('angående naturvårdens organisation, m. m.',)

Kungl. Maj:ts proposition nr 59 år 1967 1

Nr 59

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående naturvårdens organisation, m. m.; given Stockholms slott den 3 mars 1967.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av stats­ rådsprotokollet över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departe­ mentschefen hemställt.

Under Hans Maj :ts Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro, enligt Dess nådiga beslut:

BERTIL

Eric Holmquist

Propositionens huvudsakliga innehåll

På grundval av principbeslut av 1965 års riksdag och senare utredning av statskontoret läggs i propositionen fram förslag till en samordnad och utbyggd organisation för natur-, vatten- och luftvården. Som central myn­ dighet för dessa områden föreslås ett nytt statligt ämbetsverk, statens natur­ vårdsverk. Det nya verket ersätter ett flertal myndigheter — bl. a. statens naturvårdsnämnd, statens vatteninspektion och statens luftvårdsnämnd — som nu har uppgifter inom dessa områden. Verket bör enligt förslaget ledas av en lekmannastyrelse. Vidare bör vid verket finnas särskilda rådgivande organ, nämligen ett naturvårdsråd, ett vattenvårdsråd och ett luftvårdsråd. Verket föreslås bli organiserat på ett sekretariat för planering, samordning och information, en administrativ byrå, en naturvårdsbyrå, en vattenvårdsbyrå, en luftvårdsbyrå samt ett undersökningslaboratorium. Vidare knyts till verket en särskild expertgrupp för biträde vid förvärv m. m. av natur­ områden. Verket föreslås nästa budgetår ha totalt 101 tjänstemän, vilket innebär en ökning med sex i förhållande till det antal de nuvarande myndigheterna sammanlagt har. 1 Bihang till riksdagens protokoll 1967 . 1 samt . Nr 59

2 Kungl. Maj:ts proposition nr 59 år 1967

Länsstyrelserna föreslås få särskilda naturvårdsenheter, i vilka länsingenjörskontoren går upp. Personalen vid dessa naturvårdsenheter före­ slås omfatta totalt 156 tjänstemän, vilket innebär en ökning med åtta. På grundval av fritidsutredningens förslag tas vidare upp stödet till det rörliga friluftslivet. Med hänsyn till det nära sambandet mellan natur­ vårds- och friluftsfrågorna föreslås naturvårdsverket bli central förvalt­ ningsmyndighet även för de senare frågorna. I propositionen understryks att friluftslivets behov bör beaktas i kommunernas och länsstyrelsernas planering. Statliga bidrag bör liksom hittills utgå dels till uppförande av friluftsanläggningar, dels till vissa organisationer på friluftslivets område. Uppförande av friluftsanläggningar bör i första hand vara en kommunal angelägenhet medan verksamheten vid anläggningarna bör kunna skötas av organisationerna. Vissa principer för bidragsgivningen redovisas. Anlägg­ ningar av rikskaraktär på långt avstånd från tätorterna föreslås få högre bidrag än näranläggningar. Slutligen läggs fram förslag till medelsanvisning under berörda anslag för naturvårdsverket och fonden för friluftslivets främjande. Anslaget till avsättning till nämnda fond föreslås öka med 1 milj. kr. till 4,5 milj. kr.

Kungl. Maj:ts proposition nr 59 år 1967 3

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet på Stockholms slott den 3 mars 1967.

Närvarande: Statsministern E rlander , ministern för utrikes ärendena N ilsson , statsråden S träng , A ndersson , K ling , E denman , J ohansson , H olmqvist , A spling , P alme , S ven -E ric N ilsson , G ustafsson , G eijer , M yrdal , O dhnoff .

Chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Holmqvist, anmäler efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om naturvår­ dens organisation, m. in., och anför. I statsverkspropositionen (bil. It s. 137 och 142) har Kungl. Maj :t före­ slagit riksdagen att, i avvaktan på särskild proposition i ämnet, till Statens naturvårdsnämnd: Avlöningar, Statens naturvårdsnämnd: Omkostnader och Avsättning till fonden för friluftslivets främjande för budgetåret 1967/68 beräkna ett anslag av 4,3 milj. ler., 691 000 kr. resp. 4,5 milj. kr. Jag an­ håller att nu få anmäla dessa frågor.

Inledning

Enligt principbeslut av 1965 års riksdag (prop. 97, JoU 16, rskr 255) skall statens vatteninspektion, väg- och vattenbyggnadsstyrelsens vattenoch avloppsbyrå samt statens luftvårdsnämnd den 1 juli 1967 föras sam­ man med statens naturvårdsnämnd till en central myndighet för hela na­ turvår dsområdet. Vid samma tidpunkt skall länsingenjörskontoren enligt samma beslut inordnas i länsstyrelserna, som har ansvaret för naturvårdsverksamheten på det regionala planet. Med anledning av beslutet uppdrog Kungl. Maj :t åt statskontoret att utreda organisationen av naturvårdsverksamheten. Statskontoret avlämnade den 9 juni 1966 »Utredning om orga­ nisationen av naturvårdsverksamheten» (Stencil Jo 1966: 2). Efter remiss har yttranden över statskontorets utredning avgetts av vattenöverdomstolen, medicinalstyrelsen, statens strålskyddsinstitut, statens bakte­ riologiska laboratorium, statens institut för folkhälsan, statens luftvårds­ nämnd, väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, sjöfartsstyrelsen och statens oljeskyddsråd, Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut, byggnadssty­ relsen, kammarkollegiet, riksantikvarieämbetet, universitetskanslersämbetet,

4 Kungl. Maj:ts proposition nr 59 år 1967

forskningsrådens samarbetsdelegation, domänstyrelsen, Iantbruksstyrelsen, skogsstyrelsen, fiskeristyrelsen, vattenvårdsnämnden, statens naturvårdsnämnd, lantbrukshögskolan, skogshögskolan, kommerskollegium, Sveriges geologiska undersökning, statens vattenfallsverk, statens friluftsnämnd, insti­ tutet för vatten- och luftvårdsforskning, arbetsmarknadsstyrelsen, överståthållarämbetet, samtliga länsstyrelser, länsförvaltningsutredningen, immissionssakkunniga, 1964 års naturresursutredning, Svenska landstingsförbun­ det, Svenska stadsförbundet, Svenska kommunförbundet, Svenska natur­ skyddsföreningen, Samfundet för hembygdsvård, Sveriges industriförbund, Föreningen för vattenhygien, Vattenvärnet, Föreningen för allmän hälsovård, Föreningen för samhällsplanering, Sveriges lantbruksförbund, Riksförbun­ det Landsbygdens folk (RLF), Svenska vatten- och avloppsverksföreningen, Landsorganisationen i Sverige (LO), Sveriges akademikers centralorganisa­ tion (SACO), Tjänstemännens centralorganisation (TCO), Länsingenjörernas förening, Svenska teknologföreningen, Sveriges lantmätareförening och Svenska arkitekters riksförbund (SAR). 1962 års fritidsutredning1, som tillsattes med stöd av Kungl. Maj :ts be­ myndigande av chefen för kommunikationsdepartementet den 28 septem­ ber 1962, har avlämnat tre betänkanden över friluftslivet i Sverige, näm­ ligen del I »Utgångsläge och utvecklingstendenser» (SOU 1964:47), del II »Friluftslivet i samhällsplaneringen» (SOU 1965: 19) och del III »Anlägg­ ningar för det rörliga friluftslivet» (SOU 1966:33). I betänkandena be­ handlas friluftslivets plats i samhällsplaneringen, friluftslivets behov av mark, fritidsbebyggelsens utformning och lokalisering, kommunernas enga­ gemang i friluftsfrågor, anläggningar för det rörliga friluftslivet, statens stöd till ideella organisationer på friluftslivets område samt organisatoriska åt­ gärder för statens insatser på friluftslivets område. I detta sammanhang tas de frågor upp, som gäller anläggningar för det rörliga friluftslivet, sta­ tens stöd till ideella organisationer på friluftslivets område och organisa­ toriska åtgärder för statens insatser på nämnda område. Efter remiss har yttranden över betänkandena avgetts av hovrätten för västra Sverige, medicinalstyrelsen, arbetsmarknadsstyrelsen, väg- och vat­ tenbyggnadsstyrelsen, byggnadsstyrelsen, sjöfartsstyrelsen, statskontoret, rikantikvarieämbetet, domänstyrelsen, lantmäteristyrelsen, statens vatteninspektion, statens naturvårdsnämnd, statens institut för byggnadsforsk­ ning, statens friluftsnämnd, statens järnvägar, överståthållarämbetet, samt­ liga länsstyrelser, kommittén för semesterspridning, 1960 års vägsakkunniga, kommunalrättskommittén, 1965 års idrottsutredning, 1962 års ungdomsutredning, statens handikappråd, Svenska stadsförbundet, Svenska kommunförbundet, Svenska landstingsförbundet, Svenska naturskyddsfjl1 Framlidne generaldirektören Börje Lundgren, ordf., riksdagsmannen Ingvar Carlsson, riks­ dagsmannen Thorbjörn Fälldin, kommunalrådet Torsten Henrikson, byggnadsrådet Ivar Jons­ son, filosofie kandidaten Inga Löwdin, riksdagsmannen Bo Turesson och riksdagsmannen Ola Ullsten.

Kungl. Maj:ts proposition nr 59 år 1967 5

föreningen, Sveriges industriförbund, Svenska arbetsgivareföreningen, RLF, Svenska turistföreningen, Svenska turisttrafikförbundet, Motororganisa­ tionernas samarbetsdelegation, Reso, Riksorganisationernas campingkom­ mitté, Skid- och friluftsfrämjandet, Svenska kryssarklubben, Svenska kom­ munaltekniska föreningen, Sveriges motorbåtsunion, Svenska samernas riksförbund, Fiskefrämjandet, Simfrämjandet, Cykel- och mopedfrämjan­ det, Svenska Turisthotellens Riksförbund, LO, TCO, Sveriges lantmätare­ förening, SAR, Folkparkernas centralorganisation, De Handikappades riks­ förbund och Sveriges riksidrottsförbund. I fråga om flera av statskontorets och fritidsutredningens förslag fordras inte beslut av riksdagen. För överblickens och sammanhangets skull redo­ visas dock även vissa av dessa förslag.

Organisationen av naturvårdsverksamheten

Nuvarande ordning

Naturvården. Statens naturvårdsnämnd har överinseendet över natur­ vården i riket. Nämnden har att verka för att naturvårdsarbetet såväl från kulturella och vetenskapliga som sociala synpunkter ordnas och utvecklas ändamålsenligt. Den skall leda arbetet med att inventera och välja ut natur­ områden, som bör särskilt bevaras samt utarbeta råd och anvisningar om avsättande och förvaltning av sådana områden. Nämnden skall vidare följa den allmänna byggnadsplaneringen samt kulturlandskapets utveckling, ver­ ka för att stränderna skyddas, för att täktverksamheten får lämplig lokali­ sering och utformning och för att andra arbetsföretag planläggs och ut­ förs med beaktande av deras inverkan på naturen. Råd och anvisningar skall utarbetas till ledning för statliga och kommunala myndigheters åt­ gärder på naturvårdens område. Nämnden skall biträda länsstyrelserna i naturvårdsarbetet. Statens naturvårdsnämnd inrättades år 1963. Nämnden består av högst sju ledamöter som utses av Kungl. Maj :t. Nämndens arbete leds av en över­ direktör, som är vice ordförande i nämnden. Inom nämnden finns två by­ råer, nämligen administrativa byrån och planeringsbyrån, samt en sektion för jakten och viltvården. Nämndens personal uppgick den 1 juli 1966 till 27 tjänstemän. När jag i det följande redovisar personalen vid de olika myndigheterna utgår jag från den personal som fanns den 1 juli 1966. Enligt naturvårdslagen den 11 december 1964 (nr 822) ligger huvudan­ svaret för naturvårdsarbetet inom länet på länsstyrelsen. Flera andra läns­ organ skall emellertid beakta naturvårdssynpunkter i sitt arbete. Sålunda har länsarkitekten, lantmäteriorganisationen, landsantikvarien och länsjägmästaren uppgifter i naturvårdsarbetet. Länsstyrelsen fattar de flesta beslut enligt naturvårdslagen samt svarar för verkställigheten av besluten.

6 Kungl. Maj:ts proposition nr 59 år 1967

Inom länsstyrelsen handläggs huvudparten av naturvårdsärendena på planeringssektionen. I vissa frågor inhämtas synpunkter från länets naturvårdsråd. Detta råd, vars sammansättning och verksamhet inte är författningsreglerade, består i allmänhet av omkring tio ledamöter, i regel hälften lekmän och hälften företrädare för berörda länsorgan. För naturvårdsarbetet disponerar länsstyrelserna för budgetåret 1966/67 1,2 milj. kr. Av dessa medel avlönas som extra tjänstemän eller mot arvode f. n. tio naturvårdstjänstemän (naturvårdsintendenter) på heltid samt dess­ utom ett antal på deltid.

Vattenvården. Statens vatteninspektion och väg- och vattenbyggnads­ styrelsen har huvudansvaret på central nivå för vattenvården. Väg- och vat­ tenbyggnadsstyrelsen har dessutom uppgifter beträffande vattenförsörjning­ en. Tillsyn av vattenområden utövas av vatteninspektionen, som handläg­ ger tillsynsärenden såsom vattendomstols- och syneförrättningsärenden, an­ mälningsärenden och övervakningsärenden. Verksamheten är författningsmässigt reglerad bl. a. i vattenlagen, lagen den 30 november 1956 (nr 582) om tillsyn över vattendrag, sjöar och andra vattenområden samt kungörel­ sen den 30 november 1956 (nr 583) om förprövning rörande åtgärder till motverkande av vattenförorening m. m. Väg- och vattenbyggnadsstyrelsens verksamhet på vattenvårdsområdet fullgörs inom styrelsen av dess vatten- och avloppsbyrå och regleras hu­ vudsakligen av bestämmelser i byggnadslagen den 30 juni 1947 (nr 385), vattenlagen, hälsovårdsstadgan den 19 december 1958 (nr 662), lagen den 3 juni 1955 (nr 314) om allmänna vatten- och avloppsanläggningar, expro­ priationslagen den 12 maj 1917 (nr 189) och kungörelsen den 5 juni 1959 (nr 251) om statsbidrag till vatten- och avloppsanläggningar. Verksamheten har under senare år inriktats särskilt på att främja en ändamålsenlig pla­ nering och utveckling på vatten- och avloppsområdet. Som regionala organ inom väg- och vattenbyggnadsverkets förevarande arbetsområde fungerar länsingenjör skontoren. Statens vatteninspektion leds av en nämnd, vattenvårdsnämnden. Den består av ordförande, vice ordförande och därutöver högst sex andra le­ damöter. Ledamöterna utses av Kungl. Maj :t. Vatteninspektionen förestås av en överinspektör. Inspektionen består av en tillsynsavdelning, en undersökningsavdelning, en radioekologisk avdelning och ett kansli. Regional organisation saknas. Undersökningsavdelningen består av ett kemiskt, ett biologiskt och ett mikrobiologiskt laboratorium. Fiskeristyrelsen ombesörjer vatteninspektionens kamerala ärenden m. in. Personalen vid vatteninspek­ tionen uppgår f. n. till 38 tjänstemän. Väg- och vattenbyggnadsstyrelsens vatten- och avloppsbyrå har 27 tjäns­ temän och är uppdelad på en planeringsavdelning, en process- och drifttek­ nisk avdelning, en anläggningsteknisk avdelning, en bidragsavdelning och

Kungl. Maj. ts proposition nr 59 år 1967 7

ett sekretariat. För ärenden om forskning och utveckling på vatten- och avloppsområdet finns en av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen tillsatt råd­ givande kommitté med representanter från berörda myndigheter och sam­ manslutningar. Länsingenjör skontor en lyder under väg- och vattenbyggnadsstyrelsen. Det finns ett kontor i varje län utom i Gotlands län. Sistnämnda län betjänas av länsingenjörskontoret i Stockholms län. Organisationen omfattar f. n. 138 tjänstemän. Kontorens storlek varierar mellan fyra och nio tjänstemän. Vatten- och avloppsbyrån och länsingenjörskontoren disponerar utrustning för enklare vattenprovtagning.

Luftvården. Inom luftvården har statens luftvårdsnämnd till uppgift att utreda förekomsten av luftföroreningar, främja forskning på luftvårdsområdet samt i samarbete med myndigheter, kommuner, företag och organisa­ tioner inom och utom landet söka åstadkomma en lämplig samordning av olika åtgärder mot luftföroreningar. Författningsmässig reglering av verk­ samheten på luftvårdsområdet saknas i stort sett. Förslag om sådan reg­ lering har lagts fram av immissionssakkunniga i betänkandet »Luftförore­ ning, buller och andra immissioner» (SOU 1966: 65). Statens luftvårdsnämnd inrättades år 1963 och består av högst 20 leda­ möter, vilka förordnas av Kungl. Maj :t. Av ledamöterna förordnas en till ordförande, en till vice ordförande samt en till verkställande ledamot. Nämnden har alltsedan sin tillkomst haft 14 ordinarie ledamöter. Vissa ledamöter utses efter förslag. Sålunda föreslår medicinalstyrelsen, försvarets forskningsanstalt, ingenjörsvetenskapsakademien, Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut och forskningsrådens samarbetsdelegation var sin ledamot samt statens institut för folkhälsan och Sveriges industriför­ bund två ledamöter. I luftvårdsnämnden är också arbetsgivar- och arbets­ tagarorganisationerna företrädda. De kamerala uppgifterna sköts av statens institut för folkhälsan. Nämnden har tre heltidsanställda befattningshavare.

Övrig verksamhet på natur-, vatten- och luftvårdsområdena. Domänstyrel­ sen omhänderhar vård och förvaltning av nationalparkerna och meddelar vidare efter samråd med naturvårdsnämnden föreskrifter om ordning inom nationalpark. Naturreservat på mark som ägs av staten förvaltas av styrel­ sen eller av den som styrelsen efter samråd med naturvårdsnämnden för­ ordnar. Kammarkollegiet äger föra talan för det allmänna, när fråga om allmänt intresse förekommer enligt vattenlagen eller naturvårdslagen. Den­ na befogenhet omfattar bl. a. mål om vattenförorening och naturvårdsfrågor. Medicinalstyrelsen handlägger frågor om vatten- och luftföroreningar enligt hälsovårdslagstiftningen och strålskyddslagstiftningen. Statens bak­ teriologiska laboratorium och statens institut för folkhälsan bedriver bak­ teriologiska och kemiska vattenundersökningar dels för forskning och un­

8 Kungl. Maj:ts proposition nr 59 år 1967

dervisning, dels på uppdrag av myndigheter m. fl. På luftvårdens område bedriver institutet en omfattande verksamhet i frågor rörande luftförore­ ningarnas medicinska verkningar. Fiskeristyrelsen har att vid vattenförore­ ning bevaka fiskets intresse. Bland övriga institutioner på det centrala pla­ net som har uppgifter inom natur-, vatten- och luftvårdsområdet må även nämnas byggnadsstyrelsen, veterinärstyrelsen, statens veterinärmedicinska anstalt, sjöfartsstyrelsen, riksantikvarieämbetet och institutet för vattenoch luftvårdsforskning. På det regionala planet är länsstyrelsen beslutande myndighet i åtskil­ liga frågor enligt fiskelagstiftningen, jaktlagstiftningen, byggnadslagstift­ ningen, fornminneslagen den 12 juni 1942 (nr 350), byggnadsminneslagen den 9 december 1960 (nr 690), naturvårdslagen, vattenlagen, hälsovårds­ stadgan m. fl. Länsarkitekten har övervakande uppgifter inom byggnads­ lagstiftningen. överlantmätaren och distriktslantmätarna har uppgifter en­ ligt fastighetsbildningslagstiftningen. Länsläkaren och länsveterinären har funktioner inom bl. a. hälsovårdslagstiftningens område. Skogsvårdsstyrelsen och statens skogsförvaltning har förvaltande uppgifter bl. a. beträffan­ de naturreservat och nationalparker. Kommunernas beslutande organ —- i detta sammanhang främst byggnadsnämnder och hälsovårdsnämnder -— har bl. a. ansvaret för plan- ovch byggnadsväsendet samt hälsovården inom kommunerna.

Statskontorets utredning

Verksamhetsområde och arbetsuppgifter m. m. Statskontoret påtalar de allvarliga konsekvenserna av de fortgående för­ oreningarna av naturen — marken, vattnet och luften —- och av en alltför intensiv exploatering av naturtillgångarna. Det är angeläget att de olika krav dagens samhälle ställer på naturen får en rimlig inbördes avvägning och att man tar hänsyn till att naturtillgångarna också bevaras åt kom­ mande generationer. I den allmänna debatten har — framhåller statskonto­ ret vidare ■— på senare tid farhågorna för en försämring av läget ytterligare understrukits och krav har framförts på olika åtgärder för att kunna möta det ökande tryck på naturens värden som industrialisering, urbanisering, motorisering, fritidsbebyggelse och ökad användning av kemiska produkter m. m. för med sig. Statskontoret framhåller vikten av att den centrala naturvårdsorganisationen inriktas på ett effektivt planerings-, lednings- och kontrollarbete för att möta det växande exploateringstrycket. Statskontoret har inte haft till uppgift att ompröva arbetsuppgifterna i stort inom natur-, vatten- och luftvården. Den föreslagna organisationens verksamhetsområde kommer därför att nära sammanfalla med de ansvars­ områden som de av omorganisationen berörda organen f. n. har tillsam­

Kungl. Maj:ts proposition nr 59 år 1967 9

mans. Statskontoret har inhämtat de nuvarande myndigheternas bedömning av de angelägnaste uppgifterna inom natur-, vatten- och luftvården för den närmaste framtiden. I fråga om vatten- och luftvården har statskontoret även föreslagit vissa justeringar och kompletteringar beträffande de nu­ varande uppgifterna. Statskontoret anför bl. a. Den allmänna målsättningen för naturvården fastställdes av statsmak­ terna senast vid 1964 års riksdag, då den nya naturvårdslagen antogs. En av de främsta uppgifterna inom naturvården är att bevara vetenskapligt och kulturellt värdefulla naturområden och tillgodose behovet av områden för rekreation och fritid. För den närmaste tiden har naturvårdsnämnden pla­ nerat följande arbeten, nämligen en översiktlig inventering i hela landet av de viktigaste naturvårdsobjekten, påbörjande av en plan för kustzon­ indelning avseende fritids- och naturvårdsområden, industri m. m., utar­ betande av råd och anvisningar för praktisk naturvård och inventeringar länsvis, avsättande av viktigare reservat, värderingskriterier för att utfärda skyddsföreskrifter, vårdplaner och anvisningar för befintliga reservat, na­ tionalparker m. m., utmärkning av avsatta och skyddade områden, anvis­ ningar i markvärderingsfrågor, program för försöksverksamhet och forsk­ ning, informations- och PR-system. På längre sikt skulle enligt nämnden tillkomma ett fullföljt urval och säkerställande av viktigare skyddsobjekt och odlingsområden, fullföljande av översiktlig plan för kustzonindelning, fullföljd detalj inventering, systematisk uppföljning, kontroll- och vård­ organisation samt foto- och ADB-dokumentation. Befolkningsökningen, industriexpansionen och den allmänna standard­ höjningen i förening med bebyggelsens strukturomvandling och koncentra­ tion till vissa områden förändrar påtagligt våra tidigare gynnsamma vat­ tenförhållanden. I en del regioner kan märkas begynnande vattenbrist och vattenbeskaffenheten har trots vidtagna reningsåtgärder försämrats på flera håll. Konkurrensen om vattentillgångarna kan väntas öka alltmer. En­ ligt statskontoret måste effektiva insatser göras för att bemästra föroreningssituationen. Med den väntade utvecklingen är det därför av betydel­ se såväl med tanke på att dessa naturtillgångar bevaras som från ekono­ misk synpunkt att ingreppen i samband med exploatering sker planmäs­ sigt och passas in i ett större sammanhang. Yattenvårdsplaneringen är här ett viktigt led. Följande arbetsuppgifter på vattenvårdsområdet är sär­ skilt angelägna för den närmaste tiden, nämligen utarbetande av planer för vattenhushållningen inom regioner, vari ingår kartläggning av vatten­ tillgångarnas tillstånd och recipientbedömningar, saneringsprogram för re­ dan förorenade områden, branschöversikter beträffande förorenande in­ dustrier, dispositionsplaner för optimal användning av vattentillgångar, olika skyddsåtgärder, riktlinjer för vattenförsörjnings- och avloppsanlägg­ ningar inom större regioner samt prognoser över vattenbehov för skilda konkurrerande exploateringsintressen och över avloppsvattenmängder.

10 Kungl. Maj:ts proposition nr 59 år 1967

Luftföroreningssituationen i Sverige anses vara bättre än i många andra högindustrialiserade länder men uppvisar särskilt i större tätortsområden en fortlöpande försämring. Kunskapen inom luftvårdsområdet om flertalet av de faktorer som förorsakar skade- och olägenhetsverkningar är f. n. otillräcklig. Detsamma gäller kännedomen om luftföroreningarnas inver­ kan bl. a. på människan. Behovet av forskning och utvecklingsarbete inom luftvårdsområdet är därför stort. Bristen på exakta informationer får emel­ lertid inte hindra att åtgärder vidtas. Så är t. ex. osäkerheten om luftför­ oreningarnas verkningar ett skäl för att hålla föroreningshalterna låga. Möjligheterna att sänka föroreningshalterna i utomhusluft genom att mins­ ka utsläppen från industrier, värmecentraler och motorfordon — de tre stora luftföroreningskällorna —- får betraktas som goda. Det finns i dag tekniska möjligheter att lösa de flesta av industrins luftföroreningsproblem. För att uppnå den bästa ekonomiska lösningen är det viktigt att luftvårdsaspekten beaktas redan då nya industrier planeras. Luftförorening från värmecentraler för bostadsuppvärmning är ett sär­ skilt allvarligt problem i tätorternas centrala delar. Om luftkvaliteten skall kunna hållas på en tillfredsställande nivå även där värmebehovet per yt­ enhet är stort, måste för dessa områden väljas ett system som ger låga föroreningshalter. Därför bör luftvårdsaspekterna beaktas redan vid be­ byggelseplaneringen. Någon helt tillfredsställande lösning på bilavgasproblemet torde knap­ past ligga inom räckhåll förrän de nuvarande bilmotorerna ersatts av and­ ra konstruktioner. Redan nu kan man genom olika åtgärder begränsa ut­ släppen av bilavgaser. Vidare bör man vid trafik- och stadsplanering be­ akta luftvårdssynpunkterna. Den allmänna målsättningen för luftvårdsarbetet bör vara att, där luften ännu är av godtagbar kvalitet, förhindra försämring och där luftsituationen är otillfredställande åstadkomma godtagbara förhållanden. Angelägna ar­ betsuppgifter för den närmaste tiden bör vara att utarbeta riktvärden för högsta tillåtna föroreningshalter i utomhusluft (immissionsnormer), rikt­ värden för den mängd förorenande ämnen som får släppas ut från olika käl­ lor (emissionsnormer), ett systematiskt kontrollsystem, kartläggning av luftföroreningssituationer, metodik för att minska luftföroreningar, utbild­ nings- och informationsverksamhet och ett dokumentationssystem. Statskontoret behandlar härefter förutsättningarna för en effektivisering av verksamheten på natur-, vatten- och luftvårdsområdet i samband med omorganisationen. Som en sådan viktig förutsättning nämner statskontoret forskning och tekniskt utvecklingsarbete. Statskontoret erinrar om 1964 års naturresursutrednings pågående arbete och anför vidare. Oavsett hur forskningen på naturresursområdet kommer att organiseras bör naturvårdsmyndigheten ha möjlighet att effektivt främja sådan forsk­ ning samt att i sin verksamhet utnyttja såväl svenska som utländska forsk­

Kangl. Maj. ts proposition nr 59 år 1967 11

ningsresultat. Detta innebär att den behöver ha omedelbar tillgång till ex­ pertis som kan planera och förmedla forskningsuppgifter samt med ledning av forskningsresultaten utarbeta normer för praktisk tillämpning. Tillsynsoch kontrolluppgifterna fordrar tillgång för myndigheten till utrustning för provtagning och analyser. De resurser som f. n. finns för dylika arbets­ uppgifter inom de organ som berörs av utredningen är i huvudsak vatteninspektionens laboratorium. Verksamheten vid detta laboratorium torde emellertid komma att beröras av naturresursutredningens förslag. Några förändringar i fråga om laboratoriets arbetsuppgifter i samband med om­ organisationen bör därför inte vidtas. Denna fråga torde få prövas när na­ turresursutredningens arbete redovisas. Statskontoret anser dock att en ef­ fektiv undersökningsverksamhet inte kan åstadkommas, om inte de nuva­ rande laboratorieresurserna förstärks. Enligt statskontoret bör emellertid vatteninspektionens kemiska och biologiska sakkunskap kunna utnyttjas även för arbetet inom luftvårdsområdet. Inom ramen för lagstiftning och i övrigt givna riktlinjer för naturvårdsnämnden, vatten- och avloppsbyrån, vatteninspektionen och luftvårdsnämnden har skilda verksamhetsplaner för de olika organen tillämpats. När dessa sammanförs till en enhet är det nödvändigt att skapa samordnade planer för verksamheten. Detta bör bl. a. ta sig uttryck i verksamhetsprogram vilka bör vara särskilt nödvändiga för effektivt arbete inom ett område där resursbe­ hovet endast successivt kan tillgodoses. På lagstiftningens område väntas betydelsefulla förändringar genom immissionssakkunnigas förslag. Dessa torde komma att innebära, att immissionslagstiftningen samordnas med vattenvårdslagstiftningen. Förslagen för­ utsätter ett system där den nya organisationen för natur-, vatten- och luft­ vården fungerar som expert-, prövnings- och tillsynsorgan i fråga om såväl vattenförorening som luftförorening, buller och liknande störningar. De sakkunniga torde komma att förorda vissa ändringar även på vattenlag­ stiftningens område, särskilt i fråga om förprövningsordningen. Statskontoret har endast delvis kunnat beakta de krav som en sådan ny lagstiftning kommer att ställa. Även om statskontoret inte nu lägger fram förslag till en definitiv organisation för luftvårdsärendenas handläggning, har statskontoret dock strävat efter att ta hänsyn till utvecklingstendenserna inom luftvården och behovet av att förbereda kontrollåtgärder på detta om­ råde. Förevarande organisationsfråga torde enligt statskontoret därför få tas upp på nytt i anslutning till behandlingen av immissionssakkunnigas förslag. En ändamålsenlig inventering och kartläggning av naturvärdena å ena sidan och av exploateringsbehov å andra sidan utgör enligt statskontoret en viktig förutsättning för arbetet inom samtliga naturvårdsgrenar. Samord­ ningen av naturvårdsgrenarna bör kunna bidra till ett bättre resultat av kartläggnings- och inventeringsinsatserna. Särskilt med avseende på kart­

12 Kungl. Maj:ts proposition nr 59 år 1967

läggning av vattenområdenas tillstånd och inventeringar av grusåsar och vattentäkter finns rationaliseringsmöjligheter. Kartläggnings- och inventeringsarbetet är ofta ett mycket resurskrävande engångsarbete. Det är därför nödvändigt att tillgängliga och lämpliga krafter även på det lokala planet engageras för uppgiften. En annan viktig förutsättning för ett effektivt naturvårdsarbete är att nor­ mer och data för bedömning av möjlig och lämplig exploatering, skydds- och vårdbehov m. m. utarbetas. Effektiviseringsmöjligheterna genom samord­ ning ter sig goda eftersom experterna, t. ex. kemister-biologer och tekniker, kommer att kunna fungera över hela naturvårdsfältet. Genom samordningen blir det också möjligt att i större utsträckning knyta t. ex. medicinsk-hygienisk, hydrologisk, meteorologisk, juridisk och ekonomisk expertis till verk­ samheten än vad som är möjligt vid en splittrad organisation. Ett annat medel för att öka effektiviteten i den nya naturvårdsorganisationen är att i samband med omorganisationen utnyttja möjligheterna till de­ centralisering. Både naturvårdsnämnden och vatteninspektionen tycks enligt statskontoret f. n. hämmas i sin verksamhet på grund av att de inte har möjlighet att regionalt följa upp olika ärenden. Vid en ökad decentralisering kan centralt placerade specialister befrias från rutinbetonat arbete för att i större utsträckning utnyttjas för planeringsarbete och för att utarbeta råd och anvisningar för de regionala instanserna. Statskontoret behandlar också befogenhets- och ansvarsfördelning mellan central och regional instans och erinrar om att vid tillkomsten av natur­ vårdsnämnden prövades bl. a. frågan om befogenhets- och ansvarsför­ delningen mellan central och regional instans. Man fann, att naturvårdsarbetet borde ha sin tyngdpunkt regionalt. Länsstyrelsen ansågs vara den enda instans, som hade möjligheter och kompetens att samordna naturvårdsarbetet med övrig samhällsplanering inom länet. Länsstyrelsen blev därför naturvårdsmyndighet på länsplanet och tillädes de beslutsfunktioner, som inte förbehölls Kungl. Maj :t. Statens naturvårdsnämnd fick rätt att föra talan mot länsstyrelsens beslut genom besvär hos Kungl. Maj :t. Dess­ utom fick nämnden inflytande över verksamheten — bortsett från befo­ genheten att utfärda råd och anvisningar — genom föreskrift i naturvårdskungörelsen den 11 december 1964 (nr 825) att, innan länsstyrelse i naturvårdsärende fattar beslut som kan föranleda ersättningsskyldighet eller annat beslut av vikt, samråd skall ske med nämnden. Nämnden har alltså kostnadsansvar i sådana ärenden. Kungl. Maj :t beslutar dock om ersätt­ ningar till markägare som överstiger 100 000 kr. och i alla ärenden som gäl­ ler förvärv för statens räkning av mark för naturvårdsändamål. På vattenvårdsområdet är beslutsfunktionerna fördelade mellan ett flertal myndigheter, bl. a. vattendomstolarna, vatteninspektionen, länsstyrelserna och hälsovårdsnämnderna. Till åtgärder som är av stor betydelse från vat­ tenvårdens synpunkt krävs i regel vattendomstols medgivande, dvs. kon­

Kungl. Maj:ts proposition nr 59 år 1967 13

cession. I viss utsträckning är beslutanderätten förbehållen Kungl. Maj :t. Vatteninspektionen är visserligen den centrala förvaltningsmyndigheten på området men dess formella beslutsbefogenheter är enligt gällande rätt myc­ ket begränsade. Inspektionen kan besluta om råd och anvisningar, om fram­ ställning till länsstyrelse om förbud mot utsläpp av avloppsvatten utan er­ forderlig behandling eller om åtgärd för att motverka olägenheter av sådant utsläpp. Inspektionen lcan också besluta att väcka talan vid vattendomstol. På luftvårdens område är det f. n. endast hälsovårds- och byggnadsmyndigheter som har beslutsfunktioner. Här kommer också länsstyrelserna in främst i sin egenskap av överordnade hälsovårdsmyndigheter. Dessutom kan allmän domstol enligt civilrättsliga regler om immissioner besluta i mål om användning av fast egendom, vilken medför luftföroreningar. I och med att natur-, vatten- och luftvården centralt förs samman i ett ge­ mensamt organ och regionalt fogas in i länsstyrelserna har statskontoret närmare prövat nu gällande system för befogenhets- och ansvarsfördelning­ en mellan central och regional instans. Decentralisering till länsstyrelse kan enligt statskontoret eliminera dubbelarbete. Statskontoret anser därför att decentraliseringsmöjligheterna bör tas till vara där detta kan ske utan men för arbetsresultatet. Den sakkunskap som finns i länsförvaltningen represen­ terar en sådan allsidighet, att konsekvenserna vid intressekollisioner kan klarläggas på ett sätt, som gör det möjligt för länsstyrelse att mäta de berör­ da intressenas relativa tyngd. Starka skäl talar därför enligt statskontoret för att beslutsfunktionerna inom natur-, vatten- och luftvården — med un­ dantag för sådana som är förbehållna eller kan komma att förbehållas vat­ tendomstol — förläggs till länsstyrelse. Inom det verksamhetsområde, som regleras av naturvårdslagen, har en så­ dan uppdelning skett av ansvar och befogenheter mellan central och regional instans utom vad gäller kostnadsansvaret. Även detta bör emellertid enligt statskontoret på längre sikt i större utsträckning läggas på länsstyrelse. Så­ som förut nämnts har länsstyrelse skyldighet att samråda med det centrala organet innan beslut fattas i naturvårdsärende, som kan föranleda ersätt­ ningsskyldighet. En decentralisering är önskvärd bl. a. därför att dylika ären­ den ofta förutsätter snabb aktion för att nå åsyftat resultat till rimliga kost­ nader. Förutsättningarna för decentraliseringen är dels att en samlad över­ sikt och angelägenhetsgradering finns över sådana objekt som skall fredas, dels att markvärderingen kan ske enligt enhetliga normer. Den centrala myn­ digheten bör föreslå hur medlen för dessa ändamål skall fördelas på olika län. Genom denna ordning behåller myndigheten i ekonomiskt hänseende ett lämpligt avvägt inflytande över verksamheten och kostnadsansvaret inom tilldelade medelsramar läggs på den instans, som har huvuddelen av be­ slutsfunktionerna. Statskontoret föreslår därför att decentralisering av kost­ nadsansvaret genomförs så snart nämnda förutsättningar föreligger. På vattenvårdens område kan enligt statskontoret samma principiella syn­

14 Kungl. Maj. ts proposition nr 59 år 1967

sätt läggas som på naturvårdsområdet. Statskontoret diskuterar möjligheter­ na av att decentralisera följande ärendegrupper, nämligen frågor om att väc­ ka talan hos vattendomstol, ärenden som nu anmäls för vatteninspektionen enligt 2, 4 och 5 §§ kungörelsen om förprövning rörande åtgärder till mot­ verkande av vattenförorening m. m., s. k. anmälningsärenden rörande kom­ munala och industriella föroreningar samt jordbrukets föroreningsfrågor, vidare kontroll och övervakning av vattenskyddsåtgärder och vattenområ­ den samt ärenden rörande statsbidrag till vatten- och avloppsanläggningar. Frågor om att väcka talan hos vattendomstol bör enligt statskontoret fort­ farande vara en angelägenhet för centralorganet. Detta har redan nu kvali­ ficerad expertis för ändamålet. Ärenden som sammanhänger med vatten­ målen kräver emellertid ett väl utvecklat samarbete mellan länsinstans och central instans. Den senare måste tillföras lokala och regionala aspekter, vilka länsinstansen bör svara för. För att avlasta den centrala myndigheten arbetsuppgifter i dessa ärenden bör det finnas möjlighet för den centrala myndigheten att från fall till fall bemyndiga länsstyrelse att utse ombud, som enligt instruktioner för myndighetens talan vid vattendomstol. Anmälningsärenden, som gäller kommunala utsläpp och jordbrukets föroreningsfrågor, bör enligt statskontoret decentraliseras till länsinstansen bl. a. med hänsyn till det stora antalet ärenden. Ärendena handläggs f. n. av den centrala myndigheten men bereds av länsingenjören. Vidare finns utarbetade normer och anvisningar för dessa ärenden. Beslutanderätt av samma omfattning som vatteninspektionen hittills haft bör därför kunna utövas av länsstyrelsen. Statskontoret anser att beslutanderätten i anmälningsärenden, som avser industriella vattenföroreningar, på sikt bör kunna decentraliseras till läns­ styrelserna. Förutsättningarna för att så skall kunna ske är emellertid nu ogynnsamma. Normer och anvisningar saknas f. n. Dessutom har ärenden av detta slag hittills inte passerat länsstyrelsen. Dennas förtrogenhet med dem kan därför inte betecknas som tillfredsställande. Inom ärendegruppen förekommer svåra och komplicerade fall, som fordrar kvalificerad och mångsidig expertis vid bedömningen. Med hänsyn till detta finner statskon­ toret inte skäl att föreslå någon omedelbar ändring beträffande beslutan­ derätten i industriella anmälningsärenden. Decentraliseringsproblemen i denna del bör tas upp till nytt övervägande i samband med behandlingen av immissionssakkunnigas förslag. Statskontoret understryker emellertid att länsstyrelserna redan från början bör delta vid beredningen av dessa ärenden. Den personalökning utredningen föreslår för länsstyrelsernas del avser bl. a. här avsedda ärenden. Kontroll och övervakning av vattenskyddsåtgärder är enligt statskontoret uppgifter, som till övervägande del bör utföras av länsstyrelsen även be­ träffande industriella föroreningsärenden. Den centrala myndigheten skall svara för sådana råd och anvisningar som fordras härför. Dessa anvisningar

Kungl. Maj:ts proposition nr 59 år 1967 15

bör främst innehålla föreskrifter om mätmetoder, mätintervaller och sy­ stem för rutinrapportering av resultaten till den centrala myndigheten. Stats­ kontoret föreslår att det närmaste ansvaret för kontroll och övervakning även vad gäller industrins vattenföroreningar läggs på länsstyrelse den 1 juli 1967. Det huvudsakliga arbetet rörande statsbidrag till vatten- och avloppsan­ läggningar ligger nu på länsingenjören. Inom väg- och vattenbyggnadssty­ relsen görs endast stickprovsgranskning. De formella besluten om bidrag fattas dock av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen. I vissa fall ligger beslu­ tanderätten hos Kungl. Maj :t. Statskontoret föreslår att länsstyrelserna får beslutanderätt i ärenden som gäller statsbidrag till vatten- och avloppsan­ läggningar den 1 juli 1967. Medlen för ändamålet bör fördelas på län av Kungl. Maj :t efter förslag av den centrala myndigheten.

Den centrala organisationen

Statskontoret har sett det som en viktig uppgift att åstadkomma en orga­ nisation som kan byggas ut för nya arbetsuppgifter utan att organisations­ strukturen behöver ändras. Med vissa mindre undantag för vatten- och luftvårdsområdena har statskontoret inte föreslagit några nya arbetsuppgif­ ter för den centrala organisationen. En intensifiering av arbetet inom ver­ kets område över lag har självfallet eftersträvats. Detta har statskontoret be­ dömt kunna ske dels genom den rationaliseringseffekt som sammanslag­ ningen kan beräknas medföra, dels genom de ökningar av resurserna ut­ redningen föreslår. Statskontoret har emellertid i fråga om krav på väsent­ ligt ökad personal ansett att det främst bör ankomma på verkets styrelse att bedöma behovet och angelägenhetsgraderingar av ökade resurser. Stats­ kontoret framhåller att naturvårdsverkets verksamhetsområde berörs av pågående utredningar och att detta förhållande måste beaktas vid avväg­ ningen av resurserna för verket.

Styrelse och chef. Statskontoret anser att den centrala myndigheten bör ha en generaldirektör som chef, vilken även bör vara ordförande i verkets styrelse. Generaldirektören bör förordnas för högst sex år. Antalet ledamö­ ter i styrelsen bör, inklusive verkschefen, vara högst sju. Ledamöterna bör utses av Kungl. Maj :t för en tid av högst fyra år bland lämpliga personer utanför verket. Utredningen anser att suppleanter för ledamöterna inte behövs.

Rådgivande organ. Det förordade antalet ledamöter i styrelsen torde inte medge en allsidig intresse- eller kunskapsrepresentation för myndighetens verksamhetsområde. Företrädare för olika berörda kunskaps- och erfaren­ hetsområden m. m. bör därför knytas till myndigheten genom särskilda råd.

16 Kungl. Maj:ts proposition nr 59 år 1967

Statskontoret föreslår att till myndigheten knyts ett natnrvårdsråd, ett vattenvårdsråd och ett luftvårdsråd. Statskontoret anser att den centrala myn­ digheten själv bör utse ledamöterna i dessa, högst tio i varje råd. Verksche­ fen bör vara ordförande i resp. råd. Vederbörande byråchef eller motsva­ rande chef för enhet bör normalt vara föredragande i resp. råd. Sekreterare bör utses i varje råd. Statskontoret föreslår att den centrala myndigheten får ett stabsorgan för centralplanering, samordning och information, en administrativ byrå, en naturvårdsbyrå, en luftvårdsbyrå och ett undersökningslaboratorium. I det följande redovisas statskontorets förslag till detaljorganisation.

Stabsorgan för centralplanering, samordning och information. I ett stabs­ organ bör samlas vissa funktioner för frågor om långsiktsplanering, intern och extern samordning, organisation, resursbehov och resursfördelning i stort, information och publikationsverksamhet. Stabsorganet bör förutom en chef ha två andra kvalificerade tjänstemän och ett biträde. Av de kvalifi­ cerade tjänstemännen bör den ene svara för organisatoriska frågor och den andre för utåtriktad informationsverksamhet.

Administrativa byrån. Till den administrativa byrån bör hänföras allmänt administrativa, kamerala och juridiska ärenden. Byrån bör indelas i enhe­ ter för allmänna ärenden, kamerala ärenden och personalärenden med bibliotek, expedition och skrivcentral m. in. Uppbyggnaden av administrativa byrån har baserats på naturvårdsnämndens nuvarande administrativa byrå. Till den har förts administrativ per­ sonal från övriga av sammanslagningen berörda organ. Då bl. a. vatten­ inspektionen och vatten- och avloppsbyrån har fått en del av sina admi­ nistrativa göromål utförda utanför den egna personalorganisationen har frågan om viss förstärkning av administrativa byrån aktualiserats. Stats­ kontoret anser dock att samordningen bör kunna medföra sådana arbetstekniska fördelar att någon förändring av antalet kvalificerade tjänster i princip inte bör göras förrän närmare erfarenheter av den nya organisatio­ nen vunnits. Vattenrättsärendenas tynga efter samordningen har emeller­ tid ansetts motivera att en jurist med speciell inriktning på dylika ärenden disponeras av verket. Vatten- och avloppsbyråns och luftvårdsnämndens expeditionsvaktssysslor har skötts av personal inom andra organisationsen­ heter. Administrativa byrån kan inte utan personalförstärkning överta des­ sa göromål. Eu ny expeditionsvaktstjänst bör inrättas utöver den som naturvårdsnämnden f. n. disponerar. Byrån föreslås av statskontoret omfatta totalt 17 tjänstemän, varav en byråchef, två byrådirektörer, tre byråsekreterare, en assistent, åtta biträ­ den och två expeditionsvakter.

Kungl. Maj:ts proposition nr 59 år 1967 17

Naturvårdsbyrån. Jakt- och viltvårdssektionen bör tillsammans med naturvårdsnämndens nuvarande planeringsbyrå, som omfattar sektionerna för naturvårdsområden resp. landskapsvård, bilda en byrå, naturvårdsbyrån. Arbetsuppgifterna för naturvårdsnämndens nuvarande planeringsbyrå och sektionen för jakt- och viltvård föreslås kvarstå oförändrade i den bli­ vande naturvårdsbyrån. De förbättrade samarbetsmöj ligheterna med vattenvårdssidan bör tas till vara. Det gäller främst ärenden rörande täkter, vattenreglering och fritidsområden där vattenfrågan berörs. Bland de viktigare arbetsuppgifterna för naturvårdsbyrån nämner ut­ redningen bl. a. Byrån bör utarbeta klassificeringsgrunder för naturobjekt, planlägga in­ ventering av naturområden och andra naturobjekt, som bör fredas, och ut­ arbeta riktlinjer för avsättning och förvaltning av ifrågavarande objekt, följa den allmänna byggnadsplaneringen och kulturlandskapets utveckling från naturvårds synpunkt och särskilt verka för strändernas skydd, följa in­ dustrilokaliseringen och utvecklingen av större arbetsföretag vilka kan med­ föra bestående ändring av landskapsbilden och verka för att sådana ar­ betsföretag planläggs och utförs med beaktande aA' deras inverkan på natu­ ren. Vidare bör byrån Arerka för åtgärder mot nedskräpning i naturen samt utomhusreklam som menligt påverkar landskapsbilden, utarbeta riktlinjer för värderingsförfarande vid frågor om markinlösen m. m. och utarbeta riktlinjer för viltArård och jakt. Vissa angelägna uppgifter synes inte kunna fullgöras med nuvarande per­ sonaluppsättning. Detta gäller främst behovet av sakkunskap i markvär­ deringsfrågor. Statskontoret föreslår att en tjänst inrättas med uppgift att utarbeta normer, råd och anvisningar samt i övrigt biträda länsstyrelserna i markvärderingsfrågor. En ökning med ett biträde föreslås för kartsam­ manställningar. Naturvårdsbyrån föreslås av utredningen omfatta totalt 20 tjänstemän, varav en byråchef, sex byrådirektörer, fem byråsekreterare, en byråingenjör och sju biträden.

Vatten vårdsbyrån. Statskontoret föreslår att det centrala ansvaret under verkschefen för planering, ledning och kontroll inom vattenvårdsområdet hålls samman i en byrå, vatt envår dsby rån. Denna kommer därigenom att i princip täcka Aratteninspektionens och vatten- och avloppsbyråns nuvarande funktioner. Byrån bör indelas i arbetsgrupper för planering, för industriella ärenden, för kommunala ärenden och för anläggningsärenden. Arbetsgrup­ pen för planering bör bli relatrvt stor beroende på det omfattande prognosoch planeringsarbete i fråga om vattenbehov och recipienttillstånd, vattenliushållning, vattenvård och vatten- och avloppsplanering som bör koncen­ treras dit. Denna arbetsgrupp avses också få ansvar för interregionala och 2 Bihang till riksdagens protokoll 1967 . 1 samt . Nr 59

18 Kungl. Maj.ts proposition nr 59 år 1967

andra principiellt viktiga eller särskilt komplicerade ärenden, utarbetande av generella råd och anvisningar, normer och annan information. Övriga arbetsgruppers uppgifter kan i huvudsak karaktäriseras som ut­ övande av tillsyn på vattenvårdsområdet. Varje arbetsgrupp bör på sitt om­ råde initiera och följa upp utvecklingsarbete, skapa kontakter med närståen­ de organ, utarbeta normer, råd och anvisningar, biträda länsstyrelserna, sammanställa branschöversikter, statistik m. m. Statskontoret föreslår — med hänsyn till det stora behovet av systematise­ rad kartläggning av föroreningar och krav på vattenvårdande åtgärder för olika recipienter — en förstärkning inom arbetsgruppen för planering med eu tjänst med krav på kemisk-biologisk kompetens och en tjänst för kart­ ritning. Av vatten- och avloppsbyråns nuvarande personal kan två tekniker­ tjänster och två biträdestjänster dras in i samband med decentralisering­ en av statsbidragsärendena. Den föreslagna decentraliseringen i övrigt bör enligt statskontoret medföra att fem befintliga tjänster kan frigöras från nuvarande arbetsuppgifter och disponeras för andra uppgifter inom ver­ kets vattenvårdssektor. Tre av tjänsterna bör sålunda flyttas över till undersökningslaboratoriet samt en till arbetsgruppen för planering och en till arbetsgruppen för industriella ärenden inom vattenvårdsbyrån. Den tjänst som förs över till arbetsgruppen för planering föreslås för samordning av inventering av vattenområden och regionala vattenvårdsplaner m. m. Den­ na tjänst avses för en kemiskt-biologiskt inriktad person. Den tjänst som förs över till gruppen för industriella ärenden föreslås för upprättande av översikter över olika industribranschers föroreningsproblem samt för att utarbeta normer och riktlinjer för handläggning av industriella förprövningsärenden. Vattenvårdsbyrån föreslås av statskontoret omfatta totalt 29 tjänstemän, varav en byråchef, tio byrådirektörer, sex byråinspektörer, sex byråingenjö­ rer och sex biträden. I förhållande till nuvarande tjänster inom vattenin­ spektionen och vatten- och avloppsbyrån innebär detta en minskning med tre tjänster, vilket sammanhänger bl. a. med att vissa ärenden föreslås bli delegerade till länsstyrelserna.

Luftvårdsbyrån. Statskontoret föreslår att de arbetsuppgifter, som statens luftvårdsnämnd f. n. har, samlas inom en byrå, luftvårdsbyrån. Byrån bör svara för ledningen av arbetet med att motverka luftföroreningar genom att initiera, samordna och följa utrednings- och utvecklingsarbete. Vidare bör byrån utarbeta planer, normer och riktlinjer för kartläggning och tillsyn samt meddela råd och anvisningar och information på området. Samord­ ning av myndigheters, kommuners, företags och organisationers åtgärder mot luftföroreningar bör givetvis ingå i arbetsuppgifterna, liksom att till­ varata svenska och utländska forskningsresultat på området. Någon indel­ ning av luftvårdsbyrån i sektioner föreslås inte.

Kungl. Maj:ts proposition nr 59 år 1967 19

Med hänsyn till att antalet löpande ärenden ökar snabbt vid luftvårdsnämnden och till det omfattande arbetet med att bestämma emissions- och immissionsnormer bör tre nya tjänster inrättas. Ett omfattande utrednings­ arbete har hittills skett genom arbetsgrupper, som bestått av bl. a. ledamö­ ter i luftvårdsnämnden. Avsikten är att de nu föreslagna tjänstemännen bör på samma sätt leda eller ingå i speciella arbetsgrupper vid sidan av eget utredningsarbete. Statskontoret framhåller att en laboratorieenhet för provtagningar och un­ dersökningar av luftföroreningar sannolikt bör inrättas inom en relativt snar framtid. Något förslag i denna riktning läggs inte fram av statskon­ toret i detta sammanhang.

Undersökningslaboratoriet. Arbetsuppgifterna för undersökningslaboratoriet bör inte ändras i förhållande till vad som f. n. ankommer på vatleninspektionens laboratorier. De bör sålunda bestå dels i olika specialutred­ ningar i vattendomstolsärenden och anmälningsärenden, dels i utredningar, yttranden, råd och anvisningar rörande bl. a. hygieniska, hydrologiska och meteorologiska frågor. För detta ändamål bör experter på dessa områden knytas till verket genom arvodesanställning. Undersökningslaboratoriet fö­ reslås få följande avdelningar, nämligen beredningsavdelning, fysikalisktkernisk, biologisk, mikrobiologisk och radioekologisk avdelning. I avvaktan på 1964 års naturresursutrednings förslag har statskontoret inte föreslagit någon annan ändring för laboratoriet än en förstärkning med en biträdande laborator (byrådirektör) för fysikaliskt-kemiska laboratoriet samt en beredningsavdelning. Berednings avdelningens arbetsuppgifter bör vara att sammanställa under­ sökningsresultat och i lämplig form presentera resultaten för de arbetsen­ heter inom verket, som har behov av dem för sitt arbete. Avdelningen bör även i övrigt vara en förbindelselänk mellan dessa arbetsenheter och labo­ ratoriet. Undersökningslaboratoriet föreslås av statskontoret omfatta totalt 27 tjäns­ temän, varav en laboratoriechef, fyra laboratorer, en biträdande laborator, sju byråinspektörer, två assistenter och tolv biträden. I förhållande till den nuvarande personalen vid vatteninspektionens laboratorier innebär detta en ökning med fyra tjänster, varav en ny och tre tjänster som förs över från nuvarande organisation.

Mot bakgrunden av de uppgifter som den centrala myndigheten kommer att få har statskontoret diskuterat namnet på den centrala myndigheten och nämner som tänkbara alternativ statens naturmiljöverk, statens miljövårdsverk samt statens naturvårdsverk. Statskontoret har stannat för det sist­ nämnda namnet och föreslår sålunda att verket kallas statens naturvårds­ verk.

20 Kungl. Maj:ts proposition nr 59 år 1967

Den regionala organisationen Statsmakternas beslut innebär bl. a. att länsstyrelserna får ett samlat ansvar för natur-, vatten- och luftvård. Den viktigaste uppgiften för läns­ styrelsen blir enligt statskontoret att kartlägga de anspråk, som från olika håll ställs på naturresurserna i vidsträckt bemärkelse, och att i samråd med naturvårdsverket och på grundval av dess planer, program, riktlinjer, nor­ mer och klassificeringsgrunder inventera olika naturtillgångars kvalitet och kvantitet. Länsstyrelserna bör vidare upprätta en översiktlig plan inom resp. län över hur dessa tillgångar bör utnyttjas på bästa sätt för att till­ godose ställda anspråk. Statskontoret understryker att denna plan har stor betydelse även för övrig samhällsplanering. Med hänsyn till exploateringstrycket är det naturligt att planen i första hand koncentreras till områden i anslutning till tätbebyggelse och områden som är utsatta för tryck från fri­ luftslivet. Planeringen syftar till att ge underlag för ett handlingsprogram för länsstyrelsen. Statskontoret betonar i detta sammanhang att det är nöd­ vändigt att beakta förhållandena inom angränsande län samt länets ställ­ ning inom en riksplanering. Det förefaller statskontoret uppenbart att ären­ den av detta slag bör behandlas inom länsstyrelsens planeringsråd innan be­ slut fattas. Det är vidare viktigt att en sådan plan kontinuerligt anpassas efter utvecklingen, dvs. blir rullande. För att kommunernas bebyggelsepla­ nering skall bli meningsfull är det angeläget att den översiktliga planen an­ sluter sig till den väntade utvecklingen. Detta torde kunna uppnås endast genom samarbete med de instanser, som berörs. Bland dessa nämner stats­ kontoret kommuner och länsförvaltningsorgan såsom länsarkitektsorganisationen, länslantmäterikontoret, lantmäteriets distriktsorganisation, lant­ bruksnämnden, skogsvårdsstyrelsen, länsarbetsnämnden, länsbostadsnämn­ den, länsläkaren, länsveterinären och vägförvaltningen. På naturvårdsområdet kommer arbetsuppgifterna inte att ändras. De kom­ mer i huvudsak att utgöras av inventerings- och planeringsarbete till skydd för landskapet och friluftslivet, avsättande av naturreservat, fridlysning av naturminnen, växt- och djurarter, förordnande om s. k. fågelskydds-, strand­ skydds- och landskapsskyddsområden, meddelande av täkttillstånd, bevil­ jande av dispens från strandskydds- och landskapsskyddsföreskrifter, frå­ gor om arbetsföretag och förfallna byggnader, som skadar landskapsbilden, ärenden om reklamskyltar och nedskräpning i naturen, förhandlingar och uppgörelser med sakägare, som gör anspråk på ersättning eller fordrar in­ lösen av fastighet i anledning av åtgärd i naturvårdshänseende, översiktlig tillsyn och kontroll från naturvårdssynpunkt av förhållandena inom länet, förande av register över vissa beslut i naturvårdsärenden samt rapportering av arbetsresultat till den centrala myndigheten. Inom vattenvården kommer, såsom tidigare nämnts, arbetsuppgifterna för länsstyrelserna att öka. Arbetsuppgifterna kommer i huvudsak att bestå

Kungl. Maj:ts proposition nr 59 år 1967 21

i att kartlägga vattenbehov, inventera och och planera för vattentillgångar­ nas användning, initiera vattenvårdsåtgärder, initiera och fastställa skydds­ föreskrifter för grundvattentillgångar, ge råd i fråga om kommunala, in­ dustriella m. fl. anmälningsärenden och bereda dessa ärenden, besluta om statsbidrag till vatten- och avloppsanläggningar, kontrollera och övervaka vattenverk och tillståndet i länets vattenområden samt att avge utlåtanden i olika vatten- och avloppsfrågor. Enligt vad statskontoret erfarit kommer inom en snar framtid normer för värmecentraler till bostadsuppvärmning att föreligga. Inom luftvårdsområdet kan därför ärenden om sådana anläggningar komma att behandlas av hälsovårdsnämnderna och länsstyrelserna. I övrigt torde framtida arbets­ uppgifter på luftvårdsområdet komma att i stora drag motsvara arbetsupp­ gifterna på vattenvårdens område. Länsstyrelsen bör i likhet med den centrala myndigheten ha möjlighet att undersöka vilken effekt verksamheten har på natur-, vatten- och luftvårdsområdena i länet. Detta kan ske genom övervaknings- och kontrollar­ bete, som i stor utsträckning är ett fältarbete. Enligt statskontorets mening har inte länsstyrelserna och bör de inte heller ha arbetskraft för att själva klara detta. Kommunerna bör enligt statskontoret utföra detta övervakningsoch kontrollarbete. Kommunsammanslagningar och kommunblockbildningar bör medföra att kommunerna successivt får bättre resurser för ändamå­ let. Skogsvårdsstyrelse, statens skogsförvaltning, länsarkitektsorganisation, lantbruksnämnd, lantmäteriets regionala och lokala organisation och vägförvaltning bör även ha uppgifter på detta område. Inom länsstyrelsen bör det dock enligt statskontoret finnas personal, som kan utföra fältmässiga stickprovskontroller och som sakkunnigt kan bedöma de informationer som länsstyrelsen får samt på grundval av resultatet av sådana övervägan­ den ta initiativ till lämpliga åtgärder. Ärendena inom natur- occh vattenvårdsområdet innehåller juridisk-administrativa, naturvetenskapliga och tekniskt-ekonomiska moment. För att be­ reda dessa ärenden behövs kunskaper i juridik, biologi, naturgeografi, tek­ nik och ekonomi. De ökade arbetsuppgifterna på vattenvårdsområdet med­ för att länsstyrelsen bör förfoga även över kemisk-vattenbiologisk expertis. Denna bör även i viss mån kunna täcka de behov som en kommande luftvårdslagstiftning kan medföra. Länsläkaren förutsätts svara för de medicinskt-hygieniska aspekterna i dessa ärenden även i fortsättningen. Den direkta ledningen av naturvårdsverksamheten inom länsstyrelsen ut­ övas f. n. av landssekreteraren. När det gäller verksamhetens inriktning inom ramen för de mål och riktlinjer som fastställts av statsmakterna och natur­ vårdsverket samt i frågor av principiell natur har länsstyrelsen till sitt för­ fogande ett rådgivande organ, naturvårdsrådet. Statskontoret anser att även om dess sammansättning — med stort tj änstemannainslag — samt dess existens vid sidan av planeringsrådet kan diskuteras, bör inte någon större

22 Kungl. Maj. ts proposition nr 59 år 1967

förändring f. n. vidtas. Enligt statskontorets mening bör dock rådens verk­ samhet omfatta natur-, vatten- och luftvård. När det gäller länsingenjörsorganisationens infogande i länsstyrelsen har statskontoret haft att ta hänsyn till angelägenheten av att skapa en slagkraf­ tig organisation för hela naturvårdsverksamheten samt till önskemålet att inte föregripa länsförvaltningsutredningen, som har att utreda länsförvalt­ ningens organisation. Statskontoret har ingående undersökt möjligheterna att sammanföra alla ärendegrupper, som har anknytning till natur-, vatten- och luftvårdsområdet. De ligger f. n. utspridda på samtliga sektioner inom landskansliet, främst på planeringssektionen och socialsektionen eller, där särskild socialsektion ej finns, den allmänna sektionen. Många av dessa ärenden fordrar medver­ kan från flera länsexperter. Samarbetsmönster är i dessa fall väl inarbetade Enligt statskontorets åsikt finns intet väsentligt att vinna genom att bryta dessa mönster innan länsförvaltningsutredningens förslag läggs fram. Stats­ kontoret betonar att naturvården vid en eventuell framtida omorganisation av landskansliet bör ges en framskjuten plats. Som organisationsalternativ i avvaktan på länsförvaltningsutredningens förslag har statskontoret diskuterat främst följande alternativ. Det första alternativet avser inordning i landskansliets planeringssektion. För detta talar att nuvarande naturvårdstjänstemän är placerade där, att länsingenjörsorganisationen i dag har stor kontakt med denna sektion, att ärenden som berör samhällsplaneringen bereds där, att det blir en effektiv bevakning av naturvårdsintressen i löpande planärenden samt att det inom denna sektion finns tillgång till j uridisk-administrativ personal. Mot detta alternativ talar enligt statskontoret att i planeringssektionen en avvägning sker mellan motstridiga intressen, varför naturvårdsintressena får brytas mot andra intressen på en låg beslutsnivå, att bevakningen i löpande plan­ ärenden och täktärenden konkurrerar ut den väsentliga planeringen av na­ turtillgångarnas utnyttjande, att en redan stor sektion genom tillskott av länsingenjörsorganisationen skulle bli ännu större samt att sektionen från sistnämnda organisation skulle tillföras många arbetsuppgifter av ny typ. Det andra alternativet syftar till att expertorganet ges en från sektionsindelningen fristående ställning direkt under landssekreteraren. Exempel på liknande arrangemang är det utredningskontor som knutits till länsstyrel­ sen i samband med länsstyrelsens uppgifter inom lokaliseringsverksamheten. För detta alternativ talar främst att de olika naturvårdsintressena kan föras upp och vägas mot andra intressen på en hög beslutsnivå. Statskonto­ ret förordar det senare alternativet. Ansvaret för förslag till plan över utnyttjande och fördelning av natur­ tillgångarna läggs i sistnämnda alternativ helt på expertorganet. I övrigt för­ utsätts ingen ändring i nu gällande ärende- och ansvarsfördelning inom läns­ styrelse och länsingenjörskontor.

Kungl. Maj:ts proposition nr 59 år 1967 23

I likhet med vad som föreslås för den centrala myndigheten bör verksam­ heten inom expertorganet omfatta natur-, vatten- och luftvård. De olika ex­ perterna bör få arbeta självständigt inom resp. område. Statskontoret ifrå­ gasätter inte någon ändring av nu gällande ordning.

För att arbetsuppgifterna inom naturvårdsverksamheten skall kunna full­ göras på ett riktigt sätt behövs kunskaper inom åtskilliga områden. Vissa av dessa finns redan inom länsstyrelse och länsförvaltning, andra kommer att ingå i den centrala natui-vårdsmyndigheten. Dessa står därför till läns­ styrelsens förfogande. Statskontoret förutsätter, att länsförvaltningens ex­ pertis skall kunna utnyttjas av länsstyrelserna på samma sätt och i minst samma omfattning som hittills. För de löpande ärendena inom länsstyrelsen kan enligt statskontoret för naturvården komma i fråga personal med biologisk eller naturgeografisk utbildning, hortonomutbildning, jägmästarutbildning eller lantmätarutbildning. Några kompetenskrav bör dock inte ställas upp. Vid tio länsstyrelser finns f. n. heltidsanställda tjänstemän för naturvård. De är samtliga an­ ställda som extra tjänstemän eller mot arvode. Statskontoret anser, att på längre sikt sådan arbetskraft bör finnas vid varje länsstyrelse och att fasta tjänster bör inrättas. Detta mål bör förverkligas genom en successiv ut­ byggnad. Vid starten den 1 juli 1967 föreslås 14 sådana tjänster, dvs. fyra utöver de tio f. n. heltidsanställda naturvårdstjänstemännen. Länsingenjörsorganisationen har f. n. inte personal för de fr. o. m. den 1 juli 1967 föreslagna ökade arbetsuppgifterna inom vattenvården, främst övervaknings- och kontrollfunktioner, och för de uppgifter som kan tillkom­ ma inom luftvården. Statskontoret förordar att länsstyrelserna tillförs tjäns­ temän med kemislc-biologisk kompetens. Dessa tjänstemän jämte den tekniskt-ekonomiskt utbildade personal som nu finns inom länsingenjör sorga­ nisationen täcker då i princip de kvalifikationskrav som kommer att ställas på expertorganet inom både vatten- och luftvården. De två områdena behö­ ver därför inte skilda kategorier tjänstemän. I likhet med vad som föresla­ gits för naturvården bör organisationen successivt byggas ut. Målet bör även här vara att tjänstemän med kemisk-biologisk kompetens skall finnas vid varje länsstyrelse. Statskontoret föreslår att fem sådana tjänster inrät­ tas den 1 juli 1967. De nya enheterna för natur-, vatten- och luftvård inom länsstyrelserna kommer enligt statskontorets förslag att tillsammans innehålla 156 fasta tjänster. Dessutom bör medel beräknas för tillfällig personal m. m. Efter­ som länsingenjör sorganisationen f. n. har 138 tjänstemän och inom länssty­ relserna finns tio heltidsanställda tjänstemän för naturvården blir netto­ ökningen åtta. Eftersom en tjänst som länsingenjör bör dras in blir emel­ lertid bruttoökningen nio tjänster, vilka fördelar sig på fyra byrådirektörer för naturvården och fem byrådirektörer för ledning av kontroll- och över­

26 Kungl. Maj:ts proposition nr 59 år 1967

Avlöningskostnadcrna för länsstyrelserna beräknas av statskontoret för budgetåret 1967/68 till 6 463 000 kr. (1965 års löner), vilket innebär en ök­ ning med 553 000 kr. I detta belopp ingår 353 000 kr. som beräknats för den föreslagna förstärkningen med naturvår dst jänstemän och tjänstemän med kemisk-biologisk utbildning för vattenvården. Intensiteten i länsstyrelsernas planeringsarbete inom naturvården är be­ roende av de medel som ställs till förfogande för att anlita expertis utanför organisationen. För expertis har statskontoret räknat med ytterligare 200 000 kr. Länsstyrelserna skulle därigenom för nämnda ändamål dispone­ ra 974 000 kr. Medlen avses även för att tillgodose behovet av till organisa­ tionen mera permanent knutna naturvårdstjänsteinän vid de tio länsstyrel­ ser som nu inte föreslagits få fasta tjänster.

Omkostnader för budgetåret 196 6/6 7 Väg förvaltningar na: Omkostnader (under sjätte huvudtiteln,

Länsstyrelserna: Sjukvård, Reseersättningar, Expenser (under

Summa kr. 875 000

Statskontoret beräknar omkostnaderna för den regionala organisationen till 915 000 kr., vilket innebär en ökning med 40 000 kr.

Övriga frågor

Statskontoret framhåller nödvändigheten av information och utbildning i naturvårdsfrågor för personal vid utomstående organ och för allmänhe­ ten, särskilt skolungdomen. Såväl verkets som de regionala organens perso­ nal bör vara beredda att göra insatser som föreläsare och kursledare. Infor­ mation och utbildning kommer nämligen att få stor betydelse för förståel­ sen för och medverkan i naturvårdsarbetet. Enligt utredningens åsikt bör som ett led i PR-verksamhet en årlig verksamhetsberättelse utges. Massme­ dia — tidningar, TV, radio, film -—• bör utnyttjas i största möjliga utsträck­ ning för informationsspridningen. Statskontoret understryker betydelsen av utbildning av naturvårdsverkets och de regionala naturvårdsorganens egen personal. Samordningen av de olika naturvårdsgrenarna kommer att underlätta en gemensam grundsyn på naturvården i vidsträckt bemärkelse. Den centrala naturvårdsmyndigheten bör verka för att universitet, högskolor och andra utbildningsanstalter tar upp naturvårdsfrågorna i sina utbildningsprogram. Statskontoret beto­ nar också vikten av att den regionala naturvårdspersonalen vid periodiska sammankomster får utbyta erfarenheter och informationer med den cen­ trala myndighetens ledning.

Kungl. Maj:ts proposition nr 59 år 1967 27

Remissyttrandena

Allmänna synpunkter

Flertalet remissinstanser uttalar sin allmänna anslutning till statskon­ torets förslag till ny organisaton för natur-, vatten- och luftvård. Immis­ sionssakkunniga framhåller, att statskontorets förslag om organisationens principiella utbyggnad passar väl även för den organisation de sakkunniga avser skall finnas för immissionslagstiftningen. Många instanser, bl. a. sty­ relsen för lantbrukshögskolan, Svenska stadsförbundet, Svenska vatten- och avloppsverksföreningen, flera länsstyrelser och riksantikvarieämbetet, anser att om statskontorets förslag genomförs kommer det att innebära en bety­ dande rationalisering av verksamheten på de berörda områdena. Statens in­ stitut för folkhälsan är ense med statskontoret att den föreslagna omorgani­ sationen bör innebära en förbättrad miljökontroll. Luftvårdsnämnden fram­ håller att från de förutsättningar, på vilka förslaget bygger, är organisa­ tionsstrukturen riktigt utformad. Beträffande tidpunkten för omorganisation av naturvårdsverksamheten anser Sveriges industriförbund det vara otillfredsställande att resultaten av statskontorets utredning och immissionssakkunnigas och 1964 års natur­ resursutrednings arbete inte bedöms samtidigt. Även Föreningen för all­ män hälsovård och Svenska teknologföreningen ifrågasätter om tidpunkten för en omorganisation är den rätta. Svenska arkitekters riksförbund fram­ håller att en definitiv organisation av naturvården inte bör beslutas förrän en översyn gjorts beträffande samhällsplaneringen i stort. Föreningen för samhällsplanering uttalar, att den föreslagna organisationen bör betraktas som provisorisk med hänsyn till pågående överväganden rörande organisa­ tionen av markplaneringen. LO betonar också att naturvårdsplaneringen bör samordnas med övrig samhällsplanering. Statskontorets förslag i fråga om den nya organisationens resurser be­ handlas av flertalet remissinstanser. Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen fram­ håller att de föreslagna personalresurserna i huvudsak endast kommer att räcka för nuvarande arbetsuppgifter och endast i ringa utsträckning medge en ökning och intensifiering av verksamheten. Liknande synpunkter fram­ förs av bl. a. sjöfartsstyrelsen, statens naturvårdsnämnd, luftvårdsnämnden, immissionssakkunniga, skogsstyrelsen, vattenvårdsnämnden och Svenska naturskyddsföreningen.

Verksamhetsområde och arbetsuppgifter

I de yttranden, där frågor om den föreslagna organisationens verksam­ hetsområde och arbetsuppgifter berörs, tillstyrks nästan genomgående stats­ kontorets förslag. Immissionssakkunniga framhåller att, om de förslag de sakkunniga ävser att lägga fram genomförs, nya arbetskrävande uppgif­

28 Kungl. Maj.ts proposition nr 59 år 1967

ter kommer att läggas på naturvårdsmyndigheten. Vetenskapsakademien an­ ser att förslaget medför en underbetoning av det vetenskapliga naturvårdsområdet. Många remissinstanser betonar vikten av att översiktliga planer upprät­ tas för naturvården i dess helhet. Skogsstyrelsen anför i detta sammanhang bl. a. En sådan planering kan inte separeras från övrig samhällsplanering utan är tvärtom en grundläggande förutsättning för och en integrerande del av denna. Frågor beträffande markanvändningen, exempelvis i samband med vikande jordbruk, anläggande av permanent bebyggelse eller expanderande fritidsstugubebyggelse och anläggningar för rörligt friluftsliv skall inte av­ göras lokalt från fall till fall genom diverse improvisationer och kortsiktiga nödlösningar. En på sikt någorlunda hållbar översiktsplanering förutsätter självfallet samordning över kommun- och länsgränser. Många frågor har redan rikskaraktär. Planeringen måste därtill vara »rullande» d. v. s. stän­ digt pågående. Länsingenjörernas förening understryker vikten av att översiktliga pla­ ner för naturvårdsverksamheten upprättas så snart som möjligt och där­ efter fortlöpande hålls aktuella. I fråga om fördelningen av arbetsuppgifter mellan den centrala och den regionala instansen lämnas förslagen i stort sett utan erinran utom be­ träffande den föreslagna delegeringen inom vattenvårdsområdet. Länsförvaltningsutredningen anför bl. a. Vad i statskontorets utredning föreslås i fråga om länsstyrelsens uppgif­ ter inom naturvården i vidsträckt bemärkelse står i god överensstämmelse med de linjer efter vilka länsförvaltningsutredningen arbetar. Utredningen har därvid särskilt i tankarna vad som anförts om länsstyrelsens ansvar för den översiktliga planeringen på förevarande områden och beträffande läns­ styrelsens i förhållande till den centrala naturvårdsmyndigheten successivt vidgade beslutsfunktion. Detta gäller såväl den nuvarande som i än högre grad den nya länsstyrelse med vidgade befogenheter och ökat ansvar inom samhällsplaneringen, som länsförvaltningsutredningen avser att föreslå. Statskontorets förslag att s. k. anmälningsärenden som rör kommunala utsläpp och jordbrukets föroreningsärenden decentraliseras till länsinstansen tillstyrks av länsstyrelserna. Förslaget att länsstyrelserna skall svara för vissa övervaknings- och kontrollfunktioner, som f. n. tillkommer statens vat­ teninspektion, tillstyrks liksom förslaget att länsstyrelserna skall handläg­ ga frågor rörande statsbidrag till vatten- och avloppsanläggningar. Kammarkollegiet framhåller att det inte är nödvändigt att — förutom de nämnda övervaknings- och kontrollfunktionerna — tilldela länsstyrelsen vissa av statens vatteninspektions nuvarande beslutsfunktioner. Kollegiet anför vidare att kompetensfördelningen mellan central och regional myn­ dighet inte bör forceras fram utan lösas successivt alltefter erfarenhet och resurser. Ett ytterligare skäl härför är enligt kollegiets mening att immissionssakkunniga föreslår vissa ändringar, avsedda att träda i kraft den 1

Kungl. Maj. ts proposition nr 59 år 1967 29

juli 1968, och att dessa ändringar berör vattenföroreningsfrågornas hand­ läggning. Immissionssakkunniga erinrar om att den föreslagna delegeringen av s. k. anmälningsärenden kräver lagändringar och att de sakkunniga i sitt betän­ kande lägger fram förslag till ny tillsynslag och förprövningskungörelse. Väg- och vattenbgggnadsstgrelsen, Svenska kommunförbundet m. fl. re­ missinstanser ansluter sig i princip till den föreslagna decentraliseringen. Länsstyrelsen i Stockholms län anser att även beträffande vattenmålen en viss decentralisering borde kunna ske, om den centrala myndigheten ut­ färdade erforderliga riktlinjer för länsstyrelsernas handläggning. Bl. a. länsstyrelsen i Örebro län anser att beslutanderätten även i industriella an­ mälningsärenden redan nu bör läggas på länsstyrelserna.

Den centrala organisationen

Den principiella uppbyggnaden av den centrala organisationen tillstyrks genomgående. Krav på ytterligare personalresurser framställs från många remissinstanser. Beträffande styrelsens sammansättning understryker statens naturvårdsnämnd önskvärdheten av att styrelsen får en sådan sammansättning att ver­ ket med auktoritet kan uppträda gentemot andra konkurrerande verksamhetsintressen. Styrelsen bör ges en sådan sammansättning att verket får goda möjligheter till kontakter med samhällslivet i vid bemärkelse. I sty­ relsen bör ingå även ledamot med kvalificerade kunskaper inom natur­ vetenskapens område. Nämnden betonar vidare vikten av samarbete med övrig verksamhet på samhällsplaneringens område. Om det i annat sam­ manhang föreslagna planverket kommer till stånd, bör enligt nämndens mening en företrädare för detta verk ges rätt att delta i styrelsens samman­ träden. LO betonar att avgörande för om naturvården skall få en framskjuten position i samhället är om den får en bred medborgerlig förankring. En vidgad lekmannarepresentation är därför nödvändig i såväl centrala som regionala organ. Svenska landstingsförbundet, Svenska stadsförbundet och Svenska kommunförbundet understryker angelägenheten av att kommuner­ na blir representerade i de olika statliga naturvårdsorganen. Statskontorets förslag att särskilda naturvårds-, vattenvårds- och luftvårdsråd utses tillstyrks genomgående. Flera instanser, bl. a. statens naturvårdsnämnd, kommerskollegium, statens vattenfallsverk, LO, Sveriges in­ dustriförbund och Svenska naturskyddsföreningen anser att rådens ledamö­ ter bör utses av Kungl. Maj :t. Vattenvärnet och Svenska naturskyddsföreningen anser, att -— med tanke på verkets omfattande arbetsuppgifter — förutom tjänster som general­ direktör och verkschef även en tjänst som överdirektör bör inrättas.

30 Kungl. Maj:ts proposition nr 59 år 1967

Beträffande behovet av medicinsk-hygienisk expertis anför medicinal­ styrelsen. För att skapa garanti för att de humanmedicinska synpunkterna i till­ räcklig grad beaktas vid verkets handläggning av ärenden erfordras där­ utöver att i verkets centrala organisation ingår en medicinsk-hygienisk ex­ pert på hög nivå med uppgift att bevaka att medicinsk-hygieniska frågor och synpunkter blir beaktade framförallt i planeringen och att vara fortlöpande konsult för de olika byråerna. Vidare bör vederbörande vara kontaktman mellan verket och de hälsovårdande myndigheterna. Den föreslagna tjänsten för vattenrättsfrågor tillstyrks av vattenöverdomstolen. Statens naturvårdsnämnd föreslår att till verket knyts en särskild arbets­ grupp på två eller tre sakkunniga för markvärderingsfrågor. Luftvårdsnämnden förordar att en deltidsanställd medicinare-hygieniker med erfarenhet i luftvårdsfrågor knyts till luftvårdsbyrån. Byrån bör enligt nämnden byggas ut successivt. Nämnden anser det vidare nödvändigt att man inom luftvården — liksom inom vattenvården ■—- får möjligheter att göra mätningar av föroreningar. Undersökningslaboratoriet bör därför fr. o. m. budgetåret 1968/69 få resurser även för luftvård. Nämnden fram­ håller vidare att det bör undersökas om inte laboratoriet kan samordnas med andra laboratorier. 196å års naturresursutredning är tveksam om det är riktigt att ha ett undersölmingslaboratorium knutet till verket. Undersökningslaboratoriets ställ­ ning avser utredningen att ta upp i sitt kommande betänkande. Utredning­ en tillstyrker emellertid att laboratoriet övergångsvis knyts till verket. Sty­ relsen för skogshögskolan förutsätter att det inte är meningen att labora­ toriet utformas som ett forskningslaboratorium utan helt får karaktären av ett serviceorgan för rutinanalyser. Veterinärväsendeutredningen anser att man bör iaktta stor försiktighet när det gäller att anställa ytterligare perso­ nal och skaffa mer utrustning för laboratorieändamål med hänsyn till att det finns relativt betydande resurser på skilda håll i landet och som inte på långt när är tillräckligt utnyttjade. För statskontorets förslag att den centrala naturvårdsmyndigheten kallas statens naturvårdsverk uttalar sig statens naturvårdsnämnd, länsstyrelsen i Hallands län, riksantikvarieämbetet och TCO. Immissionssakkunniga, luft­ vårdsnämnden, Sveriges industriförbund och Svenska vatten- och avloppsföreningen förordar däremot statens miljövårdsverk.

Den regionala organisationen Beträffande den regionala organisationen anför länsförvaltningsutredningen bl. a. Ur de synpunkter länsförvaltningsutredningen har att företräda finns in­ tet att erinra mot att länsingenjörskontoren vid infogandet i länsstyrelserna tills vidare bildar en expertenhet — i förekommande fall tillsammans med

Kungi. Maj. ts proposition nr 59 år 1967 31

naturvårdsintendenten — utanför sektionsindelningen och sålunda direkt under landssekreteraren. Länsförvaltningsutredningen förutsätter emeller­ tid, att detta arrangemang betraktas som ett provisorium i avvaktan på ut­ redningens betänkande. Organisationsfrågan torde få omprövas i samman­ hang med de förslag länsförvaltningsutredningen kommer att lägga fram rörande den nya länsstyrelsens inre organisation. För statskontorets förslag om en fristående naturvårdsenhet inom läns­ styrelserna uttalar sig vidare bl. a. lantbruks styr elsen, domänstyrelsen, skogsstyrelsen, öv er ståthållar ämbetet, Länsingenjörernas förening och 13 länsstyrelser. Kammarkollegiet anser det lämpligast att naturvårdsenheten tills vidare inordnas under någon av länsstyrelsernas sektioner. Statens naturvårdsnåmnd förordar att enheten — i avvaktan på länsförvaltningsutredningens arbete — inordnas i landskansliets planeringssektion. Detta föreslås även av länsstyrelserna i Kristianstads, Malmöhus och Norrbottens län. Länsstyrel­ serna i Uppsala, Jönköpings, Älvsborgs, Västmanlands, Kopparbergs, Jämt­ lands, Västernorrlands och Västerbottens län föreslår att länsingenjörskontoren bildar en egen enhet inom länsstyrelsen men att naturvårdsintenden­ ten ingår i planeringssektionen. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län anser att länsingenj örskontoret bör placeras in under socialsektionen och att naturvårdsintendenten bör tillhöra planeringssektionen. Statens naturvårdsnämnd, Svenska naturskyddsföreningen, Sveriges lant­ mätareförening och flera länsstyrelser betonar värdet av de nuvarande re­ gionala naturvårdsråden och anser att dessa bör bestå även framdeles. Stats­ kontorets förslag om att rådens verksamhet skall omfatta natur-, vattenoch luftvård har lämnats utan erinran av remissinstanserna. I fråga om de föreslagna fem tjänsterna med kemisk-biologisk kompe­ tens för vatten- och luftvårdsområdena förordar kammarkollegiet att dessa inordnas under den centrala myndigheten för att få nära kontakt med myn­ dighetens experter. Ytterligare personalförstärkningar för naturvårdsverksamheten föreslås av flera instanser, bl. a. samtliga länsstyrelser.

Stödet till friluftslivet, m. m.

Nuvarande ordning

Huvuddelen av statens stöd till det rörliga friluftslivet utgår ur fonden för friluftslivets främjande — i fortsättningen kallad friluftsfonden — vil­ ken inrättades genom beslut av 1939 års riksdag. Medel till fonden avsattes t. o. m. budgetåret 1965/66 under ett anslag på tionde huvudtiteln. Fr. o. m. budgetåret 1966/67 anvisas medel under nionde huvudtiteln. T. o. m bud­ getåret 1966/67 har totalt ca 39 milj. kr. avsatts till fonden, vilken förval­

32 Kungl. Maj:ts proposition nr 59 år 1987

tas av statskontoret. Bidrag ur fonden lämnas enligt Kungl. Maj :ts bestäm­ mande efter förslag av statens friluftsnämnd. Nämnden, som tillkom år 1940, skall enligt sin instruktion den 10 maj 1963 (nr 109) vara statens rådgivande organ i frågor rörande fritidens utnyttjande för friluftsliv även­ som i frågor vilka därmed äga samband. Bidrag ur fonden skall utgå till ändamål som bär anknytning till ett sportligt betonat friluftsliv. Genom denna bestämmelse har en viss avgränsning skett mot de ändamål som tillgodoses genom bidrag ur fonden för idrottens främjande, till vilken medel anvisas under tionde huvudtiteln. Huvuddelen av friluftsfondens medel utgår till olika typer av friluftsanläggningar. För att en anläggning skall kunna komma i fråga för bidrag förutsätts att den inte kan göras ekonomiskt självbärande. Vidare gäller att kommun eller en på längre sikt bestående frivillig sammanslutning skall vara huvudman för anläggningen. För anläggningens tillkomst krävs en väsentlig egeninsats av huvudmannen antingen ekonomiskt eller på annat sätt. Anläggning som uppförts med bidrag ur fonden skall vara tillgänglig för alla. Det statliga bidraget, som är avsett att stimulera tillkomsten av friluftsanläggningar, utgår som regel med viss procent av den beräknade anlägg­ ningskostnaden. För anläggningar av rikskaraktär — till vilka kommunala bidrag inte kan påräknas i samma utsträckning som till anläggningar av­ sedda att tjäna det lokala behovet — utgår i vissa fall bidrag med 80 % av anläggningskostnaden. Hufudregeln är annars att bidrag utgår med 60 % av denna kostnad, dock högst 100 000 kr. per anläggning. Bidragsprocenten beror också på vilken typ av anläggning som avses. Friluftsgårdar är så­ lunda som regel bidragsberättigade upp till 60 % av anläggningskostna­ den, medan bidraget till nyanläggning av vandrarhem uppgår till 80 % av nämnda kostnad. Bidrag till semesterbyar utgår med 6 000 kr. per stuga. Till badanläggningar utgår bidrag till mindre anordningar, såsom badbryg­ gor för simundervisning, omklädnadshytter osv., och i regel med 50 % av anläggningskostnaderna. Bidragen från friluftsfonden till bastu- och bad­ anläggningar kompletteras i vissa fall med bidrag ur fonden för idrottens främjande. Bidrag utgår också ur friluftsfonden till anläggande av cam­ pingplatser, framför allt till sanitära anläggningar vid dessa. Ur friluftsfonden utgår också stöd till friluftsbetonad verksamhet inom vissa organisationer. Ett antal scoutorganisationer får bidrag till kost­ naderna för lägervistelse för mindre bemedlad ungdom samt till inköp av tält. Till Skid- och friluftsfrämjandets kursverksamhet med inriktning på ledarutbildning, främjandets administration, Resos administrering av bygdeseinestern och Riksorganisationernas campingkommittés förvaltningskost­ nader utgår också vissa bidrag. De medel som tillförts friluftsfonden från dess tillkomst t. o. m. den 30 juni 1966 har fördelats på olika ändamål enligt följande.

34 Kungl. Maj:ts proposition nr 59 år 1967

Staten lämnar ekonomiskt stöd till friluftslivet också på annat sätt än via friluftsfonden. I det följande lämnas en kortfattad översikt rörande detta stöd. De av arbetsmarknadsstyrelsen disponerade anslagen till allmänna be­ redskapsarbeten m. m. och till vissa sysselsättningsfrämjande åtgärder för handikappade m. fl. kan sålunda användas även för arbeten avseende friluftsanläggningar. Samma principer som tillämpas vid bidragsgivning ur fri­ luftsfonden används vid beslut om bidrag ur de arbetsmarknadspolitiska an­ slagen. Budgetåret 1963/64 utgick statsbidrag på ca 7 milj. kr. från arbets­ marknadsstyrelsen till frilufts- och turistanläggningar. Fr. o. in. den 1 juli 1965 kan även lokaliseringsstöd utgå till ny-, om- och tillbyggnad av friluftsanläggning. Domänverket bedriver en aktiv verksamhet för att göra vissa värdefulla områden inom kronoparkerna lätt tillgängliga för allmänhetens friluftsliv. Sålunda iordningsställs bad-, camping-, parkerings- och rastplatser samt strövstigar och fiskevatten. Verkets bruttokostnader för verksamheten upp­ går f. n. till ca 1 milj. kr. per år. Till båtsporten lämnas statligt stöd genom bidrag till byggande av ham­ nar för småbåtar. Budgetåret 1965/66 anvisades under sjätte huvudtiteln 4 milj. kr. för nämnda ändamål. De medel, som inbetalts för uppkommen skada vid vissa vattenregleringsföretag, skall enligt vattenlagen användas till ändamål för av regleringen berörd bygd. Av dessa medel har en icke obetydlig del anvisats till uppfö­ rande av olika former av friluftsanläggningar. Beslut om bidrag fattas av Kungl. Maj :t efter förslag av vederbörande länsstyrelse. Stöd till friluftsorganisationernas ungdomsarbete lämnas bl. a. genom det statliga bidragssystemet till ungdomens fritidsverksamhet. Budgetåret 1965/66 anslogs sammanlagt ca 14 milj. kr. under åttonde huvudtiteln till utbildning av ungdomsledare, bidrag till ungdomens fritidsverksamhet och bidrag till ungdomsorganisationernas lokala verksamhet. Ungefär hälften av dessa medel går till organisationer med anknytning till idrotts- och fri­ luftsliv. I sammanhanget bör även nämnas ett bidrag under åttonde huvud­ titeln till Riksförbundet Sveriges ungdoms- och hemgårdar. Från fonden för idrottens främjande utgår även i begränsad omfattning bidrag till friluftsbetonad verksamhet. De totala statliga insatserna på friluftslivets område kan för budget­ året 1965/66 uppskattningsvis beräknas till ca 28 milj. kr. Kommunernas insatser under samma tid torde vara avsevärt större.

Kungl. Maj. ts proposition nr 59 år 1967 35

Fritidsutredningen

Friluftslivets utveckling m. m.

Utredningen konstaterar, att arbetstiden genom olika reformer förkortas från ca 60 timmar per vecka vid sekelskiftet till 45 timmar år 1966. Utred­ ningen pekar på att den tekniska utvecklingen och den därav föranledda produktivitetsstegringen sannolikt kommer att skapa förutsättningar för att människornas fritid ökas ytterligare. Utvecklingen innebär också att ett allt starkare behov av ökad fritid före­ ligger. Den strukturförändring, som fortgående äger rum i samhället, har bl. a. lett till att ca 75 % av landets folkmängd nu är bosatt i städer och andra tätorter. Den högt uppdrivna takten inom arbetslivet och den många gånger ensidiga och pressande tätortsmiljön har i sin tur nödvändiggjort att mer tid ägnas åt avkoppling och rekreation. Intresset härför synes också vara i tilltagande. För att kunna bilda sig en uppfattning om friluftslivets nuvarande om­ fattning och inriktning samt skapa underlag för en bedömning av önske­ målen för framtiden har utredningen företagit en riksomfattande intervju­ undersökning. Då friluftsfrågorna huvudsakligen berör tätorternas befolk­ ning begränsades undersökningen till att omfatta orter med mer än 10 000 invånare och till personer i åldern 18—65 år. Undersökningen utfördes år 1963 och omfattade 2 700 slumpmässigt utvalda personer. Av undersökningen framgår, att friluftslivet har en betydande omfatt­ ning. Mer än hälften av tätortsbefolkningen utövar sålunda någon form av friluftsliv minst en gång i veckan och ytterligare ca en femtedel någon gång i månaden. En femtedel anser att friluftsliv är deras huvudsakliga fritidssysselsättning, medan ca en fjärdedel inte anser sig ha något större intresse för friluftsliv. Någon större skillnad i fråga om friluftsintresset kan inte konstateras vare sig mellan män och kvinnor eller mellan olika åldrar. Utredningen drar av detta slutsatsen att friluftsliv är en angelägen­ het för alla åldersgrupper bland såväl män som kvinnor. Det blir därför -— understryker utredningen — ett allmänt samhällsintresse att främja fri­ luftslivet. Av undersökningen framgår också, att intresset för friluftsliv är i tilltagande. Sålunda menar över 60 % av intervjupersonerna att de nu ägnar för litet tid åt friluftsliv men att de om förutsättningar fanns skulle vilja ägna mer av sin fritid åt detsamma. Utredningen anser sig dock inte kunna göra några bestämda uttalanden om hur mycket friluftslivet kom­ mer att öka i framtiden eftersom friluftslivets utveckling har nära samband med andra faktorer i samhällsutvecklingen, främst den allmänna välstånds­ ökningen och den succcessivt ökande fritiden. Utvecklingen kommer enligt utredningen att påverkas även av samhällets politik på friluftslivets om­ råde och av de många ideella organisationernas insatser.

36 Kungl. Maj:ts proposition nr 59 år 1967

Friluftslivet varierar starkt med de olika årstiderna. Aktiviteterna når sin höjdpunkt under sommarhalvåret, inte minst beroende på den starka koncentrationen av semestrarna till månaderna juni—augusti, konstaterar utredningen. Ett stigande intresse för vinterhalvårets friluftsaktiviteter kan dock förmärkas. Också tillgången på och utnyttjandet av anläggningar för det rörliga fri­ luftslivet har undersökts av utredningen. Resultaten visar att utomhusbad, rastplatser och friluftsområden är mest utnyttjade. Även friluftsgårdar, raststugor och campingplatser utnyttjas dock i stor utsträckning. Man kan sålunda räkna med att ca 700 000 personer av tätortsbefolkningen i de un­ dersökta åldrarna utnyttjat friluftsgårdar och raststugor någon gång un­ der det aktuella året. Motsvarande antal för utomhusbad kan uppskattas till ca 1,7 milj. Nästan hälften av de tillfrågade anser att tillgången på fri­ luftsbad på den egna orten är otillfredsställande och omkring en tredjedel har samma uppfattning om friluftsgårdar, raststugor och friluftsområ­ den. En stor del av undersökningen ägnas åt fritidsbebyggelsen. Resultaten visar, att det år 1963 fanns ca 300 000 fritidsstugor i landet, ett antal som enligt utredningen kan förväntas fördubblas under en femårsperiod. Unge­ fär hälften av fritidsstugorna är belägna i kustkommuner. Ca en femtedel av bebyggelsen finns i Stockholms län. Mer än 90 % av fritidshusen är be­ lägna i annan kommun än ägarens hemkommun. Enligt utredningen ger den genomförda undersökningen en god bild av det svenska folkets friluftsvanor och önskemålen på friluftslivets område för den närmaste framtiden. Samtidigt betonas dock, att det här gäller ett område, som är statt i snabb utveckling. Undersökningen visar t. ex. att de yngre åldersgrupperna har behov av mångskiftande aktiviteter, medan de äldres intresse begränsas till relativt få aktiviteter. Detta får enligt utred­ ningen inte tolkas så, att medelålders eller äldre människor av fysiska eller andra skäl skulle vara hänvisade till endast ett fåtal friluftsaktiviteter utan i stället kan det förhålla sig så, att dessa personer inte efterfrågar sådana aktiviteter, som de inte haft tillfälle stifta bekantskap med i yngre dagar. Däremot är det sannolikt, att den yngre generationen, som fått helt andra möjligheter att pröva på olika slag av sport och friluftsliv, bibehåller sitt intresse för en mångfald aktiviteter även när de blir äldre. På grund härav bör man enligt utredningen på längre sikt räkna med ett mångsidi­ gare aktivitetsprogram än det som undersökningen utvisat. I samma rikt­ ning verkar inkomstutvecklingen, som medger att allt fler människor äg­ nar sig åt sådana former av idrott och friluftsliv, vilka tidigare av ekono­ miska skäl varit förbehållna ett fåtal.

Kungl. Maj:ts proposition nr 59 år 1967 37

Statens stöd till friluftslivet

Utredningen framhåller att människorna i det moderna samhället ut­ sätts för stora påfrestningar såväl fysiskt som psykiskt. Det högt uppdrivna tempot i arbetslivet och de stora miljöförändringar som den fortgående ur­ baniseringen medför ökar risken för psykiska störningar hos individen sam­ tidigt som organismen genom den fortskridande mekaniseringen inom och utom arbetet utsätts för allt mindre fysiska ansträngningar. Tilltagande jäkt och stress i kombination med eu ökad bekvämlighet skapar behov av rekreation och fysisk aktivitet. Friluftslivet bör kunna bli ett verksamt me­ del härför och därmed en betydelsefull del av den förebyggande hälsovår­ den. Utredningen anser, alt den främsta anledningen till att samhället måste ägna omsorg åt friluftslivet är dess betydelse för mäniskornas kroppsliga och andliga välbefinnande, en betydelse som ökat undan för undan som en effekt av samhällsutvecklingen själv. Friluftsliv utgör en form att före­ bygga kroppslig och mental ohälsa och bör därför ställas i relation till de mycket betydande kostnader som samhället numera lägger ned på hälsooch sjukvård. I denna relation framstår friluftslivets betydelse i sin rätta dager. Enligt utredningen är det också högst sannolikt, att ökade samhälleliga omsorger om friluftslivet verksamt skulle bidra till att skapa en förbättrad folkhälsa och till att sanera åtskilliga sociala företeelser, som nu bereder samhället stora bekymmer.

Friluftsanläggningar. Utredningen övergår härefter till att dra upp rikt­ linjerna för samhällets framtida stöd till friluftslivet och konstaterar därvid att olika former av ledighet ställer olika krav på såväl fritidssysselsättning som fritidsmiljö. Det gäller således att tillskapa friluftsområden såväl för den dagliga fritiden som för veckoslutsledigheten och semestern. Avståndet från bostaden till friluftsområdet blir avgörande för utnyttjandet. För att kunna bilda sig en uppfattning om tillgången på och lokalisering­ en av friluftsanläggningar företog utredningen en inventering av kommu­ nernas anläggningar för friluftsliv. Inventeringen omfattade friluftsgårdar, raststugor, friluftsbad, småbåtshamnar, semesterbyar, campingplatser, fjäll­ stugor samt spår, leder och teknikbackar. I fråga om friluftsgårdar och raststugor visar undersökningen att för­ delningen i landet är mycket ojämn. Av de 190 friluftsgårdarna och 334 raststugorna ligger mer än en fjärdedel av friluftsgårdarna och uppemot hälften av raststugorna i norrlandslänen. En av orsakerna till dominansen av dessa anläggningar i Norrland kan vara att de tillkommit som repli­ punkter för skidåkning. Tillgången på friluftsgårdar och raststugor i an­ slutning till de större tätorterna undersöktes också. Därvid framkom bl. a. att de 1,2 milj. människor som bor i Stockholmsregionen har 22 frilufts-

38 Kungl. Maj:ts proposition nr 59 år 1967

gårdar och åtta raststugor på en timmes resavstånd. Kommunerna äger en­ dast ett litet antal friluftsgårdar och raststugor. I stället är det ideella orga­ nisationer, framförallt Skid- och friluftsfrämjandet, som innehar anlägg­ ningarna. Av friluftsgårdarna används ca en femtedel av enbart kommu­ nens egna medlemmar, uppemot hälften till övervägande del av kommu­ nens egna medlemmar och resten eller ca två femtedelar av andra än kommu­ nens egna medlemmar. Antalet friluftsbad med badbryggor och omklädnadshytter har beräk­ nats till 1 397 vid insjöar och till 412 vid hav. Tillgången till fullgoda bad­ platser är störst i Sydsverige och särskilt gäller detta i fråga om havsbad. Flertalet anläggningar har dock inte tillfredsställande sanitär utrustning. Ca en tredjedel av friluftsbaden vid såväl insjö som hav saknar sålunda toalettanordningar. Antalet campingplatser uppgår enligt undersökningen till 819 med plats för 106 000 tält. Inom en timmes resavstånd från Stockholm finns 29 cam­ pingplatser med plats för mer än 8 000 tält. De sanitära förhållandena vid campingplatserna är otillfredsställande. Ett under senare tid allt mer popu­ lärt alternativ till campingplatserna har semesterbyarna blivit. Dessa be­ står av ett antal fritidshus avsedda för uthyrning. Antalet semesterbyar är 113 med totalt omkring 2 600 stugor. Endast elva av semesterbyarna har mer än 50 stugor. Det största antalet semesterbyar finns i norrlandslänen. I tabell 1 redovisas en sammanställning över tillgången på och den plane­ rade utbyggnaden av olika friluftsanläggningar. Av undersökningen drar utredningen slutsatsen att, om man skall till­ skapa anläggningar och områden för det svenska folkets fritidsbehov och eftersträva eu anpassning till friluftsvanorna på längre sikt, det är ett myc­ ket differentierat behov som skall tillgodoses. Olika typer av anläggningar måste uppföras såväl i anslutning till som på längre avstånd från tätorter­ na. Mot denna bakgrund anser utredningen, att samhällets hittillsvarande insatser för det rörliga friluftslivet har varit otillräckliga och i vissa avse­ enden felplanerade och fellokaliserade. Sålunda är tillgången på anlägg­ ningar betydligt mindre än behovet och då inte minst i tätorternas närhet. Bidragsgivningen tycks inte alltid ha skett med hänsyn till anläggningarnas ekonomiska förutsättningar och inte alltid satts in på det mest rationella sättet. Inriktningen av samhällets stöd till det rörliga friluftslivet måste där­ för enligt utredningen ändras. Utredningen påpekar att de gjorda undersökningarna visar att frilufts­ livets investeringsbehov är stort, varför det är väsentligt, att bidragsgiv­ ningen i framtiden föregås av en betydligt noggrannare behovsgranskning än i dag och att den i huvudsak inriktas på anläggningar, som inte kommer till stånd utan stöd av staten. Viktigt är också att ansökningar om bidrag föregås av noggrann planering så att anläggningarna lokaliseras till de regioner, där behovet är störst. Generella bidragsregler anser utredningen

Kungl. Maj:ts proposition nr 59 år 1967 39

Tabell 1

Objekt antal ägare uppförda ef­ under byggnad ter år 1960 eller planerade

Friluftsgårdar 190 57 (30 %) ägs av 51 (27 %) 10 under byggnad Skid- och frilufts­ 22 planerade främjandet

Raststugor 334 120 (36 %) ägs av 51 (15 %) 7 under byggnad Skid- och frilufts­ 27 planerade främjandet; 71 av idrottsrörelsen och 38 av kommuner

Friluftsbad (med 1 397 vid insjö Kommuner 200 vid insjö 29 under byggnad bryggor och om- 412 vid hav 61 planerade klädnadsutrym- 88 utomhusbas­ 30 vid hav 11 under byggnad men) sänger, därav 30 29 planerade tempererade 37 bassänger 14 under byggnad 63 planerade

Småbåtshamnar 666 80 19 under byggnad 101 planerade

Campingplatser 819 (med 106 000 Kommuner 449 212 26 under byggnad tältplatser) Övriga 380 114 planerade

Vandrarhem 231 (ca 10 000 bäd­ dar)

Semesterbyar 113 byar (med to­ Kommuner 65 41 12 under byggnad talt 2 600 stugor) Övriga 48 95 planerade

Spår, leder, tek­ 300 strö vstigar (med nikbackar m. m. en tolal längd av 3 600 km); 150 terränglöpningsbanor (med en total längd av 1 055 km); 109 orienteringsbanor; 468 permanenta skidspår (med en total längd av 4 500 km); 340 slalom- och teknikbackar; 132 hoppbackar

inte lämpliga ntan föreslår ett flexibelt bidragssystem, där huvudprinci­ pen skall vara, att en så hög grad av självfinansiering som möjligt efter­ strävas. För att en realistisk prövning skall kunna uppnås bör varje beslut om bidrag grundas på en investerings- och driftskalkyl. I vissa fall kan dock projekt behöva realiseras även om investeringskostnaderna, på grund av t. ex. stora kostnader för vatten och avlopp, kan synas höga. I sådana fall bör stödet få formen av ett speciellt bidrag till va-kostnaderna. Detta är

40 Knngl. Maj. ts proposition nr 59 år 1967

motiverat även med hänsyn till att en förbättring av de sanitära förhållan­ dena vid friluftsanläggningarna är angelägen. Utredningen förordar att 100 000 kr. anvisas för utvecklingsarbete för att få fram ändamålsenliga friluftsanläggningar. Friluftsfondens medel bör enligt utredningen i fortsättningen helt reser­ veras för bidrag till uppförande av friluftsanläggningar. Stödet till friluftsorganisationerna bör alltså inte som f. n. lämnas via denna fond utan i stäl­ let utgå från ett särskilt riksstatsanslag. Enligt utredningen bör bidrag till byggande av friluftsanläggning som regel utgå endast till kommun. Orga­ nisationer av rikskaraktär med erkänd kompetens på friluftsområdet och med förmåga att träffa långsiktiga avtal om en anläggnings utnyttjande och vidmakthållande bör dock enligt utredningen också kunna erhålla bidrag från fonden. Bidrag bör i princip utgå endast till anläggning, som hålls öp­ pen för alla. Bidragens storlek bör enligt utredningen vara olika för olika typer av anläggningar och avvägas efter en differentierad skala omfattande spännvidden 30—90 % av anläggningskostnaderna. Inom bidragsskalan höi­ de lägre nivåerna tillämpas för tätorternas näranläggningar och de högre för fjärranläggningar av rikskaraktär. Bidrag skall kunna utgå också till upprustning av äldre anläggningar. Bidragsgivningen bör inriktas på projekt som inte kan realiseras utan statligt stöd. Högsta möjliga grad av självfinan­ siering skall eftersträvas för varje projekt. Om det påvisade behovet av friluftsanläggningar skall kunna tillgodoses är det enligt utredningen nödvändigt att statligt stöd utgår också från annat håll än friluftsfonden. Utredningen förutsätter därför att friluftsanlägg­ ningar också i fortsättningen skall kunna uppföras bl. a. med hjälp av loka­ liseringsstöd och som beredskapsarbeten. Utredningen framhåller, att driften av eu friluftsanläggning med fördel bör kunna överlåtas av kommunen-huvudmannen på friluftsorganisation med erfarenhet på området. En betydande markanskaffning blir nödvändig om friluftslivets behov skall kunna tillgodoses. Säkerställandet av marken, som i första hand enligt utredningen bör åvila kommunerna, bör ske genom en framsynt planering, bl. a. med hjälp av byggnadslagen och naturvårdslagen. Kommunerna bör i framtiden engagera sig betydligt kraftigare då det gäller att förvärva mark för friluftsändamål. Detta bör gälla mark för såväl friluftsområden som för anläggningar och bebyggelse. Utredningen understryker också vikten av att de statliga myndigheter som har att handlägga markfrågor tar hän­ syn till friluftslivets behov. Domänverket gör redan stora insatser och ut­ redningen önskar att också lantbruksnämnderna vid sin inköpsverksamhet ges ökade möjligheter att ta initiativ i fråga om förvärv av fritidsmark. Samlade statliga och kommunala insatser bör enligt utredningen underlätta planeringen och motverka markspekulation. Friluftslivets primära markbehov bör enligt utredningen tillgodoses ge­

Kungl. Maj:ts proposition nr 59 är 1967 41

nom utnyttjande av den nya naturvårdslagstiftningen. Enligt denna kan ett område förklaras som naturreservat bl. a. av det skälet att det har bety­ delse för allmänhetens friluftsliv. Anskaffandet av denna mark kan möj­ liggöras genom utnyttjande av anslagen på naturvårdsbudgeten. Säkerstäl­ lande av områden, vilkas primära uppgifter är att vara bärare av friluftsanläggningar, bör dock ske genom förvärv så att fastigheten innehas med äganderätt av huvudmannen för anläggningen. Bidrag till sådana markför­ värv bör därför utgå ur friluftsfonden. Med utgångspunkt från de behovssiffror, som framkommit i de gjorda undersökningarna har utredningen beräknat det behövliga tillskottet av nya friluftsanläggningar. Den har därvid funnit att det i fråga om friluftsgårdar och raststugor inte är orealistiskt att räkna med att antalet anläggningar skulle behöva fördubblas under en tioårsperiod. Behovet har bedömts vara störst i södra och mellersta Sverige, framför allt i de större tätorternas omgivningar. Med tanke på svårigheterna att göra dessa typer av anlägg­ ningar ekonomiskt lönsamma för ägaren förordar utredningen att bidrag från staten utgår. Bidraget föreslås bli minst 30 % av den sammanlagda an­ läggningskostnaden. Storleken av bidraget bör avpassas bl. a. med hänsyn till i vilken utsträckning anläggningen utnyttjas av personer från den kom­ mun där den är belägen. Friluftsbaden behöver enligt utredningen rustas upp. I synnerhet de sa­ nitära förhållandena är otillfredsställande. Den stora belastningen på Syd­ sveriges badvatten under semestermånaderna gör det också nödvändigt med en omfattande nybyggnad. Tillkomsten av bassängbad i områden som sak­ nar lämpliga badvatten bör stimuleras. Utredningen anser att staten, med hänsyn till den betydelse friluftsbaden har, bör medverka till att stimulera tillkomsten av nya sådana. Utredningen föreslår att bidrag skall utgå med 30—60 % av den totala anläggningskostnaden för friluftsbad. Till sanitära anordningar bör statsbidrag kunna utgå med 90 % av kostnaden. Bidraget till tempererade bassänger bör begränsas till 50 000 kr. eller om bassängen uppförs i trakt som saknar naturliga badmöjligheter till 100 000 kr. Behovet av spår, leder, teknikbackar m. m. synes också vara betydligt större än till­ gången. Fn fördubbling av kapaciteten torde bli nödvändig. Vid utbyggnaden är det lämpligt att sammanföra olika anläggningar inom ett och samma om­ råde till gruppanläggningar, varigenom det blir möjligt att utnyttja mar­ ken rationellt samtidigt som olika intresseinriktningar kan tillgodoses. Till­ komsten av spår, leder samt mindre teknik- och hoppbackar bör stimuleras genom statsbidrag. Bidraget föreslås av utredningen utgå med 30 % av anläggningskostnaden. Även antalet övernattningsanläggningar måste ökas enligt utredningen. Campingplatser i olika miljöer, såväl turistcampingplatser som semestercampingplatser, efterfrågas, liksom olika fasta lägerplatser. För semesterre­ gionerna i södra Sverige har en fördubbling av antalet tältplatser bedömts

42 Kangl. Maj. ts proposition nr 59 år 1967

behövlig. Vällokaliserade och välplanerade campingplatser som utnyttjas under en relativt stor del av året bör kunna göras ekonomiskt självbärande.

Tabell 2

Objekt Föreslagen bidragsprocent Föreslaget antal Beräknat statligt (inom parentes anges nuvarande projekt per bidrag per budgetår bidragsprocent) budgetår (inom parentes an­ ges statsbidraget för budgetåret 1965/66)

Friluftsgårdar och minst 30 % av den totala anlägg­ 4—-5 större, 3 milj. kr. raststugor ningskostnaden ca 10 mindre (60 % dock högst 100 000 kr.) (150 000 kr)

Friluftsbad 30-—60 % av den totala anlägg­ 30 totalt för olika bad­ ningskostnaden anläggningar 4,5 milj. kr. Sanitära anläggning­ 90 % av den totala anläggnings­ (380 000 kr,) ar vid friluftsbad kostnaden Bassängbad maximibidrag på 50 000—100 000 minst 10 utom­ kr. (5 000—40 000 kr.) husbassänger

Spår, leder, telcnik- 30 % av den totala anläggnings­ 1 milj. kr. backar m. in. kostnaden

Campingplatser 30—50 % av kostnaderna för de 1,5 milj. kr. sanitära anläggningarna (60 % av kostnaderna för de sani­ (333 000 kr,) tära anläggningarna)

Semesterbyar Samma bidragsregler som för 20-tal projekt 2 milj. kr. campingplatser (6 000 kr. per stuga) (609 000 kr.)

Vandrarhem Bidrag bör utgå endast i undan­ tagsfall (400 000 kr.) (80 % av anläggningskostnaden)

Fjällstugor 70—90 % av anläggningskost­ (220 000 kr.) naden

Fjälleder För vandrarhem, fjällstugor och leder beräknas totalt 500 000 kr.

Totalt 12,5 milj. kr.

Å andra sidan finns det anläggningar med hög angelägenhetsgrad som inte kan göras ekonomiskt bärkraftiga. Även sådana campingplatser bör iord­ ningställas och för att stimulera detta föreslår utredningen att bidrag till de sanitära anläggningarna utgår med 30—50 % av anläggningskostnaden. Utredningen föreslår samma bidrag för semesterbyar och motiverar försla­ get på samma sätt som tidigare redovisats för campingplatser.

44 Kungl. Maj:ts proposition nr 59 år 1967

kurser, läger och andra aktiviteter. Utredningen anser däremot inte, att det i framtiden bör vara någon väsentlig uppgift för organisationerna att äga och förvalta friluftsanläggningar. Riksorganisationer med väl utbyggda lo­ kalavdelningar bör enligt utredningen vara mest lämpade att ge allmänhe­ ten förevarande service. För att organisationsstödet i framtiden skall få största möjliga effekt bör det därför koncentreras till sådana organisationer med någon viktig del av friluftslivet som sin huvuduppgift. I enlighet med denna uppfattning anser utredningen, att vissa av de än­ damål som i dag stöds ur friluftsfonden i fortsättningen bör erhålla bidrag från annat håll. Sålunda menar utredningen att stödet till scoutorganisa­ tionerna för lägerverksamhet, vilket huvudsakligen använts till lägersti­ pendier och tältinköp, inte längre bör utgå ur friluftsfonden. Däremot bör iordningställande av fasta lägerplatser möjliggöras genom bidrag ur fon­ den. Det stöd till Sveriges Dövas riksförbund, som nu utgår ur friluftsfon­ den, anser utredningen inte kan försvaras utan att en lång rad andra orga­ nisationer med liknande behjärtansvärda ändamål också ges stöd. Av sam­ ma skäl anser utredningen att kurs- och administrationsanslaget till scout­ rörelsen bör upphöra. Enligt utredningens uppfattning är det lämpligast att scoutverksamheten får hela sitt stöd ur anslagen till ungdomsverksam­ het. Svenska naturskyddsföreningen får vissa medel till naturvårdskampanjer ur friluftsfonden. Sitt väsentligaste statliga stöd erhåller dock för­ eningen ur anslaget till naturvårdsupplysning under nionde huvudtiteln och från jaktvårdsfonden. Av redovisningstekniska skäl anser utredningen att föreningen i fortsättningen bör få medel till sin verksamhet enbart ur an­ slaget för naturvårdsupplysning, Skid- och friluftsfrämjandet får f. n. bidrag ur såväl fonden för idrottens främjande som friluftsfonden. Det får enligt utredningen förutsättas att dessa medel, som bl. a. avser administration, knappast kan hållas åtskilda i föreningens verksamhet. Det är därför en fördel, om stödet kan lämnas ur endera av fonderna. Föreningens insatser är emellertid lika viktiga ur fri­ luftslivets som ur idrottens synpunkt, varför utredningen kommit till slut­ satsen, att det f. n. icke finns skäl att förorda någon ändring. Det slutliga ställningstagandet i denna fråga bör ske, då 1965 års idrottsutredning slut­ fört sitt uppdrag. Utredningen anser inte att det i fortsättningen bör dras någon gräns mel­ lan kostnader för en organisations administration och dess övriga verksam­ het. Avgörande för bidraget till en organisation bör vara verksamhetens om­ fattning, inriktning och betydelse för allmänhetens friluftsliv. Utredningen föreslår, att stödet till friluftsorganisationerna ökas kraftigt och att det i fortsättningen inte utgår ur friluftsfonden utan från ett särskilt anslag, förslagsvis kallat Bidrag till vissa friluftsorganisationer in. in. För budgetåret 1967/68 föreslår utredningen, att 800 000 kr. anvisas under nämnda anslag.

Kungl. Maj. ts proposition nr 5,9 år 1967 45

Organisatoriska frågor

Ansvaret för frågorna på friluftslivets område bör enligt utredningen liksom f. n. är fallet ligga hos såväl statliga som kommunala organ. Ar­ betsuppgifterna bör lämpligen fördelas mellan ett lokalt, ett regionalt och ett centralt organ. Det lokala organet, som utredningen föreslår bör vara kommunens styrelse, bör anförtros detaljplanering, exploatering och byggnadskontroll. Det regionala organet bör vara länsstyrelsen, som vid sin sida bör få ett rådgivande organ, naturvårds- och friluftsrådet. Den centrala in­ stansen bör svara för allmänt samordnande uppgifter, ge länsstyrelser och kommuner service, vara remissorgan åt Kungl. Maj :t samt fördela det statliga stöd, som lämnas till friluftslivet. Det centrala organet bör ha ett nära samarbete med andra berörda statliga myndigheter och hålla nära kontakt med de ideella organisationerna på friluftslivets område. Utredningen diskuterar två alternativ i fråga om det centrala organets uppbyggnad. Det ena innebär att statens friluftsnämnd byggs ut med er­ forderliga resurser och det andra att frågorna rörande friluftslivet tas över av statens naturvårdsnämnd. Statens friluftsnämnd, som består av sex ledamöter utsedda av Kungl. Maj :t, har f. n. endast en deltidsanställd sekreterare till sitt förfogande. Om friluftsnämnden skall ha hand om friluftsfrågorna måste nämndens personella resurser enligt utredningen förstärkas kraftigt. Två arbetsen­ heter, en för administrativa frågor och en för planering, bör i så fall till­ föras nämnden. Om friluftsfrågorna förs över till statens naturvårdsnämnd bör behovet av personella förstärkningar kunna begränsas, då en stor del av de nya arbetsuppgifterna kan fullgöras av vid nämnden befintlig per­ sonal. Utredningen konstaterar också, att det råder ett mycket starkt samband mellan de arbetsuppgifter som fullgörs inom statens naturvårds­ nämnd och de som ansetts böra fullgöras av ett centralt friluftsorgan. Naturvårdsnämnden arbetar nämligen bl. a. med att inventera naturom­ råden, som bör avsättas ur skydds- eller friluftssynpunkt, samt följer byggnadsplaneringen och övervakar strandskyddet. Naturvården har sålunda även en klar social målsättning, vilket innebär att många naturvårdsåtgärder vidtas för att bereda människorna rekreation i naturen. Utredningen framhåller att detta förhållande bör vara en garanti för att friluftsintresset inte kommer i skymundan om naturvårdsnämnden får hand om fri­ luftsfrågorna. Med denna motivering föreslår utredningen, att friluftsfrå­ gorna förs över till statens naturvårdsnämnd och att en särskild byrå in­ rättas vid nämnden för dessa frågor. Den nya organisationen föreslås träda i kraft den 1 juli 1967, då sålunda statens friluftsnämnd bör upphöra. Statens naturvårdsnämnd bör tillföras representanter för kommunerna samt för näringslivet och löntagarorganisationerna för att friluftsfrågorna skall få en allsidig behandling. Utredningen föreslår att namnet på nämn­

46 Kungl. Maj.ts proposition nr 59 år 1967

den ändras till statens naturvårds- och friluftsnämnd. Kostnaderna för den förstärkning av nämnden, som utredningen finner nödvändig för hand­ läggningen av friluftsfrågorna, har beräknats till 530 000 kr.

Remissyttrandena Friluftslivets utveckling m. m. Utredningens inventering av friluftslivets nuvarande omfattning och in­ riktning samt undersökning av de framtida önskemålen på friluftsområ­ det hälsas med tillfredsställelse av remissinstanserna. Flertalet accepterar det framlagda materialet utan invändningar. Skid- och friluftsfrämjandet konstaterar att de erfarenheter organisationen har av friluftsfrågorna helt sammanfaller med de av utredningen redovisade undersökningsresultaten. Vissa kritiska synpunkter mot uppläggningen av undersökningen fram­ förs. Byggnadsstyrelsen framhåller sålunda, att utredningen genom att be­ gränsa undersökningen till åldrarna 18—65 år minskat säkerheten i de slut­ satser rörande friluftslivets behov, som kan dras av undersökningsresulta­ tet. Ungdomarna i åldern 10—17 år utgör enligt styrelsen en stor grupp av de konsumenter, vars friluftsbehov dagens planering skall tillgodose. Dessa ungdomar är genomsnittligt betydligt mer aktiva under sin fritid än per­ soner i åldrarna 18—65 år och är dessutom ofta intresserade av andra friluftsaktiviteter än dessa. Beträffande åldrarna över 65 år måste man, utöver den kraftiga ökningen i antalet, räkna med att de i framtiden kommer att få väsentligt ökade ekonomiska möjligheter till fritidskonsumtion.

Statens stöd till friluftslivet Samtliga remissinstanser instämmer i utredningens bedömning av fri­ luftslivets betydelse i det moderna samhället och understryker nödvändig­ heten av ökade samhällsinsatser på friluftsområdet. Skid- och friluftsfrämjandet framhåller, att det ur samhällets synpunkt måste vara betydelsefullt, att allt fler människor använder en del av sin fri­ tid till fysisk rekreation. Denna kan ha form av idrottsutövning eller fri­ luftsliv. Idrottsutövandet, och särskilt det mera tävlingsinriktade, lockar främst de yngre medan friluftslivet passar alla. Detta gör också att stödet till friluftslivet bör vara en angelägenhet för samhället. Utredningens förslag angående det fortsatta statliga stödets utformning tas upp av flertalet remissinstanser. Förslaget om att inget bidrag eller i vart fall lägre bidrag än normalt bör utgå till friluftsanläggningar som kan göras ekonomiskt självbärande tillstyrks av bl. a. statens natur vårdsnämnd, överståthållarämbetet, länsstyrelserna i Östergötlands, Kristian­ stads, Älvsborgs, Västmanlands och Värmlands län, Svenska arbetsgivare­

Kungl. Maj:ts proposition nr 59 år 1967 47

föreningen, Svenska kommunaltekniska föreningen och Motororganisatio­ nernas samarbetsdelegation. Stadsförbundet ifrågasätter däremot huruvida principen om självfinan­ siering kommer att främja den nödvändiga utbyggnaden av semesterbyar och campingplatser. Kommunernas strävan att tillskapa möjligheter till vistelse vid dessa typer av friluftsanläggningar även för mindre bemedlade grupper kan nämligen motverkas, om avgifterna genom självfinansieringskravet måste bli höga. Förbundet förordar fortsatt stöd även till dessa typer av anläggningar. Statens friluftsnämnd, länsstyrelsen i Blekinge län och Svenska turistföreningen framför liknande synpunkter. Länsstyrelsen i Värmlands län uttalar att tillkomsten av anläggningar, som på sikt bedöms kunna självfinansieras och därför ej skulle vara be­ rättigade till bidrag, borde underlättas genom att vissa lånemedel ställs till förfogande. Dessa lånemedel skulle enligt länsstyrelsen ha särskild be­ tydelse vid en accentuerad knapphet på krediter på den allmänna lånemarknaden och möjliggöra en planmässig utbyggnad av friluftsanordningarna oberoende av det allmänna konjunktur- eller kreditmarknadsläget. Utredningens förslag om att friluftsfondens medel i huvudsak bör reser­ veras för stöd till kommuners och riksomfattande friluftsorganisationers uppförande av friluftsanläggningar tillstyrks av så gott som samtliga re­ missinstanser. Skid- och friluftsfrämjandet framhåller dock nödvändig­ heten av att bidrag till uppförande av smärre anläggningar kan utgå också till riksorganisationernas lokalföreningar. Riksidrottsförbundet framför liknande synpunkter. Statens handikappråd framhåller, att handikapprörelsen i stor utsträck­ ning har fått engagera sig i uppförandet av friluftsanläggningar. Rådet an­ ser att ett sådant engagemang måste ske också i framtiden. Även om de han­ dikappades krav ofta beaktas vid utformningen av friluftsanläggningar, kommer ändå särskilda behov för denna grupp människor att i stor ut­ sträckning föreligga. Rådet anser det därför olyckligt om inte organisatio­ ner inom handikapprörelsen i likhet med friluftsorganisationer skulle få bidrag till uppförande av friluftsanläggningar. Riksantikvarieämbetet ansluter sig till utredningsförslaget men påpekar att vissa anläggningar av rikskaraktär måste falla utanför en kommuns intresse. Detta gäller i hög grad anläggningar i anslutning till kulturmin­ nen av nationell och internationell betydelse. Ämbetet, som förvaltar ett stort antal sådana, har tidigare erhållit anslag från friluftsfonden både för markförvärv och anläggningar. Ämbetet förutsätter, att anslag även fort­ sättningsvis skall kunna ges till sådana anläggningar. Folkparkernas centralorganisation anser att också folkparkerna bör kom­ ma i åtnjutande av bidrag till uppförande av friluftsanläggningar. Frågan om driften av anläggningarna behandlas av bl. a. Skid- och fri­ luftsfrämjandet, som framhåller att det bör vara betydelsefullt ur kom­

48 Kungl. Maj.ts proposition nr 59 år 1967

munal synpunkt, att frivilliga ledare alltjämt engagerar sig för att organi­ sera och leda friluftsaktiviteter vid anläggningarna. Främjandet konstate­ rar, att i fråga om friluftsgårdarnas drift och underhåll två vägar har prö­ vats med framgång. Antingen äger kommunen anläggningen och överlåter driften — eller i vart fall verksamheten rörande friluftslivet — till någon lokal friluftsorganisation eller också bildas ett särskilt organ för driften — vanligen en stiftelse — i vilken såväl kommunen som friluftsorganisationens lokalavdelning är representerade. Förslaget om att lägre bidragsnivå bör tillämpas för anläggningar i tät­ orternas närhet och högre för fjärranläggningar av rikskaraktär tillstyrks av bl. a. länsstyrelsen i Gotlands, Älvsborgs och Västmanlands län, 1965 års idrottsutredning, statens friluftsnämnd samt Kommunförbundet. Länsstyrelsen i Gotlands län ifrågasätter t. o. m. om statsbidrag över hu­ vud taget bör utgå till tätorternas näranläggningar. Tätorter med skatte­ kraft över genomsnittet bör, framhåller länsstyrelsen, utan hjälp av stats­ bidrag kunna uppföra anläggningar åt sina egna invånare. Ö v er ståthållar ämbetet anser sig däremot inte kunna godta förslaget utan anser att avgörande för bidragsprocentens storlek i stället bör vara behovet av statsbidrag i varje enskilt fall. Ämbetet framhåller vikten av att bidragssystemet inte på någon punkt utformas så att intresset för frilufts­ livet hämmas. Stadsförbundet intar också en avvisande hållning och konstaterar att en indelning i när- och fjärranläggningar kan vara svår att omsätta i prakti­ ken, eftersom en näranläggning, belägen utanför en större tätort, likaväl kan betraktas som en fjärranläggning, sett ur hela landets synpunkt. Friluftsanläggningar i tätorternas närhet har, enligt förbundets uppfattning, ofta större betydelse än fjärranläggningar. Med hänsyn till svårigheterna att göra rimliga avvägningar mellan olika områdens betydelse bör bidrag utgå med fast procentsats. Utredningens förslag att bidrag i fortsättningen bör utgå med viss pro­ cent av anläggningskostnaden beroende på typ av anläggning godtas i all­ mänhet. Förslaget tillstyrks sålunda av bl. a. länsstyrelserna i Uppsala, Ble­ kinge, Älvsborgs, Skaraborgs, Västmanlands och Jämtlands län, LO, TCO, Skid- och friluftsfrämjandet och Svenska turistföreningen. Ett antal remissinstanser instämmer i stort i utredningens förslag till ett med hänsyn till typen av anläggning differentierat procenttal men önskar förändringar på enstaka punkter. Länsstyrelserna i Malmöhus, Hallands och Skaraborgs län samt Rilcsidrottsförbundet och Simfrämjandet anser sålunda att bidraget till badanläggningar bör ökas utöver utredningens för­ slag. Länsstyrelsen i Jämtlands län framhåller att investeringskostnaderna för vissa anläggningar i fjälltrakterna ofta blir förhållandevis höga på grund av klimatförhållanden, långa transportvägar och svåra markförhållanden. Sär­

Kungl. Maj:ts proposition nr 59 år 1967 49

skilt gäller detta för vatten- och avloppsanläggningar i fjällen. Här är det alltså nödvändigt med ett relativt sett större stöd för att anläggningar skall komma till stånd. Länsstyrelsen i Blekinge lån och Svenska turistföreningen understryker vikten av att också vandrarhem blir bidragsberättigade. Svenska turista trafikförbundet och Riksorganisationernas campingkommitté anför lik­ nande synpunkter i fråga om campingplatser. Länsstyrelsen i Jönköpings län anser att stödet bör inriktas i första hand mot mindre kapitalkrävande projekt, så att största möjliga effekt uppnås med minsta möjliga insats. Semesterbyarna är från denna synpunkt speciellt önskvärda. Flera familjer kan nämligen utnyttja samma fritidsbostad om sådana byar tillskapas. Länsstyrelsen i Jämtlands län betonar också se­ mesterbyarnas stora värde. Statens friluftsnämnd, som är kritisk till utredningens förslag öm ut­ formningen av anläggningsstödet, pekar på de betydande praktiska svårig­ heter som kommer att föreligga, då det gäller att i det enskilda fallet nå en rättvis avvägning inom en skala med så stor spännvidd som den föreslagna. Bl. a. förordas, framhåller nämnden, att hänsyn skall tas till sökandekom­ munens ekonomi. Därvidlag förhåller det sig i regel så, att bärkraftiga kommuner också är starkt expanderande och måste investera betydande medel i skolbyggnader och andra offentliga inrättningar, vägar, reningsverk etc. Man har då svårt att avsätta stora belopp för friluftslivet. Det kommer i sådana fall att bli mycket svårt för den bidragsgivande myndigheten att avgöra hur den skall ställa sig i bidragshänseende. Nämnden tror därför att det blir nödvändigt att söka sig fram till vissa enhetliga normer, både för att bidragsgivningen inte skall bli administrativt svårhanterlig och kanske framför allt för att kommunerna i sin planering skall veta vad de kan räkna med att ungefär få i statsbidrag. Mot utredningens förslag att friluftslivets markbehov i stort sett bör kunna tillgodoses genom tillämpning av naturvårdslagstiftningen görs i allmänhet inga invändningar. Statens nät ur vårdsnämnd intar i stort sett en positiv attityd till utred­ ningens förslag om friluftslivets markbehov men påpekar att en viss risk till förslitning av värdefulla naturområden föreligger. Domänstyrelsen framhåller också risken för förslitning och menar att denna i viss mån kan motverkas genom en koncentration av friluftsaktiviteterna till vissa områ­ den. Styrelsen finner det vidare orealistiskt att förvänta sig att bildandet av naturreservat av enbart social karaktär skall få sådan omfattning, att det kommer att spela någon avgörande roll för allmänhetens friluftsverksam­ het. Länsstyrelsen i Stockholms län delar inte utredningens uppfattning i markanskaffningsfrågan. De nuvarande medlen under naturvårdsanslagen anses vara helt otillräckliga för att kunna tillgodose friluftslivets markbe- 4 Bihang till riksdagens protokoll 1967.1 samt. Nr 59

50 Kungl. Maj.ts proposition nr 59 år 1967

hov. Hittills har endast områden i mindre utsträckning kunnat avsättas som naturreservat. Det är därför orealistiskt att tro att friulftslivets markbehov kan lösas den vägen. Samtliga remissinstanser instämmer i utredningens bedömning att ett omfattande planeringsarbete måste komma till stånd, innan mark för friluftsändamål reserveras och anläggningar uppförs. Ett stort antal remissin­ stanser bl. a. statens naturvårdsnämnd, byggnadsstyrelsen, länsstyrelsen i Hallands län och Svenska naturskyddsföreningen framhåller betydelsen av att varje lokalisering av friluftsanläggningar föregås av sådan planering, att samordning av markdispositionerna för naturvård och friluftsliv uppnås. Utredningen förordar en aktivare medverkan från domänstyrelsen och lantbruksnämnderna vid anskaffningen av mark för friluftsändamål. Bl. a. medicinalstyrelsen, bostadsstyrelsen, lantbruksstyrelsen, statens naturvårds­ nämnd, länsstyrelserna i Uppsala, Kronobergs, Kalmar, Blekinge, Värm­ lands, Västmanlands, Jämtlands och Norrbottens län, Svenska naturskydds­ föreningen och Svenska turistföreningen tillstyrker, att lantbruksnämnder­ na får befogenhet att med medel ur jordfonden medverka till att sådan mark, som inte har väsentlig betydelse för jord- och skogsbrukets rationa­ lisering, ställs till förfogande för friluftsändamål. Länsstyrelsen i Norrbottens län framhåller de planmässiga fördelar som en vidgad inköpsbefogenhet skulle medföra och anser att ett kommunika­ tionssystem mellan kommunerna och lantbruksnämnderna i mark- och planfrågor kan vara av intresse i friluftssammanhang. Domänstyrelsen och kammarkollegiet anser inte att lantbruksnämnder­ na skall ges vidgade inköpsbefogenheter, eftersom lantbruksnämndernas objektivitet vid tillämpningen av jordförvärvslagstiftningen skulle kunna ifrågasättas om nämnderna skulle uppträda som spekulant på fastigheter även i annat syfte än för att medverka till en aktiv arrondering av skogsoch jordbruksfastigheter. Utredningens förslag att stödet till organisationer på friluftslivets om­ råde bör ökas och utgå ur ett speciellt anslag tillstyrks av samtliga remiss­ instanser. Statens friluftsnämnd säger sålunda, att förslaget om att de stora friluftsorganisationerna skall få ökade medel till sin allmänna verk­ samhet är i hög grad befogat. I fråga om fördelningen av detta stöd framhåller bl. a. länsstyrelsen i Jönköpings län, Motororganisationernas samarbetsdelegation samt Skidoch friluftsfrämjandet att stödet bör koncentreras till riksomfattande or­ ganisationer. Svenska naturskyddsföreningen påpekar att, om den renodling av organisationsstödet som utredningen föreslår genomförs, följden kan bli en tem­ porär sänkning av stödet till vissa organisationer. Domänstyrelsen anför liknande synpunkter. Statens friluftsnämnd har ingenting att erinra mot utredningens förslag

Kungl. Maj.ts proposition nr 59 år 1961 51

till organisationsstöd. Nämnden understryker speciellt att scoutorganisa­ tionerna bör få sitt stöd via de gängse anslagen till ungdomsverksamhet. De medel som i dag tilldelas dessa organisationer ur friluftsfonden bör i stället användas till att uppföra fasta lägerplatser. Ungdomsu.tredningen anser också att stödet till lägerverksamliet blir ef­ fektivare om det används till uppbyggnad av lägerplatser på olika håll i lan­ det. De organisationer, som f. n. får stöd för lägerverksamhet, bör få detta stöd från andra anslag.

Organisatoriska frågor

Utredningens förslag, att statens naturvårdsnämnd skall byggas ut för handläggning av uppgifter också på friluftslivets område och att statens friluftsnämnd i samband därmed avvecklas, tillstyrks eller lämnas utan erin­ ran av så gott som alla remissinstanser. Följande instanser uttalar sig för detta alternativ, nämligen Svea hovrätt, riksantikvarieämbetet, lantmäteristgrelsen, sjöfartsstyrelsen, kammarkollegiet, länsstyrelserna i östergötgötlands, Kronobergs, Kalmar, Gotlands, Malmöhus, Göteborgs och Bohus, Älvsborgs, Gävleborgs, Jämtlands och Norrbottens län, Samfundet för hem­ bygdsvård, Svenska stadsförbundet, Svenska naturskyddsföreningen, LO, Svenska turistföreningen, Fiskefrämjandet, TCO och Sveriges lantmätare­ förening. Svenska naturskyddsföreningen och Svenska turistföreningen påpekar dock att vatten- och luftvårdsfrågomas överförande till naturvårdsnämnden kan innebära att nämnden får svårigheter att också ta hand om friluftsfrågorna. Statskontoret framhåller att åtskilligt talar för att handläggningen av de centrala statliga uppgifterna på friluftslivets område, t. ex. viss översiktlig planering, bör förläggas till naturvårdsnämnden. Ett antal remissinstanser är i princip ense med utredningen men ifråga­ sätter om samtliga de arbetsuppgifter som utredningen vill lägga på natur­ vårdsnämnden kan handhas av denna. Statens naturvårdsnämnd anför att friluftsfrågorna har ett nära sam­ band med den sociala naturvården. Enligt nämndens mening är det — så­ som utredningen också framhållit — rationellt, särskilt när det gäller pla­ neringsarbetet, att friluftsfrågorna samordnas med naturvårdsfrågorna. Nämnden finner det dock tveksamt om ansvaret för frågor rörande tätbe­ byggelse för fritidsändamål, dess gemensamhetsanläggningar och det en­ skilda fritidshuset bör ligga hos nämnden. Liknande synpunkter framförs av domänstyrelsen, länsstyrelsen i Blekinge län och Svenska kommunför­ bundet. Statens institut för byggnadsforskning understryker vikten av att ansva­ ret för den översiktliga planeringen ej splittras. Därför bör byggnadsstyrel- 4| Bihang till riksdagens protokoll 1967. 1 samt. Nr 59

52 Kungl. Maj.ts proposition nr 59 år 1967

sen eller det föreslagna planverket bli den centrala instans som får ansvaret för all översiktlig planering på friluftslivets område. Statens naturvårdsnämnd bör dock tillhandahålla det underlag, som behövs för den översikt­ liga planeringen. Naturvårdsnämnden bör vidare handlägga bidragsärenden rörande friluftsanläggningar och ha hand om informationsverksamhet och rådgivning till kommuner. Byggnadsstyrelsen, statens friluftsnämnd och statens vatteninspektion avstyrker utredningens förslag. Byggnadsstyrelsen anser, att starka skäl talar för att ansvaret för de mer exploateringsbetonade samhällsintressena, till vilka fritidsbebyggelsen och friluftsanläggningarna otvivelaktigt måste räknas, bör läggas på andra statliga organ än naturvårdsnämnden. Byggnadsstyrelsen anser att ett kommande planverk med dess ansvar på region- och generalplaneringens område bör bli ett lämpligt centralorgan för planering på riksnivå av fritids­ bebyggelse och friluftsanläggningar. Den nödvändiga samordningen vid ge­ nomförandet av den sociala naturvårdens markreservat, fritidsbebyggelsen och friluftsanläggningarna bör kunna säkerställas genom de översiktliga planernas markdispositioner och samråd verken emellan. Statens friluftsnämnd anser inte att en sammanslagning av statens fri­ luftsnämnd och statens naturvårdsnämnd gagnar friluftslivets intressen. Nämnden framhåller att man trots det sociala inslaget i naturvården inte får bortse från att friluftsnämnden och naturvårdsnämnden delvis har mot­ stridiga intressen att bevaka. Frilufts- och naturvårdsintressena bör ha möjlighet att oberoende hävda sina synpunkter på departemental nivå. Det samarbete, som måste förekomma i naturvårds- och friluftsfrågorna, bör kunna ske utan att de båda nämnderna slås samman. Friluftsnämnden erinrar vidare om beslutet att till naturvårdsnämnden föra över uppgifterna rörande vatten- och luftvård. Enligt nämnden fram­ står det inte som välbetänkt ur effektivitetssynpunkt att flytta över även friluftsfrågorna till samma organ. Friluftsnämnden anser därför att den också i fortsättningen bör handlägga friluftsfrågorna och för ändamålet tillföras nödvändiga personalförstärkningar. Statens vatteninspektion framhåller, att inordnande i naturvårdsnämn­ den av vatten- och luftvårdsfrågorna kan väntas medföra vissa övergångsproblem. Med hänsyn härtill bör friluftsfrågorna tills vidare anförtros an­ nat organ än naturvårdsnämnden.

Statens friluftsnämnds begäran om anslag för budgetåret 1967/68 Statens friluftsnämnd hemställer att till avsättning till fonden för fri­ luftslivets främjande anvisas 6,5 milj. kr. för budgetåret 1967/68. Nämnden framhåller, att situationen på friluftslivets område är besvärlig, eftersom medelsbehovet är väsentligt större än medelstillgången. Om det stora be­

Kungl. Maj. ts proposition nr 59 år 1967 53

hovet av bl. a. friluftsgårdar, bad- och campingplatser samt semesterbyar i någon mån skall kunna tillgodoses måste en betydande höjning av an­ slaget komma till stånd. Statens friluftsnämnd tar upp anslagsfrågan på nytt i sitt yttrande över fritidsutredningens tredje betänkande. Därvid konstaterar nämnden, att det är främst två faktorer som under de närmaste åren kommer att på­ verka bidragsbehovet till anläggningar för det rörliga friluftslivet, nämligen dels takten i planeringsarbetet, särskilt på regional nivå, dels kommuner­ nas beredvillighet att engagera sig i utbyggnaden. Planeringsarbetet har kommit i gång inom vissa län men ännu inte nått så långt att det finns säkra hållpunkter för lokaliseringen av olika typer av anläggningar. På andra håll har planeringen ännu inte påbörjats. Det kommunala intresset för insatser på friluftsområdet ökar visserligen för varje år men har ännu inte tillnärmelsevis fått den omfattning som är ett villkor för att den av utredningen förutsatta utbyggnaden skall kunna realiseras. Fritidsutred­ ningens bedömningar av tillväxttakten under de närmaste åren anser nämnden därför vara för optimistiska. En mera realistisk bedömning en­ ligt nämnden är att för budgetåret 1967/68 räkna med en fördubbling av anslaget till friluftsfonden, dvs. en uppräkning till 7 milj. kr., och där­ efter en årlig successiv höjning upp till i första hand nivån 12,5 milj. kr. Om en årlig avsättning av den storleksordningen blir tillräcklig på längre sikt är svårt att bedöma. Såväl en förväntad ytterligare ökning av efter­ frågan på anläggningar som anläggningarnas storlek och de växande kra­ ven på sanitär och annan standard gör dock, framhåller nämnden, att man kan räkna med att det årliga tillskottet till friluftsfonden kommer att be­ höva höjas till åtminstone 20 milj. kr., om friluftslivets krav i rimlig ut­ sträckning skall bli tillgodosedda.

Departementschefen

Naturvårdens organisation. Allmänna utgångspunkter. Exploa­ teringen av våra naturtillgångar, som framför allt är förknippad med den industriella utvecklingen, har utgjort grundvalen för välståndsutvecklingen i vårt land. Välståndsutvecklingen har inneburit en förbättring av t. ex. bo­ stadsstandarden och den hygieniska standarden, förbättrade förhållanden på arbetsplatserna, förbättrade möjligheter till kulturkonsumtion och över huvud taget en ökad välfärd av både materiell och immateriell art. Man kan karaktärisera denna utveckling som en sanering av den inre miljön. Ut­ vecklingen har också inneburit en allt intensivare exploatering av våra na­ turtillgångar — marken, vattnet och luften — eller den yttre miljön, som härigenom i allt högre grad försämrats och förorenats. Det är uppenbart att den yttre miljön också är av stor betydelse för människornas välbefin­

54 Kungl. Maj:ts proposition nr 59 år 1967

nande. Den är en del av vår levnadsstandard. Det är därför en mycket an­ gelägen uppgift för samhället ait framöver i allt större utsträckning värna också om denna yttre miljö. Våra naturtillgångar är i flertalet fall knappa och i många fall kan de inte förnyas. Detta tvingar oss att hushålla med dem på hästa sätt. Detta bör ske främst genom planering, rådgivning och övervakning från samhällets si­ da. Jag vill beröra några av de medel samhället i dag har för att vårda den yttre miljön och hävda dess intressen mot andra konkurrerande intressen. Inom naturvården är naturvårdslagen, som trädde i kraft den 1 januari 1985, det viktigaste instrumentet för samhällets handlande. Enligt lagen kan bl. a. naturreservat avsättas för att bevara vetenskapligt och kulturellt vär­ defulla naturområden och för att tillgodose behovet av mark för allmän­ hetens friluftsliv. Beslut om att bilda naturreservat fattas av länsstyrelsen, som också föreskriver de inskränkningar i förfoganderätten över fastighet som fordras för att trygga ändamålet med reservat. Om det för ändamålet krävs att särskilda åtgärder vidtas inom reservatet, kan länsstyrelsen för­ plikta ägaren att tåla sådant intrång. För att trygga tillgången på platser för bad och friluftsliv kan länsstyrelsen förordna att visst strandområde skall vara strandskyddsområde där bebyggelsen kontrolleras. Till skydd för land­ skapsbilden infördes genom natuvårdslagen allmänt tillståndstvång för täkt av sten, grus, sand och lera för annat ändamål än markinnehavarens hus­ behov. Även beträffande reklamanordningar i naturen gäller i princip all­ mänt tillståndstvång. Vidare har bestämmelserna om nedskräpning i naturen skärpts. På riksstaten finns anslag för bl. a. markförvärv för naturvårdsändamål, ersättningar till markägare, vård och förvaltning av naturvårdsobjekt samt naturvårdsupplysning. I statsverkspropositionen har under dessa anslag för nästa budgetår begärts sammanlagt 7,8 milj. kr. Inom vattenvården finns bestämmelser, förutom i vattenlagen, i åtskilli­ ga andra lagar och författningar, bl. a. lagarna om allmänna vatten- och avloppsanläggningar och om tillsyn över sjöar och andra vattenområden samt kungörelsen om förprövning rörande åtgärder till motverkande av vattenförorening m. in. Bestämmelser om anläggningar för vattenförsörjning finns bl. a. i vatten­ lagen, enligt vilken länsstyrelsen kan fastställa skyddsområde för grund­ vattentillgång, som tillgodogörs eller kan antas komma att framdeles till­ godogöras för vattenförsörjningen i tätbebyggelse. I vattenlagen skiljs mellan två typer av avloppsvatten, nämligen kloak­ vatten och industriellt avloppsvatten. Kloakvatten definieras som spill­ vatten och orenlighet som kommer från bostäder eller från verksamhet som inte hänförs till industriell rörelse. Industriellt avloppsvatten utgörs av

Kungl. Maj.ts proposition nr 59 år 1967 55 spillvatten och orenlighet som kommer från sådan rörelse. Vattenlagen för­ bjuder i princip inte utsläpp av kloakvatten även om det förorsakar förore­ ning. I lagen finns dock bestämmelser om en viss minimistandard beträf­ fande rening av ldoakvatten. Utsläpp får i regel inte ske utan att kloak­ vattnet har undergått åtminstone slamavskiljning. I fråga om industriellt avloppsvatten finns i lagen ett principiellt förbud mot utsläpp som orsakar olägenhet av någon betydelse från allmän eller enskild synpunkt. Från för­ budet undantas de fall, då det för att förebygga förorening krävs åtgärder, som inte skäligen kan fordras. I första hand ankommer det på den som skall avleda avloppsvattnet att bedöma vilka reningsåtgärder och andra förebyg­ gande åtgärder som behövs. När det gäller industriellt avloppsvatten har be­ tydande inskränkningar gjorts i denna princip. I kungörelsen om förpröv­ ning rörande åtgärder till motverkande av vattenförorening m. m. — den s. k. förprövningskungörelsen — anges vissa slag av industrier, bl. a. cellu­ losafabriker, pappersbruk och oljeraffinaderier, som inte får anläggas, förr­ än villkoren för utsläpp av avloppsvattnet prövats enligt vattenlagen. I de fall där utsläpp av industriellt avloppsvatten skulle medföra allvarlig olä­ genhet kan vattendomstol underställa tillståndsfrågan Kungl. Maj :ts pröv­ ning. Vatteninspektionen har tillsyn över vattendrag, sjöar och andra vatten­ områden enligt lagen därom, den s. k. tillsynslagen. Enligt denna kan vat­ teninspektionen bl. a. meddela råd och anvisningar för att motverka förore­ ning och om dessa inte efterkoms föra talan vid vattendomstol om renings­ åtgärder eller förbud mot utsläpp. I förprövningskungörelsen föreskrivs skyldighet att göra anmälan till vatteninspektionen bl. a. innan vissa sär­ skilt uppräknade industrier anläggs och innan kloakledning från mer om­ fattande bebyggelse påbörjas. Vidare kan nämnas att statsbidrag utgår till kommuner för att förse be­ byggelseområden, som tagits i anspråk före den 1 juli 1959, med vattenoch avloppsanläggningar. I statsverkspropositionen har för nästa budgetår för sådana bidrag tagits upp ett anslag på 84 milj. kr. Verksamheten inom luftvården är i stort sett inte författningsreglerad. Förslag till lag om luftförorening, buller och andra immissioner (immissionslag) har i slutet av år 1966 lagts fram av immissionssakkunniga. En­ ligt lagförslaget skall den som använder eller ämnar använda fast egen­ dom för ändamål, som kan medföra immission, vara skyldig att vidta de skyddsåtgärder och de övriga försiktighetsmått som skäligen kan fordras. De sakkunniga lägger också fram förslag till ny tillsynslag (miljötillsynslag) som skall ersätta den nuvarande tillsynslagen. En grundäggande skillnad mellan den föreslagna lagen och den nuvarande är att tillsynen skall inrik­ tas på att motverka inte bara vattenförorening utan också luftförorening, buller och andra sådana störningar som innebär fara för allmänna intressen

56 Kungl. Mnj:ts proposition nr 59 år 1967

på miljövårdens område. En annan skillnad är att tillsynen föreslås bli ut­ övad av såväl den centrala myndigheten på natur-, vatten- och luftvårdsområdena som länsstyrelserna. F. n. är vatteninspektionen som nämnts till­ synsmyndighet på vattenvårdens område. De sakkunniga har även avgett förslag till kungörelse om förprövning till skydd mot vattenförorening, luft­ förorening in. m. Förprövningsmyndigheter blir enligt förslaget förutom vattendomstolarna den förut nämnda centrala myndigheten och länssty­ relserna. Tyngdpunkten i förprövningsarbetet föreslås ligga på den centrala myndigheten och länsstyrelserna. De sakkunniga föreslår även vissa änd­ ringar av organisatorisk innebörd i vattenlagen. De sakkunnigas förslag remissbehandlas f. n. Ett aktivt arbete på förevarande områden har många gånger försvårats av att verkningarna av utsläpp från industrier m. in. inte varit kända. Under de senaste två åren har en omfattande forskning och undersökningsverk­ samhet satts i gång för att klarlägga dessa verkningar. Särskilda medel har ställts till förfogande härför över riksstaten. Denna verksamhet leds och samordnas övergångsvis av 1964 års naturresursutredning. Undersökningar­ na har gett värdefulla resultat och lett till förbud eller besränsnine i fråga om användningen av vissa farliga medel. Eu viktig del av samhällets insat­ ser bör vara att ställa resurser till förfogande för forskning, undersöknings­ verksamhet och tekniskt utvecklingsarbete inom detta område. Naturresurs­ utredningen har till uppgift att lägga fram förslag i detta avseende och till organisation av denna verksamhet. Förslag från utredningen kan väntas i år. Jag vill i sammanhanget nämna att i statsverkspropositionen har ta­ gits upp ett anslag av 5 milj. kr. för nästa budgetår för att bekosta en i första hand målinriktad forskning och undersökningsverksamhet inom na­ turresursområdet. Vad gäller insatserna för forskning och utvecklingsarbete bör även nämnas Institutet för vatten- och luftvårdsforskning, som inrät­ tades den 1 januari 1966. Institutets forskningsuppgifter avser problem, som sammanhänger med industriell drift, och därmed närbesläktade frå­ gor inom tätbebyggelse. Till institutet är knutet ett serviceorgan, som har till ändamål att mot ersättning utreda industriers, kommuners och all­ männa organs problem rörande vatten- och luftvård. Institutets verksamhet finansieras till hälften vardera av staten och en stiftelse, som företräder industrin. Jag vill slutligen i detta sammanhang understryka att de förslag till sam­ ordnad och utbyggd statlig organisation på natur-, vatten- och luftvårdens områden som jag lägger fram i det följande bör kraftigt bidra till en effektivisering av arbetet inom dessa viktiga samhällsområden.

Central organisation. Jag vill först ta upp namnfrågan. Stats­ kontoret har som tänkbara alternativ diskuterat statens naturmiljöverk, sta­ tens miljövårdsverk och statens naturvårdsverk. Statskontoret har stannat

Kungl. Mcij.ts proposition nr 59 år 1967 57

för statens naturvårdsverk. Av de remissinstanser, som yttrat sig i namn­ frågan, har lika många förordat statens naturvårdsverk som statens miljövårdsverk. Jag vill i sammanhanget erinra om att i den allmänna debatten har miljövård börjat användas som sammanfattande begrepp för natur-, vatten- och luftvård. Enligt min mening kan vissa skäl anföras för begrep­ pet miljövård som gemensam benämning på de verksamheter det här gäller, då dessa berör en väsentlig del av hela vår livsmiljö. Då ordet miljö emeller­ tid enligt gängse språkbruk avser såväl den inre miljön — våra hem och arbetsplatser m. m. — som den yttre miljön och den nya myndighetens verk­ samhetsområde avses komma att omfatta endast delar av vad som hänförs till den yttre miljön har jag kommit till den slutsatsen att den centrala stat­ liga myndigheten på natur-, vatten- och luftvårdsområdena bör kallas sta­ tens naturvårdsverk. Jag förordar sålunda detta namn. Som konsekvens av mitt ställningstagande i namnfrågan för det nya verket innefattar jag i be­ greppet naturvård även vatten- och luftvård i sådana sammanhang, där na­ turen i vidsträckt mening åsyftas.

1965 års riksdag (prop. 97, JoU 16, rskr 255) har, såsom tidigare nämnts, fattat principbeslut om en ny naturvårdsorganisation. Beslutet innebär, att statens vatteninspektion, väg- och vattenbyggnadsstyrelsens vatten- och avloppsbyrå och statens luftvårdsnämnd förs samman med statens naturvårdsnämnd den 1 juli 1987 och att länsingenjörskontoren samtidigt inord­ nas i länsstyrelserna. Statskontoret har därefter på uppdrag av Kungl. Maj :t utarbetat förslag till den nya organisationen och i anslutning härtill beräknat behövliga anslag för denna. De förslag som lagts fram av statskontoret har vid remissbehandlingen fått ett positivt mottagande. Krav på resurser utöver vad statskontoret före­ slagit för den nya organisationen har dock förts fram från flera håll. För min del finner jag, att det framlagda organisationsförslaget är väl ägnat att ligga till grund för beslut om en ny naturvårdsorganisation och jag kan i allt väsentligt ansluta mig till detta. Jag vill i sammanhanget er­ inra om att verkets arbetsuppgifter kan komma att påverkas, om immissionssakkunnigas förslag genomförs. De sakkunniga har i sitt remissytt­ rande anfört att statskontorets organisationsförslag passar väl för de upp­ gifter som föreslås av dem. Jag vill framhålla att de förslag, som jag läg­ ger fram i det följande, i vissa avseenden får ses mot bakgrunden av att ar­ betsuppgifterna för den nya organisationen sålunda kan komma att berö­ ras av ställningstagande till immissionssakkunnigas förslag. Jag vil! vidare erinra om att forskningens och undersökningsverksamhetens framtida om­ fattning, inriktning och organisation på naturresursområdet f. n. utreds av 1964 års naturresursutredning. Förslag från nämnda utredning kan också beröra naturvårdsverket. Statskontoret har prövat den nu gällande fördelningen av arbetsuppgif­ terna mellan central och regional instans. Ämbetsverket anser att starka skäl

58 Kungl. Maj:ts proposition nr 59 år 1967

talar för att beslutsfunktionerna inom natur-, vatten- och luftvården — med undantag för sådana som är förbehållna vattendomstol — i största möjliga utsträckning förläggs till länsstyrelse. Statskontoret erinrar om att länssty­ relserna på naturvårdsområdet redan har beslutanderätten i flertalet ären­ den. På vattenvårdens område förordar ämbetsverket att beslutanderätten i fråga om s. k. anmälningsärenden eniigt tillsynslagen och förprövningskungörelsen rörande kommunala utsläpp och jordbrukets föroreningsfrågor den 1 juli 1967 decentraliseras till länsstyrelserna och att detta också på sikt bör ske beträffande anmälningsärenden, som avser industriella vattenförore­ ningar. Vidare föreslår statskontoret att ansvaret för kontroll och övervak­ ning av vattenskyddsåtgärder för såväl jordbrukets som industriella och kommunala föroreningar läggs på länsstyrelserna den 1 juli 1967. Som tidigare nämnts beslutar väg- och vattenbyggnadsstyrelsen i fråga om ärenden om statsbidrag till vatten- och avloppsanläggningar. Då det huvudsakliga arbetet beträffande sådana ärenden redan nu utförs inom länsingenjörskontoren föreslår statskontoret att beslutanderätten i sådana ären­ den den 1 juli 1967 flyttas över till länsstyrelserna. Remissinstanserna bär nästan genomgående tillstyrkt statskontorets för­ slag om arbetsfördelningen mellan den centrala myndigheten och länssty­ relserna. Några remissinstanser har förordat att även beslutanderätten rö­ rande anmälningsärenden om industriella föroreningar bör flyttas över till länsstyrelserna i samband med omorganisationen. Som jag tidigare nämnt har immissionssakkunniga lagt fram förslag om ny tillsynslag. I avvaktan på ställningstagande till de sakkunnigas förslag förordar jag att inom vattenvårdsområdet samtliga anmälningsärenden be­ reds av länsstyrelserna men att den centrala myndigheten fattar beslut i dessa ärenden. I enlighet med statskontorets förslag bör däremot tillsynsuppgifterna på vattenvårdsområdet i väsentlig omfattning flyttas över till länsstyrelserna. Jag biträder vidare statskontorets förslag om att beslutan­ derätten i ärenden om statsbidrag till vatten- och avloppsanläggningar förs över till länsstyrelserna den 1 juli 1967. Kungl. Maj :t äger meddela bestäm­ melser i de frågor jag nu behandlat i den mån frågorna inte är reglerade i lag. Enligt statskontorets förslag skall naturvårdsverket vara central förvalt­ ningsmyndighet för ärenden om natur-, vatten- och luftvården. Arbetsupp­ gifterna för det nya verket inom natur-, vatten- och luftvården överensstäm­ mer enligt förslaget i allt väsentligt med de arbetsuppgifter som de av om­ organisationen berörda myndigheterna nu har. Riksdagens beslut år 1965 innebar inte att arbetsuppgifterna skulle ändras. Statskontoret hade inte heller till uppgift att ompröva dessa. Jag utgår därför från att arbetsuppgif­ terna för naturvårdsverket inte ändras i förhållande till de av omorganisa­ tionen berörda myndigheternas nuvarande arbetsuppgifter med undantag av vad jag dels nyss föreslagit beträffande överförande av vissa uppgifter

Kungl. Maj ds proposition nr 59 år 1967 59

på vattenvårdsområdet till länsstyrelserna, dels kommer att förorda i det följande i fråga om friluftslivet. Jag kommer senare att redovisa mina ställningstaganden till fritidsutredningens förslag rörande stödet på friluftslivets område. Redan nu vill jag dock ta upp den organisatoriska frågan. Fritidsutredningen anser att frå­ gorna på friluftslivets område bör flyttas över från statens friluftsnämnd till det centrala organet på naturvårdsområdet. Skälet härtill är enligt ut­ redningen att frågor om bl. a. avsättande av naturreservat och om det rör­ liga friluftslivet hör mycket nära samman. Den centrala myndigheten bör enligt utredningen ha bl. a. allmänt planerande och samordnande uppgifter på friluftslivets område, lämna länsstyrelser och kommuner service i plane­ ringsfrågor och, efter Kungl. Maj :ts bestämmande, ha hand om det statliga stödet till friluftslivet. Även i länsstyrelsernas uppgifter bör enligt utred­ ningen ingå att ta till vara friluftslivets intressen. Inom kommunerna bör kommunens styrelse ta sig an dessa frågor. Flertalet remissinstanser tillstyr­ ker utredningens förslag. För egen del ansluter jag mig också till förslaget och jag förordar sålunda att frågorna på friluftslivets område förs över från statens friluftsnämnd till statens naturvårdsverk den 1 juli 1967. Statens friluftsnämnd bör samtidigt upphöra. Verkets befattning med friluftsfrågor bör begränsas till vad som hör samman med det rörliga friluftslivet. Frågor som avser fritidsbostäder bör alltså inte ingå i verkets uppgifter. Jag vill framhålla att det rörliga friluftslivets behov bör beaktas i största möjliga utsträckning i naturvårdsplaneringen. Verket bör hålla nära kontakt med länsstyrelserna och kommunerna i dessa frågor. Statskontoret föreslår att verket leds av en styrelse som består av verks­ chefen och sex andra ledamöter. Verkschefen bör vara styrelsens ordförande. Enligt statskontoret är det inte möjligt att inom styrelsen få utrymme för en allsidig intresse- och kunskapsrepresentation på de omfattande verksam­ hetsområden som verket skall företräda. Statskontoret föreslår därför att till det nya verket knyts särskilda råd, som bör bestå av företrädare för sär­ skilt berörda myndigheter och näringslivet samt i övrigt av personer med speciell kunskap och erfarenhet inom berörda områden. Enligt förslaget bör det finnas ett naturvårdsråd, ett vattenvårdsråd och ett luftvårdsråd med vartdera högst tio ledamöter, som utses av verkets styrelse. Statskonto­ rets förslag beträffande såväl styrelsen som de särskilda råden tillstyrks ge­ nomgående av remissinstanserna. Flertalet instanser förordar dock att rå­ dens ledamöter utses av Kungl. Maj :t. Jag biträder statskontorets förslag be­ träffande såväl styrelsen som råden. Ordföranden i styrelsen bör utses av Kungl. Maj :t. I likhet med flertalet remissinstanser anser jag att ledamöter­ na i råden bör utses av Kungl. Maj :t. Verkschefen bör vara ordförande i råden. Jag tillmäter råden stor betydelse som impulsgivare åt verket inom sina resp. ämnesområden. Kungl. Maj :t äger att besluta i här behandlade frågor.

60 Kungl. Maj.ts proposition nr 59 år 1967

Natuivårdsnämnden har i sitt yttrande föreslagit att en särskild expert­ grupp knyts till det nya verket för att biträda vid värdering och förhand­ lingar med markägare vid markinköp för naturvårdsändamål och när er­ sättning skall utgå för intrång vid avsättande av naturreservat. En sådan expertgrupp bör enligt min mening verksamt bidra till att arbetet med att säkerställa naturområden påskyndas, varför jag finner det angeläget att den kommer till stånd. Den bör utses av Kungl. Maj :t. Enligt statskontorets förslag till indelning i byråer in. m. av verket bör detta organiseras på dels fyra byråer, nämligen en administrativ byrå, en naturvårdsbyrå, en vattenvårdsbyrå och en luftvårdsbyrå, dels ett stabsorgan för planering, samordning och information, dels ock ett undersökningslaboratorium. Vissa av byråerna föreslås bli indelade på enheter enligt följande, nämligen administrativa byrån på enheter för allmänna ärenden, för kame­ rala ärenden och för personalärenden (innefattande även bibliotek och skrivcentral m. m.), naturvårdsbyrån på enheter för ärenden rörande naturvårdsområden, för ärenden rörande landskapsvård och för ärenden rö­ rande jakt och viltvård samt vattenvårdsbyrån på enheter för planeringsärenden, för industriella ärenden, för kommunala ärenden och för anläggningsärenden. Luftvårdsbyrån föreslås inte bli uppdelad på enheter. Undersökningslaboratoriet -— vars ställning och organisation enligt statskontoret får betraktas som provisoriskt i avvaktan på ställningstagande till 1964 års naturresursutrednings kommande förslag — bör organiseras på en beredningsavdelning, ett fysikaliskt kemiskt laboratorium, ett biologiskt labora­ torium, ett mikrobiologiskt laboratorium och ett radioekologiskt laborato­ rium. Statskontorets förslag har lämnats utan erinran av remissinstanserna. Jag biträder förslaget. Arbetsenheterna inom byråerna och undersökningslaboratoriet bör dock kallas sektioner. Inom naturvårdsbyråns sektion för naturvårdsområden bör även frågor rörande friluftslivet handläggas. Stabs­ organet bör vidare kallas sekretariat. Indelningen i byråer och sektioner m. in. bör betraktas som en principlösning. Den bör presenteras för riksdagen för att tjäna som underlag för bedömningen av verkets anslagsbehov. Kungl. Maj :t bör emellertid äga besluta om sådana ändringar i organisationen, som betingas av utvecklingens krav. Tablå över naturvårdsverkets organisation torde få fogas till statsrådsprotokollet i detta ärende som bilaga 1. Jag redovisar härefter mina ställningstaganden rörande verkets personal­ organisation. Naturvårdsverket bör ledas av en överdirektör. Härför bör inrättas en tjänst i lönegrad Cp 4. Frågan om löneställningen för denna tjänst har tagits upp till behandling mellan chefen för civildepartementet och berörd perso­ nalorganisation som förklarar sig inte ha någon erinran mot den föreslag­ na löneställningen. Var och en av de fyra byråerna bör förestås av en byråchef. Härför bör inrättas fyra tjänster i G 1. Anställningsformen för

Kungl. Maj:ts proposition nr 59 år 1967 61

dessa bör vara extra ordinarie med möjlighet dock att för bestämd tid för­ ordna den, som i den nuvarande organisationen innehar förordnandetjänst för bestämd tid. Undersökningslaboratoriet bör förestås av en laboratorie­ chef. Jag beräknar medel för en sådan tjänst i Be 6. Jag redogör i det föl­ jande närmare endast för de tjänster, som nu inte finns i de av omorganisa­ tionen berörda myndigheterna. Jag beräknar medel för en tjänst som avdel­ ningsdirektör i Be 5. Denna tjänst, som företrädesvis bör vara avsedd för frågor som gäller värdering av mark och förhandlingar med markägare, bör vara knuten till den i det föregående nämnda expertgruppen. Jag beräknar vidare medel för tre tjänster vid sekretariatet, varav en tjänst som avdel­ ningsdirektör i Be 5 (chef för sekretariatet), en som byrådirektör i Ae 26 med uppgifter företrädesvis rörande utåtriktad information och en som kansliskrivare i Ae 11. Administrativa byrån bör tillföras en arvodestjänst för en jurist med uppgift att företrädesvis handlägga vattenrättsliga frågor. Jag beräknar medel härför och för en tjänst som expeditionsvakt i högst Ae 9 vid samma byrå. Jag beräknar vidare medel för en tjänst som kartritningsbiträde i högst Ae 11 vid naturvårdsbyrån, en tjänst som byrådirektör i Ae 28 vid vattenvårdsbyrån samt två tjänster som byrådirektör i Ae 30 resp. Ae 26 och en tjänst som byråingenjör i Ae 21 vid luftvårdsbyrån. Jag har sålunda beräknat medel för elva tjänster. Överflyttning av beslutande­ rätten i ärenden om bidrag till vatten- och avloppsanläggningar från den centrala myndigheten till länsstyrelserna innebär att personalstyrkan vid det nya verket i förhållande till personaluppsättningen vid de nuvarande myndigheterna kan minskas med fyra tjänster. Vidare kan en tjänst som överingenjör och en som överinspektör vid de nuvarande myndigheterna dras in. En av dessa tjänster ersätts dock av en byråchefstjänst. Nettoök­ ningen av antalet tjänster vid det nya verket i förhållande till tjänsterna vid de nuvarande myndigheterna blir härigenom sex. Då det vid de senare myndigheterna finns sammanlagt 95 tjänster beräknar jag således medel för 101 tjänster vid det nya verket för nästa budgetår. I förhållande till statskontorets förslag innebär detta en minskning med tre tjänster. Till expertis och tillfällig arbetskraft hos det nya verket beräknar jag 380 000 kr. I förhållande till vad som nu står till förfogande för de nuvarande myndig­ heterna innebär detta en ökning med 210 000 kr. och i förhållande till stats­ kontorets förslag en ökning med 123 000 kr. Vid min beräkning av medel har jag beaktat behovet av bl. a. särskild arbetskraft för frågorna på frilufts­ livets område samt av medicinsk-hygienisk expertis. Jag vill framhålla att de särskilda medlen till expertis och tillfällig arbetskraft bör göra det möj­ ligt för det nya verket att ta initiativ till utredningar i frågor, som bl. a. de särskilda råden kan aktualisera. Vissa övergångsanordningar kan behövas i samband med omorganisatio­ nen. Kungl. Maj :t bör äga bestämma om dessa. I en förteckning, som torde få fogas till statsrådsprotokollet i detta ärende 5 Bihang till riksdagens protokoll 1967. 1 samt. Nr 59

62 Kungl. Maj:ts proposition nr 59 år 1967

som bilaga 2, tas upp samtliga tjänster vid statens naturvårdsverk för vilka medel beräknas för budgetåret 1967/68. I förteckningen redovisas således både sådana tjänster i fråga om vilka riksdagen förbehållit sig att besluta om inrättandet och sådana tjänster som Kungl. Maj :t äger inrätta. Fördel­ ningen av tjänster på olika arbetsenheter får inte betraktas som bindande. Det är nämligen angeläget att verket har möjligheter att placera om persona­ len med hänsyn till vad som bedöms vara motiverat för att möta uppkom­ mande behov av arbetsinsatser. Jag vill i detta sammanhang nämna att jag inom kort avser begära Kungl. Maj :ts bemyndigande att tillkalla en organisationskommitté, som bör få i uppdrag att fullgöra vissa uppgifter i samband med den aktuella omorga­ nisationen. Åt denna kommitté bör även uppdras att utreda förläggningen av naturvårdsverket.

Regional organisation. De förslag som avser den regionala or­ ganisationen — länsstyrelserna — lägger jag fram efter samråd med stats­ rådet Lundkvist. I fråga om länsstyrelsernas arbetsuppgifter på naturvårdsområdet i vid­ sträckt mening vill jag först erinra om vad jag tidigare anfört rörande över­ flyttning till länsstyrelserna av vissa uppgifter inom vattenvården. I övrigt bör arbetsuppgifterna vara de nuvarande. Jag vill dock understryka att fri­ luftslivets behov bör beaktas av länsstyrelserna i deras verksamhet på na­ turvårdsområdet. Statskontoret anser att de viktigaste arbetsuppgifterna för länsstyrelserna blir att kartlägga de anspråk, som från olika håll ställs på naturtillgång­ arna. Länsstyrelserna bör enligt statskontoret i samråd med naturvårds­ verket inventera de olika naturtillgångarna och göra upp översiktliga planer för hur dessa tillgångar bör utnyttjas på bästa sätt för att tillgodose olika anspråk. Remissinstanserna har genomgående betonat vikten av att sådana planer kommer till stånd. Jag anser att sådana planer har stor betydelse för samhällsplaneringen. De behövs i första hand för områden där exploateringstrycket är starkast och där konflikter mellan naturvårdsintresset och andra intressen kan tänkas uppstå. Statskontoret föreslår att länsingenjörskontorens nuvarande uppgifter och länsstyrelsernas planeringsuppgifter inom naturvården förs samman i särskilda enheter, som ges en från sektionsindelningen fristående ställning. Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget. Även jag ansluter mig till det. Fn sådan arbetsenhet bör kallas naturvårdsenhet. Jag vill emellertid fram­ hålla att organisationen får betraktas som provisorisk i avvaktan på ställ­ ningstagande till länsförvaltningsutredningens kommande förslag. Vid länsstyrelserna finns nu rådgivande organ för naturvårdsfrågor, naturvårdsråden. I likhet med statskontoret föreslår jag att rådens verksam­

Kungl. Maj:ts proposition nr 59 år 1967 63

hetsområde skall avse naturvårdsområdet i vidsträckt mening. Rådens sam­ mansättning och uppgifter är inte författningsreglerade. Någon ändring i detta avseende bör inte ske men jag vill erinra om de önskemål som förts fram av många remissinstanser, nämligen att kommunerna blir represente­ rade i råden. Länsstyrelserna bör göras uppmärksamma på dessa önske­ mål. Vad gäller personalorganisationen för länsstyrelsernas naturvårdsenheter beräknar jag medel för nästa budgetår för 14 tjänster som byrådirektör i Ae 28 företrädesvis för uppgifter inom naturvården. F. n. finns tio heltids­ anställda tjänstemän för naturvård, varför nettoökningen blir fyra tjänster. I likhet med statskontoret förordar jag vidare att länsstyrelserna får sär­ skild arbetskraft för tillsynsuppgifter inom vattenvårdsområdet. Härför beräknar jag medel för nästa budgetår för fem tjänster som byrådirektör i Ae 28. Varje sådan tjänsteman bör tjänstgöra inom flera län. Jag föror­ dar alltså att länsstyrelserna tillförs nio nya tjänster för nästa budgetår. Samtidigt bör en tjänst som länsingenjör dras in, varför nettoökningen för den regionala naturvårdsorganisationen blir åtta tjänster. Då denna organisation nu har 148 tjänster bör den nya regionala naturvårdsorganisa­ tionen för nästa budgetår omfatta 156 tjänster. Avlöningskostnaderna här­ för beräknar jag till 6,5 milj. kr. Jag beräknar vidare 1 milj. kr. för expertis och tillfällig arbetskraft vid länsstyrelserna för naturvårdsenheterna. Chef för naturvårdsenhet bör tills vidare kallas länsingenjör. Alla tjänster som föreslås för länsstyrelsernas naturvårdsenheter kan inrättas utan riksda­ gens medverkan. Det ankommer vidare på Kungl. Maj :t att fördela tjäns­ terna mellan länsstyrelserna. I den tidigare omnämnda förteckningen (bi­ laga 2) tas samtliga tjänster upp som föreslås finnas vid länsstyrelsernas naturvårdsenheter fr. o. in. budgetåret 1967/68. Vissa övergångsanordningar kan behövas i samband med omorganisatio­ nen. Kungl. Maj :t bör äga bestämma om dessa. Statens avtalsverk har på grundval av de organisationsförslag som jag nu lägger fram förhandlat med personalorganisationerna om lönegradsplacering av tjänster m. m. vid naturvårdsverket och vid länsstyrelsernas natur­ vårdsenheter. Avtal har träffats under förbehåll av Kungl. Maj :ts godkän­ nande. Riksdagens lönedelegation har godkänt avtalet på riksdagens väg­ nar, under förbehåll att riksdagen godkänner de organisatoriska förutsätt­ ningar som legat till grund för avtalet. Omkostnaderna för länsstyrelsernas naturvårdsenheter bör tas upp med 1 010 000 kr. för nästa budgetår vilket innebär en ökning för denna organi­ sation med 135 000 kr. Jag avser att senare föreslå Kungl. Maj :t att för riksdagen lägga fram särskild proposition om de lagändringar som behövs till följd av den före­ slagna omorganisationen.

64 Kungl. Maj:ts proposition nr 59 år 1967

Stödet till friluftslivet, m. m. Jag vill först ta upp vissa allmänna utgångs­ punkter i fråga om stödet till friluftslivet. Under de senaste decennierna har stora reformer på arbetstidslagstiftningens område genomförts i vårt land. År 1951 fattades beslut om tre veckors semester, år 1958 förkortades vecko­ arbetstiden från 48 till 45 timmar, år 1963 förlängdes semestern till fyra veckor och år 1966 beslöt riksdagen om ytterligare successiv förkortning av arbetsveckan till 42,5 timmar. När den sistnämnda reformen är helt genom­ förd år 1969 har den årliga arbetstiden förkortats från 3 100 timmar år 1900 till ca 1 750 timmar. Under samma tidsperiod har vårt näringsliv genomgått en omfattande strukturomvandling, vilken bl. a. medfört en kraftig befolkningsomflytt­ ning. År 1850 bodde 90 % av befolkningen på landsbygden medan motsva­ rande siffra i dag understiger 25 %. Urbaniseringen har inneburit föränd­ ringar för såväl individerna som samhället. Nya miljöer och levnadsfor­ mer har vuxit fram. Med tätortsbildningen har följt ökade avstånd mel­ lan bostad och arbetsplats och växande trafikintensitet. Den långt drivna rationaliseringen inom näringslivet har medfört att tempot i arbetslivet ökat samtidigt som den tekniska utvecklingen möjliggjoi’t en omfattande mekanisering av olika arbetsmoment. Maskinella hjälpmedel har i stor ut­ sträckning övertagit de fysiskt påfrestande arbetsuppgifterna medan män­ niskans uppgift i allt större utsträckning blivit av övervakande och kon­ trollerande natur. Också i övrigt synes nutidsmänniskans tillvaro präglas av en minskad fysisk aktivitet som, om inte negativa verkningar för folkhälsan skall uppstå, måste kompenseras genom motionsbefrämjande aktiviteter. Olika former av friluftsliv kan härvid bli av stor betydelse. Samtidigt bör aktiviteter i det fria kunna ge människorna den avkoppling och rekreation som tätortsmiljön och det högt uppdrivna tempot i arbetslivet skapar behov av. Vårt land erbjuder vad gäller tillgången på natur för friluftsliv goda möjligheter att tillgodose detta behov. Den genom arbetstidsreformerna starkt ökade fritiden ger människorna också tillfälle att tillgodose rekrea­ tions- och motionsbehovet. Med tanke på den betydelse inte minst ur hälso­ synpunkt som olika friluftsaktiviteter har är det därför givet att samhället — i första hand kommunerna — bör se till att möjligheter till utövande av friluftsliv skapas. Detta kan ske dels genom att hänsyn tas till friluftslivets behov i samhällsplaneringen, dels genom ekonomiskt stöd till friluftsanläggningar och organisationer på friluftslivets område. Det är av vikt att friluftslivets behov av mark beaktas på ett tidigt stadium av samhällsplaneringen. Detta gäller såväl mark i närheten av tätorterna som på längre avstånd från dem. Den hårda konkurrens som råder om marken i våra tätortsregioner leder emellertid ofta till att friluftslivets behov inte beaktas. Det är angeläget att de samhällsorgan som svarar för plane­ ringen, främst kommunerna, vid planeringsarbetet tar hänsyn också till behovet av lämpliga rekreationsområden. En viss central vägledning — i form av en översiktlig riksplanering — kan vara av värde i detta samman-

Kungl. Maj. ts proposition nr 59 år 1967 65

hang. Den stora betydelse som friluftslivet har i det moderna samhället motiverar sålunda att såväl staten som kommunerna engagerar sig för att skapa möjligheter till friluftsliv åt så många som möjligt. Jag har i det föregående redovisat de av fritidsutredningens förslag, som avser den statliga organisationen för frågorna på friluftslivets område samt statens ekonomiska stöd till anläggningar för det rörliga friluftslivet och till organisationer på friluftslivets område. I samband med mina övervägan­ den rörande naturvårdens organisation har jag behandlat frågan om central myndighet för friluftsfrågorna och förordat att statens naturvårdsverk får det centrala ansvaret för frågorna om det rörliga friluftslivet. Jag tar nu upp utredningens övriga förslag rörande det rörliga frilufts­ livet. Utredningen framhåller att olika former av ledighet ställer olika krav på såväl fritidssysselsättning som fritidsmiljö, varför friluftsområden och lriluftsanläggningar för såväl den dagliga fritiden som för veckoslutsledigheten och semestern bör skapas. Jag ansluter mig till detta allmänna betrak­ telsesätt. Med tanke på friluftslivets betydelse från hälsosynpunkt är det enligt min mening inte minst viktigt att rekreationsbehovet kan tillgodoses. Vid planeringen av nya bostadsområden är det därför angeläget att anlägg­ ningar med anordningar för olika former av motionsverksamhet i det fria kommer till stånd på bekvämt avstånd från bostaden. Under veckoslutsledigheten efterfrågas i allt större utsträckning strövområden och anlägg­ ningar på inte alltför stort avstånd från tätorten. Också dessa önskemål bör beaktas liksom behovet av anläggningar med övernattningsmöjligheter, inte minst i fjälltrakterna, för semesterledigheten. Det statliga stödet till friluftsanläggningar bör enligt min mening i princip omfatta anläggningar som tillgodoser behoven vid dessa slag av ledighet. Utredningen drar upp vissa riktlinjer för statens ekonomiska stöd till anläggningar för det rörliga friluftslivet. Enligt utredningen bör bidragen i fortsättningen fördelas efter en betydligt noggrannare behovsgranskning än vad som f. n. sker. Bidrag bör huvudsakligen ges till anläggningar, som inte skulle komma till stånd utan särskilt stöd av staten. För att bidrag skall utgå bör också krävas att anläggningarna får en lämplig lokalisering. Utredningen anser vidare att bidragssystemet bör vara flexibelt. Vissa huvud-' principer föreslås av utredningen. Sålunda bör bidrag som regel inte utgå till anläggningar, vilka kan förväntas bli ekonomiskt självbärande. Bidra­ gen till anläggningar i tätorternas närhet bör vara lägre än bidragen till s. k. fjärranläggningar av rikskaraktär. Varje beslut i bidragsärende bör vidare grundas på en noggrann kalkyl över investerings- och driftskostnader. De av utredningen förordade principerna för utformningen av det statliga stödet till friluftsanläggningar biträds i allmänhet av remissinstanserna. Även jag anser att principerna bör tjäna som vägledning vid bidragsgivningen. Jag vill dock framhålla att hänsyn måste tas till förhållandena i varje enskilt fall. I fråga om utredningens förslag att bidrag till anläggning, som kan förväntas bli ekonomiskt bärkraftig, bör utgå endast i undantags­

66 Kungl. Maj.ts proposition nr 59 år 1967

fall vill jag framhålla att självfinansieringskravet inte får medföra att av­ giften för tillträde till en anläggning blir så hög att ett ekonomiskt hinder uppstår för vissa människor att utnyttja den. Utredningen föreslår att statens ekonomiska stöd till friluftsanläggningar i huvudsak bör reserveras för sådana anläggningar, som uppförs av kommuner. Organisationer av rikskaraktär med kompetens på frilufts­ området och med förmåga att träffa långsiktiga avtal om en anläggnings utnyttjande bör enligt utredningen också kunna erhålla bidrag. Remissin­ stanserna har ställt sig positiva till förslaget. Även jag ansluter mig i prin­ cip till det. Jag vill också här framhålla att förhållandena i varje enskilt fall bör beaktas. Riksorganisationernas lokalavdelningar bör t. ex. inte mis­ ta den möjlighet de har i dag att få bidrag till att uppföra mindie anlägg­ ningar som rast- och klubbstugor. Som villkor för att bidrag skall utgå till dessa bör självfallet — liksom för alla övriga anläggningar — gälla, att de är öppna för allmänheten. Om speciella skäl föreligger bör också riksorga­ nisation, som inte huvudsakligen ägnar sig åt friluftsverksamhet, kunna få bidrag till friluftsanläggning. Även om uppförandet av friluftsanläggningar i huvudsak blir en kommu­ nal angelägenhet bör enligt utredningen driften av anläggningarna med fördel kunna överlåtas på någon organisation på friluftslivets område. Jag delar utredningens uppfattning. Av tradition har friluftsverksamheten i vårt land haft sin förankring i de frivilliga organisationerna. Dessa har där­ för stor erfarenhet av olika former av friluftsverksamhet, vilken bör göra dem väl lämpade att ha hand om verksamheten vid friluftsanläggningarna. Utredningen har gjort eu uppskattning av behovet av nya friluftsanlägg­ ningar för de närmaste åren. Utredningen har därvid funnit att en omfat­ tande utbyggnad bör komma till stånd. Statens bidrag till kostnaderna föi denna utbyggnad uppskattar utredningen till 12,5 milj. kr. for varje år un­ der ett antal år framöver. Eftersom utbyggnaden måste föregås av ett om­ fattande planeringsarbete föreslår utredningen, att för budgetåret 1967/68 10 milj. kr. anvisas av statliga medel för investeringar i olika slag av fri­ luftsanläggningar. Remissinstanserna delar i stort sett utredningens uppfattning att det behövs ett kraftigt tillskott av anläggningar för det rörliga friluftslivet. Statens friluftsnämnd anser det dock orealistiskt att räkna med en så snabb utbyggnadstakt som utredningen förordat. Jag ansluter mig till denna be­ dömning. Jag återkommer till anslagsfrågan i det följande. Utredningen föreslår att vissa medel anvisas till utvecklingsarbete röran­ de friluftsanläggningar. Jag biträder utredningens förslag. Medel bor få disponeras för detta ändamål ur det anslag som står till förfogande för bi­ drag till uppförande av friluftsanläggningar. Det blir en uppgift för natur­ vårdsverket att ta initiativ till ett sådant utvecklingsarbete. Med hjälp av expertis på området bör verket t. ex. utarbeta typritningar för olika anlägg-

Kungl. Maj:ts proposition nr 59 år i 967 67

ningar. Ritningarna bör sedan tillhandahållas kommuner och friluftsorganisationer. Utredningen konstaterar att en betydande markanskaffning blir nöd­ vändig om friluftslivets behov skall tillgodoses. Vid anskaffandet av mar­ ken, som i princip bör vara en kommunal angelägenhet, bör enligt utred­ ningen domänverket och lantbruksnämnderna medverka i viss utsträck­ ning. Utredningen framhåller att markbehovet för friluftslivet primärt bör kunna tillgodoses genom att naturreservat bildas enligt naturvårdslagen och att statliga medel, som finns anvisade på riksstaten för markförvärv för naturvårdsändamål och för ersättning till markägare, utnyttjas. Om­ råde på vilket friluftsanläggning skall uppföras bör dock förvärvas särskilt, så att fastigheten innehas med äganderätt av huvudmannen för anläggning­ en. Kostnader för sådant markförvärv bör enligt utredningen få räknas in i bidragsunderlaget för anläggningen. I likhet med flertalet remissinstanser anser jag att utredningens uppfatt­ ning att friluftslivets markbehov bör kunna tillgodoses genom tillämpning av bestämmelserna i naturvårdslagen och genom att utnyttja statliga me­ del för markförvärv och för ersättning till markägare är riktig. Syftet med naturvårdslagen är nämligen bl. a. att tillgodose behovet av mark för re­ kreation och friluftsliv. I fråga om mark, på vilken friluftsanläggning skall uppföras, finner jag det rimligt att den förvärvas av huvudmannen för an­ läggningen och att markkostnaden får räknas in i bidragsunderlaget. Utredningens förslag att lantbruksnämnderna skall ges befogenhet att bedriva en aktiv inköpsverksamhet också för att tillgodose friluftslivets markbehov delas av några remissinstanser. För egen del vill jag framhålla att lantbruksnämndernas markinköp i fortsättningen liksom hittills primärt bör vara inriktade på att medverka till en rationalisering av jord- och skogs­ bruket. Jag är således inte beredd att föreslå någon ändring av befogenheter­ na för nämnderna. Jag vill emellertid erinra om att jag i propositionen 1963: 71 angående riktlinjer och organisation för naturvårdsverksamheten, m. m. uttalade att det var angeläget att lantbruksnämnderna — så långt gällande lagbestämmelser och andra föreskrifter medgav — i sin verksamhet med jordbrukets rationalisering tillvaratog naturvårdsintressena. Jag vill nu framhålla att även friluftslivets behov bör beaktas i förevarande samman­ hang. Nämnderna bör således eftersträva att medverka till att t. ex. sådana delar av inköpta fastigheter som inte behöver disponeras för rationaliseringsändamål ges den disposition som med hänsyn bl. a. till naturvård och friluftsliv anses lämpligast. Härvid bör nämnderna samverka med naturvårdsmyndigheterna och kommunerna. I fråga om domänverkets medverkan i markanskaffning för naturvårds­ ändamål vill jag erinra om att domänverket i samband med sin allmänna inköpspolitik har att eftersträva att så långt som möjligt också tillgodose det allmänna naturvårdsintresset. Jag vill i sammanhanget även nämna att

68 Kungl. Maj:ts proposition nr 59 år 1967

kyrklig mark ofta är belägen nära tätorter och kan utgöra lämpliga rekrea­ tionsområden. Enligt vad jag inhämtat har den nu arbetande ecklesiastika boställsutredningen sin uppmärksamhet riktad på frågan. Utredningen tar också upp frågan om statens ekonomiska stöd till or­ ganisationer på friluftslivets område. Detta stöd måste enligt utredningen byggas ut avsevärt om organisationerna skall kunna fullgöra sina upp­ gifter på ett tillfredsställande sätt. Utredningen framhåller, att organisa­ tionernas främsta uppgift bör vara att ge allmänheten olika former av ser­ vice på friluftslivets område. Riksorganisationer med väl utbyggda lokal­ avdelningar bör enligt utredningen ha de största möjligheterna att lämna denna service. Stödet bör därför koncentreras till sådana organisationer. Detta medför enligt utredningen att vissa av de organisationer, som i dag får bidrag ur friluftsfonden, i fortsättningen bör stödjas från andra anslag på riksstaten. Detta gäller scoutorganisationer, Sveriges Dövas riksför­ bund och Svenska naturskyddsföreningen. Utredningen föreslår, att 800 000 kr. anvisas för budgetåret 1967/68 som bidrag till organisationer på fri­ luftslivets område. Bidragen bör inte som nu utgå ur friluftsfonden utan anvisas under ett särskilt anslag. Så gott som samtliga remissinstanser understryker i likhet med utred­ ningen vikten av att friluftsorganisationerna ges ökat ekonomiskt stöd. Även i övrigt biträder flertalet remissinstanser utredningens förslag. Jag vill framhålla den stora betydelse de frivilliga organisationerna har för fri­ luftslivets utveckling. Genom olika arrangemang och kampanjer akti­ verar organisationerna en betydande del av vårt folk. Ett omfattande fri­ villigt arbete ligger bakom organisationernas verksamhet. Den intensifie­ ring av verksamheten på friluftslivets område som bör komma till stånd motiverar enligt min mening, att stödet till friluftsorganisationerna för­ stärks. Det bör, som utredningen föreslagit, koncentreras till riksomfattande organisationer med väl utbyggda lokalavdelningar. Vederbörande organisa­ tions möjlighet att lämna service på friluftslivets område bör vara avgö­ rande för stödets omfattning. Denna service får självfallet inte begränsas till organisationernas egna medlemmar utan skall tillhandahållas allmän­ heten. Serviceverksamheten kan t. ex. avse organiserandet av olika former av friluftsverksamhet eller information om friluftsanläggningar och den vei'ksamhet som bedrivs där. Sådan verksamhet kräver ofta tillgång till konsulenter och instruktörer. Denna verksamhet bör stödjas liksom utbild­ ningen av friluftsledare. Tillgången på frivilliga ledare har stor betydelse för omfattningen av friluftslivet. Det är viktigt att dessa ideellt arbetande ledare utbildas så att de kan fullgöra sina uppgifter på ett tillfredsställande sätt, inte minst bland ungdomen. Om ledarutbildningen skall kunna göras effektiv och ändamålsenlig bör den inte splittras på många organisatio­ ner utan koncentreras till så få som möjligt. Vid fördelning av medel till organisationer på friluftslivets område bör detta beaktas. Jag vill i samman­

Kungl. Maj:ts proposition nr 59 år 1967 69

hanget nämna att Skid- och friluftsfrämjandet har omfattande erfarenheter på ledarutbildningens område, vilket i och för sig gör organisationen väl lämpad att leda och samordna utbildningen av friluftsledare. Utredningen har ansett att det stöd som nu utgår ur friluftsfonden till scoutorganisationer för lägerverksamhet, till Svenska naturskyddsförening­ en och till Sveriges Dövas riksförbund i fortsättningen inte bör utgå ur denna fond utan i stället från sådana anslag som normalt står till förfogande för verksamhet som dessa organisationer bedriver. Jag delar i princip denna uppfattning. Frågan om överflyttning av bidragen till dessa organisationer till andra anslag bör prövas i de årliga budgetbehandlingarna. För innevarande budgetår uppgår anslaget till avsättning till fonden för friluftslivets främjande till 3,5 milj. kr. För nästa budgetår förordar jag att anslaget höjs med 1 milj. kr. till 4,5 milj. kr. Utredningens förslag att bi­ dragen till organisationerna på friluftslivets område bör anvisas under ett särskilt anslag kan jag inte biträda. Jag räknar dock med att av det före­ slagna anslaget för nästa budgetår ca 500 000 kr. bör kunna utgå som stöd till olika organisationer på friluftslivets område. Kungl. Maj :t bör äga be­ sluta i denna fråga liksom i övriga frågor som avser utformningen av stö­ det till friluftslivet.

Anslagsberäkningar. Naturvårdsverket. Till Statens naturvårds­ verk: Avlöningar beräknar jag för nästa budgetår 4,6 milj. kr. Jag har där­ vid beräknat 4,2 milj. kr. till avlöningar till tjänstemän, 20 000 kr. till arvo­ den och särskilda ersättningar samt 380 000 kr. till expertis och tillfällig arbetskraft. Det av mig beräknade medelsbehovet innebär en ökning, in­ klusive löneomräkning, med 1 288 000 kr. i förhållande till de anslag som anvisats till avlöningar till av omorganisationen berörda myndigheter för innevarande budgetår. Till Statens naturvårdsverk: Omkostnader beräknar jag för nästa budget­ år 691 000 kr. Till sjukvård m. m. beräknar jag 6 000 kr. och till reseersätt­ ningar 234 000 kr., varav 15 000 kr. till utrikes tjänsteresor. Under expenser beräknar jag för bränsle, lyse och vatten 19 000 kr. och för övriga expenser 313 000 kr., varav 40 000 kr. som engångsutgift. Till publikationstryck beräknar jag 20 000 kr. och till övriga utgifter 99 000 kr. Vad jag för­ ordat innebär en ökning med 145 000 kr. jämfört med medelsanvisningen för innevarande budgetår. Till Avsättning till fonden för frilufislivets befrämjande beräknar jag enligt vad jag förordat i det föregående för nästa budgetår 4,5 milj. kr. Länsstyrelserna. Statsrådet Lundkvist kommer senare att före­ slå Kungl. Maj :t att lägga fram proposition angående sammanläggning av överståthållarämbetet och länsstyrelsen i Stockholms län till en länsstyrelse, m. m. och kommer i detta sammanhang att föreslå att medel anvisas för de föreslagna naturvårdsenheterna inom länsstyrelserna.

70 Kungl. Maj:ts proposition nr 59 år 1967

Hemställan

Under åberopande av vad jag anfört i det föregående hemställer jag, att Kungl. Maj :t föreslår riksdagen att 1 . besluta att en ny central förvaltningsmyndighet för natur-, vatten- och luftvårdens ledning, kallad statens na­ turvårdsverk, skall inrättas den 1 juli 1967 och att följande myndigheter nämligen statens luftvårdsnämnd, väg- och vattenbygnadsstyrelsens vatten- och avloppsbyrå, statens naturvårdsnämnd, vattenvårdsnämnden, statens vattenin­ spektion och statens friluftsnämnd samtidigt skall upphöra, 2 . besluta att länsingenjörskontoren skall upphöra den 1 juli 1967 samtidigt som naturvårdsenheter organiseras inom länsstyrelserna, 3. godkänna de riktlinjer för stödet till friluftslivet som jag angett i det föregående, 4. bemyndiga Kungl. Maj :t att föra upp tjänster på löneplan C på personalförteckningen för naturvårdsverket en­ ligt vad jag förordat i det föregående, 5. bemyndiga Kungl. Maj :t att vidta de övergångsanordningar och åtgärder i övrigt som fordras för förslagens genomförande, 6 . till Statens naturvårdsverk: Avlöningar för budgetåret 1967/68 under nionde huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av 4 600 000 kr., 7. till Statens naturvårdsverk: Omkostnader för budget­ året 1967/68 under nionde huvudtiteln anvisa ett förslags­ anslag av 691 000 ler., 8 . till Avsättning till fonden för friluftslivets främjande för budgetåret 1967/68 under nionde huvudtiteln anvisa ett anslag av 4 500 000 kr.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med in­ stämmande av statsrådets övriga ledamöter hemställt förordnar Hans Maj :t Konungen att till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta pro­ tokoll utvisar.

Ur protokollet: Britta Gyllensten

Förslag till organisation för statens naturvårdsverk

Styrelse

Naturvårdsråd Vattenvårdsråd Luftvårdsråd K u n g l. Verkschef M a j. ts Sekretariat (för plane­ Expertgrupp för ring, samordning och markfrågor p ro information) p o si tio

n Undersökningslabora- Administrativ byrå N alurvårdsbyrå Vattenvår dsbyrå Luftvårdsbyrå torium n r 59 Planeringssektion Beredningssektion Allmän sektion Sektion för naturvårdså områden och friluftsliv r 1967 Sektion för industri­ Fysikalisk-kemisk Kameral sektion Sektion för landskaps­ ella ärenden sektion vård

Sektion för kommu­ Biologisk sektion Personalsektion Sektion för jakt och viltvård nala ärenden

Sektion för anlägg- Mikrobiologisk sektion ningsärenden cd

Radi oekologisk s sektion » t—l