Kommittésvenska en undersökning och ett försök till riktlinjer
Hänvisat till av
ZKXK National Library of Sweden
Denna bok digitaliserades på Kungl. biblioteket år 2012
STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1950:26 FINANSDEPARTEMENTET
KOMMITTÉSVENSKA EN U N D E R S Ö K N I N G OCH ETT FÖRSÖK TILL
RIKTLINJER AV
ERIK WELLANDER
Bilaga
till
trycksakskommitténs
S T O C K H O L M 1 9
betänkande
Statens offentliga utredningar 1950 Kronologisk
1. Elkraftutredningens redogörelse n r 2:18. Redogörelse för detalj distributörerna samt deras r å k r a f t kostnader och priser vid distribution av elektrisk kraft. Örebro län. Beckman. 44 s. K. 2. B e t ä n k a n d e angående tyskgruvorna och c e n t r a l organ för gruvärenden. Victor Petterson. 157 s. H. 3. B e t ä n k a n d e med förslag angående folkskolans d i sciplinmedel m. m. Kihlström. 137 s. E. 4. Skolöverstyrelsens u t l å t a n d e angående beskärning av timplanerna vid de allmänna läroverken m. fl. läroanstalter. Statens Reproduktionsanstalt. 105 s. E. 5. Ortsavdragskommittén. B e t ä n k a n d e m e d förslag till ä n d r a d e k o m m u n a l a ortsavdrag m. m. Beckm a n . 199 s. Fi. 6. Utredning angående överflyttning a v viss del av riksbankens rörelse till en statlig affärsbank m. m . Marcus. 64 s. Fi. 7. 1949 års uppbördssakkunniga. 1. Betänkande m e d förslag till vissa ändringar i uppbördsförfarandet. Marcus. 112 s. Fi. 8. Betänkande angående rationaliseringsverksamheten inom den offentliga förvaltningen. Beckman. 155 s. Ju. 9. Utredning angående de handelspolitiska arbetsform e r n a m. m. 2. Redogörelse för de olika avtalstyperna i det svenska avtalssystemet. Katalog och Tidskriftstryck. 74 s. H. 10. Den svenska elbranschens kapacitet och k o n k u r rensförhållanden. Marcus. 175 s., 1 pl. H. 11. Socialvårdskommitténs b e t ä n k a n d e . 17. Utredning och förslag angående lag om socialhjälp m. m . Beckman. 64* s., 515 s. S. 12. Handelsutbildningskommitténs betänkande och förslag. 1. Handelsgymnasierna. Marcus. 445 s. E. 13. Skyddsrum för civilbefolkningen. Nordisk Rotogravyr. 154 s., 1 pl. I. 14. B e t ä n k a n d e r ö r a n d e Sveriges smalspåriga j ä r n v ä gar. Del 4. De smalspåriga västgötabanorna. G u m messon. 99 s. K.
förteckning
15. 1948 års j ä r n b r u k s u t r e d n i n g . Betänkande angående j ä r n b r u k e n s arbetskraftsförsörjning och d ä r m e d s a m m a n h ä n g a n d e problem. Kihlström. 55 s. S. 16. Förberedande utredning angående lagstiftning på skadeståndsrättens område. A v I. Strahl. Victor Petterson. 168 s. J u . 17. Betänkande m e d förslag rörande decentralisering inom väg- och vattenbyggnadsverket m. m . Victor Petterson. 151 s. K. 18. Elkraftutredningens redogörelse n r 2:19. Redogörelse för detalj distributörerna samt deras r å k r a f t kostnader och priser vid distribution av elektrisk kraft. Västmanlands län. Beckman. 37 s. K. 19. Betänkande m e d utredning och förslag angående fordringar p å synförmågan för anställning i allm ä n och enskild tjänst m. m. Kihlström. 235 s. S. 20. Undersökning rörande brukningskostnadernas samb a n d med åkerfältens storlek, form och beskaffenhet. Gernandt. 276 s. J o . 21. 1944 års allmänna skattekommitté. 4. B e t ä n k a n d e m e d förslag angående ä n d r a d e bestämmelser för beskattning av periodiskt understöd m . m. samt av utdelning å svenska aktier och andelar i vissa fall, m. m. Marcus. 170 s. F i . 22. Statsbidrag för ålderdomshem. Beckman. 61 s. S. 23. Statens sjukhusutredning av år 1943. B e t ä n k a n d e 5 angående v e r k s a m h e t e n vid sjukhustvätterierna och möjligheterna a t t rationalisera densamma. Kihlström. 201 s. I. 24. Betänkande med förslag till det rättspsykiatriska undersökningsväsendets organisation. Norstedt. 64 s. J u . 25. Det statliga utredningstrycket. Trycksakskommitténs betänkande. I d u n . 43 s. Fi. 26. Kommittésvenska. E n undersökning och ett försök till riktlinjer av E. Wellander. Bilaga till t r y c k sakskommiiténs b e t ä n k a n d e . Idun. 88 s. Fi.
Anm. Om särskild tryckort ej angives, är t r y c k o r t e n Stockholm. Bokstäverna m e d fetstil utgöra begynnelsebokstäverna till det departement, u n d e r vilket u t r e d n i n g e n avgivits, t. ex. E. = ecklesiastikdepartementet, J o . = jordbruksdepartementet.
STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1950:26 FINANSDEPARTEMENTET
KOMMITTÉSVENSKA EN U N D E R S Ö K N I N G OCH ETT FÖRSÖK TILL R I K T L I N J E R
ERIK WELL ÄNDER
Bilaga
till trycksakskommitténs
IDUNS
TRYCKERIAKTIEBOLAG
STOCKHOLM 016645
mm
betänkande
ESSELTE
AB
Innehållsförteckning
Inledning
7 Stilen
12 Klarhet
IG
Enkelhet
23 Korthet
29 Abstraktion
36 Substantivsjukan
41 Substantivering av adjektiv och adverb
54 Verbomskrivning med presens particip
55 Kongruensfrågor
56 Ordföljdsfrågor
59 Upprepning
63 Prepositionsmöte
67 Subjektsregeln
68 Förledsbestämningar: det enkla frågeinstitutet
70 Möjligast
fullständiga
eller fullständigast
möjliga uppgifter
Älsklingsord
73 Ordförrådet
76 Sats- och meningsbyggnad
77 Språkets skönhet
79 Krångelsvenskans uppkomst och utbredning
82 Slutord
Förord Den 3 december 1947 förordnade chefen för finansdepartementet redaktör Kjel. och undertecknad att såsom experter biträda sakkunniga för utredning angående modernisering m. m. av det statliga utredningstrycket (trycksakskommittén). Uppdraget avsåg en undersökning rörande den språkliga sidan av det statliga utredningstrycket. Redaktör Kjell hade redan såsom ledamot av 1946 års kommitté för riksdagstrycket utarbetat en kortare framställning: »Kanslispråket. Ett försök till positiv kritik», vilken som Bilaga D fogats till denna kommittés den 24 april 1947 avgivna »Betänkande med förslag till rationalisering av riksdagstrycket». Det gällde nu att få grepp även om kommittéernas särskilda språk. För detta ändamål samlade redaktör Kjell enligt trycksakskommitténs uppdrag ur utredningstryck från senaste tid ett omfattande material av språkprov, vilket han sovrade och ordnade i huvudsaklig överensstämmelse med de i nämnda bilaga antydda principerna. Detta arbete, betitlat »Kommittéspråket», överlämnades i maskinskrift till trycksakskommittén. Sedan fick undertecknad uppdraget att på grundval av de sålunda utvalda och ordnade excerpterna utarbeta dels en undersökning rörande kommittésvenskans stil och utvecklingstendenser, dels riktlinjer och råd, ägnade att tjäna till ledning särskilt för begynnande kommittésekreterare. Även lör detta arbete ha redaktör Kjells erfarenhet och sakkunskap varit av största värde. Sedan uppdraget slutförts och arbetet som bilaga fogats till trycksakskommitténs den 28 december 1949 avgivna betänkande, skall det enligt departementschefens beslut tryckas separat. Till slut må här uttryckas den förhoppningen, att trycksakskommitténs nitälskan för den språkliga sidan av kommittébetänkandena måtte vinna allmän efterföljd. Stockholm den 28 december 1949. Erik
Wellander.
Inledning Det språk, som i betänkanden nyttjas av kommittéer och jämförliga utredande organ, är ingen enhetlig språkart utan innefattar en mångfald av sinsemellan rätt olika skiftningar, betingade bl. a. av att såväl de behandlade ämnena som författarnas förutsättningar äro så olika. Men sett mot bakgrunden av vårt modersmål i övrigt visar detta språk så många och så viktiga särdrag, att det med viss rätt kan betecknas som en språkart för sig. Denna kan med ett sammanfattande namn kallas kommittésvenska. Betänkandenas innehåll, liksom i regel även sekreterarnas utbildning, gör det naturligt att kommittésvenskan i det hela ansluter sig till det s. k. kanslispråket. I själva verket kan den betraktas som en särart av detta, präglad av kommittéernas speciella uppgifter och arbetsvillkor. Vårt kanslispråk har sitt ursprung i medeltidens skrivarstugor, i kungens, de andliga och världsliga stormännens och städernas kanslier. Det växte där fram, allt eftersom latinet fick vika för modersmålet, och utvecklades under starka inflytelser både från det latinska och från det tyska, särskilt det lågtyska, kanslispråket. På grund av natur och livsbetingelser är kanslisvenskan starkt traditionsbunden. En utgående skrivelse är ju vanligen föranledd av en ingående. Av flera skäl användas i svaret gärna så långt ske kan samma ord och vändningar som i frågan. Uppstår tvekan, så går man till äldre skrivelser i samma eller liknande ämnen och ser hur tanken där har uttryckts. I stor utsträckning följer man formulär. Detta ständiga tillbakablickande ger en säkerhet och en konsekvens i ärendenas behandling, som måste skattas högt, men är naturligtvis synnerligen ägnat att konservera det i skrivelserna använda språket. Kanslisvenskan bevarar också från äldre tider många egendomligheter i ordval och formsystem, som äro främmande för nutidens talade språk. Detta är i och för sig ingenting överraskande, och än mindre är det att klandra. Varje fackspråk med lång tradition bakom sig visar dylika särdrag, låt vara olika skarpt utpräglade alltefter traditionens styrka och särspråkets avskildhet från modersmålet i övrigt. Om exempelvis sjöfartens ordförråd företer större avvikelser från gemene mans svenska än handelns
8 eller kyrkans, så har det sin naturliga förklaring i sjölivets villkor. Om åter just kanslispråket vida mer än något annat fackspråk tilldrar sig allmänhetens uppmärksamhet och utsattes för dess kritik, så beror detta givetvis på att det såsom uttryck för en allt omfattande och mångenstädes djupt ingripande förvaltningsorganisation liksom tränger sig på den enskilde medborgaren mera kännbart än varje annat särspråk. Kanslispråket brukar av utomstående klandras för tyngd, stelhet och onatur, ofta även för oklarhet eller rent av obegriplighet. Generella omdömen av sådan innebörd äro oriktiga. Lika visst som kanslispråket, hanterat av en klåpare eller en fuskare, blir ett synnerligen klumpigt meddelelsemedel, lika visst kan det i en mästares hand formas till ett utomordentligt redskap för tanken. Det goda kanslispråket har sin styrka framför allt i den medvetna strävan till lugn saklighet, logisk skärpa och obetingad tydlighet. Tankeinnehållet genomarbetas till fullkomlig klarhet och bestämdhet, sovras och befrias från allt ovidkommande och överflödigt, icke minst från varje känsloton, och ordnas efter logiska synpunkter. Det väsentliga framhäves, likställda led sidoordnas, det mindre väsentliga underordnas eller uteslutes. De olika delarna av ämnet grupperas gärna efter en hävdvunnen plan, som för ett vant öga gör innehållet lätt överskådligt. Allt detta ger åt kanslispråket, när det är som bäst, det behag som alltid är förenat med en planmässigt ordnad helhet av väl avvägda enskildheter. Strävan till klarhet och logisk reda har sedan gammalt tagit sig uttryck även i en noggrann omsorg om språkformen. Kanslispråket har sålunda icke godtagit de många avvikelser från vedertagen grammatisk norm, som talspråket och även det ledigare skriftspråket tillåta sig i form av förkortningar, oklarheter i syftning och kongruens, upprepningar, gruppgenitiver, konstruktioner efter betydelsen o. d. Allt detta är värden, som under inga omständigheter få förspillas. Det är redan för kanslispråkets egen skull av största vikt att de bevaras. Men därtill kominer något annat, som förtjänar att hållas i minne vid bedömandet av hithörande frågor: ansvaret för vårt språk över huvud. Utvecklingen av vårt modersmål i det hela påverkas starkt av kanslisvenskan. Men denna i sin tur får i mångt och mycket sin prägel i kommittéerna. Alla dessa författningar och stadgar, som på mångfaldigt sätt bestämma den enskilde medborgarens liv, formas ju vanligen först i en kommitté och bearbetas måhända vidare av en annan kommitté för att till sist i en beredning eller ett departement få sin definitiva gestalt och sin slutliga avslipning. Många så utformade bestämmelser höra till det som mest och noggrannast läses av allmänheten, och det är rimligt om de, ined
9 statsmakternas myndighet bakom sig i sakligt hänseende, även språkligt komma att åtnjuta en betydande auktoritet. Tyvärr känna icke alla i officiella ärenden stadda författare lika starkt det ansvar för den allmänna stilviljans och smakens fostran, som ovillkorligen följer med sådant skriftställen. Knappast någon möda borde anses för stor när det gäller alt utforma satser och meningar, som veterligen komma att noggrant läsas och begrundas av det stora flertalet svenskar. Att prägla kärnord är icke allom givet, men att undvika allmänt kända stilistiska fel är för varje författare möjligt. En sats som årligen läses och övertänkes och underskrives av nära nog varje till mogen ålder kommen svensk innehavare av en aktie är denna: Sanningsenligheten av samtliga å såväl fram- som baksidan av denna blankett av mig lämnade uppgifter intygas på heder och samvete. Innebörden stämmer till eftertanke, till vägande av varje ord — vad kan den uppmärksamme läsaren då lära av formen? Huvudtanken, att de lämnade uppgifterna äro sanna, har icke fått satsens form utan koncentrerats i ett substantiv. Vad som för tanken är subjekt har genom av anknutits till detta substantiv som bestämning. Dennu bestämning tynges i sin tur av bestämningar på icke mindre än tretton ord. Prepositionen av förekommer tre gånger. Ordet intyga användes i en för allmänheten mindre känd betydelse. Allmänheten läser och lär. Myndigheternas vördnadsbjudande språkbruk lägges på minnet och blir för den enskilde medborgarens språkkänsla väcledande, normgivande. Iclo minst av detta skäl är det angeläget att kommittéernas svenska verkligen motsvarar högt ställda anspråk. Nu har emellertid kanslispråket framträdande svagheter, vilka stundom endast alltför tydligt visa avigsidan av dess dygder. I stor utsträckning ha de nämligen sitt upphov i ovan antydda strävanden, som i och för sig äro helt bvvärda men som kunna drivas för långt. Sakligheten blir då torrhet, de logiska kraven skärpas till pedanteri, viljan till klarhet föranleder en övert^dlighet, som gör framställningen tung och ibland med sin förnumstigt mångordighet utmanar löjet. Uttrycksmedel, som inom kanslispråket ha utbildats för att möta särskilda behov, nyttjas till övermått, rent vanemä^sigt, utan stilistiska eller logiska skäl. Språket blir därigenom omständligt stelt och ovigt, de uttryckta tankarna förlora sig i klumpiga sammansättningar, vidlyftiga omskrivningar, överlastade satser och invecklade meningar. Om alla dessa drag framträda fullt utpräglade, så ge de tillsammans obestridligen en bedrövlig vrångbild av vårt modersmål. Från en uppländsk kommun mottog länsstyrelsen i Stockholm i november 1)47 en så lydande skrivelse:
»Länsstyrelsen i Stockholms län har infordrat kommunens yttrande över kommunallagskommitténs betänkande med förslag angående ändring i kommunallagarnas bestämmelser om borgerlig primärkommuns kompetens och om kvalificerad majoritet. Fullmäktige beslutade att ej avgiva något yttrande, då ingen ville åtaga sig att genomläsa betänkandet.» Bemissen gällde dock en fråga som på det närmaste berörde fullmäktiges verksamhetsområde, en fråga vari envar kunde ha en egen mening. Den inställning till ett kommittébetänkande, som kommer till uttryck i svaret, är emellertid icke ovanlig i svenska bygder. Den kan föranleda allehanda reflexioner, bl. a. över kommittéspråkets ändamålsenlighet. Här är icke möjligt att ge en uttömmande analys av kommittésvenskan, sådan den nu visar både sina starka och sina svaga sidor i den svällande floden av officiellt tryck, här skall endast göras ett försök att fånga några särskilt kännetecknande drag hos denna språkart. Om uppmärksamheten då riktas främst på kommittésvenskans brister, så innebär detta intet förnekande eller underskattande av dess dygder. Det är tvärtom en hög uppskattning av vårt officiella språk, som gör arbetet på att förfina och fullkomna det både lockande och lönande. Många svagheter delar kommittéernas språk naturligtvis med andra svenska språkarter. Meningen är emellertid icke att här behandla företeelser, som känneteckna dålig svenska i allmänhet eller som vanpryda vårt modersmål i det hela. Meningen är endast att med exempel belysa vissa tendenser, som synas prägla ett degenererat kanslispråk och särskilt en mindre god eller rent av dålig kommittésvenska. Om språkproven i vissa fall synas överdrivna och föga representativa för kommittésvenskan, så beror det på att de valts icke som typiska prov på denna stilart utan som drastiska exempel på ifrågavarande språkfel. I stort sett få beläggen själva tala. För närmare motivering hänvisas till Wellander, Biktig svenska, särskilt ss. 55—70 och 101—170. De ändringsförslag, som fogats till anförda språkprov, antyda naturligtvis endast e n utväg att undvika ett påpekat fel och borde därför alltid föregås av ett »exempelvis». Ofta kunna andra och kanske bättre vägar utfinnas. Stundom framgår det av innehållet, ur vilka betänkanden språkproven hämtats. Detta kan ej undvikas, om språket skall behålla verklighetsprägeln. Hopa sig i något fall beläggen ur ett bestämt betänkande, så behöver det icke betyda att detta i ett visst avseende är särskilt illa skrivet; det kan också bero på att beläggsamlaren vid läsningen har haft sin uppmärksamhet riktad på ifrågavarande företeelse. De som önska en snabb och genomgripande reform av vårt officiella skriftspråk skola säkerligen finna framställningen här nedan alltför tarn,
11 reformivern alltför ljum, de praktiska ändringsförslagen alltför tydligt smittade av kommittésvenskans å ena sidan — å andra sidan. Härtill kan endast sägas, att den valda ståndpunkten har intagits efter mycket vägande och övervägande. Om kommittésvenskan skall få en lycklig utveckling, så gäller det verkligen att ha blicken öppen för faror från skilda håll, att det ena göra och det andra icke låta. Endast en reformvilja som är förenad med djup respekt för god tradition kan på detta viktiga område leda till varaktigt gagn för svensk språkvård.
Stilen Om stilen i kommittébetänkanden ha skilda meningar gjort sig gällande. Kanslispråket är till sitt väsen en skriftlig meddelelseform och till sin karaktär konservativt. Det kommer därigenom att stå i bestämd motsättning till det talade språket, som undergått och alltjämt undergår snabba förändringar av skilda slag. Olikheterna äro mångahanda. Påtagligast äro vissa skiljaktigheter i former, ordval och satsbyggnad, som i fortlöpande text möta synnerligen ofta. Kanslispråket nyttjar sedan gammalt sådana former som äro, gingo, skola, bliva, giva, taga, draga, lade, sade, litet, mycket, några. Vår tids talade språk åter använder de kortare formerna är, gick, ska, bli, ge, ta, dra, la, sa, lite, mycke, nåra. Likaledes har kanslispråket av ålder brukat sådana ord som intet, icke eller ej, blott eller endast, även allenast, stundom, städse, även eller jämväl, ned, upp, finna, ty, emedan eller enär, huruvida, såvida eller därest, ehuru. Talspråket använder i stället inget, inte, bara, ibland, alltid, jämt eller alltjämt, också, ner, opp, hitta, för, därför att eller för att, om eller ifall, fastän eller fast. Satsbyggnaden är i det traditionella kanslispråket ett uttryck för logisk avvägning, bisatser användas i myckenhet, och utförliga tankegångar sammanföras gärna i långa meningar, ej sällan konstrikt uppbyggda i s. k. perioder. Talspråket däremot är synnerligen konstlöst i sin satsbyggnad, det samordar hellre än underordnar och ger sig icke tid att utforma logiskt genomtänkta perioder. Under förra århundradet följde skriftspråket över huvud i stort sett samma normer som kanslispråket. Man skrev sålunda, utom undantagsvis i återgiven dialog, de gingo, skola, giva, taga, lade, intet, icke, stundom osv., och man vinnlade sig om en väl avvägd satsbyggnad. Mot 1800-talets slut hävdades emellertid av vissa ledande svenska språkmän den uppfattningen, att det talade språket vore det enda verkliga, naturliga, riktiga språket, och att skriftspråket endast vore ett »språk i andra hand», som blott kunde följa talspråket i spåren. Skriftspråket borde därför icke söka att uppehålla egna normer eller traditioner utan skynda att så
13 n ä r a som möjligt anpassa sig efter talspråkets mönster. Denna uppfattning vann småningom gehör inom skolan och med tiden även hos allmänheten, den fick allt flera anhängare inom litteraturen och pressen, och under inflytande av den nya åskådningen blev det efter sekelskiftet allt vanligare att i ledigare arter av skriftspråk följa talspråkets exempel och alltså skriva de gick, ska, ge, ta, la, inget, inte, ibland osv. och lätta på satsbyggnaden. Enligt en numera icke sällan framförd mening bör kommittésvenskan i detta hänseende, kanske mer eller mindre försiktigt, följa den talspråkshärmande prosans exempel. Betänkandena skulle därigenom bli lättare att läsa, mindre stela, mera »mänskliga» i tonen. Bland språkmännen av facket åter har på senare tid yppats en viss betänksamhet inför den sålunda inledda utvecklingen, som icke ter sig i allo lycklig. Den principiella grunden och de antagna förutsättningarna ha icke visat sig hållbara. Man har kommit fram till en mera historisk syn på språket och dess skilda uppenbarelseformer, man ser både det skrivna och det talade språket som resultat av århundradens utveckling, och man finner lade och ty lika riktiga och naturliga i ett betänkande som la och för i ett muntligt samtal. Med denna uppfattning blir stilvalet i viss mån en smakfråga, där avgöranden i skilda riktningar äro tänkbara och hänsyn kan tagas till de behandlade ämnenas art. Vad man velat vinna genom en mera genomförd användning av det talade språkets former och ord, det är framför allt en ledighet i tonen, en lätthet i framställningen, som skulle göra betänkandena mera tillgängliga och därmed öka möjligheterna för en bredare allmänhet att bilda sig en grundad mening i de behandlade frågorna. Mot syftet med en sådan strävan kan intet erinras. Vad som framkallar tvekan och betänksamhet är den förordade stilistiska omläggningen. De särskilda ordalag och terminologiska uttryck, som ämnets art gör oumbärliga i kommittéernas betänkanden, tillhöra i regel med hela sin associativa föreställningsvärld skriftspråket, ett juridiskt, vetenskapligt, tekniskt eller blott och bart kanslifärgat skriftspråk. Om nu dessa språkelement med sin ofta överväldigande tyngd och massa skola inpassas i en lätt och lekande talspråklig stil, så uppstår en stilistisk spänning, som bereder författarna svårigheter. Den lediga prosan är redan i sin art en svår konst, som icke synes ligga för svenskar; skall den därtill belastas med ett kommittébetänkandes speciella ordförråd och språkliga struktur i övrigt, så blir uppgiften nära nog olöslig. F a r a n är att den ofrånkomliga stilblandningen blir till stillöshet och att arbetet med att övervinna eller dölja denna blir till men såväl för den språkliga utformningen som för det sakliga innehållet.
14 Om man i ett betänkande eftersträvar en lätt och ledig ton, så måste man naturligtvis se till att de för ändamålet valda uttrycksmedlen bli riktigt använda. Den transponering från skrivet till talat språk, som ej sällan framhålles som ett angeläget önskemål, kräver behärskning av båda stilarterna och säkerhet i tekniken. Tyvärr ha dessa förutsättningar icke alltid varit för handen. Det heter å ena sidan giva och givit, å andra sidan ge och gett, men det heter endast avgiven. Den analogiskt bildade formen avgedd är en barbarism, skapad av ivern att transponera även där ingen skillnad mellan stilarterna föreligger. Sådana infinitivformer som utge och inta vittna i vissa sammanhang om osäkerhet i stilkänslan. Det heter i kanslispråket sedan gammalt utgiva och intaga, men i naturligt tal ge ut och ta in. Kompromissen utge, inta är icke lyckad. Det kan heta tillade eller la till, allt efter stilarten, men Ulla är icke hemma i någon stilart. Om den parlamentariska jargongens gå in för skall användas i kommittésvenskan, så får det icke byråkratiseras till ingå för. Man kan, om man sätter stort värde på den talspråkliga tonen, möjligen skriva la till och ta upp, men man gör säkerligen klokt i att undvika sådana former som handla och beta för handlade (av handlägga) och betaga. Talspråkets dom är både subjekts- och objektskasus; vid transponering till skriftspråk måste man bestämma sig för antingen de eller dem, och det gäller då att välja rätt. Ett par exempel: / denna sammanställning har inräknats dem som övergått från folkskolans femte klass. Åtgärder ha påkallats mot de som brustit i redovisningen av kupongerna. I båda dessa satser har talspråket dom, och i båda fallen har transponeringen till kanslispråket slagit slint. Vill man undvika huruvida, såvida och därest, så räcker det i regel med att sätta in om, som ju brukas i alla stilarter. Står ett annat om i närheten, så kan man för att undvika upprepning tillgripa ifall som konditional konjunktion, men icke som frågande. Diskussionen har rört sig om ifall kraftigare åtgärder måste vidtagas är en oriktig transponering. Icke minst denna svårighet att hålla transponeringen inom den grammatiska och stilistiska riktighetens gränser gör det tillrådligt att i regel stanna på den säkra sidan, dvs. inom kommittéspråkets hävdvunna råmärken.
Naturligtvis kunna dessa gränser överskridas även i annan riktning. En skolrote i Värmland skrev sålunda till Konungen: »Man ärnar draga skolan bort från vår by. Ej genom skolmyndigheters försorg har detta blivit oss delgivet, utan genom tidningar på sistone. Oss liker varken det ena eller andra.
15 Vi hava barn tillfyllest för att bibehållas vid egen skola. Vi hava husly till skolmästare och byggnad i övrigt. E j k u n n a vi finna vägande skäl för slik slopning av vår skola. Vi vänta föga gott av våra barns färder till andra orter. I stället befara vi v ä n t a n vid vägarna och olägenhet vid vidriga förhållanden. Det angives att våra barn komma till lärdare undervisning annorstädes. Opåkallad vore icke sådan mening, men vi frukta att blott ett ringare mått av sådan undervisning står till buds på nära håll. Man utlovar frukost annorstädes. Åkrarnas äring, våra händers arbete tillika med en nådig försyn hava hitintills gett föda utan inblandning från det allmänna. Dock vore löftet icke att ringakta, därest behov förelåge. Vi hava i Stockholm hos Kungl. Skolöverstyrelsen framlagt vår sak. Därvid erhållit gott råd, att med underdåning hemställan ingå till Konungen. Så sker alltså, att X-by skolrote med stöd av närslutna handlingar, som till låns bekommits i Skolöverstyrelsen, hos Konungen underdånigt hemställer, att dess skola genom Kungligt skydd bibehålles och bevaras. X-by den 18 augusti 1948.» Detta resultat av kommunalt formuleringsarbete kan av lätt insedda skäl icke tjäna som mönster, men väl som tankeställare. En märgfull stil med klang av landskapslag, åldrigt bibelspråk och oförvanskat bygdemål kan lika litet som nutida talspråk konsekvent genomföras i en framställning av det moderna kommittébetänkandets typ. Men ju ivrigare det talade språket uppställes som stilideal även för kommittésvenskan, dess bättre behövas dylika erinringar om att det finns en annan svenska än den som gemenligen talas i rökkupéer och vid kaffebord, ett stramare och kräsnare språk, som också förtjänar beaktande som riktpunkt för stilviljan, till och med när det gäller något så prosaiskt som utlåtanden och betänkanden. Den enkelhet och den klarhet, som kunna göra framställningen av exempelvis en svårare politisk eller ekonomisk fråga lätt att fatta, hänga i själva verket icke på en mekanisk transponering av vissa språkelement från en tonart till en annan. De talspråkliga formerna och orden kunna anbringas i ett betänkande som är både konstlat och virrigt, och de strängt skriftspråkliga uttrycksmedlen kunna klinga helt naturliga i en framställning av mönstergill enkelhet och genomskinlig klarhet. Det är främst de enskilda tankarnas reda, tankegångens stränga följdriktighet och uttryckets flärdlösa saklighet som skola göra framställningen lätt tillgänglig. Ju mer denna därvid närmar sig den språkart, som allmänt användes av nutidens svenska folk i tal, dess lättare förstås den särskilt av de många läsare som äro mindre förtrogna med kommittéspråkets egenheter. Men svårigheten med detta närmande är icke blott den, att ett fackspråk med allt vad det rymmer av terminologiska uttryck för speciella begrepp icke kan göras utan vidare begripligt för var man. Kommittéspråket har också
16 i formsystem och ordval traditioner som icke utan skada kunna brytas. En stil, vilken som helhet vuxit fram ur generationers erfarenhet och sakkunskap, bör icke godtyckligt och ogenomtänkt ändras för att anpassas efter dagens litterära eller stilistiska smakriktning. Den bör i regel icke heller skifta efter olika författarpersonligheters tycken och meningar — skapande och ledande andar givetvis obetaget att sätta sin prägel på både innehåll och form. Kanslispråket får icke bli offer för ryckiga moderniseringar och tillfälliga hugskott, som med sina stilbrott störa den vane läsaren och menligt påverka uppfattandet av sakinnehållet. Ändringar böra genomföras endast efter grundligt övervägande. I det särskilda fallet måste hänsyn tagas även till de verkningar, som kunna väntas följa för andra delar av språkets organism. Vad som på lång sikt måste eftersträvas är icke att över lag bevara kanslispråkets alla särdrag, ty bland dem finnas åtskilliga som icke förtjäna att fortleva, men icke heller att radikalt bryta traditioner, som innefatta stora framför allt logiska värden. Det gäller fastmer att pröva fördomsfritt och behålla det bästa. Som allmän riktlinje för kanslisvenskans utveckling bör alltfort kunna tjäna den grundsats, som Louis De Geer år 1853 uppställde för lagstilen: »Den rätt kraftiga och värdiga lagstilen är företrädesvis tydlig, kort, allvarsam, ren och oprydd.»
Klarhet Det första och viktigaste krav, som ställes på framställningen i ett kommittébetänkande, är att den skall vara klar. Den bör helst omedelbart, utan omläsning, kunna förstås av en läsare som är utrustad med vanliga fattningsgåvor och ej helt främmande för ämnet. Detta krav är så självfallet, att det egentligen icke skulle behöva särskilt framhållas; det är ju ingen mening med att skriva, om det skrivna icke lämpar sig för att fattas av den tilltänkte läsaren. Det vanliga är nu, att en kommitté i sitt betänkande vänder sig till en läsekrets som är mindre sakkunnig än den själv. Skillnaden är naturligtvis icke lika stor som exempelvis mellan författare och läsare av »Blankett för ansökan om preliminär B - s k a t t . . . för inkomst av tjänst, m. m.». I anvisningarna till denna har en viktig punkt fått följande lydelse: Preliminär B-skatt skall utgöras av skattskyldig, som icke åtnjuter inkomst av tjänst men som uppbär inkomst av annan förvärvskälla, t. ex. av jordbruk eller rörelse. Mot denna formulering har anmärkts, med rätta, att allmänheten icke känner ordet utgöra i här avsedd betydelse och därför i onödan förbryllas. Fullt så försiktig behöver en kommitté i regel icke vara, men svårig-
17 heterna ligga åt det hållet, och de äro stora nog. Om fackmän eller väl utbildade och i ämnet insatta sekreterare skriva för lekmän i syfte att utreda och övertyga, så måste de utgå från att dessa lekmän icke behärska det behandlade områdets särskilda ordförråd och fackterminologi på samma sätt som kommitténs ledamöter och sekreterare och icke heller haft tillfälle att sätta sig in i tankegångar och frågeställningar som för författarna te sig självklara. Betänkandet bör alltså icke skrivas för fackmannen, som är inne i frågorna och känner terminologien, utan så vitt möjligt för lekmannen, med ständig hänsyn till hans erfarenhet och språkliga ståndpunkt. Så fattad blir uppgiften avsevärt mycket svårare, men så bör den fattas. Särskilt när det gäller att övertyga, är ingen grad av tydlighet överflödig. I ett utlåtande om det s. k. anknytningsproblemet anges som förutsättning för sexårig odifferentierad grundskola bl. a., att någon form av förberedande undervisning i främmande språk verkligt effektivt genomföres redan under grundskolans sista läsår. Nu har ordet läsår samma form i singularis och i pluralis, och innebörden är alltså oklar. Menas singularis, bör cet stå sista läsåret i grundskolan eller grundskolans sjätte läsår e. d. Menas åter pluralis, så bör det stå grundskolans två (eller om så menas tre) lista läsår. Det är möjligt att en sakkunnig av sammanhanget utan vidare förstår, om författaren menar ett eller flera läsår, men den mindre initierade saknar förutsättningarna för att förstå det, och satsens formulering *er ingen ledning. Der starka förenklingen av kasussystemet i svenskan gör ej sällan det syntaktiska sammanhanget dubbeltydigt: För närvarande står den svenska skolan närmare den allmänna kontinentala typen än den engelska. Av formen framgår icke, om den engelska är nominativ eller bestämning till närmare Om saksammanhanget icke ger klart besked, bör annat uttryck väljas, t. ex. antingen ansluter sig den svenska skolan närmare till den kontinentala in till den engelska, med prepositionen upprepad, eller står den svenska skolan närmare den kontinentala typen än den engelska gör. En gruppgenitiv är ur strängare grammatisk synpunkt alltid ologisk, men den l a n tillika göra satsen dubbeltydig, och det är för frågan om användbarheten avgörande. Inspektören besökte vissa av de å anstalten intagna barmns föräldrar bör enligt vedertagen svensk grammatik betyda ' . . . vissa av föräldrarna till de intagna barnen', men brukas även i betydelsen ' . . . föräldrarna till vissa av de intagna barnen'. Det är två helt olika saker. Sannolikt menas här föräldrarna till vissa av de intagna barnen. Olämplig är altså en sats som denna: Näringslivets framsteg ha svarat mot den alldeles dominerande delen av folkets standardhöjning. Pnnomens syftning skall vara otvetydig: För närvarande äro ju flera statlUa organ sysselsatta med forskningsarbetet. . . Dessa organ ha vart för sq ett begränsat program för sin verksamhet, som endast delvis sam • 2—016645
18 manfaller med det undersökningsoch experimentarbete, som nu föreslås komma till stånd. Här kan det första som syfta antingen på program eller på verksamhet. Klarhet vinnes om som ersattes med vilken eller vilket. Man slipper då också upprepningen av som. Reservanterna inom kommissionen, som anslutit sig till denna uppfattning är också oklart; i stället för som bör här stå antingen vilken eller vilka. Genom straffbestämmelsen . . . har man kriminaliserat spridande av falskt rykte eller annat osant påstående, som är ägnat att framkalla fara för den allmänna ordningen eller medborgerliga tryggheten. Här kan som syfta antingen på spridande eller på falskt rykte eller annat osant påstående eller på annat osant påstående. Skall som hänföras till spridande, så bör läsaren hänvisas till denna tolkning exempelvis genom bestämningen sådant. Om man anmärker på en oklarhet hos en författare, så får man ofta till svar: ja, kanske det kunde ha uttryckts tydligare, men nog förstås det med litet god vilja hos läsaren! Sannolikt, men vilken rätt har man att förutsätta god vilja från läsarens sida? Mången läser framställningen med allt annat än god vilja, kanske med livlig önskan att finna fel, kanske med bestämt uppsåt att missförstå. Detta gäller icke blott ordningsstadgar, tullbestämmelser, deklarationsföreskrifter, politiska inlägg och liknande aktstycken, det gäller allt som skrives på områden där olika intressen och meningar bryta sig mot varandra. Uppgiften blir därför att uttrycka vad som skall sägas icke blott så klart, att det förstås av en välvillig läsare, utan helst så klart, att det icke kan misstolkas av en illvillig. Alltför ofta glömmes också den stora olikheten mellan författaren och läsaren i det psykiska förhållandet till framställningen. Författaren går från tankeinnehåll till uttryck, alltså från sak till ord, och ordet är för honom därför entydigt. Han vet ju vad han själv menar. Läsaren åter går från ord till sak, och om ordet är flertydigt, så kan han, där satssammanhanget icke är tillräckligt upplysande, lika lätt föras in på en oriktig tankebana som på den riktiga. Innehåller texten t. ex. orden väderleken i norra Finland, Sverige och Norge, så vet naturligtvis författaren, hur långt bestämningen norra är avsedd att gälla, ty han har själv valt detta uttryck för sin tanke, men läsaren, som saknar denna förhandskunskap, blir lätt osäker, ty det framgår av ordalydelsen icke, om författaren har menat i norra Finland samt i Sverige och Norge eller i norra delen (eller delarna) av Finland, av Sverige och av Norge. En sådan mening som De uppkomna vakanserna ha måst fyllas med akademiker, pensionerade folkskollärare och småskollärarinnor lämnar öppet, om även småskollärarinnorna äro pensionerade. I ett sammansatt substantiv k a n den ena sammansättningsleden stå i snart sagt vilket syntaktiskt förhållande som helst till den andra. Familje-
19 bidrag k a n sålunda betyda detsamma som bidrag till eller från familjen. Föräldraopposition fattas väl i första rummet som opposition av eller från föräldrarna men användes även i betydelsen opposition mot föräldrarna, t. ex. Trotset, föräldraoppositionen, får en god jordmån i den trångbodda familjen. Givetvis vet författaren i varje särskilt fall hur sammansättningen skall upplösas, ty han har bildat den med tanke på en bestämd syntaktisk förbindelse, men läsaren blir tveksam inför satser som denna: / ett slutbetänkande kommer kommittén att behandla den synnerligen viktiga frågan om hemmet och familjen, om behovet av ökad familjefostran och föräldrakunskap m. m. Menas fostran av familjen eller i familjen eller genom familjen? Vad menas med föräldrakunskap? Vem behöver förvärva ökad kunskap? Om vad? Uttrycket ett flertal brukas som obestämt räkneord: Inom statsutskottet anslöt sig ett flertal av ledamöterna till motionen. Detta kan betyda att flertalet eller flera eller åtskilliga anslöto sig. Uttrycket är alltså ett fynd för den som icke kan eller icke vill ge klart besked, men ytterst olämpligt i alla andra fall, t. ex.: Vid granskningen av propositionen har ett flertal inom utskottet förklarat sig föredraga ett i motion framkommet förslag. Pronomenet man brukas ofta utan klar syftning: Under den svåra övergängstiden försökte man företaga sillsaltning i stor skala. Men om förändringarna i Europa går mot bättring, vågar man antaga att förutsättningar för vår egen del inte saknas att vinna framgång i kampen mot de prisstegrande krafterna. Vem är det som försöker företaga sillsaltning? Vem vågar antaga? Särskilt förbryllande är detta bruk av man, när ordet syftar åt olika håll: Vid närmare granskning av förslaget får man den uppfattningen, att orsakerna ligga djupare än man i allmänhet föreställt siy och att man icke funnit medel att bemästra förevarande missförhållanden. E n källa till dubbeltydighet eller flertydighet är ofrånkomlig, så länge man inom kommittéer ser sig nödsakad att söka förena skilda meningar i en formulering, som mer eller mindre väl ger uttryck åt dem alla eller åtminstone icke bestämt strider mot någon av dem. Den berömda »formuleringsskickligheten» går ju medvetet och avsiktligt ut på att söka allmänna och vaga uttryck, i vilka olika meningsriktningar kunna lägga in vad de önska. Yppa sig sålunda skilda uppfattningar om nödvändigheten av en ifrågasatt ombyggnad, så skriver man icke enligt den ena riktningens önskan Därest ombyggnads planen skall förverkligas, så nödvändiggör es.. ., ej heller enligt den andras När ombyggnads planen skall förverkligas . . ., utan man skriver Vid ett förverkligande av ombyggnadsplanen nödvöndiggöres . . . Dylik obestämdhet i uttryckssättet är naturligtvis i vissa fall berättigad eller rent av nödvändig, men denna mycket säregna stilkonst får icke betraktas som förebildlig.
20 Kravet på klarhet innebär naturligtvis också att framställningen skall vara språkligt riktig. Den skall i formlära, syntax och ordval överensstämma med hävdvunnet svenskt språkbruk. Skriver man export av fisk, hästar och ungdjur frän Sverige, så är det ej språkligt utsagt men högst sannolikt, att bestämningen från Sverige hör även till fisk och hästar. Möjligheten att tolka orden som export av fisk och hästar samt av ungdjur från Sverige, dvs. av svenska ungdjur, finns dock. Kan saken bli föremål för tvist, bör det heta exempelvis export från Sverige av fisk, hästar och ungdjur; då måste från Sverige hänföras till alla tre orden. Skriver man däremot export av svensk fisk, hästar och ungdjur, så k a n enligt nu gällande grammatik svensk icke hänföras till hästar och ungdjur. Skall bestämningen svensk avse även hästar och ungdjur, så måste den upprepas, för säkerhets skull framför båda orden. Skriver man med innehavande beställning förena viss tjänst, befattning eller uppdrag, så kan viss i varje fall icke bestämma uppdrag. Den frihet, som tillät Kellgren att skriva Dels händer vid en snabb reträtt, att man i brådskan glömmer lätt den ena armen eller benet, erkännes icke av vår nutida logiskt strängare grammatik, ej heller sådana förr vanliga förbindelser som vår hug och sinne, mitt hjärta och kropp. Kvar stå vissa stelnade uttryck, som alltjämt följa den äldre regeln: på eget ansvar och risk, för visat mod och rådighet o. d. Men sådana konstruktioner som studieintresset och läshungern är oerhört stor, det samråd och den koordination som var nödvändig innebär numera, att det första subjektet ställes utanför satsens syntaktiska sammanhang. En kommitté bör icke skriva så h ä r : Vidare lämnar flera undersökningar belägg för att landsbygdens ungdom inte roar sig i samma utsträckning som städernas, vilket beror på att de varken har samma praktiska möjligheter eller samma ekonomiska rörelsefrihet som de i städerna boende. Det första de skall enligt svensk grammatik syfta på undersökningar. En mening som denna: Mödrar i städerna kunna i allmänhet icke lämna barnen ute utan tillsyn förrän de kommit upp i 4—5-årsåldern kan tack vare innehållet icke gärna vålla missförstånd; ingen tror, att mödrar kunna vara i 4—5-årsåldern, men de skall dock enligt svensk grammatisk sed hänföra sig till subjektet i föregående sats, alltså till mödrar. Skall ett pronomen syfta på det senare nämnda objektet barnen, så bör det vara dessa. Oklar är denna mening: Enligt denna undersökning dansar de flickor som bor i egen lägenhet — med undantag av en åldersgrupp bland pojkarna — väsentligt mindre än de som bor i sina familjer och framför allt än de som är inneboende. De båda senare de som korrespondera med de flickor som, men inskottet tyder på att även pojkarna räknas med. Oklar är också denna mening: Trångboddheten innebär således, att man ständigt tvingas kompromissa mellan sina egna önskningar och mellan möjligheterna att förverkliga dem. Enligt lydelsen skulle man tvingas att
kompromissa dels mellan sina egna önskningar, dels mellan möjligheterna att förverkliga dessa. Men rimligtvis avses ett kompromissande mellan egna önskningar och möjligheterna att förverkliga dessa, och då kan mellan icke upprepas. Förvirrad är byggnaden av denna mening, som dock borde vara klart uppdelad genom de tre dels: Dessa kunna dels tänkas ordnade som enkla verkstäder där husets boende kunna arbeta eller som små samkvämsrum med kokmöjligheter som dels kunna disponeras av de boende och dels upplåtas till småföreningar av olika slag. Motsats kan uttryckas genom tidsbisats inledd med medan eller under det att. En analogisk utvidgning av detta bruk till då är olämplig: / Stockholm förlösas 99 procent av barnaföderskorna på anstalt, dä man i Västerbottens län knappast kommer upp till 50 procent. Oriktigt byggd är denna mening: Många hem har tillgång till egna råvaror vilka för dem kunna vara lönsamma att själva förädla och sålunda undvika alla mellanhandskostnader. Ordgruppen efter och är syntaktiskt fogad till den med vilken inledda relativsatsen men hänger i själva verket i luften. I många fall skulle större klarhet vinnas redan genom ändamålsenlig uppdelning i kortare meningar och genom vägledande kommatering: Det har därför synts sakkunniga väl befogat och skäligt att uppställa som en förutsättning för sina förslag — för vilkas genomförande sakkunniga akta att hemställa om ett kollektivanslag av vanliga skattemedel för en allmän förbättring av skärgårdarnas kommunikationer — att kostnaderna för anläggningar såsom av vägar, hamnar och bryggor samt anskaffningar såsom av färjor och passbåtar i regel och där ej annat av sakkunniga särskilt föreslås skola såsom en engångsulgift bestridas helt av statsverket genom särskild anslagstilldelning inom ramen för nyssnämnda kollektivan slac. Kravet på obetingad tydlighet i framställningen måste anses så viktigt, att det bör gå före alla andra önskemål, stilistiska, grafiska o. d. Om man vill undvika en upprepning eller en oskön ljudföljd, men finner, att därvid klarheten blir lidande, så böra de estetiska synpunkterna stå tillbaka. Sådana pronomen som den förre — den senare borde egentligen aldrig användas; man bör hellre upprepa två ord än tvinga läsaren att gå tillbaka i texten för att se i vilken ordning de förut uppträtt. Om en eljest konsekvent tillämpad interpunktionsregel i något särskilt fall visar sig leda till en otydlighet, så bör man i det fallet utan tvekan bryta mot den regeln. Mol välbyggda perioder, de må vara än så långa, är ur klarhetens synpunkt intet att erinra. Om däremot många och olikartade saker packas ihop i en mening utan syntaktisk struktur av tillräcklig bärkraft, så vållas läsarei mera möda än tillbörligt. Ett exempel ur högen:
22 Däremot hava sakkunniga, likaledes i regel och där ej annat särskilt föreslås, velat uppställa som en förutsättning för undfåendet av dylik anslagstilldelning för täckning av engångsutgifterna och därvid tjänande även som ekonomiskt regulativ att, sedan anläggningarna och anskaffningarna kommit till stånd genom försorg av lämpliga statliga eller kommunala organ, åt vilka Kungl. Maj:t i administrativ ordning det velat uppdraga — som en alldeles avgjord regel väl Kungl. väg- och vattenbyggnadsstyrelsen — samt de färdiga trafikanordningarna ställts till de behövandes förfogande, desammas drift samt löpande underhåll och framdeles behövliga förnyelse skola åvila berörda ortsenhet själv, d. v. s. när det gäller vägar med avslutande båtbryggor, färjor, färjebåtar och passbåtar, i regel vederbörande vägdistrikt (med visst ovan gjort förbehåll beträffande underhållsbidrag för passbåtar) samt, när det gäller från väg friliggande bryggor och båthamnar, vederbörande kommun. Ett annat uppmärksammat exempel, som tvivelsutan är resultatet av åtskilliga sakkunnigas samverkan: Har i fall, som avses i 1 och 2 mom., för det förvärv, som tidigare förelegat till beskattning, annan skatteklass varit tillämplig än den som gäller beträffande det förvärv, om vars beskattning är fråga, skall skatten för sammanlagda värdet av förvärven utgöra summan av vad som vid uträkning av skatt för nämnda värde enbart enligt den lindrigast beskattade av ifrågavarande klasser belöper ä det till denna klass hörande förvärvet efter förhållandet mellan detta och det sammanlagda värdet samt vad som vid uträkning av skatt för samma värde enbart enligt den högst beskattade av klasserna belöper ä det till denna klass hörande förvärvet efter förhållandet mellan detta och det sammanlagda värdet. Ännu viktigare än det enskilda uttryckets och den enskilda meningens tydlighet är naturligtvis den logiska klarheten i tankegången som helhet. Satser och meningar skola ordnas och fogas till varandra så, att den ena tanken följdriktigt sluter sig till den andra som länk till länk i en kedja. Större avsnitt av framställningen skola klart avgränsas mot varandra men grupperas och med varandra förbindas så, att läsaren tydligt ser sammanhanget dem emellan och får överblick över det hela. Ju mera utförligt och invecklat ett betänkande är, dess svårare blir det naturligtvis för läsaren att hålla samman och överskåda alla enskildheterna; dess angelägnare bör det då för författaren vara att underlätta hans läsning. Ur den synpunkten kan exempelvis en förutskickad kort redogörelse för innebörden i ett förslag, kanske med angivande av vari det skiljer sig från tidigare förslag i samma ämne, vara till stor nytta, likaså en grafiskt framhävd knapp sammanfattning i slutet av varje avsnitt. Översikten gagnas också högeligen genom ändamålsenlig och riklig användning av rubriker, mellanslag, packning, växling av stilgrad, kursivering, spärrning
23 och liknande hjälpmedel att uppdela och framhäva. Utöver sedvanlig innehållsförteckning kan ett ord- och sakregister vara synnerligen tacknämligt. I många fall ter sig dispositionen av ämnet tämligen självfallen, t. ex. av logiska eller kronologiska skäl, men ej sällan visar sig under arbetets gång den valda dispositionen mindre lämplig, i det att den vållar tröttande upprepningar, hopade hänvisningar e. d. Det kan då bli nödvändigt att smälta om hela framställningen och ordna den efter en annan plan, som undviker olägenheterna och tydligare låter de skilda delarna framstå såväl i sin avgränsning mot varandra som i sitt inbördes sammanhang. Dylikt arbete kan vara vida besvärligare än att ändra och fila på enstaka uttryck som te sig oklara. Men det besväret bör man ta på sig, ty ingenting är så viktigt för framställningens klarhet som en planmässig utveckling av tankegången. Arbetet på att utforma såväl varje enskildhet som det hela till största möjliga klarhet är mödosamt och tidskrävande, men erfarenheten visar, att verket även sakligt vinner på en sådan genomarbetning. Form och innehåll k u n n a i verkligheten icke skiljas från varandra, innehållet är icke genomlyst ända ned i bottnen, förrän formen blivit genomskinligt klar. Om det dunkelt sagda är det dunkelt tänkta, så är å andra sidan det klart sagda i regel också klart tänkt. I varje fall är det klara uttrycket för en tanke det enda säkra vittnesbördet om att den nått full klarhet.
Enkelhet Med klarhetskravet sammanhänger på det närmaste en annan fordran, som med rätta ställes på varje officiell framställning: den skall vara enkel. Som allmän riktlinje gäller i detta hänseende Kungl. Maj :ts nådiga cirkulär den 22 mars 1907 angående avfattandet av utlåtanden, skrivelser m. m. i ämbetsärenden, där det bl. a. heter: »Enär det skrivsätt, som användes vid avfattandet av framställningar och yttranden i ämbetsärenden, ofta icke tillgodoser tillbörliga anspråk på enkelhet och tydlighet, vilje Vi härigenom anbefalla samtliga förvaltande ämbetsmyndigheter i riket att avfatta sina skrifter i klara, korta meningar och således undvika invecklade satsbyggnader och onödiga upprepningar samt att i övrigt söka tillägna sig ett klart och enkelt skrivsätt.» För kommittébetänkanden borde det gälla som en självklar regel att de skrivas enkelt, flärdfritt och rakt på sak. Detta behöver icke leda till att rimliga estetiska anspråk sättas å sido. Kan man skriva vackert, med välljud i orden, med behaglig rytm och melodi i satserna, så är det en stor tillgång, som också skattas högt av kännare på detta område. I själva ver-
24 ket är ju ett enklare uttryck för en tanke vanligen också smidigare och vackrare än ett mer invecklat. Beträffande matematiska och fysikaliska problem brukar framhållas att den enklaste lösningen är den elegantaste; detsamma gäller för visso det språkliga utformandet av en invecklad tankegång. Ej sällan försummas både enkelhetens och skönhetens krav: Det bör visserligen bemärkas särskilt beträffande Waxholmsbolagets uppgifter om emotsebara inkomstminskningar, att dessa i allmänhet icke beräknats motvägda av några driftkostnadsbesparingar, ehuru vid minskat trafikomfång samt genom anpassnings- och andra rationaliseringsåtgärder sådana dock böra åtminstone i någon mån kunna göras. Det bör jämväl bemärkas att även någon motvägande inkomstökning på den kvarblivande trafikmängden lär kunna åvägabringas genom att — samhälleligt bedömt — skäliga samt — företagsmässigt bedömt — kommersiellt här och där applikerbara taxeförhöjningar vidtagas. Den emotsebara inkomstförlust, som Waxholmsbolaget uppgiver, kan därför icke få anses vara någon säker mätare på storleken av det möjligen föreliggande subventionsbehovet. Vid ett bedömande, om en subventionering verkligen skall kunna anses vara befogad av hänsyn till de berörda trafikföretagen, må framhållas, att liknande omgestaltningar av kommunikationsapparaten i Stockholms skärgård, som av sakkunniga föreslagits i första delen av sitt (!) betänkande, förr eller senare lära komma till stånd oberoende av sakkunnigas preciserade och till tiden för eventuellt utförande mera sammanträngt upplagda förslag. De lära ej heller kunna hållas tillbaka eller förhindras av hänsyn till de rederier, som för närvarande trafikera skärgården, enär de nya kommunikationsföranstaltningarna ej kunna hävdas innebära en nationalekonomiskt förkastlig överdimensionering av en trafikapparat av samma art och effekt. Onödigt abstrakt är denna mening: Detta skulle uppenbarligen också tjäna önskemålet om ett snabbt genomförande av de kommunikationsförbättringar för skärgårdarna till jämviktens återställande, som sakkunniga såsom motiverade av skärgårdarnas påvisade eftersatthet tänkt sig nu vidtagna genom statens omsorg och försorg. Likaså denna: Förebyggandet måste således gälla undvikandet av ett tillförande av dessa för organismen skadliga bakterier och därjämte ett undvikande av att dess skyddskrafter bliva otillräckliga. Onödigt krånglig i förhållande till de uttryckta tankarna är säkerligen en mening som denna: Den period då hustrun ännu icke vunnit erfarenhet av vilka insatser hon måste göra i fråga om konsumtionens organisation och i fråga om manuella arbetsinsatser blir lätt ekonomiskt krisbetonad för familjen och leder också till personliga slitningar. Tvivelsutan var det dylikt språk som biskop Tor Andrae hade i sikte, när han talade om »det vetenskapliga formelspråk, vilket på ett så lyckligt
25 sätt hindrar den vanliga människan att känna igen sina egna anspråkslösa idéer och problem i den lärdes imponerande utredningar och klargöranden». Hade kommittén nöjt sig med de enklare ordalag, som vore naturliga uttryck för det mycket blygsamma praktiska innehållet, så hade den säkerligen också undgått den logiska blundern i orden vilka insatser hon måste göra . . . i fråga om mauella arbetsinsatser. Stundom faller en skugga av preciös löjlighet över kommittéernas alltför förnumstiga framställning. Iakttoges alltid Louis De Geers regel om stilens opryddhet, så skulle det utesluta sådana bilder som denna: Tre eller fyra fria timmar per vardagskväll utgör ett dyrbart och svårbemästrat pund att förvalta. Svårbemästrat är ju för övrigt icke pundet utan dess förvaltande. Detta tankefel hade väl knappast blivit begånget, om kommittén valt ett enklare uttryckssätt. Ej sällan medför den missriktade strävan till ett lärt och abstrakt framställningssätt att innebörden blir oklar: En annan sak är att nöjesindustrien med starka suggestioner i stegrande riktning påverkar redan föreliggande tendenser i förhållande till fritidssysselsättningen. Det onödigt krångliga uttryckssättet kan medföra verkliga ölägenheter. Sålunda kan en del av satsen tappas bort utan att vare sig författare eller korrekturläsare märker luckan: / vilken utsträckning det förhållandet att undersökningen verkställdes sent på våren, dä utedansen redan hade börjat och variationen på fritidsnöjen var större än pä vintern, är givetvis svårt att uttala sig om. En vänlig, saklig rådgivningsverksamhet med sikte på att lära människor att genom självanalys och objektivisering av synen på besvärligheterna i de vanliga förhållandena skulle otvivelaktigt vara av värde i många äktenskap. I förra satsen fattas efter vintern exempelvis påverkat resultatet, i senare satsen har den till det andra att hörande infinitiven gått förlorad. Förlusten skulle sannolikt ha observerats, om meningarna fått en utformning som gjort det lättare att följa tankegången. En farlig fiende till enkelheten är den rädsla för åskådlighet, för konkretion i uttrycket, som röjer sig i så många kommittébetänkanden. Läsaren får stundom en känsla av att författarna rent av sträva att använda allmännare e>ch abstraktare ord än ämnet kräver. Sedan gammalt bar det svenska kommitté språket stått under ett ganska starkt tyskt inflytande. På senare tid har emellertid även anglosaxisk påverkan gjort sig märkbar, och det har icke saknats röster som yrkat på en mera medveten omläggning av kommittésvenskan i sådan riktning. Tvivelsutan rör det sig här om stridiga tendenser inom svenskan själv, men motsatserna tillspetsas genom inflytelser från dessa olika håll. Det tyska officiella språket har, när det är som bäst, stora förtjänster. Främst bör måhända nämnas den logiska genomarbetningen av stoffet,
som av skickliga författare göres så grundligt, att den slutliga avfattningen tack vare väl genomförd abstraktion blir kort och ändå uttömmande. Faran med detta sätt att skriva är emellertid påtaglig. En alltför allmänt hållen framställning blir tungläst och i många fall svårbegriplig för läsaren, som förlorar den konkreta verkligheten ur sikte. Den logiskt mindre tränade får icke nog med gripbart material för sina tankeoperationer. Den långt drivna abstraktionen liksom skymmer undan de behandlade realiteterna. Engelska officiella utlåtanden och betänkanden åter äro ofta föredömliga i sitt flärdlösa men friska och åskådliga sätt att lägga fram även mycket invecklade frågor. Författaren står med båda fötterna på marken och lämnar den aldrig för en fåfänglig flykt. Den eftersträvade ordknappheten vinnes icke genom stark abstraktion utan genom ofta djärv konkretion, exempelvis genom ett belysande fall, en verkningsfull bild eller en drastisk jämförelse. Det är en skenbart anspråkslös men i verkligheten ytterst kräsen framställningskonst, som bemödar sig att finna det träffande, slående, i vissa fall dräpande ordet. Det vanskliga med denna stil är att den utom säker behärskning av sakfrågorna och de språkliga uttrycksmedlen fordrar en viss beredvillighet att rent personligt träda fram och kläda skott. I stort sett sträva våra svenska kommittébetänkanden för mycket åt det abstrakta hållet, tyvärr i många fall utan att vinna den avsedda kortheten. Ej sällan klädas enkla tankar i krångliga ord. Det onödigt lärda eller alltför allmänna uttryckssättet blir självändamål. Kontrasten mellan anspråksfull form och torftigt innehåll blir ofta störande. Ett ståndpunktstagande rörande den fria praktiken förutsätter ett besvarande av frågan om vilken nytta samhället har av enskild läkarverksamhet, det betyder helt enkelt Innan man kan taga ståndpunkt till den fria praktiken, måste man göra klart för sig vilken . . . Under förutsättning av ett realiserande av ombyggnadsplanen även med avseende å den medicinska avdelningen nödvändiggöres ett provisoriskt överförande av patienterna på ifrågavarande avdelning till den gamla sjukhusbyggnaden, det kan på ett naturligare språk översättas med exempelvis Skall även den medicinska avdelningen byggas om, måste patienterna där provisoriskt överflyttas till gamla sjukhuset. Dylika exempel kunde anföras i tusental. Sällsynta äro däremot de goda exemplen på ett mera konkret och åskådligt uttryckssätt, ja så tunnsådda, att man uppriktigt glades åt satser som dessa: Arbetsfördelningen i det moderna samhället kräver relativt fler människor med krage och färre med overall. Sålunda medför det betydande nackdelar att lägga om trafiken från köl till hjul. Fylleri vid töm bör ej dömas mildare än fylleri vid ratt. Egendomligt är att man till och med när det gäller mycket enkla begrep}), som i normal svenska ha fått hävdvunnet uttryck, gör sig mödan att skapa nya ord av allmännare innebörd. Så sker exempelvis när man för en skola begär anslag, icke till ett lunchrum — det låter kanske för modernt och
27 anspråksfullt, måhända också för speciellt — men icke heller till ett frukostrum, en mathall eller en matsal utan till en bespisningsbyggnad. Förklaringen till denna rädsla för de närmast till hands liggande orden är naturligtvis främst att söka på det stilistiska området. Det heter på officiellt svenskt språk icke tippning utan vadhållning i samband med idrottstävlingar, icke full utan påverkad av starka drycker, och man vill hålla stilen. Detta kan, när framställningen råkar röra sig om mycket alldagliga saker, leda till verkliga stilbrott, såsom i denna sats: Den plåtmuggarna vidkommande olägenheten att i viss mån kännas alltför varm(!) torde väsentligt kunna nedbringas, därest muggarna icke hällas för fulla. Det högst konkreta ordet plåtmugg tar sig verkligen litet löjligt ut i den officiella miljö, där sådana ord som vidkommande, torde, nedbringa, därest le sig helt naturliga. Om sålunda vardagens alltför väl kända ord uppenbarligen bryta stilen i en officiell framställning, så är det naturligt, att man fruktar gränsöversk delningar i den riktningen. Politiska och kommunala förtroendemän äro lika väl som ämbets- och tjänstemän måna om uppdragets värdighet, och detta tar sig uttryck även i språket. Man vill liksom hålla livets alltför påh ä n g a n d e vardagligheter på avstånd, och det sker språkligt genom att de direkta, konkreta orden ersättas med mera indirekta, abstrakta. Om köra bil på det sättet förvandlas till framföra motordrivet fordon, så är det önskade avståndet vunnet, författaren står liksom mera upphöjd över och objektiv gentemot det behandlade ämnet. Ett sådant ord som manschettyrkena, kort och träffande, har genom användning i politiska sammanhang fått en viss känsloton, ett stämningsvärde, som man i ett kommittébetänkande helst vill undvika. Anses dylika ord dock böra användas, så reserverar man sig gärna genom att sätta dem inom citationstecken, på samma sätt som man på sin tid skrev en s. k. automobilvagn, en s. k. bonjourrock. Obenägenheten för ett mera personligt skrivsätt är allmän. De som ha alt bestämma över utformandet av kominittébetänkanden dra sig gärna rent mänskligt undan i bakgrunden och låta fakta och skäl tala för sig själva i en saklig, lugn och värdig framställning. Man undviker till och med personliga pronomen och kallar sig kommittén eller de sakkunniga, och man strävar i uttryckssättet till det allmänna och abstrakta, som är ägnat att bevara det personliga inkognitot, framför allt på känslans område. Denna lugna och tillbakadragna objektivitet i framställningen är ett värde, som vi svenskar skatta högt och icke vilja offra. Och allra minst vilja vi se den strama och sakliga stilen i en missförstådd strävan till ledighet ersättas med en mera personligt färgad men grammatiskt och logiskt löslig uttrycksform. Den enkelhet i uttrycket, varom här är fråga, får icke förväxlas med den för stilarten främmande pratighet i tonen, som stundom eftersträvats. En kåserande stil med starkare framträdande subjektiva inslag är intet ideal för kommittéspråket.
28 Överdrifter och misslyckanden i denna riktning synas vanligen sammanhänga med brister i behärskningen av den hävdvunna kommittésvenskan. Sådana misslyckanden få emellertid icke tydas som bevis för att språket i våra betänkanden icke skulle kunna utan skada göras mera konkret och direkt och därigenom mera lättillgängligt. Den anbefallda enkelheten i skrivsättet förutsätter bl. a., att man så långt ske kan använder svenska ord. Jämväl för klarhetens skull är det på längre sikt synnerligen önskvärt, att man söker svenska uttryck även för begrepp, som hos oss ännu icke fått en allmänt erkänd språkdräkt. Det finns fackspråk, som i stor utsträckning bruka en internationell terminologi, t. ex. handelns, teknikens och vetenskapens språk, och mot detta bruk är icke mycket att erinra. Om i vetenskapligt eller tekniskt sammanhang nyttjas sådana uttryck som den internationella kommittén för terrester magnetism och atmosfärisk elektricitet, så har det sitt berättigande, även om i denna ordgrupp endast formelementen äro svenska. Men om i mera allmänt politiskt eller nationalekonomiskt sammanhang ordas om bilaterala konferenser om den monetära situationen, så har vårt modersmål icke rönt den omvårdnad, som det kan göra anspråk på. Vad som utan edägenhet kan sägas på svenska, det bör också sägas på svenska. Särskilt stötande blir det, när enkla svenska formord få vika för krångliga utländska: Skriv icke:
Förslaget innebär ingen som helst förbättring rela tiv t na bestående förhållanden. Realskolan skall börja med en fyra- respektive fem ä r i g linje.
Skriv:
jämfört med, mot en fyraårig och en femårig
Enkelhet i framställningen kan man lära av det talade språket, som i delta hänseende är avgjort överlägset skriftspråket. Vardagens okonstlade men ändå vårdade samtalsspråk använder ordalag, som äro allmänt gängse e>ch utan vidare begripliga för envar. Finner man icke genast det enkla, naturliga, liksom självklara uttrycket för den tanke, som man vill ha fram, så gör man klokt i att tänka efter, hur man i ett otvunget samtal med några bekanta skulle lägga fram saken: i d e n r i k t n i n g e n är det rätta uttrycket att söka. Kommittésvenskan kan naturligtvis icke helt stöpas om i talspråkets form, och bör det icke heller. Framför allt måste i varje betänkande bevaras den ordknapphet, den klarhet och den reda, som känneteckna en väl genomtänkt skriftlig framställning. Men stilen kan i andra avseenden vinna genom att närma sig talspråket. Som allmän grundsats skulle kunna gälla: där skriftspråket kan välja mellan två uttryck för samma tanke, är vanligen det uttryck att föredraga, som nyttjas ä v e n i talat språk.
2!)
Korthet Många i kommittés venskan brukliga ordalag av mera abstrakt prägel äro icke endast onödigt krångliga uttryck för enkla tankar; de äro också onödigtt omständliga. Kanslispråket har över huvud en förkärlek för inånga e>ch långa ord och vidlyftiga vändningar. Man skriver två ord: äga tillämpning, när samma sak kan uttryckas med ett ord: tillämpas. Man skriver tre ord: verkställa undersökning av, där man lika väl kunde skriva blott: unalersöka. Man skriver gärna sex ord: göra till föremål för en utredning, elär det naturliga vore ett ord: utreda. Den besynnerliga böjelsen att av två likabetydande uttryck välja det längre och tyngre kan i kommittésvenskan fira verkliga triumfer. Som Jrågekonjunktion nyttjas icke om utan huruvida. Detta är naturligtvis på sin plats, om det gäller t. ex. att undvika upprepning: Diskussionen har väsentligen rört sig om huruvida omedelbara åtgärder påkallas, men även elär varje sådant skäl saknas, tillgripes den längre konjunktionen, dvs. man använder i onödan fyra stavelser i stället för en. Som villkorskonjunktion begagnas icke om utan därest eller än hellre för den händelse; det är fem stavelser i stället för en. Som preposition brukas icke heller om utan rörande, angående, avseende, beträffande, vad beträffar och de nu så moderna språkgrodorna vad avser och vad gäller, för att icke tala om det rosenrasande evad gäller. Sätten att dryga ut framställningen äro mångahanda: avledningar och sammansättningar i stället för enkla ord, omskrivningar i stället för direkta uttryck, överflödiga ord och fraser, onödiga upprepningar, förklaringar och sammanfattningar, intetsägande inledningar, övergångar och avslutningar. I det hela tyckes föga vara att vinna genom korthet i det enskilda uttrycket. I alltför många betänkanden kan emellertid iakttagas ett oavlåtligt utdrygande av satserna som, när det ena lägges till det andra, avsevärt ökar antalet trycksidor och gör läsningen tyngre än saken i och för sig kiäver. Några exempel: Skriv icke i onödan:
(införskaffa befrämja förhindra förhyra försälja [örefinnas undfå utöka magasinsbyggnad reparationsarbete
Skriv hellre:
anskaffa, skaffa främja hindra hyra sälja finnas fa öka magasin reparation
30 Skriv hellre:
Skriv icke i onödan:
billigare i un derhållskostnader träffa för anstalt n ingår Pappersmassa är icke möjlig att framställa billigare. En differentiering av tvätten blir i viss mån nödvändig. Vid en övergång till spaltsättning blir uteslutandet av marginalrubrikerna nödvändigt. Frågan är av sådan viktighet att... Denna paragraf äger tillämplighet på alla dessa fall. Statens medverkan framstår som en nödvändighet. Vägarna äro av sämre beskaffenhet. Försöket blev av kort varaktighet. Det föreligger möjligheter att utnyttja elkraften ... Det föreligger svårigheter att överflytta dessa utgifter på kommunerna ... Föreligger behov av extra arbetare tages dessa bland de arbetare som ... De kunna ha behov av hjälp av olika slag...
underhåll anstalter kan icke
I fråga om vissa andra områden av socialvården, bland dem arbetslöshetshjälpen, förklarade sig kommittén för det dåvarande icke kunna intaga någon bestämd ståndpunkt till motsvarande spörsmål, utan denna bleve beroende av resultatet av de utredningar och överväganden, som kommittén fortsättningsvis skulle företaga med avseende å de olika hjälpformernas innehåll och organisation. Det utvidgade användningsområdet för extra ordinarie anställning i förening med den omständigheten, att pensionsrätt beretts de extra ordinarie tjänstemännen, har medfört, att den uppfattningen börjat sprida sig, att den extra ordinarie anställningen borde bereda tjänstemännen en trygghet av i stort sett samma beskaffenhet som den, vilken tillkommer de med fullmakt eller konstitutorial tillsatta ordinarie tjänstemännen.
. . . kommittén då icke kunna intaga någon bestämd ståndpunkt. Denna finge bero pä resultaten av kommitténs fortsatta utredningar och överväganden rörande de olika hjälpformernas ... Sedan extra ordinarie anställning fått vidgad användning och förbundits med pcnsionsrätl, har den uppfattningen bötjat sprida sig, att dylik anställning borde bereda innehavaren i stort sett samma trygghet som tillkommer ordinarie tjänsteman med fullmakt eller konstitutorial.
I början av krigstiden karakteriserades arbetsmarknaden av brist på arbetskraft inom jord- och skogsbruket samt krigsindustrien, medan överskott av arbetskraft rådde inom vissa andra områden av
I början av krigstiden rådde brist på arbetskraft inom jord- och skogsbruket samt krigsindustrien
framställas
Tvätten måste i viss differentieras, måste . . . uteslutas
mun
av sådan vikt, så viktig är tillämplig, kan tilläm/xis är nödvändig; Staten måste
dock hellre medverka
FJkraften är svårt
utnyttjas
kan
Beböves behöva
31 Skriv icke i onödan:
Skriv hellre:
arbetsmarknaden. Särskilt de militära anläggningsarbeten, som så småningom kommo till stånd i betydande omfattning, utövade en stark dragningskraft på jordbruksoch skogsarbetare. Detsamma blev senare även fallet med husbyggnadsarbetena.
men överskott inom vissa andra områden av arbetsmarknaden. Särskilt de omfattande militära anläggningsarbeten, som så småningom kommo till stånd, och senare även husbyggnadsarbetena utövade en stark dragningskraft på jordbruksoch skogsarbetare. Då denna dragning måste minskas och något senare under kriget försörjningsläget tvang till en ransonering av byggnadsmaterielen, visade det sig snart ofrånkomligt att reglera byggnads- och anläggningsverksamheten.
Vid sidan av nödvändigheten att minska dragningen av arbetskraft från jord- och skogsbruket kom något senare under kriget tvånget att i rådande försörjningsläge genomföra ransonering av byggnadsmaterielen. På grund av dessa omständigheter framstod på ett tidigt stadium en reglering av byggnads- och anläggningsverksamheten såsom ofrånkomlig.
S. k. p r e p o s i t i o n s u t t r y c k b ö r a ej n y t t j a s , d ä r en e n k e l p r e p o s i t i o n ger l i k a god eller b ä t t r e m e n i n g . Skriv icke i onödan: Resestipendierna ha med anledning av kostnadsskäl dragits in. Man strävar efter ett avgörande i avseende pä principfrågan. Dryga kostnader i fråga om böcker och materiel... Ett utmärkande drag i fråga om kommissionens ställning... Kontinuitet i fråga om verksamheten... Till förmån för denna uppfattning talar... På grund av särskild hemställan... I händelse av förfall för ordföranden... Lysämnesrören uppges vara fördelaktiga med hänsyn till arbetet... Man sorterar plaggen med hänsyn till textilkvalitet och smutsighetsgrad. Sammanställningen visar dessas fördelning med hänsyn till ålder, social klass och födelseort. Uppgiftskorten uppdelas i grupper med hänsyn till angelägenhetsgrad.
Skriv hellre: av i för i i För På Vid för efter efter efter
32 Skriv icke i onödan:
Avfattningen måste avvägas med hänsyn till de särskilda förhållandena ... Utskottet ger denna plan företräde i jämförelse med länsstyrelsens ... Man önskar dels en examenslinje, dels en examensfri linje inom ramen av en och samma skola. Bidrag från det allmännas sida... Krisen innebar för fiskets del alt... F ö r v ä s t k u stens v i d k o m m a n d c gäller att...
Skriv hellre:
efter framför inom
frän det allmänna för fisket För västkusten
De som prepositioner tjänstgörande participen angående, avseende, beträffande, rörande, vidkommande osv. ha en uppgift, när det gäller att få fram vissa skiftningar i betydelsen eller att omväxla eller att sammanfatta, men de böra ej i onödan få göra sig breda på bekostnad av likabetydande enkla prepositioner. Det är framför allt om det går ut över, men även andra prepositioner trängas undan. Skriv ej i onödan:
Kommissionen har icke yttrat sig angående denna fråga ... Föreskrifter beträffande arbetsstyrkans storlek ... Enligt styrelsens mening vore steriliseringså t g ä rd b etr ä f fan de dylika individer i minst lika hög grad önskvärd som vidkommande sinne sslöa.
Skriv hellre:
om eller i om sterilisering av
av
Ej heller konjunktioner böra vara längre än som behövs. Skriv ej i onödan:
Mot bakgrunden av att det här gäller en sjuklig abnormitet, synes det vara pä tiden, alt dessa straffbestämmelser avskaffades. Vid det förhållande, att med framläggandet av ovan angivna förslag planen på den diskuterade färjebåtsleden Fäviken—Vagnsundaö bortfaller, vilja sakkunniga förorda inrättandet av en till vågväsendet sluten enklare passbåtslinje. Detta förslag innebär en starkare försvarsorganisation i förhållande till det förra förslaget... Det är först i och med att de börja på med skötseln av sina hem och framför allt i och med att de få barn, som arbetets realiteter börja träda fram för dem.
Skriv hellre:
Då
Dä
än när när
33 E n m e n i n g bör icke b y g g a s u t m e d o r d och o r d g r u p p e r , s o m icke tillföra den något innehåll. Skriv:
Skriv icke:
I händelse av mobilisering utbetalas all månadslön genom anlitande av postgiro. Bestämmelserna äro i den nya formuleringen mycket olika i jämförelse med de gamla. Klasserna svälla ut på ett sätt, som försvårar uppkomsten av önskvärd samling i arbetet. Tiden för måltidsrasten måste framflyttas... Symptomen försvinna inom ett tidsförlopp a v några timmar. Sedan tiden för statsverkspropositionens framläggande har.. . Ett folks beredskap är i högsta grad beroende även av den samhäll sand a, som år' för handen. Spörsmålet om och när det slutliga avgörandet lämpligen kan ske är en fråga, som måste avgöras med hän sy n till det allmänna läge, som är för handen för vårt lands vidkommande, då riksdagen har att ta definitiv ställning till ett i år såsom vilande antaget förslag till grundlagsändringar. Ett förhållande som framträder såsom egendomligt är att på detta belopp icke utgår dyrlidstillägg.
Sedan statsverkspropositionen lades fram ... ... beror även av samhällsandan måste avgöras med hänsyn till vårt lands allmänna läge vid den tid
E t t så l å n g t och t u n g t o r d s o m förhållande bör n a t u r l i g t v i s n y t t j a s i såd a n a fall, d å d e t v e r k l i g e n ä r fråga o m ett f ö r h å l l a n d e , m e n b ö r icke a n v ä n d a s r ä t t och s l ä t t s o m g r a m m a t i s k t h j ä l p m e d e l i s a t s e r d ä r ett v e r k ligt f o r m o r d , e x e m p e l v i s ett p r o n o m e n eller e n k o n j u n k t i o n , är till fyllest: Skriv icke i onödan:
2 ' / / / detta förhållande bidrar utan tvivel föreningens små resurser ... Detta förhållande torde bero på att... De har understrukit det förhållandet att... Intressant och påtagligt är förhållandet att såväl fäder som mödrar ... Av intresse i detta sammanhang är emellertid främst det förhållandet, att man kan... Ehuru detta inte framgår av tablån, kan nämnas det f örhållandet, att enligt undersökningen ... Föräldrarna i läroverkskommunen har en stor fördel i det förhållandet, att de kunna... 3—016645
Skriv hellre;
Härtill Detta att att att att däri att de kunna, kunna
i att
34 Skriv icke i onödan:
Ännu starkare framträder detta förhållande om man går till de särskilda skolorna... Ett förhållande, som förtjänar framhållas, är ytterligare alt...
Skriv hellre:
detta i Ytterligare förtjänar framhållas att...
Skönhetsfel böra icke döljas genom att satserna byggas ut med tomma ord. En sats som Kanslichefen hade att förbereda och utreda alla frågor som . . . är icke vacker med sina två reda, men stilistiskt är det likafullt en försämring, om man i stället skriver: Kanslichefen hade att ägna förberedande handläggning åt samt verkställa utredning rörande alla frågor som . . . Framkomma två olika förslag att uttrycka en tanke eller en tankegång, något som ju ofta sker vid kommittéarbete, så böra icke båda få inflyta i texten. I följande exempel utföres huvudtanken först en gång, och så en gång till men med omkastad ordning mellan tankeleden: Liksom de två närmast föregående utredningarna anse vi att det vore en vinst för riksdagsarbetet, om talmanskonferensen bleve ett verkligt arbetsledande organ. Den bör enligt vår åsikt erhålla en mer auktoritativ och ledande ställning än hittills i riksdagsarbetet. Skall riksdagen i enlighet med vad vi anse böra ske få större reellt inflytande över sitt eget arbete, är det ofrånkomligt att den utrustas med ett verkligt aktivt arbetsledande organ. Detta organ bör vara talmanskonferensen. Likaså: Det stöter givetvis på vissa svårigheter att på ett entydigt sätt inom ett folk avgränsa ungdomen. För det första måste avgränsningen av de åldersgrupper, som skall anses tillhöra ungdomsåldrarna, alltid bli mer eller mindre godtycklig. För det andra sker en snabb omsättning inom den befolkningsgrupp som brukar benämnas ungdomen. Ungdomstiden är ett utvecklingsskede som alla vuxna människor måste passera. Ungdomen ändrar ständigt sammansättning och utseende, varje år kommer en ny årskull till, medan en annan lämnar de åldrar som brukar benämnas ungdom. Gränserna mellan barndom och ungdom samt mellan ungdom och s. k. mogen ålder är, som nyss framhållits, inte möjliga att exakt bestämma, bland annat emedan dessa gränser passeras vid olika tidsskeden av skilda personer. I valet mellan de båda uttrycksmöjligheterna borde resolut den ena ha tagits och den andra ratats, eller ock båda ha sammanarbetats till en tredje formulering, som bättre än någon av de två återgivit vad man velat säga. Gammaldags stilkonst var synnerligen mån om att upprätthålla vissa konventionella krav på framställningen. Den skulle ha inledning och avslutning av viss längd, »bryggor» mellan avhandlingens skilda delar, återblickar, överblickar och utblickar, och mycket sådant.
35 Dylika krav ställas numera icke, allraminst på kommittébetänkanden med rent praktiska syften. Man kan utan alla omsvep gå rakt på ämnet och, när det behandlats till slut, lämna det utan alla ceremonier. En inledning är bra, om den ger något av värde, exempelvis begreppsutredningar, definitioner, en kort historik eller en snabb överblick över problemläget. En avslutning, som sammanfattar uppnådda resultat eller gjorda yrkanden eller dylikt, är merendels nödvändig. Men allmänt förberedande eller sammanbindande eller avrundande partier som icke tjäna något bestämt syfte böra lämnas oskrivna. I samma mån som anspråken på estetisk avrundning få träda tillbaka, böra de logiska kraven skjutas i förgrunden. Ju mera av plan, reda och följdriktighet som präglar framställningen i stoffval, synpunkter och tankegång, dess mindre behöver läsaren den vägledning, som annars måste ges i skrymmande återblickar, övergångar och »målsättningar». Den fullkomliga klarhet, som i regel åstadkommes först genom mycket arbete, möjliggör sålunda en eljest ouppnåelig korthet i framställningen. Det yviga sättet att uttrycka tankarna är av flera skäl olämpligt. Pappersbristen har framkallat ett »Kungl. Maj:ts cirkulär till statsmyndigheterna angående sparsamhet med papper och kuvert» den 7 juni 1946, vari som första punkt framhålles: »Ett kortfattat skrivsätt skall eftersträvas.» Men viktigare skäl än pappersbristen ha anförts. Benägenheten att dra ut framställningen på längden är icke heller en egenhet endast för svenskt kominittéspråk. I Tyskland har man på fullt allvar satt i fråga att för kompetens till vissa statstjänster kräva uppvisad förmåga att förkorta ett stycke lagtext eller kansliprosa med t. ex. minst en tredjedel. Winston Churchill, som under sin tid som premiärminister hann med mycket, tog i tu också med det omständliga skrivsättet inom statsförvaltningen. Han utfärdade sålunda under rubriken »Korthet» ett cirkulär, som riktades till alla ministrar och departement och där det bl. a. heter: »För att ulföra vårt arbete hava vi alla att läsa en massa handlingar. Nästan alla äro f5r långa. Detta är slöseri med tiden, samtidigt som man måste öda sin eiergi för att leta efter de väsentliga punkterna.» Cirkuläret ger varnande exempel på »ulliga» fraser, som endast utgöra »stoppning» och utan förluft kunna ersättas med ett enda ord. Strävan bör inriktas på att åstadk o m n a »kortare aktstycken med huvudpunkterna angivna i korta, koncisa avsnitt». Om en promemoria bygger på detaljerade analyser av komplicerade ämnen eller på statistiskt material, kan detta utföras i bilagor. »Låt oss icce sky det korta expressiva uttrycket, även om det tillhör talspråket!» Om ock »handlingar, som uppsättas efter dessa riktlinjer, i början kunna synas kantiga, jämförda med den officiella jargongens slipade yta», så
36 vinnes därmed icke bara tid för dem, som skola läsa aktstycket, utan också en annan fördel: »tvånget att koncist Utforma de relevanta punkterna bidrager till ett klarare tänkande». Om dylika maningar behövas för det engelska officiella språket, som för oss ter sig som ett mönster av konkret och rakt på sak gående framställning, så äro de än mera påkallade hos oss. Av särskilt intresse är i cirkuläret den sista iakttagelsen, som utan tvivel bygger på en vidsträckt erfarenhet. Den ordrika stilen har verkligen en förmåga att liksom svepa in tankegången i ett hölje av fraser, som befriar både författare och läsare från mödan att tränga in till sakens kärna. Kravet på en stramare form innebär en uppfordran till grundligare prövning och noggrannare utformning. Böjelsen för onödig och onyttig längd i framställningen är säkerligen den största fara, som för närvarande hotar vårt modersmål. Svenskan har varit ett kärnfullt och kraftigt språk men är nu på väg att förfalla till en sannskyldig gubbstil, en officiell rotvälska utan kärna och must. Vad som här hotar, det är en åderförkalkning, som angriper språket i alla dess organ och berövar det kraft och spänst och fart. Det är en angelägen uppgift att stävja denna olyckliga utveckling, och där ha de som författa kommittébetänkanden ett betydande ansvar. De tomma orden och de innehållslösa fraserna måste bort. Stilviljan måste inriktas icke på att dryga ut framställningen med många och långa ord utan på att samla tankeinnehållet i få och korta ord. Som grundsats för allt författande bör gälla, att av två uttryck för samma tanke det kortare är att föredraga, där icke bestämda formella eller sakliga skäl tala för det längre.
Abstraktion En god abstraktion möjliggör ett kortare uttryckssätt än det som eljest skulle användas. Om postverket i sitt skriftspråk icke i varje sammanhang räknar upp brev, kort, korsband, paket o. d. utan inbegriper allt detta i den sammanfattande benämningen försändelse, så är detta språkligt sett en välkommen lättnad. Det abstraktare ordet är ett kortare uttryck för tanken. Men därav följer icke att ordet försändelse bör nyttjas även i fall, då det endast är fråga om ett brev eller ett korsband. Det finns ingen anledning att besvära läsaren med den identifikationsakt, som kräves för att han skall inse alt med det abstrakta ordet avses endast ett förut nämnt konkret brev. Är det fråga om en bil, så bör ordet bil eller, om denna moderna förkort-
37 ning väcker betänkligheter, det fullständiga ordet automobil användas, icke någon mera omfattande beteckning av typen motordrivet fordon. En förut omtalad bil bör icke heller kallas ovan omförmälda fordon e. d. utan bilen. Substantivets bestämda artikel tjänar just till att beteckna något såsom förut omtalat och sålunda bekant och bestämt. Vad som är fullt konkret fattat i sikte och till och med individuellt bestämt bör icke antydas i allmänna och vaga ordalag. Om vägtrafikstadgan sammanfattar vagnar, kärror, cyklar, slädar, sparkstöttingar, kälkar, bilar, bussar, motorcyklar med mera sådant under den gemensamma beteckningen fordon, så är det en befogad, ur språklig synpunkt gagnelig abstraktion. Om däremot ett resereglemente talar om förflyttning medelst resdon, drivet av förrättningsmannen personligen, så börjar m a n att nalkas den gräns, där abstraktionen icke längre gör avsedd nytta. Menas endast cykel, sparkstötting och roddbåt, så innebär sammanfattningen knappast någon förkortning; skola även rullskridskor och kanot innefattas i begreppet, så blir motiveringen starkare, men man lår icke glömma, att sådana tecken som o. d., m. m. väl täcka dylika mindre trängande uttrycksbehov. Och alldeles förkastligt är det att nyttja allmänna och abstrakta ord, där något alldeles bestämt avses. Det finns ingen rimlig anledning att tillgripa orden anbringa en provisorisk förbindelseled av trä över ett mindre vattendrag, om man bara menar lägga en träbro över en å eller en spång över en bäck eller en planka över ett dike. Endast om det ligger vikt på att i ett gemensamt uttryck innesluta dessa och kanske ännu flera sätt att åstadkomma förbindelsen, är det abstrakta uttryckssättet på sin plats. En sådan »oäkta preposition» som med hänsyn till har genom ymnigt bruk i skilda sammanhang fått en synnerligen allmän innebörd, som golden användbar i en mängd fall, då man tvekar om rätta prepositionen. Ett sådant bindeord kan vara bra att falla tillbaka på vid behov, men detta allmänna uttryck bör icke befria författaren från mödan att söka det speciella uttryck, som i det enskilda fallet vanligen är det fullt riktiga. Kommittésvenskans stil kräver ingalunda att man skriver exempelvis: Man sorterar plaggen med hänsyn till textilkvalitet och smutsighetsgrad eller Maximitemperaturen bör varieras med hänsyn till tvättgodsets art eller Tablån visar hur pojkar och flickor fördelar sig med hänsyn till dansfrekvens. I dessa meningar av enkelt konkret innehåll räcker det alldeles med efter. I andra fall ge andra prepositioner klarare besked: Detta innebär att vattnet med hänsyn till den personal som kommer i beröring med detsamma kan vara ofarligt men att det dock kan vara olämpligt som dricksvatten — varför icke för? Med hänsyn till vårt förslag att utskottet bör fördelas på fem avdelningar skulle därför dess medlemsantal bli 40 — varför icke Enligt? Häri ingår icke plagg som med hänsyn till ömtålighet etc. måste behandlas för hand — bestämdare vore på grund av.
38 I sitt tal vid jubelfesten 1817 klagar Tegnér bland annat: »oss vill man påtruga en poesi utan form och bestämdhet, en sjuklig gestalt utan märg och senor, med abstraktionens träsvärd vid s i d a n . . . » . Vad skulle han ha sagt om en prosa som denna: Polisman är pliktig: att vara verksam för förhindrande av varje förfarande och för undanröjande av varje förhållande i övrigt, som innefattar ett störande av eller en fara för den allmänna ordningen och säkerheten. Den överdrivna strävan till abstraktion tar sig mångahanda uttryck. Ett typiskt exempel må här närmare belysas. Det i kommittésvenskan nu så ofta brukade modeordet målsättning skall ju enligt bildningssättet betyda »uppställande av ett mål»: Målsättningen måste utgå från vissa grundläggande värderingar. Men målsättning användes också, och vida oftare, i den konkreta betydelsen 'mål': Med angivna utgångspunkter är målsättningen för försvaret redan utstakad. Målsättningen är likställighet för man och kvinna på arbetsmarknaden. Målsättningen för bostadspolitiken måste vara att skapa sunda, rymliga och tidsenliga bostäder till ett för alla befolkningslager överkomligt pris. Vid formulerandet av målsättning och kursplaner för den nya nioåriga enhetsskolan har barnens egen musikaliska aktivitet ställts i centrum. Att reducera antalet timmar på schemat är emellertid omöjligt beträffande sådana ämnen som fysik och kemi utan att målsättningen avsevärt sänks. Denna användning av målsättning i betydelsen 'uppställt mål' är oriktig. Det finns ingen rimlig anledning att nyttja ett för annat ändamål upptaget trestavigt abstrakt ord för ett begrepp som exakt uttryckes med ett enstavigt konkret. Vad som gör sammansättningen så uppskattad torde bl. a. vara, att den tack vare att förleden mål- även kan representera pluralis kan nyttjas som ett slags kollektivbildning till mål: Arbetarrörelsen, i vars målsättning ingår samhällets övertagande av de stora produktionsmedlen. Möjligen skymtar en liknande önskan att nyansera t. ex. i Efterkrigsprogrammets målsättning, men i flertalet fall uppfattas det längre ordet endast som en finare och förnämare liktyding till mål. Betecknande är att målsättning så ofta brukas i pluralis: en politik, som inte lät kompromisserna skymma bort fjärran liggande ännu radikalare målsättningar. På liknande sätt förhåller det sig med frågeställning, som ju enligt bildningssättet skall betyda 'ställande av en fråga'. Den kriminalpolitiska frågeställningen betyder alltså 'det kriminalpolitiska ställandet av frågan', 'den kriminalpolitiska formuleringen av frågan' e. d. Då frågeställning ju även kan betyda 'ställande av frågor', så ligger det nära till hands att tillägga också denna sammansättning en mera kollektiv innebörd, och betydelsen blir då 'sättet att ställa frågorna', 'synen på frågorna' e. d. — språkbruket är ofta så vagt, att ingen analys k a n med bestämdhet fastslå och avgränsa betydelsen.
39 Den v a n l i g a s t e a n v ä n d n i n g e n av frågeställning är e m e l l e r t i d n u m e r a en a n n a n . O r d e t b r u k a s h e l t e n k e l t s o m en v ä r d i g a r e v a r i a n t f o r m av fråga: Dylika erinringar ha påverkat formuleringen av frågeställningen. Testningen innefattar frågeställningar som avse att avslöja omdömesförmågan. Denna kunskap måste ges på ett sådant sätt att lärjungarna får ögonen öppna för frågeställningarnas djupa allvar och betydelse för dem själva. N u v i m l a r d e t av d y l i k a s a m m a n s ä t t n i n g a r , d ä r efterleden icke fyller n å g o n a n n a n f u n k t i o n ä n a t t ge l ä n g d och t y n g d å t o r d e t . M a n s k r i v e r ett fastlåsande av lönebildningen, d å det k n a p p a s t k a n v a r a n å g o t a n n a t ä n l ö n e r n a s o m låses fast. Det ä r en glädje å t a b s t r a k t i o n e n , som s ä t t e r de underligaste frukter. Skriv alltså icke:
En grundorsak till att den redan före skolkornmissionens arbete uppställda målsättningen för skolan i så ringa grad kommit att förverkligas ... Som målsättning för efterkrigspolitiken uppsaltes bekämpandet av arbetslösheten. Målsättningen för den ekonomiska politiken är att skapa betingelser för ett kraftigt framåtskridande. Sålunda formuleras målsättningen för den svenska hälso- och sjukvårdsorganisationen. De sociala frågeställningarna framstå i intim sammankoppling med de organisatoriska. Problemställningen innebär sålunda skapande av ett kommunikationssgstem, som på ett i tekniskt och ekonomiskt hänseende fullt nöjaktigt sått behärskar det större förortsområdet. Avförande för valet av linje är emellertid, att man skapar starkast möjliga garantier för att samhällets medelsanvisning verkligen kommer det avsedda ändamålet till godo. Dussinfilmerna ge en falsk idealbildning. En g r uppbildn i n g företräder den uppfattningen, att... Framför stationshuset planeras en öppen platsbildning med trädformationer. Gränsdragningen mot de byggande verken blir oklar. En följdföreteelse till järnknappheten är bristen på en lång rad utomordentligt betydelsefulla delat artiklar. De tjänster som ledigförklarades i samband med omorganisationen ha icke blivit föremål för anse k ningsför farande.
Skriv, om intet annat menas:
det... målet mål Målet
målet frågorna Problemet
är att skapa
medel .. .
komma
falska grupp
ideal
plats med grupper. Gränsen
träd
En följd av
sökts av
någon
el.
träd-
40 Skriv alltså icke:
Personer i blygsamma inkomstförhållanden. Motsättningsförhållandena mellan land och stad. Frågan är av avsevärd svårighetsgrad. Grundläggningsarbetena för dessa broar äro synnerligen omfattande och av en svårighetsgrad, som ej tidigare förekommit här i landet. Opinionen undervärderar alltjämt storleksgraden och svårighetsgraden i det industriella problem som nu måste lösas. Orten skulle få förbindelse av en omfattning och snabbhetsgrad som förut ej varit möjlig. Faran för angreppshandlingar minskas. Denna arbetsmarknadens nomadisering är ett hot mot vårt försörjningsläge. Man har att räkna med ett knapphetsläge beträffande elektrisk kraft under den kommande treårsperioden. Ett allvarligt krisläge har inträtt. Ett genomförande i detta tidsläge skulle innebära avsevärda ris k moment. Reformen av 1937 innebar också vissa förbättringar, men dessa voro knappast av storleksordning att föranleda benämningen reform. Uppgifter vilkas storleksordning och betydelse kan variera. Hos Ib personer påträffades vaxproppar i öronen av sådan storleksordning att nedsatt hörsel vållats. ...en omställningsprocess från hantverk till industri. Den svenska massaindustrien har fått mycket höga priser tack vare den bristsituation som rått i Amerika. Svårigheterna bero på en tillfällig bristsituat i o n. Med nuvarande t önes ät t ning är det alltför få som lockas in på banan. De ökade bidragen äro ämnade som provisorier i avvaktan på ett definitivt förslag om lönesättning och statsbidrag. Organisationerna utövar kontroll över taxesättningen. Dispositionen av materialet är överskådlig och rubriksättningen upplysande.
Skriv, om intet annat menas:
med blygsamma
inkomster
Motsättningen svår svårare än de som storleken
en
och
tidigare
svårigheten
snabbhet
angrepp vår försörjning en knapphet
på
En allvarlig risker
kris
sä stora, så att de
betydelsefulla,
storlek så stora vaxproppar
omställning brist
brist löner löner
kontrollerar rubrikerna
taxorna
alt
11 Skriv alltså icke:
En förutsättning för undfåendet av dylik anslagstilldelning. .. ...trygga fortbeståndet av den för Stockholmsskärgårdens rätta betjänande erforderliga skärgårdssjöfarten utan betydande subventionstillskott från det allmänna. I fråga om oljan år k na p p het st ills tänd et nu mindre kännbart.
Skriv, om intet annat menas:
dylikt anslag subvention(er)
knappheten . .. kännbar
Vad som är kännbart är väl mindre tillståndet av knapphet än själva knappheten, bristen. Vad som skall trygga fortbeståndet är väl subvention, eller kanske subventioner? Vad som undfås är väl just anslaget. Ordet anslag är egentligen verbalsubstantiv till anslå och kan sålunda uttrycka just den abstrakta betydelse som man vill få fram genom sammansättningen med tilldelning. Enligt Svenska akademiens ordbok betyder anslag i denna användning i första rummet 'för visst ändamål gjord anvisning av penningmedel' och sedan 'på sådant sätt använd penningsumma, anslagssumma, anskgsbele>pp'. Det finns alltså ingen som helst anledning att skriva t. ex.: kostnaderna . . . skola såsom en engängsutgift bestridas helt av statsverket genom särskild anslagstilldelning inom ramen för nyssnämnda kollektivanslag — om icke finessen med sammansättningen ligger just i möjligheten att slippa valet mellan singularis och pluralis. Se i så fall ovan om målsättning och frågeställning och nedan om krångelsvenskan.
S nb st an ti vsj nkan Det stildrag som mer än något annat bidrar till att göra kommittésvenskan långdragen och krånglig är den s. k. substantivsjukan. 1 en normalt byggd sats är verbet den kärna, kring vilken de andra orden gruppera sig. Läkaren undersöker patienten, det är en naturlig satskonstruktion : verbet uttrycker skeendet, i detta fall handlingen i satsen, handlingeis subjekt är subjekt också till verbet, och föremålet för handlingen är oljekt till verbet. Sujstanlivsjukan yttrar sig nu däri, att verbet förvandlas till ett substantiv. Å\ undersöka blir alltså undersökning. Men då satsen ju måste ha ett predikat, tillgripes för ändamålet ett innehållstomt verb, exempelvis verkställe, genomföra, och man skriver alltså läkaren verkställer eller genomför ei undersökning av patienten. Satsen har därmed icke blott blivit längre, den i a r också blivit skev i förhållande till tanken. Predikatet, alltså det centnia ordet i satsen, uttrycker praktiskt taget ingenting, det är en tom
42 verbform. Uttrycket för verbhandlingen, som borde vara satsens kärna, har en underordnad plats som objekt, medan handlingens verkliga objekt såsom attribut knytes till det konstlade satsobjektet. Än fjarmare från satsutsagans naturliga form kommer man, om även handlingens subjekt undertryckes. Detta sker närmast genom att den aktiva formen förvandlas till passiv: patienten undersökes, i utvidgad form patienten underkastas en undersökning eller göres till föremål för en undersökning. Som satsens subjekt uppträder här icke handlingens subjekt utan dess objekt, ett konstgrepp, som skapar åtskilliga i vissa fall mycket tacknämliga uttrycksmöjligheter. Men kommittéspråket nyttjar den passiva formen till övermått, missbrukar den, använder den utan ringaste grammatisk eller stilistisk anledning. När sedan den passiva uttrycksformen substantiveras, får man i stället för patienten undersökes alltså en undersökning av patienten sker, äger rum, tager sin början o. d., satstyper, där predikatet är ett mer eller mindre innehållstomt verb och hela satsutsagan ligger i subjektet med dess bestämning. Även dessa omskrivningar få gärna passiv form: en undersökning av patienten verkställes, genomföres, åvägabringas, bringas till utförande, till genomförande, till avslutning osv. Givetvis kan det verkliga skeendet skjutas ännu mer i bakgrunden genom att även det syntaktiskt nödvändiga men innehållstomma verbet substantiveras, t. ex. Verkställandet av undersökningen av patienten sker, äger rum, bringas till utförande, till genomförande osv. Det är sålunda en rik flora av uttrycksmöjligheter, som spirat upp kring det enkla verbet och som nu står betänkandeförfattaren till buds. Skall man då icke tacksamt ta vara på alla dessa nyanser, som göra det möjligt att lägga tonvikten på handlingens inträde eller pågående eller avslutning osv.? Jo, säkerligen. Vad som här klandras, det är icke att dylika betydelseschatteringar få komina till uttryck, utan att de för bestämda ändamål skapade uttrycksmöjligheterna brukas utan att något sådant ändamål fattas i sikte eller ens k a n finnas. Uppenbart är att även åtskilligt annat än en nyansering av verbhanel1 ingen står att vinna genom substantivering av predikatsverbet. Det kan vara bekvämt att slippa upprepa ett nyss nämnt och därför självklart subjekt eller objekt, det kan vara en fördel att icke behöva bestämma sig för och uttryckligt angiva ett subjekt eller objekt, det kan vara en smidig utväg att undvika brott mot den s. k. subjektsregeln, det kan vara praktiskt att anknyta en attributiv bestämning eller en relativsats till själva verbet, som därför substantiveras, med mera sådant. Det är sålunda fullt rimligt om man skriver t. ex.: De sakkunniga, som haft i uppdrag att utreda frågan om studieunderstöd åt lärjungar vid statens läroverk, ha nu verkställt denna utredning. Det är icke mycket längre
43 än om man skulle skriva ha nu fullgjort detta uppdrag eller ha nu utrett denna fråga. Ej heller finnes något att erinra mot Staten skulle bereda skolorna kompensation härför, om därmed avses, icke att staten själv skulle kompensera skolorna utan att staten skulle på annat sätt sörja för kompensation åt skolorna. Skäl kunna andragas för en formulering som denna: Generalpoststyrelsen anser det nödvändigt att söka åvägabringa en minskning av de starkt ökade utgifterna för postgiroförteckningen. Måhända är meningen icke att styrelsen själv skall minska utgifterna, vad man säkert vill säga är alt styrelsen vill ha utgifterna minskade. Det bästa uttrycket vore kanske . . . anser att de starkt ökade utgifterna måste minskas. Åtgärder i syfte att åstadkomma en allmän nedskärning och förenkling av kommittébetänkandena kan, även bortsett från bestämningen allmän, icke utan vidare ersättas med . . . nedskära och förenkla kommittébetänkandena, om icke subjektet till åstadkomma tankes som subjekt även till nedskärning och förenkling, vilket sannolikt icke är författarens mening. Tvekar man mellan För att klarlägga dessa spörsmål och För att få dessa spörsmål klarlagda, så kan det vara bekvämt alt skriva För klarläggandet av dessa spörsmål har det synts oss riktigast att erhålla kännedom om — om man nämligen anser subjektsregelns krav tillgodosett därmed. Likaså kan det i valet mellan För att avhjälpa dessa missförhållanden och För att fä dessa missförhållanden avhjälpta föreslog styrelsen, att . . . te sig lämpligt att skriva För avhjälpande av dessa missförhållanden föreslog styrelsen att. . . Somliga författare finna sig genom dylik substantivering lösta från subjektsregeln över huvud och skriva sålunda utan alla betänkligheter: För avhjälpande av dessa missförhållanden föreslogs att. . . I många fall rör det sig egentligen ej om en blott formell omskrivning av det finita verbet. De sakkunniga ha framlagt ett förslag om en sådan ändring av bestämmelserna, att . . . kan ju betyda något annat och mera än ha föreslagit en sådan ändring . . . Förslaget innebär ett åsidosättande av berättigade önskemål kan likaså betyda något annat och mera än det enkla åsidosätter. Upptaga till diskussion bör egentligen icke innebära detsamma som diskutera utan bör avse själva upptagandet av diskussionen. Det är sålunda fullt i sin ordning, om man skriver: Vid forskningsinstitutet ha vissa grupper av redskap upptagits till ingående bedömning. Här säges ingenting om hur långt arbetet med bedömandet har hunnit. Vid institutet ha vissa grupper av redskap bedömts skulle innebära att bedömandet vore klart. Icke heller i satsen Kommittén har verkställt en serie undersökningar rörande yrkesfiskarnas inkomster och utgifter kan substantivet utan vidare undvaras, då ju den tanke som ligger i en serie knappast kan få ett smidigare uttryck.
44 Vad som både ur enkelhetens och ur korthetens synpunkt måste betecknas som olämpligt, j a förkastligt, det är alltså icke att den längre formuleringen väljes för bestämda uttrycksbehov utan att den även där sådana behov icke göra sig k ä n n b a r a föredrages framför den naturliga konstruktionen med själva verbet. Det är det tanklösa, vanemässiga utdrygandet av satserna med dessa ständiga -ing av och -ande av som med rätta kallas substantivsjuka. Vill man säga, att vissa skjul kunde byggas enklare, så bör man sålunda nöja sig med att säga detta. Varje förlängning av uttrycket, som icke tillfogar någon ny tanke, är en försämring: Uppförandet av vissa skjul kunde äga rum på ett enklare sätt eller Ett enklare byggnadssätt kunde komma till användning vid uppförandet av vissa av de ifrågavarande skjulbyggnaderna. Skriv alltså icke i onödan:
Skriv, om ej annat menas, hellre:
Utredningen har avgivit yttrande över förslaget... Möjligheterna att bed r i v a s t u d i c r där . . . Intresset b e f i n n c r s i g i v ä xande ... Lärare som bestrida undervisning pä gymnasiestadiet ... Kassan skall bestrida kostnaderna för bcIgsuing ... Arbetet betingar en kostnad av... Styrelsen äger bevilja förlängning av sådant lillstånd ... Instruktionen har blivit föremål för ändringar... Särskilt viktiga ärenden böra dock bli föremål för kollegial handläggning. Produkterna blcvo föremål för en stark ef terf rågan. Utskottet bringar i erinran att... Angelägenheten av alt denna fråga om hjälpätgärder snarast bringades till en lösning... Hotellet har beräknats draga en kostnad av 812 000 kr. Lagbestämmelsen erhåller en ytterligare s k ä r p ning gen o m l illägget... Det är önskvärt att verksamheten erhåller stödet av statsbidrag ... Oavsett i vilken skola de erhålla undervisning... Något ställningstagande till regeringens förslag har riksdagen ännu icke fattat. Denaturerad sprit finner användning i hushållen ...
yttrat sig studera växer undervisa bekosta kostar förlänga ändrats handläggas
kollegialt
starkt
efterfrågade
erinrar löstes
om
kosta skarpes
ytterligare
stödes undervisas Riksdagen har ännu tagit ställning användes
icke
45 Skriv alltså icke i onödan:
Kommissionen hade framlagt förslag om statsbidrag . .. Författningen har fått en sådan utformning, att. .. Behov av sjöfartshotell förefinnes i Göteborg .. . Under senare tid har en siar k ökning av antalet villkorliga domar förekommit. För departementets vidkommande föreligger icke behov av . . . Provet avslöjar med absolut säkerhet om en al k oho l konsumtion förelegat från den undersöktes sida den närmaste tiden före provtagningen. Ett antal detaljister företa direkta inköp från fiskare. Då måste dock en g rad er ing av de olika behoven företas. Utredningen hade företagit preliminära undersökningar av dessa problem. Innan utbyggnad av den statliga organisationen företages... Fångstresultatet företer starka variationer. önskemålen att ge riksdagsarvodena en sådan utf ormning . .. Utredningen har kunnat ge en mera ingående b e l y s n i n g a v omfattningen . . . Delta gjorde det nödvändigt att ge arbetsförmedlingen en sådan organisation att. .. Tvånget att genomföra en ransonering av byggnadsmaterielen... Därigenom har en centralisering av platsanskaffningen genomförts ... Västkustfisket har genomgått en kraftig ntveckling... Han går i mis t ning av löneförmåner... Domen skall gå i verkställighet... Att göra en kartläggning av dessa förhållaiiden . . . Ändring bör göras i sjukkasselagen ... ... en rationaliser in g a v städningsarbetet kan endast i ringa utsträckning göras genom att. . . Det är svårt att göra definitiva gränsdragning ar mellan vad som lönar sig och vad som icke lönar sig.
Skriv, om ej annat menas, hellre:
föreslagit så
utformats
behaves starkt
ökats
Departementet icke den undersökte rat alkohol
köpa
behöver konsume-
direkt
graderas preliminärt
undersökt
bygges ut varierar starkt så utforma belysa organisera
...
så,
ransonera centraliserats utvecklats
kraftigt
mister verkställas kartlägga Sjukkasselagen rationaliseras draga definitiva
bör
ändras
gränser
46 Skriv alltså icke i onödan:
Frågan bör göras till föremål för en utr c d n i n g. De kunna ha behov av hjälp av olika slag... Styrelsen har haft under övervägande om ... Det åligger kommissionen att handha ledningen av den erforderliga regleringen... De fiskare som mera regelbundet idkade strömm ings fiske ... Det åligger förlikningsmännen att insända und er rätte l se till socialstyrelsen... Vid tvättning i hemmen intager numera de s. k. självverkande tvättpulvren en dominerande s tall n ing . . . Redan på hösten inträdde en ökning av arbetslösheten . .. ...att det inträffat en minskning av klagomålen det senaste kvartalet. Medlem som önskar komma i åtnjutande av daghjälp ... Maskinen kan endast i undantagsfall komma till använd ni n g i enskilda hushåll... ...En modernisering av verksamheten bör komma till stånd ... Smörexporten befaras komma att lida en m i nsk ning. .. Dessa problem ligger f. n. under utredning av en kommitté. Utredningen har lämnat en redogörelse för resultatet... Rapporterna lämnar en fullständig redov i s n i ng över fiskens fördelning ... Folkskolan har alltså haft att meddela undervisning även åt de obemedlade ... Däremot kan kokning av kläderna medföra skadegörelser på tvättgodset... En sådan reform skulle medföra kostnadsökningar i tryckningsoch bindningshånseende... Lärjungeantalet har nått en avsevärd ökn ing ... Sjukdomsfrekvensen rönte påverkan av de ekonomiska konjunkturerna ... Det är önskvärt, att en samordning sker av de olika åtgärderna ...
Skriv om ej annat menas, hellre:
utredas behöva övervägt leda fiskade
strömming
underrätta dominerar
ökades klagomålen åtnjuta,
minskats
få
användas moderniseras minskas utredes redogjort redovisar
fullständigt
undervisa skada öka kostnaderna för tryckning och bindning ökats
avsevärt
påverkades samordnas
47 Skriv alltså icke i onödan:
... prövning skall ske av lärjunges stipendiebehov. Om justeringen av protokollen kunde ske tidigare ... Under de senaste åren har en försämring skett av penningvärdet. .. Utskottet har icke skänkt tillräckligt beaklande åt denna synpunkt... Undersökningsarbetet har stått under ledn i n g av . . . Dessa tendenser sätta sin prägel på samhållets åtgärder ... Utredningen har tagit under övervägande, huruvida . . . Verksamheten tog sin början under 1880Udet.. . Stadgan skall träda i tillämpning från och med år .. . Det är möjligt att träffa sådana anordn i n g ar, att... Riksdagen måste träffa ett avgörande i denna fråga ... Under krigstiden har matcrielen undergått en försämring, så att... Sjömanshemmet undergick under år 1946 mödernisering... Ca 1100 behövde undergå omskolning till annat yrke och ca 200 erhålla fortbildning för att kunna ... Denna fråga borde underkastas ingående prövning.. . Försöken att uppnå förkortningar av de olika tidsmomenten ... Då böra även större problem upptagas till dryf tände ... Denna anställningsform borde upptagas till prövning i samband med att... I samtliga fall uppvisar primärmaterialet kr aftiga variationer... . ..sköljningen av kläderna blir sällan väl utförd vid handtvätt i hemmen. ...var torkningen av barntvätten skall utföras. Faktorer på vilka näringsidkarna själva kunna utöoa inverkan...
Skriv, om ej annat menas, hellre
skall
prövas
justeras försämrats tillräckligt
beaktat
letts prägla övervägt började tillämpas ordna så, avgöra försämrats moderniserades omskolas fortbildas prövas förkorta dryftas prövas varierar sköljda torkas inverka
...
kraftigt
48 Skriv alltså icke i onödan:
Skriv, om ej annat menas, hellre:
Organisationerna utövar kontroll över taxekontrollerar sättningen ... Distriktsindelningen har icke varit föremål ändrats för ändring under dessa år... Hemmen äro även producenter av råvarorna producera till sina bär, frukt- och grönsakskonserver ... Förlikningsmannaväsendet är i behov av förbehöver förslärkas s tärkning... Spörsmålet om ändrade grunder för avvägningen nlredes ä r under utred ni n g av sakkun n iga ... Mänskligheten är i besittning av de tekniska besitter, äger, har resurserna för en tryggad försörjning ... Detta är givetvis i överensstämmelse med överensstämmer vad man kunde vänta ... De voro i saknad av vatten och avlopp... saknade Frågan har i olika sammanhang varit uppe till diskuterats diskussion under senare år... Kommissionen bör verkställa beräkningar beräkna a v de förändringar, som ... Visserligen kan en minskning i den påbjudna minskas inmalningsprocenten verkställas ... Man måste vidtaga en ökning av antalet öka censorer .. . Att avyttra den fisk som icke kunnat vinna avavsättas s ätt ning . . . Kostnaderna ha visat en kraftig stegring... stigit kraftigt Värdet av båtarna har visat en successiv successivt ökats ökning ... Genom spaltningen åstadkommes utrymmessparas utrymme besparing... De patienter som åtnjuta vård å... vårdas Att åvägabringa någon lättnad i kommunågot lätta nernas bördor synes därför vara nödvändigt... Delta förhållande ägde bestånd till... bestod Propositioner, där en uppdelning av matedelats upp rialet ägt rum. Det skulle vara till fördel om avlämnandet avlämnas av arbetsmaterialet kunde äga rum på ett sådant sått att. .. Vi ha ägnat denna fråga en ingående ingående granskat g r a n s k n i n g.
Detta sätt att omskriva verbet med det avledda verbalsubstantivet och ett innehållstomt verb är underkastat modets växlingar. I stort sett torde frekvensen av omskrivningar vara i stigande, men fördelningen på de olika
49 verben skiftar. Än är genomföra det mest gynnade ordet, än medföra, än företaga, än ske eller äga rum. Göra till föremål för hävdar tack vare sin monumentala längd alltid sin ställning. Graden av onödighet är svår att fastställa vid varje enskild substantivering; i flertalet fall är det ju omöjligt att helt klarlägga författarens syfte med omskrivningen. Säkert är att mången gång intet som helst syfte föreligger, författaren tar helt enkelt den uttrycksform som lättast flyter ur pennan. Skulle någon stilistisk strävan åt visst håll göras ansvarig, så skulle det vara stilviljans allmänna inriktning mot det som låter korrekt, värdigt och mot det som gör intryck, imponerar. Det ger dock en helt annan föreställning om vikten och betydelsen av vad som avhandlas, om man icke skriver Den goda skörden gör det möjligt att i höst öka brödransonen utan Den goda skörden skapar möjlighet att instundande höst företaga en ökning av brödransonen. En sällsam stilistisk hållning intaga de som äro ytterst noga med att förkorta företaga till företa men med välbehag omskriva öka till företa en ökning av. En preposition kan i svenskan mycket väl styra en infinitiv eller en a n sats. Ingen anledning finnes alltså att undvika denna konstruktion genom att förvandla verbet till substantiv. Detta kan bidraga till att förstöra kläderna eller till att kläderna förstöras vid tvättningen, sådana konstruktioner äro i svenskan fullgoda och behöva ingalunda förvandlas till Detta kan bidraga till klädernas förstöring (förstörande) vid tvättningen. Det är alltså onödigt att skriva:
Utredningen finner sig icke behöva ingå på någct övervägande rörande konsekvenserna av en dylik anordning ... Innan kommittén övergår till en granskning a v ... Utredningen understryker vikten av konsulentverksamhetens utbyggnad... Detta tedde till bildandet av en riksorganisatioa ...
Skriv gärna:
ingå på att överväga, enklare dock blott överväga till att granska av att konsulentverksamheten bygges ut till att ... bildades
När satspredikatet styr en infinitiv med annat subjekt, blir brottet mot den s. k. subjektsregeln verkligen i vissa fall mindre påfallande, om infinitiven substantiveras. En sats som Försöksverksamheten bör fortgå för att vinna ytterligare erfarenheter är syntaktiskt oriktig. Det är icke försöksverksamheten som skall vinna erfarenheter. Denna sats blir drägligare, om infinitiven förvandlas till ett verbalsubstantiv som icke lika tydligt väcker föreställningen om ett handlande subjekt: Försöksverksamheten bör fortgi för vinnande av ytterligare erfarenheter. En bättre formulering är emekertid Försöksverksamheten bör fortgå för att ytterligare erfarenheter må rinnas eller skola vinnas. Detta är en konstruktion, mot vilken ingen 4—tinar,
50 i n v ä n d n i n g k a n g ö r a s . Den f ö r e n a r t v ä r t o m k l a r h e t m e d ledighet och böi gynnas. Skriv hellre:
Undvik alltså:
Det är önskvärt all ledningarna isoleras för undvikande av kondens at i on. För erhållande av material företogos s. k. beredskapsmönstringar.
så att kondensation undvikes För att material skulle erhållas
Alldeles onödigt är det n a t u r l i g t v i s att s u b s t a n t i v e r a , n ä r infinitiven
bar
s a m m a s u b j e k t som s a t s e n s p r e d i k a t . Undvik alltså:
Skriv:
För tillvaratagande av överskottsströmmingen ha de flesta föreningar ... För bedömande av spörsmålet om möjligheten och lämpligheten ha vi begärt följande uppgifter ...
För att (kunna) tillvarataga För att kunna bedöma
E t t b e s y n n e r l i g t s k e v t u t t r y c k får t a n k e n o c k s å i de fall, d ä r själva verbet icke f ö r v a n d l a s till s u b s t a n t i v u t a n som a t t r i b u t i v b e s t ä m n i n g fogas till ett sådant. Den tanke, som i naturligt språk uttryckes m e d orden Prisstegringarna ha minskat importen från Europa, får m e d d e n v a n l i g a s u b s t a n t i v e r i n g e n f o r m e n Prisstegringarna ha medfört en minskning av importen, m e n g e n o m e n o m k a s t n i n g av h u v u d o r d och b e s t ä m n i n g å s t a d k o m m e s u t t r y c k s t y p e n Prisstegringarna ha medfört minskad import från Europa. D e n n a k o n s t r u k t i o n gör s a k e n ä n n u k r å n g l i g a r e och b ö r d ä r f ö r icke u p p m u n t r a s . Ofta ä r d e n d e s s u t o m ologisk. Undvik alltså:
Skriv hellre:
Liksom efter förra kriget har transportmedelsbristen medfört försvårade livsmedelssändningar utifrån. ... kommer att medföra höjd hygienisk standard och lägre sjukdomsfrekvens.
Glädjelösheten skapar också ett ökat behov av nya nöjen ... Denna vara har blivit utsatt för minskad efterfrågan ... En minskad kariesfrekvens har börjat inträda .. . Genom de strapatser skapas en nedsatt fektioner ...
som de stridande motståndskraft
utsättas för mot in-
försvårat
.. . kommer att höja den hygieniska standarden och sänka sjukdomsfrekvensen. ökar behovet mindre
efterfrågad
Kariesfrekvensen har börjat alt minskas . . . nedsättes motståndskraften
51 Undvik alltså:
Trots denna tillförsel uppstod knapphet på livsmedel... Omsättn ingen var av förminskad ning.
Skriv hellre:
växande omfatt-
började det bli knappare med e. el. mindre
När innehållet i en hel sats substantiveras, kan stundom en viss förkortning vinnas. Efter ankomsten till sjukhuset undersökes den skadade . . . är onekligen något kortare än Sedan den skadade ankommit till sjukhuset undersökes han . . ., men redan en obetydlig ändring i ordalagen är tillräcklig för att den substantiviska formuleringen skall bli längre: Vid den skadades ankomst till sjukhuset iakttages . . . innehåller fler bokstäver än Dä den skadade kommer till sjukhuset iakttages . . . Och detta är regeln, som bekräftas till och med vid helt enkla substantiveringar. Vid en bedömning av undersökningen måste man ha i minnet... är längre än talspråkets normala När man bedömer . . ., och Vid en skildring av dessa förhållanden är det nödvändigt att lämna en snabbskiss . . . är längre än När dessa förhållanden skildras . . . Är det en ordrikare sats som substantiveras, så kan skillnaden bli vida större. Ett ståndpunktstagande i denna fråga nödgar till ett ställningstagande även i fråga om . . . är avsevärt längre än Tar man ståndpunkt i denna fråga, så nödgas man ta ställning . . . Nu finns det ju andra stilistiska värden än den korthet som kan mätas i nedslag. Sålunda kan substantivering i vissa fall ge framställningen en logisk skärpa, som knappast kan uppnås med andra språkliga medel. Utan tvivel är det strävan att nå högsta möjliga grad av logisk stringens som i många fall föranleder substantiveringen, men bra ofta får läsaren det intrycket, att ett enklare uttryckssätt kunde göra tanken lika klar men lättare tillgänglig. Jämför man denna sats: / vad mån det i så fall bleve nödvändigt med höjda penninglöner för arbetarna måste bero på graden av inverkan på levnadsstandarden genom höjning i jordbrukspriserna med en översättning till vanlig svenska, t. ex bero på i vilken grad höjda jordbrukspriser inverka på levnadsstandarden, så utfaller väl jämförelsen knappast till substantivkonstruktionens fördel — tanken blir lättare att fatta utan kännbara offer av logiska värden. Därtill komma särskilda olägenheter med substantiveringen. Subjektsregeln vållar svårigheter: Vid hemkomsten skola de fyllda kärlens yttersidor — även botten — översprutas med lösning som i första stycket sägs — är det verkligen yttersidorna och bottnen som komma hem? Insjuknande hos barnen när någon av föräldrarna varit sjuk eller hos ett syskon när ett barn tidigare varit sjukt är mycket vanligt, utan tvivel ofantligt mycket vanligare än sjukdomens uppträdande i ej reumatiska familjer — denna mening hade säkerligen blivit både klarare och vackrare, om författaren avstått från att substantivera verben insjukna och uppträda.
52 Märk särskilt tvånget att till det subtantiviska insjuknande knyta temporalsatsen med när, en anknytningsform som vårt språk har motvilja mot. En enkel formulering vore t. ex. Att barn sjukna när någon i familjen tidigare varit sjuk . . . Sjukhusets arkitekt har framlagt en detaljerad plan för byggnadsarbetet och begärt godkännande av hans plan. Här föredraga många sin, och skäl kunna anföras såväl för sin som för hans. Om man skriver på enklaste sätt begärt att hans plan godkännes, slipper man varje tvekan inför pronomenvalet, och meningen blir kortare. Än enklare vore naturligtvis att i stället för hans plan skriva denna. Många satser äro så funtade, att de över huvud icke kunna på rimligt sätt substantiveras med bibehållande av samtliga bestämningar: Lådorna skola vara så starka, att deras hållbarhet ej äventyras vid de med språngkroppar fullpackade lådornas vändande hur som helst. En särskilt älskad form av substantivmissbruket är konstruktionen verbalsubstantiv på -ande (-ende) med obestämd artikel och vanligen objekt anknutet genom av: Ett höjande av understödsbeloppet skulle innebära . . . Denna uttryckstyp förekommer naturligtvis även i annat kanslifärgat språk, t. ex. Ett ignorerande av den amerikanska varningen betyder icke nödvändigtvis ett utlösande av allmänt krig, men det vill synas, som om konstruktionen hade sitt egentliga spridningscentrum i kommittésvenskan. Några exempel: Ett slopande av namnanropen kommer att betraktas som en försämring av telegrafverkets kundkrets. Fixerade taxor för fjärrtrafiken innebära ett fastlåsande av lastbilstrafiken vid vissa nu bestämda uppgifter. Detta arbete utgör ett direkt fullföljande av kommitténs förslag om obligatorisk arbetslöshetsförsäkring. Vad som saknas är ett klarläggande av orsakerna till krisen. Detta ett-ande blir givetvis särskilt tröttsamt när konstruktionen upprepas: Sedan stadsfullmäktige nu ingått för ett omedelbart förverkligande av förevarande stadsplaneförslag, synes ett förnyat återupptagande av det förut berörda förslaget endast kunna innebära ett försenande av arbetets slutgiltiga genomförande. Arbetet kännetecknas av ett klokt och moget övervägande före ett ställningstagande och ett seende av frågorna i ett större sammanhang. Vinsten med ett-andet ligger väl främst i uttryckets obestämdhet. Författaren behöver icke bestämma sig för ett subjekt till verbet, ej heller träffa ett ofta krångligt tempusval, kanske ej heller ta ståndpunkt i sakfrågor, som skulle kräva klart svar exempelvis om verbalsubstantivet ersattes med en bisats. I tvekan mellan konditional och temporal konjunktion: om när kontrollstyrelsens hus vid Svartmangatan skall utnyttjas . . . är det bekvämt att k u n n a skriva: Vid ett utnyttjande av kontrollstyrelsens hus vid Svartmangatan måste gårdsflygeln rivas.
53 Men när inga dylika skäl tala för komma till heders.
ett-andel, böra normala uttryckssätt Skriv även:
Skriv ej alltid:
Starka skäl tala för / / i c k skolo r n a.
ett
bibehållande
Kravet pä ett återinförande ningsskatten ...
av
av
omsätt-
Med hänsyn till valutaförhållandena kan ett frigivande av varmvattnet icke ske förrän... Ett genomförande av en sådan sammanslagning skulle innefatta brytande av församlingarnas på historisk grund härledda rätt att självständigt fortleva. Det syntes riktigast, att ett borttagande av terminsavgifterna vid de allmänna läroverken komme att åtföljas av ett borttagande av dessa avgifter ej blott vid de kommunala flickskolorna utan ävenledes vid de kommunala mellanskolorna och de högre folkskolorna. ...utfärdades den kungörelse vilken bl. a. innefattade ett överflgttande på länsarbetsnämnderna av den ledning för de offentliga arbetsförmedlingsanstalterna som tidigare tillkommit de kommunala styrelserna.
flickskolornas bibehållande, att flickskolorna bibehållas, att bibehålla flickskolorna omsättningsskattens återinförande, att omsättningsskatten återinföres varmvattnet icke frigivas En sådan sammanslagning skulle bryta
Det syntes riktigast att, om terminsavgifterna borttagas vid de allmänna läroverken, samma lättnad beredes ej blott de kommunala flickskolorna utan även de . .. ... utfärdades den kungörelse varigenom, bl. a., ledningen för de offentliga arbetsförmedlingsanstalterna överflyttades från de kommunala styrelserna till länsarbetsnämnderna.
I det hela gör en långt gående substantivering stilen tung och abstrakt och därmed svårläst för gemene man. Måhända är det just därför, som detta egendomliga stildrag gör så starkt intryck på den i kanslispråkets hemligheter mindre väl invigde och så gärna av honom efterbildas. I ett polisprotokoll läses sålunda: Den anhållne hade tillbringat natten i sitt hem uni e r utövande av sömn. I en rapport från en spårvägsfunktionär heter det: En dam, befintlig å släpvagnen hade just rest sig från sin sittplats för att begiva sig av, då hon genom knycken föll baklänges och slog nacken i golvet så att avdomning uppstod. Om man icke hade denia sekundära utbredning av substantivsjukan i minne, så skulle man tro dg vara föremål för drift, när man läser sådana meddelanden som detta: Trdiksäkerhetsfrämjandet har fäst skolöverstyrelsens uppmärksamhet pä nödiändigheten av att lärare och skolstyrelser klarlägga för eleverna de
54 livsfarliga vådorna i att ut Ö v a k ä l k b a c k s å k n i n g i utförsbackar, som slutta mot eller mynna ut i gator eller vägar. Skall en skriftlig framställning bli ledig och lättfattlig, så måste liksom i det naturliga talade språket uttrycket för det verbala skeendet sättas som predikat i satsens centrum.
Snbstantivering av adjektiv och adverb Substantivet tränger in icke blott på verbets utan även på adjektivets och adverbets område. Ju angelägnare en författare är att lägga bort sitt naturliga språk och tillägna sig vad h a n tror vara en förnämare, mera officiell framställningsform, dess säkrare inställa sig i adjektivets ställe de avledda substantiven. Det heter då icke längre Den så bildade fosfaten är i hög grad svårlöslig utan äger en hög grad av svårlöslighet. Det gäller icke att vara försiktig utan att iakttaga försiktighet osv. I somliga fall kunna med dylik omskrivning vissa fördelar vinnas. Skriver man Arbetet bör fullföljas ända tills full ogräsfrihet uppnås, så slipper man upprepa en eller annan satsdel. Men vanligen rör det sig icke om dylika stilistiska beräkningar, utan författaren väljer helt enkelt den uttryckstyp som synes honom värdigast. Denna form av substantivering är i det hela icke så framträdande som omskrivningen av verb, men den är dock ett kännetecknande drag i mindre god kommittésvenska. Skriv icke i onödan:
Försäkringarna skola äga giltighet även beträffande s. k. krigsdödsfall. En lätt betong som besitter tillräcklig hållfasthet har större praktiskt värde än en med lägre hållfasthet. Barnen up])manas alt visa stor spar sam he t med skor och kläder ... Varornas priskänslighet är så låg alt annan konsumtion skärs ned i stället. Motståndet präglas av tilltagande seghet...
Skriv hellre:
vara giltiga, än hellre gälla är tillräckligt hållfast mindre hållfast vara mgeket sparsamma Varorna äro så föga priskänsliga blir allt segare
Den onödiga krångligheten vållar ej sällan en skevhet i uttrycket, som är uppenbart ologisk. Skriv ej :
Önskvärt vore alt ett ökat antal tjänster inrättades. Ett växande antal butiker öppnas . . .
Skriv helt enkelt:
flera Allt flera butiker öppnas eller kanske Antalet butiker växer.
55 Ben viktighet är det väl merendels som föranleder det kvasiexakta ordvalet i satser som Detta byggnadskrav är av lägre angelägenhetsgrad. Skriv aldrig:
Beträffande fysikprovet rig helsgrad en är för
har anmärkts, att svåhög.
Skriv:
det är för svårt
Ej heller adverbet bör omskrivas i onödan. Det heter normalt Läget kan mycket hastigt förändras, icke En lägesförändring kan ske med stor hastighet. Det bör heta Yrket bör angivas så, att därav framgår . . . icke Yrkesangivningen bör ske på sådant sätt, att därav framgår . . . Till adjektivet frivillig bildas enligt vanlig svensk regel adverbet frivilligt; detta bör icke få utträngas av det klumpiga på frivillighetens väg.
Verbomskrivning med presens particip Kommittéspråket använder gärna omskrivningar av typen är boende i stället för bor, t. ex.: De missförhållanden, som i detta hänseende äro utmärkande för farvattnen i Södra Kvarken, bli särskilt framträdande mot bakgrunden av den livliga utveckling av sjöfarten, som varit kännetecknande för de senaste två årtiondena. Denna omskrivning är i vissa fall berättigad. Vara boende kan sålunda betyda något annat än bo. Man vill undvika objekt och skriver därför Utredningen är klargörande. Omskrivningen kan verka försiktigt neeldämpande: En alltför stark begränsning av tjänstemännens förvärvsmöjligheter skulle verka försvårande på nyrekryteringen är otvivelaktigt svagare än försvåra. Om dylika skäl icke föreligga, bör verbet icke omskrivas. Undvik alltså:
Att dessa undersökningar medtagits är beroende på all. . . Det väntade merarbetet har varit bestämmande för deras inställning. Den nyss angivna fångstökningen är särskilt fr a mt radande i fråga om ... Stora olikheter äro rådande mellan olika lundsdelar .. . Vid de gynnsamma inkomstförhållanden som varit rådande under krigsåren ... Stenskivemangeln är avsevärt mer utrgmmeskrävande än valsmangeln . .. Sömnadstiderna äro starkt varierande ...
Skriv hellre:
beror bestämt framträder råda rått kräver ... variera
utrgmme
56 Undvik alltså:
Naturförhållandena inom det svenska fiskets olika fångstområden äro skiftande, och som följd härav är också fiskförekomsten inom dem växlande...
Skriv hellre:
skifta
växlar
Kongruensfrågor Den mycket dryftade frågan om p r e d i k a t s v e r b e t s p l u r a l f o r m e r är en stilfråga. Håller man framställningen i traditionell betänkandestil, så är det enda naturliga att använda de hävdvunna pluralformerna de binda, de bundo osv. Vill man åter skriva mera personligt och över huvud hålla betänkandet i en livligare och ledigare ton, så k u n n a talspråkets former de binder, de band vara ett verkningsfullt medel i denna strävan. Ju mer abstrakt och fjärran från vardagens värld det behandlade ämnet är, dess stilenligare te sig i den språkliga miljö, som får sin karaktär av de till ämnet hörande termerna och uttryckssätten, skriftspråkets särskilda pluralformer. Dessa erbjuda också den fördelen, att de i stort sett äro reglerade genom seklers bruk och alltså ge föga anledning till tvekan. Det heter de äro, de voro, de skola, de säga osv. Å andra sidan, ju mer konkret och vardagligt ämnet är, dess naturligare faller det sig att anbringa talspråkets former. En vansklighet med dessa är emellertid, att beträffande flera ytterst vanliga verb tvekan k a n råda om rätta formen. En författare, som vill vara noggrann i sin anslutning till det talade språket, ställes inför besvärliga val mellan skall och ska, mellan säga och säja, mellan lade och la osv. I verkligheten säger ingen människa de är eller de var, det vanligaste uttalet är di ä och di va, om icke di rent av ersattes med dom. Under alla omständigheter måste konsekvens iakttagas. En vacklan mellan olika normer ger ovillkorligen ett intryck av stillöshet eller slarv. På följande tre rader förekomma två skriftspråkliga och två talspråkliga pluraler: På frågan: »Anser Ni att Era föräldrar låta Er ha tillräckligt stor frihet? Eller lägga de sig för mycket i vad Ni har för Er? Eller lämnar de Er för stor frihet?» är svaren följande. Jämför även: Kommittén vill betona det allvarliga i att det varje år växande antal studenter, som önskar låsa för högre betyg i psykologi, icke kunna fullfölja denna avsikt — predikatet önskar rättar sig efter det antal men predikatet kunna efter studenter. Sådant kan icke försvaras med åberopande av några som helst rytmiskmelodiska eller andra estetiska strävanden. Man måste också göra klart för sig, att den önskade ledigheten i framställningen icke vinnes med iakttagande av detta enda stildrag: de gick.
57 Många andra drag måste komma till hjälp. Formlära, syntax och ordval måsfte över huvud stämmas i motsvarande tonart, eljest skorrar den till en a n n a n stil hörande predikatsformen mot omgivningen som en ton ur ett a n n a t register. Hjälpverbet hava måste utsättas i bisats, bruket av passivum begränsas, sammansatta verb så vitt möjligt delas (alltså icke nedlägga utan lägga ned), substantivsjukan bekämpas, långa attributiva bestämningar före substantivet ersättas med andra bestämningsformer, satsbyggnaden i sin helhet göras lättare, meningarna avkortas och framställningen i sin helhet stödja mera på huvudsatser än på bisatser. I fråga om p r e d i k a t s f y l l n å d e n s b ö j n i n g tillåter sig kommittéspråket icke sådana friheter som talspråket och det ledigare skriftspråket. Om en kommitté skriver: Vart och ett av dessa medel har olika räckvidd, når olika stora och differentierade publikgrupper, har olika verkan på lång och på kort sikt och kan vara mer eller mindre lämpade i olika situationer och sammanhang, så är det ett betänkligt avsteg från traditionen. Det rör sig visserligen om flera medel, men kommittéspråket erkänner icke den »konstruktion efter betydelsen», som framträder i formen lämpade. Det talade språket konstruerar ofta efter betydelsen i stället för efter formen: En massa människor stod samlade. Vanligt folk är mycket hyggliga, de bryr sig inte om . . . Dylika friheter godtagas icke i vårdad kommittésvenska. Vid förbindelse av måttsord och partitivattribut iakttages skillnad mellan de fall där måttsordet verkligen är huvudord och de fall där det endast gör tjänst som ett slags obestämt räkneord. Det heter sålunda En stor del av lästimmarna går förlorad, om lärjungarna komma för sent till lektionerna, ty det gäller en del av varje särskild lästimme, men det bör icke heta En stor del av lästimmarna gå förlorade genom de många lovdagarna, ty den formella inkongruensen stöter ungefär på samma sätt som en gruppgenitiv. Det bör heta: Många lästimmar e. d. Noggranna författare undvika över huvud måttsord med partitivattribut, där denna förbindelse föranleder grammatisk tvekan. Det är också alldeles onödigt att vålla kongruenssvårigheter genom att skriva Ett stort antal eller Ett flertal kvinnor förbli(r) ogift (a). Man kan gott skriva Många kvinnor förbli ogifta, det är lika obestämt. I vanlig prosa, ej minst i tidningsprosa, är det ganska vanligt att en predikatsfyllnad som går före sitt subjekt får neutral singularform oberoende av subjektets genus och n u m e r u s : Till skrivelsen är fogat en reservation. Karakteristiskt för engelskt skolväsen är den roll idrotten av ålder inom densamma spelat. Dylik inkongruens strider mot kommittésvenskans krav p å grammatisk korrekthet. Hur emfatiskt predikatsfyllnaden än sättes i början, måste den rätta sig efter subjektet.
58 Skriv icke:
Ät geografin är i denna klass anslaget endast två timmar. Karakteristiskt för äktenskapsbild ningen är den sena äktenskapsåldern. Karakteristiskt för krigsåren är den starka ökningen i gruppen »annan fisk». Karakteristiskt för fiskarbefolkningen år den dominerande plats, som . .. Som karakteristiskt för dagens samhälle kan också framhållas utvecklingen mot allt större organisation.
Skriv:
äro
anslagna
Karakteristisk Karakteristisk Karakteristisk karakteristisk
I n k o n g r u e n s e n blir icke m e r a u r s ä k t l i g , o m den b e r o r på a t t r a k t i o n till ett s i n g u l a r t n e u t r u m i n ä r h e t e n . Skriv icke:
Till betänkandet är fogat en reservation... Med forskarstipendium är icke förenat någon undervisningsskyldighet. Även framgent kommer samundervisning på realskolestadiet att bliva vanligt. Kraven på full kompensation för kostnadsstegringen var karakteristiskt för detta tänkesätt.
Skriv:
fogad förenad vanlig voro
karakteristiska
Den o b j e k t i v a p r e d i k a t s f y l l n a d e n m å s t e r ä t t a sig efter objektet, även o m d e t t a följer efter. Det h e t e r alltså icke Reservanterna önskade till betänkandet fogat en statistisk utredning u t a n fogad, lika väl s o m o m o r d f ö l j d e n vore en statistisk utredning fogad till betänkandet. Inkongruensen i satser av t y p e n Man har icke gjort klart för sig de grundläggande förändringar som ägt rum ä r s y n n e r l i g e n vanlig i ledigare s k r i f t s p r å k m e n h ö r icke hemma i kommittésvenskan. Även p r o n o m e n e t
bör r ä t t a sig efter f o r m e n h o s det e)rd d e t syftar
på, icke efter dess b e t y d e l s e . Undvik alltså:
Den kvinnliga ungdomen klär sig väl. De förvärva... Den gngre kvinnliga arbetskraften har icke en sådan underbgggnad som gör det möjligt för dem att komma vidare inom grket. Ingen torde förneka, att en viss del av ungdomen har nöjesvanor som inte är lyckliga för dem själva. Bland de yngre flickorna finnes en mindre grupp. som önskar skaffa sig kvalificerad utbildning. Utsikten att de eventuellt komma att gifta sig...
Skriv:
Den
förvärvar
den
mänga
unga
dessa
flickor
59 Ordföljdsfrågor I t a l s p r å k e t p l a c e r a s e t t a d v e r b ofta l å n g t ifrån den s a t s d e l s o m det bes t ä m m e r , u t a n a t t k l a r h e t e n d ä r i g e n o m blir l i d a n d e . E n s a t s s o m d e n n a : Frågan har bara berörts i en av undersökningarna kan nämligen uttalas så, a t t det a v b e t o n i n g e n tydligt f r a m g å r o m bara h ö r till berörts eller till en av undersökningarna. I s k r i f t s p r å k e t , s o m s a k n a r d e n n a m ö j l i g h e t att g e n o m b e t o n i n g e n s k a p a k l a r h e t , blir s a t s e n d u b b e l t y d i g , d e n k a n f ö r s t å s så, a t t f r å g a n b a r a b e r ö r t s , m e n även så, a t t f r å g a n b e r ö r t s b a r a i en av u n d e r s ö k n i n g a r n a . Klarhet måste då å s t a d k o m m a s genom a n d r a medel, i f ö r s t a h a n d g e n o m o r d f ö l j d e n . Skriver m a n k o n s e k v e n t Frågan har berörts bara i en av undersökningarna för a t t u t t r y c k a den e n a t a n k e n , s å r e s e r v e r a s o r d f ö l j d e n Frågan har bara berörts i en . . . för d e n a n d r a t a n k e n , och ö n s k a d t y d l i g h e t ä r t r y g g a d . F ö r a t t o r d f ö l j d e n i l i k n a n d e fall icke skall vålla m i s s f ö r s t å n d , ä r det s å l u n d a ö n s k v ä r t a t t d y l i k a a d v e r b p l a c e r a s så n ä r a sina h u v u d o r d s o m möjligt. Undvik alltså:
De fastslå, att föreningslivet bara förmår en del av fritidsproblemet... ...förslag att statsbidrag bl. a. skulle till . . . Därvid borde hånsyn bl. a. tagas till beskaffenhet. ..
Skriv hellre:
lösa
förmår
utgå
skulle utgå bl. a.
varans
...medan antalet hushåll blott var obelgdligt större. Siffror finns endast tillgängliga hos klassläraren ... De fyra övriga områdena hade endast sammanlagt 39 representanter... ... varför svaren endas t k unn a anses t gpiska för landsbygden. Formerna för ett samarbete ansågos först kunna fastställas efter ingående förhandlingar ... Tvättlådor av ungefär motsvarande modell har även utförts av rostfri plåt... Den är konstruerad så att den även kan användas som centrifug.
lösa
bara
hånsyn lagas bl. a. eller, om så menas, bl. a. hänsyn tagas var blott tillgängliga
endast
sammanlagt
endast
kunna anses typiska kunna fastställas
utförts
endast
först
även
kan användas
även
Särskilt b ö r m a n v a r a f ö r s i k t i g m e d n e g a t i o n e r n a , vilka vid felplacering j u lätt ge s a t s e n e n h e l t a n n a n betydelse ä n d e n m e n a d e . E n s a t s som
60 denna: Erfarenheten av dessa maskiner uppges inte vara särskilt god är oklanderlig i talat språk, där betoningen ju utesluter missförstånd, men i skrift kan infe dras till uppges lika väl som till särskilt god, och det är därför säkrare att skriva uppges vara inte särskilt god. Undvik alltså:
Fe5r den som kan sticka och är road därav är icke stickning ett arbete i vanlig mening. Av svaren framgick även hur stor procentuell andel som aldrig uppgav sig dansa.
Skriv:
stickning icke uppgav sig aldrig
Märk skillnaden i betydelse mellan Ordföranden har icke ansett sig böra ta ställning till denna fråga ( = har icke ansett att han bör ta ställning) och Ordföranden har ansett sig icke böra ta ställning ( = har ansett att han icke bör ta ställning). En bestämd betydelseskillnad bör alltså upprätthållas mellan Det framgår härav, att det stora flertalet ungdomar inte uppger sig ha dansat någon gång under ifrågavarande vecka och . . . uppger sig inte ha dansat. . . Man k a n skriva den yngre åldersgruppen, där pojkarna överhuvudtaget inte uppgett sig ha dansat under ifrågavarande vecka, om man menar det, men icke om man menar . . . där pojkarna uppgett sig överhuvudtaget inte ha dansat, ty det är något helt annat. Det logiska kravet får emellertid icke drivas för långt. Om ordföljden utformas alltför spetsfundigt, så blir den lätt icke blott krystad utan ibland även ologisk. Den i regel välgrundade önskan att placera en adverbiell bestämning så nära huvudordet som möjligt leder sålunda ofta till att ett adverbial infogas mellan en preposition och dess huvudord: En koncentrerad förrådshållning motiveras av i huvudsak ekonomiska skäl. I detta fall kan placeringen av i huvudsak förklaras med att bestämningen skall höra till adjektivet ekonomiska — skriver man motiveras i huvudsak av ekonomiska skäl, så får satsen en delvis annan betydelse. Den logiska nitälskan för emellertid för långt, om man skriver t. ex.: Detta är till båtnad för även folkskolan såsom sådan, ty orden är till båtnad för bilda ingen till betydelsen enhetlig ordgrupp, som kan bestämmas av folkskolan. Prepositionen för hör till folkskolan, och även hänför sig till hela adverbialet för folkskolan. Skriv sålunda icke:
Detta ställer höga krav på särskilt lagmännen. Med insulinbehandling har man nått goda resultat på schizofrenier och med elchock på främst depressioner. En vidare undersökning får utvisa, om ympningen ger skydd mot även den nya virustypen.
Det naturliga är:
Delta ställer höga krav särskilt på lagmännen. .. . med elchock främst på depressioner, ... skydd även mot den nya virustypen.
61 Rent falsk blir logiken, om man skriver t. ex.: För mången blir valet svårt mellan i synnerhet reallinjen och allmänna linjen, ty i synnerhet skall bestämma hela ordgruppen mellan reallinjen och allmänna linjen. Ordgrupper som till innehållet svara mot varandra böra i regel få samma syntaktiska byggnad. Både logiskt och estetiskt misslyckad är en gruppering som denna: Flickornas högre dansfrekvens beror tydligen på att de relativt ofta antingen dansar med manliga ungdomar, vilka, på grund av att de är äldre än de grupper som här gjorts till föremål för undersökning, inte kommit med i materialet. Till en del kan skillnaden förklaras av att flickorna — i brist på villiga kavaljerer — dansar två och två med varandra. Mot antingen måste svara ett eller. Vid tvåledade konjunktioner, såsom både — och, såväl — som, icke blott — utan även, dels — dels, böra sålunda i de samordnade leden orden grupperas lika. Det kan heta Hemmet är avsett såväl för manlig som för kvinnlig ungdom, det kan också heta Hemmet är avsett för såväl manlig som kvinnlig ungdom, men ingenting däremellan. De mycket vanliga blandformerna Hemmet är avsett såväl för manlig som kvinnlig ungdom och Hemmet är avsett för såväl manlig som för kvinnlig ungdom anses med rätta fula. I förra fallet korresponderar såväl för med som, i senare fallet för såväl med som för. Det kan alltså heta antingen både i Uppsala och i Lund, med prepositionen placerad efter både och upprepad efter och, eller i både Uppsala och Lund, med prepositionen utbruten och placerad före både. Vad som samordnas är emellertid i regel icke orden Uppsala och Lund utan förbindelserna i Uppsala och i Lund, och det naturliga är då, att prepositionen anbringas omedelbart före Uppsala och upprepas före Lund. Den stilkonst, som vill bryta ut den gemensamma prepositionen och placera den före konjunktionen, är hyperlogisk. Undvik alltså konstruktioner som dessa:
Den är både med hänsyn till bränsleekonomi och arbete synnerligen otillfredsställande. Den kommer att ge såväl den yttre formen för familjens liv som att prägla dess andliga aktivitet. .. Avfattningen såväl av initiativ som ntlåtanden ... Såväl när det gäller kökskär len som servisgodset finner man . ..
Denna tendens bekräftas av såväl den allmänna erfarenheten som av utsagor från dessa kretsar...
Skriv hellre:
med hänsyn till både såväl att ge såväl av ... som av av såväl ... som När det gäller såväl eller med upprepning Såväl när det gäller kökskärlen som när det gäller . .. såväl av ... som av av såväl ... som
02 Skriv hellre:
Undvik alltså konstruktioner som dessa:
Uppgiften har kunnat fullgöras därigenom, alt kuratorn dels är medlem av barn- och ungdomsrådet, dels ledamot av fritidskommittén.
Detta bör icke ske b I oil för att bota de sjuka utan även för att förebygga sjukdomarnas spridning. Hotellen kan utvecklas till icke blott samlingspunkter för de sjömän som bo där, utan även för det sjöfolk som .. . Man avtalade med läkaren att icke blott handhava eventuell hälsokontroll utan även vården av sjuka sjömän . . . Kontrollen bör icke endast omfatta det ekonomiska resultatet utan även det tekniska förfarandet.
dels är ... dels är eller är dels ... dels, kortare kuratorn är ledamot dels av barn- och ungdomsrådet, dels av fritidskommittén ske icke blott.. . samlingspunkter för
icke
handhava
blott
omfatta
icke
icke
blott
endast
En rätt allmän uppfattning tycks vara, att m a n i vårdad kommittésvenska bör a k t a sig för att s k r i v a enligt rapporter från utrikesdepartementet, utan tillstånd av sprängämnesinspektionen o. d. Det e f t e r s t ä l l d a p r e p o s i t i o n s a t t r i b u t e t a n s e s icke r i k t i g t v ä r d i g t d e n h ö g a stilen, det bör h e t a enligt från utrikesdepartementet inkomna rapporter, utan av sprängämnesinspektionen lämnat tillstånd. D e t t a l e d e r s o m s y n e s ofta till p r e p o s i t i o n s m ö t e (se s. 67 f.), m e n k a n s k e ä n oftare till o r d s l ö s e r i : d e t n a t u r l i g a den sista plattformen i tågsättet ä n d r a s till den sista i tågsättet varande plattformen. B e t ä n k l i g a r e ä r e m e l l e r t i d a t t d e n n a r ä d s l a för efterställt a d v e r b i a l så ofta leder till en logiskt o r i k t i g k o n s t r u k t i o n . Den v a n l i g a s t e u t v ä g e n ä r j u a t t a n k n y t a det, s o m i n a t u r l i g t s p r å k ä r p r e p o s i t i o n s a t t r i b u t , s å s o m a d v e r b i a l till ett före h u v u d o r d e t ställt a d j e k t i v eller p a r t i c i p : pä grund av uppgifter från rektorerna ä n d r a s a l l t s å till på grund av från rektorerna inkomna uppgifter e. d. Ofta ä r o j u o c k s å d e s s a b å d a u t t r y c k s m ö j l i g h e t e r l i k v ä r d i g a . Det k a n v a r a likgiltigt o m m a n s k r i v e r Frågan har kommit upp i samband med förut fattade beslut av riksdagen eller i samband med av riksdagen förut fattade beslut. Men d ä r a v följer icke att en dylik o m p l a c e r i n g av b e s t ä m n i n g e n alltid är möjlig. D e n n a k a n icke s o m a d v e r b i a l k n y t a s till vilket a d j e k t i v som helst. Skriv:
Skriv icke:
De av departementschefen statligande av samskolan lätt undanröjas. t
för ett omedelbart förantydda hindren kunna
En för alla folkskolans vore icke önskvärd.
lärare enhetlig
utbildning
De av departementschefen antydda hindren för ett omedelbart förstatligande av samskolan ... En enhetlig utbildning för folkskolans alla lärare ...
o:: Skriv icke:
Skriv:
Att författningen icke heller kan främja den mellan jordbrukarna önskvärda enigheten ...
...den önskvärda enighelen mellan jordbrukarna ...
Upprepning En gammal stilistisk regel bjuder, att man skall vara försiktig med upprepning av språkelement. Osköna äro sådana ord som förslagsanslag, besparingsberedning, väckelserörelse, radiostudio och sådana ordsammanställningar som Södermanlands läns landstings förvaltningsutskott, kunskapsfordringar som oupphörligt tyckas ökas. Tyvärr äro de ofta svåra att komma ifrån. Lättare är det att undvika satser som dessa: Av de av de sakkunniga utarbetade förslagen framgår . . . Om anläggningens omfattning får man en uppfattning, om man jämför . . . I denna på enskilt initiativ skapade skola skola barnen undervisas enligt moderna metoder. De framställningar, som kommittén i detta betänkande framlägger . . . Upprepningen blir mera störande ju ovanligare, tyngre och mera skrymmande de upprepade orden äro. Så påfallande ord som omfattning och omfattande kunna icke brukas så tätt som i detta exempel: Av de redogörelser som lämnats i tidigare kapitel framgår att arbetets omfattning är mycket olika i olika hushåll. I hushåll, där man har småbarn, eller som äro sammankopplade med jordbruk, blir arbetet mycket omfattande; i småhushåll med endast vuxna familjemedlemmar kan det vara av tämligen ringa omfattning. Ett så säreget uttryck som komma till användning kan icke heller upprepas så snart som här sker: Det under kriget framkomna radarsystemet har alltmer kommit till användning även inom den civila luftfarten. Av dessa radarsystem är det framför allt ett, som visat sig vara av värde. Styrelsen anser dess betydelse ur flygsäkerhetssynpunkt vara så stor att det bör komma till användning även i vårt land. Det ser ut som om författaren hade glömt bort alla andra möjligheter, börja att användas, börja att nyttjas, begynna att brukas, komma i bruk, tas i bruk osv. Än fulare är denna sats: Vid utredningen borde uppmärksammas den i riksdagens skrivelse till Kungl. Maj.t den 2 juni 1937 (nr 387) uppmärksammade frågan om missförhållanden inom . . . Ibland är det för visso icke lätt att undvika dylikt, men man får göra sitt bästa. Stötande är upprepningen i fall som dessa: Rådet har ingen verkställande myndighet men skall bistå arbetsdepartementet med råd och förslag . . . Allmän väg, gata eller annan allmän plats, som är upplåten för allmän samfärdsel. Dessa kommittéer tog hänsyn både till inträdesproven
64 och till särskilda hänsyn som kunde anföras. Det är nämligen mycket som tyder på, att det finns ett tydligt samband mellan . . . Upprepning av substantiv undvikes vanligen med hjälp av pronomen. Tyvärr förbises i kommittésvenskan ofta denna dock så nära liggande utväg. Stundom tycks upprepningen vara föranledd av tvekan vid pronomenvalet. Man skriver:
För att kommun skall ha rått till statsbidrag fordras, att kommunen fullgör vissa skyldigheter. K o m m u nen skall sålunda ... Ett förslag har angivits av b efolkningsutredningen. Utredningen föreslår ... Arbetsmarknadsorganen kunna besluta avbryta arbetena. Arbetena kunna sedan igångsättas... Statistik rörande arbetsmarknaden sammanföres i en särskild avdelning. Denna avdelning publiceras även som särtryck.
Man horde skriva:
den... Den befolkningsutredningen, Denna eller befolkaingsutredningen, som Dessa avdelning. Denna ... avdelning, vilken
eller
Många kommittéer nyttja sin officiella eller eljest brukliga beteckning som första personens pronomen och kalla sig sålunda exempelvis 1945 års universitetsberedning, ungdomsvårdskommittén osv. eller, när ingen förblandning med andra beredningar eller kommittéer kan komma i fråga, rätt och slätt beredningen, kommittén. Detta kan synas kort nog, men de pronomen, som under årtusendens lopp ha utbildats, äro kortare. Satser som dessa kunna utan svårighet göras enklare och kortare och vackrare: / ungdomsvårdskommitténs tidigare avgivna föreningsbetänkande har kommittén föreslagit en omläggning av nöjesskatten, vilken går ut på ... I det föregående har kommittén redogjort för dispositionen av kommitténs olika arbetsuppgifter. Skulle ett pronomen här låta alltför vanvördigt? En kommitté som icke vill nyttja pronomen möter verkligen besvärligheter. Sålunda skriver en utredning, som i regel använder pronomenet vi, i ett mera officiellt sammanhang: Sedan skolutredningen nu avslutat de utredningsarbeten i fråga om socialpedagogiska anordningar, som skolutredningen funnit sig böra verkställa, får skolutredningen härmed överlämna . . . Vårt språks pronomen äro till för att användas. Om sålunda en oskön, skrymmande eller på annat sätt störande upprepning så vitt möjligt bör undvikas, så måste å andra sidan fasthållas, att det i inånga fall kan vara både nödvändigt och lämpligt att upprepa ett ord eller ett uttryck. Den rädsla för upprepning, som bibringas lärjungarna i våra skolor, skjuter ofta över målet. Det är som om undvikandet av upprepning vore stilkonstens främsta omsorg. I verkligheten är vad som så
05 inskärpes ett negativt stilistiskt bud, ett förbud, som ger anledning till många oklarheter och smaklösheter. Åtskilliga av kanslispråkets tråkigaste särdrag bero på en misslyckad strävan till variation i ordval och uttryckssätt. Med rätta säger Louis de Geer i sin lilla skrift om den juridiska stilen: »Med en i sig själv ganska lovvärd estetisk strävan bemödar sig nämligen mängden av våra juridiska skriftställare om den största möjliga omväxling i former, någon gång ända därhän, att de för att undvika tautologier beteckna samma sak med olika uttryck, vilka icke återgiva fullt samma skiftning av begreppet. Härpå förlorar juridiken, utan att estetiken skördar vinsten.» Det vårdade skriftspråket kräver visserligen i princip en behaglig omväxling, men detta innebär icke, att omväxling i ordalagen alltid och under alla omständigheter skulle vara önskvärd. Den sakliga framställningsform, som eftersträvas i kommittébetänkanden, tål mycket väl en upprepning även där en estetiskt kräsnare stilart skulle föredraga en omskrivning. Särskilt variationer i uttrycket, som kunna väcka föreställningar om att något i sak annat avses, måste sorgfälligt undvikas. Bestämningar böra upprepas, om minsta anledning finnes att befara missförstånd. Skriv icke:
Svagt befolkade och ekonomiskt landsdelar. ..
Skriv:
ställda
inre
ekonomiskt svagt ställda
Lätta och korta formord kunna, när de ha jämställd syntaktisk funktion, utan ringaste nackdel upprepas; ofta böra de upprepas. Skriv icke:
Så skilda meddelelsemedel som det tryckta och talade ordet... Både den katolska och lutherska synen på människan betonar starkt... Sociala välfärdsanordningar som ligger den fackliga och politiska rörelsen lika varmt om hjärtat... Studium av representativa moderna författare och klassiker... Den svenska skolan ansluter sig närmare till den kontinentala än den engelska. Fångsterna ha varit bättre med dessa redskap än tidigare använda . .. Det råder brist på kol till uppvärmning och även livsmedel. Såväl bland pojkarna som flickorna återfinns de som flitigast brukar dansa framför allt bland den äldre åldersgruppen. Kostnaderna för anläggningar såsom av vägar, hamnar och bryggor samt anskaffningar såsom 5—016645
Skriv:
det talade den lutherska den politiska
av klassiker än till den engelska än med pä livsmedel bland flickorna inom för anskaffningar
66 Skriv:
Skriv icke:
av färjor och passbåtar skola bestridas helt av statsverket. Den kvinnliga advokaten, som arbetat inom först rättshjälpskontoret och sedan rättshjälpsanstalten i sju år, har icke ens möjlighet att söka denna tjänst. Han må ej undandraga sig att uppgiva namn och hemvist eller lämna nödiga upplysningar om händelsen. Lärjungarna skola bibringas förmåga att med gott uttal läsa och förstå lättare fransk text. Samhället måste betrakta den anklagade mindre som en brottsling än en olgcklig människa...
först inom inom
och
sedan
att lämna
att
förstå
an som en
M ä r k dock, a t t u p p r e p n i n g e n blir störande, om formorden ha olika syntaktisk
funktion: Skriv hellre:
Skriv icke i onödan:
En brett upplagd folkupplysning, som talar ett språk som av gemene man förstås, är därför i dubbel bemärkelse en kungsväg, som i framtiden måste beträdas ... De bostadsproblem, som uppstår för dessa ungdomar, som ofta med små ekonomiska resurser själva skall skaffa sig en dräglig bostad, är påtagliga... Då kommitténs uppdrag beträffande filmen varit begränsat till ett övervägande av möjligheterna av en offentligt stödd filmverksamhet... Provet består i förfärdigandet av något föremål av eleven på egen hand... Kommissionen kommer att för importlicens för ovanläder för skotillverkning stadga att detta i färghänseende ansluter sig till gällande standard. För att förebygga vidare spridande av sjukdomen måste omedelbara åtgärder vidtagas för att isolera de smittade barnen. Först sedan denna granskning givit tillfredsställande resultat ha barnen, sedan de underkastats läkarundersökning, översänts till hemmen.
för gemene man språk
begripligt
Bostadsproblemen
är för
att
överväga
att eleven förfärdigar got föremål avseende
I syfte
att
efter att ha
nå-
07 Prepositionsmöte D e t a n s e s fult, o m t v å p r e p o s i t i o n e r s t å o m e d e l b a r t b r e d v i d v a r a n d r a och » l i k s o m k i v a s o m s a m m a n o m e n » ( L o u i s de G e e r ) . I vissa fall k a n det v e r k l i g e n v a r a - s v å r t a t t u n d v i k a e n s å d a n s a m m a n s t ö t n i n g , m e n s o m regel bör gälla, a t t m a n icke k ö r t a n d e m m e d p r e p o s i t i o n e r . Undvik alltså:
Handläggning angelägenheter.
Ersättning för genom förskingring vållade förluster ... Enligt
från
kommissionen
i
med
folkskolan
gemensamma
av
erhållna
Bekymmersamt för på landsbggd samhällen boende löntagare . . . Elever klasser.
Skriv hellre:
av för stuverif öretag en
ämbetsman
uppgifter...
eller i
parallella
mindre
realskole-
Barnen böra omhändertagas dad personal.
av för arbetet
utbil-
Förslag till för sessionstidens diga ändringar.
omläggning
nödvän-
Handläggning av angelägenheter gemensamma för stuverif öretagen. Ersättning för förluster vållade genom förskingring av ämbetsman ... Enligt uppgifter från kommissionen eller i vissa fall Enligt kommissionens uppgifter Bekymmersamt för löntagare på landsbygd eller i mindre samhällen .. . Elever i realskoleklasser som äro parallella med folkskolan ... Barnen böra omhändertagas av personal som är utbildad för arbetet. Förslag till ändringar som äro nödvändiga för sessionstidens omläggning.
Ofta synes p r e p o s i t i o n s m ö t e t b e r o p å d e n s. 62 a n t y d d a r ä d s l a n för p r e p o s i t i o n s a t t r i b u t e f t e r s u b s t a n t i v e t . Det ä r s o m o m det icke vore tillräckligt v ä r d i g t att s k r i v a Dessa ledamöter utses bland personer utanför organisationen eller Under hänvisning till rapporter från utrikesdepartementet, m a n k ä n n e r sig s k y l d i g a t t s k r i v a Dessa ledamöter utses bland utanför organisationen stående personer och Under hänvisning till från utrikesdepartementet inkomna rapporter. D e n n a r ä d s l a ä r i regel obefogad. När det tillfogade p a r t i c i p e t s a k n a r egen b e t y d e l s e och alltså icke h a r a n n a n uppgift ä n a t t b e r e d a p r e p o s i t i o n s a t t r i b u t e t p l a t s före s u b s t a n t i v e t , så b ö r m a n a v s t å från d e n k r å n g l i g a r e k o n s t r u k t i o n e n . Anställning vid under skolöverstyrelsens överinseende stående läroanstalt k a n u t a n v å d a f ö r e n k l a s till Anställning vid läroanstalt under skolöverstyrelsens överinseende.
68 Skriv alltså icke i onödan:
Skriv hellre:
/ anledning av från skilda håll framförda ö ns kemål. Med gengasfordon får icke utan av Sprängämnes inspektionen lämnat tillstånd transport ske av kärl innehållande bensin.
önskemål från skilda håll utan tillstånd av Sprängämnesinspektionen transporteras
Ett annat sätt att undvika prepositionsmötet är det i kanslispråket vanliga inskottet av artikel (den, det, de) mellan prepositionerna: På de av statskontoret anförda skäl föreslår ecklesiastikministern . . . Häremot är intet att invända, om substantivet får den av nutida språkkänsla fordrade slutartikeln, alltså de av statskontoret anförda skälen. Konstruktionen För det med upplåtelsen avsedda ändamål torde stöta allmänhetens språkkänsla mer än För med upplåtelsen avsett ändamål. För tre prepositioner i rad behöver knappast varnas, det är mera en grammatisk kuriositet. Biobesöken går på från omkring 5 kronor till omkring 10 kronor per månad är ju lätt att ändra exempelvis till Biobesöken gå ungefär på 5 till 10 kronor i månaden.
Subjektsregeln När en sats innehåller en ordgrupp med s. k. tankesubjekt, så förutsattes detta sammanfalla med satsens subjekt, om icke annat subjekt uttryckligen angives eller åtminstone antydes. I en sats som För att bli antagen till läraraspirant måste man ha genomgått läroverk eller Genom att senarelägga tåget en timme anser man sig kunna påräkna större frekvens tankes man som subjekt även till bli antagen liksom till senarelägga. Formuleras däremot satsen med annat subjekt, t. ex. För att bli antagen till läraraspirant fordras genomgånget läroverk eller Genom att senarelägga tåget en timme anses större frekvens kunna påräknas, så blir tanken illa uttryckt. Satssubjektet läroverk k a n icke vara subjekt till bli antagen, icke heller frekvens till senarelägga. Men subjekt måste tänkas till de ordgrupper, där dessa verb äro predikat. I de här anförda satserna kan borttappandet av ordgruppens subjekt väl icke leda till missförstånd, men bra är formuleringen icke. Alldeles i luften svävar den subjektlösa ordgruppen i en sats som denna: För bedömande av den resandes rätt till nattraktamente måste tidpunkterna för resans början och slut angivas. Vem är det som bedömer? Mindre lyckad är även en sats som denna: Lärjungar, som i ett eller annat ämne icke motsvara fordringarna, kunna underkännas med tanke på att de under sommaren skola hinna arbeta sig fram till för flyttning erforderliga kunskaper —• det är icke satssubjektet Lärjungar, som har denna tanke, utan den icke uttryckta agenten till underkännas.
69 Undvik alltså helst:
Med tanke på engelskans stora betgdelse borde detta språk beredas större plats än nu på timplanen. För att erhålla ett effektivt organ ställdes en del av organisationen under ledning av en direktion . .. För att få jämförliga siffror har arbetstiden för diskning av arbetskarlen f råndragits ... Den andra frågan hade framställts för att erhålla en ungefärlig uppfattning om konsekvenserna ... För att uppnå den önskade b eg rånsningen av byggnadsverksamheten kompletterades arbetsförmedlingstvcinget med företrädesbestämmelser. För att uppnå en tillfredsställande arbetskraftsbalans inom hemmen vore det rimligt om i de mest arbetsbelastade hushållen husmoderns arbetskraft kunde kompletteras med annan.
Skriv t. ex.:
På grund av sin stora betgdelse borde engelskan ... ställde man
kommittén dragit från delegationen skulle erhålla
För att önskad begränsning av byggnadsverksamheten skulle uppnås ... En rimlig arbetskraftsbalans inom hemman skulle uppnås, om ...
Ytterst vanliga äro brott mot subjektsregeln vid uttryck av typen som resultat, som regel, som ett led. Här kan blott med några exempel antydas, vilka konstruktioner som leda till dylika syntaktiska missgrepp. Främst rör det sig om satssubjektet men stundom även om andra satsdelar, särskilt objektet. Bestämningar inledda med som hänföras vanligen till subjektet: Som sekreterare var han uppskattad, men kunna även syfta på andra substantiviska satsdelar: Som sekreterare uppskattade man honom. Det kan också heta Som regel förordas att nämnden uppför tre på förslag eller Som regel gäller, att hushållen själva få ombesörja transporten, ty som regel hänför sig till en att-sats, som just innehåller regeln. Skriver man däremot Som regel uppföras tre på förslag eller Som regel får hushållen själva ombesörja transporten, så hänger som regel i luften, kan icke hänföras vare sig till subjektet eller till något annat ord i satsen. I själva verket syftar uttrycket som regel på hela satsinnehållet, en syftning som icke tillätes av svensk syntax. Det går utmärkt att skriva: Som sammanfattning angåvos följande slutsatser, ty slutsatserna utgöra här en sammanfattning. Om man däremot skriver: Som sammanfattning ansåg sig kommittén kunna tillstyrka åtgärden, hänger uttrycket Som sammanfattning i luften. Det måste formellt syfta antingen på kommittén eller på åtgärden, men intetdera ger rimligmening. Den sammanfattning som avses är kommitténs tillstyrkande, vilket uttryckes genom hela satsen.
70 Bent missvisande blir anknytningen med som i fall som dessa: För den fortsatta undervisningen innebär bortskär ning en av geometrien och algebran ett svårt avbräck; som botemedel vill man slopa bestämmelsen om att godkänt matematikbetyg befriar från inträdes prövning. Bestämmelsen är intet botemedel, och givetvis icke heller man. En del fabriker har lagts ner såsom ett nödvändigt led i rationaliseringen — dessa fabriker äro icke led i rationaliseringen. Som ett led i dessa åtgärder beslöt Kungl. Maj:t tillsätta tvä kommissioner är alltså syntaktiskt en välskapad sats, om det avsedda ledet är de två kommissionerna, men en vanskapad, om med ett led menas Kungl. Maj :ts beslut. Som ett led i rationaliseringsarbetet har man sökt att konstruera bättre maskiner kan godtagas, om maskinerna verkligen avses utgöra ett led i rationaliseringsarbetet, men om, såsom sannolikt är, ledet i detta arbete är konstruerandet av maskinerna, så är satsen felkonstruerad. Undvik alltså:
250 mif vägar ha tillkommit som arbetslöshets hj ät ]). På ggmnasiestadiet hänvisas flickorna som ett provisorium till stadens gossläroverk ... Plaggen sparas som regel ihop till mindre tvättar .. . Som regel tvätta de icke själva... Delegationen har som resultat av sina övervåganden ansett att... Om de särskilda kontantunderstöden såsom ett resultat av förslaget komma att avskaffas, innebär det. . .
Förledsbestämningar: det enkla
Skriv i stället t. ex.:
tack vare arbetslöshetshjälpen provisoriskt i regel I regel på grand av enligt
frågeinstitutet
Den konstruktionstyp, som populärt fått namnet varm korvgubbe, innebär att en bestämning icke enligt vanlig regel anknytes till en sammansättnings efterled utan till dess förled. Denna konstruktion har vunnit hävd i sådana förbindelser som högre folkskollärare, mindre gårdsägare, smärre affärsidkare, stora skogsägare, tillförordnad lärarplats. Den är i vissa fall bekväm att ta till, men den kan ej godtagas i korrekt kommittéspråk redan av det skälet, att den så ofta är tvetydig. Moderna språklärare borde vara detsamma som moderna lärare i språk men användes oftare i betydelsen av lärare i moderna språk. De sjuåriga folkskolebarnen borde vara entydigt men brukas även om barnen i sjuårig folkskola. I sådana fall som det statliga stipendiesystemet, den norrländska högskoletanken, politisk idéhistoria
71 blir s k i l l n a d e n i i n n e b ö r d e n m i n d r e p å f a l l a n d e , m e n det dubbla anknytningsproblemet ställer l ä s a r e n inför frågan, o m det gäller ett d u b b e l t p r o b l e m o m a n k n y t n i n g eller ett p r o b l e m o m d u b b e l a n k n y t n i n g . Undvik alltså: Den fria personlighetsdaningen betraktas som skolans angelägnaste uppgift. Statliga anställningsformer ...
måste
Semesterhem med kvalificerat vårdbehov. Av det egentliga dispensärklientelet vaccinerades till en början endast barn från öppna tbc-hem . .. Frågor av mindre angelägenhetsgrad...
Skriv: Danandet av fria personligheter Former av statlig anställning behov av kvalificerad värd hem med öppen
tbc
lägre
O l o g i s k a ä r o s å d a n a s a m m a n s t ä l l n i n g a r som biträdande sysslomansbefattning, det enkla frågeinstitutet, fyraårig realskolexamen, högre lantbruksundervisningssakkunniga, kommunal rösträttsålder, kontanta understödstagare, lika lönesystemet, de lägsta inkomstgrupperna, populär föreläsningsförening, den smärre ångbåtstrafiken, en stark utvecklingsperiod, mest gynnad nationsklausul. N a t u r l i g t v i s k a n h ä r i n v ä n d a s , att i n å n g a förbindelser av d e n n a t y p r e d a n v u n n i t b u r s k a p i v å r t s p r å k , t. ex. lägre löntagare och främmande trosbekännare. Må så v a r a , m e n det bör icke v a r a n å g o n a n l e d n i n g a t t b i d r a g a till d e n n a k o n s t r u k t i o n s u t b r e d n i n g . Det ä r själva d e n s y n t a k t i s k a s t r u k t u r e n i a n k n y t n i n g e n s o m icke bör g o d t a g a s , även o m felet icke blir så p å tagligt s o m i bildbar idiotlärarinna eller full avgiftsbetalare. S y n t a k t i s k t o r i k t i g a ä r o o c k s å s å d a n a f ö r b i n d e l s e r som anslagsfrågan till riksbiblioteket: b e s t ä m n i n g e n till riksbiblioteket h ö r icke till frågan utan till f ö r l e d e n anslag, och det bör alltså h e t a frågan om anslag till riksbiblioteket. Undvik alltså: Rekvisitions rät t av if rågakommande litteratur. Inspektionsresa av skolbyggnader. Gemenskapskänsla med samhället. Tillsy ning s myn dig heten över försäkringen . .. Välfärdsarbetets organisationsfråga i de mindre hamnarna ... Bidragssystemet till klubbrummen... Bestämmanderätten över anläggningarna... En kvalitetshöjning av industriprodukterna.
Skriv: Balt till rekvisition
av
Resa för inspektion Känsla av gemenskap Den myndighet som har tillsyn Frågan om välfärdsarbetets organisation Sgstemet med bidrag Rätten att bestämma höjning av industriprodukternas kvalitet.
72 Undvik alltså:
Skriv:
En ökad stödverksamhet till kollektiva tvätterier . . . Frågan om gränsdragningen mellan de tvä styrelserna ... Förhandlingsläget rörande pris- och lönestabilisering ... Vård av de sjuka under de långa väntetiderna på sjukhusplatser. Det gäller att förklara orsakssammanhanget till de svåra sociala missanpassningsproblem, som familjerna i dag får vidkännas ...
Möjligast
fullständiga
ökad verksamhet för stöd hur gränsen skall dragas Läget av
förhandlingarna
tiderna av väntan (sammanhanget orsakerna
eller fullständigast uppgifter
mellan?)
möjliga
I ett frågeformulär för åtskilliga år sedan anmodades statens befattningshavare att rörande sina extrainkomster lämna fullständigast möjliga uppgifter eller, som det i ett annat sammanhang uttrycktes, möjligast fullständiga uppgifter. Den menade betydelsen var i båda fallen exakt densamma, och det framkallade frågan, vilken av formuleringarna som borde anses som den riktiga eller om kanske båda kunde godtagas. Svaret är givet: båda konstruktionerna äro synnerligen vanliga men enligt vedertagen svensk grammatik oriktiga. Den enda riktiga formen är fullständigaste möjliga uppgifter. Den tanke som uttryckes med orden (åstadkomma) så goda resultat som möjligt kan också få formen bästa möjliga resultat. Detta är fullt logiskt: de bästa resultat som äro möjliga kunna ju betecknas som bästa möjliga resultat. Denna enkla konstruktion förvanskas emellertid på skilda sätt. Ofta fogas superlativändelsen till möjlig i stället för till det adjektiv som skall kompareras: åstadkomma möjligast goda resultat. Det är som om det gällde icke att åstadkomma de bästa resultat som äro möjliga utan de möjligaste resultat, som äro goda, vilket är en högst besynnerlig tanke, eller rättare en tanklöshet. Det är ju icke fråga om högsta grad av möjlighet utan av godhet. Klart är också att superlativen skall böjas. Det heter på svenska icke med störst möjliga utan med största möjliga snabbhet. Ej sällan anbringas superlativändelsen på båda adjektiven: åstadkomma möjligast bästa resultat. Det är lika oriktigt som den vanliga konstruktionen han hade kunnat gjort det. På liknande sätt missbrukas tänkbar.
73 Skriv alltså ej :
Skriv:
Språkbildningen hos individen bör göras möjligast (/rundlig, hos nationen möjligast mångsidig.
Språkbildningen bör göras hos individen så grundlig, hos nationen så mångsidig som möjligt. grundligaste möjliga .. . bredaste
Betydelsen av möjligast grundliga språkbildning hos bredast möjliga folklager blir härigenom ytterligare vidgad. Syftet är, att barnen möjligast länge skola kunna sammanhållas. Fettsyrehalten bör vara möjligast hög... ... då ett utskott har att på kortast möjliga tid... Dglika undervisningsanstalter böra bli till möjligt största gagn för möjligt största befolkningsområde. Skolan arbetar under de tänkbart ogynnsammaste omständigheter.
så länge som möjligt så hög som möjligt, (den) högsta möjliga kortaste största möjliga ... största möjliga ogynnsammaste
Logiskt oriktiga äro sådana uttryck som i möjligaste måtto.
tänkbara
mån, i görligaste
Älsklingsord På tal om stilens enkelhet har här ovan framhållits, att kommittésvenskan borde lära av det naturliga talade språket. Detta gäller icke minst ordvalet. Kommittéer använda flitigt en stor mängd ord som i vanlig hyggligsvenska förekomma sällan eller aldrig. Detta är självklart, så långt det rör sig om ord och begrepp som tillhöra kommittéernas tankevärld men äro främmande för vardagens liv. Gäller det däremot begrepp för vilka den vanliga svenskan äger goda uttryck, så finns ingen anledning att avsiktligt undvika dessa språkets normalord. Besynnerligt nog anses ett så allmängiltigt ord som säga, som icke besväras vare sig av någon känsloton eller av någon vulgär klang, knappast kommittévärdigt, det heter uttala, framhålla, framhäva, betona, hävda, erinra o. d., och dessa ord användas rätt och slätt som ersättningsord för det normala säga. Verben framhålla och betona nyttjas sålunda utan någon som helst bibetydelse av att det sagda framhålles på bekostnad av något annat eller särskilt betonas framför något annat; erinra, utan om, får rätt och slätt betyda 'påpeka', 'säga'. Det är kanske rimligt att man i ett kommittébetänkande icke talar om vad man tänker och tycker, men det kan icke vara nödvändigt att alltid
74 uttala som sin uppfattning och angiva sitt ståndpunktstagande. De många verben med innebörden 'tänka', 'ämna', 'ärna', 'akta' ersättas alla med det för vissa ändamål utmärkta men alltför ofta brukade avse. Man vill icke längre, m a n önskar, även då vilja vore det adekvata ordet. Omtyckta medel att göra framställningen allvarlig och värdig äro orden prägel och karaktär. Då de, trots sin pompösa klang, efter ymnigt missbruk i kommittésvenskan praktiskt taget sakna innebörd, kunna de anbringas snart sagt i vilket sammanhang som helst: Utredningarna bära i sin helhet vederhäftighetens prägel, det betyder intet annat än äro eller synas vara vederhäftiga. Mindre tillfredsställande examensresultat innebära icke med nödvändighet, att det bakomliggande arbetet burit undermålighetens prägel, det kan just icke betyda annat än . . . varit undermåligt. Likaså: Kurserna har inte endast haft prägeln av specialkurser i B-skolmetodik utan därjämte givits karaktären av allmänna pedagogiska fortbildningskurser. De ur varje tänkbar synpunkt korrekta orden alla och många synas vara på väg att utträngas av de tyngre och anspråksfullare orden samtliga och talrika. Det enkla adjektivet stor anses icke vara tillräckligt värdigt och tungt vägande, det ersattes gärna med omfattande. Ett älsklingsord är skapa: Det gäller att skapa lättare och snabbare förbindelser med Norrland, liksom att skapa frigörelse från den bundenhet, som industrialismen har skapat för ett betydande antal människor. Genom de strapatser som de stridande utsättas för skapas (!) en nedsatt motståndskraft mot infektioner. Undervisningen blir lidande genom lärarbristen och de stora klasser som denna i sin tur skapar — en egendomlig tanke, att lärarbristen skulle »skapa» stora klasser! Ett annat gärna brukat ord är tillgodose. Ordet förbindes icke blott med behov, krav, önskemål o. d., utan får göra tjänst i en ytterst allmän betydelse: Det förstärkta inflytande och den bättre inblick i verksamheten, som få anses rimliga om staten lämnar bidrag, kan tillgodoses även utan förstatligande. Verbet framstå är synnerligen uppskattat och synes vilja uttränga nyttiga liktydingar såsom te sig, visa sig, framträda, anses, förefalla, synas, bliva, vara. Skriv icke alltid:
Förslag, som vid närmare granskning icke framstå som tillrådliga. De ökade förvaltningsutgifterna framstod o som en allvarlig fara för statsfinanserna. De sociala anordningarna i skolan ha kommit att framstå såsom ett viktigt led i en positivt inriktad befolkningspolitik.
Skriv ibland även:
synas visade sig vara te sig som
75 Skriv icke alltid:
Det framstod inom önskvärt att en särskild En effektivisering nödvändig.
Skriv ibland även:
utredningen delegation...
av organisationen
såsom
framstod
som
Utredningen fann, Inom utredningen fann man det önskvärt Organisationen måste göeffektivare. ras
D e m y c k e t o m h u l d a d e v e r b e n innebära, prägla och karakterisera d ä r d e icke u t t r y c k a n å g o n t a n k e , m e d fördel s t r y k a s :
kunna,
Skriv icke alltid:
Skriv ibland även:
Under de år då barnen äro små innebär sålunda ofta hemarbetet ett så starkt beslagtagande av kvinnans såväl fysiska som psykiska krafter, att hon kopplar av all yttre kontakt... Förutom av fluktuationerna till följd av konjunkturvariationer präglas sjöfarten i de svenska Norrlands- och inlandshamnarna av starka säsongväxlingar till följd av de klimatiska förhållandena. Arbetet i hamnarna karakteriseras vidare icke blott av konjunkturoch säsongvariationer utan även av variationer från dag till dag, allt till följd av sjötrafikens utpräglat diskontinuerliga karaktär.
Medan barnen äro små lägger hemarbetet sålunda ofta så starkt beslag på . .. Sjöfarten i de svenska Norrlandsoch inlandshamnarna visar icke blott fluktuationer till följd av skiftande konjunkturer utan även starka säsongväxlingar till följd av klimatet och variationer från dag till dag tillföljd av sjötrafikens ojämnhet.
D e n sista m e n i n g e n bör r e d a n av logiska och e s t e t i s k a skäl icke r y m m a b å d e karakterisera och karaktär. I s j ä l v a v e r k e t ä r o bägge o r d e n h ä r helt blottade på innehåll. Åtskilliga ä l s k l i n g s o r d h a r e d a n b e h a n d l a t s i s a m b a n d ined s u b s t a n t i v sjukan. Här n å g r a exempel på särskilt uppskattade verb: Skriv icke alltid:
bekomma beredas tillfälle besitt a grkeskunskup beteckna erhålla förete iakttaga påkallas uppmärksamma
Skrn
få få äga, ha vara få visa se behövas märka, se
76 Ordförrådet En svårighet som ofta möter författare av kommittébetänkanden är att ordförrådet tryter. Man söker uttryck för en tanke som föresvävar, men finner ingenting lämpligt. Eller man har förbrukat det normala ordet och vill ha ett annat till omväxling eller ersättning, ett likabetydande ord eller ett mera allmänt uttryck, som till begreppet omfattar även det förut använda. De hjälpmedel som i sådana fall erbjuda sig äro i första rummet »Svenska akademiens ordbok», som nu hunnit in på bokstaven O och alltså omfattar mer än halva alfabetet, och östergrens »Nusvensk ordbok», som förts ända fram till slutet av bokstaven S. Båda ge i definitioner och synonymer ordsökaren goda uppslag. Bland synonymordböcker må särskilt framhållas S. C. Bring, »Svenskt ordförråd, ordnat i begreppsklasser», en god efterbildning av Rogets »Thesaurus of English Words and Phrases». Har man låtit Brings synonymlistor för ett begreppsområde passera revy, så har man den säkra ehuru tyvärr ofta nedslående känslan av att vårt modersmål icke har mera att bjuda på. Ofta har det begrepp, som man söker ord för, ett träffande uttryck i något främmande språk. Ej sällan är begreppet utbildat just i anslutning till ett sådant uttryck. Om nu detta främmande uttryck, exempelvis ett engelskt ord, endast föresvävar, så gäller det i första rummet att få fram det, om så behövs med hjälp av engelska synonymordböcker. Har man det engelska ordet klart för sig, så anlitar man de engelsk-svenska ordböcker som finnas. Även Östergrens lilla Verdandihäfte »Våra vanligaste främmande ord» kan göra god tjänst. Erbjuda dessa hjälpmedel ingen användbar svensk översättning, så är man i regel hänvisad till att antingen låna det främmande ordet eller bilda ett nytt svenskt ord. Bekvämast är naturligtvis att låna, men svenskan gagnas i längden mera av nybildning. I vissa fall kan man för ändamålet anpassa ett svenskt ord med besläktad betydelse, exempelvis ett dialektord eller ett föråldrat ord, vars delvis avvikande innebörd icke stör. Förfarandet går alltså ut på en avsiktlig betydelseförskjutning: man låter ett svenskt ord efter lämpligt tillrättaläggande av betydelsen representera ett utifrån lånat begrepp. Mot ett dylikt förfarande finnes ur språklig synpunkt ingen invändning att göra. Det är en metod som har använts otaliga gånger alltsedan missionärer tillade hedniska svenska ord kristen innebörd. Det vanliga är emellertid att man söker uttrycka det nya begreppet genom en nybildning, i regel en sammansättning, gärna formad i närmaste anslutning till det främmande ordet. Efter chemin de fer bildas järnväg, efter maiden speech jungfrutal, efter abbestellen avbeställa. Även detta förfarande
77 har gammal hävd och föranleder ur språkvårdens synpunkt ingen erinran, så vida den nya sammansättningen någorlunda håller sig inom gränserna för vad som enligt svenska ordbildningsregler och betydelseförhållanden är rimligt. Ordskaparen bör endast ha klart för sig, att ett ord skall vara en beteckning, icke en beskrivning eller en definition. Sådana nyskapelser som dricksvattenreningsanläggning och vattenuppfordringsanordning, som i ett kommittébetänkande te sig helt naturliga, äro icke benämningar på ifrågavarande inrättningar utan utförda beskrivningar, som äro orimliga i ett tungomål med anspråk på smidighet och skönhet. Det bör åtminstone hela reningsanläggning eller reningsverk för dricksvatten och pump(verk) e. d.
Sats- och meningsbyggnad Om en framställning skall bli lättfattlig även för lekmannen, måste mycken omsorg ägnas åt uppbyggnaden av satser och meningar. Som allmän regel k a n sägas, att syntaxen skall vara enkel och klar. De enskilda satserna böra byggas upp kring predikatsverbet som den naturliga medelpunkten. Skriver man Ett ståndpunktstagande till dessa avverkningsalternativ särskilt från synpunkten av den takt i vilken man vill driva återuppbyggandet av virkesförrådet i de norrländska skogarna kan ännu ej ske, så har man givit satsen en snedbelastning som både logiskt och estetiskt är stötande. Fortsätter man i stället . . . kan ej ske utan hänsynstagande till vad som bäst gagnar näringslivet i dess helhet, varvid försörjningsmöjligheterna i träförädlingsindustrin och skogarna träder i förgrunden, så är en viss jämvikt vunnen, men satsens kärna är alldeles för lätt i förhållande till de tunga ordmassorna i början och slutet. Den enskilda satsen tål över huvud icke så stor belastning som i betänkanden ofta lägges på den, och allra minst en skev belastning. Det är bl. a. därför som stilistiken så bestämt varnar för överlastade ordgrupper och kedjor av likartade satsdelar som hakas på varandra. Det k a n exempelvis icke alltid undvikas, att det ena prepositionsattributet hänges efter det andra, men raden får icke bli hur lång som helst. Tröttande äro attributkedjor som dessa: Taxeringsmyndigheterna böra iakttaga stark återhållsamhet vid tillämpningen av författningsföreskrifterna om avdrag från inkomst av tjänst för kostnad för anskaffande av facklitteratur. Utredningen utmynnar i en hemställan om vidtagande av åtgärder för en inskränkning av seminarieorganisationen genom successivt nedläggande från och med läsåret 1928—1929 av folkskoleseminariet i Strängnäs samt av parallellkursen vid folkskoleseminariet i Luleå. Berömd blev på sin tid en utskottskommuniké med nio prepositionsattri-
78 but i regelbundet sjunkande rangordning, en syntaktisk binnikemask: Vid sammanträde den 30 mars tillsattes en delegation för utrönande av nöjligheterna för förhandenvaron av förutsättningar för uppnående av er enig samling kring en gemensam ståndpunkt i problemet om anknytninger. Satsen är jämförelsevis lätt ändrad, enär flera leder utan vidare kunna bortfalla, t. ex. så: . . . en delegation för att utröna, om man kunde enas om en ståndpunkt i anknytningsfrågan. Vad meningsbyggnaden beträffar må erinras om det ovan s. 23 anförda cirkuläret, där samtliga förvaltande ämbetsmyndigheter i riket manas »att avfatta sina skrifter i klara, korta meningar och således undvika invecklade satsbyggnader». Strävan bör alltså icke gå i den riktningen, at; inan söker samla så mycket tankeinnehåll som möjligt i varje särskild mening. Tvärtom, så snart en mening hotar att bli oöverskådlig, bör den delas upp. Konstnärligt uppbyggda perioder av större omfång har kommittésvenskan i regel föga bruk av, och satsvidunder av ovan s. 19 f. visad typ sakna vanligen just den enhet i tankegången, som skulle kunna motivera det syntaktiska sammanförandet av så mycket stoff i en mening. Beklaglig ur synpunkten av folkets språkliga fostran är en mening som denna, hämtad ur »Upplysningar till ledning vid ifyllande av formulär för deklaration till krigskonjunktur skatt för år 1946 för rörelseidkare»: Såsom eget kapital i rörelsen utom i fall som avses i sista stycket av denna upplysningspunkt anses det belopp, varmed tillgångarna överstiga skulderna enligt den värdesättning, som skett 'i räkenskaperna, dock att beträffande kapital nedlagt i maskiner, inventarier, byggnader eller andra dylika tillgångar för stadigvarande bruk hänsyn skall tagas till den särskilda värdesättning av tillgångarna, som ligger till grund för inkomstuppskattningen enligt förordningen om krigskonjunkturskatt för år 19W>, såtillvida att i eget kapital inräknas, för andra förkrigsinkomståret hälften av skillnaden mellan de i räkenskaperna för första förkrigsinkomståret gjorda avskrivningarna och de vid inkomstuppskattningen för samma år medgivna avskrivningarna samt för beskattningsåret hälften av skillnaden mellan i räkenskaperna gjorda och vid inkomstuppskattningen medgivna avskrivningar för vart och ett av förkrigsinkomståren och de beskattningsår, för vilka taxering till krigskonjunkturskatt därefter ägt rum, eller, därest de vid inkomstuppskattningen för nämnda år medgivna avskrivningarna äro större än de i räkenskaperna verkställda, eget kapital minskas med hälften av det överskjutande beloppet, samt att beträffande kapital nedlagt i fartyg, som använts i rörelsen under båda förkrigsinkomståren men försålts eller förlorats före beskattningsårets ingång, i eget kapital för vartdera förkrigsinkomståret inräknas hälften av den dolda reserv i fartyget, som enligt räkenskapernas värdesättning fanns vid första förkrigsinkomstårets ingång.
79 Även om de som klandrat denna formulering skulle kunna övertygas om att innehållet i detta stycke icke kan uttryckas enklare och klarare, så kvarstår det tråkiga faktum, att »Upplysningarna» med denna mening ha givit sin stora läsekrets ett olyckligt exempel på hur vårt officiella språk handhas av högeligen kompetent folk. Givetvis är det icke blott meningens längd, som vållar läsaren svårigheter. E n mening av måttlig omfattning kan få en så krånglig byggnad, att åtminstone lekmannen vägrar att söka begripa den. Ett exempel må vara nog: Att författningen icke heller kan främja den mellan jordbrukarna önskvärda enigheten, som aldrig lärer kunna vinnas, om eller när, såsom här skett, för den enskilde, vilken med fog kan, vid objektivt betraktande, anse sig vara föremål för en rättskränkning, rättsskyddets tagande i anspråk försvåras i stället för att underlättas, är tydligt.
Språkets skönhet Kommittébetänkanden tillhöra icke skönlitteraturen. Vad våra kommittéer skriva har i regel rent praktiska syften, att utreda frågor, att föreslå lösningar, att övertyga om riktigheten av gjorda utredningar och framställda förslag. På betänkandena ställas icke heller i egentlig mening konstnärliga anspråk, det väsentliga är att meningen kommer fram, klart och sakligt och vederhäftigt. Därmed är emellertid icke sagt, att kommittéspråket kan helt bortse från estetiska krav. Framställningen vädjar dock till läsarens intresse, kanske också till hans välvilja, och den når sitt mål lättare om den är i yttre måtto tilltalande. Glömmas får heller aldrig den omsorg om vårt modersmål, som är en självklar plikt när det gäller officiellt språk. Här kunna endast några antydningar göras. En och annan betänkandeförfattare av äldre skola iakttar kanske ännu vissa regler rörande vokalmöte och skriver t. ex. icke vanlig men ej ovanlig. Denna rädsla för »hiatus» härstammar från latinstudiet och har föga stöd i modern svensk språkkänsla. Dock undviker man helst sammanstötning av vokaler med lika klang, ändrar alltså gärna få åter till återfå och bli iakttagen till iakttagas. Om sålunda vokalmöte vållar ringa möda, så bereder konsonanthopning dess mera besvär. Svenskans struktur är sådan, att konsonanter lätt samla sig till barbariska ljudgrupper: utnyttjbar, tjänstplikt. Sådant är lätt att skriva men svårt att uttala och bör så långt ske kan undvikas. Man kan ju skriva möjlig att utnyttja, som kan utnyttjas o. d. För övrigt finns intet som hindrar att bilda avledningen utnyttjelig — det heter gagnelig, vämje-
80 lig o. d. Man kan åtminstone lätta upp det tunga tjänstplikt med ett c i fogen: tjänsteplikt. I sådana hänseenden skulle behövas mera vaksamhet och omtanke. På papperet kan praktiskt taget vilket ord som helst sammansättas med villket annat ord som helst utan att skriv- eller sättmaskinen knorrar, men de stackars människor som skola uttala de sålunda bildade sammansäittningarna kunna med fog anse sig hänsynslöst behandlade. Och vårt spräks utveckling ledes i en olycklig riktning. Värre blir det emellertid, om tjänstplikt ytterligare sammansättes, exempelvis med luftskydd. Man kan ha skilda meningar om vad som är vackert och vad som är fult i språket, och mycket har tvistats i det ämnet, m e n därom torde full enighet råda: sådana ord som luftskyddstjänstplikt äro otillåtligt fula. Om någon urskuldande hänvisar till engelskan, som obesvärat sammanför fyra substantiv till en enhet, så är jämförelsen högst missvisande. Engelskan sammansätter icke så som svenskan, förenar icke de skilda leden till ett ord under en huvudaccent. Kommittésvenskan värjer sig uppenbarligen alldeles för lamt mot den nu pågående tillströmningen av långa och klumpiga sammansättningar. Sådana ord som byggnadskostnadsstegring, mat erialf ör sörj ning slag e, köpkraftsansvållning, prissänkningsmöjligheter, åt er anskaffnings pris princip, livsmedelslagstiftningssakkunniga, kortvågsrundradiokonferens skrivas och tryckas som om det vore normalt och riktigt att uttrycka sig så på svenska. Här skulle behövas ett kraftigt och målmedvetet motstånd. Till den ohanterliga längden kommer i många fall en rytm, som gör ordet än fulare: luftskyddstjänstplikt, arbetskraftsbrist, rikshemvärnsting, landsbygdsfolkhögskola. Om dylika ord vanpryda enstaka betänkanden, så kan man säga att ingen större skada sker. Det allvarliga i saken är emellertid, att ständigt nya sådana sammansättningar på olika vägar nå ut till breda kretsar av vårt folk och komina i allmänt bruk; de kunna då göra oberäknelig skada genom att vänja öra och språkkänsla vid ordbilder som borde utan vidare avvisas såsom otillåtliga. Den behagliga omväxling i klangen, som kännetecknar väl talad svenska, bör eftersträvas även i kommittéernas språk. Störande upprepning av en ljudföljd bör undvikas. Sådana sammansättningar som besparingsberedning, begåvningsbedömning, anmärkningsanledning äro osköna. Tyvärr äro de icke alltid lätta att ersätta. Lättare är det i regel att förekomma dylik ljudupprepning i satsens sammanhang. I Vidare kan det befinnas lämpligt att tillämpa debiteringsmetoden då fråga är om . . . bereder det ju ingen svårighet att byta ut antingen lämpligt eller tillämpa. I ordgruppen Ett belopp av 1 750 kronor för inköp av ett prövningsstereoskop för undersökning av värnpliktigas förmåga av
81 slereoseende för uttagning av avståndsmätare borde åtminstone ett av och el t för kunna bytas ut mot annan preposition. Skriv ej i onödan:
Målsättningen är den fulla sgsselsättningen. Det skulle komma att medföra att denna industri delvis skulle behöva nedläggas. Det är önskvärt att dessa göromål göras till f ö remål för begränsning... I de nyare skolanläggningarna på landsbygden ingå allmänt badanläggningar, som . . .
Skriv hellre:
Målet komme begränsas skolbyggnaderna
Kommittéspråkets förkärlek för omskrivning med verbalsubstantiv på -ande (-ende) och med presensparticip gör att ändeisen -ande (-ende) blir alltför vanlig: Uppskov med slutgiltigt avgörande rörande genomförande av skolreformen. Polisman är pliktig: att vara verksam för förhindrande av varje förfarande och för undanröjande av varje förhållande i övrigt, som innefattar ett störande av eller en fara för den allmänna ordningen och säkerheten. Samhällets reglerande inflytande skall göra sig gällande även . . . Även avledningar på -ing och -ning förekomma alldeles för ofta. Önskvärt är naturligtvis också, att svenskans stora rytmiska och melodiska möjligheter tillvaratagas eller åtminstone icke helt förbises. Språket i många kommittébetänkanden skulle vinna mycket i klang och tillgänglighet, om författarna vande sig vid att läsa upp varje stycke högt, innan det slutgiltigt godkändes. Låter man en mening klinga för örat, så framträda många språkliga brister som ögat icke märker vid läsningen. Louis de Geers krav att lagstilen skall vara »allvarsam, ren och oprydd» gäller i stort sett också kommittéspråket. All retorisk utsmyckning bör vara bannlyst. Jämförelser och bilder äro naturligtvis lämpliga, men endast i den mån de tjäna till att göra framställningen klar och åskådlig. Detsamma kan sägas om alla andra stilistiska konstgrepp: kunna de bidraga till att underlätta uppfattandet, så äro de tjänliga, annars äro de snarast störande. Komposition i mera konstnärlig mening kan det icke vara tal om i betänkanden. Dess viktigare är den logiska dispositionen av det förelagda ämnet, varom mera ovan s. 21 f.
6—016645
82 Krångelsvenskans uppkomst och utbredning I det föregående har gjorts ett försök att påpeka och i viss mån även klarlägga några av de egendomligheter, som bidraga till att göra vår i o m mittésvenska så tung och svårläst. Det återstår att söka visa utvecklingens allmänna tendens och förklara varför just dessa ofta klandrade grammatiska och stilistiska uttrycksmöjligheter visa en sådan kraft att hävda sig i tävlan med allmänt förordade konkurrenter, ja stundom tyckas vara på väg att helt slå ut dem. Hur går det till, när kanslispråkets och särskilt kommittésvenskans dygder utvecklas till sina motsatser? Vill man bedöma denna fråga rättvist, så måste man besinna de omständigheter, under vilka kommittébetänkandena komma till. En kommitté kan väl ta sig god tid i början av sitt arbete, då det ännu gäller att studera frågorna mera allsidigt, avgränsa uppdraget, precisera problemställningen och planlägga betänkandet. Men då enskildheterna sedan skola arbetas ut, är det vanligen mera knappt om tiden; ofta sker författandet under trycket av en tidsbegränsning, som gör det omöjligt att så som önskvärt vore väga ord och uttryck. Författaren eller författarna nödgas avstå från att välja och rata, måste nöja sig med de formuleringar som närmast erbjuda sig i föreliggande utkast, promemorior, tidigare betänkanden, expertutlåtanden, remissyttranden o. d. Om formuleringarna i dessa icke alltid äro så lyckade, så beror det bl. a. på att de i stor utsträckning äro skrivna av personer, som utan nödig behärskning av kanslisvenskan dock sträva att använda just den stilen. Det är alldeles speciellt när denna övertas av språkligt mindre väl utbildade och stilistiskt mindre känsliga författare, som den i och för sig mycket ändamålsenliga språkformen får en så olycklig utveckling, att man med fog kan tala om stilförskämning. Denna utveckling visas bäst med några exempel. Om en noggrann stilist för att undvika kongruenssvårigheten icke använder uttrycket tre fat olja synes tillräckligt (tillräcklig?, tillräckliga?) utan föredrar att skriva en kvantitet av tre fat olja synes tillräcklig, så lar den stilistiskt mindre förfarne fasta på vändningen men använder den utan syntaktisk anledning och skriver sålunda även en kvantitet av tre fat olja skulle räcka till, en tid av ett år, tidpunkten för terminens början o. d., där ingen kongruensfråga vållar besvär. En samvetsgrann författare, som icke finner någon riktig form för predikatsfyllnaden i en sats som då resolutionen eller utslaget är vidlyftig (vidlyftigt?, vidlyftiga?) undviker svårigheterna genom en omskrivning: då resolutionen eller utslaget är av vidlyftig beskaffenhet. En annan väjer av estetiska skäl för sammanställningen mera stationära militära förläggningar och skriver däggdjursben, som framvinnas vid militära förläggningar av mera stationär natur. Tillvägagångssättet observeras och leder till efter-
83 följd icke endast då liknande grammatiska eller stilistiska skäl föreligga utan även annars, och m a n skriver alltså då resolutionen eller utslaget är av vidlyftigare beskaffenhet, militära förläggningar av mera tillfällig natur, här upptagas endast ändringar av mera väsentlig natur, skadorna äro icke av livsfarlig art osv. I tvekan om det bör heta historian är struken eller historia är struket i första ringen tar en tränad pedagog det säkra för det osäkra och skriver ämnet historia är struket i första ringen. Andra författare följa exemplet och skriva då även återinföra ämnet historia i första ringen, vissa bestämmelser till förhindrande av spridning av sjukdomen svinpest, där ingen syntaktisk svårighet motiverar tillägget. En skolman skriver om de mål, som i läroverksstadgan angivas för de olika ämnena i realskolan och i gymnasiet, och kominer i detta sammanhang in på principerna för målsättningen och formen för målangivningen. En mindre durkdriven pedagog fäster sig vid de fylliga och vederhäftigt klingande orden målsättning och målangivning och använder dem oförtrutet, men icke längre i den riktiga abstrakta betydelsen 'sättande av mål' och 'angivande av mål' utan allenast som en värdigare synonym för mål. En sakkunnig behandlar i ett yttrande olika förfaranden vid sterilisering och använder i detta sammanhang ordet steriliseringsförfarande. En stilistiskt mindre sakkunnig ser detta och tror sig böra använda den långa sammansättningen även när det icke alls är fråga om det ena eller andra f ö r f a r a n d e t vid steriliseringen u t a n om steriliseringen över huvud. Och smittan går vidare, man skriver t. ex. Konsekvensen härav (att uppgörelse icke kunnat träffas) har blivit, att de 13 åklag ar tjänst er i Stockholm, som ledigförklarats i samband med åklagarmyndighetens omorganisation, icke blivit föremål för ansökningsförfarande. En omsorgsfull författare vill undvika upprepning av en ljudföljd och skriver därför icke kalla alla utan kalla samtliga styrelseledamöter. En annan vill starkt framhäva den i alla liggande tanken och väljer för eftertryckets skull det längre och tyngre och mindre vanliga ordet samtliga: Budgeten är balanserad endast då inkomsterna täcka samtliga utgifter i både driftbudget och kapitalbudget. Sanningsenligheten av samtliga å såväl fram- som baksidan av denna blankett av mig lämnade uppgifter intygas på heder och samvete. En mindre kunnig efterföljare, som iakttar dessa användningar av samtliga men icke inser vad som i de särskilda fallen föranleder ordvalet, drar den slutsatsen att man i vårdat kanslispråk undviker alla, och han skriver alltså samtliga även där intet som helst skäl finnes att rata alla. Goda stilister använda som relativpronomen vilken i stället för som dels för tydlighetens skull: Reservanterna inom kommissionen, vilka anslutit sig till denna uppfattning, dels för att undvika bruk av som i olika funktion inom samma mening: Kommittén, som i detta sammanhang berör en
84 fråga, vilken jämväl ur andra synpunkter kräver särskilt beaktande .. . . Deras efterhärmare tro sig böra över huvud undvika som och nyttja däriför vilken även i fall då vårt språk fordrar som: Då funnos inga sådana shörningar, vilka numera med säkerhet äro att vänta. Om den skicklige betänkandeförfattaren emellanåt, av logiska skäl el ler för omväxlings skull, föredrar samt framför och, så skyndar den m i n d r e skicklige att byta ut och mot samt även i sådana fall, där det varken kräivs av logiken eller behövs för omväxlings skull. Om den kräsne stilisten i visssa fall, för att omväxla eller för att särskilt starkt framhäva båda leden i en o infattande samordning, ratar både — och och såväl — som och i stället skriwer ej mindre — än även, så tror hans med mindre urskillning utrustade efterföljare att man över huvud bör rata både — och och såväl — som, och h a n skriver t. ex.: Alla kärl, vari avfall avhämtas, skola före avhämtningen vara ej mindre noggrant rengjorda och borstade med 1-procentig natronlut än även därefter noggrant sköljda med varmt vatten. Detta är att bruka m e r a stilistisk konst än nöden kräver. Fortsättningen lyder: Vid hemkomsten skola de fyllda kärlens yttersidor — även botten — översprutas med lösning, som i första stycket sägs, innan kärlens innehåll tömmes i behållaren. Tömningen skall verkställas utanför svinstallet. Om den som behärskar kanslistilen i vissa fall, av det ena eller andra stilistiska skälet, icke skriver tömma kärlen utan verkställa tömning av kärlen, icke utreda frågan utan verkställa en utredning av frågan, så skriver sedan den läraktige men mindre kunnige ogärna tömma kärlen och utreda frågan, han föredrar verkställa tömning av kärlen och verkställa en utredning av frågan, helt enkelt därför att han tror att det skall vara så. I ett betänkande heter det: År 1935 beslöt riksdagen definitivt nedläggande av lyceilinjen i Göteborg. Det kunde lika väl heta beslöt att lyceilinjen i Göteborg skulle nedläggas, men däremot icke beslöt att nedlägga lyceilinjen, ty det är icke riksdagen som lägger ned linjen. Sedan tror sig mången över huvud böra undvika den naturliga uttrycksformen med infinitiv och skriver alltså även när den styrande och den styrda verbformens subjekt sammanfalla t. ex. Styrelsen beslöt linjens omedelbara nedläggande. I vissa fall, då det är bekvämt att kunna samordna verb med olika konstruktion, möjliggöres en sådan samordning med ett enda handgrepp: Dessa ärenden bliva sedan föremål för handläggning och beslut i departementet. Greppet observeras och imiteras även då ingen anledning föreligger: Dessa ärenden bliva föremål för handläggning i departementet. I ett cirkulär vill man säga, att ämbetsverkens petita äro alltför omständliga, men man vill till det i adjektivet liggande begreppet knyta en bestämning av innebörd att omständligheten icke är sakligt motiverad. Man väljer då den utvägen att substantivera adjektivet och till det så bildade substantivet anknyta en relativsats: Ämbetsverkens petita präglas ofta av en omständlighet, som inte alltid synes vara sakligt motiverad. Andra finna sub-
85 stantiveringen välklingande eller uttrycksfull eller värdig eller på annat sätt lockande och skriva sålunda utan någon som helst syntaktisk motivering framställningen präglas av ytlighet, ingripandet kännetecknades av hänsynslöshet osv. En känslig stilist, som ägnar omsorg åt framställningens rytmisk-melodiska sida, vill gärna förläna satsslutet mera fyllighet och tyngd än ett kort verb kan ge. Han skriver då icke Byggnadsarbetet beräknas vara avslutat vid årsskiftet, då anstaltens verksamhet börjar, han föredrar omskrivningen då anstaltens verksamhet tager sin början. Substantiveringen observeras men icke vad som föranleder den, och mindre känsliga ordkonstnärer skriva rent vanemässigt t. ex. Då verksamheten skall taga sin början vid årsskiftet, måste byggnadsarbetet då vara avslutat, där den långa omskrivningen helt saknar motivering. Där grannlagenhet och försiktighet så bjuda, användas i kommittébetänkanden gärna allmänna, litet obestämda, stundom beslöjade ordalag. Starka uttryck undvikas, tonen dämpas ned, meningarna göras hovsamma genom uppmjukande tillsatser: synes, torde, lärer, i viss mån, i viss utsträckning, åtminstone i vissa hänseenden, ur mer än en synpunkt o. d. De direkta uttrycken för det avsedda tankeinnehållet omskrivas eller inhöljas i vaga vändningar. Man skriver då icke Lärjungeurvalet har varit för dåligt utan Lärjungeurvalet synes icke ha präglats av den noggrannhet som avsetts, icke Att fullt rättvist fördela anslaget är svårt utan Ett fullt rättvist fördelande av anslaget lärer vara förbundet med vissa svårigheter, ej heller Uppgiften är oriktig utan Uppgiften torde icke helt motsvara verkliga förhållandet. De läraktiga tillägna sig detta uttryckssätt och mjuka upp v a r j e mening med dylika tillägg: synes, torde, i viss mån. De sky de enkla uttrycken ej noggrann, svår, oriktig såsom mindre värdiga och skriva utan ringaste anledning knappast präglad av noggrannhet, förenad med svårighet, ej fullt överensstämmande med verkliga förhållandet osv. De skriva icke rakt på sak: Här kan utlandstrafiken knappast förrycka jämförelsen utan med en försvagande omklädnad: Här kan utlandstrafiken knappast inverka förryckande på jämförelsen. Likaså: En alltför stark begränsning av tjänstemännens förvärvsmöjligheter skulle verka försvårande p å nyrekryteringen — säkerligen menas i sammanhanget försvåra. En försiktig sekreterare drar sig för att skriva: Fixerade taxor för fjärrtrafiken låsa fast lastbilstrafiken vid vissa nu bestämda uppgifter, han föredrar den litet vagare omskrivningen med innebära och skriver alltså: Fixerade taxor för fjärrtrafiken innebära ett fastlåsande av lastbilstrafiken vid vissa bestämda uppgifter. Den pompösa vändningen imponerar på andra, som alltså när ingen dylik vaghet i uttrycket eftersträvas skriva t. ex.: Hemarbetet innebär ofta ett så starkt beslagtagande av kvinnans krafter, att. . . Nyttjas i vissa fall för tydlighetens skull sådana till det föregående hänvisande uttryck som den i 30 § omförmälda motbok eller lösning, som i
86 första stycket sägs, så användas sedan dylika uttryck även då ingen som helst hänvisning behövs utöver den som ligger i bestämda artikeln: motboken, lösningen. En förutseende kungörelseförfattare undviker uttrycket samma löming och skriver i stället enahanda lösning för att förebygga att läsaren skall tro sig förpliktad att nyttja samma redan använda lösning. Det påfallande ordvalet observeras och har till följd att samma över huvud ersattes med enahanda. Om den tränade juristen i vissa fall sammanför en vidlyftig tankegång i en enda mening, en s. k. period, som ger logiskt uttryck just åt tankarnas inre sammanhang, så anser sig den ambitiöse lekmannen på området cckså böra skriva långa meningar, och det även där intet logiskt sammanhang föreligger som lämpligen kan uttryckas genom den invecklade periodbyggnaden. Den konstrika meningsbyggnaden blir självändamål. Det är på detta sätt, i växelspelet mellan högst förfarna och mindre kunniga författare, som kanslispråket och med det kommittésvenskan allt mer krånglas till och fjärmas från vad som är enkelt och naturligt och vackert i vårt modersmål. Till sist blir det som om det vore en plikt att i officiellt språk skriva så stelt och högtidligt och ämbetsmannamässigt som möjligt. Det är som om det låge vikt vid att man skreve annorlunda än man talar, helst så olika som möjligt. Det är som om alla de ord och uttryck och vändningar som vi nyttja i vanligt samtalsspråk vore för enkla och tarvliga för att kunna brukas i officiella sammanhang. En stor villfarelse, en för vårt språks utveckling ödesdiger villfarelse!
Slutord De frågor som våra kommittéer få att behandla äro på grund av ämnenas natur ofta invecklade och för dem, som skola ta ställning till föreslagna lösningar, svåra nog att sätta sig in i och bilda sig en mening om. Dess angelägnare är det då att framställningen i betänkandena blir så klar och enkel och kort som möjligt. Till de svårigheter som ämnet bereder få icke komina andra som vållas av det använda språket. En första förutsättning för att ett betänkande skall bli genomskinligt klart är givetvis att kommittén själv är fullt på det klara med vad den vill säga. Blir framställningen av någon fråga dunkel, så kan detta bero på otillräcklig behärskning eller bristfällig genomarbetning av ämnet. Det gäller då att gå till botten med frågan och icke lämna någon detalj outredd. Den störste ordkonstnär förmår icke klart framställa vad som är grumligt tänkt. Det händer i kommittéer, att efter en förvirrad diskussion ordföranden i intetsägande uttryck sammanfattar vad som i obestämda och konturlösa
87 orelalag har sagts och sedan ger sekreteraren uppdraget att på ifrågavarande p u n k t utforma betänkandet »i den riktning som antytts». Detta är ett vansk' ligt uppdrag, som i verkligheten tvingar sekreteraren att antingen troget återge framkomna meningar och uppslag i all deras oklarhet eller ock själv utforma dem, om möjligt ända därhän att de kunna klart framställas. Detta senare innebär att även avgöranden om betänkandets innehåll läggas i sekreterarens hand. ö n s k a r man icke en sådan utveckling, är det oundgängligen nödvändigt att den som skall avfatta betänkandet får bestämda besked om vad kommittén vill ha skrivet. Om kommittén i den ena eller den andra frågan icke vill ta ståndpunkt eller icke hinner grundligt genomtränga vissa enskildheter, så är det riktigare att säga detta än att glida över frågan med fraser, som låta skymta en bestämdare mening eller en djupare insikt än som i verkligheten förefunnits. Det kan icke vara värdigt en kommitté, som trycker sitt betänkande exempelvis i Statens offentliga utredningar, att ge sken av en rikedom på idéer, uppslag och utvägar, som saknar täckning. Med klarheten sammanhänger på det närmaste enkelheten i uttrycket. En abstrakt och svårtillgänglig framställning med en myckenhet lärda och främmande ord kan dölja en oklarhet i sak, som med enklare ordalag omedelbart skulle avslöja sig. Strävan att nå största möjliga enkelhet i uttrycket står i bästa samklang med bemödandet att vinna högsta möjliga klarhet i tanken. Hos goda betänkandeförfattare kunna dessa strävanden knappast särskiljas, de sammanfalla i arbetet. Om ett parti i en framställning även efter energisk bearbetning förblir krångligt och svårbegripligt, så är det vanligen ett tecken på att texten icke med smärre jämkningar, ordbyten, omkastningar o. d. kan göras så lättfattlig som önskvärt är. Svenskan är icke något särdeles smidigt redskap för tanken. Det händer t. ex. att språket saknar det ord, som skulle göra innebörden i en kinkig sats fullt klar, att en påbörjad mening icke kan fullföljas så som avsetts, att utformade meningar icke vilja låta sig sammanknytas till den tankegång som skall uttryckas, osv. Då lönar det sig icke längre att söka genom retuscheringar få bilden tydlig, då är det nödvändigt att gå tillbaka till utgångspunkten, till de tankar som skola uttryckas, för att därifrån söka en ny, framkomlig väg till det språkliga återgivandet. »Håll fast saken, så följa orden av sig själva», det är ett gammalt klokt romarord. Om den tilltrasslade härvan angripes från ett annat håll, låter den måhända lättare nysta upp sig. Det blir då icke en omformulering av en redan färdig text, det blir en helt ny text, utformad efter upprepad genomarbetning av tankeinnehållet. Det är uppenbart att en sådan genomgripande ändring kräver både tid och energi, men om det gäller en betydelsefull fråga, så är det mödan värt. Flyhänt arbete är tacknämligt i oviktiga ting, men rör det sig exempelvis om ett lagförslag av
88 vikt, så ligger det ingenting överraskande, än mindre något för författaren nedsättande i om ett eller annat parti måste skrivas om både tjugo O'-h trettio gånger. En enklare formulering av en tanke är i regel tillika kortare. Om framställningen skall förenklas, så måste ju ändringarna gå icke minst i den riktningen att den befrias från kanslispråkets speciella omständlighet och närmas till det talade språket. Därigenom blir den också kortare, väsentligt kortare. Rikliga exempel härpå ha i det föregående anförts. Emellertid måste ihågkommas att även talspråket har sin art av vidlyftighet. Om man vid sidan av en god skriftlig framställning lägger en lika god muntlig framställning av samma ämne, så visar sig den muntliga avfattningen vara avsevärt längre. Detta beror på det talade språkets särskilda livsvillkor. Ordens snabba flöde ger icke talaren tid till att sovra tankeinnehållet, att ordna det efter relativ vikt och inbördes sammanhang och att sedan utforma det i väl avvägda satser och sorgfälligt uppbyggda meningar. Åhöraren har icke heller den möjlighet vare sig till snabb överblick eller till dröjande vid enskildheter som det tryckta ordet medger läsaren. Orden nå hans öra i successiv följd och kunna varken överhoppas eller vid behov fasthållas. Talaren måste därför mera liksom breda ut tankarna, arbeta med utläggningar, framhävanden, upprepningar o. d., för att meningen skall bli klar, och detta ger den naturliga muntliga framställningen en ofta påfallande längd i jämförelse med en väl genomtänkt skriftlig. När det nu säges, att kommittésvenskan skall göras lättare genom att närmas till talspråket, så måste det därför framhållas, att det endast är fråga om ett närmande i vissa avseenden, en förskjutning åt talspråkets håll särskilt i fråga om ordval och satsbyggnad. Någon strävan att helt omskapa kommittésvenskan efter det talade språkets mönster bör icke sättas i fråga. De försök som gjorts i denna riktning ha visat benägenhet att flyta ut i en förment lättfattlig pratighet, som icke manar till efterföljd. Kommittésvenskan bör helt och obetingat behålla sin karaktär av skriftspråk med allt vad det innebär av reda i tanken och korrekthet i formen. Idealet för framställningen i ett kommittébetänkande är varken den vanliga kanslisvenskan med sin stelhet och tyngd eller det vardagliga talet med sin planlösa utförlighet, utan en syntes av det bästa i dessa båda stilarter. Idealet är en framställningsform som i sig förenar kanslispråkets logisk', reda och genomtänkta klarhet med det talade språkets otvungna enkelhet. En sådan syntes åstadkommes endast av verkliga stilkonstnärer. För vanliga dödliga är emellertid mycket vunnet med att ha målet klart i sikte. Det utstakade målet nås icke i varje särskilt fall, långt därifrån, m m om envar redligen strävar åt det hållet, så påverkas utvecklingen i rätt nktning. Avgörande på lång sikt är stilviljans allmänna inriktning.
\
N?
v
Statens offentliga utredningar 1950 Systematisk
förteckning
(Siffrorna inom klämmer beteckna utredningarnas nummer i den kronologiska förteckningen.)
Allmän lagstiftning. Rättsskipning. Fångvård. Förberedande utredning angående lagstiftning på skadeståndsrättens område. [16] Betänkande med förslag till det rättspsykiatriska undersökningsväsendets organisation. [24] Statsförfattning. Allmän statsförvaltning. Det statliga utredningstrycket. Trycksakskommitténs betänkande. [25] Kommittésvenska. En undersökning och ett forsok till riktlinjer. Bilaga Ull trycksakskommitténs betankande. [26]
Vattenväsen. Skogsbruk. Bergsbruk. Betänkande angående tyskgruvorna och centralorgan för gruvärenden. [2]
Industri. 1948 års järnbruksutredning. Betänkande angående järnbrukens arbetskraftsförsörjning och därmed sammanhängande problem. [15]
Handel och sjöfart.
Kommunalförvaltning.
Utredning angående de handelspolitiska arbetsformerna m. m. 2. Redogörelse för de olika avtalstyperna i det svenska avtalssystemet. [9]
Statens och kommunernas finansväsen. Ortsavdragskommittén. Betänkande med förslag till ändrade kommunala ortsavdrag m. m. [5] 1949 års uppbördssakkunniga. 1. Betänkande med förslag till vissa ändringar i uppbördsförfarandet. [7] 1344 års allmänna skattekommitté. 4. Betänkande med förslag angående ändrade bestämmelser för beskattning av periodiskt understöd, m. m. samt av utdelning å svenska aktier och andelar i vissa fall, m. m.
Kommunikationsväsen. Betänkande rörande Sveriges smalspåriga järnvägar. Del 4. De smalspåriga västgötabanorna. [14] Betänkande med förslag rörande decentralisering inom väg- och vattenbyggnadsverket m. m. [17]
[21]
Bank-, kredit- och penningväsen.
Politi.
Utredning angående överflyttning av viss del av riksbankens rörelse till en statlig affärsbank m. m. [6]
Nationalekonomi och socialpolitik. Betänkande angående rationaliseringsverksamheten inom den offentliga förvaltningen. [8] Socialvårdskommitténs betänkande. 17. Utredning och förslag angående lag om socialhjälp m. m. [11] Statsbidrag för ålderdomshem. [22]
Hälso- och sjukvård. Betänkande med utredning och förslag angående fordringar på synförmågan för anställning i allmän och enskild tjänst m. m. [19] Statens sjukhusutredning av år 1943. Betänkande 5 angående verksamheten vid sjukhustvätterierna och möjligheterna att rationalisera densamma. [23]
Allmänt näringsväsen. Elkraftutredningens redogörelse nr 2:18. Redogörelse för detalj distributörerna samt deras råkraftkostnader och priser vid distribution av elektrisk kraft. Örebro län. [1] 2:19. Västmanlands län. [18] Den svenska elbranschens kapacitet och konkurrensförhållanden. [10]
Försäkringsväsen.
Kyrkoväsen. Undervisningsväsen. Andlig odling i övrigt. Betänkande med förslag angående folkskolans disciplinmedel m. m. [3] Skolöverstyrelsens utlåtande angående beskärning av timplanerna vid de allmänna läroverken m. fl. läroHandelsutbildningskommitténs betänkande och förslag1. Handelsgymnasierna. [12]
Försvarsväsen. Skyddsrum för civilbefolkningen. [13]
Utrikes ärenden. Internationell rätt. Fast egendom. Jordbruk med binäringar. Undersökning rörande brukningskostnadernas samband med åkerfältens storlek, form och beskaffenhet. [20] Esselte aktiebolag Stockholm 1950 016645