Kristidspolitik och kristidshushållning i Sverige under och efter andra världskriget D. 1översikt.
ZKXK National Library of Sweden
Denna bok digitaliserades på Kungl. biblioteket år 2012
U.A STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1 9 5 2 : 4 9 HANDELSDEPARTEMENTET
KRISTIDSPOLITIK OCH KRISTIDSHUSHÅLLNING I SVERIGE UNDER OCH EFTER ANDRA VÄRLDSKRIGET
Översikt på offentligt uppdrag under medverkan av fackmän utarbetad KARL
ÅMARK
DEL I
STOCKHOLM 1 9 5 2
av
Statens offentliga utredningar 1952 Kronologisk
1. 1949 å r s u p p b ö r d s s a k k u n n i g a . 2. B e t ä n k a n d e m e d förslag till vissa ä n d r i n g a r i u p p b ö r d s f ö r f a r a n det. Haeggström. 457 s. F i . 2. F ö r s l a g till l a g o m b a n k r ö r e l s e m . m . G u m m e s son. 212 s. F i . 3. L ö n e p l a n eller k o l l e k t i v a v t a l . K i h l s t r ö m . 99 s.C. 4. N o r d i s k passfrihet. B e t ä n k a n d e n r 1. B e c k m a n . 38 s. U . 5. D e t y n g s t a f å n g v å r d s k l i e n t e l e t . A v T. E r i k s s o n . K i h l s t r ö m . 19 s. J u . 6. B e t ä n k a n d e m e d förslag till a l l m ä n t r e s e r e g l e m e n t e m . m . Haeggström. 173 s. C. 7. A l l m ä n f o l k o m r ö s t n i n g . 1950 å r s f o l k o m r ö s t n i n g s o c h v a l s ä t t s u t r e d n i n g s b e t ä n k a n d e . 2. K i h l s t r ö m . 96 s. J u . 8. F o l k o m r ö s t n i n g s i n s t i t u t e t i S c h w e i z . A v E. H a s t a d . Bilaga 1 till 1950 å r s f o l k o m r ö s t n i n g s - o c h v a l s ä t t s u t r e d n i n g s b e t ä n k a n d e . 2. K i h l s t r ö m . 216 s. J u . 9. F o l k o m r ö s t n i n g s i n s t i t u t e t i F ö r e n t a s t a t e r n a . A v E. G. Ohlin. Bilaga 2 till 1950 å r s f o l k o m r ö s t n i n g s - o c h v a l s ä t t s u t r e d n i n g s b e t ä n k a n d e . 2. K i h l s t r ö m . 159 s. J u . 10. S j ö m ä n n e n s s j u k f ö r s ä k r i n g . A p p e l b e r g , U p p s a l a . 152 s. H . 11. Y t t r a n d e n m . m . ö v e r 1950 å r s l å n g t i d s u t r e d n i n g s b e t ä n k a n d e . E k o n o m i s k t l å n g t i d s p r o g r a m 1951— 1955. B e c k m a n . 66 s. F i . 12. 1944 å r s n y k t e r h e t s k o m m i t t é . 3. U n d e r v i s n i n g , folkupplysning och forskning p å alkoholfrågans o m r å d e . Victor P e t t e r s o n . 95 s. F i . 13. B e t ä n k a n d e a n g å e n d e vissa f i s k e r ä t t s l i g a f ö r h å l landen inom l a p p m a r k e r n a samt tillgodogörand e t a v fisket i k r o n o v a t t n e n d ä r s t ä d e s o c h i J ä m t l a n d s l ä n m . m . M a r c u s . 246 s., 1 k a r t a . J o . 14 F ö r s l a g till k o m m u n a l l a g m . m . K o m m u n a l l a g s k o m m i t t é n s b e t ä n k a n d e . 3. K i h l s t r ö m . 447 s. I. 15. B a r r s k o g s t i l l g å n g a r n a o c h s k o g s i n d u s t r i e n s r å v a r u f ö r s ö r j n i n g . B e c k m a n . 135 s. H . 16—17. T u l l - o c h v a l u t a l ä t t n a d e r i r e s a n d e t r a f i k e n mellan de nordiska länderna. Betänkanden n r 2 o c h 3. G e r n a n d t . 31 r e s p . 15 s. U. 18. F o l k o m r ö s t n i n g s i n s t i t u t e t u t a n f ö r Schweiz o c h F ö r e n t a s t a t e r n a . Bilaga 3 till 1950 å r s folkomr ö s t n i n g s - o c h v a l s ä t t s u t r e d n i n g s b e t ä n k a n d e . 2. K i h l s t r ö m . 88 s. J u . 19. S e m e s t e r å t h u s m ö d r a r , l a n t b r u k a r e m . fl. G e r n a n d t . 53 s. S. 20. B u s s l i n j e u t r e d n i n g e n . 1. B e t ä n k a n d e m e d förslag till b e r ä k n a n d e a v t i l l ä g g s v ä r d e (goodwill) för b u s s f ö r e t a g m . m . K a t a l o g o c h T i d s k r i f t s t r y c k . 163 s. K. 21. R ä j o n g p l a n för f å n g v å r d e n . G e r n a n d t . 67 s. J u . 22 B e t ä n k a n d e a n g å e n d e h ä l s o - o c h s j u k v å r d e n vid krig och andra utomordentliga förhållanden. G u m m e s s o n . 219 s. I . 23. B o k u t r e d n i n g e n . K i h l s t r ö m . 310 s. E . 24. B e t ä n k a n d e m e d förslag till a l l m ä n f ö r f o g a n d e lag o c h a l l m ä n r a n s o n e r i n g s l a g . K a t a l o g o c h T i d s k r i f t s t r y c k . 276 s. H .
förteckning
25. Z o n e x p r o p r i a t i o n s u t r e d n i n g e n . B e t ä n k a n d e rr f ö r s l a g till vissa ä n d r i n g a r i b y g g n a d s l a g s t i ' n i n g e n . S y d s v e n s k a D a g b l a d e t , M a l m ö . 186 s. II 26. B e t ä n k a n d e m e d förslag till ä n d r a d e b e s t ä m n r s e r r ö r a n d e v ä g f ö r e n i n g a r m . m . Appelbei U p p s a l a . 135 s. K. 27. B e t ä n k a n d e m e d förslag till f ö r b ä t t r a d e k o m n n i k a t i o n e r i H ä r j e d a l e n o c h n o r d v ä s t r a Hälsir. l a n d . B e c k m a n . 542 s. K . 28. L a g b e r e d n i n g e n s förslag till n y lagstiftning > t o m t r ä t t m . m . K a t a l o g o c h T i d s k r i f t s t r y •,: 115 s. J u . 29. V i d g a t t i l l t r ä d e till h ö g r e s t u d i e r . A v F . Schmi | G e r n a n d t . 237 s. E. 30. R e k r y t e r i n g o c h u t b i l d n i n g a v polispersor j G u m m e s s o n . 310 s. I . 31. S u p p l e m e n t n r 8 till Sveriges f a m i l j e n a m n 111. S t a t e n s R e p r o d u k t i o n s a n s t a l t . 80 s. F i . 32. F ö r s l a g o m s a m f ö r v a l t n i n g a v stadshypote> och bostadskreditorganisationerna. Beckman. I s. F i . 33. D e n första l ä r a r h ö g s k o l a n . Haeggström. V!| 296 S. E . 34. B e t ä n k a n d e m e d förslag a n g å e n d e a r b e t s m a n n a d s s t a t i s t i k e n . K i h l s t r ö m . 143 s. S. 35. B y g g n a d s s t y r e l s e n s a r b e t s u p p g i f t e r o c h o r g s : sation. Victor P e t t e r s o n . 85 s. K. 36. Stöd å t ä n k o r o c h vissa a n d r a e n s a m s t å e i k v i n n o r m . m . Haeggström. 189 s. S. 37. B e h o v s p r ö v n i n g p å b o s t a d s m a r k n a d e n . H y i | r e g l e r i n g s k o m m i t t é n s b e t ä n k a n d e . 1. I d u n . 25 ' Ju. 38. H e m h j ä l p . B o s t a d s k o l l e k t i v a k o m m i t t é n s b e t k ä n d e . 1. Victor P e t t e r s o n . 103 s., 20 p l . S. 39. S o c i a l f ö r s ä k r i n g s u t r e d n i n g e n . S j u k f ö r s ä k r i n g i y r k e s s k a d e f ö r s ä k r i n g . G e r n a n d t . 332 s. S. 40. M i l i t ä r p s y k o l o g i o c h p e r s o n a l t j ä n s t . A r b e t s u gifter och central organisation. Kihlstrk 269 s. F ö . 41. D e n jordbruksekonomiska undersökning G u m m e s s o n . 100 s. J o . 42. Y r k e s v ä g l e d n i n g e n o c h s k o l a n . G e r n a n d t . 79 s 43. N o r d i s k t p a t e n t s a m a r b e t e . G e r n a n d t . 112 s. 44. P r i n c i p b e t ä n k a n d e a n g å e n d e d r i f t b i d r a g till 11 m ä r k o m m u n e r . K i h l s t r ö m . 180 s. S.
45. Bestämmelser och praxis rörande statens bi get. K i h l s t r ö m . 224 s. F i . 46. B e t ä n k a n d e angående psykopatvård m. Haeggström. 286 s. I. 47. K o m m u n a l f o l k o m r ö s t n i n g . 1950 å r s folkomri nings- och valsättsutrednings betänkande. K i h l s t r ö m . 47 s. J u . 48. F ö r s l a g till l a n d s t i n g s l a g m . m . K o m m u n a l l s k o m m i t t é n s b e t ä n k a n d e . 4. K i h l s t r ö m . 117 s 49. K r i s t i d s p o l i t i k o c h k r i s t i d s h u s h å l l n i n g i Svei under och efter andra världskriget. Av A m a r k . D e l 1. I d u n . 679 s. H. 50. K r i s t i d s p o l i t i k o c h k r i s t i d s h u s h å l l n i n g i Svei u n d e r och efter andra världskriget. A v A m a r k . D e l 2. I d u n . 574 s. H.
Anm. O m särskild t r y c k o r t ej angives, ä r tryckorten Stockholm. B o k s t ä v e r n a m e d fetstil utgöra begynne b o k s t ä v e r n a till d e t d e p a r t e m e n t , u n d e r vilket utredningen avgivits, t . ex. E . = ecklesiastikdepartementet. J o jordbruksdepartementet.
S T A T E N S O F F E N T L I G A U T R E D N I N G A R 1952:49 HANDELSDEPARTEMENTET
KRISTIDSPOLITIK OCH KRISTIDSHUSHÅLLNING I SVERIGE UNDER OCH EFTER ANDRA VÄRLDSKRIGET
Översikt på offentligt under medverkan
uppdrag
av fackmän
KARL
utarbetad av
ÅMARK
DEL I
S T O C K H O L M 1952 I D U N S T R Y C K E R I A K T I E B O L A G , E S S E L T E AB 116821
T I L L KONUNGEN.
Den 17 november 1939 uppdrog Eders Kungl. Maj:t åt rikskommissionen för ekonomisk försvarsberedskap att i enlighet med av chefen för folkhushållningsdepartementet meddelade anvisningar halvårsvis offentliggöra
sammanfattande redogörelser beträffande under rådande krisläge vidtagna statsåtgärder på folkhushållningens område ävensom beträffande försörjningsläget och dess förändringar under särskilda tidsperioder. Publiceringen av i anledning härav inom rikskommissionen successivt utarbetade halvårsredogörelser inleddes med en volym, vilken trycktes år 1941 under titeln »Statsmakterna och folkhushållningen under den till följd av stormaktskriget 1939 inträdda krisen», del I. Denna volym innehöll redogörelser, omfattande tiden augusti 1939—juni 1940. Liknande volymer med enahanda titel utgåvos sedermera år för år, var och en behandlande företeelser och åtgärder under näst förflutna budgetår. I samband med Eders Kungl. Maj :ts den 30 december 1946 meddelade förordnande, att rikskommissionen för ekonomisk försvarsberedskap med utgången av samma år skulle upphöra med sin verksamhet, uppdrog Eders Kungl. Maj:t åt mig, rikskommissionens kanslichef, att inom folkhushållningsdepartementet biträda med fullföljandet av förutnämnda åt rikskommissionen lämnade uppdrag. Den av mig på grund härav fortsättningsvis redigerade serien av årsredogörelser angående statsmakterna och folkhushållningen etc. avslutades med den del, nr X, omfattande tiden juli 1948—juni 1950, vilken jämte sakregister till alla delarna publicerades våren 1951. Med anledning av en av mig till chefen för folkhushållningsdepartementet den 18 september 1946 överlämnad promemoria, vari framhölls önskvärdheten av att förenämnda årsredogörelser kompletterades med en sammanhängande, mera överskådlig och därför praktiskt mera användbar översikt över den förda kristidspolitiken, uppdrog Eders Kungl. Maj :t genom beslut den 11 oktober 1946 åt rikskommissionen för ekonomisk försvarsberedskap att i enlighet med av chefen för folkhushållningsdepartementet meddelade anvisningar utarbeta samt offentliggöra en sammanfattande, allmän översikt av kristidspolitiken och kristidshushållningen under och efter andra världskriget. Kommissionen skulle äga att vid utarbetandet av ifrågavarande översikt, därest så ansåges önskligt, anlita biträde av ledande personer inom krisförvaltningen med särskild kunskap inom olika områden. Jämväl detta uppdrag överflyttades vid rikskommissionens upphörande genom Eders Kungl. Maj :ts beslut den 30 december 1946 på mig såsom ett personligt uppdrag. Preliminär plan för den anbefallda allmänna översikten uppgjordes i slutet av år 1946 och godkändes principiellt av dåvarande folkhushållningsministern. Då krispolitikens avveckling, vilken enligt planen även skulle behandlas i översikten, kom att draga längre ut på tiden än man från början torde ha räknat med, föreföll det lämpligt att något dröja med arbetets igångsättande och folkhushållningsministern gav också härtill sitt samtycke. Först under våren 1949 befanns läget vara sådant, att avtal med sakkunniga om biträde vid arbetet kunde träffas och författandet av verkets olika avdelningar påbörjas.
5 Folkhushållningsdepartementets upphörande med utgången av juni 1950 har medfört, att slutförandet av här ifrågavarande utrednings- och författararbteten kommit att äga r u m under chefens för handelsdepartementet överinseende. Rörande tryckningen har Eders Kungl. Maj :t enligt protokoll över handelsärenden den 12 oktober 1951 meddelat föreskrift. Den numera fullbordade översikten, åt vilken givits titeln »Kristidspolitik och kristidshushållning i Sverige under och efter andra världskriget», får jag härmed i underdånighet överlämna. Underdånigst KARL ÅMARK
Stockholm den 15 november 1952.
*
Innehållsöversikt Del I Sid.
Skrivelse till Konungen
3 Förord
A
Kristidslagstiftningen Inledning Lagstiftning angående tvångsförfogande över egendom samt varuregleringar i allmänhet Vissa särskilda författningar av förfogandekaraktär Författningar angående utrikeshandeln Författningar angående sjöfarten Författningar angående försäkringsväsendet Författningar angående pris- och hyresreglering Författningar angående arbetsmarknaden och dess reglering samt angående reglering av byggnadsverksamheten Vissa författningar av moratoriekaraktär samt författningar angående bankväsendet
2o
Kristidsadministrationen Planläggning samt organisationsåtgärder före och närmast efter krigsutbrottet Folkhushållningsdepartementet Regleringsorgan för särskilda grenar av krishushållningen Jordbruket och livsmedelshushållningen Den lokala kristidsorganisationen särskilt på livsmedelsområdet Industrien Bränslehushållningen Krafthushållningen Den statliga lagerhållningen Utrikeshandeln Trafikväsendet Krigsförsäkringen Prisr egleringen Arbetsmarknaden Byggnads- och bostadsväsendet Sjukvården och läkemedelsförsörjningen Penning- och kreditväsendet Statsfinanserna Revision av krisorganens förvaltning m. m Kompletterande notiser Den ekonomiska försvarsberedskapen Den centrala kristidsadministrationens allmänna karaktär oclrarbetsformer
'
^9 39 41 45 46 50 56 59
62 63 65 65 68 '4 77 80 81 82 84 87 88 90 93 94 94 95 96 96 97 98
8 Sid.
Penning-
och valutapolitiken
105 Penningpolitisk målsättning Penningpolitiken under 1930-talet sid. 105. — Penningpolitiken under krigsåren sid. 106. — Den penningpolitiska efterkrigsplaneringen sid. 114. — Utvecklingen under efterkrigstiden sid. 117.
105 Sedelutgivningsrätten Valutamarknaden Diverse åtgärder
120 123 130
,
Livsmedelshushållningen Inledande översikt Utgångsläget vid krisens inträde Försörjningslägets utveckling Livsmedelsförbrukningen De statliga och kommunala organen för livsmedelshushållningen och dess reglering Jordbruket och de särskilda slagen av jordbruksprodukter Produktionsplaneringen , Den allmänna prisregleringen på jordbrukets område (den s. k. jordbruksregleringen) Jordbruksregleringen under 1930-talet samt dess anpassning till kristidens planhushållning sid. 153. — Huvuddragen av jordbruksregleringen under krisåren sid. 156. — Jordbrukskalkylen som grundval för prissättningen på jordbrukets produkter och förnödenheter sid. 166. — Subventionssystemet sid. 171. Arbetsblockorganisationen Den vegetabiliska produktionen:
131 131 131 133 141 144 147 147 153
178 Produktionsmedel:
Konstgödsel Allmän översikt sid. 182. — Fosfatgödsel sid. 189. — Kaligödsel sid. 191. — Kvävegödsel sid. 192.
182 Driv- och smörjmedel Drivmedelsregleringen sid. 194. — Smörjmedelsregleringen sid. 199. Skördegarn Torvströ Bekämpningsmedel mot växtsjukdomar m. m Utsäde och frö Försörjningsläget sid. 206. — Spannmålsutsäde sid. 207. —Vallväxt- och rotfruktsfröer sid. 209. — Köksväxtfröer sid. 212.
194 200 203 205 206
Den vegetabiliska produktionen: Produktionsgrenar samt han-del m e d och f ö r b r u k n i n g a v v e g e t a b i l i s k a j o r d b r u k s produkter: Brödsäd Försörjningsläget sid. 212. — Spannmålshandeln och dess reglering under förkrigstiden sid. 216. — Beslag och handelsreglering under och efter kriget sid. 219. — Prisreglering sid. 225.
212 Mjöl, gryn och bröd Reglering av kvarnindustrien och dess produktion sid. 230. — Prisreglering för förmalningsprodukter sid. 232. — Handels- och förbrukningsreglering sid. 235. — Tillverknings-, försäljnings- och prisreglering beträffande bröd sid. 238.
9 Sid.
M a t ä r t e r och m a t b ö n o r Produktionsfrämjande åtgärder sid. 239. — Handels- och förbrukningsreglering sid. 242. — Prisreglering sid. 243.
239 B r y g g e r i k o r n och m a l t Potatis Försörjningsläget före kriget sid. 245. — Produktion och förbrukning av potatis under och efter kriget sid. 246. •— Odlingsfrämjande åtgärder sid. 247. •—• Lagring samt användning för andra ändamål än direktkonsumtion sid. 250. — Beslag och handelsreglering. Transportreglering sid. 252. — Prisreglering sid. 253.
244 245
Potatisprodukter Potatismjöl sid. 254. — Stärkelsesirap sid. 256.
254 Sockerbetor och p r o d u k t e r a v sockerindustri Försörjningsläget före kriget sid. 256. — Produktion och konsumtion under krigsåren och därefter sid. 257. — Sockernäringens reglering före kriget sid. 259. — Sockernäringens reglering under kampanjåret 1940/41 sid. 259. — Sockernäringens reglering under kampanjåret 1941/42 sid. 262. — Sockernäringens reglering under kampanjåren 1942/43—1949/50 sid. 264. — Sockerregleringen ur statsfinansiell synpunkt sid. 267. — Ransoneringen av socker och sirap sid. 268.
256 Oljeväxter
271 Den animaliska p r o d u k t i o n e n samt handel med och ning av animaliska jordbruksprodukter:
förbruk-
Fodermedel Huvuddragen av fodermedelsförsörjningen före, under och närmast efter kriget sid. 273. — Regleringsåtgärder under konsumtionsåret 1939/40 sid. 275. — Vissa huvuddrag beträffande regleringssystemet under de efterföljande konsumtionsåren sid. 277. — Fodersäd sid. 284. — Oljekraftfoder och kli sid. 291. — Stråfoder m. m. sid. 295. — Saftfodermedel sid. 297. — Ersättnings- och hjälpfodermedel sid. 300. — Fodermedel av animaliskt ursprung sid. 302. — Foderblandningar för fjäderfän och pälsdjur m. m. sid. 303. — Mineralfoder sid. 305. — Yitaminfoder sid. 307.
273 K ö t t o c h fläsk Försörjningsläget under tiden närmast före kriget sid. 307 — Grunddragen av regleringssystemet på kött- och fläskområdet sid. 308. — Statistisk översikt av produktion och konsumtion under krigsåren och därefter sid. 310. — Slaktregleringen samt regleringen av handeln med levande djur sid. 312. — Handels- och förbrukningsregleringen beträffande kött, fläsk och charkuterivaror sid. 316. — Prisreglering sid. 322.
307 Mjölk och fettvaror Försörjningsläget under tiden närmast före kriget sid. 328. — Situationen vid krigsutbrottet samt regleringsåtgärder under konsumtionsåret 1939/40 sid. 331. — Huvuddragen av den fortsatta krisregleringen sid. 332. — Statistisk översikt sid. 334. — Konsumtionsmjölk och grädde sid. 338. — Fettråvaror, råfett och tekniskt fett sid. 342. — Matfett sid. 347.
328 Ost Ägg Produktion och utrikeshandel sid. 358. — Handels- och förbrukningsreglering sid. 359. — Ransoneringssystemets utformning sid. 362. — Prisreglering sid. 365.
353 358
Statlig lagerhållning p å animalieområdet T r ä d g å r d s p r o d u k t e r och skogsbär Statlig upplagring sid. 369. — Åtgärder till främjande av tillgången på och tillvaratagandet av inhemska frukter, bär och köksväxter sid. 369. — Prisreglering sid. 374.
366 369
10 Sid.
Fisket och dess produkter Försörjningen med fiskredskap Drivmedelsförsörjningen Handels- och prisreglering Utvecklingen fram till våren 1942 sid. 379. — Handels- och prisregleringen åren 1942—1946 sid. 383. — Omhändertagandet och dispositionen av uppkommande fisköverskott sid. 388.
375 375 378 379
Kolonialvaror och tobak Kaffe, t e och kakao Första ransoneringen sid. 392. — Andra ransoneringen sid. 396.
391 391
Övriga varuslag 399 Ransoneringssystemet 403 Inledning sid. 403. — Ransoneringssystemets allmänna uppbyggnad sid. 405. — Kontrollen över handeln sid. 410. — Vissa speciella fördelningsproblem sid. 413. — Konsumentregistreringen sid. 415. — Differentieringen av tilldelningen till de enskilda konsumenterna sid. 417. — Konsumenternas rätt att förfoga över sina ransoner sid. 420. — Ransoneringen på näringsställena sid. 420. — Tilldelningen till industrier etc. sid. 423. — Ransoneringskort och licenser sid. 424. Vissa särskilda frågor beträffande livsmedelsförsörjningen och dess reglering Inventeringar av landets förråd av vissa livsmedel Åtgärder för ökad lokal lagerhållning av mjöl och socker Ersättningsmedel för vissa livsmedelsvaror Folkköksverksamhet
429 429 430 432 434
Industrien Allmän översikt av kristidshushållningen och kristidspolitiken Industriens förutsättningar och läge vid krigsutbrottet. Beredskapsåtgärder Industrikommissionens tillkomst och verksamhet under krisens första skede. Västspärren Industriell produktion för försvarsändamål Krishushållningens allmänna utformning under krisens senare s k e d e . . . Kronologisk och statistisk överblick för tiden 1939 — 1948 Specialredogörelser J ä r n och stål Försörjningsläget före kriget sid. 464. — Organisationen för järn- och stålförsörjningens upprätthållande och reglering under kristiden sid. 466. — Utrikeshandeln med järn och stål och regleringsåtgärder i samband därmed sid. 467. — Järn- och stålproduktionen sid. 471. — Tackjärns- och skrotregleringen sid. 474. — Reglering av handelsjärnsmarknaden sid. 479.
435 435 435 438 441 445 451 464 464
Järnrör Smidda rör sid. 485. — Gjutna rör sid. 486.
483 Stållegeringsmetaller Mangan sid. 493. — Krom sid. 493. — Nickel sid. 497. — Volfram sid. 498. — Molybden sid. 499. — Kobolt sid. 500. — Vanadin sid. 500.
490 Metaller (andra än järn och stål samt legeringsmetaller) 501 Koppar sid. 508. — Zink sid. 510. — Bly sid. 511. — Tenn sid. 513. — Aluminium sid. 514. — Silver sid. 516. — Antimon sid. 517. — Kadmium sid. 518. — Magnesium sid. 518. — Bleckplåt sid. 518. 521 Elektroder
11 Sid. Elektrisk lednings- och installationsmateriel Landsbygdselektrifiering sid. 525. — Elverk och liknande företag för kraftdistribution sid. 527. — Industri och hantverk sid. 530. — Installationer i bostadsfastigheter, allmänna inrättningar m. m. sid. 531. — Transformatorolja sid. 533. — Installationsmateriel sid. 534.
524 Byggnadsmaterial Cement sid. 535. — Tegel sid. 539. — Fönsterglas sid. 544. — Byggnadspapp samt andra asfalt- och stenkolstjäreprodukter sid. 548. — Radiatorer, spisar, värmepannor m. m. sid. 551.
535 Glas ( a n n a t ä n f ö n s t e r - o c h spegelglas) Textilvaror. Försörjningsläget sid. 562. — Regleringssystemets författningsmässiga utformning sid. 566. — Organ för textilförsörjningens upprätthållande sid. 568. — Textilransoneringen sid. 569. — Yllevaror sid. 575. — Bomulls- och cellullvaror sid. 582. — Vissa särskilda tillverkningar av bomull etc. sid. 587. — Linnevaror sid. 591. __ Hampvaror sid. 594. — Jutevaror sid. 598. — Konst- och natursilke sid. 599. -— Trikåvaror sid. 600. — Konfektionsvaror sid. 604. — Tagel och borstbinderivaror sid. 605. — Kemiska produkter använda inom textilindustrien sid. 606.
553 L ä d e r och s k o d o n Den inhemska hudmarknaden sid. 608. — Den internationella hudmarknaden och hudimporten sid. 609. — Subventionering av hudimporten sid. 611. — Läderregleringar sid. 611. — Skotillverkningen sid. 614. — Skoransoneringen sid. 615. — Tillverkning av E-skor sid. 619. — Tillverkning av P-skor sid. 620. — Statistiska uppgifter" sid. 621. — Slutord sid. 622.
60 /
Gummivaror Gummiindustrien och gummiförsörjningen före kriget sid. 623. — Råvaruförsörjningen under krigsåren sid. 623. — Generella planläggnings- och regleringsåtgärder sid. 627. — Automobilgummi sid. 632. — Cykelgummi sid. 642. — Gummiskodon sid. 644. — Övriga tillverkningar sid. 645. — Statistiska uppgifter sid. 647. — Allmänt omdöme sid. 647.
623 L i n o l j a s a m t f ä r g e r o c h fernissor m . m Försörjningsläget sid. 648. — Regleringssystemet sid. 650.
648 T v ä t t - o c h r e n g ö r i n g s m e d e l s a m t ljus Råvarutillgång och tillverkning sid. 654. — Regleringsåtgärder beträffande tvättoch rengöringsmedel sid. 656. — Regleringsåtgärder beträffande ljus sid. 659.
654 P r o d u k t e r av övrig k e m i s k industri Beredskapsåtgärder sid. 661. — De administrativa och tekniska organen för försörjningen på det kemiska industriområdet och deras verksamhet sid. 661. — Varuförsörjningen: kol, ved och olja som råvaror för kemisk industri sid. 664; — svavel och svavelkis sid. 665; — salt sid. 666; —glaubersalt sid. 667; —kalcinerad soda sid. 667; — alkali och klor sid. 669; — klorkalcium sid. 670; — svavelsyra sid. 671; — saltsyra och AIV-syra sid. 671; — salpetersyra sid. 672; — diverse syror sid. 672; glycerin och glykol sid. 673; — bensol, toluol, naftalin, stenkolstjära sid. 673; — lösningsmedel sid. 674; — lim och klister sid. 675; — hartser och växer samt paraffin sid. 676; — färgpigment och linolja sid. 677; — fenol, metanol, formalin, plaster sid. 677; — garvämnen sid. 677; — gödselmedel sid. 679; — ammunitionskemikalier sid. 679; — diverse oorganiska kemikalier sid. 679.
5 6 2
12 Del II Sid.
Bränslehushållningen (591 Inledande översikt (391 Bränsleförsörjningen före kriget 691 Bränslesituationen under krigsåren och tiden närmast därefter 093 De statliga organen för bränslehushållningen och dess reglering 699 Kolbränslen 7QQ Import 70Q Inhemsk produktion 704 Handelsreglering under krigsåren ' 705 Prisreglering under krigsåren 711 Handels- och prisregleringarna under efterkrigsåren samt deras avveckling 714 V e d 717 Vedproduktion 717 Åtgärder under bränsleåret 1939/40 sid. 717. — Statsgaranti för avverkad ved sid. 720. — Långivning för förskottering av avverkningskostnad sid. 722. — Avverkningsskyldighet sid. 723. — Främjande av frivilliga produktionsinsatser sid. 727. — Transportfrågor sid. 729. — Arbetskraftsfrågor sid. 731. Uppköpsverksamhet Handelsreglering Prisreglering Avverknings- och förrådsstatistik Statsanslag till vedförsörjningens tryggande Träkol och gengasved Produktion, handel och förbrukning Produktionsreglering Transportreglering Handelsreglering Prisreglering Marknadsförhållandena beträffande gengasbränsle åren 1944 — 1946. Regleringarnas avveckling Bränntorv Produktionsfrämjande åtgärder under de två första krigsåren Produktionen åren 1942 — 1948 Prisreglering Handels- och transportreglering Forskningsverksamhet Förbrukningsreglering för fasta bränslen Allmän översikt Bränsleåret 1939/40 sid. 777. — Bränsleåret 1940/41 sid. 779. — Bränsleåren 1941/42—1944/45 sid. 782. — Bränsleåren 1945/46—1948/49 sid. 786. Begränsning av varmvattenförbrukningen Gas (stadsgas) Flytande bränslen Import Handel, distribution och lagring av mineraloljebränslen Skifferolja Sulfitsprit Trätjärbränslen
732 736 742 749 751 752 752 756 757 75g 760 762 765 765 769 772 773 776 777 777
788 791 797 797 802 806 810 815
13 Sid.
Planläggning av försörjningen med flytande bränslen Handels- och förbrukningsreglering Prisreglering Gengas Gengasdriftens utveckling Tekniska erfarenheter Gengasbränslen Gengasdriftens ekonomi Gengasdriftens risker Sammanfattning Smörj medelshushållningen Utgångsläget. Importförhållanden Ledande organ för smörjmedelsförsörjningen. gärder Tillvaratagande och rening av spillolja Inhemsk ersättningsproduktion Handels- och förbrukningsreglering Prisreglering Särskilda försörjningsfrågor
823 824 837 841 841 848 852 855 857 860 861 861
Förberedande regleringsåt863 864 865 866 871 873
Transformatoroljesituationen sid. 873. •—• Järnvägarnas vagnsoljeförsörjning 875. — Försök med skiffersmörjolja sid. 875. — Tjärsmörjoljor sid. 876.
sid.
Avslutningsord
883 Krafthushållningen Kraftförsörjningsläget före kriget Utbyggnad av kraftanläggningar och ledningar under krigsåren och därefter Vattenkraftutbyggnader sid. 886. — Ledningsnätet sid. 889. Kraftproduktion och belastningsutveckling Organisationen för kraftförsörjningen under krig och kristid Tillfälliga vattenregleringar Centrala driftledningens och riksdriftbyråns verksamhet Reglering av kraftförbrukningen
885 885 886
Statlig lagerhållning Förberedelser. Reservförrådsnämndens tillkomst Allmänna grunder för verksamheten Inköp och lagring av importvaror Hemtransport av varor under kriget Upphandling av inhemska varor samt bearbetnings- och förädlingsverksamhet i samband med lagringen Reservförrådsnämndens cisternförvaltning Varuförsäljning Den statliga lagringsverksamhetens ekonomi Slutomdöme om verksamheten
909 909 911 914 916
Utrikeshandeln Åtgärder i samband med krigsutbrottet Handelskommissionen, dess organisation och arbetsuppgifter. eningarna
923 923
892 894 897 898 901
917 918 919 921 921
Importför923
14 Sid.
Export- och importförbudslagstiftningen och dess tillämpning under krigsåren och tiden närmast därefter
926 Exportförbuden sid. 926. — Importförbuden sid. 930.
Handels- och betalningsöverenskommelser med främmande länder under krigsåren Internationell varukontroll Några huvuddrag av den handelspolitiska utvecklingen under åren närmast efter kriget Handelskommissionens licensgivande och kontrollerande verksamhet Krigshandelslagen och dess tillämpning Lejdtrafiken Utrikeshandelns reglering under efterkrigsperiodens senare skede Statistisk översikt av utrikeshandeln under åren 1939 — 1948
933 944 945 950 955 957 958 965
Sjöfarten , 976 Lagstiftnings- och andra beredskapsåtgärder 976 Organ för sjöfartsregleringen 977 Sjöfartsläget närmast efter krigsutbrottet 979 Sjöfartens reglering under perioden september 1939—mars 1940 982 Västspärren och dess betydelse för Sveriges sjöfart 987 Fartygstrafiken för svensk räkning utanför västspärren 989 Kusttrafiken och trafiken innanför västspärren 998 Drivmedelsförsörjningen 1002 Sjöfarts- och neutralitetsskydd 1004 Krigsriskersättning till sjömän 1007 Sjöfartsregleringarnas avveckling 1009 Statistisk översikt av den svenska handelsflottans och sjöfartens utveckling under krigsåren och tiden närmast därefter 1013 Motorfordonstrafiken 1018 Allmän översikt av försörjningsläget och regleringsåtgärderna under krigstiden och åren närmast därefter 1019 Tiden från krigsutbrottet till den 1 december 1940 sid. 1019. — Tiden från den 1 december 1940 till den 25 november 1945 (»gengastiden») sid. 1023. — Tiden från den 25 november 1945 till den 20 mars 1947 sid. 1031. — Tiden från den 20 mars 1947 till den 12 november 1949 sid. 1034.
Statistisk översikt av motorfordonsbeståndet m. m Trafikregleringsorganisationen Omnibustrafiken Räjongbestämmelserna Krigsförsäkringen Förberedande åtgärder Krigsförsäkringsnämndens organisation och omfattningen samhet Principer och former för försäkrings verksamheten Försäkringsvillkor Återförsäkring Prisrättsförfarande Verksamhetens resultat Erfarenheter Det nya krigsutbrottsavtalet och dess handhavan de
1039 1040 1043 1046 1051 1051 av dess verk1052 1054 1057 1058 1059 1059 106O 1061
15 Sid.
Bilagor: 1. Sammandrag av statens krigsförsäkringsnämnds rörelsegrenar tiden september 1939 —juni 1950 1062 2. 1939 års krigsutbrottsavtal 1064 3. 1946 års krigsutbrottsavtal 1067 Prispolitiken 1070 Inledande översikt 1070 Den a l l m ä n n a p r i s p o l i t i k e n och dess u t v e c k l i n g u n d e r p e r i o d e n 1939-1950: Tiden från augusti 1939 till mitten av april 1940 1072 Tiden från mitten av april 1940 till november 1942 1077 Tiden från det allmänna prisstoppets införande hösten 1942 till utgången av juni 1947 1082 Prispolitikens allmänna utformning sid. 1082. —- Priskontrollnämndens verksamhet sid. 1089.
Tiden från mitten av 1947 till början av 1951 Specialredogörelser: Särskilda typer av reglerade priser Clearinganordningar och clearingkassor Subventionering av importvaror m. m Prisreglering beträffande särskilda varuslag och tjänster
1092 1102 1108 1115 1119
Textilvaror sid. 1119. — Trävaror sid. 1122. — Verkstadsarbeten sid. 1126. —• Restaurang-, hotell- och pensionatsrörelse sid. 1128. — Transportväsen sid. 1131.
Arbetsmarknadsregleringen 1135 Arbetsmarknadsläget 1135 Organisationen för arbetsmarknadens reglering 1138 Planläggning. Registrering av arbetskraft. Särskilda utredningar 1139 Åtgärder för tillgodoseende av vissa näringsgrenars a r b e t s k r a f t s b e h o v . . . . 1140 Särskilda åtgärder för ersättande och utnyttjande av värnpliktig personal under mobilisering och förstärkt försvarsberedskap 1145 Diverse arbetsmarknadsfrågor 1148 Arbetslöshetshjälp 1153 Värnpliktshjälp 1156 Beredskapsplanering m. m 1157 Byggnadsväsendet och bostadspolitiken 1159 Byggnadsverksamheten och bostadsförsörjningen 1159 Läget före kriget och under de t v å första krigsåren 1159 1941 års riksdagsbeslut 1161 1942 års riksdagsbeslut 1164 Stödpolitiken under de följande åren t. o. m. år 1948 1167 Statistiska uppgifter 1171 Regleringen av byggnads- och anläggningsverksamheten 1173 Arbetsförmedlingstvång för byggnadsverksamhet 1174 Byggnadsreglering genom tillståndstvång 1176 Byggnadstillståndsregleringens tillämpning till utgången av år 1946. . . 1184 Byggnadstillståndsregleringens tillämpning fr. o. m. år 1947 1186 Statistiska uppgifter 1190 Hyresregleringen 1191 Socialstyrelsens bränsleklausuler 1191 Hyresregleringslagstiftningen 1194 Hyresregleringens tillämpning och statens hyresråds verksamhet 1200
IG Sid.
Sjukvärden och läkemedelsförsörjningen Organisationen av sjukvårdsberedskapen m. m Försörjningsfrågor
1208 1208 1211
Läkemedel sid. 1212. — Sjukvårdsmateriel sid. 1215.
Förhållandena år 1945 och senare
1217 Litteraturförteckning
1221 Sakregister
1247 Diagram och kartogram
Produktionen av viktigare jordbruksalster 1939/40-1949/50 Vissa livsmedelsransoneringar: Grundransoner av mjöl och bröd m. m., kött och fläsk samt matfett Partipris å k ö t t och fläsk 1 9 3 8 - 1 9 4 9 Ransoneringarnas längd Produktionsvolymen inom hela industrien samt inom vissa industrigrupper (indextal) 1 9 3 8 - 1 9 4 8 Produktionsvolymen inom vissa industrier (indextal) 1938 — 1948 Import av kolbränslen 1 9 3 0 - 1 9 4 9 Import av kolbränslen 1 9 3 9 - 1 9 4 9 (kvartalsvis) Skogsavverkningen 1 9 3 8 - 1 9 4 9 Import av flytande bränslen 1 9 3 0 - 1 9 4 9 Vattenkrafttillgång under normalår 1939 — 1950 Svenska stamledningssystemet år 1950 (karta) Belastning å kraftnätet exkl. ångpannekraft och export 1912 — 1950 Vattenkraft- och ångkraftproduktion 1 9 2 9 - 1 9 5 0 Import och export 1 9 3 9 - 1 9 4 9 (indextal) Svenska handelsflottan 1 9 3 9 - 1 9 4 8 Sveriges utrikes sjöfart 1 9 3 9 - 1 9 4 8 Motorfordonsbeståndet 1 9 3 9 - 1 9 5 0 Gengasdriftens omfattning 1 9 3 9 - 1 9 5 0 Drivmedelsförbrukningen vid motorfordonstrafiken 1947 — 1949 Prisutvecklingen 1 9 3 9 - 1 9 5 0 (indextal)
139 237 324 406 460 461 701 702 749 799 887 890 893 895 966 1015 1016 1021 1024 1040 1071
Använda förkortningar För de centrala kristidsmyndigheterna användas följande förkortningar: AMK = Statens arbetsmarknadskommission. AMS == Kungl. arbetsmarknadsstyrelsen. BK = Statens bränslekommission. CDL = Centrala driftledningen. H K = Statens handelskommission. H I K = Statens handels- och industrikommission. IK = Statens industrikommission. K F N = Statens krigsförsäkringsnämnd. LK = Statens livsmedelskommission. P K N = Statens priskontrollnämnd. B F N = Statens reservförrådsnämnd. TK = Statens trafikkommission. St. o. F . betecknar »Statsmakterna och folkhushållningen under den till följd av stormaktskriget 1939 inträdda krisen».
FÖRORD. Syftet med föreliggande arbete är att söka ge en systematisk redogörelse för den av krisläget under och närmast efter andra världskriget föranledda folkhushållningspolitiken till gagn såväl för framtida forskning som för det fortsatta försvarsberedskapsarbetet på det ekonomiska området. Det har härvid synts lämpligt och mest överskådligt att skildra utvecklingen inom respektive grenar av hushållningen i ett sammanhang för hela perioden i stället för att tillämpa ett sådant huvudsakligen kronologiskt jämnlöpande framställningssätt, som kommit till användning i de skilda årgångarna av serien »Statsmakterna och folkhushållningen under den till följd av stormaktskriget 1939 inträdda krisen». Vid utarbetandet har material i viss utsträckning kunnat nyttjas, som ej varit tillgängligt vid nämnda årsredogörelsers avfattning, varjämte framställningen synts böra i högre grad än där skett belysas med statistiska överblickar. Översikten har principiellt begränsats till de sidor av krispolitiken, som kunna anses ha varit av verklig betydelse för den egentliga folkhushållningen. Å andra sidan har framställningen av de till behandling upptagna ämnena gjorts relativt fyllig i avsikt att översikten skulle kunna rörande dessa ämnen om möjligt meddela upplysning beträffande alla väsentliga fakta. Det uppställda programmet har inneburit en viss inskränkning i ämnesomfattningen jämfört med innehållet i de nyssnämnda årsredogörelserna. Sålunda har i exposén över kristidslagstiftningen en del författningar av huvudsakligen administrativt intresse samt författningar rörande sådana i förhållande till folkhushållningen mera periferiska ämnen som krigsavlöning, sociala hjälpåtgärder, utlänningskontroll, civilförsvar m. m. förbigåtts. Motsvarande begränsning har iakttagits även vid redogörelsen för kristidsadministrationen. Särskilda redogörelser lämnas ej för järnvägstrafiken samt post- och telegrafväsendet. Lönepolitiken beröres huvudsakligen blott i den mån den haft betydelse för den allmänna pris- och penningpolitiken. Av övriga ämnen som behandlas i årsböckerna ha vidare, såsom i huvudsak fallande utanför föreliggande arbetes på nyssberört sätt avgränsade ämnesområde, uteslutits frågor rörande statsfinanserna och skatteväsendet, statlig informationsverksamhet, fredsplanering samt vårt 2—116821
18 lands deltagande i internationell återuppbyggnads- och hjälpverksamhet efter kriget. I huvudsak avser framställningen förhållandena under själva krigsåren (1939—45) samt åren närmast därefter — i allmänhet ej längre fram än t. o. m. 1950 — varjämte återblickar i viss omfattning gjorts på ställningen dessförinnan, särskilt med avseende på försörjningsläget. Beroende på skiljaktigheter i utvecklingen har framställningen funnits böra på olika områden till tiden framföras olika långt. I den mån så varit möjligt har m a n velat följa de av krigsförhållandena direkt föranledda regleringarna och hushållningsanordningarna till slut, även om härvid den för arbetet eljest uppställda tidsramen i enskilda fall överskridits. I allt väsentligt har en sådan naturlig avslutning kunnat nås vid redogörelserna för livsmedelshushållningen, industrien, bränsle-, smörjmedels- och krafthushållningen, sjöfarten, motorfordonstrafiken, krigsförsäkringen och läkemedelsförsörjningen. På vissa områden har man emellertid varit nödsakad att avbryta framställningen vid någon mera godtyckligt vald tidpunkt, som följd därav att i dessa fall den förda, alltjämt krisbetonade politiken ännu vid bokens avfattning i större eller mindre omfattning upprätthållits. Ett dylikt förhållande kan ha haft sin grund däri, att det här gällt att uppnå mera långsiktiga, ej blott på övervinnande av krigskrisens omedelbara följder inriktade mål; som exempel härpå må särskilt nämnas den allmänna s. k. jordbruksregleringen. Men det kan ock vara fråga om med krigskrisen sammanhängande regleringar, vilka helst bort efter dennas upphörande snarast försvinna, men vilka av en eller annan anledning kommit att bibehållas, trots det helt förändrade tidsläget. Exempel på dylika från krigsåren änuu kvardröjande moment av reglerad ekonomi erbjuda framför allt valutaregleringen, vissa kvarvarande rester av bränsleregleringen samt pris- och hyresregleringarna. De i avsevärd omfattning ännu tillämpade regleringarna i fråga om utrikeshandeln samt byggnads- och anläggningsverksamheten få väl anses numera i huvudsak beroende på krisfenomen, som uppträtt efter krigets upphörande. Det är självfallet, att en redogörelse sådan som den här föreliggande, utförd på offentligt uppdrag och ägande en i viss mån officiell prägel, måst hållas strängt objektiv. Framställningen är därför till sin karaktär väsentligen deskriptiv. Detta har dock icke uteslutit i vissa fall fällda omdömen om den förda politikens och de vidtagna åtgärdernas effekt eller ändamålsenlighet. Där sådana omdömen förekomma, gäller det som regel fall, där verkningarna framträtt tämligen uppenbara eller där uttalanden av antydd art synts vara av värde med hänsyn till bokens uppgift ur beredskapssynpunkt. Vid bokens utarbetande ha helt naturligt de ovannämnda årsböckerna (»Statsmakterna och folkhushållningen etc») i stor utsträckning utnyttjats, ibland t. o. m. så, att större eller mindre partier i dessa böcker i oför-
19 ändrad eller sammandragen form inflyttats i framställningen. Den föreliggande bokens egenskap av »allmän översikt» har emellertid medfört, att framställningen i densamma ofta givits en summarisk form, där årsböckerna innehålla mera detaljerade uppgifter. I många fall åter innehåller översikten avsevärt fylligare redogörelser än årsböckerna, vilket merendels berott på att bättre möjligheter till en upplysande karakteristik givits, när företeelserna och åtgärderna kunnat i ett sammanhang och på ett visst tidsavstånd överblickas. Redogörelser för det ekonomiska läget och dess förändringar under särskilda perioder ha i allmänhet icke medtagits. För kännedom härom hänvisas framför allt till de såsom meddelanden från konjunkturinstitutet i regel halvårsvis offentliggjorda konjunkturöversikterna. Bortsett från att några i årsböckerna behandlade ämnesområden, såsom förut nämnts, uteslutits, har här den i nämnda böcker genomförda ämnesgrupperingen nyttjats, dock med vissa ändringar i kapitlens ordningsföljd. Sålunda har kapitlet om penning- och valutapolitiken placerats före redogörelserna för de särskilda varuförsörjningsområdena, medan det i årsböckerna intagits mot slutet närmast före redogörelsen för statsfinanserna, vilken här uteslutits. Omflyttningen har skett med hänsyn därtill, att i samband med redogörelsen för penningpolitiken återgivits en del programuttalanden av allmän natur, vilka, såsom grundläggande för krispolitiken i stort, synts lämpligen böra ha sin plats före i stället för efter specialredogörelserna. Kapitlet om prispolitiken har vidare, såsom närmast sammanhörande med redogörelserna för varuregleringarna, intagits före kapitlen om arbetsmarknads- samt byggnads- och hyresregleringarna, vilka jämte kapitlet om sjukvården och läkemedelsförsörjningen avsluta arbetet. I enlighet med den ursprungliga planen för detta verk har vid dess utarbetande medverkan i stor utsträckning sökts och erhållits från personer, som genom verksamhet i ledande ställning inom den centrala krisförvaltningen vunnit förtrogenhet med krispolitikens syften och tillämpning. I en del fall har denna medverkan resulterat i att vederbörande tjänsteman eller sakkunnig självständigt författat redogörelse i ämnet, vilken i väsentligen oförändrad eller i förkortad form influtit i texten. I andra fall har samarbetet lett till att verkets redaktör till sitt förfogande erhållit av vederbörande utarbetade promemorior eller utkast, som lagts till grund för av redaktören utformade partier av framställningen. I övriga fall svarar redaktören helt för författarskapet både till innehåll och form, men i regel har då texten på hans anmodan underkastats granskning av på resp. områden sakkunniga personer, helst sådana med praktisk erfarenhet från kristidsarbetet. Här nedan meddelas en förteckning, varav framgår vilka personer som mera aktivt deltagit vid bokens tillblivelse antingen som författare eller som granskare. De partier av framställningen, för vilka ingen särskild för-
fattare angivits, ha utarbetats av redaktören. Utöver de nämnda ha — om än i mindre omfattning — även åtskilliga andra personer inom eller utom kristidsförvaltningen i en eller annan form lämnat sin medverkan. Kapitlet om kristidslagstiftningen har författats av f. lagbyråchefen i folkhushållningsdepartementet, numera häradshövdingen Erik Göransson. Kapitlet om penning- och valutapolitiken är författat inom riksbankens ekonomiska sekretariat av numera amanuensen i finansdepartementet pol. mag. Nils Fjellander. De i den inledande översikten av kapitlet om livsmedelshushållningen intagna redogörelserna för försörjningslägets utveckling och livsmedelsförbrukningen samt redogörelsen för den allmänna prisregleringen på jordbrukets område ha författats av numera förste kanslisekreteraren Erik Swedborg, tidigare tjänstgörande i livsmedelskommissionen och statens jordbruksnämnd, delvis med utnyttjande av utav byråchefen Lars Juréen och förste aktuarien Karl-Olof Wahlfisk gjorda utredningar. Särskilda avsnitt av ifrågavarande kapitel ha i övrigt i angiven omfattning författats av följande personer, samtliga tjänstemän — nu- eller förutvarande — i statens jordbruksnämnd resp. livsmedelskommissionen: Produktionsplanering, Bekämpningsmedel mot växtsjukdomar, Utsäde och frö samt Oljeväxter: agronomen Henrik Hagander. Driv- och smörjmedel, Skördegarn, Torvströ samt Statlig lagerhållning på animalieområdet: numera byrådirektören i riksnämnden för ekonomis!* försvarsberedskap Sven Palmi. Konstgödsel: fru Herdis Silfverswärd. Fodermedel: agronomen Albert Andersson. Handels- och prisreglering beträffande fisk: byråsekreteraren Stig Frykholm. Ransoneringssystemet på livsmedelsområdet jämte redogörelser för ransoneringen i fråga om socker, kolonialvaror och tobak: förste byråsekreteraren i statens jordbruksnämnd Gunnar Froster. Framställningen i avsnittet om ransoneringssystemet ansluter sig delvis nära till uppsatsen »Det svenska ransoneringssystemet och dess tillämpning» av Gustaf Kollberg i samlingsverket »Hur Sverige ordnade folkförsörjningen under andra världskriget» (Igo-förlaget) 1946. Redogörelser ha vidare författats av förste byråsekreteraren Bo Kollberg beträffande mjölk och matfett samt av förste kanslisekreteraren Swedborg beträffande ägg, vilka redogörelser utnyttjats vid utarbetandet av motsvarande avsnitt. Av personer, som granskat framställningen i fråga om vissa särskilda avsnitt av livsmedelskapitlet, märkas direktörerna Helge Gräslund och Gunnar Lund samt byråchefen Georg Hulting beträffande mjölk och fettämnen samt kött och fläsk. Vid utarbetandet av den allmänna översikten av krishushållningen och kristidspolitiken i kapitlet om industrien har bl. a. — med vederbörligt
21 tillstånd — utnyttjats en avhandling angående Den industriella försörjningen av f. sekreteraren i industrikommissionen, numera direktören Erik Huss, tryckt i det nyssnämnda verket »Hur Sverige ordnade folkförsörjningen under andra världskriget». Redogörelser för särskilda industrier ha utarbetats av följande, tidigare som avdelnings- eller sektionschefer inom industrikommissionen verksamma personer: Metaller (andra än järn och stål och legeringsmetaller): bergsingenjören Pehr Lagerhjelm. Elektrisk lednings- och installationsmateriel: ingenjören Reidar Kihlgren. Textilvaror: direktören Erik W. Paues. (Sammandrag meddelas av en av direktör Paues författad vidlyftig redogörelse.) Läder och skodon: direktören Einar Hallström. Linolja samt färger och fernissor: sekreteraren Evert Bengtsson. Produkter av övrig kemisk industri: direktören Bernt Löfström. Framställningen angående j ä r n och stål samt stållegeringsmetaller har granskats av kommerserådet Harald Carlborg och överingenjören Helge Uhrus, framställningen angående järnrör av direktören Oscar Birgén, framställningen angående elektroder av bergsingenjören Bertil Holmgren, framställningen angående byggnadsmaterial av översten Agne Sandberg och majoren Ragnar Larsson samt framställningen angående gummivaror av generalkonsuln C. G. Gislow, direktören Ulf Houmann och direktören Dan Södergren. Redogörelsen beträffande glas (annat än fönster- och spegelglas) bygger på en avhandling av överingenjören Rolf Steenhoff »Glaset i krishushållningen», publicerad i Stiftelsen Glasinstitutets i Växjö medlemsskrift nr 3, Växjö 1946. I kapitlet om bränslehushållningen har avsnittet angående gengas författats av f. chefen för bränslekommissionens gengasbyrå, direktören Gunnar Lindmark. I övrigt har framställningen i detta kapitel avfattats av redaktören, delvis på grundval av inom bränslekommissionen utförda förarbeten, bl. a. av f. ordföranden i kommissionen överdirektören K.-G. Ljungdahl och f. sekreteraren därstädes Malte Rosén. Hela kapitlet (med undantag av avsnittet rörande gengas) har granskats av överdirektör Ljungdahl, framställningen angående ved och träkol m. m. av byråchefen E. F. Malmgren samt framställningen angående flytande bränslen av översten G. A. Nyqvist och direktören Harry Kähr, de tre sistnämnda tidigare avdelningschefer inom bränslekommissionen. Kapitlet om smörjmedelshushållningen har författats av f. chefen för industrikommissionens smörjmedelsbyrå, direktören Einar Bristedt. I kapitlet om kraftförsörjningen ha avsnitten rörande kraftförsörjningsläget före kriget, utbyggnad av kraftanläggningar och ledningar under krigsåren och därefter samt kraftproduktion och belastningsutveckling ut-
22 arbetats inom vattenfallsstyrelsen av ingenjörerna Sven Ejenmark och Sune Dalin. Framställningen i kapitlet statlig lagerhållning utgör ett sammandrag av statens reservförrådsnämnds i juli 1948 avgivna redogörelse för nämndens verksamhet. Kapitlet om utrikeshandeln har beträffande särskilda partier granskats dels inom utrikesdepartementet, dels inom handels- och industrikommissionen. För avsnittet angående handels- och betalningsöverenskommelser med främmande makter under krigsåren har delvis ett i samlingsverket »Orientering kring exportproblemen», utg. av Handelshögskolan i Stockholm (1946), ingående föredrag, Sveriges handelspolitik under andra världskriget, av ambassadören Rolf Sohlman varit vägledande. Framställningen i kapitlet om sjöfarten har granskats av direktörerna Herman Hoogland, Torsten Petterson och Birger Wsern samt (i vissa delar) av envoyén Nils Ståhle. I kapitlet om motorfordonstrafiken ha de tre första avsnitten författats av f. kanslichefen i trafikkommissionen Björn Dillen, medan avsnittet om omnibustrafiken författats av f. byråchefen Ragnar Trolle och avsnittet om räjongbestämmelserna av f. sekreteraren i kommissionen Yngve Westerberg. Kapitlet angående krigsförsäkringen har författats av f. ledamoten av och sekreteraren i statens krigsförsäkringsnämnd, advokaten Emil Henriques. I kapitlet angående prispolitiken har den inledande statistiska översikten samt redogörelsen för den allmänna prispolitiken och dess utveckling under perioden 1939—50 författats av ledamoten av statens priskontrollnämnd, docenten Anders östlind. Kapitlet har i sin helhet granskats inom priskontrollnämnden. Kapitlet om arbetsmarknadsregleringen har helt utarbetats inom arbetsmarknadsstyrelsen. Framställningen angående byggnadsverksamheten och bostadsförsörjningen i kapitlet om byggnadsväsendet och bostadspolitiken grundar sig delvis på en serie artiklar av numera generaldirektören i bostadsstyrelsen Alf Johansson i årg. 1942—-48 av tidskriften F r å n departement och nämnder. Denna del av kapitlet har granskats inom bostadsstyrelsen, medan avdelningen om regleringen av byggnads- och anläggningsverksamheten granskats inom arbetsmarknadsstyrelsen och avdelningen om hyresregleringen inom statens hyresråd. Kapitlet om sjukvården och läkemedelsförsörjningen har författats av f. sekreteraren i medicinalstyrelsens materielnämnd, numera förste byråsekreteraren i civilförsvarsstyrelsen Gösta Gerdrup. Vid utarbetandet av litteraturförteckningen har bistånd lämnats av bibliotekarien i riksdagsbiblioteket Tryggve Byström.
D E L I
Kristidslagstiftningen. Inledning. Extra ordinära förhållanden kräva extra ordinära lagstiftningsåtgärder. Kommer ett land i krig, framstår det som nödvändigt, att samhällskrafterna i största möjliga utsträckning inrikta sig på sådant som för ögonblicket ter sig mest angeläget, nämligen att förhöja landets krigspotential, detta begrepp här taget i vidsträckt mening, så att det omfattar såväl den egentliga militära styrkan som landets inre motståndskraft. Produktionen måste i hög grad inriktas på att framställa för krigföringen nödvändiga nyttigheter på bekostnad av de civila behoven. På grund av isolering blir måhända landet förhindrat att importera sådana nödvändighetsvaror, som icke kunna frambringas inom landet. En produktionsomläggning blir ofta nödvändig med hänsyn härtill. Konsumtionen måste regleras, så att i den mån knapphet föreligger på viktiga konsumtionsvaror, garanti vinnes för att den knappa tillgången på sådana varor erhåller en fördelning, som framstår såsom mest ändamålsenlig och rättvis. Liknande förhållanden uppstå även i en situation, som den vårt land intagit under det sista världskriget, då landet varit avstängt från import av åtskilliga viktiga varor eller åtminstone importen av dylika varor varit avsevärt begränsad. Dessa förhållanden ha föranlett, att bestämmelser i olika hänseenden utfärdats, vilka inneburit väsentliga inskränkningar i enskilda personers och företags frihet att förfoga över sin egendom, att bestämma priser för varor, som hållas till salu, att använda sin arbetskraft m. m. I det följande lämnas en översikt över de lagstiftningsåtgärder, vilka under den gångna kristiden vidtagits med de syften som nyss angivits. I allmänhet har framställningen begränsats till att redogöra för de grundläggande bestämmelserna, medan den mängd av detalj föreskrifter som på olika områden meddelats blir föremål endast för en allmän karakteristik. Mera detaljerat komma dessa föreskrifter att beröras i fortsättningen av detta verk vid behandlingen av regleringarna på olika områden av näringsoch samhällslivet. Vidare upptagas här endast sådana lagstiftningsåtgärder, som huvudsakligen ha haft ett civilt syfte och ägt betydelse för produktionen eller konsumtionen. De särskilda militära förfogandelagarna — rekvi-
sitionslagen, militära förfogandelagen och beredskapsförfogandelagen — behandlas därför icke, ej heller lagstiftning om civilförsvar, sjukvård, utlänningskontroll, moratorium, patent, förmynderskap, förvaltningens ordnande under ett krigsläge m. m. Bakom ifrågavarande lagstiftningsåtgärder, vilka till stor del voro av beskaffenhet att djupt ingripa i produktionen och den privata livsföringen, lågo omfattande förberedelsearbeten. En utgångspunkt bildade härvid de författningar av motsvarande innebörd, som tillkommo under världskrisen 1914—20. Men erfarenheterna från tillämpningen av sistberörda lagstiftning måste bearbetas för att undvika de misstag som då gjordes. Genom den år 1928 tillsatta rikskommissionens för ekonomisk försvarsberedskap försorg utarbetades utkast till åtskilliga av de lagar, som sedan kommo att tillämpas under kristiden. Kommissionen utförde dessutom tekniska utredningar på olika områden, uppgjorde förslag till de särskilda organ, som erfordrades för regleringsåtgärdernas handhavande, verkade för uppläggande av reservförråd m. m. Krigsutbrottet den 1/9 1939 hade ju ganska länge kastat sin skugga framför sig, och efter Munchenkrisen år 1938 tätnade krigsmolnen. På grund härav framlades redan för 1939 års vårriksdag propositioner om ett antal beredskapslagar, som antogos och sedan sattes i kraft vid krigsutbrottet. Bland dessa lagar må nämnas allmänna förfogandelagen den 22/6 1939 (nr 293), lagen den 22/6 1939 (nr 299) om förbud i vissa fall mot överlåtelse eller upplåtelse av fartyg m. m., lagen den 22/6 1939 (nr 300) om förbud i vissa fall mot utrikes fraktfart med svenskt fartyg, lagen den 15/6 1939 (nr 254) om skyldighet för kommun att fullgöra vissa av krig m. m. föranledda arbetsuppgifter, maximiprislagen den 22/6 1939 (nr 349) m. fl. lagar. Dessa lagar följdes under hösten 1939 och följande år av andra lagar, tills systemet var fullt utbyggt. Innan närmare redogörelse lämnas för kristidslagstiftningens innebörd, torde det vara lämpligt att med några ord beröra de m y n d i g h e t e r , v i l k a h a n d h a f t l a g a r n a s t i l l ä m p n i n g . Närmare redogörelse för kristidsorganisationens uppbyggnad och de uppgifter som tillkommit de särskilda centrala och lokala kristidsmyndigheterna lämnas eljest i efterföljande kapitel. Högsta ansvaret för kristidslagstiftningens tillämpning har åvilat Kungl. Maj :t i statsdepartementen, främst folkhushållningsdepartementet, som tillkom genom lagen den 14/10 1939 (nr 719) om inrättande av ett folkhushållningsdepartement (sedermera upphävd och ersatt av lagen den 21/2 1941, nr 139, om antalet statsdepartement och statsråd utan departement) och fortbestod till utgången av juni 1950, men även vissa andra departement såsom socialdepartementet (arbetsmarknadsfrågor), finansdepartementet (valutafrågor, vissa prisfrågor), jordbruksdepartementet (frågor om
27 reglering av produktion och konsumtion av vissa livsmedel, fodermedel och gödningsämnen) samt handelsdepartementet (utrikeshandelsfrågor fr. o. m. hösten 1947). Under Kungl. Maj:t ha krisuppgifterna omhänderhafts av vissa särskilt inrättade centrala myndigheter, vilka — efter en övergångstid med förberedelsevis anordnade organ av mera provisorisk karaktär — successivt tillskapades. Främst märkas här de tre stora försörjningskommissionerna, statens livsmedelskommission (LK), statens industrikommission (IK) och statens bränslekommission (BK). Övriga centrala kristidsorgan voro statens handelskommission (HK), statens trafikkommission (TK), statens krigsförsäkringsnämnd (KFN), statens priskontrollnämnd (PKN) och överrevisionen för krisförvaltningen. I viss utsträckning kan som kristidsorgan även betraktas statens arbetsmarknadskommission (AMK). Nämnas må i detta sammanhang jämväl valutakontoret och statens hyresråd. Denna vittutgrenade centrala kristidsorganisation har självfallet varit i behov av vissa lokala organ. Dessa ha varit dels statliga, dels kommunala. Av det förra slaget voro kristidsstyrelserna och länsarbetsnämnderna samt de vid länsstyrelserna placerade länstrafikledarna, av det senare slaget främst kristidsnämnderna och hyresnämnderna. Kommunernas skyldighet att biträda i den lokala kristidsförvaltningen grundar sig på lagen den 15/6 1939 (nr 254) om skyldighet för kommun att fullgöra vissa av krig m. m. föranledda arbetsuppgifter, vilken fortfarande gäller. Denna lag har liksom de flesta andra kristidslagar karaktären av en fullmaktslag (se nedan) men är icke tidsbegränsad. Enligt lagen äger Kungl. Maj:t föreskriva, att kommunerna i riket skola i den omfattning Kungl. Maj:t bestämmer fullgöra sådana uppgifter, som äro erforderliga för att fylla befolkningens eller produktionens behov av viktiga förnödenheter, för att lämpligt utnyttja tillgänglig arbetskraft eller för att tillgodose annat ändamål av betydelse för folkförsörjningen. Handhavandet av de uppgifter, som med stöd av lagen åläggas kommunerna, skall enligt densamma ankomma på kommunala kristidsnämnder. Kristidsnämndernas verksamhetsområden bestämmas av vederbörande länsstyrelse, som, där så erfordras, kan besluta om avvikelse från gällande kommunindelning. Om två eller flera kommuner anses böra ha gemensam, kristidsnämnd, äger länsstyrelsen föreskriva, att dessa kommuner skola utgöra ett kommunalt kristidsförbund. Kommun är enligt lagen skyldig att. ställa erforderliga medel till förfogande till bestridande av kostnaderna för kristidsnämnds verksamhet. Inom kommunalt kristidsförbund skulle — enlist lagens ursprungliga lydelse — kostnaderna fördelas efter vad med hänsyn till verksamhetens omfattning beträffande de särskilda delarna av kristidsnämndens verksamhetsområde och övriga förhållanden vore skäligt, varvid länsstyrelsen, om överenskommelse icke kunde träffas, skulle fastställa kostnadsfördelningen. Genom lag den 12/12 1941 (nr 927) vid-
28 , togs dock härutinnan den' ändringen, att inom kristidsförbund ifrågavarande kostnader, där annan överenskommelse ej träffats, skulle för varje år fördelas i förhållande till det antal skattekronor och skatteören, som påförts de skattskyldiga inom de särskilda delarna av kristidsnämndens verksamhetsområde vid nästföregående års taxering till allmän kommunalskatt. Genom kungörelse den 6/9 1939 (nr 626) förordnade Kungl. Maj:t, att bestämmelserna i lagen skulle tills vidare äga tillämpning. Närmare bestämmelser om kristidsnämnder och kommunala kristidsförbund meddelades i kungörelser den 8/9 1939 (nr 658 och 659). Den 31/8 1940 utfärdades kungörelse (nr 817) om kristidsnämnd för Stockholms stad. Kommuns skyldighet att inrätta och bekosta hyresnämnd (eller event, flera hyresnämnder) grundar sig icke på nyssnämnda lag utan direkt på lagen den 19/6 1942 (nr 429) om hyresreglering m. m. Ett gemensamt drag för flertalet av kristidslagarna är, att de erhållit karaktären av f u l l m a k t s l a g a r . I begreppet fullmaktslag ligger, att en dylik lag icke behöver omedelbart sättas i kraft, men att befogenhet gives Kungl. Maj :t att under vissa omständigheter förordna om tillämpning av lagens materiella bestämmelser. De situationer, som i sådant fall betinga förordnande om tillämpning, sammanfattas i vederbörande fullmaktslagar vanligen i orden »vid krig eller krigsfara, vari riket befinner sig, eller eljest under utomordentliga av krig föranledda förhållanden». För ett dylikt förordnande erfordras vidare — såsom fullmaktsbestämmelsen i allmänhet är utformad — om riksdagen är samlad, riksdagens samtycke; eljest skall, när förordnandet meddelas, riksdagskallelse ha utgått, för så vitt icke riksdagen ändock skall sammanträda inom 30 dagar. Ett förordnande, som meddelas mellan riksdagarna, blir icke beståndande, om det icke gillas av nästföljande riksdag inom 30 dagar från dess början. Fullmaktsbestämmelsen har i fråga om allmänna förfogandelagen vid däri år 1949 vidtagen ändring erhållit en något avvikande utformning. (Se härom nedan sid. 33.) I vissa hithörande lagar har föreskrivits, att för tillämpning av lagen i det särskilda fallet erfordras särskilt förordnande av Kungl. Maj :t. Detta gäller exempelvis allmänna förfogandelagen, tjänstepliktslagen m. fl. Bestämmelsen om rätt för Kungl. Maj:t att mellan riksdagarna förordna om tillämpning av de materiella bestämmelserna i en lag har haft betydelse egentligen under de första krigsåren, då vårriksdagarna voro lagtima riksdagar, som upplöstes under sommaren, och höstriksdagarna voro urtima riksdagar. Under senare delen av kristiden betraktades emellertid höstriksdagarna endast såsom en fortsättning av vårens lagtima riksdag. Riksdagen upplöstes med andra ord icke vid vårsessionens slut utan riksdagsmännen blevo endast hempermitterade. Formlig upplösning av riksdagen har skett först under någon av årets sista dagar. I förevarande hänseende
29 har nämnda fullmaktsbestämmelse tolkats så, att riksdagen betraktas såsom samlad, ända tills den upplöses. Riksdagens samtycke erfordras sålunda för Kungl. Maj:ts förordnande även under tiden mellan vår- och höstsession, blott riksdagen icke har formellt upplösts. Kungl. Maj:ts rätt att utan riksdagens hörande utfärda förordnande av förevarande slag har alltså under den senare delen av kristiden varit inskränkt till den korta tiden mellan en riksdags avslutande i slutet av året och nästföljande riksdags öppnande. I detta sammanhang bör anmärkas, att det under de senaste åren varit mycket omdiskuterat, i vad mån efter världskrigets avslutande sådana »utomordentliga, av krig föranledda förhållanden» förelegat, som enligt fullmaktsbestämmelsen erfordras för att de materiella bestämmelserna i vederbörande lagar under fredstid skola kunna träda i tillämpning. Att sådana förhållanden alltjämt anses föreligga framgår dock därav, att såväl 1949 års som 1950 års riksdag godkänt av Kungl. Maj:t framlagda propositioner om att bestämmelserna i allmänna förfogandelagen i viss utsträckning alltjämt skola äga giltighet. Vissa av kristidslagarna ha av riksdagen antagits endast för viss tid, varefter deras giltighet genom särskilda av Konung och riksdag gemensamt antagna lagar förlängts för viss tid, vanligen ett år. Om förordnande angående tillämpning av en lags materiella bestämmelser meddelats av Kungl. Maj:t med riksdagens samtycke eller dylikt av Kungl. Maj :t meddelat förordnande gillats av riksdagen, har detta förordnande ansetts utan förnyelse gälla icke blott under lagens ursprungliga giltighetstid utan även under den tid, varunder lagen förlängts. Redogörelse lämnas i fortsättningen för de särskilda hithörande lagstiftningskomplexen. Lagstiftning angående tvångsförfogande över egendom samt varuregleringar i allmänhet. Allmänna förfogandelagen. Såsom förut nämnts utfärdades denna lag redan före krigsutbrottet, nämligen den 22/6 1939 (nr 293). Lagen var från början en fullmaktslag av sedvanligt slag. Härutinnan skedde dock fr. o. m. den 1/7 1949 viss ändring, såsom i fortsättningen skall närmare beröras. Enligt sin ursprungliga lydelse gällde lagen t. o. m. den 31/3 1940. Genom särskilda lagar förlängdes emellertid lagens giltighetstid först t. o. m. den 30/6 1941 och därefter med ett år i sänder t. o. m. den 30/6 1949, varefter lagen fick en mera permanent karaktär. Lagen stadgar i 2 §, att om det — för att inom riket eller inom visst område därav tillgodose behovet av förnödenhet, som är av vikt för befolkningen eller produktionen, eller för att bereda tillgång till förnödenhet,
30 som är behövlig för krigsbruk eller annat ändamål av betydelse för det allmänna —- finnes erforderligt att sådan förnödenhet ställes till kronans förfogande, skall ägare eller innehavare av förnödenhet vara skyldig att, om Kungl. Maj:t så föreskriver, avstå densamma till kronan. Om förnödenheten i fråga icke är i så berett skick, som erfordras för dess användande till det avsedda ändamålet, åligger det vidare enligt lagen ägaren eller innehavaren, om Kungl. Maj:t så bestämmer, att innan förnödenheten avstås eller därefter låta den undergå nödig beredning. Förutsättning härför är dock, att dylik beredning enligt gängse förfarande med förnödenheten och ortens sed skulle ha verkställts av ägaren eller innehavaren, om förnödenheten ej tagits i anspråk av kronan. 3 § innehåller stadgande om beslag. Det stadgas här, att Kungl. Maj:t äger för behov, som anges i 2 §, föreskriva, att beslag skall läggas på sådan förnödenhet, som avses i samma paragraf. Beslaget innebär förbud för ägaren eller innehavaren av förnödenheten att förfoga över förnödenheten i vidare mån än lagen stadgar (jfr nedan). Om ägaren eller innehavaren av förnödenheten icke inom 30 dagar från det beslaget blev gällande förpliktats avstå förnödenheten till kronan, kan han till länsstyrelsen inge en till Konungen ställd ansökan om beslagets hävande. Har han gjort det, skall beslaget upphöra att gälla, om sådant förpliktande icke sker inom lika tid från utgången av dessa 30 dagar eller från den senare tidpunkt, då ansökningen ingavs. Beträffande såväl förfogande enligt 2 § som beslag stadgas, att föreskriften må avse jämväl förnödenhet, som efter föreskriftens meddelande tillverkas eller eljest framvinnes eller ock införes till riket eller inom riket införes till visst område. 4 § innehåller föreskrift om skyldighet för ägare eller innehavare att med nyttjanderätt till kronan upplåta egendom av visst slag, som icke behöver avstås till kronan. Bestämmelsen avser fastighet, byggnad, järnväg eller annan anläggning samt fartyg, motorfordon eller annat transportmedel. Förutsättning för paragrafens tillämpning var enligt lagens ursprungliga lydelse, att behov förelåg, som omtalas i 2 §. Genom lag den 30/3 1940 (nr 168) ändrades dock paragrafen på sådant sätt, att upplåtelse kunde framtvingas även för sjukvårdsändamål eller för beredande av tjänstelokal åt offentlig myndighet eller för annat liknande ändamål. I paragrafen stadgas vidare, att ägaren eller innehavaren av egendomen är pliktig att, i den mån Kungl. Maj:t så föreskriver, ej mindre till kronan upplåta egendomen eller del därav jämte tillhörande inredning eller utrustning än även tåla eller vidtaga erforderlig ändring eller förflyttning av inredningen eller utrustningen. Det angives ytterligare, att paragrafens bestämmelser även gälla om byggnad, som erfordras till bostad åt driftspersonal, samt om mark eller byggnad för upplag. Slutligen tillägges, att ägare eller innehavare av upplåten fastighet eller byggnad är berättigad att få sig anvisat nödigt
31 bostadsutrymme å fastigheten eller i byggnaden, såvida han icke förfogar över bostad annorstädes. 5 § avser ett annat fall, då egendom behöver tagas i anspråk för behov, som avses i 2 §, utan att egendomen avstås, nämligen då det av dylik anledning finnes erforderligt, att från fastighet tillhandahålles förnödenhet, som där frambringas eller finnes tillgänglig, eller att vid fabrik eller annan anläggning tillverkas, beredes eller iståndsättes viss förnödenhet eller ock att med järnväg, fartyg, motorfordon eller annat transportmedel forslas viss förnödenhet eller arbetare eller driftspersonal. I sådant fall är ägare eller innehavare av egendomen i fråga pliktig att, i den mån Kungl. Maj:t så föreskriver, ombesörja, att förnödenheten frambringas, tillverkas, beredes, iståndsättes eller tillhandahålles eller att forslingen verkställes samt att vidtaga därför nödiga åtgärder. Över vad sålunda skall tillhandahållas från fastigheten eller tillverkas vid anläggningen får ägaren eller innehavaren förfoga endast i viss i lagen närmare angiven utsträckning. Genom nyssnämnda lag den 30/3 1940 utvidgades något räckvidden av ifrågavarande paragraf. Skyldigheten att verkställa forsling skall nämligen enligt den lydelse paragrafen erhållit genom ifrågavarande lag kunna åläggas, så snart det erfordras för tillgodoseende av ändamål av betydelse för det allmänna. Åläggandet kan enligt bestämmelsens nya lydelse avse forsling för kronans räkning av vad slag som helst. Ytterligare ett fall av upplåtelse med nyttjanderätt behandlas i 6 §. Paragrafen var i sin ursprungliga lydelse tillämplig allenast där det för att bereda bostad åt husvilla befunnits erforderligt, att kronan förfogade över byggnad, markområde eller annat utrymme, men utsträcktes genom lagen den 30/3 1940 till att gälla även sådana ändamål som förvaring av arkivalier eller samlingar eller dylikt. För båda fallen stadgas som en allmän förutsättning för förfogandet, att byggnaden (markområdet, utrymmet) ej erfordras till bostad eller för rörelse eller annan verksamhet samt att genom upplåtelsen ej vållas avsevärd skada eller olägenhet. I 7 § slutligen ges bestämmelser om förfogande över elektrisk kraft. Villkor härför är, att sådant förfogande prövats nödigt för att inom riket eller inom visst område av riket tillgodose befolkningens eller produktionens behov av elektrisk kraft för belysning, drivkraft eller annat dylikt ändamål eller för att bereda tillgång till elektrisk kraft för något ändamål av betydelse för det allmänna. I sådant fall skall ägare eller innehavare av anläggningen, om Kungl. Maj :t så föreskriver, vara pliktig att på anfordran av den Kungl. Maj :t därtill bemyndigat tillhandahålla elektrisk kraft från anläggningen för kronans räkning samt vidtaga härför erforderliga åtgärder eller upplåta anläggningen eller del därav till kronan under den tid och i den omfattning, som för varje särskilt fall bestämmes av den som gjort anfordran. Nu anförda bestämmelser innehålla de fal!, då förfogandeåtgärder av
olika slag få tillgripas. I de följande paragraferna ges vissa föreskrifter, som äro gemensamma för alla förfogandefallen, såsom att förfogande skall verkställas så att den som beröres av åtgärden icke lider större förfång än nödvändigt, att föreskrift om förfogande kan avse alla eller blott vissa ägare eller innehavare av egendom av angivet slag, att ägare eller innehavare av förnödenhet, som skall avstås eller tagits i beslag, är pliktig att upplägga, förvara och vårda den etc. Av särskild betydelse äro bestämmelserna i 10 § första stycket, där det stadgas, att om föreskrift meddelats enligt 2, 3 eller 5 §, ägare eller inne-, havare av förnödenhet får behålla eller använda så mycket därav, som ej uppenbarligen överstiger oundgängligt behov för honom eller den som av honom njuter kost eller stat. Om synnerliga skäl föreligga, kan ägaren eller innhavaren förbjudas att i någon mån förfoga över förnödenhet, som förvärvats i uppenbart syfte att åter avyttra densamma. Kungl. Maj.-t äger enligt 13 § förordna, att förfogande verkställes till förmån för annan än kronan. Har någon träffats av förfogandebeslut jämlikt allmänna förfogandelagen, äger han enligt 14 § erhålla ersättning med belopp, som prövas skäligt med hänsyn till nödvändiga kostnader vid produktion eller åter för sälj ning, normal handelsvinst eller andra på prissättningen inverkande förhållanden. I fråga om egendom, som upplåtes allenast till begagnande, lämnas ersättning efter enahanda grund för den för upplåtaren förlorade avkastningen eller nyttan. Ersättningsfrågorna handhas av en särskild myndighet, riksvärderingsnämnden, som även handlägger frågor om ersättningar enligt de militära rekvisitions- och förfogandeförfattningarna. Enligt 15 § är denna nämnd skyldig att, i den mån pris, efter vilket ersättning skall utgå, lämpligen k a n bestämmas på förhand, upprätta taxor å dessa pris. Såsom paragrafen ursprungligen var formulerad, stadgades härutöver, att om i taxa funnes upptaget pris för förnödenhet eller annat, ersättningen skulle utgå därför i enlighet med taxan, dock med rätt för riksvärderingsnämnden att, där taxans tillämpning skulle på grund av särskilda omständigheter innefatta synnerlig obillighet, bestämma ersättningen till högre belopp. Genom lag den 13/6 1941 (nr 394) gjordes härtill det tillägget, att om enligt prisregleringslagen visst pris fastställts, som vid frivillig försäljning av viss förnödenhet eller vid frivillig transport av visst slag ej eller endast efter tillstånd finge överskridas, det skulle så anses, som om priset varit upptaget i taxa, dock icke för annat område av riket eller i vidare mån än priset vore gällande enligt prisregleringslagen. Samtidigt föreskrevs, att riksvärderingsnämndens rätt att i vissa fall bestämma högre ersättning än som motsvarade taxepris icke skulle gälla pris, som fastställts enligt prisregleringslagen och som enligt samma lag icke finge överskridas. Sistnämnda punkt borttogs genom lag den 3/6 1949 (nr 273), samtidigt med
33 att paragrafen ändrades därhän, att ett enligt prisregleringslagen fastställt pris under alla förhållanden skulle anses som taxepris, ehuru icke för annat område av riket eller i vidare mån än priset var gällande enligt sistnämnda lag. Enligt 19 § skall ersättning, som skall utgå efter taxa, till beloppet fastställas av den myndighet, som Kungl. Maj:t därtill bemyndigat. Ändring i myndighetens beslut kan dock sökas hos riksvärderingsnämnden, vilken även bestämmer ersättning, som icke skall utgå efter taxa. Lagen innehåller i fortsättningen närmare föreskrifter om ersättnings bestämmande, om uppgiftsplikt, om straff och andra påföljder samt om tillämpningen av förfogandebeslut efter det lagen upphört att gälla. I sistnämnda hänseende äro måhända vissa stadganden som tillkommo genom lag den 15/5 1942 (nr 251) av särskilt intresse. I 28 § intogos bestämmelser av i huvudsak följande innehåll. Om fastighet, vars jord befunnits uppenbarligen vanhävdad, på grund av föreskrift enligt 4 § upplåtits för drivande av jordbruk, skall upplåtelsen gälla under bestämd tid, högst tio år. När fastigheten tillträdes eller avträdes, skall på kronans bekostnad hållas syn. Om fastigheten vid avträdet befinnes vara i bättre skick än vid tillträdet, äger kronan rätt till betalning ur fastigheten för det belopp, vartill den genom förbättringen uppkomna värdestegringen uppskattas, dock endast såvitt fråga är om nödig förbättring. Vid avträdessynen skall förfallodagen bestämmas för belopp, för vilket kronan äger erhålla betalning, och beloppet skall utgå med samma förmånsrätt som fast egendom enligt 17 kap. 6 § handelsbalken, där beloppet ej stått inne längre än ett år efter förfallodagen. Genom kungörelse den 6/9 1939 (nr 624) förordnade Kungl. Maj:t om tillämpning av allmänna förfogandelagens bestämmelser. Lagen den 3/6 1949 (nr 273) om ändrad lydelse av vissa §§ i allmänna förfogandelagen etc. gav densamma förlängd giltighet t. o. m. den 31/12 1952. Fullmaktsparagrafen erhöll vidare förändrad lydelse så tillvida, att de dittills gängse föreskrifterna om villkor och former för tillämpningsförordnande begränsades till fallet »krig eller krigsfara, vari riket befinner sig». Under andra utomordentliga, av krig föranledda förhållanden skulle Kungl. Maj:t allenast med riksdagens samtycke äga förordna, att vad i lagens 2 _ 7 §§ stadgades helt eller delvis skulle lända till efterrättelse. Dylikt förordnande finge meddelas endast för viss tid, högst ett år varje gång. Genom kungörelse den 3/6 1949 (nr 274) förordnade Kungl. Maj :t, att 2—5 och 7 §§ allmänna förfogandelagen skulle äga tillämpning under tiden 1/7 1949—30/6 1950, 4 § dock endast i den mån det erfordrades för att tillgodose krigsmaktens beredskapsbehov. För tiden 1/7 1950—30/6 1951 har Kungl. Maj:t genom kungörelse den 14/4 1950 (nr 108) förordnat, att 2—5 §§ skola äga tillämpning, 2 § andra stycket samt 4 och 5 §§ dock endast i den mån det erfordras för att tillgodose krigsmaktens beredskapsbehov. Enahanda förordnande — dock utan nyssnämnda inskränkning — har 3—116821
34 genom kungörelser den 1/6 1951 (nr 320) och den 25/4 1942 (nr 161) meddelats för tiden 1/7 1951— 30/6 1953. Tillämpningsföreskrifter till allmänna förfogandelagen finnas intagna i allmänna förfogandeförordningen den 3/9 1939 (nr 613). Denna förordning, vilken i vissa delar ändrats genom förordningar den 15/5 1942 (nr 252) och den 17/6 1943 (nr 404), har haft begränsad giltighetstid på samma sätt som allmänna förfogandelagen. Det faller utanför ramen för denna framställning att ge en närmare redogörelse för det sätt, på vilket allmänna förfogandelagen tillämpats i praktiken. Undantag måste dock här göras för det i lagens 3 § reglerade b e s l a g s i n s t i t u t e t . På grundval av detta lagrum har nämligen utfärdats en lång rad kungörelser angående beslag å olika varor. Dessa beslagsförfattningar tillsammans med kungörelser angående handels- eller förbrukningsregleringar på olika områden ha bildat stommen i hela det system av varuregleringar som bestått under större delen av kristiden och flera år därefter. Formellt är beslagets väsentliga innebörd, att den beslagtagna varans innehavare förbjudes att utöver husbehov förfoga över densamma. Redan vid allmänna förfogandelagens tillkomst torde man emellertid -— på grund av erfarenheterna under första världskriget — ha varit medveten om att ett beslags huvudsakliga betydelse ligger däri, att beslaget genom det expropriationshot, som ligger där bakom, möjliggör ett disponerande över de beslagtagna varuförråden på av vederbörande myndighet (kommission) föreskrivna villkor för av densamma bestämda ändamål utan att tvångsavstående annat än undantagsvis behöver tillgripas. Så kom det också att bli i praktiken. En kungörelse om beslag å viss vara har i allmänhet till en början innehållit föreskrift, att alla inom riket vid viss angiven tidpunkt förefintliga förråd av varan skulle vara under beslag. Ofta har beslaget inskränkts till att avse endast förråd av viss minimistorlek eller till förråd, som funnits hos vissa bestämda kategorier personer eller företag, t. ex. hos dem som producerade varan eller dem som yrkesmässigt handlade med densamma. I flertalet fall har beslaget förklarats skola omfatta jämväl de varor av ifrågavarande slag, som efter tidpunkten för beslaget införts till eller framvunnits inom riket. De som träffats av beslaget ha förpliktats att deklarera sina innehav av varan till viss myndighet, nämligen den försörjningskommission, till vars område varan hört. Samma myndighet har erhållit befogenhet att bestämma, hur mycket av varan ägare eller innehavare av varan jämlikt 10 § allmänna förfogandelagen fått disponera över för eget behov. Det har bestämts under vilka förutsättningar beslaget å varan skulle anses hävt. I allmänhet har härvid angivits, att beslaget skulle vara hävt, därest varan överlåtits i den ordning och på de villkor vederbörande kom-
35 mission föreskrivit. I några beslagskungörelser har emellertid beslaget varit så konstruerat, att det bl. a. omfattat alla de varor av ifrågavarande slag, som förvärvats av någon som yrkesmässigt idkat handel med eller bedrivit förädling av varan. I sådant fall har visserligen varan genom en överlåtelse befriats från beslaget, men detta har omedelbart åter trätt i kraft, om förvärvaren varit sådan person, som nyss angivits. — Slutligen har det brukat föreskrivas, att skyldighet att avstå varan till kronan skolat föreligga för ägare eller innehavare av varan, som vägrat att i den ordning som bestämts av vederbörande försörjningskommission sälja varan till av kommissionen anvisad köpare, dock endast i den mån kommissionen föreskrivit, att varan skolat avstås. I fråga om vissa varor har det varit tillräckligt med en beslagskungörelse för att vederbörande myndighet skolat kunna erhålla ett tillräckligt fast grepp om varan och åstadkomma en ändamålsenlig och rättvis fördelning av de knappa varutillgångarna. Särskilt har detta varit händelsen i sådana fall, då varans avnämare varit förhållandevis få till antalet. Vederbörande kommission har då med stöd av beslagskungörelsen föreskrivit, i vilken utsträckning och under vilka villkor ägare eller innehavare av beslagtagen vara fått förfoga över densamma, t. ex. att varan fått avyttras endast till den som erhållit kommissionens licens på förvärv av varan och till de kvantiteter, som licensen angivit. Understundom har ett beslag använts även som stöd för produktionsreglerande åtgärder, t. ex. förbud att använda den beslagtagna varan för tillverkning av vissa artiklar. Slutligen har det många gånger förekommit, att beslaget använts även i prisreglerande syfte, t. ex. genom att kommissionen med stöd av beslagskungörelsen föreskrivit, att varan icke fått säljas för högre pris än kommissionen bestämt (beslagspris) eller genom att lued stöd av beslaget bestämmelser utfärdats om prisclearing. Beslagskungörelserna ha i allmänhet avsett allenast råvaror eller sådana halvfabrikat, som närmast ha karaktär av råvara. Endast i undantagsfall har beslagskungörelse avsett färdiga produkter. Så har dock skett exempelvis i fråga om gummiringar. I de flesta fall har emellertid för genomförande av en handelsreglering eller ransonering utöver beslaget krävts vissa särskilda författningsföreskrifter. Ibland ha dylika h a n d e l s - e l l e r f ö r b r u k n i n g s r e g l e r a n d e b e s t ä m m e l s e r intagits i samma kungörelse som beslaget, i andra fall ha dessa frågor behandlats i skilda kungörelser. Bestämmelser av denna art ha därjämte många gånger utfärdats utan att beslag lagts på varan eller råvara till densamma. I åtskilliga fall har det hänt, att beslag lagts på råvaran, t. ex. spånadsämnen, hudar, e t c , medan handelsregleringsbestämmelserna avsett den färdiga varan, alltså tyger, kläder, skodon etc. Det har varit en i viss m å n omdebatterad fråga, huruvida dessa handelseller förbruksningsreglerande författningar falla inom ramen för Konungens ekonomiska och administrativa lagstiftningsmakt, sådan denna utformats i
36 § 89 regeringsformen. Formellt ha ifrågavarande kungörelser utfärdats såsom rent administrativa författningar, och några egentliga invändningar häremot avhördes knappast, så länge avspärrningen bestod och behovet av regleringar var uppenbart för alla. Då efter krigets slut en period av avveckling av kristidsförfattningarna efterträddes av en period, då flera regleringar återinfördes eller nyinfördes, blev emellertid denna fråga mera brännande, och det gjordes gällande att riksdagen borde ha medinflytande i dessa frågor. Under trycket av denna opinion uppställdes den konstruktionen, att ifrågavarande författningar indirekt grundade sig på allmänna förfogandelagen. Man förde då det resonemanget, att Kungl. Maj:t, som enligt nämnda lag har rätt att lägga beslag på en vara, även skulle ha rätt att vidtaga sådana mindre genomgripande åtgärder som en handels- eller förbrukningsreglering innebär. Frågan står alltjämt öppen. Handelsregleringsbestämmelserna ha erhållit ganska varierande utformning i olika författningar. En vanlig form har varit följande: Yrkesmässig överlåtelse eller överlåtelse i vinningssyfte av varan har fått ske endast mot sådan kupong till kort, som enligt bestämmelse av vederbörande kommission medfört rätt till förvärv av varan, eller mot särskilt av kommissionen eller å dess vägnar utfärdat tillståndsbevis (inköpslicens) eller eljest i den ordning och under de villkor, som av kommissionen eller å dess vägnar bestämts. Vid beviljande av inköpslicens ha i allmänhet föreskrifter meddelats rörande de villkor, under vilka varan fått förvärvas eller nyttjas. Den som yrkesmässigt framvunnit eller försålt eller i yrkesmässigt bedriven verksamhet använt varan har ej heller i annat fall än nyss sagts ägt rätt att överlåta sådan vara, med mindre överlåtelsen skett i den stadgade ordningen. Ej heller har sådan näringsidkare eljest ur rörelsen fått uttaga varan annat i den ordning, varom nyss är sagt. Bestämmelser ha emellertid förekommit av både strängare och mildare karaktär. Kortransonering har genomförts endast beträffande vissa allm ä n n a konsumtionsvaror, eljest har man nöjt sig med licenssystemet. Ibland h a regleringsbestämmelserna inneburit, att handel med viss vara fått bedrivas endast av vissa av vederbörande kommission auktoriserade företag, Av speciell art voro de bestämmelser om körtillstånd för motorfordon, soninfördes i kungörelsen den 15/11 1945 (nr 706) angående reglering av handeln med och användningen av bilgummi. Varuregleringarnas skiftande utformning framkallade snart nog en strä van att ernå en viss enhetlighet i fråga om hithörande författningar. I detta syfte verkställdes år 1942 en översyn av desamma, vilken resulterade i ett flertal kungörelser, som utfärdades den 17/6 1943. Huvudförfattningen är här den ännu gällande kungörelsen (nr 405) med vissa bestämmelser angående handeln med ransonerade varor. Här uppräknas till en början 89 författningar, vilka skola anses som ransoneringsförfattningar. Ransonerad vara definieras som vara, i fråga om vilken handeln, förbrukningen eller
37 användningen underkastats reglering enligt stadgande i ransoneringsförfattning. Såsom inköpsbevis definieras sådan inköpslicens eller sådant inköpskort eller annat bevis om rätt till förvärv av ransonerad vara, som utfärdats med stöd av ransoneringsförfattning. Det stadgas härefter i 3 §, att om i ransoneringsförfattning är föreskrivet, att yrkesmässig överlåtelse av ransonerad vara får äga rum endast i viss ordning, skall vad sålunda stadgats gälla även i fråga om annan överlåtelse, där överlåtarens syfte är att bereda sig vinning. I 4 § ges särskilda bestämmelser för den som idkar handel med ransonerad vara, som använder sådan vara för yrkesmässig tillverkning eller beredning av varor till avsalu eller som i restaurang-, pensionat- eller kaférörelse använder eller tillhandahåller ransonerad vara. Dylik person får över huvud taget icke överlåta den ransonerade varan annat än mot inköpsbevis eller i den ordning och på de villkor, vederbörande centrala kristidsmyndighet eljest bestämmer. Detsamma gäller uttag, som dylik näringsidkare gör ur sin rörelse. Är varan under beslag, skall beslaget vara hävt, i den mån varan uttages ur rörelsen i den ordning vederbörande centrala kristidsmyndighet bestämmer. Det bör här anmärkas, att enligt handelsregleringskungörelserna vederbörande kommission erhållit befogenhet att utfärda tillämpningsföreskrifter och medge undantag från författningarnas bestämmelser. Dylik rätt att medge undantag gäller jämväl för bestämmelserna i 3 och 4 §§ av nu senast omförmälda kungörelse. 1943 års kungörelse gjordes tillämplig även på åtskilliga senare utfärdade handelsregleringsförfattningar genom att dessa förklarades vara ransoneringsförfattningar. Det är uppenbart, att hithörande regleringsbestämmelser måste förenas med sanktioner i form av straff och andra påföljder. Beslagsförfattningarna innehålla i allmänhet inga straffbestämmelser. I dylika fall ha gällt straffbestämmelserna i 23 § allmänna förfogandelagen, där straff stadgas för det fall att någon med vetskap därom, att föreskrift meddelats jämlikt bl. a. 3 § i lagen, olovligen förfogat över, undanstuckit, skadat eller förstört förnödenhet eller annat som föreskriften avser eller underlåtit att fullgöra honom åliggande skyldighet att ta hand om sådan förnödenhet eller eljest åsidosatt vad på honom ankommer till fullgörande av föreskriften eller av bestämmelser som meddelats med stöd av lagen. För åsidosättande av de särskilda handelsregleringsföreskrifterna stadgades vid de tidigare ransoneringarna straff i de olika ransoneringskungörelserna. Vid sidan härav utfärdades vissa gemensamma straffbestämmelser. Så skedde genom kungörelsen den 19/7 1941 (nr 670) angående straff i vissa fall för olovligt förvärv av ransonerad vara, m. m., vilken redan samma år ersattes med en ny kungörelse med samma rubrik, den 5/12 1941 (nr 902). Straffsatserna voro i dessa författningar i allmänhet dagsböter eller fängelse i högst sex månader. Den 5/6 1942 (nr 302) utfärdades lag om straff för
38 överträdelser av vissa r ans oner ing s för fattning ar, vilken ännu gäller. I den inledande paragrafen till denna lag stadgas, att i fråga om brott mot sådana av Kungl. Maj:t i anledning av rådande utomordentliga förhållanden utfärdade författningar, som angå reglering av handeln med eller förbrukningen eller användningen av vissa varor eller avse åtgärder till förberedande av sådan reglering, skall i den mån Kungl. Maj :t förordnar därom — jämte de i författningarna meddelade straffbestämmelserna — gälla vad i den nu ifrågavarande lagen stadgas. I fortsättningen föreskrives, att, när Kungl. Maj:t beträffande viss författning meddelat förordnande som nyss sagts, åtskilliga i lagen närmare angivna fall straffas med fängelse eller straffarbete i högst två år, om brottet är att betrakta som grovt. Vid bedömande huruvida brottet är grovt skall särskilt beaktas, om gärningen avsett betydande myckenhet av varan eller bevis angående sådan myckenhet eller avsett ett flertal legitimationskort. Samma dag utfärdades kungörelse, att lagen skulle äga tillämpning beträffande 76 kungörelser. Den översyn av ransoneringsförfattningarna, som resulterade i ovannämnda kungörelse den 17/6 1943 (nr 405), omfattade även straffbestämmelserna. En hel rad särskilda sådana upptogos för olika ransoneringsbrott, och samtidigt upphävdes de motsvarande straffbestämmelser, som funnos i de särskilda ransoneringsförfattningarna. Vidare föreskrevs, att om brott som omförmäldes i kungörelsen vore av sådant slag som avsåges i 1942 års lag och därjämte enligt nämnda lag vore att anse såsom grovt, de i samma lag meddelade bestämmelserna skulle tillämpas. I sedermera utfärdade ransoneringsförfattningar meddelades i allmänhet inga särskilda straffbestämmelser utan skulle de i 1943 års kungörelse givna bestämmelserna gälla. Såsom särskild påföljd har jämväl föreskrivits förverkande eller ersättningsskyldighet. I allmänna förfogandelagen saknas bestämmelse härom. Generella föreskrifter i sådant hänseende meddelades först genom kungörelsen den 20/12 1940 (nr 1032) angående särskilda påföljder vid olovlig överlåtelse av vissa ransonerade varor m. m. Motsvarande bestämmelser inflöto sedermera i 1943 års kungörelse. Här stadgas, att om någon fälles till ansvar för förseelse, som anges i vissa paragrafer i kungörelsen, eller om någon dömes för överträdelse av ransoneringsförfattning till dagsböter eller frihetsstraff, domstolen skall, där ej särskilda förhållanden till annat föranleda, förklara gods eller penningar, som den tilltalade i samband med överträdelsen mottagit, eller egendom, som han olovligen saluhållit eller utbjudit till avyttring mot vederlag eller genom överträdelsen undanhållit eller olovligen förbrukat, förverkade till alla delar eller, om synnerliga skäl därtill ge anledning, till allenast viss del. Om egendom, som sålunda skolat förklaras förverkad, ej kan tillrättaskaffas, skall domstolen förplikta den tilltalade att utge dess värde. Om den tilltalade äger eller innehar ytterligare förråd av den vara överträdelsen avsett, skall domstolen jämväl för-
39 klara sådana förråd helt eller delvis förverkade. Om särskild anledning föreligger, kan domstolen även förklara förråd av andra ransonerade varor, som ägas eller innehas av den tilltalade, förverkade. Genom särskild föreskrift har stadgats, att förverkandepåföljd må ådömas även i det fall att den tilltalade för sin förseelse är förfallen till ansvar enligt allmänna förfogandelagen eller allmänna strafflagen — i vilket fall straff ej ådömes enligt kungörelsen — utan att dock sådan påföljd där finnes stadgad. En särskild form av sanktion är stadgad i lagen den 5/6 1942 (nr 298) om förbud i vissa fall mot handel med ransonerade varor. Denna lag, som fortfarande gäller, avser det fall, att någon som idkar handel med ransonerad vara i väsentlig mån eftersätter av Kungl. Maj :t eller av kristidsmyndighet meddelad ransonerings- eller prisbestämmelse. I sådant fall äger vederbörande centrala kristidsmyndighet, efter bemyndigande av Kungl. Maj :t, meddela förbud för personen i fråga att saluhålla eller försälja eller annorledes överlåta varan i fråga. Förbudet kan, om myndigheten finner särskilda förhållanden föranleda därtill, utsträckas till att gälla övriga till myndighetens verksamhetsområde hörande ransonerade varor. Bemyndigande jämlikt förevarande lag har lämnats de särskilda försörjningskommissionerna. Vissa särskilda författningar av förfogandekaraktär. Lagen den 12/12 1941 (nr 925) om reglering av förbrukningen av elektrisk kraft och gas, vilken lag från början gällde till utgången av juni 1943 och därefter genom särskilda lagar förlängdes för ett år i sänder till utgången av juni 1949, avsåg att utan anlitande av allmänna förfogandelagen bereda möjligheter för genomförande av ett allmänt ransoneringsförfarande i fråga om elektrisk kraft och gas. Lagen var en fullmaktslag av vanlig typ. Enligt lagen ägde Kungl. Maj :t eller efter Kungl. Maj :ts bemyndigande BK, att — om tillgången på elektrisk kraft ej försloge till att tillgodose behovet därav — meddela föreskrift om kraftens fördelning mellan förbrukarna samt om användningen i övrigt av tillgänglig kraft. Härvid skulle tillses, att behov, vilkas täckande vore av särskild betydelse för befolkningen eller produktionen eller eljest för det allmänna, i främsta rummet bleve tillgodosedda. Kraft- och distributionsföretag voro skyldiga att enligt av BK eller å dess vägnar meddelade anvisningar vidtaga åtgärder för att i görligaste mån förhindra överträdelser av föreskriften. Vad som stadgades om elektrisk kraft och kraftföretag skulle äga motsvarande tillämpning beträffande gas och gasverk. Överträdelse av lagens bestämmelser eller med stöd av lagen meddelade föreskrifter voro endast i vissa fall straffbelagda. För övriga fall infördes i lagen en ny sanktionsform, nämligen s. k. överuttagningsavgifter. Härom
40 stadgades, att förbrukare av elektrisk kraft, som uttoge större myckenhet kraft än han enligt meddelad föreskrift ägde uttaga, skulle, där Kungl. Maj:t så förordnade, vara skyldig att utöver vanlig avgift till kraftverket erlägga en särskild överuttagningsavgift för den myckenhet kraft, som uttogs utöver den enligt föreskriften medgivna, överuttagningsavgifterna skulle utgå enligt grunder som Kungl. Maj :t bestämde och tillfalla kronan. Vederbörande kraftföretag voro skyldiga att enligt av BK meddelade bestämmelser uppbära och till kommissionen redovisa ifrågakomna överuttagningsavgifter. Underläte förbrukare att i föreskriven ordning erlägga överuttagningsavgift, skulle det åligga kraftföretaget att avstänga honom från vidare kraftuttag. Även i dessa hänseenden gällde motsvarande beträffande gas och gasverk. Förordnande om lagens tillämpning tills vidare meddelades genom kungörelse den 12/12 1941 (nr 926). Med stöd av lagen utfärdades bestämmelser om gasransonering och elektricitetsransonering genom särskilda kungörelser (se sid. 794 och 905). Fr. o. m. den 1/7 1949 har ifrågavarande lag blivit — såvitt den angick elektrisk kraft •— ersatt med en ny lag, lagen den 6/5 1949 (nr 182) om reglering av förbrukningen av elektrisk kraft. Denna lag, som gäller t. o. m. den 30/6 1954, är knappast längre att betrakta som en kristidslag. Fullmaktskaraktären är borta, och den kan träda i tillämpning även vid andra tillfällen än vid krig eller krigsfara eller andra av krig föranledda utomordentliga förhållanden. I övrigt ansluter sig lagen i väsentliga delar till den tidigare lagen, i vad denna rörde elektrisk kraft. För säkerställande av landets behov av vedbränsle utfärdades redan den 12/4 1940 lag (nr 199) om skyldighet att avverka ved till avsalu, som icke hade karaktären av fullmaktslag men hade begränsad giltighetstid till utgången av juni 1941. Den förlängdes sedermera till utgången av juni 1942. Fr. o. m. den 1/7 1942 ersattes densamma med den ävenledes tidsbegränsade lagen den 30/6 1942 (nr 493) om avverkningsskyldighet. Icke heller denna var av fullmaktslagsnatur. Den gällde i första hand till utgången av juni 1943 och förlängdes senare genom särskilda lagar, i allmänhet med ett år i sänder, till dess den upphörde att gälla med utgången av september 1949. Enligt sistnämnda lag ålåg det ägare av annan skogsmark än sådan som stode under domänstyrelsens förvaltning att avverka ved (brännved och kolved) till avsalu enligt med stöd av lagen meddelade föreskrifter. Tillkomme avverkningsrätten å skogsmarken annan än ägaren, skulle skyldigheten i stället åvila den som innehade avverkningsrätten. I den mån Kungl. Maj :t därom förordnade skulle vad i lagen stadgades om ved äga tillämpning även beträffande virke av annat slag. Dylikt förordnande meddelades genom kungörelse den 30/6 1942 (nr 494) i fråga om massaved (pappersved).
41 Rätten att bestämma den myckenhet ved, som ägare av skogsmark eller innehavare av avverkningsrätt skulle avverka till avsalu, tillkom enligt lagen vederbörande kristidsstyrelse, som därvid hade att följa BK:s anvisningar. Samråd skulle äga rum med skogsvårdsstyrelsen eller, om marken stode under domänstyrelsens eller stiftsnämnds uppsikt, denna myndighet. Kristidsstyrelsen hade även att fastställa tider, inom vilka a w e r k ningsskyldigheten skulle vara fullgjord, samt att, i den mån så erfordrades, bestämma å vilken del av vederbörlig egendom avverkning skulle företagas samt den plats å eller i närheten av egendomen, på vilken veden skulle uppläggas, ävensom i övrigt meddela föreskrifter om avverkningens bedrivande. Underlåtenhet att fullgöra avverkningsskyldighet medförde, att BK på anmälan av kristidsstyrelsen kunde besluta om avverkning för kronans räkning icke blott av den ved, som vederbörande underlåtit avverka, utan även av vad som enligt av kristidsstyrelsen meddelade föreskrifter ålegat honom att i fortsättningen avverka. Närmare föreskrifter lämnades om verkställande av tvångsavverkning och om bestämmande av ersättning för avverkad ved. (Se i övrigt sid. 723 ff.) I detta sammanhang torde böra omnämnas en lag, som visserligen icke hade förfogandekaraktär men dock var av betydelse för förfogandeåtgärder beträffande jordbruksprodukter, nämligen lagen den 16/5 1941 (nr 243) om rätt för arrendator att bortföra stråfoder m. m. Däri stadgades, d e l s att arrendator finge i enlighet med anvisningar, som lämnats av LK eller, efter dess bemyndigande, av lokal kristidsmyndighet, från den arrenderade fastigheten bortföra stråfoder utan hinder av vad i arrendeavtalet eller eljest funnes stadgat rörande förbud mot sådant bortförande, d e l s att om i arrendeavtal eller eljest fastställts viss odlingsplan för den arrenderade fastigheten, arrendatorn finge avvika från planen, i den mån LK eller, efter dess bemyndigande, lokal kristidsmyndighet lämnat anvisningar om annan odlingsplan. Lagen gällde från början endast till utgången av juni 1942 men förlängdes genom lag den 6/3 1942 (nr 76) till utgången av år 1943, varvid gjordes det tillägget, att arrendator finge efter anvisningar, som lämnats av LK eller, efter dess bemyndigande, av lokal kristidsmyndighet, nedbringa antalet kreatur å den arrenderade fastigheten under det antal, som han enligt arrendeavtalet skulle hålla å fastigheten. Lagen förlängdes därefter i oförändrat skick med ett år i sänder till utgången av år 1946, då den upphörde att gälla. Författningar angående utrikeshandeln. Till en början må här nämnas den för utrikeshandeln betydelsefulla om ock väsentligen av valutaskäl betingade valutalagen (lag om förfogande över utländska betalningsmedel m. m. under utomordentliga, av krig föranledda förhållanden den 22/6 1939, nr 350). Lagen är en fullmaktslag med
42 begränsad giltighet i tiden. Lagen gällde från början till utgången av mars 1940 men har sedan förlängts vanligen med ett år i sänder och gäller alltjämt. Den har satts i tillämpning genom valutaförordningen den 25/2 1940 (nr 97), vilken likaså alltjämt är gällande. Förordnande om lagens tillämpning kan meddelas av Kungl. Maj :t på framställning av fullmäktige i riksbanken och efter samråd jämväl med fullmäktige i riksgäldskontoret i den mån så prövas oundgängligen nödigt för uppnående av det mål, som fastställts för riksbankens penningpolitiska verksamhet. I förordnande om lagens tillämpning kan föreskrivas 1) att endast riksbanken och bankaktiebolag, som riksbanken därtill bemyndigar (valutabank), må driva handel med utländska betalningsmedel och fordringar samt utländska värdepapper; 2) att dylika tillgångar må mot vederlag, som bestämmes i svenskt mynt, förvärvas och föryttras endast i den omfattning och på de villkor, som Kungl. Maj :t eller, efter Kungl. Maj :ts bemyndigande, riksbanken bestämmer; 3) att dylika tillgångar skola erbjudas riksbanken eller valutabank till inlösen mot kontant ersättning i svenskt mynt; 4) att svenska och utländska betalningsmedel, fordringar och värdepapper icke utan särskilt tillstånd må utföras ur riket eller på annat sätt överföras till utlandet eller överlåtas å den som är bosatt i utlandet; 5) att dylika tillgångar icke utan särskilt tillstånd må införas till riket; 6) att över värdepapper, som införes till riket eller som här förvaras för den som är bosatt i utlandet, ävensom över köpeskilling som influtit vid försäljning av sådana värdepapper ej må förfogas i vidare mån än Kungl. Maj :t eller, efter Kungl. Maj:ts bemyndigande, riksbanken bestämmer; samt 7) att i annat hänseende än under 2)—6) angives ej må förfogas över utländska betalningsmedel, utländska fordringar och utländska värdepapper utan särskilt tillstånd annorledes än genom föryttringar till riksbanken eller till valutabank. I lagen stadgas vidare, att om förordnande meddelats, att utländska betalningsmedel, fordringar eller värdepapper skola erbjudas riksbanken eller valutabank till inlösen och enighet icke kan vinnas om det värde i utländskt mynt, efter vilken ersättningen skall beräknas, värdet skall bestämmas av en nämnd av tre personer, av vilka en utses av Kungl. Maj:t, en av riksbanken och en av handelskamrarna i riket. Vid inlösen skall omräkning till svenskt mynt ske efter den av riksbanken vid tiden för beslutet om inlösen tillämpade köpkursen. (Se vidare angående valutaregleringslagstiftningen sid. 124 ff.) En annan utrikeshandeln berörande kristidslag av fullmaktslagsnatur var den s. k. krigshandelslagen (lag den 30/12 1939, nr 951, angående vissa utfästelser rörande införsel och utförsel av varor m. m . ) . Denna var tidsbegränsad och gällde ursprungligen till utgången av mars 1940 men förlängdes därefter med i allmänhet ett år för varje gång, tills den upphörde
43 att gälla med utgången av juni 1947. Rörande motiven för och syftet med denna lag se St. o. F . I sid. 21. Förordnande jämlikt lagen meddelades i förordning den 30/12 1939 (nr 952). Enligt ifrågavarande lag ägde Kungl. Maj :t — under samma förutsättningar som eljest i fullmaktslagar — förordna, för viss tid eller tills vidare, att utfästelse, som innebar inskränkning i friheten att till riket införa eller ur riket utföra eller inom riket förfoga över varor eller att fortskaffa eller eljest befordra varor till eller från riket eller inom riket, skulle, där inskränkningen vore eller kunde antagas vara av beskaffenhet att tjäna främmande makts intresse, icke vara gällande med mindre tillstånd till utfästelsen lämnats. Straff stadgades i lagen för den som handlade i strid mot en för honom gällande utfästelse, som avsågs i lagen, liksom även för det fall att någon, som genom utfästelse av ifrågavarande slag förbundit sig att ej utföra vara till utlandet eller visst främmande land, gjorde försök att i strid mot utfästelsen utföra varan. Därjämte stadgades straff för det fall, att någon under tid, då förordnande enligt lagen gällde, genom att lämna underrättelse om egen eller annans verksamhet eller främja inhämtande av sådan underrättelse medverkade till övervakning rörande sådan in- eller utförsel eller förfogande över eller befordran av varor, som avsågos i lagen. Förutsättning var dock, att övervakningen utövades av främmande makt eller att gärningsmannen insett eller bort kunna inse, att övervakningen var av beskaffenhet att tjäna främmande makts intresse. Vissa fall angåvos, där handlingssättet icke var att anse såsom straffbart. Den reglering av export och import av varor, som eljest förekommit under kristiden och alltjämt är gällande, har helt grundats på rent administrativa författningar, utfärdade jämlikt § 89 regeringsformen utan stöd av särskild, av Konung och riksdag antagen lag. Beträffande exportregleringen utfärdades redan den 26/8 1939 kungörelse (nr 570) om exportförbud å vissa varor, vilken i fortsättningen följdes av en hel rad dylika författningar. Viktigast var kungörelsen den 21/3 1941 (nr 168) om allmänt exportförbud, vilken med vissa ändringar gällde under större delen av kristiden. Enligt denna kungörelse fick utförsel av varor till utrikes ort icke äga r u m med mindre tillstånd därtill (exportlicens) meddelades. Förbudet gällde dock icke vissa varor, som funnos upptagna i en kungörelsen bifogad förteckning (frilista). Exportlicens meddelades av HK utom beträffande vissa livsmedel, där exportlicens meddelades av LK, samt förnödenhetsartiklar för fartyg eller till fartygs utrustning hänförligt gods, där exportlicens meddelades av TK. Sedermera borttogs emellertid LK:s befogenhet härutinnan, så att HK jämte TK blev enda licensgivande myndighet. I kungörelsen stadgades, att licensmyndigheten ägde föreskriva de särskilda villkor för exporten, som kunde anses erforderliga.
44 Sistnämnda kungörelse har numera ersatts av kungörelsen den 9/6 1950 (nr 324) angående allmänt exportförbud. Den innehåller i princip samma bestämmelser som den tidigare kungörelsen. Licensmyndighet är nu handels- och industrikommissionen (HIK). Särskild bestämmelse har införts om rätt för licensmyndigheten att efter bemyndigande av Kungl. Maj :t och enligt grunder som Kungl. Maj:t fastställer medgiva, att andra varuslag än de i frilistan upptagna må, under villkor som bestämmas av kommissionen, utföras utan exportlicens. Den första importregleringskungörelsen efter krigsutbrottet utfärdades den 26/8 1939 (nr 571). Tid efter annan tillkommo sedermera nya importregleringsförfattningar. År 1945 sammanfördes flertalet av dessa till två kungörelser, nämligen kungörelsen den 31/7 1945 (nr 582) angående reglering av införseln av vissa varor och kungörelsen s. d. (nr 583) angående reglering av införseln av vissa livsmedel. Gemensamt för båda var stadgandet, att vara som fanns upptagen i den vid kungörelsen såsom bilaga fogade förteckningen icke fick införas till riket utan särskilt tillstånd därtill (importlicens). Importlicens beviljades för varor som avsågos i kungörelsen nr 582 av HK och för varor som avsågos i kungörelsen nr 583 av LK. Vid beviljande av importlicens ägde licensmyndigheten meddela föreskrifter om de villkor, under vilka licenser fingo tillgodonjutas. Nämnda två kungörelser ersattes sedermera av kungörelsen den 14/3 1947 (nr 82) om allmänt importförbud, vilken alltjämt — ehuru med åtskilliga ändringar — är gällande. Med denna kungörelse övergick m a n för importens vidkommande till samma system som förut genomförts beträffande exporten, nämligen generellt förbud, omfattande alla varor utom dem som funnos upptagna i särskild frilista. Importlicens kan meddelas och förbindas med villkor. Licensmyndighet var från början i fråga om vissa varor (huvudsakligen livsmedel och jordbruksförnödenheter) LK (numera den till statens jordbruksnämnd anknutna kommissionen för krisuppgifter på livsmedelsområdet), i fråga om kolbränslen och flytande bränslen BK samt i fråga om övriga varor HK (numera HIK). I kungörelsen infördes senare motsvarande bestämmelse som i exportförbudskungörelsen, nämligen att vederbörande licensmyndighet äger efter bemyndigande av Kungl. Maj:t och enligt de grunder som Kungl. Maj:t fastställer medgiva, att andra varuslag än de å frilistan upptagna må, i enlighet med de närmare bestämmelser som kunna anses erforderliga, införas utan licens. I detta sammanhang må beröras ännu en författning, som står i visst samband med exportregleringen. Fr. o. m. år 1945 har Kungl. Maj:t varje år erhållit bemyndigande av riksdagen att, när behov därav ur prispolitiska synpunkter prövas föreligga, förordna att viss avgift (prisutjämningsavcift) skall erläggas för vara som utföres ur riket. Tanken har här varit, att när för viss vara utom riket förelegat väsentligt högre pris än inom riket, jris-
45 utjämningsavgiften skolat skydda den inhemska prisnivån från påverkan utifrån. I ämnet utfärdades förordningen den 25/5 1945 (nr 256), vilken därefter förlängts med ett år i sänder och alltjämt är gällande. Förordningen innehåller bestämmelse om rätt för Kungl. Maj :t att uttaga prisutjämningsavgift med belopp som Kungl. Maj :t bestämmer ävensom särskilda föreskrifter om uppbörd och redovisning m. m. Prisutjämningsavgift har — enligt särskilda med stöd av förordningen utfärdade kungörelser — uttagits å vissa trävaror samt å pappersmassa (se nedan sid. 1089, 1124). Författningar angående sjöfarten. För sjöfartens reglering under kristid utfärdades den 22/6 1939 tvenne lagar (nr 299 och 300), båda av fullmaktslags natur och med obegränsad giltighetstid, vilka rörde dels dispositionen över svenskt fartyg, dels rätten till utländsk fraktfart. Den förra av dessa lagar, om förbud i vissa fall mot överlåtelse eller upplåtelse av fartyg m. m., stadgar förbud mot att utan tillstånd av Kungl. Maj :t eller den Kungl. Maj :t därtill bemyndigat överlåta svenskt fartyg eller andel däri till utlänning, även utländsk juridisk person, eller till svenskt aktiebolag, vars aktiebrev må ställas till innehavaren eller vars aktiekapital enligt vad aktieboken utvisar till mer än en tredjedel är i utländsk ägo. Motsvarande förbud gäller enligt lagen i fråga om teckning eller överlåtelse av aktie i svenskt aktiebolag, som äger fartyg eller andel däri. Utan tillstånd får ej heller enligt lagen svenskt fartyg upplåtas till utlänning genom tidsbefraktning eller till nyttjande, ej heller rätt till tidsbefraktning av svenskt fartyg eller nyttjanderätt därtill överlåtas å utlänning. Genom ytterligare bestämmelser i lagen göras dock vissa smärre uppmjukningar av dessa föreskrifter, överlåtelse, aktieteckning eller upplåtelse, som sker i strid mot bestämmelserna i lagen, förklaras vara utan verkan. Genom kungörelse den 1/9 1939 (nr 592) meddelades förordnande om lagens tillämpning. Tillämpningen av lagen har under större delen av kristiden handhafts av TK men har numera överflyttats till HK och valutakontoret. Den andra av de ovannämnda lagarna bar titeln lag om förbud i vissa fall mot utrikes fraktfart med svenskt fartyg m. m. Det befanns snart, att behov förefanns av en utvidgning av denna lags tillämplighet till att bl. a. avse jämväl den inrikes sjöfarten. Den ersattes därför redan följande år av lagen den 21/3 1940 (nr 176) med vissa bestämmelser om fraktfart med svenska fartyg, vilken icke som den tidigare lagen var begränsad till utrikes sjöfarten. Även sistnämnda lag erhöll obegränsad giltighetstid och den gäller alltjämt. Under densamma falla alla registreringspliktiga svenska fartyg (fartyg med en dräktighet av 20 registerton eller därutöver) och svenska bogserfartyg, dock med undantag för passagerarfartyg med en bruttodräktighet understigande 350 registerton. För de fartyg, å vilka lagen
46 är tillämplig, stadgas, att Kungl. Maj :t äger förordna, att resa med fartyget må företagas endast med tillstånd av Kungl. Maj :t eller den Kungl. Maj:t därtill bemyndigat och under iakttagande av de villkor, som må ha uppställts för tillståndet. Utan sådant medgivande må fartyg ej heller, om förordnande som nyss sagts meddelats, å utrikes ort uppläggas, avrustas eller avmönstras för annat ändamål än nödvändig reparation. Förordnande om sistnämnda lags tillämpning meddelades genom kungörelse den 21/3 1940 (nr 177). Genom en samma dag utfärdad kungörelse (nr 178) förordnade Kungl. Maj :t, att med annat registreringspliktigt fartyg än sådant, för vilket gällande passagerarcertifikat vore utfärdat och vars bruttodräktighet understege 350 registerton, finge resa företagas allenast med tillstånd av statens sjöfartsnämnd och under iakttagande av de villkor, som uppställts för tillståndet. Tillstånd erfordrades dock icke för resa mellan svenska hamnar med fartyg med en bruttodräktighet understigande 350 registerton, ej heller för resa mellan svensk och utrikes ort eller omvänt, såvitt anginge fartyg med en bruttodräktighet understigande 100 registerton. Fr. o. m. augusti 1940 efterträddes sjöfartsnämnden som licensmyndighet av TK. Genom kungörelsen den 11/12 1942 (nr 956) utvidgades lagens tillämpningsområde till att omfatta jämväl vissa bogserfartyg. Med utgången av år 1949 har lagen helt satts ur tillämpning (kungörelse den 9/12 1949, nr 610). Författningar angående försäkringsväsendet. Till grund för den under kriget utövade statliga försäkringsverksamheten låg lagen den 10/3 1939 (nr 68) om statlig krigsförsäkring. I 1 § av denna lag stadgades enligt lagens ursprungliga lydelse, att transportförsäkring mot krigsrisk kunde vid krig, krigsfara eller eljest av krig föranledda utomordentliga förhållanden meddelas av staten, om Kungl. Maj :t därom förordnade med riksdagens samtycke eller — mellan riksdagarna — för tiden till dess 30 dagar förflutit från det riksdagen sammanträtt. Genom lagar den 22/11 1940 (nr 942) och den 12/6 1942 (nr 369) ändrades denna bestämmelse och utvidgades i två hänseenden. Försäkringen kunde enligt lagens nya lydelse avse förutom transportförsäkring mot krigsrisk även dylik försäkring mot risk att egendom lades under embargo eller uppbringades eller genom annan dylik åtgärd anhölles av främmande stat eller av den som där tillvällat eller sökte tillvälla sig makten. Vidare kunde staten meddela försäkring mot nyss angivna risker av egendom, som lagrats i utlandet för införsel till riket. I lagen — vilken fortfarande är i kraft — stadgas vidare, att staten under förhållanden som nu sagts må, efter förordnande av Kungl. Maj :t, åt svenskt försäkringsbolag eller sammanslutning av sådana bolag meddela återförsäkring av såväl sådan försäkring, som avses i lagen, som transportförsäkring av annat slag.
47 Förordnande om tillämpning av ifrågavarande paragraf i lagen meddelades först provisoriskt genom kungörelse den 3/9 1939 (nr 597) samt därefter definitivt efter riksdagens hörande genom kungörelse den 6/10 1939 (nr 689). Efter nyss omförmälda lagändringar meddelades nya förordnanden i samma ämne genom kungörelser den 22/11 1940 (nr 943) och den 12/6 1942 (nr 370). Tillämpningsföreskrifter till lagen meddelades genom kungörelse den 3/9 1939 (nr 596), vari föreskrevs, att frågor rörande försäkringen skulle handläggas och avgöras av en särskild nämnd, statens krigsförsäkringsnämnd, som bl. a. hade att fastställa villkoren för försäkring och återförsäkring, som omfattades av verksamheten. Genom kungörelse den 13/12 1946 (nr 752) förordnade Kungl. Maj :t, att 1942 års kungörelse med förordnande jämlikt 1 § lagen om statlig krigsförsäkring m. m. skulle upphöra att gälla med utgången av år 1946. Genom lag den 11/6 1937 (nr 348) om krigsförsäkring för ombord å fartyg tjänstgörande personer hade redan ett par år före krigsutbrottet meddelats särskilda bestämmelser om beräknande av olycksfallsersättning för ombord å fartyg tjänstgörande person, som inom område och under tid som Kungl. Maj:t bestämde till följd av krigsåtgärd drabbades av olycksfall i arbetet. Genom lag den 28/6 1941 (nr 540) ändrades lagen så, att den kom att avse även olycksfall utom arbetet samt skulle äga tillämpning även på statlig befattningshavare, som under utövande av sin befattning tjänstgjorde ombord på utländskt fartyg. Särskilda kungörelser utfärdades om tillämpning av denna lag. Ytterligare bestämmelser i samma riktning infördes i 2 § lagen om statlig krigsförsäkring m. m. Det stadgas här bl. a., att under förhållanden, som avses i lagen, riksförsäkringsanstalten eller bolag, som avses i 4 § lagen om försäkring för olycksfall i arbete skola äga att, om Kungl. Maj :t förordnar därom, för olycksfall, som till följd av krigsåtgärd drabbar å fartyg eller annat transportmedel tjänstgörande person, meddela försäkring till högre ersättningsbelopp och med ersättningar av annan art än eljest. Under samma förhållanden äger därjämte staten, efter Kungl. Maj:ts förordnande, åt riksförsäkringsanstalten eller bolag av nyss angivet slag meddela återförsäkring av försäkring, som anstalten eller sådant bolag meddelat. Förordnande jämlikt förevarande paragraf har meddelats endast i fråga om återförsäkring genom kungörelse den 20/10 1939 (nr 747). Särskilda bestämmelser om statlig krigsförsäkring innefattas jämväl i (den ännu bestående) lagen den 21/6 1940 (nr 540) om krigsskadeersättning. Enligt sin ursprungliga lydelse avsåg denna lag att reglera formerna för ersättning för skador å vissa slag av egendom i följd av krig, vari riket
48 kommit. Ersättningen var avsedd att utgå endast i den mån krigsskadorna icke gottgjordes i annan ordning. För handhavande av lagens bestämmelser skulle finnas en särskild myndighet, statens krigsskadenämnd. De särskilda grupperna av egendom behandlas i lagens 2 och 3 kap. I 2 kap. intogos ursprungligen bestämmelser om försäkring av följande objekt, nämligen d e l s fastigheter, vara lagen vid skadans inträffande ägde tillämpning (vissa fastigheter av allmännare natur undantogos), d e l s lösa inventarier, levande och döda, avsedda för jordbruk eller trädgårdsskötsel å sådan fastighet, d e l s å fastigheten förvarade jordbruks- och trädgårdsprodukter, som utvunnits å eller vore avsedda för fastigheten eller fastighet, som vore i sambruk med denna, d e l s o c k å fastigheten förvarade, därstädes eller å sambrukad fastighet avverkade skogsprodukter. Försäkringen byggde på principen om samtliga fastigheters gemensamma ansvar för krigsskada. Ersättning skulle utgå efter värdering å tidpunkt efter krigets slut, som Kungl. Maj:t och riksdagen bestämde, men skulle under vissa förutsättningar kunna utbetalas tidigare. Till täckande av ersättningsbeloppen jämte ränta och kostnader skulle efter krigets slut av ägarna (i vissa fall innehavarna) av de fastigheter, som försäkringen omfattade, för kalenderår erläggas krigsskadebidrag med högst 1/2 % för år av vederbörande fastighets värde, dock under högst 10 år. överstege värdet av samtliga hithörande krigsskador jämte ränta och kostnader vad som kunde beräknas inflyta i krigsskadebidrag, skulle ersättning utgå med belopp, som svarade mot den beräknade bidragssumman efter avdrag av kostnaderna. 3 kap. i lagen upptog och upptager alltjämt bestämmelser om ersättning för krigsskada å d e l s varor, varmed avses handelsvaror ävensom råämnen, materialier, under arbete varande och färdigt fabrikat jämte emballage i eller för fabrik, annan industriell inrättning eller hantverk, d e l s maskiner, varmed avses maskiner, transmissioner, inventarier, ledningar, reservdelar och förbrukningsartiklar i eller för fabrik, annan industriell inrättning eller hantverk ävensom till enskild järnväg hörande rullande materiel och för driften erforderliga förbrukningsartiklar. Förutsättning för försäkringen skulle vara, att egendomen vore eller, beträffande egendom under transport, omedelbart före transportens början varit brandförsäkrad i svenskt försäkringsbolag eller i utländsk försäkringsanstalt med rätt att driva försäkringsrörelse i riket. Ersättningsbeloppet skulle bestämmas som om ersättningen vore grundad på brandförsäkringsavtalet. Avgift för försäkringen å varor skulle utgöra en för alla varor lika stor del av brandförsäkringsbeloppet och skulle av krigsskadenämnden fastställas till belopp, som svarade mot den risk, försäkringen vore avsedd att täcka, samt med verksamheten förbundna kostnader. Avgift för försäkringen å maskiner skulle utgöra en för alla maskiner lika stor del av brandförsäkringsbeloppet. Avgiften skulle bestämmas på i stort sett samma sätt som för-
49 säkringsavgiften för varor men finge för tid kriget varade ej sättas till högre belopp än 1 % för år av brandförsäkringsbeloppet. Redan genom en samma år, den 6/12 1940, utfärdad lag (nr 980) om ändring i krigsskadeersättningslagen utvidgades försäkringen till att omfatta även annan egendom än sådan, för vilken lagen förut gällde. De tidigare försäkringsformerna bibehöllos i stort sett oförändrade, men nu tillades såsom kap. 4 i lagen särskilda bestämmelser om ersättning för krigsskada å annan egendom. Det stadgades härvid, att ersättning enligt kapitlets bestämmelser skulle utgå för krigsskada å egendom, som icke omfattades av bestämmelserna i 2 och 3 kap., så framt egendomen vore brandförsäkrad eller, vad anginge fartyg eller dess tillbehör, sj oförsäkrad i svenskt försäkringsbolag eller i utländsk försäkringsanstalt med rätt att driva försäkringsrörelse i riket. Vissa slag av egendom undantogos dock. Försäkringen utformades på i huvudsak samma sätt som försäkringen för varor och maskiner, varvid all hithörande egendom betraktades som ett komplex. En maximal försäkringsavgift av 3 % av det till grund för avgiften liggande försäkringsbeloppet stadgades. Om sammanlagda ersättningsbeloppet jämte ränta och kostnader överstege vad som beräknades inflyta i avgifter, skulle ersättning utgå med belopp, som svarade mot den beräknade försäkringssumman efter avdrag av kostnaderna. Genom lag den 3/12 1943 (nr 808) gjordes ytterligare ändringar i lagen. Det fastslogs nu, att lagen skulle skydda endast egendom i Sverige, dock att krigsskada å fiskefartyg skulle kunna ersättas, även där skadan uppkommit under det fartyget nyttjats till fiske utanför den svenska territorialgränsen. Vidare infördes bestämmelser om att ersättning genom statlig krigsförsäkring skulle, i den mån ej skadan gottgjordes i annan ordning, beredas för skada å egendom här i riket i följd av krig, vari riket icke indragits (krigsskada under neutralitetstid). För sådan skada skulle de för krig meddelade bestämmelserna äga motsvarande tillämpning, dock med vissa undantag. Bl. a. skulle inträffad skada värderas och ersättas snarast möjligt. Vidare skulle Kungl. Maj:t äga förordna, huruvida och vid vilken tidpunkt utdebitering av bidrag eller avgifter skulle ske till täckande av belopp, som utgivits eller beräknades komma att utgivas i ersättning för krigsskador under neutralitet eller såsom kostnad för krigsskadenämndens verksamhet under sådan tid. Meningen var, att om de sammanlagda skadeersättningarna inom någon egendomsgrupp utgjorde endast ett obetydligt belopp, avgiftsdebiteringen inom gruppen skulle upphöra och kostnaderna stanna å statsverket. Bestämmelserna erhöllo retroaktiv verk a n beträffande skador, som inträffat efter den 31/8 1939. Genom en senare lagändring ha elektriska ledningar under alla förhållanden hänförts till fastighetsgruppen. Frågan om utbetalning av krigsskadeersättning enligt lagens bestämmelser blev aktuell under de senare krigsåren genom vissa av krigförande 4—116821
50 makter gjorda bombfällningar över svenskt territorium, överenskommelser om skadeersättning träffades i varje särskilt fall med vederbörande utländsk makt. (Se härom St. o. F . VIII sid. 250.) Författningar angående pris- och hyresreglering. Den i det föregående berörda lagstiftningen har huvudsakligen haft till syfte att i olika hänseenden till förmån för det allmänna bästa inskränka enskilda personers och företags under normala förhållanden föreliggande rätt att fritt förfoga över förnödenheter och annat, som äges eller innehas av dem. Då det emellertid även har ansetts nödvändigt att bereda statsmakterna möjlighet till kontroll över de priser, som åsatts förnödenheter eller tjänster, som säljas eller eljest tillhandahållas inom riket, har vid sidan av förenämnda lagstiftning och delvis i anknytning därtill successivt uppbyggts en prisregleringslagstiftning, som avsett att ge statsmakterna nödvändiga befogenheter i detta hänseende. Redan före krigsutbrottet hade antagits en lag med detta syfte, nämligen maximiprislagen den 23/6 1939 (nr 349). Lagen var en fullmaktslag av vanlig typ med begränsad giltighetstid, i första hand till utgången av mars 1940. Enligt lagen ägde Kungl. Maj:t, om priset å förnödenhet av vikt för befolkningen eller produktionen kunde förväntas visa en stegring, vilken, ensam eller i förening med prisstegring å andra förnödenheter, kunde medföra en fortgående försämring av den svenska kronans inhemska köpkraft eller en avsevärd nedsättning av befolkningens levnadsstandard, föreskriva, att vid frivillig försäljning av sådan förnödenhet visst pris, som av Kungl. Maj:t funnits skäligt, icke finge överskridas. Kungl. Maj:t ägde jämväl fastställa maximipris för transportkostnad eller kostnad för tillhandahållande av förnödenhet av ifrågavarande slag. Förbud stadgades jämväl, att i fall där maximipris fastställts för förnödenhet eller någon till offentlig myndighet gjort särskild utfästelse beträffande högsta försäljningspris såsom villkor för förnödenhetens försäljning fordra, att jämväl annan förnödenhet inköptes i vidare mån än som överensstämde med offentlig myndighets anordning. Lagen innehöll vidare bl. a. bestämmelser dels om viss rätt för länsstyrelse att för ägarens eller innehavarens räkning och på hans bekostnad sälja förnödenhet, för vilken maximipris gällde, som han i avsevärd myckenhet innehade och vägrade att sälja till maximipriset, dels om uppgiftsskyldighet rörande innehav av förnödenhet av ifrågavarande slag, dels ock om rätt för länsstyrelse att föreskriva skyldighet för handlande att i försäljningslokal anslå prisuppgifter eller att sälja särskilda förnödenheter efter vikt eller mått m. m. Maximiprislagen sattes i tillämpning genom kungörelse den 6/9 1939 (nr 625). Emellertid befanns denna lag icke tillräcklig för att ge det allmänna tillräcklig kontroll över prisutvecklingen. Den kompletterades därför med en
51 ny lag av den 8/12 1939 (nr 838) med vissa bestämmelser rörande reglering av den inhemska prisbildningen (den första prisregleringslagen). Även denna lag var en fullmaktslag med begränsad giltighetstid, i första hand till utgången av mars 1941. Enligt ifrågavarande lag ägde Kungl. Maj :t, i den mån så befunnes erforderligt för ernående av en fortlöpande kontroll över den allmänna prisutvecklingen, 1) föreskriva, att rätt att yrkesmässigt köpa eller sälja viss förnödenhet skulle tillkomma endast den, som vore medlem av viss sammanslutning eller som förbunde sig att ställa sig till efterrättelse de villkor, som i anledning av lagen uppställts för medlems rätt att köpa eller sälja sådan förnödenhet; eller, då särskilda skäl därtill förelåge, bestämma, att sådan rätt skulle tillkomma endast den, som före viss dag yrkesmässigt köpt eller sålt sådan förnödenhet (s. k. t v å n g s k a r t e 11 e r i n g ) ; 2) föreskriva, att den, som yrkesmässigt köpte eller sålde förnödenhet eller dreve transportrörelse, skulle vara skyldig att på anfordran av myndighet som Kungl. Maj:t bestämde dels lämna de uppgifter myndigheten begärde för prövning av den tillämnade prissättningens skälighet eller för bedömning av den allmänna prisutvecklingen, dels ock för kontroll av lämnade uppgifter förete handelsböcker och affärshandlingar för myndigheten; 3) fastställa visst pris, som av Kungl. Maj :t prövades skäligt, att gälla såsom n o r m a l p r i s vid frivillig försäljning eller transport av viss förnödenhet med skyldighet för den, som toge högre pris, att på anmodan av myndighet som Kungl. Maj :t bestämde avge förklaring om skälen för den tillämpade prissättningen. Förordnande om lagens tillämpning meddelades genom kungörelse den 15/12 1939 (nr 851). Maximiprislagen förlängdes i oförändrat skick först till utgången av mars 1941 och därefter till utgången av juni samma år. Prisregleringslagen förlängdes i oförändrat skick till utgången av juni 1941. F r . o. m. den 16/6 1941 ersattes ifrågavarande båda lagar av prisregleringslagen den 13/6 1941 (nr 370). Även denna lag var fullmaktslag med en giltighetstid begränsad till utgången av juni 1942. I lagen upptogos maximiprislagens bestämmelser i huvudsak oförändrade. Rätten att meddela föreskrifter om uppsättande av anslag om prisuppgifter m. m. lades dock på myndighet, som Kungl. Maj:t bestämde. Den tidigare prisregleringslagens bestämmelser voro däremot i viss mån omarbetade. Framför allt gällde detta bestämmelsen om normalpris, vilken fått en helt ny innebörd. Det stadgades nu, att normalpriset icke fick överskridas med mindre säljaren eller den som verkställde transporten erhållit tillstånd därtill av myndighet, som bestämts av den som fastställt normalpriset. Vidare infördes i 1941 års lag nya bestämmelser om p r i s s t o p p och p r i s o c k e r . I fråga om prisstopp stadgades i lagens 2 §, att Kungl.
52 Maj :t eller myndighet som Kungl. Maj :t bestämde ägde föreskriva, att den som yrkesmässigt sålde viss förnödenhet skulle vara skyldig dels att ofördröjligen anmäla det pris, som av honom tillämpades för förnödenheten den dag föreskrift om sådan anmälningsskyldighet meddelades, dels att, varje gång höjning av priset på förnödenheter vidtoges, ofördröj ligen anmäla prishöjningen. Förnödenhetens pris fick icke utan tillstånd höjas förrän en vecka förflutit från det säljaren inkommit med anmälan om den tillärnade prishöjningen och skälen därtill. Sistnämnda period kunde, då särskilda skäl därtill funnes, utsträckas till högst en månad från det anmälan inkommit. Beträffande prisocker stadgades i lagen förbud mot att vid överlåtelse av förnödenhet taga eller betinga sig vederlag som vederbörande överlåtare insett eller bort inse vara med hänsyn till föreliggande omständigheter uppenbart oskäligt. Förbudet gällde även utbjudande av förnödenhet till avyttring mot dylikt vederlag. Genom kungörelse den 13/6 1941 (nr 372) förordnades om tillämpning av den nya prisregleringslagen. Den 19/7 1941 (nr 656) utfärdades kungörelse med verkställighetsföreskrifter. Redan följande år ersattes 1941 års prisregleringslag av prisregleringslagen den 30/6 1942 (nr 459), även den en fullmaktslag med begränsad giltighetstid, i första hand till utgången av juni 1943. Lagens tillämplighetsområde utsträcktes nu generellt till att avse — förutom förnödenheter — varje tjänst som någon som företagare åt annan yrkesmässigt utförde, bestående i förfärdigande av viss förnödenhet eller verkställande av ändrings-, förbättrings-, underhålls- eller rengöringsarbete eller annat därmed jämförligt arbete å viss förnödenhet eller verkställande av transport. Maximipriset borttogs nu såsom icke längre erforderligt, likaså även bestämmelsen om tvångsförsäljning av förnödenhet. Däremot infördes särskild bestämmelse om s. k. u t f ä s t e 1 s e p r i s. Det stadgades, att om någon till offentlig myndighet gjort särskild utfästelse beträffande högsta pris å förnödenhet eller sådan tjänst, som avsågs i lagen, priset icke finge överskridas med mindre myndigheten givit tillstånd därtill. Bestämmelserna om prisstopp, normalpris och prisocker bibehöllos oförändrade, utom så tillvida att de utsträcktes till att gälla de tjänster, som nyss sagts. Detsamma gällde bestämmelserna om tvångskartellering. Här infördes emellertid särskilda föreskrifter med syfte att förhindra prisstegringar genom onödig kedjehandel. Det stadgades sålunda, att i den mån så funnes erforderligt för att hindra onödig, fördyrande mellanhandel med viss förnödenhet eller eljest för att undanröja missförhållanden inom näringslivet, vilka uppkommit i följd av de utomordentliga förhållandena och medförde onödig stegring av priset å viss förnödenhet eller å tjänst av sådant slag som angavs i lagen, Kungl. Maj :t ägde meddela föreskrift om begränsning på annat sätt än eljest i paragrafen härom stadgades av
53 rätten att yrkesmässigt köpa eller sälja förnödenheten eller såsom företagare åt annan yrkesmässigt utföra tjänsten. Förbudet mot s. k. k o m b i n a t i o n s f ö r s ä l j n i n g erhöll en något generellare utformning. Det stadgades, att om enligt lagen visst pris för förnödenhet eller tjänst icke fick överskridas, man icke finge i vidare mån än som överensstämde med offentlig myndighets anordning såsom villkor för förnödenhetens försäljning eller tjänstens utförande fordra, att jämväl annan förnödenhet inköptes eller annan tjänst toges i anspråk. Förordnande om lagens tillämpning meddelades genom kungörelse den 30/6 1942 (nr 460). Samma dag (nr 461) utfärdades ny tillämpningskungörelse till lagen. Genom lag den 26/2 1943 (nr 70) ändrades den ovan refererade prisstoppsbestämmelsen på sådant sätt, att myndighet som Kungl. Maj :t bestämde kunde utsträcka den tid, under vilken säljare eller företagare icke finge utan tillstånd höja priset, till högst tre månader från det anmälan inkommit (förut en m å n a d ) . Prisregleringslagen förlängdes genom lag den 4/6 1943 (nr 308) till utgången av juni 1944. Samtidigt vidtogos vissa betydelsefulla ändringar däri. Lagens tillämpningsområde utvidgades, såvitt angick tjänster, till att avse tjänster av alla slag som någon yrkesmässigt utförde åt annan. Därjämte bestämdes, att lika med utförande av tjänst skulle anses utövande av verksamhet, som avsåge att åt resande eller andra mot betalning tillhandahålla möblerad bostad, vare sig ensamt eller i förening med förplägnad (hotelloch pensionatsrörelse). Särskilda ändrade bestämmelser om prisstopp infördes. De inneburo, att Kungl. Maj :t eller myndighet som Kungl. Maj:t bestämde ägde föreskriva, att den som frivilligt sålde viss förnödenhet eller som frivilligt utförde tjänst, som avsåges i lagen, icke fick utan tillstånd överskrida det pris å förnödenheten eller tjänsten, som han tilllämpade viss i föreskriften bestämd dag eller, om han då icke sålde förnödenheten eller utförde tjänsten, varom fråga var, det pris som den angivna dagen var att anse som gängse pris eller som han före nämnda dag renast tillämpat. Föreskrift om prisstopp kunde meddelas allenast för viss tid, högst tre månader i sänder. Om prisstopp föreskrivits beträffande viss förnödenhet, ägde Kungl. Maj :t eller myndighet som Kungl. Maj :t bestämde föreskriva, att förnödenhet, som var avsedd att användas såsom ersättning för eller till utdrygning av den prisreglerade förnödenheten och som icke saluförts inom landet före den dag prisstoppet föreskrevs, icke finge försäljas eller utbjudas till avyttring, förrän priset å förnödenheten godkänts av myndighet som Kungl. Maj:t bestämde. Förordnande av sistnämnda art har — ehuru icke i lagtexten — benämnts f ö r s ä l j n i n g s s t o p p . — Bestämmelsen om prisocker preciserades till förbud att vid överlåtelse av förnödenhet eller utförande av tjänst som avsågs i lagen taga eller träffa avtal om vederlag, som i märklig mån överstege det i all-
54 mänhet tillämpade priset eller som eljest vore att anse såsom oskäligt med hänsyn till säljarens eller företagarens självkostnad och de grunder i övrigt, som allmänt tillämpades vid prissättning å liknande slag av förnödenheter eller tjänster. — Förbudet mot s. k. kombinationsförsäljning utsträcktes till att gälla även det fall att eljest avtal slötes eller förbindelse avgåves rörande annat än det parti av förnödenheten eller den tjänst, varom fråga var. Samtidigt, den 4/6 1943, utfärdades ny tillämpningskungörelse till prisregleringslagen (nr 309) samt kungörelse angående allmänt prisstopp (nr 410). I denna kungörelse — vilken trädde i kraft den 17/6 1943 och i första hand gällde t. o. m. den 31/8 1943 men sedan förlängdes för tremånadersperioder till utgången av maj 1945 — infördes prisstopp å alla slag av varor och tjänster med undantag av vissa i kungörelsen angivna kategorier. Som prisstoppdag angavs den 31/10 1942. Vidare stadgades, att om vederbörande den 10/6 1943 enligt med PKN träffad överenskommelse för förnödenheten eller tjänsten tillämpat lägre pris än det som eljest skulle vara att anse som stoppris, detta lägre pris i stället skulle anses som stopppris. Denna sekundära prisstoppdag försköts sedermera vid förlängning av kungörelserna alltmera framåt i tiden. Den sekundära prisstoppdagen skulle vidare — efter ändring i kungörelsen — gälla även i det fall att förnödenheten eller tjänsten först efter den allmänna prisstoppdagen tillhandahållits inom landet. Är 1944 förlängdes prisregleringslagen i oförändrat skick till utgången av juni 1945. Vid nästa förlängning av densamma —• genom lag den 18/5 1945 (nr 203) till utgången av juni 1946 — infördes åter väsentliga ändringar i och tillägg till de gamla bestämmelserna. Lagen förklarades nu generellt tillämplig på alla tjänster som någon, yrkesmässigt eller eljest, såsom företagare utförde åt annan, varvid lika med utförande av tjänst skulle anses dels utövande av sådan hotell- eller pensionatsrörelse, för vilken fordrades myndighets tillstånd, dels ock upplåtelse av rätt att nyttja förnödenhet. Vidare stadgades, att lika med försäljning av förnödenhet skulle anses överlåtelse eller upplåtelse av förmögenhetsrättighet av immateriell art, liksom även upplåtelse av rättighet att å fastighet avverka skog eller att där taga torv, ler, grus, sten eller annat som icke var att hänföra till fastighetens vanliga avkastning. Bestämmelserna om prisstopp kompletterades i ett par hänseenden. Sålunda stadgades, att om efter den i föreskriften angivna dagen — alltså prisstoppdagen — överlåtelse skedde av rörelse, i vilken försåldes förnödenhet eller utfördes tjänst som avsåges med föreskriften, såsom stoppris för den nye innehavaren av rörelsen skulle gälla det pris som den föregående innehavaren högst ägt uttaga. Vidare meddelades föreskrift om sänkning av stoppris, vilken erhöll den utformningen, att om efter det prisstoppet föreskrivits sådana på prisbildningen inverkande förhållanden inträffade, att priset skäligen borde sänkas, Kungl. Maj:t eller den myndighet som Kungl. Maj :t bestämde ägde förordna om
55 sådan prissänkning. Kungl. Maj :t eller myndighet som Kungl. Maj:t bestämde kunde även meddela förordnande om prissänkning beträffande viss företagare, därest för honom gällande stoppris väsentligt överstege det gängse priset. Bestämmelserna om försäljningsstopp utvidgades något till att avse förnödenhet, som var avsedd att erhålla samma eller liknande användning som den prisreglerande förnödenheten och som icke saluförts inom landet före den dag prisstoppet föreskrevs. Samma villkor föreskrevs för sänkning av vid försäljningsstopp godkänt pris som för sänkning av stoppris. Den 25/5 1945 utfärdades ny kungörelse (nr 209) angående allmänt prisstopp, vilken i allt väsentligt anslöt sig till den tidigare — med oförändrad allmän prisstoppdag — under hänsynstagande till de vidtagna lagändringarna. Prisstoppkungörelsen förlängdes härefter var tredje månad, varvid liksom tidigare den sekundära prisstoppdagen framsköts för varje gång. Genom kungörelse den 24/5 1946 (nr 212) gjordes dock beträffande tillämpningen av den sekundära prisstoppdagen den ändringen, att överenskommelse om lägre pris kunde ha träffats även med branschorganisation, som vederbörande tillhörde. År 1946 förlängdes prisregleringslagen utan ändringar till utgången av juni 1947. Den 30/6 1947 (nr 303) utfärdades ny prisreglering slag med giltighet till utgången av juni 1948. I allt väsentligt anslöt sig den nya lagen, vilken efter skedd förlängning alltjämt är i kraft, till de närmast dessförinnan gällande bestämmelserna, men lagen hade omredigerats, så att den erhållit en klarare och mera logisk uppställning. I 3 § behandlas sålunda normalpris, i 4 § utfästelsepris, i 5 § tvångskartellering, i 6 § prisstopp, i 7 § försäljningsstopp, i 8 § prisocker och i 9 § kombinationsförsäljning. Ett par sakliga ändringar äro dock att notera. Sålunda har den tid, för vilken beslut om prisstopp skall kunna gälla, utsträckts till sex månader för varje gång. Vidare kan beslut om sänkning av stoppris eller i sammanhang med försäljningsstopp godkänt pris meddelas, så snart det befinnes att priset är högre än som kan anses skäligt. Samtidigt (den 30/6 1947) utfärdades kungörelser dels med förordnande jämlikt lagens 1 § (nr 304), dels med tillämpningsbestämmelser (nr 305) och dels angående allmänt prisstopp (nr 306). I sistnämnda kungörelse äro icke några väsentliga förändringar att notera. Vid förlängning av 1947 års prisregleringslag genom lag den 30/6 1948 (nr 408) till utgången av juni 1949 har en mindre ändring gjorts i lagen av innebörd att såsom utförande av tjänst enligt lagen skall anses utövande av sådan hotell- eller pensionatsrörelse, som omfattar minst nio för gästers härbärgerande avsedda rum. Ändringen har tillkommit för att få en klar gräns gentemot hyresregleringslagen. Efter detta har prisregleringslagen förlängts i oförändrat skick.
56 I väsentlig mån ett prisreglerande syfte har även lagen den 19/6 1942 (nr 429) om hyresreglering m. m. och dess komplementlag, lagen s. d. (nr 430) om kontroll av upplåtelse och överlåtelse av bostadsrätt m. m. Beträffande dessa lagars innehåll och de ändringar desamma undergått under kristidens fortgång må hänvisas till framställningen å sid. 1195 ff. Båda dessa lagar voro från början tidsbegränsade. De gällde ursprungligen t. o. m. den 30/9 1943 men ha därefter förlängts med ett år i sänder och gälla —• med vidtagna ändringar alltjämt.
Författningar angående arbetsmarknaden och dess reglering samt angående reglering av byggnadsverksamheten. En mycket betydelsefull roll ha de under den gångna kristiden vidtagna arbetsmarknadsreglerande åtgärderna spelat. Det viktigaste legala hjälpmedlet har härvid varit lagen den 30/12 1939 (nr 934) om tjänsteplikt, trots att den endast tillämpats i begränsad utsträckning. Tjänstepliktslagen var en fullmaktslag med begränsad giltighetstid, vilken i första hand gällde t. o. m. den 31/3 1941 och därefter förlängdes med i allmänhet ett år i sänder, tills den upphörde att gälla med utgången av år 1947. I lagen stadgades inledningsvis, att förordnande jämlikt lagens särskilda bestämmelser finge meddelas för att tillgodose behov av arbetskraft, som erfordras för krigsmakten, dess utrustning eller underhåll, befolkningens försörjning med livsmedel, bränsle, samfärdseln eller annat ändamål av synnerlig vikt för det allmänna. Förordnandet finge dock ej gälla vapentjänst vid krigsmakten. Vidare gavs föreskrifter om de myndigheter, som skulle handha tillämpningen av lagen. Dessa voro riksarbetsstyrelsen för hela riket och länsarbetsstyrelser för varje län. Riksarbetsstyrelse har under kristiden varit statens arbetsmarknadskommission (AMK). Som länsarbetsstyrelser ha länsarbetsnämnderna fungerat. Härefter följde i lagen särskilda bestämmelser om a r b e t s f ö r m e d l i n g . Det stadgades, att arbetsförmedlingsanstalt, som fanns anordnad enligt lagen den 15/6 1934 om offentlig arbetsförmedling, skulle i län, i fråga om vilket Kungl. Maj :t därom förordnat, under tid som bestämdes av Kungl. Maj :t stå under ledning av vederbörande länsarbetsstyrelse och utöver anstalten eljest åliggande uppgifter fullgöra vad enligt lagen ankomme på arbetsförmedlingsanstalt ävensom i övrigt biträda länsarbetsstyrelsen. Denna skulle därvid äga besluta om anstaltens organisation och verksamhet samt förfoga äver dess personal, lokaler och materiel. Å verksamheten belöpande kostnader för samma tid skulle bestridas av statsmedel. Kungl. Maj :t ägde vidare i den omfattning som prövades erforderlig förordna om förbud för annan än offentlig arbetsförmedlingsanstalt att bedriva arbetsförmedling samt om inskränkning i rätten att utöva sådan verksamhet, vartill
57 tillstånd meddelats med stöd av lagen den 18/4 1935 med vissa bestämmelser om arbetsförmedling. Genom kungörelse den 26/4 1940 (nr 269) förordnade Kungl. Maj:t, att 2 kap. tjänstepliktslagen (innefattande bestämmelser angående den offentliga arbetsförmedlingens ställande under statlig ledning) skulle äga tilllämpning. I anslutning härtill föreskrevs genom kungörelse den 7/5 1940 (nr 329), att fr. o. m. den 20/5 1940 skulle i varje län samt i Stockholms stad den eller de arbetsförmedlingsanstalter, som funnos anordnade enligt lagen om offentlig arbetsförmedling, stå under ledning av vederbörande länsarbetsnämnd och därvid fullgöra de uppgifter som enligt vad ovan nämnts, angåvos i tjänstepliktslagen. Denna anordning bibehölls sedan under hela kristiden, tills den offentliga arbetsförmedlingen fr. o. m. den 1/1 1948 helt förstatligades. 3—7 kap. i tjänstepliktslagen innehöllo bestämmelser om de olika formerna av tjänsteplikt. 3 kap. behandlade arbetsförmedlingstvång och företrädesbestämmelser. Enligt h ä r givna stadganden ägde Kungl. Maj :t i den omfattning som prövades erforderlig meddela förbud för arbetsgivare att anställa arbetstagare annorledes än enligt anvisning av offentlig arbetsförmedlingsanstalt eller eljest med dess medgivande (arbetsförmedlingstvång). Vidare ägde Kungl. Maj :t förordna, att visst behov av arbetskraft skulle tillgodoses före annat sådant ( f ö r e t r ä d e s b e s t ä m m e l s e r ) , ovillkorligt eller med viss inskränkning. I den mån företrädesbestämmelse gällde, fick, så länge i viss, av Kungl. Maj :t föreskriven ordning vore tillkännagivet, att det företrädesberättigade behovet av arbetskraft icke vore fyllt, arbetsförmedlingsanstalt beträffande därför lämpad arbetstagare ej lämna anvisning eller medgivande att taga annat arbete. Ifrågavarande kapitel i tjänstepliktslagen sattes i tillämpning genom kungörelse den 29/5 1942 (nr 266). Med stöd av kapitlets bestämmelser utfärdades s. d. kungörelse (nr 267) om arbetsförmedlingstvång vid torvhanteringen, innebärande att arbetstagare icke fick anställas i torvindustriföretag annat än enligt anvisning av offentlig arbetsförmedlingsanstalt eller eljest med dess medgivande. Enligt kungörelsen skulle vid prövning av fråga om anställning av arbetskraft vid torvindustriföretag enligt AMK:s anvisningar hänsyn tagas till jordbrukets och dess binäringars samt trädgårdsskötselns behov av yrkesvan arbetskraft. Kungörelsen följdes sedermera av ett par ytterligare författningar i samma ämne. Den 19/6 1942 utfärdades kungörelse (nr 563) om arbetsförmedlingstvång för byggnadsverksamhet m. m. Rörande denna fråga hänvisas till framställningen å sid. 1174. Ifrågavarande anordning ersattes senare med lagstiftningen om byggnadstillstånd. 4—6 kap. i tjänstepliktslagen innehöllo bestämmelser om vissa former av tjänsteplikt, vilka icke behövt tillämpas. 4 kap. behandlade t v å n g s -
58 f ö r l ä n g n i n g , varmed menades skyldighet för arbetstagare att, i den mån Kungl. Maj:t därom förordnade, ej lämna sin anställning utan särskilt medgivande därtill eller att eljest nedlägga arbetet. 5 kap. behandlade t j ä n s t e p l i k t f ö r p e n s i o n s t a g a r e och stadgade bl. a., att den som på grund av statstjänst eller annan tjänst åtnjöte ålderspension, i den mån Kungl. Maj :t därom förordnade, skulle vara skyldig att, såvitt hans hälsotillstånd och arbetsförmåga det medgåve, efter myndighets anvisning antaga och utföra sådant arbete, som han i ifrågavarande tjänst senast utfört, eller arbete av därmed jämförligt slag. 6 kap. slutligen behandlade t j ä n s t e p l i k t f ö r u n g d o m , innebärande skyldighet för envar fr. o. m. det kalenderår, varunder han fyllde 16 år, t. o. m. det kalenderår, varunder han fyllde nitton år, att efter myndighets anvisning antaga och utföra arbete, som hans kroppskrafter och hälsotillstånd medgåve. Rörande den a l l m ä n n a t j ä n s t e p l i k t e n gåvos bestämmelser i tjänstepliktslagens 7 kap. Här stadgades, att det i den mån Kungl. Maj :t därom förordnade ålåg envar fr. o. m. det kalenderår, varunder han fyllde 16 år, t. o. m. det kalenderår, varunder han fyllde 70 år, att efter myndighets anvisning antaga och utföra arbete, som hans kroppskrafter och hälsotillstånd medgåve. Tillika stadgades, att förordnande om dylik tjänsteplikt kunde inskränkas att avse endast vissa grupper av personer, bestämda med avseende å ålder, kön, försörjningsskyldighet, bostadsort, yrkeskunnighet eller annan omständighet. Ifrågavarande kapitel i tjänstepliktslagen sattes i tillämpning genom kungörelse den 28/6 1940 (nr 636), närmast föranledd därav, att giltighetstiden för den tidigare gällande provisoriska lagen om tjänsteplikt för medicinalpersonal utgick och denna tjänsteplikt fr. o. m. den 1/7 1940 måste grunda sig på detta kapitel i tjänstepliktslagen. Särskild kungörelse härom utfärdades den 28/6 1940 (nr 637). Kapitlet tillämpades emellertid även i ett annat sammanhang. Genom kungörelse den 13/11 1942 (nr 878) om tjänsteplikt för män, födda år 1923, utfärdades bestämmelser om skyldighet för varje svensk man, som var född år 1923, att i enlighet med de föreskrifter som AMK utfärdade antaga och utföra arbete i skogsbruk eller torvhantering ävensom arbete som erfordrades för inkvartering och utspisning av inom skogsbruk och torvhantering sysselsatta. Tjänstepliktslagen upptog i övrigt en hel rad av olika bestämmelser, som erfordrades för tillämpning av de skilda formerna av tjänsteplikt, såsom om ordningen för uttagande av tjänstepliktiga, om deras anställningsförhållanden, om särskilda förmåner, som de ägde tillgodonjuta etc. Det skulle emellertid föra för långt att här ge en närmare redogörelse i dessa delar. Tjänstepliktslagen kompletterades i vissa hänseenden genom lagen den 30/12 1939 (nr 935) om utvidgad tillämpning i vissa fall av lagen den 28 maj
59 1920 (nr 245) om medling i arbetstvister. Denna lag har haft samma giltighetstider som tjänstepliktslagen. I detta sammanhang må omnämnas vissa andra kristidslagar med arbetsmarknadsreglerande syfte. Genom lagen den 8/12 1939 (nr 831) om eftergift under vissa förhållanden från bestämmelserna i 19 § första stycket lagen om arbetarskydd erhöll Kungl. Maj:t befogenhet att meddela eftergift från här meddelade bestämmelser om kvinnors användande i nattarbete till förmån för företag, som bedrevo tillverkning eller beredning av förnödenheter för rikets försvar. Genom lag den 10/5 1940 (nr 309) bestämdes för tiden till utgången av oktober 1940, att Kungl. Maj :t i den omfattning som prövades nödig skulle äga förordna, att lantarbetstidslagen den 15/6 1939 (nr 255) icke skulle äga tillämpning. Slutligen erhöll Kungl. Maj :t genom lagen den 14/6 1940 (nr 484) om undantag frän gällande bestämmelser rörande arbetstidens reglering m. m. generell befogenhet att vid krig eller krigsfara, vari riket befunne sig, eller eljest under utomordentliga, av krig föranledda förhållanden i den omfattning som prövades nödigt förordna, att vad i följande lagar vore stadgat icke skulle äga tillämpning, nämligen lagen om arbetarskydd, lagen om skyldighet i vissa fall att vid flottled anordna härbärgen för flottningsarbetare, lagen om arbetstidens begränsning, lagen om vissa inskränkningar beträffande tiden för förläggande av bageri- och konditoriarbete, skogshärbärgeslagen, lagen om semester, sjöarbetstidslagen, lantarbetstidslagen, arbetstidslagen för detaljhandeln samt butikstängningslagen. Lagen var tidsbegränsad till utgången av j u n i 1941 men förlängdes sedan med ett år i sänder till utgången av j u n i 1946, då den upphörde att gälla. Den 30/6 1948 utfärdades en ny lag (nr 415) om eftergift i vissa fall från bestämmelserna i 19 § första stycket lagen om arbetarskydd, enligt vilken Kungl. Maj:t kunde meddela sådan eftergift, där så fanns påkallat till följd av rådande utomordentliga förhållanden på arbetsmarknaden. Lagens giltighetstid var begränsad till utgången av juni 1949, då lagen även upphörde att gälla. Slutligen må här omnämnas ännu en lag, som haft väsentlig betydelse u r arbetsmarknadssynpunkt, nämligen lagen den 30/6 1943 (nr 444) om tillståndstvång för byggnadsarbete. Hithörande lagstiftning, vilken tillkom som ersättning för den byggnadsreglering, som enligt vad nyss omtalats skett med stöd av 3 kap. tjänstepliktslagen, behandlas närmare å sid. 1177 ff. Vissa författningar av moratoriekaraktär samt författningar angående bankväsendet. Utan någon mera ingående redogörelse må här till sist omnämnas vissa ytterligare lagar av betydelse för kristidshushållningen. Sedan första världs-
kriget gällde vid krigsutbrottet lagen den 18/9 1914 (nr 214) angående förordnande om anstånd med betalning av gäld (moratorium). Denna lag ersattes av en den 3/5 1940 utfärdad lag med samma titel (nr 300), vilken gav vissa utvidgade möjligheter att medgiva moratorium. Lagen kompletterades med vissa särskilda författningar med liknande syfte, nämligen förordningen den 14/6 1940 (nr 504) om inskränkning i rätten att återtaga avbetalningsgods m. m., lagen den 19/4 1940 (nr 233) om anstånd för vissa värnpliktiga med betalning av hyra m. m. och lagen den 16/2 1940 (nr 79) om utsträckning av tiden för upptagande av växelprotest m. m. vid krig eller krigsfara. — Omnämnas böra vidare här två den 4/6 1943 utfärdade lagar, den ena om förlängd giltighetstid för ränte- och utdelningskuponger (nr 274), den andra om förlängning i särskilt fall av tiden för rätt att lyfta utdelning i konkurs (nr 275). Den i förstnämnda lag stadgade giltighetstiden liksom giltighetstiden för sistnämnda lag förlängdes undan för undan intill utgången av juni 1949. Vad bankväsendet angår hade Kungl. Maj:t redan genom lag den 4/6 1937 (nr 205) — med begränsad giltighetstid, som sedan förlängts — erhållit rätt att i vissa fall med hänsyn till utomordentliga omständigheter meddela särskilda bestämmelser om bankaktiebolags kassareserv. Denna lag ersattes genom en den 15/12 1939 (nr 850) meddelad ny lag i samma ämne, vilken därefter undan för undan förlängdes till utgången av juni 1948. Den 21/7 1948 (nr 601) utfärdades en ny lag i ämnet, och denna i sin tur ersattes av en den 3/6 1949 (nr 314) utfärdad lag, vilken alltjämt är gällande. — Genom särskilda lagar — lagen den 26/3 1943 (nr 117) angående rätt för Konungen att medgiva undantag från gällande bestämmelser angående bankaktiebolags inlåning, vilken ersattes med den alltjämt gällande lagen den 20/12 1946 (nr 766) med vissa bestämmelser angående bankaktiebolags inlåning — ha särskilda bestämmelser meddelats jämväl om bankaktiebolags inlåningsverksamhet. Av den nu givna redogörelsen för kristidslagstiftningen, framgår, att den varit synnerligen omfattande och trängt mycket djupt ned i olika delar av vårt närings- och samhällsliv. Till stor del äro de grundläggande lagarna alltjämt bestående, ehuru förhållandena gjort att deras tillämpning i många fall inskränkts till ett minimum. Vissa av lagarna äro emellertid fortfarande i full tillämpning. Så är fallet bl. a. med lagstiftningen om valutareglering, prislagstiftningen, hyresregleringslagstiftningen och lagstiftningen om byggnadstillstånd. Helt upphävda av de egentliga kristidslagarna äro endast tjänstepliktslagen, krigshandelslagen och lagen om avverkningsskyldighet. Att här lämna ett allmänt omdöme om kristidslagstiftningen är knappast platsen. Över huvud torde det vara ytterst svårt att ge ett sådant omdöme, då kristidslagstiftningen, såsom den lämnade redogörelsen visar, tillkommit
61 i många olika sammanhang och vid olika tidpunkter. Vad som kan sägas är emellertid, att det synes angeläget att klargöra, hur långt Kungl. Maj :ts befogenheter att utan riksdagens hörande utfärda bestämmelser i förevarande hänseende sträcka sig. En bestämdare gränsdragning kring Konungens administrativa och ekonomiska lagstiftningsmakt jämlikt § 89 regeringsformen på hithörande område vore nog synnerligen lycklig, därest förhållandena åter skulle bli sådana, att djupt ingripande krisregleringar och ransoneringar åter måste vidtagas.
Kristidsadininistrationen. Planläggning samt organisationsåtgärder före och närmast efter krigsutbrottet. Rikskommissionen för ekonomisk försvarsberedskap (RKE) hade j ä m likt sin instruktion — vilken ålade kommissionen att för fall av krig, krigsfara eller andra utomordentliga förhållanden bl. a. uppgöra organisationsplaner för erforderliga särskilda förvaltningsorgan — redan på ett tidigt stadium av sin verksamhet utarbetat en generalplan för en sådan organisation. Enligt denna generalplan skulle den centrala ledningen av kristidsadministrationen handhavas av fyra större kommissioner, nämligen folkhushållningskommissionen för jordbruk och livsmedelsförsörjning, industrikommissionen för industri samt bränsle- och kraftfrågor, arbetskommissionen för arbetsmarknadsfrågor och social hjälpverksamhet samt centralkommissionen för frågor rörande utrikeshandel samt sjöfart och annan transportverksamhet ävensom ärenden av gemensamt intresse för kristidsförvaltningen i dess helhet och för åstadkommande av en viss samverkan mellan kommissionerna. Till dessa stora huvudorganisationer anslöto sig enligt planen vissa mindre organ för bl. a. krigsförsäkring och läkemedelsförsörjning samt för värderings- och prissättningsfrågor. Därjämte skulle enligt rikskommissionens planläggning finnas en lokal kristidsförvaltning, huvudsakligen för folkhushållnings- och arbetsmarknadsfrågor, med särskilda organ för länen och kommunerna. Frågan huruvida kristidsmyndigheterna borde sammanföras under ett statsdepartement eller efter sina arbetsuppgifter fördelas på flera lämnades i generalplanen öppen som en lämplighetsfråga, vilken finge lösas efter omständigheterna. Förutom RKE, som var ett organ huvudsakligen blott för planläggning och för vidtagande av beredskapsåtgärder för en krishushållning, funnos före krigsutbrottet den 1/9 1939 vissa organ upprättade, vilka ej endast ägde uppgifter av beredskapsnatur utan jämväl voro avsedda att efter inträdet av en av krigsförhållanden framkallad kris handha vissa därav föranledda förvaltningsbestyr. Ett sådant organ var statens reservförrådsnämnd, som tillsatts den 25/6 1937 — instruktion för nämnden utfärdades den 14/8 1937 — för att ombesörja upphandling och upplagring av varor i de statliga reservlagren, varom beslut fattats av 1937 års riksdag. Ett
63 annat redan under förkrigstiden inrättat krisorgan var statens krigsförsäkringsnämnd, vilken tillsattes den 21/10 1938 med till en början väsentligen utredande och planläggande uppgifter. Ytterligare ett sådant tidigare tillkommet beredskapsorgan var den i anslutning till vattenfallsstyrelsen under samverkan med enskilda kraftföretag för kraftförsörjningens ordnande upprättade centrala driftledningen. Då den allmänna politiska situationen i Sverige under sista veckan av augusti 1939 började te sig kritisk, fann regeringen tiden vara inne att tillsätta ytterligare en rad, närmast som provisoriska avsedda organ för att övertaga vissa av krisläget föranledda trängande uppgifter. Den 26/8 tillkallades sålunda folkförsörjningsnämnden, statens handelslicensnämnd och prissakkunniga, varjämte beslut fattades den 1/9 om tillsättande av industrisakkunniga och bensin- och oljenämnden. Vidare utfärdades den 3/9 för statens krigsförsäkringsnämnd instruktion, varigenom nämnden insattes som verkställighetsorgan enligt lagen den 10/3 1939 om statlig krigsförsäkring m. m. Den 6/9 inrättades statens vednämnd med därunder lydande lokala organ (vedkontor), s. d. en tremannanämnd för statlig informationsverksamhet ävensom statens sjöfartsnämnd och statens gengasnämnd samt den 15/9 statens kolnämnd och den 19/9 (jämlikt beslut den 15/9) statens arbetsmarknadskommission. Organ för en lokal kristidsverksamhet på folkförsörjningsområdet upprättades enligt beslut den 8/9. Något senare, den 10/10, tillsattes (enligt beslut den 22/9) statens transportkommission. Folkhushållningsdepartementet. De olika kristidsorganen sorterade till en början vart för sig under det departement, vars ämbetsområde närmast berördes av verksamheten i fråga. Den 29/9 1939 förelade Kungl. Maj:t emellertid den till den 8/9 inkallade urtima riksdagen förslag till provisorisk lag om inrättande av ett folkhushållningsdepartement (prop, nr 32, 33). Syftet därmed var att genom kristidsärendenas samlande, åtminstone till större delen, under ett och samma departement åstadkomma större enhetlighet vid dessa ärendens behandling än som var möjlig med dittillsvarande departementsorganisation. Sedan riksdagen antagit förslaget, utfärdade Kungl. Maj :t den 14/10 1939 lag om inrättande av ett folkhushållningsdepartement samt stadga angående detsamma (nr 719, 721). Båda författningarna trädde i kraft den 15/10 1939. Enligt stadgan skulle det tillkomma folkhushållningsdepartementet att handlägga med rådande utomordentliga förhållanden sammanhängande förvaltningsärenden rörande följande ämnen: allmänna riktlinjer för den statliga verksamheten till tryggande av försörjningen inom riket med för befolkningen eller produktionen viktiga förnödenheter; särskilda åtgärder för reglering av förbrukningen eller framställningen av nyssnämnda för-
64 nödenheter (vad framställningen angick dock med undantag av frågor rörande lantbruks- och mejeriprodukter, socker samt fisk, vilka frågor fortfarande skulle handläggas inom jordbruksdepartementet); särskilda åtgärder för reglering av export och import; särskilda åtgärder för handelsflottans vidmakthållande och reglering av dess användning; samt krigsförsäkring. Utanför folkhushållningsdepartementets verksamhetsområde stannade enligt den sålunda gjorda uppdelningen — förutom nyssnämnda livsmedelsfrågor —- framför allt arbetsmarknadsfrågorna, vilka hänfördes under socialdepartementet. Vidare hänfördes under kommunikationdepartementet transportfrågor i allmänhet (utom sjöfartsfrågor); under finansdepartementet frågor rörande priskontroll och prisreglering samt under utrikesdepartementet frågor rörande den statliga informationsverksamheten. Sedan 1941 års riksdag slutligt godkänt av 1940 års lagtima riksdag såsom vilande antaget förslag till ändringar av regeringsformen, innebärande bl. a. att departementens antal ävensom antalet statsråd utan departement skulle regleras genom en av Kungl. Maj :t och riksdagen gemensamt stiftad lag, medan bestämmandet av departementens benähiningar och verksamhetsområden skulle ankomma på Kungl. Maj :t allena, utfärdades den 21/2 1941 dels lag (nr 97) om antalet statsdepartement och statsråd utan departement, dels ny stadga (nr 139) angående statsdepartementen. Genom nyssnämnda lag föreskrevs, att antalet statsdepartement skulle vara tio samt att statsråd utan departement skulle finnas till det antal, lägst tre och högst sex, som Konungen bestämde. I den nya departementsstadgan upptogs folkhushållningsdepartementet som det tionde i ordningen. Där meddelades ock vissa av den skedda utvecklingen påkallade ändringar i departementets verksamhetsområde. Den viktigaste ändringen var, att till folkhushållningsdepartementet hänfördes även åtgärder för prisövervakning och prisreglering (vilka ärenden förut tillhört finansdepartementet) samt att dit även förlades den av krisläget föranledda regleringen av trafikväsendet över huvud. Med stöd av den nya lagen om antalet statsdepartement etc. utnämnde Kungl. Maj :t den 7/3 1941 två nya statsråd utan departement. Dessa skulle enligt Kungl. Maj:ts beslut i vederbörande departementschefs ställe föredraga vissa slag av ärenden, varvid den ene skulle inom folkhushållningsdepartementet föredraga ärenden rörande bl. a. bränsle samt produktion och distribution av elektrisk kraft. Detta arrangemang med föredragningens uppdelande på två statsråd ägde inom folkhushållningsdepartementet bestånd under hela kristiden. Jämlikt förslag i 1950 års statsverksproposition samt prop, nr 3/1950, vilka av riksdagen godkändes, upphörde folkhushållningsdepartementet vid utgången av budgetåret 1949/50. De ännu kvarvarande, dittills under detta departement sorterande myndigheterna överfördes fr. o. m. den 1/7 1950 till handelsdepartementet. De ärenden som sammanhängde med nämnda
65 myndigheters verksamhetsområden skulle därefter handläggas antingen inom detta departement eller inom jordbruksdepartementet. Bestämmelser härom intogos i departementsstadgan den 29/6 1950 (nr 401) samt kungörelsen s. d. nr 403.
Regleringsorgan för särskilda grenar av krishushållningen. Jordbruket och livsmedelshushållningen. Såsom ett provisoriskt organ, avsett att förbereda systemet för krishushållningens ordnande på livsmedelsområdet, tillsattes av chefen för jordbruksdepartementet den 26/8 1939 enligt Kungl. Maj :ts s. d. givna bemyndigande en nämnd, folkförsörjningsnämnden, bestående av ordförande och fyra ledamöter. Senare förordnades ytterligare fem personer att som sakkunniga biträda nämnden. I anslutning till de organisationsförslag, som denna nämnd på grundval av RKE:s planer utarbetade, inrättades genom Kungl. Maj:ts beslut den 27/10 1939 en statens livsmedelskommission (LK), för vilken instruktion utfärdades s. d. Kommissionen trädde i verksamhet den 1/11 1939. Som LK:s uppgift angavs i instruktionen främst att under Kungl. Maj :t handha ledningen av den under rådande utomordentliga förhållanden erforderliga regleringen av dels försörjningen med livsmedel, fodermedel och gödningsämnen, dels ock livsmedels- och fodermedelsindustrierna. Kommissionen skulle tillika giva råd och anvisningar beträffande allmän och enskild hjälpverksamhet på nämnda områden samt rörande den enskilda hushållningen i syfte att främja utnyttjandet på bästa sätt av förefintliga tillgångar. Det förutsattes, att andra uppgifter kunde av Kungl. Maj :t i särskild ordning överlämnas till kommissionen. En sådan i instruktionen ej nämnd uppgift var den som genom kungörelse den 27/10 1939 (nr 789) uppdrogs åt LK, nämligen att fr. o. m. den 1/12 1939 övertaga handläggningen av de ärenden som dittills ankommit på statens jordbruksnämnd. Dit hörde att, på sätt under rådande förhållanden lämpligen kunde ske, fortsätta verksamheten för det statliga jordbruksstödet, den s. k. jordbruksregleringen, samt vidare att meddela export- och importlicenser för livsmedel och jordbruksprodukter i övrigt. Området för kommissionens verksamhet vidgades ytterligare år 1942, i det att fr. o. m. den 26/3 resp. den 1/7 d. å. åt densamma anförtroddes de uppgifter, som förut åvilat statens fiskenämnd och statens potatismjölsnämnd. LK bestod enligt instruktionen av en ordförande och chef samt fyra, sedermera fem ledamöter. Dess kansli omfattade, förutom ett gemensamt sekretariat, fyra huvudavdelningar, nämligen produktionsavdelningen, varuomsättningsavdelningen, konsumtionsavdelningen och allmänna av5—116821
66 delningen, varav den sistnämnda hade att handha organisations- och juridiska frågor samt utrednings- och statistiska ärenden. En fristående byrå inrättades för handläggning av på kommissionen ankommande uppbördsoch licensärenden. Kommissionens ledamöter svarade för var sin av de fyra huvudavdelningarna samt ägde att där utöva avgörandet i flertalet viktigare fall. Varuomsättningsavdelningen uppdelades på tre sektioner, en för spannmål och fodermedel m. m., en för matfett m. m. samt en för diverse livsmedel; härtill lades i slutet av 1940 en fjärde sektion för slaktvaror. Allmänna avdelningen fördelades likaledes på tre sektioner, nämligen juridiska sektionen, sektionen för kristidsstyrelserna m. m. samt utredningssektionen. Åt cheferna för produktions- och konsumtionsavdelningarna samt cheferna för de olika sektionerna överlämnade kommissionen med stöd av instruktionen avgöranderätten i löpande ärenden samt vanliga rutinärenden. Samma rätt tillades de senare tillkomna fristående byråerna. Härigenom liksom genom verksamhetsgrenarnas uppdelning på ledamöterna hade man velat skapa ett system för arbets- och ansvarsfördelning, som skulle medge en smidig och från tyngande former möjligast fri handläggning av ärendena. Rörande i övrigt beslutanderätten och arbetsformerna inom kommissionen se sid. 98 ff. Vid LK:s sida ställdes såsom rådgivande organ ett råd, bestående av ett antal av Kungl. Maj :t utsedda ledamöter, däribland representanter för jordbruk och annan livsmedelsproduktion, handel och varuförmedling samt husmödrar. Rådet uppdelades på fyra avdelningar, svarande mot de fyra huvudavdelningarna inom LK:s kansli. I fortsättningen, allt eftersom verksamheten växte i omfattning, ändrades och utvecklades LK:s organisation därigenom att kansliet förgrenades på nya sektioner och byråer eller att förutvarande sådana sammanslogos, allt dock t. v. i huvudsak inom ramen för de ursprungliga fyra huvudavdelningarna. Vid mitten av år 1944 företedde LK:s kansli följande organisation: sekretariatet, omfattande sekreterarekontor, kamrerarekontor, revisionskontor och pressdetalj; produktionsavdelningen, omfattande byråer för växtodling och husdjur; varuomsättningsavdelningen, omfattande sektioner för administrativa ärenden, för spannmål och fodermedel, för matfett m. m. (med särskild byrå för lagringsfrågor), för slaktvaror, för potatis samt för diverse livsmedel, en byrå för äggärenden och en utrikes- och licensbyrå; konsumtionsavdelningen, omfattande särskilda byråer för administrativa ärenden, för omsättningskontrollen, för konsumentärenden, för industriella ärenden, för licensärenden, för textilärenden och för handelsärenden; allmänna avdelningen, omfattande en sektion för kristidsstyrelserna m. m., en planläggningsbyrå, en statistisk byrå och en utredningsbyrå;
juridiska sektionen, omfattande särskilda byråer för vissa löpande ärenden, för administrativa ärenden samt för prisclearing m. m. Utrikes- och licensbyrån samt byrån för prisclearing m. m. utbrötos sedermera och underställdes kommissionsledningen direkt. En viss förenkling, sammanhängande med minskning av uppgifterna, genomfördes fr. o. m. den 1/8 1946. Antalet huvudavdelningar inom kansliet blev som förut fyra, men vissa ändringar skedde i fråga om deras benämning och ärendenas fördelning dem emellan. Man erhöll en avdelning för animaliska produkter, en avdelning för vegetabiliska produkter, en konsumtionsavdelning och en allmän avdelning samt dessutom två fristående byråer, den ena för ärenden rörande fisk, den andra för utrikes- och licensärenden. Beträffande LK:s råd slopades den förutvarande uppdelningen på avdelningar. Som rådgivande organ i frågor rörande befolkningens och de olika befolkningsgruppernas näringsbehov tillkallade LK i september 1941 särskilda n ä r i n g s s a k k u n n i g a , bestående av — förutom representanter för LK — chefen för statens institut för folkhälsan, en representant för socialstyrelsen samt tre medicinska fackmän. Näringssakkunnigas verksamhet bestod i att avge yttranden till LK över planerade ransoneringsåtgärder med särskild hänsyn till näringsbehovets tillbörliga tillgodoseende beträffande olika befolkningsgrupper. I deras uppgift ingick även att medverka vid tilldelningen av livsmedel till sjuka och sjukvårdsinrättningar samt vidare att söka förutse verkningarna ur näringsfysiologisk synpunkt av en eventuell skärpning av krisen och att för sådant fall föreslå lämpliga beredskapsåtgärder. Till kommissionen anknötos sedermera även två särskilda handelsråd, det ena närmast för detaljhandelsfrågor, det andra för vissa partihandelsfrågor. Som ledamöter i råden insattes representanter för resp. handelsgrenar. Då ärenden behandlades, som berörde jordbruket, skulle som extra ledamot inkallas en representant för jordbrukets organisationer. Utöver själva kanslipersonalen funnos hos LK anställda åtskilliga reseombud samt kontrollanter dels för kontroll över kvarnar och mejerier med avseende på efterlevnaden av villkoren för erhållande av förmalningsersättning resp. mjölkpristillägg m. m. och dels för övervakning av regleringarna på skilda varuområden. Statliga kontrollorgan för vissa av de regleringar på livsmedelsområdet, som tillkommo på 1930-talet och som under krigsåren fortfarande upprätthöllos, voro statens sockernämnd och statens potatismjölsnämnd. Den förra av dessa hänfördes under folkhushållningsdepartementet vid dettas tillkomst men återfördes år 1943 till jordbruksdepartementet. Den under sistnämnda departement hörande potatismjölsnämnden uppgick liksom statens fiskenämnd, som förut nämnts, år 1942 i LK. En likaledes under
68 jordbruksdepartementet inrättad myndighet var den år 1940 tillkomna statens linnämnd, vilken hade att handlägga ärenden i samband med stödåtgärderna för den av krishushållningsskäl främjade odlingen av lin och hampa. LK:s avveckling sammanknöts med fullföljandet av de vid 1947 års riksdag fastställda riktlinjerna för den framtida jordbrukspolitiken. I samband härmed hade principbeslut fattats om att ett särskilt organ, statens jordbruksnämnd, skulle inrättas för övertagande bl. a. de uppgifter av mera permanent natur, vilka sammanhängde med den s. k. jordbruksregleringen och vilka voro av snarlik beskaffenhet med dem som LK övertagit från den under senare delen av 1930-talet verksamma jordbruksnämnden, när denna med utgången av november 1939 upphörde. 1947 års riksdagsbeslut innebar, att den nya jordbruksnämnden skulle bildas genom omorganisation av LK, då denna helt eller åtminstone i huvudsak avvecklat sin av krisförhållandena föranledda regleringsverksamhet i fråga om livsmedelsförsörjningen. Definitivt beslut om inrättande av den nya jordbruksnämnden fattades först av 1950 års riksdag. I enlighet därmed upphörde LK med utgången av juni 1950. Statens jordbruksnämnd i dess nya gestalt, vilken upprättades fr. o. m. den 1 påföljande juli, övertog LK:s befattning med sådana ärenden som ej voro av krisnatur. Den övertog därjämte statens sockernämnds och statens linnämnds arbetsuppgifter samt handläggningen av vissa ärenden rörande prisreglering å fisk. För de uppgifter av krisnatur, som ankommit på LK och som kvarstodo vid denna avveckling, inrättades i anslutning till jordbruksnämnden en särskild k o m m i s s i o n f ö r k r i s u p p g i f t e r p å l i v s m e d e l s o m r å d e t . Denna erhöll samma ledning som jordbruksnämnden och skulle även i övrigt arbeta som ett komplem e n t till densamma. Jordbruksnämnden skulle bestå av en generaldirektör <och chef samt högst fem ledamöter. Till nämnden anknöts ett råd samt ett expertorgan för arbetet med upprättande av jordbrukskalkyler. Bestämmelser om dessa organisationsförhållanden meddelades i kungörelse den 26/5 1950 (nr 280). Inom kommissionen för krisuppgifter på livsmedelsområdet skulle handläggas ärenden, varom stadgades i ett antal i kungörelsen särskilt angivna kristidsförfattningar eller som grundade sig på föreskrifter, vilka Kungl. Maj :t genom särskilda beslut meddelat i frågor som avsågos i ifrågavarande författningar. Den lokala kristidsorganisationen särskilt på livsmedelsområdet. Den kommunala fullmaktslagen, vilken antagits vid 1939 års lagtima riksdag och av Kungl. Maj:t utfärdats den 15/6 1939 (se ovan sid. 27), gjorde det möjligt att under det andra världskriget omedelbart skapa en lokal kristidsförvaltning av helt annan fasthet och effektivitet än den som under det förra världskriget successivt och dröjande upprättades.
69 Den 6/9 1939, alltså få dagar efter krigsutbrottet, förordnade Kungl. Maj:t, att bestämmelserna i kommunala fullmaktslagen skulle t. v. äga tillämpning. Kungörelser om kristidsstyrelser, kristidsnämnder och kommunala kristidsförbund — i stort sett överensstämmande med härom av RKE utarbetade förslag — utfärdades den 8/9 1939 (nr 657—659). Enligt den förstnämnda av dessa kungörelser skulle till biträde åt de centrala kristidsmyndigheterna finnas kristidsstyrelser i 33 angivna orter med verksamhetsområden som framgingo av en till kungörelsen fogad tabell. I sexton fall sammanföllo kristidsstyrelseområdena med hela län; som ett område räknades även Stockholms stad. Åtta län tudelades; dessa voro Östergötlands, Kalmar, Malmöhus, Göteborgs och Bohus, Älvsborgs, Skaraborgs, Västmanlands och Västerbottens län. Kristidsstyrelserna skulle såsom rent statliga institutioner fullgöra uppgifter, som befunnos erforderliga för att fylla befolkningens eller produktionens behov av viktiga förnödenheter eller för att tillgodose annat ändamål av betydelse för folkförsörjningen. De hade att leda och övervaka kristidsnämndernas arbete samt i övrigt taga den befattning med nämnderna, som kunde komma att föreskrivas. Genom kungörelse den 15/9 1939 (nr 660) bemyndigade Kungl. Maj :t folkförsörjningsnämnden att i samverkan med vederbörande övriga centrala kristidsmyndigheter meddela närmare föreskrifter angående kristidsstyrelsernas arbetsuppgifter och verksamhet. Fr. o. m. den 1/11 1939 övertogos nämndens befogenheter i detta hänseende av LK. Kristidsstyrelse skulle bestå av en av Kungl. Maj:t tillsatt ordförande samt ledamöter till ett antal av minst fyra, högst åtta. Länsstyrelsen i det län, där kristidsstyrelsen hade sitt huvudsakliga verksamhetsområde, ägde utse en av ledamöterna. De övriga skulle utses efter länsstyrelsens hörande av folkförsörjningsnämnden, resp. fr. o. m. den 1/11 1939 av LK. Styrelsen var beslutför, när utom ordföranden minst hälften av ledamöterna var tillstädes. Ordföranden ägde å kristidsstyrelses vägnar besluta i ärende av löpande beskaffenhet. Även annat ärende kunde ordföranden avgöra, om styrelsens beslut ej utan avsevärd olägenhet kunde avvaktas. I den mån så funnes erforderligt, finge vid kristidsstyrelse för handhavande av särskilda uppgifter inrättas ett eller flera kontor med särskild föreståndare. Ordförande i kristidsstyrelserna utsagos av Kungl. Maj :t den 22/9 1939 och ledamöter i styrelserna av folkförsörjningsnämnden den 28/9. Antalet ledamöter bestämdes i de flesta fall till sex. Av ordförandena, vilka voro högt betrodda män i resp. orter, kvarstod ungefär halva antalet av de ursprungligen utsedda i sina befattningar ännu vid utgången av år 1949, då styrelserna upphörde. Genom en kungörelse den 28/6 1940 (nr 643) föreskrevs, för att lätta ordförandenas arbetsbörda, att ej endast denne utan efter hans bestämmande även vice ordföranden (vilken LK ägde utse bland kristidsstyrel-
70 sens ledamöter) eller annan ledamot kunde besluta i löpande ärenden. Styrelsen kunde ock till ordföranden eller vice ordföranden jämte minst två ledamöter delegera beslutanderätten i särskilda grupper av ärenden. Det bestämdes därjämte, att föreståndare för vid kristidsstyrelse inrättat kontor skulle, där kontorets verksamhet närmast var hänförlig till annan central kristidsmyndighets arbetsområde än LK:s, utses av förstnämnda myndighet. Denna bestämmelse var närmast föranledd av den samtidigt givna föreskriften, att vid kristidsstyrelserna skulle fr. o. m. den 1/8 1940 inrättas särskilda b r ä n s l e k o n t o r (se sid. 80). Andra vid styrelserna senare inrättade kontor voro p r i s k o n t o r e n (se sid. 89). Ordförandena för dessa kontor skulle tillsättas av bränslekommissionen, resp. priskontrollnämnden, vilka styrelserna hade att genom ifrågavarande kontor tillhandagå. Vid kristidsstyrelserna anställdes ett växande antal befattningshavare, år 1943 uppgående till över 1 000. Med kontrollstyrelsen träffade LK vidare i mars 1940 överenskommelse, att viss personal vid systembolagen för rusdrycksförsäljningen i de städer där kristidsstyrelserna hade sitt säte skulle få tagas i anspråk för den på styrelserna ankommande kontrollen och licensgivningen i samband med de på olika varuområden anordnade handelsoch förbrukningsregleringarna. Till följd härav inrättades fr. o. m. april 1940 till biträde åt kristidsstyrelserna k o n t r o l l b y r å e r vid systembolagen, för vilkas kostnader LK åtog sig att svara. För att övervaka efterlevnaden av de i anslutning till beslaget å brödoch fodersäd meddelade bestämmelserna anställdes i oktober 1940 vid kristidsstyrelserna s. k. spannmålsombud. Särskilda förtroenderåd, sammansatta av representanter för livsmedelshandelns olika led och företagsformer, inrättades vid styrelserna enligt av LK i maj 1947 meddelade bestämmelser. Tillsättandet av kristidsnämnder i kommunerna var en direkt följd av den i kommunala fullmaktslagen stadgade skyldigheten för kommunerna att fullgöra vissa av krig m. m. föranledda arbetsuppgifter. Kristidsnämnd skulle av kommun eller till kristidsförbund sammanförd grupp av kommuner tillsättas inom av länsstyrelsen bestämd tid. Länsstyrelsen ägde i samråd med vederbörande kristidsstyrelse besluta om bildande av kommunalt kristids förbund, sedan kommunerna beretts tillfälle att härom yttra sig. Inom varje kristidsförbund skulle finnas en förbundsdirektion, utsedd av de i förbundet deltagande kommunerna. Dess uppgift var att utse den gemensamma kristidsnämnden samt att svara för de med dess verksamhet förenade ekonomiska förpliktelserna. Kristidsnämnd skulle bestå av ordförande samt ledamöter till det antal, minst två och högst åtta, som kristidsstyrelsen bestämde. För minst halva antalet skulle finnas suppleanter. Ordföranden skulle utses av kristidsstyrelsen, ledamöter och suppleanter av vederbörande kommun, samtliga för kalenderår. Det ålåg enligt kungörelsen om kristidsnämnder dessa att,
71 envar inom sitt verksamhetsområde, dels fullgöra dem författningsmässigt tillagda eller av Kungl. Maj:t, central kristidsmyndighet eller kristidsstyrelse anbefallda uppgifter, dels vidtaga andra åtgärder som kunde befinnas ägnade att lindra kristidens verkningar utan att verka hindrande eller försvårande för det statliga kristidsarbetet. Sistnämnda bestämmelse öppnade för nämnderna möjlighet och utgjorde på samma gång uppfordran till verksamhet på eget initiativ. Som exempel på uppgifter som kunde åläggas nämnderna angavs i kungörelsen bl. a. medverkan vid inventeringar och statsbeslag, utdelning av ransoneringskort och inköpstillstånd, tillsyn över efterlevnaden av meddelade föreskrifter i konsumtionsreglerande syfte och beivrande av överträdelser härav. År 1941 tilldelades nämnderna jämväl uppgiften att biträda kristidsstyrelserna i deras prisövervakande verksamhet. Det ålåg kommun att avlöna kristidsnämnds ordförande och eventuellt särskilt betungad ledamot med skäligt arvode ävensom i övrigt anvisa nödiga medel för kristidsnämnds verksamhet. Angående tillsättandet av kristidsnämnder och bildandet av kommunala kristidsförbund m. m. utgick från folkförsörjningsnämnden cirkulärskrivelse till länsstyrelserna den 29/9 1939. Det i anledning härav igångsatta organisationsarbetet kunde anses i huvudsak avslutat under förra hälften av november s. å. Avsikten med kristidsförbunden var, att sådana skulle skapas, där kommunerna voro för små att lämpligen var för sig utgöra egna kristidsnämndsdistrikt. RKE hade som led i beredskapsarbetet uppgjort förslag till en någorlunda j ä m n indelning av riket i kristidsnämndsdistrikt. Enligt detta förslag skulle av rikets 2 523 kommuner ej mindre än 2 062 sammanslås till 631 förbund, varemot sex kommuner skulle delas var och en i två distrikt. När planerna skulle sättas i verket, visade det sig emellertid, att man på åtskilliga håll var betänksam gentemot förbundsformen. I verkligheten bildades enligt länsstyrelsernas beslut endast 464 kristidsförbund, omfattande 1 332 kommuner; 1 187 kommuner bildade egna kristidsnämndsdistrikt, varjämte 4 kommuner delades i vardera 2 distrikt. Hela antalet kristidsnämnder var alltså enligt den ursprungliga organisationen 1 659. Ändock hade länsstyrelserna i många fall gått betydligt längre på förbundsbildningens väg än kommunerna i sina yttranden samtyckt till. I Malmöhus och Blekinge län samt i Bohuslän bildades praktiskt taget inga kristidsförbund trots förekomsten här av talrika småkommuner. Detsamma var fallet i Kopparbergs län och praktiskt taget hela Norrland, men här förklaras saken därav att landskommunerna genomsnittligt äro betydligt större till areal och folkmängd. I allmänhet torde kunna sägas, att anordningen med kristidsförbund slagit väl ut och bidragit till att skänka kristidsnämndsorganisationen ökad styrka och arbetsduglighet. På vissa håll framträdde dock snart missnöje,
72 och åtskilliga överklaganden över länsstyrelsernas beslut om förbundsbildning förekommo. Följden blev, att redan bildade förbund i ett 40-tal fall upplöstes, varigenom antalet kristidsnämnder ökades. Efter de justeringar, som sålunda under de första krisåren ägde rum, fixerades antalet kristidsnämnder till sist till 1 751. Härav utgjordes 425 st. av förbundsnämnder, representerande 1 204 kommuner, medan antalet enkommunsnämnder eller nämnder i del av kommun var 1 326. Vad S t o c k h o l m s s t a d angick hade enligt RKE:s planläggning under kristidsstyrelsen därstädes inordnats ett flertal grannkommuner, envar med sin kristidsnämnd. Vid den i september 1939 fastställda ordningen begränsades emellertid nämnda kristidsstyrelses verksamhetsområde till själva huvudstaden och denna fick alltså såväl en kristidsstyrelse som en kristidsnämnd med samma distrikt. Denna anordning befanns snart mindre ändamålsenlig; den ledde till dubbelarbete och gjorde kristidsärendenas behandling onödigt tyngande. En ändring vidtogs genom en kungörelse den 31/8 1940 (nr 817). Härvid erhöll Stockholms stad fr. o. m. den 1/10 s. å. ett enhetligt organ för kristidsarbetet, benämnt Stockholms stads kristidsnämnd men direkt underställt LK. Denna nämnd skulle inom sitt verksamhetsområde fullgöra såväl en kristidsstyrelses som en kristidsnämnds uppgifter. Nämnden skulle bestå av en av Kungl. Maj:t tillsatt ordförande samt minst sex, högst åtta ledamöter. Det statliga inslaget i nämndens ledning var med hänsyn till dess dubbelställning starkare än i övriga kristidsnämnder. En ledamot av nämnden skulle sålunda utses av överståthållarämbetet, en av LK, de övriga av stadsfullmäktige. Nämnden ägde att inom sig utse vice ordförande. Ledamot av LK eller annan av kommissionen förordnad person ägde närvara vid nämndens sammanträden och deltaga i överläggningarna. Kostnaderna för nämndens verksamhet skulle, i den mån de hänförde sig till arbetsuppgifter, som i övriga delar av riket åvilade kristidsstyrelserna, ersättas av LK efter Kungl. Maj :ts bestämmande. Under hänvisning till att kristidsnämnderna med stöd av kommunala fullmaktslagen i växande omfattning tagits i anspråk av de centrala krisorganen — ej blott LK utan ock vissa av de andra — för uppgifter som betingades av det rådande läget framlade Kungl. Maj:t i prop, nr 195/1941 förslag angående s t a t s b i d r a g till kristidsnämndernas v e r k s a m h e t . I propositionen framhölls, att kostnaderna för denna verksamhet, för vilkas bestridande kommunerna voro skyldiga att ställa medel till förfogande — de kunde sammanlagt beräknas till ca 7 milj. kr. per år — drabbade kommunerna mycket ojämnt. I flera fall vore dessa kostnader mycket betydande i förhållande till vederbörande kommuns bärkraft, medan de i andra fall föranledde endast en obetydlig höjning av det kommunala utdebiteringsbehovet. Det syntes befogat, att kommunerna tilldelades statsbidrag för bestridande av ifrågavarande kostnader. Dock
borde varje k o m m u n eller kristidsförbund intill ett visst belopp för skattekrona helt svara för kostnaderna och statsbidrag sålunda utgå endast om utgifterna överskrede detta belopp. I anslutning till i propositionen framlagt förslag beslöt riksdagen, att statsbidrag skulle utgå till bekostande av kristidsnämndernas verksamhet efter sådan grund, att därigenom täcktes 40 % av den del av kommunernas kostnader för hithörande verksamhet som motsvarade 15,1—25 öres och 50 % av kostnader som överstege 25 öres utdebitering för skattekrona. Statsbidraget skulle utbetalas årsvis efter kalenderårets utgång och borde utgå första gången för år 1941. Bestämmelser i ämnet meddelades i kungörelse den 12/12 1941 (nr 936). Såsom villkor för erhållande av statsbidrag skulle gälla, att kristidsnämnden hade sin bokföring ordnad enligt av LK lämnade anvisningar samt underkastade sig den revision som kommissionen ansåge påkallad. Ansökan om bidrag skulle genom kristidsstyrelsen ingivas till LK men avgöras av Kungl. Maj :t. År 1948 överflyttades beslutanderätten angående anslagens belopp till LK. Konstruktionen av bidragsrätten ledde till att de stora kommunerna med stort skatteunderlag, särskilt de folkrikare städerna med en ofta betydande totalkostnad för nämnderna, i regel icke kunde få statsbidrag. Sammanlagt uppgingo de utbetalade bidragen för åren 1941—45 till ca 2,4 milj. kr. per år men minskades därefter. Kommunalmyndigheternas beslut angående ordförandens arvode och ersättning för diverse kostnader blevo i en del fall såsom innebärande oskäligt låga belopp överklagade, och rättelse skedde i allmänhet genom länsstyrelsen med stöd av kommunala fullmaktslagen. Tjänstebrevsrätt tillerkändes kristidsnämnderna genom beslut av 1942 års riksdag. Kristidsnämndernas arbetsuppgifter, som i början voro tämligen begränsade, blevo under årens lopp alltmer omfattande. Nämnderna fingo tjänstgöra ej blott som lokalt verkställande organ åt LK utan de togos småningom i växande grad i anspråk även av andra centrala kristidsmyndigheter, och uppgifterna förgrenades alltmer i samma mån som verksamheten kom att gälla ej blott konsumtionsreglerande ingrepp i näringslivet utom även en i planhushållande riktning verkande produktionsreglering. I stort sett torde kunna sägas, att nämnderna på ett mycket förtjänstfullt sätt, ofta under stora personliga uppoffringar av tid och krafter, fyllt sina uppgifter och att de väl motsvarat de krav som från statsmakternas sida ställdes på dem. Efter krigets slut och i samma mån som regleringarna på skilda områden avvecklades, blev verksamheten vid såväl kristidsstyrelser som kristidsnämnder mera begränsad. Den 4/8 1949 förordnade Kungl. Maj :t, att kungörelsen den 8/9 1939 om kristidsstyrelser skulle upphöra att gälla med utgången av år 1949, varvid styrelsernas återstående uppgifter skulle överflyttas på länsstyrelserna. Samtidigt bestämdes beträffande kristidsnämnderna, att, där inom viss kommun behov av särskild kristidsnämnd
74 icke vidare förelåge, kommunen skulle äga efter länsstyrelsens medgivande uppdraga åt annan kommunal myndighet att fullgöra de på kristidsnämnd ankommande uppgifterna. Kungörelsen om kristidsnämnd för Stockholms stad upphörde att gälla med utgången av år 1949. Beträffande avvecklingen av kristidsstyrelsernas uppgifter med avseende på bränslehushållningen och priskontrollen se St. o. F. X sid. 32—34. Industrien. Enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande tillkallade chefen för handelsdepartementet den 4/9 1939 en nämnd på sju personer, de s. k. industrisakkunniga, med uppgift att planlägga och eventuellt genomföra reglering beträffande viktigare råvaror och andra förnödenheter för industriens behov samt att i övrigt följa utvecklingen på industriområdet och föreslå därav betingade åtgärder. Liksom folkförsörjningsnämnden utarbetade industrisakkunniga på sitt arbetsområde med ledning närmast av RKE:s planer förslag till en fastare krisorganisation. Förslaget ledde till tillsättande enligt Kungl. Maj:ts beslut den 27/10 1939 av en statens industrikommission (IK), för vilken instruktion utfärdades s. d. Kommissionen trädde i verksamhet den 1/11 1939. Till dess uppgifter hörde att under Kungl. Maj:t handha ledningen av den under rådande förhållanden erforderliga regleringen av dels råvaruförsörjningen och produktionen på det industriella området (med undantag för livsmedels- och fodermedelsindustrierna), dels ock försörjningen med bränsle och smörjmedel. Även med produktionen och distributionen av elektrisk kraft skulle kommissionen ha viss befattning. Bränslefrågorna, vilka till en början utgjorde en viktig del av kommissionens verksamhet, utskildes därifrån, sedan en särskild bränslekommission upprättats fr. o. m. den 1/7 1940. Till denna överfördes även befogenheterna med avseende på kraftförsörjningen. Däremot bibehöllos smörjmedelsfrågorna under IK. Denna bestod från början av en ordförande och chef samt fyra ledamöter, därav en vice ordförande. Ledamöternas antal utökades sedermera successivt, allt eftersom verksamheten tilltog i omfattning, till sju (vid ett tillfälle åtta). Vid sin sida hade IK liksom LK ett råd, vars medlemmar —- ursprungligen 18 — skulle vara personer med erfarenhet inom olika verksamhetsområden av betydelse för kommissionens arbete. Detta råd kom emellertid — i motsats mot LK:s råd — att i praktiken knappast spela någon roll. I några fall anlitades dock enskilda rådsmedlemmar, vilkas sakkunskap kompletterade kommissionens egen. Av väsentligt större betydelse blev den stab av s. k. tekniska sakkunniga, som i enlighet med instruktionens föreskrift knötos till kommissionen. Genom att på detta sätt, intermittent eller för särskilda uppdrag, utnyttja
75 ett stort antal framstående industrimän och tekniker vann kommissionen tillgång till en mångsidig sakkunskap. IK:s personal fördelades på dels ett gemensamt kansli, dels avdelningar till det antal och med de verksamhetsområden som Kungl. Maj :t bestämde, dels byråer, som kommissionen själv ägde inrätta. I stort sett begränsades avdelningarnas verksamhet till särskilda varugrupper, medan åt kansliet och de fristående byråerna överlämnades arbetsuppgifter utan hänsyn till varuområde. Vid utgången av år 1939 funnos inom IK en bränsle- och kraftavdelning (vilken senare överflyttades till bränslekommissionen), en järnavdelning, en verkstadsavdelning, en metallavdelning, en kemisk avdelning, en textil- och läderavdelning samt en krigsindustriavdelning. Den sistnämnda hade ursprungligen bildats genom överflyttning till IK av RKE:s industriavdelning. Därjämte fanns en fristående juridisk byrå. Den fortsatta utvecklingen medförde upprättandet av flera nya avdelningar, av vilka vissa uppdelades på byråer med delvis rätt stor självständighet; därjämte bildades en rad fristående, kommissionsledningen direkt underställda byråer. År 1944, då IK:s organisation nått sin högsta utveckling, funnos utom det gemensamma kansliet följande nio avdelningar: järn-, metall-, verkstads-, byggnads-, textil-, läder-, skogsindustri-, kemiska samt krigsindustriavdelningarna. Av dessa voro textil-, läder- och kemiska avdelningarna uppdelade på byråer. En viss ärendesuppdelning ehuru utan byråindelning förekom även inom andra avdelningar. Av självständiga byråer funnos följande: elektriska byrån, gummibyrån, smörjoljebyrån, juridiska byrån, mobiliseringsbyrån, prisbyrån, statistiska byrån, utrikeshandelsbyrån och undanförselbyrån. Avdelningarnas och byråernas huvudsakliga arbetsområden torde i allmänhet framgå av namnen. Mobiliseringsbyrån hade uppkommit genom utbrytning ur krigsindustriavdelningen av den där inrättade uppskovsbyrån för handläggning av ärenden rörande mobiliseringsuppskov för industripersonal. År 1945 tillkom ytterligare en särskild planläggningsbyrå. Prisbyråns uppgift var att biträda försvarsförvaltningarna vid priskalkylering och prissättning i samband med krigsmaterielleveranser. En begynnande förenkling av organisationen genomfördes i början av år 1946 i samband med bortfallet av vissa arbetsuppgifter. Sålunda nedlades krigsindustriavdelningen, varjämte en viss reduktion skedde i byråindelningen. Skogsindustriavdelningen överflyttades till bränslekommissionen. Formerna för ärendesbehandlingen och beslutanderättens fördelning visade i stort sett samma drag inom IK som inom LK. Ledamöternas individuella avgöranden spelade en stor roll. Till stor del voro ämnesområdena uppdelade mellan dem, så att var och en hade överinseende över en eller flera avdelningar eller byråer. Under år 1947 erhöll IK i viss mån ökade uppgifter genom den befatt-
ning som kommissionen fick med den detta år genomförda allmänna i m p o r t regleringen. Som följd därav inrättades inom kommissionen i september 1947 en särskild maskinimportsektion och i januari 1948 en planläggningsoch utredningsbyrå. Fr. o. m. år 1950 sammanslogs IK med handelskommissionen till en kommission, benämnd statens handels- och industrikommission (HIK) (se nedan sid. 83. De efter krigsutbrottet oerhört starkt ökade behoven av krigsmateriel av skilda slag och nödvändigheten att planmässigt organisera anskaffningen härav visade sig snart kräva särskilda organisatoriska anordningar. Närmast gällde det här tillverkningen av ammunition i vidsträckt mening. På förslag av IK och statens krisrevision (se sid. 96) inrättades genom Kungl. Maj:ts beslut den 21/3 1940 en statens ammunitions nämnd med uppgift att för försvarsväsendets räkning och efter försvarsmyndigheternas specifikationer omhänderha anskaffningen av ammunition och för dennas framställning erforderliga förnödenheter. Åtgärden motiverades av önskemålet att ställa anskaffningen av sådan materiel under en central tekniskt och kommersiellt sakkunnig ledning. Man väntade sig härav en mera rationell planläggning av krigsindustrien med bättre utnyttjande av produktionskapaciteten, samtidigt som de arbetstyngda militära förvaltningsmyndigheterna befriades från en del av sina arbetsuppgifter. En centralisering av ammunitionsanskaffningen för hela försvarsväsendet förväntades även skola leda till att densamma påskyndades och att kostnaderna härför nedbringades. Nämnden bestod av sex av Kungl. Maj :t utsedda ledamöter, varav en ordförande och verkställande ledamot. Den hade att i sin verksamhet ställa sig till efterrättelse överbefälhavarens anvisningar i fråga om krigsberedskapens tillgodoseende samt i övrigt samråda dels med försvarets centrala förvaltningsmyndigheter, dels med IK. Nämnden fick enligt kungl. brev den 24/4 1942 vidgade uppgifter och erhöll i samband därmed namnet statens krigs mat er ielnämnd. Den skulle enligt de utvidgade direktiven ombesörja anskaffningen ej blott av ammunition utan även av annan försvarsmateriel av mass- eller standardkaraktär. Det uppdrogs därjämte åt nämnden att, med utnyttjande av de råvaror, produkter och förnödenheter, som stodo till förfogande, i samråd med IK och AMK (arbetsmarknadskommissionen) handha planeringen av landets krigsindustri samt att över huvud taget verka för att i fråga om försvarsväsendets materiel tillverkningstekniska och standardiseringskrav såvitt möjligt bleve tillgodosedda. Fr. o. m. den 1/7 1943 ombildades nämnden till ett ordinarie ämbetsverk under namnet krigsmaterielverket. Enligt Kungl. Maj:ts beslut den 24/5 1940 inrättades för krigsmaterielproduktionens ordnande jämväl ett annat centalt organ, försvarsväsendets
77 verkstadsnämnd, med uppgift att i tekniskt och ekonomiskt hänseende handha ledningen av driften vid flertalet av försvarsväsendets egna fabriker och tygverkstäder. Syftet var främst att ernå en rationellare planläggning och driftledning vid ifrågavarande anläggningar än som med förutvarande organisation kunnat äga rum. Därjämte åsyftades en avlastning från de militära förvaltningsmyndigheterna av en del tyngande arbetsuppgifter. Verkstadsnämndens sammansättning var likartad med ammunitionsnämndens. Även verkstadsnämnden fick fr. o. m. den 1/7 1943 en fastare organisation av mera permanent natur och erhöll därvid namnet försvarets fabriksstyrelse. Som rådgivare åt krigsmaterielverket i angelägenheter som krävde lokal industriell sakkunskap, främst i på verket ankommande krigsindustriplaneringsfrågor, tillsattes enligt Kungl. Maj :ts beslut den 30/9 1944 k r i g s i n d u s t r i o m b u d i flertalet län, i allmänhet ett i varje. Ombuden skulle även ha till uppgift att inför civilförsvarsmyndigheterna i länen företräda krigsmaterielverkets synpunkter i frågor rörande undanförsel m. m. samt även i förhållande till dessa myndigheter utöva viss rådgivande verksamhet. Bränslehushållningen. Bland de krisorgan av provisorisk natur som tillkommo omedelbart efter krigsutbrottet voro de nämnder, som då tillsattes för handhavande av vissa uppgifter på bränsleområdet, nämligen statens vednämnd, statens kolnämnd, bensin- och oljenämnden samt statens gengasnämnd. Den förstnämnda av dessa sorterade under jordbruksdepartementet, de tre övriga under handelsdepartementet. Statens vednämnd, vilken var avsedd att utgöra ett centralt verkställighetsorgan för landets försörjning med vedbränsle och träkol, bestod ursprungligen av nio av Kungl. Maj :t utsedda ledamöter med chefen för domänstyrelsen som ordförande; f. ö. funnos representanter för skogsvårdsstyrelserna, skogsägaresammanslutningarna samt skogs- och flottningsarbetareförbundet. I samband med en i december 1939 skedd omorganisation, varvid den från början etablerade nära anknytningen till domänstyrelsen bröts, nedbragtes antalet ledamöter i vednämnden till, förutom ordföranden, tre. Nämnden antog en chef för vedanskaffningen samt inrättade hos sig en träkolsavdelning. Jämlikt instruktionen inrättade nämnden därjämte som lokala organ åt sig vedkontor, i allmänhet ett inom varje län, vilka ställdes under ledning av var sin av vednämnden utsedda styrelse. För varje kontors verksamhetsområde utsågs en länsvedchef. Statens kolnämnd tillsattes i samband med Kungl. Maj :ts beslut den 15/9 1939 om import- och prisreglering för kolbränsle för handhavande av uppgifter som föranleddes av denna reglering. Ledamöterna, tre till antalet, utsagos ursprungligen av chefen för handelsdepartementet. En parallell-
78 organisation var den av fem av samme departementschef redan den 2/9 1939 utsedda ledamöter bestående bensin- och oljenämnden, åt vilken enligt instruktion den 6/10 uppdrogs att handha frågor rörande landets försörjning med flytande bränslen. Senare hänfördes under nämndens verksamhetsområde även försörjningen med smörjmedel. Statens gengasnämnd tillkallades för handläggning av frågor rörande gasgeneratorer för motordrift, likaledes av chefen för handelsdepartementet, den 6/9 1939. Inom nämnden inrättades en gengasbyrå för lämnande av råd och anvisningar till allmänheten i gengasfrågor samt en teknisk avdelning för verkställande av prov och undersökningar med gengasverk och gengasdrivna fordon. Nämnden fick sin instruktion den 10/11 1939. Då hade redan industrikommissionen bildats, till vars befogenhetsområde även hörde att utöva ledningen i fråga om bränsle- och smörjmedelsförsörjningens reglering. I gengasnämndens instruktion föreskrevs som följd härav, att nämnden skulle utöva sin verksamhet »under IK» samt att den vid fullgörande av sitt uppdrag hade att ställa sig till efterrättelse av Kungl. Maj :t eller IK meddelade anvisningar. Motsvarande föreskrift om viss underordning i förhållande till IK infördes i de övriga nämndernas instruktioner med giltighet fr. o. m. den 1/1 1940. I samband härmed erhöllo nämndsledamöterna — i den mån det ej skett förut — förordnande som sådana av Kungl. Maj :t. Avsikten med berörda anordning var, att nämnderna (det gäller här ved-, kol- och oljenämnderna) skulle främst vara anskaffningsorgan, medan på IK:s bränsleoch kraftavdelning skulle ankomma planering av bränsleförbrukningen, varvid kommissionen såsom ett allmänt samordnande organ särskilt hade att beakta utbytesproblemen olika bränslen emellan. Det visade sig emellertid, att mellan åtgärderna för anskaffning och förbrukningsreglering samt mellan olika bränslen fanns ett samband, som påkallade en samordning av åtgärderna redan på anskaffningsstadiet. Småningom genomfördes därför en gemensam beredning av planläggningen av bränsleanskaffningen mellan IK och resp. nämnder. Tillvaron av flera särskilda organ för bränsleförsörjningen kom likväl att medföra ett tyngande dubbelarbete och en onödig omgång vid frågornas handläggning. Starka önskemål framträdde därför att få de olika organen sammanförda till en enhetlig myndighet. Det skedde genom upprättandet fr. o. m. den 1/7 1940 av en helt fristående statens bränslekommission (BK). Enligt BK:s den 14/6 1940 utfärdade instruktion tillkom det kommissionen att under Kungl. Maj :t handha ledningen av den under rådande utomordentliga förhållanden erforderliga regleringen av bränsleförsörjningen. Till BK:s uppgifter hörde därjämte att handlägga frågor rörande gengasdrift samt att, efter förordnande av Kungl. Maj :t, omhänderha den centrala drifttekniska ledningen av den elektriska kraftproduktionen och
79 distributionen samt av det tekniska samarbetet mellan olika kraftföretag inom landet. Samtliga de uppgifter rörande försörjningen med bränsle och elektrisk kraft, som förut tillkommit IK, överfördes till BK. Detsamma blev fallet med de fyra bränslenämndernas uppgifter, med undantag av smörjmedelsärendena, vilka helt samlades hos IK. Härmed upphörde nämndernas verksamhet. Deras personal liksom personalen å IK:s bränsle- och kraftavdelning övertogs till största delen av BK. Denna kom till en början att bestå av, förutom ordföranden-chefen, fyra ledamöter. Antalet ledamöter ökades sedermera och varierade mellan fem och sju. BK:s organisation och formerna för dess verksamhet överensstämde nära med de äldre kommissionernas. Liksom dessa fick den vid sin sida ett råd. Till BK knötos liksom fallet var med IK, om än i mindre utsträckning, ett antal sakkunniga för olika tekniska och administrativa frågor. Redan från början utrustades BK med dels ett för hela kommissionen gemensamt kansli, omfattande sekretariat, kameralbyrå och juridisk byrå, dels vissa avdelningar, svarande mot de av BK övertagna institutionerna, nämligen en planläggningsavdelning, en vedavdelning, en kolavdelning och en bensin- och oljeavdelning, samt därjämte en gengasbyrå och en kraftbyrå. Planläggningsavdelningen uppdelades på två sektioner, en för industrioch hushållsbränsle och en för trafikbränsle. Personalorganisationen blev sedermera, allt eftersom verksamheten utvecklades och uppgifterna med hänsyn till sin betydelse förskötos, föremål för ombildning och uppdelning, varvid dock de ursprungliga huvudavdelningarna tills vidare bibehöllos. År 1944, då verksamheten stod på sin höjdpunkt, funnos inom planläggningsavdelningen, som fått en alltmer omfattande central betydelse för såväl planerings- som tilldelningsfrågor ej blott för fasta utan även för flytande bränslen, en planeringsbyrå med statistikkontor, en byrå för licensärenden med särskilda kontor för fossila bränslen och för vedlicenser samt ett torvhandelskontor, en byrå för hushållsbränsle och en byrå för ersättningsbränslen. Vedavdelningen var uppdelad på en anskaffningsbyrå, en transportbyrå och en träkolsbyrå. Inom bensin- och oljeavdelningen fanns ett licenskontor och en byrå för drivmedelskontroll vid militära arbeten. Som fristående byråer funnos en gengasbyrå, en kraftbyrå och en torvbyrå. I samband med att ärenden rörande trävaru-, massa- och pappersindustrierna överflyttades till BK inrättades i början av 1946 inom vedavdelningen en skogsindustribyrå, vilken sedermera ombildades till en fristående byrå och vid sin sida fick en särskild pappersbyrå. Vidare inrättades en utrikeshandelsbyrå med ett särskilt licenskontor. Våren 1946 indrogs bensin- och oljeavdelningen, varvid handläggningen av ärenden rörande flytande bränslen överfördes till planläggningsavdelningen. Samtidigt upphörde gengasbyrån och träkolsbyrån med sin verksamhet. Följande år indrogs jämväl torvbyrån. Under åren 1948 och 1949 fortsattes av-
80 vecklingen, då successivt den inom vedavdelningen inrättade transportbyrån, pappersbyrån och slutligen hela vedavdelningen indrogos. Bensinransoneringen under nämnda två år föranledde upprättandet från den 1/4 1948 av en särskild kontrollbyrå, vilken upphörde den 1/12 1949. I början av år 1950 indrogs även kraftbyrån. Till HIK överflyttades från den 1/3 1950 handläggningen av frågor rörande reglering av försörjningen med trävaror, pappersmassa och papper och i juni s. å. återstående uppgifter beträffande försörjningen med flytande bränslen, vilka dåmera huvudsakligen rörde importlicensfrågor. Bränsleförsörjningens försämrade läge under åren 1950 och 1951 har medfört, att BK måst kvarstå tills vidare, tvärt emot vad man tidigare ansett sig kunna räkna med. De av statens vednämnd organiserade lokala vedkontoren ombildades i samband med BK:s tillkomst till bränslekontor, vilka underställdes kristidsstyrelserna. Under det att vedkontorens uppgifter voro begränsade till den lokala försörjningen med ved och träkol, ålåg det i princip kristidsstyrelsernas bränslekontor att taga befattning med alla med bränsleförsörjningen sammanhängande frågor, så t. ex. även beräkning av bostadsfastigheternas bränslebehov enligt av BK fastställda regler. Inom kristidsstyrelserna tillsattes i allmänhet särskilda utskott, bränsledelegationer, för bränsleärendenas handläggning. Uppgifterna växte i omfång och betydelse och det blev småningom nödvändigt att överflytta bränsleförsörjningsuppgifter även på kristidsnämnderna. Bränslekontoren vid kristidsstyrelserna avskaffades successivt under år 1949. Krafthushållningen. Vid krigsutbrottet förelåg en inom vattenfallsstyrelsen i samverkan med flera myndigheter samt organisationer och enskilda större kraftföretag utarbetad plan för ordnandet av den elektriska kraftförsörjningen vid krig eller krigsfara. Även en hela landet omspännande organisation fanns förberedd, vilken efter krigsutbrottet trädde i verksamhet. Enligt planen hade landets kraftföretag fördelats i ett antal block, där det ledande företaget inom vart och ett av dessa organiserat en blockdriftledning. I varje sådant lokalt organ ingick en militär representant och en representant för vederbörande kristidsstyrelser. Som topporgan tjänade den centrala driftledningen (CDL) med chefen för vattenfallsstyrelsen som ordförande och med representanter — förutom för kraftföretagen — för försvarsstaben och IK (sedan denna inrättats). IK:s representant ersattes sedermera av en representant för BK. Det verkställande och utredande organet utgjordes av en inom vattenfallsstyrelsen inrättad r i k s d r i f t b y r å . Vid dennas sida ställdes ett råd (riksdriftrådet), bestående av representanter för vattenfallsstyrelsen och de största icke statliga kraftföretagen. Organisationen var
81 helt byggd på frivillighetens grund och hade jämlikt de för densamma gällande bestämmelserna till uppgift att enligt IK:s (sedermera BK:s) direktiv eller beslut handha den under rådande förhållanden erforderliga regleringen av den elektriska kraftproduktionen och distributionen sannt det tekniska samarbetet mellan olika kraftföretag i landet. (Se vidare antgående denna organisation sid. 896.) IK:s befattning med kraftfrågorna inskränkte sig till planläggningsarbeten för en eventuell reglering av kraftförbrukningen; dithörande arbeten utfördes inom kommissionen av dess bränsle- och kraftavdelning. Inom BK, som vid sin tillkomst övertog IK:s befattning med hithörande frågor, inrättades härför en särskild kraftbyrå. Dess verksamhet med avseende på förberedande och sedan genomförande av ett system för förbrukningsrestriktioner och ransonering av elektrisk energi blev småningom ganska omfattande. Ett tecken på dessa frågors ökade betydelse inom BK:s verksamhetskrets var, att en representant för vattenfallsstyrelsen, förutvarande chef för CDL, bereddes plats i BK:s ledning. BK:s kraftbyrå avskaffades med utgången av februari 1950. Organisationen för samverkan mellan kraftproducenterna för utjämning av kraftförsörjningen har däremot fortbestått även efter krisens upphörande på grund av härom träffat avtal mellan kraftföretagen. Den statliga lagerhållningen. Ett arv från förkrigstiden utgjorde statens reservförrådsnämnd (RFN), vilken tillsattes den 25/6 1937 såsom ett organ under handelsdepartementet för den statliga reservlagringsverksamheten eller, såsom uppgiften formulerades i nämndens instruktion den 14/8 1937, »för handläggning av frågor rörande inköp och lagerhållning för statens räkning av importvaror, vilkas befintlighet inom landet i händelse av avspärrning i varutillförseln är av vikt för upprätthållande av landets näringsliv och folkförsörjning samt för den ekonomiska försvarsberedskapen i övrigt». Vid folkhushållningsdepartementets upprättande överflyttades nämnden till detta departement. Under krigets gång utvidgades RFN:s verksamhet bl. a. genom att densamma anförtroddes vissa särskilda uppdrag med avseende på inköp av inhemska varor samt varuförädling och befraktning m. m. Vid sidan av sin egentliga verksamhet som lagerhållare av viktiga importvaror utnyttjades nämnden alltmer såsom inköps- och försäljningsorgan för sådana fall, där staten i krishushållningens intresse åtagit sig ekonomiska förpliktelser eller prisgaranti beträffande avsättningen av särskilda varuslag. RFN bestod från början av ordförande och tre ledamöter; antalet ledamöter ökades senare till fyra. Nämndens affärsverksamhet stod under ledning av en direktör. Arbetet fördelades å — förutom sekretariat och expedition -— en kameral avdelning, en inköps- och befraktningsavdelning, en läkemedelsavdelning, en bensin- och oljeavdelning och en för sälj nings6—116821
82 avdelning. I augusti 1941 tillkom en gummiavdelning för handläggning av frågor rörande inlösen och försäljning av beslagtaget bilgummi. Efter det att nämnden i mars 1943 erhållit Kungl. Maj :ts uppdrag att övertaga förvaltningen av vissa av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen uppförda cisternanläggningar för flytande bränsle, inrättades därjämte en cisternavdelning, vilken emellertid fr. o. m. januari 1947 sammanslogs med bensin- och oljeavdelningen. RFN upphörde såsom självständigt organ med utgången av j u n i 1948 och införlivades med riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap såsom en avdelning av denna sedan början av år 1947 verksamma myndighet (se sid. 98). Utrikeshandeln. Redan i slutet av augusti 1939, när den världspolitiska krisen tillspetsades, utfärdades export- och importförbud för ett antal varor. Samtidigt tillsattes av Kungl. Maj :t en statens handelslicensnämnd med fem ledamöter med uppgift att handlägga ärenden angående meddelande av undantag från dessa förbud. Ytterligare tillkomna exportförbud och andra nya arbetsuppgifter fordrade emellertid snart en utbyggnad av handslicensnämnden till en central organisation för handläggning av alla de frågor, som ägde samband med varuutbytet med utlandet under rådande extraordinära förhållanden. Den 10/11 1939 förordnade Kungl. Maj:t fördenskull om inrättande av en statens handelskommission (HK), för vilken instruktion samtidigt utfärdades. Kommissionen trädde i verksamhet den 20/11 och övertog därvid de uppgifter som förut tillkommit handelslicensnämnden. Enligt instruktionen överlämnades till kommissionen följande huvudsakliga arbetsuppgifter: att verkställa utredningar och avge förslag beträffande varuutbytet med utlandet i enlighet med handelsöverenskommelser med främmande makter samt att handlägga ärenden rörande undantag från stadgade exportoch importförbud. Därutöver hade kommissionen att utöva rådgivande verksamhet samt att handha tillsynen över efterlevnaden av utfärdade bestämmelser. Åt HK uppdrogs jämväl den 30/12 1939 att meddela tillstånd och anvisningar enligt lagen s. d. angående vissa utfästelser rörande införsel och utförsel av varor m. m. Till ledamöter av HK förordnade Kungl. Maj :t samtliga medlemmar av handelslicensnämnden samt ytterligare tre personer. Antalet ledamöter utom ordföranden förblev även i fortsättningen sju. Kommissionens kansli, vilket ställdes under ledning av en direktör och dessutom försågs med ett sekretariat jämte statistisk avdelning samt en kontorsavdelning, uppdelades från början i övrigt på en licensavdelning och en transiteringsavdelning. Sedan importlicensärendena under våren 1940 fått större omfattning, delades licensavdelningen på en export- och en importlicensavdelning, medan
83 transiteringsavdelningen avskaffades. Därjämte inrättades en särskild upplysningsbyrå. Exportlicensavdelningen uppdelades senare på fyra grupper jämte en grupp för kompensationsärenden; inom importlicensavdelningen anordnades en grupp för valutaärenden. Lejdbåtstrafiken, vilken tog sin början med år 1941, föranledde inrättande speciellt för denna trafik och vad därmed ägde samband av en särskild transportavdelning. Denna avvecklades i och med att lejdtrafiken upphörde år 1945. Upplysningsbyrån hade redan dessförinnan indragits. Från HK:s sida ordnades ett nära samarbete med de s. k. försörjningskommissionerna (LK, IK och BK). Samverkan ägde jämväl rum med andra myndigheter, såväl civila som militära, samt i stor utsträckning med näringslivets organisationer. HK hörde under krigsåren och tiden närmast därefter till de mindre av de centrala krisorganen. En vida mera central ställning med starkt utsvälld personalstyrka fick HK emellertid genom den allmänna importreglering som genomfördes i mars 1947. I samband därmed överflyttades kommissionen till handelsdepartementet. Till en början nyinrättades en utredningsavdelning samt en informations- och kontrollavdelning. En helt förändrad och starkt specialiserad organisation genomfördes i februari 1948. Efter ytterligare omorganisation blev ordningen den, att kommissionen arbetade på fem byråer, en för ekonomiska utredningar, en för import- och en för exportlicensärenden, en för kontroll- och besvärsärenden och en för administrativa och kamerala ärenden. Samtliga byråer voro uppdelade i sektioner. Därjämte fanns en fristående sektion för kombinationslicenser och en maskinimportsektion. I slutet av år 1948 skedde en ny omreglering, då kansliet fördelades på tre huvudavdelningar, utredningsavdelningen, licensavdelningen (uppdelad på en import- och en exportlicensbyrå) och administrativa avdelningen. De två fristående sektionerna bibehöllos. På förslag av en i oktober 1948 tillsatt kommitté, krisförvaltningens effektiviseringskommitté, beslöt Kungl. Maj :t den 16/12 1949, att HK och IK skulle från ingången av år 1950 sammanslås till en kommission, benämnd statens handels- och industrikommission (HIK), vilken liksom den förutvarande handelskommissionen skulle sortera under handelsdepartementet. Sammanslagningen motiverades därmed att, så som förhållandena utvecklats, behandlingen av frågor rörande utrikeshandeln kommit att utgöra den långt övervägande delen av IK:s verksamhet och att därför en väsentlig förenkling och personalbesparing borde kunna ernås genom att dessa ärenden — frånsett dem som rörde livsmedel m. m. och därför behandlades av LK — samlades hos en myndighet. Genom sammanslagningen väntades ock en ökad effektivitet vid importlicensbehandlingen, då inom resp. varuavdelningar komme att samlas all erforderlig expertis för att bedöma licensärendena från såväl handels- och valutapolitiska som för-
84 sörjningsmässiga synpunkter. Härmed komme det remissförfarande att falla bort, som förut måst tillämpas på grund av att flertalet importlicensärenden krävde behandling inom båda kommissionerna. För HIK utfärdade Kungl. Maj :t instruktion den 3/2 1950, varvid de särskilda instruktionerna för de förutvarande två kommissionerna upphävdes. Den nya kommissionens uppgift angavs vara att under Kungl. Maj :t handha den under rådande förhållanden erforderliga regleringen av dels varuutbytet med utlandet, dels råvaruförsörjningen och produktionen inom landet, i den mån dessa uppgifter icke ankomme på annan myndighet. I övrigt skulle det ankomma på kommissionen att handha de uppgifter, som eljest av Kungl. Maj :t till kommissionen överlämnades. Vid den närmare specifikationen av kommissionens åligganden följdes i den nya instruktionen tämligen noga de föreskrifter som meddelats dels — beträffande varuutbytet med utlandet — i instruktionen för HK och dels •— beträffande regleringen av råvaruförsörjningen och produktionen inom landet -— i instruktionen för IK, i sistnämnda hänseende dock med åtskilliga av de förändrade förhållandena påkallade förenklingar. HIK skulle enligt instruktionen bestå av en ordförande och chef, en vice ordförande samt i övrigt ledamöter till det antal Kungl. Maj :t bestämde. Antalet ledamöter blev enligt Kungl. Maj :ts beslut — utom ordföranden — fjorton, varav flertalet utgjorde personer, som varit ledamöter i endera av de två nu sammanslagna kommissionerna. Ett arbetsutskott tillsattes, bestående av ordföranden, vice ordföranden och vissa ledamöter, med uppdrag att å kommissionens vägnar besluta i ett flertal ärenden. Under de närmaste månaderna efter kommissionens tillsättning skedde gradvis en sammansmältning av de förutvarande kommissionernas utredande och administrativa organ. Sedan denna process fullbordats, funnos sammanlagt elva avdelningar, nämligen en utredningsavdelning, en handelspolitisk avdelning, en statistisk avdelning, fem varuavdelningar (kemiska, textil-, järn-, metall- och byggnads-, maskin- och verkstads- samt diverseavdelningarna), en exportavdelning, en kontroll- och besvärsavdelning samt en administrativ avdelning. Därjämte fanns en fristående byrå, läderbyrån. Inom handelspolitiska avdelningen funnos två byråer, nämligen kvoteringsbyrån och byrån för kombinationsaffärer. Inom administrativa avdelningen fanns en särskild byrå, kanslibyrån. Utrednings-, handelspolitiska och statistiska avdelningarna sorterade under en direktör för utrikeshandelsärenden, kontroll- och besvärs- samt administrativa avdelningarna under en kanslichef. Trafikväsendet. Till de först tillskapade krisorganen hörde även statens sjöfartsnämnd, vilken tillsattes den 6/9 1939 närmast för handläggning av ärenden i sam-
85 band med lagstiftningen om förbud i vissa fall mot överlåtelse eller upplåtelse av fartyg samt om förbud mot utrikes fraktfart med svenskt fartyg m. m. Åt nämnden uppdrogs även att meddela licens från exportförbud beträffande skeppsförnödenheter och utrustningsgods för fartyg. Nämnden bestod av ordförande samt åtta, senare nio av Kungl. Maj :t utsedda ledamöter. Två av ledamöterna tjänstgjorde som jourhavande. Som ett viktigt organ för sjöfartsregleringens genomförande, ehuru ej statligt, må i detta sammanhang även nämnas S j ö f a r t s k o m m i t t é n 1 9 3 9, vilken i september 1939 tillsattes av Sveriges redareförening med huvudsaklig uppgift att i samarbete med statens sjöfartsnämnd medverka till att den svenska handelsflottan på mest rationella sätt utnyttjades för att säkerställa det svenska näringslivets behov av tonnage för export och import. Beträffande trafikväsendet i allmänhet bemyndigade Kungl. Maj:t den 22/9 1939 chefen för kommunikationsdepartementet att tillkalla ledamöter i en statens transportkommission med uppgift att åvägabringa en närmare samverkan mellan transportväsendets olika grenar. Åt kommissionen uppdrogs att pröva frågan om samordning av rikets transportväsen till lands och vatten för tillgodoseende under olika förutsättningar och under olika stadier av en krissituation av kraven på sträng transporthushållning. Med stöd av bemyndigandet tillkallade kommunikationsministern den 10/10 1939 fem ledamöter i kommissionen, bland dem en representant för järnvägsväsendet, en för sjöfarten, en för försvarsväsendet och en för lastbilstrafiken. Kommissionens uppgifter och organisation utformades sedermera i den instruktion, som utfärdades den 30/12 1939. Enligt instruktionen skulle transportkommissionen — vilken dittills fungerat huvudsakligen som en utredningskommitté — ha till uppgift att handha ledningen av den reglering av landets inrikes transportväsen till lands och vatten, som under utomordentliga, av krig eller krigsfara föranledda förhållanden kunde vara erforderlig. Kommissionen skulle bestå av ordförande samt fyra å sex ledamöter, innefattande representanter för olika trafikmedel och för försvarsstaben. Till ordförande och ledamöter förordnade Kungl. Maj :t samma personer som tidigare utsetts av kommunikationsministern. Arbetet inom kommissionen uppdelades på tre byråer, en för järnvägstransporter, en för inrikes sjötransporter och en för motorfordonstrafiken. Tillvaron sida vid sida av ett särskilt organ för reglering av sjöfarten — ej blott den utrikes utan, efter utfärdandet av lagen den 21/3 1940 om fraktfart med svenska fartyg, även av den inrikes sjöfarten — och ett organ för reglering och samordning av det inhemska trafikväsendet över huvud kändes i viss mån besvärande trots den samverkan som anordnats dem emellan. Detta gav anledning till Kungl. Maj :ts beslut den 1/8 1940 om inrättande av en ny kommission, statens trafikkommission (TK), vilken
86 skulle övertaga samtliga de uppgifter som dittills tillkommit de två nyssnämnda organen. S. d. utfärdades instruktion för den nya under folkhushållningsdepartementet hörande kommissionen, vilken trädde i verksamhet den 15/8 1940. Dess uppgift angavs i instruktionen vara att under Kungl. Maj :t handha ledningen av den under rådande utomordentliga förhållanden erforderliga regleringen av landets trafikväsen, däri inräknat jämväl trafiken mellan utrikes orter med svenska fartyg. I instruktionen framhöllos särskilt TK:s uppgifter med hänsyn till trafikmedlens rationella utnyttjande och inbördes samordning. Uppgifterna preciserades med hänsyn dels till järnvägarna, dels till sjöfarten och hamnarna, dels till motorfordonsväsendet och den civila luftfarten. Speciellt omnämndes även de olika trafikmedlens försörjning med driv- och smörjmedel. TK skulle bestå av ordförande samt lägst två, högst sex ledamöter. Antalet ledamöter växlade i fortsättningen men understeg ingen gång fyra. Av ledamöterna skulle en vara representant för försvarsstaben. Vid kommissionens sida ställdes ett råd. Verksamheten inom TK, vilken leddes av en kanslichef, fördelades på fyra sektioner, en för utrikes sjöfarten, en för inrikes sjöfarten och hamnarna, en för järnvägstrafiken och civila luftfarten samt en för motorfordonstrafiken. Den på sommaren 1940 öppnade transitotrafiken över hamnen Petsamo i norra Finland föranledde inrättandet av en särskild byrå härför, vilken indrogs när denna trafik till följd av det tysk-ryska kriget i juni 1941 upphörde. Organisationen blev i fortsättningen föremål för upprepade ändringar, sammanhängande med växlingarna i arbetsuppgifternas art och omfattning. Sektionen för motorfordonstrafiken klövs från september 1942 i två sektioner, en för egentliga trafikfrågor och en för motorfordonsfrågor i övrigt; den förra delades efteråt i en sektion för personbilstrafik och en för godsbilstrafik; den senare upphörde i april 1947. Sektionen för utrikes sjöfarten, vilken övertagit statens sjöfartsnämnds uppgifter och från början intagit en mycket självständig ställning, sammanslogs vid utgången av år 1946 med sektionen för inrikes sjöfart och hamnar till en sjöfartssektion. Under kanslichefens direkta ledning ställdes de byråer eller avdelningar, som tillfälligt inrättades för gummilicensärenden samt för frågor rörande körtillstånd för bilar och för bensinransonering. Till biträde åt TK anställdes fr. o. m. den 15/2 1944 l ä n s t r a f i k l e d a r e , vilka stationerades en hos envar av länsstyrelserna. TK:s sektion för ärenden rörande sjöfarten och hamnarna avskaffades vid årsskiftet 1949/50, varvid kommissionens återstående befattning med sjöfartsfrågor överflyttades till andra myndigheter (se sid. 1012). TK:s verksamhet i övrigt upphörde med utgången av januari 1950. Åt kommissionens ordförande, vice ordförande och kanslichef uppdrogs att i egenskap av likvidatorer avsluta avvecklingen av kommissionens ekonomiska förvaltning.
87 Krigsförsäkringen. Det har redan omnämnts, att Kungl. Maj :t den 21/10 1938 som ett beredskapsorgan tillsatte en statens krigsförsäkringsnämnd. Dess uppgift var att förbereda de åtgärder, som från statens sida kunde finnas böra vidtagas för meddelande av sådan försäkring som omförmäldes i ett av RKE upprättat förslag till lag om statlig krigsförsäkring, ävensom att handha de försäkringsuppgifter som, därest lag i ämnet komme till stånd, skulle ankomma på staten. Sedan riksdagen fattat beslut i berörda lagstiftningsfråga, utfärdades lag den 10/3 1939 (nr 68) om statlig krigsförsäkring m. m., vilken trädde i tillämpning den 3/9 s. å. i vad angick transportförsäkring eller återförsäkring av sådan. I den sistnämnda dag utfärdade tillämpningskungörelsen meddelades vissa bestämmelser om krigsförsäkringsnämnden i och för den av densamma omedelbart igångsatta försäkringsverksamheten. Den sålunda som praktiskt försäkringsorgan framträdande nämnden (KFN) skulle bestå av minst fem och högst nio av Kungl. Maj:t utsedda ledamöter, bland vilka en skulle förordnas till ordförande och en till vice ordförande. Ledamöternas antal blev redan från början och förblev i fortsättningen det maximala. Inom nämnden inrättades en kaskoavdelning och en varuavdelning jämte en till den sistnämnda anknuten haveriavdelning. De förhållanden som inträdde som följd av avbrottet i sjöfartsförbindelserna västerut i april 1940 föranledde tillkallandet av fyra sakkunniga att biträda nämnden vid handläggningen av ärenden angående tillvaratagande av svenska varuägares intressen i utlandet. För dessa ärendens skötsel inrättades inom nämnden en särskild avdelning (den s. k. tredje avdelningen), fördelad på tre byråer, nämligen en allmän byrå, en försäljningsbyrå och en granskningsbyrå. Denna avdelning avvecklades vid utgången av juni 1941. För verksamheten inom krigsförsäkringsnämnden ställdes personal i vidsträckt omfattning till förfogande av olika försäkringsbolag. Förutom den rena försäkringsverksamheten handlade nämnden, i nära samarbete med utrikesdepartementet, ärenden angående beslagtagande, sänkning, uppbringning och dylika åtgärder som drabbat hos nämnden försäkrade fartyg eller laster. För bevakning hos vederbörande myndigheter, prisdomstolar etc. i Storbritannien och Tyskland av de svenska försäkringstagarnas intressen tillsatte nämnden ombud i London och Hamburg. P å framställning av krigsförsäkringsnämnden föreskrev Kungl. Maj :t den 11/6 1948, att nämndens verksamhet skulle upphöra med utgången av juni 1948. Samtidigt uppdrog Kungl. Maj:t åt nämndens ordförande och två av dess ledamöter att i egenskap av likvidatorer fortsätta och avsluta avvecklingen av nämndens kvarvarande rörelse. Den 21/6 1940 utfärdades en lag om krigsskadeersättning (nr 540), vilken avsåg beredande av ersättning för förluster å egendom genom skade-
88 görelse under krig. Genom lag den 3/12 1943 (nr 808) utsträcktes nyssnämnda lag att gälla även i fråga om krigsskador på egendom under neutralitetstid. Samtidigt tillsatte Kungl. Maj:t för handläggning av dithörande ärenden en särskild myndighet, statens krigsskadenämnd, varom bestämmelser meddelats redan i den ursprungliga lagen, ehuru nämndens tillsättning då ställdes på framtiden. Nämnden skulle enligt den för densamma utfärdade instruktionen bestå av fem ledamöter, varav minst två skulle besitta sakkunskap beträffande brandförsäkringsverksamhet och minst en ha förvaltat domarämbete. Det ålåg nämnden bl. a. att föranstalta om värdering av anmäld krigsskada, nämnden dock obetaget att uppdraga värderingen åt enskild försäkringsanstalt eller sammanslutning av sådana anstalter, att avgöra ärenden rörande krigsskadeersättning samt att i erforderlig omfattning utfärda föreskrifter angående tillämpningen av lagen om krigsskadeersättning. Angående nämndens verksamhet, vilken ej blir föremål för redogörelse i denna översikt, se St. o. F. V sid. 172, 369; VI sid. 346; VII sid. 333; VIII sid. 250. Prisregleringen. De av chefen för finansdepartementet den 26/8 1939 tillkallade prissakkunniga hade till uppgift att följa prisutvecklingen och föranstalta om de undersökningar, som därvid prövades önskvärda, samt att inkomma med förslag till de åtgärder, vartill de kunde finna läget giva anledning. Det uppdrogs åt sakkunniga vid konjunkturinstitutet att biträda som sekreterare. Prissakkunniga sökte från början samverkan med de ledande riksorganisationerna inom industri och handel. Som organ för denna samverkan och med uppgift att, var på sitt område, utöva rådgivande och övervakande verksamhet i prishänseende bildades inom Sveriges industriförbund I n d u s t r i f ö r b u n d e t s p r i s b y r å , inom Sveriges grossistförbund g r o s s h a n d e l n s p r i s n ä m n d och inom Sveriges köpmannaförbund d e t a l j h a n d e l n s prisnämnd. Den 23/4 1940 överflyttades prissakkunnigas arbetsuppgifter på en då nybildad, fastare organiserad centralmyndighet för prisövervakningen, statens priskontrollnämnd (PKN), för vilken instruktion utfärdats den 12/4 1940. Nämnden hänfördes under folkhushållningsdepartementet, medan däremot prissakkunniga sorterat under finansdepartementet. Som nämndens allmänna uppgift angavs att handha den under rådande utomordentliga förhållanden erforderliga övervakningen av den allmänna prisutvecklingen i landet. Nämnden hade att följa denna utveckling, att föranstalta om anmälningar angående prisförhöjningar samt att förhandla och överenskomma med organisationer och företag i prissättningsfrågor. Den ägde därjämte att i enlighet med 1939 års prisregleringslag till Kungl. Maj:t inrapportera inträffade förhållanden för vidtagande av därav påkallade i
89 lagen föreskrivna åtgärder. I samband med tillkomsten av-en ny, reviderad prisregleringslag den 13/6 1941 (nr 370), fick PKN en ny instruktion, vari vidgade befogenheter inrymdes åt densamma, nämligen att dels meddela föreskrifter angående den i prisregleringslagen stadgade prisanmälningsskyldigheten, dels fastställa normalpriser ävensom meddela tillstånd till överskridande av sådana priser, dels fastställa eller godkänna prisföreskrifter och andra villkor för rätten att köpa eller sälja vissa förnödenheter, dels meddela föreskrifter rörande uppgiftsplikt m. m. Den på hösten 1942 introducerade prisstoppolitiken medförde en ytterligare allmän skärpning av principerna för PKN:s verksamhet. PKN bestod ursprungligen av ordförande och fyra ledamöter. Antalet ledamöter ökades senare till åtta. Bland dem funnos representanter såväl för industrien som för jordbruket, handeln och konsumenterna. Vid nämndens sida ställdes ett råd. Nämnden ägde i övrigt utse sakkunniga att biträda vid utredning och handläggning av ärenden rörande viss näringsgren. Inom nämnden upprättades ett kansli för allmänna sekreteraregöromål m. m. samt ett antal sektioner för olika grenar av verksamheten. Sektionernas antal var sedan 1943 tolv, därav sju för särskilda varugrupper (järn- och metallprodukter, bränslen och trävaror, textilprodukter, läder och skor, kemisk-tekniska produkter, livsmedel och diverse varor), en för importhandel, en för prisövervakning, en för transporter, en för utredningar och planläggning samt en för »aktiv hushållning», d. v. s. hushållsrådgivning o. d.; sistnämnda verksamhet hade fr. o. m. den 1/7 1943 överflyttats till nämnden från statens informationsstyrelse. Vissa av sektionerna voro indelade i byråer. Fristående voro juridiska byrån och publiceringsbyrån. Vissa organisatoriska ändringar genomfördes enligt PKN:s nya instruktion den 21/5 1948. Härvid utökades antalet ledamöter till fjorton, vilka indelades till tjänstgöring på två avdelningar, vardera under ledning av en vice ordförande. I stället för sektionerna inrättades fjorton sidoställda byråer. Till biträde åt PKN vid övervakning av prisutvecklingen inom olika delar av landet inrättades vid kristidsstyrelserna särskilda priskontor, i allmänhet ett vid varje men i vissa fall ett gemensamt för två kristidsstyrelser, så att kontorens antal blev 28. Kontoren utrustades bl. a. med s. k. »flygande» kontrollanter. Det ålåg kristidsnämnderna att biträda kristidsstyrelserna vid prisövervakningen, insamlingen av prisuppgifter m. m. Hithörande bestyr skulle handhas av utav nämnderna inom eller utom desamma tillsatta prisombud. Antalet sådana uppgick år 1944 till omkring 1 800. Det minskades sedermera år 1948, då det bestämdes att prisombud skulle finnas endast i ett antal städer och andra större orter, sammanlagt 129 st. Vid kristidsstyrelsernas upphörande med utgången av år 1949 inrättades
90 vid länsstyrelserna inom landskontoren särskilda priskontor med av vederbörande länsstyrelser i samråd med PKN utsedda föreståndare. Länsstyrelserna bemyndigades i samband härmed att meddela föreskrifter och beslut angående avgivande av för priskontrollen erforderliga prisuppgifter m. m. Vid PKN inrättades ett för Stockholms stad och län gemensamt priskontor. Som prisreglerande organ fungerade vid sidan av PKN även vissa andra myndigheter såsom riksvärderingsnämnden (för taxesättning enligt rekvisitions- och förfogandelagarna), LK, IK, BK och statens hyresråd. Beträffande kompetensfördelningen i prisfrågor mellan PKN och försörjningskommissionerna meddelades i samband med tillkomsten av 1941 års prisregleringslag vissa riktlinjer. Såvitt anginge under beslag liggande varor borde erforderliga prisföreskrifter utfärdas med stöd av allmänna förfogandelagen av den kommission som administrerade beslaget. Beträffande fall, där varan underkastats handelsreglering utan stöd av beslag och där erforderliga prisföreskrifter borde meddelas under åberopande av prisregleringslågen, skulle det ankomma på Kungl. Maj:t att, i den mån föreskrifterna icke meddelades direkt av Kungl. Maj:t, från fall till fall avgöra, om PKN eller vederbörande försörjningskommission i första hand skulle svara för prissättningen; i ena som andra fallet borde dock samråd äga rum myndigheterna emellan. Kunde prissättningen icke godtagas av den myndighet, med vilken samråd skett, borde ärendet underställas Kungl. Maj :ts prövning. Det förutsattes jämväl, att försörjningskommissionerna skulle kunna meddela erforderliga prisföreskrifter i samband med beviljandet av särskilda licenser eller tillstånd. Arbetsmarknaden. Med stöd av Kungl. Maj:ts den 15/9 1939 givna bemyndigande tillkallade chefen för socialdepartementet kort därefter en statens arbetsmarknadskommission, bestående av sju ledamöter, med uppgift att följa läget på den svenska arbetsmarknaden såväl i fråga om uppkommande arbetslöshet som beträffande brist på arbetskraft samt att föreslå de åtgärder, som kunde underlätta en erforderlig utjämning i dessa hänseenden. Kommissionen var sålunda formellt enbart ett rådgivande organ. I praktiken kom den emellertid att verka som ett centralt arbetsförmedlingsorgan efter något större linjer än den ordinarie arbetsförmedlingen. Sedan proposition i ämnet framlagts vid 1940 års riksdag och av denna godkänts, förordnade Kungl. Maj :t den 7/5 1940, att såväl den sedan många år existerande arbetslöshetskommissionen som den i september 1939 tillsatta väsentligen rådgivande arbetsmarknadskommissionen skulle upphöra samt att den av dessa kommissioner bedrivna verksamheten jämte andra i propositionen specificerade uppgifter skulle övertagas av ett nytt organ, ävenledes benämnt statens arbetsmarknadskommission (AMK). Samtidigt utsagos ledamöter och chefstjänstemän i kommissionen och fastställdes instruktion för densamma. Instruktionen angav som AMK:s allmänna åliggande att under Kungl.
91 Maj:t handha ledningen av den under rådande utomordentliga förhållanden erforderliga regleringen av arbetskraftens användning samt av viss hjälpverksamhet, som ägde samband därmed. Till fullgörande av denna uppgift hade kommissionen främst att verka för en planmässig fördelning av tillgänglig civil arbetskraft för olika uppgifter på sätt kommissionen funne bäst främja rikets säkerhet och folkförsörjningen samt att befordra arbetstagares omflyttning olika orter eller yrken emellan ävensom främja användning av eljest ej helt utnyttjad arbetskraft. Kommissionen ägde för detta syfte bl. a. att planera och genomföra sådana åtgärder som yrkesutbildning och bidragsverksamhet för täckande av utav arbetskraftsomflyttning föranledda kostnader samt att planera och genomföra inventering och registrering av företag och arbetskraft. Kommissionen skulle vidare utöva den centrala ledningen av statlig och statsunderstödd hjälpverksamhet vid oförvållad arbetslöshet samt tjänstgöra som tillsynsmyndighet enligt krigsfamiljebidragsförordningen. I samband med AMK:s tillkomst utfärdade Kungl. Maj:t föreskrift om att den offentliga arbetsförmedlingen provisoriskt skulle ställas under statlig ledning. Det skedde genom en kungörelse den 26/4 1940 (nr 269), varigenom tjänstepliktslagens bestämmelser härom i dess 2 kap. trädde i tillämpning, samt en följdförfattning den 7/5 1940 (nr 329). AMK erhöll härvid den i lagen angivna ställningen av riksarbetsstyrelse. AMK skulle bestå av ordförande och åtta ledamöter, senare ökade till nio, samtliga förordnade av Kungl. Maj :t. Av dessa nio ledamöter representerade två arbetsgivarnas, två arbetarnas, en tjänstemännens, en jordbrukarnas och en kvinnornas organisationer. Vid kommissionens sida ställdes, såsom fallet var beträffande flertalet andra kommissioner, ett råd. Kommissionens kansli fördelades på fem byråer, nämligen en teknisk byrå, en socialhjälpsbyrå, en arbetsförmedlingsbyrå, en utredningsbyrå (för planläggning, registrering m. m.) samt en kanslibyrå. Genom senare Kungl. Maj:ts beslut (31/8 1940) uppdrogs åt AMK dels handläggningen av ärenden rörande uppskov med inställelse till värnpliktstjänstgöring vid mobilisering eller förstärkt försvarsberedskap, vilka dittills handhafts av RKE, dels ledningen av verksamheten för beviljande av värnpliktslån. År 1942 erhöll AMK vidare viss befattning med den s. k. arbetsblockorganisationen, vilken dittills stått enbart under LK:s ledning. Därvid inrättades genom samverkan mellan de två kommissionerna en central samarbetsdelegation (riksblockdelegationen) jämte samarbetsorganisationer i länen (länsblockdelegationer). Organisationen på detta område fullbordades genom bildandet i februari 1943 av r i k s b l o c k m y n d i g h e t e n , bestående av två ledamöter från AMK och två från LK, samt länsblockmyndigheter i länen. Våren 1942 erhöll AMK slutligen vittgående befogenheter även i fråga om den då påbörjade byggnadsregleringen (se nedan sid. 93).
92 AMK:s kansli blev under årens lopp, allt eftersom verksamheten utvecklades, upprepade gånger föremål för omorganisation. Redan i oktober 1940 genomfördes en mera specialiserad uppdelning på avdelningar, byråer och sektioner. Huvudavdelningarna blevo till en början två; under dem sorterade byråer och sektioner. Organisationen var vid mitten av år 1944 följande: första avdelningen, omfattande 5 byråer (för arbetsförmedlingsärenden, utredningar, uppskovsärenden, kameral- och förrådsärenden samt arbetsblocksärenden), en sektion för administrativa ärenden rörande länsarbetsnämnderna (se härom nedan), en kanslisektion och en sektion för ungdomsförmedling och yrkesvägledning; andra avdelningen, omfattande 4 byråer (socialhjälps-, värnpliktshjälps-, planläggnings- och tekniska byråerna) samt en sektion för byggnadstillstånd. Dessutom funnos för behandling av speciella grupper av frågor tvenne av Kungl. Maj :t utsedda delegationer, nämligen en för ärenden angående värnpliktslån m. m. och en för ärenden angående inköp av gatsten för statens räkning. En viss omreglering av kansliindelningen skedde redan vid årsskiftet 1944/45, då bl. a. kansliet delades på tre avdelningar. Kort därefter inrättades två nya sektioner, nämligen en social och en teknisk beredskapssektion. Fr. o. m. den 1/7 1944 överflyttades den förut av AMK bedrivna yrkesutbildningen till den nybildade överstyrelsen för yrkesutbildning. Kommissionens befattning som tillsynsmyndighet enligt familjebidragsförordningen samt som lånemyndighet enligt bestämmelserna om lån från värnpliktslånefonden övertogs fr. o. m. den 1/7 1946 av försvarets socialbyrå. Till biträde åt AMK vid dess verksamhet som central arbetsförmedlingsmyndighet tillsattes länsarbetsnämnder, en för varje län, samt en arbetsnämnd för Stockholm. De offentliga arbetsförmedlingsanstalterna ställdes under länsarbetsnämndernas ledning och kontroll. Varje nämnd skulle bestå av ordförande samt en ledamot för arbetsgivare- och en för arbetareparten, alla utsedda av Kungl. Maj :t. Antalet ledamöter utökades fr. o. m. 1945, samtidigt som nya föreskrifter gåvos angående nämndernas verksamhet, till minst sex (i Stockholm minst fem). Syftet härmed var att kunna utnyttja länsarbetsnämnderna dels såsom samordningsorgan för det planeringsarbete inom resp. län som bedrevs av olika statliga och kommunala institutioner m. fl. för mötande av en eventuell sysselsättningskris i samband med krigets upphörande, dels såsom tillsynsmyndigheter över de lokala organen för arbetslöshetshjälp. Vid varje länsarbetsnämnds sida ställdes ett råd. Andra lokala organ, vilka AMK hade att betjäna sig av eller med vilka den ägde att samverka, voro f a m i l j e b i d r a g s n ä m n d e r n a , vilka
93 tillsatts i kommunerna enligt kungl. cirk. 13/4 1940 (nr 207), vidare de länsvis tillsatta v ä r n p l i k t s l å n e n ä m n d e r n a enligt förordningen den 31/8 1940 (nr 824) samt de kommunala a r b e t s l ö s h e t s k o m m i t t e e r n a. De sistnämnda blevo enligt en lag den 30/6 1944 (nr 475) omorganiserade till a r b e t s l ö s h e t s n ä m n d e r och ställdes kort därefter under länsarbetsnämndernas tillsyn. AMK upphörde med utgången av år 1947 och ersattes av ett permanent centralt ämbetsverk, kungl. arbetsmarknadsstyrelsen, som övertog AMK:s uppgifter och dessutom vissa uppgifter som förut handhafts av socialstyrelsen samt statens utlänningskommission och statens flyktingsnämnd. Styrelsens kansli uppdelades på en permanent del och en krisdel, vilken sistnämnda var avsedd att avvecklas med den av kriget föranledda krisens övervinnande. Byggnads- och bostadsväsendet. Som ett krisorgan i egentligt mening kan icke betraktas den sedan flera år före kriget verksamma statens byggnadslånebyrå. Emellertid fick denna institution såsom organ för den statliga låne- och bidragsverksamheten på bostadsförsörjningens område till följd av den efter krigsutbrottet inträdande byggnadskrisen väsentligt ökade arbetsuppgifter. Byrån växte därmed i omfattning och omvandlades slutligen fr. o. in. den 1/7 1948 till ett ordinarie ämbetsverk, kungl. bostadsstyrelsen, som till biträde erhöll särskilda länsorgan, länsbostadsnämnderna. Av rent krisartad natur voro de åtgärder med avseende på reglering av byggnadsverksamheten i restriktiv riktning, vilka som följd av knapphet på arbetskraft och byggnadsmaterial begynt tillämpas i och med införandet av arbetsförmedlingstvång och företrädesrätt vid anställning av arbetskraft vid byggnadsföretag sommaren 1942 och sedermera i vidgad omfattning fullföljdes med stöd av lagen den 30/6 1943 (nr 444) om tillståndstvång för byggnadsarbete. Beträffande vissa viktigare grupper av hithörande ärenden förbehöll sig Kungl. Maj:t avgörandet. För beredningen av dessa ärenden skapades enligt Kungl. Maj :ts beslut den 19/6 1942 ett särskilt organ, byggnadsberedningen, vilken som ordförande fick ett statsråd samt som ledamöter representanter för social-, finans- och folkhushållningsdepartementen och för de närmast berörda kommissionerna jämte statens byggnadslånebyrå. övriga till byggnadsregleringen hörande ärenden skulle avgöras av AMK. För kontrollen över efterlevnaden av föreskrifterna om byggnadstillstånd hade kommissionen att lita till länsarbetsnämnder och arbetsförmedlingsanstalter samt vid AMK anställda, till nämndernas förfogande ställda byggnadskontrollanter. (Se vidare sid. 1176.) Införandet av en särskild hyresreglering genom tillkomsten av hyresregleringslagen och den därmed sammanhörande kontrollagen den 19/6 1942 (nr 429, 430) medförde inrättandet i varje kommun, där hyresregle-
94 ringslagen ägde tillämpning, av en hyresnämnd eller, där kommun delats i flera hyresdistrikt, för varje distrikt en nämnd. Hyresnämnderna ställdes under tillsyn av en central myndighet, statens hyresråd, som jämväl hade att fungera som besvärsinstans i fråga om hyresnämnds beslut. Hyresrådet skulle enligt sin instruktion bestå av ordförande och sex ledamöter. För ordföranden stadgades domarekompetens; ledamöterna borde företräda sakkunskap på det sociala och ekonomiska området samt fastighetsägareoch hyresgästintressena. Vederbörande kommunala myndigheter hade att utse ledamöter i hyresnämnderna, medan ordförandena i dessa utsagos av hyresrådet. Sjukvården och läkemedelsförsörjningen. Enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande tillkallade medicinalstyrelsen i oktober 1939 fem sakkunniga för att biträda styrelsen vid utredning rörande landets försörjning med läkemedel och sjukvårdsmateriel samt vid handläggning av i samband därmed stående frågor rörande import, fabrikation, förvaring, förbrukning och prisreglering av dylika varor ävensom med avgivande av yttranden över exportlicenser härför. De sakkunniga erhöllo namnet medicinalstyrelsens materielnämnd. Till nämndens uppdrag skulle även höra att planlägga och på olika vägar sörja för beredskaps- och krigssjukhusens utrustning med erforderlig materiel. Nämnden erhöll genom kungl. brev den 17/1 1941 en mera självständig ställning därigenom att chefen för socialdepartementet bemyndigades att utse nämndens ledamöter, vilkas antal nu utökades till högst sju. Åt medicinalstyrelsen uppdrogs samtidigt att med biträde av materielnämnden under Kungl. Maj:t handha ledningen av de åtgärder, som under rådande utomordentliga förhållanden borde vidtagas för tryggandet av landets försörjning med läkemedel och sjukvårdsmateriel. På grundval av utredning, som enligt särskilt uppdrag verkställts av materielnämnden, framlade Kungl. Maj :t för riksdagen i prop, nr 119/1948 förslag angående en mera definitiv, för fredsförhållanden avpassad beredskapsorganisation på sjukvårdsområdet. Sedan riksdagen bifallit förslaget, upprättades i enlighet härmed fr. o. m. den 1/7 1948 en ny förvaltningsmyndighet, benämnd sjukvårdsberedskapsnämnden, vilken övertog materielnämndens uppgifter tillika med huvuddelen av de beredskapsuppgifter som dittills ankommit på medicinalstyrelsen. Penning- och kreditväsendet. Sedan Kungl. Maj:t den 25/2 1940 utfärdat en valutaförordning, vilken innebar att den genom valutalagen den 22/6 1939 meddelade fullmakten i vissa hänseenden bragtes i tillämpning, tillsattes ett valutakontor för handhavande av den härigenom igångsatta valutaregleringen. Instruktion för kontoret utfärdades ävenledes den 25/2 1940.
95 Valutakontoret skulle enligt instruktionen vara riksbankens organ för handläggning av frågor rörande tillämpning av valutaförordningen. Dess styrelse utgjordes av riksbankschefen som ordförande samt vissa ledamöter, högst sex, förordnade av Kungl. Maj :t. Vid kontoret anställdes en verkställande direktör samt en ombudsman och en kontorschef. Enligt instruktionen borde till tjänstgöring vid kontoret antagas den arbetskraft riksbanken kunde ställa till förfogande. Det skulle åligga styrelsen för valutakontoret att besluta i frågor, som enligt valutaförordningen ankomme på riksbankens prövning, samt att i övrigt träffa för verksamhetens organiserande och utövande erforderliga anstalter. Ett arv från tiden före kriget var cl ear ing nämnd en, vilken inrättats redan år 1934 och vilken hade till uppgift att handlägga frågor rörande betalningsskyldighet i förhållande till länder, med vilka Sverige ingått betalningsöverenskommelser på clearingbasis. Glearingnämndens verksamhet upphörde med utgången av augusti 1950 och dess uppgifter övertogos i huvudsak av riksbanken och valutakontoret. Såsom ett organ för överläggningar och utredningar i frågor berörande kreditmarknaden och statliga åtgärder på kreditväsendets område tillkallade chefen för finansdepartementet enligt ett den 3/11 1939 erhållet bemyndigande en kreditnämnd, bestående av riksbankschefen och riksgäldsfullmäktiges ordförande samt fyra representanter för kreditväsendet och allmän ekonomisk sakkunskap. Nämnden, som skulle sammanträda under finansministerns ordförandeskap, ägde att med sig adjungera representanter för övriga krisorgan eller i nämnden ej företrädda institutioner och grupper. Kreditnämnden togs under de första krigsåren i viss utsträckning i anspråk som rådgivande organ inom finansdepartementet. Dess betydelse minskades dock rätt snart och sedan år 1942 torde nämnden icke vidare ha sammanträtt. Statsfinanserna. Såsom särskilda på skatteområdet upprättade krisorgan må nämnas centrala krigskonjunkturskattenämnden och centrala omsättningsskattenämnden, vilka båda upprättades år 1940 under finansdepartementet för att avge yttranden i ärenden rörande taxering till krigskonjunktur skatt resp. omsättningsskatt. Omsättningsskattenämnden ägde därjämte meddela bindande förklaring huruvida viss vara eller visst slag av varor vore att i beskattningshänseende hänföra till butikshandelsvara, och alltså vore skattepliktig, eller ej. Det i slutet av år 1940 tillsatta krigskonjunkturskatterådet hade till uppgift att bereda frågor om eftergift beträffande krigskonjunkturskatt, vilket under vissa förhållanden kunde medges, där så ur produktionssynpunkt prövades önskvärt.
96 Revision av krisorganens förvaltning m. m. Genom Kungl. Maj :ts beslut den 19/1 1940 inrättades en statens krisrevision, för vilken instruktion utfärdades den 16/2 1940. Dess uppgift var att utöva revision och kontroll av statsutgifter, föranledda av krisläget. Revisionen skulle avse även försvarsväsendets myndigheter, dock endast själva förvaltningen vid dessa. Fortlöpande räkenskapsgranskning skulle däremot av nämnda myndighet utövas i fråga om de egentliga krisorganen. Krisrevisionen, vilken sorterade under finansdepartementet, bestod av ordförande och sju ä åtta ledamöter. Inom densamma inrättades fyra revisionsavdelningar. Statens krisrevision upphörde vid årsskiftet 1943/44. Dess uppgifter med hänsyn till försvarsmyndigheternas förvaltning övertogos av det nybildade organet s t a t e n s s a k r e v i s i o n , medan för den kamerala revisionen av krisorganen inrättades ett särskilt organ, överrevisionen för krisförvaltningen, med instruktion av den 31/12 1943. överrevisionens ledamöter voro till en början tre men ökades senare till fem, därav en ordförande. För AMK förordnades redan från början särskilda överrevisorer. Denna kommission var sålunda undantagen från såväl krisrevisionens som överrevisionens för krisförvaltningen granskning. Sistnämnda organ avskaffades vid utgången av juni 1951. Kompletterande notiser. Krisbetonade uppgifter på folkhushållningsområdet tillkommo under krigsåren och tiden närmast därefter även åtskilliga r e g u l j ä r a s t a t s m y n d i g h e t e r , då ju de abnorma förhållanden som i många hänseenden rådde måste i mer eller mindre hög grad påverka deras ämbetsutövning under ifrågavarande tid. Här må särskilt nämnas de affärsdrivande verken, bland vilka framför allt järnvägsstyrelsen fick i sin verksamhet stark känning av krisförhållandena och därvid hade att samverka dels med de militära myndigheterna, dels med TK. (Angående järnvägsstyrelsens verksamhet under åren 1939—1946 hänvisas till redogörelserna härför i de olika årgångarna av St. o. F.) Omfattande krisuppgifter, företrädesvis på trafikväsendets område, tillkommo jämväl länsstyrelserna, vilka på grund härav erhöllo viss personalförstärkning. Särskilda krisorgan upprättades i stor omfattning även på områden av den civila statsförvaltningen, vilka e j k u n n a b e t r a k t a s såsom tillhörande folkhushållningen i egentlig mening. En viktig roll spelade i detta hänseende den omfattande organisationen för den statliga upplysningsverksamheten, för vilken en central myndighet skapades i den år 1940 under utrikesdepartementet inrättade och t. o. m. år 1945 verksamma statens informationsstyrelse. Denna kommission jämte den därunder sorterande sektionen för kulturell folkberedskap hade i folkhushållningshänseende betydelse som förmedlare och spridare av upplys-
97 ning i dithörande frågor samt som anordnare av propagandakampanjer, t. ex. för köksväxtodling och skrotinsamling. Här m å även nämnas de särskilda organen för vad som senare med ett gemensamt namn kallats civilförsvaret: luftskydd, undanförsel, utrymning m. m. Hithörande provisoriska organ, luftskyddsinspektionen, statens utrymningskommission, centrala undanförselbyrån m. fl., förenades slutligen i den år 1944 upprättade civilförsvarsstyrelsen. För ärenden angående utlänningskontrollen och flyktingverksamheten, vilka förut varit fördelade på flera myndigheter, erhölls ett centralorgan i den fr. o. m. den 1/7 1944 inrättade statens utlänningskommission.
D e n ekonomiska försvarsberedskapen. Rikskommissionen för ekonomisk försvarsberedskap (RKE), vilken tillsatts år 1928, hade enligt sin instruktion till uppgift »att under Kungl. Maj :t utgöra det ledande och övervakande organet för rikets försvarsförberedelser på det ekonomiska området». Kommissionen, vars verksamhet under de första åren av dess tillvaro drevs i ganska begränsad omfattning, förstärktes avsevärt i samband med 1936 års försvarsbeslut, och kommissionens beredskapsarbeten utökades därefter och intensifierades i väsentlig mån. Efter krigsutbrottet övertogos RKE:s arbetsuppgifter, delvis i överensstämmelse med kommissionens egen planering, successivt av andra organ, i första hand de särskilda krisorganen. Sålunda förordnade Kungl. Maj :t genom kungörelse den 15/12 1939, att industriavdelningen inom rikskommissionen skulle tills vidare ingå såsom en särskild avdelning inom den nyinrättade IK. I samband härmed föreskrevs, att vad i allmän författning eller genom särskilda av Kungl. Maj:t fattade beslut funnes stadgat rörande RKE skulle — i den mån stadgandena avsåge kommissionens befattning med frågor rörande industriens råvaruförsörjning och krigsorganisation samt tekniskt industriella frågor — i stället ha avseende på IK. Genom Kungl. Maj :ts beslut den 30/12 1939 inskränktes rikskommissionens verksamhet i huvudsak till handläggning av ärenden rörande uppskov med inställelse till värnpliktstjänstgöring vid mobilisering eller förstärkt försvarsberedskap. Dessa ärenden överflyttades den 15/9 1940 till AMK. Från denna tidpunkt förblev rikskommissionen »förpuppad» med undantag av att arbeten pågingo med utarbetande av översikter beträffande under krisåren vidtagna statliga åtgärder på folkhushållningens område m. m. enligt av Kungl. Maj :t den 17/11 1939 meddelat särskilt uppdrag. Med utgångspunkt från en under år 1944 igångsatt utredning (ekonomiska försvarsberedskapsutredningen) framlade Kungl. Maj :t vid 1946 års riksdags höstsession förslag om inrättande av ett nytt centralorgan för den ekonomiska försvarsberedskapen, vilket förslag av riksdagen bifölls. 7—116821
98 Som följd härav förordnade Kungl. Maj :t genom beslut den 30/12 1946, att RKE skulle upphöra med utgången av år 1946 samt såsom centralorgan för den ekonomiska försvarsberedskapen ersättas av ett nytt organ, riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap, för vilken provisorisk instruktion utfärdades. Sedan ytterligare utredningar verkställts angående n ä m n dens framtida organisation och arbetsuppgifter, utfärdade Kungl. Maj:t — efter förnyat riksdagsbeslut i ärendet — ny instruktion för riksnämnden den 26/6 1948. Enligt denna övertog riksnämnden från den 1/7 1948 den verksamhet som förut handhafts av reservförrådsnämnden, vilken samtidigt upphörde som självständig myndighet. I instruktionen angavs, att det bl. a. skulle åligga riksnämnden, i den mån det ej ankomme på annan myndighet, a t t utforma allmänna riktlinjer för statliga åtgärder på det ekonomiska området vid krig eller eljest under utomordentliga, av krig eller krigsfara föranledda förhållanden ävensom för viktigare försörjningsområden utarbeta de produktions- och konsumtionsplaner, som kunde ligga till grund för regleringen av försörjningen i händelse av krig eller avspärrning; a t t , där tillgång inom landet av vissa varor i händelse av krig eller avspärrning i varutillförseln vore av vikt för försvaret eller för landets försörjning i övrigt, upprätta planer för lagring av varorna i fråga ävensom i samband härmed handha frågor rörande statens inköp och lagerhållning därav; a t t , där beträffande särskilt viktiga varor försörjningen icke ansåges böra tryggas genom lagerhållning, vidtaga åtgärder för att så långt möjligt säkerställa behövlig produktion av varorna under krig; a t t utarbeta och för Kungl. Maj:t framlägga förslag till allmänna författningar, med stöd av vilka erforderliga regleringsåtgärder kunde vidtagas; a t t upprätta organisationsplaner för de särskilda förvaltningsorgan, som kunde finnas böra upprättas under ovannämnda förhållanden; s a m t a t t följa och främja forskningen på sådana områden, som vore av betydelse för landets ekonomiska försvarsberedskap. Instruktionen innehöll vidare föreskrifter angående samarbetet mellan riksnämnden och andra myndigheter samt angående uppköps- och lagringsverksamheten. Riksnämnden skulle bestå av en generaldirektör och chef samt fyra ledamöter. Inom nämnden inrättades tre avdelningar, nämligen en allmän avdelning, en särskild planeringsavdelning och en affärsavdelning.
D e n centrala kristidsadministrationens allmänna karaktär och arbetsformer. Vissa för de centrala krismyndigheternas organisation och arbetssätt kännetecknande drag skola i det följande något närmare belysas. Uppmärksamheten riktas härvid väsentligen på de större och mera inflytelserika organen, vilka efter den år 1940 skedda koncentrationen voro sju till an-
99 talet, nämligen LK, IK, BK, HK, TK, PKN och AMK (i det följande med ett gemensamt namn kallade »kommissionerna»). L e d n i n g e n inom var och en av dessa myndigheter, d. v. s. den egentliga kommissionen eller nämnden eller vad man hellre kunde kalla dess styrelse, bestod av en grupp personer, växlande från tre till tio. Organisationen var sålunda principiellt kollegial med gemensam beslutanderätt för styrelsens medlemmar. En genomgående strävan vid organisationens uppläggande var att giva styrelsen inom varje kommission en sådan sammansättning, att där funnos företrädare såväl för den högre statsförvaltningen som för de grenar av samhällslivet, vilka i särskild grad berördes av vederbörande myndighets verksamhet. I regel tillsågs även, att i styrelsen insattes representanter för skilda sociala intressegrupper. Detta var mest påtagligt i fråga om AMK, men även beträffande de övriga kommissionerna iakttogs regelmässigt, att ej blott speciella näringsrepresentanter insattes i styrelsen utan att även arbetstagarnas intresseorganisationer voro företrädda. Styrelserna kommo på detta sätt att innesluta en mångsidig administrativ och praktisk kompetens med säker förankring i närings- och arbetslivet. De i styrelserna insatta intresserepresentanterna voro icke egentligen avsedda som förfäktare av vissa partsintressen. Avsikten var fastmer, att de genom sin allmänna förtrogenhet med olika arbetsområden skulle tillföra vederbörande myndighet möjligast allsidig sakkunskap. Även för de ledande posterna bland kommissionernas personal — avdelnings-, sektions- och byråchefer etc. — togos i största omfattning i anspråk fackmän med beprövad praktisk erfarenhet från de av verksamheten i fråga berörda arbetsområdena (industrimän, tekniker, affärsmän, lantbruksexperter, skogsmän, försäkringsmän o. s. v.). Ytterligare tillgodosågs kravet på sakkunskap genom det vid varje kommissions (utom HK) sida ställda rådet, vari näringslivets representanter jämte företrädare för konsumenter och särskilda socialgrupper bereddes plats. Därtill kom ett stort antal för speciella uppgifter tillkallade experter. I instruktionen för flertalet krismyndigheter var rörande f o r m e r n a f ö r ä r e n d e s b e h a n d l i n g e n föreskrivet, att beslut kunde fattas antingen av kommissionen (nämnden) in pleno eller av ordföranden eller annan ledamot eller ock, enligt bemyndigande av kommissionen (nämnden), av särskild högre befattningshavare (kanslichef, avdelningschef e t c ) . De ärenden som skulle behandlas i plenum uppräknades särskilt (viktigare ärenden, i vilka framställning eller utlåtande skulle avgivas till Kungl. Maj :t eller chef för statsdepartement, betydelsefullare ärenden rörande kommissionens egen organisation, ekonomi, personal e t c , besvärsmål samt övriga frågor som ordföranden ansåge böra handläggas i denna ordning). I viktigare ärenden i övrigt tillkom beslutanderätten antingen ordföranden, eventuellt vice ordföranden, eller annan ledamot efter föredragning av viss
100 tjänsteman. Praxis blev, att avgörandet i ärenden av detta slag fördelades på ledamöterna, av vilka envar alltså fick svara för en viss grupp av ärenden. Ledamöterna voro i dessa fall personer som ägnade en väsentlig del av sin tid åt kommissionsarbetet (»arbetande ledamöter»). Avgörandet i den stora mängden rutinärenden tillkom vederbörande chefstjänsteman. Arbetssättet inom HK skilde sig i så måtto från det ovan beskrivna, att någon självständig beslutanderätt ej tillkom annan ledamot än ordföranden. Denne kunde emellertid delegera beslutanderätten i särskilda ärenden till kommissionens direktör. Hos AMK förekommo vid sidan av chefsärenden, vilka avgjordes av ordföranden, s. k. souschefsärenden, som enligt ordförandens bestämmande avgjordes av souschefen. Ledamöterna voro inom sistnämnda kommissioner i högre grad än inom de övriga att betrakta allenast som bisittare, vilket medförde en mera dominerande ställning för ordföranden. Plenisammanträden torde i samtliga kommissioner i regel ha hållits två gånger i veckan. Någon beslutanderätt tillkom icke det vid vederbörande kommissions sida ställda r å d e t . Det kunde av ordföranden inkallas (i sin helhet eller, beträffande vissa kommissioner, avdelningsvis) för överläggning i särskilda frågor, varvid rådsledamot, vars mening ej överensstämde med beslutet i ärendet, ägde få sin mening antecknad till protokollet. Viss eller vissa ledamöter med sakkunskap i särskilt ärende kunde ock inkallas för sig. Rådsinstitutionen blev i praktiken i olika grad utnyttjad inom de olika kommissionerna. Förhållandevis störst torde rådsinstitutionens betydelse ha varit hos LK, där överläggningar med rådet eller dess särskilda avdelningar i viktigare frågor regelbundet ägde rum. Hos de övriga kommissionerna — med undantag i viss mån för PKN — inkallades rådet i sin helhet endast sällan eller icke alls. Däremot förekom, att överläggningar ägde rum med enskilda rådsledamöter eller grupper härav i frågor där dessas speciella sakkunskap kunde tillvaratagas. Hos de kommissioner, som till sitt förfogande hade l o k a l a o r g a n — framför allt LK, BK och AMK — hände emellanåt, att representanter för dessa organ inkallades till konferenser dels för information, dels för överläggningar i praktiska spörsmål rörande verksamheten. Detsamma gällde hos TK länstrafikledarna. S a m v e r k a n mellan krismyndigheterna och vissa centrala ämbetsverk och framför allt mellan de centrala krismyndigheterna inbördes ägde rum i vidsträckt omfattning. I de olika instruktionerna stadgades, att vid föredragning och avgörande av ärende som berörde annat verk eller annan myndighet representant härför ägde närvara vid och deltaga i överläggningen med rätt att låta till protokollet anteckna från beslutet avvikande mening. Särskilt underströks i vederbörande instruktioner kravet på samverkan från HK:s och PKN:s sida med försörjningskommissionerna och v. v. Det sålunda anbefallda samarbetet i import- och exportlicensfrågor
101 samt prisregleringsfrågor blev också en fast genomförd och upprätthållen praxis. En i samtliga instruktioner förekommande bestämmelse var vidare, att myndigheten i fråga borde samarbeta med n ä r i n g s l i v e t s organ i s a t i o n e r på de områden som berördes av dess verksamhet samt i lämplig utsträckning utnyttja dem för genomförande av myndigheten åvilande uppgifter. Sådant samarbete ägde till en viss grad rum därigenom att åtskilliga sammanslutningar voro företrädda i kommissionernas råd. På flera områden togos emellertid näringsorganisationer direkt i anspråk för fullgörande av särskilda uppgifter i regleringsverksamheten. Sålunda utnyttjades mejeri- och slakteri- m. fl. jordbruksorganisationer i betydande mån för regleringarna på livsmedelsområdet, skogsägareföreningarna och deras riksförbund för vedhandelsregleringen, Jernkontoret för vissa uppgifter beträffande järnhanteringen o. s. v. Men även där så ej var fallet var det för kommissionerna av största värde, både sakligt och psykologiskt, att k u n n a betjäna sig av de erfarenheter, de kontakter och den kännedom om ekonomiska förhållanden som förefunnos inom de många organisationerna. Av vederbörande yrkesidkare för krisreglerande syften särskilt bildade organ med vidsträckta befogenheter voro Svenska kolimportörers förening 1939 och Sjöfartskommittén 1939. Stor betydelse fingo även åtminstone på vissa områden de under medverkan av vederbörande kommission till ett antal av bortåt 50 st. bildade importföreningarna, vilka efter sjöfartsspärrens tillkomst erhöllo viktiga uppgifter som organ för den statliga importregleringen. (Angående importföreningarna se St. o. F. II sid. 146, 490 och III sid. 501.) I detta sammanhang må även erinras om den betydelsefulla medverkan vid krishushållningen som utövades av vissa statliga bolag, i främsta rummet Svenska Spannmåls AB. För särskilda produktionsuppgifters lösande bildade statliga bolag voro bl. a. Svenska Gengas AB, Svenska Torvförädlings AB och Svenska Skifferolje AB. Den s t ä l l n i n g som kommissionerna kommo att intaga t i l l K u n g l . M a j : t o c h s t a t s d e p a r t e m e n t e n erbjuda åtskilliga drag, som skilja sig från eljest inom statsförvaltningen hävdvunna förhållanden. Samtliga kommissioners instruktioner innehöllo föreskrifter, varigenom kommissionen ålades att enligt Kungl. Maj :ts eller vederbörande departementschefs bestämmande besörja föredragningen inför ifrågavarande statsråd av sådana till kommissionens handläggning hörande ärenden, som bragts under Kungl. Maj :ts eller departementschefs prövning. Härtill hade även hänsyn tagits vid utformningen av folkhushållningsdepartementets organisation. I enlighet med uttalande i prop, nr 33/1939 U utrustades departementet icke med särskilda kanslibyråer med till dem k n u t n a föredragande för olika grupper av förvaltningsärenden. Man utgick nämligen ifrån att föredragningen i stor utsträckning skulle kunna ombesörjas av tjänstemän från de underlydande krisorganen.
102 Den här antydda anordningen kom väl icke i praktiken att tillämpas såsom från början torde ha avsetts, nämligen att vederbörande kommissionstjänsteman in casu inträdde som departementstjänsteman, på vars föredragning departementschefen fattade sitt beslut. Emellertid utvecklade sig saken så, att personer från kommissionerna — ordförande, avdelningschefer eller andra tjänstemän —• kommo att, mera formlöst, i allra största omfattning verkställa föredragning i statsrådsberedning, antingen s. k. liten eller departementsberedning, omfattande departementschef jämte t. ex. något konsultativt statsråd, eller allmän beredning. Sådana föredragningar torde långa tider ha förekommit dagligen eller flera gånger om dagen. Därjämte ägde självfallet en livlig mestadels muntlig kontakt rum mellan vederbörande departements- och kommissionstjänstemän. Ärendenas mängd och ofta brådskande beskaffenhet gjorde det nödvändigt att bryta med den traditionella, väsentligen skriftliga formen för kommunikation mellan departement och underlydande verk. över huvud torde kunna sägas, att de arbetsformer som utbildade sig ej blott inom kommissionerna och vid förbindelserna mellan dem och näringslivets organisationer utan även mellan regering, departement och krisorgan kommo att i väsentlig mån präglas av sådana inom näringslivet brukade direkta och föga formbundna metoder, med vilka den till stor del från näringslivet hämtade kommissionspersonalen var förtrogen. På grund av den oerhörda mängden av ärenden, där avgörande av ofta stor räckvidd dagligen måste träffas, blev det nödvändigt att åt kommissionerna inrymma ett ganska stort mått av s j ä l v s t ä n d i g t handl a n d e . De kungörelser, som vanligen lågo till grund för regleringsåtgärderna på skilda områden, hade som regel formen av tämligen allmänt hållna fullmakter, varigenom bemyndigande gavs åt vederbörande krisorgan att meddela de kompletterande föreskrifter och träffa de anstalter, som erfordrades för åtgärdernas praktiska tillämpning. Att Kungl. Maj :t, såsom det plägade heta, bemyndigade en viss kommission att meddela de ytterligare föreskrifter som erfordrades för regleringens genomförande eller för den ifrågavarande kungörelsens tillämpning hade vidare betydelse så till vida som kommissionen därigenom fick rätt att på särskilda områden meddela för allmänheten bindande föreskrifter. Å andra sidan gavs kommissionen vanligen samtidigt en vidsträckt rätt till dispens från i resp. kungörelser stadgade förbud. Det bör emellertid understrykas, att även de av kommissionerna till komplettering av Kungl. Maj :ts beslut eller kungörelser meddelade bestämmelserna i regel utformats under n ä r a samverkan med departementschefen. Denne hade därför, innan resp. regleringsförfattningar utfärdats, vanligen haft tillfälle att i förväg i detalj pröva regleringens utformning. Den praktiska fördelen med att de detaljerade regleringsföreskrifterna merendels fingo plats icke i kungl. författning utan i kommissionernas cirkulär och meddelanden var, att ändringar och för-
103 tydliganden härigenom lättare och med mindre omgång kunde ske och utan det större uppseende som ändring av en kungl. kungörelse måste föranleda. Statsrättsligt kom saken att få den betydelsen, att vederbörande kommission och ej Kungl. Maj:t fick bära ansvaret, även om bestämmelserna tillkommit med departementschefens fulla samtycke. I förhållandet till allmänheten blev följden av ifrågavarande system, att kommissionerna ofta fingo taga första törnen av den offentliga kritiken, där denna egentligen bort drabba en högre instans. En garanti för allmänheten mot missbruk från kommissionernas sida i deras verksamhet eller mot alltför stor hårdhet eller m a n n a m å n låg under alla förhållanden i den i allmänhet obegränsade rätten att genom besvär hos Kungl. Maj:t ansöka om rättelse i fråga om kommissionsbeslut, som ansågos oriktigt grundade eller oskäliga. Det måste emellertid erkännas, att det bland den stora mängden av klagande endast för ett relativt litet fåtal lyckades att i besvärsväg uppnå önskad ändring i vederbörande myndighets beslut. De här påvisade allmänna dragen i avseende på de centrala kristidsorganens befogenheter och arbetsformer återfinnas mer eller mindre utpräglade också i den motsvarande förvaltningsorganisation, som under liknande förhållanden växte upp under det f ö r s t a världskriget. Vad som huvudsakligen skilt den sistförflutna periodens krisförvaltning från den förra periodens har i yttre organisationshänseende varit, att densamma kunnat redan från början betydligt mera målmedvetet och planmässigt uppbyggas med ledning av föregående erfarenheter och verkställda planläggningsarbeten. En avgörande skillnad har också legat i den större likformighet i ärendesbehandlingen och regleringsåtgärdernas praktiska utformning, som ernåtts därigenom att de flesta av krisorganen sorterat under ett och samma statsdepartement, om än kristidsärendenas departementala handläggning uppdelats på olika statsråd. Med hänsyn till verkningssättet torde andra världskrigets krisorganisation med visshet kunna påstås ha kännetecknats av väsentligt större smidighet och effektivitet än det första krigets, vilket ej minst får tillskrivas den omständigheten, att de statliga krisorganen denna gång kunnat i så väsentligt högre grad betjäna sig av inom olika områden av näringslivet förefintliga starka organisationer och sammanslutningar, som dels k u n n a t ge statsorganen ett verksamt stöd eller rent av kunnat användas som redskap vid regleringsanordningarnas genomförande, dels tjänat som en slags buffert mellan myndigheterna och de enskilda producenterna och konsumenterna, varigenom i många fall motsättningar kunnat dämpas och missnöjesanledningar avledas och över huvud taget en mera lojal inställning till regleringssystemet befrämjats.
104 En sammanfattande översikt rörande de centrala kristidsorganens p e rs o n a l s t y r k a och k o s t n a d e r under budgetåren 1939/40—1949/50 meddelas i St. o. F. IX sid. 38—42 och X sid. 28—29. För närmare kännedom om de särskilda kristidsmyndigheternas uppgifter och organisation och däri under årens lopp skedda förändringar hänvisas till redogörelserna härför i samtliga delar av nyssnämnda verk. Där återfinnas även såsom bilagor förteckningar, vilka, på samma gång de belysa de centrala kristidsmyndigheternas inre organisation och uppbyggnad, meddela namnuppgifter å deras ordförande, ledamöter, rådsledamöter och högre befattningshavare. F. ö. hänvisas till ett antal uppsatser av olika författare dels i Statsvetenskaplig tidskrift, årg. 1941—1945, dels i tidskriften Från departement och nämnder, av vilka de viktigaste finnas angivna i den allmänna litteraturförteckningen i slutet av andra delen av denna bok.
Penning- och valutapolitiken. Penningpolitisk målsättning. Penningpolitiken
under
1930-talet.
Grundtanken i den svenska penningpolitik som fördes under 1930-talet var, att en viss stabilitet i prisnivån borde upprätthållas. I samband med att Sverige i september 1931 lämnade guldmyntfoten angåvo fullmäktige i riksbanken som riksbankens avsikt att bevara den svenska kronans inhemska köpkraft. Detta uttalande förtydligades sedermera därhän, att riksbanken ville eftersträva ett bibehållande av priserna på hemmamarknadsvarorna och på de viktigare i konsumtionen ingående tjänsterna vid en i huvudsak oförändrad nivå. Detta betydde dock icke att man schematiskt ville binda strävan efter stabilitet till vissa indextal, utan det allmänna ekonomiska livets behov borde även beaktas. Programmet formulerades under en ekonomisk depressionsperiod, då priserna fallit till en nivå, som ansågs vara alltför låg för att svara mot kostnadsnivån och kunna befrämja en allmän ekonomisk återhämtning. Man fann det därför angeläget att framkalla och understödja en dylik återhämtning genom en måttlig höjning av den för producenterna i främsta rummet betydelsefulla partiprisnivån. Höjningen borde dock icke vara starkare än att den kunde behärskas med penningpolitiska medel, och den finge icke mera kännbart påverka levnadskostnaderna. I syfte att ytterligare stimulera näringslivet ansågos räntorna inom landet böra hållas på den lägsta nivå, som i varje situation överhuvud taget vore möjlig utan att det för penningpolitiken uppställda målet äventyrades. Räntan borde därvid så anpassas, att efterfrågan på sparande motsvarades av ett lika stort utbud av sparande inom landet. I fråga om kronans yttre värde frångick m a n principiellt den under guldmyntfotens tid eftersträvade stabiliteten i växelkurserna. Man betraktade i stället växelkursregleringarna som ett av de viktigaste hjälpmedlen, då det gällde att realisera det penningpolitiska programmet, och växelkursförändringar ansågos böra övervägas under hänsynstagande till den svenska kronans inhemska köpkraft och till det svenska näringslivets behov. Kronans yttre värde borde med andra ord få anpassa sig efter dess inhemska köpkraft.
106 Det penningpolitiska program, som ovan skisserats, torde kunna sägas ha i stort sett realiserats under 1930-talet. Sålunda lågo konsumtionspriserna vid en på det hela taget oförändrad nivå från 1931 och ända fram till första delen av 1937. Partipriserna nådde ett bottenläge i början av 1933, men visade därefter en fortgående stegring under återstoden av 1930-talet med undantag för åren 1935—36, då de lågo stabila. Till denna stegring bidrog, att den svenska kronan i juli 1933 bands vid pundet genom en spikning av den svenska pundkursen. Den svenska prisnivån kopplades därigenom samman med den långsamt stigande engelska prisnivån. Det betonades dock vid upprepade tillfällen, att ett fasthållande vid den stabila pundkursen betraktades endast som ett medel att uppnå det mål, som uppställts för penningpolitiken. I enlighet med uppfattningen om fördelarna med en låg räntenivå sänktes det officiella diskontot under åren 1932 och 1933 successivt från toppläget 8 % för att den 1/12 1933 fastställas till 2Va %, en räntesats som sedan kom att gälla praktiskt taget 1930-talet ut. Ehuru 1930-talets penningpolitiska program formulerats under en depressionsperiod, ansågs det kunna vara i princip normgivande även under högkonjunkturen 1937. Såväl penningpolitiken som den ekonomiska politiken överhuvud ansågos böra inriktas på att hålla den då skedda prisstegringen tillbaka och att i varje fall förhindra en inflationistisk prisutveckling, önskemålet om en viss stabilitet i prisnivån kvarstod således oförändrat, även om utgångsläget blivit ett annat än då programmet första gången fastslogs. Med denna målsättning följde, att frågan om en stabilisering av kronans yttre värde fortfarande ställdes i andra ledet, och ett fasthållande vid den spikade pundkursen kunde därför, om priserna i utlandet fortsatte att stiga, framstå som oförenligt med strävandena att hålla prisstegringen tillbaka. Eftersom de internationella prisrörelserna snart nog vände, kunde valutastabiliteten dock upprätthållas. I syfte att möjliggöra för statsmakterna att mera effektivt ingripa mot inflationstendenserna utformades vissa penningpolitiska beredskapsanordningar, vilka vid behov skulle kunna tagas i bruk. Någon användning därav ifrågakom tills vidare icke, men med hänsyn till de risker, som det oroliga politiska och ekonomiska läget efter hand auktaliserade, fingo dessa anordningar alltfort stå till statsmakternas förfogande. Penningpolitiken
under
krigsåren.
Den under år 1939 alltmera skärpta politiska krisen, som på hösten mognade ut i det andra världskriget, medförde en fortgående förändring i förutsättningarna för den allmänna ekonomiska politik, som förts under 1930-talet, och sedan avspärrningen västerut inträffat på våren 1940 var förändringen total. Den importforcering, som inför och under hotet av den väpnade konflikten ägde rum, ledde till en stark minskning av guld- och valutareserverna, vilken i sin tur resulterade i en åtstramning på kredit-
107 marknaden. Denna åtstramning kom bl. a. till uttryck i stigande räntesatser; den 15/12 1939 genomfördes även en höjning av diskontot med Va % till 3 %, och i maj 1940 skedde en ytterligare höjning till 3V2 %. Den svenska kronans anknytning till pundet upphävdes i augusti 1939 och i stället skedde en anknytning till dollarn. Efterhand som kriget fortgick och den internationella handeln reglerades förlorade emellertid växelkurspolitiken i betydelse. I dess ställe trädde bilaterala prisuppgörelser i anslutning till handelsförhandlingarna samt clearingöverenskommelser. Den ekonomiska utveckling, som ägde rum under trycket av det skärpta politiska läget, medförde allt större svårigheter att hålla den inhemska konsumtionsprisnivån stabil och därigenom bevara kronans inhemska köpkraft. De på världsmarknaden inträffade prisstegringarna överfördes till Sverige genom utrikeshandeln, samtidigt som även inhemska faktorer, baserade på ökad varuknapphet och stegrad efterfrågan, verkade i prisuppdrivande riktning. I synnerhet efter krigsutbrottet blev pressen på prisnivån stark. Under sådana förhållanden aktualiserades frågan i vad mån 1930-talets penningpolitiska program alltjämt skulle gälla. Redan vid 1939 års lagtima riksdag diskuterades de prispolitiska medel, som kunde användas för att i ett akut krisläge förhindra en prisstegring. I detta sammanhang berördes, om än endast helt kort, även de penningpolitiska åtgärder, som skulle kunna komma i fråga. Diskussionen fortsattes sedan i vidare sammanhang vid samma års urtima riksdag. I av riksdagen godkända deklarationer angavs härvid från regeringens sida målet för prispolitiken vara att förhindra att prisstegringar skedde utöver vad som betingades av ökad varuknapphet vid oförändrad köpkraft. Detta program förklarades med avseende på utvecklingen av köpkraften innebära, att man skulle sträva efter att stabilisera denna vid oförändrad nivå. Programförklaringen ansågs ligga helt i linje med de principer, som gällt för 1930-talets penningpolitik. När det angivna målet nu karakteriserades annorlunda än tidigare, motiverades detta med att en modifikation blivit nödvändig med hänsyn till den försämrade varuförsörjningen. I detta sammanhang diskuterades även, med utgångspunkt i den underbalansering av budgeten, som till följd av statsutgifternas ansvällning syntes oundviklig, olika utvecklingsalternativs sannolika inverkan på den totala köpkraften. Eftersom målet för prispolitiken angivits vara förhindrandet av en prisstegring, som förorsakats av ett köpkraftstillskott, kunde en underbalansering av budgeten och den därav förorsakade köpkraftsökningen ur penningpolitisk synpunkt accepteras endast om av andra orsaker en motsvarande minskning av köpkraften kunde väntas. Det ansågs dock troligt, att den nödvändiga minskningen skulle komma att äga rum till följd av produktionsinskränkningar och utrikeshandelns utveckling liksom också genom förändringarna i kreditsituationen och den starka ökningen i skattetrycket. Ett genom lånefinansiering av de ökade statsutgifterna föranlett köpkrafts-
108 tillskott behövde följdaktligen icke anses strida emot de godtagna normerna för penningpolitiken. Risk för en inflatorisk verkan av ett budgetunderskott skulle föreligga endast om olika befolkningsgrupper utnyttjade bristsituationen för att pressa upp sina inkomster eller om spekulationsartade prishöjningar ägde rum i samband med minskat sparande. Dylika prishöjningar avsåg man att bekämpa genom priskontrollerande åtgärder. För en närmare redogörelse för dessa hänvisas till kapitlet om prispolitiken. Även om penningpolitiken således i viss utsträckning var föremål för diskussion under år 1939, skedde då icke någon fullständig omprövning av det penningpolitiska programmet. Till följd av den väsentliga omkastning, som ägt rum i det ekonomiska läget, framstod en dylik omprövning dock som nödvändig, och i en skrivelse på våren 1940 upptogo bankofullmäktige frågan till behandling. Till de synpunkter som fullmäktige därvid utvecklade anslöto sig sedermera Kungl. Maj :t och riksdagen. Ytterligare utveckling och precisering av det penningpolitiska programmet skedde därefter vid 1942 års riksdag. Resultatet av de programmatiska diskussioner, som således fördes, blev ett konstaterande att det tidigare angivna huvudmålet för penningpolitiken alltjämt borde kvarstå orubbat. Emellertid borde i det rådande läget därjämte uppställas det kravet, att penningpolitiken utformades under hänsynstagande till nödvändigheten av att skydda landets valutareserver. Ett dylikt skydd skulle innebära dels att tillströmningen av valutor i största möjliga utsträckning stimulerades, dels att de tillgängliga valutareserverna disponerades för de behov, som ur folkhushållets synpunkt voro de mest angelägna. Den eftersträvade prisstabiliteten ansågs emellertid icke skola innebära, att konsumtionsprisnivån under alla förhållanden måste bevaras oförändrad. En fördyrad tillförsel av importvaror borde tvärtom få medföra en motsvarande prisstegring såväl på själva importvaran som på de produkter, som inom landet framställdes av importerade råvaror. En dylik prisstegring borde nämligen betraktas som en följd av det försämrade försörjningsläget och därför anses vara av en annan art än den prisstegring, som vanligen betecknas som inflation. Däremot borde prisnivån för sådana varor, i vilka väsentligen ingingo svenska produkter, hållas i stort sett konstant. Man utgick även från att när hindren för en mera normal varuförsörjning bortfallit prisnivån skulle återgå till läget före kriget. En förbättrad varutillgång eller sänkta kostnader borde komma till uttryck i sänkta priser. Förkrigstidens reallönenivå skulle på så sätt återställas. Innebörden av det penningpolitiska programmet hade sålunda modifierats med hänsyn till det rådande läget. Genom att en nedpressning av prisnivån för inhemska förnödenheter icke påfordrades i den utsträckning, att de höjda importkostnaderna därigenom kompenserades och konsumtionsprisnivån på så sätt hölls konstant -— en modifikation, som anslöt
109 sig till vissa liknande tankegångar på 1930-talet — hade det penningpolitiska programmet i realiteten kommit att innebära, att i första hand eftersträvades icke en stabilisering av konsumtionsprisnivån utan ett uppehållande av produktion och sysselsättning, i den mån detta kunde ske utan en inkomstinflation. I samband härmed betonades även, att de penningpolitiska medlen icke kunde ensidigt inriktas på en begränsning av prishöjningar. Dessa medels allmänna verkningar på samhällsekonomin måste även beaktas och penningpolitiken därför samordnas med den ekonomiska politiken i övrigt, bl. a. under hänsynstagande till utvecklingen i fråga om produktion och sysselsättning. Vidare behärskades prisutvecklingen vid denna tid framför allt av risken för varuknapphet och av sannolikheten att penninginkomsterna skulle ökas, främst till följd av fortsatta försvarsutgifter av betydande omfattning, vilka kunde väntas förorsaka statliga budgetunderskott. Härigenom skulle svårigheterna att realisera det penningpolitiska programmet ökas. Penningpolitiken kom på så sätt att stå i nära samband med försörjningspolitiken och finanspolitiken. På grund av prisstegringarnas karaktär ansågos de medel av penningpolitisk natur, som stodo till förfogande, icke tillräckliga för att de angivna målen skulle kunna uppnås. Så länge det var möjligt att upprätthålla en någorlunda omfattande utrikeshandel, kunde en sänkning av de utländska växelkurserna ha varit önskvärd med hänsyn till dennas prissänkande inverkan på importvarorna. Emellertid skulle denna effekt i betraktande av den dåvarande ringa elasticiteten i importen blivit förhållandevis obetydlig, samtidigt som en kurssänkning ur valutasynpunkt skulle varit olämplig, enär den skulle verkat stimulerande även på icke nödvändig import. Valutareserven skulle därigenom belastats, samtidigt som svårigheterna för den svenska exporten ökats och inflödet av nya valutor till följd därav begränsats. En appreciering av den svenska kronan måste därför i detta läge avvisas. Sedan handelsavspärrningen västerut inträtt, skulle en allmän sänkning av växelkurserna på grund av utrikeshandelns ringa omfattning blivit utan nämnvärd effekt och följaktligen varit meningslös. Ej heller bedömdes en räntestegring eller en på annat sätt åstadkommen åtstramning på kreditmarknaden vara tillräcklig för att i det rådande läget hålla prisutvecklingen under kontroll. Om prisstegringstendenserna skulle kunnat hejdas enbart med dylika medel, skulle åtstramningen på marknaden behövt drivas så långt, att investeringsbegränsningen inom den privata sektorn blivit föremål för betydligt starkare inskränkning än som vore av nöden för att de statliga investeringsbehoven skulle erhålla erforderligt utrymme. Samtidigt skulle även den statliga upplåning, som var oundgängligen nödvändig, kommit att ske till en alltför hög räntesats och därigenom fördyrats. Därjämte skulle en räntestegring även inneburit en ökning av produktionskostnaderna och därigenom understött prisstegringstendenserna. Liksom under 1930-talet betraktades
110 det därför som en av de valutavårdande myndigheternas främsta uppgifter att tillse, att räntorna inom landet höllos på den lägsta nivå, som förhållandena på penning- och kapitalmarknaderna samt hänsynen till de penningpolitiska målen medgåvo. Å andra sidan underströks, att en alltför utpräglad lätthet på penningmarknaden borde förhindras, och frågan om en räntehöjning borde därför icke uteslutas för framtiden. Vidare borde de möjligheter att påverka penningmarknaden i restriktiv riktning, som riksbanken 1937 i beredskapssyfte erhållit, alltjämt bibehållas. Eftersom de penningpolitiska medlen således voro otillräckliga för realiserandet av den penningpolitiska målsättningen, erfordrades utöver ett användande av dessa medel även en rad andra åtgärder av ekonomisk-politisk natur för att motverka prisstegringarna. Som dylika åtgärder framhöllos särskilt en restriktiv lönepolitik, som icke gav full kompensation för inträffade levnadskostnadsökningar, en minskning av konsumtionen, främst i fråga om importvaror, överflyttning av köpkraft från enskilda till staten genom skärpt beskattning, ökat frivilligt eller tvångsmässigt sparande samt nedskärning av icke absolut nödvändiga statliga och kommunala utgifter. Genom avspärrningen av handelsvägarna västerut kom problemet att skydda valutareserven mera i bakgrunden. Pressen på valutareserverna minskades genom att importen reducerades till ett minimum, och valutautflödet efterträddes snart nog av ett valutainflöde. Vidare hade i februari 1940 införts statlig valutareglering (se nedan). Penningpolitiken kunde därför i fortsättningen utformas utan hänsynstagande till storleken av landets valutareserver. På kreditmarknaden skedde i maj 1940 ett omslag, varvid utvecklingen mot högre räntor bröts och en tendens till räntesänkning gjorde sig gällande. Detta berodde på en ökad likviditet, framkallad av det efter handelsavspärrningen inträdda inflödet av valutor till riksbanken, den genom stora statliga utbetalningar åstadkomna köpkraftsökningen samt det enskilda näringslivets minskade kreditbehov till följd av minskad import, minskad lagerhållning, driftsinskränkningar och minskad byggnadsverksamhet. Samtidigt stegrades varuknappheten. Även om köpkraftsökningen delvis motvägdes genom olika statliga åtgärder och minskad privat investering, kom dock ökningen i den monetära efterfrågan att i kombination med en genom importbortfallet och försämrat skördeutfall minskad varutillgång förstärka pressen på prisnivån. Däremot minskades till följd av importsvårigheterna betydelsen av de utifrån kommande prisstegringstendenserna. För att främja näringslivets utveckling och för att bekämpa arbetslösheten efter det avspärrningen 1940 ägt rum, men innan ersättnings- och försvarsberedskapsproduktionen i större utsträckning kommit igång, ävensom för att nedbringa statens kostnader för den upplåning, som blivit nödvändig, kunde en viss sänkning av ränteläget anses önskvärd. I en skrivelse den 19/4 1941 upptogo bankofullmäktige denna fråga till behand-
Ill ling och framhöllo därvid, att en sänkning av räntan utöver de gynnsamma verkningarna även kunde medföra risker för en kreditinflation och en från penningsidan framkallad prisstegring. Genom prisreglerande åtgärder ansågos dock dylika prisstegringstendenser kunna hållas under kontroll utan stöd av restriktiva penningpolitiska åtgärder av generell art. Till följd av den minskade enskilda kreditefterfrågan efter avspärrningen ansågos vidare möjligheterna ha ökats att föra en räntesänkande penningpolitik utan skadliga biverkningar. Vad beträffar de medel, som kunde komma i fråga härför, framhöllo fullmäktige betydelsen av att riksbanken och riksgäldskontoret i samarbete verkade för en reduktion av diskontot på skattkammarväxlar samt i övrigt vidtogo åtgärder i syfte att ställa medel till statens förfogande utan att riksgäldskontoret skulle behöva låna direkt på marknaden och därigenom påverka lånevillkoren i åtstramande riktning. Vidare erinrades om att villkoren för den långfristiga kreditgivningen voro beroende av den penningtillgång, som riksbanken genom köp av valutor, skattkammarväxlar och obligationer samt genom andra transaktioner ställde till marknadens förfogande. Ett samarbete i det syfte, som sålunda framhållits såsom önskvärt, förekom även mellan riksbanken och riksgäldskontoret. Sålunda skedde hos riksbanken diskontering av skattkammarväxlar, sedermera omlagd till särskilda växelkrediter, för att därigenom skapa medel för statliga likvider i guld och utländska valutor. Vidare ställde riksbanken till riksgäldskontorets förfogande såsom kassaförstärkning de medel, som för statliga myndigheters räkning innestodo hos riksbanken. Vid skilda tillfällen lämnade riksbanken anbud på och övertog skattkammarväxlar i konkurrens med affärsbankerna. Dessutom sökte riksbanken påverka utvecklingen genom underhandsförhandlingar direkt med affärsbanker, sparbanker och andra kreditinstitutioner beträffande räntesatser och kreditvillkor i övrigt. Genom den politik, som sålunda fördes, lyckades statsmakterna att genomföra den eftersträvade nedpressningen av räntenivån. Detta tog sig uttryck bl. a. i den sänkning, som i maj 1941 skedde av diskontot från 34/s till 3 %. I slutet av samma år hade emellertid utvecklingen till följd av det fortgående valutainflödet och de statliga utgiftsöverskotten gått därhän, att bankofullmäktige funno det angeläget att penningpolitiken inriktades på att uppsuga de överskottsmedel, som funnos på penningmarknaden, samt att motverka tillförseln till marknaden av ytterligare medel. Någon fortsatt räntesänkning ansågo sig fullmäktige under dylika förhållanden icke böra räkna med. De penningpolitiska ingripandena borde i stället ske inom ramen av en räntenivå, bl. a. kännetecknad av en avkastning av omkring 3V2 % på långfristiga statsobligationer och 1 % på tre månaders skattkammarväxlar. De penningpolitiska medel, som härvid skulle kunna komma i fråga, finge bli beroende av den fortsatta utvecklingen. Därjämte borde genom kompletterande åtgärder en sterilisering
112 ske av sådan köpkraft, som icke berördes av de ingripanden, som kunde företagas inom riksbankens verksamhetsområde. Några nya drag i utvecklingen framträdde på det hela taget icke under år 1942. Ställningen på kreditmarknaden var alltjämt likvid som en följd av den fortsatta valutainströmningen samt de statliga utgiftsöverskotten och sättet för deras finansiering. Däremot torde den rikliga tillgången på betalningsmedel icke i nämnvärd utsträckning ha kunnat föras tillbaka på en utvidgning av bankinstitutionernas kreditgivning till enskilda företag. Då samtidigt sysselsättningen var god, bl. a. till följd av statsbeställningar och en livligare byggnads- och investeringsverksamhet än under tidigare år, samtidigt som skördeutfallet förbättrades, påverkades allmänhetens köpkraft i stigande riktning. En dylik utveckling innebar avsevärda risker för penningvärdet. Tyngdpunkten i den allmänna ekonomiska politiken ansågs i detta läge böra läggas vid strävandena att hejda prisstegringen. En förutsättning för den prisutveckling som ägt rum hade varit den rikliga betalningsmedelsförsörjningen, därigenom att denna bildat underlag för en stark efter frågeökning och underlättat uppkomsten av en allmän flykt till sakvärden. Den prisstabiliserande politiken måste därför inriktas på att, samtidigt som skärpta direkt prisreglerande åtgärder vidtogos, eliminera det överskott på köpkraft, som kunde bilda underlag för en fortsatt prisuppdrivande efterfrågestegring. Bland de ingrepp, som härvid kunde ifrågakomma, nämndes i första rummet åtgärder för att hindra inkomststegringar. Vidare borde ökade ansträngningar göras att nedbringa statsutgifterna, och en ökad beskattning kunde minska konsumtionen i den mån den var av mera umbärlig karaktär. Den statliga upplåningspolitiken borde inriktas så, att finansieringen av det statliga utgiftsöverskottet i största möjliga utsträckning förlades till marknaden utanför riksbanken och affärsbankerna. I samband härmed borde en ökning av det enskilda sparandet ske, bl. a. genom att nya sparformer skapades samt genom ökad propaganda. Den centrala penningpolitiken borde inriktas på att genom marknadsoperationer och andra medel förhindra att betalningsförhållandena gentemot utlandet gåvo upphov till nya kassamedel på marknaden. I syfte att skapa bättre förutsättningar för en stabilisering av läget vidtogos under senare delen av 1942 en rad åtgärder. Sålunda genomfördes fr. o. m. den 1/11 1942 allmänt pris- och lönestopp samt utdelningsstopp för aktiebolagen. Såsom en helt ny sparform infördes s. k. rikskonton, d. v. s. en form för tidsbundet sparande för statens räkning, öppen endast för enskilda personer, och en intensivare propaganda ägde rum för inköp bland allmänheten av sparobligationer. En större statsupplåning skedde också under den för allmänheten mera attraktiva formen av premieobligationslån. I syfte att minska köpkraftsöverskottet försålde riksbanken obligationer och andra statsskuldförbindelser, främst skattkammarväxlar. Den
113 1/10 1942 anhöllo bankofullmäktige hos riksgäldskontoret, under åberopande av beslut av riksdagen i denna riktning (jfr även nedan: Diverse åtgärder), att kontoret skulle till riksbanken överlämna skuldförbindelser till ett belopp av 500 milj. kr. att användas i dylikt syfte. Den motivering bankofullmäktige därvid anförde innehöll bl. a. en precisering av fullmäktiges penningpolitiska program. Efter att ha erinrat om att det likvida läget på kreditmarknaden kunde väntas medföra fortsatta tendenser till räntefall, stigande aktiekurser och realvärden samt spekulativ kort investering, fortsatte fullmäktige: »Även om man anser sig böra motverka övriga konsekvenser av det lättare marknadsläget, kunde den praktiska betydelse, en låg räntenivå äger i vissa sammanhang, tänkas motivera, att man läte marknadsutvecklingen utlösa en fortsatt räntereduktion. Om en räntesänkning komme till stånd med den bakgrund som här skisserats, skulle detta emellertid betyda, att man på en väsentlig punkt accepterade det lätta marknadslägets inflytande i inflationsskapande riktning och minskade sina möjligheter att på andra punkter motverka detta. Ur penningpolitisk synpunkt är förutsättningen för den nuvarande finanspolitiken att man på ett tidigt stadium kan bryta återverkningarna av den onormala tillförseln av betalningsmedel till marknaden. Helst bör en sterilisering av medlen ske omedelbart. I varje fall bör man söka förhindra, att de komma till användning i den allmänna rörelsen. Risken för att de skola göra detta ökas emellertid, i den mån de tillåtas föranleda en räntesänkning. Fullmäktige finna sig av anförda skäl böra vidhålla uppfattningen, att räntesatserna icke för närvarande böra tillåtas att sjunka. Vid stigande lätthet på marknaden kan det emellertid komma att visa sig möjligt att stabilisera räntenivån endast genom en statlig upplåning utöver löpande behov. I enlighet med de tankegångar, som föranlett riksdagen att meddela nyss åberopade beslut angående disposition över riksgäldskontorets skuldförbindelser i riksbankens valutavårdande verksamhet, torde en sådan rent penningpolitiskt motiverad upplåning böra verkställas genom riksbankens försorg. Av vad fullmäktige här uttalat framgår, att fullmäktiges önskan att stabilisera räntenivån ingår som ett led i strävandena att förebygga en fortsatt prisstegring och närmast avser att bidraga till en eliminering av de risker för prisutvecklingen som en alltför stark likviditet på penning- och kapitalmarknaderna får anses inrymma. Fullmäktige vägledas emellertid även av en strävan att på längre sikt stabilisera räntenivån. Tillfälliga kastningar i marknadens likviditet böra icke få utlösa okontrollerade räntefluktuationer. Det är enligt fullmäktiges mening i regel icke heller lämpligt att söka genom starkare ränteförskjutningar styra den ekonomiska utvecklingen. Andra och mera ändamålsenliga utvägar stå vanligen till buds.» De synpunkter, som fullmäktige sålunda framfört, voro vägledande för penningpolitiken även under 1943. Strävandena gingo alltfort ut på att eliminera köpkraftsöverskottet och att stabilisera ränteläget vid den rådande nivån. Någon ytterligare utveckling av den penningpolitiska målsättningen skedde icke. Vissa förslag framfördes hösten 1943 inom riksbanken för att stimulera det frivilliga sparandet. I det rådande läget ansågos de dock icke böra genomföras. 8—116821
114 Det mål, som uppställts för penningpolitiken, kunde icke i full utsträckning uppnås. På våren 1944 konstaterade sålunda bankofullmäktige, att den prisstegring, som ägt rum sedan krigets början, blott till knappt halva sin omfattning svarade mot en nedgång i försörjningen. I övrigt föll den utanför den ram, som det penningpolitiska programmet angivit. Den väsentliga orsaken härtill var de inkomstökningar, som av olika skäl ägt rum. Sedan hösten 1942 hade dock det fastställda programmet kunnat i stort sett realiseras. Någon ändring i målsättningen ansågs fortfarande icke erforderlig. Som en följd härav borde den senast förda strama pris- och inkomstpolitiken fortsättas, samtidigt som riksbanken genom försäljning av värdepapper på marknaden bidrog till att neutralisera det köpkraftsöverskott, som alltjämt fanns. I samma riktning borde även verka ett på längre sikt bundet sparande. Den penningpolitiska
ef t erkrigs planering en.
Under år 1943 började man räkna med att fientligheterna i Europa inom en nära framtid kunde komma att upphöra, varigenom handelsförbindelserna med en rad länder skulle kunna återupptagas och försörjningsläget lättas. Anledning gavs härigenom att överväga vilken inriktning penningpolitiken skulle erhålla i ett sålunda förändrat läge. Denna fråga upptogs först till behandling av särskilda sakkunniga, tillkallade av fullmäktige i riksbanken. På grund av ovissheten om det ekonomiska och politiska läge, som kunde föreligga efter ett vapenstillestånd, ansågo sig de sakkunniga emellertid icke böra framlägga ett färdigt förslag till penningpolitiskt program. De inskränkte sig i stället till att angiva utgångspunkterna för en diskussion av efterkrigsperiodens penningpolitik samt att dryfta olika alternativ beträffande utvecklingen av de förhållanden, som voro av betydelse i detta sammanhang. Med utgångspunkt i de sakkunnigas utredning upptogo bankofullmäktige på våren 1944 ifrågavarande problem till behandling i en skrivelse till Kungl. Maj :t. över fullmäktiges skrivelse avgavs därefter yttrande av kommissionen för ekonomisk efterkrigsplanering. Såväl fullmäktige som kommissionen anslöto sig till och utvecklade vidare de synpunkter, som framförts av de sakkunniga. Enligt ifrågavarande uttalanden borde det kravet ställas på penningpolitiken, att förhållandena i fråga om betalningsmedelsförsörjning och ränteläge genom denna förhindrades att bli för den allmänna ekonomiska politiken försvårande moment. Därutöver borde i vissa lägen särskilda penningpolitiska åtgärder, samordnade med övriga ekonomisk-politiska ingripanden, kunna utgöra ett stöd vid genomförandet av ett fastställt ekonomiskt program. Om den penningpolitiska målsättningen för tiden närmast efter kriget formulerades i anslutning till 1930-talets allmänna penningpolitiska program, sådant detta under årens lopp utbyggts och nyanserats, skulle detta innebära, att såsom norm för penningpolitiken uppställdes en stabilisering av prisnivån inom de gränser, som betingades av fluktuationerna i varuförsörjningen, i den mån dessa sammanhängde med växlingar i den inhemska produktiviteten eller i bytesrelationerna
115 med utlandet. Det ifrågasattes emellertid om detta program borde anknytas till läget vid krigets slut, vilket skulle innebära att den prisstegring, som orsakats av inkomstnivåns höjning under kriget, skulle tillåtas bestå. Alternativt skulle man k u n n a genomföra en parallell sänkning av inkomster och priser och därigenom åstadkomma en sådan reduktion av inkomstvolymen, att prisnivån från tiden före kriget återställdes, därest varuförsörjningen åter nådde förkrigsläget. En med monetära medel dirigerad och genom lönesänkning underbyggd deflationsprocess, åsyftande att återställa förkrigstidens penningvärde i högre grad än som k u n d e ske genom ett förbättrat försörjningsläge, skulle emellertid komma att draga med sig en omställning på arbetsmarknaden med åtföljande arbetslöshet, vars omfattning bleve beroende av den intensitet, varmed deflationspolitiken bedreves. Den skulle därigenom komma i konflikt med kravet på en bevarad full sysselsättning, vilket bildade ett väsentligt led i det efter hand utvecklade penningpolitiska programmet. En konsekvent tillämpning av detta program borde leda till att ett genom ökad produktivitet eller gynnsammare bytesrelationer med utlandet förbättrat försörjningsläge helt borde få slå igenom i prisbildningen. Däremot borde tills vidare icke vidtagas några åtgärder i syfte att eliminera även den prisstegring, som blivit en följd av den under kriget inträdda förhöjningen av inkomstnivån. Överhuvud ansågs det icke lämpligt att såsom mål för penningpolitiken uppställa en återgång till någon viss prisnivå. Den förskjutning, som ägt rum i relationen mellan gäldenärer och borgenärer, skulle följaktligen få godtagas. Med hänsyn till svårigheterna att vid den praktiska tillämpningen av programmet skilja mellan sådana prisförändringar, som förorsakats av varierande varutillgång, och sådana, som berodde på förändringar i inkomstnivån, skulle för penningpolitikens utformning i det konkreta fallet bli avgörande huruvida de ifrågasatta prissänkningarna komme att inom näringslivet utlösa sådana depressiva tendenser, som hotade att leda till en mera allmän arbetslöshet. Bleve detta fallet, skulle det framstå såsom motiverat att tillgripa åtgärder i syfte att förebygga ett vidare prisfall. I lönepolitiskt hänseende borde programmets innebörd närmast bli, att förändringar i den vid tidpunkten för vapenstilleståndet rådande nominallönenivån icke skulle eftersträvas av penningpolitiska skäl. E n förbättrad varuförsörjning och därav föranledd prissänkning borde följaktligen resultera i en motsvarande höjning av reallönenivån. I fråga om räntepolitiken betonades, att situationen på kreditmarknaden, såsom en följd av att den under kriget samlade stora köpkraftsreserven efterhand lösgjordes, kunde nödvändiggöra en differentiering av ränteläget. En i huvudsak bibehållen räntestabilitet borde därvid eftersträvas på den långfristiga marknaden, medan en viss höjning kunde tänkas i fråga om diskontot och övriga korta räntesatser. På något längre sikt borde räntepolitiken föras så, att icke incitamenten till sparande starkt försvagades. Räntepolitiken måste dock samordnas med den allmänna ekonomiska politiken. Om en tendens till överexpansion komme att framträda inom näringslivet, kunde en ränteåtstramning utgöra ett värdefullt stöd för övriga ekonomisk-politiska åtgärder. Å andra sidan kunde sysselsättningssituationen bliva sådan, att den motiverade den stimulans till ökade investeringar, som en sänkning av räntenivån innebure. I ett depressionsläge borde en räntesänkning vara det första medel av penningpolitisk natur som användes i strävandena att häva depressionen. Även om en räntesänknings omedelbara verkningar på prisutvecklingen icke längre vore särskilt betydelsefulla, kunde dess verkningar på produktionens och investeringarnas räntabilitet vara avsevärda, särskilt inom vissa områden. Om en räntereduktion i en dylik situation ur monetära synpunkter skulle framstå såsom olämplig, borde den dock ifrågakomm-' endast om den visades vara ur produktionspolitisk synpunkt nödvändig.
116 Beträffande valutapolitiken slutligen framhölls det ur såväl import- som exportsynpunkt gemensamma intresset av stabila valutaförhållanden i världen. Sverige borde därför lämna de internationella stabiliseringssträvandena allt stöd, även om detta skulle medföra att de uppställda allmänna önskemålen beträffande pris-, inkomst- och konjunkturutvecklingen inom landet i någon mån finge eftersättas. Önskemålet om stabila växelkurser borde dock icke anses väga så tungt, att man för att realisera detta accepterade prisförändringar av mera betydande omfattning eller helt underläte att föra en av den inhemska pris- och sysselsättningssituationen motiverad växelkurspolitik. Sålunda borde en eventuell internationell inflationsvåg utestängas eller verkningarna av en allmän depression med starkt prisfall förebyggas genom växelkursförändringar. Dylika kursvariationer kunde emellertid tänkas bli omöjliga på grund av rådande valutarestriktioner eller internationella överenskommelser. I dylikt fall ställdes man inför valet att antingen låta den svenska prisnivån anpassa sig efter den internationella, varvid en motsvarande förskjutning av den inhemska nominallönenivån skulle framstå såsom motiverad, eller att söka uppnå det för prispolitiken uppställda målet på andra vägar. I sistnämnda fall kunde en direkt reglering av bytesförhållandena med utlandet bli oundviklig. Skulle ett dylikt val aktualiseras, måste olägenheterna av en sådan reglering vägas mot de ogynnsamma verkningarna av en allmän förskjutning av den svenska pris- och lönenivån, vare sig denna förskjutning ginge i inflatorisk eller deflatorisk riktning. Till de synpunkter, som sålunda framförts av olika instanser, anslöt sig även finansministern i en av riksdagen sedermera godkänd proposition (nr 252). De huvudpunkter, varom under de förda diskussionerna allmän enighet uppnåtts, sammanfattades därvid av finansministern på följande sätt: »1. En stabilisering av penningvärdet bör eftersträvas inom de gränser, som betingas av fluktuationer i varuförsörjningen sammanhängande med växlingar i den inhemska produktiviteten eller i bytesrelationerna med utlandet. I enlighet härmed bör en förbättring i försörjningen efter kriget föranleda en motsvarande förbättring av penningvärdet. 2. Penninginkomsterna böra i regel varken höjas eller sänkas. Vid en prisfallsrörelse bör en inkomstsänkning icke eftersträvas av penningpolitiska skäl i syfte att åstadkomma en höjning av penningvärdet utöver vad som svarar mot den förbättring av försörjningsläget som prisfallet återspeglar, önskvärdheten av en sådan höjning utgör alltså icke ett tillräckligt skäl för en sänkning av inkomstnivån, om priserna falla. Överhuvud bör icke såsom mål för penningpolitiken uppställas en återgång till någon viss prisnivå. 3. Vid tillämpningen av prissänkningsprogrammet bör tillses, att depressionsverkningar, som hota att leda till en mera allmän arbetslöshet, undvikas, samtidigt som det emellertid bör iakttagas, att en så fullständig återgång av den under kriget inträdda prisstegringen som möjligt är önskvärd. 4. Valutastabilitet bör eftersträvas, även om detta skulle innebära, att den interna målsättningen för penningpolitiken i någon m å n finge eftersättas. I händelse Sverige skulle utsättas för ett kraftigare inflytande i depressiv eller inflatorisk riktning från utlandet, bör dock en justering av
117 växelkurserna tillgripas som medel att möta detta inflytande, i den mån en dylik justering är förenlig med Sveriges internationella åtaganden. En växelkursanpassning som medel i konkurrensen på de internationella marknaderna bör däremot icke ifrågakomma. 5. Den nuvarande räntestabiliseringen bör tills vidare fullföljas. I ett depressionsläge blir emellertid en omprövning av räntepolitiken nödvändig. Därvid bedömes räntan närmast ur sysselsättningssynpunkt. Vid en eventuell inflatorisk utveckling bör ökad kontroll över penningmarknaden eftersträvas genom lämpliga monetära åtgärder. En höjning av den långa räntan bör emellertid icke ske.» Det betonades dock från alla de myndigheter, som deltogo i behandlingen av denna fråga, att de synpunkter som framlagts och de riktlinjer som uppdragits icke finge betraktas som en under alla omständigheter fastslagen målsättning för penningpolitiken utan endast såsom en lämplig ram, när det gällde att under hänsynstagande till den faktiska utvecklingen utforma penningpolitiken i anslutning till den allmänna ekonomiska politiken. Utvecklingen
under
efterkrigstiden.
Den allmänna ekonomiska utvecklingen under det sista krigsåret och tiden närmast efter vapenstilleståndet präglades bl. a. av en fortsatt stark spänning mellan köpkraft och efterfrågan. En viss skärpning av försörjningsläget inträdde under krigets slutskede, samtidigt som betydande löneförhöjningar genomfördes på arbetsmarknaden, vilket medförde ökade påfrestningar på prissystemet. Sedan vapenstilleståndet inträtt, ökades den svenska exporten kraftigt, och det exportöverskott om ca 675 milj. kr., som noterades för år 1945, betydde en motsvarande ökning av köpkraften på den inhemska marknaden. Den utveckling, som sålunda ägde rum, måste ge anledning till allvarliga farhågor ur penningpolitisk synpunkt. Ej minst berodde detta på att den extraordinära varuknappheten icke minskats samt de ökade import- och produktionskostnaderna icke nedgått så snabbt som väntat. De av krigshushållningen framkallade prisuppdrivande faktorerna kvarstodo således i stor utsträckning alltjämt, vilket föranledde en viss osäkerhet angående den framtida utvecklingen. Emellertid befanns icke någon anledning föreligga att i det rådande läget taga upp till förnyad diskussion de riktlinjer, som i anslutning till efterkrigsplaneringen uppdragits för penningpolitiken. Målsättningen ansågs böra kvarstå oförändrad, och i fråga om medlen för penningpolitiken fann m a n sig alltjämt böra anlita de utvägar, som tidigare prövats. Det betonades samtidigt, att såväl penningpolitiken som den allmänna ekonomiska politiken borde föras så, att en anpassning av den svenska ekonomin till en lägre prisnivå och ett i motsvarande grad förbättrat penningvärde icke skulle försvåras. Härvid borde bl. a. beaktas sam-
118 bandet mellan penningpolitiken och lönepolitiken; sålunda ifrågasatte bankoutskottet vid 1946 års riksdag, huruvida icke medverkan från parterna på arbetsmarknaden borde påkallas för att såvitt möjligt ernå en stabilisering av priser och löner för viss tid framåt. Vidare underströks den betydelse jordbrukspolitikens inriktning hade för möjligheterna att realisera det penningpolitiska programmet. Riksbankens diskonto sänktes den 9/2 1945 från 3 till 21/2 %. Utvecklingen på kreditmarknaden kännetecknades under en period närmast därefter på det hela taget av stabilitet. I olika sammanhang betonades även vikten av att riksbanken genom sin politik strävade efter att upprätthålla balansen på kapital- och penningmarknaderna. En politik i detta syfte kom emellertid att stöta på betydande svårigheter på grund av de förhållanden, som allt starkare framträdde under senare delen av år 1946. Som ett led i åtgärderna för en stabilisering av penningvärdet företogs i juli 1946 en appreciering av den svenska kronan med ungefär 14 %. Syftet var närmast att i viss grad neutralisera inflytandet på den svenska prisnivån av de starka prisstegringstendenser, som framträtt på världsmarknaderna och främst i USA i samband med att krigstidens priskontroll i detta land upphävdes. Till följd av bl. a. att den starka prisuppgången i utlandet fortsatte, ledde apprecieringen emellertid icke till en inhemsk prisstabilisering; dock beräknades den ha dämpat prisstegringen på importvarorna med ca 10 indexenheter. Under år 1946 utbildades efter hand en typisk högkonjunktur, särskilt markerad under årets senare del och kännetecknad av hög sysselsättning och produktion. På grund av den starka efterfrågan, som härigenom uppstod för både investerings- och konsumtionsändamål, ökades den redan tidigare förefintliga spänningen mellan köpkraft och varutillgång. Denna spänning skärptes ytterligare dels genom en sedan kriget alltjämt kvardröjande brist på vissa för produktionen viktiga varor samt genom brist på arbetskraft, dels genom ökningar av de nominella inkomsterna för både arbetsgivare och löntagare. Härigenom ökades inflationstrycket. Ett ytterligare tillskott till den privata köpkraften skedde i och med att den allmänna omsättningsskatten borttogs med 1946 års utgång. Den under krigsåren tillbakahållna konsumtionen skapade en betydande varuhunger inom landet, vilken nu förstärktes genom den rikliga tillgången på köpkraft. Eftersom den inhemska produktionen icke kunde tillfredsställa efterfrågan, kom denna i hög grad att inriktas på utländska varor med en stark ansvällning av importen som resultat. För betalning av denna import kom en betydande del av landets valutareserver att tagas i anspråk (se nedan sid. 946). Den skisserade utvecklingen kom att få starka verkningar på penningoch kapitalmarknaderna, där den under praktiskt taget hela kriget rådande lättheten följdes av en markerad åtstramning. Härtill bidrog i första hand
119 valutautvecklingen; riksbankens försäljning av valutor innebar en motsvarande indragning av medel från marknaden. Därjämte inverkade en fortgående ansvällning av investeringarna, vilken medförde en stark ökning av efterfrågan på kapital. I viss m å n underlättades dock bankernas kreditgivning genom en på hösten 1946 beslutad höjning av bankernas inlåningsrätt, vilken i realiteten medförde en höjning av deras utlåningsrätt. Slutligen bidrog till åtstramningen, att de statliga utgiftsöverskotten upphörde och överbalansering av budgeten trädde i stället. För att kunna tillgodose de ökade kreditbehoven nödgades bankerna att sälja ut av de betydande behållningar i obligationer och skattkammarväxlar, som de samlat upp under kriget, då andra placeringsmöjligheter icke stodo till buds. Dessa försäljningar trädde i stället för den rediskontering och upplåning i riksbanken, som tidigare vid liknande situationer brukat förekomma. I betydande utsträckning uppköpte riksbanken i räntestabiliserande syfte de värdepapper, som utbjödos. Från slutet av 1945 köpte riksbanken sålunda successivt skattkammarväxlar och i huvudsak korta obligationer. Under november 1946 övergick riksbanken till att köpa icke endast korta statspapper utan även långa guldkantade obligationer. Dessa köp, som medförde ett tillskott av likvida medel till marknaden, neutraliserade dock icke i full utsträckning den åtstramning, som övriga inverkande faktorer åstadkommo. I syfte att återställa den rubbade samhällsekonomiska balansen vidtogos en rad åtgärder på det ekonomiska livets olika områden. Pressen på prisnivån sökte man begränsa genom skärpt priskontroll, medan valutautströmningen hejdades genom en successivt skärpt importreglering. Köpkraftstillflödet begränsades genom överenskommelser med arbetstagarorganisationerna om lönestabilisering, samtidigt som höjningar av aktiebolagens utdelning av vinstmedel förbjödos samt föreskrifter om insättning på spärrkonto i riksbanken av viss del av dylika vinstmedel utfärdades. På kreditmarknaden fortsatte riksbanken att genom sina obligationsköp hålla räntenivån stabil. Efter hand upptogs till diskussion frågan huruvida en höjning av räntan borde ifrågakomma såsom ett medel att begränsa investeringarna. Emellertid fann man att en räntehöjning av den måttliga omfattning, som i det rådande läget kunde ifrågakomma, icke skulle leda till den investeringsbegränsning, som vore erforderlig. En höjning av räntan ansågs därjämte icke önskvärd på grund av de negativa verkningar den skulle få genom att öka kostnadstrycket, framför allt genom att aktualisera en hyreshöjning, och därmed äventyra den allmänna stabiliseringspolitiken. Riksbanken fortsatte därför med sina stödjande marknadsoperationer utan att därvid taga hänsyn till tillfälliga rörelser på penning- och kapitalmarknaderna, även om dessa framtvungo obligationsköp av betydande storleksordning. Den investeringsbegränsning, som måste genomföras för att balans skulle ernås, fick i stället ske genom direkta
120 ingrepp. Sålunda ägde en väsentlig skärpning av byggnadsregleringen rum. Vidare träffade riksbanken under hösten 1947 överenskommelser med de olika kreditinstitutionerna om en frivillig begränsning från deras sida av utlåningen till allmänheten. I olika sammanhang betonades även vikten av ett ökat enskilt sparande och vidtogos åtgärder för att uppmuntra därtill. De ingripanden, som sålunda företogos av statsmakterna, ledde efterhand till åsyftade resultat. Den samhällsekonomiska balansen förbättrades successivt och kunde betraktas som i stort sett återställd vid uteåneen av år 1948. En avveckling eller uppluckring av de olika restriktiva åtgärderna kunde därför inledas. Strävandena i denna riktning måste emellertid avbrytas på sommaren 1950 till följd av den då inträdda skärpningen i såväl det internationella som det inhemska ekonomiska läget. Sedelutgivningsrätten. Riksbankens sedelutgivningsrätt reglerades vid det andra världskrigets utbrott genom vissa stadganden i 1934 års lag om Sveriges riksbank. Sålunda ägde riksbanken enligt 9 § i denna lag utgiva sedlar till det belopp, som motsvarades av dubbla summan av riksbankens metalliska kassa, beräknad enligt 11 § i samma lag, samt därutöver till ett belopp av 350 milj. kr. Under vissa förutsättningar kunde Konungen bemyndiga riksbanken att utgiva sedlar till ett belopp av ytterligare 350 milj. kr. Jämlikt 11 § skulle såsom riksbankens metalliska kassa räknas allt riksbankens guld inom landet samt därutöver, intill 15 % av hela metalliska kassan, banken tillhörigt i utlandet förvarat eller under transport varande, på betryggande sätt försäkrat guld. Därjämte funnos bestämmelser om s. k. supplementär täckning av den del av den utelöpande sedelstocken, som icke täcktes med guld. I det krisläge, som inträtt genom stormaktskrigets utbrott, befarades att ett flertal föreskrifter i riksbankslagen kunde komma att visa sig för snäva och att de, om det vore nödvändigt att strängt iakttaga dem, i vissa situationer skulle kunna hindra riksbanken från att vidtaga de åtgärder, som kunde anses lämpliga. I syfte att härutinnan skapa möjlighet till smidigare anpassning efter behoven tillades Konungen genom lag den 22/12 1939 (nr 895) befogenhet att meddela särskilda bestämmelser bl. a. om riksbankens sedelutgivning och bankrörelse. Denna lag, som utgjorde ett led i krigsårens beredskapslagstiftning, var tillämplig vid krig eller krigsfara, vari riket befunne sig, eller eljest under utomordentliga, av krig föranledda förhållanden. Lagen, som ursprungligen gällde t. o. m. den 31/3 1940, förlängdes därefter successivt och utlöpte den 30/6 1948. Med stöd av denna fullmaktslag föreskrev Kungl. Maj:t genom kungörelse den 31/1 1940 (nr 54), att såsom riksbankens metalliska kassa skulle räknas allt riksbanken tillhörigt guld. Riksbankslagens ovan återgivna bestämmelse om den metalliska kassan sattes härigenom temporärt
121 ur kraft. Orsaken härtill var, att den däri givna begränsningen för sedelutgivningen, vilken sammanhängde med guldets placering, ansågs lägga hinder i vägen för en sådan fördelning av riksbankens guldbehållning som ur säkerhetssynpunkt var mest betryggande. I anslutning härtill skedde även en redovisningsteknisk omläggning, varigenom guldet vid beräkning av sedelutgivningsrätten i fortsättningen upptogs till dagsvärde i stället för det tidigare nominella parivärdet. De stora importöverskotten efter kriget och det därav förorsakade, sedan hösten 1946 fortgående starka valutautflödet ledde, i den m å n innehavet av guld berördes, till en minskning av riksbankens sedelutgivningsrätt. Detta nödvändiggjorde i början av år 1947 en höjning av maximigränsen för den sedelkontingent, för vilken guldtäckning enligt riksbankslagen icke erfordrades. Med stöd av fullmaktslagen ökades således genom kungörelse den 14/2 1947 (nr 31) det tidigare högsta tillåtna beloppet för dylik sedelutgivning från 350 till 1 400 milj. kr. Sedan valutautflödet fortgått ännu någon tid, framstod även denna ram för sedelutgivningen som för snäv, varför en ytterligare höjning av maximigränsen med 1 100 milj. kr. skedde genom kungörelse den 20/6 1947 (nr 251). Sedelutgivningsrätten hade därigenom fastställts till ett belopp, motsvarande den dubbla summan av riksbankens metalliska kassa samt därutöver 2 500 milj. kr. I den skrivelse till Kungl. Maj :t, där bankofullmäktige begärde den första av de ovan omnämnda höjningarna av sedelutgivningsrätten, anförde fullmäktige därjämte, att 1934 års lag för Sveriges riksbank enligt fullmäktiges åsikt sedan länge varit i behov av en allmän överarbetning. En kommitté hade därför på hösten 1946 tillsatts inom riksbanken med uppdrag att utarbeta en reviderad riksbankslag. Av skilda orsaker vore det emellertid icke lämpligt att omedelbart slutföra detta arbete. Ej heller hade det befunnits ändamålsenligt att, såsom fullmäktige övervägt, ur lagkomplexet bryta ut och definitivt omarbeta endast bestämmelserna om sedelutgivningsrätten. I avvaktan på den avsedda allmänna översynen av riksbankslagen ville fullmäktige därför föreslå, att 1939 års fullmaktslag skulle givas fortsatt giltighet t. o. m. utgången av juni 1948. Detta fullmäktiges förslag framlades därefter i proposition till 1947 års riksdag. Vid bankoutskottets behandling av denna proposition framhölls, att den fortgående minskningen av riksbankens guldkassa kunde medföra behov av en ökad sedelutgivningsrätt samt att detta kunde inträffa vid tidpunkt då riksdagen ej var samlad. Utskottet föreslog därför riksdagen att biträda förslaget om en förlängning av giltighetstiden för fullmaktslagen. Emellertid framhöll utskottet samtidigt, att det framstode såsom i hög grad angeläget, att denna lag avvecklades så snart som möjligt samt att riksdagens inflytande på avgöranden angående sedelutgivningen återställdes. Det rådande provisoriet vore dessutom förenat med den olägenheten, att bestämmelserna om sedelutgivningsrätten blivit splittrade på tre olika författ-
122 ningar. Utskottet uttalade därför det önskemålet, att sedeltäckningsbestämmelserna i riksbankslagen omlades så, att det provisoriska arrangemanget kunde upphöra efter utgången av den tillstyrkta förlängningstiden. — Vad utskottet sålunda anfört godkändes sedermera av riksdagen. Med anledning av bankoutskottets uttalande uppdrogo bankofullmäktige åt den tidigare omnämnda riksbankslagskommittén att, utan att avvakta en lämplig tidpunkt för framläggandet av en reviderad version av hela riksbankslagen, fullfölja sitt utredningsuppdrag separat beträffande frågan om sedelutgivningsrätten. I det betänkande, där kommittén redovisade resultatet av sina överväganden, framhölls, att principerna för guldtäckning av viss del av den utelöpande sedelmängden hade utformats under en tid, då strikt metallisk myntfot rådde. Emellertid hade utvecklingen nu gått därhän, att centralbankens guldkassa icke längre i första hand bildade grundval för den inhemska försörjningen med betalningsmedel utan framför allt blivit en reserv för betalningar till utlandet. Denna förskjutning av guldkassans betydelse hade ytterligare markerats genom att guldmyntfoten suspenderats i flertalet länder. Någon ändring i guldets monetära användning kunde heller icke väntas. Som en konsekvens av utvecklingen hade kommittén funnit, att vid en definitiv omläggning av sedeltäckningsbestämmelserna dessa borde få en utformning, som svarade mot de ändrade förhållandena på penningväsendets område och som ej hindrade riksbanken från att föra en ur landets synpunkt rationell penningoch valutapolitik i överensstämmelse med de riktlinjer för den allmänna ekonomiska politiken, som uppdrogos av statsmakterna. De definitiva sedeltäckningsbestämmelserna borde därför utformas så, att riksbankens guldbehållning förlänades karaktären av en disponibel reserv för utländska betalningar. Riksbanken borde ha frihet att omväxla guld till valutor, när så befunnes lämpligt. Vidare borde riksbanken ha möjlighet att disponera guld- och valutareserven för att täcka en t e m p o r ä r brist i betalningsbalansen, utan att detta skulle behöva medföra menliga konsekvenser i fråga om sedelutgivningsrätten. Detta skulle förutsätta, att den obligatoriska guldtäckningen av en viss del av sedelstocken upphävdes. Som täckning borde i stället räknas i huvudsak de tillgångar, som enligt den gällande ordningen betecknades som supplementär sedeltäckning. Dessa täckningsgilla tillgångar borde vidare motsvara ej endast sedelstocken utan även övriga avistaförpliktelser, vilka borde betraktas som täckningspliktiga skulder. Bankofullmäktige delade kommitténs syn på guldets funktion i nutida hushållning, men ansågo sig då icke böra föreslå sedelutgivningsbestämmelser, som icke satte någon bestämd gräns för sedelcirkulationen. Såsom ett komplement borde enligt fullmäktiges åsikt ingå vissa spärrar, varigenom riksdagen automatiskt inkopplades, så snart den utelöpande sedelmängden nått över en viss gräns. Fullmäktige hade emellertid funnit, att i det rådande penningpolitiska läget någon definitiv omreglering av grunderna för sedelutgivningen icke lämpligen borde ske. I stället föreslogo fullmäktige, att 1939 års fullmaktslag skulle upphöra att gälla med utgången av juni 1948 och ersättas med en av Kungl. Maj :t och riksdagen gemensamt stiftad provisorisk lag, varigenom riksbankslagens sedeltäckningsbestämmelser temporärt sattes ur kraft utan att ändras eller upp-
123 hävas. Dessa provisoriska bestämmelser borde utformas så, att ett visst maximibelopp för sedelcirkulationen fastställdes i lagen. Fullmäktige framlade även ett förslag till dylik lag, till vilket finansministern i proposition till 1948 års riksdag anslöt sig. Förslaget godkändes sedermera av riksdagen. Genom den lag med särskilda bestämmelser rörande riksbankens sedelutgivning, som därefter utfärdades den 28/5 1948 (nr 248), sattes de tidigare refererade stadgandena i riksbankslagens 9 och 11 §§ ur kraft. Enligt lagen erhöll riksbanken rätt att utgiva sedlar till ett belopp av högst 3 200 milj. kr., med rätt för Konungen att, där så med hänsyn till utomordentliga omständigheter prövades nödigt under tid då riksdagen icke var samlad, medgiva riksbanken att utgiva sedlar till ett belopp av ytterligare 700 milj. kr. Vidare fastställdes, att som riksbankens metalliska kassa skulle räknas allt riksbanken tillhörigt myntat och omyntat guld. Den nya lagen gällde ursprungligen under tiden 1/7 1948—30/6 1949. Då förhållandena på penningmarknaden icke ansågos så stabiliserade, att någon definitiv omläggning efter denna tid kunde ske, gavs den provisoriska lagen förlängd giltighet intill utgången av juni 1950, dock med den ändringen att maximibeloppet för sedelutgivningsrätten höjdes från 3 200 till 3 500 milj. kr. En dylik höjning hade blivit erforderlig, sedan en oförutsedd stegring i den utelöpande sedelmängden ägt rum, varigenom utrymmet under sedelgränsen blivit alltför begränsat med hänsyn till de säsongmässiga variationerna. Sedermera har den provisoriska lagstiftningen förlängts att gälla även under budgetåren 1950/51 och 1951/52, varvid maximigränsen för sedelutgivningen under det förstnämnda budgetåret låg oförändrad vid 3 500 milj. kr. men för 1951/52 höjdes först till 4 100 milj. kr. och därefter till 4 400 milj. kr. Valutamarknaden. Den omfattande import, som ägde rum under år 1939 och de första månaderna av 1940, medförde ett avsevärt behov av valutor. Till följd härav nedgick riksbankens innehav av guld och valutor med betydande belopp. Nedgången förstärktes därjämte genom en omläggning av betalningsvanorna, i det att svensk import i större utsträckning än tidigare varit fallet förskottsbetalades. Sedan importen praktiskt taget omöjliggjorts genom Skagerackspärren i april 1940, upphörde emellertid pressen på valutareserven, och fr. o. m. maj månad s. å. inträdde en ökning i riksbankens guld- och valutabehållning. Denna ökning fortsatte praktiskt taget utan avbrott under hela kriget och under perioden närmast efter vapenstilleståndet. Efter ett mindre valutautflöde under de sista månaderna av 1945 noterades i juni 1946 maximum för riksbankens innehav av guld och valutor under här ifrågavarande period. Under inverkan av efterkrigstidens starka ansvällning av importen började därefter en mer än två år lång period med fortgående valutautflöde.
124 Under större delen av 1930-talet var den svenska kronan anknuten till det engelska pundet. Sedan den engelska stabiliseringsfonden upphört att stödja pundets internationella värde, uppgavs emellertid kronans fasta relation till pundet. I stället baserades noteringarna på den svenska valutamarknaden fr. o. m. den 28/8 1939 på en dollarkurs av 4: 20 kr. per dollar, vilken k u r s sedan kvarstod oförändrad under hela kriget. Med undantag för vissa under krigets första skede inträffade förändringar i växelkurserna, vilka till en del hängde samman med att krigsskådeplatsen utsträcktes till nya länder, lågo även andra växelkurser än dollarkursen i stort sett stabila. Emellertid blevo växelkurserna, efter hand som den internationella handeln i allt vidare omfattning reglerades, i stor utsträckning endast nominella och ersattes av clearingkurser, fastställda i anslutning till handelsförhandlingarna med de enskilda länderna. I juni 1941 spärrades genom beslut av regeringen i USA svenska tillgodohavanden i detta land. Sedan från svensk sida framlagts förslag till ett tekniskt förfarande för kontroll av dispositionen av svenska dollarbehållningar och sedan förklaring avgivits att det svenska valutakontoret skulle tillåta endast sådana transaktioner, som berörde länder vilkas tillgångar i USA icke voro spärrade, erhöll Sverige en s. k. generell licens. Härigenom blevo de spärrade svenska tillgångarna åter disponibla. Redan vid 1939 års lagtima riksdag antogs en lag om förfogande över utländska betalningsmedel m. m. under utomordentliga av krig föranledda förhållanden (valutalag), vilken utfärdades den 22/6 1939 (nr 350). Denna lag, vilken ingick som ett led i krisberedskapslagstiftningen, erhöll ursprungligen endast begränsad giltighetstid men har därefter successivt förlängts, senast t. o. m. juni månads utgång 1952. (Se vidare angående valutalagen sid. 41.) Syftet med lagen är att vid krig eller krigsfara, vari riket befinner sig, eller under av krig föranledda extraordinära förhållanden ge Kungl. Maj :t fullmakt att, då riksdagen icke är samlad, utfärda förordnanden om förfogande över utländska betalningsmedel m. m., i den mån detta är nödvändigt för uppnåendet av det mål som fastställts för riksbankens penningpolitiska verksamhet. För den händelse de valutapolitiska hjälpmedel, som under normala förhållanden stå till buds, icke skulle vara tillräckliga, anses riksbanken böra ha möjlighet att ingripa på valutamarknaden med tvångsåtgärder för reglering av valutahandeln och kontroll av betalningsförhållandena med utlandet. Valutarestriktionerna skola väsentligen hava till syfte att, då risk för kapitalflykt föreligger, skydda valutareserven samt vid tendenser till alltför stark kapitalinströmning minska riskerna för en utveckling på den inhemska valuta- och penningmarknaden, som skulle avsevärt försvåra riksbankens valutavårdande verksamhet. Under hösten 1939 infördes med anledning av den betydande valuta-
125 utströmningen vissa restriktioner på valutamarknaden. Sålunda upphörde riksbanken att sälja valutor för andra än kommersiella ändamål samt för återbetalning av utländska tillgodohavanden. I november genomförde även affärsbankerna en inskränkning av sina valutaförsäljningar, och i december träffades mellan affärsbankerna en skriftlig överenskommelse med riktlinjer för deras tillhandahållande av valutor. Dylika skulle ställas till förfogande endast för vissa, såsom legitima betraktade ändamål, varmed avsågs betalning av importvaror, frakter, försäkringskostnader, ränta och amortering på skuld till utlandet, resekostnader i utlandet samt i viss omfattning gåvor och understöd. Därjämte skulle insättningar på utländska kronräkningar underkastas viss kontroll samt köp av värdepapper i utlandet ske endast under vissa angivna förutsättningar. — Genom särskild kungörelse (nr 933/1939) föreskrevs skyldighet för i riket bosatta fysiska och juridiska personer att lämna uppgift om sina innehav per den 31/12 1939 av utländska betalningsmedel, fordringar och värdepapper, tillgångar i utlandet, guld och guldmynt samt förpliktelser gentemot utlandet. De sålunda genomförda restriktionerna medförde i viss utsträckning en minskning av valutautflödet, men någon fullständig kontroll över utvecklingen på valutamarknaden vanns icke. I syfte att nå sådan genomfördes med stöd av de bestämmelser, som meddelats i den förut omnämnda valutalagen, officiell valutareglering fr. o. m. den 25/2 1940 genom den s. d. utfärdade valutaförordningen (nr 97). Härigenom kunde övervakas, att landets tillgångar i guld och utländska valutor användes på ett sådant sätt, att de tillgodosågo de för folkhushållet viktigaste behoven. Att såsom riksbankens organ handlägga frågor rörande valutaregleringens genomförande inrättades en särskild myndighet, valutakontoret (se sid. 94). 1940 års valutaförordning äger fortfarande giltighet, ehuru den i vissa punkter ändrats. Valutaregleringens allmänna innebörd var, att köp och försäljning av utländska valutor samt in- och utförsel av valutor och värdepapper skulle få ske endast i den omfattning och på de villkor, som valutakontoret bestämde. De 22 större affärsbankerna bemyndigades att vid sidan av riksbanken i egenskap av valutabanker driva handel med utländska betalningsmedel och utländska fordringar, varjämte postverket, vissa affärsbanker utöver valutabankerna samt vissa resebyråer erhöllo tillstånd att driva valutahandel i särskilt angiven begränsad omfattning. Genom valutaförordningen erhöll riksbanken vidare rätt att rekvirera utländska betalningsmedel och utländska banktillgodohavanden samt, genom en senare författningsändring, även utländska värdepapper. Det förutsattes dock att denna rekvisitionsrätt icke skulle användas utan särskilt medgivande från Kungl. Maj:t. Valutaförordningen kompletterades genom särskild kungörelse angående förbud mot utförsel från riket av myntat och omyntat guld (nr 98/1940). För att möjliggöra en effektiv kontroll av valutahandeln före-
126 skrevs skyldighet att i vissa fall avgiva deklaration angående införsel och utförsel av varor (nr 167/1940). Med stöd av valutaförordningen föreskrev valutakontoret i slutet av december 1940, att särskilda deklarationer skulle avlämnas rörande innehav av utländska betalningsmedel, fordringar eller andra tillgångar samt skulder gentemot utlandet, allt avseende förhållandena vid 1940 års utgång. En liknande valutainventering skedde sedermera även per den 31/12 1944. Avsikten med valutaregleringen var ursprungligen i huvudsak att möjliggöra en kontroll över kapitalrörelserna. Demot avsågs icke att regleringen skulle användas i importbegränsande syfte. I samband med försämringen av det ekonomiska läget under våren 1940, särskilt efter det handelsavspärrningen västerut skett, undergick emellertid regleringen en successiv skärpning, varigenom den i viss utsträckning kom att innefatta även en importkontroll. Sedan valutasituationen senare under året blivit mindre ansträngd, kunde vissa lättnader i restriktionerna dock medgivas. Vid handhavandet av valutaregleringen kom sedermera tyngdpunkten att läggas vid en övervakning av åtgången av sådana valutor, för vilka tillgången var knapp i förhållande till efterfrågan, samt vid en dirigering och övervakning av betalningarna till och från utlandet under beaktande av penningpolitiska, handelspolitiska och betalningsbalansmässiga önskemål. I slutet av år 1945 kunde vissa lättnader i regleringen genomföras. Valutabankerna erhöllo därvid rätt att, på grundval av generella föreskrifter från valutakontoret, medgiva betalningar till utlandet vid rent kommersiella transaktioner. Allt eftersom det kunde förutses att kriget närmade sig sitt slut, blev risken allt större, att flyktkapital skulle söka sig till Sverige. Vissa tendenser kunde även märkas i denna riktning. En stark tillströmning av fria valutor skulle kunna leda till allvarliga rubbningar på den inhemska penning- och kapitalmarknaden, och det framstod därför som ur beredskapssynpunkt angeläget att valutaförordningens bestämmelser rörande utförsel av valutor kompletterades, så att det bleve möjligt att övervaka och hindra en icke önskvärd kapitalinströmning till Sverige. En dylik komplettering skedde även genom en förordning den 20/10 1944 (nr 693), kompletterad med tvenne kungörelser angående importförbud på myntat och omyntat guld samt platina (nr 694—695/1944). Den 13/7 1946 företogs en appreciering av den svenska kronan med något över 14 %. Såsom ovan i avsnittet om penningpolitiken framhållits, ingick denna åtgärd såsom ett led i de penningpolitiska strävandena. Växelkursförändringen kom emellertid även att påverka utvecklingen på valutamarknaden. I avvaktan på den förutsedda apprecieringen sökte importörer och andra, som hade att erlägga betalningar i utländsk valuta, att i största möjliga utsträckning uppskjuta dessa, medan exportörer och rederier forcerade hemtagningen av sina tillgångar i utlandet. Landets valutabehållningar
127 ökades därför kraftigt under tiden närmast före apprecieringen. Sedan denna genomförts, vände valutaströmmen, bl. a. till följd av att den inträdda eftersläpningen i betalningarna till utlandet nu måste tagas igen samt att under senare delen av året rykten cirkulerade om att andra länder skulle följa Sveriges exempel. Av större och mera varaktig betydelse var emellertid det valutautflöde, som förorsakades av den stora ansvällningen i importen och som djupast kunde föras tillbaka på att den överskottsköpkraft, som uppkommit under kriget och som under efterkrigstiden erhållit en betydande påspädning, snabbt aktiverades, under det att produktionen inom landet icke var tillräckligt stor och icke ökades tillräckligt kraftigt för att svara häremot. Valutautflödet förstärktes därjämte genom farhågor bland importörerna för att minskningen i valutareserverna skulle nödvändiggöra en sänkning av den svenska kronans internationella värde eller en importreglering ävensom genom prisutvecklingstendenserna på världsmarknaden. Den efter hand allt svårare valutakrisen erhöll en särskild aspekt genom den särskilt starkt framträdande, för hela Europa gemensamma knappheten på s. k. hårda valutor, framför allt dollar. Sveriges betydande importöverskott gentemot dollarområdet kunde nämligen icke såsom före kriget täckas genom svenska exportinkomster på andra marknader. Det kraftiga fortgående valutautflödet torde icke kunna anses i större utsträckning ha föranletts av 1946 års appreciering. Den svenska importvarumarknaden var till följd av den stora köpkraftsreserven föga priselastisk, och den genom kronhöjningen förorsakade prissänkningen på importvarorna torde knappast kunna ha framkallat någon volymmässig ökning av importen. På exportsidan spelade apprecieringens negativa verkningar sannolikt icke någon nämnvärd roll, eftersom den totala exporten hela tiden låg vid gränsen av landets exportförmåga med hänsyn till den rådande inhemska efterfrågan. Ej heller påverkades valutaställningen genom någon ogynnsam utveckling av relationen mellan import- och exportpriser eller genom svensk kreditgivning till utlandet. Utbetalningarna under den svenska kreditgivningen under och omedelbart efter kriget nådde sin toppnivå redan hösten 1945, då det onormalt starka valutautflödet ännu ej tagit sin början, och de därefter ingångna kreditöverenskommelserna av större räckvidd hunno icke utöva något inflytande på betalningsutvecklingen förrän efter det att valutakrisen redan inträtt. Det alltmera försämrade valutaläget föranledde en rad framställningar från bankofullmäktige till regeringen. I en promemoria av den 19/12 1946 framhöllo fullmäktige sålunda, att tillräckliga hållpunkter visserligen ännu saknades för att bedöma nödvändigheten av en importreglering till skydd för valutan, men att en dylik kunde bliva nödvändig och att de praktiska spörsmål, som voro förbundna därmed, fördenskull snarast borde prövas och en effektiv reglering planläggas, så att den vid eventuellt behov kunde
128 genomföras utan dröjsmål. I en ny promemoria den 30/1 1947 underströko fullmäktige, att den hastighet, varmed valutautströmningen alltjämt pågick, innebar en belastning på valutareserverna, som icke kunde godtagas ytterligare någon längre tid. Eftersom det syntes angeläget att om möjligt undanröja behovet av mera långtgående åtgärder eller i varje fall uppskjuta den tidpunkt, då ett avgörande måste träffas i fråga om en allmän importreglering, framhöllo fullmäktige vikten av att regeringen övervägde att begränsa importen med de andra medel, som stode till buds. Då valutaläget emellertid ytterligare försämrades under februari och början av mars och då någon tendens till omslag i utvecklingen icke kunde skönjas, sågo sig bankofullmäktige nödsakade att den 13/3 1947 i en tredje skrivelse till Kungl. Maj :t föreslå direkta åtgärder för att förhindra en fortsatt mera omfattande nedgång i valutareserverna. Fullmäktige hade under de interna diskussioner, som föregått skrivelsen, funnit att de åtgärder, som kunde ifrågasättas från riksbankens sida, nämligen en räntehöjning och/eller en sänkning av kursen på den svenska kronan i förhållande till andra valutor, icke skulle kunna få önskad effekt, genomförda inom tänkbara gränser. På kort sikt vore därför direkta kvantitativa regleringsåtgärder nödvändiga. Dessa borde därvid i första hand inriktas på en eliminering av mera umbärlig import. Vidare anförde fullmäktige, att i den allmänna diskussionen ifrågasatts att övervinna de aktuella valutasvårigheterna genom att upptaga ett dollarlån. Fullmäktige avstyrkte emellertid en dylik åtgärd, som endast skulle innebära att man uppsköte en ändå ofrånkomlig anpassning av importen och den inhemska förbrukningen av exportvaror efter landets inkomster. Med anledning av bankofullmäktiges framställning förordnade Kungl. Maj:t om utsträckt importreglering fr. o. m. den 15/3 1947. Trots detta hade importen under den närmast följande tiden en betydande omfattning, varför valutareserverna fortsatte att sjunka. Successiva åtstramningar i importregleringen blevo därför nödvändiga. Vidare erhöllo bankofullmäktige genom kungl. brev bemyndigande att genom valutakontoret jämlikt 10 § valutaförordningen rekvirera utländska betalningsmedel samt utländska fordringar. Med stöd av detta bemyndigande föreskrev valutakontoret genom kungörelse den 21/10 1947 (nr 782) hembudsskyldighet beträffande dels utländska betalningsmedel, lydande å US-dollars, schweizerfrancs, argentinska pesos och portugisiska escudos, dels utländska fordringar i Nord-, Mellan- och Sydamerika, Filippinerna, Portugal med besittningar, Schweiz och Tanger. Slutligen stadgades vid två olika tillfällen under år 1947, i april och november, deklarationsskyldighet av vissa utländska tillgångar. Bankofullmäktige angåvo i tre olika skrivelser till Kungl. Maj:t under våren och hösten 1947 de åtgärder, som enligt deras åsikt inom olika områden av det ekonomiska fältet borde vidtagas för att en lösning av valutakrisen skulle åvägabringas. Eftersom den aktuella krisen bottnade i en alltför stor differens mellan
129 köpkraft och varutillgång, borde de vidtagna åtgärderna syfta till att återställa den bristande balansen. Då en inhemsk produktionsökning var svår att få till stånd tillräckligt snabbt, måste åtgärderna huvudsakligen komma att träffa efterfrågesidan. Fullmäktige framhöllo i detta sammanhang bl. a., att de olika samhällsgrupperna måste avstå från krav på inkomstförbättringar, sparandet måste ökas, den kvantitativa importkontrollen hållas stram, även om detta skulle leda till lagerförtäring, investeringskontrollen kraftigt skärpas samt den statliga budgetpolitiken inriktas på att icke blott driftbudgeten utan även kapitalbudgeten skulle finansieras med verkliga inkomster. Samtidigt borde även exporten med alla medel främjas. En omprövning av exportlicensgivningen borde därvid äga rum, varvid valutasynpunkterna måste få en framskjuten plats. Även för en lösning av valutaproblemen på längre sikt ansågs en ökning av produktionen vara av avgörande betydelse. Importbehovet skulle därigenom minskas, samtidigt som utgångsläget för exporten förbättrades. Produktionsökning borde framför allt eftersträvas i fråga om sådana varor, som voro begärliga på de svenska exportmarknaderna, framför allt på hårdvalutamarknaderna. För att möjliggöra en stegrad produktion måste produktionsapparaten utbyggas och rationaliseras. Det vore härvid nödvändigt, att investeringsverksamheten inriktades på för exporten väsentlig varuproduktion och icke på ändamål, som endast ledde till en höjning av levnadsstandarden. I den mån en åtstramning icke kunde tilllåtas gå ut över investeringsverksamheten, måste den i stället drabba konsumtionen. Framför allt underströko fullmäktige emellertid, att ökad uppmärksamhet måste ägnas åt den svenska utrikeshandelns geografiska inriktning. De svenska långsiktiga valutaproblemen utgjorde endast en del av en gemensam europeisk dollarkris, som kunde väntas bli bestående för avsevärd tid framåt. För Sveriges del skulle detta medföra, att de europeiska marknaderna under lång tid icke alls eller endast i mycket begränsad omfattning skulle bli i tillfälle att likvidera sin import från Sverige i valutor, som kunde växlas till guld eller dollar. Man måste under dylika omständigheter tills vidare grunda den svenska handelspolitiken och den ekonomiska politiken överhuvud på förutsättningen att Sveriges betalningar till dollarområdet balanserades och att detta förhållande kunde komma att bestå under flera år. Detta måste leda till en väsentlig begränsning av den svenska importen från dollarmarknaderna. Eftersom denna begränsning icke kunde kompenseras genom import från europeiska marknader, skulle följden bliva en avsevärd standardförsämring inom landet i jämförelse med vad som varit möjligt vid ett fritt varuutbyte. Det internationella finansläget vore vidare sådant, att växelkursförändringar icke skulle utgöra ett tjänligt medel för att rätta till den allmänna bristen på balans. En dollarbrist för Europa i dess helhet av det föreliggande slaget skulle icke kunna utjämnas genom en förskjutning av värderelationen mellan dollarn och de olika europeiska valutorna. Slutligen avvisade fullmäktige även en ytterligare internationell kreditgivning från svensk sida eller prolongation av redan utestående krediter. Snarare syntes läget motivera en omprövning såväl av utnyttjandet av redan utfästa men icke disponerade kreditbelopp som av frågan om återbetalning av de redan lämnade krediterna. Som e n följd a v de å t g ä r d e r som vidtogos b r ö t s i s e p t e m b e r 1948 v a l u t a utflödet, och en å t e r s t r ö m n i n g av v a l u t o r ägde d ä r e f t e r r u m . E f t e r h a n d s o m v a l u t a r e s e r v e r n a å t e r u p p r ä t t a d e s k u n d e successiva l ä t t n a d e r g e n o m f ö r a s i r e g l e r i n g a r n a i n o m olika o m r å d e n . Till en f ö r b ä t t r i n g av h å r d v a l u t a l ä g e t 9—116821
bidrog även att Sverige anslöt sig till det europeiska ekonomiska samarbete, som organiserades med finansiellt bistånd från USA och trädde i funktion fr. o. m. den 1/7 1948. Diverse åtgärder. Utöver antagandet av den förut omnämnda valutalagen samt lagen angående rätt för Konungen att meddela särskilda bestämmelser om riksbankens sedelutgivning och bankrörelse vidtogos genom beslut av 1939 och 1940 års riksdagar vissa beredskapsåtgärder. Sålunda bemyndigades fullmäktige i riksbanken att vid krig eller krigsfara, vari riket befunne sig, eller eljest under utomordentliga av krig föranledda förhållanden fatta de beslut, som påkallades av förhållandena, även om dessa beslut icke skulle stå i överensstämmelse med föreskrifterna i bankoreglementet. Härigenom möjliggjordes för riksbanken att genomföra de omläggningar av bankens förvaltning och rörelse, som eventuellt kunde bliva nödvändiga. Vidare föreskrevos genom särskild lag vissa regler för utövandet av fullmäktiges i riksbanken och riksgäldskontoret befogenheter i ett läge, då hela riket eller del därav besatts av fientlig makt. Både bemyndigandet och lagen erhöllo successivt förlängd giltighetstid till utgången av juni 1946. Redan vid 1937 års riksdag hade vissa penningpolitiska medel ställts till riksbankens förfogande att användas i riksbankens valutavårdande verksamhet. Fullmäktige i riksgäldskontoret erhöllo sålunda bemyndigande att, efter framställning från bankofullmäktige, till riksbanken överlämna skattkammarväxlar eller skuldförbindelser i annan form i svenskt mynt intill erforderligt belopp. Dessa förbindelser skulle sedan av riksbanken kunna användas för försäljning på kreditmarknaden för att där åvägabringa en åtstramning. I samma syfte skulle fullmäktige i riksbanken även, med stöd av en nämnda år särskilt stiftad lag, kunna hos Kungl. Maj:t anhålla om förordnande angående skärpning av banklagens bestämmelser om bankaktiebolags skyldighet att hålla kassareserv. Båda dessa penningpolitiska hjälpmedel ställdes efter successiva beslut till riksbankens disposition under hela krigs- och efterkrigsperioden, varvid dock i fråga om de skärpta kassareservbestämmelsernas utformning vissa ändringar företogos åren 1939, 1948 och 1949. Något förordnande i enlighet med fullmaktslagen utfärdades dock först år 1950. Däremot begagnade sig bankofullmäktige i viss utsträckning av bemyndigandet att från riksgäldskontoret rekvirera statsskuldförbindelser. Slutligen må även nämnas, att den befrielse riksbanken, i samband n e d att Sverige år 1931 lämnade guldmyntfoten, erhöll från skyldigheten att med guld inlösa av banken utgivna sedlar alltfort gäller.
Livsmedelshushållningen. Inledande översikt. Vid krigsutbrottet hösten 1939 stod Sverige inför hotet att helt avskäras från importen av såväl livsmedel som jordbruksförnödenheter. I fråga om vissa varuslag, såsom brödsäd, socker, fettråvaror, vissa slag av konstgödsel och fodermedel, funnos dock relativt stora reservlager. Det visade sig efter hand, att importmöjligheterna tidvis blevo större än man från början ansett sig böra r ä k n a med. Efter krigshändelserna på våren 1940 avbröts visserligen helt tillförseln från transoceana länder, men fr. o. m. 1941 kunde den om ock endast i begränsad omfattning återupptagas genom den s. k. lejdtrafiken. Vidare fortgick importen av vissa gödselmedel från kontinentaleuropa ostört ända till slutet av år 1944. Inköp av oljekraftfoder från Balkanländerna kunde även göras. På grund av den i allt fall relativt sparsamma tillförseln utifrån måste emellertid livsmedelsförsörjningen under krigsåren i en helt annan omfattning än förut baseras på den inhemska produktionen och tillika underkastas en planmässig reglering för utnyttjande på bästa sätt av landets resurser. Den planhushållning beträffande jordbruksproduktionen och försörjningen med livsmedel över huvud, som vårt land på grund av kriget tvingades att föra under en följd av år, kommer i fortsättningen av detta kapitel att ingående belysas. Som bakgrund till den följande framställningen synes det lämpligt att här inledningsvis karakterisera utgångsläget samt i stora drag redogöra för förändringarna under avspärrningsåren och tiden närmast därefter dels i avseende på den allmänna försörjningssituationen på livsmedelsområdet, dels i avseende på livsmedelskonsumtionens omfattning och sammansättning. Utgångsläget vid krisens inträde. Den inhemska produktionen av livsmedel beräknas under 1930-talet i kalorier räknat ha täckt i genomsnitt 92 % av den totala konsumtionen. Motsvarande siffra för 1920-talet var 81 %, varför alltså en betydande stegring av självförsörjningsgraden till synes ägt rum. Denna stegring är emellertid skenbar så tillvida som den till väsentlig del möjliggjorts genom
132 en ökad import av råvaror för jordbrukets behov. Beaktas jämväl den betydelse, som sistnämnda import haft för den inhemska produktionen, torde den verkliga självförsörjningsgraden böra reduceras för 1920-talet till ca 71 % och för 1930-talet till ca 78 %. De beräkningar, varpå sistnämnda procenttal grunda sig, äro dock självfallet mycket osäkra. Produktionsförmågan inom det svenska jordbruket steg under mellankrigstiden mycket kraftigt till följd av förbättrade bruknings- och utfodringsmetoder samt landvinningar på växtförädlingens och husdjursavelns områden. Produktionsvolymen ökades sålunda från 1920-talets början till slutet av 1930-talet med 25 a 30 %, räknat i slutprodukternas kalorivärde. Jordbrukarbefolkningen nedgick samtidigt med omkring 10 % och antalet i näringen direkt sysselsatta personer ännu kraftigare. Produktiviteten, d. v. s. det genomsnittliga produktionsresultatet per arbetare, tillväxte under de två decennierna med ca 50 % eller 2,5 % per år. Denna ökning står endast föga tillbaka för den som skedde inom den under samma tid starkt expanderande industrien. »Flykten från landsbygden» har i Sverige som i andra västeuropeiska länder under de senaste decennierna varit en mycket uppmärksammad företeelse. Med avseende på livsmedelshushållningen har effekten härav varit den, att allt färre människor kommit att ägna sina krafter åt att förse oss med vårt dagliga bröd. Före utbrottet av det första världskriget utgjordes fortfarande bortåt hälften av Sveriges befolkning av jordbrukare och deras familjer, vid det senaste krigets början ungefär tredjedelen. Utvecklingen kännetecknades samtidigt av en kraftig ansvällning av befolkningen i städer och andra tätorter på bekostnad av den egentliga landsbygdsbefolkningen. För livsmedelsförsörjningen under en avspärrningskris innebar den inträffade förskjutningen i befolkningens yrkessammansättning och lokala fördelning ökade svårigheter. De livsmedelsmängder, som under den senaste krisen måste överföras från producenter till konsumenter, voro avsevärt större än de som behövde överflyttas under första världskriget. Så tillvida var läget ur folkförsörjningssynpunkt försämrat i jämförelse med det som rådde ett kvartssekel tidigare. I andra hänseenden voro emellertid förutsättningarna för att med framgång bemästra en försörjningskris gynnsammare år 1939 än år 1914. När första världskriget bröt ut, förmodade man allmänt, att det skulle bli av kort varaktighet, och man ansåg sig knappast ha anledning att förbereda sig på att möta försörjningsproblem av den art, som sedermera skulle komma att yppa sig. När däremot orosmolnen mot slutet av 1930-talet ånyo började hopas, vidtogos i relativt god tid en rad åtgärder i beredskapssyfte. Bland det viktigaste som i det hänseendet åtgjordes var uppläggandet genom statsmakternas försorg av de förut nämnda beredskapslagren av vissa livsmedel och jordbruksförnödenheter. En annan för utgångsläget 1939 gynnsam omständighet sammanhängde
133 med den under 1930-talet förda jordbrukspolitiken. Därigenom uppbyggdes ett regleringssystem på jordbrukets område, vilket innebar att det svenska lantbruket i viss mån frikopplades från sitt internationella sammanhang. Även om den förda jordbrukspolitikens uttalade syfte icke var att åstadkomma självförsörjning i fråga om livsmedel, befrämjade den dock en produktionsinriktning, som var ägnad att underlätta folkförsörjningen i ett avspärrningsläge. En särskild administrativ apparat skapades ock för jordbruksregleringens genomförande, vilken kunde omedelbart tagas i anspråk för livsmedelsförsörjningens ordnande under den av kriget framkallade helt annorlunda beskaffade krissituationen. Ytterligare bör här framhållas den oerhört starka utveckling som jordbrukets ekonomiska föreningsrörelse undergick under mellankrigstiden, närmast under trycket av jordbrukskrisen och med visst stöd från statsmakternas sida. Jordbrukarna uppnådde härigenom att genom sina inköps- och försäljningsorganisationer i allt större utsträckning själva ombesörja omhändertagandet och avsättningen av lantmannaprodukter. Att jordbrukets ekonomiska organisationer, särskilt på mejeri- och slaktområdena, kunde direkt utnyttjas för regleringsuppgifter av skilda slag innebar en mycket betydelsefull skillnad mot förhållandena under kriget 1914— 18. Ifrågavarande ekonomiska föreningar fingo under det senaste kriget övertaga en rad funktioner, vilka, om dessa sammanslutningar icke funnits, hade måst anförtros åt statliga myndigheter. Av icke liten psykologisk betydelse var vidare, att statsmakternas kontakt med producenterna till stor del kunde ske via föreningsrörelsen. Försörjningslägets utveckling. Det har i det föregående nämnts, att den inhemska produktionen av livsmedel under 1930-talet kalorimässigt kan beräknas ha täckt ca 92 % av konsumtionen inom landet, då hänsyn icke tages till att produktionen till viss del byggde på importerade gödsel- och fodermedel, medan den inhemska produktionen utan hjälp av denna import under sagda decennium torde ha motsvarat ca 78 % av konsumtionen. För krigstiden, med vilken tid här avses konsumtionsåren 1939/40—1944/45 1 , äro motsvarande procenttal 93 resp. 81. Med bortseende från betydelsen av gödsel- och foderimporten skulle alltså enligt dessa beräkningar självförsörjningsgraden ha varit ungefär densamma under kriget som under 1930-talet. Beaktas ifrågavarande förnödenhetsimport, skulle däremot under kriget ha rått en något högre grad av självförsörjning, beroende på den minskade fodermedelsimporten. Förhållandet enligt det förstnämnda beräkningssättet mellan produk1 Med konsumtionsår eller regleringsår avses här och i fortsättningen tiden fr. o. m. 1 september ett visst år t. o. m. 31 augusti följande år.
134 tionen och den inhemska förbrukningen av livsmedel av alla slag samt dess förskjutningar sedan förkrigstiden framgå av nedanstående tabell. Relationen mellan produktion och förbrukning (»självförsörjningsgraden») beträffande samtliga livsmedel. Procenttal. År
Kalenderår 1930/39
Vegetabilier
Animalier *)
Summa
År
Vegetabilier
Animalier x)
Summa
• 91
94 92 91 94 92 1944/45 90 97 93 1945/46 Kons. år 94 96 95 1946/47 1938/39 100 95 98 81 95 87 1947/48 1939/40 90 94 92 100 97 99 1948/49 1940/41 83 93 87 88 92 89 1941/42 Krigstiden 105 92 100 1942/43 1939/40— 104 95 100 1943/44 1944/45 93 93 93 *) Till animalier räkn is även margarin, trots att råvarorna härföl numera till övervägande del äro av vegetabiliskt ursprung.
Man återfinner i tabellen de nyssnämnda procenttalen 92 och 93, vilka beträffande livsmedelshushållningen gällt för 1930-talet resp. för krigsåren. Härvid bör givetvis beaktas, att efterfrågan på livsmedel under kriget nedskurits genom ransonering och andra konsumtionsbegränsande åtgärder. I fråga om vegetabilier har självförsörjningsgraden enligt tabellen i någon mån ökats, medan för animalierna förmärkes en viss, om än obetydlig nedgång i jämförelse med 1930-talet. Hela matfettsförsörjningen har därvid något oegentligt hänförts till animaliegruppen. Tabellen utvisar i övrigt, att självförsörjningsgraden växlat rätt betydligt från år till år. Lägst var den under konsumtionsåren 1940/41 och 1941/42 samt 1947/48, då den understeg 90 %. Eljest h a r den legat över detta procenttal. Under konsumtionsåren 1942/43 och 1943/44 hade landet full försörjning i den meningen, att produktionen av slutprodukter kalorimässigt motsvarade konsumtionen. I fråga om animalier förelåg ett underskott, vilket emellertid uppvägdes genom ett överskott av vegetabilier. över huvud företer självförsörjningen starkare variationer för vegetabilier än för animalier, vilket givetvis sammanhänger med att skördeutfallets växlingar mera direkt komma till uttryck beträffande de förra. Behovet av livsmedel täcktes under krisåren — förutom av den löpande produktionen och importen — även genom ianspråktagande av de före kriget upplagda lagren, över en tredjedel av tillskottet till den löpande produktionen under konsumtionsåren 1939/40—1944/45 beräknas ha utgjorts av förbrukade lager, främst brödsäd och socker. En översikt angående konsumtionsutvecklingen under krisåren lämnas i ett följande avsnitt. I detta sammanhang må blott nämnas, att den totala kaloriförbrukningen var praktiskt taget densamma under kriget som under 1930-talet. Till följd av den inträffade folkökningen förelåg emel-
135 lertid en nedgång i kaloriförbrukningen per invånare. Denna var sålunda i genomsnitt ca 7 % lägre än under 1939. Jämfört med genomsnittsförbrukningen under hela 1930-talet finner man en nedgång med 4 %. En viss förskjutning ägde i förhållande till förkrigstiden rum från animaliekonsumtion till konsumtion av vegetabilier, medan, om fredliga förhållanden blivit rådande under 1940-talet, en utveckling i motsatt riktning troligen skulle ha kommit till stånd. Utan denna omställning skulle kaloriförbrukningen ha visat en betydligt starkare nedgång än den som faktiskt redovisas. Relationen mellan vegetabilieförbrukningen och animalieförbrukningen (den senare till sin omfattning bestämd på ovan nämnt sätt) var under olika perioder följande: Kalori förbrukningens procentuella fördelning. Åren 1930/39 Konsumtionsåret. . 1938/39 Konsumtionsåren 1939/40—1944/45
Vegetabilier
Animalier
57 56 58
43 44 42
Under åren 1941/42 och 1942/43, vilka innefattade den mest kritiska tiden för animalieförsörjningens del, var relationen mellan vegetabilier och animalier 60:40 recp. 61:39. Angivna utveckling stod delvis i samband med minskad import av margarinråvaror och fodermedel men berodde i övrigt på en medveten strävan från försörjningsmyndigheternas sida att begränsa animalieproduktionen, varvid konsumtionsinriktningen fick anpassa sig till livsmedelstillgångarna. Denna anpassning skedde i någon mån genom den fria prisbildningen men i huvudsak med hjälp av konsumtionsreglerande åtgärder. De tillskott i kalorier räknat, som vunnits genom förskjutningarna i produktionsinriktningen och konsumtionsvanorna, kunna beräknas ha utgjort exempelvis för året 1941/42 ca 5 % samt för hela krigsperioden september 1939—augusti 1945 2 a 3 % i årligt genomsnitt. Den svenska produktionen av jordbruksprodukter bygger, som förut framhållits, till viss del på importerade handelsgödselmedel och fodervaror. Några allmänna uppgifter må här meddelas, som belysa hur försörjningen med dessa produktionsmedel i stort sett gestaltat sig under kristiden. För närmare detaljer hänvisas till efterföljande framställning. Vad först beträffar gödselmedel märkes, att tillförseln av växtnäringsämnen från naturlig gödsel nedgick mycket starkt under de första krigså r e n ; under bottenåret 1941/42 var sålunda den beräknade tillförseln n ä r a 30 % lägre än under år 1938/39. Anledningen till den minskade tillförseln av naturlig gödsel var framför allt den försämrade fodertillgången. Efterföljande tabell meddelar en sammanställning, som i årsgenomsnitt anger dels totalförbrukningen av särskilda slag av gödselmedel under 1930talet samt under krigsåren och de därpå följande två åren, dels fördel-
136 ningen under samma perioder på naturlig gödsel samt konstgödsel, inrikes producerad och importerad. De redovisade kvantiteterna avse halten av resp. fosforsyra (P,0„), kalisalt (KO,) och kväve (N). Det bör anmärkas, att uppgifterna angående förbrukningen av naturlig gödsel vila på beräkningar av synnerligen approximativ beskaffenhet. Gödselmedels förbrukningen. Kvantiter. Ton 1930/39 Fosfatgödsel (P 2 0 5 ) därav: Naturlig gödsel Konstgödsel: inhemsk importerad Kaligödsel (K0 2 ) därav: Naturlig gödsel Konstgödsel: inhemsk importerad Kvävegödsel (N) därav: Naturlig gödsel Konstgödsel: inhemsk importerad
|
Procentuell fördelning
1939/45 !) 1945/4";
1930/ 39
1939/ 45 !)
1945/ 47 *)
101 900
84 800
109 300
51 800 2 500 47 600 158 300
44 700 23 700 16 400
51 200 23 900 34 200
53 28 19
47 22 31
146 900
158 600
51 2 47 100
128 800 — 29 500 87 500
111 000
127 100
64 400 7 000 16 100
35 900
31 500
90 300
106 500
20 100
55 500 13 200 21 600
63 600 19 900 23 000
74 8 18
62 14 24
60 19 21
x
) Gödselåren 1939/40—1944/45 resp. 1945/46—1946/47. Gödselåret räknas fr. o. m. 1 juli t. o. m. 30 juni.
I fråga om f o s f a t g ö d s e l n nedgick förbrukningen som synes under krigsåren till ca 85 % av förkrigsförbrukningen. Den naturliga gödselns andel härav var ungefär oförändrad. Den förbrukade fosforhaltiga konstgödseln, som huvudsakligen bestått av superfosfat, har såväl före kriget som under och efter detsamma varit av svensk tillverkning, men råvaran för superfosfatindustrien — råfosfat — var före kriget helt av utländskt ursprung. Då importen av råfosfat under kriget bortföll, övergick man, allt eftersom lagren därav förtärdes, till att använda inhemskt material (apatit), som dock ej medgav samma höga utbyte vid tillverkningen, varför det totala utbytet av fosfor nedgick. — Vad angår k a l i g ö d s e l m e d l e n undergick även försörjningen med dessa en viss försämring under krigstiden, ehuru icke lika utpräglad som beträffande fosfatgödselmedlen. Importen översteg genomsnittligt 1930-talets import, men var dock under de två senaste krigsåren betydligt inskränkt, vilket sammanhängde med avbrottet dessa år i Tysklandsförbindelserna. Någon inhemsk tillverkning av' kaligödselmedel har ej förekommit. — Försörjningen med k v ä v e g ö d s e l m e d e l slutligen kunde, tack vare ökad produktion inom landet och en väl hävdad import, särskilt av kalksalpeter, upprätthållas så, att den under krigsåren kom att något överstiga 1930-talets genomsnitt.
137 Av det föregående har framgått, att den försämrade gödselförsörjningen under krisåren till väsentlig del berodde på minskad tillförsel av naturlig gödsel. Denna försämring förorsakades i sin tur av en minskad tillgång på fodermedel för animalieproduktionen. Storleken av den inhemska foderförbrukningen räknat i milj. foderenheter framgår av följande siffror: År
Total fodermedelsförbrukning
Därav importfoder
1930/39 (genomsnitt) 1939/40 1940/41 1941/42 1942/43 1943/44 1944/45
7 863 7 203 6 084 5 814 6 415 7 587 7 627
504 327 241 152 92 104 178
Total fodermedelsiörbrnkning
Därav importfoder
1945/46 1946/47 1947/48 . 1948/49
7 979 7 544 6 535 7 735
266 326 370 353
Krigstiden 1939/40—1944/45 . .
6 780
182 År
Nedgången var som synes särskilt betydande under åren 1940/41 och 1941/42; främst var detta en följd av de felslagna skördarna. Foderförbrukningen låg år 1941/42 26 % under 1930-talets genomsnitt, trots ett ej oväsentligt tillskott av fodercellulosa och en viss användning av nödfoder. I genomsnitt för perioden 1939/40—1944/45 var foderförbrukningen 14 % lägre än under 1930-talet. Försörjningsläget var i själva verket sämre än vad de nyss anförda uppgifterna om nedgången uttryckt i foderenheter ge vid handen. Räknat i smältbar äggvita redovisas nämligen för nyssnämnda period i genomsnitt en nedgång med ej mindre än 23 % i jämförelse med förhållandena före kriget. Läget i självförsörjningshänseende på fodermedelsområdet kan i summarisk form utläsas ur följande sammanställning av årsgenomsnitten för angivna perioder. Fodermedelsförbrukningen. Milj. foderenheter.
Kraftfoder, saftfoder, stråfoder m. m Bete och grönfoder Fodercellulosa Summa Därav importfoder
1930/39
1939/40— 1944/45
1945/46— 1946/47
5 975 1 888
4 920 1 765 103
5 503 2 242 22
7 863
6 7«8
7 767
296 Skördeförhållandena under den behandlade tiden belysas av tablån å sid. 138, i vilken även medtagits uppgifter för 1930-talet. Under sistnämnda decennium utgjorde den totala avkastningen från åker och äng i medeltal 9 202 milj. skördeenheter. Skörden år 1939 överensstämde i stort sett med nämnda medelskörd och kunde i det hela betraktas som god. Mycket svaga skördar uppvisade däremot åren 1940 och 1941; bägge ha också ganska allmänt betecknats som missväxtår. Totalskörden uppgick
138 dessa år till endast 75 resp. 63 % av genomsnittliga förkrigsskörden. De två följande krigsåren nåddes avsevärt bättre resultat. Dock låg genomsnittet för hela krigsperioden (åren 1940—45) ej mindre än 15 % under förkrigsskörden. Produktionsutvecklingen var emellertid ganska olikartad för skilda grödor. Sålunda märkes, att skörden av rotfrukter (potatis, sockerbetor och foderrotfrukter) åren 1940 och 1941 låg över förkrigsnivån, samtidigt som odlingen av brödsäd och vallhö gav en avkastning som låg 40 å 50 % under denna nivå. Icke under något av krisåren nådde spannmålsodlingen upp till genomsnittet för 1930-talet. Så var däremot fallet med höskörden, vilken under åren 1944—46 översteg medeltalet från 1930—39. Totalavkastningen från åker och naturlig äng. Milj. skördeenheter. Summa avkastn. från åker
Potatis Spannmål o. a. rotfrukter
1930/39 (genomsnitt) 1939 1940 1941 1942 1943 1944 1945 1946 1947 1948 1949
2 827 3 069 2 138 1 839 2 447 2 372 2 149 2 123 2 312 1 706 2 437 2 482
1 178 1 182 1 273 1 204 1 123 1 237 1 006 1 079 1 142 982 1229 1062
379 241 896 227 992 989 862 996 308 520 567 915
8 384 8 492 6 307 5 270 7 562 7 598 8 017 8 198 8 762 6 208 8 233 8 459
Avkastn. fr. n a - S u m m a *) turlig äng
818 780 580 510 667 658 714 742 748 589 687 718
7 159 645 1 154 2 178 Krigsåren 1940/45 1 växter. *) För åren 1941—49 är här även inräknad skörden av olje oljeväxter.
9 202 9 272 6 887 5 793 8 272 8 333 8 822 9 020 9 562 6 888 9115 9 536 7 804
Index
100 101 75 63 90 91 96 98 104 75 99 104 85
Produktionsutvecklingen för de viktigaste slagen av jordbruksprodukter kan följas med ledning av tabellen å sid. 140. Man finner, att av de i tabellen medtagna produkterna endast sockerbetor och potatis för de sex krigsåren 1939/40—1944/45 uppvisa högre avkastningstal än för 1930-talet i genomsnitt. I övrigt föreligger i jämförelse med nämnda decennium en nedgång med i allmänhet 10 å 20 %. Produktionsförhållandena beträffande de särskilda slagen av jordbruksprodukter behandlas närmare i efterföljande avsnitt. Till komplettering av vad där anföres må här blott tilläggas följande. Produktionen av rotfrukter och färska grönsaker beräknas år 1938/39 ha utgjort drygt 125 milj. kg och konsumtionen 132 milj. kg. För perioden 1939/40—1944/45 utgöra motsvarande tal 141,5 och 146 milj. kg. Importen var sålunda något mindre under krigsåren än omedelbart före kriget. Införseln av frukt- och grönsakskonserver, vilken under de sista förkrigs-
139 P r o d u k t i o n e n av v i k t i g a r e j o r d b r u k s a l s t e r 1 9 3 9 / 4 0 - 1 9 4 9 / 5 0 (Indextal) Indexlal 140
I
I
I
I
Vegetabiliska produkter
/ /
/ X
\\
tk
X
V v»,
/ ' •
.
\ \ \ i / . \ / .* \ / / \ ' / \
/
/ \
K.
\ \\ \ \ \
\
-\
i
/
/
\
/
Vx
i
• — ^
•
\ \
60 Br ödsäd Potatis i
i
i
I
A n malis <a pro duktei *
/ 140
/ 120
..-"*
% % / 100
,"'"
_. £r
"S^
•
•
>
^--'
SS
\
i
J
i
**-%.,
// X **.. // ' / X /
60 Mjölk „,
40 Kött och fläsk Ä t
1930/39
40/41 39/40
42/43 41/42
43/44
i 44/45
i
48 ,'49
46/47 45/46
47/48
49/50
140 Produktionen av viktigare slag av jordbruksprodukter. Milj. kg. År
1930/39 ^ 1939/40 2) 1940/41 1941/42 1942/43 1943/44 1944/45 1945/46 1946/47 1947/48 1948/49 Krigsåren 1939/40—1944/45 Indextal för krigsåren (1930/ 39 = 100)
Brödsäd
Potatis
Sockerbetor
Mjölk
Kött o. fläsk 3)
Agg
1 076 1 214 687 610 920 929 899 865 970 542 1 024
1 844 1 809 2 294 2 071 1 840 2 171 1435 1 659 1 941 1 758 2 277
1 682 1 902 1 860 1844 1 734 1 868 1803 1814 1777 1 493 1 808
4 548 4 628 4 151 3 668 3 834 4 229 4 385 4 656 4 636 4 367 4 546
306,2 303,4 289,5 213,2 182,8 255,2 241,7 251,6 261,8 274,8 271,4
53,9 60,0 51,9 37,5 35,6 43,9 50,2 59,6 62,0 65,5 75,0
1 937
1 838
4 149
247,7
46,5
105,0
109,1
80.9 83,6 91.2 *) Genomsnitt för kalenderår. 2 ) Siffrorna för 1939/40—1948/49 avse produktionsår (sept.—aug.). För de vegetabiliska produkterna avses den skörd, som bärgats strax innan eller vid resp. produktionsårs början. 3 ) För åren 1941/42 ff. exkl. den utanför ransoneringens ram verkställda slakten. 81,4
åren uppgick till 2 å 3 milj. kg, upphörde praktiskt taget helt under krigsåren for att under de första åren efter kriget stiga väsentligt över nämnda nivå. Den inhemska odlingen av frukt beräknas år 1938/39 ha givit en skörd av 69 milj. kg äpplen och päron. Importen härav samma år utgjorde 33 milj. kg, varför konsumtionen kan anges till något över 100 milj. kg. För krigsåren (1939/40—1944/45) uppgick produktionen till i genomsnitt 74 milj. kg, medan importen sjönk till 6,5 milj. kg. Efter krigets upphörande återupptogs importen av äpplen och päron i förkrigsskala. Av odlade bär beräknas krigsårens skördar ha varit av ungefär samma omfattning som förkrigstidens, eller ca 45 milj. kg. Konsumtionen av citrusfrukter, bananer och vindruvor, vilken helt bygger på import, nedgick mycket kraftigt under kriget. År 1938/39 utgjorde importen av citrusfrukter 53 milj. kg, under perioden 1939/40—1944/45 minskades den till genomsnittligt 23,5 milj. kg. Införseln av bananer och vindruvor sjönk samtidigt till en obetydlighet. Under de första efterkrigsåren steg importen av flertalet sydfrukter däremot långt över förkrigsnivån för att av valutaskäl åter skäras ned fr. o. m. fjärde kvartalet 1947. Till följd av bl. a. svårigheterna att efter inineringarna i Skagerack upprätthålla västkustfisket företedde fiskfångsten åren 1940 och 1941 en nedgång i förhållande till de närmast föregående åren, såsom framgår av nedanstående sammanställning. Under de följande åren stegrades fiskets avkastning och nådde under de sista krisåren långt över förkrigstalen. Nedgången i de totala fångsterna under de första kriesåren medförde med
141 Fångsten av saltvattenfisk samt utrikeshandeln med fisk och skaldjur. Milj. kg.
År
1938 1939 1940 1941 1942 1943 1944
Därav ilandTotalfört Import Export fångst utomlands 124,2 133,1 90,1 113,3 125,4 143 8 129,4
16,2 15,5 7,5 1,2 0,0 00
51,8 55,8 30,0 16,7 8,8 35
27,9 37,6 18 6 4,0 1,7 00
0,0
1,3
4,6
Ar
1945 1946 1947 1948 1949 Krigsåren 1940/45
Därav ilandTotalfört Import Export fångst utomlands 152 6 160,9 155 9 184,4 182,4
6,7 13,0 10 1 12,9 18,1
17,0 29,1 31,3 29,3 24,3
69 36,6 20 2 49,2 48,4
125,8
2,6
12,9
6,0
undantag av år 1940 icke någon nedgång i jämförelse med de i Sverige normalt ilandförda fångsterna, emedan en successivt sjunkande del av fångsterna ilandförts utomlands. Fr. o. m. år 1942 voro de till Sverige införda fångsterna avsevärt större än vad som var normalt före kriget. Beträffande insjöfiskets avkastning saknas statistik. Den har emellertid uppskattats till omkring 13 milj. kg årligen. Såsom framgår av tabellen exporterades före kriget en icke obetydlig del av de i Sverige ilandförda fångsterna. Denna export bortföll under de första krigsåren successivt. Samtidigt minskade och bortföll även den före kriget betydande importen av salt sill. På grund av att tabelluppgifterna om fångsterna och om utrikeshandeln icke äro fullt jämförbara (i ena fallet uteslutande färsk vara, i andra fallet dessutom beredd vara) kunna direkta kvantitetsjämförelser mellan produktion och konsumtion av fisk icke göras. De olika huvudgrupperna av fiskslag ha dessutom ett från varandra väsentligt avvikande näringsvärde. Självförsörjningsgraden i fråga om fisk torde därför lämpligen böra beräknas, sedan produktionen och konsumtionen uttryckts i kalorier. Beräkningar utförda på detta sätt ha gett till resultat en produktion år 1938/39 av 163 miljarder kalorier och en konsumtion samma år av 188 miljarder kalorier. Självförsörjningsgraden utgjorde 87 %. För krigsåren 1939/40—1944/45 kan produktionen beräknas till i genomsnitt 157 och konsumtionen till 168 miljarder kalorier. Förbrukningen var alltså rätt betydligt lägre men självförsörjningsgraden högre än 1938/39, nämligen 93 %. I detta sammanhang kan nämnas, att konsumtionen under 1930-talet till ej mindre än 24 % täcktes av importöverskott. Livsmedclsförbrukningen. Förändringarna i konsumtionen av födo- och njutningsämnen under åren 1939—49 kunna i detalj följas i tabellen å sid., 144—145. Man finner av denna, att det sammanlagda v ä r d e t av konsumtionen under angivna tid steg från 3 346 till 7 103 milj. kr. eller med 1 1 2 % . Stegringen har varit oavbruten, även om den försiggått i från år till år varierande takt.
142 De relativa förändringarna i k o n s u m t i o n s v o l y m e n , mätt i 1939 års priser, för huvudgrupperna vegetabilier, animalier samt drycker och tobak belysas för tiden 1939—47 av följande sammanställning.
Vegetabilier Animalier Drycker, tobak . Samtliga varuslag
100 100 100 100
92 98 85 93
85 88 82 86
80 83 80 81
83 90 85 86
86 98 92 92
90 99 98 96
108 105 106 106
103 107 118 108
Det framgår härav, att en snabb försämring av standarden skett under de första krigsåren men att fr. o. m. 1943 en oavbruten standardhöjning försiggått. På grund av folkökningen hade emellertid konsumtionsvolymen per invånare ännu år 1947 icke nått fullt upp till förkrigsnivån utan låg några procent därunder. Beträffande orsakerna till förändringarna från år till år för de olika huvudgrupperna av varor må anföras följande. Under år 1940 nedgick konsumtionsvolymen starkare för vegetabilier än för animalier. Den olikartade utvecklingen förklaras framför allt av en starkt minskad konsumtion av sydfrukter och kaffe ävensom av socker samt inhemska frukter och bär, medan konsumtionen av kött och fläsk, ägg samt även matfett kunde hållas väl uppe. Den under åren 1941 och 1942 fortgående nedgången i konsumtionsvolymen skedde däremot i en något snabbare takt för animalier än för vegetabilier. Volymen av vegetabiliska livsmedel låg dock under år 1942 fortfarande något lägre i förhållande till år 1939 än vad fallet var med animalierna, något som till stor del sammanhängde med bortfallet av vegetabilieimporten. Återhämtningen under åren 1943—45 gick i avsevärt snabbare takt för animalier än för vegetabilier. Matfetts- samt kött- och fläskkonsumtionen ökades starkt dessa år, medan tillväxten i mjöl- och brödkonsumtionen delvis neutraliserades av att potatiskonsumtionen efter den föregående starka stegringen häri avtog. Under år 1946 steg vegetabiliekonsumtionen snabbare än animaliekonsumtionen, beroende främst på den starkt ökade förbrukningen av sydfrukter och kaffe, vilka varuslag väga tungt i de här ifrågavarande på värdeförhållandet vilande volymberäkningarna. Till stor del sammanhängande med en luinskning i konsumtionen av nyssnämnda varuslag nedgick volymen för vegetabilier år 1947, medan animalievolymen främst till följd av stegrad konsumtion av matfett, ost och ägg tillväxte ytterligare något. Vad volymen för drycker och tobak beträffar följde denna t. o. m. år 1946 i stort sett samma utveckling som totalvolymen för födo- och njutningsämnen men gick år 1947 proportionsvis starkare i höjden. Vissa varors, bl. a. kolonialvarornas, genomsnittligt höga priser i förhållande till deras energiinnehåll medför, att den sammanfattande bilden av konsumtionsutvecklingeen får andra drag, om volymberäkningarna ut-
143 föras efter n ä r i n g s v ä r d e t i stället för i visst års priser. Förändringarna i den totala kaloriförbrukningen te sig för åren 1939—47 sålunda:
Miljarder kalorier Index för samtliga livsmedel. . för vegetabilier för animalier
100 100 100
97 96 97
92 93 89
90 93 86
95 97 93
98 95 102
99 98 102
99 97 102
99 95 105
Nedgången i livsmedelsvolymen under de tidigare krigsåren liksom även återhämtningen under de senare krigsåren och efterkrigsåren var som synes betydligt svagare än vad förut anförda uppgifter givit vid handen för samma volym räknat i 1939 års priser. Anledningen härtill är, att förbrukningen av vissa i förhållande till sitt näringsvärde billiga livsmedel, såsom mjöl och bröd samt potatis, under krigsåren företedde en genomsnittligt sett mindre kvantativ nedgång än förbrukningen av övriga livsmedel. Å andra sidan har under efterkrigsåren åtgången av dessa livsmedel ej stegrats i samma mån som åtgången av övriga varuslag. Sammanställningen här ovan belyser i någon mån den under kriget inträdda förskjutningen i konsumtionen från animaliska till vegetabiliska produkter. Proportionen mellan förbrukade vegetabilier och animalier i kalorier räknat var på 1920-talet 61 : 39 och under det följande årtiondet 56 : 44. För perioden 1940—45 var motsvarande proportion 58 : 42. Förändringen var alltså ej särdeles stor. Det kan tilläggas, att förskjutningarna under krigsåren ävenledes voro ganska obetydliga och att proportionen för de särskilda åren alltså icke i högre grad avvek från den som angivits för hela perioden. Näringsstandarden bestämmes icke blott av kaloritillförselns storlek utan även bl. a. av tillförseln av äggvita, fett och vitaminer. Till belysning av näringstillförseln per konsumtionsenhet och dag anges i följande tablå de relativa förändringarna i tillförseln av viktigare näringselement i genomsnitt dels under 1920- och 1930-talen, dels år 1939 och dels under perioden 1940/45 ( 1 9 3 0 / 3 9 = 1 0 0 ) . Aggvita År
1920/29 1930/39 1939 1940/45
Fett
Kalorier
i 100 '100 104 96
Veg.
Anim.
Summa
119 100 97 99
94 100 103 98
104 100 101 99
87 100 105 93
Kolhydrat
107 100 104 98
Vitaminer A
C
88 100 104 96
95 100 102 103
Man finner, att tillförseln av olika näringselement under krigstiden som helhet var lägre per konsumtionsenhet och dag än under 1930-talet. I
144 Konsumtionen av födo- och 1939
1941 Kvantiteter Mjöl o c h g r y n Bröd, makaroner
milj. »
kj »
417,8 225,6
442,3 223,4
425,3 234,6
S:a m j ö l , g r y n o. b r ö d o m r ä k n a t till mjöl
»
»
612,1
637,2
632,7
4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21
A r t e r o. b ö n o r , t o r k a d e Potatis Rotfrukter Grönsaker, färska F r u k t e r o. b ä r , i n h e m s k a Sydfrukter, torkad frukt m. m S o c k e r o. s i r a p Kaffe Kaffesurrogal Chokladvaror, karameller m. m Kakopulver, te, kryddor Mjölk G r ä d d e l) S m ö r o. m a r g a r i n , Ost K ö t t o. f l ä s k . Ägg . . . Fisk . . .
» » » » » » » t » » »
» » » » » » » » » i » lit. ka
9,4 738,0 75,0 57,0 153,2 118,0 299,0 40,0 0,2 48,4 4,7 1 227,0 33,5 120,0 36,6 286,3 55,7 111,2
13,0 740,0 75,0 57,0 144,3 63,6 250,0 34,0 1,6 45,2 5,2 270,5 30,8 115,6 32,5 294,2 57,4 85,5
13,0 850,0 79,0 67,0 129,8 45,7 220,1 17,4 10,5 42,5 3,5 334,5 26,0 101,5 22,5 261,2 49,4 97.0
22 23 24
Vegetabiliska livsmedel Animaliska livsmedel2) D r y c k e r o. t o b a k
milj. kr. » »
1 181 1 509 656
1 306 1 676 716
1 430 1 870 778
25 Summa I n d e x för
3 346 100
3 698
4 078 122
Värde
J 2
värdesummorna
) H ä r i n g å r för 1939 23,5 och för 1940 18,8 m i l j . k g t j o c k g r ä d d e ( f e t t h a l t över 17 % ) . ) Mjölk- och m a t f e t t s r a b a t t e r f r å n d r a g n a .
fråga om kalorimängden samt kvantiteterna för äggvita och kolhydrat underskredos även 1920-talets siffror. Endast beträffande C-vitaminer var tillförseln under krigsåren större än tidigare. Det kan tilläggas, att tillförseln av olika näringselement utom kolhydrat ökades under de första efterkrigsåren. I fråga om äggvita och vitaminer uppnåddes eller överskreds under dessa år mellankrigstidens högsta nivå, medan så ännu icke var fallet beträffande fett och än mindre beträffande kolhydrat. De statliga och kommunala organen för livsmedelshushållningen och dess reglering. I den år 1935 inrättade s t a t e n s j o r d b r u k s n ä m n d fanns redan före kriget en myndighet, vilken genom sin befattning med det under 1930-talet framväxande, vittförgrenade jordbruksstödet, den s. k. jordbruksregleringen, förvärvat ingående förtrogenhet med jordbrukets produktions- och avsättningsproblem och inom vilken fördenskull en mångsidig sakkunskap på dithörande områden fanns samlad. F o l k f ö r s ö r j -
145 njutningsämnen 1939—1949. 1942
353,7 258,5
397,5 266,4
383,8 271.1
384,5 318,8
313,9 337,0
298,5 349,6
295,3 372,8
320,1 368,0
581,7
628,6
617,9
652,6
605,7
591,1
599,6
12,8 1 010,0 90,0 71,0 119,4 33,7 231,8
15,9 1 030,0 94,0 69,0 126,2 40,2 218,0
11,7 935,0 80,0 61,0 135,0 40,9 222,9 25,0
11,0 915,0 81,0 61,0 161,4 203,9 222,6 41,1
11,0 915,0 85,0 64,0 161,1 159,4 215,6 38,6
11,0 905,0 106,0 84,0 173,2 91,4 229,7 29,3
12,0 870,0 85,0 75,0 222,9 112,7 254,4 29,1
4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21
6,1
7,9
10,9 980,0 76,0 59,0 140,0 47,3 218,6 15,7
14,0 42,2
10,6 40,8
5,6
3,1
0,1
0,4
0,9
0,5
49,0
49,0
50,6
52,5
48,7
46,0
1 2
3,0
3,3
3,7
4,9
6,4
5,3
7,8
5,9
1 523,4 10,4 107,4 13,1 209,0 36,2 109,0
1 664,8 11,4 110,9 16,9 233,0 37,3 118,0
1 658,4 30,1 124,5 25,4 264,6 46,2 101,3
1 631,3 38,8 125,9 30,5 249,9 54,5 116,0
1 619,9 45,6 118,2 38,1 289,8 61,4 111,4
1 617,5 46,9 119,6 42,0 293,8 64,1 124,2
1 619,6 48,4 125,4 40,4 290,9 70,8 120,7
1 597,9 48,3 141,4 45,0 311,3 71,9 120,9
1663 1 761
1756 2 175 1 127
1 832 2 184 1 190
2 305 2 376 1309
2 342 2 625 1 438
2 408 2 859 1641
2 446
1645 1 911 1025
3 011 1 646
22 23 24
4 316
4 581
5 058
5 206
5 990
6 405
6 908
n i n g s n ä m n d e n , som tillsattes i slutet av augusti 1939, omedelbart före krigsutbrottet, med syfte att förbereda ett system för livsmedelshushållningens ordnande under krigsförhållanden, kunde vid utförandet av sitt uppdrag i viss utsträckning bygga på inom rikskommissionen för ekonomisk försvarsberedskap, i någon luån även på inom jordbruksnämnden företagna utredningar och planläggningsarbeten. Då sedermera statens livsmedelskommission (LK) inrättades och från den 1/11 1939 trädde i verksamhet såsom det centrala regleringsorganet för livsmedelshushållningen, blev denna myndighet delvis att betrakta som en — om ock för väsentligt vidgade och delvis nya uppgifter rustad — fortsättning på jordbruksnämnden, vilken från den 1/12 1939 avskaffades. Beträffande LK:s uppdrag och organisation och den därutinnan under och efter kriget skedda utvecklingen hänvisas till framställningen å sid. 65 ff. Här må blott, utöver vad där meddelas, anföras vissa synpunkter i fråga om kommissionens ställning och befogenheter i allmänhet. Det kan sägas, att det arbetsfält som redan från början öppnades för
146 LK fördelade sig på tre huvudområden. Kommissionen hade först och främst att fortsätta den verksamhet för det statliga jordbruksstödet, som förut handhafts av statens jordbruksnämnd, ehuru denna verksamhet genom det förändrade läget under kriget fått en ny innebörd, därvid syftet ej blott var att administrera det i jordbruksnäringens intresse skapade stödsystemet utan att över huvud främja en sådan utveckling av landets livsmedelsproduktion, att befolkningens och försvarsväsendets behov av näringsmedel, omedelbart och för den fortsatta kristiden, bleve på bästa sätt tillgodosedda. Kommissionens andra huvuduppgift var att handha hushållningen med förefintliga och successivt framkommande tillgångar i fråga om livsmedel och foder. Det gällde därvid att dels förvalta och i stort fördela varumängderna samt sörja för att nödiga och möjliga inköp från utlandet komme till stånd och dels att beträffande varor, där tillgången var begränsad, ombesörja detalj fördelningen på individerna på lämpligt och rättvist sätt, med bevarande av nödiga reserver för eventuellt inträffande försämring i försörjningsläget. Den tredje huvuduppgift, som från början framställde sig för kommissionen, var planläggningen av livsmedelsförsörjningen på längre sikt under en tid av mer eller mindre fullständig avspärrning i tillförseln och för det fall att landet självt bleve indraget i kriget. Denna verksamhet fick huvudsakligen formen av upprättade allmänna försörjningsplaner samt hushållningsplaner för särskilda varuslag — i allmänhet omfattande en tid av två år — vilka planer successivt reviderades med hänsyn till lägets förändringar. Vid försörjningsplanernas uppgörande togs även hänsyn till behövligheten av en krigsberedskapsreserv. Vid sin verksamhet hade LK att stödja sig på och utnyttja en vittförgrenad lokal organisation genom de statliga k r i s t i d s s t y r e l s e r n a och de kommunala k r i s t i d s n ä m n d e r n a . För denna lokalorganisation var LK den centralt ledande och dirigerande myndigheten, trots att densamma i rätt betydande omfattning togs i anspråk jämväl av andra centrala kristidsmyndigheter, särskilt med avseende på bränslehushållningen och priskontrollen. Inom LK upprättades en särskild byrå, till vilken i främsta rummet kontakten med kristidsstyrelser och kristidsnämnder var koncentrerad. Vid sidan av LK funnos för handhavande av särskilda regleringsuppdrag på jordbruks- och livsmedelsområdena vissa fristående centrala nämnder, nämligen s t a t e n s s o c k e r n ä m n d och s t a t e n s l i n n ä m n d , vilka efter LK:s upphörande den 30/6 1950 uppgingo i den myndighet, som då efterträdde densamma och övertog dess kvarstående arbetsuppgifter, nämligen den då upprättade nya statens jordbruksnämnd. Under de första krigsåren verkade därjämte på tvenne specialområden de tidigare inrättade s t a t e n s p o t a t i s m j ö l s n ä m n d och s t a t e n s f i s k e n ä m n d , vilkas uppgifter år 1942 övertogos av LK.
147 Jordbruket och de särskilda slagen av jordbruksprodukter. Pr oduktio nsplanering en. För omhändertagande av då föreliggande brödsädsöverskott ävensom för åstadkommande av en reell förstärkning av försörjningsläget träffades redan år 1936 av statsmakterna anstalter för uppläggning av ett reservlager av brödsäd. Lagringen ombesörjdes av Svenska Spannmåls AB enligt direktiv av dåvarande statens jordbruksnämnd. År 1937 påbörjades, efter utredning av rikskommissionen för ekonomisk försvarsberedskap, uppläggning av statliga reservförråd även av andra varor, bland vilka k u n n a nämnas konstgödsel, fodermedel, fettråvaror och fettämnen. I samband med den tilltagande utrikespolitiska spänningen i september 1938 trädde beredskapsfrågorna i förgrunden på ett mera markerat sätt än tidigare. Av jordbruksministern tillkallades särskild sakkunnig, professor Å. Åkerman i Svalöv, för att verkställa u t r e d n i n g a n g å e n d e g r u n d e r n a för d e t s v e n s k a j o r d b r u k e t s i n r i k t a n d e och j o r d b r u k s d r i f t e n s o m l ä g g n i n g under försvårad tillförsel och under krig med syfte att åstadkomma ändamålsenligaste försörjningsmöjligheter på livsmedelsområdet. I den nämnda utredningen (här nedan benämnd beredskapsutredningen) undersöktes i första hand vilka omläggningar av jordbruksproduktionen som, med hänsyn till befolkningens behov av livsmedel, lämpligen borde företagas. Vidare gjordes försök att fastställa, vilka möjligheter man hade att genom lagring av inhemska eller importerade livsmedel samt av viktiga produktionsmedel trygga folkförsörjningen. Bedan från början var man också på det klara med, att även andra åtgärder måste vidtagas för folkförsörjningens tryggande vid en mera långvarig avspärrning. Sålunda framstod det som en nödvändighet, att konsumtionen under en kristid måste mera än eljest inriktas på vegetabiliska livsmedel. Vid fodermedlens förädling genom djurkroppen uppstå nämligen avsevärda näringsförluster och blott en del av de använda fodermedlens näringsinnehåll, uttryckt i kalorier, återvinnes i form av animaliska livsmedel. Utredningen var begränsad att avse en planering under den förutsättningen att Sverige skulle kunna hållas utanför ett eventuellt krig men att tillförseln från andra länder av för vår livsmedelsförsörjning nödvändiga varor skulle vara starkt begränsad eller omöjliggjord, alltså den situation som faktiskt kom att inträda. På hösten 1939 var utredningen fullgjord och resultatet redovisades i ett betänkande med förslag till jordbrukets inriktande under försvårad tillförsel och krig. I betänkandets första del redogöres för befolkningens näringsbehov och livsmedelskonsumtionen i landet av såväl animaliska som vegetabiliska födoämnen. I samband häriued omnämnas också de för folk-
148 hälsan nödvändiga skyddsfödoämnena, vitaminer m. m. I en andra avdelning framläggas förslag till åtgärder för att inrikta produktionen åt visst håll samt för att säkerställa tillgången på förnödenheter av olika slag i syfte att hålla produktionen på en hög nivå. Bland produktionsmedlen behandlas i främsta rummet gödselmedlen, såväl naturlig gödsel som handelsgödsel, och redogörelse lämnas för tillgångarna och förbrukningen därav. I fråga om den naturliga gödseln understrykes dennas stora betydelse för växtodlingen samt framhålles betydelsen av att den tillvaratoges på bästa sätt och användes till de grödor, som bäst tillgodogöra sig densamma. En propaganda för förbättrad gödselvård genom cementerade gödselstäder och urinbrunnar förordas, varjämte framhålles behovet av ökade möjligheter för lån och bidrag av statsmedel för dylika anläggningar. Därjämte framhålles önskvärdheten av en ökad försöksverksamhet genom statens jordbruksförsöksanstalt och hushållningssällskapen för att klargöra bästa sättet för den naturliga gödselns uppbevarande samt dess användning till olika grödor. Beträffande handelsgödseln diskuteras samma problem som för den naturliga gödseln samt redogöres dessutom för behov, förbrukning samt anskaffning av olika gödselmedel under normala tider och åtgärder för att vid avspärrning i möjligaste mån säkerställa tillgångarna därav. I fråga om kvävegödsel framhålles, att ca 3A av det dåvarande behovet tillgodosågs genom import och ca 1fi genom inhemsk tillverkning. Åtgärder förordas för en utbyggnad av den svenska kväveindustrien, men dessutom framhålles betydelsen av den redan tidigare igångsatta beredskapslagringen. I första hand borde chilesalpeter och kalksalpeter läggas i beredskapslager. Med avseende på kaligödselmedel framhålles, att landet dittills varit hänvisat till import men att möjligheterna för framvinning därav ur inhemsk råvara borde undersökas. Därjämte förordas reservlagring. Beträffande fosforsyregödsel redogöres för försök, som paging© med syfte att som råvara kunna använda inom landet förekommande apatitslig. Dessutom omnämnes reservlagring av importerat råfosfat vid superfosfatfabrikerna. I utredningen behandlas vidare frågan om försörjningen med utsäde. I fråga om de utsädes- och fröslag, som kunna produceras inom landet, borde odlingen därav uppmuntras och säkerställas genom reglering och tillbakahållande av importen, i synnerhet som importerade sorter ofta ha lägre odlingsvärde i vårt land än inhemska. I fråga om sådana fröslag, som tidigare normalt icke odlats inom landet, t. ex. flertalet köksväxtfröer, redovisas vissa i samband med utredningen vidtagna åtgärder för att stimulera intresset för sådan odling. För sådana fröslag, som icke med fördel kunna odlas inom landet, förordas uppläggning av beredskapslager med statligt stöd. Bland andra förnödenheter, som i utredningen upptagas till behandling, må nämnas medel för bekämpning av växtsjukdomar och skadedjur, d. v. s.
149 betningsmedel och besprutningsmedel. Av önskvärda åtgärder på detta område namnes särskilt propaganda för användning av tillförlitliga och utprövade medel, vidare införande av officiell kontroll över tillverkningen och försäljningen av dylika medel. För säkerställandet av behovet av betnings- och besprutningsmedel förordas dessutom uppläggandet av beredskapslager av sådana medel som icke tillverkades inom landet — helst motsvarande ett års förbrukning. För ett bedömande av våra försörjningsmöjligheter i händelse av avspärrning redogöres i utredningen för de undersökningar som verkställts angående storleken av vår vegetabilieproduktion och de förändringar som densamma undergått sedan 1880-talet och fram till 1930-talet. Enligt gjorda beräkningar uppgick den totala ökningen av vegetabilieproduktionen under den nämnda 50-årsperioden till omkring 65 %. Stegringen beror dels på en ökning av åkerarealerna och dels på ökat utbyte per ytenhet. Bland de omständigheter som medverkat till denna senare ökning framhålles särskilt bättre odlingsmaterial genom växtförädlingen, kraftigare gödsling dels genom ökning och förbättring av den naturliga gödseln, dels genom användning av mera handelsgödsel, vidare jordens torrläggning och bättre brukningsmetoder. I betänkandet diskuteras ingående dessa faktorers inverkan på skördeutbytet för att belysa vilken betydelse de var för sig och sammantagna kunna ha för produktionen av olika växtslag vid en eventuell avspärrning i händelse av krig. Särskilt dryftas frågan om vilka växtslag som böra odlas för att man skall erhålla största möjliga näringsutbyte för försörjningen. Förslag framläggas angående de åtgärder, som kunna anses lämpliga för att nå de uppställda önskemålen: prisreglering, vissa principer för tilldelning av handelsgödsel och andra förnödenheter i händelse av ransonering, garanti för avsättning av särskilt önskvärda produkter m. m. Som särskilt viktiga odlingar nämnas bl. a. brödsäd, potatis och sockerbetor. I betänkandet upptagas också till behandling frågor om nya odlingar, i första hand av olje- och spånadsväxter. Det föreslås här bl. a. att man redan i fredstid skulle igångsätta en beredskapsodling, genom vilken luan kunde täcka behovet av utsäde för en större odling i händelse av avspärrning. Frukt-, bär- och köksväxtodlingens betydelse för försörjningen med såväl rena näringsämnen som skyddsämnen (vitaminer) understrykes, och i samband därmed framhålles vikten av att man genom propaganda- och upplysningsverksamhet intensifierade köksväxtodlingen, såväl den yrkesmässiga i samband med jordbruk och trädgårdsskötsel som husbehovsodling i koloniträdgårdar och smålotter i städer och andra tätorter. Den här refererade före kristiden gjorda beredskapsutredningen lades i stort sett till grund för den planläggning, som sedermera verkställdes och utbyggdes av LK, i första hand av dess produktionsavdelning.
150 Bedan under hösten 1939 vidtogos, delvis i anknytning till utredningen och delvis från andra utgångspunkter, ett flertal förberedande åtgärder av produktionsbefrämjande natur. Meddelande utsändes sålunda bl. a. angående grunderna för tilldelningen av handelsgödsel våren 1940. I december 1939 utfärdades av LK efter samråd med AMK ett upprop till landets jordbrukare om bildande av arbetsblock för gemensam användning av arbetskraft och dragare m. m. vid mobilisering. Avsikten var att åstadkomma ett planmässigt samarbete mellan brukare av varandra närliggande fastigheter, när det gällde användningen av den arbetskraft och de dragare och traktorer som vid mobilisering kunde återstå för jordbruket. Andra viktiga försörjningsspörsmål, som tidigt blevo föremål för LK:s uppmärksamhet, voro säkerställandet av bränsletillgången för jordbrukets traktorer samt tillgodoseendet av skördegarnsbehovet. Se härom nedan sid. 194 och 200. Som förut nämnts upptogs i beredskapsutredningen även anskaffningen av kemiska medel för bekämpning av skadeinsekter och växtsjukdomar. En närstående uppgift var även ogräsbekämpningen med kemiska medel. På LK:s hemställan beviljades under en följd av år medel för att befrämja den inhemska tillverkningen av såväl kör- som ryggsprutor, avsedda för besprutning framför allt av potatis mot bladmögel men även ogräs. Sprutorna i fråga såldes av Svenska Spannmåls AB under hushållningssällskapens medverkan till nedsatta priser till jordbrukare. Under hela krigstiden bedrev LK en omfattande upplysnings- och propagandaverksamhet, vilken ingick som ett led i arbetet för att höja landets livsmedelsproduktion ävensom för att tillvarataga de resurser och medel härför, som under normala tider i allmänhet icke utnyttjades. Denna verksamhet, som huvudsakligen leddes av kommissionens produktionsavdelning, omfattade i första- hand utgivandet och spridandet av upplysningsoch propagandabroschyrer i olika jordbruks- och livsmedelsfrågor. Sådana broschyrer, för vilkas författande fackmän på olika områden anlitades, behandlade aktuella jordbruksfrågor, särskilt med hänsyn till krisförhållandena. Sålunda gavs där råd för gödsling i kristider och för odling av vissa speciella grödor m. m.; spörsmål i samband med utfodring och odling av foderväxter, inläggning av ensilage, insamling av matavfall och nödfoder, vasstäkt m. m. behandlades; för de amatörmässiga odlarna lämnades anvisningar om köksväxtodling på kolonilotter; upplysningar meddelades om lagring av sålunda odlade produkter samt om insamling och användning av vilda bär och växter. Upplysningskurser anordnades på hithörande område i stor omfattning. Speciell uppmärksamhet ägnades därvid tillvaratagandet av nypon och hjortron på grund av dessa bärs rikedom av C-vitaminer. Även radion togs i stor utsträckning till hjälp för upplysningsverksamheten, och talrika voro de föredrag av fackmän på olika områden, som på denna väg nådde ut till allmänheten. Genom upp-
151 satser och kortare notiser i tidningar och facktidskrifter sökte man även intensifiera upplysningsarbetet. Inom livsmedelskommissionens produktionsavdelning utarbetades under så gott som hela kristiden varje höst och förvinter v ä x t o d l i n g se l l e r p r o d u k t i o n s p l a n e r för det följande året. I produktionsplanerna redogjordes för aktuella behov av olika produktionsmedel samt redogjordes för de åtgärder, som under de olika åren vidtagits för att tillgodose dem. I växtodlingsplanerna angavs vidare den med hänsyn till försörjningsläget under olika år lämpligaste fördelningen utav odlingen av olika växtslag samt förordades i många fall åtgärder i syfte att få till stånd den mest önskvärda odlingen av dessa. Genom att vid prissättningen genom statens försorg på jordbruksprodukter taga hänsyn till de i växtodlingsplanerna framlagda önskemålen kunde man också inverka på växtodlingens inriktning och leda jordbruksproduktionen utan nämnvärda tvångsingripanden. Som exempel härpå kan nämnas, att statsmakterna i en del fall då man särskilt ville stimulera en odling fastställde ett relativt högt försäljningspris för dess produkter, varav en del räknades som stimulanstillägg. Detta var t. ex. under en följd av år fallet med oljeväxterna. Då regleringsåtgärderna för de olika odlingarna och växtslagen ingående behandlas i efterföljande avsnitt, saknas anledning att här närmare gå in på utformningen därav. Blott några speciella odlingar och tillverkningar, som icke behandlas på annat håll, skola här omnämnas. I samband med den tilltagande oljeväxtodlingen och margarintillverkningens därav följande ökade betydelse för matfettsförsörjningen uppstod problem om vitamineringen av margarinet, så att det i fråga om särskilt A-vitamininnehållet bleve likställt med smör. Provitamin till A-vitaminet är karotinet, vilket som bekant förekommer rikligt bl. a. i röda morötter. Under ett flertal år vidtogos åtgärder för produktion av karotin på denna väg genom kontraktsodlingar av röda morötter. LK verkade också genom sin produktionsavdelning för anskaffande av andra vitaminslag genom import och inhemsk tillverkning av trän och fiskleverolja av olika slag såväl för h u m a n förbrukning som för foderändamål. För att handha planläggningen av olika åtgärder på vitaminförsörjningens område tillsattes våren 1941 en särskild vitaminkommitté med representanter för medicinalstyrelsen, statens institut för folkhälsan, reservförrådsnämnden och LK. Som tidigare nämnts, hade man redan före kriget ägnat viss uppmärksamhet även åt p l a n e r i n g e n a v a n i m a l i e p r o d u k t i o n e n i händelse av avspärrning. Vissa reservlager av oljekraftfoder hade sålunda upplagts. I den förut refererade beredskapsutredningen hade vidare understrukits behovet av att öka den inhemska produktionen av foderäggvita. Detta kunde ske genom en utvidgad odling av baljväxter, såväl ärter och vicker i renbestånd som i vallarna ingående dylika växter. Även med hän-
152 syn till detta behov ansågs en omfattande oljeväxtodling önskvärd, enär man vid utvinningen av oljan som restprodukt erhåller det bl. a. ur äggvitesynpunkt värdefulla oljekraftfodret. F . ö. hade i utredningen framhållits, att minskningen av fodertillgångarna inom landet —- i synnerhet med tanke på önskvärdheten att öka vegetabilieproduktionen för direkt mänsklig förbrukning —- vid en avspärrning av foderimporten måste nödvändiggöra en reduktion av husdjursbeståndet, vilken i första hand borde gå ut över höns och svin. Till följd av de låga fodermedelsskördarna 1940 och 1941 framträdde de nämnda åren och följande år en stor knapphet på foder av olika slag och en omfattande reducering av husdjursstammen genomfördes. Samtidigt vidtogos emellertid energiska åtgärder för att framskaffa ersättningsfoder av skiftande slag i syfte att motverka de svåraste bristerna. Därjämte sökte man finna nya vägar för att tillvarataga och konservera befintliga fodertillgångar. Bedan 1938 års beredskapsutredning hade vid överläggningar med lantbrukshögskolans husdjursförsöksanstalt upptagit frågan om möjligheten att vid knapp fodertillgång använda sulfitcellulosa vid framför allt hästarnas utfodring. År 1940 igångsattes på LK:s initiativ och under medverkan av nämnda anstalt samt Svenska Cellulosa AB försök att sönderdela cellulosan så, att hästar och nötkreatur lätt skulle kunna förtära densamma. Ganska snart lyckades man lösa frågan om lämplig sönderdelning av cellulosan och därefter igångsattes en betydande tillverkning. Förutom sulfitcellulosa kom senare även sulfatcellulosa till användning. Ett moment av foderförsörjningen, som också ägnades stor uppmärksamhet, var ensileringen och inläggningen av pressfoder. Bedan före kriget hade den av den finske professorn A. I. Virtanen utbildade konserveringsmetoden, AlV-inläggningen, fått en viss spridning även i Sverige. Genom kursverksamhet och annan upplysning arbetade LK under hela kristiden på utökning av ensilagefoderberedningen, varjämte statsmedel ställdes till förfogande för lån och bidrag till siloanläggningar härför. Den kursverksamhet, som bedrevs på området, omhänderhades under LK:s ledning av föreningen Mjölkpropagandan. Särskilda statsmedel utgingo härför under en följd av år. Varje år uppgjordes inom LK beträffande animalieproduktionen h u s h å l l n i n g s p l a n e r , vilka väsentligen avsågo foderförbrukningen under det kommande året, i första hand förbrukningen av oljekraftfoder och kli samt fodersäd. Genom fodermedlens fördelning mellan olika djurslag samt ändringar i ransoneringsnormerna kunde ofta ur produktionssynpunkt angelägna syften ernås. Även på animalieområdet utnyttjades därjämte självklart det statliga inflytandet på prissättningen för att främja de mål, som man ur produktionssynpunkt ville uppnå. Med prispolitiska medel kunde i många fall
153 åstadkommas en omläggning av produktionen från ett slag av produkter till ett annat, t. ex. en förskjutning mellan produktionen av kött och fläsk, mellan olika köttslag (här märkes bl. a. det genom prissättningen åvägabragta tillbakahållandet av den ur näringsekonomisk synpunkt ogynnsamma kalvuppfödningen), mellan fläsk från svin med olika slaktvikt, allt efter som en tidigare eller senare slakt ur fodersynpunkt synts påkallad, mellan olika slag av mejeriprodukter etc. Den allmänna prisregleringen på jordbrukets område (den s. k. jordbruksregleringen). Jordbruksregleringen planhushållning.
under 1930-talet samt dess anpassning
till
kristidens
Den internationella kris för jordbruket med fallande priser på dess produkter, som tog sin början under 1920-talets sista år, påverkade även marknadsförhållandena i Sverige. Med anledning härav vidtogos i vårt land en rad statliga åtgärder i jordbruksreglerande syfte. Under åren 1930—34 tillkommo successivt marknadsregleringar för i tur och ordning följande varor: socker, spannmål, mjölk, fodermedel, slaktdjur, potatis och ägg. Dessa marknadsregleringar genomfördes allteftersom prisfall drabbade nya produkter, till en början utan att något enhetligt mål uppställdes och utan att de olika stödanordningarna organiskt anknötos till varandra eller att någon enhetlig administration därför skapades. Vid riksdagen år 1934 fattades emellertid beslut innebärande en samordning av de prisreglerande åtgärderna. Som allmän riktpunkt för jordbrukspolitiken satte 1934 års riksdag det genomsnittliga prisläget under femårsperioden 1925—29, varvid man tills vidare siktade på att uppnå ett prisläge som motsvarade 75 % av genomsnittspriserna under nämnda period. Bedan vid 1936 års riksdag angavs målet vara att upprätthålla ett prisläge motsvarande lägst 75 och högst 100 % av basårsnivån. Biksdagen år 1937 slutligen beslöt, att priserna på jordbruksprodukter skulle få variera mellan högst 15 % över och lägst 15 % under genomsnittspriserna 1925—29. Denna målsättning gällde i huvudsak ända fram till krigsutbrottet. Administrativt sammanfördes regleringarna i och med inrättandet av statens jordbruksnämnd år 1935. Denna avlöste de förut befintliga spannmåls-, mjölk- och slakterinämnderna. Vid sidan av jordbruksnämnden kvarstodo som fristående organ socker- och potatismjölsnämnderna. Kostnaderna för 1930-talets jordbruksreglering finansierades huvudsakligen genom speciella avgifter av olika slag (mjölkavgift, margarinaccis, oljekaksskatt, veteavgift, diverse införselavgifter m. fl. avgifter), vilka icke inflöto till statskassan utan tillfördes särskilda fonder (jordbrukets prisregleringsfond och fonden för mötande av förluster å spannmålsregle-
154 ringen) eller direkt togos i anspråk för regleringarnas genomförande (mjölkregleringen). Här är icke platsen att redogöra för regleringsanordningarna på jordbrukets område under 1930-talet, så mycket mindre som dessa i allmänhet icke tillämpades under krisåren, trots att regleringsförfattningarna fortfarande delvis ägde giltighet. 1 I mars 1938 tillkallades särskilda sakkunniga (1938 års jordbruksutredning) för att verkställa utredning rörande jordbrukets produktionsbetingelser och avsättningsförhållanden jämte i samband därmed stående frågor. Avsikten var ursprungligen, att utredningsarbetet skulle bedrivas så, att resultaten skulle kunna underställas 1939 års riksdag. I december 1938 meddelade emellertid utredningen, att den med hänsyn till pågående undersökningar ännu icke kunnat eller ansett sig böra taga definitiv ställning till frågan om och i vad mån en omläggning av huvudlinjerna för jordbruksstödet kunde anses påkallad. Utredningen nöjde sig därför med att framlägga ett förslag om jordbruksregleringen under år 1939/40. Förslaget innebar, att regleringsverksamheten under nämnda år i allt väsentligt skulle bedrivas efter oförändrade riktlinjer. Statsmakternas våren 1939 fattade beslut gick i samma riktning. Krigsutbrottet vid ingången av september 1939 medförde, att andra förutsättningar för jordbruksregleringen uppkommo än de som förelegat, när statsmakterna på våren s. å. fattade beslut om dess utformning för 1939/ 40. I en i slutet av oktober 1939 till urtima riksdagen avlåten proposition (nr 66) om prisreglerande åtgärder på jordbrukets område framhöll jordbruksministern, att den inträdda krisen för jordbrukets del medfört så ändrade förhållanden, att de dittillsvarande regleringsåtgärderna måste underkastas överväganden från delvis nya synpunkter. Han erinrade om att de prisreglerande åtgärderna dittills väsentligen haft till syfte att skydda den inhemska marknaden mot en oreglerad konkurrens från utlandet eller ett pristryckande överflöd inom landet. Bådande ovissa framtidsutsikter nödvändiggjorde emellertid att så avväga priserna för olika jordbruksprodukter, att prisregleringen även kunde tjäna som stimulans för en önskvärd ökning av produktionen. Det inträdda läget med dess risker för allmän prisstegring tvingade dock till största försiktighet vid alla åtgärder, som kunde medföra någon mera avsevärd höjning av levnadskostnaderna och därmed bana väg för en inflationsartad utveckling. I samband med krigsutbrottet, innan riksdagen ännu hunnit taga ställning till frågan om den fortsatta jordbruksregleringen, vidtogos en rad betydelsefulla åtgärder på området. Genom kungörelse den 26/8 1939 meddelades exportförbud å bl. a. vissa jordbruksalster. Undantag från förbudet 1 En detaljerad redogörelse för 1930-talets jordbruksregleringar ingår i Sveriges lantbruksförbunds minnesskrift (Sveriges Lantbruksförbund 1917—1942), Sthlm 1942 (K. Åmark, Svensk jordbrukspolitik under det senaste kvartsseklet).
155 finge meddelas av jordbruksnämnden. Den 1/9 bemyndigades nämnden att reglera exporten av jordbruksprodukter. Genom samtidiga och senare beslut anvisades medel för inköp och lagring av vissa livsmedel, huvudsakligen smör, fläsk och ägg, samt för inköp och lagring i beredskapssyfte av spannmål och fodersäd samt utsäde m. m. I anledning av den inträdda krissituationen förordnades den 29/9 1939 om beslag å vissa fodermedel. Genom kungörelser den 6/10 slutligen slopades vissa av de anordningar, vilka ingått som led i 1930-talets jordbruksregleringar. Ett beslut av stor principiell betydelse fattades vid 1939 års urtima riksdag beträffande finansieringen av jordbruksregleringen. Under tidigare år hade denna, som förut nämnts, skett genom avgifter och acciser, vilka direkt kommit regleringen till del. Nu beslöt riksdagen i stället anvisa medel på riksstaten för att täcka kostnaderna för flertalet regleringsåtgärder. Vidare bestämdes, att margarinaccisen icke vidare skulle tillföras jordbrukets prisregleringsfond utan i stället inlevereras till statskassan. Vid 1940 års riksdag gick man vidare på den inslagna vägen. Då beslöts nämligen, att vad nyss sagts skulle gälla samtliga avgifter, som tidigare influtit till prisregleringsfonderna, i den mån de fortfarande upptogos. Kostnaderna för jordbruksregleringen ha sedan dess helt belastat statsbudgeten. Vid 1939 års lagtima riksdag hade beslutats förlängning på ett år, d. v. s. intill den 1/7 1940, av en rad regleringsförfattningar, vilkas giltighetstid eljest skulle ha utgått den 1/7 1939. Med hänsyn till omöjligheten att bedöma det rådande kristillståndets varaktighet fann 1939 års urtima riksdag lämpligast att bibehålla flertalet av de regleringsanordningar som ännu ej formligen upphävts, även sådana som icke kunde tillämpas under den tid kriget påginge. Av samma anledning förlängdes även vid 1940—42 års riksdager de grundläggande regleringsförfattningarna för j^tterligare ett regleringsår i sänder. Detsamma gällde ock vissa andra av riksdagen lämnade bemyndiganden. Vid 1943 års riksdag beslöts, att här avsedda författningar skulle gälla tills vidare. Övriga riksdagsbemyndiganden förutsattes däremot skola, där ej annat angavs, alltjämt förlängas år för år. Denna ordning tillämpades även i fortsättningen. Bedan före kriget hade Kungl. Maj :t erhållit fullmakter beträffande handhavandet av jordbruksregleringen under det kommande året. Sålunda skulle Kungl. Maj :t under budgetåret 1939/40, enligt uttalande av 1939 års lagtima riksdag, för den händelse en markerad förskjutning i penningvärdet komme till stånd eller eljest någon mera betydande ändring i fråga om de ekonomiska förhållandena inom näringslivet inträffade, äga befogenhet att vidtaga sådana jämkningar i regleringen, som stode i överensstämmelse med regleringens syfte. Med hänsyn till de svårigheter, som förutsattes föreligga att överblicka följderna för jordbruket av krisen, begärde Kungl. Maj :t av 1939 års urtima riksdag och erhöll ävenledes be-
156 fogenhet att utan hinder av tidigare meddelade beslut och gjorda uttalanden handha jordbruksregleringen samt vidtaga av omständigheterna betingade ändringar i densamma. En likalydande regeringsfullmakt lämnades även av 1940 års riksdag. Vid 1941 års riksdag tillkom ett inskränkande tillägg; mera genomgripande ändringar i regleringsåtgärderna finge icke vidtagas av Kungl. Maj :t, där riksdagens hörande utan olägenhet kunde ske. Med detta tillägg förnyades regeringsfullmakterna för varje år under hela kristiden. Fullmakterna gällde till en början för budgetår. Vid 1943 års riksdag beslöts emellertid, med hänsyn till att prissättningen skedde regleringsårsvis, att fullmakten skulle avse tiden fr. o. m. september det ena året t. o. m. augusti påföljande år. Som av det sagda framgår voro de fullmakter som riksdagen lämnade Kungl. Maj :t under kriget avsevärt mera omfattande än de som givits under åren dessförinnan. Huvuddragen
av jordbruksregleringen
under
krisåren.
Det har redan framhållits, att försörjningssynpunkten ställdes i förgrunden, då det vid 1939 års urtima riksdag gällde att fastställa riktlinjer för jordbruksregleringen under den inträdda krisen. Man åsyftade nu en sådan avvägning av priserna, att de verkade i produktionsfrämjande riktning, dock utan att stegras därhän att de vållade någon mera kännbar höjning av levnadskostnaderna. I ännu högre grad än vid 1939 års urtima riksdag dominerade försörjningssynpunkten i prisregleringspropositionen till 1940 års riksdag (nr 276). Där framhölls, att svårigheterna till följd av krisen ytterligare skärpts genom de under den senaste tiden inträffade krigshändelserna, framför allt de skandinaviska grannländernas indragande i kriget och tillkomsten av Skagerackspärren. Avspärrningen hade i det närmaste helt avstängt landet från tillförseln av en del betydelsefulla jordbruksförnödenheter, vilket föranlett ransonering för vissa av dessa. Utvecklingen gjorde det nödvändigt, att jordbruksdriften erhölle erforderlig stimulans, så att för landets försörjning behövlig produktion ernåddes. Detta kunde ske endast genom att jordbrukarna tillförsäkrades efter de ökade produktionskostnaderna lämpligt avvägda produktpriser. I departementschefsuttalandet till 1941 års prisregleringsproposition (nr 278) gavs en återblick på förhållandena åren omedelbart före kriget. Det framhölls, att det prisstöd som jordbruket då erhållit ökat dettas produktionskraft och gett landet vissa livsmedelsreserver. Dessa reserver hade kommit väl till pass under avspärrningen och även möjliggjort en förbättrad löneställning för de i jordbruket anställda, vilket samtidigt inneburit, att högre ersättning kunnat beräknas för jordbrukarnas eget arbete. Det betonades, att vid prisavvägningen måste beaktas såväl nödvändigheten av att under rådande avspärrning upprätthålla jordbrukets produk-
157 tion och räntabilitet som önskvärdheten av att kunna erbjuda den i jordbruket verksamma arbetskraften likvärdiga ekonomiska förmåner med dem som erhölles inom andra verksamhetsområden. Hänsyn måste därför tagas ej blott till de ökade produktionskostnaderna utan även till skörderesultaten. Emellertid vore det vid fastställandet av prisnivån för jordbruksprodukterna av stort intresse även för jordbrukets utövare att förebygga en inflationsartad utveckling. Departementschefen utgick eljest ifrån att de svenska statsmakterna, då fredliga förhållanden inträtt, vore beredda att föra en jordbrukspolitik, som skänkte jordbruket, bedrivet efter rationella metoder, full lönsamhet under för utövarna i samverkan friast möjliga former. Det refererade statsrådsuttalandet innehöll alltså på samma gång en maning till jordbrukarna att iakttaga återhållsamhet i aktuella priskrav och ett löfte för framtiden om en positiv jordbrukspolitik. I övrigt framhölls, att en förskjutning under det senaste året framträtt i fråga om regleringsåtgärdernas utformning så tillvida, att man begynt tillhandahålla konsumtionsvaror till lägre priser än som betingades av rådande produktionskostnader. Det underströks ock, att avvägningen av priserna för olika produkter alltjämt liksom förut borde ske med hänsyn tagen till förefintliga intressemotsättningar mellan större och mindre brukningsdelar. I prisregleringspropositionen år 1942 (nr 319) betonades, under hänvisning till föregående års missväxt, att landets försörjningsläge försämrats avsevärt samt att dess reserver av livsmedel väsentligt nedgått. Detta gjorde det än mer angeläget, att jordbruksproduktionen upprätthölles och i möjligaste mån utvidgades. När prisregleringspropositionen år 1943 (nr 246) avgavs, hade försörjningsläget lättat till följd av 1942 års förhållandevis gynnsamma skörd. Jordbruksministern framhöll emellertid, att denna tillfälliga ljusning icke finge medföra att arbetet på jordbruksproduktionens stärkande slopades. I anslutning till en redogörelse för principerna för vårprissättningen — som detta år tillämpades för första gången (se nedan sid. 160) uttalades en förväntan att jordbrukarna genom tillkomsten av det nya prissättningssystemet skulle bli särskilt intresserade av att nå ett så högt produktionsresultat som möjligt. Systemet innebure nämligen, att sådana förbättringar av produktionsresultaten, som kunde åstadkommas genom jordbrukarnas egna ansträngningar, icke gärna kunde komma att föranleda någon sänkning av priserna. Våren 1944 ansåg sig jordbruksministern kunna i regleringspropositionen (nr 253) fastslå, att det allmänna försörjningsläget på livsmedelsområdet avgjort förbättrats, samt att ytterligare lättnader kunde motses, därest skörden ej bleve dålig. Intresset koncentrerades nu på lönsamhetsfrågan. Statsmakternas beslut rörande prissättningen på jordbrukets produkter innebure, att ett överskott i jordbrukskalkylen icke skulle ge anledning
158 till andra prissänkningar än sådana, som vore betingade av marknadsläget. Härmed hade man — torde det kunna sägas —- ur viss synpunkt tagit ett första steg till övergång från krispolitik till efterkrigspolitik på jordbrukets område. Huvudprincipen för prissättningen på jordbrukets produkter under krisåren var, att jordbruket, som helhet taget, vid normala väderleksbetingelser skulle erhålla full täckning för de kostnadsstegringar som inträffat sedan krigsutbrottet. Tillämpningen av denna princip förutsatte, att man kunde följa utvecklingen av jordbrukets inkomster och kostnader sedan tiden före kriget. Detta skedde med ledning av en totalkalkyl över jordbrukets inkomster och kostnader, den s. k. j o r d b r u k s k a l k y l e n . För jordbrukets del gällde, att det skulle erhålla en med beaktande av kostnadsutvecklingen fastställd inkomstsumma. Härigenom blev den allmänna producentprisnivån fixerad. Av penning- och prispolitiska eller av sociala skäl ansågs det emellertid i vissa situationer icke lämpligt att låta producentpriserna helt slå igenom i detaljpriserna på de olika produkterna. För att förhindra detta tillgreps utvägen att låta statliga s u b v e n t i o n e r utgå. För jordbrukskalkylen och dess användning som grundval för prissättningen på jordbrukets område ävensom för subventionssystemet redogöres närmare i tvenne efterföljande avsnitt. Landets avspärrning från förkrigstidens utländska leverantörer av produkter och förnödenheter gjorde det nödvändigt att i viss utsträckning förändra jordbrukets produktionsinriktning. Ändringen innebar främst en förskjutning från animalisk till vegetabilisk produktion. (Se härom närmare sid. 134 ff.) Vid produktionsdirigeringen, vilken var mest genoingripande under krisens första skede, användes en rad medel av prispolitisk art, vilka i fortsättningen på behöriga ställen omnämnas. Den prissättning för olika produkter, som ansågs vara den ur försörjningssynpunkt lämpligaste, skulle ofta ha medfört olägenheter för vissa landsdelar eller vissa kategorier av jordbrukare, såvida icke särskilda åtgärder tillgripits. Då produktionen av brödsäd, sockerbetor och oljeväxter väsentligen eller enbart bedrives i landets sydliga eller mellersta delar och då den ur försörjningssynpunkt önskvärda omläggningen av produktionen från animalier till vegetabilier alltså måste gynna nämnda delar av landet framför norra Sverige, befanns — för att kompensera jordbruket i de nordligare delarna av landet — skäligt att bl. a. medge särskilda pristillägg i dessa områden. Det var också i kompensationssyfte som särskilda producentbidrag för mjölk lämnades till innehavare av mindre eller medelstora brukningsdelar. Man kan med avseende på jordbruksregleringen under krigsåren och tiden närmast därefter urskilja två perioder, den första omfattande åren
159 1939/40—1942/43, den andra åren fr. o. m. 1943/44. Den förra perioden kännetecknas av i viss mån trevande åtgärder för att söka nå lämpliga former för prissättningen. Under den senare perioden tillämpas däremot ett ganska fast system med en preliminär prissättning redan på våren före resp. regleringsår och justeringar i den mån så befinnes påkallat vid regleringsårets början eller senare. I det följande skola i kronologisk följd resultaten av de allmänna ekonomiska uppgörelser och beslut, som ägde samband med jordbrukets prisreglering, summariskt anges. 1939/40. Såsom tidigare nämnts åsyftade jordbrukspolitiken under åren närmast före krigsutbrottet upprätthållandet av en prisnivå för jordbruksprodukter, som motsvarade genomsnittliga prisläget under perioden 1925— 29. 1939 års urtima riksdag ansåg det i rådande situation icke lämpligt att man band sig vid någon bestämt angiven prisnivå men fann en viss förbättring av jordbrukets produktpriser önskvärd med hänsyn dels till skedda kostnadsstegringar och dels till angelägenheten av att stimulera till ökad produktion för livsmedelstillgångens tryggande. Till följd av svårigheterna att i förväg k u n n a beräkna utvecklingen utformades, såsom tidigare berörts, direktiven för jordbruksregleringen på ett sådant sätt, att Kungl. Maj :t skulle äga största möjliga handlingsfrihet i olika tänkbara lägen. 1940/41. Det befanns icke heller vid 1940 års lagtima riksdag möjligt att uppdraga några mera bestämda riktlinjer för den fortsatta prisregleringen. Biksdagen uttalade helt allmänt, att prispolitiken borde så inriktas, att för landets försörjning erforderlig produktion ernåddes. På grund av det dåliga skördeutfallet år 1940 visade sig de under årets förra del vidtagna prisförbättrande åtgärderna otillräckliga att medge täckning för kostnadsstegringarna. Detta framgick av vissa av Sveriges lantbruksförbund verkställda utredningar, vilka framlades i skrivelse till Kungl. Maj:t i oktober 1940 och sedermera kompletterades av LK. Enligt förbundets beräkningar behövde jordbruket, betraktat såsom en gemensam helhet, under år 1940/41 tillföras ca 190 milj. kr. för att den år 1938/39 rådande relationen mellan inkomster och kostnader skulle bibehållas. På lantbruksförbundets framställning upptogos i november överläggningar mellan representanter för regeringen å ena och för lantbruksförbundet och Biksförbundet landsbygdens folk å andra sidan. Förhandlingarna ledde till en uppgörelse, enligt vilken jordbruket år 1940/41 skulle i form av prishöjningar eller tillskott ur statskassan tillföras en inkomstökning av 130 milj. kr. Återstoden av det beräknade inkomstunderskottet skulle jordbruket självt få bära (jfr den å sid. 169 lämnade redogörelsen för tillkomsten och innebörden av den s. k. 4 %-regeln). Åtgärderna borde inriktas efter två huvudlinjer, den ena syftande till att genom allmänna
160 prisförhöjningar intill viss nivå bereda hjälp för huvuddelen av jordbruket, den andra innebärande speciella åtgärder till förmån särskilt för de hårdast drabbade jordbrukarna medelst hjälp till foderanskaffning m. m. 1941/42. Det var våren 1941 alltjämt icke möjligt att med någorlunda säkerhet bedöma utvecklingen av jordbrukets kostnader för någon längre tid framåt. Bestämmandet av mera definitiva priser på jordbruksprodukter ansågs därför böra uppskjutas till en tidpunkt, då man bättre kunde överblicka skördeutsikterna. Dock fastställdes redan på våren till ledning för produktionsinriktningen en prisskala, som var avsedd att ange förhållandet mellan priserna på olika slag av spannmål av det kommande årets skörd. Då även 1941 års skörd utföll mycket ogynnsamt, upptog regeringen liksom föregående år förhandlingar med jordbrukets ekonomiska och fackliga riksorganisationer för att utfinna medel till lättande av jordbrukarnas ekonomi. Till grund för förhandlingarna och den följande, i december 1942 träffade uppgörelsen lades en förkalkyl över det samlade jordbrukets inkomster och kostnader produktionsåret 1941/42. Denna kalkyl visade ett inkomstunderskott av 104,5 milj. kr. Underskottet bleve ännu större, om hänsyn toges till vissa efter kalkylens upprättande inträffade försämringar i jordbrukets ekonomiska resultat. Enligt den träffade uppgörelsen skulle jordbruket genom prishöjningar eller på annat sätt tillföras en inkomstförbättring av 45 milj. kr., medan näringen själv skulle få bära ett underskott av 65 milj. kr. Kompensationen skulle huvudsakligen ges i form av subventioner på mjölk, men dess slutliga storlek gjordes beroende av den faktiska produktionsutvecklingen för nämnda vara under återstående del av produktionsåret. Denna punkt i överenskommelsen får ses mot bakgrunden av att den animaliska produktionen under närmast föregående år lämnat bättre utbyte än vad man på förhand räknat med. Då mjölkproduktionen sedermera visade sig bli större än som förutsatts, minskades i viss mån den kompensation, som enligt uppgörelsen skulle utgå till jordbruket. 1942/43. I likhet med närmast föregående år fastställde Kungl. Maj :t redan på våren en prisskala, utvisande det planerade förhållandet mellan priserna på spannmål och hö av årets skörd. Avsikten var, liksom tidigare, att de absoluta priserna skulle bestämmas, så snart resultatet av årets skörd kunde överblickas. Kungl. Maj :t hade emellertid funnit angeläget att, innan produktpriserna för året sålunda definitivt fastställdes, en allsidig utredning företoges rörande de på frågan inverkande omständigheterna. Utredningsarbetet uppdrogs åt av jordbruksministern i maj 1942 tillkallade sakkunniga, vilka antogo namnet 1942 års jordbrukskommitté. Enligt direktiven borde utredningen i första rummet omfatta den ur kostnadssynpunkt och med avseende på olika produktionsintressen lämpliga avvägningen mellan priserna på olika jordbruksprodukter. I detta syfte borde bl. a. under-
161 sökas utvecklingen av kostnaderna för olika produkter sedan krigsutbrottet. I samband därmed borde även prövas, huruvida dittillsvarande beräkningsgrunder kunde anses giva ett riktigt uttryck för inkomst- och kostnadsförändringarna inom jordbruket. Bland kommitténs uppgifter ingick vidare att upprätta en preliminär jordbrukskalkyl för regleringsåret 1942/ 43 till ledning för fastställandet under den kommande hösten av priser på produkter av 1942 års skörd. Kommittén skulle slutligen — och denna del av uppdraget blev småningom den centrala — utreda principerna för jordbrukspolitiken vid en framtida övergång till fredsförhållanden. De förslag rörande den prisreglerande verksamheten under år 1942/43, som framlades i prisregleringspropositionen våren 1942, inneburo icke några mera vittgående ändringar i gällande system. Detta hängde bl. a. saminan med tillkomsten av 1942 års jordbrukskommitté. Kungl. Maj :t erhöll liksom under de dittills gångna krigsåren befogenhet att utan hinder av meddelade beslut och gjorda uttalanden handha jordbruksregleringen samt vidtaga av omständigheterna påkallade ändringar i densamma. I augusti 1942 framlade jordbrukskommittén en preliminär inkomstoch kostnadskalkyl för år 1942/43. Kalkylen uppvisade ett icke obetydligt inkomstöverskott, nämligen 120,5 milj. kr., sedan avdrag skett för viss del av inkomsterna (»stimulansinkomster», vilka endast kommo vissa landsdelar till godo). Av nämnda inkomstöverskott utgjorde hälften eller 60 milj. kr. en i viss mån fiktiv inkomst för återbildning av djurkapitalet. En reduktion av nämnda belopp till 40 milj. kr. ansågs böra ske. Med tillämpning av principen, att jordbruket vid normala väderleksbetingelser skulle få full täckning för den efter krigsutbrottet inträffade kostnadsökningen men icke mera, borde tydligen prisjusteringar nedåt ske. Dylika föreslogos också av LK, avseende ett flertal vegetabiliska produkter. Av det kalkylmässiga inkomstöverskottet reserverades en del — 26 milj. kr. — för att möta kostnadsstegringar, som kunde väntas inträffa under det kommande året. Frågan om de föreslagna prissänkningarna på jordbruksprodukter kom att under hösten sammankopplas med pågående förhandlingar om allmänt pris- och lönestopp. Bortsett från att priserna på spannmål och potatis av årets skörd fastställdes den 2/10 1942, drog det av denna anledning ut på tiden, innan beslut om prissättningen fattades. Sådant meddelades den 18/12 i huvudsaklig anslutning till LK:s förslag. 1943/44. Till grund för prissättningen under produktionsåret 1943/44 lades en redan i början av år 1943 upprättad förkalkyl rörande jordbrukets inkomster och kostnader under nämnda produktionsår. Denna kalkyl visade ett mindre överskott, vilket, om man på kostnadssidan för hela produktionsåret räknade med i mitten av mars 1943 gällande arbetslöner och priser på förnödenheter av olika slag, dock i huvudsak skulle bortfalla. 11—116821
162 Kungl. Maj:ts beslut i prisfrågan (19/3 och 21/4 1943) innebar, att de rådande priserna på jordbruksprodukter i stort sett skulle bibehållas oförändrade, såvida icke en omräkning av kalkylen i augusti visade ett övereller underskott av mer än 4 %. Därest det av den då omräknade kalkylen skulle framgå, att justeringar borde komma till stånd, skulle dessa ej ske efter rent mekaniska grunder. Hänsyn borde tagas även till försörjningssynpunkter m. m. Om det i augusti ej befunnes lämpligt att binda priserna för hela året, borde en omräkning av augustikalkylen ske omkring den 1/1 och den 1/5 1944. Härvid borde 4 %-regeln tillämpas. Det förutsattes slutligen, att det av försörjningspolitiska eller andra skäl kunde bliva erforderligt att justera priserna, även om över- eller underskottet bleve så litet att 4 %-regeln ej bleve tillämplig. Dylika justeringar borde dock avvägas så, att relationen mellan inkomster och kostnader i kalkylen förbleve oförändrad. Såväl januari- som majomräkningarna gåvo ett resultat liggande inom ramen för 4 %-regeln och föranledde därför icke några prisändringar. 1944/45. Den i mars 1944 upprättade jordbrukskalkylen visade ett inkomstöverskott av 106 milj. kr. Kungl. Maj :ts beslut i prisfrågan (den 24/3 1944) innebar, att med undantag av prissänkningar å vissa vegetabiliska produkter samt sådana nedsättningar av priserna, som LK skulle äga företaga för att främja avsättningen eller av liknande skäl, det beräknade inkomstöverskottet tills vidare icke skulle föranleda prissänkningar. De rådande priserna skulle i stort sett bibehållas oförändrade. Visade augustiomräkningen ett inkomstöverskott, som icke överstege överskottet i marskalkylen, skulle detta få utjämnas genom en mot överskottet svarande höjning av posten arbetskostnader i kalkylen intill ett belopp av nämnda storlek. Skulle däremot uppstå ett överskott som vore högre än sagda belopp, skulle överskjutande summa utjämnas genom sänkning av priserna på jordbruksprodukter eller höjning av priserna på statssubventionerade jordbruksförnödenheter. Därest det efter prövningen av augustikalkylen av avsättnings- eller liknande skäl bleve nödvändigt med prissänkningar utöver dem som ansetts befogade vid nämnda tidpunkt, skulle dylika sänkningar ske utan kompensation. Prisjusteringar, som genomfördes av andra skäl, skulle såsom tidigare avvägas på sådant sätt, att relationen mellan inkomster och kostnader i kalkylen ej påverkades. Den i augusti omräknade kalkylen visade ett inkomstöverskott av 142,6 milj. kr. mot 106 milj. kr. i vårkalkylen. Detta föranledde Kungl. Maj:t att genom beslut den 25/8 1944 bemyndiga LK vidtaga de sänkningar av priserna på jordbruksprodukter och de höjningar av priserna på statssubventionerade jordbruksförnödenheter, som erfordrades för utjämning av augustikalkylens inkomstöverskott till den del detta överstege 106 milj. kr. Det förutsattes vidare, att en omräkning av augustikalkylen skulle göras i januari 1945, varvid skulle vidtagas de justeringar i priserna på
163 produkter och förnödenheter, som kunde föranledas av omräkningsresultåtet. Den i januari 1945 omräknade kalkylen visade ett inkomstunderskott av 7,1 milj. kr., för vilket jordbruket sålunda skulle erhålla täckning. 1945/46. Vid behandlingen våren 1945 av jordbrukskalkylen för år 1945/46 uppstodo skiljaktiga meningar beträffande arbetskostnads- och ränteposterna. De belopp som motsvarade åsiktsdifferenserna voro emellertid mycket små i förhållande till kalkylens slutsumma. Med hänsyn härtill ansåg LK, att man i första hand icke borde taga sikte på en utjämning av kalkylen utan i stället eftersträva att få till stånd vissa ur försörjningssynpunkt motiverade prisförändringar. Dessa borde man söka avväga på så sätt, att desamma icke skulle rubba det kalkylmässiga jämviktsläget mellan inkomster och kostnader i vidare mån än som angåves av differensen mellan de olika meningarna beträffande kalkylen. Kungl. Maj:ts beslut i prisfrågan, vilket meddelades den 6/4 1945, innebar ett godkännande av LK:s förslag. Enligt beslutet skulle de på våren fastställda priserna bibehållas oförändrade, såvida icke vid kalkylomräkning i augusti 4 %-regeln bleve tillämplig. En eventuell justering av priserna borde i främsta rummet avse sådana produkter, som närmast givit anledning till det uppkomna över- eller underskottet, varvid dock även försörjningslägets krav skulle beaktas. Till följd av ovanligt ogynnsamma väderleksförhållanden i augusti befanns det icke möjligt att lägga den då upprättade kalkylen till grund för en omprövning av prisfrågan. En förnyad kalkylomräkning verkställdes därför i oktober. Vid denna uppnåddes enighet om beräkningarna av arbets- och räntekostnaderna. Kalkylen visade ett underskott av 30,9 milj. kr., ett underskott som i och för sig låg långt innanför 4 %-marginalen. Underskottet kunde emellertid väntas öka med 20 å 30 milj. kr., sedan klarhet vunnits om storleken av en till djurskötarna utgående kompensation för arbetstidsförkortning. Enär möjligheten även till vissa andra förskjutningar i jordbrukets inkomster eller kostnader icke kunde uteslutas, ansågs det att priserna ej heller i oktober borde slutgiltigt bindas för hela regleringsåret. Prisfrågan skulle därför kunna upptagas till förnyad omprövning i januari 1946. Så skedde också. Den justerade kalkylen visade en påtaglig förbättring i jämförelse med oktoberkalkylen, i det att inkomstunderskottet sjönk från 30,9 till 0,9 milj. kr. LK anförde, att det fördenskull vid tillämpning av de våren 1945 fastställda grunderna för prissättningen icke förelåge anledning till prisjusteringar. Med sitt uttalande hade kommissionen icke tagit ställning till frågan, huruvida andra sakförhållanden kunde motivera en omprövning av jordbrukets prisfrågor. Överläggningar, som härefter upptogos med jordbrukets ekonomiska och fackliga riksorganisationer avseende prissättningen främst under år 1946/47, resulterade i en överenskommelse den 13/3 1946, enligt vilken
164 jordbruket under återstående del av regleringsåret 1945/46 skulle genom höjning av mjölk- och köttpriserna samt genom vissa sänkningar av priserna på konstgödsel tillföras en inkomstökning av ca 30 milj. kr. 1946/47. Den jordbrukskalkyl för år 1946/47, som upprättades våren 1946, uppvisade ett inkomstöverskott av 55,9 milj. kr. Kungl. Maj:ts beslut om prissättningen, vilket meddelades den 29/3 1946, anslöt sig till ett förslag som avgivits av LK och som grundades på dels den nämnda kalkylen, dels den förut berörda överenskommelsen av den 13/3 1946. överenskommelsen innebar, att kalkylens arbetskostnadspost för att bereda täckning för föreslagna höjda lantarbetarlöner skulle ökas med ett belopp, som på kalkylens inkomstsida motsvarade (preliminärt beräknat) 125 milj. kr. Utöver det förut angivna kalkylmässiga överskottet skulle sålunda jordbruket tillföras en summa av ca 70 milj. kr., främst genom en allmän prishöjning på mjölken men även genom prisjusteringar för andra produkter och förnödenheter. De priser på jordbrukets produkter och förnödenheter, som fastställts på våren, skulle, i överensstämmelse med gängse regler, bibehållas oförändrade, såvida icke vid en kalkylomräkning i augusti 4 %-regeln bleve tillämplig. Augustiomräkningen av kalkylen gav ett resultat, som innebar att 4 %regeln icke behövde tillämpas. En i samband med kalkylberäkningarna företagen undersökning utvisade emellertid, att ett belopp av 17,1 milj. kr. skulle behöva tillföras jordbruket för att detta skulle erhålla den kompensation för höjda arbetskostnader, som statsmakterna utfäst sig att lämna. Kungl. Maj :t godkände den 30/8 1946 ett förslag av LK om de prisjusteringar som erfordrades för att jordbruket skulle tillföras ifrågavarande inkomstförbättring. I samband med att omsättningsskatten slopades fr. o. m. den 1/1 1947 företogos vissa omläggningar av prisregleringen beträffande jordbruksprodukter. Innebörden härav var, att de till producenterna utgående priserna på vissa jordbruksprodukter fingo slå igenom i konsumentpriserna och att systemet med statliga subventioner till viss del avvecklades (jfr nedan lämnade redogörelse för subventionssystemet). Så skedde beträffande det allmänna pristillägget å mjölk, lantsmörsbidraget i andra delar av riket än Norrland utom Gästrikland samt kompensationen till mejerierna för utebliven höjning av priset å konsumtionsmjölk. Även i fråga om socker avvecklades subventionssystemet i huvudsak. 1947/48. Den på våren 1947 upprättade jordbrukskalkylen för år 1947/48 utvisade, med tillämpning av nya beräkningsgrunder för vissa kostnadsposter, ett inkomstunderskott av 9,6 milj. kr. Med hänsyn till att detta underskott med stor sannolikhet låge inom de felmarginaler, som omgåve kalkylens inkomst- och kostnadssummor, ansåg LK, att kalkylen kunde betraktas som i stort sett balanserad. Kungl. Maj :ts beslut i prisfrågan, vilket, med visst undantag, meddelades
165 den 5/6 1947, föregicks av resultatlösa förhandlingar mellan regeringen och jordbrukets riksorganisationer. Vid dessa förhandlingar hävdades från jordbrukets sida, att arbetskostnaderna borde uppräknas med visst belopp med hänsyn till den inkomststegring, som redan vidtagna lönehöjningar medfört eller pågående förhandlingar ställt i utsikt för praktiskt taget hela den i svensk industri och handel o. d. sysselsatta befolkningen. Härutöver framhölls nödvändigheten av att den av statsmakterna utlovade utfyllnaden av klyftan i inkomst- och levnadsstandard mellan jordbruket och övriga näringsgrupper åtminstone till någon del förverkligades. Nyssnämnda beslut den 5/6 1947 gick ut på att jordbruket skulle tillföras ett belopp, som på jordbrukskalkylens inkomstsida uppgick till 156 milj. kr. Härmed hade Kungl. Maj :t tillmötesgått önskemålen från jordbrukets sida om en uppräkning av arbetskostnadsposten i kalkylen, även om medgivandet icke sträckte sig till hela det belopp som krävts av jordbruksrepresentanterna. Av det beräknade inkomsttillskottet av 156 milj. kr. kom huvuddelen eller 127 milj. kr. på animalieprodukter (67 milj. kr. på mjölk och mejeriprodukter samt 60 milj. kr. på slaktdjursprodukter). Kalkylomräkningen i augusti 1947, vilken företogs när det var känt att årets skörd utfallit dåligt, visade ett underskott av 196 milj. kr., nyssnämnda belopp om 156 milj. kr. inräknat. Av underskottet hade jordbruket att i enlighet med 4 %-regeln självt svara för 100 milj. kr. Kompensationen skulle alltså begränsas till 96 milj. kr. Den 29/8 1947 meddelade Kungl. Maj :t beslut om storleken av och formen för den kompensation, som skulle komma jordbruket till del på grund av det dåliga skördeutfallet. Beslutet innebar bifall till ett av LK framlagt förslag, vilket vid förhandlingar godkänts av jordbrukets riksorganisationer. Av kompensationsbeloppet skulle större delen eller 78 milj. kr. tillföras jordbruket såsom missväxtbidrag för mjölk. Därest sådana oförutsedda händelser komme att inträffa, som väsentligen ändrade förutsättningarna för överenskommelsen med jordbrukets organisationer, skulle, om så efter överläggningar med representanter för vederbörande organisationer prövades lämpligt, justering av missväxtbidraget ske i januari 1948 på grundval av en fullständig omräkning av jordbrukskalkylen. Dylik omräkning visade sig emellertid obehövlig. Att fullfölja redogörelsen för jordbruksregleringen under regleringsåren efter 1947/48 synes i detta sammanhang icke påkallat, då jordbrukspolitiken under dessa år kom att i stor omfattning bestämmas av nya problem, som kunna sägas blott delvis vara föranledda av krigstidens försörjningssvårigheter. I efterföljande två avsnitt lämnas dels en närmare redogörelse för det metodiska hjälpmedel, som vid prisregleringen på jordbruksområdet kom till användning, nämligen den s. k. jordbrukskalkylen, dels upplysningar an-
166 gående de olika slag av subventioner och rabatter m. m., varav man betjänade sig för att nå de mål av ekonomisk, social och försörjningsinässig natur, som tid efter annan uppställdes och som betingades av de växlande tidsförhållandena. Jordbrukskalkylen som grundval dukter och förnödenheter.
för prissättningen
på jordbrukets
pro-
Det kan beträffande vissa sidor av kristidens jordbruksreglering vara tveksamt, vad som skall betraktas som direkt betingat av denna tids speciella förhållanden och som därför hör hemma i en kristidshistorik och vad som bör lämnas utanför en dylik framställning. Förut har framhållits, att det på jordbrukets område, i motsats till vad som gällt för andra näringar, redan på 1930-talet förekommit en viss planhushållning men att denna med krigets utbrott fick en ändrad karaktär och därjämte en vidgad omfattning. Å andra sidan innebär det beslut, som 1947 års riksdag fattat om riktlinjerna för den framtida jordbrukspolitiken, att även i fortsättningen vissa av de regleringsanordningar skola bibehållas, vilka tillkommit under krisåren och ursprungligen föranletts av förhållandena under dessa år. Det sagda gäller bl. a. totalkalkylen över jordbrukets inkomster och kostnader, vanligen benämnd j o r d b r u k s k a l k y l e n . Denna har, som i viss luån torde ha framgått av den föregående framställningen, intagit en så central plats i krisårens jordbruksreglering, att en särskild redogörelse för densamma här lämpligen bör meddelas. Av intresse är — förutom kalkylens tillkomsthistoria — fraiuför allt dess användning som utgångspunkt för de årliga diskussionerna om prissättningen på jordbrukets produkter och förnödenheter. Det ingick som ett viktigt led i 1938 års jordbruksutrednings arbete att undersöka, vilken prisnivå för jordbrukets produkter som kunde anses skälig. Bedömningen skulle enligt direktiven äga rum efter den riktlinjen, att den jordbrukande befolkningen finge sådana utkomstmöjligheter att den kunde upprätthålla en i förhållande till andra befolkningsgrupper skälig levnadsstandard. Jordbruksutredningen hann emellertid icke slutföra sina undersökningar på hithörande område före krigsutbrottet. I propositionen till 1939 års urtima riksdag nr 66 framhöll jordbruksministern, att det svårligen läte sig göra att helt bibehålla priserna på jordbrukets produkter vid den nivå, som förutsatts vid samma års lagtima riksdag, därest produktionen skulle kunna väntas få önskvärd omfattning. Jordbrukets arbetsförhållanden hade försvårats genom krisen och arbetskraften fördyrats. En viss kostnadsökning hade även uppkommit på en del förnödenheter för jordbruket såsom bränsle och vissa materialier. I sitt utlåtande över propositionen anförde första särskilda utskottet bl. a., att det skulle vara av värde att i sammanhang med framläggandet av Kungl. Maj :ts förslag om prisreglerande åtgärder till påföljande års riksdag erhålla en undersökning rörande den då föreliggande samlade ökningen av det svenska jordbrukets produktionskostnader sedan tiden före krigsutbrottet. Detta uttalande godkändes av riksdagen. Med anledning härav beslöt LK i januari 1940 att igångsätta vissa under-
167 sökningar r ö r a n d e de efter krigsutbrottet inträdda förändringarna i jordbrukets inkomster och kostnader och utsåg för detta ändamål en särskild delegation, den s. k. LK-delegationen. Besultatet av sitt arbete framlade delegationen i slutet av april 1940. Den av delegationen för bedömning av inkomst- resp. kostnadsutvecklingen för jordbruket efter krigsutbrottet verkställda indexberäkningen, vilken i huvudsak byggde på vissa inom Sveriges lantbruksförbund bedrivna undersökningar, skulle närmast kunna karakteriseras som en prisindex med fast bas, vilken sistnämnda motsvarades av de kvantiteter av olika produkter och produktionsmedel, som jordbruket sålt resp. förbrukat i genomsnitt under åren 1935—37. Den sålunda konstruerade indexen angav, som framgår av det sagda, förskjutningarna i jordbrukets inkomster och kostnader endast i den mån dessa förorsakades av ändrade priser, löner och räntor. Däremot avspeglade den icke de förändringar i jordbrukets ekonomiska läge, som ägde rum genom en ökning eller minskning av produktionen eller en ändring av dennas sammansättning eller genom att olika produktionsmedel kommo till användning i ökad eller minskad omfattning. Detta medförde, att indexen vid en ökning av produktionen utöver basårsvolymen undervärderade jordbrukets inkomster resp. vid en nedgång av produktionen under nämnda nivå övervärderade desamma. Så länge varken produktionen eller förbrukningen av olika produktionsmedel inom jordbruket undergingo några större förändringar, kunde dock en på detta sätt konstruerad index antagas ge en i stora drag rättvisande bild av inkomst- och kostnadsutvecklingen. LK-delegationen uttalade också (se prop. 276/ 1940, sid. 30) att »för en beräkning av den art, som delegationen haft sig förelagd, nämligen att ange storleksordningen av de förändringar, som efter krigsutbrottet inträtt på såväl inkomst- som utgiftssidan i det svenska jordbrukets totalbudget, torde prisindex för såväl inkomst- som utgiftsposterna med en i tiden relativt näraliggande fast bas vara relativt tillfredsställande». Förhållandena ställde sig emellertid annorlunda, då skördeutfallet 1940 blev väsentligt sämre än normalt. För ett bedömande av förändringarna i jordbrukets ekonomiska läge blev det nu nödvändigt att taga hänsyn icke endast till inträdda pris-, löne- och ränteförändringar utan även till kvantitativa förändringar i jordbruksproduktionen. En första beräkning av detta slag framlades av Sveriges lantbruksförbund i en skrivelse till Kungl. Maj:t i oktober 1940 med hemställan om åtgärder för åstadkommande av prisförbättringar på jordbrukets produkter. Denna beräkning hade utförts på så sätt, att för produktionsåret 1940/41 på inkomstsidan i kalkylen införts de reducerade försäljningskvantiteter, som beräknades kunna erhållas på grundval av 1940 års skörd, varjämte på kostnadssidan hänsyn tagits till den minskade användningen av konstgödsel och kraftfoder. Beräkningarna hade sålunda karaktären av prognos över å ena sidan produktions- och inkomstutvecklingen, å andra sidan kostnadsutvecklingen inom jordbruket under nyssnämnda produktionsår. De lades också till grund för den uppgörelse, som på hösten 1940 träffades mellan regeringen och representanter för jordbrukets ekonomiska och fackliga organisationer rörande kompensation åt jordbruket för den inträffade skördeminskningen och kostnadsökningen. Denna uppgörelse är av intresse i detta sammanhang främst genom den princip för fördelningen av underskottet i kalkylen, som tillämpades vid densamma och som kom att bliva vägledande även vid senare prisuppgörelser. Enligt de utförda beräkningarna erfordrades en ökning av jordbrukets inkomster med omkring 190 milj. kr. för att det under basåret 1938/39 rådande förhållandet mellan inkomster och kostnader skulle bliva oförändrat. Härav skulle enligt upp-
168 görelsen omkring 130 milj. kr. tillföras jordbruket genom prishöjningar eller tillskott av statsmedel, medan jordbruket självt skulle bära ett underskott av omkring 60 milj. kr. Sistnämnda belopp motsvarade omkring 4 % av den summa, som erfordrades för att täcka jordbrukets samtliga kostnader, däri inbegripet även beräknad ersättning för jordbrukarfamiljernas eget arbete i den egentliga jordbruksdriften. Att den inkomstminskning, som jordbruket självt skulle bära, bestämdes på detta sätt, berodde på att vissa i samband med förhandlingarna företagna undersökningar av skördeutfallet under en följd av år visat, att den genomsnittliga avvikelsen från medelskörden uppgått till 4 %. En inkomstminskning av denna storleksordning ansågs därför böra betraktas såsom en för jordbruket normal företagarrisk, medan den därutöver inträffade försämringen betraktades som en extraordinär företeelse, vilken motiverade ett ingripande från samhällets sida. Fr. o. m. år 1941 har LK genom LK-delegationen — resp. fr. o. m. 1950/51 statens jordbruksnämnd genom sitt motsvarande organ —• låtit upprätta kalkyler över jordbrukets inkomster och kostnader. Detta har skett två eller i vissa fall tre gånger årligen. Kalkylerna ha åsyftat att belysa förändringarna i jordbrukets ekonomiska läge under hänsynstagande icke blott till inträffade prisförändringar utan även till förändringarna i produktionsvolymen och i kvantiteterna av inom jordbruket använda produktionsmedel. Genom de framräknade indextalen har man erhållit ett mått på hur jordbrukets inkomster å ena sidan och kostnader å andra sidan under tiden efter krigsutbrottet förskjutit sig i förhållande till läget under produktionsåret 1938/39, som utgjort basperiod. Dessa indextal ha därigenom kunnat tjäna till vägledning vid prissättningen, vilken i princip haft den innebörden, att en viss procentuell ökning av jordbrukets kostnader vid normala väderleksbetingelser skolat täckas genom en lika stor procentuell höjning av jordbrukets samlade inkomstsumma. Att indextalen för jordbrukets inkomster resp. kostnader lagts till grund för prissättningen och att denna sålunda icke grundats på en direkt jämförelse mellan inkomst- och kostnadssummorna har berott på omöjligheten att — särskilt vad angår utgiftssidan — göra kalkylen så fullständig och säker, att den kunnat tjäna som underlag för en dylik direkt jämförelse. Som förut nämnts fastställdes priserna på jordbrukets produkter och förnödenheter under produktionsåret 1940/41 först på hösten 1940 i samband med den då träffade uppgörelsen. Även för produktionsåren 1941/42 och 1942/43 skedde prissättningen först på hösten efter resp. produktionsårs ingång. Detta förfaringssätt var motiverat av de vid denna tid rådande betingelserna för prissättningen. Jordbrukets kostnader befunno sig nämligen under de första krigsåren i en förhållandevis snabb uppgång, sammanhängande såväl med den stigande prisnivån som med höjningen av lantarbetarlönerna, varför kostnadsläget kunde undergå betydande förskjutningar från vår till höst. Härtill kom, att jämväl produktionsbetingelserna i olika hänseenden voro ovissa. Även om någon vårprissättning icke ägde rum under de berörda åren, fastställdes dock på våren en prisskala för de viktigaste grödorna, utvisande de prisrelationer mellan dessa, som avsågos skola gälla under nästkommande produktionsår. 1942 års jordbrukskommitté, vilken bl. a. fått till upgift att pröva tillförlitligheten av de dittillsvarande kalkylberäkningarna, tillsatte för ändamålet en delegation, som i juli 1942 avgav rapport i ämnet. Däri uttalades bl. a., att det vore synnerligen önskvärt att ett mera direkt mått på jordbrukets ekonomiska läge under olika år kunde erhållas, så att det bleve möjligt att bedöma icke endast förändringarna i relationerna mellan inkomster och kostnader utan även
169 dessas absoluta storlek. Samtidigt konstaterades emellertid, att någon möjlighet att erhålla ett dylikt mått på jordbrukets räntabilitet, som kunde utgöra ett tillförlitligt underlag för prissättningen, tills vidare icke förelåge. En direkt beräkning av jordbrukets inkomster och kostnader kunde då icke utföras med så stor säkerhet, att differensen mellan de beräknade slutsummorna tilläte någon slutsats rörande jordbrukets räntabilitet. I enlighet med kommitténs förslag skedde vid uppgörandet på hösten 1942 av jordbrukskalkylen för 1942/43 inga större förändringar i fråga om vare sig kalkylens uppläggning eller dess användning vid prissättningen. Emellertid blev frågan om prissättningen på jordbrukets produkter på hösten 1942 sammankopplad med de vid denna tid pågående förhandlingarna om ett pris- och inkomststopp. Härigenom kom det slutliga avgörandet i fråga om prissättningen på jordbrukets produkter att fördröjas, vilket torde ha varit en av anledningarna till att önskemål nu framkommo om en sådan omläggning av metoden för prissättningen, att denna kunde äga rum redan på våren före resp. produktionsårs början. Sedan allmänt prisstopp genomförts på hösten 1942 och som följd därav även kostnadsläget inom jordbruket kunde väntas bliva mera stabilt än tidigare, hade även det viktigaste skälet för ett uppskov med prissättningen till hösten bortfallit. Med hänsyn härtill uttalade sig såväl 1942 års jordbrukskommitté som LK och dess råd för att priserna för produktionsåret 1943/44 skulle fastställas redan på våren 1943. Detta förslag bifölls av Kungl. Maj:t. Det ansågs likväl icke möjligt att redan på våren slutgiltigt binda priserna för det kommande året. Som skäl härför anfördes särskilt, att jordbruket visserligen under normala förhållanden finge låta ett dåligt skördeutfall det ena året utjämnas av ett bättre resultat ett annat år men att möjligheterna till en dylik utjämning under rådande förhållanden vore rätt begränsade. Det bestämdes därför, att prissättningen skulle göras i viss mån beroende av produktionens omfattning. De på våren fastställda priserna skulle sålunda gälla under den förutsättningen, att produktionen komme att motsvara en viss bestämd »normproduktion». Som sådan fastställdes för år 1943/44 den för närmast föregående produktionsår beräknade produktionsvolymen. Därest den verkliga produktionen, sådan den kunde uppskattas i augusti månad på grundval av då föreliggande preliminära rapporter r ö r a n d e skördeutfallet, komme att avvika från denna normproduktion så mycket, att jordbrukets inkomster med mera än 4 % övereller understege det belopp, som erfordrades för att bibehålla en i jämförelse med basåret oförändrad relation mellan inkomster och kostnader, skulle priserna justeras. Denna justering skulle utföras på så sätt, att ett vid omräkningen i augusti konstaterat överskott begränsades till omkring 4 % av det inkomstbelopp, som i normkalkylen erfordrades för full täckning av kostnaderna. Vid stigande produktion fick jordbruket sålunda möjlighet till en inkomstförbättring inom ramen för denna s. k. 4-procentregel, men fick samtidigt vid en minskning av produktionen taga risken för en inkomstkrympning av samma storleksordning. Vissa, delvis betydelsefulla förändringar i fråga om kalkylens uppläggning och tillämpning ha ägt rum sedan den första vårkalkylen upprättades. Sålunda har såsom »normproduktion» fr. o. m. år 1944 upptagits den produktion, som vid normala väderleksbetingelser och under hänsynstagande till i övrigt föreliggande förutsättningar för jordbruksproduktionen kunnat förväntas. På grundval av den med utgående från denna »normproduktion» beräknade inkomstutvecklingen och samtidigt verkställda beräkningar rörande jordbrukets kostnader
170 har på våren preliminärt beslut fattats rörande priserna under nästkommande produktionsår. Kalkylen har därefter omräknats i augusti och eventuella prisjusteringar verkställts med ledning av den förut nämnda 4-procentregeln. Under vissa år har en omräkning av kalkylen ägt rum i januari, och vid ett tillfälle, nämligen år 1945, har denna januariomräkning föranlett en mindre justering av priserna. Av särskilt intresse med hänsyn till kalkylens användning i samband med prissättningen äro prisbesluten åren 1944, 1946 och 1947. I viss mån kommo dessa att föregripa och anvisa riktlinjer för kommande uppgörelser mellan lantarbetsgivare och lantarbetare rörande arbetslönerna inom jordbruket. De på våren 1944 och 1946 upprättade jordbrukskalkylerna visade för de påföljande produktionsåren inkomstöverskott, vilka enligt reglerna för prissättningen hade bort utjämnas genom prissänkningar. Så skedde emellertid icke, utan överskotten ansågos böra användas för att möjliggöra en fortsatt höjning av jordbrukets arbetskostnader, d. v. s. ökad ersättning till jordbrukare och lantarbetare för deras arbetsinsats. Även våren 1947, då kalkylen var balanserad, föregreps lantarbetaravtalet genom prishöjning på ett flertal produkter för att kompensera för ökade arbetskostnader. Någon utförligare redogörelse för jordbrukskalkylens konstruktion skall här icke lämnas. I stort sett har den varit enhetlig alltsedan våren 1941 med de avvikelser, som betingats av att det vid vissa tillfällen gällt att utarbeta prognoser för ett kommande år, medan andra beräkningar avsett redan inträffade inkomst- och kostnadsförändringar. Emellertid har en fortlöpande revision av beräkningsmetoderna för enskilda poster i kalkylen ägt rum, allt eftersom nytt statistiskt material blivit tillgängligt eller erforderliga specialundersökningar h u n n i t utföras. Det grundläggande för jordbrukskalkylen är, att det svenska jordbruket vid dess uppgörande betraktas som en enhet. Jordbruket har med andra ord vid dessa beräkningar uppfattats som ett enda stort företag. Denna uppläggning av kalkylen står i överensstämmelse med den förut omtalade grundprincipen för prissättningen på jordbrukets produkter under kristiden, nämligen att priserna skulle avvägas på sådant sätt, att jordbruket såsom helhet betraktat skulle erhålla full täckning för de kostnadsstegringar, som inträtt sedan krigsutbrottet. Av kalkylens karaktär av totalkalkyl för hela jordbruket följer, att den inre omsättningen inom jordbruket icke medtages i densamma. Vad vissa jordbrukare sålt till resp. köpt från andra jordbrukare av exempelvis hö, halm och andra fodermedel ingår sålunda icke i beräkningarna. Däremot inräknas bland inkomsterna även värdet av jordbrukarnas egen förbrukning av hemmaproducer a d e livsmedel (t. ex. brödsäd, mjölk och slaktdjur). Häremot svarar, att bland kostnaderna upptages lön icke endast åt den anställda arbetskraften utan även åt j o r d b r u k a r n a själva och deras i arbetet deltagande familjemedlemmar. Likaså ingår bland kostnaderna ränta icke endast på det upplånade utan även på det av jordbrukarna själva i jordbruksföretaget investerade kapitalet. Jordbrukarnas inkomster av annat än jordbruk, såsom försäljning av skogsprodukter och skogskörslor, ha icke medtagits. Såsom förut omtalats ha de på våren upprättade jordbrukskalkylerna för det k o m m a n d e produktionsåret, vilka kalkyler under åren fr. o. m. 1943 legat till grund för den preliminära prissättningen på jordbruksprodukter, blivit föremål för omräkning, när i augusti skörderesultatet någorlunda kunnat överblickas. D«n sålunda omräknade kalkylen har dock fortfarande haft karaktären av en prognos, om än säkrare än vårkalkylen. Prognoskaraktär hade givetvis
171 även de jordbrukskalkyler, som före 1943 upprättades på hösten vid resp. produktionsårs början. Jordbrukskalkylens prognosvärde bör bedömas mot bakgrunden av den sedermera konstaterade faktiska inkomst- och kostnadsutvecklingen. Undersökningar ha företagits för att utröna hur de definitiva kalkylresultaten utfallit under en följd av år jämfört med prognoserna. 1 För de sex åren 1940/41— 1945/46 har beräknats föreligga ett nettoöverskott på 163 milj. kr. I förhållande till den sammanlagda inkomstsumman av ca 11,5 miljarder kr. under samma period utgör överskottet endast 1,5 %. I den åberopade källan betonas, att prognoserna på det hela taget slagit väl ut. Därvid får dock undantagas året 1940/41, då metoden första gången prövades, och året 1943/44, då övergången till vårprissättning medförde problem, som fordrade viss praktisk erfarenhet för sin rätta handläggning. Subventionssystemet. I det föregående har berörts tillkomsten av det subventionssystem på jordbrukets område, som tillämpats under kristiden. Främsta syftet med de statliga subventionerna har varit att förhindra, att som erforderliga ansedda prisförhöjningar på lantbruksprodukter skulle medföra i motsvarande grad höjda konsumentpriser. I den mån subventionerna haft detta prispolitiska syfte kunna de betecknas som generella. Vid sidan av de generella subventionerna, vilka, som framgår av det följande, dominerat subventionssystemet, ha emellertid också förekommit s p e c i e l l a s u b v e n t i o n e r , vilka haft till syfte att — åtminstone primärt — komma vissa bestämda befolkningsgrupper till godo. vare sig dessa hört hemma på producent- eller på konsumentsidan. Häl avsedda subventioner ha övervägande haft socialpolitisk karaktär. I visst fall, där det gällt att stimulera någon viss produktionsgren, kan det emel lertid närmast sägas ha varit fråga om subventioner av försörjningspoli tisk art. I vad mån förekommande jordbruks- eller livsmedelssubventioner varit att betrakta som ett stöd åt jordbruket eller åt konsumenterna har varit mycket omtvistat. Det k a n synas ligga nära till hands att hänföra ett bidrag till den ena eller den andra kategorien allt eftersom det utbetalats till producenten eller till konsumenten. En uppdelning efter en dylik skiljelinje bereder i allmänhet icke några svårigheter. Spörsmålet om vem som i verkligheten varit den slutliga mottagaren av stödet kan däremot vara rätt komplicerat, vilket främst gäller de generella subventionerna. Här skall icke göras något försök att ingå på ett närmare bedömande av hithörande problem. Beträffande vissa speciella subventioner eller rabatter har emellertid förelegat ett så uppenbart syfte att bispringa viss befolkningsgrupp, att någon tvekan om deras rätta beteckning knappast kan råda. 1
Jordbrukspriserna och de statliga subventionerna under krisåren av L. Juréen (Medd. från konjunkturinstitutet, serie B: 10).
172 Omfattningen och utvecklingen av statliga subventioner och rabatter på jordbrukets produkter och förnödenheter under kristiden framgår av tabellen å sid. 176—177. Denna har sammanställts på grundval av material huvudsakligen från LK, Svenska Spannmåls AB och Svenska mejeriernas riksförening. Uppgifterna avse i regel de utbetalningar (i vissa fall såväl in- som utbetalningar), vilka verkställts under resp. produktionsår. Dessa avvika ofta något från de subventioner, som belöpt på samma år. Statens nettokostnader för subventionerna (den nedersta tabellraden) erforo en mycket kraftig ansvällning under de första krigsåren. Från en blygsam början av något över 11 milj. kr. 1938/39 stego kostnaderna snabbt till det mångdubbla med maximum — över 338 milj. kr. — redan 1941/42. Stegringen av bruttokostnaderna, alltså statens kostnader utan avdrag för motsvarande inkomster, var icke lika kraftig. För de två n ä m n d a åren redovisas belopp om resp. 96,5 och 353,6 milj. kr. De största subventionskostnaderna ha under den behandlade tiden kommit på mjölk och mejeriprodukter, de näst största på spannmål och fodermedel. De på kött och fläsk samt ägg belöpande kostnaderna ha varit relativt begränsade. Bortsett från de socialt motiverade producentbidragen för mjölk, rabatterna på matfett och mjölk samt de särskilda pristillläggen för mjölk till norra Sverige ha subventionerna väsentligen varit av generell natur. I det följande redogöres närmare för de olika subventionsposterna och de förändringar de undergått under årens lopp. Börande de under rubriken S p a n n m å l o c h f o d e r m e d e l m. m. upptagna posterna må nämnas följande. Under flertalet krisår har inköps- och försäljningsverksamheten samt lagringen beträffande spannmål och fodermedel omhänderhafts av det statliga företaget, Svenska Spannmåls AB. Spannmålsbolagets förluster på omsättningen av brödsäd och fodersäd ha främst uppkommit till följd av att priserna på importerad spannmål i många fall varit högre än de priser, till vilka de intagna lagren bokförts. Sistnämnda priser ha fastställts i anslutning till de inom landet tillämpade priserna. De största förlusterna avse efterkrigsåren 1946/47 och 1947/48. Kostnaderna för lagring av brödsäd och fodersäd (inbegripet transport- och torkningskostnader) ha stått i viss proportion till de upplagrade spannmålsmängderna. Upplagringen var mest betydande under åren 1942/43 och 1943/44. Förlusterna vid omsättningen av oljekraftfoder och diverse andra fodervaror förklaras delvis av samma förhållanden som gällt beträffande spannmål, nämligen att den importerade varan avsatts inom landet till priser under 'importkostnaderna. Härtill kommer, att även det inhemska oljekraftfodret subventionerats. Det kritiska foderläget till följd av de felslagna skördarna åren 1940 och 1941 avspeglar sig i de höga kostnaderna för fodercellulosa år 1941/42, uppgående till ej mindre än 55 milj.
173 kr. Fodercellulosan rabatterades ganska kraftigt vid försäljning till småbrukare. Att förlusterna i fråga om oljekraftfoder under åren närmast efter kriget icke blevo större beror på att dylikt foder då kunde importeras till relativt låga priser. Kliimporten fick vidgad omfattning efter kriget, vilket i förening med stigande priser förklarar de höga kostnaderna åren 1945/46— 1947/48 beträffande »diverse fodervaror». Vid omsättningen av vissa produkter hörande till gruppen »diverse varor» ha under några år uppstått vinster till följd av att utförsäljning kunnat ske till högre priser än det bokförda priset vid lagringstillfället. Detta förklarar förekomsten av negativa tal under ifrågavarande år. De förluster, som belöpt på köksväxter och potatis, ha främst uppkommit till följd av upprätthållandet åren 1942—45 av en garantiprisnivå för potatis. Spannmålsbolagets omkostnader och räntor m. m. stå i proportion till omfattningen av bolagets verksamhet och värdet av upplagrade varor. Under krisåren fram till oktober 1946 utgick till kvarnarna s. k. förmalningsersättning. Syftet med förmalningsersättningen var att icke låta de stigande brödsädspriserna slå igenom med full effekt på mjölpriset. För att stimulera odlingen av brödsäd utgingo under åren 1941/42, 1942/43 och 1947/48 vissa odlingspremier. Under åren 1945/46 och 1946/47 lämnades vidare ersättning i viss omfattning till jordbrukare, som drabbats av de i vissa trakter svåra översvämnings- och regnskadorna. Under den tid prisrabatter tillämpades för mjölk och matfett (se det följande), ägde rabattberättigade jordbrukare möjlighet att, i stället för att utnyttja rabattkorten för inköp av nämnda livsmedel, få desamma inlösta mot foder och konstgödsel. De under rubriken »inlösta mjölkoch matfettsrabattkuponger» upptagna beloppen motsvara härför skedda utbetalningar. De förluster, som under en följd av år belastat s o c k e r regleringens konto, bero på att man, liksom i fråga om brödsäden, velat förhindra att de stegrade inköpskostnaderna för råvaran skulle slå igenom i konsumentpriset på färdigprodukterna socker och sirap. Den öppna sockersubventioneringen upphörde med 1946 års utgång. Under rubriken diverse mjölkbidrag inom gruppen m j ö l k o c h m e j e r i p r o d u k t e r faller framförallt mjölkpristillägget, vilket under större delen av den behandlade tiden utgått dels såsom allmänt mjölkpristillägg över hela landet, dels såsom extra mjölkpristillägg i de nordliga, med avseende på produktionsbetingelserna mindre väl lottade landsdelarna. Vid ingången av år 1947 borttogs det allmänna mjölkpristillägget, vilket förklarar det förhållandevis låga kostnadsbeloppet för 1946/47. Fr. o. m. den 1/9 1947 tillerkändes emellertid jordbruket, såsom kompensation för årets dåliga skördeutfall, vissa missväxtbidrag, huvudsak-
174 ligen utgående såsom allmänt bidrag över hela landet. Detta avspeglas i kostnadstalet för 1947/48. Syftet med producentbidraget har förut omnämnts. (Se sid. 172.) Variationerna i kostnaderna för detta slag av bidrag bero främst på ändringar i grunderna för dess utgående men sammanhänga även i någon mån med att många innehavare av mindre lantbruk upphört med lantsmörstillverkning och i stället övergått till att leverera mjölk till mejeri, varigenom de kommit i åtnjutande av producentbidrag. Från oktober 1947 sänktes arealgränsen för producentbidraget från 25 till 15 hektar, vilket medförde en nedgång av bidragskostnaderna. I juli 1948 omlades bidragssystemet i överensstämmelse med beslut av 1947 års riksdag, varvid bidragsbeloppen höjdes, kontantbidrag infördes för producenter, som ej levererade mjölk till mejeri, och arealgränsen nedsattes till 10 hektar. I slutet av maj 1941 företogs en sänkning av riksnoteringen på r u n m ä r k t smör med 50 öre per kg. För att kompensera mejerierna för denna prissänkning utbetalades av statsmedel ett pristillägg av samma storlek. Bidraget upphörde att utgå, sedan priset i oktober 1941 ånyo höjts. I syfte att motverka svårigheterna för familjer med begränsade inkomster att tillgodose sitt matfettsbehov infördes i maj 1940 rabatter för inköp av matfett. Babatten utgjorde till en början kr. 1: 30 per kg matfett men höjdes vid slutet av år 1940 till kr. 1:50 per kg. I början av juni 1941 infördes även rabatt för mjölk. Den utgick med 10 öre per liter för ett inköp av högst 3,5 liter per vecka och familjemedlem. I slutet av år 1942 höjdes rabatten för matfett till 2 kr. per kg och rabatten för mjölk till 15 öre per liter. Tabellen utvisar, att kostnaderna för rabatteringen år 1942/43 ökades i jämförelse med de föregående åren. Bortsett från nyss omtalade höjningar av rabattbeloppen torde kostnadsökningen bero dels på en försämring av inkomstläget för många familjer i samband med militära inkallelser, dels på att kännedomen om möjligheterna att erhålla rabattkort spritt sig. Fr. o. m. 1944/45 visa rabatteringskostnaderna en nedgång, vilket torde sammanhänga såväl med en skärpning av villkoren för erhållande av rabatt genom sänkta inkomst- och förmögenhetsstreck som med den fortgående höjningen av inkomstnivån. Vid 1947 års utgång upphörde rabatteringen på matfett och mjölk. Under överskottsperioder har under kristiden skett lagring och konservering av s 1 a k t p r o d u k t e r. Ur de sålunda upplagda lagren har skett uttag vid bristtillfällen. Denna lagringsverksamhet har dragit vissa kostnader. Vid några tillfällen ha de vid utförsäljningen erhållna beloppen överstigit kostnaderna, ett förhållande som medfört ett överskott för lagringsverksamheten under något enstaka år. De statliga pristillägg för kött och fläsk, som utbetalats fr. o. m. år 1945/46, ha haft samma syfte som de förut nämnda förmalningsersättningarna och allmänna mjölkpristilläggen. Här ifrågavarande pristillägg
175 ha alltså utbetalats till producenterna för att man skulle undgå att höja konsumentpriset. Beträffande k o n s t g ö d s e l m e d e l har varit inrättad en särskild clearingkassa (till en början använd även för fodermedel och skördegarn), vilken i motsats till flertalet övriga clearingkassor icke varit självförsörjande. I den mån importpriset eller produktionskostnaderna icke täckts av de fastställda priserna har skillnaden tillskjutits av statsmedel. Vissa tider — så åren 1943/44 och 1944/45 — har prisrelationen varit sådan, att ett överskott uppkommit på clearingverksamheten. I tabellen upptagas även vissa inkomstposter, som fråndragits statssubventionernas bruttosummor, varigenom erhållits nettobelopp i fråga om statens kostnader för subventioner och rabatter. Av inkomstposterna bortföll flertalet i ett tidigt skede och endast margarinaccis har uttagits under hela den behandlade tiden. Enligt beslut av 1939 års urtima riksdag skulle margarinaccisen dock icke vidare tillföras jordbrukets prisregleringsfond utan i stället redovisas såsom inkomst på driftbudgeten. Det huvudsakliga syftet med subventionerna har förut angivits vara att förhindra, att prisförbättringar till producenterna skulle slå helt igenom i detaljhandelsledet. Om storleken av den klyfta mellan producentoch konsumentprisnivåerna, som åstadkommits genom subventioner och rabatter, ge följande indexserier för producent- resp. konsumentprisernas utveckling en ungefärlig uppfattning. 1
Konsumtionsår
1938/39 1939/40 1940/41 1941/42 1942/43
Producentprisindex Socialstyrel(exkl. pro- sens index för ducentbidrag livsmedel för mjölk) 100 115 147 170 164
100 110 127 139 143
Konsumtionsår
1943/44 1944/45 1945/56 1946/47 1947/48
Producentprisindex Socialstyrel(exkl. pro- sens index för ducentbidrag livsmedel för mjölk) 167 167 170 177 200
141 140 140 144 156
Av olika skäl är socialstyrelsens livsmedelsindex icke fullt representativ för en jämförelse av här ifrågavarande slag. Den ger i verkligheten en något överdriven föreställning om den skiljaktiga prisutvecklingen. Även om hånsyn tages härtill, står det fast, att producentpriserna i genomsnitt stigit avsevärt kraftigare än de priser som konsumenterna fått betala. Det må emellertid framhållas, att klyftan mellan prisnivåerna varit mycket olika för skilda produkter. Beträffande spannmålsprodukter, mjölk och matfett har den varit tämligen stor, beroende på att prissubventionering för dessa varor förekommit i förhållandevis vid omfattning. I fråga 1
Se den i noten å sid. 171 angivna källan.
176 o m k ö t t , fläsk och ägg h a r d ä r e m o t p r o d u c e n t - och k o n s u m e n t p r i s u t v e c k l i n g e n förlöpt m e r a p a r a l l e l l t , e f t e r s o m s u b v e n t i o n e r i n g h ä r f ö r e k o m m i t ganska sparsamt. Statliga
9 10 ii 12 13 14 15 16 17
subventioner
och rabatter
Spannmål och fodermedel m. m. Svenska Spannmåls AB:s (och Foderintressentföreningens) verksamhet därav: Förlust vid omsättning av brödsäd » » » » fodersäd Lagringskostnad för spannmål Förlust vid omsättning av fodercellulosa » » » » oljekraftfoder » » » » div. fodervaror Förlust vid omsättning av div. varor (matärter, bönor, beredskapslagring av mjöl, potatismjöl och potatisflingor) Förlust å köksväxter och å potatis Förlust och prisskillnad å fröer Vissa transportkostnader för stråfoder Omkostnader, räntor m. m Förmalningsersättningar Arealtillägg (odlingspremier) Ersättning för översvämnings- och regnskador . . . Inlösta mjölk- och matfettsrabattkuponger Summa
18 Socker: Kostnader för sockerregleringen
19 20 21 22 23 24 25 26 27 28
Mjölk och mejeriprodukter Diverse mjölkbidrag (mjölkpristillägg m. m.) Producent- och kontantbidrag Smörpristillägg Lantsmörsbidrag och pristillägg å lantsmör Körlinjebidrag och merfraktskostnader Kompensation för utebliven prishöjning å k-mjölk Exportpristillägg Kostnader för lagring av smör Prisrabatter å matfett » » mjölk
29 Summa
30 31
Kött och fläsk Bidrag till stödjande av priset på smågrisar Kostnader för lagring och konservering av slaktprodukter Statliga pristillägg på kött och fläsk
32 33 34
på jordbrukets
produkter
1938/39
1939/40
4,5
11,5
3,7
6,6 2,7 0,3
0,8
1,9 1,0
4,5
22,5
64,2 3,5
76,4 25,1
0,1
0,1
24,2
20,6 1,5
92,0
123,7
0,7 0.7
Summa Ägg: Kostnader för lagring
35 Konstgödsel: Prisclearing
36 Totalsumma för subventioner och rabatter
96,5
136,9
37 38 39 40
Avgår Margarinaccismedel Mjölkavgift Veteavgift Slaktdjursavgift
27,8 48,4 9,1
31,4 45,0 4,0 1,5
41 Statens nettokostnader för subventioner och rabatter
11,2
55,0
och
177 Närmare detaljer angående prisregleringen för olika varuslag samt uppgifter av prisstatistisk art lämnas i fortsättningen av detta kapitel vid special redogörelserna för de särskilda varugrupperna. förnödenheter
produktionsåren
1938/39—1947/48.
Milj.
kr.
1941/42
1942/43
1943/44
1944/45
1945/46
1946/47
1947/48
99,2
72,8
29,8
42,
63,2
99,3
3,9 8,0 2,1 54,9 r 15,8 { 2,7
4,9 7,5 13,0 7,4 15,4 0,5
13,9 2,0 10,6 6,0 16,7 1,7
1,1 1,4 5,2 6,3 9,6 0,8
10,1 2,9 2,0 5,3 1,1 19,4
19,8 6,8 1,4
48,7 5,3 1,0
19,1 13,3
18,4 20,9
4,6
2,1 6,8 5,4
6,5 7,7
0,4 0,5 —0,4
•1,9 0,1
— 1,0
7,5 33,4 7,0
7,7 39,2
4,9 42,9
3,5 32,5
3,8 3,8 1,5 11,1
4,2 121,2
i <! l
7,2 42,5 20,0
0,8 4,2 17,7
3,1
9,0
13,5
11,5
1,3 11,4
164,8
119,9
125,5
84,2
87,7
79,6
19,9
21,1
18,9
28,1
—3,8
55,1 40,8 5,6 0,7 2,8 1,2
43,6 43,8
57,0 43,4
60,0 50,2
69,5 50,8
37,0 51,1
94,2 45,7
0,4 5,7 2,7
0,5 5,0 1,2
0,4 4,8 1,2
0,4 3,8 0,4
0,1 3,9 0,4
0,1 5,0
5,9 54,5 16,8
3,9 63,6 25,1
4,8 61,2 27,6
3,8 54,5 26,5
5,2 48,3 25,2
3,1 42,5 24,4
4,1 12,1 6,5
183,4
188,8
200,7
201,4
203,6
162,5
167,7
0,5
0,0
—1,2
3,1
~0,7
2,1 2,6
5,3
3,1 4,5
10,7
2,6 10,0 14,7
3,6
3,1
2,6
5,3
7,6
14,3
0,3
0,0
0,0
0,0
0,3
0,0
0,0
5,8
2,8
—2,8
—0,9
1,2
353,6
334,5
347,1
308,9
2,1
—0,8
254,7
302,8
9,0
20,6
245,7
282,2
328,5 15,3
16,6
11,9
14,9 9,6
338,3 12—116821
317,9
335,2
294,0
318,9
178 Arbetsblockorganisationen. Den 15/12 1939 utsände LK efter samråd med AMK ett »upprop till landets jordbrukare angående bildande av arbetsblock för gemensam användning av arbetskraft och dragare m. m. vid mobilisering». I uppropet — vilket även innehöll formulär för meddelande av uppgifter angående disposition av arbetskraft m. m. å vederbörande jordbruksfastigheter — framhölls angelägenheten av att åtgärder vidtoges i syfte att kunna upprätthålla jordbruksdriften trots de svårigheter som vållades av att ett betydande antal inom jordbruket sysselsatta personer inkallats till militärtjänstgöring samt att en mängd hästar, bilar och traktorer tagits i anspråk av krigsmakten. Man hade med säkerhet att räkna med att dessa svårigheter finge ökad omfattning. Planläggning måste ock ske för den händelse att verklig mobilisering komme till stånd. Detta planläggningsarbete borde i första hand utföras av jordbrukarna själva. Härvid syntes lämpligt, att samverkan anordnades mellan grannar genom bildande av s. k. arbetsblock för gemensam användning av efter mobilisering återstående antal arbetare, dragare, traktorer o. s. v. samt att förberedelser gjordes för att utnyttja inom eller utom vederbörande gårdar befintlig arbetskraft, som i vanliga fall icke deltoge i jordbruksarbetet (reservarbetsk r a f t ) . Det meddelades, att LK hade i särskilt cirkulär anmodat kristidsstyrelser och kristidsnämnder att bistå jordbrukarna vid ifrågavarande organisationsarbete. Det låge i de enskilda jordbrukarnas eget intresse att frivilligt organisera samarbetet med sina grannar. Skulle så icke ske, kunde de lokala kristidsorganen komma att ingripa för sakens ordnande, varvid det sannolikt endast i begränsad utsträckning bleve möjligt att taga hänsyn till de enskilda odlarnas speciella önskemål. I dylikt fall riskerade ock vederbörande att bliva ställda utanför det planerade systemet för samverkan. Uppropet utmynnade i en allvarlig maning till jordbrukarna att i eget intresse skyndsammast möjligt och i varje fall före den 20/1 1940 träffa överenskommelse med sina grannar om gemensam användning av arbetskraft, dragare, traktorer och bilar efter mobilisering. I det nyssnämnda cirkuläret till de lokala kristidsmyndigheterna anmodades kristidsnämnderna — vilka skulle vara de som i orterna bure upp och sammanhölie organisationsarbetet — att härvid i största utsträckning söka medverkan av lämpliga sammanslutningar och organisationer. Med en eller flera av dessa — allt eftersom de voro representerade i bygden och visade sig hysa intresse för uppgiften — borde sålunda träffas överenskommelse angående sättet för planläggningsarbetets utförande samt om bedrivande av erforderlig propaganda för samarbetstanken. Lämpligen borde, åtminstone i större landskommuner, utses en eller flera personer att under nämnden handha den närmaste ledningen av verksamheten. Uppgifter angående förhållandet å gårdarna i fråga
179 om arbets- och dragkraft m. in. samt eventuell brist på oundgänglig arbetskraft i händelse av fullständig mobilisering skulle inhämtas från jordbrukarna och före den 5/2 1940 tillställas kristidsstyrelserna. Dessa skulle ha överinseende över planläggningsarbetet, tillse att uppgifter inkomme från samtliga nämnder, granska och komplettera uppgifterna samt före den 20/2 1940 insända dem till LK. I och med detta vore blockbildningen att anse såsom från myndigheternas sida fastställd. I anslutning till vad i cirkuläret anförts angående arbetsblocken anmodades kristidsnämnderna att verka för att å gårdarna förefintlig icke krigstjänstskyldig personal (män och kvinnor) utbildades i sådana göromål, som tarvade speciell yrkeskunskap, för att vid behov ersätta värnpliktig yrkeskunnig personal, som inkallades vid mobilisering. Av det till LK influtna materialet angående arbetsblocksbildningen framgick, att uppgifter avlämnats för sammanlagt nära 75 000 organiserade arbetsblock, omfattande ca 375 000 jordbruksenheter, samt att den för arbetsblocken redovisade arealen odlad jord uppgick till ej mindre än '98'% av landets odlade jord. De angivna talen visa, att den till jordbrukarna utgåaigna appellen mötts med förståelse och att ifrågavarande planläggning verkligen kommit till stånd i synnerligen stor omfattning. Det vitsordades, att kristidsstyrelserna genomgående arbetat för saken med kraft och intresse. Ett verksamt stöd lämnades även dels av hushållningssällskapen, dels av jordbrukets riksorganisationer. Av de lämnade uppgifterna framgick vidare, att den vid fullständig mobilisering inom arbetsblocken hemmavarande arbetskraften över 15 år vid inräknande av samtliga arbetsföra sammanlagt för hela riket uppgick till ca 343 000 män och 495 700 kvinnor, varav endast ett ringa fåtal förklarat sig förhindrade eller ej villiga att deltaga i jordbruksarbetet. Utomstående, som förklarat -sig villiga att deltaga, redovisades till ett antal av ca 30 600 män och 22 600 kvinnor. Bristen på arbetskraft vid mobilisering, efter genomförd arbetsblocksbildning skattades för hela riket till ca 40 %.. Växlingarna för olika landsdelar voro dock stora; de högsta brist siffrorna; ntvisade södra Sveriges slättbygder, d. v. s. de förnämsta jordbruksdistrikten. Inom arbetsblocken utsagos efter anmodan av LK s. k. blockledare med uppgift att samordna jordbruksarbetet på gårdarna inom resp. block och därvid sörja för att tillgängliga resurser utnyttjades på ändamålsenligt och i möjligaste mån rättvist sätt. För blockledarna utfärdade kommissionen i april 1940 råd och anvisningar dels för ett läge utan mobilisering och dels för det fall att mobilisering blivit anbefalld. En ytterligare utveckling av organisationen skedde därigenom att kristidsnämnderna på LK:s anmaning utsago s. k. överblockledare, vilka skulle äga att tillhandagå blocken inom viss kommun eller del av sådan och därvid särskilt söka främja en av förhållandena påkallad samverkan mellan blocken. Som en
180 särskild uppgift för överblockledarna angavs att — under uppehållande av förbindelse med den offentliga arbetsförmedlingen — verka för överflyttning resp. utlåning av arbetskraft och jordbruksmaskiner från arbetsblock med överskott å dylika resurser till block som därå visade brist. Blockorganisationen bragtes under vårarbetet och höskörden 1940 i viss m å n i tillämpning, i olika omfattning inom olika landsdelar. Den visade sig därvid mångenstädes vara till stort gagn, trots de lättnader i militärinkallelserna, som medgåvos jordbruket, därigenom att hempermittering k u n d e ordnas i relativt stor skala. I början av år 1941 skedde på LK:s och AMK:s föranstaltande en allmän översyn av arbetsblockorganisationen, varvid bl. a. syftades till att i erforderlig mån åstadkomma större och lämpligare blockbildningar samt en viss föryngring av blockledareuppsättningen. I samband härmed fastställde LK instruktion för överblockledarna. Jämte utövandet av förmanskapet över blockledarna skulle överblockledarna enligt instruktionen äga tjänstgöra som biträden åt kristidsnämnderna i frågor rörande blockbildningen. Även andra arbetsuppgifter kunde komma att anförtros dem. Kristidsstyrelserna anmodades verka för att utbildningskurser för överblockledare anordnades med biträde av hushållningssällskapens tjänstemän eller andra lämpliga instruktörer. Uppmärksamhet ägnades även åt frågan om organiserandet av tillgänglig kvinnlig arbetskraft till hjälp för de lanthushåll, som för ersättande vid mobilisering eller omfattande inkallelser finge avstå från den enligt blockorganisationen för jordbruksarbete avsedda kvinnliga personalen. önskemål framträdde småningom att ge arbetsblockorganisationen en sådan mera effektiv utgestaltning, att såväl LK och kristidsstyrelserna som AMK och länsarbetsnämnderna skulle kunna i högre grad än dittills utn y t t j a densamma för sina resp. uppgifter med avseende på jordbruksdriftens uppehållande under krig eller kristid. Detta ledde i mars 1942 till gem e n s a m t beslut av de två kommissionerna om inrättande av dels en central samarbetsdelegation (riksblockdelegation), bestående av två medlemmar från vardera kommissionen, dels i varje län en samarbetsorganisation (länsblockdelegation), bestående av representanter för kristidsstyrelse, länsarbetsnämnd och hushållningssällskap. Enligt cirkulär den 21/3 1942 skulle av kommissionen för varje län utses en eller två länsblockledare, vilka skulle vara föredragande i arbetsblockärenden i länsblockdelegationen samt i förekommande fall även i kristidsstyrelse och länsarbetsnämnd. I regel skulle varje kommun bilda ett överblockområde, men två eller flera närliggande kommuner kunde ock, där så befunnes lämpligt, bilda ett dylikt område. Blockindelningen skulle revideras och fastställas av länsblockdelegationen. Blockledarna jämte ersättare för dem skulle utses av överblockledaren i samråd med kristidsnämnden och vederbörande blockmedlemmar. En kvinna skulle utses i varje k o m m u n att vara
181 överblockledarens rådgivare i frågor som rörde den kvinnliga arbetskraften i lanthemmen. Envar blockledare hade att för sitt block uppgöra en mobiliseringsplan, upptagande till buds stående traktorer och dragare samt all den arbetskraft, som funnes eller kunde anskaffas på i blocket ingående gårdar. Genom överblockledaren, som hade att beräkna det icke täckta behovet av reservarbetskraft inom det honom underställda området, skulle förslaget till mobiliseringsplan överlämnas till länsblockledaren och efter granskning av denne fastställas av länsblockdelegationen. Erforderliga justeringar av planerna borde vederbörande sedermera med anledning av ändrade förhållanden tid efter annan vidtaga. Den sålunda utbyggda organisationen fastställdes av Kungl. Maj:t genom kungörelse den 18/7 1942 (nr 639), varvid dels förordnades om tillsättning av en särskild myndighet, r i k s b l o c k m y n d i g h e t e n , för den centrala ledningen av arbetsblockorganisationen samt . l ä n s b l o c k m y n d i g h e t e r för de särskilda länen, dels lämnades föreskrifter angående blockens och överblockens bildande och uppgifter m. m. Det föreskrevs, att överblockledare och blockledare skulle äga att medverka vid den registrering av arbetskraft inom arbetsblocken, som kunde komma att påbjudas av riksblockmyndigheten, ävensom att söka på frivillig väg anskaffa erforderlig arbetskraft. Enligt Kungl. Maj :ts samtidigt meddelade beslut skulle den tidigare inrättade riksblockdelegationen tills vidare fungera som riksblockmyndighet samt länsblockdelegationerna som länsblockmyndigheter. Först den 5/2 1943 utfärdades instruktioner för nämnda myndigheter. I huvudsak inneburo dessa ett sanktionerande av den tidigare tillämpade organisationsformen, men genom instruktionerna erhöllo de ifrågavarande myndigheterna en fastare ställning. Inom AMK inrättades i samband härmed en arbetsblocksbyrå, till vilken hänfördes ärenden rörande arbetsblockorganisationen, frivillig arbetskraft till jordbruket m. m. Åt byrån uppdrogs att fungera som riksblockmyndighetens kansli. I kungörelse den 16/7 1943 föreskrevs, i syfte att underlätta arbetsblockverksamheten, att förskott av statsmedel i vissa fall kunde lämnas för härmed förenade kostnader. Den som enligt anvisning av länsblockmyndighet eller, med dennas medgivande, av överblockledare eller blockledare ställt arbetskraft, dragare eller maskinell utrustning till förfogande för blockmedlem kunde under vissa omständigheter erhålla sådant förskott. Det försk otter ade beloppet skulle den som sålunda mottagit tjänsten sedermera återbetala till staten, men kunde han av riksblockmyndigheten befrias härifrån, om synnerliga skäl förelåge. Riksblockmyndighet blev från början av 1948 arbetsmarknadsstyrelsen (AMS). Arbetsblockärendena hänfördes under styrelsens militära beredskap sby rå. Sedermera ha genom kungörelse den 17/7 1951 tidigare författningsföreskrifter angående organisationen av arbetsblock upphävts, varigenom denna
182 organisation i fred upphört. Kort förut hade Kungl. Maj :t i brev till AMS den 29/6 1951 meddelat bestämmelser angående förberedande åtgärder för upprättande vid kris av en ny arbetsblockorganisation inom jordbruket. Det åligger enligt dessa bestämmelser AMS att i samråd med statens jordbruksnämnd förbereda en dylik organisation, vilken skall ha till syfte att i ett krisläge utnyttja jordbrukets arbetskraft, dragare och maskinella utrustning så, att bästa möjliga produktionsresultat erhålles. Brukningsdelarna inom jordbruket skola uppdelas på arbetsblock. Arbetsblocken skola i sin tur sammanföras till överblock, varvid i regel varje kommun omfattar ett överblock. Länsarbetsnämnden är länsinstans beträffande blockorganisationen. Redan i fredstid skall utses en person inom varje kommun, vilken efter Kungl. Maj :ts beslut skall inträda som överblockledare, och även ersättare skola utses. Vad sålunda av Kungl. Maj :t föreskrivits var i allt väsentligt genomfört vid början av 1952. Den vegetabiliska
produktionen:
Produktionsmedel.
Konstgödsel. Allmän
översikt.
Behovet av konstgödselmedel tillgodosågs före kriget och tillgodoses fortfarande i mycket stor utsträckning genom import. Av de tre huvudslagen av konstgödsel — fosfat-, kali- och kvävegödsel — har kalit hundraprocentigt importerats. Fosfatbehovet täcktes före kriget i huvudsak genom inhemsk tillverkning av superfosfat och tomasfosfat, men för framställningen av superfosfat användes som råvara uteslutande importerat råfosfat. För kväveförsörjningen, som tidigare vilat enbart på import, kunde från omkring år 1910 svensktillverkad vara (kalkkväve) i viss mån tagas i anspråk. Produktionen växte sedermera, så att behovet av kvävegödsel vid slutet av 1930-talet till 25 å 30 % täcktes genom inhemsk tillverkning. Konstgödselförbrukningens omfattning och tillväxt under särskilda perioder före andra världskriget samt den andel härav som utgjordes av importvara framgår av följande sammanställning. Förbrukning av konstgödsel i genomsnitt per år under vissa perioder 1911—1939. Kaligödsel
Fosfatgödsel Ar
1911—15 1921—25 1931—35 1936/37— 1938/39
..
20-%-ig vara ton
P2O5
Import
ton
%
40-%-ig vara ton
160 900 141 500 217 600
32 200 28 300 43 500
97 96
293 800
58 800
94 Kvävegödsel N
Import
ton
15.5-%-ig vara ton
ton
%
58 900 47 600 60 900
23 600 19 000 24 400
37 700 53 900 134 800
5 800 8 400 20 900
61 72
78 100
31 200
169 300
26 200
73 K20
183 Den inom landet av utländsk råfosfat tillverkade superfosfaten har i tabellen räknats som importvara. Då försörjningen med konstgödsel i så hög grad var baserad på import, kunde en av krig föranledd avspärrning i tillförseln förväntas komina att svårt h ä m m a jordbruksproduktionen, därest verksamma åtgärder för försörjningens upprätthållande i ett sådant läge ej vidtoges. Rikskommissionen för ekonomisk försvarsberedskap verkställde fördenskull redan på 1930-talet planläggning på längre sikt av konstgödselförsörjningen i händelse av krig. Rikskommissionens arbete härutinnan övertogs vid krigsutbrottet av folkförsörjningsnämnden och sedermera av LK, när denna i början av november 1939 trädde i verksamhet. För att följa utvecklingen på hithörande område bildades i september 1939 en kommitté, bestående av en medlem av det statliga regleringsorganet som ordförande samt i övrigt av representanter för den statliga försöksverksamheten, konstgödselindustrien och handeln. En viktig del av planläggningsarbetet bestod i uppläggandet av s t a t l i g a r e s e r v l a g e r av importgödselmedel och råvaror härför. Vid krigets början uppgingo reservlagren av hithörande varor till 60 000 ton kaligödsel, 48 700 ton chilesalpeter och 85 000 ton råfosfat. Av kalksalpeter fanns ej något förråd upplagt, men under produktionsåret 1939/40 importerades i beredskapssyfte 30 000 ton utöver den beräknade förbrukningen. Under detta år importerades dessutom ytterligare 10 000 ton chilesalpeter. Lagren av kaligödsel och chilesalpeter förbrukades successivt under krigets gång, lagren av kalksalpeter redan under 1941/42 och lagren av råfosfat under 1940/41. Åtgärder hade vidare redan före kriget vidtagits för att öka den i nh e m s k a p r o d u k t i o n e n av konstgödsel. Efter krigsutbrottet intensifierades helt naturligt dessa åtgärder och betydelsefulla resultat nåddes ock härvid på såväl fosfat- som kvävegödningens område, såsom framgår av redogörelsen nedan för de särskilda gödselslagen. Givetvis sökte man under krigsåren också att vidmakthålla och på bästa sätt utnyttja den i m p o r t , som fortfarande var möjlig. Den 5/4 1940 utfärdades en kungörelse (nr 193), enligt vilken särskilt tillstånd av LK krävdes för import av konstgödsel och råfosfat. Syftet härmed var att k u n n a utöva en effektiv kontroll över importvarorna och deras användning. Importen av chilesalpeter minskades kraftigt redan under året 1939/40 och låg därefter helt nere ända till krigets slut. Även importen av råfosfat nedskärs betydligt redan 1940, och under åren 1941—44 skedde ingen import av denna råvara. Kali, som är det enda av de tre huvudslagen av gödselmedel, för vilket Sverige är helt beroende av import, kunde under krigsåren importeras från Tyskland i enlighet med handelsavtalen med detta land, om än till avsevärt förhöjda kostnader. En rätt betydande import ägde ock rum av kalksalpeter, huvudsakligen från Norge, i mindre mån
184 från Tyskland. Även av kalkkväve och ammoniumsulfat kunde under de första krigsåren en viss ehuru tämligen begränsad import upprätthållas. Nedanstående tablå belyser k o n s t g ö d s e l f ö r b r u k n i n g e n s omfattning under de sista förkrigsåren samt under kriget och åren närmast därefter. Tablån anger även till vilken del de förbrukade produkterna voro av utländskt ursprung. (Av importerat råfosfat framställt superfosfat räknas i denna liksom i föregående tablå som importvara.) Förbrukning av konstgödsel. Fosfatgödsel Gödselår 1
1936/37— 1938/39 . 1939/40 . . . 1940/41 . . . 1941/42 . . . 1942/43 . . . 1943/44 . . . 1944/45 . . . 1945/46 . . . 1946/47 . . . 1947/48 . . . 1948/49 . . . 1
20-%-ig vara ton
P205 ton
293 800 264 300 217 000 203 300 108 200 184 100 225 300 246 100 334 800 368 300 404 600
58 800 52 900 43 400 40 700 21 600 36 800 45 100 49 200 67 000 73 700 80 900
Kaligödsel Därav import
%
40-%-ig vara ton
94 95 — — — — 5 55 95 97 97
78 100 82 400 95 100 105 000 93 600 96 000 65 300 47 000 110 200 132 700 98 800
Kvävegödsel N
Därav import
ton
15.5-%-ig vara ton
ton
%
31200 33 000 38 000 42 000 37 400 38 400 26100 18 800 44 100 53 100 39 500
169 300 194 900 225 800 254 900 224 100 233 500 211 500 285 000 268100 242 600 262 300
26 200 30 200 35 000 39 500 34 700 36 200 32 800 44 200 41600 37 600 40 700
73 83 75 65 58 46 46 47 59 48 53
K20
Med göds elår (resp. förbruknin gsår eller produktionsår) avses här och i det följ ande tiden fr. o. m. 1 juli ett år t. o. m. 30 juni följande år.
Man finner, att försörjningen beträffande fosfatgödselmedel från krigets början hastigt sjönk ned till ej stort mer än en tredjedel av förkrigskvantiteten år 1942/43, men att läget därefter snabbt förbättrades samt att förbrukningen efter kriget fortsatt att kraftigt växa. I fråga om kaligödseln kunde till en början fullgod försörjning upprätthållas; förbrukningen sjönk emellertid under åren 1944/45 och 1945/46 som följd av den allmänna begränsningen av handeln med Tyskland för att först med året 1946/47 åter gå i höjden. Förbrukningen av kvävegödsel visar ett mera j ä m n t och i stort sett stigande förlopp. För handhavandet av den reglering av handeln med konstgödsel, som redan under det första krigsåret befanns påkallad, bildades i mars 1940 under LK:s medverkan en sammanslutning, Svenska importföreningen för konstgödselmedel, i vilken samtliga de större partihandelsföretagen på området inträdde som medlemmar. Med denna förening slöt LK avtal såväl angående de erforderliga regleringsåtgärderna (se nedan) som angående priserna för olika slag av konstgödsel. I samband med föreningens tillkomst upplöstes den i september 1939 bildade konstgödselkommittén. Framställnings- och anskaffningskostnaderna för konstgödsel ökades givetvis väsentligt under kriget. I syfte att ej allt för hårt belasta jordbruket
185 med dessa kostnader och även för att förhindra större förskjutningar i relationen mellan priserna å de olika gödselmedlen, vilka i olika grad drabbades av kostnadsökningar, anordnades inom LK ett clearingförfarande i prisutjämningssyfte. Enligt LK:s förslag inrättades genom kungl. brev den 27/9 1940 med statligt bidrag inom LK en c l e a r i n g k a s s a för reglering av marknadspriserna inom landet å förnödenheter för jordbrukets behov. Främst åsyftades härvid prisreglering i fråga om konstgödselmedel och kraftfoder. Senare utsträcktes kassans verksamhet även till skördegarn. Då clearingen beträffande kraftfoder och skördegarn emellertid snart upphörde, kom clearingkassan under de senare krigsåren att utnyttjas endast i fråga om konstgödselmedel och kassans namn ändrades i enlighet härmed. 1 samband med clearingkassans inrättande träffade LK nya avtal dels med den förutnämnda importföreningen och de till densamma anslutna företagen, dels med konstgödselproducenterna, vilka vid ifrågavarande tidpunkt voro allenast två, nämligen AB Förenade Superfosfatfabriker i Hälsingborg för tillverkning av superfosfat och Stockholms Superfosfatfabriks AB för tillverkning av kvävegödselmedel. I nämnda avtal förbundo sig importföreningens medlemmar att i möjlig mån ombesörja import av gödselmedel och av råvaror för inhemsk tillverkning. Liksom de inhemska producenterna förbundo de sig vidare att sälja gödselmedel endast till de priser och på de villkor som LK kunde komma att föreskriva. I de fall där de av LK i samråd med PKN fastställda utförsäljningspriserna voro lägre än import- resp. tillverkningskostnaderna med tillägg av fastställda försäljningsomkostnader, skulle vederbörande företag erhålla ersättning ur clearingkassan. Vid motsatt förhållande skulle företaget göra motsvarande inbetalning till kassan. Ur clearingkassan utbetalades sedermera, utöver vad den direkta clearingen krävde, ersättning för lagringskostnader, prisfallsförluster som föranleddes av de säsongmässiga prisändringarna, ersättning för extra s. k . stödkraft till kväveproduktionen, extra rabatt till detaljister i Norrland m. m. För reglering av priserna på konstgödselmedel ställde Kungl. Maj :t under de år clearingen fungerade sammanlagt 14,2 milj. kr. till clearingkassans förfogande. Vid krigets början var tillgången på konstgödselmedel relativt god, varför någon statlig reglering av handeln för förbrukningsåret 1939/40 ej ansågs erforderlig. Endast en viss begränsning av försäljningen av fosfatgödsel för vårbruket 1940 åstadkoms genom frivillig överenskommelse med partihandelsföretagen. Förråden av chilesalpeter förbehöllos i första hand betodlingsdistrikten. Även under 1940/41 genomfördes de erforderliga försäljningsrestriktionerna genom handelns försorg. Viss inskränkning skedde nu även i fråga
186 om försäljningen av kalkkväve och ammoniumsulfat, men ersättning härför gavs i kalksalpeter, som fanns att tillgå i tillräcklig omfattning. De begränsade tillgångarna av chilesalpeter fördelades nu som förut på betodlarna. Förbrukningen av de ej ransonerade gödselmedlen kali och kväve visade under 1940/41 en ej obetydlig stegring. Då dessutom i och med det tyskryska krigets utbrott det utrikespolitiska läget betydligt skärpts, framstod försörjningsläget beträffande importvarorna som ovisst. Med anledning därav fann LK påkallat att planlägga en mera fullständig reglering av hushållningen med konstgödselmedel för nästkommande förbrukningsår. Som en förberedande åtgärd i detta syfte lades fr. o. m. den 1/7 1941 såväl råfosfat som samtliga slag av i Sverige brukliga konstgödselmedel, utom kaliumsulfat och ljungasalpeter, under b e s l a g . Detta omfattade samtliga förråd hos handlande och tillverkare samt i övrigt partier om minst 2 000 kg. Även de sistnämnda konstgödselslagen inbegrepos fr. o. m. den 15/11 1942 under beslaget. I beslagskungörelsen meddelades ock föreskrifter angående reglering av handeln med konstgödselmedel, innebärande att yrkesmässig överlåtelse av vara under beslag fick äga rum endast mot särskild av LK eller å dess vägnar utfärdad inköpslicens eller eljest i den ordning och under de villkor kommissionen bestämde. Därmed var den tidigare frivilliga handelsregleringen avskaffad och ersatt av tvångsreglering. Tills vidare medgav LK, att envar som annorledes än i handels- eller fabriksrörelse innehade beslagtagen vara ägde förfoga över densamma på annat sätt än genom överlåtelse, varjämte det tilläts att för yrkesmässig tillverkning eller beredning av varor till avsalu förfoga över egna förråd av konstgödselmedel. 1 samband med de ransoneringsbestämmelser, som utfärdades för höstsådden 1941 och vilka avsågo samtliga slag av konstgödselmedel, fastställdes det s y s t e m f ö r k o n s t g ö d s e l h a n d e l n s o r d n a n d e , som sedan med smärre ändringar gällde, så länge konstgödseln var underkastad reglering. Importen och partihandeln centraliserades till vissa större företag, vilka benämndes centralförsäljare. Dessa voro från början fyra till antalet (Svenska Superfosfatförsäljnings AB, Svenska Konstgödnings AB, Stockholms Superfosfatfabriks AB och Svenska lantmännens riksförb u n d ) . Återförsäljarna av hithörande varor förpliktades att ställa sig till efterrättelse de anvisningar som meddelades dem av vederbörande centralförsäljare. Enligt det föreskrivna redovisningssystemet hade återförsäljarna att månadsvis till centralförsäljaren på av LK fastställd blankett avge omsättningsrapport, innehållande uppgifter om lagerhållning samt in- och utgående leveranser. De sistnämnda skulle verifieras med vid försäljningarna mottagna inköpsbevis, vilka centralförsäljaren hade att redovisa till kristidsstyrelsen för det område, där rörelsen bedrevs. Härvid från kristidsstyrelsen mottagna kvitton ålåg det centralförsäljaren att bifoga de månads-
187 rapporter över återförsäljarnas redovisning, som han månadsvis skulle avge till LK. I stort sett var detta kontrollsystem ordnat efter samma grunder som motsvarande inom andra reglerade branscher. Tilldelningsförfarandet för gödselåret 1941/42 ordnades till en början så, att till höstsådden utlämnades licenser direkt från LK. Men för tilldelningen till vårsådden 1942 togos de lokala krisorganen i anspråk och så blev även fallet i fortsättningen. Handhavandet av de stora, för höst- resp. vårsådden avsedda tilldelningarna kom sålunda att åvila kristidsnämnderna. Utöver dessa i allmänhet tre gånger om året återkommande s. k. ordinarie tilldelningar till jordbruket ankom det på kristidsnämnderna att årligen lämna tilldelning till handelsträdgårdar. Extra tilldelningar för speciella odlingar el. dyl. utgingo antingen genom kristidsstyrelserna eller genom företag eller sammanslutning e t c , som träffat avtal om kontraktsodling av visst växtslag. Den av kristidsstyrelserna ombesörjda extra tilldelningen år 1941/42 avsåg endast grundgödsling av kultiverade betesängar och nyodlingar. Sedermera lämnades extra tilldelning jämväl till yrkesmässig fruktodling och plantskolor samt till jordbrukare som medelst markkarta el. likn. kunnat bevisa, att hans jord lidit uppenbar brist på visst näringsämne. För dessa extra tilldelningar ställde LK årligen vissa kvantiteter konstgödselmedel till kristidsstyrelsernas förfogande. Dessa verkställde fördelningen enligt inkomna ansökningar, varefter de uppdrogo åt kristidsnämnderna att utfärda inköpsbevis för de tilldelade kvantiteterna. Inköpsbevisen bestodo vanligen av kuponger, avsedda att vid köpet avlämnas till leverantören, olika för olika gödselslag och gällande för å kupongen angiven kvantitet. De särskilda tilldelningar som medgåvos för sockerbets- samt olje- och spånadsväxtodlarna utlämnades av det företag eller den sammanslutning som med odlaren slutit kontrakt om ifrågavarande odling. Tilldelningen verkställdes i allmänhet i samband med kontraktsteckningen och skedde på särskilda licensformulär i enlighet med av LK lämnade direktiv. Den ordinarie tilldelningen till jordbruket fastställdes till en början antingen i procent av tidigare förbrukning eller till viss kvantitet per hektar. Det förra systemet tillämpades vid den frivilliga fosfatransoneringen genom handelns försorg åren 1939/40 och 1940/41, det senare vid tilldelningen av fosfat under åren 1942/43 och 1943/44. Även beträffande kali och kalkkväve utgingo tilldelningarna till höstsådden 1942 och 1943 med viss kvantitet per hektar höstsådd areal, men i övrigt fastställdes kvantiteterna genomgående i procent av föregående års ordinarie tilldelning. Fr. o. m. våren 1943 bestämdes, att de av kristidsnämnderna utlämnade tilldelningarna skulle antecknas i det hos vederbörande nämnd upplagda producentregistret. Under det första egentliga ransoneringsåret 1941/42 lämnades den ordinarie tilldelningen till jordbruket i två omgångar, den första på sommaren till höstsådden och den andra i november till vårsådden. Fr. o. m. 1942/43
188 uppdelades gödselåret (avseende tiden 1 juli—30 juni) i tre tilldelningsperioder. Dessa omfattade, frånsett under vissa år vidtagna smärre förskjutningar, följande terminer: 1) 1 juli—30 sept, 2) 1 okt.—31 jan. och 3) 1 febr.—30 juni. Beslaget å konstgödselmedel hävdes i allt väsentligt med utgången av november 1949, helt dock först med utgången av juni 1950. Det har förut omnämnts, att man med hjälp av clearingförfarande sökte hålla p r i s e r n a å konstgödselmedel på i möjligaste mån jämn nivå. Genom rätt avsevärda tillskott av statsmedel till clearingkassan för jordbruksförnödenheter uppnåddes också, att priserna i allmänhet kunde hållas lägre än som vid fri marknadsprisbildning skulle blivit fallet. Priserna fastställdes redan för gödselåret 1940/41 och sedan alltjämt av LK efter samråd med PKN. Till en början grundades prissättningen på de med partihandeln slutna avtalen. Fr. o. m. november 1942 fingo emellertid de fastställda priserna enligt Kungl. Maj :ts beslut den 30/10 s. å. karaktären av normalpriser. Till grund för prissättningen lågo av tillverkare och importörer upprättade kalkyler över tillverknings- resp. import- och distributionskostnader. Priserna fastställdes i en under gödselåret stigande skala, varvid utgångspriset merendels låg 75 öre a 2 kr. per dt högre än ingångspriset. Denna anordning, vilken i viss utsträckning tillämpats redan före kriget, avsåg dels att bereda handeln ersättning för lagringskostnaderna, dels ock att stimulera detaljhandeln och jordbrukarna till rekvisition och hemtagning av konstgödseln i god tid före såningstiden för att förekomma anhopning av varorna i importhamnarna och hos tillverkarna och minska belastningen på distributions- och transportsystemet under de bråda vårmånaderna. Trots clearingen kunde ej förhindras, att till följd av ändringar i importoch tillverkningskostnader delvis rätt stora variationer i normalpriserna uppstodo från ett år till ett annat, vilka emellertid i de flesta fall begränsades till gödselårsskiftena. Särskilt kraftig var den allmänna prishöjning som genomfördes fr. o. m. juli 1942, mest framträdande i fråga om fosfatgödseln. Detta gav anledning till att samtliga handelsled ålades för sina den 1/10 1942 inneliggande lager till clearingkassan inbetala en clearingavgift motsvarande skillnaden mellan de nya och de tidigare priserna med visst avdrag för lagringskostnad och ränta. Under de följande åren t. o. in. 1947 utgick i stället ersättning till handlandena för prisfallsförluster å vid gödselårsskiftena överliggande lager, föranledda huvudsakligen av de ovannämnda säsongmässiga prisstegringarna under gödselårets gång. De av LK fastställda priserna gällde för importvarorna fritt tariffhamn och för de inom landet tillverkade varorna ab tillverkningsorten. Härtill kom för jordbrukarna fraktkostnaden från tariff h a m n resp. tillverkningsort till förbrukningsorten. För att något utjämna differenserna i fraktkostnaden för jordbrukare i olika delar av landet utgick under åren 1942/43—
189 1945/46 för vissa inhemska konstgödselmedel fraktbidrag från clearingkassan med högst 1 kr. per dt för fraktkostnader överstigande 50 öre per dt. För att ge en föreställning om prisutvecklingens allmänna gång meddelas här en sammanställning av genomsnittspriserna för de viktigaste slagen av fosfat-, kali- och kvävegödselmedel. (Priserna, vilka anges i kronor per deciton, äro beräknade som enkla medeltal av månadspriserna vid försäljning i Stockholmstrakten, det s. k. standardområdet, och avse för superfosfat och kaligödsel kreditpriser, för kvävegödselmedlen kontantpriser.)
Gödselår
Superfosfat
Kali 40 %
Kalk- Kalkkväve salpeter
1936/37— 1938/39 1939/40 1940/41 1941/42 1942/43 1943/44
7:27 9:68 10:85 11:88 21:01 20:85
12:52 15:41 15:78 16:87 19:96 20: —
16:55 19:66 22:55 23:48 25:58 25: 27
16:08 16:95 20:29 20:81 23:85 24:50
Gödselår
1944/45 1945/46 1946/47 1947/48 1948/49
Superfosfat
Kali 40 %
Kalk- Kalkkväve salpeter
20:34 18:60 12:90 11:90 12:78
20: — 19:86 19:86 19:87 20:67
25:27 24: — 20:90 23:20 25: 19
24:50 23:23 22: — 22:64 22:54
Fosfatgödsel. Åren närmast före kriget uppgick produktionen av s u p e r f o s f a t inom landet till ca 250 000 ton om året. Tillverkningen bedrevs enbart av AB Förenade Superfosfatfabriker vid dess anläggningar i Limhamn och Landskrona samt den av bolaget av Kooperativa förbundet arrenderade fabriken i Gäddviken. För denna tillverkning importerades årligen ca 150 000 ton råfosfat, varav omkring hälften från Amerika. Betydande kvantiteter (egentligen apatit) hämtades även från ryska Kolahalvön. Under det första krigsåret kunde importen av råfosfat ske i det närmaste utan inskränkning. Men redan under våren 1940 avstannade importen västerifrån och med utbrottet av tysk-ryska kriget sommaren 1941 avstängdes Sverige från den återstående importmöjligheten, nämligen av den ryska apatiten. Inom Sverige finnas ganska betydande tillgångar av fosfathaltigt råmaterial. Framför allt ifrågakommer här den apatit som kan utvinnas ur järnmalmen vid vissa lappländska och mellansvenska gruvfält. Redan före kriget tillvaratogs en viss mängd apatit, som användes för olika ändamål inom fosfatindustrien, och man hade även beaktat möjligheterna att vid avspärrning i importen nyttja apatiten vid framställning av superfosfat. Under de första krigsåren upparbetades i första hand de kvantiteter råfosfat, som då kunde importeras, samt beredskapslagren av denna vara. Först med ingången av året 1941/42 blev landet helt hänvisat till den inhemska apatiten för tillgodoseende av fosfatgödselbehovet. Under åren 1941/42 och 1942/43 skedde en betydande utbyggnad av anläggningarna för utvinnande av apatit, särskilt vid Malmberget, där man lyckades driva upp årsproduktionen till ca 150 000 ton. Enär den svenska apatiten ej har sam-
190 ma höga halt av fosfor som importvaran — ca 65 % mot importvarans 77 å 78 % — måste halten av P 2 0 5 i den tillverkade superfosfaten sänkas; den varierade under de år användning av inhemsk apatit pågick mellan 13,5 och 15 % mot normalt 20 %. Då tillverkningen vid användning av svensk råvara ställde sig betydligt dyrare än vid användning av utländsk, måste också priset på sålunda framställd superfosfat sättas förhållandevis högt; med hänsyn tagen till fosfathalten blev detsamma nära tredubbelt i förhållande till förkrigspriset (se tablån å sid. 103). Trots detta måste clearingkassan för jordbruksförnödenheter i stor utsträckning tagas i anspråk för att täcka kostnaderna. Under åren 1941/42—1944/45 utgick till superfosfatindustrien ersättning av clearingmedel med sammanlagt ca 6 milj. kr. Helt kunde förkrigsårens produktionsvolym ej uppnås under de år, då superfosfattillverkningen baserades på svensk apatit. Ransonering av förbrukningen — som i lindrig omfattning tillgripits redan under första krigsåret — blev därför under hela denna tid nödvändig. Under 1941/42 utgick tilldelningen med 80 % av den kvantitet fosfat, som av resp. brukningsdel inköpts under 1940/41, vilket betydde något över hälften av normal förbrukning. Under de två följande åren reglerades tilldelningen efter åkerarealen; år 1942/43 lämnades sålunda 35—40 kg och 1943/44 ca 70 kg per hektar åker. Redan från hösten 1944 avskaffades ransoneringen av fosfatgödsel, trots att tillverkningen, vilken fortfarande var grundad på svensk råvara, ej nådde mer än omkring 80 % av förkrigsproduktionen. Med år 1945/46 kunde råfosfat åter importeras och nyttjades nämnda år som råvara för omkring hälften av superfosfatfabrikationen. Fr. o. m. 1946/47 blev produktionen åter helt baserad på importvara. I och med användningen av den fullvärdigare utländska råfosfaten kunde produktionen ökas, samtidigt som halten av P 2 O s höjdes till 19 å 20 %. Intresset för användning av konstgödsel steg betydligt under krigsåren. Detta gjorde, att under åren närmast efter vapenstilleståndet, då ännu alla andra konstgödselmedel än fosfatgödselmedlen voro ransonerade, en synnerligen stor efterfrågan på superfosfat uppkom. Med anledning härav påbörjades år 1946 byggandet av en ny superfosfatfabrik i Norrköping, vilken även avsågs skola ersätta fabriken i Limhamn. Trots att tillgången på övriga gödselmedel kraftigt tilltog, utmärktes de följande åren av en formlig kapplöpning mellan den stegrade efterfrågan på superfosfat och ökningen av produktionsvolymen. Först under 1949/50, då produktionen vid fabrikerna i Landskrona och Norrköping samt Kooperativa förbundets nu i egen regi drivna fabrik i Gäddviken nådde sammanlagt 450 000 ton, kunde man, med tillskott av ca 60 000 ton importvara, tillgodose efterfrågan utan större leverans- och distributionssvårigheter. Vid Domnarvets järnverk i Dalarna har under många år som biprodukt
191 vid järnframställningen erhållits ett 17,5 %-igt fosfat, benämnt t o m a s f o s f a t . Produktionen av denna vara, som kvantitativt varit helt beroende av driften i övrigt vid järnverket, förblev under krisåren vid i det närmaste samma storlek som dessförinnan, nämligen 12 å 15 000 ton om året. Tomasfosfaten sammanslogs i ransoneringshänseeende med superfosfaten. Även prissättningen därå anpassades efter superfosfatpriset, varvid hänsyn togs dels till fosforhalten i resp. fosfat, dels ock till önskvärdheten att k u n n a reservera tomasfosfaten för härför särskilt lämpade jordar. Detta medförde en normalprissättning på tomasfosfaten, som låg betydligt över de förhållandevis låga tillverkningskostnaderna. Den härigenom uppkomna vinsten inflöt till clearingkassan. Den inhemska tillverkningen av fosfathaltiga gödselmedel, uttryckt i ton P2Or>, redovisas för tiden 1936/37—1948/49 sålunda:
Produktionsår
Superfosfat
Tornasfosfat
Summa
Produktionsår
Superfosfat
Tomasf os fat
Summa
1936/37—1938/39 1939/40 1940/41 1941/42 1942/43 1943/44
47 200 49 000 39 500 36 200 25 600 34 400
3 200 2 500 3 100 2 400 2 300 2 900
50 400 51500 42 600 38 600 27 900 37 300
1944/45 1945/46 1946/47 1947/48 1948/49
40 000 57 900 67 300 67 000 80 200
2 800 2 100 2 200 2 600 2 200
42 800 60 000 69 500 69 600 82 400
Förbrukningens omfattning framgår av tabellen å sid. 184. Kaligödsel. De i Sverige förbrukade kaliumhaltiga konstgödselmedlen voro, som förut nämnts, före kriget uteslutande importvaror och förblevo så även under krisåren och tiden därefter. Före kriget importerades kalisalter i första hand från Tyskland men även från Polen, Belgien, Frankrike m. fl. länder. Efter krigsutbrottet skedde importen enbart från Tyskland, ända tills handeln med detta land på våren 1945 upphörde. Importen utgjordes i huvudsak av 40 %-igt kali men till viss del även av 12 %-ig kainit samt kaliumsulfat. År 1945/46 uppträdde Frankrike åter som leverantör av kali med en 58 %-ig vara. Under de senaste åren har landets behov av kali täckts genom import från Frankrike, Spanien, Sovjetunionen samt östoch Västzonerna i Tyskland. Tillgången på kali var under krisåren med undantag för åren 1944/45 och 1945/46 större än förkrigsförbrukningen. Likväl ansågs nödigt att ända från sommaren 1941 upprätthålla en — med undantag för nyssnämnda år — dock ganska mild ransonering. Under åren 1946/47 och 1947/48 förekom ingen ransonering av kaligödsel med hänsyn till att importmöjligheterna då voro mycket goda. Emellertid steg förbrukningen under dessa år i sådan
192 grad, att det med hänsyn till landets valutaläge ansågs nödvändigt att återinföra ransoneringen under året 1948/49. Den släpptes åter vid ingången av 1949/50. Kvävegödsel. Behovet av kvävegödsel i form av konstgödselmedel tillgodosågs, som förut nämnts, under senare delen av 1930-talet till 25 å 30 % genom inhemsk produktion. Denna omhänderhades helt av Stockholms Superfosfatfabriks AB och skedde vid bolagets fabriker i Alby och Ljungaverk. Vid krigsutbrottet tillverkades k a 1 k k v ä v e vid fabriken i Alby, vars kapacitet var ca 24 000 ton per år, medan vid Ljungaverk framställdes a m m on i u m s u l f a t och l j u n g a s a l p e t e r till kvantiteter om resp. ca 16 000 och 3 å 4 000 ton per år. För att ersätta fabriken vid Alby, som var gammal och otidsenlig, hade vid årsskiftet 1938/39 nybyggnad av en kalkkvävefabrik i Stockvik påbörjats. Arbetet därmed fullföljdes efter krigsutbrottet och fabriken togs i bruk vid början av år 1941. Däremot uppsköts tills vidare på anmodan av LK nedläggandet av den gamla Albyfabriken, enär försörjningsläget på kväveområdet under andra krigsåret betydligt försämrades. Visserligen kunde leveranserna av k a l k s a l p e t e r från Norge trots den tyska ockupationen ännu fortgå men på osäkra villkor och tillförseln av c h i l e s a l p e t e r hade helt upphört. Genom tillkomsten av den nya fabriken steg tillverkningen av kalkkväve under år 1941/42 till över 50 000 ton, vilket innebar ungefär en fördubbling av tidigare årsproduktion, samt växte ytterligare till omkring 90 000 ton år 1944/45. Först med utgången av 1945 nedlades Albyfabriken. Vid sidan härav vidtogos åtgärder för förstärkning av Fosfatbolagets tillverkning av ljungasalpeter, vilken under de första krigsåren legat nere. På sommaren 1942 träffade reservförrådsnämnden enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande avtal med bolaget om uppförande av en ny fabrik för ändamålet. Denna fabrik, som beräknades för en kapacitet av 20 000 ton per år, uppfördes på bolagets område i anslutning till bolagets egna fabriker men på statens bekostnad. Sammanlagt hade härmed nåtts en inhemsk produktionskapacitet om ca 20 000 ton kväve. Samtliga kvävegödselfabriker drevos elektriskt och voro i avgörande grad beroende av vattenkrafttillgången i det vattendrag där de voro belägna, nämligen Ljungan. Till förhindrande av driftsinskränkningar eller driftsavbrott, orsakade av växlingar i vattentillgången, föranleddes LK att vid flera tillfällen förordna om utbetalande av ersättning från clearingkassan för jordbruksförnödenheter för vid vattenbrist ianspråktagen dyrare reservkraft, huvudsakligen ångkraft. Kostnaderna för denna voro nämligen högre ä n att de kunde rymmas inom ramen för de kalkyler som lågo till grund för normalprissättningen. Under åren 1942/43—1945/46 utbetalades för hithörande ändamål sammanlagt ca 700 000 kr. Kostnaderna stego följande
193 år till ca 800 000 kr. och under 1947/48, då vattenkraftsituationen var exceptionellt dålig, till 2,3 milj. kr., trots vidtagna driftsinskränkningar. Vad eljest angår clearingkassans ianspråktagande för här ifrågavarande produktion må nämnas, att för kalkkvävetillverkningen under åren 1940/41—1945/46 utgick ersättning ur kassan med sammanlagt 3,5 milj. kr., medan däremot ammoniumsulfattillverkningen vid Ljungaverk samtidigt till kassan inbragte drygt 1,3 milj. kr. Tillverkningskostnaderna för ljungasalpeter voro även låga i förhållande till normalpriserna. De medel, som för ljungasalpetern inflöto till clearingkassan under avtalstiden 1942/43—1945/46, räckte till att betala byggnadskostnaderna för den nya fabriken samt även till att med ca 2,5 milj. kr. bidraga till ersättning av merkostnaderna för stödkraften. Ammoniumsulfat tillverkades under de första krigsåren endast av Fosfatbolaget men började från år 1942/43 även framställas vid ett flertal större gasverk av avfallsprodukter från gastillverkningen. Produktionen var i början rätt blygsam men ökades senare till 3 å 4 000 ton per år. Även från Svenska Skifferolje AB:s anläggning i Kvarntorp erhölls årligen fr. o. m. 1943/44 ca 1 000 ton ammoniumsulfat. En ny stor kvävefabrik, avsedd för framställning av 15,5 % kalkammonsalpeter, uppfördes under krigets senare år vid Köping av Kooperativa förbundet. Den igångsattes sommaren 1945 och erhöll efter senare utbyggnad en kapacitet av ca 40 000 ton per år. Den stegrade inhemska produktionen samt en i förhållande till förkrigsåren ävenledes ökad import — huvudsakligen från Norge — av kalksalpeter medförde, trots den felande tillförseln av chilesalpeter, att tillgången på kvävegödselmedel under hela krisen var större än förkrigsförbrukningen. Trots detta upprätthölls ända från sommaren 1941 en begränsning av kväveinköpen, till en början innebärande att handlandena endast hade rätt att till sina kunder sälja lika stor kvantitet som levererats föregående gödselår. Chilesalpetern, som förut endast genom handelns försorg reserverats för sockerbetsdistrikten, blev nu ransonerad på sådant sätt, att densamma endast fick köpas av jordbrukare som med Svenska Sockerfabriks AB tecknat kontrakt om odling av sockerbetor. Detta system bibehölls ända t. o. m. 1948/49; tilldelningen varierade mellan 150 och 450 kg per hektar tecknad areal. Kväveransoneringen i övrigt skedde fr. o. m. 1942/43 genom de lokala krismyndigheternas försorg och utgick årligen i procent (varierande från 85 till 100) av tidigare års s. k. ordinarie tilldelning. Då tillgången på kvävegödselmedel våren 1946 ansågs mycket god, gjordes ett försök att släppa ransoneringen av kalkkväve och kalkammonsalpeter. Efterfrågan blev emellertid så stor, att man fann sig nödsakad vid ingången av gödselåret 1946/47 åter införa ransonering av samtliga kvävegödselmedel. Vissa biandgödselmedel, som frigåvos våren 1946, fingo dock även i fortsättningen försäljas fritt. Ransoneringen på kvävegödselområdet upphävdes fr. o. m. den 1/10 1949. 13—116S21
194 Importen och den inhemska produktionen av särskilda slag av kvävegödsel, uttryckt i ton kväve (N), belyses av följande sammanställning: LjungaAmmoniumsulfat o. köpingsalpeter ProdukProduk- ProdukImport tion Import tion tion Import Kalkkväve
Chile- Kalksalpeter salpeter Import 1936/37—1938/39 1939/40 1940/41 1941/42 1942/43 1943/44 1944/45 1945/46 1946/47 1947/48 1948/49
10 000 9 500 6 700 24 300 1 100 18 800 300 18 300 300 18 900 100 11700 4 300 13 200 2 000 18 000 3 500 14 800 3 300 13 400 3 600 15 500
3 700 4 500 9 300 12 600 13 400 13 800 9 800 8 900 8 500 8 600
1 100 1 100 1800 1300 1900 4 000 400
— — — —
— .—.
1 700 4 000 5 100 5 700 9 300 8 200 11400
2 600 3 200 1900 1900 2 500 2 400 2 500 2 700 1800 2 600
700 1400 1200 1200 1300 1200
— — — — —
29100 40 200 30 600 32 300 38 600 36 900 37 100 38 000 39 200 35 200 41700
Driv- och smörjmedel. Ledande organ för krishushållningens ordnande i fråga om såväl bränslen som smörjmedel var från början av november 1939 IK, vilken därvid hade att beträffande särskilda varuslag handla i samverkan med vissa strax efter krigsutbrottet tillsatta nämnder (se sid. 78). Vid BK:s tillkomst den 1/7 1940 blev denna kommission högsta försörjningsmyndighet på bränsleområdet i dess helhet, medan däremot smörj medelsfrågorna även i fortsättningen handhades av IK. Det sagda gäller även jordbrukets och fiskets driv- och smörjmedelsförsörjning, men här etablerades redan från början ett intimt samarbete med LK, vilken i sin ordning betjänade sig av dels kristidsstyrelserna och kristidsnämnderna, dels länsstyrelserna som lokala tilldelningsorgan. Då jordbrukets och fiskets driv- och smörj medelsproblem helst böra ses i samband med dessa näringsgrenars hushållningsfrågor i övrigt, har det synts lämpligt att i detta kapitel lämna speciella redogörelser härför såsom komplettering till den i senare kapitel meddelade framställningen angående bränsle-, resp. smörjmedelshushållningen i stort. Vad angår fisket återfinnes redogörelsen för hithörande frågor å sid. 378. Drivmedelsregleringen. I samband med den ökade bristen på manuell arbetskraft har jordbruksdriften på senare tid mer och mer mekaniserats. Ett synnerligen viktigt moment har därvid varit den starkt ökade betydelse som traktorn kommit att erhålla som dragkraft. Särskilt märkbart blev detta från mitten av 1930-talet. Medan antalet inom landet försålda jordbrukstraktorer år 1935 blott utgjorde något över ett tusental, hade försäljningssiffran under sista förkrigsåret stigit till drygt 4 500, vartill kom en avsevärd utbyggnad av \
195 beståndet av s. k. epatraktorer (dragbilar). Framför allt vid de större jordbruken men även, ehuru mindre utpräglat, vid de medelstora (10—25 hektar) hade traktordriften funnit stor användning. De traktorräkningar som tid efter annan företogos, den första 1937, vittna om hur snabbt mekaniseringen här fortskred. Jämsides med traktordriftens ökning kan konstateras en tillbakagång för hästbeståndet. Medan detta år 1919 uppgick till 716 000 djur, hade antalet år 1949 redovisade hästar sjunkit till 465 000. Utvecklingen i fråga om antalet traktorer och antalet hästar inom jordbruket under tiden efter första världskriget framgår av nedanstående tablå. Antal hästar År
1919 1937 1940 1945 1949
Antal traktorer
ca 1 000 » 11 000 » 22 000 i 23 000 » 60 000
Totalt
Därav brukshästar (beräknat)
716 000 633 000 ca 612 000 599 000 465 000
540 000 519 000 492 000 493 000 425 000
Enligt dessa siffror skulle antalet traktorer under perioden 1937—40 ha ungefär fördubblats och från 1940 till år 1949 nära tredubblats. Antalet brukshästar sjönk däremot icke i den takt man kunnat vänta av ökningen i fråga om traktorerna. Redan vid krigsutbrottet var likväl proportionen mellan traktorer och hästar sådan, att traktordriftens upprätthållande framstod som ett livsviktigt problem för jordbruket. Avgörande härför var tillgången på driv- och smörjmedel. Vid krigsutbrottet utgjordes de viktigaste traktorbränslena av fotogen och motorbrännolja. Bensin förekom huvudsakligen endast såsom startmedel, medan sprit blott i obetydlig utsträckning kom till användning. I förhållande till landets totala förbrukning av flytande bränsle var jordbrukets behov tämligen litet. Detta gällde dock icke fotogenförbrukningen, av vilken huvuddelen, samt brännoljeförbrukningen, av vilken en väsentlig del gick till jordbruket. Under år 1939 hade en viss beredskapslagring av flytande bränsle hos jordbruket börjat förberedas. Tyvärr medhanns icke sådan upplagring i någon större utsträckning före krigsutbrottet, varför jordbruket vid avspärrningens inträde i huvudsak endast kunde försörjas från landets allmänna förråd. I fråga om de för jordbruket egentligen betydelsefulla drivmedlen •— fotogen och motorbrännolja — erhöll jordbruket vid uppgörande av fördelningsplanerna den högsta graden av prioritet. Trots detta begränsades tilldelningarna till jordbruket i görligaste mån.
196 Under alla förhållanden var det att motse, att den tid icke var avlägsen, då förråden skulle vara uttömda. Man sökte därför så snart som möjligt överföra jordbrukets traktorer till g e n g a s d r i f t . Härvid uppstodo många svårbemästrade problem. För det första saknades utarbetade konstruktioner. Visserligen kunde man tämligen snart i relativt stor utsträckning ta i anspråk de för bilar konstruerade aggregaten, då det gällde förgasarmotorer, men i fråga om tändkulemotorerna funnos inga konstruktioner färdiga, och trots att ett intensivt forskningsarbete på detta område igångsattes, främst av AB Bolinder-Munktell i Eskilstuna, dröjde det flera år innan en godtagbar konstruktion kom fram. Denna var dessutom endast användbar för den ena av de två huvudtyperna av brännoljemotorer, Munktell-motorn, under det att man för den ådra, Lanz-motorn (en entaktsmotor), trots trägna försök aldrig lyckades att uppnå en tillfredsställande konstruktion. Åt Svenska Gengas AB uppdrog Kungl. Maj :t i juli 1940 att med användande av ett för ändamålet beviljat anslag anskaffa ett större parti gengasaggregat för traktorer. För att underlätta inköpen från jordbrukarnas sida lämnades av statsmedel en subvention av ursprungligen 450, sedermera 250 kr. per styck. Möjlighet bereddes även att för anskaffande av gengasaggregat erhålla lån från en för ändamålet upprättad lånefond (lånefonden för inköp av gasgeneratorer för motordrift). Jordbrukarna voro emellertid till en början föga intresserade av övergång till gengasdrift. Den propaganda som härutinnan igångsattes, främst av Svenska Gengas AB men även av LK, gav under de första åren dåligt resultat, varför man, då bränsletillgångarna blevo allt knappare, såg sig nödsakad att tillgripa hårdare medel. Det beslöts sålunda, för att påskynda övergång till gengasdrift, att fr. o. m. mars 1941 skulle från tilldelning av flytande bränsle — med undantag av startbensin — avstängas vissa angivna, kraftigare traktortyper. I övrigt lämnades fortfarande tilldelning av flytande bränsle för traktordrift i någorlunda tillräcklig omfattning ehuru endast för ett par månader åt gången. Ytterligare traktormärken drabbades fr. o. m. september 1941 av avstängning. Även om antalet avstängda traktorer blott utgjorde en mindre del av hela antalet, kunde stora besparingar i bränsleförbrukningen ske, då de avstängda traktorerna genom sin storlek främst togos i anspråk vid de större brukningsdelarna. Det beräknades, att vid slutet av år 1941 för sammanlagt omkring hälften av den tidigare traktorbrukade arealen allenast gengasdrivna traktorer eller hästar kunde komina i fråga som dragkraft. Tillhopa hade vid nyssnämnda tid från tilldelning av flytande bränsle avstängts omkring 7 250 traktorer, medan omkring 17 600 ännu ej voro avstängda. Med gengasaggregat hade vid årsskiftet 1941/42 utrustats ca 5 000 traktorer, varav närmare 4 000 avstängda, alltså ännu ett relativt begränsat antal. Anledningarna till traktorägarnas obenägenhet att utrusta sina traktorer
197 med gengasverk voro flera. Av dessa ha ovan antytts svårigheterna att få fram fullgoda konstruktioner. På detta område delade jordbruket gengasdriftens olägenheter med övriga motorfordonsägare. En annan anledning var, att tämligen stränga villkor för användande av gengasdriven traktor gällde vid tröskning; dessa villkor voro särskilt svåra att uppfylla beträffande traktorverk som kringfördes från gård till gård. På grund härav medgav LK, att traktorer som tillhörde tröskverksförening och som enligt de från den 1/9 1941 gällande bestämmelserna avstängts dock erhöllo motorbränsle för tröskning av skörden. Under 1942 forcerades övergången till gengasdrift ytterligare. F r å n den 1/7 avstängdes vissa nya fabrikat från tilldelning av flytande bränsle, så att antalet avstängda traktorer i januari 1943 beräknades utgöra ca 12 300, varav de allra flesta torde ha utrustats med gengasverk. Vid samma tidpunkt voro emellertid fortfarande ca 15 400 traktorer icke avstängda från tilldelning. De skäl som alltjämt föranledde jordbrukarna att icke övergå till gengasdrift voro, enligt en av LK verkställd undersökning, antingen att traktorn var för svag ock att sådan omändring ställde sig för dyrbar. Omöjligheten att helt överföra traktorbeståndet till gengasdrift gjorde, att under hela kriget en icke obetydlig tilldelning av flytande bränsle till jordbruket måste upprätthållas. Emellertid ersattes därvid i allt större omfattning de vanliga fredsbränslena, motorfotogen och motorbrännolja, med andra mer eller mindre krisbetonade bränslen, i främsta rummet motyl, som förekom i två typer, motyl 85, innehållande 85 % sprit och 15 % bensin, och motyl 50, innehållande hälften sprit och hälften bensin. Den förra nyttjades som drivmedel, den senare som startbränsle. För startändamål förekom också tilldelning av lättbentyl, som innehöll 25 % sprit. Under åren 1944 och 1945 kom därjämte i viss mån till användning ett ersättningsbränsle, benämnt traktordestillat S, vilket utgjordes av destillerad trätjära med en mindre tillsats av motorfotogen. Sedan ledningen av regleringen i fråga om flytande bränslen fr. o. m. den 1/7 1940 övertagits av BK, tillämpades den ordningen, att BK period för period ställde de kvantiteter flytande bränsle som avsågos för jordbrukets behov till förfogande för LK, vilken därefter på kristidsstyrelserna fördelade de medgivna kvantiteterna. Åt styrelserna uppdrogs att verkställa uppdelning på kristidsnämnderna under hänsynstagande till föreliggande särskilda förhållanden. De närmare regleringsbestämmelserna utfärdades av LK i samråd med BK. Tilldelningen av startbensin handhades till en början av länsstyrelserna. Fr. o. m. mars 1942 överflyttades emellertid bestyret med tilldelningen i det lokala ledet i sin helhet till kristidsstyrelserna. De för fördelningen lämnade direktiven åsyftade att denna skulle verkställas med ledning av register över förefintliga traktorer samt den ut-
198 räknade s. k. traktorarealen. Härmed avsågs den areal som återstod, sedan från hela den för bearbetning avsedda åkerarealen avdragits den del som kunde brukas med tillgängliga hästar. För traktorarealen erhölls tilldelning efter vissa normtal, olika för olika arbeten och uträknade även med hänsyn till tillgångarna på flytande bränsle. Särskilda normtal angåvos sålunda för vårbruk, annan vårbearbetning, sådd, skörd, tröskning samt plöjning och harvning för höstsådden. De jordbruket tilldelade kvantiteterna voro så avvägda, att de visserligen skulle vara tillräckliga för uppehållande av jordbruksdriften men å andra sidan ej medgiva uppkomsten av några överskottskvantiteter. Tilldelning lämnades förutom för ovannämnda huvudändamål även för drift av mjölkningsmaskiner, pumpverk för vattenuppfordring samt jordfräsar för trädgårdsskötseln. Som exempel på de använda normtalen må anföras följande, avseende år 1943: Vårbruk 20 1 motorfotogen per hektar. Trädning under försommaren... . 10 » » » > Höstplöjning 30 » » » » Tröskning 0,35—0,75 1 motorfotogen per dt utvunnen kärna.
Ovan beskrivna regleringssystem tillämpades i huvudsak oförändrat ända tills ransoneringen hävdes. Den stränga begränsningen i tilldelningen av flytande bränsle beredde helt naturligt jordbruket, åtminstone på vissa håll, stora svårigheter. Tack vare de visserligen knappa ransoner som dock bestodos samt den framtvungna övergången till gengasdrift blev det i alla fall möjligt att i någorlunda tillfredsställande omfattning upprätthålla tillgången på drivkraft för jordbruket. Hästarna blevo givetvis tagna i anspråk i högre grad än tidigare, men å andra sidan krävde krigsmaktens behov, att åtskilliga djur ställdes till dess förfogande. Man lyckades emellertid utverka, att militärhästar under jordbrukets särskilt bråda tider kunde, med tillämpning av vissa regler om ersättning och upprätthållandet av krigsmaktens beredskap, få tagas i anspråk för jordbruksändamål. Under sommaren 1945 förbättrades försörjningsläget beträffande flytande bränslen så pass, att fr. o. m. september d. å. även traktorer som tidigare varit helt eller delvis avstängda från tilldelning åter ansågos böra komma i åtnjutande av sådan. Samtidigt höjdes även tilldelningens storlek. För gengasdriven traktor erhölls dock flytande bränsle endast om aggregatet var så förslitet, att det ej utan kostsamma reparationer kunde begagnas. Fr. o. m. den 25/11 1945 upphävdes handels- och förbrukningsregleringen beträffande alla slag av flytande bränslen som berörde jordbrukets traktorer. Till följd av den importbegränsning, som genomförts under våren 1947, infördes på nytt r a n s o n e r i n g f ö r b e n s i n fr. o. m. den 29/4 1948. Regleringen handhades av BK efter samråd med vissa andra myndigheter, bl. a. LK i vad avsåg jordbruket.
199 Det regleringssystem som härvid kom till användning överensstämde i allt väsentligt med det under kriget gällande. Dock lämnades under hand de mera allmänna direktiven till kristidsstyrelserna, att de skulle vid handhavande av regleringen tillse, att jordbrukets drift under alla förhållanden icke tillbakasattes. Den nya regleringen upphörde den 11/11 1949. Som ovan framhållits, har bensin tidigare endast i mycket begränsad utsträckning använts till svenska traktorer. Anledningen härtill har varit de höga skatterna på bensin, vilka medfört att jordbrukarna hellre inköpt fotogendrivna än bensindrivna traktorer. En olägenhet med de förra är emellertid deras förhållandevis större smörj oljeförbrukning. Användning av fotogen vid traktordrift medför därför, att årligen stora summor förspillas genom större smörjoljeimport än som vid bensindrift skulle vara erforderlig. Då under år 1947 den handelspolitiska situationen tvingade till att i görligaste mån avstå från import som betingade dollarvaluta, riktades uppmärksamheten på traktorområdet på import av en bensindriven traktor av engelskt fabrikat, vilken tillfördes den svenska marknaden i rätt stor utsträckning. Detta gav anledning till att 1948 års riksdag beslöt medge restitution för vid jordbruket förbrukad bensin av den del av den till 45 öre per liter uppgående bensinskatten som utgjorde s. k. tilläggsskatt, nämligen 27 öre per liter. Restitutionsförfarandet uppdrogs åt LK och byggde på den tilldelning av bensinbränsle som vederbörande jordbrukare erhöll inom ramen för regleringen. Sedan denna i november 1949 upphört, bragtes för restitutionens verkställande ett särskilt system i tillämpning med beräknande av restitution enligt vissa normtal, ungefär på samma sätt som vid uträkningen av tilldelningarna under bensinregleringstiden. Smörjmedelsregleringen. Som förut nämnts, handhades smörj medelregleringen under hela kristiden av IK, vilken dock då det gällde jordbruk och fiske samverkade med LK på samma sätt som BK i fråga om drivmedlen. Ransoneringen på smörjmedelsområdet infördes i april 1940 och undergick sedan successiva skärpningar. Som lokala organ för tilldelningen anlitades kristidsnämnderna. Till en början ställdes smörj medelstilldelningens storlek i relation till tilldelningen av flytande bränsle. I samma mån som gengasdriften vann terräng, blev emellertid denna tilldelningsgrund, vad angick traktorer och andra rörliga maskiner, olämplig, och man övergick i stället till att avpassa smörjmedelstilldelningen för såväl traktorer som motoriserade lantbruksmaskiner efter åkerarealen. Sålunda lämnades exempelvis för nyssnämnda ändamål under hösten 1941 1,2 liter och under våren 1942 1,8 liter smörjmedel per hektar av den åkerareal, för vars brukande motorredskap kunde beräknas ifrågakomma. Tilldelningen av fasta smörjmedel ävensom tilldelningen av flytande
200 smörjmedel för andra ändamål än för drift av motorredskap verkställdes av kristidsnämnderna medelst utfärdade inköpslicenser, medan bevis om rätt till inköp av flytande smörjmedel för drift av motorredskap utfärdades i form av inköpskort, bestående av talong och ett antal kuponger, av vilka var och en berättigade till inköp av viss mängd smörjmedel. Fr. o. m. den 1/3 1942 övertogs bestyret med tilldelning av flytande smörjmedel för motorredskap av kristidsstyrelserna, medan tilldelningen i övrigt kvarblev hos kristidsnämnderna. Smörj medelsransoneringen upphävdes för jordbrukets vidkommande liksom för andra förbrukargrupper fr. o. m. den 25/11 1945. Skördegarn. Före det andra världskriget tillverkades skördegarn av hårdfibrig sisalhampa. Den normala skördegarnsförbrukningen uppgick då till 4 000 å 5 000 ton per säsong. Då genom avspärrningen till följd av kriget svårigheter uppstodo att importera sagda vara, måste åtgärder vidtagas för att reglera förbrukningen därav. Tillverkningen av skördegarn omfattar större delen av året med början av en årsproduktion i september, under det att förbrukningen är begränsad till skördesäsongen eller tiden juli—september. Handeln med ifrågavarande vara pågår regelmässigt från februari—mars och fram till augusti, varvid utleveranserna bruka börja i april—maj, enär fabrikanterna sakna tillräckliga lagerutrymmen för lagring av den färdiga varan ända fram till skördesäsongens början. Angivna förhållanden voro av betydelse, när det under kriget gällde att ordna försörjningen med skördegarn; man måste nämligen se till, att regleringsåtgärderna för ett visst år genomfördes med ett tillverkningsår som tidsenhet. Skördegarn tillverkas inom Sverige vid fyra fabriker (före kriget även vid en femte, mindre), samtliga så stora, att envar är av påtaglig betydelse för försörjningen. Fabrikerna ligga i de viktigaste förbrukningsdistrikten —• Skåne, Östergötland och Västergötland — men de konkurrera, förutom inom det egna distriktet, över hela landet. Någon marknadsuppdelning förekommer alltså icke. Före krigsutbrottet hade i statens beredskapslager upplagts betydande förråd av sisalhampa. När kriget utbröt i september 1939, hade fabrikanterna verkställt så pass stora uppköp av sisalhampa, att med de kvantiteter som kunde importeras tillräcklig produktion för säsongen 1940 kunde äga rum. En viss knapphet på sisal kunde dock förmärkas, ehuru icke av den omfattning att man kunde tala om någon verklig brist. Under sommaren 1940 övervägdes vissa regleringsåtgärder, men man fann att ett ingripande under pågående försäljnings- och förbrukningssäsong sannolikt skulle medföra så stora olägenheter, att man om möjligt borde vänta till säsongens slut. Så skedde ock.
201 Fr. o. m. den 25/8 1940 lades beslag å inom landet befintliga förråd av hampa och hampblår om minst 1 000 kg samt å senare till landet införda partier. För produktionens ordnande och för tryggande av en rättvis fördelning av de kvantiteter färdigt skördegarn som framkommo förordnades jämväl om beslag å skördegarn och reglering av förbrukningen därav fr. o. m. den 29/9 1940. Åt LK uppdrogs att administrera sistnämnda beslag. Förbrukningsregleringen innebar, att yrkesmässig försäljning eller annan överlåtelse av skördegarn till återförsäljare fick ske endast i den ordning och på de villkor som LK bestämde. För säkrande av tillverkningen av skördegarn träffade LK avtal med skördegarnsfabrikanterna om tillverkning i erforderlig omfattning med användande av dels de beslagtagna eller eljest tillgängliga råvarupartierna, dels reservförrådsnämndens lager, dels vad som därutöver kunde komma att importeras. Samtidigt lämnades utfästelse från LK:s sida om sådan prissättning å fabrikatet, att fabrikanterna skyddades mot förlust. Genom denna överenskommelse tryggades försörjningen för tiden fram till hösten 1941. 1940 försöktes import av sisalhampa från Mexico via Petsamo, men några större kvantiteter inkommo ej på denna väg. Hela skördegarnsimporten uppgick sålunda 1940 till 1 836 ton. Med hänsyn till importvarans pris i Sverige förklarade företagen sig emellertid icke villiga att träda in som köpare, om de ej finge garantier mot prisfallsförluster. Sedan dylika garantier bjudits dem, förklarade de sig villiga att medverka till en sådan prissättning på färdigt skördegarn, att samtliga eventuella prisvinster på hos företagen inneliggande eller av dem sedermera förvärvade råvarulager helt utjämnades. Nya och i viss mån skärpta bestämmelser utfärdades av LK den 9/4 1941. Bestämmelserna inneburo, att skördegarn fick användas endast å självbindare. Innehavare av beslagtaget förråd av skördegarn ägde ej utan LK:s medgivande förfoga över förrådet för annat ändamål än skörd å av honom brukad fastighet eller försäljning mot särskild inköpslicens. Samtidigt med att man genom direkta regleringsåtgärder sökte få de knappa tillgångarna på skördegarn att räcka till, prövades andra utvägar för att säkra försörjningen. Försök gjordes sålunda med omhändertagande av begagnat skördegarn. Till en början begränsade sig myndigheterna till att påverka skördegarnsförbrukarna genom propaganda, men resultatet härav var obetydligt. Sedermera föreskrevs, att den som insamlade begagnat skördegarn skulle, förutom de insamlade kvantiteterna, erhålla viss procent nytt garn utöver sin tilldelning i övrigt. Denna åtgärd medförde visserligen att relativt stora kvantiteter begagnat skördegarn inkommo till fabrikerna, men detta var i regel i sådant skick, att det icke utan ett besvärligt sorteringsarbete kunde användas för omspinning. Med hänsyn till det därmed förknippade arbetskrävande förfarandet måste
ifrågavarande åtgärd anses föga praktisk och den tillgreps ej heller i fortsättningen av krisen. En annan metod att bemästra krissituationen var — liksom på så många andra områden — övergång till ersättningsmaterial, i detta fall pa p p e r sg a r n. Redan under år 1940 hade man försökt framställa användbart skördegarn av annat ämne än hampa — papper eller cellulosa — men misslyckats. Svårigheten låg i att inom den för skördegarnet angivna dimensionen erhålla ett tillräckligt hållfast och samtidigt böjligt garn. Även i fråga om motståndskraft mot fukt uppstodo besvärliga problem. Experimenten fortsattes under år 1941, dock utan att fullgoda resultat nåddes. Först under år 1942 kunde försöken sägas ha lyckats, trots den olägenhet som låg däri att det nya skördegarnet krävde en omställning av skördemaskinerna, vilken fordrade omskolning av personalen och även medförde vissa kostnader. I april 1942 hade det nya skördegarnet uppnått en sådan kvalitetssäkerhet, att LK vågade förorda det för allmän användning. Detta var också högt på tiden. Tillgångarna på sisalgarn voro nämligen vid nämnda tillfälle så små, att mycket väsentliga kvantiteter pappersskördegarn krävdes för att skörden skulle kunna bärgas enligt vanliga metoder. Så snart tillverkningsbestämmelser för det nya skördegarnet hade utfärdats, träffades a v t a l m e d f a b r i k a n t e r n a för igångsättning av tillverkningen (april—maj 1942). Särskild kontroll av all tillverkning i landet anordnades. Skördegarnsfabrikanterna tillförsäkrades personal genom extra arbetsmarknadsåtgärder. Bl. a. uppskötos semestrarna för skördegarnsarbetarna någon månad genom medverkan av Landsorganisationen. Tack vare dessa anordningar och även den omständigheten att skörden av väderleksskäl försenades blev det möjligt att i tid få fram praktiskt taget tillräckliga kvantiteter pappers- eller sisalskördegarn. Jordbrukarna voro till en början föga benägna att inköpa det nya garnet. I syfte att jämnt fördela inköpen föreskrev LK därför, att vederbörande för rätt att få inköpa sisalgarn skulle visa, att han inköpt visst parti pappersgarn, varvid proportionerna fastställdes till 40 % sisalgarn mot 60 % pappersgarn. Härigenom erhölls en jämn fördelning av de båda garnsorterna över hela landet. Jordbrukare, som hade särskilda svårigheter att till sina maskiner bruka pappersskördegarn, tillätos att inköpa större kvantiteter sisalskördegarn än eljest var medgivet. Priset på pappersgarn sattes av LK lägre än priset på sisalgarn, ehuru det var dyrare i framställning. Skillnaden i kostnader utjämnades genom ett särskilt clearingförfarande. I slutet av 1942 träffade IK, som nu från LK övertagit regleringen i fabrikantledet, avtal med skördegarnsfabrikanterna om tillverkning av pappersskördegarn för nästfoljande år. Härvid tillförsäkrades tillverkarna avsättningsgaranti för garn som icke försåldes före den 1/9 1943. Avtalen
avsågo sex fabriker, däribland ett par som icke tidigare sysslat med skördegarnstillverkning (pappersspinnerier). Beträffande h a n d e l n m e d p a p p e r s s k ö r d e g a r n bestämdes, att försäljning för 1943 års säsong fick ske endast mot av LK utfärdad inköpslicens. Tilldelningen till förbrukare skulle handhas av kristidsstyrelserna samt regelmässigt begränsas till den kvantitet, som vederbörande jordbrukare anmälde sig önska inköpa, dock maximerad med hänsyn till den areal, som avsågs skola skördas med självbindare, något olika för olika landsdelar. Tillgången på skördegarn av sisal o. d. var redan år 1943 så ringa, att skördegarnsbehovet i allt väsentligt fick täckas med pappersgarn. För 1944 års säsong hänvisades jordbrukarna till att med dylikt garn täcka hela sitt ifrågavarande behov. Avtal om tillverkning av pappersskördegarn träffades även för denna säsong. Fr. o. m. den 24/3 1944 medgavs fri försäljning av denna vara, enär tillgången härå syntes bli tillräcklig. Avsättningen under 1944 års säsong uppgick till omkring 5 700 ton. Någon försäljning av sisalskördegarn förekom nu ej längre. Med hänsyn till de ovissa importmöjligheterna för sisal och sisalgarn träffades sedermera för vart och ett av de följande åren ända fram t. o. m. år 1949 avtal av i stort sett likartat innehåll med på området verksamma fabriker om tillverkning av pappersskördegarn med statlig avsättningsgaranti. I avtalen inrycktes åläggande för vederbörande tillverkare att, om tillverkning på dennes egen risk fortsattes sedan för året kontrakterad kvantitet fyllts, tillverkaren ej utan IK:s medgivande finge före den 1/9 resp. år utbjuda dylikt garn till försäljning, innan den statsgaranterade kvantiteten i sin helhet försålts. Den avtalade tillverkningen uppgick för år 1945 till 5 100 ton, för 1946 till 4 800 ton, för 1947 till 7 000 ton, för 1948 till 6 300 ton samt för 1949 till 6 600 ton. De avtalsslutande fabrikerna voro t. o. m. 1946 fem, därefter fyra till antalet. För såväl skördegarn av sisalhampa som pappersskördegarn ha n o rm a l p r i s e r varit gällande. Normalpriset för sistnämnda garn låg, som ovan nämnts, lägre än för sisalgarnet. Bestämmelserna om normalpriser upphävdes beträffande skördegarn av papper den 3/4 1950. Torvströ. Kristidens statliga ingripanden på olika varuområden föranleddes i allmänhet av att tillgångarna på resp. varuslag av ena eller andra anledningen så nedgingo, att de vanliga behoven av varan i fråga ej kunde täckas. Fall förekommo emellertid, där knapphet på en vara uppstod väsentligen genom ökad efterfrågan, föranledd antingen av att förbrukningen för tidigare ändamål stegrades eller av att nya områden för varans användning tillkommo. Förhållanden av sistnämnda art var det som närmast motiverade
204 en reglering av torvströförbrukningen. Anledningen till statsingripandet var här i främsta rummet, att bränslebristen ökade efterfrågan å bränntorv och att i samband härmed även torvströ kom att tagas i anspråk som bränsle. Men en bidragande orsak till rubbning av balansen mellan tillgång och efterfrågan på hithörande område var också, att produktionen på grund av brist på arbetskraft nedgått, och då tiden för framställning av torvströ från råvara till slutprodukt är lång — ca två år — kunde någon åtgärd för omedelbart avhjälpande av bristen ej företagas. Normalt förbrukas inom landet ca 3 milj. balar torvströ per år, motsvarande inemot 240 000 ton. Av den angivna kvantiteten torde tidigare mera än 90 % ha använts för ströändamål och endast mindre partier åtgått för annan användning, såsom för byggnadsändamål, renhållning, trädgårdsskötsel o. s. v. Då produktionen icke kunde hålla jämna steg med den av olika skäl ökade förbrukningen, begynte priserna på torvströ självfallet stiga. Åtgärder för reglering av försörjningen framstodo därför som önskvärda. Genom kungörelse den 24/1 1941 meddelades förbud mot att använda bl. a. torvströ såsom bränsle. På hösten s. å. gick man ett steg längre, i det att torvströ och torvmull fr. o. m. den 2/11 lades under beslag med LK som regleringsmyndighet. Förfogande över beslagtagen vara fick utom i vissa uppräknade fall ske endast efter medgivande av LK. Vidare infördes av kontrollhänsyn en auktorisation genom LK av torvströhandlarna. Därtill kommo vissa normalprisbestämmelser. Försäljningen till jordbrukare lämnades fri; eljest fordrades för inköp av torvströ eller torvmull särskild av LK utfärdad licens. Genom dessa anordningar kunde försörjningen med torvströ nödtorftigt upprätthållas under den för jordbruket mest kritiska årstiden. Av vikt var detta framför allt i de sockerbetsodlande distrikten, där torvströ är särskilt nödvändigt under den tid utfodring med betmassa äger rum. Fr. o. m. den 5/12 1941 mildrades regleringen i viss mån, i det att tillverkare fick tillstånd att utan hinder av beslaget försälja 50 % av det förråd av torvströ som han i samband med beslaget deklarerat. Därjämte medgavs tillverkare rätt att till auktoriserad torvströhandlare eller till djurinnehavare sälja sammanlagt minst 5 000 balar. I mitten av februari 1942 medgav LK på grund av gjorda erfarenheter ytterligare lättnader i torvströhandeln. Vissa kvantiteter reserverades för renhållning och andra ändamål, för vilka licens lämnades. Återstoden skulle få utförsäljas, dock med iakttagande av förutnämnda begränsning av rätten att överlåta torvströ till auktoriserade torvströhandlare och djurinnehavare. De kvantiteter, som sålunda frigåvos för utförsäljning, beräknades räcka till mitten av maj 1942 eller den tid då kreaturens betesgång påbörjades. I början av oktober 1942 föreskrev LK med hänsyn till den förbättrade tillgången, att överlåtelse av torvströ och torvmull för annat ändamål än
205 som strömedel skulle fr. o. m. den 15 s. m. fritt få ske till annan förbrukare än djurinnehavare till en myckenhet för varje förbrukare av högst 10 balar. För inköp av större kvantiteter erfordrades alltjämt inköpslicens. Då tillgången på torvströ och torvmull även fortsättningsvis var riklig, genomfördes under hösten 1943 sådana lättnader i fråga om handeln med sagda varor, att denna i praktiken kunde anses vara fri. Beslaget å torvströ och torvmull blev dock tills vidare bestående och upphävdes ej förrän den 14/2 1947. Bekämpningsmedel mot växtsjukdomar m. m. För bekämpning av växtsjukdomar och skadeinsekter ha under senare år kemiska medel fått allt större betydelse. Till LK:s arbetsuppgifter under krisåren hörde också att söka tillse att försörjningen med dylika medel var tillfredsställande. F r å n början av sin verksamhet upprätthöll LK kontakt med de större tillverkarna och försäljarna av dylika preparat för att vinna en fortlöpande överblick över tillgångarna och förbrukningen. Flertalet bekämpningsmedel ha kunnat tillverkas inom landet antingen av inhemska råvaror eller av importerade sådana. Bland de förra må särskilt framhållas kopparhaltiga preparat för besprutning av potatis mot bladmögel. Av betningsmedel för utsäde har förekommit såväl import som inhemsk tillverkning, delvis av importerade råvaror. Samma förhållande gäller beträffande en mängd av de besprutningsmedel som användas inom frukt- och trädgårdsodlingen. En grupp av preparat, för vilken särskilda regleringsåtgärder vidtogos under krigsåren, var de n i k o t i n h a l t i g a bekämpningsmedl e n . En på hösten 1941 företagen undersökning angående tillgångarna härå gav vid handen, att förråden voro ganska knappa. Viss import kunde dock företagas genom reservförrådsnämnden, varjämte Svenska tobaksmonopolet kunde ställa till förfogande några partier tobak, som icke voro användbara för monopolets tillverkningar men väl kunde användas för tillverkning av insektbekämpningsmedel. Därjämte erhölls en del nikotin från speciella inom landet verkställda försöksodlingar av en för ändamålet särskilt lämpad tobakssort, Nicotiana rustica. Försäljningen av nikotin från reservförrådsnämndens lager skedde delvis med statsunderstöd. Den 28/5 1942 lades nikotin och vissa preparat därav under beslag, varjämte en viss handelsreglering genomfördes. Denna innebar, att yrkesmässig överlåtelse av nikotinpreparat fick ske endast mot av LK utfärdade inköpslicenser. Då det gällde färdigställda preparat i mindre kvantiteter och i originalförpackningar, fick dock fri försäljning från handlande till förbrukare ske. Lättnader kunde ganska snart genomföras i handelsregleringen; redan i mars 1943 frigavs åter handeln med nikotin och endast skyldighet för handlarna att till LK avgiva lageruppgifter bibehölls. Bestämmelserna om
206 beslaget och handelsregleringen upphävdes vid utgången av februari 1947. Medverkande till att handelsregleringen med nikotin endast behövde bibehållas under relativt kort tid var utförandet i marknaden av nya kemiska preparat, bl. a. de s. k. DDT-preparaten, vilka kunde komplettera och delvis ersätta nikotinpreparaten. Genom livlig propaganda och upplysningsverksamhet främjade LK ökad användning av bekämpningsmedlen mot sjukdomar och skadeinsekter. Statsmedel ställdes — som å sid. 150 omnämnts — till förfogande för en subventionerad försäljning genom Svenska Spannmåls AB av sprutor, avsedda i första hand för besprutning mot potatismögel och ogräs. Utsäde och frö. Försörjningsläget. Av s p a n n m å l s u t s ä d e t produceras den alldeles övervägande delen inom landet. Även om någon import emellanåt förekommer, bl. a. av foderbaljväxter (vicker, pelusker), kan man räkna med att i ett skärpt utrikespolitiskt läge utsädet för spannmålsodlingen helt kan anskaffas inom landet. I största utsträckning produceras det utsäde, som läggs i jorden, på den egna gården och blott en del passerar genom den yrkesmässiga utsädeshandeln. Enligt av LK gjorda beräkningar har under de gångna krisåren omkring 30 % av den totala kvantiteten spannmålsutsäde försålts genom utsädeshandeln och övriga 70 % tagits direkt av odlarnas egen produktion eller försålts från en jordbrukare till en annan. I fråga om de egentliga lantbruksfröerna, d. v. s. vallväxt- och rotfruktsfröer, betyda importmöjligheterna mera än när det gäller spannmålsutsädet. Visserligen äro vi sedan gammalt i huvudsak självförsörjande beträffande de viktigaste v a l l v ä x t f r ö e r n a , nämligen timotej, rödklöver och alsikeklöver, och ha dessutom under många år haft ett väsentligt exportöverskott därav. Även i fråga om vissa »lätta» gräsfröer (hundäxing, engelskt rajgräs m. fl.) har tillgången från egna odlingar varit i stort sett tillräcklig och en mindre del har t. o. m, ganska regelbundet kunnat exporteras. Då det gäller blåluzern och betesgräs — bland de senare framför allt ängsgröe och krypven samt under vissa år vitklöver — äro vi däremot ännu i hög grad beroende av importen. På grund av den stora betydelse, som tillgången av dessa senare äger för vår beteskultur, har man under kristiden, delvis med stora ansträngningar och med dryga kostnader, hållit en nödvändig import i gång. En fördel ur försörjningssynpunkt är att vallväxterna så gott som undantagslöst — utom i fråga om speciella utsädesodlingar — odlas i blandning; skulle ett eller några växtslag härvid fattas, k u n n a de oftast utan större olägenheter ersättas med något annat, varav tillgången är god. Då vallväxterna oftast ingå i fler- eller mångåriga vallar, har det varit angeläget att både genom inhemsk fröodling och genom
207 import få fram ett odlingsmaterial, som passar vårt klimat och uthärdar våra relativt stränga vintrar och dessutom är högt avkastande. Ganska stora svårigheter ha förelegat härvidlag under kristiden, och i några fall har man vid importen måst pruta på under normala förhållanden uppställda krav härpå. Vad angår f o d e r r o t f r u k t s f r ö e r har i regel full självförsörjning förelegat. F r å n år då skörden varit god har en viss överlagring skett till ett följande år och vid vissa tillfällen har en icke oväsentlig export kunnat äga rum. S o c k e r b e t s f r ö tillhandahålles odlarna av Svenska Sockerfabriks AB, som anskaffat sådant dels från inhemska fröodlingar och dels genom import. Behovet av k ö k s v ä x t f r ö e r har i stor utsträckning tillgodosetts genom import. Även om klimat- och jordmånsbetingelser finnas för en inhemsk fröodling, har den dock av olika orsaker, t. ex. dyra arbetsomkostnader, osäkerhet för tillfredsställande avkastning och kvalitet, icke fått så stor betydelse som önskvärt vore ur försörjningssynpunkt. För att emellertid ändock få frö av för oss passande sorter och stammar ha de ledande företagen, som arbeta med köksväxtförädling, gått så tillväga, att de odlat s. k. stamfrö i Sverige i mindre omfattning och sedan låtit uppförökningen av bruksfrö ske utomlands, där massfröodling kan ske säkrare och till billigare kostnader än i Sverige. Spannmålsutsäde. De beslag, som utfärdades för spannmål i allmänhet, omfattade givetvis även utsäde därav. På grund av utsädets särställning meddelades sedan specialbestämmelser för detta, vilka ej kommo att gälla övrig spannmål. Det sädesslag, som först lades under beslag, var ärter. Detta skedde fr. o. m. den 16/10 1939. Beslaget omfattade såväl matärter som foderärter. För att beslaget icke skulle hindra utsädeshanteringen medgavs ganska snart, att odlare som innehade ärter fick, efter anmälan till vederbörande kristidsnämnd, använda av ärterna till eget utsäde ävensom sälja därav för samma ändamål till annan ärtodlare. F r . o. m. den 26/7 1940 lades beslag å vete och råg av 1939 års eller äldre års skördar i partier om minst 5 000 kg, dock icke sådan spannmål som tillhörde ägare eller brukare av den egendom, på vilken spannmålen skördats. Även i detta fall medgavs lättnader för utsädet. Sålunda fick utan hinder av beslaget plomberat utsäde försäljas till jordbrukare mot det att denne lämnade förbindelse att använda varan enbart till utsäde. Den 16/10 1940 utvidgades beslaget till praktiskt taget all inhemsk brödsäd, som då fanns i lager, d. v. s. även 1940 års inhemska brödsädsskörd, oberoende av om spannmålen låg hos jordbrukare eller på annat håll, vidare all fodersäd i södra och mellersta Sverige samt slutligen all utländsk spannmål som fanns i landet eller senare komme att importeras. Bestäm-
208 melserna om rätten att förfoga över spannmål skärptes denna gång. Enligt de provisoriska föreskrifter angående förfogande över den beslagtagna spannmålen, vilka utfärdades i samband med beslaget, fick jordbrukare rättighet att efter särskilt tillstånd av vederbörande kristidsnämnd använda av sitt förråd av råg och vete (men t. v. ej andra sädesslag) för utsäde på egen brukningsdel. Tillståndet meddelades i form av särskild utsädeslicens. Fr. o. m. den 18/12 1940 blev beslaget utsträckt att omfatta även i norra Sverige vid beslagstillfället befintliga förråd av fodersäd. Genom särskilda kungörelser under vart och ett av åren 1941 och 1942 lades därefter resp. års spannmålsskördar under beslag. År 1943 skedde en viss omläggning härvidlag, i det att den beslagkungörelse som utkom den 17/6 1943 fick avseende på såväl 1943 års som efterföljande års spannmålsskördar. Det då utfärdade beslaget förblev i kraft ända till den 1/7 1950. Spannmålsbeslagen och de i samband därmed införda regleringarna och ransoneringarna förutsatte en fullständig kontroll över samtliga spannmålstillgångar. I fråga om utsädesspannmålen skedde denna kontroll dels hos odlarna — i huvudsak genom kristidsnämnderna — och dels genom den bundenhet som genomfördes för utsädeshandeln, i och med att krav på s ä r s k i l d a u k t o r i s a t i o n uppställdes för handlare, som ville bedriva handel med utsädesspannmål. Denna auktorisation meddelades efter LK:s bemyndigande av Svenska Spannmåls AB, som också handhade den närmaste kontrollen över utsädeshandlarna. Under hela kristiden fick envar odlare, oberoende av beslag och tvångsavstående till det allmänna, behålla så mycket av sin spannmål som erfordrades för sådden på brukningsdelen. Givetvis upptogos dessa kvantiteter i de uppskattningar och redovisningar, efter vilka de myckenheter beräknades som skulle avstås till det allmänna. I den mån en jordbrukares egna spannmålstillgångar icke räckte till för utsäde eller om han oberoende härav ville köpa utsäde, hade han möjlighet att från kristidsnämnd erhålla licens för inköp antingen från annan jordbrukare eller från auktoriserad utsädeshandlare. Då inköpet endast avsåg utbyte av eget utsäde, ökades givetvis vederbörandes avståendeskyldighet till det allmänna i fråga o m brödsäd eller fodersäd i motsvarande grad. För kristidsnämnds ledning vid beviljandet av inköpslicenser hade LK angivit vissa kvantiteter per hektar räknat, som skulle anses motsvara ett skäligt utsädesbehov. Vid olika tillfällen och i viss utsträckning prövades också andra system än licensgivning genom kristidsnämnderna för jordbrukarnas inköp av utsädesspannmål. Då det gällde höstutsäde, hade sålunda jordbrukare under vissa år rätt att inköpa sådant endast mot det att han till säljaren, som kunde vara en annan jordbrukare eller utsädeshandlare, avlämnade ett mottagningsbevis, som bl. a. innehöll försäkran att den köpta spannmålen endast skulle användas till utsäde i eget jordbruk. Vidare användes under flera år för vårutsädet ett system med s. k. l e v e r a n s s e d l a r vid
209 inköp från utsädeshandlare och m o t t a g n i n g s b e v i s vid inköp från annan jordbrukare. Detta innebar, att jordbrukare fick inköpa spannmålsutsäde utan föregående prövning av behovet genom kristidsnämnd. I stället skulle, då det gällde inköp från en utsädeshandlare, denne utfärda en leveranssedel, vilken skulle innehålla namnet på den köpande jordbrukaren samt uppgift om inköpt kvantitet och sädesslag. Då det gällde inköp från jordbrukare, skulle den köpande jordbrukaren till säljaren överlämna ett mottagningsbevis med uppgift om kvantitet, sädesslag m. m. Såväl leveranssedel som mottagningsbevis skulle utfärdas i flera exemplar (olika antal vid olika tillfällen), av vilka alltid ett skulle överlämnas till kristidsnämnden i köparens ort. Med ledning av dessa inköpsbevis hade kristidsnämnden sedermera att pröva huruvida köpet fick fullföljas genom leverans av utsädet och i vad mån köpet kom att inverka på vederbörande jordbrukares avståendeskyldighet för annan spannmål. I fråga om den utsädesspannmål som såldes genom de auktoriserade utsädeshandlarna gällde vidare ganska restriktiva bestämmelser beträffande såväl kvalitet som priser. I sådant hänseende var utsädet i stort sett indelat i fyra kvalitets- och prisgrupper, nämligen 1) vara, som i fråga om renhet och grobarhet höll vissa relativt låga fordringar och i fråga om övriga egenskaper, vilka prövades av frökontrollanstalt, fyllde fordringarna för statsplombering utom beträffande sortäkthet; 2) vara, som fyllde fordringarna för statsplombering även i fråga om renhet och grobarhet men icke i fråga om sortäkthet; 3) vara, som fyllde samtliga fordringar för statsplombering; samt 4) vara, som fyllde samtliga fordringar för kvalitetsplombering. För envar av de nämnda kvalitetsgrupperna fastställde LK i samråd med PKN n o r m a l p r i s . Vid fastställandet av dessa sökte man att så nära som möjligt anpassa prissättningen efter vad som gällde under normala förhållanden. Utöver normalpriserna fingo särskilda pristillägg uttagas dels för högre kvaliteter, såsom original- och elitutsäden eller vara som plomberats med s. k. kontrollodlingsbevis, dels ock för vissa speciella sorter, vilka även vid en fri prisbildning normalt legat högre i pris. Hit hörde en del sorter med särskilt god vinterhärdighet eller extrem tidighet, som gjorde dem särskilt lämpade för odling i Norrland. Vallväxt-
och
rotfruktsfröer.
LK följde ända från början av kristiden med stor uppmärksamhet lagertillgångar, skördeutfall samt import- och exportförhållanden i fråga om vallväxt- och rotfruktsfröer. Importen var sedan gammalt reglerad genom licensgivning, som handhades av lantbruksstyrelsen. Omedelbart efter krigsutbrottet utfärdade Kungl. Maj :t exportförbud på frövaror, vilket innebar att export icke fick ske annat än efter medgivande av statens jordbruksnämnd, sedermera av HK. Vid prövning av ärenden rörande export av fröer 14—116821
210 ägde ett ingående samarbete rum mellan HK och LK. En viss centralisering av såväl exporten som importen skedde genom den hösten 1939 under LK :s medverkan bildade F r ö i n t r e s s e n t f ö r e n i n g e n u. p. a., till vilken samtliga branschföretag av någon betydelse anslöto sig. Fröintressentföreningen ombesörjde i många fall centralt import av viktiga fröslag, såsom blåluzern, ängsgröe och krypven, samt fördelade inkomna partier på fröhandlarna. Föreningen biträdde även vid handläggningen av exportfrågor; antingen företog den därvid i särskilda fall själv export eller ock verkställde den kvotering av exportkvantiteterna på de olika fröfirmorna. Föreningen var dessutom fröbranschens organ vid förhandlingar med LK om priser, handelsregleringar m. m. Under de första krisåren, d. v. s. för vårsådden 1940 och 1941, voro tillgångarna på såväl vallväxt- som rotfruktsfrö i allmänhet någorlunda tillfredsställande. Då emellertid 1941 års fröskörd enligt utsikterna på försommaren 1941 väntades bliva låg och man kunde befara att kvarliggande lager av äldre frö skulle bli föremål för hamstringsköp och att priserna skulle oskäligt stiga, förordnades om beslag fr. o. m. den 9/7 1941 på de viktigaste vallväxt- och rotfruktsfröerna, nämligen timotej-, rödklöver-, alsikeklöver-, vitklöver- och blåluzernfrö samt rov-, kålrot-, foderbet- och fodersockerbetfrö. Beslaget omfattade vid beslagstillfället hos fröhandlare befintliga förråd, övriga förråd om minst 100 kg samt fröer som senare framvunnes eller importerades. Beslagsbestämmelserna kvarstodo t. o. m. den 30/11 1949. Vid beslagets genomförande hänvisades innehavare av då beslagtagna fröpartier att hembjuda dessa till Svenska Spannmåls AB, varvid dock hembudstvång föreskrevs endast för dem som yrkesmässigt handlade med fröer. Samtidigt utfärdades också provisoriska bestämmelser för fröhandeln, innebärande att försäljning av fröer endast fick ske mot särskild av LK utfärdad licens. På hösten 1941, sedan man dels genom de i samband med beslaget införskaffade lagerdeklarationerna och dels vid uppskattning av den nya skörden fått en översikt över frötillgångarna, ansåg sig LK kunna lindra de provisoriska försäljningsbestämmelserna och medge fri försäljning, d. v. s. utan licensförfarande, till odlare. En viss reglering ansågs dock erforderlig, och detta skedde därigenom att den yrkesmässiga handeln med frövaror förbehölls personer och företag, vilka av LK nominerades som a u k t o r i s e r a d e f r ö h a n d l a r e . För att bliva auktoriserad som fröhandlare fordrades att vederbörande skulle förfoga över lämpliga lokaler för lagring av frö samt erforderliga torknings- och rensningsanordningar för att kunna framställa förstklassiga frövaror. Auktoriserad fröhandlare skulle vidare vara skyldig att föra särskild bokföring över inköpt och försålt frö samt avlämna rapporter härom. Vidare skulle h a n vara skyldig att iakttaga de föreskrifter om priser m. m., som LK kunde komma att utfärda. Systemet med auktoriserade fröhandlare bibe-
211 hölls under hela kristiden och slopades först under hösten 1948. Även systemet med fri försäljning, d. v. s. försäljning utan licenser, bibehölls också i huvudsak under samtliga krisår. Tillfälliga undantag härvidlag gjordes dock ett par gånger för vissa fröslag, på vilka brist då rådde. Detta var t. ex. fallet med kålrot och blåluzern. I vissa fall träffades överenskommelse mellan LK och Fröintressentföreningen, att denna senare skulle medverka till återhållsamhet i försäljningarna från handlarna och till en j ä m n fördelning av de fröslag på vilka knapphet förelåg. P r i s s ä t t n i n g e n på vallväxt- och rotfruktsfröer blev i och med beslaget föremål för statlig reglering och övervakning. Som förut nämnts, anvisades vid beslagets införande innehavare av beslagtagna fröer att till spannmålsbolaget överlåta dessa, överlåtelsen skulle ske till vissa av LK fastställda priser. LK medgav sedermera, att försäljning fick ske till annan handlare eller förbrukare mot det att viss prisutjämningsavgift — på grund av medgiven stegring i försäljningspriserna — inbetalades till spannmålsbolaget. För att säkra tillgången av vallväxtfrö även för vårsådden 1943 igångsatte LK under sommaren 1942 en livlig propaganda för avsättning till frötäkt av tillräckliga arealer. Genom Kungl. Maj :ts beslut bemyndigades LK i samband därmed att uppdraga åt spannmålsbolaget att inköpa alla till bolaget före den 1/4 1943 hembjudna partier av timotej-, alsikeklöver- och rödklöverfrö till för odlarna relativt förmånliga priser. I fråga om prissättningen vid försäljning till förbrukare fastställde LK för de auktoriserade fröhandlarna vissa högstpriser, som icke fingo överskridas. Sådana högstpriser fastställdes såväl för de under beslag liggande fröslagen som även för flertalet andra vallväxtfröer som voro av betydelse för jordbruket. Högstpriserna gällde i första hand försäljningen för vårsådden 1942. Under hösten 1942 var prisbildningen i huvudsak fri. I december 1942 fastställde LK med Kungl. Maj:ts bemyndigande normalpriser på de viktigaste vallväxt- och rotfruktsfröerna. Systemet med normalpriser bibehölls sedan t. o. m. vårsäsongen 1949. Normalpriserna hänförde sig till sådana kvaliteter som fyllde fordringarna för vanlig statsplombering resp. kvalitetsplombering. För högre kvaliteter medgavs i en del fall särskilda pristillägg efter i stort sett samma grunder som för spannmålsutsädet. För lägre kvaliteter än statsplomberad vara förutsattes att priset skulle justeras nedåt. Fastställandet av normalpriserna för de olika åren skedde i allmänhet under hösten före utsädessäsongens början men efter det att man fått en någorlunda säker överblick över tillgångarna för säsongen. Fastställandet föregicks alltid av ingående överläggningar mellan LK, PKN och representanter för Fröintressentföreningen. Försäljningen av fröer från en jordbrukare till en annan blev icke föremål för någon statlig reglering eller begränsning; detsamma gällde odlares försäljning till handlare eller försäljningen mellan olika handelsled.
212 Köksväxtfröer. Liksom i fråga om lantbruksfröerna var det även beträffande köksväxtfröerna av största betydelse att kunna ha en säker överblick över tillgångarna för att vid behov kunna ingripa. LK inhämtade fördenskull från de ledande köksväxtfröfirmorna fortlöpande uppgifter om lagren av olika fröslag och medverkade vid behov till att tillstånd till import av sådana fröer, på vilka knapphet förelåg, kunde utverkas. Även mera regelrätta inventeringar av landets tillgångar på köksväxtfrö företogos. Någon statsreglerad ransonering av köksväxtfröerna genomfördes icke. Vissa statliga åtgärder för att reglera och sanera handeln med köksväxtfröer vidtogos dock. Köksväxtfrö användes ju i stor utsträckning i den mindre trädgårdsodlingen och försäljes för detta ändamål oftast i s. k. portionsförpackningar, tidigare ofta med växlande innehåll. Genom kungörelse den 8/1 1943 (nr 7) föreskrev Kungl. Maj :t, att köksväxtfrö ej fick yrkesmässigt försäljas annat än efter vikt eller i förseglad förpackning som innehöll viss av LK för varje särskilt fröslag bestämd mängd frö. I anslutning härtill fastställde LK i samråd med de större fröfirmorna storleken av portionsförpackningarna under hänsynstagande bl. a. till behoven för husbehovsodling. LK fastställde vidare med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande och i samråd med PKN för varje år fr. o. m. 1943 normalpriser på köksväxtfröer vid försäljning till förbrukare. Normalprissystemet avvecklades först på hösten 1949. Den vegetabiliska och förbrukning
produktionen: Produktionsgrenar samt handel av vegetabiliska jordbruksprodukter.
med
Brödsäd. Försörjningsläget. Den allmänna försörjningssituationen på brödsädsområdet under årtiondet före kriget åskådliggöres i stora drag av nedanstående siffror, grundade på i Statistisk årsbok meddelade sammanställningar (ton). Skörd (med avdrag för utsäde)
Konsumtionsdr
Införselöverskott
(genomsnitt)
1931/32—1935/36 1936/37—1938/39
.. ..
Vete
Rag
Vete
Råg
586 600 626 700
381 000 328 500
41900 9 900
—12 200 5 400
Tillgång Nettoskörd i % av för förbrukning : förbrukning: Vete Vete och råg och råg 997 300 970 500
97,0 98,4
Det framgår härav, att skörden av vete och råg — de egentliga brödsädsslagen — tillsammans i huvudsak täckte förbrukningen, vilken, inkl. en viss åtgång av brödsäd för utfodringsändamål, uppgick till närmare 1 milj. ton per år. Ett ringa importöverskott förekom utan större betydelse för
213 försörjningen. Enstaka år förelåg även ett visst exportöverskott antingen av vete eller råg eller av båda tillsammans. Det kan som allmänt omdöme sägas, att landet under 1930-talet i fråga om brödspannmål var praktiskt taget självförsörjande, om man bortser från importen av handelsgödsel som en förutsättning för produktionens omfattning. Det läge som sålunda rådde under nämnda årtionde — vilket avgjort skilde sig från läget under 1920-talet — måste anses ha i väsentlig mån uppnåtts genom den från 1930-talets början bedrivna jordbrukspolitiken, som ytterst gick ut på att för viktigare jordbruksprodukter skapa en sluten inhemsk marknad för att sålunda möjliggöra en allmän förbättring av jordbruksbefolkningens ekonomiska ställning. Av betydelse var givetvis även, att så gott som hela 1930-talet utmärktes av goda brödsädsskördar. Med hänsyn till att den inhemska brödsädsproduktionen uppnått en storlek, som normalt var tillräcklig för behovstäckningen, måste utgångsläget för försörjningen vid krigets början betraktas som förmånligt. Lagerställningen vid tiden för krigsutbrottet var också gynnsam. Sammanlagt uppgingo de då inom landet befintliga större lagren till ca 325 000 ton vete och närmare 90 000 ton råg eller tillhopa ca 415 000 ton, vilket motsvarade ungefär 60 % av den årliga förbrukningen för kvarnändamål. Skörden år 1939 kunde betraktas som riklig. Den uppgick till ca 860 000 ton vete och 355 000 ton råg, sammanlagt ca 1 215 000 ton eller 113 % av genom snittsskörden under 1930-talet. Någon oro för brödsädsförsörjningen under konsumtionsåret 1939/40 behövde därför ej hysas, och några särskilda anstalter för dess tillgodoseende erfordrades ej. Läget förändrades emellertid radikalt redan under konsumtionsåret 1940/41 till följd av 1940 års mycket svaga skörd, som närmade sig missväxt. Skörden av vete uppgick detta år blott till 62 % och skörden av råg till 66 % av medelskörden före kriget. Ännu sämre utföll brödsädsskörden år 1941, då den för vete och råg tillsammans blott motsvarade omkring 57 % av normalskörden. Inträdet av en verklig bristsituation förhindrades genom de förhållandevis stora lager, som man kunde räkna med ännu vid ingången av konsumtionsåret 1940/41 och vilka t. o. m. voro något större än motsvarande lager den 1/9 1939. Dessa lagertillgångar måste nu till största delen tagas i anspråk. Den 1/9 1941 hade lagren nedgått till ca 175 000 ton; ett år därefter var behållningen nedbragt under 100 000 ton. Nu berörda förhållanden medförde, att en strängt reglerad hushållning på brödsädsområdet måste sättas in redan vid ingången av konsumtionsåret 1940/41, och den utbyggdes från början i full utsträckning med beslag och förbrukningsransonering enligt ett system som sedan kom att i sina huvuddrag bestå under åtta år. Här nedan meddelas ett par tabeller, som belysa förändringarna i produktion, tillgång och förbrukning under krigsåren och tiden närmast därefter.
214 Produktionen
av brödsäd. Årets skörd i % av medeltalet för 1930/39
Skörd. Ton
Ar
1930/39 1939 1940 1941 1942 1943 1944 1945 1946 1947 1948 1949
Vete
Råg
Summa
Vete
Råg
Vete och råg
674 500 860 900 420 700 331 100 472 000 524 200 542 700 588 300 680 800 399 000 702 300 698 400
401 500 353 600 265 900 279 200 448 100 404 800 356 800 276 300 289 200 142 600 321 900 276 700
1 076 000 1 214 500 686 600 610 300 920 100 929 000 899 500 864 600 970 000 541 600 1 024 200 975 100
100 127,6 62,4 49,1 70,0 77,7 80,9 87,2 100,9 59,2 104,1 103,5
100 88,1 66,2 69,5 111,6 100,8 88,9 68,8 72,0 35,5 80,2 68,9
100 112,9 63,8 56,7 85,5 86,3 83,6 80,4 90,1 50,3 95,2 90,6
Tillgång å och förbrukning av brödsäd.1 Ton. Konsumtionsår (1/9-31/8)
Saluöverskott 2 och löneförmalning Vete
1936/37 1937/38 1938/39 1939/40 1940/41 1941/42 1942/43 1943/44 1944/45 1945/46 1946/47 1947/48 1948/49
417 400 534 100 664 400 614 500 347 400 266 500 384 600 436 500 422 700 429 800 519 200 307 900 597 000
Råg
Förmätning vid handelskvarnarna
Införselöverskott Vete
170 400 + 37 000 220 800 — 17 100 223 700 + 43 500 186 200 4- 33 700 167 900 — 15 600 193 100 + 54 600 365 200 + 34 400 316 500 + 16 700 261 700 — 43 000 173 100 + 55 500 189 500 + 17 000 111300 + 152 100 254 100 + 17 500
Råg
Vete
7 300 6 000 3 400 24 000 30 400 10 100 1200
499 000 502 200 485 500 547 700 542 600 342 800 319 200 344 800 511 600 522 200 498 400 412 200 439 400
149 500 5 100 28 400 15 800
Summa 197 900 189 300 183 500 205 800 189 500 225 800 240 400 263 500 217 600 168 800 156 200 140 000
696 900 691 500 669 000 753 500 732 100 568 600 559 600 608 300 729 200 691 000 654 600 552 200 645 500
206 100 Enligt uppgifter av LK (statens jordbruksnämnd). Se Statistisk årsbok 1950. tab. 77. Avser jordbrukarnas försäljning till spannmålshandeln och kvarnar.
Ett påfallande drag i utvecklingen är, att rågodlingen och därmed rågkonsumtionen i stort sett nedgick i förhållande till veteodlingen. Även kan konstateras, att odlingen av vårvete under perioden vann ökad terräng i förhållande till odlingen av höstvete. Till en del sammanhängde detta med att höstsäden till följd av ogynnsamma väderleksförhållanden under vissa år i stor omfattning utvintrade och vid omsådd åtminstone till en del ersattes med vårvete. Vårveteodlingen gynnades även till en viss grad vid prissättningen på grund av vårvetets värdefulla egenskaper med hänsyn till bakningsförmågan. Den import av vete, som redovisas under krigsåren, härrörde till största delen från Argentina. Därifrån infördes åren 1940—46 sammanlagt ca 185 000 ton vete, huvudsakligen genom lejdtrafiken. Rågimporten, som
215 var betydligt mindre, skedde dels från Argentina och Canada, dels från Ryssland. En rätt stor export av såväl vete som råg ägde tidvis rum till Finland och Norge. Särskilt betydande var denna export under åren 1944 och 1945, då den uppgick till sammanlagt 71 000 ton vete och 152 000 ton råg. Denna export utgjorde ett led i de hjälpaktioner i samband med krigsslutet, vid vilka Sverige blev i tillfälle att medverka. Den stora brödsädsimporten under åren 1947 och 1948, totalt 214 000 ton vete och 40 000 ton råg jämte 11000 ton vetemjöl, fördelade sig beträffande vete huvudsakligen på USA, Argentina, Australien och Ryssland, beträffande råg på Argentina, Canada och Polen. Vid förbrukningsregleringen togs under större delen av krigsperioden även korn i viss utsträckning i anspråk vid förmalningen av brödsäd. Under åtminstone ett år förekom därjämte tvångsinblandning av potatismjöl och potatisflingor i vete- och rågmjöl (se sid. 256). I någon mån förekom även inblandning av majs- och havremjöl. Ett annat sätt som användes att utdryga brödsädstillgången var att höja utmalningsprocenten väsentligt utöver vad som under normala förhållanden varit brukligt. Det härigenom ökade mjölutbytet bidrog i ej ringa mån till att de tidvis knappa tillgångarna förslogo, utan att konsumtionskvantiteterna vid ransoneringen behövde i olämplig omfattning nedsättas. Genom förbud mot utfodring av kvarnduglig brödsäd möjliggjordes även ett mera fullständigt tillvaratagande av förefintliga förråd till människoföda. I nedanstående tablå anges de direkt till förbrukning disponibla skördekvantiteterna av brödsäd inkl. i denna inblandat korn, jämte importen, allt omräknat till mjöl med ledning av resp. års genomsnittliga utmalningsprocenter. Dessutom innehåller tabellen uppgifter angående den redovisade mjölkonsumtionen samt angående graden av självförsörjning på brödsädsområdet. Man finner för krigsåren 1939/40—1944/45 vid en jämförelse Brödsäd (räknat i mjöl) 1 Konsumtionsår
Av resp. års skörd disp. för Nettoimport konsumtion ton ton
Konsumtion
Självförsörjningsgrad
ton
%
1938/39 1939/40 1940/41 1941/42 1942/43 1943/44 1944/45 1945/46 1946/47 1947/48 1948/49
650 200 577 500 383 000 398 500 645 200 585 600 525 600 492 200 552 200 392 200 635 500
35 300 38 400 4 200 44 300 29 100 13 000 —176 800 39 200 13 900 162 600 27 500
525 600 590 500 564 100 524 000 524 400 534 000 581 700 563 000 552 300 514 600 547 100
124 98 68 76 123 110 90 87 100 76 116
1939/40—1944/45 (Krigstiden)
519 300
—8 000
553 100
1 Inkl. i brödsäd inblandat korn.
216 mellan kvantiteten disponibel brödsäd av inhemsk skörd och förbrukningen, att självförsörjningsgraden var i genomsnitt 94 %. Konsumtionen av brödsäd, vilken år 1939/40 stigit ej oväsentligt över tidigare års nivå, beskars under de följande åren till följd av ransoneringen. Det importöverskott, som redovisas för krigsåren t. o. m. 1943/44, var förhållandevis litet. För hela perioden 1939/40—1944/45 noteras t. o. m. ett mindre exportöverskott. Beträffande de särskilda åren märkes, att det inhemska konsumtionsbehovet av brödsäd (mjöl) — vilket alltså nedpressats genom ransoneringen — under åren 1940/41 och 1941/42 kunde täckas endast till 68 resp. 76 % på grund av de dåliga skördarna. Det återstående behovet fylldes under dessa år till huvudsaklig del genom lagerförbrukning. Påföljande två års förhållandevis goda skördar medgåvo icke blott full behovstäckning utan även lagerökning. Då 1944 och 1945 års skördar blevo mindre goda än de båda föregående årens, förbrukades under åren 1944/45 och 1945/46 en stor del av de upplagda lagren. Beträffande annan till människoföda direkt använd spannmål än vete och råg må nämnas, att Sverige vid krigsutbrottet var till nära 90 % självförsörjande i fråga om havregryn. Självförsörjningsgraden var under åren 1941/42—1943/44 högre än 1938/39 men sjönk under de följande åren. Konsumtionen, som år 1938/39 uppgick till 24 600 ton, steg förhållandevis kraftigt under krigsåren (1939/40—1944/45) och utgjorde då i genomsnitt 33 100 ton. I fråga om korn var landet under krigsåren liksom under mellankrigstiden självförsörjande. Förbrukningen av korn för förmalningsändamål utgöres normalt till största delen av löneförmalning i Norrland. Under åren 1942/43 och 1943/44 förbrukades dock relativt stora saluförda kvantiteter korn, bl. a. i samband med särskilda tilldelningar av kornprodukter. Konsumtionen av kornmjöl och korngryn, vilken år 1938/39 utgjorde 26 600 ton, steg under perioden 1939/40—1944/45 till i medeltal 30 500 ton. Förutom till mjöl och gryn användes avsevärda kvantiteter korn till malt för bryggeriindustrien. Förbrukningen av risgryn begränsades under krigsåren till drygt hälften av förkrigskonsumtionen. För åren 1939/40—1944/45 redovisas en förbrukning av i medeltal 8 300 ton. Under de första efterkrigsåren var konsumtionen som följd av den nästan helt bortfallna importen ytterst ringa. Spannmålshandeln
och dess reglering
under
förkrigstiden.
Spannmålshandelns utveckling under 1930-talet stod under inflytande av den från detta årtiondes början tillämpade stödpolitiken på jordbruksområdet, vilken, vad brödsäden angick, huvudsakligen åsyftade att skapa tryggade avsättningsförhållanden för dithörande produktion. Av grundläggande betydelse härutinnan var den s. k. inmalningsförord-
217 ningen den 13/6 1930, enligt vilken idkare av kvarnrörelse förpliktades att vid tillverkning av vete- och rågmjöl använda svensk råvara i en omfattning motsvarande viss procent (inmalningsprocent) av allt det vete, resp. all den råg, som under vederbörliga förmalningsperioder förmaldes. Vid framställning av vetemjöl skulle därjämte iakttagas, att det svenska vetet uppgick till viss procent av varje för sig förmalt veteparti (minimiprocent). För handläggning av de med spannmålsregleringen sammanhängande ärendena tillsattes en särskild myndighet, statens spannmålsnämnd. År 1931 kompletterades skyddspolitiken dels genom att importen av brödsäd i omalen eller målen form monopoliserades för staten eller den åt vilken Kungl. Maj :t uppdrog rätten till import av ifrågavarande varor, dels genom införandet av ett statligt inlösningsförfarande för brödsäd i prisstabiliserande syfte. Importens handhavande anförtroddes en under statens medverkan bildad sammanslutning av landets handelskvarnar, benämnd Svenska spannmålsföreningen. Åt denna överlämnades ock att till av Kungl. Maj :t fastställda inlösningspriser övertaga all till densamma före viss dag hembjuden kvarngill brödsäd. Föreningen skulle även vara skyldig att under andra tider verkställa inköp av brödsäd, då statens spannmålsnämnd så påfordrade. Vid början av september 1935 avvecklades Svenska spannmålsföreningen och i dess ställe bildades ett statligt bolag, Svenska Spannmåls AB, för övertagande av föreningens affärsmässiga uppgifter. Fr. o. m. den 1/7 s. å. sammanslogs spannmålsnämnden med tvenne andra för jordbruksregleringen tillsatta organ, statens mjölknämnd och statens slaktcrinämnd, till en myndighet, statens jordbruksnämnd, på vilken skulle ankomma att handlägga de ärenden som dittills ombesörjts av de tre äldre nämnderna. För att förekomma att brödsädsproduktionen genom den förda stödpolitiken utvidgades utöver vad som kunde anses önskvärt belades veteodlingen fr. o. in. april 1934 med en särskild avgift, den s. k. veteavgiften, vilken uttogs i samband med förmalningen. Dess belopp maximerades från början till 2 öre per kg men höjdes senare till 3 öre. Avsikten med veteavgiften var även att erhålla medel till täckande av de i samband med inlösningsförfarandet uppkomna förlusterna. Jämlikt beslut av 1936 års riksdag avskaffades inlösningssystemet. Ett bibehållande därav ansågs, sedan brödsädsodlingen i Sverige så utvidgats, att den under normala förhållanden lämnade en skörd som fullt täckte landets behov, komina att så småningom leda till en stadigvarande export av brödsäd med statsunderstöd för undanskaffande av det inlösta överskottet. För att söka förhindra att brödsädspriserna tillfälligt på grund av rikliga utbud sjönke ned till alltför låg nivå infördes i stället ett system med statliga stödköp. Denna verksamhet avsågs skola så handhavas, att priserna å brödsäd av normalkvalitet under höstmånaderna icke under-
218 stege vissa på förhand bestämda belopp. Sedermera borde under konsumtionsåret eftersträvas en stigande priskurva, så avpassad, att skäliga lagringskostnader bleve täckta. Den kvantitet, som finge stödköpas, maximerades från början till 125 000 ton, dock med rätt för Kungl. Maj :t att höja densamma till 150 000 ton. Samtidigt bestämdes, att av den brödsäd, som den 1/9 1936 funnes i statens ägo, skulle en kvantitet av 100 000 ton kvarhållas såsom ett beredskapslager. Handhavandet av såväl stödköpen som beredskapslagret uppdrogs åt Svenska Spannmåls AB. Den sålunda stadgade ordningen för brödsädsmarknadens reglering ägde bestånd ännu vid krigsutbrottet. I samband med beslutet om brödsädsregleringen år 1930 antog riksdagen även framlagda förslag om att, till förbättrande av avsättningsmöjligheterna för brödsäd, skulle inrättas tvenne fonder, spannmålslagerhusfonden och spannmålskreditfonden. Syftet var att för direkt medverkan vid spannmålshandeln i högre grad än förut intressera jordbrukets egna sammanslutningar. Lån kunde från spannmålslagerhusfonden lämnas ekonomisk förening för uppförande av lagerhus och härför erforderliga torkning- och rensningsanordningar i allmänhet upp till 85 % av anläggningseller anskaffningskostnaden. Från spannmålskreditfonden kunde sådan förening vidare erhålla lån intill 80 % av värdet av i lagerhus eller annan lagerlokal upplagd spannmål, varöver låntagaren ägde förfoga. Till spannmålslagerhusfonden anvisades under åren 1930—35 anslag å tillsammans 6,8 milj. kr. samt åren 1939—40 ytterligare 1,75 milj. kr. Lån beviljades väsentligen till de till Svenska lantmännens riksförbund anslutna centralföreningarna, vilka härigenom blevo i stånd att avsevärt utöka sina lagringsmöjligheter, samtidigt som deras uppköpsverksamhet underlättades genom lån från spannmålskreditfonden, till vilken åren 1930—34 anvisades anslag å 4,5 milj. kr. samt år 1940 ytterligare 2 milj. kr. Genom dessa lånemöjligheter utvecklades betydligt tillgången på goda lagringslokaler, vilket under kristiden med dess tidvis starkt stegrade lagringsbehov fick stor betydelse. Den genom kriget inträdda situationen ställde jordbrukspolitiken inför helt nya uppgifter med syfte att förbereda en för en befarad längre tids avspärrning anpassad självförsörjning. Med avseende på prispolitiken måste m a n härvid beakta å ena sidan produktionsintresset och å andra sidan angelägenheten av att konsumtionen ej genom prisfördyrande åtgärder över hövan betungades. Enligt av 1939 års lagtima riksdag meddelade direktiv hade de stödköpspriser, som skulle tillämpas under konsumtionsåret 1939/40, fastställts till kr. 16: 50 per dt för vete och 16 kr. per dt för råg under höstmånaderna med en mot lagringskostnaden svarande successiv stegring intill 18 kr. för vete och kr. 17: 50 för råg. I den vid urtima riksdagen 1939 framlagda propositionen angående jordbruksregleringen framhölls, att det tillämpade
219 stödköpsförfärandet icke syntes tillräckligt effektivt för uppehållande av ett stabilt pris på brödsäd. Det syntes därför böra övervägas, att man för vinnande av stabilitet å brödsädsmarknaden liksom ock för ernående av en lämplig avvägning av förhållandet mellan brödsädspris och fodermedelspris återginge till inlösningsförfarandet och att inlösningspriset bestämdes rätt mycket högre än enligt gällande prisbestämmelser. Genom nedsättning eller borttagande av veteavgiften kunde en höjning av vetepriset företagas utan någon nämnvärd höjning av vetemjölspriset. För att dämpa en befarad stegring av rågmjölspriset föreslogos vissa särskilda åtgärder. Till dessa uttalanden gav riksdagen sitt samtycke. Beslut angående genomförande av en systemförändring fattades emellertid först i början av år 1940 (se sid. 225). Beslag och handelsreglering
under och efter
kriget.
Fr. o. m. den 26/7 1940 blevo vid denna tidpunkt ännu kvarvarande förråd av 1939 och tidigare års skördar av vete och råg om minst 5 000 kg lagda under beslag. Detta omfattade även spannmål som efter nämnda dag infördes till riket, men däremot ej spannmål som tillhörde ägaren eller innehavaren av den brukningsdel, vara spannmålen skördats, och som vid sagda tidpunkt förvarades å brukningsdelen. Man ville med detta beslag förhindra, att hos handeln och vissa föreningar ännu befintliga förråd av äldre spannmål såldes till utfodring eller kvarhöllos i spekulationssyfte för att draga fördel av kommande prisstegringar. Kvarnägare medgavs rätt att för egen rörelse förfoga över innehavda eller senare importerade förråd. I övrigt anvisades innehavare av beslagtagen vara att vid äventyr av tvångsavstående försälja densamma till Svenska Spannmåls AB på fastställda villkor, vilka beträffande priserna anslöto sig till de tidigare bestämda inlösningspriserna. Samtidigt som alltså åtgärder vidtogos för tillvaratagande av förefintliga lager av äldre brödsäd, verkställdes förberedelser för allmän reglering av hushållningen med vete och råg under konsumtionsåret 1940/41. Enligt verkställd uppskattning per slutet av juli 1940 kunde årets brödsädsskörd beräknas uppgå till högst 700 000 ton, under det att medeltalet för de tre senaste åren låg vid ungefär 1 200 000 ton. För att täcka det normala behovet av mjöl och bröd under ett konsumtionsår jämte utsäde erfordrades en brödsädstillgång av drygt 1 miljon ton. Av besparingar, som gjorts under de närmast föregående goda skördeåren, hade upplagts ganska betydande reservlager, vilka vid slutet av augusti — frånsett normala övergångslager vid kvarnarna — uppgingo till över 300 000 ton. Tillsammans med lagren medgav alltså även en så svag skörd, som den vilken kunde förutses för 1940, en tillräcklig kvantitet brödsäd för det kommande konsumtionsåret. Men under rådande krisläge måste man räkna med möjligheten av förskjutningar i förbrukningen, som ökade efterfrågan utöver
220 den normala. Det ansågs, att man även hade att motse hamstringsköp, om handeln lämnades fri. Försvarsväsendet ställde ock vissa särskilda krav på brödsädstillgångarna. Man kunde ej bortse från att även foderskörden blivit mycket dålig och att därför risk fanns för att en del av den till människoföda dugliga brödsädsskörden kunde komma att fodras upp. Försiktigheten manade dessutom att tillse, att ej hela brödsädsförrådet förbrukades under ett konsumtionsår. Anförda omständigheter gjorde, att regeringen på LK:s hemställan beslöt att snarast genomföra en fullständig reglering av brödsädsförbrukningen enligt ett ransoneringssystem, vars huvudgrunder redan tidigare förelågo utarbetade. Redan innan förberedelserna härför voro avslutade, blev situationen till följd av framträdande hamstringstendenser sådan, att ett snabbt handlande blev av nöden. Regeringen såg sig därför nödsakad att genom kungörelse den 2/9 1940 — ävenledes på LK:s förslag — föreskriva en provisorisk ransonering fr. o. m. följande dag. Det definitiva regleringssystem, som under den följande veckan utformades, kungjordes lördagen den 7 september och trädde i tillämpning den 8 enligt en kungörelse daterad den 31/8 1940 (nr 809). Tillämpningsbestämmelser utfärdades samtidigt av LK. De spannmålsslag, som avsågos i kungörelsen, voro, förutom råg och vete, blandsäd, innehållande minst 50 % av endera av eller båda de nämnda sädesslagen, ävensom spannmålsblandning, som uppkommit genom att tröskad råg eller tröskat vete blandats med annan spannmål. Som ett huvudmoment i systemet ingick ett generellt f ö r b u d mot a t t t i l l u t f o d r i n g av h u s d j u r a n v ä n d a r å g o c h vete, vare sig i otröskat eller tröskat, krossat eller gröpat tillstånd eller i form av mjöl, gryn eller bröd. Systemet innefattade vidare bestämmelser angående rätten att förmala råg och vete. Sådan förmalning fick ske endast av den som bedrev yrkesmässig kvarnrörelse — handelsförmalning eller förmalning mot lön — och av LK erhållit tillstånd till förmalningen ( k v a r n t i l l s t å n d ) . Förbud stadgades mot all förmalning mot tull (d. v. s. ersättning i mald). Med förmalning avsågs även skrädning, gryning, gröpning eller krossning. Jordbrukarnas husbehovsförmalning vid lön- och handelskvarnarna skulle få ske endast mot särskilt av kristidsnämnd utlämnat f ö r m a l n i n g s k o r t . För annan förmalning mot lön samt för vissa slag av handelsförmalning (t. ex. tillverkning av flingor eller gröpning för foderändamål) erfordrades särskilt tillstånd av LK (f ö rm a l n i n g s l i c e n s ) . Yrkesmässig försäljning eller överlåtelse till återförsäljare i och för deras rörelse av mjöl, gryn eller bröd av råg eller vete fick enligt kungörelsen ske endast i den ordning och under de villkor, som av LK eller å dess vägnar bestämdes. Annan överlåtelse, d. v. s. i allmänhet till förbrukare av olika kategorier, fick endast äga r u m mot inköpskort
221 eller inköpslicens eller eljest på sätt LK föreskrev. Rörande ransoneringssystemets närmare utformning och tillämpning se sid. 235 ff. Läget på spannmålsmarknaden samt det genomförda ransoneringssysteinet för brödsädsförbrukningen, vilket nödvändiggjorde en fullständig kontroll över spannmålstillgångarna, föranledde, att samtliga förråd inom riket ej endast av brödsäd utan även av fodersäd (med viss geografisk begränsning) liksom ock till landet framdeles importerad spannmål fr. o. m. den 16/10 1940 lades under beslag. Kungörelse härom utfärdades den 11/10 1940 (nr 869). Beslaget gällde såväl tröskad som otröskad spannmål ävensom spannmål i krossat eller gröpat skick av råg, vete, korn, havre, vicker samt foderärter och foderbönor. Under beslaget innefattades förråd av minst 100 kg, räknat i tröskad spannmål. I fråga om fodersäd undantogos förråd, som befunno sig i Norrland utom Gästrikland. Fr. o. m. den 18/12 1940 utsträcktes dock beslaget även till dessa. Innehavare av beslagtagen vara var skyldig att deklarera sitt innehav därav ävensom — utom vad angick jordbrukare i Norrland norr om Gästrikland — att ange brukningsdelens areal, skörd 1940, antal kreatur m. m. För spannmål, som vid tiden för beslagets ikraftträdande var otröskad, skulle dessutom den 5 i varje månad avges t r ö s k n i n g s r a p p o r t , som utvisade tröskningens fortskridande. Ett visst mått av förfogande över beslagtagen vara medgavs innehavaren. Tröskning var sålunda tillåten, likaså — beträffande fodersäd —• krossning och gröpning. Den uttröskade spannmålen samt den krossade eller gröpade fodersäden skulle dock fortfarande omfattas av beslaget. Brödsäd fick utan hinder av beslaget förmalas mot förmalningskort eller förmalningslicens. Vad i övrigt beträffar dispositionen över beslagtagen brödsäd gällde, att sådan fick överlåtas till Svenska Spannmåls AB eller dess ombud samt till person eller företag, som erhållit LK:s tillstånd att förvärva beslagtagen spannmål. Sådant tillstånd medgavs i första rummet innehavare av kvarntillstånd, d. v. s. kvarnföretag av olika slag. Den u p p k ö p s v e r k s a m h e t beträffande såväl brödsäd som fodersäd, vilken blev en följd av statsbeslaget, organiserades, såvitt den ankom på spannmålsbolaget, på så sätt, att bolaget härför tog i anspråk inom spannmåls- och fodermedelshandeln arbetande företag och handlande antingen som ombud eller som förmedlare åt bolaget. Som ombud antogos huvudsakligen större företag inom spannmålshandeln, vilka hade magasin och rensningsmaskiner och andra anordningar för spannmålens ändamålsenliga lagring och skötsel. Förmedlare blevo mindre handlande, vilka arbetade huvudsakligen som direkta uppköpare av lantbrukarnas salupartier och ordnade transporterna antingen till bolagets ombud eller direkt till förbrukarna. Envar som innehade spannmål, vilken ej fick användas för utfodring, ägde få den inlöst av staten i den ordning och enligt de föreskrifter, som
222 gällde för spannmålsbolagets inköp. Bolaget å sin sida förpliktades att under tiden intill den 1/9 1941 enligt gällande prisbestämmelser inköpa eller låta verkställa inköp av all till bolaget hembjuden spannmål av sådana slag som omfattades av regleringskungörelsen (dock — vad brödsäd beträffar — ej sådan vara, som var uppenbart otjänlig till förmalning för brödtillverkning). Angående speciella förhållanden i fråga om handeln med utsädesspannmål samt med fodersäd se sid. 207 och 285. I samband med beslaget bestämdes de priser, som skulle betalas för råg och vete, som före den 1/2 1941 frivilligt försåldes till eller hembjödes spannmålsbolaget, medan ett lägre pris skulle gälla för brödsäd, som toges i anspråk enligt allmänna förfogandelagen. LK uppdrog åt kristidsnämnderna att verkställa registrering av hembuden samt undersöka i vad mån beslagtagen spannmål av någon betydelse funnes, som, oaktat så kunnat ske, icke hembjudits bolaget. Beträffande sådana kvantiteter tillkännagav kommissionen, att förordnande kunde komma att meddelas angående tvångsförsäljning till det lägre priset. Sådan tvångsförsäljning behövde dock icke tillgripas. Beslag, liknande det som lagts å spannmål av 1940 års skörd, förordnades den 4/7 1941 att gälla för 1941 års skörd. Beslaget omfattade såväl brödsäd som fodersäd ävensom till människoföda tjänliga ärter och bönor. Med hänsyn till att beslagsförordnandet — i motsats till vad föregående år varit fallet — skedde vid en tidpunkt då grödan ännu stod på rot, bestämdes att beslaget skulle träda i kraft i och med att grödan skilts från marken. Spannmål av äldre skörd liksom ock spannmål, som importerats eller framdeles infördes till landet, var alltjämt till följd av tidigare bestämmelser underkastad beslag. Beträffande rätten att förfoga över beslagtagen spannmål skulle tills vidare tillämpas samma bestämmelser som gällde för spannmål av föregående års skörd. Senast den 5/10 1941 skulle varje spannmålsodlare till vederbörande kristidsnämnd avlämna s. k. s k ö r d e u p p g i f t , vari beträffande såväl brödsäd som fodersäd redovisades den kvantitet tröskad spannmål, som uppgiftslämnaren innehade den 30 september ävensom vad han före nämnda dag av årets skörd försålt eller förbrukat för husbehov, utsäde eller annat ändamål. Liksom förut skulle senast den 5 i varje månad avlämnas tröskningsrapport. Alltjämt gällde, att odlare av brödsäd som regel var förpliktad att avstå den skördade produkten till det allmänna med undantag för vad som erfordrades för eget utsäde samt vad som enligt särskilda föreskrifter fick förmalas till husbehov. Brödsäd, som ej var eller kunde göras tjänlig till människoföda (avrens o. d.), fick även i viss utsträckning behållas för utfodring av egna djur, dock endast efter tillstånd av vederbörande kristidsnämnd. Beträffande spannmålshandelns organisation skedde hösten 1941 den ändringen, att spannmålsbolaget för uppköps- och försäljningsverksamheten
223 övergav anordningen med ombud och förmedlare. I stället utsåg bolaget enligt LK:s bemyndigande ett antal handelsföretag och handlande att såsom auktoriserade spannmålshandlare självständigt bedriva handel med spannmål och därvid till fastställda priser inköpa och försälja såväl brödsäd som fodersäd. (Vad utsädeshandeln angår hade sådan auktorisation införts redan under hösten 1940, se sid. 208.) Den brödsäd, som odlarna hade att avstå, kunde alltså nu säljas antingen — som förut — till kvarnar som erhållit kvarntillstånd eller ock till auktoriserade spannmålshandlare, vilka i sin tur ägde försälja varan till kvarnar eller lagra densamma för spannmålsbolagets räkning. Jordbrukare, som innehade beslagtagen brödsäd av 1941 eller tidigare års skörd, anmodades av LK att före utgången av april 1942 leverera den spannmål, som skulle avstås, till spannmålsbolaget eller vederbörande auktoriserade handlande eller kvarn. Leveranstiden utsträcktes senare till den 20 maj. Nytt beslag av samma innebörd som det förra förordnades från den 1/7 1942 beträffande spannmål av 1942 års skörd. Bestämmelserna om dispositionsrätt och leveransskyldighet etc. voro praktiskt taget desamma som förut. Det beslag av enahanda art, som kungjordes att gälla från den 1/7 1943, hade så tillvida en annan innebörd än de föregående som det icke begränsades till årets skörd utan omfattade produkter oberoende av vilket års skörd dessa tillhörde. Detta beslag blev därför bestående under en följd av år, tills det fr. o. m. den 1/7 1950 upphävdes. En av kontrollhänsyn påkallad nyhet var, att det ålades den som för annans räkning verkställde tröskning att enligt LK:s anordningar föra anteckningar över därvid framvunnen spannmål samt att härom lämna regelbundna uppgifter. För konsumtionsåret 1943/44 genomfördes ett ändrat system beträffande uppköpsverksamheten för brödsäd och korn (som nu till viss del även användes som brödsäd) samt den därtill knutna prisregleringen. Inlösning av hembjuden spannmål skulle visserligen ske från den 1/6 1944. Dessförinnan skulle prisbildningen emellertid vara fri, ehuru den med hjälp av stödköp eller försäljningar ur statslagren skulle ansluta till en viss riktprisnivå enligt en stigande prisskala. (Se vidare sid. 228.) Vad kornet angår bestämdes, för att säkra tillgången av detta sädesslag för den föreskrivna inblandningen vid framställning av råg- och vetemjöl, att i Götaland och Svealand med undantag av de norra delarna av Dalarna och Värmland (d. v. s. de delar av landet, där utfodringsförbud å korn gällde) kornodlare skulle vara skyldig att till det allmänna avstå allt av honom skördat korn, som ej fick användas för utsädesändamål eller för tillåten hushållsförbrukning, enligt samma regler som gällde beträffande avstående av råg och vete. Detta innebar alltså, att korn som odlades i
224 nyssnämnda delar av landet i regleringshänseende behandlades som brödsäd. Brödsädsregleringen för konsumtionsåret 1944/45 företedde samma drag som för 1943/44 med undantag av att kornet nu åter i regleringshänseende räknades som fodersäd, icke som brödsäd, vilket sammanhängde med att utfodringsförbudet för korn i södra och mellersta Sverige upphävts. Någon rubbning i systemet skedde ej för konsumtionsåren 1945/46 och 1946/47. Utsikterna med avseende på brödsädstillgången för konsumtionsåret 1947/48 tedde sig som följd av det svaga skördeutfall som kunde väntas år 1947 rätt hotande. LK framhöll i skrivelse till Kungl. Maj:t den 1/7 1947, att det vore av särskild vikt att tillse, att jordbrukarna samvetsgrant inlevererade all konsumtionsduglig brödsäd till kvarnarna och spannmålsbolaget, något som dittills långt ifrån alltid varit fallet. Till kontroll över att all utvunnen brödsäd verkligen levererades hade det visserligen ålegat jordbrukarna att varje månad avgiva tröskningsrapporter till kristidsnämnderna, men det vore allmänt känt, att dessa rapporter under senare år blivit mindre tillförlitliga och i många fall direkt anpassats till de kvantiteter som försålts. Kommissionen föreslog, att tröskningsrapporterna i södra och mellersta Sverige skulle ersättas med individuell skördeuppskattning i fråga om brödsäden på samma sätt som sedan flera år skett beträffande fodersäden. Kommissionen förordade vidare skärpning av den kontroll över brödsädsleveranserna, som det ålåg de lokala myndigheterna att verkställa, samt förnyade åtgärder för ianspråktagande av allt i södra och mellersta Sverige odlat korn för inblandning i brödsäden och för tillgodoseende av grynkvarnarnas och bryggeriernas behov. Enligt beslut den 4/7 1947 samtyckte Kungl. Maj:t till de framställda förslagen. Det bestämdes sålunda, att odlare i södra och mellersta Sverige icke vidare skulle vara skyldig att avge tröskningsrapporter. Han skulle emellertid vara beredd att genom intyg av oj avig person styrka de på hans brukningsdel skördade spannmålskvantiteterna. Den särskilda skördeuppskattningen skulle ske på samma sätt som de dittillsvarande fodersädsuppskattningarna genom ortsnämnder och delegationer för kristidsstyrelseområdena. Leveransskyldigheten för brödsäd och korn bestämdes denna gång skola vara fullgjord senast den 1/3 1948. Att terminen satts så mycket tidigare än de föregående åren, då slutterminen varit den 15/6, berodde på den över huvud taget bekymmersamma spannmålssituationen. Kristidsstyrelserna och kristidsnämnderna hade nu som förut att utöva kontroll över att brödsädsleveranserna fullgjordes i behörig ordning. Det bestämdes emellertid, att genom styrelsernas försorg vederbörande spannmålsombud eller andra därtill utsedda personer skulle besöka ett antal stickprovsvis utvalda kristidsnämnder för att införskaffa upplysning om hur nämnderna ordnat sin del av kontrollen, varvid även besök för direkt kontroll av hithörande förhållanden hos ett antal jordbrukare borde företagas.
225 De gynnsammare försörjningsutsikterna år 1948 gjorde, att LK den 20/8 d. å. förklarade sig beredd att taga brödsädsransoneringens fortsatta bestånd under omprövning, så snart säkra uppgifter förelåge om årets brödsädsskörd och möjligheterna till import. Tills vidare kvarstodo emellertid de under de närmast föregående åren gällande föreskrifterna angående odlares eget förfogande över sin spannmål, leveransskyldigheten m. m. Utfodringsförbudet för korn i södra och mellersta Sverige förnyades. En nyhet var, att tröskningsrapporterna, vilka föregående år avskaffats i södra och mellersta Sverige, slopades även för Norrlands vidkommande. Skyldigheten att till handeln eller kvarnindustrien inleverera brödsäd och korn skulle vara fullgjord senast den 1/4 1949. Det förberedelsevis bebådade avskaffandet av mjöl- och brödransonelingen förverkligades fr. o. m. den 2/10 1948 som följd av Kungl. Maj :ts beslut föregående dag. Tills vidare inverkade detta icke på regleringen i fråga om handeln ined och förfogandet över brödsäden. Emellertid erhöll odlare av brödsäd och korn rätt att utan förmalningskort eller förmalningslicens låta förmäla sin spannmål för tillgodoseende av eget husbehov. Utfodringsförbudet för korn upphörde den 1/5 1949. Den sålunda stadgade ordningen bibehölls även för konsumtionsåret 1949/50. Leveransskyldigheten skulle denna gång vara fullgjord senast den 1/5 1950. Först med utgången av juni 1950 upphävdes de författningar angående beslag m. m., varpå brödsädsregleringen vilat. Härmed upphörde i stort sett alla bestående inskränkningar i rätten att förfoga över spannmål, däribland främst förbudet mot att använda råg och vete för utfodring. Då emellertid skäl syntes föreligga att åt vederbörande centrala prisregleringsorgan (statens jordbruksnämnd) inrymma befogenhet att vid behov meddela sådana förmalningsbestämmelser, som erfordrades för att reglera avsättningen av inhemsk brödsäd, utfärdades den 22/6 1950 en kungörelse (nr 397), innehållande föreskrifter i sådant hänseende. Prisreglering. Det har förut omnämnts, att 1939 års urtima riksdag beslöt godkänna av Kungl. Maj :t framlagt förslag angående omläggning av den statliga regleringen av spannmålshandeln därigenom att det under senare delen av 1930talet tillämpade stödköpssystemet ersattes av ett inlösningsförfar a n d e , liknande det som tidigare praktiserats. Den 12/1 1940 meddelade Kungl. Maj :t föreskrifter i detta ämne. Enligt dessa skulle fullgod, kvarnduglig spannmål av vete och råg av 1939 års skörd, som hembjöds Svenska Spannmåls AB före den 15/5 1940, av bolaget inköpas under påföljande juni och juli månader till ett pris av lägst kr. 2 1 : 5 0 per dt, lika för båda sädesslagen. För spannmål, som var bättre eller sämre än normalt med hänsyn till kvalitetsvikt, vattenhalt, renhet eller mältningsgrad, skulle prisreglering på förut brukligt sätt äga rum 15—116821
226 enligt fastställda prisregleringsskalor med utgångspunkt från priset för normalkvalitet. Veteavgiften hade redan från början av november 1939 nedsatts från 3 kr. till 50 öre per dt och den borttogs helt med utgången av augusti 1940. Denna åtgärd, vilken var avsedd att förekomma, att det höjda vetepriset kom till uttryck i priset på vetemjöl, kompletterades beträffande råg med andra åtgärder, som omförmälas å sid. 232. Inlösningsförfarandet bibehölls — som framgår av redogörelsen i föregående avsnitt — i princip under hela krigsperioden och den därefter följande kristiden, fastän det därvid undergick flera ganska genomgripande ändringar av betydelse för prisbestämningen. Man kan därvid urskilja tre perioder, av vilka den första omfattade konsumtionsåren 1939/40—1912/43, då fasta inlösningspriser gällde, avsedda att tillämpas under den föreskrivna inlösningstiden. Den andra perioden, som omfattade året 1943/44, kännetecknades av ett kombinerat system av inlösning och stödköp, medan under den tredje perioden, som omfattade de efterföljande åren, åter tilllämpades fasta inlösningspriser men nu konstruerade efter i förväg bestämd stigande skala. Det för brödsäd av 1939 års skörd fastställda inlösningspriset verkade självfallet som ett garantipris, vilket i stort sett blev bestämmande för prisnivån under konsumtionsårets lopp. Då frågan om brödsädsregleringen för 1940/41 förekom vid 1940 års riksdag, var man ense om att inlösningsförfarandet skulle fortsättas efter samma grund som antagits för 1939 års skörd. Att i förväg binda statsmakterna i avseende på inlösningsprisernas höjd ansågs ej lämpligt; de borde dock fastställas i god tid före höstsådden. Skulle det visa sig, att brödsädsskörden komme att understiga landets normala behov, borde hinder icke resas mot att marknadspriset stege något över den mot inlösningspriserna svarande nivån. Kungl. Maj :t stadfäste sedermera inlösningspriset för 1940 års skörd till 25 kr. per dt, lika för vete och råg och gällande som förut fritt anvisat uppsamlingsställe, med inlösningstid 1/2—31/3 1941 för spannmål av normal kvalitet, som hembjöds spannmålsbolaget före den 15/1 1941. Vid inköp före den 1/2 1941 skulle priset jämkas med hänsyn till lagrings- och räntekostnader intill nämnda dag. Emellertid fick inlösningsförfarandet en vidsträcktare innebörd genom den från början av september 1940 genomförda regleringen av bröcsädsförbrukningen samt det i oktober s. å. förordnade beslaget å spannmål, vilka i förening medförde ett tvång för staten att i största utsträckning uppträda som spannmålsköpare. Spannmålsbolagets uppgift blev att härvid tjäna som centralt uppköpsorgan (se sid. 221). För att snarast få största möjliga kvantiteter brödsäd överförda till s^annmålsbolaget, vilket med hänsyn till den dåliga skörden ansågs önskvärt, bestämdes i samband med beslaget, att för brödsäd av normal kvalitet som
227 odlare före den 1/2 1941 överlät till eller hembjöd bolaget, skulle betalas ett till 27 kr. per dt förhöjt pris. Eljest kvarstod inlösningspriset vid 25 kr. Priset vid kvarns inköp från spannmålsbolaget eller dess ombud efter den 15/10 1940 bestämdes till kr. 27: 35 per dt. De sålunda bestämda grunderna för prissättningen ägde giltighet för hela konsumtionsåret 1940/41. Med avseende på förhållandena fr. o. m. september 1941 föreskrev LK enligt erhållet bemyndigande, att n o r m a l p r i s e r skulle beträffande såväl brödsäd som foder säd gälla till utgången av februari 1942 vid frivillig försäljning från jordbrukare. Priserna, vilka avsågo spannmål av normalkvalitet, sattes per dt till 29 kr. för vårvete, 27 kr. för höstvete och råg samt 26 kr. för korn, vilket sistnämnda sädesslag nu som förut nämnts även — utöver vad som sedan gammalt varit brukligt i Norrland •— togs i anspråk som brödsäd. För sådan brödsäd, som ej var av fullgod beskaffenhet men dock användbar för förmalningsändamål, skulle betalas ett pris ej understigande 25 kr. per dt. En principiell nyhet var, att de fastställda priserna skulle inom Götaland, Svealand och Gävleborgs län gälla fritt vid av köparen anvisat magasin å närmaste s. k. p r i s o r t. Som prisorter fastställdes i första hand vissa bestämda platser, dit sedan gammalt spannmålshandel varit koncentrerad och för vilka prissättning å spannmål skett. Huvudsakligen var det här fråga om sådana orter, där kvarnindustri eller större lagringslokaler funnos. Inom andra delar av Norrland än Gävleborgs län skulle normalpriserna som förut gälla fritt vid av köparen anvisat magasin. Vid försäljning av brödsäd från auktoriserad spannmålshandlare till kvarn medgavs uttagande av ett pris, som med 35 öre per dt översteg normalpriset. I avsikt att bereda viss ersättning för förluster till följd av det svaga skördeutfallet samt för att stimulera till vidgad höstsädsodling bestämdes, att utöver normalpriset för brödsäd skulle till odlare erläggas ett särskilt arealtillägg, s. k. o d 1 i n g s p r e m i e, vilken skulle utgå med ett belopp av 60 resp. 45 kr. per hektar för den areal, som under hösten 1941 besatts med vete resp. råg, dock med begränsning till 800 kr. för en och samma brukningsdel. Genomsnittligt kunde dessa odlingspremier beräknas komma att medföra en prisökning utöver det fastställda inlösningspriset av omkring 4 kr. per dt. Arealtilläggens sammanlagda belopp uppgick till ca 20 milj. kr. I syfte att ge jordbrukarna i förväg anvisning om den av myndigheterna under rådande bristläge önskade inriktningen av jordbruksproduktionen fastställde Kungl. Maj :t den 1/4 1942 för brödsäd, fodersäd och hö vissa r e l a t i o n s t a l , avsedda att ange förhållandet mellan de priser som komme att bestämmas för betalningen av olika grödor av 1942 års skörd. Relationstalen — som angåvos i form av tilläggsbelopp till ett visst ej fixerat grundpris — utvisade en större prisskillnad än förut mellan fodersäd och brödsäd. Syftet härmed var givetvis att stimulera till ökad brödsäds-
228 odling. I samband med denna preliminära prisbestämning fastställdes även odlingspremier för under år 1942 odlat vårvete och korn. Odlingspremien utgjorde för vårvete 40 kr. per hektar. För korn bestämdes den till 50 kr. per hektar men skulle utgå endast i de landsdelar, där utfodringsförbud för korn gällde, nämligen Götaland och Svealand med undantag av vissa områden i Kopparbergs och Värmlands län. Uppgörelsen angående den allmänna prisregleringen på jordbruksområdet för konsumtionsåret 1942/43 ledde till att brödsädspriserna för 1942 års skörd något sänktes i förhållande till fjolårets priser. Normalpriserna blevo i anslutning till förut bestämda relationstal följande: vårvete 27, höstvete 26, råg 25 och korn 23 kr. per dt. Normalpriserna skulle denna gång gälla vid av köparen anvisat magasin eller anvisad annan leveransplats, vadan alltså det föregående år införda prisortsystemet övergavs. En helt förändrad utformning erhöll, som förut nämnts, prisregleringssystemet för 1943/44. Prisnivån för 1943 års skörd fastställdes i form av absoluta priser — med förbehåll för vissa av skördeutfallet betingade förskjutningar — redan på våren 1943. Detta ansåg man möjligt på grund av det rådande allmänna prisstoppet, som gjorde större förskjutningar i fråga om jordbrukets kostnader osannolika. Det genomsnittliga prisläget för de särskilda spannmålsslagen skulle förbli i stort sett detsamma som under 1942/43. Så blev även fallet vid den definitiva prissättningen i augusti. Normalpriser fastställdes emellertid ej denna gång utan endast inlösningspriser, gällande från den 1/6 1944, från vilken tidpunkt spannmålsbolaget förpliktades att inlösa all senast den 15/5 hembjuden spannmål av nyssnämnda slag. För tiden dessförinnan uppställdes en från den 16/10 1943 med 10 öre per halvmånad stigande prisskala, vilken var avsedd att ange s. k. r i k t p r i s e r, kring vilka marknadspriserna finge fritt utgestaltas. För brödsäd eller korn, som vederbörande odlare var skyldig att leverera men som ej hembjudits spannmålsbolaget före den 15/5 1944 eller som ej 'dessförinnan försålts till auktoriserad spannmålshandlare eller kvarn, betalades priser, vilka med kr. 1: 60 per dt understego inlösningspriserna. Systemet med fri prisbildning kring en fastställd riktprisnivå innebar, att jordbrukarna på grund av konkurrensen på marknaden hade möjlighet att erhålla priser som lågo högre än nämnda prisnivå. Med hänsyn till att mjölpriserna borde om möjligt förhindras att stiga måste emellertid tillses, att spannmålspriset ej gick alltför mycket i höjden. Garantier häremot skapades genom att spannmålsbolaget ålades tillgodose kvarnarnas nödvändiga mäldbehov från de statliga spannmålslagren till priser som med högst 75 öre per dt överstego priserna enligt riktprisnivån. Det kunde på grund härav förutsättas, att priserna ej komme att överstiga riktprisnivån med mer än nämnda belopp. Enär det å andra sidan var angeläget att prisnivån ej komme att ligga alltför lågt, förbundos spannmålsbolaget och de auktoriserade handlandena att inköpa all spannmål av ifrågavarande
229 slag, som erbjöds dem, till ett pris som låg högst 25 öre per dt under riktprisnivån. Genom sådana stödköp tillförsäkrades odlarna ett viss minimipris. Systemet med prisorter återinfördes men modifierades så tillvida, att till de tidigare prisorterna fogades ytterligare ett antal orter, utvalda efter den grundsatsen, att möjlighet borde beredas jämväl producenter inom avlägset belägna trakter att vinna avsättning för sin spannmål utan att belastas med alltför höga transportkostnader. Prisskalorna innefattade ett belopp av 50 öre per dt såsom gottgörelse för den av prisortsystemet föranledda ökade fraktkostnaden. Jämlikt beslut vid 1944 års riksdag meddelade Kungl. Maj :t den 25/8 s. å. föreskrifter angående priserna å spannmål under konsumtionsåret 1944/45. Härvid åsyftades i stort sett ingen ändring i den genomsnittliga prisnivån i förhållande till läget 1943/44. Dock innefattade prisregleringen, sådan den praktiskt utformats, viktiga nyheter. Delvis sammanhängde dessa med strävanden att övervinna lagringssvårigheter, som antogos skola komma att uppstå vid omhändertagandet av den nya skörden till följd av de relativt stora lager som funnos av brödsäd av äldre skörd. Man önskade av detta skäl — ävensom för att få en u r beredskapssynpunkt önskvärd spridning av lagerhållningen — att hålla tillbaka utbuden från jordbrukarna under hösten och vintern. För att nå detta syfte fastställdes under formen av normalpriser fasta, successivt stigande priser för hela konsumtionsåret. Systemet, som gavs tillämpning även beträffande foder säd, innebar i j ä m förelse med det under 1943/44 tillämpade riktprissystemet, att jordbrukarna redan från början kunde veta vilken ersättning de komme att få vid viss tidpunkt under året. Såväl spannmålshandlarna som kvarnarna förpliktades nämligen att betala de fastställda brödsädspriserna fullt ut. Normalpriserna voro således samtidigt garantipriser. Prisortsystemet bibehölls. För att stimulera till lagring av brödsäd hos odlarna erbjödos dessa att före den 1/2 1944 teckna avtal om lagring med leverans tidigast den 1/4 1945. För dylik lagring skulle utöver den månatliga prisstegringen utgå en extra ersättning till odlaren med 75 öre per dt. Systemet för prisregleringen förblev i stort sett orubbat under konsumtionsåret 1945/46. Den beräknade genomsnittliga prisnivån var ungefär oförändrad. Denna gång voro emellertid lagren vid konsumtionsårets början relativt små och det syntes därför angeläget att leveranserna från jordbrukarna tidigt kommo i gång. Prisskalan avpassades härefter genom att den successiva prisstegringen gjordes svagare än under föregående period. Utgångspriserna blevo därför högre, slutpriserna lägre än föregående år. Enahanda system med fast, under konsumtionsåret stigande normalprisskala kom även under de följande konsumtionsåren till användning för reglering av brödsädspriserna. Prisstegringsskalorna undergingo dock vissa förändringar i fråga om såväl utgångs- och slutterminerna som stegringstakten. Relationen mellan priserna för de olika slagen av brödsäd försköts
230 även något, liksom hela prisnivån successivt stegrades. Dessa ändringar, som ej voro av principiell natur, synes ej vara anledning att här närmare ingå på. Arealbidrag, liknande de odlingspremier som förekommit under konsumtionsåret 1941/42, utgåvos även under 1947/48. Bidragens storlek var denna gång 60 resp. 40 kr. per hektar, som under hösten 1947 besatts med vete eller råg. Summan utbetalda arealbidrag uppgick till 17,6 milj. kr. Prisskalorna under åren 1944/45—1949/50 belysas i efterföljande tablå genom angivande av begynnelse- och slutpriser (kr. per d t ) .
1943/44 utgångspris slutpris (inlösningspris).... 1944/45 utgångspris slutpris 1945/46 utgångspris slutpris 1946/47 utgångspris slutpris 1947/48 utgångspris slutpris 1948/49 utgångspris slutpris 1949/50 utgångspris slutpris
Vårvete
Hös t vete
Råg
Korn
28: — 29:60 27: 90 29:70 28:— ' 29:40 28: 05 29:40 31:05 31:90 33:90 35:20 34:40 36:30
26: — 27:60 25:90 27:70 26: — 27:40 25:80 27: 15 28:05 28:90 28:90 30:20 29:40 31:30
25: — 26:60 24:90 26:70 25: — 26: 40 25:80 27: 15 28:05 28:90 28:90 30: 20 29:40 31:30
23: — 24:60 21: 90 23:30 21:90 23:30 26:05 26:90
Mjöl, gryn och bröd. Reglering av kvarnindustrien
och dess
produktion.
Kvarnindustriens produktionsförhållanden och rätten till förmalning av vete och råg underkastades i samband med brödsädsregleringens införande i början av september 1940 en ingående kontroll. Det har redan omnämnts, att enligt kungörelsen den 31/8 1940 (nr 809) förmalningen av brödsäd förbehölls dem, som drevo yrkesmässig kvarnrörelse (handelsförmalning eller förmalning mot lön) och som av LK erhållit s. k. kvarntillstånd, samt att husbehovsförmalning för jordbrukares räkning endast fick ske mot av kristidsnämnd utlämnat förmalningskort. Kvarnarna förpliktades att enligt närmare anvisningar av LK föra anteckningar över sin verksamhet och till kommissionen månadsvis avlämna uppgifter härom ävensom att underkasta sig den ytterligare kontroll, vartill kommissionen funne anledning. För utövande av denna kontroll hos kvarnarna anställde LK ett antal reseombud. Antalet kvarnar, som av LK erhöllo kvarntillstånd, utgjorde ca 3 000, varav ungefär hälften drevo handelsförmalning. Även rätten att yrkesmässigt förmala havre och korn, antingen till människo- eller till kreatursföda, gjordes från början av år 1941 beroende av utav LK meddelat kvarntillstånd.
231 Angående s a m m a n s ä t t n i n g e n a v f r a m s t ä l l d a kvarnprod u k t e r meddelades vissa bestämmelser redan vid brödsädsregleringens tillkomst. Generellt bemyndigande att utfärda föreskrifter angående förmalnings- och inblandningsförhållanden vid kvarndriften erhöll LK emellertid först genom en kungörelse den 28/6 1941 (nr 550). Dessa förhållanden blevo sedermera föremål för en minutiös reglementering, varvid i detalj på grund av de efter skördeutfallet växlande spannmålstillgångarnas omfattning och de särskilda spannmålsslagens relativa storlek ävensom på grund av skördarnas kvalitet fastställdes hur de framställda och saluförda produkterna skulle vara beskaffade, allt i syfte att ernå bästa resultat för folkhushållningen. Den första i hithörande hänseende meddelade föreskriften, gällande från början av september 1940, gick ut på att, eftersom för tillfället landets förråd av vete var rikligare än förrådet av råg, viss inblandning eller inmalning av vete i råg skulle äga rum. Sålunda skulle vid handelsförmalning ej få förmalas råg utan att däri inblandats minst 15 % vete eller korn. Ej heller fick framställas siktat mjöl av råg, med mindre vete eller korn inmaldes eller vete- eller kornmjöl inblandades i sådan omfattning, att det erhållna mjölet till minst 75 % (senare sänkt till 65 %) bestode av vete- eller kornmjöl. Då sedermera under år 1941 läget förändrats därhän, att tillgångarna på råg och vårvete voro jämförelsevis rikligare än förråden av höstvete samt skördeutsikterna jämväl voro bättre beträffande de båda förstnämnda sädesslagen än beträffande höstvete, bestämdes omvänt, att fr. o. m. juli skulle vid handelsförmalning av vete inblandas råg till genomsnittligt minst 15 % per månad och i intet fall mindre än 10 %; minst 20 % av per månad förmält vete skulle utgöras av vårvete; siktat rågmjöl, innehållande mer än 50 % vetemjöl, fick ej framställas. Dylika bestämmelser angående vete- och rågmjölets sammansättning och den procentuella inblandningen eller inmalningen av råg vid vetemjölstillverkningen och av vete vid rågmjölstillverkningen samt inblandning av korn i endera eller båda voro i fortsättningen med täta växlingar i tilllämpning. Härvid skildes på förhållandet i fråga om siktat vete- och rågmjöl, resp. samsikt, sammalet vetemjöl (grahamsmjöl) och sammalet rågmjöl, för vilka särskilda mjölslag skiftande bestämmelser gällde angående procenten i mälden ingående vete, råg eller korn. Det bestämdes även till hur stor del vid veteförmalningen erhållet s. k. eftermjöl skulle tillsättas det sammalna eller siktade mjölet (vanligen 15—20 %, stundom ända upp till 30 % ) . I allmänhet blev också av kvalitetshänsyn fastställt, hur stor del av det förmalda vetet som skulle utgöras av vårvete. Under vissa perioder gällde förbud mot att utan särskilt tillstånd av LK framställa rågsikt eller samsikt. Den tvångsmässiga korninblandningen upphörde hösten 1944 men återupptogs på våren 1947 till följd av det åtstramade försörjningsläget. Under
232 år 1942 tillgreps utvägen att dryga ut mjöltillgången genom tillsättning av potatisprodukter, varvid potatismjöl skulle i viss omfattning tillsättas det siktade mjölet och potatisflingor det sammalna mjölet. Även majsmjöl förekom som tillsatsmedel. Under år 1946 genomfördes vissa lättnader i inmalnings- och inblandningsbestämmelserna, men nya skärpningar infördes i anledning av 1947 års svaga brödsädsskörd. Då bestämdes bl. a., att även havre- och majsmjöl skulle tagas i anspråk för blandningsändamål. Den obligatoriska korninblandningen, vilken tidvis frånfallits, upphörde definitivt först i maj 1949. En för utdrygandet av brödsädstillgången betydelsefull åtgärd var, att det procentuella mjölutbytet vid förmalningen hölls på en förhållandevis mycket hög nivå. För sammalet rågmjöl föreskrevs sålunda redan tidigt, att utmalningen skulle som regel uppgå till 100 % med skäligt avdrag för svinn. Vid förmalning av vete samt vid förmalning av råg till siktat mjöl borde mjölutbytet vara omkring 80 % mot reguljärt 67 å 70 %. Härutinnan varierade emellertid föreskrifterna från tid till annan, beroende främst på kvaliteten av resp. års skörd. Långa tider var sålunda utmalningsprocenten för vete bestämd till omkring 82 %, under andra perioder sänktes den ned till 75 %. År 1947 förekom en så hög utmalning som 84 %, den högsta som överhuvud torde vara möjlig för framställning av bakningsdugligt siktat mjöl. Specialbestämmelser gällde för den s. k. uttagningsprocenten, d. v. s. den procent av vetet som i genomsnitt för viss förmalningsperiod utnyttjas för salufört mjöl. Regleringen av utbytesförhållandena slopades i det väsentliga under hösten 1949. Prisreglering
för
förmalningsprodukter.
Vissa särskilda åtgärder för att förhindra en av den allmänna prisstegringstendensen efter krigsutbrottet påverkad, kostnadsmässigt ej motiverad höjning av mjölpriserna vidtogos redan omkring årsskiftet 1939/40. 1 sådan riktning verkade den förut omtalade nedsättningen av veteavgiften den 1/11 1939 från 3 kr. till 50 öre per dt. Av generell verkan voro vidare de överenskommelser, som LK enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande i mitten av januari 1940 träffade med handelskvarnarna rörande utförsäljningspriset å mjöl. Genom dessa överenskommelser förbundo sig kvarnarna att vid mjölförsäljningen ej tillämpa högre priser än som beträffande vetemjöl och rågsikt med högst 1 kr. och beträffande sammalet rågmjöl med högst 2 kr. per dt överstego priserna den 1/9 1939, mot att de dels intill den 1/9 1940 erhöllo en ersättning av 2 kr. per dt för förmald råg (s. k. rågrestitution), dels berättigades att från Svenska Spannmåls AB för sin förmalning intill den 1/6 1940 rekvirera vete och råg till reducerat pris. Vid den fortsatta mjölprisregleringen utgick man från att de som nöd-
233 vändiga ansedda höjningarna av brödsädspriserna så vitt möjligt ej borde komma till uttryck i mjölpriserna. För att nå detta syfte tillgreps ett subventionsförfarande genom bestämmandet av en statlig ersättning till kvarnarna, benämnd f ö r m a l n i n g s e r s ä t t n i n g . I samband med fastställandet av priserna för 1940 års brödsädsskörd, vilka avsevärt överstego de förut tillämpade (se sid. 226), föreskrevs sålunda, att dylik ersättning skulle med visst belopp utgå till kvarninnehavare för vete och råg som förmaldes under tiden 1/9 1940—31/8 1941, förutsatt att denne vid försäljning av mjöl icke tillämpade högre priser än som angåvos i en av LK fastställd prislista. Priserna utgjorde enligt denna lista vid leverans i Stockholm och med Stockholm jämställda orter: för s. k. bagerimjöl av vete kr. 34: 50, för rågsikt 00 kr. 30: 50 och för sammalet rågmjöl kr. 25: 25, allt per dt fritt kvarnplats, samt i proportion härtill ställda belopp för andra mjölsorter och andra leveransorter. I jämförelse med förhållandena före september 1940 inneburo de fastställda prisnormerna, att priset å vetemjöl var oförändrat, medan priset å rågsikt var höjt med 1 kr. och priset på sammalet rågmjöl höjt med ca 2 kr. per dt. Stegringen i rågmjölspriserna i jämförelse med vetepriset sammanhängde med att den dittills till flertalet handelskvarnar utgående rågrestitutionen på 2 kr. per dt fr. o. m. den 1 september avskaffades. Förmalningsersättningen skulle utgå vid såväl handelsförmalning som löneförmalning, lika för vete och råg som förbrukades vid förmalningen, med kr. 1: 50 per dt för spannmål, som kvarninnehavaren förvärvat före den 1/9 1940, samt med 4 kr. per dt för annan spannmål. Prisförhöjningen å brödsäd i samband med beslaget den 16/10 1940 föranledde ytterligare höjning av förmalningsersättningen till kr 6: 35 per dt för efter den 15/10 förvärvad spannmål. Vissa kostnadsstegringar för kvarndriften gjorde, att förmalningsersättningen — då mjölpriserna alltjämt ansågos icke böra stegras — från början av april 1941 ännu en gång under konsumtionsåret ökades, nämligen till kr. 7: 50 per dt, dock icke vid löneförmalning. De normalpriser som åsattes brödsäden från den 1/9 1941 —• avseende väsentligen spannmål av 1941 års skörd — lågo högre än de tidigare inlösningspriserna, och förmalningsersättningen ansågs även denna gång, för att undgå mjölprisstegring, böra i motsvarande mån höjas, nämligen till ej mindre än kr. 8: 15 per dt med tillägg från mars 1942 för vårvete av ytterligare kr. 1:25. Fr. o. m. den 15/10 1941 medgavs förmalningsersättning även för korn, som användes vid brödsädsförmalningen, samt senare jämväl för potatisflingor, använda för tillsättning i mjöl. Vad beträffar löneförmalning nedsattes däremot förmalningsersättningen till 2 kr. per dt med motivering att ett kontant bidrag till förbrukare av självodlad, icke saluförd brödsäd av samma storlek som subventionen för den allmänna mjölförbrukningen näppeligen kunde anses försvarligt. I enlighet med fastställda grundsatser för mjölprisregleringen kunde
234 med hjälp av förmalningsersättningen de på hösten 1940 bestämda mjölpriserna, trots höjda brödsädspriser, kvarhållas på väsentligen oförändrad nivå till fram på våren 1942. Med giltighet fr. o. m. april 1942 bestämde LK då, att allt siktat vetemjöl skulle betecknas som enhetsmjöl eller vetemjöl av enhetskaraktär, för vilket skulle gälla ett försäljningspris av 38 kr. per dt. (Den förut gällande prislistan upptog 7 kvaliteter av vetemjöl med pris varierande från 38 kr. per dt för extra kärnmjöl till 29: 75 kr. för s. k. prima vetemjöl.) Priset på grahamsmjöl fastställdes till 27 kr. per dt. Däremot skedde ingen ändring i dittills gällande priser på rågsikt och sammalet rågmjöl. Från årsskiftet 1942/43 genomfördes en sänkning av priset på enhets vetemjöl med kr. 1:45 och av priset på övriga mjölslag med 80 öre per dt. I januari 1944 höjdes samtliga mjölpriser med 1 kr. per dt, men denna höjning borttogs vid årets slut. De då bestämda priserna kvarstodo oförändrade t. o. m. den 10/1 1946, då en avveckling av systemet med subventionerade mjölpriser tog sin början genom nedsättning till hälften av förmalningsersättningens belopp. Fr. o. m. den 1/10 1946 upphörde all utbetalning av förmalningsersättning. Mjölpriserna bestämdes därefter väsentligen på grundval av produktionskostnaderna, vilka fortsatte att stiga. Växlingarna i förmalningsersättningens storlek vid handelsförmalning framgår av följande sammanställning (beloppen angivna per d t ) : 1/9 1940 kr. 1: 50 för spannmål, förvärvad före 1/9 1940, 4 kr. för annan spannmål. 16/10 » »> 6: 35 för spannmål, förvärvad efter 15/10 1940. 1/4 1941 » 7:50. 1/9 » » 8: 15, för vårvete från 1/3 1942 kr. 9: 40. 1/4 1942 • 7: 25 (för vårvete kr. 8: 50). 1/9 » » 7: 25 för spannmål av äldre skörd, kr. 5: 55 för spannmål av 1942 års skörd. 16/10 i » 5:25. 1/1 1943 »> 5: 80. 1/9 » »> 6: 50. 11/1 1946 »> 3:25. 1/10
»
Förmalningsersättningen upphör.
Kvarnarnas utförsäljningspriser för mjöl av olika slag, vilkas iakttagande var villkor för rätten att åtnjuta kvarntillstånd och erhålla förmalningsersättning, voro fr. o. m. den 1/4 1942 följande (kr. per dt, brutto för n e t t o ) :
1/4 1/1 28/1 20/1 11/1 1/10 1/9 19/4 1/7 1/9 1/11
1942 1943 1944 1945 1946
»
1947 1948
» » »
Enhetsvetemjöl
Grahamsmjöl
Samsikt
Sammalet rågmjöl
38: — 36:55 37: 55 36: 55 40:05 40:55 46:55 47:30 47:45 49:20 49:45
27: — 26:20 27:20 26:20 29:70 32:70 38:20 38:95 39: 10 40:85 40:85
29:25 28: 15 29: 15 28: 15 32: 15 34: 15 39: 15 39:90 40:05 42:05 42: 30
25:25 24:45 25:45 24:45 27:45 30:45 33:20 33:95 34: 10 35:35 35:35
235 Fr. o. m. den 26/9 1949 upphävdes alla av LK utfärdade prisbestämmelser rörande mjöl av vete och råg. Enligt beslut av PKN skulle ej heller bestämmelserna om allmänt prisstopp äga tillämpning å ifrågavarande varor. Prisbildningen på dessa var alltså helt fri. Kostnaderna för förmalningsersättningar, vilka, som framgår av det förut anförda, voro att betrakta som en ren konsumentsubvention, uppgingo för konsumtionsåren 1939/40—1946/47 till sammanlagt 232 milj. kr. Angående fördelningen härav på de särskilda åren se tabellen å sid. 176—177. Handels- och
förbrukningsreglering.
Det har redan nämnts, att provisoriska bestämmelser angående ransonering av mjöl och bröd trädde i kraft den 2/9 1940 samt att dessa fr. o. m. den 8/9 ersattes med definitiva föreskrifter i ämnet i enlighet med kungörelsen angående brödsädsregleringen den 31/8 1940 (nr 809). Den sålunda införda ransoneringen omfattade ursprungligen vete- och rågmjöl, mannagryn samt av vete- eller rågmjöl framställt h å r t bröd (spisoch knäckebröd, tunnbröd och vissa slags kex), däremot icke mjukt bröd, skorpor, finare bakverk, småbröd m. m. 1 kg mjöl eller mannagryn motsvarade i kupongvärde 0,8 kg hårt bröd. Successivt innefattades under ransoneringen även andra varuslag, vilka fingo inköpas alternativt med övriga dithörande varor. Så blev fr. o. m. den 23/9 1940 fallet med mjukt bröd av vete eller råg, varvid 1 kg mjöl skulle motsvara 1,3 kg mjukt bröd. En betydande utvidgning av ransoneringens räckvidd skedde fr. o. m. den 15/1 1941, då även mjöl, gryn och bröd av havre eller korn indrogos under densamma och underkastades i huvudsak enahanda bestämmelser som gällde för vete- och rågprodukter. Detta skedde dels för att förekomma en onormal efterfrågan på produkter av havre och korn, vartill tendenser efter brödsädsregleringens genomförande framträtt, dels ock för att möjliggöra en viss utdrygning av mjöl- och brödransonerna i övrigt. Med gryn jämställdes s. k. flingor, särskilt kornflingor. Vid sidan av den allmänna mjöl- och brödransoneringen anordnades också en särskild tilldelning av havre- och kornprodukter med användande av annat inköpskort. Denna särskilda tilldelning upphörde från juli 1941 men återupptogs i slutet av 1942 och fortfor därefter vad angick havreprodukter fram till mitten av juli 1948, medan den för kornprodukter avbröts i augusti 1944 och efter ett kort återupplivande i början av 1945 definitivt upphörde från maj sistnämnda år. Alltjämt fingo dock havre- och korngryn etc. som regel inköpas alternativt med vete- och rågprodukter. Ytterligare varuslag, som inbegrepos under här ifrågavarande ransonering, voro makaroner, majsena, majsflingor och andra majsprodukter, till människoföda avsett råg- och vetekli (s. k. kruskakli) samt puddingoch krämpulver och olika slag av bakningspreparat m. m. Tidvis fingo
236 också potatismjöl och risgryn samt under kortare perioder ärter och bruna bönor inköpas på de allmänna brödkorten. För sistnämnda varor gällde eljest särskilda ransoneringsbestämmelser och användes speciella ransoneringskort (beredskaps- eller diversekort). Den uppgjorda listan på s. k. kupongfritt bröd eller bakverk inskränktes alltmer och omfattade slutligen blott bakelser, tårtor, sockerkaka och mjuk pepparkaka, under förutsättning att de framställts av deg eller massa innehållande högst 40 % mjöl eller gryn och 25 % matfett och vikten per styck uppgick till minst 100 g, samt fyllda s. k. wafers och rån. Det ransoneringskort, som nyttjades vid den egentliga mjöl- och brödransoneringen, var från början det tidigare som beredskapskort utdelade inköpskortet E, från oktober 1941 specialkortet VR samt från september 1943 inköpskort K, det s. k. samlingskortet. En kupong på vart och ett av dessa kort avsåg alternativt, vad de viktigare produkterna beträffar, 1 250 g mjöl av vete, råg, korn e t c , kex, skorpor eller kruskakli, 1 000 g hårt bröd, 1 625 g mjukt bröd eller 2 000 g makaroner. Enligt senare bestämmelser fick mot en kupong köpas 1 687 g s. k. VR-bröd (d. v. s. grovt bröd bakat av hälften vete och hälften råg) eller 1 750 g grovt rågbröd eller rågkaka. VR-kortet liksom även K-kortet innehöll mjöl- och brödkuponger av två slag, V-kuponger och R-kuponger, vilket möjliggjorde att med användning av ett och samma kort särskilja tilldelningen av olika i ransoneringen ingående varuslag. Under två perioder, nämligen från hösten 1941 till hösten 1944 samt från våren till fram på hösten 1947, gjordes en sådan åtskillnad, att endast vissa kuponger (V-kupongerna) i växlande proportion gällde för inköp av alla varuslagen, medan övriga kupongers (R-kupongernas) giltighet begränsades till rågprodukter och vissa andra uppräknade varor. I början av 1943 gällde t. ex., att mot R-kuponger fick köpas sammalet rågmjöl, samsikt samt bröd framställt härav, VR-bröd, havregryn, havremjöl, korngryn, kornmjöl, kornflingor eller ärter. Tilläggskort, berättigande till tilläggsransoner för personer med tungt kroppsarbete m. fl. kategorier infördes redan från ransoneringens början. I samband med mjukbrödsransoneringen infördes växlingskort och samtidigt även restaurangkort (se sid. 421, 428). Ransoneringsperiodens längd varierade i allmänhet mellan fyra och fem veckor med växlingar efter det tillfälliga försörjningsläget. Under år 1944 släpptes ransoneringen för majsmjöl och en del smärre produkter; ransoneringen upphörde vidare för havregryn från den 15/7 och för makaroner, mannagryn, småbröd m. m. från den 23/8 1948. Helt upphävdes ransoneringen för mjöl, gryn och bröd från den 2/10 1948. Ransonernas storlek under olika perioder framgår i stora drag av följande sammanställning. I de kvartalsvis angivna kvantitetssiffrorna, vilka
237 Vissa livsmedelsransoneringar Grundransoner av mjöl och bröd m.m., kött och fläsk samt matfett, gram per dag (Kvartalsvis) -o _ ;0
•ii u 0
Kött och fläsk
Gram per dag
200 - 100 180 - 90
\Mjöl \ och bröd/
A •
160 - 80
:
-—..Mat ett 140 - 70 120 - 60 100 - 50 80 - 40
,.\
/'
i
rs* • —«
\ \l // \ \ • \i \ Kött och fläsl c» \ \ \
x
..^
i \ ; \ i
t
;
t
.*''**
\
:
i
I
i i i
» i t
\ \• >
.\ / \ / \ / / / /
.•
/*..
.••***
A
'**...*'*" 1
/ '
\v T
v
,\ ^ ^ i
i
60 - 30 40 - 20 20 - 10 0 -
0 1940 1941
1948 1949
ange g r u n d r a n s o n e r n a i gram per dag, ingå även de särskilda tilldelningarna av havre- och kornprodukter 1 , däremot ej tilldelningarna av ärter och bönor. Gram per daj
1940: 4 1941: 1 2 3 4 1942: 1 2 3 4 1943: 1 2
207 216 207 179 179 170 167 169 197 198 201
1943: 3 4 1944: 1 2 3 4 1945: 1 2 3 4 1946: 1
Motsvarande årssiffror äro följande: 1941 195 1944. 1942 176 1945. 1943 200 1946.
Gram per dag 197 205 198 206 207 194 204 195 177 178 176 201 189 168
1946: 2 3 4 1947: 1 2 3 4 1948: 1 2 3
1947 1948
Gram per dag 166 163 168 177 171 164 163 166 163 164
167 164
1 Ransoneringen började beträffande havre- och kornprodukter den 15/1 1941 samt upphörde v a d angick havreprodukter den 15/7 1948. Försäljningen av kornprodukter var fri under tiden 15 / 8 1944— 25 / 2 1945.
238 Det framgår härav, att det strängaste ransoneringsåret under kriget var 1942. Emellertid kännetecknades efterkrigsåren genomgående av lägre tilldelning än under nämnda år. Det bör vid bedömande av dessa siffror icke förbises, att tilläggstilldelning i stor utsträckning förekom utöver grundransonen. Antalet personer, som innehade särskilda tilläggskort, uppgick under ransoneringens sista år till i runt tal 2,5 milj. De grupper, som på grund av sitt arbete hade större brödtilldelning än grundransonen, utgjorde alltså tillsammans mer än en tredjedel av landets befolkning. Tillverknings-,
försäljnings-
och prisreglering
beträffande
bröd.
I syfte att skapa möjligheter för övervakning och eventuell reglering av priserna å bröd utfärdade Kungl. Maj :t den 17/5 1940 en kungörelse angående försäljning av mjukt matbröd. Det bestämdes här, att dylikt bröd icke fick försäljas annat än i vissa bestämda viktklasser, avseende brödets vikt i nygräddat tillstånd. En tolerans medgavs av 5 % uppåt eller nedåt. Tillåtet var dock att fritt sälja matbröd i vikt om högst 200 g samt att till viss köpare sälja bröd med särskilt avtalad vikt. LK lämnade i cirkulär till de lokala kristidsmyndigheterna och hälsovårdsnämnderna anvisningar för kungörelsens tillämpning och för priskontrollens verkställande. Kommissionen framhöll önskvärdheten av att genom väl synliga anslag i butikerna lämnades uppgift om vikt och pris å de brödsorter, som salufördes och som berördes i kungörelsen. Vissa jämkningar i viktklasserna skedde i samband med brödransoneringens införande. Allt mjukt bröd med undantag för finare bakverk och konfityrer skulle saluföras i vikter, j ä m n t delbara med 65, av det skälet att varje ruta i växlingskortet berättigade till inköp av 65 g mjukt bröd. Den standardisering av brödtyperna, som sålunda genomförts, tillät överenskommelser mellan PKN och representanter för bagerinäringen på ett stort antal orter angående högsta pris på mjukt matbröd. I början av 1942 tillsatte PKN en kommitté med sakkunniga på bageriområdet med uppgift att undersöka möjligheterna för en prissänkning å det mjuka brödet genom en ytterligare standardisering av tillverkningen och rationalisering av distributionen. Kommittén kom till den uppfattningen, att en minskning av antalet brödtyper skulle kunna väsentligt bidraga till att sänka kostnaderna för brödtillverkningen och därmed underlätta genomförandet av en allmän prisreduktion. Kommittén fann även, att ett förbud mot försäljning av dagsfärskt rågbröd skulle verksamt bidraga till att förbilliga distributionskostnaderna genom minskning av antalet körturer. Utredningen föranledde, efter framställning av PKN, en ny kungörelse angående tillverkning och försäljning av bröd den 30/6 1942, varigenom kommitténs förslag i huvudsak realiserades. Följande typer av mjukt matbröd med särskilt angivna vikter skulle fr. o. m. den 3/8 1942 få saluhållas: grovt
239 rågbröd, grov rågkaka, grovt delikatessbröd och kavring, VR-bröd, småfranska bröd och långfranska bröd. Jämväl annat mjukt bröd än matbröd fick saluhållas endast i bestämda viktklasser. Kungörelsen stadgade även förbud för tillverkare av mjukt matbröd att utlämna vissa typer av dylikt bröd förrän dagen efter det brödet gräddats samt därjämte förbud att utan tillstånd av LK vid yrkesmässig brödbakning använda ersättningsmedel för mjöl eller annat mjöl än vete-, råg-, korn- eller havremjöl. På grund av allmänt framkomna klagomål från konsumenthåll lättades i början av 1944 förbudet mot försäljning av dagsfärskt råg- eller VR-bröd något genom tillstånd att i nygräddat skick försälja vissa smärre typer av ifrågavarande brödsorter. Samtidigt skärptes emellertid kontrollen över de kvarstående förbudsbestämmelserna. Ifrågavarande förbud upphävdes helt genom kungörelse den 11/10 1946. De på sommaren 1942 bestämda viktklasserna för mjukt bröd bibehöllos till slutet av oktober 1948. Dessa viktklasser hade till stor del avpassats med hänsyn till ransoneringskupongernas inköpsvärde och det hade därvid icke kunnat undvikas, att en del brödtyper fått ojämna vikter. Sedan mjöloch brödransoneringen upphävts, befanns lämpligt att brödvikterna justerades till jämnare och för en rationell tillverkning bättre avpassade tal. Så skedde ock genom ändring av den ovannämnda kungörelsen den 30/6 1942. Den förutnämnda standardiseringen av brödtyperna gjorde det möjligt att meddela mera generella p r i s b e s t ä m m e l s e r för bröd. Enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande fastställde LK med giltighet fr. o. m. den 3/8 1942 normalpriser å mjukt matbröd vid försäljning till förbrukare. Härvid indelades landet i sex prisområden. De sålunda bestämda priserna inneburo i allmänhet en sänkning med några procent. Även beträffande mjukt kaffebröd, där priserna stegrats jämförelsevis kraftigt, fastställdes normalpriser i juni 1944, delvis dock gällande blott för särskilda orter. Prissättningen kompletterades år 1945 genom normalpriser vid servering av kaffebröd på näringsställen. Naturligt är, att prisregleringen på bröd måste i huvudsak följa den under de följande åren inträffade stegringen i mjölpriserna. Matärter och matbönor. Produktions främjande
åtgärder.
Den fältmässiga odlingen av matärter omfattade åren 1931—39 i medeltal ca 20 000 hektar med en genomsnittlig årsskörd av ca 30 000 ton. Odlingen hade under 1920- och 1930-talens lopp nedgått från en areal av närmare 40 000 hektar åren 1921—25 till endast omkring 15 000 hektar åren 1938—39 och skörden minskats från resp. 55 000 till 24 000 ton per år. Full självförsörjning rådde emellertid även under åren närmast före
240 andra världskriget. Mot en import åren 1936—38 av i genomsnitt 520 ton svarade en export, huvudsakligen till Tyskland, av 5 380 ton. Odlingen av bruna bönor, som delvis har trädgårdsmässig karaktär, redovisades tidigare icke i den officiella jordbruksstatistiken. Den i 1937 års jordbruksräkning uppgivna arealen för odling av bönor torde väsentligen avse s. k. häst- och bondbönor. Landets behov, som beräknades till ca 3 000 ton, täcktes under förkrigstiden till övervägande del genom import, väsentligen från Nederländerna. Att någon nämnvärd odling av bruna bönor icke kommit till stånd i Sverige, trots att betingelserna härför åtminstone på en del trakter i södra och mellersta delarna av landet få anses goda, torde ha berott på det i utlandet förhållandevis låga priset och ett i jämförelse härmed och med skyddet för andra grödor otillräckligt tullskydd. Med hänsyn till ärternas höga näringsvärde och vikten av en god tillgång därå under en tid av knapphet på äggvitehaltiga animaliska livsmedel räknades vid planläggningen av jordbruksproduktionen fr. o. m. år 1940 med att odlingen av matärter borde stimuleras, så att en skörd kunde påräknas av åtminstone 30 000 ton per år. Vad angick bruna bönor måste det förväntas, att importen därav komme att minskas eller avbrytas, och det syntes därför angeläget, att en svensk odling av tillräcklig omfattning komme till stånd. En odlingsareal av minst 1 500 hektar beräknades vara erforderlig. Att tillgången på bruna bönor säkrades var av betydelse ej minst därför att dylika normalt ingå som ett viktigt födoämne i den militära kosten. Förslag till odlingsfrämjande åtgärder för båda de nämnda produkterna framlades av LK och upptogos av Kungl. Maj :t i proposition till 1940 års riksdag samt godkändes av denna. De beslutade åtgärderna gingo ut på följande. I fråga om ärter skulle odlingen stödjas på sådant sätt, att odlarna för 1940 års skörd tillförsäkrades ett inlösningspris av omkring 40 kr. per dt, dock med rätt för Kungl. Maj :t att fastställa inlösningspriset ävensom vidtaga de åtgärder i övrigt, som kunde befinnas erforderliga i anslutning till inlösningsförfarandet. Reträffande bruna bönor skulle stödet ordnas så, att LK genom Svenska Spannmåls AR sökte träffa överenskommelse med innehavare av utsäde om odlingar, varvid odlarna förbunde sig att mot visst bestämt pris överlåta skörden till staten. Härmed avsågs, att de förefintliga små förråden skulle komma att reserveras till utsäde samt att av den därigenom erhållna skörden tillräckliga partier skulle vinnas för att säkerställa en odling påföljande år, vilken täckte landets behov. Beträffande ä r t e r fastställde LK enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande ett inlösningspris av 40 kr. per dt med inlösningstid 1/6—3/7 1941 för ärter av 1940 års skörd, som hembjödos spannmålsbolaget före den 15/5 1941. Med giltighet från den 1/8 1940 förordnades även om reglering av införseln av matärter, innebärande att import därav ej fick ske utan tillstånd av LK.
241 Avsikten härmed var främst att stärka kontrollen över prisbildningen beträffande ärter. Samma anordning som för 1940 års skörd bestämdes senare skola gälla även var och en av 1941—44 års skördar. Dock nedsattes garantipriset för 1944 års skörd från 40 till 32 kr. per dt med hänsyn till att lagren av matärter då voro så stora, att det ej kunde anses nödigt att stimulera odlingen därav i samma utsträckning som förut. Emellertid uppdrogs åt spannmålsbolaget att under juni 1945 inlösa fullgoda matärter, som hembjödos bolaget, till ett pris av kr. 33: 25 per dt för gula och kr. 38: 25 för gröna ärter. Resultatet av de vidtagna stödåtgärderna blev, att odlingen av matärter hastigt utökades och redan år 1942 nådde en areal av nära 30 000 hektar, år 1943 t. o. m. nära 34 000 hektar. Skörden utföll sålunda: ton
1936/39 i genomsnitt 1940 1941 1942
28 300 34 400 30 000 45 600
ton
1943 1944 1945 1946
45 100 31 500 33 000 31 900
År 1947 nedgick odlingsarealen till 21 500 hektar och skörden till 25 100 ton. I fråga om b r u n a b ö n o r fastställde LK för 1940 års skörd ett garantipris av 75 kr. per dt vid verkställda kontraktsodlingar. De höga priser som erhöllos hösten 1939 och vintern 1940 medförde emellertid, att flertalet odlare ansågo det garanterade priset för lågt och i stället utlade s. k. fria odlingar för att därigenom eventuellt erhålla ett högre pris. På grund härav blevo de kontrakterade odlingarna ganska begränsade. Då däremot de fria odlingarna voro tämligen omfattande och i allmänhet lämnade ett tillfredsställande skördeutbyte, blev tillgången på bruna bönor — tack vare jämväl en viss import — relativt god. Det ansågs nu troligt, att odlingen skulle kunna upprätthållas utan annat stöd från statens sida än en garanti mot att priset icke till följd av import sjönke ned till en oskäligt låg nivå. För ändamålet förordnades om importreglering för bruna bönor fr. o. m. den 29/4 1941, liknande den som förut införts beträffande matärter. Det visade sig emellertid, att odlingen under 1941 icke kom att motsvara förväntningarna. På grund härav beslöts att för bruna bönor av 1942 års skörd tillämpa samma system med inlösningsgaranti som gällde för ärter. Inlösningspriset bestämdes till 90 kr. per dt. Odlingen ökades på detta sätt, så att den kom att omfatta över 2 000 hektar. Enahanda system kom till användning även för 1943, 1944 och 1945 års skördar, varvid dock inlösningspriset för sistnämnda års skörd nedsattes till 85 kr. per dt. För 1946 och 1947 års odling fastställdes inga inlösningspriser. 16— 116821
242 Enligt jordbruksstatistiken omfattade den fältmässiga odlingen av bruna bönor åren 1942—45 följande arealer: 1942 1943 1944 1945
2 061 hektar 1 817 »> 1 524 »> 1 250 »>
Härtill kommo odlingar i trädgårdar och andra smålotter, vilka kunde uppskattas till 350—400 hektar. För åren 1946 och 1947 lämnades ingen statistisk redovisning, men av tillgången att döma syntes odlingen ha nedgått. För att motverka denna tendens återupptogs garantiprissystemet för 1948 års skörd. Priset sattes nu med hänsyn till ökade odlingskostnader till 110 kr. per dt. Inlösningsförfarandet skulle som förut handhas av spannmålsbolaget. Samma bestämmelser gällde även beträffande 1949 och 1950 års skördar (priset för sistnämnda års skörd dock nedsatt till 100 k r . ) . En viss import av bruna (eller vita) bönor kunde under alla krigsåren fortgå. Kvantiteterna voro följande: 1940 5 600 ton, 1941 1560 ton, 1942 3 000 ton, 1943 2 940 ton, 1944 260 ton och 1945 2 210 ton. Största delen härav kom från Förenta staterna och Chile. Handels- och
förbrukningsreglering.
Det sällsynt dåliga utfallet av 1939 års ärtskörd jämte hänsyn till försvarets behov samt behovet av utsäde för en planlagd ökad odling samverkade till beslutet att fr. o. m. den 16/10 1939 lägga befintliga förråd av matärter tillika med vad som efter nämnda dag importerades under beslag. Husbehovsförbrukning av innehavda lager medgavs, däremot förbjöds utfodring. Åt Svenska Spannmåls AB uppdrogs att verkställa behövliga inköp av beslagsvara. Detta beslag hävdes den 15/7 1940. Nytt beslag å matärter tillika med beslag å matbönor skedde från den 1/7 1941, kombinerat med handelsreglering. Beslaget var även nu väsentligen förestavat av önskan att trygga försvarsväsendets behov. Försäljning för allmän konsumtion inhiberades tills vidare. Ärter och bönor voro även inbegripna i det allmänna spannmålsbeslaget den 4/7 1941, vilket avsåg produkter av 1941 års skörd. Detsamma var fallet vid spannmålsbeslagen 1942 och 1943. Handelsregleringen utformades efter samma linjer som beträffande brödsäden. När försäljningen av matärter till allmänheten den 9/11 1941 återupptogs, blev densamma underkastad kortransonering tillika med tilldelning enligt licenssystem till näringsställen och allmänna inrättningar. Den allmänna försäljningen av matbönor påbörjades efter årsskiftet 1941/42 och sammanfördes därvid med ärtransoneringen. Försäljningstillståndet gällde emellertid blott tillgängliga förråd av importerade bönor samt svenska bönor av äldre skörd. Svenska bönor av 1941 års skörd undantogos för att tills vidare i huvudsak reserveras för militära behov.
243 Under en tid framåt från den 23/4 1942 inbegreps ransoneringen av ärter och bönor under mjöl- och brödransoneringen och den särskilda tilldelningen upphörde. Mot slutet av året återupptogs emellertid den fristående ransoneringen och fortfor sedan så länge ransoneringssystemet på hithörande område bestod. Detta upphörde beträffande ärter från den 22/5 1944 och beträffande bönor från den 17/9 1945. Rätten att alternativt med andra varor inom mjöl- och brödransoneringens ram inköpa ärter bortföll från den 25/9 1943. Samtidigt upphörde den dittillsvarande kupongfria serveringen av ärter och bönor på näringsställen. Först från slutet av augusti 1944 började svenskodlade bönor tillhandahållas för den allmänna förbrukningen. Beslaget å ärter och bönor upphävdes med utgången av februari 1947. Från denna tidpunkt var handeln med dessa varor fri. Prisreglering. I samband med spannmålsregleringen på hösten 1941 åsattes såväl matärter som bönor n o r m a l p r i s e r dels vid försäljning från odlare, dels ock vid försäljning till detaljhandlare och förbrukare. De förra bestämdes för gula och gröna ärter till resp. 50 och 55 kr. per dt samt för bruna bönor till 100 kr. per dt, allt för vara av normalkvalitet, med tillägg beträffande bönor av 10 kr. per dt vid leverans före den 1/2 1942. Det fastställda normalpriset för bruna bönor innebar, att priset å svenskodlade bönor kom att ej oväsentligt överstiga priset å importerade bönor. För utjämning av prisskillnaden föreskrev Kungl. Maj:t den 26/9 1941, att importen av b r u n a bönor skulle, i den mån den skedde genom enskilda företag eller organisationer, underkastas clearing. En särskild clearingkassa inrättades för ändamålet inom LK, vilken senare kom att tagas i anspråk även för vissa kolonialvaror och andra varor som lågo under beslag eller importreglering. I oktober 1942 sattes för såväl ärter som bönor nya producentnormalpriser, varvid priset för gula ärter nedsattes till 45 och priset för gröna ärter till 50 kr. per dt. På hösten 1943 sänktes dessa priser ytterligare till resp. 40 och 45 kr. Normalpriset för bruna bönor förblev oförändrat 100 kr. per dt. För konsumtionsåret 1944/45 slopades normalpriserna för matärter vid försäljning från odlare. I stället blev prisbildningen här nu bestämd genom det inlösningsförfarande som, enligt vad förut omnämnts, infördes och som tillämpades även under 1945/46, varvid inlösningspriserna höjdes från resp. 33: 25 och 38: 25 till resp. 36: 25 och 4 1 : 25 kr. per dt för gula och gröna ärter. Inlösningspriser fastställdes ej för 1946 års skörd. För att vinna kontroll över prisutvecklingen träffade emellertid PKN på hösten 1946 överenskommelse med olika handelsorganisationer, att dessa skulle medverka till att priserna under 1946/47 i de olika handelsleden icke komme att överstiga vad som gällt året dessförinnan.
244 Vid försäljning av ärter till detaljhandlare och förbrukare hade normalpriser gällt från november 1941 och i anslutning till odlarepriserna reglerats ända till den 1/9 1946 men därefter upphävts. Då under hösten 1947 priserna tenderade att ganska kraftigt stiga, fann LK lämpligt att, efter inhämtat bemyndigande, på nytt förordna om normalpriser å ärter gällande från den 15/10 1947 och avseende alla handelsled. Härvid höjdes priserna med kr. 3: 75 per dt vid försäljning från odlare och 5 kr. per dt i detaljhandeln. Dessa normalpriser upphävdes den 1/9 1948. Vad bruna bönor beträffar tillämpades normalpriser vid försäljning från udlare även under konsumtionsåren 1944/45 och 1945/46 men nedsattes då till resp. 90 och 85 kr. per dt. Prisclearingförfärandet utsträcktes i juli 1944 till att jämväl omfatta svenskodlade bönor. Orsaken var, att nu en viss del av den inhemska produktionen beräknades kunna ställas till förfogande för civil konsumtion och att man genom en utjämning av priserna å de billigare utländska och de dyrare svenska bönorna kunde undgå en eljest nödvändig höjning av detaljhandelspriset. Normalpriserna vid försäljning från odlare upphörde från den 1/9 1946. Normalpriserna i detaljhandeln slopades först med utgången av maj 1950. Bryggerikorn och malt. Användningen av korn för maltdryckstillverkning uppgick under 1930talet normalt till 40 å 45 000 ton per år, varav ungefär 4/5 vid de skattepliktiga bryggerierna och 1/5 vid de skattefria. I september 1940 träffade LK överenskommelse med representanter för bryggeriindustrien i avsikt att minska bryggeriernas inköp av korn på grund av det prekära läget på fodersädsmarknaden. Det överenskoms, att inköpen av korn för maltberedning under konsumtionsåret 1940/41 skulle så långt möjligt uppskjutas och nedsättas till ungefär hälften av det normala. Detta ansågs med hänsyn till tillgången på äldre lager av malt och maltkorn kunna genomföras utan att därigenom någon inskränkning behövde ske i maltdryckstillverkningen. I verkligheten uppgick förbrukningen av korn för maltdrycksberedning under tillverkningsåren 1940/41 och 1941/42 till resp. 29 200 och 24 200 ton. Tilldelningen av korn till bryggerierna kunde emellertid under sistnämnda tillverkningsår inskränkas till 11 200 ton på grund av förekomsten av äldre lager av korn och malt. Genom LK erhöllo bryggerierna även en viss tilldelning av råsocker. Under de följande åren kunde tilldelningen av bryggerikorn, delvis tack vare bättre skördar, i allmänhet lämnas i något rikligare omfattning. Den höll sig vid ca 20 500 ton under 1942/43 samt vid genomsnittligt ca 27 000 ton under vart och ett av de fyra följande tillverkningsåren. Även på annat sätt än genom en snäv tilldelning av bryggerikorn sökte m a n hålla förbrukningen därav nere utan att i motsvarande grad behöva sänka produktionen av maltdrycker, nämligen genom nedsättning av malt-
245 styrkan hos de tillverkade dryckerna. Enligt tidigare gällande bestämmelser skulle extrakthalten hos den använda vörten, den s. k. stamvörtstyrkan, för maltdrycker av klass I (svagdricka) icke få överstiga 6 % och icke understiga 4 %. För maltdrycker av klass II höll den sig normalt kring 10 %. Genom förordningar i december 1940 och mars 1942 bestämdes, att stamvörtstyrkan hos drycker av klass I skulle utgöra högst 5 och lägst 3 %. Beträffande drycker av klass II träffade kontrollstyrelsen överenskommelse med Svenska bryggareföreningen om en nedsättning av stamvörtstyrkan från början av 1941 till 8,2 % och från början av 1943 till 7 %. Begränsningen av maximala stamvörtstyrkan för klass I upphörde redan den 1/2 1945, begränsningen för klass II i oktober 1949, efter att redan i augusti 1944 ha återställts till 8,2 %\ Maltförbrukningen vid bryggerierna samt tillverkningen av maltdrycker uppgick under krigsåren samt åren närmast därförut och därefter till följande kvantiteter:
Tillverkningsår
Tillverkning av maltdrycker, m3
Maltförbrukning
1930/31—1938/39 1939/40 1940/41 1941/42 1942/43 1943/44 1944/45 1945/46 1946/47 1947/48 1948/49
ton
Klass III
Klass II
Klass I
Summa
30 900 29 200 21900 18 100 18 700 18 900 22 200 23 600 26 500 20 400 22 800
250 170 110 140 170 220 310 780 960 1 100 1 100
145 520 156 130 129 260 123 460 134 840 128 330 137 300 147 050 165 000 165 950 171060
121380 98 330 93 050 84 960 92 810 102 910 105 810 105 720 116 220 108 360 103 320
267 150 254 630 222 420 208 560 227 820 231 460 243 420 253 550 282 180 275 410 275 400
Man finner av dessa siffror, att nedgången i maltförbrukningen, när den drivits som längst (1941/42), uppgick till ca 40 % av förkrigsförbrukningen men att maltdryckstillverkningen samtidigt totalt nedgick med blott ca 20 %, varvid största minskningen drabbade svagdrick still verk ningen. Potatis. Försörjningsläget
före
kriget.
I fråga om potatis har Sverige alltid varit i huvudsak självförsörjande. Detta gäller potatis av alla slag och för alla olika användningsområden. Någon nämnvärd import har sålunda icke förekommit av potatis vare sig för direkt mänsklig konsumtion (s. k. matpotatis), för industriell förbrukning (fabrikspotatis) eller för utfodring av husdjur. Någon export att tala om har ej heller annat än undantagsvis ägt rum. Potatisen är alltså en utpräglad hemmamarknadsprodukt. Däremot ha, om ej i större omfattning, vissa potatisprodukter (potatismjöl, glykos och dextrin) tidvis importerats.
246 Potatisproduktionen har i allmänhet företett rätt stora variationer från år till annat, dock förhållandevis mindre än skördeväxlingarna för spannmålen. Genomsnittsskörden uppgick under perioden 1931—35 till 1 874 000 ton och under perioden 1936—40 till 1 921 000 ton. Under de sista fredsåren var skördeutbytet något lägre, nämligen för 1936—38 i genomsnitt 1 833 700 ton. Därav förbrukades ca 255 000 ton per år för industriella ändamål, huvudsakligen för sprit- och potatismjölstillverkning. Om utsädet (enligt den officiella statistiken) anges till ca 242 000 ton, skulle under sistnämnda period omkring 1 337 000 ton per år ha stått till disposition för övrig förbrukning (inkl. svinn och lagringsförluster). Enligt en inom LK verkställd beräkning skulle årliga åtgången av matpotatis vid ifrågavarande tidpunkt kunna skattas till ca 730*000 ton. Av återstoden, ca 607 000 ton, bör huvuddelen ha gått till utfodring, väsentligen svinuppfödning. I genomsnitt importerades åren 1936—38 netto ca 6 000 ton potatis, 200 ton potatismjöl, 790 ton glykos och 460 ton dextrin (stärkelseklister). Produktion
och förbrukning
av potatis under och efter
kriget.
Potatisproduktionen samt användningen av potatis för olika ändamål under krigsåren och tiden närmast därefter belyses i stora drag av efterföljande tablå. De här avgivna siffrorna för skörd och utsäde äro den officiella jordbruksstatistikens. Uppgifterna om potatisförbrukningen för sprittillverkning äro hämtade ur årsredogörelserna beträffande accispliktiga näringar. Förbrukningen för stärkelsetillverkning är beräknad med ledning av produktionssiffrorna för potatisstärkelse under antagande att för tillverkning av 1 kg sådan vara åtgår ca 6 kg potatis, vilket innebär en genomsnittshalt för förbrukad potatis av ca 16 % stärkelse. Beträffande åtgången av matpotatis för direkt mänsklig konsumtion ligga beräkningar, utförda inom LK, till grund. Uppgifterna angående »utfodring, förluster etc.» utgöra restsiffror. Kvantiteterna avse tusental ton. Industriförbrukning Konsumtionsår
1936/37—1938/39 1939/40 1940/41 1941/42 1942/43 1943/44 1944/45 1945/46 1946/47 1947/48 1948/49 1
Skörd 1
Utsäde
Sprittillv.
1834 1 809 2 294 2 071 1840 2 171 1435 1 659 1941 1758 2 277
242 241 246 251 261 269 253 265 308 306 318
117 127 100 43
Skörd 1936—38, 193«) etc.
103 35 40 1 104
Stärkelse- Summa tillv. 138 157 170 165 197 135 105 150 168 205 203
255 284 270 208 197 238 105 185 208 206 307
FörUtfodbrukn. av mat- ring, förpotatis luster etc. 730 740 810 980 1010 1010 940 920 915 915 900
607 544 968 632 372 654 137 289 510 331 752
247 Man finner, att skörden under här berörda tid varierat från högst 2 294 000 ton år 1940 till lägst 1 435 000 ton år 1944. Genomsnittet för de sex krigsåren, 1939—44, var 1 937 000 ton, vilket innebär en ökning med omkring 100 000 ton i förhållande till genomsnittsskörden under de tre förkrigsåren. För de fyra efterkrigsåren 1945—48 utgjorde medelskörden 1 909 000 ton. Användningen av potatis för stärkelsetillverkning var i jämförelse med förkrigsförhållandena ganska hög. Den uppgick under krigsåren till i genomsnitt 155 000 ton och under efterkrigsåren till 181 500 ton mot endast 138 000 ton under förkrigsåren. Förbrukningen för sprittillverkningen hölls avsiktligt nere på en låg nivå för att man skulle i största möjliga utsträckning kunna tillvarataga potatisen för matbruk. I vilken grad förbrukningen av matpotatis stegrades under krigsåren belyses kanske bäst av socialstyrelsens på grundval av hushållsräkenskaper utförda konsumtionsundersökningar. Indextalen för potatiskonsumtionen inom de undersökta stadshushållen voro: 1940
1940/41
1941/42
1942/43
1943/44
1944/45
1945/46
108,4
139,0
148,5
138,1
129,2
119,0
Användningen av potatis för utfodringsändamål minskades uppenbarligen starkt. Under konsumtionsåren 1942/43 och 1944/45 rådde praktiskt taget utfodringsförbud för potatis. Odlingsfrämjande
åtgärder.
På grund av potatisens stora betydelse för folknäringen vidtogos under hela krigstiden åtgärder av mer eller mindre verkningsfull art för att befrämja produktionen därav. Särskilt strävade man att stimulera till ökad odling av matpotatis. Redan på våren 1940 igångsattes propaganda för utvidgad potatisodling, såväl i fältmässig skala inom det egentliga jordbruket som å smålotter genom konsumenterna själva. Anvisningar spredos angående förbättrade odlingsmetoder, bättre utsäde, bekämpning av potatissjukdomar m. m. Extra tilldelning förekom vid flera tillfällen av kvävegödsel för potatisodlare. På LK:s uppdrag organiserades inom större samhällen genom kristidsnämndernas försorg tillhandahållandet av kolonilotter för odling av potatis och andra köksväxter. På denna väg nåddes mångenstädes — i likhet med vad fallet var under första världskriget — aktningsvärda resultat. För denna odlingsverksamhet intresserades även ungdomar genom den s. k. Ungdomsberedskapen (se rörande denna sid. 1149). Som en reservåtgärd för säkerställande av tillgången på matpotatis träffade LK på våren 1940 överenskommelse med Sveriges bränneriidkareförening och Sveriges stärkelseproducenters förening av innehåll att dessa sammanslutningar skulle genom sina medlemmar verka för att minst 30 %
248 av den för fabriksändamål odlade potatisen skulle utgöras av sådana sorter, som vore användbara som matpotatis. Endast i sista hand skulle sådan potatis komina till användning såsom fabriksråvara. Liknande överenskommelser träffades under vart och ett av de följande åren. En annan linje, som följdes vid arbetet på upprätthållande av en tillräcklig produktion av matpotatis, bestod däri, att odlarna av sådan potatis erhöllo g a r a n t i f ö r a v s ä t t n i n g av sin produktion till vissa på förhand bestämda priser. Garantiens infriande ordnades sålunda, att åt Svenska Spannmåls AB uppdrogs att till bestämda priser inköpa till bolaget före viss dag hembjudna potatispartier. Första gången potatisuppköp genom spannmålsbolaget ifrågakom var på våren 1942. Avsikten var emellertid då icke att genom inköpen främja en ökad produktion, eftersom beslutet om uppköp gällde redan skördad och upplagrad vara. I stället avsågs att motverka en av den rådande fodermedelsbristen framkallad, för folkförsörjningen ödesdiger utfodring av matpotatis. Priset sattes vid denna upphandling så högt (13 kr. per d t ) , att det förutsågs skola göra utfodring av fullgod matpotatis oförmånlig, samtidigt som det borde innebära en uppfordran för odlarna att vinnlägga sig om omsorgsfull skötsel och förvaring av potatisen. Ett direkt produktionsstimulerande syfte hade däremot Kungl. Maj:ts beslut den 1 april 1942, varigenom LK bemyndigades uppdraga åt spannmålsbolaget att under april månad 1943 uppköpa matpotatis av 1942 års skörd, som av odlare hembjöds bolaget före den 15 mars s. å. De därvid fastställda uppköpspriserna (garantipriserna) varierade för fem olika prisområden och utgjorde per dt 11 kr. i Skåne och Blekinge, 12 kr. i övriga delar av Götaland, 13 kr. i Svealand utom Värmlands och Kopparbergs län, 14 kr. i de två sistnämnda samt Gävleborgs och Västernorrlands län och 15 kr. i de tre nordligaste länen. Priserna skulle, enligt vad senare bestämdes, sänkas med 2 kr. per dt, därest hembjudet parti till mer än 15 % bestod av småpotatis (knölar av högst 4 cm längd). Även fabriks- och foderpotatis inbegreps enligt Kungl. Maj :ts beslut den 15/1 1943 under uppköpsbestämmelserna; därvid skulle gälla ett pris av 11 kr. per dt i Skåne och Blekinge och 12 kr. i övriga landsdelar. Vid hembudstidens utgång den 15/1 1943 hade till spannmålsbolaget hembjudits ca 75 000 ton potatis. För omhändertagande av de hembjudna förråden uppgjorde spannmålsbolaget en plan, närmast avsedd för de tre sydligaste provinserna, där den övervägande delen av ifrågavarande potatis fanns. Inom Blekinge län skulle praktiskt taget all fabrikspotatis och inom Kristianstads län större delen av sådan potatis användas för framställning av potatismjöl. För denna potatis anvisades i allmänhet närmaste stärkelsefabrik såsom uppsamlingsställe. Beträffande övrig hembjuden potatis bestämdes, att den antingen skulle lagras hos odlaren mot särskild lagrings- . ersättning för övertagande av bolaget vid senare tidpunkt eller ock efter
249 kvalitetssortering avlämnas å särskilda uppsamlingsställen. Det direkta omhändertagandet av potatis, som icke skulle användas för stärkelseframställning, uppdrogs av spannmålsbolaget inom Skåne och Blekinge åt Skånecentralen för frukt- och trädgårdsprodukter i Kristianstad och inom Halland åt Hallands lantmäns centralförening i Falkenberg. Liknande prisgaranti tillförsäkrades jämväl för potatis av 1943 års skörd. Inlösningspriserna för matpotatis voro oförändrade, medan de i fråga om fabriks- och foderpotatis sänkts något. LK bestämde, att landet för omhändertagandet av hembjudna potatispartier skulle indelas i två inlösningsområden, det södra och det norra, varav södra området omfattade Skåne, Blekinge, Kronobergs län samt södra delarna av Hallands och Kalmar län, norra området övriga delar av riket. Inom södra området hembjuden potatis skulle -— i den mån den ej behövde tagas i anspråk för konsumtions- och utfodringsbehov inom området — hänvisas till därstädes belägna fabriker för stärkelse- eller sprittillverkning. Den inom norra området hembjudna potatisen avsågs i huvudsak skola finna användning för konsumtion och utfodring. För genomförande av inlösningsplanen i sistnämnda del befanns erforderligt att temporärt förbjuda transporter av potatis från södra till norra området. Denna gång erhöll spannmålsbolaget anmälan om hembud å ej mindre än ca 140 000 ton potatis, en följd av 1943 års mycket goda potatisskörd. Endast en del av nämnda kvantitet behövde spannmålsbolaget dock inköpa, i det att stora partier försåldes i öppna marknaden, medan i inånga fall nedsättning i inlösningen skedde på grund av för hög uppskattning och svinn m. m. Sammanlagt uppköpte bolaget omkring 80 000 ton, varav till industriell förbrukning (huvudsakligen brännvinsbränning) ca 63 000 ton. Bestämmelser om inlösning av till spannmålsbolaget hembjuden potatis meddelades även beträffande 1944 och 1945 års potatisskördar. De tidigare tillämpade inlösningspriserna sänktes härvid något (från förut 11—15 till 10—12 kr. per dt för matpotatis och från 10 till 9 kr. för fabriks- och foderpotatis). Hembud skedde av 1944 års skörd till en kvantitet av 62 000 ton, medan de verkliga uppköpen begränsades till 18 000 ton. Ungefär hälften därav exporterades. De partier av 1945 års skörd, som spannmålsbolaget fick övertaga, voro obetydliga. För 1946 års potatisskörd lämnades ingen avsättnings- och prisgaranti enligt tidigare system. Däremot tillförsäkrades potatisodlarna beträffande såväl 1946 som de följande tre årens skördar en avsättningsgaranti i ny form. Det bestämdes nämligen för vart och ett av dessa år, att därest skörden överstege en bestämd kvantitet skulle avsättning till viss del medges för andra ändamål än för inhemsk direkt konsumtion eller utfodring, n ä m ligen för potatismjölstillverkning, brännvinsbränning eller export. Vid en skörd av 1 800 000 ton förutsattes sålunda, att avsättning för dylika ändamål, om försörjningsläget så tilläte, skulle komma att beredas för 170 000
250 ton, medan denna kvantitet vid en skörd av 1 900 000 ton skulle ökas till 200 000 ton och vid en skörd av 2 milj. ton till 240 000 ton. Lagring samt användning
för andra ändamål
än
direktkonsumtion.
Det främsta målet för myndigheternas omsorger i fråga om potatisförsörjningen var givetvis att tillse, att tillräckliga kvantiteter stodo till förfogande för den direkta hushållsförbrukningen. Som framgår av det förut anförda, lyckades det också att såväl under den egentliga krigsperioden som under den efterföljande kristiden hålla förbrukningen av matpotatis uppe på en hög nivå, högre än under förkrigstiden. Att detta var av oskattbart värde för livsmedelsförsörjningen under en tid då knapphet rådde på flera andra slag av näringsmedel, säger sig självt och framträder med särskild klarhet vid jämförelse med förhållandena under första världskriget, då bristen på potatis vissa år utgjorde ett av de allvarligaste bekymren för folkhushållningen. En särskild svårighet som möter potatisförsörjningen ligger i vanskligheten att lagra potatis under längre tid, främst beroende på dess ömtålighet för frostskador. En annan svårighet sammanhänger med att potatisen är en ur transportsynpunkt ganska besvärlig vara. Betydelsefulla åtgärder vidtogos på LK:s initiativ för att underlätta och betrygga l a g r i n g e n av matpotatis. I skrivelse till kristidsstyrelserna och till jordbrukssammanslutningar, som kunde tänkas vara intresserade för potatisodlingen, framhöll LK betydelsen av att potatis upplagrades i större omfattning än förut. Undersökning gjordes angående förefintliga lagringsmöjligheter, och bl. a. sökte LK genom Svenska lantmännens riksförbund och Kooperativa förbundet animera till anskaffning av lämpliga lagerlokaler å sådana orter, där behov av lagerrum förelåg. Vissa till riksförbundet anslutna centralföreningar gingo ock i författning om uppförande av dylika lagerlokaler, t. ex. i Karlstad, Östersund och Jönköping. I anledning av proposition i ämnet fattade 1941 års riksdag beslut om inrättande av en fond, frukt- och potatislagerhusfonden, från vilken lån kunde utlämnas till lämpliga ekonomiska föreningar till uppförande av lagerhus för frukt, köksväxter och potatis. Anslag till fonden anvisades vid 1941 och flera efterföljande års riksdagar till belopp av sammanlagt 3 375 000 kr. Ävenså anslogos medel till beviljande av bidrag utan återbetalningsskyldighet för samma ändamål. Lån kunde meddelas motsvarande högst 75 %, bidrag till högst 10 % av anläggningskostnaden. Lånen, som voro amorteringsfria under fyra år, skulle slutbetalas inom 30 år. Sedermera gavs möjlighet att från fonden utlämna lån ej blott till föreningar för uppförande av större lagerbyggnader, s. k. centrallagerhus, utan även till odlare för anskaffning av mindre lagerlokaler, s. k. lagringskällare, för bl. a. potatis. Med utnyttjande av sålunda erbjudna låne- och bidrags-
251 möjligheter tillkommo efter hand lagerhus och lagerkällare på ett flertal orter. På hösten 1942 erhöll Svenska Spannmåls AB av LK uppdrag att träffa avtal med organisationer, företag och enskilda om lagring av intill 50 000 ton potatis, varvid lagerhallarna förbundos att stå risken för lagringen under vintern. Den som följd härav skedda upplagringen var ej särskilt stor. Under de följande åren erhöll spannmålsbolaget emellertid förnyade uppdrag om verkställande av upplagring i lagerhus eller hos större enskilda lagerhållare av potatisförråd till växlande kvantiteter (2 000—7 000 ton), avsedda framför allt att säkerställa tillförseln till de större konsumtionsorterna under perioder av sträng kyla. Vad beträffar potatisförbrukningen för andra ändamål än direktkonsumtion ansåg LK, att förbrukningen för s p r i t t i l l v e r k n i n g måste under perioder av knapp tillgång hållas tillbaka och utnyttjas närmast som en regulator för utjämning av tillgången, medan däremot förbrukningen för potatismjölstillverkning borde befrämjas och om möjligt ökas, eftersom det här gällde produktion av en ur näringssynpunkt värdefull vara. Som framgår av tablån å sid. 246, var åtgången av potatis vid brännerierna under hela krigsperioden och även under åren närmast därefter starkt begränsad, överenskommelser angående den tillåtna produktionen av potatisbrännvin träffades årligen med Sveriges bränneriidkareförening. Vissa år (1942/43, 1944/45 och 1947/48) var den så gott som helt inställd. I viss utsträckning lämnades särskilda tillstånd till bränning av s. k. efterplock- och till människoföda otjänlig eller icke lagringsduglig potatis. För p o t a t i s m j ö l s t i l l v e r k n i n g medgåvos däremot licenser i tämligen stor omfattning, särskilt under de bättre skördeåren. Då den sedvanliga brännvinsbränningen av potatis inskränktes eller helt inställdes, befanns skäligt att i någon mån kompensera odlare, som i vanliga fall levererade potatis till bränneri. Spannmålsbolaget bemyndigades sålunda att efter vissa grunder utbetala transport- eller fraktbidrag till odlare, som tvingades leverera potatis — i stället för till bränneri — till eventuellt mera avlägset belägen stärkelsefabrik. År 1948 förekom, att av samma anledning ett visst prisskydd bereddes odlare inom bränneridistrikten vid leverans av potatis för stärkelsetillverkning. P å hösten 1941 träffade spannmålsbolaget efter erhållet bemyndigande avtal med Sveriges bränneriidkareförening om inköp av vissa kvantiteter s. k. p o t a t i s f l i n g o r , som genom föreningens åtgörande skulle tillverkas vid vissa till densamma anslutna fabriker. Avsikten var, att dessa flingor skulle användas till inblandning i rågmjöl för att dryga ut de knappa förråden av brödsäd. Produktion planerades till en omfattning av I I 300 ton, men i verkligheten stannade leveranserna vid ca 2 800 ton. För 1942/43 avtalades tillverkning av 8 300 ton potatisflingor, varvid i främsta rummet skulle användas s. k. efterplockpotatis. Det visade sig sedan, att
252 stora svårigheter mötte att avyttra de upplagda förråden. Någon tillverkning av flingor efter 1942/43 förekom ej. Användningen av potatis för tillverkning av a n d r a i n d u s t r i p r o d u k t e r än livsmedel, såsom torrklister, kärnbindemedel m. m., sökte man i möjligaste mån förhindra. För att i sådant hänseende vinna bättre kontroll utfärdades den 16/1 1942 en kungörelse angående användning av potatis för industriellt ändamål. Kungörelsen ägde ej tillämpning å brännvinsbränning och potatismjölstillverkning. F r å n dess tillämpning undantogs även framställning av charkuterivaror, bagerivaror (andra än kex) samt färdiglagade maträtter. Användning av potatis för annan industriell och därmed jämförlig tillverkning för avsalu fordrade däremot särskilt tillstånd av LK. För att kunna i tillräcklig omfattning tillgodose hushållskonsumtionen av potatis gällde det emellertid ej blott att förhindra en alltför stor förbrukning för industriella ändamål utan jämväl att tillse, att användningen av potatis till u t f o d r i n g ej fick för stora proportioner. Helst borde, ansåg man, utfodringen, åtminstone under år då tillgången var knapp, begränsas till sådana partier som vore oanvändbara för mänsklig förbrukning. Förbud utfärdades genom kungörelse den 19/12 1941 mot att för utfodringsändamål koka potatis vid mejeri, bränneri, stärkelsefabrik etc. eller medelst ånga för att såmedelst göra den oanvändbar som matpotatis. Denna kungörelse upphävdes på hösten 1942, men i stället meddelades nu i samband med beslag rent förbud mot att använda potatis för utfodring av djur. (Se härom närmare sid. 297.) Beslag och handelsreglering.
Transportreglering.
1942 års potatisskörd var svagare än det föregående årets skörd. I och för sig syntes situationen ej ge anledning till oro för att verklig brist i försörjningen skulle uppstå. Potatisens ökade betydelse för folknäringen gjorde det emellertid önskvärt, att en allmän reglering av handeln med och förbrukningen av potatis genomfördes i syfte att garantera, att årets skörd komme till den användning som bäst svarade mot folkförsörjningens behov och för att förekomma spekulativa manövrar inom denna handelsgren. Genom kungörelse den 2/10 1942, vilken trädde i tillämpning den 12/10, lades fördenskull alla inom riket befintliga förråd av potatis samt all efter sagda dag därstädes framvunnen eller dit införd potatis under beslag. Jämlikt av LK meddelade tillämpningsbestämmelser fick dock ägaren eller innehavaren utan hinder av beslaget använda beslagtagen potatis samt överlåta densamma, så framt överlåtelsen ej skedde i form av yrkesmässig försäljning. Vidare stadgades i kontrollsyfte förbud i viss omfattning mot att utan tillstånd av LK transportera potatispartier å järnväg eller fartyg. Att samtidigt härmed förbud meddelades mot att använda potatis till ut-
253 fodring av djur, är förut nämnt. Därjämte förbjöds i besparingssyfte att å näringsställen och allmänna inrättningar skala potatisen före kokningen. Rätten att yrkesmässigt köpa och sälja potatis förbehölls principiellt sådana parti- och detaljhandlare, som härför erhållit särskild auktorisation. Försäljning av potatis från odlare till enskilda förbrukare fick emellertid alltjämt ske fritt. Även i övrigt lämnades försäljningen till enskilda hushåll, näringsställen, inrättningar etc. fri. Någon allmän konsumtionsreglering i form av ransonering genomfördes alltså ej. För att tillförseln av potatis till de större konsumtionsorterna i de nordligare delarna av landet skulle kunna ordnas på tillfredsställande sätt befanns sedermera erforderligt, att leveranserna från dessa landsdelar till övriga delar av riket begränsades. Landet indelades i två områden, det norra och det södra, varav det förra området omfattade praktiskt taget hela landet norr om de stora sjöarna och Göta älv. Auktoriserad parti- eller detaljhandlare i södra handelsområdet ägde icke inköpa potatis i norra området. Ej heller ägde sådan handlare låta transportera potatis från norra till södra området. Här beskrivna system för potatishandelns ordnande ägde i huvudsak bestånd ända till början av år 1947, då tiden befanns inne att återställa friare handelsförhållanden. Bestämmelserna om särskild auktorisation för bedrivande av yrkesmässig handel med potatis upphävdes i januari n ä m n d a år. Föreskrifterna rörande handelsreglering samt transport- och användningsförhållanden kvarstodo ännu någon tid och upphörde att gälla först med utgången av november 1949. Beslaget upphävdes fr. o. m. den 1/7 1950. Prisreglering. I samband med genomförande från den 12/10 1942 av handelsreglering för potatis blev denna vara också underkastad n o r m a l p r i s s ä t t n i n g. LK bemyndigades fastställa normalpris för matpotatis med utgångspunkt från en prisnivå, som i årsgenomsnitt motsvarade en partiprisnotering i Stockholm av 11 kr. per dt efter avdrag för frakt och emballage. De av LK bestämda normalpriserna vid försäljning från odlare fritt järnvägsstation eller kajplats voro graderade för sju olika prisområden enligt en skala, stigande från 11 kr. per dt för första prisområdet (Skåne, Halland och Blekinge) till 13 kr. för sjunde området (övre Norrland). Till de sålunda fastställda normalpriserna fick göras vissa tillägg vid försäljning i förseglade säckar av s. k. standardiserad matpotatis. Särskilda priser bestämdes även att tillämpas vid försäljning till auktoriserad detaljhandlare på annat sätt än från odlare samt vid försäljning till förbrukare. Sedan det blivit behövligt att använda varmvagn vid järnvägstransport av potatis, medgav LK, att till normalpriserna vid försäljning till detaljhandlare och förbrukare fick göras ett s. k. varmvagnstillägg av
254 Va öre per kg i södra och 1 öre per kg i norra handelsområdet. Fr. o. ra. februari 1943 fastställdes ytterligare ett s. k. köldtillägg av 1 öre per kg. Normalpriser för potatis tillämpades ej beträffande 1943 års men däremot beträffande 1944 års skörd, vilken var den svagaste under hela den här behandlade perioden. De nya normalpriserna sattes vad angick försäljning från odlare 1 kr. per dt högre än 1942 års priser utom för de två nordligaste prisområdena. Motsvarande höjning genomfördes för konsumentpriserna. Varmvagnstillägg och köldtillägg kommo åter i tillämpning under vintermånaderna. Normalpriser gällde en kort tid även i fråga om 1945 års skörd samt tidvis i fråga om 1947 och 1949 års skördar. Producentpriserna på potatis under vintern 1947/48 varierade för de olika prisområdena, bortsett från köldtillägg, från 14 till 18 kr. per dt. Vad angår f a b r i k s p o t a t i s fastställdes årligen av Kungl. Maj :t på förslag av statens potatismjölsnämnd samt från 1942 av LK de priser som skulle tillämpas vid bränneriernas resp. stärkelsefabrikernas potatisuppköp. Bestämmandet av dessa priser ingick merendels som led i de årliga uppgörelserna angående jordbrukets prisreglering. Potatisprodukter. Potatismjöl. Tillverkningen av potatismjöl uppgick under tiden närmast före kriget till närmare 25000 ton per år. Under krigsåren intresserade sig myndigheterna för att vidmakthålla denna tillverkning och även till en viss grad möjliggöra en utökning av densamma, eftersom det här gällde en för folkförsörjningen värdefull produkt. Tillverkningen steg också och nådde under produktionsåret 1942/43 nära 33 000 ton. Den gick därefter något tillbaka men tillväxte ånyo och uppnådde året 1947/48 en kvantitet av 34 200 ton. Årstillverkningen redovisas i industristatistiken sålunda: Produktionsår 1936/37—1938/39 i genomsnitt 1939/40 1940/41 1941/42 1942/43 1943/44
Ton 23 600 26 100 28 300 27 400 32 900 22 500
Produktionsår 1944/45 1945/46 1946/47 1947/48 1948/49
Ton 17 400 24 900 28 000 34 200 33 800
Genom förordning den 26/6 1933 (nr 389) jämte vissa tillämpningsförfattningar hade som ett led i den allmänna jordbruksregleringen genomförts en fullständig reglering av tillverkningen och avsättningen av potatismjöl. Tillverkning annorledes än till förbrukning i eget hushåll fick enligt bestämmelserna äga rum endast efter tillstånd av statens potatismjölsnämnd. Den som erhållit tillverkningslicens ålåg det att under licenstiden vid tillverkningen uteslutande använda svensk potatis, att vid inköp av potatis och försäljning av potatismjöl tillämpa priser, som Kungl.
255 Maj:t efter förslag av nämnden fastställt, samt att underkasta sig nämndens föreskrifter i fråga om leveranser och inköp av potatis ävensom tillverkning och försäljning av potatismjöl. Nya förordningar i ämnet utfärdades den 21/3 1940 (nr 165) samt den 30/6 1943 (nr 454). Inom ramen för de sålunda gällande bestämmelserna slöts årligen mellan potatismjölsnämnden och Sveriges stärkelseproducenters förening överenskommelse, varigenom föreningen förband sig att till överenskommet pris intill viss kvantitet uppköpa den mängd potatismjöl, som framställdes enligt meddelade tillverkningslicenser (med undantag för vad som användes för tillverkarna och deras potatisleverantörer) samt att vid utförsäljningen av inköpt vara tillämpa viss prissättning. Nämnden å sin sida åtog sig viss avsättnings- och prisgaranti för efter avtalsårets utgång kvarliggande lager av potatismjöl. Fr. o. m. den 1/7 1942 övertogs statens potatismjölsnämnds uppgifter i förevarande hänseende av LK. Omfattningen av meddelade licenser avpassades med hänsyn till förefintlig tillgång på råvara under beaktande av att behovet för den direkta potatisförbrukningeh tillbörligen tryggades. Efterfrågan på potatismjöl visade under krigsåren en påtaglig stegring. Den begränsade tilldelningen av andra livsmedel gjorde potatismjölet mer än förut begärligt för såväl brödbakning som andra matlagningsändamål. Det vann även ökad användning vid tillverkning av charkuterivaror samt för varjehanda industriella behov (glykostillverkning, tillverkning av klister och diverse ersättningsvaror m. m.). För att hindra olämpliga massuppköp samt för att vinna tillräckliga kontrollmöjligheter över användningen av och prissättningen å potatisprodukter lades på LK:s hemställan fr. o. m. den 14/12 1941 beslag å såväl potatismjöl som vissa andra potatisprodukter (potatisflingor, skuren, torkad eller finmalen potatis samt sagogryn m. m.). Samtidigt med beslaget meddelades bestämmelser om handeln med potatisprodukter. Det ransoneringssystem, som i enlighet härmed utbildades, kombinerades i viss mån med ransoneringen beträffande mjöl, gryn och bröd på sådant sätt, att alternativt med inköp av sistnämnda varor fick inköpas viss mängd potatisprodukter, varvid 1 kg mjöl motsvarades av l1/* kg potatisprodukter. Vid sidan härav medgavs emellertid även inköp av potatismjöl m. m. mot kuponger till särskilda inköpskort eller enligt särskilt härför utfärdade licenser. Dessa bestämmelser hade med vissa begränsningar tillämpning å såväl enskilda konsumenter som näringsställen, allmänna inrättningar och övriga förbrukare. Potatisflingor, vilka till huvudsaklig del voro avsedda för inblandning i mjöl för brödtillverkning, fingo av tillverkare säljas endast till Svenska Spannmåls AB eller av bolaget anvisad köpare. Övriga under beslaget innefattade produkter ägde tillverkare sälja till Sveriges stärkelseproducenters förening. Under år 1942 gällde bestämmelser om obligatorisk tillsättning vid kvar-
256 narna av viss mängd potatisprodukter i råg- och vetemjöl. Tillsättningen skulle i siktat mjöl utgöra i genomsnitt minst 5 % potatismjöl och i sammalet rågmjöl minst 5 % potatisflingor. Fr. o. m. den 25/10 1943 inskränktes ransoneringen till att avse endast potatismjöl, medan försäljningen av andra pototisprodukter blev fri. Ransoneringen upphörde helt den 22/5 1944 men återinfördes för tiden 17/1— 16/9 1945 som följd av den försämrade potatisskörden, vilken nödvändiggjorde en begränsning av stärkelseindustriens tillverkning. Tilldelningen var under sistnämnda period helt fristående och icke som förut kombinerad med mjöl- och brödransoneringen. På grund av tillfällig brist på potatismjöl fann LK lämpligt att på hösten 1947 för distributionen från stärkelseproducentföreningen genomföra viss kvotering, vilken innebar att föreningen till grossister och industrier endast fick försälja de kvantiteter potatismjöl, som kommissionen bestämde. Särskilt reducerades tilldelningen till stärkelsesirapsfabrikanterna, vilkas huvudsakliga tillverkning förbrukas inom choklad- och karamellindustrien. I stället fingo nämnda fabrikanter importera vissa kvantiteter potatismjöl som råvara och chokladindustrien tilläts därjämte importera vissa kvantiteter stärkelsesirap. Beslaget å potatismjöl m. m. samt regleringen av handeln med dessa varor upphävdes genom kungörelse den 24/3 1949. Stärkelsesirap. Fr. o. m. den 4/10 1942 lades stärkelsesirap (glykos, ett av potatisstärkelse tillverkat försockringsmedel) under beslag och handeln därmed underkastades reglering. Närmast var detta beslag föranlett av att den kartell, som tidigare handhaft försäljningen av ifrågavarande vara, upplösts, varigenom behov framträtt att på annan väg kunna genomföra en önskvärd handelskontroll. Yrkesmässig överlåtelse av stärkelsesirap medgavs endast mot särskild av LK utfärdad inköpslicens. Försäljningen frigavs från början av oktober 1945 för kvantiteter om högst 25 kg i varje särskilt fall, vilken lättnad emellertid indrogs i april 1946. Beslaget och handelsregleringen upphävdes samtidigt med upphävandet av beslaget å potatismjöl genom kungörelsen den 24/3 1949. Sockerbetor och produkter av sockerindustri. Försörjningsläget
före
kriget.
Sveriges sockerbehov har sedan lång tid tillbaka i huvudsak tillgodosetts genom inhemsk sockertillverkning, grundad på inom riket producerade sockerbetor. Nedanstående siffror ge en bild av hur produktionen och konsumtionen gestaltade sig under 1930-talet.
257 Produktionsår 1
1932/33—1936/37 i genomsnitt 1937/38 1938/39 1 2
Betareal
Betskörd
Tillverkat råsocker
Sockerimport 2
Försålt raffinadsocker
hektar
ton
ton
ton
ton
48 770 55 240 50 800
1 783 300 2 076 700 1 833 900
279 300 345 400 292 400
12 300 8 100 11400
257 500 271800 293 200
Tiden 1 aug.—31 juli. Beräknad som råsocker.
Soekerbetsskörden höll sig i genomsnitt per år under tiden närmast före kriget — bortsett från rekordåret 1937/38 — vid omkring 1,8 milj. ton. Årstillverkningen av råsocker uppgick till 280 ä 290 000 ton. Importen var förhållandevis obetydlig, export förekom praktiskt taget icke. I stort sett kan alltså sägas, att sockerproduktionen var väl anpassad efter behovet. I större beroende av utlandet stod Sverige i fråga om försörjningen med sirap. Den inhemska sirapsproduktionen utgjorde under femårsperioden 1934/35—1938/39 13 200 ton per år, importöverskottet ca 6 600 ton eller ungefär en tredjedel av förbrukningen. Sammanlagda årsförbrukningen av raffinadsocker torde under åren närmast före kriget ha belöpt sig till ungefär 270 000 ton. Den ovan för året 1938/39 angivna stegrade siffran för försäljningen innebar en med drygt 20 000 ton ökad expedition, sannolikt till väsentlig del förorsakad av lagringsköp. Dylika förekommo i än större omfattning under hösten 1939. För perioden augusti—december detta år, redovisas en försäljning som med icke mindre än ca 40 000 ton översteg den för samma månader normala försäljningen. Lagringsköpen fortsatte in på året 1940, till dess ransonering infördes i april sistnämnda år (se sid. 268). Hela försäljningen under konsumtionsåret 1939/40 uppgick till 326 400 ton. Vid ransoneringen utgick man från en beräknad raffinadförbrukning av ca 250 000 ton per år. Produktion
och konsumtion
under krigsåren
och
därefter.
Här nedan meddelas en sammanfattande tablå, som utvisar betodlingens, sockerproduktionens och sockerimportens omfattning under åren 1938/39— 1949/50. Den med sockerbetor odlade arealen höll sig, som synes, under perioden 1940—46 med undantag för året 1943 i allmänhet vid en storlek av 53 000 a 55 000 hektar men sjönk därefter under 50 000 hektar. Skörderesultatet, vilket påverkas ej blott av odlingsarealen utan även av arealavkastningen, utvisar under den egentliga krigsperioden förhållandevis små växlingar. Det svagaste skörderesultatet företer året 1947, då, utom det att odlingsarealen minskades, även hektarskörden var ovanligt låg. Vad raffinadtillverkningen angår sammanhängde nedgången under produktionsåret 1942/43 17—116821
258 Produktion
Betskörd Produktionsår
Betareal
1938/39 1939/40 1940/41 1941/42 1942/43 1943/44 1944/45 1945/46 1946/47 1947/48 1948/49 1949/50
Import be- Försålt räknad som raffinadraffinad socker
total
per har
råsocker
raffinad
hektar
ton
ton
ton
ton
ton
ton
50 800 50 700 54 400 53 400 53 300 50 300 55 000 54 600 54 800 48 200 47 600 49 300
1 833 900 1 899 900 1 859 300 1 843 700 1 733 900 1 868 300 1 803 400 1 813 700 1776 400 1 493 100 1 808 200 1 770 100
36,1 37,5 34,1 34,5 32,5 37,1 32,8 33,2 32,4 30,9 38,0 35,9
292 400 308 400 300 300 308 200 264 000 290 900 278 700 294 400 289 100 242 700 291 100 290 200
272 800 343 700 263 800 262 600 237 200 239 600 273 600 233 800 248 200 219 100 254 300 229 500
10 200 5 300
293 200 326 400 252 000 246 000 264 800 228 400 276 300 246 000 246 400 237 300 228 400
— —
4 200 16 700 6 700 1500 12 200 36 800 67 400 65 100
—
med den detta år minskade betskörden och råsockerproduktionen, nedgången 1943/44 med en under året inträffad arbetsinställelse. En viss import av raffinerat socker ägde under de senare krigsåren rum från Danmark, särskilt året 1943/44. Någon mera betydande omfattning erhöll importen dock först under åren efter kriget. Den tillväxte särskilt kraftigt, sedan sockerransoneringen upphört den 1/9 1949. För kalenderåret 1950 översteg den 100 000 ton. Från Cuba importerades år 1948 en viss mängd råsocker (rörsocker). Produktionen av s i r a p ökades under krigsåren kraftigt, samtidigt med att importen nedgick och fr. o. m. år 1941 helt upphörde. Sirapstillverkningen, som under 1930-talet hållit sig vid ca 13 000 ton per år, steg fr. o. m. året 1939/40 till över 20 000 ton och höll sig vid denna nivå eller däröver under hela 1940-talet. En mindre export av sirap skedde vissa år till Norge. Sockerindustriens t i l l v e r k n i n g s k o s t n a d ; e , r redovisas år för år i propositionerna angående sockerregleringen. Följande indextal ge en föreställning om den därutinnan inträffade stegringen. Dä rav
Produktionsår
1938/39 1939/40 1940/41 1941/42 1942/43 1943/44
....
Totalkostnader betkostnad
övriga kostnader
103,3 123,2 141,8 164,0 162,3
99,6 117,0 148,5 167,3 166,3
108,1 131,5 133,2 159,7 157,4
Produktionsår
1944/45 1945/46 1946/47 1947/48 1948/49
Därav Totalkostnader betkostnad övriga kostnader 161,3 164,9 161,2 175,2 178,1
166.6 168,7 166,9 183,5 193,7
154,4 160,0 153,8 164,4 158,0
Tack vare uppläggandet av ett betydande beredskapslager av importerat s o c k e r b e t s f r ö samt goda inhemska fröskördar under senare delen av 1930-talet var tillgången på dylikt frö vid krigets början så god, att man
259 kunde anse utsädet säkrat för två år framåt. I fortsättningen blev det möjligt att helt tillgodose utsädesbehovet från inhemska odlingar. Förbrukningen uppgick till ca 1 300 ton per år. Sockernäringens
reglering före
kriget.
Under en följd av år hade den svenska sockernäringen, främst i betodlingens intresse, åtnjutit statsmakternas stöd i form av särskilda åtgärder vid sidan av tullskyddet. Fr. o. m. år 1932 inneburo dessa åtgärder i huvudsak, att den inhemska sockerindustrien tillförsäkrats ensamrätt i fråga om införsel av socker mot skyldighet att vid inköp av sockerbetor och försäljning av socker tillämpa vissa angivna priser och bestämmelser. Angående berörda förhållanden slöts nämnda år från statens sida kontrakt med de två bolag, som då representerade den svenska sockerindustrien, nämligen Svenska Sockerfabriks AB och Mellersta Sveriges Sockerfabriks AB. Kontrakten baserades på en förordning den 22/2 1932 (nr 30) angående reglering av införseln av socker. År 1936 uppgick det sistnämnda bolaget i det förra. Stödåtgärderna grundade sig därför från nämnda tid på kontrakt mellan staten och Svenska Sockerfabriks AB ensamt. Såväl förordningen som det vid krigsutbrottet gällande kontraktet ägde giltighet t. o. m. den 30/9 1940. Kontraktet innehöll i huvudsak följande: Staten tillförsäkrade bolaget, att intill nämnda tidpunkt annan än bolaget ej skulle äga laglig rätt att till riket införa socker. Bolaget förband sig att för resp. år inbjuda till teckning av kontrakt angående sockerbetsodling enligt grunder, varom överenskommelse träffats mellan bolaget och Sveriges betodlares centralförening. Grundpriset för sockerbetor med 16 % sockerhalt fick ej understiga kr. 2: 70 per 100 kg. För teckning av betodlingskontrakt, avseende leverans till Lidköpings, Linköpings eller Mörbylånga råsockerfabrik, gällde vissa särskilda bestämmelser. Bolaget förband sig vidare att ej ingå betodlingskontrakt med det fastställda betpriset, med mindre odlaren avlämnade viss förbindelse angående betarbetarlönerna. Försäljningspriset å socker — varmed avsågs kvaliteten krossmelis K 5 — skulle rätta sig efter prisläget å världsmarknaden; lägre pris behövde dock ej tillämpas än 32 öre per kg. Bolagets verksamhet skulle vara underkastad fortlöpande kontroll av en nämnd, bestående av tre opartiska och sakkunniga personer (statens sockernärand.). Sockernäringens
reglering
under kampanjåret
1940/41.
Frågan om skyddet för sockernäringen under de förändrade förhållanden, som inträtt genom kriget, underställdes 1940 års riksdag i proposition nr 189. Föredragande departementschefen (folkhushållningsministern) framhöll här, att de skäl, som under de senaste åren föranlett statsmakterna att reglera socker- och betpriserna samt vidtaga vissa andra åtgärder
260 beträffande sockernäringen i Sverige, under rådande tidsläge gjorde sig gällande med minst samma styrka som förut. Någon anledning att frångå dittills tillämpade huvudprinciper för regleringen syntes icke heller föreligga. Till grund för denna borde sålunda alltjämt ligga ett avtal mellan staten och sockerbolaget, varigenom bolaget på liknande sätt som i gällande kontrakt tillförsäkrades ensamrätt till import av socker och varigenom förhållandet mellan bolaget och betodlarna reglerades. Till följd av de ändrade förutsättningarna för sockernäringens bedrivande — starkt fluktuerande priser i utlandet å socker och olika tillverkningsförnödenheter —• måste emellertid avtalet i övrigt få en väsentligt annan utformning än förut, framför allt i fråga om reglerna för sockerprisets fastställande. Dittills hade sockerpriset före ingången av ett regleringsår avtalsvägen fixerats till visst belopp, vilket pris bolaget icke fick höja, med mindre världsmarknadspriset å socker undergått viss stegring. Med hänsyn till läget utomlands kunde detta system i fortsättningen ej användas. Det föreslogs därför, att sockerpriset i Sverige — ävensom priserna å sirap och vissa biprodukter — i stället skulle anpassas efter produktionskostnaden för dessa varor inom landet. Då det under rådande osäkra förhållanden emellertid vore mycket svårt att på förhand bedöma denna kostnad för en längre period framåt, hade man vid förhandlingar med sockerbolaget kommit till det resultatet, att den lämpligaste vägen vore, att staten garanterade bolaget täckning för samtliga med sockertillverkningen förbundna kostnader — viss förräntning av bolagets eget kapital däri inräknad — mot det att bolaget vore redovisningsskyldigt för sina på grund av sockertillverkningen erhållna inkomster. Samtidigt med att detta system säkerställde bolaget för täckning av tillverkningskostnaderna, förhindrade det bolaget att göra andra vinster på sockertillverkningen än den från början bestämda förräntningen av bolagets kapital. Anordningen var alltså att likna vid en på statens risk och för statens räkning av bolaget med dess anläggningar och resurser i övrigt bedriven sockertillverkning. Med ett sådant system måste givetvis följa en noggrann kontroll från statens sida beträffande bolagets verksamhet och särskilt rörande dess bokföring och vad därmed sammanhängde. Därjämte borde från början bestämmas vissa regler, som under garantitiden skulle av bolaget följas rörande sådana kostnaders bestridande, där olika principer eljest kunde uppställas, såsom rörande avskrivningar, lagervärdering, förräntning m. m. De i propositionen framlagda förslagen avsågo dels förlängning av sockerbolagets importmonopol å socker till utgången av januari 1942 — dock med rätt för staten att införa de myckenheter socker, som för säkerställande av landets försörjning kunde anses erforderliga — dels godkännande i huvudsak av nytt kontrakt mellan staten och bolaget varom preliminär överenskommelse i enlighet med ovan angivna grundprinciper redan träffats, dels anvisande av anslag å 100 000 kr. för upprätthållande
261 under budgetåret 1940/41 av statens sockernämnds verksamhet. Förslagen godkändes oförändrade av riksdagen. Det nya avtalet, vilket skulle gälla för tiden 1/8 1940—31/7 1941, innehöll i huvudsak följande nyheter: Bolaget var skyldigt att vid försäljning av socker och sirap samt vid sockertillverkning erhållna biprodukter tilllämpa av Kungl. Maj :t fastställda priser och försäljningsvillkor. Gent emot staten var bolaget redovisningsskyldigt för sina samtliga inkomster på grund av tillverkningen och försäljningen av nämnda produkter, medan staten åtog sig att svara för täckning av bolagets för samma tillverkning och försäljning havda kostnader, viss förräntning av bolagets eget kapital däri inbegripen. Betpriset, för vilket förut bestämts en fix minimigräns, skulle, i enlighet med uppgörelse som träffats mellan bolaget och Sveriges betodlares centralförening, regleras sålunda, att grundpriset för 100 kg betor med 16 % sockerhalt icke fick understiga vissa med hänsyn till variationer i medelhektarskörden å betor bestämda priser. Den uppställda prisskalan angav ett grundpris, stigande från kr. 3 : 02 vid en medelhektarskörd av minst 360 dt till kr. 3: 26 vid en hektarskörd understigande 310 dt betor med 16 % sockerhalt. Betarbetarlönerna skulle som förut fastställas genom av betodlarna avgivna förbindelser. I realiteten kommo bestämmelserna angående lönerna att ansluta till det för året gällande kollektivavtalet. Kostnaderna för sockernämndens verksamhet, vilken genom det nya systemet för prisberäkningen och den därmed följande kontrollen måste bli betydligt mera omfattande och maktpåliggande än förut, skulle helt bestridas av staten, medan de förut åvilat betodlarna och sockerbolaget med hälften för vardera. I vissa fall kunde uppkommande tvistefrågor mellan nämnden och bolaget på dettas begäran underställas prövning av Kungl. Maj :t, som därvid hade att inhämta utlåtande av en opartisk delegation, utsedd enligt lagen om skiljemän. Det förutsattes, att Kungl. Maj :t, därest så av väsentligt ändrade förhållanden påkallades, skulle med berörda parter kunna överenskomma om erforderliga jämkningar av kontraktet. Betydelsefullt var, att sockerbolaget med hänsyn till angelägenheten av att under rådande förhållanden säkerställa en så stor sockerproduktion som möjligt förklarade sig villigt att öka sockerbetsarealen för kampanjåret 1940/41 med 10 %, nämligen från förutvarande ca 50 000 till 55 000 hektar. Bolaget åtog sig att tillse, att denna arealökning skulle komina jämväl sådana mindre jordbruk till godo, som med hänsyn till sin belägenhet i förhållande till fabrik och sin jordbeskaffenhet kunde anses lämpade för betodling, även om sådan tidigare ej bedrivits å fastigheten. Ny instruktion för statens sockernämnd utfärdades den 10/5 1940. Totala betarealen för kampanjåret 1940/41 uppgick till 54 440 hektar, d. v. s. i det närmaste den odlingsareal, som sockerbolaget utfäst sig att söka uppnå. Utbytet per hektar blev emellertid osedvanligt lågt, endast
262 341 dt, mot i genomsnitt 366 dt under föregående femårsperiod. Grundpriset för året för 16 % betor blev enligt den fastställda prisskalan kr. 3: 10 per 100 kg. Sockernäringens
reglering
under kampanjåret
1941/42.
En förutsättning för att uppgörelse av angiven art mellan staten och Svenska Sockerfabriks AB angående importmonopolets utövning och sockernäringens reglering i övrigt skulle kunna genomföras var, att överenskommelse dessförinnan träffats med betodlarna om sockerbetspriset. Dylik överenskommelse hade ock ända t. o. m. år 1940 kommit till stånd. Avsikten var att även för produktionsåret 1941/42 reglera sockernäringen efter samma grunder som förut. I ändamål att förbereda denna fråga tillsatte Kungl. Maj:t den 7/2 1941 en särskild kommission (1941 års sockerkommission) för att förhandla med parterna i ämnet. Trots intensiva förhandlingar lyckades det emellertid denna gång icke att nå en uppgörelse rörande betpriserna, som från statens sida var godtagbar med hänsyn till den av regeringen bedrivna allmänna prispolitiken. Den härigenom uppkomna situationen var ägnad att medföra mycket allvarliga konsekvenser för årets sockerbetsodling. Begeringen fann, att åtgärder ovillkorligen måste vidtagas för att säkerställa landets försörjning med socker. Då några möjligheter att importera denna vara icke förelågo, måste tillses, att de för landets förseende med socker erforderliga odlingarna ägde rum. Härvid kunde flera utvägar tänkas komma till användning. Sålunda kunde man tänka sig, att staten själv med stöd av förfogandelagen finge i sin hand de erforderliga arealerna och därefter själv ombesörjde odlingen. Denna utväg innefattade emellertid så stora olägenheter och svårigheter, att densamma icke lämpligen syntes böra ifrågakomma. Ett annat sätt var, att brukare av fastighet, vara under år 1940 odlats sockerbetor, vid lämplig påföljd förpliktades att under år 1941 verkställa dylik odling. Begeringen beslöt sig för att följa sistnämnda väg och proposition med förslag till lag i angivna syfte framlades för 1941 års riksdag (nr 184). Lagförslaget innebar i huvudsak att, därest under år 1940 å fastighet för avsalu odlats sockerbetor, fastighetens brukare skulle vara skyldig att jämväl under år 1941 för leverans till köpare, som Kungl. Maj :t anvisade, verkställa odling å en areal som motsvarade minst 75 % av den under år 1940 för sockerbetsodling brukade arealen. Om uppgörelse om betpriset icke komme till stånd, skulle detta bestämmas av skiljemän. Dispens från odlingsskyldigheten skulle i särskilda fall kunna lämnas av LK eller efter bemyndigande av vederbörande kristidsstyrelse. För underlåtenhet att verkställa ålagd odling eller att fullgöra leveransskyldighet stadgades böter. Lagförslaget antogs av riksdagen den 3/4 1941. I förslaget gjordes därvid den ändringen, att lagen förklarades skola träda i kraft först å dag, som Kungl. Maj:t bestämde. Härigenom ville man hålla möjligheterna öppna för
263 en uppgörelse om betpriset även efter lagens antagande av riksdagen. Lagen utfärdades av Kungl. Maj :t den 9/4 1941 (nr 205). Genom Sveriges lantbruksförbund upptogos härefter förnyade förhandlingar med betodlarna om betpriset, och därvid nåddes uppgörelse, vilken medförde att lagen om tvångsodling av sockerbetor icke behövde sättas i kraft. Uppgörelsen innebar, att grundpriset å betor med 16 % sockerhalt skulle utgöra kr. 4: 10 per dt, därest den totala betarealen uppginge till eller överstege 85 % av 1940 års odling, samt kr. 3:80 vid en totalareal understigande 85 %, med jämkning efter sockerhalt enligt tidigare tillämpade grunder. (Grundpriset för år 1940 var, som förut nämnts, kr. 3: 10 per dt.) På hemställan av Sveriges betodlares centralförening skulle omprövning genom skiljenämnd kunna ske, huruvida höjning av betpriset kunde anses motiverad med hänsyn till sådan stegring av kostnaderna för betodlingen, som innebure att förutsättningarna för det avtalade priset i mera betydande mån förändrats. Det förutsattes, att statsmakterna, ifall svårigheter skulle uppstå för betodlarna att få arbetare för skötseln av betodlingarna, komme att vidtaga åtgärder för anskaffande av erforderlig arbetskraft. Kontrakt angående sockerbetsodling för år 1941 tecknades sedermera mellan sockerbolaget och betodlarna om odling av sockerbetor på en areal av något över 53 000 hektar eller omkring 99 % av den under föregående år odlade arealen. Därmed hade förutsättningarna för ett betpris av kr. 4: 10 per dt uppnåtts. Sedan frågan om betpriset ordnats, framlade Kungl. Maj :t för 1941 års riksdag proposition angående so^kernäringens reglering för produktionsåret 1941/42 (nr 212), vilken av riksdagen antogs. Därigenom förlängdes för ytterligare ett år det statliga importmonopolet på socker, vilket som förut överläts på Svenska Sockerfabriks AB, varjämte Kungl. Maj :t bemyndigades att med bolaget sluta nytt avtal rörande sockertillverkningen för tiden 1/8 1941—31/7 1942. Det nya avtalet gick väsentligen ut på fortsatt tillämpning av det år 1940 genomförda regleringssystemet. Staten garanterade alltså som förut bolaget täckning för samtliga med sockertillverkningen förbundna kostnader, mot att bolaget förblev redovisningsskyldigt för sina på grund av sockertillverkningen erhållna inkomster. Vissa ändringar genomfördes emellertid bl. a. beträffande beräkningen av de fasta kostnaderna. Enligt det gällande avtalet var bolaget tillförsäkrat täckning även för de fasta kostnaderna oberoende av tillverkningens storlek. Det anmärktes i propositionen, att vid den priskontroll som påvilade PKN den regeln följdes, att ett företag icke kunde påräkna att få sina fasta kostnader täckta i oförändrad omfattning vid minskad tillverkning eller omsättning. Då det syntes riktigt, att samma princip tillämpades vid sockerbolagets rörelse, hade i det nya avtalet stadgats, att täckning garanterades för de fasta kostnadernas belopp
264 per produktenhet vid en uppskattad normal årstillverkning av råsocker. Under fasta kostnader upptogos underhåll, avskrivningar å fastigheter, maskiner och inventarier, skatter till stat och kommun samt till bolagets fria disposition stående medel. Ändringen innebar, att bolaget fick självt bära riskerna i fråga om de fasta kostnadsposterna vid en minskad tillverkning. Å andra sidan erhöll bolaget en fördel, för den händelse ökning i tillverkningen komme till stånd. Det belopp, som skulle tillgodoräknas bolaget för täckning av de fasta kostnaderna (den s. k. låsta kostnadsposten), bestämdes till 4,45 öre per kg råsocker. Sockernäringens
reglering under kampanjåren
1942/43—1949/50.
Uppgörelsen med betodlarna för kampanjåret 1942/43 resulterade i att grundpriset för sockerbetor bestämdes till kr. 4: 50 per dt 16 % betor. Avtalet med sockerbolaget fick eljest i huvudsak samma innehåll som föregående års avtal. Så blev — bortsett från vissa smärre ändringar — fallet även i fråga om de avtal, som i fortsättningen årligen träffades. En kortfattad översikt må här lämnas angående utvecklingen på ifrågavarande område fram till början av 1950-talet. En successiv höjning skedde, efter årliga förhandlingar med betodlarnas centralförening, i det garanterade betpriset. Under åren 1943—47 fördes dessa förhandlingar av statens sockernämnd i samråd med LK och PKN. För de efterföljande åren ändrades detta så tillvida, att förhandlingsarbetet uppdrogs åt en särskild förhandlingsdelegation, bestående av en av Kungl. Maj:t tillsatt ordförande jämte ordförandena i sockernämnden samt LK och PKN. Då år 1946 enighet icke kunde uppnås mellan myndigheterna och betodlareföreningen angående betpriset, upptogos förhandlingar med föreningen av representanter för regeringen, varvid slutlig uppgörelse nåddes. Det överenskomna grundpriset för 16 % betor jämte tillägget för sockerhalt var under kampanjåren 1939/40-—1949/50 följande i öre per dt:
År
1939/40 1940/41 1941/42 1942/43 1943/44 1944/45
Grundpris 270 310 410 450 450 450
Tillägg för sockerhalt Tillhopa 28,5 35,3 53,0 25,0 30,8 29,1
298,5 345,3 463,0 475,0 480,8 479,1
År
Grundpris
1945/46 . . . . 1946/47 1947/48 1948/49 1949/50 . . . .
465 465 500 530 530
Tillägg för sockerhalt Tillhopa 43,9 43,7 56,3 48,7 56,0
508,9 508,7 556,3 578,7 586,0
I betodlingsavtalet för 1945/46 bestämdes, att till odlare, som tecknade kontrakt med Mörbylånga, Borna, Linköpings eller Lidköpings råsockerfabrik, skulle utgå ett arealtillägg av 10 kr. för varje påbörjat halvt hektar odlade betor. För odling, som ej översteg V* hektar, skulle arealtillägget dock utgå med allenast 5 kr. Denna bestämmelse kvarstod i de följande
265 årens överenskommelser. År 1948 tillades en bestämmelse, att för betor, som invägdes sedan avverkningen vid visst sockerbruk (driftavbrott frånräknade) pågått 63 dygn eller under viss förutsättning längre, skulle utgå extra ersättning med 1/10 av grundpriset. Ersättningen för extra täckningskostnader för sockerbetor, som levererades efter den 15 november, höjdes samtidigt från 20 till 40 öre per dt betor. Enligt 1950 års avtal differentierades priset, liksom enligt 1941 års avtal, efter betodlingens totala omfattning i avsikt att locka till ökad odling. (Som framgår av tablån å sid. 258 hade odlingsarealen åren 1947—49 nedgått under 50 000 hektar.) Grundpriset för 100 kg betor med 16 % sockerhalt skulle utgöra kr. 5: 35, därest odlingen understeg 50 200 hektar. Till detta pris skulle göras ett stimulanstillägg om 1 öre per dt för varje helt 200-tal hektar, varmed odlingen översteg 50 000 hektar upp till kr. 5: 55, vilket pris uppnåddes vid en odling omfattande minst 54 000 hektar. Vidare skulle, med hänsyn till att sockerfabriken i Lidköping nedlagts, särskilda villkor gälla beträffande odling och leverans av i Västergötland odlade betor. Arbetslönerna vid betodlingen utgingo i enlighet med träffade kollektivavtal. Ett i 1949 års kollektivavtal förekommande stadgande rörande skötsel av sockerbetor föranledde i samma års överenskommelse med betodlareföreningen en bestämmelse om särskild ersättning för odling å stenbunden mark. Ett belopp av 250 000 kr. ställdes till föreningens disposition för att på vissa villkor, med högst kr. 2 1 : 70 per hektar av särskilt stenbunden mark, utbetalas till vederbörande odlare. Enligt en länge tillämpad praxis ägde sockerbetsodlare att till nedsatt pris uttaga viss mängd melass från sockerbolaget för utfodring å egna brukningsdelar. Under tidigare år hade den kvantitet, som betodlarna sålunda fått uttaga, uppgått till två fat eller omkring 500 kg per hektar odlade sockerbetor. Med hänsyn till behovet av melass vid foderförsörjningen inom landet i dess helhet begränsades betodlarnas uttag fr. o. m. kampanjåret 1941/42 till ett fat per hektar. Fr. o. m. 1944 tilldelades betodlarna alternativt ett fat melass per hektar med s. k. dubbel rabatt (7 öre per kg) eller — om tillgången så medgav — två fat med enkel rabatt. Vissa ändrade villkor genomfördes senare. Kvävegödsel tilldelades betodlarna i jämförelsevis riklig omfattning, delvis till reducerat pris. Särskilt märkes, att huvuddelen av de knappa tillgångarna på chilesalpeter förbehölls sockerbetsodlingen. Av de ändringar, som de ekonomiska relationerna mellan staten och sockerbolaget undergingo fr. o. m. året 1942/43, voro följande de viktigaste. I 1940 års kontrakt fanns, som förut nämnts, intaget ett stadgande, att den bolaget tillförsäkrade ensamrätten till import av socker ej skulle utgöra hinder för staten att till riket införa de myckenheter socker, som för säkerställande av landets försörjning med socker kunde anses erforderliga. Med
hänsyn till önskvärdheten att staten i rådande läge ägde fria händer att, då tillfälle därtill gavs, från utlandet inköpa socker gavs detta stadgande i 1942 och följande års avtal ändrad lydelse. Det angavs som en förutsättning för tillämpning av nämnda stadgande, att de på statens initiativ förekommande inköpen av utländskt socker och den därav följande verksamheten icke sammanblandades med bolagets verksamhet i övrigt enligt kontraktet utan i stället av bolaget bedrevs på statens risk och för statens räkning såsom en fristående rörelse, reglerad genom särskilt avtal. Det fastslogs, att Kungl. Maj:t skulle äga att i förevarande avseende träffa nödiga överenskommelser med bolaget och detta även om staten härigenom påtoge sig visst ekonomiskt ansvar. I 1943 års avtal skedde en väsentlig utvidgning av den s. k. låsta kostnadsposten, vilken ej var underkastad statens kostnadsgaranti. Nämnda post skulle sålunda innefatta ej blott underhåll, avskrivningar, skatter och ett till bolagets fria disposition stående belopp utan jämväl avlöningar, pensioner, förbrukningsartiklar, omkostnader, körsel, vagnshyra, betfrö, försäkringar samt förräntning av bolagets eget kapital. Utanför den låsta posten skulle alltså i huvudsak ligga blott sådana på förhand mera svårbestämda poster som betkostnader, bränsleutgifter, emballage och frakter. Den låsta kostnadsposten höjdes som följd härav från 5,22 öre per kg råsocker år 1942 till 17,22 öre år 1943. Den höjdes senare successivt till omkring 22 öre. Med hänsyn till ovissheten i rådande läge stadgades emellertid att — därest under kontraktåret mera avsevärd ändring inträdde i summan av de i den låsta posten ingående kostnaderna — förhandlingar efter anfordran av någondera parten skulle upptagas mellan dem i syfte att åstadkomma skälig jämkning i det för året bestämda beloppet. Den rådande kristiden föranledde sockerbolaget att upptaga vissa vid sidan om sockertillverkningen liggande verksamhetsgrenar. Sålunda igångsattes hösten 1941 tillverkning av äggvitehaltigt foder i samband med återtagning av avloppsvattnet. Det härav uppkomna överskottet av betmassa tillvaratogs efter LK:s anmodan för tillverkning av kaffesurrogat. Med kommissionens medgivande upptog bolaget likaledes en betydande tillverkning av fodersirap och beredd fodercellulosa (cellfor). En annan av bolaget vidtagen åtgärd av krisnatur var, att bolaget enligt meddelad föreskrift från den 1/7 1941 övergick till förenklad raffinering av socker, s. k. krisraffinering. Genom denna åtgärd beräknades å raffinadtillverkningen kunna ernås en bränslebesparing med 30 å 35 %. Ett ytterligare steg i samma riktning togs vid de kombinerade fabrikerna genom att det sockertekniska arbetet vid dessa fabriker ändrades, så att råsockret på ett tidigt stadium i produktionsprocessen bearbetades för framställningen av s. k. vitsocker. Genom den förkortade produktionsprocessen beräknades en besparing erhållas av ca 1 000 ton stenkol per år. Krisraffineringen fortfor ända till hösten 1949, då bolaget genom Kungl. Maj :ts
267 beslut den 9/9 s. å. medgavs rätt att återupptaga tillverkningen av helraffinerat svenskt socker. Ungefär samtidigt förverkligades ett gammalt önskemål därigenom att åtgärder vidtogos för åstadkommande av ett över hela riket enhetligt detaljhandelspris på socker. Förslag hade av statens sockernämnd framställts, att vid leverans av socker från sockerbruken detaljisternas järnvägsfrakt till ett antal orter i Norrland och Dalarna skulle i angivet syfte maximeras till 2 öre per kg samt sockerbolaget svara för den del av transportkostnaden som översteg detta belopp. Genom beslut den 16/9 1949 uppdrog Kungl. Maj:t åt sockernämnden att träffa avtal med sockerbolaget i huvudsaklig överensstämmelse med förslaget. Sockerregleringen
ur stalsfinansiell
synpunkt.
Sockerbolagets försäljningspris å socker och sirap samt vid sockertillverkningen erhållna biprodukter — härmed avsågs huvudsakligen melass — skulle enligt de med staten fr. o. m. år 1940 slutna kontrakten bestämmas av Kungl. Maj :t. Det förutsattes att bolaget vid lämpliga tillfällen framställde de förslag till prissättning, som läget krävde, ävensom att statens sockernämnd utredde och yttrade sig över hithörande frågor. Priserna borde enligt uttalande i 1940 års sockerproposition så avvägas, att statsgarantien för täckning av produktionskostnaderna principiellt och i stort sett infriades genom bolagets varuförsäljningar. Detta innebar alltså, att direkta statsanslag såvitt möjligt ej skulle ifrågakomma för garantiens infriande. Emellertid borde det vara Kungl. Maj :t tillåtet att handha prissättningen efter förhållandevis fri prövning och med rätt att söka, i den mån så funnes lämpligt, utjämna sockerpriset skilda perioder emellan. Under de två första avtalsåren upprätthöllos ovan angivna principer någorlunda väl, vilket gjorde att regleringen var i huvudsak självbärande. Året 1941/42 avslutades med en bolagets fordran på staten av 2,4 milj. kr. Sockerpriset (d. v. s. priset å krossmelis) höjdes under nämnda två år successivt från 38 till 49 öre per kg. Vid sist angivna nivå bibehölls det sedan oförändrat under 4 Vi år trots inträdda avsevärda stegringar i produktionskostnaderna, framför allt beroende på höjda betpriser. Följden härav visade sig i att inkomsterna av försäljningen blevo otillräckliga för att täcka kostnaderna för statsgarantien. Underlåtenheten att höja sockerpriset motiverades med hänvisning till den tillämpade prispolitiken, vilken principiellt gick ut på upprätthållande av ett allmänt prisstopp. För att täcka förlusterna anvisade riksdagen på Kungl. Maj :ts framställning betydande anslag. Först från början av år 1947 höjdes sockerpriset — för att återställa jämvikten mellan pris och kostnader — med 11 öre och senare under året med ytterligare 3 samt i maj 1948 med 2,25 öre per kg. Sockerpriset hade därmed sedan tiden för krigsutbrottet stegrats från 32 till 65,25 öre per kg, vilket alltså innebar mer än en fördubbling.
268 Statsanslagen uppgingo till följande belopp: för budgetåret »> » i i » »>
1942/43 1943/44 1944/45 1945/46
19,5 milj. kr. 25,0 » »> 22,0 » t 22,0 » »
Tack vare de från början av år 1947 genomförda prishöjningarna erfordrades fr. o. m. 1946/47 inga ytterligare anslag i samband med sockerregleringen. Ett under 1948/49 uppkommet underskott täcktes ur anslaget till subventionering av priserna å vissa livsmedel. Under en följd av år anvisades vissa anslag till arbetsbesparande anordningar för lastning och lossning av sockerbetor vid såväl vissa enskilda som statens järnvägar. Vad de sistnämnda angår utgingo dessa medel fr. o. m. 1945/46 från statens järnvägars dispositionsanslag. Ransoneringen
av socker och sirap.
Vid krigsutbrottet hade Sverige, som förut nämnts, under en ganska lång följd av år varit praktiskt taget självförsörjande i fråga om socker. Sockerbetsodlingen, som åren 1935—39 genomsnittligt omfattade drygt 50 000 hektar, hade 1937 varit ovanligt stor, över 55 000 hektar, och givit ett gott utbyte. Även året därpå var skörden god, om också av mera ordinär omfattning. Besultatet blev, att man — trots att sockerförsäljningen med hänsyn till det oroande världspolitiska läget varit onormalt stor redan 1938 — hade ett tämligen gynnsamt utgångsläge vid krigsutbrottet. När första krigshöstens betskörd, som mer än väl täckte ett normalt årsbehov, stod färdig att tagas i bruk, fanns i förråd från föregående års skörd ett råsockerlager, motsvarande ungefär tre månaders förbrukning. Man ansåg sig kunna räkna med att först på ett framskridet stadium behöva tillgripa reglering av konsumtionen på detta område. Så blev dock icke fallet. Sockret kom att bli den vara, som närmast efter kaffe och te drabbades av ransonering. Orsaken härtill var de tendenser till hamstringsköp av den lagringsdugliga varan, som kunde förmärkas, då krigsskådeplatsen den 9/4 1940 utvidgades till Danmark och Norge. Bedan dagen därpå sattes sockerransoneringen i verket. Den blev en av de långvarigaste konsumtionsregleringarna. Icke förrän den 1/9 1949, alltså efter mer än nio år, kunde sockret åter köpas fritt. Tekniskt sett ställde sig ransoneringen av socker avsevärt enklare än motsvarande ingripanden beträffande vissa andra livsmedel. Skillnaden var, att man i fråga om socker hade att göra med en enda producent, Svenska Sockerfabriks AB, under det att produktionen av exempelvis kött och ägg var utspridd på en mängd enheter. Några omfattande åtgärder för att leda in varan i ransoneringssystemet behövdes således icke, när det gällde sockret. Sirap lämnades till en början utanför ransoneringen, men då förbruk-
269 ningen så småningom visade en kraftig stegring, inordnades sirap på hösten 1940 i sockerransoneringen på så sätt, att varorna fingo köpas alternativt, varvid 1 kg socker motsvarade 1,4 kg sirap. Ett par år senare inbegreps även konsthonung av svenskt ursprung i ransoneringen. Som framgår av tabellen å sid. 258 var sockerbetsarealen under själva krigsåren i regel något större än det tidigare genomsnittet på drygt 50 000 hektar. Variationerna i skördeutfallet, vilka likaså kunna följas i tabellen, medförde emellertid, att den utvidgade odlingen icke genomgående lämnade större skördar än man haft tidigare. På det hela taget var dock utbytet relativt tillfredsställande. Särskilt förtjänar nämnas, att de för flertalet andra grödor katastrofalt dåliga åren 1940 och 1941 voro jämförelsevis goda sockerbetsår. Därför kunde — trots att beredskapslager, avsedda att tagas i bruk vid krig eller krigsfara, lagts upp över hela landet (se sid. 431) — hushållens tilldelning hållas tämligen riklig även under de i fråga om inånga andra livsmedel besvärligaste krisåren 1942 och 1943. Utöver den ordinarie tilldelningen lämnades under hela ransoneringstiden en särskild tilldelning om 5 å 6 kg per person under syltnings- och saftningssäsongen. I nedanstående uppställning, som visar den genomsnittliga tilldelningen i gram per person och vecka samt årsransonen under tiden 1941—48, har syltsockertilldelningen inkluderats.
År
1941 1942 1943 1944
Gram per vecka
Kg per år
536 544 512 499
28,0 28,4 26,7 26,1
År
1945 1946 1947 1948
Gram per vecka
Kg per år
471 466 460 476
24,6 24,3 24,0 24,9
Motsvarande veckosiflror för ransoneringens begynnelse- och slutar voro: 1940 636 g, 1949 438 g. Dessa kvantiteter äro dock ej fullt jämförbara med de övriga, enär ransoneringen endast omfattade en del av de bägge åren och syltningssäsongen i ena fallet föll helt, i andra fallet delvis inom ransoneringstiden.
Hur stor del hushållens inköp av socker före kriget utgjorde av den totala sockerförbrukningen i landet kan icke exakt angivas, men genomsnittet per individ och år torde ha legat omkring 28 å 29 kg. Bansoneringen innebar alltså de första åren knappast någon nämnvärd inskränkning i den genomsnittliga hushållsförbrukningen, under det att nedskärningen kan beräknas till omkring 15 % åren 1946 och 1947, då ransonen var som lägst. I motsats till vad förhållandet var beträffande flertalet andra ransonerade livsmedel torde lantbefolkningen ha haft starkare känning av knappheten än stadsborna. Tilläggstilldelning lämnades endast till vissa yrkesgrupper med särskilt påfrestande arbete, alltså i långt mindre utsträckning än i fråga om bröd, matfett och kött.
270 Åtstramningen av ransonen under de senare krigsåren och närmast efter kriget sammanhängde till en del med hjälpsändningarna till i första hand Finland och Norge. Den första utförseln av socker ägde rum på sommaren 1943, då ett i Danmark inköpt men i Sverige ännu icke förtullat parti om 6 000 ton skickades till Norge för försäljning genom Svenska Norgehjälpen, varvid de svenska ransonerna nedsattes i motsvarande mån. Skörden 1945 översteg endast obetydligt den kvantitet som behövdes för att täcka ett års förbrukning med de då tillämpade, relativt åtstramade tilldelningsnormerna. För att likväl under detta försörjningsår liksom tidigare vissa partier skulle kunna friställas för hjälpverksamheten, företogs på våren 1946 en sänkning av ransonerna, vilken medförde att den ordinarie tilldelningen under ett halvår var endast 342 g i veckan, bottenläget för hela ransoneringstiden. Importen av socker från Danmark började 1943, men var till en början starkt begränsad (i genomsnitt per år ungefär 8 000 ton 1943—46). I och med att den svenska socker skörden 1947 rätt betydligt minskades, växte givetvis importbehovet. Vid denna tid hade socker börjat kunna köpas även från vissa andra länder än Danmark men praktiskt taget endast mot betalning i hårdvaluta, varför importen måste begränsas till vad som var oundgängligt för upprätthållande av de förhållandevis låga ransonerna. Vissa lättnader i importhänseende inträdde efter hand, men först på eftersommaren 1949 ansågs läget sådant, att ransoneringen kunde slopas. F r å n LK:s sida hade räknats med stark ökning av konsumtionen vid fri försäljning. Så blev också fallet. Försäljningen uppgick år 1950 till ca 350 000 ton, d. v. s. omkring 80 000 ton mera än under de sista ransoneringsåren. Av sockerförbrukningen under ransoneringstiden föll ungefär 2/3 på de enskilda hushållen och återstoden på övriga förbrukare, bland vilka sötvaruindustrien, fruktkonservindustrien, bagerierna, konditorierna, näringsställena och läskedrycksfabrikerna voro de största. Bland övriga förbrukargrupper kunna nämnas biodlarna, som erhöllo tilldelning per bisamhälle för utfodring. Med undantag för fruktkonservindustrien, apotek och läkemedelsfabriker fingo storförbrukarna vidkännas en starkare nedpressning i förhållande till förkrigskonsumtionen än hushållen. Så t. ex. motsvarade under den hårdaste tiden tilldelningen till sötvaruindustrien samt till bagerier och konditorier ca 60 %, tilldelningen till näringsställen ca 50 % av resp. företags förbrukning 1939. För näringsställena gällde bestämmelser om hur mycket socker, som fick lämnas gästen vid servering av kaffe; under en tid var begränsningen en bit per kopp. Från sommaren 1943 utgick tilldelningen till sötvaruindustrien endast till viss del i svenskt socker. Återstoden — under de första åren en tredjedel — måste, om företaget ville ta den i anspråk, köpas ut i importerat socker, som för konsumenten vid denna tid betingade ett mer än dubbelt så högt pris som det inhemska sockret. Sedermera skedde en viss utjäm-
271 ning mellan priserna, men det s. k. industrisockret förblev även i fortsättningen väsentligt dyrare än annat socker. Detta arrangemang, som vidtogs utan att företagen lämnades tillfälle att höja priserna på sina produkter, tillämpades senare även beträffande tilldelningen till vissa andra industrier. Så utgick exempelvis tilldelningen till läskedrycksfabrikerna en tid till 40 % och senare helt i industrisocker. Detta importerade socker var helraffinerat och alltså av fredsmässig kvalitet, medan däremot vid den inhemska sockertillverkningen, som förut nämnts, med hänsyn till bränslesituationen från sommaren 1941 och ända till dess ransoneringen upphävdes tillämpades ett förenklat förfaringssätt vid raffineringen. Oljeväxter. Stor betydelse för vår försörjning under kristiden fick den under dessa år tillkomna oljeväxtodlingen, vilken livligt uppmärksammats vid den före kriget och vid dess början uppgjorda produktionsplaneringen. Som följd av beslut vid 1939 års lagtima riksdag ställde Kungl. Maj:t till dåvarande jordbruksnämndens förfogande ett belopp av 80 000 kr. att användas för inköp i beredskapssyfte av vissa oljefröer. Vidare uppdrogs åt jordbruksnämnden att föranstalta om odling av raps under produktionsåret 1939/40. Bapsodlingen utlades i enlighet härmed under hösten 1939 å en areal av sammanlagt 63 hektar. Under nästföljande år ställdes'ytterligare medel till förfogande för en inhemsk oljeväxtodling och LK erhöll i uppdrag att träffa anordningar härför. Detta skedde på så sätt, att Svenska Spannmåls AB med intresserade odlare tecknade kontrakt om odling av raps, vallmo, oljelin och sojabönor till av riksdagen fastställda priser. Dessa voro för raps och sojabönor 60 öre samt för vallmo och oljelin 70 öre per kg. Den odling som sålunda kom till stånd var av rätt obetydlig omfattning. Den erhållna skörden användes huvudsakligen till utsäde för följande år. Fr. o. m. år 1941 utökades emellertid odlingarna och blevo nu till övervägande delen bruksfröodlingar. Under åren 1941—43 var odlingen organiserad på samma sätt som under 1940, nämligen så att spannmålsbolaget enligt erhållet uppdrag tecknade kontrakt med odlaresammanslutningar eller enskilda odlare direkt om odling av oljeväxter till fasta garantipriser. Spannmålsbolaget svarade härvidlag för mottagning och torkning av fröet vid torkanläggning samt ombesörjde transporten av den torkade varan till oljefabrikerna. För mottagningen av fröet från odlarna samt för torkningen träffades avtal med spannmåls- och utsädeshandlare. Fr. o. m. produktionsåret 1943/44 övertogs teckningen av odlingskontrakt och omhändertagandet av det skördade fröet av en odlarnas egen förening, Sveriges oljeväxtodlares centralförening. Centralföreningens befattning med oljeväxtodlingen reglerades genom avtal som för varje år slöts mellan LK och föreningen. Med LK:s godkännande träffade
272 centralföreningen sekundäravtal med Svenska lantmännens riksförbund om att förbundet genom en särskild avdelning, O l j e v ä x t c e n t r a l e n , skulle handha föreningens uppgifter ifråga om teckningen av odlingskontrakt samt mottagningen och torkningen av fröet och försäljningen av detta till oljefabrikerna. Vid de uppköp från odlare, resp. försäljningar till oljefabriker, som centralföreningen hade att genomföra, tillämpades priser, vilka varje år efter att ha underställts riksdagen fastställdes av Kungl. Maj:t. Med hänsyn till att odlingen vid organisationens genomförande var ny och ganska osäker sattes priserna relativt höga för att stimulera odlarna till att i önskvärd omfattning upptaga odling av hithörande slag. Efter hand som odlingen vunnit i säkerhet och jordbrukarna lärt sig behärska odlingstekniken, borttogs den extra stimulansdelen i priserna och dessa sänktes, samtidigt som man strävade efter att få priserna i balans och lämplig relation till övriga garantipriser för lantbruksprodukter. I efterföljande tabell återges de priser, som under olika år varit garanterade odlarna för av dem levererade oljefröer av de mera betydande oljeväxterna. (Siffrorna ange pris i öre per kg för vara av normalkvalitet, d. v. s. vara med 18 % vattenhalt och 96 % renhet för raps och senap samt 94 % renhet för oljelin.)
1944 Höstraps Höstrybs Vårraps Vitsenap Oljelin . .
90 90 90 78 85
90 90 85 70 82
—.
—
—
—
75 65 80
75 65 69
75 65 60
85 75 77
Jämsides med ovan angivna åtgärder för att befordra och stimulera den svenska oljeväxtodlingen utfärdades också restriktiva bestämmelser om användningen av oljefrö. Den 4/1 1942 infördes beslag på följande slag av oljefröer, nämligen vitsenap, sojabönor, linfrö samt frö av raps, rybs, hampa, solros och vallmo. Samtidigt infördes handelsreglering, innebärande att i huvudsak all annan handel än den uppköpsverksamhet, som enligt vad ovan sagts handhades av Svenska Spannmåls AB resp. Oljeväxtcentralen, bands genom licensgivning. Licensgivningen var från början ganska sträng, men efter hand infördes vissa lättnader, främst då det gällde försäljningar från apotek och kemikalieaffärer av små kvantiteter för medicinskt bruk o. likn. För försäljningen av oljefröer för utsädesändamål gällde handels- och prisbestämmelser, som nära anslöto sig till dem som meddelats för handeln med övriga lantbruksfröer. F. o. m. den 15/7 1949 medgavs helt fri försäljning av samtliga oljeväxtfröer och vid utgången av november månad 1949 hävdes alla beslagsbestämmelser för desamma. Nedanstående tablå utvisar hur den kontrakterade oljeväxtodlingen alltsedan krigets början utvecklats.
273 Fröskörd (9 % vattenhalt) Ton
Odlad areal. Hektar Därav År Totalt
7 900 18 000 29 500 44 300 37 000 27 000 42 700 78 700 141800
1941 1942 1943 . 1944 1945 1946 1947 1948 1949
Höstraps och höstrybs
Vårraps och vår rybs
Vitsenap och Fiskebysenap
Oljelin
Totalt
900 1400 4 900 11900 7 300 5 800 3 000 15 300 39 800
200 7 100 8 700 7 900 6 900 9 900 23 600 40 500
5 100 14 000 13 000 7 700 4 500 5 300 13 700 18 100 14 600
900 1700 2 700 13 300 15 400 8 700 16 000 21700 46 900
6 300 21 200 38 400 44 500 39 700 26 100 45 400 95 900 178 300
Därav oljelin
18 000 6 900 16 500 24 700 50 700
Jämte de i tabellen specificerade oljeväxterna odlades även vissa andra växtslag, under de första åren särskilt vallmo. Vid sidan av kontraktsodlingen förekommo även i viss omfattning fria odlingar. Efter de första årens uppgång inträdde som synes ett bakslag under åren 1945 och 1946. Fr. o. m. år 1947 har oljeväxtodlingen kraftigt utvecklats. De ungefärliga kvantiteterna framvunnen o l j a anges i efterföljande sammanställning. År
Ton
Åi
Ton
1941 1942 1943 1944 1945
1 600 6 300 13 300 15 900 14 600
1946 1947 1948 1949
9 300 14 600 34 200 65 000
Av oljeutvinningen från 1949 års skörd utgjordes ca 75 % av margarinoljor och 25 % av linolja. Beträffande produktionen av o l j e k r a f t f o d e r av inhemskt frö se sid. 291. Den animaliska animaliska
produktionen samt jordbruksprodukter.
handel
med och förbrukning
av
före, under och närmast
efter
Fodermedel. Huvuddragen kriget.
av fodermedelsförsörjningen
De fodermedel, som allmänneligen brukas vid husdjursskötseln i Sverige, kunna lämpligen fördelas i följande huvudgrupper: 1. Vegetabiliskt kraftfoder, omfattande dels fodersäd, dels oljekraftfoder och kli, 2. Saftfoder, omfattande foderrotfrukter och potatis, biprodukter från vissa livsmedelsindustrier (sockerfabriker, bryggerier och brännerier) samt bete och grönfoder. 18—116821
274 3. Stråfoder (hö och halm), 4. Kraftfodermedel av animaliskt ursprung m. m.), 5. Mineralfodermedel samt 6. Vitaminfodermedel (fodertran m. m.)
(köttfodermjöl,
fiskmjöl
Av dessa olika huvudslag av fodermedel har import i större omfattning förekommit dels i fråga om vissa slag av fodersäd, framför allt majs, dels i fråga om oljekraftfoder, som inkommit i landet antingen i form av oljekakor eller oljekaksmjöl eller ock i form av råvara för tillverkning av dylika produkter. Kli har även tidvis importerats i rätt stora kvantiteter, men även export därav har förekommit. Av oljekraftfoder, tillverkat av importerad råvara, ägde före kriget likaledes en ej ringa export rum. I övrigt har den omfattande och mångskiftande förbrukningen av fodermedel väsentligen tillgodosetts genom inhemsk produktion. Jämväl oljekraftfoderbehovet har under kriget — och än mer därefter — kunnat i växande utsträckning fyllas genom bearbetning av inhemsk råvara. Till ovannämnda grupper av fodermedel komma industriellt framställda foderblandningar av olika slag, köksavfall o. dyl. samt vissa under kriget brukade ersättningsmedel, främst fodercellulosa. En sammanfattande översikt rörande totala fodermedelstillgången och dess fördelning samt förskjutningarna därvidlag under kriget och tiden närmast därefter meddelas här nedan. Närmare uppgifter angående produktion, utrikeshandel och förbrukning av särskilda slag av fodermedel lämnas i efterföljande specialredogörelser. Total förbrukning
av fodermedel. Milj.
foderenheter.1
Inhemska fodermedel Konsumtionsår
Kraft-, stråoch saftfoder 2 3
Bete och grönfoder
Animaliskt foder
Summa 3
1930/39 i medeltal 1939/40 1940/41 1941/42 1942/43 1943/44 1944/45 1945/46 1946/47 1947/48 1948/49
5 134 5 143 4 472 3 672 4 231 4 963 4 751 4 790 4 992 3 488 4 555
1888 1340 1051 1 736 1846 2 216 2 399 2 588 1895 2 361 2 519
337 393 320 254 246 304 299 335 331 316 308
7 359 6 876 5 843 5 662 6 323 7 483 7 449 7 713 7 218 6 165 7 382
Importerade Total foderfodermedel medelsför-3 brukning
504 327 241 152 92 104 178 266 326 370 353
7 863 7 203 6 084 5 814 6 415 7 587 7 627 7 979 7 544 6 535 7 735
1 foderenhet (f. e.) motsvarar i fodervärde 1 kg fodersäd. Omfattar även hö av grönfoder. I siffrorna för 1940/41—1946/47 ingår fodercellulosa med följande antal milj. f. e.: för 1940/41 = 111, 1941/42 = 382, 1942/43 = 38, 1943/44 = 43, 1944/45 = 46, 1945/46 = 35 och 1946/47 = 8. För 1941/42 ingår dessutom 50 milj. f. e. ersättningsfoder av annat slag, .som icke redovisas i skördestatistiken.
275 Regleringsåtgärder under konsumtionsåret 1939/40. Utgångsläget på foderförsörjningens område var vid krisens inträde ganska tillfredsställande och möjligheterna för animalieproduktionens upprätthållande följaktligen goda. Av såväl stråfoder som foder säd hade å r 1939 erhållits en riklig gröda. Vidare hade betydande kvantiteter oljekraftfoder eller råvaror härför genom statens försorg upplagrats. Trots detta ansågs det med hänsyn till de ovissa framtidsutsikterna nödvändigt att redan från början av konsumtionsåret 1939/40 vidtaga åtgärder för åstadkommande av en sparsam hushållning och en lämplig fördelning av inom landet befintliga förråd samt av inköpta men ännu ej till landet inkomna foderkvantiteter. Som en första åtgärd i sådant syfte förordnade Kungl. Maj :t på hemställan av statens jordbruksnämnd om beslag fr. o. m. den 30/9 1939 å oljekraftfoder (oljekakor och genom krossning eller extraktion erhållet oljekaksmjöl). Importen av foder säd och vissa andra viktigare slag av kraftfoder utom oljekraftfoder var sedan flera år underkastad reglering, varvid statens jordbruksnämnd fungerade som licensmyndighet. Genom kungörelse den 6/10 1939 inbegreps även oljekraftfodret under importregleringen, samtidigt som den i importhämmande syfte tidigare införda oljekaksskatten avskaffades. För att efter beslagets genomförande kunna centralt ordna handeln med fodermedel träffade jordbruksnämnden, efter erhållet bemyndigande, avtal med F o d e r i n t r e s s e n t f ö r e n i n g e n u. p. a., en tidigare i samband med spannmålsregleringen bildad sammanslutning mellan Svenska foderämnes- och spannmålsimportörernas förening, Svenska lantmännens riksförbund och Kooperativa förbundet, omfattande samtliga större företag i branschen. Avtalet avsåg dels oljekraftfoder, dels andra fodermedel, i den m å n de därefter infördes till riket. Enligt avtalet förband sig föreningen att ombesörja import av oljekakor och oljekaksmjöl samt att i den utsträckning och till de priser och på de villkor i övrigt som nämnden bestämde inköpa under beslag liggande varor. Föreningen åtog sig likaledes att endast efter tillstånd av nämnden och i den ordning denna föreskrev försälja hithörande varor, överskottet å verksamheten skulle föreningen efter vissa grunder inleverera till jordbrukets prisregleringsfond. Nämnden å sin sida utfäste sig att endast åt föreningen medge undantag från gällande importförbud å ifrågavarande varor. I februari 1940 överenskom LK — som då trätt i statens jordbruksnämnds ställe — med Linoljeslageriernas Försäljnings AB om handhavande under LK:s kontroll av försäljningen till förbrukare av linfrökakor och linfrömjöl, som framställdes inom landet, samt med AB Karlshamns Oljefabriker om försäljningen av inom landet tillverkat sojamjöl, dock med anlitande så vitt möjligt av Foderintressentföreningens kommissionärer. Den ransonering av försäljningen av oljekraftfoder, som med hjälp av
276 ovannämnda avtal genomfördes under konsumtionsåret 1939/40, var icke särdeles sträng och torde ha varit föga kännbar för förbrukarna. Linfrökakor och linfrömjöl (använda huvudsakligen för kalvuppfödning) fingo försäljas till jordbrukare utan kvantitetsbegränsning. Beträffande sojamjöl inskränktes försäljningen till jordbrukarnas beräknade behov intill utgången av 1940. Av annat kraftfoder fick varje jordbrukare till utgången av maj 1940 inköpa så mycket som motsvarade 80 % av hans förbrukning av oljekraftfoder under år 1938. Försäljningen fick ske endast mot särskild rekvisition och som regel endast genom det eller de företag, som levererat kraftfoder till honom år 1938. Åt tillverkare av hönsfoderblandningar fick oljekraftfoder av alla slag fritt försäljas. I sådan tillverkning skulle dock oljekraftfoder icke få ingå till mer än 20 % av den färdiga varans vikt. Oljekraftfoderblandning i övrigt skulle innehålla minst 30 % sojamjöl. Särskilda regleringsåtgärder befunnos på detta tidiga stadium jämväl påkallade beträffande m a j s. Tillförseln därav var under hösten 1939 ganska begränsad och den vidare tillförseln måste anses osäker. LK fann sig därför böra för första halvåret 1940 begränsa majsförsäljningen i anslutning till det gällande avtalet med Foderintressentföreningen. Försäljningen skulle liksom beträffande oljekraftfoder handhas av föreningen genom särskilda kommissionärer och distributörer och tillgå på i huvudsak samma sätt. Inköp fick göras endast mot skriftlig rekvisition, som tillstyrkts av vederbörande kristidsnämnd, samt i regel ej till större kvantitet än 30 % av under år 1938 förbrukad kvantitet majs tillika med inköpt kvantitet korn och blandsäd och ej till mer än 200 dt per brukningsdel. Det genom importspärren i april 1940 inträffade avbrottet i majsimporten föranledde LK att — för utfyllnad av majstilldelningen i avsedd omfattning — föranstalta om försäljning till foder av vissa partier vete i gröpat skick. Ytterligare en betydelsefull regleringsåtgärd vidtogs mot slutet av konsumtionsåret 1939/40. Det gällde denna gång hushållningen med h a v r e och k 1 i. Förbrukningen av havre för försvarsväsendet hade på grund av den förstärkta försvarsberedskapen blivit osedvanligt stor och kunde förutses även framdeles komma att överstiga det normala. Beträffande kli hade efterfrågan stegrats starkt på grund av ransoneringen av oljekraftfodret samt den minskade kliimporten. Många, bl. a. hönsuppfödarna, hade härigenom kommit i ett brydsamt läge. För att möjliggöra en ändamålsenlig fördelning av tillgångarna lades fr. o. m. den 8/5 1940 beslag å förhandenvarande förråd av omalen havre samt vete- och rågkli. Syftet var beträffande havre i främsta rummet att tillgodose försvarets och havregrynskvarnarnas behov. Återstoden utransonerades efter liknande grunder som beträffande majs. Försäljningen av beslagtagen havre fick ske till Svenska Spannmåls AB, till odlare för utsädesändamål samt, efter av LK meddelat tillstånd, till arméförvaltningens intendenturdepartement och till
277 havregrynskvarn. Kli fick efter av LK meddelat tillstånd säljas till intendenturdepartementet samt till av kommissionen särskilt anvisad köpare. Till jordbrukare fick försäljning av kli ske i smärre poster och f. ö. efter skriftlig av kristidsnämnd godkänd rekvisition. Största tillåtna inköpskvantiteten begränsades för tiden intill den 1/7 1940 till 10 % av förbrukningen 1938/39 i södra Sverige och 5 % av förbrukningen i mellersta och norra Sverige men utsträcktes senare för tiden intill den 1/8 1940 till 20 %. Vissa kvantiteter fingo efter av kristidsnämnd godkänd rekvisition säljas även för utfodring av hästar i skogsbruk eller åkerirörelse m. m. Beslaget å havre upphävdes den 12/8 1940. Vissa huvuddrag konsumtionsåren.
beträffande
regleringssystemet
under
de
efterföljande
Fodermedelsförsörjningen under konsumtionsåret 1939/40 hade visserligen erbjudit åtskilliga svårigheter, dock ej allvarligare än att animalieproduktionen kunnat i stort sett upprätthållas i sedvanlig omfattning. LK hade under våren 1940 igångsatt en intensiv upplysningsverksamhet rörande nödvändigheten av en anpassning till de av kriget framkallade förhållandena. Därvid framhölls, att jordbrukarna nästa vinter endast kunde påräkna mindre kvantiteter importfoder, varför de borde inrikta sig på att i större utsträckning basera produktionen på hemmaodlat foder. Propagandan gick därför ut på ökad odling av olje- och baljväxter och effektivare tillvaratagande av vallarnas avkastning genom tidigare slätter och bättre bärgningsmetoder, foderberedning genom ensilering, artificiell torkning av höskördarna samt anläggning av permanenta betesvallar. Förhoppningen att genom ökad hemmaproduktion av foder k u n n a ersätta den av den uteblivna importen vållade förlusten grusades emellertid genom den mycket dåliga skörden år 1940, vilken berörde samtliga grödor med undantag av potatis och rotfrukter. Brödsädsskörden minskades till ca 64 % av det normala, foder sädsskörden till ca 82 %, höskörden till endast ca 62 % och halmutbytet till föga mera. Förhållandena voro lokalt ganska växlande. Gotland, Öland, vissa delar av Kalmar läns fastlandsdel, stora områden i Mälardalen och vissa trakter i Skåne fingo särskilt dålig skörd. När man på sommaren började kunna överblicka situationen, visade det sig nödvändigt att reservera vissa för jordbruket i dess helhet avsedda kraftfodermedel för de av missväxt särskilt hårt drabbade områdena. För att anskaffa de mängder av fodermedel, som voro behövliga för detta ändamål, liksom även för att tillgodose behovet för dem som under normala förhållanden upprätthöllo sin produktion med hjälp av inköpta fodermedel tillika med de ej obetydliga grupperna av förbrukare utanför jordbruket visade det sig undgängligt att lägga även fodersäden under beslag, vilket skedde samtidigt med beslaget å brödsäd den 16/10 1940. Det beräknades inom LK vid planläggningen av fodermedelshushåll-
278 ningen för konsumtionsåret 1940/41, att av fodersäd — sedan avdrag skett för utsäde och viss åtgång för mänsklig förbrukning, industriell användning m. m. samt normala lagringsförluster — tillika med övriga inhemska produkter skulle för vinterns utfodring kunna erhållas ca 4 170 milj. f. e. med omkring 366 000 ton smältbar äggvita, vilket innebar en minskning jämfört med föregående år med 19,7 % i foderenhetsmängden och 21,3 % i äggvitemängden. Av importerade fodermedel beräknades kunna disponeras 130 000 ton oljekraftfoder mot normalt ca 270 000 ton samt 30 000 ton havre, däremot obetydligt majs och kli, vilka eljest plägat importeras till kvantiteter om resp. ca 160 000 och 35 000 ton per år. Härutöver räknades med en viss förbrukning av fodercellulosa, ett fodermedel med högt fodervärde men utan äggvitehalt, uppskattningsvis 100 000 ton, motsvarande ungefär 77 milj. f. e. Den sammanlagda tillgång på inhemskt och importerat foder samt fodercellulosa, som antogs skola stå till animalieproduktionens förfogande, utgjorde ca 4 425 milj f. e. med drygt 400 000 ton smältbar äggvita. Detta skulle innebära en minskning av den normala fodertillgången med ca 1 285 milj. f. e. och 155 000 ton smältbar äggvita eller med resp. 22,5 och 27,8 %. En minskad fodertillgång nödvändiggjorde ovillkorligen en reducering av djur stocken. En sådan måste dock genomföras med största försiktighet, särskilt då det gällde de stora djurslagen, med hänsyn till behovet av djur för kommande år. I första hand ansågs minskningen böra gå ut över höns och svin. Vid animalieproduktion sker alltid en stor energiförlust, då fodret omsattes i till människoföda användbara produkter. Denna energiförlust är störst i fråga om höns, för vilka man återfinner endast ungefär en tiondel av fodrets energimängd i slutprodukten. I nötkött och fläsk återfinnes ungefär en tredjedel av de i fodret ingående näringsämnena i produkten. Men då svinet i stor utsträckning lever av sådant foder, som direkt kan användas till människoföda, syntes det uppenbart, att svinstocken borde drabbas jämförelsevis hårt av reduktionen. Korna förtära ju till stor del foder, som icke kan utnyttjas till människoföda. En viktig synpunkt var också, att ett återställande av en reducerad svinstam till dess förra höjd kunde ske mycket hastigare än ett återställande av nötkreatursstammen, om denna tillåtits nedgå mera avsevärt. Det antogs, att om man minskade hönsstammen med 60 % och svinstammen med 30 % skulle man med en fodertillgång av nyss angivna storleksordning kunna upprätthålla en produktion av nötkött och mjölk, som väl vore mindre än under normala förhållanden men dock fullt tillräcklig. Sedan nyssnämnda beslag lagts å fodersäd, utbildades i huvuddragen för konsumtionsåret 1940/41 det regleringssystem på fodermedelsområdet, som sedan i stort sett fortfor att tillämpas under de följande krisåren, om ock i olika hänseenden utbyggt och kompletterat. Detta beskrives närmare i det
279 följande i specialredogörelserna för de olika huvudslagen av fodermedel. Här nedan skola i korthet beröras vissa förhållanden av mera allmän, för de viktigare foderslagen gemensam innebörd. Det nämndes i det föregående, att oljekakor och oljekaksmjöl lades under b e s l a g redan den 30/9 1939, omalen havre, vete- och rågkli den 8/5 1940 (havrebeslaget dock hävt den 12/8 s. å.) samt fodersäd — vartill räknades korn, havre, vicker, foderärter och foderbönor jämte blandningar av förenämnda spannmålsslag —- den 16/10 1940 (i Norrland utom Gästrikland dock först den 18/12 1940). Småningom kompletterades dessa beslag, så att till sist praktiskt taget alla fodermedel voro beslaglagda. De sålunda på ett senare stadium förordnade beslagen gällde stråfoder (hö och halm) från den 14/1 1941, majs och en rad andra fodermedel från den 9/7 1941 (beträffande melass hade beslag gällt ända sedan den 12/8 1940), foderbetor och råa vitbetor fr. o. m. 1941 års skörd, fodercellulosa från den 25/11 1941, potatis från den 12/10 1942. Beslaget å fodersäd, som till en början endast gällde produkter av det löpande årets skörd, förlängdes sedan på obestämd tid. Beslaget på stråfoder upphävdes den 1/3 1947 men måste på grund av 1947 års ovanligt dåliga höskörd återinföras den 17/8 s. å. Beslagen kvarstodo generellt intill våren eller sommaren 1950 men hade då för en del varor redan förlorat sin aktualitet i och med att de på dem grundade handelsregleringsbestämmelserna upphört att gälla. Beträffande d e n a d m i n i s t r a t i v a handläggningen och d e t p r a k t i s k a h a n d h a v a n d e t av frågor rörande fodermedelsregleringarna må nämnas följande. LK hade på detta område uppgifter av ganska mångskiftande slag. Kommissionen hade sålunda att vidtaga åtgärder för främjande av produktionen och importen av fodervaror samt att meddela bestämmelser och handlägga frågor om rätten att förfoga över dylika varor och om de former, under vilka dessa finge överlåtas och handel med dem bedrivas. Särskilt omfattande voro de ärenden som gällde införskaffande av fodersäd från jordbrukarna samt tilldelningen av olika slags fodermedel genom de lokala krisorganen eller direkt genom kommissionen åt djurinnehavare, som enligt uppdragna riktlinjer voro berättigade till tilldelning. Till LK:s uppgifter hörde även att fastställa högsta priser eller normalpriser för hithörande liksom för andra varor på jordbruksområdet, varvid kommissionen hade att samråda med PKN. Det ankom vidare på kommissionen att fastställa kvalitetsfordringar för fodervaror, såväl ransonerade som oransonerade. Tillverkare av vissa fodermedel eller fodermedelsblandningar voro skyldiga att fylla särskilda av kommissionen uppställda minimikrav beträffande ifrågavarande varors innehåll av sådana ämnen eller ämnesgrupper, av vilka deras bruksvärde i huvudsak bedömdes. I andra fall fick tillverkaren själv bestämma vilken myckenhet av olika ämnen som skulle garanteras. Offentlig deklaration häröver fick då läm«
280 nas, i regel genom att anbringas på den förpackning, vari varan salufördes. Genom att föranstalta om undersökning av uttagna prov övade LK kontroll över garantiutfästelsernas efterlevnad. Det år 1935 bildade statliga företaget Svenska Spannmåls AB fick från början, såsom ett led i den då bedrivna allmänna stödpolitiken på jordbruksområdet, monopol på importen av brödsäd och sedermera även på viktigare foderslag. Det ankom ock på bolaget att vara statligt uppköpsorgan och lagerhållare beträffande såväl brödsäd som fodersäd. För handhavandet av beslaget å oljekakor m. m. samt för distributionen av dessa och vissa andra fodermedel träffades, som förut nämnts, på hösten 1939 överenskommelse med Foderintressentföreningen u. p. a. Handelsverksamheten på området ankom alltjämt på de reguljära handelsföretagen, men nu såsom kommissionärer åt föreningen. Ett annat för regleringsuppgifter på fodermedelsområdet anlitat organ var den på hösten 1939 på LK:s föranstaltande bildade Svenska stråfoderhandelsföreningen u. p. a. Åt denna förening, i vilken de största stråfoderhandlarna i riket ingått som medlemmar, uppdrog LK efter stråfoderbeslagets införande den 14/1 1941 att handha inköp och försäljning av stråfoder. Den skulle organisera och kontrollera handeln med nämnda vara och —• som det hette — på ett så rättvist och praktiskt sätt som möjligt fördela disponibla kvantiteter därav. För ändamålet antog föreningen till kommissionärer några företag som tidigare bedrivit yrkesmässig handel med stråfoder i större omfattning, och dessa i sin tur antogo med föreningens godkännande s. k. underkommissionärer för stråfoder. Fr. o. m. den 1/9 1941 övertogos Foderintressentföreningens och Svenska stråfoderhandelsföreningens jämte Fröintressentföreningens uppgifter av Svenska Spannmåls AB, vilket från denna tid blev ensamt kommersiellt organ åt LK med avseende på regleringarna på spannmåls-, fodermedelsoch utsädesområdena. Genom avtal, gällande från nyssnämnda dag, åtog sig bolaget att efter direktiv från LK handha verkställigheten av beslutade regleringar beträffande brödspannmål, frö och fodermedel. Till fullgörande av detta åtagande skulle det särskilt åligga bolaget att beträffande nämnda slag av varor verkställa inköp och försäljningar inom landet, föranstalta om import och export, där sådant komme i fråga, för statens räkning övertaga beslagtagna förråd, vidtaga åtgärder för transport, lagring, förädling ooch fördelning av varupartier, som bragts under LK:s kontroll, samt öva tillsyn över efterlevnaden av gällande regleringsbestämmelser. Uppkommande överskott å bolagets rörelse skulle som förut inlevereras till statsverket, medan staten å sin sida åtog sig att täcka förluster å rörelsen ävensom att bestrida kostnaderna för bolagets verksamhet. Under spannmålsbolaget och enligt av detta meddelade föreskrifter verkade ett antal av bolaget auktoriserade spannmålshandlare, fodermedelshandlare, stråfoderhandlare och utsädeshandlare. När antalet var som
281 störst, uppgick de auktoriserade spannmålshandlarnas antal till ca 1 500, fodermedelshandlarnas till omkring 1 000 och stråfoderhandlarnas till omkring 500. De auktoriserade handlarna kunde i sin tur verka med anlitande av mellanhand (detaljhandlare och förmedlare). Det ålåg även spannmålsbolaget att tillse, att såväl handlare som tillverkare av foderblandningar m. m. ställde sig allmänna regleringsföreskrifter och prisbestämmelser till efterrättelse, samt att till LK anmäla iakttagna överträdelser härutinnan. För fodertilldelningarnas genomförande i enlighet med utfärdade bestämmelser hade i första hand —- om intet annat föreskrivits — kristidsnämnderna att svara. Med undantag för den allmänna tilldelningen av oljekraftfoder och kli för mjölkproduktionen, vilken i allmänhet utgick på en gång, nämligen om hösten, för hela konsumtionsåret, uppdelades detta som regel i fem ransoneringsperioder, nämligen första perioden september månad andra » tiden 1/10—31/12 tredje » » 1/1 —14/3 fjärde » » 15/3 —31/5 femte » » 1/6 —31/8 Ansökan om tilldelning skulle ske hos kristidsnämnden i den ort, där djuren funnos. Den skulle i allmänhet göras skriftligen enligt fastställt formulär samt innehålla alla de uppgifter om djurantal, eget innehav av fodersäd och andra fodermedel m. m., som nämnden behövde för sin bedömning. För inköp av tilldelade kvantiteter fodermedel utlämnade nämnden inköpsbevis, som djurinnehavaren sedan hade att överlämna till den handlare, hos vilken foderinköpen ägde rum. Inköpsbevisen förekommo i form av kuponger och licenser. För alla de viktigare foderslagen — fodersäd, oljekraftfoder, kli, hönsfoderblandning, betfor — funnos kuponger. Dessa hade olika valör (10, 25, 50, 100 kg samt ibland även lägre eller högre) och voro utförda i olika färgnyanser för att lättare kunna skiljas från varandra. Även för de nämnda fodermedlen uppställdes inköpsbevisen emellertid i vissa fall i form av licenser. Så var exempelvis fallet, då tilldelad fodersäd skulle inköpas direkt från odlare. Fodermedel, som endast förekommo i relativt små kvantiteter — maltgroddar, sopmjöl, foderbröd m. fl. — fingo i regel inköpas på inköpsbevis (kuponger eller licenser) för något av de övriga fodermedlen, vanligen fodersäd eller kli, eller ibland alternativt på mer än ett slags sådana andra inköpsbevis, men i en del fall utställdes licenser. Vissa särskilda tilldelningar utfördes av kristidsstyrelserna och vissa — för avelsbesättningar m. fl. — direkt av LK. Den som var missnöjd med handläggning av tilldelningsärende hade rätt att klaga hos överordnad myndighet, i sista hand hos Kungl. Maj :t. Kristidsnämnd var skyldig att anteckna beviljade tilldelningar i det
282 s. k. producentregistret eller, om dylikt icke var upplagt, i annan motsvarande handling. Med producentregister avsågs en tiggare, i vilken för varje jordbrukare eller annan kreatursinnehavare kunde insättas av LK tillhandahållna registerblad för införande av uppgifter om areal, djurantal, skörd, tilldelningar av fodermedel, konstgödsel etc. Kristidsnämnd skulle vidare månatligen lämna vederbörande kristidsstyrelse uppgift om totaltilldelningarna av olika fodermedel under näst föregående kalendermånad. Det ålåg kristidsstyrelse att göra sammandrag av resp. nämnders rapporter av förevarande slag samt att därefter lämna LK uppgift om totalsumman för de olika foderslagen. För att ge en antydan om effekten av det tillämpade foderhushållningssystemet med avseende på d j u r b e s t å n d e t s s t o r l e k o c h s a m m a n s ä t t n i n g under och efter krigsåren meddelas nedan en tablå över antalet djur inom de viktigare kategorierna enligt jordbruksräkningen år 1937 — den sista före kriget — samt de årliga kreatursräkningarna under åren 1941—1949. Siffrorna avse 1 000-tal djur. Nötkreatur År
15/9 1/6 i »> »> »> »> »> i »> 1
1937 1941 1942 1943 1944 1945 1946 1947 1948 1949
Får
Ungnöt
Summa nötkreatur 1
Svin
Kor
Höns (ej kycklingar)
1921 1788 1650 1704 1747 1797 1818 1808 1705 1668
563 497 475 546 619 558 579 558 500 484
2 986 2 756 2 546 2 790 2 859 2 843 2 869 2 797 2 625 2 585
1425 1001
353 403 435 520 558 516 482 421 349 311
8 109 8 215 5 833 5 448 6 175 6 452 7 609 8 361 9 007 8 204
Hästar
633 612 591 594 604 599 593 550 497 465
845 989
1054 1079 1 165 1 189 1 195 1238
Inkl. tjurar, c>xar och k älvar.
Man finner, att hästbeståndet under krigsåren bibehölls vid i stort sett oförändrad storlek, trots att på grund av det ökade dragarebehovet åtskilligt gjordes från LK:s sida för att genom foderregleringen stimulera hästaveln. Efter kriget var nedgången i hästarnas antal mycket markant. I fråga om korna finner man en nedgång fram till sommaren 1942 — det svåraste foderåret — med ca 270 000 djur eller med ca 14 %. Denna utgallring, vilken får anses rätt måttlig, torde närmast kunna betraktas som en nyttig åderlåtning, enär de nedslaktade korna givetvis i första hand utgjordes av mindre produktionsdugliga djur. Något kraftigagre — ca 16 % — var minskningen i fråga om antalet ungdjur. Hela nötkreatursstammen ökades under de följande åren men nådde ej samma höjd som före kriget och började fr. o. m. år 1947 åter nedgå.
283 Svinens antal hade på sommaren 1942 reducerats med ca 580 000 st. eller med ej mindre än ca 42 %, vilket torde vara mer än man från början räknat med som lämpligt. Återhämtningen under de följande åren var emellertid ganska snabb. Men ej heller här nåddes — så långt tabellen visar — förkrigsläget. Fåren utgjorde den enda djurgrupp som under kriget steg i antal, men efter 1944 förmärkes också här tillbakagång. Hönsstammen, vilken år 1937 angavs till 8.1 milj. djur (utom kycklingar), reducerades i enlighet med den uppgjorda produktionsplanen kraftigt och nådde sitt minimum år 1943 med 5 448 000 djur. Minskningen utgjorde dock ej mer än 33 % och var uppenbarligen betydligt mindre än vad man vid den första planläggningen synes ha kalkylerat med. Man fann det av sociala skäl lämpligt att ej driva reduktionen av hönsens antal så långt som ur enbart näringsekonomisk synpunkt måhända varit påkallat. Beträffande p r i s r e g l e r i n g e n för särskilda slag av fodermedel lämnas i specialredogörelserna vissa upplysningar. Här må för att möjliggöra en allmän överblick över utvecklingen meddelas en tablå, som anger fastställda normalpriser eller högsta priser av annat slag vid försäljning till förbrukare åren 1940—49 för ett antal representativa varuslag. Till jämförelse ha inedtagits även priser på brödsäd. De anförda talen avse beträffande spannmål medelpriset för resp. år, i övrigt det pris som gällde vid resp. års början. Det angivna utgångspriset på en vara, för vilken prisuppgift saknas för det eller de första åren i prisserien, har i regel gällt någon tid under näst föregående kalenderår men icke vid dettas ingång. Dessförinnan har i regel gällt, att LK skolat godkänna utförsäljningspriset för vederbörande vara. Priserna äro angivna i kronor per deciton. Det må anmärkas, att vid försäljning i mindre poster än hel förpackning, nämligen 100 kg för fodersäd och i regel 50 kg för andra fodervaror, ha de angivna priserna fått ökas med visst belopp (1—5 öre per kg).
Brödsäd 1
Fodersäd 1
Höstvete
Råg
Korn
Vithavre
Majs
Oljekraftfoderblandning
23: 30 26:09 26: 55 26:07 26:70 26:80 26:59 27:47 28:99 30:01
23:29 26:09 26:09 25:07 25:70 25:80 26:04 27:47 28:99 30:01
22:71 24:90 24:50 23:08 23:24 22:63 22:63 24:68 27:00 25:79
20:41 22:40 20:75 18:85 19:03 19:03 19:03 20:03 21:52 22: 21
18:50 23:71 25:33 25:00 25:00 25:00 25:00 25: 12 26:30 27:22
23:00 28:00 33:00 33:00 35:00 34:00 36:00 36:00 36: 15
År
1940.. 1941.. 1942.. 1943.. 1944.. 1945.. 1946.. 1947.. 1948.. 1949.. 1
Kli Vetekli
Rågkli
16:50 16:50 18:00 18:25 19:00 19:00 19:00 21:00 22: 15
15: 60 16:50 18:00 17:50 16:00 16:00 16:00 18:00 21: 15
Medelpriser för hela kalenderåret, för majs vid försäljning till förbrukare, för övriga spannmålsslag vid försäljning från odlare.
284 År
Hö av vallväxter
1940.. 1941.. 1942.. 1943.. 1944.. 1945.. 1946.. 1947.. 1948.. 1949..
KöttfoFoder- DikalciumFiskmjöl, dermjöl, fosfat, benmjöl, Melass 60 % 45—59 % lägst 31 %lägst 38 % råprotein råprot. o. P2O5 P2O5 fett
18:00 12:00 13:25 11:75 11:75 11:75 20:00
55:00 55:00 45:00 45:00 45:00 45: 00 52:00
30:00 30:00 30:00 30:00 30:00 30:00 30:00
Specialredogörelser
för
12:00 16:00 16:00 16:00 14:00 14:00 14:00 14:00 14:00 20:00
67:00 67:00 62:00 51:00 48:00 39:00 39:00
29:00 31:00 31:00 31:00 31:00 30:00 30:00
Hönsfoder- Foderblandning, cellulosa : ovitamicellfor M nerad resp. MM
särskilda
slag
av fodersäd
av olika
18:00 12: 25 15: 25 15: 25 15: 25 15:25 15: 25
32:00 30: 00 30:00 31:00 31:00 33:00 35:00 37:50
av
fodermedel.
Fodersäd. Den i n h e m s k a
produktionen
slag ävensom
im-
porten av majs — p r a k t i s k t taget den enda fodersädsimport av betydelse, som ägde r u m — belysas av nedanstående tablå, vilken innehåller
dels
genomsnittstal för åren 1930—39 (normalskörd, n o r m a l i m p o r t ) , dels å r s siffror
för
krigs- och efterkrigsåren.
Den övriga import
av
hithörande
spannmålsslag, som förekom, gällde huvudsakligen havre och var
främst
avsedd för havregrynstillverkning. Skörd av fodersäd 1 Korn
Havre
1 000 ton
1 000 ton
Blandsäd o. vicker 1 000 ton
218,3 231,7 189,3 157,7 220,1 232,6 175,3 168,7 182,8 176,0 192,9 177,9
1201,6 1271,1 937,1 775,7 926,0 850,3 730,0 754,9 782,7 678,2 792,5 840,2
547,9 596,6 490,3 432,6 534,7 501,5 476,3 469,2 521,1 437,2 577,8 655,6
År
1930/39 1939 . 1940 . 1941 . 1942 . 1943 . 1944 . 1945 . 1946 . 1947 . 1948 . 1949 . 1 2
Summa 1 000 ton 1967,8 2 099,4 1 616,7 1 366,0 1 680,8 1 584,4 1381,6 1 392,8 1486,6 1 291,4 1 563,2 1 673,7
Import av majs2 Index 1 000 ton 100,0 106,7 82,2 69,4 85,4 80,5 70,2 70,8 75.5 65,6 79,4 85,1
162,3 58,1 4,9
13,3 9,9 — •
10,2 57,5 41,0 91,4 104,3 109,8
Foc erärter i renlt bestånd oc i foderbönor 2j medräknad 3. De redovis;is i skördestatistiken ej särskilt; kvantiteterna torde vara obetydliga. Importsiffrorna för åren 1930—39 avse kalenderår, siffrorna för den följande tiden däremot konsumtionsår (1939/40 etc.).
Siffrorna
för fodersädsproduktionen
visa, att denna under hela
talet måste sägas h a varit jämförelsevis
1940-
svag; intet år nåddes den
för
1930-talet genomsnittliga kvantiteten av ca 2 milj. ton. Flera år, särskilt
285 1941, 1944, 1945 och 1947, företedde utomordentligt dåliga skörderesultat. Det jämnaste skördeutfallet visar kornet, som ock tidvis var föremål för särskilda stimulansåtgärder. Importen av majs nedgick starkt redan under konsumtionsåret 1939/40 och bortföll under de följande krigsåren till största delen. Klart är, att den sålunda under kriget och även åren närmast därefter så avsevärt reducerade tillgången på fodersäd, det viktigaste slaget av kraftfoder, ställde försörj ningsmyndigheterna inför mycket stora svårigheter. Dessa förstärktes därigenom att en ej ringa del särskilt av kornskörden måste, mot vanligheten, tagas i anspråk som brödsäd för utdrygning av de knappa tillgångarna på vete och råg. Jämte den egentliga fodersäden utnyttjades i viss omfattning — dock ej i kvantiteter som nämnvärt inverkade på totalkonsumtionen — en del vid de spannmålsförbrukande industrierna erhållna avfallsprodukter: sopmjöl, foderbröd, vetefodermjöl, vetegroddar, maltgroddar, glutenfoder, risfodermjöl m. m. Som ersättning och komplettering vid fodersädstilldelningen kommo tidvis i stor skala till användning sådana ersättningsvaror som fodercellulosa och betfor. Dessa bli i det följande föremål för särskild redogörelse. Att all fodersäd lades under beslag vid mitten av oktober resp. december 1940 — majs dock först i juli 1941 — är förut nämnt. Till en början fingo jordbrukare rätt att fritt använda innehavda förråd av fodersäd till utfodring av egna djur. Licens för inköp av havre fick av kristidsnämnd lämnas person eller företag, som i annan yrkesmässig rörelse än jordbruk använde hästar för transporter. Ävenså fick kristidsnämnd tills vidare i begränsad omfattning meddela inköpslicens för fodersäd till utfodring av husdjur. Avsikten med fodersädsbeslaget var emellertid att under rådande fodermedelsbrist kunna företaga en såvitt möjligt rättvis fördelning av befintliga fodertillgångar. Villkoret för genomförande av den åsyftade regleringen var, att tillräckliga kvantiteter fodersäd i tid framkommo på marknaden. Då så ej blev fallet, ansågs ofrånkomligt att i sådant syfte tillgripa ett visst tvång i form av l e v e r a n s p l i k t , varvid man utgick ifrån att till det allmänna principiellt all fodersäd skulle avstås, som översteg behovet för utsäde och utfodring å vederbörande brukningsdel jämte viss husbehovsförbrukning. Den 13/12 1940 utfärdades en kungörelse, varigenom erforderliga inskränkningar möjliggjordes i rätten att överlåta även icke beslagtagna förråd av fodersäd. Med stöd av denna kungörelse föreskrev LK, att överlåtelse av fodersäd, även om den ej var beslagtagen, fick ske endast i den utsträckning överlåtelse av beslagtagen fodersäd var medgiven och i enlighet med de föreskrifter som gällde för sådan överlåtelse. Kort därefter
286 meddelades generella bestämmelser om avstående av fodersäd samt angåvos jämväl grunderna för den av LK planlagda tilldelningen därav. Det erforderliga uppköpssystemet i fråga om såväl beslagtagen som annan fodersäd ordnades efter samma grunder som i fråga om brödsäd. (Se härom sid. 221.) Uppköpsorgan blev i bägge fallen Svenska Spannmåls AB och dess ombud. Liknande bestämmelser angående leveransplikten som för 1940/41 meddelades sedermera för vart och ett av konsumtionsåren 1941/42 t. o. m. 1947/48. F r å n leveransskyldighet undantogos jordbrukarna i de fyra nordligaste länen. Ävenså undantogos principiellt de mindre brukningsdelarna, under 1940/41 uppgående till högst 15, under åren 1941/42—1943/44 till högst 10 och under de därefter följande åren till högst 5 hektar åker. Beräkningarna angående de kvantiteter fodersäd, som skulle avstås till det allmänna, verkställdes av LK med ledning av föreliggande skördeuppskattningar och arealuppgifter samt uppgifter om kreatursantalet. Odlaren tillgodoräknades fodersäd dels till utsäde — i regel 225 kg per hektar — och dels för utfodring av de husdjur, som funnos på brukningsdelen, samt i vissa fall för överlåtelse till fast anställda lantarbetare m. m. Behovet för egna husdjur beräknades med utgångspunkt från särskilda, för varje regleringsår för hästar, nötkreatur, får och getter samt svin och under vissa år även för fjäderfän fastställda s. k. avståendestater. För tjurar, kor och oxar samt hästar under 3 år växlade dessas storlek under ett visst år för skilda landsdelar, beroende på de inom dessa rådande olika förhållandena med hänsyn till tillgången på vallväxter, foderrotfrukter och äggviterika fodermedel m. m. Skilda regleringsår emellan förekommo betydande differenser i staternas genomsnittliga storlek. För varje år måste nämligen dessa avvägas på sådant sätt, att så mycket fodersäd blev över för leverans, som behövdes för erhållande av den för hela landet förutsatta och erforderliga minimikvantiteten. Under regleringsåren 1940/41 och 1941/42 reducerades i vissa fall det antal svin och fjäderfän, för vilket fodersäd fick tillgodoräknas, under 1941/42 dessutom antalet nötkreatur, under åren 1946/47 och 1947/48 enbart antalet fjäderfän. Varje kristidsstyrelse erhöll meddelande om den minimikvantitet, som skulle avstås inom styrelseområdet, jämte anvisningar för fördelning därav på kristidsnämnderna. Sedan leveranskvantiteterna sålunda bestämts för varje kristidsnämnds område, ålåg det vederbörande kristidsnämnd att verkställa fördelningen på de olika brukningsdelarna samt att tillställa jordbrukarna l e v e r a n s b e s k e d , upptagande den spannmål som skulle avstås, d. v. s. levereras till godkänd spannmålsköpare före en viss bestämd dag på eftervintern eller våren året efter skördeåret. Några bestämda regler för nämndernas fördelning meddelades icke, utan de erhöllo frihet att förfara på det sätt, som de med hänsyn till de loikala
287 förhållandena funne bäst. Under vissa år bestämdes, att leveranserna skulle i första hand avse korn. Vid planläggningen av leveranspliktens fördelning för året 1944/45 kom ett i viss mån ändrat system i tillämpning, vilket behölls under de följande åren. Dittills hade beräkningen av leveranskvantiteterna verkställts centralt inom LK med ledning av tillgängliga rapporter om skördeutfall och djurantal m. m. I avsikt att kunna knyta leveransplikten så nära som möjligt till de olika områdenas faktiska leveransförmåga gick man nu så tillväga, att man redan under sommaren förelade kristidsnämnderna att göra grundläggande beräkningar angående de kvantiteter fodersäd, som nämnderna ansåge möjligt att uttaga inom sina områden. På grundval av de härom avlämnade uppgifterna jämte utlåtanden av särskilda av LK förordnade experter beräknade kommissionen sedermera leveranspliktens storlek för de olika kristidsstyrelseområdena samt uppdrog åt styrelserna att lämna behövliga direktiv angående fördelningen. Samma år utfärdades även föreskrifter angående avdrag, som finge göras vid leveranspliktens fixerande med hänsyn till utfodringsbehovet för svin, i syfte att anpassa densamma efter växlingarna i svinbeståndet. Leveranspliktig jordbrukare medgavs även rätt att under vissa förutsättningar erhålla nedsättning i leveransplikten för den händelse han utökat sin besättning av hästar eller mjölkkor. För att underlätta kontrollen verkställdes tid efter annan särskild undersökning genom de s. k. slaktgodemännen (se sid. 314) rörande antalet svin, hästar och nötkreatur å leveranspliktiga brukningsdelar. Redovisningen över fullgjorda fodersädsleveranser visade, att resultatet i allmänhet var mycket gott, i det att ca 100 % av de beslutade leveransåläggandena inflöto och vissa år därutöver på grund av överleveranser från leveranspliktiga och leveranser även från icke leveranspliktiga. Efterföljande tabell redovisar de inom hela landet under regleringsåren 1941/42—1948/49 till spannmålshandlare, utsädeshandlare och kvarnar ingående totalkvantiteterna fodersäd — således vad jordbrukarna försålt på annat sätt än direkt till kreatursinnehavare eller till annan jordbrukare för användning till utsäde —• jämte importöverskott (dock icke beträffande majs) samt även de olika huvudändamål, vartill fodersäden använts. Kvantiteterna äro angivna i 1 000-tal ton. Av differensuppgifterna kan man bl. a. sluta, att upplagringen av fodersäd vissa år varit så stor, att man under de tre regleringsåren 1943/44 —1945/46 samt året 1947/48 i betydande grad kunde tära på äldre lager. Skördeutfallet år 1948 var så pass förbättrat, att då hänsyn även togs till de gynnsammare importförhållandena något fodersädsavstående icke ansågs behöva tillämpas under konsumtionsåret 1948/49. I samband därmed befanns även fodersädsransoneringen kunna slopas. Genom Kungl. Maj :ts beslut den 27/8 1948 och LK:s i anledning därav utfärdade föreskrifter bestämdes följaktligen, att användningen av fodersäd (med un-
288 OdlareReglerings- leveranser
1941/42 1942/43 1943/44 1944/45 1945/46 1946/47 1947/48 1948/49 1
Disponerade kvantiteter För tillverkning av-
importöverskott
havregryn
324,8 518,4 360,7 267,8 261,3 352,3 314,5 388,8
48,5 87,7 71,7 56,0 45,7 53,7 75,8 46,2
För utFör maltkorngryn o. beredning fodringskornmjöl ändamål 39,2 73,9 55,6 13,3 8,5 14,7 57,4 35,3
11,0 35,3 35,6 16,2 23,2 29,1 23,6 30,0
135,5 148,0 191,4 125,4 114,5 104,0 103,1 170,8
DiffeTill utsäde
Summa
56,5 56,6 63,0 75,5 83,8 79,3 77,7 69,5
290,7 401,5 417,3 286,4 275,7 280,8 337,6 351,8
+ 34,1 + 116,9 — 56,6 — 18,6 — 14,4 + 71,5 — 23,1 + 37,0
Diffei ensen mel lan ingående och a\ gående kvantiteter omfattar svinn m. m. samt föran dringar i 1 agerbehållningen från det ena året till det andra.
dantag för korn, där en viss reglering med hänsyn till brödsädsförbrukningen tills vidare bibehölls) fr. o. m. den 1/9 1948 skulle vara praktiskt taget fri. Beslaget kvarstod alltjämt —• det upphävdes först från den 1/7 1950 — men något tvång att avstå fodersäd mot leveransbesked skulle icke vidare förekomma och ransoneringen upphörde. Till största delen bortföllo även dittillsvarande restriktioner i fråga om rätten till överlåtelse av fodersäd. P r i s r e g l e r i n g e n för foder säd följde i stort sett samma linjer som prisregleringen beträffande brödsäd, för vilken redogöres å sid. 225 ff., dock med vissa avvikelser. Den prissättning, som genomfördes i samband med spannmålsbeslaget i oktober 1940, angavs i främsta rummet syfta till att åstadkomma en rimlig relation mellan bröd- och fodersädspriserna. Å fodersäden hade nämligen priserna till följd av den över huvud svaga tillgången på fodermedel stigit proportionsvis mera än å brödsäden, ja i vissa fall t. o. m. överskridit priserna å denna. Priserna å fodersäd vid frivillig överlåtelse eller hembud till Svenska Spannmåls AB före den 1/3 1941 bestämdes sålunda: för korn 2 5 : — , för vithavre 23:50, för svarthavre 22:50, för blandsäd 2 4 : — och för trindsäd 3 8 : — kr. per dt, allt avseende spannmål av normalkvalitet. Vid försäljning efter den 1/3 1941 eller då tvångsköp skedde enligt förfogandelagen skulle priserna vara 2 kr. lägre för stråsäden och 3 kr. lägre för trindsäden. För regleringsåret 1941/42 åsattes fodersäden liksom brödsäden normalpriser, vilka utgjorde för korn 2 6 : — , för vithavre 22:50, för svarthavre 21:50, för blandsäd 24:-— och för trindsäd 3 8 : — kr. per dt. I syfte att under det svåra bristläge som förelåg snarast få fram största möjliga kvantiteter fodersäd bestämdes, att en särskild leveranspremie av 1 kr. per dt skulle utbetalas för korn, havre och blandsäd, som senast den 15/12 1941 inlevererades. De för året 1942/43 fastställda normalpriserna företedde på
289 grund av den förbättrade skördesituationen en viss sänkning i förhållande till de förut gällande, nämligen med 3 : — å 3: 50 kr. per dt för olika spannmålsslag. Även under de följande regleringsåren tillämpades normalpriser men nu konstruerade efter en under hösten och vintern stigande skala på samma sätt som riktpriserna och sedermera normalpriserna beträffande brödsäden. Den härvid successivt inträdande stegringen av den genomsnittliga prisnivån framgår av tabellen å sid. 283. Jämväl för majs tillämpades från 1947/48 en under regleringsåret stigande prisskala. Normalpriserna för fodersäd upphävdes från den 1/9 1949. Vid försäljning härav från spannmålsbolaget skulle dock alltjämt gälla vissa av LK fastställda försäljningspriser. Fraktbidrag skulle i prisutjämningssyfte utbetalas av spannmålsbolaget vid transport från södra och mellersta till norra Sverige med belopp av högst kr. 2: 50 per dt. T i l l d e l n i n g a r n a a v f o d e r s ä d eller ersättningsmedel härför måste under alla regleringsåren utgå enligt mycket knappa — under vissa år synnerligen knappa — normer. Tillräckligt med fodersäd kunde icke disponeras och även tillgången på lämpliga ersättningsmedel var otillfredsställande. De som togos till hjälp voro av olika slag. Vetekli och rågkli ersatte sålunda fodersäd partiellt under flera år, t. o. m. åt ett sådant djurslag som svin, för vilket kli under vanliga förhållanden användes endast i särskilda fall. Under åren 1940/41 och 1941/42, då fodercellulosan var ransonerad, fick även detta fodermedel i betydande omfattning ersätta fodersäd år hästar. Under vissa år fick även oljekraftfoder stödja fodersädsförsörjningen. Nedanstående tabell upptar de kvantiteter fodersäd eller ersättningsmedel härför (dock ej fodercellulosa), som under regleringsåren 1941/42—1947/48 dels mot inköpsbevis försåldes till kreatursinnehavare för utfodringsändamål, som normalt tillgodoses med fodersäd, dels tillhandahöllos för yrkesmässig beredning av foderblandningar för fjäderfän och pälsdjur (1 000-tal ton). Regleringsar
1941/42.. 1942/43.. 1943/44.. 1944/45.. 1945/46.. 1946/47.. 1947/48.. 1 2
Fodersäd x
Majs
106,0 141,7 182,7 140,7 130,7 103,3 100,4
7,0 7,0 9,0 6,3
36,0 48,0 90,1
Vete- och rågkli 10,3 17,0 31,5 74,0 112,0 166,0 86,9
Betfor
Oljekraftfoder
—
— —
12,4 14,6
14,2
9,5
0,4
15,5 10,7
0,9
—
Diverse 2
Summa
6,0 8,0 6,0 6,0 6,0 6,0 7,5
129,3 173,7 241,6 255,8 294,6 338,8 296,5
Inkl. kasserad brödsäd samt avrens av brödsäd. Maltg roddar, sopmjöl, foderb röd, risfodermjöl och h irs.
Tilldelning fick ej lämnas för tid, under vilken sökandens egna tillgångar på fodersäd från årets eller tidigare års skördar (efter avdrag för 19—116821
290 erforderlig kvantitet för utsäde m. m.) kunde antagas förslå för utfodring av hans djur vid tillämpande av avståendestater, som inom området i fråga under året lagts till grund vid beräkningar för fodersädsavståendet. Enligt denna huvudregel var tydligtvis djurinnehavare, som erhållit eller väntades skola erhålla leveransbesked för fodersäd under året, icke berättigad till tilldelning. Undantag gällde dock under vissa år vid ökning av kreatursantalet samt för tilldelning av produktionsfoder för fjäderfän. Högsta tilldelningen för olika kategorier av arbetshästar var under vissa år följande ( k g ) : För hästar brukade i jordbruksarbete åkerirörelse m. m skogsarbete, tungt » annat
1941/42
1942/43
1944/45
1947/48
435 735 1 120 945
630 680 1335 985
850 800 1560 1 175
765 1 010 1360 900
För hästar under tre år samt föl erhölls en tilldelning som differantierades något för olika landsdelar och som stod i relation till de tillämpade avstående staterna för resp. år. Årskvantiteten varierade mellan ca 140 och 200 kg. Tilldelning utgick icke under sommarhalvåret. För tjänstgörande värdefulla avelshästar, ridhästar, användbara vid mobilisering m. fl. utgick vissa extra tilldelningar. T. o. m. regleringsåret 1942/43 gavs tilldelningen till hästar uteslutande i form av fodersäd. Under 1940/41 och 1941/42 var fodercellulosan tidvis ransonerad, och särskilda kvantiteter av denna vara tillmättes då även åt hästar. Fr. o. m. regleringsåret 1943/44 ersattes foder säden i stor utsträckning av betfor eller kli. För mjölkkor, tjurar och oxar, beträffande vilka gemensamma bestämmelser gällde, utgick ingen tilldelning under sommarhalvåret. Den stod eljest till sin storlek i viss relation till avståendestaterna men var i regel lägre än dessa. Årskvantiteterna voro ganska små — i södra delen av landet blott några få tiotal kg, i de mellersta delarna ofta endast 100—150 kg — och utgjordes i stor utsträckning, särskilt under de senare åren, av kli, betfor eller oljekraftfoder såsom ersättning för foder säd. För livkalvar under 6 månader utgick en årskvantitet av 30—45 kg. Tilldelningen för svin utgick med kvantiteter, varierande för hushållsgrisar mellan 230 och 285 kg per år, för s. k. matavfallssvin (d. v. s. svin, vilkas foderbehov till minst 50 % kunde tillgodoses med speciellt svinfoder, såsom matavfall, vassle m. m.) mellan 230 och 340 kg och för andra svin mellan 340 och 535 kg. Fr. o. m. sommaren 1945 ingick kli som partiell ersättning för fodersäd med 35—40 % och ibland t. o. m. mera än hälften av totalkvantiteten åt hushållsgrisar och matavfallssvin samt med tredjedelen upp till hälften åt andra svin. Då de ordinarie tilldelningarna voro alltför knappa för modersuggor, utgick åt dessa dels extra tilldelning av
291 vetekli (i regel 50 kg) vid varje grisning, dels särskilda tilldelningar, i regel av kli, då tillgången på fodermedel medgav detta. Tjänstgörande fargaltar blevo vid vissa tillfällen delaktiga av de särskilda tilldelningarna. För får och getter lämnades årligen en tilldelning av 15—20 kg fodersäd eller ersättningsmedel härför. Särskilt värdefulla avelsbesättningar erhöllo dessutom extra tilldelning av oljekraftfoder. Oljekraftfoder
och kli.
Den inhemska tillverkningens och importens storlek i fråga om varor av hithörande slag framgår av nedanstående tablå. Oljekraftfoder 1 000 ton
Vete- och rågkli 1 000 ton
Inhemsk tillverkning
Importav imporav inöverskott terat frö hemskt frö Kalenderår 1930/39 Konsumtionsår 1938/39 1939/40 1940/41 1941/42 1942/43 1943/44 1944/45 1945/46 1946/47 1947/48 1948/49
Tillgång
Inhemsk tillverkning 1
Importöverskott ]
Tillgång 2
105,9
143,1
249,0
134,4
34,9
169,3
144,0 96,4 37,6 27,8 41,6 26,2 34,0 23,2 14,9 12,2 16,6
113,1 134,1 99,0 107,9 90,8 122,6 68,1 124,1 122,0 176,7 93,9
257,1 230,5 136,6 139,8 137,5 168,0 138,3 171,7 150,6 224,4 163,5
109,1 126,3 127,4 58,5 69,5 100,3 124,5 108,1 93,5 93,9 103,8
29,8 13,8 27,3 12,0 1,4
138,9 140,1 154,7 70,5 70,9 100,3 124,5 147,6 251,8 211,5 230,8
4,1 5,1 19,2 36,2 24,4 13,7 35,5 53,0
39,5 158,3 117,6 127,0
Åren 1930—39 kli av alla slag. Kvantiteterna kli av annat slag än vete- och rågkli torde dock vara obetydliga. Oberäknat övergångslager, vilka vissa år voro r ä t t stora
Importen av oljekraftfoder, som under förkrigsperioden med avdrag för export uppgick till ca 143 000 ton per år, kunde under hela krigstiden •— huvudsakligen tack vare lejdtrafiken — och även därefter upprätthållas om än i reducerad omfattning. Först under konsumtionsåret 1947/48 nåddes åter förkrigsimportens nivå. Även den inhemska produktionen av importerad råvara (jordnötter, kopra, linfrö m. m.) kunde på samma sätt i minskad skala fortgå. I och med att den inom landet igångsatta oljeväxtodlingen tilltog i omfång ökades även den därpå baserade produktionen av oljekraftfoder. Bedan under konsumtionsåret 1944/45 representerade den hithörande rent inhemska tillverkningen över en fjärdedel av den kvantitet, som tillfördes marknaden, och året 1948/49 ungefär en tredjedel. Totalt var emellertid tillgången av oljekraftfoder under hela perioden starkt nedpressad; åren 1940/41—1944/45 motsvarade genomsnittsförbrukningen endast något över hälften av förkrigsförbrukningen. I fråga om vete- och rågkli var under åren 1941/42—1944/45 importen
292 obetydlig, vissa år obefintlig, men den steg därefter kraftigt och nådde särskilt år 1946/47 en mycket betydande omfattning. Den inhemska tillverkningen var i allmänhet betydligt mindre än förkrigsproduktionen, beroende på den höjda utmalningsprocenten vid mjöltillverkningen, vilken självfallet gav ett minskat kliutbyte. Alltsedan hösten 1940 kunde förbrukarna av oljekraftfoder i regel icke erhålla annat än en av olika slags oljekakor och kakmjöl sammansatt produkt, »Spannmålsbolagets oljekaksblandning», som enligt bolagets anvisningar och under dess kontroll tillverkades och salufördes av ett antal foderfirmor. Sammansättningen och halten av råprotein och fett växlade allt efter råvarutillgången för olika år eller delar av år. Vid vissa tillfällen förekom dock även oblandat oljekaksfoder, såsom solrosmjöl, linkaksoljekraftfoder samt raps- och senapsmjöl, i handeln. Oljekraftfodrets huvudsakliga funktion är att lämna ett behövligt äggvitetillskott vid mjölkproduktionen. Med undantag för relativt små mängder, som disponerades för äggproduktion, var detta också praktiskt taget dess enda användning före kriget. Under kristiden måste emellertid betydande kvantiteter disponeras som tillskottsfoder åt köpare av fodercellulosa m. fl. icke ordinära ändamål, såsom nedanstående tablå utvisar. Förbrukarnas inköp av tilldelade eller eljest till förfogande ställda kvantiteter oljekraftfoder. Ton. Konsumtionsår
För mjölkprod.
För avelsbesättn.
1941/42 . . 1942/43 . . 1943/44 . . , 1944/45 . . 1945/46 . . 1946/47 . . 1947/48 . .
55 700 90 400 102 300 129 500 206 100 143 600 178 100
500 700 1400 1500 1400 1400 1800
Ersättning för fodersäd
— •
—
19 400 400
—:
900 Tillskott till cellulosafoder 55 000 6 000 4 500 5 200 4 600 900
—
Tillv. av specialfoder m. m.
Summa
1800 2 700 2 100 8 800 9 600 9 100 6 100
113 000 99 800 110 300 164 400 222 100 155 000 186 900
Normalt användes v e t e - o c h r å g k l i i huvudsak för mjölkproduktionen. Kriget medförde emellertid rubbningar även i detta avseende. Såsom tidigare nämnts måste bl. a. betydande mängder av dessa varor brukas i stället för fodersäd vid allmänna tilldelningar. Dispositionen av förefintliga tillgångar för olika ändamål framgår av tablån å sid. 293. Beslagen å oljekraftfoder och kli den 30/9 1939 resp. den 8/5 1940 och den i samband därmed preliminärt genomförda regleringen av fodermedelshandeln har tidigare berörts. Handeln med hithörande varor ordnades mera definitivt genom kungörelse den 31/8 1940 (nr 795) och LK:s i anslutning därtill utfärdade föreskrifter. Regleringssystemet utgestaltades härvid i huvudsak på sätt som beskrives ovan å sid. 281. Försäljningen till jordb r u k a r e skulle sålunda regelmässigt ske mot av kristidsnämnd utdelade in-
293 Förbrukarnas inköp av tilldelade eller eljest till förfogande ställda kvantiteter vete- och rågkli. Ton. Konsumtionsår
Tillv. av specialfoder
Diverse
Summa
7 000 88 000 1800 72 000 2 700 100 000 39 100 2 800 125 000 75 800 2 200 165 000 1 103 100 4 200 220 000 57 400 2 800 198 500 Härav utgör 22 000 ton kompensationsersättning åt tidigare k öpare av fodercellulosa. Detta fodermedel försvann nämlig en ur marknaden hösten 1946.
1941/42 . . 1942/43 . . 1943/44 . . 1944/45 . . 1945/46 . . 1946/47 . . 1947/48 . . 1
Ersättning för fodersäd
För
nötkreatur 72 700 54 900 68 400 49 300 51300 51300 110 400
6 000 10 000 18 000 14 000 12 000 38 000 13 000
— —
2 300 5 300 10 900 19 800 23 700 23 400 14 900
köpskuponger men försäljning till andra förbrukare mot av LK utfärdad inköpslicens. De knappa tillgångarna fördelades av kommissionen på kristidsstyrelserna. Dessa hade att enligt givna direktiv fördela de anvisade kvantiteterna på kristidsnämnderna, medan det ålåg nämnderna att verkställa tilldelningen till förbrukarna. Till ledning för nämndernas arbete därutinnan angavs, att hithörande fodermedel främst vore avsedda till befrämjande av mjölkproduktionen och att därför vid tilldelningen i första hand borde tagas hänsyn till innehavet av mjölkkor. Under de första krisåren lades förbrukningen under år 1938 i huvudsak till grund vid fördelningen av oljekraftfoder och kli. Viss hänsyn togs dock även till resp. jordbrukares tillgång på annat äggviterikt foder, hö, gröm foderensilage m. m. J u längre tid som förflutit sedan 1938, desto mindre tillfredsställande blevo emellertid de sålunda tillämpade tilldelningsgrunderna. Bl. a. hade driftsformerna och besättningarnas storlek på de olika gårdarna i många fall betydligt förändrats sedan jämförelseåret. Fr. o. m. konsumtionsåret 1943/44 kom därför ett nytt tilldelningssystem i tillämpning, som närmare anknöt till den faktiska mjölkproduktionen inom besättningarna. För skilda landsdelar gjordes modifikationer med hänsyn till olikheter i lanthushållningens och växtodlingens allmänna inriktning. Det nya systemet utformades i huvudsak på följande sätt. Inom de fyra nordligaste länen ställde LK för varje konsumtionsår såsom ordinarie tilldelning bestämda kvantiteter dels oljekraftfoder och dels kli till vederbörande kristidsstyrelses förfogande att av denna antingen direkt eller via underställda kristidsnämnder fördelas på mjölkproducenterna på sätt styrelsen funne lämpligt, dock med beaktande av vissa av LK lämnade direktiv. Direkt genom kristidsnämnderna och med bestämd myckenhet per ko lämnades tidvis även vissa extra tilldelningar. Inom Götaland, Svealand och Gävleborgs län utlämnades genom kristidsnämnderna under varje konsumtionsår såsom ordinarie tilldelning en viss mängd oljekraftfoder per ko oberoende av mjölkavkastningen. Denna tilldelning varierade från 20 till 60 kg per ko för olika kristidsstyrelseområ-
294 den med hänsyn till jordbrukets inriktning därstädes. Under 1947/48 utgick därjämte en allmän, för alla områden lika tilldelning av kli om 30 kg per ko. Samtliga år lämnades dessutom en på besättningarnas mjölkavkastning grundad tilldelning av dels oljekraftfoder, dels kli. Den utgick endast för den mjölk, som en besättning producerat i medeltal per ko utöver en viss för vederbörande kristidsstyrelseområde fastställd grundproduktion. Relationen mellan oljekraftfoder och kli avvägdes med hänsyn tagen till förkrigsförhållandena. Grundproduktionen utgjorde lägst 1 400 och högst 2 000 kg per ko; sistnämnda tal gällde Malmöhus läns södra kristidsstyrelseområde, där medelavkastningen är högst. För Mälarprovinserna utgjorde den 1 700 kg. Ifrågavarande tilldelning utgick överlag utan hänsyn till djurägarnas innehav av andra fodermedel och oberoende av om de ålagts att avstå fodersäd till det allmänna. För varje år fastställdes ett högsta antal kraftfoderenheter (1 kr. e. = 1 kg oljekraftfoder eller 1,5 kg kli), som fick tilldelas i medeltal per ko inom en besättning. För de fyra nordligaste länen varierade nämnda maximital mellan 200 och 275, för landet i övrigt mellan 350 och 550 kr. e. per ko. Viss tilldelning fick även utgå för stamtjurar och föreningstjurar. Förutom de reguljära tilldelningarna lämnades för mjölkproduktionen vissa år extra tilldelningar. Sådana gåvos ock för särskilt högt avkastande avelsbesättningar. Extra tilldelning av oljekraftfoder erhöllo också odlare av oljeväxter, spånadslin och hampa såsom en särskild stimulans för sådan odling. Med avseende på p r i s r e g l e r i n g e n för hithörande fodermedel må följande nämnas. Enligt det avtal, som statens jordbruksnämnd i oktober 1939 träffade med Foderintressentföreningen angående handeln med fodermedel, främst oljekraftfoder och kli, gällde, att försäljningspriserna härå skulle bestämmas av nämnden i samråd med föreningen. Uppgiften övertogs av LK efter dess tillkomst. Föreningen skulle öva kontroll över de av densamma anlitade kommissionärerna ined avseende på de principer och övriga villkor, som dessa tillämpade i sin affärsrörelse. I allmänhet sökte m a n hålla priserna å ifrågavarande varor på en möjligast j ä m n nivå. F r å n hösten 1940 stöddes prisstabiliteten genom ett c l e a r i n g f ö r f a r a n d e , som ordnades enligt överenskommelse mellan LK och Foderintressentföreningen. Clearingen gick ut på, att de på området verksamma handels- och produktionsföretagens anskaffnings- och tillverkningskostnader skulle genom inbetalningar till eller utbetalningar från en inom LK upprättad clearingkassa för jordbruksförnödenheter utj ä m n a s i förhållande till de fastställda utförsäljningspriserna, så att en fast prisnivå kunde upprätthållas. Kungl. Maj :t bestämde, att regleringen av marknadspriserna å kraftfoder liksom å konstgödselmedel t. o. m. den 30/6 1941 skulle åsyfta ett sådan prisläge, att vad som med tillämpning av
295 förutnämnda avtal utbetalades från kassan efter avdrag av inbetalningar icke komme att överstiga ett visst belopp. Beträffande kraftfoder fastställdes detta belopp till 1,8 milj. kr. För ersättande av eventuella förluster för clearingkassan ställde riksdagen ett anslag av 5 milj. kr. till förfogande. Clearingförfarandet upphörde för kraftfodrets vidkommande på hösten 1941, då handeln därmed koncentrerades till Svenska Spannmåls AB, som fick sina förluster på denna rörelse täckta av statsmedel på samma sätt som skedde beträffande bolagets förluster i övrigt. Clearingkassan användes från denna tid blott för prisutjämning i fråga om konstgödselmedel. Förlusterna på handeln med kraftfodermedel, vilka motiverades med önskan att över huvud undvika prisstegringar å för jordbruket viktiga förnödenheter, uppgingo efter hand till betydande belopp. Till täckande därav beviljade sålunda riksdagen för budgetåret 1941/42 ett anslag av 20 milj. kr. och för budgetåren 1942/43 och 1943/44 tillsammans ett anslag av 42 milj. kr. Se vidare tabellen sid. 176—177. Fr. o. m. den 25/9 1941 bestämdes för såväl oljekraftfoder som kli n o r m a l p r i s e r , vilka, i ungefärlig överensstämmelse med dittillsvarande priser, sattes till 28 kr. per dt för 45 %-iga oljekakor och 30 kr. per dt för 48 %-iga sådana samt kr. 16: 50 per dt för vete- och rågkli. Priserna å 45 %-iga oljekakor höjdes följande år till 33 kr. och å vete- och rågkli till 18 kr. per dt men sänktes år 1944 åter. Fr. o. m. juli 1944 genomfördes en av lagerutrymmesskäl betingad differentiering av priset på oljekakor allt efter tiden för inköpet. Priset bestämdes för leverans i juli— augusti till 32 kr. och därefter stigande till 35 kr. per dt för leverans i december. (Dessa priser gällde 42 %-ig vara.) Samma system bibehölls även under de följande åren, då emellertid en allmän prishöjning tilläts för såväl oljekakor som kli (se tabellen å sid. 283). Normalpriserna upphävdes i september 1949. Stråfoder
m. m.
Stråfodermedlen spela både kvantitativt och kvalitativt en mycket stor roll vid den svenska husdjur stammens foderförsörjning. Bortsett från bete och grönfoder ha de vid normal skörd plägat tillgodose ca 40 % av husdjurens näringsbehov, uttryckt i foderenheter, samt nära hälften av behovet av foderäggvita. Fr. o. m. den 14/1 1941, då stråfoder, såväl hö som halm, efter 1940 års synnerligen svaga skörd lades under beslag, voro hithörande varor under flera år underkastade regleringar av växlande innebörd och skärpa. Tidvis avsågo dessa endast vissa inskränkningar i odlares rätt att överlåta stråfoder till annan än auktoriserad stråfoderhandlare eller innehavare av inköpslicens eller i rätten att transportera stråfoder från en plats till en annan. Under vissa mycket svaga skördeår tillgrepos längre gående restriktioner. Sålunda var det under särskilda perioder förbjudet att — frånsett vissa undantag — använda stråfoder såsom strömedel för klavbundna nötkreatur, att bränna stråfoder, att kom-
296 postera halm samt att överlåta halm för användning som emballage, till reparation av halmtak eller för täckning av rotfruktsstukor. En viss ransonering av stråfoderför sälj ningen anordnades av Svenska stråfoderhandelsföreningen (se rörande denna sid. 280) från mitten av januari 1941. I strängare form, med anlitande av kristidsstyrelser och kristidsnämnder, ägde ransonering rum under tiden september 1941—augusti 1942, tidvis endast beträffande hö. Stråfoderransoneringen erbjöd vid genomförandet relativt stora svårigheter, beroende på den allmänt ringa tillgången på i handeln förekommande kvantiteter, pressningssvårigheter samt besvärligheter i avseende på transport av en så skrymmande och svårtransportabel vara. Det i januari 1941 införda beslaget upphörde med utgången av februari 1947. Nytt beslag, åtföljt av handelsreglering, gällde som följd av 1947 års dåliga skörd under tiden 17/8 1947—31/10 1949. Handelsregleringen upphörde dock redan i maj 1948. F r å n denna tidpunkt var hushållningen med stråfoder praktiskt taget fullt fri. I fråga om p r i s s ä t t n i n g e n på stråfoder må nämnas, att LK efter beslaget därå i januari 1941 fastställde högstpriser att gälla vid auktoriserade stråfoderhandlares uppköp (hö 24 kr., halm 7—12 kr. per d t ) . Normalpriser sattes i september 1941, varvid hö uppdelades i tre kvalitetsklasser; priset för högsta klassen sattes till 18 kr. per dt. Höpriserna varierade under de följande åren ganska avsevärt som följd av skördeväxlingarna. Normalpriserna för halm höllos omkring 6—10 kr. per dt med viss skillnad för sädesslag. Normalprisregleringen upphörde från den 24/5 1948. Hömjöl av fälttorkat hö jämställdes i regleringshänseende med omalet hö men var föremål för särskild prissättning. Priserna sattes så mycket högre än priset på opressat hö, att skälig ersättning erhölls för malningsoch emballagekostnader. Beredning av mjöl av fälttorkat hö ansågs dock icke böra uppmuntras under rådande förhållanden och detta foderslag förekom sparsamt i handeln. Hömjöl av konsttorkat hö, s. k. luzernmjöl, vilket ur regleringssynpunkt icke räknades som stråfoder, reglerades och prissattes med hänsyn till sitt innehåll av karotin (modersubstans för A-vitamin). Eftersom tillgången på A-vitamin till följd av bl. a. minskad import av fodertran och majs var otillräcklig för utfodringsändamål, vidtogos särskilda åtgärder för ökning av produktionen av luzernmjöl framför allt genom produktionsstimulerande prissättning. Priserna grundade sig väsentligen på råproteinhalten. Inhemska tillverkningen uppgick i allmänhet till något över 2 000 ton per år men nådde åren 1946 och 1947 resp. 2 800 och 3 700 ton. Därtill kom under somliga år även en viss import. De disponibla tillgångarna av luzernmjöl användes i huvudsak för yrkesmässig tillverkning av foderblandningar för fjäderfän och pälsdjur.
297 Rätt stora mängder förbrukades även för beredning av vissa speciella vitaminfodermedel. Återstoden såldes i oblandat skick till kreatursinnehavare, tidvis med ransonering genom de lokala krisorganen. Saftfodermedel. Foderbetor och råa vitbetor lades år 1941 samtidigt med spannmål av nämnda års skörd under beslag och förblevo sedan beslaglagda ända till utgången av november 1949. Foderbetor fingo utan hinder av beslaget användas för utfodring av egna djur. Försäljning eller annan överlåtelse fick beträffande såväl vitbetor som foderbetor ske till person eller företag, som erhållit LK:s tillstånd att förvärva sådan vara — därav vitbetor till Svenska Sockerfabriks AB — eljest endast efter särskilt tillstånd av LK eller (beträffande foderbetor) kristidsnämnd. Beslaget å dessa varor föranleddes bl. a. av önskan att förhindra, att de i större omfattning användes för framställning av kaffesurrogat. Bland övriga förekommande fodervaror av saftfoderkaraktär var det huvudsakligen blott potatis samt biprodukter från sockerindustrien som under krisåren i någon större utsträckning blevo föremål för statliga regleringsåtgärder. Enligt kungörelse den 19/12 1941 fick potatis fr. o. m. den 24 s. m. icke utan särskilt av LK eller å dess vägnar meddelat tillstånd kokas för utfodringsändamål vid mejeri, bränneri, stärkelsefabrik eller annan industriell anläggning eller medelst ånga. Ägare av anläggning av nu nämnt slag eller av ånglokomobil eller annan högtrycksångpanna kunde dock erhålla tillstånd att koka av honom odlad potatis för utfodring av egna kreatur, om särskilt skäl förelåge med hänsyn till potatisens beskaffenhet. Kokningsförbudet upphävdes i april 1943. Den 12/10 1942 lades potatis — såväl mat- som industri- och foderpotatis — under beslag. Varken rå eller kokad potatis fick därefter utan av LK eller å dess vägnar meddelat tillstånd användas för utfodring. Utfodringsförbudet innebar givetvis ett djupt ingrepp i jordbrukarnas handlingsfrihet med hänsyn till ordnandet av deras hushållning. Att ett dylikt förbud över huvud ansågs möjligt sammanhängde med att 1942 års skörd av fodersäd blivit så pass riklig, att man kunde kalkylera med väsentligt större tilldelning av havre och blandsäd till svinen än föregående år. Genom av LK utfärdade tillämpningsbestämmelser lättades ock något på förbudet. Sålunda medgavs, att till utfodring fick användas potatis som var uppenbart oduglig till människoföda och ej heller kunde användas för tillverkning av potatismjöl eller liknande produkter. Utfodringsförbudet kvarstod eljest till maj 1943. På hösten 1944 återinfördes detsamma på nytt, dock med undantag för småpotatis och s. k. frånsorterad potatis. För att vinna kontroll över efterlevnaden av utfodringsför-
298 budet återupplivades även det tidigare gällande kokningsförbudet. Helt upphävdes inskränkningarna i rätten att utfodra potatis först i september 1945. Svenska Sockerfabriks AB fick utan några av LK påbjudna formaliteter överlåta betmassa till sockerbetsodlare i enlighet med bestämmelserna i odlingskontraktet samt vidare — dock under iakttagande av vissa prisföreskrifter — till djurinnehavare för utfodring av nötkreatur utlämna sådan betmassa, som betodlare haft kontraktsenlig rätt att uttaga men som han avstått ifrån eller överlåtit på annan djurinnehavare. Fr. o. m. hösten 1943 medgavs betodlare att själv överlåta betmassa, som han enligt odlingsavtal erhållit eller var berättigad att erhålla, direkt till annan jordbrukare. Härvid var prisbildningen helt fri. Vid överlåtelse av betmassa för annat ändamål än utfodring (torkad betmassa för beredning av kaffesurrogat) gällde särskilda bestämmelser. Tidigare tillämpades vid en av råsockerfabrikerna i landet en särskild metod vid sockerutvinningen ur betorna, enligt vilken något mera socker än eljest blev kvar i återstoden. Dennas sockerhalt ökades ytterligare genom tillsats av melass, och efter torkning erhölls en vara, som salufördes under namnet sockersnitsel. Redan innan produktionen av nämnda vara upphörde, framkom en ny, likartad produkt, benämnd betfor. Denna utgöres av vanlig betmassa, till vilken sättes en del från fabrikationsvattnet tillvaratagna proteinämnen samt dessutom melass, varefter vattenhalten nedbringas genom torkning till ungefär 10 %. Betfor kom under kristiden till god användning såsom ersättning för fodersäd. Vissa mindre partier av en närstående produkt, s. k. »trockensnitsel», importerades under ett par av krigsåren. Sockersnitsel, trockensnitsel och betfor fingo under kristiden överlåtas endast mot inköpsbevis eller i enlighet med särskilt av LK meddelat överlåtelsetillstånd. Verklig ransonering av betfor började hösten 1943. Därefter tilldelades varan i viss utsträckning jämsides med fodersäd för utfodring av hästar och andra husdjur enligt de allmänna bestämmelser, som fastställdes för de skilda ransoneringsperioderna. Vid sockerindustrien erhålles vidare den ur fodersynpunkt mycket värdefulla biprodukten melass, dels i form av s. k. råsockermelass vid sockersaftens inkokning under själva betkampanjen och dels — i regel till 25 a 30 % av hela melasskvantiteten — i form av raffinadmelass successivt under hela året vid råsockrets rening eller raffinering. Liksom sockersnitsel och betfor men till skillnad från betmassa har melassen — bl. a. på grundav sin låga vattenhalt (ca 22 %) — blivit en verklig handelsvara. Den har tack vare sin höga sockerhalt (ca 48 %) blivit ett mycket uppskattat fodermedel framför allt till hästar. Den värderas dessutom som dietfoder i sådana områden av landet, där särskilt nötkreatur och får angripas av vissa bristsjukdomar eller där saknaden av annat saftfoder
299 minskar möjligheten att åstadkomma för husdjuren fullt ändamålsenliga foderstater. Produktionen av betmassa, sockersnitsel och betfor samt melass redovisas nedan (ton). Melass Tillverkningsår
1938/39 1939/40 1940/41 1941/42 1942/43 1943/44 1944/45 1945/46 1946/47 1947/48 1948/49
Betmassa
Sockersnitsel och betfor 1
892 700 939 400 905 400 908 500 778 500 803 800 759 500 778 100 819 700 671 600 771 100
7 300 6 900 6 500 7 600 10 600 15 500 19 000 13 100 16 100 14 300 18 300
Total tillverkning
Därav för utfodring 2
71900 76 800 70 500 79 800 61200 62 800 67 200 60 400 58 700 65 200 66 600
50 500 48 700 59 800 53 500 31900 49 800 47 800 38 500 35 600 35 900 47 500
Av den redovisade tillverkningen användes åren 1940/41—1948/49 till beredning av kaffesurrogat sammanlagt ca 7 000 ton. Här ingå ej de kvantiteter melass, som använts för beredning av sockersnitsel eller betfor.
Melass lades under beslag fr. o. m. den 12/8 1940. Handelsreglering och ransonering genomfördes från början av konsumtionsåret 1940/41. Ända till den 1/2 1949, då melassransoneringen i princip hävdes, gällde den allmänna regeln, att melass fick försäljas endast mot inköpsbevis eller enligt de särskilda medgivanden, som LK lämnat sockerbolaget eller andra. Huvudmassan gick till foder, varvid sockerbetsodlarna enligt kontrakt hade företrädesrätt till vissa kvantiteter, som stodo i relation till den odlade betarealen. Sålunda erhållen melass hade betodlare rätt att överlåta till annan jordbrukare för utfodringsändamål. Därvid fick gällande normalpris dock icke överskridas. Melass disponerades vidare för vissa livsmedelsindustrier, nämligen dels sockerbolagets egen tillverkning av sirap, dels jästfabrikernas tillverkning av bakjäst, dels ock i mindre omfattning viss annan produktion. Melass, som icke förbrukades för de ändamål, som tillerkänts företrädesrätt — vartill även hörde användning som tillskott till fodercellulosa under vissa år — tilldelades i första hand som dietfoder efter veterinärintyg, men ställdes i övrigt till förfogande inom sådana områden av landet, företrädesvis i norra Sverige, där behovet på grund av lantbrukets allmänna inriktning eller med hänsyn till årets skördeförhållanden etc. var särskilt framträdande. För betmassa, sockersnitsel och melass m. m. gällde normalpriser från den 10/4 1943 till fram på hösten 1949.
300 Ersättnings- och hjälpfodermedel. Fodermedelsförsörjningens bekymmersamma läge under de första krigsåren vållade, att ansträngningar tidigt gjordes för komplettering av de ordinarie fodermedlen med ersättningsfoder av skilda slag. Härvid kom en produkt, som redan under det första världskriget prövats, nämligen fodercellulosa, främst i åtanke. Men även andra hjälpfodermedel, t. o. m. sådana av ren nödfoderkaraktär, tillvaratogos i icke ringa omfattning. På olika sätt — genom propaganda och direkta åtgärder — verkade LK, med hjälp bl. a. av Sveriges ungdomsberedskap, Skördeberedskapen, vissa kvinnoorganisationer m. fl. sammanslutningar, för tillvaratagande och utnyttjande till foder av löv, vass, starr, fräken m. fl. vegetabiliska hjälpfoder. Under medverkan särskilt av Landsförbundet för arbetslöshetens bekämpande gjordes dessutom betydande insatser för bättre tillvaratagande än förut av matavfallet från hushåll, restauranger och andra inrättningar. Den ojämförligt största rollen som stödjare av fodermedelsförsörjningen under den svåraste tiden spelade emellertid foder cellulosan. Denna produkt tillverkades till en början enbart vid sulfitcellulosafabrikerna i kombination med framställning av motorsprit. Proceduren tillgick så, att nedkokningen av massan drevs mindre långt än vid den vanliga fabrikationsprocessen. Härvid erhölls ett ökat spritutbyte och samtidigt en massaåterstod, som ej kunde brukas för papperstillverkning men som var väl användbar för foderändamål. På så vis nåddes tvenne syften — en bättre tillgång på motorsprit och en betydelsefull förstärkning av fodermedelstillgången. Denna kombination var så mycket förmånligare som den möjliggjorde en fortsatt hög spritproduktion, trots att förutsättningarna för pappersmassetillverkningen starkt beskuros genom de försämrade exportmöjligheterna på massaområdet. (Se härom sid. 813). Senare upptogs tillverkning av fodercellulosa jämväl vid vissa sulfatcellulosafabriker, ehuru någon sprit därvid icke erhölls. På hösten 1940 träffade Foderintressentföreningen med AB Svensk Sprit såsom representant för cellulosafabrikerna avtal om leverans av tvenne partier fodercellulosa om tillsammans 100 000 ton. Ytterligare stora leveranskontrakt ingingos under åren 1941—43 med nämnda bolag först av Foderintressentföreningen och senare av Svenska Spannmåls AB, som på hösten 1941 övertagit verksamheten som foderuppköpare. Sammanlagt träffades sju särskilda avtal om leverans av såväl sulfit- som sulfatmassa. Redan under konsumtionsåret 1942/43 började emellertid efterfrågan på fodercellulosa avsevärt minskas på grund av bättre tillgång på vanliga fodermedel, och en del av de senast kontrakterade partierna — varom avtalats, att de skulle vara av beskaffenhet att även kunna användas för papperstillverkning — måste till sist förbrukas för sådant ändamål eller ock exporteras.
301 Omfattningen av de leveranser av fodercellulosa, som funno användning som fodermedel, framgår av nedanstående sammanställning. Konsumtionsår 1940/41 1941/42 1942/43 1943/44
ton 138 500 477 400 47 400 54 000
Konsumtionsår 1944/45 1945/46 1946/47
ton 57 100 45 900 9 800 Summa 830 100
Av den sammanlagda kvantiteten levererades 74 200 ton till försvarsväsendet. Fodercellulosan förekom i följande typer, av vilka dock vissa endast bereddes under en del av perioden i fråga: Oriven fodercellulosa i hela ark. Cellfor = finfördelad (riven) fodercellulosa utan annan varutillsats. Beredningen härav upphörde i december 1941. Cellfor M = riven fodercellulosa med inblandad melass. Tillverkningen härav upphörde i slutet av december 1941. Cellfor S = riven fodercellulosa med tillstats av foderfosfat samt koksalt. Denna typ började tillverkas samtidigt som framställningen av Cellfor upphörde. På grund av den minskade tillgången på hö och kraftfoder kunde brist på fosfat och andra mineralämnen befaras för landets kreatursstam. För att motverka denna brist ansågs lämpligt, att kreaturen tillfördes viss mängd i fodercellulosan inblandade mineralämnen. Cellfor MM = riven fodercellulosa med tillsats av melass samt foderfosfat och koksalt. Beredningen av denna typ började i slutet av juni 1941. Av oriven fodercellulosa inköpte förbrukarna förhållandevis obetydliga kvantiteter. Inblandningsprocenterna — i förekommande fall — av melass eller mineralämnen växlade något beroende på tillgången. Av melass ingick i regel 8—9 %, tidvis mindre, av foderfosfat vanligen 0.5 % men tidvis 1 %, av koksalt i regel 0.5 %. Förbrukare, som inköpt omelasserad cellulosa, kunde såsom tillskottsfoder erhålla en mot inblandningen svarande myckenhet melass. Tillskottsfoder — vilket var nödvändigt, då cellulosan helt saknar äggviteämnen — kunde ock i form av oljekraftfoder, oberoende av den vanliga ransoneringen av dylik vara, erhållas för alla typer av fodercellulosa. Kvantiteten växlade med hänsyn till tillgång, djurslag och lokala förhållanden. För jordbrukare inom Götaland, Svealand och Gävleborgs län utgjorde den i regel 12—15 kg per 100 kg inköpt cellulosa, medan jordbrukare i övriga landsdelar, där hötillgången var bättre, under vissa år fingo nöja sig med mindre. Tillskottskvantiteten var ock lägre för icke-jordbrukare, eftersom hästar ha mindre behov av äggviterikt foder än nötkreatur. Fodercellulosan fick till en början överlåtas fritt utan andra begränsningar än iakttagande av fastställda priser. F r a m på vintern 1941 hade dock efterfrågan ökat så starkt i förhållande till tillgången, att LK var
302 nödsakad att fr. o. m. den 20/3 1941 föreskriva viss ransonering av den rivna fodercellulosan. Tilldelning medgavs endast sådan kreatursinnehavare, vars egna tillgång på fodersäd beräknades vara otillräcklig för det kreatursantal han hade. Tack vare bättre tillgång på varan kunde denna från den 17/4 1941 åter fritt försäljas. Under hösten 1941 blev emellertid fodersituationen åter synnerligen kritisk och en mycket stark efterfrågan på fodercellulosa gjorde sig gällande. Trots ökad produktion blev det därför nödvändigt att återinföra försäljningsrestriktioner. Samtidigt lades fodercellulosan under beslag (från den 25/11 1941). Restriktionerna, som växlade från tid till annan, slopades helt hösten 1942. Några begränsningar i inköpsrätten förekommo därefter ej. Beslaget upphörde vid utgången av februari 1947. Beträffande fodercellulosa tillämpades ursprungligen p r i s e r , som fastställdes av LK i samförstånd med Foderintressentföreningen. Ett rabattsystem gällde under våren 1940, så inrättat, att en rabatt av 8 kr. per dt medgavs den som i utbyte mot tilldelad fodersäd i stället inköpte fodercellulosa. Vid sådant utbyte från icke tilldelningsberättigad jordbrukares sida lämnades en rabatt av 4 kr. per dt. F r å n hösten 1941 åsattes fodercellulosan normalpriser, vilka sattes jämförelsevis lågt. De höjdes från juni 1942 men sänktes på hösten s. å. ånyo för att bringas i nivå med de då nedsatta priserna på fodersäd. De låga försäljningspriserna för fodercellulosa täckte ingalunda tillverkningskostnaderna. Då de alltså mer eller mindre understego inköpspriserna, åsamkade de statskassan betydande kostnader. (Se sid. 176—177.) Normalpriserna upphörde den 9/9 1949. Fodermedel
av animaliskt
ursprung.
Av animaliska fodermedel användas i Sverige — förutom fodertran, som behandlas i annat sammanhang — huvudsakligen köttfodermjöl, blodmjöl, valmjöl och fiskmjöl. Valmjöl förekom praktiskt taget icke under kristiden. Användningen av blodmjöl var även mycket obetydlig. Köttfodermjöl, blodmjöl och valmjöl fingo hela tiden fritt försäljas. Normalpriser gällde dock, och förpackning, vari vederbörlig vara salufördes, skulle vara märkt med dennas namn, tillverkarens namn och adress samt, fr. o. m. den 5/6 1942, även uppgift om prisklass. Indelningen i prisklasser baserades på halten av råprotein och fett. Den inhemska tillverkningen av köttfodermjöl — import förekom icke — steg från ca 2 000 ton 1939/40 till 5 500 ton 1947/48. Till någon del användes köttfodermjöl för tillverkning av vissa specialfoder. Fiskmjöl tillverkades under kristiden av ett tiotal företag, huvudsakligen på västkusten. Redan innan fiskmjöl lades under beslag i juli 1941 hade LK träffat överenskommelse med de större tillverkarna om åtgärder för ökning av produktionen samt om dispositionen därav för angelägna ändamål. Beslaget medförde till en början inga större förändringar, men
303 från augusti 1942 skärptes regleringsföreskrifterna för varan och dess beredning. Företagare förbjöds att förfoga över beslagtagna förråd av fiskavfall eller att inköpa dylikt avfall för yrkesmässig tillverkning av fiskmjöl med mindre han hade LK:s tillstånd till sådan tillverkning. Endast vissa råvaror fingo användas (den som icke hade nöjaktiga anordningar för utvinning av trän ur fisklever fick exempelvis icke inköpa och använda dylik lever), och bestämda områden anvisades för råvaruköp. Vid inköp från fiskare skulle vissa fastställda minimipris betalas för råvarorna. Anförda bestämmelser slopades i november 1945; i stället för tillverkningstillstånd fordrades därefter endast anmälningsplikt till LK om fiskmjölstillverkning. Sistnämnda skyldighet upphörde i mars 1950. Tillverkningen av fiskmjöl varierade under kristiden i stort sett mellan 2 000 och 4 000 ton per år; importen var före 1945 obetydlig. Under tiden 20/8 1942—28/2 1950 förelåg skyldighet att, om LK ej annat medgivit, hembjuda allt inom landet för avsalu tillverkat fiskmjöl till spannmålsbolaget. Även importen var centraliserad till bolaget. F r a m till mars 1950 var fiskmjölet ransonerat så tillvida, att det icke fick överlåtas till förbrukare utan särskild licens. Någon allmän tilldelning av varan förekom icke. Mindre kvantiteter ställdes tidvis till förfogande för försäljning inom områden där behovet av fodertillskott var stort. Den övervägande delen av tillgängligt fiskmjöl användes emellertid för den av LK auktoriserade tillverkningen av specialfoderblandningar för fjäderfän och pälsdjur. Vid försäljning till förbrukare uppdelades varan med hänsyn till råproteinhalten i ett antal prisklasser. Förbrukarepriset steg från i genomsnitt ca 28: 20 kr. per dt 1939/40 till 52 kr. 1946/47. Foderblandningar
för fjäderfän
och pälsdjur
m. m.
Alltsedan november 1941 och intill oktober 1949 voro alla inom landet för avsalu tillverkade foderblandningar för f j ä d e r f ä n standardiserade, vilket innebar att en bestämd blandningstyp skulle ha samma mekaniska sammansättning i fråga om ingående fodermedel, oavsett vem som tillverkat blandningen. Sammansättningen växlade från tid till annan. Härom meddelade LK bestämmelser i sina allmänna cirkulär, varvid även fastställdes de kvalitetskrav, som en blandning skulle fylla med hänsyn till innehållet av smältbar äggvita, antal foderenheter per 100 kg, växttråd m. m. Genom uttagna kontrollprov övervakade LK efterlevnaden av kvalitetsbestämmelserna. För vuxna fjäderfän funnos i regel två typer av blandningar, en ovitaminerad och en som vitaminerats med fodertran eller annat speciellt vitaminpreparat. Vidare funnos särskilt för kycklingar anpassade blandningar, en vitaminerad och, under ett tidigt skede, även en ovitaminerad. För blandningstillverkningen erfordrades LK:s särskilda tillstånd. Antalet auktoriserade tillverkare höll sig omkring 35, antalet anläggningar om-
304 kring 55. Förpackning skulle vara märkt med uppgift om innehållet samt om tillverkarens namn och adress jämte tillverkningsdatum. Salutillverkningen av foderblandningar för fjäderfän uppgick till följande kvantiteter: Konsumtionsår
ton
Konsumtionsår
ton
1939/40 1940/41 1941/42 1942/43 1943/44
49 200 37 900 11400 22 600 36 200
1944/45 1945/46 1946/47 1947/48 1948/49
55 100 69 700 70 100 49 600 67 700
Växlingarna i totalkvantiteten sammanhängde främst med LK:s mer eller mindre restriktiva tilldelningsbestämmelser, vilka i sin tur berodde på tillgången på fodervaror. Tilldelningen av fodermedel för fjäderfän utgick dels i form av mjölfoderblandning (höns- eller kycklingfoderblandning) och dessutom i regel kli, dels — när tillgången så medgav — till någon del även i form av foder säd. Liksom fallet var vid tilldelningar för de större djuren, fick tilldelning till fjäderfäinnehavare i princip icke utgå för tid, under vilken dennes egna fodersädstillgångar beräknades räcka. Efter försök med olika tilldelningsgrunder under de första krigsåren kom man hösten 1941 fram till ett system med tilldelning på grundval av den kvantitet ägg, som fjäderfäinnehavaren styrkte sig ha försålt i den legala handeln. Detta system fungerade mycket tillfredsställande och bibehölls intill tiden för äggransoneringens upphävande vid utgången av år 1945. Kvantiteten foder per kg försålda ägg företedde stora variationer under olika skeden, lägst, 1 kg foder per kg ägg, sommaren 1945, högst, 4 kg per kg ägg, under tiden november 1942—juli 1943. Särskilda regler gällde för tilldelning av foder för s. k. hushållshöns. Sedan äggransoneringen vid årsskiftet 1945/46 upphävts, varvid kontrollen över handlarnas köp och försäljningar av ägg upphörde, kunde systemet med tilldelning av produktionsfoder på grundval av försåld äggkvantitet icke längre tillämpas. Efter vissa växlingar i grunderna för tilldelningen bestämde man sig från september 1946 för ett nytt system, som sedan praktiserades så länge ransoneringen bestod, nämligen till fram på våren 1950. Man byggde nu på djurantalet, som vid beräkningen på visst sätt reducerades, med utgångspunkt från antalet i början av år 1946. Det första 10-talet djur medräknades icke och för detta utgick således ingen tilldelning. Härigenom uteslötos i allmänhet s. k. hushållshöns från tilldelning. Antalet därutöver t. o. m. 60 medräknades i sin helhet, antalet över 60 till endast 80 %. Nytillkommen besättning fick tilldelning blott efter särskilt tillstånd av LK. Det skildes på två tilldelningsnormer, varav den högre — i medeltal ca 1,22 kg per vuxet djur — gällde för dem som hade sin huvudsakliga utkomst av fjäderfäskötseln, medan den lägre (i regel 60 % av den förra) tillämpades för övriga fall.
305 Genom ransoneringsmyndigheterna tilldelades följande kvantiteter fodermedel åt innehavare av fjäderfän ( t o n ) : Konsumtionsår 1
1942/43 1943/44 1944/45 1945/46 1946/47 1947/48 1
Fodersäd
14 000 21000 17 000 10 000 4 000 700
Kli
—
4 000 8 000 5 000 3 000
Hönsfoderblandning
Summa
22 600 36 200 55 100 69 700 70 100 49 600
36 600 57 200 76100 87 700 79100 53 300
Uppgifter sal:nas för tiden före 1942/43 beträffande fodersäd och kli.
Tilldelningen av fodermedel för p ä l s d j u r utgick —- frånsett de första åren —• genom kristidsstyrelserna enligt de direktiv som LK lämnat. Den utgjordes av dels pälsdjursfoderblandning, dels fodersäd och kli, dels också smärre kvantiteter oljekraftfoder samt dessutom vissa mängder melass för konservering av animaliskt avfall. Under de år, då slaktavfall eller fiskavfall var ransonerat, lämnades tilldelning även av dessa varor. Kvantiteterna per djur voro olika för räv, mink och nutria; de fastställdes för vår- och försommarmånaderna med hänsyn till ökat behov för valparnas räkning. De yrkesmässigt tillverkade pälsdjursfoderblandningarna voro icke standardiserade såsom hönsfoderblandningarna. Sammansättningen var därför olika för skilda tillverkare. Den skulle emellertid godkännas av LK. Tillverkarnas antal var under större delen av kristiden endast 4, antalet blandningar 6. Åt den som haft sin huvudsakliga utkomst av k a n i n a v e l och som bedrev denna hantering vid ingången av år 1941 utgick under resp. vinterhalvår viss tilldelning för vuxna avelsdjur av kaniner. Vid fastställandet av det tilldelningsberättigade antalet tillämpades vissa reduktionsregler. Tilldelningen utgick i form av fodersäd och kli samt under vissa tidiga år även stråfoder. Tilldelning av fodermedel gavs även för hundar, brevduvor m. fl. smådjur samt för fågelvilt och för jaktvård. Tilldelningen för sistnämnda ändamål genomfördes i samråd med Svenska jägareförbundet. Mineralfoder. Kristidens mineralfoderproblem gällde företrädesvis försörjningen med foderfosfater — på foderkalk finnas nära nog outtömliga tillgångar inom landet —• samt under en kortare tid koksalt. Av oblandade fosforsyrahaltiga mineralfodermedel förekomma foderbenmjöl, dikalciumfosfat, dinatriumfosfat och mononatriumfosfat. Det sistnämnda var icke underkastat krisreglering. Försörjningen med foderbenmjöl grundade sig vid tiden för krigsut20—116821
306 brottet helt på inhemsk tillverkning. Denna var icke särdeles betydande och byggde i viss utsträckning på utländsk tillförsel av ben. Den ökades emellertid starkt under kristiden, bi. a. till följd av de åtgärder som vidtogos för bättre tillvaratagande av vid slakterierna etc. framkommande kreatursben. Försörjningen med dikalciumfosfat grundade sig före kriget helt på importerad färdig vara; importen var rätt betydande. Av dinatriumfosfat tillverkades obetydligt inom landet och även importen var ringa. Under krigsåren utvecklade sig emellertid en ganska stor inhemsk tillverkning av bägge de sistnämnda varuslagen, vilken huvudsakligen byggde på grängesbergapatit. Efterfrågan på foderfosfater ökades år från år, och den inhemska produktionen måste efter krigsslutet kompletteras med avsevärda importkvantiteter. De oblandade fosfaterna fingo, sedan handelsregleringsbestämmelser för dem trätt i kraft, fritt försäljas för utfodringsändamål. De fingo däremot icke användas för tillverkning av mineralfoderblandningar för avsalu utan licens från LK. Man ville nämligen, att en icke alltför liten del av producerade foderfosfater skulle vara tillgänglig för förbrukarna i oblandat skick, d. v. s. i den billigaste formen. Vissa kvantitetsuppgifter meddelas i nedanstående tabell (ton). Dikalcium- och dinatriumfosfat Konsumtionsår
Foderbenmjöl Inhemsk prod.
1938/39.... 1939/40 1940/41 1941/42.... 1942/43.... 1943/44 1944/45 1945/46.... 1946/47 1947/48
1 730 2 100 3 550 5 120 3 350 4 520 5 470 5 500 6 410 6 210
Inhemsk prod.
Import
10 40 1400 3 150 2 610 3 330 4 380 5 200 4 900 6 040
4 350 2 490 630 160 80 70 490 4 460 5 230 6 670
Total kvantitet fosforsyra (P2Os) disp. för utfodring
Mineralfoderblandning Inhemsk prod.
2 070 1510 1700 2 810 2 020 2 530 3 110 4 800 5 360 6 290
5 250 4 960 5 890 5 550 3 860 5 450 4 800 4 500 6 250 11360
Fr. o. m. hösten 1942 var tillverkningen av och handeln med mineralfoderblandningar detalj reglerad av LK med hänsyn såväl till blandningarnas sammansättning och garanterade halt av kalk och fosforsyra som till deras pris. Förpackningarna skulle liksom beträffande hönsfoderblandningarna vara märkta med tillverkarens namn och adress, uppgift om varans garanterade sammansättning m. m. Blandningar, som framställts under iakttagande av de utfärdade bestämmelserna, fingo fritt saluföras. Fr. o. m. den 1/10 1949 fick tillverkning av mineralfoderblandningar bedrivas utan särskilt tillstånd. Dock krävdes skriftlig anmälan till LK. Under tiden februari—september 1945 gällde vissa särskilda bestämmelser om tilldelning och överlåtelse av koksalt för utfodringsändamål.
307 Vitaminfoder. De viktigaste under kristiden vidtagna åtgärderna på vitaminfodermedlens område avsågo att bättre tillvarataga fisklever och annat fiskavfall för främjande av den inhemska produktionen av fodertran samt även, sedan handeln med utlandet åter kommit i gång efter kriget, att genom import öka tillgången på denna vara. Fodertran var intill den 27/1 1946 prisreglerad och vissa kvalitetsbestämmelser gällde med avseende på innehållet av vitaminer m. m. Numera gälla motsvarande bestämmelser enligt kungörelse den 18/10 1946. Under konsumtionsåret 1938/39 bereddes inom landet endast ca 150 ton fodertran, medan importen uppgick till ca 1 400 ton. Efter Norges ockupation låg importen nere ända till sommaren 1945. Den uppgick under vartdera av de därpå följande två åren till 1 200 ä 1 300 ton och under 1947/48 till 1 700 ton. Den inhemska produktionen ökades redan under det första krigsåret till 350 ton och höll sig under de följande åren vid 600 å 700 ton per år. Vissa regleringsbestämmelser gällde även för tillverkningen av och handeln med en del artificiella D-vitaminpreparat m. fl. andra vitaminfodermedel än fodertran. Förbrukningen av dylika artificiella D-vitaminpreparat har under de senaste åren fått mycket stor omfattning i landet. I fråga om halten av D-vitamin motsvarade tillverkningen under konsumtionsåret 1947/48 icke mindre än 3 700 ton fodertran av normalkvalitet (150 I. E. D-vitamin per gram), under det att motsvarande siffra för 1938/39 utgjorde endast 48 och exempelvis för 1943/44 766 ton. Kött och fläsk. Försörjningsläget under tiden närmast före kriget. I jämförelse med den inhemska produktionen av kött och fläsk var importen av dessa varor före kriget tämligen ringa. Däremot förekom en icke obetydlig export, omfattande såväl levande slaktdjur som, framför allt, fläsk. Å sid. 308 meddelas en tablå, grundad på inom LK utförda beräkningar, vilken i medeltal för åren 1937—39 anger slaktens ungefärliga omfattning, import- resp. exportöverskottet av kött och fläsk (varvid hänsyn även tagits till utrikeshandeln med levande djur) samt den inhemska förbrukningen av köttvaror. Uppgifterna avse ton, slaktvikt. Tabellen utvisar, att ungefär halva produktionen av slaktvaror utgjordes av fläsk. Antalet slaktade djur uppgick till ca 4 022 000, varav ca 2 045 000 svin. Förbrukningen fördelade sig sålunda: kött av storboskap 31 %, kalvkött 16 %, häst- och fårkött m. m. 6 % och fläsk 47 %. Någon egentlig fristående nötköttsproduktion har — frånsett gödkalvuppfödningen — under senare tid knappast förekommit i Sverige. Tillförseln av storboskap till slakterierna består företrädesvis av kor, som
308 Slakt Därav
Djurslag
Total
marknadsförd slakt
husbehovsslakt
Import- (+) el. export- (—) överskott
Beräknad inhemsk konsumtion
; Nötkreatur: Storboskap Kalv '• Häst och får m. m. . . 1 Svin
89 700 45 900 14 100 151 200
88 700 42 800 13 700 118 200
1 000 3 100 400 33 000
+ 1700 — 16 000
88 200 45 900 15 800 135 200
Summa
300 900
263 400
37 500
— 15 800
285 100
—
1500 Utgallras, därför att de ej längre fylla sitt ändamål att producera mjölk, samt av olika skäl utgallrade kvigor och tjurar. Endast i undantagsfall uppfödes gödboskap. Följden härav har varit, att en stor del av det framvunna köttet — uppskattningsvis en fjärdedel — varit av sådan kvalitet, att det ej lämpat sig för direkt försäljning till konsumtion utan först måst omvandlas i olika slags charkuterivaror för att med fördel kunna salubjudas. Av kalvarna användes en mindre del såsom påläggskalvar i rekryteringssyfte. Resten slaktas antingen omedelbart som spädkalv eller efter någon tids gödning som större kalv. Före kriget utgjordes omkring 3/* av den vid kalvslakten erhållna produkten av kött från större kalv, d. v. s. gödkalv och gräskalv. Endast 3,7 % av den genom slakten tillförda kvantiteten köttvaror utgjordes av hästkött och endast 1 % av fårkött. Under åren närmast före kriget exporterades årligen omkring 7 000 st. levande djur av storboskap till Tyskland. I stället importerades vissa partier uppslaktat kött (nötkött från Finland, fårkött från Island och Baltikum, hästkött från Argentina). Av svinslakten exporterades närmare 14 000 ton i form av bacon till England. Dessutom levererades en del levande slaktsvin till Tyskland, motsvarande något mer än 3 000 ton fläsk årligen. Import förekom av s. k. amerikanskt fläsk till en kvantitet av 2 å 3 000 ton, väsentligen från Argentina och Brasilien. Detta mycket feta fläsk försåldes i huvudsak endast till skogsarbetare i Norrland. Av det sagda framgår, att utgångsläget för landets försörjning med köttvaror under kristiden kunde tyckas vara ganska gott, då ju den inhemska produktionen normalt var mer än tillräcklig för det egna behovet. Härvid måste dock beaktas, att såväl nötkreaturs- som svinskötseln, framför allt i södra Sverige, var i icke ringa grad beroende av importerade fodermedel, särskilt foderkakor och majs, varför det goda försörjningsläget hade till förutsättning, att utrikeshandeln kunde upprätthållas. Grunddragen
av regleringssystemet
på kött- och
fläskområdet.
Tillgången på såväl kött som fläsk var mycket god under hösten 1939 och första halvåret 1940. Fläskexporten till England fortgick i normal omfattning ända fram till april 1940, då förbindelserna västerut avbrötos.
309 Sedan även exporten till Tyskland upphört, uppstod på grund av föreliggande produktionsöverskott ett svårt lagringsproblem. Ehuru fryshusbyggen forcerats under vintern, förslogo de ej för lagring av det uppkomna överskottet. Saltning och konservering fingo därför i viss omfattning utöver vanligheten tillgripas. Avspärrningen medförde emellertid även, att kraftfoderimporten till väsentlig del upphörde, och detta i förening med det mycket svaga utfallet av 1940 års foder skörd framkallade ett läge, som nödvändiggjorde reglerande ingripanden från statens sida. Man ställdes som följd av den kritiska fodersituationen inför utsikten att erhålla på en gång knapphet på fläsk och — genom en forcerad nedslaktning av nötkreatur — starkt överskott på kött. Tillförseln av svin till slakterierna började redan under sommaren 1940 avtaga. I och för sig kunde väl minskningen av de på marknaden framkommande fläskkvantiteterna beräknas tills vidare icke bliva större än att den vid normal konsumtion uppvägdes genom kvarhållandet inom landet av de kvantiteter, som under normala förhållanden skulle ha exporterats. Men förbrukningen av svenskt fläsk var icke längre normal utan företedde en tydligt stegrande tendens, vartill bl. a. medverkade ökad åtgång för de till militärtjänst inkallades utspisning samt minskad tillgång på billig fisk. En reglering av fläskförbrukningen befanns på grund härav böra genomföras i början av oktober 1940. Vad åter den förväntade och även inträffade stora kreatursslakten angår lyckades det att i någon mån modifiera dess verkningar genom ett -av slakteriföreningarna vidtaget arrangemang. Dessa överenskommo med sina medlemmar, jordbrukarna, om en fördelning och ett framskjutande av djurleveranserna; i november månad utestodo sålunda hos jordbrukarna över 20 000 för slakt anmälda kreatur. I januari 1941 hade jämvikt vunnits mellan tillförseln till slakterierna och konsumtionen, och de upplagrade kvantiteterna började därefter småningom att minskas. Den nämnda r e g l e r i n g e n a v f l ä s k f ö r b r u k n i n g e n , vilken stödde sig på en kungörelse den 4/10 1940 (nr 858), igångsattes provisoriskt den 6/10 och fullständigades senare med mera definitiva bestämmelser den 28/11. Genom nämnda författning med åtföljande tillämpningsbestämmelser reglerades dels rätten till nedslaktning av svin, dels handeln med fläsk. Handelsregleringen kombinerades med kortransonering enligt samma system som vid tidigare genomförda ransoneringar. LK:s i ämnet meddelade föreskrifter innefattade bestämmelser beträffande dels enskilda förbrukares, dels restaurangers och andra näringsställens samt allmänna inrättningars inköp av fläsk och fläskkonserver. Den övernormala nedslaktningen av nötkreatur under hösten 1940 medförde självfallet, trots ovannämnda anordning för slaktens fördelning, en mycket riklig tillgång på nötkött. Delvis utnyttjades denna för upplagring genom infrysning och konservering — en högst avsevärd tillverk-
310 ning skedde på LK:s uppdrag genom Sveriges slakteriförbund särskilt av s. k. »köttkonserv S. S.» samt kalops — men en stor del gick åt för omedelbar konsumtion, vilken sålunda kom att betydligt överstiga normalkonsumtionen. Under de första månaderna av 1941 började slakten minskas, medan köttförbrukningen kvarstod på samma höga nivå som förut. Det blev då uppenbart, att man hade att motse en kommande brist även på andra köttvaror än fläsk med åtföljande prisstegring därå. I själva verket hade priserna redan från årets början stegrats rätt avsevärt, och detta torde ha varit närmaste skälet till att regeringen på LK:s framställning fattade beslut om genomförande från den 1/4 1941 av e n allomfattande reglering a v k ö t t m a r k n a d e n . För ändamålet utfärdades en kungörelse den 28/3 1941 (nr 173) angående reglering av förbrukningen av köttvaror, vilken ersatte den tidigare författningen angående reglering av fläskförbrukningen. Den nya kungörelsen avsåg — förutom fläsk — kött av alla slag samt därjämte charkuterivaror, konserver och lagad mat, vari någon av nämnda varor ingick till mera än 10 %. Bestämmelser meddelades angående rätten att nedslakta nötkreatur, hästar, får, getter, renar och svin. Såväl den utvidgade slaktregleringen som köttransoneringen utformades väsentligen efter samma principer som den tidigare regleringen på fläskområdet. Slaktregleringen och kontrollen över slaktbestämmelsernas efterlevnad skärptes senare i avsevärd mån. I samband därmed reglerades även handeln med levande djur. Tillverkningen av charkuterivaror standardiserades, närmast i prisreglerande syfte. Samma ändamål tjänade även det klassificeringssystem som utbildades för kötthandeln. Prisregleringen utformades i övrigt minutiöst under samverkan av LK och PKN. Ransoneringssystemet på kött- och fläskområdet byggde på ett poängsystem, vilket medgav stora möjligheter till anpassning av förbrukningen efter det skiftande försörjningsläget, över huvud kännetecknades köttoch fläskransoneringen av ganska stor rörlighet med avseende på såväl omfattningen av de av densamma berörda varuslagen som de ransonerade varumängderna och deras inbördes förhållande. Särskilda föreskrifter meddelades även i anknytning till köttregleringen beträffande förbrukningen av lagad mat å näringsställen. Regleringen lättade i flera hänseenden under åren 1944—45 men skärptes senare ånyo. Den upphävdes praktiskt taget helt i slutet av juni 1949. Statistisk därefter.
översikt
av produktion
och konsumtion
under
krigsåren
och
Försörjningen med kött och fläsk under konsumtionsåren 1938/39— 1948/49 belyses i tabellen å sid. 311—312. Produktionssiffrorna omfatta såväl avsalu- som hemslakt. Samtliga kvantiteter äro uttryckta i slaktvikt med
311 ben. Det bör beaktas, att siffrorna för åren 1941/42—1946/47 icke omfatta den utanför ransoneringens ram verkställda slakten. Denna har beträffande nötkreatur under åren 1941—43 uppskattats till ca 4 % av den totala nötkreatursslakten och beträffande svin under samma år till mindre än 2 % av hela svinslakten. Under år 1944 synas bristerna i slaktredovisningen ha minskats för att därefter åter ökas. För åren 1945/46 och 1946/47 beräknas den oredovisade slakten ha för såväl nötkreatur som svin utgjort ca 9 % av den totala slakten. Av nu anförda skäl ger tabellen en något överdriven föreställning om den produktionsnedgång som skett under berörda år. Under de senaste förkrigsåren förekom, som förut nämnts, en viss import av kött som tillskott till den inhemska produktionen. Samtidigt pågick en mycket mer betydande fläskexport, vilket visar att den inhemska produktionen av kött och fläsk tillsammantaget då mer än väl täckte behovet i landet. Självförsörjningsgraden var 1938/39 105 %; för kött enbart var den 99 och för fläsk 113 %. Den under åren 1939/40—1941/42 av foderbristen framtvingade betydande utslaktningen av nötboskap och hästar medförde, att produktionen av kött temporärt kom att överstiga konsumtionsbehovet. Större delen av överskotten lagrades, och endast en mindre del av produktionen exporterades under dessa år. Under åren 1942/43—1946/47 motsvarade produktionen däremot icke konsumtionsbehovet, trots att detta starkt nedskurits genom ransonering. Skillnaden mellan konsumtion och produktion täcktes under denna tid genom ianspråktagande av lager och genom import. I fråga om fläsk förbyttes förkrigstidens produktionsöverskott redan 1940/41 i ett underskott. Detta täcktes till ungefär lika delar ur lager och genom import. Även under åren 1941/42—1946/47 täckte produktionen icke helt den ransonerade konsumtionen. Underskottet kunde jämväl dessa år fyllas genom lagerförbrukning och import. Försörjningen med kött och fläsk åren 1938/39—1948/49. Ton. Kött Konsumtionsår
1938/39 1939/40 1940/41 1941/42 1942/43 1943/44 1944/45 1945/46 1946/47 1947/48 . . 1948/49 Medeltal för 1939/40—1944/45..
Fläsk
Produktion x
Nettoimport 8
Konsumtion
Produktion *
Nettoimport 2
Konsumtion
151900 151 600 159 800 120 000 82 000 111400 110 400 123 600 139 400 143 900 121 000
2 300 400 — 2 400 — 5 600 — 500 1 100 1500 10 100 12 200 — 2 300 9 000
154 200 150 000 150 300 114 600 85 300 113 400 113 900 130 400 157 100 140 600 130 900
155 000 155 300 131 400 95 400 101 300 143 800 131 400 130 200 124 500 138 400 152 100
— 17 700 — 5 500 500 6 200 6 200 7 900 4 400 1700 1200 300
137 300 144 300 134 100 102 500 103 600 154 100 137 200 131 700 127 000 135 500 152 000
122 500
—
121 300
126 400
3 300
129 300
312 Kött och fläsk tillsammans Konsumtionsår
Produktion x
1938/39 1939/40 1940/41 1941/42 1942/43 1943/44 1944/45 1945/46 1946/47 1947/48 1948/49 Medeltal för 1939/40- -1944/45
306 900 306 900 291 200 215 400 183 300 255 200 241 800 253 800 263 900 282 300 273 100 248 900
Nettoimport2 — — —
—
15 400 5 100 1900 600 5 700 9 000 5 900 10 100 13 900 1 100 9 300 2 400
Konsumtion
Självförsörjningsgrad %
291 500 294 300 284 400 217 100 188 900 267 500 251 100 262 100 284 100 276 100 282 900 250 600
105 104 102 99 97 95 96 97 93 102 97 99
1 Slakt och exportöverskott av levande djur. Exporten beräknad i slaktvikt. Omfattar även import och export av levande djur i beräknad slaktvikt. Minustecken anger exportöverskott. Det för vissa år angivna exportöverskottet av kött (och delvis även av kött och fläsk tillsammans) beror till väsentlig del på den tidvis ganska stora exporten av hästar. Antalet exporterade hästar minus importerade sådana utgjorde: år 1939/40 903, 1940/41 1923, 1941/42 8 114, 1942/43 1842, 1945/46 4 287, 1946/47 6 347, 1947/48 17 588 och 1948/49 5 455. Angående hästexporten se St. o. F. VII sid. 217 och V I I I sid. 51. 2
Slaktregleringen
samt regleringen
av handeln
med levande
djur.
Den organisation av slakterihanteringen och de föreskrifter i övrigt angående slakten och slaktkontrollen, vilka befunnos erforderliga såsom grundval för förbruknings- och prisregleringen på kött- och fläskområdet, hade, som förut nämnts, sin upprinnelse i kungörelsen den 4/10 1940 angående reglering av fläskförbrukningen. Här stadgades förbud mot nedslaktning av svin med mindre antingen generellt tillstånd till slakt, s l a k t e r i t i l l s t å n d , eller särskilt medgivande till nedslaktningen i fråga, s l a k t l i c e n s , lämnats av LK eller å dess vägnar. Undantag medgavs för nedslaktning, som föranleddes av hastigt inträffad sjukdom hos djuret eller av olyckshändelse som drabbat detta, samt för nedslaktning efter av myndighet jämlikt epizootilagen meddelade föreskrifter. Slakteritillstånd lämnades i enlighet med kungörelsens bestämmelser till innehavare av kontrollslakterier ävensom till andra personer och företag, som yrkesmässigt förvärvade svin för slakt i och för försäljning. För erhållande av slakteritillstånd fordrades, att rörelsen var av viss ej alltför ringa omfattning eller att det med hänsyn till ortens förhållanden fanns angeläget, att dylikt tillstånd lämnades. Slaktlicens åter var avsedd att meddelas åt svinuppfödare för tillgodoseende av behovet av fläsk för honom och hans hushåll samt för person, som av honom åtnjöt kost, stat eller födoråd. Efter en kort övergångstid, varunder husbehovsslakt ej var tillåten, medgav LK att slaktlicens fr. o. m. den 14/10 1940 fick av kristidsnämnd lämnas svinuppfödare för husbehov samt att varje svin, för vilket slaktlicens
313 erhölles, skulle vid ransoneringen, oavsett dess slaktvikt, anses motsvara en tilldelning av endast 28 kg benfritt fläsk. Något senare medgavs även rätt till slaktlicens för försäljning till innehavare av slakteritillstånd eller, i vissa fall, till annan svinuppfödare eller handlande. Slaktlicens fick beviljas endast för svin, som svinuppfödaren innehaft under minst tre månader. Då regleringssystemet på hithörande område från början av april 1941 utsträcktes till att omfatta köttvaror över huvud taget, erhöllo slaktbestämmelserna giltighet även beträffande nötkreatur, hästar, får och getter. Renuppfödares nedslaktning av renar lämnades till en början fri men inbegreps under slaktregleringen i september 1941. Som villkor för erhållande av slakteritillstånd — vilket enligt den nya ordningen meddelades yrkesmässig utövare av slakterirörelse endast av LK — uppställdes, att tillståndsinnehavaren förband sig att följa av kommissionen utfärdade föreskrifter beträffande priserna på köttvaror samt att verkställa leveranser av köttvaror i enlighet med kommissionens anvisningar. Innehavaren av slakteritillstånd måste föra noggrann bokföring beträffande sin rörelse samt lämna av LK föreskrivna rapporter därom. Slaktlicens skulle av kristidsnämnd beviljas efter i stort sett samma grunder som tillämpats vid den tidigare fläskransoneringen. Den som erhöll slaktlicens för helt svin skulle avstå kuponger för 34 kg benfritt fläsk (mot förut 28 k g ) . Ökningen berodde bl. a. på att jämväl inälvor och organ nu föllo under ransoneringen. För andra djur än svin skulle kuponger lämnas efter djurets verkliga vikt i slaktat skick. Kungörelsen den 4/10 1940 innehöll bl. a., att fläsk inom område, där köttbesiktningstvång ej gällde, ej fick yrkesmässigt saluhållas, utbjudas eller beredas till människoföda etc. utan att detsamma blivit antingen godkänt vid besiktning enligt lagen angående köttbesiktning och slakthus eller ock stämplat eller märkt på sätt LK föreskreve. Även dessa bestämmelser erhöllo från april 1941 giltighet också för andra köttslag. Det föreskrevs vidare, att vägning och stämpling av kött och fläsk skulle vid offentligt slakthus, köttbesiktningsbyrå eller kontrollslakteri ske genom inrättningens försorg, och det skulle åligga vederbörande att föra journal över vägningen samt att till LK en gång i veckan lämna rapport om vägningen. I övriga fall ägde en av kristidsnämnden utsedd kontrollant efter anmälan verkställa vägning och stämpling. En allmän skärpning av kontrollen över slaktbestämmelsernas efterlevnad genomfördes fr. o. m. den 10/11 1941. I samband därmed reglerades även i viss m å n h a n d e l n m e d l e v a n d e d j u r . Med hänsyn till kontrollmöjligheterna indelades slakteritillstånden i två grupper, benämnda A-tillstånd och B-tillstånd. A-tillstånd tillerkändes utan vidare samtliga innehavare av kontrollslakterier samt sådana slakteritillståndsinnehavare, som förbundo sig att låta utföra i rörelsen förekommande nedslaktning uteslutande på visst offentligt slakthus eller på visst kontrollslakteri. Efter
314 ansökan kunde till denna grupp hänföras även andra slakteritillståndsinnehavare, som dels innehade för rörelsens bedrivande lämpliga lokaler, dels underkastade sin rörelse övervakning genom särskild av LK godkänd kontrollant. Samtliga övriga slakteritillståndsinnehavare hänfördes till Bgruppen. Skillnaden mellan de båda tillstånden var, att innehavare av A-tillstånd med hänsyn till de bättre kontrollmöjligheterna liksom förut fick fritt inköpa djur, under det att innehavare av B-tillstånd endast ägde inköpa djur efter det att vederbörande kristidsnämnd meddelat säljaren licens för överlåtelsen. B-tillståndsinnehavare ålades att för varje period, för vilken h a n hade att avlämna omsättningsrapport för köttvara, avge särskild redogörelse angående av honom verkställda inköp och försäljningar av levande djur, med angivande för varje djur av säljarens resp. köparens namn och adress samt dagen för inköp eller försäljning. Slakten av såväl svin som övriga slaktdjur minskades successivt under våren och sommaren 1942. Det härigenom försämrade försörjningsläget beträffande köttvaror påkallade en strängare reglering av slaktmarknaden, varvid särskilt — till förhindrande av olovlig nedslaktning av djur samt olovlig försäljning av köttvaror — en noggrannare uppsikt över djurägares nedslaktning för eget hushållsbehov befanns erforderlig. På framställning av LK utfärdade Kungl. Maj :t därför den 19/6 1942 kungörelse (nr 412) om ändring i vissa delar av köttregleringskungörelsen den 28/3 1941. För handeln med levande djur föreskrevos strängare kontrollbestämmelser; djuruppfödare och personer som yrkesmässigt inköpte och försålde levande djur ålades viss antecknings- och redovisningsskyldighet. Villkoren för erhållande av slakteritillstånd blevo samtidigt genom av LK meddelade föreskrifter i vissa avseenden reviderade. Av dylik tillståndsinnehavare krävdes, att han innehade lokaler, lämpade för förvaring av kött, samt möjligheter att på tillfredsställande sätt tillvarataga vid slakten utvunna biprodukter. Härom lämnades noggranna anvisningar. Det gällde bl. a. tillvaratagandet av vissa ur medicinsk synpunkt värdefulla organ (särskilt bukspottkörtlar) samt fett och hudar. — För rätten att bedriva yrkesmässig handel med levande djur infördes a u k t o r i s a t i o n av LK. Sådan auktorisation meddelades i allmänhet icke innehavare av B-tillstånd. Auktoriserad livdjurshandlare skulle liksom slakteritillståndsinnehavare avlämna omsättningsrapport för varje 4-veckorsperiod. Alla inköp och försäljningar av djur skulle verifieras genom särskilda kvitton och djurägarna ålades föra journal över djurbeståndet och dess förändringar. All slakt av storboskap och häst samt kalv med levande vikt av mer än 50 kg skulle äga rum hos slakteritillståndsinnehavare. (Däremot medgavs djurägare som förut rätt att för eget hushållsbehov själv slakta svin, mindre kalv, får eller lamm, givetvis dock endast då licens härför erhållits av kristidsnämnden.) — Bestämmelser meddelades slutligen angående utseende genom kristidsnämnderna av s l a k t g o d e m ä n , i allmänhet en för
315 varje arbetsblock. Slaktgodemannen skulle föra journal över djurbeståndet hos samtliga djurägare inom sitt område. Han skulle vidare en gång i kvartalet undersöka djurägarnas journaler och kontrollera att de förändringar, som framginge av journalen och som icke berodde på födslar och dödsfall, överensstämde med de kvitton och licenser, som djurägare enligt bestämmelserna erhållit vid försäljning eller köp. För att snarast få den nya ordningen i avseende på slakteritillstånden genomförd föreskrev LK, att alla tidigare meddelade dylika tillstånd för slakt av andra djur än ren skulle upphöra att gälla med utgången av augusti 1942 samt att nya slakteritillstånd skulle utfärdas efter särskild därom gjord framställning och endast beviljas sådana slakteriidkare som uppfyllde vissa närmare angivna krav. En allmän omprövning av slakteritillstånden kom som följd härav till stånd. I fråga om rätten att erhålla slaktlicens hade redan något tidigare, nämligen i april 1942, genomförts vissa inskränkningar, vilka föranleddes av uppdagade missbruk. Det bestämdes, att sådan licens fick lämnas endast under förutsättning att uppfödaren ägt och innehaft djuret i fråga under minst fyra månader före den tidpunkt då slaktlicens söktes, samt att djuret — det gällde härvid huvudsakligen s. k. inackorderingsgrisar — till huvudsaklig del utfodrats med fodermedel från uppfödaren tillhörande jordbruk, trädgård eller hushåll. Något senare höjdes även kupongavdraget för hushållssvin från tidigare 34 till 40 kg benfritt fläsk för helt svin, samtidigt som ett system infördes för förhandsprövning av frågor om beviljande av slaktlicens för sådana svin. I september 1942 förlängdes den tid, under vilken uppfödaren för att kunna erhålla slaktlicens skulle ha ägt och innehaft svinet, från fyra till fem månader före den tid då slaktlicens söktes. Vidare bestämdes — alltjämt i syfte att förebygga missbruk — att slaktlicens ej fick beviljas med mindre uppfödaren antingen ägt och innehaft svinet alltsedan dess födelse eller svinet, då uppfödaren förvärvade det, hade en vikt av högst 30 kg. Skyldigheten för djurägare att föra journal angående sitt djurbestånd inskränktes fr. o. m. mars 1943 till att endast gälla sådana djurägare som yrkesmässigt uppfödde, sålde eller slaktade djur. Skyldighet att föra journal ålåg alltså ej vidare exempelvis hushållsgrisinnehavare, som ej drev jordbruk. Från början av år 1944 genomfördes även i övrigt, till följd av förbättring i försörjningsläget, successivt vissa lättnader i slaktdjursregleringen. Fri överlåtelse och fri nedslaktning fick sålunda fr. o. m. den 21/2 1944 ske beträffande får och getter. För yrkesmässig handel med levande djur fordrades icke längre auktorisation som livdjurshandlare. Skyldigheten för djurägare att föra journal över sitt djurbestånd upphävdes och i samband härmed även den av slaktgodemannen utövade kontrollen. Den fria rätten till slakt och överlåtelse av får och getter upphävdes den 18/10 1944 men återinfördes från den 12/11 1945.
316 För övrigt var försörjningsläget på köttområdet under de följande par åren så pass pressat, att förbrukningsregleringen ansågs böra bibehållas, och som följd därav kvarstod även i sin nyss angivna beskurna omfattning regleringen av slakteriverksamheten och livdjurshandeln. LK fann t. o. m. mot slutet av år 1947 påkallat att skärpa slaktkontrollen, vilket ansågs bäst kunna ske genom att den yrkesmässigt utövade slakten sammandrogs till ett mindre antal slakterier. I enlighet härmed utfärdades i december 1947 bestämmelser, vilka inneburo att den yrkesmässiga slakten av nötkreatur och svin i södra och mellersta Sverige fr. o. m. den 16/2 1948 koncentrerades till offentliga slakthus, kontrollslakterier och vissa andra av LK godkända slakterier, s. k. slaktstationer. I norra Sverige — varmed förstods de fyra nordligaste länen jämte de norra socknarna av Gävleborgs, Kopparbergs och Värmlands län — skedde däremot en liknande koncentration av den yrkesmässiga slakten endast inom en räjong av 20 k m kring varje kontrollslakteri. Genomförandet av den nya ordningen försköts senare till den 15/3 1948 och begränsades praktiskt taget till landets södra och mellersta delar men utsträcktes å andra sidan till att även omfatta slakt av häst. Reglerna rörande handeln med levande djur kompletterades i åtskilliga hänseenden, skyldigheterna för djurägare som yrkesmässigt uppfödde och handlade med nötkreatur, svin och hästar preciserades och den av slaktgodemannen utövade kontrollen över djurbesättningarna återupplivades. Särskild instruktion för slaktgodemän utfärdades. Avvecklingen av slaktregleringen jämte restriktionerna beträffande livdjurshandeln aktualiserades under våren 1949 i samband med frågan om kött- och fläskransoneringens avskaffande. I allt väsentligt upphävdes regleringen från den 20/6 1949. Samtidigt trädde emellertid en kungörelse (nr 333) med vissa bestämmelser rörande slakt av nötkreatur och svin m. m. i kraft, varigenom även för den följande tiden vissa inskränkningar uppställdes för rätten att yrkesmässigt bedriva slakterirörelse. Syftet härmed var att under en övergångstid möjliggöra för LK att vid behov dirigera köttvaror från överskotts- till underskottsområden för att motverka lokal knapphet på köttvaror och därmed följande tendenser till prisstegring. Den nämnda kungörelsen upphörde att gälla med utgången av år 1950. Innebörden härav var främst, att yrkesmässig slakt av nötkreatur och svin samt yrkesmässigt förvärv av hela, halva eller fjärdedels kroppar av nämnda djurslag från nämnda tidpunkt fick ske utan särskilt tillstånd. Handels- och förbrukningsregleringen charkuterivaror.
beträffande
kött, fläsk
och
Den i oktober 1940 genomförda handelsregleringen för fläsk omfattade ostyckade svinkroppar och djurdelar av svin (med undantag av inälvor) -— färska, frusna, kokta, saltade, torkade, rökta eller genom sterilisering eller på annat sätt konserverade -— jämte fläskkonserver, men däremot ej korv
317 eller andra beredda varor. Bestämmelser meddelades angående enskilda förbrukares rätt att mot kupong inköpa fläsk och fläskkonserver samt angående inköpslicenser för samma varor vad angick restauranger, andra näringsställen och allmänna inrättningar. Inköpslicenser skulle utfärdas av kristidsstyrelserna. Vad beträffar charkuteristers och konservfabrikers inköp av fläsk bestämdes, att inköpstillstånd skulle i förra fallet lämnas av kristidsstyrelse, i senare fallet av LK. Handlande, näringsställen, slakteriidkare och charkuteriföretag ålades att deklarera sina förråd av fläsk och fläskkonserver vid tiden för regleringens ikraftträdande. Handeln med hithörande varor samt kontrollen och redovisningen reglerades i övrigt efter i huvudsak samma system som vid tidigare ransoneringar. Detaljhandlare medgavs rätt att vid inköp från partihandlare av ostyckade svin förvärva kvantiteter, som, med hänsyn till i djurkroppen ingående ben och vid styckningen uppkommande svinn, i fråga om svin med huvud och fötter med 30 % och i fråga om svin utan huvud och fötter med 20 % överstego den myckenhet fläsk de insända inköpsbevisen avsågo. En begränsad rätt till inköp direkt från djuruppfödare inrymdes detaljhandlarna så tillvida, att de berättigades att på sådant sätt förvärva hel eller halv kropp av nedslaktat djur, därest med hänsyn till transportförhållandena avsevärda svårigheter förelåge för dem att inköpa fläsk för rörelsens behov från partihandlare samt under förutsättning att kristidsnämnden (genom beviljande av slaktlicens) lämnat tillstånd till inköpet. 200 g benfritt fläsk skulle vid ransoneringen motsvara 250 g bog, skinka, kotlett eller grishals eller 500 g lägg, huvud eller revbensspjäll eller 1 000 g grisfötter eller fläskben. Utvidgningen av handels- och förbrukningsregleringen på köttvaruområdet från april 1941 medförde, som redan nämnts, att under densamma innefattades alla slag av kött av nötkreatur, hästar, får, getter, renar och svin ävensom alla slags charkuterivaror och konserver av sådant kött och fläsk samt lagad mat, innehållande mer än 10 % dylik vara. Som kött räknades även inälvor och organ av de nämnda djuren. Utanför regleringen föll däremot kött av fjäderfä och vilt (utom ren) samt kaninkött liksom även renskrapade ben och blod. (Blod och blodmat inbegreps dock senare under regleringen.) Att charkuterivaror o. d. medtogos var av vikt, enär ej mindre än omkring en tredjedel av allt kött och fläsk normalt förbrukas i denna form. Principerna för den egentliga handelsregleringen — omfattande försäljningen mellan partihandlare (vartill i första hand räknades innehavare av slakteritillstånd) samt från partihandlare till detaljhandlare etc. — förblevo i huvudsak desamma som de tidigare tillämpade. För de enskilda förbrukarnas inköp mot kuponger genomfördes en p o ä n g v ä r d e r i n g av olika kött- och fläskvaror, varvid utgångspunkten var, att 1 g benfritt kött eller fläsk skulle motsvara 1 poäng, medan
318 t. ex. kotlett, som innehåller ca 80 % benfritt fläsk, fick poängvärdet 80 och en korvsort, innehållande 70 g köttvaror till 100 g färdig vara, poängvärdet 70. Lägsta poängvärdet, 10, gällde för fläsk-, kött- och kalvben samt nöt-, häst- och kalvhuvud. Enligt kungörelsen den 28/3 1941 innefattades under köttregleringen även r e n k ö t t . Härutinnan medgåvos i september 1941 vissa undantag. Då innehavda lager av renkött fingo intill den 1/10 s. å. fritt försäljas. I fortsättningen uteslötos från regleringen vissa delar av de slaktade renkropparna samt medgavs rätt för renuppfödarna att utan särskilt tillstånd sälja kött från dem tillhöriga djur — förutom till innehavare av slakteritillstånd för ren — till av LK särskilt auktoriserade renköttuppköpare. I viss utsträckning berättigades även enskilda förbrukare, bosatta i de delar av landet där renuppfödning förekommer, att för sitt husbehov fritt inköpa renkött direkt från renuppfödare. Inför 1942 års älg jaktsäsong förordnades, i syfte att införa då f ramvunnet ä 1 g k ö 11 under den allmänna kötthandelsregleringen, om beslag å dylikt kött fr. o. m. den 14/8 1942. LK bestämde i samband härmed, att den som fällt älg skulle för egen del få förfoga över en fjärdedel av älgkroppen, övriga delar var han skyldig att i vederbörlig ordning överlåta till slakteritillståndsinnehavare eller sådan handlande, som erhållit särskilt tillstånd att inköpa kött direkt från djuruppfödare. Dock kunde kristidsstyrelse eller kristidsnämnd i vissa fall lämna vederbörande tillstånd att sälja eller på annat sätt överlåta köttet till i orten boende personer för husbehovsanvändning, i allmänhet dock endast mot avstående av fastställt antal kuponger för inköp av köttvaror. Hösten 1943 fann LK med hänsyn till det förbättrade försörjningsläget beträffande köttvaror skäl att upphäva förenämnda handelsreglerande bestämmelser i fråga om älgkött samt att medge fritt förfogande över och försäljning av beslagtaget sådant kött. Detsamma gällde ock under de följande åren. Beslaget kvarstod dock ända till utgången av februari 1947. Att för möjliggörande av en effektiv prisreglering beträffande kött och fläsk ett förbättrat k l a s s i f i c e r i n g s s y s t e m för köttvaror genomfördes är redan nämnt. Tidigare tillämpade anordningar för köttklassificering voro, såsom LK framhöll i skrivelse den 23/5 1941, behäftade med åtskilliga brister. Något skydd fanns sålunda ej för de fastställda kvalitetsbenämningarna, ej heller för de stämplar med vilka klassificerat kött enligt kommissionens föreskrifter skulle märkas. Efter inhämtande av riksdagens samtycke utfärdade Kungl. Maj:t, som följd av LK:s framställning i ämnet, förordning angående klassificering av kött den 30/12 1941 (nr 1011), vilken trädde i tillämpning den 1/4 1942. Förordningen byggde på den principen, att allt kött av nötkreatur, häst, får eller svin, som blivit godkänt vid besiktning enligt lagen angående köttbesiktning och
319 slakthus, före utlämnandet från den inrättning (offentligt slakthus, köttbesiktningsbyrå eller kontrollslakteri), där besiktningen ägt rum, skulle genom inrättningens försorg klassificeras samt förses med stämplar, angivande kvalitetsklass. Klassificeringen skulle verkställas av utav lantbruksstyrelsen godkänd klassificerare. Sådan skulle finnas vid varje offentligt slakthus och kontrollslakteri. Beträffande köttbesiktningsbyråerna skulle det ankomma på förvaltningen av byrån att avgöra, huruvida klassificerare skulle anställas eller ej. Kött och fläsk, som ej var klassificerat, fick vid straffansvar ej försäljas eller saluhållas under benämning som överensstämde eller kunde förväxlas med av lantbruksstyrelsen å viss kvalitetsklass fastställd benämning; ej heller fick oklassificerat kött och fläsk förses med stämpel eller märke, som kunde förväxlas med av lantbruksstyrelsen fastställd stämpel. — Ledningen av och tillsynen över köttklassificeringen överflyttades från den 1/7 1948 från lantbruksstyrelsen till LK. I fråga om c h a r k u t e r i v a r o r befanns ur såväl handels- som prisregleringssynpunkt nödvändigt att åstadkomma en standardisering av produktionen med fastställande av enhetliga beteckningar för sorter och kvaliteter. Med stöd av i ämnet utfärdad kungörelse den 29/1 1943 (nr 61) meddelade LK bestämmelser angående bl. a. de bindemedel och den vattenhalt, som fick förekomma i olika slag av charkuterivaror, samt fastställde de sorter av dylika varor, som från den 8/3 1943 fingo yrkesmässigt försäljas eller saluhållas, och deras sammansättning. Senare vidtogos härutinnan vissa jämkningar. Till följd av den knapphet, som efter hand framträdde i tillgången på t a r m a r — en vara som tidigare i stor utsträckning importerats — förordnade Kungl. Maj :t på LK:s framställning om beslag å dylika samt reglering av handeln därmed fr. o. m. den 21/2 1943. Samtidigt infördes även förbud mot införsel av tarmar utan tillstånd av LK. Beslaget och iinportregleringen beredde LK möjlighet att kontrollera den yrkesmässiga försäljningen och användningen av tarmar, vilka huvudsakligen användas vid korvtillverkningen. Tills vidare medgavs, att all försäljning av tarmar med undantag för vissa särskilda slag fick ske fritt. Däremot förbjöds att utan särskilt tillstånd använda tarmar och konsttarmar vid yrkesmässig tillverkning till avsalu av andra varor än sådana som gingo in under köttransoneringen. T a r m a r kunde sålunda i allmänhet ej användas för yrkesmässig tillverkning av andra charkuterivaror än sådana som med avseende på sammansättningen överensstämde med LK:s standardiseringsregler (standardiserade charkuterivaror). I februari 1944 upphävdes ransoneringen för renkött samt får- och getkött. (Dock återfördes densamma beträffande de sistnämnda köttslagen för tiden 18/10 1944—11/11 1945.) Senare på våren 1944 frigavs i etapper fler-
320 talet charkuterivaror och köttkonserver. Hästkött blev fritt i m a r s 1946 men infördes ånyo under ransoneringen från mars 1948. Från september 1947 frigåvos organ och inälvor. I sin helhet avskaffades ransoneringssystemet på kött- och fläskområdet först fr. o. m. den 20/6 1949. Vid fläskransoneringen under hösten och vintern 1940/41 användes först beredskapskortet E; senare infördes ett särskilt fläskkort, inköpskort G, vilket till en början även nyttjades vid den allmänna kött- och fläskransoneringen. Från maj 1941 användes vid denna uteslutande inköpskortet GS. Tilläggskort utlämnades för vissa kategorier av förbrukare, särskilt skogs- och flottningsarbetare, jordbruksarbetare och vissa andra personalgrupper med tyngre arbete. För att underlätta inköp av köttvaror i smärre kvantiteter infördes liksom vid mjöl- och brödransoneringen s. k. växlingskort. Restaurangkort kommo till användning från januari 1942. Särskilda kort utlämnades för inköp av hundmat (mindervärdiga djurdelar). Under större delen av ransoneringstiden gjordes vid tilldelningen en åtskillnad mellan de olika varuslag, som fingo inköpas, på sådant sätt att vissa kuponger ej erhöllo giltighet för alla slag av kött- och fläskvaror utan blott för särskilt angivna varuslag. Vanligast var, att en del av kupongerna för vederbörlig ransoneringsperiod, understundom ända upp till 3/4 eller mer därav, ej gällde för inköp av fläsk, beroende på minskad tillgång å denna vara. Men det förekom även — framför allt under vissa perioder av 1944 och 1945 — att en begränsning skedde i antalet kuponger, på vilka fick inköpas nöt- och kalvkött, medan i stället samtliga kuponger gällde för inköp av fläsk och andra köttvaror. Under en del av år 1942 utgick en del av ransonen endast i form av köttkonserver, varav en betydande tillverkning på LK:s föranstaltande ägt rum och förråd upplagts som följd av den övernormala kreatursslakten under åren 1940 och 1941. Extra tilldelning lämnades vid åtskilliga tillfällen utöver grundransonen. Särskilt tillämpades i stor omfattning, att amerikanskt fläsk såsom tillläggsranson utlämnades till skogsarbetare, men även allmänna extratilldelningar förekommo av speciella varuslag (amerikanskt fläsk, vissa charkuterivaror, späck, inälvor e t c ) . En särskild tilläggsranson av fläsk if rågakom i sådana samhällen, där insamling av matavfall för svinuppfödning organiserats. Nedan meddelas en översikt, som per kvartal utvisar växlingarna i grundransonernas storlek i poäng per dag och person. (Beträffande poängberäkningen se sid. 317.) Tid efter annan ändrades poängtalsättningen, särskilt under de senaste ransoneringsåren. Genom en lämplig höjning eller sänkning av poängtalen t. ex. för en del charkuterivaror kunde efter tillgången avpassade ändringar av ransonernas storlek på enkelt sätt utan rubbning av grunderna för ransoneringen i övrigt genomföras. Att under de sista ransoneringsåren åtskilliga varuslag, som förut inbegripits under
321 regleringen, fritogos därifrån har tidigare omtalats. I verkligheten var därför ökningen i kött- och fläskkonsumtionen under dessa år större än vad siffrorna i tabellen ange.
1940:4 1941:1 0
3 4 1942:1 2 3 4 1943:1 2 3 1
28,4 l 33,0 * 68,6 56,7 63,7 56,4 33,8 25,6 30,3 29,6 62,0 62,5
Poäng per dag
Poäng per dag
Poäng per dag 1943:4 1944:1 2 3 4 1945:1 2 3 4 1946.1 2 3
58,0 57,0 100,1 78,2 47,3 40,9 45,2 49,1 63,0 54,6 56,9 47,0
1946:4 1947:1 0
3 4 1948:1 2 3 4 1949:1 2
54,6 52,5 47,4 47,7 71,1 54,1 45,9 50,6 58,3 57,1 65,2
Endast fläsk
Som av tabellen framgår nedsattes ransonerna starkt under år 1942, det över huvud ogynnsammaste försörjningsåret. Särskilt rådde denna tid en utpräglad fläskbrist. De ransoner, som medgåvos under tredje kvartalet 1942, voro de lägsta som förekommo under hela kristiden. Blott en jämförelsevis ringa del av ransonerna fick under denna tid uttagas i fläsk. En avsevärd förbättring inträdde under 1943 och början av 1944. I synnerhet rådde under denna tid god fläsktillgång. (Anledningen härtill, vilken huvudsakligen var av prispolitisk natur, beröres nedan å sid. 326.) För en del varuslag lättades vid denna tid på ransoneringstvånget. Läget försämrades emellertid mot 1944 års slut och de flesta lättnaderna återtogos. Året 1945 var i köttförsörjningshänseende ett tämligen svagt år. Tack vare bl. a. viss införsel från Danmark kunde det dock undgås, att ransonerna i mera kännbar mån nedsattes. De följande åren var läget växlande, med en viss skärpning år 1948. Ransoneringen släpptes emellertid efter hand för åtskilliga varuslag och slopades, som förut nämnts, helt den 20/6 1949. Se f. ö. diagrammet å sid. 237. R e s t a u r a n g e r o c h a n d r a n ä r i n g s s t ä l l e n erhöllo från köttransoneringens början tilldelning enligt inköpslicenser, motsvarande först 75, senare 50 % av genomsnittliga förbrukningen föregående år. Sedermera bestämdes näringsställes rätt att erhålla inköpslicens till en myckenhet, som motsvarade antalet redovisade kuponger med tillägg av 15 % såsom ersättning för svinn. Därutöver medgavs näringsstället att för tillredning av sådana maträtter, beträffande vilka skyldighet att avlämna kuponger ej förelåg, erhålla en tilldelning, uppgående till 10 % av dess förutvarande tilldelning av köttvaror under en tidsperiod av motsvarande längd. All lagad mat inbegreps efter hand under ransoneringen, så framt 21—116821
322 däri till någon del ingick av regleringen berörda köttvaror. F r å n mars 1948 utgick näringsställes tilldelning endast mot redovisning i kuponger med tillägg till häremot svarande kvantiteter av 48 %. Tillägget var avsett att täcka såväl i rörelsen normalt uppkommande svinn på köttvaror som behovet av sådana varor för tillredning bl. a. av kupongfria soppor. Serveringen å näringsställen av r ä t t e r , v a r i ing i c k k ö t t v a r o r , blev alltifrån maj 1941 föremål för en ganska ingående och detaljerad reglering. Iakttagandet av hithörande föreskrifter gjordes till villkor för näringsställes rätt att erhålla inköpslicens för köttvaror. Med stöd av kungörelse den 23/5 1941 (nr 275) fastställde LK sedermera med giltighet fr. o. m. den 16/7 1941 allmänna bestämmelser i ämnet, innehållande bl. a. förbud annat än i undantagsfall mot servering av s. k. allmänt smörgåsbord samt utspisning från s. k. gående bord, förbud att servera mer än 20 g smör per person, inskränkning av antalet valfria huvudrätter innehållande kött, fläsk eller charkuterivaror, som å näringsställe samtidigt fingo tillhandahållas, till fyra samt förbud att vid en och samma måltid till en gäst servera mer än en rätt, vari sådana varor till någon del ingingo, eller huvudrätt innehållande mer än 100 poäng köttvaror. Införandet av restaurangkort för åtskilliga av de maträtter som serverades på näringsställen (bröd, gröt och välling, matfett, ägg, ärter, bönor och köttvaror) medförde en viss mildring och förenkling i bestämmelserna angående matserveringen i mars 1942. Å andra sidan skärptes regleringen genom bestämmelsen att en gäst till en och samma måltid icke kunde få flera än två av de tre anrättningarna smörgårdsbord, fiskrätt och kötträtt. På matsedeln måste beträffande alla rätter, för vilka restaurangkuponger skulle lämnas, antalet kuponger finnas utsatt. Enligt en senare bestämmelse fick vid servering av framdukat smörgåsbord eller s. k. assietter till en och samma måltid ej serveras mer än tre slags assietter. Vid en och samma måltid fick ej serveras mer än tre rätter, varvid smörgåsbord (assietter) räknades som en rätt. Kungörelsen den 23/5 1941 upphörde att gälla med utgången av september 1949. Redan från den 12 s. m. hade LK upphävt de med stöd av kungörelsen utfärdade föreskrifterna om begränsning av näringsställes rätt att servera smörgåsbord m. m. Prisreglering. Den ganska goda tillgången på kött och fläsk under hösten 1939 samt vintern och våren 1940 gjorde, att å dessa marknader ej under ifrågavarande tid framträdde någon mera utpräglad prisstegringstendens. Med de försämrade utsikterna för fläsktillgången under senare delen av 1940 började emellertid fläskpriserna då att stiga tämligen starkt, medan först mot årets slut samt under vintern 1941 en påtaglig höjning ägde rum i fråga om priserna på nötkött m. m. Dessa prisrörelser, vilka framkallats
323 av begynnande knapphet i försörjningen, påskyndade genomförandet av de handels- och förbrukningsregleringar, som relaterats i det föregående. Till en början sökte LK stabilisera priserna på kött- och fläskmarknaderna genom att till slaktregleringen anknyta en reglering av partipriserna på sådant sätt, att meddelandet av slakteritillstånd gjordes beroende av att vederbörande förband sig att iakttaga vissa av kommissionen bestämda priser på köttvaror. Genom cirkulär den 29/4 1941 föreskrev LK, att vid försäljning från innehavare av slakteritillstånd av hela, halva eller fjärdedels kroppar av storboskap och svin skulle tillämpas högst vissa av kommissionen fastställda priser. Köttet uppdelades härvid i kvalitetsklasser enligt den klassindelning, som tillämpades av Sveriges slakteriförbund och till detta förbund anslutna slakteriföreningar. Klassificeringen av köttet överläts åt säljaren. Som utgångspunkt för prissättningen fastställdes högsta priser för ett område, omfattande Kristianstads och Malmöhus län, det s. k. första prisområdet. Den övriga delen av landet indelades i elva prisområden, inom vilka tillägg skulle göras till priserna inom första området, växlande mellan 1 och 11 öre per kg. De för första prisområdet bestämda maximipriserna voro bl. a. för kött av ko: extra prima 181 öre, klass I 173 öre, klass II 161 öre och klass III 149 öre samt för fläsk (med huvud och fötter) 198 öre, allt per kg vid försäljning av hel eller halv kropp, slaktad vikt. Vid försäljning av fjärdedels kropp skulle priserna avpassas i förhållande till de förutnämnda. Priserna gällde endast för sådant kött och fläsk, som blivit godkänt vid besiktning enligt lagen om köttbesiktning och slakthus samt klassificerat och klasstämplat. För annat kött och fläsk fick enligt särskilda föreskrifter endast uttagas lägre pris. Överträdelse av bestämmelserna om prisvillkor medförde indragning av slakteritillståndet och kunde även medföra straffpåföljd. Indragning av slakteritillstånd kunde vidare ske, om innehavaren befunnes på ena eller andra sättet söka kringgå prisbestämmelserna. Den närmare utformningen av köttklassificeringssystemet och dess uppbyggande såsom en av offentlig myndighet kontrollerad anordning har beskrivits i det föregående. Systemet med högstpriser utsträcktes i slutet av juli 1941 till vissa slag av organ och inälvor samt senare till kött av andra djur än de förutnämnda. För detaljhandeln med styckade varor av kött och fläsk fastställde PKN efter överenskommelse med handelns organisationer i slutet av juni 1941 högstpriser för försäljning av nötkött och fläsk i Stockholm med omnejd. Detsamma skedde senare under året för vissa andra större städer samt slutligen i december för samtliga städer i riket. Även detaljhandeln med fågel och vilt, med organ och inälvor samt med charkuterivaror prisreglerades. Som grundval för detaljprisregleringen för kött och fläsk fastställde PKN ett enhetligt styckningsschema för olika slag av slaktdjur samt med-
324 Partipris å kött och fläsk 1939 -1949 (Månadsvis) öre/kg 280
260 Fläsk 240
}
220 200
r
180 V
160 i Fläsk 140 ^ 120 ! Nötkött
(v
* "^/Nötkött
Jj J^>
100 80
60 40 20 0 1939
delade i anslutning härtill standardiseringsbestämmelser dels för styckningen och dels för de i kötthandeln saluförda kvaliteterna. De förut mera provisoriskt bestämda högstpriserna å hela och halva kroppar av storboskap, större kalv, häst och svin fastställdes i maj 1942 av LK jämlikt Kungl. Maj:ts den 24/4 1942 lämnade bemyndigande att gälla såsom n o r m a l p r i s e r enligt prisregleringslagen. Priserna gällde såväl vid försäljning i slaktat skick från producent som vid försäljning från slaktare eller partihandlare till återförsäljare eller konsument. Normalprissättningen utsträcktes senare under året till spädkalv, vissa organ och inälvor och vissa köttkonserver samt i början av följande år till får och lamm, amerikanskt fläsk och vissa styckade djurdelar vid försäljning till förbrukare. Prisområdenas antal ökades från 12 till 13. Partiprisernas utveckling ända från krigets början fram till slutet av -år 1949 beträffande de viktigaste hithörande varuslagen, nötkött och fläsk,
325 åskådliggöres genom tabellen här nedan samt diagrammet å sid. 324. Tabellen meddelar även producentpriser för smågrisar. Det framgår av diagrammet, att partipriset å nötkött som följd av den genomförda prisregleringen hölls i huvudsak stabilt från våren 1941 ända till slutet av år 1946, från vilken tid priset blev något rörligare. I fråga om fläsk hölls partipriset i stort sett mera rörligt under hela perioden. Fläskpriset stegrades från mitten av 1942 och senare etappvis än ytterligare i förhållande till priset å nötkött, och den sålunda vidgade marginalen dem emellan bibehölls sedan ända fram till början av 1949. Prishöjningen för fläsk i juli 1942 förbands med en differentiering av priset efter de slaktade djurens vikt. Detta skedde i syfte att göra det möjligt för myndigheterna att öva inflytande på slaktdjursproduktionen med hänsyn till djurens ålderssammansättning vid slakten. Det var sålunda för att stimulera till uppfödning av svin med hög slaktvikt som LK vid nämnda tidpunkt föreskrev, att normalpriset å fläsk skulle höjas för svin med slaktvikt av minst 80 resp. 90 kg. Prisskillnaden mellan fläsk från lättare och tyngre svin ökades senare än mera i början av 1943. Den allmänna prishöjning, som härmed kom fläskproduktionen till del, kompenserades för förbrukarna i viss mån genom sänkning av priserna å fårkött och hästkött. Under hösten 1943 började man beträffande prisregleringen å fläsk frångå det ensidiga gynnandet av uppfödningen av tyngre svin. I överensPriser
å nötkött
och fläsk
samt
smågrisar
åren
Partipriser Öre per kg
Regleringsår
1938/39. 1939/40. 1940/41. 1941/42. 1942/43. 1943/44. 1944/45. 1945/46. 1946/47. 1947/48. 1948/49.
1938/39—1948/49.
Nötkött
Fläsk
120 132 166 182 183 183 176 176 176 193 214
141 148 192 206 225 243 237 239 245 261 250
Producentpris för smågrisar öre per kg 133 120 186 208 231 245 234 227 293 261 302
De i tabellen angivna priserna å nötkött och fläsk äro medeltal av i Jordbruksekonomiska meddelanden publicerade månatliga genomsnittspriser. Dessa utgöras intill maj 1941 av medelpris av slakthusnoteringar i Stockholm, Göteborg, Norrköping och Linköping, under den därpå följande tiden t. o. m. januari 1948 av vägda, av staten fastställda högsta priser (normalpriser) för prisområdena I, IV, V, X I och X I I , samt därefter av medelpriser för nämnda prisområden, vilka beräknats med utgång från Sveriges slakteriförbunds notering i Stockholm. Priserna å smågrisar utgöra ovägda medeltal av producentpriserna enligt Sveriges slakteriförbunds noteringar i Skåne— Blekinge för prima griskullar i kl. I med en medelvikt av 17 kg per styck (före maj 1944 enligt Sveriges lantbruksförbunds noteringar i Skåne).
326 stämmelse härmed sänktes efter hand priserna å fläsk i de högre viktklasserna, medan priserna för de lägre viktklasserna höjdes. Dessa prisförskjutningar fingo till följd en kraftig ökning i tillförseln till slakterierna av tunga svin före ikraftträdandet av resp. prisförändringar, vilket torde ha varit huvudanledningen till den osedvanligt rikliga tillgång på fläsk under förra hälften av 1944, som möjliggjorde den förut omtalade ökningen av fläskransonerna under denna tid. Såsom förberedelser för normalprissättning å charkuterivaror genomfördes, som förut nämnts, en standardisering och sortimentsbegränsning av dylika varor i mars 1943. Charkuterivarorna åsattes normalpris endast i detaljhandeln. Genom beslut den 18/1 1942 bemyndigade Kungl. Maj:t LK att med en nybildad sammanslutning, Svenska slaktvaruimportföreningen u. p. a., träffa avtal angående c l e a r i n g av priserna å såväl amerikanskt fläsk som, då så funnes lämpligt, andra importerade köttvaror. Denna clearing anknöts till den förut inom LK upprättade clearingkassan för kolonialvaror, och de för densamma meddelade bestämmelserna kommo att gälla även beträffande nu ifrågavarande varor. Under clearingen inbegrepos senare även tarmar, vilka i februari 1943 underkastats importreglering och åsatts normalpris. Mot slutet av år 1944 kom en allmän om än ej särskilt omfattande sänkning av normalpriserna till stånd beträffande såväl kött av olika slag samt fläsk som organ och inälvor, slakterifett, tarmar etc. De vidtagna prisnedsättningarna gåvo utslag även i detaljhandelns priser på kött, fläsk och charkuterivaror. En ny prisstegringsvåg satte sedermera in under senare halvåret 1947. Då hade emellertid redan en avveckling av prisregleringssystemet på vissa punkter påbörjats. I december 1945 upphävdes sålunda normalpriserna å renkött och i september 1946 å får- och hästkött samt organ och inälvor av får och häst. I samband med den allmänna omläggning av kött- och fläskhandelsregleringen, som skedde i januari 1948, infördes ett nytt system i fråga om regleringen av partipriserna på hela, halva och fjärdedels kroppar av nötkreatur och svin. Därvid sänktes normalpriserna med omkring 4 %. Dessa normalpriser skulle dock endast gälla fryshuslagrade varor samt färska varor under den tid då statligt stöd lämnades för infrysning av ifrågavarande varuslag. I övrigt skulle inga normalpriser gälla men i stället vissa högsta priser, motsvarande den vid försäljningstillfället av Sveriges slakteriförbund i Stockholm tillämpade partiprisnoteringen med vissa avdrag eller tillägg inom olika prisområden. Prisbildningen för kött och fläsk blev genom detta nya system i en helt annan grad än förut rörlig och i någon mån anpassad efter de säsongmässiga marknadsväxlingarna. I detaljhandeln gällande normalpris förblevo oförändrade. En ytterligare omläggning i prisregleringssystemet ägde rum i juni 1949,
327 omedelbart innan ransoneringen för kött och fläsk upphävdes. I samråd med PKN utfärdade LK då, med tillämpning från den 13/6, nya bestämmelser angående priserna på hela, halva och fjärdedels kroppar av nötkreatur och svin. Dessa bestämmelser voro grundade på en överenskommelse med slakteri- och charkuterinäringens representanter och åsyftade att de priser på ifrågavarande varor som Sveriges slakteriförbund tilllämpade i Stockholm — med avdrag eller tillägg för skilda prisområden — skulle gälla såsom normalpriser. Överenskommelsen innebar, att slakteriförbundet skulle äga att inom vissa gränser tillämpa rörliga partipriser. Det skulle emellertid tillses, att på längre sikt den i jordbrukskalkylen för vederbörligt år angivna genomsnittliga prisnivån för slakteriprodukter icke överskredes. I enlighet härmed bestämdes vissa baspriser, som förbundet förband sig att i sin genomsnittliga prisnivå icke överskrida med mer än 6 %. Partiprisnivån skulle under en 52-veckorsperiod få överstiga basprisnivån med högst 1 %. Om prisstegringar överstigande angivna gränser likväl skedde och anledning icke funnes att antaga, att dessa omedelbart komme att uppvägas av prissänkningar, skulle fasta normalpriser återinföras. Som ett moment i den allmänna jordbruksprisregleringen — vilken i ett sammanhang behandlas i ett föregående avsnitt —• förekom under några år utbetalning av s t a t l i g a p r i s t i l l ä g g för fläsk och vissa slag av kött i syfte att bidraga till utjämning av jordbrukets kalkylmässigt beräknade inkomster och kostnader utan att konsumenterna härvid i motsvarande mån betungades. Delvis användes dessa pristillägg även i produktionsreglerande syfte. Ifrågavarande statsutgifter belastade liksom övriga egentliga jordbrukssubventioner anslagen för resp. budgetår till prisreglerande åtgärder på jordbrukets område. Första gången ett direkt statligt prisstöd på köttområdet ifrågakom var år 1945, då enligt Kungl. Maj :ts den 16/2 s. å. givna bemyndigande fraktbidrag utbetalades för vissa långväga transporter av köttvaror och slaktdjur från överskotts- till underskottsområden. Syftet därmed var att underlätta tillförseln till de delar av landet, där produktionen av köttvaror var mindre än konsumtionen, och därigenom åstadkomma en utjämning av försörjningen. För fraktbidrag fick disponeras 100 000 kr. per månad intill ett sammanlagt belopp av 600 000 kr. I övrigt utbetalades under våren 1945 enligt riksdagens beslut allmänt bidrag med 12 öre per kg fläsk till svinuppfödare, vilken i vederbörlig ordning försålde dylik vara som blivit godkänd vid köttbesiktning eller stämplad genom av kristidsnämnd förordnad stämplingskontrollant. Bidragets belopp nedsattes från början av juni till hälften i samband med höjning av normalpriset och upphörde att utgå från mitten av juli. I stället beslöts, att bidrag av 15 öre per kg kött av storboskap skulle utgå för att stimulera tillförseln härav till slakterierna under sommarmånaderna.
328 Liknande bidrag utgingo under de följande åren med växlande belopp såsom prisstöd dels för fläsk, dels för kalvkött. Ifrågavarande pristillägg utbetalades av LK till innehavare av slakteritillstånd och till andra handlande, vilka innehade tillstånd att inköpa kött och fläsk direkt från djuruppfödarna. I fråga om s m å g r i s a r anordnades ett särskilt prisstöd, avsett att under alla förhållanden trygga en tillräcklig tillgång å sådana för en efter fodertillgången avpassad svinuppfödning. Detta prisstöd, varigenom grisuppfödarna garanterades ett visst minimipris, vilade på av LK med Sveriges slakteriförbund träffade avtal, innebärande att genom förbundets försorg skulle under särskilt angivna perioder till visst bestämt pris uppköpas smågrisar mot att kommissionen ersatte förbundet för eventuellt uppkommande förluster. Liknande avtal träffades även med den privata smågrishandelns riksorganisation. Kungl. Maj:t bemyndigade årligen LK att av medel, som stodo till kommissionens förfogande för upprätthållande av jordbruksregleringen, för angivna ändamål använda visst belopp. Sådant prisstöd ordnades första gången för november—december 1941 samt sedan årligen (utom år 1946) under längre eller kortare perioder. Minimipriset varierade mellan 2 kr. och 2: 50 kr. per kg för till fortsatt gödning lämpliga smågrisar vägande 15—25 kg per st. Vissa år, då köplusten minskat till följd av ovissa utsikter för foderförsörjningen, måste smågrisar till stort antal inlösas och nedslaktas. Andra år togs prisgarantien endast i ringa mån i anspråk. Mjölk och fettvaror. Försörjningsläget
under tiden närmast före
kriget.
Huvudparten av landets fettförbrukning täckes genom den från den inhemska kreatursskötseln erhållna komjölken. En viss fettmängd erhålles även genom getmjölken, men denna kvantitet är så pass ringa (under 1930talet 6 å 7 000 ton per år, en kvantitet som sedermera minskats till hälften), att man vid en summarisk översikt kan bortse därifrån. Enligt gjorda beräkningar uppgick landets totala mjölkproduktion under 1930-talets senare del till ca 4 700 000 ton per år. Under antagande av en genomsnittlig fetthalt hos mjölken av 3,5 % motsvarade nämnda mjölkmängd en fettkvantitet av ca 165 000 ton. En väsentlig del av den producerade mjölken förbrukades direkt såsom sådan eller som grädde, medan en annan del — den s. k. produktmjölken (uppskattningsvis omkring 60 %) •—- användes för framställning av smör, ost m. m. I viss utsträckning åtgår vid fettförbrukningen en annan inhemsk produkt, nämligen inom riket frainvunnet slakterifett. Angående den totala omfattningen av denna tillgång saknas tillförlitliga uppgifter. I detta sammanhang intresserar dock huvudsakligen blott den del av denna produkt,
329 som användes vid industriell tillverkning av fettfabrikat och vilken före kriget torde kunna skattas till ca 8 000 ton. Någon odling av oljeförande växter förekom före kriget ej i Sverige. Länge har emellertid vårt land för tillgodoseende av sitt fettbehov varit i hög grad beroende jämväl av tillförsel från utlandet. (Här bortses från det indirekta utländska beroende, som legat i importen av kraftfoder för mjölkproduktionen.) Den för fetthushållningen betydelsefulla importen har utgjorts dels av verkliga fettämnen av animaliskt eller vegetabiliskt ursprung (råfett, huvudsakligen talg, härdat valfett, jordnöts-, soja-, cotton-, kokosm. fl. oljor), dels av råvaror i form av frukter och frön m. m. (mest sojabönor, kopra och linfrö) för industriell framställning av fettämnen. Å andra sidan har under senare tid, så länge handelsvägarna legat öppna, en ganska betydande export av smör ägt rum. Under 1930-talet exporterades därjämte icke ringa kvantiteter annat animaliskt fett samt oljor och fett härrörande från den inhemska, på importerade råvaror baserade fettvaruindustrien. Fettämnena förbrukas till större delen för mänsklig konsumtion såsom m a t f e t t . Vid sidan härav användes s. k. t e k n i s k t fett samt dessutom vissa kvantiteter matnyttigt fett vid vissa industrier för framställning av andra varor än livsmedel, främst tvätt- och rengöringsmedel samt ljus. Genom kalvuppfödningen med sötmjölk åtgå betydande mängder fett även för utfodringsändamål. Med användande av förefintligt statistiskt material göres här ett försök till belysning i stora drag av fetthushållningens ställning åren närmast före kriget. I allmänhet avse de meddelade siffrorna medeltal för åren 1936—38. Hänsyn tages ej till linoljan, vilken behandlas i ett särskilt avsnitt under avd. Industri (sid. 648 ff.). Inhemska fettillgångar. ton Mjölkproduktion 4 700 000 ton å 3,5 % fett 165 000 Avgår smörexport 25 000 ton motsvarande i rent fett.. 20 000 Animaliskt fett för industriell användning
145 QOO 8 000
153 QQQ
Fettämnen av utländskt ursprung Import av fettämnen 65 000 Inhemsk produktion av fettämnen av importerade råvaror 45 000 Avgår export
no ooo 23 000
37 QOO
ton
Summa
240 000
Enligt denna uppställning, vilken omfattar blott mjölk och mejeriprodukter samt annat fett, använt vid industriell tillverkning — såväl matfett som tekniskt fett (utom linolja) — skulle hela den redovisade årliga fettförbrukningen strax före kriget kunna skattas till omkring 240 000 ton, varav
'
ca 64 % av inhemskt och 36 % av utländskt ursprung. Av totalkvantiteten utgjordes ca 170 000 ton av animaliskt och ca 70 000 ton av vegetabiliskt fett. Användningen av den till 240 000 ton summariskt angivna fettkonsumtionen (beräknad som rent fett) torde kunna, grovt räknat, fördelas sålunda: Smör, ost m. fl. mejeriprodukter Margarin m. m Tvättmedel o. a. tekniska produkter Direkt konsumtion av mjölk och grädde, utfodring m. m Summa
ton
%
85 000 60 000 30 000 65 000
35,4 25,0 12,5 27,1
240 000
100,0
Läget före krigsutbrottet var alltså det, att mer än en tredjedel av landets fettbehov direkt tillgodosågs genom import samt att upprätthållandet av den på inhemsk produktion vilande förbrukningen ävenledes — med hänsyn till mjölkdj ursutfodringen — var i betydande mån beroende av utländsk tillförsel. Å andra sidan kunde genom ianspråktagande för hemmamarknadsbehov av den sedvanliga smörexportkvantiteten, ca 25 000 ton, beredas en viss ersättning för den i händelse av importens bortfallande minskade margarintillverkningen, vilken uppgick till ca 65 000 ton per år. De uppgifter, som framträdde med avseende på fettförsörjningen under en avspärrningssituation, voro m e d h ä n s y n t i l l varuanskaffn i n g e n dels att utnyttja ännu förefintliga möjligheter till import — vilket i stort sett lyckades bättre än man, när avspärrningen på allvar satte in, vågat hoppas —, dels att genom en klok hushållning med fodertillgångarna söka i görligaste mån upprätthålla mjölkproduktionen, dels ock att utfinna och tillvarataga ersättnings- och avfallsprodukter, något som fick sin huvudsakliga betydelse på det tekniska fettets område. M e d h ä n s y n t i l l f ö r b r u k n i n g e n uppställdes redan från början den grundsatsen, att man så vitt möjligt skulle förhindra en nedgång i mjölkkonsumtionen, vilken av såväl näringsfysiologiska som regleringstekniska skäl borde lämnas fri och obeskuren. En annan grundsats var, att under en bristhushållning matfettsförbrukningen borde principiellt ges företräde framför fettförbrukningen för tekniska ändamål. I övrigt borde beträffande matfettet till grund för hushållningen läggas en ändamålsenlig avvägning av smör- och margarintillgångarnas utnyttjande — med anlitande bl. a. av ett omfattande lagringssystem — så att, totalt sett, en j ä m n konsumtion upprätthölles, oberörd, så långt ske kunde, av säsongmässiga fluktuationer. Förverkligandet av en fetthushållning med en sådan allomfattande syftning som här antytts krävde en enhetlig planläggning och en central dirigering. Det ansågs därför nödvändigt, att ledningen av densamma koncentrerades till e n kristidsmyndighet, trots att här berördes frågor, som
331 sträckte sig över tvenne kommissioners — LK:s och IK:s —- verksamhetsfält. Eftersom huvudvikten måste falla på matfettsområdet, var det naturligt att ledningen här anförtroddes åt LK, dock under nära samverkan med IK. Situationen vid krigsutbrottet året 1939/40.
samt regleringsåtgärder
under
konsumtions-
Under det oroliga läget efter krigsutbrottet i september 1939 avstannade helt naturligt såväl tillförseln av margarinråvaror som exporten av smör. Redan under oktober började emellertid utrikeshandeln med ifrågavarande varor åter komma i gång och var under de sista månaderna av år 1939 i stort sett normal. Några särskilda åtgärder från statens sida ansågos därför tills vidare icke vara av behovet påkallade. Mjölkproduktionen kunde väl upprätthållas till följd av att fodertillgången var i stort sett tillfredsställande, och försörjningen med annat matfett fortgick som vanligt. Genom den i april 1940 inträffade avspärrningen i utlandsförbindelserna blev det emellertid nödvändigt att söka genomföra ett system för fetthushållningens ordnande på basis av de inom landet befintliga tillgångarna och produktionsmöjligheterna. Redan tidigare hade grundlinjer för ett dylikt system utarbetats inom LK och underställts Kungl. Maj :t utan att dock något beslut därutinnan fattats. I skrivelse den 7/5 1940 framlade kommissionen en efter samråd med IK utarbetad fullständig plan för reglering av landets fettförsörjning med åtföljande författningsförslag. LK anförde i sin skrivelse, att den vid sin planläggning utgått ifrån att de påräkneliga tillgångarna på utländskt fett skulle förbrukas under två år samt att det matnyttiga fettet av annat slag än smörfett i första hand skulle komma till användning för margarintillverkning. För planens genomförande erfordrades i första rummet, att de viktigaste för margarinframställning användbara fettämnena lades under beslag. På grund av den rådande handelsavspärrningen hade man emellertid under den närmaste tiden att r ä k n a med ett överskott på smör, för vilket utrymme måste beredas på den inhemska marknaden. Detta kunde ej ske annat än genom undanträngande i viss mån av margarinet i konsumtionen. Till följd av smörproduktionens betydande omfång under sommarmånaderna syntes det därför lämpligt, att produktionen av hushållsmargarin för viss tid helt nedlades för att sedermera återupptagas, när smörtillverkningen, såsom måste förutses, längre fram på året komme att minskas. En sådan anordning måste anses innebära en ändamålsenlig hushållning med tillgångarna, enär råvarorna för margarintillverkningen i allmänhet vore lättare att lagra än smöret. Bagerierna borde dock även under sommarmånaderna förses med margarin, bl. a. av det skälet att vid tillverkningen av bagerimargarin användes vissa råvaror av mindre hållbarhet. — Eftersom smöret betingade ett avsevärt högre pris än margarinet, skulle ett
332 upphörande av margarinförsäljningen för hushållsbehov medföra en fördyring av matfettsförsörjningen, vilken kunde bli kännbar för stora delar av folket, om de skulle bli hänvisade till att köpa smör till gängse priser. Därför innefattade regleringsplanen jämväl ett rabattsystem för smör, varigenom möjliggjordes för de ekonomiskt svagare i samhället att erhålla smör till väsentligt lägre pris än det eljest gällande. För sådant ändamål hade riksdagen redan beviljat ett anslag av 15 milj. kr. — Den planerade fördelningen av fettillgångarna förutsatte slutligen en ransonering av felthaltiga tvätt- och rengöringsmedel, enär för tvättmedelsindustrien ansetts kunna avsättas endast en ganska begränsad fettvarumängd. De av LK framförda förslagen till regleringsåtgärder accepterades av Kungl. Maj :t och föreskrifter syftande till deras förverkligande meddelades genom en serie författningar, utfärdade den 10/5 1940. De kompletterades genom av LK utgivna cirkulär. För innebörden av dessa regleringsbestämmelser — de första på fettförsörjningsområdet — redogöres närmare nedan under vederbörliga rubriker. Huvuddragen
av den fortsatta
krisregleringen.
I enlighet med LK:s ovan omförmälda fettförsörjningsplan nedlades i mitten av maj 1940 temporärt tillverkningen av bordsmargarin (däremot ej tillverkningen av bagerimargarin). Den allmänna hushållningen koncentrerades i stället under sommarmånaderna helt på smör, vara tillgången var så pass riklig, att utöver den löpande förbrukningen en ganska stor upplagring i fryshus kunde äga rum. I början av oktober igångsattes margarintillverkningen på nytt för att man skulle bli i stånd att, trots den säsongmässigt minskade smörtillförseln, tillhandahålla konsumenterna erforderlig mängd matfett. Liknande arrangemang med inställd margarintillverkning upprepades under år 1941 och även vid ett senare tillfälle, nämligen år 1946. Det för smörförsäljningen införda rabattsystemet bibehölls framgent under en följd av år och utsträcktes senare även till margarin och mjölk. För den fortsatta fettförsörjningen betydde det mest, att mjölkproduktionen kunde — om än i beskuren omfattning — rätt väl upprätthållas. Viktigt var även, att importen av fettråvaror för margarintillverkningen ej helt upphörde utan kunde i viss utsträckning fortgå. Växande betydelse fick också den vid krigets början igångsatta odlingen av oljeväxter. Det uppställda försörjningsprogrammet angav, som förut nämnts, såsom ett önskemål, att under alla förhållanden en relativt riklig mjölkkonsumtion vidmakthölles. Det lyckades ock under hela kristiden med god framgång att genomföra denna programpunkt. Smörproduktionens starkare markerade roll inom fetthushållningen ansågs å andra sidan redan från början kräva, att särskild omsorg även ägnades åt att befrämja en god smörtillgång, vilket närmast syntes kunna ske genom att mjölkens fettinnehåll i
333 större omfattning än normalt reserverades för smörtillverkning. I sådant syfte var det som förbud på hösten 1940 infördes mot framställning och saluhållande av tjock grädde och mot tillverkning av hel- och halvfet ost. Att med hänsyn till foderknappheten en ganska kraftig utgallring bland nötkreaturen måste komma till stånd och därmed en minskad mjölkproduktion och —• trots nyssnämnda åtgärder — en minskad smörtillgång stod emellertid tidigt klart. En hård bekräftelse därpå gavs redan genom 1940 års svaga foderskörd. Inför de hotande utsikterna för fettförsörjningen under konsumtionsåret 1940/41 planlades en beskärning av matfettsförbrukningen med 20 ä 25 %, vilket innebar en minskning av årskonsumtionen per person från omkring 20 till 15 kg, en minskning som syntes väl genomförbar, då den ej var större än att man därmed komme tillbaka till konsumtionsstandarden vid mitten av 1920-talet. Det ansågs, att man till en början borde göra ett försök att på frivillighetens väg nå angivna mål, och åtgärder för att främja en sådan konsumtionsbegränsning vidtogos ock. Då möjligheterna att på denna väg vinna resultat av betydelse likväl visade sig begränsade, fann man sig snart föranlåten att beträda tvångshushållningens väg. Härvid gick man grundligt till väga. Hela fettvarumarknaden underkastades från årsskiftet 1940/41 en omfattande reglering med beslag å och handelsreglering för flertalet fettvaror samt kortransonering för smör och annat matfett. LK förklarade i utsänt cirkulär, att man, då en fettransonering befunnits nödvändig, ansett angeläget vidtaga sådana anordningar, att riskerna för att ytterligare inskränkningar i förbrukningen sedermera skulle behöva vidtagas i möjligaste mån eliminerats. Ingreppen i den enskildes fria förfogande över de ransonerade varorna hade därför gjorts mera djupgående och åtgärderna i kontrollsyfte strängare än vanligt. Det hade ur effektivitetssynpunkt visat sig erforderligt att låta regleringen omfatta alla slag av matfett. Man hade emellertid åtminstone tills vidare överlämnat åt konsumenten att inom ransoneringens ram själv avgöra, vilket slag av matfett han önskade köpa. Matfettsransoneringen hade vidare funnits böra kombineras med förbrukningsreglering av fett jämväl för tekniska ändamål. En dylik kombination medförde regleringstekniskt betydande fördelar, särskilt enär de fettråvaror, som vanligen användes för tekniska ändamål, i flertalet fall kunde förädlas till matnyttigt fett. Med handelsregleringen följde även en omfattande prisreglering, varvid man genom centralisering av importen av de grundläggande margarinråvarorna samt tillämpning av ett statligt clearingförfarande åstadkom stabilitet i prisnivån för fettvaror av skilda slag. I detta sammanhang bildades under LK:s medverkan en sammanslutning av de industriella fettförbrukarna, benämnd Svenska fettindustriernas råvaru- och importförening u. p. a. F r å n början av juli 1941 genomfördes beslag samt handelsreglering och ransonering beträffande ost. Liknande åtgärder vidtogos beträffande kon-
334 denserad mjölk och torrmjölk, dock utan ransonering. Kort förut hade en del fettslag, huvudsakligen tillhörande den tekniska fettvarugruppen, vilka dittills lämnats utanför regleringen, indragits inom densamma. I samband härmed träffades särskilda anordningar för reglering av tranproduktionen och dess tillgodogörande. I november 1941 utsträcktes kortransoneringen även till grädden och samtidigt genomfördes av fettbesparingsskäl en standardisering av den saluförda konsumtionsmjölkens fetthalt till 3 %. Därmed hade man praktiskt taget nått den gräns, utöver vilken regleringssystemet på fettområdet ej sträcktes. Den ganska fullständiga statliga kontroll över hela fettvarumarknaden, som steg för steg upprättats, möjliggjorde en generell planläggning av h u s hållningen härutinnan i alla dess grenar. Den utvidgade hushållningsplan, som uppgjordes på våren 1941 och som senare periodiskt följdes av nya, reviderade planer, utfördes av LK i samarbete ej endast med IK utan även med reservförrådsnämnden och den nyssnämnda sammanslutningen Svenska fettindustriernas råvaru- och importförening u. p. a. Genom dessa planer åsyftades att i första hand tillgodose behovet av fettråvaror inom sådana produktionsgrenar, vilkas produktion under rådande förhållanden måste tillmätas särskild betydelse. Fördelningen på de olika företagen av de kvantiteter, som skulle få användas inom viss produktionsgren, verkställdes under biträde av nyssnämnda förening och de i densamma ingående branschsammanslutningarna. Avvecklingen av regleringssystemet började på vissa punkter redan under år 1944. I övrigt slopades detsamma, utom såvitt angick centraliseringen av importen samt prisclearingen och därmed sammanhängande regleringsåtgärder, under våren och sommaren 1949. Statistisk
översikt.
Den naturliga utgångspunkten för en statistisk översikt angående matfettshushållningen är en redogörelse för m j ö l k p r o d u k t i o n e n och d e s s f ö r d e l n i n g . Till belysning härav ha i tabellen å sid. 335 sammanställts siffror rörande antalet kor, mjölkproduktionen per ko och den beräknade totala mjölkproduktionen, mjölkinvägningen vid mejerier samt mjölkens användning. Av tablån framgår, att såväl produktionen, totalt och per ko, som invägningen av mjölk vid mejerier visat en nedgång t. o. m. år 1941/42 men därefter en uppgång. De tre serierna löpa emellertid icke parallellt. Skillnaden mellan mjölkproduktionens utveckling totalt och per ko beror givetvis på förändringarna i koantalet. Till följd av den stora utslaktningen under 1940 och 1941 nedgick sålunda totalproduktionen starkare än medelavkastningen. Under åren 1942/43—1945/46 tilltog totalproduktionen till följd av kostammens tillväxt snabbare än medelavkastningen. År 1946/47 minskade kostammen åter, medan medelavkastningen fortsatte att stiga. Nedgången i koantalet vägde emellertid tyngre än uppgången i
335 medelmjölkmängden per ko, varför totalproduktionen av mjölk sjönk mellan åren 1945/46 och 1946/47. Minskningen av antalet djur sistnämnda år beror främst på den utslaktning, som måste företagas under sommaren 1947 till följd av de dåliga betesförhållandena och de mörka utsikterna i fråga om foderförsörjningen under den följande stallfodringsperioden. Tabellen utvisar vidare, att mejerimjölken för varje år kommit att omfatta en allt större del av den totala mjölkproduktionen. Detta beror bl. a. på att lantsmörstillverkningen och producenternas förbrukning av konsumProduktion av mjölk samt mjölkens användning åren 1938/39—1948/49.
Produktionsår
1938/39 1939/40 1940/41 1941/42 1942/43 1943/44 1944/45 1945/46 1946/47 1947/48 1948/49 Krigstiden 1939/40-1944/45 1
Därav in vägt vid mejerier
Medelkoantal
Mjölkproduktion per ko
1 000 st.
kg
1920 1894 1809 1724 1734 1782 1830 1872 1858 1795 1 726
2 455 2 444 2 295 2 128 2 211 2 373 2 396 2 487 2 495 2 433 2 634
4 714 4 628 4 151 3 668 3 834 4 229 4 385 4 656 4 636 4 367 4 546
3 129 3 112 2 746 2 524 2 718 3 068 3 263 3 516 3 522 3 316 3 541
66,4 67,2 66,2 68,8 70,9 72,5 74,4 75,5 76,0 75,9 77,9
2 308
4 149
2 905
70,0
Total mjölkproduktion
1 000 ton 1 000 ton
0/ /o
Den totala produktionens användning, 1 000 ton KonsumProdukttionsmjölk mjölk o. grädde *
Fodermjölk
1571 1602 1514 1460 1 612 1687 1696 1683 1691 1694 1 684
2 755 2 672 2 338 1986 2 047 2 337 2 474 2 718 2 695 2 448 2 647
388 354 299 222 175 205 215 255 250 225 215
2 309
245 R ä k n a t i oskummad mjölk.
tionsmjölk av egen produktion nedgått till följd av bl. a. minskningen i jordbrukarbefolkningen och att åtgången av fodermjölk likaledes avtagit till följd av minskad gödkalvproduktion. Härigenom ha förhållandevis större kvantiteter mjölk än tidigare blivit disponibla för mejerileverans. I främsta rummet ha dock mejerileveransernas ökade andel av totalproduktionen förorsakats av att de mjölkproducenter, som ännu under de sista förkrigsåren tillverkade lantsmör och försålde mjölk direkt till konsumenter, under krisåren i stor utsträckning övergått till att leverera mjölk till mejerier. Man finner vidare, att de för produktframställning använda mjölkmängderna sjunkit starkare än de kvantiteter, som gått åt som konsumtionsmjölk och -grädde. Ungefär en tredjedel av hela mjölkproduktionen torde före kriget ha förbrukats i sistnämnda form. Andelen steg under själva krigsåren till närmare 40 % men sjönk åter något under 1940-talets senare år. I absoluta tal räknat kunde drickmjölkskonsumtionen under hela krigsperioden genomsnittligt upprätthållas vid praktiskt taget oförändrad höjd.
336 Det bör f. ö. framhållas, att de för produktberedning disponibla tillgångarna på helmjölk skulle ha varit ännu lägre än vad som framgår av tabellen, därest icke vissa besparingsåtgärder vidtagits genom fetthaltsbegränsning och konsumtionsreglering i fråga om konsumtionsmjölk, konsumtionsgrädde och ost. Det smörtillskott som erhölls därigenom har beräknats till ca 180 000 ton under åren 1940/41—1947/48 eller i medeltal 22 500 ton per år. Sistnämnda kvantitet utgör 24 % av den genomsnittliga totala smörproduktionen under samma tid. Efterföljande tablå utvisar tillverkningen av mejeriprodukter under krigsåren och åren därefter fram t. o. m. 1948/49. Härvid har till mejeriproduktionen av smör även lagts den ungefärligen beräknade produktionen av lantsmör. Mejeriproduktionen åren 1938/39—1948/49. Ton.
Produktionsår
1938/39 1939/40 1940/41 1941/42 1942/43 1943/44 1944/45 1945/46 1946/47 1947/48 1948/49 1 2
Smör
98 200 97 700 92 000 81400 82 900 93 700 96 700 105 600 105 000 93 600 99 700
Ost *
41 100 38 600 25 900 16 900 18 400 28 500 34 800 43 500 48 400 49 300 59 900
Torrmjölk
1300 3 470 3 650 7 210 9 270 11 180 10 230 14 170
Kondenserad mjölk 2 2 380 2 220 1910 1570 1780 2 100 2 460 1730 1760 1780 2 850
Konsumtionsgrädde tjock
tunn
23 400 22 800 4 200 300
10 000 9 300 23 700 14 100 10 900 23 100 36 200 43 400 47 300 48 100 47 200
1400 Såväl helfet som halvfet ost. Uppgifterna angående tillverkning av kondenserad mjölk avse kalenderåren 1939- -1949.
Försörjningen med smör och margarin samt närstående ämnen, d. v. s. den väsentligaste delen av den totala matfettsförsörjningen, belyses av tablån överst å sid. 337. Man finner av denna tablå, jämförd med den närmast föregående, att smörproduktionen, som före kriget medgav betydande exportöverskott, under krisåren så gott som helt förbrukats inom landet. Uppgången i den inhemska förbrukningen av smör bör ses i samband med en nedgång i tillgången på och förbrukningen av margarin. Produktionen av sistnämnda vara baserades under förkrigstiden nästan helt på import av animaliska eller vegetabiliska oljor och fetter samt oljehaltiga frön och frukter. Endast mindre kvantiteter inhemskt fett användes härför. Fr. o. m. år 1941 har emellertid inhemskt matnyttigt slakterifett i större utsträckning använts för margarinproduktion. Alltsedan produktionsåret 1941/42 har även olja från inhemska oljeväxter kommit till användning. Totalförbrukningen av matfett nedgick enligt tabellen från ca 136 000
337 Matfetts förbrukningen åren 1938/39—1948/49. Ton. Konstister, kokosfett, bageri- o. matolja, fettemulsion
Margarin Konsumtionsår
Smör hushålls-
1938/39 1939/40 1940/41 1941/42 1942/43 1943/44 1944/45 1945/46 1946/47 1947/48 1948/49
71400 78 500 88 700 79 100 83 000 96 400 92 500 106 200 106 700 95 200 96 300
baaeri-
59 300 39 100 8 500 20 500 9 900 29 800 5 300 32 100 5 400 26 100 6 400 38 700 12 000 16 600 10 500 15 400 9 300 35 400 11600 41 700 18 900
5 200 * 2 300 1 1 500 1600 1 600 2 000 3 300 3 500 3 600 4 400 4 300
Procentuell fördelning Summa
135 900 128 400 120 600 115 800 122100 130 900 146 500 136 800 135 000 146 600 161200
Smör
Annat matfett
52,5 61,1 73,5 68,3 68,0 73,6 63,2 77,6 79,0 65,9 60,1
47,5 38,9 26,5 31,7 32,0 26,4 36,8 22,4 21,0 34,1 39,9
Krigstiden 1939/40—1944/45 86 400 31 000 7 900 2 100 127 400 67,8 32,2 1 Endast konstister och kokosfett. Dessa varuslag försvinna ur redovisningen fr. o. m. 1940/41. ton under sista förkrigsåret till 115 ä 120 000 ton under åren 1940/41 och 1941/42. Efter en gradvis skeende stegring under de följande par åren stabiliserade sig förbrukningen under perioden 1944/45—1947/48 vid en årskvantitet av ca 140 000 ton. Därefter gick densamma ytterligare starkt i höjden. Per invånare utgjorde matfettskonsumtionen under konsumtionsåret 1938/39 21,5 kg, under 1941/42 18,1 kg och under 1948/49 — det sista ransoneringsåret — 23,4 kg. Nedgången under den svåraste kristiden måste sägas ha varit förhållandevis liten, ca 16 %, och den därpå följande återhämtningen synnerligen snabb. I m p o r t e n av r å v a r o r för f e t t f r a i n s t ä l l n i n g (oljehaltiga frukter och frön m. m.) samt o l i k a s l a g a v f e t t ä m n e n under åren 1938—49 framgår av följande sammanställning. Siffrorna, som icke omfatta linfrö och linolja, avse nettoimportens storlek i ton. År 1938 1939 1940 1941 1942 1943 1
Råvaror
Fettämnen
139 100 167 600 51 100 500 27 400 37 800
52 300 55 700 34 900 8 100 32 400 13 700
År 1944 1945 1946 1947 1948 1949
Råvaror 43 800 21 200 32 700 25 300 31200 40 200
Fettämnen
—
8 700 4 800 » 13 400 32 200 24 100 12 800
Exportöversko Lt.
Hela den ifrågavarande nettoimporten, reducerad till fett, uppgick åren närmast före kriget, som förut anförts, till omkring 90 000 ton per år. Genomsnittsimporten per år under perioden 1941—44 motsvarade ungefär en fjärdedel härav. Att importen kunde under krigsåren i så pass stor ut22—116821
338 sträckning som dessa siffror utvisa uppehållas, berodde i väsentlig mån på lejdtrafiken. De importerade råvarorna (frukter och frön m. m.) kommo till största delen från Argentina samt Portugisiska Ostafrika, fettämnena huvudsakligen från Argentina eller annat sydamerikanskt land. Den i n h e m s k a o l j e v ä x t o d l i n g e n började först från år 1943 spela någon mera märkbar roll för försörjningen. Den gav dock under åren 1943—46 (frånsett linfröodlingen) icke större utbyte än som per år motsvarade i genomsnitt omkring 6 000 ton fett. År 1947 närmade sig produktionen 10 000 ton och år 1949 var densamma uppe i mer än 40 000 ton. Konsumtionsmjölk och grädde. Att tillhandahållandet av konsumtionsmjölk kunde under hela kristiden ske fritt och obehindrat och förbrukningen, som ovan visats — efter en tillfällig nedgång — bibehållas på i stort sett oförändrad höjd, var självfallet av utomordentligt värde för folkförsörjningen, då konsumtionen av så många andra näringsämnen måste inskränkas. Särskilt betydelsefullt var att mjölkförbrukningen i större städer och samhällen, där försörjningssvårigheterna på livsmedelsområdet över huvud voro störst, kunde utökas ganska starkt, tydligen i viss mån på bekostnad av förbrukningen annorstädes. Dessa större samhällens invånare torde så gott som helt få sitt mjölkbehov tillgodosett från mejerier och utgöra dessas förnämsta avnämare, och som ovan visats var stegringen i mejeriförsäljningen av konsumtionsmjölk betydande. En föreställning om storleken av denna konsumtionsökning erhålles genom socialstyrelsens konsumtionsundersökningar, vilka för ett normalhushåll i städerna under en 14-dagarsperiod under första kvartalet vart och ett av åren 1940—47 visa följande kvantiteter förbrukad mjölk: 1940 1941 1942
liter 30,0 30,8 34,9
1943 1944 1945
liter 40,8 39,8 38,9
1946 1947
liter 39,1 38,1
Den jämna försörjningen med konsumtionsmjölk utsattes för starka påfrestningar, beroende dels på säsongvariationerna i mjölkproduktionen, dels på foderbristen och den därav föranledda nedslaktningen av mjölkproducerande djur. Säsongmässigt är mjölkproduktionen högst under sommarmånaderna samt når sitt minimum under november och december. En viktig uppgift för LK blev att se till, att sommarmånadernas överproduktion tillvaratogs på sådant sätt, att bristperiodens underskott motverkades. Det skedde främst genom variationer i produktberedningen vid mejerierna, varigenom man, till förbättrande av försörjningen, kunde vid lågproduktion avskilja en större del av produktionen till konsumtionsmjölk och inskränka smörproduktionen och skummjölksåterbäringen. Den hastiga stegringen i efterfrågan på konsumtionsmjölk medförde, att särskilt de större städerna — främst Stockholm och Göteborg —
339 icke kunde täcka sitt behov därav från sina ordinarie tillförselområden. Genomförandet av de nödvändiga supplementära konsumtionsleveranserna till dessa orter — vad Stockholm angick huvudsakligen från Skåne, Småland och Västergötland — påkallade betydande organisatoriska ingripanden från LK:s sida. LK upptog därvid samarbete med Svenska mejeriernas riksförening (SMR, centralorganet för den överväldigande delen av landets mejerihantering) samt mjölkcentralerna i nämnda städer. Det system för supplementärleveranser av mjölk, som utarbetades och tillämpades under åren 1941—45, kunde — med visst ekonomiskt stöd från statens sida — utan nämnvärda friktioner bemästra de svårigheter, som eljest skulle ha uppstått för tätorternas förseende med konsumtionsmjölk. En stor svårighet låg i själva transporternas anordnande. Mjölkcentralerna gjorde därvid en betydelsefull insats genom anskaffande av lämpliga transportvagnar för mjölk, vilka dels monterades på järnvägsvagnar och dels i form av tankbilar transporterade mjölken direkt mellan de levererande mejerierna och konsumtionsorterna. Dessutom inköptes ett mycket stort antal nya mjölkflaskor. Från järnvägsstyrelsens sida visades stort tillmötesgående, då det gällde att utan försening få fram med mjölk lastade järnvägsvagnar. Situationen hade emellertid även andra svårigheter. Inom de områden, där mejerierna i huvudsak producerade smör och ost, hade jordbrukarna inställt sin drift på en betydande återtagning av skummjölk eller vassle för djuruppfödning. När mjölkinvägningen vid mejerierna avtog och mjölken dessutom i ökad utsträckning måste disponeras för direktförbrukning, minskades också den kvantitet som jordbrukarna kunde återtaga. Detta utgjorde självfallet en betydande påfrestning för jordbrukarna och det var ett tecken på god vilja från deras sida, att detta icke fick lägga hinder i vägen för konsumtionsmjölkleveranserna. För nedbringande av mejeriernas kostnader, vilka ökats genom de särskilda åtgärderna för tillgodoseende av de större städernas behov av konsumtionsmjölk, anvisades vissa medel från anslagen till prisreglerande åtgärder på jordbrukets område. Särskilda bidrag lämnades sålunda till utbyggnad och uppehållande av mejeriernas körlinjer. Vidare utbetalades av statsmedel dels s. k. merfrakttillägg samt regleringskostnadstillägg till mjölkorganisationerna i Stockholm och Göteborg, dels ersättning för behandlingen av konsumtionsmjölk vid vissa mejerier som levererade mjölk till Stockholm. Sammanlagt uppgingo dessa s. k. särskilda mjölkbidrag till 6 å 8 milj. kr. per år. Såsom villkor för erhållande av allmänt mjölkpristillägg uppställdes, att vederbörande mejeri levererade mjölk till de större konsumtionsorterna i enlighet med av SMR lämnade föreskrifter och till priser som motsvarade det i orten i fråga tillämpade minutpriset efter avdrag av vissa kostnader. Redan under hösten 1940 hade fråga uppstått att i fettbesparingssyfte
340 genomföra en s t a n d a r d i s e r i n g a v f e t t h a l t e n i k o n s u m t i o n s m j ö l k men då icke lett till något resultat. Den under hösten 1941 starkt minskande mjölkproduktionen gjorde, att frågan då återupptogs av LK. Sedan majoriteten av de bland kommissionens s, k. näringssakkunniga ingående medicinska fackmännen förordat en viss nedsättning av konsumtionsmjölkens fetthalt såsom en åtgärd vilken för utdrygning av mjölktillgången och för ökning av fettillgången för smörtillverkning hellre borde tillgripas än en begränsning av mjölkförsäljningen genom ransonering, utfärdades på LK:s förslag en kungörelse den 7/11 1941 (nr 830) med vissa bestämmelser angående handeln med mjölk, varigenom förbjöds att fr. o. m. den 21/11 — utan medgivande av LK eller, efter dess bemyndigande, av lokal kristidsmyndighet — försälja eller annorledes överlåta annan mjölk än sådan som enligt av kommissionen meddelade föreskrifter vid mejeri standardiserats till en fetthalt av 3 %. Undantag stadgades för mjölk som levererades till mejeri eller som av producent överläts till hos honom anställd person eller till födorådstagare. Lokal kristidsmyndighet berättigades lämna medgivande till överlåtelse av ostandardiserad mjölk, där standardiserad sådan ej funnes att tillgå på rimligt avstånd (i allmänhet minst 1 000 m) från bostaden. Standardiseringen avsågs skola ske antingen genom skumning eller genom tillsättning av skummjölk. Eventuellt kunde tillsättning av grädde äga rum för ernående av föreskriven fetthalt. Genom standardiseringen, vilken antogs skola medföra en genomsnittlig minskning av mjölkens fetthalt med omkring i/2 %, beräknades den för direkt konsumtion tillgängliga mjölkkvantiteten vid oförändrad smör- och ostproduktion komma att ökas med omkring 15 %. Enligt senare av LK meddelad föreskrift skulle standardisering kunna äga rum ej endast vid mejeri utan även i av lantbruksstyrelsen godkänd lokal av mjölkproducent, som erhållit tillstånd av hälsovårdsnämnd att försälja s. k. kontrollmjölk. Samtidigt med införandet av mjölkstandardiseringen skedde en reglering av handeln med grädde av innebörd att grädde ej fick försäljas annat än mot kupong till inköpskort eller mot inköpslicens eller eljest i den ordning LK bestämde. Syftet härmed var liksom med mjölkstandardiseringen att spara fett för smörproduktionen (jfr ovan sid. 336). Redan tidigare, nämligen genom kungörelse den 28/6 1941, hade en viss reglering i form av beslag skett beträffande kondenserad mjölk och grädde samt torrmjölk. Med hänsyn till att tillgången på färsk mjölk och grädde var god ansåg sig LK tills vidare kunna medge fri försäljning av nyssnämnda varor i detaljhandeln, så länge de i denna handel befintliga förråden räckte. Någon kortransonering genomfördes således icke. Till andra än enskilda förbrukare fick däremot försäljning ske endast mot av LK utfärdad inköpslicens. Vad torrmjölken angår fick den från år 1943 ökad betydelse därigenom
341 att man lyckats framställa ett torrmjölkspreparat, s. k. s p r a y m j ö 1 k, av sådan beskaffenhet, att det utan större svårigheter kunde genom tillsats av vatten återföras till mjölkliknande tillstånd och efter inblandning i färskmjölk användas för praktiskt taget samma ändamål som denna. Utlåtande om torrmjölkens fullvärdighet i jämförelse med vanlig mjölk avgavs av chefen för statens institut för folkhälsan, varjämte medicinalstyrelsen lämnade LK de direktiv, som ur styrelsens synpunkt erfordrades för att anordningar med torrmjölkstransporter i större skala skulle kunna godkännas. LK organiserade härefter en betydande tillverkning av torrmjölk, vilken togs i anspråk särskilt för täckande av behoven i bristområdena i de norra delarna av landet. Anordningen mottogs med allmän tillfredsställelse och icke obetydliga lager av torrmjölk upplades under sommarmånaderna, avsedda att komplettera konsumtionsmjölkför sörj ningen men även att utdryga den för gödkalvsproduktionen nödvändiga skummjölken. Åtgärden fick därigenom en viss betydelse även för höjande av köttproduktionen. De årligen gjorda inköpen uppgingo till ett par hundra ton. För att denna s. k. reservmjölk skulle kunna säljas till samma pris som färskmjölken måste densamma tillhandahållas vederbörande mejerier till underpris, varvid förlusten täcktes från anslaget till prisreglerande åtgärder på jordprukets område. Försäljningen av kaffegrädde frigavs fr. o. m. den 1/2 1944, försäljningen av osockrad kondenserad mjölk och torrmjölk senare under samma år. Först år 1949 upphävdes dock hithörande författningar, varjämte förbudet mot försäljning av tjock grädde avskaffades. Däremot kvarstodo alltjämt bestämmelserna angående mjölkstandardiseringen. Vad p r i s e r n a å m j ö l k angår må nämnas, att normalpriser vid försäljning till konsument sattes å standardiserad mjölk i samband med standardiseringssystemets införande i november 1941. Detta pris understeg med 1 öre per liter det pris som dessförinnan tillämpats vid försäljning till förbrukare av mjölk från vederbörande mejeri. En allmän omreglering av normalprissättningen skedde från den 8/3 1942. För varje län (i vissa fall för del av län) fastställdes härvid särskilt normalpris, dock förhöjt för särskilda orter, där detta på grund av högre transport- eller distributionskostnader befanns påkallat. Länspriserna varierade från lägst 25 öre per liter i Sydsverige till 32 öre i Stockholms stad och 28—35 öre inom olika delar av Dalarna och Norrland. I huvudsak bibehölls den sålunda gjorda prissättningen till början av 1947, då i samband med borttagandet av det s. k. allmänna pristillägget för konsumtionsmjölk en partiell prishöjning skedde, vilken ytterligare accentuerades och erhöll generell giltighet i juni s. å. Samtidigt åsattes även grädden normalpris. För såväl mjölk som grädde fortbestod normalprisregleringen även under de följande åren. Medeltalen för detaljpriserna å mjölk i städer och tätorter voro enligt socialstyrelsens beräkningar följande:
342 öre/1
1938/39 1939/40 1940/41 1941/42
Fettråvaror,
24,5 26,1 29,6 29,2
öre/1
1942/43 1943/44 1944/45 1945/46
råfett och tekniskt
28,9 29,2 29,2 29,2
öre/1
1946/47 1947/48 1948/49
31,5 33,5 33,6
fett.
Ovan har framhållits, att åt fettvaruregleringen alltifrån början gavs en mycket vid omfattning samt att densamma senare ytterligare utsträcktes, så att den praktiskt taget kom att omsluta alla slag av fettämnen, såväl råfett av olika slag som konsumtionsfärdiga varor för matbruk eller för andra ändamål, varav det viktigaste var användning som tvätt- och rengöringsmedel. Redan fr. o. m. den 12/5 1940 lades b e s l a g å följande grupper av fettråvaror resp. råfett, nämligen härdat animaliskt fett, samtliga viktigare slag av vegetabiliska feta oljor (linolja hade redan under föregående år lagts under beslag), härdat vegetabiliskt fett samt tallolja. LK förordnade, att den som i fabriksdrift använde sådan vara, som omfattades av beslaget, skulle av förråd, som han vid beslagstillfället innehade, för framställning av såpa få använda tallolja och sojaolja samt för framställning av tvål och andra tvättmedel ävensom stearin och kemisk-tekniska artiklar palmolja, kokosolja och palmkärnolja. För tillverkning av margarin fingo fettråvaror användas i den omfattning som erfordrades för att möjliggöra den enligt margarinregleringsplanen tillåtna försäljningen från vederbörande fabrik. LK bestämde något senare, att försäljning eller annat förfogande över beslagtagen vara skulle få ske endast i enlighet med av kommissionen utfärdat tillståndsbevis. Vid fördelningen på särskilda företag av de kvantiteter, som enligt den allmänna hushållningsplanen för fettvaror skulle tillkomma de olika produktionsgrenarna, begagnade sig kommissionen av de råvaruföreningar, vilka på området bildats inom vederbörande branscher. För att erhålla tillstånd till inköp av fettvaror under beslag eller till användning av i eget lager befintliga varor i andra fall än som täcktes av förenämnda bestämmelser fordrades skriftlig ansökan hos LK med angivande av från vem sökanden önskade inköpa varan samt inköpspriset. Beslagen på fettvaruområdet utvidgades senare under år 1940 till att omfatta ett antal dittills utanför regleringen stående vegetabiliska oljor, delvis med medicinsk användning (majsolja, ricinolja, sesamolja, vallmoolja m. fl.), samt — vid årsskiftet 1940/41 — de viktigaste grupperna av animaliskt fett, nämligen dels råister och råtalg jämte ben och annat slaktavfall, dels oleomargarin, flott, renad talg, benfett och annat ej särskilt nämnt djurfett, olein, stearin och konstister. Rörande försäljningen av sistnämnda varor bestämdes, att sådan fick ske allenast till den som av LK erhållit auktorisation som uppköpare härav eller till innehavare av slak-
343 teritillstånd samt eljest mot av LK eller å dess vägnar meddelad inköpslicens. För medicinskt bruk använda oljor fingo för sådant ändamål säljas från apotek utan licens. Den särskilda kungörelsen angående beslag å råister och råtalg m. m. innehöll utom beslagsbestämmelserna en del föreskrifter avsedda att möjliggöra kontroll över användningen av vid slakt framvunnet fett. Det föreskrevs bl. a., att kropp av häst, svin eller idisslande djur, som nedslaktats vid offentligt slakthus eller kontrollslakteri, ej fick föras därifrån eller överlåtas med mindre råistret eller råtalgen frånskilts kroppen. Undantag gjordes dock beträffande djur som ägdes av eller nedslaktats av jordbrukare. Ett sista beslag på fettvaruområdet trädde i kraft den 15/6 1941 och avsåg en del fettslag, som ända dittills lämnats fria, nämligen ullfett och lanolin, degras och annat garverifett, trän och vissa andra animaliska oljor, späck från havsdjur, fettsyror (andra än olein, stearin m. m.), rov- och rapsolja, oliv- och bomolja, tranemulsion samt fett, framvunnet ur avloppsvatten. Större delen av dessa varor voro sådana som väsentligen hade användning för tekniska ändamål. Vissa av dem hade emellertid även betydelse ur livsmedelssynpunkt, framför allt trän och späck samt rapsolja. Närmast i prisreglerande syfte genomfördes från den 20/1 1941 en r e g l e r i n g a v i m p o r t e n av flertalet animaliska och vegetabiliska fetter och fettråvaror. Dessa varor fingo enligt därvid meddelade bestämmelser ej införas till riket utan tillstånd av LK. Härigenom gavs möjlighet att åstadkomma en för priskontrollen erforderlig koncentration av importen, vilken åstadkoms på så sätt, att importtillståndet lämnades beträffande linfrö endast till Linoljeslageriernas Försäljnings AB, beträffande andra oljehaltiga frukter och frön till AB Karlshamns Oljefabriker och beträffande fett och oljor av vegetabiliskt eller animaliskt ursprung till Svenska fettindustriernas råvaru- och importförening u. p. a. Med sistnämnda förening slöt LK avtal, varigenom föreningen förband sig att, i den mån så kunde ske, efter samråd med vederbörande statliga myndigheter ombesörja importen av råfett samt att försälja ifrågavarande varor endast i den ordning och till de priser som LK bestämde. Från föreningen övertogos varorna successivt av fettraffinaderierna och margarinfabrikerna. Härutinnan skedde en ändring år 1942, då Kungl. Maj :t i samband med den vidgade lejdbåtstrafiken uppdrog åt reservförrådsnämnden att i samråd med föreningen importera och upplagra fetter och fettråvaror. En sedan länge planerad fetthärdningsanläggning i Karlshamn togs under hösten 1942 i bruk. Anläggningen, vilken fick en kapacitet av 200 å 300 ton i veckan, utnyttjades för härdning av flytande oljor för margarintillverkning. I december s. å. slöt LK avtal med Margarin AB Svea om iståndsättande av dess sedan flera år nedlagda oljeextraktionsverk i Kalmar, vilket jämte Karlshamns oljefabrik var landets enda anläggning av ifråga-
344 varande slag. Avtalet innebar garanti från kronans sida om viss tilldelning av råvaror under avtalstiden. Av betydelse huvudsakligen för försörjningen med tekniskt fett voro de strävanden, som gingo ut på att dels bättre än förut utnyttja tillgången på benfett, dels tillvarataga olika slag av s. k. avfallsfett. Vad först beträffar benfettet må nämnas, att under år 1941 vissa åtgärder vidtogos, vilka syftade till att reglera utvinningen därav. Tidigare hade benen från slakterier och charkuterier i allmänhet försålts till benmjölsfabriker, som därav extrakterade benfett i samband med framställningen av benmjöl och lim. Prisstegringen under krigstiden medförde emellertid, att slakteri- och charkuteriidkarna alltmer övergingo till att själva framställa benfett med användande av s. k. autoklaver, där benen kokades under övertryck. Härvid erhölls ett relativt högvärdigt, matnyttigt fett. Fettutvinningen var likväl här ej så fullständig som vid begagnande av extraktionsmetoden, varjämte det som biprodukt erhållna limmet var av sämre beskaffenhet. Då försörjningsläget beträffande tekniskt fett måste anses lika allvarligt som beträffande matfettet, befanns lämpligt att söka begränsa autoklavmetodens användning för fettutvinning ur ben. Genom en kungörelse den 13/6 1941 förbjöds därför utsmältning av fett ur däggdjursben utan särskilt tillstånd av LK. De auktoriserade uppköpare eller innehavare av slakteritillstånd, som redan innehade autoklav, tillätos tills vidare använda desamma på villkor som garanterade, att fettutvinningen blev så fullständig som möjligt (högst 3 % fettåterstod i benen, senare höjt till 5 % ) . I övrigt avsåg LK att endast i undantagsfall bevilja nytt tillstånd. Lättnader i förbudet genomfördes redan under våren 1944. LK medgav nämligen då fritt förfogande över ben och annat fetthaltigt avfall samt tillät att utsmältning av fett ur däggdjurben i autoklav fick fritt äga rum. Angående möjligheterna att tillvarataga avfallsfett verkställde LK i samråd med IK en utredning, som främst avsåg att för sådant ändamål i ökad omfattning använda s. k. fettavskiljare. På LK:s framställning meddelade Kungl. Maj:t i augusti 1941 föreskrifter, avsedda att framtvinga anskaffandet och installerandet av fettavskiljare vid företag och inrättningar, där sådant på grund av mängden av uppkommande avfallsfett kunde anses ekonomiskt motiverat. Sålunda utgick cirkulär, varigenom förordnades att vid fasta militära förläggningar och större statliga inrättningar skulle före den 1/11 1941 anordnas fettavskiljare i enlighet med LK:s anvisningar. Länsstyrelserna anbefalldes tillika verka för att detsamma skedde vid större kommunala inrättningar. Enligt erhållet bemyndigande föreskrev LK vidare beträffande konservfabriker, där tillverkning av kött- och fläskkonserver ägde rum, samt beträffande charkuterifabriker, att såsom villkor för erhållande av inköpslicens för köttvaror resp. för åtnjutande av slakteritillstånd skulle gälla, att fettavskiljare vid företaget inrättats. För näringsställen med minsta månatliga tilldelning av 200 kg matfett uppställdes ena-
345 hända villkor för fortsatt tilldelning av matfett för matlagningsändamål. Närmare bestämmelser angående fettavskiljares beskaffenhet meddelades därjämte. Kristidsstyrelserna erhöllo befogenhet att i särskilda fall befria företag från ifrågavarande skyldighet eller medge uppskov eller ändring av föreskivna anordningar. Enligt tidigare lämnade föreskrifter ägde den som framvunne fett ur avloppsvatten överlåta detta till auktoriserad uppköpare av råister och råtalg m. m., vilken var skyldig att för skäligt pris inköpa allt till honom salubjudet fett av ifrågavarande slag. Att avloppsfett i juni 1941 lades under beslag är förut nämnt. Tvångsföreskrifterna på detta område — utom beträffande militära förläggningar och större statliga inrättningar —- upphävdes i juli 1944. De allmänna hushållningsplanerna för fettförsörjningen innefattade fördelning av fettråvarorna på alla de särskilda produktionsgrenar, vilkas tillverkning under rådande förhållanden måste tillmätas betydelse. Den icke minst besvärliga frågan gällde fördelningen av fettillgångarna på användning för matbruk och användning för tekniska ändamål. Det visade sig därvid nödvändigt att i tämligen stor omfattning ställa även matnyttigt fett till den kemisk-tekniska industriens, särskilt tvättmedelsfabrikernas förfogande. Så blev fallet framför allt beträffande talg och annat slakterifett men även i viss mån beträffande vegetabiliskt fett. En väsentlig lättnad bereddes vid ifrågavarande råvarufördelning genom den starkt utvidgade framställningen av tallolja. Före kriget hade vid tillverkningen av såpa huvudsakligen använts sojaolja. Detta var en produkt, som icke stod till förfogande under krigsåren. Det visade sig emellertid, att den vid sulfatcellulosafabrikerna ur flytande harts utvunna talloljan väl lämpade sig för framställning av såpa, och industrien stod genast beredd att upptaga och utvidga tillverkningen av denna vara. Såpfabrikationen blev på detta sätt direkt beroende av sulfatmasseindustrien. Lyckligt nog förblev denna tillräckligt omfattande för att medge en för såptillverkningen tillräcklig produktion av tallolja. Genom den relativt goda tillgången härå kunde avsevärda kvantiteter andra fetter utan men för såptillverkningen tillföras matfettsförsörjningen. Det nämndes i det föregående, att i januari 1941 flertalet animaliska och vegetabiliska fett- och fettråvaror underkastades importreglering, att detta skedde väsentligen för möjliggörande av en effektiv p r i s r e g l e r i n g å dessa varor samt att, som förutsättning i övrigt för en dylik prisreglering, avtal i ämnet slötos av LK med de ledande företagen på olje- och fettområdet (Linoljeslageriernas Försäljnings AB, AB Karlshamns Oljefabriker och senare Margarin AB Svea) ävensom med Svenska fettindustriernas råvaru- och importförening u. p. a. Dessa avtal förnyades sedermera och utvidgades delvis till sin innebörd. Avtalen berörde dels importen av fettråvaror och fettämnen, dels bearbetning och förädling av dylika varor, dels
346 lagring och försäljning av utvunna produkter och avsågo att i angivna hänseenden säkerställa det statliga inflytandet. Därtill kommo åtaganden att inköpa och förädla svenskt oljeväxtfrö. Prisregleringen på hithörande område syftade till att upprätthålla en möjligast j ä m n och enhetlig prisnivå för ifrågavarande varor. Som medel härför anordnades ett c l e a r i n g f ö r f a r a n d e , varigenom utjämning kunde ske av differenser i priserna på importerade och inhemska fettråvaror och fetter. För ändamålet inrättades inom LK i januari 1941 en clearingkassa för fettvaror. Enligt Kungl. Maj :ts beslut i samband med kassans upprättande skulle med clearingförfarandet åsyftas att uppnå ett sådant prisläge för fettvaror inom landet, att vad som utbetalades från kassan icke överstege vad som dit inlevererades. Detta innebar, att kassan skulle i stort sett bli självförsörjande. Till en början avsåg clearingen mestadels utjämning av prisdifferenser å förefintliga äldre lager samt nyimporterade varor av skilda slag och olika ursprung. Detta uppnåddes genom ett system av clearingavgifter och clearingbidrag samt —• vid periodiskt skeende avräkningar —- in- och utbetalning av skillnadsbelopp, uppkomna vid jämförelse mellan de i samband med den allmänna jordbruksprisregleringen fastställda försäljningspriserna, å ena, och de faktiska kostnaderna för import, förädling, lagring e t c , å andra sidan. Beträffande de förutnämnda företagen, till vilka importen i huvudsak koncentrerats, verkställdes in- och utbetalningarna med stöd av de med dessa ingångna avtalen. Andra importörer fingo som villkor för erhållande av importtillstånd avgiva förbindelser att underkasta sig clearing enligt enahanda grunder. I samma mån som den inhemska oljeväxtodlingen utvecklades, erhöll utjämningen mellan de härför fastställda inlösningspriserna samt clearingoch försäljningspriserna allt större betydelse. Enär självkostnaderna för de ur inhemska fröer erhållna oljorna i regel voro högre än självkostnaderna för de importerade oljorna och clearingpriserna även skulle täcka för verksamheten gemensamma kostnader för ränta, lagring, frakter, svinn m. m., ledde förfarandet till att clearingpriserna på de importerade oljorna kommo att ligga över världsmarknadsnivån. Clearingprisernas avvägning var givetvis också beroende av prissättningen på det vid bearbetningen av de inhemska fröerna erhållna oljekraftfordret. I stort sett torde de priser, som tillämpades på det inhemska oljekraftfodret, ha genomsnittligt ungefär motsvarat världsmarknadspriserna. Clearingkassan togs jämväl i viss mån i anspråk för att reglera de av försörjningsskäl påkallade förskjutningarna i relationen mellan smör- och margarinpriserna, varvid särskilda clearingavgifter på margarin ifrågakommo. Angående margarinaccisen, som var en avgift lagd på försäljningen av margarin och vissa andra fettvaror och vilken tidigare varit
347 huvudinstrumentet för åstadkommande av den önskvärda prisspänningen mellan smör och margarin, se sid. 353. Regleringen av fettpriserna genom clearing, vilken under tidigare år omfattade praktiskt taget alla importerade och flertalet inhemska fettråvaror, avvecklades under år 1949 i viss utsträckning. I fråga om de grundläggande margarinråvarorna fortsattes emellertid clearingförfarandet även efter nämnda tidpunkt ehuru i något förändrade former. I tvenne åren 1951 och 1952 publicerade redogörelser för clearingsystemet 1 sammanfattas det ekonomiska resultatet av prisclearingen för fettvaror under hela perioden 1941—50 sålunda: Före år 1945 belastades clearingkassan med ett sammanlagt belopp av 34,7 milj. kr. för samtliga oljor av inhemskt ursprung, medan kassan under samma tid genom de importerade fettråvarorna tillfördes en inkomst på sammanlagt 40,5 milj. kr. För tiden 1945—50 lämnade såväl den inhemska odlingen som importen överskott, uppgående till resp. 4,6 och 61,5 milj. kr. Kassan hade emellertid därjämte att bestrida vissa gemensamma kostnader, uppgående till 69,6 milj. kr. för hela perioden. Verksamheten i dess helhet under tiden 1941—50 visade ett överskott av 2,3 milj. kr. Matfett. Systemet för matfettsförsörjningen byggde från början i väsentlig mån på ett efter produktionsbetingelserna och säsongförhållandena växlande ianspråktagande av smör och margarin. Det har ovan omnämnts, att — för åstadkommande av en lämplig utjämning av förbrukningen och en ändamålsenlig hushållning med råvarorna — tillverkningen av hushållsmargarin nedlades under somrarna 1940 och 1941 samt sommaren 1946. Produktionsinställelsen gällde i samtliga fall ej bagerimargarin, vars tillverkning fick i begränsad utsträckning fortfara. I den mån margarintillverkningen tilläts pågå förständigades fabrikerna att ställa sig till efterrättelse de föreskrifter, som LK meddelade angående proportionerna av i margarinet ingående råvaror av olika slag. För ytterligare utjämning av säsongsvängningarna i smörproduktionen genomfördes genom SMR med statligt stöd en rätt omfattande upplagring av smör i kylhus eller fryshus. Utförsäljningen av detta »beredskapslagrade» smör underlättades genom tidvis gällande föreskrift, att minst hälften av det smör som mejeri eller partihandlare försålde till annan än riksföreningen skulle utgöras av sådant lagrat smör. Inställandet av hushållsmargarinets tillverkning i maj 1940 kombinerades med en ransoneringsanordning för avyttrandet av förefintliga lager av sådant margarin. Enskilda personer fingo intill den 2/6 1940 mot kupong 1 G. Hutting, Prisclearingen av fettvaror. Jordbruksekonomiska meddelanden 1951 sid. 259 Den fortsatta prisclearingen av fettvaror. D:o 1952 sid. 183.
348 inköpa 500 g margarin. För inköp av bagerimargarin — som fortfarande tillverkades — uppställdes fordran på av kristidsstyrelse utställd inköpslicens, motsvarande 75 %, senare 50 % av 1939 års förbrukning av andra fettämnen än smör. Från slutet av år 1940 genomfördes, som tidigare omtalats, beslag å ett flertal fettämnen, däribland smör, kombinerat med en f u l l s t ä n d i g h a n d e l s - o c h f ö r b r u k n i n g s r e g l e r i n g beträffande alla viktigare slag av matfett. Smörbeslaget avsåg sådant smör som innehades av eller framdeles tillverkades vid mejeri eller som efter beslagstillfället infördes till riket. Beslagtaget smör fick utan hinder av beslaget säljas från mejeri enligt bestämmelserna för matfettsregleringen, dock under förutsättning att mejeriet levererade smör till SMR i den utsträckning föreningen påkallade. F. ö. fick smör, ävensom margarin och allt annat till människoföda och för matlagning användbart fett, som regel ej försäljas annat än mot kupong till inköpskort eller mot inköpslicens. Enskildas inköp av matfett skulle, som framgår av det sagda, ske mot kupong till matfettskort. Till en början nyttjades härvid beredskapskortet E, tills särskilt kort, inköpskortet M, hunnit utdelas. Sedermera användes för ändamålet det s. k. samlingskortet, inköpskort K. Tilläggskort gåvos för skolbarn och för förbrukare inom vissa andra befolkningsgrupper. Näringsställen, allmänna inrättningar och bageriidkare fingo inköpa matfett mot av kristidsstyrelse meddelad inköpslicens. Tilldelningen skulle därvid i regel reduceras för näringsställen till 70, för allmänna inrättningar till 80 och för bageriidkare till 60 % av normal förbrukning. Proportionerna ändrades senare i viss mån. Ransonen till hushållen utgick från en grundkvantitet av 250 g per person och vecka. Denna tilldelning lyckades man i fortsättningen praktiskt taget undantagslöst upprätthålla, så länge ransoneringen bestod. Tidvis gåvos extratilldelningar, som något höjde ransonernas storlek. Beroende på tillgången på olika slag av matfett tillämpades under olika tider växlande bestämmelser angående konsumenternas möjlighet till fritt val vid inköp av de under ransoneringen hörande varuslagen. Sålunda gällde långa tider, att endast en viss del, vanligen hälften av ransonen, fick köpas ut i vilken som helst av de ransonerade varorna, resten endast i margarin eller annat fett än smör. De extra tilldelningar, som tid efter annan medgåvos hushållsförbrukarna, utgjordes mestadels av annat matfett än smör (margarin, matolja, flott, smält talg e t c ) . Restaurangkuponger för matfett infördes i september 1941. I november s. å. inbegrepos även grädde och fettemulsion under ransoneringen på sådant sätt, att nämnda varor fingo köpas mot kupong till matfettskort i stället för matfett enligt proportionen 250 g matfett = l1/* liter grädde eller emulsion. Bagerierna tilldelades i viss utsträckning, olika under olika tider, lantsmör i syfte att underlätta avsättningen av denna produkt. Vanligen av-
349 vägdes bageriernas tilldelningar i viss proportion till deras tidigare förbrukning. Extra tilldelningar förekommo såväl av lantsmör som av flott eller andra fettämnen. En besparingsåtgärd innebar det i oktober 1941 meddelade förbudet mot att vid yrkesmässig bagerirörelse inkavla matfett i degen. Förbudet drabbade huvudsakligen tillverkningen av wienerbröd samt av smördeg framställda bakverk, d. v. s. i allmänhet lyxbröd. Matfettsransoneringen upphävdes i ett slag fullständigt från den 25/3 1949. Vad l ä n t s m ö r e t beträffar vidtogos under år 1940 vissa åtgärder, vilka avsågo att i möjligaste mån inordna denna tillverkning i det allmänna regleringssystemet för matfett. Mejerierna förpliktades att i den ordning och på de villkor LK bestämde mottaga hembjudet lantsmör, som uppfyllde av kommissionen fastställda kvalitetsfordringar. Å smör, som mejeri sålunda inköpte, skulle genom SMR utbetalas särskilt pristillägg, s. k. lantsmörsbidrag. Något senare stadgades, att tillverkare av lantsmör fick överlåta sina produkter endast till mejeri eller ombud för mejeri eller till person eller företag, som av LK erhållit särskilt tillstånd att inköpa lantsmör. Dessa bestämmelser bidrogo starkt att minska ifrågavarande tillverkning. I direkt syfte att inskränka densamma föreskrevs vidare, att mjölkseparator icke fick överlåtas, uthyras eller utlånas till annan än den som av LK eller å dess vägnar lämnats tillstånd att förvärva eller använda sådan maskin. Grundkvantiteterna för de till hushållsförbrukare lämnade tilldelningarna av matfett anges här nedan i kvartalsmedeltal i gram per person och dag för hela ransoneringstiden. Gram per dag 1941:1 2 3 4 1942:1 2 3 4 1943:1 2 3
37,8 38,6 37,7 36,1 36,2 35,7 36,7 38,6 35,7 35,7 35,7
Gram per dag 1943:4 1944:1 2 3 4 1945:1 2 3 4 1946:1 2
37,7 43,4 45,6 46,4 44,6 40,6 35,7 35,7 37,1 36,1 34,4
Gram per dag 1946:3 4 1947:1 2 3 4 1948:1 2 3 4 1949:1
33,3 37,2 35,7 37,6 39,3 37,0 38,8 36,8 35,7 37,1 37,5
Som synes företer den lämnade tilldelningen ganska j ä m n a siffror, vilka röra sig några få procent över — undantagsvis något under — nivån 35,7 g per dag eller 250 g per vecka. Nämnvärt högre tal visar huvudsakligen blott året 1944. Se f. ö. diagrammet å sid. 237. De ovan å sid. 332 omnämnda m a t f e t t s r a b a t t e r n a infördes ursprungligen som en kompensation för den fördyring av matfettskonsumtionen, vilken eljest skulle ha uppstått, då förbrukarna vid hushållsmargarintillverkningens inställande i maj 1940 nödgades — i början delvis och
350 senare helt — vid sin matfettskonsumtion övergå från margarin till det vid dåvarande prisläge avsevärt dyrare smöret. Rabatt medgavs de rabattberättigade vid inköp i allmänna handeln av smör för förbrukning i enskilt hushåll. Bevis om rätt till prisrabattering utfärdades i form av kort, bestående av talong med kuponger (rabattkort, inköpskort C). Varje kupong berättigade under viss rabatteringsperiod till erhållande av en prisrabattering för i /2 kg smör av 65 öre. Första rabatteringsperioden omfattade en tid av fem veckor och avsåg rabatterade inköp av 2 kg, varför rabattens värde för denna period motsvarade kr. 2: 60 för varje innehavare av helt och kr. 1: 30 för innehavare av halvt rabattkort. Tilldelningen av rabattkort handhades enligt bestämmelserna av kristidsnämnderna under ledning av kristidsstyrelserna och LK. Främst voro rabattkorten avsedda för barn, födda efter den 31/12 1924, samt personer som voro födda före den 1/1 1874 eller som åtnjöto tilläggspension från folkpensioneringen eller invalidunderstöd. Kort fingo dock icke utan behovsprövning tilldelas barn, vilkas föräldrar vid senaste taxering till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt upptagits för ett beskattningsbart belopp av mer än 1 500 kr. eller taxerats till särskild skatt på förmögenhet. Icke heller fick rabattkort utan behovsprövning tilldelas person, som taxerats till högre belopp än nämnda summa eller till särskild skatt på förmögenhet. I viss utsträckning kunde därjämte efter behovsprövning enligt av LK bestämda grunder utdelas rabattkort. Kommissionens anvisningar angåvo som normerande för denna prövning ett inkomstbelopp motsvarande ett beskattningsbart belopp av högst 500 kr. För äkta makar skulle härvid rätten till erhållande av rabattkort avpassas efter antalet hemmavarande barn, födda efter den 31/12 1924. Därjämte stadgades, att innehavare av jordbruk, vara funnes en eller flera kor, och medlemmar av sådana personers hushåll (producenthushåll) kunde erhålla rabattkort efter särskild ansökan hos kristidsnämnden i deras hemort. Rabattkort finge dock i regel ej utdelas, därest den å brukningsdelen under år 1939 producerade mjölkmängden överstege 1 500 kg per hushållsmedlem. Rabattkort, som handlande mottagit vid försäljning av smör, skulle inlösas av LK med ett belopp, motsvarande den rabatt, för vilken kupongen gällde. SMR åtog sig att själv eller genom anslutna mejeriförbund mottaga kuponger från handlande för inlösen å kommissionens vägnar eller såsom dellikvid för levererat smör. LK beräknade, att enligt de fastställda bestämmelserna omkring 2 milj. personer skulle komma i åtnjutande av prisrabattering å smör. Särskilda rabattkort, betecknade Cp, infördes i augusti 1940, varigenom rabatteringen för mjölkleverantörer vid återtagning av smör från mejeri reglerades. När försäljningen av hushållsmargarin återupptogs i oktober 1940, infördes rabattkort även för margarin. Rabatten var densamma som för smör, nämligen kr. 1: 30 per kg. Därmed hade man egentligen övergivit
351 den ursprungliga tanken, att rabatten skulle utgöra en kompensation för ett temporärt fördyrande av matfettskonsumtionen, och skapat en på allmänna sociala motiv vilande subvention. —• Rabatten höjdes i november 1940 för såväl smör som margarin till kr. 1: 50 per kg. I december 1940 genomfördes åtskilliga tekniska förändringar i rabattsystemet. De förut utdelade rabattkorten (inköpskort C) upphörde att gälla och ersattes av nya rabattkort, benämnda inköpskort L. Rabattkvantiteten, som dittills utgjort 400 g smör och margarin tillsammans per vecka, nedsattes till 250 g per vecka eller samma kvantitet som sedermera i allmänhet medgavs vid matfettsransoneringen. Denna nedskärning kompenserades emellertid för åtskilliga hushåll av att de kommo att få hela i stället för halva rabattkort. De förut rätt allmänt tilldelade halva korten avskaffades. Gränsen i inkomsthänseende för utdelande av rabattkort efter rekvisition till barn och åldringar sänktes från 1 500 till 1 000 kr. beskattningsbart belopp. De efter födelseåret bestämda åldersgränserna förskötos sedermera år från år. Vissa ytterligare förändringar i reglerna för rätten att erhålla rabattkort vidtogos efter hand i syfte att skarpare begränsa rabattförmånerna efter verkliga behovet. Av särskild betydelse voro de som skedde i november 1942, varvid å ena sidan inkomst- och förmögenhetsgränserna sänktes men å andra sidan vissa övre gränser fastställdes (se St. o. F . IV sid. 62). I maj 1941 utsträcktes rabattsystemet till att även omfatta inköp av mjölk. Ett av syftena härmed var att förhindra, att de fattigares mjölkkonsumtion minskades. För ändamålet utdelades särskilda rabattkort (inköpskort O), vilka berättigade till prisrabattering av 10 öre per liter vid inköp av i genomsnitt 1/2 liter mjölk. Inkomstbestämmelserna voro i stort sett desamma som vid matfettsrabatterna. Barn under ett år fingo två rabattkort. I huvudsak gällde mjölkrabattbestämmelserna endast den icke jordbrukande befolkningen. För att jordbruksbefolkningen — vilken i regel ju icke är i behov av att inköpa mjölk och smör — skulle komma i åtnjutande av den ekonomiska förmån, som rabatterna inneburo, i samma utsträckning som övriga befolkningsgrupper, träffades i oktober 1941 den anordningen, att rabattkorten för matfett och mjölk erhöllo giltighet även vid inköp av fodermedel, utsädesspannmål och konstgödsel. Varje rabattkortskupong för matfett skulle berättiga till 37 öres rabatt och varje rabattkortskupong för mjölk till 35 öres rabatt vid inköp av 10 kg av nämnda varor. Då i allmänhet 4 kuponger av vardera slaget ägde giltighet för en fyraveckorsperiod, motsvarade den ifrågavarande inköpsrabatten ett belopp av omkring 3 kr. per person och månad. Bestämmelserna om matfetts- och mjölkrabatter tillämpades fram till årsskiftet 1947/48 men upphörde därefter att gälla som följd av riksdagens beslut om barnbidrag, vilka skulle utbetalas från början av år 1948.
352 En inom LK år 1942 verkställd beräkning av matfetts- och mjölkrabatternas betydelse i hushållningen gav vid handen, att ett matfettsrabattkort med de under våren detta år medgivna ransonerna representerade ett årsvärde av kr. 19: 50, ett mjölkrabattkort kr. 18: 75. För en familj exempelvis bestående av man och hustru samt fyra minderåriga barn med sex matfetts- och fyra mjölkrabattkort representerade dessa kort ett årsvärde av ca 190 kr. Hela antalet innehavare av matfettsrabattkort utgjorde i juni 1942 i runt tal 3,1 milj., motsvarande 48 % av folkmängden. Antalet innehavare av mjölkrabattkort uppgick till omkring 1,5 milj. eller 23 % av folkmängden. Bland barn och åldringar innehade nära 80 % rabattkort. Undersökningen visade, att rabattkorten voro betydligt vanligare på landsbygden än i städerna. På den egentliga landsbygden hade som regel mer än hälften av befolkningen rabattkort. Efter år 1942 nedgick antalet rabattkortsinnehavare dels till följd av de ändrade bestämmelserna för kortutdelningen, dels genom den fortgående inkomstökningen. År 1947 uppgick antalet gällande rabattkort för matfett till 1 738 400 och för mjölk till 1 219 000. Statens totala kostnader för rabatterna under åren 1940—47 uppgingo till ca 600 milj. kr., varav 64 milj. kr. belöpte på inlösning av rabattkuponger för fodermedel och konstgödsel (se tabellen sid. 176—177). Riksnoteringen å s m ö r (vilken är att betrakta som ett producentpris) utgjorde år 1938 i medeltal kr. 2: 69 per kg. F r å n december nämnda år höjdes den till kr. 2: 75 och från juli 1939 till 3 kr. Vid detta belopp kvarstod noteringen t. o. m. juni 1940 men höjdes successivt under senare delen av året till kr. 4: 05. Då hade alltsedan maj s. å. det förut beskrivna rabattsystemet vid försäljning till mindre bemedlade tillämpats. Efter en sänkning till kr. 3 : 55 under sommaren och hösten 1941 återgick noteringen till kr. 4: 05 i oktober s. å. och förblev sedan oförändrad till slutet av 1946; den höjdes vid årsskiftet 1946/47 till kr. 4 : 5 5 , i mars 1949 till kr. 4: 95 samt från årsskiftet 1950/51 till kr. 5: 70, en nivå alltså som var 90 % högre än nivån vid krigsutbrottet. Ändringarna i smörnoteringen stodo i samband med den allmänna prisregleringen på jordbruksprodukter. Genomsnittliga detaljpriserna å bordssmör och hushållsmargarin (prima växt) voro under åren 1938—41 följande (kr. per k g ) :
År 1938 1939 1940 1941 (jan.-- o k t . )
Smör
Margarin
Margarinpriset i % av smörpriset
3: 11 3:28 3:69 4:26
1:60 1:65 2:24 3:00
51,5 50,3 60,7 70,4
353 M a r g a r i n p r i s e t , som under förkrigstiden motsvarade ungefär hälften av smörpriset, steg under de första krigsåren relativt betydligt starkare än detta. Prisförhållandet mellan de båda varuslagen har alltsedan år 1933 avvägts med hjälp av margarinaccisen och tilläggsaccisen å margarin med hänsyn till de periodiskt framträdande växlingarna i tillgång och efterfrågan. Under 1930-talet var accisens uppgift väsentligen att förhindra, att prisstödet för smörtillverkningen medförde en förskjutning i efterfrågan på matfett från smör till margarin. I och med krigsårens avspärrning fick margarinaccisen en i viss mån annan betydelse. Någon anledning att ur ren konkurrenssynpunkt skydda smörpriset förelåg icke längre. Man sökte nu i stället stimulera såväl smörproduktionen som den inhemska produktionen av margarinråvaror. Medan smörproduktionen alltjämt subventionerades genom mjölkpristillägg, sänktes accisavgifterna för att göra det möjligt för margarintillverkarna att betala ett högre pris på råvarorna, såväl importerade som inhemska. Härvid sammanflätades accissystemet med det förut beskrivna clearingförfarandet beträffande fettråvaror. Statligt stöd lämnades på detta sätt både smör- och margarinproduktionen. I oktober 1941 åsattes såväl smör som margarin samt annat matnyttigt animaliskt fett n o r m a l p r i s e r . De härefter gällande normalpriserna för smör och margarin vid försäljning till konsument voro följande (kr. per k g ) : Dag för normalprisets ikraftträdande 1941 20/10 1942 30/3 21/7 1944 25/9 1945 13/3 1947 1/1 13/3 1948 2/1
Mar garin
. 4:55 4:55 4:55 4:55 4:55 5:10 5:10 5:20
Hushålls-
Bageri-
3:00 3:00 3:00 2:80 2:80 2:80 2:90 3:00
2:79 2 85 2 89 2 89 2 89 2 89 3 00 3 00
Bageriväxt-
— .—. —
3:00 3:00 3:00 3:00
Ost. De svenska mejeriernas osttillverkning utgjordes före kriget till allra största delen av helfet ost, d. v. s. ost med en fetthalt av minst 45 % i torrsubstansen. Den sammanlagda produktionen redovisas för åren 1936—39 till i genomsnitt 35 130 ton. Denna kvantitet fördelade sig på följande sätt. 1 Helfet ost (minst 45 % fett) Trekvartsfet ost (40—45 % fett) Halvfet ost (30—40 % fett) Mager ost (under 30 % fett)
29 060 ton 770 » 4 770 » 530 » Summa 35 130 ton
1 Enligt kungörelsen den 23/10 1925 ang. kontroll å handeln med ost fördelas annan ost än skummjölksost på t v å grupper, helfet och halvfet, med minimifetthalt av 45 resp. 30 %.
23—116821
354 Härtill kom en viss tillverkning utom mejerierna av s. k. lantost samt vidare tillverkning av margarinost (ca 480 ton) och mesost (ca 2 360 ton). Importen av ost uppgick under nämnda period i medeltal till 1 430 ton och exporten till 390 ton. Då det under kriget ansågs fördelaktigt att i möjligaste m å n upprätthålla smörproduktionen, fattades på hösten 1940 i fettbesparingssyfte beslut om att förbjuda tillverkning vid mejeri av ost med en fetthalt i torrsubstansen av 30 % eller däröver. Detta förbud meddelades genom kungörelse den 1/11 1940 (nr 904). Det beräknades, att därigenom en kvantitet av 6 å 7 000 ton fett per år skulle tillföras smörtillverkningen. Förbudet innebar, att — enligt den officiella terminologien — såväl helsom halvfet ost icke vidare fick tillverkas vid mejeri. Bestämmelsen gällde ej s. k. dessertost, som emellertid tillverkades blott i obetydlig omfattning. Lantost fick även fritt tillverkas, dock endast för försäljning i tillverkningsorten. Förbudet upprätthölls i hela sin stränghet till utgången av juni 1944, då det mildrades så tillvida, att mejeritillverkning medgavs av ost med upp till 33 % fetthalt. Tillverkning av ost jämväl med högre fetthalt tilläts fr. o. m. november 1949; dock fick försäljning av ost med mer än 33 % fetthalt ske först från den 6/2 1950. Ostproduktionen nedgick under krigsåren starkt, såsom framgår av nedan anförda tillverkningssiffror. Vid jämförelse med förkrigssiffrorna bör hållas i minnet, att produktionen för tiden 1/11 1940—30/6 1944 omfattade uteslutande mager ost, för tiden 1/7 1944—30/10 1949 därjämte även ost med 30—33 % fetthalt (halvfet ost). En viss ökning framträder i fråga om tillverkningen av mjukost och smältost. Den obetydliga tillverkningen av margarinost nedlades med år 1945. Mesosttillverkningen ökades kraftigt. De anförda siffrorna innefatta även tillverkning av mesost annorstädes än vid mejerier. Tillverkning, lon År Löpeost 1936—39 1939 1940 1941 1942 1943 1944 1945 1946 1947 1948 1949
35 130 38 300 34 560 22 450 14 520 19 300 28 520 35 470 41 690 45 470 49 170 65 510
Mjukost och smältost
90 900 1090 1 190 1 330 1 120 1 390 1 130 1 420 1 120
Mesost 2 360 2 590 2 700 3 050 4 280 6 350 4 780 6 660 5 900 4 550 5 480 4 900
Import
Export
ton
ton
1430 1 800 500 450 300 270 220 680 1 550 2 870 2 610 3 530
390 340 160
2 210 540 130 70 2 830
Förbudet mot tillverkning av hel- och halvfet ost åtföljdes av beslag å dylik ost samt bestämmelser om ransonering av försäljningen därav, var-
355 med åsyftades att åstadkomma en rättvis fördelning av kvarvarande lager. Beslaget trädde i kraft från den 3/11 1940. Ransoneringen pågick under tre månader, d. v. s. till början av februari 1941, vid vilken tid förråden av heloch halvfet ost kunde anses i huvudsak slutsålda. I fråga om l a n t o s t förbjöds fr. o. m. den 27/11 1940 principiellt överlåtelse inom riket i varje form, således även som gåva. (En gård, som hade större ostproduktion än som motsvarade 3 000 liter mjölk per år, betraktades som mejeri.) I nära samband härmed stodo de föreskrifter, som meddelades angående handeln med o s 11 ö p e. Denna vara fick säljas endast till mejerier eller partihandlare eller dem emellan, i övrigt endast mot av kristidsnämnd medgiven inköpslicens. Regleringen upphävdes med utgången av år 1946. Syftet med densamma var givetvis att åt de reglerande myndigheterna i möjligaste mån bevara kontrollen över ostproduktionen. Under våren 1941 började osttillverkningen starkt minskas, under det att efterfrågan syntes vara i stigande. Detta föranledde Kungl. Maj :t att fr. o. m. den 1/7 1941 underkasta osthandeln och ostförbrukningen allmän reglering. Därvid lades alla förråd av ost hos mejerier och handlande samt övriga förråd om minst 25 kg ävensom efter nämnda tidpunkt till riket införd eller vid mejerier tillverkad ost under beslag. Det medgavs dock enskilda konsumenter, näringsställen och allmänna inrättningar att tills vidare förbruka egna under beslag varande förråd. Försäljning fick ske mot inköpskupong eller inköpslicens eller eljest i den form LK bestämde. Då emellertid lagren av ost hos mejerierna voro relativt små och lagren hos partihandlarna mycket ojämnt fördelade, befanns lämpligt att under en övergångstid starkt inskränka osthandeln, till dess en fullständig ransonering med större tilldelning kunde börja tillämpas. LK såg sig därför föranlåten att tills vidare förbjuda i stort sett all partiförsäljning av ost och endast — mot inköpskuponger — tillåta försäljning av de i detaljhandeln befintliga lagren. Någon tilldelning till näringsställen och allmänna inrättningar medgavs ej. Sedan ostlagren under de på beslaget följande två månaderna hunnit i erforderlig grad tillväxa och därjämte vissa organisatoriska åtgärder vidtagits för att åvägabringa en central fördelning av osttillgångarna mellan landets olika delar och en systematisering av osthandeln, syntes tiden vara inne att genomföra en allmän ostransonering. Denna bestämdes att träda i kraft den 1/9 1941. Ransoneringen omfattade alla slag av ost med undantag av getost, renost och mesost. Partihandeln skulle i första rummet handhas av vissa auktoriserade partihandlare. Det medgavs även andra handlande rätt att inköpa ost från producenter och försälja denna till annan handlande eller förbrukare, dock endast mot inköpsbevis (kuponger eller licenser) för motsvarande myckenhet. Enskilda förbrukare ägde rätt att inköpa ost mot kupong till inköpskort K, gällande per månad för inköp av 300 g. I stället för denna ostkvantitet fick efter behag inköpas vissa slag
356 av charkuterivaror till en myckenhet av 200 poäng. Tilldelningen till näringsställen begränsades till i regel 50 % av tidigare normal förbrukning. För allmänna inrättningar beräknades tilldelningen som för enskilda hushåll. De medgivna ransonerna sänktes sedermera och höllos under åren 1942 och 1943 genomsnittligt under hälften av nyssnämnda konsumtion. Under åren 1944—46 ökades ransonerna däremot rätt betydligt. I stället för charkuterivaror fick under maj—juni 1942 inköpas viss mängd matfett på ostkupongerna. De kvantiteter smältost, som fingo inköpas på kupongerna, voro i allmänhet något större än kvantiteterna annan ost. För servering på näringsställen fick från juni 1945 användas restaurangkort för matfett. Fri försäljning medgavs av vissa från Danmark införda ostpartier. Ransoneringen av ost upphörde från den 20/7 1946. Här nedan anges grundransonens storlek i gram per person och dag för den tid den allmänna ostransoneringen tillämpades. Gram per dag 1941:3 4 1942:1 2 3 4 1943:1
6,0 9,8 4,2 4,1 4,0 5,0 4,1
Gram per dag 1943:2 3 4 1944:1 2 3 4
4,3 5,5 10,0 8,9 8,0 11,2 10,2
Gram per dag 1945:1 2 3 4 1946:1 2
5,6 9,6 10,9 10,2 9,2 19,9
I samband med förbudet mot tillverkning av hel- och halvfet ost genomfördes p r i s r e g l e r i n g för den tillåtna osten genom av PKN i samråd med LK fastställd prislista att tillämpas av mejerier och partihandlare vid försäljning till annan partihandlare eller detaljhandlare. För de beslaglagda ostpartierna föreskrevos givetvis även priser. Då sedermera allmänt beslag lades å ost från den 1/7 1941, fastställde LK normalpriser därå, gällande vid försäljning dels från mejeri till auktoriserad partihandlare, dels till a n n a n handlande, dels till förbrukare. Dessa normalpriser undergingo senare tid efter annan höjningar. Ransoneringen från hösten 1941 förbands med bestämmelse, att all ost skulle före försäljningen från mejeri ha lagrats viss tid, nämligen hushållsost (d. v. s. ost i stycken om mindre än 2,5 kg) minst sex veckor och annan ost minst två månader. Under sommaren 1942 stegrades ostproduktionen, och detta medförde att ostlagren efter hand ökades, varigenom lagringstiden förlängdes. Då de tidigare fastställda normalpriserna endast innefattade lagringskostnader för två månaders lagring, beslöt LK medge mejerierna en särskild gottgörelse för lagring utöver två månader. Denna gottgörelse skulle betalas från en inom kommissionen inrättad clearingkassa (clearingkassan för ostlagring), till vilken mejerierna hade att inbetala en
357 viss clearingavgift för all efter den 31/7 1942 levererad ost. Clearingkassan hade eljest till uppgift att möjliggöra utjämning av priserna å importerad och inhemsk ost. Under de följande åren växlade tid efter annan som följd av variationer i tillgången bestämmelserna om lagringstid och lagringsersättning. Det på hösten 1949 i pristryckande syfte beslutade subventionssystemet för bl. a. vissa livsmedel berörde även ostmarknaden. Enligt Kungl. Maj :ts beslut den 21/12 1949 skulle från den 9/1 1950 utgå subvention av 60 öre per kg för svensktillverkad ost med mindre än 40 % fetthalt. Sedan försäljning av helfet ost medgivits (fr. o. m. den 6/2 1950), utsträcktes subventioneringen att gälla även sådan ost. I anslutning till subventioneringen genomfördes en motsvarande sänkning av normalpriserna å ost. Subventionen nedsattes från den 1/9 1950 till 35 öre per kg och upphörde helt från årsskiftet 1950/51. Motsvarande höjning måste naturligtvis ske i fråga om ostpriserna. I detta sammanhang må även beröras de s. k. utjämnings- och tillverkningsavgifter, som under senare år belastat ostproduktionen. För att åstadkomma en utjämning av intäkterna från olika grenar av mejerirörelsen upptogos från mejerierna alltsedan juli 1947 utjämningsavgifter för vissa mejeriprodukter, bl. a. ost. Utjämningsavgiften för ost utgick från februari 1950 med 20 öre per kg för halvfet och 14 öre per kg för helfet ost. En liknande uppgift — nämligen att fördyra och därför begränsa tillverkningen av ost, vilken ansågs inkräkta på den viktigare smörproduktionen— hade den från början av december 1949 med 10 öre per kg utgående tillverkningsavgiften å ostproduktionen. Denna avgift höjdes från den 1/3 1950 till 20 öre per kg. Den tillfördes en särskild för ändamålet inrättad kassa. I syfte att förenkla det alltmer invecklade avgiftssystemet på hithörande område beslöt statens jordbruksnämnd, att fr. o. m. den 1/9 1950 skulle i stället för nyssnämnda utjämnings- och tillverkningsavgifter utgå en viss enhetlig avgift, benämnd utjämningsavgift, för all vid mejeri tillverkad svensk löpeost. Denna avgift skulle tills vidare utgå med 15 öre per kg men nedsattes från den 1/11 1950 till 5 öre. Härutöver skulle mejeri eller partihandlare, som var berättigad till lagringsersättning, till Svenska mejeriernas riksförening inbetala 15 öre per kg helfet ost, som efter försäljning fr. o. m. den 1/9 1950 expedierades från mejeriet eller partihandlaren till annan än mejeri eller dylik partihandlare. Åtgärder vidtogos särskilt under åren 1941 och 1942 för att utöka tillverkningen av mesvaror (mesost och messmör) i avsikt att såsom människoföda tillvarataga de vid mejerierna framkommande betydande kvantiteterna vassla. Anläggningar för mesostkokning anskaffades och monte-
358 rades vid lämpliga mejerier till stort antal. Anstalter gjordes även för lagring av mesmassa. Normalpriser åsattes mesost och messmör under våren 1942. Ett särskilt kontrollsystem upprättades följande år för dylika varor. Härvid infördes för tillverkning av godkänd kvalitet ett särskilt märke, mesvarumärket. Det bestämdes, att de fastställda normalpriserna på mesost och messmör skulle få uttagas endast för sådana mesvaror, som i vederbörlig ordning försetts med mesvarumärke, medan för omärkta varor skulle tillämpas lägre normalpriser. Normalpriserna å mesvaror upphävdes från den 1/9 1944. Agg.
Produktion och utrikeshandel. Hönsskötseln utvecklade sig i Sverige kraftigt under 1930-talet och äggproduktionen steg år för år. Den ej endast väl täckte konsumtionsbehovet inom landet utan medgav även en rätt stor export. Äggproduktionen beräknas under åren 1937—39 ha uppgått till ca 60 000 ton per år. Exporten uppgick samtidigt med avdrag för importen till ca 4 300 ton per år. Det kan alltså antagas, att den inhemska årsförbrukningen höll sig vid 55 å 56 000 ton. Härav torde ungefär en tredjedel ha förbrukats inom producenthushållen, vadan sålunda ca 37 000 ton ägg bör per år ha stått till förfogande för konsumtion utanför producenternas krets. Hönsskötseln, vilken bedrives av omkring 300 000 jordbrukare och andra personer, är tämligen ojämnt fördelad inom landet. Den är huvudsakligen förlagd till rikets södra och sydvästra delar och avtar norrut successivt i betydelse. Av äggproduktionen vid 1930-talets slut kom ca 75 % på Götaland, 20 % på Svealand och blott ca 5 % på Norrland. Denna olikformiga fördelning har medfört, att ägg regelmässigt måst överföras från de mera betydande produktionsområdena i söder till de delar av landet, där produktionen icke förmått täcka behovet. En beräkning angående produktionens och konsumtionens geografiska fördelning omkring år 1938 ter sig sålunda. Siffrorna avse ton. Produktion
Därav salufört
överskott
Götaland utom Göteborgs s t a d . . . . Svealand utom Stockholm och Dalarna Dalarna och Norrland Göteborg Stockholm Export
46 670
34 230
20 230
10 460 3 870
6 560 2 210
Summa
43 000
Underskott och export
1000 3 750 2 720 7 920 5 470 20 230
20 230
Att efter krisens inträde upprätthålla en lika stor äggproduktion som förut visade sig redan från början omöjligt med hänsyn till fodermedels-
359 tillgången. Hönsen äro stora foderförbrukare och lämna i förhållande till myckenheten förbrukat foder relativt litet utbyte i näringsämnen. Hönsfoder, använt för att förbättra utfodringen av mjölkkor, kan beräknas lämna 7,7 gånger mer kalorier, 5,7 gånger mer fett och 4,3 gånger mer äggvita än om fodret ges till värphöns. Redan i samband med beslaget å fodermedel i slutet av 1940 företogs en mycket stark begränsning av fodertilldelningen för fjäderfän. De försämrade utfodringsmöjligheterna medförde snart en avsevärd reduktion av hönsstammen och en minst häremot svarande nedgång i äggproduktionen. Sedan fodersituationen begynt lätta, tillväxte hönsstammen ånyo tämligen raskt. Exporten av ägg upphörde helt med år 1940. Däremot fortgick under alla krigsåren och under tiden därefter en viss import av ägg, huvudsakligen från Danmark. Denna import stegrades kraftigt år 1946; den kom emellertid detta år till största delen från Förenta staterna. Vid sidan av ägg importerades, särskilt vissa år (1942 och 1944), ej obetydliga kvantiteter torkade ägg, s. k. äggpulver (melange), till största delen från Amerika genom lejdtrafiken. Växlingarna såväl i hönsstammen som i äggproduktionen ävensom importen av ägg framgår av efterföljande sammanställning. Äggpulver ingår som väsentlig post i handelsstatistikens här anförda rubrik »äggula och flytande äggvita». Import av År
1939 1940 1941. . 1942 1943 1944 1945 1946 1947 1948 1949 1
Siffran för 1939 avser den 1/6 resp. år.
Ilönsstammen (vuxna djur)
Äggproduktion
1000-tal i
ton
ton
8 109
60 600 58 900 47 100 35 700 37 000 45 700 53 800 60 000 64 500 75 900 86 000
740 1 260 2 340 500 250 490 730 4 400 1 740 1 860
8 215 5 833 5 448 6 175 6 452 7 609 8 361 9 007 8 204
ägg
»äggula och flyt. äggvita» ton 330 150 350 390 730 230 70 640 380 390 10
beståndet 15/9 1937 . För de följa ude åren avse s beståndet
Importen av ägg och äggpulver handhades sedan slutet av år 1941 av den då bildade halvofficiella sammanslutningen Sveriges äggimportörförening u. p. a. och finansierades i huvudsak med statsmedel. Bottenläget i produktionen nåddes som synes åren 1942 och 1943. Handels- och förbrukningsreglering. Den starka nedgången i äggproduktionen under år 1941 och den av allmänna försörjningsskäl (se sid. 283) planerade ytterligare beskärningen
360 av denna produktionsgren gjorde uppenbarligen en reglering av handeln och förbrukningen nödvändig för att åstadkomma en i görligaste mån rättvis fördelning av den begränsade tillgången ävensom en efter läget avpassad prisreglering. På framställning av LK genomfördes ock åtgärder i sådant hänseende fr. o. m. den 24/9 1941 med stöd av en den 19 s. m. utfärdad kungörelse (nr 757). Närmare föreskrifter rörande regleringen, vilken bl. a. innefattade en fullständig kortransonering, meddelades av LK. Dessa blevo sedermera efter hand i vissa hänseenden ändrade och kompletterade. Äggproduktionens och ägghandelns relativt svaga organisation påkallade vid handelsregleringen ganska djupgående ingripanden i rådande omsättningsförhållanden för att göra ransoneringen någorlunda effektiv. Största bekymret vållades av att äggproduktionen är fördelad på ett så stort antal händer och att handeln med ägg är så föga centraliserad liksom ock av det förhållandet att försäljningen i så betydande utsträckning äger r u m från producent direkt till konsument. Beslag å ägg ansågs av nämnda skäl icke kunna komma i fråga. För att få ett grepp om äggproduktionen ordnades handeln med ägg efter i huvudsak följande system. Äggproducent skulle i princip vara förbunden att sälja sina ägg antingen till sådan detaljhandlare, som erhållit tillstånd av kristidsnämnd att inköpa ägg från äggproducenter (auktoriserad ägguppköpare), eller till handlande, som erhållit tillstånd av LK att bedriva partihandel med ägg (auktoriserad partihandlare). Till auktoriserad ägguppköpare kunde antagas varje detaljhandlare som tidigare brukat inköpa ägg direkt från äggproducenter. Till auktoriserad partihandlare antogs i regel endast handlande, som tidigare i viss ej alltför ringa omfattning bedrivit partihandel med ägg. Äggproducenterna avstängdes ej helt från rätt att sälja direkt till förbrukare, men härför fordrades särskilt tillstånd av vederbörande kristidsnämnd eller (bl. a. i fråga om torghandel) av kristidsstyrelse. Antalet auktoriserade ägguppköpare uppgick i februari 1942 till över 13 000, antalet auktoriserade partihandlare till ca 200. Vid försäljning av ägg till auktoriserad uppköpare eller partihandlare skulle producenten erhålla ett särskilt kvitto å försäljningen, varmed han, då fråga var om tilldelning av hönsfoder, kunde styrka hur mycket ägg han levererat. Ägguppköpare fick sälja av honom inköpta ägg antingen direkt till förbrukare mot kuponger eller licenser efter samma principer som vid andra varuransoneringar eller ock till auktoriserad partihandlare. Han kunde även av kristidsstyrelsen erhålla tillstånd att sälja ägg till andra detaljhandlare. De auktoriserade uppköparna och partihandlarna förpliktades att ställa sig till efterrättelse de föreskrifter, som LK meddelade. Härigenom erhöll kommissionen möjlighet att bl. a. föreskriva leveransskyldighet för dylika handlande, i den mån så visade sig erforderligt för att ernå en jämn fördelning av produktionen.
361 I konsumtionens intresse föreskrevs vidare skyldighet för auktoriserade partihandlare att verkställa kvalitetsbedömning av ägg, som de inköpte från ägguppköpare eller producenter. Härvid skulle äggen uppdelas i två kvalitetsklasser, prima och sekunda, samt varje godkänt ägg märkas med en bokstav (P eller S), som angåve kvalitetsklassen. En från början stadgad skyldighet att datummärka äggen upphävdes senare. Begränsningen i fråga om direkta överlåtelser från producent till konsument lättades senare något, därigenom att äggproducent medgavs rätt ej blott att lämna ägg som gåva till släktingar och vänner etc. utan ock att driva reguljär försäljning till enskilda förbrukare, som voro stadigvarande eller tillfälligt bosatta i samma eller angränsande kristidsnämndsdistrikt. LK medgav ock, att sådana äggproducenter, som innehade kristidsstyrelses tillstånd att sälja ägg till vissa namngivna personer eller att idka torghandel, kunde efter ansökan hos kristidsstyrelsen erhålla tillstånd att under sommarmånaderna sälja ägg även till andra förbrukare än sådana som upptagits å tillståndsbevisen. Denna rätt begränsades dock till producenter, som voro bosatta inom ort, dit en någorlunda väsentlig utflyttning av sommargäster ägde rum. 1 väsentlig mån blev äggregleringen — i motsats till regleringarna på åtskilliga andra områden — en fråga om infångandet av varan inom regleringens ram samt om distributionen av densamma och dess fördelning mellan olika konsumtionscentra. Som ett verksamt medel till förhindrande av att äggen gledo in på icke önskvärda handelsvägar tillgreps den utvägen, att fodertilldelningen anknöts till varuleveranser av legitim art. Under större delen av regleringstiden var fodertilldelningen till höns sålunda i huvudsak satt i relation till den legala äggförsäljningen. Detta system fungerade i stort sett tillfredsställande. Uppgiften att främja överförandet av ägg från överskottsområdena framför allt i södra och sydvästra Sverige och på Gotland till underskottsområdena i övriga delar av landet löste LK främst genom tillämpning av den befogenhet kommissionen ägde att ålägga ägguppköpare och auktoriserade partihandlare viss leveransskyldighet. De förra förpliktades i de viktigare produktionsområdena att avstå viss del av inköpta ägg till partihandlarna, som i sin tur måste sända erforderliga kvantiteter av från producenter och uppköpare erhållna ägg till de delar av landet, där brist förelåg. Samma syfte som leveransskyldigheten tjänade LK:s åtgärd att så reglera priserna för olika landsdelar, att det blev ekonomiskt lönande for partihandlarna i södra Sverige att leverera ägg till underskottsområdena norrut. Liksom produktionen av ägg är geografiskt ojämnt fördelad är den också av mycket växlande storlek under olika årstider. Under mars, april och maj är produktionen störst, och den sjunker sedan under följande månader samt är lägst under oktober och november. I utjämnande syfte förekom
362 tidigare normalt under våren en viss export. Någon dylik export kunde givetvis icke äga rum under krigsåren. Däremot skedde liksom förut konservering av ägg hos partihandeln, ehuru denna verksamhet icke var av samma omfattning som tidigare. De ägg, som sålunda inlagrades, utförsåldes under hösten och vintern och utgjorde då ett värdefullt tillskott till den minskande tillförseln av färska ägg till handeln. Ransoneringssystemets
utformning.
Den omständigheten, att äggproduktionen redan vid ransoneringens införande var avsevärt mindre än normalt och väntades komma att ytterligare nedgå, gjorde att en ganska stark nedskärning av förbrukningen var ofrånkomlig. Detta kom också till uttryck i tilldelningsbestämmelserna. Kraftigast drabbade denna nedskärning näringsställen, bagerier, konditorier och liknande förbrukare, för vilka tilldelningen begränsades till högst 50 % av normal konsumtion. För de enskilda förbrukarna bestämdes ransonen per person till en början till 450 g för en femveckorsperiod, motsvarande 7 å 8 ägg i månaden, vilket väl för inånga hushåll var betydligt mindre än normalt men för andra mer. Då emellertid även dessa relativt små ransoner ej ansågos kunna säkert garanteras, föreskrevs, att inköpskupongerna för ägg alternativt fingo användas för inköp av viss mängd köttvaror (utom fläsk), motsvarande 400 poäng för ransoneringsperiod. I den mån kupongerna utnyttjades för köttinköp, innebar detta sålunda en ökning av den ordinarie köttransonen. För sjuka personer medgavs rätt att med stöd av läkarintyg (liksom förut skett beträffande matfett, köttvaror och tjock grädde) efter ansökan hos kristidsnämnd erhålla viss ökad tilldelning. Servering av kokta eller stekta ägg på näringsställen fick fr. o. m. den 3/11 1941 ske endast mot kupong till restaurangkort för ägg eller kupong till inköpskort. Tilldelningen inskränktes under de följande två åren i stort sett ytterligare, i synnerhet under höst och vinter, medan den däremot under våren blev rikligare. Åren 1944 och 1945 var den också genomsnittligt något högre än förut, över huvud var tilldelningen från månad till månad mycket växlande, i högre grad än för flertalet andra ransonerade varor. Alltjämt förblevo ransonerna ogaranterade, men antalet varor, som alternativt fingo inköpas mot äggkuponger, utökades med viss variation under olika perioder. Sommaren 1942 räknades till utbytesvarorna även varor som kunde inköpas mot R-kupong till mjöl- och brödkorten, därefter under särskilda tider bl. a. amerikanskt fläsk, s. k. hamburgerkött, tunga, köttkonserver och havregryn. I slutet av år 1942 infördes under medverkan av såväl privata som kooperativa företag ett rapportsystem, som gjorde det möjligt att vid behov erhålla tillförlitliga uppgifter om tillgången och efterfrågan på ägg inom ett hundratal orter i landet. Härigenom ökades möjligheten för LK att kunna
363 överblicka utvecklingen på äggmarknaden och så nära som möjligt anpassa äggransonens storlek efter tillgången. Från början hade för äggransoneringen utnyttjats det s. k. beredskapskortet (A-kortet). Senare anknöts ransoneringen till matfettskortet och från oktober 1942 kom ett särskilt kort, Ä-kortet, till användning. En särskild tilldelning av avelsägg beviljades efter ansökning hos kristidsnämnd med två ägg för varje vuxet fjäderfä av en på sätt som föreskrivits i samband med foderransoneringen reducerad besättning. P å hösten 1942 minskades tilldelningen av ägg till näringsställen till blott 25 å 30 % av förutvarande normalförbrukning. En icke obetydlig lättnad på äggmarknaden bereddes genom den import av torkade ägg (melange-äggpulver), vilken, som förut nämnts, ägde r u m från Amerika. Det bestämdes från oktober 1942, att tilldelningen av äggvaror till inrättningar, näringsställen och bagerier m. fl. till viss del skulle utgå i form av äggpulver, varvid 1 kg pulver skulle anses motsvara 5 kg ägg. Härigenom kunde en större kvantitet ägg än vad eljest skulle varit fallet disponeras för tilldelning till de enskilda hushållen. Tilldelningen av äggpulver ökades efter hand; under hösten 1943 t. ex. skulle densamma beträffande företag, som använde äggvaror för yrkesmässig tillverkning av varor till avsalu, till fyra femtedelar och beträffande inrättningar av skilda slag till hälften uttagas i äggpulver. Från november 1944 fick denna vara fritt försäljas i förpackningar om 50 g. På våren 1945 blev läget sådant, att starka krav framfördes både från handeln och från konsumenterna på att äggransoneringen måtte upphävas. Kungl. Maj:t avslog den 23/3 1945 härom gjorda framställningar. Kraven fortfor o emellertid och tilltogo i styrka, och med utgången av år 1945 avskaffades helt regleringen av handeln med ägg. Därmed återställdes rätten att fritt försälja eller eljest överlåta ägg samt att fritt servera ägg på näringsställe. Samtidigt upphävdes de bestämmelser, som avsågo eller anknöto till anordningen med auktorisation av ägguppköpare och partihandlare med ägg. Redan den 10/12 1945 hade handeln med äggpulver frigivits. Storleken av grundransonen av ägg till enskilda konsumenter under hela ransoneringstiden anges h ä r nedan kvartalsvis i gram per person och dag. Gram År och kvartal
1941:4 1942:1 2 3 4 1943:1
Gram
<jacT
År och kvartal
13,1 10,8 12,2 11,1 5,6 6,5
1943:2 3 4 1944:1 2 3
p e r
p e r
^a<T
14,1 6,4 5,1 14.1 20,3 13,2
Gram År och kvartal
1944:4 1945:1 2 3 4
p e r
dag
6,4 18,2 17,0 15,6 6,9
Man finner härav — som redan förut påpekats — att tilldelningen var starkt växlande i storlek. De största tilldelningarna erhöllos regelmässigt under andra kvartalet, de lägsta under fjärde kvartalet resp. år.
364 Hela ransonen kunde emellertid icke vid något tillfälle uttagas i ägg, varvid emellertid — som ovan nämnts — kompensation erhölls, därigenom att vissa kött- och grynvaror m. m. fingo alternativt köpas mot äggkuponger. De s. k. storförbrukarna, d. v. s. allmänna inrättningar, bagerier och näringsställen m. fl., fingo hela tiden en i förhållande till de enskilda förbrukarna mycket snäv tilldelning, vilken f. ö. till väsentlig del utgick i form av äggpulver. Genomsnittligt synes dessa storförbrukares tilldelning, även med inräknande av äggpulver, icke ha uppgått till stort mer än hälften av deras normala förbrukning. Nedanstående tablå, som hämtats ur en uppsats i Jordbruksekonomiska uppgifter 1946, h. 2, »Den svenska äggmarknaden före och under kriget» av E. Swedborg, innehåller data av intresse för bedömande av hur ransoneringen utföll i praktiken. Äggpulvret är här omräknat till motsvarande kvantitet ägg: Ägg och äggpulver därav År
1942 1943 1944 1945 (approx.)
Samtliga förbrukare ton
enskilda hushåll ton
storförbrukare ton
15 310 17 460 26 580 30 000
10 260 12 070 21250 24 000
5 050 5 390 5 330 6 000
Ägg
Ranson per invid
Uttag per individ i % av ransonen
kg
kg
3,6 2,9 4,9 5,2
1,9 2,2 4,1 4,8
53 76 84 92
Man finner, att de enskilda hushållens andel av tilldelningen steg år från år. Under 1942 kunde de utfå endast ungefär dubbelt så mycket ägg som storförbrukarna men under 1945 fyrdubbla kvantiteten. Uttagen av ägg på äggkupongerna ökades även procentuellt från 53 % 1942 till 92 % 1945. Här visar sig alltså en fortskridande förbättring i allmänhetens möjligheter att helt utnyttja äggransonen. En fråga, som behandlas i den nyssnämnda uppsatsen, är i vad mån äggransoneringen verkligen var effektiv eller m. a. o. hur stor del av äggproduktionen som såldes utanför och hur stor del innanför regleringens ram. Det framhålles som sannolikt, att producenternas utbud under de första regleringsåren lågo ganska lågt men att villigheten att saluföra produktionen ökades under årens lopp. Den sammanlagda produktionen åren 1942—45 beräknas ha uppgått till ca 172 200 ton. Om man antar, att därav saluförts 60 % (= 1942 års avsaluprocent), kommer man fram till en saluförd kvantitet ägg om 103 300 ton under samma år. Under åren 1942—45 passerade 82 500 ton ägg ransoneringsapparaten. Skillnaden mellan de två kvantiteterna, 20 800 ton, utgör omkring femtedelen av den saluförda produktionen. Detta torde få anses utgöra ett ungefärligt mått på vad som försålts utanför regleringen. Ovedersägligt är, att äggransoneringen i här ifrågavarande hänseende var mindre effektiv än övriga livsmedels-
365 ransoneringar, en naturlig följd av här mötande exceptionella svårigheter med hänsyn till produktionens och handelns beskaffenhet. Det framgår emellertid av anförda siffror, att de rykten som spredos angående omfattningen av den illegala handeln med ägg, nämligen att äggen till övervägande del skulle gått till »svarta börsen», voro betydligt överdrivna. Prisreglering. I samband med äggregleringens genomförande meddelade LK bestämmelser om n o r m a l p r i s e r å ägg. Härvid indelades riket i sju prisområden. Priserna fixerades närmast för första prisområdet, som omfattade större delen av Sydsverige. I förhållande till de för detta område bestämda priserna fingo inom övriga områden göras vissa angivna pristillägg (områdestillägg), varierande från 4 till 12 öre per kg, de högsta för de områden som omfattade de nordligaste länen. Vissa marginaler bestämdes även för transaktioner mellan de olika leden i omsättningskedjan. Särskilda normalpris kommo alltså att gälla för äggproducenter, auktoriserade ägguppköpare, auktoriserade partihandlare, andra handlande och förbrukare. Efter en i slutet av oktober 1941 vidtagen höjning utgjorde det grundläggande normalpriset, nämligen priset vid försäljning av prima ägg från äggproducent till auktoriserad ägguppköpare inom första prisområdet, kr. 2 : 6 5 per kg. (Motsvarande pris var i oktober 1939 kr. 1: 81 per kg.) Vid prissättningen följdes i fortsättningen den principen att låta normalpriserna variera kring ett av Kungl. Maj :t för resp. produktionsår fastställt genomsnittspris. Utvecklingen framgår av följande genomsnittspriser, vilka avse svensk äggnotering, nettopris till producenter: Kr. per kg 1938/39 1939/40 1940/41 1941/42
1: 36 1: 53 2: 05 2: 49
Kr. per kg 1942/43 1943/44 1944/45 1945/46
2: 77 2: 92 2: 93 2: 90
Kr. per kg 1946/47 1947/48 1948/49
3: 08 3: 20 2: 77
Under vintermånaderna tillkommo särskilda varmvagnstillägg. Då ransoneringen slopades med utgången av år 1945, upphävdes också normalpriserna för samtliga handelsled utom vid försäljning till förbrukare. Även sistnämnda normalpriser avskaffades i slutet av februari 1946. Med hänsyn till prisutvecklingen under fortsättningen av år 1946 befanns lämpligt att i september d. å. återinföra normalpriser vid försäljning till producent. Riket indelades härvid i åtta prisområden. Grundpriset sattes till kr. 3: 20 per kg. Dessa normalpriser ägde bestånd till början av januari 1947. Normalpriser i producentledet gällde även under hösten 1947 och vintern 1948, varvid grundpriset höjdes till kr. 3:50 per kg. Någon normalprisreglering förekom icke därefter, utan producentpriserna tillätos att fritt svänga emellan vissa i samband med den allmänna jordbruksprisregleringen bestämda gränser.
366 För utjämning av priserna å importerade ägg, vilka delvis stodo högre än de å hemmamarknaden gällande, liksom även av priserna å äggpulver inrättades i mars 1942 inom LK en särskild clearingkassa. Statlig lagerhållning på animalieområdet. Tidigare utjämnades de säsongmässiga variationerna i produktionen av jordbrukets viktigaste animalier väsentligen genom import eller export. Under 1930-talet, då mångahanda hinder för det internationella handelsutbytet uppstodo, började i viss mån praktiseras att genom lagring under en överskottsperiod för förbrukning under en därpå följande underskottsperiod söka åstadkomma den önskvärda utjämningen av marknaden. Ehuru det svenska fryslagerhusväsendet vid denna tid var såväl kvantitativt som kvalitativt tämligen outvecklat, spelade denna säsongmässiga lagring en icke obetydlig roll, när det gällde omhändertagandet av marknadsöverskotten. Verksamheten fortsattes och utvidgades med hjälp av en väsentligt utbyggd fryslagerhuskapacitet under hela 1940-talet. De inlagrade varukvantiteternas storlek under olika år, såvitt avser kött och fläsk, framgår av följande sammanställning. 1 År
ton
År
ton
År
ton
1939 1940 1941 1942
2 114 9 306 5 729 4 406
1943 1944 1945 1946
14 640 13 411 15 255 8 646
1947 1948 1949
11808 4 894 10 107
1 Siffrorna avse under resp. år inlagda kvantiteter och icke på en gång inneliggande lager. Siffran för 1939 är osäker.
De statliga myndigheter som handhade prisregleringen på jordbrukets område (statens jordbruksnämnd, senare LK) använde som verkställighetsorgan för lagringen på kött- och fläskområdet förefintliga branschorganisationer, nämligen Sveriges slakteriförbund, Kooperativa förbundet, Sveriges charkuteri- och slakteriidkares riksförbunds intresseförening samt Sveriges köttgrossisters förening. De av LK med dessa organisationer träffade avtalen hade i huvudsak följande innehåll. Vederbörande riksorganisation erhöll rätt att med statligt stöd inlagra kött och fläsk i fryslagerhus i den utsträckning LK bestämde. Av statsverket betalades lagringskostnaderna samt därutöver ett visst tillägg per kg inlagrad vara. Sistnämnda belopp var närmast avsett såsom ersättning dels för den viktsförlust — beräknad till högst 3 % — som uppkom under lagringstiden till följd av vattenavdunstning och dels för de extra fraktkostnader m. m. som uppstodo därigenom att varan måste för upplagring sändas till fryslagerhuset. Ifrågavarande ersättningsbelopp uppgick de första åren till 15 öre per kg. Däri ingick då även ersättning för under lagringen uppkommande kvalitetsförsämring, vilken uppskattades till 7 å 8 öre per kg. Till följd av förbättringar i lagringsmetoderna samt i viss mån även det genom
367 krisen förändrade marknadsläget bortföll senare denna värdeminskningsersättning. Däremot måste på grund av inträffade prisstegringar ersättningen för viktsförlust höjas något. Hela ersättningsbeloppet fastställdes då till 10 öre per kg. Utöver nu nämnd gottgörelse svarade statsverket för prisfallsförlust under lagringstiden men gottgjorde sig å andra sidan den vinst, som kunde uppstå genom prisstegring. Genom varuägarnas försorg skulle de inlagrade partierna hållas brandförsäkrade, men kommissionen utbetalade gottgörelse för erlagda försäkringspremier. För finansieringen av den statliga lagringen ställde LK räntefritt till förfogande rörelsemedel, motsvarande värdet av de inlagrade partierna. De lagrade partierna kött och fläsk voro under förkrigsåren skäligen obetydliga; det rörde sig blott om en eller annan procent av årsproduktionen. Lagringens inverkan i prishänseende får dock antagas ha varit större än man med hänsyn till dess ringa omfattning kunde ha anledning tro, enär över- och underskotten främst uppträdde på de begränsade men ur allmän prisbildningssynpunkt viktiga Stockholms- och Göteborgsmarknaderna. Väsentligt större betydelse fick lagringsverksamheten under krigsåren. Export av livsmedel var då ej längre önskvärd ur folkhushållets synpunkt. Säsongmässigt uppkommande överskott måste i stället tillfälligt undanskaffas genom lagring i betydligt ökad omfattning. Det visade sig även ibland nödvändigt att i fryslagerhus upplagra från utlandet importerade partier kött och fläsk. Fryslagringen blev sålunda ett mer än förut användbart instrument för reglering av varutillgången, varemot givetvis dess prisreglerande betydelse bortföll i den mån priserna fastställdes av statsmakterna. Under åren 1940 och 1941 med deras dåliga skördar och därav följande foderbrist blev det, som förut anförts, nödvändigt att reducera det inhemska husdjursbeståndet, så att detta bättre motsvarade det förändrade foderförsörjningsläget. Den omfattande utslaktning av nötkreatur och svin, som ägde rum nämnda år, gav upphov till stora överskott av kött och fläsk, som med dåvarande otillräckliga fryslagringsmöjligheter ej kunde tillvaratagas genom lagring i fryslagerhus. LK fann därför lämpligt att genom Sveriges slakteriförbund igångsätta en omfattande tillverkning av kött och fläskkonserver. Dessa upplagrades med statligt stöd, och alla tillgängliga köttkonservfabriker togos för ändamålet i anspråk. Ca 19 milj. burkar kött-, kalops- och fläskkonserver upplagrades på detta sätt för framtida konsumtion. Lagren försåldes så gott som i sin helhet under krigsåren. Några större svårigheter att utomlands avsätta överskottet av svenskt smör förelågo icke under åren närmast före kriget. Exportmöjligheter förefunnos både till Storbritannien och till Tyskland, ehuru exporten i regel icke kunde ske utan ekonomiskt stöd från det allmänna, enär prisnivån för smör var högre i Sverige än utomlands. I samband med krigs-
368 utbrottet lades smör liksom flertalet andra livsmedel under exportförbud och efter upprättandet av den s. k. västspärren i april 1940 blev all export västerut omöjliggjord. Den inhemska smörproduktionen, som är i hög grad säsongbetonad, måste nu i sin helhet konsumeras inom landet, varvid det blev nödvändigt att upplagra en del av sommarproduktionen för konsumtion under vintern och våren, då produktionen regelmässigt är lägre. Lagringen av smör i fryshus påbörjades 1939 och uppnådde under de därefter följande åren nedan angivna kvantiteter. 1 År
ton
År
ton
År
ton
1939 1940 1941 1942
5 856 14 857 26 255 25 100
1943 1944 1945 1946
28 729 27 089 35 006 29 314
1947 1948 1949
29 571 29 038 35 332
1 Samma anmärkning gäller som vid tabellen å sid. 366.
LK följde vid handhavandet av smörlagringen samma principer som vid lagringen av kött och fläsk. Som verkställighetsorgan användes Svenska mejeriernas riksförening. Denna erhöll av statsmedel ersättning för sina kostnader och förluster i samband med lagringen i huvudsak efter samma grunder som gällde vid kött- och fläsklagringen, dock med det undantag att ersättning för viktförlust ej utgick, enär smör ej lättar under lagringen. En viss värdeminskning kunde emellertid ej undgås, uppgående till högst ca 1,3 öre per kg inlagrad vara. Totalkostnaden för lagringsverksamheten beträffande kött och fläsk samt smör varierade för olika år beroende på lagringens omfattning. Under krigsåren drog denna verksamhet en årlig kostnad av i genomsnitt ca 7 milj. kr. per år, varav ca 2,5 milj. kr. belöpte å slaktprodukter och återstoden å smör. Den totala lagringskostnaden per kg uppgick i genomsnitt för kött och fläsk till 25 å 30 öre och för smör till ca 20 öre. Förluster på grund av varuförstöring uppkommo icke för någondera gruppen. Utom av slaktvaror och smör ägde under LK:s överinseende upplagring i utjämningssyfte rum även av vissa andra produkter, nämligen i mindre omfattning beträffande frukt och bär, torrmjölk, äggmassa, ost och mesmassa samt, i större skala, beträffande ägg och fisk. Rörande lagringsverksamheten i fråga om frukt och bär samt fisk lämnas vissa uppgifter nedan å sid. 369 och 389. År 1938 uppgick landets hela fryshusutrymme till blott ca 8 000 m 2 . Redan följande år påbörjades emellertid på statens jordbruksnämnds initiativ av beredskapsskäl byggandet av ett flertal fryslagerhus i landet. Under de följande åren fortsattes denna byggnadsverksamhet och numera omfattar det svenska fryslagerhusväsendet ett fyrtiotal anläggningar med en sammanlagd lagringsyta av ca 40 000 m 2 . Vid förhyrandet av fryslagerhus för den statliga lagringsverksamheten
369 tillämpade LK två olika förfaringssätt. Antingen disponerades fryshusen mot årshyra, varigenom ett förhållandevis lågt hyresbelopp kunde erhållas, eller ock erlade kommissionen en viss avgift per kg och tidsenhet. Under åren efter kriget träffade LK ej nya årshyrekontrakt och flertalet övriga avtal avvecklades, så att den 1/7 1950 endast 7 400 m 2 fryslagerutrymme disponerades mot årshyra. Av ovan anförda siffror framgår, att väsentliga kvantiteter animalier under krigsåren inlagrats i de svenska fryslagerhusen samt att den med statligt stöd skedda lagringen år 1945 omfattat de största kvantiteterna. Efter krigsslutet minskades lagringsverksamheten i fråga om kött och fläsk; fr. o. in. hösten 1949 medgavs kött- och fläsklagring med bidrag av statsmedel endast för importerade produkter. Smörlagringen upprätthölls däremot under efterkrigsåren vid ungefär samma omfattning som förut. Trädgårdsprodukter och skogsbär. Statlig upplagring. Föranledd av en framställning av Sveriges frukt- och trädgårdsodlares riksförbund framförde statens jordbruksnämnd i september 1939 ett tämligen vittomfattande förslag angående åtgärder för uppköp och inlagring av svensk frukt med statlig förlustgaranti samt beredning av fruktmos och äppelsaftkoncentrat, allt i syfte att möta en befarad brist på utländsk frukt till följd av tillförselns stoppande. Lagringen och beredningen skulle ske genom riksförbundets försorg under jordbruksnämndens inseende. Kungl. Maj :t bemyndigade nämnden att träffa anstalter i angivna hänseende, vilka ock i viss utsträckning kommo till stånd. Planläggning i större stil av uppköps- och lagringsverksamhet i beredskapssyfte på hithörande område skedde under våren 1940. Medel för ändamålet ställdes till förfogande till ett belopp av 1 250 000 kr. Under åren 1941 och 1943 anvisades ytterligare tillsammans 3 milj. kr. härtill av de av riksdagen beviljade anslagen till förlagskapital för inköp av förnödenheter. De med anlitande av dessa förlagsmedel inköpta lagren, för vilka utnyttjades av LK förhyrda lagerlokaler, utgjordes till största delen av äppelmos, lingon och lingonprodukter. De kommo dock aldrig att uppgå till några större kvantiteter. Genomsnittligt torde lagren under åren 1942—43 ha omfattat högst omkring 1 500 ton frukt- och bärprodukter till ett värde av ca 1 milj. kr. Verksamheten upphörde praktiskt taget under 1944. Åtgärder till främjande av tillgången frukter, bär och köksväxter.
på och tillvaratagandet
av
inhemska
För här ifrågavarande syfte anlitades i främsta rummet propagandamedel av olika slag: pressen, radion, föredragsverksamhet, kurser och skriftspridning m. m. I viss mån begagnade man sig härvid av informa24—116821
370 tionsstyrelsen som mellanhand. F. ö. togos de lokala kristidsorganen i anspråk samt ordnades samverkan med en mängd organisationer och sammanslutningar. Den hithörande verksamheten fördelade sig i huvudsak på tre olika grenar — ehuru härvid till stor del samma hjälpmedel och samma organ nyttjades — nämligen insamling av skogsbär, köksväxtodling samt konservering och lagring av bär, frukter och andra trädgårdsprodukter. Innan dessa arbetsgrenar var för sig något närmare skärskådas, må här i korthet vissa gemensamma moment beröras. I syfte att vinna de lokala kristidsorganens medverkan för sina strävanden utsände LK i slutet av juni 1941 ett cirkulär till kristidsstyrelser och kristidsnämnder, vari dessa anmodades verka för att inom varje kristidsnämndsområde — eller, där så funnes lämpligt, inom större område — bildades en kommitté för hithörande arbetes bedrivande under ordförandeskap av vederbörande kristidsnämndsordförande eller annan av kristidsstyrelsen utsedd person. Det skulle enligt cirkuläret bl. a. åligga dessa kommittéer (senare benämnda bärkommittéer) att söka tillse, att intet förfores av skörden av odlade bär, frukter och köksväxter, att verka för ett rationellt tillvaratagande av tillgångarna på skogsbär, framför allt genom åtgärder för organiserande av bärplockningen, samt att, i de fall där bärplockning skedde för avsalu, förvissa sig om att transport- och avsättningsförhållandena vore tillfredsställande ordnade. Kommittéerna borde också verka för en ökad inläggning eller lagring av frukter, bär och trädgårdsprodukter såväl hos enskilda som hos allmänna inrättningar samt för detta ändamål taga initiativ till konserveringskurser, demonstrationer o. dyl. Vidare borde de omhänderha spridningen av tryckt propagandamaterial samt i övrigt söka samverkan med den lokala pressen ävensom med hushållningssällskapen och av dem tillsatta hem- och trädgårdskonsulenter. Bärkommittéer med här angivna uppgifter bildades till stort antal och fyllde uppenbarligen en viktig funktion i detta sammanhang. Angående deras ianspråktagande särskilt då det gällde att verka för en utvidgad köksväxtodling, se nedan. Bland de organisationer, med vilka LK trädde i förbindelse, voro särskilt åtskilliga kvinno- och ungdomssammanslutningar, såsom Sveriges husmodersföreningars riksförbund, de kooperativa kvinnogillena, kvinnornas beredskapsorganisationer, Jordbrukarungdomens förbund, vissa yrkesföreningar, sammanslutningar för främjandet av friluftsliv m. fl. LK hemställde till vederbörande organisationer att dels centralt — exempelvis genom sina tidskrifter — söka främja kommissionens ifrågavarande strävanden, dels anmoda sina lokalavdelningar att arbeta härför. Andra organisationer, med vilka LK samarbetade särskilt vid odlingskampanjens genomförande, voro Svenska arbetsgivareföreningen, Landsorganisationen,
371 Kooperativa förbundet och Sveriges köpmannaförbund. I fråga om ungdomen söktes samverkan framför allt med den som ett samarbetsorgan för det stora flertalet ungdomsorganisationer bildade Sveriges ungdomsberedskap, vars verksamhet åtminstone tidvis ej minst inriktades på odling av potatis och grönsaker och vilken bl. a. genom sina tävlingar — särskilt den s. k. rikstävlingen — lyckades förskaffa detta arbete en betydande popularitet. För b ä r p l o c k n i n g e n var icke utan betydelse, att Kungl. Maj:t varje höst medgav skolorna rätt att bevilja eleverna ledighet från skolarbetet under högst tre veckor för deltagande i -— som det hette — för folkhushållningen särskilt betydelsefullt arbete. Det förutsattes, att ledigheten kunde utnyttjas även för skogsbärens tillvaratagande, vilket ock, särskilt i skogrikare trakter, rätt allmänt förekom. Utflykter för bärplockning anordnades flerstädes i stor utsträckning per buss, tåg eller cykel. Härvid medverkade också scoutkårer och andra sammanslutningar. Nedsättning i biljettpriserna kunde på statens järnvägar erhållas vid gruppresor och delvis även vid enskilda bärplockares resor efter uppvisande av legitimation från kristidsnämnd. LK framhöll i sina anvisningar, att de lokala organen borde särskilt vinnlägga sig om att samråda med skogsägarna angående lämpliga skogsområden för organiserad bärplockning. Bärplockarnas skyldighet att iakttaga skälig hänsyn till markägarnas intressen borde inpräntas, så att skadegörelse undvekes samt att dessas och den mindre bemedlade ortsbefolkningens anspråk på att i första hand utnyttja bärmarkerna respekterades. Lokalmyndigheterna anmodades verka för, att eventuella överskott av insamlade bär snabbt komme ut i marknaden, samt i erforderlig utsträckning efter samråd med lokala köpmannaorganisationer och konsumtionsföreningar lämna plockarna anvisning å lämpliga uppsamlingsplatser. På hösten 1941 fann LK tiden vara inne att igångsätta förberedelser för vidgad h u s b e h o v s o d l i n g a v p o t a t i s o c h a n d r a köksv ä x t e r . Program i sådant hänseende tillställdes kristidsmyndigheterna i orterna. I samråd med hushållningssällskapen uppgjorde kristidsstyrelserna som följd härav i början av 1942 planer rörande upplysningsverksamheten på hithörande område. Särskilda medel härför ställdes till styrelsernas förfogande. Genom kommunala myndigheter, industri- och handelsföretag etc. upplåts i stor omfattning mark för odling i smålotter. Inom Ungdomsberedskapen omhändertogs odlingsverksamheten av särskilda ungdomslag under kontroll av närmaste arbetsförmedling. De s. k. bärkommittéerna uppmanades tillse, att de odlade eller odlingsbara arealerna utnyttjades så effektivt som möjligt; råd och upplysningar borde ges angående växtval, fröanskaffning, gödsling etc. Broschyrer rörande köksväxtodling och andra trycksaker spriddes i massupplagor.
372 Det bedrivna propagandaarbetet gav påtagligen goda resultat. En väsentlig ökning skedde av odlingen å s. k. kolonilotter eller eljest, företrädesvis invid städer och större samhällen. Enligt av kristidsstyrelserna lämnade uppgifter kunde de år 1942 nytillkomna koloniodlingarna uppskattas till lägst 100 000 st. med en sammanlagd areal av ca 2 000 hektar. Därjämte hade enligt uppgifter från de s. k. ungdomsassistenterna ca 12 000 ungdomar odlat potatis och köksväxter på en areal av omkring 80 hektar. Anstalter träffades av LK till förberedande av en liknande odlingskampanj under år 1943 som under 1942. Kristidsstyrelserna anmodades att i samråd med hushållningssällskapen animera kristidsnämnderna och bärkommittéerna att söka inom sina områden tillgodose efterfrågan på kolonilotter samt tillse att dessa lotter i största möjliga omfattning höstplöjdes och gödslades. Åtgärder vidtogos även för anskaffande av utsädespotatis och annat utsäde. En mängd upplysningskurser höllos sedermera under året, varvid medverkade 30 ungdomsassistenter. Ett närmare samarbete etablerades med Jordbrukarungdomens förbund (JUF) på sådant sätt, att förbundets ungdomskonsulenter biträdde vid ungdomsassistenternas arbete och i viss utsträckning kontrollerade detsamma. Effekten av verksamheten torde ha varit ungefär densamma under 1943 som under 1942. Landet tillfördes på denna väg otvivelaktigt rätt betydande tillskott av livsmedel, som i icke ringa grad underlättade försörjningen. Under år 1944 gick odlingen å kolonilotter tillbaka som en naturlig följd av den allmänna förbättringen i försörjningsläget. Agitationen för köksväxtodlingen gavs år 1945 ny fart, men intresset för verksamheten mattades alltmer och husbehovsodlingen återgick ungefär till sitt förra omfång. Vissa föranstaltningar skedde för att stödja och befordra den m e r a y r k e s m ä s s i g t b e d r i v n a o d l i n g e n a v k ö k s v ä x t e r . Förslag i sådant hänseende framlades av LK i mars 1942. Kommissionen framhöll, att den inhemska produktionen under normala förhållanden vore tillräcklig för den vanliga konsumtionen av tidiga grönsaker samt att — med hänsyn till den utökning av husbehovsodlingen som skett — sommarkonsumtionen i allmänhet syntes kunna bli väl tillgodosedd. Sämre ställde det sig med vinterkonsumtionen, då denna i väsentlig utsträckning borde tillgodoses med större lagrade partier, som gjordes tillgängliga i marknaden. Då en mera betydande utvidgning av odlingen kunde för odlarna innebära ekonomiska risker, förordade kommissionen ett system med garanterade minimipriser på produkter, som före viss angiven tidpunkt hembjödes för inlösning, ävensom av staten garanterad avsättning för vissa kvantiteter lagringsduglig vara, som av industriföretag genom torkning konserverades. En upplagring av torkade köksväxter syntes påkallad framför allt för militära behov. Frågan förelades 1942 års riksdag, som beslöt lämna Kungl. Maj :t befogenhet att vidtaga åtgärder för främjande av köksväxtodlingen i den
373 riktning LK förordat. På Kungl. Maj :ts i enlighet härmed givna bemyndigande uppdrog LK i juli 1942 åt Svenska Spannmåls AB att under tiden 16/2—15/3 1943 inköpa till bolaget före den 1/2 1943 hembjudna partier av färska köksväxter av 1942 års skörd, nämligen vitkål, morötter, rödbetor och palsternackor, till ett nettopris av 20 öre per kg för vitkål och 15 öre per kg för övriga nämnda produkter. På hösten 1942 uppdrog LK ytterligare åt spannmålsbolaget att under maj 1943 inlösa till bolaget senast den 30/4 s. å. hembjudna partier torkade köksväxter av 1942 års skörd om tillhopa högst 1000 ton. De varor, som härvid kunde ifrågakomma och för vilka bestämdes särskilda inlösningspriser och kvalitetsvillkor, voro: grönkål, morötter, palsternackor, persilja, purjolök, selleri, spenat och vitkål. Liknande bestämmelser angående inlösning och statsgaranterad avsättning av såväl färska som torkade köksväxter meddelades jämväl för produkter av 1943 års skörd. Inlösningen av färska varor begränsades nu till vitkål och morötter; priset sattes till resp. 18 och 12 öre per kg netto. Även inlösningspriserna för torkade varor sattes i stort sett lägre än för föregående år. LK erhöll rätt att, om så befunnes lämpligt, i syfte att avlasta marknaden redan före den bestämda inlösningstidens början verkställa inköp av varor, beträffande vilka inlösningsgaranti gällde, för exempelvis export eller nedtorkning. Av de partier färska köksväxter, som hembjödos spannmålsbolaget år 1943, inlöste bolaget ca 4 100 ton vitkål, 8 800 ton morötter, 3 800 ton rödbetor och 20 ton palsternackor. Då den inhemska marknaden under senvintern 1943 efter den ovanligt rika skörden 1942 var väl försedd med trädgårdsprodukter, kunde de inlösta partierna endast till ringa del avsättas inom landet till konsumtion i färskt tillstånd. Vitkålspartierna måste till stor del torkas, beredas till surkål, exporteras eller avyttras till foder inom landet. Av rödbetorna exporterades en del. Det mesta användes dock för torkning till kaffesurrogat eller avyttrades till foder. Av hembjudna torkade grönsaker fick spannmålsbolaget på våren 1943 övertaga ca 220 ton, huvudsakligen vitkål, morötter och palsternackor. En del härav exporterades. Av 1943 års skörd inlöste spannmålsbolaget år 1944 i fråga om morötter ca 4 800 ton, varav ungefär hälften återköptes av odlarna för foderändamål för 5 öre per kg. Resten nedtorkades för användning i standardiserade hönsfoderblandningar. Den till en sammanlagd kvantitet av ca 25 000 ton inköpta vitkålen exporterades delvis till Norge och Schweiz. Större delen såldes tillbaka till hembudsgivarna till fodervärdet. Inlösningen av torkade köksväxter uppgick till ca 200 ton. De största partierna utgjordes av palsternackor, purjolök och sopprötter. Någon utfästelse om statlig inlösning av köksväxter lämnades icke för 1944 års, ej heller för de följande årens skördar.
374 Den industriellt betonade verksamheten för t i l l v a r a t a g a n d e o c h k o n s e r v e r i n g av f r u k t , b ä r och trädgårdsprodukter över huvud sökte man stödja bl. a. genom en någorlunda riklig tilldelning av socker samt åtgärder för anskaffande och tillhandahållande av emballage. Beträffande särskilt frågan om bleckemballage se sid. 519. F. ö. bedrevs en livlig upplysningsverksamhet för att bland allmänheten sprida kännedom om konserverings- och lagringsmetoder m. m. Det verksammaste medlet härvidlag var utan tvivel anordnandet av lokala demonstrationskurser. För detta ändamål ställde LK medel till kristidsstyrelsernas förfogande. Det bestämdes emellertid, att såsom villkor för åtnjutande av statsbidrag skulle gälla, att minst en fjärdedel av kostnaderna för kurserna bestredes av lokala sammanslutningar eller av andra intresserade på den ort, där kurserna förlades. Enligt kommissionens anvisningar borde kurserna — på samma sätt som då det gällde odling av potatis och köksväxter — anordnas i samråd med vederbörande hushållningssällskap, varvid i första rummet medverkan borde lämnas av sällskapens trädgårds- och hemkonsulenter. Efter samråd med den inom informationsstyrelsen verksamma avdelningen »Aktiv hushållning» utgåvos och spriddes upplysningsskrifter med anvisningar om lämpliga åtgärder för förvaring samt aktuella konserveringsrecept. Vidare tillhandahöllos efter rekvisition anvisningar till ledning för anordnande av lokala utställningar på trädgårds- och konserveringsområdet. Sockerransonerna för hushållsförbrukningen utökades regelmässigt under sommarmånaderna genom särskild tilldelning av för konserveringsändamål avsett syltsocker, vanligen 5 å 6 kg per person varje säsong. Anskaffandet av lagerlokaler för uppläggning och förvaring av frukt och potatis, i form antingen av verkliga lagerhus eller av smärre s. k. lagerkällare, och beredandet av låne- och bidragsmöjligheter härför beröres å sid. 250. Prisreglering. Svenska äpplen åsattes genom PKN n o r m a l p r i s i september 1942 och sedan regelbundet under en följd av år, varvid särskild prissättning skedde för sommarfrukt och vinterfrukt. Normalpriser bestämdes även fr. o. m. 1942 för i Sverige odlade tomater och gurkor. En mera vidsträckt rätt till normalprissättning för trädgårdsprodukter erhöll PKN genom Kungl. Maj:ts beslut den 11/5 1945. Nämnden bemyndigades härigenom att fastställa normalpriser å alla slag av frukter och bär samt grönsaker och rotfrukter. Bemyndigandet motiverades med hänvisning till de betydande, delvis som oskäliga betecknade prishöjningar, som föregående höst förekommit beträffande åtskilliga dylika produkter, vilka ej varit föremål för prisreglering, samt nödvändigheten av snabba ingripanden på en marknad, där prisfluktuationerna ofta kunde vara
375 mycket hastiga. Nämnden begagnade sig dock endast i mindre omfattning av detta bemyndigande. I stället tillgreps tidvis metoden att genom kungörelser i dagspressen regelbundet tillkännage gällande konsumentpriser för att på detta sätt påverka prisbildningen på hithörande område. Fisket och dess produkter. Beträffande p r o d u k t i o n e n o c h k o n s u m t i o n e n a v f i s k e r i p r o d u k t e r lämnas i ett tidigare sammanhang under rubriken »Försörjningslägets utveckling» (sid. 140—141) vissa uppgifter, till vilka här hänvisas. Framställningen i föreliggande avsnitt begränsas till att behandla dels vissa frågor rörande fiskets förseende med produktionsmedel (fiskredskap och drivmedel), vilka gåvo anledning till särskilda åtgärder för försörjningens upprätthållande och reglering, dels frågor rörande reglering av handeln med och prissättningen å fisk. Försörjningen med fiskredskap. De viktigaste slagen av fiskredskap utgöras av fisknät samt härav framställda speciella redskap, såsom ryssjor, mjärdar m. m. Då vårt land med avseende på hithörande produkter varit, i fråga om råvaran för tillverkning (väsentligen bomull och bomullsavfall) helt och i fråga om anskaffning av färdiga varor till avsevärd del, beroende av utlandet, begränsades efter avspärrningen försörjningsmöjligheterna snart så, att särskilda åtgärder krävdes för att nödtorftigt tillgodose behoven. Den statistiskt redovisade importen av fisknät uppgick under tiden närmast före kriget till omkring 170 ton årligen. Därtill kom en troligen ganska stor oredovisad import genom inköp som av fiskare gjordes vid besök i grannländerna. Den sistnämnda tillförselmöjligheten upphörde givetvis helt efter krigsutbrottet. Inom landet förekom tillverkning av fisknät — förutom vid vissa smärre fabriker — huvudsakligen vid två företag, Gamlestadens Fabrikers AB och Jul. Albrechtsson & Co AB, båda i Göteborg. Dessa fabrikers tillverkning uppgick till omkring 70 ton per år, fastän kapaciteten var betydligt större. Den avsåg så gott som helt s. k. grova nät, varmed förstås nät framställda av garn nr 40 eller grövre. Fina nät, d. v. s. nät framställda av garn finare än nr 40, tillverkades däremot praktiskt taget icke inom landet. Av hela den till ca 240 ton uppgående, redovisade årsförbrukningen torde närmare 40 % ha utgjorts av fina nät, vilka, som framgår av det sagda, voro nästan helt av utländskt ursprung. De grova näten användas väsentligen vid saltsjöfisket. Fina nät komma jämväl där i viss mån till användning, men brukas i övrigt särskilt vid strömmingsfisket samt vid allt slags insjöfiske. Av fisknätimporten kom år 1939 över en tredjedel från Tyskland, övriga
376 ursprungsländer voro framför allt Danmark, Nederländerna, Storbritannien och Japan. Importen minskades starkt redan under första krigsåret; viktigast var, att tillförseln från Tyskland till största delen föll bort. År 1941 var importen nere i blott ca 42 ton och en kännbar brist började framträda. Från IK:s sida vidtogos nu åtgärder för att i möjligaste mån driva upp den inhemska produktionen. Tillräckliga kvantiteter bomull reserverades för ändamålet och man nådde snart därhän, att behovet av grova nät ungefärligen täcktes genom de inhemska fabrikernas tillverkning. Vida sämre var det beställt beträffande försörjningen med fina nät. Vid Gamlestadens fabriker igångsattes, sedan maskineri för ändamålet anskaffats, en tillverkning av finare nät, men denna nådde under kriget aldrig någon större omfattning. I huvudsak förblev landet därför på detta område fortfarande hänvisat till utländsk tillförsel. Till någon del kunde denna organiseras på sådant sätt, att avtal om löntillverkning träffades med företag i grannländerna, huvudsakligen Danmark, Finland och Tyskland, varvid garnet framställdes antingen i Sverige eller i det land som tillverkade näten. I syfte att samordna och effektivisera importen bildades under IK:s medverkan en förening, Svenrka fiskredskapsimportörernas förening 1941 u. p. a., vilken fick till uppgift att på lämpligt sätt fördela till landet införda kvantiteter fisknät m. m. samt i övrigt träffa anstalter för importens vidmakthållande. För att möjliggöra en för nämnda fördelning erforderlig centralisering av importen ställdes denna i december 1941 under reglering, innebärande förbud att utan IK:s tillstånd till riket införa fisknät vare sig av bomull eller av annat material. Vid textilransoneringens genomförande i slutet av år 1941 — då handelsoch förbrukningsregleringen beträffande textilvaror i allmänhet uppdrogs åt LK i samråd med IK — undantogos bl. a. fisknät från ransoneringen; däremot innefattades därunder garn avsett för fiskeriändamål, s. k. fiskgarn. Den periodiska tilldelningen av fiskgarn till fiskredskapsfabrikerna ombesörjdes av IK med ledning av uppgifter om fabrikernas tidigare förbrukning. Till yrkesfiskare skedde tilldelning med anlitande av kristidsstyrelserna som mellanhänder. Försörjningssituationen skärptes efter hand så, att det befanns lämpligt att från den 1/8 1942 utsträcka ransoneringen till att omfatta jämväl fisknät och andra fiskredskap, helt eller delvis tillverkade av garn, vari ingick bomull eller bomullsavfall. I de av LK i anledning härav meddelade särskilda föreskrifterna bestämdes, att samma ordning därefter skulle gälla beträffande ransoneringen av såväl fiskgarn som fisknät. Inköp av dessa varor skulle få ske endast mot av kristidsstyrelse utfärdad inköpslicens. Sådan licens fick beviljas för den kvantitet, som efter av styrelsen i samråd med vederbörande hushållningssällskaps fiskeriinstruktör verkställd prövning i varje särskilt fall kunde anses erforderlig, dock sammanlagt
377 högst intill viss av IK för varje kristidsstyrelseområde angiven myckenhet. Inköpslicens för fina nät eller för fiskredskap, vari sådana ingingo, fick icke utfärdas i fall där grova nät eller därav framställda fiskredskap prövades kunna användas. Enligt de ursprungliga bestämmelserna kunde endast verkliga yrkesfiskare erhålla inköpslicens, men i oktober 1942 utsträcktes rätten härtill även till sådana husbehovsfiskare, som med fiske tillgodosågo en väsentlig del av sitt livsmedelsbehov under större delen av året (däremot ej till s. k. sportfiskare). Samtidigt reglerades även rätten för den som huvudsakligen försörjde sig med fiske att, mot uppvisande av utav kristidsstyrelse utställt legitimationskort, för reparationsändamål inköpa fisknät i allmänna handeln. Sådant kort berättigade till inköp av 1 / 2 kg fina och 2 kg grova nät. Licens för täckande av extraordinära behov, som uppstått genom förlust av fiskredskap på grund av storm, minor, översegling o. dyl., fick av kristidsstyrelse beviljas, i den mån IK anvisat särskild kvantitet för ifrågavarande ändamål. Vid bestämmandet av de kvantiteter fisknät, som enligt uppgjorda tvåmånadersplancr ställdes till kristidsstyrelsernas förfogande, utgick IK från den beräknade inhemska produktionen under kommande tvåmånadersperiod med tillägg av den import, som väntades komma till stånd under samma period. Härvid undantogos de kvantiteter, som kommissionen höll i reserv för täckande av extra ordinära behov och för lagringsändamål etc. IK:s fördelningsplaner uppgjordes i samråd med lantbruksstyrelsens fiskerisakkunniga. Till grund för fördelningen låg lantbruksstyrelsens statistik över förbrukningen av fiskredskap inom olika områden och beräkningar över normal förslitning av i bruk varande redskap med hänsyn tagen till de under säsongerna växlande produktionsförhållandena inom resp. områden. Eventuella ojämnheter i fördelningen sökte man undvika genom att Svenska fiskredskapsimportörernas förening följde IK:s gällande fördelningsplan vid notering av inkommande order samt att återförsäljare inom områden, där överskott förelåg, hindrades från att öka sina lager genom lagerökningslicenser. I händelse ojämnheter ändock kvar stode, tilllämpades en clearing, varvid IK från orter med riklig nättillgång överförde behövliga kvantiteter till områden, där behovet var större. Efter nu angivna grunder fortgick handelsregleringen i fråga om fiskgarn och fisknät under de senare krigsåren och en tid därefter. Även om understundom visst missnöje förspordes med vidtagna regleringsanordningar och därmed följande besvärligheter, torde systemet dock kunna sägas ha i stort sett fungerat så pass väl, att allvarlig brist på fiskredskap ej vid något tillfälle framträdde. Då den allmänna textilvaruransoneringen fr. o. m. den 26/11 1945 upphävdes, ansågs önskvärt att för fiskets behov tills vidare upprätthålla handelsregleringen beträffande fiskgarn och fisknät liksom ock beträffande tågvirke och linor samt bind- och segelgarn. Härom utfärdades en
378 särskild kungörelse, enligt vilken handhavandet av ifrågavarande reglering uppdrogs åt IK i ställer för åt LK. Den begränsades härvid — frånsett tågvirke etc. — enligt av IK utfärdade föreskrifter till fiskgarn och fina fisknät. I samma mån som försörjningsläget på hithörande områden förbättrades, slopades regleringen, från den 1/1 1948 beträffande fiskredskap, från den 1/6 1948 beträffande fiskgarn finare än nr 40 samt från den 1/1 1949 beträffande övrigt fiskgarn. Författningen i fråga upphävdes med utgången av mars 1949. Drivmedelsförsörjningen. Såsom drivmedel för fiskebåtar användas huvudsakligen motorfotogen och motorbrännolja. Bensin tages i anspråk endast för de mindre båtarna, främst i insjöfisket och i inomskärsfisket vid kusterna. Regleringen av fiskets försörjning med flytande bränslen följde i stora delar samma linjer som försörjningen för jordbruket. Sålunda ställde BK, period för period, vissa kvantiteter till förfogande, vilka fördelades på länen efter planer uppgjorda av LK i samråd med lantbruksstyrelsen. Fördelningen på förbrukarna av de till förfogande ställda kvantiteterna handhades av länsstyrelserna, som i sitt arbete biträddes av representanter för fiskerinäringen. Olika linjer följdes härvid inom länen med hänsyn till skilj aktigheterna i landets olika delar. Man utgick sålunda på vissa håll från båtarnas storlek, på andra håll från det som skäligt ansedda antalet fisketimmar etc. Beskaffenheten av de motortyper, som användas inom fisket, gjorde att möjligheterna att få fram e r s ä t t n i n g s b r ä n s l e n voro större än när det gällde jordbrukets traktorer. Det var främst s. k. motortjära och vissa destillationsprodukter av stubbtjära som togos i anspråk, varvid även i vissa fall fördyrande blandningar måste användas. Genom ett clearingförfarande möjliggjordes, att ett enhetspris på motortjära och blandningar med trädestillationsprodukter kunde tillämpas. Av ifrågavarande ersättningsbränslen levererades till fisket år 1942 ca 9 000 ton, år 1943 inemot dubbla denna kvantitet och år 1944, som framgår av tabellen å sid. 379, nära 20 000 ton. Stora besvärligheter mötte emellertid att snabbt få fram ersättningsbränslen i tillräckliga kvantiteter. Man undersökte därför möjligheterna att för fiskefartygens vidkommande övergå till gengasdrift, men från fiskarenas sida mötte ett kompakt motstånd häremot. Frånsett den allmänna oviljan mot att övergå till ett oprövat och ovisst samt antagligen dyrbarare bränsle, var detta motstånd lätt förklarligt. Främst gällde det riskerna för förgiftning. Härtill kom, att kravet på driftsäkerhet icke kunde på ett betryggande sätt uppfyllas. Invändningen angående det utrymme ombord som krävdes för gengasverket och för bränslet och vilket gick ut över lasten betydde ock en del förutom kostnaderna för installationen. LK:s an-
379 strängningar att förmå fiskarena att övergå till gengasdrift och Svenska Gengas AB:s specialkonstruktioner härför ledde blott till att fem fiskare åtogo sig att prova gengasanläggning i sina båtar; dock skedde detta blott under förusättning att staten betalade alla ändringskostnader till gengasdrift och framdeles återgång till drift med flytande bränsle samt att flytande bränsle under hela provningstiden tilldelades i samma omfattning som till dem som icke använde gengas. Resultaten av provningarna, vilka dock på grund av den begränsade omfattningen icke kunde tillmätas avgörande betydelse, voro icke särskilt uppmuntrande, och efter en tid uppgav man försöken att förmå fisket övergå till gengasdrift. Trots misslyckandet med det drivmedel som räddat jordbrukets traktordrift lyckades man under hela kriget för fiskets vidkommande upprätthålla en sådan bränsleförsörjning — innefattande flytande bränslen såväl av ordinära slag som av ersättningstyp — att fiskets bedrivande näppeligen vid någon tidpunkt i nämnvärd mån hämmades genom drivmedelsbrist. Till belysning av fiskets drivmedelsförsörjning under den svåraste delen av krigstiden meddelas nedan en sammanställning som anger tilldelningen av flytande bränsle till fiskebåtar under år 1944. Kvantiteterna avse m 3 utom i fråga om motortjära, där de avse ton. (Beträffande antalet fiskebåtar och normalförbrukning av drivmedel m. m. se sid. 816.) Bränsleslag
Landsdelar
Lysfotogen Motorfotogen Motorbränolja Motyl 25 Motyl 50 Motyl 85 Motyl 98 Motortjära Skifferbrännolja
228 2 682 434 1 991 79 390 8 19 896 1 072
Norrlandskusten Ostkusten Sydkusten Västkusten Inlandslänen e S u m m a
1315 2 028 2 745 20 273 419 o e „ OA
780 Summa 26 780
Handels- och prisreglering. Utvecklingen
fram till våren 1942.
Statlig reglering av priserna på s a l t v a t t e n s f i s k började tillämpas redan sommaren 1934, sedan länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län — på förslag av 1933 års fiskeriutredning — fått i uppdrag av Kungl. Maj :t att för i Göteborgs fiskhamn ilandförd fisk anordna en dylik reglering. Syftet med regleringen, som ursprungligen omfattade endast tre fiskslag (torsk, kolja och vitling), var att genom ett system av minimipriser å fisken förhindra en vid större fångster oskälig nedpressning av fiskarepriserna. Fisk, som vid auktion i Göteborg icke uppnådde åsätt minimipris, inköptes genom länsstyrelsens försorg till minimipriset eller sedermera, såvitt avsåg makrill, till ett något lägre pris. Sålunda inköpta fisk-
380 partier försåldes därefter till fabrik för tillverkning av fiskmjöl eller framdeles, där så var möjligt, för saltning eller annan beredning eller för export till »nya eller mera avlägsna marknader». Av länsstyrelsen inköpta partier fingo däremot icke säljas till lägre pris än åsätt minimipris för färskkonsumtion inom landet eller för export till mera normala marknader. Minimipriserna fastställdes av Kungl. Maj :t, men länsstyrelsen erhöll befogenhet att, därest så krävdes, besluta om sänkning eller hävande av minimipriserna. Länsstyrelsen hade vidare möjlighet att — efter överenskommelse med Svenska västkustfiskarnas centralförbund — vidtaga olika åtgärder för inskränkning av tillförseln, såsom meddelande av föreskrifter om fångstbegränsningar eller bestämmelser om minimimått på fisk, som var underkastad reglering. Då ovannämnda prisreglering visat sig vara till stor nytta för fiskarena, utvidgades den år 1935 och påföljande år att successivt omfatta allt flera fiskmottagningsplatser inom Göteborgs och Bohus län, varjämte regleringen utsträcktes till allt flera fiskslag och längre tider av året. Fr. o. m. 1939 gällde fiskprisregleringar praktiskt taget hela året samt omfattade samtliga viktigare slag av västkustfisk och samtliga dåvarande auktionsplatser på västkusten. Prisregleringarna fortsatte fram till den 26/3 1942, då den av Kungl. Maj :t beslutade regleringen av handeln med fisk trädde i kraft och minimipriserna ersattes med normal- och garantipriser, som fastställdes av LK. Prisregleringar — av delvis annan typ än de som ägde rum i Göteborgs och Bohus län — tillämpades under åren närmast före världskriget även i Hallands län, i Skåne och Blekinge samt, beträffande strömming, på den egentliga ostkusten. För samtliga nu nämnda minimiprisregleringar — med undantag av den reglering, som för strömming handhades av försäljningsföreningarna på ostkusten — gällde bl. a., att deltagandet i desamma från fiskarenas sida var frivilligt. Vad särskilt angår Göteborgs och Bohus län, där prisregleringarna haft sin största betydelse, hade praktiskt taget alla fiskare i länet småningom anslutit sig till regleringarna. De med prisregleringarna förenade utgifterna täcktes dels genom avgifter, som erlades av i regleringarna deltagande fiskare, dels genom anslagna statsmedel och dels slutligen genom inkomster, som influtit vid överskottsfiskens försäljning. För västkustens vidkommande utbetalades under åren 1936—41 i pristillägg sammanlagt 2 665 000 kr., varav ca en tredjedel finansierades genom överskottsfiskens försäljning, en tredjedel genom avgifter från fiskare och den återstående tredjedelen genom statsmedel. S t r ö m m i n g s f i s k e t tillerkändes redan innan prisreglering i egentlig mening genomfördes för detta fiskes vidkommande ett särskilt statligt stöd i form av handelsreglering med speciella företrädesrättigheter för
381 fiskarenas ekonomiska organisationer. Denna handelsreglering grundade sig ursprungligen på en av Kungl. Maj :t, i överensstämmelse med riksdagens beslut, den 15/6 1934 utfärdad förordning (nr 282), vilken sedermera ersattes med förordningen den 30/6 1937 (nr 645). Med stöd av dessa författningar erhöllo av strömmingsfiskare bildade ekonomiska föreningar (s. k. auktoriserade producentföreningar) genom olika av Kungl. Maj :t meddelade beslut ensamrätt att för försäljning mottaga strömming och sill, som fångats i Östersjön eller Bottniska viken samt ilandförts vid kusten därav. Uppsikten över dessa föreningar skulle utövas av ett särskilt år 1937 inrättat organ, benämnt s t a t e n s f i s k e n ä m n d . Dylik ensamrätt tillerkändes efter hand producentföreningar utefter hela ostkusten med undantag för Norrbottens län samt för Skåne och Blekinge. Verklig prisreglering genomfördes för strömmingens vidkommande från början av år 1938 med stöd av förordningen den 30/6 1937 (nr 646) om viss reglering av priset på färsk strömming och sill. Prisregleringen var obligatorisk och handhades under fiskenämndens överinseende av de auktoriserade föreningarna. Huvudprincipen för denna reglering var, att dylik förening var skyldig att för strömming, som levererats till föreningen och av denna försålts till konsumtion i färskt tillstånd inom landet, erlägga lägst det pris (minimipris), som statens fiskenämnd för varje tidpunkt fastställt. Enligt en fr. o. m. den 1/7 1941 gällande kungörelse skulle nu angivna grundregel tillämpas även för strömming, som försåldes till rökning eller av föreningarna röktes i egen rörelse. För strömming, som måste försäljas för vissa andra ändamål än nu nämnts, var producentförening berättigad erhålla prisutjämningsbidrag, som utbetalades årsvis i efterskott av fiskenämnden enligt i gällande författning angivna grunder. Prisutjämningsbidragen finansierades av prisregleringsavgifter ävensom av särskilda statsanslag. De sistnämnda uppgingo under åren 1938, 1939 och 1940 till resp. 96 507, 104 488 och 41 532 kr. Medan syftet med samtliga nu nämnda prisregleringar varit att förbättra fiskarenas ekonomiska utbyte av sin näring, medförde kriget härvidlag liksom på andra områden småningom en förskjutning i motiven för statsingripande. Under krigstiden kom sålunda även på fiskets område främst omsorgen om konsumenterna att diktera statsmakternas åtgöranden. De första krigsåren inriktades intresset särskilt på att stimulera till ökat fiske, att i anknytning till rådande minimiprisregleringar garantera avsättningen av fisken och att tillvarataga uppkommande överskott på ur försörjningssynpunkt bästa sätt. I sistnämnda syfte lät LK hos befintliga företag salta eller konservera fisköverskotten för att sedan avyttra dem till konsumtion inom landet. Åren 1940 och 1941 övertogs på detta sätt, inom ramen för de dåvarande prisregleringarna, fisk av olika slag — däribland ström-
382 ming — till ett sammanlagt värde av ca 1,8 milj. kr. Samtliga produkter kunde sedermera i allmänhet genom förmedling av vederbörande beredare utförsäljas. LK medverkade vidare redan under de två första krigsåren vid tillkomsten av åtgärder för en intensifiering av fisket i kristid. Efter förslag av LK bemyndigades länsstyrelserna i detta syfte genom Kungl. Maj:ts beslut den 10/5 1940 att på ansökan av bl. a. fiskerättsinnehavare eller yrkesfiskare utfärda föreskrifter om ändring i sådana lokala bestämmelser om fiskets vård och lämpliga bedrivande, vilka utfärdats med stöd av gällande fiskeristadga. Meddelade ändringsföreskrifter finge dock icke avse bestämmelser, varigenom för fiskart stadgats visst minimimått och ej heller bestämmelser som tillkommit i avsikt att förhindra användandet av för fiskebeståndet förödande redskap. Härutinnan gjordes dock redan år 1942 den ändringen, att från dispensmöjlighet undantogos endast sådana bestämmelser, varigenom för viktigare slag av insjöfisk (gädda, gös, lax, laxöring eller röding) stadgats visst minimimått, ävensom bestämmelser som tillkommit för att förhindra mera varaktig minskning i beståndet av lax, laxöring och röding. Sistnämnda år anvisade Kungl. Maj :t därjämte medel till LK för utprovande i södra Östersjön och i fiskevattnen kring Gotland av vissa därstädes tidigare ej använda fiskemetoder, varjämte från LK:s sida åtgärder vidtogos — särskilt genom en restriktiv tilldelning av drivmedel och fångstredskap — i syfte att förmå räkfiskarena att övergå till det för folkförsörjningen mera betydelsefulla fisket efter sill och annan fisk. Försöken med utprovning av nya fiskemetoder kröntes beträffande södra Östersjön med god framgång men visade beträffande fiskevattnen kring Gotland, att de ifrågasatta fiskemetoderna där icke kunde tillämpas. Ytterligare må nämnas, att lantbruksstyrelsen år 1940, för att i någon mån motverka följderna av att så många inom fisket sysselsatta personer då inkallats till militärtjänst, tog initiativ till bildandet av en organisation på fiskeområdet likartad med den som genomförts inom jordbruket genom bildandet av arbetsblocken. De egentliga krisregleringarna på fiskets område började först i slutet av december 1941. Efterfrågan på fisk hade under hösten samma år starkt ökats som följd av bl. a. de skärpta ransoneringarna av olika livsmedel, främst kött. Fiskförsörjningen hade vidare vid denna tid märkbart försämrats genom att importen av salt sill — som före kriget tillgodosett ca 90 % av landets behov av denna vara — i huvudsak upphört. Den knapphet på sill och även annan fisk, som på grund av dessa och andra förhållanden gjorde sig alltmera märkbar, medförde att fiskpriserna började stiga relativt hastigt. Som exempel härpå kan nämnas, att genomsnittspriset för i Göteborgs fiskhamn försåld fisk steg från 23 öre per kg 1939 till 67 öre 1941.
383 Det var för att förhindra en ytterligare fortsatt prisstegring på fisk som statsmakterna vid nämnda tid funno sig föranlåtna att a v k o n s u m e n t h ä n s y n g e n o m f ö r a e n r e g l e r i n g a v f i s k p r i s e r n a . Icke blott handelns marginaler utan även priserna vid försäljning från fiskare blevo härvid bundna, så att de toppriser, som tidigare kunnat noteras under krisen, icke längre blevo möjliga. För att kompensera fiskarena för förlusten av toppriserna och för att stimulera dem att föra iland så mycket fisk som möjligt, u t b y g g d e s samtidigt i väsentlig grad d e n s t a t l i g a a v s ä t t n i n g s g a r a n t i e n f ö r f i s k . F r å n fiskareorganisationernas sida utgjorde detta en bestämd förutsättning för att fiskarena skulle medverka till normalprisregleringen och en intensifiering av fisket. Systemet med normalpriser och med utvidgad avsättningsgaranti infördes enligt Kungl. Maj:ts beslut, beträffande färsk sill i december 1941, beträffande färsk strömming i februari 1942 och beträffande annan viktigare saltvattensfisk i färskt skick i mars 1942. Normalprisregleringen uppdrogs åt LK att handha i samråd med PKN, medan avsättningsgarantien skulle ankomma på LK ensam. I och med att normalprisreglering genomfördes för saltvattensfisk blev det också nödvändigt att införa en r e g l e r i n g a v h a n d e l n m e d f i s k , enär de bundna priserna omöjliggjorde en fri konkurrens om varan. I rådande knapphetsläge måste nämligen ett instrument skapas för rättvis fördelning av tillgängliga fiskkvantiteter mellan handelns olika intressenter. Handelsreglering krävdes även för att ge LK möjlighet att anvisa fisk för saltning eller annan beredning. Fisk kunde på detta sätt undandragas färskmarknaden för att framdeles komma till användning. Av anförda skäl utfärdade Kungl. Maj :t den 5/12 1941 kungörelse (nr 900) angående reglering av handeln med färsk sill och den 6/3 1942 kungörelse (nr 99) angående reglering av handeln med vissa slag av fisk. Enligt nämnda kungörelser erhöll LK befogenhet att i fråga om de fiskslag, som ovan berörts, i samband med systemet med normal- och garantipriser, reglera försäljningen från fiskare till återförsäljare och förbrukare ävensom försäljningen från annan än fiskare till återförsäljare. Försäljningen av dylik fisk från annan än fiskare till förbrukare berördes däremot ej av kungörelserna. I fråga om handeln med strömming hade redan flera år tidigare, såsom förut berörts, vissa regleringsanordningar genomförts. Bestämmelserna härom överfördes nu, i huvudsak oförändrade, till ovannämnda kungörelse nr 99/1942. I samband härmed överflyttades även de uppgifter, som tidigare åvilat statens fiskenämnd, till LK. Handels-
och prisregleringen
åren
1942—1946.
Den i mars 1942 genomförda p r i s r e g l e r i n g e n omfattade all viktigare saltvattensfisk, d. v. s. makrill, vitling, torsk, kolja, lyrtorsk, gråsej, kummel, långa, sandskädda, skrubba, lerskädda, rödtunga och rödspätta.
384 Till grund för normalprissättningen lades i allmänhet genomsnittspriserna å berörda fiskslag år 1941. Normalpriserna fastställdes nämligen till en nivå som låg ca 10 % högre än 1941 års genomsnittspriser. Jämfört med prisläget månaden närmast före ifrågavarande reglerings ikraftträdande inneburo emellertid de fastställda priserna en betydande prissänkning. Såsom exempel på normalprissättningen i mars 1942 må anföras, att vitling, torsk och kolja i storlek 1 åsattes pris om resp. 0: 80, 1: 00 och 1: 35 kr. per kg rensad vara vid försäljning från fiskare till partihandlare, att priset vid försäljning av fisk av enahanda slag från partihandlare i första prisområdet till annan handlande fastställdes till resp. 0:97, 1:18 och 1: 55 kr. samt vid försäljning till förbrukare i första prisområdet till resp. 1:50, 1:90 och 2 : 4 0 kr. De relativt höga normalpriserna vid försäljning från fiskare ansågos kunna motiveras bl. a. av den fördyring, som sedan krigsutbrottet inträffat i fråga om fiskets förnödenheter, ävensom av att fiskarena måst vidkännas betydande inskränkningar och risker på grund av mineringar och andra krigshandlingar. För att stimulera fiskarena att ilandföra så mycket fisk som möjligt bestämdes de samtidigt införda garantipriserna att ligga i samma nivå som normalpriset vid försäljning från fiskare. Priset till fiskaren var alltså fastlåst både uppåt och nedåt och skulle gälla vare sig tillförseln av fisk var stor eller liten eller kvaliteten på fisk var särdeles hög eller endast godtagbar. På grund av den knappa tilldelningen av drivmedel för fiskets behov ansågs det icke vara något allmänt intresse att fiskarena vid små fångster erhöllo högre priser och därmed stimulerades att förbruka drivmedlen under ofördelaktiga väderleksförhållanden, när endast små fångster i allmänhet kunde påräknas. En viktig, av praktiska skäl förestavad inskränkning i garantisystemet innebar bestämmelsen, att fisk måste levereras på särskilt angivna fiskmottagningsplatser (från början ett 40-tal) för att avsättnings- och prisgarantien skulle gälla. Trots att tillförseln av inhemsk fisk under senare halvåret 1942 icke kan sägas ha varit anmärkningsvärt liten, uppstod till följd av den skärpta ransoneringen å andra livsmedel, framför allt kött, i förening med den nästan totala bristen på importerad salt sill en starkt ökad efterfrågan på fisk såväl på färskmarknaden som från konservfabrikernas och salteriidkarnas sida. En följd av den ökade efterfrågan blev, att en högst avsevärd fördyring inträdde i avseende på de ännu icke reglerade fiskslagen. Ett flertal av dessa betingade under hösten 1942 priser, som inneburo en tre- eller fyrdubbling av genomsnittspriserna under 1941. LK hemställde därför i slutet av oktober 1942 hos Kungl. Maj:t om bemyndigande att utsträcka gällande handels- och prisreglering till ytterligare fiskslag utöver dem, som avsågos i kungörelsen nr 99/1942. Sådant bemyndigande meddelades av Kungl. Maj :t beträffande all icke förut reglerad saltsjöfisk genom kungörelse den 6/11 1942 (nr 862) angående reglering av handeln
385 med vissa slag av fisk och, angående normalprissättningen, genom beslut den 27/11 1942. Med stöd av nu nämnda bemyndiganden förordnade LK, att handeln med all färsk och frusen saltvattensfisk, som ej förut varit underkastad reglering, skulle fr. o. m. den 4/1 1943 regleras, varjämte normalpriser åsattes samma fiskslag. Beträffande de nytillkomna fiskslagen iklädde sig dock LK från början icke någon garanti för att fiskarena skulle till vissa priser vinna avsättning för sina fångster därav. Med undantag av vissa mindre jämkningar, föranledda bl. a. av en under sommaren 1942 inträffad fördyring av drivmedlen, förblev normaloch garantiprisnivån på grund av överenskommelse mellan LK och Svenska västkustfiskarnas centralförbund i stort sett oförändrad fram till juli 1943. Nämnda månad genomfördes på grund av den under våren och försommaren inträffade förbättringen i landets livsmedelsförsörjning en ganska avsevärd sänkning av normal- och därmed även av garantipriserna på fisk, uppgående till mellan 10 och 15 %. Vidare inskränktes garantiens omfattning dels genom att mindre viktiga fiskslag uteslötos därifrån, dels genom utmönstring av de minsta sorteringarna av de ännu garanterade fiskslagen. I november s. å. gick man vidare på den inslagna linjen, i det att garantien för vissa fiskslag inskränktes till att gälla endast de största sorteringarna. Samtidigt avskaffades de fasta fångstpriserna för ett flertal fiskslag, vilket innebar att ett större eller mindre »glapprum» infördes mellan garantipriset och normalpriset vid försäljning från fiskare. Ett system infördes därjämte för ett antal fiskslag med normalpris allenast vid försäljning till konsument, s. k. partiell reglering. För många fiskslag fastställde därjämte Svenska västkustfiskarnas centralförbund i samråd med LK och PKN vissa, högre än garantipriserna liggande minimipriser, under vilka fisken icke fick säljas till annan än LK. Härigenom stimulerades fiskarena att ilandföra så förstklassig fisk som möjligt, då de i annat fall riskerade att fisken vid försäljningen icke uppnådde minimipriset utan övertogs till det lägre garantipriset. Sedan försörjningsläget successivt förbättrats, upphävdes i april 1944 normalpriserna och prisstoppbestämmelserna för samtliga slag av färsk och frusen fisk med undantag av färsk och frusen strömming. Ett avskaffande av normalprissättningen och även av det allmänna prisstoppet å fisk ansågs då i och för sig ägnat att åtminstone under sommarhalvåret medföra en genomsnittligt lägre prisnivå för fisk än om prisbildningen skulle bindas genom statliga stoppriser eller genom normalpriser, som låge på gällande nivå eller i närheten därav. I samband härmed begränsades prisgarantien ytterligare med hänsyn såväl till antalet avsättningsgaranterade fisksorter som till omfattningen av de statliga förlustriskerna, vilka maximerades till visst belopp. Under denna friare tid, vilken varade till november 1944, tillämpades på västkusten minimipriser såsom överbyggnad på garantisystemet. 25—116821
386 Vid sistnämnda tidpunkt fann sig LK — på grund av minskad tillgång och stegrade priser på saltvattensfisk över huvud i förening med tendenser inom fiskhandeln att tillämpa högre marginaler än förut — föranlåten att återinföra normalpriser å fisk i samtliga försäljningsled. Med hänsyn till en tidigare under året inträffad sänkning av tjäroljepriset kommo normalpriserna att fastställas något lägre än de dessförinnan senast gällande priserna. En följd av normalprisernas återinförande blev, att det under den friare tiden inskränkta garantisystemet utbyggdes till ungefär sitt gamla omfång. En väsentlig nedsättning av normalpriserna med ca 20 % och i än högre grad av garantipriserna (med ca 40 %) företogs sommaren 1945 som en följd av att fientligheterna upphört i Europa i maj 1945 och i samband därmed möjligheterna till havsfiske i betydande grad ökats. För dessa prissänkningar erhöllo fiskarena kompensation genom successiva, ganska betydande prissänkningar i fråga om fiskets drivmedel. Det pris- och garantisystem, som under kriget gällde på s y d k u s t e n , var i sina huvuddrag utformat på samma sätt som det på västkusten tilllämpade, ehuru det av naturliga skäl var begränsat till endast två fiskslag, nämligen torsk och sill. Vidare ägde under vissa perioder avbrott rum i prisgarantierna på sydkusten, vilket berodde på de sämre möjligheterna på sydkusten i fråga om tillvaratagande av stora fiskfångster. Även torsk, som fångats och ilandförts vid ostkusten, var tidvis under kriget prisgaranterad. Prisregleringen på ostkusten avsåg dock framför allt s t r ö m m i n g , för vilket fiskslag normal- och garantiprissystemet utformats efter andra linjer än för övrig saltvattensfisk. Vad normalpriserna beträffar omfattade dessa endast partihandels- och detaljhandelsleden. Det för partiförsäljning fastställda normalpriset för strömming varierade i lägsta prisområdet med hänsyn till fångsternas storlek mellan 60 öre och 1 kr. 10 öre per kg. Garantipriset för överskottsströmming utgjorde ursprungligen 40 öre per kg färsk vara, men ändrades sedermera att i stället avse hos producentföreningarna uppkommande överskott av salt strömming, vilka överskott inlöstes till ett pris, som per kg färsk vara motsvarade 35 å 37 öre per kg. I fråga om såväl väst- och sydkustfisken som strömmingen var riket för bestämmande av normalpriserna i handeln indelat i olika prisområden, som fastställts med hänsyn tagen till de olika konsumentorternas avstånd från vederbörande fångstplatser. Praktiskt taget alla garantipriser och normalpriser vid försäljning från fiskare fastställdes på grundval av överenskommelser mellan å ena sidan representanter för vederbörande statliga myndigheter (LK och PKN) och å andra sidan representanter för de olika fiskaresammanslutningarna. Fiskarerepresentanterna åtogo sig genom överenskommelse också att arbeta enligt myndigheternas intentioner i fråga om m i n i m i m å t t e n
387 å fisk liksom i fråga om f å n g s t b e g r ä n s n i n g a r . Under vintern 1942/43, då efterfrågan på fisk var som störst, överenskoms sålunda om mycket låga minimimått i fråga om prisgaranterad fisk, i vissa fall ned till ett mått av 15 cm, varjämte bestämdes att någon fångstransonering icke skulle upprätthållas. När sedermera fisköverskotten ökades, träffades överenskommelser om höjning av minimimåtten för den prisgaranterade fisken och om erforderliga fångstbegränsningar. Den h a n d e l s r e g l e r i n g , som genomfördes våren 1942, fick i sina huvuddrag följande utformning. Beträffande såväl strömming (som ju tidigare varit handelsreglerad) som annan reglerad fisk bestämdes, att tillstånd skulle erfordras för bedrivande av partihandel samt för inköp av handelsreglerad fisk direkt från fiskare. Såsom auktoriserad partihandlare antogs i stort sett varje person eller företag, som tidigare idkat dylik handel. På fiskmottagningsplatser, där auktioner förut funnits anordnade, fördelades fisken, när brist förelåg i förhållande till efterfrågan, i enlighet med kvotering som i princip grundades på inköpen under viss basperiod. På andra fiskmottagningsplatser fingo partihandlare inköpa fisk av fiskare i det stora hela på samma sätt och i samma ordning som tidigare. Kontrollen häröver skedde genom LK, i första hand dess ombud å vederbörande fiskmottagningsplats, till vilket ombud fiskhandlarna hade att lämna regelbundna uppgifter över sina inköp. Även partihandlare på andra platser än fiskmottagningsplatser fingo, i den mån de normalt köpte fisk direkt från fiskare, fortsätta denna verksamhet, ehuru under kontroll av kommissionens ombud på närmaste fiskmottagningsplats. F r å n regeln att fisken skulle säljas till personer eller företag, som av LK erhållit rätt att inköpa fisk direkt från fiskare, medgåvos smärre undantag. Det var sålunda tilllåtet för fiskare att sälja av honom fångad fisk till enskild förbrukare i fiskarens hemort för tillgodoseende av dennes husbehov. Vidare kunde fiskare under vissa förutsättningar erhålla tillstånd av kristidsstyrelsen att på viss ort eller inom visst område sälja fisk direkt till handlare eller förbrukare. Regleringen av handeln med fisk innebar icke blott fördelning av tillgängliga fiskkvantiteter mellan handelns olika intressenter utan även mellan skilda a n v ä n d n i n g s o m r å d e n . Viss skyldighet förelåg också för vederbörande handlande såväl på auktionsplatserna som på andra landningsplatser att vid onormala förskjutningar av fisktillförseln inskränka sin försäljning till förmån för fiskhandlarna på annan mindre väl försedd ort (s. k. lokalkvotsystem). För att underlätta en rättvis och rationell fördelning av fisken bildades under medverkan av LK på de viktigaste fiskmottagningsplatserna i Göteborgs och Bohus län särskilda föreningar av fiskhandlare med uppgift att under kontroll av kommissionens ombud fördela tillgängliga fiskkvanti-
388 teter mellan ortens grossister etc. Fördelningsarbetet var, särskilt under 1942 och början av 1943, då efterfrågan på fisk var som störst, i flera avseenden påfrestande såväl för fiskhandeln som för de övervakande instanserna. Principen om fördelning efter tidigare inköp visade sig icke lätt att upprätthålla och svårigheterna ökades allt eftersom basperioden blev mera avlägsen i tiden. Åtskilliga avvikelser från principen måste därför företagas, särskilt på grund av angelägenheten att i större omfattning dirigera fisk till sådana orter eller områden, där man kunnat konstatera mera avsevärd brist. Kvoteringsarbetet komplicerades ytterligare under den tid av år 1943 då s. k. lokal fiskransonering var rådande i Stockholm med omnejd (se sid. 413). Hösten 1943 företogos, på grund av den vid denna tid inträffade förbättringen i landets livsmedelsförsörjning, i fråga om ett flertal fiskslag vissa uppmjukningar av tidigare utfärdade bestämmelser om reglering av fiskhandeln. Ytterligare uppmjukningar ägde r u m i april 1944 beträffande samtliga slag av saltvattensfisk med undantag för strömming, samtidigt med att normalpriserna å dessa fiskslag slopades. När normalprissättningen återinfördes i november 1944, återupplivades emellertid, åtminstone till en del, tidigare bestämmelser om fördelningen av fisk och därmed sammanhängande handelsreglering. De av kriget föranledda handels- och prisregleringarna på fiskområdet upphörde successivt under våren och försommaren 1946. Sålunda upphörde normalpriserna på annan fisk än strömming den 16/3, LK:s prisgaranti för strömming den 1/4, LK:s garanti för annan fisk den 14/4, de egentliga normalpriserna för strömming den 15/6 och resterna av handelsregleringen för annan fisk än strömming likaledes den 15/6 1946. De upphävda prisregleringarna ersattes härefter med ett nytt, för mera fredsmässiga förhållanden avpassat system. Detta system har i viss mån inneburit, att en återgång skett till förkrigstidens minimiprisregleringar. Den grundläggande nyheten i det nya systemet har varit, att fiskarenas egna organisationer fått övertaga den avsättnings- och prisgaranti beträffande överskottsfisken, som tidigare åvilat staten, och den verksamhet staten tidigare utövat för nyttiggörande av överskottsfisken. (Se St. o. F. VII sid. 230 ff. och VIII sid. 89.) Omhändertagandet
och dispositionen
av uppkommande
fisköverskott.
De kvantiteter fisk, som LK under åren 1940—45 samt tiden därefter fram till den 14/4 1946, då prisgarantien för fisk helt upphörde, på grund av lämnade prisgarantier eller eljest övertog för beredning, utgjorde, uttryckt i ton och i avrundade tal: år 1940 650, år 1941 2 000, år 1942 3 200, år 1943 14 900, år 1944 16 400, år 1945 12 900 och år 1946 4 000 ton. Den alldeles övervägande delen av fisken övertogs eller anvisades på västkusten. Närmare uppgifter om de under ovannämnda tid övertagna fiskkvantite-
terna samt om LK:s utgifter och inkomster m. m. i samband därmed återfinnas i nedanstående tablå. Livsmedelskommissionens utgifter och inkomster m. m. för fisk, som kommissionen låtit bereda (salta, infrysa eller konservera) under åren 1942—1946. Inköpt fisk År Fiskslag 1 000 kr.
3 226 14 855 16 395 12 939
1942 1943 1944 1945 1946
Summa
3 993
2 155 12 787 10 591 10 719 1 956
51 4082
38 208
Beredningskostnader inkl. frakter o. d. 1 000 kr. 596 3 989 2 735 1838
401 9 559
Vinst ( + )
Summa anskaffningsvärde
Försäljningsvärde
eller förlust (—)
1 000 kr.
1 000 kr.
1 000 kr.
2 751 16 776 13 326 12 557 2 357
3 074 7 608 8 993 9 720 1924 31319
-f323 — 9 168: — 4 333 — 2 837 — 433
47 767
Härav Strömming . . 3 243 2 421 64 2 485 1 948 Sill 16 093 11321 2 473 13 794 10 295 Makrill 6 795 4 839 1311 6 150 3 539 Skarpsill 1 709 414 372 786 872 3 Annan fisk .. 23 568 19 213 5 339 24 552 14 665 1 Härav motsvara 5,2 milj. kr. gåva till Grekland. 2 Härav 2 428 ton övertaget i salt vikt, resten i färskt tillstånd. 3 Huvudsakligen torsk, vitling, kolja och andra torskfiskar samt plattfisk.
—
16 448
— — — + —
537 3 499 2 611 86 9 887
I de i denna tablå redovisade, av LK övertagna fiskkvantiteterna ingå vissa partier fisk (framför allt torsk och sill), som — utan att vara överskott i egentlig mening — av folkförsörjningsskäl inköpts för saltning eller annan konservering. Den ojämförligt största delen av den av kommissionen övertagna fisken var dock avsättningsgaranterad överskottsfisk, som eljest icke funnit avnämare. Den vanligaste formen för tillvaratagande av fisköverskotten var inlösen av överskotten i färskt skick och saltning av desamma för LK:s räkning. Fisken blev här enligt kontrakt mellan LK och olika salteriföretag omhändertagen, saltad och lagrad som LK:s egendom. Detta förfaringssätt tillämpades beträffande saltningen av den övervägande delen av annan fisk än sill och även i betydande omfattning för sill. Även infrysningen av fisköverskott, där sådan förekom, ägde i allmänhet r u m för LK:s räkning. Ett annat sätt som tillämpades vid LK:s övertagande av fisköverskott från fiskarena var, att fisken i färskt skick överläts till konservfabriker eller salterier till beredning för vederbörande företags egen räkning. De framkommande produkterna voro sålunda i dessa fall icke LK:s egendom. Den fisk, varom här är fråga, ingår ej heller i de i tablån angivna siffrorna. Delvis måste överlåtelserna till fiskberedare ske till reducerade priser, d. v. s. med viss av LK bekostad subvention. I många fall kunde också, där någon tids lagring av de beredda produkterna påkallades, vederbörande företags
390 medverkan till lagringen och beredningen vinnas endast mot att LK garanterade produkternas avsättning till fullt pris. Överlåtelse till beredning efter nu angivna principer skedde bl. a. till Sveriges sill- och fiskimportörförening (bildad år 1941 under LK:s medverkan) beträffande sill för saltning samt till konservfabriker beträffande makrill för inkokning och beträffande vitling och annan småfisk för tillverkning av fiskbullar. I prissubventioner och prisgarantier m. m. till konservfabriker utgav LK sammanlagt över 600 000 kr. Härjämte utbetalades som subvention i samband med saltning av strömming, som icke var LK:s egendom, närmare 140 000 kr. Utöver nu redovisade anordningar för övertagande av fisköverskott förekom även inlösen av den prisgaranterade fisken först i färdigberett skick. Detta förfaringssätt praktiserades under de senare krisåren i stor omfattning på ostkusten, där strömmingsförsäljningsföreningarna ägde påkalla fullgörandet av statsgarantien för strömmingen endast i den mån föreningarna låtit salta den för egen räkning och lagrat den i sex månader. Ifrågavarande system tillämpades i mindre utsträckning även beträffande sydkustsill, vidare beträffande västkustfisk under en del av år 1944 på försök i Hafstensund, Fjällbacka och i Halland samt slutligen under år 1946, då salt sill i stor utsträckning inlöstes för att användas i den internationella hj älpverksamheten. Som en gemensam regel för LK:s placering av fisköverskott m. m. gällde, att LK för beredningen anlitade endast redan befintliga företag, till största delen företag med anläggningar på västkusten. Någon beredning i kommissionens egen regi förekom alltså icke. Uppgörelserna med de olika salterierna, konservfabrikerna och fryserierna inneburo ett mycket omfattande arbete för kommissionen. De anlitade företagen gingo emellertid i allmänhet väl i land med sina uppgifter. Misslyckanden av betydenhet ägde som regel rum endast där företagen vid de verkligt stora fiskfångsterna tagit på sig kvantiteter, som överstego deras kapacitet. Den alldeles övervägande delen av de såsom överskott övertagna fiskfångsterna kunde, trots i vissa fall mer än årslång lagring, småningom placeras till människoföda. Stora partier exporterades i form av gåva till Grekland; betydande partier försåldes, i allmänhet till reducerade priser, till andra behövande länder, däribland Finland, Polen, Nederländerna och Tjeckoslovakien. Vid försäljningen och expedieringen biträddes kommissionen av de olika salterierna och konservfabrikerna eller av sammanslutningar av dessa. Av LK under åren 1940 och 1941 upplagrade fiskpartier kunde säljas med viss vinst, som tillfördes en år 1942 inom LK inrättad c l e a r i n g k a s s a f ö r f i s k . Såsom framgår av tablån å sid. 389 utgav LK under åren 1942—46 sammanlagt ca 47,8 milj. kr. för inköp och beredning m. m. av fisk, medan försäljningsvärdet å samma fisk utgjorde ca 31,3 milj. kr.
391 LK:s förlust å denna verksamhet utgjorde alltså ca 16,5 milj. kr. Under det första regleringsåret behövde någon strömming icke övertagas, beroende på att de under detta år ilandförda kvantiteterna strömming till alldeles övervägande delen kunde avsättas på färskmarknaden eller tillvaratagas för ordinär beredning. År 1943 uppkommo betydande överskott av framför allt makrill och torskfisk. Härav nyttjades kvantiteter med sammanlagt värde av över 5 milj. kr. för tidigare omnämnda gåvosändningar till Grekland. År 1944 intogs den dominerande platsen bland överskottsfisken av sillen — ej mindre än 10,7 milj. kg —• varav större delen exporterades till Finland till reducerade priser. Nästf oljande års fisk överskott, vilket utgjorde i det närmaste 13 milj. kg, fann — i huvudsak på affärsmässig basis — sin väsentliga avsättning i Polen och Tjeckoslovakien. Såsom ovan nämnts uppgingo förlusterna på LK:s verksamhet för inköp och beredning m. m. av fisk till sammanlagt i runt tal 16,5 milj. kr. I denna summa ingå icke, bortsett från några mindre betydande poster, LK:s utgifter för lagring av den för LK:s räkning beredda fisken, vilka utgifter sammanlagt utgjorde ca 1,7 milj. kr. och bestredos från anslaget till omkostnader för statlig inköps- och försäljningsverksamhet. Till täckande av förlusterna på överskottsfisk anvisade 1944 års riksdag ett anslag på 8 550 000 kr. I den m å n förlusterna icke kunde täckas av detta anslag, skulle de enligt Kungl. Maj :ts medgivande belasta den förut omförmälda inom LK inrättade clearingkassan för fisk. Denna kassa bildades enligt Kungl. Maj:ts beslut i mars 1942 och skulle användas för utjämning av vinster och förluster på olika importerade partier av fisk samt mellan import- och inlandspriserna. Förutom tillskott av clearingavgifter och vissa andra inbetalningar, som av vederbörande importörer verkställdes i samband med import av fisk, utgjordes kassans inkomster av regleringsavgifter, som genom LK:s försorg upptogos från förstahandsuppköparna av inhemsk färskfisk. Sistnämnda avgifter utgingo ursprungligen med visst för olika fiskslag varierande öresbelopp per kg, i allmänhet 5 öre, men fastställdes sedermera (från april 1944) till viss procent av fiskens inköpsvärde. För strömming utgick dock under hela regleringstiden en avgift av 1 öre per kg. Till clearingkassan inbetalades vidare vissa belopp (ca 1,5 milj. kr.) i samband med den sillsaltning, som under kriget skedde för Sveriges sill- och fiskimportörförenings räkning. Kassans behållning per den 1/4 1945 uppgick till i runt tal 8,4 milj. kr. Större delen av detta belopp eller ca 5,6 milj. kr. utgjorde regleringsavgifter för inhemsk färskfisk. K o l o n i a l v a r o r och t o b a k . Kaffe, te och kakao. Kaffeförsörjningen tilldrog sig under krisåren ett särskilt intresse från allmänhetens sida, vilket givetvis måste ses mot bakgrunden av svenskar-
392 nas normalt mycket höga kaffekonsumtion. Åtstramningen i förhållande till den tidigare förbrukningen var under den svåraste tiden starkare i fråga om kaffe än i fråga om andra väsentliga förnödenheter på livsmedelsområdet, möjligen med undantag för ägg. Regleringen kom vidare att omspänna en längre tid än någon av de andra ransoneringarna. Sammanlagt pågick kafferansoneringen i ungefär ett decennium med fördelning på två etapper, av vilka den första i stort sett sammanföll med själva krigstiden, medan den andra tog sin början i mars 1947 och slutade i augusti 1951. Första
ransoneringen.
Kaffe hörde till de förnödenheter som allra först blevo föremål för regleringsåtgärder, låt vara att dessa till en början icke voro av sådan natur, att de direkt berörde konsumenterna. Redan i slutet av augusti 1939, några dagar före andra världskrigets utbrott, vidtogs importreglering i fråga om kaffe, kaffesurrogat, te, kakaobönor, kakaopulver och vissa kryddor. Åtgärden åsyftade icke att försvåra eller minska importen av dessa varor utan tillgreps för att man genom ett licenssystem skulle kunna i viss mån reglera fördelningen på importörerna. Under krigets första halvår kunde importen upprätthållas i ungefär normal omfattning. Efter en mindre hamstringsvåg i samband med krigsutbrottet fortlöpte också försäljningen utan störningar. När myndigheterna på vårvintern 1940 beslöto genomföra en ransonering av kaffe och te, dikterades detta beslut sålunda icke av någon överhängande oro för försörjningen. Åtgärden, som sattes i verket den 27/3 1940 såsom den första i den långa raden av ransoneringar på livsmedelsområdet, var närmast avsedd som ett led i en av valutahänsyn planerad importbegränsning. Ransoneringen hann dock icke bli många dagar gammal förrän ett annat och ännu mera tvingande behov därav framträdde i och med avspärrningen av handelsvägarna västerut den 9/4 1940. Den frivilligt valda importinskränkningen ersattes härigenom av ett påtvunget importstopp. Begränsade möjligheter till import västerifrån kommo visserligen så småningom till stånd genom lejdbåtstrafiken, men dels fortlöpte denna långt ifrån störningsfritt, dels måste kaffet trängas med andra och försörj ningsviktigare förnödenheter om de knappa lastutrymmena. Såsom framgår av tabellen å sid. 00 var inskränkningen i kaffeimporten högst betydande under hela ransoneringstiden och i synnerhet under åren 1942 —43, då den genomsnittliga importen per år stannade vid mindre än en femtedel av 1938 års siffra. Importen av te drabbades icke lika hårt, men även h ä r var nedskärningen kraftig, särskilt år 1942. Då ransoneringen började, uppgick landets totala lager av kaffe, uttryckt i orostad vara, till omkring 45 000 ton, motsvarande ca 10 månaders försäljning 1938. Ungefär lika lång tids normalförbrukning täckte telagren, som uppgingo till ca 450 ton.
393 De bägge varuslagen hopkopplades ransoneringsmässigt på så sätt, att på en inköpskupong för 250 g rostat kaffe alternativt fick köpas 100 g te. Denna relation mellan kaffe och te gällde under större delen av ransoneringen, men tidvis var kvantiteten te dubbelt eller tre gånger så stor. Efter drygt ett kvartal — närmare bestämt den 8/7 1940 — infördes även kakaopulver som en alternativ vara i ransoneringen, varvid kvantiteten per kupong fastställdes till 200 g (senare under rätt lång tid 300 g). Under första ransoneringsperioden, då det föregående höst till hela befolkningen utdelade beredskapskortet kom till användning, erhöllo alla kaffe. I fortsättningen uteslötos barn födda senare än 1933. Denna gräns vid ungefär 7-årsåldern bibehölls till på hösten 1941, då den höjdes till 15 år. Barnen fingo i stället för kaffekort ett kakaokort, vilket under större delen av ransoneringstiden även berättigade till te. Personer, som fyllt 60 år, fingo tilläggstilldelning (under ransoneringens gång varierande mellan 12 och 50 % av grundransonen), likaså skogsarbetare, sjömän och yrkesfiskare (25—100%). Från slutet av maj 1942 var kafferansoneringen sammankopplad med den då införda ransoneringen av t o b a k s v a r o r . De stora individuella olikheterna i konsumtionsvanorna beträffande tobak gjorde det lämpligt att tillgripa ett förfarande, genom vilket tobaken så att säga balanserades av en annan, allmänt åtrådd vara. Så skedde genom att den som tog ut tobakskort måste avstå en del av sin kafferanson. Personer över viss ålder kunde välja mellan helt och halvt tobakskort, och vidare lämnades så småningom möjlighet för »storrökare» att erhålla ett eller två tilläggskort för tobak. Reduceringen av kaffetilldelningen till rökarna växlade något allt efter försörjningsläget. Under vissa perioder fick den som tagit ut maximal tilldelning av tobak avstå helt från kaffe och te. Betydligt gynnsammare för rökarna ställde det sig exempelvis under tremånadersperioden december 1943—februari 1944, då tilldelningen var följande:
Person med helt tobakskort jämte t v å tilläggskort » » » » » ett » » » » » utan » » » halvt » »> utan tobakskort
Rostat kaffe gram 250 375 500 625 750
Te gram 200 300 400 500 600
Man hade vid kafferansoneringens start varit inriktad på en nedskärning av den totala förbrukningen med 15 ä 20 %. Ransonen var därför — såsom framgår av tabellen å sid. 399 — till att börja med ganska riklig. När förutsättningarna för importen inom kort blevo radikalt förändrade på grund av de storpolitiska händelserna, måste åtstramningen genom ransoneringen självfallet bli långt starkare. För så gott som varje ny r a n soneringsperiod minskades tilldelningen något. När regleringen pågått ett
394 år, var man nere i ungefär hälften av den ursprungliga ransonen, efter ytterligare ett år i fjärdedelen och kort därpå nåddes bottenläget för hela ransoneringstiden: under ett par vårmånader 1942 var kafferansonen endast 1,5 g per dag, vilket betydde att lika stor kvantitet som i början av ransoneringen hade utgjort en dagsranson nu skulle räcka nära tio dagar. Motsvarande åtstramning drabbade givetvis näringsställena, vilkas tilldelning till en början utgått med 80 % av förkrigsförbrukningen. Under några månader 1943 lämnades ingen tilldelning av te till näringsställena, och rätten att alternativt med kaffe och te inköpa kakao var upphävd för såväl innehavarna av kaffekort som näringsställena i ett par omgångar på sammanlagt nära tre års tid, varunder kakao alltså lämnades endast på barnens kort. I fråga om kaffe behövde däremot icke något avbrott ske i tilldelningen, ehuru det vid ett par tillfällen var hotande nära. På våren 1942 övervägdes allvarligt alternativet att i stället för den nyssnämnda minimitilldelningen helt inställa försäljningen under sommarhalvåret för att trygga en icke alltför blygsam ranson under den följande vintern, även om importen under den mellanliggande tiden skulle bli obetydlig eller helt utebli. Över huvud taget var man angelägen om att så vitt möjligt hålla ransonen högre vintertid och i synnerhet vid jularna. En annan av grundprinciperna för planeringsarbetet var, att de inom landet befintliga förråden av kaffe icke borde få understiga en kvantitet av ungefär 3 000 ton. Ett bottenlager av denna storlek ansågs nödvändigt dels av rent försälj ningsmässiga skäl, dels som en krigsreserv. Denna minimigräns tangerades -— eller var i varje fall på väg att tangeras •— år 1943. Då tilldelning av kaffe för våren och sommaren lämnades den 1/3 detta år, voro lagren så reducerade, att man vid periodens slut skulle ha endast 2 900 ton kvar, om någon import icke kunde komma till stånd under mellantiden. Lagren av te skulle under samma förutsättning vara praktiskt taget tömda vid periodens slut. Lejdbåtstrafiken var avbruten sedan början av året, och situationen tedde sig alltså ganska mörk. För första och enda gången under ransoneringstiden måste LK därför förklara, att slutdag för perioden icke kunde fastställas från början utan skulle meddelas senare samt att frågan om fortsatt tilldelning helt blev beroende av importmöjligheterna. I mitten av maj kom emellertid lejdtrafiken åter i gång, importen av kaffe och te blev jämförelsevis riklig under sommaren, och tilldelningen kunde på hösten höjas rätt väsentligt. Den verkligt svåra tiden i fråga om kaffe var nu passerad. En kännbar åtstramning måste visserligen ske på våren 1945, men den blev ej långvarig. När ransoneringen av kaffe, te och kakaopulver den 31/10 1945 hävdes, hade ransonen under sista månaden varit så pass riklig, att den nog för flertalet konsumenter ungefär motsvarat deras normalförbrukning. Under den tid av drygt 51/? år, som första kafferansoneringen pågick,
395 passerade genom ransoneringsapparaten ungefär 107 000 ton råkaffe ( = c a 89 000 ton rostad vara), 1900 ton te och 7 600 ton kakaopulver. I runt tal en femtedel av kaffet gick till militären, näringsställen, allmänna inrättningar och liknande kollektiva hushåll. Den kraftiga inskränkningen av kaffeförsäljningen medförde stark efterfrågan på ersättningsmedel. Tillverkningen och försäljningen av kaffesurrogat var underkastad viss kontroll, innebärande bl. a. att från hösten 1940 användningen av spannmål, ärter och bönor för detta ändamål begränsades. Icke mindre än 155 kaffesurrogat blevo godkända av LK, men givetvis gjorde sig icke alla dessa gällande på marknaden, utan denna behärkades av ett 20-tal märken. Man har uppskattat den totala försäljningen av kaffesurrogat under första kafferansoneringen till i runt tal 45 000 ton. I fråga om kaffe och te genomfördes icke något beslag vid ransoneringens tillkomst utan först efter åtskilliga månader, då åtgärder behövde vidtagas för att åstadkomma en utjämning mellan de olika grossisternas lager. I samband med att kakaopulver i juli 1940 inordnades i ransoneringen utfärdades däremot beslag på denna vara samt på kakaobönor och kakaosmör. Syftet härmed var i första hand att kunna reservera kakaobönor för de ur försörjningssynpunkt mest angelägna ändamålen, nämligen för tillverkning av kokchoklad för försvarsväsendet och av kakaopulver. Först sedan skäliga kvantiteter reserverats härför, fingo fabrikerna — efter licens från LK — använda kakaobönor för sina övriga tillverkningar, såsom ätchoklad samt s. k. blockchoklad. Beträffande sistnämnda produkt, som är ett halvfabrikat med huvudsaklig användning inom de smärre företagen i konfektyrbranschen, visade det sig så småningom erforderligt med en strängare reglering än som från början införts, i syfte att dels trygga viss försäljning till tidigare förbrukare, dels förebygga användningen av blockchoklad till annat ändamål än som avsetts. Då ett beslag på enbart blockchoklad icke kunde bli effektivt för detta syfte, förordnades i april 1943 om beslag på choklad och chokladkonfityrer av alla sorter. Samtidigt genomfördes handelsreglering i fråga om kakaobönor, kakaosmör och blockchoklad (hit hänfördes all choklad i stycken om mer än 100 g). Åtgärden berörde i ringa mån de enskilda konsumenterna, eftersom alla andra slag av choklad och konfityrer trots beslaget fingo i vanlig ordning säljas fritt. Några månader senare begränsades emellertid de chokladvaror, som fingo saluföras, till ett mindre antal standardiserade sorter. Importen av kakaobönor, kakaopulver och kakaosmör åren 1938—48 framgår av tabellen å sid. 00. Åtstramningen var som synes betydande också härvidlag under vissa av krigsåren men blev dock aldrig så kännbar som i fråga om kaffe. Då ransoneringen av kakaopulver i juli 1940 infördes, torde lagren av kakaobönor ha uppgått till 6 000 å 7 000 ton och lagren av pulver till ca 800 ton. I så måtto var utgångsläget alltså liksom
396 i fråga om kaffe och te relativt gynnsamt. Det är emellertid att märka, att försvarsmaktens behov av kokchoklad under dessa år var väsentligt större än normalt. Då ransoneringen av kaffe och te vid utgången av oktober 1945 upphävdes, ansågs det angeläget att samtidigt slopa också kakaoransoneringen. Importutsikterna tedde sig emellertid mindre gynnsamma i fråga om kakaobönor än när det gällde de bägge andra varuslagen. Lättnaderna begränsades därför till fri försäljning av kakaopulver, övriga regleringar på kakaoområdet behöllos i stort sett oförändrade under de närmast följande åren. Kakaobönor och te hörde alltjämt till de varor, som voro underkastade internationell allokation. Då förbrukningen efter ransoneringens slopande kom att ligga väsentligt högre än före kriget — för kakaopulver rörde det sig under år 1946 om ungefär en fördubbling — såg det efter ett år av fri försäljning ut som om vissa svårigheter på nytt skulle börja göra sig gällande. Något verkligt allvarligt läge uppkom dock icke. Den enda åtgärd, som behövde tillgripas, var en begränsning av utförseln genom gåvopaket och vid resa till utlandet. Andra
ransoneringen.
Efter fri försäljning under drygt lVs år, återinfördes ransonering av kaffe, te och kakaopulver den 15/3 1947. Åtgärden var ett nödvändigt komplement till den samtidigt genomförda, av valutaskäl dikterade allmänna importregleringen, vilken bl. a. innebar en icke oväsentlig nedskärning av kaffeimporten. Ransoneringen lades upp efter i stort sett samma linjer som förut. På en kupong fick köpas 250 g rostat kaffe eller 100 g (sedermera 200 g) te eller 200 g kakao. Extratilldelning lämnades förutom till de tidigare kategorierna även till vissa grupper av gruv- och tunnelarbetare samt till personer, lidande av sockersjuka. Till en början utgick kaffetilldelning till hela befolkningen, men med hänsyn till ytterligare försämring av valutaläget avstängdes efter ungefär åtta månader barn som icke fyllt 12 år, vilket skedde med hänsyn till att det ur valutasynpunkt var angelägnare att spara på kaffe än på te och kakao. Vid införandet av ransoneringen åsyftades en minskning av kaffeimporten med ungefär 30 % jämfört med det ransoneringsfria året 1946. Reduceringen hölls i stort sett vid denna nivå under de följande åren. Konsumtionsbegränsningen behövde dock genomsnittligt sett icke bli fullt lika stark, beroende på att de lager på i runt tal 16 000 ton, som funnos vid ransoneringens början, nedbragtes. Naturligt nog kunde tilldelningen hållas långt mera konstant under valutabriståren än under krigstiden. Tabellen å sid. 399 visar dock, att en viss åtstramning blev nödvändig ungefär 8/« år efter det att ransoneringen
397 återinförts samt sedan på nytt i början av 1950, då man under några veckor befann sig i bottenläget med 7,1 g per dag. Denna ranson var emellertid nära fem gånger så stor som minimitilldelningen under första ransoneringen. Under fortsättningen av året kunde en höjning ske i etapper till samma nivå som i början av ransoneringen. Dessutom fick sedan sommaren 1950 s. k. minaskaffe säljas fritt. I de kaffeförråd, som funnos i landet vid ransoneringens början, ingick ett parti s. k. riokaffe. Denna lägre kvalitet vann icke efterfrågan förrän den gjorts »kupongbilligare» än annat kaffe. Även sedan kvantiteten per kupong i ett par etapper höjts till 21/2 gånger den, som gällde för annat kaffe, gick försäljningen ganska trögt. Detta blev en bekräftelse på vad man tidigare antagit, nämligen att konsumenterna i regel icke föredrogo ökad kvantitet till priset av någon mera väsentlig kvalitetsförsämring. Ransoneringen av te och kakao behövde icke bibehållas mer än ungefär ett år. Importen av dessa varor hade nämligen i ökad utsträckning k u n n a t ske i mjukvaluta. Avlastningen av te och kakao från kupongerna, vilken skedde den 4/4 1948, innebar givetvis indirekt en ökning av kafferansonen. Övriga regleringar på kakaoområdet, vilka bibehållits från krigstiden, slopades icke förrän på hösten 1949. De förhoppningar, som man 1949 hyste om att kafferansoneringen till följd av förbättringen i valutaläget snart nog skulle kunna upphävas, grusades genom den våldsamma stegring som världsmarknadspriserna på kaffe undergingo på hösten samma år. Denna prisstegring, som icke visade någon tendens att vika, medförde — i förening med den vid ungefär samma tid vidtagna krondevalveringen — att landets importkostnader för kaffe mer än fördubblades från 1949 till 1950, trots att konsumtionen genom ransoneringen hölls nere på ungefär samma nivå och importen dessutom i större utsträckning än tidigare omfattade lägre kvaliteter. Först på sommaren 1951 var sådant, att en avveckling av kafferansoneringen ansågs kunna utan olägenhet genomföras. Den avskaffades genom Kungl. Maj :ts beslut den 17/8 1951. Kaffe förblev dock underkastat beslag, och gällande föreskrifter angående importreglering ägde fortfarande tillämpning. Som på annat ställe närmare beröres (se sid. 1118) tillgrepo statsmakterna på hösten» 1949 — såsom ett led i den ekonomiska stabiliseringspolitiken — p r i s s u b v e n t i o n e r i n g i fråga om åtskilliga förnödenheter, däribland kaffe. För detta ändamål inrättades hos LK i enlighet med 1949 års höstriksdags beslut en särskild clearingkassa för kaffe. Kassans intäkter bestodo uteslutande av statsmedel, dels direkta anslag, dels — till utgången av budgetåret 1949/50 — inkomsterna av tull, tillläggstull och skatt på kaffe. Under den tid prisclearingen pågick (oktober 1949—oktober 1950) steg kaffepriset på världsmarknaden med nära 200 %; genom clearingen begränsades höjningen av det svenska konsumentpriset till ca 38 %.
398 Administrerandet och kontrollen av prisclearingen sammankopplades med den ransoneringsmässiga försäljningskontrollen. Importörerna erhöllo månadsvis clearingbidrag för den kvantitet kaffe, som de enligt den ransoneringsmässiga omsättningsrapporten visade sig ha sålt under månaden. Detta förfarande medförde, att inköpskuponger och inköpslicenser för kaffe erhöllo ett icke oväsentligt ekonomiskt värde. Skärpt kontroll över handelns kupongredovisning blev därför nödvändig. När clearingbidraget var som störst — detta fastställdes för en månad åt gången i visst förhållande till världsmarknadspriset — uppgick det till drygt 4 kr. per kg rostat kaffe. Vårriksdagen 1950 anvisade ett belopp av 24 milj. kr. för prisclearingen av kaffe under andra halvåret 1950. Det förutsattes härvid, att denna liksom övriga s. k. devalveringssubventioner skulle avvecklas vid utgången av kalenderåret 1950. Den på sommaren utbrutna konflikten i Korea medförde emellertid ytterligare stegring av världsmarknadspriset. För att ett oförändrat pris skulle kunna hållas på den svenska marknaden, blev det nödvändigt att successivt höja clearingbidraget. På så sätt förbrukades de anslagna medlen snabbare än beräknat, och clearingförfarandet måste därför avvecklas redan den 22/10 1950. Prisclearingen av kaffe hade då pågått i 12 månader och '22 dagar. Sammanlagt hade 26 746 ton orostat kaffe clearats till en kostnad av 73 milj. kr., vilket gör i genomsnitt 2: 73 kr. per kg. Här nedan meddelas uppgifter dels angående importen av här ifrågavarande varor under åren 1938—50, dels angående normaltilldelningens storlek under de båda ransoneringsperioderna. Importen av kaffe och te samt kakaobönor, kakaopulver och kakaosmör åren
År 1938 1939 1940 1941 1942 1943 1944 1945 1946 1947 1948 1949 1950
1938—1950.
Ton.
Kaffe, orostat
Te
Kakaobönor
Kakopulver
Kakaosmör
52 660 56 020 39 960 17 420 7 900 10 740 20190 27 490 49 250 46 690 34 570 34 560 34100
500 660 510 300 170 340 360 550 480 660 1570 920 1840
7 050 9 420 6 920 5 150 4 400 3 700 9 900 5 190 9 740 7 800 8 220 10 060 10 850
110 260 210 10
1270 1290 720 400 710 370 1 150 780 1000 60 650 610 1680
_%_
100 30 600 230 50
Enda nämnvärda export: kakaopulver 1947 200 ton, 1949 1 120 ton och 1950 460 ton. Importen av rostat kaffe utgjorde i genomsnitt per å r : 1938—39 156 ton, 1940—44 25 ton och 1945—50 188 t o n ; före första ransoneringen samt efter krigsslutet motsvarades denna import delvis av export av samma vara.
399 Ransonen av kaffe, te och kakao. Genomsnittlig tilldelning i gram per dag till vuxen person, som ej tagit ut tobakskort. Kaffe 1940:2 1941
1942:1 2 3 4 1943:1 2 3 4 1944:1
el.
Te
el.
5,8 5,6 4,4 3,9 3,4 4,0 4,5 2,9
14,6 13,9 11,0 9,7 6,7 4,9 5.6 3,6 1,8 2,7 4,7 3,8 2,8 3,2 8,6 7,1 8,0 9,5 10,4 9.3 6,2 12,3 16,1
11,1 11.8 11,6 8,0 5,9 6,7 4,3 0,0 0,0 0,0 0,0 0,0 0,0 0,0 0,0 0.0 0,0 8,3 7,5 4,8 7,7 12,9
0.9 1,1 1,9
1,5 1,1 1,6 6,4 5,7 7,0 11,5 12,7 11,5 7,4 14,8 12,9
Kaffe
Kakao 1947:2 3 4 1948:1 2 2 3 4 1949:1 2 3 4 1950:1 2 3 4 1951:1 2 33
el.
Te
el.
5,3 5,0 5,1 8,1
13,2 12,5 12,7 10,4 10,4 10,3 10,6 10,6 10,2 10,2 10,7 7,8 8,8 10,2 11,4 12,7 11,9 11,9
Kakao 10,6 10,0 10,2 8,3
Motsvarande uppgifter årsvis. Kaffe 1940 1941 1942 1943 1944 19454
13,2 6,7 3,2 4,6 8,8 10,0
el.
Te 5,3 3,9 1,7 2,7 9,2 11,4
el.
Kakao 11,5 8,1 4,2 0,0 8,3 7,2
Kaffe 1947 1948 1949 1950 1951
12,7 10,4 10,4 9,6 12,3
el.
Te 5,1 8,1
el.
Kakao 10,2 8,3
1 Siffrorna för fjärde kvartalet 1945 avse blott oktober månad, efter vilken tid ransoneringen under första ransoneringsperioden upphörde. 2 Ransoneringen av te och kakao varade t. o. m. den 4 / 4 1948. 3 Ransoneringen upphörde den 18 / 8 1951. 4 Siffrorna avse tiden Vi—31/io 1945. Under en del av sommaren 1945 var kakaotilldelningen inställd.
Övriga varuslag. Ris och risgryn lades under beslag i början av november 1940, och ungefär en månad senare genomfördes ransoneringen (8/12 1940—28/2 1947). Någon import av oskalat ris förekom icke efter 1940, men däremot skedde under själva krigsåren en viss tillförsel av risgryn. Denna uppgick de fyra åren 1941—44 sammanlagt till 38 000 ton, alltså i genomsnitt 9 500 ton per år, men fördelningen på åren var ojämn med maximum 1943 (ca 14 800 ton) och minimum 1944 (ca 3 400 ton). Till jämförelse kan nämnas, att 1938 importerades dels inemot 12 000 ton råris, dels ca 4 200 ton risgryn. Under ransoneringens gång varierade tilldelningen av risgryn i stort sett mellan 80 och 220 g per person och månad. En månadsranson på
400 250—330 g förekom vid ett par tillfällen, men risgrynskupongen gällde då alternativt även för vissa andra varor, såsom havregryn, ärter och bönor. Kombination med ägg, potatismjöl och fiskkonserver förekom också. I regel lämnades rikligaste tilldelningen på vintern och givetvis speciellt till julen. Tilldelningen till hushållen var helt inställd ungefär fem månader 1941, drygt åtta månader från början av 1943 samt — bortsett från en mindre kvantitet vid julen 1945 — under de bägge sista ransoneringsåren. Sålunda utgick tilldelning endast under ungefär halva den tid av mer än sex år, som man hade risgrynsransonering. Efter engångstilldelningen vid julen 1945 fingo affärerna fritt försälja sina obetydliga restlager av varan. I fråga om risgryn gjorde sig alltså åtstramningen starkast gällande efter kriget, då tillgången på världsmarknaden var mycket knapp. Sedan ett parti om ungefär 1 500 ton inkommit till landet på våren 1945, förekom ingen nämnvärd risgrynsimport förrän i slutet av 1948. Då beslaget och ransoneringen i februari 1947 hävdes, betydde detta följaktligen icke — såsom i de flesta andra fall — att man nått en tillfredsställande för« sörj ning. Handelslagren voro sedan ett par år tillbaka tömda, och ingen visste när de på nytt kunde fyllas. Regleringsåtgärderna ansågos emellertid icke längre ha någon uppgift. Den import, som efter mer än tre års avbrott kom till stånd i slutet av 1948, var så pass obetydlig, att man från bl. a. handelns sida ansåg ett system erforderligt för en något så när rättvis fördelning till julen. LK ställde då en kupong på ett av inköpskorten till förfogande för ändamålet, och ett frivilligt beställningsförfarande tillämpades, som tillförsäkrade varje person rätt att inköpa 100 g risgryn. Fredsmässig tillgång på risgryn ernåddes först till julen 1949. Försäljningen av torkad frukt var reglerad under tiden 1/7 1941—24/2 1946. Med hänsyn till att lagren voro ganska små tillämpades efter beslaget försäljningsstopp under den första tiden, som sammanföll med den inhemska frukt- och bärsäsongen. Allmän tilldelning av torkad frukt började lämnas 10/10 1941. Ransoneringen omfattade såväl inhemsk som importerad vara. Vissa slag av russin voro tidvis undantagna från ransoneringen, och ungefär ett år innan ransoneringen i övrigt upphävdes medgavs fri försäljning av alla slags russin. Importen av annan torkad frukt var starkt begränsad under krigsåren och särskilt fr. o. m. 1942. Som exempel kan nämnas, att importen av torkade aprikoser, persikor, plommon, äpplen och s. k. blandad frukt, vilken 1938 uppgått till ungefär 12 000 ton, år 1943 —- det sämsta importåret —• stannade vid ca 540 ton. Under sådana förhållanden måste konsumtionen givetvis inskränkas kraftigt. Bortsett från ett par månader på våren 1945 lämnades alltsedan början av februari 1943 till ransoneringens slut ingen allmän, ordinarie tilldelning. Vid några tillfällen under denna tid kunde dock smärre kvantiteter köpas
401 alternativt med vissa andra varor, bl. a. risgryn, ärter och bruna bönor. Däremot lämnades under hela ransoneringstiden begränsad tilldelning av torkad frukt till skogsarbetare och sjömän, till barnbespisningar vid skolor samt till vissa allmänna inrättningar. Hushållens ranson var till en början omkring 150 g per person och månad, men blev, innan den helt upphörde, nedpressad till ungefär en tredjedel av denna kvantitet. Ransonering av peppar, ingefära, nejlikor, anis, kanel, kardemumma, saffran m. fl. kryddor pågick under tiden 1/7 1941—15/11 1945. Senap undantogs från början från ransoneringen och sedermera bl. a. vanilj- och vanillinsocker. I synnerhet beträffande vissa slag av kryddor var importen starkt begränsad. Så t. ex. motsvarade införseln av kanel 1943 endast ungefär en sjundedel av årsförbrukningen före kriget. Ännu besvärligare ställde det sig tidvis med vitpeppar, och denna krydda fick under större delen av ransoneringstiden endast säljas i blandning innehållande 2/s svartpeppar. Kryddransonen varierade mellan 3 och 8,7 g i månaden. Inköpskupongerna gällde visserligen för alla kryddsorter, men med tiden inträdde automatiskt begränsning av valfriheten genom att affärernas lager av vissa sorter togo slut. Någon väsentlig förbättring i detta avseende förelåg för övrigt icke, då försäljningen blev fri, utan det dröjde en tid, innan sorteringen var densamma som före kriget. Samtidigt med kryddorna sattes mandel på kort. Ransoneringen, som fortgick till mitten av september 1945, omfattade även aprikoskärnor o. d., varemot krakmandel lämnades utanför. Mandel hörde icke till de kolonialvaror, som drabbades hårdast av importsvårigheterna, men en icke obetydlig minskning måste dock ske. Sämsta importåret var 1941, då kvantiteten uppgick till ca 900 ton mot ca 2 350 ton år 1938. (Till jämförelse kan nämnas, att år 1949 mandelimporten var ca 4 200 ton.) På våren 1945 kunde mandel icke importeras, vilket medförde ett avbrott på ett par månader i tilldelningen. I övrigt varierade ransonen under de drygt fyra ransoneringsåren mellan 7 och 33 g i månaden, med den högsta tilldelningen vid jultiden. När ransoneringen upphävdes, var tillgången fullt fredsmässig. Ransonering av tobaksvaror tillämpades från den 27/5 1942 t. o. m. den 20/9 1945. Vid krigsutbrottet 1939 funnos inom landet lager av råtobak motsvarande mer än två års behov, och lagerhållningen ökades ytterligare under de närmast följande månaderna. Skagerackspärren på våren 1940 stoppade tillförseln av Virginiatobak, och även i övrigt uppkommo efter hand betydande importsvårigheter, som medförde omläggningar av fabrikationen. Så t. ex. tillverkades under lång tid icke några cigarretter utan munstycke. Med hänsyn till de uttunnade råvarulagren och en tilltagande hamstring måste ransonering tillgripas på våren 1942. Drygt ett 26—116821
402 år senare förbättrades emellertid importmöjligheterna betydligt och de förblevo, med vissa växlingar, i stort sett tillfredsställande under den återstående tiden. Hur de speciella ransoneringssvårigheter på detta område, som hade sin grund i de individuella olikheterna i konsumtionsvanorna, bemästrades genom en sammankoppling med tilldelningen av kaffe har redan berörts i redogörelsen för kafferansoneringen. Minimiåldern för erhållande av tobakskort var 18 år för män och 20 år för kvinnor. Till kvinnorna samt till män inom de bägge lägsta kortberättigade årsgrupperna utgick halv grundranson, övriga kortberättigade män kunde välja mellan helt och halvt tobakskort, varvid för sistnämnda kort avstods hälften så mycket kaffe som för det förstnämnda. Till en början förekom även fjärdedels tobakskort. Under den första tiden av ransoneringen gällde kvinnornas kort endast för cigarretter, men senare berättigade samtliga kort till inköp av alla slags tobaksvaror efter kortinnehavarens fria val. När ransoneringen pågått ett par månader, medgavs »storrökare» rätt att mot avstående av ytterligare en del av kafferansonen erhålla ett tilläggskort, motsvarande 1 / 3 av tilldelningen på helt inköpskort, och sedermera blev den maximala tilläggstilldelningen två dylika kort. Det vid tobaksransoneringen tillämpade poängsystemet var i huvudsak baserat på råvarukvantiteten i de olika produkterna. Genom förändring av poängsättningen kunde emellertid inom den medgivna tilldelningens r a m ernås en viss anpassning av förbrukningen efter det aktuella läget i fråga om tillgången på olika slag av tobaksvaror. Tobaksransoneringen fortlöpte utan några mera väsentliga växlingar. Tilldelningen i poäng räknad undergick i juni 1943 en sänkning men kunde efter några veckor återföras till samma nivå som tidigare, varefter den i slutet av november samma år höjdes med ungefär 9 %. De vid några tillfällen företagna justeringarna i poänglistan voro i de flesta fall till lättnad för konsumenterna. I slutet av augusti 1945, alltså några veckor innan ransoneringen upphävdes, förbättrades inköpsmöjligheterna beträffande åtskilliga varuslag med 20—100 % genom sänkning av poängvärdena. Före denna lättnad hade under rätt lång tid tilldelningen på helt tobakskort per dag uppgått till 7 cigarretter utan munstycke eller motsvarande kvantitet av andra tobaksvaror. Tobaksransoneringen medförde under de bägge första åren en viss nedpressning av totalkonsumtionen, men under det senare skedet låg denna något högre än före kriget. Antalet tobakskort, som voro i bruk, uppgick i mitten av år 1944 till 1 541 000 med hel grundranson, 625 000 med halv grundranson samt 422 500 tilläggskort. Den sist genomförda ransoneringen på livsmedelsområdet under andra världskriget avsåg koksalt. Den omfattade tiden 7/1-—16/9 1945 och blev
403 med sina drygt nio månader även den mest kortvariga. Regleringen vidtogs med hänsyn till att man icke kunde påräkna någon nämnvärd import av salt under krigets slutskede. Totalt sett var lagerhållningen visserligen så pass stor, att den mer än väl motsvarade ett normalt årsbehov, men lagren voro ojämnt fördelade såväl på olika kvaliteter som på olika företag. I fråga om renat salt kunde befaras, att en viss knapphet ganska fort skulle göra sig gällande, om handeln lämnades fri. På grund av att salt kommer till användning för så många olika ändamål inom näringslivet etc. blev denna ransonering beträffande antalet tilldelningsberättigade förbrukargrupper en av de mest omfattande. För hushållens del medförde regleringen knappast någon inskränkning av den normala förbrukningen. Tilldelningen var 70 g i veckan till fram på sommaren, då den höjdes med hänsyn till behovet för nedsaltning av grönsaker etc. Slutligen må nämnas, att förutom de här berörda kontinuerliga regleringarna vissa mera tillfälliga ransoneringar förekommo. Sålunda fördelades till julen 1941 lutfisk samt under första halvåret 1943 vissa partier fiskkonserver och salt sill genom ransonering.
Ransoneringssystcmet. 1 Inledning. När det under en kristid uppstår knapphet på varor, som äro viktiga för folkförsörjningen, blir det angeläget dels att söka hålla den totala konsumtionen av dessa varor inom den ram, som är lämpligast med hänsyn till landets tillgångar, dels att inom denna ram söka åstadkomma en så vitt möjligt rättvis fördelning. Det blir med andra ord nödvändigt att genomföra konsumtionsreglering i form av ransonering. Tekniskt sett kunna sådana begränsnings- och fördelningsproblem lösas efter olika linjer, och de ransoneringssystem, som tillämpats i skilda länder under andra världskriget samt längre eller kortare tid därefter utgöra en provkarta på olika metoder härvidlag. Alla hade väl det draget gemensamt, att det förekom ransoneringskort och att den enskilde konsumenten måste lämna kupong från dessa kort för att få köpa den ransonerade varan. Men i övrigt visade både själva uppbyggnaden och den praktiska tillämpningen av systemen mer eller mindre djupgående olikheter. I det följande skall lämnas en kortfattad redogörelse för huvuddragen i det ransoneringssystem för livsmedel m. m., som i vårt land började utformas kort efter krigsutbrottet på hösten 1939 och vars sista rest, kafferansoneringen, upphörde först den 18/8 1951. 1 H ä r beaktas även andra ransonerade varor än livsmedel, såvitt ransoneringen handhades av L K (tvätt- och rengöringsmedel, ljus och textilvaror), samt skodon, fastän den administrerande myndigheten här var IK.
404 Självfallet skedde under ransoneringsarbetets gång åtskilliga justeringar och modifikationer av metoderna. På vissa håll krävde utvecklingen kompletterande åtgärder, på andra håll visade det sig så småningom möjligt att göra förenklingar. Men även om ransoneringssystemet på detta sätt utvecklades mot bakgrund av vunna erfarenheter och förhållandenas skiftande krav, kvarstodo hela tiden själva grundprinciperna oförändrade så som de utformats redan innan det ännu blivit omedelbart aktuellt att genomföra någon ransonering. Till en början må något nämnas om de f ö r b e r e d e l s e r a v a l l m ä n n a t u r , som måste föregå igångsättandet av en ransonering, oavsett hur själva ransoneringssystemet är uppbyggt. En nödvändig förutsättning för regleringsarbete av detta slag är givetvis tillförlitliga uppgifter om landets totala tillgångar av de berörda varorna. I första hand genom regelbundet återkommande inventeringar inom handeln följde LK under hela kristiden fortlöpande förändringarna i lagerhållningen av viktigare livsmedel m. m. Den första inventeringen av landets livsmedelsförråd skedde i början av december 1939, sålunda några månader innan den första ransoneringen behövde sättas i verket. Liknande inventeringar förekommo ända t. o. m. år 1945 en gång i kvartalet och omfattade därvid ett växande antal varuslag (se sid. 429). Vid planläggningen av en ransonering hade myndigheterna självfallet också att ta hänsyn till utsikterna i fråga om produktion och import av varan. Vidare måste den normala förbrukningen av varan, såväl totalt som inom olika konsumentgrupper, noggrant undersökas. På grundval av dessa undersökningar fastställdes vilka som skulle anses berättigade att erhålla tilldelning samt tilldelningarnas storlek. Bland de enskilda konsumenterna, som avsågos skola erhålla sin tilldelning på ransoneringskort, kunde finnas kategorier, vilka på grund av yrke, ålder eller annan särskild omständighet måste anses vara i behov av större tilldelning än de •övriga. För vissa grupper, t. ex. småbarn, kunde behovet däremot vara lägre än för genomsnittet. I fråga om industrier, näringsställen, allmänna inrättningar etc. måste fastställas efter vilka principer tilldelningen skulle utgå till var och en av dessa kategorier, vilka efter särskild ansökan hade att erhålla inköpslicens. Till det nu nämnda förberedelsearbetet för inordningen av en vara i ransoneringssystemet kommo i många fall speciella och omfattande åtgärder i syfte att så att säga infånga varan i ransoneringsapparaten, alltså åtgärder avsedda att trygga, att produktionen resp. importen av varan tillfördes de gemensamma tillgångar, som skulle fördelas, och icke gick vid sidan därav. Särskilt när det gällde sådana varor som mjölkprodukter, ägg samt kött och fläsk, förelågo härvidlag ganska komplicerade problem. Beträffande frågan hur denna mot producenterna vettande sida av regleringarna ordnades hänvisas till de särskilda redogörelser, som på behöriga
405 ställen lämnas beträffande de olika varuslagen. Här skall i stället beskrivas hur ransoneringssystemet i allmänhet tekniskt var konstruerat och framför allt hur fördelningen av de ransonerade varorna skedde. Då det på hösten 1939 gällde att — närmast som en beredskapsåtgärd — draga upp riktlinjerna för ett ransoneringssystem, avsett att träda i funktion, när omständigheterna så påfordrade, ställdes myndigheterna inför en vansklig uppgift. Under första världskriget förekommo också ransoneringar i vårt land, men erfarenheterna från den tiden voro icke av sådan art, att de utan vidare kunde tillämpas vid lösandet av den nya uppgiften. Och i utlandet fanns vid denna tid knappast någonting av värde att h ä m t a till ledning vid arbetet. Bland krav, som i första hand måste tillgodoses, märkes i första hand ordnandet av en tillfredsställande kontroll över handeln med de ransonerade varorna. Vidare var det önskvärt, att de vanliga formerna för inköp så långt möjligt lämnades orubbade, så att konsumenterna liksom under normala tider hade frihet att handla i vilken affär som helst och affärerna å sin sida hade möjlighet att förnya sitt lager på väsentligen samma sätt som eljest. Systemet borde dessutom göra det möjligt att snabbt och effektivt genomföra förändringar i ransonernas storlek, så att tilldelningen smidigt kunde anpassas efter inträdande förändringar i försörjningsläget. Slutligen var det av vikt, att kostnaderna kunde hållas inom måttliga gränser och att systemets utformning därför blev sådan, att det icke krävde en alltför stor stab av befattningshavare för att fungera tillfredsställande. Givetvis funnos även andra önskemål, som borde beaktas, men i allmänhet fingo beträffande dessa — kanske i och för sig viktiga •— andraplansfrågor den tekniska lösningen anpassas efter den lösning man valt för huvudproblemen. I det följande skall i stora drag belysas hur man sökte — och i väsentlig mån även lyckades — skapa ett effektivt, smidigt och icke alltför kostsamt ransoneringssystem. Ransoneringssystemets
allmänna
uppbyggnad.
Ett grundläggande drag beträffande det i Sverige under andra världskriget utbildade ransoneringssystemet, vilket i själva verket gav detta dess särprägel, var att ransoneringsperioden — alltså den tid för vilken viss tilldelning av en vara lämnades — icke sammanföll för de olika ransoneringarna och icke heller genomgående var lika lång för en och samma vara. Denna v ä x l i n g a v p e r i o d e r n a s l ä n g d var ingalunda någon slumpmässigt vald metod. Den hade tillkommit efter grundligt övervägande och den hade mycket viktiga uppgifter att fylla. När det gäller att genom ransonering på kort reglera förbrukningen av en vara, kan det synas ligga närmast till hands att låta tilldelningen av varan alltid avse samma tid, exempelvis en månad, men låta den kvantitet,
106 03
CO CO
dr
CO to
m
cT
CO
c o
O 00
CM|
•*T
-* •^r
p)
co
B
B
o
O
o
CO
CO
CO
co ai T
OO
co" CM CM
c :0
Cl
Ol
to B to
Cl
in
Cl
o
to
O C
1 CJ
Cl
to
s
01 (O
CM CM
c
o en _c *C <v c o
(/>
CO
~ ^
CM
ccr
c
Ö
te CJ
^1 o T
o
CSI
C-J
B t c ex
TT
z
* o oT CM
co
CO
Cl
to
co" CO W
=
o
:0 O) :0
a O •o 0 0
o o
n
o C• QO 1-
o :0 o E <D •o -a o :0 X
jj "O O
0)
c O
o v.
ö £. C
y o
CD
o •o73 > c >J« >- a . JÉ _ OJ CD o L" O t j :<D O O . = O " i; ^ ~ ta> o U) o a. ö :< < 2 y: 5 O ^ ^ i S a: w u. h-
o
<u h-
*
som lämnas för denna tid, vara större eller mindre allt efter tillgången. Man kan emellertid också gå den motsatta vägen och lämna lika stor kvantitet varje gång men låta denna kvantitet avse en längre eller kortare tid. Man har m. a. o. att välja mellan fasta perioder med växlande tilldelningskvantitet och växlande perioder med fast tilldelningskvantitet. Genom att här välja den sistnämnda metoden, d. v. s. ett system med växlande perioder men fast kupongvärde, vann man fördelar i fråga om såväl anpassningen till försörjningsläget som försäljningskontrollens organisation. Vid den motsatta metoden —• ransonering per månad — komma lätt två önskemål att stå i strid med varandra. Å ena sidan är det önskvärt, att den ranson som lämnas är avpassad efter handelns förpackningar av varan eller eljest gängse inköpskvantiteter, så att exempelvis socker kan säljas i paket och icke till en del av ransonen behöva lämnas i lös vikt. Å andra sidan är det ej mindre angeläget, att tilldelningen så nära som möjligt anpassas efter rådande försörjningsläge. Även om det vid ransoneringens början vore så lyckligt, att en ranson av låt säga 2 kg socker per månad svarade mot försörjningsläget, så skulle likväl en senare inträdande försämring av detta göra det svårt att tillgodose båda de nämnda önskemålen. Denna konflikt undvikes, då tilldelningens storlek regleras genom periodernas längd. Vid ransoneringens början utgår man härvid från en jämn inköpskvantitet, avpassar perioden efter denna och kan sedan, om så erfordras, genom att låta en senare period bli längre eller kortare minska respektive öka tilldelningen. Behovet alt ändra tilldelningarnas storlek varierade naturligtvis för olika varuslag. Täta växlingar kunde förekomma för varor med säsongmässiga svängningar i produktionen, exempelvis ägg, och sådana där importmöjligheterna voro starkt varierande som i fråga om kaffe. Men även när det gällde sådana mera stabila varor som mjöl och bröd, måste förändringar av tilldelningen ske vid åtskilliga tillfällen under årens lopp. Normalransonen — alltså tilldelningen till vuxen person som icke hade något tillägg — utgjorde här, uttryckt i mjöl, 5 kg per ransoneringsperiod. Men under det att brödperioderna exempelvis under en stor del av år 1941 och likaså under större delen av 1944 samt de första månaderna 1945 hade en längd av 28 dagar (vilket motsvarade 178,6 g per dag), voro de 1942—43 och även under vissa andra tidsavsnitt 30 dagar (motsvarande 166,7 g per dag). När försörjningsläget så sent som hösten 1947 framtvingade den rent kvantitetsmässigt sett hårdaste åtstramningen av brödransonen under hela krisen, hade man vid ett tillfälle 35-dagarsperioder (149,2 g om dagen). Genom en förlängning av brödperioderna från 28 till 30 dagar ernåddes en minskning av den totala tilldelningen, uttryckt i mjöl, med ca 37 500 ton per år räknat. Om motsvarande nedskärning skulle ha åstadkommits vid månadsransonering, hade inköpskvantiteten för perioden behövt minskas
408 med ca 350 g mjöl. Även om en kraftig avrundning av minskningskvantiteten gjorts — och därmed minskningen av tilldelningen blivit sämre avpassad efter åtstramningsbehovet — skulle det i denna situation varit nödvändigt att ge upp den jämna tilldelningskvantiteten. Ännu ett exempel må anföras på hur man med bibehållande av ett till lämplig inköpskvantitet fixerat kupongvärde reglerade tilldelningens storlek genom rörligheten hos perioderna. För den ordinarie tilldelningen av socker (vartill kom extra tilldelning för syltning och saftning) gällde under hela tiden per person och period två kuponger, vardera berättigande till inköp av 1 kg. Om man bortser från den allra första perioden, då särskilt riklig tilldelning lämnades, varierade under ransoneringens gång sockerperiodernas längd mellan 28 och 42 dagar, motsvarande en variation av dagsransonen mellan 71,4 och 47,6 g. Då det gällde en vara, på vilken tillgången snabbt kunde undergå en tillfällig förbättring, hade man möjlighet att utan dröjsmål öka tilldelningen genom att låta en ny ransoneringsperiod börja en tid innan den pågående perioden utlöpte. Dylik »saxning» av perioderna förekom exempelvis icke så sällan beträffande ägg, då produktionsförhållandena så motiverade, och kaffe, då import under den löpande perioden möjliggjorde ökning av tilldelningen. Givetvis var man genom att man valt metoden med växlande perioder icke helt hänvisad till att använda detta förfaringssätt för förändring av tilldelningskvantiteten. Möjlighet fanns ju också att, exempelvis då det gällde generella och förhållandevis stora extratilldelningar, lämna dessa i den formen, att inköp medgavs på ytterligare någon kupong. Så skedde t. ex. i fråga om den extratilldelning av socker, som utgick under fruktoch bärsäsongen. Av det sagda framgår, att vad man i första hand ernådde genom variabla ransoneringsperioder och konstant kupongvärde var god anslutning till försörjningsläget och bibehållen anknytning av de tilldelade kvantiteterna till paketeringar etc. Att metoden spelade en betydelsefull roll även i samband med försäljningskontrollen skall belysas längre fram. Dessutom hade metoden också vissa gynnsamma biverkningar. Genom att perioderna för olika varor i ganska stor omfattning började vid olika tidpunkter skedde en utjämning av tillströmningen till affärerna, arbetsbelastningen för expediterna blev bättre fördelad och väntetiden för kunderna mindre. Vidare blev den knapphet för hushållen, som i många fall gjorde sig gällande särskilt mot slutet av en period, mindre kännbar, då den icke omfattade alla ransonerade livsmedel på en gång. Det må även framhållas, att det för de mindre bemedlade, som hade svårt att disponera pengar för inköp av många livsmedel samtidigt, var fördelaktigt med skilda begynnelsedagar. En olägenhet var däremot, att det för konsumenterna och handeln ställde sig tämligen besvärligt att hålla reda på de olika perioderna. Så småningom
409 torde dock de flesta ha fått in rutinen i fråga om »kortleken». Främsta hjälpmedlet härvidlag var den av tidningarna varje vecka kostnadsfritt publicerade s. k. ransoneringskalendern, som redigerades av LK och som lämnade fortlöpande besked om ransoneringsperioderna, tilldelningarnas storlek, de för inköp gällande kupongerna etc. Vidare lämnade kommissionen i radio och genom notiser i dagspressen meddelanden om nya tilldelningar o. d. Genom att ny ransoneringsperiod började samma dag som den gamla slutade, kunde vid periodskiftet inköp ske på såväl de gamla som de nya kupongerna. I de flesta fall o m f a t t a d e e n o c h s a m m a ransonering f l e r a v a r u s l a g , och kupongen gällde då alternativt för de olika i ransoneringen ingående varorna. Så t. ex. kunde på en kupong för 1 kg socker i stället köpas 1,4 kg sirap. Kaffekupongerna gällde alternativt för te och — då försörjningsläget så medgav — kakao, varvid 250 g rostat eller 300 g orostat kaffe under lång tid motsvarades av 100 g te eller 300 g kakao. Ransoneringen av tunn grädde var inordnad i matfettsransoneringen på så sätt, att i stället för 1/i kg smör kunde köpas V/2 1 grädde. I fråga om mjöl och bröd blevo alternativen givetvis många men dock ej flera än att motsvarande metod kunde tillämpas även i detta fall. Annorlunda ställde det sig exempelvis beträffande kött- och fläskvaror. Här måste tilldelningen baseras på en p o ä n g v ä r d e r i n g av varorna, varvid 1 g benfritt nötkött eller fläsk sattes lika med 1 poäng. Då ben ingick i varan, var dennas poängvärde lägre. Justeringar i poängsättningen på charkuterivaror förekommo många gånger under ransoneringens lopp. Däremot hade konsumenternas kuponger även i detta fall konstant värde. Varje s. k. halvkupong för köttvaror motsvarade 200 poäng. Poängsystem lågo även till grund för tilldelningen av tvätt- och rengöringsmedel, tobaksvaror, textilvaror och skor. Som exempel på de härvid tillämpade principerna kan nämnas, att vid poängsättningen av tvätt- och rengöringsmedel i första hand fettsyrehalten var bestämmande men att därjämte beträffande tvättpulver hänsyn togs till de i pulvret ingående kemikaliernas tvättverkan. Särskilt omfattande var sortimentet i fråga om textilvaror, och poängtabellen fick här formen av en liten bok. Då flera varuslag omfattades av samma ransonering, kunde det ibland bli nödvändigt att — utan nedskärning av tilldelningen i dess helhet — genomföra en s ä r s k i l d b e g r ä n s n i n g i f r å g a o m v i s s a a v d e i g r u p p e n i n g å e n d e v a r u s l a g e n . Sålunda måste under två längre tidsavsnitt särskild sparsamhet iakttagas beträffande veteprodukter, och då berättigade blott vissa av mjöl- och brödkupongerna till inköp av samtliga i ransoneringen ingående varor, under det att man på återstoden endast fick köpa annat än veteprodukter. På motsvarande sätt uppdelades tidvis matfettsransonen så, att endast hälften fick köpas ut i smör, medan margarin, matolja etc. kunde köpas på samtliga kuponger.
410 Dylik »bindning» förekom tidtals även inom köttransoneringen, varvid den speciella inskränkningen ibland avsåg fläsk, ibland nötkött. Vid textilransoneringen hade man till en början en uppdelning, innebärande starkare åtstramning för huvudsakligen yllevaror, men sedermera undergick försörjningsläget en förskjutning, som medförde att man i stället måste vara mest restriktiv i fråga om bomullsvarorna. Mot slutet gällde emellertid alla textilkuponger för hela varuområdet. Kontrollen
över
handeln.
Även i fråga om handelns redovisning av de från kunderna mottagna ransoneringskupongerna spelade det förhållandet att perioderna voro variabla en betydelsefull roll. Redovisningsförfarandet för detaljhandeln var nämligen uppbyggt enligt en princip, som förutsatte att kupongerna för en och samma vara alltid hade samma valör och alltså alltid gällde för samma kvantitet av varan. Då beslut fattats om ransonering av en viss vara, ålåg det varje person, som bedrev detaljhandel med denna vara, att inventera sitt lager och avgiva deklaration om lagrets storlek. Om hans lager vid denna tidpunkt icke var så stort, att det kunde beräknas motsvara hans försäljning under en viss, icke alltför knappt tillmätt tidrymd efter ransoneringens genomförande, erhöll han efter ansökan en s. k. f ö r s k o 11 s t i 11 d e 1 n i n g, varigenom hans ingångslager blev tillräckligt stort. Handlanden fick efter ransoneringens ikraftträdande icke sälja varan annat än mot gällande kupong från inköpskort eller mot inköpslicens. De vid försäljningen mottagna kupongerna hade handlanden att klistra upp på s. k. redovisningskort, vart och ett rymmande 120 kuponger. Dessa redovisningskort jämte i affären eventuellt mottagna inköpslicenser utgjorde sedan hans inköpsbevis, då han ville förnya sitt lager av den ransonerade varan genom rekvisition från partihandlaren. Den sistnämnde ägde icke rätt att till detaljhandlaren leverera större kvantitet av varan än som motsvarades av de redovisningskort och licenser, vilka åtföljde rekvisitionen, jämte enligt särskilda bestämmelser täckning för det svinn, som uppkommit vid detaljhandlarens lagring och försäljning av varan. Samma princip tillämpades sålunda vid detaljhandlarens inköp hos partihandlaren som vid förbrukarens inköp i affären, och det var samma inköpsbevis, som kommo till användning i båda fallen. Metoden innebar, att handlanden när som helst genom rekvisition från sin leverantör kunde öka sitt lager till den ursprungliga storleken. Om detaljhandlaren i strid mot föreskrifterna sålde en ransonerad vara utan att avkräva kunden kupong, medförde detta, att han i motsvarande utsträckning minskade sin möjlighet att förnya det egna lagret. Den vid försäljningen från parti- till detaljhandel tillämpade metoden innebar sålunda automatiskt en fortlöpande indirekt kontroll från partihandelns sida
411 över detaljhandlarnas efterlevnad av föreskrifterna, och ransoneringsmyndigheternas direkta kontroll över detaljhandeln behövde icke få någon större omfattning eller ske kontinuerligt utan kunde inskränkas till kontrollinventeringar i vissa fall. Vid en sådan inventering utgick man från den deklaration, som handlanden avlämnat vid ransoneringens början, jämte uppgiften om eventuell förskottstilldelning, eller m. a. o. från storleken av hans ingångslager. Med den utformning ransoneringssystemet hade skulle det vara möjligt för handlanden att vid vilken tidpunkt som helst efter ransoneringens genomförande redovisa detta ingångslager. Den kvantitet av varan, som han vid redovisningstillfället hade i lager, jämte antalet kuponger, som han mottagit av kunderna och förvarade i affären (eller eventuellt hade sänt till partihandlaren i samband med en ännu icke effektuerad beställning hos denne) skulle ju, om allt stod rätt till, motsvara ingångslagret. Kontrollinventeringar inom detaljhandeln förekommo endast i mycket begränsad omfattning och hade närmast karaktären av stickprovsundersökningar beträffande tillförlitligheten hos den automatiska kontrollen. Vid vissa tillfällen under åren 1942—47 verkställdes emellertid i kontrollsyfte särskilda s. k. ransoneringsinventeringar för olika varuslag. Se härom sid. Med den redovisningsmetod, som tillämpades för detaljhandeln, behövdes alltså ingen redovisnings- och kontrollinstans mellan detaljhandeln och partihandeln. De särskilda kristidsbyråer, hos vilka detaljisten under förra kristiden hade att regelbundet redovisa sina kuponger för att i utbyte mot dessa erhålla partihandelskort berättigande till motsvarande inköp hos partihandlaren, hade ingen motsvarighet denna gång. Denna förenkling av ransoneringsadministrationen medförde givetvis betydande besparingar för det allmänna. För handelns vidkommande var det av stor betydelse, att förbindelsen mellan detalj- och partihandeln kunde ske direkt, utan den hindersamma omvägen över kristidsbyråer. Den på angivet sätt automatiskt verkande redovisningsmetoden förutsatte, som ovan nämnts, att kupongvärdet var konstant. I synnerhet beträffande vissa slag av kuponger kunde den väg de hade att passera mellan olika led inom handeln vara ganska lång. Brödkupongerna, mot vilka konsumenten köpte bröd i en butik, gingo från denna vidare till bageriet, från bageriet till dess mjölleverantör och från denne till kvarnen. Först vid denna slutlänk i försäljningskedjan satte myndigheternas direktkontroll in. Det säger sig självt, att under dessa förhållanden ändringar av kupongvärdet skulle ha kunnat vålla många olägenheter. Vidare var det nödvändigt, att inköpskupongerna hade jämförelsevis hög valör, ty i annat fall skulle ju antalet kuponger på vandring mellan olika led inom handeln ha blivit ohanterligt stort. Å andra sidan måste konsumenten när det gällde bröd och köttvaror ha tillgång även till kuponger med låg valör för att kunna göra smärre inköp. Likaså behövdes
412 kuponger med låg valör för förtäring på näringsställen av kupongbelagda rätter. Problemet löstes genom införande av s. k. växlingskort och restaurangkort, för vilka närmare redogöres i det följande (sid. 427, 428). Genom att man på det sätt, som här skildrats, lät konsumenternas inköpsbevis tjäna som inköpsbevis även inom högre led av handeln kunde alltså myndigheternas direkta kontroll i huvudsak begränsas till partihandeln. Då en ransonering trädde i kraft, var även varje partihandlare skyldig att inventera sitt lager av varan och lämna deklaration om lagrets storlek. För partihandelns vidkommande förelåg icke i samma utsträckning som för detaljhandeln skyldighet att vid förnyande av lagret avlämna inköpsbevis. Med hänsyn till växlingar i konsumtionen ansågs det nämligen nödvändigt att lämna möjlighet för partihandlaren att snabbt öka eller minska sina lager i förhållande till den beräknade efterfrågan vid en viss tidpunkt. Därför utgjordes det översta ledet i försäljningskedjan av vissa av LK auktoriserade partihandlare samt importörer och fabrikanter (s. k. omsättningsrapportskyldiga partihandlare), vilka vid inköp sinsemellan icke behövde översända kuponger. Kontrollen över dessa skedde på det sättet, att de voro skyldiga att varje månad avgiva s. k. o m s ä t t n i n g s r a p p o r t rörande sina inköp och försäljningar. Såsom verifikation av uppgifterna om sin försäljning till detaljhandlare fogade partihandlaren till omsättningsrapporten de kuponger och licenser, som han mottagit från detaljhandlarna vid försäljningen. Om han försålt den ransonerade varan till andra partihandlare, lämnades i rapporten uppgift om till vilka sådan försäljning skett samt om kvantiteternas storlek. Vad inköpen beträffar, lämnades i rapporten uppgift om dessas storlek och varifrån de skett, varjämte i de fall, då det var fråga om import, bevis rörande tillstånd till import bifogades. Om vederbörande själv tillverkat varan, avgavs en särskild deklaration rörande tillverkningens omfattning. Kontrollen över partihandeln kom på detta sätt att bestå av d e l s en granskning av de kuponger och licenser, som partihandlaren mottagit vid försäljning till detaljhandlare, d e l s en jämförelse mellan de olika rapportskyldiga partihandlarnas uppgifter om inköp och försäljning sinsemellan och d e l s en granskning av uppgifterna om import och tillverkning. Granskningen av inköpsbevisen verkställdes av kristidsstyrelsernas kontrollbyråer, som underkastade omsättningsrapporterna en första kontroll. Då inköpsbevisen kontrollräknats, makulerades de i särskilda makuleringsmaskiner och brändes. Därpå överskickades omsättningsrapporterna till LK, som utförde jämförelsekontrollen genom avstämning av de rapporterade försäljningarna rapportskyldiga partihandlare emellan. Uppgifterna om import kollationerades med de utfärdade importlicenserna, och uppgifterna om tillverkning med LK:s uppgifter om råvarutilldelningen till fabri-
413 kanten. Slutligen skedde en sammanräkning av alla likartade uppgifter, så att man fick fram en summa för rapporterade ingående och utgående lager, en summa för importerade kvantiteter, en summa för försäljningen partihandlare emellan och en summa för försäljningen till detaljhandlare. Dessa uppgifter sammanställdes till en r i k s r a p p o r t . Ur riksrapporten kunde uppgift erhållas om bl. a. den totala konsumtionen inom landet under rapportperioden av den vara, riksrapporten avsåg. Kontrollen enligt detta system tjänade sålunda ett dubbelt syfte: i första hand övervakades handeln, men dessutom ernåddes också en kontinuerlig överblick övel konsumtionen av de ransonerade varorna. Över partihandeln utövades direktkontroll genom särskilda kontrollanter, som stickprovsvis granskade att omsättningsrapporternas uppgifter angående partihandlarnas lager voro riktiga. Vissa speciella
fördelningsproblem.
Av det stora flertalet ransonerade varor utgick tilldelning fortlöpande. I några fall ställdes man emellertid inför uppgiften att fördela ett varm parti, som var så litet, att det endast räckte för en e n g å n g s t i l l d e l n i n g. Det var då på grund av den ringa kvantiteten icke möjligt att låta detaljhandeln i vanlig ordning lägga upp lager av varan. För att åstadkomma en rättvis fördelning på de olika affärerna tillämpades i stället ett beställningssystem, som tillförsäkrade varje affär just den kvantitet, som motsvarade dess kundkrets. De konsumenter, som önskade utköpa den medgivna engångstilldelningen, fingo inom bestämd tid beställa varan i vilken affär som helst mot avlämnande av en viss kupong. Dessa beställningskuponger skickades av affärerna till vederbörande grossister, vilka sedan erhöllo den erforderliga kvantiteten för fördelning på affärerna. Därefter fingo kunderna inom viss tid köpa ut den beställda kvantiteten i affären. Detta beställningssystem tillämpades för engångstilldelning av julgransljus till barn vid jularna och för allmän tilldelning av fiskkonserver, salt sill och vid några tillfällen av torkad frukt m. m. Under vintern 1942/43, då tillgången på fisk var mycket knapp, vidtogos här och var i landet olika åtgärder för att reglera handeln med denna vara. I LK:s regi genomfördes emellertid f i s k r a n s o n e r i n g endast för Stockholm med omnejd. Denna ransonering, som började i januari 1943, behövde ej bibehållas mer än tre månader. Ehuru den alltså var kortvarig och av lokal karaktär, kan ett summariskt omnämnande av den tekniska utformningen vara på sin plats med hänsyn till att systemet måste bli av helt annan typ än i fråga om övriga varor. Vad som ur ransoneringssynpunkt gav den färska fisken en särställning var, att tillgången på fisk ju växlar på ett oberäkneligt sätt från dag till dag och att någon lagring icke kan ske. Detta gjorde det omöjligt att på vanligt sätt röra sig med ransoneringsperioder av en viss, i förväg fast-
414 ställd längd. Man måste i stället lämna en viss tilldelning för en tid, vars längd ej från början var fixerad utan fick bli beroende av tillförseln under perioden. Kom det in mycket fisk, blev perioden kort, men vid klen tillförsel blev den uttänjd. Vidare kunde man icke som vid de andra ransoneringarna låta konsumenten göra sina inköp när som helst under perioden, utan det var nödvändigt att få till stånd en fördelning av inköpen i relation till tillförseln. Till de enskilda förbrukarna inom ransoneringsområdet hade några veckor före själva ransoneringens start utdelats ett s. k. beställningskort för fisk. Kunden fick ej köpa direkt på kortet, utan detta var avsett för beställning, vilken tillgick på så sätt, att innehavaren av kortet inom bestämd tid anmälde sig som kund i en fiskaffär och därvid lät avskilja Viss kupong från beställningskortet. Mot denna kupong lämnade affären ett s. k. beställningsbevis, som berättigade kunden att under den kommande ransoneringsperioden i affären inköpa en viss mängd fisk. Beställningsbevisen numrerades av affären i fortlöpande följd. För uppdelning på de olika affärerna av de till ransoneringsområdet inkommande fiskleveranserna hade tillsatts en s. k. fördelningsnämnd. Hos denna erhöll affären i utbyte mot de från kunderna mottagna beställningskupongerna en inköpslicens för ransoneringsperioden. Hur stor del av denna licens, som affären fick utnyttja under var och en av periodens dagar, blev givetvis beroende på fisktillförselns storlek. Så snart fördelningsnämnden hunnit överblicka den sammanlagda tillförseln för dagen, fastställde nämnden den för alla affärer enhetliga dagskvoten, alltså den procentuella del av hela den för perioden avsedda licensen, som varje affär fick utnyttja för dagen i fråga. Varje dag som tillförseln var så pass stor, att någon tilldelning över huvud taget kunde lämnas, erhöll på detta sätt varje affär sin efter kundkretsens storlek avpassade andel av den totala tillförseln. När affären erhållit besked om dagens kvot, beräknade affärsinnehavaren till hur många av kunderna dagskvantiteten skulle räcka. Som redan nämnts voro de beställningsbevis, som affären lämnat till sina kunder, numrerade i fortlöpande följd, och genom ett anslag i fönstret meddelade affären nu sina kunder vilka nummer, som för dagen gällde för inköp, exempelvis nr 1—200, om den av affären erhållna kvantiteten motsvarade 200 uttag. Mot avlämnande av beställningsbeviset fingo dessa kunder sin tilldelning denna dag, och på motsvarande sätt erhöllo följande nummerserier av kunder sin tilldelning under följande dagar. Försäljning i dylik turordning pågick emellertid endast till kl. 3 på dagen. Efter detta klockslag fick eventuellt överbliven fisk säljas mot beställningsbevis utan hänsyn till nummerordningen. Kunden fick under en och samma ransoneringsperiod göra två lika stora inköp. Vid det första rev expediten bort ett av hörnen på beställnings-
415 beviset, vid det andra lämnade kunden hela lappen. En gradering av fiskslagen efter konsumtionsvärdet tillämpades, så att kunden fick större kvantitet av de mindre värdefulla sorterna. Den nu beskrivna fiskransoneringen i Stockholm grundade sig på en kungörelse den 6/11 1942 (nr 862) angående reglering av handeln med vissa slag av fisk. Genom en annan kungörelse s. d. (nr 882) medgavs LK generell befogenhet att, i fall då så på grund av tillfälliga hinder för tillförseln eller distributionen eller på grund av annan omständighet av övergående art funnes påkallat, anordna l o k a l r a n s o n e r i n g a v l i v s m e d e l . Kommissionen bemyndigades senare att vid behov på kristidsstyrelserna överflytta sin nyssnämnda befogenhet. Lokal ransonering med stöd av berörda författningar blev dock icke någonstädes vid något tillfälle genomförd. Konsumentregistreringen. Utdelningen av inköpskort till allmänheten skedde till en början med ledning av personförteckningar, upprättade av de ombud (fastighetsägare m. fl.), som biträdde kristidsnämnderna vid distributionen av korten. Metoden var alltså väsentligen baserad på ombudens personkännedom. Då antalet ransoneringar ökades och krisläget skärptes, behövdes emellertid en tillförlitligare kontroll över utdelningen. Man måste skapa betryggande garantier för att en person icke fick andra eller flera inköpskort än han var berättigad till. Dessutom stod det klart, att systemet med hushållslistor icke skulle hålla måttet vid befolkningsförflyttningarna i samband med en eventuell evakuering av vissa orter. Man beslöt därför år 1941 att genomföra en konsumentregistrering, som i första hand skulle skänka möjlighet till en snabb och säker identifiering och som dessutom skulle medföra en effektiv och mera automatiskt verkande kontroll över kortutdelningarna. Registreringen fick den säregna formen, att varje registrerad person själv fick förvara sitt registerkort, det s. k. p e r s o n k ö r t e t. Ett vanligt kortregister, förvarat av kristidsnämnderna, skulle ha inneburit en dubblering av folkbokföringen och blivit synnerligen kostsamt med hänsyn till omflyttningen inom befolkningen. Det skulle också ha vållat allmänheten mera besvär genom att flyttning måste anmälas till kristidsnämnden. Personkortet bestod av en talong med plats för erforderliga personuppgifter samt ett antal kuponger med olika beteckningar. För varje i riket bosatt person utställdes genom kristidsnämndernas försorg ett dylikt kort med ledning av mantalslängden. Uppgifterna på kortet, vilka alltså påfördes utan personens egen medverkan, omfattade namn, födelsetid, hemvist och postadress samt i fråga om person över 18 år yrke eller titel. Vid utdelningen av inköpskort uppvisades personkortet och en bestämd
416 kupong på detta avskildes och tjänade som kvitto på det mottagna inköps^ kortet. Utdelningen av visst inköpskort till endast vissa åldersgrupper bland konsumenterna kunde ske tack vare att den åldersgrupp, till vilken vederbörande hörde, fanns angiven på kupongerna till hans personkort. Det första personkortet utdelades på sommaren 1941 och räckte i ungefär 3^2 år, varefter det ersattes med ett nytt, betecknat »Personkort 1945». Gruppindelningen efter ålder skedde beträffande detta sistnämnda kort så, att varje årsklass upp t. o. m. 1925 utgjorde en särskild åldersgrupp och erhöll personkort med födelseåret angivet på kupongerna, under det att alla övriga personer sammanfördes till en gemensam grupp, på kupongerna betecknad »1924 o. tidigare». I fråga om det första personkortet var differentieringen längre driven, i det att man då också hade personerna i åldern 59 år och uppåt indelade i tre grupper, varjämte mäns och kvinnors kort skildes åt genom olika färg. Man hade alltså då även möjlighet att utdela visst inköpskort till enbart män eller enbart kvinnor, vilket i viss utsträckning skedde i fråga om tobaks- och textilkort. Indelningen i åldersgrupper kom till användning vid den differentiering av tilldelningarna, som skedde med hänsyn till konsumenternas ålder och som nedan närmare beröres. De vid en utdelning av inköpskort avskilda personkortskupongerna utgjorde kristidsnämndernas verifikation för utdelningen, och dessa hade alltså att till kristidsstyrelsen redovisa de mottagna personkortskupongerna. Tack vare personkortet blev det icke nödvändigt att man tog ut sina nya inköpskort just hos kristidsnämnden i hemorten, utan detta kunde ske varhelst i landet man vistades vid tiden för en kortutdelning. Personkortet nyttjades även vid utdelning av sådana kort, som icke generellt tilldelades vissa åldersgrupper utan utgingo enligt andra normer och efter särskild ansökan, d. v. s. rabattkort och flertalet tilläggskort. För sistnämnda slag av kort avskildes icke någon personkortskupong, men anteckning skedde på baksidan av personkortets talong, där i förekommande fall även annan särskild tilldelning e. d. antecknades. Garantier för att ingen person erhöll mer än ett personkort skapades bl. a. därigenom att mantalslängden låg till grund för utskrivningen. Personer, som uraktlåtit att lämna mantalsuppgift och därför ej blivit upptagna i mantalslängden, erhöllo personkort först sedan de ordnat sina skrivningsförhållanden och hos vederbörande kristidsnämnd uppvisat intyg härom. Detta förhållande medförde, att åtskilliga tidigare bokföringsmässigt »obefintliga» anmälde sig. Utländska medborgare erhöllo personkort endast under förutsättning att de varit mantalsskrivna i Sverige under de senaste fem åren. övriga utländska medborgare fingo sina ransoneringskort mot uppvisande av passet, varvid kristidsnämnden gjorde anteckning i detta och mottagaren lämnade kvitto. Hösten 1950 voro kupongerna på »Personkort 1945» förbrukade. Kortet
417 förnyades då på så sätt, att genom kristidsnämndernas försorg vid talongen klistrades ett tillägg, omfattande ett antal nya personkortskuponger. Differentieringen
av tilldelningen
till de enskilda
konsumenterna.
Med hänsyn till behoven och konsumtionsvanorna inom olika grupper av befolkningen tillämpades en ganska långt driven differentiering i fråga om tilldelningarna av de viktigaste ransonerade varorna. Behövligheten av en sådan avvägning för ernående av en så rättvis fördelning som möjligt gjorde sig givetvis mindre gällande under den allra första tiden, då ransonerna i regel kunde hållas relativt höga. I samma mån som försörjningsläget stramades åt, blev uppgiften mera angelägen, och undan för undan skedde i detta avseende justeringar och kompletteringar. Självfallet kan det här icke bli fråga om att lämna någon fullständig redogörelse vare sig för utvecklingen på detta område eller för de normer, som vid viss tidpunkt tillämpades. Det följande vill endast ge en bild i stora drag. Uppgifterna avse, då annat icke särskilt anmärkes, förhållandena år 1945. Differentieringen skedde i första hand med hänsyn dels till konsumenternas ålder, dels till arten av deras arbete. Härtill kommo sådana speciella förhållanden som sjukdom, havandeskap etc. Tekniskt sett tillämpades skilda metoder. Anpassningen efter olika åldersgruppers behov ordnades i allmänhet genom att man av de ordinarie inköpskorten hade olika typer med olika inköpsrätt. Tilläggsbehovet inom vissa yrkeskategorier tillgodosågs genom att vederbörande erhöll ett eller flera tilläggskort för varan i fråga. För övriga tilläggstilldelningar begagnades huvudsakligen licenser eller s. k. halvkupongkort. Anpassningen efter l e v n a d s å l d e r n berörde först och främst mjöl och bröd, matfett samt köttvaror. Sålunda hade barn, som icke fyllt 3 år, 25 % mindre mjöl- och brödtilldelning och 50 % mindre köttilldelning än en person med normalranson, d. v. s. den ranson som utgick till en icke tillläggsberättigad vuxen. Barn och ungdom i åldern 7-—20 år hade däremot en bröd- och matfettstilldelning, som med 25 % översteg normalransonen. Även tilldelningen av tvättmedel och textilvaror var i viss m å n avpassad efter konsumenternas ålder. Inköpskortet för barn upp till 7 år upptog 50 °fo mera tvättmedel än de vuxnas kort. Spädbarn fingo dessutom ett tilläggskort, så att deras sammanlagda tilldelning blev dubbelt så stor som normalransonen. Vid textiltilldelningen togs hänsyn icke blott till åldern utan även till könet. Anledningen härtill var dels att poängsättningen i princip grundade sig på varans vikt, varigenom kvinnornas kläder fingo ett lägre kupongvärde än männens, dels att kvinnorna i betydligt större utsträckning än männen hade möjlighet att tillgodose sitt behov genom kupongfria varor. Textiltilldelningen var för en tid av l*/i år för män 120, 27—116821
418 för kvinnor 110, för barn i åldern 1—9 år 105 och för spädbarn 158 poäng. Dessutom lämnades särskilt tillägg till ynglingar. I fråga om kaffetilldelningen spelade åldern in så tillvida, att barnen voro avstängda från tilldelning och i stället fingo kakao eller te, under det att personer i 60-årsåldern och däröver hade tilläggskort för kaffe. Tilläggstilldelningarna på grund av a r b e t e t s a r t berörde såväl vissa slag av livsmedel som tvättmedel och textilvaror. Tillägg av livsmedel lämnades i första hand, då arbetet kunde anses så kalorikrävande, att extra näringstillförsel behövdes. Dessa tillägg varierade givetvis högst betydligt för olika kategorier av kroppsarbetare. Grunderna för tilldelningarna voro utformade i nära samarbete med LK:s näringssakkunniga, statens institut för folkhälsan och särskilda sakkunniga inom fackföreningsrörelsen. I en förteckning på åtskilliga trycksidor lämnades uppgifter om vilka grupper av arbetare, som voro tilläggsberättigade, samt antalet tilläggskort i de olika fallen. Denna yrkesgruppsförteckning underkastades fortlöpande granskning av de sakkunniga och undergick många justeringar och utvidgningar under ransoneringarnas gång. En schematisk bild av hur den ifrågavarande differentieringen av bröd-, matfetts- och köttransonerna verkade, får man, om förbrukarna sammanföras i följande sex grupper (varvid normaltilldelningen betecknas med 100): 1) icke kroppsarbetande personer: bröd 100, matfett 100, köttvaror 100; 2) personer med lätt kroppsarbete: bröd 125, matfett 125, köttvaror 100; 3) personer med måttligt kroppsarbete: bröd 125 å 150, matfett 125, köttvaror 100 ä 135; 4) personer med tungt kroppsarbete: bröd 150 a 175, matfett 150, köttvaror 135; 5) personer med synnerligen tungt kroppsarbete: bröd 175 å 200, matfett 150 ä 175, köttvaror 135 å 170; 6) skogsarbetare (och vissa med dem jämförliga smågrupper): bröd 225 a 250, matfett 150 a 200, köttvaror 170 å 240. Skogsarbetare erhöllo dessutom en särskild tilldelning av fläsk och margarinost samt i de fall, då de voro hänvisade att under längre tid vistas borta från hemmet, av kaffe, socker, torkad frukt och bruna bönor. Under förutsättning av speciella kostförhållanden — t. ex. att vederbörande på grund av arbetsplatsens belägenhet e. d. var hänvisad att leva på matsäck — kunde tillägg på 25 % erhållas för bröd och matfett, även om icke arbetet i och för sig var av »tilläggsberättigande» art. År 1945 uppgick antalet personer, som på grund av sitt arbete hade tillläggstilldelning, till i runt tal 2,5 milj. i fråga om bröd och matfett samt till inemot 1,5 milj. i fråga om köttvaror. De av yrkesförhållandena föranledda tilläggstilldelningarna av tvättmedel lämnades till personer, vilkas arbete antingen var särskilt smutsande eller
419 också — såsom exempelvis inom livsmedelsindustrien — ställde särskilda krav på hygienen. Även här var variationen stor. En sötare t. ex. hade i tillägg 150 % av grundransonen, en smed 100 %, en cykelreparatör 50 %. När det gällde tilläggstilldelning av textilvaror till personer, som på grund av sitt arbete hade ökat behov av kläder, togs viss hänsyn även till de klimatförhållanden, under vilka arbetet utfördes. Malmgruvearbetare i de bägge nordligaste länen hade exempelvis 50—100 % större tillägg än arbetare i samma kategori i andra delar av landet. Tilläggskorten utlämnades av kristidsnämnderna efter särskild ansökan. Uppgifterna på ansökningsblanketten skulle vara bestyrkta av arbetsgivaren. Vid de större arbetsplatserna bildades så småningom — på initiativ av kommissionen och genom medverkan av Svenska arbetsgivareföreningen och Landsorganisationen — särskilda delegationer, bestående av representanter för arbetsgivaren och arbetarna, med uppgift att i anslutning till gällande bestämmelser upprätta förslag rörande tilldelningen av tilläggskort till de vid företaget anställda. Beträffande de särskilda tilldelningar, som lämnades av a n n a n a n l e d n i n g än vederbörandes ålder eller yrke, må följande nämnas. Vid havandeskap utgick en extra tilldelning av 250 g matfett, 350 g ost och 225 g ägg per vecka, och under de sex första månaderna efter barnets födelse erhöll modern en extra tilldelning av 350 g ost i veckan. Sjuka personer, som icke voro intagna på sjukhus, erhöllo med stöd av läkarintyg extratilldelningar, varierande med hänsyn till sjukdomstillståndet. Vid svårare sjukdom kunde tillägg beviljas för tre och i övriga fall för två varuslag. De livsmedel, som härvid kunde komma i fråga, voro matfett, ägg, ost, köttvaror och gryn. Under ett senare skede, då ransoneringarna av ost och ägg hade upphört, infördes ett särskilt kort för sjuka, vilket innebar ett tillägg till normalransonerna med ungefär 300 g matfett, 350 g kött eller fläsk samt 350 g gryn eller däremot svarande kvantitet injöl per vecka. Under kafferansoneringens andra omgång, åren 1947 —51, erhöllo personer lidande av sockersjuka tilläggskort för kaffe. Som exempel på mera tillfälliga extratilldelningar kan nämnas, att utökning av textilransonen kunde erhållas bl. a. vid bosättning, vid byte av bostad och vid havandeskap. Av särskild typ var den extratilldelning, som lämnades på det s. k. U-kortet. Detta kort tillkom hösten 1942, då försörjningssituationen var särskilt besvärlig och hushållen hade stark känning av åtstramningen. Genom detta kort skapades teknisk möjlighet att lämna speciella tilldelningar av ransonerade livsmedel till sådana personer, som kunde anses vara i särskilt behov därav med hänsyn till att de inte i nämnvärd utsträckning hade tillgång till livsmedel av egen produktion, samtidigt som de på grund av sin ekonomiska ställning ej heller hade möjlighet att i någon större omfattning förvärva icke ransonerade livsmedel i högt prisläge.
420 U-kortet utdelades huvudsakligen till icke-producenter med högst 2 000 kr. beskattningsbar inkomst eller högst 30 000 kr. beskattningsbar förmögenhet. Vid några tillfällen togs kortet i bruk för tilldelning av torkad frukt, risgryn m. m. Någon större roll kom dock U-kortet ej att spela, beroende på att försörjningsläget tämligen snart undergick vissa förbättringar, som gjorde det mindre angeläget med denna speciella form av differentiering. Konsumenternas
rätt att förfoga över sina
ransoner.
I fråga om enskilda konsumenters rätt att förfoga över de ransoner som de inköpt på sina egna inköpskort tillämpades följande bestämmelser. Som allmän regel gällde, att y r k e s m ä s s i g ö v e r l å t e l s e av inköpt ranson icke var tillåten. Såsom yrkesmässig överlåtelse räknades icke överlåtelse utan vederlag, ej heller enstaka överlåtelse mot vederlag. För i c k e y r k e s m ä s s i g ö v e r l å t e l s e gällde för olika varor olika regler. Beträffande de flesta ransonerade varor var överlåtelse av icke yrkesmässig art tillåten. Den enskilde konsumenten fick sålunda av dessa varor såväl skänka bort sin ranson som i enstaka fall överlåta den mot vederlag. I fråga om kaffe och te tilläts dock icke överlåtelse mot vederlag, om överlåtarens syfte var att därigenom bereda sig vinning. För matfett (såväl smör som annat matfett), grädde, fettemulsion, ost, ägg, köttvaror, ärter och bönor samt textilvaror voro ransoneringsbestämmelserna av olika skäl strängare än för andra varor. Konsumenten fick sålunda här icke i något fall överlåta sin ranson mot vederlag. Däremot var överlåtelse utan vederlag i regel tillåten. Vad angick matfett, grädde, ost och ägg samt ärter och bönor gjordes emellertid undantag från denna regel för sådana konsumenter, som samtidigt voro producenter av dylika varor. Dessa fingo nämligen icke ens utan vederlag överlåta sin ranson av sistnämnda varor. Jordbrukare fingo sålunda icke skänka bort smör, grädde, ost, ägg, ärter eller bönor. Ransoneringen
på
näringsställena.
Förbrukningen av ransonerade livsmedel på restauranger och andra näringsställen föll till väsentlig del inom ramen för tilldelningen till de enskilda hushållen, i det att gästen var skyldig att i viss utsträckning lämna kuponger för sin förtäring och därigenom i motsvarande grad måste minska sina övriga inköp av de ifrågavarande livsmedlen. Huvudprincipen var den, att gästen vid en längre tids fast abonnemang på ett näringsställe skulle lämna kuponger från alla sina inköpskort för livsmedel, under det att vid enstaka måltider endast viktigare ransonerade livsmedel voro kupongbelagda. I det förstnämnda fallet utnyttjades inköpskortens kuponger direkt. Så kunde däremot icke ske vid en enstaka måltid, eftersom förbrukningen
121 då var betydligt mindre än den kvantitet, för vilken inköpskupongen gällde. Här användes i stället de tidigare omnämnda r e s t a u r a n g k o r t e n , som hade kuponger med låg valör och som kunde erhållas på näringsställena i utbyte mot gällande kupong från inköpskort. Näringsställenas ingångslager av restaurangkort förnyades genom redovisning hos kristidsstyrelserna av de sålunda från gästerna mottagna inköpskupongerna. Restaurangkuponger skulle lämnas för bröd, matfett, kött- och fläskrätter, ost och ägg samt vissa mjöl- och grynrätter. Serveringen av bröd och ägg var kupongbelagd ända från det att handeln med dessa livsmedel reglerades. Matfett var däremot kupongfritt på restaurangerna till i september 1941, d. v. s. i ungefär 3/4 år efter det att matfettsransoneringen trätt i kraft, och ungefär lika lång tid förflöt från köttransoneringens genomförande, tills man i januari 1942 såg sig nödsakad att tillgripa restaurangkort för kötträtter. Serveringen av ost fick ske utan kupong fram till maj 1945, då det bestämdes, att restaurangkuponger för matfett skulle avlämnas även för ost. För de mjöl- och grynrätter, som voro kupongbelagda — exempelvis pannkaka och mannagrynskaka — lämnades restaurangkuponger för bröd. Under en tid av två år, räknat från februari 1942, förelåg skyldighet att avlämna kuponger även för gröt, välling och liknande rätter, varvid förutom brödkuponger även kuponger från särskilda restaurangkort för gryn kunde användas. Restaurangkorten för kött slopades ungefär tre månader innan köttransoneringen i sin helhet upphörde. I övrigt bibehöllos restaurangkorten fram till slutet av resp. ransoneringar. Antalet restaurangkuponger, som skulle avlämnas för olika rätter, angavs på matsedlarna i enlighet med en av LK upprättad tabell. Restauranggästens hela förbrukning av de ifrågavarande livsmedlen täcktes emellertid icke med restaurangkuponger. Det var exempelvis i huvudsak endast vid direkt servering av matfett, som kuponger härför skulle avlämnas, således icke vid servering av sådana rätter, vid vilkas tillagning det åtgått matfett. Liknande principer tillämpades beträffande de andra varuslagen. Så t. ex. erfordrades kuponger för kokta eller stekta ägg men icke för rätter, i vilka ägg ingick. Att dessutom strögästernas förbrukning av andra ransonerade livsmedel än de ovan nämnda lämnades kupongfri berodde givetvis på att man ej ville bygga ut systemet längre än som ansågs oundgängligt med hänsyn till försörjningsläget och rättvisesynpunkten. Den berörda kupongfriheten för strögästernas vidkommande innebar naturligtvis icke, att denna del av förbrukningen gick fri från begränsande åtgärder. Restaurangens möjlighet att servera dylika för gästerna ransoneringsfria rätter var inskränkt genom reglering av rörelsens inköp av de ifrågavarande livsmedlen. Så tillvida var alltså hela förbrukningen på näringsställena av de i allmänna handeln ransonerade livsmedlen inordnad i ransoneringssj^stemet.
422 Av det sagda framgår, att de fasta, abonnerande gästernas förbrukning helt täcktes genom kuponger. Mot dessa kuponger erhöll restaurangen hos kristidsstyrelsens kontrollbyrå licens för inköp av motsvarande kvantitet varor. Vad strögästernas förbrukning beträffar, motsvarades ju denna delvis av de mottagna restaurangkupongerna. Även dessa lämnades av näringsstället till kontrollbyrån, som utställde licens för inköp av motsvarande kvantitet, ökad med ett procentuellt tillägg för täckande av rörelsens svinn. Utöver dessa licenser mot redovisade kuponger behövde rörelsen sedan särskild tilldelning dels av matfett, ägg etc. för matlagningsändamål, dels av socker, kaffe och andra varor, för vilka restaurangkort icke förekommo. Rörelsen behövde med andra ord särskilda tilldelningar för den sektor av gästernas förbrukning, som föll utanför tilldelningen till de enskilda hushållen. Då det gällde licensgivningen mot redovisade kuponger, erhölls ju en automatisk anpassning efter rörelsens aktuella behov. En motsvarande anknytning till detta måste bli svårare att ernå beträffande de särskilda tilldelningarna. Man var huvudsakligen hänvisad till att bestämma dessa med ledning av rörelseidkarens egna uppgifter om tidigare förbrukning, styrkta genom intyg av rörelsens leverantör. I regel utgick tilldelningen högst med viss för varje varuslag angiven procent av näringsställets förbrukning under en för alla näringsställen gemensam basperiod före ransoneringens genomförande. För att tilldelningarna icke skulle låsas fast, fanns emellertid i de flesta av de grundläggande bestämmelserna föreskrivet, att om rörelsen avsevärt ökats eller minskats efter den fastställda basperioden, tilldelningen skulle jämkas i förhållande härtill. Den generella högsta procentsatsen undergick för praktiskt taget alla varuslagen under ransoneringarnas lopp större eller mindre förändringar i relation till växlingarna i försörjningsläget, och detsamma gällde vissa andra bestämmelser i samband med dessa tilldelningar. Som exempel på dessa normer kan nämnas följande, som avser tilldelningarna på hösten 1945: Av m j ö l lämnades 70 % av den normala förbrukningen för matlagningsändamål under tiden närmast före ransoneringens genomförande i september 1940. Folkrestauranger och näringsställen av liknande typ med matservering som huvuduppgift kunde dessutom erhålla en viss extratilldelning av mjöl. Den särskilda tilldelningen av k ö t t v a r o r , vilken huvudsakligen var avsedd för tillredning av soppor, utgick med l 1 ^ % av hela kött- och fläskförbrukningen under de tre första kvartalen 1940. Innan restaurangkort för köttvaror i början av år 1942 infördes, var tilldelningen under ransoneringens första månad 75 % och därefter 50 % a\ förbrukningen under nämnda basperiod.
423 Av m a t f e t t för matlagning erhölls 3 0 % av 1939 års förbrukning; minst halva kvantiteten skulle utgöras av margarin eller matolja. Ä g g tilldelningen motsvarade 55 % av förbrukningen under februari och mars 1941, s o c k e r tilldelningen 65 % av 1939 års förbrukning. Vid servering av kaffe fick näringsställe lämna högst två bitar socker per vanlig kopp och tre bitar per större kopp eller kanna. Tilldelningen av k a f f e och t e var vid nämnda tid resp. 20 och 100 % av förbrukningen år 1939. Under en tid av l1/2 år, räknat från början av april 1943, kunde ingen som helst tilldelning av te lämnas näringsställena. Som redan framhållits utgjorde dessa regler endast de grundläggande principerna för tilldelningen. Justeringar med hänsyn till ökning eller minskning i rörelsernas omfattning erfordrades icke sällan. För att utröna förutsättningarna för en eventuell omläggning av principerna för tilldelningen, åsyftande en mera direkt anknytning till de olika näringsställenas aktuella behov, infordrade LK i november 1942 från varje näringsställe i landet detaljerade uppgifter enligt ett för detta ändamål uppgjort formulär bl. a. rörande serveringens omfattning dag för dag under en period av 30 dagar och rörelsens skattepliktiga omsättning under tiden december 1941—november 1942. Sådana uppgifter inkommo från ca 4 600 näringsställen med en sammanlagd årsomsättning på i runt tal 450 milj. kr. Sedan detta omfattande material granskats och kompletterats, företogs en provundersökning, varvid näringsställena med hänsyn till typen indelades i olika huvudgrupper. Undersökningen visade, att tilldelningsbehovet på grund av rörelsernas skiftande karaktär växlade starkt även beträffande näringsställen med ungefär samma besöksfrekvens. Bl. a. av denna orsak ansågs det mindre lämpligt att på grundval av undersökningens resultat bygga upp ett helt nytt tilldelningssystem. De infordrade uppgifterna voro emellertid av stort värde vid individuella justeringar av tidigare tilldelningar. Då ett näringsställe ansökte om ökad tilldelning under hänvisning till att dess omsättning ökats, infordrades omsättningssiffror för det sistförflutna året. Dessa jämfördes dels med näringsställets vid undersökningen 1942 avgivna uppgifter, dels även med de genomsnittliga tilldelningarna för näringsställen av liknande storlek enligt ovannämnda gruppering. Härigenom fick man en uppfattning om vilken tilldelning näringsstället kunde anses berättigat att erhålla. Då önskad tilldelning för matlagningsändamål beviljats ett nyetablerat näringsställe, ålades detta att på samma formulär som tidigare omnämnts under de första månaderna dag för dag notera serveringens omfattning, varefter de tilldelningar som näringsstället preliminärt erhållit vid starten justerades med hänsyn härtill. Tilldelningen
till industrier
etc.
Efter redogörelsen för ransoneringstekniken i vad den avsåg de enskilda
424 hushållen, näringsställena och handeln återstår att något beröra den sida av ransoneringssystemet, som vette mot industrier och liknande företag, vilka voro i behov av ransonerade varor för sin verksamhet. Det rörde sig här givetvis i de flesta fall om stora och mångskiftande förbrukargrupper, som icke kunde skäras över en kam. Då tillverkningen gällde en produkt, som var kupongbelagd för konsumenten, erhöll företaget först en viss myckenhet av den ransonerade råvaran, det s. k. ingångslagret, och därefter fortsatt tilldelning mot redovisning av de inköpsbevis, som mottagits vid försäljningen. Då det var fråga om tillverkning av icke ransonerade produkter av ransonerade råvaror ställdes tilldelningen i regel i relation till företagets tidigare förbrukning för ändamålet. Till grund valdes vanligen förbrukningen under kalenderåret närmast före det år, då ransoneringen infördes. Tilldelningens storlek för vederbörande grupp av företag angavs i procent av förbrukningen under basperioden och varierade självfallet efter försörjningsläget. Vanligen lämnades tilldelningen för ett kvartal åt gången. I fråga om apotek och läkemedelsfabriker utgick man av naturliga skäl icke från äldre förbrukningssiffror utan anknöt till det aktuella behovet, men i övrigt tillämpades den nu nämnda principen till att börja med över hela linjen. Efterhand företogs emellertid i några fall en omläggning. Sålunda ändrades drygt ett år efter det att sockerransoneringen införts systemet för tilldelning av socker för läskedryckstillverkning så, att den i fortsättningen utgick med en viss kvantitet för varje redovisad liter tillverkad vara. Från sommaren 1944 tillämpades en motsvarande metod för sockertilldelningen till fruktkonservindustrien, för vars produkter maximigränser för sockerhalten hade fastställts. Tvättinrättningar erhöllo tilldelning av tvättmedel per kilogram av den utgående tvättens vikt. Ransoneringskort
och
licenser.
I n k ö p s k o r t . När förberedelser för ransonering började vidtagas kort efter krigsutbrottet i september 1939, kunde ju icke på förhand bedömas, vilken eller vilka varor som först skulle behöva underkastas reglering. Det gällde därför att skapa ett beredskapssystem, med vars hjälp man vid behov kunde med praktiskt taget ögonblicklig effekt ställa försäljningen av sådana varor under kontroll, vilka över huvud taget låta sig regleras efter en enkel och för hela befolkningen enhetlig princip. Ett viktigt led i detta system var ett »beredskapskort», som var så beskaffat, att man icke i förväg bestämt, för vilka varor det skulle komma till användning. Varuslag, kvantitet och tidsperiod skulle meddelas först i samband med att själva ransoneringen sattes i gång. Kortet bestod av ett mittstycke med nummer och plats för innehavarens namn och adress, vidare ett antal inköpskuponger, försedda med enbart allmänna beteck-
425 ningar: A l — A 20, samt en kvittotalong, avsedd att frånskiljas, då kortet överlämnades till konsumenten. Detta första ransoneringskort utdelades redan i slutet av oktober 1939. På de orter, där kristidsnämnd då ännu inte hunnit tillsättas, ombesörjdes utdelningen av kommunalnämnden. Sedan kvittotalongerna ifyllts av mottagarna och avskilts, återställdes de till ortsmyndigheten, som härigenom erhöll ett konsumentregister. Kortet utdelades till landets hela befolkning med undantag av personer, som mera stadigvarande intagits på allmänna inrättningar eller liknande anstalter. Sådana hushåll skulle nämligen icke tilldelas ransonerade varor genom kort utan genom licenser. I slutet av mars 1940 kom den första ransoneringen (kaffe och t e ) . Det dröjde alltså fem månader efter utdelningen, innan beredskapskortet behövde tagas i bruk. Kaffe och te såldes på detta kort en månad, under vilken tid ett särskilt inköpskort för dessa varor iordningställdes och utdelades. Därpå kom beredskapskortet ånyo till användning vid starten av de närmast följande ransoneringarna av socker samt tvätt- och rengöringsmedel. På sommaren 1940 utdelades ett nytt beredskapskort, som på motsvarande sätt kom att utnyttjas för bl. a. mjöl och bröd, fläsk samt matfett under den första tiden dessa livsmedel voro ransonerade. För nu nämnda varuslag liksom för övriga huvudvaror infördes efter hand särskilda inköpskort, men vid sidan av dessa bibehölls ett beredskapskort att nyttjas dels vid eventuella nya ransoneringar, dels för den fortlöpande tilldelningen av sådana varor som ärter, potatismjöl, mandel, kryddor, torkad frukt e t c , för vilka man ej tryckte särskilda inköpskort. Med tiden kom givetvis denna sistnämnda användning av beredskapskortet att träda i förgrunden. Kupongerna på kortet indelades då i grupper, skilda åt genom färg och bokstavsbeteckning, för att underlätta användningen av kortet för flera varor samtidigt. Vissa av de särskilda inköpskorten för olika huvudvaror sammanfördes så småningom till e t t inköpskort, populärt kallat samlingskortet. Man fick på så sätt ett gemensamt kort för mjöl och bröd, matfett, socker samt ost. Även beredskapskuponger lades in på detta kort, varför särskilt beredskapskort icke längre behövdes. Såsom tidigare nämnts, var tilldelningen av mjöl och bröd samt matfett i viss utsträckning differentierad med hänsyn till konsumenternas ålder. Av denna anledning förekommo fyra olika typer av samlingskortet, avsedda för olika åldersgrupper. Vidare hade samlingskort, som utdelades till mjölkproducenter och medlemmar av sådana personers hushåll, en särskild beteckning såväl på talongen som på kortets matfettskuponger och gällde beträffande matfett endast för inköp i bestämd affär eller för återhämtning av smör från bestämt mejeri. Efter samlingskortets tillkomst funnos förutom detta huvudkort fyra olika inköpskort, som likaså utdelades till hela befolkningen, nämligen
426 för köttvaror, tvätt- och rengöringsmedel, textilvaror samt skor. Av de bägge sistnämnda korten förekommo fyra typer för olika grupper av förbrukare, av köttkortet tre och av tvättmedelskortet två. De övriga inköpskorten, som utlämnades endast till vissa delar av befolkningen, voro: kaffekort (personer över 15 å r ) , kakaokort (barn), äggkort (personer som icke hade höns), tobakskort (vuxna personer mot avstående av viss del av kafferansonen), ljuskort (hushåll i icke elektrifierade fastigheter). År 1946 överfördes även kupongerna för köttvaror och tvättmedel till samlingskortet, och därmed voro alla vid denna tid fortfarande ransonerade varor utom ljus koncentrerade till ett enda inköpskort, av vilket det med hänsyn till åldersgruppsindelningen förekom fyra typer. Då kafferansoneringen året därpå återinfördes, tillkom på nytt ett särskilt kort för denna vara. Kupongerna på inköpskorten voro försedda med bokstavs- och nummerbeteckningar. Merendels fanns dessutom på kupongerna angivet för vilken vara de gällde. Någon uppgift om giltighetstiden förekom däremot icke på kupongerna eller talongen, utan meddelanden härom lämnades i radio och genom den tidigare omnämnda ransoneringskalendern, som varje vecka publicerades i tidningarna. I det föregående har redan nämnts, att kupongernas inköpsvärde var anknutet till handelns förpackningar av varorna eller i övrigt vanliga inköpskvantiteter och att det hölls konstant. En sockerkupong gällde exempelvis för 1 kg, en matfettskupong för 1/4 kg och en kaffekupong likaså för 1/i kg. På en brödkupong kunde bl. a. köpas 1V4 kg mjöl eller 1 kg h å r t bröd. (Redan före kristiden hade det inom handeln blivit vanligt med mjölförpackningar på 5 och 21/2 kg, kvantiteter som ju motsvarades av fyra respektive två brödkuponger.) I fråga om flertalet varor fick inköp ske även mot halv kupong. De nu nämnda kupongvärdena voro ju ganska höga, och beträffande inköpskupongerna för vissa varor måste därför — såsom tidigare nämnts —- ett växlingsförfarande tillämpas. Hur därvid tillgick framgår av den följande redogörelsen för växlingskort och restaurangkort. Låg valör hölls däremot på inköpskupongerna för textilvaror och tobak. Varje textilkupong gällde för 1 poäng, motsvarande exempelvis två stora näsdukar eller ett par småbarnsstrumpor, och på tobakskorten funnos dels »3-poängare», dels »1-poängare», vilka sistnämnda gjorde det möjligt att köpa så små mängder åt gången som en cigarrcigarrett eller två cigarretter. De före samlingskortets tillkomst nyttjade särskilda inköpskorten för mjöl och bröd, socker och matfett förnyades ungefär en gång om året. Tvättmedelskorten räckte ett a två år, textilkorten ett och ett halvt. Även kaffekorten gjordes till en början så pass stora, att de räckte ett å två år, men med hänsyn till bl. a. förfalskningsrisken övergick man senare till
427 kaffekort med ett fåtal kuponger, vilket medförde att kortutdelning måste ske två å tre gånger om året. Ungefär lika ofta förnyades samlingskorten, som ju måste bli relativt stora, eftersom de omfattade kuponger för ett flertal viktiga varor. Åtskilliga gånger under ransoneringarnas lopp upptäcktes förfalskade kuponger. Det var i första hand det speciellt åtrådda kaffet, som lockade en del kriminella element till falsktryckning, men mer eller mindre skickligt gjorda efterapningar av inköpsbevis för vissa andra varor, exempelvis socker och matfett, förekommo också. Polisen lyckades i regel tämligen snart ringa in falsktryckerierna, och den brottsliga trafiken fick icke vid något tillfälle sådan omfattning, att den medförde allvarliga rubbningar av försörjningsplanerna. Förfalskning av hela ransoneringskort förekom uppenbarligen icke, utan vederbörande inriktade sig på framställning av enbart själva inköpskupongerna. Utprånglingen försvårades därför genom den hela tiden gällande bestämmelsen, att konsumenten ej fick göra inköp på lös kupong utan skulle förete hela inköpskortet. Det var dock svårt att ernå effektiv efterlevnad av denna bestämmelse, och därtill kom, att kupongerna j u voro avskilda från talongen, när de nyttjades som inköpsbevis i de högre leden inom handeln. Givetvis sökte man även genom själva framställningssättet, färgsammansättningen etc. göra de äkta kupongerna svåra att efterapa. Under de första åren trycktes korten huvudsakligen på papper av relativt vanlig typ, men sedermera övergick man till ett specialtillverkat papper med olikfärgade fibrer och gulaktig baksida, vilket avsevärt ökade skyddet mot förfalskning. Vid ett par tillfällen, då ett ganska stort antal falska kuponger var i omlopp, företog LK motdrag, som satte förfalskningarna ur spel. På sommaren 1945 gjordes förfalskade kaffekuponger värdelösa genom bestämmelsen, att under viss tid vid köp av kaffe skulle lämnas både kaffekupong och tvättmedelskupong. Ett år senare övergick man av motsvarande skäl till att sälja socker på en beredskapskupong samt tryckte och utdelade under tiden ett särskilt sockerkort med kuponger av annat utseende än de tidigare, som fingo sitta kvar outnyttjade på samlingskortet. (Förteckningar över av LK utlämnade ransoneringskort med angivande av deras giltighetstid meddelas i bilagor till St. o. F . delarna II—VI.) V ä x l i n g s k o r t . Såsom framgått av den tidigare lämnade redogörelsen för kupongredovisningen inom handeln förutsatte den härvid tillämpade metoden, att inköpskupongerna för en sådan vara som bröd hade relativt hög valör. De inköpskuponger, som handlanden tog emot vid försäljning till kunderna, begagnade han ju sedan vid affärens inköp från bageriet, varpå de därifrån vandrade vidare till högre led inom handeln. Om kupongernas valör varit låg, skulle — med hänsyn till den omfattande försäljningen av mjöl och bröd •— antalet kuponger, som hade att passera
428 mellan de olika handelsleden, blivit ohanterligt stort. Härtill kom, att låg valör på brödkupongerna skulle ha medfört snabb förbrukning av inköpskorten, varför utdelning av nya sådana måst ske titt och tätt. Konsumenternas behov av att kunna göra helt små inköp av bröd åt gången måste därför tillgodoses på annat sätt. Detta skedde genom växlingskorten. Kunden fick med tillhjälp av denna korttyp tillbaka den del av inköpsrätten på en kupong, som icke gick åt för inköpet. Ett växlingskort på bröd motsvarade en helkupong på inköpskortet och omfattade 25 rutor. Då kunden gjorde ett mindre inköp av bröd och lämnade en inköpskupong, fick han tillbaka ett växlingskort, från vilket expediten klippt bort så många rutor, som motsvarade inköpet. Detta växlingskort kunde sedan utnyttjas för kommande inköp i s a m m a a f f ä r . Växlingskortet kunde alltså betraktas som ett bevis till kunden på ett kupongtillgodohavande i affären. Någon redovisning från affärens sida för växlingsrutorna behövde givetvis icke förekomma; det var den vid utlämnandet av växlingskortet mottagna inköpskupongen, som affären använde vid förnyande av lagret. Utom för bröd funnos växlingskort för köttvaror. Giltighetstiden för växlingskorten var icke begränsad till den period, under vilken de utlämnats. Systemet hade den olägenheten, att konsumenten med hjälp av dessa kort i viss utsträckning kunde magasinera inköpsrätt från perioder med rikligare tilldelning till tider, då ransonen måste minskas. Denna icke avsedda användning av växlingskorten föranledde, att man så småningom övergick till att då och då draga in de gamla växlingskorten och ersätta dem med nya. R e s t a u r a n g k o r t. Hur behovet hos näringsställenas gäster av kuponger med lägre valör än inköpskupongerna tillgodosågs genom restaurangkort har redan berörts i det föregående. Sådana kort funnos för bröd, gryn, matfett, köttvaror och ägg. Ett restaurangkort för bröd, vilket omfattade 25 kuponger, erhölls mot en halvkupong från inköpskortet. Restaurangkortet var icke bundet till det näringsställe, där det utlämnats, utan gällde över hela landet. T i l l ä g g s k o r t. De i redogörelsen för tilldelningarnas differentiering omnämnda tilläggskorten voro i regel konstruerade så, att de löpte jämsides med motsvarande inköpskort. Då t. ex. under en ransoneringsperiod fyra kuponger på inköpskortet gällde för matfett, gällde samtidigt på tilläggskortet för denna vara en kupong med samma nummer som någon av dessa fyra. Tilläggskupongerna hade samma valör som inköpskortets kuponger. De viktigaste tilläggskorten gällde mjöl och bröd, matfett, köttvaror, textilvaror och tvättmedel. H a l v k u p o n g k o r t. För de flesta ransonerade livsmedlen samt för tvättmedel funnos s. k. halvkupongkort, bestående av en talong jämte en kupong med samma inköpsvärde som en motsvarande halvkupong på inköpskortet. Halvkupongkorten, vilkas giltighetstid var relativt lång, använ-
429 des för speciella ändamål, exempelvis för tilldelning till utlänningar på tillfälligt besök i landet och för tilläggstilldelning under kortare tid än som motsvarades av de vanliga tilläggskorten. M i l i t ä r a k o r t . Militär personal, som åtnjöt full kost av kronan, ägde rätt att under militärtjänsten själv disponera sina ransoneringskort för kaffe, tobak, textil- och skovaror, men skulle vid inryckningen överlämna övriga ransoneringskort till förbandschefen, som förvarade korten och återlämnade dem vid tjänstgöringstidens slut. De kuponger, som då förfallit, fingo sitta kvar på korten men makulerades. För förtäring på marketenteri eller annat näringsställe under fritid erhöll varje man månadsvis ett s. k. militärt fritidskort, omfattande tre halvkuponger för bröd och två för matfett. Behovet under kortare tids tjänstledighet tillgodosågs genom särskilda militära inköpskort för bröd, matfett, köttvaror och socker. L i c e n s e r . Ransoneringskorten voro de enskilda konsumenternas inköpsbevis. För tilldelningen till restauranger, industrier etc. nyttjades licenser, berättigande till inköp av viss kvantitet inom fastställd tid. Den på licensen medgivna kvantiteten kunde köpas ut i olika poster, varvid handlanden för varje gång på baksidan av licensen gjorde anteckning om uttaget. För att bereda förbrukaren möjlighet att för inköp av medgiven kvantitet anlita flera leverantörer lämnades inköpsrätten i vissa fall i form av ett s. k. licenskuponghäfte. Ett sådant bestod av ett antal kuponger, inhäftade i ett omslag, på vilket förbrukarens namn angavs samt den sammanlagda kvantiteten jämte giltighetstiden.
Vissa särskilda frågor beträffande
livsmedelsförsörjningen
och dess reglering. Inventeringar av landets förråd av vissa livsmedel. För att vinna kännedom om lagren inom landet av viktigare livsförnödenheter och därmed erhålla en grund för planering av konsumtionsregleringen föranstaltade LK redan i slutet av år 1939 med stöd av kungörelse den 1/12 s. å. (nr 827) om en inventering av landets förråd av dylika varor. Inventeringen angavs av kommissionen vara av värde ej blott för den allmänna planläggningen av åtgärder för folkförsörjningen utan jämväl i ett annat avseende. Till kommissionens uppgifter hörde även att utreda vilka åtgärder som behövde vidtagas för att trygga den lokala försörjningen med livsmedel i händelse av mobilisering och evakuering. I en dylik situation komme den lokala handeln att bli utsatt för svåra påfrestningar genom krav från såväl militära myndigheter som civilbefolkningen, varjämte tillgången på transportmedel säkerligen i så stor utsträckning komme att tagas i anspråk för militära ändamål, att transporter av livsmedel för civilbefolkningens behov i hög grad försvårades. E n inventering
430 skulle lämna upplysning om den förhandenvarande fördelningen av varuförråden och därigenom giva kommissionen vägledning beträffande erforderliga beredskapsåtgärder. Denna första inventering, vilken avsåg förhållandena den 8/12 1939, omfattade blott ett fåtal särskilt viktiga varor (kaffe, te, kakaobönor, kakaopulver, socker, vete- och rågmjöl, spisbröd, risgryn, konserverade fiskbullar, salt sill samt salt av olika slag). Uppgiftsskyldighet åvilade dels handels- och industriidkare oavsett förrådets storlek, dels andra innehavare av ifrågavarande varor, vilka för annat ändamål än för förbrukning i sitt enskilda hushåll innehade större förråd därav. En viss minimikvantitet bestämdes för deklarationsskyldighet av förråd av sistnämnda slag. Uppgifterna insamlades jämlikt meddelade föreskrifter under kristidsstyrelsernas inseende av kristidsnämnderna och insändes av dessa till LK. I fortsättningen anordnades liknande inventeringar varje kvartal. Den sista ägde rum på hösten 1945 och avsåg förråden den 31/8 s. å. Antalet i inventeringarna ingående varuslag utökades efter hand avsevärt och uppgick slutligen till ett sextiotal varurubriker. Utom livsmedel upptogs även tvätt- och rengöringsmedel. Vissa av de sista inventeringarna av detta slag begränsades till förråd hos partihandlare. Även senare utfördes vissa inventeringar av livsmedel på hemställan av konjunkturinstitutet i statistiskt syfte. Ett särskilt ändamål, nämligen att åstadkomma kontroll över ransoneringssystemet på livsmedelsområdet, tjänade de inventeringar, vilka fr. o. m. juni 1942 tid efter annan företogos angående ransonerade varor (s. k. r a n s o n e r i n g s i n v e n t e r i n g a r ) . Därvid ålåg det handlandena att redovisa sitt innehav av inköpsbevis av skilda slag (licenser och kuponger m. m.), de varukvantiteter, som svarade mot det deklarerade innehavet av inköpsbevis, lagret av resp. varor vid den tidpunkt då ransoneringen därav börjat, storleken av förskottstilldelningar och lagerökningslicenser, de under viss tid försålda varukvantiteterna samt namn och adress å handlandens huvudleverantörer av ifrågavarande varor. Partihandlare, som lämnade omsättningsrapport, behövde ej avge uppgifter angående innehav av varor och inköpsbevis. Dylika ransoneringsinventeringar utfördes vid sex olika tillfällen och omfattade varje gång olika varuslag. Åtgärder för ökad lokal lagerhållning av mjöl och socker. Inom LK upptogs i början av år 1940 till behandling frågan om åtgärder för att, i samråd med den normala handelns organ, åstadkomma ökad lagring av olika slag av livsmedel inom områden, varest lagren voro små och där följaktligen i händelse av allmän mobilisering eller utrymning åtminstone tillfällig varubrist kunde uppstå på grund av transportsvårig-
431 heter. Som en förberedande åtgärd härvidlag föranstaltade kommissionen om en undersökning av de lokalutrymmen, som stodo till förfogande och som lämpligen kunde utnyttjas för lagring. Senare på våren 1940 utsände LK cirkulär till kristidsstyrelser och irifr tidsnämnder med redogörelse för den verkställda planläggningen angående ökad lagerhållning samt anvisningar för de lokala kristidsmyndigheternas medverkan härvid. Åtgärderna avsågo uteslutande varuslagen mjöl och socker. Som lagerhållare borde ifrågakomma dels handelsidkare och större förbrukare, dels kommunerna själva genom vederbörande kristidsnämnder. Lagerhallarna skulle ej själva finansiera lagringen utan varorna avsågos skola inläggas hos dem såsom deposition, varvid ersättning skulle av allmänna medel utgå till dem med 15 öre för 100 kg mjöl och 12,5 öre för 100 kg socker per månad. Den centrala skötseln av lagringsverksamheten skulle utövas beträffande mjöl av Svenska Spannmåls AB och beträffande socker av Svenska Sockerfabriks AB. Genom förmedling av kristidsnämnderna hade bolagen att träffa avtal med lagerhallarna angående lagring för vederbörande bolags räkning. Nämndernas biträde härvid förutsattes även skola omfatta bedömande av lagerhållares vederhäftighet och lämplighet i övrigt, beskaffenheten av lagerlokalerna etc. Beträffande socker skulle dock lagringen hos grosshandlarna ombesörjas av sockerbolaget direkt. Kristidsnämnderna ägde kontrollera lagerhållningen och tillse att den deponerade varan ej sammanblandades med lagerhallarnas egna lager. Dessa hade att i erforderlig omfattning sörja för lagrens omsättning. Funnes det till följd av inträdande krissituation eller av andra förhållanden påkallat, att förråden utdistribuerades, skulle lagerhallarna efter tillstånd av vederbörande kristidsnämnd äga att helt eller delvis övertaga desamma efter gällande marknadspris mot ställande av säkerhet, där nämnden så funne erforderligt. Kommun, som själv bedreve lagringsverksamhet, skulle komma i åtnjutande av samma förmåner som enskild lagerhållare. Omsättningen borde i sådant fall ordnas genom avtal med grossister, bagare eller detaljhandlare i orten om återkommande uttag ur kommunens beredskapslager. Kristidsstyrelserna skulle ha inseende över kristidsnämndernas verksamhet på området samt på lämpligt sätt verka för att lagerhållning komme till stånd å de orter, där sådan funnes erforderlig. De beredskapslager av mjöl, som under våren 1940 upplagts såväl hos kvarnar som hos handlande, togos under sommaren s. å. i viss utsträckning i anspråk. Till en del berodde detta på nödvändigheten av att under den varma årstiden sörja för lagrens omsättning, varvid de rådande transportsvårigheterna hindrade lagrens omedelbara komplettering. En annan orsak till att mjöllagren nedbringades var den inträffade rusningen efter mjöl i Norrland. Denna rusning föranleddes sannolikt av rykten om före-
432 stående brödransonering och möjligen även av den skärpta utrikespolitiska situationen. Lagren fingo här den användning, vartill de voro avsedda, och tack vare dem kunde någon knapphet på mjöl i Norrland ej förmärkas under ifrågavarande tid. Beredskapslagren av mjöl och socker upprätthöllos eljest under hela den egentliga krigsperioden. De avvecklades under år 1945 på det sättet, att vederbörande detaljhandlare berättigades att efter anmälan till den partihandlare, genom vars förmedling varan blivit upplagd, och mot överlämnande till partihandlaren av inköpsbevis för lagret övertaga detta för egen räkning. Ersättningsmedel för vissa livsmedelsvaror. I kungörelse den 1/8 1940 (nr 759) stadgades — närmast för att försvåra överträdelser av kafferansoneringsbestämmelserna — vissa villkor för saluhållande av kaffesurrogat med tillsats av kaffe. Rätten att försälja dylik vara gjordes sålunda beroende av tillstånd av LK; varan måste till sin sammansättning överensstämma med vad därom uppgivits i ansökningen om försäljningstillstånd samt saluföras i förseglad förpackning, försedd med tydlig uppgift om det nummer, under vilket försäljningstillståndet införts i det över sådana tillstånd hos LK förda registret, ävensom om varans nettovikt, vikten av det i varan ingående kaffet och till kommissionen anmält detaljhandelspris. Senare under år 1940 utvidgades kungörelsen att även gälla kaffesurrogat, som ej hade någon tillsats av kaffe men vid vars framställning använts spannmål eller produkt därav. Syftet var nu främst att begränsa användningen av dylika produkter för kaffesurrogattillverkning. Bestämmelser meddelades om högsta myckenhet till vilken spannmål eller spannmålsprodukt finge ingå i kaffesurrogat. Slutligen utsträcktes, genom kungörelse den 19/7 1941 (nr 657), de meddelade kontrollbestämmelserna att gälla försäljning av kaffesurrogat av alla slag. Det hänvisades i motiven till denna författning även till önskvärdheten att skydda förbrukarna mot mindervärdiga eller skadliga fabrikat. Ersättningsvaror framkommo emellertid — som följd av de skärpta ransoneringsbestämmelserna — även för andra livsmedel än kaffe. En del av dessa ersättningsvaror kunde anses vara till gagn för förbrukarna antingen på grund av att de själva hade ett visst näringsvärde eller därigenom att de •— trots att deras näringsinnehåll var ringa — fyllde en uppgift som utdrygning av ransonerade livsmedel. Många voro dock ur båda dessa synpunkter så gott som värdelösa, varjämte priserna ofta nog överstego vad som kunde anses skäligt. Å vissa slag av ersättningsmedel voro bestämmelserna i 1917 års förordning angående förbud mot användande av vilseledande varubeteckningar vid handel med födoämnen tillämpliga. Genom
433 denna förordning förbjöds t. ex. att beteckna vara såsom smör, margarin, flott, mjöl, socker eller honung, därest varan till sin sammansättning avveke från den normala sammansättningen hos den vara, vilken genom benämningen utmärktes. Däremot reglerade förordningen ej försäljningen av dylika ersättningsmedel i och för sig. Då det måste anses synnerligen önskvärt, att myndigheterna finge möjlighet att kontrollera tillverkningen och försäljningen av ersättningsmedel för ransonerade livsmedel, hemställde LK, efter samråd med PKN och statens institut för folkhälsan, i januari 1942 hos Kungl. Maj :t om meddelande av författningsbestämmelser i ämnet. I anslutning till av kommissionen framlagt förslag utfärdade Kungl. Maj :t den 20/3 1942 kungörelse (nr 147) angående försäljning av ersättningsmedel för ransonerade livsmedel. I huvudsak överensstämde de här givna föreskrifterna med dem som gällde beträffande handeln med kaffesurrogat. Under den nya författningen inbegreps över huvud försäljningen av varor, som voro avsedda att användas såsom ersättning för eller utdrygning av ransonerade livsmedel. Då härunder även innefattades kaffesurrogat, upphävdes den särskilda författningen härom. Åt LK uppdrogs att meddela bindande förklaring om huruvida viss vara skulle anses utgöra sådant ersättningsmedel, som kungörelsen avsåg. Genom en senare författning bemyndigades LK att utsträcka kontrollen till att även omfatta vara, vilken, utan att vara a v s e d d att användas såsom ersättning för eller utdrygning av ransonerade livsmedel, likväl k u n d e användas for sådant ändamål och i vilken såsom väsentlig beståndsdel inginge mjöl eller annan produkt av spannmål eller potatis. Om i ersättningsmedlet såsom väsentlig beståndsdel inginge ransonerad vara eller produkt därav, ägde LK föreskriva, att vad i vederbörande ransoneringsförfattning stadgats beträffande den ransonerade varan skulle äga motsvarande tillämpning i fråga om ersättningsmedlet. LK tillkännagav, att kungörelsen den 20/3 1942 skulle äga tillämpning å sådana varor, som voro avsedda såsom ersättnings- eller utdrygningsmedel för mjöl, potatismjöl, kaffe, te, kakao, socker, sirap, äggvaror, kryddor, mandel och kärnor samt matfett. Senare tillades även ersättningsmedel för tobaksvaror, köttvaror, inom riket tillverkad konsthonung samt vissa mjölvaror (kakpuder, anslagsmjöl, krämpulver m. m . ) . I samband med att ransoneringarna på hösten 1945 började avvecklas, ändrades ersättningsmedelskungörelsen därhän, att den kom att avse i det föregående nämnda varor bortsett från om dessa voro ransonerade eller ej. Att bestämmelserna icke slopades berodde på att man ansåg det önskvärt att bibehålla kontrollen över ersättningsmedlen i avvaktan på resultatet av den översyn av livsmedelslagstiftningen, som vid den tiden pågick. Den ändrade kungörelsen gavs tidsbegränsad giltighet och förlängdes vid flera tillfällen, senast till utgången av juni 1952. Den livsmedelsstadga, som blivit resultatet av nyssnämnda översyn, trädde i kraft den 1/7 1952. 28—116821
434 Stadgan gäller helt allmänt i tillämpliga delar även ersättnings- och utdrygningsmedel för livsmedel. Folkköksverksamhet. Undersökningar, som företogos inom LK angående lämpligheten att inrätta s. k. folkkök, d. v. s. av det allmänna understödda anstalter för tillhandahållande åt allmänheten av lagad mat på fördelaktiga villkor, visade, att under rådande förhållanden något verkligt behov därav ej kunde sägas föreligga. Det antogs emellertid, att om försörjningsläget i avsevärd mån ändrades till det sämre, en folkköksorganisation kunde komma att visa sig nödvändig. Som en beredskapsåtgärd utarbetade LK därför plan för anordnande av dylik verksamhet, vilken — med hänsyn därtill att statsbidrag måste förutsättas bli nödvändigt för planens förverkligande — underställdes riksdagen i proposition nr 10/1943. Planen innebar, att folkköken skulle drivas såsom kommunala inrättningar samt såvitt görligt samordnas med åtgärder som eljest ur civil försvarsberedskapssynpunkt kunde vara påkallade. Då kommunerna i allmänhet finge förutsättas sakna möjlighet eller vilja att ensamma svara för de med inrättningarnas drift förenade kostnaderna, borde statsbidrag k u n n a lämnas för dessa kostnader. Bidrag borde kunna utgå, sedan Kungl. Maj:t eller av Kungl. Maj:t utsedd myndighet funnit behov av folkkök föreligga inom vederbörande kommun samt därjämte skäl finnas för prisnedsättning. Någon särskild lagstiftning angående skyldighet för kommun att anordna folkkök vore obehövlig, enär Kungl. Maj :t finge anses äga befogenhet att med stöd av lagen den 15/6 1939 (nr 254) om skyldighet för kommun att fullgöra vissa av krig m. m. föranledda arbetsuppgifter föreskriva, att kommun skulle inrätta folkkök. Kommun borde äga bestämma, att ledningen av verksamheten skulle utövas av en särskild styrelse. På denna borde ankomma att efter fastställda grunder besluta om vilka befolkningsgrupper, som skulle tillhandahållas mat till nedsatta priser, samt om storleken av den prisnedsättning som därtill berättigade skulle åtnjuta. Statsbidraget syntes som regel böra bestämmas till 5 0 % av det belopp, varmed prisnedsättning beviljades. Riksdagen godkände de i propositionen angivna riktlinjerna för beviljande av statsbidrag åt kommunerna för vissa kostnader för utspisning vid folkkök. Föreskrifter i ämnet utfärdades genom kungörelse den 1/10 1943 (nr 726). Frågan om inrättande av folkkök blev under kristiden aldrig aktuell.
Industrien. Allmän översikt av kristidshushållningen och kristidspolitiken. Industriens förutsättningar och läge vid krigsutbrottet. Beredskapsåtgärder. Den svenska industrien genomgick under mellantiden mellan de båda världskrigen, sedan verkningarna av deflationskrisen under 1920-talets första år övervunnits, en kraftig utveckling och konsolidering. Senare delen av 1920-talet framstod som en tid av livlig företagsamhet och goda konjunkturer. Särskilt framträdande var under dessa år exportindustriernas tillväxt. Drygt en tredjedel av den svenska industriens arbetarstam torde då ha varit sysselsatt vid tillverkningar för export och ungefär samma proportion kan antagas ha förelegat med hänsyn till industriens produktionsvärde. Främst uppbars denna exportkonjunktur av de starkt expanderande pappersmasse- och pappers- samt verkstadsindustrierna, medan däremot läget för de äldre exportbranscherna, järn- och sågverksindustrierna, var mera pressat. Den svåra och långvariga internationella kris, som tog sin bojan år 1929, drabbade även den svenska industrien hårt. Den kunde på allvar anses överstånden först omkring år 1934. Likväl kan sägas, att krisen i vårt land övervanns tidigare än i flertalet andra industriländer. Till stor del torde detta få anses ha berott på de svenska exportvarornas betydelse för och konkurrensförmåga på världsmarknaden. 1930-talets senare år kännetecknades av en förnyad industriell högkonjunktur. Nu var det dock mindre exportindustrierna än hemmamarknadsindustrierna som dominerade utvecklingen. För hela perioden 1929 39 torde den totala industriella produktionsvolymens ökning k u n n a skattas till omkring tre fjärdedelar för de typiska hemmamarknadsindustrierna mot endast omkring en fjärdedel för de industrier som arbetade väsentligen för export. Vid periodens slut torde de sistnämnda industriernas andel av industriens totala arbetarantal och produktionsvärde ha nedgått från en tredjedel till ungefär en fjärdedel. Till denna omsvängning bidrog helt visst i hög grad den restriktiva och för världshandeln förödande tendens, som under dessa år kom till uttryck i de flesta länders handelspolitik i samband med växande självförsörjnings strävanden. Exportproduktionens relativa tillbakaträngande i vårt land till förmån för hemmamarknadsproduktionen — en tendens som kunde iakttagas beträffande såväl konsumtions- som kapitalvaror — främjades utan tvivel också av det tilltagande
436 välståndet och den ökade köpkraften hos de breda folklagren samt den starkt stegrade byggnads-, särskilt bostadsbyggnadsverksamheten, vilken i växande skala uppträdde som avnämare av svenska industriprodukter. Inom järnindustrien tog sig nu nämnda intresseförskjutning uttryck särskilt i en ökning av handels järnstillverkningen för byggnads- och konstruktionsändamål-på bekostnad av den mera exportbetonade kvalitetstillverkningen. Sågverksindustriens produktion inriktades likaledes alltmer på att tillgodose landets egna behov av trävaror. Produktionen av andra byggnadsmaterial, såsom cement, tillväxte kraftigt. Textil- samt läder- och gummiindustriernas tillverkningar kunde i stigande grad tillgodose den inhemska konsumtionens krav och detsamma gällde i viss omfattning även livsmedelsindustriernas och de kemiska industriernas produktion. Genom allt detta blev den svenska industriens redan förut ganska stora mångsidighet ytterligare markerad. Allmänt sett betydde otvivelaktigt denna utveckling en styrka ur försvars- och krisberedskapssynpunkt. Resultatet var nämligen, att då krisen kom och handelsvägarna spärrades landet besatt en månggrenad och specialiserad produktionskapacitet, vilket ur nyssnämnda synpunkt var av väsentligt värde, eftersom det nu blev nödvändigt att i långt högre grad än förut lita till inhemsk varuproduktion. Trots detta var emellertid självförsörjningsförmågan alltjämt i många hänseenden svag, då landet ofrånkomligen som förut stod i beroende av främmande tillförsel i fråga om en mängd viktiga primära råvaror och hjälpmedel, bränslen och andra förnödenheter. Då handelsförbindelserna med utlandet under krigets gång i väsentlig m å n avskuros, var det ej blott importen utan ock exporten som hämmades. I en del fall där det gällde försörjningsmässigt viktiga varor låg det f. ö. i vårt eget intresse att inställa varuutförseln. Med utrikeshandeln sålunda trängd från såväl import- som exportsidan framtvingades — både ur försörjnings- och ur sysselsättningssynpunkt — en omfattande och betydelsefull omställning av den industriella verksamheten för ökad hemmamarknadsproduktion, ej minst för militära behov. En omdirigering av industrien i sådan riktning var en av huvuduppgifterna för den industriella kristidspolitiken. En annan uppgift var att bättre utnyttja de inhemska råvaruresurserna och att på ändamålsenligaste sätt tillvarataga och fördela förefintliga varutillgångar. En tredje uppgift slutligen — vilken dock väsentligen var av handelspolitisk natur — var att till det yttersta begagna de utvägar som kunde yppa sig för att vidmakthålla och, där så kunde ske, vidga möjligheterna till fortsatt import, helst i utbyte mot svensk export. Ungefär hälften av vår införsel efter värde räknat, d. v. s. varor för över en miljard kr. per år, utgjordes under förkrigstiden av råämnen och liknande produktionsförnödenheter. Däri ingick stenkol och koks med icke mindre än omkring 20 % av totalimporten, och ungefär två tredjedelar av nämnda bränsleimport torde ha gått till industriell förbrukning.
437 Så som våra utlandsförbindelser under kriget utvecklade sig var det emellertid icke i främsta rummet bränslefrågan — åtminstone icke under den första tiden — som utgjorde det kritiska momentet, eftersom kol kunde till ej obetydlig del erhållas genom varuutbyte med centraleuropeiska länder och i övrigt ersättas med inhemska bränslen. Största bekymren vållade bristen på de oersättliga råvaror samt den materiel, till viss grad också de för konsumtion avsedda färdigfabrikat, som dittills importerats från länder västerut och som efter avspärrningen av handeln med dessa länder i april 1940 ej längre eller endast med svårighet kunde erhållas. Tillspetsningen i det politiska läget i Europa under år 1937 och än mer under år 1938 underströk behovet av b e r e d s k a p s å t g ä r d e r mot den hotande krigsfaran. Som det viktigaste framstod härvidlag uppläggandet av reservlager av sådana importvaror, vara knapphet kunde förutses som följd av inträffande störningar i de yttre handelsförbindelserna. Från statsmakternas sida vidtogos i sådant hänseende, jämlikt beslut vid 1937 års riksdag, ganska omfattande anstalter, för vilka redogöres i kapitlet om den statliga lagerhållningen. Men även från industriens egen sida gjordes kraftiga ansträngningar för varuanskaffning från utlandet, vilka ledde till en i många avseenden betydligt förstärkt lagerhållning. Eftersom handels- och sjöfartsförbindelserna ännu under krigets första skede kunde upprätthållas i tämligen stor omfattning, fortsattes dessa lagringsköp flera månader efter krigsutbrottet med resultat att lagerställningen, när avspärrningshotet slutligen förverkligades, på åtskilliga områden kunde anses relativt god och i varje fall väsentligt översteg den normala. En jämförelse mellan importvärdesiffrorna under de senaste förkrigsåren och motsvarande siffror för åren närmast dessförinnan ger knappast någon rätt föreställning angående omfattningen av försiggångna lagringsköp, eftersom de stegringar som därvid framträda uppenbarligen äga samband jämväl med den i högkonjunkturens tecken försiggångna produktionsökningen samt den fortgående prisstegringen. Men något torde ändock åtminstone 1939 års importsiffror, jämförda med de föregående årens, ha att säga till upplysning om de skedda lagringsköpens relativa storlek. Mot ett genomsnittsvärde per år för importen under åren 1934—36 av 1 471 milj. kr. svarar för åren 1937—38 ett importvärde av 2 102 och för år 1939 av 2 498 milj. kr. Stegringen för det sista förkrigsåret är som synes avsevärd. Nedanstående som exempel anförda kvantitetsuppgifter (i r u n d a tal) för importen av vissa viktigare varuslag torde i förevarande avseende avge ett något tydligare vittnesbörd. Siffrorna för under år 1939 importerade råvaror överstiga genomgående ej obetydligt industristatistikens siffror för under samma år inom industrien förbrukade varor av motsvarande slag.
438 Import i genomsnitt nedannämnda år 1934—36 ton
1937—38 ton
1939 ton
124 770 329 730 35 860 12 900 15 850 1810 1 560
143 800 419 250 49 730 13 840 22 680 2 430 3 800
209 090 526 150 64 280 24 160 44 090 2 976 3 060
10 300 30 810 18 470 17 570 8 530 5 700 34 670 164 190 31 130
9 840 35 250 19 390 19 400 9 720 7 600 39 990 223 640 40 670
13 780 46 930 21 720 23 030 12 350 9 500 46 810 251 850 39 610
7 147 210 917 890
8 325 110 1 260 140
8 681 590 1 487 620
J ä r n och metaller: Tackjärn och annat icke smidbart järn Götjärn och valsverksprodukter Koppar Zink Bly Tenn Aluminium Spånadsämnen: Ull och konstull Bomull Lin, hampa, jute Hudar, oberedda Garvämnesextrakter Kautschuk, oarbetad Vegetabiliska feta oljor Koksalt Soda Bränslen: Stenkol och koks Mineraloljor
Industrikommissionens tillkomst och verksamhet under krisens första skede. Västspärren. Omedelbart vid krigsutbrottet tillsattes ett provisoriskt organ, industrisakkunniga, för handläggning av vissa av krisläget föranledda uppgifter med hänsyn till den industriella verksamheten samt för förberedande av en fastare och mera definitiv krisförvaltningsmyndighet på industriområdet. En sådan kom också till stånd genom upprättande fr. o. m. den 1/11 1939 av statens industrikommission (IK), vilken enligt sin instruktion skulle ha till uppgift att under Kungl. Maj:t handhava ledningen av den under rådande utomordentliga förhållanden erforderliga regleringen av dels råvaruförsörjningen och produktionen på det industriella området, dels försörjningen med bränsle, smörjmedel och elektrisk kraft. Redogörelse för IK:s ursprungliga uppdrag och organisation och den fortsatta utvecklingen därav ävensom — i anknytning till en allmän översikt för hela den centrala krisförvaltningen — för de inom kommissionen tillämpade arbetsformerna har lämnats ovan i kapitlet om kristidsadministrationen. Den första viktigare organisationsförändringen ägde rum den 1/7 1940, då handläggningen av ärenden rörande bränsle- och kraftförsörjningen överflyttades till det då nyinrättade centralorganet för dithörande ärenden, statens bränslekommission (BK). IK:s förvaltningsapparat och personalstab växte i bredd med de ökade arbetsuppgifterna och nådde sin högsta
439 utveckling under budgetåret 1943/44. Kort efter krigets avslutande började en avveckling, som slutade med att kommissionen, vars uppgifter då reducerats till att väsentligen blott avse utredningar och yttranden i samband med efterkrigstidens importreglering, fr. o. m. den 1/1 1950 sammanslogs med statens handelskommission. Under hösten 1939 och ännu under de första månaderna av år 1940 fortgick utrikeshandeln i stort sett — främsta undantaget utgjorde trävaruexporten — ganska obehindrat. Detta gjorde, att industrien med hänsyn till råvaruförsörjningen kunde arbeta tämligen oberörd av statliga ingrepp och under väsentligen samma betingelser som under förkrigstiden. IK blev fördenskull till en början huvudsakligen en iakttagande, kontrollerande och planerande myndighet. Genom sin utredningsbyrå, vilken var ett av de organ inom kommissionen som först utbyggdes, ordnade kommissionen bl. a. en fortlöpande insamling av uppgifter om tillgångar och behov beträffande viktigare råvaror och produkter samt bearbetade och sammanställde detta material till ett slags bokhålleri för industriens råvaruhushållning. På detta sätt skapades möjligheter för en kontinuerlig övervakning av det industriella försörjningsläget, som blev av största betydelse för IK:s fortsatta verksamhet. Ett av IK:s viktigare åligganden under denna första tid var att medverka vid licenseringen beträffande den mängd exportförbud, som av försörjnings- eller handelspolitiska skäl tid efter annan utfärdades. IK:s uppgift var här att genom yttranden till licensmyndigheten, HK, vaka över att ingen för industriens varuförsörjning menlig utförsel ägde rum. Även beträffande importen fick kommissionen medverka såsom målsman för försörjningsintressena med avseende på industrien bl. a. vid uppgörandet av importprogram för reservförrådsnämnden. Då importen något senare — i mars 1940 — närmast av valutaskäl bragtes under något skarpare reglering, skedde även detta under aktiv medverkan av IK. I förarbetena till krigshandelsavtalen med Storbritannien och Tyskland tog IK livlig del. Sedan dessa kommit till stånd, fick kommissionen betydelsefulla uppgifter i fråga om avtalens tillämpning; särskilt bör nämnas den befattning som IK:s järnavdelning fick med fördelnings- och prisfrågor i samband med järnimporten från Tyskland. Eljest koncentrerades IK:s ansträngningar under krisens tidigare skede i stigande grad på uppgifter som sammanhängde med disponerandet av den hårt anlitade industriella kapaciteten för krigsmaterieltillverkning och annan produktion i och för den militära upprustningen. För IK:s verksamhet på detta område, vilken under år 1940 fick sin största omfattning, redogöres i ett följande avsnitt. Tysklands den 9 april 1940 inledda ockupation av Danmark och Norge, vilken medförde en nära nog fullständig avspärrning av vårt lands han-
440 delsförbindelser västerut, förändrade helt betingelserna för den svenska industrien. Importen av en mängd viktiga råvaror upphörde eller minskades starkt och samtidigt lösgjordes på grund av reducerad export eller felande råvarutillgångar förut sysselsatt industriell kapacitet. Råvaruknapphet, icke kapacitetsknapphet kom därefter främst att känneteckna den industriella hushållningen. Detta medförde en väsentlig förskjutning av tyngdpunkten i IK:s verksamhet. En omedelbar konsekvens av det sålunda förändrade läget blev återkallandet av en mängd exportlicenser samt en betydligt strängare praxis för tillstyrkande av nya sådana. Planer för besparingar i förbrukningen av viktigare importvaror, vilka delvis tidigare uppgjorts, aktualiserades och nya utarbetades. Under loppet av april och närmast följande månader år 1940 genomfördes på IK:s initiativ inventeringar och beslag beträffande ett flertal betydelsefulla råvaror, kombinerade med handels- och förbrukningsreglering av mer eller mindre genomgripande natur. I en del fall, såsom beträffande vissa metaller, genomförde IK i samverkan med näringslivets organisationer en frivillig men dock förhållandevis effektiv förbrukningsransonering. Syftet med dessa regleringar var att få ett grepp om handeln och konsumtionen för att förhindra en ojämn distribution av tillgängliga förråd samt att nedbringa förbrukningen och därigenom dryga ut tillgångarna. Hur stark begränsningen i de olika fallen behövde göras berodde dels på lagrens storlek, dels på omfattningen av de militära behoven, som man i främsta rummet sökte trygga. Reglering av förbrukningen var den ena och mest påtagliga sidan av avspärrningens inverkan på IK:s verksamhet. Den andra sidan var arbetet på att på olika sätt förstärka varutillgången. Kommissionen hade sålunda här att på skilda sätt medverka till att de ännu återstående begränsade möjligheterna till varuutbyte med utlandet tillvaratogos samt för övrigt att verka för att importvaror i görlig mån ersattes eller kompletterades med inhemska varor. Kommissionen sökte därjämte på allt sätt befrämja utforskandet av nya möjligheter till ersättningsproduktion. Handelsavspärrningen hade helt naturligt en omedelbart ogynnsam inverkan på sysselsättningen inom ett flertal industrigrenar. Då det kunde förutses, att härigenom yppade tendenser till arbetslöshet komme att skärpas, samtidigt som den omfattande krigsindustriella produktionen, i händelse Sverige icke indroges i kriget, småningom minskades, blev frågan om sysselsättning av friställd arbetskraft ett problem som under tiden närmast efter handelsspärrens inträde tilldrog sig stor uppmärksamhet. Emellertid ändrades situationen härutinnan rätt snart, så att intresset i stället koncentrerades på frågan att finna tillräcklig personal för de många nj^a produktionsuppgifterna och sålunda övervinna en växande knapphet på arbetskraft.
441 Industriell produktion för försvarsändamål. Vid krigsutbrottet förelågo stora brister i landets militära utrustning. Anskaffning genom import utifrån kunde av naturliga skäl äga r u m blott i jämförelsevis ringa utsträckning. Materielanskaffningen måste därför främst bli en inhemsk produktionsuppgift. Eftersom behoven voro så ofantligt mycket större och samtidigt mera mångskiftande än i fred, kunde de icke på långt när tillgodoses av de vanliga leverantörerna — försvarets egna fabriker och de speciellt på krigsmaterieltillverkning inriktade företagen — utan även en stor del av den övriga »civila» industrien måste under de första krigsåren tagas i anspråk för militära produktionsändamål. Genomförandet av rustningsprogrammet, vilket givetvis i främsta rummet påvilade de militära förvaltningsmyndigheterna, men i intimt samarbete med IK såsom centralorgan för råvaruförsörjningens och den industriella verksamhetens anpassning efter krisläget, framtvang snart vissa organisatoriska åtgärder för materielanskaffningens effektivisering. För detta ändamål tillskapades i mars 1940 ett nytt centralt organ, med starkt civilt industriellt inslag, statens ammunitionsnämnd, sedermera ombildad till statens krigsmaterielnämnd och slutligen till krigsmaterielverket. Kort därefter upprättades — jämväl av rationaliserings- och effektivitetshänsyn — en försvarsväsendets verkstadsnämnd (sedermera försvarets fabriksstyrelse) som koncernledning för flertalet av försvarsväsendets egna fabriker. (Se härom sid. 76.) Det må i detta sammanhang också nämnas, att på IK:s initiativ inrättades en kår av arméingenjörer, bestående av dels äldre specialingenjörer, dels värnpliktiga, vilka ställdes till förfogande vid militära staber och förband inom de olika försvarsgrenerna för uppgifter beträffande teknisk materiel av mera komplicerad beskaffenhet. Belastningen av de särskilda krigsmaterielproducerande företagen med militära beställningar var givetvis mycket ojämn. Endast i undantagsfall absorberade den militära produktionen företagens hela tillverkningskapacitet och det gällde då att passa in denna produktion vid sidan av den ordinarie civiltillverkningen. Detta kunde i många fall ske tämligen friktionsfritt men mötte i andra fall svårigheter, beroende på i vad mån de nya tillverkningarna med hänsyn till de anspråk de ställde på vederbörande företags tekniska utrustning läto inordna sig i produktionsprogrammet. Här förelåg för IK och statens ammunitionsnämnd den synnerligen betydelsefulla uppgiften att genom en planmässig, central dirigering söka ernå bästa möjliga hushållning med förefintliga produktionsresurser, att hindra uppkomsten av »trånga sektioner» och »snedbelastning» vid företagen o. s. v. Strävandena inriktade sig därvid bl. a. på att tillse dels att de statliga beställningarna ej onödigtvis hämmade önskvärd exporttillverkning, dels och framför allt att produktionen för hemmamarknaden av mera betydelsefulla fabrikat kunde i möjligaste mån upprätthållas.
442 Ett visst undanträngande av civiltillverkningen var emellertid ofrånkomligt framför allt under det första skedet av den industriella mobiliseringen, innan ännu åtgärder hunnit vidtagas för utökande på de viktigare punkterna av den industriella kapaciteten. Härvid måste en p r i o r i t e t s o r d n i n g skapas med företrädesrätt för de militära leveranserna framför leveranser till enskilda. I de flesta fall kunde detta genomföras genom frivillig medverkan från industriens sida, men svårigheter mötte understundom att för de statliga beställningarna ernå den erforderliga företrädesrätten på grund av de påföljder i form av viten o. d., som kunde befaras genom eventuella kontraktsbrott, framkallade av försenade leveranser. Det befanns fördenskull önskvärt att träffa anordningar för att i förevarande hänseende vid behov möjliggöra ett tvångsförfarande. Främst gällde detta AB Bofors med hänsyn till dess stora betydelse som leverantör av krigsmateriel. Sedan Kungl. Maj :t den 1/3 1940 med avseende på nämnda bolag med stöd av 5 § allmänna förfogandelagen meddelat beslut av angiven innebörd och uppdragit åt IK att utfärda närmare bestämmelser om verkställigheten härav, föreskrev kommissionen, att bolaget skulle, intill dess annorlunda bestämdes, utföra beställningar för svenska statens räkning, som gjorts eller under tiden för förfogandet komme att göras, med företräde framför andra beställningar. På IK:s hemställan förordnade Kungl. Maj:t senare, den 17/5 1940, att varje företag som nämnda dag fanns upptaget i det s. k. krigsindustriregistret skulle tills vidare efter IK:s bestämmande vara pliktigt ombesörja, att krigsförnödenheter, som ej voro att hänföra till livsmedel eller fodermedel, tillverkades för kronans räkning. Förordnandet beträffande Boforsbolaget upphävdes genom Kungl. Maj :ts beslut den 31/12 1945. I fråga om andra krigsindustriföretag togs det givna bemyndigandet endast i undantagsfall i anspråk. (Ett sådant fall gällde tillverkning vid ett textilföretag av brandslang.) Övergången till militär tillverkning kunde snabbast åvägabringas inom b e k l ä d n a d s i n d u s t r i e r n a , där omställningsproblemen ej erbjödo större svårigheter. Främst gällde det här en massproduktion av uniformer och skodon. Utrymme för de stora militärleveranserna vanns delvis genom en minskning av civiltillverkningen. Denna minskning kunde genomföras på frivillighetens väg och torde icke ha haft någon menlig inverkan på allmänhetens försörjning, eftersom lagren hos parti- och detaljhandeln voro jämförelsevis stora. Emellertid ökades även den totala produktionsvolymen inom ifrågavarande industrier kraftigt, vilket bl. a. möjliggjordes genom den rationalisering som tillverkningen av militära standardvaror i stora serier innebar. Sedan de stora utrustningsbehoven av engångsnatur någorlunda tillgodosetts, kunde den militära tillverkningen minskas till att i huvudsak motsvara förslitningen. Militärtillverkningarnas volym inom textilindustrien nedgick redan på våren 1941 till ungefär hälften av toppvolymen ett år tidigare och koncentrerades i samband härmed till ett
443 mindre antal särskilt lämpliga fabriker. Inom skoindustrien hade den militära produktionen vid angivna tidpunkt ävenledes väsentligen skurits ned. B y g g n a d s i n d u s t r i e n — vars huvuddel, bostadsproduktionen, vid krigets början nedgick till ett minimum — ställdes tidigt i försvarets tjänst. Byggnadsentreprenörerna togos starkt i anspråk för allehanda anläggningar av militär eller allmän skyddsnatur. Detta fortfor under de två å tre första krigsåren men upphörde sedan till större delen. Av stor betydelse vid den krigsindustriella mobiliseringen var det planeringsarbete, som IK:s byggnadsavdelning i samråd med andra myndigheter verkställde i och för organiserande av byggnadsindustriens personliga och maskinella resurser till en arbets- och reparationsberedskap för befästningsanläggningar, hamnar, broar, vägar, kraftstationer, flygfält, luftskyddsanordningar m. m. Också för j ä r n - o c h s t å l i n d u s t r i e n betydde den reguljära byggnadsverksamhetens nedgång att större utrymme lämnades för statliga beställningar och över huvud arbeten för det allmännas räkning. Till följd av den ökade orderanhopningen, vilken blev än mer pressande genom omfattande beställningar även för finsk räkning, framträdde allt starkare krav på reglerande ingripanden för enhetligt ordnande av prioritetsfrågorna och utjämning av orderbelastningen. IK:s järnavdelning fick här en viktig uppgift. I slutet av mars 1940 upprättades inom avdelningen en fördelningscentral för statliga järn- och stålbeställningar. Här samlades de statliga orderna och fördelades på lämpligt sätt mellan verken efter deras kapacitet och tekniska utrustning. På så sätt lyckades det att fullständigare tillvarataga produktionsmöjligheterna och mera rationellt ordna driften. Vad v e r k s t a d s i n d u s t r i e n beträffar fick den självfallet som krigsmaterielleverantör väldiga nya uppgifter att lösa. Det gällde här i första hand att noggrant söka tillvarataga förefintliga produktionsresurser. Men i många fall måste det bli fråga om betydande kapacitetsutvidgningar. Exporten av verkstadsprodukter sjönk starkt under förra halvåret 1940 och även den inhemska civila efterfrågan visade på flera områden en nedgående tendens, bl. a. på grund av minskad investeringsverksamhet inom vissa industrier. Härigenom kunde större utrymme beredas för krigsmaterieltillverkningen. På flera vägar sökte man ernå den önskade utökningen av produktionsmöjligheterna: genom förlängning — efter arbetsrådets medgivande — av arbetstiden per arbetare och vecka, genom övergång i största möjliga utsträckning till skiftarbete samt genom nyanskaffning av maskiner och verktyg och fullständigare utnyttjande av äldre sådana. Åtgärder vidtogos ock för ökad tilverkning av verktygsmaskiner. Inom IK:s verkstadsavdelning skapades en central med uppgift att tillse, att de viktigaste behoven av dylika maskiner kunde tillfredsställas genom den successivt fortskridande tillverkningen. I övrigt gick verkstadsavdel-
444 ningens liksom järnavdelningens arbete ut på att åstadkomma möjligast planmässiga fördelning av statsbeställningarna. Den inom verkstadsindustrien pågående krigsmaterielproduktionen förändrades med åren till sin art och sammansättning. Mest trängande var ammunitionsanskaffningen, som till en början fördelades på ett mycket stort antal verkstadsföretag. I samma mån som bristerna i fråga om den lättare ammunitionen började täckas försköts intresset i högre grad mot tillverkning av tyngre materiel. Härvid visade det sig lämpligt att — liksom fallet var beträffande beklädnadsanskaffningen — koncentrera produktionen till ett mindre antal särskilt lämpliga fabriker, vilket i förening med vunna erfarenheter möjliggjorde lägre priser. Den del av rustningsproduktionen, som kom senast i gång och var mest tidsödande, gällde naturligt nog den »tyngsta» materielen, krigsfartyg, stridsvagnar m. m. samt flygplan. Ett undantag utgjorde dock härvid i viss mån tillverkningen av minsvepare och jagare, där det i stort sett endast gällde att påskynda och utveckla den tillverkning av standardtyper, som redan tidigare skett på örlogsvarv och hos de stora civila varven. För övrig tung materiel voro svårigheterna mycket stora och det blev nödvändigt för den privata industrien, hos vilken huvudparten av denna tillverkning måste äga rum, att vidtaga omfattande och svåra omställningsåtgärder och kapacitetsutvidgningar. Dessförinnan hade de militära myndigheterna att fastställa vederbörliga tekniska data och effektivitetskrav hos de olika produkterna, vilket fordrade ett långvarigt planeringsarbete under beaktande av färska krigserfarenheter utomlands. Till en viss del måste också avvaktas statsmakternas beslut om en ny försvarsordning, varigenom år 1942 skapades en fast grund för materielanskaffningen. Tillverkningen av stridsvagnar, pansarbilar, terrängbilar och annan materiel för arméns motorisering kunde i allmänhet ske vid förefintliga civila verkstadsföretag, huvudsakligen bilfabriker och deras underleverantörer, medan byggandet av de större örlogsfartygen placerades hos varvsindustrien. I båda fallen kunde denna produktion ske utan större kapacitetsutvidgning men på bekostnad av civila tillverkningar. Däremot krävde flygupprustningen till övervägande del nybyggnad av fabriksanläggningar. Till grund härför lågo långsiktiga ramavtal mellan flygförvaltningen under medverkan av IK samt aeroplan- och flygmotorbolagen i Linköping och Trollhättan (Svenska Aeroplan AB och Nohab Flygmotorfabriker AB). I stort sett kunde motorfordonsupprustningen anses avslutad redan före krigsslutet. Tillverkningen av större krigsfartyg åter samt flygplan fortsatte i snarast ökad omfattning jämväl därefter. E n betydelsefull funktion med avseende på krigsmaterielproduktionen utövade IK genom sin i februari 1940 inrättade prisbyrå. Denna hade till uppgift att tjänstgöra som rådgivare åt de militära förvaltningsmyndigheterna vid p r i s s ä t t n i n g i samband med krigsleveranskontraktens
445 fullgörande eller eljest vid krigsindustrieli produktion. Vanlig anbudskonkurrens kunde härvid ofta nog ej användas; till stor del fingo leveranserna prissättas på grundval av en kalkylering av tillverkningskostnaderna antingen vid ett visst företag eller för en hel bransch. Inom prisbyrån utarbetades en P. M. med grunder för prissättningen av industriens krigsleveranser, vilken i princip låg till grund för arbetet. Detta kom att omfatta alla slag av avtal, icke endast krigsleveranskontrakt, och varusortimentet var stort, från skor, ylletyger och uniformer till kanoner, stridsvagnar och flygmaskiner. Den för försvaret i ena eller andra formen arbetande delen av den svenska industrien var under krigets första år mycket betydande. Beräkningar som gjordes inom IK gåvo vid handen, att under första kvartalet 1940 tillverkningen av militära förnödenheter torde ha representerat minst en fjärdedel av den egentliga industriens tillverkningsvärde. Med sådan tillverkning skulle ca 100 000 personer eller omkring en femtedel av industriens hela personal ha varit sysselsatt. Fr. o. m. hösten 1940 började produktionen för försvarsändamål att avtaga, beroende på att de mest trängande behoven i många fall kunde anses fyllda. Ännu i början av 1941 tog tillverkningen för försvarets räkning dock en mycket avsevärd del av den industriella kapaciteten i anspråk. Sammanlagt torde då omkring 80 000 arbetare ha varit sysselsatta med dylika arbeten, därav ca 35 000 inom verkstadsindustrien — utgörande omkring 30 % av denna industris hela arbetarpersonal — och ca 20 000 inom textilindustrien. Till de anförda siffrorna över arbetarpersonalen få läggas siffrorna för motsvarande tjänstemannapersonal, uppgående till ett tiotusental, vidare byggnadsarbetare sysselsatta med befästningsanläggningar och kasernbyggen m. m. samt hantverkare m. fl. till obestämt antal. Krishushållningens allmänna utformning under krisens senare skede. IK:s uppgifter på det h a n d e l s p o l i t i s k a o m r å d e t voro icke blott under krisens begynnelsetid utan under hela dess fortgång och jämväl efteråt mycket betydelsefulla. Kommissionen medverkade såsom sakkunnig instans vid de nästan ständigt pågående avtalsförhandlingarna med skilda länder. I fråga om exporten var kommissionens strävan självfallet alltjämt att tillse, att exportförbuden — vilka fingo allt större omfattning, intill dess att hela exporten från den 1/4 1941 ställdes under reglering — samt den därav föranledda licensgivningen handhades på ett sätt som bäst överensstämde med de svenska försörjningsintressena. I avseende på importen hade kommissionen å ena sidan att övervaka, att den i enlighet med ingångna handelsavtal försiggående omfattande tillförseln från Centraleuropa och länder österut på lämpligt sätt omhändertogs och distribuerades, å andra sidan att medverka till att de även efter avspärrningen
446 yppade möjligheterna till tillförsel västerifrån på bästa sätt utnyttjades för verkligt vitala ändamål. I sistnämnda hänseende märkes under senare delen av år 1940 och förra hälften av år 1941 den visserligen mycket begränsade men dock ej betydelselösa trafik som kunde upprätthållas över den nordfinska hamnen Petsamo. F r å n början av år 1941 och ända fram till våren 1945 hade man vidare att räkna med den på medgivande tid efter annan från båda de krigförande parterna vilande lejdtrafiken över Göteborg, varigenom icke blott viktiga tillskott, företrädesvis i råvaror, kunde erhållas från transoceana länder utan även en viss export västerut upprätthållas. Rörande dessa frågor hänvisas till den utförligare framställningen i kapitlen om utrikeshandeln och sjöfarten. Det har redan framhållits, att de försämrade försörjningsutsikterna efter avspärrningen föranledde IK att intaga en helt ny attityd med avseende på kristidshushållningens utgestaltning. Först nu blev det på allvar fråga om att grundlägga en planmässigt utformad krisekonomi, närmast på råvaruförsörjningens område. Den ena varugruppen efter den andra underkastades härvid med hänsyn till förefintliga eller påräkneliga tillgångar en r e g l e r i n g , som syftade till upprättande av en efter de beräknade behoven avpassad, långsiktig hushållning. Metoden var i stora drag följande. Så snart tillgången på en råvara av betydelse befarades komma att åtminstone på längre sikt understiga efterfrågan, gällde det först och främst att bringa den under IK:s kontroll. I händelse varan behärskades av ett fåtal tillverkare, importörer eller lagerinnehavare kunde en reglering ofta ske på grundval av frivilliga överenskommelser. Vid stor knapphet på en begärlig vara nödgades man dock även i sådana fall småningom tillgripa den utväg, som vanligen begagnades redan från början då varan låg utspridd på många händer, nämligen att basera regleringsåtgärderna på s t a t s b e s l a g jämlikt allmänna förfogandelagen. Grundläggande för varje varureglering var den h u s h å l l n i n g s p l a n för varan, som regelmässigt för ändamålet uppgjordes. Som tillgångar upptogos här de genom inventering eller på annat sätt konstaterade befintliga lagren samt den uppskattade inhemska produktionen. En framtida import medräknades däremot endast i sådana fall, då man kände sig någorlunda säker på att denna verkligen skulle komma till stånd. Så vågade m a n t. ex. oftast icke i förväg ta hänsyn till lejdimporten, då man ju alltid måste räkna med att denna när som helst kunde avbrytas, vilket också vid ett par tillfällen skedde. Man planerade därefter den totala tilldelningen och ransoneringen av varan så, att nyssnämnda tillgångar skulle räcka under viss, relativt långt tid framåt, helst två år. I en del fall bedömdes dock tillgången vara så knapp och olägenheterna av en hårdare ransonering så stora, att man, i förhoppning om framtida import, fick
447 nöja sig med en kortare försörjningsperiod. Allt eftersom tiden gick försköts ransoneringsperspektivet framåt. Man fick göra upp nya tvåårsplaner, vilket i en del fall medförde nedskärningar av förbrukningen men i andra fall oförändrad eller kanske t. o. m. ökad tilldelning, beroende på huruvida import eller annan förbättring av varutillgången under tiden ägt rum. Som regel innefattade varubeslagen ej blott förråd, som vid beslagstillfället funnos inom riket, utan även varor som därefter inom riket framställdes eller dit infördes (s. k. fortlöpande beslag). Den praktiskt viktigaste konsekvensen av ett varubeslag var, att därmed följde begränsning av rätten att förfoga över beslaglagd vara och tvånget att därutinnan iakttaga den administrerande myndighetens (här IK:s) bestämmelser. Vanligen medgav IK i sina tillämpningsföreskrifter — för möjliggörande av pågående produktion — rätt för innehavaren av beslagsvara till förbrukning därav efter vissa grunder under en övergångstid. I fortsättningen medgavs som regel rätt till förbrukning av eget lager efter licens för viss tillverkning eller för generell förbrukning. För inköp av beslagsvara fordrades som regel inköpslicens, vartill eventuellt knötos vissa särskilda villkor med hänsyn till pris och användning. I samband med beslaget föreskrevs regelmässigt deklarationsskyldighet rörande innehav av beslaglagd vara. Beslaget åtföljdes vidare i allmänhet av föreskrifter om r e g l e r i n g a v h a n d e l n med varuslaget i fråga. Tvångsmässig handelsreglering genomfördes dock emellanåt även utan beslag. Handelsregleringen innebar i den vanligen tillämpade formen, att rätten till inköp eller försäljning av vara, utom för särskilt preciserade fall, gjordes beroende av utav IK meddelat tillstånd. Härvid utfärdade inköpslicenser kunde, allt eftersom de avlämnats till vederbörande leverantörer, av dessa användas för återinköp av varan. Understundom medgavs rätt till fri försäljning av beslaglagd vara i smärre kvantiteter mot kvitto samt anteckning vid vederbörligt försäljningsställe av köparens namn och adress. En varureglering må ha haft ena eller andra formen, alltid åsyftades därmed en sådan fördelning av varutillgången, att behoven kunde i en häremot svarande omfattning i planmässig ordning tillgodoses. Tilldelningen gestaltades alltså som en efter behovsprövning utformad r a n s o nering. Såvitt ransoneringen innefattade en nedskärning av efterfrågan å en viss vara, drabbade den vanligen icke alla användningsområden likformigt. Först och främst togs hänsyn till dessas angelägenhetsgrad, varvid man naturligt nog i första hand sökte trygga bl. a. krigsmaktens behov. Dessa godtogos dock icke automatiskt, utan man sökte överenskomma med de militära myndigheterna om rimliga besparingsåtgärder. Vidare lades vid tilldelningen stor vikt vid möjligheterna att utan svårare olägenheter •— om också med besvär, kostnader och en viss kvalitetsförsämring — övergå
448 till en annan, rikligare förekommande råvara. Den förskjutning av råvarubasen, som på detta sätt ernåddes, var i själva verket en av de viktigaste utvägarna att mildra varuknapphetens följder. Den fick stor omfattning på bl. a. textil- och metallområdena. Sådant utbyte av råvaror utgjorde f. ö. icke endast en bedömningsgrund vid ransoneringen av den ursprungliga råvaran utan föreskrevs ofta direkt genom s. k. p r o d u k t i o n s r e g l e r i n g a r , exempelvis genom bestämmelser om viss begränsning i användningen av ren ull i yllefabriker. Produktionsregleringarna innefattade även andra slags föreskrifter i syfte att begränsa åtgången av knappa råvaror och förbehålla dessa för särskilt viktiga färdigvaror. I många fall kunde man, trots ransonering av råvarutilldelningen, genom sådana produktionsregleringar och andra sparsamhetsåtgärder — genomförda under samarbete mellan IK och företagen — bevara en så pass riklig tillgång på de berörda färdigvarorna, att förbrukningen av dessa kunde lämnas fri. När det gällde mindre viktiga färdigvaror åter, lät man ofta en knapphet uppstå utan att vidtaga någon åtgärd. Men i inånga fall nödvändiggjorde givetvis ransoneringarna av råvaror en r a n s o n e r i n g ä v e n a v f ä r d i g v a r o r n a . Medan råvaruregleringarna i regel endast berörde industriföretagen, drabbade ransoneringen av färdigvaror — såvitt det gällde vanliga konsumtionsartiklar — direkt allmänheten, liksom fallet var på livsmedelsområdet. I vissa fall, såsom i fråga om tvättmedels-, textil- och skoransoneringarna, skedde dessa konsumtionsregleringar genom enhetliga inköpskort, eljest i allmänhet i form av individuellt tilldelade licenser. Industriens och försörjningsmyndigheternas reaktion inför varuknappheten inskränkte sig emellertid ej till att man på ovan beskrivet sätt minskade och omdirigerade förbrukningen av råvaror och konsumtionsartiklar. Man strävade också energiskt att kompensera importbortfallet och öka varutillgången genom s. k. e r s ä t t n i n g s p r o d u k t i o n . Det gällde här dels ny eller ökad produktion av varor av samma art som de förut importerade, dels produktion av till sin tekniska beskaffenhet avvikande varor, vilka lämpade sig som ersättning för de förra. Denna verksamhet började på allvar kort efter avspärrningen våren 1940. I en del fall kunde man därvid utnyttja sådan kapacitet som friställts genom exportsvårigheterna. Så t. ex. kunde massaindustrien, som särskilt hårt drabbats av avspärrningen, tagas i anspråk för tillverkning av fodercellulosa och sulfitsprit, delvis i teknisk kombination, en produktion som framför allt under år 1942 fick mycket stor omfattning men sedermera genom det förbättrade skördeutfallet upphörde för fodercellulosans del. Ett annat exempel är gengasaggregat, som utfördes av mindre hårt belagda företag inom verkstadsindustrien och som under biltrafikens omställningsperiod i slutet av 1940 och början av 1941 svarade för icke mindre än omkring 10 % av sysselsättningen inom denna vår största industrigren. Det inne-
449 bar givetvis ur både försörjnings- och sysselsättningssynpunkt betydande fördelar, att behov av nya varor och friställd produktionskapacitet på detta sätt kunde mötas. Ett sådant möte var emellertid knappast regel. Merendels berörde ersättningsproduktionen direkt eller indirekt den även i övrigt hårt belagda maskinindustrien. Ett gott stöd vid här berörda verksamhet för främjande av en av krisläget betingad omställning av industriproduktionen och för åstadkommande av ökad eller ny industriell kapacitet hade IK i ett av Sveriges industriförbund bildat organ, Industriförbundets produktionskommitté. Betydelsefullt var, att de nya uppgifterna ofta krävde nyanläggningar eller i varje fall avsevärda produktionsomställningar. I flera fall —- t. ex. ofta på det kemiska området •— då den nya eller ökade produktionen bedömdes ligga i linje med industriens naturliga utveckling, kunde densamma upptagas på företagens egen risk. Men i andra fall — exempelvis den ganska krisbetonade och samtidigt mycket kapitalkrävande ökningen av metallframställningen — syntes det omöjligt eller med hänsyn till ovissheten om avspärrningens varaktighet osäkert om nyinvesteringarna skulle kunna avskrivas, innan en billigare import åter komme i gång. I sådana fall fann sig IK föranlåten att med Kungl. Maj:ts bemyndigande träffa avtal med vederbörande företag om avsättnings- och prisgarantier, befrielse från krigskonjunkturskatt m. m. — allt i syfte att möjliggöra avskrivning helt eller delvis av det investerade kapitalet. Mera sällan förekom, att ersättningsproduktion upptogs i rent statlig regi. De betydelsefullaste exemplen på med statsmedel direkt bekostad ersättningsproduktion äro skifferoljeframställningen och framställningen av syntetiskt gummi, varav den sistnämnda aldrig under krisens lopp nådde för den praktiska hushållningen användbara resultat. Nödvändigheten av omfattande nyanläggningar eller omställningsarbeten hade — förutom de finansiella konsekvenserna — den ur försörjningssynpunkt viktiga påföljden, att det tog lång tid innan produktionsinitiativen »mognade ut» i färdigvaror. Redan innan så skett kunde man emellertid, i den m å n den planerade produktionens tekniska framgång ansågs säker, i förväg i försörjningsplanerna diskontera det blivande varutillskottet. Sammanlagt torde i anläggningar för ersättningsproduktion ha investerats flera hundra miljoner kronor och det årliga produktionsvärdet uppgick säkerligen till minst samma belopp. En med avseende på råvaruhushållningen viktig uppgift, för vilken IK livligt intresserade sig, var t i l l v a r a t a g a n d e t a v s k r o t och a v f a l l s p r o d u k t e r , som kunde användas i den industriella produktionen. De varor, som härvid främst kommo i fråga för insamling, voro järn- och metallskrot, gummiavfall och förslitna gummivaror, textilavfall samt — under de sista krigsåren — begagnade glasvaror och glasskärv, 29—116821
450 glödlampssocklar och konservburkar. Först efter kriget blev pappersavfall i högre grad föremål för organiserad insamlingsverksamhet. Närmast gällde det givetvis att intressera vederbörande industrier själva för att bättre än förut tillvarataga och nyttiggöra vid de egna verken fallande avfall. Av stor betydelse var även, att den reguljära skrothandeln stimulerades till ökade insatser och erhöll en förbättrad organisation. Ett viktigt moment var den särskilt i fråga om gummivaror (gummiskor, biloch cykelringar) genomförda återtagningen av förslitna varor i samband med nyinköp av motsvarande varor. Härjämte utvecklade IK, delvis i samverkan med statens informationsstyrelse, en livlig verksamhet för att taga frivilliga krafter i anspråk för insamlingsarbetet. Samarbete inleddes i detta syfte med en mängd organisationer, såsom Kvinnoföreningarnas beredskapskommitté, scoutorganisationerna, Jordbrukarungdomens förbund samt ej minst den såsom ett samarbetsorgan mellan ett flertal ungdomsorganisationer och myndigheterna bildade Sveriges ungdomsberedskap, vid vars »rikstävlingar» skrotinsamlingen intog ett viktigt rum. En omfattande propaganda för skrotinsamlingen startades redan år 1940 och fortsattes under alla krigsåren. Man betjänade sig härvid av affischering, spridning av broschyrer, annonser, tidningsuppsatser, radioupprop etc. I stor utsträckning intresserades också skolorna för hithörande verksamhet. Vinsten på insamlingsverksamheten gick härvid till större delen till hjälparbetet för Europas barn. På många håll bildades särskilda lokalkommittéer för att organisera insamlingsarbetet, övervakade av vederbörande kristidsnämnder. Vid vissa tillfällen anordnades särskilda insamlingsveckor, vid vilka propagandan intensifierades. Insamlingsverksamheten antog delvis olika former för olika slag av avfallsprodukter. Härom lämnas närmare upplysningar i efterföljande specialredogörelser för de särskilda varugrupperna. Avspärrningshushållningen startade, som redan inledningsvis framhållits, under relativt gynnsamma förutsättningar genom mångsidigheten hos den svenska industrien samt den till följd av verkställda statliga och enskilda lagringsköp förhållandevis goda lagerhållningen. Kriget kom ju att vara längre tid än man i allmänhet torde ha räknat med, när försörjningsplanerna först gjordes upp. Å andra sidan tillkommo nya varutillgångar såväl genom den ökade självförsörjningen i form av ersättningsproduktion som genom importen, vilken från 1941 fram till sommaren 1944 översteg vad man under den första avspärrningstiden vågat hoppas på. Både försörjnings- och konjunkturläget på det industriella området kom därför att under hela krisperioden kännetecknas av en betydande stabilitet. Man kan dock konstatera en viss successiv åtstramning. Denna
451 var likväl ofta av huvudsakligen ransoneringsteknisk natur och innebar att man, allt eftersom tiden gick, i beredskapssyfte lade allt flera varor under en formlig ransonering, utan att detta alltid behövde medföra någon större minskning i förbrukningen. För enstaka varor gick utvecklingen, medan ännu avspärrningskrisen varade, t. o. m. mot en förbättring i försörjningen. I andra fall hände, att läget förändrades flera gånger genom omväxlande skärpningar och förbättringar. Det må i detta sammanhang framhållas, att den ransoneringsmetod som av naturliga skäl vanligen användes då det gällde förbrukningsvaror inom industrien, nämligen en individuell tilldelning från fall till fall utan kortsystem, gjorde det särskilt lätt att omärkligt anpassa tilldelningen efter den aktuella bedömningen av försörj ningsutsikterna. Kronologisk och statistisk överblick för tiden 1939—1948. Kort tid efter västspärrens tillkomst, nämligen den 19/4 1940, utfärdades det första förordnandet om beslag å en industrivara, nämligen linolja. Beslaget gällde fr. o. m. den 22/4 och kombinerades med en på licenstvång uppbyggd handelsreglering, vilken i förening med åtgärder för utdrygning genom tillsats av ersättningsämnen var ägnad att väsentligt nedbringa förbrukningen av denna helt av importerat råmaterial framställda vara. De närmast härefter genomförda beslagen med åtföljande handelsreglering bragtes i tillämpning fr. o. m. den 1/5 1940 och gällde dels karbolsyra, kresol och oarbetad bakelit, dels aluminium. De förstnämnda varorna utgjorde produkter av stenkolstjära, vara brist antogs snart skola uppstå. Beslaget å aluminium, omfattande såväl oarbetad metall som halvfabrikat och legeringar, motiverades särskilt med hänvisning till de stegrade behoven för militära ändamål, vilka krävde en stark begränsning av den civila förbrukningen. Tilldelningen av aluminium stoppades för åtskilliga ändamål, där annat material kunde användas utan större olägenhet. Fettförsörjningen — och ej minst försörjningen med tekniskt fett — var ett av de områden, där läget från början betraktats som kritiskt och där därför en reglering redan på ett tidigt stadium ansågs påkallad. En detalj däri var tryggandet av glycerintillgången, framför allt med hänsyn till sprängämnesproduktionen. För detta ändamål hade redan i februari 1940 stadgats förbud mot att vid tvättmedelstillverkningen använda ospaltat fett, d. v. s. utan att i fettet befintlig glycerin avskilts. Beslag å olika slag av råfett jämte s. k. tallolja (en inhemsk produkt framställd av vid sulfatcellulosafabrikerna erhållet sulfatharts och användbar som fettersättning inom tvättmedelsindustrien) trädde i kraft den 12/5 1940. På grundval av fettämnesbeslaget och i enlighet med en av IK och LK i samråd uppgjord allmän förbrukningsplan för fettvaruhushållningen, omfattande
452 såväl matfett som tekniskt fett, genomfördes en ingripande handels- och förbrukningsreglering beträffande tvätt- och rengöringsmedel av alla slag. Denna reglering, vilken avsåg varor för allmän hushållskonsumtion, anordnades i form av kortransonering, som omhändertogs av LK och av denna kommission sköttes jämsides med ransoneringarna på livsmedelsområdet. Liknande kortransonering infördes i början av år 1941 även beträffande ljus. Ytterligare beslags- och därpå vilande handelsregleringar genomfördes under våren 1940 dels beträffande vissa slag av hudar, skinn och läder (väsentligen tyngre nöthudar och därav berett läder), dels beträffande smidesjärnskrot, i båda fallen från slutet av maj. På frivilliga överenskommelser grundades de regleringar, som vid ungefär samma tidpunkt anordnades beträffande metaller (andra än aluminium) samt bleckplåt. Vederbörande industriella förbrukare förbundo sig härvid att för inköp av vissa minimikvantiteter alltid inhämta IK:s tillstånd resp. att på visst sätt begränsa sin förbrukning. För att ernå besparingar i användningen av legeringsmetaller inom järnindustrien använde IK Jernkontoret som mellanhand. Frivilliga avtal om en reglerad hushållning träffades även beträffande garvämnen och gummivaror; i sistnämnda fall var det närmast fråga om begränsning av tillverkningen i råvarubesparande syfte. Under senare halvåret 1940 tillkom beslag jämte handelsreglering i fråga om tungbensin, sulfatterpentin och terpentinolja, varor av delvis utländsk, delvis inhemsk härkomst. Den senare så omfattande råvaru- och produktionsregleringen på textilområdet inleddes med det beslag som i början av augusti lades å inom landet varande förråd av ull, ullavfall och ullgarn samt bomull och bomullsavfall. I slutet av månaden utsträcktes beslaget även till hampa och hampblår samt i september till skördegarn. Regleringen på läderområdet utvecklades och skärptes under hösten. Detsamma blev fallet med den frivilliga gummivaruregleringen, varvid bl. a. överenskommelse träffades om att tillverkningen av en del mindre nödvändiga artiklar skulle nedläggas. Med Gas- och koksverkens ekonomiska förening ingick IK avtal om en efter behovens angelägenhetsgrad avpassad försäljning av gasverkens biprodukter (stenkolstjära, bensol m. m.) Textilbeslagen utvidgades i början av år 1941 till att omfatta jämväl garn och sytråd av bomull samt alla slag av lump och avfall; samtidigt skärptes produktionsregleringen och kom därvid även att beröra konfektionsindustrien. I februari s. å. följde beslag å gummiringar för bilar och cyklar — det första i raden av gummiringsbeslag — och handeln med dessa varor underkastades noggrann kontroll. Hudbeslaget utsträcktes från börj a n av april till sådana slag av hudar och skinn samt läder och beredda pälsverk som dittills varit fria. Orsaken var, att den starkt begränsade tillgången på importerade grövre hudar tvingat till användning i allt större omfattning av inhemska, lättare hudar, vilket krävde härefter avpassade
453 regleringsanordningar. Ett i april genomfört beslag å cement föranleddes närmast av bränslebesparingsskäl. Vid sidan av tillverkningen av fullvärdigt portlandscement hade upptagits en tillverkning av en mindre bränslekrävande ersättningsvara, s. k. E-cement. Beslaget möjliggjorde föreskrifter angående differentierad användning av de båda cementslagen. Ungefär samtidigt lades beslag å hartser av olika slag, såväl importerade som inhemska, närmast för säkerställande av pappersindustriens behov. Fettvaruregleringen utvidgades i juni 1941 därigenom att det tidigare beslaget på detta område bragtes att omfatta så gott som alla slag av fettämnen. I samband härmed utfärdades bestämmelser om fettutvinning ur ben och tillvaratagande av avfallsfett. Förbrukningen av fettämnen för tillverkning av s. k. kupongfria tvättmedel inskränktes. Även glycerin lades nu under beslag. Den allt större knappheten på metaller nödvändiggjorde en skarpare kontroll över användningen härav för olika ändamål än som var möjlig genom de frivilligt åtagna restriktionerna. Från början av april 1941 lades koppar, såväl oarbetad som halvfabrikat samt vissa kopparlegeringar, under beslag och handelsreglering. Rörande elektriska anläggningar meddelades noggranna bestämmelser, syftande till att åstadkomma största möjliga sparsamhet med användningen av koppar. För att vinna kontroll över förbrukningen av de kvantiteter bly och zink, som jämlikt handelsavtal med Tyskland kunde importeras i ersättning för utförd bly- och zinkmalm, genomfördes importreglering för dessa varor. Längre fram på året —- nämligen från den 1 september — lades bleckplåten under beslag och från början av november blev detsamma fallet med så gott som alla metaller och metallegeringar, såväl oarbetade varor och skrot som halvfabrikat. Försäljningen av hithörande varor ställdes helt under licenstvång. Skrothandeln reserverades för särskilt auktoriserade handlande och för dem arbetande uppköpare på samma sätt som förut ordnats beträffande handeln med smidesjärnskrot. Enahanda system infördes i fråga om gjutjärnskrot, som nu jämväl lades under beslag. Samtidigt härmed fann IK lämpligt att genom träffade överenskommelser genomföra en reglering även av handeln med tackjärn. Regleringen härutinnan, vilken trädde i kraft den 1 november, grundade sig på förbindelser av samtliga tackjärnstillverkare att inom landet försälja tackjärn endast efter IK:s anvisningar. Då importen av råvara för bilringstillverkningen till största delen upphört och ytterligare tillförsel syntes oviss, beslöts reservera de inom landet tillgängliga gummiförråden huvudsakligen för tillverkning av lastbils- och omnibusringar. Vad personbilsringarna beträffar fann IK nödvändigt, att den reserv härav som existerade i samband med den stora mängden avregistrerade bilar lösgjordes för användning i främsta rummet vid armén och för bilar i yrkesmässig trafik. Genom beslag i slutet av juli å vissa kategorier av personbilsdäck möjliggjordes en inlösning av desamma,
454 vilken uppdrogs åt RFN att verkställa. De inlösta reservringarna försåldes till av IK anvisade köpare. För gummistövlar genomfördes beslag med åtföljande handelsreglering i slutet av oktober 1941, för byggnadspapp från början av november, för vissa slag av färger och fernissor från årsskiftet 1941/42. Regleringen beträffande byggnadspapp motiverades framför allt av den knappa tillgången på impregneringsmedel. Den åtföljdes av en standardisering av tillverkningen på detta område. Färg- och fernissbeslaget stod i visst samband med den sedan längre tid pågående, strängt upprätthållna linoljeregleringen. F r å n början av år 1942 trädde en länge planlagd och av vidlyftiga utredningar förutgången förbrukningsreglering på textilområdet i tillämpning. Den härvid genomförda ransoneringen, vilken omfattade praktiskt taget alla slag av textilvaror — garner, vävnader och färdiga artiklar — för beklädnads- och heminredningsändamål, ordnades enligt systemet med ransoneringskort, olika för män, kvinnor och barn. Dess handhavande uppdrogs liksom tvättmedelsransoneringen åt LK i samverkan med IK. Beträffande lim och gelatin genomfördes på beslag stödd handelsreglering i februari 1942. Detsamma blev följande månad fallet med metallen krom och vissa kromhaltiga material. Gummiregleringen utvecklades ytterligare. Nytt beslag lades sålunda å gummiringar, nu gällande både lastbils- och personbilsringar; det åtföljdes av väsentlig skärpning av villkoren för överlåtelser — såväl yrkesmässiga som icke yrkesmässiga — av olika slag av bilringar. Även för handeln med cykelringar meddelades nya inskränkande föreskrifter. Utsikterna till att kunna ernå en viss import av rågummi ledde till beslag å denna vara från den 16/8 1942 för möjliggörande av en ändamålsenlig fördelning av inkommande partier. Eljest tillkommo under senare delen av år 1942 nya beslagsregleringar endast i ett fåtal fall. Nämnas må de beslag som, åtföljda av sedvanlig handelsreglering, genomfördes beträffande träsprit i november och beträffande sprängämnen i december. För leveranser av fönsterglas, vara brist förspordes till följd av dels minskad import, dels ökad förbrukning, upprättades i september ett system med förtursrätt för byggnadsarbeten av särskilt angeläget slag. Att byggnadsverksamheten nu börjat repa sig efter den djupa depressionen under de första krigsåren blev märkbart genom ökad efterfrågan även på andra byggnadsmaterial. Sålunda framträdde en viss brist på tegel, som vid årsskiftet 1942/43 föranledde beslag därå i avsikt att möjliggöra genomförande av ett prioritetssystem vid tegelbrukens leveranser. Samma ändamål tjänade IK:s åtgärder vid denna tid för upprätthållande av en tillräcklig produktion av plåtradiatorer. Dessa åtgärder kombinerades i juni 1943 med beslag och föreskrifter om prioritering av leveranserna
455 efter angelägenhetsgrad. Fönsterglastillverkningen underkastades skärpt reglering i besparingssyfte. Till de regleringsåtgärder som vidtogos under första halvåret 1943 hörde också beslaget i januari å konsthartser av olika slag. Såväl gummiringsregleringen som textilransoneringen skärptes väsentligt. I sistnämnda hänseende märkes särskilt, att även tågvirke och linor samt bind- och segelgarn nu inordnades under ransoneringssystemet. De mest omfattande av de från våren 1943 härrörande regleringsåtgärderna voro eljest de som drabbade läder- och skoförsörjningen. Beträffande skodon ålades fabrikanterna av prisregleringsskäl att reservera en viss del av sin produktion för tillverkning av standardiserade s. k. P-stämplade skor, avsedda att försäljas till kontrollerat, snävt kalkylerat pris. Handeln med skoovanläder och skofoderskinn reglerades för att kunna ernå ett ur allmän försörjningssynpunkt bättre utnyttjande av den begränsade råvarutillgången. Fr. o. m. den 22/4 1943 underkastades hela handeln med skodon formlig ransonering enligt kortsystem. Denna ransonering ombesörjdes direkt av IK. Försörjningen med kalcinerad soda hade tack vare en avtalsmässig import från Tyskland kunnat rätt väl upprätthållas under de första krigsåren. När denna import till följd av krigsläget började avtaga samtidigt med att efterfrågan av olika skäl steg, framträdde en märkbar knapphet, som gjorde att soda från den 1/5 1943 lades under beslag och underkastades handelsreglering på vanligt sätt. I viss mån en komplettering till sodaregleringen var det beslag som i juli lades å ett flertal andra kemikalier (natrium- och kaliumföreningar), liksom soda av betydelse särskilt för glas- och tvättmedelsindustrierna. Med ifrågavarande reglering kombinerades en rad åtgärder i besparings- och utdrygningssyfte beträffande produktion och förbrukning av glasemballage och andra slag av s. k. småglas. På sodabeslaget byggde jämväl den särskilda ransoneringen av s. k. soda-blötläggningsmedel, vilken genomfördes i anknytning till tvättmedelsransoneringen. För fönsterglastillverkningen kom en mera fullständig handelsreglering till stånd först i och med det beslag, som här infördes i maj 1944. J ä r n och järnvaror hade man i det längsta tvekat att beslaglägga på grund av härmed förknippade praktiska olägenheter. En nödtorftig anpassning efter behoven hade man på detta område i stället sökt uppnå dels genom kontroll av den fortfarande rätt goda importen, dels genom prioritetsanordningar och i övrigt genom frivilliga överenskommelser. På ett visst försörjningsområde blev emellertid läget prekärt, när importen under år 1943 begynte svika. Det gällde plåt för varvsindustriens behov samt grövre balkar och profiljärn för byggnadsändamål. Den inhemska produktionen var här mycket otillräcklig och en större kapacitetsökning knappast möjlig. Detta gjorde att IK för att åstadkomma bästa hushållning med
456 tillgängliga förråd fann sig föranlåten utverka beslag å berörda järnprodukter från den 1/8 1943. En annan från 1943 års senare hälft härrörande reglering var den som i slutet av oktober genomfördes beträffande tagel, borst och fiber för borstbinderi- och stoppningsindustrierna. De efter denna tidpunkt tillkomna beslagsregleringarna voro tämligen fåtaliga och föga omfattande. Så stora områden av råvaruhushållningen och industrien voro nu bragta under kontroll, att föga utrymme fanns för nya ingripanden. Fönsterglasbeslaget i maj 1944 är redan omnämnt. F r å n januari 1945 är att anteckna beslag och handelsreglering för ett antal industrikemikalier samt för s. k. vita pigment (zinkvitt, blyvitt m. m . ) . Då kriget nått sin avslutning och varutillgången därefter successivt förbättrades, var tiden inne för en begynnande avveckling av regleringsanordningarna. Så kunde redan under år 1945 ske för flera viktiga varugrupper. Tidigast skedde detta beträffande vissa metaller, glasvaror, tagel och borst m. m. Produktionsregleringarna inom textilindustrien mildrades eller slopades. De för allmänheten mycket besvärande textil- och skoransoneringarna upphörde fr. o. m. den 26/11 1945. En viss åtstramning i försörjningen gjorde sig på en del områden märkbar under 1946, men sedan kunde avvecklingen fortgå steg för steg, så att vid slutet av år 1949, då IK sammanslogs med HK, de egentliga industriregleringarna voro med få undantag avskaffade. Anledning saknas att i detta sammanhang beröra de regleringar, som efter kriget genomfördes beträffande avsättningen av trävaru- samt massaoch pappersindustriernas produkter. Dessa regleringar voro icke föranledda av krigsårens avspärrningskris utan hade andra orsaker, sammanhängande med efterkrigstidens speciella svårigheter. De administrerades f. ö. icke av IK utan av BK, under vars handläggning frågor rörande de s. k. skogsindustrierna hänförts från årsskiftet 1945/46. Regleringsanordningarna i fråga om de viktigare industrierna och de viktigare slag av råvaror och fabrikat, som i sådant avseende under krisåren ådrogo sig uppmärksamhet, beskrivas närmare i efterföljande serie av specialredogörelser. Där blir också tillfälle att något belysa de tekniska frågor, som stodo i samband med företagna produktionsomläggningar, och upptagandet på skilda områden av tilläggs- eller ersättningsproduktion, vare sig dessa insatser voro frukten av industriens egna ansträngningar och på privat väg finansierade eller de tillkommit på initiativ av kristidsmyndigheterna, närmast IK, och genomförts under statlig ledning och med statligt stöd i ena eller andra formen. Emellertid torde det vara lämpligt att i detta sammanhang för överskådlighetens skull lämna en översikt beträffande en viktig grupp av de i produktionsfrämjande syfte vidtagna statliga stödåtgärderna, nämligen de s. k. produktionsavtalen. Dessa utgjordes av överenskommelser, som
457 IK enligt av Kungl. Maj :t givna bemyndiganden för kronans räkning avslöt med särskilda industriföretag, varigenom dessa förbundo sig att åstadkomma vissa anläggningar eller utföra viss produktion mot av staten medgivna förmåner i form av antingen direkt subvention eller statliga beställningar, garanterad avsättning, prisfallsgaranti, befrielse från eller eftergift av krigskonjunkturskatt m. m. Avsättningsgarantien hade den innebörden, att kronan tillförsäkrade vederbörande företag avsättning av vissa kvantiteter tillverkade produkter intill viss dag och till visst pris. Vanligen förknippades garantien med förbehåll för kronan att frånträda avtalet genom att till företaget verkställa viss inbetalning för leveranser som icke fullgjorts inom viss tid från det att kronan förklarat sig vilja begagna sig av denna rätt. Understundom innehöllo avtalen bestämmelse om förhandsrätt för kronan till inköp av ifrågavarande varor till bestämda kvantiteter och priser. Fullgörandet av avsättningsgarantien eller verkställandet av betingade förhandsköp ordnades regelmässigt genom att uppdrag i sådant hänseende lämnades reservförrådsnämnden. Uppkomna förluster för nämnden täcktes i huvudsak genom i efterhand beviljade statsanslag. Bemyndigande att medge eftergift beträffande krigskon junkturskatt erhöll Kungl. Maj:t genom beslut av 1940 års urtima riksdag för sådana fall, där detta för bedrivandet av viss verksamhet framstod såsom ur det allmännas synpunkt särskilt betydelsefullt. Bemyndigandet innefattade även rätt att meddela mera allmänt hållna föreskrifter om skattelättnader, där fråga var om tillverkning av särskild betydelse för folkförsörjningen eller rikets försvarsberedskap. Samtidigt tillsattes en nämnd på fyra personer, krigskonjunkturskatterådet, med uppgift att bereda frågor av detta slag. De viktigare produktionsavtal av här åsyftat slag, som slötos under åren 1940—48, avsågo i tablån å sid. 458—459 angivna varuslag. En översikt över den svenska industriens kvantitativa utveckling under krisperioden låter sig bäst och mest överskådligt verkställa med ledning av kommerskollegii produktionsindex. Denna baserar sig på sammanställningar av den i industristatistiken redovisade industriens produktionsvärden, vilka reducerats till en enhetlig prisnivå, nämligen genomsnittspriserna för år 1935. De specialindextal, som beräknats på grundval av de sålunda erhållna värdesummorna för särskilda industrigrenar, ge en god bild av utvecklingen beträffande dessa industriers produktionsvolym, varjämte de gruppindices och den generalindex, som framräknats med vägning efter de däri ingående industriernas inbördes värdeförhållanden, möjliggöra jämförelser för grupper av industrier och för hela industrien år för år. Då det här gällt att belysa utvecklingsgången under krigsåren och åren närmast därefter, ha de av kommerskollegium publicerade indextalen
458 Produktionsavtal
angående
industrivaror.
Avtalets art 1
År då avtalet slöts
Järn och järnvaror Tackjärn Järnrör:
g
10 järnbruksföretag
gjutna tryckrör
g g g g g g
1943 1944 1944 1944 1944 1946
AB Åkers Styckebruk Gjuteri AB Normalrör AB Eksjö Mekaniska Verkstad 9 verkstadsföretag Husqvarna Vapenfabriks AB AB Centrifugalrör
g
1943, 1944 | 1942, 1943, \ 1944, 1945 1942 1942 1942
Bolidens Gruv AB \ AB Yxsjö Gruvor j Säters molybdenbolag Källfallsgruvans molybdenbolag Uddgruvans molybdenbolag
Varuslag
Legeringsmetaller Nickel Volfram (malm)
g
Molybden (malm)
g g g
Andra metaller Kopparmalm
Avtalsslutande företag
s
1941, 1943, 1945
Bly och silver
g g g g g g g g g g g g
1940, 1943 1941 1944 1944, 1945 1943, 1945 1944 1944 1941 1941, 1943, 1945 1942 1942 1943
Aluminium
s
1941 Bolidens Gruv AB (Avtal omlegodrift vid vissa kronan tillhöriga gruvfyndigheter) Bolidens Gruv AB Biddarhytte AB AB Ferrolegeringar AB Svenska Metallverken Trollhättans Elektrothermiska AB AB Glucksmans Metallaffär Stora Kopparbergs Bergslags AB AB Zinkgruvor Bolidens Gruv AB Avesta Jernverks AB AB Zinkgruvor Svenska Ackumulator AB Jungner AB Svenska Aluminiumkompaniet
Elektroder och elektrodmassa Elektroder Elektrodmassa
g g
1942 1943
Skandinaviska Grafitindustri AB Wargöns AB
Betongvaror Betongrör (Bonnarör) . .
g
1944 AB Tryckrör
Glas Fönsterglas
g
1943 Oxelösunds Järnverks AB
Textilvaror Cellull Skördegarn Bilcordgarn
g g g
1942 1943—1948 1945, 1946
Gummi och gummivaror Syntetiskt gummi Konservringar
s g
1943 1943
Koppar
Zink Zink och bly Bly
s = subventionsavtal, g = garantiavtal (avsätt nings- oc i prisgaranti).
AB Cellull 6, sedermera 5 och slutl. 4 företag AB Svenskt Konstsilke Stockholms Superfosfatfabriks AB Bankir AB Trägårdh & Co
459 Varuslag Kemiska produkter Sprit Salpetersyra Kalkkväve Kristallsoda Flytande harts
Attiksyreanhydrid .... Acetylsalicylsyra Röntgenmateriel och fotografiskt papper . . . . 1
Avtalets art 1
År då avtalet slöts
s s s g g
1941 1940 1942 1943 1943
g g
1943 1943
Elektrokemiska AB Svenska cellulosaföreningen och Svenska pappersbruksföreningen såsom representanter för ett antal cellulosa- och pappersindustriföretag Stora Kopparbergs Bergslags AB AB Bofors
(I
1941 AB Ceaverken
Avtalsslutande företag
E t t flertal cellulosalöretag Stockholms Superfosfatfabriks AB
»
»
»
s = subventionsavtal. g = garantiavtal (avsätt nings- oc Ii prisgaranti).
omräknats med det sista förkrigsåret 1938 som basår. De sålunda uträknade siffrorna ha sammanställts i tabellen å sid. 463. I diagrammen å sid. 460—461 åskådliggöres med hjälp av de på angivet sätt beräknade indextalen produktionsutvecklingen under perioden 1939—48 dels för industrien i dess helhet, dels för vissa huvudgrupper av industrier enligt den uppdelning som av kommerskollegium tillämpas och dels för särskilda viktigare industrier. Generalindex företer för år 1939 en viss höjning (9 %) jämfört med 1938, vilket anger att detta år, vars fyra sista månader tillhöra krigsperioden, bildar fortsättning på det senare 1930-talets rad av högkonjunkturår. För 1940 sjunker produktionsvolymen till samma nivå som 1938 och för 1941 faller den ytterligare 2 % under basnivån. Härefter vidtager en stegring, vilken med ett mindre bakslag år 1945 fortgår under hela den återstående perioden. Nedgången för 1945 står uppenbarligen i samband med den omfattande strejken inom verkstadsindustrien under detta års första hälft. Ser man på kurvorna för de olika huvudgrupperna, finner man den i det föregående flera gånger framhålla tillbakagången för exportindustrierna (till vilka här hänförts de s. k. skogsindustrierna samt tändsticksindustrien) starkt framträdande. Ännu år 1947 hade dessa industrier, tagna som helhet, ej nått 1938 års läge. De s. k. kapitalindustrierna (d. v. s. i huvudsak järn-, verkstads- och byggnadsämnesindustrierna) höja sig redan år 1941 över basnivån och fortsätta sedan, som grupp betraktade, att kraftigt stiga. Sänkningen för 1945 på grund av verkstadsstrejken, vilken återverkade även på andra hithörande industrier, är emellertid mycket skarpt markerad. Kurvan för konsumtionsindustrierna (av vilka de flesta tillhöra livsmedels-, textil- och beklädnads- samt läder- och gummivaruindustrierna) följer tämligen väl generalindexkurvan, medan kurvan för
460 P r o d u k t i o n s v o l y m e n i n o m hela industrien s a m t i n o m vissa industrigrupper Indextal 1 9 3 8 - 1 9 4 8 a . Hela industrien och vissa huvudgrupper b. Järn-, metall- och verkstadsindustri c. Indextal 1 2001938
Byggnadsämnesindustri
d . Sågverks-, pappersmasse- och pappersindustri 1939
a.
" Ö v r i g industri"
160 Kapitalvaruindustri Konsumtionsindustri Samtliga industrier
^y
.....
~jjr Exportindustri
100 80 60 180
b.
//
^ Järnmanufaktur '.-*"" Verkstadsindustri
• , %
120 100 -JUS**
"v~~
1^__..—'
~——— 5——*».^ '/
Järn- o. metallverk Gruvor
80 60 40 200
C.
180 Snickerifabriker Cementfabriker Glasindustri
160 140 120 -^^_---
. — — Tegelbruk
v ^^*-;>
60 40 160
Pappersbruk
d.
140 120 100
#.
. • * " _ -
80 60
m.''
\
\*
^ s
1939 1940
.••••""'
x , .**'' 1941
* ^ -___. ** 1942
.
.'•'
1944 Pappersmassefabriker Sågverk
*
*
461 P r o d u k t i o n s v o l y m e n i n o m vissa i n d u s t r i e r Indextal 1938-1948 e. Textilindustri f. Läder-, sko-och gummivaruindustri Indextal g. Kemisk industri 1 1938 1939 1940 1941 1942 1943 1944 1945 1946 1947 1948 160 Konfektionsindustri e. Ylleindustri 140 Bomullsindustri s — ^ s •virile Trikåindustri 120
-£
-*•"
.**' ÄT.- —
y
•
...-•' ***'
• *
•*r-
'
"~"*^
........ "*
80 60 240
y Gummivaruindustri
f.
220 200 180 160
Garverier jr^ / N .
140 120 100
,^«* - t
—-r-
£'"
jt * ^ - ^
\
V
^s*^
-*
7^
y
s.
\
Skofabriker
—
80 60 240
Färg- o. fernissfabriker
g220 200
.... 180 160 140
/
/
'
80 60
..-**'
y
,y
1s
g
<<r
s, - ;
y
\X\
\
v
/
V,
\
f
\4
,.•' .'"' y
v v ^ ^
1939 1940
/ /4/ // / f
/t t
">.,——*
120 100
I'"''
**
Diverse kemisk industri Konstgödselfabriker Olje- o. tvättmedelsfabriker
Sprängämnesfabriker
»* .-"-,"4'" Tändsticksfabriker
/
S
/ 1942
1946 1947 1948
462 de under rubriken »övrig industri» sammanfattade branscherna redan från början, efter en mindre sänkning år 1940, går starkt i höjden. Sistnämnda grupp omfattar — förutom kolgruve- och torvindustrierna — huvudsakligen en rad kemiska industrier, av vilka särskilt sprängämnesindustrien samt kolugns- och trädestillationsverken hade en av läget under krigsåren betingad verklig högkonjunktur. Vad angår kurvorna för de särskilda industrierna (grupperna b—g i diagrammen) må följande framhållas. En stark tillbakagång visar sig beträffande malmgruvorna, särskilt framträdande under åren 1944 och 1945, då exporten till Tyskland, huvudavnämaren av svensk malm, till största delen bortföll och verksamheten vid gruvorna delvis måste nödtorftigt upprätthållas genom undersökningsoch tillredningsarbeten. Krigskonjunkturen för verkstadsindustrien är väl markerad, medan verksamheten vid järn- och metallverken visar sig ha förlöpt mera jämnt. Den låga produktionsnivån för cement- och tegelindustrierna under åren 1940—42 sammanhänger tydligtvis med byggnadsindustriens tillbakagång under denna tid. Snickeriindustrien, vilken till sin större del tjänar som leverantör av byggnadsmaterial — särskilt märkes den växande produktionen av färdiga trähus —• företer däremot en ganska kraftig uppgång redan fr. o. m. 1942. För glasindustrien vänder kurvan uppåt redan år 1941. Huvudparten av glasproduktionen utgöres emellertid av sådana varor som buteljer och annat s. k. hålglas, som icke tjänar byggnadsverksamheten. Nedgången i glastillverkningen under åren 1944 och 1945 torde väsentligen sammanhänga med råvaruknapphet. Kurvorna för de starkt exporterande s. k. skogsindustrierna visa, att tillbakagången var relativt störst för massaindustrien, minst för pappersindustrien. Sistnämnda industri kan under efterkrigsåren rent av sägas ha haft högkonjunktur. Bland kurvorna i grupp e, vilka belysa utvecklingen hos textilindustriens huvudbranscher, frapperar särskilt ylle- och i någon m å n även konfektionsindustriens höga produktion under de första krigsåren, ett vittnesbörd om den inom dessa branscher då starkt expanderande tillverkningen för försvaret med toppunkt under år 1940. Båda de nämnda industrierna liksom även trikåindustrien visa förnyad stigande produktion från krigsslutet, medan bomullsindustrien efter en stegring åren 1944 och 1945 stagnerar, vilket torde förklaras genom de relativt starkt höjda bomullspriserna, som h ä m m a t efterfrågan. Kurvorna för garveri- och skoindustrierna (grupp f) visa en inbördes likartad utvecklingsgång, fastän garverikurvan ligger åtskilligt högre i förhållande till utgångsläget. Det stigande produktionsresultatet under de första krigsåren sammanhänger liksom för ylleindustrien med de stora leveranserna för krigsmakten. Detsamma gäller väl ock i viss m å n för
463 Prodnktionsindextal
för den svenska industrien och för särskilda industrigrenar åren 1939—1948.
Indextalen, vilka ursprungligen beräknats på basis av siffrorna för 1935, angivas här omräknade med året 1938 som basår. 1938 1939 1940 1941 1942 1943 1944 1945 1946 1947 1948
100 109 100
Generalindex
98 103 108 114 112 136 140 149
Gruppindices: Exportindustri 1 Övervägande hemmamarknadsindustri Kapitalvaruindustri 2 Konsumtionsvaruindustri Övrig industri
100 109 100 104 115 121 127 113 147 150 156 100 108 107 101 100 103 113 124 135 142 150 100 113 109 118 132 150 166 173 174 174 192
Specialindices: Gruvor och anrikningsverk . . Järn- och metallverk Järnmanufaktur Verkstads- och varvsindustri
100 99 85 80 91 90 69 47 62 71 97 100 108 104 100 106 108 112 103 106 102 108 100 115 95 96 114 116 114 112 158 159 165 100 107 109 114 124 131 136 110 146 149 161
100 105
119 105 106 110
96 106
71 65 84 93 107 122 147 156 150 55 60 79 94 98 97 102 100 103 79 100 116 110 96 102 133 138 150 87 94 110 119 128 156 181 177 161
Cementfabriker Tegelbruk Glasindustri Snickerifabriker
100 100 100 100
Sågverk Pappersmassefabriker. Pappersbruk
100 103 100 104 100 124
Bomullsindustri Ylleindustri Trikåfabriker Konfektionsfabriker sömnadsindustri
100 104 100 99 106 109 117 124 121 120 135 100 113 136 117 106 109 107 122 137 143 157 100 113 109 100 98 100 94 94 100 111 124 och
84 67 83
68 44 75
73 57 92
77 44 85
71 84 99 92 85 44 65 91 98 104 92 109 141 150 158
annan 91
99 107 115 127 140 159
Garverier Skofabriker Gummivaruindustri
100 126 149 126 114 100 112 120 92 87 100 124 140 112 93
92 103 108 138 150 152 65 82 92 103 110 114 96 119 157 203 213 231
Kvarnar Båsockerfabriker Choklad- och karamellfabriker.. . Margarinfabriker
100 105 115 112 88 104 105 118 110 109 106 100 85 90 87 89 76 84 81 85 83 70 100 112 108 110 114 102 126 134 140 135 152 100 99 62 54 64 61 69 75 51 62 88
Färg- och fernissfabriker . . . . Olje- och tvättmedelsindustri Konstgödselfabriker
100 124 100 113 100 103
Kolnings- och trädestillationsverk Sprängämnesfabriker Tändsticksfabriker Diverse kemisk industri . . . .
100 100 100 100
,
100 113 115 100
92 83 86
90 102 115 135 152 213 230 235 68 86 99 117 135 132 144 183 65 56 97 118 138 163 154 192
111 127 153 243 349 434 425 189 169 189 120 155 180 170 154 157 115 99 115 129 124 83 45 26 19 24 46 66 88 94 113 100 106 118 130 148 161 180 187 200
papi )ers- och :änds ticks ndustri. verlcstad ä- oc ti by{jgnad sämrtesinc ustrierna.
gummivaruindustrien. Samtliga kurvors sänkta läge särskilt under åren 1942 och 1943 beror uppenbarligen på då rådande råvarubrist. De kemiska industrierna (grupp g) förete en mycket oenhetlig bild. Mot de nedåtgående kurvorna för färg-, fettämnes- och konstgödselindustrierna och ännu mer för tändsticksindustrien kontrasterar skarpt
464 kurvan för sprängämnestillverkningen, vilken helt naturligt måste i möjligaste mån forceras under krigsperioden, för att efter dess slut sjunka tillbaka. I tabellen observerar man f. ö. de utomordentligt höga talen för kolnings- och trädestillationsverken särskilt under åren 1941—45. Denna industri upplevde under gengasdriftens och den forcerade tjäroljeproduktionens år en kort, intensiv blomstring. De övriga hithörande industrierna visa god expansion under krigets senare år och tiden därefter. Till en del får väl detta — framför allt beträffande gruppen »diverse kemisk industri» — anses sammanhänga med den här särskilt livaktiga ersättningsproduktionen. För livsmedelsindustrierna, av vilka några medtagits i tabellen, har icke uppritats några diagram. Dessa industrier tillhörde under kristiden LK:s, icke IK:s verksamhetsområde. Beträffande kvarnarna må påpekas den i tabellen framträdande sänkan för år 1942, sammanhängande med föregående års missväxt på brödsäd. Att sockerproduktionen hela tiden höll sig relativt låg bör sättas i samband med betodlingens något begränsade omfattning. Margarinfabrikernas produktion reglerades som ett led i den allmänna försörjningsplikten på matfettsområdet.
Specialredogörelser. Järn och stål. Försörjningsläget
före
kriget.
Sveriges behov av järn och stål tillgodoses till övervägande del genom inhemsk produktion, vilken i sin ordning väsentligen bygger på inom riket förefintliga material, främst malm samt av svenskt virke framställt träkol. Av järnmalm äger ju landet en överflödande tillgång, vilken under kriget ej endast lämnat utgångsmaterial för svensk järn- och stålframställning utan även kunnat i vidsträckt omfattning handelspolitiskt utnyttjas som kompensation för införsel av viktiga förnödenheter. Vad träkol beträffar är framskaffandet av tillräckliga kvantiteter därav snarare en arbetskraftsän en råmaterialfråga. I icke ringa mån är emellertid järn- och stålframställningen beroende också av varutillförsel från utlandet. Detta gäller i första hand bränsleförsörjningen. Förbrukningen av importerat bränsle vid järnverken redovisas i bergverksstatistiken för åren 1936—38 till i genomsnitt ca 450 000 ton stenkol och 290 000 ton koks och koksstybb per år; härtill kommo även vissa kvantiteter flytande bränsle. Vidare förbrukas inom järnhanteringen avsevärda mängder importerat tackjärn och skrot. Åtgången därav — vilken i stort sett får anses sammanfalla med importen — uppgick enligt handelsstatistiken för nyssnämnda tre år till ca 144 000 ton tackjärn och
465 75 000 ton skrot per år; medräknas även året 1939, blir medeltalet för skrotimporten nära 100 000 ton. Slutligen må nämnas den sedvanliga förbrukningen av importerade ferrolegeringar och legeringsmetaller eller malmer för framställning av sådana, elektroder m. m. Av den svenska järnhanteringens produkter har normalt en icke ringa del exporterats. Till belysning av exportens relativa betydelse anges nedan genomsnittssiffror för åren 1936—38 beträffande såväl produktion som export av j ä r n och stål. Produktion ton
Ferrolegeringar Skrot och stångjärnsavhugg
634 400 15 000 45 000
Export ton 87 500 4 700 31500
Produktion ton
Göt Valsat och smitt järn och stål
Export ton
24 700 984 900
13 500 5 500
729 600
202 500
14 400
Förutom här angivna exportvaror utfördes även avsevärda mängder järn och stål i form av järnmanufaktur och verkstadsprodukter. Produktionen för hemmamarknaden av valsat och smitt s. k. handelsfärdigt j ä r n och stål uppgick enligt anförda siffror under de tre förkrigsåren till i genomsnitt 527 100 ton. Men då detta var otillräckligt för behovet, måste en betydande import av dylikt handelsfärdigt j ä r n och stål äga rum, uppgående för samma år till en kvantitet av genomsnittligt ej mindre än 429 200 ton. Kvantiteten av in- och utförda järnmanufaktur- och verkstadsvaror svarade någorlunda mot varandra med någon övervikt för exporten. Förbrukningen inom landet av handelsfärdigt valsat och smitt j ä r n och stål, beräknad på grundval av statistiken för tillverkning, export och import, utgjorde för åren 1936—38 i genomsnitt 956 300 ton. Sistnämnda siffra överstiger med i runt tal 225 000 ton siffran för den inhemska valsjärnsproduktionen, vilket — frånsett importen av skrot och andra råvaror jämte ett importöverskott på ca 60 000 ton tackjärn — anger ungefärliga omfattningen av underbalansen i landets försörjning med järn och stål under åren närmast före kriget. De anförda talen ge naturligtvis endast en mycket grov och delvis missvisande föreställning om vidden av landets beroendeställning gentemot utlandet på hithörande område, eftersom importen och exporten i allmänhet innefattat sinsemellan till kvaliteten mycket olika varuslag. Skillnaden kan i stort sett anges så, att importen väsentligen omfattat produkter av ordinärt slag, medan exporten merendels avsett kvalitetsvaror. Sålunda har på tackjärnsområdet importen regelmässigt bestått av prisbilligt kokstackjärn, exporten däremot av det förnämligare, för speciella ändamål efterfrågade träkolstack järnet. I fråga om vals j ä r n har importen till övervägande del utgjorts av byggnadsjärn, plåt, valstråd och andra dylika mass30—116821
466 artiklar, medan i stället mestadels exporterats kvalitetsstål av olika slag, legerat eller olegerat, samt högre förädlade valsverksprodukter. Organisationen lering under
för järn- och stålförsörjningens kristiden.
upprätthållande
och reg-
J ä r n - och stålbehovens tryggande och utnyttjandet av hithörande varutillgångar på ur allmän synpunkt ändamålsenligaste sätt blev redan på ett tidigt stadium av kriget en av IK:s mest maktpåliggande uppgifter. I främsta rummet gällde det här att säkra förutsättningarna för den inhemska järn- och stålproduktionens verksamhet under rådande krisläge med hänsyn till råvaror, bränsle och arbetskraft m. m. Det gällde vidare att tillse, att de ännu till buds stående importmöjligheterna tillvaratogos och på lämpligt sätt fördelades, resp. att verka för att, i den mån det var möjligt, bortfallen import ersattes med inhemsk produktion med bättre utnyttjande av landets egna naturtillgångar. En annan uppgift, som tidigt anmälde sig, var genomförandet av en leveransordning för de svenska järnverkens tillverkningar, så att i främsta rummet de militära behoven samt angelägna civila behov blevo med företrädesrätt tillgodosedda och därefter övriga behov enligt ett bestämt prioritetssystem. På alla hithörande områden, där regleringsåtgärder erfordrades, strävade m a n att så vitt möjligt gå fram på de frivilliga överenskommelsernas väg med undvikande av tvångsmässiga anordningar. I en del fall visade sig sådana dock ur effektivitetssynpunkt ofrånkomliga. Järn- och stålförsörjningens ordnande ankom inom IK närmast på den inom kommissionen redan från början upprättade järnavdelningen. F r å n dennas sida inleddes ett nära samarbete med industriens och handelns egna organ. I främsta rummet bör härvid nämnas Jernkontoret och därtill anknutna organisationer. För särskilda arbetsuppgifter togos förefintliga branschsammanslutningar inom produktion och handel i anspråk. Därjämte nybildades på IK:s initiativ ett flertal föreningar dels med mera allmänna, dels med speciella uppgifter. Sammanslutningar av sistnämnda slag sammanfördes jämte vissa förut existerande sådana i grupper för inbördes samverkan. Närmast för tillgodoseende av järnhanteringens importbehov bildades en allmän sammanslutning, Svenska järnbruksindustriens råvaru- och importförening, i vilken som medlemmar ingingo dels AB Järnbruksförnödenheter (ett gemensamt inköpsorgan för handelsjärnverken), Sveriges maskinindustriförening, Svenska ferrolegeringsverkens förening, Svenska ferrolegeringsimportörers förening, Oxelösunds Järnverks AB samt den nybildade Svenska martintack järnsimportörers förening. För tillvaratagande främst av verkstadsindustriens importintressen bildades under gemensam medverkan av järn- och verkstadsavdelningarna inom IK en motsvarande ramorganisation, benämnd Svenska importföreningen för
467 järnprodukter, vilken omslöt följande branschorganisationer: Sveriges maskinindustriförening, Järnbrukscentralen, Järnmanufakturgrossisternas importförening, Svenska valsjärns- och rörimportörers förening, Gjuteritackjärnsimportörernas förening, Svenska byggnadsentreprenörföreningen, Sveriges rörledningsfirmors förening m. fl. specialsammanslutningar och större firmor. Av dessa voro Svenska vals järns- och rörimportörers förening och Gjuteritackjärnsimportörernas förening nybildade. Den förstnämnda av dessa bestod i sin tur av en rad specialföreningar, nämligen Svenska järnbalkgrossisters förening, Sveriges varvsindustriförening, Svenska rörföreningen, Normalrörföreningen och Sveriges valstrådimportörers förening, de två sista nybildade. I de två huvudföreningarna ingingo representanter för IK som ordförande och vice ordförande, varigenom deras halvofficiella ställning markerades. Närmast var det för behandling av importfrågor som IK tog ovannämnda sammanslutningar i anspråk. I en del fall omhänderhades själva importen av vederbörande förening, i andra fall tjänstgjorde föreningarna blott som fördelningsorgan. Det blir i det följande tillfälle att beröra hur förhållandena härvid utvecklade sig på vissa särskilda varuområden. I avsikt att på bästa sätt lösa de prioritets- och fördelningsproblem, som uppstodo med avseende på järnbrukens leveranser, i första hand för statliga ändamål, bildades på IK:s initiativ, i samverkan med järnhanteringens egna organ, en Järnbrukens fördelningscentral under ledning av en IK:s tjänsteman. Centralens verksamhet fick efter hand allt större omfattning och omslöt slutligen huvuddelen av järnbrukens leveranser. I samband med denna utvidgning av verksamhetsområdet ombildades fördelningscentralen år 1942 till en inom IK:s järnavdelning inrättad tilldelningsbyrå. Utrikeshandeln
med järn och stål och regleringsåtgärder
i samband
därmed.
Import av j ä r n och stål hade under förkrigsåren ägt rum från flera länder. Tackjärn hade importerats från Tyskland, Nederländerna, Belgien och Luxemburg, Frankrike, Storbritannien och Förenta staterna, under ett par år — tillfälligt — även från Sovjetunionen. Balkar och annat valsjärn hade hämtats från Tyskland, Belgien, Luxemburg och Frankrike, plåt, särskilt grovplåt, bl. a. även från Förenta staterna, Storbritannien och Ungern. Skrot infördes huvudsakligen från Danmark och Baltikum. Under år 1939 fortgick utrikeshandeln med järn och stål som förut, även efter krigsutbrottet. Införseln forcerades starkt. I förhållande till den förut angivna genomsnittsimporten för åren 1936—38 steg importen år 1939 beträffande skrot från 75 000 till 166 700 ton, beträffande tackjärn från 144 300 till 196 800 ton och beträffande valsjärn från 429 200 till 551 100 ton. Emellertid kunde det förutses, att svårigheter i fortsättningen måste uppstå att vidmakthålla en tillfredsställande import av för krigsbehov
468 så viktiga varor som järn- och stålprodukter. Därför var det av synnerlig betydelse, att Sverige i det handelsavtal som i slutet av december 1939 avslöts med Tyskland lyckades, mot kompensation främst av järnmalm och skogsprodukter, uppnå utfästelse om leverans under år 1940 av — förutom vissa kvantiteter stenkol och koks m. m. — intill 300 000 ton valsverksprodukter och intill 75 000 ton kokstackjärn med — som i avtalet angavs — möjligast likformig fördelning på månader. I avtalskvantiteten för valsjärn skulle även ingå partier som kontraherats men ännu ej levererats före utgången av 1939. Denna restkvantitet, s. k. »Riickstand», uppgick till ca 70 000 ton. Den totala importkvantiteten uppdelades efter ytterligare förhandlingar mellan sakkunniga på särskilda varuslag. De handelsavtal, som sedermera träffades för de följande åren, innehöllo liknande utfästelser från tysk sida. Sålunda avtalades för vart och ett av åren 1941, 1942 och 1943 om leveranser av 300 000 ton valsverksprodukter, inberäknat vad som återstod att leverera av föregående års avtalskvantitet. (Härtill kom för vissa år en specialkontingent av 5 000 ton.) För år 1944 bestämdes importkontingenten till 280 000 ton valsjärn. Viss del av importen skulle även kunna ske från protektoratet Böhmen-Mähren. Leveranserna av kokstackjärn bestämdes i avtalet för 1941 till högst 60 000 ton men höjdes senare till 70 000 ton. Denna kvantitet bibehölls även för de följande två åren; för år 1944 erhölls däremot icke någon viss leveransutfästelse beträffande tackjärn. Den avtalade importkvantiteten vals järn för år 1940 fördelades enligt träffad överenskommelse sålunda:
Balkar A r mer in g sj är n Stångjärn . . . Bandjärn . . . Räls 1 2
ton 27 000 34 450 173 000 11 000 10 200
Grov- och mediumplåt Tunnplåt Valstråd Smidesjärnsrör Gjutna rör
ton 58 350 15 000 25 000 19 000 27 000 Summa 300 000 2
Härav 15 000 ton fartygsprofiler. Härav 35 000 ton fartygsplåt.
Tackjärnsimporten fördelades på 30 000 ton martintackjärn (för ståltillverkning) och 45 000 ton gjuteritackjärn. Varufördelningen vid de följande årens importkontingenter blev med vissa jämkningar ungefär densamma som avtalats för 1940 års import. Beträffande priserna på det tyska import järnet bestämdes i avtalet för 1940, att dessa — liksom priset på den svenska järnmalmen — skulle bibehållas på den nivå som gällde den 1 september 1939. För leveranserna under 1941 höjdes priserna rätt avsevärt men lågo dock alltjämt under de svenska järnnoteringarna. (Angående överenskommelserna om upprätthållande av en viss jämvikt i prisförhållandet mellan å ena sidan svensk j ä r n m a l m och å andra sidan de tyska produkterna stenkol och koks samt
469 handelsjärn, den s. k. prisvågen, se sid. 935 ff.) I samband med avtalet för 1943 träffades överenskommelse om principiellt prisstopp, innebärande bibehållande i huvudsak av de priser som gällde vid utgången av oktober 1942. Enligt senare uppgörelse skulle prisstoppet gälla även för handelsutbytet under 1944. De i avtalen bestämda maximikvantiteterna för järnimporten levererades väl ej till fullo och rätt betydande eftersläpningar förekommo från år till annat. Men den import som ägde rum inom avtalsramen var dock av oskattbart värde som utfyllnad av den svenska produktionen och bidrog verksamt till att en någorlunda god försörjning kunde uppnås. Först under år 1944 framträdde, på grund av det alltmer kaotiska tillståndet i Tyskland, mera avsevärda brister i uppfyllandet av de tyska leveransutfästelserna. En viss import av tackjärn — något över 30 000 ton — ägde år 1940 rum från Förenta staterna. Ävenså infördes under detta års första månader en del partier valsjärn, sammanlagt ca 100 000 ton, från västeuropeiska länder, huvudsakligen Belgien och Luxemburg. Skrot erhölls från Danmark, och så skedde även under de följande åren om ock i starkt minskad omfattning. Eljest var Sverige under krigsåren t. o. m. 1944 för sitt behov av import järn nästan helt hänvisat till Tyskland. Importen av järn och stål uppgick under åren 1939—45 i avrundade tal till följande kvantiteter ( t o n ) :
År
Tackjärn
Skrot
Valsat stång- och fasonjärn1
Plåt 2
Valstråd
Smidesjärnsrör
Gjutna rör
Summa »handelsjärn»3
1939 1940 1941 1942 1943 1944 1945
196 800 86 700 73 100 71500 69 800 20 400 17 400
169 300 38 600 17 400 20 400 10 900 5 600 19 200
308 500 170 100 126 500 153 600 112 900 122 200 10 600
164 700 106 300 65 800 88 600 72 900 59 100 12 700
43 900 26 200 24 200 14 100 16 800 15 900 9 100
34 000 18 500 18 400 18 900 14 300 25 000 700
59 800 28 600 21200 20 300 22 100 21400 2 500
610 900 349 700 256 100 295 500 239 000 243 600 35 600
1 Inkl. räls. Inkl. förtent och förzink;id plåt. 3 Valsjärn och gjutna rör. 2
Med hänsyn tagen till vad ovan nämnts angående importen under 1940, då av handelsjärnsimporten ca 250 000 ton härrörde från Tyskland, ge tabellens siffror en rätt god bild av i vilken grad de av detta land avtalsenligt gjorda utfästelserna om leverans till Sverige av tackjärn och handelsjärn infriades. Bästa resultatet nåddes år 1942, då totala importen av handels järn motsvarade över 98 % av avtalskvantiteten; de övriga åren t. o. m. 1944 höll den sig (då nämnda reduktion göres för 1940) vid 80 ä 85 % därav.
470 År 1945 avstannade handelsutbytet med Tyskland nästan helt. Importen detta år nedgick, som framgår av tabellen, till en obetydlighet av de föregående årens import. Den huvudsakliga införseln av tackjärn skedde år 1945 från Förenta staterna, vals järnsimporten till största delen från Belgien och Luxemburg, i viss mån även från Storbritannien och USA. Handelsavtalen med Tyskland innehöllo även bestämmelser om svensk export av j ä r n till detta land. Beträffande den svenska exporten till Tyskland över huvud stipulerades i avtalet för 1940, att denna skulle i regel begränsas till 1938 års kvantiteter. För vissa varor angåvos dock bestämda kontingenter, så bl. a. för träkolstackjärn 10 000 ton utöver 1938 års kvantitet samt eljest för j ä r n och stål 50 % däröver; för kiseljärn angavs en kvantitet av 7 500 ton. Enligt senare avtal begränsades Sveriges exportåtaganden väsentligt med hänvisning till landets försörjningsläge. I särskilda förteckningar angåvos emellertid de varor, som förutsattes kunna levereras, däribland de nyssnämnda. Exporten av järn och stål uppgick åren 1939—45 i avrundade tal till följande kvantiteter ( t o n ) : År
Tackjärn
Ferrolegeringar och järnsvamp
1939 1940 1941 1942 1943 1944 1945
118 400 78 800 64 100 45 500 36 000 10 300 4 400
45 600 16 700 24 200 18 000 20 700 11 700 1300
Välljärn och göt
26 000 8 400 7 500 5 500 1 700 100 1500
Valsat och smitt järn och stål 174 800 183 500 207 400 129 600 108 200 80 000 97 800
Exporten av tackjärn (träkolstackjärn) skedde under krigsåren övervägande till Tyskland. Ej alldeles obetydliga kvantiteter gingo dock även till Finland. Exporten av stål och vals j ä r n (väsentligen kvalitetsgods) gick till flera länder, nämligen förutom till Tyskland även till Finland och övriga nordiska grannländer, Schweiz, Italien m. fl. Under de första åren gjorde man av handelspolitiska skäl särskilda ansträngningar för att upprätthålla exporten i den högsta omfattning som lät sig förenas med svenska försörjningsintressen, men kvantiteterna minskades år för år. Vid utnyttjandet och dirigeringen av den enligt de tyska handelsavtalen medgivna importen begagnade sig IK av vissa av de i det föregående omnämnda sammanslutningarna. Sålunda uppdrogs åt Svenska valsjärnsoch rörimportörers förening att övervaka och redovisa importen av valsat j ä r n och stål samt tuber och rör av olika slag. Avslut om leverans fick icke ske utan denna förenings eller — på dess uppdrag — någon dess underförenings godkännande. (Vilka dessa branschföreningar voro framgår av redogörelsen å sid. 466.) I den mån firmor, som kunde anses berät-
471 tigade att få i detta sammanhang uppträda som importörer, icke tillhörde någon ansluten specialförening, ägde enligt huvudföreningens stadgar IK rätt att föreskriva, att sådant företag skulle erhålla enahanda inköpsrätt som medlemsförening eller till sådan anslutet företag under förutsättning att det uppfyllde samma villkor som dessa. För utövande på motsvarande sätt av uppgifter i fråga om tackjärnsimporten utnyttjades de två nybildade importörföreningarna för resp. martintackjärn och gjuteritackjärn. På grund av förefintliga olikheter i marknadsförhållandena funnos villkoren för importen och försäljningen av olika järnfabrikat böra regleras på i viss mån skiljaktigt sätt. För vissa varuslag överlämnades handhavandet av importen till vederbörande branschförening, i andra fall fick importen verkställas direkt av firmorna efter godkännande av föreningen i fråga. Vid kvoteringen av importen på föreningsmedlemmarna ävensom vid importvarornas fördelning på förbrukarna tillämpades något skiftande normer. Beträffande exempelvis valstråd lades importen under tiden januari 1937—augusti 1939 resp. förbrukningen av all valstråd (svensk och importerad) under januari 1937—december 1939 till grund. Försäljningspriserna fastställdes av IK i samråd med prissakkunniga (sedermera PKN), merendels genom poolning med från olika håll och under olika villkor importerat j ä r n eller med svensk vara. Genom poolprisbildningen bereddes samtliga landets järnförbrukare, i den mån de företogo inköp, andel i de prisförmåner som vunnits genom de svensk-tyska avtalen, såvitt som avtalspriserna voro lägre än de inhemska priserna, vilket merendels var fallet. Frågor rörande importen av skrot samt ferrolegeringar, nickel och kobolt handhades av Svenska järnbruksindustriens råvaru- och importförening. I fråga om exporten överlät IK den löpande licenskontrollen till Jernkontoret enligt riktlinjer som kommissionen med hänsyn till försörjningsläget tid efter annan uppdrog. Järn- och
stålproduktionen.
Den svenska järnindustriens produktion under krisåren samt åren närmast före och därefter framgår i stora drag av nedanstående tablå. Jämte produktionen av tackjärn, väll järn och göt samt handelsfärdigt valsat och smitt j ä r n och stål (här med ett gemensamt namn kallat valsjärn) anges i tablån även exporten och importen av valsjärn för att ge en föreställning om storleken av landets egen järnförbrukning. Givetvis blir en på grundval enbart av dessa siffror verkställd beräkning av den inhemska förbrukningen för de särskilda åren mycket ungefärlig, då hänsyn ej tagits till ökningar eller minskningar av lagerhållningen. För en följd av år utjämnas dock härmed sammanhängande felaktigheter.
472 Är
1936/38 1939 1940 1941 1942 1943 1944 1945 1946 1947
Välljärn och göt Tackjärn Därav Produktion Produktion ordinära göt ton ton % 634 400 644 000 745 100 714 400 737 700 792 400 853 300 761 400 686 500 697 800
1 009 600 1 180 200 1 162 400 1 165 600 1 238 200 1 221 100 1 199 300 1 206 300 1 208 000 1 196 300
56 57 57 58 61 61 67 65 60 58
Valsat och smitt järn och stål Produktion
Export
Import
ton
ton
ton
Inhemsk förbrukning ton
729 600 838 700 840 400 862 700 891 400 890 700 878 800 880 000 851 600 837 900
202 500 174 800 183 500 207 400 129 600 108 200 80 000 97 800 85 900 84 700
429 200 551 100 321 100 234 900 275 200 216 900 222 200 33 100 489 400 669 300
956 300 1 215 000 978 000 890 200 1 037 000 999 400 1 021 000 815 300 1 255 100 1 422 500
Tablån visar, att landets järnproduktion som helhet tagen under hela krisperioden hölls uppe på en i förhållande till förkrigsproduktionen ganska hög nivå. Tillverkningen av handelsfärdigt valsat och smitt järn och stål nådde sitt högsta läge under åren 1942—43 och sjönk sedan mera märkbart först år 1946, sedan importen åter i större omfattning kommit i gång. Den beräknade järnförbrukningen företedde en markerad sänka åren 1940—41, vilken torde få sättas i samband främst med den under dessa år rådande byggnadskrisen; en liknande sänka framträdde år 1945, vilken tydligen sammanhängde med att importen då, efter Tysklands sammanbrott, till största delen upphörde och landet väsentligen måste lita till egna resurser. De procenttal, som ange göttillverkningens fördelning på ordinära göt och kvalitetsgöt (den obetydliga väll järnstillverkningen k a n i detta sammanhang lämnas ur räkningen), utvisa en ökad övervikt för framställning av ordinärt handelsjärn på kvalitetstillverkningens bekostnad. Mest gör sig denna tendens gällande för åren 1942—45. Orsaken var givetvis den fortskridande nedgången i importen, vilken ju väsentligen bestod av varor av handels järnstyp, och strävandena att i görligaste mån ersätta bristen härutinnan med inhemsk handels järnstillverkning. Först efter kriget inträdde en av exporthänsyn förestavad återgång till relativt större kvalitetsj ärnstillverkning. Som helhet visar tablån, att järn- och stålförsörjningen kunde under hela krisperioden betraktas som jämförelsevis god. Förhållandena lågo dock något olika till beträffande olika varugrupper, vilket blir tillfälle att närmare belysa i det följande. Att produktionen kunde så pass väl upprätthållas berodde till väsentlig del på att råvaror och för driften erforderliga förnödenheter — däribland i första rummet bränsle — ävensom arbetskraft i någorlunda tillfredsställande omfattning stodo till förfogande. Fyllandet av arbetskraftsbehoven erbjöd dock inom järnindustrien liksom inom flera andra branscher, fram-
473 för allt den starkt expanderande verkstadsindustrien, ej ringa svårigheter till följd av de omfattande militärinkallelserna. Någon arbetskraftsbrist av verkligt allvarlig natur kan dock icke sägas ha förelegat. I själva verket blev läget i detta hänseende mera ansträngt under åren efter kriget. Arbetsstyrkan inom järnhanteringen höll sig under hela kristiden tämligen konstant vid ett antal av 32 ä 34 000 man. Försörjningsfrågor rörande tackjärn och skrot samt legeringsmetaller m. m. behandlas nedan i särskilda avsnitt. I detta sammanhang må blott bränslesituationen något närmare belysas. Ur bergverksstatistiken inhämtas följande siffror rörande bränsleförbrukningen inom järnindustrien. Koks och koksstybb Ar
1936/38 1939 1940 1941 1942 1943 1944 1945 1946 1947
ton
ton
Därav för tackjärnsfrämst, ton
448 200 492 800 464 000 276 500 214 800 203 100 184 100 111 900 124 000 192 600
291 000 287 600 323 200 313 500 348 200 352 000 372 200 309 600 269 900 330 500
212 100 207 600 250 800 259 400 288 900 291 600 316 800 252 500 209 500 270 600
Stenkol
Totalt
Träkol
Ved
Annat träbränsle
1000 hl
1 000 m 3
1 000 m 3
18 800 18 800 20 200 18100 18 200 20 100 19 700 18 100 17 700 13 700
69 900 128 200 174 700 943 000 1 309 900 1 148 200 1 208 700 1 251 000 935 700 542 300
399 900 398 800 618 100 1 019 000 1 197 700 1 073 400 1 167 000 1 405 600 1 305 600 853 000
Av tabellen framgår, att koksförsörjningen — huvudsakligen för tackjärnsframställningen — kunde väl upprätthållas och t. o. m. något ökas, vilket möjliggjorde en i motsvarande grad växande kokstack järnsproduktion. Den redovisade träkolsförbrukningen höll sig tämligen j ä m n under hela perioden. Däremot sjönk år från år den förbrukade stenkolskvantiteten, nämligen från i genomsnitt ca 460 000 ton åren 1936—39 till endast omkring 112 000 ton år 1945 eller till mindre än en fjärdedel. Denna begränsning var en följd av BK:s målmedvetna tilldelningspolitik. De felande stenkolskvantiteterna ersattes med ved och annat träbränsle (ribb och bakar, sågspån m. m.), som i proportionsvis stigande mängder kom till användning. Ännu år 1947 var förbrukningen av träbränsle förhållandevis mycket stor, nära tre gånger så stor som under förkrigsåren. Den tvångsmässigt ökade användningen av ved i stället för stenkol var ur produktionssynpunkt ogynnsam, enär den medförde produktionsminskning vid sådana verk som av tekniska skäl ej kunde drivas med alltför låg tillförsel av fossilt bränsle. Vid tiden kring varje årsskifte utarbetades inom IK:s järnavdelning en »j ä r n b a 1 a n s», d. v. s. en prognos för det kommande årets försörjning, vilande dels på kända data angående lagerförhållanden m. m., dels på
474 sannolikhetsberäkningar i fråga om tillverkningsmöjligheter och import, med hänsyn jämväl tagen till handelspolitiskt önskvärd export. Den första järnbalansen förelåg för år 1941 och hade i stort sett följande innebörd. Den inhemska konsumtionen av valsjärn kunde för år 1940 beräknas ha uppgått till ca 1 milj. ton. Med tanke bl. a. på att de militära kraven möjligen icke komme att göra sig gällande med samma styrka som förut samt under förutsättning av fortsatt depression inom byggnadsverksamheten antogs konsumtionen under 1941 kunna sättas till 850 000 ton. Importen anslogs till 265 000 ton, den önskvärda exporten till 320 000 ton. Åstadkommandet av nämnda resultat med avseende på förbrukningen krävde en inhemsk produktion av vals järn av 905 000 ton, vilken Jernkontoret under föreliggande omständigheter ansåg möjlig att uppnå. För den angivna produktionen av valsjärn kunde beräknas åtgå 1 290 000 ton göt, för vars framställning antogs kunna ställas till förfogande 875 000 ton tackjärn, 335 000 ton eget och 155 000 ton köpt skrot samt 30 000 ton järnsvamp, sammanlagt 1 395 000 ton. Till angivna 875 000 ton tackjärn för ståltillverkning måste läggas 100 000 ton för gjuteriändamål. Med hänsyn tagen till förväntad tackjärnsimport, önskvärd export samt viss lagerminskning beräknades den erforderliga inhemska tackjärnsproduktionen böra uppgå till 935 000 ton, vilken produktion syntes kunna sammansättas av 385 000 ton koks-, 100 000 ton elektro- och 450 000 ton träkolstackjärn. Bränslebehovet för ovan angivna järn- och stålproduktion uppskattades till följande kvantiteter: koks 350 000 ton (varav 325 000 ton för tillverkning av kokstackjärn), träkol 25 milj. hl ( = 1 2 5 0 000 läster), stenkol 560 000 ton. Om 20 % av stenkolen ersattes med ved, bleve stenkolsbehovet 448 000 ton och vedåtgången (vid antagande av att 1 ton stenkol motsvarade 7.5 m 3 ved) 840 000 m 3 . De järnbalanser som uppgjordes för de följande åren voro upplagda efter i stort sett samma principer som den för 1941. I allt högre grad influerades beräkningarna av hänsyn till tillgången på fossilt bränsle. För såväl 1943 som 1944 räknades med att ej mindre än 70 % av normala stenkolsbehovet måste ersättas med ved; balansen för 1945 utgick från en än starkare nedsättning i tilldelningen av fossilt bränsle, nämligen till endast 25 % av normalbehovet. Tackjärns-
och
skrotregleringen.
Statistiska uppgifter rörande den inhemska produktionen av tackjärn under krigsåren samt åren före och närmast därefter lämnas i nedanstående tablå jämte uppgifter angående export och import samt beräknad förbrukning under samma tid. Av siffrorna framgår, att tackjärnsförbrukningen under krigsperioden låg något högre än under förkrigsåren samt att den t. o. m. år 1944 befann sig i stigande trots stadigt sjunkande import, ökningen berodde således
475 Produktion, export, import och förbrukning av tackjärn. P r o d u k t i o n Ar
1936/38 1939 1940 1941 1942 1943 1944 1945 1946 1947
Export
Import
Förbrukning
ton
ton
ton
ton
634 400 644 000 745 100 714 400 737 700 792 400 853 300 761 400 686 500 697 800
87 500 118 400 78 800 64 100 45 500 36 000 10 300 4 300 17 100 16 400
144 300 196 800 86 700 73 100 71 500 69 800 20 400 17 400 91 100 140 800
691 200 662 400 753 000 723 400 763 700 826 200 863 400 774 500 760 500 822 200
Träkolstackjärn ton
Koks- och elektrotackjärn ton
Summa
313 500 303 500 353 700 313 400 297 000 310 900 296 600 309 600 297 000 245 000
320 900 340 500 391 400 401 000 440 700 481 500 556 700 451 800 389 500 452 800
helt och hållet på stegrad produktion; i någon mån förstärktes den även genom minskad export. Väsentligen var det tillverkningen av kokstackjärn som under krigsåren utvecklades; det var ju också beträffande detta billigare och för handels järnsframställning bäst lämpade material som ersättningför den bortfallna importen i främsta rummet krävdes. De viktigaste tillverkarna av kokstackjärn voro Domnarvets och Oxelösunds järnverk. F r å n slutet av år 1943 inträdde det nyanlagda, med statsmedel bekostade Norrbottens järnverk med en växande produktion av elektrotackjärn, för vars framställning emellertid även erfordrades en viss koksförbrukning. Exporten utgjordes av träkolstackjärn, varav huvuddelen avtalsenligt skeppades till Tyskland. Försörjningsläget i fråga om tackjärn tedde sig under den första krigstiden, som framgår av tablån, avgjort förmånligt. Men då en mindre gynnsam utveckling i fortsättningen syntes kunna befaras, helst som järnbrukens behov ökades och importutsikterna voro ovissa, ansågs en reglering av tackjärnsmarknaden böra genomföras för att åstadkomma bästa hushållning med tillgångarna. En sådan reglering bragtes genom frivillig överenskommelse mellan IK och tackjärnstillverkarna till stånd fr. o. m. den 1/11 1941. Överenskommelsen innebar förbindelse från tillverkarnas sida att försälja allt av dem framställt tackjärn, som icke avsågs för eget behov, allenast efter anvisning av IK. Med stöd av denna förbindelse kunde en effektiv kontroll över det inhemska tackjärnets fördelning genomföras. (Se nedan sid. 478.) Det importerade tackjärnet utgjordes dels av martintackjärn, avsett för stålverkens behov, dels av gjuteritackjärn för gjuteriändamål. Frågor rörande denna import och dess kvotering på olika importörer omhänderhades av de båda förut omnämnda tackjärnsimportörföreningarna; fördelningen på förbrukande företag avgjordes av IK i samband med regleringen av det inhemska tackjärnets fördelning.
476 Upprätthållandet av den jämförelsevis omfattande tillverkningen av kokstackjärn var naturligtvis helt och hållet beroende av en tillräcklig tillförsel av koks. Som förut nämnts, kunde koksimporten anses tämligen tillfredsställande under de första krigsåren. Utsikterna för en fortsatt koksimport mörknade emellertid hastigt under år 1944. Då därjämte även importläget beträffande tackjärn syntes ovisst, fann IK anledning att inför Kungl. Maj :t framhålla vikten av att åtgärder i tid träffades för att skapa en betryggande försörjning och lagerställning. Framför allt var det enligt kommissionens mening angeläget att stimulera de fristående träkolshyttornas produktionsplanering, då dessa på grund av ett förutsatt prisfall på tackjärn efter det väntade fredsslutet icke vågade täcka in sig med träkol för full produktion. Sedan Kungl. Maj :t godkänt en av IK utarbetad till nämnda mål siktande plan, slöt kommissionen avtal med tio järnbruksföretag, varigenom dessa förbundo sig att före viss tidpunkt (resp. den 1/7 och den 1/10 1944) uppköpa eller tillverka en bestämd mängd träkol mot att staten lämnade avsättningsgaranti för motsvarande kvantiteter tackjärn. Den statliga avsättningsgarantien omfattade tillsammans 83 800 ton tackj ä r n ; härtill kom en på något ändrade villkor avtalad tillskottskvantitet om 39 300 ton. Det visade sig sedermera, att allt tackjärn som tillverkats enligt de ursprungliga garantiavtalen kunde försäljas på den fria marknaden, varemot av tillverkningen enligt tillskottsavtalen en del måste inlösas av RFN. Vid sidan av nu nämnda arrangemang vidtogos andra åtgärder i utjämnings- och beredskapssyfte. För att lätta den under år 1944 tillfälligtvis överfyllda tackjärnsmarknaden och samtidigt genom ökad produktion skapa reserver för en i samband med importstörningar längre fram väntad bristsituation uppdrog Kungl. Maj :t — delvis efter förslag av kommissionen för ekonomisk efterkrigsplanering — åt RFN att uppköpa och lagra ganska avsevärda kvantiteter av dels 1944 års, dels 1945 års tackjärnstillverkning, avseende såväl träkols- som koks- och elektrotackjärn. Ifrågavarande uppköpsuppdrag, för vilka särskilda medel beviljades av riksdagen, omfattade sammanlagt 160 000 ton till en beräknad kostnad av 40 milj. kr. Hela denna kvantitet blev dock ej uppköpt. Den åstadkomna tackjärnsreserven kom sedermera till god användning under de närmaste efterkrigsåren. Förbrukningen av skrot — i främsta rummet smidesjärnskrot — är inom järnhanteringen mycket betydande. En väsentlig del av förbrukningen utgöres av s. k. eget skrot, d. v. s. vid vederbörande verk fallande skrot och avfall som tillvaratages och cirkulerar vid tillverkningsprocessen. Men därjämte åtgå vid stålverken och stålgjuterierna avsevärda mängder s. k. köpt skrot som råvara vid sidan av tackjärnet. Kvantiteten vid järn- och stålframställningen under åren närmast före kriget förbrukat köpt smidesjärnskrot torde ha uppgått till i genomsnitt omkring 250 000 ton per år. Därtill kom omkring 50 000 ton gjutjärnskrot. Ej obetydliga mängder
477 skrot, huvudsakligen gjutjärnskrot, användes dessutom vid de från järnverken fristående gjuterierna. Importen av smidesjärnskrot varierade starkt före kriget; vissa år uppgick den till över 100 000 ton. Av gjutjärnskrot var importen däremot obetydlig. Som framgår av tabellen å sid. 469 minskades skrotimporten hastigt under krigsåren. Det blev därför en angelägen uppgift att på allt sätt befrämja tillvaratagandet av inom landet fallande järnskrot. Viktigast var härvid givetvis att skrotfallet vid verkstäder, varv och manufakturverk rationellt utnyttjades. Men därjämte gjordes stora ansträngningar för att hopsamla inom landet på spridda händer befintliga förråd. I IK:s regi anordnades med början redan år 1940 särskilda skrotkampanjer, varvid man genom en kraftig propaganda sökte sporra till insamling av järnskrot, som genom skrothandelns förmedling tillfördes järnverk och gjuterier. Medel härtill erhöllos dels genom statliga anslag, dels genom medel som av för ändamålet intresserade sammanslutningar ställdes till förfogande. Hänvändelser gjordes till industrier, kommunikationsverk, statliga och kommunala myndigheter etc. Särskilt inom försvarsväsendet nåddes goda resultat genom nedskrotning i stor skala av äldre materiel. Skrotkampanjerna voro i övrigt upplagda på bred bas och ägde rum under samverkan av en mängd myndigheter och organisationer. (Jfr sid. 450.) Resultatet av ansträngningarna blev, att den inhemska skrottillförseln till industrien kunde hållas uppe på en relativt hög nivå, varigenom importens bortfallande i väsentlig mån neutraliserades. Fastän alltså skrotförsörjningen icke kunde anses egentligen äventyrad, fann IK det vara av väsentlig vikt, att användningen av förhandenvarande och successivt framkommande skrottillgångar av såväl inhemskt som utländskt ursprung underkastades en reglering, som garanterade en lämplig och rättvis fördelning därav. En sådan reglering kunde, på grund av att handeln och förbrukningen var fördelad på talrika händer, icke genomföras annat än i samband med b e s l a g . Detta ansågs till en början kunna begränsas till skrot av smidbart järn. På IK:s hemställan förordnade Kungl. Maj:t om beslag å dylikt skrot fr. o. m. den 28/5 1940. Det följdes sedermera, nämligen fr. o. m. den 1/11 1941, av beslag jämväl å skrot av icke smidbart j ä r n (gjutjärnskrot). Beslaget hindrade ej vederbörande industriföretag att för egen tillverkning använda innehavda förråd av beslagsvara. Försäljning fick vidare utan hinder ske till den som av IK erhållit generellt tillstånd att förvärva skrot, men i övrigt endast efter av kommissionen meddelat särskilt tillstånd till förvärv mot avlämnande av bevis härom till överlåtaren. Generellt tillstånd till förvärv av järnskrot meddelade IK vederbörligen legitimerade skrothandlare mot avgiven förbindelse att sälja endast till av kommissionen godkänd köpare, nämligen antingen till annan skrothandlare eller till förbrukare, vilken efter ansökan erhållit viss tilldelning av
478 kommissionen. För de a u k t o r i s e r a d e s k r o t h a n d l a r n a förelåg skyldighet att månatligen rapportera gjorda inköp och försäljningar. För försäljningen av skrot till skrotgrossister eller till industrien föreskrevs maximipriser. Däremot måste man avstå från att fastställa bestämda uppköpspriser på grund av de växlande förhållandena på olika orter. Det överläts alltså åt skrothandlarna själva att avgöra vad de kunde betala med hänsyn till kostnaderna för transporter, lagring och sortering. IK:s r e g l e r i n g s v e r k s a m h e t i f r å g a o m t a c k j ä r n o c h s k r o t var i stort sett organiserad gemensamt för dessa båda varuslag, trots att regleringen i förra fallet vilade på frivilliga åtaganden men i senare fallet på beslag och tvångsföreskrifter. Med hänsyn till det för tillfället rådande försörjningsläget bestämde IK för särskilda tidsavsnitt fördelningen av hithörande varor dels mellan de olika grupperna av förbrukare (järnverk och gjuterier), dels inom dessa mellan de särskilda företagen. Som förmedlare mellan kommissionen och företagen anlitades härvid den förut omnämnda sammanslutningen, Svenska järnbrukens råvaru- och importförening. Fördelningen skedde kvartalsvis på grundval av tackjärnstillverkarnas och skrothandlarnas kvartalsrapporter samt förbrukarnas uppgifter och ansökningar. Den för resp. kalenderår beräknade kvantiteten importtackjärn fördelades dock i allmänhet redan vid årets början i proportion till tidigare import eller förbrukning. Regleringen inriktades i främsta rummet på att fylla förbrukarnas behov för löpande kvartal, men därjämte ock på att tillse att en viss lagerreserv tillförsäkrades envar av dem. I enlighet med de av IK sålunda bestämda tilldelningarna, vilka — något olika under olika perioder — anpassades antingen efter uppgivna och prövade behov eller efter fast kvotering på basis av förbrukningen under vissa föregående tidsperioder, utfärdade nyssnämnda förening s. k. förvärvstillstånd, som berättigade till köp från tackjärns- resp. skrotförsäljare. För fördelningen av inhemskt smidesjärnskrot mellan järnverken följdes en sedan tiden före kriget bestående överenskommelse mellan de skrotköpande verken, det s. k. smidesjärnskrotsamarbetet. Gjuteriernas andelar vid smidesjärnskrotets fördelning bestämdes däremot efter prövning i varje särskilt fall. Av gjutjärnskrotet erhöllo gjuterierna huvudparten. Föreningen betjänade sig som verkställighetsorgan av handels järnverkens redan tidigare verksamma gemensamma inköpsföretag, AB Järnbruksförnödenheter, vilket mot viss ersättning ombesörjde ej blott förvärvstillstånd utan även i förekommande fall inköp av varorna i fråga. Under större delen av regleringstiden nödgades IK föreskriva, att det i förhållande till kokstackjärnet avsevärt dyrare träkolstackjärnet användes även i en del fall, där detta måste anses ur kvalitativ synpunkt omotiverat. Detta berodde på att det på grund av exportens åtstrypning fanns mer träkolstackjärn inom landet än som behövdes för tillverkning av kvalitets-
479 gods; överskottet av träkolstackjärn fick i stället användas för att utdryga den otillräckliga tillgången på kokstackjärn. Då en del förbrukare visade motspänstighet att vidtaga ifrågavarande ur försörjningssynpunkt önskvärda inblandning, bestämdes att ingen förbrukare fick inköpa en ytterligare tilldelning av kokstackjärn, förrän äldre tilldelningar av träkolstackjärn utköpts. Under år 1945 kunde man, trots att ännu en viss knapphet rådde, börja lätta på regleringarna i fråga om tackjärn och skrot. Beträffande såväl gjuterierna som järnverken fördelades ännu tillgångarna å inhemskt kokstackjärn efter fast kvot, grundad på förbrukningen härav under vissa tidigare basår. Däremot lämnades träkolstackjärnet, å vilket tillgången var jämförelsevis riklig, fritt, likaså importerat kokstackjärn. Den 1/4 1946 hävdes beslaget på smidesjärnskrot. Fördelningen härav mellan järnverken sköttes därefter tills vidare av AB Järnbruksförnödenheter efter de grunder som detta företag i samråd med järnverken själva bestämde. Sedan även beslaget på gjutjärnskrot den 15/6 1949 upphävts, avvecklades skrotregleringen helt. För tackjärn hävdes ännu kvarstående regleringsanordningar i september 1949. Reglering av handels
järnsmarknaden.
Den extraordinära belastning som järnverken under de första månaderna efter krigsutbrottet utsattes för, därigenom att de statliga behoven så starkt ökades, samtidigt som importen befann sig i sjunkande, gjorde det svårt för dessa att inom önskade leveransterminer verkställa leveranser för statens räkning. Det var för att komma till rätta med dessa svårigheter som i mars 1940 den å sid. 467 omnämnda J ä r n b r u k e n s fördeln i n g s c e n t r a l upprättades efter härom träffad överenskommelse mellan IK och järnverkens sammanslutning Järnbrukscentralen. Syftet med verksamheten, som väsentligen vilade på frivillighetens grund, var till en början — i enlighet med det sagda — att för statliga beställningar, främst för militära behov, genomföra ett system, varigenom säkerhet kunde vinnas för att dessa behov bleve tillbörligen och med företrädesrätt framför andra beställningar tillgodosedda. Fördelningscentralens uppgift var sålunda ursprungligen begränsad till att fördela anmälda beställningar mellan de särskilda verken i förhållande till dessas tillverkningskapacitet och aktuella beläggning med order för statliga behov, omfattande såväl direkta statliga beställningar som järnbehov vid verkstäder och manufakturverk för effektuerande av statliga order å färdigfabrikat. Fördelningen avsåg endast valsat och smitt järn och stål, icke tackjärn eller tackjärnsgjutgods, ej heller aduceringsgods. På ett senare stadium — praktiskt taget från andra halvåret 1942, sedan fördelningscentralen ombildats till en byrå inom IK:s järnavdelning (tilldelningsbyrån) — utvidgades prioriteringsförfarandet, så att det kom att
480 omfatta beställningar vid järnverken över huvud, såvitt de kunde anses tillgodose ur försörjningssynpunkt angelägna behov. Tilldelning kom härvid att lämnas icke blott till bestämda arbetsföretag, såsom exempelvis särskilda byggen och anläggningar och till engångsanskaffningar av maskiner eller andra verkstadsprodukter, utan även branschvis för vissa tillverkningar, såsom lantbruksmaskiner och -redskap, armerings j ä r n för bostadsbyggen, plåtradiatorer, spisar och värmepannor, stålverkens egen manufakturering m. m., samt i någon mån även till järnhandlarna. Tilldelningarna avsågo med få undantag endast material av handelsjärnskvalitet, då tillgången på kvalitetsmaterial i allmänhet var så god, att i regel inga svårigheter mötte att täcka behoven härav i fria marknaden. Rörande utfallet av prioriteringsverksamheten upprättades kvartals- och årstablåer, som visade omfattningen av skedd prioritering för särskilda ändamål och av särskilda materialslag i förhållande till järnverkens totala produktion av ifrågavarande varor. Som exempel på denna redovisning meddelas här ett sammandrag av rapporten för år 1943. Prioritering för särskilda ändamål. ton 72 116 79 424 2 333 15 908 398 38 377 242 964 7 293 24 646
Försvarsväsendet Kommunikationer, kraftverk m. m Offentliga civila byggnader Bostadsbyggnader och underhåll Civila luftskyddet Industrianläggningar Utgångsmaterial för industri och produktion Järnhandeln Export Summa prioriterat material
483 459
Totalt noterade order
635 986
Prioriterat material i % av total ordernotering
76 %
Total ordernotering ton
M a t e r i a l s l a g
Prioritering ton
Räls, balkar, valstråd, armeringsjärn och annat valsjärn Grov- och mediumplåt Tunnplåt inkl. galvaniserad plåt Halvfabrikat för verkens egen kallvalsning, linslagning, manufaktur m. m
411 184 83 705 90 635 50 462
50 462
Summa
635 986
483 459
286 129 69 774 77 094
Prioritering i % av total ordernotering
70 83 85
76 Inom fördelningscentralen (byrån) tillämpades redan på ett tidigt stadium ett system med månatligen återkommande sammanträden med järnverkens försäljningschefer, s. k. orderfördelningskonferenser, varvid av kommissionen prioriterade order placerades å de särskilda verken. Den genom IK prioriterade delen av järnverkens noterade order uppgick åren
481 1943—44 till omkring tre fjärdedelar av hela orderstocken och steg sedan till omkring 95 % år 1947. Därefter skedde en viss nedgång. År 1949 begynte prioritetsförfarandet beträffande flertalet järnprodukter, för vilka det dittills tillämpats, te sig mindre nödvändigt, och det avskaffades därför mot slutet av året utom beträffande tunnplåt, för vilken vara orderfördelningen fortgick t. o. m. april 1950. Med järnverken träffade HIK emellertid överenskommelse, att dessa även i fortsättningen skulle såvitt möjligt tillgodose de kunder, som hos dem dittills haft regelbundet återkommande tilldelningar. I den mån så befunnes erforderligt, skulle kommissionen även i fortsättningen prioritera beställningar för försvarsväsendet och för ur försörjningssynpunkt särskilt viktiga ändamål. Beträffande vissa slag av valsjärn och valsjärnsprodukter befunnos särskilda regleringsåtgärder påkallade på grund av speciella försörjningsförhållanden som i dessa fall förelågo. I fråga om plåt och profiler av grövre dimensioner — varav en väsentlig del användes för fartygsbyggnadsändamål och fartygsreparationer -— var landet i hög grad beroende av utländsk tillförsel. Vid de 12 största varven förbrukades under åren 1940—44 ca 90 000 ton fartygsplåt och profiler per år; härav härrörde omkring 60 % från utlandet. Då under år 1943 svårigheter började yppa sig för upprätthållande av import i samma omfattning som tidigare, restes krav på en strängare hushållning med tillgångarna, innefattande jämväl möjligheter att ur samhällelig synpunkt pröva angelägenheten av skeende nybyggnader och reparationer av fartyg. På IK:s hemställan förordnade Kungl. Maj :t i sådant syfte om beslag fr. o. m. den 1/8 1943 å grövre järnplåt och profiljärn. Beslaget omfattade varmvalsad järnplåt av 3 mm tjocklek och däröver samt balk-, vinkeloch prof il järn, vägande 5 kg per löpmeter och däröver med undantag av räls. Under beslaget hänfördes alla inom riket befintliga förråd av nyssnämnda varor, vilka innehades av varvsföretag, samt varupartier som efter beslagstillfället mottogos vid varv. I sina tillämpningsföreskrifter lämnade IK generellt tillstånd för varven att tills vidare fritt försälja beslagtagen vara. Därjämte medgav kommissionen varvsföretagen rätt att tills vidare använda sådan vara för byggande eller reparation av fartyg om högst 50 bruttoton eller för andra än fartygsbyggnadsändamål. För användning av beslagtagen vara i övriga fall fordrades särskilt tillstånd av IK. Genom frivillig överenskommelse förbundo sig de till Sveriges varvsindustriförening anslutna företagen att ej utföra nybyggnad eller reparation av fartyg, även om därtill icke åtginge material som var under beslag, utan tillstånd av IK, härifrån dock undantagna nybyggen av svenska fartyg om högst 50 bruttoton och reparation å svenska fartyg om högst 200 bruttoton samt alla nybyggen och reparationer av staten tillhöriga fartyg. Vid prövning av ärenden om tillstånd till nybyggnad och större reparationer samrådde IK med kommerskollegium och TK, varjämte yttrande 31—116821
482 som regel inhämtades
av Sveriges varvsindustriförening
och
Sveriges
redareförening. Tilldelningen av fartygsbyggnadsmaterial till varven skedde oberoende av regleringen angående byggnadstillstånd. I fråga om det svenska järnmaterialet träffade varvsindustriföreningen, efter tillstånd av IK, avtal med vederbörande järnverk om leverans för viss tid till de särskilda varven, såväl sådana som tillhörde föreningen som utomstående. Det importjärn, som av IK ställdes till förfogande, fördelades likaledes av varvsindustriföreningen på förbrukarna. Tilldelning av fartygsbyggnadsmaterial lämnades uteslutande till arbeten för svensk räkning, såvida icke annat i särskilda fall bestämdes. En viss lättnad i fråga om dispositionen av fartygsbyggnadsmaterial medeavs av IK redan i slutet av december 1945 så tillvida, att generellt tillstånd lämnades varven att använda beslagtagen plåt och beslagtaget prof il järn för byggande av fartyg för svensk beställare samt reparation av svenska fartyg, medan beslagets bestämmelser fortfarande gällde i fråga om fartygsbygge för utländsk beställare samt reparation av utländskt fartyg. På grund av förbättringar i försörjningsläget upphävdes beslaget helt fr. o. m. den 16/3 1946, i samband varmed hela den hithörande byggnadsoch förbrukningsregleringen upphörde. Av väsentlig vikt blev — i samband med byggnadsverksamhetens expansion efter de första krigsårens kraftiga tillbakagång — den reglerande verksamhet som från IK:s sida inom prioriteringssystemets ram utvecklades i fråga om armerings järn och balkar för husbyggnadsändamål. Med Svenska järnbalkgrossisters förening (senare benämnd Svenska j ä r n - och balkgrossisters förening) överenskom IK i januari 1942, att föreningens medlemmar skulle till visst bostadsbyggande, till en början närmast sådant som understöddes med statliga tertiärlån, efter teknisk granskning av statens byggnadslånebyrå ställa till förfogande vissa kvantiteter armerings järn och balkar. Leveranserna skulle i fastställda proportioner omfatta dels importerat och dels svenskt järn, vilket senare skulle anvisas föreningen av IK. Samtidigt bestämdes, att priserna å inhemskt och importerat järn skulle poolas i fråga om dessa leveranser av byggnadsjärn. Enligt en ny överenskommelse med balkföreningen skulle fr. o. m. juli 1943 en allmän regleringsplan tillämpas för grossisternas försäljningar av handelsj ä r n och plåt. Vissa kvantiteter skulle härvid reserveras jämväl för minutförsäljning genom järnhandlarna, för IK:s löpande prioriteringar, för direkta statliga inköp samt för fri försäljning. Denna ordning fortfor sedermera under en längre tid att tillämpas. Genom förmedling av balkföreningen ställdes vissa kvantiteter armeringsjärn och balkar månatligen till förfogande för byggnadsverksamheten, varvid det utländska järnet tillhandahölls genom föreningsmedlemmarna själva, under det att det inhemska dirigerades till deras lager i samband med IK:s allmänna prioriterings-
483 verksamhet. Ett i början av 1947 under hänvisning till då rådande knapphet särskilt på armerings järn framkommet förslag om en stramare reglering beträffande denna vara, grundad på beslag, avböjdes, enär den redan tillämpade ordningen ansågs tillfyllestgörande för ändamålet. I fråga om importerad valstråd ägde, som förut nämnts, genom Sveriges valstrådimportörers förening kvotering rum ej endast mellan importörerna i och för utnyttjande av importkontingenterna utan även på förbrukarna. Fördelningen av den inhemska produktionen ingick som led i det av IK tillämpade prioritetsförfarandet. En stor del av den tillgängliga valstrådskvantiteten togs, särskilt under de första krigsåren, med företrädesrätt i anspråk för framställning av taggtråd för militära ändamål. Detta gjorde, att leveranserna för civila behov blevo i viss mån eftersatta. Särskilt lidande blev härvid spiktillverkningen. Sedan importen av valstråd år 1943 begynt minskas, uppstod en mycket kännbar brist på trådspik. Detsamma var i viss mån fallet även med emballagetråd, som förbrukas i största omfattning inom cellulosaindustrien. Någon lättnad inträdde mot slutet av 1944. Men knapphetssymptom uppträdde senare på nytt, sedan importen helt upphört och byggnadsverksamheten inträtt i ett skede av kraftig utveckling. Vid den av IK verkställda månatliga orderfördelningen måste därför i fråga om valstråden särskild uppmärksamhet ägnas åt att en för spiktillverkningen nöjaktig minimikvantitet reserverades. Svårigheterna i detta avseende lättade betydligt genom att prisförhöjning på inhemsk spikvalstråd medgavs av PKN. En annan för byggnadsverksamheten viktig artikel, där en tidvis mycket besvärande brist i försörjningen med åtföljande leveransförseningar förelåg, var plåtradiatorer för värmeledningar. Tillverkningen härav begränsades genom möjligheterna för tilldelning till radiatorfabrikerna av tunnplåt, vilka möjligheter särskilt under de senare krigsåren voro rätt beskurna. För att skapa befogenhet att på lämpligt sätt dirigera leveranserna till olika byggnadsföretag efter deras angelägenhetsgrad lades fr. o. m. den 3/6 1943 radiatorer och värmeelement såväl av gjutjärn som av plåt under beslag och underkastades handelsreglering. Beträffande handhavandet av denna reglering och särskilt det därvid tillämpade prioriteringssystemet, som länge efter det att övriga regleringar på järnområdet upphört fortfor att tillämpas, hänvisas till framställningen å sid. 552. Järnrör. Av järnrör tillverkas och förbrukas ett flertal typer, vilka förete avsevärda olikheter med hänsyn till material, utförande, dimensioner m. m. och vilka merendels ha olika användning. Man skiljer först och främst på de två huvudslagen s m i d d a r ö r eller smidesjärnsrör, d. v. s. rör framställda av smidbart järn, även kallade stålrör, och g j u t n a r ö r eller
484 gjutjärnsrör, framställda av icke smidbart järn. De flesta slagen av järnrör användas för ledningar för olika ändamål. Inom gruppen smidda rör skiljer man på svarta gasrör, använda i första hand till gasledningar inomhus men även till trapp- och vägräcken m. m., brunmålade (sömlösa) värmeledningsrör, gula (sömlösa) ångrör, i regel använda vid högre arbetstryck, såsom ångledningar, kylanläggningar o. s. v., samt galvaniserade rör för vattenledningar. Dimensionen växlar mellan %" och 6" nom. dimension (ungefär = inre diameter). Till gruppen smidda rör räknas också värmeledningstuber med dimensioner mellan 1U" och 12Vt" (d. v. s. 32—318 mm utv. diameter), använda för värmeledningar vid såväl mindre som större värmecentraler m. m., ångpannetuber och stålmuffrör, de sistnämnda vanligen av grövre dimensioner och använda för utomhusändamål både för gas- och vattenledningar. Därjämte tillverkas av smidesjärn eller aducerat gjutgods rördelar för olika ändamål, såsom skarvrör, knärör, T-rör, muffar, flänsar, tubkrökar etc. Av gjutna rör förekomma dels gjutna s. k. normalrör (centrifugalgjutna och i vissa fall sandgjutna avloppsrör) i dimensioner från 2V2" till 6" och använda i huvudsak till avloppsledningar inomhus, dels s. k. heltjocka, gjutna muffrör (tryckrör), i dimensioner från 1V2" upp till 24" (d. v. s. 40—600 mm inre diameter), undantagsvis större, avsedda som ledningsrör utomhus för vatten, gas och avlopp, dels ock heltjocka, gjutna flänsrör, vilka användas för olika industriella ändamål. Jämte ovan angivna raka rör tillverkas gjutna normalrör- samt muff- och flänsrör-delar. Förbrukningen av smidda ledningsrör torde före kriget ha uppgått till 40 å 50 000 ton per år. Därav importerades större delen, men en icke obetydlig inhemsk tillverkning av sömlösa smidesjärnsrör förekom (vid Sandvikens och Uddeholms järnverk) vid sidan av kvalitetstillverkning för export, ävensom en mindre tillverkning av svetsade rör (vid Virsbo b r u k ) . Förbrukningen av gjutna rör var före kriget av ungefär samma storlek. Den inhemska produktionen hade emellertid här en betydligt svagare ställning. Av gjutna raka normalrör bedrevs en mindre tillverkning, omfattande ett par tusen ton per år, huvudsakligen vid Åkers styckebruk; något större var den tillverkning av normalrördelar, som bedrevs av vissa gjuterier. Heltjocka muffrör tillverkades icke alls inom landet. Importen av rör före kriget ägde r u m från flera länder. Efter krigsutbrottet kunde däremot import ske nästan enbart från Tyskland. Vissa kontingenter såväl av smidda som av gjutna rör upptogos i de med Tyskland slutna handelsavtalen för åren 1940—44. De omfattade för smidda rör (stålrör) ca 20 000 ton per år och för gjutna rör en något större kvantitet, varierande mellan 27 000 ton för 1940 ned till 22 000 för 1944. I kontingenten för smidda rör ingick även en mindre del grova stålmuffrör. I kontingenten för gjutna rör ingick genomsnittligt omkring 60 % muffrör. De tyska exportutfästelserna infriades under avtalsåren väl icke till
485 fullo, men bristerna voro mindre framträdande än beträffande flera andra varuslag. År 1945 upphörde den tyska exporten nästan helt. Efter kriget upptogs import från ett flertal andra länder (England, Frankrike, Holland, Tjeckoslovakien, USA m. fl.). Under åren närmast före kriget samt under perioden 1939—47 uppgick importen av rör av olika slag till följande kvantiteter ( t o n ) : Smidda
rör
A r Totalt
1936/38 1939 1940 1941 1942 1943 1944 1945 1946 1947 1 2
Gjutna
rör,
obearbetade
145 m m diam. och däröver 3
Summa
galvaniserade
Mindre ä n 145 m m diam.1
9 800 11 500 6 700 8 400 7 900 6 900 12 700 300 3 000 12 000
19 200 28 300 12 600 8 500 8 600 9 900 10 900 600 5 300 7 400
18 400 30 600 15 600 12 500 11400 11800 10 300 1900 16 400 15 400
37 600 58 900 28 200 21 000 20 000 21 700 21200 2 500 21700 22 800
Därav
26 900 34 900 18 900 18 400 19 900 14 300 25 000 600 9 600 42 400
I huvudsak s. k. normalrör. I huvudsa k muffrör (tryckrör).
Importen av tyska rör under kriget förmedlades i fråga om de smidda rören av Svenska rörföreningen och i fråga om de gjutna rören av Normalrörföreningen. Båda dessa sammanslutningar tillhörde Svenska valsjärnsoch rörimportörers förening. Heltjocka muff rör importerades av Föreningen för import av tyska muff- och flänsrör. Vid försäljningen på den svenska marknaden av smidda rör tillämpades poolpriser, vilka uträknats som medeltal mellan de tyska avtalspriserna och de merendels högre svenska verkspriserna under antagande av en viss proportion mellan importkvantiteterna och leveranserna från svenska verk. Smidda
rör.
Under de första krigsåren var försörjningsläget i fråga om smidda ledningsrör i allmänhet tillfredsställande, vilket sammanhängde med att byggnadsverksamheten under denna tid var starkt nedpressad. Först under hösten 1942 började en viss knapphet framträda och denna skärptes än mer under år 1943 i samband med att byggnadsverksamheten då började taga fart, samtidigt som leveranserna från Tyskland släpade efter. IK föranleddes härav att träffa överenskommelser med de svenska tillverkarna om en på vissa villkor ökad produktion. Den inhemska tillverkningen av smidda rör samt smidda och aducerade rördelar steg som följd härav ganska kraftigt. Den nådde år 1944 över 30 000 ton och år 1945 omkring
486 36 000 ton. Behoven kunde därför nödtorftigt täckas även sistnämnda år, då importen i det närmaste upphört. Avtalen med producenterna, vilka löpte kvartalsvis, fastställde även en viss dimensionsfördelning vid tillverkningen, varvid tyngdpunkten förlades till klenare dimensioner, beträffande vilka de största behoven förelågo. En viss tillverkning upptogs även av grövre stålmuffrör. Den omständigheten att tyskarna visat sig alltmera oförmögna att leverera galvaniserade rör tvingade de svenska köparna att inom landet föranstalta om galvanisering av importerade svarta rör. Detta lät sig visserligen ordna men ställde sig komplicerat och dyrbart. Någon egentlig reglering av den inhemska marknaden beträffande smidda rör kom icke till stånd, men kontrollen över importen och avtalen med tillverkarna möjliggjorde för IK att prioritera vissa kvantiteter för tillgodoseende av de angelägnaste behoven. Efter avstannandet av tillförseln från Tyskland upptogs import från andra länder men till en början blott i liten skala, varför lagertillgången fortfor att minskas. I någon mån inskränkande på förbrukningen verkade det förbud som genom en i oktober 1946 utfärdad kungörelse meddelades mot användning av smidesjärnsrör för vissa ändamål. Genom kungörelsen förbjöds sålunda att utan tillstånd av IK använda rör av smidbart j ä r n med en godstjocklek av 2 mm eller däröver såsom material till möbler, inhägnader, cykelställ, markiser och byggnadsställningar m. m. Förbudet ägde bestånd ända till augusti 1949. För att under efterkrigsåren möjliggöra import av smidda rör och värmeledningstuber även i sådana fall, där importpriserna väsentligt överstego priserna å svenskt fabrikat, förordnade Kungl. Maj:t den 28/2 1947 om inrättande inom RFN av en clearingkassa för åstadkommande av prisutjämning mellan importerade och inrikes tillverkade varor av hithörande slag. Kassan, som bestod till slutet av september 1949, visade vid sitt upphörande en förlust av ca 550 000 kr., vilken täcktes genom den kvarstående behållningen i den tidigare avskaffade clearingkassan för raka gjutna tryckrör (se nedan). Gjutna
rör.
Före kriget uppgick den totala årsförbrukningen av n o r m a l r ö r och delar till sådana till ca 21 000 ton. Under år 1940 och större delen av år 1941 rådde, oaktat leveranserna voro av mindre omfattning, ingen egentlig brist på hithörande varor, beroende på god lagerhållning och inskränkt byggnadsverksamhet. Efter årsskiftet 1941/42 började emellertid leveranserna från Tyskland att minskas och leveranstiderna att förlängas, vilket fick kännbara verkningar. På senvåren 1942 rådde en accentuerad brist framför allt på rördelar. Genom avtal med de gjuterier, som dittills tillverkat sådana, förmådde då IK dessa att i viss mån öka sin produktion.
487 En betydelsefull åtgärd i konsumtionsbegränsande riktning var det medgivande som i stor utsträckning gavs att i stället för gjutna järnrör för avloppsledningar använda betongrör eller glaserade lerrör, där detta utan olägenhet kunde ske. Sålunda föreskrev statens byggnadslånebyrå, efter samråd med IK, att i bostadsbyggnader som uppfördes med statsunderstöd avloppsledningar i källare och på vindar skulle utföras med rör av nämnda slag. Hemställan om dylika anordningar gjorde IK hos andra vederbörande myndigheter. Ett angeläget önskemål var emellertid att under rådande bristläge kunna åstadkomma en mera betydande inhemsk tillverkning av raka rör av normalrörstyp, så att nödtorftig försörjning kunde ernås även i händelse av fullständigt importstopp. Med den praktiskt taget ende dittillsvarande tillverkaren, AB Åkers Styckebruk, träffade IK under sommaren 1943 en uppgörelse, varvid bolaget åtog sig att på vissa villkor — garantier med avseende på avsättning och pris m. m. — utföra nyanläggningar och driftsomställningar, så att kapaciteten komme att ökas från tidigare högst 180 ton till minst 300 ton per månad. Ytterligare avtalade IK i början av 1944 med ett nybildat företag, Gjuteri AB Normalrör, ett dotterbolag till förutnämnda bolag, att detta företag skulle i ett i Eskilstuna befintligt, av bolaget förhyrt gjuteri på liknande villkor igångsätta tillverkning av raka normalrör till en kvantitet av ca 4 400 ton per år. En produktionsöverenskommelse av mera tillfällig natur träffades senare på året med ännu ett verkstadsföretag. Som följd av dessa åtgärder kunde tillverkningen av normalrör avsevärt ökas redan under 1944 för att under de följande åren nå en kvantitet av omkring 9 000 ton raka rör samt 5 å 6 000 ton rördelar per år. Beträffande sistnämnda produkt kunde landet i själva verket redan nu betraktas som självförsörjande. Läget var emellertid skiftande för olika dimensioner. En på sommaren 1944 företagen inventering utvisade en stark försämring bl. a. i lagren av 6" normalrör. Den inhemska tillverkningen av denna dimension hade då nedlagts och all import därav stoppats till förmån för smärre dimensioner, beträffande vilka ett mera svårersättligt behov förelåg. Detta gjorde, att IK fann sig föranlåten att i samråd med byggnadslånebyrån och efter överenskommelse med vederbörande grossister i juli 1944 föreskriva formlig handelsreglering i fråga om 6" normalrör, innebärande att förbrukare ägde köpa ifrågavarande rör endast mot av kommissionen utfärdat inköpstillstånd, vilket komme att lämnas endast för sådana avloppsledningar, där 6" rör voro särskilt behövliga. Det av verkstadskonflikten under förra hälften av år 1945 vållade knapphetsläget föranledde även i övrigt en sträng fördelning av tillgängliga lager, så att materialerna förbehöllos för oundgängligen nödvändiga anläggningar och reparationer. Fr. o. m. 1947 kunde det anses, att krisen på ifrågavarande område var övervunnen. Först med ingången av år 1949 frigavs försäljningen dock helt.
488 Importen av h e 11 j o c k a g j u t n a m u f f r ö r (tryckrör) uppgick under förkrigsåren, som framgår av förut meddelade tablå, till ca 25 000 ton per år. Någon inhemsk tillverkning fanns icke. Brist på heltjocka gjutna muffrör begynte först göra sig gällande i början av 1942. Den tyska avtalskvantiteten för detta år var i förhållande till förkrigsimporten betydligt reducerad och nästan slutspecificerad i mars månad. Årsbehovet var emellertid vid den tidpunkten långt ifrån täckt och lagren obetydliga. I anledning härav befanns nödigt att på detta område genomföra en sträng ransonering. Varje behov av heltjocka muff rör — beställare voro här merendels kommuner och andra samhällen — skulle anmälas till IK, som prövade huruvida behovet var av sådan beskaffenhet, att tilldelning ur den disponibla knappa tillgången kunde ifrågakomma. I brist på heltjocka muffrör kommo nu även till användning inom landet tillverkade rör av annat slag, nämligen dels stålmuffrör, dels av trä tillverkade rör. Då i slutet av 1943 leveransstopp från Tyskland befarades, började man på allvar överväga att inom landet upptaga tillverkning av heltjocka, gjutna muff rör. Vid av IK gjorda undersökningar visade det sig, att möjligheter funnos att vid ett antal gjuterier få till stånd en rätt avsevärd tillverkning av dylika rör av medelstor diameter. På våren 1944 slöt kommissionen med 9 verkstadsföretag avtal om tillverkning av sammanlagt omkring 7 000 ton rör i dimension över 200 mm (8") inre diameter. Kommissionen tillerkändes förhandsrätt till inköp till visst pris av de enligt avtalen framställda produkterna, varjämte företagen erhöllo på visst sätt begränsad avsättningsgaranti. Med avseende på de större storlekarna tog IK fasta på en metod för framställning av rör av armerad betong med däri ingjutet rör av svetsad plåt, vilken tidigare med gott resultat prövats i utlandet, bl. a. i Danmark. Kommissionen upptog förhandlingar med AB Skånska Cementgjuteriet, vilka ledde till att detta bolag bildade ett särskilt bolag, AB Tryckrör, för tillverkning av ifrågavarande slag av rör, s. k. B o n n a - r ö r. Med sistnämnda bolag slöt IK avtal om anläggning av en fabrik för ändamålet i Limhamn samt om tillverkning med statlig garanti av tills vidare 60 000 löpmeter Bonnarör. Kungl. Maj :t uppdrog åt RFN att beträffande såväl denna tillverkning som den förutnämnda produktionen av gjutna heltjocka muff rör uppköpa de varukvantiteter, till vilka kronan på grund av de ingångna avtalen kunde bli skyldig anskaffa köpare. Då kostnaderna vid den nya svenska tillverkningen av gjutna heltjocka muff rör ställde sig jämförelsevis höga, fann IK önskvärt, att ett clearingförfarande anordnades för utjämning av försäljningspriserna å de inhemska rören och de rör av enahanda slag som importerats från Tyskland och ännu funnos i lager eller som framdeles kunde komma att importeras. Härom träffade kommissionen i augusti 1944 enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande avtal med Föreningen för import av tyska muff- och flänsrör,
489 vilken utgjorde en sammanslutning av importörer av muff rör från Tyskland. Med hänsyn till den ökade ovissheten rörande möjligheterna till fortsatt import från Tyskland uppdrog Kungl. Maj :t åt kommissionen att själv, dock genom förmedling av nyssnämnda förening, handha clearingen samt föreskrev, att inom kommissionen skulle för ändamålet inrättas en särskild clearingkassa för reglering av marknadspriset inom landet å gjutna heltjocka muffrör (tryckrör). Importen från Tyskland av här ifrågavarande liksom av flertalet andra varor upphörde under hösten 1944 alldeles. Jämväl från annat land syntes import under den närmaste framtiden utesluten men kunde givetvis tänkas ifrågakomma längre fram, i så fall dock sannolikt genom andra firmor än dem som tillhörde ovannämnda importförening. För att säkerställa clearingförfarandet även efter inträdet av en sådan situation meddelade Kungl. Maj:t genom kungörelse den 22/12 1944 förbud att utan tillstånd av IK till riket införa gjutna, raka heltjocka muff rör. Som villkor för beviljande av införseltillstånd uppställde IK, att importören dels deltoge i gällande clearingförfarande på området efter de grunder som gällde enligt avtalet med importföreningen, dels ock ställde sig till efterrättelse gällande bestämmelser om försäljning av ifrågavarande slag av rör. Den förväntade, med stöd av de träffade produktionsavtalen åstadkomna inhemska produktionen av gjutna heltjocka muff rör kom icke till stånd inom beräknad tid och i beräknad omfattning, vilket delvis sammanhängde med den i början av 1945 utbrutna verkstadskonflikten. På grund av att import av hithörande slag av rör till normala priser redan i slutet av 1945 kunnat upptagas från vissa länder (USA, Frankrike och England, i mindre omfattning även Belgien), ansåg sig IK, trots att avtalen icke kunnat i sin helhet fullföljas, ej böra förlänga desamma. De skäl som föranlett inrättandet inom IK av en clearingkassa för utjämning av priserna på gjutna heltjocka muff rör kunde nu icke vidare anses föreligga. Genom beslut den 1/3 1946 förordnade Kungl. Maj :t därför, att ifrågavarande clearingförfarande skulle omedelbart upphöra och RFN från kassan erhålla ersättning för förluster, som nämnden komme att lida på de partier den på grund av avtalen nödgats övertaga. I kassan kvarstod efter dess upplösning en behållning av ca 850 000 kr., vilken sedermera delvis användes för att täcka bristen i clearingkassan för rör av smidbart j ä r n (se ovan). Fastän försörjningen avsevärt förbättrats, bibehölls alltjämt ransoneringen beträffande gjutna heltjocka muff rör liksom även importregleringen. Under tiden arbetades på fullföljande av ett initiativ, som tagits redan i slutet av 1944 i syfte att få till stånd ett nytt större rörverk för tillverkning av gjutna muff rör enligt en från Schweiz förvärvad metod, kallad centrifugalgjutningsmetoden. Denna medförde visserligen stora anläggningskostnader men ansågs ha visat sig billig i drift och möjliggöra tillverkning av rör av god kvalitet och av olika dimensioner. Statligt stöd krävdes för
490 igångsättningen, men tillverkningen förmenades i fortsättningen kunna bli självbärande i olikhet med den eljest vid flera verkstäder tillfälligt upptagna produktionen av gjutna muffrör. Planerna ledde till att i februari 1946 avtal träffades mellan IK och ett nybildat företag, AB Centrifugalrör, varvid detta bolag åtog sig att i Oxelösund anlägga en fabrik för ändamålet samt att vid denna bedriva produktion, intill dess en kvantitet av 25 000 ton rör av dimensioner mellan 80 och 450 mm inre diameter blivit framställd. Kronan å sin sida iklädde sig viss avsättningsgaranti härför, dock ej för tillverkning som skedde senare än den 31/12 1947. På grund av mellankommande hinder blev färdigställandet av fabriken fördröjt, vilket gjorde att den statliga garantien förlängdes att omfatta intill utgången av år 1948 tillverkad vara. Då det visade sig, att priserna å de inhemska rören måste sättas högre än priserna å de utländska, nödgades kronan jämlikt garantivillkoren övertaga icke obetydliga partier av de svensktillverkade rören. För att möjliggöra avsättning av dessa partier ävensom av bolagets efter garantitidens utgång tillverkade rör träffade IK i slutet av juli 1948 överenskommelse dels med AB Centrifugalrör, dels med Svenska rörföreningen såsom representant för landets rörgrossister av innebörd, att försäljning av tryckrör skulle ske endast efter från IK erhållen licens, varvid kommissionen ägde föreskriva, att i fråga om kvantiteter om 10 ton eller däröver av rör i sådana dimensioner som bolaget tillverkade minst 60 % av den licenserade kvantiteten skulle uttagas i svenska rör. överenskommelsen godkändes av Kungl. Maj :t den 1/10 1948. Det anmärkningsvärda med detta avtal var, att det överenskomna förfarandet icke var föranlett av varubrist utan hade ett rent skyddssyfte för att gagna ett inhemskt produktionsföretag. Från juli 1949 förlängdes berörda avtal (nu vad rörimportörerna beträffar med varje importör för sig), dock med den ändringen att andelen av svenskt fabrikat vid leveranserna nedsattes till 50 %. Avtalet upphörde med utgången av år 1949. Samtidigt slopades även licenstvånget för hithöfande slag av järnrör.
Stållegeringsmetaller. För tillverkning av kvalitetsstål har under senaste decennier i stigande omfattning tagits i anspråk s. k. legeringsmetaller av skilda slag. Av det härvid framställda legerade stålet har framkommit en mängd olika typer, beroende på arten och proportionen av tillsatsämnen. De viktigaste legeringsmetallerna — ordnade efter den omfattning, vari de under senare år kommit till användning i vårt land — äro mangan, krom, nickel, volfram, molybden, kobolt och vanadin. Dessa ämnen förbrukas vid ståltillverkningen antingen såsom tekniskt rena metaller eller såsom mer eller mindre rika legeringar med j ä r n (ferrolegeringar). I lager förekomma de dels i nämnda former och dels såsom malmer eller mellanprodukter. Som tillsatsmedel för
491 framställning av s. k. kiseljärn, en av de viktigaste ferrolegeringarna, användes i stor omfattning mineralet kvarts. Då detta icke är en metall och några svårigheter att under kristiden av inhemska tillgångar tillgodose behovet därav icke förelegat, tages i den efterföljande framställningen icke någon hänsyn därtill. Exporten av kiseljärn var före kriget betydande (10 å 12 000 ton per år) och kunde under hela kriget i viss utsträckning upprätthållas. De för svensk järnhantering kvantitativt mest betydande legeringsmetallerna äro mangan, krom och nickel. Av de övriga, om än var för sig av stor vikt, ha åtgått blott smärre mängder. Årsförbrukningen under åren närmast före kriget har uppskattats till följande ungefärliga kvantiteter, räknat i ren metall. 1 Mangan Krom Nickel Volfram
8 000 ton 5 000 » 2 000 » 400 »
Molybden Kobolt Vanadin
150 ton 50 » 40 »
En mindre del av dessa metallkvantiteter var av inhemskt ursprung. Sålunda framställdes inom landet ungefär en fjärdedel av manganbehovet och ungefär halva behovet av volfram. I övrigt tillfördes de förbrukade varumängderna väsentligen genom import, till största delen från tämligen avlägsna länder. En ganska stark export av ferrolegeringar ägde före kriget normalt rum. Frånsett kiseljärn exporterades åren 1936—38 i genomsnitt ca 20 000 ton eller ungefär två tredjedelar av produktionen. Härav utgjordes omkring hälften av kromjärn. Därutöver ägde en rätt omfattande export av legeringsmetall rum i form av legerat verktygsstål och rostfritt material m. m. Lagerställningen i fråga om legeringsmetaller i form av malmer, ferrolegeringar eller metall var vid krigsutbrottet förhållandevis god och förbättrades delvis under de månader därefter, då sjöfarten ännu var relativt fri. En avsevärd del av de förefintliga tillgångarna befann sig hos RFN. Man ansåg sig för övrigt k u n n a räkna med att behovet av legeringsämnen i händelse av total avspärrning skulle komma att avsevärt nedgå dels på grund av minskad eller helt inställd export av ferrolegeringar och dels på grund av minskad tillverkning av rostfritt stål. Ehuru försörjningsläget alltså till en början icke tedde sig direkt oroande, fann man dock, sedan avspärrningen i april 1940 blivit en verklighet, att på detta som på andra områden åtgärder måste vidtagas för åstadkommande av en sparsam och på de angelägnaste behovens tillgodoseende inställd hushållning. För ändamålet anordnades ett nära samarbete mellan IK och Jernkontoret, inom vars tekniska byrå i september 1940 inrättades en särskild på hithörande uppgifter inriktad legeringsavdelning. Som följd av denna avdelnings arbete genomfördes under frivillig medverkan från tillverkarna sådana åtgärder som att användningen av höglegerat rostfritt 1 De i det följande angivna kvantitetssiffrorna avse liksom här i regel metallinnehållet, även om användningen skett i annan form, såsom ferrolegering, oxid o. s. v.
492 material begränsades till speciella ändamål inom anläggnings- och byggnadsindustrien och att användning av höglegerat konstruktionsstål inskränktes till sådana fall, där genom särskild undersökning fastställts, att annat material icke kunde brukas. I fråga om legerade verktygsstål igångsattes av järnhanteringens forskningsinstitution undersökningar, syftande bl. a. till att ersätta tidigare använda höglegerade volframstål med låglegerade stål, där volfram ersatts med andra legeringsmetaller, vara tillgången kunde beräknas komma att vara rikligare. Dessa försök gåvo i allmänhet gynnsamma resultat och bidrogo till att möjliggöra besparingar i flera hänseenden i fråga om legeringsmaterial. Beräkningar utfördes i övrigt angående landets egna minimibehov av sådant material och betydelsen av inskränkningar i förbrukningen härutinnan. Månadsvis inventerades av IK tillgångarna hos producenter och handlande samt viktigare förbrukare. En om ock starkt begränsad export av ferrolegeringar och legerat stål sökte man av handelspolitiska skäl tills vidare upprätthålla, om möjligt mot kompensation i metall. Exportlicenser meddelades sålunda en tid framåt tämligen frikostigt men måste småningom alltmer inskränkas. Import av vissa legeringsmetaller eller råmaterial härför ägde i liten skala rum under hela kriget. Sålunda avbröts aldrig helt tillförseln från Norge av bl. a. molybden och vanadin (vanadinhaltigt tackjärn), och från Finland erhöllos mindre kvantiteter nickel och kobolt. I övrigt gällde det dels att söka, där så var möjligt, tillvarataga och utnyttja förefintliga inhemska naturtillgångar, dels att på bästa sätt hushålla med de tillgängliga, successivt krympande lagren. Endast i fråga om krom befanns lämpligt att tillgripa beslag och regelrätt handelsreglering. Beträffande övriga legeringsmetaller kunde erforderliga restriktioner i nöjaktig omfattning genomföras tack vare att de inhemska producenterna frivilligt underkastade sig ett licenseringsförfarande. Genom import- och exportreglering, planmässig uttagning från statens förråd samt en tämligen utvecklad licensering även beträffande tillverkningen av legerade stål voro samtliga tillgångar av de vanligen nyttjade legeringsmetallerna underkastade en praktiskt taget tillfredsställande kontroll. I den mån den inhemska produktionen beträffande några av ifrågavarande metaller uppnått sådan nivå, att behoven väl täcktes, släpptes kontrollen av handeln härmed. Även i övrigt skedde detta under hösten 1945. Där import alltjämt var erforderlig, tillämpade IK, så länge denna import ej fullt motsvarade behoven, det systemet, att vid importlicenserna fastades villkor om skyldighet för varumottagaren att till vederbörande tullanstalt avlämna till IK ställd uppgift angående importen jämte förslag till fördelning av varupartiet i fråga. Det ålåg mottagaren att underkasta sig de bestämmelser beträffande fördelningen, som IK kunde komma att föreskriva.
493 Här nedan lämnas kortfattade redogörelser för försörjningsförhållandena i fråga om de särskilda, viktigare stållegeringsmetallerna. Mangan. Manganförbrukningen uppgick före kriget, som förut nämnts, vid full sysselsättning inom järnhanteringen till ca 8 000 ton manganmetall årligen, varav högst en fjärdedel täcktes av landets egen produktion. Import av mangan j ä r n ägde rum i tämligen stor omfattning ännu år 1940, väsentligen från Norge men upphörde därefter nästan helt. Lagren utgjorde vid mitten av nämnda år omkring 20 000 ton, i manganmetall räknat. Mangan har betydelse icke endast som stållegeringsmetall i egentlig mening utan användes även — och till större delen — som nödvändig tillsats vid framställning av vissa slag av ordinärt järn och stål. Verklig brist på mangan kunde därför väntas få svåra följder för järnhanteringen. Besparingsåtgärder vidtogos tämligen snart för att utdryga förråden, varigenom förbrukningen nedbragtes med 15 a 20 %. Väsentligen räddades situationen emellertid genom ett intensivare utnyttjande av landets egna, visserligen ganska fattiga malmtillgångar. Driften forcerades vid de egentliga mangangruvorna, och varpen vid vissa äldre nedlagda gruvor började utnyttjas. Ävenså togs för manganutvinning en del av de manganrikaste järnmalmerna i anspråk. Med dessa utgångsmaterial kunde framställas kiselmanganjärn med icke alltför låg manganhalt, som delvis kunde ersätta den mera högvärdiga ferromangan, vilken måste reserveras för särskilda ändamål. På detta sätt blev det möjligt att utan alltför kännbara olägenheter ordna manganförsörjningen, tills importen från slutet av 1945 åter kom i gång i någorlunda stor omfattning. Krom. Årliga kromförbrukningen befann sig före kriget i starkt stigande och höll sig under de senaste förkrigsåren vid omkring 5 000 ton metall. För täckande av sitt krombehov var Sverige så gott som helt hänvisat till import, vilken i form av krommalm huvudsakligen skedde från Turkiet och Sydafrika. Även under det första krigsåret inkommo vissa kvantiteter krommalm, bl. a. från Sovjetunionen. Genom utbrottet av det tysk-ryska kriget omöjliggjordes all vidare import. I norra Jämtland finnas vissa krommalmförekomster, men dessa äro till utsträckningen obetydliga och till malminnehållet mycket fattiga och de ansågos icke under rådande läge som brytvärda. I och med importens upphörande måste kromförsörjningen därför så gott som helt ordnas genom förnuftig hushållning med befintliga lagertillgångar. På grund av att härstädes upparbetats en ganska omfattande förädlingsverksamhet, avseende framställning av ferrokrom för export på basis av importerad krommalm, voro lagren av sådan malm vid
494 krigsutbrottet ganska stora. De beräknades, jämte senare tillkommen import, tillräckliga för ca tre års normalförbrukning. Krom användes till huvudsaklig del som legeringsmetall för stål. Den ingår sålunda som väsentlig beståndsdel i syrafasta, eldhärdiga och rostfria stål och spelar jämväl en stor roll vid framställning av konstruktionsstål — bl. a. för kullagertillverkning — samt verktygsstål. Krom ingår därjämte i åtskilliga kemikalier, såsom kromalun för garveriindustrien och kromsyra för ytbehandling, samt i eldfasta infodringsmaterial för ugnar. Till en början ansågs en om ock begränsad export av krom järn och kromlegerat stål böra upprätthållas. Handelsavtalen med Tyskland innehöllo kvoter i detta avseende t. o. m. 1941. Detta bidrog, trots begränsningen av kromförbrukningen för åtskilliga ändamål, till att de från början goda lagertilltiångarna ganska hastigt smälte samman. Först under våren 1942 blev dock läget sådant, att en strängare hushållning befanns önskvärd, varigenom lagren kunde reserveras för de nödvändigaste behoven. På IK:s framställning förordnade Kungl. Maj:t om b e s l a g å k r o m och vissa k r o m h a l t i g a material samt r e g l e r i n g av h a n d e l n med dessa varor fr. o. m. den 29/3 1942. Under beslaget ingingo krom, krommalm, kromhaltigt slagg, krom j ä r n och andra kromhaltiga ferrolegeringar samt kromlegerat järn och stål m. m. Beträffande slagg samt ferrolegeringar och kromlegerat järn och stål m. m. begränsades beslaget till material innehållande mer än 7 % krom. IK föreskrev, att innehavare av beslagtagen vara icke utan kommissionens tillstånd fick använda varan i yrkesmässigt bedriven verksamhet utom såvitt angick oundgängligen behövlig reparation. För förvärv av under beslaget fallande vara fordrades särskild av IK utfärdad inköpslicens. Den statliga reglering av kromhushållningen, som utformades på grundval av beslaget, inneslöt två huvudmoment. Det första gällde kontroll över förbrukningen av i landet varande lager av råvaror i form av krommalm, kromhaltiga siagger och kromjärn samt den ransonerade tilldelningen av sistnämnda produkt. Denna del av regleringen, som alltså avsåg råvarusidan, drabbade blott ett fåtal producenter, nämligen i stort sett endast kvalitetsstalve'ken och ett mindre antal stålgjuterier. Den andra sidan av regleringen innefattade kontroll över de framställda kromhaltiga stålens användning för särskilda ändamål. Härunder hänfördes allt kromhaltigt stål med undantag för låglegerade smidbara stål och icke smidbart gjutgods, hög- eller låglegerat. Denna del av regleringen berörde den allmänna handeln och m mängd olika industrier, särskilt som följd av den stora utbredning användningen av rostfria stål erhållit i landet. Efter förhandlingar med tillverkarna lyckades IK genomdriva frivilliga åtaganden fråi dessas sida att i flera hänseenden minska förbrukningen av rostfria stU, varigenom avsevärda besparingar gjordes utan åsidosättande av riinlga kvalitetskrav. Sålunda träffades bl. a. överenskommelse
495 om nedsättning av kromhalten från 30 till 6 % vid den betydl.ande tillverkningen av eldhärdigt gjutgods för gasgeneratorer. Ett annat område, där stor besparing av krom blev möjlig, var tillverkningen av rostfri plåt för diskbänkar. Här åstadkommo stålverken en god lösning genoim att upptaga framställning av s. k. compoundplåt, vars ena sida har ett tunt skikt av rostfritt stål, under det att resten utgöres av olegerat järn. Härigenom erhölls en besparing i krom av 60 ä 75 % alltefter plåtens tjocklelk. Compoundplåten kom också till användning inom andra områden, t. tex. för behållare och cisterner, dock ej i större utsträckning. Då den stäjler sig dyr i framställningen och då därav tillverkade arbeten befunnits behäftade med vissa brister, får dess användning närmast betraktas som en nödfallsåtgärd. Handelsregleringen lades från början upp så, att förbrukarna skulle i stort sett erhålla en tilldelning motsvarande ungefär 60 % av 1940 års förbrukning med därefter sjunkande tilldelning ned till o.mkring 10 % under 1945. Försörjningsplanen gick ut på att förråden skuille räcka till 1945 års slut. Det visade sig snart, att verkliga förbrukningen blev mindre än som svarade mot de för begynnelseåret uppställda kvoterna, bl. a. beroende på förutnämnda besparingsåtgärder. Följden blev, a t t man under de senare ransoneringsåren kunde generellt höja de först beräknade tilldelningarna. För den produktionsgrupp som innefattade den största förbrukningen av kolfattigt kromjärn, nämligen framställningen av smidbaira stål (vilka i sin tur voro handelsreglerade), uppdelades ransoneringen eflter ett system med likformig kvottilldelning. I förhållande till basåret 1940 uppgick tilldelningen här till ca 45 % under 1942, 38,5 % under 1943 och c a 24 % under 1944 och 1945. För andra produktionsgrupper, väsentligen sådana där den framställda produkten icke var handelsreglerad, ägde tilldelningen av k rom j ä r n r u m enligt behovsprincipen. I många fall kunde krom järn — mestadels sådant med hög kolhalt, vara tillgången var rikligare — här lämnas i praktiskt taget full utsträckning. Tillgången på krom järn med hög kolhalt var sålunda under hela ransoneringsperioden tillräcklig för att tillgodose normala behov för tillverkning av bl. a. kullagerstål och kromalun, vilket var av särskilt värde på grund av dessa produkters stora betydelse ur exportsynpunkt såsom kompensationsobjekt för tillförseln av viktiga förnödenheter. Något som kraftigt bidrog att möjliggöra nämnda förhållandevis goda försörjning var den förefintliga betydande reserven av krom i form av kromslagg. Särskilt ett smältverksföretag (AB Ferrolegeringar) hade genom planmässig upplagring av kromslagg under ett tjugutal år åstadkommit en mycket värdefull krisreserv. Dessa lager av kromslagg hade i någon mån tagits i anspråk redan före beslagets genomförande, men särskild
496 betydelse fingo de därefter under den strängare hushållning, som då tilllämpades. Utöver den tilldelning av kromjärn, som ägde rum inom den egentliga tilldelningsplanen, lämnades vissa extra tilldelningar av sådant material som framställts ur icke beslagtagna kromfattiga slagger (med mindre än 7 % k r o m ) . Sådant kromjärn betecknades som »fri krom» eller »dyrare krom» och kunde på grund av den högre framställningskostnaden icke tillhandahållas till gällande maximipriser, vilka voro synnerligen låga med hänsyn till att samtliga lager av krommalm importerats vid en tidigare period under gynnsamma prisbetingelser. Särskild överenskommelse träffades med PKN angående sättet att fördela merkostnaden för dyrare och fri krom. Vid sidan av den tilldelning av rostfritt material, som ägde rum för förbrukning inom landet, kunde export upprätthållas av relativt stora kvantiteter, sammanlagt under åren 1942—45 ca 8 000 ton rostfritt material. I krigets sista skede vidtogos på IK:s föranstaltande åtgärder för snabbast möjliga tillförsel av nya kvantiteter krommalm, och det lyckades också för Sverige att utverka härför erforderlig »allokation» från de allierade myndigheterna i Washington. Härigenom skapades möjlighet för ett snabbt upphävande av krombeslaget. Redan i september 1945 fattades preliminärt beslut härom; det genomfördes definitivt från den 19 november. Redan i juli s. å. hade IK medgivit fri försäljning och förbrukning av verktygsstål, innehållande mer än 7 % krom. Efter beslagets upphävande frigavs handeln med och förbrukningen av alla under beslaget fallande varor. Totala förbrukningen av krom j ä r n och kromhaltiga halvfabrikat enligt den under ransoneringstiden lämnade tilldelningen uppgick till nedanstående kvantiteter (ton).
Stålverk och gjuterier Kemisk industri Summa Halvfabrikat material 1 2
av
rostfritt,
syrafast och
19452 Summa
1945 289 2 234
2 718 295 3 013
2 468 360 2 828
2 715 419 3 134
9 846 1 363 11209
7 094
5 662
5 967
5 898
24 621
eldhärdigt
28/3—31/12 1942. 1/1—31/10 1945.
Man finner, att tilldelningen kunde hållas mycket j ä m n under hela perioden. Det goda samarbetet med stålverken bidrog ock till att densamma blev i stort sett väl avvägd efter ståltillgången. Det torde kunna sägas, att det tack vare regleringen och det sätt varpå den genomfördes blev möjligt att på ett så tillfredsställande sätt som förhållandena över huvud medgåvo tillgodose de verkliga behoven.
497 Nickel. Den normala nickelmetallförbrukningen befann sig före kriget i stegring och närmade sig 2 000 ton per år. Dessutom förbrukades vissa kvantiteter nickelsalter. Nickel spelar en viktig roll som legeringsmetall bl. a. i fråga om konstruktionsstål — icke minst sådana för militära ändamål, såsom t. ex. pansarmaterial — samt för tillverkning av syrafast material för kemisk apparatur. För tillverkning av rostfritt stål har nickel ävenledes fått stor betydelse. Av totalförbrukningen av nickel användes år 1938 för inhemska behov omkring 800 ton, medan resten exporterades, dels i form av rostfritt stål, dels i form av låglegerat stål. Försörjningen grundade sig nästan helt på import. Efter Skagerackspärrens upprättande lyckades det att införa vissa partier nickel över Petsamo. Eljest voro tillförselmöjligheterna västerifrån praktiskt taget stängda. Något senare under kriget lyckades det att införa vissa kvantiteter nickelmalm från Finland. Inhemsk nickelproduktion igångsattes efter krigsutbrottet i liten omfattning av Bolidens Gruv AB, till en början genom tillgodogörande av resterna från elektrolytverket i Rönnskär, men sedan i större skala på grundval av malm från den nyfunna fyndigheten Lainijaur i Västerbotten, till viss del även från andra, tidigare kända fyndigheter. Lagren av nickel voro, när avspärrningen inträdde, relativt mindre än beträffande övriga legeringsmetaller. En viss export av högvärdiga produkter sökte man till en början upprätthålla, men rätt snart måste all export av nickellegerat stål inställas. Man fann också angeläget att redan tidigt starkt begränsa användningen för inhemsk förbrukning. Den nedbragtes successivt till ca 500 ton metall 1942 samt till endast 400 ton eller därunder vart och ett av de följande åren. I främsta rummet förbehölls tilldelningen för militära eller ur militär synpunkt viktiga civila ändamål. För att befrämja och säkerställa den av Bolidenbolaget startade nickelproduktionen träffade IK med bolaget vissa överenskommelser. Avtal i sådant syfte ingicks första gången redan under våren 1941. Därvid räknades med en produktion av sammanlagt ca 200 ton nickel för åren 1941 och 1942. Från statens sida garanterades avsättning till visst bestämt pris. Kvantiteten höjdes genom nytt avtal i december 1941 till 600 ton intill utgången av år 1943. En del av ifrågavarande kvantitet var avsedd att framställas av importerad finsk malm. På grund av att vid hithörande produktion måste tillämpas en ny smältningsmetod, som visade sig förknippad med oförutsedda svårigheter, lyckades bolaget före avtalets utlöpande ej till fullo uppnå den avtalade produktionskvantiteten. Nytt avtal träffades emellertid, varvid bolaget åtog sig att för tiden intill 1944 års slut framställa 635 ton metallisk nickel (senare höjt till 665 ton) ävensom 32—116821
498 100 ton nickel i form av nickelsulfat samt dessutom förhand sig att förarbeta vissa kvantiteter nickelmalm, som enligt med Finland ingångna överenskommelser importerats från detta land, delvis mot skyldighet till återleverans av framställd nickelmetall. För år 1945 avtalade IK med Bolidenbolaget på i huvudsak samma villkor som förut om framställning av ytterligare 520 ton nickel med rätt för kommissionen att bestämma hur stor del därav som skulle levereras i form av sulfat. Produktionsavtalets giltighet upphörde med utgången av år 1945. För att vinna erforderlig kontroll över att den import som skedde kom till lämpligaste användning och även för att bättre kunna kontrollera priserna genomfördes på IK:s hemställan fr. o. m. den 19/6 1944 importreglering för såväl oarbetad nickel, skrot och anoder som halvfabrikat av denna metall. Någon handelsreglering i verklig mening vidtogs ej i fråga om nickel. Den erforderliga begränsningen i förbrukningen ordnades helt genom överenskommelser med vederbörande industriföretag. Volfram. Volfram användes som legeringsmetall särskilt för framställning av s. k. hårdmetall samt snabbstål för metallbearbetningsmaskiner m. m. Även i konstruktionsstål kan volfram ingå. Därjämte har denna metall en viktig användning för tillverkning av elektriska glödlampor, röntgen- och audionrör m. m. Sistnämnda användning är dock ur kvantitetssynpunkt icke särdeles betydande. Den industriella användningen av volfram befann sig före kriget i stigande och nådde då en kvantitet om ca 400 ton per år, i metall räknat. En betydande del härav var avsedd för export. Volframrika järnlegeringar, s. k. ferrovolfram, samt hårdmetall och glödtråd framställdes vid de inhemska smältverken huvudsakligen ur importerad malm, som mestadels hämtades från Kina och andra länder i Fjärran östern. Efter avspärrningen avstängdes den utländska tillförseln helt. Dessförinnan hade dock rätt avsevärda lager, motsvarande ungefär två års normalbehov, upplagts, delvis hos RFN. Vid sidan av importen förekom emellertid också sedan några år, om än i liten skala, framställning av volfram från en inhemsk gruva, Yxsj Öberg i Ljusnarsbergs socken, och denna produktion utökades snabbt efter krigsutbrottet. Förutsättningar funnos för att åtminstone temporärt ytterligare uppdriva densamma, men härför erfordrades bistånd från det allmännas sida. Efter förhandlingar med det bolag som arrenderade fyndigheten, AB Yxsjö Gruvor, träffade IK i slutet av 1940 avtal med bolaget, varigenom detta åtog sig att efter viss verkställd kapitalinvestering successivt öka malmbrytningen utöver den senast uppnådda årsproduktionen, vilken beräknades motsvara ett innehåll av ca 120 ton volframsyra eller närmare 100 ton metall. Utöver denna s. k. grundkvantitet förband sig bolaget att
499 fr. o. m. juli 1941 framställa ytterligare en kvantitet slig, motsvarande ett innehåll av likaledes 120 ton volframsyra per år eller genomsnittligt 10 ton per månad. För denna s. k. marginalproduktion betingade sig bolaget avsättningsgaranti till visst pris samt befrielse från krigskonjunkturskatt för härav uppkommande vinst. IK tillförsäkrades förhandsrätt till successivt uppköp av marginalproduktionen till det garanterade priset. Till en början stannade produktionen långt under den i avtalet avsedda kvantiteten. Då IK emellertid ansåg det vara av stor vikt att fortsatta ansträngningar gjordes för produktionens uppdrivande, blev avtalet fr. o. m. 1943 med vissa ändringar förnyat för ett år i sänder ända t. o. m. år 1946. I det avtal som slöts för 1944 slopades den utfästa avsättningsgarantien och i avtalen för de två sista åren jämväl förköpsrätten. Det hade visat sig, att denna tidigare icke vid något tillfälle behövt begagnas. Den önskvärda regleringen av marknaden hade kunnat genomföras enklare genom att bolaget frivilligt rättat sina försäljningar efter IK:s anvisningar. Fr. o. m. år 1943 ökades marginalproduktionen, så att denna under de senare avtalsåren i stort sett uppnådde de avsedda kvantiteterna. Vissa smärre tillskott erhöllos även genom brytning av annat företag vid den nyupptagna Örabergsgruvan vid Grängesberg. Hela den inhemska brytningen av volf rammalm beräknades för 1942, i metall räknat, till ca 160 ton, för 1943 till 190 ton och för 1944 till över 200 ton. Därmed hade man nått en produktionskvantitet, som ungefär svarade mot den dåvarande förbrukningen, medan man tidigare måst tära på förhandenvarande lager. Under förbrukningen ingick alltjämt en icke obetydlig export, vars upprätthållande ansågs viktigt ur kompensationssynpunkt. Vad förbrukningen för inhemska behov angår hade den givetvis måst starkt nedpressas. Tack vare noggrant genomförd sparsamhet i användningen kunde dock för de viktigaste ändamålen en någorlunda nöjaktig försörjning vidmakthållas. Fr. o. m. juli 1943 tillämpades en kvotering, som åsyftade att hålla förbrukningen fortlöpande nere vid en mot produktionen i stort sett svarande kvantitet. Molybden. Molybden finner användning huvudsakligen som legeringsmetall i vissa verktygsstål, konstruktionsstål och rostfria stål. I regel ingår den däri med ganska små kvantiteter, vilka dock svårligen kunna undvaras, åtminstone i fråga om ett antal mera fordrande användningsområden. Förbrukningen inom järnhanteringen i form av ferromolybden närmade sig före kriget 150 ton per år. Någon egen malmproduktion förekom då ej inom landet men däremot tillverkning av ferromolybden ur importerad malm. Tillförseln därav skedde från Norge och härrörde från en i svensk ägo varande fyndighet, Knabens gruvor. Efter Norges ockupation avtalades med tyska myndigheter, att
500 större delen av produktionen skulle gå till Tyskland och blott en mindre del behållas för svensk räkning. Importmöjligheterna blevo på detta sätt tämligen begränsade. Visserligen fanns inom landet en ganska god lagertillgång, men på längre sikt tedde sig försörjningsläget rätt bekymmersamt. Nödvändigt blev därför att radikalt skära ned förbrukningen, och för åren 1942 och 1943 nedbragtes denna till 60 å 70 ton metall per år. Försök gjordes att få till stånd en inhemsk produktion av molybdenmalm med utnyttjande av vissa på skilda håll förefintliga smärre och fattiga fyndigheter. Produktionsavtal slötos år 1942 med ägarna (Säters, Källfallsgruvans och Uddgruvans molybdenbolag), vilka för framställda kvantiteter molybdenslig, producerade före utgången av augusti 1944 (med beräknat innehåll av högst 200 ton molybdensulfid), garanterades avsättning till vissa priser mot att IK erhöll förhandsrätt till uppköp av framkomna produkter. Det visade sig, att utnyttjandet av ifrågavarande fyndigheter mötte stora tekniska svårigheter, och vid garantitidens utgång hade blott en mindre del av de i avtalen avsedda kvantiteterna kunnat åstadkommas. Dessa och vissa ytterligare producerade kvantiteter blevo av RFN enligt erhållet uppdrag inköpta. Försörjningen med molybden var i själva verket på stållegeringsområdet det problem som visade sig mest svårlöst. Kobolt. Normalförbrukningen av kobolt uppgick före kriget till ungefär 50 ton per år. Det var alltså här frågan om ett kvantitativt rätt litet men dock betydelsefullt varubehov, då kobolt ingår såsom svårersättlig ingrediens i de för verkstadsindustrien oumbärliga hårdmetallerna samt i snabbstål och i magnetstål. För försörjningen med kobolt var landet tidigare helt beroende av utlandet. En viss import kunde under de första krigsåren ske från Finland. Rätt snart öppnades emellertid tillgång till en svensk råvarukälla genom utnyttjande av rester från kopparelektrolytverken i Hälsingborg och Oskarshamn. I större skala och slutligen i en omfattning som gjorde oss praktiskt taget självförsörjande på hithörande område kom utvinning av kobolt till stånd, sedan Bolidenbolaget träffat anstalter för tillvaratagande av koboltinnehållet i de vid dess smältverk normalt förarbetade malmerna. Vanadin. Den normala förbrukningen härav är av ungefär samma storleksordning som förbrukningen av kobolt och användningen är i stort sett densamma. Inhemskt vanadinmaterial förarbetades tidigare icke i Sverige utan man var för tillverkning av ferrovanadin helt hänvisad till utländsk råvarutillförsel. Import var efter krigsutbrottet i viss mån möjlig från Norge i form av vanadinslagg och vanadinhaltigt tackjärn. Sådant lämpar sig dock icke för tillverkning av de material med högre vanadinhalter, som måste
501 användas för mera kvalificerade ändamål. Vissa svenska järnmalmer, särskilt Grängesbergsmalmen, äro emellertid vanadinförande, fastän vanadinhalten däri icke tidigare tillvaratagits. Man grep sig nu an med och lyckades även inom kort lösa problemet att ur sådan malm först framställa slagg med ca 5 % vanadin (vid Domnarvets järnverk) och härefter genom en komplicerad kemisk process (vid Falu kopparverk) tekniskt ren vanadinsyra, som kunde tjäna som råvara för tillverkning av ferrovanadin. Sådan tillverkning igångsattes under 1942 dels vid AB Ferrolegeringars smältverk i Trollhättan, dels vid Söderfors järnverk. Försörjningsproblemet beträffande vanadinmaterial var härigenom löst. Senare under kriget erhöllos även vissa partier vanadinsyra från Tyskland. Metaller (andra än järn och stål samt legeringsmetaller). Här lämnade redogörelse behandlar i huvudsak metallerna koppar, zink, bly, tenn, aluminium, silver och dessas föreningar ävensom förtent järnplåt, s. k. bleckplåt. Därjämte beröras i korthet metallerna antimon, kadmium och magnesium. I det följande innefattas under termen metaller endast de ovan uppräknade. De inom Sverige före kriget framställda metallmängderna voro förhållandevis små i jämförelse med förbrukningen. Sålunda producerades av koppar endast ca 11 000 ton per år, varav huvudparten härrörde från malm ur gruvor i Västerbotten, vilken smältes och raffinerades vid Bolidens Gruv AB:s anläggningar i Rönnskär. Ett par tusen ton framställes i Hälsingborg av Reymersholms Gamla Industri AB ur norska kisbränder. Av aluminium producerades ca 2 000 ton per år i ett AB Svenska Aluminiumkompaniet tillhörigt elektrolysverk i Månsbo vid Avesta. Produktionen var helt beroende av utländska råvaror, såsom aluminiumoxid, elektroder och kryolit. Frånsett ca 20 ton silver, som erhölls såsom biprodukt vid koppar- och guldframställningen, förekom i övrigt ingen metallproduktion inom landet. Ej heller bedrevs någon nämnvärd återvinning av metall ur skrot och avfall, utan praktiskt taget allt sådant material som behövde raffineras exporterades till metallverk i utlandet. I svenska malmfyndigheter finnas betydande tillgångar innehållande zink och i någon m å n även bly och silver. Dessa malmer brötos och förädlades före kriget till zinkslig och silverhaltig blyslig, som försåldes till utländska metallhyttor. Anledningen till att zink- och blyframställning ej med ekonomisk vinning kunde drivas i landet låg väsentligen i bristen på billigt bränsle (stenkol och koks) samt de relativt höga priserna på elektrisk kraft. Samma omständigheter orsakade frånvaron av raffineringsverk för metallavfall. Den svenska metallkonsumtionen före kriget gällde nästan uteslutande civila ändamål och uppgick, vad de viktigare metallerna angår — bortsett
502 från exporten av hel- och halvfabrikat — till följande kvantiteter per år: koppar ca 40 000 ton, zink ca 17 000 ton, bly ca 17 000 ton, tenn ca 1 600 ton, aluminium ca 5 000 ton. Av bleckplåt förbrukades per år ca 20 000 ton. Denna konsumtion täcktes till övervägande del genom import. Därjämte förekom en icke obetydlig införsel av halvfabrikat av metall samt av isolerade elektriska ledningar och sådana metallkrävande produkter som zinkvitt, litopon och blymönja. Export av halvfabrikat skedde till de nordiska grannländerna. Dessutom utfördes betydande metallkvantiteter, vilka ingingo i sådana exportvaror som elektriska maskiner, fotogenkök m. m. Verksamma beredskapsåtgärder för metallförsörjningen under avspärrning hade före kriget vidtagits genom de omfattande lagringsköp som verkställts av RFN och vilka fortsatte även månaderna närmast efter krigsutbrottet. Dylika lagringsköp hade skett även från andra statliga myndigheters och enskilda företags sida. Utgångsläget var alltså relativt förmånligt, n ä r IK efter sin tillkomst den 1/11 1939 började planlägga en efter rådande krigsförhållanden avpassad anskaffning och hushållning på metallområdet. Försörjningsutsikterna försämrades emellertid på avgörande sätt, sedan importen västerifrån efter händelserna den 9/4 1940 helt avskurits. Så mycket angelägnare blev det att söka upprätthålla och utveckla importen söderifrån, vilken åtminstone för vissa metaller nu fick väsentlig betydelse. Även tillförseln från de nordiska grannländerna blev föremål för ökad uppmärksamhet. Annan import av betydelse var icke längre möjlig. Programmet måste nu bli å ena sidan att så långt görligt utveckla landets egna resurser genom nyproduktion ur svensk malm, återvinning av metallavfall, skrotinsamling etc. och å andra sidan att organisera ett ändamålsenligt och på strängaste sparsamhetsprinciper grundat tillgodogörande av befintliga tillgångar. Handhavandet av dessa uppgifter inom IK anförtroddes åt den inom densamma inrättade metallavdelningen. Vad i m p o r t e n beträffar lyckades det att genom ett kompensationsförfarande ordna ett för oss relativt givande och även ur prissynpunkt förmånligt varuutbyte. Genom tillhandahållande av svensk zink- och blyslig erhöllos avsevärda mängder zink och bly och även något silver från Tyskland och Norge. En viss mängd kadmium kunde anskaffas från Tyskland i utbyte mot i Sverige framställt litiumsalt. Från Tyskland och Norge kunde även bleckplåt erhållas mot kompensation i form av rent tenn. Utan motsvarande kompensation kunde import ske av mindre kvantiteter koppar och kopparslig från Finland och aluminium från Norge. I övrigt erhölls i mycket begränsad omfattning och till höga priser bly från Spanien, tenn från Portugal, silver från Tyskland och Ungern samt antimon bl. a. från Ungern och Slovakien. Metallimporten västerifrån genom lejdtrafiken blev förhållandevis oansenlig, beroende på västmakternas ovillighet att under rådande krigsförhållanden bevilja export av dylika för krigshushållningen viktiga varor. Största delen av metallimporten ombesörjdes av
503 RFN, vilket underlättade den utländska tillförselns inordnande i regleringssystemet. Då det redan från början stod klart, att importen tillsammans med befintlig produktion ej ens tillnärmelsevis kunde drivas upp till att motsvara ens en mycket kraftigt nedskuren konsumtion, upptog IK förhandlingar med vederbörande industriföretag om u t ö k n i n g a v d r i f t e n vid g r u v o r , a n r i k n i n g s v e r k o c h m e t a l l h y t t o r , resp. nybyggnad av hithörande anläggningar. Det visade sig därvid, att de enskilda företagen under rådande förhållanden merendels icke voro benägna att på egen risk engagera sig i en omfattning som kunde väsentligt bidraga till produktionens ökning. Stöd från det allmännas sida i en eller annan form var därför oundgängligt. I en hel rad fall ledde förhandlingarna till att avtal träffades, varigenom företagen förbundo sig att inom viss tidrymd uppföra anläggningar och där producera vissa bestämda kvantiteter metallslig, annan metallråvara eller ren metall, vilket allt skulle överlåtas eller användas enligt IK:s anvisningar. Som kompensation härför fingo företagen vanligen dels avsättningsgaranti till ett bestämt pris under viss tid för den kvantitet som enligt avtalet skulle produceras, dels ock full eller partiell befrielse från erläggande av krigskonjunkturskatt för nytillverkningen samt i en del fall även rätt till snabbavskrivning av de nyuppförda anläggningarna och garanti för försörjningen med bränsle och elektrisk kraft. På grundval av sådana avtal uppstod inom landet en avsevärd nyproduktion framför allt av koppar, bly och aluminium, vilken till stor del ännu består. Avtalen i fråga om zinkproduktion resulterade däremot endast i tillfälliga anläggningar, som efter avspärrningens slut slogos igen och demonterades. De gjorda ansträngningarna medförde —• i förening med ianspråktagande av befintliga lager — att landets nödvändigaste metallbehov hjälpligt kunde täckas. Av lagertillgångarna visade sig de som innehades av RFN värdefulla även ur den synpunkten, att de tjänstgjorde som en buffert mellan den i stort sett kontinuerliga förbrukningen och de mera oregelbundet uppstående nytillskotten av metall. I detta sammanhang bör även nämnas, att ganska stora råvarukvantiteter kunde tillföras metallhyttorna och raffineringsverken genom de i n s å ml i n g a r a v , m e t a l l a v f a l l o c h s k r o t , som från IK:s sida organiserades. Början gjordes här redan under 1940 med insamling av aluminiumkapsyler samt andra slag av aluminiumskrot och tennskrot. Senare ordnades insamlingar även av koppar- och mässingsskrot m. m. Insamlingarna leddes av särskilt tillsatta lokalkommittéer under medverkan av ungdomsorganisationer och andra sammanslutningar. Den yrkesmässiga skrothandeln fungerade i regel som uppköpare av skrotet. Fördelningen av de t i l l g ä n g l i g a metallkvantitet e r n a reglerades till en början icke efter ändamålssynpunkter utan efter
504 varje avnämares tidigare förbrukning. Detta skedde genom en överenskommelse mellan IK och de relativt fåtaliga halvfabrikattillverkarna samt de större metallgrosshandlarna — sammanslutna i en organisation benämnd Metallsektionen — varigenom sistnämnda parter förbundo sig att efter vissa grunder inskränka sin försäljning, medan för köparna uppställdes fordran att för inköp av större kvantiteter inhämta IK:s tillstånd. Emellertid visade det sig ganska snart, att de till buds stående metallkvantiteterna på detta sätt icke kommo till ur försörjningssynpunkt bästa användning utan att en hel del angelägna behov blevo eftersatta, samtidigt som andra, mindre nödvändiga behov tillgodosågos. Med hänsyn till de allt mera ovissa försörjningsutsikterna befanns det därför påkallat, att en mera ingående kontroll upprättades över förbrukningen. Detta skedde därigenom att Kungl. Maj :t med stöd av allmänna förfogandelagen förordnade om b e s l a g å på enskilda händer varande förråd av metaller samt uppdrog åt IK att reglera hushållningen därmed och utfärda bestämmelser rörande de beslagtagna varornas förvärvande och användning ävensom rörande handeln med och deklarations- och redovisningsskyldighet för sagda varor. H a n d e l s - o c h f ö r b r u k n i n g s r e g l e r i n g efter dessa linjer anordnades redan fr. o. m. den 1/5 1940 beträffande aluminium, samtidigt med att inventering skedde av inom landet varande förråd av alla de viktigare slagen av metaller. Enahanda regleringssystem genomfördes från den 1/4 1941 beträffande koppar, från den 1/9 1941 beträffande bleckplåt samt från den 1/11 1941 beträffande antimon, bly, kadmium, magnesium, tenn och zink. Konsumtionsreglering av silver och vismut kunde ordnas utan beslagsåtgärder, beroende på att råvarukällorna här på annat sätt stodo under IK:s kontroll. Beslagen omfattade såväl rena metaller som legeringar därav och jämväl bearbetad vara, såsom halvfabrikat och elektriska ledningskablar, samt dessutom metallhaltigt skrot, aska och kräts. Hithörande varor som efter beslagsdagen framställdes inom riket eller importerades föllo automatiskt under beslagen. Med dessa följde även skyldighet till deklaration av varuinnehav, för så vitt mängden därav överskred viss kvantitet, i regel några tiotal kg. För användning och förvärv av beslagtagen vara fordrades i varje särskilt fall av IK utfärdat tillståndsbevis, varom vederbörande hade att ansöka och därvid samtidigt uppgiva sitt innehav och sin tidigare förbrukning av varan i fråga. Liksom vid övriga beslag innefattades härunder icke de statliga verkens egna lager. Till följd av de ovissa försörjningsutsikterna kunde dock utan svårighet träffas sådana överenskommelser, att de statliga lagren användes i enlighet med IK:s bestämmelser, och i samma mån som dessa lager togo slut blevo verken för sin behovstäckning tvungna att söka förvärvs- och användningstillstånd, d. v. s. de inlemmades helt i den allmänna förbrukningsregleringen. Tilldelningen av varorna till förbrukare skedde i stort sett efter en
505 r a n s o n e r i n g s p l a n , som på förhand uppgjordes för varje kalenderår och vid behov justerades halvårsvis. Efter bedömning av under kommande år möjliga tillskott i form av nyproduktion eller import och med kännedom om befintliga lager bestämdes hur mycket av vederbörande vara som efter gångna 12 månader skulle finnas kvar oförbrukat. Härigenom fixerades den varukvantitet, som under ransoneringsperioden kunde få förbrukas. Givet var, att m a n även i viss mån måste taga hänsyn till extraordinära behov, men med någon jämkning var det i allmänhet relativt lätt att fastställa de ifrågakommande kvantiteterna. Vid fördelningen måste givetvis i första hand de nödvändigaste behoven av såväl civil som militär art tillgodoses. Dessa visade sig i regel, så som de uppgåvos av förbrukarna, vara så stort tilltagna, att de ej helt kunde täckas av till buds stående tillgångar. Behoven måste därför granskas av IK ur materialbesparingssynpunkt, och för många ändamål måste konsumenterna anvisas att använda ersättningsmaterial, vilket förorsakade åtskilliga svårigheter. Vid ransonernas bestämmande utgick man från de metallmängder, vilka som »normala» ansedda kvantiteter ingingo i särskilda metallinnehållande varugrupper, som t. ex. elektriska motorer, fartygsutrustning, husgerådsartiklar m. m. Metalltilldelningen för de olika varugrupperna bestämdes så, att totalsumman stämde överens med den tillgängliga kvantiteten metall. Den nedskärning som måste göras blev ej generellt lika stor över hela linjen utan fastställdes från fall till fall, så att de nödvändigaste varugrupperna fingo företräde. Inom varje varugrupp fördelades sedan metallerna på kända förbrukare, som år 1939 varit verksamma som sådana, med hänsyn till arten av deras tillverkning. Om denna icke skäligen kunde anses utslagsgivande, tillämpades fördelning efter förbrukningen 1939. Endast i enstaka fall kunde firmor få taga upp ny metallkrävande produktion och i så fall endast för militära behov eller för att ersätta något legitimt civilt behov, som blivit mycket nödlidande på grund av importsvårigheter. Begränsningen i fråga om nyetablering gav upphov till en del klagomål från tillämnade fabrikanter men kunde dock upprätthållas därigenom att den tillämpades generellt. Regleringsåtgärderna i fråga om handeln med metaller blevo helt beroende av tillståndsbevis med bestämmelser om kvantitet och om tid inom vilken tillståndet skulle utnyttjas. Endast tidigare inom branschen verksamma handelsfirmor kunde erhålla tillstånd — detta dels därför att m a n ville hindra onödig splittring av de ringa lagerkvantiteterna och dels för att underlätta kontrollen. Agenturverksamheten för importen behövde ej regleras. H a n d e l n m e d s k r o t o c h a v f a l l blev organiserad på grundval av utav IK auktoriserade grosshandlare och partihandlare och av dessa i sin t u r utsedda uppköpare. Dessutom gällde, att försäljning till förbrukare för kontrollens skull endast fick ske från grosshandlare. I några få fall
506 erhöllo dock industrier som nyanlagt raffineringsverk tillstånd att företaga skrotuppköp utan anlitande av ordinarie handelsvägar. Nyetablering inom skrothandeln och även omplacering av en firma till en annan kategori tilläts icke. Den stränga regleringen av skrothandeln mötte mycken kritik från nya företagare, som önskade bedriva verksamhet inom branschen, men ansågs av kontrollhänsyn ofrånkomlig. Vad angår den förhållandevis obetydliga importhandel som förekom dirigerades de införda varorna i de flesta fall till RFN, varför någon särskild reglering därav ej behövde förekomma. Den omfattande förbruknings- och handelsregleringen krävde för att rätt k u n n a funktionera, att p r i s e r n a på de olika varorna och för de olika leden i handel och produktion stodo i ett lämpligt förhållande till varandra samt att de höllos i möjligaste mån stabila. PKN utfärdade därför tid efter annan fullständiga prislistor för metaller, legeringar, halvfabrikat, skrot och avfall med noggranna bestämmelser om förutom grundpriser även överpriser för olika dimensioner, rabattsatser vid kvantitetsköp, minuthandelspriser och även priser för de olika handelsleden. Vid utarbetandet av prisbestämmelserna samrådde nämnden såväl med IK som med ombud för metallhandeln (grossistsammanslutningen Metallsektionen och centralstyrelsen för Sveriges järnhandlareföreningar). Dessa priser hade närmast karaktären av s. k. överenskommelsepriser. På PKN:s hemställan bemyndigade Kungl. Maj :t nämnden i december 1942 att, om skäl därtill förelåge, fastställa gällande högstpriser som normalpriser. Nämnden begagnade sig dock icke härav, utom såvitt angick aluminium och halvfabrikat därav. De prishöjningar, som tid efter annan måste genomföras, föranleddes av ökade kostnader för nytillskotten av metall, antingen dessa härrörde från inhemsk produktion eller från import. Vid sådana tillfällen plägade man genom poolning av i lager befintlig tidigare inköpt metall med nytillkommen dyrare vara söka få fram nya priser, som inneburo minsta möjliga stegring. Regleringarnas övervakning skedde genom den näringsidkarna påförda skyldigheten att föra en detaljerad lagerbokföring och att periodvis avlämna specificerade materialredovisningar till IK. Dessa uppgifter kontrollerades löpande, och genom resande revisorer granskades firmornas metalllager. Då handelsvägarna västerut åter öppnades på försommaren 1945, uppstod snart en väsentlig förbättring i råvaruförsörjningen. Vissa metaller, såsom koppar, zink, aluminium och magnesium, kunde inom ett halvår importeras i fullt tillfredsställande mängder. På andra, som t. ex. bly, tenn, antimon och kadmium, rådde däremot stor brist. Tillgången på halvfabrikat ävensom på bleckplåt var mycket dålig och utlandets produktion var merendels inställd på fabrikat för krigsmaktens behov och ej på varor för civilt bruk. En bidragande orsak till bristperiodens förlängning utgjorde de stora
507 strejker, som tid efter annan uppstodo, särskilt i Förenta staterna. Även den efter år 1945 inträffade internationella prisstegringen inverkade oförmånligt på varutillgången, emedan producenterna i avvaktan på högre pris i viss mån inskränkte sina försäljningar. Till en början blevo de svenska inköpen i utlandet underkastade prövning av de allierade makternas kontrollorgan (se sid. 944), men efter hand som dessa inskränkte sin verksamhet blev importen fri och i stort sett endast beroende av den svenska tillgången på utländsk valuta. Allt eftersom försörjningsläget lättade, upphävdes regleringarna beträffande förbrukning och handel och till sist även beslagskungörelserna, medan prisregleringarna här som på de flesta andra områden bibehöllos. Prisregleringarna inskränktes dock med tiden till att reglera högsta tillåtna priser i huvudsak i enlighet med metallnoteringarna i New York, vilka anses giva bästa utslaget för varornas pris i den fria marknaden. Genom de under avspärrningstiden vidtagna åtgärderna i produktionsfrämjande syfte och de tillämpade regleringarna torde i stort sett ha uppnåtts, att de nödvändigaste behoven kunnat tillfredsställas, men icke heller mera. Vid avspärrningens slut rådde i landet ett skriande behov av alla slags metallvaror och lagren voro mycket knappa. Utan tvivel förorsakade metallbristen avsevärda nationalekonomiska förluster, och privat metallmanufaktur och metallhandel vållades helt naturligt ej ringa avbräck i sin rörelse. En bidragande orsak till att följderna dock relativt hastigt övervunnos var den långvariga verkstadsstrejk, som pågick i Sverige under nästan hela första halvåret 1945. Därigenom minskades metallkonsumtionen väsentligt i ett försörjningsmässigt sett ganska dåligt och ovisst läge. Kristidsåtgärderna ha ock bidragit till att skapa bestående värden, så tillvida att Sverige erhållit en ekonomiskt berättigad väsentligt större koppar- och aluminiumproduktion än före kriget och dessutom en ny avsevärd blyproduktion samt ett större raffineringsverk för tenn- och blyskrot. Det kan förväntas, att hithörande anläggningar alltjämt skola k u n n a fortsätta sin verksamhet, varigenom landets metallförsörjning kommer att varaktigt befinna sig i en långt tryggare belägenhet än förut.
Här nedan följer en serie specialredogörelser för de särskilda metaller, vilka, enligt vad inledningsvis angivits, inbegripas i föreliggande framställning. Var och en av redogörelserna för de fem viktigaste metallerna samt för bleckplåt inledes med en tablå, innehållande i avrundade tal vissa statistiska data till belysning av försörjningsläget före och under avspärrningstiden, vilken, grovt räknat, får anses omfatta åren 1940—44 samt första halvåret 1945.
508 Koppar. Statistiska data för oarbetad, olegerad koppar (ton) 1936/38 (medeltal) Inhemsk produktion . . . . Import Export Inhemsk förbrukning . . . . Lager vid periodens slut. .
9 400 11500 12 500 13 200 16 500 16 600 16 600 46 800 62 200 26 600 700 3 300 1500 500 600 3 100 1500 1000 7 000 5 500 400 33 500 43 000 40 500 26 700 13 400 23 900 22 000 23 600 40 600 36 700 20 000 24 000 17 500 12 100
1945 1/1—30/6 9 600 2 200 5 500 18 000
Siffrorna för den inhemska förbrukningen ange nettokonsumtionen inom landet och innefatta således icke materialåtgång för exporterade halvfabrikat. Den nedskärning av förbrukningen, som skedde 1942, visade sig omöjlig att hålla utan svåra följder, ökning av tilldelningen måste ske på lagrets bekostnad. Exporten under avspärrningsåren skedde i huvudsak till Finland och utgjordes av koppar som utvunnits ur importerad finsk kopparslig. En mindre del av exporten sändes till andra länder som kompensation för ledningskablar m. m. Mot slutet av 1945 var kopparförbrukningen åter av fredsmässigt omfång. För att kunna bibehålla och öka den inhemska produktionen slöt IK med olika industriföretag en rad p r o d u k t i o n s a v t a l dels för vinnande av ökad malmfångst och dels för utvidgning av landets smält- och raffineringskapacitet. Redan på våren 1940 träffades avtal med Bolidens Gruv AB, varigenom bolaget åtog sig legodrift av vissa staten tillhörande malmfyndigheter i Västerbottens län. Avtalet blev sedermera utökat och förlängt och kom att omfatta fyndigheter vid Bjurfors, Adak, Rävliden m. fl. platser. Dessa malmfyndigheter voro relativt små och fattiga samt lågo illa till ur transportsynpunkt. Bolaget byggde då med statligt stöd en 96 km lång linbana, som sträckte sig från Kristineberg till Boliden och som passerade lämpliga lastningsställen för malm från de övriga gruvorna i distriktet. Banan, vars kapacitet var 400 ton malm per skift, färdigställdes våren 1943. överenskommelse träffades vidare med Bolidenbolaget om utökning av smält- och raffineringsverkets i Rönnskär kapacitet till 18 000 ton elektrolytkoppar per år. På grund av brist på prima bränsle lyckades det dock ej att under avspärrningstiden uppnå fullt denna produktion. För att ytterligare säkerställa malmfångsten avtalades med en del mellansvenska gruvor om ökad produktion av kopparslig för smältning i Rönnskär. Vid vissa tillfällen visade det sig även möjligt att från Finland inköpa icke oansenliga mängder kopparslig, varvid dock en del av den utvunna metallen måste återsändas. Att den svenska kopparmalmfångsten icke ytterligare kunde ökas berodde på att de bearbetade malmerna voro relativt små och fattiga. Trots detta lyckades det dock att ständigt förse Bolidens
509 smältverk med tillräckliga kvantiteter kopparslig och metallavfall, så att driften kunde gå för fullt. En bestämmelse i det i början av år 1942 träffade avtal med Bolidenbolaget, vilket särskilt gällde utvidgning av smältverket och finansiering av den förut omnämnda linbanan, väckte en viss uppmärksamhet. Bolaget medgavs enligt denna bestämmelse rätt att för genomförande av en snabb avskrivning av anläggningarna uttaga visst överpris på en del av tillverkningen. Den ifrågavarande kopparkvantiteten uppdrog Kungl. Maj:t åt RFN att inköpa, varvid kostnaden för pristilläggen skulle bestridas genom en avgift på 15 % av gällande pris för försålda kvantiteter halvfabrikat av koppar och kopparlegeringar. Avgiften hade halvfabrikattillverkarna (AB Svenska Metallverken m. fl.) enligt avtal med IK att redovisa till RFN. Rättmätigheten av ifrågavarande utan riksdagens medverkan tillkomna arrangemang med uttagande av en särskild varuavgift av en grupp konsumenter, den s. k. kopparskatten, påtalades i riksdagen ur konstitutionell synpunkt men lämnades dock utan erinran. Ytterligare tillskott av koppar erhölls genom avtal med AB Svenska Metallverken och Reymersholms Gamla Industri AB gemensamt samt med AB Ferrolegeringar, vilka ledde till att två provisoriska anläggningar för elektrolytisk raffinering av koppar och mässingsskrot byggdes och sattes i drift. Avsikten med detta var att öka tillgången på renaste koppar för militära och elektriska ändamål, trots att råvaran, som bestod av skrot, i och för sig kunnat duga till mindre kvalitetsfordrande metallprodukter. (För närmare detaljer beträffande ovan omnämnda produktionsavtal se St. o. F. II sid. 98; III sid. 321; IV sid. 344; V sid. 86, 288; VI sid. 79, 249.) I samband med r e g l e r i n g e n a v kopparförbrukningen utfärdade IK en mängd föreskrifter i metallbesparande syfte. Sålunda förbjöds att använda koppar för kallvattenledningar, taktäckning, stuprännor, tvättgrytor m. m. För vissa andra ändamål stipulerades, att tunnare dimensioner än som normalt varit brukligt skulle användas. I fråga om elektriska ledningar bestämdes, att lokala högspänningsledningar skulle utföras av j ä r n och att ledningar för kraftöverföring på långa avstånd skulle byggas med stålaluminiumlina. Även för återgångsledningar vid järnvägselektrifiering bestämdes att aluminium skulle komma till användning. Till fasta elektriska starkströmsinstallationer i bostadshus, lantgårdars ekonomibyggnader, industri och hantverk fingo kopparledningar endast användas till ledningar, som möjliggjorde minskad förbrukning av importerat bränsle eller som ersatte gaseldning. Vissa undantag måste dock göras för ur det allmännas synpunkt nödvändig eller önskvärd industriell expansion. (Beträffande regleringen av kopparförbrukningen för elektriska ledningsändamål, vilken handhades av IK:s elektriska byrå i samverkan med metallavdelningen, se sid. 524 ff.) Beslaget å koppar och den därpå grundade ransoneringen infördes, som
510 förut nämnts, den 1/4 1941. Ransoneringen med undantag för isolerade ledningar upphörde den 8/10 1945. Isolerade ledningar blevo fria delvis den 2/5 1948, i övrigt den 1/7 1949 och från samma dag upphävdes även beslaget å koppar och kopparledningar. Zink. Statistiska data för oarbetad zink (ton) 1936/38 (medeltal) Inhemsk produktion . . . . Import Export Inhemsk förbrukning . . . . Lager vid periodens slut. .
16 900 700 13 700 10 200
416 1500 3 100 24 100 10 800 8 600 12 000 15 400 10 300 14 4 30 150 870 7 17 400 15 800 9 300 11 700 12 600 15 100 16 100 11200 10 400 11 100 15 500 13 800
1945 1/1—30/6 2 300 1500 4 600 13 800
Till förbrukningen av zink bör även räknas åtgången av färgpigmenten zinkvitt och zinksulfidvitt eller litopon. Förkrigskonsumtionen härav var ca 12 000 ton, som helt importerades. Trots att relativt stora och rika zinkmalmer finnas i landet, har aldrig någon zinkframställning här visat sig ekonomiskt bärande, utan behoven ha täckts från länder som äga tillgång till billigt bränsle eller billig kraft för de metallurgiska processerna. Så var även nästan helt fallet under det senaste kriget, då zink i betydande omfattning kunde erhållas från Tyskland och Norge som kompensation för dit utförd zinkslig. Zinkvitt och litopon kunde de första krigsåren införas utan kompensation i slig. Enligt handelsavtal med Tyskland bestämdes, att återleveranserna till Sverige skulle utgöra 50 % av metallinnehållet i exporterad zinkslig samt att de per år skulle utgöra omkring 15 000 ton zink. För att säkerställa de överenskomna sligleveranserna slöt IK avtal med den största producenten därav, AB Zinkgruvor, varigenom bolaget förband sig att utöka sin verksamhet och tillhandahålla produkten enligt kommissionens anvisningar. Som av ovanstående tablå framgår, nåddes icke i allmänhet den avtalade årliga importkvantiteten, och år 1945 upphörde importen från Tyskland nästan helt. De för import tillgängliga zinkkvantiteterna fördelades genom RFN:s försorg på de importörer som anmälde sig. För att möjliggöra den kontroll över importen, som erfordrades för kvoteringens genomförande, infördes genom kungörelse den 6/6 1941 importförbud på zink (oarbetad, skrot och halvfabrikat). Ur beredskapssynpunkt träffades ett p r o d u k t i o n s a v t a l mellan IK och Trollhättans Elektrothermiska AB, innebärande att bolaget skulle iståndsätta sitt i Trollhättan befintliga och sedan länge nedlagda zinkverk och där framställa 10 000 ton zink. Denna produktion blev dock på grund
511 av tekniska svårigheter fördröjd, så att den avtalade kvantiteten zink icke hann framställas förrän avspärrningen hävts och zink åter kunde importeras. (Beträffande avtalets innehåll se St. o. F. IV sid. 346 och VI sid. 251.) På eget initiativ började tvenne företag zinktillverkning, nämligen Stora Kopparbergs Bergslags AB i Falun och AB Glucksmans Metallaffär i Trollhättan. På det förra stället byggdes en större försöksanläggning för framställning av ren elektrolytisk zink och på det senare stället upprustades en befintlig anläggning för raffinering av zinkavfall, framför allt hårdzink. Båda dessa företag fingo avsättningsgaranti för viss produktion (resp. 400 och 3 000 ton), som även framställdes. Under första halvåret 1945 förde IK allvarliga förhandlingar med Bolidens Gruv AB om anläggning av ett elektrolysverk för 20 000 ton zink per år. Zinkslig för detta planerade verk skulle hämtas från Västerbotten och mellersta Sverige. På grund av ovissheten om prisutvecklingen för zink efter avspärrningens slut kunde dock aldrig någon överenskommelse träffas, varför anläggningen ej kom till stånd. Vid Rånäs bruk i Uppland igångsattes på privat initiativ en mindre fabrik för framställning av z i n k v i t t . Avsättningen blev ej garanterad av IK utan produkten försåldes direkt genom färghandlarnas organisationer. Behovet av zink nedgick under avspärrningen beroende på koppar- och järnbrist, varmed följde kraftigt minskad mässingstillverkning och galvanisering. Praktiskt taget alla zinkbehov kunde tillfredsställas, och zink fick i många fall tjäna som ersättning för mässing, nysilver och konstbrons. Handelsregleringen för zink upphävdes så tidigt som den 1/5 1944 men återinfördes av beredskapsskäl i viss omfattning redan den 1/1 1945, enär man på grund av krigshändelserna ansåg sig tills vidare icke med säkerhet kunna påräkna någon import. Sedan avspärrningen hävts, kunde zink och zinkvitt snart importeras i tillräckliga mängder. Handeln frigavs helt fr. o. m. den 8/10 1945. Beslaget hävdes den 10/12 1949. Bly. Statistiska data för oarbetat, olegerat bly (ton) 1936/38 (medeltal) Inhemsk produktion . . . . Import Export Inhemsk förbrukning . . . . Lager vid periodens slut. .
20 800 470 17 800 12 700
100 600 44 000 11 600 1900 6 800 350 280 260 250 20 600 19 600 15 200 11800 35 900 27 600 14 100 9 400
1945 1/6—30/6
1800 11500 5 100 700 90 9 300 11300 7 100 7 900
7 000 30 1200 2 900 10 900
1943 Den redovisade blyförbrukningen bör rätteligen ökas med blyinnehållet i färgpigmentet blymönja, som före kriget importerades till en kvantitet av ett par tusen ton per år.
512 Någon blyproduktion förekom icke inom landet före kriget. Import kunde emellertid under krigsåren i viss utsträckning fortgå som kompensation mot utförd blyslig, på samma sätt som zink infördes i kompensation mot zinkslig. Enligt den tidigaste överenskommelsen härom med Tyskland skulle återleveranser ske i en omfattning motsvarande omkring 60 % av blyinnehållet i utförd svensk blyslig och sammanlagt till en kvantitet av 5 000 ä 6 000 ton bly per år. I verkligheten blev importen rätt växlande under olika år och kom att motsvara 50 upp till 85 % av blyinnehållet i till Tyskland, senare till Belgien försålda svenska sliger. Utan kompensation lyckades det att genomföra mindre import av rent bly från Spanien och antimonlegerat hårdbly från Ungern. Sporadiskt förekom även en obetydlig import av blyplåt och blyrör. IK träffade a v t a l bl. a. med AB Zinkgruvor om ökad produktion av blyslig — på samma sätt som skett i fråga om zinkslig — dels för export, dels också för att säkerställa råvarutillgången för inom landet upptagen blyframställning. I sådant hänseende avtalade kommissionen även med Bolidenbolaget om igångsättning av malmbrytning och anrikning vid en bolaget tillhörig blyfyndighet i Laisvall i Västerbottens lappmark. Vidare träffade kommissionen avtal med Bolidenbolaget i juli 1941 om byggandet av en elektrisk blyhytta i Rönnskär och produktion därstädes av 15 000 ton bly. Med Avesta Jernverks AB överenskoms i september 1942 om framställning av 3 100, sedermera ytterligare 2 000 ton bly i den gamla blyhyttan i Sala och med Svenska Ackumulator AB Jungner följande år om uppförande av ett elektrolysverk och produktion av 4 000 ton renaste bly utöver vad bolaget behövde för eget bruk. Dessutom framställdes bly för telegrafverkets behov hos firman Paul Bergsöe & son i Landskrona. Samtliga här nämnda produktionsavtal, vilka merendels innehöllo klausuler om avsättningsgaranti, fullföljdes. (Beträffande detaljer i avtalen se St. o. F . III sid. 109; IV sid. 108, 346; V sid. 288; VI sid. 250.) Som av tablån ovan framgår, var det först år 1944 som den inhemska blyproduktionen nådde en sådan storlek, att den spelade en avgörande roll för förbrukningen. Samtidigt nedgick importen till en obetydlighet. Utvinning av bly och blylegeringar — speciellt hårdbly — ur blyhaltigt avfall bedrevs i stor skala hos Paul Bergsöe & son samt hos Ackumulatorfabriks AB Tudor i Nol. Avsevärda kvantiteter bly återvunnos vid genomgrävning av skottvallarna på landets skyttebanor. Importförbud för bly genomfördes samtidigt med motsvarande förbud för zink och av enahanda skäl. Den vida övervägande delen av blyförbrukningen hänförde sig till tillverkningen av e l e k t r i s k a k a b l a r s a m t ackumulatorer o c h s t a r t b a t t e r i e r t i l l m o t o r f o r d o n . Ransoneringen härutinnan ombesörjdes inom IK liksom i fråga om koppar av metallavdelningen och elektriska byrån i samverkan (jfr sid. 528). Genom att stor
513 sparsamhet iakttogs vid tilldelningen — bl. a. förbjöds användning av bly för rörledningsarmatur, som beklädnadsplåt m. m. — samt genom att produktionen av blymantlade elektriska kablar till följd av kopparbristen automatiskt minskades kunde i stort sett de nödvändiga blybehoven fyllas. Ett led i sparsamhetssträvandena utgjorde det avtal som år 1943 träffades mellan IK och ackumulatorfabrikerna, varigenom dessa förbundo sig att icke leverera startbatterier till andra förbrukare än dem som vid köpet inlämnade motsvarande antal förbrukade batterier. För leverans av ackumulatorplattor eller hela plattsatser stipulerades, att motsvarande vikt blyskrot skulle lämnas i utbyte. Bestämmelser meddelades för grossister och återförsäljare, avsedda att i möjligaste mån befordra återgången av förbrukade batterier och blyskrot. Efter avspärrningens slut visade det sig, att blybristen i världen var stor och att import endast med svårighet kunde genomföras. Handelsregleringen förblev därför i kraft ända till den 10/12 1949. Samtidigt härmed upphävdes även beslaget å bly. Efter krigets slut har blyproduktionen i Rönnskär utvidgats betydligt och täcker nu till väsentlig del landets behov. Tenn. Statistiska data för oarbetat, olegerat tenn (ton)
Inhemsk produktion . . . Import Export Inhemsk förbrukning . . . Lager vid periodens slut.
1936/38 (medeltal)
1945 1/1—30/6
2 200 12 1 780 1625
2 975 11 1660 2 900
11 2 400 257 1460 3 600
19 20 500 1 150 2 000
16 1 190 500 1300
19 69 17 250 1 150
16 50
2 106
225 990
60 1040
Före kriget var tenn en förhållandevis billig metall, som rikligt användes till bronser, vitlagermetall, lodmetall, husgeråd, prydnadssaker och förtenning. Då huvudparten av det tenn som produceras kominer från Bortre Indien, Indonesien och Kina, gjorde krigshändelserna varan snart oöverkomlig för Sverige, emedan även västmakterna ledo av stor tennbrist. Några inhemska tennhaltiga malmer, som kunna utnyttjas, äro ej kända Importen inskränkte sig efter år 1940 till ett parti portugisiskt tenn, som erhölls till mycket högt pris. Den svenska produktionen under kriget erhölls genom avtenning av bleckplåtskrot och var obetydlig. Ett värdefullt tillskott utgjorde den produktion av tennhaltiga legeringar, som kunde åstadkommas vid ett raffineringsverk i Landskrona. Med expertis från firman Paul Bergsöe & son i Köpenhamn grundades ett svenskt aktiebolag, som genom IK:s förmedling men utan ekonomisk hjälp eller garantiavtal uppförde en anläggning för 33—116821
514 framställning av tenn- och blylegeringar, såsom lagermetall, lödmetall och hårdbly, ur metallhaltigt avfall. Tillgången på sådant var relativt god tack vare att exportförbud rådde även under de första krigsåren. Den stora exporten åren 1940 och 1941 skedde till Tyskland såsom kompensation för de tennkvantiteter som ingingo i därifrån importerad bleckplåt. När denna import upphörde, stoppades också exporten. R a n s o n e r i n g e n av tenn blev mycket hård och konsumenterna hänvisades i stor utsträckning till ersättningsmaterial, såsom kullager för vitmetallager, lödtenn med 5 % tenn mot förut vanliga 40—70 %, zink till konstföremål. Ersättningstennplåt, som tillverkades inom landet, fick förtennas endast på ena sidan, medan den andra förzinkades. Till stor olägenhet var försämringen av lödmetallen. Den elektriska industrien kunde hela tiden arbeta med kvalitativt gott tennhaltigt material, om ock tillgången var i knappaste laget. Efter avspärrningen visade det sig på grund av den allmänna tennbristen i världen svårt att få till stånd en import i fullt fredsmässig omfattning. De kvantiteter som kunde importeras medgåvo dock en flera gånger bättre försörjning än som varit rådande under krigets sista år. Handeln och förbrukningen för såväl legerat som rent tenn frigavs först den 10/12 1949 samtidigt som handelsregleringen för bly upphävdes. Vid samma tillfälle upphörde även beslaget å dessa varor. Aluminium. Statistiska data för oarbetat, olegerat aluminium (ton) 1936/38 (medeltal)
Inhemsk produktion . . . Import Export Inhemsk förbrukning .. . Lager vid periodens slut.
2 200 2 700 50 3 900 3 400
2 800 3 000 60 5 100 4 100
2 300 3 400 20 4 600 5 200
1600 1600 80 3 500 4 900
1600 1300 15 4 800 3 000
3 800 2 000 20 4 800 4 900
4 100 1 100 6 4 600 5 600
1945 1/1—30/6 3 500 2 300 6 6 100
Förutom den här redovisade importen av oarbetad metall förekom en import av halvfabrikat, varierande mellan 300 och 900 ton per år. Den i n h e m s k a p r o d u k t i o n e n var under förkrigstiden och de första krigsåren helt förlagd till AB Svenska Aluminiumkompaniets anläggning i Månsbro vid Avesta. Där skedde elektrolytisk framställning av metallen ur aluminiumoxid. Såväl denna som andra råvaror, såsom elektroder, kryolit och flusspat, importerades. De krav som ställdes på aluminiumtillgången i och med upprustningen speciellt av flygvapnet voro stora och måste tillfredsställas. Visserligen lyckades det att under hela krigsperioden upprätthålla en avsevärd import av metall från Norge och Tyskland, men denna var allt annat än säker. Importen av aluminiumoxid nedgick fr. o. m. 1941, vilket förklarar produktionsnedgången detta och följande år.
* 515 På ett tidigt stadium utexperimenterade Svenska Aluminiumkompaniet en metod att av det i Boliden befintliga mineralet a n d a 1 u s i t tillverka aluminium. Som råvara är visserligen andalusiten fattigare och mera förorenad än den utomlands använda bauxiten, men sådan finnes ej inom landet. Framställningskostnaderna från andalusit bli av nämnda skäl högre. IK träffade år 1941 avtal med Svenska Aluminiumkompaniet om att bolaget vid Kubikenborg utanför Sundsvall skulle uppföra en ny fabrik för tillverkning dels av 6 000 år ston aluminiumoxid från andalusit, dels ock av 1 800 ton ren aluminium. Kvantiteten aluminiumoxid ansågs bli tillräcklig även för Avestafabrikens behov. Den inhemska tillverkningen beräknades på detta sätt komma att uppgå till 3 600 ton per år, motsvarande ungefär tre fjärdedelar av landets dåvarande behov. Statsbidrag för den nya anläggningen beviljades och beloppet bestämdes skola återbetalas i form av en viss premie per ton framställd aluminiumoxid upp till 18 000 ton. De nödvändiga elektroderna och elektrodmassan kunde med någon svårighet importeras från Norge och Tyskland. En del elektrodmassa tillverkades dock inom landet. Vid Kubikenborg upptogs även tillverkning av syntetisk kryolit. Flusspat erhölls från en ny fyndighet vid Brantevik i Skåne. Under de första avspärrningsåren bedrevs en intensiv insamling av aluminiumskrot, varur sammanlagt ca 1 000 ton metall kunde återvinnas. Aluminium, såväl oarbetad metall och skrot som legeringar och halvfabrikat, lades under b e s l a g redan fr. o. m. den 1/5 1940, först av alla metaller. Den r e g l e r i n g a v a l u m i n i u m h u s h å l l n i n g e n som härefter igångsattes siktade till en nedsättning av förbrukningen till omkring hälften av den förutvarande. Tilldelningen för civila ändamål måste följaktligen beskäras, vilket medförde en kännbar brist på bl. a. hushållsoch mejerikärl, karosseriplåt, kapsyler, folier, kedjeskydd för cyklar m. m. Tillverkning förbjöds av många artiklar, som förut plägat framställas av aluminium. Den inhemska produktionens framsteg och den över förväntan stora importen ökade emellertid raskt tillgången, så att handelsregleringen kunde upphävas redan den 1/3 1944. Under de senare krigsåren användes aluminium i stor utsträckning som ersättning för koppar och mässing, bl. a. inom den elektriska industrien. Beslaget hävdes dock först den 12/10 1949. Vid avspärrningens slut visade det sig, att tillgångarna på aluminium i utlandet voro mycket stora. Priset pressades som följd härav ned t. o. m. under det år 1939 gällande. Det befarades, att en ohejdad import kunde komma att äventyra den inhemska produktionen, som ännu icke hade tillgång till råvaror och elkraft lika billigt som de utländska tillverkarna och icke heller var av den storleksordning, att tillverkningskostnaderna i övrigt kunde bringas ned till de utomlands gällande. För att säkerställa den inhemska tillverkningen under en övergångstid förordnade då Kungl. Maj:t - 6/7 1945 om i m p o r t r e g l e r i n g för aluminium, innebärande att
516 oarbetad metall jämte legeringar och halvfabrikat fingo införas endast efter tillstånd av IK. Som villkor för införseltillstånd skulle gälla, att importören deltoge i en samtidigt förordnad prisreglering på området. Denna prisreglering fick formen av ett av PKN och RFN gemensamt anordnat clearingförfarande för utjämning av priserna å svenskt och importerat aluminium. De av importörerna enligt systemet erlagda skillnadsbeloppen mellan fastställt avräkningspris och importpris skulle inbetalas till RFN och användas för att gottgöra den svenska aluminiumproducenten skillnaden mellan det för den svenska produktionen godkända priset och avräknings- eller poolpriset. För ändamålet inrättades inom RFN en särskild clearingkassa. Importregleringen och prisclearingen upphörde den 20/2 1946. Sedan dess har den svenska aluminiumproduktionen fortsatts men baserats på billigare importerade råvaror. Den inhemska förbrukningen har stegrats till ungefär det tredubbla mot före kriget. Av försvarsberedskapsskäl har genom beslut av 1949 års riksdag en subvention i form av produktionspremie medgivits producenterna (Svenska Aluminiumkompaniet och dess dotterföretag Svenska Aloxidverken) för utvidgningen av anläggningarnas kapacitet och för underhåll av den ej vidare utnyttjade oxidfabriken. Silver. Den inhemska förbrukningen av silver utgjorde före kriget ca 90 000 kg per år. Därav åtgick ungefär hälften för framställning av skiljemynt, ca en tredjedel för guldsmedshanteringen och resten för högkvalificerade industriella och medicinska behov. Inom landet producerades av Bolidenbolaget omkring 20 000 kg per år; resten av behovet täcktes genom import. Nya inhemska tillskott av mindre omfattning erhöllos under kriget allt eftersom tillverkningen av bly ur silverhaltig blyslig kom i gång, varvid silvret kunde utvinnas som biprodukt. Under perioden 1/7 1943—1/7 1944 producerades sålunda inom landet 32 500 kg silver. Import av smärre kvantiteter silver och silvernitrat till rimliga priser kunde under de första krigsåren ordnas i kompensation mot exporterad slig. (Se St. o. F. IV sid. 318.) Dessutom kunde vissa fria partier hemtagas från Tyskland, Ungern och USA men till mycket höga priser. Knapphet på silver uppstod relativt snart; såväl metallen silver som silverskrot visade en tendens att försvinna ur öppna marknaden och såldes till oskäligt höga priser. Även skiljemynten började användas som »råvara». Genom en av myntverket jämte de större privata silverförbrukarna bildad sammanslutning (Industrisilver, förening u. p. a.) kunde en viss fördelningav tillgängligt silver åstadkommas och prisökningar i viss grad bemästras. Inför den alltmera tilltagande knappheten visade sig dock denna anordning otillräcklig. En mera effektiv reglering av försörjningen befanns därför påkallad. Genom kungörelse den 16/4 1943 (nr 176) underkastades silver jämte silvernitrat och halvfabrikat av silver i m p o r t r e g l e r i n g på
517 sådant sätt, att för import av dessa varor krävdes tillstånd av IK. Syftet var att möjliggöra en dirigering av inkomna silverpartier, så att dessa i främsta rummet komme de kvalificerade behoven till godo. Den 30/6 s. å. fick IK uppdrag av Kungl. Maj:t att, sedan avsättning skett för monetära ändamål, föranstalta en ändamålsenlig fördelning av övriga förråd av silver och silvernitrat. Vid denna tidpunkt hade redan sådana överenskommelser träffats, att allt inom landet framställt silver inlevererades till myntverket. Tack vare detta samt det gällande importförbudet var det lätt att övervaka silvertillskotten. Då inga större silverlager funnos hos förbrukare eller andra, var det icke nödvändigt att för reglering av förbrukningen förordna om beslag, vilket med åtföljande handelsreglering hade blivit svårt att effektivt övervaka. Genom samarbete mellan IK och myntverket ordnades beträffande nytt silver en ransonering av liknande slag som för andra metaller. Mot kommissionens tillståndsbevis utlämnade myntverket metall till förbrukarna. Av vidtagna silverbesparande åtgärder märkes framför allt den i juli 1942 skedda ändringen i myntlagen, varigenom silverhalten i en- och tvåkronemynten nedsattes från 80 till 40 % och de mindre silvermynten ersattes med mynt av kopparnickel. Vid omarbetning av äldre mynt räckte alltså dessa till för i det närmaste dubbla antalet nya mynt. Denna nedsättning var även motiverad av att de gamla myntens metallvärde kommit att överstiga nominella värdet, varför mynten tenderade att försvinna ur rörelsen. Någon nämnvärd inskränkning i den industriella förbrukningen till silverlod, försilvring, tandamalgam, silvernitrat m. m. behövde ej vidtagas. Däremot begränsades i hög grad tilldelningen till guldsmedsindustrien för tillverkning av äkta silvervaror. I viss utsträckning kunde detta kom, penseras därigenom att allmänheten gavs tillfälle att lämna gammalt silver i utbyte vid köp av nya silvervaror. Handels- och förbrukningsregleringen upphörde år 1947. Importförbudet kvarstod däremot samt uppgick i det samma år införda allmänna importförbudet. Antimon. Metallen antimon användes huvudsakligen som tillsatsmedel till bly och blylegeringar; största förbrukare äro ammunitions-, kabel- och ackumulatorfabrikerna. Konsumtionen, vilken före kriget uppgick till ca 180 ton per år, tillgodosågs helt genom import. Antimon lades liksom flertalet andra metaller under beslag fr. o. m. den 1/11 1941 och underkastades handels- och förbrukningsreglering, varigenom åtgången nedbragtes till omkring 120 ton per år. Denna förbrukning täcktes dels från lager, dels genom import från Tyskland, Ungern m. fl. länder. Hos ackumulatorfabrikerna och vid raffineringsverket i Landskrona skedde en avsevärd återvinning av hårdbly ur avfall. Handeln frigavs först den 17/2 1947; beslaget kvarstod till den 10/12 1949.
518 Kadmium. Denna metall, vars huvudsakliga användning är till lätta ackumulatorer och för kadmiering, kunde de första krigsåren erhållas från Tyskland i utbyte mot vissa i Sverige framställda litiumsalter. Den genomsnittliga årsförbrukningen nedbragtes från omkring 70 till 40 ton. Då tillgången ytterligare minskades, måste kadmium nästan helt ersättas av järn och zink, varigenom fabrikatens kvalitet försämrades. Handelsregleringen hävdes den 1/4 1946, beslaget — liksom för flertalet metaller — den 10/12 1949. Magnesium. Behovet av magnesium, vilket uppgick till omkring 250 ton per år och nästan helt gällde krigsindustriella ändamål, kunde i stort sett täckas från lager som tidigare importerats från Tyskland och Italien. Handelsregleringen upphävdes den 1/3 1944 samtidigt som för aluminium, beslaget den 10/12 1949. Bleckplåt. Statistiska data beträffande bleckplåt (ton) 1939
23 600 120 21000 11700
16 700 170 20 000 8 300
14 800
7 200
319 5 300
1492 1200
15 000 8 200
5 700 9 600
5 900 9 300
5 100 7 000
1878 1300 35 5 900 4 200
Inhemsk produktion Inhemsk förbrukning Lager vid periodens slut..
Före kriget voro de svenska bleckplåtförbrukarna helt beroende av import framför allt från Tyskland. Bleckplåt är ett billigt, lättformbart och »rostfritt» material, som användes varhelst man önskar plåt av bättre kvalitet än galvaniserad eller svartplåt och i prishänseende billigare än metallplåt. Normalt förbrukades ca 20 000 ton per år, varav omkring 14 500 ton för konservemballage. Den övriga förbrukningen åtgick till tekniskt emballage, mjölkkärl och allehanda burkar och behållare framför allt för hushållsändamål. Under avspärrningens första tid kunde bleckplåt alltjämt importeras från Tyskland. Dock måste därvid kompensation lämnas i form av rent tenn. Sådant ställdes till förfogande från RFN:s lager, men allt eftersom dessa krympte blev det svårare att upprätthålla importen. Vid ett tillfälle kunde utbyte arrangeras med Norge, varvid svenska plåtvalsämnen byttes mot norsk bleckplåt. Någon import av sådan plåt västerifrån var ej möjlig, då där rådde stor knapphet på denna vara.
519 Att starta en helt ny tillverkning inom landet visade sig bliva alltför kapitalkrävande och beräknades också komma att taga alltför lång tid, samtidigt som ytterligare krav därigenom skulle komma att ställas på landets redan förut otillräckliga järn- och bränsleförsörjning. Som nödåtgärd träffades under hösten 1942 avtal dels med Domnarvets järnverk om tillverkning fr. o. m. år 1943 av vissa partier tunn svartplåt och dels med AB Bleckvarufabriken i Malmö om ytbeläggning av den framställda plåten genom galvanförtenning på ena sidan och galvanförzinkning på den andra. Jämte den plåt som på annat sätt ytbehandlades ansågs den på angivet sätt galvaniserade plåten kunna bidraga till att tillgodose konservfabrikernas oundgängliga behov av plåtemballage. Andra ersättningsmaterial som användes voro lackerad svartplåt, papp, glas och aluminiumplåt, men även dessa varor voro svåråtkomliga. Vid rådande knappa försörjning med bleckemballage blev det en angelägen uppgift att tillse, att förhandenvarande tillgångar blevo på ändamålsenligaste sätt fördelade. Redan år 1940 träffade IK i samråd med LK överenskommelser med konserv- och bleckvarufabrikanter, importörer och grossister om en viss frivillig inskränkning av förbrukningen samt övervakning av försäljning och lagring. Emellertid gjorde sig efter hand, i samma mån som de inhemska lagren minskades och importmöjligheterna inskränktes, krav på en mera verksam reglering av förbrukningen gällande, så mycket mer som ökade militära behov framträdde samt stegrade anspråk på konservinläggningar till följd av den av den felslagna foderskörden nödvändiggjorda stora utslaktningen. Detta föranledde Kungl. Maj :ts beslut om b e s l a g å bleckplåt fr. o. m. den 1/9 1941 samt om r e g l e r i n g a v h a n d e l n med bleckplåt och obegagnat emballage, som helt eller delvis tillverkats av sådan plåt. Fr. o. m. den 1/1 1943 lades även järnplåt av 1 mm tjocklek, överdragen å ena sidan med tenn, å andra sidan med zink eller annat ämne, under beslag och underkastades handelsreglering efter samma grunder som gällde i fråga om bleckplåt. Det ransoneringssystem, som på grundval av beslagen utbildades, sköttes av IK genom dess metallavdelning men i allt som rörde konservemballage i samverkan med LK. Tillgängliga mindre partier grövre plåt, som ej passade för emballage, fördelades på tillverkare av s. k. krönta mått. Av emballageplåten användes 10 å 15 % för tillverkning av mjölkkärl och oundgängligt tekniskt emballage, medan drygt 80 % reserverades för konservindustrien. R a n s o n e r i n g e n a v k o n s e r v e m b a l l a g e grundade sig i huvudsak på konservfabrikernas förbrukning av bleckplåt under år 1938 och innefattade i regel ett dubbelt licenseringsförfarande. Konservfabrikanten hade härvid att först söka licens för inköp av bleckemballage för visst konserveringsändamål samt därefter överlämna det erhållna tillståndsbeviset till sin plåtleverantör. Denne ägde sedan i sin tur göra framställning om licens för inköp av den kvantitet bleckplåt som åtgick för
520 beställningen, vilken licens berättigade honom att hos importör inköpa en mot beviset svarande plåtkvantitet. Därest konservfabrikanten jämväl var importör av bleckplåt, utställdes den honom beviljade licensen att avse uttag ur eget lager. Fördelningen av bleckplåt till konservindustrien kunde icke på förhand bestämmas annat än till sin totalkvantitet. Varje år uppkommo skiftande behov, förorsakade av växlingar i skörderesultat, slakt och fiskfångst. Den tillgängliga plåten fick därför ransoneras allt efter omständigheterna, så att de viktigaste livsmedlen i första hand kunde tillvaratagas. Särskilda bekymmer vållade den stora utslaktning, som ägde rum framför allt under år 1941. Då tillgängliga fryslagerutrymmen fylldes, måste LK för tillvaratagande av slaktvaruöverskottet föranstalta om en betydande konservering. För denna måste stora mängder bleckplåt ställas till förfogande. Sammanlagt tillverkades i LK:s regi ca 18 milj. enkiloburkar med köttkonserver, för vilka åtgick en plåtkvantitet om ca 4 000 ton. I allmänhet bestämdes, att bleckplåten i första hand skulle användas för matnyttiga konserver till låga priser samt att burktyper, som ur plåtsynpunkt visat sig odryga, skulle undvikas. Förbud meddelades att förse burkarnas lock med »tungor» för öppnandet, vilket förut varit vanligt. Härigenom undveks en del onödigt plåtspill vid tillverkningen. Det ävenledes meddelade förbudet att förse konservemballaget med dekor hade till syfte att emballagets användningsområde ej skulle på förhand fastlåsas. Då importmöjligheterna under åren 1942—44 avsevärt försvårades, medgavs icke, att osteriliserade konserver inlades i bleckplåtsemballage, varvid dock undantag gjordes för s. k. återvunnet emballage, d. v. s. bleckburkar som tidigare använts och efter rengöring och nedskärning samt påsättning av nytt lock kunde tagas i anspråk för förnyad användning. Ännu länge efter krigets avslutande rådde ute i världen en mycket kännbar brist på bleckplåt på grund av många eftersatta behov och på grund av Tysklands bortfall som producent. Importen till Sverige, vilken var beroende på »allokering» av de amerikanska myndigheterna, mötte därför fortfarande stora svårigheter och förbrukningsregleringen måste fortgå i flera år. Härtill bidrog ock den stränga begränsningen av den dollarbetalda importen, vilken medförde att ej ens de kvoter som från amerikansk sida erbjödos kunde i sin helhet utnyttjas. Under våren 1949 genomfördes en lättnad i licensgivningen så tillvida att konservfabrikanterna då medgåvos rätt att efter eget bestämmande använda tilldelade plåtkvantiteter. I slutet av 1949 upphävdes den amerikanska allokeringen och ungefär samtidigt genomfördes en affär, som tillförde Sverige en betydande kvantitet tysk bleckplåt. Då i början av år 1950 större dollarbelopp kunde ställas till förfogande för import, blev läget sådant, att bleckplåtsregleringen kunde hävas. Den upphörde jämte beslaget med utgången av april 1950 genom kungörelse den 21/4 s. å.
521 Elektroder. Vid drift av elektriska ugnar för tackjärns- och stålframställning, vid ferrolegeringsverk och karbidverk m. m. samt vid elektrolytisk industri erfordras som nödvändigt hjälpmaterial elektroder. Då Sverige för sitt behov av hithörande material sedan gammalt varit väsentligen beroende av utländsk tillförsel, uppstod här under kriget ett försörjningsproblem, som visserligen icke tillhörde de större men som, därför att det rörde nyckelvaror för viktiga tillverkningar, måste betraktas som mycket betydelsefullt. Av elektroder brukas inom svensk industri olika slag, nämligen dels g r af i t e l e k t r o d e r och k o l e l e k t r o d e r , dels s. k. s ö d e r b e r g s e l e k t r o d e r . Grafitelektroder tillverkas genom grafitering av »råa» kolelektroder, s. k. råelektroder. Denna omvandling sker genom upphettning på elektrisk väg. Söderbergselektroderna, vilka i viss mån äro att betrakta som ersättningsmaterial men för en del ändamål få anses lämpligare och driftekonomiskt bättre än grafit- eller kolelektroder, tillverkas genom instampning av elektrodmassa i rörmantlar av tunnplåt. Vid aluminiumframställning förbrukas ett särskilt slag av elektrodmassa (specialmassa), på vilken ställas väsentligt högre fordringar, bl. a. med hänsyn till frihet från kiselsyra och järn, än vad fallet är med massa av ordinär kvalitet. Grafitelektroder hade i många år före kriget tillverkats inom landet vid en anläggning i Trollhättan, tillhörig Skandinaviska Grafitindustri AB, ett av nordamerikanska intressen behärskat förelag, på grundval av från USA importerade råelektroder. Direkt användbara kolelektroder importerades däremot från Tyskland, medan tillförsel av elektrodmassa mestadels skedde från Norge. Den genomsnittliga årsförbrukningen av ifrågavarande varor uppgick under åren 1936—38 till följande ungefärliga kvantiteter: grafitelektroder 760 ton, kolelektroder 2 600 ton och elektrodmassa 3 200 ton eller sammanlagt 6 560 ton. Importen av råelektroder från Amerika upphörde i huvudsak efter avspärrningen 1940; vissa smärre partier inkommo dock mot slutet av året över Petsamo. Den bortfallna införseln ersattes emellertid genom nyupptagen import från Tyskland. Leveransavtal härom ingicks med Siemens Plania-Werke i Berlin, varvid som motprestation från svensk sida garanterades återleverans av vissa kvantiteter elektroder i grafiterat skick. Då även importen av färdiga kolelektroder fortfor, mötte försörjningen under de första krigsåren inga större svårigheter. T. o. m. den sedan längre tid pågående svenska exporten av grafitelektroder till Norge upprätthölls. Den fortsatta tillförseln från Tyskland måste emellertid självklart betrak-
522 tas som osäker och åtgärder syntes därför böra vidtagas för att inom landet åstadkomma en självständig produktion av råelektroder. IK upptog redan under våren 1941 förhandlingar därom med grafitindustribolaget och förberedelser igångsattes för att utöka Trollhätteverket medelst en anläggning för råelektrodtillverkning med en årskapacitet av ca 1 200 ton. Det syntes icke omöjligt, att en produktion av denna omfattning rätt snart kunde komma till stånd, varigenom behovet av grafitelektroder — vilket vuxit sedan förkrigstiden — skulle kunna i huvudsak fyllas. De erforderliga råvarorna — stenkolstjära eller beck samt petroleumkoks och antracit eller, som nödfallsutväg, stenkolskoks — voro visserligen av utländskt ursprung (stenkolstjäran dock framställd vid svenska gasverk), men då de behövliga kvantiteterna voro jämförelsevis små, antogs det icke skola möta större svårigheter att tillgodose behovet. I juli 1942 slöt IK, efter erhållet bemyndigande, avtal med Skandinaviska Grafitindustri AB angående utvidgning av bolagets anläggning på angivet sätt. Genom förhöjt pris på färdiga grafitelektroder samt garanterad avsättning till sådant pris skulle bolaget enligt avtalet bli i stånd att hastigt avskriva kostnaden för nyanläggningarna. Den sålunda planerade produktionen av råelektroder blev emellertid genom mellankommande hinder länge fördröjd. Först under senare delen av 1944 kom densamma i viss mån i gång. Ända dittills hade den tyska exporten, om än i minskad utsträckning, kunnat fortgå. Då denna nu småningom upphörde, blev den nystartade inhemska produkionen av verklig betydelse. Försörjningsläget var dock från hösten 1944 mycket ansträngt. Redan under 1945 lyckades det att åter öppna import på hithörande område från Förenta staterna, och härefter kunde försörjningen anses tryggad. Knappheten på kol- och grafitelektroder medförde, att ansträngningar med gott resultat gjordes för att, där så lämpligen kunde ske, ersätta nämnda slag av elektroder med söderbergselektroder. Genom den ökade användning, som dessa därigenom fingo, steg förbrukningen av e l e k t r o d m a s s a kraftigt. Den uppskattades sålunda för år 1942 till ej mindre än ca 9 000 ton, oberäknat förbrukningen av specialmassa för aluminiumtillverkningen. Elektrodmassa hade, som förut nämnts, före kriget importerats från Norge. Genom de under kriget träffade överenskommelserna rörande det svensk-norska varuutbytet säkerställdes fortsatt tillförsel av elektrodmassa från Norge. Uppgörelserna härom omfattade import av för 1941 6 200 ton och för 1942 6 700 ton; för 1943 nedsattes kontingenten till 5 000 ton. I kompensation för dessa norska exportmedgivanden åtog man sig från svensk sida export till Norge av stenkolstjära i en omfattning motsvarande 1/3 av den importerade massans vikt. Emellertid saknades icke helt en svensk produktion av elektrodmassa.
523 Denna var ännu år 1941 av tämligen begränsad storlek och bedrevs vid vissa verk (Wargön, Gullspång, Ljungaverk, Domnarvet och Götaverken) huvudsakligen för eget behov. Inträffade svårigheter från norsk sida att uppfylla gjorda leveransutfästelser föranledde IK att år 1943 vidtaga åtgärder för en väsentlig utökning av den inhemska tillverkningen av elektrodmassa, vilken måste anses så mycket mer betydelsefull som även den tyska elektrodexporten nu började svikta. Anskaffningen av erforderliga råvaror — antracit och koks samt stenkolstjära eller stenkolstjärebeck — syntes ej erbjuda hinder. Bästa förutsättningen för en mera avsevärd produktionsökning visade sig förefinnas vid Wargöns AB:s smältverk. Med nämnda bolag träffade IK i september 1943 avtal, varigenom bolaget åtog sig att utvidga sin tillverkningskapacitet för elektrodmassa från förutvarande 3 000 till 7 500 ton per år. Den behövliga fabriksutvidgningen skulle vara färdig senast den 1/3 1944. Bolaget förband sig att driva tillverkningen med fullt utnyttjande av kapaciteten, till dess 7 000 ton massa framställts, dock med viss rätt att dessförinnan avbryta eller minska densamma. Kronan förbehöll sig förhandsrätt att till visst bestämt pris inköpa framställd massa utöver bolagets egen förbrukning samt garanterade avsättning till samma pris för intill 7 000 ton massa, framställd före utgången av mars 1945. Tack vare de vidtagna åtgärderna steg den inhemska tillverkningen av elektrodmassa, så att den under krigets sista år ungefär täckte förbrukningen. Kvaliteten hos den svenska massan var god, fullt jämförbar med kvaliteten hos norsk massa. Vad beträffar den specialmassa, som erfordrades för aluminiumframställningen, skedde import därav under kriget till en början från Norge men senare uteslutande från Tyskland. Behovet angavs under de första krigsåren till ca 1 200 ton per år men steg senare efter tillkomsten av det nya aluminiumverket vid Kubikenborg till ungefär det dubbla. På föranstaltande av IK, som härvid handlade i samverkan med AB Svenska Aluminiumkompaniet, igångsattes med statligt understöd omfattande försök att åstadkomma en svensk tillverkning av ifrågavarande kvalitetsmassa. Något definitivt resultat av dessa försök nåddes dock icke, beroende främst på svårigheten att erhålla en tillräckligt askfri koks. Sverige förblev därför ända till krigets slut för sitt behov av aluminiummassa hänvisat till utlandet. Fördelningen av förefintliga tillgångar å elektroder av utländskt eller inhemskt ursprung mellan olika förbrukande industrier och särskilda företag verkställdes av IK i samförstånd med producenterna och i proportion till vederbörande förbrukares uppgivna behov. Avyttringen av RFN:s lager skedde helt efter IK:s anvisningar. Från slutet av 1945, då försörjningen kunde anses i det stora hela någorlunda tryggad, upphörde all kontroll över handeln med hithörande varor.
524 Elektrisk lednings- och installationsmateriel. De viktigaste försörjningsproblem, som under krigsåren uppkommo för behovstäckningen med avsende å elektriska ledningar och installationer, gällde tillgången på metaller, framför allt koppar och bly. Därtill kommo vissa andra varor, erforderliga för kabeltillverkningen, främst gummi samt en mångfald installationsartiklar, beträffande vilka landet till största delen var beroende av tillförsel utifrån. Redan på ett tidigt stadium av kriget vidtogos åtgärder, vilka syftade till att reglera fördelningen och användningen av metaller och ledningsmateriel. Det tidigaste tvångsingripandet av intresse i detta sammanhang var det beslag å aluminium och vissa tillverkningar därav, däribland tråd och kablar, som trädde i kraft den 1/5 1940. Av väsentligt större betydelse med hänsyn till elektrisk ledningsmateriel var emellertid beslaget å koppar och kopparlegeringar m. m. fr. o. m. den 1/4 1941, emedan detta omfattade bl. a. alla slag av oisolerade och isolerade kablar, ledningar och tråd av dylik metall. Bly lades jämte en rad andra metaller och halvfabrikat därav under beslag fr. o. m. den 1/11 1941. Det ransoneringssystem på kraftledningsområdet, som successivt upprättades och som inom IK handhades av dess elektriska byrå, grundade sig främst på kopparbeslaget, och licensgivningen hänförde sig till i materielen ingående kvantitet koppar. Detta var fallet jämväl beträffande licenser för blymantlad kabel, men då bly tillgången särskilt under åren 1942—43 var dålig, bedömdes ansökningar dessa år även med hänsyn tagen till blyinnehållet i kablarna. På samma sätt bedömdes under de år då gummiförsörjningen var särskilt knapp ansökningar avseende speciellt gummislangledningar med en viss hänsyn till gummiinnehållet. När råvaruförsörjningen efter krigets slut förbättrades, måste ransoneringen av elektriska kablar och ledningar alltjämt bibehållas på grund av att den inhemska produktionen jämte importen icke på långt när kunde täcka de oerhört stora behov, som ackumulerats under de tidigare ransoneringsåren. Ransoneringen infördes den 1/4 1941 och hävdes ej fullständigt förrän den 1/7 1949. I anslutning till kopparbeslaget utfärdade IK vissa tillämpningsbestämmelser den 31/3 1941 (meddelande nr 16), vilka dels avsågo regleringen av kopparhushållningen över huvud, dels hade avseende speciellt å elektriska ledningar och anläggningar. Riktlinjer uppställdes för att nedbringa behovet härav och föreskrifter meddelades angående förfaringssättet vid ingivande av ansökan om tillstånd till inköp eller användning av koppar för ledningsändamål. De elektriska ledningarna indelades i två klasser, nämligen k l a s s A: ledningar, avsedda för överföring av större kraftbelopp (friledningar och jordkablar för över 10 kV), och k l a s s B: ledningar, huvudsakligen
525 avsedda lör detaljdistribution (friledningar och jordkablar för högst 10 kV), samt gummiisolerade ledningar för lågspänning. Ansökning avseende tilldelning för anläggningar hänförliga till klass A skulle för att möjliggöra kommissionens bedömande av ansökningen åtföljas av utredning angående belastnings- och spänningsförhållanden. Ansökningar avseende tilldelning för anläggningar hänförliga till klass B skulle däremot åtföljas av intyg enligt särskilt formulär utfärdat av någon av IK auktoriserad intygsgivare. Dennes uppgift var att granska projektet och kontrollera att installationens omfattning och dimensionering stod i överensstämmelse med kommissionens föreskrifter. Anordningen med auktoriserade intygsgivare infördes, emedan det skulle varit omöjligt att centralt på ingående sätt granska ritningar samt kontrollera ledningsareor och ledningslängder för varje installation. De auktoriserade intygsgivarna utsagos företrädesvis bland konsulterande elektroingenjörer, elektriska länskonsulenter, distriktsingenjörer och elverksingenjörer. Antalet auktoriserade intygsgivare uppgick till ca 350 st. fördelade över hela landet. Kommissionen utarbetade en normaltaxa som vägledning för fastställandet av skäligt arvode för intygsgivarnas granskningsarbete. Till följd av knappheten på materialier för kabeltillverkningen konstruerades ersättningsledningar, som temporärt godkändes av kommerskollegium. Dessa utgjordes bl. a. av blylösa kablar med pappersisolering eller falsad mantel av galvaniserat järnband, med eller utan yttre omspinning, blylösa gummiledningar med gummifyllnaden ersatt av bitumenimpregnerat papper, järnbandsarmerade och försedda med pappersgarnsomspinning, samt pappersisolerade kuhloledningar. Den redan tidigare svåra bristen på kablar och ledningar förvärrades i hög grad under år 1945 genom den under fem månader pågående verkstadskonflikten, i vilken även kabelfabrikerna voro indragna. Då bestämmelserna angående tilldelning av koppar för landsbygdselektrifiering, elverk, industri o. s. v. uppvisade väsentliga olikheter, synes det lämpligt att behandla de olika kategorierna var för sig. Landsbygdselektrifiering. Med hänsyn till vikten av att livsmedelsförsörjningen i möjligaste mån tryggades och stöddes gavs tilldelning av koppar för jordbrukets elektrifiering i förhållandevis riklig mån; särskilt var detta fallet, när jordbruksfastigheterna avsetts att fullständigt elektrifieras. I IK:s meddelande den 28/8 1941 (nr 29), vilket innehöll redogörelse för av kommissionen tillämpade principer beträffande koppartilldelning för landsbygdselektrifiering, under ströks att koppar i främsta rummet måste reserveras för jordbrukselektrifiering (tröskning, mjölkning, kvarn- och sågdrift e t c ) , medan tilldelning icke kunde påräknas för installationer som helt eller övervägande avsågo belysning. Som kvalificeringsgrund för
526 koppartilldelning uppställdes fordran på att minst 70 % av de CB-enheter som skulle elektrifieras utgjordes av jordbruks- eller motorkraftenheter samt att totalbehovet av koppar för det yttre ledningsnätet ej överskred 10 (senare 12) kg per CB-enhet. (Med CB-enhet avsågs tariffenhet — te — beräknad enligt vattenfallsstyrelsens normaltariff. Härvid räknades 1 te per hektar odlad jord, medan för varje ansluten motorhästkraft antalet te beräknades i förhållande till utnyttjningstiden. Varje ansluten bostadslägenhet räknades som 2 te med tillägg av 1 te för varje rum med eldstad och V2 te för rum utan eldstad.) Då det senare visade sig, att kvalificeringsbestämmelserna icke verkade på önskvärt sätt, upphävdes dessa och ersattes enligt meddelande den 27/3 1944 med bestämmelser om å ena sidan viss större maximal tilldelning dels per hektar odlad jord för sådana jordbruksfastigheter, vilkas maskiner för tröskning eller mjölkning omedelbart skulle nyelektrifieras, dels per CB-enhet motorhästkraft för hantverk, småindustri o. d., och å andra sidan viss mindre maximal tilldelning för belysnings- och övriga konsumenter. Då efter krigets slut försörjningen med koppar förbättrades, meddelade IK i september 1945, att de tidigare fastställda tilldelningsnormerna icke längre skulle tillämpas utan att man vid planering av anläggningar skulle förutsätta att dessa i stort sett dimensionerades enligt förkrigsnormer. Ransoneringen av blank koppartråd och kopparlina upphörde den 8/10 1945. Framför allt på grund av bristen på fotogen inkom under krigsåren ett relativt stort antal ansökningar om koppar för smärre, privata belysningsanläggningar, främst för vindelverk. Det övervägande antalet vindelverk utfördes för klenspänning och ledningarna måste på grund härav bli mycket grova och kopparbehovet stort. Dylika anläggningar tillkommo företrädesvis vid gårdar på öar eller på annat sätt isolerade, så att anslutning till något distributionsnät var utesluten. Sammanlagt torde under kriget omkring 200 vindelverk ha monterats. I genomsnitt erfordrades 25 kg koppar per anläggning och totalförbrukningen bör sålunda ha varit omkring 5 ton. En åtgärd som vidtogs under år 1944 i avsikt att bidraga till kopparförsörjningen särskilt för landsbygdselektrifieringen var att utnyttja använd koppartråd tillhörig telegrafverket. Denna tråd hade tidigare använts i interurbanledningar och nedtagits i samband med att dessa ledningar förlagts i kablar i marken. Under årens lopp hade betydande kvantiteter 3 mm tråd på detta sätt samlats. IK meddelade, att fr. o. m. januari 1944 denna tråd skulle användas, där normalt 6 mm 2 koppartråd skulle ha lagts upp, och så långt möjligt även ersätta 10 mm 2 tråd. Ifrågavarande ersättningstråd kunde mot licens inköpas från telegrafverkets förråd på skilda platser i landet. Leverans kunde ske omgående i motsats till vad fallet var med fabriksny tråd, för vilken leveranstiderna voro mycket långa. Försäljningen av 3 mm tråd från telegrafverket uppgick till ca 600 ton.
527 På grund av den rådande bristen på fotogen och motorbrännolja framtvingades en elektrifiering av landsbygden i snabbare takt än tidigare varit fallet. Verksamheten underlättades genom de betydande anslag som riksdagen beviljade för lämnande av bidrag utan återbetalningsskyldighet till elektrifieringsföretag, vilka på grund av särskilda förhållanden icke kunde beräknas bli självbärande. Sammanlagt uppgingo dessa anslag för budgetåren 1940/41—1948/49 till nära 50 milj. kr. Knappheten på koppar medförde emellertid tyvärr, att distributionsledningarna måste dimensioneras i underkant samt att man även för lågspänningsledningar tvingades använda järnkopparlina, järntråd och i mindre utsträckning stålaluminiumlina. Erforderlig utbyggnad av tidigare elektrifierade områden, där ledningarna genom belastningsökning behövde förstärkas, måste även eftersättas. När ransoneringen började, uppskattades antalet icke elektrifierade hushåll till ca 300 000. Under åren 1941—45 elektrifierades omkring 200 000 hushåll, varav ca Va med statsbidrag. Den kvantitet koppar som licenserades för orts- och gårdsledningar under dessa år uppgick till ca 9 000 ton. Den torde icke ha utgjort mer än ca 1/3 av vad som skulle ha förbrukats vid obegränsad koppartillgång. Elverk och liknande företag för
kraftdistribution.
När beslaget på koppar den 1/4 1941 trädde i kraft, stod det klart att fördelningen av tillgänglig materiel för elverkens behov icke kunde ske efter enhetliga grunder. Vissa elverk voro i kraftig utveckling, andra icke. En del hade just avslutat utvidgnings- eller omläggningsarbeten, andra stodo i begrepp att påbörja planerade arbeten, och ofta voro dessa arbeten oundgängligen erforderliga för att icke städernas eller samhällenas försörjning med kraft och ljus skulle äventyras. Vissa elverk hade jämförelsevis goda lager av ledningsmateriel, andra hade det icke. Varje elverk måste därför behandlas mer eller mindre individuellt och med beaktande av just vid detta verk rådande speciella förhållanden. I meddelande den 31/10 1941 (nr 44) utfärdade IK bestämmelser angående tilldelning av koppar till kommunala elverk och därmed jämställda. Härvid skildes på två slag av kopparförbrukning, nämligen dels l ö p a n d e f ö r b r u k n i n g , som avsåg normalt underhåll, förstärkning och mindre utvidgningar av befintliga nät, och dels s p e c i e l l förbrukning, som avsåg utbyggnad av nya nät eller större utvidgningar av befintliga nät. Tilldelningen av ledningar för löpande förbrukning anpassades efter normalbehovet. Detaljerade föreskrifter meddelades hur ett elverks normalbehov skulle deklareras, varvid dels kopparinvesteringen i distributionsnätet, dels tillväxttakten skulle läggas till grund. Med stöd av det deklarerade normalbehovet fastslog kommissionen tilldelningskvantiteten för löpande förbrukning till 25 % av normalbehovet. Tilldelningsperioden gällde för ett år, d. v. s. till utgången av oktober 1943. För erhållande av koppar
528 för speciell förbrukning ålades elverken att samtidigt med licensansökan insända sådana underlag i form av ritningar, beräkningar, belastningssiffror m. m., att kommissionen kunde bedöma angelägenhetsgraden av arbetet i fråga. Nästa tilldelningsperiod bestämdes att omfatta tiden 1/11 1943—31/12 1944. Som ett led i en undersökning beträffande skrottillgångarna inom landet infordrade IK i början av år 1942 uppgifter från elverk angående s. k. » d ö d a j o r d k a b l a r » . Härmed avses sådana kablar, vilka på grund av ändrade dispositioner förblivit liggande strömlösa i gator och av kostnadsskäl eller av andra orsaker icke uppgrävts. Efter jämförelse mellan å ena sidan uppgrävnings- och skrotningskostnaderna och å andra sidan den kvantitet koppar som kunde utvinnas genom nedskrotning indelades de deklarerade döda kablarna i olika klasser. Vissa elverk uppmanades att på egen bekostnad uppgräva en del av de döda kablarna mot sådan gottgörelse, att den återvunna metallen fick disponeras för tillverkning av jordkablar utanför ordinarie tilldelning. Till följd av den mycket restriktiva tilldelning av blymantlade kablar och ledningar, som IK med hänsyn till blyförsörjningen måste tillämpa under 1942 och ännu mer 1943, blevo de döda jordkablarna till största delen uppgrävda under sistnämnda år. De metallkvantiteter som härigenom tillfördes marknaden torde kunna uppskattas till ca 100 ton koppar och 100 ton bly. Till förbrukare av jordkabel, som icke kunde tillhandahålla blyskrot i erforderlig utsträckning för sökt kabeltilldelning, gavs under år 1943 i vissa fall licens med förbehåll att importerat spanskt bly, vilket var avsevärt dyrare än Bolidenblyet, skulle komma till användning vid kabeltillverkningen. Efter utgången av år 1944 ändrades i viss mån principerna för elverkens tilldelning. På IK:s anmodan hade elverk och distributionsföretag dessförinnan inkommit med preliminär, till olika ledningsslag specificerad uppgift på oundgängligt behov av koppar utöver medgiven tilldelning för löpande förbrukning. Med stöd av sålunda erhållna behovssiffror, kännedom om elverkens procentuella andel av totala tilldelningen under tidigare år samt kännedom om kabelverkens produktionsförmåga fastställde kommissionen tilldelningen för år 1945 till 80 % av anmält behov för speciell förbrukning. På samma sätt infordrades i slutet av år 1945 uppgifter angående kabelbehovet för 1946, varvid man emellertid ej längre skilde mellan behov för löpande och speciell förbrukning. Däremot deklarerades behovet av kablar för 20 kV och högre spänningar skilt från övriga kablar. I den mån kablarna för 20 kV och högre spänningar av kommissionen bedömdes såsom erforderliga, beviljades dessa till 100 %. För övriga kablar medgavs 60 % tilldelning av anmält behov, såvida ej alldeles särskilda skäl kunde anföras för större tilldelning.
529 För år 1947 kunde, till följd av materialbrist och förlängda leveranstider vid kabelverken, icke mer än 50 % tilldelning av anmält behov medgivas av svensktillverkade kablar. Elverken uppmanades att köpa importerade kablar, i den mån detta var möjligt, och IK utfäste sig att utställa förbrukningslicens för de kvantiteter som verken lyckades importera. Genom att från svensk sida tillhandahölls bly och i vissa fall även koppar för kabelbeställningar vid fabriker i Italien, England och Belgien erhöllos betydande leveranser utifrån. Kopparinnehållet i den under år 1947 importerade starkströmsjordkabeln var ungefär 1 250 ton; större delen härav torde ha levererats till elverk. För år 1948 medgavs 75 % tilldelning av anmält behov och för 1949 90 %. Fr. o. m. den 2/5 1948 hävdes ransoneringen för alla elektriska kablar och ledningar med undantag för blymantlade sådana samt gummislangledning och dynamotråd. De sålunda undantagna ledningsslagen frigåvos fr. o. m. den 1/7 1949, men enligt överenkommelse med kabelverken skulle leveranser även efter nämnda dag i första hand ske till köpare som hade licenser liggande hos fabrikerna. På grund av brist på j ä r n b a n d för armering av jordkablar, vilken började göra sig gällande mot slutet av år 1945 och successivt förvärrades, föreskrev IK i samråd med kommerskollegium den 7/5 1945, att 1 kV jordkablar med area över 35 mm 2 fingo armeras med endast ett järnband, under det att järnbandsarmering ej alls fick utföras på kablar med klenare area. Kablar för högre spänningar än 1 kV fingo även i fortsättningen armeras med dubbla järnband. Inskränkningarna i järnbandsarmeringen inneburo givetvis en betydande försämring av kvaliteten, men m a n räknade med att ej behöva tillämpa dessa restriktioner längre än till årets slut. Tyvärr medförde importregleringen från mars 1947, att bandförsörjningen icke blev tillfredsställande förrän vid samma tid som ransoneringen av jordkablar kunde helt hävas, d. v. s. från juli 1949. Under den tid som restriktionerna i fråga om järnbandsarmeringen voro gällande lämnade IK emellertid dispens för kablar med normalt utförande, när synnerliga skäl härtill förelågo. För fördelningsnät i städer och samhällen licenserades åren 1941 47 kablar och ledningar med kopparinnehåll i följande omfattning: 1941 (fr. o. m. april) !942 1943
841 ton 671 » 612 » 1 129 »
1945 1946 1947
2 055 ton 2 491 »> 3 985 ,
Den synnerligen låga tilldelningen under de första åren var möjlig endast därigenom att elverkens nät vid krigets början i stor utsträckning voro väl utbyggda och rikligt dimensionerade. Överbelastningen av kabelnäten växte emellertid år för år, och härigenom nedsattes driftsäkerheten i oroväckande grad. 34—116821
530 Industri och hantverk. Då utförandet av elektriska anläggningar vid industrier i väsentliga avseenden skiljer sig från andra installationer, befanns det nödvändigt att utfärda särskilda instruktioner och föreskrifter för detta slag av anläggningar. I meddelande den 15/11 1941 (nr 47) lämnades detaljerade bestämmelser för användningen av ledningskoppar i fasta elektriska starkströmsinstallationer för hithörande ändamål. I samband härmed uppdrogs en gräns mellan vad som skulle betraktas som industri å ena sidan och som hantverk eller småindustri å den andra. Utslagsgivande var härvid produkten av antalet arbetare och sammanlagda märkeffekten hos installerade elektriska motorer och industriella värmeapparater (dock ej för lokaluppvärmning). Överskred denna produkt 400, var rörelsen att betrakta som industri, i annat fall som hantverk eller småindustri. Då emellertid bestämmelserna i allt väsentligt voro lika för de två kategorierna av företag, blev merendels prövningen av licensansökningarna densamma i båda fallen. Liksom vid tilldelning av koppar till elverk skilde man också vid tilldelning till industriella företag mellan arbeten avseende reparationer och underhåll samt mindre utökningar av befintliga anläggningar å ena sidan samt nyanläggningar och större utvidgningar å den andra. För reparationer, underhåll och mindre utökningar medgavs en generell tilldelning, s. k. samlingslicens. Kvantiteten fastställdes i förhållande till den av företaget deklarerade förbrukningen för samma ändamål under år 1940. Samlingslicens beviljades mot ansökan för ett kvartal i sänder. Ansökningar om koppar för nyanläggningar ävensom för större utökningar av befintliga installationer skulle av industriföretagen styrkas genom sådan utredning som kunde läggas till grund för behovsprövning. Vidare skulle styrkas, att vederbörande kraftleverantör ville leverera erforderlig kraft för den projekterade anläggningen. Nyssnämnda meddelande den 15/11 1941 innehöll utförliga bestämmelser om vilka installationer som fingo och vilka som icke fingo utföras. Bl. a. förtjänar framhållas, att koppar kunde erhållas för ersättande av importerat bränsle med elektrisk kraft. Ansökningar i detta syfte avsågo huvudsakligen installation av elektriska ångpannor. Ärendena avgjordes i samråd med BK och utslagsgivande för bedömningen var kvantiteten sparad kol ställd i relation till kopparbehovet. Då IK principiellt icke medgav tilldelning av koppar för elektriska anläggningar till andra än dem som innehade kommerskollegii behörighetsbevis för utförande av dylika anläggningar, kunde företag som icke hade egen verkmontör ej erhålla tilldelning av koppar. Ansökan skulle i sådana fall göras av den installatör som skulle utföra arbetet. Denne kunde för utförande av reparationer, underhåll och mindre utökningar av befint-
531 liga anläggningar vid visst företag erhålla samlingslicens enligt samma grunder som företag med egen verkmontör. Sedermera sammanslogs installatörens samlingslicens för icke industriell och för industriell förbrukning till en enda samlingslicens, som således omfattade tilldelning för alla smärre reparations- och utökningsarbeten, oberoende av anläggningens art. Ansökningar avseende större kvantiteter kablar och ledningar för industriella ändamål bedömdes med hänsyn till den tidpunkt då anläggningen skulle vara färdig. Licens på erforderlig kvantitet gavs i dylika fall successivt allt efter byggnadsarbetets fortskridande. Av ledningar och kablar i krisutförande kom torrumskabel och blylös blygummiledning till stor användning i industrianläggningar under den tid då blyförsörjningen endast medgav mycket begränsad tilldelning av bly till kabelverken. Sedan försörjningsläget för ledningar under år 1945 i någon mån förbättrats, upphävdes fr. o. m. den 1/10 d. å. de tidigare meddelade bestämmelserna rörande dimensionering av elektriska ledningar av koppar. Härigenom möjliggjordes att åter dimensionera de elektriska anläggningarna vid industriföretag efter tekniska och ekonomiska grunder. För elektriska anläggningar vid industrier beviljades följande kopparkvantiteter: 1941 (fr. o. m. april) 1942 1943 1944
1144 ton 1945 1 003 i 1946 980 » 1947 980 »
1 466 ton 1 704 » 2 422 »
Det är att märka, att blank koppar var ransonerad endast intill den 8/10 1945 och att detta varuslag sålunda endast till nämnda dag ingår i de ovan angivna licenskvantiteterna. Installationer
i bostadsfastigheter,
allmänna
inrättningar
m. m.
Redan i det inledningsvis omnämnda meddelandet den 31/3 1941 hade IK, i syfte att nedbringa kopparförbrukningen, framlagt vissa riktlinjer att iakttagas vid planering av nya installationer resp. utökning av äldre anläggningar. I ett senare meddelande den 1/8 1941 (nr 24) lämnades mera detaljerade föreskrifter i avsikt att inskränka förbrukningen av elektriska ledningar i bostadsfastigheter, allmänna inrättningar och lantgårdarnas ekonomiutrymmen. Bland de tekniska bestämmelserna i sistnämnda meddelande märkes särskilt sänkningen av minimiarean för gruppledningar från 1,5 till 1 mm 2 . Meddelandet innehöll vidare tablåer, som angåvo vilka installationer som fingo utföras och vilka som voro förbjudna. Sålunda förbjöds (med några få undantag) att i vare sig nya eller äldre icke elektrifierade fastigheter installera elektriska matlagningsapparater, tvättmaskiner, vattenvärmare, elkaminer m. m. Beträffande sportstugor, sommarvillor och liknande bygg-
532 nåder var varje slag av installation med kopparledningar förbjuden och endast absolut nödvändiga reparationer medgåvos. Bestämmelserna rörande utökning av befintliga installationer i allmänna inrättningar, såsom sjukhus, skolor, kyrkor m. m., voro lämpade efter fastighetens karaktär. Sålunda fingo arbetsbesparande maskiner, tvättmaskiner, elspisar och vattenvärmare (de två sistnämnda dock blott då de ersatte apparater för importerat bränsle eller gas) installeras i skolor, sjukhus och ålderdomshem. I vissa andra byggnader av allmän karaktär fingo liknande installationer göras blott i de fall då befintliga huvudledningar voro tillräckliga för den ökade belastningen. För nyanläggning av till denna grupp hörande byggnader förbehöll sig IK rätt att pröva ansökningar om elektriska kablar och ledningar. Utslagsgivande för tilldelningen var, förutom att anläggningen var planerad på sådant sätt att minsta möjliga kvantitet ledningar erfordrades, tidpunkten för byggnadens färdigställande. Man medgav nämligen för större byggnadsföretag, t. ex. sjukhus, med byggnadstid utsträckt över relativt lång period icke tilldelning av ledningar i hastigare takt än nödigt var. För lantgårdarnas ekonomiutrymmen slutligen gällde, att vid nyelektrifiering installation för såväl motorkraft som för belysning i sparsam omfattning var tillåten. I tidigare elektrifierade byggnader fick belysningsinstallationen icke utökas, vattenvärmare, elkaminer el. dyl. fingo icke installeras; däremot tilläts att framdraga ledningar för motorkraft. Bestämmelserna i meddelandet den 1/8 1941 blevo i senare utsända meddelanden eller i cirkulärskrivelser kompletterade och förtydligade, skärpta eller modifierade alltefter försörjningsläget. Som förut omtalats, hävdes den 1/10 1945 de tidigare utfärdade bestämmelserna rörande dimensionering av kablar och ledningar i elektriska installationer; dock bibehöllos föreskrifterna om begränsning av omfattningen av installationerna (antal ljuspunkter per rum m. m.). Fr. o. m. den 2/5 1948 frigåvos, som redan nämnts, alla ledningar med undantag av blymantlade ledningar, gummislangledning och dynamotråd, för vilka senare ransoneringen upphörde den 1/7 1949. Koppartilldelningen för hithörande kategori av anläggningar var åren 1941—47 följande:
1941 (fr. 1/4) 1942 1943 1944
Sjukhus och liknande allm. inrättningar
Installationsrörelse
176 ton 101 »> 74 » 118 »
875 ton 724 » 724 » 876 »>
1945 1946 1947
Sjukhus och liknande allm. inrättningar
Installationsrörelse
177 ton 253 »> 313 »>
955 ton 1 209 »> 1 711 »>
Försörjningen med gummislangledning för motorsladdar var alldeles otillräcklig, och bristen på dylika ledningar var till följd av den dåliga tillgången på gummi särskilt kännbar under åren 1942—44. Följden blev,
att inan exempelvis för tröskmotorer tvingades reparera söndriga sladdar, som ur säkerhetssynpunkt egentligen bort kasseras, eller att man som sladdledning utnyttjade ledningstyper, som enligt säkerhetsföreskrifterna ej voro tillåtna för ifrågavarande ändamål. Transformatorolja. Genom kungörelse den 19/4 1940 (nr 255) förordnade Kungl. Maj:t om beslag å smörjmedel, vari bl. a. även innefattades transformatorolja. Beslaget upphävdes redan fr. o. m. den 29/9 s. å. (utom beträffande spillolja) men ersattes av bestämmelser angående reglering av handeln med smörjmedel utan beslag (kung. 13/9 1940, nr 841). Administreringen av den med stöd av nämnda författningar införda ransoneringen uppdrogs inom IK åt smörjoljebyrån. I fråga om transformatorolja behandlades licensansökningarna emellertid i samråd med elektriska byrån. I cirkulärskrivelse den 30/9 1942 till landets alla kraft- och distributionsföretag m. fl. föreskrevs, att transformatorer upp till 100 kVA märkeffekt och 11 kV märkspänning i regel skulle utföras 1 u f t k y 1 d a. Efter särskild prövning av IK kunde dock undantag från denna regel medges. För nya transformatorer, som ersatte befintliga äldre dylika, skulle i första hand den gamla oljan användas och vid eventuellt överskott av olja skulle denna redovisas till kommissionen. Försäljning av oljekylda transformatorer fick endast ske till den som disponerade olja för ur drift tagna transformatorer eller hade inköpstillstånd för transformatorolja utfärdat av kommissionen. Ansökan om sådant inköpstillstånd skulle åtföljas av intygutställt av auktoriserad intygsgivare. Det föreskrevs vidare, att utbyte av befintlig transformator endast fick ske, när åtgärder att genom forcerad kylning höja belastningsförmågan voro otillräckliga eller när belastningsökningen avsevärt skulle reducera transformatorns livslängd. De luftkylda transformatorerna visade sig helt naturligt vara mindre hållbara än oljekylda, och för den högsta spänningen, 11 kV, för vilken luftkylda transformatorer utfördes, voro svårigheterna störst. Med hänsyn till de driftstörningar, som användningen av luftkylda transformatorer visat sig medföra, övergick kommissionen under senare delen av 1944 till att successivt tilldela olja även till transformatorer för 11 kV-spänning. Avvecklingen skedde på så sätt, att av det för en viss elektrifiering erforderliga antalet transformatorer hälften bestämdes skola vara luftkylda, om dylika funnos i lager, under det att oljetilldelning medgavs för resterande antal. Angående försök som gjordes att på transformatoroljeområdet framställa ersättningsprodukter och utdrygningsmedel se sid. 874. Den 31/10 1945 utsändes av smörjolje- och elektriska byråerna gemensamt en cirkulärskrivelse till de auktoriserade intygsgivarna, vari meddelades, att försörjningsläget i fråga om transformatorolja förbättrats, varför
•
534 de sedan den 30/9 1942 gällande bestämmelserna upphävdes. Ansökan om oljetilldelning skulle dock fortfarande göras på samma sätt som förut, ehuru det icke var erforderligt att till ansökan bifoga intyg av auktoriserad intygsgivare. Behovet av transformatorolja kunde från denna tidpunkt tillgodoses i full utsträckning. Installationsmateriel. Behovet av installationsmateriel, såsom SP-rör, B-rör, strömbrytare, väggkontakter, lamphållare m. m., tillgodosågs före kriget genom import från Tyskland. När handelsförbindelserna med detta land praktiskt taget upphörde år 1944, uppstod givetvis brist på dylik materiel. En utredning verkställdes inom IK år 1944 angående försörjningen med sådan installationsmateriel som dittills helt eller delvis importerats. Det visade sig därvid, att det borde bli möjligt att med nyupptagen svensk tillverkning jämte ianspråktagande av förefintliga lager nödtorftigt tillgodose behoven under det följande året. Ett stort antal småföretag hade visserligen redan tidigare planerat tillverkning av enstaka varuslag, men dessa företag utvalde de ur konstruktions- och tillverkningssynpunkt enklaste artiklarna. Det uppstod sålunda en onödigt stor produktion av exempelvis stickproppar och bakelitlamphållare utan vred, medan den betydligt svårare tillverkningen av strömställare m. m. icke kom i gång förrän senare. Genom den alltmera kännbara knappheten på installationsmateriel förmåddes nu även företag med större resurser att intressera sig för tillverkning av hithörande slag, men den under år 1945 inträffade verkstadskonflikten inverkade mycket försenande vid planernas förverkligande. De båda inom den elektriska branschen verksamma grossistföreningarna överenskommo år 1945 att gemensamt planlägga inköpen av installationsmateriel från inhemska tillverkare. Genom att industriföretagen på detta sätt erhöllo fasta order på vissa kvantiteter av artiklar, som de tillverkade eller vidtagit åtgärder för att tillverka, blev planläggningen av tillverkningen mera rationell än den annars skulle ha blivit. Mellan nämnda inköpsorganisationer och IK:s elektriska byrå existerade ett intimt samarbete. Fr. o. m. år 1945 ökades produktionen av installationsmateriel successivt, så att den under 1948 i stort sett täckte hela behovet. Vissa artiklar måste väl fortfarande helt eller delvis importeras, men i fråga om en del andra uppstod en förhållandevis stor export. Angående det under 1945 tillämpade systemet med av IK reglerad förtursrätt vid leverans av elektrisk installationsmateriel till byggnadsföretag se sid. 552. En åtgärd som IK vidtog för att befrämja tillgången på glödlampor var att organisera en i n s a m l i n g a v g 1 ö d 1 a m p s s o c k 1 a r. Sedan
535 importen av denna vara i början av år 1945 helt upphört, blev försörjningsläget här snart mycket prekärt. Den inhemska tillverkning av socklar, som nyligen igångsatts, kunde väntas täcka endast en mindre del av behovet. IK ordnade nu så, att socklarna till begagnade lampor i stor utsträckning tillvaratogos och återfördes till glödlampsfabrikerna, där de efter en rengöringsprocedur åter kunde komma till användning. Kommissionen träffade avtal med fabrikanterna, varigenom dessa förbundo sig att organisera insamling av begagnade lampor i samband med lampförsälj ningen. Bestämmelser utfärdades av innebörd att socklar i möjligaste mån borde lämnas i utbyte vid inköp av glödlampor. Byggnadsmaterial. P å grund av att byggnadsverksamheten omedelbart efter krigsutbrottet kraftigt inskränktes rådde under de första krigsåren ingen egentlig brist på byggnadsmaterial. Det var först på ett något senare stadium, sedan den häftiga byggnadskrisen inom byggnadsindustrien övervunnits — delvis till följd av de stimulerande åtgärder, vilka statsmakterna särskilt i kredithänseende vidtagit — som knapphetssymptom började framträda i fråga om vissa slag av byggnadsmaterial. I någon mån förmärktes detta redan under år 1941. Avsevärt mera spänt blev emellertid läget under år 1942, vilket föranledde en rad åtgärder för reglering av hushållningen på hithörande varuområden. Försörjningsläget företedde i fortsättningen växlande aspekter för särskilda grupper av material. Den allt kraftigare stegringen av byggnadsverksamheten i förening med växande importsvårigheter eller avsiktlig importbegränsning medförde i vissa fall skärpningar i regleringssystemet ännu under åren efter krigets avslutning. Till gruppen byggnadsmaterial räknas ett stort antal varuslag, av vilka en del behandlas inom andra avsnitt av denna översikt. Bland dessa må nämnas byggnadsjärn av skilda slag (armeringsjärn, balkar, plåt e t c ) , järnrör, metaller, elektrisk lednings- och installationsmateriel, sprängämnen och målningsmaterial. Framställningen inom detta avsnitt begränsas till vissa viktigare byggnadsämnen, för vilka icke redogöres på annat ställe och vilka blevo föremål för mer eller mindre omfattande statliga regleringsåtgärder, nämligen följande: cement, tegel och närstående varor, fönsterglas, byggnadspapp samt vissa verkstadsprodukter. Regleringen av här ifrågavarande varuslag handhades i stort sett av IK:s byggnadsavdelning om ock delvis i samverkan med andra avdelningar. Cement. Den svenska cementindustriens produktion uppgick under tiden närmast före kriget till 800 000 å 900 000 ton i årligt genomsnitt. Byggnadsverksamheten befann sig under dessa år i stark tillväxt, vilket medförde ett i samma
536 m å n ökat cementbehov och en successivt ökad tillverkning. År 1939 nådde produktionen en kvantitet av nära 1,2 milj. ton. En mindre import förekom och även en viss export, vilket gjorde att tillverkningen ej helt sammanföll med den inhemska förbrukningen. Denna utgjorde under hela perioden 1936—39 i årligt genomsnitt ca 930 000 ton. I samband med byggnadsverksamhetens tvära nedgång efter krigsutbrottet avtog också cementproduktionen; den uppgick år 1940 till ca 700 000 ton och följande år till endast 645 000 ton. En vändning var emellertid nu under förberedelse. Det visade sig, att möjligheten att upprätthålla en cementtillverkning av tillfredsställande omfattning var väsentligen en bränslefråga. För framställning av viss mängd cement hade dittills åtgått en stenkolskvantitet av ej mindre än bortåt 30 % av den framställda varans vikt. I samma mån som stenkolsimporten nedgick och en strängare bränslehushållning som följd härav måste genomföras framträdde krav på en radikal beskärning av cementindustriens bränsleförbrukning. Detta besparingsproblem löstes — med stöd av tidigare verkställda försök och med utnyttjande även av utländska erfarenheter — genom en total omläggning av cementindustriens tillverkning på sådant sätt, att större delen av fabrikernas leveranser bestämdes skola utgöras icke av vanligt cement (portlandscement) utan av s. k. e r s ä t t n i n g s c e m e n t (E-cement), vars tillverkning krävde avsevärt mindre kolåtgång. Överenskommelser härom träffades mellan IK och tillverkarna i april 1941. Ersättningscementet bestod till ungefär hälften av vanligt cement och till hälften av masugnsslagg, sandsten eller annat fyllnadsmaterial, som maldes samm a n med cementet. Leveranserna av portlandscement avsågos skola förbehållas för arbeten, där prima cement var behövligt och där stor hållfasthet erfordrades, medan E-cement skulle användas för övriga arbeten. De utförda försöken hade visat, att E-cementet till hållfasthet och beständighet kunde anses tillräckligt kvalificerat för flertalet användningsområden. Genom ifrågavarande omläggning av tillverkningen beräknades en kolbesparing kunna ernås, motsvarande ungefär hälften av den eljest för bränningen erforderliga kolkvantiteten. För att möjliggöra berörda omläggning, bl. a. med hänsyn till löpande leveranskontrakt, förordnades om b e s l a g å cement för byggnadsändamål fr. o. m. den 8/4 1941. Beslaget omfattade förråd hos cementtillverkare eller dessas försäljningsföretag samt vara som efter sistnämnda dag tillverkades inom eller infördes till riket men däremot icke förråd hos handlande eller enskilda förbrukare. Ersättningscement fick enligt av IK utfärdade föreskrifter till en början fritt försäljas utan hinder av beslaget. Försäljning av portlandscement fick däremot endast ske mot av IK utfärdad inköpslicens till kvantitet och för ändamål som angavs i licensen. Även för användningen av portlandscement fordrades av IK lämnat tillstånd.
537 Den alltmer bekymmersamma kolsituationen gjorde, att det snart befanns nödigt att genomföra r a n s o n e r i n g f ö r a l l t c e m e n t . Fr. o. m. den 1/7 1941 gällde sålunda licenstvång även för inköp och användning av E-cement. IK meddelade, att då i rådande läge största möjliga sparsamhet med cement måste iakttagas, cement ej komme att tillåtas för arbeten — vare sig offentliga eller privata — som voro av mindre betydelse eller kunde uppskjutas eller som utan större olägenhet kunde utföras med tegel eller träkonstruktioner etc. Alltsedan mitten av april 1941 tillhandahölls dels vanligt portlandscement, innefattande cement av klass A och cement av klass Special, vilka båda förblevo oförändrade till sina egenskaper (de sammanfattades sedermera under benämningen s t a n d a r d c e m e n t ) , dels ersättningscement ( E - c e m e n t ) , motsvarande de sedan gammalt gällande normerna för portlandscement klass B. Det nya E-cementet garanterades av tillverkarna äga B-cementets hållfasthetsegenskaper samt giva beständiga betongkonstruktioner. E-cementet var till en början något ojämnt men förbättrades snart och visade sig fullt användbart för de flesta byggnadsarbeten. Energiska försök igångsattes av fabrikerna för att förbättra bränslesituationen genom användning av inhemska ersättningsbränslen, såsom torv, sågspån, sekunda Höganäskol och träkolsstybb. Dessa försök visade sig framgångsrika och nedbragte behovet av importerade stenkol t. o. m. utöver vad från början räknats med, ehuru tillverkningskostnaderna blevo högre med de sämre bränslena än med kol. Särskilda grunder fastställdes av IK fr. o. m. den 1/11 1941 för användning av cement till bostadshus. Det angavs, att tilldelning som regel kunde påräknas till nybyggnad av bostadshus på orter där bostadsbrist rådde eller kunde väntas inträda under nästkommande år, under förutsättning dock att största sparsamhet med cement iakttoges. I byggnad ingående betongkonstruktion borde icke givas större dimensioner än som fordrades ur hållfasthets- eller andra synpunkter. A-cement kunde härvid endast påräknas i särskilda konstruktioner, där med hänsyn till uppträdande påkänningar eller på grund av andra tekniska omständigheter E-cementbetong icke var användbar. På andra orter än de nyss nämnda kunde tilldelning av cement för nybyggnad påräknas endast i mera begränsad omfattning. För reparationsarbete medgavs tilldelning allenast där det kunde visas att omedelbart behov härav förelåge. Tack vare de besparingsåtgärder som vidtagits beträffande bränsleanvändningen inom cementindustrien, varigenom denna blivit i allt mindre grad beroende av importerat bränsle, visade det sig rätt snart möjligt att så till vida lätta på restriktionerna, att E-cement åter fick fritt säljas och användas. Så skedde fr. o. m. den 1/2 1942. Portlandscement däremot förblev fortfarande underkastat reglering och beslaget kvarstod för alla slag av cement.
538 Inom cementindustrien funnos under ifrågavarande tid endast två företag, nämligen Skånska Cement AB med 5, senare 6 fabriker och AB Gullhögens Bruk med en fabrik. Dessa företags sammanlagda leveranser uppgingo under åren 1942—47 (i avrundade tal) till nedan angivna kvantiteter. E-cement
Standardcement
S u m m a ton
Å r
1942 1943 1944 1945 1946 1947
ton
/o
ton
/o
185 000 218 000 233 000 280 000 333 000 365 000
23 24 24 22 23 31
615 000 707 000 819 000 970 000 1 119 000 1 175 000
77 76 76 78 77 69
800 000 925 000 1 052 000 1 250 000 1 452 000 1 540 000
Produktionen befann sig alltså ifrån år 1941, då den utgjorde blott 645 000 ton, kontinuerligt i stigande. Dess omfång bestämdes väsentligen av bränsletillgången och begränsades icke av bristande kapacitet; åtminstone t. o. m. år 1945 förmådde den emellertid i allmänhet väl tillgodose behoven 1 . Byggnadsverksamhetens snabba tillväxt vållade emellertid under de första efterkrigsåren en rätt kännbar knapphet på cement och en besvärande eftersläpning i leveranserna började förmärkas. Till en del kunde dock det erforderliga tillskottet erhållas genom import, särskilt från Polen. I övrigt dämpades tillväxten i förbrukningen något genom bristande tillgång på armerings järn. Senare verkade i samma riktning och i starkare grad den genom byggnadsregleringen åstadkomna begränsningen i byggnadsverksamheten. Samtidigt ökades kapaciteten inom cementindustrien kraftigt genom tillkomsten av två nya fabriker (i Köping 1946 och i Vika söder om Stockholm 1948). Härmed uppstodo möjligheter för export, vilka ansågos böra utnyttjas under rådande gynnsamma konjunktur. Förutsättning härför var dock, att tillverkningen av E-cement upprätthölls och i samband därmed även begränsningen i den inrikes förbrukningen av standardcement. En reglering av hithörande förhållanden kom år 1948 till stånd av följande innebörd. Beslaget å cement upphävdes med utgången av september nämnda år. Samtidigt träffade IK en överenskommelse med cementbolagen, vilken möjliggjorde en fortsatt reglering av handeln med standardcement genom av IK härför på ansökan utfärdade inköpslicenser. Fr. o. m. den 1/11 1948 medgavs dock, att till en och samma förbrukare fick per månad försäljas högst 10 säckar standardcement mot anteckning å av säljaren förd förteckning. Här nämnda reglering har även under de efterföljande åren upprätthållits, varvid licensgivningen sedan början av 1950 utövats av HIK. 1 Det bör anmärkas, att cementindustrien var beroende förutom av stenkol även av en annan importerad förbrukningsartikel, nämligen g i p s s t e n . Några större svårigheter a t t från utlandet erhålla tillräckliga kvantiteter av denna vara förelågo i allmänhet icke. Behovet uppgick till 20 å 30 000 ton per år.
539 Tegel. Den stagnation i byggnadsverksamheten som inträdde efter krigsutbrottet inverkade i hög grad sänkande på tegelbrukens produktion. Nedanstående siffror ge en föreställning härom.
År
1939 1940
Antalet fullbordade Murtegelproduktion lägenheter i tätmilj. tegel orterna 45 000 17 300
361 117
År
1941 1942
Antalet fullbordade Murtegelproduktion lägenheter i tätmilj. tegel orterna 12 100 23 300
165 261
Siffrorna ge vid handen, att produktionen av murtegel under år 1942 efter den skarpa nedgången åren 1940—41 befann sig i stigande jämsides med den begynnande tillväxten i bostadsbyggandet. Behoven tilltogo emellertid i starkare progression än som framgår av siffrorna angående bostadsproduktionen. (Angående denna se sid. 1171.) Vid sidan härav försiggick en växande byggnadsverksamhet för industriella ändamål, varjämte försvarets behov voro mycket omfattande. Härtill kom, att brist på cement och armerings j ä r n föranledde en proportionsvis ökad användning av tegel i stället för betongkonstruktioner. En omedelbar stegring av tegeltillverkningen motverkades av bristen på fossila bränslen och på arbetskraft. Rådande transportsvårigheter hindrade ock en lämplig fördelning av teglet inom landet. Särskilt blev tegelbristen kännbar i Stockholm. Ett visst tillskott erhölls emellertid därigenom att vinterbränning i större omfattning än förut igångsattes vid ett antal tegelbruk, delvis med stöd av statsmedel. Byggnadsvolymen kunde av allt att döma år 1943 väntas bliva av minst samma storleksordning som under 1942. Tegelbrukens totala kapacitet för 1943 beräknades till över 300 milj. murtegel. Härtill kom en väntad produktion av gasbetongblock, motsvarande ca 50 milj. tegel, samt en produktion av hålstensblock, beräknad till 150 000 m 3 . Sammanlagda volymen mursten, som vid denna beräkning komme att finnas tillgänglig under år 1943, kunde i och för sig anses vara tillräcklig för den väntade byggnadsproduktionen under året, men då lagren vid årsskiftet voro så gott som uttömda, var det att förutse, att knapphet skulle uppstå under våren och försommaren åtminstone inom de vanliga underskottsområdena (Mälardalen, Norrland, Östergötland m. fl.). Det syntes därför angeläget att vinna kontroll över transporterna och användningen av tillgängliga förråd, så att dessa disponerades på ändamålsenligt sätt. För att möjliggöra genomförandet av en viss förtursrätt vid leveranserna till olika byggnadsföretag ansåg IK med hänsyn till redan avslutade leveranskontrakt en på beslag grundad handelsreglering på tegelområdet önskvärd och gjorde hos Kungl. Maj :t framställning härom i mitten av december 1942.
540 Med bifall till IK:s hemställan förordnade Kungl. Maj:t om b e s l a g å murtegel och liknande tegelsorter fr. o. m. den 6/1 1943 samt reglering av handeln därmed. Beslaget, vilket avsåg vanligt oglaserat murtegel, kalksandtegel och oglaserat fasadtegel, omfattade som vanligt ej blott förefintliga förråd av viss storlek utan även partier som framdeles tillverkades inom riket eller dit infördes. Enligt de av IK utfärdade tillämpningsbestämmelserna, som kombinerades med föreskrifter om h a n d e l s r e g l e r i n g för murtegel m. m., krävdes — frånsett rätten att under viss övergångstid använda egna förråd för pågående bygge — för varje särskilt fall IK:s tillstånd att använda beslaglagd vara på av kommissionen angivna villkor. Yrkesmässig försäljning till förbrukare fick ske endast mot avlämnande av för köparen utfärdad inköpslicens. Dock tilläts fri försäljning till en och samma förbrukare för byggnadsarbete som erfordrade högst 10 000 stenar mot anteckning i av säljaren förd förteckning. Ansökning om inköpslicens skulle av sökanden insändas till det tegelbruk, från vilket teglet var avsett att levereras, eller till den försäljningsorganisation som bruket tillhörde. Avsågs leverans direkt från återförsäljares lager, skulle ansökningen insändas till denne. Å ansökan hade sökanden bl. a. att uppge de kvantiteter murtegel som beräknades erforderliga under angivna månader för att byggnadsföretaget skulle kunna färdigställas inom planerad tid. Tegelförsäljaren skulle å ansökan meddela hur stor kvantitet han ansåg sig kunna leverera, men behövde ej ange leveranstid. Vid prövningen av hithörande licensärenden tog IK hänsyn till om det gällde leverans från över- eller underskottsområden med beaktande även av produktionen av andra för liknande ändamål avsedda byggnadsmaterial. Enligt upprättad plan medgav IK tilldelning av murtegel i första hand för byggnader som voro nödvändiga för försvaret (kaserner, krigs viktiga industrier o. s. v.), i andra hand för bostadsbyggen i orter där bostadsbrist rådde, i tredje hand för industribyggnader av vikt för folkförsörjningen eller av beskaffenhet att öka landets konkurrenskraft; i sista hand kommo vanliga statliga och kommunala byggnader, bostäder på andra orter än sådana med bostadsbrist samt övriga industribyggnader. För att underlätta licensbedömningen indelades landet i 16 distrikt, i möjligaste mån motsvarande tegelbrukens naturliga avsättningsområden. Med hänsyn till dels svårigheterna att transportera tegel i större kvantiteter, dels den förefintliga starka belastningen av trafikmedlen kunde licensgivningen icke genomföras konsekvent för hela landet, utan i regel fördelades förefintliga kvantiteter enligt ovan angivna principer med hänsyn till tillgången inom varje distrikt, varom kännedom erhölls genom den månatliga rapporteringen. Ganska snart visade sig läget sådant, att man kunde successivt för olika landsdelar lätta på handelsrestriktionerna. Sålunda medgavs redan från den 15/2 1943 rätt för tegelbruk och återförsäljare av tegel inom Skåne,
541 Halland och Blekinge samt Kalmar län att utan hinder av gällande beslagsbestämmelser fritt försälja tegel till köpare inom hela riket. Samma rätt utsträcktes under de följande månaderna steg för steg till tegelbruk och återförsäljare inom resten av riket, så att från mitten av juni full frihet i detta hänseende rådde i hela landet. Beslaget kvarstod emellertid alltjämt och likaså den månatliga redovisningsskyldigheten. Genom lag den 30/6 1943 infördes tillståndstvång för byggnadsarbete. Grundtanken i den reglering av byggnads- och anläggningsverksamheten, som härmed introducerades och senare alltmer skärptes, var att —- för åstadkommande av erforderlig hushållning med material och arbetskraft och därmed en begränsning av hithörande kapitalinvesteringar — byggnadstillstånd skulle beviljas endast för sådana byggnadsarbeten, som under rådande förhållanden kunde anses ur allmän synpunkt angelägna. Som en konsekvens härav fick fr. o. m. den 15/10 1944 tegel i större kvantitet än 10 000 stenar till ett och samma bygge försäljas endast till förbrukare med byggnadstillstånd. Trots byggnadsregleringen fortfor byggnadsverksamheten att svälla. Då tegelproduktionen ej expanderade i samma takt, försämrades givetvis försörjningsläget och leveranstiderna förlängdes i besvärande grad. IK fann sig därför föranlåten att fr. o. m. den 2/5 1945 återinföra handelsregleringen på tegelområdet i ungefär samma form som den hade i början av år 1942. Yrkesmässig försäljning av murtegel till förbrukare fick liksom då ske endast efter för köparen utfärdad inköpslicens, med det undantaget att för byggnadsarbete som krävde högst 10 000 stenar fick till en och samma förbrukare utan licens säljas erforderlig kvantitet (under tiden t. o. m. den 15/5 1945 även större kvantitet, när det gällde byggnadsföretag, där murningsarbetet påbörjats före den 2/5). Licensansökningarna avgjordes inom IK först sedan kommissionen förvissat sig om att byggnadstillstånd erhållits i de fall då sådant krävdes. Inneliggande ansökningar beviljades i regel i den ordning i vilken sökanden erhållit byggnadstillstånd. Kommissionen ansåg sig nu icke berättigad att ingå på någon bedömning av behovet av de byggnader ansökningarna avsågo. Företräde lämnades emellertid ansökningar beträffande byggnadsverksamhet inom vederbörande tegelbruks försäljningsområde och i viss mån även beträffande byggnadsföretag som blott behövde små kvantiteter murtegel i förhållande till byggnadens storlek. Bruk eller försäljare med stor omsättning erhöllo anvisning att i regel insända ansökningar en eller högst två gånger i månaden; härmed avsågs att befordra en mera rättvis fördelning av de tillgängliga kvantiteterna. Knappheten på tegel i förhållande till förbrukningen var under år 1946 snarast större än föregående år, trots de åtgärder som vidtagits för att förbättra tillgången (ökad vinterbränning m. m.). Då rätten till licensfria
542 inköp av intill 10 000 stenar för samma byggnadsföretag ansågs ha missbrukats, inskränkte IK den 21/10 1946 den fria kvantiteten till 6 000 stenar. Vid beviljandet av byggnadstillstånd togs av de härutinnan bestämmande instanserna blott i ringa m å n hänsyn till den lokala tegeltiligången. Avgörande var, såvitt angick tegel, den totala tegeltillgången i landet. Detta medförde, att ofta ganska avsevärda tegeltransporter icke kunde undvikas. Så förekom t. ex., att stora kvantiteter måste föras från Skåne och Småland till Göteborgsdistriktet. I vissa fall förekommo också transporter av fasadtegel söderifrån till mälarlandskapen, medan från sistnämnda trakter betydande partier avgingo till Norrland o. s. v. Förut har nämnts, att statsbidrag lämnades åt tegelfabrikanter för under vintermånaderna upprätthållen tegeltillverkn i n g . I slutet av år 1942 anvisades för detta ändamål ett belopp av 125 000 kr., som ställdes till statens byggnadslånebyrås förfogande för att av byrån i samråd med PKN användas till ersättning åt sådana tegelbruk, som i normala fall bedrevo tegeltillverkning endast under den varmare årstiden men som förklarat sig villiga att producera tegel även under vintern 1942/43. Ersättningen var avsedd att utgöra gottgörelse för ökade bränslekostnader och förluster å sönderfruset tegel m. m. Den beräknades efter en merkostnad av 10 kr. per 1 000 s. k. normaltegel, d. v. s. murtegel i dimensionen 25 X 12 X 7,o cm, medan den för murtegel i andra dimensioner utgick efter kubikinnehåll med ersättningen för normaltegel som bas. Under vintern 1943/44 lämnades ingen dylik ersättning för vinterproduktion. Däremot upptogs frågan på nytt under hösten 1944. Vid förda förhandlingar förklarade sig tegelföretagen villiga att, därest erforderliga bränslekvantiteter ställdes till förfogande och under förutsättning av extra gottgörelse enligt samma grunder som gällde för merproduktionen vintern 1942/43, öka sin tillverkning med ca 35 milj. tegel. Sedan BK garanterat en tillräcklig bränsletilldelning, beslöt Kungl. Maj :t i oktober 1944 anvisa en summa av 400 000 kr. att av IK användas såsom ersättning för merkostnader för tegeltillverkning under vintern 1944/45. Berättigade till ersättning voro enligt IK:s bestämmelser bruk som anmält sig ämna tillverka tegel utöver normal produktion. Som sådan skulle avses den genomsnittliga vinterproduktionen under fem föregående år. Såväl bruk vilka vanligen tillverkade tegel endast under den varmare årstiden som bruk, vilka normalt bedrevo tillverkning även vintertid, blevo delaktiga av statssubventionen. Sammanlagt ifrågakommo här ett femtiotal tegelbruk. För olika landsdelar fastställdes de tider inom vilka produktion och leverans skulle ske. Den särskilda bränsletilldelningen fördelades med hjälp av Sveriges tegelindustriförening. Liknande bidrag lämnades för upprätthållande av en ökad vinterproduktion även under vintrarna 1945/46, 1946/47 och 1947/48. Anslag för ändamålet beviljades av riksdagen enligt Kungl. Maj :ts förslag för de tre åren
543 till belopp om resp. 400 000, 300 000 och 80 000 kr. Subventionsbeloppet bestämdes för 1945/46 och 1946/47 till 11 kr. och för 1947/48 till 14 kr. per 1 000 normaltegel. Produktionsökningen uppgick under vart och ett av de två förstnämnda åren till 30 ä 40 milj. tegel, under det sista året till ca 15 milj. st. Tegelbrukens totala leveranser av mur- och fasadtegel uppgingo för åren 1939—1947 ungefärligen till följande kvantiteter: 1939 1940 1941 1942 1943
393 milj. 123 »> 174 »> 274 »> 330 »
1944 1945 1946 1947
340 milj. 390 » 394 » 393 »
Tillverkningen av taktegel höll sig under hela kristiden tämligen konstant vid en kvantitet av 50 ä 60 milj. tegel per år. Det ansågs ej behövligt att underkasta handeln därmed någon särskild reglering. Emellertid vidtog Sveriges tegelindustriförening på IK:s hemställan i början av år 1947 åtgärder för åstadkommande av en i möjligaste mån rättvis fördelning av tillgängliga förråd, närmast i syfte att hindra s. k. hamstringsköp i avvaktan på byggnadstillstånd. En betydelsefull komplettering till murtegeltillgången beredde de nya ersättningsmaterial, gasbetong, cementhålsten m. m., som i växande omfattning börjat tillverkas och vilka i många fall kunde anses fullt jämförbara, för vissa ändamål t. o. m. överlägsna murtegel. Dessa material, vilka framträdde under skilda namn, sammanfattas lämpligen under benämningen lättbetong. Produktionen av lättbetongblock, vilken år 1943 uppgick till omkring 110 000 m 3 , motsvarande ca 50 milj. murtegel, blev under de följande fyra åren till kvantiteten mer än tredubblad och utgjorde år 1947 bortåt 30 % av den sammanlagda tillverkningen av tegel och lättbetong. Då handelsregleringen av murtegel i maj 1945 återupptogs, diskuterades inom IK att införa ransonering även för byggnadsblock av lättbetong. Så skedde ej, men de olägenheter som framträdde genom den olika behandlingen av två till användningen så likartade material gjorde det önskvärt, att även handeln med lättbetong underkastades en viss reglering. För detta ändamål träffade IK i slutet av 1946 avtal med tillverkarna härav, vilka utgjorde allenast ett fåtal större verk, varigenom dessa förbundo sig att vid sin försäljning iakttaga vissa villkor. Försäljning och leveranser skulle, om byggnadstillstånd erfordrades, endast få ske till byggnadsföretag, som erhållit dylikt tillstånd. Företagen åtogo sig att månatligen till IK redovisa ingångna leveransavtal enligt härom uppgjorda förteckningar. Härutöver ägde de dock att till en och samma förbrukare försälja byggnadsblock av lättbetong för byggnadsarbete som erfordrade högst 50 m 3 av denna vara. I samband med köp skulle tillverkaren införskaffa en skriftlig försäkran från köparen, att denne ej inköpt tegel för samma ändamål, vartill lätt-
544 betongen var avsedd att användas. I händelse dylikt dubbelköp skett, kunde IK förbjuda leverans. Erinran härom skulle göras i köpeavtal liksom ock om att försåld lättbetong endast fick användas för det byggnadsföretag, som byggnadstillståndet avsåg. På våren 1948 fann IK försörjningsläget i fråga om murtegel så pass förbättrat, att kommissionen medgav fri försäljning och förbrukning fr. o. m. den 17 april av samtliga de slag av tegel som omfattades av beslaget. Detta bibehölls dock liksom ock producenternas skyldighet till månatlig redovisning av tillverkning, försäljning, lager och inneliggande beställningar. Genom månadsrapporterna hade kommissionen möjlighet dels att fortlöpande erhålla kännedom om försörjningsläget och dels att vid behov kunna hänvisa byggnadsföretagare till bruk som hade bästa förmåga att åtaga sig leverans. Som allmän förtjänst hos tegelransoneringen kan framhållas, att denna utan tvivel motverkade eljest oundviklig förlängning av byggnadstiderna, därigenom att den för byggnadsföretagarna möjliggjorde planering efter fasta leveranstider och att dessa tider också kunde hållas av tillverkarna. De av IK anlagda försörjningssynpunkterna sammanföllo i regel med industriens strävan att ej binda sig för leveranser till företag som ej erhållit byggnadstillstånd, vilket hade till följd att lagren kunde hållas nere vid ett minimum. Till en viss grad möjliggjorde ransoneringen också en begränsning av de tidigare långa transporterna och befordrade en större koncentration av leveranserna. Med några ord må här även omnämnas den statliga subvention, som under åren 1946—49 lämnades för att stimulera till ökad produktion av tegelrör (dräneringsrör) för jordbrukets behov. Subventionssystemet innebar, att bidrag kunde av tillverkare till visst belopp erhållas för framställning av tegelrör utöver 1945 års tillverkning, varvid som förutsättning gällde, att vederbörande företags mur- och taktegelproduktion uppehölls på oförändrad nivå. Bidragsbeloppet växlade efter tegelrörens dimensioner och delvis även efter tillverkningstiden. För hithörande ändamål anvisade riksdagen för budgetåret 1946/47 300 000, för 1947/48 200 000 och för 1948/49 ävenledes 200 000 kr. Fönsterglas. Normalförbrukningen av fönsterglas och närstående produkter uppgick före kriget till omkring 4V2 milj. m 2 per år (reducerat till glas av 2 m m tjocklek). Härav täcktes ungefär en tredjedel genom import. Den inhemska tillverkningen ägde rum vid de tre fönsterglasbruken i Oxelösund, Emmaboda och Årnäs. Dessas produktion utgjordes huvudsakligen av tunt eller s. k. enkeltjockt fönsterglas. Det tjocka fönsterglaset (3—4 mm) och maskinglaset (4,5 mm och däröver) importerades däremot till största delen.
545 Ofolierat spegelglas tillverkades ej (och tillverkas fortfarande ej) inom landet utan behovet härav täcktes helt genom import. Under de första krigsåren var försörjningsläget beträffande fönsterglas/ maskinglas trots stark nedgång i importen relativt gott, beroende dels på att efterfrågan minskades, dels på att de svenska fönsterglasbruken tack vare någorlunda god råvarutillgång kunde upprätthålla en mot behoven svarande produktion. Under sommaren 1942 började en viss brist på fönsterglas göra sig gällande. Byggnadsverksamheten ökades, och då produktionen icke kunde stegras i samma takt, följde stor orderanhopning vid bruken och avsevärt förlängda leveranstider. IK trädde då i förbindelse med producenterna och försäljningsorganisationerna, företrädda genom Glashandelns förtroendenämnd, och en överenskommelse träffades i september 1942 om att viss förtursrätt skulle tillämpas vid leverans av glas för särskilt angelägna byggnader, såsom sjukhus och liknande samt bostadshus i orter där bostadsbrist rådde. Sådan förtursrätt meddelades av kommissionen efter ansökan. Detta system fungerade tillfredsställande i dåvarande läge. Emellertid uppstodo under följande år svårigheter i fråga om produktionens upprätthållande genom minskad tillförsel av de för glasfabrikationen nödvändiga råvarorna, framför allt soda och stenkol. Vissa inskränkningar måste därför vidtagas i både tillverkningen och försäljningen. I slutet av mars 1943 träffade IK sålunda överenskommelse med fönsterglasbruken, varigenom dessa förbundo sig att icke tillverka glas av större tjocklek än enkeltjockt glas (1,7—2,0 mm) annat än efter medgivande av kommissionen i varje särskilt fall, såvida icke tillverkningen av tjockare glas betingades av tekniska skäl. (Genom denna åtgärd beräknades en ökning av den tillverkade användbara kvadratytan glas om ca 10 % stå att vinna.) Vidare avtalades med försäljningsorganisationerna, att leverans från svenskt bruk fick ske endast mot av IK utfärdat inköpstillstånd, vilket i brådskande fall kunde förses med förtursrätt. Det stadgades ytterligare, att berörda slag av glas ej fick tillhandahållas för mindre kvalificerade ändamål, såvida ej särskilda skäl förelåge, som kunde motivera undantag. Hithörande föreskrifter bekantgjordes av IK i ett i början av april utsänt meddelande samt i cirkulärskrivelser till arkitekter, byggmästare m. fl. Kommissionen uppmanade därvid till sparsamhet med glaset och framhöll att vid planerandet av nya byggnader all möjlig hänsyn borde tagas till de begynnande svårigheterna för glasförsörjningen. Det må anmärkas, att handeln med importerat glas alltjämt var fri och att en ej ringa import ännu ägde rum. I samband med nyssnämnda avtal träffades uppgörelse om uppläggande av vissa förråd av fönsterglas såsom en reserv för landets glasberedskap. Vissa glashandelsföretag åtogo sig uppdrag som s. k. beredskapshållare. Dessa erhöllo för ändamålet en tilldelningskvot, beräknad med ledning av 35—116821
546 de av vederbörande företag vid årsskiftet 1942/43 lämnade lager- och försäljningsuppgifterna. Beredskapslagret skulle förvaras väl avskilt från övriga lager och skulle när som helst kunna inspekteras av IK:s tjänstemän. Byggnadsverksamhetens fortsatta utökning gjorde det sannolikt, att de befintliga tre glasbruken ej skulle kunna ensamma tillgodose det växande behovet av fönsterglas. Det måste därför betraktas som önskvärt, att den sammanlagda produktionskapaciteten utvidgades. Av detta skäl upptog IK förhandlingar om byggande i Oxelösund av en ny anläggning för framställning av fönsterglas. Dessa ledde till att ägaren av det redan befintliga glasbruket därstädes, Oxelösunds Järnverks AB, åtog sig att med visst statligt stöd uppföra en sådan anläggning med en kapacitet av omkring 2,5 milj. m 2 per år, vilket innebar en fördubbling av verkets dittillsvarande kapacitet. Till skillnad från den äldre anläggningen, vilken inrättats för drift med stenkolsgas från bolagets koksverk som bränsle, skulle det nya verket baseras på användning av masugnsgas, med möjlighet att ersätta denna med gas från torv- eller vedeldad gasgenerator. Därigenom skulle glasbruksdriften kunna upprätthållas även vid avstängning från import av gaskol. Det nya glasverket beräknades kunna tagas i bruk till sommaren 1944; i verkligheten inträffade det dock ej förrän i oktober 1945. Läget för glasindustrien försvårades mot slutet av 1943 och början av 1944. Inom landet fanns endast en begränsad kvantitet soda, som måste noggrant ransoneras efter de olika behoven. (Se angående sodaregleringen sid. 668.) Importen av de för driften vid Oxelösunds glasbruk nödvändiga westfaliska (gasrika) kolen avtog i så hög grad, att tilldelning av sådana kol måste upphöra, vilket hade till följd att driften vid detta bruk inställdes i början av maj 1944. Då Oxelösunds glasbruk svarat för ungefär 60 % av landets fönsterglasproduktion (det nya glasverket var ännu ej klart att sättas i gång) och då även importen av färdigt glas tenderade att minskas, var det tydligt att brist på fönsterglas snart skulle komina att inträffa. För att de mest angelägna behoven skulle k u n n a tillgodoses syntes den gällande på frivilliga överenskommelser vilande regleringen ej längre tillfyllest, utan en strängare ordning beträffande handeln med fönsterglas befanns nödvändig. Fr. o. m. den 14/5 1944 lades följaktligen fönsterglas/ maskinglas ävensom spegelglas (ofolierat) under b e s l a g och en därpå baserad h a n d e l s r e g l e r i n g genomfördes med allmänt licenstvång för försäljning och användning. Dock medgavs, att glas till en kvantitet av högst 2 m 2 fick för oundgängligen nödvändiga reparationer försäljas allenast mot kvitto av köparen samt att (med vissa undantag) bearbetat glas ävensom oarbetat glas i mindre stycken (strimlor) fick fritt försäljas. Vid handhavandet av regleringen eftersträvade IK i första hand att trygga bostadsbyggnadsverksamhetens ostörda bedrivande, men därjämte sökte kommissionen tillse, att övriga verkligen nödvändiga behov blevo vederbörligen tillgodosedda. Sträng begränsning åter visades i fråga om tilldel-
547 ning för mindre angelägna ändamål. Glas beviljades sålunda bl. a. icke för innerväggar och dörrar, för nybyggnader av växthus, för utbyte av fönster i gamla fastigheter, för skyltar och glasmontrar m. m. En viss lättnad i handelsregleringen genomfördes från slutet av juli 1944 därigenom att glasbruk samt grossister och andra återförsäljare medgåvos rätt att på vissa villkor försälja enkeltjockt fönsterglas av kvaliteterna A och B (prima glas) i storlekar intill 108 förenade centimeter samt U- och T-glas (utskottsoch sämre glas) till annan lagerhållare utan mottagande av inköpslicens. Denna rätt upphörde dock vid årsskiftet 1944/45. Vid den i samband med beslaget skedda inventeringen av landets lager hade det visat sig, att förråden hos glashandelsfirmorna av de beslagtagna varorna voro jämförelsevis stora och att dessutom betydande lager funnos av annat glas som ej lagts under beslag, såsom klarglas, katedralglas, råglas, trådråglas etc. Dessa lager utnyttjades nu i största möjliga utsträckning för byggnadsverksamheten. Trots detta visade sig försörjningsläget alltmer otillfredsställande. Emmaboda och Årnäs glasbruk, vilka nu voro de enda som upprätthöllo produktionen, ägde alltför liten kapacitet (sammanlagt ca 1,6 milj. m 2 per år) för att tillgodose efterfrågan; de måste dessutom tidvis stoppa för reparationer. En ljuspunkt var, att det under år 1945 lyckades att erhålla vissa glasleveranser dels från Amerika, dels från Finland. I slutet av oktober 1945 hade läget så tillvida förbättrats, att samtliga svenska fönsterglasbruk (även det nya i Oxelösund) voro i gång. Betydande olägenheter vållade dock den fortfarande bristen på stenkol, varigenom de smärre glasbruken nödgades i stor utsträckning använda ved som bränsle. Detta framkallade driftstörningar och nedsatte avsevärt kvaliteten vid tillverkningen. Det svåraste problemet erbjöd efterhand försörjningen med tjockt fönsterglas samt tjockt maskinglas, medan däremot tillgången på enkeltjockt glas i synnerhet i småmått samt utskottsglas åtminstone från 1946 var förhållandevis god. Ifrågavarande tjockare glas användes till perspektivfönster och till sådana fönsterbågar, där storleken på rutorna omöjliggör användning av enkeltjockt glas, vidare till järnvägsvagnar, bussar, spårvagnar, bilar, kyldiskar, mindre butiksrutor m. m. Dessutom erfordrades ersättningsglas för reparationsbehov till ovannämnda ändamål. Den kvantitet tjockt glas som dittills framställts vid bruken var mycket otillräcklig. Detta gjorde, att IK nu sökte få en ökad sådan tillverkning till stånd på bekostnad av det enkeltjocka glaset, vilket dock stötte på många svårigheter av teknisk art. Allt eftersom importen började komma bättre i gång såg sig emellertid IK i stånd att lätta på tvångsbestämmelserna. Redan i slutet av januari 1946 medgavs sålunda, att s. k. U- och T-glas fick utan hinder av gällande beslag och handelsreglering fritt försäljas och förbrukas. Detsamma blev fr. o. m. den 1/8 1946 fallet beträffande ofolierat spegelglas och fr. o. m.
548 den 18/4 1947 beträffande försäljning av fönsterglas och maskinglas annat än direkt från glasbruk. De återstående handelsrestriktionerna borttogos successivt under de följande åren och fr. o. m. den 10/11 1949 upphävdes beslaget å hithörande varor, varigenom den fulla friheten på detta varuområde var återställd. Rörande försörjningen med fönsterglas/maskinglas under krisåren må följande siffror meddelas. Talen äro uttryckta i 1 000 m 2 och ange tillgången mätt i enkeltjockt glas (1,7—2,0 m m ) . År
1937/39 (genomsnitt) 1940 1941 1942
Byggnadspapp
Inhemsk tillverkning
Import
Summa
3 576 1 709 1831 3 516
1 141 296 534 636
4 717 2 005 2 365 4152
samt andra asfalt- och
År
1943 1944 1945 1946 1947
Inhemsk tillverkning
Import
Summa
4 037 2 710 2 404 3 250 3 300
973 1457 328 445 1 453
5 010 4 167 2 732 3 695 4 753
stenkolstjäreprodukter.
Inom byggnadsverksamheten spela för fuktisoleringsändamål produkter av p e t r o l e u m a s f a l t (petroleumbeck) och s t e n k o l s t j ä r a en synnerligen viktig roll. Under åren före kriget hade härvid tyngdpunkten i viss mån förskjutits från tjära till asfalt, men bägge dessa ämnen gällde såsom för hithörande ändamål oumbärliga. Vid sidan härav hade de emellertid en mångsidig användning även på andra områden. När försörjningsläget genom handelsspärren i april 1940 försämrades, blev det en angelägen uppgift för IK att tillse, att de krympande tillgångarna mest rationellt tillvaratogos. Tidigast, nämligen på hösten 1940, genomfördes till följd av det minskade utbytet av stenkolstjära vid gasverken en reglering av försäljningen av denna råvara, varigenom tilldelningen för byggnadsändamål begränsades till 20 % av 1939 års förbrukning. Vad angår asfalt skaffade sig IK genom underhandsöverenskommelser med landets större importörer av denna vara kontroll över de förefintliga lagren och över den import som fortfarande kunde ske. Någon nämnvärd tillförsel av asfalt från Amerika, varifrån behovet dittills till största delen täckts, var efter västspärrens tillkomst icke längre möjlig. Däremot upptogs nu en ej obetydlig import från Rumänien, vilken under de egentliga krigsåren kunde i viss mån upprätthållas. Denna import var dock otillräcklig för att tillgodose det normala behovet inom vägväsendet, som varit landets största förbrukare av asfalt och asfaltprodukter. För att lätta trycket för övriga förbrukare och däribland främst byggnadsverksamheten gjordes kraftiga inskränkningar i förbrukningen av asfalt för vägändamål. Användningen begränsades i stort sett till reparationer och underhåll, medan nyanläggning av asfaltvägar så gott som helt upphörde.
549 Större delen av den asfalt och den stenkolstjära som förbrukades för byggnadsändamål kom till användning i samband med tillverkningen av byggnadspapp. Med hänsyn till de olikartade behoven var det ofrånkomligt att ett stort antal typer av dylik byggnadspapp tillverkades och salufördes. Otvivelaktigt var emellertid differentieringen betydligt större än som motiverades av rent tekniska krav, varjämte fabrikationen av vissa högre kvaliteter av s. k. underhållsfri papp uppenbarligen innebar en råvaruförbrukning, som i rådande försörjningsläge icke kunde anses försvarlig. I avsikt att motverka onödig förbrukning av impregneringsmedel och minska behovet av lagerhållning utarbetade IK i samråd med vederbörande tillverkare föreskrifter om s t a n d a r d i s e r i n g av ifrågavarande tillverkning, vilka kungjordes till efterlevnad i slutet av oktober 1941. Föreskrifterna inneburo, att tillverkningen av underhållsfri papp av dittills befintlig högsta kvalitet skulle upphöra samt att tillverkningen i övrigt begränsades till sex olika typer med föreskriven högsta mängd asfalt eller tjära per m 2 . Dessutom fick tillverkning ske av vedtäckningspapper med en jämförelsevis ringa mängd impregneringsmedel och med fastställd maximi- och minimivikt per ytenhet. Bestämmelsernas iakttagande gjordes till villkor för vidare tilldelning av tjära för takpapp- och liknande tillverkning. För att möjliggöra fullständig kontroll över ifrågavarande förbrukningsområde förordnade Kungl. Maj :t på IK:s hemställan om b e s l a g fr. o. m. den 1/11 1941 å »asfalttakpapp och annan med asfalt, beck, tjära eller tjärolja bestruken eller impregnerad papp» samt om r e g l e r i n g a v h a n d e l n med dessa varor. Enligt IK:s i ämnet utfärdade tillämpningsföreskrifter fingo av regleringen berörda varor icke förbrukas annat än för vissa angivna typer av arbeten. Särskilt märkes här det principiellt uppställda förbudet — varifrån dock vissa undantag medgåvos — mot användning av takpapp och annan byggnadspapp i mer än ett lag. Yrkesmässig försäljning fick ske till förbrukare endast mot avlämnande av särskild av IK för köparen utfärdad inköpslicens samt till återförsäljare endast mot av kommissionen utfärdad förskottslicens eller mot inköpslicens som återförsäljaren erhållit vid försäljning av ifrågavarande varor. Den grundsats som IK följde vid licensgivningen var, att tilldelning av impregnerad byggnadspapp skulle ifrågakomma blott för ändamål där dylik papp erfordrades, medan i övrigt hänvisades till annat täckningsmaterial. Principiellt beviljades endast den lägsta kvalitet och den minsta kvantitet som kunde ifrågakomma utan risk för förstöring av byggnad. År 1942 uppstodo vissa svårigheter att skaffa fram tillräckliga mängder yllelump, varför tillverkarna av råpapp blevo nödsakade att dryga ut yllelumpen genom inblandning av jutelump och cellulosa. Ersättningsmaterial för byggnadspapp, såsom träfiberplattor, celent m. m., kommo därjämte i ökad omfattning till användning.
550 Under de närmast följande åren kunde vissa lättnader i handelsregleringen beträffande byggnadspapp genomföras. Sålunda avskaffades licenstvånget för tunn förhydningspapp och vedtäckningspapper samt emballageoch täckningspapp (eller -papper). Ävenså tilläts fri försäljning mot kvitto av smärre kvantiteter eljest licensbunden papp. Emellertid befarades för år 1945 i samband med inträffade importhinder en försämring i tillgången å dittills brukade impregneringsmedel. Asfaltimporten hade helt upphört och gasverkens produktion av stenkolstjära kunde väntas nedgå eller väsentligt försämras därför att de av brist på lämpliga kol delvis måste köras med ved. Åtgången av impregneringsmedel beräknades under år 1944 ha uppgått till sammanlagt omkring 13 600 ton, varmed framställts ca 12 500 m 2 byggnadspapp samt dessutom vissa kvantiteter papp och papper för emballage- och täckningsändamål, membranisoleringar och klistermassor m. m. För år 1945 antogs komma att stå till förfogande högst hälften av nyssnämnda kvantitet impregneringsmedel, väsentligen stenkolstjära. För att täcka bristen gick IK i författning om att utnyttja tillgängliga, lämpliga e r s ä t t n i n g s m e d e l . Verkställda försök hade visat, att ett stubbtjärebeck, som erhölls vid tillverkning av tjärsmörjolja efter viss specialbehandling, företedde rätt goda egenskaper som impregneringsmedel, ehuru det naturligtvis icke kunde jämställas med asfalt eller stenkolstjära. Av detta förädlade stubbtjärebeck, som salufördes under namnet tebelit, beräknades för år 1945 kunna erhållas en kvantitet av högst 3 000 ton. Vid skifferverket i Kvarntorp antogs kunna utvinnas omkring 800 ton skifferbeck och vid Höganäsverken en för hithörande ändamål användbar produkt om ca 500 ton. Då under alla omständigheter produktionen av byggnadspapp m. m. måste komma att nedgå, fann sig IK i februari 1945 böra med giltighet från den 1 mars utfärda nya inskränkande bestämmelser rörande tillverkningen av med bituminöst material impregnerade eller bestrukna papp-, pappers- och textilvaror. Med upphävande av tidigare föreskrifter bestämdes, att byggnadspapp fick tillverkas av tre med hänsyn till impregneringsmedlets art skilda klasser. Klass I omfattade byggnadspapp, impregnerad med asfalt, stenkolstjära, skifferolja eller produkter av sådan tjära eller olja, klass II byggnadspapp impregnerad med tebelit, klass III byggnadspapp, innehållande annat bituminöst material än de nyssnämnda. Tillverkningen under varje klass specificerades med hänsyn till impregneringsmedlets art och kvantitet på ett flertal fabrikat. Dessutom fick efter särskilt tillstånd tillverkas bitumenmattor, varmed förstods med bituminöst material impregnerad eller bestruken textil- eller pappersvävnad. För emballage- eller täckningsändamål fick tillverkas papp och papper som impregnerats med tebelit eller i särskilda fall med viss mindre mängd asfalt, stenkolstjära eller skifferbeck. Byggnadspapp tillhörande klass I bestämdes skola tilldelas endast för särskilt kvalificerade ändamål, medan
ool papp av klasserna II och III fick tilldelas för enklare arbeten. Fri försäljning medgavs av högst tre standardrullar byggnadspapp, tillhörande klasserna II och III. Redan på hösten 1945 ansåg sig IK på grund av den rikligare importen kunna medge lättnader i senast meddelade tillverknings- och försäljningsbestämmelser. Fr. o. m. den 1/10 1945 upphävdes klassindelningen för byggnadspapp och för försäljningen återgick man i huvudsak till den ordning som gällt före den 1 mars s. å. Försörjningsläget i fråga om stenkolstjära och asfaltprodukter befanns i början av år 1946 så förbättrat, att någon tillverkningsreglering av detta skäl icke längre skulle behövt ifrågakomma. Emellertid hade nu svårigheter uppstått, framför allt på grund av brist på grovlump, att erhålla råpapp i erforderliga mängder. För att åstadkomma en tillfredsställande försörjning med byggnadspapp utfärdade IK i februari 1946 med upphävande av de tidigare tillverkningsföreskrifterna vissa nya sådana, vari för de olika slagen av byggnadspapp angavs högsta vikten per m 2 för däri ingående råpapp. Vid denna reglering kunde kommissionen stödja sig på med råpappfabrikanterna (Munksjö och Katrinefors) ingångna avtal. Handelsregleringen på området upphävdes fr. o. m. den 23/4 1946. Beslaget bibehölls däremot tills vidare, enär det utgjorde grundvalen för de nyssnämnda tillverkningsbestämmelserna. Utan hinder av beslaget fick emellertid byggnadspapp, som tillverkats enligt dessa bestämmelser, fritt försäljas, medan under beslag liggande vara av annat slag icke fick säljas av tillverkare eller importör utan särskilt tillstånd av IK. Beslaget å byggnadspapp upphävdes den 21/10 1946. Radiatorer,
spisar, värmepannor
m. m.
Tillverkningen inom landet av plåtradiatorer för värmeledningsändamål uppgick år 1939 till en kvantitet som motsvarade en värmeyta av något över 2 milj. m 2 . Härtill åtgick omkring 27 000 ton järnplåt, till övervägande del svensk vara. Till följd av byggnadsverksamhetens begränsning sjönk tillverkningen av radiatorer starkt under de första krigsåren men den steg år 1942 i samband med den tilltagande livligheten på byggnadsområdet. Tillverkningen uppgick sistnämnda år till 1 225 000 m 2 , vartill förbrukades 16 170 ton plåt. Mot slutet av året började det emellertid bli svårt för j ä r n industrien att tillgodose det löpande behovet av järnplåt. Då ett ytterligare ökat behov av radiatorer kunde förutses under år 1943, beslöt IK i februari detta år — i syfte att säkerställa tillgången för angelägna byggnader — att för radiatortillverkningen reservera 12 000 ton järnplåt per år, vilken kvantitet med ca 1 000 ton i månaden skulle tilldelas radiatorfabrikerna för tillverkning företrädesvis av radiatorer för bostadsbyggen i enlighet med de anvisningar som kommissionen kunde komma att giva.
552 Fram på våren 1943 syntes emellertid årets byggnadsverksamhet komma att få en sådan omfattning, att de reserverade plåtkvantiteterna knappast skulle förslå för att tillgodose behovet av radiatorer till sådana bostadsbyggen som avsågos skola bli färdiga till den 1 oktober. En företagen undersökning visade även, att plåtradiatorer ofta nog kommo till användning i fall där utan olägenhet kamflänsrör eller rörslingor kunde anbringas, såsom t. ex. i garage och industrilokaler. För att byggnadsverksamhetens mest angelägna behov av radiatorer skulle kunna fyllas och en icke nödvändig användning därav förhindras förordnade Kungl. Maj:t fördenskull på IK:s hemställan om b e s l a g å och r e g l e r i n g a v h a n d e l n med radiatorer fr. o. m. den 3/6 1943. Till förhindrande av en onormal och ur försörjningssynpunkt skadlig ökning av förbrukningen av gjutna radiatorer, inbegrepos även sådana i beslaget. Detta omfattade sålunda obegagnade radiatorer och värmeelement av icke smidbart gjutjärn eller av järnplåt samt dessutom lösa sektioner till sådana radiatorer och värmeelement. Under beslaget inbegrepos förråd ej blott hos tillverkare, handlande och installatörer utan även förråd hos andra samt varor som framdeles infördes till eller tillverkades inom riket. Bestämmelserna angående användningsoch inköpslicenser voro de vanliga. Tillverkningen av radiatorer begränsades jämväl i fortsättningen genom den av IK:s järnavdelning reglerade plåttilldelningen till radiatorfabrikerna. Denna tilldelning utgick under åren 1944 och 1945 med i allmänhet omkring 1 500 ton per månad. Någon verklig brist uppstod icke, men tillverkningen av radiatorer förblev dock länge så pass begränsad, att behoven endast med svårighet och under växande fördröjning av leveranserna kunde fyllas. Svåra olägenheter vållade för försörjningen på hithörande område den inom verkstadsindustrien i februari 1945 utbrutna och under fem månader fortsatta strejken. Under den tid strejken varade låg så gott som allt arbete inom verkstadsindustrien nere; härav uppkom en ofantlig orderanhopning och en stark försening i leveranserna till stort förfång för fullföljandet av uppställda byggnadsprogram. För att fullbordandet av särskilt nödvändiga byggnader, såsom bostadshus, sjukhus, skolor m. m. samt vissa för försörjningen nödvändiga fabriker, icke skulle äventyras träffade IK överenskommelse med vederbörande tillverkare samt försäljnings- och installatörsorganisationer inom tillverkningsgrupperna värmeledningspannor, spisar och elektrisk installationsmateriel om f ö r t u r s r ä t t vid leveranser för nyssnämnda slag av byggnader, vilka kunde färdigställas före utgången av år 1945. Sådan förtursrätt skulle fr. o. m. den 1 augusti 1945 meddelas av IK efter särskild ansökan, vilken, då det gällde bostadshus, skulle insändas till statens byggnadslånebyrås förmedlingsorgan i vederbörlig ort. Samma system med av IK bestämd förtursrätt skulle ock tillämpas beträffande radiatorer samt isolerad koppartråd och elektriska lednings-
553 kablar, vilka varor voro under beslag och handelsreglerade. Med stöd av beslagskungörelserna föreskrev IK, att leverans av sistnämnda varor mot andra licenser än sådana med förtursrätt icke fick ske, förrän leverantör fullgjort samtliga prioriterade leveranser. Förtursrätten i fråga om elektrisk installationsmateriel gällde följande varuslag: SP-rör med tillbehör, B-rör med tillbehör, mätartavlor av plåt, gruppcentraler av plåt, säkringselement, propphuvar, kapslad materiel, strömställare och vägguttag. Då bristen på installationsmateriel var mycket svårartad, var det icke möjligt att under någon längre tid dirigera materielen till vissa slags byggnader, ty detta skulle medfört att materielbehovet för övriga byggnader eftersatts i alltför hög grad. Med 1945 års utgång upphörde därför förtursrättsförfarandet i fråga om installationsmaterielen. Systemet bibehölls däremot i fråga om värmeledningspannor, spisar (särskilt elektriska och gasspisar) samt radiatorer. Bestämmelserna därom förnyades en tid framåt för ett halvår i sänder. Enligt Kungl. Maj :ts beslut ägde IK att vid fastställandet av förtursrätter påkalla medverkan av kommunala förmedlingsorgan för sådan statlig låne- och bidragsverksamhet som handhades av statens byggnadslånebyrå, ävensom av drätselkammare och kommunalnämnder. I IK:s meddelanden i ämnet föreskrevs, att byggnadsföretagare, som erhållit bevis om förtursrätt, skulle snarast möjligt översända detta till vederbörande tillverkare; för att vara giltigt måste det ha inkommit till tillverkaren senast en månad efter bevisets datum. Förtursrätt för utbyte av materiel medgavs endast i de fall där den gamla materielen enligt intyg från byggnadslånebyråns förmedlingsorgan var helt obrukbar. Trots anordningen med förtursrätt förblev försörjningen med här ifrågavarande produkter länge även i avseende på prioriterade byggnadsföretag mycket ansträngd och stor eftersläpning i leveranserna rådde. Ännu i början av april 1948 uppgavs, att försörjningen med värmeledningspannor kunde betecknas som den trängsta sektionen i fråga om byggnadsmaterial; för radiatorer uppgåvos leveranstiderna fortfarande vara så långa, att dylika icke kunde påräknas förrän ca fem månader efter det att en byggnad i övrigt beräknades färdig för inflyttning. Förtursrättssystemet upphörde beträffande värmeledningspannor och spisar att tillämpas i slutet av november 1948; beträffande radiatorer tilllämpades det även därefter och upphörde jämte beslaget först med utgången av april 1952. Glas (annat än fönster- och spegelglas). Tillverkningen och förbrukningen av glasvaror av skilda slag visade under krigets första år en anmärkningsvärd stegring. Särskilt gällde detta glasemballage (flaskor och burkar m. m.) som följd ej minst av de restrik-
554 tioner, vilka efter hand måste vidtagas i fråga om användningen av förtent plåt eller s. k. vitbleck för konserveringsändamål. Men ökningen i glasproduktion och glasanvändning mötte bestämda gränser och vändes snart i sin motsats på grund av tilltagande råvaruknapphet. En reglering av råvaruförsörjningen måste genomföras och denna drog i sin ordning med sig reglering jämväl av tillverkning, handel och förbrukning i syfte att få den reducerade produktionen på hithörande varuområde på lämpligaste sätt inriktad och fördelad. I råvaruhänseende spelade den minskade tillgången på soda största rollen. Sveriges förbrukning av k a l c i n e r a d s o d a uppgick under åren närmast före kriget till 30 a 40 000 ton per år. Härav torde glasindustrien vanligen ha tagit i anspråk 40 ä 50 %. Hela kvantiteten importerades, huvudsakligen från Tyskland eller från länder som under kriget ockuperats av Tyskland. I handelsavtalen med nämnda land för de särskilda krigsåren fr. o. m. 1941 fastställdes en importkontingent av 30 000 ton soda per år. Denna import var i och för sig otillräcklig för att helt fylla ett behov motsvarande förkrigstidens, och då förbrukningen tenderade att ökas — vilket till en början möjliggjordes genom förtäring av förefintliga lager — inträdde snart nog en kännbar knapphet i sodaförsörjningen. Följden blev, att kalcinerad soda fr. o. m. den 1/5 1943 lades under beslag och att handeln med och förbrukningen därav underkastades reglering genom IK (se sid. 668). Vid uppgörandet av hushållningsplanen för soda utgick IK från en reduktion av de sodakonsumerande industriernas förbrukning, graderad efter deras omedelbara betydelse för folkhushållningen. För glasindustrien i dess helhet reserverades en kvantitet av omkring 80 % av fredsförbrukningen. Av denna inskränkning drabbades fönsterglasbruken endast i mindre mån. övriga glasbruk erhöllo i genomsnitt icke mer än något över halva den fredsmässiga sodakvantiteten. Normalt utgjorde sodan före kriget ungefär en fjärdedel av glasindustriens råvarumängd. Då även andra alkaliråvaror undan för undan blevo svåra att anskaffa, gav den inträdda situationen anledning till allvarliga bekymmer för landets försörjning med den mängd glasartiklar, som man vant sig att anse oundgängliga för det dagliga livets behov, för den industriella produktionens uppehållande och för den vetenskapliga forskningen. Vad beträffar fönsterglastillverkningen och de åtgärder som vidtogos för dess vidmakthållande hänvisas till framställningen å sid. 544 ff. För den övriga glasindustriens vidkommande framlade IK och LK i gemensam skrivelse till Kungl. Maj :t den 8/6 1943 ett aktionsprogram. Som mål angavs, att tillgängliga råvaror så långt möjligt reserverades för framställning av angelägna produkter samt att förefintligt glasemballage komme till bästa användning. För att möjliggöra en önskvärd tillverkningskontroll borde
555 de viktigaste glasråvarorna läggas under beslag och handeln därmed övervakas. Beslag å själva glasvarorna borde däremot undvikas. Tillverkningen borde standardiseras samt handeln med glasvaror i viss omfattning regleras. Viktigt vore även, att insamlingen av tomglas i största utsträckning effektiviserades. Som följd av denna framställning utfärdade Kungl. Maj :t två kungörelser den 8/7 1943 (nr 627 och 628), varigenom förordnades dels om r e g l e r i n g a v h a n d e l n m e d g l a s v a r o r m. m., dels om b e s l a g fr. o. m. den 18/7 1943 å bl. a. k a u s t i k s o d a , g l a u b e r s a l t o c h p o t t a s k a s a m t h a n d e l s r e g l e r i n g för d e s s a och a n d r a n ä r s t å e n d e k e m i k a l i e r genom inköpslicens. Med stöd av dessa författningar organiserade IK under senare hälften av år 1943 en ingripande reglering av glasindustriens råvaruförsörjning samt tillverkningen, handeln och förbruknigen i fråga om glasvaror. Redan i slutet av juni 1943 hade IK gått i författning om upprättande av ett fackorgan, som kunde bistå kommissionen dels i tekniska frågor och dels vid handläggning av tilldelnings- och ransoneringsärenden m. m. Den 29 juni bildades för ändamålet en glasindustriens rådgivande delegation (vanligen benämnd g l a s d e l e g a t i o n e n ) , bestående av representanter för IK samt för var och en av glasindustriens sex branschföreningar. Delegationen utrustades av sina huvudmän med betydande fullmakter för självständigt handlande. En uppgift som IK tidigt ställdes inför var att öka tillgången på alkaliråvaror, som vid sidan av sodan kunde användas vid glastillverkningen. Särskild uppmärksamhet ägnades åt n a t r i u m s u l f a t (glaubersalt), den enda alkaliråvara, på vilken tillgången för glasbruksändamål var praktiskt taget obegränsad. För att vidga kännedomen om sulfatproblemet utsändes en studiedelegation till ett antal tyska glasbruk; en sammanfattning av resans resultat tillställdes sedermera de svenska bruken. Trots allt experimenterande syntes det svårt att förhindra en ökad förslitning av deglar och vannor vid användning av sulfat. Vid försöken att undgå denna olägenhet gick man fram efter två olika linjer, nämligen dels framställning av s. k. råsoda och dels tillverkning av s. k. råglas eller natronvattenglas i fast form som råvara vid glastillverkningen. Då sulfatet i förstnämnda fall till 4/5 omvandlas till soda, kunde vid användning av ifrågavarande produkt bildandet av »sulfatgalla» vid glassmältningen väsentligt reduceras. Trots att råsodan hade vissa oangenäma egenskaper — den hårdnade fort och luktade synnerligen illa — kom den under de senare krigsåren i stor utsträckning i bruk som ersättningsmaterial vid glasframställningen. Den andra linjen, tillverkningen av råglas, lämnade knappast experimentstadiet, ehuru betydande arbeten nedlades bl. a. på elektrisk smältning av sulfat med kol. Tekniskt sett ledde experimenten dock till användbara resultat, och planer utarbetades för att landet i händelse av total brist på soda för
556 glasframställningen skulle kunna helt grunda sin glasförsörjning efter här sist nämnda princip. Särskild omsorg ägnade både IK och glasdelegationen åt en annan alkaliråvara som så småningom blev av största betydelse, nämligen k r o s sg l a s e t eller s k ä r v e n . Dylikt material hade tidigare endast i begränsad utsträckning använts till glasframställning. Sålunda förbrukade glasindustrien år 1942 icke mer än 3 500 ton köpt skärv, d. v. s. ca 6 % av mängden försålt glas. Verkställda försök hade emellertid visat, att buteljer framställda med hög skärvhalt eller enbart av skärv företedde fullgod hållfasthet. Efter sodaransoneringens införande blev krossglaset en synnerligen efterfrågad råvara, varför IK fann sig föranlåten hos PKN utverka, att riktpriser fastställdes för olika slag av krossglas. Dessa riktpriser inneburo en väsentlig höjning av det före kriget tillämpade priset. Härigenom förstärktes skrothandlarnas intresse för krossglas, och följden blev att råvaruhandlarna organiserade insamlingen därav på det sätt kommissionen åsyftat. Organisationen baserades på av IK utfärdade auktorisationer, och ett noggrant redovisningssystem genomfördes för skrothandlarnas inköp och försäljning. Förutom den uppsamling av krossglas, som bedrevs direkt av de auktoriserade skrothandlarnas uppköpare, utfördes genom Ungdomsberedskapen på kommissionens begäran insamling av såväl tomglas som krossglas. Som regel för denna fastställdes, att s. k. återgångsglas, d. v. s. mjölk-, grädd-, öl-, mineralvattens- och läskedrycksflaskor, icke skulle få ingå. En allmän insamling av sådant glas skulle nämligen medfört risk för att dylikt glas komme på avvägar. Resultatet av de vidtagna åtgärderna blev gott. Sålunda nyttjades under år 1944 för glasframställning icke mindre än 8 500 ton krossglas eller drygt 22 % av den under samma tid försålda mängden glas. Bland råvaror och förnödenheter för glasindustrien må i detta sammanhang även nämnas s a n d , d e g l a r och f l u o r v ä t e s y r a . Vad sanden beträffar gjorde IK åtskilliga ansträngningar att förskaffa densamma prioritet vid järnvägstransporter. Under vissa perioder såg tillförselsituationen i fråga om glassand nämligen mycket hotande ut på grund av den stora vagnsbristen vid järnvägarna. Degelsituationen var också besvärlig till följd av bristen på tysk degellera. Här sökte IK stimulera svensk företagsamhet. Avsaknaden av fluorvätesyra slutligen blev periodvis synnerligen kännbar även vid tillverkningen av så försörj nings viktiga artiklar som märkt tekniskt glas och glödlampor. Till en början sökte kommissionen reservera fluorvätesyran för de mest nödvändiga ändamålen genom att bl. a. förbjuda tillverkning av matterade lampor under och över viss storlek. Småningom togo emellertid tillgångarna helt slut. Det lyckades då att vid Kosta glasbruk få till stånd en betydande produktion, vars fördelning bruket åtog sig att ordna efter vissa med delegationen överenskomna riktlinjer.
557 En av glasdelegationens första uppgifter efter dess tillkomst sommaren 1943 blev att uppgöra en p r o d u k t i o n s p l a n , baserad på de råvarumängder, som ansågos disponibla under påföljande tillverkningsår. Den första av delegationen i samråd med IK upprättade produktionsplanen var avsedd att tillämpas fr. o. m. oktober 1943. Enligt denna plan nedskärs till en början årstillverkningen av sådant glas, varom här är fråga, från ca 56 000 till ca 40 000 ton. För att kunna bedöma de olika glasartiklarna ur prioritetssynpunkt fördelades samtliga produkter på 40 varugrupper, vilka ordnades i tre angelägenhetsklasser (A, B och C). För var och en av de 40 varugrupperna bestämdes en viss produktionskvot, och varje grupps kvot fördelades i sin tur på de till ett 50-tal uppgående bruken i proportion till varje bruks tidigare omsättning inom gruppen i fråga. Denna metod — att tillgodose marknaden enligt en på förhand uppgjord plan — ansågs vara att föredraga framför en på behovsprövning i varje särskilt fall grundad licensgivning. Det senare systemet skulle knappast möjliggjort en överblick över läget vid varje särskild tidpunkt men skulle medfört mycket betydande tekniska och administrativa svårigheter. Under år 1942, då glasbrukens råvarutillförsel ännu var oreglerad, belöpte sig 35 % av tillverkningen — alltjämt med bortseende från fönsteroch spegelglastillverkningen — på artiklar som betraktades såsom varande av största vikt för försvar och försörjning. Till denna kategori (klass A) räknades i produktionsplanen bl. a. konservglas för hushållsändamål, mjölkglas, apoteksglas, batteriglas, termosglas, glödlampskolvar, radiorör, linser, ventilglas och alla tekniska eller militära glasdetaljer, sammanlagt ca 35 % av årstillverkningen 1942, varav konservglas ensamt 20 %. 60 % av tillverkningen var att hänföra till artiklar, som visserligen voro viktiga ur försörjningssynpunkt men som dock i en nödsituation kunde göras till föremål för väsentliga inskränkningar i tillverkningen (klass B). Hit räknades exempelvis vin- och spritflaskor samt öl- och läskedrycksbuteljer (resp. 22 och 11 % av hela årstillverkningen 1942). Vidare räknades hit vissa flaskor och burkar för livsmedelsindustrien, pressat och blåst bruksoch nyttoglas, blåst restaurangglas samt glober och reflektorer för elektrisk armatur. Återstående 5 % av tillverkningen 1942 representerade i produktionsplanen sådana glasvaror, vilkas tillverkning i första hand borde inställas, om en ännu kraftigare nedskärning av glasproduktionen skulle bli nödvändig (klass C). Hit hänfördes glas för kosmetiska artiklar, essenser och parfymer, för kontors- och butiksinredningar och skyltställ, vidare kompletta glasserviser, utförda i annat material än helkristall, samt pressat prydnadsglas. De dominerande grupperna i produktionsplanen utgjordes, som delvis framgår av det sagda, av konservglas för hushållsbruk, konservglas för industribruk, vin- och spritflaskor samt öl-, läskedrycks- och mjölkflaskor. I fråga om konservglasen föreföll det vid tiden för planens uppgörande
*
som om en högst betydande upplagring hade skett hos de enskilda hushållen. Sålunda hade hushållens inköp av burkar stegrats från 8 milj. st. år 1940 till 12 milj. st. år 1941 och 18 milj. st. år 1942. För konservindustriens del ansågs kravet på glas komma att minskas på grund av vissa av LK utfärdade restriktioner i fråga om tillverkning av livsmedelskonserver, samtidigt som tillverkningen av nya emballagetyper för torra eller halvtorra konserver gått mycket framåt. Försörjningen med mjölk-, öloch läskedrycksflaskor erbjöd däremot vida större svårigheter. Visserligen ansågs en bättre genomförd återgång av mjölkglas kunna i någon mån ersätta nytillverkningen, men mjölkdistributionen befann sig i stark utveckling, och bristen på annat transportemballage var påtaglig. I fråga om öloch läskedrycksglaset låg saken så till, att många års organisationsarbete i förening med pantplikt för tomglas åstadkommit en nära nog hundraprocentig glasretur, i varje fall hos de större företagen inom branschen, varför nytillverkningen sedan gammalt huvudsakligen blott omfattade ersättning för i stort sett oundviklig kross och utsyning. Nyleveransen av glas till dessa branscher intog därför en nyckelposition, därför att den bidrog till att vidmakthålla den försäljning och distribution, som var nödvändig för uppehållandet av nyssnämnda goda glasretur. Medan man efter samråd med LK ansåg sig kunna vidtaga väsentliga nedskärningar i fråga om tillverkningen av konservglas, beslöts därför att ölglaset skulle nedskäras med endast 10 %, medan produktionen av läskedrycks- och mjölkglas lämnades obeskuren. Fördelningen av de glasmängder, som beräknades bli tillverkade, överläts i vissa fall till resp. branschorganisationer. Så skedde exempelvis i tråga om mjölk-, öl-, vatten- och läskedrycksglas. Organisationerna hade därvid enligt sina direktiv att taga hänsyn till behovet, sådant detta kunde anses vara med utgångspunkt från vederbörandes glaslager och tillverkningen under år 1942. Någon förmån fick självfallet icke givas de företagare som voro medlemmar i resp. organisationer. För vissa slag av distributionsemballage, där återgången var särskilt bristfällig, beslöts inskränka produktionen, oavsett om varorna voro försörjningsviktiga eller icke. Avsikten härmed var att framtvinga en bättre organisation av återgången av tomglas. Sålunda minskades exempelvis produktionen av ättik-, ättiksyre-, vin- och spritbuteljer. Tillverkningen av prydnadsglas beräknades kunna helt och hållet nedläggas, likaså tillverkningen av annat exportglas än sådant som var av konstnärligt värde och framställdes i helkristall. Delegationen ansåg det vara ett så starkt önskemål, att yrkesskickligheten på sistnämnda område upprätthölls, att trots allt en viss mindre råvarutilldelning borde ifrågakomma för tillverkning av glasvaror i rent konstnärligt syfte. Även andra artiklar fingo vidkännas större eller mindre inskränkningar, varvid självfallet de som tillhörde klass C blevo hårdast drabbade.
559 Enligt det sålunda uppgjorda tillverkningsprogrammet beräknades en genomsnittlig behovstäckning av ca 75 % kunna ernås, vilket ansågs svara mot de sammanlagda tillgångarna på alkaliråvaror. De glasbruk, vilkas totala produktion enligt varugrupplistan minskades med mer än 25 %, tänktes skola få upptaga fyllnads- eller tilläggstillverkning inom icke inskränkta varugrupper i den omfattning inkommande order och förhållandena i övrigt det medgåve. Ett villkor för sådan tillverkning skulle vara, att de därvid framställda produkterna icke för köparen betingade högre priser än som senast erlagts för motsvarande produkter; dock finge högst de priser tillämpas, som gällde den 31/10 1942 eller som vid senare tillfälle blivit godkända av PKN. Den här beskrivna produktionsregleringen trädde enligt IK:s beslut i tillämpning den 1/11 1943. Kommissionen stödde sig härvid på kungörelserna s. å. den 21/4 (nr 204) och den 8/7 (nr 628) angående beslag å samt reglering av handeln med soda och andra alkaliråvaror. Enligt kommissionens bestämmelser ankom det på varje glasbruk att inom de olika i tillverkningslistan upptagna varugrupperna vidtaga den i listan angivna inskränkningen. Inkommande order skulle inom varje varugrupp fördelas på kunderna så jämnt som möjligt i proportion till föregående års försäljningar. Glasbruken hade att månadsvis insända redovisning till IK. De allmänt försämrade utsikterna för försörjningen med soda nödgade IK att på nyåret 1944 ompröva den gällande sodaplanen. Resultatet blev en betydande nedskärning av sodatilldelningen till industrien totalt sett. För glasindustriens vidkommande blev minskningen dock t. v. ej särskilt kännbar. Som följd härav upptog den nya produktionsplan för glasindustrien, vilken trädde i tillämpning fr. o. m. den 1/3 1944, praktiskt taget samma totala glasmängd som den tidigare planen. De mest framträdande förändringarna voro, att produktionskvantiteterna beträffande sylt- och konservglas för hushållsändamål samt vin- och spritflaskor ytterligare nedskurits, det förra beroende på att den förut nämnda upplagringen i hemmen nu börjat visa resultat, det senare beroende på att åtgärder vidtagits för att öka tillgången av flaskor till systembolagen. Under hösten 1944 uppgjordes en tredje produktionsplan, avsedd att gälla tolv månader fr. o. m. den 1/10 d. å. Även denna plan uppvisade en väsentligen oförändrad totalproduktion, men vissa ytterligare jämkningar hade vidtagits för ett antal varugrupper. Efter utgången av år 1944 visade det sig, att de tre planerna dittills kunnat genomföras efter beräkning. Sålunda hade totalförsäljningen nämnda år med endast 2 % överstigit den beräknade. Under förvåren 1945 omarbetades produktionsplanen ännu en gång. Den därvid uppgjorda »plan 45/46» blev den sista som tillämpades. Vid sidan av produktionsregleringen genomförde IK — med stöd av kungörelsen den 8/7 1943 (nr 627) — en långtgående r e g l e r i n g a v h a n d e l n m e d g l a s v a r o r (fönster- och spegelglas samt arbeten
560 därav härunder ej inbegripna). Kommissionen föreskrev, att yrkesmässig överlåtelse av obegagnade resp. begagnade glasvaror och glasskärv till återförsäljare i och för dennes rörelse fr. o. m. den 15/8 1943 icke fick ske, såvida icke överlåtaren erhållit partihandelsauktorisation för obegagnade glasvaror resp. handelsauktorisation för begagnade glasvaror. För begagnat tomglas skulle gälla, att den som yrkesmässigt använde dylikt glas för inläggning av varor för avsalu fick inköpa detta endast från säljare som innehade handelsauktorisation för begagnade glasvaror. Utan hinder härav fingo dock detalj affärer — vari inbegrepos systembolagsbutiker och apotek samt öl-, vatten- och mjölkutkörare — återköpa glasemballage, i den mån de anmodades därom av sina leverantörer. Återköpet skulle ske till av PKN godkända priser. För åtnjutande av partihandelsauktorisation eller handelsauktorisation gällde vissa av IK föreskrivna villkor. Vid ifrågavarande handel skulle sålunda av PKN meddelade föreskrifter noga iakttagas, och därest den andra parten så påfordrade, skulle tillståndsbevis företes. Det ålåg vidare tillståndshavare att på kommissionens anmaning genast försälja av honom innehavd vara till av kommissionen anvisad köpare. För glasbrukens del gällde härutöver, att glasskrot fick förvärvas och förbrukas endast mot av IK meddelad licens. De auktoriserade handlarna angåvos i förteckningar, vari jämväl meddelades de distrikt, inom vilka de hade att utöva sin rörelse. För att krossglaset skulle samlas på särskilda ställen i så stor myckenhet, att sortering kunde bli ekonomiskt genomförbar, bestämdes slutligen, att de auktoriserade handlarna endast fingo leverera krossglas till vissa såsom grossister angivna företag. I anslutning till regleringen av handeln med glasvaror — vilken åsyftade att möjliggöra att varorna kommo i sådana händer som garanterade den bästa användningen — fann IK föreskrifter erforderliga även beträffande a n v ä n d n i n g e n a v v i s s a s l a g a v g l a s v a r o r . Med stöd av särskild bestämmelse i förutnämnda kungörelse nr 627/1943 föreskrev kommissionen sålunda, att mjölk-, mineralvattens-, läskedrycks- och ölflaskor av gängse standardtyper samt sprit- och vinflaskor, försedda med Vin & spritcentralens ingjutna namn, icke fingo för avsalu påfyllas med andra varor än dem, vartill flaskorna ursprungligen avsetts. Det blev exempelvis förbjudet att sälja saft i en ölflaska eller smörjolja i en mjölkflaska. Avsikten med denna bestämmelse var att förhindra en förskjutning av förbrukningen av glasemballage från ett område till ett annat ävensom att minska risken för att användbart återgångsglas förstördes genom otjänligt innehåll. Som ett ytterligare led i arbetet på glasförsörjningens ordnande bedrev IK en omfattande p r o p a g a n d a f ö r ö k a d användning av b e g a g n a t g l a s . Många vägar beträddes — radio, dagspress, affischer och etiketter m. m. — och i några fall understöddes propagandan genom påbud. Så var exempelvis fallet med det nyssnämnda återgångsglaset samt
561 med föreläggandet om inbytestvång och pantplikt för mjölk-, öl-, vattenoch läskedrycksflaskorna. Genom prishöjningar på tomglas stegrades vidare avsevärt returen i fråga om vin- och spritflaskor. A p o t e k s - o c h l ä k e m e d e l s g l a s e t beredde särskilda svårigheter vid organisationen av glasreturen på grund av det stora antalet typer och storlekar samt de höga kraven på renhet. Genom förmedling av medicinalstyrelsen för det vanliga apoteksglaset och av vederbörande branschorganisationer för läkemedelsfabrikernas flaskor och burkar nådde man emellertid därhän, att apoteken mottogo, diskade och upplagrade det glas, som allmänheten tidvis i stor utsträckning återlämnade, samt därutöver för vidare befordran via droghandlarna mottogo sådant glas som fabrikerna använde för sina specialförpackningar. Under hösten 1945 visade råvaruförsörjningen sådan förbättring, att IK övervägde produktionsregleringens slopande. Med hänsyn till den föreliggande bränslesituationen beslöts emellertid att avvakta i första hand påföljande årsskifte, vilket skulle möjliggöra bedömande av ett helt produktionsårs resultat. Vid sammanträde i slutet av januari 1946 med glasdelegationen samt representanter för BK och IK:s kemiska avdelning konstaterades, att varken bränsle- eller sodasituationen längre gav anledning till produktionsregleringens bibehållande. Vid sammanträdet närvoro också representanter för glasgrossisterna. Dessa vitsordade den även från andra håll lämnade uppgiften, att landets glasförsörjning under krigsåren varit fullt tillfredsställande, vilket förhållande tillskrevs den av IK genomförda stränga produktionsregleringen. Man medgav det berättigade i glasbrukens krav att i största möjliga utsträckning få utnyttja läget på exportmarknaden, så mycket mer som den inhemska efterfrågan kunde beräknas minska, när import av glas-, porslins- och tennprodukter ånyo vore möjlig. Det ansågs emellertid önskvärt, att upphävandet av produktionsregleringen och frigörandet av exporten förbundes med vissa garantier för att den inhemska försörjningen även fortsättningsvis bleve tillgodosedd. Sammanträdet föranledde glasdelegationen att hos IK hemställa om produktionsregleringens hävande under sådan form att en viss exportkontroll i fortsättningen kunde äga rum. Sedan IK närmare prövat läget, beslöt kommissionen, att produktionsoch handelsregleringarna för andra glasvaror än fönsterglas skulle snarast upphävas — dock med undantag för vissa slag av glasemballage — under förutsättning att glasindustriens rådgivande delegation kvarstode som ett funktionsdugligt organ, som kunde bistå kommissionen särskilt i exportfrågor, samt att delegationen åtoge sig ansvaret för att glasbrist icke uppstode på den inhemska marknaden till följd av överdriven export. Sedan glasdelegationen förklarat sig samtycka härtill, förordnade Kungl. Maj:t på IK:s framställning om upphävande av kungörelsen den 8/7 1943 angå36—116821
562 ende reglering av handeln med glasvaror etc. fr. o. m. den 8/3 1946. I anslutning härtill upphävdes jämväl de särskilda föreskrifter, som IK i en rad meddelanden utfärdat dels angående handelsregleringen på hithörande område, dels angående reglering av tillverkningen av glasvaror av skilda slag. Föreskrifterna angående reglering av användningen av visst glasemballage bibehöllos däremot ända till den 2/12 1949. I stället för de upphävda generella bestämmelserna rörande tillverkningsregleringen skulle tills vidare gälla särskilda, med resp. bruk träffade överenskommelser i ämnet. Som sammanfattande omdöme torde kunna sägas, att de av IK eller under dess ledning vidtagna anstalterna av skilda slag för glasförsörjningens upprätthållande hastigt åstadkommo ett relativt stabilt jämviktsläge inom glasbranschen. De omfattande statliga åtgärderna kunde genomföras utan anmärkningsvärda störningar av marknaden tack vare god anpassning från glasbrukens och glasförbrukarnas sida. Temporära driftsinskränkningar företogos visserligen vid bruken, men dessa torde i allmänhet ha berott mera på arbetskraftsbrist än på tekniska svårigheter. Textilvaror. Försörjningsläget. Den svenska textilindustrien ägde under 1930-talet en kapacitet som tillgodosåg normalt ca 80 % av landets förbrukning av textilalster. Till alldeles övervägande del grundade sig denna tillverkning emellertid på import av utländskt råmaterial och utländska fabrikat av skilda slag. Den inhemska produktionen av textilmaterial var obetydlig. Den bestod av vissa smärre kvantiteter ull (600 å 700 ton, tvättad vikt), lin och konstsilke. Härtill kom emellertid en ganska avsevärd inhemsk tillgång på textilavfall och lump, varav åtskilligt exporterades. I m p o r t e n a v t e x t i l v a r o r av alla slag uppgick åren 1936—38 i medeltal till 120 300 ton med ett värde av nära 300 milj. kr. Till detta bör läggas importen av råvaror för vissa närstående industrier: borst, tagel, fjäder och dun samt diverse fibermaterial, uppgående till i genomsnitt 3 630 ton med ett värde av 3,5 milj. kr. Genomsnittsimporten åren 1936—38 av egentliga textilvaror fördelade sig på huvudslagen av varor på följande sätt ( t o n ) : R å v a r o r : spånadsämnen Fabrikat: Garn, tråd, repslageriarbeten Vävnader och filt Band, trikåvaror m. m Sömnads- och andra arbeten
79 800 11 900 20 300 1 700 6 600
40 500
Summa
120 300
Hela textilvaruimporten utgjordes sålunda, efter kvantiteten räknat, till ca 2/3 av råvaror och ca */3 av fabrikat. Men hänsyn till värdet fördelade sig
563 importen med ca 30 % på spånadsämnen, 20 % på garn m. m. och 50 % på vävnader och andra färdigfabrikat. Den angivna summan för importerade spånadsämnen sammansattes av följande varuslag ( t o n ) : Ull . . . Bomull Lin . . . Hampa Jute. . .
9 500 34 300 2 600 8 700 8 100
Konstull Konstsilke och cellull Textilavfall
700 800 10 400 3 400 1 300
Diverse Summa
79 800
En mycket avsevärd del av råvaruimporten, kvantitativt sett, utgjordes sålunda av bomull, medan kvantiteterna för ull, hampa och jute voro mera jämnstora och tillsammans, jämte de smärre posterna för lin, konstull, konstsilke m. m., nära motsvarade bomullsimporten. Av posten textilavfall utgjordes huvuddelen av bomullstrassel. En rätt betydande export ägde rum av textilavfall (1 820 ton) och lump (7 050 ton). Av textilfabrikat exporterades ca 4 000 ton. Våra viktigaste importländer voro före kriget beträffande ull Storbritannien, Australien, Nya Zealand, Sydafrika och Sydamerika. Varje land hade sin speciella typ av ull, varför ett bortfall av ett importland var ägnat att medföra en därav betingad omläggning av produktionen. Så t. ex. kom den grova ull, som bäst lämpade sig för kommisstillverkning och maskinfilt, huvudsakligen från Sydamerika och Nya Zealand. Ullen från Australien och Sydafrika lämpade sig bäst för finare kardgarner och kamgarner. England levererade den s. k. höglandsullen, som huvudsakligen användes för tweeder. Topsen (kammad ull) importerades företrädesvis från England, som dessutom jämte Belgien, Frankrike, Tyskland och Tjeckoslovakien försåg oss med de största posterna av kamgarner, vävnader och färdiga kläder av ylle. Bomull infördes till omkring 80 % från USA och till ca 10 % från Egypten, medan ca 5 % kom från Brasilien. I fråga om importen av grövre bomullsgarner tävlade England och USA om främsta platsen, medan England avgjort ledde beträffande importen av finare bomullsgarner. Sytråd levererades främst av England, men även från Tyskland, Frankrike, Tjeckoslovakien och Nederländerna infördes rätt stora kvantiteter. Lin och lingarn erhölls huvudsakligen från de baltiska staterna, Belgien och Nederländerna. Endast undantagsvis sålde Sovjetunionen dessa varor och — där så skedde — blott i obetydliga kvantiteter. Den mjukfibriga hampan hämtades från Jugoslavien, Ungern, Italien och Brittiska Indien, medan hårdfibrig hampa (sisal och manilla) importerades från Ostafrika, Nederländska Indien, Filippinerna och Mexico. Jute hämtades väsentligen från Brittiska Indien. Det nämndes nyss, att av den summa om ca 300 milj. kr., som textilimporten i medeltal under perioden 1936—38 betingade, ungefär hälften var
564 att hänföra till spånadsämnen och garner etc. och hälften till vävnader och andra färdigvaror. En dylik uppdelning av importen lämnar emellertid icke en rättvisande bild av de båda varugruppernas betydelse ur försörjningssynpunkt, då siffrorna icke äro kommensurabla. För att få en riktig bild av textilförsörjningen måste man förvandla de importerade råvarorna och garnerna till färdiga produkter, för vilka beräknas samma priser som i fråga om de direkt importerade färdigvarorna. En efter sådana grunder verkställd beräkning visar, att den inhemska produktionens andel i den textila försörjningen under perioden 1936—38 värdemässigt utgjorde: för yllevävnader » bomullsvävnader » cellullvävnader » sidenvävnader
91 % 79 % 67 % 84 %
för ylletrikå » bomullstrikå » konstsilketrikå
82 % 88 % 81 %
Betydelsen av dessa ganska höga tal förringas likväl ur självförsörjningssynpunkt i högsta grad därav, att den inhemska tillverkningen till allra största delen vilade på tillförseln av utländska råvaror och halvfabrikat. Självförsörjningen gällde m. a. o. blott fabrikationen, ej råvarubasen. Dessutom är att märka, att åtskilliga viktiga fabrikat funnos, som alls icke eller endast i otillräcklig mängd framställdes inom landet. Redan från mitten av 1930-talet kan man skönja en av det hotande tidsläget föranledd lagerökning, särskilt i fråga om bomull men i mindre mån även beträffande ull, lin, hampa och jute. Denna tendens framträdde än starkare, sedan RFN börjat uppträda som köpare av textila råvaror och halvfabrikat. Vid krigsutbrottet avstannade importen icke utan kunde till en början fortgå som förut och t. o. m. stegras, ända till dess att den s. k. västspärren i april 1940 tills vidare satte stopp för fortsatt införsel. Sedan början av september 1939 hade då hunnit införas ej mindre än ca 10 000 ton ull och 44 000 ton bomull, vilket motsvarade mer än ett normalt årsbehov av resp. varor. Av jute hade inkommit en kvantitet motsvarande bortåt 10 månaders normalbehov och av lin och hampa förhållandevis minst lika mycket. Lagerställningen var vid importspärrens inträde som följd av denna forcerade införsel relativt god. Efter omkring ett års uppehåll kunde sedermera genom lejdtrafiken en viss import ånyo komma till stånd, åtminstone i fråga om ull och bomull. F r å n Tyskland och Italien erhöllos i enlighet med träffade handelsavtal ej obetydliga kvantiteter cellull och konstsilke. Smärre partier även av andra varor, såväl råvaror som fabrikat, inkommo på olika vägar från åtskilliga länder. Först efter krigets upphörande år 1945 öppnades emellertid möjligheter att över hela linjen i större omfattning återupptaga importen. Särskilt under åren 1946 och 1947 uppgick denna till mycket stora kvantiteter. Den allmänna importregleringen satte därefter bestämda gränser för fortsatt expansion.
565 Här nedan meddelas en sammanställning, vilken summariskt utvisar importens utveckling beträffande såväl spånadsämnen som textilfabrikat från tiden före kriget fram t. o. m. år 1949. Import av spånadsämnen samt arbeten därav. Ton. År
Spånadsämnen
1936/38 1939 . . 1940 . . 1941 . . 1942 .. 1943 .. 1944 . . 1945 .. 1946 . . 1947 .. 1948 .. 1949 . .
77 820 99 240 56 170 32 360 50 530 34 420 45 980 25 600 62 570 57 300 61 150 60 410
Garn, tråd, repslageriarbeten m. m.
Vävnader och filt
11850 14 800 11 650 8 350 7 440 5 810 6 610 3 740 12 580 20 190 20 190 17 150
20 320 24 010 12 550 10 020 5 050 3 580 3 010 2 640 19 720 34 700 26 400 24 230
Band, trikå- Sömnads- och varor m. m. andra arbeten
1690 1820 1 970 1640
6 630 5 330 1 730
860 560 730 300
860 360 310 350 290
1500 3 970 2 290 1 770
3 600 4 570 3 590 2 370
Summa
120 310 145 200 84 070 53 230 64 240 44 680 56 680 32 570 99 970 120 730 113 620 105 930
Åtskilligt uträttades för att under kriget få till stånd en ökad i n h e m s k p r o d u k t i o n a v s p å n a d s ä m n e n . De mest påtagliga resultaten därutinnan nåddes i fråga om lin och hampa samt cellull (rayon). År 1940 inrättades en statens linnämnd med uppgift att under LK handha frågor rörande stödjandet av odlingen, beredningen och avsättningen av l i n o c h h a m p a . De medel som för detta ändamål kommo till användning voro dels statslån och statsbidrag för att befrämja anläggningen av beredningsanstalter, dels prisgaranti för de framställda produkterna (linhalm och h a m p h a l m ) . Genom linnämndens förmedling inrättades sex linberednings- och två hampberedningsverk. Ett av hampberedningsverken ägdes av ett bolag, de övriga verken ägdes och drevos av odlarna, sammanslutna i särskilda producentföreningar. En centralorganisation, Riksförbundet lin och hampa, bildades med uppgift att utgöra inköps- och försäljningsorgan för de särskilda producentföretagen. Den övertog också ledningen av på området bedriven försöksverksamhet. Med hjälp av de vidtagna stödåtgärderna kom ganska snart en odling till stånd, vilken beträffande lin omfattade ca 4 500 hektar och beträffande hampa ca 2 000 hektar. Under åren 1941—49 producerades inom landet ca 17 960 ton linfiber och 7 300 ton hampfiber. År 1943 hade produktionen nått sådan storlek, att den ägde avgörande betydelse för landets försörjning med ifrågavarande råvaror. Än mer blev detta fallet under de sista krigsåren, då någon nämnvärd import därav icke var möjlig. (Se vidare sid. 592.) Både k o n s t s i l k e o c h c e l l u l l tillverkades i någon mån inom landet redan före kriget. År 1938 uppgick produktionen till 803 ton konstsilke och 937 ton cellull. Genom utbyggnader av maskinkapaciteten ökades denna produktion successivt och uppgick år 1942 till 1 273 ton konstsilke
566 och 7 150 ton cellull. Under sistnämnda år anlades av ett genom samverkan mellan Textilrådet och Kooperativa förbundet bildat bolag, AB Cellull, en ny cellullfabrik vid Älvenäs i Värmland, beräknad för en tillverkning av ca 7 500 ton per år. Till denna utbyggnad av industrien bidrog IK genom ett på uppdrag av regeringen ingånget avtal, som tillförsäkrade producenten viss prisgaranti och skattelättnad. Fabriken sattes i drift på våren 1943. Därmed hade förutsättningar skapats för åstadkommande av svensk cellullproduktion av omkring 15 000 ton per år. Den framställda cellullen fann användning inom både ylle- och bomullsindustrierna och medförde en avsevärd besparing i ull- och bomullslagren. Även konstsilkeproduktionen, vilken bedrevs vid två fabriker, AB Svenskt Konstsilke i Borås och AB Nordisk Silkecellulosa i Norrköping, stimulerades genom avtal med IK. Det gällde därvid särskilt tillverkningen av vid bil- och cykelringfabrikationen använt s. k. cordgarn. Vissa nya råvaror framställdes under kriget vid en svensk fabrik, AB Svenska Textilverken i Genevad, nämligen c o t t o l i n , splendolin m. fl., vilka bestodo av en blandning av kemiskt preparerade lin- och hampblånor och bomull resp. cellull. Härigenom åstadkoms en besparing av fullvärdig råvara och tillvaratogos icke spinnvärdiga lin- och hampblånor. Det framställda garnet utgjorde en god ersättning för lin- och bomullsgarn. Årsproduktionen uppgick efter full utbyggnad av fabriken till ca 400 ton. IK medverkade vid produktionen genom tilldelning av bomull, som erfordrades till ungefär hälften av den framställda kvantiteten garn. Av största betydelse för textilförsörjningen blev vidare p a p p e r e t , som i mycket stor utsträckning fick ersätta hampa och hampblånor vid tillverkningen av skördegarn samt bind- och emballeringsgarner. Den för ändamålet förbrukade kvantiteten spinnpapper uppgick under de senare krigsåren till ca 10 000 ton per år. Papper kom även i stor skala till användning som ersättning för säckar och annat juteemballage, i någon mån även för bomulls- och linnevaror. Den svenska u l l p r o d u k t i o n e n förblev förhållandevis obetydlig, om än en viss ökning ägde r u m under krigsåren. En av IK tillsatt kommitté framlade år 1941 förslag till omfattande stödåtgärder. Dessa avstyrktes emellertid av IK, som icke fann desamma ägnade att i någon avsevärd mån höja ulltillgången under rådande avspärrning. Senare anvisades dock, i anledning av beslut vid 1948 års riksdag, visst belopp till stöd åt ullproduktionen, varom Kungl. Maj:t meddelade föreskrifter den 3/12 1948. Någon betydelse kunde detta icke få för förhållandena under den här behandlade perioden. Regleringssystemets
författningsmässiga
utformning.
Fastän försörjningsläget på våren 1940 i stort sett kunde anses ganska förmånligt, var det tydligt att, då fortsatt import i någon större omfattning
567 tills vidare ej var att räkna med, åtgärder måste ofördröj ligen vidtagas för att upprätta en ordnad hushållning med de textila råvarorna, vilken tryggade åtminstone de angelägnaste behovens tillgodoseende, så mycket hellre som — på grund av den pågående militära upprustningen — redan betydande kvantiteter måst reserveras för försvarets räkning. Sedan en inventering per den 30/4 1940 ägt r u m av inom landet befintliga förråd av spånadsämnen, garn och tråd och i samband därmed uppgifter inhämtats angående förbrukningen av dessa varor under den senaste tiden samt angående lagerhållningen hos fabrikanter och handlande av färdiga vävnader och beklädnadsartiklar, förordnade Kungl. Maj :t på framställning av IK om beslag fr. o. m. den 11/8 1940 å ull, konstull, ullavfall, ullgarn samt bomull, bomullsavfall och vadd. Beslaget omfattade, med undantag för vissa smärre partier, alla varor av ifrågavarande slag som vid beslagstillfället funnos i riket eller sedermera infördes dit. Svenskullen var även inbegripen under beslaget. Ägare eller innehavare av får förbehölls dock viss rätt att använda ull för eget behov. Nästa ingripande gällde hampa och hampblår, som lades under beslag fr. o. m. den 25/8 1940. Syftet därmed var att trygga tillgången på råvaror för framställning av skördegarn samt tågvirke för fiskets och sjöfartens behov. Denna åtgärd kompletterades senare med beslag jämväl å skördegarn fr. o. m. den 29/9 1940. Beslaget på ull var, som framgår av det sagda, kombinerat med beslag även å ullgarn. Däremot omfattade bomullsbeslaget ej bomullsgarn, då möjlighet fanns att i annan ordning reglera användningen av det svenskspunna garnet. Sedan vissa utsikter till import av bomullsgarn yppats, syntes det emellertid lämpligt att inrycka även importerat bomullsgarn tilllika med importerad sytråd under beslaget, vilket skedde vid årsskiftet 1940/41 med tillämpning från den 9/1 1941. För att möjliggöra en mera fullständig kontroll över lumpmarknaden utvidgades slutligen fr. o. m. den 1/2 1941 beslaget — i vad det avsåg avfallsprodukter — till att omfatta även andra slag av avfall än av ull och bomull. Därvid inbegrepos jämväl varor av hithörande slag som fortsättningsvis framställdes eller eljest framkommo inom riket. Fördelningen av importerade fisknät visade sig vara en ömtålig fråga. För att säkerställa en rättvis och ändamålsenlig fördelning av denna import ställdes densamma under IK:s kontroll genom kungörelse den 5/12 1941. Ett ytterligare viktigt steg i fråga om försörjningsregleringen på textilområdet togs genom utfärdandet den 19/12 1941 av kungörelse (nr 966) angående reglering av handeln med och förbrukningen av textilvaror, enligt vilken fr. o. m. den 30/12 1941 en tämligen fullständig förbrukningsransonering på ifrågavarande varuområde genomfördes. I nära anslutning härtill utfärdades den 30/1 1942 en sammanfattande kungörelse (nr 22) angående beslag å vissa spånadsämnen och garner samt reglering av han-
568 deln med spånadsämnen och konstsilke. Därmed var i huvudsak det författningsmässiga försörjningsskyddet för textilvarorna uppbyggt. Ytterligare några ingripanden, om än av mindre betydelse, befunnos dock erforderliga. Sålunda utsträcktes ransoneringen genom kungörelse den 18/7 1942 att omfatta även vissa slag av fiskredskap. Genom kungörelser den 5/3 1943 infördes importreglering för lin- och hampgarn, tågvirke och linor, bind- och segelgarn m. m. samt ransonering av tågvirke och lingarn, och genom vissa ytterligare kungörelser blevo under år 1943 jämväl elastiska band och snören, gummitråd och cellullvävnader föremål för importreglering. Organ för textilförsörjningens
upprätthållande.
Handläggningen av frågor rörande textilförsörjningen omhändertogs inom IK från början av en inom kommissionen bildad textil- och läderavdelning. Redan på våren 1940 delades denna upp på två fristående avdelningar, en för textilvaror och en för läder och lädervaror. Inom textilavdelningen inrättades småningom byråer för särskilda branscher, nämligen en bomullsbyrå (vilken hade att handlägga frågor ej blott rörande bomullsvaror utan även rörande cellull och konstsilke, fisknät, sytråd m. m.), en ullbyrå (vilken behandlade frågor även rörande lump, borst och tagel m. m.), en lin-, hamp- och jutebyrå med särskild sektion för pappersskördegarn, en trikåbyrå och en konfektionsbyrå. Genomförandet av IK:s uppgifter på textilområdet förutsatte ett intimt samarbete med berörda branscher inom produktion och handel. Detta skedde väsentligen genom de inom textilnäringen bildade o r g a n i s a t i o n e r n a . De viktigaste av dessa voro följande: Textilrådet med anslutna organisationer, nämligen de förut existerande Svenska bomullsindustriföreningen och Sveriges trikåfabrikanters förening samt de nybildade Svenska ylleindustriföreningen, Svenska lin-, jute- och hampindustriföreningen och Textilrådets allmänna grupp, Konfektionsindustrif öreningen, Skräddarmästarnas riksförbund, Textilgrossisternas riksförbund, Sveriges beklädnads- och manufakturhandlareförbund, Borstfabrikantföreningen, Hemslöjdsföreningarnas riksförbund och Svenska råvarugrossistföreningen. Under kriget tillkommo särskilda i m p o r t f ö r e n i n g a r , som arbetade i nära samråd med IK, nämligen Svenska ullimportföreningen 1939 u. p. a., Svenska bomullsimportföreningen 1939 u. p. a., Svenska lin-, jute- och hampindustriens importförening 1940 u. p. a.,
569 Svenska förbandsgrossisters råvaru- och importförening 1940 u. p. a., Svenska fiskredskapsimportörernas förening 1941 u. p. a., Svenska importföreningen för bomullsgarn 1942 u. p. a. och Svenska importföreningen för borstbinderiråvaror och tagel 1943 u. p. a. Textilransoneringens handhavande uppdrogs åt IK och LK gemensamt. Det skulle härvid ankomma på IK att reglera produktionen och fördela denna efter särskilda behov, medan ledningen av själva ransoneringskontrollen skulle utövas av LK med biträde av kristidsstyrelser och kristidsnämnder. För handläggning av frågor rörande koordinering av konsumtion, distribution och produktion av textilvaror inrättades en särskild t e x t i l d e l e g a t i o n , bestående av två representanter för IK, en representant för LK samt två utomstående fackmän. Till delegationens förfogande ställdes en fristående byrå, textilregleringsbyrån. Frågor rörande textilindustriens försörjning med kemiska produkter m. m. behandlades inom IK av textil- och kemiska avdelningarna gemensamt. Den år 1947 genomförda allmänna importregleringen nödvändiggjorde på textilområdet en organiserad samverkan med dithörande intressenter närmast för att bestämma om fördelningen mellan olika importörer av de åt textilhandeln upplåtna importkvoterna. För detta ändamål bildades hösten 1947 på HK:s initiativ ett särskilt organ, t e x t i l k v o t e r i n g s r å d e t , vari ingingo representanter för Textilgrossisternas riksförbund, Sveriges beklädnads- och manufakturhandlareförbund, Kooperativa förbundet, Föreningen ostasiatiska importörer samt Svenska handelsagenters förening. Textilransoneringen. De av IK under tiden intill 1941 års slut vidtagna regleringarna hade till huvudsakligt syfte att kontrollera råvarornas fördelning och användning, medan däremot distributionen av de tillverkade varorna fortsatte oförändrat i sina hävdvunna banor. Ett undantag gjordes dock beträffande försvaret, vars behov skulle i första hand tillgodoses. Då emellertid produktionen arbetade med ett begränsat material, uppstod så småningom brist på vissa varor av försörjningsviktig natur. Hamstringstendenser och svartabörsaffärer började framträda, utförsel av textilvaror i både obearbetat och bearbetat skick skedde — ehuru inom av myndigheterna medgivna gränser — i tilltagande omfattning, och utlandets tilltro till våra uppgifter om behovet av textila råvaror och fabrikat syntes avtaga. Inför dessa symtom ingav IK, som länge planerat och även hållit regeringen underrättad om grunderna för en konsumtionsreglering av textilier, den 5/11 1941 en skrivelse till Kungl. Maj :t med alternativa förslag till textilransonering. I anledning härav utfärdades den 19/12 1941 den tidigare omförmälda kungörelsen angående reglering av handeln med och förbrukningen av textilvaror, vilken
570 trädde i kraft den 30/12 1941 kl. 20. Att handhavandet av ransoneringen uppdrogs åt IK och LK gemensamt är förut omnämnt. I samråd med IK utfärdade LK den 27/12 1941 ett cirkulär (nr 575) med tillämpningsföreskrifter i ämnet. Här skall icke i detalj redogöras för innehållet i detta mycket omfångsrika cirkulär med senare däri vidtagna ändringar. En tämligen utförlig framställning härav meddelas på spridda ställen i St. o. F. (se sakregistret i del X: Textilvaror, handels- och förbrukningsreglering). Blott de grundläggande dragen i ransoneringssystemets uppbyggnad skola här anföras. Ransoneringen avsåg beklädnads-, heminrednings- och husgerådsartiklar, dock icke sådana varor som bestodo enbart av silke och konstsilke eller av dessa i förening med varandra eller med cellull eller med avfall av cellull eller konstsilke. De ransonerade varorna upptogos i en till cirkuläret fogad poänglista. Artiklar av ovannämnda slag, som föllo utanför ransoneringen, upptogos i en frilista. De under ransoneringen fallande varorna fingo icke köpas eller eljest mot vederlag överlåtas annat än mot kupong till klädkort eller mot inköpslicens, som beträffande råvara eller halvfabrikat för industriellt bedriven rörelse utfärdades av IK, eljest av LK. Klädkorten, som voro olika för män och kvinnor, pojkar, flickor, småbarn och spädbarn, omfattade för första ransoneringsperioden — som fastställts till ett och ett halvt år — tiden 30/12 1941—30/6 1943. Poängsumman uppgick för denna tid till 120 för män och 110 för kvinnor samt till 100 för pojkar och flickor och till 90 för småbarn. Spädbarn fingo dessutom ett särskilt spädbarnskort innefattande 60 poäng. Tilläggskort kunde i vissa fall erhållas. Kupongerna voro av två slag, TA- och TB-kuponger. Mot TA-kuponger fingo endast vissa varor (varugrupp A) •— främst yllevaror utom ullgarn och yllestrumpor — säljas, mot TB-kuponger däremot samtliga ransonerade textilvaror. Till varugrupp B hänfördes, förutom ullgarn och yllestrumpor, varor av bomull, lin eller cellull. Ransoneringen visade sig erfordra en reglering jämväl av användningen av cellull och garn därav samt konstsilke för industriell produktion, särskilt till förhindrande av att okontrollerad tillverkning skedde av sådana varor som icke omfattades av ransoneringen. Då som följd härav vissa nya beslag syntes påkallade — omfattande jämväl de råvaror, vilkas förbrukning dittills reglerats genom frivilliga överenskommelser med IK — meddelades på IK:s hemställan genom kungörelse den 30/1 1942 (nr 22) förordnande om beslag å så gott som alla spånadsämnen och garner fr. o. m. den 1/2 1942 jämte bestämmelser om reglering av handeln med spånadsämnen och konstsilke. Utanför beslaget lämnades i huvudsak blott nöthår, ramie, kokostågor o. dyl. och drev samt garn och silke i detaljhandelsuppläggningar, garn av kokostågor ävensom tågvirke och linor samt segel- och bindgarn utom skördegarn, som tidigare lagts under beslag. För producenter av svenskull samt lin och hampa medgavs fri användning av dessa
571 råvaror, när det gällde framställning av produkter för eget bruk. Handeln med mindre kvantiteter lin och hampa samt lin- och hampblår underlättades även. I ransoneringssystemet skedde tid efter annan kompletteringar och ändringar såväl av poänglistan som av frilistan. Bl. a. medgavs enskild förbrukare rätt att för vissa ändamål utanför ransoneringen inköpa tyngre möbel-, gardin- och draperityger, varigenom en lättnad bereddes den av ransoneringen hårt drabbade heminredningsbranschen. Vidare medgåvos extra tilldelningar till viss personal vid försvarsväsendet samt till personer, som voro i större behov av arbetskläder. Genom kungörelse den 18/7 1942 utsträcktes ransoneringen att omfatta även fisknät och andra fiskredskap, helt eller delvis tillverkade av garn, vari ingick bomull eller bomullsavfall. En kungörelse den 5/3 1943 lade även tågvirke och linor samt bind- och segelgarn och kokosgarn under ransonering. Att märka är, att på denna ransonering inkopplades även TK. Sekunda tågvirke frigavs dock rätt snart. Med inträdet av den andra ransoneringsperioden, som omfattade tiden 1/7 1943—31/12 1944, infördes två viktiga förändringar, nämligen dels så att ylletilldelningen minskades och bomullstilldelningen i motsvarande grad ökades, dels så att TB-kupongerna skulle gälla endast för B-varor. I övrigt var tilldelningen av kuponger lika som under första perioden, för barn och ungdom dock något större. Redan den 1/4 1944 ändrades emellertid kupongernas giltighet därhän, att gränserna mellan A- och B-kuponger praktiskt taget borttogos, i det att alla ransonerade varor nu fingo inköpas för kupongerna, vare sig de tillhörde A- eller B-gruppen. Den tredje ransoneringsperioden, som avsåg tiden 1/1 1945—30/6 1946, medförde i stort samma tilldelning i kuponger, men antalet korttyper minskades från åtta till fyra. I fråga om tilldelningen till barn skedde dock någon jämkning. Grova fisknät och fiskredskap, i vilka ingick sådana nät, upptogos på frilistan för fiskredskap. Den 23/11 1945 upphävdes textilransoneringen. En viss reglering av handeln med fisknät och fiskredskap jämte tågvirke och linor samt bind- och segelgarn kvarstod dock enligt samtidigt utfärdade kungörelser. Utöver vad som framgår av denna redogörelse må här göras några randanmärkningar. Textilvaror fingo enligt ransoneringsförfattningen icke köpas eller eljest överlåtas annat än mot kupong (klädkort). Kupongen följde alltså de olika distributionsleden från konsumenter till producenter. Däremot var tillgången för producenterna i fråga om bomull, ull m. m. samt garn och vävnader för industriell drift ej beroende på kuponger, utan dessa så att säga stannade hos fabrikanten och redovisades av denne till vederbörande kristidsorgan genom omsättningsrapporter. Tilldelningen av råmaterial till producenterna skedde efter andra grunder genom IK. Härvid fick varje industriföretag tilldelning av råvara i förhållande till sin tidigare förbrukning, som regel under basåren 1936—38. Hur ett fullföljande av
572 kupongkravet ända till råvaran skulle ha verkat kan vara svårt att säga. Genom den tillämpade metoden vanns i varje fall en viss stadga i produktionen på de särskilda arbetsplatserna. Sysselsättningen blev mera jämn. Däremot hämmades givetvis utvecklingen av produktionsapparaten därigenom att en utvidgning av ett visst företags produktionskapacitet på grund av större kupongförvärv ej var möjlig. Ransoneringsperiodens längd, vilken sattes till l 1 / 2 år, och den relativt rikliga tilldelningen av kuponger till allmänheten gjorde att ett rätt stort antal kuponger icke utnyttjades under den ursprungliga ransoneringsperioden. Dessa fingo under vissa förhållanden utbytas mot nya kuponger, varigenom det utelöpande kupongantalet blev större än vad som svarade mot den beräknade råvarumängden, ett förhållande som dock icke framkallade nämnvärda olägenheter. I svartabörshandeln blev textilkupongen praktiskt taget värdelös. Som den lika fördelningen av kuponger på befolkningen ej motsvarades av en likartad konsumtion av förekommande varor, blev det slutligen nödvändigt för IK att föreskriva ökad produktion av vissa varor, t. ex. blåtwills och lakansväv, och ändrade regler för åtkomsten av dessa varor. Krigets slut och den förbättrade råvarutillgången medförde, att ransoneringen redan på hösten 1945 kunde upphävas, då den icke längre hade någon större betydelse som konsumtionsreglerande faktor. Vad angår p r o d u k t i o n s r e g l e r i n g e n och den därmed sammanhängande kontrollen av textilvarutillverkningen må följande anföras. Som redan i det föregående anförts, var råvarufördelningen och den därmed sammanhängande produktionsregleringen ransoneringens ryggrad. Redan krigets inträde och den begränsade tillgången på varor för civilt behov hade medfört en frivillig fördelning av den för allmänheten avsedda varan. Varje förbrukare av textilvara, vilket led i distributionskedjan han än tillhörde, fick av sin säljare viss andel av den saluförda varumängden, en kvot. Denna kvotering var ett försök att rättvist fördela tillgängliga varor. Ransoneringen medförde ingen förändring i produktionsregleringen eller kvoteringen. Råvarorna och garnerna fördelades enligt ransoneringskungörelsen även i fortsättningen av IK. Vad metervarorna angick gav ju författningen -— som förut nämnts — bemyndigande att fördela även dessa, men på framställning av väverierna medgav IK att väverierna fingo kvotera dessa till sina gamla kunder på basis av deras inköp under åren 1936—38. Emellertid minskades ju i samband med upprustningen tillgången på metervaror för civila behov och grossisterna — och senare även detaljisterna — började då i rätt stor utsträckning att dels själva och dels genom bulvanföretag konfektionera upp de vävnader de erhöllo. En hel del nya fabriker uppstodo ock vid sidan härav, men när militärtillverkningen successivt avvecklades, realiserade handeln en stor del av sina intressen i de nya fabrikerna och återgick till att köpa av sina gamla leverantörer. De kvarstående nya fabrikerna fortsatte emellertid som självständiga företag och begärde
573 och fingo även i fortsättningen inköpslicenser av IK, om de kunde uppvisa avslut med någon leverantör. En särställning i detta avseende intogo de filialfabriker, som på grund av bostadsbristen etablerades av äldre företag inom branschen. Dessa erhöllo sin tilldelning via moderföretaget. Ransoneringens upphävande medförde ej några förändringar i de tillämpade kvoteringsgrunderna. Enligt LK:s cirkulär nr 575/1941 ankom det på IK att utfärda inköpslicenser för bl. a. företag, som i sin tillverkning använde textilvaror i industriell rörelse utan att vara textilfabriker. Däremot skulle LK eller kristidsstyrelserna utfärda inköpslicenser för vissa icke industriella förbrukare samt för alla företag, som använde textilvaror som förbrukningsartiklar i sin rörelse, oavsett om dessa bedrevo industriell rörelse eller icke. I praktiken visade det sig emellertid, att gränsen mellan industriell och icke industriell tillverkning var svår att draga liksom ock att det för kristidsstyrelserna var vanskligt att avgöra om ett företag skulle använda sina textilvaror som råvara eller som förbrukningsartikel. Detta omöjliggjorde kontroll av huruvida de tilldelade varorna användes för avsett ändamål och om tillgången på den ansökta varan var så stor, att tilldelning kunde ske i begärd utsträckning. Vidare tillämpades olika grunder för bedömandet av tilldelningens storlek. En omläggning av tilldelningssystemet blev därför nödvändig, varigenom alla företag som voro att betrakta som industriella kommo att falla under och registreras av IK. I samband härmed upplade IK ett kortregister, som så småningom kom att omfatta 12 000 firmor, vilka erhöllo sin tilldelning av denna kommission. Dessa utgjordes dels av sömnadsfabriker, som erhöllo tilldelning mot redovisning av kuponger, och dels av andra företag, vilka erhöllo tilldelning i form av inköpslicenser. Den senare gruppen bestod av företag som använde textilier för yrkesmässig beredning eller tillverkning av varor till avsalu samt företag som använde textilvaror för förbrukningsändamål. Det sista året, varunder ransoneringen gällde — 1945 — utdelades i ena eller andra formen till sömnadsfabriker 217,8 milj. poäng samt till övriga företag tillhopa 43,3 milj. poäng. Man skulle av dessa siffror möjligen kunna draga den slutsatsen, att IK var mycket givmild med avseende på tilldelningen av nu nämnt slag. Så var dock icke förhållandet. S. k. övriga företag voro i största utsträckning företag, som framställde fria varor. Vid tilldelningen såg sig IK nödsakad att pröva den färdigställda artikelns nyttovärde, alltså ett slags begränsad behovsprövning. Så beviljades ej inköpslicens å t. ex. blåtwills för fri tillverkning. Ansökningar om licenser å lakansväv avslogos, då IK ansåg att annan textilvara utan olägenhet kunde användas. Restriktiv tilldelning tilllämpades även för t. ex. lampskärms- och leksakstillverkning samt längre fram för tillverkning av gengasfilter, tapisserivaror, markiser, presenningar, campingtält, reseffekter, sportartiklar, väskor etc. Restriktionerna
574 avsågo i stort att begränsa användningen av bomullsvävnader, med eller utan inblandning av cellull. Den byrå, som handlade ärenden av nu nämnt slag — konfektionsbyrån — fick även tillhandagå fabrikanterna med upplysningar om tillämpning av gällande bestämmelser rörande priskontrollen, vilka under ransoneringstiden utfärdades av såväl IK som PKN. Den 1/3 1946 överfördes ärendena beträffande priskontrollen helt till PKN. Byråns verksamhet kom därefter huvudsakligen att beröra ansökningar om rätt att färga, appretera och bereda vävnader enligt en år 1945 utfärdad författning ävensom en del utläggningar för sjukhusens behov. I ransoneringens idé låg att varje konsument skulle erhålla ett visst antal poäng och att varje poäng skulle medgiva inköp av ett visst antal gram textilier. På detta sätt skulle ernås dels en i princip lika fördelning av tillgängliga textilier, dels även största möjliga frihet för konsumenterna vid inköpen. Antalet gram per individ beräknades på grundvalen av dels beräknat lager vid ransoneringsperiodens ingång, dels beräknad tillförsel under ransoneringsperioden. Från den kvantitet varor, som enligt denna beräkning var disponibel för perioden, avdrogos de kvantiteter som ej skulle utdelas mot poäng, nämligen varor för allmänna inrättningar, varor till tekniska artiklar och diverse förbrukare samt fria varor. Den resterande kvantiteten lades till grund för beräkning av behovstäckning i förhållande till normalförbrukning. En undersökning av konsumtionsfördelningen beträffande bomulls-, cellull- och linnevaror under basperioden 1936—38 gav vid handen, att den procentuella fördelningen av dessa varor med hänsyn till ransoneringsformen utgjorde: för fördelning genom klädkort 51 %, för fördelning genom licens 29 % och för tekniska och andra icke ransonerade artiklar 15 %, medan 5 % utgjordes av varor som skulle ransoneras genom klädkortens yllesektion, t. ex. foder i kostymer m. m. Konsumtionen under år 1941 av nyssnämnda varor ansågs motsvara 80 % av genomsnittskonsumtionen 1936—38. Beträffande vävnader av ylle beräknades konsumtionen under 1941 utgöra 70 % och beträffande trikåvaror 80 % av genomsnittskonsumtionen 1936—38. Totalantalet utdelade kuponger under de olika ransoneringsperioderna framgår av följande tablå. Siffrorna ange milj. poäng. Ordinarie tilldelning Tilläggstilldelningar överfört från tidigare period Summa Försäljning till allmänheten Ej utnyttjade Utnyttjningsgrad %
1. per.
2. per.
3. per.
726 151 —
735 157 191
755 165 332
672 205 76,6
751 332 69,3
895 130 87,3
Den återstående ej utnyttjade kupongköpkraften låg under hela andra ransoneringsperioden betydligt högre än under motsvarande månader under
575 första ransoneringsperioden, troligen beroende därpå, att en så avsevärd poängsumma som 191 milj. poäng överförts från första till andra perioden. Det antogs, att kurvan för det återstående kuponginnehavet under tredje ransoneringsperioden komme att ligga under samma kurva för första ransoneringsperioden, d. v. s. att textilransoneringen skulle få större konsumtionsbegränsande verkningar än den tidigare haft. Att ransoneringen ändock hävdes berodde på att tillförseln av textilvaror trots allt varit relativt god under hela ransoneringstiden och att med vapenstilleståndets avslutande importen förväntades åter komma igång. Dessa förhoppningar gäckades heller icke. Emellertid fick IK under åren närmast efter ransoneringens upphävande tillämpa en strängare reglering av produktionen i avsikt att uppnå större tillgång på vissa vävnader, beträffande vilka i första hand import icke i tillräcklig mängd kunde beräknas, främst bomullsvävnader. Angående p r i s r e g l e r i n g e n för textilvaror se sid. 1119 ff. Yllevaror. Förbrukningen av råvaror för den svenska ylleindustrien tillika med förbrukningen i övrigt av importerade yllevaror (garner, vävnader och färdiga fabrikat) beräknades av IK ha i medeltal för åren 1936—38 uppgått till följande kvantiteter ( t o n ) : Importerat material: Båull K a m m a d ull (tops) Kardgarn 6 T. Kamgarn Vävnader Plagg Summa
4 794 2 270 242 0 no~ 2 936 1314 370 11 926
Svenskt material: Ull (svenskull) Lump och dyl „ Summa
673 5 929 „ onn 6 602
Summa s:um
18 »28
Av råmaterialet i ull, tops och lump framställdes 9 361 ton kardgarn (streichgarn) och 3 229 ton kamgarn. Den totala mängden ullgarn, såväl svenskspunnet som importerat, som sålunda stod till ylleindustriens förfogande, utgjorde 9 603 ton kardgarn och 6 165 ton kamgarn eller tillhopa 15 768 ton. Den genomsnittliga ullmängden i kardgarnet utgjorde ca 38 %. Kamgarnet bestod helt av ull. Om även det importerade garnet och den importerade kvantiteten vävnader och färdiga plagg hade framställts inom landet, skulle totala åtgången av spinnbart ullmaterial ha utgjort ca 20 000 ton. Det tillgängliga garnet förbrukades ej blott inom ylleindustrien —- varmed i detta sammanhang företrädesvis menas ylleväverierna — utan även inom andra textila industribranscher. Fördelningen framgår av tablån å sid. 576. Av det ovan anförda inhämtas, att ylleväveriernas garnförbrukning till nära 3/4 utgjordes av kardgarn, som nästan helt framställdes inom landet, och endast 1/i av kamgarn, som till 65 % importerades, medan däremot beträffande trikåindustrien fördelningen var en helt annan (jfr sid. 600).
576 Kamgarn
Kardgarn
Garnförbrukning vid ylleväverier »> trikåfabriker » bomullsväverier . . . . » övriga industrier . . . . utom industrien (hemslöjd, hemstickning m. m . ) . . Summa
Summa ton
Därav kardgarn
ton
därav import %
ton
därav import %
8 860 191 117 74
1 32 23 62
3 033 1 706 203 23
65 48 54 83
1 200
9 603
15 768
11893 1897 320 97
%
74 10 37 76
En inventering, som företogs den 30/4 1940, utvisade, att det i landet vid denna tid fanns lager av ullmaterial, som — därest en reservation för försvarets behov för 12 månader skedde — komme att vid oförändrad civil förbrukning till årets slut kvarlämna endast ca 2 850 ton, motsvarande högst 5 månaders förbrukning, för civila behov. Utsikterna för fortsatt import syntes mycket ovissa. Genom en viss begränsning av ullinblandningen i såväl kardgarn som kamgarn skulle lagren dock kunna utdrygas. Befogenhet till åtgärder i sådant hänseende erhöll IK genom beslaget den 11/8 1940, som bl. a. omfattade ull, konstull, ullavfall och ullgarn. Den viktigaste besparingsåtgärden blev följaktligen en utdrygning av ullmaterialet av angiven art, kombinerad med omläggning av tillverkningen till ett minimum av det mera ullkrävande kamgarnet och ett maximum av det mindre ullkrävande kardgarnet. Tekniskt var detta väl genomförbart, enär landet förfogade över en ganska stor outnyttjad kapacitet för framställning av kardgarn. För såväl kardgarn som kamgarn fanns gott ersättningsmaterial i lump och cellull, varav lumpen dock icke kunde användas vid kamgarnstillverkningen. För de närmaste månaderna efter beslagets genomförande tillämpades provisoriska regler för driften inom ylle- och trikåindustrierna. Av befintliga lager av råull, kammad ull och garn fick industrien förbruka viss kvantitet, svarande mot tidigare förbrukning. En begränsning av ullinblandningen skedde dock omedelbart, så att kardgarn av garnvikten ej fick innehålla mer än 25 % och kamgarn ej mer än 70 % ull. För tillverkning enligt löpande kontakt med militärförvaltningarna lämnades särskild tilldelning. Fr. o. m. den 1/12 1940 bragtes en mera utarbetad hushållningsplan i tilllämpning, vilken sedermera med smärre avvikelser blev normerande för de följande årens hushållningsplaner. Det bestämdes, att de befintliga ulllagren — såväl statens (RFN:s) som enskilda tillhöriga — skulle räcka under en tidrymd av 10 månader. De statliga lagren reserverades för militära behoA^. Ullinblandningen nedsattes generellt till 15 % för kardgarn och 60 % för kamgarn. Den angivna tilldelningen motsvarade en produktion av ca 1 310 ton kamgarn och 7 450 ton kardgarn, motsvarande 28 resp. 106 % av normal förbrukning. Trikåindustrien fick för perioden disponera ca
577 460 ton kamgarn och 550 ton kardgarn, motsvarande 26 resp. 157 % av normalförbrukningen. Detta innebar en betydande omläggning av produktionen inom sistnämnda industri, vars förbrukning dittills till långt övervägande del utgjorts av kamgarn. För ullspinnerierna utfärdades i enlighet med hushållningsplanen periodiskt s. k. f ö r b r u k n i n g s t i l l s t å n d för ull. Giltighetstiden var till en början två månader men utökades senare till sex. Med tillstånden voro förknippade vissa särskilda villkor. Det bestämdes sålunda bl. a., att fabrik som tidigare sålt garn till väverier, trikåindustri eller detaljhandel skulle av framställt garn fortfarande till resp. grupper av förbrukare sälja samma procentuella andel som förut, att kontrakterade leveranser för försvaret — vartill vederbörande militärförvaltning tillhandahöll material — skulle givas företräde vid tillverkningen samt att försäljning av garn, som framställdes av tilldelad ull eller togs ur beslagtaget garnlager, endast fick ske efter särskilt tillstånd av IK. I fråga om trikåvarutillverkningen meddelades särskilda bestämmelser (se sid. 601). De restriktioner beträffande kamgarntillverkningen, som IK i försörjningens intresse nödgades tillämpa, voro utan tvivel mycket kännbara för kamgarns- och trikåindustrierna. Att emellertid kamgarn över huvud taget fick någon plats i tillverkningsprogrammet, trots den därvid procentuellt vida större ullåtgången, berodde på hänsyn dels till vissa självständiga ylleväverier, vilka tidigare så gott som uteslutande använt kamgarn i sin tillverkning, och dels till de trikåfabriker, vilkas maskineri ej var inrättat för tillverkning av artiklar av grövre garner. Även kardgarnsspinnerierna sågo med ett visst beklagande sina produktionsmöjligheter av mera kvalificerade garner beskurna men hade dock en viss ersättning i den högre produktion, som de på grund av tillgången på lump och cellull kunde upprätthålla. Deras kapacitet kunde under hösten 1940 anses utnyttjad till 92 %. Som följd av den tillförsel av ull, vilken fr. o. m. år 1941 kunde erhållas genom lejdtrafiken, tillät IK att ullinblandningen för kardgarn från den 1/5 1942 höjdes till 25 % och från den 1/11 1944 till 40 %. För kamgarn höjdes inblandningen vid sistnämnda tillfälle till 70 %. Samtidigt medgavs rätt för fabrikant att använda 10 % av sin ulltilldelning för framställning av yllevaror utan begränsning med hänsyn till ullinnehållet. Det blev härigenom åter möjligt att inom landet tillverka 100-procentiga yllevaror av inhemskt garn. Redan ett år därefter, eller den 1/11 1945, lämnades fabrikerna full frihet att bestämma ullinnehållet i handelsullgarn och trikågarn. Den 1/3 1946 medgavs samma frihet beträffande vävnadsgarn. Av det sagda framgår, att — jämte cellull — u 11 a v f a 11 och l u m p fingo en väsentligt ökad betydelse för ullförsörjningen under kriget. Redan i mars 1940 reglerades handeln med dylika avfallsprodukter genom överenskommelser mellan råvarugrossistehia (lumphandlarna) och ylleindustrien samt övriga förbrukare av lump i syfte bl. a. att tillse, att handeln med hit37—116821
578 hörande varor följde förutvarande banor och ej på spekulativt sätt utnyttjades. Rätt snart blev emellertid behovet av en stramare reglering uppenbart. Som följd härav lades med stöd av den beslagsförfattning som trädde i kraft den 1/2 1941 handeln med textillump helt under statskontroll. Samtidigt fastställdes en i samråd med PKN upprättad »standardsorterings- och maximiprislista för textilavfall och lump». Handeln med dessa varor fick enligt av IK utfärdade bestämmelser endast bedrivas av personer som erhållit IK:s tillstånd härtill. Dessa indelades i tre grupper, A-handlare, vilka utgjordes av ett mindre antal råvarugrossister som hade kompetens att sortera avfallet, B-handlare (ca 200 st.), som ej hade kompetens att sortera, och C-handlare, som uppsamlade lumpen från allmänheten eller industrien, skrädderier o. dyl. Handeln måste gå i bestämda banor. A-handlaren fick endast sälja till industrien, B-handlaren endast till A-handlare eller annan B-handlare och C-handlaren endast till B- eller A-handlare. Allmänheten och övriga innehavare av lump ägde rätt att sälja till vem som helst inom nämnda handelsled. Genom en vidlyftig rapportering av resp. handlare förskaffade sig IK kännedom om både inköp och försäljningar. A-grossisten fick över varje försäljning upprätta en inköpskvittens, vilken, sedan den undertecknats av både köpare och säljare, skulle insändas till kommissionen. Förbrukares inköpsrätt fastställdes periodvis, till en början för två månader, sedermera för längre tid. Till förbrukarna av lump hörde ej blott textilfabriker utan även andra industrier, såsom takpappfabriker, finpappersbruk etc. Kontroll över handelns gång utövades dels genom sammanställning av de ovannämnda inköpskvittenserna, dels genom särskilda resekontrollanter. I början av år 1941 meddelades föreskrifter rörande tillverkning av s. k. s t a n d a r d v ä v n a d e r . Dessa föreskrifter framsprungo ej så mycket ur strävanden att inrikta produktionen på särskilt behövliga varuslag som ur PKN:s önskan att erhålla underlag för priskontroll å yllevävnader. Ylleindustriens vävnadstillverkningar gingo så gott som helt till konfektionsindustrien eller — direkt eller via detaljhandeln — till skrädderier. Några lyxvävnader gavs det knappast utrymme för, så starkt nedsatt som ullinblandningen var för kardgarnsvävnader och så strängt begränsade tillverkningsmöjligheterna i fråga om kamgarn. I cirkulär, som tillställdes yllefabrikanterna för tiden 1/2—31/3 1941, föreskrevs, att 10 % av civiltillverkningen vid vederbörande fabrik under perioden skulle utgöras av standardvävnader. IK upprättade en förteckning jämte beskrivning och priser på 50 kvaliteter standardvävnader, vilken jämte prover utsändes till fabrikanterna. Den föreskrivna ullprocenten i blandningen fick ej underskridas, men råmaterialet kunde i övrigt utbytas mot annat likvärdigt, om fabrikantens materialtillgång gjorde detta nödvändigt. Huvudsaken var, att vävnaden^kvalitet ej därigenom försämrades. Frihet lämnades med avseende på mönster och färg. Varje standardvävnad
579 skulle förses med etikett, å vilken tryckts ordet »Standardvävnad» jämte vävnadens nummer. Procentsatsen av standardvävnader, s. k. S-vävnader, i tillverkningsprogrammen ökades undan för undan och uppgick i slutet av år 1941 till 50, i april 1942 till 70 och från den 1/11 1942 till 75 %. Vävnaderna inom den återstående, icke priskontrollerade delen av tillverkningen, vilka kallades T-vävnader, fick fabrikanten frihet att själv komponera och prissätta; de skulle endast kalkyleras efter vissa av PKN fastställda grunder. Vinstmarginalen för S-vävnaderna var lägre än för T-vävnaderna. Det visade sig snart, att begränsningen av antalet standardvävnader till de först bestämda 50 ej var så lycklig. Vid somliga fabriker fanns material för tillverkning av vissa, men ej för andra av dessa vävnader. Detta måste minska tillgången på vävnader, varigenom konfektions- och annan sömnadsindustri blev lidande. Redan i augusti 1941 bestämdes därför, att varje fabrikant fick upprätta och till IK insända förslag till de standardvävnader, som han ansåg sig kunna framställa. Antalet standardvävnader i ylle ökades småningom väsentligt och uppgick i slutet av oktober 1941 till 285. Beteckningarna S- och T-vävnader bibehöllos under hela kriget och åren närmast därefter men upphörde att tillämpas fr. o. m. november 1947. Härefter förekom endast beteckningen »priskontrollerad yllevävnad». Angående prisregleringen se sid. 1119. En viktig produkt inom ylleindustrien utgöres av m a s k i n f i l t för cellulosa- och pappersfabrikerna. Denna består av en hårt valkad vävnad av 100 % ull. Någon begränsning av ullanvändningen är här ej möjlig. Maskinfiltfabrikerna voro till antalet tre, vilka före kriget tillsammans normalt förbrukade ca 700 ton ull per år. Av deras produktion exporterades vanligen omkring hälften. Samtidigt förekom emellertid även en viss import, huvudsakligen från Tyskland och Storbritannien. Maskinfilten var till övervägande del en beställningsvara, avpassad för maskiner av speciell typ. Kriget medförde en väsentlig förändring i maskinfiltförsörjningen. Importen försvårades och behovet av maskinfilt måste helt täckas av de svenska företagen. Detta föranledde IK att införa en viss ransonering av leveranserna från dessa företag. Förbrukningstillstånden beträffande ull förknippades för maskinfiltindustriens vidkommande med det villkoret, att ifrågavarande ullkvantiteter endast fingo användas för tillverkning av filtar, till vilkas leverans IK lämnat tillstånd. Genom en i juli 1943 utförd inventering skaffade sig IK möjlighet att verkställa behovsprövning av filt, innan leveranstillstånd lämnades. I november 1945 upphävdes ifrågavarande ransonering och maskinfiltfabrikerna blevo härefter i tillfälle att återupptaga sin tidigare export. Redan vid det första textilbeslagets genomförande anbefalldes h e ms l ö j d e n i IK:s välvilliga hågkomst. Undersökningar visade, att hemslöjdsföreningarnas ullförbrukning var relativt obetydlig. Under tiden när-
580 mast före kriget hade de förbrukat högst 50 ton per år. Denna kvantitet fingo föreningarna rättighet att även framdeles inköpa. De begränsningar i avseende på ullinblandningen, som träffade andra förbrukare, behövde hemslöjdens utövare icke iakttaga. Dessa voro därför bland de få som under kriget kunde tillhandahålla 100-procentiga yllevaror. Ransoneringstvånget voro föreningarna dock i viss utsträckning underkastade. Bland de varor, som IK:s textilavdelning och närmast dess ullbyrå fick taga befattning med, voro även n ö t h å r och a n g o r a u l l . Nöthåret användes som råvara vid vissa specialtillverkningar, såsom underlag för maskiner, sadlar m. m. Förbrukningen uppgick till ca 180 ton per år. Angoraullen spanns tillsammans med annan ull till angoragarn, som fann användning inom trikåindustrien. Vid i m p o r t e n a v y l l e i n d u s t r i e n s r å v a r o r tjänade den i samråd med IK arbetande Svenska ullimportföreningen som mellanhand. Föreningen, som stod öppen för alla förbrukare av ull, hade till ändamål bl. a. att, därest behov därav förelåge, inom eller utom landet för medlemmarnas räkning inköpa varor, huvudsakligen ull, tops och garn av ull, samt att på uppdrag av IK fördela införda varor. Ehuru enskilda inköp med föreningen som mottagare icke voro uteslutna, tvingades föreningen av omständigheterna att snart övergå till gemensamma inköp. De förbrukare som deltogo i inköpen fingo del i importen efter sin importkvot, vilken bestämts av föreningen efter av IK angivna beräkningsgrunder. Föreningen hade under sin tillvaro — den upplöstes 1946 — ett fruktbärande samarbete med RFN. Importen av ull och ullgarn samt den inhemska ullgarnstillverkningen under tiden från krigets början t. o. m. år 1948 belyses av nedanstående tabell. Där meddelas även data, som utvisa den procentuella fördelningen av fiberinnehållet i kardgarn och kamgarn fr. o. m. år 1942. Inhemsk tillverkning
Import Ull (tvätt, vikt)
Ullgarn
Kardgarn
ton
ton
ton
Fiberfördelning i tillverkat garn Kardgarn
Kamgarn Ull
%
Cellull Lump
Kam garn Ull
Cellull
%
%
ca 100 3 260 ca 38 3 430 9 360 7 640 1936/38 3 200 8 800 4 630 10 250 1939 . 2 900 13 600 2 230 7 740 1940 . , 2 120 12 280 1000 3 980 1941 . 37 59 2 300 32 23 45 10 310 6 600 720 1942 . 41 59 2 890 33 30 37 9 760 6 310 460 1943 .. 41 59 31 32 2 980 37 10 520 320 5 880 1944 . 36 64 28 30 42 3 350 12 200 130 6 460 1945 . 15 85 18 22 60 3 243 13 600 3 170 16140 1946 . 4 96 12 16 72 2 960 13 860 4 820 15 070 1947 . 3 97 12 13 75 3 380 14 830 13 050 5 650 1948 . Anm. Som ullflber har räknats t v ä t t a d ull, kammad ull, skinn- och garveriull, getoch kamelhår, laps och noils av ull samt övrigt ullavfall. Som cellull har räknats okammad samt kammad cellull, laps, noils och övrigt avfall av cellull samt nylonfiber. I lumpen ingår riven lump av alla slag, mattel o. dyl.
581 Ylleindustriens tillverkning av v ä v n a d e r f ö r c i v i l t behov minskades under kriget över hela linjen i jämförelse med tillverkningen 1936—38 med undantag för klänningstyger och yllefoder, båda av kardgarn. Den största nedgången företedde kostym- och klänningstyger i kamgarn, av vilka krigsårens tillverkning utgjorde endast omkring en tredjedel av förkrigstillverkningen. I fråga om f i l t a r ökades tillverkningen av barnfiltar starkt i början, beroende på den ringa tillgången på sådana filtar av bomull. Även gråfiltar företedde en ökning som följd av beredskapstjänsten och senare även flyktinghjälpen, men tillverkningen av vanliga sängfiltar följde yllevävnadernas allmänna kurva. Ylleindustriens t i l l v e r k n i n g f ö r m i l i t ä r a ä n d a m å l var, som tidigare antytts, mycket omfattande under hela den tid kriget varade men särskilt under de första krigsåren, då upprustningen ännu pågick. År 1941 tillverkades för försvaret över 3 milj. m vävnader och 100 000 filtar, vilket utgjorde ungefär 25 resp. 15 % av hela produktionen. Fr. o. m. år 1946 minskades de militära behoven starkt och uppgingo år 1949 knappast till en tiondel av behoven år 1941. Den största artikeln var det gråbrungröna uniformstyget, som till en början innehöll ca 80 % ren ull och följaktligen tärde hårt på ullagren. För att spara på ull nödgades man fr. o. m. år 1942 övergå till en uniformsvävnad, s. k. tvinnkommiss, som till en början innehöll endast ca 40 % ren ull, sedermera ökat till 50 %. Med krigets slut försvann intresset för denna uniformsvävnad och den tillverkades därefter endast i obetydlig omfattning. En viktig förbrukningsartikel inom textilindustrien utgöra kardbeslagen. De bekläda valsarna i kardverkcn, vilka ha till uppgift att luckra upp och reda ut det fibermaterial som matas in i kardan, att avlägsna föroreningar och mindervärdiga korta fibrer samt att parallellisera de ihopblandade fibrerna till ett j ä m n t sammanhängande flor för själva garnframställningen. Alltsedan första världskriget fanns inom landet en fabrik för tillverkning av kardbeslag (Kardbeslagsfabriks AB), som från en ringa början arbetat sig upp till ett betydande företag med tillverkningen delvis inriktad på export. Utgångsmaterialen — kardtråd, underlagstråd och kautschuk — måste till stor del importeras och denna import började från år 1941 möta stora svårigheter. IK verkställde en undersökning angående tillgången på kardbeslag, såväl redan monterade som i lager varande och beställda, och ordnade med ledning härav och senare kompletterande uppgifter en fördelning av tillgångarna på de olika branscher som voro i behov av ifrågavarande varor samt på de särskilda förbrukande företagen. Rörande fördelningen träffade IK överenskommelse med ovannämnda, tillverkande företag, vilken innebar att företagets försäljningar skulle ske endast under villkor av IK:s godkännande. Kardbeslagsbolaget lyckades under och efter kriget successivt bygga ut sin fabrik och blev därigenom i stånd ej blott att bättre tillgodose den sven-
582 ska industriens behov utan även att exportera kardbeslag till andra länder, särskilt de nordiska. Bomulls-
och
cellullvaror.
Bomullsindustrien utgjorde så tillvida ett lättare objekt för reglering än ylleindustrien som råmaterialet var mera enhetligt. Cellull hade visserligen redan före krigstiden börjat användas men endast i mindre kvantiteter och ej i förening med bomull. En av IK verkställd utredning angående bomullsindustriens råvaruförbrukning och produktion under åren 1936—38 visade i stora drag följande: Importen av här ifrågavarande varor utgjorde i genomsnitt för nämnda år beträffande » » »
bomull bomullsavfall och trassel bomullsgarn vävnader Summa
30 518 ton 3 430 » 3 082 » 4 520 » 41 550 ton
Av råvarorna framställdes 24 414 ton bomullsgarn, 3 836 ton avfallsgarn och 5 182 ton vadd och trassel m. m. Förbrukningen av bomullsgarn, såväl inhemskt som importerat, fördelade sig sålunda:
Förbrukning vid bomullsväverier »> »> trikåfabriker » inom ylleindustrien » i övrigt Summa
Totalt ton
Härav import ton %
21 855 3 977 1 015 4 485 31332
470 1931 181 500 3 082
2 49 18 11 10
Av inventeringen den 30/4 1940 framgick, att vid denna tidpunkt fanns inom landet ca 39 000 ton bomull, varav 14 800 ton tillhörde staten (RFN), samt ca 5 000 ton bomullsgarn. Ehuru råvarutillgången sålunda var relativt god, inbegreps även bomullen under beslaget den 11/8 1940. Förråden hade vid denna tid sjunkit till 32 000 ton, varav ca 15 000 ton hos RFN. Detta motsvarade ungefär ett års behov vid normal förbrukning eller ca 2 700 ton per månad. Med hänsyn till de ovissa importmöjligheterna ansågs det nödvändigt att genomföra en sträng hushållning med lagren. Därvid uppkom frågan, huruvida de företag som bidragit till importen och hade stora enskilda lager skulle tillåtas förbruka mera bomull än de som hade mindre eller inga egna lager. För att uppmuntra företagen till fortsatt import, i den mån sådan var möjlig, tillätos företag, som hade egna lager av bomull, att av dessa fortsättningsvis använda upp till 70 % av vad de i medeltal förbrukat under 1936—38. övriga företag tilldelades bomull ur statens lager men då endast till en kvantitet som motsvarade 50 % av normalförbrukningen. Inalles ställdes för månaderna december 1940—januari 1941 3 770 ton bomull till industriens förfogande eller 1 885 ton per månad. Som förbruk-
583 ningen under basåren utgjort 2 700 ton per månad, motsvarade nämnda tilldelning ca 70 % av normala förbrukningen. För den återstående delen av år 1941 — i varje fall intill den 1 oktober — förutsågs en förbrukning av 1 500 ton per månad, vilket motsvarade endast 55 % av basårens förbrukning. Om samma fördelning fortsatte även efter den 1/10 1941, skulle bomullslagren vara uttömda vid slutet av februari 1942. Bomullsförsörjningen efter nämnda tid var sålunda beroende av i vilken utsträckning import kunde äga rum. Sådan skedde under 1941 till en kvantitet av över 16 000 ton. Bristen i förbrukningen utfylldes åtminstone delvis med c e 11 u 11, som nu började mer och mer användas för utdrygning av bomullen och i högre grad än förut även som ensam råvara vid garntillverkningen. Då tillgången på cellull ännu 1941 var begränsad, ville IK icke föreskriva någon viss inblandning av cellull men rekommenderade alla dem som hade tillgång därå att företaga sådan inblandning intill 1/3 av den använda råvarukvantiteten. Ett överslag över försörjningen under 1941 visade, att landet för nämnda år kunde förfoga över 4 650 ton inhemsk och 4 800, event. 6 000 ton importerad cellull, av vilka kvantiteter bomullsindustrien skulle erhålla 75 % eller 7 å 8 000 ton. För försörjningen fr. o. m. den 1/10 1941 uppställde IK efter ingående överläggningar med sakkunniga en detaljerad p l a n f ö r p r o d u k t i o n s r e g l e r i n g beträffande garn och vävnader av bomull. Denna plan, vilken sedermera i sina grunddrag blev gällande under hela krigstiden, upptog en bomullsförbrukning per år för de råvaruförbrukande bomullsfabrikernas egen vävnadstillverkning om ca 11 785 ton samt för garnleveranser till andra fabriker, tillverkning av fiskgarn och fisknät, handelsgarn, sytråd m. m. om ca 5 515 ton, tillsammans 17 300 ton eller 1 440 ton per månad för civila behov. För militära behov fastställdes därutöver en förbrukningskvantitet av intill 6 000 ton per år eller 500 ton per månad. Hela årskvantiteten för den beräknade bomullstilldelningen blev sålunda ca 23 300 ton. Till planen hörde två tabeller. Den ena utvisade i detalj för 91 vävnader dels den normala förbrukningen under förkrigsåren, dels den i planen avsedda produktionen och dels den härför beräknade råvaruåtgången. Den andra tabellen angav vilket slags garn — rent bomullsgarn, biandgarn, avfallsgarn, rent cellullgarn eller konstsilkegarn — som fick användas i varp och väft. Vid planens fastställande räknade kommissionen endast med bomull som råvara, varför till buds stående kvantiteter av cellull m. m. avsevärt förbättrade försörjningsläget. I försörjningens intresse ansågs det riktigt att tillse, att vävnader av särskild vikt för den allmänna förbrukningen tillverkades i bestämda myckenheter. Dessa vävnader kallades s t a n d a r d v ä v n a d e r och skulle enligt förbrukningstillstånden jämlikt de ursprungligen meddelade bestämmelserna tillverkas till minst 50 % av den för civiltillverkningen avsedda råvarutilldelningen. För att producera andra vävnader än standard-
584 vävnader erfordrades av IK utfärdad tillverkningslicens. De kallades därför l i c e n s v ä v n a d e r . Redan under första halvåret 1941 utsträcktes tvånget att tillverka standardvävnader till 65 % av vederbörande fabrikers tillverkning. Licensgivningen gav IK möjlighet att förbjuda tillverkning av vissa vävnader som utan olägenhet kunde tillverkas av annat material än bomull, t. ex. socker- och mjölsäckar, samt av åtskilliga varor som med mer eller mindre fog kunde betraktas som lyxvaror, såsom gardiner, draperier, möbeltyger, badkappsväv m. m. Väverierna tillätos emellertid att tillverka de förbjudna artiklarna i cellull. För att underlätta framställningen av cellullvävnader utarbetades inom kommissionen även en standardlista för sådana vävnader. Varken bomulls- eller cellullistan var bindande i fråga om garnnummer och inställningar utan listorna avsågo endast att angiva en normal inställning för de angivna vävnaderna. Därest en fabrikant önskade utföra en vara i andra garnnummer eller annan inställning, stod det honom fritt, blott inställningen var sådan att varan kunde godkännas som standardvara. Ansökan om sådant godkännande skulle ingivas till IK. Förteckningen över standardvävnader i bomull, vilken från början upptog 42 nummer, utökades småningom — även efter kriget — och upptog år 1948 67 kvaliteter i olika bredder och garnnummer. Antalet artiklar blev sammanlagt 128. Förbrukningstillstånden beträffande bomull stadgade bland andra villkor även skyldighet för bomullsspinnerierna att leverera bomullsgarn till företag inom andra branscher i de mängder som IK bestämde. De ifrågavarande företagen utgjordes bl. a. av fristående bomullsväverier, ylleväverier, linneväverier, bandfabriker och — framför allt — trikåfabriker. På grund av den allmänna bristen på bomullsgarn kunde dessa främmande branscher ej erhålla mer än ca 50 % av sin förkrigsförbrukning. Härifrån gjordes dock undantag för trikåindustrien, som med hänsyn till de stora militära behoven erhöll större tilldelning än normalt. IK:s planering av bomullsindustriens tillverkningar under åren efter 1941 baserades på den tillgång på råvara, som stod landet till buds. Under år 1943 ställdes sålunda 12 000 ton per halvår till förfogande, varav hälften utgjordes av cellull. Redan år 1944 minskades den relativa förbrukningen av cellull och därefter nedgick densamma högst avsevärt. Fr. o. m. år 1946 upphörde råvaruproblemet att vara en dominerande faktor vid produktionsregleringen. Bomull stod nu till förfogande för spinnerierna i den utsträckning den av dem kunde förbrukas. För att belysa bomulls- och cellulltillgångens storlek och relativa betydelse för försörjningen intages här en tablå, som för de tre förkrigsåren samt åren 1939—48 utvisar importen av bomull, importen, produktionen och exporten av cellull samt förbrukningen av båda dessa varuslag. Den redovisade förbrukningen av cellull innefattar användningen härav även inom andra branscher, särskilt ylleindustrien. Siffrorna avse ton.
585 Bomull Ar
1936/38 1939 1940 1941 1942 1943 1944 1945 1946 1947 1948
..
Cellull
Import
Förbrukning
Import
Inhemsk prod.
Summa import och prod.
34 280 46 930 20 060 16 390 32 040 18 170 34 680 12 030 18 730 17 450 25 640
30 510 30 590 29 600 20 880 18 490 16 560 17 240 25 290 25 620 24 180 23 380
800 1 980 3 190 6 220 7 030 6 180 1 580 260 100 90 270
560 1060 1250 3 920 7 150 11 160 14 960 11 560 13 620 11 500 10 430
1 360 3 040 4 440 10 140 14 180 17 340 16 540 11820 13 720 11590 10 700
Export
60 20 40 170 3 310 2 570 8 790 4 700 2 530
Förbrukning
Bomull och cellull Förbrukning
1400 1 750 4 380 8 430 12 420 15 410 16 320 9 540 6 830 5 390 6 070
31910 32 340 33 980 29 310 30 910 31970 33 560 34 830 32 450 29 570 29 150
Siffrorna angående förbrukningen av bomull och cellull äro hämtade ur den officiella industristatistiken och torde vara något för låga. De ange dock sannolikt utvecklingsgången ganska riktigt. Uppgifterna rörande cellullproduktionen utvisa en hastig ökning av denna fram t. o. m. år 1944, varefter den stagnerat. Nedgången i förbrukningen under de följande åren åtföljdes av en rätt avsevärd export av cellull. Sammanställas förbrukningssiffrorna för såväl bomull som cellull, såsom skett i tabellens sista kolumn, erhålles en förvånande j ä m n talserie. Tillbakagången i råvaruförbrukningen under efterkrigsåren kompenserades genom en stigande import av bomullsgarn. Sålunda infördes åren 1947—49 i genomsnitt ej mindre än ca 6 600 ton sådant garn. Användningen av bomull och cellull för garntillverkningen inom bomullsindustrien före, under och efter kriget framgår av följande tablå, vilken utvisar tillverkningen av dels oblandat bomullsgarn, dels biandgarn, dels oblandat cellullgarn. Siffrorna avse ton. Ar
1936/38 1939 1940 1941 1942 1943 1944 1945 1946 1947 1948
Bomullsgarn, oblandat 28 400 28 500 26 400 15 200 10 500 7 900 7 600 20 500 21500 20 100 23 900
Bomullsgarn, cellullblandat
Cellullgarn, oblandat
Summa
2 000 6 600 10 600 11 500 12 400 3 800 2 800 2 600 700
1 100 1400 2 100 3 900 5 600 6 500 6 700 3 900 3 500 3 200 3 500
29 500 29 900 30 500 25 700 26 700 25 900 26 700 28 200 27 800 25 900 28100
Sist anförda tabell visar, att nedgången i cellullförbrukningen efter krigets slut framför allt drabbade biandgarnet, medan tillverkningen av rent cellullgarn hållit sig bättre uppe. Utan att ingå på frågan om cellullens kon-
586 kurrensförmåga under fria förhållanden må här blott framhållas, att cellullen under kriget hade en väsentlig betydelse för vår textila försörjning. Efter en undersökning av produktions- och importförhållandena under 1946 konstaterade IK, att bristen på de flesta bomullsvaror fortfarande var svår och att denna brist skärpts därigenom att tidigare befintliga buffertlager smält ihop. Kommissionen beslöt därför att tills vidare fortsätta produktionsregleringen för bomullsindustrien. Enligt ett IK:s senare beslut upphörde emellertid den av kommissionen dittills verkställda garnfördelningen fr. o. m. den 1/7 1947, dock med undantag för leveranserna till trikåindustrien samt fiskgarn- och fisknättillverkningen. Garnförsörjningen sökte kommissionen nu i stället tillgodose genom att försäkra sig om import av bomullsgarn och lyckades, som förut påvisats, ganska väl i sina strävanden härutinnan. Importkontingenterna i upprättade handelsavtal belöpte sig till ca 7 500 ton per år. Föreskrifter bibehöllos, som avsågo att säkerställa tillverkningen av vissa viktigare standardvaror, såsom blåtwills, lakansväv, skjorttyg, fodervaror och förbandsgas. Sedan Svenska bomullsfabrikantföreningen åtagit sig garanti för en tillräcklig tillverkning av de för den allmänna förbrukningen angelägnaste varorna, var tiden inne för en fullständig avveckling av hithörande regleringar. Fr. o. m. den 1/7 1949 upphävdes praktiskt taget alla kvarvarande föreskrifter om tillverkning och fördelning beträffande såväl garn som vävnader. Ävenså avvecklades den fördelning av bomullsvävnader till sjukhus och andra allmänna inrättningar, som IK alltsedan krigets början ombesörjt. I samband med den inblandning av cellull i bomullsgarnet, som börjat tillämpas från slutet av 1940, uppkom fråga om avvägning av priserna på hithörande produkter. I maj 1941 träffades mellan Svenska bomullsfabrikantföreningen och PKN överenskommelse, gällande från den 1/6 1941, om en u t j ä m n i n g a v p r i s e r n a p å bomullsgarn o c h b i a n d g a r n . Priset på råbomull var vid denna tid kr. 1:51 per kg bruttovikt och på cellull kr. 2: 65 per kg nettovikt (ungefärligt medelpris för importerad och inom landet tillverkad cellull), överenskommelsen innebar, att samma priser skulle tillämpas för såväl rena som cellullblandade bomullsvaror och att inom bomullsfabrikantföreningen skulle inrättas en c l e a r i n g k a s s a för genomförande av sagda prisutjämning. Clearingförfarandet skulle tillämpas så, att fabrikant såsom clearingavgift till kassan periodvis inbetalte skillnaden mellan antingen verkligt anskaffningspris eller bomullsindustriens medelanskaffningspris för varje till spinning invägt parti bomull å ena sidan och det materialpris på vilket garnkalkylen baserats (vid detta tillfälle kr. 1:60 per kg) å andra sidan. Fabrikant, som tillverkade bomullsgarn med inblandning av cellull, skulle i sin tur gottskrivas det belopp per kg inblandad cellull som erhölls, då efter varje periods slut summan av clearingkassans tillgodohavande för
587 perioden fördelades på kvantiteten till inblandning invägd cellull, dock högst skillnaden mellan det för cellullen erlagda priset och kr. 1: 60. Clearingen verkade som en premie för tillverkningen av biandgarn, vars pris likställdes med priset å rent bomullsgarn, men som en belastning för tillverkningen av rent cellullgarn. Tid efter annan skedde ändringar i clearingavgifterna. En ny överenskommelse i ämnet träffades mellan föreningen och PKN den 5/5 1943, varvid kassans ändamål angavs vara att bidraga till en utjämning av priserna på bomullsindustriens råvaror och produkter. Efter den 1/7 1945 utgingo inga avgifter till kassan. Den tjänade nu huvudsakligen till att hålla nere priset på bomull och förbrukades undan för undan. Angående den alltsedan början av år 1947 tillämpade subventioneringen av bomullsimporten se sid. 1116. Vissa särskilda
tillverkningar
av bomull
etc.
Band. Den officiella statistiken för år 1938 upptar en inhemsk produktion av 208 ton bomullsband och 192 ton elastiska gummiband. Inkl. band av hel- och halvsiden samt konstsilke m. m. redovisas en bandproduktion av 483 ton. Importen av band och snörmakerier uppgick s. å. till 219 ton, varav 55 ton bomullsband och 77 ton kautschukband och kautschuksnören. Bandfabrikerna hade i regel icke egna spinnerier utan köpte sitt garn från in- eller utlandet. Enligt en inom IK verkställd utredning utgjorde förbrukningen av svenskt och utländskt garn inom ifrågavarande bransch i genomsnitt under åren 1936—38 562 ton. I slutet av år 1940 måste dennas andel vid fördelningen av svenskspunnet garn begränsas till 182 ton per år. Ur denna kvantitet erhöll varje förbrukare 36 % av normalförbrukningen. Med hänsyn till denna stränga begränsning i tilldelningen fäste IK vissa villkor vid garnets användning, nämligen att därav ej tillverkades reklamband av något slag, att beställningar för militära ändamål gåves företräde samt att IK:s och PKN:s föreskrifter i övrigt följdes. Om tillverkaren hade importerat garn i lager, fick han per år använda högst 50 % av medelförbrukningen 1936—38. I samband med en i början av år 1942 vidtagen skärpning i tilldelningen av bomull och cellull till bomullsspinnerierna begränsades också bandfabrikanternas rätt att använda bomulls- och cellullgarner i sin tillverkning. Denna gjordes beroende av IK:s tillstånd. För ändamålet upprättades en standardlista över bomulls- och cellullband, uppdelad på vävda och flätade band. För där upptagna varor skulle fabrikant upparbeta 65 % av den för varje period tilldelade garnkvantiteten. Övriga band fingo tillverkas efter av IK i varje särskilt fall meddelad licens. Band av enbart konstsilke fingo tillverkas fritt. Beträffande garneringsband, möbelband, fransar, snörmakerier etc. utfärdades strängare bestämmelser, gällande från den 1/11 1942. För dylika artiklar fick svenskspunnet garn användas endast
588 efter särskilt av IK lämnat medgivande; däremot förekom här ingen standardisering av tillverkningen. Framställningen av vissa specialband krävde särskilda åtgärder från IK:s sida. Det gällde bl. a. g u m m i b a n d . Landet förbrukade för ändamålet normalt ca 50 ton gummitråd som helt importerades. Under krigsåren nedgick denna import till en obetydlighet och stora ansträngningar gjordes för att finna ersättning härför, vilket emellertid misslyckades. Först år 1946 kunde gummitråd ånyo erhållas från utlandet. Regleringen av garntilldelningen till bandindustrien liksom till annan tillverkning upphörde år 1947. Standardiseringen av banden bibehölls dock till den 1/5 1949. Ganska stora förråd av förbandsgas upplades av RFN redan före kriget, och även under krigsåren strävade RFN att ha goda lager därav. Landets egen tillverkning av förbandsgas var rätt betydande — omkring 5,5 milj. m per år — och upprätthållandet av en tillräcklig produktion, så länge avspärrningen varade, ägnades från IK:s sida stor uppmärksamhet. I stort sett lyckades det också att under hela kristiden på detta område uppnå en tillfredsställande försörjning. Förbrukningen av sytråd uppgick åren 1936—38 i genomsnitt till ca 440 ton. Därav täcktes ca 410 ton genom import och endast 30 ton genom inhemsk tillverkning. Beroendet av utlandet för denna viktiga artikel var sålunda mycket utpräglat. Till en början vidtogos från IK:s sida inga särskilda åtgärder beträffande sytrådsförsörjningen. Tillverkningen, som var förlagd dels till Mölnlycke Väfveri AB i Göteborg och dels till Hargs Fabriker i Nyköping, ökades emellertid ganska raskt till 129 ton 1940 och 264 ton 1941, trots att importen samtidigt hölls rätt väl uppe. De första ingreppen beträffande sytråden gjordes ej av IK utan av arméförvaltningens industribyrå, som år 1940 såg sig föranlåten att inrätta en särskild trådavdelning. Denna kom på grund av särskilda omständigheter att — med IK:s goda minne — tjänstgöra som försörjningsorgan även för det civila behovet. När sedermera, för att förhindra att den importerade sytråden liksom bomullsgarnet kom i orätta händer, dessa artiklar lades under beslag den 9/1 1941, vilket den 1/2 1942 blev fallet även med cellulltråd, omhändertogs administrationen av dessa beslag av IK. Arméförvaltningens industribyrå fortsatte emellertid trots detta sin fördelning av sytråden också för civila ändamål och upptog även förhandlingar med producenterna angående planering av tillverkningen. På grund av de olägenheter som uppkommo i anledning av denna dualism i administreringen av sytrådsförsörjningen träffades slutligen avtal med arméförvaltningen om nedläggande av dess trådavdelning. I stället inrättades från början av år 1943 en särskild sektion för sytråd inom IK:s textilavdelnings bomullsbyrå. Denna sektion fick även i uppdrag att handlägga ärenden rörande sysilke samt skogarn och skotråd.
589 IK:s verksamhet beträffande sytråden gick bl. a. ut på att uppdela tillverkningen på de båda fabrikerna, så att sytråd huvudsakligen gjordes av Mölnlycke Väfveri och sygarn och tråckeltråd av Hargs Fabriker, samt att utmönstra mindre viktiga trådnummer och begränsa produktionen till de viktigaste numren. Det gällde f. ö. att stimulera tillverkningen så långt görligt och förse densamma med lämplig råvara samt att så rättvist som möjligt fördela de disponibla trådtillgångarna. Sedan cellulltråd börjat importeras och i mindre skala även tagits upp i det svenska tillverkningsprogrammet, föreskrev IK att bomullstråd ej fick nyttjas för vissa arbeten där cellulltråd var användbar. Efter krigets slut bestod IK:s uppgift i att tillse, att underskottet i trådbehovet täcktes genom att erforderliga importkvantiteter upptogos i handelsavtalen. En översikt av tillverkningen och importen av sytråd under och efter kriget meddelas här nedan. Därav framgår, att försörjningen under kriget var relativt god. Sygarn och cellulltråd äro ej medräknade. Kvantiteterna avse ton. Ar
1936/38 1939 1940 1941 1942 1943
Inhemsk tillv.
Import
Summa
30 77 129 264 268 267
410 459 370 439 214 89
440 536 499 703 482 356
År
1944 1945 1946 1947 1948
Inhemsk tillv.
Import
Summa
260 246 234 236 257
42 87 314 419 519
302 333 548 655 776
Fiskerinäringen föll icke under IK:s utan under LK:s verksamhetsområde. Emellertid utgöras vissa av dess förnödenheter av textilprodukter, nämligen fiskgarn och fisknät, och detta föranledde att IK till en viss grad fick taga befattning med densamma. Angående försörjningsläget för hithörande varor hänvisas till framställningen härom å sid. 375. Där redogöres även för den reglering som anordnades i fråga om handeln med och förbrukningen av fisknät, vilken reglering ombesörjdes av LK i samråd med IK. På IK ankom att vidtaga de åtgärder med avseende på produktion och varuanskaffning i övrigt som läget krävde. I allt väsentligt kunde behovet av grova nät täckas genom den inhemska tillverkningen, för vilken IK ombesörjde att en tillräcklig produktion av tvinngarn upprätthölls. De båda Göteborgsfabriker, som sysslade med nättillverkning, främst Gamlestadens Fabriker, bragte småningom upp produktionen av sådana nät till över 200 ton per år. Beträffande fina nät (d. v. s. nät av garn finare än nr 40) förblev tillverkningen däremot obetydlig och landet fortfor därför att på detta område vara i huvudsak hänvisat till utlandet. Försörjningen kunde i viss mån tillgodoses genom löntillverk-
590 ning i grannländerna, varvid råvaran tillhandahölls genom RFN. För åstadkommande av nödig centralisering av inköpen ordnades så, att RFN övertog all import av fisknät. Fiskgarnstilldelningen för inhemsk förbrukning utgjorde per år under krigstiden ca 415 ton. Efter kriget kom en export av denna vara i viss omfattning till stånd. Följande siffror ange tillverkningen av nät för fiskets räkning samt importen av fisknät åren 1943—48 (ton). Import
Inhemsk tillverkning År
1943 1944 1945 1946 1947 1948 1
Total
därav fina nät
Total
155 170 200 213 211 209
1,3 6,3 5,0 5,4 0,6 2,2
71 122 55 44 108 107
därav fina nät 1
Summa
37,4 67,6 31,8 20,4
226 292 255 257 319 316
Uppgifter härom s aknas för åreii 1947—1948.
Som synes avtog tillverkningen av fina nät år 1947, beroende på att Gamlestadens Fabriker som följd av de förbättrade importförhållandena nedlade sin fabrikation av sådana nät. Det framstår som en erfarenhet av kriget, att tillverkning av fina fisknät synes i stort sett sakna förutsättningar inom svensk industri. Detta är så tillvida att beklaga, som fångsten av strömming samt delvis av sill och viss annan fisk, sammanlagt 25 å 30 % av hela fiskfångsten i landet, bedrives med fina nät. För uppbyggnaden av bil- och cykelringar användes en gles vävnad av dubbeltvinnat bomullsgarn i varpen, kallad cordväv. Garnet har en hårdare snodd än vanligt tvinnat garn. Huvudsakligen egyptisk eller peruansk bomull användes som råvara. Förbrukningen av cordväv torde före kriget normalt ha utgjort 4 å 500 ton per år. Under de första krigsåren minskades denna förbrukning och beräknades t. ex. år 1942 till ca 10 ton bilcord och 13,5 ton cykelcord per månad, eller tillsammans för hela året ca 300 ton. Under förkrigstiden inskränkte sig den inhemska tillverkningen av bomullsgarn, avsett för tillverkning av cordväv, till 50 å 70 ton cykelcordgarn per år. Bilcordgarn tillverkades över huvud taget icke inom landet. Den inhemska cykel- och bildäckstillverkningens behov täcktes sålunda till huvudsaklig del genom import antingen av cordgarn, som förarbetades till väv vid svenska företag, eller — och i främsta rummet — av färdig cordväv. Sedan möjligheterna till import västerifrån av såväl cordgarn som cordväv bortfallit, voro de svenska bil- och cykeldäckstillverkarna nödsakade att inom landet täcka sitt cordbehov. Det vid krigsutbrottet förefintliga lagret av cordgarn förbrukades tämligen snabbt. Härefter upptogs emel-
591 lertid vid vissa spinnerier en tillverkning av cordgarn, för vilken IK lämnade tilldelning av huvudsakligen peruansk bomull från RFN:s lager. Denna tillverkning var ännu år 1943 tillräcklig för behovet, men svårigheterna växte att anskaffa den erforderliga råvaran. I denna situation fann IK lämpligt anställa försök att vid bildäckstillverkningen använda c o r d v ä v a v k o n s t s i l k e , vilket tidigare ej förekommit i Sverige men däremot i stor omfattning praktiserats i Tyskland. Då dessa försök slogo väl ut, beslöts att starta en inhemsk tillverkning av konstsilkecord. Avtal träffades i april 1945 med AB Svenskt Konstsilke i Borås om tillverkning av vissa kvantiteter till cordgarn lämpat konstsilke samt om tvinning därav till garn, varav cordväv kunde framställas. Maskiner för ändamålet beställdes från Schweiz. Bolaget erhöll avsättningsgaranti till pris som inrymde korttidsavskrivning å maskinerna. Vissa kvantiteter cordväv kunde på detta sätt ställas till gummifabrikernas förfogande. På grund av inträffade komplikationer, sammanhängande bl. a. med försening i leveranserna av beställda tvinningsmaskiner, erhöll emellertid tillverkningen en tämligen begränsad omfattning, och ifrågavarande inhemska cordtillverkning fick därigenom under den tid som återstod, tills importen kunde återupptagas, mindre betydelse än som avsetts. IK:s åtgärder för att så långt sig göra lät tillgodose behovet av bomullscordgarn fortsattes ända till år 1947. (Angående produktionsavtalen med AB Svenskt Konstsilke se St. o. F. VI sid. 255, VII sid. 262 m. fl. st.) Linnevaror. Vid krigsutbrottet funnos i landet fyra linspinnerier (Sörforsa, Dalsjöfors, Jonsered och Oskarström) med en sammanlagd linförbrukning av närmare 3 000 ton per år. Den inhemska linodlingen var obetydlig. De nämnda spinnerierna voro förenade med väverier. Dessutom funnos vissa fristående linneväverier. En del av det tillverkade lingarnet levererades till hemslöjden. Tillverkningen av lingarn uppgick före kriget till ca 2 300 ton per år, medan ca 700 ton garn importerades, huvudsakligen fina garnnummer. Vävnadstillverkningen (omfattande till någon del även hampvävnader) uppgick till ca 2 400 ton. Härutöver importerades ca 600 ton vävnader. Importmöjligheterna blevo genom kriget avsevärt försvårade och importen minskades successivt, tills den år 1944 nästan alldeles upphörde. Inom landet funnos emellertid ännu i november 1940 lager om ca 4 000 ton lin och linblånor (varav 1 224 ton tillhörde RFN) samt ca 600 ton lingarn. Tills vidare fanns alltså en rätt stor råvarureserv att bygga på. Att linneindustrien även under de senare krigsåren kunde upprätthållas i icke obetydlig omfattning berodde väsentligen på den inhemska linproduktion som rätt snart kom till stånd (se härom sid. 565). Denna produktion bidrog redan år 1943 med en avsevärd del och under de följande åren med
592 huvuddelen av linneindustriens råvaruförbrukning. Detta framgår av följande tabell, som anger kvantiteterna av inom denna industri fr. o. m. år 1939 förbrukad linfiber av dels utländskt, dels svenskt ursprung. Vid linspinnerierna förbrukad linfiber. Ton. Tåga
Procent svensk råvara
Blånor
År
1939 .. 1940 .. 1941 .. 1942 .. 1943 .. 1944 .. 1945 .. 1946 .. 1947 .. 1948 ..
Imp.
Svensk
Imp.
Svenska
Tåga
Blånor
2 140 2 579 1 652 1 154 470 323 374 1 121 969 750
28 6 61 63 267 742 674 527 828 768
710 542 431 421 753 208 98 267 528 490
26 8 29 39 294 1277 1290 770 454 542
4 1 6 8 28 86 93 74 46 53
4 5 36 70 64 32 46 45
I stor utsträckning togs linneindustrien under krigsåren i anspråk för det allmännas räkning. Spinnerierna arbetade sålunda de första åren till 70 å 90 % för försvarets räkning. Något beslag å lin skedde icke omedelbart, då IK ansåg sig kunna genom överenskommelser med fabrikerna reglera försörjningen. Dock medtogs vid beslaget den 1/2 1941 jämte lump av olika slag även linavfall, d. v. s. avfall från rensning, kardning, kamning, spinning, vävning etc. Först den 1/2 1942 lades även lin och linblånor under beslag. Därigenom blevo de frivilliga överenskommelserna överflödiga, varför de bragtes att upphöra. Beträffande brandslang se nästa sida. Den första överenskommelsen rörande linneindustrien slöts den 26/4 1941. Därigenom förbundo sig vederbörande företag att icke förfoga över lin, linblånor och lingarn, som de den 1/5 1941 ägde eller innehade eller efter nämnda dag mottogo, annat än i enlighet med av IK meddelade bestämmelser. Som grund för överenskommelsen låg en för linneindustrien upprättad hushållningsplan. I denna konstaterades, att inom landet den 1/3 1941 fanns 3 485 ton lin och 497 ton färdigt garn —• av vilka kvantiteter linnefabrikerna ägde ca 70 % — samt fastställdes de olika företagens förbrukning av vävgarn i medeltal för åren 1937—38. För olika råvaruformer antogos följande omräkningstal: färdigspunnet garn 100, häcklad tåga 85, skäktat lin 65 och okardade blånor 65 poäng. Med ledning av dessa uppgifter skedde tilldelning av råvaror och garner till de särskilda fabrikerna vid 70 % drift. Dock skulle tillverkningen av skogarn och skotråd upprätthållas i oförminskad omfattning, medan tillverkningen av handelsgarn starkt begränsades. I stort sett ledde hushållningsplanen i tillämpningen till att försvarets behov tillgodosågos fullt och de civila behoven till något över hälften. De varor som i första hand fingo
593 tillverkas voro handdukar av towgarn, samt buldan, kanfas, foderlinne, tältduk, regnskydd, presenningsväv, brandslang och flygplansväv. För tillverkning av övriga vävnader, helt eller delvis av lin, ävensom annat garn än skolråd erfordrades licens av IK. I särskild grad inskränktes tillverkningen av duktyger och lakanslärft. De viktigaste av de för försvaret avsedda slagen av linnevaror voro t ä l t d u k och r e g n s k y d d . Redan innan det förutnämnda avtalet med linnefabrikerna träffats, hade arméförvaltningens industribyrå överenskommit med väverierna om tillverkning härav. Efter det allmänna avtalets tillkomst reserverades lin för då resterande leveranser. Det rörde sig här om stora kvantiteter. Då tillgången på lin var otillräcklig, därest även övriga viktiga försörjningsartiklar skulle kunna tillverkas, måste åtgärder vidtagas för tillverkning av tältduk jämväl av bomull. Fr. o. m. 1943 kunde svenskt lin i växande omfattning ställas till förfogande. Andra viktiga varor för försvaret voro vävnader för presenningar, klädsäckar och tornistrar. Även dessa behov sökte IK i möjligaste mån tillgodose. Tillverkningen av tältduk var störst år 1940 och uppgick då till 617 000 m. Den sjönk under de följande åren successivt ned till 100 000 m år 1945. Försörjningen med b r a n d s l a n g var i krigets början med hänsyn särskilt till luftskyddets behov föremål för stor uppmärksamhet. Med stöd av det förut omförmälda kungl. brevet den 17/5 1940 (se sid. 442) ålades Jonsereds Fabrikers AB viss produktionsplikt i fråga om brandslang (ett av de få exemplen på dylik åtgärd under kriget), men den härigenom uppnådda produktionen tillfredsställde ej luftskyddsinspektionen, vilken hade angivit en kvantitet av 1,7 milj. m slang som i första hand erforderlig. Genom installation av nya maskiner vid vissa andra fabriker bragtes tillverkningskapaciteten småningom upp till över 1 milj. m slang per år. En tillverkningsplan, omfattande produktion av såväl garn som slang, upprättades i december 1941 för tillgodoseende så långt görligt av luftskyddsinspektionens krav. Produktionen kulminerade under åren 1941 och 1942 med resp. 515 000 och 582 000 m. Den föll härefter ned till ca 150 000 m per år under 1945—46 men steg under de följande åren till 250 å 300 000 m, vilket synes ha motsvarat dåvarande efterfrågan. Vissa åtgärder vidtogos för att tillgodose bl. a. konfektionsindustriens behov av vissa tillbehörsvävnader, nämligen k a n f a s och f o d e r l i n n e , genom användning av bomullsgarn i varpen och blångarn i väften. P å linneindustriens önskan reserverades bomullsgarn i erforderlig myckenhet för denna tillverkning. Produktionen av kanfas och foderlinne, som i genomsnitt åren 1936—38 uppgått till ca 450 000 m, ökades därefter, så att den från 1941 till 1945 steg till närmare 2 milj. m per år. För sitt behov av s k o g a r n och s k o t r å d var Sverige under första världskriget så gott som helt hänvisat till import, men under mellankrigstiden lyckades linspinneriet i Sörforsa i Hälsingland bygga upp en fabrika38—116821
594 tion av dessa artiklar, som i stort sett täckte behovet. Material för denna tillverkning, uppgående till en början till ca 36 ton ohäcklat lin per månad, motsvarande 12 ton garn, reserverades av IK. Skoransoneringen nedbragte förbrukningen ganska avsevärt. Tillverkningen av skogarn och skotråd var strängt taget icke i fara under hela kriget, då dels för ändamålet reserverad utländsk råvara, dels den bästa delen av det svenska linet stod till förfogande för fabrikationen. Mot krigets slut uppkom t. o. m. fråga om export av hithörande varor, huvudsakligen till grannländerna. Försäljningen av h e m s l ö j d s g a r n e r uppgick åren 1937—38 i genomsnitt till ca 21,6 ton lintråd och 149 ton lin- och towgarn. I viss utsträckning hade även s. k. cottolingarn börjat användas inom hemslöjden. Denna sysselsatte i sin helhet omkring 5 000 personer. På framställning av Svenska hemslöjdsföreningarnas riksförbund ställde IK garner av nämnda slag till förfogande för hemslöjdsarbeten, motsvarande omkring 60 % av normalt behov. I april 1946 frigavs förbrukningen av lin och därmed upphörde praktiskt taget IK:s befattning med hithörande försörjningsfrågor. Linneindustriens totala vävnadstillverkning framgår av följande siffror: År 1937/38 1939 1940 1941 1942 1943
Milj. m
År
Milj. m
10,6 11,5 13,2 8,4 7,8 7,8
1944 1945 1946 1947 1948
9,3 8,9 9,4 10,1 H,2
Hampvaror. Hampindustriens råvaror utgöras av dels h å r d f i b r i g hampa, varav förekomma två slag, manilla och sisal, och dels m j u k f i b r i g h a m p a . Ingendera av dessa fibrer producerades före kriget inom landet. Tillsammans förbrukades under åren 1936—38 i genomsnitt 9 470 ton hampa, varav 7 390 ton hårdfibrig (1 070 ton manilla och 6 320 ton sisal) och 2 080 ton mjukfibrig. Till hampindustrien äro främst att hänföra några större fabriksföretag i tågvirkes- och bindgarnsbranschen samt därjämte ett antal smärre repslagerier. Den hårda hampan hade under mellankrigsperioden vunnit terräng på mjukhampans bekostnad. Såväl manilla som sisal användes till tågvirke för sjöfartens och fiskets behov, sisal därjämte för tillverkning av skördegarn, bind- och emballeringsgarn, klädstreck m. m. Mjukhampan förarbetades till omslagssnören, garn för borstbinderi, möbelstoppning, segelmakeri m. m. samt — liksom den hårdfibriga hampan — till tågvirke och linor. Användningen av h å r d f i b r i g h a m p a under förkrigsperioden 1936—38 fördelade sig i årligt genomsnitt sålunda:
595 Skördegarn Emballeringsgarn och övriga garner Tågvirke (för fiske, sjöfart m. m.) En specificerad användning
3 900 ton 1410 » 1 570 » 510 »
Summa 7 390 ton
Vid 1940 års ingång fanns i landet ett lager av 4 127 ton hårdfiber. Under året importerades 5 348 ton och lagret vid årets slut utgjorde 4 983 ton, som förbrukades under 1941 på 655 ton när. År 1942 lyckades det att få in till landet 1 339 ton och 1943 385 ton. Därefter upphörde importen tills vidare helt. Även importen av färdigfabrikat var under krigsåren efter 1943 obetydlig. Fr. o. m. år 1946 tog importen av såväl råvara som färdigfabrikat åter fart, men fabrikatinförseln avtog snart, sedan den inhemska industrien kommit bättre i gång. Vad beträffar m j u k f i b r i g h a m p a har förkrigsförbrukningen ovan angivits till 2 080 ton per år i hamptåga och blånor. Importen fortgick ännu år 1940 med ca 1 800 ton men nedgick de två följande åren till sammanlagt ca 800 ton. Fr. o. m. år 1943 kom svenskodlad hampa i växande omfattning till användning (se härom sid. 565). Den inhemska produktionen av hampa redovisas sålunda i ton:
1941/43 1944 . . 1945 . . 1946 . . 1947 . . 1948 . .
Tåga
Blånor
Summa
212 208 324 242 345 183
912 460 574 636 858 1 224
1124 668 898 878 1203 1407
Tack vare denna produktion jämte en tidvis skeende import, särskilt från Chile, kunde förbrukningen av mjukhampa upprätthållas vid en nivå, varierande mellan 1 160 ton (1944) och 1 830 ton, d. v. s. icke mycket under normalförbrukningen (1946). l a v s i k t a t t tr ygga landets försörjning framför allt med skördegarn och o tågvirke lades hampa under beslag fr. o. m. den 25/8 1940, påföljande månad kompletterat med beslag å skördegarn. De i slutet av år 1941 utfärdade föreskrifterna rörande textilransoneringen lämnade artiklar av hampa utanför regleringen. Beslaget den 1/4 1942 inbegrep däremot, jämte de flesta andra slag av spånadsämnen, också hampa och hampblår. Först den 5/3 1943 utsträcktes ransoneringsbestämmelserna till hampgarn, tågvirke, linor samt bind- och segelgarn, dock utan beslag. Samtidigt underkastades nämnda varor importreglering. Redan i början av år 1941 grep IK in för att, där så var möjligt, ersätta hampan med p a p p e r som råmaterial. En förteckning upprättades förberedelsevis över de slag av hampfabrikat som fingo tillverkas av hamp-
596 fiber. Dessa begränsades huvudsakligen till skördegarn, tågvirke och linor för sjöfartens och fiskets behov samt vissa smärre artiklar, såsom borrkablar, transmissionslinor, lyftstroppar, livräddningslinor m. m. Av papper skulle vid denna tid (maj 1941) bl. a. tillverkas bindgarner och snören, kläd- och packstreck, sadelgjord för möbelindustrien, mattor, korvsnören, tömmar och tömtåg. Samtidigt härmed pågingo undersökningar rörande möjligheterna att använda papper för framställning av s k ö r d e g a r n. I maj 1942 hade dessa undersökningar, vid vilka utom IK och LK även Svenska pappersbruksföreningen, Jordbrukstekniska föreningen och skördegarnsfabrikerna medverkade, fortskridit så långt, att tillverkning av pappersskördegarn i fabriksmässig skala kunde upptagas. Redan år 1943 fick denna tillverkning, varom avtal innebärande utfäst statsgaranti träffades med fabrikerna, sådan omfattning, att densamma nästan helt täckte behovet. Rörande de med pappersskördegarnets produktion och försäljning förknippade omständigheterna hänvisas till redogörelsen härför å sid. 202. En viss arbetsfördelning ordnades här mellan LK och IK på sådant sätt, att på LK ankom att bedöma behovet av skördegarn samt att ordna distributionen av och handeln med denna vara, medan det föll på IK:s lott att planlägga och organisera produktionen i av LK önskad omfattning. Under 1947 och följande år framträdde en viss brist på spinnpapper, men genom förhandlingar med BK, som administrerade det på papper vilande beslaget, kunde dock erforderliga kvantiteter alltid erhållas. Användningen av hårdfiber för tillverkning av särskilda fabrikat var helt och hållet underkastad IK:s kontroll. I huvudsak begränsades tilldelningen — sedan skördegarn av papper begynt fabriceras — till framställning av t å g v i r k e m. m. för fiske och sjöfart. Handeln med hithörande varor var ock noggrant reglerad. Redan under år 1942 gällde den regeln, att fabrikant, som erhållit tilldelning av råvara för tillverkning av t. ex. fisketågvirke, ej fick försälja produkten utan tillstånd av IK. Den erhållna försäljningslicensen upptog ej blott köparens namn utan även den kvantitet, som fabrikanten hade rätt att sälja till denne. Efter överenskommelse med Svenska fiskredskapsimportörernas förening i juli 1942 bestämdes, att försäljningen av fisketågvirke skulle efter vissa grunder fördelas på fyra fiskedistrikt, nämligen västkusten, sydkusten, ostkusten och inlandet (insjöfisket). Försäljningslicenserna förknippades vidare med villkor rörande återför sälj ningen, som endast fick ske på av IK angivna villkor och efter tillstyrkan av importföreningen. Handeln med tågvirke kunde emellertid icke i längden effektivt regleras i denna form utan den infördes i början av mars 1943, som förut nämnts, under den allmänna textilransoneringen. Härvid inbegreps tågvirke ej blott av hårdfiber utan även av mjukfiber och bomull. Ransoneringen ordnades på i huvudsak följande sätt. Vissa kvantiteter fisketågvirke resp. sjöfarts-
597 tågvirke av prima material ställdes till kristidsstyrelsernas, resp. TK:s förfogande för viss tid. Dessa myndigheter hade därefter att på ansökan av förbrukarna efter behovsprövning i varje särskilt fall utfärda inköpslicenser inom ramen för resp. kvoter. Inköpslicens för fiskare fick endast beviljas person som yrkesmässigt bedrev fiske eller fiske till husbehov i sådan omfattning, att han därmed tillgodosåg en väsentlig del av sitt livsmedelsbehov under större delen av året. Vid behovsprövningen hade kristidsstyrelsen att samråda med vederbörande hushållningssällskaps fiskeriinstruktör (fiskerikonsulent) eller annan med fiskeriförhållandena inom området väl förtrogen person. Licens för täckande av extraordinära behov kunde beviljas, sedan IK anvisat särskild kvantitet för dylikt ändamål. TK:s licensering avsåg tilldelning till rederier och fartygsbefälhavare samt personer eller företag, som bedrevo stuverirörelse. I den mån tågvirke av sekunda material kunde användas, borde inköpslicensen gälla sådant material. För andra enskilda förbrukare än fiskare ägde kristidsnämnd utfärda inköpslicens, dock endast för förvärv av sekunda tågvirke. Beträffande behov för industriellt bedriven rörelse (exempelvis vadbinderier, repslagerier och mekaniska verkstäder) skulle inköpslicens, ävenledes blott omfattande sekunda material, utfärdas av IK. Då tillgången på sekunda tågvirke visade sig vara tämligen riklig, kunde regleringen rätt snart upphävas beträffande sådan vara, sedan lagren hunnit klassificeras och kvalitetsmärkning genomförts för nytillverkat material. Denna märkning skedde på så sätt, att prima tågvirke försågs med inslag av rött märkgarn och sekunda tågvirke med inslag av gult märkgarn. LK bestämde, att fr. o. m. den 20/5 1943 tågvirke försett med gult märkgarn fick fritt försäljas. Då det allmänna ransoneringssystemet för textilvaror i november 1945 upphävdes, ansågs hänsyn till fisket kräva fortsatt reglering av härför erforderligt tågvirke m. m. I en särskild kungörelse den 23/11 1945 (nr 715) lämnades föreskrifter härom av i stort sett samma innebörd som de tidigare gällande, utom att de befogenheter som dittills tillkommit LK nu i stället skulle utövas av IK. Regleringen begränsades till prima hårdfibrigt tågvirke, medan liksom förut sekunda tågvirke av hårdfiber samt allt mjukfibrigt tågvirke fick försäljas fritt. Helt upphävdes ifrågavarande reglering den 1/5 1947. Däremot kvarstod beslaget å hampa och hampblår liksom övriga beslag å spånadsämnen. Genom det fortsatta beslaget på hampa ville man möjliggöra en produktionsreglering, som huvudsakligen syftade till att förhindra att av hårdfibrer tillverkades emballagegarn, klädstreck och skördegarn. Dessa varor avsågos även i fortsättningen skola framställas av papper. Priset på den svenska hampan, som ju helt utgjordes av mjukhampa, låg på en relativt hög nivå jämfört med priset på den importerade hampan. För att ås+adkomma en utjämning av prisskillnaden inrättades inom
598 IK enligt Kungl. Maj:ts beslut den 9/7 1945 en c l e a r i n g k a s s a för m j u k f i b r i g h a m p a . Glearingförfarandet, vilket vilade på avtal dels med Riksförbundet lin och hampa såsom företrädare för hampodlarna och hampberedningsverken och dels med hampspinneriföretagen, innebar, att därest ett av IK godkänt självkostnadspris för hampa — svensk eller importerad — understege det clearingpris som fastställts, skulle till kassan inbetalas skillnaden, samt att, därest nämnda självkostnadspris överstege clearingpriset, skillnaden skulle utbekommas ur kassan. Glearingens egentliga syfte var givetvis att stödja den svenska hampodlingen i konkurrensen med den importerade varan. Clearingkassan sammanslogs år 1946 med en tidigare inom RFN bildad kassa för utjämning av priserna i i fråga om särskilda slag av hårdfibrig hampa. Clearingförfarandet upphörde i mars 1950. Jutevaror. Tillverkningen av jutevaror i Sverige bedrevs före kriget huvudsakligen vid tre fabriker. Ett par självständiga väverier i branschen funnos även, men dessa hade icke några spinnerier utan köpte sitt garn. Importen fördelade sig i genomsnitt åren 1936—38 på följande sätt: Jute Jutegarn Jutevävnader (utom säckar) Jutesäckar, begagnade » andra
ca 8 000 ton » 300 » » 800 » » 4 900 » > 300 »
Den totala importen utgjordes sålunda av ca 8 000 ton råjute och 6 300 ton jutevaror, tillhopa ca 14 300 ton. Härtill kom den kvantitet säckar, som infördes till landet i form av emballage. Härom saknas uppgifter, men det torde ha rört sig om rätt stora kvantiteter. Importen av jute och jute varor avtog mycket hastigt efter krigsutbrottet. Vid 1940 års ingång fanns i landet ett lager om 4 215 ton jute, varav 2 350 ton tillhörde RFN. Under år 1940 importerades 4 480 ton, men vid årets slut återstod i lager blott 2 800 ton, varav 2 255 ton tillhörde RFN. Någon nämnvärd import av vare sig jute, jutegarn eller jutevävnader förekom icke efter 1940. Inför denna situation koncentrerade sig IK väsentligen på en planmässig fördelning av RFN:s lager. Enligt den härför uppgjorda planen skulle jute tillhandahållas endast för sådana behov, för vilka jutevaror voro av särskild vikt, främst för pressduk till råsocker- och superfosfatfabriker samt för stubintråd ävensom — i begränsad utsträckning — för användning vid kabel- och stållinetillverkning, konfektionsfabriker, sadelmakerier och tapetserarverkstäder. För sitt behov av emballage hänvisades sockerraffinaderier, kvarnar, stärkelsefabriker, kol-, kaffe- och grönsaksfirmor, slakterier m. fl. till pappersfabrikat. Tillverkningen av packsäckar och packväv inställdes. Med hänsyn till det ringa antalet fabriker utfärdades till en början icke
599 beslag å jute och jutevaror utan produktionen reglerades genom överenskommelse mellan IK och fabrikerna. Först den 1/2 1942 blevo dessa varor föremål för såväl beslag som regelrätt handelsreglering, men mycket fanns då ej att reglera. Tilldelningen uppgick till endast en bråkdel av den normala förbrukningen, år 1943 endast ca 8 %. Fr. o. m. år 1945, sedan importen i viss mån kommit i gång, kunde tilldelningen bliva rikligare och i april 1946 lämnade IK jutefabrikerna full frihet att utan hinder av gällande beslag och handelsreglering fritt försälja och förbruka jute samt därav framställt garn. Frågan om användningen av j u t e l u m p blev föremål för bedömande i samband med beslaget å vissa slag av avfall. De företag som hade intresse för dylik lump voro takpapp- samt tågvirkes- och bindgarnsindustrierna. Sistnämnda industri använde jutelump för tillverkning av s. k. packningsgarn, vilket brukades som isoleringsmaterial vid rörarbeten. Även för sprängningsarbeten — såsom fördämning — samt för täckning av cementarbeten ägde jutelump betydelse; här kunde dock även annat material komma i fråga. IK sökte dirigera användningen av jutelump till sådana ändamål, där den kom till bästa nytta. Gammalt juteemballage tillvaratogs för säck sömnad. Jutesäckar importerades efter kriget i mindre omfattning än tidigare, uppenbarligen beroende på det insteg på marknaden som papperssäckarna vunnit. Konst- och
natursilke.
Landets försörjning med konst- och natursilke framkallade under den första krigstiden ej någon särskild oro, närmast beroende därpå, att importen av hithörande varor även efter avspärrningen fortgick tämligen obehindrat. Då ransonering av textilvaror genomfördes från ingången av år 1942, undantogos varor av konst- och natursilke. Dock blev i samband med ransoneringen konstsilke föremål för beslag i förening med en viss handelsreglering, varjämte dess användning ävenledes i någon mån reglerades. Att konst- och natursilkevarorna undantogos från ransoneringen hade emellertid till följd, att de blevo föremål för en stark efterfrågan. Importen av konstsilke ökades kraftigt och även den inhemska produktionen därav steg. Däremot förblev importen av natursilke under hela krigstiden tämligen begränsad. Tablån överst å sid. 600 upplyser om såväl importens som den inhemska produktionens omfattning. Siffrorna avse ton. Beträffande konstsilkets användning under krigsåren må nämnas, att ca 48 % av totalförbrukningen gick till produktion av vävnader, huvudsakligen konstsilkefoder. Till strumptillverkningen gick ungefär 15 %, till charmeusevaror ca 22 %, till övriga trikåvaror ca 10 % samt till diverse varor (band, snörmakerier, spetsar, omspinning av elektrisk ledningstråd etc.) ca 5 %.
600 År 1936/38 1939 1940 1941 1942 1943 1944 1945 1946 1947 1948
Konstsilke och konstsilkegarn Import
Inhemsk prod.
Summa
Natursilke Import
1 870 2 650 2 080 2 870 3 180 3 330 3 060 1480 2 560 3 840 4 050
800 930 890 980 1270 1230 1 220 1 630 1 720 1 560 1 710
2 670 3 580 2 970 3 850 4 450 4 560 4 280 3110 4 280 5 400 5 760
160 250 160 100 80 60 300 70 140 140 130
Importen av silkevävnader, vilken under förkrigsåren uppgick till genomsnittligt ca 350 ton, stegrades till 597 ton 1943 och 816 ton 1944 för att efter en nedgång år 1945 under de följande åren nå toppsiffror på omkring 1 500 ton. Det lider intet tvivel, att konstsilkeprodukterna starkt bidrogo till en förbättring av landets textila försörjning under kriget. I allmänhetens ögon kommo de härvid att undergå en omvärdering från lyxvaror till vanliga konsumtionsvaror. Trikåvaror. Trikåindustrien omfattade år 1938 ej mindre än omkring 190 arbetsställen med över 12 000 anställda. Därjämte sysselsattes inom den redovisade industrien omkring 4 400 hemarbetare. Produktionen uppgick till ca 7 000 ton med ett tillverkningsvärde av över 90 milj. kr. Trots det stora antalet företag var produktionen tämligen koncentrerad, i det att 17 företag svarade för omkring 75 % av tillverkningen. Trikåindustrien förfogade före kriget (och så är fortfarande fallet) endast över ett fåtal egna spinnerier. Några fabriker hade ekonomiskt samarbete med utomstående spinnerier, medan vissa andra utgjorde avdelningar av kombinerade fabriker. Till huvudsaklig del var trikåindustrien emellertid för sitt garnbehov beroende av tillförsel från utomstående svenska spinnerier eller import. Under åren 1936—38 förbrukades inom denna industri enligt en av IK i början av 1940 verkställd undersökning i genomsnitt följande kvantiteter garn ( t o n ) :
Ullgarn: Kamgarn Kardgarn Bomullsgarn Cellullgarn Natursilke Konstsilke Summa
Svenskspunnet
Importerat
Summa
885 129 2 046
821 62 1 931
1706 191 3 977 5 80 1008 6 967
601 En senare under samma år utförd undersökning lämnade något högre siffror beträffande de tre förkrigsårens garnförbrukning, nämligen för ullgarn 2 440 ton och för bomullsgarn 4 210 ton. Hela garnförbrukningen skulle alltså h a varit något större än den ovan angivna eller ca 7 700 ton. Beträffande ullgarnet faller det i ögonen, att förbrukningen av kamgarn inom trikåindustrien — i motsats till vad fallet var vid ylleväverierna — vida översteg kardgarnsförbrukningen. Svenskspunnet och importerat garn användes till ungefär lika stora kvantiteter. Tillförseln till marknaden av trikåvaror (strumpstolsarbeten) för civila behov redovisas för nämnda treårsperiod i genomsnitt per år sålunda ( t o n ) :
Strumpor Vantar Underkläder Andra artiklar Summa
Inkemsk tillv.
Import
Summa
1963 55 3 593 1 356
462 53 333 178
2 425 108 3 926 1534
6 967
7 993
Som framgår härav utgjordes förbrukningen av trikåvaror, efter kvantiteten räknat, till 87 % av inhemska produkter och endast till 13 % av importerade. Till värdet var fördelningen ungefär densamma. På grundval av de uppgifter angående trikåindustriens struktur och produktionsförhållanden, som IK under år 1940 insamlat, kunde kommissionen i slutet av året börja planera garntilldelningen till fabrikerna. De härom meddelade föreskrifterna avsågo till en början endast u l l g a r n e t , då bomullsgarn vid denna tid ej var under beslag. Kommissionen föreskrev, att av ullgarn från egna lager — liksom fallet var vid ylleväverierna — endast civila varor fingo tillverkas. För kontrakterade leveranser till de militära förvaltningarna hade nämligen dessa att tillhandahålla material. Sistnämnda leveranser skulle emellertid givas företräde vid tillverkningen. Företag fick med utnyttjande av erhållet förbrukningstillstånd för garn ej drivas i större omfattning än vad fallet var omedelbart före beslaget. Ullgarn, som ursprungligen inköpts för strumptillverkning, fick icke användas för annat ändamål. Kamgarn under nr 22 m/m fick över huvud taget icke användas till andra produkter än strumpor, sockor och vantar. I övrigt fingo allenast följande artiklar framställas: koftor, jumpers, västar, sweaters, slipovers, klänningar, barnkostymer, underkläder och halsdukar. Bad- och strandartiklar fingo icke tillverkas av ullgarn. Under villkor att dessa allmänna föreskrifter iakttoges gavs åt trikåfabrikerna en relativt god garntilldelning. Fabrik som hade eget lager av ullgarn kunde sålunda erhålla förbrukningstillstånd på upp till 100 % av under motsvarande del av basperioden förbrukade garnkvantiteter. Fabrikant med eget spinneri tilldelades material i såväl råvara som garn. Övriga fabrikanter tilldelades material endast i form av garn. Ullinblandningen fastställ-
602 des till 60 % i fråga om kamgarn och 15 % i fråga om kardgarn. För sådant kardgarn som uteslutande användes för tillverkning av strumpor fick dock ullinblandningen uppgå till 25 %. Fabrikant som själv importerat garner medgavs vissa lättnader i förbrukningen. För trikåindustriens vidkommande ansåg sig IK — på grund av maskinutrustningens beskaffenhet — icke kunna vid tilldelningen i fråga om det ullkrävande kamgarnet iakttaga lika stark begränsning som när det gällde ylleindustrien i övrigt. Utanför hushållsplanen användes i viss utsträckning garn av material som ej var underkastat beslag, såsom kamelull och lump liksom även garn som tillverkades av svenskull. För hemindustriens och hemarbetets behov av garnmaterial hade tidigare i marknaden tillhandahållits s. k. handelsgarn, som till övervägande del levererades av de självständiga kamgarnsspinnerierna. Då tillgången på råvara för dessa (tops) måste bliva ringa, sökte IK som ersättning få fram kardgarn. Den utomindustriella förbrukningen var förhållandevis stor, nämligen under åren 1936—38 i genomsnitt ca 1 200 ton kamgarn och 360 ton kardgarn. Av det svenska b o m u l l s g a r n , som tillverkades av den sedan augusti 1940 beslaglagda bomullen, ålades bomullsspinnerierna att tills vidare ställa till trikåindustriens förfogande ungefär vad som normalt brukat tillföras denna industri av svenskspunnet bomullsgarn. Därutöver reserverades en rätt avsevärd kvantitet för försvarets räkning. Tillverkningen av trikåvaror av bomull beräknades med dessa tilldelningar kunna för tiden t. o. m. mars 1941 upprätthållas till ca 85 % och för tiden därefter till ca 60 % av normal drift. Som import av bomullsgarn visat sig fortfarande vara möjlig, lades, som tidigare nämnts, importerat bomullsgarn under beslag i januari 1941. För att vidmakthålla intresset för importen bestämdes, att företag som genom egen import anskaffade bomullsgarn för sin fabrikation skulle erhålla en så stor tilldelning per period, att den sammanlagda kvantiteten svenskt och importerat bomullsgarn uppginge till högst 70 % av normalförbrukningen. Eljest räknade man med att den sannolikt minskade tillgången på bomullsgarn skulle efter hand framkalla en allt starkare övergång till cellulloch konstsilkegarner, ett antagande som också besannades. I slutet av år 1941 gjordes ett överslag över trikåindustriens möjligheter till försörjning med garner för tiden 1/10 1941—30/3 1943. Detta utvisade, att tillgångar funnos eller kunde påräknas, vilka medgåvo en förbrukning per månad fram till april 1943 av 155 ton kam- och kardgarner, motsvarande för ylletrikå ca 80 % av normalförbrukningen, samt av 220 ton bomulls- och imitatgarn, motsvarande för bomullstrikå ca 60 % av normalförbrukningen. Tillgången på cellullgarn och konstsilke hade redan vid denna tid mer än fördubblats och räckte till en tilldelning av ca 200 ton per månad.
603 Den mycket rika variationen på modeller av trikåartiklar och strumpor i förening med nödvändigheten att begränsa garnförbrukningen gjorde, att IK mycket snart tvangs in på en s t a n d a r d i s e r i n g av trikåindustriens alster och därmed även av garnerna. En bidragande orsak härtill var PKN:s önskan att — liksom beträffande andra textilbranscher — möjliggöra en effektiv prisreglering. Arbetet härå resulterade i uppläggandet i augusti 1941 av en standardkollektion, bestående av ca 140 olika herr-, dam- och barnartiklar samt strumpor tillverkade av svenskspunna bomulls- och imitatgarner med eller utan inblandning av cellull. Av det tilldelade garnet skulle fr. o. m. den 1/9 1941 till viss minsta del, som IK fastställde för varje tillverkningsperiod, uteslutande tillverkas i standardkollektionen upptagna artiklar. Återstående del fick upparbetas enligt av IK meddelad tillverkningslicens efter prövning av fabrikatets lämplighet och pris. Under tiden september—december 1941 var standardvarornas andel av tillverkningen bestämd til 75 %. F r å n början av 1942 höjdes den till 80 % och senare till 90 %. Frågan om standardisering av yllestrumpartiklar, vilken grupp därnäst upptogs till behandling, befanns möta betydligt större svårigheter än standardiseringen av bomullstrikåvarorna, i det att framställningen av ullgarner förutsatte tillgång till en konstant och likvärdig ullkvalitet, som under dåvarande förhållanden var svår att åstadkomma. IK kom till den uppfattningen, att man i första hand måste standardisera garnet till kvalitet och nummer och först i andra hand själva artikeln, i detta fall strumpan eller sockan. Kommissionen fastställde standard för ett antal nummer av såväl kamgarn som kardgarn, och med utgångspunkt härifrån samt från maskinparkens sammansättning sammanställdes ett antal serier av strumpartiklar. De olika serierna omfattade ett 70-tal olika kvaliteter och artiklar, för vilka utarbetades tekniska tillverkningsbestämmelser, dock endast i fråga om kamgarnsvaror. Beträffande strumpartiklar av kardgarn syntes det kommissionen lämpligast att i stället för enhetlig standardisering tillämpa licensförfarande i förening med priskontroll. Anledningen därtill var, att kardgarnet på grund av den olikartade lump som användes utföll olika till känsel och utseende ej blott för varor från olika spinnerier utan även för varor från samma företag vid olika spinnpartier. Standardiseringssystemet för yllestrumpartiklar trädde i tillämpning den 1/3 1942. Av garntilldelningen för hithörande ändamål skulle 70 % användas för standardtillverkning; procenttalet höjdes senare till 80. För andra ylletrikåvaror än strumpvaror, s. k. stickade ylleartiklar, föreskrevos inga standardnormer, enär hithörande artiklar till stor del utgjordes av modevaror, som föga lämpade sig för standardisering. Behovstäckningen för strumpartiklar utgjorde under de senare krigsåren ca 65 % av normalförbrukningen. För andra trikåartiklar stannade försörjningen till en början vid 25 % men steg senare till följd av ökad ulltilldelning till ca 40 %.
604 Åren 1939—41 uppgick trikåindustriens konsumtion av k o n s t s i l k e i genomsnitt till 1 753 ton, varav 31 % för strumpartiklar, 21 % för andra trikåartiklar och 48 % för charmeuseartiklar. (Med charmeuse förstods väv framställd av konstsilke å s. k. kettenstol.) Den övervägande delen utgjordes av importerat garn. För hithörande strump- och trikåartiklar befanns egentlig standardisering i allmänhet olämplig. Här genomfördes i stället licenssystem med priskontroll liksom för strumpor av kardgarn; åtgärder härför vidtogos i april 1943. Ägare eller innehavare av beslagtaget konstsilke medgavs rätt att använda egna förråd därav under förutsättning att han vid sin tillverkning och försäljning ställde sig till efterrättelse av IK eller å dess vägnar utfärdade föreskrifter. Den 1/8 1943 genomfördes emellertid särskild produktionsreglering för visst slag av damstrumpor av konstsilke (den populärt benämnda »folkstrumpan»). Samtidigt infördes en viss standardisering av charmeuseväv och något senare av artiklar (damunderkläder), framställda av sådan väv. Till en början skulle 25 % av förbrukad kvantitet charmeuseväv användas för tillverkning av standardartiklar. Procentsiffran höjdes senare ända till 70 %. I samtliga de från början beträffande strump- och trikåvaror meddelade standardbeskrivningarna vidtogos tid efter annan ändringar eller tillägg. Bestämmelserna angående standardtillverkningen upphävdes successivt under åren 1948 och 1949. Med avseende på f ö r s ö r j n i n g e n m e d t r i k å v a r o r under k r i g e t må sammanfattningsvis nämnas, att denna, vad den civila förbrukningen beträffar, torde under åren 1943—45 i fråga om bomullsvaror ha motsvarat närmare 75 % av tillförseln under förkrigstiden (åren 1936 —38). Av vissa artiklar, t. ex. damstrumpor och damunderkläder, sjönk tillverkningen i bomull dock ned till 30 å 50 %, enär dessa artiklar i växande omfattning tillverkades i konstsilke. — Produktionen av strumpor och stickade artiklar av ylle utgjorde under de nämnda tre krigsåren i runt tal 80 % av produktionen under förkrigsperioden. För vissa artiklar, såsom herr- och barnstrumpor, barntröjor och vantar, nåddes eller överträffades denna. Betäffande silke- och cellullvaror var produktionen av damstrumpor mest framträdande. Den kunde hålla sig i den beräknade omfattningen av 1 milj. dussin per år. Bortfallet av importen av konstsilke söderifrån under åren 1944—45 ersattes med svenskt konstsilke. Konfektionsvaror. Som allmän regel i fråga om beslagen å textila råvaror och garner gällde till en början, att regleringen ej sträckte sig längre än till själva den textila produktionen. När vävnaden lämnat textilfabriken, var användningen fri. Redan i januari 1941 utfärdade emellertid IK föreskrifter rörande rätten att sälja resp. köpa standardvävnader av ylle. Härvid skulle gälla de villkor som IK komme att fastställa och vilka gingo ut på att standardvävnader skulle
605 i viss stigande omfattning användas för tillverkning av priskontrollerade kläder. Senare under året fastställdes högsta priser på ett femtiotal olika plaggtyper av standardiserat ylletyg. Varje på detta sätt standardiserat plagg skulle vara försett med etikett, angivande standardvävnadens nummer samt av fabrikanten fastställt och av PKN godkänt minutpris. I mars 1941 utfärdades föreskrifter rörande standardisering av twills och överdragskläder därav fr. o. m. den 1/4. Twills fick endast försäljas för tillverkning av dels överdragskläder av standardtyp, som IK godkänt, och dels överdragskläder av annan typ, för vilka kommissionen efter ansökan medgav licens. Även för konfektionsvaror av bomull i övrigt fastställdes senare en priskontrollerad standardkollektion, varjämte en skärpning av licensgivningen under priskontroll genomfördes för tillverkning av andra bomullskonfektionsvaror, vilka på grund av utförande eller art icke inbegrepos i standardkollektionen. I avsikt att befordra standardiseringen och minska tygåtgången såg sig IK föranlåten att med utnyttjandet av inköpslicenserna för textilvaror förena vissa villkor om begränsning av varianterna vid utförandet av konfektionsplagg samt förbud för mera materialkrävande utformning av plaggen. I fråga om yllekonfektion föreskrevs, i syfte att framtvinga en bättre spridning av den priskontrollerade konfektionen, skyldighet för fabrikanterna att till envar kund leverera minst 50 % av de försålda plaggen i form av priskontrollerad vara. Priskontrollen utsträcktes efter hand till allt större delar av konfektionen och omfattade slutligen, vad bomullskonfektionen angår, de flesta förekommande artiklar. Ransoneringens upphävande på hösten 1945 medförde lättnader för konfektionsindustriens produktionsmöjligheter, men å andra sidan gavs genom kungörelsen den 23/11 1945 (nr 714) längre gående bemyndigande för IK att reglera användningen av vävnader. IK kunde sålunda enligt denna författning meddela inskränkande bestämmelser i rätten att använda textilvaror för yrkesmässig tillverkning eller beredning av varor till avsalu. Med stöd av kungörelsen förnyades tidigare gällande föreskrifter rörande produktion, användning och priser. Genom andra produktionsreglerande åtgärder beträffande vävnadsproduktionen blevo emellertid verkningarna av dessa bestämmelser för konfektionsindustriens vidkommande obetydliga. Tagel och
borstbinderivaror.
De här ifrågavarande varorna, vilka tjäna som råmaterial för borstbinderi- och stoppningsindustrierna, utgöras dels av tagel, dels av vissa slag av borst (kinesisk, rysk, indisk) samt vegetabilisk fiber (piassava, risrot, mexikansk fiber, kokosfiber m. m . ) . Årsbehovet av tagel — normalt 7 a 800 ton per år — tillgodosågs före kriget till omkring en fjärdedel av inhemsk produkt. Alla övriga hithörande råvaror importerades.
606 Tillverkarna på detta varuområde — vilket ur försörjningssynpunkt hänfördes under IK:s textilavdelning och därför behandlas i detta sammanhang — utgjordes av några större företag och ett flertal mindre, vilka stodo hantverket nära. Härtill kom De blindas förening med till densamma anslutna företag. Beträffande tagel och borst upphörde importen fr. o. m. år 1942 nästan helt. Däremot kunde genom lejdtrafiken en om ock starkt inskränkt import av borstbinderifibrer upprätthållas. För att möjliggöra en ändamålsenlig disposition av de begränsade förråden samt ett rationellt tillvaratagande av de inhemska tillgångarna på råtagel förordnade Kungl. Maj:t på IK:s hemställan om beslag å hithörande varor samt reglering av handeln därmed i sedvanlig ordning fr. o. m. den 31/10 1943. Med stöd av i beslagskungörelsen givet bemyndigande lämnade IK vissa personer generellt tillstånd att inköpa råtagel. Beträffande övriga under regleringen fallande varor krävdes särskilda inköpstillstånd. För att ordna fördelning av tillgängliga varupartier mellan förbrukarna bildades på IK:s initiativ en importförening, benämnd Svenska importföreningen för borstbinderivaror och tagel u. p. a., analog med andra dylika föreningar. Några inhemska ersättningsvaror förekommo ej, utom att det svenska björkriset till en viss grad kunde utnyttjas som ersättning för piassava och mexikansk fiber. Sedan importen under år 1945 åter i större omfattning börjat komma i gång, medgav IK fr. o. m. den 1/11 d. å. fri försäljning och förbrukning av alla hithörande varor. Beslagskungörelsen upphävdes den 26/11 1946. Kemiska
produkter
använda inom
textilindustrien.
Inom textilindustrien förbrukas åtskilliga kemikalier och kemiska ämnen, sammanlagt ej mindre än omkring 150 slag av produkter. En del av dessa blevo föremål för reglering från IK:s sida eller indirekt via densamma. Hit hörde särskilt följande huvudslag av varor: fettämnen (animaliska eller vegetabiliska fetter, fettsyror eller derivat därav), såsom olein, stearin och talgförädlingsprodukter, turkisk rödolja och liknande derivat av ricinolja eller tallolja, en mängd s. k. textilhjälpmedel, uppbyggda på fettbasis, samt tvål och såpa; potatis- och vetemjöl och andra stärkelseprodukter, såsom vetestärkelse, dextrin, british gum o. likn. medel för dressning av bomullsvarper och yllekättingar samt appreturmedel av skiftande slag; salter och enklare homogena oorganiska produkter, såsom soda, formalin, karbamid m. fl.; färger samt specialprodukter för bomullsindustriens tryckeriavdelningar. Handläggningen av frågor rörande landets försörjning med kemiska produkter var förlagd till IK:s kemiska avdelning, såvida den icke genom särskilda bestämmelser hänförts under LK:s verksamhetsområde. Det sist-
607 nämnda var t. ex. fallet med tvål och såpa och vissa andra tvätt- och rengöringsmedel samt stärkelseprodukter. Såvitt hithörande frågor ägde betydelse för textilindustrien, handlades de av LK i samråd med IK:s textilavdelning och kemiska avdelning. För vissa fall träffades överenskommelser mellan kommissionerna för att underlätta ett smidigt förfarande vid detta samarbete. Så t. ex. ordnades tilldelningen av potatis- och vetemjöl m. m. till textilindustrien så, att textilavdelningen fick förfoga över viss kvantitet per period; ansökningarna om tilldelning skulle insändas till nämnda avdelning, varifrån de efter granskning med till- eller avstyrkande befordrades till LK, som utfärdade licenser och tillställde sökandena dem direkt. F e t t f ö r b r u k n i n g e n inom textilindustrien utgjorde per år under kriget ca 450 ton rent fett och ca 500 ton sulfonatprodukter, framställda på basis av fettalkohol. För framställning av sulfonatprodukterna erfordrades ca 180 ton rent fett, varför textilindustriens totala fettbehov uppskattades till ca 630 ton per år. Fettalkoholen framställdes ej inom landet utan var helt en importvara. Av olein förbrukades normalt ca 700 ton. P o t a t i s m j ö l användes inom textilindustrien under åren 1936—40 till en kvantitet av i medeltal ca 2 060 ton, varav 1 530 ton vid bomullsfabrikerna. Som följd av den minskade tilldelningen av råvaror nedgick förbrukningen vissa perioder till blott hälften av den ovan angivna. Under kriget framställdes nya klistermedel, t. ex. cellosan och majöl, vilka visat sig vara mycket användbara och t. o. m. kunna antagas komma att i viss mån uttränga potatismjölet för klistringsändamål. Textilindustriens normalförbrukning av f ä r g e r torde före kriget ha uppgått till ca 1 000 ton per år. I beredskapssyfte hade RFN lagrat ca 750 ton textilfärger och hos de utländska färgfabrikernas nederlag i Sverige beräknades en lika stor kvantitet finnas. Därutöver ansågos fabrikerna själva ha egna lager av färger, motsvarande V2 ä 1 års förbrukning. Endast i fråga om svavelfärgerna, vilka icke äro lagerbeständiga, var tillgången mindre. Över huvud beredde försörjningen i fråga om textilfärger inga större svårigheter. Läder och skodon. Hudar och skinn äro skoindustriens viktigaste råvaror. Under normala förhållanden har Sverige en betydande utrikeshandel med råhudar. Det sista förkrigsåret, 1938, uppgick importen av oberedda hudar och skinn till ca 20 000 ton, därav ca 12 000 ton från Sydamerika, medan exporten utgjorde ca 13 000 ton. De svenska hudarna äro relativt lätta och lämpa sig därför bäst för framställning av skoovanläder samt plattläder, möbel-, reseffekt-, automobilläder o. dyl. Importen består i främsta rummet av grova, sydamerikanska hudar, som användas till bottenläder, samt av fåroch getskinn till beklädnadsläder o. dyl. Av allt bottenläder framställdes före kriget 90 å 95 % av sydamerikanska hudar. I exporten ingick hudar och
608 skinn av alla slag, men till mycket betydande del bestod denna av kalvskinn, som utfördes till ett flertal länder, bl. a. till Förenta staterna. Den svenska skoindustrien får även under normala tider allt sitt bottenläder och större delen av sitt ovanläder från de svenska garverierna. Av tunnare ovanlädersslag, såsom foderskinn, chevreaux, boxkalv och lackläder, förekommer dock en betydande import. Den inhemska
hudmarknaden.
Omedelbart efter krigsutbrottet vidtogos olika åtgärder, som berörde den inhemska hudmarknaden. Sålunda utfärdades exportförbud på bl. a. oberedda hudar och skinn. Trots detta inträffade en kraftig prisstegring, delvis förorsakad av spekulativa upplagringar. Då hela marknaden som följd därav hotade att stagnera, upptog Svenska garveriidkareföreningen förhandlingar med hudgrossisterna, varvid överenskommelse träffades om tillämpning av vissa normerande priser. Dessa priser lågo ca 25 % över dem som gällde under tiden närmast före krigsutbrottet. En mera ingående reglering av marknaden visade sig emellertid snart nödvändig. Så skedde också i oktober 1939 genom ett avtal mellan parterna på marknaden, nämligen Sveriges slakteriförbund, Svenska hudgrossistföreningen, Svenska hudhandlareföreningen och Svenska garveriidkareföreningen. Avtalet byggde på principen, att handeln under rådande krisförhållanden skulle gå i gamla banor. I avtalet fastställdes priser för de olika hudslagen. Någon upplagring i spekulationssyfte fick icke förekomma. Avtalets efterlevnad övervakades av ett särskilt organ, den s. k. förtroendenämnden, som även behandlade i samband med avtalet uppkommande frågor samt hade att beivra eventuella överträdelser av avtalet. Avtalet, som tillkom på de därav berörda parternas eget initiativ, fungerade tillfredsställande och visade sig väl motsvara sitt syfte att ge stadga åt den inhemska marknaden. De statliga regleringar, som sedermera visade sig erforderliga, anknötos till hudavtalet och kunde tack vare detta i vissa hänseenden avsevärt begränsas. Efter krigets slut bildade slakteriföreningarna, som representera omkring 70—75 % av den inhemska hudproduktionen, en egen försäljningsorganisation, Kontrollhudar, andelsslakteriernas förening u. p. a., för att ta hand om försäljningen av föreningarnas hudar och skinn. I samband därmed uppsade slakteriförbundet hudavtalet, vilket upphörde att gälla med 1947 års utgång. Kontrollhudars tillkomst innebar ett brytande med hudavtalets princip, att hudhandeln under rådande bundna krisförhållanden skulle gå i de gamla banorna. F r å n myndigheternas sida hade man gärna sett, att hudavtalet, som under krigsåren fungerat tillfredsställande och verksamt bidragit till att trygga den inhemska råvarutillförseln till garverierna, fått gälla oförändrat. Emellertid ansåg man sig icke kunna hindra den planerade utvecklingen av hudhandeln, om godtagbara garantier kunde lämnas för att försörjningsintressena icke skulle bli lidande därpå.
609 Ytligt sett medförde hudavtalets upphörande icke någon större förändring i förhållandena på marknaden. Avtalets prislistor, som med några mindre justeringar varit gällande alltsedan hösten 1939, övergingo till att bli statliga prisstoppspriser och ett avtal träffades mellan Garveriidkareföreningen och Kontrollhudar, enligt vilket Kontrollhudar ställde hela sin produktion till den inhemska marknadens förfogande för fördelning mellan garverierna enligt anvisningar av industrikommissionen. I själva verket har emellertid hudmarknaden på en gång undergått en genomgripande strukturförändring. Handeln, som enligt det gamla avtalet följt förutvarande banor, har sökt sig nya vägar, som medfört att den tidigare grosshandeln, vilken svarade för distributionen av huvuddelen av den inhemska hudproduktionen, förlorat sin dominerande ställning på marknaden. Den internationella
hudmarknaden
och
hudimporten.
Även den utländska råhudsmarknaden påverkades starkt av krigsutbrottet. Priserna stego sålunda snart mycket kraftigt och de försvårade transportmöjligheterna medförde en avsevärd fördyring av importkostnaderna. Så länge sjöfarten kunde upprätthållas, förmärktes emellertid icke någon mera framträdande brist på hudar i vårt land. Vid tiden för Skagerackspärrens tillkomst på våren 1940 funnos ännu inom landet betydande lager av sydamerikanska bottenlädershudar. Stora kvantiteter voro också på väg men kommo aldrig fram utan blevo upplossade i England och för ägarens räkning försålda där. Under månaderna april—augusti 1940 inkommo inga sydamerikanska hudar till landet. Vid fördelningen av lastrummet i fråga om den transportmöjlighet, som under senare hälften av 1940 öppnades över Petsamo, erhöll läderindustrien transporträtt för hudar. I samband härmed bildades Svenska garveriidkarnas import- och råvaruförening 1940 u. p. a. för att handha denna import och fördela inkommande hudar mellan garverierna. Importen denna väg stötte emellertid på stora svårigheter och endast en del av de inköpta hudarna kunde skeppas. Försök gjordes i stället att transportera hudar via Vladivostok över Ryssland. Några mindre partier inkommo även denna väg. Ett större parti befann sig vid krigsutbrottet mellan Tyskland och Ryssland i juni 1941 i Rigas hamn men blev där beslagtaget. Under kriget genomförde de allierade makterna en reglering av den sydamerikanska hudmarknaden med högstpriser och kvotering. Kontrollen över skeppningar upprätthölls genom det s. k. navicert-systemet. Den kvot, som Sverige erhöll, måste med hänsyn till de rådande förhållandena betraktas såsom relativt tillfredsställande. Ovissheten beträffande skeppningsmöjligheter, förorsakad av de ofta förekommande avbrotten i lejdtrafiken och risken för krigsförlisning, gjorde emellertid importen till en mycket osäker faktor i försörjningskalkylerna. Trots svårigheter av olika slag var 39—116821
610 det dock möjligt för importföreningen att tillföra landet betydande kvantiteter hudar. Omedelbart efter krigets upphörande i Europa upptogos i Washington förhandlingar, i vilka Sverige deltog, för upprätthållande av en fortsatt reglering av den internationella hudmarknaden. Man räknade med, att knappheten på hudar skulle bestå för lång tid framåt, och ville även i fortsättningen upprätthålla en planmässig fördelning av tillgångarna och samtidigt förhindra en befarad prisstegring. Resultatet av de långvariga och segslitna överläggningarna blev en överenskommelse, som biträddes även av Sverige och som i korthet innebar följande. Regleringen skulle omfatta alla hudmarknader utom den europeiska. En särskild kommitté, kallad European Hide and Leather Committee (EHLC) och bestående av representanter för de deltagande staterna, bildades med uppgift att omhänderha fördelningen av hudar från de hudproducerande länderna. Fördelningen skedde månadsvis och Sverige erhöll på sin kvot ca 22 000 st. sydamerikanska hudar i månaden, medan vårt importbehov var omkring 30 000 st. hudar. Härutöver erbjöds Sverige tilldelning av nordamerikanska hudar. Dessa voro emellertid av dålig kvalitet och endast några mindre inköp av dylika hudar gjordes. Ansträngningar gjordes i stället att komplettera den transatlantiska hudimporten med import från europeiska länder. Tillfälliga köp gjordes sålunda från bl. a. Danmark. Det visade sig emellertid mycket svårt att upprätthålla den internationella regieringen sedan kriget väl var slut och i juni 1946 upphörde denna att gälla. Priserna stego därvid med ca 50 %. I december samma år infördes i Argentina ett statligt försäljningsmonopol för hudar, som, när det trädde i funktion på våren 1947, höjde priserna med ytterligare ca 50 %. Mot denna politik reagerade köparländerna allmänt och följden blev en köpstrejk, varunder mycket betydande lager samlades i Argentina. Själva tvingades vi att söka oss andra inköpsmarknader. Under 1947 gjorde vi sålunda våra inköp av bottenlädershudar i Uruguay, Brasilien och USA. Under 1948 voro inköpen så gott som helt koncentrerade till Brasilien, som var det enda land med vilket affärer vid denna tid kunde göras på kronbasis. Hudpriserna i de nu nämnda länderna voro dock i hög grad influerade av den argentinska prispolitiken. Sedan ett handelsavtal avslutats mellan Sverige och Argentina i slutet av 1948, återupptogos våra köp på den argentinska marknaden och under 1949 och 1950 skedde huvuddelen av importen därifrån till successivt stigande priser. Det argentinska försäljningsmonopolet har, delvis genom konstlade medel, kunnat driva upp prisnivån på hudarna. Genom att tillhandahålla den inhemska läderindustrien, som expanderat kraftigt under kriget, råvaror till billigare priser än dem som utlandet fått betala och genom att dessutom premiera exporten av berett eller halvberett läder genom deprecierade växelkurser, har man från argentinsk sida dessutom etablerat en dumpingkon-
611 kurrens, som i vissa europeiska stater fått högst menliga verkningar för dessa länders läderindustri. Subventionering
av
hudimporten.
Då hudpriserna i Sydamerika i juni 1946 kraftigt stego till följd av den internationella hudregleringens upphörande, ville man av prispolitiska skäl icke låta prishöjningen, som förutsatts vara av övergående natur, slå igenom i högre läder- och skopriser här i landet. Fördenskull infördes subvention med statsmedel av importen av bottenlädershudar. Det visade sig emellertid, att de högre hudpriserna icke blott blevo bestående utan fortforo att stiga. Subventionssystemet kom härigenom att bibehållas mycket längre än vad som från början var avsett. Det upphörde först den 1/11 1950 och då av statsfinansiella skäl. Under åren 1946—48 var prisnivån på sydamerikanska hudar relativt konstant. Subventionen uppgick under denna tid till ett belopp, som motsvarade i genomsnitt kr. 1: 20 per kg för färdigberett läder. I fortsättningen höjdes subventionen i samma mån som hudpriserna stego. År 1949 motsvarade den i genomsnitt kr. 1: 85 och 1950 kr. 2: 40 per kg berett läder. Priset för helt bottenläder var vid denna tid kr. 4 : 2 0 per kg. (Se vidare sid. 1116.) Förutom denna direkta subventionering har även förekommit en indirekt subventionering av läder och skor, som bestått däruti, att de inhemska hudoriserna hållits nere på en mycket låg nivå, för vilket jordbrukarna fått kompensation på annat sätt. De priser, som fastställdes hösten 1939, gällde praktiskt taget oförändrade till november 1950. Denna indirekta subvention, som hållit nere priserna på såväl bottenläder som ovanläder, har betytt avsevärt mera för skoprisernas förbilligande än importsubventionen. Läderregleringar. Lagren av hudar och läder voro vid krigets utbrott av ungefär normal omfattning. Under hösten 1939 och de första månaderna 1940 ägde en forcerad import rum. Statens reservförrådsnämnd, som redan tidigare börjat upplägga ett förråd av helt bottenläder, fullföljde snabbt sina planerade hudköp och de inkomna hudarna bereddes för nämndens räkning vid olika garverier. Ett reservlager på omkring 1 800 ton berett bottenläder, i första hand avsett för militära ändamål, kom på detta sätt till stånd. Mycket stora anspråk ställdes redan från början på vår läderförsörjning, särskilt från f ö r s v a r s v ä s e n d e t s sida. Det militära behovet av marschskor och pjäxor samt reparationsläder och plattläder måste i första hand tillgodoses. F r å n slutet av 1939 voro de flesta av landets garverier och en betydande del av skofabrikerna i större eller mindre grad sysselsatta med tillverkning av läder resp. skor för försvarsmaktens räkning. Efterfrågan inriktades som följd härav främst på tyngre lädersorter, såsom bot-
612 tenläder, grovt skoovanläder och plattläder. Även om tillförseln av tyngre hudar kunde upprätthållas vid en relativt hög nivå, blev det på grund av den stora efterfrågan nödvändigt att i betydande utsträckning taga i anspråk befintliga lager av såväl hudar som läder för att tillräckligt hastigt täcka de militära behoven. Då det efter krigets utbredning till Skandinavien i april 1940 blev klart, att möjligheterna för en fortsatt import voro ringa eller i varje fall högst ovissa, blev det nödvändigt att vidtaga åtgärder för en mera ingående reglering av landets tillgångar av hudar och läder, och detta främst med hänsyn till försvarsväsendets stora behov av läder av olika slag. I detta syfte förordnades i maj 1940 om b e s l a g på nöthudar över 12 kg och av sådana hudar framställt läder hos garverierna samt på bottenläderskruponger hos skofabrikerna. Genom att den inhemska hudhandeln, såsom redan omtalats, var reglerad genom ett särskilt avtal mellan marknadens parter, behövde beslaget icke läggas på hudarna förrän dessa inkommo till garveriet. Med stöd av beslaget underkastades användningen och försäljningen av nämnda läderslag kontroll av IK, i första hand av dess läderavdelning. De generella bestämmelser för l ä d e r t i l l v e r k n i n g e n , som kommissionen utfärdade i samband med beslaget, gingo i huvudsak ut på dels att lagren inom landet av sydamerikanska hudar främst skulle disponeras för tillverkning av bottenläder för arméskor, dels att de tyngre svenska hudarna i första hand skulle användas till ovanläder till dessa skor. För att säkra tillgången på reparationsläder för armén föreskrevs vidare, att av sydamerikanska oxhudar minst hälften skulle beredas till kruponger. Beträffande f ö r s ä l j n i n g e n gavs generellt tillstånd för försäljning till statliga myndigheter. Den i övrigt av kommissionen tillämpade licensgivningen avsåg bl. a. tillstånd i viss utsträckning att använda svenska hudar till bottenläder samt försäljning av läder för civil förbrukning. I den mån de mest angelägna militära behoven blevo tillfredsställda, kunde licensgivningen för civila ändamål, som till en början var mycket restriktiv, ökas. Allt eftersom råvarusituationen skärptes, blevo ytterligare regleringar oundvikliga. Det tidigare hudbeslaget, som var begränsat till tyngre nöthudar, utvidgades fr. o. m. den 1/4 1941 att omfatta praktiskt taget alla hudar och skinn av någon betydelse för garveriindustriens råvaruförsörjning. I samband med utvidgningen av beslaget blevo även lättare nöthudar och kalvskinn föremål för fördelning mellan ovanlädersgarverierna enligt ett k v o t s y s t e m , baserat på indrivningen under åren 1938 och 1939. Den minskade tillgången på sydamerikanska tunga hudar medförde en allmän f ö r s k j u t n i n g a v r å v a r u u n d e r l a g e t från grövre till lättare råvaror. Från att tidigare till bottenläder ha använt svenska hudar endast i obetydlig omfattning (ca 5—10 %) var man vissa tider under kriget i huvudsak hänvisad till dessa, när det gällde att tillgodose civilbehovet. Grövre ovanläder för civilt ändamål, som förut framställts av tyngre svenska
613 hudar, fick i sin tur tillverkas av lättare hudar samt av tyngre kalvskinn. Bestämmelser avsedda att åstadkomma en anpassning av produktionen till de förändrade råvarubetingelserna utfärdades. De uppgjorda försörjningsoch produktionsplanerna underkastades justeringar alltefter lägets krav. Under större delen av kriget gällde, att alla nöthudar över 18 kg skulle beredas till bottenläder och därmed jämförliga läderslag, d. v. s. randläder samt rem- och plattläder, medan lättare nöthudar och kalvskinn skulle beredas till skoovanläder. När tillgången på bottenläderhudar efter krigets slut åter blev bättre, ändrades gränsen uppåt till 21 kg. Tillverkningen av mera umbärliga läderslag, såsom exempelvis möbelläder, väskläder, reseffektläder o. dyl., var under lång tid förbjuden. För de industrier, som för sin verksamhet äro beroende av sådana läderslag, medförde dessa restriktioner betydande avbräck. Fr. o. m. december 1940 genomfördes r a n s o n e r i n g av bottenläder till skofabrikerna. För varje skofabrik fastställdes ett grundtal, i regel motsvarande företagets genomsnittliga förbrukning av bottenläder under åren 1937—39. På detta grundtal räknades sedan tilldelningen, som till en början fastställdes för tvåmånadersperioder och senare för halvår. Fr. o. m. januari 1941 genomfördes ransonering av halvsulningsläder till läderhandlarna. Dessa erhöllo tilldelning kvartalsvis i förhållande till sina inköp under förutnämnda treårsperiod. Lädrets stora betydelse för försvaret gjorde sig, såsom redan framhållits, starkt märkbar för läder- och skoindustrien speciellt under de första krigsåren. Tillverkningen av såväl läder som skor skedde på krigsleveranskontrakt, av vilka flertalet ingåtts redan före krigsutbrottet. I och med att försvaret med utgången av 1940 fått sina förrådsbehov av skor i stort sett fyllda och tillverkningen därför kunde avsevärt reduceras, uppkom frågan om en återgång till vanlig fredsupphandling genom infordrande av anbud. Man räknade med att en anbudsupphandling skulle för staten kunna medföra billigare priser genom att tillverkningen koncentrerades till fabriker med de billigaste kostnaderna, d. v. s. i allmänhet fabriker i den lägsta dyrortsgruppen. Här stodo sålunda mot varandra å ena sidan statens intresse att vid den militära anskaffningen erhålla billigast möjliga priser och å andra sidan samhällets intresse, sådant det tagit sig uttryck i den genomförda läderregleringen, att medverka till en jämn fördelning av arbetsmöjligheterna vid skofabrikerna. Genom förhandlingar löstes frågan på så sätt, att systemet med en j ä m n utläggning av de militära orderna kunde bibehållas för avsevärd tid framåt. De stora krav, som försvaret ställde på läder- och skoindustrien, medförde många svårlösta problem av såväl teknisk som organisatorisk art. Det var emellertid möjligt för industrien att på ett tillfredsställande sätt lösa sin uppgift och därmed lämna sitt bidrag till landets beredskap. På den militära sidan handhades läderförsörjningen av en för ändamålet särskilt inrättad
614 sektion inom arméförvaltningen, med vilken industrien hade ett gott och förtroendefullt samarbete, som i hög grad bidrog till att övervinna svårigheterna. En fråga av stor betydelse för garveriindustrien var läderransoneringens inverkan på g a r v e r i e r n a s l a g e r h å l l n i n g . Ransoneringen av bottenläder till skofabrikerna hade medfört, att lagerhållningen och de därmed förbundna riskerna kommit att helt åvila garverierna, i stället för att den tidigare varit fördelad på garverierna, skofabrikerna och läderhandlarna. Frågan aktualiserades genom att lagerhållningen under rådande förhållanden var förenad med speciella risker. Dessa lågo däri, att det läder, som vid denna tid lagrades upp, var tillverkat av svenska hudar och följaktligen tunnare än det bottenläder, som under normala förhållanden i allmänhet efterfrågas. Man räknade med, att om det skulle bli fred eller importen av tunga hudar eljest komme i gång i större omfattning skulle garverierna få stora svårigheter att avsätta detta läder. Då lagringsrisken var en direkt följd av den ransonering, som tillkommit i den allmänna försörjningens intresse, förmenade industrien, att denna borde beaktas vid utformingen av regleringarna. Det framhölls, att det såväl med hänsyn till garverierna som av rent försörjningspolitiska skäl måste vara angeläget, att lagret av bottenläder finge en lämplig sammansättning och icke uteslutande bestode av mindre värdefulla varor. Denna fråga löstes sedermera på ett för alla parter tillfredsställande sätt genom att IK utfärdade föreskrifter om att tilldelningen av bottenläder skulle utgå i såväl grövre som tunnare läder efter vissa närmare angivna normer. Skotillverkningen. För skofabrikationen utfärdades tidigt bestämmelser, som syftade till att åstadkomma en sträng materialhushållning och en viss standardisering av produktionen. De första tillverkningsbestämmelserna tillkommo i maj 1941. Dessa innehöllo bl. a. bestämmelser om att alla yttersulor av läder skulle skarvas, att damkängor och damstövlar ej fingo tillverkas samt att skafthöjden för kängor och pjäxor begränsades. Fabrikanterna rekommenderades härjämte att skära ner sina kollektioner, särskilt mera materialkrävande och lyxbetonade modeller, och på så sätt åstadkomma största möjliga begränsning av antalet artiklar. Tillverkningsbestämmelserna skärptes sedan undan för undan. I oktober 1942 tillkommo mycket långtgående bestämmelser med detaljerade föreskrifter rörande bl. a. skärningen m. m., som förhindrade tillverkning av i läderhänseende oekonomiska modeller. I augusti 1941 genomfördes en standardisering av färgerna på ovanläder. Läderfabrikernas ovanläderskollektion, som normalt upptog omkring 200 olika färger, reducerades härigenom till ett fåtal. Man räknade med att de olika åtgärder som på detta sätt vidtogos skulle möjliggöra en begränsning av skodetaljhandelns lagerhållning och sålunda
615 ett bättre utnyttjande av befintliga tillgångar. Skobranschen hade med åren kommit att allt kraftigare influeras av modets växlingar. Särskilt damskorna hade blivit alltmera modebetonade, och detta hade i sin tur medfört större behov av lager hos detaljhandeln än vad konsumtionen i och för sig krävde. Åtgärderna ansågos även utgöra en lämplig form för standardisering av skoproduktionen i mera nyttobetonad riktning. Genom de vidtagna produktionsregleringarna avsåg man även att i någon mån begränsa efterfrågan på skor och därigenom slippa ifrån en ransonering. Tack vare dessa åtgärder blev det också möjligt att under avsevärd tid upprätthålla jämvikt mellan konsumtion och produktion. Den effektiva lädertilldelningen till skofabrikerna under 1941 och 1942 uppgick i runt tal till inemot 70 % av förbrukningen under basperioden 1937—39. Med denna tilldelning kunde, tack vare besparingsåtgärder av olika slag, upprätthållas en produktion, som uppgick till 75 å 80 % av basperiodens. Denna produktion visade sig också i stort sett motsvara konsumtionsbehovet. Skoransoneringen. Helt naturligt hade man redan på ett tidigt stadium under kriget fått räkna med möjligheten av att en ransonering på skor trots allt skulle bli nödvändig. Redan på våren 1941 började en dylik ransonering så smått förberedas, och arbetet fortgick sedan i sakta tempo med utredningar av olika slag. Det avbrott, som inträffade i lejdtrafiken på nyåret 1943 och som sedan räckte ända till maj s. å., tillika med den då rådande knappa tillgången på inhemska hudar framtvingade så ransoneringens införande på våren 1943. Då det gällde att fastställa grundransonen och poängvärdera de ransonerade varorna, utgick man ifrån att varje person skulle erhålla en tilldelning med ett och samma bruksvärde. Ett par skor och minst en halvsulning ansågs vara den minsta tilldelning, som kunde ifrågakomma som grundranson vid en ransonering av detta slag. Ransoneringsperioden fick avpassas så, att man skulle få fram ett tillräckligt försörjningsunderlag för att hålla denna såsom minimum ansedda ranson, och dessutom borde man ha ett mindre överskott att användas för extra tilldelning till slityrkena. Det enda alternativet till ett ransoneringssystem enligt de här angivna linjerna ansågs vara ett system, som helt byggde på behovsprövning utan någon allmän tilldelning. Ett dylikt system ville man emellertid icke förorda. Vid ransoneringens utarbetande hade man att utgå från följande försörjningsunderlag: 1. befintligt lager av färdiga skor, 2. befintligt lager av berett läder, 3. befintligt lager av oberedda hudar samt 4. beräknad inhemsk slakt under en adertonmånadersperiod. Sedan vissa kvantiteter hudar och läder avsatts för militära och vissa
616 andra ändamål, redovisades för civilt skobehov följande tillgångar i poäng, därvid en poäng motsvarande 100 g helt bottenläder: Nöthudar + 1 8 kg 4 000 ton = 2 600 ton helt läder 26 Färdiga kruponger 300 ton = 600 ton helt läder 6 Färdigt civilt helt läder och avfall = 700 ton helt läder . 7 Summa hudar och läder 39 4,3 milj. par läderskor ä 8 poäng 3,8 milj. par gummiskor å 6 poäng
milj. poäng » » » » milj. poäng
34,4 milj. poäng 22,8 » » Summa skor 57,2 milj. poäng Totalsumma
96,2 milj. poäng
Förutom ovan angivna kvantiteter hudar, läder och färdiga skor beräknades stå till förfogande dels grovt ovanläder, framställt av halsar och bukar, som falla vid kruponering, och dels lättare ovanläder av kalvskinn. Grovt ovanläder beräknades framkomma i kvantiteter tillräckliga för tillverkning av omkring l/2 milj. par arbetsskor med sulor av annat material än läder eller gummi och tunnare ovanläder i kvantiteter tillräckliga för framställning av ett betydande antal lättare skor med ersättningssulor. Under en period av 18 månader funnos sålunda för civilt skoändamål disponibla tillgångar representerande ett poängvärde av inemot 100 milj. poäng. Grundransonen fastställdes med ledning härav till 15 poäng per person. Lagret av färdiga skor utgjorde en mycket betydande del av tillgångarna, varför disponibla hudar och berett läder ansågos böra reserveras uteslutande för halvsulningsläder, på vilket man dessutom räknade med en relativt större efterfrågan. Som följd härav måste tilldelningen av bottenläder till skofabrikerna med kort varsel upphöra. Att gummiskorna togos med i ransoneringen berodde dels på att man eljest icke skulle kunnat uppnå en ranson, som ansågs såsom ett minimum, och dels därpå, att en våldsam hamstring av gummiskor skulle blivit resultatet, därest dessa lagts utanför ransoneringen. Skoransoneringen och den därmed sammanhängande detaljregleringen av hela läderhandeln, vilken kungjordes den 22/4 1943, blev utsatt för mycken omild kritik i press och annorstädes. Något annat var heller icke att vänta med tanke på dess stränghet. En bidragande orsak torde även ha varit den chockartade plötslighet, med vilken ransoneringen kom. Den torde ha varit en av de konsumtionsregleringar, som för allmänheten kom mest oväntat. Kritiken riktades förutom mot ransoneringens stränghet även mot att den kommit för sent. Man menade, att den borde ha införts långt tidigare; då hade den icke behövt bli så sträng. Gentemot denna kritik framhölls, att det från första början stått klart, att en skoransonering skulle bli en mycket allvarlig sak ej blott för allmänheten utan i än högre grad
617 för industrien och handeln. Myndigheterna hade därför också i det längsta velat undvika en ransonering. Den närmaste orsaken till svårigheterna att ransonera på skoområdet var, att skoförbrukningen redan normalt är relativt låg och att konsumtionen av såväl skor som halvsulningsläder är mycket ojämn. Den varierar kraftigt för olika befolkningsgrupper och åldrar. En ransonering, som icke kan taga hänsyn till de varierande behoven i någon större utsträckning, måste därför för konsumenterna komma att verka mycket olika. Man måste också räkna med att en ransonering skulle medföra en betydande förändring av konsumtionsinriktningen från nyinköp till halvsulningsläder, vilket skulle komma att få ogynnsamma återverkningar på skoindustriens produktionsförhållanden. I den till grund för ransoneringen liggande försörjningsplanen hade man icke kalkylerat med någon ytterligare import av hudar. Den införsel, som sedermera skedde genom lejdtrafikens återupptagande i maj 1943, medförde därför en lättnad i det ursprungligen mycket ansträngda läget och gjorde det möjligt att genomföra vissa uppmjukningar i ransoneringen. Sålunda skedde ganska snart en poängsänkning på vissa säsongbetonade läderskor och på gummiskor i samband med att utbytesrätt av gamla gummiskor till halva poängvärdet infördes. Vidare gjordes alla läder- och gummiskor med träsula poängfria. Detsamma skedde med vissa ersättningsmedel för läder och gummi, som användes såväl för halvsulning som vid nyfabrikation. Slutligen kunde frågan om extratilldelning till slitåldrarna och slityrkena lösas på ett bättre sätt än som från början ansetts möjligt. Den återupptagna importen medförde även, att tilldelningen av bottenläder för civilskotillverkningen till skofabrikerna, vilken upphört den 1/7 1943, kunde upptas i begränsad omfattning från september månad. Härigenom och genom tillverkning av läderskor med träsula eller ersättningssula blev det möjligt för skoindustrien att i viss utsträckning upprätthålla driften och behålla kärnan av sin arbetarstam. Efterfrågan på skor var omedelbart efter ransoneringens tillkomst ganska livlig men avtog och efterföljdes av en viss stagnation i handeln, som hastigt fortplantade sig bakåt och orsakade missmod bland såväl skofabrikanter som garvare. Det sades inom branschen, att skokupongerna voro slut och att folk därför inte kunde köpa skor, trots att det fanns gott om sådana. De problem, som ransoneringen skapade, belysas i någon mån i ett anförande, som chefen för kommissionens läderavdelning höll i Örebro i februari 1944, därvid han bl. a. yttrade följande. »Orsaken till de nuvarande svårigheterna är inte i första hand den direkta konsumtionsinskränkning, som ransoneringen är avsedd att åstadkomma, utan den snedvridning av konsumtionen, som en ransonering på detta område oundvikligen måste föra med sig. Denna snedvridning förorsakar en ytterligare in-
618 direkt inskränkning, som inte är betingad av försörjningshänsyn utan en följd av ransoneringssystemets stelhet. Den beror i sin tur framför allt på att skoförbrukningen normalt är mycket ojämn här i landet, varierande för olika befolkningsgrupper och åldrar. Om man kunde genomföra en ransonering, som innebar att alla fick sin normala förbrukning proportionsvis lika mycket nedskuren, skulle verkningarna ur industriens och handelns synpunkt bli betydligt mindre kännbara. Nu har i stället alla fått sin förbrukning nedskuren till samma nivå oavsett om normalkonsumtionen varit hög eller låg. Trots att grundransonen är ytterst knapp, överstiger den säkert stora gruppers normala inköp — det måste förhålla sig så, då genomsnittsförbrukningen av läderskor är så låg som något över ett par per person och år — och följden blir, att många poäng fryser inne med påföljd att omsättningen i handeln och sysselsättningen vid fabrikerna blir mindre än vad som är nödvändigt. Dessa olägenheter i systemet har man visserligen, allt eftersom råvaruförsörjningen förbättrats, sökt motverka genom att ge extratilldelning till sådana grupper, som på grund av sin ålder eller sitt yrke kan antas ha en särskilt stor skoslitning. På detta sätt har hittills % av landets befolkning erhållit tilläggransoner. Det är klart, att man härigenom i någon mån mjukar upp stelheten i systemet men säkerligen inte i samma proportion som poäng utdelas, ty även för dessa extrapoäng gäller sannolikt, att långt ifrån alla komma att utnyttjas, och följden blir en ökning av lagren av döda poäng. Ju mer man utökar slityrkesgrupperna, desto större blir andelen av dem som icke utnyttja tilldelningen. Vad som sålunda orsakar svårigheterna är, att man vid en ransonering inte kan ta hänsyn till den förbrukning över det normala, som är en följd av en högre skostandard. Det har gjorts gällande från många håll, att tillgången på poäng är relativt mindre knapp på landsbygden än i städerna. Är det riktigt — vilket jag inte håller för otroligt — beror det väl just på, att man normalt i städerna h a r en högre skostandard. En följd härav blir också, att ransoneringen blir mest kännbar för skoaffärerna i storstäderna. Om läget framdeles skulle medge några ytterligare mera väsentliga lättnader i ransoneringen, är alltså spörsmålet hur man skall gå tillväga för att på ett så effektivt sätt som möjligt uppmjuka stelheten i systemet och finna de rätta konsumenterna. Vad som här sagts om ransoneringssystemets stelhet och de ogynnsamma verkningarna av detsamma belyses bäst av några siffror. Hittills utdelade poäng Härav för halvsulning
114 milj. 33 »
Återstår för skor Härav belöper på 12 månader
81 54
» »
Om ett par skor betingar i genomsnitt 5 poäng (läder- och gummiskor), innebär detta, att cirka 11 milj. par läder- och gummiskor kan köpas på ett år, om alla poäng utnyttjas. 1942, då vi ännu hade en fri marknad, var skoförsäljningen enligt gjorda beräkningar 12y2 milj. par. Det bekräftar, synes det mig, vad jag förut sagt, att det inte är den direkta konsumtionsbegränsningen, som är så kännbar — den stannar i detta fall vid cirka 12 % — utan biverkningarna, som gör att begränsningen i praktiken blir avsevärt mycket större. Även i andra avseenden framträda olägenheterna hos en ransonering av detta slag. När den i våras kom till, visade industrien prov på en anmärkningsvärd anpassningsförmåga. Den första chocken hade inte väl hunnit lägga sig, förrän
619 skofabrikanterna voro i färd med att framställa ersättningsskor av olika slag. Det resultat, som på kort tid uppnåtts på detta område, måste också betraktas såsom mycket hedrande för svensk skoindustri. Vid nämnda tidpunkt hade man all anledning att räkna med en god marknad för dessa skor. Det är naturligtvis inte ransoneringens fel i och för sig, att skorna sedan i viss mån blivit en missräkning för fabrikanter och skohandlare. Orsaken är det förbättrade försörjningsläget, vilket visar att allting har två sidor. Även vid en fri marknad får man givetvis räkna med stora risker vid en ersättningproduktion, om tillgången på reguljära varor blir rikligare. Men kastningarna bli inte så tvära som då marknaden är reglerad på ett sätt, som skomarknaden för närvarande är. Då ransoneringen kom till, kritiserades från många håll, att den inte införts långt tidigare. Vad man nu kunnat iakttaga av systemets verkningar — som inte voro svåra att förutse — synes mig bättre än något annat rättfärdiga den politik som gick ut på att så länge som möjligt undvika en ransonering på detta område.» Den första ransoneringsperioden räckte till den 1/11 1944. Under perioden utnyttjades 94 milj. poäng av utdelade 117 milj., eller cirka 80 %. 62,2 milj. poäng förbrukades på skor och 31,8 milj. på reparationer. Genom att importen kunde upprätthållas i ganska tillfredsställande omfattning kunde lättnader i ransoneringen successivt genomföras. Den nya licensperioden »saxades» sålunda med den gamla och började redan den 1/7 1944 för att gälla till utgången av 1945. Grundransonen höjdes till 20 poäng. I och med att den förbättrade situationen på råvaruområdet möjliggjorde lättnader i ransoneringen försvann stelheten i systemet men därmed också dess egentliga funktion att begränsa konsumtionen. Ransoneringen upphävdes också ganska snart efter krigets slut, nämligen den 25/11 1945. Tillverkning
av
E-skor.
Skotillverkningen regleras av en förordning den 19/5 1919 angående förbud mot användande av papp och konstläder i skodon, den s. k. »pappförordningen». Denna medger tillverkning av två typer av skor: A-stämplade skor, som praktiskt taget icke få innehålla något konstläder alls, och B-stämplade, i vilka konstläder får förekomma i viss mycket begränsad omfattning. Vanlig papp är helt förbjudet att använda. I verkligheten tillverkades endast A-stämplade skor före skoransoneringen. IK erhöll 1943 av Kungl. Maj:t bemyndigande att dispensera från föreskrifterna i pappförordningen och utfärdade på grundval härav bestämmelser, som gjorde det möjligt att tillverka skor innehållande konstläder eller andra ersättningsmedel, som kunde godkännas av kommissionen, i större utsträckning än vad förordningen medgav. Dessa skor skulle E-stämplas och gingo därför under beteckningen »E-skor». De voro antingen helt poängfria eller mycket poängbilliga, beroende på om bottnen var gjord uteslutande av ersättningsmedel eller ej. Tillverkningen av E-skor var under 1943 och 1944 ganska betydande.
620 Tillverkning
av
P-skor.
En överenskommelse om priskontroll på skor träffades hösten 1942 mellan PKN och skoindustrien, att tillämpas från ingången av 1943. Enligt överenskommelsen skulle fabrikerna tillverka en viss andel av sin produktion i P-skor. Dessa utgjordes av ett antal till typ, material och utförande fastställda skor, vilka åsattes enhetspriser. För den övriga tillverkningen fastställdes vissa allmänna normer för priskalkyleringen. Föreskrifterna om P-skotillverkning och prisbestämmelserna i övrigt knötos till läderregleringen, och deras iakttagande gällde som villkor för erhållande av lädertilldelning. Andelen P-skor fastställdes till en början till 30 %. Fr. o. m. andra halvåret 1947 höjdes P-skoandelen till 40 %. Samtidigt härmed genomfördes en viss rörlighet i tilldelningen, innebärande ökad rätt till lädertilldelning för sådana företag, som åtogo sig att tillverka mera P-skor. Det nya systemet innebar i stort sett, att all tilldelning utöver grundtilldelningen skulle användas uteslutande till P-skor. Den glidande skalan medförde en ökning av P-skotillverkningen, som 1948 uppgick till i genomsnitt omkring 60 % av den totala tillverkningen, en kvantitet som dock visade sig inte oväsentligt överstiga efterfrågan på dessa skor. Med anledning härav föreslog IK i skrivelse till Kungl. Maj:t i mars 1949, att den glidande skalan för lädertillverkningen skulle slopas och P-skoprocenten anpassas till efterfrågan. Kommissionen framhöll i sin skrivelse, att kritik riktats mot tilldelningssystemet därför att det påverkade industriens struktur på ett orationellt sätt. Systemet gynnade i tilldelningshänseende sådana företag, som voro inriktade på tillverkning av skor av standardtyp, och missgynnade sådana, som sedan gammalt voro inställda på en mera kvalitetsbetonad tillverkning. För de senare var tillverkning av P-skor ekonomiskt mera betungande och de hade icke samma möjligheter som fabriker med en enklare tillverkning att åtaga sig en större produktion av dylika skor. Som följd härav fingo de nöja sig med lägre lädertilldelning och blevo därigenom hämmade i sin utveckling, medan de fabriker, för vilka P-skotillverkningen icke erbjöd några svårigheter, kunde fritt utvecklas. Följden av systemet hade blivit en snedvridning av produktionen. Vid en konkurrens under fria former var företagens effektivitet avgörande för utgången, och mätare på denna var ej endast produktens pris utan även dess kvalitet. Genom att icke taga vederbörlig hänsyn till kvalitetsfaktorn hade tilldelningssystemet kommit att gynna företag med en viss produktionsriktning och framstod därför för en utbredd opinion inom branschen såsom orättvist. Resultatet av kommissionens framställning blev, att den glidande skalan slopades från den 1/7 1949 och att P-skoandelen fastställdes till som regel 50 %, vilket i stort sett motsvarade efterfrågan. F r å n den 1/1 1950 upphörde vidare kvoteringen av bottenläder och ovanläder till skofabrikerna samt av reparationsläder till läderhandeln. Li-
621 censeringen av dessa varor bibehölls dock. Kvoteringen av rem- och plattläder upphörde likaledes med 1949 års utgång och handeln med dessa läderslag blev helt fri. Statistiska
uppgifter.
Här nedan meddelas vissa statistiska sammanställningar, vilka för krigsperioden samt åren närmast före och efter denna belysa dels garveriernas förbrukning av nöthudar och kalvskinn och deras produktion av berett läder och skinn, dels skoindustriens produktion av läderskodon för civilt bruk samt förbrukningen och lagerhållningen därav. Förbrukningen vid garvcrierna a\ oberedda nöthudar och kalvskinn 1 Ar
Svenska hudar
1937/39 1939 . . 1940 . 1941 . . 1942 . . 1943 . 1944 . 1945 . 1946 . 1947 . 1948 . 1
Garveriernas produktion
Sul- och Rem- och Imporplattterade Summa bindsulläder hudar läder
ton
ton
ton
ton
ton
7 300 8 500 19 800 18 500 14 200 11000 13 800 14 500 14 300 17 200 17 500
15 400 16 300 12 700 3 800 5 000 8 500 8 300 7 200 10 400 9 700 9 500
22 700 24 800 32 500 22 300 19 200 19 500 22100 21 700 24 700 26 900 27 000
7 500 7 900 9 400 6 300 5 900 5 200 6 100 6 800 7 300 7 900 8 200
520 660 1410 1 120 1 080 800 840 720 740 820 780
Krom- o. Får- och kromgetSpalt komb. skinn garvat ovanläder 1000 kvft 1000 kvft 1000 kvft 1000 kvft Veg. garvat ovanläder
9 200 10 600 13 500 9 900 7 100 3 400 4 400 4 200 7 600 9 700 8 900
15 600 17 800 21800 18 200 16 400 15 100 18 100 17 800 22 900 25 700 23 900
3 800 4 700 3 400 1 800 3 800 3 000 3 900 4 500 5 000 6 600 6 400
13 500 13 800 13 800 13 900 12 500 6 900 6 600 10 800 17 100 20 000 22 000
Berä knad i vå1.saltad vi kt. Tillgång på och beräknad civil konsumtion av läderskodon 1 000 par År
1937—39 1939 1940 1941 1942 1943 1944 1945 1946 1947 1948
Produktion
Import
Export
9 210 10 080 9 190 6 980 6 670 4 300 5 850 7 610 8 260 9 240 10 770
180 240 180 70 50 30 10 10 100 290 100
20 20 70 0 90 530 30 10 10
Beräknad konsumtion
Utgående lager
9 370 10 300 9 300 7 710 7 120 5 110 5 930 7 260 8 150 9 020 9 800
7 570 6 910 6 510 5 730 5 570 5 400 5 580 6 080 7 140
Anm. Förutom ovans tående produlvtion för civil förbrukning ;igde tillverkni ng rum för militära ändamål. Ur ider åren 193J )—45 tillverk£ des för sistnä mnda ändamå 1 i medeltal 575 000 och under 15146—47 ca 50 000 par lädei skor per år.
622 Slutord. Det är helt naturligt att läderbranschen, som för sin råvaruförsörjning i så hög grad är beroende av import, skulle starkt beröras av kriget och avspärrningen. Det torde också vara få branscher, som varit föremål för så ingående regleringar av olika slag som denna. Dessa regleringar tillkommo successivt allt eftersom försörjningsläget skärptes. Man var angelägen om att undvika onödiga ingrepp till men för produktionens och handelns behöriga gång men sökte å andra sidan noga följa utvecklingen för att i god tid kunna planera sådana åtgärder, som visade sig erforderliga. Långsiktiga försörjningsplaner tjänade som underlag för bedömningen. Genom att befintliga råvaruresurser förbehöllos försörjningsviktiga behov var det möjligt att på ett relativt tillfredsställande sätt tillgodose dessa. De största bekymren gällde de i försörjningshänseende så betydelsefulla sydamerikanska bottenlädershudarna. Tack vare lejdtrafiken kunde dessa tillföras oss i en omfattning, som under rådande förhållanden måste betraktas som tillfredsställande. De icke sällan förekommande avbrotten i denna förbindelse utgjorde dock ett ständigt ovisshetsmoment, som i hög grad försvårade den mera långsiktiga planeringen. Det lager av helt bottenläder, som upplagts av reservförrådsnämnden och som uppgick till närmare 2 000 ton, utgjorde en värdefull reserv, närmast avsedd att i en kritisk situation tillgodose angelägna militära behov. Endast en mindre del av lagret togs i anspråk under kriget. Regleringarna på läder- och skoområdet avvecklades efter krigets slut successivt, i samma mån som försörjningsläget förbättrades. Vissa av dem upprätthöllos dock mycket länge närmast av prispolitiska skäl. Så länge priserna på inhemska hudar och skinn genom prisreglering höllos nere under världsmarknadspriserna, ansågs det nödvändigt att i viss utsträckning vidmakthålla de tidigare produktions- och handelsregleringarna och därigenom skapa förutsättningar för att det billigare lädret av inhemsk råvara kom ur försörjningssynpunkt angelägna ändamål till godo. Beslaget på hudar och skinn, som utgjorde den rättsliga grundvalen för produktionsregleringen, kvarstod ända till september 1952. Härigenom upprätthölls tillika viss beredskap på ifrågavarande område. Hudbeslaget gav nämligen myndigheterna möjlighet att snabbt vidtaga de skärpningar i regleringarna, som ett försämrat försörjningsläge kunde påkalla. Från den 7/8 1952 upphävdes genom beslut av PKN den ända dittills upprätthållna prisregleringen i avseende på läder samt P-stämplade och normalprissatta skor både i fabrikant- och handelsleden, övriga slag av läderskor hade undantagits från priskontroll redan i januari 1951. Överenskommelse träffades emellertid med gross- och detaljhandeln om viss uppgifts- och märkningsskyldighet i syfte att göra det möjligt för nämnden att följa den fortsatta prisutvecklingen.
623 Gummivaror. Gummiindustrien
och gummiförsörjningen
före
kriget.
Den svenska gummiindustriens produktion under åren närmast före kriget samt krigsutbrottets år, 1939, redovisas i den officiella industristatistiken sålunda: 1936—38 i genomsnitt ton Automobil- och cykelgummi därav: bilringar (däck och slangar) cykelringar (däck och slangar) Gummiskodon (inkl. skodon med gummisula) Klackar, sulor Driv- och transportremmar Andra gummivaror
1939 ton
3 288 1 713 1 575 5 263 1206 260 2 274
5 737 3 990 1 747 4 526 1 757 212 2 938
12 291
15170 De förnämsta tillverkningsgrenarna voro alltså bil- och cykelringar samt gummiskodon, varvid tyngdpunkten ännu åren 1936—38 låg på den sistnämnda branschen. Råvaruförbrukningen anges i samma statistik för åren 1936—38 i genomsnitt till 5 271 ton rågummi och 427 ton regenererat gummi och för år 1939 till resp. 6 812 och 921 ton. Härtill bör läggas de betydande gummikvantiteter, uppskattningsvis omkring 700 ton per år, som förbrukades för tillverkning av elektriska kablar och ledningar. Därjämte redovisas en förbrukning av vävnader (kanfas och andra slags vävnader för ringar och gummiskodon) om ca 1 000 ton per år samt åtskilliga kemikalier m. fl. slag av hjälpmaterial. Vävnaderna (utom s. k. cordväv för armering av bilringar) voro övervägande av inhemskt ursprung. Däremot måste givetvis allt rågummi importeras och därjämte även flertalet kemikalier m. m. För sin försörjning med gummivaror var Sverige därför i högsta grad beroende av import, och detta gällde ej endast råvarorna utan ock åtskilliga slag av färdiga artiklar, främst automobil- och cykelringar (varav importen åren 1936—38 uppgick till i genomsnitt ca 1 950 och år 1939 till ca 2 550 ton) samt remmar och s. k. tekniska gummivaror (resp. 2 700 och 3 350 ton). Däremot tillverkades gummiskodon i en omfattning som möjliggjorde en ej obetydlig export. Råvaruförsörjningen
under
krigsåren.
Införseln av r å g u m m i översteg åren närmast före kriget uppenbarligen ganska avsevärt förbrukningen; den uppgick åren 1936—38 i genomsnitt till ca 6 620 ton och år 1939 till 9 500 ton. Den sålunda av beredskapsskäl ökade importen medförde, att lagerställningen med avseende på rågummi vid krigets början kunde betraktas som relativt god. De största förråden funnos hos reservförrådsnämnden. Sammanlagda lagertillgången
624 torde ha motsvarat ungefär ett års förbrukning. Dessutom fanns en betydande råvarureserv i tillgången på förslitet gummi och gummiavfall, s. k. gummiskrot. Denna tillgång hade tidigare mycket ofullständigt tillvaratagits, till viss del exporterats. Av gummiskrot kunde genom särskild kemisk behandling erhållas en plastisk produkt, s. k. r e g e n e r a t, som under krigets knapphetshushållning fick en alltmer vidgad användning. Ur 100 kg gummiskrot av god kvalitet kunde utvinnas 60 å 65 kg regenerat med en gummihalt av 50 a 60 procent. Detta gummi var visserligen i kvalitet ej jämförbart med nytt rågummi, men kunde i viss omfattning användas för utdrygning härav och även enbart som råvara för mindre krävande ändamål. Det framstod i fortsättningen av kriget som en viktig uppgift att organisera insamlingen samt bearbetningen och fördelningen av gummiskrotet. Vad bearbetningen beträffar må nämnas, att gummifabrikerna i Hälsingborg, Trelleborg och Gislaved redan förut innehade anläggningar för framställning av alkaliregenerat. Dessa anläggningar utvidgades i början av kriget avsevärt, och liknande verk inrättades även vid flera andra fabriker i stället för de tidigare förefintliga mera primitiva anläggningarna. Importen av rågummi (»kautschuk, guttaperka och balata, oarbetade» etc.) hade före kriget normalt skett från Fjärran östern, särskilt Malacka och de ostindiska öarna. Denna import fortgick under de första månaderna av 1940 och i någon mån även därefter in på året 1941, huvudsakligen över Petsamo. Därefter upphörde tills vidare all tillförsel av rågummi, då det visade sig omöjligt att härför erhålla brittisk navicert. Emellertid lyckades det att efter förhandlingar med Tyskland sommaren 1942 erhålla utfästelse om leverans därifrån av vissa kvantiteter syntetiskt gummi ( b u n a ) , sammanlagt 2000 ton, under åren 1942 och 1943. Liknande utfästelse i t. o. m. något ökad omfattning gjordes för 1944. Enligt överenskommelserna skulle buna levereras endast till sådana svenska fabriker, som med tyska fabriker träffat licensavtal beträffande utnyttjande av de tyska fabrikernas erfarenheter vid bearbetning av buna. (Dessa utgjordes av de fyra största svenska fabrikerna, Hälsingborg, Trelleborg, Gislaved och Viskafors.) I övrigt förbundo sig tyskarna att även leverera de hjälpkemikalier, vilka voro nödvändiga för ändamålet och vilka icke kunde uppbringas i Sverige. De utlovade leveranserna blevo emellertid endast delvis fullgjorda. Tillhopa infördes under nämnda tre år ca 2 900 ton buna från Tyskland. Sedan denna tyska export upphört, blev det för Sverige möjligt att vid årsskiftet 1944/45 från Förenta staterna erhålla ett större parti gummi, nämligen ca 380 ton naturgummi och 2 180 ton buna eller sammanlagt ca 2 560 ton. Senare under år 1945 erhölls från Förenta staterna en tilldelning av 400 ton naturgummi och 3 000 ton buna, vilken emellertid icke inkom till landet förrän följande år. Den internationella rågummimarknaden behärskades då ännu av det i Washington sedan krigstiden verksamma
625 allmänna fördelningsorganet Combined Raw Materials Board. Detta upplöstes i början av år 1946 och för gummiransoneringen på skilda länder bildades ett särskilt organ, benämnt Combined Rubber Committee. Fr. o. m. 1946 kunde inköpen av buna ske fritt, medan tilldelningen av naturgummi alltjämt var beroende av tillstånd från nyssnämnda kommitté. Mot årets slut upphävdes alla restriktioner beträffande inköp på världsmarknaden av rågummi. Bunagummit måste betraktas som en fullgod råvara, ehuru ingalunda så universellt användbar och lättarbetad som naturgummi. I allmänhet krävdes en viss tillsats av naturgummi för att göra bunagummit användbart, särskilt för sådana mera fordrande ändamål som bilringar. Även med sådan inblandning visade sig ringar, tillverkade av bunagummi, avgjort underlägsna ringar av enbart naturgummi. Om ock det tillskott till försörjningen, som erbjöds genom den nyssnämnda importen från Tyskland och sedermera från Amerika, i och för sig var av stort värde i det bekymmersamma läge, vari Sverige med avseende på sin gummiförsörjning råkat, så representerade densamma dock endast en ringa del av den tidigare normala importen. Bortfallet till så väsentlig del av rågummitillförseln blev så mycket mera kännbart som även importen av bilringar och andra gummifabrikat samtidigt nedgick till en obetydlighet. Införseln av gummi och gummifabrikat redovisas i handelsstatistiken för nedan angivna år sålunda ( t o n ) :
Ar
Oarbetat gummi
Gummiavfall, regenerat
Gummiringar för bilar och cyklar
Andra arbeten
Summa
1936/38 (genomsnitt) 1939 1940 1941 1942 1943 1944 1945 1946 1947 1948
6 621 9 500 6 003 1 785 621 1236 1 746 2 882 11252 15 756 14 702
633 1 153 1 009 72 20 264 26 538 2 012 702 1308
1954 2 554 610 181 36 18 43 65 5 204 10 391 6 067
2 553 3 243 2 250 961 630 718 514 336 4 020 7 328 5 225
11761 16 450 9 872 2 999 1307 2 236 2 329 3 821 22 488 34177 27 302
Efter krigets upphörande började importen, som av tabellen framgår, ånyo taga fart och nådde därvid ett betydande omfång. Naturligt var, att i rådande avspärrningssituation tanke på allvar uppkom att i n o m l a n d e t s ö k a å s t a d k o m m a en p r o d u k t i o n a v s y n t e t i s k t g u m m i . Inom IK dryftades saken redan i början av år 1941 och från industriens sida visades stort intresse härför. Försöken att från utlandet förvärva licens för tillämpning av därstädes redan utarbetade metoder ledde icke till resultat. Det återstod då icke annat än att här 40—116821
626 igångsätta de krävande undersökningar, som erfordrades för att utarbeta en för svenska förhållanden lämplig tillverkningsmetod. Det stod genast klart, att inhemskt syntetiskt gummi icke skulle kunna tillverkas annat än av den typ, som var känd under namnet neopren. Utgångsmaterialet härvid är acetylen, som i sin tur framställes av kalciumkarbid, vilken ju är en sedan länge i Sverige på elektrokemisk väg tillverkad produkt. På IK:s hemställan anvisade Kungl. Maj:t i november 1941 och därefter i flera omgångar anslag för bestridande av kostnaderna för försök med framställning av syntetiskt gummi av denna typ. Ledningen av försöksarbetena anförtroddes åt professor The Svedberg i Uppsala, dit ock forsknings- och försöksverksamheten i huvudsak förlades. När de förberedande undersökningarna slutförts och syntes giva lovande resultat, träffade IK överenskommelse med Stockholms Superfosfatfabriks AB om uppförande, för tillverkning i industriell skala av den nya produkten, av en fabriksanläggning vid Ljungaverk, vartill medel beviljats av 1943 års riksdag. Byggandet av ännu en fabrik påbörjades följande år vid Stockvik nära Sundsvall, ävenledes efter avtal med nämnda bolag. Tillverkning i mindre skala kom vid den förra fabriken i gång på sommaren 1944 men avbröts genom en i oktober s. å. inträffad explosion, vilken gjorde att produktionen tills vidare måste inställas. Det tekniskt vetenskapliga forskningsarbetet fortsattes, men någon produktion som fick praktisk betydelse kom sedermera aldrig till stånd, då läget inom kort utvecklade sig därhän, att import av naturgummi åter blev möjlig. Det framställda gummit, som fick namnet svedopren, visade sig besitta egenskaper, som gjorde det i stort sett jämförligt med motsvarande utländska produkter. Tillverkningsmetoderna kunde dock icke anses helt utredda utan krävde fortsatta undersökningar. Enligt riksdagens beslut nedlades under år 1946 tillverkningen vid Stockvik, medan anstalter träffades dels för forsknings- och försöksverksamhetens fullföljande, dels för vidmakthållande i beredskapssyfte av fabriksanläggningen vid Ljungaverk. Ett annat initiativ som upptogs och experimentellt fullföljdes var igångsättandet av odlingsförsök med den från Ryssland härstammande g u inni i f ö r a n d e m a s k r o s a r t e n T a r a x a c u m k o k s a g y s . Den bedrivna försöksverksamheten ådagalade, att denna växt mycket väl kunde odlas här i landet och under gynnsamma betingelser nå ungefär samma utbyte som i ursprungslandet. Åstadkommandet av givande odlingar i större skala visade sig emellertid kräva odlingstekniska försök jämte fortsatt växtförädlingsarbete, som måste under en längre tid fullföljas för att bli fruktbärande. Icke heller denna väg ledde därför till att en inhemsk gummiråvara kunde under avspärrningstiden framskaffas i en omfattning som blev av betydelse för försörjningen. Av de hjälpmedel, som krävdes för gummifabrikationens upprätthållande, var det framför allt c o r d v ä v e n för tillverkningen av bil- och
627 cykeldäck vars anskaffning beredde större svårigheter och föranledde särskilda, mera omfattande åtgärder. Se härom sid. 591. Av de för gummiindustrien behövliga kemikalier, vilkas anskaffning tidvis vålladlfc bekymmer utan att dock verklig brist uppstod, märkes särskilt k i m r ö k (carbon black, sot). Import därav erhölls under de första krigsåren såväl från Amerika som från Tyskland men fr. o. m. 1943 så gott som helt från sistnämnda land enligt träffade handelsavtal. Generella planläggnings-
och
regleringsåtgärder.
För handläggningen inom IK av ärenden rörande gummihushållningen inrättades inom kommissionens kemiska avdelning en särskild gummibyrå. F r å n 1943 års början fick denna byrå en självständig ställning vid sidan av kemiska avdelningen. Inom gummibyrån uppgjordes på ett tidigt stadium en plan för gummiförrådens disposition. Man räknade med att för säkerställande av landets oundgängliga behov av gummivaror komme under två år att krävas ca 6 400 ton rågummi, som redan fanns i lager inom landet, samt 3 000 ton regenerat. Enligt brittiska handelsavtalet ansåg man sig emellertid kunna utgå ifrån att en import motsvarande 1938 års importkvantitet komme att under år 1940 släppas igenom den brittiska kontrollen. Försörjningsläget syntes under sådana förhållanden tills vidare kunna betraktas som relativt gynnsamt. Emellertid förändrades utsikterna här som på de flesta andra varuområden fullständigt efter avspärrningen i april 1940. Man fick nu börja på allvar planera för en långtidshushållning i sparsamhetens tecken. En viktig åtgärd som under begynnelsetiden vidtogs var att organisera insamlingen av och handeln med g u m m i s k r o t för att industriellt kunna utnyttja denna viktiga råvarutillgång. I oktober 1940 träffades för detta ändamål under IK:s medverkan avtal mellan gummi- och kabelfabrikanterna å ena sidan och de större partihandlarna på hithörande område av skrothandeln (medlemmarna av Svenska råvarugrossistföreningens gummisektion) å den andra. Genom avtalet förbundo sig råvarugrossisterna att organisera insamlingen av gummiskrot samt att hembjuda allt sitt innehav härav till fabrikerna till vissa bestämda priser. Fabrikerna å sin sida förbundo sig att inköpa allt av råvarugrossisterna offererat gummiskrot samt att vid inköp från dessa eller andra ej betala högre priser än de i avtalet bestämda. Överenskommelsen omfattade även bestämmelser angående fördelning av skrottillgångarna mellan fabrikerna enligt fastställd kvotering samt angående skyldighet att till IK avgiva månatliga rapporter. För handläggning av genom avtalet uppkommande frågor utsågs en förtroendenämnd bestående av representanter från ömse håll. Emellertid visade sig avtalets prisbestämmelser, vilka avsågo att bereda båda parterna förmånen av fasta priser å gummiskrot och förhindra prisstegring å därav framställda gummifabrikat, verka därhän, att utbudet av
628 gummiskrot hölls tillbaka och att tendenser framträdde till lagring i spekulativt syfte från utomstående uppköpares sida. För att förhindra detta och möjliggöra att befintliga förråd kommo under fabrikernas disposition förordnade Kungl. Maj :t på IK:s hemställan om beslag fr. o*m. den 1/2 1941 å gummiavfall och förslitna gummivaror, innefattande ej blott befintliga förråd utan även varor som efter nämnda tidpunkt framkommo inom riket eller dit infördes. Den som i yrkesmässig rörelse förbrukade gummiskrot för framställning av regenerat medgavs enligt IK:s tillämpningsbestämmelser rätt att härför använda eget förråd av gummiskrot, under villkor att det framställda regeneratet ej utnyttjades för tillverkning av vissa uppräknade varor av mera lyxbetonad karaktär (golvbeläggningsmaterial, madrasser, lekbollar m. m.). För inköp av gummiskrot fordrades tillstånd av IK. Yrkesmässiga handlare med denna vara erhöllo i sådan egenskap särskild auktorisation. Ny prislista fastställdes efter förhandlingar mellan gummifabrikanterna och råvarugrossisterna för olika slag av gummiskrot, innefattande de höjningar som ansågos nödvändiga för att stimulera insamlingen. Genom beslaget sattes IK i stånd att på ändamålsenligt sätt fördela tillgångarna å gummiskrot mellan fabrikerna och för olika tillverkningsgrenar. Ett väsentligt tillskott till de sålunda för fördelning tillgängliga förråden erhölls sedermera genom föreskrifter om skyldighet att vid inköp av vissa slag av färdiga gummivaror (särskilt bil- och cykelringar, senare även klack- och sulgummi samt tekniska gummivaror) avleverera motsvarande slag av förslitet gummi (s. k. inbytestvång). Härom mera nedan. Ganska betydande mängder av gummiskrot tillvaratogos även genom de särskilda insamlingar som i IK:s regi under medverkan av de större gummifabrikerna skedde dels med anlitande av olika detalj affärer (särskilt skobutiker, konsumtionsföreningar och cykelhandlare) och dels genom Ungdomens riksinsamling. Sammanlagt tillfördes industrien under åren 1941— 45 omkring 30 000 ton gummiskrot, därav genom frivillig insamling ca 14 000 ton, resten genom inbyte. Under hela kristiden förekom även en viss uppsamling av rågummiskrot, bestående mest av kasserade rågummisulor och fabriksavfall. Sammanlagda kvantiteten torde ha uppgått till 200 ä 400 ton. Handeln med gummiskrot med undantag för bildäcksskrot frigavs i oktober 1945. Beslaget och därmed den statliga regleringen över huvud på hithörande område upphörde först den 21/10 1946. Redan på våren 1940 trädde en på frivillig grund vilande r e g l e r i n g a v g u m m i f a b r i k e r n a s v e r k s a m h e t i kraft. Genom överenskommelse med IK förbundo sig gummi- och kabelfabrikanterna att genom vissa åtgärder — nedläggning av tillverkningen av en del mindre nödiga varuslag samt omläggning i andra fall av tillverkningen — nedbringa sin gummiförbrukning. Produktionens omfattning bestämdes senare under
629 året till i genomsnitt ca 70 % av den normala. Beträffande kabelfabrikernas tillverkning ansågs förbrukningen ej kunna sänkas längre än till 80 %, medan däremot för bilgummi minskningen drevs åtskilligt längre på grund av biltrafikens inskränkning. Vid planläggningen av gummihushållningen utgick IK från en beräknad årsförbrukning före kriget av 8 250 ton rågummi, fördelad på följande sätt:
Automobilgummi Cykelgummi Gummiskodon Sulor och klackar Kablar och ledningar Tekniska gummivaror Summa
Per år ton
Per månad ton
2 800 700 2 100 450 700 1 500
233 58 175 38 58 125
35 9 24 5 9 18
8 250
100 Den uppskattade månadsförbrukningen var alltså nära 700 ton. (Häri inräknades även rågummiinnehållet i importerade gummiringar.) Med utgångspunkt från denna normalförbrukning uppgjorde IK med början från december 1940 produktionsplaner för i allmänhet ett år i sänder, varvid den förutsedda månatliga rågummiåtgången angavs i procent av normalförbrukningen samt den procentuella andel bestämdes som skulle tillkomma de särskilda tillverkningsbranscherna. Då emellertid läget snabbt försköts som följd av de osäkra importförhållandena, måste planerna ofta ändras, vilket i regel skedde i bästa samförstånd med industrien. Till produktionsplanerna anknötos ransoneringsplaner, vari för varje fabrik angavs den förbrukningskvot som skulle tillkomma densamma. Det avsågs att varje fabrik tills vidare skulle upparbeta sitt eget innehavda rågummiförråd. F r å n RFN fick försäljas intill 50 % av fastställt månadsbehov till fabrik, vars lager tagit slut. Dessutom bestämdes, att från de statliga reservlagren skulle lämnas bidrag intill 50 % av råvaruåtgången för statliga beställningar (d. v. s. huvudsakligen för militära ändamål). Utgångsläget den 1/12 1940 var, att vid fabrikerna fanns sammanlagt 3 840 ton rågummi, inberäknat under hemtransport varande frigivna partier, medan i de statliga reservlagren fanns 2 720 ton, alltså tillhopa 6 560 ton. Månadsförbrukningen för civila ändamål bestämdes tills vidare till ca 500 ton, varav 120 ton för bilgummi. För militära ändamål angavs förslagsvis 20 ton per månad. Den civila förbrukningen måste emellertid mycket snart begränsas, medan däremot de militära kraven starkt ökades. Inskränkningen i civilförbrukningen fortsatte sedan undan för undan, alltefter som förråden minskades, då importen förblev ytterst oviss och förväntningar om importmedgivanden gång på gång stekos. Följande uppställning ger en bild av utvecklingen under åren 1941—42:
630 Tillåten
rågummi förbrukning
för civila
ändamål
per
månad.
Procent av de ursprungliga förbrukningstalen
januari . . mars . . . . juni september oktober . . 1942 januari . . februari . . mars . . . . 1 april
Bilgummi
Övrigt
100 100 65 57 32 30 20 15 10
90 80 65 57 32 30 20 15 10
Ton
464 426 326 289 161 150 100 75 50
Härtill kom tilldelningen för statsleveranser samt särskild tilldelning för regummering och reparation av bilgummi. Den verkliga åtgången växlade givetvis rätt avsevärt från månad till månad. För hela året 1941 uppgick rågummiförbrukningen till 4 180 ton men för år 1942 till endast ca 1 400 ton. Fördelningen efter den 1/4 1942 av den till 65 ton beräknade totala månadsförbrukningen var följande: bilgummi 25 ton, cykelgummi 5Va ton, skodon 7Va ton, kablar och ledningar 8 ton, tekniska gummivaror 19 ton. Särskilda svårigheter beredde tillgodoseendet av de mycket stora och i samband med upprustningen växande militära kraven, särskilt i fråga om bilgummi. I bredd med minskningen i rågummiförbrukningen ökades åtgången av regenererat gummi. Användningen härav växte från omkring 220 ton per månad i början av 1941 till över 400 ton i slutet av 1942. Proportionen mellan rågummi och regenerat var vid sistnämnda tid ungefär 1:4. Möjligheterna att kunna använda regenererat gummi voro mycket olika för olika varuslag. Beträffande bildäck, där kraven på slitstyrka äro särskilt stora, kunde sådant gummi endast i jämförelsevis ringa m å n nyttjas, medan däremot för gummiskodon, cykelringar och åtskilliga slag av tekniska gummivaror inblandning av regenerat kunde ske i mycket betydande omfattning och för vissa varuslag som t. ex. klackar uteslutande användning därav var möjlig. Det ända från början för produktionsregleringen inom gummiindustrien praktiserade systemet hade, som framgår av det sagda, karaktären av en kvotering, som grundade sig på frivilliga överenskommelser och bragtes i tillämpning genom fortlöpande anvisningar från IK. När emellertid under loppet av år 1942 försörjningsläget började te sig alltmer prekärt, befanns den dittills använda metoden otillräcklig för kontroll av förbrukningen och för dirigering av befintliga råvarutillgångar i enlighet med uppgjorda planer. På IK:s framställning förordnade Kungl. Maj:t fördenskull o m b e s l a g fr. o. m. den 16/8 1942 å o a r b e t a t g u m m i . Till denna åtgärd medverkade ej minst att de förhandlingar, som sedan någon tid
631 förts om tillförsel från Tyskland av vissa mängder syntetiskt gummi (buna), vid nämnda tidpunkt begynt taga fast form ävensom att försöken att inom landet framställa syntetiskt gummi syntes giva lovande resultat. Dessa omständigheter gjorde det särskilt önskvärt, att man från det allmännas sida försäkrade sig om förefintliga tillgångar å naturgummi, enär bearbetningen av det syntetiska gummit icke kunde ske utan tillsats av en för olika varuslag varierande kvantitet naturgummi. Beslaget, vilket omfattade alla slag av oarbetat gummi, även syntetiskt, ävensom för skosulor avsedda plattor av rågummi, avsåg ej endast inom riket varande förråd utan därjämte alla partier som framdeles importerades eller inrikes tillverkades. Efter en övergångstid till slutet av augusti 1942, varunder fabrikerna ägde att fritt använda innehavda förråd upp till fastställda tillverkningskvoter, underkastades försäljningen och användningen av rågummi helt IK:s tillståndsgivning. Beslaget å rågummi kvarstod till den 27/1 1947. Vid slutet av år 1942 hade lagren av rågummi (naturgummi) inom landet sjunkit till endast ca 800 ton, varav en mycket betydande del ansågs böra reserveras för militära ändamål. Försäljningarna från RFN hade då alltsedan krisens början uppgått till sammanlagt ca 3 550 ton. Vid denna tidpunkt började emellertid den nyssnämnda tillförseln av bunagummi från Tyskland komma i gång för att sedan fortsätta med växlande kvantiteter under de två följande åren. Försörjningsläget förbättrades härigenom i betydande mån, då buna visade sig med viss tillsats av naturgummi väl användbart för de flesta ändamål. Den nya produktionsplan, som fr. o. m. år 1943 började tillämpas, innefattade förbrukning av såväl naturgummi och buna som regenerat. Råvarukvoten bestämdes till en början till 10 % av normalförbrukningen, varav 3/4 buna och 1/4 naturgummi, motsvarande en månadsförbrukning av 37,5 ton buna och 12,5 ton naturgummi. Härtill kom en viss kvantitet rågummi för regummerings- och reparationsmaterial. Proportionen för sammanlagda råvaruförbrukningen (exkl. regummerings- och reparationsgummi) var nu: bilgummi 24, cykelgummi 10, skodon 33, kablar och ledningar 9, tekniska gummivaror 24 %. Åtskilliga förändringar vidtogos senare i kvotberäkningarna. Endast tack vare bunaimporten var det som gummiindustrien, om än i starkt beskuren omfattning, kunde fortgå under åren 1943 och 1944. För första halvåret 1945 åter hade man att lita till den visserligen mycket begränsade tillförsel av rågummi som det lyckats att utverka från Förenta staterna. Principerna för tilldelningen måste dock mer och mer skärpas. Över huvud blev det nödvändigt att under de sista krigsåren väsentligen koncentrera ansträngningarna på att söka upprätthålla en bilringsproduktion av den omfattning att den möjliggjorde den mest oundgängliga motorfordonstrafikens fortsatta bestånd. Dessa förhållanden bli föremål för närmare behandling i efterföljande avsnitt.
632 Särskilt för fastställande av den lämpliga proportionen mellan naturgummi, buna och regenerat för olika slag av tillverkningar fann IK samtidigt med bunaimportens tillkomst nödvändigt att etablera ett mera intimt samarbete med fabrikerna och deras tekniska experter. För detta ändamål ävensom för behandling av tekniska spörsmål i allmänhet — vilket motiverades av att kommissionen genom råvarubeslaget kunde väntas få ett mera direkt inflytande på produktionens anordnande i alla dess detaljer — konstituerades i oktober 1942 en organisation med namnet G u mm i i n d u s t r i e n s r e p r e s e n t a n t s k a p . Samtliga gummi- och kabelfabriker ägde rätt att tillhöra denna organisation, vilken avsågs skola sammanträda ungefär varannan månad, ehuru så täta sammanträden icke kommo till stånd. Inom representantskapet tillsattes ett arbetsutskott med uppgift att samråda med IK beträffande råvaru- och andra frågor i samband med krishushållningen. Medlemmar av arbetsutskottet voro — förutom en ledamot av IK — representanter för gummifabrikerna i Hälsingborg, Trelleborg, Gislaved och Viskafors. Arbetsutskottet tillsatte i sin ordning en kommitté av tekniker, bestående av en teknisk medarbetare från var och en av de nämnda fabrikerna. Teknikerkommittén fick till särskild uppgift att sammanställa behoven av de hjälpkemikalier som erfordrades för bearbetning av buna och undersöka vilka av dessa som funnos inom landet och vilka som behövde importeras. A
utomobilgummi.
Det normala årsbehovet av automobilgummi före kriget kunde för de viktigaste dimensionerna skattas till nedanstående antal däck och slangar. Där bredvid anges det vid inventering den 30/9 1939 konstaterade lagret hos fabriker och handlande. Normalt årsbehov (antal)
Lastbilar och bussar Personbilar Motorcvklar
Lager 30/9 1939 (antal)
Däck
Slangar
Däck
Slangar
80 000 100 000 6 000
46 000 51 000 1 700
26 000 50 000 4 000
26 000 30 500 1550
För vissa slag av ringar fanns lager täckande normalt behov för minst ett år. Med hänsyn till den starka inskränkning av motorfordonstrafiken, som inträdde omedelbart efter krigsutbrottet till följd av nödvändigheten att hushålla med drivmedelstillgångarna, samt möjligheten att fortfarande importera råvaror för tillverkningen ansågs försörjningsläget ej oförmånligt. En ny inventering verkställdes den 1/6 1940, vilken gav till resultat att ställningen alltjämt icke kunde anses oroande. Produktionsplanen för
633 1941 förutsåg en tillverkning av lastbilsgummi, avsedd för en från omkring 40 000 till 30 000 bilar nedbragt fordonspark. Härtill beräknades åtgå ca 1 200 ton rågummi. Någon tillverkning av personbilsgummi räknades ej med, utom för militära ändamål, med hänsyn till den stora reserv som fanns i ringbeståndet hos avställda och avregistrerade personbilar. Läget i början av år 1941 förmörkades emellertid genom de växande importsvårigheterna och särskilt genom meddelandet om exportförbud å gummiringar och råvaror härför i Förenta staterna. Under sådana förhållanden befanns påkallat att ställa handeln med och förbrukningen av bilgummi under reglering. För detta ändamål genomfördes fr. o. m. den 20/2 1941 b e s l a g å gummiringar i viss begränsad omfattning. Främst gällde det givetvis att ordna kontrollen över lastbilsgummit såsom det ur allmän synpunkt mest angelägna, och beträffande detta utsträcktes beslaget till alla inom riket varande förråd, medan den för övriga slag av ringar (för personbilar, cyklar och motorcyklar) begränsades till förråden hos fabrikanter och handlande. I bägge fallen innefattade beslaget jämväl varor som efter beslagstillfället tillverkades inom riket eller dit infördes. Däremot undantogos ringar som vid nämnda tidpunkt voro påmonterade hjul eller reservhjul till fordon. I samband med beslaget meddelade IK vissa provisoriska b e s t ä m m e l s e r a n g å e n d e h a n d e l n med ifrågavarande varor. En mera definitiv ordning härför stadgades genom kungörelse den 7/3 1941 (nr 135) — i kraft fr. o. m. den 16/3 — samt av IK i anslutning härtill givna föreskrifter. Beträffande vad härvid bestämdes om handeln med cykelgummi se nedan sid. 642. För inköp av bil- eller motorcykelringar, såväl nya som begagnade eller genom reparation iståndsatta, från yrkesmässig försäljare av sådana varor krävdes (utom vad angick militär myndighet) tillstånd i form av utav IK utfärdad inköpslicens. Dock fick bilgummi, som fanns monterat på fordon eller till fordon hörande reservhjul, förvärvas utan inköpslicens i samband med förvärv av fordonet. Ävenså kunde undantag från kravet på inköpslicens göras efter inhämtande av tillstånd från IK eller kristidsstyrelse i sådana nödfall, då erhållande av licens ej kunde avvaktas. Som generellt villkor föreskrevs, att förslitet gummi skulle vid köpet lämnas i utbyte (s. k. inbytestvång). Ansökan om licens skulle inlämnas till sökandens leverantör, som hade att yttra sig om inbytesgodsets beskaffenhet m. m. samt angående sökandens behov av nytt gummi. Yrkesmässig försäljning till återförsäljare fick ske endast mot avlämnande av inköpslicenser eller kvitton, som återförsäljaren erhållit vid leverans av varan i fråga. Återförsäljare var skyldig att varje månad till sin leverantör insända det förslitna bil- eller motorcykelgummi han i sin rörelse mottagit under föregående månad eller ock försälja det till person eller företag, som av IK erhållit tillstånd att förvärva gummiskrot. Månatlig redovisningsskyldighet till IK föreskrevs för såväl tillverkare
634 som återförsäljare, varigenom kommissionen erhöll en fortlöpande överblick över gummiringstillgången och dess förändringar. Som ovan nämnts erhöllo gummifabrikerna extra tilldelning av råvaror utom kvoterna för tillverkning av för regummering och reparation av bilgummi erforderligt material. Detta regummerings- och reparationsmaterial fördelades på vissa auktoriserade gummiverkstäder. Auktorisation meddelades sådan verkstad, som kunde styrka att den förfogade över erforderlig fackkunskap och utrustning. Gummiverkstäderna kunde efter ansökan hos IK även erhålla tillstånd att till angiven myckenhet uppköpa förslitna bilringar, vilka voro under beslag enligt det förut omnämnda beslagsförordnandet beträffande gummiskrot. Av de sålunda förvärvade ringarna skulle de som efter reparation kunde brukas på motorfordon avses för försäljning såsom bil- och motorcykelgummi. Övriga ringar fingo försäljas för att användas på hästvagnar eller ock fick därav skäras s. k. inläggskappor. Även för hithörande försäljningar erfordrades licens. I slutet av maj 1941 föreskrev IK, att förslitet lastbilsdäck som enligt licensen avlämnades vid inköp av nytt däck skulle vara i sådant skick, att det kunde r e g u m m e r a s. Det inskärptes, att det ålåg bilägare att så sköta sina ringar, att efter avtagandet regummering var möjlig. Det kravet måste ställas på bilägare och förare, att bilarna framfördes på sådant sätt, att de regummerade ringarna gjorde tillfredsställande tjänst, trots att de givetvis ej tålde fortkörning och överbelastning såsom nya ringar. I de fall då leverantör funnit, att i inbytesväg inlämnat förslitet däck icke kunde regummeras, skulle däcket insändas till den av IK inrättade r e k l a m a t i o n s n ä m n d e n f ö r a u t o m o b i l g u m m i för undersökning. Skulle nämnden därvid finna att skador å insänt däck uppstått genom uppenbar vårdslöshet, komme utbyte mot nytt däck icke att medges. En bilägare finge i så fall söka skaffa sig ringar från avregistrerade lastbilar, med risk att eljest få taga sin bil ur trafik. IK erinrade i detta sammanhang om den avsevärda nedgång i bilringarnas livslängd, som förorsakades av överbelastning och för hög hastighet. Vid 20 % överbelastning nedsattes ringarnas livslängd med uppskattningsvis 30 %, medan en ökning av körhastigheten från 50 till 65 k m i timmen kunde anses medföra en ytterligare minskning med omkring 35 %. Genom en förordning den 2/5 1941 hade det förut tillfälligt lämnade medgivandet till överskridande av den för lastbilar fastställda maximilasten med intill 20 % upphävts. I vägtrafikstadgan föreskrevs, att omnibus eller lastautomobil icke finge framföras med högre hastighet än 40 km/tim. inom tättbebyggt område samt 50 km/tim. annorstädes. Skärpt kontroll över efterlevnaden av dessa fartbegränsningsbestämmelser krävdes och åtgärder i sådant hänseende förbereddes. Betydelse ur gummibesparingssynpunkt ägde jämväl den genom förordningen den 2/5 1941 (nr 226) genomförda begränsningen av körräjongerna. Härom liksom om den genom
635 samma förordning i trafikbegränsande syfte införda smörj medelsregleringen på motorfordonsområdet se sid. 1025. Den nyssnämnda reklamationsnämnden för automobilgummi fick stor betydelse för gummihushållningen. Tack vare denna blev det möjligt för IK att få ett verkligt grepp om förbrukningen på ifrågavarande område samt att förhindra.missbruk och överträdelser av givna föreskrifter, vilka syftade till åstadkommande av en god ekonomi med ringbeståndet. Antalet i drift varande motorfordon hade, som förut nämnts, nedgått starkt under år 1940 som följd av den tilltagande bristen på flytande drivmedel. Vid årsskiftet 1940/41 beräknades totala antalet motorfordon som voro i gång — de flesta gengasdrivna — uppgå till omkring 36 800, varav 2 300 bussar, 22 000 lastbilar och 12 500 personbilar. Emellertid pågick eller förbereddes omställning av bilar för gengasdrift i betydande omfattning. I januari 1941 uppgavs, att gengasaggregat för installation å alla kategorier av motorfordon voro under tillverkning till ett antal av omkring 26 700. En avsevärd tillväxt av den tjänstgörande motorfordonsparken kunde därför väntas. Det var bl. a. för att bromsa denna med hänsyn ej minst till gummiförsörjningen ovälkomna utveckling som nyssnämnda ransoneringssystem för begränsning av motorfordonsanvändningen fr. o. m. den 1/6 1941 sattes i verket, fastän ransoneringen av tekniska skäl anknöts till smörjmedels- och ej till gummiförbrukningen. Trots att tillgången på gummi och förnödenheter för gummitillverkningen nedgått katastrofalt, ingav försörjningen med personbilsringar ännu ingen egentlig oro, då en betydande reserv fanns i ringutrustningen å de talrika ur bruk tagna personbilarna. (Vid slutet av år 1939 funnos registrerade över 180 000 personbilar; ett år senare hade antalet nedgått till 34 600, varav dock, som framgår av förut anförda siffror, endast något över 1/3 antogs vara i bruk.) Enär ringarna å de ur bruk tagna bilarna emellertid genom fortsatt lagring måste komma att tämligen snart minska i värde och användbarhet, syntes åtgärder böra vidtagas för att dessa ringar skulle kunna i behövlig omfattning komma trafiken till godo. IK föreslog därför, att ett i n 1 ö sn i n g s f ö r f a r a n d e skulle anordnas beträffande reservringar av sådana typer som behövdes särskilt för armén samt för bilar i yrkesmässig persontrafik. För att möjliggöra inlösningens genomförande förordnade Kungl. Maj:t i enlighet med kommissionens förslag, att sådana obegagnade eller begagnade däck och slangar, vilka voro avsedda för ur automobilregistret avförda personbilar men icke monterade på de å bilaxlarna sittande hjulen (s. k. reservringar), skulle i viss omfattning läggas under b e s 1 a g fr. o. m. den 27/7 1941. Beslaget omfattade ytterdäck av 16" dimension i storlekarna 6,00, 6,25, 6,50 och 7,00" med 4 eller 6 cordlager samt häremot svarande innerslangar. Beslaget torde ha berört ca 10 % av landets avregistrerade bilar. I samband med beslaget uppdrog Kungl. Maj :t åt RFN att till vissa be-
636 stämda priser inköpa under beslaget innefattade obegagnade ävensom begagnade men trafikvärdiga reservringar, som frivilligt anmäldes till försäljning, eller ock enligt allmänna förfogandelagen inlösa ringar, beträffande vilka detta ej blev fallet. Ringarna skulle levereras fraktfritt på någon av fem angivna platser i landet med gottgörelse i efterskott för utlagd frakt. RFN bemyndigades att till av IK anvisad köpare försälja de sålunda inköpta eller inlösta reservringarna. Senare under året föreskrev IK, att efter den 20/12 1941 yrkesmässigöverlåtelse av motorfordon, vara bilgummi av i beslagskungörelsen angivet slag fanns monterat, fick ske till förbrukare endast mot avlämnande av inköpslicens å sålunda monterade ytterdäck och slangar samt till återförsäljare endast mot avlämnande av behörligen mottagna inköpslicenser och kvitton. Trots vidtagna trafikbegränsande åtgärder ökades lastbils- och bussparken under år 1941 till 40 000 fordon, varav omkring 36 000 i civil användning. Lastbilstrafikens upprätthållande var under rådande vagnsbrist vid järnvägarna och inför de starkt ökade anspråken på vedtransporter en nationell nödvändighet, men möjligheterna härför berodde i främsta rummet på tillgången å gummiringar. Genomförandet av BK:s vedavverkningsprogram för 1942 krävde ca 28 000 bilringar, busstrafiken 10 000. För övrig lastbilstrafik räknades med ett årsbehov av ca 40 000 ringar, d. v. s. 1 V2 ä 2 ringar per fordon. Sammanlagt representerade allt detta en årsförbrukning av närmare 1 400 ton rågummi eller över 115 ton per månad. Då emellertid rågummitillgången — trots att någon tilldelning ej avsågs för tillverkning av personbilsringar — icke på långt när förslog för en så stor månadstilldelning för nytillverkning, så mycket mindre som icke ringa guinmikvantiteter måste avses även för regummering och reparationer, blev det nödvändigt att skrida till ytterligare beslagsåtgärder för tillgodogörande av ännu förefintliga reserver å avregistrerade bilar. Det framstod härvid som oundgängligt att jämväl taga i anspråk tillgången å begagnade ringar. Beslaget den 27/7 1941 hade väsentligen avsett reservringar till avregistrerade större personbilar, i samband varmed förordnats om inlösning av ifrågavarande ringar genom RFN. Nu gällde det att utnyttja även övrig ringutrustning för dessa bilar. Därvid utgick man ifrån att det kunde bliva nödvändigt att i viss utsträckning ombygga lastbilar, som lämpade sig härför, för bruk av personbilsringar, vara tillgången var mycket större. Gällande reglering av handeln med personbilsringar, vilken omfattade endast yrkesmässig överlåtelse, syntes i samband härmed böra utsträckas till att omfatta även icke yrkesmässig överlåtelse mot vederlag. Hänsyn till att förhindra kringgående av ett beslag av angiven art talade även för att reglering skedde av den icke yrkesmässiga handeln med ringar, som avmonterats från lastbilar, bussar och släpfordon, utan att vederbörande fordon avregistrerats.
637 Av ovan anförda skäl utfärdade Kungl. Maj :t den 13/2 1942 på IK:s hemställan kungörelser dels angående u t v i d g a t b e s l a g å g u m m ir i n g a r fr. o. den 8/3, dels angående s k ä r p n i n g a v h a n d e 1 s r e g 1 er i n g e n med avseende på gummiringar. Beslaget avsåg inom riket befintliga för lastbilar eller bussar avsedda obegagnade och begagnade däck med styckevikt överstigande 15 kg (lastbilsgummi) samt övriga däck med en styckevikt av 15 kg eller därunder av följande storlekar, nämligen 6,00— 16", 6,25—16", 6,50—16" och 7,00—16" (grövre 16 tums personbilsgummi), ävensom obegagnade och begagnade innerslangar till ringar av nämnda slag. Därjämte inbegrepos under beslaget sådana däck och slangar av nyss angivet slag, vilka efter den 7/3 1942 visserligen överlåtits mot av IK utfärdad inköpslicens eller jämlikt av kommissionen lämnat tillstånd men utgjorde utrustning för motorfordon som därefter anmäldes till avförande ur automobilregistret. F r å n beslaget undantogos däck och slangar, vilka utgjorde utrustning för hästfordon, motorredskap eller sådan släpvagn, som användes kopplad till motorredskap, samt däck och slangar, vilka voro så förslitna eller eljest försämrade, att de icke längre kunde brukas för sitt ändamål (s. k. gummiskrot, som redan förut var under beslag). Ägare eller innehavare av beslagtaget bilgummi, vilket vid beslagstillfället var monterat å hjul eller reservhjul (reservfälg) till bil, omnibus eller släpvagn, som var intagen i automobilregister, ägde utan hinder av beslaget använda bilgummit för framförande av fordonet samt även tillfälligt använda detsamma för framförande av annat å honom registrerat fordon. I övrigt fick förfogande över beslagtaget bilgummi äga rum endast enligt av IK meddelat tillstånd. Ändringen av kungörelsen den 7/3 1941 angående reglering av handeln med gummiringar innebar, att även icke yrkesmässig överlåtelse, vare sig mot eller utan vederlag, av sådana bilringar som omfattades av den nya beslagskungörelsen fick ske allenast i den ordning och under de villkor IK bestämde. Rörande sådan överlåtelse lämnade kommissionen den föreskriften, att ringar av angivet slag, som funnes monterade å annat fordon än motorfordon eller släpvagn (exempelvis å motorredskap eller å hästvagn), fingo fritt överlåtas i samband med överlåtelse av fordonet; försäljning fick ock ske till RFN; i övrigt krävdes för överlåtelse IK:s tillstånd i varje särskilt fall. Beträffande den yrkesmässiga handeln med bil- och motorcykelgummi var huvudregeln fortfarande, att yrkesmässig försäljning av sådant gummi till förbrukare fick ske endast mot avlämnande av för förbrukaren utfärdad inköpslicens samt, där det gällde ersättning för förslitet gummi, under iakttagande av att det förslitna gummit avlevererades av sökanden. Vissa dittills medgivna undantag borttogos emellertid nu. Utan inköpslicens fick försäljning sålunda ske — förutom till militär myndighet — endast i följande fall, nämligen dels i fråga om gummi monterat å annat fordon än motorfordon eller släpvagn i samband med överlåtelse av fordonet, dels
638 i fråga om högst ett ytterdäck och en innerslag för lastbil eller omnibus efter inhämtande av tillstånd från IK eller vederbörande kristidsstyrelse i varje särskilt fall till förbrukare, som icke kunde avvakta erhållande av inköpslicens i vanlig ordning — dock först efter försäkran att det förslitna däck, som skulle ersättas, vore regummerat samt omedelbart komme att insändas till reklamationsnämnden för automobilgummi — samt dels i fråga om begagnade ytterdäck av smärre dimensioner. Leverantörerna av gummiringar skulle vidare vara mellanhänder vid ansökningar om inköpslicens. Strängare regler infördes för prövningen av licensfrågor. IK meddelade sålunda, att för lastbilar, särskilt sådana i icke yrkesmässig trafik som sysselsattes i distributionskörning eller annan lättare trafik, tillstånd till inköp av nytt lastbilsgummi endast i undantagsfall komme att beviljas. Innehavare av sådana lastbilar hänvisades till att antingen medels boggianordning aptera bilen för personbilsringar eller att söka förvärva behövligt lastbilsgummi från avregistrerade bilar. Särskild personal anställdes av IK för att inspektera, instruera och handleda gummiverkstäderna och tillse att ringreparationer och regummeringar gjordes fackmässigt och väl. Under år 1942 infordrades med stöd av beslaget den 8/3 s. å. gummiutrustningen från ca 1 000 avregistrerade lastbilar, varvid omkring 3 000 användbara däck och slangar erhöllos. I januari 1943 ålade IK innehavarna av ytterligare ca 3 000 avregistrerade lastbilar att inleverera det till bilarna hörande gummit. Denna åtgärd väntades ge ett utbyte av omkring 9 000 användbara däck och slangar. De sålunda infordrade lastbilsdäcken jämte inom landet vid ingången av år 1943 befintliga reservlager av begagnade och obegagnade däck ävensom den för året planerade nytillverkningen räckte emellertid ej till för att täcka ersättningsbehovet av lastbilsdäck under år 1943. Den väntade bristen uppskattades av IK till 15 å 20 000 däck. Därest lastbilstrafiken skulle kunna upprätthållas i någorlunda tillräcklig omfattning, syntes en betydande ombyggnad av lastbilar för användning av personbilsgummi nödvändig. Sådan ombyggnad hade redan under år 1942 i viss utsträckning påbörjats men omfattade ännu i januari 1943 blott omkring 2 000 vagnar. Ombyggnad av ytterligare omkring 8 000 lastbilar syntes erforderlig. Huruvida en tillräcklig reserv av användbara personbilsringar verkligen fanns, som svarade mot ett ombyggnadsprogram av denna storleksordning, var emellertid ovisst. För att vinna kännedom om verkliga tillgången av inom landet befintligt disponibelt personbilsgummi anordnades en inventering av tillgången å ifrågavarande slag av gummiringar den 10/2 1943. Det resultat, som erhölls vid denna inventering, visade, att tillgången på grövre personbilsdäck, användbara för montering å lastbilar, var betydligt mindre än förut antagits. Tillsammans med de tidigare deklarerade uppgick hela antalet avregistrerade motorfordon, som voro eller varit försedda med grövre 16" personbilsdäck,
639 till omkring 45 000. Det antal dylika ringar, som härigenom kunde erhållas för lastbilsändamål, understeg avsevärt vad som erfordrades för genomförande av det uppgjorda ombyggnadsprogrammet. En begränsning av detta blev därför ofrånkomlig. Det framstod som nödvändigt att inskränka antalet i trafik befintliga personbilar, försedda med 16" däck, vilket kunde ske genom att dessa bilars ägare anmodades att i stället använda däck av andra dimensioner. Det syntes därjämte bliva erforderligt, för upprätthållande av den oundgängligen nödvändiga lastbilstrafiken, att lastbilar i viss utsträckning ombyggdes till bruk av personbilsdäck av andra dimensioner samt att för lastfordon avsedda släpvagnar, vilka dittills i stor omfattning försetts med 16" däck, i fortsättningen jämväl utrustades med smärre däck. Med hänsyn härtill fann IK nödvändigt, att även personbilsgummi av andra dimensioner än 16" bragtes under kommissionens kontroll. Antalet avregistrerade fordon, vilka voro försedda med dylika däck hade vid den skedda inventeringen befunnits utgöra ca 70 000. Denna tillgång syntes mer eller mindre fullständigt böra tagas i anspråk dels för upprätthållande av nödig lastbilstrafik, dels för trafikbehov som dittills ombesörjts med personbilar med grövre 16" däck, dels för utrymningskommissionens, försvarsväsendets och luftskyddets ökade behov och dels för framforsling av ved. På IK:s framställning förordnade Kungl. Maj :t därför om ytterligare u t v i d g a t b e s l a g å g u m m i r i n g a r fr. o. m. den 16/5 1943, omfattande — i den mån beslag ej redan förut var gällande — alla inom landet befintliga bildäck och innerslangar därtill, monterade eller omonterade. Härmed voro bildäck och slangar till sådana under beslag, oberoende av vem som innehade dem och oberoende av om de voro nya eller begagnade eller i bruk å bil, omnibus, hästfordon, släpvagn eller vilket som helst annat fordon. Utan hinder av beslaget fingo dock de ringar användas, som voro monterade på fordon i trafik. G ä l l a n d e h a n d e l s r e g l e r i n g u t v i d g a d e s genom kungörelse den 21/4 1943 ytterligare så tillvida, att alla överlåtelser av bilringar — såväl yrkesmässiga som icke yrkesmässiga och oavsett om överlåtelsen skedde mot vederlag eller icke samt oavsett om densamma avsåg enbart däck eller slangar eller fordon med tillhörande dylika — gjordes beroende av meddelad inköpslicens eller eljest av IK meddelat tillstånd. I anslutning till sistnämnda kungörelse föreskrev IK, att lastbilsdäck och slangar, som tillverkats utan inblandning av syntetiskt gummi, efter den 15/5 1943 icke fingo säljas ens mot licens. Från nämnda tidpunkt fingo alltså i öppna marknaden blott säljas lastbilsringar, som tillverkats av syntetiskt gummi (buna) som huvudsaklig råvara. Anledningen till denna bestämmelse var, att det med hänsyn till det kritiska läget i fråga om försörjningen med lastbilsgummi befunnits nödvändigt att upplägga en stat-
640 lig reserv av bilringar, vilka tillverkats utan syntetiskt gummi. Sami liga hos återförsäljare, grossister och tillverkare befintliga förråd av beslagtagna lastbilsdäck och slangar av naturgummi skulle snarast möjligt inlösas av staten. Åt RFN uppdrogs att handha denna uppköpsverksamhet, varjämte nämnden bemyndigades att till av IK angiven köpare försälja inköpta eller inlösta däck och slangar. Den igångsatta aktionen för att förmå ägare av lastbilar med grövre ringutrustning att aptera dessa för bruk av personbilsringar genom insättande av s. k. P-b o g g i vann icke åsyftad framgång. Än mindre blev detta fallet beträffande strävandena att få personbilar ombyggda för godsbefordran eller användbara för framförande av släpfordon. Det visade sig därför påkallat, att ett stort antal lastbilar snarast bleve tagna ur trafik. Detta verkställdes under hösten 1943, sedan en särskild klassifikation av lastbilarna genomförts med hänsyn till deras angelägenhetsgrad. Närmare redogörelse för systemet lämnas å sid. 1028. Klassifikationen var i första hand avsedd att ligga till grund för smörjmedelsransoneringen på motorfordonsområdet, vilken fortfarande var instrumentet för reglering av motorfordonstrafikens omfång, men den blev även vägledande med avseende på bilringsransoneringen. Hithörande ärenden, som från början handlagts av IK i samråd med TK, kommo efter hand att reellt i huvudsak åvila sistnämnda kommission, särskilt sedan därstädes fr. o. m. den 1/11 1944 inrättats en särskild byrå för gummilicensärenden. Formellt övertogs avgörandet härvidlag först den 22/5 1946 av TK, då det bestämdes att gummiringslicenserna från nämnda dag skulle utfärdas av denna myndighet. Efter de grunder, som enligt det ovan anförda steg för steg fastlagts och senare efter hand måste givas en allt snävare tillämpning, fortgick ransoneringen på bilgummiområdet ända till hösten 1945, då vissa lättnader kunde med anledning av försörjningslägets allmänna förbättring genoinföras. Genom en kungörelse den 15/11 1945 upphävdes den ransonering av smörjmedlen, på vilken regleringen av motortrafiken dittills baserats. Därmed blev motorfordonsparkens utnyttjande beroende enbart av gummiransoneringen, vilken bibehölls men gavs en mindre sträng utformning. De angående handeln med" och användningen av bilgummi nu meddelade föreskrifterna gingo ut på att yrkesmässig överlåtelse av bilgummi liksom förut skulle vara underkastad licenstvång men med det undantaget att, där å bil monterade ringar överlätos tillsammans med bilen, detta fick ske utan licens. Icke yrkesmässiga överlåtelser av bilgummi fingo fritt äga rum utan hinder av gällande beslag. För hela bilbeståndet, således även personbilarna, genomfördes i och för gummitilldelningen en ny klassificering. Användningsbestämmelserna i fråga om motorfordon inskränktes i stort sett till att lastbilar fingo framföras endast i enlighet med villkoren i särskilt meddelat körtillstånd. (Se vidare sid. 1032.) De förefintliga lagren av bilgummi tömdes i huvudsak under sommaren
641 och hösten 1946. För ringförsörjningen blev landet härigenom helt beroende av egen tillverkning och import. Detta medförde, att licensgivningen beträffande såväl lastbils- som personbilsgummi alltjämt måste tillämpas med ganska stor återhållsamhet. En viss hjälp bereddes genom de möjligheter som yppades att i större omfattning än förut importera begagnade och regummerade bildäck jämte fabriksnya slangar. För att stimulera till dylik import medgav Kungl. Maj:t fr. o. m. den 1/10 1946 fri försäljning av dels begagnade för bilar avsedda ytterdäck, dels ock för bilar avsedda innerslangar, såväl obegagnade som begagnade. Enligt IK:s i anledning härav utfärdade föreskrifter angående handeln med bilgummi krävdes från nyssnämnda dag inköpslicens endast vid yrkesmässig försäljning till förbrukare av obegagnade bildäck. Fri försäljning fick äga rum beträffande bildäck i alla andra fall ävensom beträffande slangar till bilringar samt däck och slangar för motorcyklar. På grund av det alltjämt ovissa importläget ansågs ännu vid nyssnämnda tid ett fullständigt slopande av ransoneringsbestämmelserna riskabelt, då den inhemska tillverkningen var otillräcklig att täcka behovet vid fri handel och förbrukning. (För år 1947 räknades med en månadstillverkning av ca 30 000 däck, medan behovet skattades till 55 000.) Med hänsyn till att knapphet nu framträdde huvudsakligen i fråga om personbilsdäck samt lastbilsdäck i mellandimensionerna, kom nästa steg i avvecklingen att gälla lastbils- och bussdäck i andra dimensioner än 16", i det att ransoneringen för dessa upphävdes fr. o. m. den 20/1 1947. För undvikande av lagringsköp föreskrevs emellertid, att till en och samma förbrukare icke utan IK:s särskilda tillstånd fick levereras mer än högst 50 obegagnade däck per månad. Vad angår personbilsdäck visade sig importen därav från Amerika under de första månaderna av 1947 relativt tillfredsställande. Kontrakt ingicks därjämte om löntillverkning av sådana däck utomlands för leverans av 4 000 å 5 000 st. per månad fr. o. m. april. Det förbättrade försäljningsläget syntes motivera att även på detta område snart nog lätta på licenstvånget. Den från mitten av mars 1947 av valutaskäl skärpta importregleringen vållade dock, att planerna i sådan riktning tills vidare finge skrinläggas. I stället genomfördes nu en skärpning i trafikregleringen så tillvida att fr. o. m. den 20/3 1947 även personbilarna underkastades körtillståndstvång, vilket medförde en motsvarande begränsning i ringtilldelningen. Körtillståndsregleringen undergick en viss omläggning i samband med införandet av bensinransonering från den 29/4 1948. Helt upphörde den samtidigt med denna först den 12/11 1949. De kvarstående restriktionerna i fråga om handeln med bilgummi upphävdes den 1/9 1949, beslagskungörelserna på området den 12/11 s. å. Förut har nämnts, att vid bilringstillverkningen fr. o. m. år 1943 i växande omfattning måste användas syntetiskt gummi (buna). Ringar 41—116821
642 med hög inblandning av bunagummi visade sig besitta väsentligt sämre lagringsduglighet än ringar tillverkade övervägande av naturgummi. De försämrades därför snabbt och föllo i värde, när ringar av sistnämnda slag blevo mera allmänt tillgängliga. Med anledning av ansökningar från gummihandelsfirmor uppdrog Kungl. Maj :t under åren 1948 och 1949 åt IK att låta besiktiga förefintliga lager av bildäck och att med ordet »hästvagnsdäck» stämpla dem, som av nyssnämnda anledning voro mindre användbara för bruk å automobiler, samt att utfärda särskilda licenser för sålunda stämplade däck, innehållande att de endast fingo brukas å hästvagn och ej överlåtas eller användas för annat ändamål. Fr. o. m. den 6/5 1949 fingo dylika däck fritt försäljas och överlåtas. Cykelgummi. Den normala gummiåtgången för tillverkning av cykelringar uppskattades före kriget till närmare 60 ton i månaden. Det befanns mycket snart nödvändigt att starkt nedbringa denna förbrukning. Då emellertid regenererat gummi visade sig kunna i mycket stor omfattning användas för tillverkning av cykeldäck liksom även, ehuru i något mindre mån, för slangar till cykelringar, kunde ändock en rätt stor produktion upprätthållas, ehuru kvaliteten mycket försämrades. Gummitilldelningen för hithörande tillverkning var på hösten 1941 nedbragt till 25 ton per månad och minskades därefter successivt till blott några få ton. Tillverkningen av cykelringar (däck och slangar tillsammans), som år 1939 uppgick till ca 1 750 ton, redovisas för år 1942, då den stod lägst, till 1 340 ton (motsvarande tillsammans 2,2 milj. däck och slangar), en nedgång alltså med knappt 25 %. En reglering av handeln och förbrukningen visade sig här liksom i fråga om bilgummi redan på ett tidigt stadium erforderlig. Däck och slangar, såväl nya som begagnade, till cyklar innefattades i det allmänna gummiringsbeslaget den 20/2 1941. Enligt de i samband härmed meddelade handelsbestämmelserna fingo cykelringar tills vidare fritt försäljas, dock endast m o t a v l a m n a n d e a v f ö r s l i t n a r i n g a r . En viss produktionsreglering genomfördes, därigenom att tillverkningen av cyklar medelst periodisk begränsning i antalet för påmontering å nya cyklar tillåtna däck hölls nere vid omkring hälften av den förutvarande. Proportionen sänktes sedermera till 35 %. Nästa steg i regleringen var genomförandet fr. o. m den 1/5 1942 av l i c e n s t v å n g v i d f ö r b r u k a r e s i n k ö p av cykelringar. Enligt de föreskrifter som IK då meddelade krävdes licens för inköp av såväl obegagnade som begagnade och såväl monterade som omonterade däck och slangar. Till återförsäljare fick omonterat cykelgummi levereras antingen mot förskottslicens eller mot licens som han mottagit vid försäljning av sådant gummi till förbrukare. En senare av kontrollskäl tillkommen påbyggnad till systemet genom fordran på särskild återförsäljarelicens vid
643 återförsäljares inköp av på cykel monterat gummi måste efter en tid uppges. Inbytestvånget upprätthölls vid förbrukares inköp av cykelringar utan samband med cykelköp. För återförsäljare stadgades skyldighet att vid inköp översända motsvarande mängd förslitet cykelgummi eller kvitto å försålt dylikt gummiskrot. Inköpslicens skulle utfärdas av kristidsnämnden i sökandens hemort. Dock förbehöll sig IK att själv meddela licens, då fråga var om cykel som uppgavs såsom behövlig för utövande av yrke eller drivande av viss verksamhet. I sina i ämnet utfärdade föreskrifter meddelade IK, att i sistnämnda fall ur samhälleliga synpunkter mest angelägna transportbehov i första hand komme att tillgodoses. I de fall, där ansökning avsåge tilldelning till cykel som huvudsakligen användes för personbefordran utan samband med näringsverksamhet, kunde inköpslicens påräknas blott om starka skäl talade för behovet av cykel. Sålunda kunde sökande som var bosatt i stad eller samhälle i regel icke erhålla tilldelning av cykelgummi, där sådana trafikmedel som spårvagn eller omnibus kunde anlitas. För sökande bosatt å landsbygd eller samhälle där trafikmedel för lokaltrafik saknades gällde, att tilldelning kunde påräknas blott när avståndet till vederbörandes arbetsplats eller till postkontor, järnvägsstation, skola, handelsbod etc. översteg 2 km. En skärpning i ransoneringssystemet vidtogs i november 1942, då det föreskrevs att en och samma person för ersättningsändamål icke utan IK:s medgivande fick tilldelas mer än ett ytterdäck och en innerslang per år. Anteckning om meddelad licens skulle ske på det av LK utfärdade personkortet. Ansökan om inköpslicens för ersättningsändamål, avseende mer än ett däck eller en slang, skulle var åtföljd av intyg från cykelhandlare eller cykelreparatör, att ringarna å ifrågavarande cykel voro så förslitna, att de icke kunde repareras eller vidare brukas. Redan på våren 1944 kunde åtgärder börja vidtagas för raserande av den strängt uppbyggda handelsregleringen beträffande cykelgummi. Efter framställning av vissa sammanslutningar inom cykelbranschen föreskrev IK, att fr. o. m. den 1/3 nämnda år licens ej vidare skulle erfordras för överlåtelse av monterat cykelgummi vare sig till återförsäljare eller till förbrukare. Samtidigt frigavs även försäljningen av begagnat, omonterat cykelgummi, varvid dock undantag gjordes för regummerade däck. Fortfarande bibehölls däremot licenstvånget för inköp av omonterade, obegagnade cykelringar. För att förebygga att genom den fria överlåtelsen av monterat cykelgummi de verkligt kvalificerade behoven komme att eftersättas krävdes därjämte som förut, att yrkesmässig montering av cykelgummi fick ske endast efter särskilt av IK meddelat tillstånd eller eljest i den ordning kommissionen bestämde. IK förklarade sig — för att lugna möjliga farhågor för cykelbrist — skola tillse, att för nödvändiga behov alltid funnes ett minimilager av monterade fordon hos fabrikanterna.
644 Fr. o. m. den 24/9 1945 upphävdes inbytestvånget och vid årsskiftet 1945/46 upphörde beslaget å för cyklar avsedda däck och slangar. Samtidigt härmed slopades även de ännu gällande bestämmelserna angående reglering av handeln med dessa varor. Cykelringar av alla kategorier fingo alltså från 1946 års början fritt försäljas och monteras utan licens. Gummiskodon. För tillverkning av gummiskodon av alla slag beräknades före kriget en åtgång av ca 2 100 ton och för tillverkning av klackar och sulor av ca 450 ton rågummi per år eller resp. 175 och 37,5 ton per månad. Tillverkningen angavs år 1939 till ca 4,1 milj, par; härtill kom ca 1,9 milj. par skodon av vävnad med gummisula. Sammanlagda tillverkningen var alltså omkring 6 milj. par med en vikt av ungefär 4 500 ton. Tillverkningen av gummiklackar angavs till 1 230 ton och tillverkningen av gummisulor till 520 ton, tillsammans 1 750 ton. Gummifabrikerna åtogo sig redan år 1940 för vinnande av råvarubesparing att ändra sina modeller till lättare och mindre gummikrävande typer. I växande omfattning utbyttes vid tillverkningen rågummi mot regenererat gummi. Härutinnan nåddes mycket goda resultat, vilket visade sig däri, att produktionen kunde trots den tilltagande rågummibristen rätt väl upprätthållas. Månadstilldelningen av rågummi utgjorde på våren 1941 omkring 90 ton för skodon och 20 ton för klackar och sulor; den nedsattes på hösten s. å. till resp. 65 och 10 ton för att sedan steg för steg falla till sammanlagt 7Va ton från senare delen av 1942. Då förbrukningen av gummiskodon var så avsevärd i förhållande till förbrukningen av läderskodon (den normala årstillverkningen därav uppgick till ca 8 milj. p a r ) , ansågs från början lämpligt att den icke allt för starkt nedpressades, då detta skulle medföra ökat behov av läderskodon, för vilkas tillverkning ävenledes växande råvarusvårigheter framträdde. I verkligheten sjönk tillverkningen av egentliga gummiskodon av alla slag från ca 6 milj. par år 1939 till ca 4 milj. par under vart och ett av åren 1942—44. Därefter inträdde en vändning i uppåtgående riktning. Halten av rågummi vid gummiskotillverkningen nedbragtes småningom till blott några få procent av råvaruvikten. Tillverkning av gummisulor förbjöds helt från mitten av mars 1942. Gummiklackar fingo från samma tid framställas endast av regenererat gummi. Förbudet mot tillverkning av gummisulor upphävdes emellertid tämligen snart och samma bestämmelser infördes här som beträffande klackar. I någon mån omlades produktionen av klackar till framställning av s. k. snedbitar, för vilka åtgick blott Va av råvarumängden i hela klackar. Vid sidan av minskningen i råvarutilldelningen inriktade man sig vid regleringen av gummiskoproduktionen främst på att få denna i möjligaste mån omlagd till mindre gummikrävande artiklar. En strävan framträdde
645 även att vid tillverkningen genomföra största möjliga förenkling samt att så långt görligt nedbringa antalet skodonstyper, enär därigenom lagerbehovet i handeln minskades och ett relativt större parantal kunde tillföras konsumenterna. För vinnande av råvarubesparing började fabrikerna i ökad omfattning framställa lågskaftade g u m m i s t ö v l a r med träbottnar. Sådana ansågos kunna utan olägenhet ersätta de vanliga gummistövlarna inom de viktigaste arbetsområdena, framför allt inom skogs- och jordbruk. Vissa grupper av konsumenter, nämligen sådana som behövde arbeta i vatten eller starkt vattenförande mark, måste emellertid anses ha behov av gummistövlar med höga skaft. Dessa konsumentgruppers behov ansåg IK böra tillgodoses medelst befintliga handelslager av sådana varor. På kommissionens hemställan förordnade Kungl. Maj :t därför om beslag fr. o. m. den 26/10 1941 å mansstövlar i storleksnummer 40 (eng. nr 6V2) eller större med sula av gummi och med fot och skaft av gummi eller gummibelagd väv samt med en höjd av mer än 30 cm. Yrkesmässig försäljning av sådana mansstövlar fick enligt IK:s i samband med beslaget utfärdade bestämmelser endast ske mot särskild inköpslicens. Sådan licens kunde efter ansökan utfärdas av kristidsnämnd för person som i sitt arbete måste anses oundgängligen behöva mansstövlar av ifrågavarande slag. Företrädesvis skulle inköpstillstånd lämnas person, som var regelbundet sysselsatt inom flottningsarbete eller torvtäkt. Under tiden till den 1/8 1942 fick inköpslicens meddelas en och samma person å endast ett par gummistövlar. Detsamma föreskrevs senare för tiden t. o. m. mars 1944. Märkning angående utfärdad licens skulle göras å vederbörandes personkort. Gummiskodon, även galoscher och andra ytterskodon samt tygskodon med guinmisula, inbegrepos i den allmänna på inköpskort vilande skoransoneringen, vilken trädde i kraft den 22/4 1943 och varade t. o. m. den 25/11 1945. Rörande denna ransonering se sid. 615. Samtidigt med ransoneringens upphörande hävdes även beslaget å gummistövlar och handeln därmed blev fri. Sedan all reglering jämväl av tillverkningen på hithörande område bortfallit, återtog förbrukningen av gummiskodon av skilda slag snart sin förra omfattning. Övriga
tillverkningar.
För tillverkning vid kabelfabrikerna av elektriska k a b l a r och 1 e dn i n g a r åtgick före kriget normalt omkring 700 ton rågummi per år eller närmare 60 ton per månad. Angeläget var att i möjligaste m å n kunna upprätthålla denna viktiga produktion. Med hänsyn till åtgången härvid av koppar, bly och textilmaterial ville man ogärna sänka gummikvaliteten därhän, att de andra, värdefulla materialen bortslösades på en mindervärdig slutprodukt. Tillsats av regenererat gummi ansågs därför här icke böra ifrågakomma i på långt när samma utsträckning som exem-
646 pelvis vid gummiskotillverkningen. Emellertid blev det ofrånkomligt att steg för steg nedskära rågummitilldelningen för kabelindustrien. Från 40 ton per månad under våren 1941 minskades den ända ned till 10 ton och därunder år 1942. Tillverkningen nedgick därför starkt. Situationen blev småningom den, att gummi som isolerings- och skyddsmaterial kom till användning endast för sådan kabel och ledning, där annat material icke kunde brukas på grund av att kabeln eller ledningen blev utsatt för upprepade böjningspåkänningar. Situationen lättade här som på andra områden först mot slutet av år 1945. Isolerade elektriska kablar och ledningar lades under beslag den 1/4 1941 (aluminiumkablar 1/11 1941) och försäljningen och användningen därav blev föremål för noggrann ransonering (se sid. 527). Denna bibehölls beträffande gummiisolerade kablar och ledningar ända till den 1/7 1949. Under rubriken t e k n i s k a g u m m i v a r o r sammanfattas en stor och skiftande mängd artiklar för industri och hushållsbruk, medicinska ändamål m. m. av delvis stor angelägenhetsgrad. För tillverkning av hithörande varor förbrukades före kriget ej mindre än omkring 1500 ton rågummi per år eller 125 ton per månad. Därjämte förekom en avsevärd import. Denna upphörde liksom annan gummivaruimport till största delen efter avspärrningen i april 1940. IK fastslog, att hithörande produktion måste få fortgå såvitt det gällde oundgängligen nödvändiga artiklar, medan tillverkningen av mindre viktiga ting fick nedläggas. Angående sådant nedläggande träffade kommissionen avtal med fabrikanterna. Listan på varor, vilkas tillverkning stoppades, utökades successivt. Eljest visade det sig möjligt att för många hithörande varuslag företaga en långt gående utdrygning med regenererat gummi. Överenskommelserna med fabrikerna innehöllo även föreskrifter om att åtskilliga angivna artiklar endast fingo tillverkas av regenerat utan tillsats av rågummi eller ovulkaniserat gummiavfall. Hit hörde bl. a. sådana varor som pedalgummi till cyklar, handtag av olika slag, vattenslangar, packningar, kärlbeläggningar, tennisbollar m. m. Vad angår gummiförnödenheter för industrien träffade IK överenskommelse med gummifabrikanterna, att dessa skulle till kommissionen i och för bedömning insända inkomna order avseende ersättningsanskaffning. Dylika ärenden behandlades å IK:s verkstadsavdelning. Kommissionen förklarade i ett i maj 1942 utsänt meddelande, att industrien i fråga om mera gummikrävande varor, såsom remmar och transportband m. m., icke alltid kunde räkna med att erhålla nya varor i ersättning för förslitna och uppmanade därför förbrukarna att utan uppskov undersöka vad som behövde ändras i transportanläggningar och driftsanordningar m. m. för att förebygga eller förkorta driftsavbrott. Ersättning för gummivaror kunde i många fall vara att finna i läderremmar, stålband, kedjetransporter, paternosterverk och liknande anordningar. Ersättningsleveranser av kilrep,
647 slangar, packningar och hårdgummidetaljer komme att ske i den mån motsvarande förslitna varor insändes till gummifabrikerna. Nyanskaffningar kunde påräknas endast då verkligt kvalificerade behov förelåge. För en del tekniska gummivaror hade, som framgår av det sagda, anbefallts inbytestvång vid inköp för ersättningsändamål. Inbytestvång föreskrevs i april 1943 även beträffande k o n s e r v r i n g a r . Detta var en mycket stor artikel och behovet därav steg i samband med att konserveringen av matvaror tog ökad omfattning. Försäljningen av konservringar uppgick år 1942 till ej mindre än omkring 20 milj. st., varav dock en stor del torde ha utgjort hamstringsköp. Delvis kunde de ökade behoven tillgodoses genom ersättningsringar, framställda av s. k. konstmassa. För tillverkning härav slöt IK avtal med tillverkaren, innehållande klausuL#)m avsättningsgaranti. Den reglering, som tillämpats beträffande försäljningen av tekniska gummivaror för industrien, upphävdes i början av januari 1946. Samtidigt avskaffades dittills gällande ordning beträffande tilldelning av gummi för olika hithörande ändamål. Statistiska
uppgifter.
Här nedan lämnas en sammanställning av siffror, hämtade ur den officiella industristatistiken, vilka belysa gummiindustriens utveckling under krisperioden. Vid bedömandet av produktionssiffrorna måste hållas i minnet, att dessa för flertalet varuslag beteckna en på grund av den ökade användningen av regenerat under de egentliga krigsåren till kvaliteten högst betydligt och i växande grad försämrad produkt. (Jfr siffrorna för rågummiimporten sid. 625.) Produktionen av gummivaror åren 19$9—1948. Ton. År
1939.. 1940.. 1941.. 1942.. 1943.. 1944.. 1945.. 1946.. 1947.. 1948.. 1
Automobilgummi
Cykelgummi
Gummiskodon
3 990 4 270 2 160 1 190
1 750 1880 1 730 1340 1540 1810 2 630 3 070 3 430 4 110
3 600 4 180 2 950 2 100 2 200 2 080 2 280 3 300 3 460 3 940
1 690 2 840 6 480 6 920 7 500
Skodon med gummisula
Klackar och sulor
Driv- och transportremmar
Andra gummivaror *
Summa
1760 1870 1 390
210 230 210 170 140 170 290 350 420 530
2 940 3 760 3 830 3 700 4 180 3 980 5 820 6 630 8 080 8 800
15170 17 300 13170 9 950 10100 11490 16 220 22 730 25 580 28 410
1 110 900 920 960
1 180 1 140 1 190 1 140 1 180
530 520 580
1220 1710 2 130 2 350
Kva ntiteterna delvis ber äknade m(:d ledning av värdeu ppgifter.
Allmänt omdöme. De åtgärder, som under krisåren vidtagits för gummiförsörjningens ordnande, kunna sägas ha haft den effekten, att de verkligen nödvändiga beho-
648 ren för såväl militära som civila behov kunde under hela perioden nödtorftigt tillgodoses om än under de sista krigsåren allenast med tillämpning av en synnerligen sträng ekonomisering med tillgångarna. Svårigheterna som det gällde att övervinna voro här större än på de flesta andra industriområden, enär det var fråga om hushållning med råvaror, för vilka landet var helt beroende av tillförsel utifrån och vilka, därför att de utgjorde strategiska varor av stor vikt, endast i mycket begränsad omfattning stodo att erhålla från de råvarubehärskande krigförande makterna. Att regleringen torde kunna betraktas som i stort sett framgångsrik måste tillskrivas framför allt den relativt goda reserv som fanns i förefintliga tillgångar å gummiskrot och den tekniska skicklighet, varmed fabrikerna löste problemet att utnyttja detta för sin produktion. Av avgörande betydelse var också att Sverige, när läget tedde sig som svårast, lyckades från Tyskland utverka de kvantiteter syntetiskt gummi, som fordrades för det fortsatta upprätthållandet av en till det yttersta nedskuren produktion. Det beundransvärda arbete och de kostnader som nedlades på att åstadkomma en inhemsk tillverkning av syntetiskt gummi, hunno icke avsätta resultat, som för krishushållningen blevo av praktisk betydelse. De gjorda insatserna på detta område få emellertid icke betraktas som bortkastade, då de inneburo lösningen av grundläggande tekniska problem, och därmed skapade förutsättningar för en eventuell framtida produktion, som ur beredskapssynpunkt kan komma att bli av väsentligt värde.
Linolja samt färger och fernissor m. m. Försörjningsläget. Linolja framställes av linfrö. Behovet därav täcktes före kriget helt genom import, huvudsakligen från Sydamerika. Det viktigaste exportlandet var Argentina. En viss mindre import av rå och kokt linolja samt s. k. standolja ägde också rum, framför allt från Nederländerna. Importen av linfrö uppgick åren 1936—38 till i genomsnitt ca 45 000 ton och år 1939 till ca 56 000 ton. Pressning av linfrö skedde vid sex oljeslagerier i landet, varvid utbytet var ca 32 % linolja. (Av det svenska frö, som numera pressas — fabrikerna äro desamma som förut — har 34 å 35 % linolja kunnat utvinnas.) Tillsammans utgjorde importen av linfrö samt linolja och standolja under åren närmast före kriget i linolja räknat omkring 17 000 ton per år. Det torde kunna anses, att årliga normalförbrukningen ungefär motsvarade nämnda siffra. Importen 1939 var större, men den avsåg i viss omfattning även beredskapslagring. Linolja användes som råvara vid framställning av färger, fernissor, kitt, s. k. alkydhartser, linoleummattor, vaxduk, regnkläder, gummiskodon m. m. Dessutom användes linolja inom måleriyrket för underbehandling,
649 för blandning för hand av färger, spackelfärg m. in. samt för att giva färgerna lämplig sammansättning och konsistens. De efter krigsutbrottet inträdda svårigheterna att importera linfrö och linolja gjorde, att lagren därav ganska snabbt minskades. Visserligen nedgingo behoven av linolja för målningsändamål rätt starkt till följd av inskränkningen i byggnadsverksamheten. Å andra sidan uppkom av militära skäl en betydligt ökad efterfrågan bl. a. på camouflagefärger, för vilken tillverkning man dock i möjligaste mån undvek tillsats av linolja. Nödvändigheten av en sträng hushållning med så utpräglat importbetonade råvaror som det här var fråga om gjorde emellertid, att en reglering av förbrukningen mycket snart framstod som ofrånkomlig. De växande svårigheterna att vidmakthålla linfröimporten föranledde, att tidigare undersökningar beträffande möjligheterna för odling inom Sverige av oljelin — liksom av andra oljeväxter — återupptogos och med kraft fullföljdes. Produktionen var väl under de första krigsåren till sin omfattning tämligen obetydlig. Närmast blev det då frågan om provodling i syfte att finna den för vårt klimat mest lämpade sorten samt därefter att få fram utsäde för en produktion i större skala. Först år 1943 nådde odlingen av oljelin en sådan storleksordning, att den i nämnvärd mån påverkade vårt försörjningsläge. Odlingen omfattade detta år ca 4 300 hektar, varvid erhölls ett utbyte av ca 1 700 ton linolja. Följande år steg utbytet till ca 5 500 ton. År 1946 gick utvecklingen något tillbaka i anledning av de förbättrade importutsikterna. Men de följande årens valutasvårigheter, som lade hinder i vägen för en större import, gjorde att odlingen tog ny fart. 1949 års odling lämnade ett utbyte av omkring 17 500 ton linolja, vilket betydde nära nog full normalförsörjning genom inhemsk produktion. Före kriget importerades till Sverige jämväl stora mängder färger och fernissor, framför allt från Storbritannien, Tyskland och Förenta staterna. Även denna import upphörde så gott som helt under krigsåren, vilket ställde ökade krav på den svenska färgindustrien. Från denna industris sida nedlades under ifrågavarande år ett stort och fruktbärande arbete på att få fram högklassiga färger och kapaciteten ökades ej obetydligt genom utbyggnad av industrianläggningarna. Försäljningen och förbrukningen av oljefärger m. m. blev, liksom fallet var med linoljan fastän på ett något senare stadium, föremål för en minutiös reglering, vilken i avsevärd mån påverkade såväl färgindustriens som målerihanteringens produktionsförhållanden. Till följd av bristen på linolja såg sig den svenska färgindustrien om efter andra råvaror. Sålunda började tallolja, sillolja, trän m. m. alltmer användas vid tillverkning av färger, mattor, kärnolja o. dyl. Linoljeslagerierna började också för att spara linolja tillverka vissa för målningsändamål avsedda ersättningsprodukter, s. k. målaroljor, innehållande en begränsad mängd linolja och i övrigt i huvudsak lösningsmedel. Bland de
650 produkter som sålunda lanserades märkas särskilt linylin med 65 %, faktorolja med 50 %, faktorgrundolja ined 30 % och tidol med 20 % linolja. Av olika skäl upphörde till stor del tillverkningen av nyssnämnda kristidsprodukter redan på våren 1941. Vissa slag av målarolja, främst faktorolja, framställdes dock och användes även senare. En vara som normalt använts för vissa av färgindustriens tillverkningar, såsom isolationslacker, båt- och linoleumfernissor m. m., var kinesisk träolja. Under kriget beredde anskaffningen av denna olja stora svårigheter, men efteråt och speciellt under år 1947, då brist på linolja ånyo yppat sig, importerades stora mängder därav till landet. Man började då använda träoljan för en ny typ av målarolja, som delvis kunde betraktas som ersättning för linolja. Av valutaskäl var man nödsakad att minska importen av träolja, och för att i möjligaste mån förhindra ovannämnda användning och reservera träoljan för dess egentliga ändamål lades densamma i januari 1948 under beslag. I detta sammanhang må även omnämnas den ökade användning som de s. k. alkydhartserna fått såsom halvfabrikat för framställning av lacker och fernissor m. m. Tillverkningen av alkydhartser tillväxte under krigsåren åtminstone delvis som följd av bristen på linolja. Regleringssystemet. Redan på hösten 1939 genomförde Linoljeslageriernas Försäljnings AB på frivillighetens väg en viss ransonering av försäljningen av linolja. Efter handelsavspärrningen i april 1940 befanns emellertid denna frivilliga ransonering otillräcklig för genomförandet av en effektivt kontrollerad hushållning. På IK:s hemställan förordnade därför Kungl. Maj :t om beslag å linolja, omfattande såväl rå som blekt eller kokt linolja jämte s. k. standolja samt reglering av handeln med dessa varor fr. o. m. den 22/4 1940. För tiden fram till mitten av maj s. å. gällde för dispositionen av beslagtagna partier vissa övergångsbestämmelser. Därefter genomfördes strängt, att all försäljning till förbrukare, vare sig fabriker, hantverkare eller andra, fick ske endast mot tillståndsbevis, som på ansökan meddelades av IK. Dessa tillståndsbevis blevo sedan normerande för detaljhandlarnas rekvisitioner hos partihandlarna och de senares rekvisitioner hos fabrikerna. Tilldelningen till de linoljeförbrukande industrierna ordnades enligt ett kvotsystem, baserat på dessa industriers tidigare förbrukning. Även för rätten att använda eget lager av linolja fordrades särskilt tillstånd av IK. Syftet med beslaget och handelsregleringen i dess första utformning var bl. a. att åstadkomma en utdrygning av de förefintliga förråden av linolja därigenom att dessa i viss utsträckning omkokades och utspäddes hos oljeslagerierna och andra härför lämpade företag. Detta förutsatte att förråden samlades och ställdes til! förfogande för vederbörande företag. IK träffade ock avtal med Linoljeslageriernas Försäljnings AB angående inlösning för nyssnämnda ändamål av beslagtagna oljepartier.
651 I november 1940 borttogs den rätt som dittills tillkommit partihandeln att intill en viss kvot av 1938 års omsättning fritt försälja linolja till återförsäljare i och för deras rörelse. Det meddelades vidare, att tillståndsbevis för inköp av obemängd linolja endast komme att sparsamt medgivas för målningsarbeten. I stället skulle för flertalet ändamål, vartill linolja tidigare använts, tilldelas ena eller andra slaget av linoljehaltiga målaroljor. Vid dessas försäljning bragtes i tillämpning en viss poängvärdering, grundad på halten av i varan ingående linolja. Tillståndsbevis för inköp och förbrukning av linolja meddelades som förut av IK. Detta gällde såväl industrier, som för sin tillverkning voro i behov av linolja, som andra förbrukare. Beträffande målarolja utfärdade kommissionen ävenledes tillståndsbevis för inköp samt därjämte till smärre förbrukare inköpskort med därtill hörande kuponger. Till förbrukarna av linolja och linoljehaltiga målaroljor riktade IK en allvarlig vädjan att iakttaga yttersta sparsamhet med dessa varor, åtföljd av anvisningar om metoder att för olika ändamål ersätta desamma med linoljefria bestrykningsmedel eller tapeter. Den tilltagande bristen på lösningsmedel (terpentin och tungbensin m. m.), vilken föranlett beslag å dessa varor i augusti 1940, gjorde, att IK i mars 1941 beslöt att tillverkningen av linoljehaltiga målaroljor skulle upphöra och tilldelningen av linolja för bestrykningsändamål framdeles ske blott i form av obemängd sådan olja. I övrigt fortgick ransoneringen som förut. Med den sinande importen försämrades försörjningsläget för linolja alltmer. Lagren därav voro vid årsskiftet 1941/42 ej större än att de motsvarade högst % av den redan till föga mer än 20 % av den normala nedbragta årsförbrukningen. Det blev därför nödvändigt att ytterligare skärpa kontrollen över användningen och därvid framstod det som en naturlig åtgärd att utsträcka denna kontroll till att omfatta v i s s a a v l i n o l j a b e r e d d a f ä r g e r o c h a n d r a p r o d u k t e r , så att dessa såvitt möjligt komme de mest kvalificerade ändamålen till godo. Övervägandena härutinnan ledde till att på IK:s framställning beslag med därpå baserad handels- och förbrukningsreglering från början av januari 1942 genomfördes beträffande vissa slag av färger (trycksvärta och tryckfärger samt andra färger, beredda med torkande fet olja) samt kitt. Medverkande till beslutet var även det försämrade försörjningsläget för vissa vita pigment. I fråga om den kvotmässigt bestämda linoljetilldelningen till färg- och fernissindustrien skedde nu ingen ändring, såvitt det gällde tillverkning av varor, exempelvis lack- och emulsionsfärger, vilka av praktiska skäl icke inbegrepos under regleringen, ehuru kvoterna minskades. Linoljetilldelningen i övrigt till färg- och fernissindustrien omlades däremot på grundval av redovisning för vad företagen försålt mot från avnämarna mottagna inköpsbevis. För tryckfärgsindustrien fann IK lämpligt att bibehålla försörjningen med linolja i huvudsak obeskuren på grund av svårigheter att
652 erhålla lämpliga ersättningsmedel; tilldelningen av tryckfärger till tryckerierna avpassades efter förbrukningen åren 1940—41. I övrigt organiserades licensgivningen till förbrukare av färdigberedda färger, spackelfärg och kitt på basis av sträng behovsprövning. Licenserna, vilka utfärdades av IK, utställdes i poäng och berättigade till inköp av i licensen angiven vara till en myckenhet motsvarande däri utsatt poängtal. Å allt emballage (utom småförpackningar) skulle anges varans poängvärde. Försäljning fick även ske mot kuponger till växlingskort, som utlämnats från försäljningsstället. Utan hinder av ransoneringsbestämmelserna fick till en enskild förbrukare säljas tryckfärg i originalförpackningar om högst 25 g samt färdigblandad oljefärg i originalförpackning eller tub ävensom kitt i förpackningar om högst V2 kg intill en sammanlagd kvantitet av 5 kg per vecka och försäljningsställe. Med hänsyn till därvid vunnen oljebesparing ordnades ransoneringen på färgområdet så, att tilldelningen i huvudsak skedde i form av beredd maskinriven färg antingen såsom pasta jämte erforderlig mängd linolja eller målarolja för färgens färdigbehandling eller såsom för strykning färdig färg. IK tillsåg, att av pastorna salufördes ett antal standardiserade sorter med garanterad sammansättning. Till en början yppades bland målarna missnöje med tvånget att använda färdigblandade färger, enär detta enligt deras uppfattning ställde sig dyrare än när de själva fingo tillreda färgen. Då senare under ransoneringstiden något särskiljande av olja och färgvid tilldelningen ej vidare skedde, visade sig dock att målarna alltjämt togo ut en del av sin tilldelning i oljefärg, då de kommit till insikt om fördelen att använda maskinrivna färger. Gång på gång inskärpte IK i utsända cirkulär, att största sparsamhet måste vid målningsarbete iakttagas med linolja och linoljehaltiga produkter samt att målningsbehovet huvudsakligen måste täckas med oljefattigt eller oljefritt material. Där kommissionen funne oundgängligt behov av oljehaltigt målningsmaterial föreligga, komme detta att tillgodoses så långt möjligt. Detta gällde i fråga om byggnadsverksamheten samt industriens och hantverkets produktion. Där ommålning ifrågasattes enbart av skönhets-, trevnads- eller liknande skäl, kunde däremot tilldelning av linolja och av målningsmaterial innehållande linolja icke medges. Vid framställningar om tilldelning, som av ett eller annat skäl ansågs nödvändig, borde behovet styrkas av myndighetsperson, t. ex. ledamot av kristidsnämnd, byggnadsnämnd eller kommunalfullmäktige, landsfiskal eller fjärdingsman. De stränga grundsatser, efter vilka licensgivningen skedde, stimulerade bl. a. till en avsevärt ökad användning av oljefattiga emulsionsfärger, vilka i motsats till oljefärgerna fingo försäljas licensfritt. De flesta färgfabriker upptogo tillverkning av dylika färger. De fingo, sedan deras emulsionsfärger provats och godkänts, viss fri kvottilldelning av linolja för
653 denna tillverkning. Då någon tilldelning av linolja under de svåraste ransoneringsåren principiellt icke lämnades för utvändig målning av träväggar, kommo emulsionsfärger i viss utsträckning till användning även för sådana ändamål, men det visade sig vara ett misstag, enär de flesta emulsionsfärger icke voro lämpade härför. De licenserade linoljekvantiteterna växlade starkt från år till annat. Lägsta kvantiteten, 3 900 ton, förekom år 1942. Växlingarna sammanhängde med den varierande tillgången på linolja och linfrö inom landet samt de skiftande utsikterna till import. De första lättnaderna i regleringen kommo till stånd på våren 1944. Det medgavs då, att linolja eller oljefärg i viss omfattning fick tilldelas för målning av träväggar utvändigt; det kunde anses, att här förelåg ett länge eftersatt behov. Ökade möjligheter bereddes även att tillgodose den industriella produktmålningen och fartygsmålningen, varjämte tilldelningen av linolja höjdes för färgindustrien och de industrier som eljest voro i behov av ren linolja, såsom regnkläders-, linoleum- och vaxduksindustrierna. Samtidigt vidtogs den ändringen i försäljningsbestämmelserna, att försäljning av originalförpackningar av färdigblandad oljefärg m. m. frigavs, där förpackningens nettovikt icke översteg 1 kg samt färgen i förpackningen tillverkats på färgfabrikantens fria kvot av linolja. F r å n september 1944 medgavs fri försäljning av oljefärger och kitt och något senare av tryckfärger och smörjoljefernissa. I fråga om linolja lättades försäljningstvånget så tillvida, att förbrukare erhöllo rätt att utan licens göra inköp i poster om 5 kg per person och månad, under förutsättning att köpet av vederbörande handlande upptogs i en förteckning som berättigade honom själv till linoljeköp. En senare under år 1944 inträdd skärpning i försörjningsläget medförde, att de genomförda lättnaderna i regleringen till stor del måste återtagas i början av år 1945. Vad hushållningen på färgområdet beträffar sammanhängde detta bl. a. med att regleringsåtgärder i form av beslag och handelsreglering befunnits nödvändiga i fråga om s. k. vita pigment (zinkvitt, zinksulfidvitt eller litopon, blyvitt m. m.), till följd av att den dittills från Tyskland erhållna importen av dessa varor inställts. Förbrukare voro här ej endast färgfabrikerna utan även en rad andra branscher, främst gummi-, textil- och linoleumindustrierna, mellan vilka det gällde att åstadkomma en rättvis fördelning. Mot slutet av år 1945 mildrades regleringarna på hithörande varuområden på nytt i flera avseenden för att på våren 1947 åter stramas till. Oljefärger och kitt underkastades sålunda nu åter licenstvång. Först mot slutet av år 1949 fann IK tiden vara inne att avveckla linoljeregleringen och övriga härmed mer eller mindre nära sammanhängande varuregleringar. Mest betydde härvid, att genom den inhemska oljelinodlingens kraftiga utveckling en fast grund skapats för självförsörjning i väsentlig omfattning på ifrå-
654 gavarande viktiga varuområde. Med utgången av november 1949 upphävdes de författningar, varpå regleringen i fråga om linolja och närstående produkter baserats. Samtidigt upphävdes även beslaget å kinesisk och japansk träolja. Regleringen beträffande vita pigment hade till största delen redan tidigare avvecklats. Det nämndes ovan, att den svenska färgindustrien genom den nödtvungna avspärrningen föranleddes att under krigsåren i viss utsträckning bygga ut sina anläggningar. Därigenom skapades bättre förutsättningar för dem att i fortsättningen kunna möta den utländska konkurrensen såväl inom som utom landet. I övrigt torde kunna sägas, att linoljeregleringen genom det därigenom skapade tvånget att i möjligaste mån lita till egna resurser otvivelaktigt befrämjat och påskyndat den tekniska utvecklingen inom färgområdet liksom fallet varit på flera andra industriområden. Man kan här bl. a. peka på alkydhartsernas och pastornas ökade betydelse för produktion och förbrukning. Inom IK handhades linoljeregleringen liksom ock regleringen beträffande träolja och vita pigment av linoljebyrån, vilken, från att från början ha varit underställd kemiska avdelningen, under de senaste ransoneringsåren erhöll ställning som en självständig byrå, direkt underställd IK:s ledning. De i stort sett gynnsamma resultaten av byråns arbete torde i icke ringa mån få tillskrivas det goda samarbete som ägde rum med branschens män och det värdefulla biträde som vid regleringsverksamheten hela tiden erhölls från dessas sida. Tvätt- och rengöringsmedel samt ljus. Råvarutillgång och tillverkning. De svenska industrier, som huvudsakligen förbruka s. k. t e k n i s k t f e t t , äro tvättmedels- och ljusindustrierna. Av dessa har ljusindustrien mer och mer förlorat sin betydelse som följd av det elektriska belysningssystemets utbredning. Förutom fettämnen förbrukas för tillverkning av tvätt- och rengöringsmedel betydande mängder a l k a l i e r samt k a 1c i n e r a d soda. Den årliga åtgången för hithörande industrier av nu nämnda råvaror var under tiden närmast före kriget (åren 1936—38) enligt industristatistiken följande: animaliska fettämnen och fettsyror 8 420 ton, vegetabiliska fettämnen 17 550 ton, alkalier (kali- och natronlut) 6 800 samt kalcinerad soda 8 970 ton. De under samma tid tillverkade kvantiteterna av ifrågavarande fabrikat redovisas i årligt genomsnitt sålunda: Ton
Såpa Tvål Tvättpulver Lutpulver, tvål- och tvättlut m. m Ljus
33 780 8 090 10 290 1 330 1 820 Summa 55 310
655 En allmän översikt av fettämnesförsörjningen under kristiden har lämnats i den redogörelse angående mjölk och fettvaror, som ingår i kapitlet om livsmedelshushållningen (sid. 330 samt 342 ff.). Det meddelas där, att planläggningen och regleringen av fettförsörjningen i dess helhet uppdrogs åt LK i samverkan med IK. I de hushållningsplaner, som tid efter annan utarbetades, avdelades en viss mängd fettämnen för den kemisk-tekniska industrien, och det bestämdes vilka slag av fettråvaror som inom denna industri skulle få tagas i anspråk. Främst måste man på fettområdet tänka på att tillgodose livsmedelsbehoven. För övriga tillverkningar reserverades givetvis i första hand s. k. tekniskt fett, d. v. s. fettämnen som mindre väl lämpade sig för matbruk, men då de tillgängliga kvantiteterna av dylika fettämnen icke förslogo för den minimiproduktion, som ansågs erforderlig för åstadkommande av nödvändiga tvättmedel m. m., måste även icke obetydliga mängder matfett, särskilt talg och annat animaliskt fett, tillgripas för tekniska ändamål. Trots detta blev resultatet av den allmänna fettknappheten samt livsmedelsindustriens prioriet vid råvarufördelningen, att tillverkningen av såväl fetthaltiga tvätt- och rengöringsmedel som ljus måste under kristiden starkt inskränkas. Vid såptillverkningen — den största hithörande produktionsgrenen — hade före kriget huvudsakligen sojaolja kommit till användning. Denna råvara var under kriget praktiskt taget obefintlig. En god ersättning fann man i den t a 11 o 1 j a, som kunde framställas av vid sulfatcellulosatillverkningen som biprodukt erhållet flytande harts (sulfatharts). Fr. o. m. år 1940 togs talloljan i växande omfattning i bruk vid såpfabrikationen, som därigenom kunde upprätthållas i större utsträckning än som eljest skulle varit möjlig. Tallolja förbrukades under de senare krigsåren till en kvantitet av 5 å 6 000 ton per år. Särskilda åtgärder vidtogos för att öka tillverkningen av flytande harts. Sålunda bemyndigades RFN att uppköpa avsevärda kvantiteter av denna produkt, varvid ett med 20 öre per kg förhöjt pris betalades som premie för den hartsmängd, som utvunnits utöver ett visst normalutbyte. IK slöt vidare år 1943 avtal med Svenska cellulosaföreningen och Svenska pappersbruksföreningen angående viss avsättningsgaranti för flytande harts, och en clearingkassa inrättades inom IK för reglering av uppkommande prisdifferenser samt utbetalning av produktionspremier. (Se St. o. F. V sid. 94). Förutom för såptillverkning användes tallolja som flotationsmedel samt i viss utsträckning som ersättning för linolja. För att komplettera den bristande tillgången på fetthaltiga tvätt- och rengöringsmedel begynte tvättmedelsfabrikanterna att i ökad omfattning tillverka fettfria eller svagt fettsyrehaltiga fabrikat. Härtill krävdes i allmänhet k a l c i n e r a d s o d a , som därför blev föremål för växande efterfrågan. På detta område hade tvättmedelsfabrikerna emellertid att konkurrera med en annan industri, nämligen glasindustrien. Då brist på soda under
656 år 1943 började göra sig gällande, lades denna vara fr. o. m. maj d. å. under beslag och handelsreglering och tilldelades från denna tid för tvättmedelstillverkning endast i begränsade kvantiteter. Mot en förbrukning av soda för sådan tillverkning år 1942 om ca 15 000 ton svarade under åren 1944— 46 en förbrukning av endast 7 ä 8 000 ton per år. Till en viss grad kunde behovet av kalcinerad soda ersättas med kristallsoda, varav med visst statligt stöd en väsentligt ökad tillverkning upptogs inom landet. T i l l v e r k n i n g e n av t v ä t t - och r e n g ö r i n g s m e d e l samt l j u s redovisas i industristatistiken för åren 1939—48 sålunda (ton): År
Såpa
Tvål
Tvättpulver
1939 1940 1941 1942 1943 1944 1945 1946 1947 1948
37 590 24 360 12 390 8 930 13 670 17 050 16 290 16 150 16 990 19 800
10 820 8 570 6 900 4 750 4 680 9 280 8 760 9 550 10 730 10 540
15 080 16 350 18 900 26 860 24 090 21 800 22 930 24 200 28 810 30 330
Lutpulver
m. m.
Summa
Ljus
1 810 1560 1250 2 030 1 570 1 160 1 630 1 600 1270 1 790
65 300 50 840 39 440 42 570 44 010 49 290 49 610 51500 57 800 62 460
2 140 2 360
570 240 370 880 710 1 040 1 740 2 040
Beträffande r å v a r u f ö r b r u k n i n g e n för samma tillverkning kunna för åren 1939—45 följande siffror meddelas ( t o n ) : År
Animaliska fettämnen
Fettsyror
Vegetabiliska fettämnen
1939 1940 1941 1942 1943 1944 1945
8 200 11 590 9 690 6 220 5 350 8 830 9 280
2 500 2 290 2 140 1 870 1220 4 040 5 310
20 770 11 910 3 310 1 680 1 180 3 160 2 050
Tallolja
100 1 030 2 010 2 010 4 790 5 090 5 100
Summa fettämnen och oljor
Kalcinerad soda
31570 26 820 17150 11780 12 540 21120 21 740
10 920 12 600 11650 15 050 11280 7 360 8 160
Angående det s. k. fettspaltningstvånget samt förbudet mot att vid såpoch tvåltillverkning använda ospaltat fett se sid. 673. Regleringsåtgärder
beträffande
tvätt- och
rengöringsmedel.
Som i den allmänna redogörelsen för fettvaruhushållningen omnämnts, lågo alltsedan 12/5 1940 flertalet inom de tekniska fettförbrukande industrierna använda fettämnena jämte tallolja under beslag. Detta utsträcktes till övriga fettråvaror den 18/7 och den 29/12 1940. Samtidigt med det första fettämnesbeslaget förordnades genom kungörelse den 10/5 1940 om r e g l e r i n g a v h a n d e l n m e d t v å l o c h s å p a samt v i s s a a n d r a t v ä t t - o c h r e n g ö r i n g s m e d e l . Regleringen, som omfattade varor med högre fettsyrehalt än 4 %, baserades en-
657 ligt av LK och IK gemensamt utfärdade föreskrifter på en poängvärdering, i huvudsak upprättad på grundval av den i varorna ingående mängden fettämnen. Under en första fyraveckors ransoneringsperiod skulle tvättoch rengöringsmedel för förbrukning i enskilt hushåll få i allmänna handeln inköpas mot två kuponger till det tidigare utdelade inköpskortet A, av vilka var och en berättigade till inköp av varor med sammanlagt poängvärde av 30, motsvarande alternativt 125 g tvål, 300 g såpa eller 250 g tvättpulver eller en kombination av dessa varor enligt upprättad poänglabell. Efter den 9/6 1940 fick tillverkare eller importör icke försälja tvätteller rengöringsmedel, med mindre varans poängvärde funnes anbragt å emballaget. Andra förbrukare än enskilda hushåll, nämligen innehavare av tvättinrättning, rakstuga, frisersalong, hotell eller restaurang m. fl., skulle äga inköpa hithörande varor mot inköpslicens, utfärdad av vederbörande kristidsstyrelse. Tilldelningen skulle härvid i allmänhet begränsas till en myckenhet, som motsvarade 75 % av den beräknade förbrukningen under motsvarande period år 1939. Extra tilldelning kunde medges, då synnerliga skäl förelågo. Ransoneringen av tvätt- och rengöringsmedelsförbrukningen, så som den härmed upplagts, bibehölls sedan med vissa ändringar och jämkningar och med avsevärda variationer i fråga om de tilldelade kvantiteterna ända t. o. m. den 21/1 1949. Ledningen av ransoneringssystemet handhades av LK och de därvid tillämpade formerna överensstämde i stort sett med motsvarande förhållanden på livsmedelsområdet. Förbrukningsregleringen möjliggjorde väsentliga besparingar i fettåtgången för tvättmedelsändamål, vilken i fråga om såpa i någon mån ersattes genom användning av tallolja. I övrigt kompenserades minskningen i såp- och tvåltillverkningen genom ökad tillverkning av oorganiska fabrikat (jfr tabellerna å sid. 656). Snart började tillverkningen av s. k. kupongfria tvätt- och rengöringsmedel, d. v. s. varor med en fettsyrehalt av högst 4 % taga större omfattning än som med hänsyn till tillgången på fettråvaror kunde anses önskvärt. LK beslöt därför, att tvättmedelstillverkare fr. o. m. den 10/3 1941 icke utan kommissionens tillstånd skulle få använda sina förråd av beslagtagna fettämnen för tillverkning av kupongfria fabrikat. Licens för inköp av fettämnen skulle endast i begränsad omfattning lämnas för tillverkning av varor utanför regleringen och för tillverkning av under regleringen fallande varor endast under villkor att de inköpta fettämnena ej användes för tillverkning av kupongfria artiklar. En annan åtgärd i fettbesparande syfte var, att fettsyrehalten i såpa i viss mån nedsattes. Fr. o. m. den 5/5 1941 gällde som villkor för såptillverkares rätt att förfoga över beslagtagna förråd av fettråvaror samt för rätt att erhålla fortsatt licens för inköp av dylika varor, att såpa ej tillverkades med en fettsyrehalt överstigande 34 % eller understigande 30 %. Av kontrollhänsyn — för att göra förbrukningsregleringen mera effek42—116821
658 t i v — föreskrevs genom kungörelse den 18/7 1942, att yrkesmässig tillverkning över huvud av tvätt- och rengöringsmedel innehållande fett, olja, harts, tvål eller såpa fick ske endast efter tillstånd av IK, som därvid ägde att i samråd med LK föreskriva de villkor, under vilka tillståndet fick tillgodonjutas, samt, då anledning därtill gavs, återkalla tillståndet. Den nya ordningen, varigenom all tillverkning av tvätt- och rengöringsmedel gjordes beroende av tillstånd, tog sin början den 1/9 1942. Utan LK:s medgivande fick ej användas fettvaror av något slag i större mängd än som motsvarade den av kommissionen för dels kupongbelagda, dels kupongfria tillverkningar lämnade tilldelningen. Tillverkarna ålades att ställa sig till efterrättelse meddelade föreskrifter angående priset å av dem framställda produkter. I anledning av sodaregleringens genomförande från maj 1943 förordnades, att vad i kungörelsen den 10/5 1940 angående reglering av handeln med tvål och såpa etc. stadgats beträffande varor som omfattades av nämnda reglering skulle från den 18/7 1943 äga tillämpning jämväl å tvätt- och rengöringsmedel med en fettsyrehalt ej överstigande 4 %, därest i desamma inginge soda, pottaska eller natriumkarbonat till mer än 5 %. De under den sålunda utvidgade regleringen inbegripna tvätt- och rengöringsmedlen jämte kristallsoda sammanfattades under namnet s o d ab l ö t l ä g g n i n g s m e d e l . Den nya ransoneringen omfattade till en början kristallsoda samt 8 särskilda tvättmedelsfabrikat. Deras antal utökades sedermera till ett trettiotal. Regleringen baserades på en poängvärdering av soda-blötläggningsmedlen, graderad efter kvantiteten däri ingående soda. Enskilda förbrukare fingo inköpa hithörande varor endast mot kupong till inköpskort. Härvid nyttjades samma kort som vid tvättmedelsransoneringen och även i övrigt följdes bestämmelserna för denna. Varutilldelningen vid tvättmedelsransoneringen växlade ganska mycket under olika perioder. Tilldelningen omfattade för perioder av varierande längd i allmänhet 60 poäng. Beträffande tvål och tvättpulver m. m. gällde olika poängtal allt efter halten av fettsyra i fabrikatet, för såpa skulle från början 10 poäng alltid motsvara 100 g. Denna relation ändrades emellertid senare åtskilliga gånger. Ett särskilt kort — inköpskort D — kom fr. o. m. juli 1940 till användning vid tvättmedelsransoneringen. Tilläggskort, berättigande till inköp av en halv ranson utöver den allmänna, utlämnades dels för barn i ålder 0—6 år, dels till personer inom sådana yrkesgrupper, där med hänsyn till arbetets beskaffenhet behovet av tvättoch rengöringsmedel för den personliga hygienen kunde anses särskilt stort. Vad tvålen beträffar kompenserades den i allmänhet låga tilldelningen i någon mån därigenom att en s. k. standardtvål — en fylld toalettvål, innehållande något över hälften av fetthalten i vanlig tvål — fick inköpas till ett poängvärde av 10 poäng per styck mot eljest 20 poäng. Extra tilldelningar gåvos vid vissa tillfällen av en särskild tvättvål, benämnd Tvättvål
659 Special. I fråga om såpa fick tidvis en av en särskild råvara tillverkad s. k. specialsåpa, med mörkare färg än vanlig såpa men av i huvudsak jämförlig kvalitet, säljas utanför ransoneringssystemet. Ransoneringen av soda-blötläggningsmedel upphörde i september 1945, tvättmedelsransoneringen i januari 1949. Här nedan meddelas en översikt, som kvartalsvis anger storleken i gram per dag av de alternativa ransonerna av tvål, såpa och tvättpulver.
1940:2 3 4 1941:1 2 3 4 1942:1 2 3 4 1943:1 2 3 4 1944:1 2 3
Tvål
Såpa
Tvättpulver
9,4 8,8 8,6 8,6 8,1 6,1 6,1 4,7 4,3 4,3 4,2 4,1 4,3 4,3 5,9 7,3 11,4 13,0
21,0 17,4 9,3 7,1 7,8 15,3 15,3 4,4 3,6 5,1 11,4 10,2 10,7 10,8 11,9 13,9 11,8 12,0
17,5 14,6 14,3 14,3 13,9 10,2 10,2 7,8 7,1 7,1 7,0 6,8 7,1 7,2 7,9 8,2 13,6 12,9
1944:4 1945:1 2 3 4 1946:1 2 3 4 1947:1 2 3 4 1948:1 2 3 4
Tvål
Såpa
Tvättpulver
10,7 8,1 6,7 6,1 9,2 4,2 4,3 4,3 4,6 4,7 3,6 3,6 4,0 4,1 3,6 3,6 4,2
11,9 11,9 9,6 10,7 10,7 10,6 10,8 11,4 13,7 14,8 12,4 12,9 14,3 17,1 26,9 11,8 13,7
11,1 10,0 8,9 10,1 16,9 7,1 7,2 7,1 7,7 7,9 6,0 6,0 6,7 6,9 6,0 6,0 6,9
Den inskränkta tillgången på fetthaltiga tvättmedel och råvaror härför gjorde, att större uppmärksamhet än förut kom att ägnas frågan om s. k. m j u k g ö r i n g eller a v h ä r d n i n g av t v ä 11 v a 11 e n. Genom verkställd undersökning hade IK konstaterat, att nära en tredjedel av landets maskintvätterier saknade kännedom om tvättvattnets hårdhet. En fjärdedel av landets maskintvätt beräknades bli behandlad av företaaare, som, fastän de arbetade med hårt eller medelhårt vatten, icke vidtagit någon åtgärd däremot. Detta medförde en betydande merförbrukning av tvål -— enligt kommissionens uppskattning omkring 300 000 kg 50-procentig tvål per år — och även minskad livslängd hos tvättgodset. I ett på våren 1941 utsänt cirkulär fäste kommissionen tvätteriägarnas uppmärksamhet härpå samt meddelade råd om hur hårdheten hos vattnet skulle avlägsnas. Regleringsåtgärder
beträffande
ljus.
Vid den planläggning av fetthushållningen Under år 1941, som företogs på senhösten 1940, visade det sig, att de fettillgångar, vilka kunde väntas stå till förfogande för tekniska ändamål, komme att bli avsevärt knappare iin man tidigare räknat med. Detta hade sin orsak däri, att produktionen av t a 1 g och b e n f e 11 — de inhemska fettslag, som man framför allt hade
660 att påräkna för tvättmedels- och ljustillverkningen — alltmer effektiviserats, så att utvinningen av matnyttig vara procentuellt avsevärt stegrats. IK beslöt, att den av ovannämnda skäl nödvändiga reduktionen av lettråvaruförbrukningen borde främst drabba ljustillverkningen, då en ytterligare beskärning av tvättmedelsproduktionen syntes böra om möjligt undvikas. Avtal ingicks i november 1940 med den huvudsakliga ljusproducenten, Liljeholmens Stearinfabriks AB, varigenom bolagets tillverkning starkt begränsades samt dess leveranser av såväl ljus som stearin och olein ställdes under IK:s kontroll. I slutet av året gick man ett steg vidare. På IK:s hemställan utfärdades den 30/12 1940 kungörelse angående beslag å ljus samt reglering av förbrukningen av denna vara. Beslaget, som trädde i kraft den 7/1 1941, omfattade alla slag av ljus, vare sig framställda av stearin, paraffin, vax, talg eller annat ämne, och handeln därmed underkastades sträng ransonering. Därest ej annat föreskrevs, skulle ljus få i allmänna handeln inköpas endast mot särskilt av LK eller å dess vägnar utfärdat bevis om inköpsrätt. Handhavandet av denna reglering uppdrogs alltså liksom tvättmedelsregleringen åt LK. För förbrukning i enskilt hushåll utgjordes inköpsrättsbeviset av utav kristidsnämnd utfärdat inköpskort (inköpskort J ) . Sådant kort fick efter ansökan i regel endast utfärdas för hushåll, som icke hade tillgång till elektriskt ljus eller gasbelysning och som icke erhållit tilldelning av lysfotogen eller innehade tillräckligt förråd därav. För varje hushåll fick, oavsett hushållets storlek, i allmänhet endast ett kort utfärdas, undantagsvis två, därest på grund av särskilda omständigheter sökandens behov av ljus prövades vara särskilt stort. Andra förbrukare än enskilda hushåll fingo inköpa ljus mot särskild licens. Sådan skulle i begränsad omfattning få meddelas kyrkor, religiösa samfund, trafikföretag, barnhem, sjukvårdsanstalter och andra därmed jämförliga inrättningar och företag. Licens för kyrkor etc. skulle tills vidare som regel utfärdas att gälla endast för inköp av s. k. lyxljus. Envar detalj- eller partihandlare ägde att i enlighet med de ursprungligen givna ransoneringsbestämmelserna slutförsälja sitt förråd av ljus. Därefter begränsades rätten till handel med ljus till vissa särskilda handlande. Av LK utsagos de personer och företag, som skulle äga bedriva partihandel med ljus, sammanlagt ca 60 st. Varje kupong till inköpskort J berättigade till inköp av 425 g, d. v. s. ungefär vikten av ett paket »nyttoljus». Ransoneringsperioderna för ljus gåvos olika längd, kortare under vinterhalvåret och längre under sommarhalvåret, varigenom förbrukningen avpassades med hänsyn till belysningsbehovet. Under sommaren 1942 var försäljningen helt inställd. En särskild tilldelning av ljus skedde till varje jul, därigenom att för varje barn under 16 år gavs rätt att mot kupong till inköpskort A (beredskaps-
661 kortet) inköpa ett paket julgransljus. Förbrukare, vilka icke erhållit tilldelning av julgransljus, fingo rätt att till julen, ävenledes mot kupong, inköpa lyxljus med undantag av julgransljus till en myckenhet av omkring 100 g. Tillverkare av ljus kunde erhålla LK:s tillstånd att tillverka dylika ljus av råvaror, som ej voro underkastade beslag eller handelsreglering. Ljusransoneringen upphörde den 8/9 1946 utom beträffande julgransljus, innehållande stearin. Även dessa frigåvos från den 21/12 s. å. Ljustillverkningens omfattning under kristiden framgår av tabellen å sid. 656. Produkter av övrig kemisk industri. Beredskapsåtgärder. Under åren närmast före krigsutbrottet hade rikskommissionen för ekonomisk försvarsberedskap på det kemiska varuområdet liksom beträffande en rad andra varuslag verkställt undersökningar rörande försörjningsläge och produktionsmöjligheter, vilka sedermera kommo till god nytta. Dessutom hade genom statens reservförrådsnämnds försorg en upplagring skett av vissa strategiskt viktiga kemiska varor och denna lagringsverksamhet fortsattes, i den mån det var möjligt, även under de första krigsåren. Ifrågavarande beredskapslager kommo att spela en betydande roll under krigstiden och bidrogo avsevärt till att många hotande bristsituationer ej behövde få den kritiska tillspetsning, som eljest skulle ha blivit fallet. De administrativa och tekniska organen för försörjningen industriområdet och deras verksamhet.
på det
kemiska
Handhavandet av försörjningsfrågorna på det kemiska varuområdet förlades vid de stora försörjningskommissionernas upprättande i början av november 1939 i huvudsak till IK, men en viss arbetsfördelning genomfördes i första hand mellan IK och LK på sådant sätt, att de rent livsmedel skemiska industrierna inrangerades inom LK:s kompetensområde, trots att själva industriproduktionen var utpräglat kemisk till karaktären. Detta gällde för sockerindustrien, jästtillverkningen, jäsningsindustrierna, stärkelseförädlingen, fettförädlingen, choklad- och sötvaruindustrien m. fl. Dessa hämtade sina råvaror huvudsakligen från jordbruket och de framställda produkterna hade sin största betydelse för det konsumtionsområde, som LK administrerade, alltså i första hand den stora allmänheten. I den mån de nämnda industriernas produkter eller i övrigt kemiska varor inom LK:s varuområde voro av vikt även för andra industribranscher och för hantverket, sköttes i förekommande fall ransoneringen till dessa ofta av IK. Sålunda fördelade IK:s kemiska avdelning, i nära samarbete med LK, linolja och andra torkande oljor till industri, hantverk och allmänhet, fett
662 och fetthaltiga tvättmedel, mjöl och socker m. m. till diverse industrier och hantverk o. s. v. Vissa varor och industrier kommo att intaga en mellanställning mellan LK och IK. Detta gällde bl. a. för gödselmedelsfabrikerna samt för tvättmedelsindustrien och ljusfabrikationen. När en särskild bränslekommission bildades år 1940, kommo på motsvarande sätt vissa andra kemiska industrier och varor att överflyttas från IK:s kemiska avdelning till den nya kommissionen. Så blev fallet med bl. a. sprittillverkningen samt mineraloljeraffinaderierna och gasverken resp. dessas huvudprodukter. Så skedde även med råvarufrågorna för de viktiga kemiska industrier, som baseras på ved (cellulosaindustrien, träkolningen, garvämnesindustrien). Läkemedelsfrågorna och därmed även i viss utsträckning läkemedelsindustrien överfördes från IK till medicinalstyrelsens materielnämnd. De betydelsefulla kemiska problem, som sammanhängde med försvarets upprustning och främst den forcerade ammunitionstillverkningen, omhändertogos till stor del av särskilda myndigheter, såsom statens ammunitionsnämnd. Även inom IK ägde undan för undan en differentiering rum. Sålunda hänfördes cellulosaindustrien och dess huvudtillverkningar redan från början till kommissionens skogsavdelning, medan biprodukterna vid denna industri huvudsakligen hörde till kemiska avdelningen. Gummiindustrien och dess produkter sköttes under de första krigsåren av en byrå inom kemiska avdelningen, gummibyrån. Så småningom svällde dock ransoneringsuppgifterna inom sistnämnda byrå så kraftigt, att den bröts ut ur kemiska avdelningen och gjordes till en självständig byrå, som direkt underställdes kommissionens ledning. Detsamma blev förhållandet med kemiska avdelningens smörjoljebyrå samt i ett senare skede även med dess linoljebyrå och glasbyrå. Den kemiska produktionen av vissa byggnadsmaterial, såsom cement, fönsterglas, sanitetsporslin, linoleum, takpapp e t c , övervakades av IK:s byggnadsavdelning i nära samarbete med kemiska avdelningen. Den kemiska avdelningens verksamhet kom därför att till icke ringa del bestå i ett koordinerande samarbete med andra avdelningar och byråer inom IK, med de övriga försörjningskommissionerna, priskontrollnämnden, reservförrådsnämnden, medicinalstyrelsens materielnämnd, ammunitionsnämnden m. fl. De flesta av de frågor, som föllo inom ramen för detta samarbete, behandlas i annat sammanhang och förbigås därför i denna framställning. Även verksamheten inom de byråer, som avsnördes från kemiska avdelningen — alltså de för gummi, smörjoljor, glas och linolja — beröres på andra ställen i denna bok. Den utveckling och förändring av försörjningsmyndigheternas karaktär och verksamhet, som angivits här ovan, ägde givetvis samband med änd-
ringar i försörjningsproblemens egen natur under krigs- och avspärrningsåren. Bland de faktorer, som bestämde huvuddragen av utvecklingen på det kemiska området, må nämnas följande: 1) Försvarets och upprustningens behov, vilka anmälde sig omedelbart vid krigsutbrottet. 2) Avspärrningen västerut i april 1940, vilken aktualiserade en mängd försörjningsproblem. Framförallt drabbade denna avspärrning vår normala import av inånga betydelsefulla naturprodukter från England och transoceana länder, på det kemiska området speciellt smörjoljor och andra mineraloljeprodukter, linolja, fettråvaror, rågummi, hartser och växer, garvämnen, glycerin, toluol etc. 3) Tysklands successiva bortfall som leverantör hösten 1944 och våren 1945. Huvudparten av kemikalieimporten samt även en stor del av importen av vissa andra viktiga kemiska varor, framför allt salt och svavel, kom nämligen under krigsåren liksom tidigare från Tyskland och tyskockuperade områden. Då de övriga industriländernas kemikalieproduktion ej utan vidare kunde ersätta bortfallet av den tyska exporten, fortforo dessa svårigheter till stor del även under de första efterkrigsåren. I det löpande arbetet hade IK:s kemiska avdelning dels uppgiften att följa och vid behov ingripa i varuförsörjningen, dels uppgiften att vara mötesplatsen för överläggningar med de olika kemiska företagen eller företagsgrupperna. När det gällde att följa varuförsörjningens utveckling, utgjorde statistiken ett ovärderligt hjälpmedel. I krigets början förelåg framför allt kommerskollegii handels- och produktionsstatistik, förutom de speciella varuutredningar som rikskommissionen för ekonomisk försvarsberedskap hade verkställt. Allt detta material visade sig dock rätt snart vara otillräckligt och IK började därför tidigt att från flertalet industrier och kemikaliegrosshandlare infordra mer uttömmande uppgifter angående lagerhållningen (kvartalsvis, sedermera halvårsvis) och konsumtionen (helårsvis) av ett stort antal kemiska varor. På IK:s begäran gjordes även handelsstatistiken mer upplysande genom uppdelning av vissa statistiska nummer och kommerskollegii produktions- och konsumtionsstatistik utvidgades. Vidare bemödade sig kommissionen att genom en nära och fortlöpande kontakt med producenter, konsumenter, importörer, handelsagenter och andra skaffa snabbare och ibland även säkrare informationer. En ännu fullständigare kartläggning erhölls givetvis genom beslag och inventeringar, när sådana genomfördes. I fråga om en del varor blevo försörjningssvårigheterna stora och många gånger även långvariga. Särskilt gällde detta för de transoceana varor, som drabbades av avspärrningen 1940. Andra varor däremot genomlöpte endast en kortvarig kris. Myndigheternas åtgärder anpassades i görligaste mån härefter. Frivilliga överenskommelser mellan kommissionen, konsumenterna, producenterna och importörerna, frivilliga underhandsransone-
664 ringar, lagerminskning och lageröverflyttning, bidrag ur RFN:s lager, tilldelning av transporttillstånd för import med lejdbåtarna etc. tillhörde de åtgärder, som många gånger kunde klara en brydsam situation utan att beslag och ransonering behövde tillgripas. Förutsättningen för att sådana arrangemang skulle ha utsikt att lyckas var givetvis lojalitet och samarbetsvilja från det privata näringslivets sida, och det har från IK:s sida betygats, att både enskilda företag och branscher vanligtvis arbetade uppriktigt lojalt och hand i hand med myndigheterna. Flera industri- och importbranscher bildade råvaruföreningar som skötte varufördelningar, slöto kontrakt med producenter etc. Tidigare nämndes, att IK:s kemiska avdelning blev ett forum för överläggningar beträffande många kemiska industrier. De bekymmer, som här fördes fram, gällde de mest olikartade problem, såsom frågor angående råvaror, förnödenheter, nybyggnader, maskin- och materialanskaffning, emballage, transportmedel, kraft och bränsle, arbetskraft, avsättningskontrakt, fördelningen av producerade varor, hjälp i exportärenden etc.
Varuförsörjninge
n.
Kol, ved och olja som råvaror för kemisk
industri.
Kol i olika former, svavel, stensalt, kalksten, vatten och luft utgöra de utgångsmaterial, som spela den största rollen inom kemisk industri. Inom de kol- och oljeproducerande stora industriländerna är sålunda den kemiska industrien en mycket betydande konsument av stenkol, koks, bergolja och naturgas. Så är däremot icke fallet i vårt land, där än så länge den allt övervägande delen av nämnda varor användes som bränsle och drivmedel, alltså som energikälla. De få tiotusental ton stenkol, koks och träkol, vilka ingingo som råvara i sådana kemiska produkter som karbid, acetylen, kalkkväve, kolsyra, kolsvavla m. fl., voro under krigsåren obetydliga i jämförelse med de mängder som konsumerades för andra ändamål och kunde därför som regel få disponeras utan större bekymmer. Tillgången på mineraloljor var givetvis knapp under kriget. På det kemiska försörjningsområdet medförde detta bl. a., att mineraloljeraffineringen måste inställas och att därigenom den inhemska tillverkningen av vissa därvid erhållna produkter, såsom smörjoljor, asfalt m. m., försvann. Då de hithörande försörjningsproblemen emellertid handlades huvudsakligen av BK och IK:s smörjoljebyrå, kunna de här förbigås. Till BK:s verksamhetsområde hörde också de vedproblem, som berörde vissa kemiska industrier, framför allt träkolningen och garvämnestillverkningen, vilka använda ved icke endast som bränsle utan även som råvara i fabrikationen.
665 Svavel och
svavelkis.
Sverige hade före upptäckten av de västerbottniska malmfyndigheterna varit vanlottat, när det gällde svavel. Den enda svaveltillgång, som tidigare fanns, var sålunda svavelkis i Falu gruva. I början av 1930-talet tillkom lyckligtvis svavelkisen i Bolidengruvan, så att landets totala årliga svavelkisbrytning vid krigsutbrottet uppgick till över 150 000 ton. Därtill kom en produktion av rent svavel i samband med vissa Bolidenmalmers bearbetning vid smältverket i Rönnskär. Denna måste dock av olika skäl nedläggas i början av kriget, men i gengäld började det nyanlagda skifferoljeverket i Kvarntorp att utvinna svavel i ungefär samma omfattning. Sedan gammalt ha betydande mängder svavelkis importerats från Norge samt svavel från Norge och USA. Svavelimporten från USA bortföll, men importen av svavel och kis från Norge kunde fortgå tillfredsställande. Svavel i form av svavelkis användes i vårt land dels för tillverkning av svavelsyra, dels för tillverkning av sulfitcellulosa. För det senare ändamålet förbrukas dessutom stora mängder rent svavel. Rent svavel användes vidare, ehuru i betydligt mindre mängder, vid tillverkningen av kolsvavla samt inom lantbruket och gummiindustrien. Utökningen av svavelsyra- och superfosfattillverkningen under krigsåren medförde vid ett par olika tillfällen brist på svavelkis. Denna var särskilt kännbar 1941 och 1942, innan Bolidenbolaget kunde bryta och framtransportera den svavelkis, som fanns i Kristinebergsgruvan. Även svavelförsörjningen var otillräcklig under samma tid. Varken svaveld i e r svavelkisbristen behövde dock medföra någon egentlig produktionsminskning utan situationen klarades genom frivillig omfördelning av leveranser, lagerminskningar och andra arrangemang. Nedanstående tabell lämnar vissa uppgifter över svavel- och svavelkisförsörjningen under krigsperioden. Siffrorna äro hämtade ur den officiella statistiken och avse ton (med avrundning till jämna 100-tal). Svavelkis
Svavel
Produktion År
1936/38 1939 1940 1941 1942 1943 1944 1945 1946 1947 1948
Direkt användbar malm 85 200 74 300 85 300 30 400 38 900 24 900
27 500 30 400
Summa
Nettoimport
Produktion
Slig
Nettoimport
79 300 117 400 108 900 196 400 263 400 300 100 317 500 262 000 280 200 283 100 361 600
164 500 191 700 194 200 226 800 302 300 325 000 317 500 262 000 280 200 310 600 392 000
184 700 163 100 69 500 15 900 31 000 — 1 5 000 20 300 — 2 9 100 — 1 6 000 — 9 100 14 800
18 600 20 600 18 200 9 500 9 000 14 900 16 800 24 700 21 700 14 200 12 400
63 500 63 800 25 500 28 400 31600 29 500 8 700 7 000 50 200 55 100 55 500
666 Salt (koksalt, natriumklorid). Sverige har inga egna salttillgångar och har därför sedan urminnes tider varit hänvisat till import, framför allt från Tyskland. Redan Gustav Vasa lade speciell vikt vid saltimporten och än i dag torde knappast någon importvara, med undantag för stenkol, vara så nödvändig för oss som just salt. Avspärrningen år 1940 medförde inga försörjningsproblem. Tvärtom kunde vi ända fram till 1944 importera från Tyskland icke endast vad som motsvarade vår löpande och stigande konsumtion utan även tillskottskvantiteter för upplagring. Mot slutet av kriget upphörde dock importen och under en övergångsperiod 1944—45 måste alla de hos RFN upplagda beredskapslagren jämte de enskilda lagren tillgripas. I januari 1945 infördes beslag å och ransonering av salt såväl för industrien som för lantbruket och hushållen. När efter krigsslutet saltimporten kunde återupptagas, upphävdes nyssnämnda beslag och ransonering. (Se St. o. F. VI sid. 230, VII sid. 53.) I samarbete med försörjningsmyndigheterna gjordes under krigsåren ett par försök att åstadkomma en inhemsk utvinning av salt. Det ena projektet, som avsåg en utfrysning av salt ur havsvatten i Gullmarsfjorden i Bohuslän, gav intressanta resultat men nedlades dock redan under krigsåren. Det andra projektet, nämligen försöken att genom djupborrning i Höllviken i sydvästra Skåne söka utvinna helst både salt och olja, bearbetades mera långvarigt. Man påträffade på stort djup tämligen koncentrerade lösningar av salt och glaubersalt. Koncentrationen och sammansättningen av dessa vattenlösningar var dock sådan, att en framställning av salt och glaubersalt ur desamma ej ansågs vara ekonomiskt genomförbar. Även ur beredskapssynpunkt hade projektet den nackdelen, att stora mängder kol åtgick för indunstningen och att den geografiska belägenheten ej var gynnsam. Salt förbrukas sedan gammalt av människor och djur (hösalt). Vidare åtgår salt för konservering av livsmedel (konservindustrier, margarin- och smörtillverkning), för konservering av hudar, för vattenrening och för många andra behov. De största kvantiteterna gå dock numera till den kemiska industrien, där salt utgör råvaran vid tillverkningen av bl. a. klor, alkali, glaubersalt, saltsyra, AlV-syra, klorkalcium, klorat m. m. Av förbrukningen vid krigsutbrottet torde omkring 1/3 ha fallit på kemisk industri och a/a på andra konsumtionsområden. Under och efter kriget har den kemiska industrien byggts ut så att dess saltförbrukning mer än fördubblats, medan övrig förbrukning knappast ökats något. Följande sammanställning belyser saltimportens omfattning (nettoimport) samt den i produktionsstatistiken angivna industriförbrukningen, vilken dock åtminstone för de tidigare åren ej torde vara fullständigt redovisad.
ton
Industriförbrukning ton
1936/37 1938 1939 1940 1941 1942
188 000 238 400 251 200 184 600 197 100 202 000
44 300 48 200 55 500 55 800 68 900 83 300
Glaubersalt
(natriumsulfat).
År
Import
Ar
1943 1944 1945 1946 1947 1948 .
ton
Industriförbrukning ton
211 700 232 700 63 800 245 100 293 100 291 700
96 800 109 100 108 700 96 900 146 100 141 800
Import
Genom uppslutning av vanligt salt med svavelsyra erhålles glaubersalt och saltsyra. Den största förbrukaren av glaubersalt är sulfatcellulosaindustrien. Det svenska behovet uppgår vanligtvis till drygt 100 000 ton och täcktes före kriget till största delen genom import från Tyskland, Storbritannien och Belgien. En viss produktion fanns även inom landet, nämligen vid Reymersholmsbolagets verk i Oskarshamn. Skagerackspärren 1940 medförde inga försörjningssvårigheter utan importen från Tyskland fortgick i fullt tillräcklig omfattning fram till 1944. Under 1944 och 1945 överbryggades svårigheterna genom att RFN:s betydande lager togos i anspråk. Även den inhemska produktionen hade då vuxit. 1946 kunde ånyo rätt betydande kvantiteter importeras från Storbritannien och Belgien. Glaubersalt lades under beslag och ransonering 1943, men anledningen härtill var huvudsakligen den, att glaubersalt började användas (såsom ersättning för soda) av andra industrier än dem som normalt förbrukade varan. En del sådana nytillkomna smärre konsumenter kunde i slutskedet ej tilldelas tillräckligt med glaubersalt. Däremot torde det icke vid något tillfälle ha förekommit, att cellulosafabrikerna behövde minska sin verksamhet på grund av glaubersaltbrist. Importens och produktionens storlek framgår av nedanstående tabell. Kvantiteterna äro angivna i ton. Ar 1936/38 1939 1940 1941 1942 1943
Kalcinerad
Produktion Import 13 200 15 600 17 900 28 200 28 200 29 400
Summa
152 100 165 300 1944 117 600 133 200 1945 82 800 100 700 1946 45 600 73 800 1947 51200 79 400 1948 45 500 74 900
Ar
Produktion Import 32 400 32 000 38 100 44 300 46 900
26 500 26 200 33 300 87 400 93 200
Summa 58 900 58 200 71400 131 700 140 100
soda (natriumkarbonat).
Soda tillverkas i de stora industriländerna av vanligt salt, kol, kalksten och ammoniak. Planer på svensk produktion ha förelegat vid åtminstone ett par tillfällen, men bristen på salt och de relativt höga kostnaderna för kol ha omöjliggjort ett förverkligande. Sverige var därför såväl före kriget
668 som under krigsåren helt hänvisat till att täcka sitt behov genom import, företrädesvis från Tyskland. Jämväl under krigsåren kunde importen bibehållas och även något ökas, men behovet inom landet steg år från år, så att tillgången redan år 1942 ej motsvarade den ökade efterfrågan. De största förbrukarna av soda äro glas- och tvättmedelsindustrierna. Genom bristen på bleckplåt för konservemballage ökades behovet av emballageglas och minskningen av fönsterglasimporten frampressade en utbyggnad av den svenska produktionen av fönsterglas. Ransoneringen av fetthaltiga tvättmedel skapade starkt ökade behov av tvätt- och rengöringsmedel på kemikaliebasis o. s. v. Även för många andra industrier, såsom metalltillverkning, textil- och läderindustri, olika branscher av kemisk industri, livsmedelsindustri m. fl., är sodan en oumbärlig råvara. Sodan lades under beslag och ransonering från den 1/5 1943. Allt eftersom läget blev svårare, framstod det som önskvärt att jämväl vissa andra kemikalier, vilka inom olika användningsområden kunde helt eller delvis ersätta sodan, även kunde indragas i ransoneringssystemet. Så skedde på hösten 1943, då vissa natriumfosfater, natriumbikarbonat, natriummetasilikat, vattenglas, pottaska (kaliumkarbonat), natronlut, kalilut och glaubersalt lades under IK:s kontroll genom beslagsförfarande. Samtidigt infördes genom LK:s försorg kupongransonering av sodahaltiga tvätt- och rengöringsmedel för hushållen (s. k. soda-blötläggningsmedel), vilken utgjorde en motsvarighet till kupongransoneringen av fetthaltiga tvättmedel. (Angående sodaregleringen se sid. 658 samt St. o. F. IV sid. 343, V sid. 82.) Genom att fördela och ransonera importen, den eventuella svenska produktionen samt RFN:s lager av soda i samband med varornas användning undvekos alltför svåra återverkningar inom viktigare industrier. Jämsides härmed upptogs delvis i samarbete med försörjningsmyndigheterna viss ersättningsproduktion även på detta område. Sålunda byggdes bl. a. en fabrik, som tillverkade kristalliserad soda med utgångspunkt från natronlut, den inhemska tillverkningen av natriumfosfater och metasilikat utvidgades, glasbruken måste i viss omfattning ersätta sodan med glaubersalt etc. Här ovan omnämnda regleringar upphörde i september 1945. Emellertid fortfor knappheten på soda i hela Europa ännu under år 1946. Vissa leveranser kunde väl erhållas från England och USA, och småningom inträdde på nytt den stora Solvaykoncernen som leverantör, nu icke från sina tidigare tyska fabriker utan från fabrikerna i Frankrike. Likväl var försörjningsläget ännu så ovisst, att ransoneringssystemet för kalcinerad soda återinfördes från den 1/10 1946 och nu även kombinerades med importreglering. Denna nya ransonering samt beslagen å soda och vissa natriumfosfater m. m. upphörde först med utgången av mars resp. december 1949. Uppgifter angående importen av kalcinerad soda samt förbrukningen
669 därav inom dels glasindustrien, dels tvättmedelsindustrien meddelas här ned;.ii (ton). Förbrukning inom
Förbrukning inom
Ar
Import
glasindustrien
tvättmedelsindustrien
1936/3S . . 1939 . . . . 1940 . . . . 1941 1942 . . . . 1943
37 300 39 600 41 200 33 200 28 500 27 900
17 100 17 600 12 800 13 300 17 200 14 600
9 000 10 900 12 600 11 600 15 000 11 300
Alkali
(natronlut och kalilut)
Ar
Import
1944 1945 1946 1947 1948
27 300 11200 20 200 35 300 59 500
glasindustrien
tvättmedelsindustrien
9 400 10 100 17 000 15 600 18 900
7 400 8 200 8 400 10 200 14 300
och*klor.
Genom olika kemiska förfaranden kan man tillverka alkali ur vanligt salt (resp. motsvarande kaliumsalt, kaliumklorid). I Sverige har man valt den elektrolytiska metoden, som innebär att en lösning av salt (resp. kaliumklorid) i vatten sönderdelas med hjälp av elektrisk ström, varvid man erhåller dels klorgas, dels flytande natronlut (kalilut), som kemiskt sett utgöres av natriumhydroxid (kaliumhydroxid) löst i vatten. Handelsformen är oftast 38 %-ig (resp. 50 %-ig). Genom indunstning kan man borttaga vattnet och få fast vara, som är i det närmaste 100 %-ig. Redan före sekelskiftet byggdes den första klor-alkalifabriken i Sverige (nuvarande Elektrokemiska AB i Bohus) och under mellankrigsperioden byggdes ytterligare tre sådana, dessa senare i direkt anslutning till cellulosafabriker (Stora Kopparbergs Bergslags AB i Skutskär, Mo & Domsjö AB vid Örnsköldsvik och Uddeholms AB i Skoghall). Cellulosablekningen utföres nämligen genom att man behandlar massan ömsevis med klor och natronlut, och cellulosablekningen var före kriget huvudkonsumenten när let gällde alkali och nära nog den enda förbrukaren av klor. Sverige kunde vid krigsutbrottet täcka största delen av sitt klorbehov och sitt alkalibehov från inhemsk produktion. Det som fattades kunde importeras, vanligen från Tyskland. De största alkalikonsumenterna — förutom cellulosafabrikernas blekerier —• voro till en början såp- och tvålfabrikerna samt den blygsamma konstsilketillverkning som framkom under 1930-talet. Under kriget växte emellertid nya storförbrukare fram, i främsta rummet den nya stora cellullfabriken i Älvenäs, mineraloljeraffinaderierna, acetylsalicylsyrafabrikationen m. fl. Samtidigt tillkommo flera nya kemiska tillverkningar som relativt stora klorkonsumenter, nämligen produktionen av bl. a. trikloretylen, butanol, etylenglykol, polyvinylklorid samt tidvis även saltsyra och klorkalcium. För att möta det ständigt växande klor- och alkalibehovet utbyggdes alla de gamla fabrikerna i flera etapper och dessutom byggdes mot slutet av
670 kriget en ny fabrik, även denna sista i direkt anslutning till cellulosaindustrien (Svenska Cellulosa AB:s fabrik i Östrand). Under senare delen av kriget blev särskilt alkaliförsörjningen svårbemästrad och svårigheterna kvarstodo och skärptes ytterligare under de bada första efterkrigsåren, då importmöjligheterna fortfarande voro små. Beslag och ransonering gällde beträffande natriumhydrat m. m. från den 8/7 1943 t. o. m. den 8/9 1945 (formellt kvarstod beslaget ända till utgången av år 1949). Ransoneringssvårigheterna voro synnerligen stora, bl. a. därför att de företag som ägde fyra av de fem producerande fabrikerna samtidigt voro de största konsumenterna. Svårigheterna ökades ytterligare av att alkaliproduktionen i viss mån var beroende av möjligheten att finna användning för den samtidigt erhållna klorgasen. I vissa lägen uppstod kloröverskott, och eftersom klorgasen som regel ej kan släppas ut i luften eller vattendragen måste alkaliproduktionen då minskas till den nivå som motsvarade avsättningsmöjligheterna för klor. IK hade därför anledning att stödja utvecklingen av sådana nya industrier som kunde förbruka klor i större omfattning. I nedanstående tabell meddelas uppgifter dels angående produktion och import av natrium- och kaliumhydrat, dels angående produktionen av klor och klorblekningsmedel. En viss, ej obetydlig import av klorkalk ägde rum före kriget och de första krigsåren, nämligen åren 1936/38 i genomsnitt 11 800 ton, år 1939 7 400 ton och år 1940 3 400 ton. Därefter upphörde denna import. Siffrorna i tabellen avse ton. Natriumhydrat ber. som 100%-ig Ar Prod.
Nettoimport
Kaliumhydrat ber. som 100%-ig Prod.
1936/38 14 800 2 300 1 700 1939 . . . . 18 100 7 500 2 100 1940 16 200 2 000 1 900 1941 . . . . 21 100 3 800 1 400 900 1942 . . . . 25 100 4 300 1943 . . . . 31 000 4 400 1400 1944 . . . . 32 700 3 500 1 500 1945 36 8( 0 8 100 2 500 1946 . . . . 40 1J0 — 2 900 2 000 1947 4 C "00 4 300 3 200 1948 57 700 — 200 3 600 1 Beräkn ad som 10C %-ig blekaiide klor.
Klorkalcium
Klor, flyt. eller gasiormig
Nettoimport 2 900 3 700 1 600 800 100 200 500
—
100 300
— 400 — 1 100
NatriumKlorkalk 1 hypokloritlösning x Produktion
9 100 12 100 11300 12 900 14 900 21900 24 700 27 700 29 600 37 400 44 600
3 700 3 100 2 700 2 300 2 700 1 700 1400 2 500 2 900 3 000 2 800
500 500 400 300
1500 400 400 400 500 600 800
(vägsalt).
Huvudparten av landets vägsaltbehov importerades före kriget från Belgien och Tyskland. Därjämte förekom hos Reymersholmsbolaget en mindre produktion som utgick från saltsyra och kalksten. Vägsaltet användes till alldeles övervägande del för skötseln av de van-
671 liga grusvägarna. Under de båda sista krigsåren var tillgången otillräcklig, trots att den inhemska tillverkningen genom vissa åtgärder kunde temporärt stegras och trots att trafiken på vägarna var betydligt mindre än före kriget. Bristläget föranledde frivillig fördelning mellan det statliga vägväsendet, städernas vägunderhållningsmyndigheter, försvaret (beredskapslager för dammbindning på vägar i fall av krig) och slutligen de konsumenter som hade behov av varan för andra ändamål, såsom vid tillverkning av vissa byggnadsmaterial. Importen och produktionen av klorkalcium redovisas i statistiken sålunda: Ar 1936/38 1939 1940 1941 1942 1943
Import
Produktion
Import
Produktion
ton
ton
ton
ton
7 700 10 500 44 700 53 100 50 200
17 200 11 600 11100 12 500 13 300
77 700 86 100 32 300 33 300 29 600 23 500
2 400 8 300 6 500 8 900
1944 1945 1946 1947 1948
Svavelsyra. Genom röstning av svavelkis (i utlandet även rent svavel) erhålles svaveldioxid, som genom ytterligare oxidation och upplösning i vatten ger svavelsyra. Den svenska svavelsyraproduktionen var vid krigsutbrottet i det närmaste tillräcklig för landets behov. De huvudsakliga tillverkarna voro Reymersholmsbolagets fabriker i Hälsingborg, Oskarshamn och Gröndal, Stora Kopparbergs Bergslags fabrik i Falun samt superfosfatfabrikerna. Svavelsyra förbrukas i snart sagt varje kemisk industri och det ligger mycken sanning i uttrycket, att utvecklingen av den kemiska industrien i ett land kan utläsas ur landets svavelsyrakonsumtion. Framför allt är tillverkningen av superfosfat starkt syraförbrukande. Samtliga superfosfatfabriker ha därför egna syrafabriker, vilka vanligen ej leverera syra för avsalu. Bland övriga större förbrukare av svavelsyra må nämnas tillverkarna av cellull och konstsilke, dynamit och andra sprängämnen, järnverken för betning av stål, sulfatcellulosafabrikerna, gas- och koksverken, mineraloljeraffinaderierna, den tunga kemiska industrien för tillverkning av ammoniumsulfat, aluminiumsulfat, glaubersalt, saltsyra, AIV-syra, fosfater m. m. Svavelsyrafabrikerna utbyggdes under kriget kraftigt och planmässigt i flera etapper och med undantag för några kortare perioder var tillgången fullt tillräcklig. Ransonering eller andra regleringsåtgärder voro aldrig erforderliga. Saltsyra och AIV-syra. Sverige är självförsörjande även när det gäller saltsyra. Denna tillverkas antingen genom den tidigare nämnda uppslutningen av salt med svavelsyra
672 (samtidigt fås glaubersalt) eller också genom förbränning av klorgas med vätgas. Behoven kunde, utom under ett par kortare perioder, tillgodoses utan större svårigheter. En viss export kunde under hela kriget pågå till grannländerna. AIV-syran är en blandning av saltsyra och svavelsyra och användes inom lantbruket för ensilering av grönfoder. Efterfrågan kunde i stort sett tillgodoses. Salpetersyra. Salpetersyra framställes genom oxidation av ammoniak. Sverige hade redan före kriget en viss produktion och det som behövdes härutöver importerades från Norge. Under fredstid användes syran framför allt för framställning av kvävegödselmedel (nitrat) samt i mindre skala vid tillverkning av dynamit och andra nitrerade sprängämnen, t. ex. trotyl. Under krigsåren steg förbrukningen av salpetersyra för produktion av militära sprängämnen mycket kraftigt. Med hänsyn till ammunitionstillverkningens redan under upprustningsperioden starkt ökade krav på salpetersyra utbyggdes — delvis i statlig regi eller med statligt stöd — den svenska fabrikskapaciteten. Här märkas särskilt Stockholms Superfosfatfabriks AB:s fabrik i Ljungaverk samt de av Kooperativa förbundet anlagda Svenska salpeterverken i Köping. Produktion och utrikeshandel beträffande såväl svavelsyra som saltsyra och salpetersyra redovisas i nedanstående tabell (ton). Saltsyra ber. som 100%-ig
Svavelsyra Produktion
Ar
1936/38 1939 1940 1941 1942 1943 1944 1945 1946 1947 1948
Diverse
Salpetersyra ber. som 100%-ig
Rykande svavelsyra
Annan ber. som 100 %-ig
Nettoimport
6 100 9 400 11 500 7 700 6 100 5 600 6 600 3 400 4 300 3 900 4 500
161 200 161 200 146 800 140 000 138 000 179 400 214 300 225 900 257 300 237 800 276 100
1 700 3 500 200 100 1400 200
— — — —
— 400 — 1 400 — 4 200 — 7 400
Produktion
Nettoimport
Produktion
Nettoimport
3 500 4 100 5 400 11 700 13 300 14 300 16 400 14 900 15 700 17 200 17 900
— 1300 — 600 — 400 — 700 — 800 — 700 — 500 — 500 — 1200 — 1 100 — 1 800
7 800 12 400 15 200 13 900 16 000 20 900 24 800 24 000 27 800 29 100 35 100
4 800 5 100 6 600 6 100 4 600 2 300 3 900 1 600 2 220 3 000 2 100
syror.
Tillgången på kromsyra — som är synnerligen viktig för förkromningsändamål och för tillverkning av acetylengas m. m. — var under kriget merendels mycket otillräcklig. De små tillgångar som funnos ransonerades
673 strängt, dock utan formellt beslagsförfarande. Även tillgången på fluorvätesyra, fosforsyra, bor sy ra, bensoesyra m. fl. syror var periodvis otillfredsställande och varorna blevo föremål för ransonering i olika former. Glycerin och
glykol.
Glycerin utvinnes ur fett, som kemiskt sett utgöres av estrar mellan lettsyror och glycerin. Under normala tider har sådan glycerintillverkning skett här i Sverige så gott som uteslutande vid Liljeholmens stearinfabrik, som sönderspaltat fett i glycerin, stearin och olein. Huvudparten av glycerinbehovet, ca 1 500 årston, täcktes dock före kriget genom import. Glycerin användes främst vid sprängämnestillverkningen och blev därför under kriget en för försvaret utomordentligt viktig vara, men den användes även för ett stort antal andra ändamål, såsom fabrikation av konsthartser och valsmassa, framställning av kylarvätska för bilar, bromsoljor o. s. v. Stora kvantiteter glycerin förbrukas också inom den kosmetiska industrien, främst för tillverkning av tandkräm. I juni 1941 infördes beslag å glycerin. Den härpå följande ransoneringen drabbade hårt de mindre viktiga användningsområdena. Nämnda beslag upphävdes vid utgången av år 1945, men nytt beslag lades å glycerin från den 18/1 1948, vilket kvarstod till slutet av mars 1949. För att öka glycerintillgången infördes skyldighet för såp- och tvålfabrikerna att ur underlutarna utvinna minst 70 % av den glycerin, som bildats vid såp- eller tvålkokningen, eller att i annat fall använda spaltade varor med minst 80 % fria fettsyror som råvara. Man sökte även komma fram till en fabrikation av syntetisk glycerin ur propylen, men fabrikationen hann aldrig komina igång. Den viktigaste förbättringen inträdde, när Mo & Domsjö AB:s etylenglykolfabrik blev klar, ty dynamitfabrikationen kunde till stor del baseras på glykol och försvaret kunde använda glykolen som kylarvätska. Bensol, toluol, naftalin,
stenkolstjära.
När stenkol upphettas utan att luft är närvarande, bortgå gasformiga produkter, som innehålla den vanliga lysgasen tillsammans med bl. a. tjära, bensol, toluol, naftalin, ammoniak, svavelväte och vatten. Återstoden utgöres av koks. I utlandet utgör bensol en viktig råvara för viss kemisk storindustri, framför allt för produktionen av syntetiskt gummi och polystyren. Dessutom inblandas den ofta i bensin. I Sverige däremot användas blott mindre mängder bensol och då endast som lösningsmedel. Den svenska produktionen var tillräcklig under kriget. Helt annorlunda ställde det sig beträffande toluolen. Denna utgör huvudråvaran vid tillverkningen av det kanske viktigaste militära sprängämnet, trotyl. Genom överenskommelser med toluolproducenterna (gasverken) 43—116821
674 reserverades all framkommande toluol för försvarets behov liksom givetvis all import vid de mycket sällsynta tillfällen då sådan kunde komma till stånd. Behovet av toluol var så stort och tillgången så ringa, att alla produktionsmöjligheter måste utnyttjas. Bl. a. byggdes en fabrik som framställde toluol av vissa fraktioner ur svensk terpentin. Det är givet, att färgfabrikerna och andra civila konsumenter måste brottas med stora svårigheter, när de ej längre kunde få använda toluol. Naftalinförsörjningen vållade inga större bekymmer, mest därför att Sveriges konsumtion under kriget ännu var så obetydlig. Däremot motsvarade gasverkens framställning av tjäror som regel ej behovet utan en viss underhandsransonering förekom (se sid. 548). Lösningsmedel. De lösningsmedel, som färgfabrikerna och många andra industrier mest använde under slutet av 1930-talet, voro huvudsakligen följande: Vanlig sprit. Mineralterpentin (för oljefärger m. m.). Vanlig terpentin (för oljefärger m. m.). Toluol o. dyl. (för oljefärger m. m. och cellulosalacker). Etyl- och butylacetat (för cellulosalacker m. m.). Aceton (mest för andra ändamål än färg eller lack). Skagerackspärren utestängde så gott som hela den normala importen av amerikansk mineralterpentin. En mycket sträng ransonering måste därför genomföras. Då toluolen samtidigt försvann ur den civila marknaden och då den tidigare importen av terpentinolja samt etyl- och butylacetat minskades, fingo tillverkarna av färger, lacker och fernissor vidkännas betydande svårigheter. För att råda bot på de värsta bristerna sökte man så mycket som möjligt använda svensk terpentin, dels från träkolningen, dels från sulfatcellulosaindustrien. Även furfurol från garvämnesindustrien utnyttjades. Den svenska sulfitsprittillverkningens utveckling under krigsåren beröres å sid. 811 ff. i samband med redogörelsen för spritens användning som flytande bränsle. I första hand ingick spriten i drivmedelsförsörjningen, men de kvantiteter som kunde få disponeras som lösningsmedel kommo under rådande förhållanden väl till pass. Även indirekt kom spriten till hjälp inom detta försörjningsområde på så vis, att den utgjorde råvaran för den tillverkning av butanol, ättiksyra, etylacetat och butylacetat som utbyggdes under krigsåren av Mo & Domsjö AB samt Stora Kopparbergs Bergslags AB. Acetonförsörjningen var ävenledes mycket kritisk under de första krigsåren, då den normala importen från USA försvann, men lättade sedermera något, när en mindre svensk fabrikation kom igång (Lycksele Industri AB).
675 Lim och
klister.
Lim av skilda slag användes av en stor mängd industrier och hantverkare. De vanligaste lim- och klistertyperna äro följande: Draglim (varmlim). Kaseinlim (kallim). Vegetabiliska proteinlim. Konsthartslim. Stärkelselim. Cellulosaderivatlim. Draglim har sedan gammalt tillverkats i Sverige (Stockholms benmjölsfabrik), tillräckligt för landets behov, som före och även under kriget uppgick till ca 3 000 ton per år. Råvaran vid limtillverkningen har antingen — och till övervägande del — utgjorts av däggdjursben eller också hudavfallet från garverierna, s. k. limläder. Råvaran extraheras först med bensin, varvid benfettet utlöses och tillvaratages. Därefter urkokas limämnena med vatten och den erhållna limlösningen indunstas till fast lim. Det som återstår av benen males till benmjöl. Missväxtåren 1940 och 1941 medförde en osedvanligt stor utslaktning av boskap, och limfabrikerna fingo då tillräckligt med råvaror. Under de därpå följande åren nedgick slakten starkt och limtillverkningen måste reduceras på grund av brist på ben och hudavfall. Bristen försvårades ytterligare därigenom att många slakterier skaffade sig s. k. autoklaver, i vilka de kunde smälta ur benfettet, vilket de sedan fritt fingo utnyttja som matfett vid tillverkningen av charkuterivaror m. m. Genom denna behandling blevo emellertid benen förstörda som limråvara och IK sökte fördenskull förmå LK att på samma sätt som skedde under första världskriget förbjuda autoklavkokningen. Något fullständigt förbud i sådant hänseende infördes ej, men genom en kungörelse den 13/6 1941 (nr 389) stadgades skyldighet att inhämta LK:s tillstånd för utsmältning av fett ur däggdjursben medelst autoklav. Senare ålades vederbörande att tillvarataga den vid utsmältningen erhållna s. k. limsoppan och att leverera den till av LK anvisat företag. (Se St. o. F. II sid. 299, III sid. 319.) I februari 1942 befanns erforderligt att lägga draglim under beslag och ransonering. Snickeri och träbearbetning i olika former förbrukade då mer än hälften av allt draglim, medan tillverkningen av klisterremsor krävde ca 500 årston, tändsticksfabrikerna ett par hundra ton, slippappersindustrien ett hundratal ton etc. Sedermera har en viss förskjutning skett, så att snickeriindustrien konsumerar betydligt mindre och de övriga större mängder, men totala årsförbrukningen har förblivit tämligen oförändrad. Bristen på draglim var mest besvärande åren 1942 och 1943 men lättade sedan genom att slakten ökades och genom att autoklavkokningen upphörde av sig själv. I början av januari 1946 kunde ransoneringen upphävas.
676 För tillverkning av kaseinlim användes kasein som framställes av skymmjölk. Före kriget importerades nästan hela behovet av kasein, ca 1 000 årston, från Argentina. Importen minskades under kriget men förblev dock tämligen betydande. Den ringa produktion, som normalt brukat förekomma i Sverige, ökades något, men bristen på mjölk satte en snäv gräns för denna ökning. I stort sett kunde dock behovet av kaseinlim fyllas. Vegetabiliska proteinlim kunde framställas utan avsevärd inskränkning. Denna limtyp — jämte kasein och blod — utgör det vanligaste limmet för plywoodfabrikerna. Konsthartslim tillverkas genom kondensation av formalin med urinämne. Användningen av sådant lim, som först köptes från Tyskland, hade just börjat i Sverige, när kriget bröt ut. Bristen på draglim påskyndade snickeri- och möbelindustriens övergång till konsthartslim, som mycket snabbt började tillverkas även inom landet (AB Casco). Bristen på mjöl (stärkelse) var tidvis under kriget besvärande, vilket gjorde att tillverkningen av stärkelselim (potatismjölklister för pappersbruken och textilindustrien, vetemjölsklister för tapetserare, rågmjölsklister för rödfärgsfabrikerna etc.) blev lidande. De för förbrukningen på hithörande område tillämpade regleringarna sköttes av LK i samråd med IK. Tyskarna hade under 1930-talet börjat tillverka cellulosaderivatlim, bestående av s. k. cellulosaestrar, vilka löstes i vatten till ett klister, som på ett förtjänstfullt sätt ersatte stärkelseklister för såväl tapetserarnas som pappersbrukens och textilfabrikernas behov. Tre av de svenska cellulosafabrikanterna (Svenska Cellulosa AB, Mo & Domsjö AB och Uddeholms AB) lyckades snabbt utveckla en inhemsk tillverkning av dessa limtyper, vilket kom väl till pass, allteftersom stärkelsetillgången minskades. Har t ser och växer samt
paraffin.
Vanligt harts — kolofonium — importeras normalt från USA och något från Portugal och Frankrike. Av förbrukningen, som före kriget uppgick till närmare 10 000 årston, användes åtminstone 80 % vid pappersbruken. Då hartsexporten helt stoppades år 1941, infördes beslag och ransonering. Genom speciella avtal med Tyskland erhöll Sverige ökade leveranser av portugisisk, spansk och fransk harts. Dessutom utvidgades i flera etapper tillverkningen av svensk harts genom destination av s. k. »flytande harts» från sulfatcellulosafabrikerna (AB Bergviks Hartsprodukter och MarmaLångrörs AB). Paraffin utvinnes ur bergoljor och det svenska behovet, 6—7 000 ton per år, täckes genom import. Avspärrningen västerut medförde brist på paraffin samt beslag och ransonering. Andra hartser och växer från fjärran länder, såsom carnaubavax, shellack och kopaler, blevo också svåra att anskaffa och importen genom lejdbåtarna måste fördelas. Även den import av tyska s. k. alkydhartser, som
677 färgindustrien var beroende av, var knapphändig och måste fördelas under den svåraste tiden. Färgpigment och linolja. Linoljeförsörjningen behandlas i ett särskilt avsnitt liksom även vissa andra med framställningen av färger, fernissor och lacker sammanhängande förhållanden. Här skola endast i korthet de s. k. färgpigmenten beröras. Zinkvitt och litopon (zinkulfidvitt) äro de viktigaste av de vita pigmenten. Behovet, 6—8 000 årston zinkvitt samt 4—5 000 årston litopon, täcktes före kriget genom import, mest från Tyskland. Denna import upphörde vid krigsslutet, och inför den beräknade försörjningskrisen genomfördes i januari 1945 beslag och ransonering, omfattande utom de nämnda varorna även den mindre betydande artikeln blyvitt. Av stor betydelse blev just under den tiden den svenska zinkvittfabrikation, som utvecklats under krigsåren vid Rånäs bruk. Ransoneringen upphävdes beträffande zinkvitt redan i augusti 1945, då importen från England, Belgien och USA kom igång. Beträffande litopon och blyvitt kvarstod regleringen längre. Beslaget upphävdes först med utgången av april 1949. Titanvitt och titandioxid äro också viktiga vita pigment, som genomlöpte samma försörjningsutveckling som zinkvitt och litopon, och blevo föremål för en liknande ransonering. Brist på det viktigaste rostskyddsmedlet blymönja uppstod redan i mitten av kriget. Genom ransonerad tilldelning ur RFN:s lager och genom upptagande av inhemsk tillverkning kunde situationen bemästras. Fenol, metanol, formalin, plaster. Fenol finnes i stenkolstjära men i så liten mängd att det i normala tider ej lönar sig för de svenska gasverken att söka utvinna den. Under kriget gjordes dock detta. Svårigheterna att uppehålla den tidigare importen av fenol och det ökade behovet av fenol och fenolpressmassor föranledde att beslag och ransonering måste införas. Under de sista krigsåren kunde importen av tysk renmetanol tillsammans med den råmetanol, som framkom vid träkolningen och inom cellulosaindustrien, ej helt täcka metanolbehovet hos den formalinfabrik som tidigare fanns (Skånska ättikfabriken) och den som byggdes under kriget (Svenska Formalin AB). Den senare formalinfabrikens produktion var under krigsåren mest avsedd för försvarets behov. Under viss period förekom ransonering. Ftalsyra, alkyder och butylftalat började tillverkas under krigsåren (Svenska Oljeslageri AB) till hjälp åt plast- och färgindustrierna. Garvämnen. Före kriget importerades för inhemsk förbrukning årligen till Sverige utländska garvämnen, huvudsakligen quebracho-extrakt, till en kvantitet
678 motsvarande 4 000—5 000 ton ren tannin. Inom landet förekom samtidigt tillverkning av ek- och granextrakt ävensom i viss utsträckning extrakt ur utländska råvaror, såsom argentinsk quebracho, sydafrikansk mimosabark m. m., av ungefär motsvarande storlek. Omkring 80 % härav exporterades. Efter avspärrningen nödgades garverierna i allt större utsträckning övergå till att använda svenska garvämnen. De allierade makterna ville ej tillåta export av garvämnen till vårt land, så länge vi upprätthöllo export av denna vara till Tyskland. Införseln nedgick därför efter 1940 till en obetydlighet. År 1942 erhöllo de svenska garverierna omkring 2 500 ton inhemska garvämnen, medan 1 200—1 300 ton exporterades. Denna tilldelning var emellertid icke tillräcklig för det inhemska behovet. För garvning av inhemska hudar beräknades åtgå omkring 3 000 ton ren tannin, och därest del planerade importprogrammet i fråga om hudar skulle kunna fullföljas, behövdes ytterligare 1 500—2 000 ton. Garvämnesfabrikanterna (Garvämnes AB Weibull och AB Tannin) förklarade i detta läge, att de genom en kapitalinvestering på omkring 2l/4 milj. kr. voro beredda att utbygga industriens kapacitet, så att den i stort skulle kunna tillgodose det svenska behovet. Utbyggnaden kom till stånd och möjliggjordes bl. a. därigenom, att garvämnesindustrien medgavs rätt att höja extraktpriserna, så att de med kapacitetsökningen förknippade kostnaderna kunde amorteras på två år. Tillverkningen blev så betydande, att exporten kunde under hela krigsperioden i viss utsträckning fortgå. Särskilda åtgärder måste vidtagas för att tillförsäkra fabrikerna tillräckligt med ekved och granbark. (Se härom St. o. F. I sid. 278, III sid. 322, IV sid. 110, VI sid. 255 m. fl. st.) Under de svåraste åren fördelades garvämnena noga mellan garverierna genom IK:s medverkan. Här nedan meddelas en sammanställning angående produktionen samt importen och exporten av garvämnen. Siffrorna avse ton. Produktion Ar
1936/38 1939 1940 1941 1942 1943 1944 1945 1946 1947 1948
Ekträextrakt
Granbarksextrakt
Andra slag
Summa
6 300 7 200 8 100 8 800 8 900 10 900 12 800 11700 7 200 7 000 6 300
1000 1400 2 100 3 100 5 600 7 600 4 900 3 700 2 300 2 400 2 200
3 400 3 100 1 600 500 1 500 300 100 300 1200 1900 4 600
10 700 11700 11800 12 400 16 000 18 800 17 800 15 700 10 700 11300 13100
Import (huv. Export (huv. quebracho- ekträ- o. granextrakt) barksextrakt) 9 700 12 300 7 400 1 100 600 200 3 800 15 100 6 800 5 700
6 900 7 300 2 900 1 800 3 100 3 500 2 500 2 100 4 900 3 300 8 500
679 Gödselmedel. Krigsårens tillverkning av konstgödselmedel (superfosfat, tomasfosfat. ljunga- och köpingsalpeter) beskrives på annan plats liksom även försörjningsutvecklingen på konstgödselområdet. Ammunitionskemikalier. IK:s kemiska avdelning ansvarade för kontrollen beträffande lager, konsumtion m. m. av nära hundratalet olika kemikalier som erfordrades för ammunitionstillverkningen. De viktigaste av dessa, såsom salpetersyra, svavelsyra, glycerin och toluol, ha tidigare berörts. Diverse oorganiska
kemikalier.
Under längre eller kortare perioder uppkom brist på åtskilliga här förut ej nämnda kemikalier, som visserligen ej voro betydelsefulla kvantitativt sett, men som dock voro nyckelvaror och därför viktiga. Här må erinras om bl. a. följande varor: Jod, en importvara för medicinskt bruk och för användning inom kemisk industri. Kvicksilver, som mest användes inom klor-alkalifabrikerna, vid tillverkningen av läkemedel och andra kemiska preparat, för ammunitionstillverkning, av tandläkare, instrumentbyggare etc. Platina för kemisk apparaturutrustning och för guldsmedsarbeten. Beslag och handelsreglering infördes i september 1942. Silvernitrat för medicinskt bruk, kemisk industri, försilvring m. m. Natriumcyanid och cyanväte för galvanisk ytbehandling av metaller, för kemisk industri, desinficiering av kvarnar och bostäder m. m. Fosfatbolaget anordnade en mindre produktion. Nickelsalter för förnickling och ackumulatortillverkning m. m. Bolidenbolaget ordnade med produktion av nickelsulfat. Kromsalter för garvning av ovanläder, tillverkning av träimpregneringsmedel, kemisk industri m. m. Inhemsk produktion av kromalun utbyggdes och kom till stor nytta (AB Ferrolegeringar). Borsalter, borax och perborat för användning i jordbruket, emaljeringsoch glasindustrien, tvättmedelsfabrikationen m. m. Salmiak för galvanisering, jästtillverkning m. m. Inhemsk produktion framkom mot slutet av perioden (Salpeterverken). Freon, använd bl. a. som kylmedel i fartygens, fabrikernas, sjukhusens och livsmedelshandelns kylsystem. Bristen var besvärande. Svensk ersättningsproduktion utvecklades men blev färdig först när importen på nytt kom igång. Bariumsalter för klor- och alkalifabrikerna, för fettraffinering m. m.
Statens offentliga utredningar 1952 Systematisk
förteckning
(Siffrorna inom klämmer beteckna utredningarnas nummer i den kronologiska förteckningen.)
Allmän lagstiftning. Rättsskipning. Fångvård. Det yngsta fångvårdsklientelet. [5] Räjongplan för fångvården. [21] Betänkande med förslag till allmän förfogandelag och allmän ransoneringslag. [24] Zonexpropriationsutredningen. Betänkande med förslag till vissa ändringar i byggnadslagstiftningen.
t25!
:M .
Lagberedningens förslag till ny lagstiftning tomträtt m. m. [28]
Hälso- och sjukvård. Betänkande angående hälso- och sjukvården vid krig och andra utomordentliga förhållanden. [22] Betänkande angående psykopatvård m. m. [46] Allmänt näringsväsen. Nordiskt patentsamarbete. [43]
om
Statsförfattning. Allmän statsförvaltning. Löneplan eller kollektivavtal. [3] Betänkande med förslag till allmänt resereglemente m. m. [6]
Allmän folkomröstning. 1950 års folkomröstningsoch valsättsutrednings betänkande. 2. [7] Bilaga 1. Folkomröstningsinstitutet i Schweiz. [8] Bilaga 2. Folkomröstningsinstitutet i Förenta staterna. [9] Bilaga 3. Folkomröstningsinstitutet utanför Schweiz och Förenta staterna. [18] 3. Kommunal folkomröstning. [47] Byggnadsstyrelsens arbetsuppgifter och organisation. [35]
Fast egendom. Jordbruk med binäringar. Betänkande angående vissa fiskerättsliga förhållanden inom lappmarkerna samt tillgodogörandet av fisket i kronovattnen därstädes och i Jämtlands län m. m. [13] Den jordbruksekonomiska undersökningen. [41] Yattenväsen. Skogsbruk. Bergsbruk. Barrskogstillgångarna och skogsindustriens råvaru försörjning. [15] Industri. Handel och sjöfart.
Kommunalförvaltning. Förslag till kommunallag m. m. Kommunallagskommitténs betänkande. 3. [14] Förslag till landstingslag m. m. Kommunallagskommitténs betänkande. 4. [48] Statens och kommunernas finansväsen. 1949 års uppbördssakkunniga. 2. Betänkande med förslag till vissa ändringar i uppbördsförfarandet. [1] Principbetänkande angående driftbidrag till primärkommuner. [44] Bestämmelser och praxis rörande statens budget. [45]
Kommunikationsväsen. Busslinjeutredningen. 1. Betänkande med förslag till beräknande av tilläggsvärde (goodwill) för bussföretag m. m. [20] Betänkande med förslag till ändrade bestämmelser rörande vägföreningar m. m. [26] Betänkande med förslag till förbättrade kommunikationer i Härjedalen och nordvästra Hälsingland. [27] Bank-, kredit- och penningväsen. Förslag till lag om bankrörelse m. m. [2] Förslag om samförvaltning av stadshypoteks- och bostadskreditorganisationerna. [32]
Politi.
Försäkringsväsen.
1944 års nykterhetskommitté. 3. Undervisning, folkupplysning och forskning på alkoholfrågans område. [12] Nationalekonomi och socialpolitik. Sjömännens sjukförsäkring. [10] Yttranden m. m. över 1950 års långtidsutrednings betänkande. Ekonomiskt långtidsprogram 1951— 1955. [11] Semester åt husmödrar, lantbrukare m. fl. [19] Betänkande med förslag angående arbetsmarknadsstatistiken. [34] Stöd åt änkor och vissa andra ensamstående kvinnor m. m. [36] Behovsprövning på bostadsmarknaden. Hyresregleringskommitténs betänkande. 1. [37] Hemhjälp. Bostadskollektiva kommitténs betänkande. 1. [38] Socialförsäkringsutredningen. Sjukförsäkring och yrkesskadeförsäkring. [39] Kristidspolitik och kristidshushållning i Sverige under och efter andra världskriget. Del 1. [49] Del 2. [50]
Kyrkoväsen. Undervisningsväsen. Andlig odling i övrigt. Bokutredningen. [23] Vidgat tillträde till högre studier. [29] Rekrytering och utbildning av polispersonal. [30] Supplement nr 8 till Sveriges familjenamn 1920. [31 Den första lärarhögskolan. [33] Yrkesvägledningen och skolan. [42] Försvarsväsen. Militärpsykologi och personal tjänst, Arbetsuppgif ter och central organisation. [40] Utrikes ärenden. Internationell rätt. Nordisk passfrihet. Betänkande nr 1. [4] Tull- och valutalättnader i resandetrafiken mellar de nordiska länderna. Betänkanden nr 2 och 3 [16—17]
Iduns tryckeri aktiebolag Esselte AB, Stockholm 1952 116821