Utredningshem Barnavårdskommitténs betänkande 1

National Library of Sweden

Denna bok digitaliserades på Kungl. biblioteket år 2012

K. A STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1955:37 Socialdepartementet

ESS tas

223»

UTREDNINGSHEM BARNAVÅRDSKOMMITTÉNS BETÄNKANDE I

Stockholm

Statens offentliga utredningar 1955 Kronologisk förteckning

1.

Lag >m j o r d b r u k s k a s s e r ö r e l s e n m . m . Kihlströrr. 160 s. J o . Stöd åt den m i n d r e och medelstora s k e p p s fartei. I d u n . 280 s. H. 3 o. 4. Nordiska post- och teletaxor. I d u n . 37 s. U. 5. Prissittningen p å j o r d b r u k s p r o d u k t e r . Bilaga 1. Mircus. 101 s. J o . 6. Vatteivården. Hreggström. 133 s. J o . 7. Det n i n d r e j o r d b r u k e t s möjligheter att u p p n å bättn lönsamhet. Berlingska Boktryckeriet, Lunc. 402 s. J o . 8. Tvät. Kihlström. 368 s. S. 9. F r å g m om statsinlösen av s t a m a k t i e r n a i LKAJ. Marcus. 181 s. Fi. 10. Vidbftiga rättegångar. Norstedt. 72 s. J u . 11. Psvkilogisk utbildning och forskning. I d u n . 324 i. E. 12. Rationalisering av sjukhusdriften. Kihlström. 283 i. I. 13. Utlaidstransaktionerna och den s v e n s k a e k o n o m n . Av B. Metelius. I d u n . 245 s. Fi. 14. Yrkesskolornas h a n d e l s u n d e r v i s n i n g m . m . M a n u s . 489 s. E. 15. Detajdistributörerna samt d e r a s råkraftkostnado 1 och priser vid distribution av elektrisk kraf. Kopparbergs och Gävleborgs l ä n . Kihlströn. 47 s. K. 16. Pris och prestation i h a n d e l n . I d u n . 478 s. H. 17. Seknlessen vid förundersökning i b r o t t m å l . KihLtröm. 92 s. I. 18. Undersökningar r ö r a n d e s m å avloppsreningsanlä,'gningar. Victor Petterson. 105 s. I. 19. Adninistrativträttsskydd.Kihlström. 1 0 4 s . J o . 20. Det döva b a r n e t s s p r å k - och talutveckling. Tdui. 88 s., 2 pl. E. 2 1 . Tekiiska skolutbildningen. I d u n . 592 s. E. 22. Detiljdistributörerna samt deras råkraftkostn a d r och priser vid distribution av elektrisk k r a t . Västernorrlands, J ä m t l a n d s och Västerbott-ns län. Kihlström. 60 s. K. 2 3 . Bus linjeutredningen. 2. B e t ä n k a n d e r ö r a n d e övesyn av vissa bestämmelser i 1940 års förordiihg a n g å e n d e yrkesmässig automobiltraftk n. m. j ä m t e förslag till lag a n g å e n d e företag, som driva yrkesmässig trafik m e d o m n i b u s Katalog och Tidskriftstryck. 142 s. K. 24. Ny bagerilag. Arbetstidsutredningens b e t ä n k ä n i e . 6. B e c k m a n . 98 s. S. 25. Finmspolitikens ekonomiska teori. Av B . Haisen. Almqvist&Wiksell U p p s a l a . 403 s. Fi. 26. Fly;fotogrammetrisk verksamhet. G u m m e s son 216 s., 5 kartor. J o . 27. Förlag till ny förordning o m e r k ä n d a arbetslöshetskassor m . m . Norstedt. 264 s. S. 28. Sanlingslokaler. Beckman. 190 s., 14 s. pl. S. 2.

29. 30. 31. 32. 33. 34. 35. 36. 37.

Samhället och barnfamiljerna. I d u n . 294 m. S. Tjänstebostäder. I d u n . 266 s. C Skolväsendets lokala och regionala ledning samt lärartillsättningen. Kihlström. 582 s . E. Allmän pensionsförsäkring. Norstedt. V I I I , 476 s. H. Nordiska vägtrafikbestämmelser m . m . Idtun. 155 s, 3 s. pl. U. Arbetskraftsbehovet i n o m offentlig v e r k s a m het. I d u n . 266 s. S. Hyresregleringens avveckling m . m . Gumnnesson. 165 s. Ju. Lag angående jordfästning och gravsättning m . m . I d u n . 32 s. Ju. Utredningshem. B e c k m a n . 126 s. S.

Ann. Om särskild tryckort ej angives, är tryckorten Stockholm. Bokstäverna med fetstil utgöra jegynnelsebokstäverna till det departement, under vilket utredningen avgivits, t. ex. E = ecclesiastikdepartementet, Jo = jordbruksdepartementet.

STATENS O F F E N T L I G A U T R E D N I N G A R 1955:37 Socialdepartementet

UTREDNINGSHEM Barnavårdskommitténs betänkande

K. L. B E C K M A N S

I

BOKTRYCKERI

S T O C K H O L M 1955

3 Innehåll Sid.

Skrivelse

till Konungen

5 FÖRFATTNINGSFÖRSLAG

Förslag till lag om utredningshem

9 Förslag till lag om ändring

i rättegångsbalken

11 Förslag till lag om ändrad september 1929

lydelse

av 6 och 33 §§ sinnessjuklagen

den 19 12

MOTIV /. Inledning

//. Strafflagberedningens ningshem m. m

preliminära

utkast

till lagstiftning

om

övervak17

/ / / . Remissyttranden över riksåklagarens framställning ang. övervakningshem samt över kommittéernas utlåtande rörande samma ämne

19 IV. Barnavårdskommitténs

uppdrag

beträffande

övervakningshemmen

V. Gällande bestämmelser, enligt vilka kriminell och asocial ungdom kan preliminärt tagas i förvar för utredning, skydd m. m 1. Reglerna i 24 kap. rättegångsbalken ang. häktning och anhållande 2. Reglerna om övervakning i häktnings ställe •• 3. Barnavårdslagen och ungdomsvårdsskolestadgan

22 23 26 28

VI. Den engelska ningen

lagstiftningen

om utredningshem

samt något om

tillämp-

VII. Nu rådande förhållanden i Sverige beträffande övervakning och förvaring av underåriga, som misstänks för brott. 1. Övervakning enligt RB 24: 3 samt omhändertagande enl. BvL och barnavårdsmyndigheternas åtgärder i övrigt för kvarhållande av ifrågavarande klientel 2. Anhållande och häktning VIII. Avgränsning av utredningshemmens klientel. Uppskattning av platsbehovet Klientelavgränsningen Brottsmlsstänkta unga Missanpassad ungdom, som ej är föremål för brottsutredning eller lagföring

34 40 43 44 45 47

4 Ungefärlig gruppindelning av klientelet Beräkning .av klientelets omfattning och av platsbehovet Kommitténs mening om platsbehovet och om utredningshemmens erforderliga kapacitet

f 51 5 52 < 63

IX. Inrättande av utredningshem. Lämplig utformning av utredningshem samt riktlinjer för deras verksamhet Separata eller inbyggda utredningshem. heter m. m Huvudmannaskapet Förslag till särskilda 'utredningshem

'67 Olika

anknytningsmöjlig-

X. Om kostnaderna för utredningshem och för vård därstädes Anläggnings- och inventariekostnader Driftskostnader Sammanfattning av kostnadsberäkningarna Frågan om statsbidrag Frågan om avgifter och annan ersättning XI. Intagning i utredningshem •• Skäl för och emot de båda lagstiftningsalternativen Barnavårdskommitténs mening

r

72 < 80 f 84

.'85 ! 86 •' 87 ! 91 '92 ! 94 '96 '98 •• 1106

XII. Särskild motivering till lagutkasten. Lagen om utredningshem Lagen om ändring i rättegångsbalken

1107 1120

Särskilt

yttrande

av ledamoten

Ewerlöf BILAGOR

Bil. 1. Antal övervakade enligt BB 2 4 : 3 i samtliga åldersgrupper Bil. 2. Antal häktade u n d e r aderton år B/7. 3. Antal anhållna under aderton år

FÖRKORTNINGAR BB Bättegångsbalken BvL 1924 års barnavårdslag SiL 1929 års sinnessjuklag SOU Statens offentliga utredningar

1124 1125 1126

o

Till

Konungen

Genom beslut den 16 juni 1950 bemyndigade Kungl. Maj :t chefen för socialdepartementet att tillkalla högst tio sakkunniga för att inom departementet biträda med utredning rörande översyn av barnavårdslagstiftningen och därmed sammanhängande frågor. Med stöd av detta bemyndigande tillkallade dåvarande chefen för socialdepartementet statsrådet Gustav Möller den 26 juni 1950 såsom sakkunniga generaldirektören och chefen för socialstyrelsen Ernst Bexelius, vilken skulle såsom ordförande leda de sakkunnigas arbete, ävensom socialläkaren Arne Burseli, ledamoten av riksdagens andra kammare Elsa Ewerlöf, direktören i svenska landskommunernas förbund Sixten Larsson, advokaten Hugo Lindberg, filosofie licentiaten Karl Lindegren, borgarrådet Hjalmar Mehr, ledamoten av riksdagens andra kammare Helga Sjöstrand samt ledamoten av riksdagens första kammare Anna Sjöström-Bengtsson. De sakkunniga antog namnet barnavårdskommittén. Den 29 september 1952 entledigades Larsson efter därom av honom gjord framställning från sakkunniguppdraget och kallades sekreteraren hos nämnda förbund, numera rektorn Harry Törnquist att i Larssons ställe vara ledamot av barnavårdskommittén. Den 16 januari 1953 uppdrog Kungl. Maj:t åt barnavårdskommittén att efter utredning inkomma med dels förslag rörande anstalter eller kliniker — förslagsvis kallade övervakningshem — för tillfällig förvaring av för brott misstänkta ungdomar under utredningstiden, dels ock — efter samråd med strafflagberedningen — förslag till de lagstiftningsåtgärder, som ansåges böra i sammanhanget vidtagas. I det utredningsarbete som föranletts av detta särskilda uppdrag har, såsom åt kommittén förordnade experter, deltagit förste länsassessorn Erik Axelson, direktören vid allmänna barnhuset Ragnhild Berglind, t. f. byråchefen i socialstyrelsen Lars Bolin, byråinspektören Viktor Carlson samt byråchefen i socialstyrelsen Göta Rosén. Sekreterararbetet har handhafts av kommitténs huvudsekreterare, numera hovrättsrådet i Svea hovrätt Rutger Nyman med bistånd av biträdande sekreterare, nämligen under tiden den 1 september 1953—den 31 maj 1954 amanuensen hos socialstyrelsen Per-Eric Bosa?us samt, sedan Bosseus på

därom av honom gjord framställning i anledning av sjukdom entledigat;ats från sekreteraruppdraget, från och med den 1 september 1954 socialvårdrdskonsulenten Greta Grenander-Pehrling. Kommittén har betraktat det som angeläget att genomföra utredningegen så snabbt som möjligt. Arbetet har emellertid befunnits erbjuda betydanöide svårigheter, särskilt då det gällt att få fram hållpunkter för nödvändigiga beräkningar, och utredningsuppdraget har fört kommittén in på nya ococh från kommitténs huvuduppgift — översyn av barnavårdslagstiftningen delvis tämligen vitt skilda arbetsområden. Utredningen har måst bedrivivas vid sidan av arbetet med berörda översyn, vilket arbete ansetts icke bör^ra, mer än som varit alldeles oundvikligt, försenas genom det särskilda upjppdraget. Barnavårdskommittén justerade den 31 maj 1955 koncept till betäiinkande, med författningsutkast, angående utredningshem. Sedan handlingarna överlämnats till strafflagberedningen med anhållalan om samråd i ovan angivet hänseende, har beredningen i skrivelse den 3 sejeptember 1955 till justitiedepartementet, med omnämnande av barnavårdskonmmitténs anhållan, hemställt om befrielse från ifrågavarande samråd, undder åberopande att beredningen vore hårt pressad med arbete för färdigställandde av eget betänkande och att samrådet skulle bli mycket tidsödande, vilk<vet förhållande kunde medföra risk för att förslagen icke skulle kunna förtreläggas nästa års riksdag. Den 28 september 1955 erhöll barnavårdskommittén från socialdepart tementet meddelande, att det icke mötte hinder, att kommittén inkomntne med utredning och förslag rörande utredningshem, ehuru anbefallt sanmråd med strafflagberedningen icke kommit till stånd. De skäl som föranlett barnavårdskommittén att framlägga utrednirng och förslag angående utredningshem i särskilt betänkande, före kommittérns huvudbetänkande om ny barnavårdslagstiftning, må här beröras. Den verkställda utredningen har icke rubbat den mening, som barnlävårdskommittén gemensamt med strafflagberedningen och ungdomsvårdisskoleutredningen givit uttryck åt i remissutlåtande till Kungl. Maj :t deen 19 januari 1952, nämligen att utredningshem skyndsamt bör inrättas,, i första hand för tillgodoseende av förvaringsbehovet i de tre största sttäderna. Då nu enligt kommitténs uppfattning framkomliga vägar för realisserande av detta önskemål kan anvisas, har kommittén ansett att ett stäillningstagande från statsmakternas sida måste utan uppskov möjliggöraas. Fastän kommittén hoppas kunna inom kort färdigställa sitt huvudbetämkande, skulle framläggandet av kommitténs synpunkter och förslag röramde utredningshem på ett synnerligen olägligt sätt fördröjas, om de inarbetadtes i huvudbetänkandet.

7 Härtill kommer, att en dylik inarbetning icke skulle vara sakligt fördelaktig. Frågan om inrättande av utredningshem och om lagregler för intagning i sådant hem, kvarhållningstider, behandling m. m. är ur barnavårdssynpunkt av vikt, men dock i förhållande till barnavårdens och barnavårdslagstiftningens spörsmål i övrigt av begränsad betydelse. Det skulle emellertid bli nödvändigt att i huvudbetänkandet giva synpunkter och förslag rörande utredningshem och deras verksamhet stort utrymme, vilket skulle i hög grad tynga betänkandet. Överväganden och beräkningar angående utredningshemmens klientel och platsbehovet samt rörande anstalternas utformning och drift, huvudmannaskap, omkostnader m. m. skulle sakligt i viss mån bryta sig ur ramen för huvudbetänkandet. I de direktiv, som givits barnavårdskommittén med avseende å utredningshemmen, förutsattes att utredningshemmen i vart fall avses för sådana ungdomar i åldrarna 15—17 år, vilka misstänks för brott. Kommittén anser, att klientelet bör avgränsas något mindre snävt och att framför allt vissa allvarligt socialt missanpassade underåriga, vilka icke är föremål för brottsutredning, bör kunna intagas i utredningshem. För att möjliggöra detta ämnar kommittén i förslag till ny barnavårdslag upptaga erforderliga bestämmelser. Dessa bestämmelsers huvudsakliga innehåll har, liksom skälen för att medtaga det s. k. barnavårdsklientelet bland dem, för vilka utredningshem avses, beräkningar av detta klientels omfattning m. m. framlagts i betänkandet om utredningshem på sådant sätt, att ett principiellt ståndpunktstagande därtill fullt ut möj liggöres. Av skäl, som utvecklas i betänkandet, har barnavårdskommittén avstått från att inlåta sig på det svåra, om ens helt genomförbara företaget a t t söka föreslå sådana ändringar i gällande barnavårdslag, som skulle i önskvärd omfattning möjliggöra intagning i utredningshem av missanpassade underåriga utan samband med brottsutredning som gäller dem. Intagning av barnavårdsklientel i utredningshem k a n således enligt kommitténs förslag komma till stånd först efter antagande av de förut berörda bestämmelser, som kommittén vill framlägga i utkast till ny barnavårdslag. Detta förhållande bör emellertid enligt kommitténs uppfattning icke utgöra något hinder för att utredningshem inrättas i den mycket begränsade omfattning kommittén föreslagit och tages i bruk för förvaring av underåriga, som är för brott misstänkta eller lagförda. Kommitténs förslag till lagbestämmelser om utredningshem har utarbetats med avseende endast å intagning och förvaring av sådana underåriga, som nyss sagts. De måste i viss omfattning jämkas och kompletteras, om och när m a n vill möjliggöra intagning även av andra underåriga. Slutligen må framhållas, att kommittén funnit det vara uteslutande till fördel att utreda frågorna om intagning i utredningshem, om sådana anstalters utformning och verksamhet m. m. samt att framlägga å utred-

8 ningen grundade förslag med utgångspunkt i rådande förhållanden o«och nu gällande barnavårdslagstiftning. Kommittén föreställer sig, att det äv<ven för remissinstanserna måste vara betydligt lättare att bedöma kommitté;éns förslag från nämnda utgångspunkt, utan att behöva för ändamålet jämvväl tränga in i ett tämligen omfattande förslag till ny barnavårdslagstiftninng. Betänkandet angående utredningshem överlämnas härmed. Särskilt yyttrande har avgivits av ledamoten Ewerlöf med instämmande av expertrten Bolin. Stockholm den 30 september 1955. Underdånigst Ernst

Bexelius

Arne Burseli

Elsa Ewerlöf

Hugo

Lindberg

Karl Lindegren

Hjalmar

Helga

Sjöstrand

Anna Sjöström-Bengtsson

Mehr Harry

Törnquist I Rutger

Nyman..

9 F ö r s l a g till lag o m u t r e d n i n g s h e m Intagning

och förvaring

i

utredningshem.

1 §• Föreligger beträffande någon, som ej fyllt aderton år, skäl till häktning jämlikt 24 kap. 1 eller 2 § rättegångsbalken, må rätten i stället besluta, att han skall intagas i utredningshem. 1 fråga om underårig, som fyllt aderton år, skall motsvarande gälla, därest han icke kan antagas bliva vare sig dömd ovillkorligt till frihetsstraff eller dömd till förvaring. 2 §•

Angående framställning om intagning i utredningshem jämlikt 1 § eller väckande och upptagande i annan ordning av fråga därom samt beträffande handläggning och avgörande av sådant intagningsärende skall gälla vad som i motsvarande avseenden är i 24 kap. rättegångsbalken stadgat om häktning. Därest ej annat följer av särskilda bestämmelser i denna lag, skall jämväl vad i övrigt är i nämnda kapitel av rättegångsbalken stadgat om häktning och därmed sammanhängande frågor samt vad med avseende å häktad eljest är föreskrivet äga motsvarande tillämpning å intagning och kvarhällande i utredningshem enligt rättens beslut samt å den som jämlikt sådant beslut skall intagas eller har intagits i utredningshem. 3 §.

Sinnesundersökning jämlikt 6 kap. sinnessjuklagen av den som är på grund av rättens beslut intagen i utredningshem skall verkställas på sätt stadgats i fråga om den som är på fri fot. Vad enligt samma lag gäller om häktads överföring till sinnessjukhus för vård eller observation, skall icke äga tillämpning å den som är intagen i utredningshem. 4 §• Eftergives åtal mot misstänkt underårig på den grund att omhändertagande för skyddsuppfostran eller annan därmed jämförlig åtgärd, som avses i 2 § lagen den 19 maj 1944 om eftergift av åtal mot vissa underåriga, finnes lämpligast för hans tillrättaförande, må rätten på åklagarens begäran förordna, att den underårige skall vara intagen i utredningshem i avbidan å sådan åtgärds verkställande. Enahanda förordnande må meddelas i samband med dom, varigenom rätten i stället för att döma underårig till straff överlämnar åt barnavårds-

10 myndighet att vidtaga åtgärd för hans omhändertagande för skyddsuppfostran eller att träffa anstalter för fortsatt sådan fostran. Är underårig tilltalad enligt avgivet utlåtande i behov av vård å sinnessjukhus och förklaras han vara på grund av sin sinnesbeskaffenhet fri från ansvar, må domstolen förordna, att han skall vara intagen i utredningshem i avbidan å intagning å sinnessjukhus. 5 §. På grund av förordnande jämlikt 4 § må den underårige kvarhållas i utredningshem högst två veckor, räknat från eftergiftsbeslutet eller domen. Finnes för ändamål som föranlett förordnandet påkallat, att den underårige kvarhålles i utredningshem längre tid än nyss sagts, äger rätten förlänga kvarhållningstiden med högst två veckor. Innan beslut om förlängd kvarhållningstid fattas, skall rätten ha undersökt anledningarna till att avsedd åtgärd beträffande den underårige icke kommit till stånd. 6 §.

Angående förvaring i utredningshem av vissa anhållna underåriga stadgas i 24 kap. 11 § andra stycket rättegångsbalken. Skall beträffande underårig, som ej fyllt aderton år, tillämpas vad för särskilda fall finnes stadgat om tagande i häkte eller förvar, utan beslut om anhållande eller häktning jämlikt 24 kap. rättegångsbalken, bör han, där så kan ske, föras till utredningshem. Förvaring i sådant hem skall vid tillämpning av berörda bestämmelser anses lika med hållande i häkte eller annat i bestämmelserna avsett förvar. Utredningshems

uppgift

och verksamhet

m. m.

7 §•

Verksamheten vid utredningshem skall stå under psykiatrisk tillsyn och vara inriktad på observation av de intagna. För varje utredningshem skall finnas en psykiatriskt skolad läkare, som åtagit sig att utöva nyssnämnda tillsyn över verksamheten samt att övervaka hälsotillståndet hos de intagna och förvarade. 8 §.

Utredningshem skall vara så inrättat, att de underåriga hindras från att avvika samt kunna såväl berövas möjlighet till förbindelse med person utom anstalten som ock hållas avskilda från varandra. Beträffande underårig, som är misstänkt för brott, skall på begäran av anhållningsmyndighet vidtagas nödiga åtgärder för att hindra honom från förbindelse med annan.

11 9 §. Utredningshem inrättas och drives av staten. Tillsyn över verksamheten och de rådande förhållandena vid utredningshem utövas av socialstyrelsen. 10 §. För utredningsheni skall finnas styrelse, vilken har ansvaret för hemmets verksamhet. Styrelsen utses av Konungen. Styrelsen har att, då anledning därtill förekommer, genom framställning till domstol eller anhållningsmyndighet påkalla prövning av fråga om upphörande av underårigs kvarhållande å hemmet. 11 §. Konungen må förordna, att ungdomsvårdsskola skall i viss omfattning tagas i anspråk för mottagande av underåriga, som avses i denna lag. I sin befattning med sådana underåriga skall skolan anses såsom utredningshem och bestämmelserna om utredningshems verksamhet lända till efterrättelse. Skolans styrelse har att fullgöra vad som ankommer å styrelse för utredningshem. 12 §. Närmare bestämmelser om tillämpningen av denna lag meddelas av Konungen. Denna lag träder i kraft den

F ö r s l a g till lag o m ä n d r i n g i r ä t t e g å n g s b a l k e n Härigenom förordnas, dels att i 24 kap. rättegångsbalken skall införas en ny paragraf, betecknad 3 a §, av nedan angiven lydelse, dels ock att 11 och 19 §§ av samma kapitel skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives. 24 KAP. 3 a §. Underåriga, som misstänkas för brott, kunna enligt vad därom är särskilt stadgat under angivna betingelser intagas i utredningshem. Står för sådan underårig, som må intagas i utredningsheni, plats till buds å dylikt hem och kan han vara intagen där utan avsevärt hinder för utredningens bedrivande eller annan olägenhet av vikt, må han icke häktas.

12 11 §. Den som onödig uppmärksamhet. Anhålles underårig, som enligt vad därom är stadgat må intagas i utredningshem, bör han hållas i förvar i sådan anstalt, om plats där står till buds och kan anlitas utan avsevärt hinder för utredningens bedrivande eller annan olägenhet av vikt. 19 §. Har ej — skall frigivas. Är underårig som kan komina i fråga för intagning i utredningshem häktad, skall rätten, när sådana förutsättningar som i 3 a § andra stycket sägs föreligga, efter anmälan av undersökningsledaren eller åklagaren förordna, att den underårige i stället för att vara häktad skall intagas i utredningshem. Denna lag träder i kraft den Förslag till lag o m ändrad lydelse a v 6 och 33 §§ s i n n e s s j u k l a g e n d e n 19 s e p t e m b e r 1929 (nr 321) Härigenom förordnas, att 6 och 33 §§ sinnessjuklagen den 19 september 1929 skola erhålla följande ändrade lydelse. 6 §. Vidtages icke föranstalta därom. Bestämmelserna i första stycket skola icke äga tillämpning i avseende å sinnessjuk, som är intagen å fattigvårdsanstalt utan rätt att lämna anstalten eller å utredningshem, ungdomsvårdsskola, alkoholistanstalt, tvångsarbetsanstalt, anstalt, som står under fångvårdsstyrelsens inseende, militärhäkte eller härads- eller stadsfängelse. Beträffande sådan sinnessjuk åligge skyldighet att föranstalta om vård allenast den, som enligt de rörande anstalten meddelade föreskrifterna har att sörja därför. 33 §. Föreligga sådana omständigheter, som i 28 § 1 mom. angivas, beträffande någon, vilken är intagen å fattigvårdsanstalt utan rätt att lämna anstalten eller å utredningshem, ungdomsvårdsskola, alkoholistanstalt eller tvångsarbetsanstalt, må den, som enligt de rörande anstalten meddelade föreskrifterna har att sörja för vård åt honom, föranstalta om hans intagande för observation å sinnessjukhus, som i 28 § 1 mom. sägs. Beträffande ansökan hans sinnestillstånd. I fråga å sökanden. Har observationen vederbörande anstalt. Denna lag träder i kraft den

13 I.

Inledning

Under det senaste decenniet har samhällets tillrättaförande åtgärder beträffande straffmyndig ungdom, som begått brott, förändrats i den riktningen, att behandlingen i växande omfattning överförts från kriminalvårdens till socialvårdens organ. Särskilt gäller detta dem som ej fyllt 18 år. Utvecklingen har i stora drag varit följande. Genom 1939 års lag om villkorlig dom, vilken trädde i kraft den 1 januari 1944, öppnades möjlighet för domstolen att, med hänsyn till den dömdes ungdom samt omständigheterna i övrigt, genom villkorlig dom överlämna åt barnavårdsnämnd, som tillstyrkt sådan åtgärd, att omhänderta den dömde för skyddsuppfostran (8 § 2 st. i paragrafens dåvarande lydelse). Lagen om eftergift av åtal mot vissa underåviga, som började tillämpas den 1 juli 1944, tillade åklagare en vidsträckt rätt att eftergiva åtal i fråga om brott, begånget av någon som därvid ej fyllt 18 år, förutsatt att åtal ej krävdes ur allmän synpunkt. Såsom förutsättning för åtalseftergift skulle gälla — frånsett fall, där brottet var ringa — att sådan åtgärd eller anordning vidtogs, att den unge med skäl kunde antas för framtiden avhålla sig från att begå brott. Bland åtgärderna nämndes främst omhändertagande för skyddsuppfostran. Innan åklagaren beslutade i eftergiftsärende, avseende annat än ringa brott, skulle han från barnavårdsnämnden i den kommun, där den underårige vistades, infordra yttrande huruvida nämnden vidtagit eller komme att vidta åtgärd beträffande den underårige och om nämnden ansåge sådan åtgärd tillfyllest för hans tillrättaförande. Av förarbetena till lagen framgår, att barnavårdens behandlingsformer befunnits lämpliga för sådana »minderåriga brottslingar», vilkas lagöverträdelser kunde anses vara utslag av en vanart, som redan i och för sig borde föranleda åtgärd enligt barnavårdslagen. Beträffande unga personer, vilka beginge grova brott — såsom mordbrand, rån, våldtäkt, svår misshandel — ansågs frågan om samhällets reaktion emellertid vara så allvarlig, att den borde prövas av domstol, även om brottet otvivelaktigt hade sin orsak i vanart. I yttrande över det av strafflagberedningen framställda förslag, som lades till grund för nämnda lagstiftning om åtalseftergift, hade socialstyrelsen uttalat, att särskilda upptagningshem borde inrättas för observation av ifrågavarande ungdomar. Inga sådana hem kom emellertid till stånd och yrkandet synes ej heller ha upptagits till diskussion av lagstiftaren. Vid sidan av den möjlighet, som efter tillkomsten av 1924 års barnavårdslag förelåg att omhänderta vanartig ungdom i åldrarna 15—17 år

14 för skyddsuppfostran, kvarstod möjligheten att, då brott begåtts av någgon som fyllt 15 men ej 18 år (och straffet bestämdes inom vissa gränseer), förordna, att han i stället för att undergå straffet skulle insättas i allmaän uppfostringsanstalt (undergå tvångsuppfostran). Behandlingen å de allmänna uppfostringsanstalterna och behandlinggen av skyddshemmens äldre klientel hade samma syfte och företedde väserntliga likheter. Någon artskillnad mellan den ena och den andra anstaltscorganisationens klientel kunde ej anses föreligga. Med hänsyn härtill fraimträdde naturligt nog en strävan till närmare samverkan mellan organen iför verkställighet av tvångsuppfostran och skyddsuppfostran samt till rattionellare fördelning av klientelet. Nämnda lagar om villkorlig dom och åtalseftergift ledde till en förskjlutning mot vidgad användning av barnavårdslagstiftningens behandlingsformer, och antalet till tvångsuppfostran dömda minskade kraftigt. I dlen mån ungdomar i åldrarna 15—17 år över huvud åtalades, övergick d o m stolarna alltmera till att i stället för tvångsuppfostran anlita villkorlig dcom i samband med skyddsuppfostran. Utvecklingen ansågs överensstämima med strävandena i reformarbetet på straffrättens område, nämligen aitt, så långt det vore görligt, för de yngsta lagöverträdarnas del ersätta strraff och straffrättsliga skyddsåtgärder med de behandlingsformer, som s t o d e till buds inom socialvården. Möjligheterna till ändamålsenlig differentieriing av klientelet och därmed till rationellare vård ansågs vara större vid skyd(dsuppfostran än vid tvångsuppfostran. Barnavårdslagens uppfostringssystcem hade vidare, menade man, förtjänsten, att anstaltsvård skulle tagas t.ill, endast om vård i frihet vore utesluten och med uppmärksamheten ständiigt riktad på möjlighet till övergång till friare vårdform. Med hänsyn till den inträdda utvecklingen och på de antydda skallen befanns det år 1947 möjligt att avskaffa tvångsuppfostringsinstitutet. Det hade antagits, att farhågor ej behövde hysas för att ett avskaffanide av tvångsuppfostran skulle leda till ökad användning av ovillkorligt frihetsstraff för unga brottslingar. Utvecklingen under de närmaste åren syntes bekräfta antagandets riktighet. 7 skrivelse till Konungen den 24 september 1951 gjorde emellertid riksåklagaren gällande, att under år 1950 märkts en alltmera stegrad benägenhet hos domstolarna att döma ungdomar i åldern 15-—17 år till ovillkorligt frihetsstraff. Anledningen härtill sökte riksåklagaren bl.a. i misstro hos domstolarna mot de socialvårdande organens möjligheter att effektivt omhänderta unga brottslingar. Den avdelning vid Långanäs ungdomsvårdsskola, som inrättats för de mest svårfostrade, hade, framhöll riksåklagaren, endast nio platser, och detta gjorde det förklarligt, att domstolarna i vissa allvarliga fall, där rymningsriskerna varit särskilt påtagliga, ansett sig icke kunna åtnöjas med behandling å ungdomsvårdsskola. Riksåklagaren fram-

15 höll angelägenheten av att åtgärder snarast vidtoges för att hindra att ett allt större antal av de yngsta lagöverträdarna komme att överföras till fångvården. Olika möjligheter att hindra denna utveckling diskuterades i riksåklagarens skrivelse. I ny framställning till Konungen den 26 november 1951 framhöll riksåklagaren, att även utredningsförfarandet före bestämmandet av reaktionsformen för lagöverträdare i åldrarna 15—17 år vore behäftat med väsentliga svagheter. Härom anfördes i huvudsak följande, i sammandrag återgivet: Från det brottet begåtts och till dess reaktionsformen bestämts förflöte alltför långt tid. Under utredningen hos polis, barnavårdsnämnd och åklagare kallades den unge brottslingen till förhör, samtal och undersökningar, u t a n att dessa framstode som någon reaktion från samhällets sida, ägnad att avhålla honom från fortsatt brottslighet. Utredningstiden borde därför avsevärt nedbringas. Av vikt vore även, att fortsatt brottslighet under utredningstiden förhindrades. Ungdomar under 18 år, beträffande vilka återfallsrisk förelåge, borde bli tagna i förvar omedelbart efter det att misstanke uppkommit om att de förövat brott. Riksåklagaren, som fann, att en vidgad tillämpning av den judiciella häktningen ej kunde förordas beträffande dessa ungdomar, föreslog, dels att översyn skulle verkställas av bestämmelserna i rättegångsbalken och i förundersökningskungörelsen om övervakning såsom ersättning för häktning av de yngsta lagöverträdarna, dels att anstalter eller kliniker — förslagsvis kallade övervakningshem — skulle inrättas för tillfällig förvaring av de unga. Över riksåklagarens båda skrivelser avgav strafflagberedningen, barnavårdskommittén och ungdomsvårdsskoleutredningen den 19 januari 1952 gemensamt utlåtande till Konungen. Kommittéerna fann, att den utveckling mot ökat antal domar å frihetsstraff för den yngsta åldersgruppen, som följt i anslutning till den tilltagande ungdomsbrottsligheten, hade samband med att domstolarna ansett, dels att socialvården icke ägt tillräckliga resurser att omhändertaga vissa svårbehandlade fall, dels att villkorlig dom i förening med skyddsuppfostran i vissa fall icke ägde tillräckligt avskräckande effekt. Härtill kom, enligt utlåtandet, att antalet svårbehandlade syntes ha ökat såsom följd av 1945 års ändring av 5 kap. 5 § strafflagen, varigenom till skyddsuppfostran hänvisats ungdomar, vilka enligt tidigare praxis skulle ha straffriförklarats och intagits å sinnessjukhus. Kommittéerna var ense om att »principen om fängelsestraffets avskaffande för ungdom under aderton år» borde komma till klart uttryck i lagstiftningen samt att samhällets möjligheter att på ändamålsenligt sätt omhänderta lagbrytare under 18 års ålder måste stärkas. Kommittéerna föreslog, att i särskild lag skulle stadgas, att den som ej fyllt 18 år ej finge dömas till frihetsstraff, med mindre särskilda skäl för

16 sådan dom förelåge. Genom samma lag borde vidare, enligt deras meningig, ges regler för domstols överlämnande åt barnavårdsnämnd att vidta åtitgärd beträffande person under 18 år, vilken befunnits skyldig till brotttt, vara enligt lag kunde följa frihetsstraff. Lagregleringen borde innebäraa, att sådant överlämnande utbrötes ur institutet villkorlig dom och erhölkle fristående ställning som samhällelig skyddsåtgärd. Syftet att förhindra dde yngsta lagöverträdarnas överförande till fångvården borde vidare främja as genom vissa ändringar i 1944 års eftergiftslag. Kommittéerna anslöt sig även till vad riksåklagaren anfört i skrivelsenn den 26 november 1951 om behovet av snabbare handläggning av mål ocbh ärenden, avseende lagöverträdare som ej fyllt 18 år, och fann detta syfbte kunna främjas genom vissa lagändringar. Kommittéerna utformade och preciserade sina nu berörda förslag i u t t kast till lag och lagändringar. Vad angår riksåklagarens förslag om övervakningshem uttalade komamittéerna, att förslaget föranlett kommittéerna till undersökningar ef te er två olika linjer. Dels hade övervägts möjligheten att ordna övervakningsshem för sådana unga lagöverträdare beträffande vilka häktningsskäl föreelåge, sedan det visat sig att betryggande övervakning utan häktning eej kunde åvägabringas. Dels hade tagits under övervägande, om det inonm barnavårdslagens r a m kunde ordnas betryggande övervakningsmöjligheteer för undvikande av häktning. Undersökningarna hade ej hunnit slutförass, varför inga utformade förslag kunde framläggas av kommittéerna. Desssa enades emellertid om att uttala sig för att övervakningsmöjligheter till föreebyggande av fortsatt brottslig verksamhet borde åstadkommas inom barnaavårdens r a m för sådana ungdomar under 18 år, vilka vore misstänkta för brottt. Kommittéerna förklarade sig också i princip tillstyrka, att ändamålet till 1godosåges genom utredningshem eller övervakningsavdelningar, till ern början i Stockholm, Göteborg och Malmö, samt uttalade, att frågan om inirättandet skyndsamt borde vidare utredas. Det förutsattes, att utredningssuppdraget skulle anförtros åt barnavårdskommittén. Lagstiftning kom — efter proposition den 9 april 1952 nr 223 — tilll stånd i nedan nämnda hänseenden. Genom lag den 30 december 1952 med vissa bestämmelser om påföljki för brott av underårig, vilken trädde i kraft den 1 juli 1954, har stadgatts i huvudsak följande. Rätten må, om tilltalad är i sådan ålder att skyddssuppfostran kan förekomma, i stället för att döma till straff för brott efterhörande av barnavårdsnämnd överlämna åt nämnden att vidta åtgärdenför hans omhändertagande för skyddsuppfostran. Den som ej fyllt adertom år må icke dömas till fängelse, straffarbete eller förvaring, om ej särskildia skäl är därtill. 8 § 2 st. lagen om villkorlig dom har genom 1952 års påiföljdslag upphävts.

17 Samtidigt har i 194A års eftergiftslag samt i lag med vissa bestämmelser om mål rörande brott av underårig vidtagits ändringar, innefattande bland annat föreskrift att ärende om åtalseftergift och mål mot underårig skall beredas och handläggas skyndsamt. / barnavårdslagens 46 § har gjorts en ändring beträffande senaste tidpunkt för slutlig utskrivning av barn, som efter fyllda 15 år omhändertagits för skyddsuppfostran. Under tiden från tillkomsten av nu berörda lagstiftning och till dess ikraftträdande har barnavårdens resurser beträffande de yngsta lagöverträdarna väsentligt förbättrats. Ungdomsvårdsskoleorganisationen har sålunda byggts ut med specialavdelningar för omhändertagande av de svåraste fallen. Det återstår emellertid att förbättra resurserna på utredningsstadiet.

II.

Strafflagberedningens preliminära u t k a s t till lagstiftning o m övervakningshem m. m.

Till kommittéernas förenämnda gemensamma utlåtande fogades, utöver förut berörda förslag, såsom bihang två av strafflagberedningen utarbetade, såsom »mycket preliminära» betecknade alternativa utkast till lagstiftning, vilka utkast tillkommit i samband med förenämnda undersökningar i anledning av riksåklagarens förslag om övervakningshem. Alternativ I avsåg en lagstiftning om övervakningshem i anslutning till häktningsinstitutet. Alternativ II innefattade utkast till sådan ändring av barnavårdslagen, att barnavårdsnämnd berättigades omhändertaga underåriga för utredning vid sannolika skäl för behov av skyddsuppfostran jämlikt 22 § c) eller d ) . Lagutkasten har följande lydelse. Alt. I. Preliminärt

utkast

till lag om

övervakningshem

1 §. Kan sådan övervakning av för brott misstänkt, som enligt 24 kap. 3 § RB på grund av den misstänktes ungdom bör äga rum i stället för häktning, ej anordnas på betryggande sätt, må den misstänkte intagas i övervakningshem, där sådant finnes att tillgå. 2 §. Angående framställning om intagning i övervakningshem och handläggning av fråga om sådan intagning skall gälla vad i motsvarande avseenden är stadgat om häktning. Om handläggningen av mål eller ärende angående den som är intagen i övervakningshem skall gälla vad som är stadgat om mål eller ärende däri den tilltalade är häktad, och skall i övrigt vad i lag eller författning är stadgat om häktad äga tillämpning jämväl å den som intagits i övervakningshem, där ej annat framgår av vad nedan sägs. 2—1622 55

18 3 §. Har ej inom föreskriven tid åtal väckts eller till rätten inkommit framställning om förlängning av tiden, eller förekommer eljest ej längre skäl för intagning i övervakningshem, förordne rätten att den intagne omedelbart skall utskrivas. Beslutar åklagaren åtalseftergift, har han att förordna om den intagnes omedelbara utskrivning. 4 §. Erfordras något anstånd med utskrivningen i avbidan på att plats i ungdomsvårdsskola eller annan vård eller tillsyn kan beredas den intagne, må rätten medgiva att han må kvarhållas i hemmet högst en månad (två månader) efter beslut om åtalseftergift eller efter det att rätten förordnat om påföljd för brottet eller enligt 5 kap. 5 § strafflagen förklarat den intagne ej kunna fällas till ansvar. 5 §. Vården av den som är intagen i övervakningshem skall stå under psykiatrisk tillsyn och bör inriktas på att förbereda hans fortsatta behandling. Särskild vikt skall läggas vid att lämplig sysselsättning beredes honom. 6 §. Åklagaren äger förordna att i övervakningshem intagen skall hållas avskild från annan intagen, när detta av hänsyn till utredningen är erforderligt. 7 §. Sinnesundersökning jämlikt 6 kap. sinnessjuklagen av den som intagits i övervakningshem skall verkställas på sätt som är stadgat i fråga om den som är på fri fot. Har i avgivet utlåtande över verkställd sinnesundersökning den intagne förklarats vara i behov av vård å sinnessjukhus, och eftergiver åklagaren åtalet, skall den undersökte intagas å sinnessjukhus för vård. Medicinalstyrelsen har att tillse att intagning sker senast inom en månad från beslutet om åtalseftergift. Förklarar rätten någon som enligt avgivet utlåtande är i behov av vård å sinnessjukhus enligt 5 kap. 5 § strafflagen ej kunna till ansvar fällas, och kvarhålles han ej å sinnessjukhus efter undersökningen, skall han inom en månad överföras till sinnessjukhus som medicinalstyrelsen bestämmer, och gälle därefter om honom vad i 47 § 1 mom. och 3 mom. första stycket sinnessjuklagen stadgas. Intill dess överförande till sinnessjukhus skett skall han kvarbliva i övervakningshemmet. Skall någon, beträffande vilken domstol förordnat om intagning i övervakningshem, jämlikt 47 § sinnessjuklagen ej kvarhållas å sinnessjukhus, varde han återförd till övervakningshemmet. 8 §. Å ort där övervakningshem ej finnes skall, om möjligt, särskild anordning träffas så att för brott misstänkt, som på grund av sin ungdom ej bör intagas i häkte avsett för vuxna, må kunna efter häktning placeras i annan, lämpligare lokal. 9 §. Närmare föreskrifter angående tillämpningen av denna lag meddelas av Konungen.

19 Alt. II. Preliminärt

utkast till ett andra stycke barnavårdslagen

i 2b § 2 mom.

Finner barnavårdsnämnden sig icke k u n n a taga slutlig ställning till frågan om någons omhändertagande för skyddsuppfostran enligt 22 § c) eller d), äger nämnden likväl, om sannolika skäl för behov av skyddsuppfostran föreligga, föreskriva att han i avbidan på åtgärd härför skall omhändertagas för utredning om sådan åtgärd. I fråga om dylikt omhändertagande skall i tillämpliga delar gälla vad om omhändertagande för skyddsuppfostran är stadgat. Det åligger barnavårdsnämnden att så snart det kan ske slutligt avgöra frågan om skyddsuppfostran av den som sålunda förberedelsevis omhändertagits.

III.

R e m i s s y t t r a n d e n över r i k s å k l a g a r e n s f r a m s t ä l l n i n g a n g å e n d e ö v e r v a k n i n g s h e m s a m t över k o m m i t t é e r n a s u t l å t a n d e rörande samma ämne

De myndigheter, som beretts tillfälle avge remissyttranden över kommittéernas utlåtande, ger i allmänhet uttryck åt tillfredsställelse över tanken på inrättande av utrednings- eller övervakningshem för de yngsta brottslingarna. Vikten av att sådana hem snarast inrättas betonas. I synnerhet omvittnas behovet för de tre största städerna. Nedan återges uttalanden, som synes förtjäna särskild uppmärksamhet. Socialstyrelsen, som anmodats yttra sig även över riksåklagarens skrivelse den 26 november 1951, uttalar bland annat, att styrelsen biträder meningen, att sådana unga lagöverträdare, beträffande vilka återfallsrisk föreligger, bör omedelbart tagas i förvar, då ett första utslag av deras kriminalitet blivit känt. Enär möjlighet till sådant ingripande för närvarande saknas, finner styrelsen förslaget att inrätta hem för tillfällig förvaring värt allt beaktande. Om socialvården i framtiden skall omhänderta huvudparten av all kriminell ungdom, bör ungdomarna, enligt styrelsen, hänföras dit även under utredningstiden, bland annat för att undvika den dualism, som lätt kan uppstå, om de judiciella myndigheterna omhändertar ungdomarna under den tid förundersökningen pågår för att sedan i flertalet fall överlämna dem till socialvården. Styrelsen anser en grundlig undersökning av platsbehov, placering m. m. erforderlig men finner behovet av anordningar för snabbt ingripande och lämplig vård i de största städerna så trängande, att en provisorisk lösning för dessa städers del kräves. Styrelsen understryker behovet av psykiatriska ungdomskliniker och uttalar, att man säkerligen skulle kunna komma bättre till rätta med klientelet på ett sjukhus än i ett utredningshem.

20 Stadsfiskalen i Eskilstuna finner för sin del att häktning av unga lagöverträdare så gott som aldrig behöver komma till användning i landsorten, såvida det icke gäller ungdomar, som färdas omkring i riket och förövar brott. Med hänsyn till arten av sistnämnda klientel anser stadsfiskalen det knappast motiverat med särskilda övervakningshem. Sist återgivna mening uttalas även av landsfogden i Södermanlands län, medan övriga landsfogdar, som yttrat sig, ävensom åklagare i Stockholm, Göteborg och Gävle uttalar sig för tillskapande av mera allmän möjlighet att intaga unga lagbrytare i övervakningshem. Åklagarmyndigheten i Borås anser sig icke nog kraftigt kunna understryka betydelsen av de föreslagna s. k. övervakningshemmen. Förvaringen bör enligt åklagarmyndigheten som regel ske i sluten form och institutet bör få komma till användning även om icke fulla häktningsskäl föreligger. I annat fall k a n förstagångsförbrytaren, beträffande vilken det icke finns vare sig flykt- eller kollusionsfara och beträffande vilken man icke utan vidare kan presumera återfall i brott, icke bli föremål för det korta frihetsberövande, som, enligt åklagarmyndighetens förmenande, är av stor betydelse för minskningen av ungdomskriminaliteten. Åklagaren i ungdomsmål i Stockholm finner det synnerligen önskvärt, att övervakningshemmen kommer till stånd, och anför bland annat följande skäl: Särskilt i de fall, då det är flera inblandade i ett och samma mål och man under utredning måste se till att de olika ligamedlemmarna ej tar kontakt med varandra, kan det visa sig omöjligt att sätta de unga på fri fot. Då utredningen ofta tar ganska lång tid i anspråk, blir man därför tvungen att även i sådana fall, då man utgår från att den unge kommer att erhålla villkorlig dom, begära den unge häktad. Det måste anses i högsta grad otillfredsställande, att en ungdom under utredningstiden förvaras å en för äldre personer avsedd fångvårdsanstalt, särskilt som förhållandena för närvarande är sådana att med skäl kan befaras, att den unge under denna tid får kontakt med äldre brottslingar. Stockholms stads barnavårdsnämnd framhåller bland annat, att kommittéerna i sitt utlåtande uttalat, att utredningshem eller övervakningsavdelningar till en början borde inrättas i Stockholm, Göteborg och Malmö, men icke sagt ut, vem som är tänkt som huvudman för verksamheten. Enligt vad nämnden säger sig under hand ha inhämtat har avsikten emellertid varit, att barnavårdsnämnd skall stå som huvudman för den i den egna kommunen upprättade anstalten. Nämnden vill emellertid för sin del bestämt avstyrka anstalternas inordnande under barnavårdsnämnd, detta främst med hänsyn till den psykologiska belastning drivandet av ett »ungdomshäkte» skulle medföra för barnavårdsnämnden i dess egenskap av familjenämnd. Nämnden anser anordnandet av särskilda övervakningshem för ungdom vara ett framsteg, då härigenom häktning med

21 placering i allmänt häkte kan undvikas. En häktning kan, enligt nämndens erfarenhet, föra med sig en inte önskvärd »prickning» av den häktade, och härtill kommer vådan av att ungdomar blandas med och får stadigvarande kontakter med det äldre häktningsklientelet. Av dessa skäl befinnes inrättandet av särskilda övervakningshem vara av visst värde. Med hänsyn till att de ungdomar, som kommer att intagas på dylikt hem, genomgående bjuda så stora medicinska, psykologiska och sociala problem, att en sakkunnig bedömning endast torde kunna ske, om tillgång finns till omfattande utredningsmöjligheter, får det enligt nämnden emellertid anses vara en lämpligare lösning, om omhändertagandet äger rum på ungdomspsykiatriska specialkliniker. Skulle en sådan utväg, som av riksåklagaren omnämnts, icke accepteras, föreslås, att huvudmannaskapet anförtros socialstyrelsen (ungdomsvårdsskoleorganisationen). Göteborgs stads barnavårdsnämnd anser i likhet med barnavårdsnämnden i Stockholm, att de föreslagna institutionerna, vilka helt naturligt måste vara av sluten karaktär, icke bör ställas i den lokala barnavårdens regi. Nämnden förmenar, att huvudmannaskapet bör anförtros socialstyrelsen, och anför dessa skäl: Nämnden har under hand inhämtat, att hemmen, för vilka upptagningsområden ej angivits, skulle avse de tre största städernas klientel. Det kan emellertid befaras, att vid platstillgång å övervakningshem klienter från platser utom det egentliga upptagningsområdet kommer att mottagas. Därför måste behörighetsfrågan vid omhändertagande och vad därmed sammanhänger beaktas. Enligt gällande bestämmelser skall beslut om skyddsuppfostran fattas av barnavårdsnämnden i den kommun, där den unge vistas vid tiden för beslutet. Därest upptagningsområdet blir större än respektive stad, innebär detta att nämnderna i dessa städer tvingas att utreda och fatta beslut avseende ungdomar, om vilka nämnderna saknar alla uppgifter och vilkas hem kanske är belägna på långt avstånd från övervakningshemmet. Hemortskommunerna är enligt gällande lag icke behöriga att fatta beslut om skyddsuppfostran i dylika fall. Även Malmö stads barnavårdsnämnd förklarar, att det vore olyckligt, om övervakningshemmen handhades i den lokala barnavårdens regi. Nämnden anser, att huvudmannaskapet bör anförtros åt socialstyrelsen — i analogi med fångvårdsstyrelsens befattning med kronohäktena — med särskild styrelse för varje hem, i likhet med vad som gäller för ungdomsvårdsskolorna. Svenska socialvårdsförbundet uttalar sig för att övervakningshemmen blir statliga inrättningar. Slutligen må nämnas, att några yttranden berör den lagtekniska lösningen samt det ifrågasatta nya institutets relation till häktning och anhållande. Hovrätten för Övre Norrland förordar strafflagberedningens

22 första alternativ till lagtext framför det andra alternativet. Poliskammaren i Malmö finner tanken på övervakningshem god, förutsatt att genomförandet ej sker på bekostnad av nuvarande möjligheter till anhållande och häktning. Landsfogden i Västmanlands län ifrågasätter socialvårdsmyndigheternas lämplighet för uppgiften att anordna och handha övervakningshem. IV.

Barnavårdskommitténs uppdrag övervakningshemmen

beträffande

Enligt propositionen 223/1952 med förslag till förut berörda lag och lagändringar uttalade chefen för justitiedepartementet vid anmälan av ärendet för Kungl. Maj:t i statsrådet den 21 mars 1952 bland annat, att frågan om upprättande av övervakningshem vore av stor vikt för bekämpandet av ungdomsbrottsligheten samt att upprättandet av lämpliga sådana hem snarast möjligt måste antagas vara av stor betydelse för genomförandet av den genom propositionen förordade lagstiftningens syften. Departementschefen förklarade sig biträda kommittéernas förslag, att det skulle uppdragas åt barnavårdskommittén att utreda frågan. Erforderliga lagbestämmelser borde utarbetas i samråd med strafflagberedningen. Den 16 januari 1953 uppdrog Kungl. Maj :t åt barnavårdskommittén att efter utredning inkomma med förslag rörande anordningar av det slag, riksåklagaren avsett i framställningen den 26 november 1951, samt de förslag till lagstiftningsåtgärder, vilka ansåges i detta sammanhang böra vidtagas. Beträffande sistberörda åtgärder skulle kommittén samråda med straff lagberedningen.

V.

Gällande bestämmelser, enligt vilka kriminell och asocial ungdom kan preliminärt t a g a s i förvar för utredning, skydd m. m.

Beträffande möjligheterna att, i avbidan å fullständig utredning eller slutgiltigt bestämmande av samhällsreaktionen, taga i förvar sådana unga, som är misstänkta för eller övertygade om brott eller allvarlig social missanpassning utan kriminalitet, är i detta sammanhang att beakta de bestämmelser, för vilka nedan vid 1—3 med kommenterande anmärkningar redogöres. Reglerna angående omhändertagande av sinnessjuka, psykiskt efterblivna samt alkoholister lämnas här åsido.

23 1. Reglerna i 24 kap. rättegångsbalken ang. häktning och anhållande Enligt huvudregeln i RB 24: 1 krävs för häktning, att någon på sannolika skäl misstankes för brott, vara straffarbete kan följa.1 Detta är emellertid icke i och för sig tillräcklig grund för häktning, utan därjämte fordras att det med hänsyn till brottets beskaffenhet, den misstänktes förhållande eller annan omständighet skäligen kan befaras, antingen att den misstänkte avviker eller på annat sätt undandrar sig lagföring eller straff eller också att han genom undanröjande av bevis eller på annat sätt försvårar sakens utredning eller, slutligen, att det finns anledning antaga att han fortsätter sin brottsliga verksamhet. Kan straffarbete inte följa på brottet men väl fängelse, får den misstänkte häktas endast under förutsättning att han ej har stadigt hemvist inom riket och det skäligen kan befaras att han avviker. Kan å brottet ej följa lindrigare straff än straffarbete två år, skall häktning ske, om det ej är uppenbart, att anledning därtill saknas. De nu återgivna reglerna hänför sig i vad rör brottspåföljden till de i straffbuden angivna strafflatituderna. Emellertid har härtill — i häktningsbegränsande syfte — lagts föreskrift, att viss hänsyn skall tagas till den påföljd, som faktiskt kan antagas komma att bli bestämd för den misstänktes brott: om det kan antagas, att straffet endast blir böter eller mistning av befattning på viss tid, får häktning — enligt 1 § sista stycket — ej ske. Självfallet måste vid denna sistnämnda bedömning beaktas den allmänna straffminskningsgrunden i strafflagen 5 kap. 2 §, därest den misstänkte ej fyllt 18 år (vid brottet). Vidare må anmärkas, att skäl för antagande, att domstolen kommer att bestämma annan påföljd än straff, ej utesluter häktning. Särskilda häktningsvillkor, enligt vilka det brott misstanken gäller får vara av vilken beskaffenhet som helst, gäller enligt RB 24: 2 dels för misstänkt, som är okänd och undandrar sig att uppge namn och hemvist eller därom lämnar icke trovärdig uppgift, dels ock, vid flyktfara, för misstänkt som ej har hemvist i riket. Häktning kan endast beslutas av rätten. Anhållande är ett provisoriskt frihetsberövande i avbidan på häktning. Om skäl till häktning finns mot någon, kan han sålunda anhållas i avbidan på rättens beslut om häktning. Är ej fulla skäl till häktning, får den misstänkte ändå anhållas, om det finnes vara av synnerlig vikt, att han i avbidan på ytterligare utredning tages i förvar. Beslut om anhållande meddelas av undersökningsledaren eller åklagaren. Anhållningsbeslut — liksom även häktning — må meddelas även be1 Angående ändrade villkor efter föreslaget införande av enhetligt frihetsstraff, se strafflagberedningens betänkande SOU 1953:17 sid. 29 samt sid. 95 och följande.

24 träffande misstänkt, som ej är tillstädes (RB 2 4 : 6 och 17). Så snart anhållandet verkställts, skall i sådant fall den misstänkte för förhör inställas för anhållningsmyndigheten (eller polisman som fått uppdrag att hålla förhöret.) Anhållandet får i regel bestå endast under en kort period. Sist dagen efter den, då beslutet om anhållande meddelades (eller den — i sin frånvaro — anhållne inställdes till förhör), skall anhållningsmyndigheten göra framställning till rätten om häktning. Skulle ytterligare utredning anses erforderlig för prövning av häktningsfrågan, kan dock framställningen anstå, men den måste under alla förhållanden göras snarast möjligt och senast på femte dagen efter förut angivna besluts-(eller inställelse-)dag. Om ej häktningsframställning görs i enlighet med det sagda, skall den anhållne omedelbart friges. När rätten fått häktningsframställning från anhållningsmyndigheten, skall rätten så snart ske kan hålla förhandling i häktningsfrågan. Om inte synnerligt hinder möter, skall förhandlingen hållas senast på fjärde dagen efter det framställningen inkommit. Utsätts huvudförhandling i brottmålet att hållas inom en vecka efter det framställningen inkom, får häktningsförhandlingen emellertid anstå till huvudförhandlingen. Häktning av den som ej är anhållen kan rätten besluta på yrkande av åklagare eller undersökningsledare eller, sedan åtal anställts, på målsägares yrkande eller rättens eget initiativ. Häktningsförhandling skall i sådant fall hållas så snart ske kan efter det häktningsfrågan väckts. Vid häktningsförhandling skall misstänkt som är anhållen inställas, om ej synnerligt hinder möter. Beträffande icke anhållen göres mera vittgående undantag från regeln om personlig inställelse. Förhandlingen skall såvitt möjligt fortgå utan avbrott, till dess frågan kan avgöras. På synnerliga skäl kan uppskov beslutas, dock ej, utan den misstänktes begäran, för längre tid än 4 dagar. Under sådant uppskov skall, om ej rätten bestämmer annat, anhållande bestå. Beslut i häktningsfrågan skall meddelas omedelbart efter slutad förhandling. Beslutas ej häktning, skall anhållen misstänkt omedelbart friges. Beslutas häktning (eller anmäles beträffande den som häktats i sin frånvaro att verkställighet skett), skall rätten, om åtal ej redan väckts, utsätta tid inom vilken åtal skall väckas. Denna tid får ej bestämmas längre än som finnes oundgängligen erforderligt. Om utsatta tiden överstiger två veckor, skall rätten, så länge den misstänkte är häktad och till dess åtal väckts, med — i regel — högst två veckors mellanrum hålla förhandling och därvid särskilt tillse, att utredningen bedrivs så skyndsamt som möjligt. Förlängning av utsatt tid för åtals anställande kan medges av rätten. Om inom den utsatta tiden varken väckts åtal eller inkommit begäran om förlängning, skall rätten omedelbart förordna om den häktades frigivande.

25 Bortfaller skäl för anhållande eller häktning, skall anhållningsmyndigheten respektive domstolen genast frige den misstänkte. Fälles den misstänkte för brottet, har rätten att med tillämpning av häktningsgrunderna avgöra, huruvida han, om han är häktad, skall i häkte avbida att domen vinner laga kraft eller, om han är på fri fot, skall häktas. Av nu återgivna bestämmelser följer, att häktning ej bör ske i fall, där åtal avses skola eftergivas. Angående förvaring och behandling av anhållen och häktad gäller enligt 24 kap. RB, att anhållen skall hållas i förvar men eljest ej underkastas annan frihetsinskränkning än vad ändamålet med anhållandet, ordningen å förvaringsplatsen samt allmän säkerhet kräver, medan häktad omedelbart skall föras till allmänt häkte (undantag för krigsman). Från sistnämnda regel kan rätten medge undantag, då det för brottsutredning är av synnerlig vikt, att den häktade förvaras på annan plats än i allmänt häkte. Beträffande den som överförts till häkte äger även åklagare och (annan) undersökningsledare bestämma, att han skall för förhör eller annan åtgärd tillfälligt inställas å plats utom häktet. Beträffande anhållen är alltså förvaringsplatsen ej närmare fixerad och bestämmelser om inställelse på annan plats för förhör och dylikt ej behövliga. Vad som menas med »allmänt häkte» och »förvar» klargöres ej i 24 kap. RB, som hänvisar till vad särskilt är stadgat. I 1 kap. 16 § samma balk stadgas,att för förvaring av anhållna eller häktade skall för domsaga å tingsställe eller annan ort, som Konungen bestämmer, så ock i stad med rådhusrätt finnas häkte. Med Konungens tillstånd må häkte vara gemensamt för flera domsagor eller för domsaga och stad. Kostnaden för inrättande och underhåll av »härads- och stadshäktena» skall enligt särskilda författningar bestridas av de kommunalskatteskyldiga. Vidare gäller enligt lagen om polisväsendet i riket, att polisdistrikt har att bland annat dra försorg om för distriktet erforderlig arrestlokal. Bestämmelser om hur häkte och arrestlokal skall vara inrättade och om hur anhållna och häktade personer skall behandlas meddelas i 19 § av strafflagens promulgationsförordning samt i särskilda författningar, som i lageditionen intagits under sistnämnda paragraf. Rörande innebörden av dessa bestämmelser skall här endast beröras följande. Lokalerna och behandlingen skall vara sådana, att syftet med frihetsberövandet samt ordning och säkerhet tillgodoses. Såvitt möjligt skall ej flera intagna sammanföras i ett rum. Ovillkorligen skall hållas åtskilda: intagna av olika kön, för ringare brott misstänkta, å ena, och för grövre brott misstänkta, å andra sidan, samt misstänkta, å ena, straffångar, å andra sidan. Åtskilliga bestämmelser syftar till att de intagnas hälsa ej skall lida men av vistelsen samt till att intagna vid sjukdom skall få erforderlig vård.

26 Det må anmärkas, att inrättande av särskilda r u m för ungdomar ej föreskrivits samt att bestämmelser ej givits om att sådana personer skall hållas skilda från övriga intagna eller eljest beredas särskild behandling. Vad angår lokalerna gäller emellertid enligt en kungörelse den 13 oktober 1921, att härads- eller stadsfängelse ej må uppföras, innan ritning därtill fastställts av fångvårdsstyrelsen och byggnadsstyrelsen gemensamt. Denna författning lär tillämpas även med avseende å polisarrester. Bestämmelserna i 24 kap. RB avser endast häktning och anhållande av den som är misstänkt eller lagförd för brott. Jämlikt åtskilliga författningsbestämmelser, som faller utanför nämnda kapitel, kan emellertid personer tagas i häkte eller förvar. Med tanke på den personkategori, som förevarande utredning gäller, torde det vara tillfyllest att här erinra om bestämmelserna i RB 5 : 9 och 36:21 angående insättande i häkte av den, som stör domstols förhandling, samt av tredskande vittne.

2. Reglerna om övervakning i häktnings ställe I 24 kap. 3 § rättegångsbalken meddelas vissa undantag från reglerna i de föregående två paragraferna. Sålunda erinras om att reseförbud enligt 25 kap. samma balk för vissa fall — där endast flyktfara föreligger, ej fara för utredningshinder eller fortsatt brottslig verksamhet — kan ersätta häktning. I detta sammanhang är emellertid vad i RB 24: 3 sägs om övervakning främst av intresse. Befinner sig misstänkt person som ej är okänd under sådan tillsyn, av vad slag det vara må, att risk för att han drar sig undan, försvårar utredningen eller fortsätter att begå brott faller bort, föreligger, såsom av det förut anförda framgår, icke häktningsskäl. Gäller misstanken så svårt brott, att minimistraffet i straffbudet är straffarbete i två år eller mer, måste tydligen krävas, att berörda risk är mycket säkert eliminerad, för att häktningsskäl skall bortfalla. I andra fall bör, såsom framgår av häktningsreglerna, kraven ställas lägre. I RB 24: 3 stadgas emellertid, att i vissa fall, där häktning k a n antagas medföra särskild påfrestning eller annan nackdel, särskilt skall av rätten undersökas, huruvida sådan övervakning kan ordnas, att häktningsanledning bortfaller. Detta gäller, då det med hänsyn till den misstänktes ungdom eller hans sjukdom k a n antagas, att häktning medför allvarligt men för honom. I fråga om vissa kategorier av ömtåliga h a r kravet på att häktning om möjligt skall undvikas skärpts därhän, att häktning blott får ske, om det är uppenbart, att betryggande övervakning ej k a n ordnas. Detta gäller för misstänkta, som ej fyllt 18 år, samt för havande kvinnor i framskridet tillstånd. Här presumeras allvarligt men av häktning. Med dessa järn-

27 ställes kvinna, som nyligen fött barn, dock endast under förutsättning att häktningen kan antas medföra allvarligt men för henne eller barnet. Som allmän förutsättning för att övervakning må sättas i häktnings ställe gäller, att den misstänkte skall frivilligt underkasta sig övervakning. Uppgiften att, i fall som avses i RB 24: 3, söka ordna erforderlig övervakning lägges i förundersökningskungörelsen på åklagaren. Kungörelsen innehåller i ämnet följande: Övervakning som ersättning för häktning 26 §. Föreligger med hänsyn till vad i 24 kap. 3 § rättegångsbalken stadgas anledning antaga att häktning ej må ske, om övervakning ordnas, skall åklagaren så snart ske kan söka ordna erforderlig övervakning. Övervakning må anordnas i den misstänktes hem eller annat enskilt hem eller genom att den misstänkte intages å lämplig anstalt. Är den misstänkte redan intagen å anstalt, har åklagaren att överväga, huruvida särskild övervakning kan vara erforderlig å anstalten, samt att i samråd med anstaltens styrelse eller föreståndare söka få till stånd dylik övervakning. Övervakning i skola tillhörande barna- och ungdomsvården eller i inackorderingshem, som står under socialstyrelsens omedelbara tillsyn, må ej ordnas utan särskilt medgivande av socialstyrelsen. 27 §. Har övervakning beslutats, må den misstänkte åläggas skyldighet att å vissa tider vara tillgänglig i sin bostad eller å sin arbetsplats så ock annat villkor, som finnes erforderligt för hans övervakande. 28 §. Anordnas övervakning av anhållen person, skall anhållandet hävas. Med lämplig anstalt avses, såsom framgår av de återgivna stadgandena, bland annat vissa socialvårdens anstalter. Ingen ändring har emellertid vidtagits i barnavårdslagen eller i stadgan för skolor tillhörande barnaoch ungdomsvården, ehuru dessa är avfattade så att blott barn och ungdomar, som är omhändertagna (för skyddsuppfostran), kan intagas å ungdomsvårdsskola. I sin framställning den 26 november 1951 har riksåklagaren framhållit, att övervakningsinstitutet, sådant det legislativt utformats, icke fyller det avsedda ändamålet att utgöra en effektiv ersättning för häktning. Riksåklagaren fortsätter: Genom det i 24 kap. 3 § rättegångsbalken stadgade villkoret att häktning skall ske därest den unge lagöverträdaren ej vill underkasta sig övervakning är förordnandet om övervakning och övervakningens utformning helt avhängiga av den unges samtycke. Detta innebär icke blott att denne skall lämna sitt samtycke till omhändertagande å anstalt, utan också att han, därest en sådan åtgärd vidtagits, äger

28 att när h a n finner för gott lämna anstalten u t a n att någon möjlighet finns att hålla honom kvar, låt vara att han därvid riskerar anhållande och häktning. — Det k a n vidare ifrågasättas huruvida ett frihetsberövande i sluten anstalt — även om åtgärden sker med den misstänktes samtycke — lagligen kan komma till stånd med tillämpning av övervakningsbestämmelserna. Under begreppet övervakning synes rent språkligt sett knappast kunna inrymmas ett omhändertagande i sluten form. Visserligen anförde utskottet under förarbetena till rättegångsbalken att med stöd av övervakningsbestämmelserna särskilda anordningar kunde träffas för förvaring i slutet r u m när detta funnes erforderligt. Såsom övervakningsinstitutet sedermera kom att utformas i förundersökningskungörelsen är det emellertid tveksamt om institutet fått den av utskottet avsedda innebörden. Enligt vad ämbetet erfarit hava även de organ som i praktiken svara för tillämpningen av övervakningsbestämmelserna — främst åklagarna och barnavårdsnämnderna — funnit sig lagligen förhindrade att anordna övervakning av detta slag. — Såsom en särskild olägenhet tillkommer slutligen att den unge genom att vägra att underkasta sig övervakning kan framtvinga en åtgärd — häktning — som enligt vad i det föregående utvecklats är olämplig för honom. Över huvud framstår det som oegentligt att åtgärder mot lagöverträdare i åldern under 18 år skola vara beroende av vederbörandes eget gottfinnande.

3. Barnavårdslagen och

ungdomsvårdsskolestadgan

Barnavårdslagen medger i princip ej att någon — för utredning eller annat ändamål — tills vidare omhänder.tages eller tages i något slags förvar, med mindre fulla skäl för varaktigt omhändertagande föreligger. Ett frihetsberövande kan alltså ej ske enligt barnavårdslagen för att underlätta utredning om antagligt föreliggande skäl för (varaktigt) omhändertagande eller för att avbryta ett levnadssätt som — fastän det icke klart påkallar omhändertagande — framstår såsom uttryck för social missanpassning och innebär fara för fortsatt menlig utveckling. Ett undantag av ringa räckvidd skall nedan beröras. Omhändertagandet för skyddsuppfostran — samhällsvård är ej av intresse i detta sammanhang — är barnavårdslagens mest vittgående och ingripande reaktionsform och innebår, att barnavårdsnämnden beredes en långt gående bestämmanderätt över den omhändertagnes person. Men det innebär ej i och för sig, att den omhändertagne tages i förvar eller eljest sättes under sådan tillsyn, att hans handlande totalt kontrolleras och dirigeras. Sedan m a n stannat för reaktionsformen skyddsuppfostran, h a r man att välja mellan de behandlingsformer institutet omfattar. Endast om man väljer behandlingsformen intagning i ungdomsvårdsskola, A-an en

29 sådan sträng begränsning av den omhändertagnes handlingsfrihet, som nyss sagts, komma till stånd, vid oundgängligt behov till och med intagning i sluten anstaltsavdelning. Barnavårdsnämnden kan ej på egen hand överföra omhändertagen till vård å ungdomsvårdsskola utan är beroende av medgivande av chefen för socialstyrelsens skolbyrå. Dennes avgörande skall grundas på en utredning, till vilken nämnden har att bidra med åtskilligt skriftligt material (jfr 12 och 13 §§ ungdomsvårdsskolestadgan). Nämndens väg fram till ett betryggande förvar av sådan ungdom, som behöver hejdas i ett asocialt levnadssätt eller h i n d r a s att undandra sig samhällets ingripande e t c , är såsom av det anförda framgår tämligen lång och tidskrävande. Det må erinras om att det oundgängliga omhändertagandebeslutet för skyddsuppfostran skall, om det ej gäller barn (varmed i BvL avses underåriga, som ej fyllt 18 år) vars föräldrar samtycker till verkställighet, underställas länsstyrelsens prövning och enligt huvudregeln ej m å verkställas före denna prövning. Barnavårdslagen anvisar emellertid vissa möjligheter, som är av intresse i detta sammanhang, att för särskilda fall snabbare få till stånd omhändertagandebeslut och verkställighet eller preliminärt tagande i förvar. Sålunda gäller enligt 25 § 3 mom. BvL, att barnavårdsnämnden äger att (trots underställning) förordna om omedelbar verkställighet av skyddsuppfostringsbeslut, om verkställigheten finnes ej kunna utan våda uppskjutas. I 31 § BvL stadgas bland annat att, om behov av omhändertagande för skyddsuppfostran befinnes vara så trängande, att med omhändertagandet ej kan anstå till dess barnavårdsnämnden hinner besluta i ärendet, ordföranden äger i avbidan på nämndens beslut omhänderta den, varom fråga är. I underställningsfall skall ordföranden omedelbart sammankalla nämnden för omprövning av ordförandens omhändertagandebeslut. När det gäller person som fyllt 18 men ej 21 år, kan ett ännu snabbare ingripande ske, enligt samma paragraf, i det att polismyndighet äger föregripa barnavårdsnämndens eller dess ordförandes beslut och »på lämpligt sätt omhändertaga personen i fråga». Förutsättning är att den unge »beträdes . . . med oordentligt eller lastbart levnadssätt». Därjämte krävs, antingen att sagda levnadssätt innebär fara för allmän ordning eller säkerhet och att faran är så överhängande att nämndens eller ordförandens åtgärd ej utan våda kan avvaktas, eller ock att den unges namn, ålder eller bostad ej kan utrönas. Polismyndighetens »omhändertagande» består till dess nämnden eller ordföranden, som ofördröj ligen skall underrättas om ingripandet, beslutar i ärendet. Polisens ingripanderätt beträffande de till namn etc. okända unga k a n

30 betraktas som ett undantag från det eljest upprätthållna kravet på fulla skäl för skyddsuppfostran som villkor för frihetsberövande. I fråga om dessa okända kan preliminärt frihetsberövande tydligen ske, även om det ej är klarlagt att »särskilda åtgärder från samhällets sida krävas för hans tillrättaförande» (jfr 22 § d) BvL). Ehuru skrivsättet gör tolkningen av 31 § osäker, får det kanske också antagas, att polisen äger taga i förvar sådan ung person, som här är i fråga, även om ovisshet beträffande åldern medför ovisshet, huruvida personen hör till den i 22 § d) angivna åldersgruppen. (Bestämmelserna om polisens ingripanderätt gäller ju blott dem som fyllt 18 år, såsom nämnts.) Sannolikhet för att åldersvillkoret är uppfyllt bör väl åtminstone krävas. Sedan ett omhändertagande av barnavårdsmyndighet kommit till stånd — eller i samband därmed — skall såsom berörts behandlingsformen väljas. Barnavårdslagen anvisar emellertid ett par möjligheter till preliminära placeringar av omhändertagna. Barn bör enligt 33 § BvL, då avgörande om den lämpligaste vårdformen ej genast kan träffas, intagas i ett barnhem av typen upptagningshem eller i nödfall tillfälligtvis i fattigvårdsanstalt. Beträffande omhändertagen sam fyllt 18 år stadgas i 35 § tredje stycket BvL, att om omhändertagandebeslutet fattats av barnavårdsnämndens ordförande eller, med förordnande om omedelbar verkställighet, av nämnden, skall polismyndighet, därest den omhändertagne befunnits föra ett oordentligt eller sedeslöst liv eller eljest visat svår oart samt hans uppförande tillika innebär fara för allmän ordning eller säkerhet, på framställning av ordföranden eller nämnden, på lämpligt sätt förvara den omhändertagne, till dess länsstyrelsen eller barnavårdsnämnden meddelat beslut i ärendet. Slutligen är beträffande preliminära placeringsmöjligheter inom barnavården att tillägga, att barnavårdsnämnd enligt 12 § ungdomsvårdsskolestadgan äger att i särskilt brådskande fall hos skolbyråchefen begära medgivande, att omhändertagen må under utredningen (angående lämpligaste vårdform) tillfälligt vistas i ungdomsvårdsskola. Tydligt är att, om beträffande underårig, som misstankes för brott, fulla skäl föreligger för omhändertagande enligt barnavårdslagen, sådant ingripande kan ske i syfte att jämväl befrämja brottsutredningen. Förutsättningen måste givetvis vara, att barnavårdsmyndigheten kan placera den omhändertagne på ett sätt som samtidigt motsvarar nämnda lags krav och kan anses för brottsutredningen tjänligt och tillräckligt betryggande. Föreligger skäl för häktning eller anhållande måste, för att sådan åtgärd skall kunna undvaras, kraven på (betryggande barnavårdsplacering skärpas. Såsom av det anförda framgår, kan omhändertagandebeslut enligt bar-

31 navårdslagen vid behov presteras snabbt och smidigt, och lagen bereder ej heller hinder för snabb verkställighet. Desto svårare är det — såsom närmare torde framgå av vad nedan i avsnitt VII har upptagits — att faktiskt få till stånd en ur nyssberörda synpunkter tillfredsställande placering av omhändertagen, som är föremål för brottsutredning, särskilt om skäl för häktning eller anhållande föreligger. Vad angår den principiella lämpligheten av att, då sistnämnda förutsättning är för handen, söka få för brott misstänkta ungdomar omhändertagna och placerade genom barnavårdsmyndighets försorg under brottsutredningen, är tydligen anledning att göra skillnad mellan ungdomar under 18 års ålder och äldre misstänkta. De som hör till den yngre kategorien skall, om de över huvud taget behöver anstaltsvård för sin resocialisering, med få undantag slutgiltigt erhålla sådan vård inom barnavårdens ram. Det är då naturligt och lämpligt, att förvaring eller tillsyn under brottsutredningen om möjligt beredes i barnavårdens regi och att denna tid utnyttjas bland annat för att förbereda lämplig, fortsatt barnavårdsbehandling. Beträffande dem som fyllt 18 år är förhållandet närmast det motsatta. Om de övertygas om brottslighet av betydelse, får det i regel bli kriminalvårdens sak att fa dem om hand. Åtminstone om intagning i anstalt, tillhörande kriminalvården, är att vänta, föreligger ej mera vägande skäl för att under brottsutredningen begagna sig av möjlighet till omhändertagande och placering enligt barnavårdsförfattningarna. Annorlunda, om den misstänkte kan väntas bli överlämnad för barnavårdsåtgärd. Detta kan i en del fall ske via åtalseftergift, då ju 1944 års lag kan tillämpas, där den underårige var under 18 år vid brottet. Se ock förslaget om mera vittgående allm ä n n a bestämmelser om åtalseftergift i betänkandet om enhetligt frihetsstraff m.m. s. 28. Även domstol k a n överlämna den som fyllt 18 år till barnavårdsåtgärd. 1952 års påföljdslag kan tillämpas även ovanför 18årsgränsen, t. ex. där den unge varit föremål för åtgärd enligt barnavårdslagen och fortsatt barnavårdsåtgärd i form av skyddsuppfostran synes lämpligast (prop. 223/1952 s. 46). Villkorlig dom k a n tjäna samma ändamål, likaså i undantagsfall påföljdseftergift, som i nyssnämnda betänkande föreslås till införande (s. 19, 104 och 122). Även där domstol kan beräknas vilja bereda den tilltalade kriminalvård i frihet, kan ett omhändertagande under brottsutredningen vara högst önskvärt och lämpligen böra ske annorledes än genom häktning (eller anhållande). Är den som blir misstänkt för brott redan omhändertagen för skyddsuppfostran — och särskilt om han redan är elev vid ungdomsvårdsskola — ligger det naturligtvis närmare till hands att, även i fall där kriminalvård i anstalt är att vänta som brottsreaktion och resocialiseringsåtgärd, låta fortsatt, till skyddsuppfostran hänförlig placering och behandling

32 komma den misstänkte till del under tiden för brottsutredningen, om och när detta är förenligt med behovet av att främja brottsutredningen samt förebygga flykt, fortsatt brottslighet m.m.

VI.

D e n engelska l a g s t i f t n i n g e n o m u t r e d n i n g s h e m något om tillämpningen (Gällande England och Wales.)

samt

I England finns isedan länge ett system av övervakningshem eller kvarhållningsanstalter för barn och ungdom. Kommittén har tagit del av en redogörelse för systemet, vilken år 1953 utarbetats för straff lagberedningen av professor Alvar Nelson, Århus. Jämförelse har gjorts med bestämmelserna om övervakningshem, sådana de återfinns i olika engelska lagar. Vid tolkningen av dessa har utnyttjats engelska lagmotiv och kommentarer, bland andra en promemoria publicerad av Home Office år 1949 under titeln Memorandum for the International Penal and Penitentiary Commission, Methods of Treating Juvenile Offenders. Nedan lämnas en kort sammanfattning av lagbestämmelserna och i anslutning till dessa en redogörelse för de olika anstalternas karaktär. Före år 1908 kunde barn under 16 år, som skulle ställas inför rätta för lagöverträdelser och som borde i avbidan å sakens prövning vara berövade friheten, endast sättas i fängsligt förvar. Genom Children Act, barnavårdslagen av 1908, gavs bestämmelser om upprättandet av s.k. places of detention (»kvarhållningsplatser»), som ersättning för fängelseförvaring för nämnda kategorier. Dessa places of detention tjänade det dubbla ändamålet att dels fungera som arrestlokaler för personer under 16 år, vilka ej lösgivits mot borgen, dels i stället för fängelse mottaga barn och unga personer, vilka dömts att vara berövade friheten under högst en månad. För båda fallen stadgade lagen, att fängelse ändå kunde tillgripas om domstol funnit barnet eller den unga personen vara så svårhanterlig, att h a n ej säkert kunde förvaras i place of detention, eller karaktärsmässigt så depraverad, att det icke var lämpligt att ha honom i detta förvar. Polismyndigheterna ålades att ombesörja upprättandet av dessa places of detention utom i fråga om London, där uppgiften skulle åligga stadsfullmäktige. Children and Young Persons Act, barnavårdslagen av 1933, överförde åliggandet att ombesörja kvarhållandeplatser för barn och unga personer från polismyndigheterna till motsvarigheterna till våra landsting och stadsfullmäktige i städer utom landsting (county councils och county borough councils).

33 I och med den sistnämnda lagen infördes begreppet och benämningen remand home (kvarhållningshem) — en motsvarighet till de projekterade svenska utredningshemmen — i lagstiftningen. Redan före denna lags stiftande fanns det 29 remand homes i bruk. Remand homes upprättas av nämnda kommunala myndigheter för att i säkert förvar omhändertaga dels för brott misstänkta underåriga innan deras mål prövas av domstol samt mellan domstolens sammanträden, dels ock underåriga, som ålagts vistelse vid en ungdomsvårdsskola (approved school) men väntar på plats å sådan skola eller som dömts att såsom straff intagas i remand home under högst en månad. Pojkar och flickor inkvarteras åtskilda. I vissa områden ordnas separat inkvartering för olika åldersgrupper. I fråga om ändamålet med misstänkta eller tilltalade underårigas vistelse i remand home samt värdet därav framhålles i Home Office's memorandum, att beträffande den underårige och hans förhållanden mycket under vistelsen kan och bör inhämtas, som är av värde för domstolen vid bestämmande av lämpliga behandlingsmetoder. Rapporterna från ett remand home omfattar vanligen observationer rörande de intagnas uppförande och karaktär, fysiska och psykiska tillstånd och intelligensnivå. Konsultation av psykolog eller psykiater kan förekomma, och rapport från denne tillställes domstolen. Det betonas även, att ett remand home ej blott kan bidra med observationer och annan utredning utan även kaA effektivt medverka till att direkt avhjälpa det som fört den underårige till kriminalitet. Intagningen innebär ett kritiskt avbrott i den underåriges liv och kan avgörande påverka hans utveckling. Stor vikt lägges därför icke blott vid anordningarna för de intagnas vård i fråga om hälsa och hygien utan också vid disciplinmetoderna, anordningarna för de intagnas sysselsättning och deras fostran samt framför allt vid den personliga påverkan som personalen kan utöva. Utöver remand homes, som upprättas av kommunala myndigheter, kan hem, bekostade av frivilliga medel (s. k. voluntary homes), eller privathem användas för samma ändamål. Driftskostnaderna för remand homes bestrids av allmänna medel, varvid de lokala myndigheterna och staten betalar lika stora delar. Remand homes finns på ett stort antal platser. Sålunda finns, enligt Nelsons förenämnda redogörelse, för pojkar 47 hem, i storlek växlande mellan 8 och 122 platser, med inalles 1 418 platser och för flickor 16 hem, i storlek mellan 8 och 30 platser, med tillhopa 279 platser. Därtill kommer 18 hem hållna av välgörande stiftelser. Såsom berörts fyller remand homes även en funktion som anstalter för korttidsstraff. Enligt en undersökning, som publicerats av Department of Criminal Science i Cambridge år 1952, är emellertid utnyttjandet av remand homes 3—1622 55

34 för korttidsstraff en u r kriminalpolitisk synpunkt mindre lyckad åtgärd och de används också i mycket liten omfattning för detta ändamål. Av 1 715 pojkar, som intagits på ett remand home under en viss tidrymd, var sålunda endast 71 dömda till vistelsen som straff. Den engelska lagstiftningen om övervakningshem h a r ytterligare utbyggts genom vissa stadganden i Criminal Justice Act 1948. Enligt dess section 48 äger inrikesministern befogenhet att upprätta en ny kategori övervakningshem, s.k. remand centres. Dessa är avsedda för personer i åldern 14—21 år, som tagits i förvar i avvaktan på rättegång eller i väntan på dom. Ett remand centre skall tillhandahålla möjligheter för observation av där intagna personers fysiska eller psykiska tillstånd, och vistelsen skall utmynna i ett läkarutlåtande, som skall framläggas till ledning för domstolen, när den beslutar om den lämpligaste metoden att behandla vederbörande. Beträffande person under 17 år, som i nämnda processueila läge behöver tagas i förvar, beslutas i allmänhet intagning i ett remand home, men han kan i stället sändas till ett remand centre, a) om enligt domstolens uppfattning de nödvändiga förutsättningarna för observation icke är för handen inom det remand home, till vilket ha^ skulle ha sänts, eller b) om domstolen fastslår, att han är alltför svårhanterlig eller depraverad för att intagas i ett remand home. VII.

N u rådande förhållanden i Sverige beträffande

övervakning

och förvaring a v underåriga, som misstänks för brott 1. Övervakning enligt RB 2 4 : 3 samt omhändertagande enligt BvL och barnavårdsmyndigheters åtgärder i övrigt för kvarhållande av ifrågavarande underåriga Beträffande olika i förundersökningskungörelsen anvisade utvägar för anordnande av övervakning, som avses i RB 24: 3, må hänvisas till redogörelsen ovan å s. 27—28. I sin framställning den 26 november 1951 har riksåklagaren framhållit, att möjligheterna att anordna tillfredsställande övervakning i enskilt hem är små samt att det också visat sig förbundet med betydande svårigheter att anordna övervakning i anstalt. I och för sig kan, anför riksåklagaren, ungdomsvårdsskolor, inackorderingshem, upptagningshem, välfärdsinrättningar och sjukhus anlitas. Att denna möjlighet visat sig vara av begränsat värde finner sin förklaring i ungdomsvårdsskolornas förläggning — i förhållande till de orter, där flertalet polisutredningar bedrives — och i samtliga nämnda anstalters svårigheter att anordna en någorlunda effektiv tillsyn samt att förlika övervakningsbestyret med anstalternas huvudsakliga uppgifter.

35 Som riksåklagaren konstaterat, har de i förundersökningskungörelsen anvisade övervakningsformerna visat sig mindre användbara och i praktiken föga anlitade. Enligt vad kommittén inhämtat uppgick antalet enligt RB 24: 3 övervakade personer i hela landet år 1950 till 17, av vilka 4 under 18 års ålder. Motsvarande siffror var för år 1951 22 och 14, för 1952 20 och 9 samt för år 1953 19 och 10. Övervakningsinstitutet har i flertalet län anlitats någon eller några få gånger under de angivna fyra åren. Av fallens lokala fördelning torde några slutsatser angående olika inställning till institutet ej kunna dragas. Se härom vidare bilaga 1. Övervakningsinstitutets obetydliga användning står i bjärt kontrast till de förväntningar, som torde ha fästs vid detsamma, då det infördes. Förhållandet torde delvis förklaras av att särskilda anordningar för att underlätta genoinförandet icke vidtogs. I det följande skall kommittén söka att ytterligare i någon mån belysa problemet angående övervakningsplacering å de till barnavården hörande skolorna och anstalterna, med beaktande av föreliggande möjligheter, gjorda försök och vunna erfarenheter. På ungdomsvårdsskola har för övervakning endast mottagits 5—6 ungdomar. Anledningen till det ringa utnyttjandet är, såsom förut berörts, delvis att söka däri, att skolornas belägenhet ofta är ogynnsam med hänsyn till brottsutredningen. Placering av misstänkt på sådan skola leder, då avståndet är stort till orten för brottsutredningen, till dryga resekostnader samt hinder och försening i fråga om utredningen. Särskilt påtagligt är detta i fråga om ungdomar från de större städerna, vilka utgör huvudparten av dem som kan bli föremål för häktning. En bidragande orsak till att ungdomsvårdsskolorna ej utnyttjats för övervakningsfallen torde även vara, att förvaring av tillfälligt slag alltid verkar störande på rutinen inom en anstalt, avsedd för längre tids behandling. Härtill h a r även kommit svårigheter att kvarhålla och eventuellt isolera övervakningsfallen inom ungdoansvårdsskoleorganisationen, sådan denna varit organiserad. I nyss angivna antal å ungdomsvårdsskola för övervakning mottagna ungdomar ingår naturligtvis ej de i samband med brott återtagna eleverna, vilkas antal ä r betydande. Är för brott misstänkt redan elev vid ungdomsvårdsskola, återtages han regelmässigt till skolan, så snart detta låter sig göra med hänsyn till polisutredningen. Återtagandet betraktas emellertid icke som någon övervakningsåtgärd enligt RB 24: 3 och förundersökningskungörelsen. Det bör i detta sammanhang beaktas, att det beträffande alla elever vid ungdomsvårdsskola finns möjlighet till åtalseftergift (jfr 44 § 3 mom. BvL). Därest eftergift av åtalet kan antas komma i fråga, bör häktning vara utesluten (jfr ovan s. 25 rad 6), och återtagning till ungdomsvårdsskola ersätter alltså i sådant fall ej häktning. — Där åtalseftergift finnes ej böra komma i fråga, torde häktning ske.

36 Framför allt i de större städerna har man i tämligen stor omfattning kommit att å vissa speciella ungdoms- eller upptagningshem bereda plats för sådana för brott misstänkta ungdomar, vilka eljest kunde ha häktats. Intagningen är ej å något av dessa hem begränsad till nämnda kategori av ungdomar, utan tillika mottages, bland annat, dels andra för brott misstänkta unga, exempelvis sådana beträffande vilka åtalseftergift ifrågasatts och som behöver hållas tillgängliga för barnavårdsnämndens utredning, dels ock ungdomar, som ej är föremål för brottsutredning men som av olika anledningar påkallar barnavårdsnämndens särskilda uppmärksamhet. Klientelet har alltså en i viss mån heterogen sammansättning. De förhållanden, som i nu antydda hänseenden råder 1 de tre största städerna, synes förtjäna särskild uppmärksamhet. Av Stockholms barnavårdsnämnd mottages för brott misstänkta manliga ungdomar, som skulle kunna häktas, endast å Skrubba ungdomshem. Där intages för utredningsändamål även andra för brott misstänkta pojkar samt manlig ungdom i övrigt, som nämnden finner sig böra, i anledning av olika missförhållanden, åtminstone tillfälligt skilja från den miljö, vari de lever. I stort sett gäller, att varje intagen i något avseende är ett »problemfall». Många har kontaktats av nämndens utesektion i anledning av lösdriveri, parasitering och dylikt. Andra h a r på dylika skäl uppmärksammats av annan barnavårdsnämnd och jämlikt 28 § BvL överlämnats till Stockholms barnavårdsnämnd. Åtskilliga har överförts till Skrubba-hemmet från annat ungdomshem, där de på grund av sitt uppförande eller levnadssätt eller av liknande skäl ej kunnat behållas. Ganska många överföres till Skrubba-hemmet direkt från föräldrahemmet (eller motsvarande enskilt h e m ) . Ofta föranledes dylik överföring av framställning från de anhöriga. I viss omfattning sker placering å Skrubba-hemmet i avbidan på att plats å ungdomsvårdsskola kan erhållas. Tillgången tall plats å sådan skola är mycket växlande — skolorganisationen är ju avsiktligt tilltagen i underkant — och behov att kunna placera viss yngling å specialavdelning har kunnat föranleda ytterligare väntetid. I mindre omfattning anlitas Skrubba-hemmet för tillfällig förvaring av sådana ungdomar, som Stockholms barnavårdsnämnd tagit om hand jämlikt 28 § BvL för överföring till annan barnavårdsnämnd. En och annan kan vistas på Skrubba-hemmet av annan anledning än de ovan nämnda. För ungdomar som — utan att vara problemfall ur barnavårdssynpunkt — saknar bostad förekommer såsom antytts regelmässigt ej placering å hemmet. Såvitt möjligt söker man undvika att på Skrubba-hemmet ta in barn, som ej fyllt 15 år, samt att ta in eller behålla ungdomar, som fyllt 21 år.

37 År 1953 intogs 89 ungdomar på hemmet, ett tjugutal av dem mer än en gång. (Sammanlagt 118 intagningar till 18 platser.) Av de intagna var 3 under 15 år, 53 i åldern 15—18 år samt 33 fyllda 18 men ej 21 år. Beträffande dessa som — i vissa fall mer än en gång — intagits år 1953 eller vid årets ingång var kvar å hemmet, har upplysts, att 9 frigivits efter häktning, 51 hade varit anhållna men ej häktats, 21 hade överförts direkt från eget hem, (åtskilliga av dessa hade begått brott men kunde vänta åtalseftergift), 21 hade överflyttats från annat ungdomshem och 15 hade observerats av barnavårdsnämndens nattpatrull och genom dess förmedling kommit till Skrubba. Det kan anmärkas, att Skrubba-hemmet med hänsyn till användningen tydligen kan betraktas som ett slags upptagningshem. Men de intagna tillhör, väsentligen, högre åldersklasser än dem, vartill man regelmässigt brukar begränsa klientelet å de barnhem, som i 33 och 39 §§ BvL betecknas såsom upptagningshem. En ej ringa del av ungdomarna å Skrubbahemmet är dessutom, som berörts, 18 år eller äldre och alltså ej barn enligt barnavårdslagens terminologi. Skrubba-hemmet brukar ej betecknas såsom barnhem och är ej upptaget i barnhemsplanen (jfr 40 § BvL). Det anses såsom ett ungdomshem (d.v.s. ett inackorderingshem) med speciell uppgift. Det skiljer sig från andra ungdomshem som Stockholms stad driver — frånsett intagningens begränsning till vissa kategorier av problemfall — bland annat däri, att de intagna i regel skall ha arbete inom ungdomshemmet. Endast i begränsad omfattning grundas överföring till Skrubba-hemmet eller vistelsens fortvaro på beslut, som ger bestämmanderätt över de unga. I många fall förmås de att låta sig intagas å hemmet samt att kvarstanna där genom att riskerna för häktning eller för omhändertagandebeslut framhålles. Helt »frivilligt» sker intagning mera sällan. Lyckas ej övertalning, använder sig nämnden, i fall av befogenhet, av beslut om omhändertagande. En del av de intagna är redan omhändertagna för skyddsuppfostran, då de intages å Skrubba-hemmet, vilket dock naturligtvis ej behöver innebära, att de alla omhändertagits för att kunna tvingas till vistelsen å hemmet. Beträffande andra meddelas omhändertagandebeslut under vistelsen, som ju i många fall tillkommit eller utnyttjas för utredning angående lämpligt barnavårdsingripande och önskvärd placering i fortsättningen. Omhändertagandebeslut föreligger vid vistelsens början eller meddelas under vistelsen beträffande ungefärligen hälften av de intagna. I någon omfattning förekommer, att intagna står under övervakning på grund av villkorlig dom eller jämlikt 23 § BvL, med eller utan lydnadsplikt mot övervakare. Däremot förekommer knappast att beträffande intagen föreligger beslut om övervakning jämlikt förundersökningskungörelsen.

38 Nu berörda förhållanden illustreras i viss mån av följande data angående avgång från Skrubba-hemmet under år 1953. Av 111 avgångsfall — avseende 82 ungdomar — gällde åtminstone 34 sådana, som omhändertagits för skyddsuppfostran, och av dem avgick (respektive, i något fall, återgick) 20 till ungdomsvårdsskola, 9 till annat ungdomshem samt 5 till enskilt hem, skolutbildning eller anställning till sjöss. Av de andra avgick 2 till häkte eller ungdomsfängelse, 30 till det egna hemmet, 19 till ungdomshem samt några till anställningar, barnhem, sjukhus m. m. 5 avvek olovligen. Göteborgs stads anstalt Ivarsbergshemmet, som är ett upptagningshem, där även barn som ej fyllt 15 år i avsevärd omfattning mottages, samt Malmö stads anstalt Norda, vilken av stadens barnavårdsnämnd betecknas såsom övervakningshem, utnyttjas på i huvudsak samma sätt som Skrubba-hemmet, när det gäller placering av för brott misstänkta eller lagförda manliga ungdomar. Den genomsnittliga vistelsetiden för de å nämnda tre hem intagna var år 1953 å Skrubba 54 dagar per person (42 dagar per intagning), för Ivarsbergshemmet 74V2 dagar (58) samt för Norda 30 dagar (30). I viss mån har vistelsetiden kunnat utnyttjas ej blott för utredning utan även för behandling. Å de tre hemmen har naturligtvis en viss indelning i grupper skett, särskilt med hänsyn till de intagnas olikhet i ålder, dock u t a n något helt genomfört särskiljande. De för brott misstänkta eller lagförda har ej kunnat hållas åtskilda från andra intagna och har ej underkastats särskild övervakning, som avses i förundersökningskungörelsen. Ej heller har särskilt allvarligt belastade kunnat hållas avskilda eller av utredningsintresset betingat behov av att k u n n a isolera viss intagen från omgivningen kunnat tillgodoses. Särskilda anordningar för att hindra olovligt avvikande saknas, och särskilda åtgärder vidtas ej i syfte att kunna avslöja förberedelser till avvikande och att lyckas effektivt avstyra sådana tilltag. Endast genom påverkan samt genom största möjliga samvaro och kontakt mellan personal och intagna söker man motverka, att de intagna avviker. Av ojämförligt störst betydelse i detta hänseende har befunnits vara föreståndarens och hans medhjälpares förmåga att vinna de intagnas förtroende och »binda dem vid sig». I fråga om vad nu sagts beträffande anordningar och åtgärder för att åstadkomma isolering samt förebygga avvikande föreligger i viss mån ett undantag, när det gäller Ivarsbergshemmet. Det förekommer där, att isolering, egentligen tänkt som ett disciplinmedel, användes för att under högst tre dagar hålla »polisfall» avskilda från andra. Isoleringen innebär inlåsning i särskilt rum. Syftet är att möjliggöra utredning utan obehöriga inflytelser och meddelande-möjligheter, men isoleringstiden är ibland för kort för utredningsändamålet.

39 Bland kvinnlig ungdom förekommer brottslighet, som kan kräva övervakning eller frihetsberövande på utredningsstadiet, i mycket mindre omfattning än bland pojkar. Det asociala flickklientelet i storstäderna är betydande, men den asociala yttringen är främst osedligt levnadssätt, medan brottslighet bland dessa asociala visserligen är mycket vanlig men sällan dominerande bland uttrycken för individens missanpassning och förkommenhet. Flickorna medverkar ofta, mer eller mindre aktivt, i brottslig verksamhet, som utövas av deras manliga bekanta, såsom lockfåglar eller kunskapare, håller vakt vid inbrott, tar emot och döljer tjuvgods etc. Beträffande de unga flickor, som hänger sig åt asocialt levnadssätt eller är på glid ditåt, föreligger ett minst lika starkt behov av snabbt ingripande från samhällets sida — i förening med betryggande förvaring under erforderlig tid för utredning och val av behandling och placering — som beträffande den manliga ungdomen, fastän mera sällan enbart på grund av brottslighet och risk för fortsatt brottslig verksamhet. Samtidigt erbjuder kvarhållandet under utredningstiden minst lika stora svårigheter, som när det gäller den manliga ungdomen. Rymningsrisken ä r i fråga om flickorna ändå större, eftersom de alltid finner beskyddare, villiga att hjälpa och dölja dem. Att ordna tillfällig övervakning av ifrågavarande flickor å ungdomsvårdsskola är svårt, emedan de ofta lider av venerisk sjukdom då de anträffas, och endast en av skolorna har tillgång till läkare och behandlingsmetoder av sådant slag, att den kan mottaga flickor, vilka ej förklarats fria från könssjukdom i smittsamt skede. Med stöd av »lex veneris» finns möjlighet till tvångsinläggning på sjukhus av person, som icke frivilligt underkastar sig behandling för könssjukdom, men lagen ger däremot intet stöd för kvarhållande av den som tvångsinlagts. I fråga om det vanligen ytterst omogna klientel det h ä r gäller blir lagens stadganden därför tämligen värdelösa. Den oftast anlitade utvägen blir, att flickorna placeras på barnavårdens öppna upptagningshem i förhoppning att de skall stanna där under erforderlig tid för utredning om brottslighet samt för behövlig sjukvårdsbehandling, som meddelas polikliniskt. Ofta stannar de emellertid endast kort tid »för att bada och vila upp sig», varefter de återvänder till sina bekanta och blir svåranträffbara för vidare utredningar och behandlingar. Även i fråga om flickorna förtjänar förhållandena i de tre största städerna särskild uppmärksamhet. I Stockholm utnyttjas ett speciellt flickhem, numera förlagt till Skärsätra, Lidingö, för intagning av »problemfall» bland kvinnlig ungdom, på i huvudsak samma sätt som Skrubba-hemmet användes för manlig ungdom. Vad förut i fråga om sistnämnda hem anförts angående intagningsskäl, utvägar att förmå vederbörande till vistelse där, åldersgrupper, avgång från hemmet till olika förhållanden, hemmets anordningar och ar-

40 betssätt m.m., gäller i stort sett även flickhemmet. Det bör dock anmärkas, att den genomsnittliga vistelsetiden på hemmet är kortare för flickorna. Under år 1953 var den 23 dagar per person (16 dagar per intagning). Det året intogs 116 personer genom 152 intagningar. 30 intogs mer än en gång. 14 flickor avvek olovligen. Rymningsfrekvensen lär numera vara lägre. För lösande av uppgifter, motsvarande dem som tillagts nämnda flickhem i Lidingö, anlitas i Göteborg placering å en ungdomspsykiatrisk avdelning vid sjukhus samt å vissa inackorderingshem, medan man i Malmö litar till intagning å flickhem, som drivs av Frälsningsarmén och Stadsmissionen. 2. Anhållande och häktning Med hänsyn till rådande brist på möjligheter till effektiv övervakning eller förvaring är det förklarligt, att även de yngsta lagöverträdarna fortfarande i rätt stor utsträckning blir föremål för häktning. Uppenbart är, att anhållande än mindre kan avvaras. Under perioden 1950—1953 häktades årligen i hela landet omkring 100 ungdomar i ålder under 18 år och 300—400 i åldrarna 18—20 år. Antalet anhållna underåriga per år under samma period var 500—650 under 18 års ålder och omkring 1 000 i åldrarna 18—20 år 1 . Se vidare framställningen å s. 54—55 samt bilagorna 2 och 3. Antalet ungdomar i åldrarna under 18 år, vilka under året började undergå frihetsstraff, uppgick till 22 år 1950, 14 år 1951 och lika många 1952. Häktning av sådana underåriga sker alltså i stor utsträckning även i fall, där frihetsstraff ej ådömes ovillkorligt. Jämför uttalande av ungdomsåklagaren i Stockholm, återgivet ovan s. 20 mitten. Beträffande behovet av att, så länge utredningshem (övervakningshem) eller jämförliga anordningar ej finns, ta unga lagöverträdare om hand genom häktning har riksåklagaren i cirkulärskrivelse till rikets åklagare den 2 februari 1954 framhållit, att lagöverträdare som gjort sig skyldiga till brott, som indicerar utpräglad farlighet, omedelbart efter brottets uppdagande måste omhändertagas på ett betryggande sätt, samt vidare anfört följande: Frågan om farlighetsgraden kan visserligen på det stadiet inte med säkerhet avgöras, men brottets beskaffenhet får utgöra tillräckligt skäl för omhändertagande tills vidare. Vad beträffar ungdomar under 18 år som begått brott, vilket framstår som uttryck för en utpräglad farlighet, är placering å socialvårdens inackorderingshem jämte förordnande av övervakare icke tillfyllest med hänsyn till samhällsskyddet. Ett frihetsberövande genom häktning framstår därför regelmässigt som enda lösningen även för de unga, intill dess en effektiv provisorisk förvaring tillskapats. 1

Anm. De häktade har med få undantag varit anhållna.

41 Slutligen må uppmärksammas, hurudana de förhållanden är, i vilka den häktade eller anhållne försättes. Barnavårdskommittén har tagit del av justitieombudsmannens år 1950 företagna utredning beträffande tillståndet i landets arrestlokaler, publicerad i hans ämbetsberättelse för år 1951. Då utredningen måste anses vara av betydelse för bedömandet av behovet av nya förvaringsmöjligheter för unga lagbrytare, återges i det följande en del av utredningens innehåll. Utredningen gällde såväl härads- och stadshäkten som ock polisarrester. Angående användningen av dessa häkten och arrester anför justitieombudsmannen: Härads- och stadshäktena är i första hand avsedda för förvaring av anhållna och häktade. För avtjänande av ådömt frihetsstraff användes de däremot icke. Beträffande häktade är det på de flesta orter praxis, att de överföres till statlig fångvårdsanstalt. Förvaring av häktade i härads- eller stadshäkte förekommer därför i regel blott under helt korta tidsperioder, såsom i samband med att den häktade inställes för domstolsförhandling. I mellan 10 och 15 städer förvaras dock häktade under hela rannsakningstiden i stadshäktet. Förutom för förvaring av anhållna och häktade användes särskilt häradshäktena icke sällan även för omhändertagande av sådant klientel, som eljest intages i polisarrest. Understundom grundar sig denna användning på uttryckligt avtal mellan de tingshusbyggnadsskyldiga och vederbörande polisdistrikt. Häradshäktet är i dylikt fall att anse som förenat med polisarrest. — Vad angår polisarresterna erhåller dessa i praxis en mångskiftande användning. Ofta tages de i anspråk för förvaring av anhållna. Särskilt gäller detta på orter, där det ä r långt till häradshäktet eller där häktet, såsom många gånger är fallet, befinner sig i mindre gott skick än arresten. Polisarresterna användes vidare för härbärgerande av personer, som tagits i förvar enligt utlänningslagen, alkoholistlagen eller lösdrivarlagen, ävensom för tillfälligt inhysande av personer, som skall införpassas till fångvårdsanstalt, sinnessjukhus, arbetshem eller annan dylik anstalt. En stor del av det i polisarresterna intagna klientelet, för vilket här icke kan uttömmande redogöras, består av omhändertagna fyllerister. I anslutning till justitieombudsmannens konstaterande, att ett antal städer förvarar sina häktade i stadshäkte under hela rannsakningstiden, må anmärkas, att fångvårdsstyrelsen i en den 31 december 1949 avgiven utredning föreslagit, att nämnda städer skulle få möjlighet att förvara de häktade i närbelägen statlig fångvårdsanstalt. Med hänsyn till att platsantalet å fångvårdsanstalterna vore synnerligen begränsat, kunde medgivande till sådan förvaring enligt styrelsens mening icke omedelbart lämnas alla dessa städer utan borde göras beroende av prövning, därvid prövningen kunde avse antingen samtliga häktade från viss stad eller ock vissa häktade, som av vårdhänsyn syntes böra överföras till fångA^årdsanstalt.

42 För sin utredning hade justitieombudsmannen från länsstyrelserna samt polismästaren i Stockholm infordrat uppgifter beträffande alla arrestlokaler i riket. Uppgifter hade erhållits i fråga om 639 arrester ined tillhopa 1 863 celler, av vilka en del dock var så kallade fylleristfinkor. Om cellernas allmänna skick hade uppgiftslämnarna — i regel polischeferna — i ungefär en tredjedel av fallen givit omdömet mindre gott eller dåligt. Bedömningen hade dock, enligt justitieombudsmannens uppfattning, inneburit väl mycket överseende med cellernas brister. Av utredningen inhämtas vidare följande. Nära 40 % av de redovisade cellerna hade en golvyta, som understeg 6 kvadratmeter, i vissa fall högst avsevärt. Några celler var så små, att en högvuxen man inte kunde ligga rak i någon av dem, annat än möjligen diagonalt över cellen. Åtskilliga celler innehöll även för liten luftrymd, och mångenstädes var ventilationen dålig. I åtskilliga fall rådde i celler besvärande osund lukt eller stank. Cellfönstren understeg mycket ofta den i fångvårdsstyrelsens och byggnadsstyrelsens normalbeskrivning angivna minimistorleken 1 m2. Ej sällan var fönstret blott en liten glugg i storlek 40 gånger 40 cm eller ännu mindre. I' fråga om uppvärmningen av cellerna brast det på flera håll. I 97 celler uppgavs förekomma fukt. 46 celler hade av läkare eller hälsovårdsnämnd befunnits direkt hälsovådliga. Beträffande klosettanordningarna upplystes, att celler som användes för förvaring av anhållna icke sällan var utrustade med wc-stol. Justitieombudsmannen anförde på denna punkt, att det enligt hans mening icke var tillfredsställande, att den intagne skulle nödgas förrätta sina naturbehov i samma rum, där han intog sina måltider och sov. Ännu mera otillfredsställande var, enligt justitieombudsmannens åsikt, anordningen med torvmullsklosetter i cellerna, vilka spred en frän och osund lukt. Blott en tredjedel av de i runt tal 1 500 celler, i vilka anhållna åtminstone tidvis förvarades, var reserverade uteslutande för annat klientel än fyllerister. Återstoden av cellerna användes för alla kategorier av intagna och de ojämförligt flesta var inrättade i första hand med tanke på fyllerister. Sistnämnda slags celler hade stengolv, mången gång golvbrunn och i regel en hård obekväm träbrits som liggplats. Ännu större var emellertid olägenheterna, då fyllerister förvarades i celler, som egentligen inretts för annat klientel. Ofta var det svårt att rengöra sådana celler, om de förorenats. I glesa trägolv rann uppkastningarna ned i springorna, där de sedan blev kvar och orsakade en besvärande lukt. Ibland kunde sängarna ej effektivt rengöras. I sådana illaluktande och ohygieniska lokaler kunde anhållna få vistas under en veckas tid eller ännu längre. Sammanfattningsvis anförde justitieombudsmannen, att arrestlokalerna mångenstädes i vårt land icke motsvarade de krav, som man ur sanitär och humanitär synpunkt ägde rätt att ställa på dem. Därvid var att märka, att

43 det ingalunda var i fattiga och glest befolkade landsändar, som arrestbeståndet var sämst. I ett par av landets större städer rådde allvarliga missförhållanden på detta område. Enligt justitieombudsmannens mening kunde i många fall de allvarligaste missförhållandena undanröjas utan ny- eller ombyggnad. Genom hänvändelse till vederbörande länsstyrelser hade justitieombudsmannen sökt få de arrestlokaler, som betecknats såsom hälsovådliga, förbättrade eller nedlagda. Den 15 juni 1951 har tillkallats en utredningsman för att inom inrikesdepartementet verkställa översyn av gällande bestämmelser om arrestlokaler m. m. Enär vederbörande tagits i anspråk även för andra utredningsuppdrag, började den så kallade polisarrestutredningen sin verksamhet först den 5 juni 1953, då uppdraget utvidgats till att avse även frågan, vilka lokaler, som borde ifrågakomma för förvaring av tillfälligt omhändertagna sjuka personer och alkoholister. Utredningen torde komma att framlägga dels förslag till nya bestämmelser angående arrestlokaler, innebärande skärpta standardkrav, dels ock en preliminär plan för särskilda anordningar för tillfälligt omhändertagande av vissa personkategorier.

VIII.

Avgränsning av utredningshemmens klientel. ning av platsbehovet

Uppskatt-

Inledningvis må framhållas, att benämningen övevvakningshem synes mindre lämplig för anstalter, där personer skall även mot sin vilja kvarhållas. Ett omhändertagande eller tagande i förvar kan ej föras in under begreppet övervakning, och en anstalt för dem som tagits omhand eller i förvar bör då ej heller kallas övervakningshem. Jfr riksåklagarens synpunkter på begreppet övervakning i framställningen den 26 november 1951, återgivna ovan s. 28. Att finna en benämning, som väl täcker anstalternas uppgifter och frihetsingreppets art, samtidigt som den är ur övriga synpunkter lämplig, ställer sig svårt. Barnavårdskommittén h a r stannat för beteckningen utredningshem, som har förtjänsten av att dels visa på en väsentlig uppgift för hemmen, dels vara »neutral». Den kan ej gärna läggas till grund för utformning av någon benämning å de intagna. Termen utredningshem användes i fortsättningen av detta betänkande. Innan kommittén övergår till frågorna om det ungdomsklientel, för vilket utredningshemmen bör vara avsedda, må vidare framhållas, att kommitténs uppdrag begränsats till framläggande av förslag rörande sådana

44 anordningar, som riksåklagaren avsett i sin nyssberörda framställning, jämte förslag till lagstiftningsåtgärder, som kunde befinnas erforderliga i sammanhanget. Med hänsyn härtill och till innehållet av riksåklagarens framställning samt med beaktande av chefens för justitiedepartementet uttalande den 21 mars 1952 och polisarrestutredningens uppdrag — se ovan s. 15, 22 och 43 — har kommittén saknat anledning att till prövning upptaga spörsmålet om eller i vilken omfattning förbättrade möjligheter att taga för brott misstänkta ungdomar i förvar skulle kunna beredas annorledes än genom inrättande av något slag av utredningshem. Kommitténs undersökningar och överväganden har emellertid, enligt kommitténs uppfattning, givit ytterligare belägg för riktigheten av den mening kommittén förut, gemensamt med strafflagberedningen och ungdomsvårdsskoleutredningen, givit uttryck åt rörande önskvärdheten av utredningshem, avsedda att, åtminstone i viss utsträckning, kunna onödiggöra häktning och minska omfattningen av anhållande, när det gäller för brott misstänkta underåriga. Klientelavgränsiiingen. I riksåklagarens framställning den 26 november 1951 synes ifrågasättas utredningshem (övervakningshem) endast för brottslig eller för brott misstänkt ungdom i åldrarna 15—17 år. (Med sistnämnda bestämning avses dem som fyllt 15 men ej 18 år.) Kommittéernas gemensamma utlåtande ansluter sig till denna gränsdragning, varemot strafflagberedningens preliminära lagutkast icke begränsar intagning i övervakningshem, respektive omhändertagande för utredning jämlikt (ifrågasatt stadgande i) BvL, till sådan ungdom, som ej fyllt 18 år. I propositionen 223/1952 och i utredningsuppdraget åt barnavårdskommittén har frågan om den närmare begränsningen av det klientel, för vilket övervakningshem må avses, lämnats öppen. Uppenbarligen kan det sättas i fråga, huruvida intagning i utredningshem bör, när det gäller för brott misstänkta eller lagförda — i fortsättningen sammanfattade under beteckningen brottsmisstänkta — unga begränsas till 15—17-åringarna eller kunna komma i fråga även beträffande äldre ungdomar. Vidare är att överväga, om eller i vilken omfattning intagning i utredningshem kan ersätta ej blott häktning utan även anhållande, samt om utredningshemmen bör avses även för kvinnliga brottsmisstänkta. Ett annat huvudspörsmål i fråga om klientelavgränsningen är det, huruvida till utredningshem bör få överföras även sådana allvarligt socialt missanpassade ungdomar, som ej är föremål för brottsutredning men väl för barnavårdsorgans utredning eller omhändertagande. Besvaras sistnämnda spörsmål jåkande, måste vidare prövas frågan om lämpliga begränsningar i fråga om ålder och kön.

45 Brottsmisstänkta unga De skäl, som föranlett att ungdom under 18 års ålder tilllerkänts en särställning i RB 24: 3 med avseende å övervakning — i fråga om dessa skäl må hänvisas till rättegångsbalkens förarbeten — kan åberopas för att beträffande de för brott misstänkta eller lagförda ungdomarna begränsa intagningen å utredningshem till dem som ej fyllt 18 år. Otvivelaktigt förhåller det sig också på det sättet, att vård-, behandlings- och övervakningsproblemen blir mer svårlösta och anstaltsorganisationen därför mer komplicerad, om klientelet ej begränsas till barn i BvL:s mening utan kommer att omfatta även äldre ungdomar. Vad förut (s. 31) anförts om de regelmässiga resocialiseringsåtgärderna beträffande dem, som efter fyllda 18 år övertygas om mera betydande brottslighet, talar för att det i fråga om dessa ungdomar i allmänhet ej är lika angeläget som när det gäller yngre att undvika häktning. Barnavårdskommittén finner övervägande skäl tala för att intagning i utredningshem endast beträffande sådana brottsmisstänkta, som ej fyllt 18 år, generellt anvisas såsom det processuella tvångsmedel, vilket där hinder ej möter skall anlitas. I anslutning till RB 24: 3 torde åldern, då ärende angående intagning upptages till prövning, böra vara avgörande. Emellertid föreligger otvivelaktigt goda grunder för att icke göra begränsningen till ungdom under 18 års ålder undantagslös. Bland dem som efter fyllda 18 år blir föremål för misstanke och lagföring för brott är många svagt utrustade eller i fråga om utvecklingen försenade, och dessa bör därför i huvudsak jämställas med barn, när det gäller behandlingen. De företräden intagning i utredningshem avses skola ha framför häktning bör rimligtvis också kunna komma åtskilliga särskilt känsliga, påverkbara eller (eljest) psykiskt bräckliga underåriga till del, fast de passerat 18-årsgränsen. Beträffande nu ifrågavarande underåriga, som fyllt 18 år, torde det särskilt ofta visa sig påkallat att utnyttja de förut (s. 30—31) berörda möjligheterna att genom åtalseftergift eller domstols beslut jämlikt 1952 års påföljdslag anförtro erforderliga tillrättaförande åtgärder åt socialvården. Vad angår underåriga brottsmisstänkta, som fyllt 18 år och ej på nyssnämnda särskilda grunder bör jämställas med barn när det gäller behandlingen under utredningstiden, föreligger dock anledning uppmärksamma, att en stor del ej har att som påföljd vänta intagning i fångvårdsanstalt. De som redan är föremål för barnavårdsåtgärd bör ofta överlämnas för fortsatt sådan åtgärd. Av de övriga har många att räkna med kriminalvård i frihet efter villkorlig dom eller ock med bötesstraff. Enligt kommitténs mening bör intagning i utredningshem ersätta eljest påkallad häktning av underårig, som fyllt 18 år, i fall där ovillkorlig dom å ungdomsfängelse eller annat frihetsstraff eller ådömande av förvaring icke är att vänta.

46 Det förhållandet att det, särskilt på ett tidigt utredningsstadium, kan ställa sig svårt även för domstolen att förutse, vilken påföljd som kan bli bestämd, och att alltså den föreslagna kategoribestämningen är i viss mån oskarp, synes icke utgöra något avgörande hinder för att godtaga densamma. En liknande förhandsbedömning av den antagliga utgången förutsattes i en av häktningsreglerna, jfr ovan s. 23. Sistberörda bedömning måste redan anhållningsmyndigheten inlåta sig på, då anhållande är aktuellt — brister det i häktningsskälen, krävs för rätt att anhålla särskilda grunder — och bedömningen är av synnerlig vikt, då den ju är av ovillkorlig betydelse för avgörandet, om den misstänkte (lagförde) skall lämnas på fri fot. Avgörandet, huruvida häktning eller intagning i utredningshem skall väljas, är, särskilt då det gäller dem som fyllt 18 år, icke lika betydelsefullt. Men självfallet bör tvekan om tillämpningsområdet för de två skilda instituten såvitt möjligt förebyggas. För ändamålet synes det lämpligt att utforma reglerna om intagning i utredningshem av brottsmisstänkta underåriga, som fyllt 18 år, på sådant sätt, att för intagning skall krävas, att såväl ovillkorlig dom å frihetsstraff som ock förvaringsdom kan hållas för utesluten. Riksåklagaren har ifrågasatt huruvida intagning i utredningshem även skulle kunna under vissa — ej angivna — förutsättningar ersätta ett anhållande. Tydligt är, att intagning i utredningshem i viss utsträckning kan ersätta anhållande enligt 24 kap. RB, särskilt om villkoren för intagning i utredningshem görs mindre stränga än häktningsförutsättningarna samt beslutanderätten tillägges myndighet, som har möjlighet att ofta och snabbt pröva intagningsärenden. Under alla förhållanden kommer det dock säkerligen alltjämt att vara nödvändigt, att anhållningsmyndighet äger anhålla även sådana för brott misstänkta unga, vilka kan intagas å utredningshem, och sätta dem i det förvar, som med hänsyn till utredningen och övriga omständigheter kan anses tjänligt. Där så finnes möjligt och lämpligt, bör sådana anhållna kunna placeras i utredningshem. Angelägenheten av att undvika häktning samt — såvitt möjligt — placering i vanliga arrestlokaler för anhållna är naturligtvis lika framträdande då det gäller flickor som i fråga om pojkar. Att utredningshemmen i princip borde ta emot även flickor, åtminstone under 18 år, som är misstänkta eller lagförda för brott och behöver tas i förvar, är därför självklart. Det är emellertid här fråga om en tämligen liten grupp, vars omhändertagande under utredning endast i någon speciell region kan motivera inrättande av självständiga hem. Frågan, huruvida utredningshemmen skall avses även för detta klientel, bör därför ej besvaras såsom ett isolerat spörsmål. Kommittén återkommer till frågan i det följande.

47 Missanpassad ungdom, som ej är föremål för brottsutredning eller lagföring Vad angår dessa ungdomar föreligger otvivelaktigt ett behov för barnavårdsnämnd att kunna ingripa med åtgärder, som sätter stopp för en pågående asocial livsföring eller hantering, skiljer den unge från »gänget» och förhindrar, att han gör sig oanträffbar, redan innan nämnden har fått till stånd en sådan utredning, som ger fulla skäl för omhändertagande för skyddsuppfostran. Barnavårdskommittén har även för avsikt att i sitt förslag till ny barnavårdslag uppta stadganden, som berättigar barnavårdsnämnd att omhändertaga underårig för utredning. För dylikt omhändertagande — som skall kunna komma i fråga beträffande alla åldersgrupper och ej begränsas till fall av bristande social anpassning — bör krävas dels skälig anledning att beträffande den underårige anta sådana förhållanden, som gör skyddsuppfostran befogad, dels ock behov av att för hans eget väl, andras skydd eller utredningens befrämjande försäkra sig om hans person. Vidare skall upptas stadganden om placering och behandling i övrigt av sålunda för utredning omhändertagen underårig, om den tid, inom vilken avgörande angående skyddsuppfostran skall träffas, m. m. Omhändertagande för utredning, vilket naturligtvis vid behov skall verkställas med polismyndighets hjälp, kan utan tvivel beträffande åtskilliga fall av missanpassade ungdomar, oavsett hur den omhändertagne placeras, vara tillfyllest för att avbryta en olycklig utveckling och få den unge under barnavårdsmyndighets ledning och kontroll. Men beträffande flertalet av de allvarligt missanpassade underåriga, som fyllt 15 år, torde värdet av ingripandet vara beroende av att den omhändertagne tages i betryggande förvar eller i vart fall ställes under mycket intensiv tillsyn. En placering, som motsvarar dessa anspråk, kan för närvarande icke i allmänhet erhållas inom barnavården annorledes än genom intagning å ungdomsvårdsskola. Enligt barnavårdskommitténs mening måste det vara av betydande värde för barnavårdsarbetet, om möjlighet erhålles att i utredningshem intaga sådana unga, som uppnått 15 års ålder och omhändertagits för utredning enligt nu berörda, planerade bestämmelser. Det förutsattes, att dessa hem inrättas och skötes på sätt, som befunnits vara lämpligt för ungdomsvårdsanstalter, samt erhåller goda utredningsresurser. Samtidigt skall de möjliggöra ett relativt säkert kvarhållande av de intagna. Det torde ej kunna påstås, att det skulle vara olämpligt att föra ifrågavarande barnavårdsklientel till samma anstalter som de för brott misstänkta eller lagförda. Omhändertagande av ungdomar, som fyllt 15 år, på blott misstanke om skäl för skyddsuppfostran kan i regel komma i fråga endast beträffande i asocial riktning ganska avancerade. I stor utsträckning blir det fråga om ett undanglidande, svåråtkomligt klientel av lösdrivartyp.

48 Asociala av den typ, som avses i 22 § d) BvL, har börjat bli allt vanligare även i åldrarna under 18 år. Både bland de asociala av sistnämnda slag och bland övriga vanartiga är brottsligheten mycket utbredd. Beträffande många av dem gäller alltså, att de lika väl kan bli föremål för brottsutredning som för ingripande från barnavårdens sida; det kan vara beroende av tillfälligheter, vilken utredning som först sätts in. Det sist anförda innebär ej, att det beträffande asociala, straff myndiga underåriga regelmässigt skulle vara möjligt och lämpligt att, då barnavårdsmyndighet fått anledning ta befattning med ett fall, i stället låta en brottsutredning bli den primära åtgärden. Ofta nog är det i nämnda läge ej aktuellt att beivra någon brottslighet hos den unge, även om hans laglydighet, med hänsyn till tidigare brottsbelastning eller andra omständigheter, mera allmänt kan betvivlas. Även där man har en aktuell brottslighet att inrikta sig på, kan förhållandet vara sådant att den allmänt asociala livsföringen är mer framträdande än brottsligheten eller att det eljest är tydligt, att samhällsreaktionen bör vara en barnavårdsåtgärd och att straffprocessuell utredning om och fastställande av brottet ej är av större intresse när det gäller den unges tillrättaförande. Det kan då vara väl motiverat att gå direkt på barnavårdsutredning och -åtgärd. Då såsom skett uppmärksamhet ägnas åt frågan, huruvida den kategori av underåriga, som behöver tas i förvar i samband med misstanke för brott •— möjligen kan beteckningen »häktningsklientelet» brukas — och den som behöver omhändertas under barnavårdsutredning — »barnavårdsklientelet» •— är en i det stora hela likartad ungdomsgrupp, som kan vid anstaltsvård sammanhållas, är anledningen den, att det för en anstalts anordnande, personalutrustning och arbete är nödvändigt med en viss enhetlighet i vårdklientelet. Däremot är tanken ej den, att de samtidigt förvarade måste bli sammanförda, få tillfälle påverka varandra o. s. v. Utredningshemmen måste ha fullgoda möjligheter att hålla intagna väl åtskilda och bevakade för att förhindra kommunikation mellan olika intagna samt mellan dem och yttervärlden, ävensom för att förhindra sådant, som oförmånligt påverkar observation och personutredning i övrigt. Den förhållandevis korta vistelsetid å utredningshem, som bör vara regel, underlättar uppenbarligen särskiljandet. Då i det föregående talats om enhetligheten i det häktnings- och barnavårdsklientel, som kan komma i fråga för intagning i utredningshem, har reservation gjorts för undantag. Inom båda klientelgrupperna finns naturligtvis undantagsfall, ungdomar som bör tas i förvar under utredning, t. ex. för att skyddas och hindras att avvika, men som ej är förhärdade eller avancerade utan kanske tvärtom i särskilt behov av att skyddas från menlig påverkan, påfrestningarna i en anstaltssamvaro m. ni. Vad nyss sagts om nödvändiga fullgoda möjligheter att hålla de på utredningshem intagna vid

49 behov väl åtskilda är av betydelse ej minst för ungdomar av det slag nu nämnts. För barnavårdsarbetet är det behövligt att kunna för utredning omhänderta underåriga både över och under 18 års gränsen. Behovet av att kunna placera sålunda omhändertagna å utredningshem gör sig också gällande såväl beträffande sådana, som är barn i BvL:s mening, som ock i fråga om äldre underåriga. Vad angår den senare kategorien — de som fyllt 18 år — föreligger ej de förut berörda skäl, som kan åberopas för att i större eller mindre omfattning utesluta för brott misstänkta, som fyllt 18 år, från utredningshemmen, nämligen att de i stället kan häktas och att detta kan accepteras som lösning, då de har att vänta kriminalvård i anstalt. Uteslöte man helt de för brott misstänkta (eller lagförda) över 18 år, skulle det i och för sig vara ett starkt skäl för att även utesluta barnavårdsklientelet över samma åldersgräns med hänsyn till ovan berörda krav på viss enhetlighet. Kommittén har ju emellertid stannat för att beträffande häktningsklientelet i åldrarna 18—20 år förorda, att intagning i utredningshem i viss, ej oväsentlig utsträckning sättes i häktnings ställe. Med hänsyn särskilt till de betydande svårigheter som föreligger, när det gäller placering av besvärliga underåriga, som fyllt 15 år och som barnavårdsmyndigheter skulle önska omhänderta för utredning, förordar barnavårdskommittén att utredningshemmen avses även för barnavårdsklientel i åldrarna 15—20 år. Det barnavårdsklientel, för vilket utredningshemmen kan behöva tas i anspråk, torde ej kunna helt begränsas till de för utredning omhändertagna. Även beträffande en del underåriga, som fyllt 15 år och omhändertagits för skyddsuppfostran, måste man r ä k n a med ett intagningsbehov. Detta gäller då tillfälligt hinder möter att slutgiltigt placera — eller omplacera — den omhändertagne i lämplig vård och det samtidigt föreligger ett klart behov av att ha honom i förvar. Behövs ett så pass säkert förvar, som utredningshemmen bör kunna erbjuda, bör de få anlitas. Utredningshemmen bör också kunna få utnyttjas, där deras resurser kan vara av särskilt värde för utrönande av lämpligaste slutplacering för sådan omhändertagen, som nyss sagts. Det bör uppmärksammas att, då situationen påkallar att en underårig omedelbart omhändertages och sättes i förvar, omhändertagandet bör från början gälla skyddsuppfostran — ej utredning — om fulla skäl för skyddsuppfostran föreligger. Med fulla skäl för skyddsuppfostran följer emellertid ej alls alltid klarhet i fråga om ändamålsenlig placering, och har klarhet därom vunnits, kan hinder möta att verkställa placeringen. Att utnyttja utredningshemmen för sådana, som omhändertagits för skyddsuppfostran, kommer bland annat i fråga beträffande dem som intagits före sådant omhändertagande. Ett omhändertagande för utredning, 4—1622 55

50 vilket följts av placering å utredningshem, skall, så snart utredningen — som skall bedrivas skyndsamt — lett fram till fulla skäl för skyddsuppfostran, ersättas med omhändertagande för sådan fostran. Detta bör ej nödvändiggöra omedelbar utskrivning, om placeringshinder och fortsatt förvaringsbehov föreligger. Motsvarande gäller dem som intagits såsom för brott misstänkta eller tilltalade, därest — efter åtalseftergift eller domstolsavgörande, som innebär överlämnande till barnavårdsåtgärd — omhändertagande för skyddsuppfostran beslutas. Den form av skyddsuppfostran, till vilken de på utredningshem intagna överförs, måste i regel bli vård å ungdomsvårdsskola. Då tillgången till platser å sådan skola tidvis är knapp, kan svårighet uppstå att bereda en å utredningshem intagen plats å skola. Ibland kan en tämligen lång väntan nödvändiggöras. Tänkbart är även att brist på plats vid specialavdelning kan — då omedelbar placering å sådan avdelning av ungdomsvårdsskola prövas erforderlig — fördröja överföring från utredningshem. De å utredningshem intagna, som efter intagningen omhändertages för skyddsuppfostran, kan naturligtvis i en del fall placeras annorledes än å ungdomsvårdsskola, t. ex. i fosterhem eller inackorderingshem. Även i sådana fall kan det mycket väl dra ut på tiden, innan det rätta hemmet kan anvisas, och understundom kan det då också vara påkallat, att omhändertagen kvarhålles i utredningshemmet under väntetiden. Beträffande barnavårdsklientel, som på fulla skäl kan — och i så fall bör — omedelbart omhändertagas för skyddsuppfostran, kan uppenbarligen ur skyddssynpunkt föreligga fullt ut lika starka skäl för omedelbart tagande i förvar som i fråga om utredningsfallen. Detta har ju också BvL i viss mån beaktat (jfr ovan s. 29—30 angående 31 och 35 §§) såvitt rör dem som fyllt 18 år, ehuruväl den i BvL anlagda synpunkten syns vara enbart, att skydd mot den unge skall beredas. När det gäller särskilt besvärliga omhändertagna underåriga, som fyllt 15 år, torde det vara högst önskvärt, att de förut berörda speciella ungdoms- eller upptagningshemmens uppgift lättas (jfr ovan s. 36 och följande). Direkta förvaringsuppgifter är dessa hem ej ägnade att lösa. Intagning å utredningshem bör därför stå till buds. Intagningen kan också, såsom berörts, befrämja valet av slutlig placering samt möjligen i viss mån förbereda denna. Vad slutligen angår det kvinnliga barnavårdsklientelet må framhållas, att denna asociala grupp, såsom framgår av framställningen å s. 39, icke är kvantitativt obetydlig och att frågan om de bästa metoderna att komma till rätta med densamma ej är löst. Det är uppenbart, att behov av att kunna inta även dessa flickor å utredningshem föreligger. Till frågan om möjligheterna att tillgodose behovet återkommer kommittén i det följande.

51 Ungefärlig gruppindelning av klientelet Med det anförda har kommittén gjort en huvudsaklig bestämning av det klientel, för vilket utredningshemmen bör avses. Dit bör lämpligen även hänföras underåriga, som ej fyllt 18 år och som blir föremål för domstols beslut om tagande i häkte eller förvar jämlikt annat stadgande än de i 24 kap. RB upptagna (jfr ovan s. 26). Klientelet kan indelas i dessa grupper: I. Underåriga, som är misstänkta eller lagförda för brott och enligt 24 kap. RB må häktas; underårig, som fyllt 18 år, kommer dock i fråga endast under förutsättning, att brottsligheten ej kan väntas föranleda ovillkorlig dom å frihetsstraff eller dom å förvaring. Uppställer man från häktningsreglerna avvikande förutsättningar för intagning i utredningshem, när det gäller för brott misstänkta eller lagförda, blir gruppen tydligen att definiera något annorlunda. Fordras svagare skäl för intagning å utredningshem än för häktning, växer gruppens omfattning och den utplånar då delvis grupp II. II. Underåriga som anhålles jämlikt 24 kap. RB. Sådana kan enligt det förut anförda i viss utsträckning komma i fråga för tillfällig placering å utredningshem. III. Underåriga som må häktas enligt förordnande i fällande dom. Intagning av sådana i utredningshem synes kunna förekomma och vara av betydelse, därest domstolen genom domen överlämnar den skyldige till barnavårdsnämnds omhändertagande och beslut om skyddsuppfostran ej redan föreligger. Vidare må till denna grupp hänföras de i ingressen till gruppindelningen berörda, säkerligen sällsynta häktnings- och förvaringsf allén. IV. Underåriga, vilka fyllt 15 år och enligt bestämmelser, som torde böra införas i barnavårdslagstiftningen, omhändertagits för utredning (till förekommande av fortsatt gravt asocial verksamhet, förbättring av resocialiseringsutsikterna m. m.) och behöver tagas i säkert förvar med särskilda utredningsmöjligheter. V. Underåriga, som fyllt 15 år och i anledning av social missanpassning omhändertagits för skyddsuppfostran men ej, eller ej lämpligen, kan omedelbart placeras i viss i barnavårdslagen avsedd behandlingsform, samtidigt som de behöver tagas i säkert förvar. Eventuellt kan även behov av sådan utredning, som utredningshemmet kan prestera till hjälp för val av placering, förtjäna beaktande som intagningsskäl. Såsom förut berörts övergår de till grupp IV hänförda efterhand ofta nog till grupp V. Här må anmärkas, att enligt i England gällande bestämmelser underåriga kan förpliktas inställa sig vid »attendance centres» ett antal gånger

52 såsom påföljd för bland annat överträdelse av föreskrifter i övervakningsbeslut. Frågan huruvida det för kriminalvården i Sverige skulle kunna vara behövligt att på motsvarande sätt utnyttja intagning i utredningshem undandrar sig barnavårdskommitténs bedömande. Kommittén anser emellertid, att det skulle vara olyckligt, om utredningshemmen komme att på sådant sätt delvis utnyttjas såsom ett slags korrektionsanstalter i kriminalvårdens tjänst. För barnavårdens del synes det icke kunna ifrågakomma att införa möjlighet till tillfällig intagning i utredningshem såsom medel att upprätthålla respekten för föreskrifter, givna i samband med övervakning eller eljest, såsom »tankeställare» för omhändertagna, vilka ej skall överföras till ungdomsvårdsskola och i och för sig kan genast placeras i slutlig vårdform, eller över huvud taget såsom något slags korrektiv. Intagning för sådant ändamål avses icke vid V.

Beräkning av klientelets omfattning och av platsbehovet En beräkning av klientelets omfattning och av behövliga antalet platser inom en organisation av utredningshem är beroende av huruvida de tilltänkta utredningshemmens uppgifter delvis kan lösas på annat sätt, som ur olika synpunkter må vara lämpligare. Först må framhållas, att sådana unga, som redan är elever vid ungdomsvårdsskola (eller för vilka plats å sådan skola efter ansökan ställts till förfogande), då de grips såsom misstänkta för brott, lösdriveri eller dylikt, ur vårdsynpunkt i regel bör snarast åter- eller överföras till ungdomsvårdsskola. Undantag är påkallat för sådana brottsmisstänkta, som fyllt 18 år och kan väntas bli dömda ovillkorligt till frihetsstraff eller ock ådömda förvaring. F r å n regeln kan det även bli påkallat att göra undantag ur säkerhetssynpunkt; intagning i utredningshem kan befinnas medföra erforderlig, säkrare förvaring än vad intagning i ungdomsvårdsskola — i det enskilda fallet — erbjuder. Behovet av att göra sådana undantag är uppenbarligen i hög grad beroende av tillgången till plats å ungdomsvårdsskolornas specialavdelningar. Vidare må erinras om möjligheten att tillfälligt bereda omhändertagen vistelse å ungdomsvårdsskola. (Jfr ovan s. 30.) Blir sådant praktiskt möjligt i ett större antal fall, kan det få betydelse för grupp V. Införes institutet omhändertagande för utredning, kan det vara möjligt att låta även sådan omhändertagen tillfälligt vistas å ungdomsvårdsskola. Tydligtvis kan man säga, att ungdomsvårdsskola i nu berörda fall fungerar som ett slags utredningshem. Den principiella skillnaden måste dock hållas klar mellan (åter-)intagning av elev samt tillfälligt mottagande av

53 omhändertagen å ungdomsvårdsskola, å ena, intagning i utredningshem, å andra sidan. Över brottsmisstänkt elev och därmed jämställd, tillfälligt mottagen omhändertagen utövas bestämmanderätten jämlikt barnavårdslagen och ungdomsvårdsskolestadgan såsom över annan elev, i den mån ej vederbörande skall anses stå under övervakning jämlikt RB 24: 3 samt förundersökningskungörelsen, i vilket fall utfästelser angående tillsyn och förfarande med den övervakade kan ha gjorts i förhållande till åklagaren. Fungerar skolan som utredningshem (jfr nedan), måste i den verksamheten iakttagas vad som särskilt stadgas om intagning, kvarhållande, behandling m. m. å utredningshem. Särskilt intresse förtjänar de förslag som framkommit om särskilda psykiatriska kliniker för tillfällig förvaring av ungdom i förening med psykiatrisk undersökning, utredning av den intagnes förhållanden i övrigt samt behandling. (Jfr riksåklagarens framställning den 26 november 1951, återgiven i proposition 223/1952, med hänvisning till en uppsats av byråchefen L. Bolin.) Dylika så kallade klinikers möjlighet att lösa de uppgifter, man tänkt sig skola bli utredningshemmens, torde vara avhängig av effektiv kvarhållning av de intagna. Som sådan kan icke betraktas det förhållandet, att arten av den vård som meddelas å sjukvårdsinrättningar samt därmed förbundna anordningar i allmänhet inverkar dämpande på de intagnas lust att egenvilligt lämna inrättningen. Tänker man sig, att observation och behandling av de intagna bör grundas på frivillig medverkan från deras sida, torde klinikerna få mycket begränsad betydelse med avseende å utredningshemmens klientel, varav grupperna I, II och IV närmast kan vara i fråga i detta sammanhang. Menar man däremot, att intagning och kvarhållande må ske mot de ungas egen önskan, något som förutsätter i lag fastställa grunder, för rättssäkerheten erforderlig procedur, m. m., synes man ha att göra med en art av utredningshem. Ett sådant kan ju mycket väl tänkas vara en avdelning eller paviljong å sjukhus. Härom mera i nästföljande kapitel. Vad angår storleken av grupperna I—V är det till en början klart, att gruppen III är obetydlig och kan lämnas utanför, då man söker beräkna erforderligt antal platser inom en organisation av utredningshem. Beräkningen av övriga grupper vållar svårighet. Tillgängligt statistiskt material låter sig ej utan vidare användas för ändamålet. Kommittén har emellertid för beräkning av grupperna I och II sammanställt vissa tillgängliga antalsuppgifter. För uppskattning av storleken av grupperna IV och V kan kommittén ej stödja sig på statistik. I syfte att få hållpunkter för beräkning av grupperna I, IV och V har kommittén dels låtit f. d. byråinspektören hos Stockholms barnavårdsnämnd V. Carlson, vilken är knuten till barnavårdskommittén såsom expert, verkställa en undersökning av intagningen i ungdomshemmet Skrubba samt en genom-

54 gång och bedömning av vissa hos nämnden gjorda utredningar, dels ock infordrat uppgifter och yttranden från barnavårdsnämnderna i Göteborg och Malmö, åklagarmyndigheterna i Stockholm, Göteborg och Malmö samt landsfogdarna i Västmanlands, Västernorrlands och Östergötlands län. När det gäller planering av en organisation av utredningshem måste främst uppmärksammas de för brott misstänkta eller lagförda underåriga. F r å n statistiska centralbyrån har erhållits uppgifter om antalet häktade och anhållna i åldrarna 15—20 år för åren 1950—1953. Materialet omfattar såväl manlig som kvinnlig ungdom. Antalet häktade eller anhållna flickor är emellertid, såsom förut berörts, i denna åldersgrupp tämligen obetydligt. I hela landet häktades under vart och ett av nämnda fyra år ungefär 100 brottsmisstänkta under 18 års ålder. (Variation mellan 90 och 120.) Av dessa häktades i vart och ett av de medelstora länen endast någon eller några. Se närmare bilaga 2. Antalet häktningar var under samma fyra år mycket större beträffande underåriga, som fyllt 18 år, nämligen för hela landet 310, 366, 414 och 432. Proportionen mellan antalet häktade i åldrarna 15—17 år, å ena, samt de häktade 18—20-åringarna, å andra sidan, må jämväl belysas genom följande sifferuppgifter för Stockholms stad, Malmöhus län samt Göteborgs och Bohus län (»storstadslänen»). 1950 Antal häktade underåriga

Stockholms stad Malmöhus län Göteborgs o. Bohus län.

15—17 18—20 15—17 år år år 19 16 17

94 28 39

25 8 18

18—20 15—17 år år 103 53 48

21 14 14

18—20 15—17 år år 98 62 35

35 16 8

18—20 år 99 51 69

Rörande häktningen av 15—17-åringar må ytterligare upplysas, att under år 1953 häktades i Malmö stad 12 och i Göteborgs stad 8 sådana underåriga. Såsom framgår av de i bilaga 2 upptagna uppgifterna närmade sig under åren 1950—1953 häktningen av pojkar och flickor under 18 års ålder icke i något av övriga län den angivna frekvensen i Stockholm och »storstadslänen». Ett av länen uppvisade visserligen för ett av åren häktningssiffran 13 men hade inga häktade under 18 års ålder under de tre andra uppgiftsåren. Även i andra län var förhållandet liknande: ett relativt högt antal, 8—11, under något eller några av uppgiftsåren men ingen eller endast några få häktade barn under övriga år. Antalet häktade sådana unga varierade i övrigt i länen, bortsett från de två nyss namngivna, i stort sett mellan 0 och 6.

55 I vilken omfattning anhållande av underåriga, som ej fyllt 18 år, skett under åren 1950—1953, framgår av bilaga 3. Beträffande antalet under samma år anhållna 18—20-åringar må lämnas följande uppgifter. Antal anhållna 18—20-åringar Stockholms stad Malmöhus län Göteborgs o. Bohus län

126 132 142 939

163 153 135 1032

198 152 104 1040

161 125 180 1 012

I övriga län uppgick antalet anhållna 18—20-åringar under de fyra uppgiftsåren till mellan 1 och 83. — Det må anmärkas, att de häktade med få undantag varit anhållna. De anförda siffrorna kan självfallet ej läggas till grund för en beräkning av den omfattning, i vilken intagning i utredningshem kan väntas bli utnyttjad när det gäller brottsmisstänkta underåriga. Vad först angår dem som ej fyllt 18 år är det tydligt, att det allmänt erkända och genom RB 24: 3 av lagstiftaren accepterade förhållandet, att insättande i allmänt häkte är en olämplig, endast i nödfall tillåten åtgärd beträffande så unga brottsmisstänkta, k a n antas ha i avsevärd grad pressat ned häktningssiffrorna; man har med andra ord säkerligen, trots att övervakningsinstitutet visat sig föga användbart som ersättning för häktning, sökt reda sig utan häktning av dessa brottsmisstänkta. Redan tillskapande av tillfredsställande häkteslokaler för dem, i förening med tillfredsställande isolering av dem från äldre häktes- och arrestklientel, skulle säkert inverkat höjande på häktningssiffrorna för underåriga som ej fyllt 18 år. Inrättas för dem förvaring, där lämpliga åtgärder vidtas för befrämjande av utredningen samt de intagnas tillrättaförande, och kan man vidare få det därhän, att intagningen framstår som en åtgärd till de intagnas bästa, utan »prickning», kan säkerligen benägenheten att anlita intagningsmöjligheterna bli en helt annan än den hittillsvarande, ringa benägenheten att häkta. Skulle, slutligen, villkoren för intagning i utredningshem göras avsevärt lindrigare än häktningsvillkoren, blir — för en beräkning av platsbehovet å utredningshemmen —• värdet av en jämförelse med häktningssiffrorna tämligen obetydligt. Dessa siffror kan dock ge en antydan om minimibeläggningen å utredningshemmen i fråga om brottsmisstänkta under 18 års ålder, förutsatt att intagning å utredningshem — allmänt eller för viss stad eller visst län — befinns k u n n a helt ersätta häktning. Anmärkas må,

56 att häktningssiffrorna borde, vid beräkning av platsminimum för utredningshemmen, utökas med antalssiffror för åtminstone en del av dem som övervakas i stället för att häktas. Det är här emellertid, såsom tidigare berörts, fråga om mycket små tal. Se bilaga 1. Det anförda gäller i viss mån i fråga om statistiken över häktade underåriga, som fyllt 18 år. Man har även beträffande dem att räkna med att häktningssiffrorna ej alls utan vidare kan ses som mått för den omfattning, vari utredningshemmen kunde väntas bli anlitade för intagning av brottsmisstänkta, därest så finge ske obegränsat. Kommittén har emellertid i det föregående uttalat sig för att brottsmisstänkta, som fyllt 18 år, skall kunna intas i utredningshem endast under förutsättning, att ovillkorligt frihetsstraff eller förvaring ej är att vänta. Denna förutsättning •— i förening med behov av tagande i förvar under utredningstiden — torde föreligga endast beträffande en mindre del av de brottsmisstänkta ungdomar, som fyllt 18 men ej 21 år. Anhållningssiffrorna kan vara av ett visst värde för beräkning av antalet underåriga, som kan antas bli intagna eller tillfälligt placerade å utredningshem. Anhållanden torde i regel ha grundats på fulla eller nästan fulla häktningsskäl, och skälen borde då regelmässigt — hur villkoren för intagning i utredningshem än utformas — också ha räckt för intagning å utredningshem av underåriga under 18 års ålder. (Beträffande äldre underåriga, se nedan!) Naturligtvis måste man fasthålla, att anhållandet avser ett alltid tämligen kort — ofta mycket kortvarigt -— frihetsberövande, som ej sällan leder till häktningsbeslut men mycket ofta fyller sitt ändamål utan att behöva följas av häktning. Anhållandet kan med hänsyn härtill —- till skillnad från häktning — ej direkt jämföras med intagning i utredningshem. Gör man antagandet, att genomsnittliga anhållandetiden i fråga om underåriga i åldrarna 15—17 år är 3 dagar, får man genom att multiplicera dagantalet med antalet ett visst år anhållna ett mått å den omfattning, vari utredningshemmen kunde tänkas bli utnyttjade för förvaring av anhållna inom nämnda åldersgrupp. Man får t. ex. för Stockholms del år 1952: 119 x 3 = 357. Gör man vidare — det naturligtvis orimliga — antagandet, att anhållandena fördelar sig fullständigt jämnt över året och att genomsnittstiden gäller för alla anhållna, skulle slutsatsen bli att endast 1—2 platser på utredningshem i Stockholm kunde behövas för förvaring av anhållna i åldrarna 15—17 år. Vill man däremot ur anhållandesiffrorna utläsa något om det antagliga, årliga antalet underåriga under 18 års ålder, som blir intagna å utredningshem, bör den korta anhållandetiden ej läggas till grund för något slags beräkning av det för klientelet totalt erforderliga antalet vårddagar å utredningshem. Men det måste å andra sidan fasthållas, att en mängd av de an-

57 hållna unga, som ej häktas, friges därför att behov av fortsatt frihetsberövande ej föreligger, icke därför att tillfredsställande möjligheter till fortsatt förvaring saknas. Vad angår underåriga, som fyllt 18 år, medför den förutsättning för intagning i utredningshem, som av kommittén ansetts böra gälla för detta äldre klientel, att anhållandeuppgifterna lika litet som häktningssiffrorna utvisar, hur många som kan väntas bli intagna i utredningshem. Barnavårdskommittén har undersökt möjligheterna att på en tredje väg söka komma fram till en ungefärlig uppskattning av grupp I, nämligen genom att beräkna antalet underåriga, som årligen blir föremål för brottsutredning, vari det skulle kunna vara påkallat att ta den underåriga i utredningsförvar. Kommittén, som för ändamålet från riksåklagarämbetet införskaffat vissa uppgifter om åtal och åtalseftergifter (enligt 1944 års lag), har emellertid funnit de antydda beräkningsmöjligheterna för vaga och de uppnåeliga resultaten alltför osäkra för att förtjäna att här framläggas. Däremot har barnavårdskommittén funnit såväl resultatet av den utav byråinspektören Carlson verkställda undersökningen, som nämnts ovan å s. 53—54, som ock de där likaledes nämnda inhämtade uppgifterna och yttrandena från barnavårdsnämnderna i Göteborg och Malmö samt från vissa åklagare vara av betydande värde för beräkning av behövliga platser vid utredningshem; särskilt gäller detta behovet i de tre största städerna. Beträffande den undersökning och bedömning, som av Carlson gjorts för att beräkna klientelets omfattning och platsbehovet vid utredningshem för Stockholms del, må följande anföras. Vid undersökningen har granskats dels tillgängliga uppgifter beträffande de underåriga, som år 1953 intogs i ungdomshemmet Skrubba, dels ock Stockholms barnavårdsnämnds utredningar rörande dem som nämnden åren 1953 och 1954 beslöt att omhänderta för skyddsuppfostran jämlikt 22 § c) eller d) BvL eller att överlämna till annan barnavårdsnämnds åtgärd jämlikt 28 § BvL eller ock att återta efter villkorlig utskrivning. På detta material har grundats en bedömning av, å ena sidan, det antal underåriga av 1953 års »Skrubbaklientel» som bort vara intagna i utredningshem, om sådant funnits tillgängligt, samt, å andra sidan, det antal fall vari barnavårdsnämnden, under sistnämnda förutsättning, säkerligen skulle ha under vartdera av åren 1953 och 1954 beslutit intagning i utredningshem. Bedömningen har byggts på förutsättningarna, att nämnden ägt begagna sig av det planerade institutet omhändertagande för utredning samt av möjlighet att placera omhändertagna i utredningshem, att utredningshemmens klientel — såväl i fråga om åldersgrupper som i övrigt — avgränsas och bestämmes på sätt i det föregående angivits (se särskilt s. 51, grupperna I—V) samt att utredningshemmen har de kvaliteter och resur-

58 ser till förhindrande av rymning, särhållande av de intagna m. in., som likaledes berörts i det föregående. I viss utsträckning avser tydligen anstaltsuppgifterna och nämndutredningarna för år 1953 samma individer. (Jfr vad i det föregående s. 36 o. f. sagts om Skrubbaklientelets sammansättning, om de olika vägar som leder till intagning i nämnda hem samt framför allt om förekomsten av samband mellan omhändertagandebeslut, å ena, samt intagning å Skrubbahemmet, å andra sidan.) I vilken utsträckning de två källorna avser samma individer framgår ej av utredningen och synes ej heller ha betydelse för bedömningen av platsbehovet å utredningshem. Vid utredningen och bedömningen har det ej låtit sig göra att särhålla »rena barnavårdsfall» från »polisfall». Å Skrubbahemmet intagna har i åtskilliga fall varit anhållna eller häktade, och underårig, som intagits där, kan bli anhållen eller häktad. Motsvarande gäller de ungdomar, som varit föremål för de granskade nämndutredningarna. Till dem som enligt bedömningen bort intas i utredningshem har hänförts även sådana, beträffande vilka misstanke eller lagföring för brott — ej annan allvarlig social missanpassning — skulle varit intagningsgrund. Frågan vilken myndighet som beträffande olika ungdomar, t. ex. sådana som är både brottsmisstänkta och i behov av omhändertagande, skulle besluta om intagning i utredningshem har, såsom varande utan betydelse för bedömningen, lämnats öppen. En utredning och efterhandsbedömning av ifrågavarande slag är självfallet förbunden med betydande vanskligheter. Med betonande härav redovisas följande resultat. Av de år 1953 å Skrubbahemmet intagna (89 ungdomar, jfr ovan s. 37) torde 30, som fyllt femton men ej aderton år, samt 6 äldre underåriga ha bort intagas i utredningshem. År 1953 omhändertog Stockholms barnavårdsnämnd för skyddsuppfostran 55 barn, som fyllt femton år, varav 16 flickor. År 1954 var motsvarande antal 68, varav 16 flickor. Av dessa torde i utredningshem ha bort intagas år 1953: 25 pojkar och 11 flickor samt år 1954: 39 pojkar och 8 flickor. Anmärkas må att bland dem som sålunda enligt bedömningen bort intagas i utredningshem hade ett antal häktats, nämligen år 1953: 9 pojkar och år 1954: 14 pojkar och 3 flickor. (Hela antalet i Stockholm häktade barn var 1953 •— jfr ovan s. 54 samt bilaga 2 — 35, varav 4 flickor.) Barnavårdsnämnden omhändertog vidare för skyddsuppfostran år 1953 17 manliga och 8 kvinnliga underåriga, som fyllt aderton år. År 1954 var motsvarande antal 23 och 14. Av dessa torde år 1953 6 manliga och 6 kvinnliga underåriga samt år 1954 3 manliga och 4 kvinnliga underåriga ha bort intas i utredningshem. Dessa bedömningssiffror avser sådana som ej häktats. Hur många av de omhändertagna, som varit häktade, har ej uppgivits. (Hela antalet i Stockholm häktade underåriga, som fyllt aderton år, var år 1953, såsom framgår av s. 54 ovan, 99. Av dessa var 8 kvinnor.)

59 Till här angivna antal omhändertagna underåriga i olika åldersgrupper, vilka enligt bedömningen bort intas i utredningshem, skall läggas för vartdera av undersökningsåren 2—3 fall, avseende icke omhändertagna eller villkorligt utskrivna underåriga, vilka bort för utredning eller i avbidan å överlämnande jämlikt 28 § BvL eller placering i viss vård intagas i utredningshem. Utredningen ger vid handen, att beläggningen å utredningshem måste bli mycket ojämn. Beträffande de av Stockholms barnavårdsnämnd omhändertagna i åldrarna 15—17 år — inbegripet häktade — vilka enligt bedömningen bort intas i utredningshem, har undersökts hur deras intagning i sådant hem skulle ha fördelat sig på olika månader under åren 1953 och 1954. Av pojkarna skulle under tio av månaderna 1953 och under åtta av månaderna 1954 ha intagits 1—3 per månad. Under några av de andra månaderna skulle emellertid ha behövt intas 4—6 eller, en månad, 8 pojkar. Av flickorna skulle under många månader ingen behövt intas; icke under någon månad skulle mer än 3 behövt intagas. Det må här anmärkas, att berörda intagningssiffror naturligtvis ej klarlägger hur många platser å utredningshem 15—17-årsklientelet vid olika tidpunkter kan kräva, något som är beroende även av vistelsens längd och av de månatliga intagningarnas fördelning inom månaderna. Från barnavårdsnämnderna i Göteborg och Malmö har begärts besked, hur många platser å utredningshem vardera nämnden skulle anse sig ha behov av, alltså för »barnavårdsklientel» ( = grupperna IV och V). Till nämnderna har lämnats sådana upplysningar, som funnits erforderliga för att deras bedömningar skulle kunna göras med samma förutsättningar som de, varpå bedömningen av stockholmsklientelet byggts. (Jfr ovan s. 57—58.) Därjämte har som förutsättning uppställts, att den genomsnittliga vistelsetiden i utredningshem beräknas till en månad, samt upplysts, att kommittén samtidigt från vederbörande åklagare begärt yttrande om behovet av platser å utredningshem för brottsmisstänkta i åldrarna 15—17 år. Göteborgs barnavårdsnämnd har funnit sig behöva 5 platser för manliga och 5 platser för kvinnliga underåriga. Malmö barnavårdsnämnd har meddelat, att minimibehovet av platser å utredningshem för nämndens del vore 4 platser för manliga och 3 platser för kvinnliga underåriga. För hela Skåne borde, vad de manliga underåriga anginge, 10 platser kunna räcka. Hos åklagarmyndigheterna i Stockholm, Göteborg och Malmö samt hos landsfogdarna i Västmanlands, Västernorrlands och Östergötlands län har kommittén — med upplysning om kommitténs mening, att å utredningshem bör kunna intagas även sådana allvarligt socialt missanpassade 15—20-åringar av båda könen, vilka ej är föremål för brottsutredning eller lagföring — hemställt om en på erfarenheten grundad uppskattning av behovet för respektive städer och län av platser å utredningshem för brotts-

60 misstänkta i åldrarna 15—17 år. Som förutsättning har tillika uppställts, att intagningen i utredningshem avses skola ersätta häktning samt i viss utsträckning även anhållande. I framställningarna till åklagarmyndigheterna i Göteborg och Malmö har framhållits såsom önskvärt, att en uppskattning även gjordes av motsvarande platsbehov för Göteborgs och Bohus län respektive Malmöhus län. I anledning av barnavårdskommitténs hänvändelse har stadsfiskalen S. Mattsson vid åklagarämbetet i Stockholm anfört: För Stockholms del skulle, om intagning i utredningshem avsåges skola ersätta även anhållande, erfordras ungefär 10 platser å utredningshem för brottsmisstänkta pojkar i åldrarna 15—17 år. Bibehölles möjligheten att anhålla, minskades platsbehovet något och kunde då beräknas till minst 5, högst 8 platser. Denna beräkning gällde alltså allenast pojkar och endast sådana, som vore föremål för brottsutredning eller lagföring. Beträffande dem måste läget för närvarande anses ohållbart och platser å utredningshem behövdes utan dröjsmål. Ett omedelbart frihetsberövande vore ofta i högsta grad påkallat, även om den underårige ej nödvändigtvis vore i behov av skyddsuppfostran, men man ville undvika häktning. Placering å Skrubbahemmet vore beträffande åtskilliga unga lagbrytare otjänlig, enär de utan vidare kunde gå sin väg från anstalten. Somliga beginge nytt brott, innan ett tidigare hunnit utredas; ibland förövade de brott med endast några dagars mellantid. — I fråga om brottsmisstänkta flickor i åldrarna 15—17 år förelåge endast ett litet behov av platser å utredningshem. En eller högst två platser vore tillfyllest. För ändamålet skulle någon plats på sjukhus — med inlåsningsmöjlighet — vara lämplig. Det vore värt att i sammanhanget beakta, att arrestlokalerna för kvinnliga anhållna i Stockholm vore avsevärt mycket bättre än motsvarande lokaler för pojkar. Statsåklagaren i Göteborg har i skrivelse till barnavårdskommittén anfört i huvudsak följande: Antalet i Göteborg anhållna i åldrarna 15—17 år uppgick år 1953 till 80, varav 5 flickor, samt år 1954 till 78, varav 4 flickor. Häktningsframställning gjordes vartdera året beträffande 10 ungdomar i nämnda åldrar, alla pojkar, och häktning skedde vartdera året i 8 fall. Å Ivarsbergshemmet mottogs år 1953 sammanlagt 36 och år 1954 ungefär 40 ynglingar för vistelse under polisutredning. För dessa intagna var vistelsetiden å hemmet i genomsnitt ungefär en m å n a d ; ej sällan ingick dock i vistelsen en viss väntetid — i avbidan å plats vid skolhem — efter avslutad polisutredning. Med utgångspunkt från att antalet brottsmisstänkta, vilka skulle kunna häktas men i stället borde intas i utredningshem, kunde beräknas till ungefär 80 om året, borde antalet för Göteborgs stad erforderliga platser å utredningshem kunna uppskattas till 6 eller 7. Skulle utredningshemmet tillgodose behovet för hela Göteborg och Bohus län, syntes erforderliga platsantalet böra beräknas till 10 eller 12.

61 För Malmö stads del har vederbörande statsåklagare funnit 2—3 platser å ntredningshem behövliga för brottsmisstänkta ungdomar i åldrarna 15—17 år. För länet i övrigt erfordrades enligt statsåklagaren ytterligare någon plats. Vad angår motsvarande platsbehov för länen i övrigt ger inkomna svar å barnavårdskommitténs förfrågan vid handen, att behovet för vartdera av Västmanlands, Västernorrlands och Östergötlands län kan skattas till 1 eller 2 platser. Vill man lägga de redovisade antalsuppgifterna angående häktade och anhållna underåriga till grund för en beräkning av platsbehov vid utredningshem — alltså för grupp I — måste man beakta vilken tid envar brottsmisstänkt kan beräknas vara intagen i utredningshemmet. Det synes rimligt att sätta denna tid till högst fyra veckor eller en månad samt att i detta sammanhang räkna med maximitiden. Därvid tages i betraktande, att vistelsen i många fall måste bli av längre varaktighet än tiden för själva brottsutredningen (förundersökningen). Jämför genomsnittliga vistelsetiderna å Skrubba-, Ivarsbergs- och Nordahemmen (ovan s. 38 samt å Skärsätrahemmet (ovan s. 40), statsåklagarens i Göteborg uttalande, återgivet å föregående sida, samt kommitténs framställning i det följande. Kunde man förutsätta en jämn beläggning å utredningshemmen, d. v. s. en över året alldeles j ä m n t fördelad intagning samt en lika j ä m n avgång (vilket är ungefär detsamma som att var och en intagen stannar genomsnittstiden), skulle man tydligen få fram det behov av platser för brottsmisstänkta 15—17-åringar, som de nämnda två beräkningsvägarna leder till, genom att med 12 dividera årssiffrorna för häktade resp. anhållna. I fråga om underåriga, som fyllt 18 år, har man däremot som berörts blott att räkna med intagning i utredningshem av en viss, ej närmare fixerad och kanske mindre betydande del av hela det antal, som skulle kunna häktas. Beträffande de brottsmisstänkta 15—17-åringarna skulle resultatet av en sådan schematisk platsberäkning, som nyss angivits (12-delning), bli följande. För Stockholms del skulle antalet häktade (eller i stället övervakade) tala för ett minsta platsbehov å utredningshem av ungefär 2, men anhållandesiffrorna — förutsatt att alla, som nu anhålls, blir intagna — visa på ett behov av 11—12 platser. För Göteborgs och Bohus län leder de två beräkningsvägarna till dessa ungefärliga platssiffror: 1—2, respektive 12; för Malmöhus län — eller hela Skåne —- blir siffrorna: 1—2, respektive 7. Härtill skulle man lägga dels det ej närmare beräkneliga platsbehovet för häktningsklientel i åldrarna 18—20 år, dels ock platsbehovet för rent barnavårdsklientel (grupperna IV och V) samt eventuellt ta någon hänsyn till grupp II (tillfälligt förvarade anhållna) och grupp III. Självfallet kan man ej förutsätta j ä m n beläggning. En organisation av

utredningshem måste ha en viss kapacitet utöver vad som svarar mot medelbeläggning. Redan i det föregående har framhållits det ytterst osäkra i en på häktnings- eller anhållandestatistik grundad beräkning av omfattningen av utredningshemmens blivande klientel och därmed av platsbehovet, vartill kommer att statistiken blott kan ge ledning för beräkning av antalet brottsmisstänkta under 18 år, som kan behöva intagas, alltså blott en del av grupp I. En beräkning på grundval av häktningens omfattning ger otvivelaktigt alldeles för låga klientel- och platsbehovssiffror för de brottsmisstänkta 15—17-åringarna. Möjligen kan det antas, att anhållandeberäkningen visar mera rätt. Visserligen har man ej fog för att räkna med att alla barn, som för närvarande anhålles, också skulle intagits i utredningshem, om sådant funnits. Men å andra sidan synes det vara rimligt att utgå ifrån att de starka skäl, som talar emot häktning av barn, och den faktiska obenägenheten att häkta dem också pressat ned anhållningssiffrorna. Omfattningen av utredningshemmens klientel, förutsatt att detta principiellt avgränsas så som kommittén föreslagit, samt det behövliga antalet platser å utredningshem torde kunna med större mått av säkerhet beräknas på grundval av den för kommitténs räkning verkställda undersökningen, avseende Stockholm, samt de uppgifter och uttalanden, som erhållits från barnavårdsnämnderna i Göteborg och Malmö ävensom från vissa åklagare. Detta omdöme synes vara berättigat, fastän även nu nämnda beräkningsgrunder otvivelaktigt är behäftade med svagheter. Sålunda täcker de icke klientelet fullständigt — om också bättre än häktnings- och anhållandestatistiken — och det är tydligt, att olika uttalanden angående platsbehovet bygger på principiellt skiljaktiga resonemang. Några åklagare, t. ex., utgår i huvudsak från en teoretisk beräkning, liknande den ovan gjorda beräkningen på grundval av anhållandestatistiken, medan andra mera direkt tagit upp spörsmålet, hur inånga brottsmisstänkta underåriga de kunde vilja få intagna i utredningshem, dels årligen, dels samtidigt. Även andra olikheter i utgångspunkterna, i sättet att se saken o. s. v. torde man ha att räkna med, när det gäller ifrågavarande arbetsmaterial. Av de gjorda uppskattningarna av klientel och platsbehov torde endast den särskilda utredningen rörande Stockholm bygga på en fullständig genomgång av de enskilda fall, som förekommit under viss tidsrymd. Ytterligare en brist i nu avhandlade beräkningsunderlag skall beröras i det följande. Enligt kommitténs mening är de grunder för beräkning av utredningshemmens blivande klientel samt platsbehovet, vilka kommittén fått fram, tillfyllest, trots vissa luckor och svagheter. De möjligheter till komplettering och förbättring av beräkningsunderlaget som föreligger är ej betydande. Att söka tillvarata dem synes ej vara värt det ofrånkomliga priset i arbete och tidsutdräkt, särskilt då man tar i betraktande det stora antalet

— i fortsättningen berörda — faktorer, vilkas betydelse åtminstone i detta sammanhang icke kan fastställas. Kommitténs mening om platsbehovet och om utredningshemmens erforderliga kapacitet För Stockholms del synes den särskilda, av Carlson verkställda undersökningen ge vid handen, att å utredningshem årligen skulle behöva beredas plats för 30—40 pojkar och omkring 10 flickor i åldrarna 15—17 år, samt ungefär 10 underåriga av vartdera könet i åldrarna 18—20 år. För detta klientel skulle platsbehovet vid fullständigt jämn beläggning och en månads vistelsetid 1 överlag bli ungefär 3 platser för pojkar och 1 för flickor under 18 års ålder samt för äldre underåriga 1 plats för manliga och 1 för kvinnliga. Redan av vad förut anförts angående variationerna i intagningsbehovet framgår emellertid hur väsentligt detta avviker från nyssberörda maximalt jämna beläggning: för gruppen pojkar under 18 års ålder skulle 8 platser tidvis kunna bli otillräckliga. Under särskilt ogynnsamma betingelser — t. ex. om det årliga intagningsbehovet koncentrerades till ett par på varandra följande månader eller om ovanligt långa vistelsetider bleve nödvändiga i flera fall — skulle tydligen platsbehovet för samtliga avsedda underåriga kunna stegras till fyra eller fem gånger behovet vid fullständigt jämn beläggning. En organisation av utredningshem torde ej kunna dimensioneras så att exceptionell belastning kan bäras. Rimligt är emellertid att utgå från ett platsantal, som är dubbelt så stort som det vid jämn beläggning erforderliga. Såsom i det föregående berörts, omfattar det vid den särskilda undersökningen beräknade antalet 15—17-åringar, som borde intas i utredningshem, även häktade, varemot vid motsvarande beräkning i fråga om äldre underåriga beaktats endast icke-häktade. Det är ovisst i vilken omfattning det av Carlson beaktade intagningsbehovet i fråga om pojkar under 18 års ålder sammanfaller med det, vara stadsfiskalen Mattsson grundat sin beräkning av ett behov av 5—8 platser å utredningshem. Det torde dock kunna hållas för visst, att Mattsson i ej ringa utsträckning räknat med andra brottsmisstänkta pojkar under 18 års ålder och andra intagningsbehov än dem Carlson med stöd av sitt material k u n n a t beakta. (Mattsson å sin sida har särskilt framhållit, att han ej tagit med i sin beräkning det rena barnavårdsklientelet.) På grund härav torde det vara rimligt, att, när det gäller platsbehovet å utredningshem för pojkar under 18 års ålder, med tämligen måttlig reduktion sammanlägga det platsantal Carlsons bedömning synes anvisa såsom under någorlunda normala förhållanden behövligt — vilket antal i anslutning till vad förut utvecklats bör kunna bestämmas till 6 — med det av

64 Mattsson beräknade platsantalet 5—8. Kanske kan det sammanlagda platsantalet sättas till 10. För det manliga barnavårdsklientelet i åldrarna 18—20 år bör på grundval av Carlsons utredning två platser kunna anses erforderliga. Även för sådana manliga brottsmisstänkta i sistnämnda åldrar, vilka enligt barnavårdskommitténs mening bör kunna intas i utredningshem, torde några platser böra stå till förfogande. Klientelets och platsbehovets omfattning kan ej närmare beräknas. För klientelgrupperna II och III torde särskilda platser ej böra beräknas. Vad beträffar kvinnligt klientel skulle man på motsvarande grunder komma fram till ett behov av 5 platser å utredningshem (barnavårdsklientel och brottsmisstänkta i åldrarna 15—17 år: 2 + 1 å 2 platser, efter reduktion 3 platser, barnavårdsklientel i åldrarna 18—20 år: 2 platser) förutom möjligen erforderliga platser för brottsmisstänkta i åldrarna 18—20 år. Vad beträffar behov av platser å utredningshem för Göteborg eller Göteborgs och Bohus län samt Malmö respektive Skåne synes man, om man bygger på de till barnavårdskommittén avgivna yttrandena samt bortser från grupperna II och III, komma fram till följande. För Göteborgs stad behövs för manliga underåriga 11—12 platser (polisfall under 18 års ålder: 6—7 platser, barnavårdsfall i åldrarna 15—20 år: 5 platser) jämte de platser, som kan erfordras för brottsmisstänkta i åldrarna 18—20 år. Tages hela Göteborgs och Bohus län i betraktande, bör åtminstone platserna för polisfall under 18 år ökas med 4 eller 5. För kvinnligt klientel skulle enbart för Göteborgs stad behövas 6 platser (1 för polisfall under 18 år, 5 för barnavårdsfall i åldrarna 15—20 år) jämte plats eller platser för polisfall i åldrarna 18—20 år. Angående behovet för länet saknas uppskattning eller beräkningsunderlag. Beträffande Malmö stad behövs för manliga underåriga 6—7 platser (polisfall under 18 år: 2—3 platser, barnavårdsfall i åldrarna 15—20 å r : 4 platser) jämte plats eller platser för polisfall i åldrarna 18—20 år. Tages hela Skåne med i beräkningen, lär platsantalet böra ökas med 1-—2 platser för polisfall (enligt statsåklagaren behövs ytterligare någon plats, utöver Malmös behov, för brottsmisstänkta under 18 år, om Malmöhus län skall tillgodoses) och 6 platser för barnavårdsfall. För kvinnligt klientel skulle enbart för Malmö stad erfordras 5 platser, alla för barnavårdsfall. Angående behovet för länet eller landskapet saknas uppskattningar eller beräkningsunderlag. Vad beträffar andra län än Göteborgs och Bohus län samt de skånska länen har förfrågningsvägen blott anlitats för stickprov beträffande behovet av plats å utredningshem för brottsmisstänkta barn. Angående resultatet se ovan s. 61. Ett försök till uppskattning av omfattningen utav utredningshemmens

65 blivande klientel samt av platsbehovet måste läggas till grund för planläggning av en organisation av sådana hem samt för utformning av bestämmelser om intagning. Uppskattningen måste, såsom här skett, grundas på överväganden om vilka kategorier, som särskilt väl behöver — för vård, utredning m. m. — tagas i annat förvar än de för närvarande inrättade och som passar för utredningshem, varvid m a n emellertid måste utgå från vissa grundlinjer i fråga om utredningshemmens utformning och utrustning m. m. Samtidigt är det tydligt att beräkningen av klientel och platsbehov är beroende av hur man utformar intagningsvillkoren, medan dessa i sin tur måste anpassas efter den organisation, som det tänkbara klientelet kan uppbära. Omfattningen av klientelet är även beroende av hur utredningshemmen anordnas, placeras och så vidare, samt av hur deras verksamhet utfaller. Här består med andra ord ett samband och en växelverkan, som gör all beräkning och planering ytterst vansklig. Slutligen bör också anmärkas att faktorer, vilkas betydelse ej alls eller endast i ringa mån kan här klarläggas, kan inverka på det framtida behovet av platser på utredningshem. Tidigare i denna framställning (s. 53) har berörts betydelsen — för utredningsfall — av eventuellt tillskapande av till utredningshem ej hänförliga »ungdomskliniker» samt — för omhändertagna — av en förstärkning av ungdomsvårdsskolornas och särskilt deras specialavdelningars kapacitet. Utvecklingen inom sinnessjukvården och vården av de psykiskt efterblivna samt upprättandet av psykopatanstalter kan bli av väsentlig betydelse särskilt för kvarhållandetiden å utredningshem. Slutligen må uppmärksamheten också fästas på den inverkan å platsbehovet, som folkmängdens förändringar utövar samt på betydelsen av hur utvecklingen blir i fråga om kriminalitet och asocialt beteende bland underåriga. Barnavårdskommittén anser, att en organisation av utredningshem till en början bör göras så begränsad till sin kapacitet, att man — såvitt det är möjligt med de många osäkra utgångspunkterna — kan beräkna att platserna blir väl utnyttjade. Följer man denna princip, torde det få anses befogat, att organisationen av utredningshem skall vara i stånd att för envar av städerna Stockholm, Göteborg och Malmö ta emot manliga underåriga till ett antal av minst 10 samt kvinnliga underåriga till ett antal av minst 5. Därvid förutsattes, att de främst för Göteborg och Malmö avsedda hemmen skall ha till uppgift att även tillgodose omgivande kommuners behov av tillgång till platser å utredningshem. För Malmö främst avsett hem bör k u n n a ta emot klientel från Malmöhus län eller från hela Skåne. F r ä m s t för Göteborg avsett hem bör om möjligt tillgodose behovet i grannkommunerna såväl i Göteborgs och Bohus län som ock i Älvsborgs och Hallands län. (Av praktiska skäl 5—1622 55

66 har kommittén vid sin beräkning av klientel och platsbehov hållit sig till länen.) Även främst för Stockholm avsett eller avsedda utredningshem bör om möjligt ta emot klientel från grannkommuner. Vad beträffar riket i övrigt har man att räkna med ett såväl för de olika länen som ock för olika år starkt växlande, men genomsnittligt tämligen litet behov av platser å utredningshem. Behovet kunde för flertalet län motivera, att möjlighet bereddes till samtidig placering av 2—4 underåriga å utredningshem. Det är enligt kommitténs uppfattning högst angeläget, att behovet av utredningshem för de tre största städerna med grannkommuner — för Malmös del hela Malmöhus län eller hela Skåne — utan dröjsmål tillgodoses i den omfattning och på det sätt, som i det följande skall närmare avhandlas. Vad angår riket i övrigt synes det försvarligt att dröja med speciella och mera slutgiltiga anordningar för tillgodoseende av behovet av utredningshem. Det bör understrykas, att detta förslag rörande omfattningen av utredningshemmens begynnelseorganisation avsiktligt är tilltaget i underkant. Särskild hänsyn har ej tagits till önskvärdheten att kunna placera anhållna underåriga å utredningshem. Kommittén är fullt medveten om att det praktiska behovet av tillgång till platser redan för intagning å utredningshem kan visa sig vara betydligt större än vad den förordade organisationen täcker. Det kan visa sig nödvändigt att snart bygga ut, kanske fördubbla organisationen. Emellertid är det enligt kommitténs uppfattning önskvärt, att så ej sker förrän närmare erfarenhet vunnits av den till en början inrättade organisationens verksamhet.

Såsom i det följande ytterligare skall beröras, torde en organisation av utredningshem icke kunna göra häktning helt överflödig i fråga om sådana underåriga brottsmisstänkta, för vilka utredningshemmen avses. Organisationen kan knappast ens efter hand göras sådan, att plats å utredningshem, som utan avsevärt hinder för brottsutredningen kan anlitas för förvaring av brottsmisstänkta, alltid står till buds vid behov. Det torde ej heller vara rimligt eller önskvärt att utforma och utrusta utredningshemmen så, att det aldrig kan bli ur säkerhetssynpunkt erforderligt att i stället anlita häkte. Så länge platstillgången vid utredningshemmen — såsom kommittén föreslagit — försöksvis är mera begränsad än vad som i fortsättningen kan vara önskvärt, kommer häktningen dessutom att behålla ett betydande användningsområde. Det nu om häktning anförda gäller i allo, men dessutom i högre grad, om anhållandet, som måste få betydande användning även efter full utbyggnad av en organisation av utredningshem. Endast för vissa städers

67 och legioners del och i begränsad omfattning torde utredningshem kunna anlitas för förvaring av anhållna underåriga. Det är alltså tydligt, att häktning och anhållande alltfort kommer att få Aäsentlig betydelse även med avseende å sådana underåriga brottsmisstänkta, som bör kunna komma i fråga för intagning å utredningshem. Även de som senare kan intas å sådant hem, måste ofta till en början såsom anhållna förvaras annorstädes. Härtill kommer, att en stor del av de brottsmisstänkta underåriga, som fyllt 18 år, enligt kommitténs mening ej bör komma i fråga för intagning eller för förvaring (såsom anhållna) å utredningshem. På grund härav — och då (frivillig) övervakning jämlikt RB 24: 3 visat sig ha ringa värde som ersättning för häktning och anhållande — finner kommittén det vara av största vikt med hänsyn till de brottsmisstänkta underåriga, liksom naturligtvis även för övriga i RB 24: 3 angivna kategorier, att sådana åtgärder vidtas, att häkten och andra arrestlokaler försättas i gott skick samt förses med sådana anordningar och tillföras sådan personal, att de intagna kan beredas god vård och effektivt särhållas. IX.

Inrättande av

utredningshem

Lämplig utformning av utredningshem samt riktlinjer för deras verksamhet Det spörsmål, som här torde böra upptagas först, gäller, hur ett utredningshem bör vara beskaffat och hur en organisation av sådana hem bör utformas och fungera. I det föregående har kommittén avhandlat och uttalat sin mening om de med varandra förbundna frågorna, vilka uppgifter utredningshemm^n bör ha och vilket klientel de bör motta. Kommittén har stannat för att klientelet bör utgöras av 15—20-åringar, som kan hänföras till de ovan å s. 51 angivna grupperna I—V. En huvudgrupp inom klientelet utgöres av underåriga, som är misstänkta eller lagförda för brott (grupp I), och intagning i utredningshem skall vara ägnad att undanröja häktningsanledning. Därmed är det klart, att utredningshem måste kunna prestera sådan kontroll över intagen, att han effektivt hindras, dels från att rymma, dels ock — vid behov — från att ta kontakt med yttervärlden eller med andra intagna. Även med tanke på övriga grupper av det föreslagna klientelet måste fasthållas, att utredningshemmet skall fungera såsom ett säkert förvar, icke enbart såsom en observations- och utredningscentral. Detta innebär naturligtvis ej, att utredningshem bör eller må ges en fängelsemässig karaktär. Klientelet kommer att utgöras huvudsakligen av 15—17-åringar — alltså barn enligt barnavårdslagens terminologi — och

68 det är givet, att dessa hem, som förutsatts skola upprättas »inom barnavårdens ram», skall ges en sådan utformning och karaktär, som motsvarar vad man inom barna- och ungdomsvården kommit fram till såsom önskvärt och tjänligt. Ungdomsvårdsskolornas specialavdelningar är närmast ägnade att tas till förebilder. Det torde med hänsyn till klientelets art och kvarhållandets syfte vara ofrånkomligt, att utredningshemmen i princip får karaktären av slutna anstalter. Men behandlingen av de olika där intagna (eller tillfälligt förvarade) bör kunna bli högst varierande, efter vad intagningsanledning, ådagalagt beteende samt omständigheterna i övrigt föranleder. — Frågan om särställning för underåriga, som är för brott misstänkta eller lagförda, upptas i senare kapitel. Principen, att utredningshem bör bereda de där vistande underåriga behandling såsom på ett upptagningshem eller i en ungdomsvårdsskola, förutsätter, att personalen har vissa särskilda kvalifikationer. Anspråken på att befattningshavare med särskild utbildning ingår i personalen eller biträder densamma skärps, om utredningshemmen avses skola bidraga med observation och annan utredning, som åklagare, domstol och barnavårdsorgan behöver såsom underlag för yttrande eller avgörande beträffande de intagna (förvarade). I riksåklagarens framställning den 26 november 1951 har angående utredningshemmens (övervakningshemmens) utrustning i fråga om personal m. m. uttalats: »Beträffande övervakningshemmen torde dessa böra vara utrustade med läkepedagogiskt utbildad personal samt ha tillgång till läkare, särskilt ungdomspsykiatrer. Möjligheten att bereda arbete och sysselsättning bör övervägas.» I detta sammanhang bör även uppmärksammas det i strafflagberedningens utkast till lag om övervakningshem såsom 5 § upptagna stadgandet (jfr ovan s. 18). Uppenbarligen kan utredningshemmen, med iakttagande av här förut framställda huvudprinciper, närmare utformas och utrustas på flera olika, godtagbara sätt. De frågor angående utformningen, som främst torde böra beaktas, är följande: Bör utredningshem utgöra en självständig anläggning eller anslutas till annan anstalt och, i så fall, till vad slags anstalt? Bör för utredningshem väljas en sjukhusmässig utformning; bör man, med andra ord, inrätta s. k. ungdomsklinik? Dessa frågor synes ha sådant sammanhang med varandra, att de lämpligen behandlas gemensamt. Problemen torde bäst belysas, om man till en början riktar uppmärksamheten dels på vad m a n brukat åsyfta och velat vinna med ungdomsklinik, dels ock på genomförda eller planerade anordningar, som mer eller mindre motsvarar berörda syfte. Då inrättandet av ungdomskliniker principiellt diskuterats, synes m a n i regel ha avsett dem för ett mera omfattande klientel än det, som enligt

69 barnavårdskommitténs förslag skall hänföras till utredningshemmen. Man har åsyftat inrättande av centraler för medicinsk och social undersökning av allehanda ungdom, som barnavårdsmyndigheterna fått anledning intressera sig för. Som skäl för sjukhusformen har bland annat andragits att inläggning på sjukhus skulle, lättare än annat ingripande, av de unga accepteras och fattas såsom en konstruktiv åtgärd samt att det alltid är faktiskt förbundet med svårighet för den som inlagts på sjukhus att plötsligt och egenvilligt avvika. Dock har övervägts, huruvida det borde läggas i barnavårdsnämnds hand att genom ett slags kvarhållningsbeslut skapa plikt till ingående å ungdomsklinik samt till kvarstannande där under erforderlig tid för undersökning. Ungdomsklinik har ansetts böra förläggas till kroppssjukhus. Det har förutsatts, att till kliniken borde — med tjänstgöringsskyldighet av erforderlig omfattning — knytas allmän-läkare, psykiater, venereolog, kurator, arbetsvägledare samt sysselsättningsterapeut. Barnavårdskommittén har inhämtat, att förberedelser gjorts för inrättande av ungdomskliniker såväl i Stockholm som i Göteborg, och i den senare staden har man beträffande kvinnligt klientel vidtagit vissa anordningar för psykisk observation. Sjukhusdirektionen i Stockholms stad utreder sålunda möjligheterna att inrätta nya barn- och ungdomspsykiatriska avdelningar i anslutning till pediatriska kliniker. Observation å sjukhus av ungdom torde komma att ordnas vid två vårdavdelningar om vardera 6 platser, knutna till barnpsykiatriska avdelningar vid respektive Sabbatsbergs sjukhus och Sachsska barnsjukhuset. I avvaktan på att frågan erhåller en slutlig lösning har man föreslagit, att en provisorisk ungdomspsykiatrisk avdelning inrättas vid Sankt Eriks sjukhus. Utsikt finns, att denna avdelning, som i viss mån får karaktär av försöksverksamhet, kan öppnas före utgången av år 1955. I Göteborg har överenskommelse träffats mellan barnavårdsnämnden och stadens sjukhusdirektion om rätt för nämnden att disponera 5 platser för flickor å den psykiatriska klinik för barn och ungdom, som inrymts i förutvarande Frölundaborgshemmet. Barnavårdsnämnden räknar med att en tids intensiv observation på kliniken skall kunna i en del fall ersätta intagning på nämndens upptagningshem för vanartiga flickor. Det förutvarande upptagningshemmet har nedlagts men ett upptagningshem av ungefär samma typ har inrättats, där man tar emot flickor som av olika skäl ej kan eller bör intagas å nämnda klinik. De nu berörda planerna (och i Göteborg vidtagna anordningarna) har, såsom berörts, tillkommit med tanke på ett klientel, som ej helt sammanfaller med det, som enligt barnavårdskommitténs åsikt bör komma ifråga för utredningshemmen. Klinik-intagningen avses för ett vidare skikt av ungdomar. Däremot k a n sådan intagning ej gärna komma ifråga beträf-

70 fande rena förvarings- och väntefall. Än mer framträdande är det, att klinik-projektet ej framkommit med tanke på häktningsklientelet. Beträffande detta måste kravet på säker förvaring ovillkorligen fasthållas; det räcker ej med en vårdform, som normaliter vållar en del svårigheter för dem som vill dra sig från vården. Med kravet på förvaring följer, att det ändamål, för vilket förvaringen erfordras, måste hållas i sikte och därmed även frågan, vilken myndighet som bör äga besluta om förvaringen och dess upphörande. När barnavårdskommittén här upptar frågan om inrättande av »ungdomskliniker» för det klientel, som i föregående kapitel avgränsats och beskrivits, åsyftas endast sjukhusavdelningar eller friliggande inrättningar, vilka uppfyller de förut nämnda anspråk, som måste ställas på ett utredningshem. De spörsmål, som syns vara att besvara i detta sammanhang, gäller möjlighet och lämplighet av att anlita sjukhusformen och särskilt dennas förenlighet med säkra kvarhållningsbetingelser. Otvivelaktigt är, till att börja med, att för en del av utredningshemmens klientel sådan undersökning och vård behövs, som motiverar en sjlikhusmässig ordning. Men lika klart är, att åtskilliga inom klientelet, kanske flertalet, icke rimligen kan behandlas som sjuka. Skulle utredningshem i sin helhet ges sjukhuskaraktär, skulle syftet alltså vara ett annat, nämligen att maskera hemmets förvaringsfunktion samt att göra intagning och förvaring lättare acceptabla för de unga. Barnavårdskommittén finner, att en separat anstalt med de anordningar, som utredningshem måste ha, ej kan ges så utpräglad sjukhuskaraktär, att sistberörda syfte kan tillgodoses. Utredningshem av sjukhuskaraktär torde kunna anordnas endast som del av ett större sjukhus. En sådan lösning är otvivelaktigt förbunden med vissa fördelar, bland annat därför att sagda syfte kan tillgodoses och såväl erforderlig allmän läkartillsyn som medicinsk expertis för särskilda observations- och utredningsuppgifter lätt erhålles. Men även andra möjligheter att ansluta utredningshem till större anstalter — att »inbygga» dem — står till buds och bör övervägas. Av det i föregående kapitel anförda framgår, att det enligt kommitténs mening bör för envar av de tre största städerna — på ett eller annat sätt — inrättas utredningshem med möjlighet att samtidigt ta emot minst 10 manliga underåriga. När platsbehovet är så förhållandevis stort, kan det vara tänkbart att anordna separat utredningshem. Antalet intagna (tillfälligt förvarade) kommer, vid beläggning av alla eller nästan alla platserna, att motsvara vad som i olika sammanhang förklarats vara en för anstaltsarbetet lämplig behandlingsgrupp. Med hänsyn till att utredningshemmens komplicerade uppgifter såväl direkt som indirekt — genom att kräva stor personalinsats — drar med sig stort lokalbehov, blir ett utredningshem för 10 underåriga en icke helt obetydlig anläggning.

71 Till skälen för och emot separata (friliggande) utredningshem återkommer kommittén i det följande. Här må först framläggas några synpunkter på hur ett separat hem — förutsatt att det är avsett för alla de slag av manliga underåriga, som enligt kommitténs mening bör kunna placeras på utredningshem — bör vara anordnat och utrustat med personal samt hur dess problem i övrigt torde kunna lösas. Hemmet bör innehålla ensängssovrum, dagrum, pentry, ett personalrum, ett lakar- och undersökningsrum, ett förhörs- eller samtalsrum, ett tvättoch duschrum, WC samt ett förvaringsrum för de intagnas kläder. Vidare bör där finnas ett väl tilltaget verkstads- och fritidsutrymme. övervakningssynpunkterna bör särskilt beaktas vid planering av byggnaden. För att försvåra rymningar kan användas säkerhetsfönster med förstärkta bågar, väggarna uppföras med hårt tegel i cementblandat bruk o. s. v. Personalrummet bör vara beläget så att man därifrån har utsikt över såväl dagrummet som sovrumsdörrarna och entrén. Om inhägnad anses nödvändig, torde man kunna nöja sig med ett taggtrådsförsett nätstängsel av c:a 2,5 meters höjd. Med ledning av de erfarenheter som vunnits vid ungdomsvårdsskolornas specialavdelningar kan personalbehovet vid varje övervakningshem beräknas till en föreståndare och tre vårdare samt för arbetsledningen en terapeut (om sådan står att få, eljest ytterligare en vårdare). Utspisningsfrågan kan — då här är fråga om anstalter, som torde förläggas i eller helt nära stad — lösas på sätt som ej ökar personalbehovet. De å utredningshemmen vistande underåriga bör stå under tillsyn av en psykiater, vilken har att ge personalen anvisningar för observation och behandling av de underåriga. Dessas kroppsliga hälsa samt förhållandena i anstalten bör kunna kontrolleras av samma läkare. Den läkarvård, som utredningshemmet bör bereda, skall endast gå ut på hälsokontroll och sjukvård under anstaltsvistelsen. Läkare eller andra för undersöknings- och utredningsuppgifter specialutbildade behöver ej vara anställda för att tillgodose utredningshemmets behov. Avtal bör träffas med lämplig psykiater om erforderliga besök m. m. mot visst arvode. Utredningsarbetet beträffande de underåriga, vilket helst bör utföras under psykiaters ledning och gärna av ett team med den sammansättning, som brukar förekomma vid centraler för psykisk barnavård, bör ordnas och bekostas av den barnavårdsnämnd, som omhändertagit den unge eller har att avge yttrande angående honom till åklagare eller domstol. För ändamålet bör lämpligen den psykiater, som utövar tillsyn över de underåriga å hemmet och leder deras observation och behandling, kunna anlitas, om vederbörande nämnd icke kan eller hellre vill anförtro uppgiften åt egen sakkunnig befattningshavare eller åt specialist, som nämnden regelmässigt anlitar för likartade utredningar, eller välja annan utväg. Under

72 alla omständigheter bör de observationer, som gjorts av den till utredningshemmet knutne psykiatern samt av hemmets personal, beaktas och utnyttjas för utredningen. På utredningshem, som skall utgöra del av annan större anstalt, bör naturligtvis ställas i huvudsak samma krav, som här redovisats med avseende å separat hem. Detta under förutsättning, att det »inbyggda» utredningshemmet skall ta emot klientel av alla slag (grupperna I—V). Om behovet av utredningshem för visst område tillgodoses genom olika anstalter eller anstaltsavdelningar, kan det tydligtvis vara möjligt att begränsa intagningen vid viss anstalt eller avdelning till en särskild kategori inom klientelet, så t. ex. om behovet av utredningshem delvis tillgodoses genom anlitande av sjukhusavdelning. Ett utredningshem med på sådant sätt begränsad uppgift kan tänkas ställa mindre eller i varje fall andra krav på anordningar, personaluppsättning, m. m. än ett utredningshem avsett för alla klientelgrupperna. Härmed är berört ett skäl, varför det kan ställa sig förmånligare att uppdela det för ett upptagningsområde behövliga antalet platser å utredningshem, så att platserna beredes på två eller flera smärre anstalter eller snarare anstaltsavdelningar. Men avgörande för frågan, huruvida en sådan uppdelning bör ske, måste emellertid naturligtvis vara bedömningen om m a n därigenom vinner, att klientelet blir på bästa sätt omhändertaget för de ändamål, intagningen å utredningshem är avsedd att främja. Bland annat kan genom uppdelningen vinnas ett önskvärt särskiljande av olika intagna, utan menlig och tyngande isolering. Vidare kan uppdelning av klientelet från ett stort upptagningsområde på två eller flera hem, belägna i olika orter, underlätta utnyttjandet av institutionerna; i detta fall åsyftas närmast hem, som mottar alla kategorier inom klientelet. — Medför en uppdelning av här berört slag tvärtom avsevärda nackdelar med hänsyn till huvudsyftet med intagningen å utredningshem, är uppdelningen tydligen ej försvarlig, oavsett ekonomiska fördelar. Separata eller inbyggda utredningshem, olika anknytningsmöjligheter ni. m. Den frågan är nu att ställa, huruvida det i fall, där behovet av platser å utredningshem i och för sig k a n motivera ett separat utredningshem, är bäst att inrätta ett sådant eller fördelaktigare att bygga in utredningshem i en eller flera anstalter med annan huvuduppgift. Det synes ej befogat att ge obetingat företräde åt någotdera alternativet. För separat utredningshem skulle möjligen k u n n a anföras, att den lösningen ger möjlighet att i allo anpassa anstalten efter dess speciella uppgifter. Detsamma gäller emellertid, helt eller väsentligen, beträffande inbyggda utredningshem, om de förläggs till lokaler, som för ändamålet särskilt ny-, till- eller ombyggs.

73 Motsvarande gäller det skälet mot separata utredningshem, att de ställer sig mycket dyrbara i förhållande till platsantalet; detsamma gäller nya anordningar för inbyggda utredningshem. I viss mån torde det vara möjligt beträffande ett inbyggt utredningshem — anslutet t. ex. till ett sjukhus — men mycket svårt i fråga om separat utredningshem att utnyttja lokalerna för annat ändamål, då de tidvis icke alls eller endast i ringa m å n är tagna i anspråk för sin egentliga uppgift. De förut anförda omständigheter, som talar för att uppdela ett visst upptagningsområdes klientel på flera utredningshem, utgör samtidigt skäl för inbyggda hem, därest en del av ett upptagningsområdes klientel ej kan uppbära ett separat utredningshem av lämplig storlek. Ett enligt kommitténs mening icke oväsentligt skäl för inbyggda utredningshem ligger däri, att dylikt hem blir mindre uppmärksammat än ett separat och har utsikt att undgå missvisande och förklenande benämningar. För de intagna kan det också vara en fördel, att de kan komma att betraktas som överförda till den anstalt, till vilken utredningshemmet anslutits. Vid ett separat utredningshem har man större möjligheter än vid ett inbyggt att sysselsätta de intagna med arbeten, som tillhör hemmets skötsel. Betydelsen härav beror emellertid i hög grad av hur pass intensivt utredningen bedrivs och i vilken m å n densamma upptar de intagnas tid. Vare sig behovet av utredningshem tillgodoses genom separat anstalt eller genom kombination med inrättning, som har annat huvudändamål, måste hemmen, för att personal- och driftskostnaderna skall hållas inom rimliga gränser, organisatoriskt och ekonomiskt inlemmas i något större sammanhang. I fråga om separata utredningshem innebär detta, att de måste inrättas och drivas av något subjekt, som är huvudman för större anstaltsorganisation med jämförliga uppgifter, så att hemmets personal, då hemmet står tomt eller är obetydligt belagt, kan åtminstone delvis utnyttjas för andra uppgifter, dess behov av vikarier tillgodoses samt dess förvaltning, utrustning med förnödenheter etc. omhänderhavas på ett smidigt och ekonomiskt fördelaktigt sätt. Det bör emellertid, till förekommande av missförstånd, anmärkas, att möjligheterna är tämligen små att vid ringa eller ingen beläggning å separat utredningshem föra över tillsynspersonalen (föreståndare och vårdare) till andra uppgifter, även om sådana står till buds. Med föreskriven begränsning av arbetstiden behövs det nästan lika stor personal för att bevaka en individ som för att hålla flera bevakade. Står hemmet tomt, kan tillsynspersonalen blott överföras till sådana uppgifter, från vilka de omedelbart k a n frigöras. Detta gäller även, om än kanske med någon modifikation, inbyggt utredningshem. Beträffande inbyggda utredningshem torde det vara lämpligt att de an-

74 sluts till en anstalt, där den för utredningshemmet erforderliga personalen åtminstone delvis kan användas och varifrån erforderlig förstärkning å andra sidan kan vid behov tillföras hemmets personal. Om möjligt bör också den expertis, som tidvis behöver tas i anspråk för uppgifter å det inbyggda utredningshemmet, kunna åtminstone delvis hämtas från »moderanstalten». Uppenbarligen är det också önskvärt, att ledningen för denna anstalt i största möjliga utsträckning omhänderhar det inbyggda hemmets förvaltning. Med hänsyn till vad nu anförts om inbyggda utredningshem är det tydligt, att anslutning blott kan ske till en ganska begränsad krets av anstalter. Främst synes kunna ifrågakomma barnavårdsanstalter och andra hem eller skolor, som tillhör barna- och ungdomsvården, samt sjukhus. Vid prövning av möjlighet att anknyta utredningshem till anstalter med annan uppgift, tillhörande barna- och ungdomsvården, må först tagas i betraktande anstalter, som drivs av landstingskommuner eller av städer, som ej tillhör landstingskommun. Otvivelaktigt kan genom utredningshems anknytning till lämpliga sådana anstalter vinnas alla de fördelar, som enligt det föregående bör eftersträvas för det inbyggda utredningshemmets del. Som moderanstalter torde främst komina ifråga vissa »ungdomshem» — eller, om man så vill, upptagningshem för äldre klientel — vilka av storstäderna redan användes för placering av gravt missanpassade underåriga i åldrarna över 14 år (jfr framställningen ovan s. 36—40). Det är emellertid anledning befara, att fördelarna för de anknutna utredningshemmen kommer att motsvaras av icke oväsentliga olägenheter för de ifrågasatta moderanstalterna och deras viktiga verksamhet för sådana ungdomars bästa, vilka ej behöver placeras å slutna anstalter. Det skulle troligen också vara menligt för en kommuns barna- och ungdomsvårdsarbete i dess helhet, om kommunen dreve sådana slutna anstalter som utredningshem. Nämnda arbete har i de städer, om vilka det här främst är fråga, rikt utvecklats och differentierats, och barnavårdsnämnderna har vunnit god kontakt med allmänheten samt förtroende hos föräldrar och ungdom, som nämnden vill nå med hjälp, stöd och vägledning. Förtroendet och kontakten kan lätt försvagas, och det är sannolikt, att en sådan verkan skulle kunna inträda, därest städerna inrättade ett slags förvaringsanstalter för ungdom, och särskilt om barnavårdsnämnderna direkt engagerades i en sådan anstalts verksamhet. Farhågor i nu antydd riktning kommer till synes i de uttalanden, som av de tre största städernas barnavårdsnämnder gjorts i fråga om utredningshemmens upprättande i kommunal barnavårdsmyndighets regi. Dessa uttalanden, vilka berörts ovan å s. 20—21, går ut på ett bestämt avstyrkande. Barnavårdskommittén finner avgörande skäl tala för att utrednings-

75 hemmen icke anknyts till barnavårdsanstalter eller ungdomshem samt anser, att uppgiften att inrätta och driva utredningshem i vart fall icke bör på det sätt anförtros åt primärkommuner, att dessas barnavårdsnämnder måste omhänderha utredningshemmen och deras verksamhet. Med det sist berörda har spörsmålet om lämplig moderanstalt för anknutet utredningshem vidgats till att gälla vem som bör vara huvudman för utredningshemmen. Till sistnämnda fråga återkommer kommittén i det följande. I och för sig låter det sig visserligen göra att anknyta en anstalt, driven av en huvudman, till en anstalt med annan huvudman. Men en sådan anordning är alltid förbunden med åtskilliga svårigheter och olägenheter. Vad särskilt rör utredningshemmen skulle uppenbarligen åtskilliga av de i det föregående berörda fördelarna av anknytning gå förlorade, om moderanstalten drives av annan huvudman. Kommittén anser, att i vart fall anknytning av utredningshem till nämnda speciella ungdoms- eller upptagningshem får anses utesluten, om ej uppgiften att inrätta och driva utredningshem lägges på moderanstalternas huvudmän. Att anknyta utredningshem till sjukhus synes innebära en ur vissa synpunkter god lösning, åtminstone om man enbart beaktar fördelarna för utredningshemmet, dess verksamhet och klientel. Som moderanstalt bör dock sinnessjukhus ej komma ifråga, trots de fördelar med avseende å tillgång till expertis m. m. anknytningen kunde erbjuda. Anknytning till sinnessjukhus torde vara ägnad att framkalla en uppfattning om utredningshemmet, som ej svarar mot dess uppgifter och klientelets sammansättning, och skulle säkerligen strida mot syftet att göra intagningen och förvaringen så acceptabla som möjligt för de underåriga. Endast kroppssjukhus bör alltså enligt kommitténs mening anlitas för anknytningen. Men det måste vara ett stort, differentierat sjukhus. Anknytningen till ett sådant synes kunna erbjuda samma fördelar som anslutning till sinnessjukhus, utan den sistnämnda anordningens nackdelar. Gentemot utredningshems anknytning till sjukhus kan anföras, att anordningen är mindre väl förenlig med gällande bestämmelser och rådande ordning ifråga om intagning å sjukhus, de där intagnas behandling samt utskrivning från sjukhus. Bestämmanderätt beträffande utredningshemmets verksamhet kan endast i begränsad omfattning tilläggas sjukhusets läkare eller ledning. Intagning och utskrivning måste avgöras med hänsyn till det straffprocessuella behovet eller ur barnavårdssynpunkt, och avgörandet måste träffas av domstol eller barnavårdsmyndighet. I fråga om de intagnas övervakning och behandling måste samma behov och synpunkter i väsentlig mån vara vägledande. Vad angår de brottsmisstänktas totala eller relativa

76 isolering måste åklagare (undersökningsledare) ha en direkt bestämmanderätt. Nu berörda komplikation, som möter om man vill ansluta utredningshem till sjukhus, blir särskilt framträdande — möjligen ett absolut hinder — om utredningshemmet tankes förlagt »inom sjukhuskroppen» såsom en avdelning bland andra, men kan måhända anses vara av mindre vikt, därest utredningshemmet inrymmes i en från själva sjukhuset avskild byggnad inom sjukhusområdet. Även i övrigt synes övervägande skäl tala emot utredningshems förläggning inom själva sjukhuset. Säkerhetskravet torde visserligen kunna tillgodoses. Genom lämpliga anordningar k a n kvarhållandet av de intagna (eller tillfälligt förvarade) säkerligen tryggas i erforderlig mån. Bevakningen underlättas, om utredningshemmet förläggs tämligen högt över marken, men i stället försvåras då de ungas överföring, under erforderlig bevakning, till nödig vistelse utomhus. Man måste ju fasthålla, att det kan bli fråga om relativt långa kvarhållningstider och att det för många, kanske flertalet, åtminstone under väsentlig del av tiden ej föreligger behov' av sjukvård. Utredningshemmet måste i sin funktion såsom säkert förvar — för många intagna en ersättning för häkte, låt vara med jämväl andra uppgifter — i mycket skilja sig från en vanlig sjukhusavdelning beträffande personal, de intagnas behandling m. m. Hemmet bryter sig härigenom ut ur sjukhusramen. Det kan också med fog ifrågasättas, huruvida utredningshemmet, infogat som avdelning, kan skötas så att det ej i alltför hög grad stör ordning och trivsel bland personal och patienter inom sjukhuset. Ingen av anknytningens fördelar torde gå förlorad genom att utredningshemmet förläggs till särskild byggnad inom sjukhusområdet. Detta måste naturligtvis vara tillräckligt stort för att möjliggöra bland annat att de i utredningshemmet intagna (förvarade) får tillräcklig plats för motion utomhus. Resonemanget avser utredningshem av den ungefärliga storlek, som i det föregående befunnits kunna existera som separat anläggning. Gäller det blott att få till stånd ett fåtal platser för sådana underåriga, som k a n komma ifråga för utredningshem, måste anordning för ändamålet träffas inom själva sjukhuset, om man över huvud taget vill »anknyta» till sjukhus i sådant fall. Av tänkbara moderanstalter för utredningshem ger sjukhusen de rikaste möjligheterna med avseende å landet i dess helhet. Ej blott i de större städerna utan i varje län finns för ändamålet i och för sig lämpade kroppssjukhus. Huruvida beträffande olika sjukhus erforderliga betingelser i fråga om sjukhusområde m. m. föreligger för ett utredningshems anknytning har ej undersökts av kommittén. Det bör anmärkas, att de sjukhus, som kan komma ifråga såsom moderanstalter åt utredningshem, nästan

77 undantagslöst drivs av landsting eller städer, som ej tillhör landstingskommun. Vad slutligen angår ungdomsvårdsskolornas möjliga roll i en organisation av utredningshem, är det tydligt, att de kan tänkas antingen direkt mottaga sådana underåriga, som bör intas i utredningshem, eller ock fungera såsom moderanstalter för anknutna utredningshem. Beträffande den förstnämnda möjligheten •—• utnyttjande av själva skolorna — må framhållas, att de skäl, som med hänsyn till ungdomsvårdsskolornas huvudsakliga arbetsuppgift samt bristande sär- och kvarhållningsmöjligheter talat emot tillfälligt mottagande av brottsmisstänkta ungdomar (jfr ovan s. 35), i stort sett ej längre äger giltighet i fråga om ungdomsvårdsskolor med specialavdelningar. Däremot är naturligtvis möjligheten att utnyttja dessa ungdomsvårdsskolor för mottagande av sådana brottsmisstänkta och gravt missanpassade, vilka bör intas i utredningshem, beroende av platstillgång samt avstånd till orten, där polisutredning sker eller den unge omhändertagits, vilket medför en mycket stark begränsning. Kommittén anser emellertid, att berörda möjlighet kan och bör utnyttjas för tillgodoseende av behovet av utredningshemsplatser för vissa län. När det gäller brottsmisstänkta har man ofta tillfälle att under en anhållandetid — som dock naturligtvis icke bör utsträckas längre än absolut erforderligt är — verkställa den brottsutredning, vid vilken m a n behöver ha den unge omedelbart tillgänglig för förhör. Medan däremot t. ex. hans personliga förhållanden klarläggs, utredningen inriktas på medskyldiga eller yttrande av barnavårdsnämnd avvaktas, bör den unge kunna vara intagen i ungdomsvårdsskola med specialavdelning, som fungerar såsom utredningshem, även om skolan ligger tämligen långt från orten för brottsutredningen. Beträffande det rena barnavårdsklientelet bör det än mindre möta hinder att som utredningshem anlita en relativt avlägsen ungdomsvårdsskola, där den erforderliga utredningen beträffande den intagnes person kan efter vederbörande barnavårdsnämnds uppdrag utföras av befattningshavare vid skolan eller andra lämpliga personer. Det är emellertid uppenbart — med hänsyn redan till den ytterst begränsade platstillgången —• att möjligheten att anlita ungdomsvårdsskolor med specialavdelningar icke tillgodoser behovet av utredningshem för de tre största städerna. Men det kan i stället sättas i fråga, om ej berörda behov kan, åtminstone till väsentlig del, tillgodoses genom utredningshem, som anknyts till vissa, storstäderna tämligen närbelägna ungdomsvårdsskolor, som saknar specialavdelningar. De ungdomsvårdsskolor, som synes kunna komma ifråga, är för manligt klientel skolhemmet Hammargården i Stockholms närhet (ungefär 2 mil från Fridhemsplan) samt yrkesskolorna Fagared i närheten av Göteborg

78 (2 mils avstånd) och Råby vid Lund (2 mil från Malmö stads gräns). Samtliga dessa skolor ligger naturligtvis väl långt från respektive storstäders centrala delar för att bekvämt kunna anlitas, när det gäller intagning av brottsmisstänkta, som åklagar- eller polismyndighet behöver hålla förhör med eller som skall inställas inför rätta. Såsom berörts bör det emellertid ofta — eller kanske oftast — låta sig göra att under en anhållandetid, varunder den unge förvaras i polisarrest, genomföra den del av polisutredningen (förundersökningen), vid vilken den unge behöver stå till polisens omedelbara förfogande. Under därpå följande utrednings- och väntetid bör det ej möta hinder, att den unge är intagen å ett utredningshem några mil från åklagar- och polismyndigheternas tjänstelokaler. Kommunikationerna möjliggör, att erforderliga kompletterande undersökningar och förhör, i den mån de ej kan verkställas av utredningshemmets eller ungdomsvårdsskolans befattningshavare, utan större omkostnad eller tidsutdräkt kan företas antingen genom att den unge förs till den som skall förhöra eller undersöka eller genom att den sistnämnde beger sig till utredningshemmet. Möjligheterna att tillfälligt förvara anhållna underåriga å utredningshem, anknutna till dessa ungdomsvårdsskolor, blir däremot uppenbarligen små. Anknutet utredningshem synes böra förläggas helt avskilt från respektive ungdomsvårdsskola, på ett avstånd av några hundra meter eller högst en kilometer. Intet samröre bör förekomma mellan de i utredningshemmet intagna samt eleverna å ungdomsvårdsskolan. Endast under dessa förutsättningar torde den i princip slutna utredningsanstalten kunna utan olägenhet anknytas till de öppna skolanstalter, varom det här är fråga. Avskildheten och det måttliga avståndet utgör å andra sidan ej hinder för att de i det föregående angivna fördelarna av en anknytning skall kunna vinnas i gemensam hushållning och förvaltning, möjlighet till inbördes utbyte eller förstärkning av personal, gemensamt ordnad läkarvård, m. m. Även beträffande det kvinnliga storstadsklientel, som bör komma ifråga för intagning i utredningshem, erbjuder sig möjligheter att anknyta erforderliga utredningshem till ungdomsvårdsskolor inom måttligt avstånd från storstäderna. De skolor det närmast kan bli fråga om, nämligen yrkesskolorna Morängen vid Almunge (8 mil från Stockholm), Här sjögården 4,5 mil från Göteborg) samt Ryagården vid örkelljunga (omkring 9 mil från Malmö), ligger visserligen längre från storstäderna än de förut nämnda skolorna för manliga elever, som ansetts kunna bli moderanstalter för utredningshem. Men i stället lär flertalet inom det kvinnliga klientel, som behöver föras till utredningshem, vara barnavårdsfall, och beträffande dessa är ju närhet mellan det för utredning och beslut ansvariga organet, å ena, samt utredningshemmet, å andra sidan, ej lika betydelsefull, som när det gäller dem som är föremål för polisutredning.

79 Beträffande det kvinnliga klientelet kan ifrågasättas, om detsamma för något upptagningsområde av måttlig storlek räcker till för att »uppbära» ett särskilt — separat eller anknutet — utredningshem. Angående kommitténs bedömning av klientelets omfattning och av platsbehovet, se föregående avsnitt, särskilt s. 65. Kommittén håller dock bestämt före, att det åtminstone för Stockholms del kommer att visa sig väl behövligt med ett särskilt utredningshem för kvinnliga underåriga, i vart fall om man förutsätter att i detsamma må intagas även klientel från andra, utredningshemmet närbelägna kommuner. över huvud taget är det önskvärt, att intagningen i ett utredningshem icke strikt begränsas till ett klientel, som enligt vissa bestämningar får anses höra till hemmets upptagningsområde. Utredningshemmen blir bättre utnyttjade, med jämnare beläggning, och deras förmåga att ersätta häktning m. m. tillsammantaget större, om de ej hålles absolut stängda för klientel »utifrån». Enligt kommitténs mening bör därför, vid uppkommande behov, platser vid utredningshem, som är avsett för en stad eller ett län, i mån av tillgång ställas till förfogande för klientel från annat håll. Att döma av kommitténs beräkningar är särskilda — separata eller anknutna — utredningshem för närvarande motiverade endast för mottagande av klientel från de tre största städerna, utökat, på sätt i det föregående berörts, med annat klientel, i första hand från grannkommuner eller vidsträcktare, omgivande region. För tillgodoseende i övrigt av behovet av platser å utredningshem bör, såsom utvecklats, ungdomsvårdsskolor med specialavdelningar kunna anlitas. Men sådana finns ej i alla län. Förefintlig skolas resurser kan också visa sig otillräckliga vid uppkommet behov av att kunna placera ett flertal underåriga å utredningshem. Skolans läge kan vidare vara alltför olämpligt med hänsyn till pågående polisutredning. Med hänsyn till sådana och andra liknande omständigheter torde andra resurser böra stå till buds för mottagande av klientel, som behöver intas (eller tillfälligt förvaras) å utredningshem. Möjligen kan det vara en acceptabel lösning, att ett par rum eller en mindre avdelning å något eller några ungdomsupptagningshem eller kroppssjukhus förses med erforderliga anordningar för att kunna vid behov fungera som utredningshem samt att överenskommelse träffas med lämplig personal vid anstalten samt med läkare angående sådan förändring eller utökning av deras arbetsuppgifter, som befattningen med utredningshemmets klientel kan kräva. Det skulle då förutsättas, att dylika smärre anordningar ej skulle vålla betänkligheter ur förut berörda synpunkter. Enligt kommitténs uppfattning bör man i vart fall ej låsa fast utformningen av utredningshemmen genom föreskrift, att de skall vara av viss storlek, inrättas så och så, etc. I stället bör det göras möjligt att tillgodose

80 behovet av intagning (eller tillfällig förvaring) å utredningshem på sätt som prövas vara ändamålsenligt och ur olika synpunkter förmånligast. Därvid bör det bland annat vara möjligt att för en och samma stad eller annat upptagningsområde tillgodose behovet delvis genom anlitande av särskilt utredningshem och delvis på annat sätt. Enligt denna tankegång skall utredningshem alltid innebära anstalt eller anstaltsavdelning, som är så inrättad, utrustad och skött, att den nöjaktigt motsvarar de i detta kapitel inledningsvis uppställda kraven i fråga om säkert förvar, ur barna- och hälsovårdssynpunkt lämpliga förhållanden och ändamålsenlig behandling samt erforderliga resurser för utredning. Men det lämnas öppet att — vid fullgörande av plikt att svara för utredningshem — lösa uppgiften med eller utan nybyggnader eller andra nya, yttre anordningar samt med eller utan anslutning till större anstalter med annan huvuduppgift. Skulle skyldighet att inrätta utredningshem läggas på annan huvudman än staten, synes avgörandet om vilka anordningar, som skall vidtas, böra träffas av Kungl. Maj :t eller av därtill bemyndigad central styrelse, sedan för olika, naturligt avgränsade upptagningsområden undersökts, hur behovet av utredningshem — med hänsyn även till det kvinnliga klientelet — kan tillgodoses. Huvudmannaskapet Kommittén övergår till spörsmålet om vem som bör inrätta och driva utredningshem och hur de därmed förbundna kostnaderna bör bestridas. Det synes kommittén knappast möjligt och i vart fall föga fruktbärande att söka ta ståndpunkt till frågan vem som rent principiellt borde svara för denna uppgift och bära kostnaden för densamma. Utredningshemmen kommer enligt kommitténs förslag att tjäna dels ett straffprocessuellt ändamål, dels ock — främst beträffande de rena barnavårdsfallen men egentligen beträffande alla intagna och tillfälligt förvarade — den samhälleliga barna- och ungdomsvårdens syften. Det allmännas kostnader för rättskipningen bäres till övervägande del av staten, men uppgiften att hålla häkten och arrester har lagts på tingslagens kommunalskatteskyldiga invånare samt på städer och polisdistrikt. Befattningen med samhällets barna- och ungdomsvård och kostnaderna därför fördelas på (primär)kommuner, landstingskommuner och staten. Dessa förhållanden torde, såsom förutskickats, ej ge någon ledning för ett principiellt bedömande, vem som bör svara för utredningshemmen och omkostnaderna för dem. Ej heller synes en sådan bedömning k u n n a byggas på att utredningshemmens verksamhet innebär en avlastning för andra anstalter och viss, till anstalter ej knuten verksamhet. Avlastningen kommer häkten och arrester till godo, mer eller mindre, men gynnar även verksamheten vid

81 sådana statliga, landstingskommunala eller kommunala anstalter som ungdomsvårdsskolor och speciella ungdomshem, varjämte den befrämjar barnavårdsarbetet i kommunerna mera allmänt. I stället för nu berörda principiella överväganden torde man böra hålla sig till praktiska synpunkter. Det är såsom berörts angeläget, att olika utredningshem ej strängt reserveras vart och ett för klientel enbart från visst upptagningsområde utan kan mera fritt utnyttjas, efter behovets växlingar. Denna synpunkt talar för att staten bör antingen inrätta och driva utredningshemmen eller ock i vart fall bekosta eller bidraga till deras verksamhet och i samband därmed i erforderlig grad dirigera densamma. Ett statligt huvudmannaskap skulle vidare bäst harmoniera med ungdomsvårdsskolornas önskvärda utnyttjande såsom utredningshem, men det förhållandet, att behovet av platser å utredningshem på en del håll helt eller delvis kan tillgodoses genom utnyttjande av skolorna gör det ingalunda nödvändigt, att staten tar på sig hela uppgiften att inrätta och driva utredningshem. Anmärkas må, att utredningshem även med staten som huvudman naturligtvis kan sägas vara anordnade »inom barnavårdens ram», därest uppgiften att å statens vägnar inrätta och driva hemmen anförtros åt statlig barnavårdsmyndighet. Några avgörande hinder syns ej föreligga för ett statligt huvudmannaskap men ej heller för att göra det till en kommunal uppgift att — med det statliga bidrag, som k a n finnas lämpligt — tillgodose behovet av utredningshem. För sistnämnda lösning kan anföras åtskilliga skäl. Först må erinras om att en mängd vårduppgifter, uppdrag att inrätta anstalter, m. m. anförtrotts åt kommunala enheter i stället för att skötas av staten och dess organ samt att detta skett därför att uppgifterna beräknats bli bäst och billigast lösta på det sättet. Tar man särskilt i betraktande förhållandena i storstäderna, är det uppenbart, att den omfattande organisation dels för barna- och ungdomsvård, dels för sjukvård, som finns i envar av städerna och bland annat driver ett stort antal anstalter, är skickad att anordna och sköta utredningshem. I den mån utredningshem, fastän ungdomsvårdsskolor förutsattes skola utöva verksamhet såsom sådana hem, behöver inrättas annorstädes än i Stockholm, Göteborg och Malmö, synes samma synpunkter kunna åberopas för att uppgiften anförtros åt landstingskommunerna och de övriga städer, som ej deltar i landsting. Vad som sagts om storstäderna gäller nämligen i väsentlig mån även landstingskommunerna samt sistberörda städer, såsom varande huvudmän för såväl barnhem som kroppssjukhus. Skulle man stanna för att staten ej bör inrätta och driva utrednings6—1622 55

82 hem — frånsett att vissa ungdomsvårdsskolor med specialavdelningar, i m å n av platstillgång och möjligheter i övrigt, utnyttjas för ändamålet — torde enda utvägen vara att det uppdrages åt landstingskommunerna och de städer, som ej tillhör landstingskommun, att inrätta och driva erforderliga utredningshem. Landstingskommunerna och de mindre bland de ifrågavarande städerna utgör visserligen, med hänsyn till det mycket begränsade klientelet, ofta för små upptagningsområden för utredningshem, men ett samgående mellan två eller flera av dem för anordnande av utredningshem borde ej möta svårighet. För landstingskommuner, som gränsar till någon av storstäderna, ställer det sig kanske lättast att träffa överenskommelse med staden om rätt för landstingskommunen att få disponera erforderligt antal platser å utredningshem. Om uppgiften att vara huvudman för utredningshem anförtros åt landstingskommunerna och de städer, som ej tillhör landstingskommun, befrias primärkommunerna som sådana från all befattning med utredningshemmen. För nämnda städer kommer det att stå öppet att anordna utredningshem utan anslutning till barnavårdsanstalter samt att befria barnavårdsnämnden från all befattning med utredningshemmen. Dessa kunna kanske — om man ger avkall på förutsättningen angående hemmens anordnande »inom barnavårdens ram» — lika väl infogas i sjukhusorganisationen och, om så anses lämpligt, anslutas till sjukhus. På det sättet kan barnavårdsorganen undgå den befattning med »ungdomshäktet», som särskilt väckt farhågor hos storstädernas barnavårdsnämnder. Kostnaderna för inrättande och drift av utredningshem blir ej obetydliga. Med hänsyn därtill samt till angelägenheten av att utredningshem tar emot klientel utan absolut begränsning till viss stad eller visst län anser kommittén det ofrånkomigt att staten, om »landstingsalternativet» väljes, till avsevärd del bestrider sagda kostnader genom statsbidrag. Med hänsyn till vad kommittén sålunda förutsätter i fråga om kostnadernas fördelning minskas betydelsen ur ekonomisk synpunkt av avgörandet om vem som skall vara huvudman. Om staten åtar sig huvudmannaskapet vinnes, såsom förut antytts, att uppgiften att tillhandahålla platser åt utredningshemsklientel •— delvis å ungdomsskolor med specialavdelningar — kommer på en hand. Ytterligare skäl kan andragas för denna lösning. Sålunda torde kunna hävdas, att de skäl som tidigare talat för att — med statsbidrag — tillägga landsting och städer, som ej tillhör landstingskommun, vårduppgifter, som eljest skulle kunnat direkt omhänderhavas av staten, numera avsevärt försvagats. Anledning föreligger att iakttaga försiktighet beträffande överförande av nya vårduppgifter å landstingen och nämnda städer; de torde böra i stort sett få inrikta sina krafter och avpassa sin organisation för de viktiga uppgifter — främst avseende sjukvården — som de redan anförtrotts.

83 Det kan dock, ej utan fog, häremot invändas, att huvudmannaskap för utredningshem icke skulle innebära något för landstingskommunerna främmande, något från deras tidigare uppgifter artskilt. Utredningshemmen kan betraktas som en art av ungdomsvårdsanstalter, av stor betydelse bland annat för samhällets barna- och ungdomsvård, och det kan framhållas, att landstingskommunerna enligt barnavårdslagen har att, i den mån annan ej drar försorg därom, inrätta och driva barnhem. Vidare är att märka, att inrättande av utredningshem åtminstone till en början blir en angelägenhet endast för städer, som ej tillhör landstingskommun och som i egenskap av primärkommuner har att sörja för sin barna- och ungdomsvård över huvud taget, vartill kommer, att de även har att sörja för häkten och polisarrester. Enligt den mening, som barnavårdskommittén redan i det föregående (s. 74—75) givit uttryck åt, kan utredningshemmen ej lämpligen anknytas till barnhem eller sådana speciella ungdoms- eller upptagningshem, som inrättats i storstäderna. I landstingens och storstädernas barnavårdsregi skulle utredningshemmen därför, enligt kommitténs uppfattning, komma att upprättas som separata — friliggande •— anstalter. Man skulle med andra ord nödgas överge inbyggnads-alternativet, en följd som kan vara tämligen menlig ur ekonomisk synpunkt. Väsentligare är emellertid, att de separata utredningshemmen med sina säkerhetsanordningar kan befaras bli föga tilltalande anläggningar, särskilt om de placeras i en storstads utkanter. En viss likhet med fängelse och en däremot svarande uppfattning bland gemene man blir ej lätt att undvika. Med hänsyn till nu anförda omständigheter finner kommittén, att utredningshemmen icke bör tvingas in inom den kommunala barnavårdens ram. Friliggande utredningshem kan omöjligen betraktas som sjukhus. Endast under förutsättning att de »inbyggs» i sjukhus, helst så att de ingår som avdelningar i sjukhus, kan de rimligen sortera under landstingens och storstädernas sjukhusförvaltningar. Såsom förut berörts är det tydligt, att utredningshems anknytning till sjukhus ger åtskilliga fördelar, men det kan samtidigt ifrågasättas, om anordningen ej är förbunden med betydande komplikationer, vilka kanske till och med får anses utesluta, att utredningshemmet ingår som en avdelning i själva sjukhuset (jfr ovan s. 75—76). Enligt barnavårdskommitténs uppfattning måste man räkna med att landstingskommunerna och de städer, som ej tillhör landstingskommun, kommer att visa sig föga villiga att upprätta och driva slutna anstalter för förvaring av brottsmisstänkta och asociala underåriga, oavsett huruvida befattningen med anstalterna avses skola tillkomma deras organ för barnaoch ungdomsvårdsangelägenheter eller deras organ för sjukvård och sjuk-

84 husförvaltning. Det må erinras om att de enda anstalter inom barna- och ungdomsvården, vilka har slutna — eller, om man så vill, i viss mån slutna — avdelningar, nämligen ungdomsvårdsskolorna, helt överförts till staten. Barnavårdskommittén finner, vid det förhållandet att behovet av särskilda utredningshem synes kunna nöjaktigt tillgodoses genom anstalter, anknutna till vissa ungdomsvårdsskolor, att övervägande skäl talar för att staten upprättar och driver alla erforderliga utredningshem.

Förslag till särskilda utredningshem m. m. Kommittén föreslår, att särskilda utredningshem inrättas i anslutning till envar av ungdomsvårdsskolorna Hammargården, Fagared och Råby, samtliga för manliga underåriga, samt ett utredningshem för kvinnliga underåriga i anslutning till ungdomsvårdsskolan Morängen. Varje utredningshem bör kunna mottaga tio underåriga. De föreslagna hemmen för manliga underåriga avses skola i första hand tillgodose de tre största städernas behov. Såsom förut berörts k a n det antas, att organisationen visar sig otillräcklig, men kommittén anser, att de mest trängande behoven bli tillgodosedda och att erfarenheterna av en måttligt tilltagen anstaltsorganisation bör avvaktas, innan man går vidare. Det sist anförda anger också huvudskälet till att kommittén föreslagit, att för närvarande endast ett särskilt utredningshem för flickor inrättas. Tilläggas må, att kommittén håller före att behovet av utredningshem för kvinnliga underåriga — även om gjorda beräkningar och uppskattningar ej givit så klart utslag — måste vara störst för Stockholm och dess omnejd. Kommittén har också beaktat, att för Göteborgs del de redan föreliggande möjligheterna att placera det kvinnliga klientel, som kan komma i fråga för utredningshem, torde vara relativt tillfredsställande. Vad angår motsvarande klientel i Skåne och framför allt i Malmö synes det kommittén önskvärt, att frågan om behovet av platser å utredningshem och om bästa sättet att tillgodose behovet göres till föremål för ytterligare undersökning. Lagstadganden om inrättande av utredningshem kan infogas i gällande barnavårdslag eller, med mindre olägenhet, i en planerad ny barnavårdslag. Med hänsyn till utredningshemmens ställning såsom anstalter för genomförande av ett straffprocessuellt betingat frihetsberövande — låt vara att brottsutredningen i de fall, där intagning i utredningshem sker, regelmässigt mynnar ut i ett överlämnande till barnavårdsåtgärd i stället för lagföring eller straff — torde det dock vara lämpligast att i en särskild lag meddela bestämmelser om anstaltsorganisationen och huvud-

85 mannaskapet för densamma samt vad därmed sammanhänger. Skälen för en sådan lagreglering — vid sidan av barnavårdslagen — blir naturligtvis särskilt starka, om man, såsom synnerligen önskvärt är, fullföljer planerna på inrättande av utredningshem utan att avvakta antagandet av en ny barnavårdslag men i avbidan på den nya barnavårdslagstiftningen tills vidare begränsar klientelet till de brottsmisstänkta (polisfallen). Sistnämnda möjlighet upptages till behandling i avsnitt XI jämte övriga spörsmål angående bestämmelser om intagning i utredningshem, kvarhållande och utskrivning. Det synes knappast vara erforderligt, att vid ungdomsvårdsskola med specialavdelning särskilt anordnas eller avdelas lokaler, avsedda att vid behov användas som utredningshem. Det torde vara tillfyllest och lämpligt, att sådan skola, som befinns böra och kunna anlitas som utredningshem, av Kungl. Maj :t förklaras vara att — vid tillämpning av bestämmelser om intagning i utredningshem samt därmed sammanhängande stadganden — anse såsom utredningshem. Skulle uppgiften att inrätta och driva utredningshem åläggas landstingskommunerna och de städer, som ej tillhör landstingskommun, torde det vara lämpligt, att Kungl. Maj :t för varje landstingskommun eller sådan stad som nyss sagts, efter landstingets eller stadens hörande, prövar behovet av utredningshem och fastställer, hur detta skall tillgodoses. Landstingets eller stadens planer för utredningshem torde böra underställas Kungl. Maj :t för godkännande. Detta alltså i analogi med 40 och 41 §§ barnavårdslagen. Möjligen kan det befinnas lämpligt, att uppgiften att meddela fastställelse eller godkännande må kunna delegeras till myndighet, som Kungl. Maj :t bestämmer.

X.

O m k o s t n a d e r n a för u t r e d n i n g s h e m och för v å r d

därstädes

Såsom framhållits i föregående avsnitt anser barnavårdskommittén, att utredningshem — här avses endast särskilt inrättade sådana — antingen kan göras till helt fristående institutioner eller också anknytas till andra större anstalter. Om staten blir huvudman för utredningshemmen, föreslår kommittén att vissa ungdomsvårdsskolor utnyttjas som moderanstalter. Skulle det anförtros åt landstingen och åt städer, som icke deltar i landsting, att inrätta och driva utredningshem, utgår kommittén ifrån att anknytning kommer att av huvudmännen finnas önskvärd och sökas på det sättet, att hemmen förläggs till större kroppssjukhus och om möjligt till sådant sjukhus, varest avdelning för psykisk barna- och ungdomsvård finns. Kommittén räknar med att till en början skall inrättas tre utrednings-

86 hem för manliga underåriga, fördelade så att något av dem ligger i eller intill envar av städerna Stockholm, Göteborg och Malmö, samt ett utredningshem för kvinnliga underåriga, beläget i närheten av Stockholm. Sin uppgift har kommittén fattat så, att kommittén bör framlägga principlösningar och lagförslag men icke fullt utformade anstaltsförslag med kostnadsberäkningar. I samband med övervägandet av principlösningar efter olika linjer har dock vissa uppskattningar gjorts av ungefärliga kostnaderna för anläggning och drift av utredningshemmen. Dessa beräkningar redovisas i det följande.

Anläggnings- och inventariekostnader För bedömning av sannolika anläggningskostnader har uppgifter inhämtats dels från en arkitekt i centrala sjukvårdsberedningen och dels från den arkitekt, som socialstyrelsens skolbyrå anlitar för sina utredningar i byggnadsfrågor. Nämnde befattningshavare i centrala sjukhusberedningen har lämnat följande upplysningar: Centraler för psykisk barna- och ungdomsvård förläggs numera i regel till fristående paviljonger inom sjukhusområdena. För närvarande planeras dylik avdelning bland annat i Boden, där en paviljong uppförs, som inrymmer poliklinik för öppen vård samt 15 platser på inläggningsavdelning. Av de 15 vårdplatserna utgörs 4 av enkelr u m och de övriga av tremansrum. Kostnaderna har beräknats till 20 000 kronor per plats. En anläggning av liknande slag men med enbart enkelr u m bör kunna utföras till ett pris av 25 000 kronor per plats. Som kommittén tänkt sig utredningshemmens organisation och uppgifter måste de förses med utrymmen för samtal och för vissa rutinundersökningar samt rum för de intagnas sysselsättning under fritid. Däremot behövs icke terapilokaler och utrustning av den omfattning, som förekommer vid sjukhusavdelningar. Blir hemmen förlagda till sjukhus med central för psykisk barna- och ungdomsvård, kan de eventuellt direkt förbindas med den paviljong som inrymmer centralen. Det förefaller därför som om utredningshem, oavsett om de förläggs till sjukhusområde eller blir helt fristående eller anslutes till ungdomsvårdsskola, skulle kunna utformas på ungefär samma sätt, nämligen med ungdomsvårdsskolas specialavdelning som förebild. Planen för ungdomsvårdsskolornas specialavdelningar innehåller 10 enkelrum för elever, expedition, hobbyrum, samlingsrum, värmekök, toalett- och tvättrum samt utrymmen för klädförvaring. Utredningshem bör förses med särskilt förhörs- och samtalsrum samt ett lakar- och undersökningsrum. Utrymme härför synes kunna beredas inom specialavdelningens byggnadskropp, med minskning av utrymmena för sällskapsliv

87 och sysselsättning. I viss utsträckning torde dock samtal i utredningssyfte kunna föras i de intagnas egna rum eller på expeditionen, och vid åtskilliga tillfällen torde de intagna få föras till polisen för förhör. Huruvida matlagningen vid fristående hem skall skötas inom hemmet — i vilket fall ökat köksutrymme behövs — eller om matportioner skall anskaffas från restaurant, måste avgöras i samband med planeringen av varje sådant hem. överhuvud finns ej anledning att närmare överväga, huruvida smärre förändringar kan behöva göras i planen för specialavdelningarna för att dessa skall vinna i ändamålsenlighet vid användningen som utredningshem. Den arkitekt, som anlitas av socialstyrelsens skolbyrå, har upplyst att anläggningskostnaderna för specialavdelning om 10 platser hösten 1952 beräknades till 186 500 kronor. De två avdelningar, som färdigställts under år 1954, har kunnat utföras inom denna kostnadsram. I kostnaderna ingår icke utgifter för anskaffande av tomtmark men däremot för planering, för anslutning till befintliga system för vatten och avlopp samt för administration. Arkitekten anser, att specialavdelningar, om dessa tankes förlagda i närheten av ungdomsvårdsskolorna Hammargården, Morängen, Fagared och Råby, med det prisläge som råder våren 1955 bör kostnadsberäknas till respektive 200 000, 200 000, 190 000 och 190 000 kronor eller genomsnittligt per plats omkring 19 500 kronor. Kostnaderna torde bli desamma om hemmen uppförs på annan plats i närheten av Stockholm respektive Göteborg och Malmö. Blir hemmen friliggande (separata) tillkommer eventuellt utgifter för markförvärv och anordningar för vatten och avlopp. Huruvida de sanitära anläggningarna vid de fyra ungdomsvårdsskolorna har tillräcklig kapacitet för att betjäna de ifrågasatta nya anstalterna har icke närmare undersökts, men sannolikt skulle åtminstone utredningshemmet vid Hammargården få lov att förses med särskilda anordningar för avlopp. Stiftelsen Råby Räddningsinstituts mening om eventuell förläggning av ett utredningshem till stiftelsens egendom Råby, vilken staten arrenderar till och med den 30 juni 1970, har icke inhämtats. Frågan om särskilda villkor för en utvidgning av den statliga verksamheten å egendomen står alltså öppen. Med ledning av erfarenheter från utrustning av en specialavdelning och en utskrivningsavdelning vid Sundbo yrkesskola under år 1954 uppskattar socialstyrelsens skolbyrå kostnaderna för inventarier till varje utredningshem till 15 000 kronor. Driftskostnader Att beräkna utredningshemmens driftskostnader är ganska vanskligt. Med utredningshemmen direkt jämförbara självständiga anstalter, vilkas

88 kostnader kunde utgöra grund för beräkningarna, finns inte. De bokföringssystem, som tillämpas vid sjukhus med avdelningar för psykisk barnavård och vid ungdomsvårdsskolor, gör det icke möjligt att renodla de kostnader, som belöper på viss sjukhusavdelning eller på specialavdelning vid ungdomsvårdsskola. För att ge en ungefärlig bild av hur stora omkostnaderna vid utredningshemmen skulle kunna bli h a r . socialstyrelsens skolbyrå verkställt vissa beräkningar angående de faktiska driftskostnaderna, frånsett löner, under budgetåret 1953/54, avseende dels skolhemmet Hammargården samt yrkesskolorna Fagared och Råby — alltså de tre »storstadshemmen» — dels yrkesskolorna Långanäs och Sundbo, som mottar äldre elever. Slutligen har framräknats dagskostnaden år 1953/54 vid Morängens flickhem. Antalet underhållsdagar vid de tre pojkhem, vilka här betecknats som storstadshem, har varit 10 929, 9 999 och 9 142, och kostnaden per underhållsdag uppgår till respektive 12:32, 14: 39 och 12: 24 kronor eller i genomsnitt 12:98 kronor. De två landsortshemmen, som tar emot endast äldre elever, har vartdera ett betydligt högre antal underhållsdagar än skolorna i den förra gruppen, nämligen 14 036 för Långanäs och 15 737 för Sundbo. Kostnaden för underhållsdag uppgår till 12: 15 respektive 11: 68 kronor eller i medeltal för båda 11:91 kronor. För flickhemmet Morängen, vilket endast hade 4 810 underhållsdagar, uppgick dagskostnaden till 15:72 kronor. De jämförelsevis höga kostnaderna vid Fagared och Morängen beror icke på att enstaka utgiftsposter där ligger anmärkningsvärt högt utan hänför sig tämligen jämnt till alla slag av utgifter. Man torde i alla händelser inte kunna förvänta att driftskostnaderna för utredningshem vid dessa skolor skulle bli lägre än för motsvarande platsantal å skolan. Siffrorna för Långanäs och Sundbo är överraskande nog lägre än vid exempelvis Hammargården, som har uteslutande skolhemsklientel. Om detta beror på att förstnämnda skolor har ett så mycket större antal underhållsdagar eller på att priserna på vissa förnödenheter är högre i Stockholmstrakten, kan inte avgöras utan ingående undersökning. För säkerhets skull torde kostnaderna vid en avdelning för äldre intagna å Hammargården böra beräknas något högre än för lika många skolhemsplatser där. I det följande räknas med fullt antal underhållsdagar, 3 650 årligen, för varje utredningshem samt en driftskostnad per dag — utom löner — av 13 kronor för utredningshem vid Hammargården och Råby samt 14: 40 kronor och 15: 70 kronor för utredningshem, förlagda till respektive Fagared och Morängen. Mot de angivna dagkostnaderna svarar följande årskostnader: 47 450, 52 560 och 57 305 kronor. De framräknade dagskostnaderna avser det egentliga underhållet av

89 de intagna. Däri ingår icke utgifter för personalens mat, vilken kostnad brukar belasta ungdomsvårdsskolornas stat. För närvarande är det knappast möjligt att beräkna i vilken omfattning personalen vid utredningshem kan behöva eller vilja intaga sina måltider på arbetsplatsen. Det blir beroende på så ovissa faktorer som personalens bostadsförhållanden och den faktiska omfattningen av olika befattningshavares tjänstgöring. Utgifterna för personalens mat blir i alla händelser ej en kostnad i egentlig mening, eftersom personalen betalar ersättning för maten i vanlig ordning, även om ersättningsbeloppen inlevereras till huvudmannen och icke verkar reducerande på vederbörande anstalts utgiftspost för utspisning. Tills vidare torde man kunna bortse från den så att säga bokföringstekniska utgift, som personalkosten utgör. Kostnaden för löner vid utredningshenimen synes kunna beräknas på följande sätt. För utredningshemmens administration — den dagliga ledningen av verksamheten, uppköp etc. — fordras viss arbetskraft. Blir hemmen förlagda till sjukhusområde torde administrationen komma att skötas av den personal som finns för sjukhusets behov. För fristående utredningshem med staten som huvudman kan administrationsarbetet sannolikt fördelas mellan socialstyrelsens skolbyrå och verkställande ledamoten i styrelsen för utredningshemmet. Sådan styrelseledamot måste få samma arvode som verkställande ledamöter i skolstyrelserna åtnjuter, alltså åtminstone 525 kronor för år. Förläggs hemmen till ungdomsvårdsskolas område, bör ledningen för vederbörande skola kunna sköta de administrativa uppgifterna. Detta förutsätter dock ovillkorligen att skolorna erhållit den personalorganisation, som ungdomsvårdsskoleutredningen angivit som normal för vederbörande skola. Då de fyra första utredningshemmen tankes bli förlagda i anslutning till ungdomsvårdsskolor, beräknas för närvarande ingen särskild administrationskostnad. Kostnaderna för vakt- och vårdpersonal torde bli lika stora, oavsett vilken linje som väljs i fråga om huvudmannaskap för utredningshem och deras eventuella anknytning till annan anstaltsorganisation. Erfarenheterna från ungdomsvårdsskolornas specialavdelningar visar, att jämförelsevis stor vårdpersonal behövs, emedan två m a n samtidigt måste vara i tjänst under dagen. Två alternativ till personalutrustning för specialavdelning finns med en mindre skillnad i fråga om kostnaderna. Alternativen ter sig som följer. Alternativ I (5-ort).

1 tillsyningsman 3 vårdare 1 arbetsterapeut

(18) (12) (17)

Alternativ II (5-ort).

12 396 1 tillsyningsman 29 988 4 vårdare 11940 *54 324

1 Grundlön inklusive rörligt tillägg och kompensationstillägg.

(18) (12)

12 396 39 984 >52 380

90 Om den ena eller den andra formen av personalutrustning väljs blir sannolikt beroende av faktiska tillgången på arbetsterapeuter. Till ovanstående belopp måste läggas utgifter för vikarier vid semestrar och sjukdom, ersättningar för obekväm arbetstid etc., vilka torde komma att uppgå till omkring 5 000 kronor för varje utredningshem. Säkerligen kominer också särskild skrivhjälp att behövas om verksamheten å utredningshem skall kunna bedrivas effektivt. För närvarande är det dock knappast möjligt att göra en uppskattning av kostnaden för skrivhjälp. Huruvida hemmen behöver få utgifter för köks- och städpersonal kan ej fullt säkert bedömas. Med stor sannolikhet kan antas, att utredningshemmen ej kommer att behöva avlöna särskild personal lör dessa uppgifter. Tills vidare beräknas därför inga kostnader för sistberörda ändamål. För utredningshem förlagt till sjukhusområde kommer särskild kökspersonal säkerligen ej att erfordras. Tillredningen av maten kommer att ske i sjukhusets centralkök, där en ökning av antalet portioner med högst 10—15 per dag icke spelar stor roll. Däremot kan det vara tveksamt, om ekonomiavdelning, som finns vid ungdomsvårdsskola, kan bära en sådan belastning utöver nuvarande uppgifter. Rektorerna vid ungdomsvårdsskolorna Hammargården, Fagared och Råby har tillfrågats om sin uppfattning angående respektive skolas kapacitet i nämnda avseende. Hammargården och Fagared synes utan större svårighet kunna åta sig ifrågavarande ökade matlagning, under det Råbyskolans rektor uttalat tveksamhet. Möjligen kan köksarbetet vid denna skola rationaliseras genom anskaffande av bättre maskinutrustning och skolan därigenom bli i stånd att möta eventuellt ökade anspråk på dess ekonomiavdelning. Vid fristående utredningshem torde ett ekonomibiträde få anställas för själva matlagningen, om denna skall skötas på utredningshemmet. Årslönen för ett ekonomibiträde i 8:e lönegraden är i ortsgrupp 5, inklusive rörligt tillägg och kompensationstillägg, 8 424 kronor. Självständig hushållning vid en så liten anstaltsenhet måste under alla förhållanden ställa sig jämförelsevis dyrbar. Ett utredningshem av den typen finge därför, såsom förut berörts, sannolikt i stället sluta avtal med annan anstalt eller med restaurant om leverans av mat. Det kan nämnas, att till personer, som sitter anhållna hos Stockholmspolisen, enligt avtal levereras tre mål mat om dagen från Konsumrestauranterna för en sammanlagd kostnad av 5: 45 kronor per dag och person. Angående den läkartillsyn, som -måste vara ordnad vid utredningshemmen, hänvisas till vad i föregående avsnitt anförts å s. 71. Självfallet kan det bli erforderligt att vid akuta sjukdomsfall anlita a n n a n Läkare än den, som har tillsyn över de intagna och hemmets verksamhet, eller att till-

91 godose behov av specialist- eller sjukhusvård. Beträffande principerna för anordnande och bekostande av själva utredningsarbetet angående de intagna hänvisas också till föregående avsnitt och nyss angivna sida. Det kan förutsättas, att utredningshem, som blir anknutet till sjukhus, kommer att ha läkare tillgängliga för vården. Hur mycket sjukhusets kostnader för läkarvård skulle öka, om utredningshem infogas i sjukhusets organisation, torde icke med säkerhet kunna bedömas annat än från fall till fall. Om sjukhusets läkare anlitas även för utredningsarbetet, måste detta ersättas av vederbörande barnavårdsnämnd på vanligt sätt. Ersättningen till den vårdläkare, som beräknas bli knuten till varje separat utredningshem samt vid utredningshem, anslutet till ungdomsvårdsskola, torde kunna beräknas med ledning av de avtal, som upprättats med rådgivande psykiater vid ungdomsvårdsskolorna. Enligt de grunder, som tillämpats från och med budgetåret 1953/54, erhåller sådan psykiater gottgörelse dels med ett grundbelopp, vilket varierar mellan 720 och 145 kronor för år räknat, dels med besöksarvode, som utgör högst 90 kronor för varje avlagt besök, varvid förutsätts att arbetstiden vid besöket omfattat minst tre timmar, dels slutligen med reseersättning. Beträffande besöksarvodet gäller vidare att, om arbetstiden underskrider tre timmar, arvodet skall minskas i förhållande därtill men för varje besök icke understiga 30 kronor. Då det är svårt att förutse, hur många besök läkaren kan behöva göra vid utredningshemmet, torde det lämpligaste vara att icke räkna med årsarv-ode utan endast med ersättning för varje besök. Om besöksarvode upptas till 35 kronor som lägsta ersättning, skulle, om 120 intagna (10x12, enär genomsnittliga vistelsetiden för intagen beräknas till en månad) undersöks av en läkare, vilken för varje underårig gör ett särskilt besök, ersättningen till denne bli 4 200 kronor årligen. I regel torde emellertid mer än en intagen bli undersökt vid varje besök och kostnaderna därför bli lägre. I avvaktan på erfarenhet av organisationen torde ersättningarna till läkaren vid varje utredningshem kunna upptas till ett sammanlagt årsbelopp av 2 000 kronor. Sammanfattning av kostnadsberäkningarna Sammanfattas förestående resonemang får man följande ungefärliga kostnader för de fyra första utredningshemmen, om de inrättas av staten eller ordnas efter de principer, som ansetts godtagbara för statliga anstalter. Anläggningskostnaderna för fyra sådana hem uppgår till 780 000 (200 000 + 200 000 + 190 000 + 190 000) kronor. Inventarieutrustningen beräknas kosta 60 000 ( 4 x 1 5 000) kronor.

92 Årliga driftkostnaderna inklusive löner beräknas, under förutsättning av full beläggning, till 108 770 (47 450 + 54 320 + 5 000 + 2 000) kronor vid vartdera av två utredningshem för manliga, till 113 880 (52 560 + 54 320+ + 5 000 + 2 000) kronor vid ett tredje hem för manliga samt till 118 620 (57 300 + 54 320 + 5 000 + 2 000) kronor vid ett hem för kvinnliga underåriga, eller sammanlagt b50 0W kronor. Detta motsvarar en kostnad per underhållsdag av 29: 77 kronor vid de två billigare hemmen samt 31:20 respektive 32:49 kronor vid de dyrare hemmen. Härvid har på förut anförda grunder icke medräknats kostnader för personalens mat och för hjälp med skrivsysslor, köks- och städgöromål, ej heller arvoden, som k a n komma att utgå till verkställande ledamöter. Värdet av de gjorda beräkningarna måste bedömas med hänsyn till det förhållandet, att ojämnheterna i beläggningen av utredningshemmen måste antagas bli ganska stora men att detta såsom förut berörts icke i mera avsevärd m å n torde inverka på de totala driftskostnaderna. Åtminstone någon eller några platser torde få hållas i reserv för att snabbt k u n n a ta emot brottsmisstänkta barn och ungdomar. Möjligheterna att tillfälligt använda platser för annat klientel, t.ex. elever vid ungdomsvårdsskolor eller barn som intas å avdelning för psykisk barnavård, är starkt begränsade på grund av utredningshemmens karaktär. Personalen å utredningshemmen måste vara tillgänglig även under perioder, då beläggningen är låg. Totalkostnaderna kan alltså knappast variera mycket, oavsett om beläggningen är liten eller om utredningshemmen är fullt utnyttjade. Sjunker antalet intagna under någon period, kommer kostnaden per underhållsdag att bli hög. De förut angivna dagskostnaderna har därför intresse närmast som uppgift om minimikostnaden per intagen underårig och dag. Frågan om statsbidrag Om staten icke själv skall driva utredningshemmen utan uppdrager detta åt landstingskommuner och städer, som ej tillhör landstingskommun, torde staten, såsom berörts i föregående avsnitt (s. 82), icke kunna undandraga sig att lämna bidrag till verksamheten. Bestämmelser om anläggningsbidrag kan lämpligen tekniskt utformas i viss likhet med vad som gäller om statsbidrag till barnhems uppförande. Statsbidrag för uppförande av barnhem i nybyggnad utgår med högst tre fjärdedelar av byggnadskostnaderna — utgifterna för anskaffande av tomt och inventarier däri ej inräknade •— dock att bidraget ej må överstiga 9 000 kronor för vårdplats. För inrättande av barnhem i byggnad, som för ändamålet inköps, lämnas statshidrag med högst tre fjärdedelar

93 av köpesumman i vad den avser själva byggnaden samt av kostnaderna för om- och tillbyggnadsarbeten, dock att bidraget ej må överstiga 6 000 kronor för vårdplats. Tas däremot i anspråk en förut i vederbörandes ägo befintlig byggnad, som alltså inte uppförts eller inköpts för ändamålet, erhålls statsbidrag med högst tre fjärdedelar av kostnaderna för om- och tillbyggnadsarbeten, dock att — där icke särskilda skäl till annat föranleder — bidraget icke må överstiga 4 000 kronor för varje vårdplats. För utredningshemmens del torde statsbidraget till anläggningskostnader lämpligen böra utgå på ett maximibelopp per vårdplats, vilket vid nybyggnad kan sättas till exempelvis 18 000 kronor eller samma grundbelopp, som godtagits för beräkning av statsbidrag till ålderdomshem. I anslutning till förut återgivna bestämmelser om statsbidrag till uppförande av barnhem bör bidraget utgå med tre fjärdedelar av denna förmodade byggnadskostnad eller med 13 500 kronor för plats. Kostnaderna för anskaffande av inventarier bör, liksom vid inrättande av de inaokorderingshem, vilka drives av IOGT under samverkan med staten, täckas av statsmedel, men med ersättningen maximerad till den beräknade nödvändiga kostnaden eller 15 000 kronor för varje hem. Statsbidrag för anläggning av utredningshem, omfattande 40 platser i nybyggnader, skulle då bli 540 000 kronor och för inventarieutrustning 60 000 kronor eller sammanlagt 600 000 kronor. Barnavårdskommittén har övervägt, huruvida statsbidrag till driften av utredningshem bör ifrågakomma. För det slags institutioner det här gäller, finns icke anledning r ä k n a med behov av statsbidrag såsom stimulans för verksamhetens bedrivande. Om uppgiften att inrätta och driva utredningshem lägges på annan än staten, torde det på sätt förut berörts (s. 80 och 85) vara ofrånkomligt, att Kungl. Maj :t eller myndighet, åt vilken Kungl. Maj :t överlämnar befogenheten, prövar behovet av sådana hem och fastställer, hur behovet skall tillgodoses. För barnavårdskommittén har emellertid den synpunkten varit avgörande, att landstingskommuner och städer, om de nödgas påtaga sig den krävande och vanskliga uppgiften att inrätta och driva utredningshem, icke därjämte bör tvingas bära hela kostnaden för verksamhetens bedrivande. Kommittén har vidare lagt vikt vid att utredningshemmen, även ocm landstingsalternativet väljes, måste — på sätt förut berörts — ta emot klientel utan ovillkorlig begränsning till viss stad eller landstingskommun. Det intresse en landstingskommun eller stad såsom huvudman för utredningshem kan ha av att försöka utestänga klientel, som kan sägas ioke »höra till» landstingskommunen eller staden, minskas om ett betydande statligt driftsbidrag utgår. Under sådan förutsättning k a n det eventuellt befinnas obehövligt med ersättning mellan olika landstingskommuner och

94 städer för vård, som å utredningshem beretts underårig från landstingskommun eller stad, som ej är huvudman för hemmet. I vart fall bör ett betydande statligt driftsbidrag medföra, att dylika ersättningsfrågor blir av ringa vikt och kan på enkelt sätt regleras. Driftsbidraget kan tänkas konstruerat på samma sätt som exempelvis statsbidraget till driftskostnaderna vid vissa alkoholistanstalter. Detta är fördelat på ett garantibidrag i form av ett fast årligt belopp för varje plats samt ett beläggningsbidrag, som utgår med visst belopp för varje faktisk vårddag. De befogade kraven på utredningshemmen i fråga om hög beredskap för intagning och effektiv tillsyn av de intagna orsakar emellertid, såsom förut berörts, att storleken av driftskostnaderna för dessa institutioner blir föga beroende av den grad, vari platserna tages i anspråk. Det synes därför lämpligast, att driftsbidrag får utgå för högsta möjliga antalet underhållsdagar vid visst platsantal, oavsett om dessa utnyttjas eller ejDå minimikostnaderna för utredningshemmen i statens egen regi enligt föregående beräkningar skulle variera mellan 29:77 och 32:50 kronor per underhållsdag, förefaller det rimligt att statsbidrag till hemmen, därest de kommer att drivas av landsting och städer som ej deltar i landsting, utgår med åtminstone 20 kronor för varje möjlig underhållsdag. Vid ett platsantal av 40 skulle i så fall årligen kostnaderna för driftsbidrag bli 292 000 ( 2 0 x 4 0 x 3 6 5 ) kronor. Frågan om avgifter och annan ersättning Beträffande frågan om barnavårdsnämnd skall betala avgifter för vård i utredningshem, som drives av annan än nämndens egen (primär-) kommun, kan olika synpunkter anläggas. För införandet av avgifter för barnavårdsklientelet kan andragas, att barnavårdsnämnd av hänsyn till kostnaderna avhålles ifrån att söka placera ungdomar i utredningshemmet annat än då så verkligen är påkallat. För ekonomiskt mindre bärkraftiga kommuner och för sådana, som har svårt att få till stånd fullgod utredning beträffande 15—20-åringar, kan det nämligen, om avgift ej förekommer, ligga nära till hands att försöka skjuta ifrån sig så många fall som möjligt till utredningshemmen. Även om intagningsbestämmelserna självfallet konstrueras så att de bör effektivt hindra obefogad intagning i utredningshem, är det tänkbart, att ett ekonomiskt avhållande moment kan h a betydelse. Å andra sidan talar flera omständigheter emot att belägga vården i utredningshemmen med avgift. Särskilt gäller detta, om hemmen drivs av staten. Sålunda kan det framhållas, att staten länge burit kostnaderna för de svåraste barnavårdsfallen, först genom att betala statsbidrag till

95 föreningar och andra, som inrättat skyddshem, senare genom att övertaga dessa i egen regi och slutligen avskaffa barnavårdsnämndernas avgifter för elever i de nuvarande ungdomsvårdsskolorna. Att avgiftsbelägga erforderlig utredning av mycket svårhanterliga unga förefaller därför inkonsekvent. Särskilt egendomligt måste det förefalla, om barnavårdsnämnd skall betala avgift vid utredningshem anslutet till ungdomsvårdsskola men slippa avgift, då den omhändertagne eventuellt överflyttas till avdelning inom den egentliga skolan. Om utredningshemmens platser i viss mån kommer att utnyttjas för elever från ungdomsvårdsskola, som återtages efter villkorlig utskrivning eller skall placeras under liknande omständigheter, blir konsekvensen, att en elevs senare vistelse inom utredningshemmets väggar skulle bli kostnadsfri, medan däremot eventuellt tidigare vistelse var belagd med avgift. Något annorlunda gestaltar sig förhållandena, om landstingskommunerna och de städer, som ej tillhör landstingskommun, kommer att stå som huvudmän för utredningshemmen. Men icke heller vid detta alternativ synes tillräckliga skäl föreligga för att införa avgift för vården. Flertalet intagna kommer säkerligen från de största städerna och intages regelmässigt i den egna stadens utredningshem. När det gäller de tämligen fåtaliga underåriga från andra kommuner, vilka mottages i utredningshem, som drivs av det egna eller annat landsting (respektive »landstingsstad»), är det sannolikt lämpligast att åtminstone tills vidare ej uttaga avgift. Ej endast för utredningshemmet utan även för ifrågavarande landsting (eller stad) är det närmast en fördel att slippa den administrativa belastning, som följer med uttagande av avgift. Det må anmärkas, att avgift för omhändertagen, som intagits i utredningshem, måste få återsökas av annan kommun, som har att slutligt svara för kostnaderna för den omhändertagne. Avgifter skulle alltså öka barnavårdsnämndernas inbördes mellanhavanden av ekonomisk natur och skulle lätt kunna framkalla irritation kring det nya institutet och dess tillämpning. Oavsett huruvida barnavårdsnämnderna skall betala avgifter eller ej för dem som intagits i utredningshem, bör kostnaderna icke få återsökas hos enskilda försörjningspliktiga. De flesta av de föräldrar, gentemot vilka det överhuvud skulle kunna löna sig att resa krav på ersättning, befinner sig i ett så svagt ekonomiskt läge, att det för dem blir mycket betungande att återbetala vårdkostnaden eller en del av den. Förmodligen komme ett avbetalningssystem att tillämpas och föräldrarna under r ä t t lång tid få vidkännas en nedpressning av en redan förut kanske tämligen låg ekonomisk standard. Detta kan ha förödande inverkningar på deras inställning både till den omhändertagne och till den eller de institutioner, som skall handha vården under utredningstiden och senare. Kostnaderna för

96 utredningsförfarandet, inbegripet stanna på det allmänna.

XI.

placering

i utredningshem,

bör

helt

Intagning i u t r e d n i n g s h e m

Utredningshemmens uppgift blir att möjliggöra, att häktning samt, i viss utsträckning, anhållande av underåriga, främst sådana som ej fyllt 18 år, ersätts med en lämpligare form av frihetsberövande. Därjämte bör hemmen, enligt vad barnavårdskommittén funnit, tjäna barnavårdsorganens behov av att k u n n a hålla vissa underåriga i förvar för utredning eller under avbidan å placering. Slutligen m å hemmen även k u n n a nyttjas för tillfällig förvaring av anhållna underåriga. Från vissa underåriga, tillhörande grupp III (s. 51 ovan) bortses här tills vidare. Att författningsmässigt reglera intagningen i utredningshem, så att de kommer att fylla sina nämnda uppgifter, synes låta sig göra på olika sätt. I huvudsak torde man emellertid h a att röra sig med två huvudalternativ, vilka delvis framgår av strafflagberedningens ovan återgivna preliminära lagutkast (jfr s. 17—19). Alternativ I Man k a n utforma intagningen av de brottsmisstänkta såsom en parallell till häktning, alltså såsom ett processuellt institut, vilket handhas av vederbörande domstol. En sådan lösning är icke oförenlig med den ordningen, att kommunala enheter — om så prövas lämpligt — såsom en barnavårdsuppgift åläggs att inrätta och driva utredningshemmen eller att uppgiften å statens vägnar handhas av organ för barna- och ungdomsvården. En dylik ordning betingas av att utredningshemmen skall fullgöra sina vård- och utredningsuppgifter på ett ur barnavårdssynpunkt tillfredsställande sätt. Domstolsintagningen bryter med andra ord ej ut utredningshemmen ur »barnavårdens ram». Med häktningsreglerna likartade bestämmelser om intagning i utredningshem passar ej för de rena barnavårdsfallen. Med dessa kommer m a n emellertid till rätta genom bestämmelser om befogenhet för barnavårdsnämnd att omhänderta för utredning, då skälig anledning föreligger till antagande, att någon bör omhändertagas för skyddsuppfostran, samt om r ä t t att placera omhändertagen å utredningshem, om han fyllt femton men ej tjuguett år och dylik placering är påkallad med hänsyn till skälen för ingripandet, behov av att utnyttja utredningshemmets resurser, platsbrist å ungdomsvårdsskola, m. m. Se härom närmare s. 47—51 ovan. Omhändertagande för utredning bör stå under kontroll i likhet med

97 vad som gäller omhändertagande för skyddsuppfostran, d.v.s. genom att beslut angående omhändertagande under vissa betingelser skall underställas länsstyrelsen. Även barnavårdsnämndens beslut om att underårig skall tas i slutet förvar — utredningshem — bör antingen ställas under enahanda kontroll eller ock för sin verkställighet vara beroende av annan myndighets medgivande. När det gäller sådant intagningsbeslut behöver prövningen ej nödvändigtvis anförtros åt länsstyrelsen. Eftersom det här är fråga om rena barnavårdsfall — annorlunda enligt alternativ II nedan — kan man tänka sig en »spärr» för utredningshemmen, ordnad i likhet med vad som gäller för intagning i ungdomsvårdsskola. Det förhållandet, att fråga om intagning i utredningshem, där sådan intagning kan ske och kan vara påkallad, regelmässigt torde komina att prövas av barnavårdsnämnden samtidigt med att omhändertagandet beslutas, talar emellertid för att båda avgörandena lägges under länsstyrelsens kontroll genom underställningsregler. Alternativ II Det är å andra sidan möjligt att anförtro åt barnavårdsorgan att helt eller väsentligt bestämma om intagningen i utredningshemmen. Intagningen bör då i princip beträffande alla underåriga, även de för brott misstänkta eller lagförda, vara grundad dels på (åtminstone) sannolika skäl för att omhändertagande från barnavårdsnämnds sida är påkallat för den underåriges tillrättaförande, dels ock på behov av att till förekommande av flykt, utredningshindrande förfarande eller fortsatt (antaglig) samhällsskadlig verksamhet ta den unge i förvar. Dessa förutsättningar kan antagas föreligga beträffande flertalet brottsmisstänkta, som det kunnat komma i fråga att häkta. Därest beslutanderätten beträffande intagning tillägges barnavårdsnämnd, måste handhavandet uppenbarligen ställas under kontroll, jämförlig med den som gäller för omhändertagande för skyddsuppfostran. Intagningsinstitutet kan — såsom i det följande skall närmare utvecklas — för övrigt utformas på olika sätt. Det kan sålunda givas karaktären av ett speciellt ingripande till säkrande av utredning eller verkställighet, alltid innebärande intagning i utredningshem. Bestämmelserna kan emellertid även och med större fördel utformas såsom ovan vid uppläggningen av alternativ I antytts, nämligen så att barnavårdsnämnden beslutar ett omhändertagande samt bestämmer, att den omhändertagne skall placeras i ett utredningshem. Är behov av skyddsuppfostran ej till fullo styrkt, k a n omhändertagandet blott gälla utredning. Såsom förut berörts bör omhändertagande för utredning möjliggöras i ny barnavårdslag även för andra fall än dem, där intagning i utredningshem kan komma ifråga. 7—1622 55

98 Omhändertagande för utredning får emellertid en helt annan vikt, om det skall ersätta häktning och eventuellt även anhållande. Stora anspråk ställs på barnavårdsorganen och åtskilliga problem uppstår. Skall omhändertagande for utredning jämte placering å utredningshem ersätta häktning (anhållande), måste institutet regleras så, att en hemställan från åklagare eller domstol om omhändertagande ofördröj ligen upptas av barnavårdsorgan till prövning och skyndsammast möjliga avgörande. Lämnas åt barnavårdsnämnd att besluta över sådan framställning, måste vägrat bifall kunna föranleda omedelbar omprövning hos länsstyrelse. Med hänsyn särskilt till dessa sistnämnda fall, avseende för brott misstänkta eller lagförda, där kravet på snabbt avgörande är framträdande och barnavårdsnämnds bedömningsmöjligheter starkt begränsade, kan det ifrågasättas att tillägga länsstyrelsen uppgiften att som första instans besluta angående omhändertagande för utredning samt om intagning i utredningshem. Enligt båda alternativen erforderliga bestämmelser angående omhändertagande för utredning samt om intagning i utredningshem enligt barnavårdsorgans beslut kan utan svårighet utformas i en ny barnavårdslag. Att inarbeta dem i den gällande lagen ställer sig däremot svårt och det måste, då framläggande av förslag till ny barnavårdslag är nära förestående, anses föga lämpligt. Det får därför, förutsatt att införande av möjlighet att intaga ungdomar i utredningshem ej bör uppskjutas, till dess en ny barnavårdslag kan sättas i den gamlas ställe, anses lämpligare att meddela erforderliga bestämmelser i fristående lag eller lagar. En sådan separat barnavårdslagstiftning blir enligt alternativ II erforderlig även för de brottsmisstänkta nnderårigas intagning i utredningshem.

Skäl för och emot de båda lagstiftningsalternativen Mot det första alternativet k a n möjligen andragas, att skälen för detsamma försvagas, därest utvecklingen skulle gå i riktning mot allt sparsammare anlitande av domstol för utredning och prövning av underårigs brottslighet. Måhända kan det ej anses till fullo befogat att till domstol förlägga avgörandet om förvaring under utredningstid, därest utredningen regelmässigt ej skall — oavsett bevisläget — leda till anhängiggörande av talan mot den underårige. Vidare kan göras gällande, att ett institut, som anordnas i så nära anslutning till häktningsreglerna och överlämnas till domstols handhavande, lätt kan komma att betecknas som en »ungdomshäktning» och verka som en »prickning», jämförlig med häktning. Det bör emellertid framhållas,

99 att en av barnavårdsnämnd beslutad, av länsstyrelse omprövad anstaltsintagning mycket väl kan bli betecknad och betraktad på samma sätt. Kanske kan det också anses vara en nackdel hos alternativ I, att tillämpningen av häktningskapitlets regler innebär, att den misstänkte i regel skall personligen vara tillstädes vid rättens förhandling angående yrkad intagning, något som understundom brukar anses innebära en påfrestning för den unge. Barnavårdskommittén anser icke detta förhållande ha större betydelse. Men tydligen kan det ifrågasättas att göra ett undantag för underårig, när det gäller plikt till inställelse inför rätten, lämpligen så att personlig inställelse må krävas blott på särskilda skäl. I övrigt skulle då försvararen föra den underåriges talan. Anser man personligt hörande ha sådan betydelse ur rättsskyddssynpunkt, att regeln därom ej bör, beträffande de unga, kastas om, bör tydligen motsvarande gälla alternativ II. Den underårige skulle då behöva inställa sig både inför barnavårdsnämnden och hos länsstyrelsen. Mot alternativ I kan slutligen också erinras, att intagning i utredningshem enligt det alternativet kominer att få en dubbel betydelse. Av domstol beslutad intagning kommer att innebära ett straffprocessuellt frihetsberövande, som verkställes genom att den unge beredes plats å och föres till ett utredningshem. Beträffande det rena barnavårdsklientelet beslutas däremot av barnavårdsorgan ett omhändertagande, vilket i och för sig är verkställt så snart den unge försatts i levnadsförhållanden, över vilka barnavårdsnämnden bestämmer, vartill vid behov anknyts ett förordnande angående den unges placering — intagning — i utredningshem, i mån av möjlighet. Det bör anmärkas, att alternativ I, i vad rör de brottsmisstänkta, får anses kräva, att »utredningshem» har en bestämd innebörd: dylikt hem skall alltid kunna prestera ett visst, godtagbart mått av säker förvaring samt, vid behov, isolering av intagen från de övriga intagna och från yttervärlden, ävensom besitta en viss utredningskapacitet. I det föregående h a r framhållits, att en dylik bestämd innebörd av »utredningshem» under alla förhållanden är önskvärd. Det kan under berörda förutsättning vara rimligt och lämpligt att låta vad som gäller om handläggning av mål och ärende, vari någon är häktad, ävensom vad i övrigt gäller angående häktad, få äga motsvarande tillämpning å den som är enligt domstols beslut intagen i utredningshem. Möjligen kunde det tänkas, att intagningstid icke borde k u n n a — såsom häktningstid — avräknas å straff enligt strafflagen 4 kap. 12 §. Jämställdhet i sistnämnda hänseende kan nämligen förstärka föreställningen om intagningen såsom en ungdomshäktning. Att icke möjliggöra avräkning av intagningstid k a n emellertid leda till obilliga resultat, om m a n icke anser sig kunna beakta intagningstiden vid straffmätning överhuvudtaget eller vid tillämpning av allmän straffned-

100 sättningsgrund. Jfr betänkandet om enhetligt frihetsstraff m.m. (SOU 1953:17) s. 18—19, 104, 122 och 139—141. Förtjänsterna hos alternativ I är uppenbara. Vad beträffar de brottsmisstänkta kommer förekomsten av skälig brottsmisstanke och i övrigt giltiga skäl för frihetsberövande att prövas av för uppgiften mest kompetent myndighet, den allmänna domstolen. Detsamma gäller kontrollen över att brottsutredningen bedrivs med all den skyndsamhet, som omständigheterna medger och frihetsberövandet påkallar. Hur man skall förfara med de för brott misstänkta eller lagförda intagna vid åtalseftergift eller domstols avgörande av målet kan ändamålsenligt och utan större vidlyftighet regleras. Vad beträffar det rena barnavårdsklientelet synes man — då behovet av att kunna för utredning omhänderta underåriga, som ej är misstänkta för brott, knappast kan betraktas som i högsta grad trängande — kunna, om man väljer alternativ I, uppskjuta framläggandet av förslag till erforderlig författningsreglering, så att den kan ingå som led i en ny allmän barnavårdslagstiftning. I fråga om alternativ II ligger väl förtjänsterna främst i att det är en mera utpräglad barnavårdslinje. Intagningen i utredningshem blir genomgående en placeringsform för unga, som omhändertagits av barnavårdsorgan, om ock blott för utredning. Skillnaden i förhållande till häktning blir mer markerad enligt detta alternativ, vilket bland annat kan ha gynnsamma psykologiska verkningar. En lösning enligt alternativ II är emellertid såsom antytts förbunden med svårigheter. Det måste fasthållas, att kommittén endast diskuterar alternativa utvägar att reglera intagningen i utredningshem så, att dessa hem kan fullgöra de uppgifter kommittén ansett böra tilläggas dem (jfr ovan s. 96), icke de möjligheter som kan finnas, att på enklare väg nå mera begränsade mål. En i barnavårdsmyndighets hand lagd intagning i utredningshem torde såsom ovan berörts — även i fråga om underåriga, som är misstänkta eller lagförda för brott — alltid böra grundas på ett föregående beslut om skyddsuppfostran eller, vid otillräcklig utredning men skälig anledning att anta fog för sådan fostran, omhändertagande för utredning. Verkställighet av omhändertagande behöver ej i allmänhet innebära, att den unge tages i sådant förvar eller eljest sättes under sådan tillsyn och bevakning, som kan ersätta häktning, och beträffande det rena barnavårdsklientelet bör det också ej sällan vara onödigt med en sådan placering. Där omhändertagande skall ersätta häktning eller anhållande måste emellertid en dylik säkerhetsplacering följa på omhändertagandet. Ger man (intagning i) utredningshem en sådan fixerad innebörd, som i det föregående förordats, synes säkerhetsplaceringen åtminstone i regel böra vara intagning i utredningshem. I fråga om den, som placeras i sådant hem redan i anledning av skälig

101 misstanke, föreligger ett särskilt behov av rättsskydd, så att frihetsberövandet ej sker och ej bibehålies utan fullgiltiga skäl. Endast denna grupp bland de omhändertagna kan i olika hänseenden jämställas ned häktade. Detta komplicerar lagstiftningen. Vad nyss rekommenderats i fråga om utformningen av alternativ II innebär, att barnavårdsmyndigheterna ej utrustas med en speciell befogenhet att vid uppenbart fog för skyddsuppfostran eller sannolika skäl för behov av sådan fostran direkt ta underåriga i förvar i sluten anstalt •— anhålla, kvarhålla, sätta i arrest eller förvar, eller vad man vill kalla det. En sådan nyhet skulle sannolikt utgöra en belastning för barnavårdsnämndens övriga verksamhet. Det måste anses smidigare att anknyta till omhändertagande-institutet och gällande bestämmelser angående omhändertagnas placering, vilka bland annat medger att vid oundgängligt behov sluten anstaltsavdelning anlitas. Ytterligare skäl för att ej införa ett särskilt kvarhållningsinstitut ligger däri, att det ej kan ersätta omhändertagande för utredning. Detta sistnämnda institut behövs för alla de kategorier, vilka kan bli föremål för skyddsuppfostran, vare sig ingripandegrunden är ett — på sannolika skäl antaget — behov av att tillrättaföra den omhändertagne eller ett behov av att, till hans hjälp, snabbt undanröja eller förebygga vanvård och dylikt. Ett särskilt kvarhållnings-institut skulle bli tillämpligt på en del av dem, som också må omhändertagas för utredning, på indikationer som också skulle kunna motivera sådant preliminärt omhändertagande, samt alltid förbindas med en förvaring, motsvarande vad även omhändertagande kan leda till. Det synes uppenbart, att de båda instituten skulle vara svåra att samordna och att kvarhållningsinstitutets införande svårligen skulle kunna till fullo motiveras. En omhändertaganderätt, som förutsätter sannolika skäl för att (omhändertagande för) skyddsuppfostran är motiverad, omfattar icke alla fall, där häktning kan komma ifråga. Man har till exempel att räkna med svåra förbrytelser, som är enstaka företeelser i eljest ej »kriminella», asociala eller allvarligt missanpassade underårigas liv, både uppsåtliga brott och mycket svåra vållandebrott. Självfallet har man i dylika fall synnerligen ofta att räkna med desperata åtgärder av de unga i syfte att undgå straff och således även med behov att ta dem i förvar. Häktning bör om möjligt ej framtvingas av brist på tillgång till annan godtagbar form för att försäkra sig om de unga misstänktas personer. Men det är ofta eller regelmässigt i sådana fall ej grund för antagande, att den avslutade utredningen kommer att ge fulla skäl för skyddsuppfostran enligt gällande barnavårdslag. Denna kräver för sådant ingripande i de fall, varom nu är fråga, svår brist i den sociala anpassningen (vanart, svår oart) och ett så starkt behov av tillrättaförande åtgärder, att samhällets barnavårdsorgan

102 måste överta bestämmanderätten över den unge och hans personliga förhållanden. Det kan ifrågasättas att i en ny barnavårdslag möjliggöra underårigs omhändertagande för skyddsuppfostran enbart på den grund att brott av viss svårhet ligger honom till last. En bestämmelse av sådan innebörd skulle tydligen utgöra ett undantag, ett frångående av de nyssberörda förutsättningar för omhändertagande, som gällande lag uppställer och som uppenbarligen bör bibehållas såsom huvudregel även i en ny barnavårdslagstiftning. Skäl för undantaget föreligger åtminstone beträffande underåriga, som ej fyllt aderton år, om man — i enlighet med strävandena att överföra de underåriga lagbrytarna (från kriminalvård till socialvård och särskilt till befrämjande av syftet med 1952 års påföljdslag — vill åvägabringa, att i fråga om dessa unga ej blott barnavårdsingripande överhuvudtaget utan även skyddsuppfostran alltid skall stå till buds såsom alternativ till kriminalvård. Barnavårdskommittén återkommer till detta spörsmål i sitt betänkande med förslag till ny barnavårdslag. Ramen för institutet omhändertagande för utredning kan tydligen vidgas på det sätt, att kravet på sannolika skäl för skyddsuppfostran utbyts mot allenast krav på sannolika skäl för behov av barnavårdsåtgärd överhuvudtaget. Därigenom skulle, utan ändringar i övrigt i barnavårdslagens principer, en del lagbrytare kunna omhändertagas på utredningsstadiet, fastän behov av skyddsuppfostran icke kan anses sannolikt. Konstruktionen förefaller emellertid icke rekommendabel. Behovet av en barnavårdsåtgärd, sådan som varning eller övervakning, kan ofta vara tvivelaktigt redan på den grund att straffrättslig reaktion sådan som böter eller villkorligt anstånd med straffs ådömande kan antagas vara lämpligare och verksammare. Detta leder till irrationella begränsningar i användningsområdet för ett institut, avsett att ersätta häktning av underåriga. Ett ytterligare skäl mot konstruktionen är det, att beträffande de underåriga i allmänhet omhändertagande för utredning otvivelaktigt bör kräva sannolika skäl för behov av skyddsuppfostran; det preliminära omhändertagandet bör med andra ord vara inledningen till ett antagligt slutgiltigt omhändertagande. I anledning av det anförda måste — om man håller sig till alternativ II — övervägas, huruvida man hellre bör på annat sätt söka att under barnavårdsorgans omhändertagande för utredning och placering å utredningshem få in brottsmisstänkta, som ej sannolikt behöver skyddsuppfostran. En sådan möjlighet ger införandet av en specialindikation, som anknyter enbart till brottsmisstanken samt till risk för flykt, utredningshindrande verksamhet och dylikt. Det blir med andra ord en ren motsvarighet till häktningsgrunderna. Bestämmelsen synes endast behöva gälla dem som misstänks för så svårt brott, att straffarbete ingår i strafflatituden. Uppenbart är emellertid, att det är mindre lyckligt att nödgas överlämna

103 åt barnavårdsmyndighet att företa ett rent straffprocessuellt motiverat frihetsingrepp samt att under sådan myndighets bestämmanderätt temporärt föra in en grupp av brottsmisstänkta, som ej väntas i fortsättningen bli föremål för barnavårdsmyndighets omhändertagande. Förhållandet är obestridligen ett argument mot hela lösningen enligt alternativ II, och ifrågavarande grupp kommer, som av det följande torde framgå, att komplicera utformningen av alternativet även i andra hänseenden än vad hittills berörts. Det måste därför ifrågasättas, om man icke, trots att man därigenom skulle i viss mån pruta av på strävandena att utesluta häktning av underåriga, bör, om man väljer alternativ II, avstå från omhändertagande inom barnavården av brottsmisstänkta, som icke sannolikt behöver skyddsuppfostran. Barnavårdsmyndighets prövning av fråga om omhändertagande av sistberörda brottsmisstänkta för utredning blir, såsom antytts, en ren parallell till domstols prövning av häktningsfråga. När det gäller andra brottsmisstänkta, kan man säga, att barnavårdsmyndighetens prövning avser att ur materialet få fram — förutom eventuellt stöd för antagande av flykt- eller kollusionsfara eller för misstanke om fortsatt kriminell eller asocial verksamhet — möjligen föreliggande (sannolika) skäl för skyddsuppfostran. I realiteten blir emellertid denna prövning ofta väsentligen en prövning av sannolikheten för brottsmisstanken. Man måste fråga sig, om barnavårdsmyndighet har förutsättningar för att verkställa en sådan prövning av verkligt värde. Härtill kan svaras, att i ärenden angående omhändertagande för skyddsuppfostran en polisrapport ej sällan är det väsentliga materialet samt att förfarandet i barnavårdsärenden ansetts möjliggöra erforderlig kontroll och prövning av utredningsmaterialet. Otvivelaktigt kan barnavårdsmyndighet i sådana ärenden angående skyddsuppfostran, som sist sagts, ofta nog göra en egen undersökning, som kan ge ett icke oväsentligt stöd åt det utifrån erhållna materialet. Däremot måste det i de brådskande ärendena angående brottsmisstänktas omhändertagande för utredning möta synnerliga svårigheter för barnavårdsorgan att verkställa en kompletterande utredning av verklig betydelse. I alla slags omhändertagandeärenden, där åtgärd ej kan stödjas på trovärdigt och av omständigheterna bestyrkt erkännande, erfordras att fakta av avgörande betydelse utreds och prövas i ett sådant förfarande och av så kompetent myndighet, att person, vars omhändertagande ifrågasattes, erhåller fullgod rättssäkerhet. Barnavårdsförfarandet och barnavårdsmyndigheterna kan ej sägas motsvara dessa anspråk, då det gäller utredning av brott. En jämförelse med vad som gäller om skyddsuppfostran kan alltså ej åberopas som stöd för att barnavårdsmyndighet och förfarandet i barnavårdsärenden skulle lämpa sig för att pröva ärenden angående brottsmisstänktas omhändertagande för utredning.

104 Vad barnavårdskommittén ämnar föreslå till förbättring av förfarandet i skyddsuppfostringsärendena och de berörda personernas rättssäkerhet är i mycket av sådan innebörd, att det icke kan bli av jämförligt värde i ärenden angående brottsmisstänktas omhändertagande för utredning, enär det i dessa sistnämnda ärenden gäller att snabbt och på ett ofullständigt, i vissa fall mycket preliminärt material komma till ett försvarligt avgörande. Såsom förut berörts är dessa ärenden — i vilka åklagarens (undersökningsledarens) anspråk på snabbt avgörande måste tilläggas största betydelse, om häktning (eventuellt även anhållande) skall undgås — ej att jämföra med sådant ärende angående omhändertagande för utredning, som gäller rent barnavårdsklientel. I ärende av sistnämnda slag väljer barnavårdsmyndigheten tidpunkten, då den anser sig ha fog för att ta upp ärendet, vartill kommer, att myndigheten i dessa fall har större möjlighet att efter eget gottfinnande fullständiga utredningen och bättre utsikt att rätt bedöma de relevanta omständigheterna. I själva verket torde endast en prövning sådan som häktningsförhandlingen kunna accepteras som medel för kontroll av en preliminär brottsutredning och för fastställande vilket stöd en sådan utredning kan ge för antagande om brott, flyktfara, m. m. Något som motsvarar häktningsförhandlingen •—• vid vilken, där så behövs, kan förebringas annan utredning än den förundersökningshandlingarna innehåller samt till och med höras vittnen — kan ej presteras hos barnavårdsnämnd och ej heller, utan väsentliga rättsliga och organisatoriska nyskapelser, hos länsstyrelse. Även om man är beredd att göra dessa nyskapelser, som kan vara önskvärda för förbättring av barnavårdsförfarandet överhuvudtaget, måste det starkt ifrågasättas, om det är rimligt att från domstol till länsstyrelse överflytta uppgiften att pröva, huruvida påbörjad brottsutredning och vad därmed sammanhänger ger fog för att den misstänkte med hänsyn till flyktfara etc. berövas sin frihet. Naturligtvis bör det betonas, att flertalet av de ärenden angående omhändertagande för utredning, som barnavårdsmyndighet enligt alternativ II skulle få pröva, säkerligen ej skulle vålla svårigheter för myndigheten eller våda för rättssäkerheten. Det skulle utan tvivel i stor utsträckning, kanske regelmässigt, visa sig, att vad som rörande den misstänktes person och personliga förhållanden framkommit vid polisutredningen, eller ock i samband med omhändertagandet eller dessförinnan uppdagats av barnavårdsmyndigheten, gåve tillfredsställande skäl för ett omhändertagande för utredning. Men detta kan ej motivera, att man bortser från att barnavårdsmyndigheterna och förfarandet i barnavårdsärenden icke kan ersätta domstol och häktningsförfarande, när det gäller tveksamma och svårbedömda fall, där avgörandet är beroende av bevisningen om bestridda påståenden om brott, förhållanden som indicerar flyktfara, m. m.

105 Det kan i detta sammanhang anmärkas, att om man för att kunna omhänderta vissa brottsmisstänkta inför den ovan s. 102 berörda specialindikationen, så måste krävas, att den beslutande myndigheten går in på det påstådda brottets straffrättsliga klassificering och bedömning, samtidigt som frågan om sannolika skäl för misstanken i dessa fall kommer att gälla utredningsmaterialets värde som bevis för brott. Tilläggas må, att svårigheterna enligt alternativ II icke torde kunna bemästras på den alltför komplicerade och tidsödande vägen, att barnavårdsmyndighet, alltid eller vid behov, får till sin hjälp anlita domstols prövning av vissa relevanta fakta. Flyttas avgörandet, huruvida vissa brottsmisstänkta bör berövas sin frihet, från domstol till barnavårdsmyndighet, kommer även kontrollen över den fortsatta förundersökningens bedrivande i ett annat läge. Sistnämnda myndighet kan självfallet ej bedöma, hur lång utredningstid som erfordras, innan åtal kan ske, och på grundval av bedömandet utsätta tid, inom vilken åtal skall väckas, samt medge eventuellt erforderlig förlängning; jfr RB 24: 18. Omhändertagande- eller intagningstiden för brottsmisstänkta kan alltså icke bli begränsad genom en för varje särskilt fall avpassad, fixerad åtalsfrist, med mindre bestämmandet av fristen anförtros åt brottmålsdomstolen. I och för sig låter det sig naturligtvis göra att, då barnavårdsmyndighet beslutit att för utredning omhändertaga brottsmisstänkt underårig, domstolen underrättas därom, tillställes utredningsmaterialet och får bestämma åtalsfrist. Vad sist angivna lagstadgande innehåller och förutsätter angående samråd med undersökningsledaren ävensom med den misstänkte och hans försvarare beträffande fristens längd samt angående domstols kontroll å utredningen, när fristen överstiger två veckor, genom hållande av ny förhandling, m.m., bör då emellertid också tillämpas. Uppenbarligen måste man inför en sådan anordning ånyo ställa sig frågan, varför domstolen då ej skulle bibehållas även vid sin uppgift att besluta om frihetsberövandet. Slutsatsen synes nödvändigtvis bli, att man, om man väljer alternativ II, får nöja sig med att lägga i barnavårdsmyndighets hand att inom vissa i lag angivna gränser eller enligt sålunda givna anvisningar bestämma varaktigheten av omhändertagandet för utredning. Därvidlag måste omhändertagande av brottsmisstänkta tillerkännas en särställning, så att brottsutredningens krav tillgodoses. Barnavårdsmyndigheten torde i själva verket få rätta sig efter åklagares och domstols önskemål -— utan möjlighet att pröva deras berättigande — inom i lag satta gränser. I stället för kontroll i varje särskilt fall å att, efter frihetsberövande, brottsutredningen bedrives snabbt och på bästa sätt, finge man lita till effekten av de genom 1952 års lagstiftning införda bestämmelserna om

106 skyldighet att iaktta största skyndsamhet vid avgörande av fråga om åtal eller åtalseftergift, såvitt rör underåriga som avses i 1944 års eftergiftslag. Anledning synes ej föreligga till antagande, att nu berörda ordning skulle föra med sig missbruk eller slapphet, ledande till onödigt långa frihetsförluster. Den synes därför kunna godtagas, även om det i och för sig får anses vara en nackdel, att man beträffande vissa brottsmisstänkta, som berövats sin frihet, ej kan hålla fast vid reglerna i RB 24: 18. Slutligen må beträffande alternativ II anmärkas, att barnavårdsmyndighet, som för utredning omhändertagit brottsmisstänkt, även i fråga om sättet för den omhändertagnes placering — i regel å utredningshem, om sådant finnes — och vidblivandet av visst placeringssätt torde böra vara förpliktad att efterkomma åklagarens eller domstolens önskemål. Härvidlag torde det ej göra någon skillnad, om barnavårdsmyndigheten ersätter omhändertagandet för utredning med skyddsuppfostringsbeslut. Av det anförda synes framgå, att en reform, som lägger det i barnavårdsmyndighets i stället för domstols hand att besluta om frihetsberövande ingripande mot unga brottsmisstänkta, icke betyder så mycket i sak. Ingripandets ändamål att säkra och främja förundersökning samt eventuell process och påföljd trycker sin prägel på detsamma och binder barnavårdsmyndigheten. Dennas handlingsfrihet skulle också ofta bindas av bristande kompetens och otillräckligt utbildat förfarande. Barnavårdskommitténs mening Barnavårdskommittén finner övervägande skäl tala för att intagning i utredningshem författningsmässigt regleras i enlighet med alternativ I, varvid förutsattes, att införande av institutet omhändertagande för utredning ävensom meddelande av bestämmelser rörande omhändertagnas placering i utredningshem får anstå till dess en ny barnavårdslag utfärdas. I enlighet med denna ståndpunkt framlägger barnavårdskommittén förslag till lagbestämmelser angående intagning i utredningshem, såvitt rör för brott misstänkta eller lagförda underåriga, enligt vilka bestämmelser avgörandet tillkommer domstol. Bestämmelserna om förutsättningarna för anlitande av utredningshem, om prövningsproceduren, om kvarhållande eller utskrivning i olika fall, m. m. har ansetts böra upptagas i en särskild lag, icke inarbetas i rättegångsbalken. I den särskilda lagen har jämväl intagits stadgande om utredningshems anlitande för förvaring av barn, tillhörande grupp III (jfr s. 51), samt en anmärkning om förvaring av anhållna underåriga. I fråga om rättegångsbalken föreslås endast sådana tillägg, som erfordras för att utesluta häkning eller kvarhållande i häkte, där möjlighet till intagning i utredningshem föreligger och utan olägenhet av betydelse kan utnyttjas, samt för att anvisa utredningshem som lämpligt förvar för anhållna underåriga.

107 Vidare föreslås mindre jämkningar i sinnessjuklagen. Såsom berörts i avsnitt IX (se ovan s. 84—85) bör även bestämmelser om anstaltsorganisationen, huvudmannaskapet, vården m. m., upptas i särskild lag och ej inarbetas i BvL. Kommittén har valt att sammanföra dessa bestämmelser med de nyssberörda angående intagning m. m. i en lag om utredningshem. Ett sådant sammanförande synes vara befogat under de förutsättningar, som kommitténs ståndpunktstagande givit i fråga om intagningens begränsning till (i huvudsak) häktningsklientel samt beträffande anstaltsorganisation och huvudmannaskap. Under dessa förutsättningar blir nämligen såväl bestämmelserna om intagning m. m. som ock stadgandena om organisation, vård m. m. relativt få och okomplicerade. Skulle i något av nu berörda hänseenden en annan lösning väljas än den kommittén föreslagit — t. ex. landstingsalternativet i stället för statsalternativet — kan det ifrågasättas om ej de då erforderliga ytterligare bestämmelserna motiverar, att bestämmelserna om intagning, utskrivning m. m. samlas i en lag, stadgandena om anstaltsorganisation m. m. i en annan. Även det ändrade läge som inträder, om och då placering i utredningshem av underåriga, som omhändertagits av barnavårdsnämnd, skall kunna ske, kan föranleda omprövning av frågan om den lämpliga lagtekniska lösningen.

XII.

Motivering till lagutkasten Lagen om utredningshem

Denna lag bygger, såsom berörts i föregående avsnitt, på förutsättningarna, att intagningen i utredningshem för närvarande upptas till lagreglering endast med avseende å de för brott misstänkta eller lagförda underåriga, att avgörandet beträffande intagning och kvarhållande av underåriga tillhörande denna kategori bör anförtros åt domstol samt att staten tar ansvaret för utredningshems inrättande och drivande. Under dessa förutsättningar synes de erforderliga lagbestämmelserna, såsom också framhållits, kunna sammanföras i en lag. Lagen synes, ehuru icke invändningsfritt, kunna benämnas lag om utredningshem. I 1—5 §§ har samlats bestämmelser om intagning i utredningshem enligt rättens beslut, verkan av intagning, kvarhållande, frigivning, avgöranden i samband med intagning och kvarhållande, samt sinnesundersökning med avseende å intagen. 6 § upptar bestämmelser om förvaring i utredningshem av dels anhållna underåriga, dels ock vissa andra underåriga.

108 I 7—8 §§ ges föreskrifter om hur utredningshemmen skall vara inrättade och deras verksamhet bedrivas. Bestämmelser om huvudmannaskap, tillsyn och styrelse har samlats i 9—10 §§, medan frågan om ungdomsvårdsskolas partiella utnyttjande som utredningshem upptas i 11 §. Behovet av kompletterande tillämpningsföreskrifter beaktas i 12 §. 1 §• I denna paragraf har kommit till uttryck att lagen, såvitt rör intagning, blott gäller underårig, som skulle kunna häktas jämlikt 24kap. 1 eller 2 § RB, samt att i fråga om dylik underårig, som fyllt aderton år, häktning må ersättas av intagning i utredningshem endast om den underårige icke kan antagas bli föremål för kriminalvård i anstalt. Redan med hänsyn till att intagningen i utredningshem sålunda begränsas till vissa kategorier av underåriga utesluts möjligheten att, på sätt strafflagberedningen synes åsyfta i sitt utkast till lag om övervakningshem, 1 § (se ovan s. 17), ange intagningsförutsättningarna genom att anknyta till vad i RB 24: 3 sägs om »ungdom» som på sannolika skäl misstänks för brott. Det synes barnavårdskommittén knappast riktigt att i förhållande till anordnande av övervakning jämlikt RB 2 4 : 3 jämställa intagning i utredningshem med häktning. Kommittén kan å andra sidan ej heller ansluta sig till den diametralt motsatta ståndpunkten — som kommit till uttryck i en av riksdagen antagen reservation till utskottsutlåtande och synes accepterad av riksåklagaren (se prop. 223/52 s. 71, 73 och 74) — att intagning i utredningshem (övervakningshem) skulle kunna konstrueras såsom en form av övervakning. Det synes väl kunna vara befogat att vidta sådan ändring i RB 24: 3, att övervakning må kunna etableras även utan den misstänktes samtycke, om förhoppning finns, att den ändock kan bli effektiv. Men det måste enligt barnavårdskommitténs uppfattning fasthållas, att övervakning innebär allenast ett försök att genom kontroll och — framför allt — personlig påverkan förmå den övervakade att inrätta sitt handlande i enlighet med övervakningens syfte. Fogas till övervakning frihetsinskränkande föreskrifter, vilka tvångsvis upprätthålles, synes man vara inne på ett annat område än övervakningens. Särskilt påtagligt förefaller det att vara, att till övervakning ej kan hänföras ett ingripande av innebörd att en individ oavsett sin önskan tages i förvar och kvarhålls i anstalt. (Jfr kommitténs uttalande angående benämningen övervakningshem, ovan s. 43.) Det torde knappast finnas fog för den meningen, att underårig bör i högre grad än äldre vara undantagen från frihetsberövande, syftande till att, då han är övertygad om brott eller på sannolika skäl misstänkt för

109 sådant, säkra utredning och prövning av brottsligheten samt genomförandet av samhällets åtgärder för den skyldiges tillrättaförande m. m. Då ingreppet i friheten har till syfte att förebygga fortsatt brottslig verksamhet är ingreppet uppenbarligen alldeles särskilt välmotiverat i fråga om underår ig. Skälen för att begränsa användningen av häktning, när det gäller underår iga, är enligt kommitténs mening dels att med gällande regler angående häktades förvaring och behandling samt rådande förhållanden i fråga om häkteslokaler den häktade underårige riskerar att utsättas för synnerligen olämplig påverkan samt fysiska och psykiska påfrestningar under förvaringen — allt olägenheter som icke nödvändigt behöver vara förbundna med ett häktningsinstitut — dels ock att själva häktningsåtgärden, med den uppfattning om det ytterst allvarliga i den misstänktes situation, som ingripandet naturligt nog är ägnat att framkalla och som blivit allmänt rådande, innebär en avsevärd psykisk påfrestning för underårig brottsmisstänkt och därjämte en prickning, som kan vara högst menlig. I alla de hänseenden, vari häktning av ungdom får anses vara förbunden med avsevärd olägenhet, avses intagning i utredningshem skola, helt eller väsentligt, skilja sig fördelaktigt från häktningen. Vid sådant förhållande kan det svårligen vara befogat att begränsa rätten till intagning i utredningshem lika strängt som häktning genom att uppställa enahanda villkor om att anordnande av övervakning såvitt möjligt skall föredragas, respektive, beträffande dem som ej fyllt aderton år, att möjlighet till betryggande övervakning skall ha befunnits absolut obefintlig. — Det må anmärkas, att ett sådant villkor som det sistberörda, även om det endast är avsett att framtvinga en minutiös undersökning av eventuella möjligheter till fullt betryggande övervakning, dock lätteligen leder till att en övervakning, som icke är uppenbart otillräcklig, godtages. Övervakning kan, även om den är betryggande, regelmässigt ej erbjuda de fördelar, som är förbundna med intagning i utredningshem. Genom intagningen ådagaläggs för den unge på sätt befunnits högst angeläget — se riksåklagarens framställning, återgiven i prop. 223/52 s. 70 och 74 — och även för annan ungdom, att samhället ser allvarligt på brottsligheten och är berett till omedelbart ingripande. Observationen i utredningshemmet och den genom intagningen underlättade och påskyndade utredningen befrämjar vidare på ett mycket värdefullt sätt en snabb och riktig prövning av den unges sak och de erforderliga åtgärderna beträffande honom ävensom iverksättandet av sådana åtgärder utan menligt avbrott eller dröjsmål. Med hänsyn härtill finner barnavårdskommittén, att intagning i utredningshem icke bör vara beroende av de i RB 24: 3 uppställda villkoren om prövning av möjlighet till övervakning. Kommittén lämnar härvid utan avseende, såsom principiellt betydelselöst, att berörda villkor måhända,

110 med hänsyn till vad erfarenheten visat i fråga om de små möjligheterna att ordna betryggande övervakning, faktiskt vållar föga besvär och omgång. Enligt vad barnavårdskommittén funnit, är det ej heller påkallat att genom andra, mindre stränga villkor än de i RB 24: 3 angivna ställa intagning i utredningshem i något slags beroende av en undersökning av övervakningsmöjligheter. Häktningsvillkoren, vilka skall gälla även för intagning i utredningshem, torde generellt böra tillämpas så, att om skäl till häktning utan vidare kan undanröjas genom att någon mindre ingripande anordning vidtas, som uppenbarligen är påkallad och genomförbar — t. ex. beredande av sjukvård — skall så ske. Restriktivitet vid tillämpningen av bestämmelserna om intagning i utredningshem kan också förväntas med hänsyn till den allmänna benägenheten att varsamt utnyttja möjligheter till anstaltsintagning och kommer säkerligen även att befrämjas av knapp tillgång till platser å utredningshem. Barnavårdskommittén har på nu anförda skäl funnit, att institutet intagning i utredningshem behöver avgränsas endast i förhållande till häktning men kan ställas vid sidan av möjligheten att anordna övervakning jämlikt RB 24: 3, utan angivet företräde för någondera åtgärden. Se utkastet till ändringar i RB. Avgörandet, huruvida möjlighet till övervakning bör undersökas och möjlig övervakning anordnas eller intagning i utredningshem ske, läggs alltså i de initiativberättigade och beslutande myndigheternas händer. Den praktiska betydelsen av denna valfrihet är, såsom torde ha framgått av det anförda, ringa. 2 §. Såsom berörts i föregående avsnitt ansluter sig barnavårdskommittén till den meningen — som uttalats av riksåklagaren (se prop. 223/52 s. 74) och kommit till uttryck i 2 § av strafflagberedningens utkast till lag om övervakningshem — att institutet intagning i utredningshem enligt domstols beslut kan utformas i anslutning till vad som gäller om häktning. Jämväl vad som är stadgat om frågor, som skall prövas i samband med häktning, om häktnings inverkan på behandlingen av mål och ärende rörande den som är häktad samt om betydelsen och följderna i övrigt av att häktning skett torde — såsom i det föregående framhållits och i enlighet med strafflagberedningens nämnda utkast — böra göras tillämpligt å sådan intagning i utredningshem samt å den som sålunda intagits, med endast vissa, i förevarande lag angivna undantag. I första stycket av 2 § har särskilt angivits, att vad enligt 24 kap. RB gäller angående hur fråga om häktning må komma under prövning samt om häktningsärendes handläggning och avgörande i allo skall äga tillämpning även å intagning i utredningshem i judiciell väg. De åsyftade bestäm-

Ill melserna återfinns i 24 kapitlets 12—16 §§, 17 § första och andra styckena samt 20 och 21 §§. Genom stadgandet i andra stycket av förevarande paragraf göres jämväl vad 24 kap. RB i övrigt innehåller tillämpligt å judiciell intagning i utredningshem, därest ej annat följer av särskilda stadganden i denna lag. Sistnämnda inskränkning, jämförd med lagens 1 §, utesluter tillämpning av andra intagningsvillkor än de i 1 § angivna, medan däremot vad i RB 24 kap. 18 § sägs om åtalsfrist, omprövning av häktnings bestånd m. m. skall tillämpas även vid intagning och kvarhållande i utredningshem. Stadgandet i 24 kap. 19 § om hävande av häktning skall likaså äga motsvarande tillämpning med de inskränkningar, som följer av 4 och 5 §§ förevarande lag. Vad i samma kapitels slutstadganden sägs om verkställighet av häktning, om anstånd samt om häktads inställande å plats utom häktet skall jämväl tillämpas i fråga om intagning i utredningshem samt med avseende å där intagen person, dock att vad om (allmänt) häkte sägs naturligen skall anses i stället gälla utredningshem. Vad i RB och andra författningar stadgas om behandlingen av mål och ärende, vari någon är häktad, torde i allo kunna och böra tillämpas å den som är intagen i utredningshem jämlikt domstols beslut. Motsvarande synes såsom regel kunna gälla beträffande vad som eljest är stadgat med avseende å häktad. Undantag från tillämpningen av regeln torde emellertid vara påkallat i fråga om sinnesundersökning och intagning i sinnessjukhus för vård eller observation; se 3 § i förevarande lag. Vad i strafflagens promulgationsförordning 19 § samt i andra författningar föreskrivits om häktads behandling m. m. får anses tillämpligt å den som är i judiciell väg intagen i utredningshem, i den mån föreskrifterna ej strider mot vad i 7 och 8 §§ av förevarande lag sägs. 3 §. I fråga om den som är jämlikt domstols beslut intagen i utredningshem framstår såsom väsentliga önskemål, att erforderlig sinnesundersökning ordnas snabbt och smidigt samt att sinnessjukvård, som befunnits behövlig, beredes genom att den underårige snarast möjligt överföres till lämplig vårdanstalt. Det är nämligen av största vikt att utredningshem icke, till hinder för dess egentliga uppgift, belastas med underåriga, vilka under längre tid väntar på undersökning eller på vård utom hemmet. Särskilt olämplig är sådan belastning naturligtvis i fall, där hemmet ej kan bereda den underårige vård, varav han är i trängande behov. Med hänsyn till berörda önskemål kunde det ifrågasättas att låta vad som i 6 kap. SiL är stadgat om sinnesundersökning av häktad gälla även den som är intagen i utredningshem såsom misstänkt för brott. Han skulle då för undersökning överföras till den sinnessjukavdelning inom fångvår-

112 den, som fångvårdsstyrelsen anvisade, och beträffande undersökningen skulle gälla bestämmelserna i 42 § SiL. Befunnes han i behov av vård å sinnessjukhus, skulle han jämlikt 47 § samma lag vid straffriförklaring antingen, om h a n förvarades å sinnessjukavdelning vid fångvården, kvarbli där eller ock intagas å sådan avdelning, allt i avbidan på överföring till statligt sinnessjukhus, när plats på sådant kunde beredas. Ett anlitande av denna väg, som torde vara smidig samt ägnad att befria utredningshemmet från väntefall, förutsätter emellertid tillfredsställande möjligheter att på fångvårdens sinnessjukavdelningar hålla de underåriga från utredningshem skilda från annat klientel samt åtskilda inbördes. Sådana möjligheter lär ej föreligga. Tänkbart är även att föreskriva, att sinnesundersökning beträffande underårig, som är intagen i utredningshem jämlikt domstols beslut, skall ske å utredningshemmet. Sannolikt skulle emellertid en sådan föreskrift verka alltför snävt bindande och k u n n a vålla svårigheter. Barnavårdskommittén har därför stannat för att i anslutning till strafflagberedningens utkast till lag om övervakningshem 7 § föreslå det stadgandet, att sinnesundersökning jämlikt 6 kap. SiL av den som är jämlikt domstols beslut intagen i utredningshem skall verkställas på sätt stadgats i fråga om den som är på fri fot. Detta innebär, att de i 43 § SiL givna bestämmelserna skall följas, enligt vilka sinnesundersökningen skall verkställas av läkare, som för dylikt ändamål är anställd vid statligt sinnessjukhus. Emellertid kan, enligt 4 § kungörelsen den 18 juni 1954 med vissa bestämmelser om sinnesundersökning i brottmål, medicinalstyrelsen vid överbelastning med undersökningsfall förordna annan psykiater än sådan, som är heltidsanställd vid rättspsykiatrisk avdelning av sinnessjukhus, att verkställa viss eller vissa undersökningar. Med stöd härav kan tydligen förordnande att göra undersökning beträffande i utredningshem intagen bland annat meddelas psykiater, som har tillsyn å utredningshemmet (jfr 7 § i lagförslaget), om han ej är på nyss nämnt sätt anställd vid sinnessjukhus men skickad att verkställa undersökningen. över huvud taget torde sinnesundersökning av intagen k u n n a jämlikt bestämmelserna för dem som är på fri fot komma till stånd utan omgång. Å utredningshemmet gjorda observationer och utredningar bör k u n n a befrämja sinnesundersökningen. Där så befinns erforderligt bör den som skall undersökas kunna under medverkan från utredningshemmets sida inställas på sinnessjukhus, som undersökningsläkaren anvisar (jfr 43 § andra stycket SiL) för samtal och kortare undersökningar. Mera sällan torde det bli erforderligt att — på sätt 43 § tredje stycket SiL anvisar — den som skall undersökas jämlikt rättens förordnande intages å sinnessjukhus.

113 I strafflagberedningens utkast till lag om övervakningshem har i 7 § andra, tredje och fjärde styckena upptagits bestämmelser om förfarandet efter verkställd sinnesundersökning med den som jämlikt domstols förordnande intagits i sådant hem. Bland annat har givits regler om intagning å sinnessjukhus —- efter åtalseftergift eller straffriförklaring — av sådan i övervakningshem intagen, vilken befunnits vara i behov av vård å sinnessjukhus. Meningen med sistberörda regler synes vara, att intagningen å sinnessjukhus skall ske automatiskt. Bnrnavårdskommittén har stannat vid att ej föreslå bestämmelser motsvarande nyssnämnda tre stycken av 7 § i beredningens utkast. Beträffande förfarandet med underårig, som intagits i utredningshem jämlikt domstols beslut, föreslår kommittén i stället en regel av innebörd att han, om h a n befunnits behöva intagas å sinnessjukhus för vård eller observation, icke skall i fråga om intagningen å sådant sjukhus jämställas med häktad. Kommittén har byggt sin ståndpunkt på följande överväganden. Till en början antages, att verkställd sinnesundersökning resulterat i att den underårige befunnits ej vara i behov av vård å sinnessjukhus. Endast för det fall att han, såsom undantagsvis kan vara händelsen, för undersökningen intagits å sinnessjukhus, kan behövas någon bestämmelse angående förfarandet med honom efter sådant utlåtande som nyss sagts. För dylikt fall gäller enligt 47 § 1 mom. andra stycket SiL, att han ej vidare skall (jämlikt första stycket) kvarhållas å sjukhuset. Såsom i allmänhet jämställd med häktad — jfr 2 § av förevarande lagförslag — skall han återföras till utredningshemmet, om h a n ej dessförinnan upphört att vara intagen där. Går utlåtandet däremot i den riktningen, att underårig, som är intagen i utredningshem jämlikt domstols beslut, behöver vård å sinnessjukhus, är flera olika situationer att beakta. Först må beröras det fall att åtalet eftergives efter dylikt utlåtande om vårdbehov. Eftergiftsbeslut lär ej skola meddelas, då den misstänkte bör med hänsyn till sin sinnesbeskaffenhet anses fri från ansvar för brottet. Det bör då ankomma på rätten att på det sättet avgöra målet. Men någon gång kan inträffa, att misstänkt väl befinnes vara i behov av vård å sinnessjukhus men däremot ej fri från ansvar för brottet. Åtalseftergift k a n då komma ifråga. För dylikt undantagsfall lär automatisk intagning å sinnessjukhus ej vara påkallad. Om bestämmelse angående automatisk överföring ej gives, blir intagningen å sinnessjukhus för vård beroende av ansökan jämlikt 2 kap. SiL. Är vederbörande för undersökning intagen å sinnessjukhus, blir resultatet detsamma som för den, vilken i utlåtandet befunnits ej behöva vård: han skall ej vidare kvarhållas å sinnessjukhuset utan återföras till utredningshemmet — om ej verkställd ansökan om intagning föranleder till annat. 8 — 1 6 2 2 55

114 Det sist sagda gäller även för det fall att domstolen, efter utlåtandet om vårdbehov, meddelar dom vari den underårige ej förklaras på grund av sinnesbeskaffenheten straffri. Förklarar domstolen däremot den underårige med hänsyn till sinnesbeskaffenheten straffri, blir han, om han efter undersökning, som föranlett intagning å sinnessjukhus, där kvarhålles, att anse såsom intagen för vård jämlikt 47 § 3. första stycket SiL. Om han ej sålunda intagits och kvarhållits å sinnessjukhus, skulle, om han jämställdes med häktad, på strafffriförklaringen följa automatisk intagning för sinnessjukvård jämlikt 47 § 2. SiL (å sinnessjukavdelning vid fångvården). För icke häktad gäller däremot enligt samma paragraf 3. tredje stycket, att vederbörande länsstyrelse har att, sedan utslaget vunnit laga kraft, genast förordna om hans intagning å sinnessjukhus. Förordnandet skall utan dröjsmål leda till intagning å sinnessjukhus, som medicinalstyrelsen har att anvisa. Sistberörda ordning, som gäller för icke häktad, är enligt barnavårdskommitténs uppfattning tillfyllest även beträffande i utredningshem intagna och behöver ej ersättas av automatisk överföring. Härvid förutsattes, dels att i administrativ väg sådana föreskrifter gives och anordningar vidtages, att länsstyrelsens förordnande kommer till stånd ofördröj ligen samt att medicinalstyrelsen kan utan uppskov anvisa plats å sinnessjukhus, dels ock ntt vederbörande domstol ålägges att vaka över att kvarhållningstiden i utredningshem icke utan tvingande skäl utsträckes över längre tid efter straffriförklaringen (se 5 § i lagförslaget). Att i utredningshem intagen skall med avseende å intagning å sinnessjukhus vara jämställd med icke-häktad, har kommit till uttryck i andra stycket av föreslagna 3 §. Stadgandet avser intagning såväl för vård som för observation. Vad angår observation har stadgandet betydelse med hänsyn till vad enligt 48 § SiL gäller angående häktads intagning för observation å sinnessjukavdelning vid fångvården. Då barnavårdskommittén funnit lämpligast, att i utredningshem intagen varken genom att jämställas med häktad eller genom särskilda bestämmelser beredes automatisk intagning å sinnessjukhus eller sinnessjukavdelning för vård eller observation, har kommittén utgått från att vård- och observationsbehov kan snabbt och effektivt tillgodoses på annan väg. För detta syfte synes det vara påkallat, att utredningshem genom ändringar i 6 och 33 §§ SiL hänföres till de i nämnda lagrum nu uppräknade anstalter, från vilkas sida ansökan om intagning för vård respektive observation må självständigt göras. För utredningshemmen med deras avsedda tillgång till psykiater, som följer verksamheten och kontrollerar de intagnas hälsotillstånd, bör det vara möjligt att vid behov utan omgång prestera intagningsansökan med vederbörligt läkarutlåtande och bestyrkande handlingar i övrigt.

115 I ändamål att utredningshemmen ej må belastas med underåriga, som behöver intagas å sinnessjukhus, torde det vara erforderligt, att föreskrifter i administrativ ordning meddelas om visst företräde för sådana underåriga till plats å sinnessjukhus. Då i utredningshem intagen icke med avseende å intagning å sinnessjukhus jämställes med häktad, måste — såsom strafflagberedningen också ansett — möjlighet finnas att efter straffriförklaring kvarhålla honom någon tid i utredningshemmet i avbidan å sjukhusintagningen. Motsvarande gäller för det fall att åklagare, då den underårige behöver vård å sinnessjukhus, efterger åtalet. Dylikt kvarhållande bör vara beroende av att rätten prövat detsamma erforderligt, kvarhållandets varaktighet bör avpassas efter omständigheterna, och de förhållanden, varav det betingas, kontrolleras av rätten i syfte att nedbringa kvarhållandetiden. Kvarhållande efter det domstolen avgjort målet eller efter åtalseftergift är emellertid påkallat ej endast i de fall, där underårig skall överföras till sinnessjukhus, utan bör ha ett vidsträcktare användningsområde, se nästföljande paragrafer. 4 och 5 §§. Bedömandet, huruvida i utredningshem intagen bör kvarhållas i de fall, där så enligt 4 § må ske, har överlämnats till rätten utan att dess prövning bundits genom anvisningar i lagen. Det torde vara uppenbart, att vid prövningen bör beaktas såväl sådana omständigheter, vilka kan föranleda intagning — såsom risk för att den underårige avviker eller fortsätter brottslig verksamhet — som ock lörhållanden av jam o . såsom risk för icke kriminellt men asocialt leverne. Vidare bör kvarhållande under den relativt korta tid, varom här är fråga, kunna vara befogat, om det är av väsentlig betydelse för den underåriges fortsatta behandling, att han ej under en mellantid lämnas utan den vård och tillsyn, som utredningshemmet kan erbjuda. Befogenhet för domstol att förordna om underårigs intagning eller kvarhållande i utredningshem efter meddelad åtalseftergift eller dom, som avses i 4 § andra stycket av förslaget, är uppenbarligen av särskild betydelse under tiden innan bestämmelser givits om rätt för barnavårdsnämnd att i utredningshem placera för utredning eller för skyddsuppfostran omhändertagna ungdomar. När så skett torde ifrågavarande, domstolen tillagda befogenhet knappast behövas för att binda samman den straffprocessuellt grundade förvaringen med den som barnavårdsnämnden kan finna erforderlig, detta under den ofrånkomliga förutsättningen, att genom den nya barnavårdslagstiftningen tillika beredes möjlighet för nämnden eller företrädare för densamma att snabbt fatta erforderliga omhändertagande-, intagnings- och kvarhållandebeslut.

116 Domes i utredningshem intagen ovillkorligt till frihetsstraff eller ådömes honom förvaring, kan han, om han jämlikt RB kunnat kvarhållas i häkte, också kvarhållas i utredningshemmet. Men han kan i stället häktas och den åtgärden måste — åtminstone beträffande intagen som fyllt 18 år — regelmässigt vara att föredraga. Jfr härom 1 § andra stycket samt 2 § förevarande lagutkast, utkastet till vissa ändringar i RB samt RB 2 4 : 2 1 . 6 §.

Ifråga om första stycket må hänvisas till vad nedan sägs om förslaget till vissa ändringar i RB. Beträffande de stadganden som åsyftas i andra stycket hänvisas till framställningen i avsnitt V och VIII (s. 26 och 51). Det må betonas, att de i 6 § avsedda underåriga icke intages i utredningshem — vilket enligt den nu framlagda lagstiftningen blott kan ske genom beslut av domstol på de i 1 § angivna grunderna — utan blott tages i förvar såsom anhållna eller efter det de av domstol på andra grunder än de nyssberörda förklarats skola träda i häkte eller hållas i förvar. I de följande paragraferna betecknas de i utredningshem intagna och de där förvarade understundom sammanfattningsvis såsom de underåriga (i utredningshem). 7 §• Det här föreslagna stadgandet har utformats i viss anslutning till 5 § i straff lagberedningens utkast till lag om övervakningshem samt 9 § första stycket av Kungl. Maj :ts stadga den 22 juni 1945 om barnavårdsanstalter. Frågan om den psykiatriskt skolade läkarens anknytning till utredningshemmet samt om hans arbetsuppgifter har behandlats i det föregående. Här må endast tilläggas, att såvitt möjligt bör anlitas en ungdomspsykiater, som av socialstyrelsen befunnits lämplig för uppdraget. Jämväl den fasta personalen bör vara skickad för observation av de intagna eller förvarade underåriga samt för att bereda dem lämplig behandling. Härigenom underlättas den specialutredning, som i regel torde krävas (jfr ovan s. 71—72), och förberedes i viss mån de underårigas fortsatta behandling i ungdomsvårdsskolor eller andra anstalter för vård och fostran, deras anpassning i fosterhem o. s. v. Men kommittén har ansett dylik förberedelse icke kunna uppställas såsom ett självständigt syfte med behandlingen i utredningshem. Icke heller har kommittén ansett det erforderligt att särskilt betona behovet av sysselsättningsmöjligheter eller nödvändigheten att utnyttja dem. I flertalet fall torde de underårigas tid bli så väl tagen i anspråk för utredningar och undersökningar, att något sysselsättningsproblem ej uppstår. Men självfallet kommer en del underåriga att kvarhållas i utredningshem enbart i väntan på annan placering eller i avbidan å senare utredning eller

117 undersökning, avseende dem själva, slutförande av utredning beträffande medbrottsling eller dylikt. I fråga om dessa är sysselsättningen utan tvivel av största vikt för befrämjande av trivsel och möjliggörande av gynnsam påverkan, varigenom också det nyssberörda intresset av förberedelse för senare placering tillgodoses och rymningsbenägenheten motverkas. 8 §. Bestämmelserna i första stycket har avseende å såväl de byggnadstekniska anordningarna, inbegripet eventuellt stängsel eller jämförligt rymningshinder, som ock utrustningen med personal och dennas utnyttjande. De hindrande anordningarna och personalutrustningen är komponenter i ett säkerhets- och isoleringssystem, som tillsammantaget skall motsvara de i lagen uppställda kraven; förstärkning av den ena komponenten kan medge försvagning av den andra. Kommittén har i det föregående betonat vikten av dessa krav samt framfört vissa synpunkter på lämpliga yttre anordningar och på kompetent personal. När det gäller underårig, som är intagen jämlikt domstols beslut eller förvaras såsom anhållen, torde det vara ofrånkomligt, att vederbörande åklagare eller annan undersökningsledare måste äga förordna, att den underårige skall å utredningshemmet isoleras helt eller ock hållas effektivt skild från viss annan intagen eller förvarad eller från förbindelse med yttervärlden. Jfr RB 24: 11 samt strafflagberedningens utkast till lag om övervakningshem 6 §. Dylikt förordnande får naturligtvis ej ges större omfottning eller längre giltighet än nödigt är. 9 §. Att tillsynen över utredningshemmen skall utövas av socialstyrelsen torde vara självfallet, även om hemmen ej skulle anknytas till ungdomsvårdsskolorna. Någon ytterligare tillsynsmyndighet med allmän eller mera begränsad uppgift synes ej vara erforderlig. Styrelsen kan givetvis förväntas bereda sig tillgång till andra centrala styrelsers ävensom andra myndigheters sakkunskap och erfarenhet, då detta kan vara av värde vid befattningen med utredningshemmens angelägenheter. 10 §. Av vad beträffande 2 och 7—8 §§ samt i avsnitt IX—XI anförts framgår, att utredningshems ledning får tämligen begränsade uppgifter i fråga om de intagna eller förvarade. Vad som skall företagas med olika underåriga blir i väsentlig mån antingen direkt bestämt av myndighet, som beslutit intagningen eller begärt förvaringen, eller ock omedelbart betingat av erforderliga undersökningar eller utredningar m. m. I fråga om permission blir, jämlikt 2 § denna lag jämförd med strafflagens promulga-

118 tionsförordning 19 § 28 punkten, länsstyrelsen bestämmande. De avgöranden angående de underåriga, som för hemmets ledning återstår att träffa efter någorlunda fritt bedömande, torde i och för sig kunna anförtros åt en föreståndare. Vad angår själva anstaltens drift och underhåll, personalfrågor och dylikt torde ej heller något större verksamhetsområde erbjuda sig för den lokala ledningen. Trots nu framhållna synpunkter anser barnavårdskommittén ändock, att varje utredningshem bör ha en styrelse, i vilken bör finnas ett starkt lekmannainslag. Det torde vara väl befogat och överensstämmande med vedertagen uppfattning, att till anstalter, där personer tvångsvis intages och förvaras, bör anknytas ett sålunda sammansatt organ såsom styrelse med ansvar för verksamheten eller såsom nämnd med rådgivande och kontrollerande funktion, eventuellt utökad med viss bestämmanderätt. Ett dylikt organ är ägnat att stärka allmänhetens förtroende för anstalten och de i anstalten intagnas känsla av trygghet. Om ledamöter i nämnden eller styrelsen väljes så att bygden, där anstalten ligger, blir representerad, kan därigenom vinnas ökad förståelse i bygden för anstalten och dess verksamhet samt möjlighet till ett värdefullt samarbete. Det har också visat sig, att en lokal styrelse utgör ett önskvärt och uppskattat stöd åt föreståndaren. Livet och verksamheten i en anstalt, särskilt en sluten sådan, bjuder på åtskilliga problem och besvärligheter, vilka kan vara svåra för en föreståndare att reda ut men som lättare bemästras efter samråd inom en krets av intresserade och ansvarskännande personer med olika erfarenheter och utgångspunkter. I varje anstalt behövs också att en viss rutin, ett sätt att i allmänhet gå tillväga samt en viss praxis beträffande avgörandet av ständigt återkommande ärenden, utbildas, och detta sker med fördel under samråd med eller ledning av lokal nämnd eller styrelse. I detta sammanhang är det påkallat att särskilt uppmärksamma frågan, hur man bör disponera ett utredningshems platser vid platsbrist. En organisation av utredningshem av den omfattning barnavårdskommittén föreslagit torde, såsom berörts i det föregående, antagligen icke komma att på långt när motsvara behovet — med reservation kanske för den tid, under vilken utredningshem i enlighet med förslaget kan komma att drivas innan ännu möjlighet till intagning ställts till barnavårdsorganens förfogande. Även om organisationen efterhand utbyggs kommer, med hänsyn till de stora växlingarna i platsbehovet och organisationens nödvändiga anpassning efter mera normal beläggning, platsbrist utan tvivel att ofta nog göra sig märkbar. Det kan därför ifrågasättas, om icke en regel om turordning för underårigas mottagande å utredningshem är erforderlig. Kommittén har övervägt möjligheten att för mottagande å utrednings-

119 hem vid platsbrist indela de olika intagnings- och förvaringskategoriema i oiika angelägenhetsgrader, varvid även blivande intagning genom barnavårdsorgans beslut beaktats. Kommittén har emellertid funnit det knappast genomförbart och i vart fall ej lämpligt att föreskriva bestämt företräde för viss kategori eller att ange omständigheter, som bör ge företräde i särskilda fall. Kommittén har stannat vid den meningen, att tidpunkten, då plats begäres i anledning av meddelat eller ifrågasatt beslut om intagning, anhållande etc. bör vara avgörande. E n sådan regel bör dock ej gälla utan undantag och ej heller tillämpas alltför stelt. Inom alla de kategorier av underåriga, som må intagas eller förvaras å utredningshem, finns fall av olika angelägenhetsgrad, och hänsyn till fall, där underårigs mottagande är högst angeläget, bör kunna föranleda frångående av den normala turordningen, där så kan ske utan avsevärd olägenhet. Regelmässigt bör sådant undantag ej kunna göras annorledes än i samförstånd med alla berörda myndigheter. Utredningshems ledning bör dock, även om samförstånd ej kan nås, äga att frångå turordningen, om sådant betingas av mycket starka skäl. I tveksamma fall bör samråd med tillsynsmyndigheten sökas. Under inga omständigheter bör löfte om plats, som givits utan villkor eller reservation, kunna återtagas annorledes än i samförstånd med den som fått utfästelsen. De anhållna underåriga intar när det gäller platskonkurrensen en viss särställning. För dem står vid sidan av utredningshemmen annan placering till buds, som bland annat med hänsyn till anhållandets kortvarighet och den oftast intensiva utredningen i allmänhet icke kan anses lika menlig som förvaringen av häktade. De anhållna måste också, även om plats å utredningshem finns, i stor utsträckning förvaras annorstädes med hänsyn till utredningens krav. Över huvud taget torde förvaring i utredningshem icke bli så att säga en normalplacering för anhållna underåriga inom de kategorier, som avses skola kunna mottagas å utredningshem (jfr utkastet till ändringar i RB). Med hänsyn härtill syns det rimligt att, när det gäller anhållnas förvaring, utredningshems ledning och anhållningsmyndigheten enas om att tillämpa turordningen med modifikation, så att mera angelägna intagningsbehov kan tillgodoses. I sådant syfte bör anhållen även k u n n a förflyttas från utredningshem till annat förvar. Kommittén har icke ansett lämpligt att i förslaget till lag om utredningshem inrycka någon regel om turordning för disposition av plats vid utredningshem eller andra regler för förfarandet vid platsbrist. De författningsbestämmelser, som k a n finnas erforderliga för vinnande av en önskvärd ordning i berörda hänseende, torde lämpligen meddelas i form av tillämpningsföreskrifter, anknutna till lagen.

120 Utredningshems styrelse har att tillse, att den ordning för disponerandet av hemmets platser, som kan komma att föreskrivas i författningsväg eller annorledes, behörigen iakttages. Lämnas hemmets ledning viss frihet i fråga om dispositionen, måste denna handhavas i enlighet med väl övertänkta grunder samt med konsekvens. En väsentlig uppgift för styrelsen är att verka för att i utredningshem mottagna icke i vidare mån eller längre än nödigt blir berövade sin frihet. I anledning härav bör styrelsen, därest enligt dess mening anhållningsmyndighet med stöd av 8 § andra stycket utan tillräckliga skäl begär vidtagande eller vidhållande av isoleringsåtgärd, med tjänliga medel söka vinna ändring. Men särskilt bör styrelsen ägna uppmärksamhet åt frågan, huruvida beträffande någon intagen eller förvarad underårig sådana förändrade förhållanden inträtt, som bör föranleda omprövning av frågan om frihetsberövandets bestånd. Om så finnes vara fallet, bör det vara styrelsens plikt att göra därav föranledd framställning till vederbörande domstol eller anhållningsmyndighet. Detta har funnits böra fastslås i andra stycket av 10 §. Styrelsen torde böra — liksom styrelse för ungdomsvårdsskola — utses av Konungen, som även torde fastställa grunder för styrelsens sammansättning samt giva föreskrifter rörande styrelsens arbetssätt och arbetsuppgifter. Inrättas utredningshem i anslutning till ungdomsvårdsskola, bör skolans styrelse också vara styrelse för utredningshemmet. 11 §. Beträffande skälen för detta stadgande må hänvisas till vad i avsnitt IX anförts (s. 77 och 85). Lagen om ändring i rättegångsbalken Då såsom barnavårdskommittén funnit lämpligast förutsättningarna för intagning i utredningshem av underårig, som är misstänkt eller lagförd för brott, bestämmes i en särskild lag och då intagningen ej konstrueras som en form av övervakning, som avses i RB 24: 3, måste i RB göras hänvisning till den särskilda lagen samt angivas om och när häktning skall, bör eller må ersättas av intagning i utredningshem. Utkast till stadganden härom, avsedda att införas i 24 kap. RB, har samlats i en föreslagen ny paragraf, betecknad 3 a §, samt i förslag till ett andra stycke av 19 §. Såsom i motiven till 1 § lagen om utredningshem berörts har kommittén övervägt frågan om behov och lämplighet av att reglera relationen mellan anordnande av övervakning, som avses i RB 24: 3, å ena, samt intagning i utredningshem, å andra sidan, men stannat vid att icke avgränsa dessa åtgärders användningsområden i förhållande till varandra. 3 a § ställes förty vid sidan av 3 § i 24 kap. RB utan sammanjämkning.

121 Beträffande underåriga anhållna har kommittén ansett, att erforderlig bestämmelse om utredningshemmens önskvärda utnyttjande för vissa sådana anhållna innebär ett undantag från vad i allmänhet gäller angående anhållna personers förvaring och därför får anses höra hemma i RB, där bestämmelsen synts k u n n a lämpligast knytas till 24 kap. 11 §. 3 a § samt 19 § andra stycket. Intagning i utredningshem kan icke för någon kategori av underåriga utesluta möjlighet till häktning. Redan det förut i annat sammanhang berörda, antagliga förhållandet, att utredningshemmen understundom kommer att ej räcka till och ibland kan befinnas icke möjliga att anlita med hänsyn till avstånd till utredningsorten, nödvändiggör att häktningsmöjligheten får stå som reserv. Det torde ej heller böra hållas för uteslutet att en säkrare förvaring än vad utredningshemmen — eller det eller de i en viss situation användbara bland hemmen — kan erbjuda, någon gång befinns vara av nöden. I sådant fall måste domstolen ha en viss frihet att förordna om häktning av underårig, som må intagas i utredningshem fastän plats å sådant hem står till buds. I sådana undantagsfall, slutligen, där det befinns ofrånkomligt att döma underårig, som ej fyllt aderton år, ovillkorligt till frihetsstraff eller ock till förvaring, bör — om berörda utgång av målet är given eller att bestämt räkna med då frågan om processuellt frihetsberövande uppkommer — häktning väljas i stället för intagning i utredningshem. Intagning i utredningshem skulle i sådant fall innebära ett opåkallat anlitande av de fåtaliga placeringsmöjligheterna till nackdel för obestridliga intagningsbehov, ofta nog kanske också, med hänsyn till den misstänktes svårhanterlighet och grava asocialitet, en svår belastning för utredningshemmets arbete. Av 3 a § torde framgå, att det förhållandet att underårig intagits i utredningshem ej hindrar att han häktas, om sådant läge inträder i vilket häktning skolat väljas i stället för intagning i utredningshem. Lika litet bör emellertid det förhållandet, att häktning valts, få hindra övergång till intagning i utredningshem, när omständigheterna medger en sådan förändring. Utredningshemmen får ej skjutas åt sidan. Om t. ex. det förhållandet inträffar att underårig, som häktats, enär plats å utredningshem då ej fanns att tillgå eller av säkerhetsskäl ansågs ej kunna anlitas, efterhand kan överföras till den lämpligare placeringen i utredningshem, bör skyldighet därtill föreligga. Bestämmelse av sådan innebörd har utformats såsom ett tillägg till 19 §. 11 § andra stycket. Vad angår anhållande är det, såsom i det föregående berörts, uppenbarligen ofrånkomligt, att anhållningsmyndigheten bibehålles vid sin be-

122 fogenhet att för kort tid ta i förvar — anhålla — för brott misstänkt underårig, då häktningsskäl föreligger beträffande honom eller villkoren i RB 24: 5 andra stycket är uppfyllda, vilket sistnämnda innebär, att det skall vara av synnerlig vikt att, trots avsaknad av fulla häktningsskäl, den misstänkte tages i förvar i avbidan på ytterligare utredning. Det torde ej kunna närmare regleras, var anhållen underårig i allmänhet må förvaras. Anlitande av utredningshem för ändamålet är i inånga fall uteslutet redan med hänsyn till utredningsarbetets krav. Men utredningshemmens platser skulle ej heller förslå långt för de underåriga anhållna, som utan hinder för utredningen skulle k u n n a intagas där. Det måste emellertid vara i princip lämpligt, att underårig, som kan antas senare bli intagen i utredningshem eller i vart fall icke häktad, såsom anhållen förvaras i utredningshem, om det är möjligt. Anhållningsmyndighet bör därför i lag berättigas och anmodas att utnyttja utredningshem för förvaring av sådan anhållen underårig, som nyss sagts, om plats finns och kan utnyttjas utan avsevärt hinder för utredningen eller annan betydande olägenhet. Det på denna tankegång grundade, föreslagna tillägget till RB 24: 11 ansluter sig i fråga om villkoren till 3 a §. Med denna avfattning torde förvaring i utredningshem blott kunna anlitas vid fulla skäl till häktning, icke i fall som avses i RB 24: 5 andra stycket. Denna begränsning syns ej blott rimlig med hänsyn till utredningshemmens ytterst begränsade förmåga att motta anhållna för förvaring utan även sakligt välbefogad, enär förvaring å utredningshem ju främst är påkallad för sådana anhållna, beträffande vilka ett fortsatt processuellt frihetsberövande är mest antagligt. Särskilt yttrande a v l e d a m o t e n Ewerlöf m e d a v experten Bolin.

instämmande

Vad angår frågan om huvudmannaskapet för utredningshemmen har jag icke kunnat ansluta mig till den mening kommittén framlagt i betänkandet. I likhet med övriga ledamöter anser jag, att valet står mellan staten, å ena sidan, samt landstingskommunerna och de städer, som ej tillhör landstingskommun, å andra sidan. Skälen för och emot vartdera av dessa alternativ har ingående avhandlats i betänkandet, och de anförda argumenten för statsalternativet saknar ingalunda tyngd. Jag anser emellertid, att övervägande skäl talar för att det anförtros åt landstingen och nämnda städer att med statsbidrag inrätta och driva erforderliga utredningshem. Uppgiften kommer enligt min övertygelse att bäst lösas på det sättet, och detta har för mig varit avgörande. Utredningshemmen skall i första hand vara en förstärkning av barnavårdsnämndernas resurser och ge nämnderna möjligheter till kvalificerade

123 utredningar. Den psykiska barna- och ungdomsvården har i princip de personella resurserna för att i samarbete med barnavårdsnämnderna verkställa dylika utredningar men saknar lämpliga anstalter för att på ett betryggande sätt omhänderta ifrågavarande ungdomar. Inom medicinalstyrelsen pågår för närvarande en utredning angående särskilda behandlingsavdelningar knutna till den psykiska barna- och ungdomsvården. Det synes mig då följdriktigt att också utredningshemmen organisatoriskt anslutes till den psykiska barna- och ungdomsvården så mycket mer som endast en del av de ungdomar som passerar utredningshemmen kommer att hänvisas till vård på ungdomsvårdsskola. Däremot finner jag det tveksamt, huruvida det sätt, varigenom staten enligt kommitténs mening skall tillgodose behovet av särskilda utredningshem —• nämligen genom inrättande av anstalter, anknutna till vissa ungdomsvårdsskolor — innebär en i allo lämplig lösning. En del av de ungdomsvårdsskolor, till vilka utredningshem skulle anknytas, synes på grund av sin belägenhet mindre väl lämpade för ändamålet. Detta gäller, bland de ungdomsvårdsskolor som enligt kommitténs förslag skall i första hand komma i fråga, yrkesskolan Morängen. I fråga om statsbidrag, som bör utgå för inrättande och drivande av utredningshem därest landstingsalternativet väljes, samt lösningen av de problem i övrigt, som är förbundna med samma alternativ, biträder jag den uppfattning, varåt betänkandet ger uttryck. Jag vill särskilt betona, att jag självfallet utgår från att landstingskommuner och städer, som ej tillhör landstingskommun, på sätt berörts i betänkandet (s. 82) samverkar för att fullgöra en dem ålagd förpliktelse att inrätta och driva utredningshem.

124 Bilaga

1.

Anta! övervakade enligt R B 2 4 : 3 i samtliga åldersgrupper (av båda k ö n e n ) Inom parentes anges antalet övervakade under 18 år. Län

År 1950

År 1951

Stockholms stad Stockholms 1 Uppsala 1 Södermanlands 1 Östergötlands 1 Jönköpings 1 Kronobergs.1 Kalmar 1 Gotlandsl Blekinge 1 Kristianstads 1 Malmöhus 1 Hallands 1 Gbg o. Bohus 1 Älvsborgs 1 Skaraborgs 1 Värmlands 1 Örebro 1 Västmanlands 1 Kopparbergs 1 Gävleborgs 1 Västernorrl. 1 Jämtlands 1 Västerbottens 1 Norrbottens 1

6 (1) 3 (0) 0 1 (0) 0 0 0 0 0 2(1) 0 1 (0) 1 (1) 0 0 1 (0) 0 1(1) 1 (0) 0 0 0 0 0 0

4 (1) 0 0 1 (1) 5 (4) 0 0 0 0 2(0) 0 0 0 0 1 (1) 0 6 (5) 2(1) 0 0 1 (1) 0 0 0 0

År

8 (3) 0 0 1 (0) 0 0 1(1) 1 (0) 0 0 0 1 (1) 2 (1) 2(0) 0 0 1 (0) 0 3 (3) 0 0 0 0 0 0

1952 Totalsumma

17(4)

22(14)

20(9)

125 Antal häktade u n d e r

Bilaga

2.

år ( a v båda k ö n e n )

Län

År 1950

År 1951

År 1952

År 1953

Stockholms stad Stockholms 1 Uppsala 1 Södermanlands 1 Östergötlands 1 Jönköpings 1 Kronabergs 1 Kalmar 1 Gotlands 1 Blekinge 1 Kristianstads 1 Malmöhus 1 Hallands 1 Gibg o. Bohus 1 Älvsborgs 1 Skaraborgs 1 Värmlands 1 Örebro 1 Västmanlands 1 Kopparbergs 1 Gävleborgs 1 Västernorrl. 1 Jämtlands 1 Västerbottens 1 Norrbottens 1

19 1 1 2 2 4 13 0 0 2 3 16 4 17 1 3 2 1 1 1 7 0 0 0 4 104

25 1 0 2 4 3 0 0 0 1 2 8 3 18 1 1 3 2 1 1 6 0 0 0 8 90

21 4 5 2 2 6 0 1 0 0 1 14 10 14 1 2 6 0 2 2 1 0 0 4 2 100

35 3 0 4 5 11 0 0 2 2 0 16 9 8 11 0 5 1 0 0 7 1 0 0 0 120

Totalsumma

126 Bilaga

3.

Antal anhållna under aderton år (av båda k ö n e n ) Län Stockholms stad Stockholms 1 Uppsala 1 Södermanlands 1 Östergötlands 1 Jönköpings 1 Kronobergs 1 Kalmar 1 Gotlands 1 Blekinge 1 Kristianstads 1 Malmöhus 1 Hallands 1 Gbg o. Bohus 1 Älvsborgs 1 Skaraborgs 1 Värmlands 1 Örebro 1 Västmanlands 1 Kopparbergs 1 Gävleborgs 1 Västernorrl. 1 Jämtlands 1 Västerbottens 1 Norrbottens 1 Totalsumma

År

År 1950

År 1951

År 1952

56 19 7 6 21 10 23 0 0 13 6 70 17 105 3 37 5 10 6 14 34 4 4 2 20 492

119 18 9 9 29 11 2 2 1 3 11 73 22 151 8 20 9 21 3 27 15 4 6 4 31

119 48 21 6 24 17 1 4 1 8 8 75 20 138 8 28 13 15 13 27 19 0 11 12 18 654

77 32 14 14 26 19 5 3 4 12 4 106 24 92 26 12 12 15 20 16 27 6 3 3 5 577

608i

1 Publicerade totalantalet för hela landet 609. Avvikelsen beror på att ett av tullåklagare redovisat anhållande icke ingår i delsummorna (länssiffrorna).

Statens offentliga utredningar 1955 Systematisk förteckning (Siffrorna inom klämmer beteckna utredningarnas nummer i den kronologiska förteckningen.) Allmän lagstiftning. Rättsskipning. Fångvård. Vidlyftiga rättegångar. [10] Sekretessen vid förundersökning i brottmål. [17] Ny bagerilag. Arbetstidsutredningens betänkande. 6. [24]

Fast egendom. Jordbruk med binäringar. Lag om jordbrukskasserörelsen m. m. [1] Prissättningen på jordbruksprodukter. Bilaga 1. [5] Det mindre jordbrukets möjligheter att uppnå bättre lönsamhet. [7] Flygfotogrammetrisk verksamhet. [2G]

Statsförfattning. Allmän statsförvaltning. Administrativt rättsskydd. [19] Tjänstebostäder. [30]

Vattenvägen. Skogsbruk. Bergsbruk. Vattenvården. [6] Frågan om statsinlösen av stamaktierna i LKAB. [9] Industri.

Kommunalförvaltning.

Statens och kommunernas

finansväsen.

Politi.

Handel och sjöfart. Stöd åt den mindre och medelstora skeppsfarten. [2] Kommunikationsväsen. Elkraftutredningens redogörelse nr 2:20—21. Detaljdistributörerna samt deras råkraftkostnader och priser vid distribution av elektrisk kraft. Kopparbergs och Gävleborgs län. [15] 22—24. Västernorrlands, Jämtlands och Västerbottens län. [22] Busslinjeutredningen. 2. Betänkande rörande översyn av vissa bestämmelser i 1940 års förordning angående yrkesmässig automobiltrafik m. m. jämte förslag till lag angående företag, som driva yrkesmässig trafik med omnibus. [23] Bank-, kredit- och penningväsen.

Nationalekonomi ock socialpolitik. Bostadskollektiva kommittén. 3. Tvätt. [8] 4. Samlingslokaler. [28] Penningvärdeundersökningen. 1. Utlandstransaktionerna och den svenska ekonomin. [13] 2. Finanspolitikens ekonomiska teori. [25] Pris och prestation i handeln. [16] Förslag till ny förordning om erkända arbetslöshetskassor m. m. [27] Samhället och barnfamiljerna. [29] Arbetskraftsbehovet inom offentlig verksamhet. [34] Hyresregleringskommitténs betänkande. 4. Hyresregleringens avveckling m. m. [35] Utredningshem. [37]

Hälso- och sjukvård. Statens sjukhusutredning av år 1943. 8. Rationalisering av sjukhusdriften. [12] Undersökningar rörande små avloppsreningsanläggningar. [18] Allmänt näringsväsen.

Försäkringsväsen. Allmän pensionsförsäkring. [32] Kyrkoväsen. Undervisningsväsen. Andlig odling i övrigt. Psykologisk utbildning och forskning. [11] Handelsutbildningskommitténs betänkande och förslag. 2. Yrkesskolornas handelsundervisning m. m. [14] Det döva barnets språk- och falutveckling. [20] Tekniska skolutbildningen. [21] Skolväsendets lokala och regionala ledning samt lärartillsättningen. [31] Lag angående jordfästning och gravsättning m. ni. [36] Försvarsväsen. Utrikes ärenden. Internationell rätt. Nordiska parlamentariska kommittén. 9 och 10. Nordiska post- och teletaxor. [3 o. 4] 11. Nordiska vägtrafikbestämmelser m. m. [33]

Stblm 195."). K. L. Beckmans Boktr.