SOU

Barrskogstillgångarna och skogsindustriens råvaruförsörjning undersökning

Beteckning: SOU 1952:15
Typ: SOU

Hänvisat till av

Förarbeten

SOU 1953:19: Sågverksindustrien i södra Sverige, avsnitt 0 och 35
SOU 1954:29: Klenvirke, avsnitt 18 och 69
SOU 1956:33: Skogsindustrins utbyggnad, avsnitt 1, 8, 52, 67 och 80 m.fl.
SOU 1956:58: Bränsleförsörjningen i atomåldern, avsnitt 44
SOU 1958:2: Vägplan för Sverige, avsnitt 00
SOU 1958:26: Regionsjukvården : riksplan för samarbete inom specialiserad sjukhusvård, avsnitt 275

'01* National Library of Sweden

Denna bok digitaliserades på Kungl. biblioteket år 2012

STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1 9 5 2 : 15 HANDELSDEPARTEMENTET

BARRSKOGSTILLGÅNGARNA OCH

SKOGSINDUSTRIENS RÅVARUFÖRSÖRJNING UNDERSÖKNING UTFÖRD AV SÖDRA S V E R I G E S SKOGSINDUSTRIUTREDNING

S T O C K H O L M 1 9

5 2

Statens offentliga utredningar 1952 Kronologisk

1. 1919 års uppbördssakkunniga. 2. Betänkande med förslag till vissa ändringar i uppbördsförfarandet. Hreggström. 457 s. Fi. 2. Förslag till lag om bankrörelse m. m. Guinmesson. 212 s. Fl. 8. Löneplnn eller kollektivavtal. Kihlström. 9!) s. (!. 4. Nordisk paBsfribet. Del 1. Passfriheten för nordbor. Beckman. 38 s. U. 6. Det yngsta f&ngvårdsklienlelet. Av T. Eriksson. Kihlström. 19 s. J u . 6. Betänkande med förslag till allmänt resercgleraente m. m. Hfflggström. 173 8. C. 7. Allmän folkomröstning. 1950 års folkomröstnings- ocli valsättsutrednings betänkande. 2. Kihlström. 96 8. .la. 8. Folkomröstningsinstitutet i Schweiz. Av E. Hastad. Bilaga 1 till 1960 års folkomröstnings- och valsättsutrednings betänkande. 2. Kihlström. 210 s. Ju. 9. Folkomröstningsinstitutet i Förenta staterna. Av E. G. Ohlin. Bilaga 2 till 1950 års folkomröstnings- och valsättsutrednings betänkande. 2. Kihlström. 170 s. J u .

förteckning

10. SIBmännens sjukförsäkring. Appelberg, Uppsala. 152 s. II. 11. Yttranden m. m. över 1950 års långtidsutrednings betänkande. Ekonomiskt låugtidsprogram 1951—1955. Beckman. 6G a. Fi. 12. 1944 års nykterhetskommitté. 3. Undervisning, folkupplysning och forskning p i alkoholfrågans område. Victor Petterson. 95 s. Fl. 13. Betänkande angående vissa fiskerättsliga förhållanden inom lappmarkerna samt tillgodogörandet av fisket i kronovattnen därstädes och i Jämtlands län m. m. Marcus. 240 s., 1 karta. Jo. 14. Förslag till kommunallag m. m. Kommunallagskommittuns betänkande. 3. Kihlström. 44" s. I. r • 15. Barrskogstillgångarna och skogsindustriens råvaruförsörjning. Beckman. lS.Vs. H.

Anm Om särskild tryckort ej angives, är tryckorten Stockholm. Bokstäverna med fetstil utgöra begynnelsebokstäverna till det departement, under vilket utredningen avgivits, t. en. K = ecklesiastikdepartementet, Jo = jordbruksdepartementet.

S T A T E N S O F F E N T L I G A U T R E D N I N G A R 1 9 5 2 : 15 HANDELSDEPARTEMENTET

BARRSKOGSTILLGÅNGARNA OCH

SKOGSINDUSTRIENS RÅVARUFÖRSÖRJNING UNDERSÖKNING UTFÖRD AV

SÖDRA SVERIGES SKOGSINDUSTRIUTREDNING

STOCKHOLM K. L. BECKMANS

19 52

BOKTRYCKERI

[284 52]

INNEHÅLLSFÖRTECKNING Sid.

Skrivelse till Herr Statsrådet och Chefen för Kungl. Handelsdepartementet ...

5 Första kapitlet.

Inledning

7 Andra kapitlet.

Det sydsvenska skogsbrukets utveckling och struktur

11 Besittningsförhållanden Skoglig hushållning Ekonomiska grunddrag Tredje kapitlet. Skogsmarksareal och virkesförråd i södra och mellersta Sverige Skogsmarkens arealförhållanden Virkesförrådet och dess förändringar

12 16 19 23 23 27

Fjärde kapitlet. Statens skogsforskningsinstituts avverkningsberäkningar ... Underlaget för beräkningarna. Bestämning av omloppstider Gallringsuttag och avveckling av äldre bestånd Slutresultat av avverkningsberäkningarna efter viss justering för låga kuberingstal Fördelning på trädslag och grovleksgrupper

30 30 30 35

Femte kapitlet. För skogsindustrien tillgänglig nettoårsavverkning av barrvirke 1. Avdrag och omföringar med hänsyn till kvalitetsfel 2. Grovleksgrupper och sortimentsfördelning 3. Virkesförlust genom sjunkning i flottleder 4. Brännved och husbehovsvirke 5. Diverse avsaluvirke G. Virkesflyttningar inom landet 7. Utrikeshandeln med rundvirke 8. Sammanställning av nettoårsawerkningen

47 48 48 49 50 53 56 57 59

Sjätte kapitlet. Sågverkens och plywoodindustriens produktion och timmerförbrukning Sågverksindustrien Produktion av sågat barrvirke Timmerförbrukning Sågtimrets trädslagsfördelning Sågtimrets dimensioner Sågutbyte och råvarabehov Sågverkens avfallsvirke Plywoodindustrien

63 63 63 64 66 68 70 71 74

35 38

Sjunde kapitlet. Massa- och wallboardindustrien Produktion Förbrukning av skoglig råvara Råvaruanskaffning Åtgångstal Industriell produktionskapacitet

76 77 80 82 83 87

Åttonde kapitlet. Jämförelse mellan den beräknade nettoårsawerkningen och skogsindustriens rundvirkesbehov 92 Allmänna synpunkter 92 Speciella synpunkter på de olika områdenas virkesbalanser 93 ö v r e och mellersta Norrland 93 Dala-Hälsingeområdet 95 Östra Mellansverige 96 Västsverige 96 Smålandslänen 98 Skåne, Halland och Blekinge 99 Virkesbalans för hela riket 100 Tabellbilagor

107 Bilagor

122 A. Korrigeringstal för omräkning från nominell till verklig volym rundvirke

B. Grunder för beräkning av sågverkens totala produktion och timmerförbrukning 127 C. Statens skogsforskningsinstituts skrivelse den 13 juni 1951 ANVÄNDA in 8 = msf = m3t = m3s = m 3 sk = std = kbf = p. b. = u. b. = diam. =

134 FÖRKORTNINGAR.

kubikmeter. » fast mått. » travat mått. » stjälpt mått. skogskubikmeter (fast m å t t med bark). standard. kubikfot. på (med) bark. under (utan) bark. diameter.

Anm. Vid jämförelser av i text och tabeller angivna kvantitetsuppgifter för rundvirke bör uppmärksammas, att kvantiteterna angivas stundom i nominell stundom i verklig volym beroende på i vilket sammanhang desamma förekomma.

Till Heir Statsrådet och Chefen för

Kirngl. Handelsdepartementet.

Till statsrådsprotokollet den 20 januari 1950 uttalade Herr Statsrådet, att en särskild utredning borde ske rörande möjligheterna att genom ett mera rationellt utnyttjande av landets skogstillgångar främja exporten av skogsprodukter. Utredningen borde huvudsakligen beröra produktionsförhållandena i de södra delarna av landet. Särskild uppmärksamhet borde ägnas möjligheterna att öka cellulosaproduktionen samt att vinna en ökad koncentration av sågverksindustrien. Vidare borde utredas huruvida icke sågavfallet och klenvirket kunde tillvaratagas på ett bättre sätt än som hittills varit fallet. Utredningen borde verkställas av särskilda sakkunniga, representerande såväl det allmänna som olika intressen inom näringslivet. De sakkunniga borde förhandla med olika intressenter i undersökningens syfte. Sedan Kungl. Maj:t förutnämnda dag bemyndigat Herr Statsrådet att tillkalla högst tolv sakkunniga, tillkallade Herr Statsrådet ordföranden i statens bränslekommission, ombudsmannen E. J. Severin, tillika de sakkunnigas ordförande, förbundsordföranden Hj. Adiels, disponenten Å. Danielsson, direktören G. Edström, disponenten R. Franzén, professorn A. E. Hagberg, direktören O. Heijne, disponenten S. E. Holgersson, andre förbundsordföranden G. Näslund, direktören G. Olhammar, överingenjören B. Sundfeldt och direktören H. "Wellner att utreda och med berörda intressenter förhandla om möjligheterna att bättre utnyttja landets skogliga tillgångar och därmed främja exporten av skogsprodukter. Till sekreterare åt de sakkunniga förordnades kammarrättsassessorn E. P. G. Eklund. De sakkunniga antogo benämningen Södra Sveriges skogsindustriutredning. Efter därom av utredningen gjord framställan erhöll statens skogsforskningsinstitut Kungl. Maj:ts uppdrag att för utredningens räkning verkställa en prognos över skogsavverkningarna i södra Sverige. Inom utredningen har därefter verkställts en undersökning av skogsindustriens produktion och råvarubehov och jämförelser gjorts mellan de beräknade framtida avverkningarna och industriens behov av råvara. E. o. byråchefen i statens handels-

och industrikommission B. A. Eriksson och forstmästaren R. Eriksson ha förordnats att biträda utredningen, den förre som expert i statistiska frågor, den senare för bearbetning av utredningsmaterialet och för skogliga beräkningar i övrigt. Resultatet av förenämnda undersökning har utredningen ansett böra offentligen redovisas, innan utredningen upptager de i direktiven anbefallda förhandlingarna med vederbörande intressenter och framlägger sina rekommendationer. Utredningen får sålunda överlämna betänkande angående Barrskogstillgångarna och skogsindustriens råvaruförsörjning. Beträffande övriga frågor — sågverksindustriens rationalisering, klenvirkets tillvaratagande m. fl. — som det enligt direktiven åligger utredningen att undersöka, kommer utredningen att så snart ske kan avgiva särskilda betänkanden. Stockholm den 14 maj 1952. ERIK SEVERIN HJ. ADIELS

ÅKE DANIELSSON

GÖSTA EDSTRÖM

RAGNAR FRANZÉN

ERIK HAGBERG

OTTO HELJNE

STEN E. HOLGERSSON

GOTTFRID NÄSLUND

GÖSTA OLHAMMAR

B. SUNDFELDT

H. WELLNER / Per

Eklund

FÖRSTA

KAPITLET

Inledning Rörande innebörden av det åt utredningen anförtrodda uppdraget framhöll chefen för handelsdepartementet till statsrådsprotokollet den 20 januari 1950 bland annat följande. Det vore angeläget både ur allmän produktionssynpunkt och med tanke på utrikeshandelns utveckling a t t landets skogliga tillgångar utnyttjades så effektivt som möjligt. Den förbättring av skogsvården, som efterhand skett, och det inom de svenska skogsindustrierna pågående forsknings- och nydaningsarbetet hade otvivelaktigt lett till betydande framsteg. I skilda sammanhang hade det emellertid framhållits, a t t genom olika åtgärder betydligt större värden skulle kunna utvinnas ur den svenska skogen och därtill k n u t n a industrier. Statens skogsforskningsinstituts undersökningar visade a t t medan avverkningsmöjligheterna väsentligt nedgått i norra Sverige utvecklingen i de södra delarna av landet varit gynnsammare. Från skogsägareföreningarnas sida hade i anslutning därtill framhållits, a t t inom vissa av nämnda områden råvarumöjligheter funnes för en ökad cellulosaproduktion. Utredningen borde huvudsakligen beröra produktionsförhållandena i de södra delarna av landet. Vid densamma borde närmare undersökas möjligheterna a t t öka cellulosaproduktionen antingen genom en överföring av massaved i större omfattning till cellulosaindustrien i norra Sverige eller genom investeringar i södra Sverige. Såsom

framgår

av denna samman-

fattning av utredningens uppdrag skall utredningens undersökningar huvudsakligen beröra de södra delarna av landet. Frågan om dispositionen av ett eventuellt virkesöverskott i dessa delar av riket har emellertid nödvändiggjort en undersökning av jämväl den norrländska skogsindustriens virkesförsörjning, vilket bland annat föranlett en aktualisering av norrlandskommitténs beräkningar i vissa avseenden. För utförande av det åt utredningen givna uppdraget har i första hand varit nödvändigt att undersöka å ena sidan storleken av de virkeskvantiteter, som under den närmaste framtiden kunna antagas komma att bli disponibla för skogsindustrien, och å andra sidan konsumtionen vid denna industri. Sålunda erhöll skogsforskningsinstitutet av Kungl. Maj:t uppdrag a t t för utredningens räkning verkställa en beräkning över de möjliga framtida skogsavverkningarna i södra Sverige. För övre och mellersta Norrland har den för norrlandskommitténs räkning verkställda avverkningsberäkningen för en fyrtioårsperiod tjänat som grund. Inom utredningen har verkställts en undersökning av skogsindustriens produktion och råvarubehov med hänsyn till dess nuvarande struktur och kapacitet. Med beteckningen skogsindustrien avser utredningen sågverks-, plywood-, massaoch wallboardindustrierna. Vid undersökningen av industriens behov har beaktats den t. o. m. 1953 planerade utbyggnaden inom de aderton södra länen

av massa- och wallboardindustrierna. En särskild beräkning av de gagnvirkeskvantiteter, som icke kunna påräknas för skogsindustrien, såsom stolpar, pålar, gruvtimmer, props och prima barrved för bränsleändamål, har skett. Vidare har från de beräknade framtida bruttoavverkningarna avdrag verkställts för de kvantiteter gagnvirke, som årligen förbrukas inom jordbruket. På nu angivet sätt har utredningen sålunda framräknat den nettoårsavverkning av barrvirke av minst 3 " toppdiameter, som kan antagas bli disponibel för skogsindustrien. För jämförelse mellan tillgångar och behov ha särskilda rund virkesbalanser utarbetats. Frågan huruvida de beräknade avverkningskvantiteterna komma a t t kunna uttagas med hänsyn till andra faktorer än de rent skogsvårdsmässiga skall utredningen behandla i ett kommande betänkande. Utredningen har i första hand inr i k t a t sin jämförelse av nettoårsavverkningarna och skogsindustriens råvarubehov på den närmaste tioårsperioden. Utredningens förslag till åtgärder komma emellertid a t t grundas på förhållandena icke allenast under denna tioårsperiod utan även under de t r e följande tioårsperioderna, därvid utredningen bland annat kommer att ägna särskild uppmärksamhet åt lövskogstillgångarnas betydelse. Det material, som finnes för bedömande av skogstillgångarna, är även såvitt angår de senare tioårsperioderna huvudsakligen redovisat redan i förevarande betänkande. Av kapitel 4 framgår sålunda storleken av de beräknade årliga bruttoavverkningarna under hela fyrtioårsperioden samt deras beräknade sortimentssammansättning i början och slutet av denna period. Utredningens synpunkter på utvecklingen under de tre

sista tioårsperioderna beröras i slutet av kapitel 8 liksom även i ett senare betänkande. Skogsindustriens produktion redovisas länsvis i den officiella statistiken. Skogstillgångarna, som utgöra denna industris huvudsakliga råvarukälla, redovisas på grundval av den senaste riksskogstaxeringen med fördelning på län, länsdelar eller flodområden. Detta gäller dock icke de fyra mälardalslänen, Stockholms, Uppsala, Södermanlands och Västmanlands län, där för utredningens räkning skett en särskild inventering av skogstillgångarna med gemensam redovisning. För en jämförelse mellan skogsindustriens virkesbehov och de disponibla skogstillgångarna har — liksom vid tidigare utredningar av denna art — befunnits ändamålsenligt a t t tillämpa en uppdelning av landet i lämpligare hushållningsenheter än den administrativa länsindelningen ger. Samtidigt har det med tanke därpå a t t industristatistiken redovisar produktionen länsvis ansetts önskvärt att såvitt möjligt undvika en uppdelning av enstaka län. Med hänsyn till de omfattande virkesflyttningar, som karakterisera framför allt massaindustriens råvarutillförsel, har det ansetts lämpligt a t t sammanföra län till sådana grupper, som i stora drag utgöra lämpliga försörjningsområden för de inom desamma belägna industrierna. Landsdelar med avsevärda olikheter i fråga om skogstyp eller näringsliv h a icke ansetts böra hänföras till samma område, ehuru detta kunde ha varit motiverat av transportförhållanden. Efter avvägning av de skilda synpunkterna från fall till fall har utredningen indelat landet i följande sex redovisningsområden. Övre och mellersta Norrland: Norr-

bottens, Västerbottens och Västernorrlands län samt landskapet Jämtland av J ä m t l a n d s län. Detta område sammanfaller i stort sett med riksskogstaxeringens flodområdesgrupper I—V. Dala—Hälsingeområdet: landskapet Härjedalen av J ä m t l a n d s län samt Gävleborgs och Kopparbergs län. östra Mellansverige: Stockholms, Uppsala, Södermanlands, Västmanlands, Örebro, Östergötlands och Gotlands län.

Västsverige: Värmlands, Skaraborgs, Älvsborgs samt Göteborgs och Bohus län. Smålandslänen: Jönköpings, Kronobergs och Kalmar län. Skåne, Halland och Blekinge: Blekinge, Kristianstads, Malmöhus och Hallands län. Redovisningsområdenas gränser h a å omstående karta markerats med grova streckade linjer.

Landets indelning i redovisningsområden.

ANDRA

KAPITLET

Det sydsvenska skogsbrukets utveckling och struktur Det långsträckta svenska barrskogsområdet mellan fjällbjörkvärlden i norr och bokskogsbandet längs rikets sydkust har växtgeografiskt brukat avdelas i den norra och den södra barrskogsregionen med ekens spontana nordgräns som allmänt vedertagen skiljelinje. Stundom har som en mellanregion urskilts området mellan nyssnämnda linje i söder och sydgränsen för den nordsvenska tallrasens utbredning, som sträcker sig från övre Siljansbygden genom Hälsingland till Medelpadskusten. Denna mellanregion anses nu utgöra landets ur flera synpunkter bästa skogsområde. Ekens spontana nordgräns går från norska gräsen genom mellersta Värmland till Vänerns norra strand och därifrån genom Bergslagen till Dalarnas sydostspets och böjer där av mot Bottenhavet, som den träffar något norr om Gävle. Inom den södra barrskogsregionen falla sålunda i stort sett de sjutton sydligaste av rikets län, inneslutande cirka tre fjärdedelar av Sveriges befolkning men blott en fjärdedel av dess produktiva skogsmarksareal. Per invånare utgör skogsarealen inom Norrland, Dalarna och Värmland 9,7 hektar men inom landet söder därom endast 1,2 hektar. Detta förhållande inverkar givetvis på respektive landsdelars näringsliv och denna inverkan skulle vara än större, om icke Sydsveriges högre skogsproduktion per ytenhet avsevärt utjämnade nämnda skillnad. De växtfaktorer, som fram-

kalla olikheter i skoglig produktionsintensitet inom skilda områden, skola här förbigås, då de förutsättas vara åtminstone till sina verkningar allmänt bekanta. Topografiskt präglas den södra barrskogsregionen ej på långt när av samma enhetlighet som den norra, där vattenavrinningen ombesörjes av ett parallellsystem av älvar, som kunna tagas i skogsbrukets tjänst för virkestransporter av stora mått. Den nordsvenska träindustrien har, sedan älvarna byggts flottningsbara ända till utloppet, kunnat koncentreras till kusten, medan i södra Sverige förädlingsindustrierna oftast måst förläggas närmare råvaran inne i landet. Flottgodset utgör i södra Sverige en helt obetydlig andel av det rundvirke, som industrien förbrukar. Till följd härav ställas i denna del av landet mycket större krav på möjligheter till landtransporter än vad fallet är i Norrland med dess talrika flottleder. I sitt tätare järnvägs- och landsvägsnät har södra Sverige dock efterhand fått en god kompensation för bristen på flottleder. Decentraliseringen av den sydsvenska förädlingsindustrien har emellertid icke enbart sin grund i landets topografi. Av betydelse för industriens lokalisering i södra Sverige har även varit bland annat råvarans och vattenkraftens belägenhet, transportförhållanden och järnbrukens nedläggning. Jämväl närheten till avnämare för den föräd-

lade varan har i södra Sverige varit av mycket större betydelse för sågverksindustriens lokalisering än i Norrland, där avsättningen på hemmamarknaden på grund av befolkningens gleshet varit av liten betydelse i jämförelse med exporten. Skogsbrukets utveckling har emellertid under tidernas lopp också avsevärt påverkats av besittningsförhållanden samt statlig jord- och näringspolitik. Som bakgrund för bedömande av det sydsvenska skogsbrukets nuvarande struktur kan därför en kort historisk återblick på dessa faktorer vara av intresse.

Besittningsförhållandeii Skogarna voro ursprungligen ingen mans land och i sin vidsträckthet mer än tillräckliga för en gles befolknings behov. Som stöd för jordbruket hade de betydelse genom möjligheterna till virkesfång, bete, slätter och jakt. Efterhand som odlingen fortskred och avstånden mellan byarna minskade framtvingades dock en uppdelning av utmarkerna mellan de olika byalagen. Härvid uppkommo byallmänningar, samfällt nyttjande enligt regeln »yxa om yxa, klöv om klöv». Där ödeskogarna voro så vida, att en halvering mellan avlägsna byar ansågs ändamålslös, avskildes en ytterligare allmänning som reserv för det större bygdesamfund, som i de södra landskapen kallades härad och i Mellansverige hundare. På analogt sätt uppstodo landsallmänningar mellan landskapen. Äganderätten till by- och häradsallmänningarna tillkom från början ostridigt respektive bygdesamfund. De gamla landskapslagarna ha intet att förmäla om några kronans rättigheter å dessa skogar med undantag för kronans

rätt till skatt från nybyggen som anlagts å allmänning. Kungliga delanspråk i lands- och häradsallmänningar, grundade på jakt- eller skatteintressen, framkommo visserligen under medeltiden men bestredos av allmogen. Då högviltsjakten var ett erkänt regale, fridlystes emellertid stora skogsmarksarealer, särskilt omkring kungsgårdarna. Så småningom synes kunglig äganderätt även till själva skogsmarken ha blivit erkänd i fråga om dessa s. k. kungsparker, som senare fingo benämningen kronoparker. Men dessutom ägde kronan eller kungaätterna från äldsta tider stora godskomplex, och som jordägare i häradet var konungen jämväl delägare i dess allmänning. Kronans anspråk på att disponera den avkastning från allmänningarna, som icke erfordrades för allmogens behov, hävdades kraftigare ju starkare den centrala riksstyrelsen blev. Enligt kontinental rättsuppfattning, som under 1600-talet vann insteg även i vårt land, räknades med en dubbel jordäganderätt, en högre, »dominium directum», som innebar viss överhöghet, uppsiktsrätt och rätt a t t uppbära jordräntan, samt en lägre s. k. skattemannarätt, »dominium utile», som tillförsäkrade skattebetalaren avkastningen och ärftlig nyttjanderätt. På grund av dominium directum ansåg sig kronan oförhindrad att vidtaga vissa inskränkningar i den enskildes äganderätt, bland annat ställdes skogar på allmänningarna — i den m å n desamma icke ansågos vara behövliga för allmogens behov —- till bergverkens förfogande mot visst stubböre, rekognition, till staten. Gustav Vasas indragning av kyrkogodsen och Karl XI:s reduktion av adelns förläningar gjorde kronan till stor jordägare i södra och mellersta Sverige. Dess markinnehav reducerades

emellertid genom förläningar, upplåtelser för boställen samt anslag till bergsbruket. Därjämte förekommo, särskilt i början av 1700-talet, omfattande skatteförsäljningar av kronohemman till bruk och enskilda, varigenom kronan utöver köpeskillingen kom att åtnjuta årlig r ä n t a (skatt) i stället för tidigare avråd (arrendeavgift). Kronans jordpolitik har tiderna igenom växlat allt efter de olika ekonomiska tänkesätt, som varit härskande. Ett tämligen konstant ledmotiv för kronans skogliga dispositioner har varit omsorgen om bergsbrukets ved- och kolförsörjning, vilken näringsgren under århundraden var av synnerlig betydelse för hela rikets ekonomi och arbetsliv. Statskassan tillfördes icke ringa direkta inkomster genom rekognitionsavgifterna och större indirekta i form av bergverkstionde och hammarskatt. Efter besittningsförhållandena vid 1700-talets mitt kunna skogarna i södra och mellersta Sverige indelas i kronoskogar, häradsallmänningar, brukens egna skogar, gods- och herrgårdsskogar samt byaskogar. Skall en indelning ske efter dispositionsförhållandena bli gränserna däremot mera vaga. Kronoskogarna voro flerstädes anslagna till boställen eller bergverk, varjämte allmogens virkes- och betesrätt var ett stadfäst servitut. Å häradsallmänmnga r n a bestod delägarnas rätt huvudsakligen i avverkning för husbehov; eventuellt överskott överläts vanligtvis av kronan till bergsbruket. I oskiftad byaskog fick avverkning för avsalu ske endast med alla delägares samtycke. Ojämförligt störst i sammanlagd areal voro de i regel oskiftade byaskogarna. E t t energiskt arbete bedrevs av statsmakterna a t t få dessa ofta dåligt vårdade samfälligheter utskiftade på del-

ägarna. Bestämmelser härom utfärdades bland annat i storskiftesförordningen 1757. Då storskiftet emellertid var förenat med stora kostnader, blev detsamma i vad det avsåg skogsmarkens utskiftande av mindre betydelse. Under 1800-talets första decennium framkommo förslag att fullständigt avveckla statens skogsinnehav. Motiven härför voro flera, kanske främst rubbat förtroende för statens förmåga och lämplighet att handhava skogarnas skötsel. I jämförelse med brukens skogar befunno sig kronoparkerna i ett dåligt skick och lämnade ringa eller ingen inkomst. Ett n y t t ekonomiskt tänkesätt hade också brutit igenom, syftande till ett fritt enskilt näringsliv utan hämmande band från statens sida. En personligare och bättre omvårdnad av skogen väntades bli följden, om skogarnas skötsel omhändertoges av enskilda. E t t betydelsefullt skäl för en försäljning av statens skogar var även det svåra statsfinansiella läget omkring 1808—09. År 1811 utbjödos rekognitionsskogarna till bruken, vilka dock till en början visade föga intresse för förvärv av dessa skogar. Emellertid överlätos till bruken så småningom ej mindre än 334,000 hektar skogsmark av mycket god kvalitet, huvuddelen i mellersta Sverige. År 1823 beslöts att vissa umbärliga kronoparker söder om Dalälven skulle överlåtas. Sålunda såldes eller överlätos till servitutsinnehavare utan vederlag som kompensation för mistad rätt till skogsfång och mulbete omkring 45 000 hektar eller över 60 % av dessa kronoparker. Härefter ägde staten inga skogar i södra Sverige med undantag för några rester om tillsammans omkring 25 000 hektar, som ansågos vara omistliga för flottans behov. Men

det

dröjde ej länge innan en

alldeles motsatt uppfattning om statens lämplighet som skogsägare började växa fram. Genom trävaruindustriens utveckling vid 1800-talets mitt stegrades skogsvärdena och man fick upp ögonen för kronoskogarnas värde för staten. Statsmakterna beslöto sålunda år 1858, att kronoskogarna skulle bibehållas oförminskade, och strax därefter a t t även nya skulle förvärvas, varvid början gjordes 1864 med inköp av de s. k. Svärtorna i Västergötland. Under åren 1875—1925 fortforo kronoköpen och kronans skogsmarker ökades med över 400 000 hektar inom södra och mellersta Sverige. Huvuddelen av de förvärvade skogsmarkerna utgjordes av förutvarande rekognitionsskogar, som kronan tidigare sålt till bruken. Då en förmånlig arrondering eftersträvades vid kronoköpen, såldes spridda mindre kronoegendomar av mera jordbruksbetonad typ och för medel, som inflöto vid dessa försäljningar, inköptes i stället större sammanhängande skogskomplex, bättre lämpade att förvalta i uthålligt skogsbruk. Under kvartsseklet 1926—1950 tillkommo nya kronoparker. Den produktiva arealen statsskogar i de sjutton södra länen uppgår numera till cirka 435 000 hektar. Till en särskild grupp allmänna skogar, »övriga allmänna skogar», bruka sammanföras härads- och sockenallmänningar, ecklesiastika skogar, städernas skogar och några oinlösta bergverksskogar, varav endast de sistnämnda, omfattande omkring 10 000 hektar, förvaltas av domänverket. Häradsallmänningarna äro nästan alla belägna inom de sjutton södra länen och äro av mycket gammalt datum. Med tillköp på senare tid uppgår deras areal nu till cirka 120 000 hektar, ett område av nästan samma storlek som Öland. Av häradsallmänningarna ligga

34 i mälarlandskapen och Närke, 13 i Östergötland, 7 i Västergötland och endast 2 i Småland. Administrativt förvaltas de av var sin allmänningsstyrelse. I regel äro häradsallmänningarna väl bestockade. Deras avkastning fördelas efter delägarnas oförmedlade mantal. Sockenallmänningarna i södra Sverige äro med ett fåtal undantag sedan länge utskiftade på delägarna. Inom Norrland och Dalarna ha sockenallmänningar eller besparingsskogar av nyare typ avsatts i samband med storskifte eller avvittring. Dessa äro flerstädes av mycket betydande ytvidd. De ecklesiastika skogarna, som av ålder tillhört klerikala och liknande boställen, disponeras av kyrkofonden och förvaltas av respektive pastorat. S. k. allmänna kyrkohemman förvaltas dock av vederbörande stiftsnämnd. Söder om Dalarna finnas cirka 2 000 ecklesiastika skogar med omkring 140 000 hektar produktiv skogsmark. Många städer äro sedan gammalt skogsägare. Landsting och kommuner ha på senare tiden börjat inköpa ofta hårt avverkade skogsfastigheter, som kunnat förvärvas för ett lågt inköpspris. Avsikten är a t t genom skogsvårdsåtgärder försätta de sålunda förvärvade skogarna i ett mera producerande skick. Även vissa stiftelser och institutioner äro genom donationer eller köp skogsägare av ganska betydande mått, exempelvis Uppsala akademi. Sammanlagt representerar hela gruppen »övriga allmänna skogar» inom de sjutton södra länen en nästan lika stor areal som kronoskogarna eller något mer än 400 000 hektar. De skogar, som icke tillhöra det allmänna utan äro i enskild ägo, bolagsskogar, gods- och herrgårdsskogar samt bondeskogar, dominera helt det syd-

svenska skogsbruket. De omfatta sju åttondelar av skogsmarkens areal. Bolagsskogarna utgöras till större delen av gamla bruks- och rekognitionsskogar. De största bolagsbesittningarna återfinnas inom Örebro län, cirka 190 000 hektar, samt inom Västmanlands, Uppsala och Östergötlands län, cirka 280 000 hektar. Sammanlagt äga bolagen inom de sjutton södra länen omkring 750 000 hektar eller tolv procent av all produktiv skogsmark därstädes. Den norrländska trävaruindustriens stora jordförvärv i slutet av förra seklet hade ej någon samtidig motsvarighet i södra Sverige. Betingelserna härför voro ej heller desamma och först år 1921 ansågs nödigt a t t även till södra Sverige utsträcka giltigheten av 1906 års lag angående förbud för bolag och förening a t t förvärva fast egendom, vilket förbud ursprungligen endast avsåg större delen av Norrland och vissa delar av Dalarna. Den sydsvenska skogsindustrien — som för tillgodoseende av sitt råvarubehov måste förlita sig på leveranser från enskilda ägare av mindre skogsbruk och för vilken ej heller stora, årliga leveranser från kronoparker stå till buds — äger därför ej den stadga i sin råvaruanskaffning och den regulator för sin inköpspolitik, som norrlandsindustrien har tack vare det egna skogsbruket. Gods- och herrgårdsskogarna skilja sig från bondeskogarna främst genom sin skiftesstorlek. Nutidens gods och herrgårdar ha flerstädes sin upprinnelse i det medeltida frälset, ehuru flera godskomplex också uppstått genom sammanköp av skattehemman samt genom köp och förläning av kronohemman. De ha emellertid, och detta gäller framför allt fideikommissen, i huvudsak undsluppit de upprepade delningar,

som övergått bondejorden vid arvstillfällen och splittrat denna i små, ur driftssynpunkt oförmånliga brukningsenheter. Många av gods- och herrgårdsskogarna ha däremot splittrats genom den jordstyckningspolitik, som särskilt på 1920- och början av 1930-talet härskade och omhuldades av statsmakterna, då bättre och flera utkomstmöjligheter ansågos kunna skapas genom styckning av större gårdar till ett flertal enfamiljsjordbruk och egna hem. Utvecklingen har sedermera medfört en åsiktskantring, då motoriseringen i första hand av jordbruket, under senaste åren även av skogsbruket, skapat andra driftsekonomiska förutsättningar. Enär storskiftet ej tvingade till utflyttning, medförde det ej den koncentration av ägofördelningen av bondejordbruken, som avsetts. Genom det s. k. enskiftet, som 1807 beslutades för landet söder om Norrland, skulle all åkerjord i regel samlas i en figur för varje fastighet, varvid utflyttning skulle ske, där så var nödigt. Enskiftet lät sig tämligen väl genomföras i slättbygderna men mötte svårigheter i skogs- och dalbygder, varför en ny stadga om laga skifte tillkom 1827. Genom laga skiftet, som i olikhet med stor- och enskiftena även föreskrev utskiftning av avrösningsjorden, samt senare sekundära hemmansklyvningar ha bondeskogarna i stort sett fått sin nuvarande utformning. Bondeskogsskiftena i Sydsverige äro vanligen bättre arronderade än i Norrland och Dalarna där skogsskiftena ofta äro halvmilslånga men blott något tiotal meter breda. Men även i vissa trakter av Bergslagen, mälardalslänen och Blekinge kan starkt parcellerad skogsmark påträffas. De privatägda bonde-, gods- och herrgårdsskogarna omfatta 4,7 miljoner

hektar eller 75 % av all skogsmark inom de sjutton södra länen De äro uppdelade på icke mindre än 156 000 brukningsdelar.

Skoglig hushållning Bergsbrukets stora virkesbehov väckte redan på 1600-talet farhågor för a t t de skogliga tillgångarna skulle utsina. Malmbrytning med s. k. tillmakning krävde mycket stora vedkvantiteter. Vid tackjärnsblåsning och stångjärnssmide var träkolsförbrukningen ofta flerdubbel i jämförelse med den nuvarande åtgången per ton järn. Dåtidens outvecklade transportförhållanden begränsade bergverkens anskaffningsmöjligheter till omgivningen närmast bruken, varför lokala bristsituationer understundom påkallade myndigheternas uppmärksamhet. Sålunda utfärdades redan 1639 i skogsbevarande syfte totalt förbud för svedjande i bergslager, vilket förbud h å r t drabbade de från Finland inflyttade kolonisterna. 1647 års skogsordning begränsade svedjeförbudet till allmänningarna men utsträckte detsamma till allmänningarna i hela riket. Rätt till avverkning för avsalu å genom skifte utbruten skog i enskild ägo tilläts men avverkning utöver husbehov å oskiftad skog •— som var vanligast — var förbjuden om ej alla delägarna voro ense. Bestämmelserna skärptes något på 1680-talet. I övrigt sökte man motarbeta lokal skogsbrist genom ransonering av bruksprivilegierna, så a t t nya bruk ej fingo tillkomma i den egentliga gruvbergslagen, vars skogstillgångar redan voro h å r t ansträngda av gruvdrift och tackjärnsblåsning. Botemedel mot denna första, hotande skogsbrist söktes i konsumtionsreglerande och virkesbesparande föreskrif-

ter och icke i åtgärder för skogsproduktionens höjande. Sådana åtgärder voro vid denna tid för övrigt knappast tänkbara, då de naturvetenskapliga insikterna i skogliga produktionsproblem voro bristfälliga. Troligen erbjöd ej heller den skogliga föryngringen några uppmärksammade svårigheter, då på bergslagens kolfall en n y generation snabbt växte upp under de skärmställningar av timmertall, som vanligen kvarlämnades. Särdeles gynnsam för en snabb återväxt var även den löpbränning, som vanligen övergick hyggena och varigenom ris och grenverk brändes bort från de fällda träden för a t t underlätta det påföljande kvistningsoch upphuggningsarbetet. Med de naturvetenskapliga framstegen under 1700-talet började man ägna ökad uppmärksamhet åt skogsbiologiska frågor. Den bästa säkerheten föl skogens bevarande ansågs emellertid enligt tidens merkantilistiska tänkesätt alltjämt ligga i statens reglerande och konsumtionsbegränsande kontroll över näringslivet. Ett flertal skogsförordningar utfärdades sålunda om sparsamhet med husbehovsvirke, avverkningsförbud för ek, masteskog och bärande träd, begränsning av svedjandet, skyldighet att deltaga vid släckande av skogseld etc. Bestämmelser utfärdades också om produktionsbegränsning vid de sågkvarnar, som vid denna tid blivit allt vanligare. Y t t e r s t torde omsorgen om bergsbrukets virkesförsörjning alltjämt ha varit vägledande. I det föregående har omnämnts kronoskogarnas dåliga skick i början av 1800-talet. Det ligger i sakens natur, att tillståndet på oskiftade härads- och byallmänningar knappast var bättre, enär varje delägare eftersträvade mesta möjliga utbyte med minsta möjliga besvär. På bruksskogarna förekom emel-

lertid en mera planmässig skogshushållning. F r å n dessa skogar skulle så småningom ett växande intresse för skogens vård spridas till andra delar av riket. En för sin tid planmässig skogshushållning infördes efter danskt och tyskt mönster på flera skånska gods redan på 1830-talet, varvid skogen indelades i årliga, lika stora avverkningsområden med efter avverkningarna följande plantering av företrädesvis gran, även där bok, ek och andra lövträd förut varit härskande. Den svenska granens utbredning mot söder hade tidigare stannat i Skånes norra gränstrakter. Skånegodsens nutida värdefulla granbestånd äro sålunda helt en kulturprodukt. Skogsvården å bruks- och herrgårdsskogarna väckte intresse hos myndigheter och enskilda på olika håll för en välbehövlig skogsodlingsverksamhet, vartill hushållningssällskap och sockenkommittéer togo initiativ. Även på bondeskogarna var det skogliga tillståndet synnerligen otillfredsställande. Omkring 1830 hade förbudet mot husbehovssågar upphävts. Ek och storverksträd, som dittills hade varit ett regale för flottans behov, hade frigivits för avverkning. Den uppblomstrande trävaruindustrien blev, sedan inrikeshandeln med sågade trävaror släppts fri, för de skogsägande bönderna en lockande avnämare. Till skogarnas utödande hade skogsbete och oförsiktigt svedjande länge bidragit. Där bränningen, särskilt å svagare marker, gått för hårt fram och självsådd på grund av bristande frötillgång uteblivit eller hindrats av kreatursbete, uppstodo stora, skog-lösa ljungmarker. Statsmakternas inställning till näringsliv och enskild äganderätt blev i 1800-talets början under inflytande av den ekonomiska liberalismens lärosatser en helt annan än under 1700-talet, 2—284 52

dä de merkantilistiska lärorna härskade. Obenägenhet rådde att genom påbud och regleringar inskränka näringslivets och jordbrukets frihet, ehuru flera varnande röster vädjade om lagstiftning till skydd mot misshushållning med skogarna. Det statliga skogsintresset inriktades emellertid på förvärv av nya kronoskogar, varvid, som förut nämnts, början gjordes med Svaltor na i Västergötland. 1864 köpte staten cirka 3 000 tunnland av desamma, varefter ett nitiskt skogsodlingsarbete vidtog. Svältornas reproduktion var ett synnerligen omfattande arbete, en kulturgärning, som väckte uppmärksamhet i hela södra Sverige och medförde bildande av frivilliga s. k. planteringssällskap på flera ställen i landet. Ä Svärtornas cirka 20 000 hektar dominerar nu växtlig tallskog av olika åldrar. På 1860-talet föreskrevs med hänsyn till de klimatologiskt ofta ogynnsamma förhållandena inskränkt dispositionsrätt å nyavvittrade skogar i Norrland. Ett särfall av liknande art blev samtidigt aktuellt på Gotland, ehuru det där ej var klimatet utan hällmarkernas grunda, för uppfrysning benägna jordmån, som väckte farhågor för skogens utödande. En stark skogsskövling hade övergått Gotland för a t t förse de där förekommande flyttbara ångsågarna med råvara, varjämte det stora antalet kalkugnar å hällmarkerna voro mycket vedkrävande. På tillskyndan av landstinget antog riksdagen den s. k. gotlandslagen 1869, som var vår första egentliga skogsvårdslag såtillvida, a t t den föreskrev förbud a t t på sådant sätt avverka skog, att dess naturliga återväxt äventyrades. Vid lagstridig avverkning kunde utfärdas avverkningsförbud utom för husbehov, intill dess ändamålsenliga föryngringsåtgärder vidtagits. Under

senare hälften av 1800-talet

hade vid upprepade tillfällen ifrågasatts huruvida icke en lagstiftning beträffande de enskilda skogarna i hela riket vore påkallad. Särskilt hårt torde skövlandet av skogarna ha varit i Småland, där den relativa närheten till exporthamnar efter järnvägsnätets utbyggnad gynnade en allmän virkesexploatering. Landskapets skogsbestånd söndertrasades eller kalhöggos; dess skogsmark försattes i en vanhävd, som skulle fordra en mansålders målmedvetet återuppbyggnadsarbete a t t helt övervinna. Efter många och långvariga utredningar gav statsmakternas ovilja mot intrång i den enskilda äganderätten vika och 1903 antogs en skogsvårdslag, som trädde i kraft 1905. Denna stadgade skyldighet a t t ombesörja återväxt i avverkad skogs ställe. Skogens förnyande ansågs därmed säkrat. Dock erhöll den växande ungskogen intet skydd utan kunde avverkas utan annan påföljd än reproduktionsskyldighet, där naturlig återväxt ej infann sig. Särskilt då efterfrågan på props var stor, blevo även växtliga ungskogsbestånd i södra Sverige utsatta för hårda angrepp. Av kanske större betydelse än föreskriften om återplanteringsskyldighet blevo emellertid de organ, skogsvårdsstyrelserna, som tillsattes för a t t kontrollera lagens efterlevnad och för bedrivande av skoglig upplysningsverksamhet. Under och omedelbart efter det första världskriget med dess inflationsbetingade prisstegring och osäkra penningvärde rådde ett livligt intresse för kapitalplacering i skogsegendomar. De höga virkespriserna animerade också till egendomsförvärv i rent exploateringssyfte. Den omfattande spekulationshandeln med jordbruksfastigheter, som kännetecknade särskilt tiden 1915 —1920, medförde mångenstädes en

skövling av skogsbestånden, då de nya, ofta tillfälliga, ägarna i regel inriktade sig mera på en snabb affärsvinst än på ett uthålligt skogsbruk. Föremål för spekulation blevo främst mindre herrgårdar och större bondehemman i södra och mellersta Sverige. Därjämte verkställdes under kristiden, särskilt inom Stockholms län, stora vedbränsleuttag, som ytterligare decimerade virkesförrådet. Skövlandet av skogarna vid denna tid påskyndade skapandet av en ny effektivare skogsvårdslag. En sådan antogs 1923 efter a t t i sina huvuddrag ha som ett provisorium tillämpats sedan 1918. Enligt denna lag fick, med vissa undantag, yngre skog icke avverkas annorledes än genom för skogens utveckling ändamålsenlig gallring, varjämte särskilda bestämmelser gåvos även beträffande äldre skog å vissa svårioryngrade marker, såsom på Öland och i skärgårdsområdena. Gotland, som 1908 fått en ny lokal lag, där skogsvårdsstyrelsens tillstånd för all avsaluavverkning föreskrevs, intogs 1925 under den allmänna skogsvårdslagens bestämmelser för svårföryngrad mark. Reproduktionsskyldigheten i 1903 års lag bibehölls givetvis även i 1923 års lag men ålades i första hand markägaren och icke, såsom enligt gamla lagen, avverkaren. Under hägn av 1923 års skogsvårdslag har ett omfattande restaureringsarbete utförts i landets skogar; sviter efter tidigare skövlingar ha botats och en beståndsvård utformats, som inriktat skogsbruket emot en uthållig avkastning. Jämsides med uppgiften att övervaka lagens efterlevnad ha skogsvårdsmyndigheterna handhaft statliga bidragsmedel för bland a n n a t skogsodling och utdikning, varigenom mycket stora markområden k u n n a t läggas u n d e r skoglig produktion. Kreatursbete i sko-

gen har till mycket stor del ersatts med kulturbete, vilken omläggning varit till fördel för den rationella skogsskötseln. Genom skogsvårdsstyrelsernas upplysningsverksamhet ha de enskilda skogsägarna bibringats intresse och en viss kompetens att sköta sin skog efter moderna principer. Deras egen ekonomiska föreningsrörelse h a r även medverkat därtill och kan tillskrivas en god del av det intresse för skogsvårdsfrågor, som nu finnes hos den stora massan skogsägare. Den nu gällande skogsvårdslagen av 1948 innehåller grunddragen av 1923 års lag men genom föreskriften, a t t skogsmark med därå växande skog bör genom utnyttjande på lämpligt sätt skötas så, att tillfredsställande ekonomiskt utbyte vinnes, har den nya lagen givits en mer ekonomisk karaktär. Därjämte har stadgats, att skogsbruket bör bedrivas så a t t i huvudsak jämn avkastning erhålles. Den gamla lagens indelning av skogen i yngre och äldre skog har ersatts med en indelning i utvecklingsbar och icke utvecklingsbar skog. Medan tidigare föreskrevs, att yngre skog i princip icke finge avverkas annorledes än genom för skogens utveckling ändamålsenlig gallring och a t t avverkning av skog, vilken icke vore a t t anse som yngre, ej finge så bedrivas, a t t skogens återväxt äventyrades, fastställer 1948 års lag den principen, att avverkning av utvecklingsbar skog ej får ske annorledes än genom gallring, som är för skogens utveckling ändamålsenlig, samt a t t avverkning av icke utvecklingsbar skog ej får ske så, a t t större rubbningar i avkastningens j ä m n h e t uppkomma eller skogens återv ä x t avsevärt försvåras. Skog är att anse som utvecklingsbar, så länge det under förutsättning av lämplig skötsel måste antagas bli mera lönande att låta

skogen kvarstå än a t t omedelbart avverka den. Skogen har således genom den nya lagen erhållit ett ökat skydd mot oförståndig och oekonomisk avverkning. Bestämmelserna om skogsägarens skyldighet a t t sörja för skogens återväxt ha i den nya lagen utformats ungefär lika som i 1923 års lag. Särskilda bestämmelser gälla för svårföryngrade skogar och skyddsskogar. Undantagna från lagens tillämpning äro, liksom tidigare, skogar lydande under lagen om häradsallmänningar eller lagen om allmänningsskogar i Norrland och Dalarna, ecklesiastika skogar och kronoskogar.

Ekonomiska

grunddrag

Södra Sveriges skogsbruk har alltjämt kvar mycket av den tjänareställning under jordbruket det av ålder innehaft. Bortsett från de stora slättbygderna, som i förevarande sammanhang äro av mindre intresse, växlar landets geologiska utformning livligt och markant mellan odlade dalbygder och sjöbäcken samt skogarnas moränmarker. Denna geologiska växling har hopflätat jordbruket och skogsbruket i en samverkan, där skogsbruket tillgodogjort sig jordbrukets säsongvisa överskott av arbetskraft men i gengäld lämnat sin avkastning i form av avsaluvirke, virke till jordbrukets husbehov, ved, kreatursbete, nödfoder m. m. De relativt små skogsmarksarealerna och de många jordbruksenheterna i södra Sverige ha medfört, a t t skogsbruket i stor omfattning i första hand tillgodosett husbehovet av virke och ved medan leveranserna till industrien varit av mindre omfattning. Naturligtvis gäller detta icke generellt. I Bergslagen och på det småländska höglandet finnas flerstädes h e m m a n med skogs-

marksarealer av norrländska mått. För övrigt pågår av allt att döma en successiv minskning av jordbrukets behov av skogsförnödenheter: hägnads- och hässjevirke utbytes mot annat material, cement ersätter alltmer timmer i jordbrukets byggnadsbestånd. En klokare ekonomisk planläggning medför numera också större sparsamhet med husbehovsvirket. Industriens andel av bondeskogsbrukets avkastning har under senare tid blivit allt större och denna utveckling torde med sannolikhet komma a t t fortsätta. Det har tidigare framhållits, att ur skogsbrukssynpunkt skogens splittring på alltför små brukningsdelar varit ogynnsam; särskilt beträffande dikningsföretag, väganläggningar, hyggesförläggningar m. m. har så varit fallet. Virkesförrådet per hektar å sådana brukningsdelar är ofta — bland annat på grund av stor förekomst av hagmark — alltför lågt för att markens produktionskapacitet skall kunna tillfredsställande utnyttjas. De små brukningsdelarna ha dock den fördelen, att avverkningarna i regel kunna ombesörjas av ägarna själva. Genom lag av år 1947 om kronans förköpsrätt äger kronan vid försäljning av jordbruksfastighet för att underlätta bildandet av bärkraftiga brukningsdelar lösa till sig fastigheten. Genom denna förköpsrätt och i somliga fall genom expropriation kunna innehavare av småjordbruk hjälpas till icke endast större åkerarealer utan även större skogsmarksarealer. Den nu provisoriskt gällande jordförvärvslagen av 1948 har den indirekta verkan att den åt de yrkesutövande jordbrukarna förbehåller skogsmark. Tillstånd till förvärv får icke ges, om anledning föreligger till antagande att sökanden med förvärvet huvudsakligen åsyftar att utan nytta för visst jord-

bruk i orten tillgodogöra sig skogstillgång, som är behövlig såsom stöd för ortens jordbruk. Lagen stadgar vidare förbud att förvärva jordbruksfastighet i syfte att bereda sig vinst genom snar avyttring av densamma. Förvärv i kapitalplaceringssyfte får ske endast efter lantbruksnämndens medgivande. De gamla ohämmade hemmansklyvningarna ha följts av nya jorddelningsgrunder. Möjlighet att skapa ett bärkraftigare och mera koncentrerat bondeskogsbruk förefinnes sålunda. Skogsbrukets främsta förutsättning som självständig näringsgren är självfallet dess avsättningsmöjligheter för avsalu. I mitten av det nittonde århundradet påskyndades den industriella utvecklingen genom tillkomsten av ångsågarna, järnvägarna, 1848 års aktiebolagslag samt slopandet av införseltullarna på trävaror i England och Frankrike. En sågverksrörelse av storindustriell typ uppstod i Värmlands och Bergslagens brukstrakter och spred sig snabbt till övriga skogslandskap. Sågverken förlades intill transportlederna; i Dalarna och Värmland vid vattendragen, inom "övriga södra Sverige vid järnvägsnätet efter hand som det utbyggdes. I trakter u t a n lämpliga flottningsmöjligheter blev sågverksindustrien mera decentraliserad, dä råvarutransporten i största utsträckning var hänvisad till hästforor. Först i och med att sågtimret blivit begärligt som industriell råvara har skogsbruket blivit mera självständigt i förhållande till jordbruket. När massaindustrien mot slutet av 1800-talet inträdde som konkurrent till sågverksindustrien, blev skogsbrukets ställning även gent emot den sistnämnda industrien friare. Skogsbrukets och jordbrukets ömsesidiga beroende i södra Sverige är dock, som förut framhållits,

fortfarande avsevärt och påtagligare än i Norrland. Den gemensamma arbetskraften är härvid en betydelsefull faletor. Medan i Bergslagen och på senare tid även i Norrland ofta en rutinerad skogsarbetarstam är mer eller mindre fast knuten till de skogsbruksidkande storföretagen, är det i södra Sverige huvud sakligast jordbrukarbefolkningen som pä tjänlig tid ägnar sig åt skogsbruket. Handeln med det enskilda skogsbrukets produkter försiggick till framemot 1930-talet vanligtvis i form av direkta uppgörelser mellan skogsägare och köpare, vare sig försäljningen avsåg leveransvirke, stämplingsposter eller avverkningsrätter i annan form. Efterfrågan på vissa sortiment, exempelvis den för södra Sverige vanliga exportpropsen, har ibland fluktuerat starkt. Sågverksrörelsen har erbjudit en något jämnare avsättning, ehuru priserna växlat med läget på världsmarknaden och utbudens omfattning. Prisfluktuationerna ha kanske för övrigt varit ännu mera markerade vid försäljningtill massaindustrien, som i än högre grad är exportbetonad. Vid depression. i näringslivet, såsom exempelvis i början av 1930-talet med starkt prisfall å massa och trävaror, gick vanligen den hårda prissänkningen i hög grad ut över skogens ägare och arbetare, medan industriens arbetslöner föga kunde sänkas på grund av den organiserade industriarbetarstammens motstånd. Tanken a t t genom sammanslutning i ekonomiska föreningar av de enskilda skogsägarna bättre kunna hävda ett ur deras synpunkt berättigat pris tog vid denna tid form genom bildandet av skogsägareföreningar. Redan vid mitten av 1920talet hade sådana organiserats i Småland, dock icke ursprungligen i affärsdrivande syfte. Skogsägarnas ekonomiska

föreningsverksamhet vann snabbt terräng över hela landet. Genom dem kunna nu de olika virkesutbuden samlas i större enheter och en bättre förhandlingsbas uppnås gent emot industrien. Massaindustrien hade redan tidigare sammanslutat sig i intresseföreningar. Skogsägareföreningarna, som numera innesluta en mycket stor del av de enskilda skogsägarna, bedriva också flerstädes betydande förädlingsindustrier, trähus- och snickerifabriker, sågverk, impregneringsanläggningar m. m. Under krisåren 1940—1948 ombesörjde de också som auktoriserade brännvedsuppköpare och vedhandlare en anskaffning och distribution av ved av stora mått. Till här tidigare framhävda olikheter mellan norra och södra Sverige i skogligt hänseende må till sist även omnämnas det sydsvenska lövskogsbruket, som ehuru av ganska begränsad ekonomisk betydelse dock förlänar vissa trakter en skoglig särprägel och lämnar råvara för såväl fabriks- som hantverksmässig förädling. Nästan varje lövträdsslag har sedan länge sitt speciella användningsområde, asp inom tändsticksindustrien, ek inom fanér- och parkettillverkningen, ask vid tillverkning av redskap samt alm och lönn inom möbelindustrien. För rotändarna av den sydsvenska masurbjörken betala fanér- och möbeltillverkarna höga priser. Det lätta klibbalvirket användes bland annat inom trätoffelindustrien etc. Av de ädla lövträden torde dock boken spela den största ekonomiska rollen. Länge har den använts till parkett- och framför allt drittelstav. Vidare utvinnes av bokträ ättika, formalin och ett flertal konsthartsproduktcr. Under krisåren erhölls därjämte av boken ett förträffligt gengaskol. Av de ädla lövträden bildar numera egentligen endast

boken större sammanhängande skogsbestånd sedan ektillgångarna genom livlig industriell efterfrågan på senaste tiden starkt minskat. H u r driftlinjerna för det sydsvenska skogsbruket under påverkan av naturbetingelser, historiskt skeende m. m. utformats och fått sina nuvarande drag, har här ovan belysts. På senaxe tid har det erhållit allt större betydelse för landets näringsliv, medan skogarna i Norr-

land av kända skäl för närvarande behöva en period av återhämtning. Det sydsvenska skogsbrukets fortsatta utveckling tilldrager sig så mycket mer intresse som dess nationalekonomiska betydelse av allt att döma är stadd i jämn ökning. Av de svenska skogarnas totala årliga virkesavkastning faller numera hälften på området söder om Dalälven.

TREDJK

KAPITLET

Skogsmarksareal och virkesförråd i södra och mellersta Sverige S k o g s m a r k e n s arealförhållanden

arealsammanställningar, som belysa det skogliga tillståndet.

1 och med a t t den andra riksskogstaxeringen övergått större delen av Götaland, Svealand och nedre Norrland kunna för detta område upprättas vissa

I första hand skall beröras landarealens fördelning på ägoslag inom de i inledningskapitlet omförmälda redovisningsområdena.

Tabell 1. Laudarealens fördelning på ägoslag i 1000-tal hektar och i procent.

Område

1000tal ha

Inalles

1000tal l.a

Skåne, Halland och Blekinge 1007 54-3 706 38-0 Smålandslänen 755 247 1 9-.J3 62.8 Västsverige . . 1199 28-4 2 427 57-5 Östra Mellansverige . . . . 1686 36-4 2 535 54-1 Dala-Hälsingeområdet . . . . 385 6 9 4 104 739 Summa 11695 6 0 4

därav

128 184 118

91 258 318

4-9 32 8.4 60 7-6 257

3-7 198 4-2

29 620

15-2

Summa

100010001000tal % tal % tal ha ha ha

1000tal ha

ljung- haghed i n j i r k 23 2 11

Diverse mark

Berg

Myr

Skogsmark

Inägojord

20 l-l 1856 100 o ' 6 5 2-i 3 061 100.0 22 0-6 4 223 100-0

1-7

2o 6-1

25 0-5

2 3

91 1-6 4 684 lOOo

192 3-6 5 552 100-0 19376 101)0

1 Häri ingår alvarnuirk på Öland med 34 000 hektar. » II hällmarkor och Tätar på Gotland, 20 000 hektar, samt skjutfältcn inom Örebro län, IS 000 hektar. 3 » » fjällbarrskog med 148 000 hektar.

2 Det bör observeras, att vid riksskogstaxeringen inräknas i inägojorden förutom åkerjord även tomtområden, betesmarker och inägobackar. Inägojord är alltså i förevarande sammanhang ej liktydig med odlad mark. Den totala skogsmarksarealen inom samtliga ovanstående redovisningsområden omfattar något över 60 % av dessa områdens

landareal eller 11,7 miljoner hektar, motsvarande något mer ä n 50 % av all skogsmark i hela landet, 22,9 miljoner hektar. Endast inom Skåne, Halland och Blekinge utgör skogsmarken minde än hälften av landarealen, nämligen 38 %. Ljunghedsarealen är mera framträdande endast i Skåne, Halland och Blekinge. Vissa sådana arealer finnas dock även

Tabell 2. Skogsmarkens procentuella fördelning på skogsägarckategorier enligt 1945 års fastighetstaxering.

0 m rade

Skåne, Halland och Blekinge

4-5

6-o Västsverige

Dala-Hälsingeområdet . . . .

3-7 7-4 9-4

4-9 4l 44 8-7 7-6

i Västsverige, huvudsakligen i Göteborgs och Bohus län. Skogsmarken utgöres emellertid, särskilt inom de fyra sydligare redovisningsområdena, till icke oväsentlig del av hagmark. Av landets totala hagmarksareal äro drygt 90 % belägna inom de sistnämnda redovisningsområdena. Problemet att omföra hagmark till skogsmark är sålunda en fråga, som huvudsakligen berör södra och mellersta Sverige. Då man vill göra sig en bild av det skogliga tillståndet inom ett område, är det av viss betydelse att känna skogsmarkens fördelning på skogsägarekategorier. Tabell 2 visar skogsmarkens procentuella fördelning på olika ägaregrupper enligt 1945 års allmänna fastighetstaxering (SOU 1950: 34). Härvid ha i gruppen övriga allmänna skogar även inräknats de ecklesiastika skogarna. Kronan äger i de sydligare länen endast cirka 5 % av hela skogsmarkarcalen. Örebro och Västmanlands län, där kronans andel överstiger 10 %, höjer medeltalsiffran för ö s t r a Mellansverige till 7 %. I det nordligaste redovisningsområdet innehar kronan i medeltal inemot 10 % av skogsmarken. Till detta resultat bidrager i hög grad Kopparbergs län, särskilt Särna-Idre socknar,

24 Övriga enskilda skogar

Övriga AktieKrono- allbolagsskogar männa skogar skogar

2-3 7-5 23-8 20i 41-1

S:ma

Storlok i hektar <25

25 — 200

200 — 400

26-5 14-3 20-4 11-9 6-6

48-3 55 5 38-4 32-6 26-2

3-4

6-o 4-7 6-0 5-3

S:ina 400 +

lOl 6-0 5-9

13-s 3-8

88-3 82-4 69-4 63-8 41-u

lOOo 100-0 lOo-o 100 0 lOOo

där kronans innehav utgör i det närmaste 00 %. övriga allmänna skogar äro i de olika områdena av ungefär samma storleksordning som kronoskogarna. Aktiebolagens skogar äro av ringa omfattning i de sydligare länen. I Västsverige och ö s t r a Mellansverige inneha bolagen i medeltal omkring 20 % av skogsmarksarealen. I Värmlands, Örebro och Uppsala län utgöres omkring Vs av skogsmarken av bolagsskogar. I DalaHälsingeområdet omfatta dessa skogar i medeltal cirka 40 % av skogsmarksarealen. Av (ivriga enskilda skogar äro do med un skogsmarksareal under 25 hektar relativt mest förekommande i de fyra sydligaste länen, där cirka lU av skogsmarksarealen utgöres av sådana -småskogar». I Västsverige omfatta de omkring Vs, i Småland och Östra Mellansverige omkring Vs och i Dala-Hälsingeområdet Vis av skogsmarken. Enskilda skogar med en areal över 400 hektar förekomma i huvudsak i Skåne, Halland och Blekinge samt i Östra Mellansverige. Dessa godsskogar sätta sin särskilda prägel på skogsbruket inom skånelänen, Östergötland och Södermanland.

Tabell 3- Skogsmarken s

Område

Tidpunkt

o c h h a g i n a r k e n s g e n o i i i s n i t t l iga idcalboni t e t f ö r d e l n i n g på å l d e r s k l a s s e r .

Genomsnittlig idealbonitet

Procentuell fördelning

snmt

på åldersklasser

kal in.

111 IV

VI +

S:ma

6-3

22i 8-7 2-8

17 8 24 o lo' 8

28i 27-8 15 5

22-4 255 26-3

6-6 10-ä 27-7

1-9 3o 10 i

l-i 13 2-3

lOO-o lOO-o 100 0

förra tax. nuvarande e f t e r 40 å r

5-c,

17-5 53 35

13o 16 8 17-2

28-5 23 4 16-5

24 5 28l 17-4

10-4 16.1 233

4o 6 6 20.2

2i 35 1-9

lOOo 100-0 lOO-o

förra tax. nuvarande e f t e r 40 å r

4-9

9o O» 3-8

143 92 1K-3

27-3 18.7 19o

24-2 25 5 94

14-9 21-8 1S-7

6-0 llo 23 6

4-3 6 7 7-2

lOOo 100-0 lOO-o

Östra Mellansverige

förra tax. nuvarande e t t e r 40 å r

4-6

8-5 ål 4-0

16-4 lO-o 18 1

24-1 19-2

14-3 224 193

7i 129 23-8

5-9 6.4

16o

23-7 244 10-8

lOO-o lOO-o 100 o

Dala-Hälsingeområdet

förra tax. nuvarande e f t e r 40 å r

3 4

7-3 4(i 5o

7-8 llo 14-5

14-0 13o 14-3

19 7 18-4 ll-o

15'9 21 S 13o

10-4 16 2 184

24-9 162 23-8

100 o 101 ro 100 o

Skåne, Halland förra tax. och Blekinge n u v a r a n d e e f t e r 40 å r Smålandslänen

Västsverige

För att klargöra det allmänna skogstillståndet är det av värde att känna till, förutom kubikmasseuppgifter varför redogöres i fjärde kapitlet s. 30, även skogsmarkens bonitet och nuvarande fördelning på åldersklasser. Sistnämnda fördelning bör ses dels mot bakgrunden av fördelningen vid den förra riksskogstaxeringen för cirka 20 år sedan dels även i belysning av det framtida tillståndet om 40 år enligt de kalkyler, varpå avverkningsberäkningarna i fjärde kapitlet grundas. Den genomsnittliga idealboniteten företer en markerat sjunkande tendens från söder till norr. Dala-Hälsingeområdet har sålunda en produktionsförmåga per arealenhet, som endast uppgår till något mer än 50 % av det sydligaste områdets. I fråga om den nuvarande åldersfördelningen framträder en relativt hög kalmarksprocent i de sydligaste områdena, vilket delvis sammanhänger med

den jämförelsevis stora förekomsten av kala ljunghedsområden. En brist i I:a åldersklassen förefinnes i Västsverige. ö s t r a Mellansverige och i viss mån även inom Dala-Hälsingeområdet. Detta medför, att III:e åldersklassen inom dessa områden kommer a t t bliva svagt representerad om 40 år. I det sydligaste området är II:a åldersklassen starkast företrädd, i mellersta Sverige IILe åldersklassen. I Dala-Hälsingeområdet är IV:e åldersklassen förhärskande. Det nuvarande tillståndet kan i förhållande till tillståndet vid den förra riksskogstaxeringen anses vara gynnsamt. De äldre åldersklasserna ha utom i det nordligaste området ökat något. Samtidigt ha mellanaktrarna numera överskott av arealer i förhållande till normalskog. Kalmarksarealen har minskat, och även om detta i någon mån kan bero på en alltför snäv bedömning av förekomsten av plantskog vid den tidigare taxeringen med en överflytt-

Tabell 1. Skogsmarkens nuvarande relativa fördelning på trädbestånd. Område Skåne, Halland och Blekinge Smälandslänen Västsverige Östra Mellansverige Dala-Hälsingeornrådet

Kalmark

Tallskogar

skogar

Blandskogar

llena lövskogar

Summa

7.0 39 6'1 3'9 4"0

9-8 23-5 17.3 16-9 26-9

21.5 20 9 30-4 10 8 19-4

42-5 50-0 45-7 64-9 48-1

19-2 1-7 0-5 3'5 1-6

lOOo lOO-o lOOo lOO-o lOO-o

ning av dåvarande I:a åldersklassen till kalmark, torde denna minskning ändock vara uppenbar. Tillståndet efter 40 år kommer a t t bliva beroende av huruvida de avverkningsberäkningar, som framlagts i fjärde kapitlet, komma att följas. Uppgifterna härom i tabell 3 måste sålunda endast betraktas som en överslagsmässig kalkyl. Avverkningsberäkningarna komma, om de icke överskridas, a t t medföra en betydligt gynnsammare sammansättning än den nuvarande av skog över 80 år. Sålunda stiger arealprocenten äldre skog i Skåne, Halland och Blekinge från nuvarande 4,6 till 12,4, i smålandslänen från 10,1 till 22,1, i Västsverige från 18,3 till 30,8, i ö s t r a Mellansverige från 19,3 till 31,8 samt slutligen i Dala-Hälsingeområdet från 32,4 till 42,2. Den förut påtalade bristen i I:a åldersklassen kommer att medföra, att 40—60-årig skog blir svagt representerad, särskilt i Västsverige, vilket inverkar ogynnsamt ur förrådssynpunkt. Detta framträder speciellt beträffande Värmlands län (jfr tabell 1 till fjärde kapitlet). För hela Västsverige stiger dock kubikmassan från nuvarande genomsnittliga förråd, 107 m s sk/ha, till 111 m 3 sk/ha.

tas. Föreliggande utredning är avsedd att klargöra barrskogstillgångarnas utnyttjande, och det är därför av värde att belysa i vilken omfattning skogsmarksarealen är bevuxen med barrskog. Kalmarkens procenttal äro något lägre i tabell 4 än i tabell 3. Detta sammanhänger med a t t hagmarken icke ingår i tabell 4. De rena bestånden, tallskogar, granskogar och lövskogar, innehålla minst sju tiondelar tall, gran respektive löv. Blandskogarna utgöras av barrblandskogar med eller utan insprängt löv. Blandskogarna dominera inom samtliga områden. Tallskogarna omfatta omkring 25 % av arealen inom Smålandslänen och Dala-Hälsingeområdet. Rena granskogar äro relativt mest förekommande i Västsverige, där de utgöra något mer än 30 %. De rena lövskogarna ha större arealomfattning endast i Skåne, Halland och Blekinge, där de till övervägande delen utgöras av ädla lövskogar. Detta förhållande har medfört, a t t •— såsom framgår av tabell 2 till fjärde kapitlet — vid avverkningsberäkningarna särskild hänsyn till lövskogar tagits endast inom detta område med angivande av speciella omloppstider.

Förutom bonitet och åldersfördelning är arealfördelningen med hänsyn till trädslag en viktig faktor vid bedömande av den avkastning, som kan förvän-

I övrigt framgår av nyssnämnda bilaga i vilken omfattning avverkningsberäkningarna särskilts å olika trädbestånd samt bonitetsklasser. Att bedöma

vilken förskjutning mellan trädbeståndens arealomfattning, som kan beräknas inträda under en kommande 40årsperiod, är nära nog omöjligt. Sammansättningen av trädbestånd blir beroende av i vilken utsträckning blivande ungskogar komma att utgöras av tall, gran eller löv. Utvecklingen under tiden efter den tidigare riksskogstaxeringen till nuvarande tillstånd tyder på att granskogen kommer att få en relativt större omfattning. Virkesförrådet o c h dess förändringar Som bakgrund till de avverkningsberäkningar, som framläggas i fjärde kapitlet, torde kännedom om de förrådsförändringar, som ägt rum mellan de båda riksskogstaxeringarna, vara av intresse. Perioden mellan taxeringarna varierar något för olika områden. Den är sålunda för Skåne, Halland och Blekinge 17—18 år, för Smålandslänen 2 3 — 25 år, för Västsverige 20—21 år, för Örebro och Östergötlands län samt mälardalslänen 14, 15 respektive 23 år samt för Dala-Hälsingeområdet 15—21 år. I medeltal kan perioden sägas omfatta cirka 20 år. Enär den första riksskogstaxeringens uppgifter beträffande trädslag och diameterklasser redovisades inom bark, avse jämförelserna h ä r nedan mellan virkesförråden kubikmassan inom bark. Jämförelserna ha inskränkts att avse förråd över 5 cm, enär redovisningen av löv vid den nyssnämnda taxeringen ej omfattade förråd under denna dimensionsgräns. Såsom framgår av fjärde kapitlet ha do vid den senare riksskogstaxeringen konstaterade virkesförråden, med undantag för Dala-Hälsingeområdet, förhöjts något med hänsyn till att vid taxeringen använda kuberingstal för

tall och gran varit något för låga. De här nedan angivna förrådsuppgifterna äro följaktligen något högre än de i meddelanden från Statens skogsforskningsinstitut preliminärt redovisade uppgifterna. Det bör sålunda observeras, a t t nedanstående uppgifter avse kubikmassa inom bark från 5 cm vid brösthöjd, under det att de vid avverkningsberäkningarna redovisade förråden avse kubikmassa på bark från 0 cm. Av tabell 5 framgår, a t t ökningen av barrskogsförråden är betydligt större i de södra områdena än i de norra. Medan ökningen i Dala-Hälsingeområdet utgör endast cirka 3 %, uppgår den i sydligare län till mer än 50 %. Att förrådsökningen är lägre i Skåne, Halland och Blekinge än i Smålandslänen sammanhänger närmast med a t t intervallet mellan taxeringarna är 23—25 år i Smålandslänen men endast 17—18 år i de sydligaste landskapen. Förrådsökningen av tall och gran är i dessa landskap 56,3 % (23,0 % för tall och 91,2 % för gran) eller cirka 3,2 % om året. Motsvarande procenttal för Smålandslänen äro 68,7 (47,0 för tall och 98,0 för gran) och 2,9. Anmärkningsvärd hög är stegringen av granförråden i södra Sverige. Dessa ha nära nog fördubblats i de två sydligaste områdena. De relativt låga åldrarna vid den tidigare riksskogstaxeringen medförde, att kubikmassan över 25 cm ej utgjorde mer än 20—30 % av totalförrådet (5—45 + ). Genom åldersförskjutningar har emellertid grovskogens andel vid den senare taxeringen kommit att uppgå till 30—40 % av totalförrådet. Detta förhållande i förening med den allmänna förrådsökningen har medfört, a t t det grövre virket (25 + ) i vissa fall ökat till 2 1 /* gånger tidigare förråd.

CO OS CO lO

OS CS

res CO

CO CO

to c t

1 m

T-l

43 Cl

o so 1

i n

CO CO OS

U so

1-1

i n

co to CO CO OS IH

OS -tri T-1

• *

J3 as

1 CO CO T-l

r i T-H

a 6e d

s -§

d ca

+ ua

1 in

« t%

+ m

nit id

-tti

•JS *" 45

h J5

* 1

c—

•—-

in -tfi

CO CO

1 CO

OS CO Ttl

-1

+ t-

<~co so

T-I

CO OS CO

_, t

|H "•*

to OS TJ1

-n so

-r •n

r»

Cl in

to T-1 CO

Ttl i n

o os 5C

to to

o •n to

.—i

™

OS to CO in

OS iO 01 CO CO

CO -CC

I—

• «

-31

+ lO

i n 7, CO

CO CO

to CI

,o o [

1 -"

C3 1

< :

ec to >n to OS o CO

to in

CO -Cfl

+ ^ iO

fM (M

cn ^H

to OS C)

O 03 to

CO to

- *

CC CO CD

O O

o o

i n

-tl

TT,

CO CO

t -

CO l>-

•* CO

3<I

CTi

—<

l ^

1 r^

r~-

CM to

CO ^H

-^ O

*—! O

£--

CO CO CO

OS X 30

i n CO

t-»

rOS in to

CO i~

CO l -

>o CO

•o<?l 1 -" cS 1

<J> C^

i—1 CM

t -

lO CS

CO-

•n

CD —I CD

-ettl CO t^-

«*

a o

+ ^^ -*

CC *crr.

+ CO

CO OS

• ^

OS OS

00 Tfl

—< CM

i>. t"-

r^-

•3^

CD CO

CO .— CO

o CO CO

t--

i n

T-l

-f)

o in

1^ co

CO Cl

CO -^i

O CO .H

CO CO

+ os

cc CO

CO Cl CS

CC•^f

^ +

T—t

cc CO —1

CO CO iO CO

CT5 v—i CD

Ä * l

i n CO T-l

rco so

-r

1 Cl

^n o

_l OS

on Q 03

iO CC

^fl

CM CO -t^

o 1

1 •"

o o CO

+ CO

-*CN Ti T-H CO CO

1—1 CO

tO to to CO r~

co CO 00 —i T-H

C» CM CM

-H O CO

t -^ CO

-H O "tH CO CO CO

OS T-l CO to CO CO

SO to OS CO to

!>• o CS OS CO

CO —1 OS

+ CC

+ o CO

+ H

(TO

CS CO TJI

OS —i CO

to o CO

o 1

<»

CJ? CS

1 CO O SO Cl -tti

I f

,_, t o ^,

rt 1

+ CO

•H

,_, ^_ c ,

as c3

•^J"

,-,

OS f~ CO

CO CO

1 SO —1 t~

+ iH

to rto so

c-i

—• CO to so

1 M->

—-. +

-TJI

O CO CD

,c.

»o t—

^tfi

t -

—1 CO o

,_,

-* to o o t^

o in ^P OS

& to

+ to

i n ~7<

OS CO

Tjl to

t o

TS 00

<gj

«*l

1 pa

• "

ee 1

C3 1

cä 1

bJO

t-l

> rf

i C5

o o

•0

c M m

-t* CO

H to

-H CO CO

h«

«« CO-

00 CO -#

i n

» Cä

CO Tfl

o Cl CO

cs OS OS

00 CI iH

CM iO

1 i d

+ —<

+ CS iCi CO

T-H

to OS

CO t o 00 00

03 00

. so

t»

its

T-I

Cl to

OS CO CO

OS •n OS i n

1 CO

CO in CO 00

CM CO

— I

CM CO

o O in

_ r-

00 OS

CO CO CO

,—i OS

os CO

T-H

rrs

on oo as s/j _i o

1 CO

CS CO

+ c-

lä Ä *

t as

i © .2

CO CO OS :l>

CO CO CO CO i n

3 as

-/.'

s 'A w« CD

3 cc

s o d

CO 60

t j

Efi

"3 13 Q K

«sS-

u p o

Den allmänna förrådsökningen är nära nog uteslutande en följd av att yngre åldersklasser vuxit över till medelålders. Under förutsättning a t t bestånden endast gallras i vanlig ordning, ökas ju förråden automatiskt. Vid den förra taxeringen fanns i dessa sydligare delar av landet icke någon äldre skog i sådan omfattning, att slutavverkning av densamma kunnat i nämnvärd grad motverka den nämnda höjningen. Om man för Smålandslänen tillämpar den äldre taxeringens virkesförråd per hektar i olika åldersklasser på den nya taxeringens åldersfördelning, får man ett resultat, som med endast cirka 4 %

understiger det vid den senare taxeringen erhållna. Vid denna beräkning har dock tillämpats den tidigare taxeringens kuberingstal på den senare taxeringens stamantal. Den höjning av kuberingstalen, som sedermera konstaterats, får i hög grad tillskrivas de beståndsvårdande åtgärdema. Lövskogsförråden ha endast i DalaHälsingeområdet ökat i någon mera betydande grad. ö k n i n g e n i övriga områden är obetydlig. I Smålandslänen föreligger t. o. m. en minskning. Nu n ä m n d a förhållanden sammanhänga i hög grad med det stora behov av brännved, som rådde i landet under krisåren.

FJÄRDE

KAPITLET

Statens skogsforskningsinstituts avverkningsberäkningar Såsom tidigare omnämnts erhöll statens skogsforskningsinstitut av Kungl. Maj:t uppdrag att för utredningens räkning länsvis verkställa en prognos över skogsavverkningarna i södra Sverige. De av institutet verkställda beräkningarna omfatta Götaland, Svealand, Gävleborgs län och Härjedalen av Jämtlands län samt avse en fyrtioårsperiod. Underlaget för beräkningarna Avverkningsberäkningarna bygga i allmänhet på de virkesförråd, som framkommit vid den andra riksskogstaxeringen. Undantag härifrån utgöra beräkningarna för Östergötlands och Örebro län, för vilka vedskogsinventeringarna av åren 1941 respektive 1942 ligga till grund, samt beräkningarna för Stockholms, Uppsala, Södermanlands och Västmanlands län, vilka grundas på den av utredningen år 1950 föranstaltade inventeringen. Beträffande Gotlands län har endast resultatet av den första riksskogstaxeringen varit tillgängligt. För de län, som taxerats mellan åren 1940 och 1944, ha förrådens förändringar, baserade på arealens förskjutning i åldersklasser, beräknats fram till år 1950. Detta år utgör alltså för dessa län utgångspunkten för avverkningsberäkningarna. Resultaten av taxeringarna av de fyra sydligaste länen, smålandslänen, Göteborgs och Bohus samt Älvsborgs län, som taxerades åren 1945—49, ha däremot icke framräknats till år 1950.

30 B e s t ä m n i n g av o m l o p p s t i d e r Skogsforskningsinstitutet försökte i första hand genom alternativa beräkningar belysa konsekvensen dels av ett med fasta slutåldrar under en 40-årsperiod bestämt avverkningsprogram (a-alternativet), dels av ett med något varierande slutåldrar för de fyra skilda 1 O-årsperioderna uppbyggt program (balternativet). Om man betraktar de båda alternativen ur intresset av att ernå jämnast möjliga avkastning, erbjuder b-alternativet helt naturligt vissa fördelar, främst i län med utpräglat ojämn. åldersklassfördelning. I flertalet län i södra och mellersta Sverige förefinnes en betydande ojämnhet i åldersklassfördelningen. Detta förhållande inverkar i hög grad på planläggningen av avverkningarna å enskilda fastigheter inom dessa län, i det m a n tvingas utföra slutavverkning även i vissa utvecklingsbara åldersgrupper för att på längre sikt kunna åstadkomma största möjliga jämnhet i avkastningen. De avverkningsberäkningar, som utföras för ifrågavarande län, måste därför, såsom lätt inses, influeras härav. Avverkningsberäkningarna h a med avseende på ifrågasatta slutåldrar en schematisk karaktär, som i praktiken helt naturligt ej kommer att i detalj följas. Vid beräkningarna för södra och mellersta Sverige ha skogsmark och hagmark åtskilts samt skogsmarken i allmänhet fördelats efter trädbestånd: tallskogar, granskogar, barrblandskogar,

b l a n d a d e b a r r - och l ö v s k o g a r s a m t ä d l a l ö v s k o g a r . F ö r K o p p a r b e r g s och G ä v l e b o r g s l ä n s a m t H ä r j e d a l e n h a r fördeln i n g e n a v s k o g s m a r k e n s k e t t efter bonitetsklasser. Kalkylerna giva en direkt anvisning om h u r u stora föryngringsytor, som vid de olika alternativen k u n n a b e r ä k n a s u p p s t å . H u r u v i d a fröoch p l a n t m a t e r i a l f i n n e s t i l l g ä n g l i g t för a t t s n a b b a s t möjligt överföra föryngr i n g s y t o r n a till p l a n t s k o g h a emellertid ansetts böra bedömas av de lokala m y n d i g h e t e r n a , i n n a n a l t e r n a t i v valdes.

andra omständigheter förverkliga avverkningsprogrammet, reproduktionen o. s. v. De yttranden över prognosen, som skogsstyrelsen inhämtat från skogsvårdsstyrelserna, röra sig i stor utsträckning kring detta tema, och deras rekommendationer av det ena eller andra alternativet äro nästan undantagslöst knutna till en diskussion av de praktiska betingelserna för ett genomförande av kalkylens intentioner. Valet mellan de två alternativen, eventuellt underkännandet av bägge, h a r dessutom i stor utsträckning baserats på ett bedömande av den benägenhet skogsägaren kan ha för uttag från virkesförrådet med hänsyn till beskattningskonsekvenser, spekulationer kring realvärden jämförda med sjunkande penningvärden o. s. v.

F ö r a t t få b l a n d a n n a t d e s s a frågor belysta översände skogsforskningsinstitutet därför sina alternativa beräkn i n g a r till s k o g s s t y r e l s e n m e d a n h å l l a n om yttrande. Sedan skogsstyrelsen hört vederbörande skogsvårdsstyrelser och v i s s a a n d r a d i r e k t i n t r e s s e r a d e parter, inkom den med särskilda yttranden.

Skogsstyrelsen vill först i stora drag relatera hur skogsvårdsstyrelsenia, Sveriges skogsägareförbund och Sydsvenska Virkesföreningen se på de två alternativen och prognosen i övrigt.

Beträffande de upprättade alternat i v e n för G ö t a l a n d o c h S v e a l a n d m e d u n d a n t a g för K o p p a r b e r g s l ä n a n f ö r d e skogsstyrelsen följande. Prognosen är uppgjord med förutsättningar, som närmare redovisats 1 en av institutet avgiven redogörelse för »allmänna principer vid upprättande av avverkningsberäkning för en 40-årsperiod». Då prognosen enligt skogsforskningsinstitutets skrivelse syftar till en beräkning av de virkeskvantiteter, som kunna »väntas» utfalla under en 40-årsperiod, fattar skogsstyrelsen detta uttalande så, att institutet icke endast gjort en på vissa premisser baserad kalkyl rörande virkesavkastningen utan också realistiskt bedömt möjligheterna att praktiskt förverkliga avverkningsprogrammet. Du prognosen bland annat torde bli vägledande för de rekommendationer som Södra Sveriges skogsindustriutredniug kan komma att lämna statsmakterua beträffande virkesbalansen och träförädlingsindustriens gestaltning i södra Sverige, bör det vara av synnerlig vikt att överensstämmelse förefinnes mellan det kalkylmässiga bedömandet av 40-årsperiodens avverkningskvantiteter och möjligheterna att med hänsyn till arbetskrafttillgång och

I 4-länsgruppen längst i söder luta åsikterna något till förmån för a-alternativet med fasta omloppstider under hela 40-årsperioden ; åtskilliga reservationer framföras dock, bland annat uttala sig två styrelser för sänkning av slutåldrarna. I Smålandsgruppen uttala sig två styrelser för a-alternativet, en styrelse för b-alternativet med varierande omloppstider och en styrelse för kompromiss mellan a- och b-alternativet. I Sydvästra gruppen (Älvsborg—Värmland —Skaraborg—Göteborg—Bohus) uttala sig tre styrelser närmast för b-alternativet medan en styrelse underkänner bägge alternativen. Åtminstone en uttalar sig för en sänkning av slutåldrarna. De fyra Mälardalslänen föredra b-alternativet och en generell sänkning av slutåldrarna med omkring 5 år. Skogsvårdsstyrelsen i Örebro län underkänner bägge alternativen och skogsvårdsstyrelsen i Östergötlands län ä r närmast böjd för a t t rekommendera b-alternativet. Beträffande frågan hur hagmarkerna kan »väntas» bli avvecklade och omförda till skogs- eller betesmark äro meningarna delade. Skogsvårdsstyrelsen i Jönköpings län anser icke längre erforderligt a t t redovisa hagmark särskilt. Kör Jönköpings läns del vore det riktigare »att hagmark redovisades som skogsmark» med de sämre egenskaper den eventuellt representerar. Skogsvårdsstyrelsen i

Blekinge lån anser att omläggningen av hagmark till skogsmark kommer att ske snabbare än institutet beräknat, medan skogsvårdsstyrelsen i Västmanlands län uttalar, att »den i prognosen antagna allmänna utvecklingen av hagmarksskogen bestyrkes av en jämförelse mellan de båda riksskogstaxeringarna». Skogsvårdsstyrelsen i Norra Kalmar lån anser det sannolikt, att det av exlensiva betesmarker, åkrar och dikade marker nybildas lika stor areal skogsmark som den hagmarksareal, som omföres till bete. Av synpunkter, som varit bestämmande för skogsvårdsstyrelsernas ståndpunkt tagande till prognosen, kan i övrigt nämnas: ökningen av bondeskogarnas virkesförråd och avkastning kommer att vara intimt förknippad med arbetskrafttillgången oeli med hur välvilligt sparandet av skog bedömes av det allmänna, hur skogsbeskattningen utformas o. s. v. Även om skogsvårdsstyrelserna i allmänhet synes vilja godtaga en måttlig höjning av avverkningsbeloppen under de första tvä 1 O-årsperioderna som kompensation för sänkta avkastningar under motsvarande tid i Norrland, äro de i regel obenägna att tillstyrka en alltför stark sådan stegring åstadkommen genom tillfälligt sänkta slutåldrar, eftersom arrangemanget medför svårbemästrade konsekvenser med hänsyn till reproduktionen, plant- och frö försörjningen, arbetskrafttillgången o. s. v. En skogsvårdsstyrelse uttalar starka betänkligheter mot balternativets växlande omloppstider och anser att laborerandet med dylika är diskutabelt med hänsyn till skogsvårdslagens bestämmelser. Mot detaljer i kalkylens förutsättningar framföras åtskilliga anmärkningar, varvid kritikerna ofta förbise beräkningarnas medvetet schematiska karaktär, som icke alltför mycket medger beaktande av olika lokala detaljelement. Från sydligaste länsgruppen fi-amhålles sålunda, ii 11 kalkylförutsättningen med 50 % kalhuggning och 50 % skärmhuggning av den ädla lövskogen borde utbytas mot förutsättningen sitt 25 % knlhugges och 75 % skärmhugges. Från Blekinge och Kalmar Norra län påpekas, att åldersklasserna i verkligheten ej avlösa varandra på ett schematiskt sätt vid avverkningen utan förändras oregelmässigt på ett ganska obestämbart sätt. Som en brist i kalkylen påpekas från ett håll, Kronobergs län, a t t »icke all lövskog medtagits» och att de tillämpade

kuberingstnlen ge för låga siffror. Som ett systematiskt fel i prognosen anföres från ett annat håll den alltför schematiska förutsättningen att »för närvarande gängse skogsbrukssätt kommer att tillämpas» under hela 40-årsperioden och a t t »inom varje åldersklass skall kunna uttagas samma virkeskvantitet per hektar som beräknats för första 10-årsperioden». Härvid, menar kritikern, har icke tillräckligt beaktats sådana omständigheter som att markernas skogsproduktion kontinuerligt stegras genom t. ex. minskad betning, användning av bättre kulturmaterial vid skogsodlingarna o. s. v. Sveriges Skogsugarcförbund meddelar bland annat att till förbundet anslutna representanter för Mälarlänen förorda alternativet b, som ger en mindre snabb realisation av tallförråden å de högre bonitetema. F r å n Bergslagen framföres liknande synpunkter och uttalas dessutom att de föreslagna omloppstiderna förefalla vara för korta (sålunda en uppfattning motsatt skogsvårdsstyrelsernas). Provstämplingar ger erfarenhetsmässigt för höga resultat. Det finns anledning tro, a t t de beräknade avverkningsbeloppen enligt, institutets kalkyl komma att översliga de verkliga. Arbetskrafttillgång och progressivbeskattning verka i denna riktning. Skogsägarna ha numera så allmänt lärt sig uppskatta skogen i dess egenskap av realvärde i jämförelse med ett kontinuerligt försämrat penningvärde, att deras avverkningspolitik i framtiden kommer a t t bli avsevärt mer konservativ än tidigare. Sydsvenska Yirkesföreningen påpekar att om man beräknar större avverkningskvantiteter under de närmaste årtiondena än som sedermera i praktiken kommer a t t uttagas, detta kan föra med sig, att skogsindustriutredningen — i den mån den nu anser sig bunden av den avverkningsberäkning som skogsforskningsinstitutet till sist kommer att stanna för — animeras medverka till förslag som innebära a t t deu sydsvenska skogsindustrien småningom ställes inför bekymmer för råvaruförsörjningen. Föreningen har den uppfattningen, a t t uttagen komma a t t bli icke oväsentligt mindre än man räknat med — detta oaktat institutets säkerhetsmarginaler. B-alternativet erkännes såsom e t t ur skogsvårdssynpunkt gott avverkningsalternativ men dess genomförande bedtimes siåsom vanskligt med hänsyn till frö- och plamtbehovet och arbetskrafttillgången.

Skogsstyrelsen får för egen del anföra följande. Prognosen är, såsom av skogsforskningsinstitutet framhålles, av schematisk karaktär, och den verkliga utvecklingen under 40-årsperioden torde komma att följa linjer som divergera både med a- och balternativet eller styckvis sammanfalla med endera av dem. En utveckling efter i huvudsak b-alternativet torde ligga närmast till för sådana län, där åldersklassfördelningen är påtagligt ojämn och där en naturlig tendens i planläggningen av avverkningarna borde vara att småningom åvägabringa en mer jämn representation av åldersklasserna. En dylik av rationella motiv betingad oregelmässig skattning av virkesförrådets utvecklingsbara åldersgrupper har för övrigt förutsetts av lagstiftarna och redovisats i lagförarbetena. Het heter härom bland annat: »För en rationell omläggning av skogsbruket å en fastighet kan det stundom vara motiverat, att den utvecklingsbara skogen å en del av fastigheten avverkas i förtid.» En annan sannolik tendens i avverkningarnas planläggning, som kommer att bryta det schematiska utvecklingsförloppet blir avvecklingen av rest- och trasskogar och otillfredsställande slutna bestånd, vilkas ålder understiger den förutsatta slutåldern. Dessa avverkningar belasta främst de tvä första 10-årsperioderna. Även denna utvecklingslinje har drag eller element av b-alternativet. Fn utveckling efter i huvudsak a-alterna1 i vet torde ligga närmast till för sådana län. där åldersklassfördelningen i stora drag är tillfredsställande. För underlättande av skogsvärdslagens tillämpning, särskilt med hänsyn till gränsdragningen mellan utvecklingsliar och icke utvecklingsbar skog. torde aalternalivel. med fasta slutåhlrar under åtminstone en 40-årsperiod, vara den teoretiskt sett mest tilltalande prognoslinjen under förutsättningen att den på alternativet grundade avverkningskalkylen efterjusteras med hänsyn till de ovan nämnda oregelmässiga, men rationellt betingade, avverkningsbehoven (i glesskog och i ur åldersklassynpunkt heterogena skogar). Riktpunkten i ett dylikt modifierat a-alternativ bör måhända, vad slutåldrarna vidkommer, ligga något under slutåldrarna i skogsforskningsinstitutets aalternativ, särskilt vad granen beträffar. Skogsstyrelsen, som skärskådat här föreliggande ärende ur främst, skogsvårds- och allmän skogshushållningssynpunkf. vill icke 3—281 52

närmare uttala sig om i vilken omfattning den schematiska kalkylen kan komma att överensstämma med det faktiska utvecklingsförloppet för 40-årsperioden under inflytandet av skogsägarens befogenhet att själv liestämma uttagen inom lagens ram, arbetskrafttillgången, skatteverkningarna m. m. F t t bedömande av här ifrågavarande art torde närmast bli en uppgift för den särskilda kommitté (Södra Sveriges Skogsindustriutredning), som skall ta ställning till frågekomplexet i dess helhet — virkesbalansen och den skogsindustriella utbyggnaden. Angående avverkningsberäkningarna lör K o p p a r b e r g s och G ä v l e b o r g s l ä n samt Härjedalen yttrade skogsstyrelsen: De yttranden över prognosen, som skogsstyrelsen inhämtat från berörda skogsvårdsstyrelser och företag, ha i huvudsak ägnats frågan i vilken utsträckning jämn avkastning under en längre tid kan samordnas med ett genomförbart föryngringsprogram; ett bedömande av möjligheterna att med till buds stående lokala resurser i fråga om arbetskraft. och skogsodlingsmaterial verkställa önskvärda avverkningar och nödvändiga reproduktionsarbeten. Innan skogsstyrelsen tar närmare ställning till de i remissvaren lämnade alternativa rekommendationerna vill styrelsen beröra en detalj som måhända kräver visst, beaktande i detta sammanhang, nämligen lövvirkesutfallet under de närmaste 10-årsperioderna. Med hänvisning till de betydligt ökade uttag av lövvirke, som karakteriserat särskilt Västernorrlands och Västerbottens avverkningar under den senaste 5-ärsperioden tack vare nyvinningar inom den kemiska massaindustrien, torde kunna förväntas, att lövvirkesavverkningarna, i samband med massaindustriens fortsatta expansion, kommer att öka jämväl inom de läu, som beröras av skogsforskningsinstitutets avverkningsprognos. ökningen kan beräknas påverka l : a och 2:a 10-årsperioden och sedan sjunka till mer normala värden. En annan aktuell avverkningslendens, som kommer a t t bryta det schematiska utvecklingsförloppet enligt de alternativa linjerna. sammanhänger med avvecklingen av gles-, rest- och trasskogar, vilka äro rikligt företrädda inom Härjedalen och vissa delar av Kopparbergs län. H ä r berörda avverkningar belasta främst de två första 10-årsperioderna

och har sålunda, med hänsyn till avverkningskvantiteternas variationer, vissa drag av det s. k. b-alternativet. Vid granskning av remissvaren kan någon gemensam, av samtliga omfattad linje vid valet av alternativ icke konstateras. I Gävleborgs län går skogsvårdsstyrelsen och Stora Kopparbergs Bergslags AB på aalternativet, medan Bergvik och Ala AB rekommenderar b-alternativet. I Kopparbergs län går skogsvårdsstyrelsen på b-alternativet. men gör samtidigt uttalandet att »en kompromiss mellan föreslagna alternativ» vore lämpligast. Stora Kopparbergs Bergslags AB rekommenderar a-alternativet för Särna—Idre-området och b-alternativet för länet i övrigt. För Härjedalen rekommenderar skogsvårdsstyrelsen i Jämtlands län och Stora Kopparbergs Bergslags AB a-alternativet, medan Bergvik och Ala AB och tjänstgörande distriktsjägmästaren i Härjedalen förordar b-alternativet. Skogsstyrelsen, som närmast vill förorda de avverkningsprogram som innefattas i bnltemativen, har i övrigt övervägt om icke de för Särna—Idre-området och Härjedalen föreslagna omloppstiderna borde kunna underkastas en mindre nedjustering. I samband dänned borde möjligen också föryngringstiden utökas med c:a 5 år i betraktande av inom ifrågavarande trakter rådande naturförhållanden (höjdläge m. ni.). Beträffande avverkningsprognoseina för Kopparbergs och Gävleborgs län samt Härjedalen inhämtade skogsforskningsinstitutet yttrande jämväl från domänstyrelsen, som ansåg, att de särskilda skogsskötselprinciper, som tilllämpas på statsskogarna, icke kunde beaktas i den nu pågående utredningen, möjligtvis med undantag av Särna— Idre-området. Vidare anförde domänstyrelsen följande. Något tillförlitligt taxeringsmaterial för kronoparkerna inom nämnda område finnes emellertid ej för närvarande och styrelsen anser sig på grund härav icke kunna göra något uttalande om lämpligaste omloppstiden, förrän dessa kronoparker omtaxerats, vilket kommer att ske under år 1952. Den föreslagna föryngringstiden för nämnda om-

råde anser styrelsen vara för kort, men kan ej heller i detta hänseende avgiva något förslag. Föryngringsförhållandena inom detta område ha särskilt uppmärksammats av styrelsen och äro för närvarande föremål för en specialundersökning av styrelsens försöksavdelning i samråd med skogsforskningsinstitutet. Med ledning av skogsstyrelsens och domänstyrelsens yttranden valde skogsforskningsinstitutet alternativ och verkställde i vissa fall justeringar av beräkningarna, på sätt i korthet framgår av nedanstående sammanställning. 1 Malmöhus län: för trädbestånd granskogar alt. b; för tallskogar jämte barr blandskogar och blandade barr- och lövskogar alt. a; för ädla lövskogar alt. a med justering till a t t avse 75 % skärmställning under varje 10-årsperiod. Kristianstads län: alt. a. Blekinge län: alt. b. Hallands län: alt. b. Jönköpings län: alt. a. Kronobergs län: medeltal mellan alt. a och alt. b. Kalmar län, Norra: medeltal mellan alt. a och alt. b. Kalmar län, Södra: alt. b. Göteborgs och Bohus län: alt. b. Älvsborgs län, Dalsland: alt. b med 5 års förlängning av omloppstiden. Älvsborgs län, Västergötland: tallskogar alt. a; granskogar alt. b; barrblandskogar alt. b med 10 års förlängning av omloppstiden. Värmlands län: alt. b. Skaraborgs län: alt b. Mälardalslänen: alt. b. Örebro län: alt. b med förlängning av omloppstiden för 3:e och 4:e 10-årsperioderna med 2 respektive 5 år. Östergötlands län: medeltal mellan alt. a och b. Kopparbergs län exklusive Särna— hire: alt. b. 1 Se även skogsforskningsinstitutets skrivelse den 13 juni 1951 till utredningen, Bilaga C

Särna—hire: alt. a ined 12 års föryngringstid. Gävleborgs län: medeltal mellan alt. a och alt. b. Härjedalen: alt. b med 10 års föryngringstid. De tillämpade omloppstiderna jämte föryngringstider äro sammanställda i tabell 2 vid detta kapitel. Av tabellen framgår, hur materialet från de skilda länen bearbetats med fördelning på trädbestånd och bonitetsklasser. Den genomsnittliga idealboniteten har angivits för varje redovisat trädbestånd eller, då redovisningen skett i bonitetsklassgrupper, för varje sådan grupp. Omloppstiderna frånsett föryngringstiden, som angivits som plusterm, h a i allmänhet bestämts på 5 år när. Noggrannare fixerade omloppstider h a tillämpats vid successiv övergång från en omloppstid till en annan samt då det slutgiltiga alternativvalet inneburit en kompromiss mellan de ursprungligen föreslagna alternativen.

ställning omfattande 40 % av kubikmassan bliva kvarlämnad under en 10ärsperiod (å sämre boniteter samt inom Särna—Idreområdet och Härjedalen under en 20-årsperiod). För ädel lövskog beräknas 50 % av arealen bli kalavverkade, medan å återstående 50 % ställes en skärm med likaledes 40 % av kubikmassan under en 10-årsperiod. Beträffande Malmöhus län har dock beräknats, att en sådan skärmställning kommer att kvarlämnas på 75 % av arealen.

Gallringsuttag o c h avveckling av äldre bestånd

Sedan arealerna förskjutits 10 aimed avseende å ålder, h a r räknats med samma avverkningskvantitet, per hektar som för första 10-årsperioden. i varje nybildad åldersklass under kommande 1 O-årsperioder.

Gallringsuttagen i yngre bestånd baseras på avverkningsprocenter härledda ur verkställda provstämplingar. De sålunda bestämda uttagen medföra i förhållande till beräknad tillväxt, a t t virkesförrådet per hektar i varje åldersklass under en 20-årsperiod stiger till minst förrådet i den överliggande åldersklassen. I fråga om avveckling av äldre bestånd har för barrskog som underlag för beräkningarna förutsatts, a t t 75 % av arealen bli kalavverkade med kvarlämnande av så stor kubikmassa av fröträd per hektar, som taxeringen redovisar å kalmark och i L a åldersklassen; nä resterande 25 % antages en skärm-

Beräkningarna ha i första hand slutförts för en 1 O-årsperiod. För följande tre 1 O-årsperioder ha kalkylerna grundats på arealförskjutningar i 10-åriga etapper. Vid början av första 1 O-årsperioden förefintliga kalmarker ha, där föryngringstiden är kortare än 10 år, beräknats helt övergå till I:a åldersklassen. Ljunghedarna inom de fyra sydligaste länen ha dock lämnats helt utanför kalkylen. Av under 10-årsperioden nybildade kalmarker har så stor del beräknats kvarstå, som svarar mot föryngringstiden.

Slutresultat av a v v e r k n i n g s b e räkningarna efter viss justering för låga k u b e r i n g s t a l Avverkningsberäkningarna grundas på senast tillgängliga uppskattningsresultat. Då man emellertid för länen inom Götaland och Svealand med undantag för Kopparbergs län varit nödsakad att å redovisade stamantal tillämpa kuberingstal hämtade från den äldre riksskogstaxeringens provträdsmaterial, skulle detta med all sannolikhet med-

fört att såväl virkesförråd som föreslagna avverkningskvantiteter blivit något för lågt uppskattade, därest icke viss justering av beräkningarna kunnat göras. Sedan institutet utfört vissa kompletterande utredningar angående kuberingstalens storlek enligt den senaste riksskogstaxeringens provträdsrnaterial i förhållande till den tidigare taxeringens, ansågos följande förhöjningar böra föreslås å såväl virkesförråd som avverkningskvantiteter, nämligen för smålandslänen med undantag av Öland en förhöjning av 10 % samt för övriga län med undantag av Gotlands län en förhöjning av 5 %. Xågon förhöjning för Öland och Gotlands län har således ej skett. För Kopparbergs och Gävleborgs Län samt Härjedalen av Jämtlands län har den senaste taxeringens kuberingstal utgjort underlag för förrådsredovisningarna, varför någon justering i berörda avseende ej var erforderlig lör dessa län. Sålunda justerade virkesförråd oeh avverkningskvantiteter framgå av tabell I vid detta kapitel. Av tabellen kan utläsas förrådet vid den förstti 10-årsperiodens början, storleken av de ärliga avverkningarna oeh förråden vid dt; fyra 10-årsperiodernas slut. Följande må i detta sammanhang framhållas. Virkesförrådets förändring frän begynnelseförråd Ull slutförråd. Denna förändring framgår av tabellen. Slutförrådet redovisas för varje 1 O-årsperiod. Virkesförråden ä skogsmark ha antagits bliva oförändrade inom skilda åldersklasser, så att stegringar respektive minskningar av virkesförråden endast äro uttryck för omlagringar i förrådens ålderssammansättning. De för de tre sista 1 O-årsperioderna angivna förråden måste betraktas såsom något

för laga, enär tillväxten i yngre åldersklasser väl täcker såväl uttag som förrådsökning mellan åldersklasserna. Beträffande hagmarken har i de sydligaste länen en viss förrådsökning beräknats äga rum, IQ % under en 1 O-årsperiod; dock har förrådet aldrig tillåtits överstiga det för skogsmarken beräknade inom samma åldersklass. Innan kalkylerna genomförts efter tidigare angivna schabloniserade linje, ha mera detaljerade beräkningar utförts lör två län. Härvid har för varje åldersklass räknats med de vid senaste riksskogstaxering konstaterade tillväxtprocenterna och de avverkningsuttag, som erhållits ur provstämplingarna. Förråden ha Eramräknats i 10-åriga etapper med tillägg för tillväxt och avdrag för avverkning. Avverkningarna ha därvid, i övcrcnsstämelse med tidigare angiven princip, antagits utgöra samma kvantitet i m s sk per hektar under de senare lO-årsperioderna som under den första. Samma omloppstider som vid den schabloniserade beräkningen ha tilllämpats. Enligt detta beräkningssätt skulle med tillämpning av alternativ b virkesförrådet i Kristianstads län, frånsett den ädla lövskogen oeh hagmarken viil 40 årsperiodens slut, enligt den schabloniserade metoden utgöra 117 m :l sk/ha och enligt den detaljerade beräkningen 127 m 3 sk/ha. För Kronobergs Hin, alternativ a, ha liknande beräkningar utförts utom beträffande hagmarken. I detta fall gav den schabloniserade metoden 112 m 3 sk/ha och den detaljerade beräkningen 115 m 3 sk/ha. Då på grund av avsaknaden av tillförlitliga tillväxtuppgifter dylika mera detaljerade beräkningar icke kunnat utföras för flertalet län, har den schabloniserade metoden genomgående tilllämpats. Detta torde ha medfört, att de

in3 sk. per ha Förråd vill första riksskogstaxeringon

I . Ii 11

Förråd enligt avverkningsberäkningen Vid Vid 4 O-årsperio- 40-ursperiodens början tlens slut

Malmöhus Kristianstads Blekinge Hallands Jönköpings

86 69 (55 51 66

124 92 83 84 98

162 131 127 124 113

Kronobergs Kalmar N o r r a Södra Göteborgs och Bohus v, , Västergötland Alvsborgs D a l g l a » ( 1

60 78 67 53 60

91 102 101 86 103 112

116 110 120 99 130 120

88 91 94 93 92

106 122 111 127 116

98 136 113 131 119

88 51 102

85 50 110

Värmlands Skaraborgs Mälardalsläncn 1 Örebro Östergötlands Kopparbergs exkl. Särna—Idre Särna - I d r e Gävleborgs 1

.... \ )

103 Stockholms. Uppsala, Södermanlands i-li Västmanlands

r e d o v i s a d e s l u t f ö r r å d e n ä r o n å g o t för låga. X å g o n j u s t e r i n g h a r d o c k icke ansetts böra genomföras, u t a n den event u e l l a s k i l l n a d e n f å r b e t r a k t a s s o m en s ä k e r h e t s m a r g i n a l för k a l k y l e n . Av t a b e l l 1 f r a m g å b e g y n n e l s e f ö r r å d e n och s l u t f ö r r å d e n v i d d e f y r a t i o å r s periodernas slut. I o v a n s t å e n d e samm a n s t ä l l n i n g h a r för a t t y t t e r l i g a r e bel.ysa f ö r h å l l a n d e n a g j o r t s e n j ä m f ö r e l s e mellan förråden vid den första riksskogstaxeringen 1923—29 samt begynnelse- och s l u t f ö r r å d e n e n l i g t a v v e r k ningsberäkningen. Enligt vad som framgår av s a m m a n ställningen fortsätter i de flesta l ä n e n d e n s t e g r i n g a v f ö r r å d e n , s o m i Sveal a n d och G ö t a l a n d k u n d e k o n s t a t e r a s m e l l a n f ö r s t a och a n d r a r i k s s k o g s t a x e r i n g e n , d. v. s. u n d e r e t t c i r k a 2 0 - å r i g t

intervall. Stegringen är dock m i n d r e framträdande i svealandslänen. I Värml a n d s och K o p p a r b e r g s l ä n u n d e r g å förr å d e n t. o. m . e n m i n s k n i n g . I Gävleborgs län, där förrådet praktiskt taget v a r o f ö r ä n d r a t m e l l a n d e b å d a rikss k o g s t a x e r i n g a r n a , h a r b e r ä k n a t s en mindre ökning. Avverkningskvantiteterna och deras förhållande till tillväxten. För att det u t t a g , s o m i t a b e l l 1 r e d o v i s a s för f ö r s t a 1 0 - å r s p e r i o d e n , s k a l l m e d f ö r a d e t vid periodens slut angivna virkesförrådet per h e k t a r , erfordras, a t t tillväxten und e r p e r i o d e n u p p g å r till en k v a n t i t e t m o t s v a r a n d e u t t a g e n plus förrådsökn i n g e n r e s p e k t i v e u t t a g e n m i n u s förrådsminskningen u n d e r perioden. Den sålunda beräknade erforderliga tillväxten har kunnat avstämmas mot

O ni r a d e

De fyra sydligaste länen Smfilandslänen Kopparbergs län Gävleborgs län Härjedalen Summa för undersökta områden

den senaste riksskogstaxeringens tillväxtuppgifter endast för de fyra sydligaste länen, smålandslänen, Kopparbergs och Gävleborgs län samt Härjedalen. Ovanstående sammanställning visar i I 000-tal m 3 sk den erforderliga årliga tillväxten under den första 10-årsperioden jämförd med den vid riksskogstaxeringen konstaterade årliga tillväxten under föregående 5-årsperiod. För de fyra sydligaste länen liksom för smålandslänen ha de korrigeringar, som betingas av ändrade kuberingstal, iakttagits. Riksskogstaxeringens tillväxtuppgifter äro klimatjusterade till titt avse normalklimat, varjämte tillagts uppskattad tillväxt å avverkat virke under den tid tillväxtundersökningen omfattar. De undersökta länen omfatta 6 090 000 hektar skogsmark eller 57 % av den totala skogsmarksareal (11 695 000 hektar), som beräkningen omspänner. Den erforderliga tillväxten motsvarar i det närmaste den som konstaterats vid riksskogstaxeringen för närmast föregående 5-årsperiod. Emellertid må observeras, a t t den nu senast konstaterade tillväxten jämförd med vid tidigare riksskogstaxering konstaterad visar en icke oväsentlig stegring. Sålunda har tillväxten mellan de båda taxeringarna för Jämt-

38 Erforderlig årlii: till- Vid riksskogstaxeväxt unti er första ringen konstaterad ilrlig tillväxt under 1 O-årsperioden föregåendo 5-ärsporiod alt. a alt. Ii 3 459 7 942 5 819 5 192 998 •23410

3 395 7 817 5 828 5125 998

3 345 8 096 5 903 5166 1011

lands län stigit med 12 %, för Gävleborgs län med 18 %, för Kopparbergs län med 37 %, för smålaudslänen med 43 % samt för de fyra sydligaste länen med 27 %. Det torde därför icke vara alltför optimistiskt att räkna med en viss fortsatt stegring. Detta skulle innebära, att de vid olika 10-årsperioders slut redovisade virkesförråden sannolikt äro för låga, vilket för övrigt även kon staterats genom tidigare relaterade undersökningar. Accepterar man slutförråden, kan det också uttryckas så att de beräknade avverkningarna sannolikt skulle kunna vara högre. Varken ljunghedarna i de fyra sydligaste länen eller de arealer, som kunna invinnas till skogsmark genom redan utförtia eller kommande dikntngar, ha — dä de äro av jämförelsevis ringa, storleksordning — ansetts böra omfattas av beräkningarna.

Fördelning på trädslag och gr o vleksgr u p per Första 1O-urs perioden Fördelningen av ärsavverkningen på trädslag och brösthöjdsdimensioner hatverkställts med ledning av provstämplingsresultaten. Den teoretiska apteringen av barrvirke har skett med iakt-

J tagande » v att minimilängden för virke O" i topp och grövre satts till 13' i Jämtlands, Gävleborgs och Kopparbergs län samt till 3 m i länen söder därom. För medelgrovt virke 6 " — 3 " har minimilängden utgjort 10' i de tre nordliga länen och 2 m i de sydligare. Den teoretiska kvantiteten av virke över 6" har uppdelats i timmerdugligt och ej timmerdugligt virke. Denna fördelning har kunnat ske med ledning av den kvalitetsbedömning som ägt rum i fältet. Någon bestämning av hur stor del av virket mellan 6 " — 3 " , som icke kan tillvaratagas på grund av tekniska skador, har ej verkställts i samband med avverkningsberäkningen. Beträffande lövskog har årsavverkningen redovisats i två grovleksgrupper, den ena omfattande gagnvirke över 10 cm p. b. i topp utan hänsyn till kvalitet samt den andra virke under denna dimension. För varje redovisningsområde har till sammanlagda virkesmängden på skogsmark och hagmark lagts en approximativt bestämd kvantitet virke från impediment och iniigor (i tabell 3 betecknade »imp»). Resultatet av beräkningarna framgår av tabell 3 vid detta kapitel. Utöver vad som ovan angivits under avsnittet om beräkningarnas genomlo rande må beträffande tabellens innehåll endast framhållas, att virke över 6" i topp delats i två grupper, nämligen Ii"—8" samt 8" och däröver. Denna uppdelning har skett bland annat av den anledning, att sortimentsgränserna fiir tall- och grantimmer variera i olika trakter, och kalkylen härigenom göres mera lämplig för jämförelser under olika förutsättningar. Då jämväl den nedre gränsen för massavedsdimensionerna i vissa fall är flytande har virket mellan 3"—4" redovisats särskilt.

Följande

10-årsperioder

Ett framträdande önskemål torde vara att erhålla kännedom om på vilket sätt avverkningarnas sortimentssammansättning kan beräknas bli förändrad under de tre sista 10-årsperioderna av 40-årsperioden. Att beräkna dessa förändringar är en mycket vansklig uppgift, ty dels kan trädslagssammansättningen successivt förändras dels kan virkets kvalitet genom skogsvårdande huggningar avsevärt förbättras, varför reduktionen för ej timmerdugligt virke kan komma a t t bliva betydligt mindre. En jämförelse mellan avverkningens sammansättning vid början och slutet av 40-årsperioden torde likväl vara av visst värde för a t t visa utvecklingstendensen. Denna jämförelse måste dock ske utan hänsyn till förändring av kvalitet och av trädslagssammansättningen inom de för beräkning av omloppstider efter trädbestånd eller bonitetsklasser redovisade delarna av förrådet under 40-årsperioden. Under dessa förutsättningar har med ledning av åldersklassvis bestämda sortimentsprocenter avverkningarnas relativa sortimentssammansättning under den första och den sista 10-årsperioden beräknats. Denna relativa fördelning finnes framlagd i tabell 4 vid detta kapitel. Tabellen avser a t t i stora drag giva en bild av hur den förskjutning av arealens och virkesförrådets fördelning på åldersklasser, som äger rum under de närmaste 40 åren, kan antagas komma a t t påverka avverkningens sammansättning av skilda sortiment. Den ger vid handen, att i de södra och mellersta delarna av landet timmerdimensionerna relativt taget komma att öka på bekostnad av framför allt massavedsdimensionerna. Massavedens andel kommer att sjunka inom Skåne, Hal-

39 I

land och Blekinge från 17,8 till 14,o %, i smålandslänen från 23, i till 20,1 %, i Väst-Sverige från 26,5 till 23,G % oeh inom Östra Mellansverige från 25,3 till 23,2 %. (1 Dala—Hälsingeområdet kan konstateras en mindre stegring i massavedsprocenten.) Denna procentuella minskning betyder dock icke en sänkning i absoluta kvantiteter, då avverkningskvantiteterna under sista 10-årsperioden äro väsentligt högre än under den första. Tillämpas ovan angivna procenter på de i tabell 1 vid detta kapitel angivna kvantiteterna erhållas följande uppgifter för massaveden. Om tillgängliga massavedskvantiteter sålunda enligt beräkningarna kom-

40 Massavi-d ' 1 000-tul m3 sk. 0 ni r ii d e

Skåne, Halland, Blekinge Småland Västsverige Östra Mellansverige. .

törsta 1 O-arsperioden

sista 10-årsperiodeu

450 1512 2 423 2 318

521 1655 2 426 2 504

ma att stiga, trots att deras relativa andel sjunker, komma de absoluta kvantiteterna av timmerdimensioner att stiga i ännu högre grad från första till sista. 10-årsperioden under de 40 år beräkningarna omfatta.

Tabeller till fjärde

kapitlet. Tabell 1.

Beräknad total årlig avverkning msk. i 1000-tal under fyra 10-årsperiocler. Beg-fimelseförråd och förråd vid periodernas slut i ni'sk. per ha. Skogsmark och hagmark. Jlegynnelseiorräd mask.''ha

Årlig avvcrk ung ni 3 sk i 1000-tal 10-års period

l:a

2:a

3:e

4:e

Genomsnittlig

Malmöhus . . . Kristianstads Blekinge Hallands . . .

124 92 83 84

Summa o. medeltal

376 292 333 357 340 933 1099 1339 1450 1205 600 729 733 826 775 702 776 813 854 918 2 527 2 937 3 325 3570 3090

Jönköpings . . Kronobergs . . Kalmar Norra Kalmar Södra Öland

98 91 102 101 64

2 245 1858 1339 1065 40

Summa o. medeltal

97 Göteborgs o. Bohus Alvsborgs Västergötland . . Dalsland Värmlands Skaraborgs

10-års period l-.a

2:a

3:e

4:o

140 110 99 93

152 125 109 105

160 133 123 117

162 131 127 124

2 941 2 606 1433 1216 40 8 236

2 544 2186 1357 1170 40

107 102 106 110

116 113 111 116

119 120 113 119

113 116 110 120

7 297

103 112 106 122

1485 1541 1710 1821 1639 733 863 884 807 748 4 923 5180 5 025 5 389 5129 1492 1482 1625 1648 1562

112 120 107 127

122 124 104 133

128 124 104 136

130 120 98 136

Summa o. medeltal

0143 9 462 9 728 10 278 9653

111 Stockholms 1 Södermanlands . . I

4 990 5 398 5 514 5 541 5 361

....

127 116 63

131 123

133 127

132 127

131 119

Summa o. medeltal

2144 2 243 2 315 2 374 2 269 1879 1982 2 260 2 527 2162 270 350 307 290 320 10 792 9 283 9 913 10409 10 099

118 Kopparbergs (exH. Särna-Idre) . . . . Särna-Idre Gävleborgs Härjedalen

88 51 102 55

5 480 5 405 5 598 5 979 5 616 368 313 348 301 306 4 380 4 674 4 934 5 378 4 842 945 902 1010 1084 985

88 48 108 56

89 49 111 57

88 50 112 57

85 50 110 57

S u m m a o. medeltal

11173 11282 11 S4S 12 754 11790

87 Uppsala Västmanlands Örebro Östergötlands Gotlands

2 319 1947 1269 1191 40

Slntförråd n 3 sk/ha efter

2 671 2 332 1388 1208 40 (1547 6 760 7 039

. ,J

Sammanställning av boniteter oc T a l l s k o g a r

G r a n s k o g a r

10-årsperiod

1. ä n

—

Malmöhus

2:a

3:e

4:e

—

l:a

2:a |

3:e |

8-8

70 T 2

7-2

80 i 2

4:0

Blekinge

6-a

70 4-2

75 + 2 82 +

Hallands

7-fi

70 + 2

72 + 2 75-H

85 4-2

6-5

83 + 2

| 84 + 2| 85 + 88 + 9

7ÉU

80 + 2

85 + 2 90 :

6-1

90 + 2

92 + 2

5-9

95 + 2

97 + 2 100 +

5'8

100 + 2

102 + 2 105 +

6-0

100 + 2 95 + 2

3-0

140+6

—

— — — — 90 + 2 88 + 2 90 + 2 9 2 +

Kalmar Södra Göteborgs o. Bohus

3-9

I Västergötland Alvsborgs{ ( Dalsland . . . .

4-2 3-3

1104-4

Värmlands (bon. IV4- ) . . . . V—) . . . .

— —

( »

V +)....

1154-4

1104-4

( »

VI-) ....

2-2

1354-6

1304-6

( »

954-4

974-4 1004-4 10C 4-4 1124-4 1154-4

— —

( "

V—)

Kopparbergs (exkl. S ä r n a - |

Gävleborgs Härjedalen 1

12 Samtliga trädbestånd.

— —

— 1 —

6-t

5-o

110 4-4 1 0 5 + 4

1004-4

2-7

1304-6 1284-6

1254-6

Skaraborgs Mälardalslänen (bon. IV4-)

— —

95+

97 + 2 130 + 6

105 + 3

107 + 3 110 +

V + 1204-4 1154-4 1124-4 1104-4

iv+ 115 + 2 112 + 2 115 + 2 117 +

VI—

v— 140 + 6

—

1504-6

—

130 + 6

—

Tabell

lloppstider å trädbestånd.

2:a

3:e

854 4

(i-4

85 + 4

5'7

5'8

80 + 4

")• 1

80 + 4

85 + 4 90 + 4 85 + 4 90 + 4

2:a | 8:e | 4:e

75 + 4

70^-4

8-8 7-5

120 + 2

6'8

120 + 2

5-9

70•:•1

75 + 4

6-1

110+3 110 + 2

5-8

70 + 4

75 + 4

5'9

70 + 4

754 4

7-o

6-0

70 + 1

95 + 4

— —

103+4

—

fri

75 + 4 70 + 4 70+4 75 + 4 78 + 4

—

70 + 4

97 + 4 100+4

75 I- 4 78 + 4 75 + 4

5'i

90 + 4

92 + 4 95 r 4

—

5-4 70 + 4|72 + 4

100 + 4

102 + 4 105 + 4

—

105+4

—

58 5'6

1102 + 4 105 + 4

—

5ö

—

5-5 85 + 4

80 + 4

—

5-0 80 + 4

78 + 4

100 + 4|

5l 4-8 '4l

102 + 4

100 + 4

120 + 5 _

„

100 + 4 105 + 4 105 + 4

102 + 4 105 + 4

—

1.00 + 4

—

105 + 4

IV-l-

110 + 4

V—

120 + 5

1 g-q

160 + 12

'1V + 117 + 4

127 + 5

116 + 4 125 + 5

VI — 1 4 0 + 6 138 + 6 137+6 136 + 6 2-1

78 + 4

75+4

78 + 4

75 + 4

—

70 + 4

|107 + 4|110 + 4

» å-a

1:a

— —

95 + 4

5'8 8-fl

4:e

— —

:")• 1

Tro

8:6 |

— —

105 + 4

Ö-li

1 2::i |

— —

fi-::

l:a

4:e

a r k

bon.

bon. |

a g m

t O-årsperiod

1 O-årsperiod

10-årsporiod l:a

I. ö v s k 0 g a i-

B l a n d s k o g a r

150 + 10

145i-10 140+10

—

— —

—

— —

Årsavverkningens fördelningT a 1 1 1000-tal m3sk.

te Vi

o be

1. ä n

10-iirspi'1-idd

Summa tall

8" — C"

oj timtimtim- 6"—1' 4 " - 3 ' mermermerdugligl du gli gt duglig duglig tinimer-

Malmöhus Kristianstads Blekinge Hallands

....

1945-54 1945-51 i rt tO P 1945-54 o te 1 9 4 6 - 5 3

7-1 82i 49i 66-s

4l 44-8 27-0 35-8

111-1

2-6 33-6 157 31-6

1-5 17-8 8-4 16-9

5- 6

835 1-7

205 > 1173 1947-56 1947-56 1948-57 CD £ o te 1918-57 js «

296-.-I 230'5 290-5 162a 7'8

Summa

2-0 16-8 8-9 19-0

2-o 20-0 10-2 21-8

267o 145i 243-1

3i 51-3 25-8 50-<i 1308

54-o

0-8

5'5

2-4

18-o

85- *

186-8

49 8

57o

53-9 40-9 32-i 16-0 0-7

146-0 130o 127-2 83o 3-8

27-o 168-4 137-8 116-5 74-c 3-0

69-6 55'8 37-5 24-5 l-o

76-s

22-3 13-4 8-6 0-4

61-3 54-9 33 o 14

837-5 678-3 672i 402-6 17o

490o

71;

500o

1S8-4

220o 2 00S1

13-4

14-1

2-5

29:3

llo

13-2

83-5

987-fi

157o

504i

74-2

529 s 1994

240i

30l 228-4 541 G 225-3

27i 64.3 39-4 68-7

14-s 110-9 265-9 111-9

12-7 31-1 19-7 34-3

37-8 130-s 290-5 1238

14-8 48-8 113-2 43-3

15-9 152-7 667-5 53'2 108-3 1378-0 653'5 1 462

Summa 1 025 4 199 8

503o

97-8

582 9

223 6 2 852 3

16-8

15o

3-5

39-7

14-9

15-8

1025 4

518o

285 e 238 9 2 957 -s

1950-59

778-4

104-8

384-2

50o

389i

179-0

159-6 2 045-7

to £ o to 1 9 5 0 - 5 9 M is BO — 1 9 5 0 - 5 9

306-0 334-5 84-5

34-3 84-ti 12-2

180-1 161-7 41-0

19-3 39-5 59

184-4 182-3 38i

68-e

51-4 52- ii 15-9

Summa 1504 o

23Ö9

279 5 4012 9

16-4

1147 2-8

793 9 3173

14-t

36-3

12-s

1504 o

250 3

784-0

1176 S30 2 3318

292 3 4 1 1 0 1

687 85 539 150

74 9 47 16 140

427 53 301 124

486 30 306 139

46 6 27 13 92

o M u

03 —

Summa

fr Summa Jönköpings Kronobergs Kalmar Norra . . . . Kalmar Södra . . . . Öland

Summa Göteborgs o. Bohus Alvsborgs Skaraborgs

1949-58 1949-58 ? i 1950-59 tf. B 1950-59

§" Summa Södermanlands . . | Uppsala | Västmanlands . . | Östergötlands Gotlands

....

o J<

Summa 6 j< l Ct W —

to s

1950 - 5 9 1950-59 1950-59 1950—69

Summa 1461

J" Summa

22-7

105-2

c, c

Kopparbergs (exkl. Särna—Idre).... Särna—Idre Gävleborgs Härjedalen

<3"

58-3 10-8 14-5

844-7 9135 209-0 97-2

256 15 156 73

2181 211 1502 567

205 13 126 52 396

4 401

4 500

Tabell

l>å grovleksgriipiier. i. a v

G r a n

1000-t-ilm'sk.

1000-tal m'sk. 8" + timmerdugligt

•!»'.

Summa gran

8"—fi"

ej ej timtim- 0" — 4 " 4 " — 3 " '~-«. ** tiatmerm e I'- dugligt nicrilugligt ll ugligt

31-3 93 4 94-7 85-0

6-2 17-8 18-0 16i

12-0 34-5 29-4 28i

2-3 6-5 5-5 5'7

21-9 64-3 52-7 541

9-3 25-2 21-0 21-7

10-2 26-2 21-o 21-7

58 i

lW-o

20o

193 o

77-2

79l

93-2 267-9 -'12 8 232-4 885-8

10 Summa

Summa samtliga

<10

tin

i-ni

150i 320-1 164-8 189-0

25-9 78-4 47-4 37-9

176-0 398-6 212-2 226-9

291-9 933-4 599-0 702-4

824-0

189e

1 013 6

2 527 s

20o

41-9

0-4

1-4

0-6

0-5

8"8

16-7

3'9

58 »

104 4

20l

77-;

79r,

839i

S40;

1 034 2

2 569 2

345-7 263-8 120-5 123-5 1-4

74-i 42-7 34-s 41-5 0-5

181-8 137-5 61-6 59o O-o

33-7 18-0 14-7 18-2 0-2

249-2 193-2 77-7 85-1 0-8

83-o 70-6 32-1 30-9 0-1

98-8 78-o 31-t 33-o 0-4

1 066-3 804-4 374-8 391-8 4-3

269-4 297-2 242-3 215i 15'0

71-8 78-0 49-5 55-3 2-5

341-2 375-2 291-8 270-4 18-1

2 245-0 1857-9 1 338-7 1 064-8 40o

854-9

441i

85-4

600-0

217o

248 6

2 041 6 1 0 3 9 o

257 i

1290;

0 540 4

2-9

0-5

7-9

20-3

90-6

22-4

113o

216-8

190 -5

444o

85-9

240s

1 130 2

1409;

0 763 2

73.5 350-4 654-8 188-1

16-3 77-fi 132-9 20-8

36.6 146-4 521-8 94o

5-1 28 9 93-5 10-5

67-4 255-0 723-8 107-4

22-0 95-3 310-2 35-8

20-9 84-3 285'(i 31 3

241-8 1 037-9 •> 782-6 487-9

84-2 396-9 600-6 283-5

31o 115-3 221-6 67-i

115-8 512-2 822-2 350-o

510-8 2 217-0 4 923-t 1 492-0

1986*9

247 6

798-8

188-0 1 1 5 3 6

403s

422i

4 490-2

1 305 2

1 800-8

9143 3

3-8

12o

4-8

4-4

28 o

76-0

24-5

101-1

234-9

1206 8

802- o

1386 1165 6

40Sl

4 51 S S 1 4 4 1 S

400i

9378-2

548-8

94-8

399-1

54-9

524-0

179-7

134-7

1 936o

733-t

274-5

l 007-9

i 989*6

283-0 206-8 17-0

25-7 22-6 4-0

242-4 120-3 9-2

27-9 13i l-o

235-8 124-0 7'0

90i 39-5 3"2

79-4 35-7 3-2

984-8 562'o 46-4

246-5 345-8 11-9

68-o 58-2 2-7

315 i 404-0 14-6

2 144-1 1 879-5 270-0

1050 2

147l

771 o

253o

3 5 2 8 ; 1 337 6

404o

1 741 o

9 283 2

5*8

12-9

0-9

32-5

11-8

9-1

72-s

58-3

17-0

75'9

245-9

1056 i

152-»

923 9

3 0015

1 3 9 5 -9

1817-8

9 5291

461 35 399 61

94 7 54 15

417 14 351 46

85 8 48 12

692 24 518 84

333 13 253 35

384 8 296 31

2 466 103 1 919 284

514 33 620 68

319 21 339 26

833 54 959 94

5 480 368 4 380 945

4 772

1 235

176 S41

4 840

11 4 2 3

0-o

Tabell 4. Avverkning-arnas beräknade relativa sortimentssainniausättniug i början ocli slutet av 40-årsperioden. Aptering av barrtimmcr > G"; sulfit- och sulfatved 6"—3", gagnvirke av lövträd > 10 cm. P r o c e n t u e l l f.änsgriinp

1 O-årsperiod

Tall

Gran sulfit

ved

2-2

19o

10-6

3-1

32-7

7-5

lOOo

1-5

20-3

8-9

2-0

35-5

5'4

lOOo

10-8

23-4

12-3

16-7

4-i

lOOo

9-3

26-4

10-8

2-6

3-4

lOOo

19-8

2-6

26-2

17-4

4-6

4-9

lOOo

21i

8-s

2-3

28o

15'3

3-9

100-0

28-2

12-3

21-8

13o

2-7

14-5

4-4

lOOo

29-3

11-4

2-6

23*5

11-8

15-5

3-6

100-0

första

17-7

7'2

sista

20-7

5-7

första

sista

27o

G ö t e b o r g s o. B o h u s Alvsborgs första Värmlands sista Skaraborgs

första sista

Stockholms Södermanlands Uppsala Yästmanlands Örebro Östergötlands Gotlands Kopparbergs Gävleborgs Härjedalen

46 Summa

timmer

ved

Jönköpings Kronobergs Kalmar Norra K a l m a r Södra Öland

Lövträd gagnvirke

timmer sulfat Malmöhus Kristianstads Blekinge Hallands

f ö r d e l n i n g

ved

B:ra

första

23-3

12-1

4-5

18-8

17-5

6-4

11-1

6-8

100-0

sista

25-2

12-4

4-7

21-4

17-7

6-6

8-0

4-0

100-0

FEMTE

KAPITLET

För skogsindustrien tillgänglig nettoårsavverkning av barrvirke bara årskvantiteterna redovisats trädslagsvis med fördelning på grovleksgrupper. Därjämte har virke om minst 6" i topp uppdelats i »timmerdugligt» och »ej timmerdugligt virke». Till »ej timmerdugligt virke» har hänförts s. k. D-stock och lägre kvaliteter enligt skogsstyrelsens mätningsbestämmelser. 1 dimensionerna under 6" har intet avdrag skett för tekniska skador. Virkeskvantiteterna enligt avverkningsberäkningarna ha angivits i kubikmeter fast m å t t på bark (m 3 sk). Då vid handelsmätning i fast mått barkmassan regelmässigt icke inbegripes, måste avdrag ske för denna. Följande barkavdragsprocenter, som av skogsforskningsinstitutet angivits utgöra representativa medeltal, ha av utredningen tilllämpats.

I föregående kapitel har redogjorts för de av skogsforskningsinstitutet verkställda avverkningsberäkningama för de fyra kommande tioårsperioderna för Grötaland, Svealand, Gävleborgs län och Härjedalen. Dessa beräkningar samt den för norrlandskommittén utarbetade 40-årspiognosen har utredningen lagt till grund för sina undersökningar av storleken av de virkeskvantiteter, som kunna stå till skogsindustriens disposition. Utredningens undersökningar ha i första hand begränsats till a t t avse virkestillgångarna under den första tioårsperioden, den s. k. 10-årsprognosen. Av tillgångarna enligt avverkningsberäkningarna har medräknats endast barrvirko om 3 " i topp och därutöver. I skogsforskningsinstitutets avverkningsberäkningar ha de avverknings-

Virke 6" + i topp Timme dugligt Ej timn erdugligt

ltedovisningsomradc

tall Dala-Hälsinge området Ö s t r a Mellansverige Västsverige Smålandsläuen Skåne, Halland, Blekinge

.. ..

grun

17 19 19 19 19

För Övre och mellersta Norrland gällande avverkningsberäkning har uppr ä t t a t s med avdrag för bark. Årligen förbrukas inom landet avsevärda virkeskvantiteter för andra ända-

13 14.1 14-4 13 131

tall

gran

17 19 19 19 19

13 17 14-2 14-2 13-5

Virke 3 " --6" i topp tall 14 15 15 15 14-7

gran 15 12 11-9 12 12-1

mål än skogsindustrieli förädling. Vidare sker en viss export av rundvirke. Vid flottning förloras på grund av sjunkning vissa virkesmängder. Avverkningsberäkningarnas bruttokvanti-

teter måste därför korrigeras för att man skall få fram de nettokvantiteter, som kunna antagas bli disponibla för skogsindustrien. I viss mån måste dessa korrigeringar grundas på bedömanden. De metoder, som utredningen använt, skola i det följande redovisas. Beräkningarna ha skett under den förutsättningen att de virkeskvantiteter, som redovisas i avverkningsberäkningama, i verkligheten kunna uttagas. Frågan om möjligheten att uttaga de redovisade kvantiteterna kommer utredningen att upptaga till närmare behandling i ett senare betänkande.

1. Avdrag o c h o m f ö r i n g a r m e d hänsyn till kvalitetsfel De kvalitetsfel, som förorsakat klassificering av visst virke som »ej timmerdugligt», äro huvudsakligen krökar, granröta och svår kvistighet. Enligt gällande mätningsbestämmelser tolereras en stor del av dessa felaktigheter vid inmätning av massaved. Liksom vid tidigare utredningar har det ansetts skäligt att räkna 50 % av det »ej timmerdugliga» virket som en tillgång för massaindustrien. Av återstående 50 % »ej timmerdugligt» virke förbrukas viss del som husbehovsvirke. Vidare avsattes flerstädes till småsågarna timmer av D-kvalitet tor sågning av utskottsvirke för vissa ortsbehov. Grövre krokig tall brukar vid ekonomiskt skötta drivningar apteras till slipers. För dessa ändamål torde nyttiggöras 30 % av »ej timmerdugligt» tallvirke oeh 20 % sådant granvirke. Resterande 20 % av tallens oeh 30 % av granens »ej timmerdugliga» bruttokvantiteter kunna betecknas som lump, pann- och utskottsved eller kolved och måste alltså frånräknas vid bestäm-

mandet av den gagnvirkesdugliga tillgången. För grovleksgrupp 3"—G" har, som ovan nämnts, ingen kvalitetsbedömning skett i skogsforskningsinstitutets avverkningsprognos. Självfallet måste även här en viss reducering ske för icke gagnvirkesduglig kvalitet. Ett avdrag om två procent för tall och fyra procent för gran, räknat å total brutto å r s a w e r k n i n g inom grovleksgruppen, torde vara skäligt. Detta avdrag motsvarar ungefär hälften av det. avdrag, varmed 1931 års skogssakkunniga räknade. Kvalitetsfordringarna å massaved ha emellertid avsevärt sjunkit sedan nämnda sakkunniga gjorde sina utredningar. Dessutom torde genom skogsvårdande huggningar skadeprocenten inom bestånden ha nedbringats avsevärt.

2 . Grovleksgrupper och sortimentsfördelning Enligt direktiven åligger det utredningen att bland annat närmare undersöka möjligheterna a t t öka cellulosaproduktionen antingen genom en överföring av massaved i större omfattning till cellulosaindustrien i norra Sverige eller genom investeringar i södra Sverige. För att fullgöra sitt uppdrag måste utredningen därför beräkna hur de framtida brut toårsav verkningarna ungefärligen kunna fördela sig på olika industriella sortiment, massaved och timmer. Vid upprättandet av beräkningarna över de framtida bruttoårsavverkningarna har det givetvis icke varit möjligt att förutse de framtida apteringsgränserna mellan timmer och massaved. Årsavverkningarna enligt tioärsprognosen ha därför av skogsforskningsinstitutet redovisats fördelade på grovleks-

grupper efter toppdiameter och ej i industriella sortiment. Som nyss n ä m n t s är emellertid en uppdelning av tillgångarna i sådana sortiment nödvändig. Vid en del tidigare utredningar har apteringsgränsen mellan timmer och massaved antagits gå vid 6" för tall och vid 8" för gran, mätt i topp. Utredningen har vid fördelningen av bruttoårsavverkningarna som utgångspunkt använt de nu nämnda teoretiska apteringsgränserna. Den i praktiken tillämpade apteringen varierar emellertid inom olika områden. Gränsen mellan timmer och massaved ligger sålunda exempelvis vid en högre diameter i Värmland än i de sydligaste landskapen (se kapitel (i). En teoretisk apteringsgräns lämnar sålunda ej klarhet om den faktiska dispositionen av ett eventuellt virkesöverskott. Vid fördelningen av de framtida nettoårsavverkningarna på massaved och timmer har utredningen därför justerat den fördelning av bruttoårsavverkningarna, som de nämnda teoretiska apteringsgränserna ge, med hänsyn till en antagbar framtida »praktisk» aptering. Utredningen har sålunda presumerat, att de väntade avverkningarna av tall respektive gran procentuellt komma att fördela sig på massaved och timmer på samma sätt som under åren 1946—1949. Mot ett sådant antagande kan möjligtvis invändas, att dimensionsfördelningen i de beräknade framtida årsavverkningarna till följd av ändrade omloppstider kanske blir annorlunda än för närvarande. Det är dock tänkbart, att en sådan sortimentsförskjutning utjämnas av ändrade apteringsprinciper. Avverkningen påverkas nämligen i hög grad av den industriella efterfrågan. En fördelning av det väntade sortimentsutfallet med utgångspunkt från indu4—284 52

striens nuvarande struktur, råvarubehov och prispolitik ger därför en bild av de kommande årsavverkningarna, som i stort sett motsvarar vad som under de senare åren apterats till timmer respektive massaved. Omföringarna från »teoretisk» —• dimensionsbunden — aptering till »praktisk» aptering framgå av tabell 9 å s. 60. Omföringarna bli större ju mera den teoretiska apteringsmetoden fjärmar sig från den i praktiken tillämpade. Av tabellen kan utläsas, a t t i ö s t r a Mellansverige har skillnaden varit obetydlig för furuvirke. Den teoretiska 6"-gränsen har tydligen nästan helt sammanfallit med den i praktiken tilllämpade. I Västsverige har den teoretiska gränsen varit för låg och i Smålandslänen för hög. Beträffande granvirke har den teoretiska 8"-gränsen i Västsverige väl överensstämt med den praktiska men varit för hög i alla övriga redovisningsområden. Sågning av klent grantimmer synes ha varit särskilt förekommande inom den allra sydligaste länsgruppen, där den genomsnittliga apteringsgränsen mot massaved hållit sig omkring 5". Att sågtimret i de sydligaste landskapen är ovanligt klent, framgår av tabell 4 i kapitel 6.

3 . Virkesförlust g e n o m sjunkn i n g i flottleder Förluster på grund av sjunkning vid flottning äro av större betydelse endast för Norrland, Dalarna och Värmland. Sjunkningens omfattning har veterligen ej varit föremål för någon mera ingående utredning sedan 1925, när dåvarande lektorn vid skogshögskolan G. Kinnman framlade erfarenhetstal från vissa älvar. Räknat på kubikmassan flottgods utgjorde sjunkningen 1,27 % för timmer och 2,87 % för

massaved. Till följd av en förbättrad virkesvård borde flottningsförlusterna sedan dess ha minskat något. 1933 års skogsindustrisakkunniga beräknade sjunkningen till en procent för timmer, två procent för granmassaved och tre procent för tallmassaved. Norrlandskommittén använde samma siffror men beräknade sjunkningsförlusterna icke på flottgodsmängden utan på hela b ruttoårsavverkningen. Utredningen har ansett det icke vara motiverat a t t räkna med en större sjunkningsförlust än 1933 års skogsindustrisakkunniga gjorde. Flottningens procentuella andel i virkestransporterna synes för övrigt stadd i minskning genom lastbilstrafikens utveckling. De ovan angivna avdragen, 1, 2 och 3 %, beräknade på flottgodsmängden i allmän flottled, ha därför tillämpats för mellersta Sverige. En mindre avrundning uppåt har dock gjorts för de tämligen obetydliga sjunkningsförluster, som kunna uppstå vid enskild flottning. Inom det egentliga Sydsverige har flottningen så ringa omfång, a t t en uppskattning av sjunkningsförlusten ansetts obehövlig i detta sammanhang.

4 . Brännved o c h husbehovsvirke Enligt beräkningar inom statens bränslekommission utgjorde bränsleåret 1948/49 den totala konsumtionen av saluförd brännved inom landet cirka 8,4 miljoner m 3 t. Av denna vedkvantitet förbrukades 5,6 miljoner m 3 t i hushåll och för uppvärmning av bostäder, o,4 miljon m 3 t vid statens och landstingens anläggningar samt 2,4 miljoner m 8 t för industriellt bränslebehov. Huruvida den framtida förbrukningen av saluförd ved kommer a t t över- eller understiga nämnda års förbrukning är

icke möjligt a t t förutsäga. Utredningen har därför vid beräkningen av nettoårsa w e r k n i n g e n förutsatt en förbrukning inom den närmaste framtiden av ungefär samma omfattning som bränsleåret 1948/49. I den del av utredningens betänkande, som berör klenvirket, kommer denna fråga att utförligare behandlas. I de av skogsforskningsinstitutet beräknade b r u t t o å r s a w e r k n i n g a r n a ingår allt gagnvirkesdugligt barrvirke avminst 3 " i topp, således även det i brännveden ingående gagnvirkesdugliga barrvirket. Då detta icke kommer skogsindustrien tillgodo, måste det frånräknas vid beräkningen av den för industrien tillgängliga nettoårsawerkningen. Kvalitativt kan det i brännveden ingående gagnvirkesdugliga barrvirket jämställas med sortimentet prima barrved. Att använda gagnvirkesdugligt t r ä som brännved och sålunda undandraga det industriell förädling kan endast i undantagsfall vara nödvändigt. Omfattningen av upphuggning av gagnvirke till brännved har också med åren avtagit och är mycket obetydlig i norra Sverige och överhuvudtaget i områden med stark efterfrågan på massaved. En av utredningen företagen enquéte hos en vedhandelsorganisation med en omsättning av cirka 0,5 miljon m 3 t hushållsved har bekräftat detta. Enquéten gav även vid handen, a t t inom södra och mellersta Sverige ej mindre än cirka 25 % av den under vintern 1949 —1950 saluförda brännveden i genomsnitt utgjorde prima barrved. De erhållna uppgifterna, som varierade starkt för olika län, h a av utredningen använts för framräkning av avsaluvedens gagnvirkesandel, och återgivas i efterföljande tabell 1. I förevarande sammanhang torde hänsyn till det i indu-

stribränslet ingående gagnvirket icke behöva tagas, då i huvudsak endast ved av sämre kvalitet torde komma till användning. Konsumtionen av husbehovsved inom jordbruket har varit föremål för en specialundersökning, som utredningen företagit sommaren 1951 i samarbete med statens jordbruksnämnd. En närmare redogörelse för denna undersökningkommer a t t lämnas i utredningens betänkande angående klenvirket. Enligt undersökningen utgjorde 1950 års förbrukning i hela riket cirka 8,5 miljoner m 3 t, varav 7,4 miljoner m 3 t härrörde från jordbrukarnas egna avverkningar och 1,1 miljon m 3 t utgjorde inköpt saluförd ved. Såväl det avverkade som det förbrukade virkets fördelning på barrved, lövved och avfallsved framgår av undersökningen. Det gäller i detta sammanhang — liksom beträffande den saluförda veden — att beräkna hur stoiden gagnvirkesdugliga andelen barrved är. Genom skogsstyrelsens medverkan har upplysning inhämtats från skogsvårdsstyrelserna om den procentuella andel gagnvirke som kan antagas ingå i barrveden. Skogsvårdsstyrelsernas bedömanden ha i regel baserats på av vederbörande länsskogvaktare för varje distrikt gjorda uppskattningar. Dessa ha sedan lagts till grund för utredningens justering av bruttoärsavvcrkningen. De uppgivna procenttalen ha för a t t möjliggöra en jämförelse med gagnvirkesandelen i avsaluveden måst omräknas så a t t de angiva andelen gagnvirke i förhållande till den totala vedförbrukningen från egen avverkning, alltså både barr-, löv- och avfallsved. Beräkningarna ha sammanställts i efterföljande tabell. Såsom framgår av vad förut sagts äro de i tabellen ingående procenttalen resultat av approximativa uppskatt-

Tabell 1.1 brännveden ingående gagnvirke av barrträd i procent av den totala vedförbrnkningen (exkl. industribriinsle). Redovisningsområde Övre och mellersta Norrland Dala-Hälsingeområdet Östra Mellansverige. . Västsverige Smålandslänen Skåne, Halland och Riksmedeltal

AvsaluTCll

4% 10 i. 30 »

HusbehovsTed

13 •> 20 »

3% 8 » 13 » 7 » 4 »

17 »

2 » 7%

ningar. Den höga gagnvirkesprocenten i Östra Mellansverige torde åtminstone till en del förklaras av god efterfrågan på bättre vedkvaliteter för tillgodoseende av Stockholms behov. Skogsägarna i denna del av landet h a sedan länge varit inriktade på leverans av kastved. Därtill kommer enligt vad utredningen erfarit, att särskilt inom Stockholms län skogsarbetarnas ovana vid massavedbarkning försvårat massaindustriens virkesanskaffning. Mindre god avsättning för tallmassaved har säkerligen också flerstädes bidragit till a t t prima barrved i stor utsträckning ingår i brännveden. Sålunda uppgick i Västmanland enligt den förenämnda förfrågan hos vedhandlarna barrvedsandelen i avsaluveden till närmare 40 ?é. De låga procenttalen för husbehovsveden i de sydligaste landskapen få ses mot bakgrunden av den i dessa trakter rikliga tillgången på lövskog. Avfallet vid avverkningarna av lövskog — toppoch grenvirke av ek, bok m. m. •—• tillvaratages allmänt och ger ett bra husbehovsbränsle. Vid de mindre jordbruk, som h a skogstillgångar enbart för husbehov, förekommer ganska allmänt, att gagnvirke upphugges till bränsle. En ten-

dens a t t sälja gagnvirket och täcka bränslebehovet genom inköp av ved av lägre kvalitet är dock märkbar. Det är också vanligt, a t t vid timmeravverkningar av mindre omfattning toppvirket anses vara alltför obetydligt för massavedsförsäljning och därför användes som husbehovsbränsle. Från flera skogsvårdsstyrelser har framhållits, a t t upphuggning av gagnvirke till husbehovsvirke får allt mindre omfattning. Härtill torde bidraga det ökade intresset för ett ekonomiskt skogsbruk. Jordbrukets konsumtion av annat husbehovsvirke än brännved har också utretts genom den ovanberörda specialundersökningen. I detta sammanhang bortses från sågtimmer, enär det inbegripits vid beräkningen av sågverkens totala timmerförbrukning, som redovisas i kapitel 6. Däremot är det nödvändigt a t t från bruttoårsavverkningen frånräkna de gagnvirkesdugliga kvantiteter, som kunna ingå i hägnads-, hässje- och diverse a n n a t rundvirke. Härvid har utredningen varit hänvisad till skönsmässiga uppskattningar av gagnvirkesprocenterna. För taggtrådsstängsel oeh elektriska trådhägnader användas numera i stor utsträckning pålar under 3 " i topp. Särskilt inom södra Sverige utnyttjas också toppar och grenar av ek, en och bok m. m. I de allt vanligare trådhässjorna användes likaså stör av vanligtvis klenare dimensioner än 3 " . Utredningen har rent uppskattningsvis antagit gagnvirkesandelen utgöra en tredjedel av den redovisade totalkvantiteten hägnads- och hässjevirke. Posten »diverse rundvirke» har med hänsyn till användningen som skrädtimmer, takspånsvirke, brosyllar och dylikt ansetts böra helt klassificeras som gagnvirke.

52 På grundval av de här ovan relaterade undersökningarna och antagandena ha kvantitetsuppgifterna i tabell 2 framräknats och sammanställts. Fördelningen av gagnvirkeskvantiteterna efter grovlek och trädslag har skett skönsmässigt. Brännveden — för såväl avsalu som husbehov — liksom hägnads- och hässjevirket har antagits utgöra till tre fjärdedelar tallmassaved och till en fjärdedel granmassaved. Diverse rundvirke har uppskattats till en tredjedel timmer och till två tredjedelar massaved med ungefär lika fördelning på tall och gran. Gagnvirkesförbrukningen för brännved och husbehovsvirke skulle under nu angivna förutsättningar motivera avdrag från b r u t t o å r s a w e r k n i n g e n enligt tabell 3. Av beräkningarna framgår tydligt, a t t stora gagnvirkeskvantiteter årligen undandragas industriell förädling. Ofta sker förbrukningen för sådana ändamål, där en lägre virkeskvalitet torde vara användbar. En utveckling mot ett bättre tillvaratagande av gagnvirket pågår dock och bestyrkes av en jämförelse mellan den i tabell 2 angivna förbrukningen av prima barrved, 0,8 miljon m3f, och den förbrukning, som 1933 års skogsindustrisakkunniga räknade med, 1,6 miljon m3f. Den kvantitet gagnvirke, som icke kommer skogsindustrien tillgodo är dock alltjämt ansenlig. Mest anmärkningsvärd är den stora posten, 0,4 miljon m3f, i ö s t r a Mellansverige. Denna kvantitet är dubbelt så stor, som den kvantitet tallmassaved, som de senare åren upphuggits inom samma område, och skulle kunna täcka råvarubehovet för ett par sulfatfabriker av ansenlig kapacitet. I den mån den tekniska utvecklingen inom massa- och wallboardindustrien möjliggör a t t i större utsträckning utnyttja lövved och sämre barrved, kom-

Tabell 2. Till brännved och husbehoTSvirke (utom sågtimnier) disponerat gagnvirke av b a r r t r ä d . Måttenhet 1 000 m8 f. u. b. Prima barrved

Hägnadsoch hässjeviike

Diverse ruudvirko

Summa

33 40 115 60 20 6

21 5 8 13 7 2

41 7 12 26 13 4

123 98 412 l<i2 118 63

976 Redovisningsområde

Tor avsalu

för husbehov

Övre och mellersta Norrland Dala-Hälsingeomradet Östra Mellansverige Västsverige

28 46 277 63 78 51 543

Skåne, Halland och Blekinge Hela riket

Tabell 3. Beräknad fördelning på industrisortiment av gagnvirke, som upphugges till brännved och hnsbehovsvirke (utom sfigtimmcr). Måttenhet 1 000 m9 f. u. b.

Hela riket

mer självfallet konkurrensen mellan industrien och bränsleförbrukarna att utvidgas till a t t omfatta även dessa sortiment. avsaluvirke

Förutom husbehovsvirke och brännved uttagas årligen ur skogarna icke oväsentliga rundvirkesmängder för andra ändamål än skogsindustrien förädling. Hit kunna räknas ledningsstolpar, pålar, flottningsbom, gruvtimmer och props samt träullsved. Storleken av uttagen av ifrågavarande sortiment — med undantag för exportprops — ha va-

Summa

tall

gran

tall

gran

7 2 2 4 2

6 1 2 5 2 1

74 71 304 109 81 45

36 24 104 44 33 17

123 98 412 162 118 63

976 Skåne, Halland oeh Blekinge

5. Diverse

Massuved

Timmer

Redovisningsområde

rit bristfälligt kända. Utredningen har sökt a t t i görligaste mån skaffa sig vetskap härom genom hänvändelse till de större förbrukarna. Uppgifter om virkets ursprungslän ha samtidigt erhållits. Undersökningen har ej omfattat Övre och mellersta Norrland, för vilket område en uppskattning skett. Ledningsstolpar. För kraft- och telefonnäten uttagas stolpar nästan uteslutande av furu. Ek- och lärkstolpar utgöra en obetydlig andel av landets stolpbestånd. Genom uppgifter från vattenfallsstyrelsen, telegrafstyrelsen, järnvägsstyrelsen och samtliga större pri-

vata kraftdistributörer samt impregneringsfabriker har anskaffningen av virke liksom även leveranserna från impregneringsverken under åren 1947 —1949 kunnat tillfredsställande utrönas för vart och ett av de tjugo södra länen. Impregnerade och icke impregnerade stolpar ha åtskilts. Enligt de lämnade uppgifterna användas numera praktiskt taget, åtminstone i högspänningsledningar med trästolpar samt i telegrafverkets egna ledningar, endast impregnerade stolpar. Detta innebär en avsevärd träbesparing, då impregnerade stolpar beräknas ha en tre gånger så lång livslängd som oimpregnerade. Förbrukningen av lågspänningsstolpar har ej med samma grad av tillförlitlighet kunnat beräknas utan har mera skönsmässigt uppskattats. Utredningen har utgått från a t t för lågspänningsledningar komma huvudsakligen oimpregnerade stolpar till användning. Underhåll och byggnad av abomientledningar för telefon har numera till största delen övertagits av telegrafverket, som använder nästan uteslutande impregnerade stolpar. Därjämte ha ledningsstolpar blivit en alltmer uppmärksammad exportvara. Enligt tullstatistiken har exportvolymen stigit från 20 000 m3f åren 1925—1929 till nära 80 000 m3f år 1950. (Se i det följande »Utrikeshandeln med rmidvirke».) I tabellbilagan XI redovisas avverkningen av stolpar länsvis i medeltal för åren 1947—1949. Av tabellbilagan framgår också hur stor del, som kan antagas bli impregnerad före användningen inom landet. För de tjugo södra länen uppgår stolpproduktionen sammanlagt till 200 000 m s f mittmått. Kopparbergs och Gävleborgs län komma främst med 46 000 respektive 30 000 m3f. I förhållande till skogsarealen äro

stolputtagen betydande även inom Örebro län. Bergslagstallens vackra stamform gör den speciellt lämpad för aptering till stolpar. För ö v r e och mellersta Norrland beräknade norrlandskommittén en stolpavverkning motsvarande en procent av sågtimmervolymen eller 33 000 m*f. 233 000 m3f stolpar kunna sålunda antagas ha avverkats i medeltal åren 1947—1949 inom hela riket. Medelexporten under samma år utgjorde enligt tullstatistiken 57 000 m3f. Som förbrukning inom landet kvarstår således 176 000 m3f. En virkesbesparing kan omotses genom en allt allmännare övergång till impregnerade stolpar. Dock ökar givetvis stolpbehovet ju längre landets elektrifiering fortskrider. Fålar för grundförstärkning utbytas alltmera mot färdiggjutna betongpålar. Till träpålar användas allmännare gran än tall. I trakter med lösa jordlager, såsom jäslera, åtgå till grundförstärkning inom byggnadsverksamheten jämförelsevis stora kvantiteter pålar. Så är förhållandet exempelvis i Göteborg och Uddovalla. Utredningen har införskaffat förbruknings- och anskaffningsuppgifter från de städer inom de tjugo södra länen, där behov av pålar kan antagas föreligga (se tabellbilaga XI). Pålar för export, s. k. hollandspålar, inbegripas i handelsstatistikens redovisning av sortimentet »timmer, mastträd och spiror». Exportpålarna ingå därför ej som särskild avdragspost vid framräkning av nettoårsawerkningen men påverka densamma i samband med redovisade virkesflytfningar till och från utlandet. Med pålar kan jämställas rundvirke för diverse andra ändamål, såsom till båtbryggor, kajanläggningar, brosyllar, stängselstolpar, flaggstänger. Någon

mera exakt kännedom om de kvantiteter rundvirke, som för dessa ändamål tagas i anspråk, är knappast möjlig a t t ernå. De ha därför skönsmässigt uppskattats till 100 000 m3f inom de tjugo södra länen under antagande a t t förbrukningen av rundvirke för sådana ändamål rimligtvis bör understiga förbrukningen av kraftlednings- och telefonstolpar. Kvantiteterna ha fördelats länsvis med ledning av befolkningsnumerär, strandförekomst m. m. Det bör observeras, a t t i denna uppskattning icke inkluderas jordbrukarnas förbrukning för liknande ändamål, då denna förbrukning faller inom kategorien husbehovsvirke, för vilket i det föregående redogjorts. Av tabellbilagan XI framgår, att 133 000 m3f pålar och diverse rundvirke beräknas utgöra den årliga förbrukningen inom de tjugo södra länen. För ö v r e och mellersta Norrland har kvantiteten uppskattats till 20 000 m3f. Flottningsbom och dylikt. I flottlederna erfordras rundvirke till bomslan, ledläns, dammbyggnader, kistor och rännor. Ävenså förbrukas en del rundvirke som bränsle vid bogsering i vissa vattendrag. Uppgifter om åtgången av virke för detta ändamål h a inhämtats från de mera betydande flottningsföreningarna inom Gävleborgs, Kopparbergs och Värmlands län. För mindre flottleder har beräkning skett i förhållande till flottledernas längd. Enligt tabellbilaga XII är den årliga förbrukningen 13 000 m3f inom de tjugo södra länen. Kvantiteten är sålunda relativt obetydlig men har medräknats för fullständighetens skull. Inom ö v r e och mellersta Norrland har förbrukningen i anseende till flottledernas förekomst uppskattats till 30 000 m3f. Sammanlagt för riket bör för ifrågavarande

ändamål alltså avräknas cirka 43 000 m3f, i huvudsak granvirke. Gruvtimmer och props. Inlandsförbrukningen är av lokal betydelse för skogsområden i närheten av de norrländska och mellansvenska malmfälten samt stenkolsgruvorna i Skåne. Kvantitetsuppgifter ha inhämtats från gruvförvaltningarna inom de tjugo södra länen och redovisas i tabellbilaga XIII med cirka 27 000 m3f. Förbrukningen vid norrlandsfälten har uppskattats till 10 000 m3f. För hela riket kan följaktligen antagas en sammanlagd förbrukning av 37 000 m3f, huvudsakligen tallvirke. För exportprops redogöres i det följande under rubriken »Utrikeshandeln med rundvirke». Det kan ifrågasättas, om detta kvantitativt betydande sortiment bör upptagas som en avgående post vid beräkning av den för skogsindustrien tillgängliga nettoårsawerkningen. I den mån avsättningsförhållandena för syd- och mellansvensk tallmassaved förbättras, minskas säkerligen skogsägarnas intresse för propsleveranser. Man torde emellertid ej kunna bortse från att props är ett viktigt bytesobjekt med utlandet. Utredningen har därför ansett sig böra för den närmaste framtiden kalkylera med en propsexport av 1946—1949 års omfattning eller 320 000 m3f. Uppgifter om fördelningen av props på tall och gran kunna ej erhållas ur handelsstatistiken. Granprops apteras huvudsakligen i Småland, Halland, Skåne och Blekinge, där dess andel i den totala propsexportcn bedömts till tjugofem procent. Träidlsved. Kännedom om träullsproduktionen kan inhämtas från kommerskollegii industristatistik. Endast ett fåtal fabriker — sådana med mindre än fem sysselsatta — falla utanför

Tabell 4. Produktion av diverse avsalnvirke. Måttenhet 1 000 m3 f. u. b. verklig volym. Skogligt produktionsområde

LedningsPålar m, m. Fluttningsstolpar bom o. d.

Övre och mellersta Norrland Dala-Hälsingeområdet Östra Mellansverige Västsverige Smålandslänen Skåne, Halland och Blekinge

33 80 50 42 28 15

20 11 43 53 18 10

Hela riket

30 11 2

Gruv timmer

Träullsved

Summa

10 9 2 1 9 6

18 13 5 20 10

95 129 108 103 75 41

denna statistik. Utredningen har infordrat uppgifter om vedförbrukningen under åren 1947—1949 från företagen direkt eller deras branschorganisation. Vedåtgången per ton träull kan beräknas till cirka 2,5 m3f. Gran av massavedtyp är den vanligaste råvaran. Veden torde i allmänhet anskaffas inom det län där respektive fabriker äro belägna. Den totala vedförbrukningen inom hela riket är (se tabellbilaga XVII) cirka 67 000 m3f, varav endast 2 000 m3f inom området norr om Dalarna. Den sammanlagda produktionen inom landet av här ovan som »diverse avsaluvirke» rubricerade sortiment framgår av tabell 4 här ovan. Viss justering har skett vid omräkning från nominell till verklig volym. Som avdragspost vid beräkning av den för skogsindustrien tillgängliga nettoårsawerkningen har »diverse avsaluvirke» hänförts till de olika industrisortiment, det närmast kan anses motsvara. Fördelningen framgår av tabell 9 i slutet av detta kapitel. Kolved. För utrönande av de virkeskvantiteter, som åtgå för träkolsproduktionen har utredningen från samtliga järnbruk inhämtat uppgifter om träkolsanskaffningen år 1949. Denna var detta år cirka 1,2 miljon m 3 s skogskol och cirka 0,2 miljon m 3 s sågverks-

kol (vagnkuberat mått). Fördelning på anskaffningslän framgår av tabellbilaga XV. Då gagnvirke av barrträd endast i mycket obetydlig omfattning tages i anspråk vid träkolsframställning, har det ej ansetts nödvändigt att vid nettoå r s a w e r k n i n g e n s beräknande göra särskilt avdrag för virkesåtgången för kolning. Avdrag för tekniskt skadad ved har redan verkställts. Närmare redovisning för kolveden och dess lokalisering kommer utredningen att lämna i betänkandet om klenvirket. 6. Virkesflyttningar landet

inom

En industri har icke alltid möjlighet a t t förvärva sin råvara inom det område, där industrien är belägen. En ganska omfattande virkesanskaffning, särskilt av massaved, sker därför ofta långt från vederbörande industris hemort. Då virkesflyttningar i olika riktningar göras i betydande skala, är det icke möjligt a t t bortse från desamma. Omfattningen av de framtida flyttningarna är emellertid ej möjlig a t t bedöma. I brist på annan beräkningsgrund har utredningen vid sina kalkyler antagit, a t t virkesflyttningar kom-

ma a t t ske i samma omfattning som i genomsnitt under åren 1946—1949. För virkesflyttningarna åren 1946— 1949 redogöres i kap. 6 och 7 beträffande respektive timmer och massaved. Det må framhållas, a t t där angivna kvantiteter gälla nominellt m å t t och avse det förbrukade virkets ursprungsområden, icke den under förbrukningstiden anskaffade kvantiteten. Förändringar i lagerhållningen kunna därvidlag förorsaka vissa olikheter. 7. Utrikeshandeln rundvirkc

med

Sveriges utrikeshandel med oarbetat rundvirke är numera normalt av ringa

storleksordning men har dock ansetts böra redovisas för fullständighetens skull. Om storleken och värdet av den årliga in- och utförseln lämnar handelsstatistiken uppgifter. Rundvirket under beteckning »oarbetade trävaror» fördelas på sortiment. Dock sker ej någon uppdelning på furu och gran. För att belysa förhållandena under det närmast gångna kvartsseklet ha i efterföljande tabeller 5 och 6 ur handelsstatistiken sammanställts import- och exportkvantiteterna för vissa år. Importen och exporten av »timmer, mastträd och spiror» hade 1949 nedgått till cirka 40 respektive 30 % av

Tabell 5. Importen av oarbetade trävaror av tall och gran. Måttenhet 1 000 ra3f u. b. nominell volym. Timmer, Telografmastträd och telefon- Pappersved stolpar o. spiror

Por år

3860 195- 9 144-7 44-2 118-0 100-2 161i 458-3

1925/1929 1930/1934 1935/1939 1946 1947 1948 1949 1950

2-6 0-8 1*6 0-2 0*1 0-4

74-7 69-8 269-2 129*2 226-B 610-0 436i 489-s

Andra

Summa

07 0-4 26-9 38*8 0-2 0-7 0-2

463-3 267-2 415-9 200-3 3*3-2 710-5 597-9 948 7

Tabell 6. Exporten av oarbetade trävaror av tall och gran. Måttenhet 1 000 m3l u. b. nominell volym. Per Sr

1925/1929 1930/1934 1935/1939 1946 1947 1948 1949 1950

Timmer, Telcgrafmastträd och telefono. spiror stolpar

152o 109-5 104-0 60-8 38*0 25-8 41-7 32-3

20 4 23-3 29-9 39.4 52l 46-4 71-2 78-7

Gruvstolpar

Pappersved

Andra

Summa

539 2 355-2 190-2 229-6 194-4 195-3 659-2 241-8

146l 43-3 122-7 157-2 105ö 116-7 129i 255-3

0-9 2-4 24 0-8 0-6 0-5

858- 6 533-7 449-2 487-8 388- G 384-7 901-2 608-1

1920-talets volym. År 1950 inträdde en markerad uppgång av importen, förorsakad av stora inköp, framför allt av sågtimmer från Finland. Till sortimentet telegraf- och telefonstolpar hänföras vid förtullning även kraftledningsstolpar, medan hollandstimmer och andra pålar ingå under beteckningen »timmer, mastträd och spiror». Exporten av ledningsstolpar företer enligt tabell 6 en markerad uppgång. Härtill ha säkert impregneringsanläggningarnas verksamhet avsevärt bidragit. Åtminstone 25 % av all stolpoxport kan nu beräknas utgöra impregnerad vara. Gruvstolpar, som är den statistiska benämningen för pitprops, väcka intresse särskilt i anledning av den skiftande exportvolymen. Knappast något virkessortiment av betydelse kännetecknas under fredsförhållanden av sä starka fluktuationer beträffande efterfrågan och prissättning som props. En betydande, ehuru ojämn stegring av pappersvedimporten kan avläsas i tabell 5, medan exporten enligt tabell 6 förhållit sig tämligen konstant fram till 1950, då en betydande ökning ägt rum. Stegringen under 1950 sammanhänger med ökade leveranser från Sydsverige till Västtyskland, vars skogstillgångar under kriget och åren därefter väsentligt reducerats. Sveriges huvudsakliga utrikeshandel i fråga om sågtimmer och pappersved sker med Norge och Finland. England är den ojämförligt största avnämaren beträffande props, men även Frankrike och Holland samt i någon mån Turkiet och Belgien uppträda som köpare. Hollands behov av dammbyggnadspålar tillgodoses i viss utsträckning med svenskt rundvirke. Ledningsstolpar exporteras till England och ett flertal andra länder. Bilat virke hänföres i

handelsstatistiken icke till »oarbetade trävaror» (se under tabellbilaga XVI). Granslanor av smäckra dimensioner efterfrågas tidvis från England och exporteras huvudsakligen över Göteborg. Det är i detta sammanhang även av vikt a t t känna till hur olika trakter inom landet beröras av vår utrikeshandel med rundvirke. Inom tullverket fördelas in- och utförseln på de tullkammardistrikt, där förtullningen sker. Större betydelse har emellertid kännedomen om varornas ursprungs- och destinationsort inom landet. Kunskap om till vilka områden import ägt rum har erhållits genom uppgifter, som av utredningen införskaffats från skogsindustrierna. F r å n vilka områden export har skett har icke kunnat exakt utrönas. Med stöd av uppgifter från berörda branschorganisationer ha dock med någorlunda säkerhet ursprungsområdena kunnat fastställas. Resultatet av undersökningen av importens och exportens fördelning på olika redovisningsområden framgår av tabellerna 7 och 8. Importen till Övre och mellersta Norrland är, frånsett en ringa del norskt virke, som införts till Jämtlands län, av finskt ursprung. Importen sker dels genom flottning i Torne och Muonio älvar, dels genom bogsering över Bottenviken. I siffrorna inbegripas även en mindre del flottningsbrännved och sågverksflis till norrländska sulfat- och vallboardindtistrier. Huruvida finskt rundvirke framgent kan påräknas som ett tillskott till den norrländska råvarubasen är svårt att bedöma. En mera bestående tillförsel av timmer och pappersved kan påräknas till mellersta Sverige från Norge, i någon mån med Dalälven men framför allt med Klarälven och dess tillflöden i Trysilområdet samt andra värmlandsälvar. På

Tabell 7. Importen ar onrbetade trävaror av tall och gran i årsmedeltal 19461949, fördelad på olika redovisningsområden. Måttenhet 1 000 m3f u. b nominell volym. Industriellt

förbrukningsoinrådc

Övre och mellersta N o r r l a n d Dala-Hälsingeområdet Östra Mellansverige

Timmer, Tclegrafmastträd och telefon- Pappersved o. spiror stolpar

52-5 l-o 1-7 44i 6-6

Smålandslänen Skåne, Halland och Blekinge Hela riket

105-8

Andra

Summa

13-8

o-t

150-4 8-9 4-1 187-0

216-7 9-9 5-8 234-0 65

350 4

16 a

2-8

4729 Tabell 8. Exporten av oarbetade trävaror av tall och gran i årsmedeltal 1946/1949, fördelad på olika redovisningsområden. Måttenhet 1 000 m3f u. b. nominell volym. Skogligt produktionsområde

Ö v r e och mellersta N o r r l a n d Dala-Hälsingoområdet .... Östra Mellansverige Smålandslänen Skåne, Halland och Blekinge Hela

riket

Timmer Telcgrafmastträd och telefono. spiror stolpar

Gruvstolpar

63 3-9 3-8 23ö 2-2 1-4

7-9 26-9 10*1 8*8 4l

4-4 18-0 83-3 46-0 131-2 36i

52s

819*8

grund av andra gränsvattens struktur sker virkesflyttning också i motsatt riktning, och virkesutbyte bedrives åt båda håll med biltransporter i gränstrakterna. Importen till Dala—Hälsingeområdet och Västsverige av timmer och pappersved har dock de senaste åren varit cirka G0 % större än exporten därifrån. Utredningen h a r i sina kalkyler inbegripit endast importöverskottet från Norge som en framtida tillgång av betydelse. Exportstolparna h ä r s t a m m a till större delen från Bergslagens långväxta tallbestånd. Produktionen av props är beroende av läge i förhållande till skepp-

Pappersved

Andra

Sum nia

0-2

18-8 62-2 97-5 186-9 137-8 37-5

13-4 0-3 1135 0-3 1272

540 7

ningshamn samt variationer i priser och oeh konkurrens från massaindustrien. Av ålder äro uttag av props vanligast i landets sydöstra och västra kustområden, framför allt i Kalmar län, som de senaste åren svarat för 25—30 % av hela rikets propsexport, därnäst i betydelse kommer Kronobergs, Östergötlands, Blekinge och Värmlands län i nämnd ordning.

8. S a m m a n s t ä l l n i n g av nettoårsawerkningen Under punkterna 1—5 här ovan har redogjorts för de virkeskvantiteter av

Tabell 9. Beräkning ar den för s k o g s i n d u s t r i e n

tillgängliga

nettoårsawerkningen.

M å t t e n h e t 1000 m3f. u. b. verklig volym. Timmer

Massaved

Summa Summa

ÖVRE OCH MELLERSTA NORRLAND

tall

gran

Bruttodrsarverkning enligt 40-års2 406 prognosen vid teoretisk aptering J u s t e r i n g för: 36 — ej avsättningsbart virke tekniska skador och omföringar på grund av kvalitetsfel 150 omföringar med hänsyn till »prak tisk» aptering + 355 + sjunkning i flottleder 25 — exportprops brännved och husbehovsvirke . . . . 61 diverse avsaluvirke virkesflyttningar inom landet . . . . 15 — virkesHyttningar till och från utlandet Summa j u s t e r i n g a r + 61 + Nettodrsavverkning för inom områ det belägen skogsindustri

24(57

tall

gran

tall

gran

4 415

4 306

5 254

9 560 124

12 —

30 -

46 -

66 -

68 +

420 -

454 +

270 -

82 4 81 - 64 53 -

96 42 31 201

950 — 1030

371 — 355 57 8— — 4 6— 74 25 — 39— 38 243

371 88 36 6 192

1 4 1 - 1 193

•

252 178 4 123 95 254

1 759

3 222

4 226

4 304

2 558

3 401

3 543

6 944

46 31

24 64

• 102 31

101 4

1 10 87

83 30 19 71 241 -

84 19 98 129 676

75 —

908 DALA-UÄLSINGEOMRADET. BriUtod-savverkning enligt 10-årsprognosen vid teoretisk aptering 2190 J u s t e r i n g för: 42 tekniska skador omföringar på grund av kvalitetsfel 64 omföringar med hänsyn till »prak tisk» aptering 83 + sjunkning i flottleder 10 exportprops brännved och husbehovsvirke . . . . diverse avsaluvirke 94 virkesflyttningar inom landet . . . . 113 virkesflyttningar till och från utlandet Summa justeringar 408 Nettodrsavverkning för inom om rådet belägen skogsindustri . . . .

104 40 24 20 235

40 19 73 99 354

25 - 30 - 322

+ 4859 - 651 + 5609 + 12119 2 073

2 750

2 983

5 733

2 887

6 026

- 192

ÖSTRA MELLANSVERIGE. Bruttodrsavverhiing enligt 10-års prognosen vid teoretisk aptering 2151 1034 988 1853 J u s t e r i n g för: 74 tekniska skador 60 20 38 149 63 omföringar på grund av kvalitetsfel • 149 63 + omföringar med hänsyn till »prak 387 tisk» aptering 49 • 387 49 1 sjunkning i flottleder 1 1 exportprops 104 brännved och husbehovsvirke . . . . 2 2 — 304 — 13 diverse avsaluvirke — 74 21 virkesflyttningar inom landet . . . . + 214 116 + 105 - f 221 + virkesflyttningar till oeh från u t landet 1 1 302 Summa j u s t e r i n g a r • 220 + 367 + 6 Neftoärsavverkning för inom omr å d e t belägen skogsindustri 994 1931 1401 1551

2 88 306 74 337

1 - 106 34 • 319

1 214

1 65

2 - 149

2 925

2 952

412 108 656

forts.

Tabell 9. Heriikning av den för skogsindustrien tillgängliga nettoårsawerkningen. forts

Måttenhet 1000 m3f. u. b. verklig volym. Massaved

Timmer

Summa

Summa tall gran tall tall gran VÄSTSVERIGE. Brultoårsavverkning enligt 10-års5 780 729 2 244 2 237 3 54H 1299 1508 prognosen vid teoretisk aptering Justering för: 155 - 221 90 66 65 15 51 tekniska skador 107 128 + 107 omföringar på grund av kvalitetsfel 128 omföringar med hänsyn till »prak 14 252 252 + 14 tisk» aptering 35 15 20 — 13 18 22 sjunkning i fiottleder 49 49 49 exportprops 162 49 44 113 5 109 brännved och husbehovsved Q., — 10H 71 5 27 71 diverse avsaluvirke 44 + 113 + 157 22 + virkesflyttningar inom landet . . . . 4 4b + 135 + virkesflyttningar till och från ut62 97 35 + 54 + 23 + 12 + landet 8 316 125 81 235 265 + Svimma j u s t e r i n g a r 500 206

Nettodrsawerkning för inom området belägen s k o g s i n d u s t r i . . . .

2 369

2 002

3 462

2 015

147 SMILANDSLÄNEX. Bruttodrsawerkning enligt 10-års 914 prognosen vid teoretisk aptering 1396 Justering för: 50 tekniska skador — 37 — omföringar på grund av k v a l i t e t s M — 93 + — 84 omföringar med hänsyn till »praktisk» aptering + 154 + 293 exportprops 2 brännved och husbehovsvirke . . . . — 2 diverse avsaluvirke — 38 — virkesflyttningar inom landet . . . . + 8 16 — virkesflyttningar till och från ut+ 13 landet — 2— 2 Summa j u s t e r i n g a r — 2+ 160 -

Nettodrsawerkning för inom området belägen skogsindustri . . . .

12 93

0- 84

154 104 81 9+

293 35 33 20 15 +

104 83 47 31 +

35 — 35 28 28 +

139 118 75 59

330 -

2254 -

2170 -

4 424

1 939

3 700

26 — 66 — 32 +

3 66 +

14 26

34 —

17 — —

1 7

32 35 45 6 5+

176 8 17 11 63

85 — 45 — 23 — +

818 18 63 +

43 63 41 58

77 +

121 —

137 -

— 137 —

116 -

1 153

forts.

51 SKÅNE, HALLAND OCH BLEKINGE. Bruttodrsawerkning enligt 10-årsprognosen vid teoretisk aptering J u s t e r i n g för: tekniska skador omföringar på grund av kvalitetsfel omföringar med hänsyn till »praktisk» aptering + exportprops brännved och husbehovs virke . . . . diverse avsaluvirke virkesflyttningar inom landet . . . . virkesflyttningar till och från u t landet Summa j u s t e r i n g a r Nettodrsawerkning för inom området belägen skogsindustri . . . .

26 +

Tabell 9. Beräkning ar den för skogsindustrien tillgängliga n e t t o å r s a w e r k n i n g e n . forts. Måttenhet 1000 m8f. u. b. verklig volym. Timmer

llassaved

Summa Summa

HELA RIKET.

tall

gran

tull

gran

tall

gran

Bruttodrsawerkning vid teoretisk aptering 10 018 5 386 5 605 12 613 15 623 17 999 33 622 J u s t e r i n g för: ej avsättningsbart virke 36 — 12 30 46 66 58 - 124 tekniska skador och omföringar på grund av kvalitetsfel - 866 - 598 -f- 846 - 471 20 — 1069 — 1089 omföringar med hänsyn till »praktisk» aptering -r- 157 + 1345 — 157 - 1 3 4 5 sjunkning i fiottleder — 38 14 — 101 - 147 — 139 — 161 — 300 exportprops — 299 43 — 299 43 — 342 brännved och husbehovsvirke . . . . — 17 17 — 684 - 258 — 701 - 275 — 976 diverse avsaluvirke 75 — 378 - 173 — 551 — 355 98 — 23 virkesflyttningar till oeh från utlandet 4 -f 23 + 63 + 32 + 67 + 99 + 9+ Summa j u s t e r i n g a r - 1 1 4 6 + 610 — 425 — 2 32;-— 1571 - 1 7 1 2 - 3 283 Nettndrsawerkning£öi industri

svensk skogs-

någon hetydenhet, som icke ansetts d i s p o n i b l a för l a n d e t s s k o g s i n d u s t r i e r . Skogsforskningsinstitutets prognoser över b r u t t o å r s a v v e r k n i n g e n m å s t e mins k a s m e d d e s s a v i r k e s k v a n t i t e t e r för a t t m a n s k a l l få f r a m d e n för s k o g s i n d u strien tillgängliga nettoårsavverkningon. V i r k e s f l y t t n i n g a r n a h a b e r ö r t s u n der p u n k t e r n a 6—7. U n d e r de f ö r u t s ä t t n i n g a r och a n t a g a n d e n , v a r f ö r i d e t f ö r e g å e n d e redog j o r t s , h a r i o v a n s t å e n d e t a b e l l 9 framräknats den tillgängliga nettoårsavv e r k n i n g e n för l a n d e t s s k o g s i n d u s t r i e r . D ä r m e d avses såsom förut n ä m n t s i

5 996

5180 10 291 14052 16 287 30339

d e t t a s a m m a n h a n g sågverk, plywoodf a b r i k e r s a m t m a s s a - och w a l l b o a r d i n d u s t r i e n . F ö r s å g v e r k e n s del i n b e gripes även sågning av husbehovstimmer.1 1 Av utredningen inhämtade statistiska uppgifter om rundvirke ha i regel varit kvantitetsbestämda i gällande handelsmått, nominell volym. Omräkning måste ske vid jämförelse med bruttoårsavverkningen, som angives i exakt, rå stamkubik, här kallad verklig volym. För tillämpade omräkningsgrunder redogöres i bilaga A »Korrigeringstal för omräkning från nominell till verklig volym rundvirke». Barken är i alla utredningens efterföljande sifferuppgifter, som avse fast mått, frånräknad.

SJÄTTE

KAPITLET

Sågverkens och plywoodindustriens produktion och timmerförbrukning. Sågverksindustrien Produktion

av sågat

barrvirke.

Vid beräkning av storleken av de timmerkvantiteter, som årligen uttagas ur de svenska skogarna, har sågverkens totala produktion brukat tjäna som grund. Den officiella industristatistiken över produktionen är ofullständig, enär dels ett stort antal små sågverk ej inbegripas däri dels ock legosågning redovisas med intjänt bruttoersättning och ej med virkeskvantitet. Genom statens bränslekommissions undersökningar beträffande sågverksnäringen 1946 och 1948, som avsågo det totala sågverksbeståndet, erhölls emellertid en uppfattning även om den del av trävaruproduktionen, som dessa år föll utanför kommerskollegii statistik. Den utgjorde i medeltal för de två nyssnämnda åren 21,8 % av den totala produktionen

inom riket men varierade lokalt efter sågverksindustriens olika struktur. Sålunda var dess andel av den totala produktionen i ö v r e och mellersta Norrland 16, i Dala—Hälsingeområdet 9,3, i ö s t r a Mellansverige 20,9, i Västsverige 24,7, i Smålandslänen 35,5 samt i Skåne, Halland och Blekinge 58,8 %. På sätt, för vilket närmare redogöres i bilaga B »Grunder för beräkning av sågverkens produktion och timmerförbrukning», har utredningen beräknat den totala trävaruproduktionen vid sågverken även för vissa andra år än dem, som kommissionens undersökningar avsågo. Därvid har utredningen dock måst bygga på det antagandet, att produktionen vid de mindre sågverken stått i någorlunda konstant relation till produktionen vid de större. Detta antagande är kanske i viss mån osäkert, men eventuella avvikelser torde knap-

Tabell 1. Sågverkens totala produktion av sågat barrvirke. Måttenhet 1 000 m a .

Eedovisningsområde

Övre och mellersta Norrland . . Dnla-Hälsingeområdet Östra Mellansverige Västsverige Smålandsläuen . Skåne, Halland och Blekinge . . Hela riket

Årsmedeltal 1935-39

Årsmedeltal 1946—49

1950 (preliminärt)

kvantitet

2 458 1429 1232 712 686 209 6 726

36*5 21-3 18-3 10-6 10-2 3i

1758 1187 1192 840 1005 299

28o 189 19o 13-3 16o 4-8

1844 1281 1340 978 1076 379

26-7 18-6 19-4 14-2 15 6 5-5

lOOo

6 281

100 0

6 898

100 0

past vara av sådan storleksordning, att de kunna medföra en feluppskattning av större betydelse vid beräkningen av den totala produktionskvantiteten. Den sålunda framräknade totala produktionen vid rikets samtliga sågverk angives länsvis för åren 1935—39 oeh 1946—49 i tabellbilaga I. I tabell 1 redovisas den genomsnittliga årsproduktionen för nämnda år samt 1950 för olika områden av riket. Slipers, bjälkar, läkt, ribb och stav ha medräknats ävensom försågat husbehovsvirke, däremot ej plank- och brädstump. Det nordligaste redovisningsområdet är ej fullt identiskt med de fyra norra länen, enär Härjedalen, som huvudsakligen ligger inom Ljusnans flodområde, hänförts till Dala—Hälsingeområdet. Produktionen inom Härjedalen är emellertid av mindre betydelse, då den utgör endast cirka 7 000 m 3 sågvara. Av tabellen framgår att produktionen minskat i de nordliga områdena men ökat i de sydliga. Landets trävaruproduktion faller nu till hälften norr om en linje, som tankes dragen genom Bergslagen, medan på 1920-talet sågverken norr om Voxnan-Ljusnan svarade för samma andel av hela produktionen. Med hänsyn till våra skogstillgångars nuvarande belägenhet är en fortsatt förskjutning mot söder antaglig under ännu någon tidrymd eller till dess restaureringsarbetet i norrlandsskogarna resulterat i en bestockning som medgiver större timme ruttag än nu. Sågverkens tillverkning av skilda varuslag framgår i viss mån av kommerskollegii industriberättelser. I detta sammanhang fordrar allenast slipers större uppmärksamhet, då vid framställningen av detta sortiment råvaruåtgången per enhet är mindre än vid framställning av plank och bräder. Bränslekommissionens undersökning för

1948 redovisar en produktion av cirka 8 miljoner kbf sågad slipers i hela landet. Med justering för produktionen vid sågverk, som ej lämnat uppgifter till bränslekommisionen, torde produktionen av slipers kunna beräknas till i runt tal V< miljon m3f eller cirka fyra procent av sågverkens totala produktion. Sågning av slipers är sedan gammalt ganska lokalbetonad och förekommer särskilt i övre Norrland, Dalarna, Småland, Östergötland och Halland. Hög kärnprocent torde från början ha gjort norrlandsslipers eftersökt. De talrika brandljuden och andra tekniska defekter i överårig norrlandstall ha också gynnat uttag av slipersämnen. Impregneringsmetodernas utveckling h a r numera skapat avsättning även för slipers av kärnfattig tall. De senaste årens höga virkespriser ha aktualiserat frågan huruvida icke det tämligen ansenliga behovet av järnvägssyllar inom landet kan tillgodoses med a n n a t material. Statens järnvägar har därför igångsatt prov med betongslipers, vilket kan tänkas framdeles leda till besparing av virke. Den tidigare vanliga skrädningsmetoden vid framställning av slipers torde numera vara i det närmaste ur bruk. För bjälkar och spärrar kvarlever den i någon m å n inom de sydligaste länen, betingad av importbestämmelser i vissa köpareländer. Timmer

förbrukning

Vid bränslekommissionens undersökningar inhämtades även uppgifter om rundvirkesåtgången vid sågningen. Särskilt i undersökningen för 1948, som är den mest fullständiga, finns ett gott material för inhämtande av kännedom om detta års timmerkonsumtion vid sågverken i landet. Undersökningens

resultat har av utredningen underkastats granskning, varvid en del korrigeringar i kommissionens bearbetning av materialet befunnits erforderliga. Särskilt gäller detta omräkning från toppm ä t t till m i t t m ä t t timmervolym, varom redogörelse lämnas i bilaga B. Den relation mellan trävaruproduktion och timmerförbrukning, som framräknats ur nj'ssnamnda undersökning för år 1948, kan på goda grunder anses tillämplig även för närliggande år. I tabellbilaga VII redovisas den på så sätt beräknade timmerförbrukningen länsvis i årsmedeltal för 1946/49. Uppgifter ha i samma tabell intagits över timmerfångstens ursprungsområden, då kunskap härom är oundgänglig vid jämförelser områdesvis mellan skogstillgång och timmerförbrukning. Då dessa uppgifter icke kunnat erhållas ur bränslekommissionens undersökningsmaterial, har utredningen i n h ä m t a t sådana genom direkt hänvändelse till de större sågverk, som genom flottning b r u k a t tillföras timmer även från andra redovisningsområden än där de äro belägna. Mindre eller medelstora verk i gränstrakterna ha icke tillfrågats, enär det antagits a t t timmerflyttningar i ömse riktningar ske i sam-

ma omfattning. För övrigt torde dessa sistnämnda flyttningar, icke vara särskilt omfattande, eftersom sågtimmer är ett mindre lämpligt sortiment för långa landtransporter och mångfalden av sågverk sörja för avsättning nära avverkningsorten. I tabell 2 här nedan ha uppgifter om sågtimmer av furu och gran sammanställts för de redovisningsområden, vari utredningen indelat landet. De här redovisade timmerflyttningarna inom landet hänföra sig till ett fåtal stora sågverk, främst Skutskär, Igelsta och Blankaholm. Finskt timmer har tillförts framför allt norrländska exportsågar. Värmlandsindustrien erhåller med bland annat Trysilälven timmer från Norge men i gengäld utforslas med andra gränsvatten en hälften så stor kvantitet svenskt timmer till Norge. Medelstora sågverk i Örebro län erhålla timmer från de till detta län gränsande trakterna i Värmlands och Skaraborgs län. Med Klarälvens biflottleder tillföras stora och mindre sågverk i Värmland timmer från Västerdalarna. På grund av svårigheterna a t t erhålla tillförlitliga och aktuella uppgifter om storleken av denna tillförsel — enligt vissa uppskattningar 30 000—35 000

Tabell 2. Sågtimrets förbrukning och ursprung. s

Årsmedeltal 1946/1949.

Måttenhet 1 000 m f u. b. nominell volym i mitt- eller Timrets förbrukning Område

Timrots fördelning på ursprungsområden Övro och DalaÖstra SkSne, Kvantitet mellersta Hälsinge- Mellan- Väst- Smålands- Halland, sverige länen Norrland området sverige Blekinge

Övre o. mell. Norrland Iiala-Hälsingeområdet. . Östra Mellansverige. . . . Västsverige Smålandslänen Skåne, Halland, Blekinge

3148 2 104 2 040 1478 1715 521

3104 Hela riket

5—284 52

flottmngskubering.

2103 180

2 287

1825 Utlandet 44 1 2 43 7

34 1435 1680 521 1469

ieso

m3f — har utredningen låtit den ingå i redovisningen såsom om den avverkats i Värmland.

Sågtimrets

trädslagsfördelning

Vad beträffar sågtimrets trädslagsfördelning bortses här liksom eljest vid utredningen från lövtimmer. Vid bränslekommissionens undersökningar infordrades icke uppgifter om barrtimrets fördelning på furu och gran. Kommerskollegii industristatistik lämnar däremot upplysning härom, men då denna är begränsad till företag med minst fem sysselsatta (före 1946 med minst 15 000 kronors produktvärde), faller cirka 20—25 % av sågverkens totala produktion och timmerförbrukning utanför densamma. I det egentliga Sydsverige, där småsågarna dominera produktionen, är bortfallet såsom framgår av vad anförts ovan under rubriken »Produktion av sågat barrvirke» avsevärt större. Frågan huruvida industristatistiken kan läggas till grund för en uppskattning av den totala timmerförbrukningens uppdelning på furu och gran berör därför i första hand Smålandslänen, Skåne, Halland och Blekinge. Barrtimrets trädslagsfördelning uttryckes vanligast med angivande av hur stor procent av timret, som utgöres av gran. I de årliga industriberättelserna redovisas sågverkens timmerförbrukning trädslagsvis endast för hela riket, men med ledning av primärmaterialet kan granprocenten framräknas länsvis. Utredningen har med ledning av detta material gjort en undersökning avseende åren 1946— 1948. Den framräknade granprocenten återgives i efterföljande tabell 3 kolumn

3 för de av utredningen använda redovisningsområdena. För bedömning av frågan, huruvida den i kommerskollegii statistik icke redovisade delen av timmerförbrukningen har samma sammansättning av furu och gran som den i statistiken redovisade förbrukningen, har en jämförelse gjorts med det resultat, som framkom vid den år 1937 företagna allmänna avverkningsinventeringen, vilken redovisades länsvis med fördelning på sortiment och trädslag (se tabell 3). 1 Det kan anmärkas, a t t en jämförelse mellan ett års avverkning och samma års timmerförbrukning vid sågverken kan bli något missvisande på grund av olikheter i sågverkens lagerhållning vid årets in- och utgång. Detta gäller emellertid allenast de större sågverken, varav endast ett fåtal finnes i Sydsverige. Småsågarna torde i regel icke ha några in- eller utgående lager av betydenhet. Av ringa betydelse äro också de ganska begränsade timmerflyttningar, som skett olika redovisningsområden emellan eller mellan Sverige och utlandet, enär förevarande jämförelse icke gäller kvantiteternas storlek utan sågtimrets procentuella fördelning på furu och gran. Resultatet av utredningens undersökning har sammanställs i nedanstående tabell. Som synes äro differenserna mellan industristatistikens och avverkningsinventeringens siffror för 1937 obetydliga. Det återstår sålunda att undersöka huruvida några förändringar, som kunna ha betydelse i förevarande sammanhang, inträffat efter 1937. Medan produktionen vid sågverken i norra Sverige väsentligt sjunkit under 1

Statistiska meddelanden Ser. A. Band V: 6: Undersökningar angående skogsavverkningen 1937.

Tabell 3. Sågtimrets granprocent. 19 3 7 enligt av- enligt industriverkningsinstatistiken venteringen

Redovisningsområde

Årsmedeltal 1916/48 enligt industristatistiken

....

29-2 312 37-5 50-4 38*0 60-4

30-5 31-9 37-5 47-1 38-2 59-2

35*8 38-s 44-7 58-7 45-3 66-7

Hela riket

34 3

41»

Övre oeh mellersta Norrland . . Dala-Hälsingeområdet

Skåne, Halland, Blekinge

10-årsperioden närmast efter 1937, har den ökat i Sydsverige. Denna ökning synes få tillskrivas mindre en nyetablering av småsågar än en ökad produktion vid redan befintliga verk, då en kraftig produktionsökning redovisas av de verk, som lämna uppgifter till kommerskollegium, och då nyetableringen av småsågar hämmades under krigsåren. Det torde därför kunna antagas, att sågverksbeståndet i stora drag var detsamma närmast efter som före kriget, ehuru flera verk säkerligen bytt ägare eller moderniserats. Vad gäller de norrländska sågverken föreligga beträffande sågtimrets trädslagsfördelning olikheter mellan inlandets klingsågar och de stora exportverken, beroende på a t t dessa senare ofta äro kombinerade med massaindustrier. I det egentliga Sydsverige är denna kombination av liten betydelse och trävaruproduktionen sker — frånsett ett par större exportsågverk vid smålandskusten — till tre fjärdedelar vid sågar med mindre än tio sysselsatta. Några avsevärda olikheter i driftsbetingelserna för dessa mindre sågverk kunna knappast påvisas. Avsättningsmöjligheterna torde vara ensartade och framför allt är den huvudsakliga råvarukällan, de många små bondesko-

garna, gemensam. Givetvis förekommer det, a t t småsågarna vid sina egna avverkningar icke aptera sulfitved utan i stället klent grantimmer för sågning av spärrar, golvträ m. m. Men det verkar osannolikt, att denna tendens skulle vara mera karakteristisk för sågar med 1—4 sysselsatta än för sågar med t. ex. 5—10 sysselsatta. En undersökning har för övrigt ådagalagt, a t t den i industristatistiken icke redovisade delen av produktionen i verkligheten ingalunda är begränsad till företag med mindre än fem sysselsatta, då ett stort antal sågverk, som på senare år utvidgat sin rörelse, icke lämna uppgifter till kommerskollegium, ehuru flera än fyra personer äro sysselsatta vid desamma. Samma förhållande omnämndes på sin tid av norrlandskommittén. Det framstår som ett önskemål, a t t kommerskollegii statistik utökas så a t t den inbegriper en större del av småsågarnas produktion än som n u är fallet. Det kan sålunda knappast påvisas några skäl att antaga en annan granprocent för den i industristatistiken icke redovisade delen av sågverkens nuvarande timmerfångst än för den redovisade. I varje fall torde en eventuell olikhet vara så ringa, a t t den är u t a n betydelse i förevarande sammanhang.

De i tabell 3 härovan angivna årsmedeltalen för 1946/48 synas därför kunna accepteras som underlag för beräkningen även av den totala timmerförbrukningens trädslagsfördelning. Vid årsmedeltalens framräknande har i furutimret inbegripits slipersämnen men givetvis ej stolpar eller plywood. Ett förhållande, som tilldrager sig intresse vid studium av tabell 3, är granprooentens avsevärda ökning sedan 1937. ö k n i n g e n inom de tre norra redovisningsområdena är emellertid enbart relativ. Absolut sett har grantimmervolymen nedgått, men furutimret har minskat i ännu högre grad. Särskilt gäller detta Övre och mellersta Norrland, där den nya lappmarkslagen åren 1934— 1938 medförde osedvanligt stora uttag av framför allt gammal tall i form av överståndare. Inom det egentliga Sydsverige motsvaras dock granprocentens stegring såväl av en absolut ökning av grantimmervolymen som av en samtidig absolut minskning av furutimmervolymen. Detta förhållande är i första hand betingat av successiva förändringar i det skogliga virkesförrådets trädslagsfördelning. En annan bidragande orsak härtill har varit knappheten på arbetskraft för den tidsödande massavedsbarkningen, som i trakter, där sådan föreskrives, torde ha gjort mången skogsägare benägen att sänka apteringsgränsen för grantimret.

Sågtimrets

dimensioner

Under tider, då massaindustrien i stort sett nöjde sig med det klonvirke från timrnertoppar och ungskogsgallring, som sågverken icke godtogo, inkräktade massaindustriens virkesanskaffning föga på sågverkens. Detta torde ännu i viss mån vara fallet i fråga om furuvirke, men beträffande

granvirke ha förhållandena väsentligt ändrats. Tiden mellan de båda världskrigen kännetecknas icke endast av att priserna på virke överhuvudtaget fluktuerade kraftigt utan även av att priserna på massa och sågade trävaror inbördes voro synnerligen varierande. Om skogsägaren ett år fann förmånligt aptera 6" grantimmer, kunde han kanske följande år icke aptera grantimmer under 8" eller 9" utan att göra en ekonomisk förlust. Dessa förhållanden voro ytterst föranleddda av ojämn efterfrågan på världsmarknaden. Efter andra världskrigets slut har efterfrågan på såväl massa som sågade trävaror varit mycket stark. Prisförhållandena mellan olika skogliga sortiment ha därav starkt påverkats. Emellertid är det ej endast bruttopriserna, som påverka apteringen av virke, utan även avsättnings- och drivningsförhållandena äro av stor betydelse och nödvändiggöra noggranna överväganden för varje avverkningstrakt, välden ekonomiska apteringsgränsen mellan timmer och massaved bör dragas. Exempelvis kan en avverkningstrakt ligga omedelbart intill en mindre flottled, där inga sågverk uppträda som köpare. Det kan då vara ekonomiskt fördelaktigt att hugga enbart massaved oavsett grovlek. En sådan dimensionsfri aptering är icke ovanlig och den tilllämpas självfallet ofta vid massaindustriens egna avverkningar. Likaså söka mindre sågverk, som tidigare framhållits, i sina avverkningar undvika massavedsaptering och uttaga i stället klentimmer. För varje avverkningstrakt är det sålunda jämförelsevis lätt att bestämma apteringsgränsen mellan timmer och massaved. När det däremot gäller att bedöma densamma för ett helt län eller ett ännu större område, möta stora

svårigheter. Av det ovan anförda framgår att dessa ha sin grund i lokala olikheter, bland annat i drivningshänseende. H u r u stora dessa svårigheter äro framgår därav att — även om man vet h u r det granvirke, som under ett år avverkats i ett län, fördelar sig på olika grovleksklasser från 3 " till 20" i topp oeh man äger känedom om hur stor del sågtimret utgör av det avverkade granvirket — kan man icke därav sluta sig till att apteringsgränsen ifrågavarande år gick vid ett visst tumtal, u t a n den enda slutsatsen man kan draga är a t t massaveden dominerar i de klenare grovleksklasserna och sågtimret i de grövre. Det är icke möjligt a t t hänföra sågtimret till endast de grövre diameterklasserna, då den timmermängd, som på så sätt skulle avgränsas, skulle hålla ett lägre stockantal och en grövre medeldiameter än den verkliga sågtimmerfångsten, enär även en del av massavedsfångsten såsom ovan framhållits numera hämtas ur de grövsta diameterklasserna. Under vissa tider har massaindustrien besvärats av småsågarnas anmärkningsvärda konkurrenskraft i fråga om virke av även ganska klena dimensioner. Sågning av virke i diameterklasserna 4"—6" har nått en betydande omfattning i trakter med stort antal cirkelsågar, såsom Småland och Västerbotten, samt gynnas av lägre transportkostnader och andra omkostnader än storindustrien måste räkna med. Därjämte äro dessa dimensioner lämpliga för framställning av spärrar och spikreglar, som äro vanliga sågprodukter vid cirkelsågarna. Denna konkurrens om massaved torde ha medverkat till en ytterligare sänkning av fordringarna på massavedens minimidiameter, som nu allmänt är 3 " och på sina håll 2V2".

Såsom framgår av vad här ovan anförts uppvisa såväl sågtimmer som massaved numera avsevärt större variationsvidd mellan minimidiameter och maximidiameter än tidigare. Sågtimret och massaveden ha blivit mindre dimensionsbundna och apteringsgränsen dem emellan alltmera svårbedömd. En metod att erhålla en mera summarisk uppfattning om typen av det timmer, som förädlas vid landets sågverk, finnes emellertid. I den officiella flottningsstatistiken, årligen redovisad i kommersiella meddelanden, finnas för varje huvudflottled uppgifter om sågtimrets stycketal och kubikmassa, varav timrets medelkubik lätt kan uträknas. Då timrets medellängd är en jämförelsevis lättbedömd faktor, låter sig också dess medeldiameter härledas. En på denna väg framräknad typstock är emellertid representativ allenast för det timmer, som flottas i allmän flottled. Detta begränsar metodens användbarhet till Norrland, Dalarna och Värmland samt i huvudsak till sågtimret för de stora därstädes belägna exportsågverken. Det timmer, som flottas i allmän flottled, utgör endast en tredjedel av hela landets timmerförbrukning. Grundmaterialet för bränslekommissionens undersökning angående sågverksnäringen år 1948 kan emellertid användas även för bestämmande av sågtimrets medelkubik. Det innesluter så omfattande uppgifter om stockantal och volym, att medelkubiken med ganska stor säkerhet kan framräknas länsvis för sågverk av olika typer. Genom utredningens försorg har en specialbearbetning vidtagits av detta grundmaterial för att få n ä m n d a spörsmål belyst. Vid bearbetningen har skilts mellan timmer, som går till storindustrien och det som går till de mindre sågverken. Till storindustri har i regel hän-

Tabell 4. Sågtimrets medelknbik år 1948 i kubikfot mitteller flottningsinått.1 Redovisningsområde

Små och medelstora sågverk

Övre och mellersta Norrland Dala-Hälsmgeområdet med Skutskär Östra Mellansverige utom Skutskär Västsverige Smålandslänen Skåne, Halland, Blekinge

5-0 5-7 6-5 6-6 5-4 4-8

Vägda

5'8

riksmedeltal

Storindustrien

Samtliga sågverk

7'2 7'9 6-3 8-0

6-4 66 6*6 6-9 55 4-8

63 74

förts verk med en timmerförbrukning av minst en miljon kubikfot årligen. Storindustriens sågverk utmed norrlandskusten inklusive Skutskär samt i Värmland drivas på några få undantag när i kombination med cellulosa- eller wallboardproduktion. En stor del av deras virkesfångst härrör ur egna skogar eller från rotköp. Här torde apteringsgränsen mellan timmer och massaved bestämmas med hänsyn till de ekonomiska utsikterna på världsmarknaden. Detta har medfört a t t det timmer, som försågas vid dessa sågverk, är avsevärt grövre än det som försågas vid de mindre sågarna. De få storsågverken inom landet i övrigt äro med något undantag ej förbundna med massaindustri och drivas därför i fråga om timmeranskaffning i stort sett under samma betingelser som småsågarna. I Småland, Skåne, Halland och Blekinge tillkommer dock ett moment som för småsågarna reducerar stockarnas medelkubik, nämligen den traditionellt korta medellängden, vanligen 12—13 fot. De tvenne exportverk vid smålandskusten, som i tabell 4 representera storindustrien, måste med hänsyn 1 Angående olika mätningsmetoder se bilaga A.

till sin exportvara hålla högre medellängd. En stor del av deras timmer hämtas för övrigt från Norrland och Dalarna.

Sågutbyte

och

råvarubehov

Om den totala timmerförbrukningen inom ett \ i s s t geografiskt område eller inom hela landet skall beräknas på basis av producerad sågvara, är det av största vikt, att de åtgångstal, som användas, äro representativa för totalproduktionen. Utredningen har, som tidigare nämnts, i bränslekommissionens undersökning för 1948 funnit ett ur flera synpunkter användbart material, så även beträffande sågutbytet. (Se även bilaga B). I efterföljande tabell 5 återgivas dessa utbytes- och åtgångstal, som kunna anses representativa för sågverksdriften åren omkring 1948. En jämförelse mellan de olika produktionsområdenas åtgångstal bör grundas på timrets verkliga volym. Variationerna äro som synes tämligen obetydliga, och torde närmast vara uttryck för viss osäkerhet i grundmaterialet. Någon lägre timmerförbrukning per enhet sågvara kan icke påvisas inom områden, där en tekniskt välutrustad ex-

Tabell 5. Sågutbyte och åtgångstal.

Industriellt produktionsområde

Övre och mellersta Norrland . .

Skåne, Halland, Blekinge Vägda

riksmedeltal

Utbyte sågad vara av nominell mittmätt timmervolym

verklig volym

pr std

pr m s sågad vara

pr std

55-9 56-6 58-5 56-8 58-6 57-4

1-79 1*77 1-71 1'76 171 1*74

836 8-27 7-98 8-22 7-97 8'13

1-92 1-91 1'88 1*94 1'88 1'92

897 8-94 878 90 4 8-7 0 8-95

57o

1-5

8-17

801 M å t t e n h e t 1 000 m"f u . b . v e r k i g v o l y m .

Hela riket

ma *

pr m sågad vara

Tabell 6. Sågverkens timmerbehov för uppnående av 1946—1950 års produktionskapacitet.

Övre och mellersta Norrland Dala-Hälsingeområdet Östra Mellansverige Västsverige Smålandslänen Skåne, Halland, Blekinge

nominell volym

portindustri dominerar. Detta förhållande är ett resultat av tvenne samverkande faktorer. Småsågarnas på hemmamarknaden inriktade produktion inrymmer förhållandevis mera vankant a t virke samt bjälkar och spärrar än exportindustriens; även lägre kvaliteter i övrigt äro gångbara för ortsbehovet. Storindustriens högvärdiga användning för ribb och bakar inom massa- och wallboardindustrien framtvingar ej heller en sådan utsågning av småvirke, som ofta är en nödvändighet vid de mindre sågverken. Att lågvärdigare trävaror utnyttjas i den inhemska virkes-

Industriellt produktionsområde

T i ni in e r å t g ä n g

1950 1946/49 årsmedeltal preliminärt)

3 375

3 541

2 267 2 241 1630 1889

2 446 2 519 1898 2 022

försörjningen och högvärdigare varor reserveras för export är ur landets synpunkt fördelaktigt. Om åtgångstalen i verklig timmervolym tillämpas på den totala sågvaruproduktion, som redovisas i tabell 1, erhållas mot denna produktion svarande behovskvantiteter skoglig råvara (se tabell 6). Sågverkens

avfallsvirke.

Vid timmersågning i tidsenliga sågverk kan utbytet av plank, bräder och småvirke i grovt medeltal beräknas utgöra 57 % av timrets mittmätta kubikmassa utan bark. Cirka 18 % av kubikmassan bortgår i form av sågspån, justeringsändar och torkningsförlust. Resterande 25 % utgöres av avfallsvirke, vilket brukar benämnas ribbved, då det härrör från kantning av genomsågat virke, eller bakaved, som är en biprodukt vid blocksågning i ram- eller cirkelsåg. Landets totala rundvirkesförbrukning vid sågverken utgjorde i medeltal för åren 1946—1949 11,0 miljoner m3f utan bark nominell volym. Avfallsvirket efter en sådan årssågning utgör ej mindre än 2,7 miljoner m3f. Dess nyttiggörande har varit ett problem, som

man sedan länge på olika sätt sökt lösa. Fördelaktigast ter sig, åtminstone för närvarande, avfallets användning som råvara inom sulfat- och wallboardindustrien, varvid det — vanligtvis nysågat — sönderdelas till flis (hack). Denna användning förutsätter dock •— åtminstone såvitt gäller sulfatindustrien — a t t avfallet någorlunda befrias från bark. Problemets lösning sammanhänger därför med frågan om timrets barkning. De större sågverken med egen eller närliggande sulfat- eller boardindustri ha i allmänhet med tanke på sågavfallets tillgodogörande ordnat maskinbarkning av timret i samband med dess intagande i sågramarna. Sådan maskinbarkning är emellertid ej möjlig vid småsågarna, då anskaffning av barkningsmaskiner innebära en betydlig kapitalinvestering. Skogsbarkning av sågtimret vintertid är alltför besvärlig och arbetskrävande för att k u n n a bli ekonomiskt lönande. Möjligen kunna flyttbara, mindre barkningsmaskiner lösa detta problem. Sådana äro prövade vid en del industrier och förhoppningar synas vara motiverade, att de inom en nära framtid skola vara slutligt utexperimenterade för ett mera allmänt utnyttjande. Maskiner för barkning av ribb- och bakaved finnas veterligen ej i Sverige men äro i bruk vid sulfatfabriker i Amerika. Dessa maskiner äro konstruerade så, a t t barken bortspolas under starkt hydrauliskt tryck (45 atmosfärer). Härvid går emellertid ribb under 1" i fyrkant förlorad, enär den ej kan motstå trycket. För bakaveden från cirkelsågarna synes däremot metoden vara väl lämpad, och skulle göra det möjligt för sulfatindustrien a t t övertaga bakar och grövre ribb obarkad från de mindre sågverken. Bakavedens nyttiggörande som värdefull råvara är då ej

längre ett tekniskt problem utan en fråga om transportkostnader. Kännedom om den kvantitet sågverksflis, som för närvarande tillgodogöres av sulfat- och wallboardindustrien, kan erhållas från kommerskollegii statistik. För åren 1946/49 utgjorde den i medeltal cirka 0,9 miljon m3f. För år 1950 har den preliminärt beräknats till 1,1 miljon m3f. Sågverksflisens fastmassa kan uppskattas till 33—35 % av det stjälpta måttet. Enligt bränslekommissionens undersökning för 1948 utvanns 1 m 3 flis i stjälpt m å t t (m 3 s) vid sågning av cirka 50 kbf m i t t m å t t timmer. Detta utbyte motsvarar 23—25 % av timmervolymen. Om avfallet från samtliga sågverk i landet — cirka 2,7 miljoner m3f — kunde tillvaratagas skulle sulfat- och -wallboardindustrien tillföras tre gånger så mycket sågverksavfall som under åren 1946—1949. En produktionsökning med cirka 350 000 ton sulfatmassa skulle sålunda kunna uppnås. Detta belyser storleksordningen och betydelsen av de problem, som för närvarande ytterst förorsakas av tekniska svårigheter med avbarkningen. Huvuddelen av sågverksavfallet användes numera som bränsle i en eller annan form. En del kommer till användning vid kolning, som dock under senare tid successivt avtagit. Där avsättningen för dessa ändamål är dålig, söka sågverksägarna i största möjliga utsträckning såga u t laths, emballagevirke och dylikt ur sitt avfallsvirke. Vid ångdrivna sågverk förbrukas förutom sågspånen ofta vissa mängder ribb som maskinbränsle och understundom som bränsle för artificiell virkestorkning, varjämte en del ribb användes av sågverkspersonalen som hushållsved. Avfallet från jordbrukarnas husbehovssågning omhändertages i

regel av dem själva för användning som bränsle eller till hägnader. En mera ingående kännedom om sågverksavfallets tillgodogörande saknas dock. Däremot kan med någorlunda säkerhet beräknas de kvantiteter ribb- och bakaved för avsalu, som för olika ändamål tillredas vid sågverken. Det är huvudsakligen vid en så ekonomiskt fördelaktig och obegränsad avsättning såsom till sulfatflis, som sågverksavfallet i sin helhet nyttiggöres som avsaluprodukt. Vanligtvis har beräknats, att en kubikmeter travad ribboch bakaved inklusive bark erhålles för avsalu vid försågning av 100 kbf mittmätt timmer, vilket motsvarar endast

14 % och icke 25 % av timmervolymen utan bark som här ovan angivits som normalt avfallsutbyte. Resten förbrukas förmodligen vid sågverken, utsågas till småvirke eller tillvaratages icke. Av primärmaterialet till bränslekommissionens sågverksutredning för 1948 framgår, att vid försågning av mellan 90 och 114 kbf timmer erhålles en kubikmeter travad ved. I följande tablå har utredningen med användande av den nu nämnda beräkningsmetoden framräknat de kvantiteter ribb- och bakaved, utom sulfatflis, som för närvarande tillredas för avsalu vid landets sågverk. Vedåtgång för framställda sågverkskol är beräknad efter 4,4 m 3 t per läst.

Produktion av Total tinimerförbrukning vid hack oeh ribb- och avsalusugar ilis bakaved (1 000 kbf mitt-mått) De 17 södra länen De 3 mellersta länen De 4 norra länen Hela riket

Härav ribb Återstår och bakar bränsle för för kolning avsalu

(1 000 m3s) (1 000 m3t) (1 000 m3t) (1 000 m't)

149 841 88 052 91423

226 981 1188

1385 415 320

305 112 28

1080 303 292

2 345

1675 Beträffande sågavfallets användning för träkolsframställning bör framhållas, a t t för närvarande användes härför blott omkring hälften så stora kvantiteter som under de sista förkrigsåren, samt a t t den framtida avsättningen av sågverkskol till järnbruken torde bli ännu mindre. Nedgången i järnindustriens träkolsbehov, som är en följd av framsteg inom den metallurgiska förädlingstekniken, synes i första hand drabba sågverkskolen. Endast för kvalitativt högklassigt tackjärn kan blåsning med det dyra träkolet under en viss framtid beräknas fortgå. För sådant ändamål äro sågverkskolen ej

eftertraktade på grund av barkens och ytvedens större fosforhalt, som oförminskad övergår i tackjärnet. Industrier av olika slag inköpa normalt avsevärda kvantiteter ribb- och bakaved till bränsle. Kommerskollegii industristatistik redovisar årligen industriernas förbrukning av sådant bränsle, vari dock även sågspån, stubbar, bränsletugg, kutterspån m. m. inkluderas. För vissa industrier kan dock antagas, a t t uppgifterna avse enbart ribb- och bakaved. De meddelas här nedan och avse 1948 års förbrukning inom landet i 1 000-tal m 3 t inklusive bark:

Mekaniska verkstäder oeh gjuterier . . 163 Tegelbruk 186 Kalkbruk 35 Glasindustri 238 Bagerier 21 Mejerier 226 Bryggerier och läskedrycksfabriker.... 63 Summa 932

Årskvantiteten ribb och bakar för avsalu till bränsle utgjorde enligt tablån här ovan i r u n t tal 1,7 miljon m 3 t. Efter avdrag för de nyss angivna industriernas förbrukning, 0.9 miljon, återstår en rest om 0,8 miljon m 3 t, som alltså kommer till användning inom övriga industrier och hushåll eller icke kan avsättas. Hur stora kvantiteter, som ej kunna avsättas, låter sig tyvärr icke beräkna. En förfrågan hos sågverk inom de sjutton södra länen har utvisat, att 1949 endast fem procent av ribb- och bakaveden helt saknade avsättning. Siffran torde vara högre för inlandsverken i mellersta och norra Sverige. Ej heller kan sägas, att här ovan angivna industrier framgent kunna påräknas som avnämare i samma utsträckning som 1948. Snarare kan förmodas, a t t nämnda år en del industriföretag ännu ej h u n n i t omlägga sin krisbetonade vedhushållning. Uppgifter för 1949 tyda på en nedgång med över tio procent. Med all reservation för svagheterna i ovan framlagda beräkningsgrunder och använt siffermaterial torde den slut-

Övre och mellersta Norrland Hela riket

satsen dock kunna dragas, att sågverksavfallet utgör en betydande träreserv, som för närvarande ej på tillfredsställande sätt till fullo kan nyttiggöras. Möjligen kan genom propaganda och värmetekniska framsteg (bland a n n a t genom användning av flisstokers) lokala avsättningsområden skapas för dess användning i stället för importerat bränsle. Om på så sätt mera kan vinnas än som motsvarar den emotsedda tillbakagången av användningen av sågverkskol är ovisst. Som en rationellare lösning av avsättningsproblemet framstår dock undanröjandet av de tekniska hinder, främst när det gäller avbarkningen, som för närvarande försvåra en allmännare överföring av sågverksavfall som råvara till sulfatindustrien.

Plywoodindustrien Landets första plywoodfabrik anlades 1912 i Edsbyn i Hälsingland. Förutom vid denna fabrik sker plywoodtillverkning av barrtimmer numera i Härnösand, Johannedal i Medelpad, Hudiksvall, Ljusne och Hassela i Hälsingland samt Kristinehamn och Skattkärr i Värmland. Råvaran är huvudsakligen furu, i mindre utsträckning kommer dock även gran till användning. De senare årens tillverkning, räknad i ton färdig vara, fördelar sig på industriella produktionsområden sålunda:

1919 Årsmedeltal

3 882 7 244 4 637 15 763

4 597 7 387 6 681 18 665

5 336 8 546 7 341 21223

4 605 7 726 6 220 18 551

Rundvirkesanskaffningen till fabriker, belägna inom nedan angivna områden, har befunnits uppgå till följande kvantiteter i 1 OOO-tal m s f u t a n bark verklig volym, se vidstående tabell. Plywoodtimrets anskaffningsområden framgå av tabellbilaga X. Huvudparten av timret härrör från Gävleborgs, Värmlands och Kopparbergs län.

Årsmc d e l t a l

Övre

och

1947/1949

29 49 39 117

32 54 47 133

mellersta

Dala-Hälsingeområdet Hela riket

SJUNDE

KAPITLET

Massa- och wallboardindustrien Svensk massatillverkning med t r ä som råvara är en ännu ej hundraårig industri. Landets första träsliperi anlades år 1857 vid ö n a n intill Trollhättan och följdes snart av ett flertal andra träsliperier i södra och mellersta Sverige. Kemisk massa började tillverkas 1871 vid natroncellulosafabriken i Delary i Småland. Sutlfatmassa efter modernare metoder utexperimenterades i Munksjö, där det första kraftpapperet tillverkades 1886. Landets första fabriksmässiga tillverkning av sulfitmassa skedde 1875 vid Bergvik i Hälsingland enligt en av den svenske kemisten C. D. Ekman uppfunnen metod. Andra föregångsmän anlade kort därefter sulfitfabriker i Mölndal och Billerud. Inom mellersta Sveriges bergslag var det särskilt lägligt, att massaindustriens tillkomst i tiden sammanföll med de mindre järnbrukens nedläggande och koncentration av produktionen till större verk. Tackjärnsblåsning var vid denna tid i realiteten en skogsindustri, som krävde fullt u t samma träkvantitet, omkring 6 m3f per ton färdig produkt, som den kemiska massafabrikationen i våra dagar eller den dubbla i jämförelse med åtgången vid framställning av slipmassa. Skogsbruket var avpassat därefter. Även om sågverk, som i viss utsträckning tillkommit som ersättning för nedlagda järnbruk, förbrukade avsevärda mängder råvara, fanns emellertid virke av klenare di-

mensioner till övers för massaproduktion. Mångenstädes anlades också massafabriker för a t t övertaga och utnyttja de nedlagda järnbrukens tillgångar på skog, vattenkraft och arbetspersonal. Det har beräknats, a t t mer än en tredjedel av hela antalet massafabriker, som anlagts inom landet, kommit i stället för eller kompletterat järnbruk, däribland — för att n ä m n a ett exempel — Rottneros träsliperi i Värmland, färdigt 1887. I de sydligare delarna av landet tillkommo massafabriker ofta som komplement till redan existerande pappersbruk. Ett mindre antal voro dock från början fristående utan förankring i äldre industrier. Flera av dem utbyggdes med egna pappersbruk. Utmed norrlandskusten anlades de flesta massafabrikerna antingen med järnbruk som bakgrund eller framför allt som komplement till större sågverk. Särskilt gäller det sistnämnda sulfatfabriker med deras möjlighet a t t förädla sågverksavfall. Att den värmländska massaindustrien koncentrerats till några få platser torde i stor utsträckning ha berott på dess anknytning till större sågverk. Det beräknas, att sammanlagt omkring 300 massafabriker med t r ä som råvara anlagts inom landet, varav emellertid hälften efter hand nedlagts. Antalet nu förefintliga fabriker framgår av följande sammanställning.

Tabell 1.

Antal massa- och wallboardfabriker 1950.

It edo visningsområde

Övre och mellersta Norrland Dala-Hälsingeområdet Östra Mellansverige Västsverige Smålandslänen Skåne, Halland, Blekinge Summa

Produktion E n god bild av m a s s a i n d u s t r i e n s utveckling erhålles av följande, ur den officiella s t a t i s t i k e n h ä m t a d e sifferuppgifter om den totala produktionen, avsee n d e å r s m e d e l t a l i 1 000 ton torrberäknad vikt. 1868—70 1871—75 1876-80 1881—85 1886—90 1891—95 1896—1900 1901—05 1906-10

3 6 12 24 62 154 260 430 710

1124 1911--15 1916--20 1 103 1376 1921--25 2183 1926--30 2 520 1931--35 1936--39 3 225 2 863 1946--49 1950 (prel.) 3183

S l i p m a s s a n s a n d e l i d e n t o t a l a produktionskvantiteten hade redan under 1 8 0 0 - t a l e t s s i s t a å r n e d g å t t t i l l 50 % och u t g ö r s e d a n m i t t e n a v 1 9 3 0 - t a l e t föga m e r ä n 20 %. U n d e r 1937, s o m för m å n g a industrier var ett rekordår, uppn å d d e svensk massaindustri sin hittills s t ö r s t a å r s p r o d u k t i o n , c i r k a 3,5 miljon e r t o n , v a r a v n å g o t ö v e r 0,7 m i l j o n t o n slipmassa. S e d a n 1 9 2 0 - t a l e t h a r e n s t a d i g t fortgående omriktning av den kemiska m a s s a i n d u s t r i e n t i l l t i l l v e r k n i n g a v produkter med högre m a r k n a d s v ä r d e ägt r u m . R e d a n på 1870-talet var blekning a v n a t r o n c e l l u l o s a för t r y c k p a p p e r vanligt förekomande. Blekningen av nat-

Slipericr

Sulfitfabriker

Sulfatfabriker

12 5 10 11 6 3

13 11 7 14 9 1

10 7 4 7 3

31 Wallboardlahriker

Summa

43 25 25 34 18 4 16

roncellulosa avtog emellertid med den ökade produktionen av sulfitmassa, som ä v e n o b l e k t v a r a n v ä n d b a r för frams t ä l l n i n g a v e n k l a r e t r y c k p a p p e r . Sulf a t m a s s e b l e k n i n g u p p t o g s i s t ö r r e uts t r ä c k n i n g f ö r s t u n d e r 1930-talet, d å sulfitcellulosan i allt större omfattning t o g s i a n s p r å k för a n d r a ä n d a m å l ä n papperstillverkning. I s i n f r a m s t ä l l n i n g » U t v e c k l i n g av produktion och t e k n i k i svensk massaindustri 1857—1939» h a r E l i s Bosreus 1 a n f ö r t s o m s a n n o l i k t , a t t b l e k t s u l f i t m a s s a f r å n K y r k e b y n och B e n g t s fors, t i l l v e r k a r n a o v e t a n d e , r e d a n före 1920 m e d g o t t r e s u l t a t p r o v a t s i utländska konstsilkefabriker. Nyssnämnda år skedde från Billeruds Aktiebolag den första leverans som uttryckligen a v s å g s i l k e m a s s a . K ö p a r e v a r en t y s k k o n s t s i l k e f a b r i k , d ä r b o m u l l förmodligen hittills v a r i t h u v u d s a k l i g råvara. S n a b b t följde s e d a n t i l l v e r k n i n g a v silke- eller s. k. v i s c o s - c e l l u l o s a v i d Bengtsfors, Skoghall, Konga, Slottsbron och Jössefors s a m t p å 1930-talet vid D o m s j ö , T h u r b o och S v a r t v i k . Y t t e r ligare ett tiotal fabriker i Norrland och V ä r m l a n d h a s e d e r m e r a upptagit 1 Industrihistorisk skriftserie utgiven av Svenska Cellulosa- oeh Trämasseföreningarna nr 4 1949.

viscosmasseframställning. Italien och Tyskland blevo de förnämsta avnämarländerna. Med tiden utarbetades ännu högvärdigare produkter, högalfa och ädelcellulosor, för ett flertal användningsområden. De ha tillsammans med viscosmassa ibland brukat sammanföras under beteckningen specialcellulosa eller dissolving pulp. I det följande användes benämningen »viscosmassa» för hela denna grupp av sulfitmassekvaliteter. Den officiella industristatistiken redovisade ej före det sista världskriget

Oblekt sulfitmassa Blekt papperssulfit Viscosmassa

En strävan a t t framställa produkter med högre marknadsvärde är tydligt märkbar. Detta behöver dock ej innebära, att massaproduktionen av råvaruskäl nått sin kvantitativa maximigräns, utan det kan vara fråga om en konjunkturföreteelse. I detta sammanhang bör icke bortses från a t t blekmassorna äro mera virkeskrävande och att framställningen av desamma även i andra avseenden ställer sig kostsammare än framställningen av starkmassorna. Produktionen av papper har sedan 1938 ökat betydligt, ökningen utgjorde 1948 inemot 50 % och 1950 cirka 60 % av 1938 års produktion. Det är en allmän tendens i kulturländerna, att efterfrågan å papp och papper stigit starkt de senaste åren på grund av bland annat stegrade tidnings- och tidskriftsupplagor och allt större användning som emballage. Massaproduktionens fördelning länsvis inom landet redovisas årsvis i korn-

produktionen av blekt papperssulfit åtskild från produktionen av viscosmassa och gör det ännu ej i fråga om blekt sufatcellolosa, som numera också i viss utsträckning tages i anspråk för viscosmasseframställning. Privata noteringar angiva emellertid en stark expansion för viscosmassa sedan 1934, då produktionen beräknas ha varit 80 000 ton. Utvecklingen efter kriget belyses av följande uppställning över de olika kvaliteternas procentuella andelar av den totala sulfitmasseproduktionen inom landet.

1950 prel.

59-4 20-8 19-8

57-i 18*4 24-5

56-4 18-2 25-3

52-3 21-5 26-2

53*5 20-3 26-2

merskollegii industriberättelser, därvid dock blekt och oblekt massa sammanföras. För åren 1935—1939 samt 1946 —1949 återgivas utförligare uppgifter ur industristatistiken i tabellbilagorna II—VI. I tabell 2 å följande sida ha uppgifterna sammanställts för efterkrigsåren för de större redovisningsområden, utredningen a n v ä n t som indelningsgrund, varjämte viscosmassa särskilts från blekt pappersmassa. Trots råvaruknapphet har ö v r e och mellersta Norrlands andel i rikets totala sulfitmasseproduktion sjunkit med endast ett par procent mellan 1946 och 1950; minskningen skulle sannolikt varit större, om ej finsk massaved importerats och lövmassaved i större utsträckning än tidigare k u n n a t tagas i anspråk. Vad beträffar produktionen av sulfatcellulosa har ö v r e och mellersta Norrland under 1946—1950 väl hävdat sin ställning. Dess andel i produktionen ut-

Tabell 2. Massaproduktionens fördelning på redovisningsområden åren 1946—1950. Måttenhet 1 000 ton torrvikt. Sulfatcellu osa

Sulfiteellulosa Slipmassa

Pappersmassa oblekt

blekt

ViscosSumma massa

297-8 265-4 272i 238-4 268-4 281-4

306-8 291-0 283-2 2323 278-3 274-5

118-8 108-4 112-5 129o 117-1 128-4

89-8 137-9 138-4 127-1 123-3 157-9

514-9 537-s 534i 488-4 518-7 560-8

294*9 273l 300-4 308-9 294-3 322-3

20-4 70-5 83-6 81-4 64-0 lll-o

3158 343-6 384o 390-3 358-3 433-3

Dala-Hälsingeomrddet. 1946 1947 1948 1949 1946/49 medeltal 1950 prel.. .

106o 99-6 110-4 116-2 108i 120-5

217-2 230 3 225-7 189-0 215-6 203-2

55-9 596 70l 85-2 67-7 88i

10-3 19*7 26-3 32-4 22-2 30*4

283-4 309-6 322i 306-6 305-5 321-7

177-5 182-7 189-7 176-1 181-6 176-8

36-2 38-7 52-3 49i 44o 61-5

213-7 221-4 242o 225-2 225-6 237-8

östra Mellansverige. 1946 1947 1948 1949 1946/49 medeltal 1950 prel

145-6 147-3 156-7 158-8 152l 170-8

76-8 70 6 88-6 91-0 81-8 100-2

76-8 706 88-6 91o 81-8 100-2

55-6 65-o 70-5 69-1 65o 75-5

40i 44-2 49-8 46 o 44-9 52o

95-7 109.2 119-8 115-1 109 9 127-5

Västsverige. 1946 1947 1948 1949 . 1946/49 medeltal 1950 prel

95-6 96-8 104-9 90-8 97-0 121*0

68-0 83-4 91o 89-6 83 o 99-8

65-3 52i 43-4 48-0 52-2 47-6

279-4 298-1 3118 316-7 301-4 329-7

131-7 137 2 153-9 146-2 142-2 156-5

23-7 25-2 231 264 24-6 26 5

155-4 162-4 177-0 172-6 166-8 1830

Smålandslänen. 1946 1947 1948 1949 1946/49 medeltal 1950 prel

19-8 16-2 21-s 19-5 191 23-0

47-8 52-2 55-o 55-4 52-5 61-1

18-6 19-3 20o 20-s 19-5 23*3

65-9 71*6 75-0 75-7 72-0 84*4

45-4 51-2 54-5 51-8 50-6 58-2

45-4 51-2 54-5 51-3 50-6 58-2

Skåne, Halland, Blekinge. 1946 1947 1948 . 1919 1946/49 medeltal 1950 prel

13-6 7-7 11-8 11-7 11-2 10-9

11-7 16-7 17-7 18-1 16o 18-5

Hela riket. 1946 1947 1948 1949 1946/49 medeltal 1950 prel

677-9 727-8 258-1 633o 744-2 239-4 677-2 761-2 246o 6354 675-6 282-5 655-9 7272 256-5 727-6 757 3 287-4

705i 709-2 769o 7516 7337 788-8

120-4 825-5 178-6 887-8 208-3 977-3 202 9 954-4 177-5 911-2 251-0 1 039-8

övre oeh mellersta 1946 1947 . 1948 1949 1946/49 medeltal 1950 prel.

oblekt

blekt

Summa

Norrland.

146-1 162-6 176-9 1791 1662 182-3

11-7 16-7 17-7 18-1 16o 18-5

246-2 3202 341-6 338-6 311-7 370-6

1 232i 1 303-8 1348-8 1 296 6 1 295 4 1415-8

gjorde 38,2 % 1946 och 41,6 % 1950. Särskilt framträdande är att blekmasseproduktionen under denna tid mer än femdubblats. Produktionen av sulfatmassa har kunnat bibehållas och något ökas genom användning av björkmassaved samt genom en stegrad tillförsel av sågverksavfall till sulfatfabrikerna. Produktionen av slipmassa, som praktiskt taget är helt beroende av gran som råvara, har i ö v r e och mellersta Norrland minskat från 43,9 % 1946 till 38,7 % 1950. De granförbrukande massaindustrierna inom de tjugo södra länen ha något utvidgat sin andel i den totala produktionen. Huruvida detta beror på en förhållandevis sämre tillgång på tallvirke eller på a t t sulfatindustriens produktionsapparat är otillräcklig eller andra förhållanden, skall av utredningen beröras i samband med virkesbalanserna. Den blott ett par decennier gamla industrien för tillverkning av wallboards eller träfiberplattor har undergått en snabb expansion. Dess produktion har sedan början av 1930-talet redovisats i den officiella statistiken och anges i ton helfabrikat. Det är sålunda ej den för produktionen erforderliga trämassan, som redovisas. Materialet vid fabrikation av wallboards är oftast en massa, framställd enligt defibratormetoden, men kan också helt eller delvis utgöras av slipad massa. 1 Följande statistikutdrag belyser utvecklingen inom wallboardindustrien och avser boardproduktionen i tusental ton. 1 Det föreligger risk för viss dubbelräkning av massa- oeh wallboardproduktionen om industristatistikens produktionsuppgifter för massa ech wallboard sammanläggas. Den kvantitet slipmassa, som under de senaste åren disponerats för wallboardtillverkning inom landet, har varit omkring 30 000 ton

ärligen.

1931/35 28-6

1936/40 90-4

1941/45 115-1

1946 221-0

1947 234-4

1948 255-9

1949 2372

1950 2735

Årsmedeltalet för 1946—1949 utgjorde 237,1 tusen ton och fördelade sig sålunda: Tusen ton Övre och mellersta Norrland 153'6 Dala-Hälsingeområdet 30'6 Östra Mellansverige 32*7 Västsverige 20 2 Summa 237 1 Det är anmärkningsvärt, a t t Norrland så kraftigt dominerar denna produktionsgren och att i det egentliga Sydsverige hittilldags ej alls förekommit någon produktion av wallboards. Huvudsakligen har detta sitt samband med den norrländska sågverksdriftens koncentration, varigenom möjliggjorts ett nyttiggörande av sågverksavfallet. Avfallets andel i råvaran har varit 36 % i de båda nordliga redovisningsområdena men ej fullt 6 % i landet söder därom.

F ö r b r u k n i n g av s k o g l i g råvara I kommerskollegii industristatistik finnas uppgifter om massa- och wallboardindustriernas råvaruförbrukning. Eftersom de förbrukade kvantiteterna ej redovisas på ursprungsområden, har utredningen hänvänt sig direkt till berörda industriföretag inom de tjugo södra länen med hemställan om uppgifter dels över förbrukningen av skoglig råvara under vart och ett av åren 1946—1949, dels om de län varifrån rundvirket härrör. Begärda uppgifter ha lämnats på ett enda undantag när. För upprättande av en balans för hela riket över skogstillgångar och virkes-

förbrukning har utredningen utsträckt sin undersökning jämväl till ö v r e och mellersta Norrland. Erforderliga uppgifter för detta område ha erhållits ur kommerskollegii statistik. Uppgifter om virkesutbytet mellan ö v r e och mellersta Norrland och utlandet har inhämtats från tullverket och utförseln från detta redovisningsområde till södra och mellersta Sverige genom utredningens hänvändelse till berörda industriföretag. Utredningen har bortsett från de relativt små virkesmängder, som under ifrågavarande år tillförts industrier i Västernorrlands län från mellersta Sverige. Förbrukning och anskaffning närmare av tabellbilaga VIII.

framgå

I efterföljande tabeller 3 och 4 över totalförbrukningen avses den köpmätta, nominella volymen, som på grund av fallande mätning m. m. något understiger den verkliga stamvolymen (se bilaga A). Inom de fyra norra länen ha träsliperierna använt enbart granved och sulfitfabrikerna granved och en mindre del av den i tabellen redovisade lövvedskvantiteten. Sulfat- och wallboardindustrierna ha varit avnämare till förutom sågverksflis all tallved, flottningsbrännved och 75 % av lövveden. Sortimentsfördelningen för respektive industrigrenar redovisas utförligare i tabellbilaga IX. Av denna framgår bland annat att cirka 40 000 m3f tallved

Tabell 3. Massa- och wallboardindiistrieruas totala förbrukning av ved och sågverksflis. irsmedeltal 1946-15)49. Måttenhet 1 000 m3f u. b. nominell volym. Träslipcrier

Sulfitfabriker

Sulfatfabriker

Wallboardfabrikcr

2 575 1523 400 1553 398 86

1725 1125 560 799 241

467 88 64 32

....

638 257 357 245 53 35

5 405 2 993 1381 2 629 692 121

Hela riket

1585 C 535

4 450

C51

13221 Industriellt produktionsområde Övre och mellersta Norrland . . Dala-Hälsingeområdet Östra Mellansverige Västsverige Skåne, Halland, Blekinge

Summa

Tabell 4. Massa- och wallboardindiistrieruas totala virkesförbrnkning- fördelad på sortiment. Årsmedeltal l!il(J 1919. Måttenhet 1 000 m5f u. b. nominell volym. Industriellt produktionsområde

Tallved

GranYed

Lövved

Sågverksflis

Summa

Övre och mellersta N o r r l a n d . . Dala-Hälsingeområdet Östra Mellansverige Västsverige Smålandslänen Skåne, Halland, Blekinge ....

14521 771 426 612 133 6

218 7 3 6

447 300 52 104 16

5 405 2 993 1381 2 629 692 121

Hela riket

3 288 1915 900 1913 537 115 8668

1 Här har inbegripits även gran i form av flottningsbrännved till sulfatindustrien.

6—284 52

gått till sliperierna i södra och mellersta Sverige. Tallveden har utgjort råvara vid framställning av s. k. brunslipmassa, som med viss tillsats av andra fibrer kan användas vid tillverkning av enklare omslagspapper och vissa pappsorter. Sulfatfabrikerna i södra Sverige tillgodogöra sig som förut berörts sågverksflis i vida mindre omfattning än sulfatfabrikerna i norra Sverige. I de förstnämnda fabrikernas rundvirkesförbrukning ingår däremot granved med väsentligt högre andel. K å v a r u a n s k a f filing Flottlederna i Norrland, Kopparbergs och Värmlands län h a medfört en koncentration av massa- och wallboardindustrierna till kustområdena med fördelaktiga utlastningsbetingelser för den färdiga varan. (Se kartan å s. 91). Vid flottning längre sträckor av stora kvantiteter virke överträffar flottningen som bekant alla andra transportmedel i prisbillighet. Det övriga Syd- och Mellansverige har dock en viss kompensation för flottleder i ett rikt förgrenat landsvägs- och järnvägsnät. Massaved är ett för landtransport lätthanterligt sortiment, särskilt om den apteras i korta längder, exempelvis 2 meter, som i dessa delar av landet blivit praxis. Det möter därför inga stora tekniska svårigheter för massaindustrierna att även i dessa landsdelar anskaffa råvara på avsevärt avstånd från fabrikerna, men av kostnadsskäl söka de vanligtvis i största möjliga utsträckning lokalisera sin råvarufångst till hemorten. Av diverse orsaker, t. ex. virkesknapphet i hemorten m. m., hemforsla dock en del industrier ved från mycket avlägsna trakter, varvid både en och flera länsgränser passeras. Ofta resulterar detta i korstransporter.

82 De uppgifter över massavedens geografiska ursprung, som utredningen införskaffat från industrierna, voro ej avsedda att belysa den genomsnittliga transportlängden. Uppgifterna specificerades på olika län för a t t jämförelsegrund skulle erhållas mellan den aktuella, totala avverkningen och skogsforskningsinstitutets länsvis upprättade beräkningar över möjlig årsavverkning. Sammanförda i större redovisningsområden än län lämna uppgifterna om virkets ursprung en uppfattning endast om de virkesflyttningar som skett över dessa större områdens gränser. Efterföljande tabell 5 innehåller uppgift om den industriella massavedförbrukningen inom varje område och om de områden, där massaveden avverkats. (Se även tabellbilaga VIII). Såsom framgår av tabellen är utförseln av massaved störst från DalaHälsingeområdet. ö s t r a Mellansverige är det område, till vilket införseln varit mest omfattande. Anledningen härtill är i stor utsträckning, a t t Upplands skogsindustrier, som hänförts till ö s t r a Mellansverige, förbruka avsevärda kvantiteter råvara från Dala-Hälsingeområdet. Skäl kunde därför h a förelegat a t t hänföra n ä m n d a skogsindustrier till Dala-Hälsingeområdet men, då detta skulle förorsakat olägenhet i andra sammanhang, har så ej skett. Massaindustrier i Uppland och Östergötland ha sedan länge anskaffat icke oväsentliga virkeskvantiteter inom Övre och mellersta Norrland. Dessa kvantiteter beräknas under 1930-talet ha uppgått till i medeltal 270 000 m3f per år, huvudsakligen gran. Under de krisår, då rätten att inköpa rundvirke var föremål för statlig reglering, minskade dessa inköp och utgjorde 1946—49 cirka 200 000 m3f årligen.

Tabell 5. Fördelning på ursprungsområden av förbrukad massa- och wallboardved. Måttenhet 1 000 m3f u. b. nominell volym.

ur sp •ung s o m r å d cn Förbrukningsområdcn

Tallmassared. Övre och mell. Norrland Dala-Hälsingeområdet . . Östra Mellansverige . . . . Västsverige Smålandsläuen Skåne, Halland, Blekinge Hela riket

UalaÖstra Övre oeh Skåne, Väst- SmålandsUtmellersta Hälsinge- MellanHalland, länen landet sverige Norrland området sverige Blekinge

1412 34

2 43

1452 771 426 612 133 6

100 8 2 104

3 288 1915 900 1913 537 115

12 068

40 748 186 69

20 186 9

3 11 491 16

7 110 2 119

1810 167 158

85 534 67 18 2

6 8 1584 35 44

463 36

7 4 11

Summa

Granmassaved. Övre och mell. Norrland Dala-Hälsingeområdet . . Östra Mellansverige

3188 6 165

Smålandslänen Skåne, Halland, Blekinge Hela riket Tall- och

3 359

21 33 54

4 805

granmassaved Hela riket

Åtgångstal Storleken av massaindustriens förbrukning av skoglig råvara har i tidigare utredningar vanligtvis beräknats på grundval av statistiken över massaproduktionens omfattning. Härvid ha använts erfarenhetsmässiga åtgångstal per ton producerad vara, vilka tal dock avsevärt variera för olika fabriker. Huruvida dessa åtgångstal varit representativa i större sammanhang har varit en omdiskuterad fråga. Utredningen har, såsom ovan anförts, inhämtat uppgifter direkt från industrierna om den i verkligheten förbrukade virkeskvantiteten för vart och ett av de fyra produktionsår, undersökningen omfattat. Åtgången per ton har sålunda kunnat fastställas för varje fabrik. Genom att sätta den samlade

virkesförbrukningen inom e t t visst område i relation till motsvarande massaproduktion, erhålles virkesåtgången per ton. De på detta sätt framräknade åtgångstalen torde vara fullt representativa för området i fråga. Genom sammanvägning av åtgångstalen för olika områden ha sedan riksmedeltal erhållits. Den uppgivna virkesförbrukningen har till volymen bestämts enligt de mätnings- och kuberingsmetoder för massaved, som inom respektive mätningsområden -tillämpats. Vid användning av de fram till 1949 gällande virkesmätningsbestämmelserna erhölls en virkesvolym, den nominella, som i regel något understeg den verkliga å. v. s. apterat, r å t t stamvirke u t a n bark, sådant det upphuggits i skogen. De

fr. o. m. 1949 gällande mätnings- och kuberingsbestämmelserna äro i stort sett rättvisande för den verkliga volymen. De h a dock föga hunnit inverka vid bestämmande av den virkesvolym, som åtgått för 1949 års massaproduktion, enär cellulosaindustriens massaved i regel lagras ett år före förädlingen. För driftsekonomiska industrikalkyler har den nominella virkesvolymen haft sin funktion, då likvid för leveransvirkc erlagts efter detta mått. För skogliga hushållningsberäkningar fordras däremot kännedom om den verkliga volymen. En korrekt jämförelse mellan åtgångstalen i olika geografiska områden måste grundas på den verkliga volymen, enär den nominella volymen på grund av mätningsmetodernas olikformighet ej överallt är jämförbar 1 . Utredningen har ansett skäl föreligga att i efterföljande tabell 6 återgiva åtgångstalen för olika produktionsområden både i nominell och verklig volym. En jämförelse kan därigenom lätt ske mellan förhållandena före och efter 1949. För beräkningar — även ekonomikalkyler — som avse framtiden bör följ*) Se bilaga A. »Korrigeringstal för omräkning av rundvirke från nominell till verklig volym.»

aktligen endast serien för verklig volym komma till användning. Åtgångstalen avse oblekt kvalitet, s. k. lättblekande massa inbegripen. Vedförbrukningen har vid flera fabriker ej kunat specificeras på blekt respektive oblekt produkt, varför vissa antaganden måst göras på denna punkt. Meråtgången för blekta massor varierar inom förhållandevis vida gränser allt efter blekningsgrad, maskinell utrustning och vedkvalitet. Representativa riksmedeltal för blekt pappersmassa och för viscosmassa torde kunna erhållas genom en förhöjning av åtgångstalen för oblekt massa med 10 respektive 30 %. Inom sulfatindustrien förbrukad sågverksflis har inräknats i åtgångstalen med 33—35 % fastmassa av stjälpmåttet. Under åren 1946— 1949 nedlagda äldre fabriker i Norrland ha uteslutits vid utredningen om åtgångstalen. Åtgångstalen i tabellen härnedan synas vederlägga den gängse uppfattningen, a t t det mera senvuxna norrlandsvirket vore särskilt drygt vid användning inom cellulosaindustrien. Åtgångstalen (verklig volym) för ö v r e och mellersta Norrland ligga ej under riksmedeltalen och nio procent över Väst-

Tabell 6. Massaindustrieus vedförbrukning i medeltal 1946—1949 förj framställning av ett ton oblekt massa, ton-beräknad vikt (90 V i g ) . Måttenhet m°f u. b. Verklig volym

Nominell volym Industriollt produktionsområde

Övre och mellersta Norrland Östra Mellansverige

SlipSlipSulfitved Sulfatved Sulfitved Sulfatved massaved massavcd 2-4 2-4 2-4 2-5

4*4 4-8 4*8 4-3

4-7 4-8 4-8 4-7

2-6 2-5 2-5 2-6

4*9

5o 5o

4-6

4-9

2-9

5-8

4-8

5*4

4*9

2-4

4-6

4-8

4-9

Smålandslänen s a m t Skåne, Halland Hela riket (vägt medeltal)

Sveriges i fråga om sulfitveden. Detta har föranlett utredningen a t t söka närmare utröna orsakerna härtill, varvid i huvudsak följande framkommit. Experiment utfördes redan vid sekelskiftet i Ångermanland för a t t utröna eventuell olikhet i utbytet från tätvuxen gran och från frodvuxen. Det visade sig då, a t t utbytet stod i direkt förhållande till volymvikten av absolut torrt trä, d. v. s. den tätvuxna granen var ekonomiskt överlägsen. Detta är förklarligt, enär cellulosan förekommer endast i vedcellernas väggar och cellernas antal är större och deras storlek mindre per volymenhet i tätvuxen än i frodvuxen ved. Härav följer, att norrlandsvirke, som genomsnittligt har tätare årsringar än virke från södra Sverige, bör ge större massautbyte inom cellulosaindustrien. Senare har det emellertid klarlagts, a t t även trä med samma årsringbredd kan ha olika volymvikt, enär cellväggarnas tjocklek ej är konstant u t a n varierar med geografiska områden och olika växtbetingelser. Vedbildningen i cellväggarna påverkas förmodligen av markbonitet och klimat. Det hårdaste och tyngsta virket anses utbildas vid en viss måttlighet i klimatfaktorer och näringshalt i marken. Alltför näringsrik eller alltför näringsfattig mark ger sålunda löst virke. Vissa forskare ha funnit, att såvitt gäller tallen de bästa betingelserna för bildandet av hårt virke finnas i inre Svealand och södra Norrland. Tankegången kan fullföljas så, a t t frodvuxet mellansvenskt virke kan uppnå samma volymvikt i absolut torrt tillstånd som senvuxet norrlandsträ på grund av bättre betingelser för själva vedbildningen i cellväggarna. I vilken omfattning detta i verkligheten är fallet, torde vara svårt att klarlägga. 1

Den värmländska granen har mycket gott anseende ur kvalitetssynpunkt, främst på grund av lägre kvistprocent än norrlandsgraiien, en ingalunda oviktig egenskap för dess användning inom cellulosaindustrien. Röta och andra tekniska skador avräknas vanligen överallt vid virkets inmätning och belasta därför ej förbrukningskvantiteterna Virkesknappheten i Norrland har emellertid medfört en sänkning av kvalitetsanspråken på råvaran för industrien därstädes, särskilt på ved från egna avverkningar. En mera påvisbar grund till de relativt höga åtgångstalen vid framställning av norrländsk starksulfit torde vara a t t finna i vedens behandling efter inmätningen. F r å n sjunkning i flottleder kan i detta sammanhang bortses, då denna förlust vanligtvis avskrivits i fabrikernas virkesbokföring och sålunda ej ingår i förbrukningskvantiteterna. Av betydelse är däremot om möjlighet förefinnes a t t skogsbarka veden eller icke och härvidlag föreligga olikheter mellan värmländsk och norrländsk sulfitindustri. Värmlandsveden skogsbarkas i allmänhet och ligger under våren strölagd för torkning. Mycket av kvarsittande savbark flagnar av under torkningen och nötes bort vid irullning i flottled eller lastning för landtransport. Därefter kvarsittande bark avlägsnas vanligtvis lätt genom friktionsbarkning vid fabriken i barktrummor med mycket obetydlig vedförlust. I Norrland har 1 Omfattande undersökningar om träets volymvikt i olika klimatlägen pågå för närvarande inom skogsforskningsinstitutet och ledas av skog. lic. Per Nylinder. Enligt vad inhämtats synas dessa undersökningar ge vid handen, att granvirke i Skåne har cirka fem procent högre volymvikt än i Haparandatrakten, under förutsättning av samma årsringbredd, höstvedprocent och torrhetsgrad. Detta styrker alltså att en sådan tendens föreligger, som ovan antytts.

skogsbarkning av massaved mestadels måst frångås av brist på arbetskraft. Under flottning av obarkad granved uppstår ofta svåra s. k. tanninskador genom garvsyreutfällning i vedens j-tterskikt. Vid fabriken måste både kork- och savbark avlägsnas och — om starksulfitproduktion avses —- även det tanninskadade vedskiktet. Då för detta ändamål trumbarkning är otillräcklig, måste knivbarkning i en eller annan form tillgripas, och därmed är en avsevärd vedförlust ofrånkomlig. I n n a n tanninskadorna blevo ett problem och innan massavedens medeldimension i Norrland krympt till sin nuvarande låga nivå, var vedförlusten även vid knivbarkning ganska låg. Den torde numera uppgå till 10 å 15 %. För a t t undvika dessa vedförluster, som äro särskilt kännbara på grund av virkesbristen, prövar norrlandsindustrien för närvarande energiskt möjligheterna för maskinell barkning före flottningen, i skogen eller på avläggen. Förlustprocenten vid knivbarkning stiger hastigt med sjunkande diameter. 1948 års flottningsstatistik utvisar för flottat småvirke i Klarälven en medelkubik om 2,9 och i Umeälven 2,1 kbf. Skillnaden kan tillskrivas olikheter i medeldiameter, icke i medellängd. Även detta förhållande inverkar gynnsamt för den västsvenska massaindustrien. Fordringarna på vedens renhet kunna vara något mindre när det gäller blekmasseproduktionen. Genom moderna blekningsmetoder (alkaliebehandling) elimineras barkskadorna med begränsad vedförlust. Likväl är det av vikt att veden blir barkad, innan den vid fabriken upplägges på land för lagring, enär lagringsskadorna å helt obarkad ved bli avsevärda. Nu relaterade förhållanden torde enligt utredningens åsikt i varje fall

bidraga till att förklara skiljaktigheterna i åtgångstal vid produktionen i västsvensk och norrländsk sulfitindustri. Vad angår Smålandslänen samt Skåne, Halland och Blekinge, vilkas åtgångstal ligga högst för såväl slipsom sulfitmassa, får ihågkommas, dels att industrierna därstädes oftast ej använda den vedbesparande trumbarkningsmetoden dels a t t den maskinella utrustningen i övrigt vid en del verk är av föråldrad typ. Därtill kommer att en förhållandevis stor andel av den oblekta sulfitproduktionen utgöres av s. k. lättblekande massa, som är mera vedkrävande än vanlig starkmassa. Åtgångstalen för sulfatmassa visa föga variationer geografiskt sett. Att de för ö v r e och mellersta Norrland icke ligga lägre har säkerligen sin orsak i a t t den flottningsbrännved, som här nyttiggöres av sulfatindustrien, är kvalitativt underlägsen vanlig tallmassaved. För övrigt torde volymbestämningen, när det gäller de norrländska industrierna, vara något osäker på grund av den i råvaran ingående stora andelen sågverksflis, vars fastmasseprocent kan vara svårbedömbar. Massaindustriens åtgångstal ha tack vare tekniska framsteg visat en sjunkande tendens. En jämförelse med de åtgångstal (m3f per ton), som 1931 års skogssakkunniga räknade med för hela riket under perioden 1926—1931, skall här göras:

1926/31 .. 1946/49 . .

2-90 2-60

5-85 4-90

6-70 5-40

5'05 5oo

1946/49 års produktion skulle med tillämpning av 1926/31 års åtgångstal ha krävt en årlig virkesförbrukning som varit ej mindre ä n 2,3 miljoner m.*f större än den faktiska.

Vad slutligen wallboardproduktionen beträffar har konstaterats en genomsnittlig råvaruförbrukning om 3 m3f ved eller 9 m 3 s sågverksflis per ton helfabrikat.

Industriell produktionskapacitet Inför möjligheten av större massavedsavverkningar i de södra delarna av landet som en följd av virkesförrådets ökning uppkommer frågan, om den industriella produktionsapparaten är tillräcklig a t t förädla en större virkesvolym, än som för närvarande sker. Utredningen har på grund av denna frågas vikt verkställt en kapacitetsundersökning, begränsad till de aderton länen söder om Dalarna. Hänvändelse har sålunda skett till samtliga massaoch wallboardindustrier inom denna landsdel med begäran om uppgift över produktion och råvaruförbrukning under en fortlöpande sextonveckorsperiod kalenderåret 1950. Perioden fick förläggas till valfri tid under året, då störningsfri drift pågått under för övrigt goda produktionsförhållanden. Genom uppräkning till helt driftsår kan sedan ett m å t t erhållas på vad som vanligen benämnes »teknisk kapacitet». Därjämte begärdes uppgifter om de eventuella utbyggnader, som av företagens ledning planerades t. o. m. 1953. Endast sådana utbyggnadsprojekt skulle uppgivas som h u n n i t taga så fast form, att byggnadstillstånd begärts eller inom närmaste månaderna avsågs a t t begäras. Uppgifterna inflöto från alla företag utom ett av mindre betydelse. Av företagen upptagna utbyggnadsplaner ha sedermera vid granskning något korrigerats med hänsyn till utsikterna a t t erhålla byggnadstillstånd och med-

hinna deras fullföljande före utgången av 1953. I efterföljande tabell 7 har resultatet av undersökningen sammanställts och de framkomna uppgifterna fördelats på tre geografiska områden samt massaindustriens tre huvudgrenar. För wallboardindustrien angives beräknad kapacitet i tabell 8. I vad mån den sålunda beräknade produktionsökningen hänför sig till blekt eller oblekt cellulosa har framräknats men ej intagits i förestående sammanställning. Olikheter härutinnan de olika geografiska områdena emellan ha konstaterats ungefärligen utjämna varandra, om de aderton södra länen sammantagas. Det skall emellertid framhållas, att den blekning, som sker vid inhemska pappersbruk utan direkt anslutning till massafabrik ej beröres i detta sammanhang. Den tekniska produktionskapaciteten kan i regel uppnås endast under kortare tidsperioder. Med hänsyn till diverse driftsstörningar såsom brist på el-kraft, avbrott för reparationer, knapphet på råvara och arbetskraft m. m. räknas därför i större sammanhang med s. k. praktisk kapacitet, som är något lägre än den tekniska. Om de i tabell 2 å sidan 79 redovisade uppgifterna över den faktiska massaproduktionen 1950 ställas emot samma års tekniska kapacitet enligt tabell 7, erhålles ett m å t t på förhållandet nämnda år mellan praktisk och teknisk kapacitet. Vid jämförelse mellan uppgifterna i tabellerna för landet söder om Dalarna, framgår a t t slipmasse- och sulfitindustrien till 94 % och sulfatindustrien till 97 % utnyttjat sin tekniska årskapacitet. 1 Detta goda resultat får ses mot bakgrunden 1

Motsvarande värden för Norrland och Dalarna ha beräknats till 86,5 respektive 89%.

Tabell 7. Beräknad teknisk produktionskapacitet hos massaiudustrien söder om Dalarna. Måttenhet 1000 ton torrvikt. Slipmassa

Sulfilcclliilosa

Sulfatcellulosa

Summa

Industriellt produktionsområde 1000

Index

1000 Index

WOO

ton

Index

1000 Index

(1950=100)

ton

(1950=100'

ton

195l/=100)

östra Mellansverige. 1950 1951 . . . 1952 1953

181 188 198 225

100 104 109 124

108 117 129 137

100 108 119 127

130 137 141 159

100 105 108 122

419 442 468 521

100 105 112 124

Västsverige. 1950 1951 19.-.2 1953

126 146 147 147

100 116 117 117

350 374 400 415

100 107 114 119

188 202 228 236

100 107 121 126

664 722 775 798

100 109 117 120

Smdlandslänen samt Skdne, Halland och Blekinge. 1950 1951 1952 1953

42 50 50 57

100 119 119 136

109 116 122 123

100 106 112 113

60 63 66 72

100 105 110 120

211 229 238 252

100 109 113 119

Summaförde 1950 1951 1952 1953

349 3-4 395 429

100 110 113 123

567 607 651 675

100 107 115 119

378 402 435 467

100 106 115 124

1294 1393 1481 1571

100 108 114 121

18södra länen.

Tabell 8. Beräknad^teknisk produktionskapacitet hos wallboardindustrien söder om Dalarna. Östra Mellansverige

VästSverige

bumma

År

1950 1951 1952 1953

1'00

Index

1000 Index

ton

1950= lOn)

ton

(1950= 100)

ton

(1930= 100)

40 51 82 82

100 128 205 205

32 35 35 35

100 109 109 109

72 86 117 117

100 119 163 163

av de ovanligt gynnsamma konjunkturerna för avsättning av massaindustriens produkter på världsmarknaden, varigenom fabrikskapaciteten utnyttjats i en omfattning, som måhända under en

följd av år ej är möjlig. När det som här gäller att i första hand beräkna den nuvarande industriens sannolika råvarukonsumtion endast för de närmaste åren, torde emellertid knappast skäl

föreligga a t t frångå vad som erfarenheterna visat möjligt. Med hjälp av de i tabell 6 återgivna åtgångstalen kan den sannolika råvaruförbrukningen framräknas för 1950 och 1953 års praktiska produktionskapacitet. Kvantiteterna angivas i nedanstående tabell 9 där också för jämförelse den genomsnittliga årsförbrukningen 1946/49 meddelas. (Den nominella kvantiteten i tabell 3 har här omräknats till verklig volym.) Av tabellen framgår, a t t massa- och wallboardindustrien söder om Dalarna för n ä r v a r a n d e är under stark utveckling. En betydande utbyggnad pågår och ytterligare sådan planeras. En förädlingskapacitet om i medeltal 5 miljoner m s f råvara 1946/49 väntas 1953 stiga till 7 miljoner m3f, en ökning alltså

på ej mindre än 40 %, varav 14 uppnåtts 1950. Om också svårigheter att anskaffa materiel eller andra hinder skulle försena utbyggnadsprojektens fullbordande, kan med goda skäl antagas, att nu planerad kapacitet uppnås om ej 1953 så ett eller annat år därefter. H u r den industriella råvaruförbrukningen 1946—1949 var sammansatt i sortimentshänseende framgår av tabell 4 å sidan 8 1 . Motsvarande förbrukningssiffror för 1950 äro ej tillgängliga utan måste uppskattas liksom givetvis också för 1953. Beräkningen av förbrukningen av sulfitved vållar därvidlag inga svårigheter; bortsett från en obetydlighet lövved utgöres den av gran. Slipmassaveden kan beräknas innehålla cirka 5 % tall och 95 % gran,

Tabell 9. Massa- och wallboardindustriernas beräknade årsbehov av ved (inkl. sågverksflis) vid utnyttjande ar praktisk produktionskapacitet. Måttenhet 1000 m3f verklig volym. Träsliperier

m'f

Index ,1950= 100)

Sulfitfabriker 1000

m3f

Index (19511= 100)

Sulfatfabriker 1000

m»f

Index (1950= 100)

östra Mellansverige F ö r b r u k n i n g i medeltal 1946/49 Beräknad förbrukning 1950 » » 1953

373 87 428 100 530 124

415 83 501 100 637 127

580 88 657 100 794 .21

Västsverige Förbrukning i medeltal 1946/49 Beräknad förbrukning 1950 » » 1953

257 82 315 100 365 116

1630 91 1787 100 2104 118

834 91 915 100 1153 126

Smdlandslänen samt Skåne, Halland och Blekinge F ö r b r u k n i n g i medeltal 1946/49 Beräknad förbrukning 1950 » •> 1953

90 88 102 100 140 137

490 571 641

86 100 112

247 90 275 100 330 120

2 535 89 2 859 100 3 382 118

1661 90 1847 100 2 277 123

Summa för de 18 södra länen Förbrukning- i medeltal 1946'49 720 85 Beräknad förbrukning 1950 845 100 » » 1953 1035 122

Wallboardfabriker

Summa

Index Index lono 1000 (1950= 1950= m8f msf 100)

100)

65 116 240

56 100 207

1433 84 1702 100 2 201 129

32 35 43

91 100 123

2 753 90 3 052 100 3 665 120

827 87 948 100 1111 117 97 151 283

64 100 187

5 013 88 5 702 100 6 977 122

varan uppskattas till cirka tjugo procent år 1953, resten utgöres huvudsakligen av tallved. Vedåtgången för slipmassa som råvara vid wallboardtillverkning ingår icke i boardfabrikernas behovskvantiteter enligt tabell 3 och 9 utan i sliperiernas. Under dessa antaganden kan sortimentsfördelningen uppskattas på följande sätt:

såsom tidigare varit fallet. Sulfatindustriens råvarubehov kan också antagas bli täckt med samma proportioner tall, gran och sågverksflis som det sista kända året, 1949; möjligen kan sågverksflisens andel bli något större. F r å n de få wallboardfabrikerna ha uppgifter erhållits om den beräknade förbrukningen av råvara och dennas fördelning på olika sortiment; flisens andel av rå-

Tabell 10. Råvarubebovet fördelat på sortiment vid praktisk produktionskapacitet hos massa- och wallboardindustrien söder om Dalarna. Måttenhot 1000 m3f u. b. verklig volym. Granved

Tallved 1950

1217 Wallboardfabriker (utom slipmassa) 127 Summa 1385

1504 225

804 2 859 431

983 3 382 524

4 889

Kartan å sidan 91 har utarbetats för att åskådliggöra råvaruförädlingens nuvarande fördelning på olika industrianläggningar. För bättre överskådlighet ha de båda utpräglat granförbrukande slipmasse- och sulfitindustrierna givits enahanda beteckning. Svart färg markerar i stort sett granförbrukande industrier, streckade ytor industrier, som vanligtvis förbruka tall men även en del gran och sågverksflis. De ofyllda cirkelytorna för wallboardfabriker be-

1781 Sågverksflis 1950

199 24 223

249 58 307

Summa 1950

845 2 859 1847 151

1035 3 382 2 277 283 5 702 6 977

tyda i råvaruhänseende varjehanda träslag, mest tall, bakaved och sågverksflis. Ehuru k a r t a n egentligen är avsedd att ge en bild av fabrikernas tekniska förädlingskapacitet, beräknad i råvara, vid slutet av år 1950, ha ett par fabriker under ny- och ombyggnad niedtagits (Vrena och Östanfors). Vissa fabriker ha av utrymmesskäl ej kunnat markeras å geografiskt exakt plats.

M ASSA OCH WALLBO ARD INDUSTRIERNA SÖDER OM LJUNGANS FLODOMRÅDE 0 1 2 5 4 S 6 7 A 8 10 mil

Sulfitfabrik ellerträsliperi Sulfatfabrik (-) Wallboardfabrik

Cirkel/tornas storlek står i ungefärlig relation til! fabrikernas ravarubehov vid fullt utnyttjande av teknisk produktionskapacitet.

ÅTTONDE

KAPITLET

Jämförelse mellan den beräknade nettoårsawerkningen och skogsindustriens rundvirkesbehov Allmänna

synpunkter

Utredningen har utarbetat vissa sammanställningar — virkesbalanser •— för att möjliggöra en jämförelse mellan de teoretiskt disponibla skogstillgångarna och skogsindustriens rundvirkesbehov. Dessa virkesbalanser grunda sig på det statistiska material, som redovisats i kapitlen 4—7 och tabellbilagorna. Vid bedömandet av balanserna måste emellertid beaktas förefintligheten av vissa faktorer, som påverka desamma i positiv eller negativ riktning, men som icke låta sig siffermässigt beräknas. Utredningen har för avsikt a t t närmare behandla dessa faktorer, när utredningen framlägger sina förslag till åtgärder. De avdrag, som skett vid omräkningen av den totala bruttoårsavverkningen till för skogsindustrien tillgänglig nettoårsavverkning, äro såvitt möjligt baserade på faktiska förhållanden under de senaste åren. Frånsett exporten av props, vars omfattning är svår att beräkna, torde några större förändringar härutinnan icke vara att motse under den närmaste framtiden. En reducering av gagnvirkets användning som bränsle är möjlig och eftersträvansvärd. Sistnämnda fråga sammanhänger med skapandet av ökade avsättningsmöjligheter för tallmassaved inom vissa områden. Behovssidan i balanserna återger i stort sett den faktiska industriella för-

brukningen åren 1946—1949 och 1950. Det bör uppmärksammas, att 1950 var ett högkonjunkturår för skogsindustrien oeh a t t virkesförbrukningen då var större än något år sedan 1937. Alternativt har också såvitt gäller massaoch wallboardindustrien i de aderton södra länen beaktats det beräknade behovet 1953. Detta behov, som beräknats med hänsyn till en sannolik utbyggnad av industrien, torde icke vara för lågt kalkylerat, enär det förutsatts att den teoretiska produktionskapaciteten i praktiken utivyttjas i lika hög grad som under högkonjunkturåret 1950. Möjligheter torde föreligga till en ökad konsumtion inom industrien av sågverksflis och lövmassaved, varigenom en besparing av barrvirke skulle kunna ske. En sådan ökning torde vara att förvänta. För undvikande av missförstånd vill utredningen understryka, att varken å balansernas tillgångssida eller å dess behovssida -—• såsom framgår av rubriceringen tallmassaved och granmassaved — inbegripas sågverksflis eller lövmassaved. Vid beräkningen av 1953 års behov har förutsatts, a t t samma kvantiteter av dessa sortiment tillföras industrien detta år som under de senast förflutna åren. Det finns bland annat en omständighet, som ger vid handen, att skogstillgångarna äro lågt beräknade. Såsom förut nämnts återger behovssidan den faktiska förbrukningen under åren

Speciella s y n p u n k t e r på de olika o m r å d e n a s virkesbalanser

1946—1950. I behovskvantiteterna för massa- och wallboardindustrien ingå således även dimensioner under 3 " , i den mån sådana kommit till användning. Tillgångssidan upptager däremot endast virke av 3 " toppdiameter och grövre. Flerstädes utnyttjas emellertid virke av 2V2" toppdiameter, på vissa håll ännu klenare ved. Den av skogsforskningsinstitutet beräknade brutto&Tsavverkningen av massaved inom hela landet kan beräknas stiga med i runt tal 1 miljon m3f, därest dimensionsgränsen allmänt sänkes till 2V2".

Övre och mellersta

Norrland

Detta område sammanfaller nästan helt med norrlandskommitténs flodområdesgrupper I—V. Tillgångssidans grundval är den 40-årsprognos, som för kommittén utarbetades av chefen för dåvarande statens skogsförsöksanstalt professor Henrik Petterson. Skogsskötselalternativet är detsamma, som norrlandskommitténs balanser bygga på. Utgångsläget för 40-årsprognosen var virkesförrådet vid andra riksskogstaxeringen, som åren 1938—1941 övergick ifrågavarande område med undantag för Norrbottens lappmark. Det hade varit av intresse a t t veta, om avverkningarna under det gångna decenniet i praktiken varit mindre eller större än de enligt 40-årsprognosen beräknade. Bristen på tillförlitlig avverkningsstatistik försvårar dock en jämförelse. Även summariska beräkningar bli vanskliga på grund av de extraordinära förhållanden, som krisåren medförde. Först för efterkrigsåren föreligga säk-

Vid uppdelningen av tillgångarna på timmer respektive massaved har utredningen förutsatt samma relationer mellan dessa sortiment, som avverkningen trädslagsvis haft under åren 1946—• 1949. Dessa relationer kunna bli annorlunda i framtiden, om konjunkturväxlingar medföra ändrade apteringsprinciper. För framtidsbedömanden är därför fördelningen på timmer och massaved i balanserna en något osäker grundval. Däremot är summan av sortimenten för tall- respektive granvirke en säkrare utgångspunkt för dessa bedömanden.

Tabell 1. Virkesbalaus för skogsindustrien i Övre och mellersta Norrland. Måttenhet 1 000 m3! u. b. verklig volym. Timmer

Mas ayed

Summa

Tillgdng: a) Utan hänsyn till virkesflyttningar b) Med hänsyn till virkesflytt ningar (nettoårsavverkning)..

tall

gran

tall

gran

tall

gran

2 482

3 414

4 279

4 505

8 784

2 467

3 222

4 226

4 304

8 530

Behov: a) För uppnående av 1946/49 ars produktion b) För uppnående av 1950 års produktion

2 196

3 680

3 793

4 888

8 681

2 305

3 780

4 225

5 048

9 273

Differens: Tillgång b) minus behov b) .. Tillgdng b) i procent, av behov b)

+ 162 — 186 85 107

161 92

558 + 1 — 744 100 85 85

743 92

rare bedömningsgrunder. I tabell 1 återges virkesbalansen för området. Av balansen framgår, a t t den totala industriella konsumtionen under åren 1946—1949 i medeltal ganska väl motsvarat den på grundval av 40-årsprognosen beräknade nettoårsawerkningen. Ännu större blir överensstämmelsen, om hänsyn tages till det finska virke, cirka 0,2 miljon m3f, som ingår i förbrukningskvantiteten men som ej medräknats på tillgångssidan. Härtill kommer, att i den redovisade årsförbrukningen 1946—1949 i viss mån ingår även massaved under 3 " i topp. Om virke i grovleksklassen 2V2"—3" mera allmänt kunde tillföras massaindustrien, skulle balansen avsevärt förbättras. Beräkningar ha givit vid handen att inom området finnas av sådant virke 170 000 m 3 f tall och 290 000 m3f gran för årlig avverkning. Högkonjunkturen under 1950 har stimulerat industrien till en produktion, som tillgångarna inom området på längre sikt icke medgiva. Emellertid torde avverkningen — särskilt av massaved — av kända skäl under krisåren 1940—1945 varit väsentligt lägre än under decenniets andra hälft. Visst fog finnes därför att antaga, att den totala avverkningen under 1940-talet i ö v r e och mellersta Norrland ej överstigit de kvantiteter, som i 40-årsprognosen beräknats. Utgångsläget blir med detta antagande ungefär detsamma som vid taxeringstillfället. Enligt norrlandskommitténs virkesbalans beräknades den för skogsindustrien tillgängliga nettoårsawerkningen till 8,20 miljoner m3f utan bark gagnvirke av barrträd om minst 3 " i topp. Den av utredningen företagna aktualiseringen av norrlandskommitténs beräkningar visar en något större nettoårstillgång, nämligen 8,5 3 miljoner m3f. Skillnaden

beror dels därpå att den faktiska rundvirkesutförseln till södra Sverige under åren 1946—1949 varit lägre än enligt norrlandskommitténs beräkningar, dels därpå att förbrukningen av prima barrved och husbehovsvirke numera är icke oväsentligt mindre än under den tid norrlandskommitténs undersökningar avsågo. Enligt ett av sina alternativ beräknade norrlandskommittén sågverkens behov för uppnående av 1946 års produktion samt massa- och wallboardindustriens rundvirkesbehov för uppnående av s. k. praktisk kapacitet till 9,5 (i miljoner m3f utan bark •— förutom 0,15 miljon m3f sågverksflis. I behovet hade då inräknats 0,13 miljon m3f för tillgodoseende av trädestillationsverkets i Piteå behov. Driften vid detta verk har emellertid varit nedlagd under efterkrigsåren och torde icke återupptagas under normala tider. Enligt kommitténs beräkningar skulle rundvirkesbehovet helt täckas med barrvirke. I verkligheten har emellertid lövmassaved kommit till användning i en stigande omfattning. Under åren 1946 •—1949 har sålunda årligen genomsnittligen förbrukats 0,2 miljon m3f lövmassaved. Norrlandskommittén beräknade, att tillgångarna skulle täcka industriens behov till 86 %. Under 1950, då skogsindustriens praktiska kapacitet i allmänhet torde ha utnyttjats i full utsträckning, har industriens råvaruförbrukning uppgått till 9,2 7 miljoner m3f u t a n bark rundvirke av barrträd. Tillgångarna enligt virkesbalansen fr. o. m. 3 " i topp, som beräknats till 8,5 3 miljoner m3f, täcka denna förbrukning till 92 %. Medan balans råder för tallvirke utgör täckningen för granvirke endast 85 %. Ett årligt tillskott om i runt tal 3/4 miljon m3f granvirke är erforderligt, om den norrländ-

ska skogsindustrien framgent skall kunna i full utsträckning utnyttja sin under 1950 påvisade praktiska kapacitet.

skogsindustriens reducerade drift under krigsåren i verkligheten medfört en något större ökning av virkesförrådet. Härpå tyder — såsom framgår av tabell 2 här nedan •—• det förhållandet, a t t icke ens under åren 1946—1950 industriens förbrukning av rundvirke uppnått en volym, som •—- totalt räknat — kan ha verkat sänkande på det skogliga virkesförrådet. De ansenliga virkesflyttningarna från området utgöras, som nyss nämnts, till stor del av skutskärsindustriernas tillförsel av flottgods med Dalälven. Även sågverk och massaindustrier i mälarlänen och Östergötland utnyttja Dalälven och Ljusnan för sin virkesanskaffning. Vidare fraktas stora kvantiteter massaved med järnväg från Dalarna, särskilt bergslagsdelen, till industrierna vid Vänern och i Örebro län.

Dala-Hälsingeområdet Till området har hänförts Kopparbergs och Gävleborgs län samt Härjedalen av J ä m t l a n d s län. Enär skutskärsindustrierna äro belägna inom Uppsala län, redovisas deras virkesbehov på området ö s t r a Mellansverige. Vid beräkningen av nettoårsawerkningen för Dala-Hälsingeområdet avräknas följaktligen de virkesflyttningar, som ske från området till dessa industrier. Den andra riksskogstaxeringen övergick området åren 1940—1944. I skogsforskningsinstitutets nu uppgjorda 10årsprognos har beaktats den förskjutning i åldersklassgruppering, som virkesförrådet undergått sedan taxeringstillfället och den därav föranledda förrådsökningen. Denna har schablonmässigt beräknats till något mer än en procent. Det är dock ej osannolikt att

Under förutsättning, a t t virkesflyttningarna till övriga områden inom landet icke överstiga 1946—1949 års genomsnittliga volym, synes alltså råvarutäckning framdeles finnas för de inom området befintliga skogsindustriernas behov för en produktion av 1950

Tabell 2. Virkesbalans för skogsindustrien i Dala-Hälsingeområdet. Måttenhet 1 000 m3f u. b. verklig volym. Timmer

Massavod

Summa Summa

Tillgdng: a) Utan hänsyn till virkesflyttningar b) Med hänsyn till virkesflyttningar (netto&rsavverkning). . Behov: a) För uppnående av 1946/49 års produktion b) För uppnående av 1950 års produktion Differens: Tillgång b) minus behov b) . . . . + Tillgång b) i procent av behov b)..

tall

gran

tall

gran

tall

gran

2 299

3 296

6 400

96b

2 073

2 750

2 983

5 733

2 249

2 841

5 090

2 413

3 049

5 462

218 — 114

26 + 119 — 114 97

40 + 98

337 — 114

66 + 271 105 98

Tabell 3.

Yirkesbalans för skogsindustrien i Östra Mellansverige. Måttenhet 1 000 m3f u. b. verklig volym. Timmer

Tillgdng: a) Utan hänsyn till virkesflytt ningar b) Med hänsyn till virkesflytt ningar (nettoårsavverkning). Behov: a) För uppnående av 1946/19 års produktion b) För uppnående av 1950 års pro luktion c) För uppnående av 1950 års produktion vid sågverken samt 1953 års beräknade praktiska kapacitet vid massa- och wall boardindustrien

Massaved

tall

gran

tall

Summa

gran

tall

gran

2 589

2 634

5 223

2 925

2 952

5 877

3 622

2 229

2 503

4 605

Differens: Tillgång b) minus behov c) . . . . + 538 + 275 + 285 + 174 + 823 + 449 + 1272 Tillgdng b) i procent av behov c) 124 139 140 113 139 118 128

års omfång. Huruvida dessa industrier ha en kapacitet, som medger en större produktion än 1950 års, är ej närmare utrett. Approximativt har beräknats, att den tekniska kapaciteten under 1950 inom massa- och wallboardindustrien utnyttjats till cirka 87 % eller ungefär vad som vanligtvis brukar anses utgöra praktisk kapacitet under en längre tidrymd.

Östra

Mellansverige

Till grund för beräkningen av tillgångssidan i balansen ligger den av utredningen föranstaltade inventeringen av skogstillgången i mälarlänen. Virkesförrådet i Östergötlands, Gotlands och Örebro län har beräknats med ledning av äldre taxeringar, som av skogsforskningsinstitutet korrigerats till för år 1950 sannolika förhållanden. Någon säkerhetsmarginal i form av outtagna å r s a w e r k n i n g a r under tiden mellan

taxeringstillfället och utgångspunkten för 10-årsprognosen föreligger således ej. Såsom framgår av tabell 3 ovan är en avsevärt ökad avverkningsvolym i förhållande till den nuvarande möjlig. I balanstillgångarna har såsom framgår av femte kapitlet, frånräknats 392 000 m3f gagnvirke, som förbrukas som bränsle, och 88 000 m3f exportprops. Det må framhållas, a t t virkesöverskottets beräkning bygger på förutsättningen av en nettoinförsel från andra områden av samma omfattning som åren 1946—1949. Virkesflyttningarnas omfång belyses närmare i kapitel 6, tabell 2, och i kapitel 7, tabell 5.

Västsverige Ett sammanförande av länen omkring Vänern samt Göteborgs och Bohus län till ett skogsindustriellt redovisnings-

Tabell 4. Tirkesbalans för skogsindustrien i Västsverige. Måttenhet 1000 m3f u. b. verklig volym. Timmer tall

tall

gran

tall

gran

3 287

5 210

2 369

2 002

3 462

5 464

2 007

2 961

4 318

2 229

3 343

4 882

2 628

3 742

5 463

— 21 + 101 — 259 + 281 - 2 8 0 98 112 90 116 93

Differens: Tillgång b) minus behov c) .. .. + 177 121 Tillgång b) i procent av behov c)

område är motiverat med hänsyn till a t t från Värmlands län kommer hälften av den massaved, som förädlas inom övriga delar av området. Ehuru detta län innesluter blott omkring hälften av Västsveriges skogsareal, produceras där nära 70 % av dess timmer och massaved. Sedan gammalt pågår ett icke obetydligt rundvirkesutbyte mellan Västsverige och Norge. Detta är en naturlig följd av vissa flottleders inriktning samt av svenskt och norskt skogsinnehav i Norge respektive Sverige. Numera transporteras rundvirke mellan de båda länderna även med lastbil. Volymmässigt har virkesutbytet med Norge i regel medfört ett importöverskott. Mot en årsimport 1946—1949 av i medeltal 234 000 m3f svarade en export av 137 000 m3f. Det finns skäl a t t räkna med ett importöverskott av motsvarande storleksordning även i 7—284 52

Summa

gran

Tillgång: a) Utan hänsyn till virkesflyttningar 1000 b) Med hänsyn till virkesflyttningar (nettoårsavverkning). . 1008 Behov: a) För uppnående av 1946/49 års produktion b) För uppnående av 1950 års produktion e) För uppnående av 1950 års produktion vid sågverk och plywoodfabriker samt 1953 års beräknade praktiska kapacitet inom massa- och wallboard industrien ,

Masaaved

framtiden, varför h ä n s y n tagits därtill vid beräkningen av nettoårsawerkningen för området. Av tabell 4 framgår a t t Västsverige tillföres virke jämväl från områden inom landet. Denna tillförsel sker huvudsakligen från Kopparbergs och Örebro län. Vid beräkningen av nettoårsawerkningen har avdrag skett för det gagnvirke, som exporterats i form av props, ävensom för det gagnvirke, som användes som bränsle, sammanlagt 172 000 m3f, såsom framgår av kapitel 5. Den beräknade kapacitetsökningen inom massaindustrien t. o. m. år 1953 medför enligt balansen e t t granvirkesunderskott om 280 000 m3f. Däremot förefinnes ett överskott av tallvirke av samma storlek. Eftersom massaveden i Värmland och delar av Dalsland uttages till 2V2" i topp i stället för å virkesbalansens tillgångssida förutsatta 3 " . är situationen i verkligheten något

Tabell 5. Yirkesbnlaus för skogsindustrien i Smålandslänen. Måttenhet 1000 m3f u. b. verklig volym. Timmer

Tillgdng: a) Utan hänsyn till virkesflyttningar b) Med hänsyn till virkesflyttningar (nettoårsavverkning). .

MllSE aved

Summa

tall

gran

tall

gran

tall

gran

3 645

3 700

2 574

2 800

2 951

Behov: a) För uppnående av 1946/49 års produktion 1035 b) För uppnående av 1950 års produktion 1106 c) För uppnående av 1950 års produktion vid sågverken samt 1953 års beräknade praktiska kapacitet inom massa- och wallboardindustrien 1106

Differens: Tillgång b) minus behov c) . . . . + 288 + 158 + 192 + 111 + 480 + 269 + 749 125 116 117 210 115 126 137 Tillgdng b) i procent av behov c)

gynnsammare ä n balansen ger vid handen. Det kan beräknas, a t t bruttoårsavverkningen skulle öka med cirka 190 000 m3f, därav 124 000 m3f gran, eller 6 å 7 % av massavedskvantiteten, därest även gagnvirke av dimensioner mellan 2V2" och 3 " medräknades. En förskjutning av apteringsgränsen mellan granmassaved och timmer emot grövre diameter än nu skulle förbättra möjligheterna att försörja massaindustrien. En sådan förskjutning torde vara möjlig åtminstone vid skogsbolagens egna avverkningar. Smålandslänen Med hänsyn till skogsmarksbonitet, skogstyp, klimat, arbetsförhållanden och övriga för den skogliga produktionen betydelsefulla faktorer ha smålandslänen sammanförts till ett i stora drag homogent redovisningsområde. Andra omständigheter kunde ha motiverat en gränsdragning på annat sätt men det

har framstått som önskvärt ur flera synpunkter att vid uppdelningen i redovisningsområden följa landets administrativa indelning och undvika en uppdelning av länen. Den riksskogstaxering, till vilken skogsforskningsinstitutets 10-årsprognos om avverkningen anknutits, övergick området 1946—1948. Utredningens undersökning av virkeskonsumtionen har omfattat åren 1946—1950. Därvid har befunnits, a t t virkesuttagen äro lägre än som enligt 10-årsprognosen är möjligt. Härav torde kunna dragas den slutsatsen, a t t för avverkning finns disponibel en efter taxeringstillfället inbesparad gagnvirkestillgång utöver den tillgång, som virkesbalansen här ovan anger. Det bör uppmärksammas, a t t — såsom framgår av kapitel 5 — i balanstillgångarna frånräknats cirka 240 000 m3f gagn virke, som årligen 1946—1949 apterats till exportprops och brännved.

Tabell 6. Virkesbalans för skogsindustrien i Skåne, Halland och Blekinge. Måttenhet 1000 m3f u. b. verklig volym. Timmer

Tillgång: a) Utan hänsyn till virkesflyttningar b) Med hänsyn till virkesflyttningar (ncttoårsavverkning).. Behov: a) För uppnående av 1946/49 års produktion b) För uppnående av 1950 års produktion c) För uppnående av 1950 års produktion vid sågverken samt 1953 års beräknade praktiska kapacitet inom massaindustrien Differens: Tillgång b) minus behov c) . . . . Tillgång b) i procent av behov c)

Mass aved

Summa

tall

gran

tall

gran

tall

gran

+ 47 119

-49 90

+ 91

Smålandslänens rundvirkesutbyte med det övriga Sverige och utlandet har varit av relativt liten omfattning under de år, 1946—1949, vartill hänsyn tagits i virkesbalansen. Närmare uppgifter om dessa virkesflyttningar återfinnas i kapitel 6, tabell 2, och i kapitel 7, tabell 5. Utförseln från området, särskilt av granmassaved, har under de två sistförflutna åren varit av betydligt större omfång. Otvivelaktigt medgiva de småländska skogarna en avsevärt ökad avverkning gentemot den som hittills skett. Även med hänsyn till väntad kapacitetsökning inom massaindustrien år 1953 och därav förorsakat större virkesbehov, synes en m e r a w e r k n i n g om 25 % vara ur skogsvårdsmässig synpunkt möjlig. Den ansenliga ökning av virkesförrådet, som enligt riksskogstaxeringen skett under ett par decennier i smålandslänen, återspeglas också vid en jämförelse mellan den nu beräknade å r s a w e r k -

+ 81 + 138 162 156

+ 32 + 170 105 120

ningen och den av 1931 års skogssakkunniga angivna, ö k n i n g e n av årsavverkningen är ej mindre än 50 %.

Skåne, Halland Blekinge

och

Landets tre sydligaste landskap ha växtgeografiskt och skogligt brukat betraktas som ett från det övriga landet artskilt område. Inslaget av lövskog är stort. Framför allt bidrager bokskogsförekomsten till att ge området en särprägel. Skåne och Blekinge voro föremål för riksskogstaxering 1945, Halland 1946. Det då konstaterade virkesförrådet ligger till grund för 10-årsprognosen. Enär den faktiska avverkningen av gagnvirke enligt virkesbalansen varit avsevärt mindre än den möjliga, synes samma slutsats som beträffande Smålandslänen kunna dragas, nämligen a t t en besparing ägt rum under tiden efter

taxeringstillfället. Det är dock tänkbart, att en större gagnvirkesawerkning ägt rum än som låtit sig beräknas, nämligen för att tillgodose det stora vedbränslebehovet under åren 1945— 1948. Den totala kastvedsawerkningcn för avsalu utgjorde enligt bränslekommissionens statistik ej mindre än 4 miljoner m 3 t, till största delen lövved. Uppgifter om i vilken omfattning veduttagen utgjordes av prima barrved saknas däremot. Man kan därför ej här — såsom beträffande Smålandslänen —• med samma grad av sannolikhet säga, a t t det finns tillgångar utöver de i balansen redovisade. Småland övergicks senare av riksskogstaxeringen och krisårens onormala veduttag hade då i stort sett redan ägt rum. Det gagnvirke, som apteras till props och brännved, har såsom framgår av kapitel 5, uppskattats till 100 000 m3f och frånräknats tillgångarna enligt balansen. Massavedsutbyte med Smålandslänen förekommer i viss utsträckning. Inom området finnas en sulfitfabrik och tre träsliperier. Skåne saknar helt massaindustri. De små sågverken förbruka större delen av rundvirket, även där detta utgöres av ganska klena dimensioner. Det för år 1953 konstaterade virkesöverskottet, 170 000 m3f, hänför sig till nu gängse massavedsdimensioner. Då såsom av det nyss sagda framgår, att den tillämpade apteringsgränsen mellan sågtimmer och massaved ligger lågt, bör den möjliga m e r a w e r k n i n g e n kunna beräknas härröra från ungskogsgallring. I jämförelse med den totala, årliga timmer- och massavedsawerkningen 1946—1949 inom området ligger enligt prognosen en ökning av ej mindre än 50 % inom möjligheternas ram.

100 Virkesbalans för h e l a riket Om virkesbalanserna för de sex redovisningsområdena sammanställas, erhålles en riksbalans över den svenska skogsindustriens virkesförsörjning (se tabell 7). Eftersom det är fråga om en balans för hela riket, bortses från virkesflyttningarna inom landet. Däremot har i balansen beaktats det importöverskott från utlandet, som i framtiden med sannolikhet kan påräknas. Utredningen har r ä k n a t med ett sådant överskott endast från Norge. Den import, som under senare år skett från Finland till norrlandsindustrien, ingår — i den mån virket förbrukats — i balansernas behovskvantiteter, men ha icke upptagits bland tillgångarna. Viss utförsel av s. k. hollandstimmer och bilat virke har medräknats men är i detta sammanhang kvantitativt betydelselös. Något avdrag för export av massaved -—• bortsett från de kvantiteter, som ingå i gränshandeln med Norge — har icke ansetts böra ske. Det har tidigare framhållits och förtjänar här att ånyo understrykas, a t t de i balanserna angivna tillgångarna utgöra gagnvirkeskvantiteter om minst 3 " i topp, som med hänsyn till en god skogsvård äro årligen avverkningsbara och ur denna synpunkt möjliga a t t förvärva för de svenska sågverks- och plywood- samt massa- och wallboardindustrierna. H u r u stora gagnvirkeskvantiteter, som inom landet avverkats under åren 1946—1950, framgå icke av balansen men låta sig lätt framräknas. Det är sannolikt, att m e d e l a w e r k n i n g och medelförbrukning under perioden 1946 —1950 överensstämt med varandra, då en eventuell skillnad i industriens inoch utgående lager vid periodens bör-

Tabell 7. Riksbalans för den svenska skogsindustriens rundvirkesförsörjning. Måttenhet 1000 m3f u. b. verklig volym. Massaved

Timmer

Summa Summa

tall

gran

tall

gran

tall

gran

8 863

5 992

10 228

14 020

16 220

30 240

8 872

5 996

10 291

14 052

16 287

30 339

6 826

5 267

3 621

9 269

10 447

14 536

24 983

7 442

5 845

9 987

15 832

27 428

7 442

5 845

4 550

10 782

16 627

28619 Differens: Tillgång b) minus behov c) . . . . + 1430 119 Tillgång b) i procent av behov c)

+ 151 103

+ 630 114

— 491 + 2 060 117 95

Tillgångar : a) Utan hänsyn till import och b) Med h ä n s y n till visst importöverskott (netto årsav verkning) Behov: a) För uppnående av 1946/49 års b) För uppnående

av 1950 års

c) För uppnående av 1950 års produktion men beträffande massa- och wallboardindustrien inom de 18 södra länen 1953 års praktiska kapacitet

jan och slut knappast kan ha varit av den storleksordning, a t t den k u n n a t nämnvärt påverka medeltalet för förbrukningen under en så lång tidsperiod som fem år. Enär den industriella förbrukningen per år under denna femårsperiod uppgått till 25,5 miljoner m3f och den faktiska importen av rundvirke •— importen från Finland inräknad •—• till 0,5 miljon m3f, skulle alltså vid de svenska skogsindustrierna förädlats en inom landet avverkad kvantitet gagnvirke om 25 miljoner m3f. Då exporten av svenskt rundvirke årligen uppgått till nära 0,2 miljon m3f, kan den totala årliga avverkningen inom landet av timmer och massaved under perioden 1946 —1950 beräknas till 25,2 miljoner m3f. Gentemot denna uttagna avverkningskvantitet svarar enligt riksbalansen en ur skogsvårdssynpunkt möjlig årsavverkning av 30,2 miljoner m3f. Denna möjliga avverkning överstiger alltså medelavverkningen åren 1946—1950

- 3 4 0 + 1720 106 98

med 20 % eller 5 miljoner m3f. Förutsättningar för en ökning av den industriella konsumtionen föreligga således otvivelaktigt. Att en ökning är tekniskt möjlig, framgår därav, att under 1950, då goda konjunkturer rådde, rundvirkesförbrukningen var cirka 2 miljoner m3f större än i medeltal under åren 1946—1950. Utredningen har med hänsyn till påbörjad och planerad utbyggnad inom massaindustrien beräknat, a t t produktionen skulle ytterligare stiga och a t t rundvirkesbehovet 1953 skulle uppgå till 28,6 miljoner m3f. Även sedan ett sådant behov täckts, förefinnes ett överskott av gagnvirke på icke mindre än 1,7 miljon m3f. Emellertid måste observeras, a t t detta överskott icke är j ä m n t fördelat inom landet utan a t t variationerna mellan olika landsdelar äro avsevärda, samt att ett underskott av granvirke om 340 000 m3f föreligger. Vårt land kan emellertid på grund av

Tabell 8.

Rundvirkestillgångarna och skogsindustriens behov. Måttenhet 1000 m 3 f u. b. verklig volym. Hassaved

Timmer

Summa Summa

gran

tall

gran

tall

gran

Övre och Mellersta Norrland. Tillgång Behov Tillgång i procent av behov

2 467 2 305 107

1082 1268 85

1759 1920 92

3 222 3 780 85

4 226 4 225 100

4 304 5 048 85

8 530 9 273 92

Dala-Hälsingeomrädet. Tillgång Behov Tillgång i procent av behov

1782 1564 114

910 936 97

968 849 114

2 073 2113 98

2 750 2 413 114

2 983 3 049 98

5 733 5 462 105

östra Mellansverige. Tillgång .' Behov Tillgång i procent av behov

1931 1393 139

1401 1126 124

994 709 140

1551 1377 113

2 925 2102 139

2 952 2 503 118

5 877 4 605 128

Västsverige. Tillgång Behov Tillgång i procent av behov

1008 831 121

1093 1114 98

994 890 112

2 369 2 628 90

2 002 1721 116

3 462 3 742 93

5 464 5 463 100

Smålandslänen. Tillgång Behov Tillgång i procent av behov

1394 1106 126

1074 916 117

367 175 210

865 754 115

1761 1281 137

1939 1670 116

3 700 2 951 125

Skåne, Halland, Blekinge. Tillgång Behov Tillgång i procent av behov

290 243 119

436 485 90

98 7

211 130 162

388 250 156

647 615 105

1035 865 120

Hela riket. Tillgång Behov Tillgång i procent av behov

8 872 7 442 119

5 996 5 845 103

5180 10 291 4 550 10 782 114 95

14 052 11992 117

16 287 16 627 98

30 339 28 619 106

de långa transportavstånden i praktik e n i c k e b e t r a k t a s s o m en s k o g s i n d u strien hushållningsenhet. Möjlighetern a a t t a n s k a f f a e r f o r d e r l i g r å v a r a för i n d u s t r i e n s b e h o v och a t t u t b y g g a d e n samma måste därför bedömas för m i n d r e o m r å d e n . E n å t e r b l i c k p å respektive redovisningsområdens virkesbalanser ä r därför n ö d v ä n d i g . I tabell 8 h a r för v a r j e s å d a n t o m r å d e gjorts en s a m m a n s t ä l l n i n g a v tillg å n g a r n a och industriens behov. Med

tillgångarna avses n e t t o å r s a w e r k n i n g e n m e d h ä n s y n t i l l v i r k e s f l y t t n i n g a r . Beh o v e t a v s e r 1950 å r s p r o d u k t i o n ; beträffande massa- och wallboardsindustrien inom de aderton södra länen h a r h ä n s y n t a g i t s till 1953 å r s b e r ä k n a d e praktiska kapacitet. A t t e t t a n s e n l i g t ö v e r s k o t t a v tallm a s s a v e d föreligger ä r ej s å f ö r v å n a n s värt, då sulfatindustriens efterfrågan på v e d v a r i t m i n d r e g o d f l e r s t ä d e s i landets södra delar. Märkligare är a t t ett

överskott av furutimmer föreligger. Ett sådant överskott finnes framför allt i mellersta och södra Sverige. Detta förhållande påtalades redan av 1933 års skogsindustrisakkunniga. Åren 1928—1932 förelåg i förhållande till förbrukningen ett överskott av furutimmer om cirka 1,5 miljon m3f i landet söder om Dalälvens flodområde. De sakkunniga kunde icke finna, att bristande avsättningsmöjligheter förelegat, men ansågo det icke vara uteslutet, a t t konsumtionen vid småsågarna i verkligheten varit större än deras beräkningar utvisade. Vidare kunde enligt de sakkunniga lågkonjunkturen under åren 1931 och 1932 medfört en tillfällig minskning av utbuden. Ä andra sidan rådde under 1928 och 1929 högkonjunktur, varför genomsnittet för ifrågavarande femårsperiod bör kunna anses normalt. Liknande skäl k u n n a icke anföras som förklaring till a t t även nu föreligger ett ansenligt överskott av furutimmer. De grunder, som utredningen använt vid timmerförbrukningens beräknande, torde ge ett resultat, som i det närmaste överensstämmer med verkligheten. Den del av landet, som ligger söder om Dalälvens flodområde, motsvarar i huvudsak utredningens fyra sydliga redovisningsområden. Såsom framgår av tabell 8 är timmeröverskottet i dessa områden i förhållande till 1950 års förbrukning cirka 1 miljon m3f. Enär 1950 var ett utpräglat högkonjunkturår, torde det emellertid vara motiverat a t t i stället göra en jämförelse med genomsnittsöverskottet för femårsperioden 1946—1950. Detta är cirka 1,4 miljon m 3 f eller ungefär detsamma som 1933 års skogsindustrisakkunniga konstaterade. Under nyssnämnda femårsperiod ha timmerpriserna i allmänhet varit höga och av-

sättningsmöjligheterna ha, såvitt kan bedömas, i stort sett varit goda. Eftersom det för två femårsperioder under tiden 1928—1950 visat sig, a t t trots till synes goda pris- och avsättningsförhållanden avverkningarna av furutimmer icke uppgått till vad som ur skogsvårdssynpunkt varit möjligt, kan detta förhållande icke anses vara av tillfällig utan av mera konstant natur, vars orsaker böra närmare utredas. En av orsakerna kan tänkas vara a t t vissa skogsägare av en eller annan anledning finna det fördelaktigt att kvarhålla tallbestånd utöver normal slutavverkningsålder. En viss eftersläpning i avverkningarna är vanlig såtilllvida, att fröträd på hyggen icke avverkas, så snart tillfredsställande föryngring skett, utan lämnas att växa in som överståndare i ungskogen. Dessa överståndare kunna dock knappast representera några i detta sammanhang alltför betydande kvantiteter. Ett mera avsiktligt uppskjutande av möjliga avverkningar kan vara förestavat av ovillighet hos en del skogsägare att förvandla skogskapitalet till kontanter. Äldre tall lämpar sig bättre än gran för besparing med hänsyn till risken för röta. E t t betydande överskott av tallmassaved föreligger enligt tabell 8 i hela landet utom i ö v r e och mellersta Norrland. Detta kan — såsom tidigare framhållits — förklaras av en mindre god efterfrågan på sulfatved. Särskilt stort är överskottet i Smålandslänen och Östra Mellansverige. Sulfatindustriens utbyggnad har här tydligen icke anpassats efter den t a k t vari råvarutillgångarna ökat. Denna ökning kan särskilt såvitt avser Småland bero på a t t ansenliga ungskogstillgångar på senare tid hunnit växa in i massavedsdugliga dimensioner och nu kräva gallring. Som tidigare framhållits äro på grund

av ovissheten om de blivande apteringsgränserna mellan timmer och massaved balansernas virkessaldon något osäkra som framtidsprognos, om de betraktas sortimentsvis. Om däremot sortimenten sammanslås trädslagsvis, elimineras denna osäkerhet. I ö v r e och mellersta Norrland råder såsom framgår av tabell 8 balans mellan industriens behov och de totala tillgångarna på tallvirke. I övriga delar av landet finns ett överskott på sådant virke, vilket överskott är störst i ö s t r a Mellansverige samt de två sydligaste redovisningsområdena. För landet i dess helhet överstiga tillgångarna med 17 % det industriella behovet, beräknat efter 1950 års produktion (dock 1953 års kapacitet vid sydsvensk massaindustri). Då sågverkens konsumtionsförmåga visat sig besitta en stor elasticitet, torde överskottet automatiskt reduceras med några procent, därest timmeröverskottet eller del därav kommer a t t avverkas. Däremot synes på grund av sulfatindustriens otillräcklighet avsättning icke kunna vinnas för betydande kvantiteter klenare tallvirke. Om man ser på landet i dess helhet, täcka tillgångarna på grantimmer väl behovet. Detta kan dock icke tillmätas någon större betydelse, då på grund av svårigheterna a t t transportera sågtimmer längre sträckor en utjämning icke är möjlig mellan överskotts- och underskottsområden. Även där knapphet råder på grantimmer, torde dock på grund av den goda tillgången på furutimmer några större svårigheter för sågverkens försörjning icke uppstå, i varje fall icke i södra Sverige. I de utpräglade överskottsområdena ö s t r a Mellansverige och Småland föreligger ett överskott av grantimmer på 24 respektive 17 %. Av riksbalansen framgår, a t t tillgångarna på granmassaved understiga

behovet. Att bristen i ö v r e och mellersta Norrland var avsevärd ådagalades redan av norrlandskommittén. Om man betraktar landet söder om detta område som en enhet och beräknar behovet efter 1953 års praktiska kapacitet råder ungefärlig balans mellan tillgångar och behov. I Dala—Hälsingeområdet täcka tillgångarna icke fullt behovet. Inom Västsverige är underskottet betydande, överskottet i de tre övriga redovisningsområdena täcka underskottet inom de nyssnämnda två områdena. Enligt riksbalansen överstiger industriens behov av granvirke -— timmer och massaved — tillgångarna med två procent. Att behovet är större än tillgångarna har främst sin grund i sulfitindustriens kraftiga utbyggnad. De granförbrukande industrierna h a en driftskapacitet, som det svenska skogsbruket för närvarande har vissa svårigheter att tillgodose. På längre sikt.kan emellertid, enär grantillgångarna i våra skogar äro stadda i starkare ökning än talltillgångarna, en förbättrad situation med sannolikhet emotses, under förutsättning av återhållsamhet i industriens utbyggnad. Tillgångarna på tallvirke i södra och mellersta Sverige tillåta såsom framgår av det föregående en utökning av den industriella förädlingen. Såsom tidigare framhållits är ur skogsvårdssynpunkt möjligt a t t öka den totala årliga avverkningsvolymen inom landet under en tioårsperiod med 5 miljoner m3f utan bark eller med 20 % i förhållande till det genomsnittliga gagnvirkesuttaget per år under tiden 1946—1950. Under förutsättning, att industrien kommer a t t utbyggas i den takt, som planerats för tiden t. o. m. 1953, minskar överskottet till 1,7 miljon m3f eller till sex procent i förhål-

lande till den beräknade avverkning, som är nödvändig för att tillgodose den utökado industriens behov. Det industriella försörjningsläget måste emellertid bedömas med hänsyn även till andra faktorer. Det synes då mindre gynnsamt. Olika industrigrenar ha skilda anspråk på skoglig råvara i vad avser trädslag och dimensioner. Tallmassaved kan åtminstone för närvarande icke med fördel förädlas inom sulfitindustrien. Det torde kunna sägas, a t t den svenska skogsindustrien icke är helt anpassad efter skogsbrukets möjligheter a t t tillhandahålla råvara av erforderligt slag. Tillgångarna på granmassaved äro knappa i förhållande till sulfitindustriens kapacitet, medan tillgångarna på tallvirke, framför allt av timmerdimensioner, överstiga industriens behov. Försörjningsläget påverkas även av industriens belägenhet i förhållande till .råvaran. Sågverksindustriens struktur och småsågarnas relativt små anläggningskostnader äro omständigheter, som underlätta en anpassning efter lokala och temporära råvarutillgångar. Den för sina anläggningar kapitalkrävande massaindustrien har ej samma anpassningsmöjligheter. Massaveden är emellertid ett för landtransporter lämpligare sortiment än sågtimret. Konkurrensen om denna ved medför i högkonjunkturlägen, a t t industrierna förlägga sina inköp till områden på mycket stora avstånd från fabrikerna. Härav följa korstransporter, som icke kunna anses rationella. I sämre konjunkturlägen åtnöjer sig industrien med en reducerad virkesfångst och söker av kostnadsskäl anskaffa densamma inom ett mera begränsat inköpsområde, vilket medför svårigheter för avsättningen av den råvara, som finns på längre avstånd från industrien.

Den norrländska massaindustriens kapacitet är för närvarande trots nedläggelser av vissa fabriker ännu något för stor i förhållande till råvarutillgångarna. Massaindustriens utbyggnad under 1920- och 1930-talen i Norrland skedde för tillgodogörandet av de stora sparade skogstillgångarna. Enligt, virkesbalansen äro däremot de norrländska timmertillgångarna tillräckliga för den nuvarande produktionsvolymen vid sågverken. Det är utredningens avsikt att i ett kommande betänkande taga ställning till de åtgärder av olika slag, som kunna rekommenderas med hänsyn till den svenska skogsindustriens virkesförsörjning. I samband därmed skall utredningen så långt är möjligt bedöma skogsbrukets i södra och mellersta Sverige möjligheter a t t tillhandahålla industrien råvara under en längre tidrymd än den tioårsperiod, som de nu upprättade avverkningsprognoserna avse. Att dessa möjligheter icke minska under de tre senare tioårsperioderna av de fyrtio år, skogsforskningsinstitutets beräkningar avse, framgår av den siffermässiga jämförelsen i slutet av fjärde kapitlet mellan de möjliga årsavverkningarna av massaved under den första oeh den fjärde tioårsperioden. Det bör uppmärksammas, a t t vid denna jämförelse bruttoavverkningen angivits inklusive bark och med massaved avses virke med en toppdiameter av 3"—6", varför kvantitetsuppgifterna icke äro jämförbara med de årsawerkningar, som utredningen i andra sammanhang redovisar. Dessa å r s a w e r k n i n g a r avse virke exklusive bark och grunda sig på andra apteringsprinciper. Jämförelsen i fjärde kapitlet är likväl belysande för utvecklingen och utvisar en stegring i awerkningsmöjligheterna för virke om

3"—6" i de aderton södra länen om drygt fem procent under de tre sista tioårsperioderna. Den successiva ökningen bör vara avsevärt större för virke över 6" i topp såsom framgår av tabell 1 till fjärde kapitlet, där de beräknade årsavverkningarna inklusive bark för varje tioårsperiod angivas för alla dimensioner och trädslag sammantagna. För a t t göra en jämförelse mer åskådlig har här nedan sammanställts de beräknade relativa årsavverkningarna av totalt virke för andra, tredje och fjärde Tioårsperioder Genomsnitt 2:a 3:e 4:e 2:a-4:e Dala-Hälsingeområdet Östra Mellansverige Västsverige Smålandslänen Skåne, Halland och Samtliga områden

101 107 103 103

106 112 106 117

114 116 112 126

107 112 107 115

116 132 141 . . 104 111 118

130 111

tioårsperioderna, varvid avverkningarna under den första tioårsperioden lagts som grund ( = 100). Såsom tidigare framhållits avse de för ö v r e och mellersta Norrland angivna årsavverkningarna medeltal för en fyrtioårsperiod, varför ingen ökning här kan påräknas. I de ovan angivna relativa talen inbegripas visserligen lövskog men de äro i stort sett fullt rättvisande även för enbart barrskog. De för den första tioårsperioden beräknade avverkningarna kunna följaktligen med hänsyn till utvecklingen på längre sikt icke anses för höga. En tendens mot större andel virke av grövre dimensioner i framtidens årsavverkningar är tydligt skönjbar. Detta förhållande förklaras av en allt bättre bestockning i de syd- och mellansvenska skogsbestånden och får ses mot bakgrunden av det successivt ökande intresset och arbetet för en rationell skogsvård.

TABELLBILAGOR Uppgifterna i tabellbilaga I ha beräknats med ledning av industristatistikens material samt bränslekommissionens sågverksinventeringar 1946 och 1948. De metoder, som använts vid beräkningarna, framgå av sjätte kapitlet. Det bör observeras, att resultaten av beräkningarna för enskilda län i södra Sverige avseende åren 1935—1939 äro i viss mån osäkra. Siffrorna i tabellen torde dock ge en rättvisande bild av den totala produktionsutvecklingen sedan förkrigstiden för större områden. Uppgifterna i tabellbilagorna II—VI härröra från industristatistiken.

Med glial per år 1946- 1949

8 I NÄ •c* NÄ

5 h

c ^ CM CM x> TJI H N O ' - d U O W H W W W

a»

ås ö »b cö »b CTs C - CM CD CM (MCO r-i

H w 6 6 i b T J 1 CD T j t OS t O r H r-

i»

I D

c b CM o ö T * iCJ i O t * - CC C 5

w ö w c o CM CM i O - D

c©

ffl

00 co c o

ö ^ ö t o d o CO CO O-i T j i i-H H H f « I M CO

i - i x r - t - o

c b C M c b » o r-i d O « l ^ ^ N f i-H

Ö Ö H T H Ö I i d CD CO CC CO rHi-H

ca ©

co ©

>Hi > ^ cb CM H ^ D t ^ O N i f l W H i f l h -

w cb cb cb O H ( N W t-w T—i T J I i£0

* * O »O

«9

S 00

r H O t - m t N

TF CM © cb t o

r~l

C T 3 - ^ T H Q O C Ö

ch w

O t O O W C O H H ( M ( M ( N

t - iO « > o O CM CO i—i

I*. 05 t »

TJ< c b

T M O CO t ^ » O i-H i—1

OJ O

i b

T*I c b c b

CO T J 1 t^> I - H , - t T H CM *—I T H CO

l O t ^ O C »

»b

Tji CM c b

co o o o CO i — i t ( " T

tO 1 - CO

c o T ^ r t i - ^ i M CO t ^ C 5 CO CO r - i r l H ( M W

00 CO <N CQ <N

C* Ö

c b c b - ^ ^ H ^ H

T + 1 "ID CM C - CM

iH ©

i-H 00

T * CO T J I C l i O

i ^ d o i ^ - c b h O T t l l*— c o CM " f l l ffi H T ? t f i

COCO

CMt o i > ö

»H

* H T-l

(O ^

C*5 OS

» b f c - © » W T * CM t - - CO J > * - i T*1T J I

i j 00 (51

C5 i Q

00 ©

o !>• a s TJI c o I - H T - < I - H CM CO

Med per 1935-

rf (_. f o •*> erf o a

= £

as i-H

1 6C

« c _ « "3 .tri B •O © s-

1< (O I -

CO " *

C M cr> ch

(O (O H

i > i - - »b r^ CM o T*H o

C7» c o C M c o C M COCO i-H

Ol t -

c c c b o »^ T * i - i r - - CM c o w

^ &> &> i > CM c o r— i o co

*—1 i-i1 O » CM . X

i - l CM

05 W

iQ O

^ H t - O C O i - H CM T * O ( M T J I H H H I M W

CO IQ Q

i r> 5Q i-H

K3 M

O O i - t i O

—' ås

- * cb

Ö Ö C C T J I

u O i t O CO t O t O ^ « H l O l>

i-<

t»

OS ö

ih N 6 ä; w « ^ x t- •*

T f i C M - H i O CO

<S <3 tO

( M r > - O i O CO CO T * ( M T J I i - t TH T-I

Cl ös

05 t

co w o * T U CM c o CM

T J I TJI CM

i-H O CM CO HO C l C O H i O C O T H O*

31 Cl

i-l

O» 05 00

O N i O t f l C O T J I O i O CO - ^ T H CM I - H O CO

1-1

CO OS

»—<

1—1

»i

<M ©

CO u O T j i O C 5 C D CD O H H T j ^ u l

I > »O i©

T-*

e©

- M O O - *

TJI c o no - ^ t o

TJH ers t o c o T J I

*-( o

CM TJH O J CM i-H T-< 1 -

H T h t - t D C O T j i CM r H » O CO

CM CD t - ~ C D i-H i - l T t * - r f l

O - ^

T-H

CO O i

tO I i

r«

C O W J i O C O tji I O I O H TH i-i i - l CM COGN

I O en

CO » O CD * M CO r f CO I > CO CM CO

05 i r

CO V

1 - 05 CN • #

O iJO C D C7S CO 0 0 TJI CD C O T H I O O

CO t » - *

-H

t-» l O C i CM t -

— ' CM CM CD CT

I-^Tj1X>TjHr^-

CO N

( N CJ5 CO

C O O t M C M

•>•

O 05 rH i d H H O I N T

(

CO l O

2©

ifl

if)

CO H

O C O C M i - i - * CO OS O » O O THCMCMC0C5

C D c© ©-i

CO CO i O T J I i O 05 -

O W t O i O t CO CM »O OS CO CM i f t CM T j i T H THT-H

T - I TJI t > -

C) T f T

to I

»-< t o

H r i

T - l CM

ci T

o O

T f l N r i l f l C / J

CM ©

T j i CM T j i CO CC CTS CM (T*i CD 0 ~ CM CM CM t -

co co T *

i£0 O O Tji" ( - i-H CM

CM — T j i CC

CN co

05 o -

icocMit^iOiO CM CO T H CM T ~H r -

TJI i-i

ia I H o

i f l *x

H CO CO T f i T J T H W H I O O C

co i i

TJI I O

( M i - i l O O

T-t

ciO

1> O

c o t-- TJH co Oh>OCO

OS H

cs öp

C O H I O I O

«S CO

T—l

03 a jas

-•3

:«

ri4

fl :rf

0 P^

c/J oi

a -° c

•2 » o » c CO P C O O h i

CO ""O CO

0 T

03 T 3 CO

*3 0

108 O QS B>-

r^Oicocr-i-H

N CO OS

I— t -

C Ä O H 3 »

X ) QG t o

c b r - cb T * ^ t D H c o

CM T-H WO »T5

°° •3"t

CM T j i i - i T * T H i - H i - l CM CM CM

1-1

co I > co c s co

g CO OS

i-H CO o

fl E o-S -^ S-3 o 2 T

fl r/j

° 1

fl cn bo bO >• rd-Ö ^ M C O C! g © r C ej g rQ , 0 es q J : CD m »-

^"rf o ^ 5 S W CiM cx

fl Si

h K3

bC , ,

S'? ci : fl -5 rf n rf

ffi M u, : r f

^ O

i» :rf

rf o 'fl

CD - j • * Ö

o -^ rt

CVJ A J * * fc!

IS B HI H > I - J ! > «

H N

^ = o ä ^

8 c&

OJ t o Dn-tH

CO CD U O C O — i C O O t - C O h * CO i O T J I CD OS co TJI o r *

CD CO

t I

CD T j l T f i - H CM

I - I - C D T j i T-l O

IÄ >C ©

CM I s - CO *—' t " CO © CO CO CO CO T J I i - i CO o

CM » O © CO i - i CO CO CO i O i O l O CM CO © t © CM CM i CO CO ~ ^ © T—I i—I i—I

t » CO lO 05

I f - CO ©

O T * CM © (M CD CO — CO <M H O C O i O O H O l C O H l ^ id T-* 00

nO © <M ^ CO L O CD O £T CO CO CM i O — T - I c o co T * £ ; c« CM © W OM CM

i-l © © CO CM t I CO i-i CO ' © CO CD i-i CM

r - ^ n o co co T U

» |

c o r - H

n o t o TJI TjlClTjl

O CM T H . - I © CM © © CD CM

i—I CO O © © - H CM TJI i > no

CO © CO CM fno Tji c o CM ©

CM i - i CM CO CM T-H T-l

c* ©

»to t o © no t * © © © no i-i n o CM © © i-t © t-- © CM © nOCM ©

CO nO —i no t— CO CM t~» CO CO CO CD CM CM ©

i - l CD CD

co co co c o © CO O CO iO CO © r CM CO COCO i-H

CO J l k O

UO CO

NCOW'-'cO t CO © CD CM TJ4 © CO CM T H CO ©nO COtco ©

^^s

r-i

*N>

C D N O f - O O CO CM UO r-i *-t T J I ! > T-I CD l O H CO

— Tjl ©

T *

CM CO © © CD n0 © © © © CO T U o i O h © © r H O O i>U0 i-H

l > © CTS © CM © co no © CM CM c o no TJI © r*- r-> r H © © CO CO

CD CO no © O f ~ i-H C O © CO TjH © t - © ©

TJI r *

r - co t>no © C M © f— © © © © © r^- © T-H © © © ©

CM ~H C O © © no CM t~- CO no TJI CM © © ©

CO © © CO © i - l © CO © CD © © £ - © © © C - T f t CO CM ^ H CM CM CM CM

CO I>» © T*i 00

N0OH(Ml> © TJI Tji no t— Tji no no c o »~f CM © T - I © CD t-to T-i

CO © © © CM CO o >o o © © © CM -H CD T-I CM no © © T-I CM

CD ! > - © © T - l © © © CO i - "

CONOSCDCO

^ ^ C M r-- i H T-H O OS CM nO

i£0 © CO © © T-H no © © t T j l © 4 - - J>- T - l

h - © CM ©

t-cM no l > c o CM

TJI

I — C O TJi C O © © — ' © CO CO Tjl C O © C M ©

no T-H © r - CM ©

C O i H C O N i O no CM l>

TJH i - t ©

Tji I-H

T—I CO T+T r -

TJ1

T-ino © © r OJCONCMO nOCM i>

Tjl T-l t - t - © TJI CM Tjl CM iO ©CM t-

T-H CC © © t > T — T j l CO >-H ©

CM © CM CD © CM ©

OS — CM — ' i-H CM © © C M i-H

T - I © © no I ^ H I O N C O c o t*- r - CM r t o TJI © no (M

r--

00 © CM CM CM CM CM Ä T-H

i-H

TJI

T-l

^H © »CO ^H © © © CTQ © © no T—I t - CO CM <>• no T * J ^ - © —> © T j l CM - H CM CM CM -H T-I

If? r©

fl 1-3

a* « l-^l-S*IflObMM

00 bio O

eä M O ' Ö o -*J

af£ll

S ö fl© ^ r-i rf t-, 2 > co a co n ^ «a 3 Ä o o>©>!2; ,o

f-i

CD CO

^ :rf M r f O L 7 3 > O r > ^

ft 8

i «S 3

l > t>- TJl © UO

t D C O © Tjl T-l CO © © — no CM © TJI © r-»

CM CM c?l no no -* CO os © no i-H T—i CO © t > —< i-H T—1

GO © CD *-- I>

T—I © t»- i-H t no co T-H © r © TJI © CM r -

00 (51 ©

C O O T J I i— c o i-H I > © T-H CO T-H

r>00 K5

CM c M © n o © to © © © © © CM i H CM ©

CB QO ©

C"*

Vä

-O

TJI ©

no © CM i-i r - © © ©

CM * H t ~ - CO

no uO CM © co CO CM © © T H © © © -^ ©

5-a 2 cS

^H ©

Tjl

CD ©

i-l ©

CO © ©

CM CD n o - H i-l ©

CM -cH CO CD CO ID in O CO OS CO CD

.•a s

O iO ^

co en ^n co r-

•*•*

H C O C N C O H

»JO 00

»S3

H I O T J I C O C O

T *

I O © CO T j l T-H N C O N C O ^ H O N H N C O T - I CM CM T-H

00 CM CM

t ~ CD CO CO T H

CDOlWt-O

!>•

IMMiOOeO TM IM CO c o I - CO (M CD OS ^ f

Ci *£ CO IS

ico co co en a* eo

N H r i i O

^ l l D U O H

o r» co co co

«rf

OS CO OS CD r-l t - 1 — o co CD CM T-l T-l -3<

T * © t^- CM © i-H CO © CO no © CM © © CO

» C © i O *rno TJI co TJI

s (5J 00

I> CO © © © CQ i—t iH I >

CO CO CM © <—I i-H t - Tjl CM © * > - t — T j l uO CM

a a a o

r~ © co r--

(M©no©

T H CD r--

• -3

:cä to w ° bo bO co OT to

all-sa A n o £, ice

M m "

• <B

S £?£ «>:B o

"-i O -Ö

cä - g n

=3 H

p.» .2--3 « P-

g n o £, 3

110 CO

o icä ä ii ice

OS TH

OS OS i-H

00 OS

cc O CM

TJI f © j> 1 TpcO

CO © TJI cO CM Tjl CO t " - TJI i— ~ CO r-i © ©

' © T j i u O H

c C T H n o t - t — t— O © r » TH rH C M © © C M i - H © I CM C>»

!>• Tt no j : | © r-

T—1 CO T-H T H

CM <-H © © n o • H I « f - - © CO © c o *onoi>

T J I © n o t— 1 T - I ©

Q O © - H n 0 © n O © C M n 0 T j T j i © no no T-

(51 !>• »H

CO n o © --1 T-H

T-H © I>-

C M ©

H t ^

C M © ©

T-

CO OS © OS © iO o © © © H C D O N C C © t - rH © O H C O N i -

T-H

os © co r - nr COTJI i - i i-i

CD © © CM CO t* 0" n o CD 1 Tjl CM T - H © ' O i f T-H T H iflr-

©no

no © H l >

(>• i - * -H

f - © C C c o nr

H rH CM

r—itot—i-H©

r- © © © C O no

TJT i>- c o CM r -

co CM H Q O Tjl

r-- © c o © c r N I O C O H Q C © C O © TJI o © © © n o — T—i i—i CM c r

1-3

IS .

— cr= cä u w Ä <rf ^

T3 Ö Js TS & «

5 o 3 »9 OS

r^ © (51

O C O C O O J i T C O H C D O J X no © TJI © © © »CO T j i o © C M © © i -

1—1

r» ©

T J I CC T—1 i - * »O r - t tn © © CD T-M T H CM CM ^ * CM t>-

CD CO CD © CM © © n o CM © T j t OS Tjl (M © CM

t ^ CM i co < © O J ©

r00

CM O

,—I r H

I ~ - CM CO

©COCM © !>• © CM C D C D © o TH CM © t - ©

T-H © OO OO (51 ©

Ös

Tjl

1 I

CO -H

t-nOCD©uO T-H no CM © r— © © o t-» CM t o i > - r— © c o CM i-H CO i CO CM

fl T - i © T j i T j i n o CM CM no . - t © i - i C M n o T—i ©

c o C M © t~^ T J I © © C O C O © c o © © © ©

C M C O © T-H C M i-H CM © T J I i—I

n o T j t n o T-H © i-H CD

T-I © © l O K C O ©

*-H ©

^ H TJI CrJiO CM

mo 1*5 i(5 t-. i-H

- H CM »CO © T U © i-H T J I c M T H © n o CO i-H T J I

iO © 00

CM © © T-H TJI CM T J I CO

tri © ©1

*(5 i-H 00

00 © (51

TJI -HCM ( M O

CM r * no © n o TJI CM CM © © TJI (M © t »

«0 00 r*-

CO 90

a a o

T H no CM n o c o H CD r n w o T-H I > © CM ©

t5l r* 00

CM © C O © CM © CM

C O C O H H H T J I © CM © © T-H 0 0 CM CM ©

CB CO ©5

t * 0 0

TJI

CD C B ©

Tji

CO i H

" C d O H r H Tji

n O n O T j l © CM ( 5 1 r H C M X O T-H n O © C O © © © © © T—i Tji

t - t— © T-H n O

l > c51 T-H

fl) fl

fM|

8 M

,—.

(M ©

( O H

< = "

T *

CO ~H CM OS -H> o © © »o © ©CMCMCMOS

n o CO T } 1

8 CO »c?

) > • © © C O r© © C M O S © CO n O T j i f - © T H C M © T H I - I

i - .

ä^2 Med per 1946-

i» -ea °>

Medelt per äi 1935-19

r-l rf

H 8 ca

CO 1—1

CO T f T J I CO CM CM TJI -rjl T H © CM T J I

TJ)H

00 cj|5

co ' oo

CM r i T f i

CO OS

c c i*» o - N > n o © © t o i > © C C C O i > H C D

i - H r ^ r - T j i © ( M t - - n o © c o 1>- t > © CO ©

co T J Ir - t » t>• H H C O i O H

CM TJIc o T j i t i-Hi-l © r H

TJI c o i--*>• n o CMTH CO C O CM

CM TJI© — (M © Tjl T-I

§ T H

T H

CM © (M © ICO CM © T-H CMCO© © © Tji r H CM rH ©

7*1 a CS © 00

| '

PN 5J

OS i-H

TJI T J Io nO © © C M c o T J I r-n o © n o © I-H

TJI© o r**- C M © CM TH c o

r^. T J I © H H C O T J I

T-I ©

I H

TJI

no o T-H T—1 O

Tjt n o © CMT-I

r^-CM c o © C M C C

00 © O

TJI

1-H

a ©

CO OS

n O © © © © © t ^ T j I O S © CM CM © t ~ - CD

C J C D H H C T J I O T J I © C n o T j l CM } > • t -

H H N C O b —1 T J I CD CM ! > CM © CM CM T j

T—1

00 N H C f l C O C O

r H T-H T j l © nT T-H T-H nO T-

t- t - © CM i H

C O C M N CD CM ! > ©

00 ^*i © i-H

o u

CM CO

T— ©

co c r COiC CM

eft

PH 43 CD

fl -flo CO

8 "o

A l

cä

pq J

3 fl £

H3 en •"Ö co fl bOa-

u H R

co 00 t o K Hi S H 0

^ -3

fl 9 o , c

)CJ

a -©

1 l

i C * ^ 00 T+J WO

o u PM

43 CU

M u

• w

o a MS

fl -o c

rf c

rt r " © rt , _ , CO t o L-

fl S fl CL a fl © - u fr-rn 4) ra ftp» :rf t-i Ka O : a

CO P O 1-5 H M W C5:<! cc

j>o > M e

o -fl o C C

fl ^

Cfi

KÖ

fl JO cd t i

Väste Jämtl Väste

CO T3 fl CO

a ©

"fl rf

1^ 00 © © t -

I l

fl rf bo E

Sala 3b org mlan lebor terno

ft K O-X

'r* > tO :rf :rf :rf

&:<sj J> O >

,-H

^52 oi

8 T 1

CO CM ©

g ^2

Ös

! > . © rH CM Tjl © © © C TH C D no © T H ©

t— CM © Tjl CO © no © ©

CD © ©

Tjl © © t— © r H C O ^ t -

l — CO T j i TJI © © CM © © © © T-H ,—i X i OS

CM T J I rn CM H O C O O - H © no TJI

»-t © no ( M CM r H

! > • © © CD © CM CM T j l CM

C7SHNCJ5 T J I i-H C M © l CM

i-H »!5 t -

n o CM TJI n o (M CD © n O i"-

i!0 t-* co TJI C C t * - CD 30 © r H i-H no © © t—

* > • - H CO T-H O © , CD © Tjl i-H r - no CM CM i-H

r*Ä CD CO (N

IO CM ©

ONHH QO © OS © i > . © tH -H !>•

I I

o»

-H © . ( O © CM © CD O ©

n o CM © CO r H CM i-H T j l T J I TJI CM CM T j l © CM

CM © © CO CD r H CO T j l CM © — i © T H rM co no n o © CM c o T-H CM

t o © © CM n o OS — • © CM T j l T j l Tjl r-- © TJI

C(51 00

99 CM CM ^H

»O ecj as CD

- i -

©CC © —- n o © Tji o ©

i-H I > © CM Ot r H CM 1-H

T U T H O N

T j l r H © f M CM r H ( - CM © CM J ^ T f l i O X H

nO CM © UO C0 0 0 CO © O t* 1 i-H

lO 00 B*

nO © n O © © CM r H © T-H

O t - H i o t>- r H CM r H t— O TJI CO

Q0 © »C5

h - t " - TJI r H © ! > • © © i-H ©

( M T H © CD T H h - c c O Tji © © © © Tjl 7» © © CO T j i f rH Tji

s © tM — ' © CM M CM ^H • OS ©

-fl fl

t - ©

O - CM r - T j l r H C M © C M CM

no co

T U ©

O - M CO H I I O CO CO t " - itO o s T J I no © no T J I

I ©

rH r »

T-H © T-H CO C O H O T J I

t - © ©

iCl

. I

a © a o "5 .-* a

t— i^r© © CM

nO CO 1> ~ H cc> T J I © CD 1^- © © CM © C O CO

t - Tji Tji CM CM CM i-H

CO © r H t ^ c o n o r H CO CM CM CMCOuO Tjl r H n o TJI c o © nO CM-^

>©• ©

©CM

h - C O T h .

c* © t - © © o s © TJI co HCO

CO r H n o nO CO © © © rH ©

»1 © 00

w r*

fl 2 «

?„

& j ? -fl

« CD 3 - W fl fliT3 Ä a o A o « o * P C O O r-5 W

r«

arg g g

O *3

° E fl © "fl S-S S-S g; •° w2 ca w

•-; > t i O ^ - S

C0 <D 0> © r H + j .+_, M f> CO CO W K8 KÖ Kä 0

4a CD

i ©

it,

3 ci .B "S — ^ ^ d »

C«

fl fl

-*3 4^

«j

flcä

"o i*

„,

CS ii

—

S U

a -© 11

— i CN

**32 i

l-O

i i

1 1 1

1 I I 1 I 1It? 1

11 1 M I M 1 1 1 l § 5S o te

I I I I 1! ©t

1 1

[

i l

M I M

7? . -

TJI © r* t * TJI t C

CM T H ico ©

©CM

Cl I

fH rf " H CO —• cy

fl — ' C

O e2t »>

*H rH ©

»O «

-l

1 •'- •- 1 1 • M

CM © CM CO 1 © »O TJI CM I Tji

1 M i 1 t 1 1 1 1

> 00 © ! no © © cM

f-i

i-H©

1* 1 i1

rH rf « CD f " rH — ' rH t> <D o

£ ~< t*

a T3

•H O>

I cb i © C M i

1 1 M 1 I I I 1

i i i 1 1 ,

•o ©

i i

\ —i

i 1 M

1 1 \

ICO '^j

i H O» T f

*—i j j - * j i c M T f ( M CM CO T j i i i *

4 I-

1— O J— <T5 c

I Q TT H

O 5C

H W

-f

T I CO -11 O I s t - O t - ^ C C --* CC IM

i i eg 1 I O •—i

»H

s '—' fl A

•JU

i -rM ci

o to fl

" «

^55

C JQ

•

— O OJ

• c

d i ; 13 fl CD ci •*?T

r» fl

i- a n c a J I » .OH3J--MCO tD © CM © « O i O TJI © t - H l CM CO CM rH ©

2 t*

«l ©1

**-. ft

6*a

fl c 3

1 rf

o =

«s *B o S

a — b DM

; s " — .£ °B a " g « bD g00 — C co bo bo s-o -a -3 - S f ^ co CD % fl ^ 5 -? o o 2 J5 c !? '5 . S H "2 oo E - ^ i fH ^ C = c S 2- C ri -Q -iCO — *

fl.

"6 •"

DQ ö C O O ^

284 Ö2

»i* ©1 00

M I M

o a^

' '

T-H

W°

•08

•SJ

I © 1

»-s

« ©

rf fl bo

•B

<C3

- *

t -

•H

43 -O orf

! CTJ C 1 - t IN

rH CS

f> oC g

1 1

M I M

fl O

M i l l

1 1

1 1 1 1 1

49 CD

M "£

03 S

O o

M •o

r H

i oo « "B -B *s

'gfl

(•

*Ö5

C/?

t/3

H <D

% . ."fl s

-S fl «s :cs

Al en

-rH

-v

CÄ

<4-t

o ta

3 1 jj>

a i—i

1 Tji

-flfl fl«

m I Tjl

^ws

•s M

o 1 rH

Tfl

~ r o>

»rf

"3 O

a a G

•©

Mill

fc>

C/1

•c

1*111

\*\w

-at

MMOB'i

IJ b

3s 3«-S*S£ £~J SWcö:<!ix

M 03 to g . > fc.

•1 b i

C « l t>

r»Oi>Ma>o

I-T

00 K(

"©

Cl 5»

sa-

**a

••!*

•fMl

-*-

r—1

HO c-3 i-H CO C O ©

| O - * 1 <M r H

CO iO f O CD C D © C ©

TJI© ©

O CO

itor--

*^- © rH

T j l CO ,-H r H

incTi

r*-

CO CM •*

O IN IH

co di

r> t".

a Hfl A

fl 'fl fl

•H 09 ©

CO GO O i CM r H

m inn Ho Ho of of l-

t©

ii -Jci

*£

isci CM

-c

C.-I

M m

,4 cP

S » a S

ci co

y v nbcb

CM r H

•o

1 i~. i

1 C M ©

1 TH 1

»O

rH 00

T-H

CO * H

r-i

S ' 8 T)I

UT rH

> g o

c-i

CÄ

i ^ cb - * cb ö O» CS OS CM L C T H CM

r - TH © ©

1 rH

i cb i-i T-I

i-"

ffl

o o Ö l "rH »O r H CO CM CO

rr t-» CS O CC

T-H

r* —• tXiXJ JS

: * 2

lo»"* •** co

14 09

1 tO .—1

corrH co

if5 00

-^Jl l O

g H00

fl ci fl 'fl g rg r«

|C3 rH

-fl O COCO rH rH

r-l

OlO 1 IM CO CO CM

1 éo 1 1 rH 1

UTJ

i © cb © TJI i © r » © t Tjl

(O CO

l-- 1 CO i CM

as ao

r-o

o p cbih •#oo

p 6 Q

3 MS

9eg u 1-

fl 'fl

r-j

be a

5-3

CO CO

S h •?

M K = 03

a x OO

ci M co

t> C3

•*«

•H

XI <D

a -e no be S a a «

"éi iH

'3 3

»Ii

Tt» eo

| ^- © ©

t^-

CD H CO © CM r H CO i-H © © Tji TJI O

-HCO

00 O

1 ih I TCM U

fr"

i cMih l or H n ;

•o

00 o

1 O 1

]

r-4Gi

C1» oo

cb t*-

i r- co

i iböt^cb T*

TJI

CM [ lO 1

Ö o

T-H

• ^

« O

Ä b

T *

*M c

xö

•os

A e o

t-*

g O

icä

rfl

d C •—i aS KÖ

fl •a co

CO *"* ci

)

m m OS

g-S a * |

•S"S B ??*

CC t3 CCO »-.

E :ci 0

W)«

_ 3 : c ö CC

xå C

co ' en co b Ö co b-0 bfl t

"""

rJ3 ©

£-" rH

Ö 5

O u

— CC

CO r f l

ta * ©

rt 0 ?° co

0 rSÄjESg»

O r£

^3 *o3 H J >

fe 05 CO

o «

s £ o ,2 T MK O r H r i

icä

r-i »3

9 .a

g § fl

-ö

ci -O

114 T H

O Ix.

03 CM

00 M

•S3

r© TJI

rH rH

fl H

H C S l l l - J C r H t£> r H l O - *

a K c5-<, a

rÖ

*3»a^

Ore

*>0

fl ^ 1 - M ET 1 --* M CD CO - H > KÄ t . K i O -J-J

r-MO

> 53

-**(-. CO O» r H - *

C3 © , '

•O

-> 1 *-' 1 i

flo

1 CO

-o n

CM © c b © cb © © © © © i-H HO © rH

C> CO

1»

CM ICO

<N T—1

00 C-JOPW

-H

d> M-.

1 iM l 1

äC

1 1 Ii

1 '

l^-co ©

1 CN »O 00

1 i b T j i cb ' © © Tji CM T j i

C= T—i ©

-O

iO rH

4 *0 CO CO

. © »b 1 CM ©

&•

rH rH

£ •

a o •o

r--l

1 o

* CM

:©

oo r

"3 Ii

-H -fl rä -g

te as

g o

1H|

1 O CM O»

1 <=> 1

(M H

tr t » © ©

i—l ©

CM X

i b © (^ © © - H © r H CO Tji

t*» i>-

, t ^ CO CM l O i - H .CO ' l > TH

1 1 1 *• 1

| 1 1 11

1 1 I I oo

1 i b © ' ©uO T-.

ö SI <N

»o

1 COÖD ' CM CM l-H

I Ä i(? 1-H

«l

1 © 0 0 ' T - t © rH

rH © t5l

CD CC

1 2I I I *

cb 1 1

Tjl

11 1

CO c D

1 cb"* i

_ ,

1II M

' OJ

•O

lO O

1' ©»b ©© © r* © © IM fM

r»

t* t- •*

| | | |

M>J3 » hi

M M

1 1 1 1i

CO (O ' O

CO M CC H N C O © © l C 0 © CM TJI T j I C M

I— I

1 CO2* M M

M CD

UJ " O (O C

CD © © TJI © © t ~ © t - C M TJI CO

"5 ? 5 >

.2 3 a a

1 1M M

r£

i H

1 A5

a, *s 2

| rt

l b © .1 -o* , ©CM KO UO

| Ö» r-O

n X

C O N I H

„

""^

écjS »

sari-" a

d 5

O» tH

CJ CD

«,>

C "B

1 fc o.

CO —

l > «

»b i 1 1 1

1' CM i h '1 Cö TH

( O N

TJI cM ^H

1 ö o © ' CM ©

1 l

r» C* -H

CTH

•"J

J. "fl

•^

•<-•

-fl fl be — a

1 g ,

fl - Ö c i CD

rH 3 , 0 t ö 08 T *

*m ribo» O» O

, [

, '

so '

!•

T-

CM T K eg

i CM

, t > © Tji I O © CO ' © C M i—i

-JI

CM CO CC O O Tt

Öc] CM

o o « « H cM CO O rHCM r H CM T—

CC iC

"51 N

t » o>

zo .OTjir-cc CO ©

CÄ ©

T H ( M

t H O CM CM O © TJI © TJI i ) Tjl © lO © rH ©

TK k© ^jl k©

1 1 i

i CO

I I o» 1 « l >

1 11 1

fl-S cö o

<2 1 m [

. 1

Tji (M

o* r-

Äo

•

1 —' 1

> H CM CC

C+H

t H W TU

T *

-©. OS

aci -A g

1 CD

—

:©

•* 1 « i

-U

i » «

1 1i 1 o»r-

i £i

1 1 o

11 H

ib © T J I ©

0 0 O M

P | iC 1

| ' j 1 Tjt

* CÄ

m -p

s a a

•a it

v ©

g : c^

"312

•ss *

CD •J)

O CO 00

| a rM fl

-0

co :c3 TC*

co"

•

ö g

fl -fl —

*t"

A =i

ci •fl ci

w»

rfl

»3 -H

fl ci

CO •* bo o 0

as g a

C :CS i g K 1 1 r-l ^ to K i— co CD c - Ö CIO £ Ä

Ö fl.2 fl a ' - ö -S fl c — . **B--* C!

r!r<

cot H O m

cc Kr r-

-=l

KÖ r—"

tf ^rl

o »-C a OFQri

- J

c ic:

-fl

to c

,3 a

W _ ! CO

" '

»S o

fl n

't?

boil

H H J

a .

flr2 i c i •—' S CD

»- g

co 00 bo fff ' f l *2 t- o S-S-o cs"? r

WO:<JcOr>

- S m PH > S £aä Osa > O r » M C 5 0

Summa ledningstolpar, päln in gs virke amt diverse rundvirke för avsalu

B CB

•o O

•O

P. l>

cä k

H-

r-i

T-H

T—

Ö © CO TJ*

o o <o t

5 §:g

r H

eo £

.5 • -

u •£

CM T J I u O T J

t»

i-H

—

CS t ~

C-l

IC5

CM l -

cfe

= 0 0 0

t£

•i a n o K

T i n

rH Ol

t -

— - r o ,

•j

co : i

O H OS

r H CM ©

t» «

1 H

CJS ©

C er

1 1 « © « 1

1 t5« <M ©

, &1

! 11

I 1 t e» 1

i W »

31 T?

•X

T - I H O W

«* r» ©

1 M M . 5 w 3 00 n 3 t . e e

I O tes

•a

• ~

60 £

•-

l O 0 » tH

jij H

T-H

—

I -

.0. ©

-r

'--a CO QO so * H -**-

§ c. «i

h-l

r? c

-f

Bfl

—1 O

r H CO

^ H ^ H CM ~ r—i C^i

l> *

. o C

a o

oca

• * *

j-.

5 fl

—

co*"

.-cd

90S

rJ-

• o

•73

""" -

g-S-flrS *»

£© ~ S? J=

,_.

C TH

co ci) 2 co . 3 j 3 2 "5 -13 M co

'•sä

-S

U-H o

to .-.

CB P CO O

O WW

co ""^

ss •

ös

«_

•S C c c

00 »T3

cä

60 CO

OCM

3 K

N H C

.-Ö

0 C

»^

1 1

-r

-Il

bo c,

.2 B

•o

g bO r=.S

t, ie a g

g-a

1 1 I 11

1 CO

1 1 1 1

"£"55 •s 60 ?

n p H5

•=3

fl e o

. 5S 60 iA a oo

•

•rH

• •

:l C

;

!fl ' 'S«

icä

-ö

g rS*5 S tO

hr," bOrQ

•o

? ci *icä ^5 co - " fl ja

rfl

A ,2

- 3 § H •9

r*l

; a

^3 CJ —

-ö

Q O

«3

-«j

•""

* • » =

5 K T-

•>

A! O O

fl*0

t » CH :S

ppsala 3derma stergöt ivsborg

c c*^ •3

cofcsooO-H

'~l

r—

CC] r. • H ICO

IH «

CO _ b o co

fl —

•

•S"f7

CC > : 0 t> M

=-. rO

fl •

Q, Ää S g r=d)'- "CgO S-H

c r ^

fei

^ W t» 0 ci O ^

::3 J *

t>0 > W C

Cl 00 -T

t . 09

_j;

lis S c 0.

illlii |

•o ä 2 o x

• M CM CO r H l i t CM

c/l

^ c B 5P« 53 J«»

co be be f-0 T§ S r-

C J 2 O CO r- H -— -t-» •> ai « Ö O r—i _>V

pa ,C8 *H - H * • » «1

J O

-^ a w

•5 ö ^ i^ — ^

r-4

M O

• äa o

( H

••*

A a

*£

+ j

a0.3

t O CO CO T J I

CM ©

« s

o - o o o x

»H

-2

°*3 05

•— i -

—

CO ©

r - © © "M

C3 r-t

-r

m o

I-I

T—1 ©

= -5

o-o t-i

cä

a in

ca co

a O

cä co

fl 1 bo 5J -Si "3 • H

0*3 CO OH"

T-H O

2 IS

lf3

r»

1 I

1 0 3 COCN

IrH

-*-

r»

> i. o

irke a imme mensi

••h 23

It Mi T 3

I .

t -

-3>

66 1 1 1 OHOCO

63 OS

a A a • - .

O o

r»*rd

= •Q

o Cfi

d o

bfl

-*^

rfl

MB K

;

'. M • -a

6 0 co

ICÖ r .

:cä

• - 3 ica A _ . fl — : "ä

ICO

co fl cä ^ rg aj r= «

• O

• H

J2 - ö

:co

-u

CO / • £ .

"3/4 5 0.

OS — I

a 8 H >t-n " -0

c-1 o-0 o

O rH

l l l a J - 2 A ' -°, S -fl O ascc s3^ ts M £ fr. > 0 f > tf C5

fl H

fl S » A rO -"

AHJS -A J T - g -J

:eo

w icä O :co •-

r r

cä

fl g

60 H

to s a a ©

- J

-*Z .-,A -= is ._. e

• ©

•= a 6C -2 6» 3 *-•

4-9

CD ' d

- H

•M .2

ctj

>> r»

.*.

C-l

t"-

e»

1 1I II

r* r* r ©

i ?

1 1 © 1 ©

M M !

•<* r »

1 CM

c CO CM

fl O

.-.

—i

I H

1 666w

-o^

fl fl sa c3 rW

•a

en" r H

's 1

CD rM

rfl

cä

en tH

icä

—

ICC

=3 =

CO * " " •fl cc

:cS

-H ©

•

'_o *3

t>«fa

-t

Tj"

™

—

9 •S V

a — 7 js 3 a

:cS

irke a immei mensi

tH 60

== .3 •Q

fl fl

cs a $ o cä

•Hw

icä

B rfl

ca-Slflr-

rS^

s o o-- -

-ra b- tH CO C i O X ico icä C

•3..9J > f> I i

rS«8 CD

•fl s CD CO

s J5

O ©

t~ © X)

CM iCO ty*

co «

H ^ C T . H r . r H

r H

iO»

tr-

OS ©

•u BE)

09 CC

—

Jtd

pH)

> CQ,

.TU

> „5 OS

•Hi •Hi

O-

•<*

CO O

1" o

»c

©©©co A

T—

r H

iiO

00 O

03 öa t h H ds —i

r H

1 I

1 1

b£ CO &T

äK v CD ta ^H

1 t.

O © Hj.

iN C

l O ^J1 CX 1 rH

icO O H C O

1 »O 1 CM

o o a I ö -b cb | 1

1 O-

1 TO

r I

•

1 1

»c

00 CD H

ä i * s

-H

t--

i © 1

i"r

| 1

T J W rH

C-l

- >

— ,'-; ,br Hö 1 |

> O

r H

> • is ^ 7

r«H

r-'-

•*!->

•s d

u t -

HH O

•C W f- ©

i do o H*

C O* © 0

33 H, O

-r

—, t © ©

0 OS

0 » <*

T-i

ö r-r

•

CD = 1.

t»

83 CO

£ •n

-r_

s bl

3 -^

a .2 5 a

«s g

$ sk H

DB CD

-S

g u o

CO rfl

tw -L

OJ r - l n

•—•

2 H

•••'

a< 2

•Ö

03 IS M

bi cn c--

a. S

CB r> S

"""•

C l

BB •J3

rÖ

i A-

t o

ffl c^

*^ f,

i ~a •—1

— ,— u = B) bX — °s3 i r s id q 0) 00

•oB

™

*—M CO

1 O

AcS

ffl

fl H

S3 T 3 c- £3

1 CO

cä -g . 5

III

cä

•3 "•s »-

•.•>-.

ex £> ooO h:

ef •0

rf (D

• b C

.a U OS c 'B WUJOfH^

O CO fl

rfl

Is "cä "a

0 CO rQ

* c/ bl

bo bo t- 0

M O

p C O .-O

r Q r Q tCD CO r•+? > rä O r H _M

rS ffl C5«C a

-S C

* biD c

</ fl

E. t?«

co z

flr= £ 0

_ O

CD <»

fl S-^ S fl. *

tH CC o» KS r- icä

P. > O icc

;>.o t> w c:

c -^

A -t

3f 07

•rf feC

c td AJ

-g

0 ~: fl ffl H

- t u fX G ^ bi u X

fflM

H»

»—

, - i r H . c - o O ä i O

f l

r-H

•*

-C fl fl co icä co > ~ bo ""I r< 5

1 -

cd °ca

fl M*? CD ^

•i Sr? •*

2 ^

rS bi, •* i ; KÖ O C5rQ

so .2

^ S -H .

I I I I

M i l l

•i

i .i»

cä -i fl O - ° SÖ -H Cfl S° cä tio o. u Ut co o ja

I I II

M I M

M M

-ö a ">g °« fl S § O c o "

^ " 2 to 2 fl fl «S =3 cä H !>

"> cä — fl

CO-

• H

Cä

CÖ

-j

" 9

1 CO

I I I

M I M

•-SHJ

3 .

do© © tb TJI

03 CO

—,

©CM

r H . g

•2-2'S "

ills °

flg'g'bo Sfl 2r o -f3 CO - r H

•a o.

o eo o t-- o

£1 i

,cä , cä - " O <5 M

T J

[%^M r H

, U IB

Sin icä

r»

«S .

I "

rH-

I 2 >•

t *

rfl

S £

CD C M

Hr» ; „ CM A

" o 9 OJ r.j!S.a bo

»O co bO-c

" fl

, CO

CD :c3 © JH

i is

cä

f/1 r-*

00 fl to J 3

låll

CO •fl

s § -fl "fl

C-l oo ©

IT) TT 93

I I

• j i S c

s §•&&

o g

3--» SI S

B. O,

i .g i i i

i II i i

il II

^S S

fl co cä ^ j

HH* «Cä ^ j

-t3

"' g drS

--H

- "fi * "^

CA -HH

-H

— .aa

—

-fl o cä ^

cä

u ° Z <=>

.£

« ti

-.c

H cti

»i^ -

•^

I I

3*S

C K,. 0JTJ.-H P CD .T-,^

-33 rrj ia

COfl B O

oj -"

^ l' ^ a o

- * r « * H

cä fl

a ' " CO —

>, fl bo? A

fl MS

"o*

co * " bo

•S'Sg^ O § & | S-a 2 o-S •cof o o^ 0

c\°° O

SSS r O ^

•

a"3 ® S i :

co = 3S o-, bä

b0r2

"3 5 •3rS

-2 * £ S cä ( j rs J CO CO g < -Q

icä

r > 0

•-

-ti

icä

* > r-H

rQ I 3 • S o rH

•*« s •hr?-* r > ^

CD : 2

,-f3 r H

. © ^

gs^ 8 A g fl — »3

r—^ * r a

+3 7 ; . —

12 I U

III

9 *

12 I I

r - ^

rfl

co cä H led ^

I I I

IS I I

r w

o,1o !

I I

O CD flnj:

CD fl

M M

to B

! II |f H

"3 c • f l cä MA

*c3 c jaM eö H

b0'5 a o

I I

b O . fe

i l Sr

fl -^

-C cJ

• "a

" 3 -A

00 co . bo co . 3

M I M

a "5

fe o

I I

?I? i i H

• 3 JK

I I I

11*1 O

-O

i £

fl.

CD CO ~ CO

•o

Cb Cb

00 iC

I Ö Ö Ö O -

-o' ri

1^.

I o

rr m H O Ö

Cä Ofl . icä

00 Cl rH - #

CÖ -TH t . co

bO rH bD " ° fl ^ " O IC5 •3 oo n o t >

ÖÖOllH

l-l

I 58

co Ö

-3 w -2 g n p *t O

CO O l

JlHÖ

.ra

2 • O-rl-fl -5T- g H H ^ O ^5 ? cö O

•0 Ö

CM T J I

tUD co o

H°

iff 5

i r f-jl2C c äcä r§«"

H - j •—! •fl fl CD -Ui

IO CM

I-

HT (O

oöö

i t , o°

Sl«l

> a fl._cä - H M r f l

CD-

<=0

ej c ^

112 1

Ibol

£•

00 C» O

CO rH o o ;

co cb

•böl-öi

s g

±2 • = - o r. B

<° o cä

IC8 , f l - f l CS CD CO CO JOn.t. X O > CO -T--

. "3 t> C3

•o CS

cä £ci

r-H

r-i

r-,

Ki O * " _ - • * - ,

icä fl - H icä

•

fl rM

-H

cä

rä co

rfl rH fl

?*.

J P * g> r? o | S-S s -S C r f * ° co a i r *

O * H ~H

O i f 10 ,

- - H * 0 fl O . 3 r f l cä icä - ~ r H CO

co J

10 ' «

rrj

-r,

fl H ^ S fl icä . " co

ICÖ - H ^

fl - 3 ' 3

3 rO

3 •* .2 rfl 2 'M

cä I O

W « i 4 W C5

•£?£

cä

rr,

6 g

r f O fl Ö rS CriH O

:<j CC > |> M

,^Z fl <D fl —_•

£j5 2 fl^lr-

i-g tia-S

-H co 3 bo «> ^ - f l r S CD

CO rH fl - H Cr Cä rH X — M ICä Ilä

icä

a - s flj A fä fl g 2 cä ^

co c c O i-s M

icä

fl co ^ 3 icä TU m : ä :cä

» r f l H - O CO

bo ^

boS j * g

o . .= o ^ i CD

H5 SB 2 a

01 rH r>

CiO

-SS4H g - k Ö § S 8» 2 3 •* g -e JH

.2 iS fl g ©

rfl

-T:

Länscodc

SOPSrl

C5K M isej h? S Ä O r l H f V j

•Q

•?

1 -

I—

C-l TM

cn C l TM

I T

-H O

3(1 rH

T-H r H t - CO

t - - r - ^ y-p CM cM

o CO

o oo

10 CR

* 1

CC C I

io CD CO

l O H o m c n 00 i O CTa o t » »n CM co t - r~ CD CO » o *-fl - H oo i c co -m er. CM CO T H O CO l ^ 00 r H CM C71CDCT3HCO

s B

w s t*

•o

1 O

O 00

' i-- i b

ijflO rH TH

CO CO

f i S M r . CO CM eo t - no

OH-

CO C l >o

r-i

fl .£

fcO

« v

cc —i

c 2 a - i

C-

C l CO T

- d l -HT i C -HH - f t

H I O N Q O . ^

CVCjOOClOt— i~a> TH

C-l rH 00 O

»-

CO O

CO CO M i H T O O CA %D l O r I M T-H CO " c f i i O

HHt-.-O

CO H

1 1

C T J l O H C O O I - H C J I I O O rH CO CO

O C 3 0 H I I I - . »

r H (M

-M

«-

c» —-

|1 11

t-H

M I M

1 1 1 1

1 •#<*-> 1

CS H

cjcjcfi

-o

r H t—

oo co | en oo rH CO C» H l C l 00 CM 1 Cd rH - J I H O M H

i— m

<•>* eo . o

CO - * UO CO CO t-H CO

C-l r-t

• 6 6

CO rH TH O

- *

r-- as -di T H

IM CM

CN CO

co H

' ö 1

åiiiiiil ^l8|3f«|

I -

-O

| 1 ; -i > ' ö

' 6 ö iO

lO O

O CD

ICO -SI

t-H

z M

co ras

co 'D -si

CM CO

!• t' t 1'

CM ©

cc n

r H t-H l O

t »

t r

;r S IH p g

, , s >? -5|.

1 I I

3 Cl

rH C l I—

1 CO

1 H

! ör-

1 1l l l f ? ' ' öi*

CC r H TH r H

:2 rt §-!

-H

t H -»i-i o

g M- K o cb

l > CO TU ^ f

p ö cb

c--

i b »b ~h -CD

ö co

cb co

3 CM

O <H

3 CO 1 * -

rH t-i

C l 00

CMCOrH CM

lO rH

t]< L O a

.—I ao C l 00

I r

H C J T t t ^ O H -x> H -c; • *

- *

1 O. -C

' i-i c b

l^-eDOil^uOCO

CO -rH

co i C

COfM

»H

oc o

uO CO CO

o. cr ifl

3 i£ 2 _ £ a oB 92« &a 1

1 " Cl

r i CO

cr> » o c o ^

t>-

O O O ^ C O ' * H H W -HT I O

I T

t - I O N O l O H

IZS CD

r H CM

CO t H

I N 00 - H O CM t - o t - - j i oro TH C0CM

Til N

t»

io 00

o •

Tf<

(tf

—

Ffi ©

«B

- H

ICS

•

' KS

• r - H .jjg

•a

«3 °^

-3 s -rH

•

:ci

•

: co^ Ö . Ti m . 3

fl fl

•

:cä

;

IS W

0 H S

"! 3 c r l ICSfl KS — ^fl KS•73 flrt-fl t o" co fl icä . g i * b O i c ä - H -

S » « " o 2 fl c.S g SrS-iJ-g s 5 a, o ^ i§ 2 "3 o ,2 'C 3 r C C 5 : < l CO CO P D O O r-3 W W r t p q t f aofif-nh

ö :cS

rCÖ

•fl

^^OPnPä

Islt

CD , ±

t ts.i g= o

al —

-v* fl5 tu» Sfl -^ F

§ 2 > o' rt

•/,

e- rt ^ —

* 2 &

sä*! f p

S °° -S 5 CO

"T3

&<** B c .2 a Äc = fl 2 cc

1tn flB t OS*s Jaä

Je 3fe1 |°

s a• >>£* a

fl 3 fl r2

• •

•

Orr-

S 3 5 = fl co .3 •rt "HH

CÖ

t--. . t)CH..C

rt Efl rt M

.r-,

-H

-W

-«•>

ä §2

oo e j

ft.3

g .2

5 £ "* P *S r- „ r. H H

O ^

JS O - ^ Jä

a oo — co *" 3 5 •£

> —•

CO H H

• O r l r J ^

rH GJ

Sr= -B g

r H I--S rICS» O r » MO

o * !Z5 !

0*)

. 4 -

« 2 d h CC CO CO bO r-3 ::3 - 4 CD fl co bo bo -H

33 -^

Länscode

r-l • —

1 • a 1

1 CO

rt *- a -fl

T—

Ö « 5 *-

W o 5 *P . 2 T - Jrf — s 9 "= T

•H

t-H

•a as «

° 's: 2

• *

C?'

-5 S

a j r H H H C C C

- H |

e-S c>

w r- {-o co

rS (M s0 D '/: c O o = tD •0 • b 8 TJI -o CO

iC.

co rH c o aa

-H

C-

: r t * j ^ (-3

c "~ -fl

1 cS

r H

"^ fl ?n " > £ .5 E

.T i—

:= T

*«

PH £

»0

t-*

* '-C

IH,

-5

T-H©00

"> *

< o3 -tJ 5

-T

CN CO

T H

O .5

° .2 fl °

m IH.

C0 rH I N co -ij H

— |

•

1 »

O —

TH TH

C i CO O

H f . CO O CM -H t— r— -H. c i

ic Ep

cb-^ rii cb r-

<•:

botS * •= r= O

(*•

T—

eo T H H I

<X> CD ( M T-H TU ^ O

00 Ol

- r -*• co o

C I M

-H

-H rH

' 6 6 ö

cb CM o L^ ib cb t-- cb cb :M

•^•5-2

2 T3 (O

N O iO W H H i - i . .c n C O C M i ^ - • - ! CM t ' - 00 O H CO

111 1

•r—J H» >

01 M

•-:

-r

— -r>

•S a S i f _5 c o -a PM "g rö é

,5 y:

t* .

H» 91

1 CO

—

ébd-i '

" M i l

•:•

J-

| H

o o o o

O IT- O CO0O

1 -

(-HH g i)r|«!

35 Cl

«-H

• SncJ., i n ä.So|

,_, M « 1 !0

co co r » os

*9 -2 d

rt §1 s

o r*

•*->

as 51

CO t O M

3-a-8-a 121

Bilaga A.

Korrigeringstal för o m r ä k n i n g från n o m i n e l l till verklig v o l y m runtlvirke. Av forstmästaren Ragnar Volymbestämning av rundvirke, för vilket vederlag av något slag skall utgå, föregås i regel av uppmätning av virkesdimensionerna, åtföljd av kubering, till vars underlättande kuberingstabeller utarbetats. De olika virkesmätningsmetoder, som komma till användning, taga också — mer eller mindre •— sikte på den kvantitet förädlad vara, som kan utvinnas av rundvirket. Resultatet blir ett handelsmått, en nominell volym, som i regel något understiger den verkliga från skogen uttagna kubikmassan. 1 Eftersom metoderna vid virkets volymbestämning i handelsmått avsevärt växla med geografiska områden i vårt land, varierar också relationen mellan den nominella och den verkliga volymen för olika områden. Vid volymbestämning av ståndskog, såsom exempelvis vid riksskogstaxeringen, angives resultatet i verklig volym rått stamvirke. Vid en jämförelse mellan den skogliga råvara, som — angiven i verklig volym — står till buds, oeh den enligt gängse handelsbruk uppmätta, industriella virkesförbrukningen, är det därför av största vikt, a t t den nominella volymen genom tillförlitliga korrigeringstal transformeras till verklig volym, enär kvantitet e r n a a n n a r s ej äro jämförbara. I det följande lämnas en översikt av de tilllämpade mätnings- och kuberingsmeto1 Xylometermätning eller sektionering ger givetvis en exaktare volymbestämning men dessa metoder äro såsom alltför omständliga icke användbara vid praktisk handelsmätning.

122 Erikssoii

derna med beräkningar över deras feluppskattning av den verkliga virkesvolymen hos sågtimmer och massa ved. Redogörelsen åsyftar de förhållanden, som varit rådande under efterkrigsåren. S å g t i m m e r av barrträd Inom hela landet mätes sedan åtskilliga år sågtimrets diameter i toppändan inom bark och i fallande halvtum. Dimensioner 12" och grövre mätas dock i regel i fallande heltum. Längden mätes i hela fot och varje stock skall hålla ett längdövermål för justering (stötfot) om minst 3 " , som ej inräknas. En viss volym förblir alltså omätt, såväl i diameter som längd. Beträffande metoden för uträkning av kubikmassan rådde emellertid före mätningssäsongen 1949/ 50 en markant skillnad mellan norra oeh södra Sverige. Fr. o. m. LjusnanVoxnans ådal och norrut skedde sålunda kuberingen i enlighet med speciella flottningskubikfotstabeller. Dessa voro så konstruerade, a t t de på basis av toppdiameter och längd skulle i stort sett angiva stockens verkliga eller mittmätta volym. De voro resultat av äldre undersökningar av virkets genomsnittliga avsmalning i respektive ådalar och kunde därför icke vara rättvisande för mera lokala förhållanden. Volymen uppskattades avsevärt för lågt för timmer med stark avsmalning, t. ex. fjäll virket, som efter flottledernas successiva utbyggnad alltmer kunnat av industrien tillgodogöras. För virke av mycket vacker stamform kunde metoden återigen e;e för höga värden.

I syfte att erhålla en mera lokalt rättvisande volymbestämning infördes fr. o. m. mätningssäsongen 1949/50 den s. k. topprotmätningen, där kuberingen bygger på såväl topp- som grovändans diametrar. På rotstockar mätes grovändans diameter IV2 fot innanför sågskäret. Kuberingen är baserad på klassmitt. Topprotmätningen tillämpas nu inom Norrland fr. o. m. Ljungans ådal och norrut, d. v. s. det område, som brukar benämnas Övre och mellersta .Vorrland. Undersökningar om skillnaden mellan den gamla och den nya mätningsmetoden ha utförts av skogsstyrelsen, domänstyrelsen och Föreningen Skogsarbetens oeh Kungl. Domänstyrelsens Arbetsstudieavdelning (S. D. A). Av dessa undersökningar kan dock ingen läggas till direkt grund för en genomsnittsberäkning, avseende hela Övre och mellersta Norrland, då de ha varit alltför lokalt begränsade, och vägningen mellan olika zoner och skogsägarekategorier oj skett efter proportioner, som äro representativa för den totala virkesfångsten inom hela området. Om man emellertid räknar med 'i h 7 % tillägg på flottningsmätt timmer, torde man erhålla ett resultat, som tämligen nära överensstämmer med topprotmätl volym. Därjämte måste för a t t nä den verkliga volymen, ett tilllägg av cirka 2,5 % ske för det i båda fallen omätta längdövermålet. A andra sidan har topprotmätningen enligt skogsstyrelsens undersökning visat sig övervärdera den exakta kubikmassan med 1 ä 2 % för grövre timmer, emedan rotdiametern mätes IV2 fot från rotskäret, där rotansvällning i vissa fall linnes kvar. Ett korrigeringstal om 1,07 (orde därför kunna anses som ett representativt medeltal för Övre och mellersta Norrland. Beträffande

Ljusnan- Voxnans

toreligger en specialundersökning, som tyder på 5,8 % skillnad mellan flottningskubik och topprotvolym. Här torde kunna räknas med i genomsnitt 4 " längdövermål, som gör 2 %. Med hänsyn även här till topprotmätningens övervärdering av den exakta massan kan korrigeringstalet lämpligen sättas till 1,06. Sydgränsen för Ljusnan-Voxnans ådal sammanfaller i stort sett med landskapsgränserna mellan HärjedalenHälsingland å ena sidan och DalarnaGästrikland å den andra. Söder om denna gränslinje bygger timrets kubeling på toppdiametern, vars cj-lindervolym angives som stockens kubikmassa i prissättningshänseende. En stor del av timrets verkliga volym faller enligt denna metod utanför kvantitativ redovisning. För att nå den m i t t m ä t t a volymen erfordras multiplikation med en förhöjningsfaktor, benämnd topptormtalet. Detta varierar med avsmalningsgrad och dimensioner; för hela den del av landet, där toppcylinderkubik tillämpas, har det i genomsnitt beräknats vara 1,26. I det siffermaterial över total sågtimmerförbrukning, som Södra Sveriges skogsindustriutredning redovi sar, har emellertid omräkning redan skett till mot mittmätning svarande volym efter klassbottenkubering. Det återstår sålunda att göra tillägg för volymförlust på grund av mätning och kubering i fallande halvtum, för längdövermål och för mittmätningens systematiska underskattning av den exakta kubikmassan. Dessa faktorer h a beräknats motivera ett korrigeringstal om 1,10 för att den verkliga volymen skall bli i stort sett riktigt angiven (se utförligare redogörelse i Bilaga B. »Grunder för beräkning av sågverkens produktion och timmerförbrukning»).

ådal

Massa ved, mätt i fast mått Inom Övre och mellersta Norrland har mätning och kubering skett efter huvudsakligen samma grunder, som i det föregående angivits för sågtimmer. Procentuellt innebär diametersvinnet vid fallande halvtumsmätning en vida större volymförlust för den diameterklena massaveden än för sågtimret. Medelvolymen per stock är i Norrland cirka 2 kbf för massaved och 7 kbf för timmer. Med stöd av de ovanberörda undersökningarna har även för totalfångsten av massaved kunnat beräknas ett representativt genomsnittstillägg för omräkning från flottningskubik till topprotvolym, 11 % för gran- och 9 % för tallmassaved inom området fr. o. m. Ljungans ådal och norrut. Då proportionsvis färre rotstockar ingå i massaved än i timmer, blir topprotmätningens övervärdering av den exakta, kubikmassan av mindre betydelse och kan uppskattas till 0,5 %. Ehuru längdövermål å massaved ej föreskrives, är sådant vanligt förekommande och kan beräknas motsvara l,fi % av kubikmassan. För Övre och mellersta Norrlands vidkommande synes följaktligen befogat att räkna med ett korrigeringstal om l,ia för gran- och 1,10 för tallmassaved vid omräkning från flottningsmått till verklig volym. I Ljusnan-Voxnans ådal har mittmätning i fallande V*" tillämpats åtminstone på köpvirke och kubering skett efter en speciell tabell. Metoden torde ha inneburit cirka 6 % undervärdering i förhållande till topprotvolymen. Korrigeringstalet för ernående av verklig volym skulle då — efter samma justering uppåt, som enligt ovan skett för Övre och mellersta Norrland — bli 1,0 7. Inom Gästrikland mätes huvud-

parten massaved i travat (löst) matt. Då travad massaved mätes- rå utan torkningsavdrag, som här mestadelts synes ha skett, uppstår intet mät svinn. Den totala massa vedsfångsten i hela Gävleborgs län, omräknad i fast nominell volym fordrar därför ett något lägre korrigeringstal än det ovan angivna 1,07 för Ljusnan-Voxnans ådal. Det synes lämpligen kunna sättas till I Värmland har fram till 1949 för större delen av massavedfångsten till lämpats mittmätning pä fallande V*" och kubering efter klassbotten. Mät svinnet, blir härvid i medeltal */«", som för den relativt grova värmländska veden motsvarar en volymförlust om cirka 4,5 %. I norra Dalsland och västra Värmland bar förekommit mittmätning i halvcentimeterklasser, innebärande ej fullt 4 % svinn. På grund av längdmätning i hela fot eller halvmeter kan emellertid ej bortses från ett faktiskt, ehuru ej påfordrat längdövermål, inne bärande ytterligare cirka 1,5% volymförlust. I Skaraborgs-, Göteborgs och Bohus samt delar av Alvsborgs län mätes massaved vanligen i travat mått. Detta medför lägre mätningsförlust, varför utförligare redogöres här nedan. Nyssnämnda län ha av utredningen sammanförts med Värmlands län till ett redovisningsområde, Västsverige. Med hänsyn till de olika mätningsmetodernas förekomst inom detta område kan det genomsnittliga korrigeringstalet för Västsverige lämpligen angivas till l.or,.

J l a s s a v e d , mätt i travat mått Söder om Dalarna och Värmland förekomma flottleder i ringa omfattning. Här ske massavedtransporterna med järnväg eller lastbil och veden

bugges sedvanligt i 2-meterslängder, vilket för dessa trafikmedel visat sig mest ändamålsenligt. Mätningen sker därför huvudsakligen i travat (löst) mått. Fastmassans andel i t r a v m ä t t 2metersvod bar varit föremål för en mångfald undersökningar i Sverige och grannländerna. Den varierar med travningssätt, vedens krokighet och grovlek men kan på goda grunder antagas genomsnittlig-en utgöra 72 % för ordinära förhållanden, resterande 2S % är luftrum. I olikhet med fastmätningsmetoden, där varje vedklamp mätes individuellt, uppstår viil korrekt mätning i trave knappast någon mätförlust alls. Jämförd med den verkliga stamkubiken vid upphuggningsmomentet i skogen är dock den till fast mått omräknade travvolymen något mindre, därest veden under tiden fram till mätningstillfället hunnit torka och krympt. Före oktober 1948 föreskrevo skogsstyrelsens mätningsbestämmelser 5 ?» volymavdrag vid travmätning av rå ved i södra Sverige. Enligt uppgift frän Sydsvenska Virkesföreningen blev dock i praktiken endast 20—25 % av den totala massavedfångsten mätt under de vintermånader, då veden kunde betraktas som rå. Den verkliga volymminskningen i samband med torkning av travmätt massaved har därjämte visat sig utgöra endast 1—3 % enligt senaste undersökningar, relaterade i .»Praktisk skogshandbok», femte upplagan, s. 161. Det kan invändas, att travmätning av skogsbarkad massaved inbegriper ii ven en del kvarsittande savbark. Denna obetydliga övervärdering torde emellertid kunna kvittas mot det likaledes obetydliga mätsvinn, som uppstår genom travarnas längdmätning i fallande decimeter. Med hänsyn

till nämnda förhållan-

den synes skäligt, att den köpmätta, nominella massavedvolym, som utredningen i sina sammanställningar redovisar och som efter 72 % fastmassehalt härletts ur travvolymen, multipliceras med ett korrigeringstal om 1,025 för att motsvara verklig, rå stamvolym. Detta gäller hela landet söder om Dalarna och Hälsingland. Massaved, som flottas i Daläven, hugges vanligen i 3-meterslängder och mätes i travat mått. Fastmasseprocenten är något lägre än för 2-metersved. På grund av tidig mätning med hänsyn till flottningssäsongen torde någon torkningsförlust ej uppstå annat än beträffande sommarhuggen ved och råvedsavdrag vid mätningen uppgives här icke ha tillämpats. »Landsvägsved» inom Dalarna representerar visserligen cirka 25 % av den totala massavedfångsten, men den torkningsförlust, som för denna ved kan ha hunnit uppstå före mätningen, är alltför obetydlig i förhållande till totalkvantiteten lör att kunna siffermässigt angivas och kan därför förbigås. Detsamma kan sägas om sommarhuggen ved.

Sammanfattning En sammanställning av korrigeringstalen för de större geografiska avverkningsområden, vari Södra Sveriges skogsindustriutredning indelat landet, får med ovan anförda förutsättningar nedanstående utseende. Hänsyn har härvid tagits till i vilken omfattning olika mätningsmetoder inverkat vid bestämmandet av respektive områdens totala virkesfängst. Det bör uppmärksammas, att denna av utredningen redovisade virkesfångst avser den inom industrien åren 1946—1949 förbrukade, icke den under samma är anskaffade kvantiteten.

Av-verkningsområde

Övre och mellersta Norrland Dala-Hälsingeområdet Östra Mellansverige.. Västsverige Smålandslänen Skåne, H a l l a n d och Blekinge Riksmedeltal

Tall- GranSågmassa- massatimmer yed ved

1-070 1-080

1-100 1-040 1-025 1-050 1-025

1-120 1-030 1025 1-050 1-025

1-025

l*08ö

1 oe.-. 1 0 7 0

l-ioo l-ioo l-ioo

När dessa korrigeringstal skola användas vid uppräkning till verklig vo lym av de åtgångstal per producerad enhet, som gälla i nominell, handelsmätt volym för olika skogsindustrier, är det av vikt att taga hänsyn till de mätningsmetoder, som tillämpats, där veden avverkats och icke där respektive industrier äro belägna. Särskilt måste detta uppmärksammas beträffande det norrlandsvirke, som förädlas vid sydsvenska industrier.

126 Slutligen mä framhållas, att de nya fastmätnings- och kuberingsbestämmelser, som sedan 1948 eller 1949 tilläm pas för massaved — och i norra Sverige även för timmer — ganska väl motsvara verklig volym. Framtida utred ningar om rund virkesåtgång torde därför förorsakas mindre besvär med olika korrigeringstal. De nya mätningsmetoderna ha dock föga hunnit inverka på mätningen av den massavedförbrukning, utredningen redovisar i nominell volym i betänkandets tabellbilagor. Där redovisade virkeskvantiteter motsvara, som ovan sagts, åtgången för 1946—1949 års industriella produktion, icke dessa års råvaruanskaffning. I den kemiska mas saindustrien lagras som bekant veden cirka ett år efter avverkningen, varför endast en del träsliperier möjligen ha hunnit förädla, någon nymätt ved under 1949.

Bilaga B.

Grunder för b e r ä k n i n g av sågverkens totala p r o d u k t i o n

och

tiinmerförbrukning. Av forstmästaren Ragnar Produktion Kommerskollegii industristatistik omfattar allenast företag med minst fem sysselsatta och redovisar för närvarande cirka 1 200 sågverk. Av statens bränslekommission företagna undersökningar av sågverksnäringen åren 1945, 1946 och 1948 ha givit vid handen, a t t det totala antalet sågverk är betj'dligt större, ävensom att produktionen av sågade varor avsevärt överstiger den i industristatistiken redovisade. Enligt bränslekommissionens undersökning för 1948 funnos detta år 8 700 större och mindre avsalu- och husbehovssågar. Den enligt industristatistiken redovisade produktionen i hela landet åren 1946 och 1948 motsvarade 77 respektive 80 % av den totala produktionen dessa år enligt de av bränslekommissionen gjorda undersökningarna. Procenttalen varierade dock avsevärt för olika län. Södra Sveriges skogsindustriutredning har utnyttjat bränslekommissionens undersökningar för a t t komplettera industristatistikens uppgifter om produktionens storlek. Genom a t t för varje län ställa produktionssiffrorna för åren 1946 och 1948 enligt bränslekommissionens undersökningar i relation till motsvarande siffror enligt industristatistiken har utredningen framräknat vissa förhöjningsfaktorer, med vars hjälp det varit möjligt att med utgångspunkt från industristatistikens uppgifter med någorlunda säkerhet beräkna

Eriksson.

den totala produktionen jämväl för andra år än 1946 och 1948. I bränslekommissionens produktionsundersökningar ingå sågat virke och slipers med undantag av justeringsändar. Produktionen enligt industristatistiken omfattar plankor, battens, scantlings och bräder, tak- och reveteringsstickor, spjälved m. m., läkter, ribbor, kvastkäppämnen, lister och dylikt, sågad stav, bjälkar och spärrar samt slipers. Vid beräkningen av förhöjningsfaktorerna ha däremot uteslutits i industristatistiken ingående sågad bräd- och plankstump, som ej har någon direkt motsvarighet i de i bränslekommissionens undersökningar redovisade produktionskvantiteterna. Biprodukten bräd- och plankstump är för övrigt av ringa omfattning. Den serie förhöjningsfaktorer, som sålunda utarbetats, återfinnas i tabell 1, kolumn C. Någon mera noggrann beräkningsgrund för den totala produktionen torde för närvarande icke vara möjlig a t t erhålla. Det måste emellertid framhållas, att avsevärda förskjutningar av produktionskvantiteten från småsågar till större verk eller omvänt skulle inverka på förhöjningsfaktorernas användbarhet. Produktionen för 1947 har på denna basis uträknats till 6 284 800 m 3 fast mått. Som jämförelse kan nämnas, att bränslekommissionen företagit en undersökning av produktionen samma år, som omfattade alla sågverk med en produktion om minst 10 000 kbf men

endast tio procent av övriga verk. Kommissionens undersökning utvisade, att produktionen nämnda år uppgått till 6 285 820 m 3 fast mått. För åren före 1946 är emellertid ilen förutnämnda serien förhöjningsfaktorer icke tillämplig utan har en särskild serie sådana faktorer måst utarbetas. Ar 1946 skedde nämligen en omläggning av den officiella industristatistiken, varigenom en del småsågar, som tidigare omfattats av densamma, bort föllo. Produktionen vid dessa sågar omfattade cirka 4,5 % av den totala produktionen. Då dessa 4,5 % till en förhållandevis stor del utgjordes av typiska småsågssortiment — bjälkar oeh spärrar samt slipers — och då produktionen av dessa sortiment var särskilt utmärkande lör vissa län, ansågs lämpligast, att vid beräkningen av förhöjningsfaktorerna för tiden lore 1946 helt borträkna dessa sortiment från industristatistikens redovisning för åren 1946 och 1948 men låta dem kvarstå i bränslekommissionens redovisning för samma är. Uteslutningen av dessa sortiment ur industristatistikens produktion inverkar höjande pä förhöjningsfaktorerna men detta motverkas av att industristatistiken före 1946 omslöt. flera uppgiftslämnare. Hänsyn har även tagits till den inverkan industristatistiken rönt av det förhällandet, att sågverket i Sandvik i Västerbotten fr. o. m. år 1941 arrenderats av Statens skogsindustrier oeh att detta sågverk efter nämnda år icke lämnar uppgifter om producerad kvantitet utan redovisar utgående legosågningsavgift. Förhöjningsfaktorerna för tiden före 1946 återfinnas i tabell 1, kolumn 8. Med användande av de nu nämnda båda serierna förhöjningsfaktorer har utarbetats betänkandets tabellbilaga 1 över sågverkens beräknade totala pro-

duktion åren 1935—1939 samt 1947 och 1949. För åren 1946 och 1948 har i tabellbilagan angivits de produktionssiffror, som bränslekommissionens undersökningar utvisade. Beräkningarna för åren 1935—1939 ha ej använts av utredningen som grund för upprättandet av balanserna utan ha skett endast för att erhålla en bakgrund. Det må framhållas, att risken att förhöjningsfaktorerna skola giva felaktiga resultat givetvis är större, om industristatistikens representativitet iir särskilt lag, såsom exempelvis i Gotlands län.

Timmerförbrukning Timmerförbrukningen har i tidigare utredningar måst beräknas på grundval av sedvanlig sågutbvtesprocent, exempelvis en åtgång av 300 flotfningskubikfot timmer för en produktion av en standard sågat virke, innebärande ett utbyte av 55 %. Norrlandskommittén var den törsta offentliga utredning, som på grund av bränslekommissionens undersökningar av sågverksnäringen 1945 och 1946 hade möjlighet att grunda sina beräkningar på av sågverken uppgiven rundvirkesförbrukning. Att märka är emellertid, att inom det område, oeh under den tidrymd, som norrlandskommitténs utredning avsåg, kubikräknades allt rundtimmer efter speciella kuberingstabeller, som under benämningen flottningskubikfot redovisade ett erfarenhetsmässigt konstaterat kubikinnehåll, i det närmaste överensstämmande med det, som erhålles vid mittmätning. Enär sågtimmer inom Dalarna ocli Gästrikland samt landet söder därom regelmässigt kubikvärderas i ilen cylindervolym, som motsvarar toppdiametern, erfordras särskilda omräkningstal för att förvandla

Tabell 1. Förhållandet mellan bränslekommissionens (BK) ock kommerskollegii (KK) redovisning- ar produktionen vid sågverken. 1

8 Förhöjningstaktorer

I.änscode

Produktion enligt IiKutred u i ngt n av 6t°igat virke o. slipers i m 3 .

1946 B C D E F G H I K L M X O P E, S T U \V X Y Z AC BD

103 543 170 745 190 727 248 327 366 474 3 2 3 832 362 658 29 019 69 639 127 846 27 614 57 628 45 080 202 925 150 187 459 902 251 540 169 811 554 105 762 957 809 951 129 564 5 0 8 138 504 561

Riket

6(J2«77.'l

1948 Produktion enligt koranierskollcgium av sågat om bjälkar, för tiden fiire virke o. si pers i m n . BK: KK hela spärrar ocb 1946 pH produktionen slipers frångrund av 1946 o. 1948. räknas KK ändrad redovisning 1946 o. 1948. 1946 1948

109 105 75 691 85 583 164 856 136 799 138 826 201 707 144 763 164 534 238 450 181 106 170 077 288 153 220 541 176 816 278 986 198 625 192 234 351 361 236 158 248 722 23 247 5 044 4 377 56 002 35 624 29 208 106 060 47 309 57 453 41703 11411 13 763 54 335 13 695 14 138 36 697 30 075 18 213 179 211 114 845 90 049 150 542 126 104 116 520 435 207 374 370 379 213 243 816 212 902 198 569 164 337 158 031 150 059 416 036 489 172 387 475 616 566 670 872 582 974 633 453 755 160 584 815 104 739 91004 78 250 402 003 344 898 304 727 409 246 416 288 365 220 5 705 818 5090487 4 551 S15

toppkuberad volym till mittkuberad eller till verklig massa. I bränslekommissionens undersökning för 1948 iakttogs detta förhållande såtillvida, att en generell förhöjning om 30 % för toppkuberat timmer och 20 % för slipers skedde. Med hänsyn till att virkesbalanserna för södra Sverige skola upprättas för vissa grupper av län, har en sådan omräkningsmetod framstått som alltför summarisk. Förhållandet mellan mittkuberad och toppkuberad eylindervolym, benämnt toppformtal, varierar i hög grad med timmertypen. Det är med andra ord beroende av timrets grovlek, längd och avsmalningsgrail. 9—284 52

1-818 1-218 1-268 1-386 1-647 1*542 1-478 5o48 1-938 2-233 2-754 4-0 23 1-694 1-865 1-239 1*188 1'204 1 085 1-106 l-ioo 107" 1384 1-401 1'169

1*406 1235 1-810 1-483 1-881 1-908 1560 5955 2-051 2-546 4-681 6-406 1-765 1 925 1*278 1-204 1-250 1*121 1-207 1'106 1-080 1 429 1*467 1-289

1292 1-170 1-267 1-283 1-661 1-517 1-498 5955 1-692 2'145 3-668 4-766 1-596 1-750 1*229 1-137 1-204 1-091 1190 1097 1'068 1-358 1-455 1-272

1-2711

1 845

1-283

På grundval av ett flertal undersökningar ha för varje enskild stock och dessutom för vissa timmerpartier upprättats tabeller över toppformtal av dels 1923 års skogstaxeringssakkunniga, dels 1948 av skogsstyrelsen dels ock 1949 av docenten Bo Eklund vid statens skogsforskningsinstitut. Dessa tabeller återgivas delvis i »Praktisk skogshandbok», där även vissa på erfarenhet grundade medeltal angivas. Vid användning av tabellerna för mera noggranna beräkningar erfordras emellertid kännedom om de nyssnämnda t r e huvudfaktorerna — grovlek, längd och avsmalning — antingen för varje stock eller för

Tabell 2. Beräkning av förhållandet mellan mittmått ocli toppinätt cylindervolym av sågtimmer (toppformtal) inom de 19 södra länen.

SAgtiinrcts ursprungslän

5 Modclkubik enl. BK.undcrsökn.

Bedömd medellängd

Härledd toppdiam.

Härledd mittdiam.

eng. fot

eng. tum

Antal längdfot per 1" aTsmaln.

5-15 5'72 5-32 5-27 4'44 4*16 4-51 4-41 4'53 3-35 3-60 4 - 18 4'82 5-06 5'io 5-90 fV38 4-4 8

14-0 14*4 14-8 14-8 13-5 12-8

8-20 8-50 8-12 8-08 7-75 7-75

9*29 9-50

7-13 7 - 13 7-70 8-25 8-13 8-io 8-50 8-12 7'50

64 72 7-5 7'5 72 6-5 6-7 5-5 G-2 6-8 7-8 5" 7 5-0 6-5 7-2 75 8i 7-9

907 8-69 8-75 8-98 9-05 9-05 8-0 2 796 8-84 9-55 9-21 908 9-50 9-05 8*43

1-28 1-25 1-26 l-26 1-25 1-27 1-26 1-82 1-28 1-27 1-25 1-82 1-84 1-28 1-26 1-25 1-24 1-26

4-4 9 6-53

14-5 15-5 145

7-55 8-80

7-4 7*4

8'53 9-85

1-28 1-25

8io

7-8

9io

1-26

kbf

Södermanlands

Kristianstads "

Göteborgs och Bohus . .

Kopparbergs för i n l a n d s v e r k e n . . . . » kustverken

toppiufitt

Oil

13o 13 o 13-0 12-0 13o 13o 13o 14-0 14-2 16o lo-o 14-7

den representativa medelstoeken i ett parti. I förevarande fall har det närmast gällt att för varje län identifiera typstocken med de tre grundfaktorer, som gemensamt bestämma det representativa toppformtalet för hela länets försågade timmerkvantitet. I de uppgiftsblanketter, som lågo till grund för bränslekommissionens undersökning 1948, funnos kolumner för angivande av såväl antalet stockar som den sammanlagda kubikmassan. Dessa kolumner ha ifyllts beträffande hälften av den uppgivna kvantiteten sågtimmer. För de nitton södra länen, där toppkubering förekommer, finnas således sådana uppgifter för ej mindre än cirka 18 miljoner stockar och länsvis så

8oo 7-87

8-oo

Toppformtal

eng. tum

9-u

jämnt fördelade, a t t de utgöra en god grund för beräkning av medelkubiken. I tabell 2 kolumn 1 h ä r ovan angives den uträknade medelkubiken. Härefter har gällt att utröna timrets medellängd. Detta har huvudsakligen måst ske skönsmässigt på basis av lokala erfarenheter med användande av tillgängliga medeltalsuppgifter och under hänsynstagande till vad som enligt sakkunniga på området kan anses skäligt. Enligt en av docenten Eklund företagen undersökning är för övrigt för själva toppformtalets bestämmande timmerlängden inom vissa gränser av mindre betydelse, enär timrets längdaptering i regel rättar sig efter avsmalningsgraden, d. v. s. timret kapas kortare, om det är rotgrovt. Det är

också känt, att exempelvis i Småland generell sågning av 12 fots virke älva nlig. Med kännedom om medelkubik och medellängd kan loppdiametern inom bark direkt härledas ur en vanlig cylindervolymtabell. Medelstockens längdoch toppdimension finnes angiven i kolumnerna 2 och 3 i tabell 2. För beräkning av mittdiametern är därjämte avsmalningsgraden bestämmande. Här har riksskogstaxeringens omfattande provträdsmaterial utnyttjats, varav med ledning av angivna genomsnittliga formkvoter för tall och gran i 25-—30 cm-klassen kunnat framräknas hur många fot på längden en tums avsmalning representerar. Att Örebro län uppvisar den bästa samt Bohuslän och Gotland den sämsta stamformen är känt. Den goda stamformen i Malmöhus län förklaras av att den vackra kulturgranen där dominerar. Avsmalningsgraden angives i kolumn 4 i tabell 2. Den av toppdiametern och avsmalningsgraden härledda mittdiametern inom bark framgår av kolumn 5. Toppformtalen i tabellens sista kolumn äro uträknade som ett förhållande mellan kvadraterna på mitt- och toppdiametrarna. De kunna också avläsas i någon toppformtalstabell, direkt eller genom interpolering, blott man iakttager, att i vissa tabeller inkluderas även svinn i form av nedmätning, som här icke medräknats utan har volymen senare justerats med ett korrigeringstal. Det genomsnittliga toppformtalet för de nitton södra länen, där toppkubering förekommer, var enligt bränslekommissionens antaganden 1,3 0. Utredningen har däremot beräknat detsamma till 1,26. Variationerna mellan olika län äro dock stora. Det lägsta toppformtalet, 1,2 4, redovisar Örebro

län, det högsta, 1,3 4, Bohuslän. Toppformtalet för slipers har bedömts till 1,15, medan bränslekommissionen beräknade detsamma till 1,2 o. Rundvirkesförbrukningen 1948 vid sågverken inom de nitton södra länen blir med tillämpning av de av utredningen framräknade toppformtalen cirka 200 000 m3f mindre än enligt bränslekommissionens beräkningar. Skillnaden i rundvirkesåtgång enligt utredningens och bränslekommissionens beräkningar representerar en förhöjning av sågutbytet av 1 ä 2 %. Den mittmåttberäknade sågtimmerkvantiteten erfordrar sedan viss justering för att motsvara verkligt, från skogen uttaget stamvirke. Mittmätning ger nämligen ett något för lågt värde på grund av rotansvällningen. Vid skogsstyrelsens undersökningar 1948 befanns, att en korrektionsfaktor, mittformtal, om 1,OIG var erforderlig för att eliminera denna skillnad. På grund av sågtimrets gängse diametermätning i fallande halvtum uppstår ett mätningssvinn om i medeltal 1 /t tum för varje stock. För korrigering till verklig volym erfordras därför ett tillägg om 6,3 % för timmer av den grovlek, som medelstocken representerar inom de nitton södra länen, eller en korrektionsfaktor om 1,0 6 3. övermålet å längden, »stötfoten», är i skogsstyrelsens mätningsbestämmelser stipulerat till minst 3 " . Docenten Eklund har vid undersökningar inom mälardalslänen funnit, a t t stötfoten i medeltal var 5". Då Eklunds undersökningsmaterial synes ha utgjorts av timmer från bondeskogar, är det tänkbart, att det varit föremål för mindre noggrann aptering än vid drivningar i bolags- eller kronoregi. Det har ansetts skäligt att räkna med 4 " som medeltal,

, =: r c3

• c y^

pq 0 - H h ' O W H M r i S Ä O f r ' h « H O ^

|rH

1 - 0 1 zr; C: X

= K fe Ä " 3

"w Mi

0 S

0 X

0 O

c c

Cl X

ri Cl

^ Cft

T—

r-i

T«H

>^ 1-

| T

CJS 1 ^

iO !-•

H H - H - - I H - - ,

J M T-H t — I i - ! T—1 0 * •—1 i — ( 1 — I i — I H H

i'r,

'ii © is « &

c\ I-

?i i~

0 I -

M ~f ~t i " * i 1 - iZ- 1 - 1 - X

-0 l-

- c MS 0 i f i A C , 10 1 - 0 1 - I - l - X 1 - 1 - 1 - .C t *

l"-

ä H c •a

a •*!-

— >.

— —

•*•»

é^

° JA

?c^

••O "3

'Z.

A—

A M

»5 5 • • S

A -*

-*-1 r 5

r~* O

.-o -- —-

1 O

'S £

"-T

>•

SV?

tC.

r-,

tii r-N

:5 as •a

t-- O

( f l -Si l O O

r - 1 i C : * i f j o i M -H 0 i C O -T co 1^- ->c co co «o> i > 1-* ( £ CO < o «o

CM 71 I T I T "T-,

0 >r. o w - ^ ~ - H ^ r « c - . c c 1 co o - ^ co -!*! .r f - C ö l - M ^ I - K a j ^ t - C C h 1 l - M > t - h |>.

»o l»

O O « * H 30 : c i n w - co c 1 • ^ i ' - t - * c O f - »0 t - co 0 co C/- C l c t o CO ( N —t CM* 1 I"* i O 1^- CO CO 1 " K T-l 1-H T-H -X

TT, TT,

ta JO

.TI

f-H T-H

O CO « "M OD O X O 1 ^ C5 " X CO W 7» x 0 er i O M t o (?1 O >n I s - i C ' N O H H ; CO ( M i f i h O C 3D H J J O X C N »-i t-^ ( N CM T - I CO . N <5 t-i

C.4AC0«Sa»<3ltHtOOl}4<F)l> m-ÄOi-rOco^co^^co -* H

CO CO N

-X)

•*

I O X W CO - H iC 1 XCDHCCUOCC

iTi

X »0

T - I H H I M ' - ' T-

o w

T - l TJI T T CTi

-1

c 0 X C > l ^ ^ l ^ C 0 ^ ^ 1 ^ h - C 0 - ^ C 0 C C i - - C : i O i O i n i O CO i O L C i f . id i O O O i C i ^ >-^ O

- T i T r CD i C »T

l » i t

t-iO

QO I T .

kft

Ml A 2. 3

o t-* OS

- ^ CC OOTCO * ~ t - i 5» CO/M r H i O ^» ^ ' i : C H Tti i O H t - (-- ( - 1^. 1 ^ f^- 1 - 0 i - 1-- 1 ^ t^- ( ^ (•-• (--. t^- 1 ^ t-- O

— M = •*^ fS

•5

-0c

G. -rt* <X> X

ir, L^ 1 " 10 1^ u" i c ir, Ä if; i f l *x \d i n

J. a

2 •=

r—

" •**

C l - C - H CC 1 ^ - i O t " - 1 - - r -

•o iO >o e x

_ *

T-"

71 CO X

—* "S

" Jtf

• t —'

'5 **

S -J=

t* c-

JiJ l O i " o

117 É j * tfl

in i

1 >n r* i c <M -co co -H (M co 3^ T-H ^ ,r. a^ co t-t - ^ i c — 0 1^. L-, 1^. (-. l^r (--I l ^ i ^ . f . I"-. 1— 1 - W O L— ^ O l - t > I T .

•*•* -Jrf

ti) S .as

S •?

r»

l^l

—

ool

t-l

r>>

a -* •a • ;

"~ "% B .3

c Ej

C-

' "

— . ~t

3 M

£_|

M - » * <L5 s T>C f l 0 *£

st G. - t x i ^ o o - H X i o c i w o - H i ^ o H X c : c . o . N x r - T J I i r : co • * x H en c c - i O ic. o o i > COt^iOi^OCt^COOTCOO^iyiTN-^TTiO^i^^t^ coocj-^cOiniiOOt-icoccfri^o^oaDtococcjcf: H H H i H l S T-HtT-lrHC^

T**

01 CO -TÖ

IOCS IOIM

ic:oi co ro

•o

s •rrtt

w« «

:r. er. i * cx5 7» :fj o >-": - " ^> >~- cc x - ^ O J C Q t*- T (-- CO 00 ^ IM t " C i »O —< OS CO CO CO CO • - . O lO CO G<t - H H x H I O M t - t o C J c o r - e n i - co H i - - o o TJI h M i-t t - G. O <M O l CO c i T f t H H H X t f i H H N O C r-| - H r H - H

CM T - i

1 o x>

T-

O W C i l - ^ O T i i T r N ^ o ' s O W l S O O R H C O l ^ C O O T p - H T f c O ^ ^ X X - H C O l ' - O ^ X t C

( • • c D X c o M X c D c o c j T i i r t c N i r i x x a H i o c i :

01 COIOCOC^C5CCT-4

o T-H

cc H

t o - i i -TJI c o I O : :

t-H

T—

T-l

O 11 TJI O

CM CNlJ-1

00 T *

. T-H

IT»

c» tH

-4-1

r* S3 C

1—1

1 Ö*Ö ca c to ;? - g 03 bO W) 1- — i ;

ii *

p S ' | r § T

K i-Ö »

O J O J S

« 0

' » ?

132 OJ 1

6-fl=

rn Mrri

C fe

^ ^ ^

Ö X

•8 S S j - l l B S rl Q g c ä . r - * j fl r s - 0 ^ 2 ri fl J; - - 5 J 2 C C 5 - 3

OJ tr

HrC

)

to 0

= tu "'

bH f rO C | T „ icä

9 ^p oaO i - T - i j ^ t i c q t r i S W O H co > 0 > (* co

WOOfi-fLlOWrHWr^r^r^OfLlWCOHPrS

Hf>H

,s|

p| o

(/O

a" 5 -.5 s -a g i

•s

w TJ

,rt

1 OJ

vilket motsvarar en korrektionsfaktor om 1,088. Produkten av de tre ovan relaterade korrektionsfaktorerna blir 1,105 (1,0 1 C X 1,063 X 1,023). Den mittmåttberäknade sågtimmerkvantiteten bör alltså höjas med 10,5 % för att motsvara verklig volym inom bark. För enkelhetens skull torde man kunna avrunda procenttalet till 10. Talet bör kunna tillämpas generellt för de nitton södra länen, då variationerna mellan länen härvidlag äro obetydliga. För Norrland, där sågtimmervolymen angivits i flottningskubikfot, ha speciella undersökningar ådagalagt, att ett något lägre korrigeringstal är tillräckligt, enär flottningskubering i genomsnitt givit något högre volym än mitt-

kubering. I bilaga A till betänkandet redogöres närmare härför. Tillägget för Ljusnans och Voxnans ådalar beräknas till 6 % och för landet norr därom i medeltal till 7 %. I tabell 3 angives i procent sågutbytet av topp- eller m i t t m ä t t timmer. Det i tabellen angivna utbytet är något högre än utbytet enligt bränslekommissionens undersökningar, då de lägre toppformtal utredningen begagnat sig av ge en mindre timmerkvantitet än de tal, varpå bränslekommissionen grundade sina beräkningar. I de båda sista kolumnerna ha genom invertering av sågutbj-tesprocenterna angivits åtgångstal dels för mittmåttskuberad timmerkvantitet dels ock för den verkliga stamvolymen, i båda fallen inom bark.

Bilaga C.

Till Södra Sveriges skogsindusti iutredniitg. Genom beslut den 17 mars 1950 uppdrog Kungl. Maj:t efter hemställan av Eder åt statens skogsforskningsinstitut att utföra en snabbinventering av skogstillgångarna i Stockholms, Uppsala, Södermanlands oeh Västmanlands län (Mälardalslänen) samt verkställa en prognos över skogsavverkningarna i södra Sverige (länen söder om Ljungans flodområde). Sedan skogsforskniugsinstitutet upprättat två alternativa förslag till avverkningsberäkningar, avseende länen inom Götaland samt Svealand med undantag av Kopparbergs län, remitterade institutet med skrivelse den 24 april 1951 nämnda förslag till Kungl. Skogsstyrelsen för yttrande och översände samtidigt en redogörelse för de principer, som läge till grund för kalkylerna, samt avverkningsberäkningarna. Skogsstyrelsen, som i sin tur i ärendet låtit höra berörda skogsvårdsstyrelser samt Sydsvenska virkesföreningen och Sveriges skogsägareförbund, har den 24 maj 1951 avgivit svar på remissen och därvid fogat yttranden från ovan angivna myndigheter och organisationer. Med ledning av de inkomna remissy t t r a n d e n a har institutet nu verkställt en avverkningsberäkning. I en särskild promemoria har institutet lämnat en redogörelse för vilket alternativ som valts eller justeringar som verkställts

för de skilda länen eller länsdelarna. Jämväl förutsättningarna för avverkningskvantiteternas uppdelning på sortiment ha angivits i promemorian. 1 förenämnda skrivelse den 24 april 1951 till Skogsstyrelsen anförde institutet bland annat, att institutet vid upprättandet av förslagen till avverkningsberäkningar sj'ftat till en beräkning av de virkeskvantiteter, som kunde väntas utfalla under en 40-årsperiod. under förutsättning att för närvarande gängse skogsbrukssätt även i fortsättningen komme att tillämpas. Institutet vill understryka, att institutet i begreppet »väntas» icke inlagt någon realistisk bedömning av möjligheterna att praktiskt förverkliga avverkningsprogrammet. Beräffande framförda erinringar om att provstämplingarna som underlag för beräknande av virkesuttagen före slutavverkningen skulle giva för högt resultat, får institutet framhålla, att provstämplingarna lämna vägledning i fråga om den avverkade kubikmassans relativa fördelning på trädslag och dimensioner. Den absoluta storleken av den årliga avverkningen har erhållits först efter det a t t gallringsintervallet, uttryckt i år, avpassats så, a t t virkesförrådet efter gallring genom tillägg av beräknad tillväxt stigit till en storleksordning, som motsvarar de gallringsbara beståndens kubikmassa vid den högre åldern. Samtidigt har tillsetts att

tillgängliga bestånd, som icke föreslagits till omedelbar gallring, haft en arealomfattning, som medgivit en jämn gallringsyta per år under hela gallringsintervallet.

Samtliga handlingar i ärendet fogas härjämte. I beredningen av detta ärende har, förutom undertecknade Näslund och Hagberg, professor Lars Tirén deltagit.

Experimentalfältet den 13 juni 1951.

Statens

skogsforskningsinstitut

MANFRED NÄSLUND Erik

Hagberg I Alf

Allard

Statens offentliga utredningar 1952 Systematisk

förteckning

(Siflrorna inom klämmer beteckna utredningarnas nummer i den kronologiska förteckningen.;

Allmän lagstiftning.

Rättsskipning.

Fångvård.

Det yngsta 'ångvårdskUontelet. [5]

Statsförfattning.

Allmän statsförvaltning.

Fast egendom. Jordbruk med binäringar. Betänkande angående vissa fiskerättsliga förhållanden inom lappmarkerna samt tillgodogörandet av fisket i kronovattnen därstädes och i Jämtlands län m. m. [18]

Vattenviisen. Skogsbruk. Bergsbruk. Barrskogstillgångarna och skogsindustriens råvaruförsörjning. [16]

Löneplan eller kollektivavtal. 13] Betänkande mod förelag till allmänt l-eaereglernente m. m.

re] Allmän folkomröstning. 1950 års folkomröstnings- och valsätt-utrednings betänkande. 2. 17, Bilaga 1. FolkomröstningBinstitutot i Schweiz [8] Bilaga 2. Folkomröstningsinstitutet i Förenta staterna. [9] Ii o in ni ii nairiirvalt.ii ing. Förslag till kommunallag m. m. Kommunallagskommitténs betänkande. 8. [14]

Statens och kommunernas flnansväsen. 1949 ars uppbördssakkunniga. 2. Betänkande med förslag till vissa ändringar i uppbördsförfarandet. [1]

ndustri.

Handel och sjöfart.

Kommunikations vasen.

Bank-, kredit- och penningväsen. I-olltl. 1944 års nykterhetskommitté. 3. Undervisning, folkupplysning och forskning på alkoholfrågans område. [12]

Förslag till lag om bankrörelse m. m. [2]

Försäkringaväsen.

Nationalekonomi och socialpolitik. Sjömännens sjukförsäkring. [10] Yttranden m. m. över 1950 års långtidsutrednings betänkande. Ekonomiskt långtidsprogram 1951—1956. [11]

Kyrkoväsen. Undervisningsväsen. Andlig odling i övrigt.

llälso- oeh sjukvård. Körsvarsväsen.

Allmänt näringsväsen.

Utrikes ärenden, - Internationell r a t t . Nordisk passfrihet. Del 1. Passfriheten för nordbor. [41

Stockholm 1052. K. D. Beckmans Boktryckeri. 284 52