 201

12-5

5-9

13 Norbergs

El.AB 3

Fage rsta BruksAB AB Bergslagens Gemensamma Kraftförvaltning, Wirsbo AB El.Df. V Ä S Älvkarleby Krv . .

Bännbäcks Bruk2 Dingtuna El.Df. Dingtuna Fagersta Bruks AB, Fagersta Fiskartorps-Smedstorps Bf, Suraliammar Fläckebo El.Df,Fläckebo FöreningenFolketsPark, Arboga Forsby Gård. Ingenjör Henrik Schartau, Västerås

»

Krångede AB + egna krst Surabammars Bruks AB Älvkarleby Krv . . AB Arboga Mek. Verkstad AB Bergslagens Gemensamma Kraftförvaltning + egen krst Frösthults El.Df, Fröst- Älvkarleby Krv . . hult Bergslagens Getängens El.Df, Hall- AB Gemensamma stahammar Kraftförvaltning Godkäfra El.Bf.Box 102. Riddarhytte A B . . Skinnskatteberg19

o

11 5

001. 003.00 041 606

407 7

6-o 14-7

286 5

347 1

83 45

11 34

12 34

101. 602 001

5-4

5'6

10-3

15o

De t a 1 j d is t r i b u t i o n

R å k r a f t a n s i a f f n i ng Distributörernas namn och adress

1 Fa-håller råkraft från

2 Guttata El.AB.

Ixnlsva AB Bergslagens Gemensamma Kraftförvaltning l a g a Bf, Siirahammar Surahammars Bruks AB Tallstahammars AB, Egen k r s t Hallstahanniuir l a n d b e r g a El.F, Skul- AB Svenska Metuna tallverken l a r a k e r s El.Df, Haraker Älvkarleby Krv . . Flarbonäs El.Df, Har» .. bnnäs l e b y Elverk, Hby. . . . » .. Ijälmare Kanal & Sluss- Egna krst verks AB, Arboga Huddunge El.Df, Håcks- Älvkarleby Krv . . , by, Runhällcn lögfors oob Persbo AB, AB Bergslagens Gemensamma Högfors Kraftförvaltning 4- egen krst :rsta-Kärrbo El.Df. Älvkarleby Krv . . 2 Västerås raders Bruks Intres» senter, Jäders Bruk5 AB Arboga Mek. Verkstad, Östuna Elverk 15 + egen krst £armansbo Braks AB, AB Bergslagens Gemensamma Karmansbo Kraftförvaltning -f egna k r s t Éarsbo Gård, Kärrgru- Norbergs E l . A B . . V (tfl

Kila El.Df. Grällsta 2 . . Älvkarleby Krv . . Kila Norra El.Df, Brodd» .. bo „ Kilbo El.Df, Hedåker, Rosshyttan £ohlswa Jernverks AB, AB Bergslagens Gemensamma Kolsva Kraftförvaltning + e g e n k r s t Kolbäck-Bergs El.Df, Älvkarleby Krv . . Kolbäck £ olb äcksB elysnings AB, AB Bergslagens Gemensamma Kolbäck Kraftförvalt.. n i n S £umla El.Df, Tärna .. Älvkarleby Krv . . Kamgsörs Vatten- och J ä d e r s Bruks InB ely sni ngs verk, tressenter 6 Kungsör

MedelMedel- Medelpris pris för Inköpt råkraft Antal Försåld förbruk- (öre/kWh) Typnummer råkraft lorenergi ning per verk- jämfö- på företagets m0 tariffer enhet (1 000 (öre/ brukaro ligt relse (1kWh) 000 (kWh/F) kWh) kWh) mx m.> 4 5 6 3 7 8 9 10 291

6-7

15 206, 306,406, 506

10-7

—

—

101, 201

10-o

312 441

6-7 5-6

107 315

272 275

73 109

14 10

15 12

601 606

4-4

—

—

450 80

387 31

159 76

9 10

12 11

101, 102, 106 606

6-9

001, 601

603, 800

101, 103

501, 606, 700

6-1

16-8

102, 700

246 245

63 6-4

122 210

194 186

101 84

9 14

11 15

606, 700 606

5-6

10 005, 606

4-9

4T.

103, 401

448 4 391

6-0 3'9

205 1430

255 1183

86 118

9 9

10 606, 800 13 001, 003, 006, 102, 107

34 Råkraftanskaffni Distributörernas namn och adress

De t a 1 j d is t r i b u t i o n

ng

Medelpris för Inköpt råkraft råkraft

Erhåller råkraft från

(1 000 kWh)

Medelpris MedelAntal Försåld förbruk- (öre/kWh) Typnummcr förenergi ning per verk- jämfö- på företageti »0 brukare tariffer enhet (öre/ (1 000 (kWh/F) ligt relse »i-j kWh) kWh) m2

6 Älvkarleby Krv . .

5'5

477 Riddarhytte A B . .

20-0

»

20-0

2 Kungsörsortens El.Df, Kungsör Kärrbo Nedre Bf, Baggbron 19-# Kärrbo Övre Bf, Baggbron 19 AB Kölsta Hus, Köping Köpings Stads Elverk, Köping

..

Egen krst Älvkarleb3* Krv + egen k r s t

Lyftinge El.Df, Åsby .. Kohlswa Jernverks AB + egen krst Medåkers El.Df, Jäders AB Arboga Mek. Bruk Verkstad Möklinta El.Df, Möklinta Älvkarleby Krv . . Mölntorps Gkvd,Kolbäck S u r a h a m m a r s Bruks AB Mölntorps Verkstäder » AB, Kolbäck Munktorps El.Df, Munk- Älvkarleby Krv . . torp » Nora El.Df, Tärnsjö .. Norbergs El.AB, Kärr- Avesta Jernverks AB8 gruvan AB Bergslagens Gemensamma Kraftförvaltning Norbergs Munieipal- Norbergs El.AB. . samhälles Elverk, Norberg Bergslagens Norbergs Södra El.Df, AB Gemensamma Norberg Kraftförvaltning Norrby El.Df, Isätra, Sala Stads Elverk Sala Näverkärrets El.Df, Nä- Älvkarleby K r v . . verkärret 18 Godsägare 0 B, Ölän- Riddarhytte A B . . ders, Utfcersbergs Gård, Uttersberg Bergslagens Olberga El.Df, ' Sura- AB Gemensamma hammar Kraftförvaltning Ombenning-Sundbo El. Df, Strömbacken, Västanfors Ramnäs Bruks AB, » .. Ramnäs R a n s t a El.Df, Ranstaby, Älvkarleby Krv . . Labacken 2

101, 102, 10 606 001

—

—

6 061

12 3 658

3 580

32'7

6-7

513 173

5-4

530 18

373 29

60 310

14 6

14 9

606 206

5-o

001, 700 101, 102,10 107, 112,40 505 103, 203,40 503

4-8

521 1599

6-8 3-1

606 I l 170

4-3

103, 104,14 700

4-o

101, 103,10 141, 700

5-7

101, 102, K

8-8

9-9

21*8

13-7

7-7

606, 700

541 N

35 Råkraftans Distributörernas namn och adress

•tiddarhytte darhyttan

Erhåller råkraft

MedelMedelMedelpris pris för Typnummer Antal Försåld förbruk- (öre/kWh) Inköpt råkraft på företagets energi ning per förråkraft v k- iämföm0 brukare enhet J" tariffer (1 000 (öre/ (1 000 (kWh/F) ligt relse kWh) kWh) kWh) m2 «l[

2 Rid- AB Bergslagens Gemensamma Kraftförvaltning + egna krst lidskolan, Strömsholm Älvkarleby Krv .. Etomfartuna El.Df, Till» berga Bunhällens El.Df, Runhällen l y t t e r n s El.Df, Ströms» ,, holm Bala damms El.Df, Sala» ., damm Sala Stads Elverk, Sala )>

D e t a 1j d i s t r i b u t i o n

£ a f f n ing

10 AB,

Bevalla El. Industriför» ., ening, Hedensberg2 + egen krst Simtuna El.Df, Fjärd- Älvkarleby K r v . . hundra Jkerikes El.Df, Västerås Forsby Gård . . . . Skinnskattebergs Revir, AB Bergslagens Gemensamma Färnabruk Kraftförvaltning + egna krst Skultuna El.Df, Frövi AB Svenska MeGård, Västerås tallverken Skånska Cement AB, Älvkarleby Krv . . Köping Snevringe H ä r a d s All- S u r a h a m m a r s männingsstyrelse, Bruks AB 13 Strömsholm Statens J ä r n v ä g a r , Älvkarleby Krv . . Stockholm, \.B Statens Skogsindu- AB Bergslagens strier, SkinnskatteGemensamma bergsverken, SkinnKraftförvaltskatteberg ning + egen krst Stockholm-VästeråsÄlvkarleby Krv . . Bergslagens Nya Järnvägs AB, Tiilberga I4 Ståltorps El.Df, Sura- AB Bergslagens Gemensamma hammar Kraftförvalt-

001, 201

258 257

6-1 7-3

87 183

9 .

603, 800

606, 800

101, 203, 303, 403 606

9 447

2-9

3 442

3 392

19-0

001, 002,003, 006, 141,144, 505 603

6-1

001, 601, 800

n

16 19

606 603

ii

.

51 100

150 36

19 001

11 201, 302, 601

15 206

101, 601

13 001, 002,101, 206, 306, 501, 506, 602 11 003

33 358

.

Surahammars Bruks AB, Älvkarleby Krv + Surahammar egna k r s t SurahammarsBruksAB, Norbergs El.AB + (Spännarhyttan), egen krst Kärrgruvan SurahammarsBruksAB, S u r a h a m m a r s (Gäsjö Gård). KärrBruksAB, (Spännarhyttan), Fagruvan gersta Bruks AB

36 Råkraftans Distributörernas namn och adress

1 D e t a 1 j d is t r i b u t i o n

taffning Medel-

Erhåller råkraft från

o

Surahammars Bruks AB, Älvkarleby Krv . . (Svanå Gård), Svanå Svedvi El.Df,' Skällby, » Hallstahammar AB Svenska Metallver- AB Bergslagens Gemensamma ken, Västerås Kraftförvaltning + egna krst S ä b y El.Df, S ä b y G å r d , Ä l v k a r l e b y K r v . . Kolbäck SörstaforsPappersbruks Surahammars AB, Kolbäck Bruks AB Tillberga El.Df, Till- T i l l b e r g a - H u b b o 6 berqa >t El.Df, T i l l b e r g a - H u b b o El.Df, Ä l v k a r l e b y K r v . . Tillberga» Bergslagens Tomtebo Belysnings AB, AB Hallstahammar Gemensamma K r a f t f ö r v a l tT o r p a El.Df, Torpaslätt Ä l v k a r l e b y K r v . . T o r s t u n a - O s t e r u n d a El. » Df, Torstunaby T o r t u n a El.Df, Tortuna » T ä r n a El.Df, Sonnbo, » .. Ransta T ä r n s j ö El.Df, Tärnsjö » V a r m s ä t r a El.Df, Varm» sätra AB Westeråsmaskiner. » .. Morgongåva J ä d e r s B r u k s InV i b y El.Df, Arboga tressenter ° Wirsbo AB, Virsbo.... A B Bergslagens Gemensamma Kraftförvalt.. n i n g V i t t i n g e El.Df, Vittinge Ä l v k a r l e b y K r v . . Västanfors El.AB, Box AB Bergslagens 292, Västanfors Gemensamma KraftförvaltWasterfärnebo El.Df, Ä l v k a r l e b y K r v . . Wästerfärnebo B . . V ä s t e r l ö v s t a El.Df, Härsbäck » ,. Västerlövsta N o r r a El. Df, Heby Väster Våia SödraEl.Df, A B Bergslagens Ängelsberg Gemensamma Kraftförvaltning V ä s t e r V å l a V ä s t r a El. » . . Df, V r e t a r n a , Virsbo

Inköpt pris för Antal råkraft råkraft förm0 brukare (1 000 (öre/ kWrh) kWh) 3

5'6

6-7

Försåld energi (1 000 kWh) 6

5 Medelförbruk-

Medelpris (öre/kWh)

ning per verk- jämföenhet (kWh/F) ligt relse 7

Typnumincr på företagets tariffer

?)i 1

fflj

001, 700

101, 2 0 1 , 6 0

0 0 1 . 102, 301^ 303

606, 800

5'2

1 0 1 . 201

5o

306, 603

4*9

101, 1 0 2 , 2 0 1 301

227 517

6-u 6-o

235 291

160 282

57 62

18 13

17 13

5 0 1 , 601 606

437 198

6-2 i '2

216 160

329 159

82 66

11 12

12 12

101, 606 606

493 301

5-4 5-8

540 164

471 154

92 77

10 13

12 14

105, 606 606

101, 2 0 3 , 60,

203, 3 0 1 , 50

5*0

891 1 934

4-7 3'8

667 1030

579 1173

125 155

10 9

12 15

601 101, 105, lOfj 606

4-9

4'8

5-8

6 0 6 , 800

7-0

15-2

87 Råkraftanskaffning Distributörernas namn och adress

Erhåller råkraft från

Inköpt råkraft (1 000 kWh)

Detalj

Medel pris för Antal råkraft förm0 brukare (öre/ kWh)

distribution

MedelMedelpris Försåld förbruk- (öre/kWh) energi ning per verk- jämföenhet (1 000 relse ligt (kWh/F) kWh) Ml,

Typnummer på företagets tariffer 10

Västerås Stads Tekniska Verk, Västerås

Ä l v k a r l e b y K r v . . 27 232

2-9

13 582

9-3

15 002, 011,102 111, 301, 303. 601 25 001

10-4

116 953

6-8 5-2

88 680

90 785

69 105

13 11

13 601, 640 14 606, 800

14-9

4-o 61918 50063

3-1 34 201 25 738 5'2 27 717 24 325

132 92

11 11

15 13

Västsura Gård, Sura- S u r a h a m m a r s hammar 2 Bruks AB E n g e l s b e r g s E l . A B , Än- A B Bergslagens gelsberg Gemensamma Kraftförvalt.. n i n g E n g s ö El.Df, Ängsösund Ä l v k a r l e b y K r v . . Ö s t e r v å l a El.Df, Östervåla Östuna Elverk, Köping11 J ä d e r s B r u k s I n tressenter + egen krst15 Hela Stadsföretag Landsbygdsföretag 1

länet

80191 47 651 32 540

Distributionen övertagen av Västerås Stads Tekniska Verk fr. o. m. år 1946. 2 Distributionen numera övertagen av råkraftleverantören. 8 Råkraftleverantör är numera Avesta Jernverks AB. 4 Uppgifterna avse år 1942. Enligt Svenska Elverksföreningens statistik för driftåret 1944 utgjorde omsättningen för borgerliga behov nämnda år 2 281 000 kWh. 5 Bedriver samköming med AB Arboga Mek. Verkstad och med Östuna Elverk. 0 Råkraftleveransen numera övertagen av Älvkarleby Krv. 7 Råkraftleveransen påbörjad 1U 1944, varför räkraftuppgifterua avse återstående del av året. Lyftinge El.Df levererar i s in tur överskottskraft till Kohlswa Jernverks AB. 8 Avesta Jernverks AB, som ej bedriver detaljdistribution i Västmanlands län. har egen kraftstation och anslutning till stailllinjenätct. 9 Uppgifter om försåld energi och tariffer ha ej kunnat erhållas.

101, 606

12 006, 403, 900

10 Förbrukarna utgöras till stor del av hos företaget anställda personor.

11 Samköming sker mellan distributörens oeh råkraftlevcrantörens kraftstationer.

12 Vid medelprisberäkningen har hänsyn ej tagits till ev. uttagna underhållsavgifter. 13 Råkraftleveransen övertogs av Surahammars Bruks AB i oktober 1944. 14

Övertogs den 1 juli 1945 av Statens Järnvägar. Östuna Elverks kraftstation är numera försåld till Kohlswa Jernverks AB. 16 Detaljdistributionsuppgiftcrna avse år 1945. 17 Distributionen numera övertagen av Älvkarleby Krv. 18 Distributionen numera övertagen av Grönbo Revir (Örebro län), som erhåller kraft från Domänverkets kraftstation i Farna. 19 Distributionen övertages under år I 9 6 0 av Skinnskattebergs Revir. 15

Anm. I enstaka fall förekommer att beträffande samma företag uppgifterna om försåld kraft visa något högre värden än uppgifterna om inköpt kraft. Dylika avvikelser kunna bero på att uppgifterna avse olika år eller på att mätfel, felaktig uppskattning av ackordstariff- eller frikraftleveranser eller felräkning förekommit. Ifrågavarande av företagen lämnade uppgifter ha medtagits i tabellen, emedan do — ehuru ej fullt exakta — likväl upplysa om storleksordningen av nämnda värden. Uppgiftsfelen påverka icke medelvärdena för länet, enär de genomgående avse småföretag.

Statens offentliga utredningar 1950 Systematisk

förteckning

(Siffrorna inom klämmer beteckna utredningarnas nummer i den kronologiska förteckningen.)

Allmän lagstiftning. Rättsskipning. Fångvård. Förberedande utredning angående lagstiftning på skadeståndsrattens område. [16]

Statsförfattning.

Allmän statsförvaltning.

Vattenväsen. Skogsbruk. Bergsbruk. Betänkande angående tyskgruvorna och centralorgan för grnvärenden. [2] .

Industri. 1948 års järnbruksutredning. Betänkande angående järnbrukens arbetskraftsförsörjning och därmed sammanhängande problem. [15]

Kommunaiför ral tning.

Handel och sjöfart. Utredning angående de handelspolitiska arbetsformerna m. m. 2. Bedogörelse för de olika avtalstyperna i det svenska avtalssystemet. [9]

Statens och kommunernas Hnansväsen. Ortsavdragskommittén. Betänkande med förslag till ändrade kommunala ortsavdrag m. m. [6] 1949 års uppbördssakkunniga. 1. Betänkande med förslag till vissa ändringar i uppbördsförfarandet. [7]

Kommunikations väsen. Betänkande rörande Sveriges smalspåriga järnvägar. Del 4. De smalspåriga västgötabanorna. [14] Betänkande med förslag rörande decentralisering inom väg- och vattenbyggnadsverket m. m. [17]

Politi.

Bank-, kredit- och penningväsen. Utredning angående överflyttning av viss del av riksbankens rörelse till en statlig affärsbank m. m. [6]

Nationalekonomi och socialpolitik. Betänkande angående rationaliseringsverksamheten inom den offentliga förvaltningen. [8] Socialvårdskommitténs betänkande. 17. Utredning och förslag angående lag om socialhjälp m. m. [11]

Försäkringsväsen.

Hälso- och sjukvård.

Allmänt näringsväsen. Elkraftutredningens redogörelse nr 2:18. Redogörelse för detaljdistributörerna samt deras råkraftkostnader och priser vid distribution av elektrisk kraft. Örebro län. [1] 2:19. Västmanlands län. [18] Den svenska elbranschens kapacitet och konkurrensförhållanden. [10]

Fast egendom. Jordbruk med binäringar.

Kyrkoväsen. Undervisningsväsen. Andlig odling i övrigt. Betänkande med förslag angående folkskolans disciplinmedel m. m. [3] Skolöverstyrelsens utlåtande angående beskäming av tim planerna vid de allmänna läroverken m. fl. läroanstalter. [4] Handelsutbildning8kommitténs betänkande och förslag. 1. Handelsgymnasierna. [12] FÖrNvnrsväscn. Skyddsrum för civilbefolkningen. [13]

Utrikes ärenden.

Stockholm 1050. K. L. Beckmans Boktryckeri. 2110 49

Internationell r ä t t .