SOU 71 handbok för det offentliga utredningstrycket : [instruction for the Government public enquiries]
National Library of Sweden
Denna bok digitaliserades på Kungl. biblioteket år 2013
Handbok för det offentliga utredningstrycket
Statens offentliga utredningar 1971:1 Finansdepartementet
SOU 71 Handbok för det offentliga utredningstrycket
Utarbetad inom Allmänna Förlaget på uppdrag av finansdepartementet Stockholm 1974
Instruction for the Government Public Enquiries Omslag av Johan Hillbom © 1974 AB Allmänna Förlaget Stockholm ISBN 91-38-01743-1 Printed in Sweden K L Beckmans Tryckerier AB, Stockholm 1974
Förord
Föreliggande handbok för utgivningen av kommittébetänkanden utges i enlighet med Kungl. Maj:ts beslut den 7 juni 1972. De grundläggande bestämmelserna om utformning och tryckning av kommittébetänkanden finns i kommittékungörelsen (1946:394, ändrad senast 1971:529). I handboken ges dels närmare anvisningar angående bl. a. disposition och redaktionell utformning av betänkanden, dels typografiska och andra anvisningar som behövs för den tryckeritekniska framställningen. Handboken, som i sig själv utgör en prototyp för det officiella utredningstryckets utformning, ingår i serien Statens offentliga utredningar som SOU 1971: 1. För boken används arbetstiteln SOU 71. Företrädare för statsrådsberedningen har granskat manuskriptet samt även tagit del av korrektur till boken. I fråga om vissa avsnitt har företrädare för statsdepartementens organisationsavdelning framfört synpunkter. Stockholm den 1 september 1973 Finansdepartemen tet
SOU 1971: 1
Innehåll
Förord Sammanfattning Summary
3 7 10
1 1.1 1.2 1.3 1.4 1.5 1-6 1.7 1.8 1.9 1.10 1.11 1.12 1.13 1.14 1.15
Betänkandets disposition Titelsida Tryckortssida Missiv Innehållsförteckning Författningsförslag Sammanfattning Sammanfattning på engelska Huvudtexten Bilagor Litteraturförteckning Förteckning över SOU Omslag List of terms Förteckning över förkortningar och symboler Tabell-och illustrationsförteckning
13 13 14 14 14 14 14 15 15 15 16 16 16 17 18 18
2 2.1 2.2 2.3
Redaktionella synpunkter Titelutformningen för betänkandet Rubriksystemet Den språkliga redigeringen 2.3.1 Stavning och ordformer 2.3.2 Stor eller liten begynnelsebokstav 2.3.3 Kommatering 2.3.4 Sifferuttryck Förkortningar och symboler 2.4.1 Förkortningar 2.4.2 Symboler Tabeller 2.5.1 Tabelluppställning 2.5.2 Tabellrubrik 2.5.3 Tabellhuvud
19 19 19 20 20 21 22 23 24 24 24 24 24 25 25
6 Innehåll
SOU 1971:1 2.5.4 Förspalt 2.5.5 Fotnoter till tabell Illustrationer 2.6.1 Teckningsoriginal 2.6.2 Text i bild 2.6.3 Diagram 2.6.4 Kartor 2.6.5 Rasterbilder 2.6.6 Bildtext Andra särskilda redigeringsproblem
26 26 27 27 28 28 34 34 36 36
3.3 3.4 3.5
SOU-seriens typografi Den typografiska uppbyggnaden Typografi 3.2.1 Rubriker, nedryck och mellanrum 3.2.2 Tabeller 3.2.3 Bildtexter 3.2.4 Författningsförslag 3.2.5 Titelsida 3.2.6 Tryckortssida 3.2.7 Missiv 3.2.8 Innehållsförteckning, register m. m Tryckpapper Omslag Alternativt brett format
39 39 41 41 42 43 43 43 43 43 44 45 45 45
4 4.1 4.2 4.3 4.4 4.5 4.6 4.7
Från manuskript till utgivning Allmänna Förlagets arbete med produktionen Sättningsfärdigt manuskript Sättningsanvisningar i manuskript Illustrationer och omslag Korrekturarbetet Upplagans storlek Marknadsföringen
46 46 46 49 49 49 50 50
2.7 3 3.1 3.2
Bilaga 1 Förkortningar Bilaga 2 Illustrationer Bilaga 3 Kontrollschema för manus och illustrationer till teknisk produktion Bilaga 4 Kontrollschema för tryckgodkännande samt korrekturtecken Bilaga 5 Provsidor
51 55
59 63
Litteratur Sakregister med ordförklaringar
74 75
7 SOU 1971:1
Sammanfattning
Inom den krets som administrerar det statliga utredningsarbetet har det uttalats ett önskemål om en handledning för redigeringen av det officiella utredningstrycket. Önskemål om en relativt fyllig beskrivning av betänkandenas typografi har också framförts från de tryckerier som har hand om produktionen av böckerna i SOU-serien. Med en sådan beskrivning skulle kommunikationen mellan utredare och tryckeripersonal kunna förbättras väsentligt. En kortfattad typografisk mall iordningställdes inom statskontoret 1967 i samband med att en viss omläggning av typografin och omslagens utformning genomfördes. Under förstudierna till denna handbok (SOU 71) har ytterligare några detaljer visat sig behöva justeras och exemplifieras med provsidor. Exemplen och kommentarerna har utökats i avsikt att göra det lättare för författarna till betänkanden att ge sitt text- och bildmaterial önskvärd form. Kapitlen Betänkandets disposition och Redaktionella synpunkter beskriver ett normalt betänkande med tanke på kommittéernas och utredningssekretariatens behov. Det tredje kapitlet presenterar SOU-seriens typografi. Inledningsavsnittet om den typografiska uppbyggnaden ger tillsammans med provsidorna i bilaga 5 en allmän bild av hur den typografiska lösningen fungerar. Nya redaktionella
detaljer
Det är önskvärt att varje betänkande i SOU-serien innehåller en sammanfattning på engelska för utländska läsare. Det är självklart att den engelska sammanfattningen inte kan vara en ren översättning av den svenska. Den utländska läsekretsen har inte alls samma förutsättningar att tillgodogöra sig innehållet. Mera detaljerade synpunkter på redigeringen av en engelsk sammanfattning ges i avsnitt 1.7. Om tabell- eller bildmaterialet kan utnyttjas av utländska läsare efter genomläsning av sammanfattningen bör ord och uttryck i tabellhuvuden och förspalter samt i kartor och diagram översättas och samlas till en särskild förteckning. En del betänkanden används i gruppundervisning eller som handbok. I fråga om sådana betänkanden kan det vara av värde att komplettera
8 Sammanfattning
SOU 1971:1 innehållsförteckningen med ett sakregister. Till hjälp vid planeringen av tabeller och diagram ges i kapitel 2 synpunkter på redigeringen av dessa. Bilaga 2 visar olika bildformat och anger lämpliga dimensioner för bildoriginal. Beträffande uppställningen av tabellhuvuden bör här framhållas att den uppbyggnad nerifrån och uppåt, som tidigare rekommenderats för tabeller i betänkandena, övergivits. Genom att bygga tabellhuvudets hierarki uppifrån och neråt ansluter man sig bättre till rationell planering av tabellmaterial som produceras i datorer. Detta har fått en allt större betydelse genom de senaste årens utveckling av den datorstyrda fotosättningstekniken. Redigeringsprincipen tillämpas också sedan länge av statistiska centralbyrån och andra statistikproducerande institutioner. Tabeller och bilder numreras löpande inom varje kapitel. I sammanfattningar och bilagor används bokstäver och siffror, t. ex. tabell A . l , tabell A.2 etc. Fotnoter till texten bör numreras löpande inom varje avsnitt eller kapitel. Betänkandena skall innehålla levande kolumntitlar, här kallade sidrubriker, dvs. rubriker på varje sida som anger i vilket kapitel boksidan ingår. Detta, liksom den signatur som anger betänkandets ordningsnummer i årsserien, är väsentligt som hjälpmedel för identifikation om man tar kopior av enstaka sidor av betänkandet. Omslagets baksida förses lämpligen med s. k. baksidestext, dvs. en kortfattad informativ text inriktad till den presumtive läsaren. Nya typografiska
detaljer
En iögonenfallande ändring av seriens typografi är att betänkandena nu företrädesvis sätts enspaltigt. Den enspaltiga textens radlängd ansluter sig till vad som gäller för riksdagstrycket och författningstrycket i dess nya utformning. För författningsförslag gäller dock särskilda regler. Se 3.2.4. SOU-seriens omslag har getts friare utförande med större uppmärksamhetsvärde än det tidigare men med bibehållande av en viss seriekaraktär. Bilagor Bilaga 1 återger det förkortningssystem som skall tillämpas i SOU-serien. Även om dessa förkortningar inte används i manuskriptet, skall systemet genomföras under sättningen. Bilaga 2 är ett hjälpmedel för instruktionen av tecknare. Måttuppgifterna för bildformat och textstorlekar anges. Bilaga 3 återger ett kontrollschema över alla de särskilda kontroller som man bör genomföra innan manuskriptet lämnas till sättning och bilderna till reproduktion. Listan tar särskilt upp sådana brister i konsekvent redigering som brukar uppträda när skriften är ett verk av flera författare. I bilaga 4 fortsätter schemat med kontroller som skall genomföras sedan korrekturet har lästs och innan boken godkänns för tryckning.
SOU 1971: 1
Bilagan innehåller också en uppställning av standardiserade korrekturtecken. Provsidorna i bilaga 5 visar tillämpningsexempel på de olika typografiska elementen. Dessa exempel kan dock inte ersätta uppgifterna i kapitel 3 utan tjänar endast som illustrationer till kapitlet. Eftersom varje betänkande inom ramen för en given typografisk standard innehåller individuella lösningar är det viktigt att man gör sig förtrogen med de typografiska principerna för bokserien och inte utgår från olika exempel som kan innehålla smärre jämkningar i förhållande till normen. Det är uppenbart att sådana jämkningar måste göras ibland på grund av att ett utredningsmaterial avviker från det "normala betänkande" som den typografiska principlösningen avser. Men det är också uppenbart att dessa jämkningar skall genomföras på ett sådant sätt att principerna ändå följs.
Sammanfattning
10 SOU 1971:1
Summary
Statens offentliga utredningar (SOU) is a series of reports on government public enquiries. This series of reports has been published since 1922. Earlier reports were published separately or within other series such as Official Statistics of Sweden. At present the number of volumes published annually in the SOU series is 60 to 80. The investigations are undertaken in preparation to reforms and legislation. The government calls a committee of experts on economics, law, trade, social welfare etc., and of scientists, politicians or people who represent important organisations. The committees very often have big resources at their disposal for statistical and other investigations. An important part of the report is a summing up of the present state of the problem in question. In most cases the committee also makes a definite proposal of the reforms which should be introduced. The reports of the SOU series can be obtained from Allmänna Förlaget (Government Publishing House), P.O.B., S-103 20 Stockholm 16, Sweden. The instruction for the reports This book gives advice to the secretaries of the committees on how to compose a report. It also lays down the rules for typography and design, charts and maps, printing and binding, and cover design of the report volumes. Chapter 3 gives the details necessary for the printer's work. The last chapter comments on the stages of a report in production, beginning with the manuscript and ending with its publication. As an appendix a number of sample pages are gathered to illustrate the elements of typography. Two other appendices contain checking lists to be used before the text is sent to the printer for the composition and after the last proofreading has been done and the page proofs are to be handed over to the printer for a final correction and the printing. Summaries in English, German or French are as a rule included in scientific reports and dissertations. In the reports on public enquirires, however, these summaries for foreign readers have been prepared only occasionally. In a few instances whole reports are translated into English. It is recommended that all reports should contain a summary in English. In consequence the table of contents also should give the titles
SOU 1971:1 of chapters and other headings in English. Sometimes a number of tables and charts in the chapters or in the appendices of a report are important for the understanding of the report. In those cases it might be a good idea to prepare a list of terms in Swedish and English to follow the summary for the benefit of foreign readers. The Summary The scope of the Swedish summary is to formulate the proposal for reform and legislation. It is also important that it contains a brief survey of the present situation within the field of investigation. The Swedish reader of the report is very often familiar with the general conditions thus described and the committee can dwell on special and less wellknown details. The summary in English, however, meets with a very different reader. It should never be a mere translation of the Swedish summary. General conditions often have to be explained. Charts and maps that are essential to the report as a whole should be translated into English and reproduced in the summary. Sometimes special tables might be prepared for the summary in English so as to give the foreign reader an immediate survey of the results of the investigation. If references are made to illustrations and tables in the main Swedish text some comments on how to read these items should be put in with the reference.
Summary
1 Betänkandets disposition
Ett normalt betänkande i SOU består av • • • • • • • • • • •
titelsida tryckortssida (ev. med engelsk version av titeln) missiv innehållsförteckning sammanfattning summary in English huvudtext, eventuellt med texttabeller, tablåer, kartor, diagram och andra illustrationer bilagor litteraturförteckning förteckningar över SOU (systematisk och kronologisk) omslag med baksidestext
Dessutom kan det i vissa fall vara nödvändigt att införa • list of terms (svensk-engelsk ordlista) • förteckning över förkortningar och symboler • illustrationsförteckning De båda senare bör i så fall placeras omedelbart efter innehållsförteckningen, list of terms i anslutning till summary in English. Denna handbok är i sig ett exempel på hur de olika elementen skall utformas. Provsidorna i bilaga 5 kompletterar framställningen.
1.1 Titelsida Titelsidan upptar seriens namn, årgång och löpande nummer för volymens ordning i årsserien samt det departement till vilket utredningen hör. I anslutning till dessa uppgifter placeras riksvapnet i utförande och storlek som i denna bok. Betänkandets titel och eventuell undertitel anges. Nederst på titelsidan anges vilken utredning som avger betänkandet (med nummer och fullständigt namn) samt utgivningsort och utgivningsår.
14 Betänkandets
disposition
1.2 Tryckortssida Förutom lagstadgade uppgifter om tryckeri, tryckort och tryckår kan denna sida ha en engelsk version av betänkandets titel och undertitel. Det åligger Allmänna Förlaget att förse betänkandena med ISBN (internationellt standardboknummer). Denna beteckning placeras såväl på tryckortssidan som på omslagets baksida. På tryckortssidan anges även i förekommande fall omslagets upphovsman.
1.3 Missiv Missivet återger i tryckt form den skrivelse med utredarnas namnteckningar som överlämnas till vederbörande departementschef. Kommittéledamöterna nämns allt eftersom de inträtt i eller eventuellt lämnat kommittéarbetet. I förekommande fall omnämns de betänkanden och andra yttranden som utredningen tidigare avlämnat. Missivet skall vara daterat med angivande av år, månad och dag. Missivet avslutas med namnen på samtliga ledamöter i kommittén vid tidpunkten då trycklovet ges. Även kommittésekreterarens namn anges här. Uppställningen av dessa namn framgår av de typografiska anvisningarna i avsnitt 3.2 samt av exemplet i bilaga 5.
1.4 Innehållsförteckning Innehållsförteckningen upptar avdelnings-, kapitel- och avsnittsrubriker t. o. m. sådana med 3-ställig kod eller motsvarande, jfr avsnitt 2.2. Om betänkandet innehåller engelskspråkig sammanfattning, kan en engelsk översättning av avdelnings- och kapitelrubriker göras och placeras i smalspalten mitt för motsvarande rader i den svenska förteckningen (se avsnitt 3.2). Även engelsk tolkning av avsnittsrubriker kan ges i innehållsförteckningen om man särskilt vill ge utländska läsare en överblick över betänkandets disposition.
1.5 Författningsförslag I de fall då utredningen leder fram till ett förslag till författning tas detta förslag som regel in omedelbart efter innehållsförteckningen. Bilaga 5 innehåller en provsida som visar uppställningen av ett sådant författningsförslag.
1.6 Sammanfattning Efter författningsförslaget ges en sammanfattning av utredningens slutsatser och förslag. Om utredningen inte mynnar ut i ett direkt förslag till
Betänkandets disposition
författning, inleds betänkandet av sammanfattningen av slutsatser och utredningsförslag. Sammanfattningen ges lämpligen en disposition som följer betänkandets kapitelindelning.
1.7 Sammanfattning på engelska I allmänhet bör den svenska sammanfattningen följas av en sammanfattning på engelska. Denna avpassas för en utländsk läsekrets. Detta innebär bl. a. att förhållanden, som bara äger tillämpning på svenskt samhällsliv, måste förklaras utförligare än om texten var skriven för en svensk läsekrets. Med tanke på den utländska läsekretsen kan det ofta vara lämpligt att för sammanfattningen utarbeta särskilda översiktstablåer eller diagram. Om man hänvisar till tabeller, kartor och diagram, som ingår i den svenska huvudtexten eller i bilagorna, bör en kortfattad beskrivning av tabellens eller bildens innehåll göras så att den utländske läsaren verkligen kan utnyttja hänvisningen.
1.8 Huvudtexten Utredningens redovisningar, överväganden och resultat läggs fram i ett antal kapitel. Den historiska bakgrunden till utredningens problemställningar bör i allmänhet mycket kortfattat anges. Direktiven för utredningen kan om man så önskar återges som bilaga. Det är mycket vanligt att framställningen understöds av tablåer och andra uppställningar eller kartor och diagram. Utformningen av tabellrubriker och figurtexter måste vara konsekvent. Kommenterade exempel på tabellrubriker ges i avsnitt 2.5. Det är också väsentligt för läsaren att samma beteckningar eller symboler används för samma begrepp genomgående i samtliga kapitel. En figur eller tabell som inte kan placeras i sitt omedelbara sammanhang i den löpande texten måste rubriceras och ges ett nummer så att man lätt kan hänvisa till den i texten. Författaren kan inte förutsätta att annat än mycket korta uppställningar kan placeras i rätt följd i spalten.
1.9 Bilagor Som bilagor medtas i betänkandet sådan dokumentation, på vilken diskussionen och förslagen i huvudtext och sammanfattning grundar sig och som är nödvändig för att läsaren skall kunna bedöma utredningens ställningstaganden i betänkandet. Bilagorna kan vara mycket olika utformade.
16 Betänkandets
disposition
De kan t. ex. utgöras av • textavsnitt med tabeller och figurer, helt analogt med ett kapitel i huvudtexten • avtryck av eller längre citat ur instruktioner, lagar och andra författningar av betydelse i sammanhanget • avbildningar av särskilda blanketter som utnyttjats under utredningsarbetet för att insamla fakta • tabeller, förteckningar och andra uppställningar • diagram och kartor Bilagorna skall vara rubricerade och förtecknas i innehållsförteckningen. Regel bör vara att bilagorna betecknas Bilaga 1, Bilaga 2 etc. Om bilagorna innehåller tabeller eller illustrationer kan det dock vara lämpligt att bilagorna betecknas Bilaga A, Bilaga B etc. Tabeller och figurer kan då särskiljas från motsvarande material i huvudtexten genom beteckningen Tabell A. 1, Figur B. 1 etc.
1.10 Litteraturförteckning Betänkandena innehåller normalt dokumentation i form av källhänvisningar i text, figurer och fotnoter. Genom att i anslutning till bilagorna införa en litteraturförteckning, som upptar erforderliga bibliografiska data för att läsaren skall kunna identifiera källorna, kan hänvisningarna i text, figurtexter och fotnoter förenklas avsevärt. Synpunkter på den bibliografiska uppställningen ges i avsnitt 2.7.
1.11 Förteckning över SOU Varje volym i SOU-serien skall innehålla uppgifter om vilka betänkanden som till dagen för pressläggningen publicerats i den årsserie vari volymen ingår. Dessa uppgifter ges dels i en kronologisk förteckning, dels i en systematisk förteckning uppdelad på departement. I omedelbar anslutning till dessa listor ges också en förteckning över motsvarande volymer i Nordisk udredningsserie (Nu). Allmänna Förlaget håller dessa förteckningar aktuella och ser till att de införs på vederbörlig plats i varje volym.
1.12 Omslag Varje volym förses med häftesomslag. Omslaget skall innehålla följande standardiserade element som ger seriekaraktär eller underlättar snabb identifiering av betänkandet.
Betänkandets disposition
17 Framsidan skall innehålla • • • •
betänkandets titel kommitténs fullständiga namn logotype för SOU-serien årtal och ordningsnummer inom årsserien placerade i anslutning till SOU-märket.
Eventuellt kan en undertitel sättas ut på omslagets framsida, men i allmänhet räcker det med att undertiteln anges på bokens titelsida. Baksidan skall innehålla • Allmänna Förlaget (logotype) • ISBN. Omslaget kan också innehålla • utgivande departement • baksidestext. Baksidestexten 1 är en kortfattad informativ text riktad till den presumtive köparen av boken. Texten skall ge upplysningar om • utredningens huvudsakliga verksamhetsområde • i förekommande fall tidigare betänkanden som utredningen publicerat • i stora drag de redovisningar och förslag som läggs fram i den föreliggande volymen. Bokryggen upptar • betänkandets titel, eventuellt i förkortad version • SOU följt av årtal och ordningsnummer i årsserien. Observera att volymer som omfattar mindre än 80 sidor kan vara klammerhäftade. De båda ovan angivna "ryggtexterna" skall i så fall placeras på omslagets baksida utefter dess högerkant. Allmänna Förlaget framställer omslag och baksidestext i samråd med utredningssekreterarna. Omslaget till denna bok visar prov på hur omslaget till ett betänkande bör vara disponerat.
1.13 List of terms Data som ges i form av tabeller och diagram har ofta intresse för utländska läsare av betänkanden. För att möjliggöra för en sådan läsare att tillgodogöra sig framställningen bör i anslutning till den engelska sammanfattningen även lämnas en svensk-engelsk ordlista över de ord och uttryck som förekommer i tabellhuvuden och förspalter samt i diagram. Om man gör en sådan alfabetisk ordlista bör man återge hela uttrycken utan att spjälka upp dessa i enstaka ord. Utlänningen har svårt att finna sammanhanget om han skall slå upp ord för ord på ett flertal ställen för
2 Maximala manuskriptomfånget för en baksidestext till en bok i SOUserien är 1 200 nedslag. Ett medelomfång av 900 nedslag bör eftersträvas.
18 Betänkandets
disposition
varje kolumn eller diagramkurva. "Swedish—English Vocabulary" blir under sådana omständigheter en föga adekvat benämning. Bättre är "List of terms", eller ännu mera fullständigt • List of terms used in the tables and charts.
1.14 Förteckning över förkortningar och symboler Om det i huvudtexten, tabellerna och diagrammen i en publikation genomgående används förkortningar eller symboler utöver vad som är vedertaget bruk i svensk sakprosa skall dessa förklaras. Som exempel på vad som kräver en sådan förklaring kan nämnas enheten "f/ÅMD", vilket är uttytt "antal fordon per årsmedeldygn". De symboler som är vedertagna för tabelluppställningar av statistiska data skall användas i SOU-serien. De finns förtecknade och förklarade i avsnitt 2.4.2. I den mån de används i ett betänkande, skall de finnas upptagna i förteckningen över symboler m. m. Om betänkandet innehåller en engelsk sammanfattning, skall förklaringarna ges på både svenska och engelska. Det är också till god hjälp om man i den tvåspråkiga förteckningen tar med sådana enheter som inte är internationellt vedertagna, såsom mkr, tkr. Förteckningen placeras bäst i anslutning till "List of terms" eller omedelbart efter innehållsförteckningen. Den kan lämpligen benämnas • Förteckning över förkortningar, symboler m. m. • List of symbols etc.
1.15 Tabell- och illustrationsförteckning I många fall kan det vara lämpligt att komplettera volymens innehållsförteckning med en förteckning över tabeller och illustrationer. Denna görs tvåspråkig med tanke på utländska läsare, eftersom tabell- och illustrationsförteckningarna då blir det viktigaste hjälpmedlet för dessa när de skall tillgodogöra sig informationen. Förteckningarna ges i anslutning till innehållsförteckningen och rubriceras lämpligen "Tabeller — Tables" resp. "Figurer — Maps and Charts" eller liknande.
SOU 1971: 1
2 Redaktionella synpunkter
2.1 Titelutformningen för betänkandet Titeln på ett betänkande i SOU bör kortfattat ange vilket ämnesområde som behandlas. Om den korta huvudtiteln inte utsäger tillräckligt om betänkandets innehåll, kan denna kompletteras av en undertitel som ger en mera detaljerad beskrivning av ämnet. När utredningens resultat publiceras i flera volymer är det en fördel om varje volym kan ges en särskild huvudtitel. Skulle detta inte vara möjligt att utan olägenhet genomföra, markeras Del 1, Del 2 osv. tydligt åtföljt av en underrubrik som anger vilka partier av hela ämnesområdet som behandlas i respektive volym. I ett sådant fall ges ingen annan underrubrik till huvudtiteln.
2.2 Rubriksystemet Huvudtexten indelas i kapitel. Kapitelrubrikerna numreras 1, 2, 3 osv. Avsnittsrubriker markeras 1.1, 1.2 osv., och underavdelningsrubriker markeras 1.1.1, 1.1.2 osv. Fler än tre kodsiffror bör inte förekomma. Krävs rubriker av lägre dignitet skrivs de utan kodsiffror och stryks under i manuskriptet. Om ett kapitel inleds med en kort ingress av allmän karaktär, behöver denna inte förses med underrubrik. Undvik rubriken Allmänt. Avsnitt 1 inom ett kapitel kan alltså börja ett stycke in i kapitlet. Ingen O-kodad rubrik skall förekomma. Rubrikerna Författningsförslag, Sammanfattning och Summary är av samma dignitet som huvudtextens kapitelrubriker. De ingår dock inte i kapitlens nummerserie och står därför utan inledande siffra i den tryckta boken. I sammanfattningar kan endast förekomma en klass av underrubriker. Dessa rubriker förses inte med kodsiffra. I manuskriptet stryks de under. Krävs ytterligare uppdelning i avsnitt inom kapitlen och sammanfattningarna kan kursiverade (i manuskriptet understrukna) inledningsord till ett stycke eller en blankrad mellan stycken utnyttjas som framhävande hjälpmedel. I enstaka fall föreligger ett behov av att gruppera kapitlen i
20 Redaktionella
synpunkter
avdelningar. Avdelningarna skall vara rubricerade och rubrikerna numrerade med romerska siffror.
2.3 Den språkliga redigeringen Framställningen bör äga förtjänsterna hos god sakprosa • enkelhet • saklighet • målinriktning. Man skall eftersträva korta meningar med enkel satsbyggnad. Om man kan välja mellan synonyma ord eller uttryck skall sådana ord i första hand användas som tillhör det vårdade talspråkets stil. Genom att man bygger satserna enkelt och överskådligt och fogar samman dem till en kedja uppnår man större överskådlighet och snabbare läsning än om man lägger dem som kinesiska askar inuti varandra. Från språklig synpunkt innebär "målinriktning" att man rättar framställningssättet efter mottagarens behov. Texten bör inte onödigtvis späckas med fackuttryck och främmande ord. Sådana facktermer som är nödvändiga för framställningen kan förklaras i samband med att de införs i texten och/eller på annan lämplig plats i betänkandet. Jfr även avsnitt 1.14. Ifråga om den språkliga utformningen bör enligt anvisningarna till kommittékungörelsen uppmärksammas vad professor Erik Wellander anfört i betänkandet (1950: 26) Undersökning av kommittésvenskan. Detaljerade anvisningar för språkbehandlingen och sådana formalia som förkortningar, bruket av stor och liten bokstav samt kommatering återfinns {Anvisningar för riksdagstrycket (1970). Även i Anvisningar för propositionsskrivning, utgivna av statsrådsberedningen, andra upplagan 1970, ges råd om den språkliga utformningen. De normer för den språkliga utformningen som kommer till uttryck i dessa skrifter bör även styra språkbruket inom hela SOU-serien oberoende av betänkandenas skilda ämnesområden. I fråga om författningstext bör man följa de av statsrådsberedningen utgivna promemoriorna Språket i lagar och andra författningar (1967) och Anvisningar för författningsskrivning (1969). I det följande berörs i korthet några avgränsade språkliga problem. Vad där anförs bygger, i fråga om svensk text, på anvisningarna för riksdagstrycket. 2.3.1 Stavning och ordformer I SOU-serien följs det stavningssätt som anges i Svenska akademiens ordlista över svenska språket, tionde upplagan. I ordlistan upptagna sidoformer undviks. Verbets singularform som predikat används även om satsen har subjekt i pluralis.
Redaktionella synpunkter
SOU 1971:1 2.3.2 Stor eller liten
begynnelsebokstav
Stor bokstav används • i början av mening Undantag. I namn av typen af Klint, de Gaulle. Undvik helst att börja en mening med namn av denna typ • efter kolon vid direkt anföring • egennamn som består av ett ord • i första ordet i två- eller flerordiga namn, särskilt namn på bolag, föreningar, förbund och andra sammanslutningar. Om namnet börjar med Aktiebolaget (AB), Föreningen, Samfundet e. d. skrivs även det andra ordet med stor bokstav om det inte är en preposition. Om det första av huvudorden är ett geografiskt namn tillämpas samma regel när tydligheten kräver det Exempel: Nordiska rådet, Kooperativa förbundet, Samfundet De nio, Sveriges Radio, Förenta nationerna Däremot. Föreningen för arbetarskydd, Amerikas förenta stater • tidningars och tidskrifters namn enligt deras egen stavning • i namn på akademier, vittra och lärda samfund samt på undervisningsoch sjukvårdsanstalter om namnen har tydlig egennamnskaraktär. Exempel: Svenska akademien, Norra latin, Serafimerlasarettet • i första ordet i sammansatta geografiska namn. Om även andra ordet är att betrakta som egennamn får också detta stor bokstav Exempel: Förenade arabrepubliken, Tyska demokratiska republiken, Mindre Asien, Främre Orienten, Norra Kvarken (Men övre Norrland) • i namn på gator, stadsdelar, offentliga byggnader o. d. när namnet är ett utpräglat egennamn. Efter Gamla, Nya, Stora, Lilla, Norra, Södra osv. i gatunamn o. d. får även andra ordet stor bokstav Exempel: Drottninggatan, Slussen, Arvfurstens palats, Södra Vägen, Stora Nygatan {Men riksdagshuset, kanslihuset) • i sammansatta substantiv och adjektiv i vilka den första leden är ett egennamn och hela sammansättningen har karaktären av ett egennamn, eller om den första ledens karaktär av egennamn dominerar Exempel: Europarådet, Atlantpakten, Berlinmuren, Stockholmsområdet, Östersjötrafiken. Märk. Då efterleden inte förekommer som självständigt ord används liten bokstav, t. ex. linköpingsbo • i sammansatta substantiv och adjektiv personnamn Exempel: Marshallplanen, Hitlertiden
när första leden är ett
• i sammansatta substantiv när andra leden är ett egennamn Exempel: Storstockholm, Mellansverige, Östberlin • i engelskspråkiga namn i varje huvudord Exempel: International Standard of Industrial Classification of All Economic Activities.
22 Redaktionella
synpunkter Liten bokstav används
• i substantiv och adjektiv som är avledda av egennamn Exempel: stockholmare, stockholmsk, luthersk Märk. Om adjektivet mera svarar på frågan "vems" än på frågan "vad för slags" kan adjektivet ha stor bokstav, t. ex. den Erlanderska regeringspolitiken • i sammansatta substantiv med ett egennamn som förled om dess karaktär av egennamn förflyktigats Exempel: dieselmotor, hötorgskonst, finlandssvensk • i namn på statliga och kommunala verk, styrelser, nämnder, kommissioner, kommittéer, utredningar och institutioner Exempel: riksdagen, utrikesdepartementet, socialstyrelsen, statens järnvägar Märk. hovrätten för Västra Sverige • i namn på svenska politiska partier.
2.3.3 Kommatering
Kommateringen tjänar till att göra texten lättläst. Ett alltför flitigt bruk av kommatecken kan verka hindrande i stället för förtydligande. Kommatecken sätts • mellan huvudsatser i samma mening • både före och efter en inskjuten sats • vid längre bisatser, särskilt villkorsbisatser • där ett bindeord (och, eller, men, utan) kan tänkas vara utelämnat • för att särskilja senare leder styrda av dels — dels och än - än. Skriv inte dels — och dels, än — och än • för att särskilja delar av meningen som är parentetiskt tillfogade såsom appositioner, förtydligande tillägg, satsförkortningar • ofta framför "men" och "utan" då en motsats skall framhävas starkt. Kommatecken sätts inte • före nödvändiga bisatser (motsats: parentetiska, avskiljbara bisatser) • mellan satser som har en satsdel gemensam • vid sammanflätning av satser Exempel: Så lätt hade han inte väntat att det skulle gå. Jag var på mässan, men eftersom priserna var höga köpte jag ingenting • mellan samordnade bisatser • före och efter korta satser där sammanhanget ändå är tydligt • kring kort hänvisning till sida, stycke o. d.
2.3.4 Redaktionella synpunkter
Sifferuttryck
Numeriska tal i svensk text I stora tal grupperas heltalssiffrorna tre och tre med ett mellanslag. Heltal med fyra siffror och däröver skall grupperas på detta sätt. Exempel: 12 340 987 654 321 Undantag A. Årtal skrivs i en följd, t. ex. 1970, 2000-talet. Undantag B. "1000" eller "1000-tal" i uttryck, som anger att detta antal fungerar som enhet för en serie statistiska värden, skrivs utan mellanslag mellan ettan och den första nollan. Däremot görs mellanslag om enheten är större, t. ex. 10 000-tal. Undantag C. Telefonnummer, postgironummer och postnummer grupperas enligt särskilda regler. Även för tidsangivelser gäller särskilda regler som anges i efterföljande avsnitt. Decimaldelar skiljs från entalssiffran med hjälp av ett decimalkomma. Decimalsiffrorna skrivs i en följd utan mellanslag. Man bör dock undvika mer än fyra decimaler, vilket lämpligen kan ske genom att en annan enhet väljs. Exempel: 26,65 0,3452 I tal som anger kronor och delar därav används kolon i stället för kommatecken. Exempel: kr. 1:25 kr. 0: 75 Exponenter skrivs i högläge. Index skrivs med siffror eller bokstäver i nedläge, t. ex. 4 2 , N j . Allmänna bråk skrivs med ett snedstreck mellan täljare och nämnare. Exempel: 1/3, 3/5 Numeriska tal i engelsk text Inom de engelsktalande länderna varierar de vedertagna skrivsätten för numeriska tal. Sifferuttryck i den engelska text som ingår i SOU-serien bör ansluta sig till praxis i FN: s publikationer. Heltalssiffrorna grupperas tre och tre med ett mellanslag liksom i svensk text. I stället för decimalkomma används en punkt på grundlinjen. Exempel: 2 500 000 32.3 0.65 (Enligt brittiska normer skulle talen skrivas 2,500,000 32-3 -65) I tal som anger kronor och delar därav används punkt i stället för kolon. Exempel: Skr. 4.25 Andra penningenheter skrivs t. ex. $12.00 £12.50 "Tusental" skrivs helst med bokstäver, "thousands". Om man har utrymmesbrist i ett tabellhuvud kan skrivsättet '000 vara tillåtet. Ordnings tal De lägre ordningstalen, det första t. o. m. det tolfte, skrivs helst med bokstäver i löpande text. Om siffror används 1: a, 2: a, 3: e . . . För datum och regentnamn gäller särskilda regler.
24 Redaktionella
synpunkter
SOU 1971: 1
I engelsk text tilläggs bokstäverna st, nd, rd och th direkt till siffran. Observera att dessa bokstäver skrivs på raden, absolut inte i högläge. Exempel: 1st, 2nd, 3rd, 4th, . . . 20th, 21st, . . . Tidsangivelser Årtal förkortas vanligen inte. Exempel: 1960-talet, åren 1967^1969 Men budgetåret 1969/70, läsåret 1970/71. Datum skrivs i löpande text i formen "den 30 juni 1970". Missivet kan antingen dateras i formen "Stockholm den 30 juni 1970", som placeras omedelbart ovanför namnen på kommittéledamöterna, eller med 1970-06-30, som placeras över missivets rubrik som en brevdatering. I engelsk text skrivs datum "June 30, 1970". Klockslag anges i formen kl. 8.00, kl. 13.53. På engelska skrivs motsvarande tidsangivelser 0800 hrs, 1353 hrs.
2.4 Förkortningar och symboler 2.4.1 Förkortningar I serien SOU bör de förkortningar som anges i Anvisningar för riksdagstrycket användas. I bilaga 1 återges dessa och en del speciella förkortningar. Bilagan avslutas med en lista över förkortningar på engelska som rekommenderas för engelska sammanfattningar. 2.4.2
Symboler
I uppställningar av statistiska data skall enligt en överenskommelse mellan de nordiska ländernas statistiska centralbyråer följande tecken användas.
*
Upprepning Intet finns att redovisa Mindre än 0,5 av enheten Mindre än 0,05 av enheten Uppgift ej tillgänglig eller alltför osäker för att anges Uppgift kan ej förekomma Preliminär uppgift
2.5 Tabeller
0 0,0
2.5.1 Repetition Magnitude nil "l Magnitude less than half of unit J employed Data not available Category not applicable Preliminary data
Tabelluppställning
Tabellerna innehåller som regel endast vågräta linjer. Tabellhuvudet avgränsas upptill och nertill av linjer som löper tvärs över tabellen. Om kolumnerna numreras, står dessa nummer omedelbart
SOU 1971: 1
Redaktionella synpunkter
under tabellhuvudet med ytterligare en linje under sig tvärs över hela tabellbredden. En vågrät linje avslutar tabellen. Om tabellen fortsätter på följande sida, avslutas inte sidan med vågrät linje. I långa tabeller är det lämpligt att gruppera raderna fem och fem. Om en förspaltstext för en tabellrad upptar mer än en rad placeras tabellsifferraden mitt för den nedersta raden i förtexten. På nästa sida ges exempel på tabellutformning. 2.5.2
Tabellrubrik
Rubriken anger i första hand ämnesområde för de sifferuppgifter som tabellen innehåller. Därefter anges efter vilken princip tabellmaterialet fördelats. Så vitt möjligt skall i rubriken också framhävas den tidsperiod eller tidpunkt till vilken sifferuppgifterna i tabellen hänför sig. Om alla siffror i tabellen är givna i samma enhet sätts måttenheten ut i tabellrubriken. Enheten anges lämpligen inom parentes efter det huvudord den hör samman med. I vissa fall kan även två olika enheter anges i rubriken om det av tabelluppställningen tydligt framgår t. ex. till vilka kolumner de olika enheterna hör. Exempel Tabell 1.5 Befolkningsutvecklingen i kommunblocksgrupper 1965-1968. Tabell 2.1 Förändring i andel (%) arbetsställen och arbetare i företag av olika storleksklasser 1955 och 1965. Tabell 2.18 Lön (tkr) per sysselsatt och per arbetare fördelade på branscher och olika riksområden 1967. Siffrorna inom parentes anger lön per arbetare. Huvudtextens tabeller numreras i löpande nummerserie inom varje kapitel. Exempel: Tabell 1.14, Tabell 2.3 Tabeller som ingår i svensk eller engelsk sammanfattning kan särskiljas genom bokstavsbeteckning i alfabetisk ordning, om man har behov av att kunna hänvisa till tabellerna i sammanfattningstexten. 2.5.3
Tabellhuvud
Tabellhuvudet byggs uppifrån, dvs. de högsta överavdelningarna står på tabellhuvudets översta rad. Kolumntexterna i huvudet står vänsterrakt med ojämn högerkant. Inga lodräta linjer förekommer. Vågräta linjer används som klamrar i tabellhuvudet och anger hur många kolumner som det begrepp som står ovanför linjen omspänner. Texten i huvudet till varje kolumn eller kolumngrupp skall ha stor begynnelsebokstav och vara en kortfattad definition av vad kolumnens sifferuppgifter avser. Enheter och sorter sätts med små bokstäver utom i de fall då det är brukligt att använda stora, t. ex. GWH (gigawattimmar), BRT (bruttoregisterton). Om kolumnerna redovisar olika storheter placeras sortangivelserna för sig på tabellhuvudets nedersta rad.
26 Redaktionella
Land
synpunkter
SOU 1971: 1
Ankomna och avgångna fartyg0 Tonnage :, 1000 nettoton
Lossat och lastat gods , 1000 ton^i
1968 Ank. fartyg
Avg. fartyg
Ank. fartyg
Sverige Danmark 0 Finland Norge Belgien
17 434 15 394 13 034 13 930 50 526
11 020 6 323 11 224 18 121 39 891
19 815 12 592 15 590 6 194 14 651 12 187 14 402 19 886 53 291 41 465
36 443 23 555* 24 636 4 956 13 902 9 861 15 112 29 641 45 763* 21 943*
41 918 27 244* 25 790 5 265 15 958 10 754 17 136 36 049 54 420* 26 099*
Bulgarien Frankrike Grekland Italien Jugoslavien
6 825 88 749 47 291 10 864 8 290 100 581 50 124 6 828 5 369
•• 86 258 44 273 12 158 8 9 1 8 106 870 49 135 7 153 5 280
8 833 2471 122 217 22413 9 872 3 571 144 570 29 741 7 938 4 246
123 991 10 507 169 115 8 642
Nederländerna Polen Rumänien Sovjetunionen 6 Spanierv
93 187 59 707 6 275 9 452 5 283
102 910 64 895 6 620 10 953 6 568
43 912 27 229
42 723 28 026
132 294' 37 609' 9 689* 17 943* 1 461 4 816 10 297 98 459 41 651 11 058
151 492' 40 489' 10 172* ' 21 671^ 2 580 4 177 11 083 100 809 45 941 15 941
Storbritannien^ Västtyskland
118 727 62 766 72 604 50 208
122 670 66 818 7 9 5 1 1 56 235
167 548 35 152 80 321' Hl 004'^
177 808 87 454
••
Avg. fartyg
Lossat gods
a Fartyg med last, om inte annat anges. Exempel på redigering av tabellhuvud och fotVaruvikt (inkl. emballage). c noter till en tabell. (SjöExkl. internationell färjtrafik farten på utlandet 1967 Inkl. fartyg som gått med svensk och 1968. Källa: Statistisk järnmalm, lastad i Narvik, 21,5 milj. årsbok 1970.) ton lastat år 1968. e Exkl. emballage och transitotrafik. * Inkl. trafik på spanska kolonier.
Lastat gods
Lossat gods
Lastat gods
24 351 3 920 31 629 4 201
41 027 24 138
g
Inkl. varor införda och utförda på annat sätt än med fartyg, samt exkl. emballage. Exkl. svensk järnmalm, lastad i Narvik. ' Inkl. bunkerfartyg och transitohandel. ' Inkl. transitohandel. k Inkl. postbagage.
2.5.4 Förspalt En jämn vänsterkant på tabellen är att föredra. Man bör därför undvika hela serier av indrag för olika underordnade kategorier. Texten till förspalten till varje tabellrad skall ha stor begynnelsebokstav. Överlöpande rader har indrag. Ibland tvingas man av utrymmesskäl att avkorta ord som i löpande text aldrig avkortas, t. ex. byggn. Observera emellertid att förkortningar som kan vara motiverade i manuskriptet kan bli helt omotiverade i den uppsatta tabellen, därför att radindelningen i den uppsatta texten inte blir densamma som i maskinutskriften. 2.5.5 Fotnoter till tabell Fotnoter till tabell skall markeras med upphöjda kursiva bokstäver utan utslutning efter text eller siffror. Numreringen av fotnoter till en tabell börjar i tabellhuvudet från vänster till höger och fortsätter dårefter i förspalten uppifrån och neråt. Därefter följer noterna i första kclumnen uppifrån och neråt osv. Se exemplet ovan.
Redaktionella
SOU 1971: 1 2.6
synpunkter
27 Illustrationer
Betänkandena i SOU-serien illustreras ofta med diagram, kartor o. d. Seriens normalutförande tar hänsyn till behovet av sådant illustrationsmaterial. Streckteckningar, som är utförda enligt de allmänna regler för reproduktionsdugliga original som ges i detta avsnitt, kan således utan vidare införas i ett betänkande. I vissa fall kräver framställningen en illustrering • med diagram e t c , som måste tryckas med två eller flera färger • med stora komplicerade figurer, som måste förminskas så mycket att linjerna blir mycket tunna • med bilder som innehåller halvtoner eller mycket fina linjesystem • med fotografier. Så snart det uppstår önskemål om sådana illustrationer för ett betänkande bör utredningens sekreterare ta kontakt med Allmänna Förlagets produktionsavdelning eller redaktion för att produktionen skall kunna anpassas till behovet av komplicerade illustrationer. Bildmaterialets art kan vara avgörande för valet av papperskvalitet, tryckmetod och planeringen av binderiarbetet. 2.6.1
Teckningsoriginal
Ett teckningsoriginal skall ha den kontrast mellan streck och underlag som erhålls av tusch på kritvitt papper. Svärtan skall vara jämn. Grå ton framställs med hjälp av raster. Antingen lägger tecknaren in olika rasterpapper eller också markerar han med färgfolie eller heltäckande tuschytor vad reproduktionsanstalten skall överföra till ett maskinraster. I det senare fallet skall ytorna vara markerade på särskilda original (ett original för varje rasterton) och alla originalen vara försedda med passmärken. 14 p Folio
Typografins främsta uppgift 124567890 72%
Typografins främsta uppgift 124567890 50% Typografins främsta uppgift
35% Typografins framstå uppgift
124567890 Figur 2.1 Texter satta med 14 punkters typgrad återgivna med olika förminskning. Man bör eftersträva att texterna i en bild har samma läsbarhet som den löpande texten i boken.
28 Redaktionella
synpunkter
SOL 1971:1
Figur 2.2 Ett matematiskt funktionssamband återges med krökta kurvor, och särskilt intressanta värden på funktionsvariablerna kan utmärkas som på bilden. Källa: Regionalekonomisk utveckling, Bilagedel II till Balanserad regional utveckling, betänkande avgivet av Expertgruppen för regional utveckling (ERUj, SOU 1970:15, Stockholm 1970. Även på teckningsoriginal för tryckning i flera färger skall färgerna vara separerade på skilda original. Många fördelar i tillverkningsprocessen och i bildläsningen kan vinnas genom att illustrationsarbetet planeras så att bildoriginalen ritas för reproduktion i en och samma skala. Se bilaga 2. 2.6.2 Text i bild Som typsnitt för texter i bilder bör man välja något inom linjärernas typfamilj, t. ex. Univers, Folio, Helvetica (se figur 2.1). Storleken på bokstäver och siffror bör vara sådan att texterna i reproducerat skick inte kraftigt avviker i läsbarhet från den löpande texten eller bildtexterna. Det är viktigt att man planerar textutrymmet samtidigt som själva figuren skisseras. På detta stadium är det ofta nödvändigt med kontakt mellan tecknare och författare. 2.6.3 Diagram Illustrationerna i betänkandena utgörs mycket ofta av diagram. Arten hos det objekt som skall beskrivas med bilden spelar en avgörande roll för valet av diagramtyp. Därför skall några typer i det följande exemplifieras och kommenteras ur denna synvinkel.
Redaktionella synpunkter
SOU 1971: 1
29 Figur 2.3 Samma värden kan återges i olika syften. Kurvan ensam skildrar utvecklingstendenser i stora drag. Om kurvan läggs in på ett rutnät lockas läsaren att avläsa värden utefter kurvan. Olika skalor utefter axlarna framhäver variationerna olika starkt.
50 40 30 20 10
53 Figur 2.4 Den logaritmiska skalan framhäver den relativa variationen inom varje skalområde men kan kanske locka till felbedömning av värdena inom ett skalområde jämfört med värdena inom ett annat område. Väg- och gatuförvaltning
Väg- och gatuförvaltning
„--;"-
200-
*
^
150-
^^^^^ .- *"" S^
/,''
f*^"
*
"
/
r/l
^J
100-
80-
mm-skala
log skala
200^
150-
1950 51 52 53 54
100-
80-
30 Redaktionella
synpunkter
Tveksam
Figur 2.5 Medan kurvdiagrammet i allmänhet anger värden från den horisontella axeln upp till de olika kurvorna, framhåller ett "ytdiagram" de inbördes avstånden mellan kurvorna. För varje åldersgrupp i diagrammet har man gjort en klassificering i fyra olika kategorier och angivit den procentuella andelen inom var och en. Observera att de olika åldersgruppernas storlek inte framgår av ett diagran: av detta slag.
Ku fy diagram, figu r 2.2—2.5 Kurvdiagrammet anger ett kontinuerligt samband mellan två variaoler. Valet av skalor utefter diagramaxlarna har betydelse för hur snabbt diagrammets innehåll kan uppfattas. Här har i allmänhet författaren (diagramkonstruktören) möjlighet att ge särskilt eftertryck åt det budskap som bilden skall ge. En viktig fråga inför valet av skalor är om materialet lämpar sig för en logaritmisk skala. Denna återger relativa variationer bättre än de absoluta. Å andra sidan kan många läsare, som är ovana vid sådana skalor, förledas att misstolka diagrammets innebörd. Kurvorna återges i de flesta fall med grövre linjer än diagnmmets hjälplinjer. Om kurvorna emellertid bara är begränsningslinjer fir ytor mellan kurvorna resp. mellan en kurva och en diagramaxel, ritas de mycket tunna och i stället markeras ytorna med olika raster. Trappstegsdiagram, figur 2.6 Ett välkänt illustrationsexempel av detta slag är diskontots fluktmtioner. Dels förblir värdet konstant under vissa perioder, dels ändras värdet språngvis. Trappstegsdiagrammet måste användas i ett fall som dttta där mellanliggande värden principiellt inte kan existera och ändringei därför alltid sker språngvis.
SOU 1971: 1
1966 Redaktionella
1969 Stapeldiagram, figur 2.7—2.9 Ett antal staplar med olika höjd beskriver storleksförhållandet mellan variabler som man vill jämföra. Staplarna utgår från en nollinje som i allmänhet inte är försedd med skala. Staplarna kan vara positiva (uppåt) och negativa (neråt). En beprövad variant av stapelformen är den s. k. befolkningspyramiden. Stapelformen kan också användas för att jämföra relativa tal. Figur 2.7 återger andelen skadade, svårt skadade och dödade under ett år vid olika trafikolyckstyper. Varje stapel är lika lång, representerande 100%. Men för att också ange själva olyckstypens frekvens har stapelns bredd
synpunkter
31 Figur 2.6 Trappstegsdiagrammet framhäver att mellanliggande värden inte kan förekomma. Bilden visar diskontots variationer i Sverige, England, USA och Västtyskland åren 19661969. Källa: Svenska Handelsbanken.
32 Redaktionella synpunkter
60 Ej tättbebyggt område
80 T
30 100
Motorfordon single (2297) Motorfordon — Motorfordon Omkörning, filbyte, upphinnande (614) Möte (1513)
Figur 2. 7 Stapeldiagram där den relativa fördelningen av tre olika klasser inom varje studerad kategori kombineras med information om dessa kategoriers storlek. Genom att göra staplarnas bredder proportionella mot antalet olyckstillfällen får man ytorna för de olika olycksklasserna direkt proportionella mot antalet fall. Källa: Vägtrafikolyckor med personskada 1966 och 1967 (SOS).
Avsväng, korsväg (845) 17,0% Motorfordon — Cykel/Moped
48,1 %
34,9%
W0Z^Z^Z^Z^\ 22,0% 42.5% ^^^••'/////////////////•H 13,3% 26.3%
Motorfordon — Gående (355) Övriga olyckor (525)
35.5% I 60.4%
^mr/sysy/s/A
I
dödsolyckor olyckor med svår personskada olyckor med lindrig personskada Män 100%
Figur 2.8 Detta stapeldiagram ger en jämförelse mellan två variabler samtidigt som läsaren med lätthet kan addera staplarnas längd på vardera sidan om mit t spalten. Diagrammet visar andel (procent) anställda 1966 med lägre inkomst än 15 000 kr. inom olika köns- och åldersgrupper samt bland helårs- och heltidsanställda resp. partiellt anställda. Källa: Holmberg, Per och Ström, Holger, Välstånd med slagsida, Låginkomstutredningens första betänkande i sammandrag, Stockholm 1970.
Kvinnor 80
20 Helårs och heltidsanställda Partiellt anställda
100%
SOU 1971: 1
Redaktionella
synpunkter
33 Kronor 25 000
20 000
15 000
10 000
5 000
65 - 74 år
14-74 år
Företagare Anställda
gjorts proportionell mot antalet olycksfall. Därigenom blir ytan av varje delstapel proportionell mot antalet olycksoffer i varje olyckstyp och svårhetsgrad. I detta exempel ger det omedelbara synintrycket en direkt uppfattning om storleksförhållandena. Man bör dock vara återhållsam med att komplicera den information som ett stapeldiagram skall kunna förmedla. Det kan ofta vara bättre att göra två enkla diagram än ett enda som säger allt — men bara säger det till en liten krets av initierade. Sektordiagram, figur 2.10 Medan ett vanligt stapeldiagram visar det inbördes förhållandet mellan olika variabler, ger en cirkel som uppdelats i ett antal olika sektorer en bild av de olika variablernas andel av helheten. Om inga särskilda skäl talar för en annan redigeringsprincip, bör sektorindelningen utgå från cirkelns högsta punkt och gå runt varvet medurs.
Figur 2.9 Den absolut vanligaste formen för stapeldiagram. Här visas medianinkomst för företagare och anställda i olika åldersgrupper 1966. Källa: Holmberg, Per och Ström, Holger, Välstånd med slagsida, Låginkomstutredningens första betänkande i sammandrag, Stockholm 1970.
34 Redaktionella
synpunkter
Sektordiagrammet är mycket lättläst. Det har särskilt stora fördelar om man skall återge små andelar. I ett stapeldiagram av den typ som visas i figur 2.10 motsvarar 2 procent av en stapel på 1 dm en liten remsa av 2 mm längd. I sektordiagrammet svarar samma andel mot en centrumvinkel av drygt 7 . 2.6.4 Kartor Kartor är utomordentliga illustrationer. Genom sitt fasta form- och symbolspråk kan kartan lätt utnyttjas som bärare av statistisk information e. d. Figur 2.11 visar en karta över Sverige med regional fördelning av nettomigrationsflödet till Storstockholm 1950-1960, länsvis. Siffrorna anger 100-tal nettoflyttare från vart och ett av länen till Storstockholm. 2.6.5
Rasterbilder
Fotografier som innehåller en kontinuerligt varierande gråskala återges i tryck med hjälp av rasterreproduktion. Detta innebär att bilden på
Figur 2.10 Sektordiagrammet är ett alternativ till stapeldiagrammet när det gäller att ange den relativa fördelningen av olika klasser inom en kategori. Särskilt för små andelar framträder variationerna tydligare för ögat genom en varierande centrumvinkel än genom små längdvariationer hos stapeldelarna. Bilden visar fördelningen hos enkätsvar på frågan "Om det finns möjlighet att välja bland äldre och yngre sökande, vilka anställer ni då helst?" Källa: Den äldre arbetskraften inom byggnadsindustrin, Specialundersökning utförd åt byggarbetskraftsutredningen (SOU 1970: 46), Stockholm 1970.
SOU 1971: 1
Figur 2.11 Så snart det gäller regionala aspekter på statistisk information är kartan den bästa informationsbäraren. Här anger siffrorna 100-tal nettoflyttare från respektive län till Storstockholm mellan 1950 och 1960 års folkräkningar. Källa: Jakobsson, Arne: Omflyttningen i Sverige 19501960, Stockholm 1970.
Redaktionella synpunkter
Ox /
\.
36 Redaktionella
SOU 1971: 1
synpunkter
fotografisk väg sönderdelas i ett punktsystem där mörka eller ljusa toner bestäms av punkternas storlek. Samma reproduktionsförfarande måste användas för teckningar som genom lavering eller på annat sätt givits en varierande gråskala eller färgskala. Bilder av detta slag fordrar ofta en annan papperskvalitet än den som vanligen används till SOU-serien. Om betänkandet trycks i offset, vilket är den dominerande tryckmetoden, återges i allmänhet rastertoner i tecknade bilder såsom diagram, kartor m. m. med fullt tillfredsställande resultat. Fotografiska illustrationer däremot förlorar i tydlighet, då kontrasten mellan ljusa och mörka toner försvagas. Om betänkandet skall illustreras med fotografier, såväl svart-vitt som färg, skall Allmänna Förlaget kontaktas på tidigt stadium så att tryckningen kan planeras och papper eventuellt reserveras. 2.6.6
Bildtext
Bildtexten redigeras i stort sett enligt samma principer som tabellrubriker. Texten skall innehålla tillräckliga upplysningar om bilden så att läsaren inte behöver leta i den löpande texten för att förstå vad bilden innehåller. Bildtexternas placering framgår av exemplen i detta avsnitt. Hänvisningar i huvudtexten till figurerna bör ske i formen "figur 0.00". Ordet figur skall inte förkortas som inledning till själva bildtexten. Bildtexter till figurer som täcker hela sidan placeras lämpligen på motstående sida.
2.7 Andra särskilda redigeringsproblem Formler Formler skall sättas med kursivering av storheter på traditionellt sätt. Om ej annat uttryckligen anges följer sätteriet anvisningarna i SIS 03 61 05 och i W. N. Lansburgh, Almqvist & Wiksells sättningsregler. Exempel p p
ii
M
k J
ir ^ -
där Mif *l D
a
antal flyttare mellan orterna i och; folkmängden i orten i folkmängden i orten / avståndet mellan orterna i och/ konstant
SOU 1971: 1 Litteraturförteckning
Redaktionella synpunkter och källhänvisningar
Om betänkandet innehåller särskild litteraturförteckning, skall verk som upptas i den anges på följande sätt: Andersson, Åke: "Storstadsproblematiken". Regionalekonomisk utveckling. Bilagedel 2 till Balanserad regional utveckling. SOU 1970:15, Stockholm 1970 Balanserad regional utveckling. Delbetänkande avgivet av expertgruppen för regional utredningsverksamhet (ERU). SOU 1970:3, Stockholm 1970 Hägerstrand, Torsten: Innovationsförloppet ur korologisk synpunkt. Meddelanden från Lunds universitets geografiska institution. Avhandlingar XXV. Lund 1953 Högberg, Staffan: Stångjärnsexport och stångjärnspriser. (Manuskript, Ekonomisk-historiska institutionen, Stockholms universitet) Om inte betänkandet innehåller en litteraturförteckning, bör källhänvisningarna i bildtexter, fotnoter o. d. vara utförda på ovanstående sätt. Sådana hänvisningar kan emellertid göras mera summariska om volymen innehåller en förteckning med fullständiga uppgifter. I löpande text används inte citationstecken för att avskilja titeln på en publikation eller artikel från omgivande text. Texten kan alltid skrivas på ett sådant sätt att missförstånd angående titelns verkliga omfattning inte behöver uppstå. Citat Korta citat avskiljs från den övriga löpande texten genom citationstecken. Längre citat bryts ut ur texten och sätts utan citationstecken som särskilda stycken med mindre typgrad och mindre radavstånd. De båda redigeringsformerna bör vara konsekvent genomförda så att det inte ibland förekommer längre citat med citationstecken i texten än andra citat som brutits ut till typografiskt särskilt framhävda stycken. Fotnoter Fotnoter numreras företrädesvis i löpande följd inom varje kapitel. I manuskriptet kan de skrivas nederst på varje sida eller samlas avsnittseller kapitelvis. Ett alternativt förfarande, som visas i manuskriptprovet, figur 4.2, är att den löpande texten avbryts efter den rad eller det stycke som innehåller hänvisning till fotnot varpå man skriver noten direkt efter. Fotnoten kan i manuskriptet avskiljas från huvudtexten genom korta streck ovanför och under noten. Beträffande fotnoter till tabell har särskilda synpunkter lämnats i avsnitt 2.5.5.
38 Redaktionella
synpunkter
SOU 1971: 1
Sidrubriker, signatur och pagina Ovanför satsytan på boksidan placeras en särskild sidrubrik, s. k. levande kolumntitel, som till innehållet är identisk med kapitelrubriken - eller är en förkortad version av denna — för det kapitel som boksidan ingår i. Om betänkandet är indelat i avdelningar, jfr s. 20, används avdelningsrubriken som sidrubrik på vänstersidor och kapitelrubriken för högersidor. Varje sida i betänkandet förses dessutom med en signatur som anger betänkandets ordningsnummer i årsserien, t. ex. SOU 1971:1. Placeringen av sidrubriker, pagina och signaturer framgår av sidorna i denna publikation. Sakregister Ibland kan ett sakregister vara av värde för läsaren. I tidsplanen för produktionen bör man ta hänsyn till att ett sådant sakregister normalt bör utarbetas. Vid behov kan Allmänna Förlagets redaktion hjälpa till att upprätta manuskript till sådana register.
SOU 1971: 1
3 SOU-seriens typografi
3.1 Den typografiska uppbyggnaden SOU-seriens typografiska utformning ansluter sig i huvudsak till vad som sedan 1970 gäller för riksdagstryck och sedan 1971 även för Svensk författningssamling. Texten sätts på en spalt om 104 mm (23 cic), som ställs 16 mm från bokryggen för att medge anteckningar o. d. i den större yttermarginalen. Denna marginal utnyttjas i förekommande fall som en smalspalt för bildtexter, noter, illustrationer etc. Tvåspaltig sättning används vid förslag till författningsändringar, varvid författningens nuvarande respektive föreslagna lydelse sätts i vänsterrespektive högerspalt i likhet med Kungl. Maj:ts propositioner. (Se provsida i bilaga 5.) Även i bilagor kan flerspaltad sättning tillämpas om utrymme därigenom kan sparas. Nytt kapitel börjar på ny sida. Ny avdelning börjar på högersida. Nytt stycke i texten anges med indrag på styckets första rad utom efter rubrik eller blankrad. För all text - utom sådan som ingår i själva bilderna - används typsnittsgruppen Times, dit också IBM Press Roman hör. För tabeller, illustrationer, bilagor m. m. får hela satsarean, max. 140 x 212 mm, utnyttjas om så är erforderligt eller önskvärt. Plats bör dock helst lämnas för pagina, signatur och eventuell sidrubrik. Tabeller skall vara väl sammanhållna med små avstånd mellan kolumnerna. Tabeller bör sättas på den bredd som erfordras för att tabellen skall bli lättläst och överskådlig. Tabell med ett fåtal kolumner sätts alltså inte nödvändigtvis på hela spaltbredden, men större tabeller får som ovan nämnts sättas över hela satsareans bredd, dvs. 140 mm. Om tabellen är mindre än spaltbredden (104 mm) ställs den i textspaltens vänsterkant (centreras alltså inte). Tabellrubriker sätts ovanför tabellen. Fotnoter till tabell placeras i smalspalten vid sidan om eller omedelbart under sin tabell. Tabelluppställningar på spaltbredden som upptar högst ett tiotal rader kan placeras direkt i sitt sammanhang i texten. En förutsättning för detta är dock att uppställningen inte behöver löpa över till efterföljande sida.
40 SOU-seriens typografi
Tabell 3.1 Typgrader, radavstånd, rad- och sidomfång vid metall- och fotosättning (didotsystem)
Huvudtext Innehållsförteckning Rubriker Ooch 1 2 3 4 Längre citat Tabeller och uppställningar Tabellrubriker Bildtexter Fotnoter F örfatt ningsändringsförslag Litteraturförteckning Sakregister SOU-signatur Sidrubriker Pagina Baksidestext
Grad/radavstånd P-
mm
cic.
Radantal per sida
9/11 9/11
104 104
23 23
49 49
70 70
16/18 12/14 10/11 kursiv 10/11 kursiv 8/10 8/8 8/8 halvfet 8/8 kursiv 8/8 9/11 8/10 8/8 8/11 10/11 kursiv 10/11 10/12 (min.)
Radlängd
Antal
Antal tecken per sida ca
per rad ca
3 400
40 55 66 70 76
32-140
7-31
2 3 - 102
32-104 32-104
7-23 7
50 104 43
11 23 9,5
max. 113
max. 25
4 100
2 3 - 76 23 49 54
33 70
3 200 4 100
max. 1 200
Tabell 3.2 Typgrader, radavstånd, rad- och sidomfång vid composersättning (picasystem) Grad/rad-
Radlängd
Rad„+
Huvudtext Innehållsförteckning Rubriker 0-1 2 3 4 Längre citat Tabeller och uppställningar Tabellrubriker Bildtexter Fotnoter Författningsändringsförslag Litteraturförteckning Sakregister SOU-signatur Sidrubriker Pagina Baksidestext
i
Antal f
i^
P-
mm
pica
per sida
per rad ca
9/12 9/12
104 104
24,5 24,5
48 48
69 69
40 58 69 69 69
16/18 11/14 10/12 kursiv 10/12 kursiv 9/10 8/9 8/9 halvfet 8/9 kursiv 8/9 9/12 9/10 8/9 8/12 10/12 kursiv 10/12 10/12 (min.)
24,5
32-104
7,5- -33 64
24- 106
32-104 32-104
24,5 7,5
2 4 - 78 24
50 104 43
11,5 24,5 10
max. 113
max. 26,5
24,5
48 57
32 69
Antal tecken per sida ca 3 300
3 900
3 050 3 900
70 69
max. 1200
Anm.: Rubrikens ställning i förhållande till texten: Rubrik 2 ställs en hel rad (11 resp. 12 p.) ovanför följande textrad, rubrik 3 och 4 ställs en halv rad (6 p.) ovanför följande textrad.
SOU 1971: 1
SOU-seriens typografi
Tabell placeras företrädesvis i sidans nederkant. Fotnoter till texten placeras i sidans smalspalt med sista raden i linje med sidans sista textrad. Om fotnot beräknas överstiga ca 20 smalspaltsrader sätts den på hela textspaltens bredd. Sidrubrikerna (se 2.7) sätts ut på alla textsidor utom på dem som börjar med kapitelrubrik eller motsvarande. De kan om så erfordras slopas på sidor med helsidesillustrationer. Betänkandets signatur (bokstäverna SOU jämte årtal och nummer) sätts på alla sidor utom titelsidor och eventuella tomma sidor. Alla sidor utom titelsida, tryckortssida och tomma sidor pagineras.
3.2 Typografi Bokformat, skuret 165 x 242 mm (statsformat). Satsarea 140 x 212 mm, motsvarande 31 x 47,5 cic. eller 33 x 50,5 pica (totalt, inkl. sidrubriker och pagina). Spalthöjd (textspalt) = 203 mm, motsvarande 49 rader å 11 p. (didot) eller 48 rader å 12 p. (pica). Radlängd i bredspalten 104 mm (23 cic. eller 24,5 pica). Största radlängd i smalspalten 32 mm (7 cic* eller 7,5 pica). Innermarginal i färdig bok 16 mm (3,5 cic). Övermarginal efter skärning 10 mm. Undermarginal efter skärning 2 1 mm. Signatur, sidrubrik (levande kolumntitel) och pagina sätts på en rad i satsareans överkant. Signatur och pagina rak, sidrubrik kursiv. Mellan sidrubrik och text lämnas en och en halv blankrad. Typsnitt skall vara Times rak och kursiv mager samt rak halvfet. Tabell 3.1 och 3.2 visar typgrader, radavstånd, typantal etc. för de olika sättningar som tillämpas. Tabell 3.1 gäller för metallsättning och fotosättning enligt det s. k. didotsystemet (1 cicero = 4,51 mm) och tabell 3.2 gäller composersättning och sådan fotosättning som graderas enligt det brittisk-amerikanska picasystemet (1 pica = 4,22 mm). Då typgrader m. m. inte alltid är desamma i olika sättningssystem bör anpassning till närmast liggande grader ske. I det följande anges typgrader, radavstånd etc. i didotpunkter (1 didotpunkt = 0,376 mm). Uppgifter inom hakparentes avser composersättning [1 point = 0,351 mm]. 3.2.1 Rubriker, nedryck och mellanrum Avdelningsrubrik: 16/18 rak. Avdelningens ordningsnummer anges med romersk siffra i 20 punkters storlek på samma rad som rubriken med fyrkants mellanrum (16 p.). Avdelningsrubrik står alltid på högersida och skiljs från efterföljande kapitelrubrik med kvartsfet linje (0,18—0,20 mm). Rubrikgraden markeras med en nolla inom ring i manuskriptet. Om avdelningsrubrik undantagsvis sätts så att den får egen sida, börjar efterföljande kapitelrubrik på nästa högersida.
42 SOU-seriens typografi
Kapitelrubrik: 16/18 rak. Kapitlets ordningsnummer anges med arabisk siffra på samma rad som rubriken med fyrkants mellanrum (16 p.) mellan siffra och rubriktext. Rubriken ställs 9 mm (2 cic.) från textspaltens överkant. Överlöpande rader sätts med indrag lika första raden. Texten börjar med 12 raders nedryck från textspaltens överkant. På sidor med både avdelningsrubrik och kapitelrubrik rycks texten ner ytterligare tre rader. Kapitel 1 börjar alltid på högersida. Övriga kapitel börjar på närmaste lediga vänster- eller högersida. Kapitelrubrik markeras med \\J i manuskriptet. Denna rubriktyp används för sådana rubriker som Innehåll, Författningsförslag, Sammanfattning, List of terms, Bilaga, Litteratur, Sakregister. Dessa rubriker saknar ordningsnummer. Mellanrubrik med 2-ställig sifferkod: 12/14 [composer 11/14] rak. Halvfyrkant mellan sista kodsiffran och rubriktexten. Ej indrag på överlöpande rader. 4 raders mellanrum för rubrikraden. Rubrikgraden markeras i manus med (T). Mellanrubrik med 3-ställig sifferkod: 10/11 [10/12], siffror raka och texten kursiv. Halvfyrkant mellan sista kodsiffran och rubriktexten. Ej indrag på överlöpande rader. 3 raders mellanrum för rubrikraden. Om rubriken står omedelbart efter rubrik 2 lämnas sammanlagt 5 raders mellanrum. Rubrikgraden markeras i manus med ( T ) . Mellanrubrik utan kod: 10/11 [10/12] kursiv. Denna rubrik är underordnad rubrik med 3-ställig sifferkod och placeras med 3 raders mellanrum i spalten. Rubrikgraden markeras med QT) i manus. Om ytterligare en rubrikgrad skulle behövas sätts denna med 9 p. rak. Istället för en fristående femte rubrik kan som här användas kursiv på raden. 3.2.2 Tabeller Förspalt: Nivåerna i förspaltens hierarki markeras med kursiv (överordnad) och rak, halvfyrkants indrag och eventuellt även därunder kursiv och rak. Överlöpande rad dras in en halv fyrkant, medan en underordnad ny rad dras in en hel fyrkant. Ny förspaltstext börjar med versal. Punktutföring av förspaltens rader bör undvikas. Tabellhuvudets texter sätts med jämn vänsterkant och ojämn högerkant. Huvudet byggs uppifrån (se 2.5.3). Tabellhuvudet begränsas upptill och nedtill av en linje över hela tabellens bredd. Inga lodräta linjer förekommer. Vågräta linjer fungerar som markeringar för gruppering av tabellhuvudtexterna för ett antal kolumner. Se exempel s. 26.
SOU 1971: 1 3.2.3
SOU-seriens typografi
43 Bildtexter
-Typgrad 8/8 [8/9] kursiv. Bildtexten inleds med figur 1.1 osv. Om bildtexten kompletteras med en engelskspråkig textversion sätts denna 8/8 [8/9] rak. Kortare bildtexter sätts företrädesvis i smalspalten vid sidan om figuren. Om bilden går över hela satsareans bredd sätts bildtexten i smalspalten ovanför eller under bilden. Bildtexter som beräknas uppta mer än ca 20 textrader i smalspalten bör sättas på spaltbredden 104 mm och placeras under bilden.
3.2.4 För fa t tn ingsfö rslag Förslag till ny författning sätts enligt reglerna för SFS, dvs. varje paragraf inleds utan indrag med paragrafens nummer i halvfet, åtföljt av paragraftecken utan punkt. Ny paragraf föregås av en blankrad. Vid förslag till författningsändring sätts "nuvarande" och "föreslagen" text parallellt i två spalter. Paragrafnummer och eventuellt kapitelnummer ställs då mitt ovanför spaltmellanrummet. 3.2.5
Titelsida
Typgrader: 30 p. för huvudtitel, 16/20 för undertitel och 11/1 6 för övrig text. Riksvapnet i storlek och utformning som titelsidan till denna SOU. Vapnet placeras i satsareans överkant, 36 mm (8 cic.) från satsareans vänsterkant. Huvudtitelns första rad placeras 45 mm (10 cic.) från satsareans överkant. Uppgift om avgivande myndighet samt Stockholm och publiceringsår placeras i satsareans underkant. Texterna är indragna 36 mm (8 cic.) från satsareans vänsterkant. 3.2.6
Tryckortssida
Eventuell engelsk version av boktiteln sätts med 12/14 i satsareans vänster/överkant. På tryckortssidan skall också det internationella standardboknumret, ISBN 1 , återges. Typgrad 8 p. Tryckortsuppgiften, som skall innehålla tryckeriets namn och ort (ej förkortade) samt tryckår, sätts 8/9 i satsareans vänster/underkant. 3.2.7 Missiv Datering: Efter missivtexten följer som regel datumangivelsen i vänsterkant efter en blankrad. Dateringen kan också placeras i satsareans höger/överkant. Kommittéordförandens namn: 10/18 kursiv i textspaltens vänsterkant. Övriga ledamöters namn: 9/18 kursiv, tre namn på varje rad.
Förkortning för International Standard Book Numbering. Numret skall föregås av bokstäverna ISBN och innehålla tio siffror. De två första siffrorna är ett gruppnummer. 91 anger att boken är utgiven i Sverige. Följande 1-4 siffror uttrycker förlag, 38 är Allmänna Förlaget. Därefter följer titelnummer med 3-6 siffror följt av en kontrollsiffra för ADB.
44 SOU-seriens typografi
Sekreterarens namn: 9/18 kursiv efter snedstreck, placerat under övriga namn rakt under den högra gruppen av namn. Om två sekreterare förekommer placeras deras namn under varandra. Andra och tredje namnet börjar 36 resp. 72 mm från vänsterkant. Se bilaga 5.
3.2.8 Innehållsförteckning,
register m m
Innehållsförteckning Spaltbredd 104 mm. Sidangivelser i högerkanten efter gles punktutföring på respektive rubriktexts sista rad. Avdelningsrubrik: 9/11 [9/12] rak inledd med romersk siffra i 14 p. med fyrkant mellan siffra och rubriktext. Rubriken skiljs från underordnade rubriker genom en fin linje. Kapitelrubrik: 9/11 [9/12] rak siffra och kursiv rubriktext. Överlöpare utan indrag. Tvåställig avsnittsrubrik: 9/11 [9/12] rak. Treställig avsnittsrubrik : 9/11 [9/12] rak. Vid 2- och 3-ställiga rubriker sätts överlöpande rader med indrag så att siffrorna blir fristående. 3-ställig rubrik indrages så att första siffran står i kant med den 2-ställiga rubrikens text. Avsnittsrubrik i sammanfattning: 9/11 [9/12] rak i vänsterkant. Överlöpare utan indrag. Bilagor behandlas som kapitel. För engelsk innehållsversion gäller följande. Endast kapitelrubriker och motsvarande återges på engelska och placeras i smalspalten i jämnhöjd med den svenska rubriken. Typgrad: 8/8 [8/9] kursiv. Spaltbredd: 32 mm, ojämn högerkant. List of terms Typgrad: 8/10 [9/10]. Spaltbredd: 32 mm, ojämn högerkant. Överlöpare med halvfyrkants indrag. Satsbredd: 7+0,5+7+2+7+0,5+7 = 31 cic. L ittera turförteckning Typgrad: 8/10 [9/10]. Spaltbredd: 104 mm. Förslag till redigering av litteraturförteckning ges i avsnitt 2.7. Sakregister Typgrad: 8/8 [8/9] Spaltbredd: 43 mm. Satsbredd: 9,5+1+9,5+1+9,5 = 30,5 cic.
SOU-seriens typografi
Överlöpande rader sätts med halvfyrkants indrag. 1,5 fyrkant mellan ordslutet och första sidhänvisningen.
3.3 Tryckpapper Betänkande i SOU-serien trycks i allmänhet på ett matt tryckpapper med följande egenskaper. Ytvikt: 70 gram per kvadratmeter. Arkformat: 68 x 100 cm och 68 x 50 cm. Tjocklek: 0,090-0,095 mm. Opacitet: min. 88 % (Elrepo med filter FMY/C). Färg: naturfärg lika denna SOU.
träfritt
3.4 Omslag Baksidestexten sätts med minst 10 p. typgrad på 104 mm satsbredd. Texten placeras 18 mm från baksidans överkant och 15 mm från dess vänsterkant. Allmänna Förlagets märke och logotype placeras 15 mm från sidans vänsterkant och 20 mm från underkanten. ISBN placeras på samma rad 1 5 mm från högerkanten. På metallhäftade betänkanden placeras omslagets ryggtitel 5 mm in på baksidan räknat från ryggvecket och 10 mm från överkanten.
3.5 Alternativt brett format Om man inom en kommitté finner att statsformatet är otillräckligt på grund av att tabellmaterialet är skrymmande eller illustrationerna särskilt utrymmeskrävande, bör man ta kontakt med Allmänna Förlaget för att diskutera om undantagsvis annat format kan komma ifråga. Som alternativt SOU-format har använts det breda SOS-formatet, 210 x 242 mm. Ett betänkande i detta format kan ges en individuell typografi med andra spaltbredder etc.
46 SOLI 1971; i
4 Från manuskript till utgivning
4.1 Allmänna Förlagets arbete med produktionen Inom Allmänna Förlaget har en särskild sektion av produktionsavdelningen avdelats för att bl. a. administrera produktionen av det statliga utredningstrycket. I samarbete med förlagets redaktion och ateljé har sektionen också kapacitet att bistå med viss språklig redigering, med sättningsanvisningar i manuskriptet med framställning av bildoriginal, med upprättande av sakregister och korrekturläsning. Förlaget kan också bistå med att förmedla kontakten med översättare till engelska sammanfattningar. Förlaget svarar för utformningen av titelsidorna och förteckningarna över SOU som skall ingå i varje volym. I samråd med kommittésekreterare utför Allmänna Förlaget omslag till betänkanden. Eventuell baksidestext författas i regel av en av förlagets redaktörer i samarbete med respektive utredningssekreterare. Vid tryckning skall Allmänna Förlaget anlitas (se vidare under 4.6).
Figur 4.1 (motstående sida) Exempel på utskrift av manuskript för sättning. Textsidan visar uppställningen med bred vänstermarginal, två höjdsteg och markering av rubriker. (Texten återgiven i 75 % skala.) De nya metoder för registrering och redigering av manuskript, vilka används även för vissa av SOU-seriens betänkanden, såsom inskrivning via dataterminal eller fristående dataregistrering på magnetband behandlas inte här.
4.2 Sättningsfärdigt manuskript För att sättningen skall kunna genomföras snabbt och korrekt fordras att manuskriptet lämnas i en sådan utskrift som den som återges i bild 4.1. 1 Detta innebär att • manus är utskrivet på A4-blad med 1 1/2 eller 2 höjdsteg och med en bred vänstermarginal • förkortningar har genomförts enligt bilaga 1 • rubriksystemet är konsekvent genomfört enligt det system som återges i avsnitt 2.2 • citat, fotnoter och formler har redigerats likformigt genom hela betänkandet samt att dessa element introduceras i texten enligt ett konsekvent system • tabeller är likformigt redigerade • den språkliga redigeringen är konsekvent genomförd (jfr avsnitt 2.3)
Från manuskript till utgivning 47
'rån manuskript till utgivning [%)—(4.1
4:1.
oättningsfärdigt manuskript
För att sättningen skall kunna genomföras snabbt och korrekt fordras att manuskriptet lämnas i en sådan utskrift som den som återges i bild 4.1. Det innebär att manus är utskrivet på A4-blad på varannan rad (två höjdsteg) och med bred vänstermarginal förkortningar har genomförts enligt bilaga 1 rubriksystemet är konsekvent genomfört enligt det system spm återges i avsnitt 2.2* citat, fotnoter och formler har redigerats likformigt genom hela betänkandet, san/att dessa element introducerats i texten enligt ett konsekvent system tabeller är likformigt redigerade den språkliga redigeringen är konsekvent genomförd (jfr avsnitt 2.3 )
n
Fotnoter, liksom även bildtexter, skrivs helst ut i separata manus. Om man vill ha fotnoterna med i textmanuskriptet är den utskrift som visas i bild 4.2 bäst för sättningsarbetet.
rjl\-/4,2 Sättningsanvisningar i manuskript Med rött streck i marginalen markeras citat, fotnoter o.d. som skall sättas med avvikande stil. Typgrad och kägel anges eventuellt också invid dessa markeringar. Rubrikgraderna anges med ringad siffra enligt det system som beskrivits i avsnitt 3.2. Kursivering markeras med understrykning av texten. Indrag görs på första raden i nytt stycke. Efter rubrik eller blankrad görs dock inget indrag på första raden. I komplicerade formler skall beteckningnr for storheter, som nkall ;;ätta3 med kurilv :;tll, markeras meé ett litet blått streck under respektive bokstav. Indox och exponenter, nom
48 Frän manuskript till utgivning
4.2. Uppsala, Helsingborg och storstaden Malmö. !)e ovrif.a
största-
derna redovisade omkring 4,5 utlånade böcker per invånare under undersökningsåret. 1 Det bör observeras, att siffrorna avser utlåningen inom pendlingsomlandet. Det är klart att det med stora investeringar, mätt exempelvis med bokbestånd per invånare, torde vara lättare att få en hög utlåningsverksamhet i olika orter. Det kan därför vara av intresse att se hur utlåningen per invånare samvarierar i skilda landsdelar med bokbeståndet per invånare. Den genomgående tendensen är att ett större bokbestånd per invånare även medför en större utlåning per invånare. Den höga utlåningen i områdena kring exempelvis Växjö, Ljungby och Härnösand liksom den låga utlåningen i områden kring Piteå, Skellefteå och i vissa områden i Småland kan "förklaras" på detta sätt. Bland orter med ett förhållandevis högt bokbestånd och med medelmåttig utlåning kan nämnas Östersund med drygt fyra volymer per invånare i bokbeståndet och lika många volymer per invånare utlånade under undersökningsåret. Områden med hög utlåning i förhållande till bokbeståndet är förutom storstäderna belägna kring Hudiksvall, Helsingborg, Uppslå, Nyköping, Mjölby, Borås och Enköping. Inom varje landsdel kan konstateras att förhålåandena varierar avsevärt. Detsamma gäller, med undantag av främst storstäderna, för regioner med samma befolkningsunderlag. En självklar reservation bgr göras i dessa sammanhang. Det har inte visat sig möjligt att sätta utlåningen i relation till antalet låntagare eller dessa i relation till befolkningen.
2 En annan självklar reservation gäller måttet på bokbeståndet, som i vissa fall kan ha stort inslag av föråldrad, magasinerad litteratur.
SOU 1971: 1
Frän manuskript till utgivning 49
4.3 Sättningsanvisningar i manuskript Med rött streck i marginalen markeras citat, fotnoter o. d. som skall sättas med avvikande stil. Typgrad och kägel anges eventuellt också invid dessa markeringar. Rubrikgraderna anges med ringad siffra enligt det system som beskrivs i avsnitt 3.2. Kursivering markeras med understrykning av texten. Indrag görs på första raden i nytt stycke. Däremot görs inget indrag på första raden efter rubrik eller efter en blankrad. I komplicerade formler skall beteckningar för storheter, som skall sättas med kursiv stil, markeras med ett litet blått streck under respektive bokstav. Index och exponenter, som skall sättas i mindre grad, markeras på motsvarande sätt med ett litet rött streck. Exempel på sättningsanvisningar ges i figur 4.1. Som ett stöd i arbetet med att göra manuskriptet sättningsklart kan kontrollistan i bilaga 3 användas. Den tar i första hand upp sådana detaljer där brister i samordningen mellan manuskriptets olika delar ofta förekommer. Observera att alla sättningsanvisningar som är uttryckta i ord skall vara inramade (ringade) för att inte sättaren av misstag skall införa dem i texten som en del av manuskriptet.
4.4 Illustrationer och omslag Om redigeringen av illustrationsmaterialet följer de allmänna anvisningar som givits i avsnitt 2.6 och i bilaga 2 kan bildoriginalen lämnas till reproduktion samtidigt med att manuskriptet går till sättning. Arbetet bör planeras och genomföras så att avdrag till samtliga illustrationer i ett kapitel är klara när spaltkorrekturet lämnas till ombrytning. Listan i bilaga 3 innehåller några punkter som rör bildkontrollen. Särskilt för bilder som inte tagits speciellt för utredningen är det nödvändigt att publiceringsrätten har förvärvats.
4.5 Korrekturarbetet Första korrekturet är i allmänhet ett spaltkorrektur. Efter korrekturläsning får tryckeriet tillbaka ett huvudkorrektur på vilket samtliga rättelser som önskas genomförda överförts. På sätteriet rättar man den uppsatta texten med ledning av anmärkningarna på korrekturet och bryter om den till boksidor. Före ombrytningen måste bilderna vara klara och deras format bestämda samt bildtexter, tabeller och tabellrubriker vara uppsatta. Tillägg och omflyttningar i den uppsatta texten bör så långt möjligt undvikas. Sådana ändringar kräver manuellt ingripande och är alltid en källa till nya felaktigheter. Kostnaden för ändringar mot manuskriptets ordalydelse är dessutom mycket större än kostnaden för den ursprungliga sättningen av motsvarande rader.
4 Figur 4.2 (motstående sida) Exempel på utskrift som visar hur fotnoter kan redigeras in i manuskriptet. Erforderliga sättningsanvisningar görs med avvikande färg.
50 Från manuskript till utgivning
SOU 1971: 1
Till ledning för hur rättelser skall anges i korrekturet återges i bilaga 4 standardiseringskommissionens normer SIS 03 62 01 som behandlar korrigering av text. Bilaga 4 ger också en kontrollista förtryckgodkännande, motsvarande listan för manuskriptet i bilaga 3. Listan tar särskilt upp de element i boken som man måste kontrollslå mot varandra, såsom innehållsförteckning och sakregister mot textsidor, korshänvisningar mot de texter eller bilder och tabeller som hänvisas till, beteckningar i texten mot beteckningar i diagram och tabeller.
4.6 Upplagans storlek För tryckning av betänkande erfordras tillstånd av departementschefen. Ansökan om tryckning av betänkande görs efter samråd med Allmänna Förlaget. Det är angeläget att kommittésekreteraren även samråder med resp. departements kontaktman för SOU-ärenden. Samrådet är nödvändigt för att upplagan (remiss- och friexemplarsupplagan, departementsreserven samt försäljningsupplagan) skall kunna beräknas så säkert som möjligt.
4.7 Marknadsföringen För att betänkandet skall kunna marknadsföras effektivt är det väsentligt att kommitténs sekreterare i god tid får kontakt med Allmänna Förlagets säljsektion. Kontakten avser att leda till att förlaget får informationsunderlag för säljbrev, målgruppsanalyser, annonstexter och hela den interna informationen om publikationen. Med tanke på bokningstider för annonsutrymme bör informationsutbytet mellan utredningssekreteraren och förlagets säljsektion inte äga rum senare än fyra veckor före betänkandets publicering.
Bilaga 1
Förkortningar
I serien Statens offentliga utredningar (SOU) bör förkortningar enligt följande system användas i den svenska texten. Framställningen ansluter till Anvisningar för riksdagstrycket (september 1970). Allmänt använda
förkortningar
Följande allmänna uttryck förkortas vanligen i svensk sakprosa. Uttryck
Förkortning
bland annat det vill säga eller dylikt et cetera eventuell exempelvis exklusive från och med för närvarande för övrigt inklusive med flera med mera och dylikt och så vidare respektive så kallad till exempel till och med tills vidare
bl. a. dvs. e. d. etc. ev. t. ex. exkl. fr. o. m f. n. f. ö. inkl. m. fl. m. m. o. d. osv. resp. s. k. t. ex. t. o. m. t. v.
Anmärkning
Skriv hellre "osv.". Skriv aldrig "exvis".
I starkt sammandragen, elliptisk stil, t. ex. i parenteser, fotnoter och randanmärkningar kan, utöver vad som följer av anvisningarna för riksdagstrycket, följande förkortningar användas.
52 Bilaga 1
Förkortningar
Uttryck
Förkortning
Anmärkning
angivna arbetet
a. a.
I fotnot e. d. i samband med källhänvisning
anmärkning enligt fortsättning i stället för jämför observera
anm. enl. forts. i st. f. jfr obs.
på grund av
p. g. a.
Förkortningar i
F ö r k o r t n i n g e n åtföljs aldrig av u t r o p s t e c k e n eller " a t t " .
sifferuttryck
Följande uttryck förkortas endast då de föregås eller följs av siffror. Om t. ex. antalet skrivs med bokstäver eller anges mera obestämt som "några få" eller "ett hundratal" förkortas inte nedan angivna uttryck. Uttryck
Förkortning
bilaga, bilagor cirka exemplar
bil. ca ex.
figur följande
fig. f.
ganger klass klockan kolumn krona, k r o n o r moment nummer paragraf, -er punkt rad, rader sidan, sidorna tabell telefon
ggr kl. kl. kol. kr. mom nr §,§§ Pr. s. tab. tfn
Anmärkning
Ordet "exempel" skrivs däremot ut om det inte ingår i förkortningen "t ex.". Används i t. ex. källhänvisning och sakregister för att ange att även följande sida resp. sidor till den angivna avses.
Till förkortningar i sifferuttryck hänför sig också sorter och enheter. Dessa betraktas egentligen inte som förkortningar utan som symboler. De skall inte skrivas med punkt.
SOU 1971: 1
Bilaga 1 Förkortningar
Enheter förkortas emellertid inte om själva värdet skrivits ut med bokstäver, t. ex. tvåhundra meter. Speciella
förkortningar
Initialförkortningar skrivs som regel med stora bokstäver utan punkter eller mellanslag. När sådan förkortning används första gången bör den introduceras, t. ex. "Landsorganisationen (LO)". Böjningsändelse tillfogas i svensk text med kolon. Exempel. AB, ASEA, DN, FOA, GATT, LO, SFS, SOU. Genitiv: FOA: s, LO: s. Bland andra speciella förkortningar kan nämnas Kungl. Maj: t med genitivformen Kungl. Maj: ts. Inom särskilda ämnesområden finns vedertagna förkortningar med små bokstäver. Mindre allmänt kända sådana förkortningar skall förklaras i anslutning till att begreppet införs i framställningen. Vilka förkortningar som används vid hänvisning till riksdagstryck framgår av statsrådsberedningens Anvisningar för propositionsskrivning (2: a upplagan 1970). Fö rko r tn ingsprinc iper Om två allmänna förkortningar står omedelbart intill varandra t. ex. "f. n. bl. a.", måste åtminstone det ena uttrycket skrivas ut, dvs. "för närvarande bl. a.". Förkorta inte andra uttryck än de som anges i uppställningarna av allmänt använda förkortningar och förkortningar i sifferuttryck. Om speciella benämningar eller begrepp mycket ofta förekommer i en framställning, kan dock förkortning användas även i sådant fall. Förkortningen måste då vara förklarad på en sådan plats i betänkandet att läsaren lätt hittar förklaringen. I tabellernas huvuden och förspalter tvingas man ofta av det begränsade utrymmet att avkorta fler uttryck än de här angivna. I första hand bör bindeord förkortas, såsom o = och, e = eller. Engelska
förkortningar
I de engelska textavsnitten används följande allmänna förkortningar. För en omfattande förteckning över förkortningar på engelska, tyska och franska hänvisas till W. N. Lansburgh, Almqvist & Wiksells sättningsregler.
54 Bilaga 1
Förkortningar
SOU 1971: 1
Uttryck
Förkortning
Anmärkning
and
&
Skriv helst ut ordet. Skriv aldrig "a.".
approximately cirka
approx. ca.
compare continued dito doctor, doctors Doctor of philosophy Doctor of medicine for instance and others et cetera figure, figures hour, hours inch line, lines namely number, numbers
cf. cont. do. Dr, Drs Ph.D. M. D. e.g. et al. etc. fig., figs h (även hr) in. 1., 11. viz. no., nos.
opposite page, pages that is
vs., v. p., pp. i. e.
Obs. punkten, "c: a" kan ej användas eftersom kolon ej brukas som förkortningselement i engelska.
Även svensk doktorstitel skrivs så på engelska.
Endast i sifferuttryck. Endast i sifferuttryck. Endast i sifferuttryck. Endast i sifferuttryck. Endast i sifferuttryck. I betydelsen ar.tal förkortas aldrig ordet. Endast i sifferuttryck.
Bilaga 2
Illustrationer
Illustrationer i betänkanden bör företrädesvis reproduceras antingen 32, 104 eller 140 mm breda. För tecknade illustrationer är 32 mm minimimått och 140 mm största tillåtna bredd i tryck. En alternativ bredd kan vara' 68 mm (15 cic), vilket tillåter två figurer på satsareans bredd, 140 mri>. En enstaka figur i detta format (eller undantagsvis annan bredd mellan i, '32 och 104 mm) ställs i bredspaltens vänsterkant. Är illustrationen bredare än 104 mm ställs den i bredspaltens innerkant. De markerade illustrationsformaten på följande sida visar de ovan angivna figurbredderna och antyder också bildtexternas placering. Det förekommer naturligtvis också att bildens höjd är den dimension som bestämmer figurens storlek. Sådana "helsidesbilder" kan antingen ges höjden 203 mm, vilket är textspaltens höjd, eller 212 mm, som är satsareans höjd. I det sistnämnda alternativet sätts inte sidrubrik och signatur ut på bildsidan. Om figuren då blir bredare än textspalten placeras bildtexten på motstående sida. Fotografiska illustrationer kan sammanföras till ett bildark om 4 sidor eller multiplar härav. Detta ark kan då tryckas för sig på annat papper. Om illustrationerna skall spridas i boken kan man överväga att trycka betänkandet i sin helhet på ett papper av högre kvalitet. Fotografiska illustrationer kan göras så stora att de täcker hela sidan och renskärs vid bokens skärning i binderiet, men helst bör även hel- och halvsidesillustrationer hållas inom satsarean. Ca 10 mm marginal kommer då att omge bilden och ingenting av bilden skärs bort vid binderihanteringen. Alla original till ett och samma betänkande bör utföras i samma skala. Bäst är om originalen ritas 2 gånger den storlek de skall ha i trycket. Texter i figurer bör sättas med enhetligt typsnitt och enhetlig grad. Siffror och bokstäver bör inte vara mindre än 1,5 mm (motsvarande 6 p. grad) i reproducerat skick. Se figur 2.1. Om originalen är utförda i samma skala, med bl. a. homogen linjetjocklek och samma textstorlek i bilderna, skall måttsättningen anges i procent av originalen. Om bildmaterialets karaktär skulle omöjliggöra att originalen utförs i samma skala, bör man dock planera originalframställningen så att bilderna vid återgivningen i tryck får samma läsbarhet.
56 Bilaga 2 Illustrationer
SOU 1971: 1
SOU 1971: 1
Bilaga 3
Kontrollschema för manus och illustrationer till teknisk produktion
Sättningsfärdigt
manuskript
• Manus renskrivet. Handskrivna rättelser och tillägg medför ofta sättningsfel och fördyringar. • Varje manussida paginerad kapitel för kapitel och försedd med betänkandets arbetstitel. • Förkortningssystemet för SOU genomfört. • Bruket av stor och liten bokstav konsekvent. • Namnformer konsekventa. • Citat likformigt markerade. • Fotnoter och källhänvisningar konsekvent redigerade. • Formeluppställningar likformigt redigerade. • Tabellredigeringen för SOU genomförd. Sättningsanvisningar • • • • • •
Rubrikgrader angivna. Citat, fotnoter o. d., som skall sättas med mindre typgrad, markerade. Formler markerade för kursivering, index och exponenter. Kursiveringar i texten angivna. Spaltbredden angiven. Satsbredder för tabellrubriker, bildtexter och fotnoter angivna.
Bildinnehåll Diagram • • • •
Skalor korrekta. Korrekta talvärden i överensstämmelse med kurvor, staplar resp. ytor. Linje- och ytmarkeringar entydiga. Texter korrekta till innehåll och stavning.
Kartor • Kartornas symbolspråk konsekvent genomfört. • Texter korrekta till innehåll och stavning. • Kartornas skalor korrekt angivna.
58 Bilaga 3
Kontrollschema Illustrationernas tekniska • • • • • •
SOU 1971: 1 kvalitet
Bildformat korrekta. Linjer och raster reproduktionsriktiga. Procenter angivna för maskinraster. Passmärken. Texter väl fastsatta och riktigt placerade. Figurerna måttsatta (bredd, höjd eller skala).
Publiceringsrätt • Skriftlig överenskommelse om publiceringsrätt finns angående alla textavsnitt som inte utredningen själv producerat och som inte tidigare är allmän handling. • Skriftlig överenskommelse om publiceringsrätt finns för samtliga illustrationer som inte är "fria".
SOU 1971: 1
Bilaga 4
Kontrollschema för tryckgodkännande samt korrekturtecken
Kontroller för samtliga ark av inlagan • Sidrubriker, pagina, arksignatur. Kontrollera innehåll och stavning. Obs. Insticksark skall ha särskilda signaturer med kors eller asterisk. • Rubriker. Kontrollera innehåll, stavning och typgrad. • Hänvisningar till sidor, avsnitt, bilagor, tabeller och figurer. Kontrollslå att hänvisningarna är riktiga. • Fotnoter. Kontrollera att notsiffra i text och not stämmer överens. • Tabeller, formler o. d. Granska dessa för sig och kontrollera vad den löpande texten innehåller om dem. • Illustrationer. Granska innehåll, kvalitet och placering. • Figur mot bildtext. Kontrollera figuren mot bildtext och även den löpande texten mot bildtext och figur. • Bilder med flera färger. Kontrollera varje färg för sig och även passningen. • Kontrollera att komplett ombrutet korrektur lämnats till förlagets säljsektion.
Kontroller för
titelarket
Förutom ovanstående kontrollåtgärder tillkommer för titelarket följande moment. Titelsidan • Kontrollera att den följer de typografiska reglerna för SOU. • SOU-numret riktigt. Tryckortssidan • Eventuell engelsk version av titel och undertitel. • Omslagets upphovsman. • Upplagans eller tryckningens ordningsnummer (om betänkandet trycks om). • Printed in Sweden (om betänkandet innehåller engelskspråkig text). • Tryckeri, tryckort och tryckår. (Dessa tre uppgifter skall stå enligt lag.)
60 Bilaga 4 Kontrollschema
och korrekturtecken
• Internationellt standardboknummer (ISBN). Innehållsförteckning • Rubriker. Kontrollera innehåll, rubrikgrad och sidhänvisning mot textsidorna. • Om författare för vissa bilagor eller avsnitt anges, kontrollera stavning av namnen. Kontroller för sista arket • Kontrollslå sakregistrets sidhänvisningar en extra gång, om några partier av textdelen förskjutits från en sida till en annan sedan registret gjorts upp. • Kontrollera litteraturlistan mot källhänvisningar i fotnoter. Kontroller för omslaget • • • • •
Bokens titel på framsida och rygg kontrolleras mot titelsidan. Betänkandets nummer i årsserien riktigt. ISBN. Omslagets färger. Ryggbredd.
Korrektur tec ken På efterföljande två sidor återges med vederbörligt tillstånd från Sveriges standardiseringskommission standardpublikationen SIS 03 62 01. Korrigering av text.
SOU
Bilaga 4 Kontrollschema och korrekturtecken
1971:1
SVENSK STANDARD SVERIGES
61 SIS 0 3 6 2 01
STANDARDISERINGSKOMMISSION 1943.07.31
»NDARDPUBLIKATION SÄLJS AV SVERIGES STA N D ARD I SER I N GS KO M M I SS I O N
• STOCKHOLM
UDK 655.255
1 (2)
• EFTE RTRYCK UTAN M EDG I VA N DE FÖ RB J U DS
Korrigering av text Definitioner. Regler. Korrekturtecken Proof
corrections
1 Definitioner korrektur avtryck av sats, utskrift från skrivenhet eller kopia av original, avsett för besked om önskade rättelser eller ändringar eller om tryckning korrektur 0 (nollkorrektur) korrektur för tryckeriets egen granskning korrektur 1
första omgång korrektur till beställaren
korrektur 2 andra omgång korrektur till beställaren efter korrigering enligt korrektur 1, osv. korrekturfel skriptet
2.3 Om endast smärre justeringar återstår, kan beställaren ge besked om korrigering och tryckning. Tryckeriet ansvarar då för korrigeringarna, såvida man inte föredrar att visa beställaren revider.
fel i korrektur i förhållande till manu-
korrekturrättelse
rättelse i korrektur av korrekturfel
korrekturtecken tecken i korrektur som utmärker var något skall rättas eller ändras eller som anger önskad åtgärd lokaliseringstecken, korrekturtecken som utmärker var något skall rättas eller ändras åtgärdstecken korrekturtecken (symbol) som anger önskad åtgärd Vissa korrekturtecken är samtidigt lokaliseringstecken och åtgärdstecken. korrekturändring tet ombrytning
ändring i korrektur mot manuskrip-
ordnande av text och bilder till trycksidor
ombrytningskorrektur
avtryck från tryckpress omedelbart före tryck-
spaltkorrektur
2.4 Beställaren bör behålla ett korrekturexemplar innehållande alla de rättelser m. m. som meddelats i tryckeriets exemplar. 2.5 Om beställaren har låtit flera personer granska skilda korrekturexemplar skall alla rättelser m. m. sammanföras på det exemplar som sänds till tryckeriet. Ev. ombrytningsmönster skall alltid åtföljas av ett (icke sönderklippt) spaltkorrektur i vilket önskade rättelser skall vara införda. Tryckeriet korrigerar efter spaltkorrekturet, inte efter ombrytningsmönstret. 2.6 önskade rättelser skall meddelas så tydligt att tryckeriet förstår vad som skall göras. Platsen för varje rättelse markeras med lokaliseringstecken. Tecknen i en spalt upprepas i en och samma märg (marginal) och kompletteras med åtgärdstecken eller andra uppgifter.
korrektur efter ombrytning
ombrytningsmbnster blad eller häfte med den slutliga trycksakens omfång på eller i vilket man markerat plats och utrymme för trycksakens rubriker, löpande text (genom inklistrade klipp ur spaltkorrektur), bilder, bildunderskrifter m. m. revider ning
2.2 Beställaren skall återsända ett korrekturexemplar till tryckeriet. I detta skall beställaren ha meddelat de rättelser och ändringar han vill ha gjorda. Vidare skall anges om nytt korrektur önskas (och i så fall antalet exemplar) eller om tryckning kan ske utan ytterligare korrektur. Korrekturet skall vara försett med namn eller signatur samt avsändningsdatum.
korrektur före ombrytning
2 Regler 2.1 Tryckeriet lämnar beställaren korrektur i överenskommet antal exemplar. Därutöver bör minst ett exemplar finnas på tryckeriet. Tryckeriet skall datera och numrera korrekturen (korrektur 1. korrektur 2 osv).
2.7 Om flera olika rättelser önskas i samma rad, skall lokaliseringstecknen varieras. Om samma rättelse skall göras på flera ställen i samma rad behöver lokaliseringstecknen inte varieras. De skall dock anges i margen lika många gånger som i spalten och följas av uppgift om önskad åtgärd. 2.8 Meddelanden till tryckeriet som inte kan lämnas enligt denna standard skrivs med klartext och ringas in för att ej förväxlas med text som skall sättas. 2.9 På det exemplar av korrektur 1 efter vilket korrektur 2 ställts i ordning, bör tryckeriet för beställaren markera de rader eller textpartier som berörts av rättelser och ändringar. Det åligger dock beställaren att vid granskning av korrektur 2 och följande, kontrollera alla de rader i vilka korrigeringar begärts, ävensom de närstående rader som kan tänkas ha blivit påverkade av korrigeringarna.
62 Bilaga 4 Kontrollschema och korrekturtecken Korrigering av text
SVENSK STANDARD
3 Korrekturtecken
4 Exempel
3.1 Språket/teknikens
Lokaliseringstecken
Där rättelse eller ändring skall ske. placeras ett lokaliseringstecken, vilket upprepas i margen åtföljt av besked om önskad åtgärd. Lokaliseringstecknen kan ha följande utseende.
\na
HHH
Text som skall sättas med annat typsnitt, annan typsort, annan typgrad e. d. stryks under. Efter motsvarande streck i margen anges inom ring önskad åtgärd, t. ex. hf (halvfet), kurs (kursiv). 10 p (10 punkter), spärr (spärrad text). 3.2
Åtgärdstecken placeras i margen efter lokaliseringstecken. Åtgärdstecknens utseende och betydelse är följande.
Ett belpsande exempel på teknikens stora inflytande på vår tids ordförsen. I Tyskland lär enbart elektrotekniken la. ^aft över 50 000 fackuttryck i början av 50-talet. Om man försiktigt
räknar med att hela det
tekniska
ordförrådet
omfattar
så kan man nog påstå att
Ompara hälften av dessa är främmande ord eller förkortningsord. är
Oka mellanrummet
det dock 25 000 ord av denna typ
\^j
Minska mellanrummet och
åtgärdstecken
Tecknen placeras där rättelse skall ske och upprepas i margen — i regel utan ytterligare besked. Tecknens utseende och betydelse är följande. Ny rad eller nytt stycke (beroende på sammanhanget)
som tränger in i det s. k. primärspråketTOtom inflytandet på språkstrukturen måste man här räkna med
J
( d elen r rent siffermässiga ökningen av individernas ordförråd (Planung in
Flytta tecknet, teckengruppen, raden eller raderna (beroende på sammanhanget) åt vänster (till korrekturtecknets »öppning»)
"Jder Muttersprache, 1955/56).
Centrera Flytta upp
jngen normering kan således hindra att ordet tränger in i primärspråket [och där får andra nyanser. Vardagsj språket
tar ofta
sina
bilder
tekniken — på löpande., b a n d r ^ a r blivit uttryck för »oavbrutet», för
Låt tecknen eller teckengrupperna bvta plats
att bara (ett (tal exempel. Om vi på-
Flytta om de understrukna tecknen eller teckengrupperna enligt siffrorna. (I detta fall anges i margen 1 2 3 4) I Låt raderna byta plats. (I komplicerade fall numreras raderna)
står att någon har mycket energi, så har detta ord en annan nyans våtM
"o
om säger stället i vi: han har mycket
ay»produkteiiiivaktly<^ffekt
förser också litteraturen med olikaj
Räta raden mellan strecken
l o c h tid». Naturvetenskap och teknik stilmedel. Vi behöver bara påminna om att Strindberg i sitt ^ffc
Om en felaktig rättelse (eller ändring) upptäcks skall det berörda stället streckas under och motsvarande uppgifter i margen strykas över.
un
än i tekniken^ fÖLnur skulle det låta
Räta kanten i vertikalled eller räta kolumnen mellan strecken Återgångstecken
nu
från
Flytta ner
Flytta det inringade enligt pilen
s
ännu en faktor:
Ej ny rad. Ej nytt stycke
Flytta åt höger
minst
1 0 % tränger in i vardagsspråket.
f^
43 21
Hk
en
Ta bort
s
fy
råd ger den tyske forsKren Macken-
-T*
Lokaliserings-
!
tidsålder
halv miljon fmil^ooJ ord, säger han,
Åtgärdstecken
3.3 SIS 03 6 2 01
sjjr.
skilt använde bilder hämtade från elektriciratens_ område för att återge sina psykiska upplevelser.
%
Bilaga 5
63 Provsidor
SOU 71 är i sig exempel på hur ett betänkande i SOU-serien bör utformas. De element som inte exemplifieras i handledningen har sammanförts i följande bilaga. Exempel på de i betänkandena förekommande elementen kan sålunda återfinnas på de sidor som hänvisas till i nedanstående förteckning. Titelsida, s. 1, s. 65 Tryckortssida, s. 2 Missiv, s. 67 Förord, s. 3 Innehållsförteckning, s. 5—6 List of terms, s. 72 Sammanfattning, s. 7 Summary, s. 10 Författningsförslag, s. 69, 70 Citat, s. 73 Fotnoter, s. 1 7 , 4 2 , 4 3 , 4 7 Illustrationer, s. 2 6 - 3 5 , 47, 48 och bilaga 2 Bildtexter, s. 2 6 - 3 5 , 46, 49 och bilaga 2 Tabeller, s. 26, 40 Noter till tabell, s. 26 Bilagor, s. 5 1 - 7 3 Litteraturförteckning, s. 37 och 74 Sakregister, s. 75 SOU-förteckning, s. 77, 78 Baksidestext, omslagets baksida Ryggtext, omslagets rygg
Bilaga 5 Titelsida 65
Statens offentliga utredningar 1972:61 Utbildni ngsdepartementet
Försök med bibliotek Litteraturutredningens biblioteksstudier
Separat bilagedel 2 till litteraturutredningens huvudbetänkande 1968 års litteraturutredning (L 68) (U 1969:49) Stockholm 1972
Bilaga 5 Missiv
SOU 1971: 1
Till Statsrådet och chefen för justitiedepartementet
Den 29 november 1968 bemyndigade Kungl. Maj: t chefen för justitiedepartementet att tillkalla högst sju sakkunniga med uppdrag att se över vattenlagen. Med stöd av detta bemyndigande tillkallade departementschefen den 16 december 1968 såsom sakkunniga hovrättsrådet Gösta Dyrssen, överinspektören Sven Andersson, direktören Sture Annevall, överdirektören Jöran Hult, riksdagsmannen Göran Karlsson, direktören Bengt Sterne och riksdagsmannen Bo Turesson. Departementschefen förordnade Dyrssen att vara de sakkunnigas ordförande. De sakkunniga har antagit namnet vattenlagsutredningen. Utredningen har tidigare i enlighet med sina direktiv avlämnat delbetänkandet Revision av vattenlagen. Del 1. Provisoriska ändringar i prövningssystemet (SOU 1970: 40). De däri framlagda förslagen har med vissa mindre jämkningar genomförts under 1971. Det nu föreliggande delbetänkandet Revision av vattenlagen. Del 2. Ersättningar, avgifter m. m. innehåller i motsats till det första betänkandet förslag av mera definitiv karaktär. De ändringar utredningen här föreslår i den gällande vattenlagen är sålunda avsedda att utan några mera genomgripande omarbetningar kunna föras över till en ny vattenlag, om en sådan skulle bli slutresultatet av utredningens arbete. Till sekreterare i utredningen förordnades den 3 januari 1969 hovrättsassessorn Peter von Möller. Förutom sekreteraren har i sekretariatet ingått numera överingenjören Bertil Sjölander, som den 27 juni 1969 förordnats till expert åt utredningen. I arbetet med föreliggande delbetänkande har vidare deltagit numera hovrättsrådet Åke Bouvin och f. d. landssekreteraren Ludvig Lorichs, båda förordnade till experter den 24 juni 1969, samt professorn Bertil Hållsten, förordnad till expert den 11 februari 1971. Även jur. lic. Ulf Brunfelter, som förordnats till expert den 24 juni 1969, har före sitt entledigande den 9 december 1971 biträtt utredningen i dess arbete. Stockholm den 27 januari 1972
Gösta Dyrssen Sven Andersson
Sture Annevall
Jöran Hult
Göran Karlsson
Bengt Sterne
Bo Turesson I Peter von Möller
Bilaga 5
SOU 1971: 1
Författningsförslag
Förslag till Lag om ändring i lagen (1936:320) om skydd mot vräkning vid arbetskonflikter Härigenom förordnas, att 2 § lagen (1936:320) om skydd mot vräkning vid arbetskonflikter skall ha nedan angivna lydelse. Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse 2§
Vad i 1 § sägs skall ej gälla, a) om arbetstagaren är i arbetsgivarens kost; b) om arbetsavtalet ingåtts för bestämd tid utan att viss uppsägningstid avtalats eller skall anses avtalad, samt den i arbetsavtalet stadgade tiden gått till ända;
b) om anställning som avser viss säsong upphört, ej heller om anställning som avser viss tid eller visst arbete upphört och arbetstagaren, i fall som avses i 15 § första stycket lagen (1973:000) om anställningsskydd, fått underrättelse som där sägs;
c) om arbetsavtalet upphört på grund av uppsägning som verkställts före konflikten och som uppenbarligen icke äger samband med denna; d) om arbetstagaren befunnits skyldig att avflytta från lägenheten på grund av dröjsmål med erläggande av hyra som utgår i penningar; e) om lägenheten erfordras till bostad åt annan arbetstagare, med vilken överenskommelse angående arbete vid arbetsgivarens av konflikten berörda företag träffats för den tid, konflikten varar, eller för bestämd tid, ej understigande tre månader; f) om arbetstagaren, efter det hans rätt att nyttja lägenheten upphört, vägrat avtlytta till annan tjänlig och på skäliga villkor upplåten bostad i orten som beretts honom genom arbetsgivarens försorg; g) om arbetstagaren dröjt med erläggande av sådan ersättning som omförmäles i 3 § utöver sju söckendagar efter förfallodagen, och vad sålunda ligger honom till last icke finnes vara av ringa betydelse; eller h) om arbetstagaren efter konfliktens inträde genom uppenbar vanvård
Författningsförslag
70 Bilaga 5 För fattnings för slag
SOU 1971: 1
eller annorledes grovt åsidosatt honom såsom innehavare av lägenheten åvilande förpliktelser eller ock stört ordningen på arbetsplatsen.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1974. Har anställning för viss tid eller visst arbete upphört efter denna tidpunkt utan att skyldighet förelegat för arbetsgivaren att lämna underrättelse enligt 15 § första stycket lagen (1973:000) om anställningsskydd, gäller dock 2 § i dess tidigare lydelse.
Förslag till Lag om ändring i lagen (1970:43) om arbetstid m. m. i husligt arbete Härigenom förordnas i fråga om lagen (1970:943) om arbetstid m. m. i husligt arbete, dels att 12 och 20 §§ skall ha nedan angivna lydelse, dels att i lagen skall införas två nya paragrafer, 12 a § och 12 b §, av nedan angivna lydelse. Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
12 §
12 §
Är avtalstiden ej bestämd, gäller avtalet tills vidare och upphör efter uppsägning från endera sidan. Uppsägningstiden är 14 dagar, om ej annat överenskommits.
Anställning gäller tills vidare, om ej annat har avtalats Sådan anställning kan genom uppsägning bringas att upphöra vid utgången av viss uppsägningstid. Upisägning från arbetsgivarens sida stall ske skriftligen. För såväl arbetsgivaren jom arbetstagaren gäller en uppscgningstid av minst en månad. A-betstagare som vid uppsägningen har varit anställd hos arbetsgivaren sammanlagt minst fem år hir dock rätt till en uppsägningstid av två månader. Har anställningstiden varit minst tio år, har arbets agaren rätt till en uppsägningstia av tre månader. 12a § Under uppsägningstiden har arbetstagare rätt till lön ocl andra
SOU 1971: 1
I
Utredningsarbetet
1 Utredningsuppdraget och arbetets uppläggning
Bilaga 5 Avdelningsrubrik
1.1 Utredningens direktiv Chefen för jordbruksdepartementet meddelade direktiv för kommittén i anförande till statsrådsprotokollet den 13 juni 1969: "1964 års turisttrafikutredning framhöll i betänkandet (Stencil H 1966:2) att förutsättningarna för en expansion av turismen ständigt ökar till följd av ökad fritid, längre semester och bättre ekonomiska resurser. En följd av denna utveckling är stigande krav på utbyggnad av turistanläggningar. Åtgärder för att främja möjligheterna till turism inom landet har därför kommit att framstå som en allmän angelägenhet av största vikt. Fritidsutredningen framhöll i sina betänkanden (SOU 1964:47, 1965:19 och 1966:33), att behovet av lämpliga friluftsområden och anläggningar för det rörliga friluftslivet är mycket stort. I prop. 1967: 59 uttalade dåvarande chefen för jordbruksdepartementet att den stora betydelse som friluftslivet har i det moderna samhället motiverar att såväl staten som kommunerna engagerar sig för att skapa möjligheter till friluftsliv åt så många som möjligt. Statligt stöd till turism utgår bl. a. genom de medel som under X huvudtiteln anvisas till Svenska turisttrafikförbundet, som svarar för den med statsmedel finansierade verksamheten för att söka öka de utländska turistströmmarna till Sverige. De statliga bidragen till turisttrafikförbundet uppgår budgetåret 1969/70 till 5,4 milj. kr. Detta stöd syftar till att öka utlandets intresse för Sverige som turistland. För att främja sysselsättningen ger staten lokaliseringsstöd till uppförande av turistanläggningar. Detta stöd har i betydande utsträckning bidragit till en utbyggnad av turistnäringen i stödområdena. Härtill kommer de statliga garantilånen för hotellbyggen. Vid ingången av budgetåret 1968/69 uppgick de utestående hotellgarantilånen till 9,4 milj. kr. Från fonden för friluftslivets främjande lämnas bidrag till olika slag av friluftsanläggningar. För budgetåret 1969/70 har 5,5 milj. kr. anvisats till fonden. Medlen är i första hand avsedda för anläggningar som uppförs
72 Bilaga
5 List of
terms
List of terms
andra skattskyldiga annan fastighet antal antal skattekronor per invånare av annan förvärvsverksamhet av kapital avgår under år 1971 utanordnat förskott bidrag bidragsunderlag
other taxpayers other real estate number (of) tax capacity from other gainful occupation from capital less advance authorized during the year 1971
byggnadsvärde
grant(s) basis for the calculation of central government grants to compensate local governments for the effects of a revision of the income tax system as from 1971 value of building(s)
därav
of which
enligt ändrade taxeringar extra
according to changed assessments special
folkmängd fysiska personer församling församlingarnas fordran förskott på församlingsskatt förskott på kommunal skatt förskott på landstingsskatt förändring
population physical persons parish claim(s) of parishes advance on parish tax
hela riket höjning
whole of Sweden increase
inkomster invånare
income inhabitant
jordbruk jordbruksfastighet jordbruksvärde
agriculture agricultural real estate agricultural value
kapitalutgifter kommun kommunal kommunalskatt kommunblock kommunblockregioner
capital expenditure municipality municipal local tax municipality block municipality block regions credited to municipalities local government finance claim(s) of municipalities borough
kommunerna tillgodo kommunernas finanser kommunernas fordran köping
advance on municipality tax advance on county council tax change
landareal landskommun landsting landstingens fordran län länsstyrelse
land area rural district county council claim(s) of county councils county county administration
medelutdebitering medelvärde medgivet allmänt avdrag för underskott i förvärvskälla medlemmar i svenska kyrkan
mean tax payable mean value permissible general deduction for deficit in source of income members of the Church of Sweden
SOU 1971: 1
Enligt sina direktiv skulle litteraturutredningen bl. a. låta företa en studie av läs- och bokvanor i landet med särskild hänsyn till distributionsförutsättningarna. Studien skulle göras inom ett begränsat antal geografiska områden, där man samtidigt hade möjlighet att noggrant kartlägga bok- och tidskriftsutbud via bokhandel, bibliotek etc. Studien föreligger i tryck (Litteraturutredningens läsvanestudier. Läs- och bokvanor i fem svenska samhällen. Statens offentliga utredningar 1972:20). Enligt direktiven skulle resultatet av de sociologiska undersökningarna läggas till grund för några experimentella biblioteksundersökningar. Det förutsattes, att experimenten skulle göras i anslutning till det statliga stöd, som enligt beslut av 1965 års riksdag utgår till vissa kommuner för utveckling av de kommunala bibliotekens verksamhet. Direktiven har på denna punkt följande lydelse: Vidare bör i anslutning till det förut nämnda statliga stödet till utveckling av de kommunala bibliotekens verksamhet ett par experimentella biblioteksundersökningar kunna göras med syfte att utnyttja resultaten av de sociologiska undersökningarna. Det sociologiska materialet bör därvid bilda underlag för bibliotekens planläggning av sina informationsåtgärder, serviceformer och allmänkulturella verksamhet. Effekten av vidtagna åtgärder bör mätas och bibliotekens lokala organisationsformer uppmärksammas. Som ett led i arbetet med att utveckla konsumtionsfrämjande åtgärder bör de sakkunniga försöksvis pröva om den verksamhet för att etablera kontakter mellan författare och publik, som redan har påbörjats genom Författarcentrum och biblioteken kan ytterligare stödjas och utvecklas. Möjligheten till samarbetet med verksamheterna för Riksteater, Riksutställningar och Rikskonserter liksom med folkbildningsorganisationernas föreläsningsbyrå och studieförbunden bör därvid uppmärksammas. De nya initiativ som kan erfordras bör särskilt inriktas på kulturfattiga orter och befolkningsgrupper. Föreliggande studie redovisar utredningens försök att lösa detta uppdrag. Studien har planerats och genomförts under ledning av utredningens sekretariat och biblioteksexperten Bengt Hjelmqvist. Denne svarar också för inledningskapitlet Biblioteksväsendets målsättning, organisation och utveckling. Kapitel 2 Geografiska variationer i tillgången till de kommunala folkbibliotekens tjänster har skrivits av fil. kand. Sven Ockborn och fil. lic. Sture Öberg. Kartor och figurer till detta avsnitt har ritats av Eva Bocander, och för fotoarbetet svarar Reszö Laszlo. Kapitlen 3 och 4 Bibliotekens resurser och resursfördelning år 1970 och Bibliotekens inköpspolitik år 1970 är författade av marknadschefen Svante Hallgren. Kapitel 5 Analys av Bibliotekstjänst sambindningslistor och deras roll för bibliotekens bokinköp har skrivits av fil. kand. Maj Klasson och fil. mag. Bo Svensson. Kapitel 6 Biblioteksförsök redovisar resultaten av utredningens försöksverksamhet som genomförts under ledning av utredningens sekretariat och biblioteksexpert i samarbete med de kommunala biblioteken i Malmö (stadsdelen Kirseberg), i Örebro (stadsdelen Oxhagen), i Stockholm (stadsdelen Skärholmen) och i Skellefteå (tätorten och Jörns församling). För redovisningen av den lokala försöksverksamheten svarar
Bilaga 5 Citat
Litteratur
Anvisningar för författningsskrivning. Stockholm 1969 Anvisningar för propositionsskrivning. Utgiven av statsrådsberedningen. 2: a uppl. (stencil). Stockholm 1970 Anvisningar för publikationsserien Sveriges officiella statistik. Meddelanden i samordningsfrågor 1968:2. Statistiska centralbyrån. Stockholm 1968 Anvisningar för riksdagstrycket. Stockholm 1971 Dokumentteknik - systematisk maskinskrivning. Handledning. Utgåva 2. Statskontoret. Stockholm 1973 Handledning för utformning av vetenskapliga artiklar. (Originalets titel: Guide for the Preparation of Scientific Papers for Publication.) Återgiven med tillstånd av UNESCO. Utgiven av statens råd för vetenskaplig information och dokumentation (SINFDOK). Stockholm 1970 Lansburgh, Werner N.: Almqvist och Wiksells sättningsregler. 2: a uppl. Uppsala 1964 Provtryck med sättningsanvisningar för propositioner och betänkanden. Utigvet av riksdagen i maj 1972. Stockholm 1972 Riksdagstrycket. Betänkande avgivet av Utredningen för översyn av riksdagstrycket. Stockholm 1970 SIS-normer utgivna av Sveriges Standardiseringskommission: SIS 01 10 21 Translitterering av kyrilliska bokstäver. Stockholm 1963 SIS 03 61 05 Sättningsanvisningar och skrivregler. Stockholm 1969 SIS 03 61 07 Sättningsregler. Matematik och kemi. Stockholm 1968 SIS 03 62 01 Korrigering av text. Definitioner. Regler. Korrekturtecken. Stockholm 1963 SIS 03 82 01 Bibliografiska referenser, Stockholm 1968 Skrivregler. Skrifter utgivna av Nämnden för svensk språkvård, 4. 5:e uppl. Stockholm 1965 Smith, Jokum: Bokframställning. Stockholm 1970 Språket i lagar och andra författningar. Stockholm 1967 Svensk Författningssamling. Betänkande avgivet av utredningen om författningspublicering. SOU 1970:48. Stockholm 1970 Svenska Akademiens ordlista över svenska språket. 10: e uppl. Stockholm 1973 Wellander, Erik: Undersökning av kommittésvenskan. SOU 1950:26, Stockholm 1950
Sakregister
Allmänna Förlaget 14, 16, 17, 27, 36, 3 8 , 4 5 , 4 6 , 50 ark, binderiterm, vanligen 16 sidor 61 arksignatur, binderiterm, markering på första sidan av ett ark 59 avdelningsrubrik 20, 71 som sidrubrik 38 typografi 41 avsnittsrubrik 19, 43 baksidestext 8, 17, 45, 46 begynnelsebokstav liten eller stor 21, 22 bilaga 8, 15, 16, 39 bildinnehåll 57 bildtext, förklarande text bredvid, under eller över illustration 15, 36,43 placering 43 typografi 43 blankrad, rad utan text, t. ex. mellan två stycken 19,41,49 bredspalt, den spalt som används för huvudtexten 41 cicero, typografiskt mått i didotsystemet = 4,51 mm 40,41 citat 37, 73 composersättning, icke metallbunden sättmetod, skrivsättning 40 datorstyrd fotosättning 8 decimaler 23 diagram 28-34, 57 didotsystem, det typografiska måttsystem som används i Europa (utom England 40,41 engelsk innehållsförteckning 44 engelsk titel 14, 43 engelskspråkig sammanfattning 14 exponent 23, 49 figurnumrering 15, 16, 37 flerspaltig sättning, används t. ex. i list of terms 39 formler 36,49
fotnot 37 i manuskript 48, 49 i tabell 26, 39 till text 8, 49 författningsförslag 14,44,69 typografi 44 författningstryck 8 förkortningar 8,24,51-54 engelska 53 förteckning 18 i sifferuttryck 5 2 speciella 53 förminskningsgrader 27 förspalt, den kolumn i tabell som innehåller förklaringar 7,26 förteckning över SOU 16, 46 halvfet stil 42 heltalssiffror, gruppering 23 huvudkorrektur, det korrektur i vilket samtliga rättelser förts in 49 huvudtext 15, 19 höjdsteg, radavstånd på skrivmaskin 46 illustrationer 2 7 - 3 6 , 55, 58 format 8, 56 med raster 34, 35 numrering 8 redigering 8 illustrationsförteckning 18 illustrationsoriginal framställning 46 måttsättning 55 index 23,49 indrag 26, 42, 49 fyrkants indrag, i. • typgraden 42 halvfyrkants indrag, i. = halva typgraden 42 ingress, inledande stycke 19 initialförkortningar 53 innehållsförteckning 8, 14, 44, 62 innermarginal, marginalen mot bokryggen 41 instruktion av tecknare 8
ISBN, International Standard Book Numbering 14, 17, 44, 46 kapitelrubrik 19,42 som sidrubrik 38 typografi 42 kartor 34, 35, 57 klammerhäftning, metallhäftning 17, 45 kolumntitel, se sidrubrik kommatering 22 kommittékungörelsen 3 kommittéledamöter 14 kommittés fullständiga namn 17 kommittésekreterare 14, 44, 50 kontrollschema illustrationer 57 manuskript 57 publiceringsrätt 58 tryckgodkännande 61 korrektur 49 korrekturtecken 9, 6 1 - 6 2 kursiv, "lutande" stil 42 kursivering 19,49 kurvdiagram 29, 30 kägel, radavstånd 49 källhänvisning 37 lagstadgade uppgifter om tryckeri, tryckningsort och tryckår 14 levande kolumntitel, se sidrubrik linje i tabeller 42 vid avdelningsrubrik 41 list of terms, svensk-engelsk ordlista som återger använda uttryck 7 , 1 7 , 4 4 , 7 2 litteraturförteckning 16, 37, 74 typografi 44 logaritmisk skala 29 logotype, "märke" bestående av bokstäver, t. ex. SOU-märket 17 manuskript, sättnings färdigt 57 manuskriptutskrift 47, 48 marknadsföring 50
46,
76 Sakregister mellanrubrik typografi 42 utan kod 42 mellanrum, ljusrummet mellan två ord eller tvä textgrupper 41 missiv 14, 67 datering 43 typografi 43 nedryek, avstånd från spaltens övre kant till första textrad vid kapitelrubrik 41 Nordisk udredningsserie 16 nytt styeke 39 ombrytning, den procedur under vilken text och bildmaterial ordnas till sidor 49 omslag 8, 1 6 , 4 9 , 6 0 baksida 17 bokrygg 17 framsida 17 typografi 45 upphovsman 14, 59 pagina, sidnummer i bok 38, 39, 59 paginering 41 penningenheter 23 pica, typografiskt mått i det angloamerikanska systemet = 4,22 mm 40,41 Press Roman, vid composersättning namn på typsnitttet Times 39 provsidor 6 3 - 7 3 publiceringsrätt 49, 58 punktutföring, punktlinje, används för att fylla ut en rad 42, 44 reproduktionsdugligt original, original (tecknings-) som fyller kraven för en fullgod återgivning 27 reproduktionsskala 57 riksdagstryck 8 riksvapnet 1 3, 43 rubrik 41 i sammanfattning 19 rubriksystem 19,41 sammanfattning 7, 14 sammanfattning pä engelska 7, 15 sakregister 3 8 , 4 6 , 5 0 , 6 0 typografi 44 satsarea, i SOU 140x 212 mm, hela den del av boksidan som kan innehålla sättning. Kring s. ligger marginaler 39,41
SOU 1971:1 sektordiagram 33, 34 separerade original, ett original för varje rastertyp, färg etc. 27, 28 sidrubrik (levande kolumntitel), rad överst på sidan som anger i vilket kapitel sidan ingår 8, 38, 39,41,59 sifferuttryck 23 signatur, anger betänkandets nummer i årsserien, t. ex. SOU 1971:1 8, 38, 3 9 , 4 1 , 5 9 smalspalt, i SOU den 32 mm breda ytterspalt som utnyttjas för figurtexter, fotnoter m. m. 39 41 sorter 53 spaltbredd, anges i cicero eller millimeter. I SOU 71 används tre spaltbredder, en för löptexten, en för noter, bildtexter m. m. och en för författningsförslag 39 spalthöjd, i SOU 203 mm 41 spaltkorrektur 49 språklig redigering 20, 46 stapeldiagram 3 1 - 3 3 statistiska centralbyrån 8 statsformatet, 165 *242 mm, bokformat för offentligt tryck, bl. a. för SOU 41 stavning 20 streckteckning, teckning utan halvtoner, t. ex. enkla kartor och diagram 27 summary, sammanfattning pä engelska 10 Svensk författningssamling, SFS 39,43 symboler 18, 24 sättningsanvisningar 42, 47, 49, 57 sättningsfärdigt manuskript 46 tabeller 26, 39 förkortningsprinciper 53 förspalt 42 numrering 8, 15 pä spaltbredd 39 redigering 8, 24 rubricering 15, 25, 49 typografi 39, 43 tabellförteckning 1 8 tabellhuvud 7, 24, 25 tabellrubrik 25 r 39 exempel 25 teckningsoriginal 27, 28 tecken, antal per sida 40
KUNGL BI BL STOCKHOLM
text i bild 27,55 tidsangivelser 24 Times, engelskt typsnitt frän 1930-talet, tecknat för tidningen Times 39, 41 titel 17,19 titelark, första arket i en bok 59 titelsida 13,43,59,65 typografi 44 tonbilder, illustrationer som innehåller en kontinuerligt varierande gråskala, t. ex. ett fotografi 34, 55 trappstegsdiagram 30, 31 tryckningsansökan 50 tryckningstillstånd 50 tryckortssida 14, 61 typografi 43 tryckortsuppgift 43 tryckpapper 36, 45 tvåspaltig sättning, används i SOU vid författningsförslag 39 tvåspråkig tabell- och innehållsförteckning 18 typografi 7, 39 typgrad, bokstavsstorlek 4 0 - 4 5 , 47 typsnitt (teckensnitt), en uppsättning av alfabetets bokstäver samt siffror och andra tecken kännetecknade av speciell utformning 41 underavdelningsrubrik undermarginal 41 underrubrik 19, 42' undertitel 13, 19 upphovsman 14,59 upplagestorlek 50 utgivande departement utgivningsort 13 utgivningsår 13 utredning direktiv 15 förslag 15
19,42
ytdiagram 30 yttermarginal 41 ändring mot manuskript
överlöpare, rad 2 och följande som hör till förspaltstext, uppslagsord i sakregister osv. 26, 43 övermarginal 41
Statens offentliga utredningar 1971
Kronologisk förteckning
SOU 7 1 . Handbok trycket. Fi.
för
det
offentliga
utrednings-
Statens offentliga utredningar 1971
Systematisk förteckning
Finansdepartementet SOU 7 1 . Handbok för trycket. [1]
det
offentliga
utrednings-
om klämmer betecknar utredningens nummer i den kronologiska förtecknin
Liksom författningstrycket och riksdagstrycket har det offentliga utredningstrycket på senare tid genomgått förändringar för att möta önskemål från konsumenter och producenter. SOU-seriens utformning och redigeringsprinciper presenteras i denna handbok. Skriften har utarbetats inom Allmänna Förlaget på uppdrag av fi nansdepartementet. Handbokens fyra huvudkapitel är • Betänkandets disposition • Redaktionella synpunkter • SOU-seriens typografi a Från manuskript till utgivning B okens textbehandling, tabeller, bilder, bilagor och omslag utgör i sig själva exempel på hur ett normalt betänkande är utformat.
• 1 1 Allmänna Förlaget
ISBN 91 -38-01743-1