Församlingslag för Stockholm betänkande

National Library of Sweden

Denna bok digitaliserades på Kungl. biblioteket år 2012

STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1957:45 Ecklesiastikdepartementet

SOU

FÖRSAMLINGSLAG FÖR STOCKHOLM BETÄNKANDE AVGIVET AV FÖRSAMLINGSSTYRELSEKOMMITTÉN

Stockholm

Statens offentliga utredningar 1957 Kronologisk

förteckning

1. N o r d i s k t s a n a r b e t e i n o m n ä r i n g s f o r s k n i n g e n . S t a t s r å d e t s t r y c k e r i , Helsingfors. 28 s. H . 2. J O o c h k o n m u n e r n a . K i h l s t r ö m . 80 s. J u . 3. F u l l f ö l j d s t n g r ä n s n i n g i s k a t t e m å l . I d u n . 146 s. F i . 4. Oljelagring K i h l s t r ö m . 117 s. H. 5. K r i g s s k a d a å e g e n d o m . I d u n . 188 s. H . 6. S t a t e n s inrtituts f ö r f o l k h ä l s a n a r b e t s u p p g i f t e r o c h organi;ation. V i c t o r P e t t e r s o n . 191 s. I. 7. F ö r b ä t t r a d p e n s i o n e r i n g . I d u n . 260 s. S. 8. J o r d b r u k s f ö r s t ä r k a n d e m e d skog. K i h l s t r ö m . 416 s. J o . 9. ö r l o g s v a r v t n s o r g a n i s a t i o n m . m . V i c t o r P e t t e r s o n . 320 3. F ö . 10. B a l a n s e r a d e x p a n s i o n . Bilagor. M a r c u s . 197 s. F i . 11. F o r d r i n g s p e s k r i p t i o n m . m . I d u n . 198 s. J u . 12. S t o m m a t e r a l f r å n j o r d - o c h s t e n i n d u s t r i n . I d u n . 234 s. S. 13. D e n statligt i n d i r e k t a b e s k a t t n i n g e n . K i h l s t r ö m . 423 s. F L 14. B e r o e n d e i p p d r a g s t a g a r e . B e c k m a n . 139 s. S. 15. F ö r s a m l i n g l a g . I d u n . 413 s. E. 16. R e m i s s y t t n n d e n ö v e r a l l m ä n n a p e n s i o n s b e r e d ningens beänkande o m förbättrad pensionering. I d u n . 424 s S. 17. M a r k v å r d ich e r o s i o n s s k y d d . I d u n . 82 s. J o . 18. T r a f i k s ä k e h e t . 2. I d u n . 493 s. K. 19. B i s k o p s v a l G u m m e s s o n . 129 s. E . 20. U t r e d n i n g m e d förslag till n y v e t e r i n ä r t a x a m . m . S t a e n s R e p r o d u k t i o n s a n s t a l t . 80 s. J o . 21. F ö r e n k l a d j y g g n a d s l a g s t i f t n i n g . K i h l s t r ö m . 292 s.

K.

22. R e m i s s y t t n n d e n . — B a l a n s e r a d e x p a n s i o n . M a r c u s . 331 s. PL 23. K a n s l i s t e r i a d m i n i s t r a t i v t j ä n s t . Kihlström. 128 s. C. 24. D e n a k a d e n i s k a u n d e r v i s n i n g e n . F o r s k a r r e k r y t e r i n g e n , l a e g g s t r ö m . 223 s. E. 25. Statliga tetongbestämmelser. D e l 2 a. I d u n . 23 s. K . 26. S t a t l i g a företagsformer. 4. S t a t e n s v a t t e n f a l l s v e r k . I d u n 159 s. F i . 27. Ä r k e b i s k o p v a l . Biskopsvalkommitténs betänk a n d e . Del 2. G u m m e s s o n . 47 s. E . 28. L ä r a r u t b i l o i i n g e n p å d e t h u s l i g a o m r å d e t . I d u n . 304 s. E . 29. M ö n s t r i n g o c h r e g i s t r e r i n g a v sjöfolk. I d u n . 310 s. H . 30. S t r ö ä n g a r . K i h l s t r ö m . 156 s. J o . 31. B o s t ä d e r :ör å l d r i n g a r o c h i n v a l i d e r . I d u n . 117 s. S. 32. S t a t e n s skigsskolor. I d u n . 111 s. J o . 33. A l l m ä n f a n i l j e r å d g i v n i n g . K i h l s t r ö m . 220 s. S. 34. S t a d s - och h ä r a d s f ä n g e l s e r . I d u n . 32 s. J u . 35. U t b i l d n i n g a v l ä r a r e i m a n l i g slöjd. K i h l s t r ö m . 180 s. E . 36. T r a f i k f ö r s i k r i n g . K i h l s t r ö m . 185 s. J u . 37. N o r d i s k t s k o n o m i s k t s a m a r b e t e . A l l m ä n d e l . B e c k m a n . 37 s. H . 38. Offentlig n r e v i s n i n g a v d j u r . K i h l s t r ö m . 176 s. Ju. 39. S j ö m a n s s k i t t . I d u n . 152 s. F i . 40. P s y k i s k ba*na- o c h u n g d o m s v å r d . I d u n . 197. s. I. 41. I d r o t t e n oth s a m h ä l l e t . I d u n . 259 s. H . 42. L o n e - o c h s k a t t e g r u p p e r i n g a r n a . I d u n . 96 s. C. 43. I n d r a g n i n g a v o f ö r t j ä n t j o r d v ä r d e s t e g r i n g . I d u n . 611 s. J u . 44. F ö r e n k l a d b o s t a d s l å n g i v n i n g . I d u n . 167 s. S. 45. Församlinjslag f ö r S t o c k h o l m . I d u n . 101 s. E. A n m . O m s ä r k i l d t r y c k o r t ej a n g i v e s , ä r t r y c k o r t e n S t o c k h o l m . B o k s t ä v e r n a m e d fetstil u t g ö r a b e g y n n e l s e b o k s t ä v e n a till d e t d e p a r t e m e n t , u n d e r v i l k e t u t r e d n i n g e n avgivits, t. e x . E . = e c k l e s i a s t i k d e p a r t e mentet, Jo. = jordbruksdepartementet.

STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1957:45 Ecklesiastikdepartementet

FÖRSAMLINGSLAG FÖR STOCKHOLM

Betänkande avgivet av församlingsstyrelsekommittén

I D U N S TRYCKERIAKTIEBOLAG ESSELTE AB STOCKHOLM 1957

Innehåll

Skrivelse till chefen för Kungl. ecklesiastikdepartementet

5 Förslag till församlingslag för Stockholm

7 Kap. 1. Inledning

34 Kap. 2. Huvudlinjer i lagförslaget Församlings kompetens Det beslutande organet i församling Kyrkofullmäktiges arbetsformer Kyrkoråd och övriga nämnder i församling För kyrkofullmäktige samt kyrkoråd och övriga nämnder gemensamma frågor Församlingens drätsel Underställning och besvär Formerna för handläggning av gemensamma angelägenheter Samfällighetens organisation Arkivvården

38 38 39 40 40 42 42 44 44 46 50

Kap. 3. Församlingarnas befattning med folkskoleväsendet Stadsfullmäktiges framställning ang. upphävande av bestämmelserna om skolråd Kommittén

51 52 57

Kap. 4. Samfällighetens kompetens Anslagsbefogenheter Gällande bestämmelser och deras tillkomst Kommittén Regleringen av befattningshavares anställningsvillkor Församlingsdelegerades framställning om lagändring ang. regleringen Kommittén

59 59 59 61 66 66 69

Kap. 5. Specialmotivering

till lagförslaget

Särskilda yttranden av herr Brolin av herr Kaijser av herr Victor

93 99 100

Bilaga Folkmängd och antal kyrkofullmäktige i Stockholmsförsamlingarna

Förkortningar

FFL KomL KomLSthlm LFS LFSthlm LKI SOU

Kommitténs förslag till församlingslag (SOU 1957:15) Kommunallagen den 18 december 1953 Kommunallagen för Stockholm den 1 mars 1957 Lagen den 6 juni 1930 om församlingsstyrelse Lagen den 6 juni 1930 om församlingsstyrelse i Stockholm Lagen den 13 juni 1919 om ordning och villkor för ändring i kommunal och ecklesiastik indelning Statens offentliga utredningar

Till Herr Statsrådet

och Chefen för Kungl.

Ecklesiastikdepartementet

Med stöd av Kungl. Maj :ts bemyndigande den 30 april 1953 tillkallade dåvarande statsrådet och chefen för ecklesiastikdepartementet den 12 j u n i samma år sju personer att i egenskap av sakkunniga verkställa översyn av gällande församlingsstyrelselagstiftning. De sakkunniga antog benämningen församlingsstyrelsekommittén. Sedan kommitténs sammansättning undergått viss ändring, har kommittén från den 7 november 1955 utgjorts av förre talmannen Anders Olsson, ordförande, kanslirådet Nils-Erik Brolin, hovrättsrådet Sven Ekblom, pol. mag. Erik Forslund, kontraktsprosten Carl Hoppe, sekreteraren i svenska landskommunernas förbund Fritz Kaijser och hovrättsrådet Jerker Victor. Som kommitténs sekreterare har från den 1 november 1954 tjänstgjort hovrättsrådet Torvald Hellquist. Kommittén har tidigare innevarande år avlämnat ett betänkande med förslag till för samling slag (SOU 1957:15), vari redovisats resultatet av översynen av församlingsstyrelselagstiftningen utom såvitt angår Stockholm. Sedan kommittén numera slutfört även översynen av sagda lagstiftning för huvudstaden, får kommittén härmed vördsamt överlämna sitt betänkande med förslag till församlingslag för Stockholm. Den nu föreslagna lagen är avsedd att ersätta lagen den 6 juni 1930 om församlingsstyrelse i Stockholm. Under det fortsatta utredningsarbetet har kommittén haft under övervägande följande från ecklesiastikdepartementet överlämnade handlingar: 1) en av Stockholms församlingsdelegerade till Kungl. Maj :t ingiven framställning den 4 september 1945 med förslag till ändrad lydelse av 4 § lagen om församlingsstyrelse i Stockholm, m. m.; 2) en av Stockholms stadsfullmäktige till Kungl. Maj :t ingiven framställning den 25 januari 1954 angående upphävande av sistnämnda lags bestämmelser om skolråd, m. m.

6 Av kommitténs arbete återstår nu endast att till efterrättelse av Kungl. Maj :ts beslut den 13 januari 1956 avge förslag om lämpligare tidpunkt för kyrkofullmäktigevalen. Undertecknade Brolin, Kaijser och Victor åberopar i vissa delar särskilda yttranden. Stockholm den 11 november 1957. Anders

Olsson

N.-E. Brolin

Sven Ekblom

Erik

Forslund

Carl Hoppe

Fritz Kaijser

Jerker

Victor

Torvald

Hellquist

Förslag till Församlingslag för Stockholm

1 kap. Allmänna bestämmelser

1 §• Denna lag gäller för territoriell församling i Stockholm. Vad i lagen stadgas skall i tillämpliga delar lända till efterrättelse jämväl för icke territoriell församling i Stockholm; dock må, om församlingen så beslutar, i stället följas den ordning, som förut varit övlig. 2 §.

Medlem av territoriell församling är envar, som är mantalsskriven inom församlingen, ävensom var och en, vilken, utan att vara mantalsskriven inom församlingen, därstädes är kyrkoskriven eller äger eller brukar fast egendom eller är taxerad till allmän kommunalskatt. Medlem av icke territoriell församling är envar, som är där kyrkoskriven. 3 §. 1 mom. Församling äger att själv vårda sina angelägenheter, där ej annat följer av denna lag eller särskild författning. Angående vissa församlingsangelägenheter är särskilt stadgat. . 2 mom. Med församlings angelägenheter avses frågor om a) anskaffande av kyrka, begravningsplats, församlingshus, tjänstebostäder och annan för kyrkligt ändamål avsedd egendom ävensom vård om och hushållning med sådan egendom; b) avlönande av befattningshavare och annan personal; c) åtgärder för tillgodoseende av kyrkobokföringens behov; d) särskilda åtgärder till främjande av gudstjänstlivet och den kyrkliga förkunnelsen i övrigt samt den kristna kärleksverksamheten och ungdomsvården; samt e) vad enligt särskilda författningar eljest ankommer på församlingen. Vad ovan sägs beträffande begravningsplats skall ej gälla i den mån Konungen för särskilt fall förordnat, att vården därom skall tillkomma den borgerliga kommunen.

8 4 §. 1 mom. Samtliga huvudstadens territoriella församlingar skola för vården om de angelägenheter, som nedan i denna paragraf sägs, utgöra en kyrklig samfällighet. 2 mom. Samfälligheten har att handlägga frågor om a) kontanta avlöningsförmåner, vilka enligt vad särskilt stadgas skola utgå till församlingarnas prästerskap och kyrkomusiker eller — i följd av församlings beslut om befattnings inrättande — erfordras för avlönande av övrig personal, anställd för annat ändamål än främjande av den kristna kärleksverksamheten och ungdomsvården; samt b) vård om och hushållning med församlingarna tillhörig, för bestridande av i a) omförmälda avlöningsförmåner avsedd egendom ävensom för dylikt ändamål eljest särskilt anvisat boställe. 3 mom. Samfälligheten äger att efter framställning av församling bevilja anslag till församlingen, motsvarande högst fyra femtedelar av kostnaden för anskaffande av och vård om kyrka, församlingshus, pastorsexpedition och tjänstebostäder samt vad därtill hör. 4 mom. Samfälligheten tillkommer att med bindande verkan jämväl för församlingarna genom kollektivavtal eller annorledes enhetligt reglera anställningsvillkoren för sådana hos församlingarna anställda, som i 2 mom. a) avses, dock endast i den utsträckning det ej ankommer på statlig myndighet att fastställa villkoren. På uppdrag av församling äger samfälligheten ock att på motsvarande sätt reglera anställningsvillkoren för andra i församlingens tjänst anställda. 5 §• 1 mom. Församlings beslutanderätt utövas av kyrkofullmäktige. Förvaltning och verkställighet tillkomma kyrkoråd och församlings övriga nämnder. 2 mom. Samfällighetens beslutanderätt utövas av församlingsdelegerade. Förvaltning och verkställighet för samfälligheten tillkomma beredningsoch ekonomiutskottet ävensom annan samfällighetens nämnd. 6 §•

Erfordras särskilda föreskrifter om tillämpning av denna lag med avseende å handläggning av ärenden, som äro gemensamma för två eller flera församlingar, meddelas sådana föreskrifter av Konungen. 2 kap. Om kyrkofullmäktige

7 §.

Kyrkofullmäktiges antal bestämmes i förhållande till folkmängden sålunda, att

9 församling med 10 000 invånare eller därunder utser 15—25; församling med över 10 000 till och med 20 000 invånare utser 20—30; församling med över 20 000 till och med 40 000 invånare utser 25—35; samt församling med över 40 000 invånare utser 30—40. Kyrkofullmäktige besluta, med iakttagande av vad nu är sagt, huru många fullmäktige skola utses för församlingen. Om beslutet skall överståthållarämbetet ofördröj ligen underrättas. Har beslut fattats om ändring av kyrkofullmäktiges antal, skall församlingen ändock intill utgången av det år, då allmänna fullmäktigval nästa gång skola förrättas, företrädas av fullmäktige till det antal, som tidigare blivit bestämt. Om bestämmande av kyrkofullmäktiges antal, då beslut därom påkallas av ändring i ecklesiastik indelning, är särskilt stadgat. 8 §•

Rösträtt vid val av kyrkofullmäktige tillkommer envar inom församlingen mantalsskriven svensk medborgare, som är medlem av svenska kyrkan och som senast under nästföregående kalenderår uppnått tjuguett års ålder och ej är omyndig. Varje röstberättigad äger en röst. Den som är medlem av icke territoriell församling äger ej rösträtt vid val av kyrkofullmäktige i annan församling. Om upprättande av röstlängd och om röstlängdens bindande verkan stadgas i kommunala vallagen. 9 §. Kyrkofullmäktige väljas bland de röstberättigade, som äro boende inom församlingen och uppnått tjugutre års ålder. Den som är omyndig eller i konkurstillstånd kan ej väljas till fullmäktig. Överståthållaren och underståthållaren samt kanslidirektörerna och skattedirektören vid överståthållarämbetet ävensom biskopen i Stockholms stift må icke utses till kyrkofullmäktige. Kommer kyrkofullmäktig efter valet i den ställning, att h a n ej längre är valbar, frånträder han omedelbart sitt uppdrag. Den som uppnått sextio års ålder må avsäga sig uppdrag att vara kyrkofullmäktig. Eljest må ej någon avsäga sig sådant uppdrag med mindre han uppgiver hinder, vilket godkännes av fullmäktige. 10 §. Kyrkofullmäktige väljas för fyra år, räknade från och med den 1 januari året näst efter det, då valet skett. Samma år allmänna val av kyrkofullmäktige ägt rum skola de nyvalda fullmäktige, efter vad i denna lag sägs, sammanträda för att förrätta val

10 av församlingsdelegerade. Kungörelse om detta sammanträde utfärdas av den för sistnämnda år utsedde ordföranden, vilken jämväl har att föra ordet vid sammanträdet. Om val av kyrkofullmäktige i anledning av ändring i ecklesiastik indelning är särskilt stadgat. 11 §• För val av kyrkofullmäktige må församling, där mera än trettio fullmäktige skola väljas, indelas i valkretsar. Valbarhet är ej inskränkt inom valkrets. Vid valkretsindelning iakttages, att varje krets kommer att utse minst tio, högst tjugu kyrkofullmäktige efter den beräkningsgrund, att i allmänhet inom varje krets en fullmäktig utses för varje befolkningstal motsvarande det som erhålles, då församlingens folkmängd delas med antalet fullmäktige för hela församlingen; att varje valkrets skall kunna omslutas med en sammanhängande gränslinje; samt att antalet fullmäktige för hela församlingen, i den mån det utan olägenhet kan ske, fördelas lika på de särskilda valkretsarna. Om indelning i valkretsar jämte antalet kyrkofullmäktige för varje valkrets äga, efter därom av kyrkorådet uppgjort förslag, fullmäktige göra framställning hos överståthållarämbetet. Utan föregående framställning må överståthållarämbetet förordna om sådan indelning, sedan tillfälle beretts fullmäktige att avgiva yttrande i ärendet. Beslut om indelning i valkretsar skall meddelas senast två månader före ingången av det kalenderår, under vilket beslutet skall träda i tillämpning. 12 §. Om valdistrikt och valdag samt vals kungörande, förrättande och avslutande, så ock om förfarandet, när kyrkofullmäktig avgår före den bestämda tjänstgöringstidens utgång, stadgas i kommunala vallagen; dock att annat än allmänt val skall äga rum å sön- eller helgdag, som bestämmes av överståthållarämbetet, samt att kungörelse skall anslås å församlingens anslagstavla och införas i ortstidningar. 13 §. Kyrkofullmäktige välja varje år för nästkommande kalenderår bland sig en ordförande och en vice ordförande samt, då fullmäktige så besluta, jämväl en andre vice ordförande. Underrättelse om dessa val, med angivande av de valdas namn och postadress, skall ofördröj ligen insändas till överståthållarämbetet för intagande i ämbetets kungörelser och till domkapitlet. För året näst efter det, då val av kyrkofullmäktige ägt rum, skall ordförandevalet hållas i januari månad och ordförandeskapet intill dess utövas av den som fullmäktige därtill särskilt utsett.

11 Äro både ordförande och vice ordförande hindrade att inställa sig vid fullmäktiges sammanträde, äga fullmäktige utse annan ledamot att för tillfället föra ordet. Intill dess så skett, utövas ordförandeskapet av den till tjänstgöringstiden äldste bland fullmäktige eller, där två eller flera fullmäktige ha lika lång tjänstgöringstid, av den bland dessa, som är till levnadsåldern äldst. 14 §. Kyrkofullmäktigsammanträde skall hållas å ställe, som fullmäktige bestämt. 15 §. 1 mom. Sammanträden skola av kyrkofullmäktige hållas enligt ordning, som bestämmes av fullmäktige. Sammanträde skall ock hållas, när överståthållarämbetet eller domkapitlet därom förordnar eller visitationsförrättare, kyrkorådet eller de flesta av fullmäktige det begära eller ordföranden finner det nödigt. 2 mom. Vid sammanträde före utgången av juni månad fattas beslut i anledning av berättelsen om föregående årets räkenskaper och förvaltning. Vid sammanträde i oktober månad fastställes församlingens utgifts- och inkomststat samt förrättas val till de befattningar inom församlingen, vilka vid årets slut bliva lediga. 16 §. 1 mom. Kungörelse om kyrkofullmäktigsammanträde, innehållande uppgift om tid och ställe för sammanträdet och de ärenden, som därvid skola behandlas, utfärdas av ordföranden eller, vid hinder för honom, av vice ordföranden. Kungörelsen skall minst en vecka före sammanträdet anslås å en av församlingen på lämplig plats anordnad anslagstavla (församlingens anslagstavla) och, därest kyrkofullmäktige så beslutat, jämväl annorstädes. Kungörelsen skall ock senast fyra dagar före sammanträdet delgivas envar fullmäktig. Därjämte skall tillkännagivande om tid och ställe för sammanträde samt, därest kyrkofullmäktige så bestämt, om de ärenden, som skola behandlas, införas i en eller flera ortstidningar senast en vecka före sammanträdet. Före varje kalenderårs utgång avgöres för nästfoljande år, i vilken eller vilka tidningar tillkännagivande skall införas. Därvid böra väljas sådana tidningar, som genom spridning inom olika grupper av församlingens medlemmar bringa tillkännagivandet till de flestas kännedom. Har vid fattandet av beslut i ämnet förslag om tillkännagivandets införande i annan ortstidning än sådan, som omfattas av beslutet, varit under omröstning och därvid erhållit minst en tredjedel av de i omröstningen deltagandes röster, skall tillkännagivandet införas jämväl i denna tidning.

12 Den omständigheten att kungörelse om sammanträde icke blivit anslagen annorstädes än å församlingens anslagstavla eller att tillkännagivande ej blivit infört i tidning utgör ej hinder för sammanträdets hållande. 2 mom. Fordrar ärende så skyndsam handläggning, att kungörande icke medhinnes i den ordning, som stadgas i 1 mom., må sammanträde för ärendets behandling ändock hållas, därest senast söckendagen före sammanträdet kungörelse, innehållande uppgift som i sagda moment avses, anslagits å församlingens anslagstavla och delgivits envar kyrkofullmäktig. 3 mom. Kungörelse må, i stället för att delgivas kyrkofullmäktig inom tid, som sägs i 1 eller 2 mom., översändas till honom med posten så tidigt, att den kan antagas komma honom tillhanda inom samma tid. 17 §. Kyrkofullmäktige må ej handlägga ärende, såvida icke flera än hälften av dem äro tillstädes. Är tillstädesvarande fullmäktig enligt vad i 18 § eller 78 § andra stycket sägs hindrad att deltaga i visst ärende, utgör ej den omständigheten, att till följd därav antalet av de deltagande icke överstiger hälften av fullmäktiges hela antal, hinder för ärendets handläggande. 18 §. Kyrkofullmäktig må ej deltaga i behandling av ärende, som personligen rör honom eller någon honom närstående, som sägs i 4 kap. 13 § 2. rättegångsbalken om jäv emot domare. Om hinder att deltaga i val av revisor eller revisorssuppleant och i beslut med anledning av revisorernas granskning stadgas i 78 § andra stycket. 19 §. Varje kyrkofullmäktig äger en röst. Vid kyrkofullmäktigsammanträde äger kyrkorådets ordförande eller vice ordförande samt kyrkoherden, ändå att de icke äro fullmäktige, att vara tillstädes och deltaga i överläggningarna men ej i besluten. Sådan rätt tillkommer jämväl ordförande eller vice ordförande i annan församlingens nämnd eller beredning vid behandling av ärende, som beretts av nämnden eller beredningen, ävensom vid besvarande av interpellation, som framställts till nämndens eller beredningens ordförande. Dylik rätt äger ock revisor vid granskning av den av honom avgivna revisionsberättelsen. Efter därom av kyrkofullmäktige för varje fall fattat beslut må i församlingens tjänst anställd befattningshavare vara tillstädes vid sammanträde för att tillhandagå fullmäktige med erforderliga upplysningar. 20 §.

Kyrkofullmäktige skola meddela beslut i ärende, som hänskjutits till dem av högre myndighet, ävensom i fråga, som väckts genom framställ-

13 ning av kyrkorådet eller annan församlingens nämnd eller genom motion av fullmäktig. 21 §. De ärenden, som företagas till avgörande av kyrkofullmäktige, skola vara vederbörligen beredda av den nämnd eller beredning, dit ärendet efter sin beskaffenhet hör, eller av en eller flera särskilt för sådan beredning utsedda personer. Innan ärende, som beretts annorledes än av den nämnd eller beredning, dit ärendet efter sin beskaffenhet hör, företages till avgörande, skall tillfälle lämnas nämnden eller beredningen att avgiva yttrande däröver. Kyrkorådet skall städse givas tillfälle att yttra sig över ärende, som beretts annorledes än av rådet. Val må dock av kyrkofullmäktige förrättas utan föregående beredning. Detsamma gäller om avgörande av ärende, som fordrar skyndsam handläggning och icke avser utgift eller anvisning av medel därtill eller avhändande av församlingen tillhörig egendom eller efterskänkande av någon församlingens rättighet. 22 §.

Kan ärende, som handlägges å kyrkofullmäktigsammanträde, icke å den utsatta dagen bringas till slut, skall sammanträdet fortsättas å annan dag. Om sammanträdets fortsättande skall, därest fullmäktige så besluta, kungörelse i vanlig ordning utfärdas. Beslutes icke sådan kungörelse, har ordföranden att, innan sammanträdet upplöses, bestämma och för de närvarande tillkännagiva tid för det fortsatta sammanträdet. Om fortsättande och avslutande av valförrättning, när val är proportionellt, gäller vad därom är särskilt stadgat. Begäres vid ärendes behandling å kyrkofullmäktigsammanträde bordläggning av ärendet och förenar sig minst en tredjedel av de närvarande därom, skall ärendet uppskjutas till annan dag, som ordföranden har att bestämma och i vanlig ordning kungöra. Bordläggning må ej, såvida icke beslut därom fattas med vanlig röstövervikt, ske i fråga om val eller mera än en gång i samma ärende. 23 §.

Ordföranden åligger att å kyrkofullmäktigsammanträde framställa ärendena till överläggning samt att tillse, att ej andra frågor företagas till avgörande än de som finnas angivna i kungörelsen om sammanträdet. Fråga, som fordrar skyndsam handläggning, må med iakttagande av vad i 21 § är stadgat, ändå att den ej angivits i kungörelsen, företagas till avgörande å sammanträdet, där samtliga närvarande kyrkofullmäktige besluta, att den skall upptagas.

II 24 §. Sedan överläggningen i ett ärende förklarats avslutad, framställer ordföranden proposition så avfattad, att den kan besvaras med ja eller nej. Ordföranden tillkännagiver därefter, huru enligt hans uppfattning beslutet utfallit, och befäster detsamma, där ej omröstning begäres, med klubbslag. Begäres omröstning, skall den verkställas efter upprop och utom vid val ske öppet. Där ej för särskilda fall annorlunda stadgas, bestämmes utgången genom enkel pluralitet av de avgivna rösterna. Falla rösterna lika för olika meningar, skiljer vid val lotten mellan lika rösttal, men blir i övriga fall den mening beslut, som ordföranden biträder. Vid omröstning för tillsättande av tjänstebefattning skall förfaras såsom vid val. Val av församlingsdelegerade, kyrkoråd och sådan församlingens nämnd, som sägs i 56 § andra stycket, samt av revisorer och revisorssuppleanter, som avses i 78 §, så ock av två eller flera personer för särskild beredning av ärenden, som skola företagas till avgörande av kyrkofullmäktige, skall vara proportionellt, därest det begäres av minst så många väljande, som motsvara det tal, vilket erhålles, om samtliga väljandes antal delas med det antal personer valet avser, ökat med 1. Om förfarandet vid sådant proportionellt val är särskilt stadgat. 25 §. Vill kyrkofullmäktig till ordföranden i kyrkorådet eller annan församlingens nämnd eller beredning framställa interpellation i ämne, som tillhör fullmäktiges handläggning, skall interpellationen, skriftligen avfattad, avlämnas till fullmäktiges ordförande före det sammanträde, vid vilket den är avsedd att framställas. Fullmäktige besluta utan föregående överläggning, huruvida interpellationens framställande skall medgivas. Lämnas sådant medgivande, bör interpellationen besvaras senast vid nästa sammanträde. 26 §. Vid kyrkofullmäktiges sammanträde skall föras protokoll på ordförandens ansvar. Protokollet skall innehålla förteckning å närvarande ledamöter samt för varje ärende, efter en kortfattad redogörelse för dess beskaffenhet, angiva däri framställda förslag och yrkanden, som ej återkallats, samt av kyrkofullmäktige i ärendet fattat beslut, ävensom, där omröstning ägt rum, redogörelse för propositionsordningen och uppgift om huru många röstat för eller emot. Har omröstning skett öppet, skall i protokollet angivas, huru envar röstat. Justering av protokollet verkställes senast tio dagar efter sammanträdet å tid, som ordföranden bestämmer och vid sammanträdet tillkännagiver, av ordföranden jämte minst två därtill för varje gång av kyrkofullmäktige

15 utsedda närvarande ledamöter. Justering må ock verkställas av fullmäktige jk antingen genast eller vid nästa sammanträde. Protokollet underskrives, f med anteckning om justeringen, av ordföranden och de utsedda justeringsI männen eller, där justeringen verkställts av fullmäktige, av ordföranden 1 och minst två vid sammanträdet närvarande ledamöter. Senast å andra dagen efter det protokollet justerats skall genom ordI förandens försorg justeringen och det ställe, där protokollet finnes tillgängI ligt, tillkännagivas å församlingens anslagstavla. Tillkännagivandet skall I vara försett med uppgift å den dag det anslagits. Det må ej avlägsnas före utgången av stadgad besvärstid. Bevis om dagen för justeringens tillkännagivande skall tillika åtecknas protokollet eller särskilt utfärdas. 27 §.

Den som vid kyrkofullmäktigsammanträde deltagit i avgörandet av ärende äger anföra reservation mot det fattade beslutet. Reservation skall anmälas innan sammanträdet avslutas samt, om den närmare utvecklas, avfattas skriftligen och avgivas sist vid justeringen av protokollet. 28 §.

Så snart kyrkofullmäktiges protokoll blivit justerat, skall avskrift av protokollet överlämnas till kyrkorådet och utdrag därav tillställas de övriga nämnder, åt vilka verkställighet av fullmäktiges beslut uppdragits. I fråga om vården av kyrkofullmäktiges protokoll och övriga till deras arkiv hörande handlingar skall gälla vad därom finnes föreskrivet i arkivstadga, som utfärdas av Konungen. Den som med begagnande av sin rätt enligt tryckfrihetsförordningen tagit avskrift av kyrkofullmäktiges protokoll äger att utan avgift få av| skriftens riktighet bestyrkt. 29 §. Kyrkofullmäktiges förhandlingar skola vara offentliga; dock må full| mäktige för visst ärende besluta, att överläggningen skall hållas inom stängda dörrar. Ordföranden vakar över ordningen vid kyrkofullmäktigsammanträde samt kan varna och, efter förutgången varning, låta utvisa envar, som förhåller sig oskickligt. Uppstår oordning, som ordföranden icke kan avstyra, äger han upplösa sammanträdet. 30 §.

I mom. Kyrkofullmäktige må besluta, att fullmäktiges ordförande skall | åtnjuta arvode för med uppdraget förenat arbete. Arvodets belopp skall bestämmas för högst ett år i sänder och må icke överstiga vad som är skäligt med hänsyn till göromålens omfattning och art. Fullmäktige äga i ock för ett år i sänder med visst belopp bevilja ersättning åt ordföranden

16 för utgifter, som för församlingens räkning påkallas vid uppdragets fullgörande. Enligt kyrkofullmäktiges bestämmande må, där våglängden mellan fullmäktigs hemvist och fullmäktiges sammanträdeslokal är större än tre kilometer, resekostnadsersättning vid deltagande i fullmäktiges sammanträde utgå till fullmäktig. I den mån resa kan företagas med järnväg, omnibus eller spårvagn, må ersättningen ej överstiga avgiften för andra klass plats på järnväg eller plats i omnibus eller spårvagn. Eljest må ersättningen högst motsvara lägsta avgiften för taxebil. 2 mom. Kyrkofullmäktige äga besluta, att till ledamot av beredning skall utgå ersättning i enlighet med de bestämmelser, som jämlikt 58 § gälla för ledamot av kyrkorådet eller annan församlingens nämnd.

3 kap. Om församlingsdelegerade

31 §. Församlingsdelegerade utses av kyrkofullmäktige i varje församling till ett antal av en delegerad för varje församling och därutöver ytterligare en för varje påbörjat tjugutusental invånare i församlingen. 32 §.

Till församlingsdelegerad må för viss församling väljas endast den som är röstberättigad vid val av kyrkofullmäktige i församlingen samt boende inom församlingen. I avseende å valbarhet, verkan av valbarhetens upphörande och rätt till avsägelse skall i övrigt vad i 9 § är stadgat om kyrkofullmäktig äga motsvarande tillämpning. 33 §.

Församlingsdelegerade väljas för fyra år, räknade från och med den 1 januari året näst efter det, då allmänna val av kyrkofullmäktige förrättats. Val av församlingsdelegerade förrättas före ingången av det år, då deras tjänstgöringstid börjar. Avgår församlingsdelegerad före den bestämda tjänstgöringstidens utgång, anställes fyllnadsval för den återstående delen av sagda tid. 34 §.

Sammanträden skola av församlingsdelegerade hållas enligt ordning, som bestämmes av delegerade. Sammanträde skall ock hållas, när överståthållarämbetet eller domkapitlet därom förordnar eller visitationsförrättare, berednings- och ekonomiutskottet eller de flesta av delegerade det begära eller ordföranden finner det nödigt.

17 Vad i 15 § 2 mom. är stadgat om sammanträden med kyrkofullmäktige skall äga motsvarande tillämpning med avseende å sammanträden med församlingsdelegerade. 35 §. 1 mom. Kungörelse om sammanträde med församlingsdelegerade utfärdas av ordföranden eller, vid hinder för honom, av vice ordföranden. Kungörelsen skall minst en vecka före sammanträdet anslås å en av samfälligheten på lämplig plats anordnad anslagstavla (samfällighetens anslagstavla) och, därest delegerade så beslutat, jämväl annorstädes. Kungörelsen skall ock senast fyra dagar före sammanträdet delgivas envar församlingsdelegerad. Beträffande kungörelses innehåll samt sammanträdes tillkännagivande i tidning skall vad i 16 § är stadgat äga motsvarande tillämpning. Den omständigheten att kungörelse om sammanträde icke blivit anslagen annorstädes än å samfällighetens anslagstavla eller att tillkännagivande ej blivit infört i tidning utgör ej hinder för sammanträdets hållande. 2 mom. Fordrar ärende så skyndsam handläggning, att kungörande icke medhinnes i den ordning, som stadgas i 1 mom., må sammanträde för ärendets behandling ändock hållas, därest senast söckendagen före sammanträdet kungörelse, innehållande uppgift som i sagda moment avses, anslagits å samfällighetens anslagstavla och delgivits envar församlingsdelegerad. 3 mom. Kungörelse må, i stället för att delgivas församlingsdelegerad inom tid, som sägs i 1 eller 2 mom., översändas till honom med posten så tidigt, att den kan antagas komma honom tillhanda inom samma tid. 36 §. Varje församlingsdelegerad äger en röst. Vid församlingsdelegerades sammanträden äga två av kyrkoherdarna i församlingarna, vilka utses av domkapitlet, ändå att de icke äro delegerade, att vara tillstädes och deltaga i överläggningarna men ej i besluten. Sådan rätt tillkommer jämväl ordförande eller vice ordförande i församlings kyrkoråd vid behandling av fråga, som angår församlingen särskilt. Rätt att vara tillstädes och deltaga i överläggningarna men ej i besluten tillkommer jämväl ordförande eller vice ordförande i samfällighetens nämnd eller beredning vid behandling av ärende, som beretts av nämnden eller beredningen, ävensom vid besvarande av interpellation, som framställts till nämndens eller beredningens ordförande. Dylik rätt äger ock revisor vid granskning av den av honom avgivna revisionsberättelsen. Efter därom av församlingsdelegerade för varje fall fattat beslut må i samfällighetens tjänst anställd befattningshavare vara tillstädes vid sammanträde för att tillhandagå delegerade med erforderliga upplysningar. 2—708969

18 37 §. Församlingsdelegerade skola meddela beslut i ärende, som hänskjutits till dem av högre myndighet, ävensom i fråga, som väckts genom framställning av församling, berednings- och ekonomiutskottet eller annan samfällighetens nämnd eller genom motion av delegerad. 38 §. De ärenden, som företagas till avgörande av församlingsdelegerade, skola vara vederbörligen beredda av den nämnd eller beredning, dit ärendet efter sin beskaffenhet hör, eller av en eller flera särskilt för sådan beredning utsedda personer. Innan ärende, som beretts annorledes än av den nämnd eller beredning, dit ärendet efter sin beskaffenhet hör, företages till avgörande, skall tillfälle lämnas nämnden eller beredningen att avgiva yttrande däröver. Berednings- och ekonomiutskottet skall städse givas tillfälle att yttra sig över ärende, som beretts annorledes än av utskottet. Val må dock av församlingsdelegerade förrättas utan föregående beredning. Detsamma gäller om avgörande av ärende, som fordrar skyndsam handläggning och icke avser utgift eller anvisning av medel därtill eller avhändande av egendom eller efterskänkande av rättighet. 39 §. Så snart församlingsdelegerades protokoll blivit justerat, skall avskrift av protokollet överlämnas till berednings- och ekonomiutskottet och utdrag därav tillställas de övriga nämnder, åt vilka verkställighet av delegerades beslut uppdragits, ävensom kyrkoråd i församling, som ärende särskilt angår. I fråga om vården av församlingsdelegerades protokoll och övriga till deras arkiv hörande handlingar skall gälla vad därom finnes föreskrivet i den i 28 § andra stycket omförmälda arkivstadgan. Den som med begagnande av sin rätt enligt tryckfrihetsförordningen tagit avskrift av församlingsdelegerades protokoll äger att utan avgift få avskriftens riktighet bestyrkt. 40 §.

Vad i 13—14, 17—18, 22—27 och 29—30 §§ är stadgat om kyrkofullmäktige och deras ordförande skall äga motsvarande tillämpning med avseende å församlingsdelegerade och deras ordförande med iakttagande av att vad i 24 § fjärde stycket sägs om val av kyrkoråd i stället skall avse val av berednings- och ekonomiutskottet. 4 kap. Om kyrkoråd m. m.

41 §. I varje församling skall finnas ett kyrkoråd.

19 42 §.

Kyrkorådet skall hava omsorg om församlingslivet och med uppmärksamhet följa dess utveckling. Kyrkorådet skall leda förvaltningen av församlingens angelägenheter och hava inseende över övriga nämnders verksamhet. Rådet skall med uppmärksamhet följa de frågor, som kunna inverka på församlingens ekonomiska ställning, samt hos kyrkofullmäktige och övriga nämnder ävensom hos andra myndigheter göra de framställningar, som finnas påkallade. Kyrkorådet har vidare: a) att, såsom i 21 § sägs, bereda ärenden, som skola förekomma till behandling hos kyrkofullmäktige; b) att handhava församlingens drätsel och därvid självt förvalta kyrkans och församlingens egendom, i den mån ej sådan förvaltning uppdragits åt annan nämnd; c) att ombesörja verkställighet av kyrkofullmäktiges beslut, i den mån ej verkställigheten uppdragits åt annan; d) att självt eller genom ombud föra församlingens talan i alla mål och ärenden, där detta icke på grund av lag eller kyrkofullmäktiges beslut ankommer på annan; samt e) att i övrigt fullgöra de uppdrag, som av kyrkofullmäktige överlämnas till rådet. Kyrkorådet har ock att taga befattning med de ärenden, vilkas handläggning enligt särskilda författningar ankommer på rådet. Kyrkorådet äger att från församlingens övriga nämnder samt dess beredningar och befattningshavare infordra de yttranden och upplysningar, som erfordras för fullgörande av rådets uppgifter. 43 §. 1 mom. Kyrkoherden är ledamot av kyrkorådet. I annexförsamling må kyrkoherden för den tid övriga ledamöter inväljas i rådet förordna i pastoratet tjänstgörande präst att i kyrkoherdens ställe vara ledamot i rådet. Om sådant förordnande skall kyrkoherden underrätta kyrkofullmäktiges ordförande. 2 mom. Övriga ledamöter i kyrkorådet jämte suppleanter för dem väljas av kyrkofullmäktige till det antal fullmäktige bestämma. Antalet ledamöter, däri inberäknad ledamot som avses i 1 mom., må dock icke vara under fem. Sker ej val av suppleanter proportionellt, skall tillika bestämmas den ordning, i vilken suppleanterna skola inkallas till tjänstgöring. 44 §.

I avseende å valbarhet till ledamot eller suppleant i kyrkorådet och verkan av valbarhetens upphörande ävensom rätt för vald ledamot eller suppleant att avsäga sig uppdraget skall vad i 9 § är stadgat om kyrko-

20 fullmäktig äga motsvarande tillämpning; dock må utom personer, som avses i andra stycket av nämnda paragraf, ej heller i församlingens tjänst anställd befattningshavare, som förestår någon rådet underställd förvaltning, utses till ledamot eller suppleant. 45 §. Ledamöter och suppleanter i kyrkorådet, vilka avses i 43 § 2 mom., väljas för fyra år, räknade från och med den 1 januari året näst efter det, då valet skett. Valet skall förrättas i oktober månad året näst efter det, då allmänna val av kyrkofullmäktige ägt rum. Avgår ledamot, som utsetts vid proportionellt val, under den för honom bestämda tjänstgöringstiden, inkallas till ledamot den suppleant, som enligt den mellan suppleanterna bestämda ordningen bör inträda; den sålunda inkallade tjänstgör under den tid, som återstått för den avgångne. Avgår annan vald ledamot, anställes fyllnadsval för den återstående delen av tjänstgöringstiden. 46 §. Av kyrkofullmäktige utses bland ledamöterna i kyrkorådet en ordförande och en vice ordförande att tjänstgöra den tid, för vilken i 43 § 2 mom. avsedda ledamöter blivit invalda i rådet. Underrättelse om dessa val, med angivande av de valdas namn och postadress, skall ofördröjligen insändas till överståthållarämbetet för intagande i ämbetets kungörelser samt till domkapitlet. Äro både ordföranden och vice ordföranden hindrade att inställa sig vid sammanträde med kyrkorådet, äger rådet utse annan ledamot att för tillfället föra ordet. 47 §. Kyrkorådet sammanträder å det ställe och å de tider rådet bestämmer och däremellan så ofta ordföranden finner det nödigt, ävensom då ledamot, som avses i 43 § 1 mom., eller minst halva antalet av rådets övriga ledamöter för uppgivet ändamål gör framställning därom. 48 §.

Suppleanterna i kyrkorådet böra i den vid valet bestämda ordningen kallas till tjänstgöring, i den mån det erfordras till följd av hinder för ledamot eller vid uppkommen ledighet, som ännu ej kunnat fyllas, efter ledamot, som icke utsetts vid proportionellt val. Suppleant äger rätt att även eljest närvara vid rådets sammanträden och skall alltid underrättas om tid för sammanträde. 49 §. Kyrkorådet må ej handlägga ärende, såvida icke flera än hälften av ledamöterna äro tillstädes.

21 Vad i 18 § första stycket stadgas om jäv för kyrkofullmäktig skall äga motsvarande tillämpning med avseende å ledamot i kyrkorådet. Vid behandling av ärende, vari ledamot är jävig, skall ledamoten avträda. 50 §. I fråga om förfarandet vid fattande av beslut skall vad därom för kyrkofullmäktige är stadgat i 24 § äga motsvarande tillämpning med avseende å kyrkorådet. 51 §. Vad som är stadgat i 26 § om förande av protokoll vid kyrkofullmäktiges sammanträde och om protokollets innehåll samt i 27 § om reservation skall äga motsvarande tillämpning med avseende å protokoll och reservation vid sammanträde med kyrkorådet. Justering av kyrkorådets protokoll verkställes senast tio dagar efter sammanträdet av ordföranden jämte minst en därtill för varje gång av rådet utsedd närvarande ledamot. Justering må ock verkställas av rådet antingen genast eller vid nästa sammanträde. Tillkännagivande om verkställd justering skall ske i den i 26 § föreskrivna ordningen. Den som med begagnande av sin rätt enligt tryckfrihetsförordningen tagit avskrift av kyrkorådets protokoll äger att utan avgift få avskriftens riktighet bestyrkt. 52 §. Kyrkorådet skall på lämpligt sätt kungöra varest och på vilka tider till rådet ställda framställningar emottagas. Kyrkorådets skriftväxling ombesörjes av ordföranden eller under hans inseende. 53 §. Kyrkvärdar väljas av kyrkorådet bland ledamöterna och suppleanterna i rådet för den tid de blivit valda till ledamöter eller suppleanter. Kyrkorådet utser för varje kalenderår inom eller utom sig en kassaförvaltare, där ej rådets medelsförvaltning är ordnad på ett sätt, som gör sådan kassaförvaltare obehövlig. 54 §. Om ansvar och skadeståndsskyldighet för ledamot av kyrkorådet, som vid fullgörandet av sitt uppdrag åsidosätter vad enligt lag eller författning, reglemente, särskild föreskrift eller uppdragets beskaffenhet honom åligger, gäller vad i allmän lag stadgas. 55 §. 1 mom. Kyrkofullmäktige må besluta att med kyrkorådets medelsförvaltning skall sammanföras medelsförvaltning, som enligt särskilda för-

22 fattningar tillkommer andra församlingens nämnder. Innan beslut meddelas om sådan centralisering av medelsförvaltningen, skola vederbörande nämnder höras i ärendet. 2 mom. Kyrkorådet må, om kyrkofullmäktige så besluta, uppdraga åt särskild inom rådet bildad avdelning eller åt ledamot av rådet eller åt i församlingens tjänst anställd befattningshavare att å rådets vägnar fatta beslut i vissa grupper av ärenden, vilkas beskaffenhet skall angivas i fullmäktiges beslut; dock må framställning eller yttrande till fullmäktige icke beslutas annorledes än av rådet samfällt. Beslut, vilket fattats på grund av uppdrag, som avses i detta moment, skall anmälas vid kyrkorådets nästa sammanträde. 56 §. Angående nämnder för vissa i särskilda författningar angivna förvaltnings- eller verkställighetsbestyr gäller vad därom för varje fall finnes stadgat. För handhavande av särskilda förvaltnings- eller verkställighetsbestyr i övrigt må församling tillsätta de nämnder, som finnas erforderliga. Beträffande sådan nämnd, som avses i andra stycket, skall vad i 43 § 2 mom. andra stycket, 44 §, 45 § andra stycket, 47—52 §§, 53 § andra stycket, 54 § och 55 § 2 mom. är föreskrivet med avseende å kyrkoråd äga motsvarande tillämpning. 57 §. I fråga om vården av protokoll och andra arkivhandlingar tillhörande kyrkorådet samt församlings övriga nämnder skall gälla vad därom finnes föreskrivet i den i 28 § andra stycket omförmälda arkivstadgan. 58 §. 1 mom. Vald ledamot av kyrkorådet och ledamot av annan församlingens nämnd skola, därest kyrkofullmäktige så besluta, för deltagande i sammanträde eller förrättning inom församlingen i församlingens angelägenhet åtnjuta gottgörelse av församlingens medel i form av dagtraktamente. Dagtraktamente må ej överstiga tio kronor för sammanträdes- eller förrättningsdag; dock må med avseende å särskilt tidskrävande sammanträde eller förrättning eller där det eljest finnes påkallat av särskilda förhållanden traktamentet sättas till högre belopp. Där våglängden mellan ledamotens hemvist och sammanträdes- eller förrättningsstället är större än tre kilometer, må kyrkofullmäktige ock besluta, att resekostnadsersättning skall utgå till ledamoten enligt de grunder, som i 30 § 1 mom. andra stycket äro stadgade för där avsedda fall. 2 mom. Ersättning för resa, som enligt uppdrag i församlingens angelägenhet företages utom församlingen av ledamot av kyrkorådet eller an-

nan församlingens nämnd, må, om kyrkofullmäktige så besluta, utgå efter särskild grund. 3 mom. Efter kyrkofullmäktiges bestämmande må till sådan ledamot av kyrkorådet eller annan församlingens nämnd, som utsetts till ordförande eller eljest i viss befattning inom rådet eller nämnden eller efter särskilt uppdrag utför arbete av mera betydande omfattning, utgå dels arvode för med uppdraget förenat arbete och dels ersättning med visst belopp för utgifter, som för församlingens räkning påkallas vid uppdragets fullgörande. Beloppet av arvode eller ersättning för utgifter skall bestämmas för högst fyra år i sänder. Arvode må icke överstiga vad som är skäligt med hänsyn till göromålens omfattning och art.

Bestämmelser

för berednings-

och ekonomiutskottet hetens nämnd

samt annan

samfällig-

59 §. Berednings- och ekonomiutskottet skall leda förvaltningen av samfällighetens angelägenheter och hava inseende över övriga nämnders verksamhet. Utskottet skall med uppmärksamhet följa de frågor, som kunna inverka på samfällighetens ekonomiska ställning, samt hos församlingsdelegerade och övriga nämnder ävensom hos andra myndigheter göra de framställningar, som finnas påkallade. Berednings- och ekonomiutskottet har vidare: a) att, såsom i 38 § sägs, bereda ärenden, som skola förekomma till behandling hos församlingsdelegerade; b) att handhava samfällighetens drätsel samt därvid, i den mån förvaltningen ej uppdragits åt annan nämnd, självt förvalta samfällighetens egendom ävensom egendom, som avses i 4 § 2 mom. b ) ; c) att ombesörja verkställighet av församlingsdelegerades beslut, i den mån ej verkställigheten uppdragits åt annan; d) att självt eller genom ombud föra samfällighetens talan i alla mål och ärenden, där detta icke på grund av lag eller församlingsdelegerades beslut ankommer på annan; samt e) att i övrigt fullgöra de uppdrag, som av församlingsdelegerade överlämnas till utskottet. Berednings- och ekonomiutskottet har ock att taga befattning med de ärenden, vilkas handläggning enligt särskilda författningar ankommer på utskottet. Berednings- och ekonomiutskottet äger att från samfällighetens övriga nämnder samt dess beredningar och befattningshavare infordra de yttranden och upplysningar, som erfordras för fullgörande av utskottets uppgifter.

24 60 §. Församlingsdelegerades ordförande och vice ordförande äro ledamöter av berednings- och ekonomiutskottet samt utöva där enahanda befattningar. Delegerade välja bland sig övriga ledamöter i utskottet jämte suppleanter för dessa till det antal delegerade bestämma. Hela antalet ledamöter må dock icke vara under elva. Valet avser kalenderår och skall förrättas å det sammanträde, vid vilket delegerades ordförande utses. Vid berednings- och ekonomiutskottets sammanträde äger ordförande eller vice ordförande i församlings kyrkoråd, ändå att han icke är ledamot av utskottet, att, såvitt rör fråga som angår församlingen, vara tillstädes och deltaga i överläggningarna men ej i besluten. Berednings- och ekonomiutskottet må, om församlingsdelegerade så besluta, uppdraga åt vederbörande församlings kyrkoråd eller annan dess nämnd att i fråga om förvaltningen av boställe eller annan fast egendom, som avses i 4 § 2 mom. b), å utskottets vägnar fullgöra uppgifter, som eljest ankomma på utskottet. Bestämmelserna i 43 § 2 mom. andra stycket, 44 §, 45 § andra stycket, 46 § tredje stycket, 47—52 §§, 53 § andra stycket, 54 §, 55 § 2 mom. och 57 § skola äga motsvarande tillämpning beträffande berednings- och ekonomiutskottet med iakttagande av att vad däri sägs om församling och kyrkofullmäktige i stället skall avse samfälligheten och församlingsdelegerade. Församlingsdelegerade må besluta, att till ledamot av utskottet skall utgå ersättning i enlighet med de bestämmelser, som jämlikt 58 § gälla för vald ledamot av kyrkorådet eller annan församlingens nämnd. 61 §. I fråga om nämnder för handhavande av särskilda förvaltnings- eller verkställighetsbestyr skola bestämmelserna i 56—58 §§ äga motsvarande tillämpning.

5 kap. Om församlings och den kyrkliga samfällighetens drätsel

Inledande

bestämmelser 62 §.

Om vård och förvaltning av kyrka och kyrkoegendom samt av medel, som stå under myndighets särskilda inseende, om särskild revision av kyrkans räkenskaper samt om kollektmedel gäller vad särskilt är stadgat. 63 §.

Vad församling eller samfälligheten tillhör i fast eller lös egendom bör så förvaltas, att förmögenheten ej minskas.

25 Medel, som uppburits såsom vederlag för anläggningstillgång eller på grund av försäkring av sådan tillgång, må tagas i anspråk endast för återbetalning av lån, som upptagits för förvärv av tillgången, eller för anskaffande av annan dylik tillgång. Såsom anläggningstillgång skall anses fast egendom, så ock lös egendom, avsedd att stadigvarande innehavas. 64 §.

Församlings och samfällighetens medelsbehov skall, i den mån det ej fylles på annat sätt, täckas med församlingsskatt. 65 §. Beslut om anslag skall tillika innefatta anvisning av medel för anslagets täckande. Beviljas anslag att täckas genom utdebitering under mer än fem år, skall beslutet underställas överståthållarämbetets prövning.

Utgifts- och

inkomststat

66 §. 1 mom. Församling skall årligen upprätta en utgifts- och inkomststat för det nästfoljande kalenderåret. Å statens utgiftssida skola upptagas: a) det belopp, vartill nästföregående års underskott enligt avslutade räkenskaper uppgått; b) de anslag, som erfordras för bestridande av tidigare beslutade utgifter för nästf oljande år, så ock de belopp, som ytterligare anslås i samband med statens fastställande, däribland även ett anslag för oförutsedda behov. Statens inkomstsida skall upptaga: a) det belopp, vartill nästföregående års överskott enligt avslutade räkenskaper uppgått; b) de inkomster, som i anledning av tidigare fattade beslut eller på annan grund kunna påräknas under det nästf oljande året, så ock det belopp, som ytterligare erfordras, ävensom sättet för täckande av detta medelsbehov. Hinder möter ej för församling att besluta, att vad av särskilt anslag icke förbrukas under det år, för vilket anslaget beviljats, må användas för avsett ändamål under det därpå följande året. Vad som återstår av anslaget vid sistnämnda års utgång må församlingen reservera för samma ändamål för ytterligare ett år; och äger församlingen sedermera fatta enahanda beslut för ett år i sänder. 2 mom. Utgifts- och inkomststat för samfälligheten skall årligen upprättas för det nästföljande kalenderåret.

26 Med avseende å samfällighetens stat skall vad i 1 mom. stadgas äga motsvarande tillämpning. 67 §. 1 mom. Förslag till församlings utgifts- och inkomststat skall före september månads utgång uppgöras av kyrkorådet. För detta ändamål skola församlingens övriga nämnder före den 1 september, där ej annan tid bestämmes av kyrkorådet, till rådet ingiva sina särskilda statförslag för det nästföljande året. Förslaget till utgifts- och inkomststat skall från och med dagen för kungörandet av det kyrkofullmäktigsammanträde, vid vilket staten skall fastställas, vara offentligen tillgängligt på lämpligt ställe, som tillkännagives i kungörelsen. På nämnda sammanträde upptages statförslaget till granskning och fastställelse. Därvid skola anslag till utgifter, om vilka fullmäktige icke tidigare fattat beslut, samt därmed sammanhängande frågor särskilt bliva föremål för överläggning och avgörande. 2 mom. Förslag till utgifts- och inkomststat för samfälligheten skall uppgöras av berednings- och ekonomiutskottet, därvid bestämmelserna i 1 mom. skola äga motsvarande tillämpning. Fondbildning 68 §. 1 mom. Församling äger avsätta medel till: a) pensionsfond för beredande av pension eller därmed jämförligt understöd åt personer i församlingens tjänst eller deras efterlevande; b) kassaförlagsfond för tillgodoseende av församlingens behov av rörelsekapital; c) allmän investeringsfond för anskaffande av anläggningstillgångar för församlingens behov; samt d) särskild investeringsfond för anskaffande av i avsättningsbeslutet angiven anläggningstillgång. 2 mom. Församling äger i samband med fastställande av utgifts- och inkomststaten avsätta medel till skatteregleringsfond eller taga i anspråk medel ur sådan fond. Beslut att taga medel ur fonden i anspråk må ej avse mer än en tredjedel av det högsta belopp, vartill fonden beräknas uppgå vid utgången av det år beslutet fattas eller uppgått vid utgången av något av de två närmast föregående åren. 69 §. Med Konungens medgivande må församling: a) avsätta medel till fond för tillgodoseende av annat särskilt behov än i 68 § 1 mom. sägs; och

27 b) taga i anspråk medel ur fond för annat ändamål än det för vilket fonden är avsedd och, såvitt angår skatteregleringsfond, i vidare mån än i 68 § 2 mom. stadgas. 70 §.

Hava medel, som församling uppburit såsom vederlag för anläggningstillgång eller på grund av försäkring av sådan tillgång, icke före utgången av det år, varunder de influtit, anvisats för ändamål, som sägs i 63 § andra stycket, skola medlen, där ej annat är särskilt föreskrivet, avsättas till allmän investeringsfond. Överskottsmedel å lån, som församling upptagit med Konungens tillstånd och som ej i sin helhet åtgått för det med lånet avsedda ändamålet, skola avsättas till allmän investeringsfond, där ej annat föreskrivits vid tillståndets beviljande. Om församlings skyldighet att i andra fall än i denna paragraf sägs avsätta medel till fond är särskilt stadgat. 71 §. Bestämmelserna i 68—70 §§ skola äga motsvarande tillämpning å samfälligheten. Låneräit 72 §. 1 mom. Församling äger upptaga lån intill ett sammanlagt belopp motsvarande för varje å församlingen belöpande skattekrona enligt den under nästföregående år fastställda taxeringen en utdebitering av en krona. Lån, som här avses, skall vara ställt att återbetalas inom fem år och, därest lånetiden är mer än ett år, att årligen avbetalas; dock må församling vid förvärv av intecknad egendom övertaga betalningsansvar även för sådan i egendomen intecknad gäld, som är ställd att betalas inom längre tid eller i annan ordning. Församling äger ock upptaga lån, vilket enligt uttryckligt beslut skall användas för att gälda äldre lån och återbetalas inom de betalningsterminer, som gälla för det äldre lånet. Med lån avses i detta moment även borgen. 2 mom. Församling äger jämväl upptaga lån av statsmedel, som av Konungen beviljats församlingen, så ock, i den omfattning och på de villkor Konungen bestämmer, lån av statsmedel och kyrkofondsmedel, som beviljats församlingen av statlig myndighet. 73 §. Med Konungens medgivande må församling upptaga lån eller ingå borgen även i andra fall än i 72 § sägs.

28 74 §. Vad i 72 och 73 §§ stadgas skall äga motsvarande tillämpning med avseende å samfälligheten. Medelsförvaltning 75 §. Penningar och värdehandlingar, som kyrkorådet eller annan församlingens nämnd för församlingens eller annans räkning har om händer, skola så förvaras och redovisas, att de icke sammanblandas med andra penningar och värdehandlingar. Penningmedel, som ej erfordras för nära förestående utbetalningar, skola för församlingens räkning insättas hos bank eller centralkassa för jordbrukskredit eller å postgirokonto eller anbringas i sådana tillgångar, i vilka förmyndare äger utan överförmyndarens tillstånd anbringa omyndigs medel. Med överståthållarämbetets medgivande må församling anbringa penningmedel även på annat sätt än nu sagts. 76 §.

Det åligger kyrkorådet att föra fortlöpande räkenskaper över de medel det har om händer. Annan församlingens nämnd, som omhänderhar medel, skall föra räkenskaper i enlighet med av kyrkorådet givna anvisningar och årligen före den 1 mars, där ej rådet bestämmer annan tid, till rådet avlämna redovisning för sin förvaltning under nästföregående kalenderår. Sedan sådan redovisning skett, skall kyrkorådet inom tid, som kyrkofullmäktige bestämma, dock före den 1 april, sammanfatta och avsluta församlingens räkenskaper för nämnda kalenderår. 77 §.

Vad i 75 och 76 §§ stadgas om församlings medelsförvaltning skall äga motsvarande tillämpning å samfällighetens medelsförvaltning. Revision 78 §. Av kyrkofullmäktige samt av församlingsdelegerade skola årligen utses tre eller flera revisorer samt lika många suppleanter för granskning av det nästföljande årets förvaltning. Den, vilken såsom ledamot eller suppleant i kyrkorådet eller i beredningsoch ekonomiutskottet eller eljest är redovisningsskyldig till församlingen eller samfälligheten, eller sådan den redovisningsskyldige närstående, som sägs i 4 kap. 13 § 2. rättegångsbalken om jäv emot domare, må icke vara revisor eller revisorssuppleant för granskning av förvaltning, som omfattas

29 av redovisningsskyldigheten, ej heller deltaga i val av revisor eller revisorssuppleant för granskning av sådan förvaltning eller i beslut med anledning av granskningen. Revisorerna äga att när som helst inventera de penningmedel och värdehandlingar, som kyrkorådet, berednings- och ekonomiutskottet eller annan församlingens eller samfällighetens nämnd omhänderhar, samt taga del av räkenskaper och andra handlingar, som beröra förvaltningen. Vad i 54 § sägs om ansvar och skadeståndsskyldighet för ledamot i kyrkorådet äger avseende jämväl å revisor. Kyrkofullmäktige eller församlingsdelegerade må besluta, att till revisor skall utgå ersättning i enlighet med de bestämmelser, som jämlikt 58 § gälla för ledamot av kyrkorådet eller annan församlingens nämnd. 79 §. Revisorerna skola avgiva berättelse, innehållande redogörelse för resultatet av deras granskning med uttalande, huruvida anmärkning beträffande räkenskapernas förande eller förvaltningen i övrigt föreligger eller icke. Framställes anmärkning, skall anledningen till denna angivas i berättelsen. Revisionsberättelse skall ock innehålla särskilt uttalande, h u r u vida ansvarsfrihet för förvaltningen tillstyrkes eller icke. 80 §.

Revisionsberättelse skall senast den 1 maj avlämnas för församling till kyrkofullmäktiges ordförande samt för samfälligheten till församlingsdelegerades ordförande. Berättelsen skall jämte de förklaringar över framställda anmärkningar, som ordföranden infordrar, framläggas till granskning och avgörande hos fullmäktige och delegerade vid sammanträde före utgången av juni månad. 81 §. På beslut av kyrkofullmäktige eller församlingsdelegerade ankommer, huruvida framställd anmärkning skall förfalla och ansvarsfrihet för förvaltningen meddelas eller laga åtgärd för bevarande av församlingens eller samfällighetens rätt skall vidtagas. Anställes ej talan å den förvaltning revisionsberättelse avser inom ett år från det berättelsen framlades å sammanträde med fullmäktige eller delegerade, skall så anses, som om ansvarsfrihet blivit beviljad. Utan hinder av att ansvarsfrihet beviljats må talan föras på grund av brottslig handling, där ej ansvarsfriheten uppenbarligen avsett även den handlingen. 6 kap. Om församlingsskatt

82 §. Församlingsskatt skall utom i de fall, för vilka annorlunda är i lag eller författning föreskrivet, utgå på sätt om allmän kommunalskatt är stadgat.

30 Den som är medlem av icke territoriell församling är icke skyldig att erlägga församlingsskatt till den territoriella församling, där han är mantalsskriven, liksom ej heller till den kyrkliga samfälligheten. Angående viss lindring i skattskyldigheten för den som icke tillhör svenska kyrkan är särskilt stadgat. 83 §.

Det åligger kyrkorådet och, vad angår den kyrkliga samfälligheten, berednings- och ekonomiutskottet att, sedan utgifts- och inkomststat fastställts, ofördröj ligen underrätta överståthållarämbetet och den lokala skattemyndigheten om det belopp för skattekrona och skatteöre, som bestämts till utdebitering för nästkommande år. Samtidigt skall överståthållarämbetet underrättas om det sammanlagda belopp, som för nämnda år beslutats till utdebitering på grundval av det löpande årets taxering till kommunal inkomstskatt. Om debitering och uppbörd av församlingsskatt gäller vad därom särskilt är stadgat. 84 §.

Församling och den kyrkliga samfälligheten äga av statsverket uppbära församlingsskatt med belopp, motsvarande vad som skulle utgå på grundval av det antal skattekronor och skatteören, som vid taxering för visst år påföras de till församlingen skattskyldiga, efter det belopp för skattekrona och skatteöre, som bestämts till utdebitering för nästföregående år. Har skattskyldig, som icke tillhör svenska kyrkan, enligt lagen den 26 oktober 1951 om viss lindring i skattskyldigheten för den som icke tillhör svenska kyrkan åtnjutit lindring i skattskyldigheten till församlingen eller har dödsbo enligt 75 § kommunalskattelagen medgivits befrielse från att erlägga skatt till församlingen, skall belopp, som församlingen och samfälligheten eljest ägde uppbära av statsverket, nedsättas i motsvarande mån. Församlingen och den kyrkliga samfälligheten äga av statsverket såsom förskott uppbära det belopp, som på grundval av taxeringsnämnds beslut visst år rörande taxering till kommunal inkomstskatt beslutats till utdebitering för nästkommande år. Vad sålunda beslutats till utdebitering ingår i församlingens och samfällighetens fordran hos statsverket vid ingången av året näst efter det, då beslutet fattades. Förskotten avräknas mot den församlingsskatt, som församlingen och samfälligheten äga uppbära av statsverket på grundval av taxeringen under året efter det, då förskotten enligt bestämmelserna i nästf oljande stycke utanordnas. Belopp, som vid ingången av ett år utgör församlingens eller den kyrkliga samfällighetens fordran hos statsverket enligt första och andra styckena, skall överståthållarämbetet under samma år utanordna till församlingen eller samfälligheten med en sjättedel å åttonde dagen i var och en

31 av månaderna januari, mars, maj, juli, september och november. Är ifrågavarande fordran icke uträknad vid utbetalningstillfället i januari månad, skall vid detta tillfälle utbetalas samma belopp som utbetalades i november månad nästföregående år; dock må överståthållarämbetet, då särskilda skäl föranleda därtill, förordna att utbetalning skall ske med annat belopp. Därest det i januari månad utbetalade beloppet icke motsvarar en sjättedel av nämnda fordran, skall härav betingad jämkning ske av det belopp, som utbetalas i mars månad. 85 §. Överståthållarämbetet skall senast den 8 mars till församlingen och den kyrkliga samfälligheten överlämna för nästföregående år upprättad redovisning över församlingen eller samfälligheten tillkommande och till dem utanordnad församlingsskatt. Närmare föreskrifter angående dylik redovisning meddelas av Konungen.

7 kap. Om underställning och besvär

86 §.

Om beslut, som skola underställas Konungens prövning, sägs i 69 och 73 §§ samt i 71 och 74 §§. Beslut, som skall underställas Konungens prövning, skall insändas till överståthållarämbetet, vilket det åligger att överlämna handlingarna, jämte eget yttrande, till Konungen. 87 §.

Om beslut, som skola underställas överståthållarämbetets prövning, sägs i 65, 75 och 77 §§. Underställt beslut skall antingen oförändrat fastställas eller ogillas. Vägras fastställelse, skall skäl därför uppgivas. Över vägrad fastställelse må församlingen eller den kyrkliga samfälligheten föra klagan hos Konungen. 88 §.

I mom. Över beslut av kyrkofullmäktige äger, där ej annat är särskilt föreskrivet, medlem av församlingen anföra besvär hos överståthållarämbetet. Sådan klagan må grundas endast därå, att beslutet icke tillkommit i laga ordning, står i strid mot allmän lag eller författning eller annorledes överskrider deras befogenhet, som fattat beslutet, eller kränker klagandens enskilda rätt eller eljest vilar på orättvis grund. Besvären skola hava inkommit till överståthållarämbetet inom tre veckor från den dag, då verkställd justering av det över beslutet förda protokollet

32 tillkännagivits å församlingens anslagstavla. Besvären skola vara åtföljda av överklagade beslutet jämte bevis om dagen för justeringens tillkännagivande. 2 mom. I fråga om besvär över beslut av kyrkoråd eller annan församlingens nämnd skola, där ej annat är särskilt stadgat, bestämmelserna i 1 mom. äga motsvarande tillämpning; dock skola besvären anföras hos domkapitlet, där beslutet avser a) sådana i 3 § 2 mom. d) angivna åtgärder, som icke innebära användning av utdebiterade medel; b) upplåtelse av gudstjänstlokal; c) upplåtelse av gravplats; samt d) utseende eller entledigande av befattningshavare vid gudstjänstlokal och begravningsplats eller disciplinär åtgärd mot sådan befattningshavare. Mot beslut av rent förberedande eller verkställande art må talan ej föras. 89 §. Hava besvär anförts hos överståthållarämbetet eller domkapitlet, äger den prövande myndigheten, om skäl därtill äro, förbjuda överklagade beslutets verkställighet. Grundas besvären därpå, att klagandens enskilda rätt blivit kränkt genom beslutet, och bliva besvären godkända, gäller rättelsen till förmån för den som klagat, men står beslutet i övrigt fast, utan så är, att det finnes strida mot allmän lag eller författning eller eljest vila på orättvis grund, då den prövande myndigheten må förordna om upphävande av beslutet i dess helhet. 90 §. I överståthållarämbetets eller domkapitlets utslag må, där icke för vissa frågor annorlunda är särskilt stadgat, ändring sökas hos Konungen senast inom tre veckor från den dag, då klaganden erhöll del av beslutet; dock äger menighet som klagar åtnjuta två veckor längre besvärstid än nu sagts. 91 §. Vad i 88—90 §§ är stadgat om beslut av kyrkofullmäktige eller församlings nämnd skall i tillämpliga delar gälla i avseende å beslut av församlingsdelegerade eller samfällighetens nämnd.

Denna lag skall, med iakttagande av vad nedan stadgas, träda i kraft den 1 januari 1959. 1. Genom denna lag upphäves, med de begränsningar nedan stadgas, lagen den 6 juni 1930 (nr 260) om församlingsstyrelse i Stockholm, så ock vad i övrigt finnes i lag eller författning stridande mot bestämmelserna i denna lag.

33 Där i lag eller författning förekommer hänvisning till stadgande, som ersatts genom bestämmelse i denna lag, skall den bestämmelsen i stället tillämpas. 2. Tjänstetiden för nuvarande församlingsdelegerade skall upphöra med utgången av år 1958, och skall nytt val av delegerade äga rum under december månad 1958, därvid skall tillämpas vad i denna lag stadgas om sådant val. 3. Vad i denna lag stadgas i 43 § 1 mom. om prästerlig ledamot av kyrkoråd och i 46 § om ordförande och vice ordförande i rådet skall träda i tillämpning först i fråga om kyrkoråd, som utses för tiden från och med år 1960; och skall därför vad i 50 § lagen om församlingsstyrelse i Stockholm föreskrives om ordförandeskap i kyrkoråd alltjämt gälla under år 1959. 4. Vad denna lag innehåller om antalet revisorer och revisorssuppleanter skall lända till efterrättelse vid val av revisorer jämte suppleanter för år 1959. 5. I fråga om offentliggörande, underställning och godkännande av beslut, som fattats före den 1 januari 1959, samt om anförande av besvär över sådant beslut skola förut gällande föreskrifter tillämpas. 6. Vad i lag eller författning är föreskrivet om församlingsavgifter skall i stället avse församlingsskatt.

3—708969

KAPITEL 1

INLEDNING

För närvarande råder i väsentliga hänseenden likformighet mellan lagarna den 6 juni 1930 (nr 259) om församlingsstyrelse och (nr 260) om församlingsstyrelse i Stockholm. Samstämmigheten mellan de båda lagarna är av naturliga skäl särskilt framträdande såvitt gäller frågor av principiell natur, såsom om valbarhet till kyrkokommunala uppdrag, beredning av ärenden som skall avgöras av kyrkofullmäktige, besluts fattande samt besvärsrätt och besvärstid. Däremot företer lagarna sinsemellan vissa skiljaktigheter beträffande den kyrkokommunala organisationen, vilka olikheter delvis kommer till synes redan i lagarnas redaktionella uppställning. Sålunda kommer i den allmänna lagen kapitlet om kyrkostämma före kapitlet om kyrkofullmäktige, medan i Stockholmslagen ordningen mellan dessa kapitel är omkastad, beroende på att församlings beslutanderätt i huvudstaden så gott som uteslutande utövas av fullmäktige; kyrkostämman har där endast att avgöra frågor om fullmäktiges antal. Vidare har den speciella regleringen av beslutanderättens utövning i den obligatoriska samfälligheten för huvudstaden medfört att Stockholmslagen innehåller ett särskilt kapitel om församlingsdelegerade, vilket saknar motsvarighet i den allmänna lagen. Beträffande den kyrkligt-kommunala organisationen må även framhållas att Stockholmslagen icke erbjuder någon möjlighet för församlingarna att ingå i någon annan samfällighetsbildning än nyssnämnda samfällighet, vilken består av huvudstadens samtliga territoriella församlingar och har ett kompetensområde som är direkt reglerat i lagen. Icke heller innehåller Stockholmslagen några bestämmelser om handläggning av gemensamma angelägenheter utan samfällighetsbildning, motsvarande den allmänna lagens stadganden om beslutanderättens utövning å gemensam kyrkostämma och om förvaltning genom ett gemensamt kyrkoråd. Sålunda finns exempelvis inga föreskrifter om flerförsamlingspastorats organisation, varför det i den allmänna lagen förekommande stadgandet, att de i dylikt pastorat ingående församlingarna skall ha ett gemensamt kyrkoråd för vården om pastoratets angelägenheter (s. k. pastoratskyrkoråd), saknar motsvarighet i Stockholmslagen. Slutligen kan nämnas att Stockholmslagen alltjämt upptar bestämmelser om skolråd i församlingarna, medan motsvarande stadganden utmönstrades ur den allmänna lagen genom lagändring den 21 maj 1954.

35 Bortsett från de nu nämnda divergenserna mellan de båda lagarna inskränker sig olikheterna till ett antal detaljfrågor, där förhållandena i huvudstaden ansetts motivera bestämmelser som avviker från motsvarande stadganden i den allmänna lagen. Detta är fallet huvudsakligen beträffande rent organisatoriska frågor, såsom om latituderna för bestämmande av antalet kyrkofullmäktige, församlings indelning i valkretsar, tiderna för hållande av kyrkofullmäktigsammanträden samt förande av protokoll vid sådana sammanträden och vid kyrkorådssammanträden. I sitt nyligen avgivna betänkande (SOU 1957: 15) har kommittén framlagt förslag till församlingslag, avsedd att träda i stället för 1930 års allmänna församlingsstyrelselag. Till lagförslaget har överförts en rad nyheter från kommunallagen, vilka i övervägande grad är av principiell natur och vilka både av sakliga skäl och med hänsyn till angelägenheten av enhetlighet i församlingsstyrelselagstiftningen bör göras tillämpliga även för församlingarna i Stockholm. Det kan i detta sammanhang vara tillfyllest att hänvisa till de i förslaget till församlingslag upptagna, från kommunallagen hämtade stadgandena om valbarhet, jäv, interpellation och besvär. Redigeringen och den formella utformningen av den föreslagna församlingslagen ansluter sig också till kommunallagen. I förslaget till församlingslag har vidare bestämmelserna om församlings kompetens erhållit en ny utformning, varjämte förslaget också i övrigt innehåller en del nyheter som icke står i direkt samband med anpassningen till kommunallagen, såsom beträffande kyrkoherdens självskrivenhet i kyrkorådet. Även sådana bestämmelser bör självfallet göras tillämpliga för församlingarna i Stockholm. Önskvärdheten av samstämmighet mellan kommunalförfattningarna för Stockholm och för landet i övrigt har i olika sammanhang understrukits. Kommunallagskommittén framhöll i sitt betänkande med förslag till kommunallag (SOU 1952: 14) att i fråga om de särskilda kommunalförfattningarna för huvudstaden borde såsom hittills varit fallet likformighet med den allmänna kommunallagstiftningen eftersträvas i den m å n de speciella förhållandena i Stockholm så medgav. För huvudstadens borgerliga kommun har frågan om anpassning till kommunallagen nått sin lösning genom utfärdandet av kommunallag för Stockholm den 1 mars 1957 (nr 50). Till grund för denna lagstiftning låg ett av särskilda sakkunniga avgivet, den 27 januari 1956 dagtecknat betänkande med förslag till sådan lag. 1 En motsvarande översyn av lagen om församlingsstyrelse i Stockholm ingår i kommitténs utredningsuppdrag. Enligt de för kommittén meddelade direktiven bör utgångspunkten vara att, i den mån icke sakliga skäl betingar skiljaktigheter, överensstämmelse 1 Betänkandet är tryckt såsom bihang till Stockholms stadskollegiums utlåtanden och memorial (1956:51).

36 bör råda i såväl form som innehåll mellan de kyrkliga och de borgerliga kommunalförfattningarna. 1 Vid översynen av församlingsstyrelselagstiftningen för Stockholm har kommittén eftersträvat en formell överensstämmelse med förslaget till församlingslag. På de områden där ett mera principiellt ställningstagande legat till grund för reglerna i sistnämnda lagförslag — det är här främst fråga om från kommunallagen hämtade regler — har anledning saknats att göra avvikelse för Stockholmslagens del. Såvitt åter gäller detaljbestämmelser utan större principiell betydelse, där avvikelse för närvarande föreligger från den allmänna lagen, har kommittén ansett sig kunna fritt pröva i vad mån det kan anses lämpligt att församlingsstyrelselagstiftningen för Stockholm anpassas efter förslaget till församlingslag. I den m å n dessa för Stockholmsförsamlingarna gällande särbestämmelser befunnits vara ändamålsenliga och kan motiveras av huvudstadens från landet i övrigt avvikande förhållanden har bestämmelserna bibehållits. I sitt tidigare betänkande har kommittén berört frågan huruvida församlingsstyrelsen i Stockholm kunde regleras i samma lag som församlingsstyrelsen i övrigt. Därvid framhöll kommittén att, även om vissa skäl för en sådan lagteknisk utformning kunde åberopas, en gemensam lag skulle med hänsyn till särbestämmelserna för huvudstaden medföra nackdelar beträffande reda och överskådlighet. Under det fortsatta arbetet har kommittén icke funnit anledning att frångå denna uppfattning. Även om anpassningen av församlingsstyrelselagstiftningen för Stockholm fört med sig att samstämmigheten med den allmänna församlingsstyrelselagstiftningen, sådan denna utformats enligt kommitténs förslag till församlingslag, blivit något större än vad som för närvarande är fallet, kvarstår dock åtskilliga divergenser. Bland de mera framträdande skiljaktigheterna kan här pekas på att den föreslagna Stockholmslagen icke innehåller några bestämmelser vare sig om samfällighetsbildning beroende av beslut i varje särkilt fall eller om obligatorisk samfällighetsbildning beträffande flerförsamlingspastorat. Vidare har i föreliggande lagförslag icke ansetts böra upptagas några stadganden om kyrkostämma i Stockholm. Beträffande kyrkofullmäktige föreslås från den allm ä n n a lagen avvikande regler om latituderna för bestämmandet av fullmäktiges antal, om valbarhet och valkretsindelning, om sammanträdesordningen, om protokollföringen och om arkivvården. Även stadgandena om kyrkoråd företer vissa avvikelser. Sålunda upptar förslaget ingen motsvarighet till den allmänna lagens bestämmelse om gemensamt kyrkoråd för två eller flera församlingar. Det vore självfallet icke ogörligt att i den allmänna församlingslagen införa — under särskilda moment eller paragrafer — även de erforderliga 1 Direktiven för kommittén finns återgivna i kommitténs betänkande med förslag till församlingslag (SOU 1957:15) s. 52 ff.

37 särbestämmelserna för Stockholm samt att i en särskild lag reglera endast den obligatoriska samfälligheten i huvudstaden. Med hänsyn till de skäl som tidigare anförts har kommittén likväl ansett det vara befogat att bibehålla den nuvarande, på långvarig tradition grundade anordningen med en uttömmande lag om huvudstadens församlingsstyrelse i dess helhet. Lagen har efter mönster av den föreslagna församlingslagens rubrik givits beteckningen församlingslag för Stockholm. I väsentliga punkter följer föreliggande lagförslag kommitténs förslag till församlingslag. Likformigheten mellan de båda förslagen omfattar såväl den systematiska uppställningen som den formella avfattningen av motsvarande regler. I den mån överensstämmelse råder saknas anledning att här på nytt redogöra för motiven, vilka återfinnes i kommitténs betänkande angående den allmänna församlingslagen (SOU 1957: 15). Beträffande de särbestämmelser för Stockholm, vilka i sak oförändrade överflyttats från den gällande Stockholmslagen, har i allmänhet någon utförligare motivering icke heller ansetts erforderlig. I specialmotiven till lagförslaget har sådana särbestämmelser i korthet redovisats. I det följande skall därför — efter en redogörelse för huvudlinjerna i lagförslaget — endast beröras vissa frågor av mera allmän räckvidd.

KAPITEL 2

HUVUDLINJER I LAGFÖRSLAGET

Församlings

kompetens

Om församlings kompetens i Stockholm stadgas för närvarande i 2 § LFSthlm. I paragrafens 1 mom. uppräknas de angelägenheter varom församlingarna var för sig har att besluta, medan i 2 mom. anges de uppgifter vilka såsom gemensamma för de territoriella församlingarna skall ombesörjas av den kyrkliga samfälligheten. För att ernå en klarare avgränsning av församlingsverksamheten gentemot den borgerliga kommunens verksamhetsområde har i föreliggande lagförslag de angelägenheter, som ansetts böra hänföras till den kyrkliga kommunen, redovisats i en gemensam uppräkning utan hänsyn till om de skall vårdas av församlingarna var för sig eller gemensamt (3 § 2 mom.). Uppräkningen är sålunda avsedd att ange den yttre gränsen för den kyrkligt kommunala kompetensen. Den närmare kompetensfördelningen mellan församlingarna i Stockholm och samfälligheten därstädes framgår sedan av lagförslagets 4 §, vari redogöres för vilka av de i den nästföregående paragrafen angivna frågorna som samfälligheten har att handlägga (se härom betänkandets fjärde kapitel). Lagförslagets uppräkning av församlingsangelägenheterna överensstämmer med F F L (motiv se kap. 3 i SOU 1957: 15). Vid jämförelse med gällande bestämmelser för Stockholmsförsamlingarna märkes att ärenden rörande folkskoleväsendet undantagits från församlings kompetens. Härom hänvisas till tredje kapitlet i detta betänkande. Vidare innebär förslaget att upprättande och underhåll av församlingsbibliotek icke vidare skall vara en församlingsangelägenhet i Stockholm. Motiven för överförande av folkbiblioteksväsendet i dess helhet till den borgerliga kommunen har redovisats i SOU 1957: 15 s. 133 ff. Beträffande begravningsväsendet i Stockholm saknar LFSthlm motsvarighet till stadgandet i 2 § j) LFS att frågor om anskaffande och ordnande av begravningsplats är att hänföra till församlings angelägenheter. I stället hänvisas i LFSthlm till vad om vården av vissa kyrkogårdar är särskilt stadgat. Hänvisningen avser förordningen den 16 maj 1924 (nr 135) om vården av vissa kyrkogårdar i Stockholm. Enligt denna förordning skall vården av de Stockholms stad tillhöriga eller åt staden upplåtna kyrkogårdar utgöra en för hela staden gemensam angelägenhet, vilken staden såsom kommun

39 har att besörja. I föreliggande lagförslag — liksom i FFL — har frågor om anskaffande och vård av begravningsplats angetts tillhöra församlingens angelägenheter, såvida icke Kungl. Maj:t för särskilt fall förordnat att vården om begravningsplats skall tillkomma den borgerliga kommunen. Denna reglering innebär självfallet icke någon ändring beträffande vården av de kyrkogårdar som avses i 1924 års förordning. Förslaget innefattar endast en möjlighet att till den borgerliga kommunen överföra handhavandet även av sådana inom huvudstaden befintliga begravningsplatser som för närvarande förvaltas av vederbörande församlingars kyrkoråd. Angående motiven till den föreslagna regleringen hänvisas till SOU 1957: 15 s. 127 ff.

Det beslutande

organet i

församling

Enligt gällande bestämmelser utövas beslutanderätten i Stockholms territoriella församlingar av kyrkofullmäktige, medan kyrkostämman endast har att avgöra frågor om fullmäktiges antal (3 § 1 mom. LFSthlm). Att fullmäktiginstitutionen gjorts obligatorisk har sin grund i att församlingarnas folkmängd antagits städse uppgå till ett antal som enligt den allmänna församlingsstyrelselagen medför skyldighet att ha fullmäktige. Det befolkningstal, vars överskridande gör fullmäktiginstitutionen obligatorisk enligt den allmänna lagen, är för närvarande 1 500 invånare i församlingen men har i F F L sänkts till 1 000. Det finns — även om den under senare decennier pågående utflyttningen från innerförsamlingarna skulle komma att fortsätta — knappast anledning att inom överskådlig tid räkna med förekomsten i Stockholm av så små församlingar att folkmängden i dem skulle nedgå till eller understiga denna gräns, och även bortsett härifrån synes för Stockholms del fullmäktiginstitutionen i församlingarna alltid ha sitt givna berättigande. Den nuvarande regeln om kyrkofullmäktige i huvudstadens territoriella församlingar har därför bibehållits i lagförslaget. Vad härefter angår kyrkostämman synes något utrymme för dennas bibehållande i Stockholmsförsamlingarna icke längre finnas. Bestämmanderätten i fråga om fullmäktiges antal bör — såsom fallet är inom den borgerliga kommunen och såsom föreslagits skola gälla beträffande församlingarna i landet i övrigt enligt den allmänna församlingslagen — i regel tillkomma fullmäktige själva. Vid nybildning av församling ävensom då val av fullmäktige skall äga rum i anledning av in- eller exkorporering föreslås att antalet fastställes av överståthållarämbetet. Härom hänvisas till kommitténs förslag om ändrad lydelse av LKI (SOU 1957:15 s. 48 ff och s. 329 ff). Med hänsyn till vad nu anförts har bestämmelserna i LFSthlm om kyrkostämma ej medtagits i föreliggande lagförslag.

40 Kyrkofullmäktiges

arbetsformer

Motionsrätten liksom andra former för anhängiggörande av ärende hos kyrkofullmäktige har utformats i överensstämmelse med kommunallagen (20 § lagförslaget). Beträffande motionsrätten innebär förslaget att motion kan inges även mellan kyrkofullmäktigsammanträden samt att sådan motion kan efter vederbörlig kungörelse upptagas till avgörande vid första därpå följande sammanträde (jämför specialmotiveringen till lagförslagets 23 §). Även kommunallagens reglering av interpellationsrälten har överförts till lagförslaget (25 §). Enligt regleringen skall interpellation avse ämne, som tillhör kyrkofullmäktiges handläggning, och må riktas till ordföranden i nämnd eller beredning. Interpellationen bör besvaras senast vid sammanträdet efter det, vid vilket fullmäktige medgett dess framställande. Bestämmelserna om rätt att deltaga i kyrkofullmäktiges överläggningar har i väsentliga hänseenden anpassats efter kommunallagens motsvarande stadganden (lagförslagets 19 §). Den nuvarande rätten för kyrkorådets ordförande att, även om han ej är fullmäktig, yttra sig vid sammanträdena har bibehållits, medan befogenheten för honom att även framställa förslag borttagits. En motsvarande yttranderätt har tillerkänts kyrkoherden, vilken enligt förslaget icke är självskriven ordförande i kyrkorådet (se härom nedan). Nämnd- och beredningsordförande får rätt att närvara för besvarande av interpellation. Slutligen märkes att i församlingens tjänst anställd befattningshavare kan av fullmäktige kallas för att vid sammanträde lämna erforderliga upplysningar.

Kyrkoråd

och övriga nämnder

i

församling

Bestämmelserna om kyrkorådet har anpassats efter de motsvarande stadgandena i FFL. Beträffande kyrkorådets församlingsvårdande befogenheter har rådets uppgift att vara det ledande organet för det andliga livet i församlingen betonats genom att i lagen intagits en bestämmelse om att rådet skall ha omsorg om församlingslivet och med uppmärksamhet följa dess utveckling (42 § första stycket). Såvitt gäller de kyrkokommunala uppgifter, som skall ankomma på kyrkorådet, har liksom i FFL stadgandena på väsentliga punkter bringats i överensstämmelse med kommunallagens föreskrifter om den borgerliga kommunens styrelse. Kyrkorådets uppgift att vara det ledande, initiativtagande och övervakande organet i församlingsstyrelsen har kommit till direkt uttryck i lagen (42 § andra och femte styckena). Förutom denna uppgift att vara församlingens styrelse skall kyrkorådet

41 liksom för närvarande tjänstgöra som allmänt berednings-, förvaltningsoch verkställighetsorgan (42 § tredje och fjärde styckena). Kyrkorådet skall sålunda i princip vara sista instans för beredning av ärenden som skall företagas till avgörande av kyrkofullmäktige. Vidare skall kyrkorådet handha församlingens drätsel samt — i den mån uppgifterna icke uppdragits åt annan — förvalta församlingens egendom, verkställa fullmäktiges beslut och föra församlingens talan i mål och ärenden ävensom i övrigt fullgöra de uppdrag som fullmäktige överlämnar till rådet. De föreslagna reglerna om kyrkorådets sammansättning innebär att kyrkoherden icke längre skall vara självskriven ordförande men väl självskriven ledamot i rådet (43 § 1 mom.). Bland ledamöterna utser kyrkofullmäktige en ordförande och en vice ordförande att tjänstgöra under mandattiden för de invalda ledamöterna (46 §). Antalet ledamöter, som enligt gällande lag är bestämt till högst elva, är enligt förslaget icke maximerat (43 § 2 mom.). Beträffande kyrkorådets arbetsformer märkes att suppleanterna skall underrättas om rådets sammanträden (48 §). Justering av kyrkorådets protokoll skall, där justeringen ej ombesörjes av rådet självt, verkställas av ordföranden jämte minst en därtill utsedd ledamot av rådet (51 §). Kyrkorådet skall på lämpligt sätt kungöra var och på vilka tider framställningar till rådet emottages. Kyrkorådets skriftväxling ombesörjes av ordföranden eller under hans inseende. (52 §) Möjlighet har öppnats för församling att ordna sin kassaförvaltning och räkenskapsföring på annat sätt än genom en årligen tillsatt kassaförvaltare (53 § andra stycket). Dessa förvaltningsbestyr kan sålunda av församlingen överlämnas till en särskilt anställd befattningshavare eller till exempelvis bank. Vidare innefattar förslaget möjlighet att till kyrkorådet centralisera medelsförvaltning som eljest författningsenligt tillkommer församlingens särskilda nämnder och styrelser (55 § 1 mom.). Ävenledes har meddelats bestämmelser om delegationsrätt för kyrkorådet (55 § 2 mom.). Såsom en följd av den föreslagna regleringen av församlings kompetens kommer skolråd och biblioteksstyrelse i församling att upphöra. Bortsett från dessa nämnder finns emellertid understundom en eller annan nämnd vid sidan av kyrkorådet. Beträffande sådana församlingens övriga nämnder innefattar förslaget en viss reglering av verksamhetsformerna för nämnd som församling utan föranledande av bestämmelser i specialförfattning kan tillsätta för särskilda förvaltnings- eller verkställighetsbestyr (56 §). Även föreskrifterna om proportionellt val har gjorts tillämpliga på val av dylik nämnd (24 § fjärde stycket). Regleringen överensstämmer med vad härom föreslagits i F F L .

42 För kyrkofullmäktige

samt kyrkoråd

och övriga nämnder

gemensamma

frågor Reglerna för valbarhet till församlings förtroendeuppdrag samt rätt till avsägelse från sådant uppdrag ansluter sig i förslaget till vad härom föreslagits i FFL. Från valbarhet till kyrkorådet och annan församlingens nämnd uteslutes sådan i församlingens tjänst anställd befattningshavare som förestår någon rådet eller nämnden underställd förvaltning (44 och 56 §§). I övrigt uppställer förslaget inga hinder för församlings befattningshavare att utöva förtroendeuppdrag. Sålunda försvinner den obehörighetsgrund som enligt gällande lag hänför sig till befattningshavares redovisningsskyldighet. — Det nuvarande speciella valbarhetsvillkoret att endast den som kan anses vilja främja församlingslivet må väljas till ledamot eller suppleant i kyrkorådet har i lagförslaget liksom i FFL icke fått någon uttrycklig motsvarighet. — Den gällande ovillkorliga rätten för tjänsteman att avsäga sig förtroendeuppdrag i församling, liksom avsägelserätten för den som innehaft uppdrag under minst fyra år, har borttagits. En ovillkorlig rätt till avsägelse skall tillkomma endast den som fyllt sextio år; i övriga fall ankommer det på kyrkofullmäktige att pröva framställda avsägelser (9, 44 och 56 §§). Även föreskrifterna om kallelser och tillkännagivanden har anpassats efter motsvarande bestämmelser i F F L . Beträffande kungörande av kyrkofullmäktigsammanträde innebär förslaget bland annat den nyheten att kungörelsen skall minst en vecka före sammanträdet anslås å en särskild anslagstavla (församlingens anslagstavla) och, om fullmäktige så beslutat, även annorstädes, varjämte kungörelsen skall införas i en eller flera ortstidningar (16 §). Å församlingens anslagstavla skall jämväl anslås tillkännagivande om justering av kyrkofullmäktiges och nämnders protokoll (26, 51 och 56 §§). — De nuvarande bestämmelserna om skyldighet att i tidning kungöra kyrkofullmäktiges och kyrkorådets beslut har borttagits. Till lagförslaget har överförts kommunallagens allmänna jävsregel, innebärande förbud för kyrkofullmäktig och ledamot av församlings nämnd att deltaga i behandling av ärende som personligen rör honom eller någon sådan honom närstående som sägs i 4 kap. 13 § 2 p. rättegångsbalken om jäv emot domare (18, 49 och 56 §§).

Församlingens

drätsel

I överensstämmelse med kommunallagens systematiska uppställning har i föreliggande lagförslag liksom i F F L bestämmelserna om bland annat utgifts- och inkomststat, fondbildning, lånerätt, medelsförvaltning och revision sammanförts till ett kapitel om församlings drätsel. Bestämmelserna

43 har i allt väsentligt fått samma utformning som kommunallagens motsvarande regler. I de inledande bestämmelserna i drätselkapitlet (5 kap.) har upptagits föreskrifter om skydd för församlingens förmögenhet, nämligen dels ett allmänt förbud mot förbrukning av förmögenheten och dels redan nu gällande bestämmelser om användning av medel som församling uppburit såsom vederlag för anläggningstillgång eller på grund av försäkring av sådan tillgång (63 §). Det inledande avsnittet innehåller också bland annat en regel om underställning av beslut om anslag, som skall täckas genom utdebitering under mer än fem år; sådant beslut skall enligt förslaget underställas icke såsom för närvarande Kungl. Maj :ts utan överståthållarämbetets prövning (65 §). I fråga om utgifts- och inkomststaten (66 § 1 mom.) har de alternativa möjligheterna för upptagande i staten av underskott och överskott ändrats till att avse vad som framgår av de avslutade räkenskaperna. Vidare märkes att reservation av anslag icke som nu behöver beslutas i samband med statbehandlingen. — De olika nämndernas specialförslag rörande utgifter och inkomster skall avlämnas till kyrkorådet före den 1 september, där ej annan tid bestämmes av kyrkorådet (67 § 1 mom.). Kommunallagens regler om fondbildning, till vilka hänvisas i den gällande lagen, har infogats i lagförslaget (68—70 §§). Bestämmelserna om församlings lånerätt (72 och 73 §§) har utformats i nära överensstämmelse med vad som enligt F F L föreslagits skola gälla för övriga församlingar. Omfattningen av den underställningsfria lånerätten skall sålunda grundas endast på skatteunderlaget i församlingen. Församling kommer att utan underställning få upptaga lån till belopp som motsvarar en utdebitering av en krona per skattekrona. Någon motsvarighet till den i F F L upptagna bestämmelsen att församling må hos Kungl. Maj :t begära en generell utökning av lånerätten har icke ansetts under nuvarande förhållanden erforderlig för Stockholmsförsamlingarnas del. — Lån som upptagits enligt bestämmelserna om den fria lånerätten skall återbetalas inom fem år och skall, om lånetiden är mer än ett år, avbetalas årligen. Församlingarna får nyttja sina fonder utan att detta, såsom för närvarande är fallet, skall inkräkta på den fria lånerätten. Beträffande medelsförvaltningen utsträckes de nu blott för kyrkoråd gällande reglerna om medels förvaring och placering att avse medelsförvaltande organ över huvud, och någon skillnad göres icke mellan fondmedel och andra medel (75 §). I fråga om redovisningen för medlen har kyrkorådets ansvar för församlingens samlade bokföring understrukits. Sålunda skall medelsförvaltande nämnd föra räkenskaper i enlighet med av kyrkorådet givna anvisningar. Dylik nämnd skall före den 1 mars, där ej kyrkorådet bestämmer annan tid, avlämna redovisning till kyrkorådet för sin förvaltning under nästföregående kalenderår. Därefter skall kyrkorådet

44 inom tid, som kyrkofullmäktige beslutar, dock alltid före den 1 april, sammanfatta och avsluta församlingens räkenskaper för kalenderåret (76 §). Det nuvarande minimiantalet revisorer har höjts från två till tre (78 §). Om innehållet i revisionsberättelse meddelas vissa bestämmelser (79 §). Bland annat stadgas att berättelsen skall utmynna i ett bestämt till- eller avstyrkande av ansvarsfrihet. Dechargefrågan skall behandlas vid kyrkofullmäktigsammanträde senast i juni månad (80 §).

Underställning

och besvär

Reglerna om underställning och besvär har utformats i enlighet med FFL. Skyldigheten att underställa vissa beslut Kungl. Maj :ts prövning har begränsats. Bland annat skall såsom redan nämnts beslut om anslag, som skall täckas genom utdebitering under mer än fem år, underställas icke Kungl. Maj:ts utan överståthållarämbetets prövning (87 § jämförd med 65 §). Besvärsreglerna (88—90 §§) har i betydande utsträckning anpassats efter kommunallagens motsvarande bestämmelser. Det fastslås att besvär k a n anföras — förutom över kyrkofullmäktigbeslut — över beslut av församlingens nämnder i allmänhet, icke blott över kyrkoråds beslut. Tiden för anförande av besvär har bestämts till tre veckor och räknas från dagen för tillkännagivande av protokollsjustering å församlingens anslagstavla. Beträffande besvärsmyndigheterna innebär förslaget att besvär över beslut av kyrkofullmäktige alltid skall, där ej annat är särskilt föreskrivet, anföras hos överståthållarämbetet. I fråga om besvär över beslut av kyrkoråd eller annan församlingens nämnd blir liksom för närvarande målets beskaffenhet avgörande för om målet skall upptagas och prövas av överståthållarämbetet eller domkapitlet. Till domkapitlets prövning har i förslaget hänförts beslut av utpräglat kyrklig natur, nämligen beslut om dels åtgärder till främjande av gudstjänstlivet och den kyrkliga förkunnelsen i övrigt samt den kristna kärleksverksamheten och ungdomsvården, allt under förutsättning att åtgärden icke innebär användning av utdebiterade medel, dels upplåtelse av gudstjänstlokal eller gravplats, dels slutligen utseende eller entledigande av befattningshavare vid gudstjänstlokal och begravningsplats eller disciplinär åtgärd mot sådan befattningshavare. För övriga beslut av kyrkoråd och andra nämnder blir överståthållarämbetet besvärsmyndighet, där ej annat är särskilt föreskrivet.

Formerna

för handläggning

av gemensamma

angelägenheter

Enligt 1 § andra stycket LFSthlm skall samtliga huvudstadens territoriella församlingar bilda en kyrklig samfällighet för vården av de angelägen-

45 heter som är gemensamma för hela huvudstaden. Omfattningen av de uppgifter som ankommer på samfälligheten är direkt reglerad i lagen (2 § 2 mom.). Såsom redan inledningsvis framhållits har församlingarna i Stockholm enligt gällande bestämmelser ingen möjlighet att ingå i någon a n n a n samfällighet, eftersom lagen saknar motsvarighet till den allmänna församlingsstyrelselagens stadgande om sådan samfällighetsbildning som är beroende av beslut i varje särskilt fall (1 § andra stycket LFS). Icke heller om handläggning av gemensamma angelägenheter utan samfällighetsbildning innehåller LFSthlm några bestämmelser, motsvarande dem som den allmänna lagen upptar om beslutanderättens utövning å gemensam kyrkostämma (3 § andra stycket LFS) och om förvaltning genom ett gemensamt kyrkoråd (40 § andra stycket LFS). Det är emellertid tydligt att också i Stockholm kan — bortsett från de angelägenheter som ankommer på samfälligheten — förekomma en gemenskap mellan två eller flera församlingar, även om utrymmet härför måste vara väsentligen mindre än beträffande landet i övrigt, beroende på att det i Stockholm finns en obligatorisk gemenskap i samfälligheten. Eftersom flerförsamlingspastorat förekommer i Stockholm (Västerleds och Essinge församlingar) torde sålunda gemenskap i fråga om vården av vissa pastoratsangelägenheter kunna uppkomma. Nämnas må även att gemensamma begravningsplatser finns i de nytillkomna församlingarna. Lagen förutsätter också förekomsten av gemensamma ärenden, men formerna för handläggningen härav har icke reglerats i lagen utan gjorts beroende av föreskrifter, utfärdade i administrativ ordning. Härom stadgas i 4 § att, där särskilda föreskrifter erfordras om tillämpning av lagen med avseende å handläggning av ärenden, som är gemensamma för två eller flera församlingar, sådana föreskrifter meddelas av Kungl. Maj :t. Enligt motiveringen för lagrummet i fråga (prop. 1930: 100 s. 158) kunde det, företrädesvis vid delning av församling, finnas behov av särskilda former för handläggning av ärenden, som var gemensamma för två eller flera församlingar. En form för fattande av beslut i dylika ärenden anvisades i kapitlet om församlingsdelegerade. Emellertid kunde det i vissa fall vara önskvärt dels att äga tillgång till enklare sätt för utövande av församlingarnas beslutanderätt än genom församlingsdelegerade dels ock att kunna anordna gemensam förvaltning för två eller flera församlingar. Att med hänsyn härtill intaga särskilda bestämmelser i lagen syntes emellertid icke erforderligt. Det borde kunna överlämnas åt Kungl. Maj :t att meddela nödiga föreskrifter i ämnet. Bemyndigande för Kungl. Maj :t att meddela sådana föreskrifter intogs följaktligen i lagrummet. I föreliggande lagförslag har den gällande ordningen beträffande gemensamma angelägenheter bibehållits. Alltjämt skall vissa i lagen bestämda angelägenheter handhavas av huvudstadens kyrkliga samfällighet, i vilken alla de territoriella församlingarna skall ingå. Huruvida samfälligheten

46 bör kunna innesluta även icke territoriell församling i huvudstaden har kommittén icke ansett sig kunna ta ställning till. Frågan sammanhänger nära med spörsmålet om medlemskap av finska och tyska församlingarna och torde därför böra upptagas i samband härmed. 1 Om Kungl. Maj :t och riksdagen framdeles skulle finna en sådan utvidgning av samfällighetens omfattning böra komma till stånd, blir alltså vissa ändringar av lagen påkallade. 2 I betänkandets fjärde kapitel lämnas en närmare redogörelse för den obligatoriska samfällighetens verksamhetsområde, vilket i huvudsak lämnats oförändrat. Bortsett från bestämmelserna rörande den obligatoriska samfälligheten har kommittén icke ansett det vara behövligt att i lagen upptaga några regler för handläggning av gemensamma ärenden. Härvidlag har den nuvarande möjligheten för Kungl. Maj:t att meddela särskilda föreskrifter synts vara tillfyllest. Stadgandet i 4 § LFSthlm har därför oförändrat överförts till lagförslaget (6 §). Föreskrifter som utfärdas med stöd av ifrågavarande stadgande anses icke kunna ges sådant innehåll att de kommer i strid mot lagens bestämmelser i övrigt (jfr konstitutionsutskottets memorial 1932: 13). Eftersom församlingsstyrelselagstiftningen för Stockholm — till skillnad från den allmänna församlingsstyrelselagstiftningen — saknar bestämmelser om handläggning av nu avsedda gemensamma ärenden, innefattar stadgandet en större frihet för Kungl. Maj :t i fråga om meddelande av föreskrifter än det motsvarande stadgandet i 6 § LFS. Det synes ligga i sakens natur att Kungl. Maj :t i fråga om organisationsformerna kan hämta mönster från den allmänna församlingsstyrelselagstiftningens principer om beslutanderätt och förvaltning beträffande gemensamma angelägenheter. Kungl. Maj :t torde sålunda kunna, om principerna i FFL lagfästes, förordna att beslutanderätten i dylika angelägenheter skall utövas av församlingsdelegerade, utsedda av de berörda församlingarna. Vidare står möjligheten öppen att vid behov tillskapa ett gemensamt kyrkoråd. •— Här må slutligen pekas på möjligheten för församlingar att genom interkommunala avtal reglera gemensamma angelägenheter.

Samfällighetens

organisation

Lagförslagets bestämmelser om församlingsdelegerade — deras organisation och arbetsformer — motsvarar i sina huvuddrag vad härom för närvarande finns stadgat i 4 kapitlet LFSthlm. Bestämmelsernas utform1 Jfr Kungl. Maj:ts proposition nr 205 till 1953 års riksdag, första lagutskottets utlåtande 1953:39 och riksdagens skrivelse 1953:324. 2 Jfr Schalling, Utredning angående organisationen av den finska församlingen i Stockholm samt de tyska församlingarna i Stockholm och Göteborg m. m. (SOU 1947:56) s. 121 och 140.,

47 ning har så långt ansetts lämpligt anpassats efter de motsvarande stadgandena i F F L angående församlingsdelegerade i andra samfälligheter. Beträffande bestämmandet av församlingsdelegerades antal och fördelning på de särskilda församlingarna har reglerna i LFSthlm bibehållits (31 §). Kommittén har tagit upp spörsmålet huruvida suppleanter för församlingsdelegerade i Stockholm alltjämt bör finnas. Såsom kommittén i sitt tidigare betänkande framhållit har suppleantsystemet i Stockholm sitt ursprung från tiden före 1942 års lagstiftning, då församlingsdelegerade icke var någon permanent institution utan tänktes fungera blott för tillfälligt uppkommande frågor. Det kan vidare erinras om att kommittén icke ansett behov föreligga av suppleanter för församlingsdelegerade i andra samfälligheter (SOU 1957:15 s. 275 f.). Förhållandena i huvudstaden synes härvidlag icke motivera en avvikelse från F F L . Även principiella skäl har anförts mot suppleantsystem i representativa organ. Med hänsyn härtill har kommittén funnit de gällande bestämmelserna om suppleanter för församlingsdelegerade böra utgå. För valbarhet till församlingsdelegerad har bibehållits det s. k. bostadsbandet, vilket innebär att valbarheten är inskränkt inom vederbörande församling; för viss församling kan sålunda väljas endast den som är boende inom församlingen (32 §). En motsvarande regel gäller vid val av kyrkofullmäktige för den samfällighet som består mellan Göteborgs församlingar. Den från bestämmelserna för övriga samfälligheter avvikande regeln för samfälligheterna i Stockholm och Göteborg har synts kommittén vara motiverad med hänsyn till storleksordningen av dessa samfälligheter. För Stockholms del kan även den starka utflyttningen från innerlill ytterförsamlingar vara ett skäl för bostadsbandets bibehållande. Mandattiden för församlingsdelegerade, vilken liksom för kyrkofullmäktige är fyra år, börjar enligt gällande bestämmelser löpa först ett år efter det fullmäktiges mandatperiod börjat. Valet av församlingsdelegerade sker för närvarande å sammanträde med kyrkofullmäktige före utgången av oktober månad näst efter det då allmänna val av fullmäktige ägt rum. De nyvalda kyrkofullmäktige har alltså varit i funktion under någon tid innan nyval av församlingsdelegerade äger rum. I FFL har föreslagits att församlingsdelegerades mandattid skall sammanfalla med kyrkofullmäktiges mandattid, liksom en sammanfallande mandattid för närvarande föreligger för kyrkofullmäktige för samfälligheter och kyrkofullmäktige i församlingarna. Något skäl att för Stockholms vidkommande avvika från en sådan ordning har kommittén icke kunnat finna. Enligt föreliggande lagförslag skall därför — liksom enligt F F L — kyrkofullmäktige i församlingarna välja församlingsdelegerade redan samma år fullmäktige blivit utsedda, och mandattiden för fullmäktige och delegerade skall sammanfalla (10 § andra stycket, 33 §).

48 Vad härefter angår förvaltning och verkställighet beträffande samfällig* hetens angelägenheter innebär förslaget ändring i nuvarande regler. Enligt gällande lag är endast samfällighetens kassarörelse centraliserad. Kassarörelsen handhaves av en av församlingsdelegerade utsedd kassaförvaltare, vilken är ensam ansvarig för kassarörelsen. I övrigt gäller att kyrkoråden i församlingarna skall fungera såsom förvaltnings- och verkställighetsorgan för samfälligheten. Denna reglering, enligt vilken samfälligheten själv icke har någon egentlig förvaltning, har icke helt kunnat tillämpas i praktiken. Genom ett av församlingsdelegerade den 17 februari 1944 antaget »reglemente för medelsförvaltningen vid Stockholms församlingsdelegerade» har tillskapats en ekonominämnd med uppgift att handha förvaltningen av församlingsdelegerades medel (1 §). Enligt reglementet är kassaförvaltaren skyldig att följa av ekonominämnden meddelade bestämmelser (4 §). Ekonominämnden har vidare att bestämma om förvaring av i fonder ingående värdehandlingar och kontanta medel, ombesörja att fondtillgångar placeras på betryggande och fördelaktigt sätt samt bestämma om uttag från församlingsdelegerades bankräkningar (5 §). Dessa reglemen tsbes tämmelser, vilka synes stå i mindre god överensstämmelse med lagens reglering av förvaltningen för samfälligheten, pekar otvetydigt hän på behovet av att i lagen upptas stadganden om ett särskilt förvaltningsorgan för samfällighetens verksamhet. Även beträffande andra än de nämnda direkt ekonomiska uppgifterna, såsom tillsättande och entledigande av befattningshavare i samfälligheten samt disciplinära åtgärder mot sådana befattningshavare, torde ett dylikt behov föreligga. Kommittén föreslår därför inrättandet av ett sådant organ. Förvaltningsorganet bör i princip få samma centrala kyrkokommunala ställning som den som tillkommer kyrkorådet i andra samfälligheter. Organet bör med andra ord — förutom att vara den ledande, initiativtagande och övervakande instansen i förvaltningen — tjänstgöra som allmänt berednings-, förvaltnings- och verkställighetsorgan. I kompetensen kominer således att ingå bland annat de beredningsuppgifter som för närvarande ankommer på det beredningsutskott, varom bestämmelser i den gällande lagen finns meddelade i 40 och 41 §§ samt 63 § 2 mom. För att den nuvarande ordningen skall i möjligaste mån bli oförändrad anser kommittén att de gällande bestämmelserna om beredningsutskottets sammansättning bör kunna i huvudsak överföras att gälla för det nyskapade centrala förvaltningsorganet. I detta kommer sålunda att ingå församlingsdelegerades ordförande och vice ordförande såsom självskrivna ledamöter med utövande av enahanda befattningar som inom delegerade. Övriga ledamöter jämte suppleanter för dem skall årligen utses av församlingsdelegerade bland de delegerade. Antalet ledamöter — de självskrivna medräknade — har angetts till lägst elva. Någon maximering av antalet har här lika litet som beträffande kyrkorådets ledamöter ansetts

49 erforderlig. En möjlighet har sålunda öppnats för en något fylligare representation. — Såsom benämning å organet har kommittén föreslagit berednings- och ekonomiutskottet. Genom den nu förordade ordningen, enligt vilken förvaltning och verkställighet för samfälligheten överföres å ett berednings- och ekonomiutskott, skulle församlingarnas kyrkoråd icke i fortsättningen komma att vara förvaltnings- och verkställighetsorgan för samfälligheten. De enda uppgifter av någon betydelse, som därigenom kom att fråntagas kyrkoråden, hänför sig till förvaltningen av sådana boställen, som är avsedda för bestridande av prästerskapets eller kyrkomusikernas löneförmåner. Såvitt gäller lönefastigheterna har kommittén emellertid ansett att den nuvarande ordningen i viss mån bör kunna upprätthållas genom en bestämmelse om delegationsrätt av innehåll att berednings- och ekonomiutskottet må, om församlingsdelegerade så beslutar, uppdraga åt vederbörande församlings kyrkoråd eller eventuellt förekommande boställsstyrelse att å utskottets vägnar förvalta sådan fastighet. Av den föreslagna regleringen följer även att ansvaret för samfällighetens kassarörelse, vilket enligt gällande bestämmelser åvilar kassaförvaltaren ensam, överföres å berednings- och ekonomiutskottet. De nuvarande reglerna i LFSthlm om utseende av kassaförvaltare och dennes självständiga medelsförvaltning har därför icke erhållit någon motsvarighet i lagförslaget. Beträffande kassaförvaltare i samfälligheten skall enligt förslaget gälla samma regler som beträffande kassaförvaltare i församlingarna. Utöver vad som redan anförts har några särbestämmelser i fråga om berednings- och ekonomiutskottet icke ansetts erforderliga. Det har ansetts tillfyllest att i lagförslaget intaga en hänvisning till de bestämmelser som i övrigt gäller för kyrkoråd. Enligt lagförslaget har — till skillnad från gällande lag — samfälligheten fått möjlighet att tillsätta de nämnder som kan befinnas erforderliga för handhavande av särskilda förvaltnings- och verkställighetsbestyr. Beträffande dylika nämnder har lämnats organisatoriska bestämmelser, vilka överensstämmer med motsvarande regler för sådana nämnder i församlingarna. Av de föreslagna bestämmelserna rörande samfällighetens organisation har de som direkt berör församlingsdelegerade införts i lagförslagets tredje kapitel »Om församlingsdelegerade», vilket kapitel sålunda kommer att i huvudsak motsvara fjärde kapitlet i LFSthlm. Stadgandena om beredningsoch ekonomiutskottet och annan samfällighetens nämnd har placerats i slutet av lagförslagets nästföljande kapitel »Om kyrkoråd m. m.» och har där erhållit en särskild underrubrik (59—61 §§). Beträffande samfällighetens drätsel upptar lagförslaget i huvudsak samma bestämmelser som föreslagits i fråga om församlingens drätsel. Även reglerna 4—708969

50 om underställning av och besvär över samfällighetsorganens beslut överensstämmer med de motsvarande föreskrifterna för församling.

Arkivvården De gällande bestämmelserna i LFSthlm om den kyrkokommunala arkivvården överensstämmer i huvudsak med motsvarande föreskrifter i den allmänna församlingsstyrelselagen. Enligt 24 och 33 §§ skall sålunda kyrkofullmäktiges och kyrkostämmas protokoll med tillhörande handlingar och bilagor förvaras bland kyrkans övriga handlingar, d. v. s. i kyrkoarkivet. Beträffande kyrkorådets handlingar föreskrives i 56 § att det åligger kyrkorådets ordförande att vårda desamma och låta hålla register över dem. Vad angår församlingsdelegerades arkivalier stadgas i 42 § att delegerades och beredningsutskottets handlingar skall förvaras i delegerades expedition samt att sekreteraren, under inseende av delegerades ordförande, ansvarar för vården av handlingarna. Sistnämnda stadgande, som saknar motsvarighet i den allmänna församlingsstyrelselagen, innebär att församlingsdelegerades arkivalier icke ingår i kyrkoarkiv. I F F L har kommittén föreslagit ändrade bestämmelser i viss anslutning till stadgandena i KomL om den borgerligt kommunala arkivvården. Förslaget innebär att församling äger besluta att de olika församlingsorganens arkivalier skall förvaras i kyrkoarkivet. Om så icke beslutats, skall arkivalierna vårdas och förtecknas av vederbörande församlingsorgans ordförande med rätt — beträffande kyrkofullmäktige, kyrkostämma och särskilda nämnder — att till kyrkorådet för vård och förtecknande överlämna de handlingar som icke erfordras för det löpande arbetet. Vidare har i uppräkningen av kyrkorådets uppgifter medtagits bestyret att vårda och förteckna församlingsorganens arkiv i den mån sådant ej enligt lagen eller enligt beslut av fullmäktige eller stämma ankommer på annan. —• Beträffande de kyrkliga samfälligheterna har föreslagits en motsvarande reglering. Kommittén har icke ansett det vara erforderligt att i föreliggande lagförslag upptaga några mot föreskrifterna i FFL svarande bestämmelser om arkivvården, eftersom de kyrkokommunala arkiven i huvudstaden ingår i Stockholms arkivväsen, som regleras genom den av Kungl. Maj :t den 26 september 1929 fastställda arkivstadgan för Stockholm. 1 I stället har — efter mönster av KomLSthlm — de nuvarande föreskrifterna ansetts kunna ersättas med en hänvisning till nämnda arkivstadga (lagförslagets 28, 39, 57, 60 och 61 §§).

1 SFS 1929:297, ändrad 1946:429, 1949:700 och 1951:134.

KAPITEL 3

FÖRSAMLINGARNAS BEFATTNING MED FOLKSKOLEVÄSENDET

Genom 1903 års lag angående folkskoleväsendet i Stockholm överflyttades beslutanderätten över folkskolebudgeten från kyrkostämmorna och kyrkofullmäktige i huvudstadens territoriella församlingar till stadsfullmäktige. Skyldigheten att anskaffa och underhålla folkskolelokaler, vilken tidigare ålegat varje församling särskilt, blev en gemensam angelägenhet för Stockholms stad såsom borgerlig kommun. Enligt lagen skulle skötseln av folkskoleväsendet handhavas av överstyrelsen för Stockholms stads folkskolor jämte de territoriella församlingarnas skolråd. Överstyrelsens ledamöter skulle utses så, att varje skolråd ävensom Stockholms stads konsistorium skulle välja en ledamot samt stadsfullmäktige lika många ledamöter som hela antalet av skolråden utsedda. Den ordning för folkskoleväsendet i Stockholm, som grundlades genom 1903 års lagstiftning, har sedermera undergått vissa förändringar, varigenom bl. a. skolråden och därmed indirekt de beslutande organen i de olika församlingarna skilts från det inflytande å överstyrelsens — numera folkskoledirektionens — sammansättning, som de ursprungligen hade. Om alltså beträffande Stockholm — liksom beträffande landet i övrigt —• utvecklingen i riktning mot folkskoleväsendets överförande till den borgerliga kommunen i stort sett fullbordats, har Stockholmsförsamlingarnas befattning med skolväsendet likväl icke helt upphört. Alltjämt avspeglas i LFSthlm det ursprungliga sambandet mellan kyrka och skola. Enligt lagens 1 § äger församlingarna att vårda »vissa ärenden rörande folkskoleväsendet», och enligt 44 § skall ett skolråd finnas i varje församling. Skolrådets uppgifter anges i 45 § vara att: a) utöva den vård av och befattning med folkskolan, som enligt gällande författningar tillkommer skolrådet; b) handhava förvaltningen och vården av församlingsbibliotek; samt c) även i övrigt förvalta egendom och medel, som stå under skolrådets vård. Därjämte åligger det enligt samma paragraf såväl kyrkorådet som skolrådet, i vad på vartderas särskilda befattning ankommer, att:

52 a) ombesörja verkställigheten av kyrkofullmäktiges och församlingsdelegerades beslut, i den mån ej sådan verkställighet uppdragits åt särskilt därtill utsedda styrelser, nämnder eller personer; b) hava överinseendet över för särskilda förvaltnings- eller verkställighetsbestyr utsedda styrelsers, nämnders eller personers förvaltning; c) till kyrkofullmäktige eller kyrkostämma göra de framställningar eller förslag, som av omständigheterna påkallas; d) verkställa beredning av ärenden, som skola förekomma till behandling hos kyrkofullmäktige eller å kyrkostämma; samt e) avgiva infordrade betänkanden i församlingens angelägenheter. De författningsbestämmelser, som i övrigt reglerar skolrådens verksamhet, återfinnes i kungl. stadgan den 22 juni 1923 (nr 294) angående folkundervisningen i Stockholm. Enligt stadgans 9 § har församlings skolråd till uppgift: att genom framställning till folkskoledirektionen i frågor, som på direktionens prövning eller åtgärd bero, söka främja folkskoleväsendets utveckling och förbättring såväl inom staden i dess helhet som särskilt inom församlingen; att till direktionen avgiva yttranden i frågor, som till skolrådet hänskjutas; att tillse, att skolgången ej försummas, och för övrigt att med omsorgsfull uppmärksamhet följa skolans arbete och övervaka dess angelägenheter samt hos direktionen anmäla sådana förhållanden, i vilka rättelse icke genom skolrådets egen åtgärd kan vinnas; att vaka över den undervisning i hemmen, som i stadgans 38 § omförmäles; samt att fullgöra de särskilda uppgifter, som på grund av denna stadga åligga skolrådet eller eljest enligt lag eller författning tillkomma skolråd i Stockholm.

Stadsfullmäktiges serna om

framställning

angående

upphävande

av

bestämmel-

skolråd

I skrivelse till Kungl. Maj :t den 25 januari 1954 har Stockholms stadsfullmäktige anhållit om sådan ändring i LFSthlm jämte följdförfattningar att bestämmelserna om församlingarnas skolråd upphäves. Till grund för framställningen — vilken överlämnats till kommittén för att tagas i övervägande vid fullgörandet av dess uppdrag — låg en år 1951 av herr Nils Hallerby m. fl. väckt motion i stadsfullmäktige. I motionen föreslogs att skolråden i fortsättningen skulle väljas av folkskoledirektionen eller stadsfullmäktige. Motionärerna hade som huvudsaklig motivering för sin hemställan anfört, att genom den nya religionsfrihetslagstiftningen den som utträder ur statskyrkan fråntages rösträtt vid val av kyrkofullmäktige och därigenom medinflytande vid utseende av skolråd. Då skolråden hade en verksamhet, som omfattade icke endast kyrkliga frågor utan också skolfrågor, ansåg motionärerna det olämpligt att sålunda på grund av ett religiöst ställningstagande beröva vissa medborgare deras inflytande på skolrådens verksamhet.

53 Motionen blev föremål för remissbehandling hos kyrkofullmäktige i stadens församlingar samt hos folkskoledirektionen. Det övervägande flertalet av remissvaren från kyrkofullmäktige var avstyrkande. Av fullmäktige i 20 församlingar tillstyrkte blott tre (i Storkyrkoförsamlingen samt Brännkyrka och Enskede församlingar) i huvudsak motionens hemställan. De invändningar, som anfördes i de avstyrkande yttrandena, innebar bl. a. att motionärerna missförstått skolrådens nuvarande ställning och överdimensionerat de föreliggande problemen. Invändningar restes vidare mot tanken att röra vid en ordning, som visat sig fördelaktig för skolan. Ytterligare invände man mot den i motionen hävdade principuppfattningen att den nya religionsfrihetslagen borde medföra en ändring i skolrådens ställning. En kyrkofullmäktigförsamling (Bromma) hänvisade slutligen till en intressegemenskap mellan kyrka och skola som en mera avgörande invändning mot den i motionen åsyftade förändringen. 1 Folkskoledirektionen tillstyrkte motionen. I sitt remissvar underströk direktionen, att den lokala förankringen gjorde skolrådens verksamhet särskilt värdefull, samt anförde i samband därmed bl. a. följande. Att uppge denna förankring skulle med all säkerhet, som så många av remissskrivelserna understryka, innebära en svår förlust för skollivet i staden. Men när folkskoledirektionen trots denna insikt tillstyrker motionens syfte, är det därför, att något samband mellan en centralisering av skolrådsledamöternas val och en centralisering av det arbete skolråden utföra, inte är klarlagt. En svårighet ligger dock i öppen dag. Det lokala intresse, som direkt hänger samman med och är beroende av det förhållande skolråd och kyrkofullmäktige stå i till varandra, med allt vad detta innebär av personligt engagemang från personer, som vid ändrade förhållanden kanske inte kunna väntas göra en likvärdig insats till skolans fromma, skulle med all sannolikhet mattas genom en förändring i av motionärerna föreslagen riktning. Men detta är en svårighet, som inte bör ges dimensioner av att innebära tvivel om det lokala intressets förmåga att överhuvudtaget hävda sig. Snarast är denna svårighet en sådan, som vid förändringar av den art, det här är fråga om, alltid måste uppträda och rimligen bör betecknas som övergångssvårigheter, vilka enligt all erfarenhet tämligen snart bruka övervinnas. Ett exempel härpå lämna erfarenheterna av den nya kommunindelningen. Utan att ta ställning till väckt förslag om inrättande av s. k. stadsdelsråd vill folkskoledirektionen som sin uppfattning anföra, att en ur vissa synpunkter tilltalande lösning av hela det problemkomplex, som motionen aktualiserar, skulle — som antydes i skrivelse från kyrkofullmäktige i Enskede församling — skapandet av ett borgerligt församlingsorgan, som kunde övertaga de befogenheter och uppgifter av icke-kyrkligt slag, vilka nu handhas av kyrkofullmäktige, kunna innebära. En lösning i den riktningen har en särskild förtjänst däri, att på så sätt helt tillfredsställande garantier skulle skapas för ett vidmakthållande av det lokala intresset. Ett förslag i den riktningen torde dock knappast 1 Angående innehållet i remissvaren från de olika kyrkofullmäktige må här hänvisas till Stockholms stadskollegiums utlåtande 1954 nr 36 med därvid fogad bilaga.

54 k u n n a ske utan att stadsfullmäktige tagit ställning till det närliggande förslaget om inrättande av stadsdelsråd. De resultat, vilka den pågående översynen av lagen om församlingsstyrelse kan ge, torde i så fall också böra inväntas. Kammarkontoret t i l l s t y r k t e d r ä t s e l n ä m n d e n a t t föreslå s t a d s f u l l m ä k tige a t t i p r i n c i p bifalla m o t i o n e n och y t t r a d e i h u v u d s a k följande. Vad själva principfrågan beträffar är ju folkundervisningen i Stockholm sedan lång tid tillbaka en den borgerliga kommunens angelägenhet. Bestämmelserna om skolråd i LFSthlm kunna sägas utgöra ett undantag från denna regel. Motionärernas förslag, att skolråden i fortsättningen skola väljas av stadsfullmäktige eller folkskoledirektionen och icke av kyrkofullmäktige, innebär, att det hittillsvarande undantaget skulle utgå. Den klart markerade gränsdragning mellan den borgerliga och den kyrkliga kommunens angelägenheter som således skulle bliva resultatet av förändringen finner kammarkontoret i princip riktig. Motionärerna framhålla det förändrade läge som uppkommit genom den nya religionsfrihetslagen och därav föranledda följdförfattningar. Enligt dessa bestämmelser får endast medlem av svenska kyrkan utöva rösträtt vid val till kyrkofullmäktige. När det gäller angelägenheter, som ankomma på skolråden, måste emellertid den som utträtt ur statskyrkan anses ha samma intressen som den som är medlem av densamma. Ett formellt stöd för att så är förhållandet torde ligga i de bestämmelser om lindring i skattskyldigheten för den som icke tillhör svenska kyrkan, som antagits i anslutning till religionsfrihetslagen. Dessa bestämmelser medgiva skattelindring för den som utträtt ur statskyrkan i vad avser uttaxeringen till kyrkliga ändamål men icke när det gäller skolr å d e n s verksamhet. I formellt hänseende innebär motionen en förändring endast i fråga om sättet för val av ledamöter av skolråden. I realiteten är innebörden emellertid, att de nuvarande skolråden skulle komma att upphöra samt att nya administrativa organ tillskapades för omhänderhavande av skolrådens hittillsvarande uppgifter. Med hänsyn till de vittgående förändringar, som således skulle bliva ett resultat av bifall till motionen, finner kammarkontoret det angeläget, att frågan om den del av församlingarnas verksamhet som rör skolväsendet blir föremål för utredning i syfte att nå fram till en lämplig lösning. Mot motionen har bland annat gjorts den invändningen, att den föreslagna ordningen skulle kunna leda till svårigheter i fråga om de donationer, som nu förvaltas av skolråden. Särskilt har framhållits, att till vissa donationer skulle h a knutits stipulationen, att de skulle förvaltas av en kyrklig samfällighet. Emellertid torde donationsvillkoren i dessa fall kunna tillgodoses genom att förvaltningen överflyttades på kyrkorådet, i vars uppgifter ju bland annat ingår att förvalta församlingarnas kyrkliga egendom. Redan nu förekommer, att avkastningen av fond som förvaltas av kyrkorådet användes för premier åt skolungdom. Vid ett bifall till motionen torde emellertid även frågan om huru skall förfaras med de av skolrådet hittills förvaltade fonderna göras till föremål för utredning. En konsekvens av den föreslagna ändringen torde vara, att anslagen till skolrådens verksamhet i fortsättningen skulle beviljas av stadsfullmäktige i stället för av kyrkofullmäktige i de olika församlingarna. Uttaxeringen till skolr å d e n s verksamhet inom församlingarna komme således att upphöra. Sammanlagda utgiftsbeloppet i församlingarna för skolkassan utgjorde år 1952 1 757 773 kronor, vilket under förutsättning av i övrigt oförändrade förhållan-

den skulle motsvara en ökad uttaxering till den borgerliga kommunen med 6 öre per skattekrona. Drätselnämnden föreslog stadsfullmäktige att dels hos Kungl. Maj:t anhålla om åtgärder för att bestämmelserna om församlingarnas skolråd i LFSthlm jämte följdförfattningar upphäves, dels vid bifall till förslaget om en sådan framställning uppdraga åt stadskollegiet att i samråd med församlingarna utreda frågan om hur skolrådens hittillsvarande uppgifter skall fördelas mellan den borgerliga och den kyrkliga kommunen och i samband därmed frågan om den framtida förvaltningen av de donationsmedel, som nu omhänderhaves av skolråden, dels ock uppdraga åt folkskoledirektionen att utreda frågan om tillskapandet av en skolnämndsorganisation med lokal förankring. Drätselnämndens yttrande var av i huvudsak följande lydelse. Såsom framgår av motionen och remissyttrandena, har det förändrade läge, som uppkommit genom den nya religionsfrihetslagstiftningen, aktualiserat en skarpare gränsdragning mellan den kyrkliga och den borgerliga kommunens angelägenheter. Folkskoledirektionen och kammarkontoret ha även i princip tillstyrkt motionen. Drätselnämnden anser sig i den principiella frågan också kunna dela motionärernas uppfattning. I praktiskt hänseende torde det dock enligt drätselnämndens mening icke vara genomförbart att åstadkomma gränsdragningen på sätt motionärerna föreslagit, nämligen genom överflyttning av den kyrkliga kommunens organ till den borgerliga kommunen. En sakligt och formellt riktigare väg torde vara att i detta sammanhang begära sådan ändring i gällande lag, att den kyrkliga kommunens befattning med skolan upphör i Stockholm på samma sätt som principiellt gäller för det övervägande antalet övriga kommuner i riket. Detta syfte synes enklast kunna uppnås genom att LFSthlm och gällande följdförfattningar så omarbetas, att bestämmelserna om skolråd utgå. En sådan lagändring står i överensstämmelse med motionärernas principiella uppfattning. Beträffande den i sammanhanget aktuella frågan om den framtida ställningen för de donationsmedel, som för närvarande förvaltas av skolråden, delar drätselnämnden kammarkontorets uppfattning om att donationsvillkoren torde kunna tillgodoses genom att förvaltningen av ifrågavarande donationer överföres på kyrkoråden. Bland dessa fonder finnas ett stort antal, som uteslutande äro avsedda för skolverksamheten. Avkastningen av fonderna måste således under alla förhållanden användas för skoländamål. Samråd synes under sådana förhållanden böra upptagas mellan staden och församlingarna om sättet för förvaltningen av dylika fonder. Drätselnämnden vill i detta sammanhang understryka, att en förutsättning för skolrådens upphörande är, att de skolrådens uppgifter, som icke kunna eller böra hänföras till kyrkoråden, övertagas av den borgerliga kommunen. Denna fråga torde vid ett upphörande av skolråden få tagas upp till särskilt övervägande mellan staden och församlingarna. Det torde vara ställt utom allt tvivel, att den lokala förankring för skolan, som skolrådens verksamhet inneburit, varit av sådant värde, att den bör i annan form bibehållas. Detta har även av folkskoledirektionen starkt understrukits. Om ovannämnda förslag om framställning rörande uteslutande av bestäm-

56 melserna om skolråd i gällande författningar bifalles, torde det därför vara ändamålsenligt att en lokal skolnämndsorganisation träder i verksamhet. Det torde få ankomma på folkskoledirektionen att närmare utreda fråga r ö r a n d e utformningen av en sådan organisation och därvid sammanställa de uppgifter, som lämpligen böra omhänderhavas av de lokala skolnämnderna. Mot d r ä t s e l n ä m n d e n s b e s l u t r e s e r v e r a d e sig t v å l e d a m ö t e r . Föredragande borgarrådet, som instämde i drätselnämndens a n f ö r d e bl. a. följande.

yttrande,

Den uttaxering, som alltjämt sker till församlingarnas skolråd, har en icke helt obetydlig omfattning. Som av kammarkontoret påpekats, utgjorde år 1952 sammanlagda utgiftsbeloppet i församlingarna för skolkassan 1 757 773 kronor. Här kan påpekas, att de största av skolrådens utgiftsposter — avseende skolresor, skollovskolonier etc. — tidigare ha uppmärksammats från stadens sida. År 1948 tillsatte stadskollegiet en kommitté för utredning rörande överförande till den borgerliga kommunen av vissa kostnader för barnkolonier och skolresor. Ett sådant överförande skulle vara en konsekvens även av förslaget i förevar a n d e motion att avskaffa församlingarnas skolråd. Motionärernas motiv torde dock icke i första hand ha varit det ekonomiska överförandet. Som motiv till sitt förslag ha de anfört den nya religionsfrihetslagstiftningen, genom vilken ett utträde ur statskyrkan möjliggöres men de medborgare, som utnyttja utträdesrätten — vid ett bibehållande av den kyrkliga kommunens befattning med vissa skolfrågor — berövas sitt inflytande över dessa. Både drätselnämnden och folkskoledirektionen ha i likhet med motionär e r n a ansett, att de principiella olägenheter, som härav följa, äro sådana, att skolråden böra berövas sitt inflytande i skolfrågor även om dessa äro av relativt ringa betydelse och trots att utträdet ur statskyrkan hittills varit begränsat. Jag delar denna uppfattning och vill som ett ytterligare skäl för ett principiellt tillstyrkande av motionens syfte peka på 1950 års riksdagsbeslut om den framtida skolan. Den i princip beslutade enhetsskolan skall enligt kungl. maj :ts av riksdagen i denna del bifallna proposition (1950: 133) vara en kommunal skola, varvid det synes uppenbart, att med ordet »kommunal» i detta sammanhang åsyftats endast den borgerliga kommunen. Redan vart och ett för sig synas dessa motiv tillräckligt starka för ett fullföljande av pågående utveckling i riktning mot folkskoleväsendets överförande till den borgerliga kommunen ensam. Den hittillsvarande utvecklingen på detta område synes också lämna stöd för åtgärder i enlighet med motionärernas syfte. F ö r e d r a g a n d e b o r g a r r å d e t föreslog s t a d s f u l l m ä k t i g e a t t h o s K u n g l . Maj :t a n h å l l a o m å t g ä r d e r för u p p h ä v a n d e av b e s t ä m m e l s e r n a o m f ö r s a m l i n g a r n a s skolråd i L F S t h l m j ä m t e följdförfattningar samt anförde i anslutning härtill följande. Såsom av remissyttrandena över motionen framgår äro förhållandena i Stockholm såtillvida avvikande från förhållandena i landet i övrigt, att skolråden i Stockholm inneburit en lokal förankring för skolan, som icke utan vidare annars varit möjlig. Detta förhållande har icke minst i församlingarnas till folkskoledirektionen avlämnade remissyttranden i frågan starkt understrukits. Något hinder för en reformering av gällande lagstiftning i av motionärerna föreslagen riktning torde dock, såsom folkskoledirektionen betonat, icke detta förhållande utgöra. Den lokala förankringen av skolan kan upprätthållas genom att en lokal

57 skolnämndsorganisation skapas i överensstämmelse med vad drätselnämnden föreslagit. Här kan särskilt påpekas, att det även med hänsyn tagen till den lokala förankringen' av skolan synes lämpligare med en skolnämndsorganisation än med ett bibehållande av skolråden. Församlingarna svara nämligen inte i sin geografiska utsträckning mot de enheter, som ur skolans synpunkt kunna övervägas som en lämplig grund för en skolnämndsorganisation. Lämpligt är att åt folkskoledirektionen uppdrages att utreda frågan om skapandet av en skolnämndsorganisation med lokal förankring och att snarast avge förslag, som av utredningen föranledas. Därvid bör givetvis utom de geografiska synpunkterna beaktas vilka av skolrådens hittillsvarande uppgifter som kunna övertagas av den nya organisationen. Vad beträffar frågan hur i framtiden de övriga av skolrådens hittillsvarande uppgifter skola fördelas mellan den borgerliga och den kyrkliga kommunen liksom frågan om den framtida förvaltningen av de donationsmedel, som nu omhänderhavas av skolråden, torde även härvidlag en närmare utredning vara erforderlig. Det bör uppdragas åt stadskollegiet att i samråd med församlingarna verkställa ifrågavarande utredning, varvid nödvändig samordning bör ske med den utredning, som föreslagits bedrivas genom folkskoledirektionen. Kommittén Den nya skolstyrelselagen, som träder i kraft den 1 juli 1958, bygger på principen att det obligatoriska skolväsendet uteslutande skall vara en den borgerliga kommunens angelägenhet. Såsom en följd av denna princip blev —genom lag den 21 maj 1954 — bestämmelserna rörande folk- och fortsättningsskoleväsendet utmönstrade ur den allmänna församlingsstyrelselagen. Motsvarande ändring vidtogs icke i LFSthlm, eftersom någon olägenhet icke ansågs kunna befaras av att sistnämnda lags bestämmelser om skolväsendet kvarstod någon tid efter det att bestämmelserna borttagits ur den allmänna lagen. 1 Den framtida skolans ställning jämte de övriga skäl för ett överförande av skolrådens uppgifter med avseende å skolväsendet till den borgerliga kommunen, vilka framförts i yttrandena över den ovannämnda motionen, talar enligt kommitténs mening otvivelaktigt för att den av stadsfullmäktige begärda reformen kommer till stånd. Lämpligast vore att skolrådens verksamhet upphörde redan i samband med skolstyrelselagens ikraftträdande den 1 juli 1958, vilket emellertid skulle nödvändiggöra provisoriska ändringar i LFSthlm. Då en ny församlingslag för Stockholm av kommittén föreslås skola träda i kraft endast ett halvt år senare, anser kommittén att ändringen kan anstå under denna tid. Beformen får sin särskilda betydelse med hänsyn till önskvärdheten av en klarare gränsdragning mellan den borgerliga och den kyrkliga kommunens kompetens. Här må hänvisas till att kommittén i sitt betänkande med förslag till församlingslag understrukit vikten av att den i församlingarna bedrivna kyrkliga ungdomsverksamheten särhålles från undervisningsväsen1

Prop. 1954:207 s. 61.

58 det. 1 I samband härmed har kommittén framhållit att av församlings obehörighet på skolväsendets område följer att församling icke äger att av utdebiterade medel lämna bidrag vare sig till direkta undervisningsändamål eller till andra med undervisningsväsendet sammanhängande ändamål, såsom skolbarnsbeklädnad, elevstipendier, premier, skolresor, utflykter, skollovskolonier o. dyl. I och med att Stockholmsförsamlingarnas ännu kvarstående uppgifter beträffande skolväsendet överföres till den borgerliga kommunen, kan den anslagsgivning, som i dessa församlingar nu förekommer för en del av de nämnda ändamålen, icke längre äga rum. Däremot kommer ett upphörande av skolrådens verksamhet självfallet icke att beröra den kyrkliga ungdomsvården i övrigt, även där denna också innesluter ungdomen i skolorna. Genom bl. a. den kyrkliga föreningsverksamheten, hemgårdsrörelsen, sommarhem för ungdom och uppmuntran av frivilligt studiearbete bland ungdom har församlingarna avsevärda möjligheter att inom församlingsvårdens ram nå också skolungdomen. Ett överförande av skolärendena till den borgerliga kommunen medför, såsom från skilda håll framhållits, att den lokala förankringen för skolan, som skolråden innebär, kommer att försvinna. Värdet av denna lokala anknytning har i remissyttrandena över motionen allmänt erkänts. Med hänsyn härtill torde det få anses angeläget att åtgärder vidtas så att skolangelägenhe temas lokala förankring — genom en särskild skolnämndsorganisation eller på annat sätt — även i fortsättningen kan upprätthållas. Detta är emellertid en fråga som ligger helt utanför kommitténs uppdrag. Kommittén, som beaktat vad drätselnämnden och föredragande borgarrådet anfört härom i sina yttranden över motionen, förutsätter att denna fråga bör kunna på ett eller annat sätt tillfredsställande lösas. Vad angår den förvaltning av donationsmedel, som nu handhaves av skolråden, torde hinder icke föreligga för att denna, där så befinnes önskvärt, överflyttas till vederbörande kyrkoråd eller annat kyrkligt organ, åtminstone i de fall då av donationsvillkoren kan utläsas att förvaltningen förbehållits församling. I andra fall tarvar måhända frågan om donationsmedlens förvaltning formlig permutering av donationsvillkoren. Beslut härom synes lämpligen böra, såsom föredragande borgarrådet föreslagit i sitt ovan återgivna yttrande, föregås av en närmare utredning. I avbidan på beslut om permutering torde förvaltningen även av de sist åsyftade donationerna kunna överlämnas till vederbörande kyrkoråd. Den övriga egendom som nu förvaltas av skolrådet liksom också de anslag till rådet som icke förbrukats vid tiden för skolrådens upphörande bör enligt kommitténs mening icke överföras till den borgerliga kommunen utan kvarbli hos församlingen. Iakttagas bör emellertid att på grund av bestämmelserna i 62 § LFSthlm uppkommande behållning eller brist i skolkassan ingår i församlingens stat för kommande år. 1

SOU 1957:15 s. 153.

KAPITEL 4

SAMFÄLLIGHETENS KOMPETENS

Anslagsbefogenheter Gällande bestämmelser och deras tillkomst

Då en kyrklig samfällighet för huvudstadens territoriella församlingar tillskapades år 1942, var syftet i första hand att underlätta framtida ändringar i församlingsindelningen genom att fördela de därmed förenade kostnaderna på alla församlingarna. Härjämte ansågs böra genom en samfällighetsbildning tillgodoses behovet av en allmän skatteutjämning mellan församlingarna med avseende å utdebiteringen för kyrkliga ändamål. 1 Under det utredningsarbete som föregick samfällighetsfrågans lösning yppade sig delade meningar angående vilka angelägenheter som för vinnande av de angivna syftena borde tillkomma samfälligheten. Medan kammarrådet Tom Wohlin, åt vilken uppdragits att verkställa utredning rörande församlingsindelningen i Stockholm, ansåg att förutsättningen för en rationell församlingsindelning borde vara en fullständig utjämning av den kyrkligt-kommunala beskattningen samt därför förordade en total ekonomisk gemenskap mellan församlingarna, fann den sedermera tillkallade utredningsmannen, professorn Åke Hassler, att en tillfredsställande utjämning av kostnaderna för reglering av församlingsindelningen och en skatteutjämning i övrigt kunde vinnas genom en partiell samfällighetsbildning. Enligt Hasslers förslag skulle till samfälligheten överföras i första hand bestridandet av sådana utgifter vilka, om de drabbade enbart den församling som var föremål för indelningsändring, försvårade dennas genomförande. De avsedda kostnaderna utgjordes av dels de betydande engångsutgifterna för nyanskaffning av kyrka och församlingshus och dels de ökade årliga kostnaderna för driften av nämnda byggnader samt för avlöning av prästerskap och andra befattningshavare inom församlingarna. I andra hand borde enligt Hasslers förslag skatteutjämningssyftet tillgodoses. Detta syfte talade visserligen i och för sig för att så många uppgifter som möjligt gjordes gemensamma, men vid kompetensfördelningen måste beaktas församlingarnas intresse av att deras självständighet i ekonomiskt hänseende icke äventyrades. I enlighet med dessa allmänna riktlinjer för kompetensfördelningen mellan samfälligheten och församlingarna föreslog Hassler att först och främst be1 En redogörelse för samfällighetens tillkomst har lämnats i kommitténs betänkande SOU 1957:15 s. 258 ff.

60 fattningen med frågor rörande prästerskapets avlönande skulle övertagas a-* samfälligheten. Om denna angelägenhet gjordes gemensam borde också kostnaderna för vården av församlingarnas prästgårdar och andra ecklesias' tika boställen belasta samfälligheten. Detsamma borde gälla i fråga om utgörandet av allmän kyrkoavgift enligt bestämmelserna i 1932 års lag om kyrkofond. I sistnämnda hänseende saknade visserligen samfällighetsbildningen praktisk betydelse för frågan om utjämning av olikheterna mellan församlingarna, eftersom enligt de gällande bestämmelserna om den allm ä n n a kyrkoavgiften skyldigheten att utgöra sådan avgift drabbade församlingarna olika tungt endast i mån av ojämnheter i fråga om förekomsten av skatterestantier inom församlingarna, men en viss praktisk fördel ansåg Hassler föreligga däri att avgiften kom att utgöras centralt för huvudstaden. Till samfällighetens kompetensområde skulle vidare hänföras frågor om kyrkobetjäntes avlöningsförmåner. Härom anförde Hassler följande: Till kyrkobetjänte höra främst organister, kyrkosångare och klockare: i den mån för dem finnas boställen böra givetvis även kostnaderna för vården av dessa boställen bestridas av samfälligheten. Under begreppet kyrkobetjänte falla vidare vaktmästare, eldare, ringare, orgeltrampare och dylik betjäning samt skrivbiträden å pastorsexpeditionerna, eller sålunda alla sådana befattningshavare, som erfordras för upprätthållande av de i församlingsstyrelsen ingående »legala» funktionerna. Även kyrkonotarier samt kyrkokamrerare, där sådana finnas, torde böra hänföras hit. Däremot avses icke diakoner, diakonissor, församlingssystrar och dylika befattningshavare, vilka sysselsättas inom församlingarnas »fria» församlingsvårdande verksamhet. Givetvis bör icke blott avlönandet av de till kyrkobetjänte hänförliga befattningshavarna utan även frågor om pensionering av eller understöd åt dem ankomma på samfälligheten; såsom en sammanfattande regel torde kunna sägas, att alla personalkostnader för den »legala» kyrkliga församlingsorganisationen böra bestridas av samfälligheten. Däremot böra frågor om tillsättande och avskedande av dessa befattningshavare liksom hittills tillhöra varje församlings enskilda kompetensområde. Enligt de av Hassler angivna huvudprinciperna skulle slutligen samfälligheten bestrida kostnaderna för byggande och underhåll av kyrka och församlingshus. Övriga i församlingsstyrelsen ingående uppgifter, däribland främst åtgärder till främjande av församlingsvården, skulle enligt Hasslers förslag ankomina på församlingarna var för sig. Såväl samfälligheten som de särskilda församlingarna skulle äga upptaga församlingsavgifter för de ändamål vilkas tillgodoseende ankom på dem, ävensom besluta om användningen av disponibla fonder och andra medel. I den sedermera av riksdagen bifallna propositionen (1942:291) anslöt sig departementschefen i princip till Hasslers förslag om tillskapande av en partiell samfällighet för huvudstadens territoriella församlingar men ansåg att församlingarnas befogade intresse av självbestämmanderätt kunde tillgodoses i större utsträckning än som Hassler föreslagit. Detta skulle enligt pro-

61 positionen ske på så sätt att de särskilda församlingarna — utom såvitt angick prästerskapets och kyrkobetj äntes kontanta löneförmåner samt härför avsedda andra tillgångar än bostadsboställen ävensom utgörande av allmän kyrkoavgift, vilka angelägenheter gjordes gemensamma — bibehölls vid sina uppgifter enligt den gällande lagstiftningen men samfälligheten därjämte erhöll rätt att anvisa bidrag för territoriell församling till täckande av kostnaderna för byggande och underhåll av kyrka, församlingshus samt bostadsboställen för prästerskap och kyrkobetjänte. Denna samfällighetens anslagsrätt för nämnda ändamål föreslogs begränsad till fyra femtedelar av kostnaderna i varje särskilt fall. I anslutning härtill är enligt 1942 års lagstiftning — efter vissa år 1950 vidtagna smärre ändringar avseende kyrkomusikerorganisationen — följande angelägenheter gemensamma för huvudstadens territoriella församlingar och alltså hänförliga till samfällighetens kompetensområde (2 § 2 mom. LFSthlm): a) prästerskapets, kyrkomusikers och kyrkobetj äntes kontanta löneförmåner ; b) hushållning med och vård om sådan de territoriella församlingarna tillhörig egendom som är avsedd för bestridande av prästerskapets, kyrkomusikers och kyrkobetj äntes kontanta löneförmåner; c) byggande och underhåll av andra för avlöning av prästerskapet anvisade boställen än tjänstebostäder; d) allmän kyrkoavgift; samt e) avgifter till samfälligheten. Därjämte äger samfälligheten — enligt 2 § 2 mom. andra stycket LFSthlm — bevilja anslag till territoriell församling, motsvarande högst fyra femtedelar av kostnad för följande ändamål, om vilka det alltså i första hand åligger församlingarna att draga försorg, nämligen byggande och underhåll av kyrka, församlingshus samt tjänstebostäder för prästerskap, kyrkomusiker och kyrkobetjänte jämte vad till sådan byggnad hör. I underhållskostnaderna för dessa byggnader inräknas — utan att detta ansetts behöva särskilt utsägas i lagen — även kostnad för brandförsäkring samt anskaffande och underhåll av brandredskap. Såvitt gäller kyrka och församlingshus omfattar samfällighetens anslagsrätt uttryckligen även kostnader för uppvärmning, belysning och rengöring ävensom för elektrisk kraft för ringning, orgelspelning och dylikt. Kommittén

Enligt kommitténs mening föreligger icke någon anledning att nu rubba de gällande principerna för kompetensfördelningen mellan samfälligheten och församlingarna. De angelägenheter som för närvarande ankommer på samfälligheten torde i allt väsentligt böra kvarbli hos denna, och någon betydelsefullare utvidgning av samfällighetens kompetens synes icke heller

62 vara påkallad utom beträffande regleringen av befattningshavarnas anställningsvillkor, till vilken fråga kommittén vill återkomma i nästa avsnitt av detta kapitel. I ett par detaljer, som redovisas nedan, föreslås likväl härutöver vissa jämkningar. Vid överförande till den nya lagen av bestämmelserna angående samfällighetens verksamhetsområde måste dessa anpassas med hänsyn till den utformning som den enskilda församlingens olika verksamhetsgrenar erhållit i lagförslaget. Samma principer som legat till grund för uppräkningen i lagen av församlingens angelägenheter (se härom SOU 1957: 15 s. 118 ff) bör självfallet tillämpas när det gäller att ange de uppgifter som skall ankomma på samfälligheten. Uppräkningen bör sålunda även beträffande samfälligheten endast ange den yttre gränsen för verksamheten, varför rätten till utdebitering — liksom andra former för medelsanskaffning — här kan lämnas åsido. Det är därför icke erforderligt att i uppräkningen bibehålla frågor om »avgifter till samfälligheten» (2 § 2 mom. e / L F S t h l m ) . Detsamma får anses gälla i fråga om »allmän kyrkoavgift» (samma lagrum under d ) . Skyldigheten för samfälligheten att utdebitera och till kyrkofonden inleverera allm ä n kyrkoavgift framgår av 16 § kyrkofondslagen. Uppräkningen av de på samfälligheten ankommande frågorna bör sålunda k u n n a inskränkas till att avse frågor dels om avlönande av befattningshavare jämte vården om härför avsedda tillgångar och dels om anslag till församlingarna för täckande av vissa kostnader. Vad först angår avlönandet av befattningshavare skall enligt den gällande lagen samfälligheten svara för kontanta löneförmåner åt prästerskapet, kyrkomusiker och kyrkobetjänte (2 § 2 mom. a ) . Vad som vid 1942 års lagstiftning avsågs med kyrkobetjänte framgår av Hasslers ovan citerade uttalande (s. 60). Med utgångspunkt från de där angivna riktlinjerna företog Stockholms församlingsdelegerade år 1944 en principiell avgränsning av begreppet »kyrkobetjänte», i samband varmed delegerade också tog ställning till vilka icke-prästerliga befattningshavare som skulle avlönas av samfälligheten. Enligt dessa principer skulle till kyrkobetjänte hänföras — bortsett från de till kyrkomusiker numera hänförliga befattningshavarna — följande, nämligen klockare, kyrkovaktmästare, eldare (dock ej eldare i församlingarnas hyreshus), ringare och dylik befattningshavare, skrivbiträden å pastorsexpeditionerna ävensom kyrkonotarier. Sedermera har även parkvårdare och kyrkogårdsföreståndare ansetts tillhöra kyrkobetjänte och avlönas alltså av samfälligheten. Till kyrkobetjänte har däremot icke ansetts höra kyrkokamrerare, som enligt Hassler borde hänföras hit; de avlönas också för närvarande av vederbörande församling. Då det gäller att söka finna en annan sammanfattande beteckning än kyrkobetjänte för ifrågavarande befattningshavare, vars avlönande skall ankomma på samfälligheten, torde det vara lämpligt att i allt väsentligt an-

63 knyta till den redan av Hassler angivna distinktionen mellan å ena sidan befattningshavare som erfordras för upprätthållande av de i församlingsstyrelsen ingående »legala» funktionerna, å andra sidan befattningshavare som sysselsattes inom församlingens »fria» församlingsvårdande verksamhet, såsom diakoner, diakonissor, församlingssystrar och dylika. De enskilda församlingarna bör alltjämt svara för avlönandet av sin diakonipersonal. Den församlingsvårdande verksamheten, vari diakonipersonalen sysselsattes, har i förevarande lagförslag (3 § 2 mom. d) — liksom i F F L — beskrivits såsom avseende särskilda åtgärder till främjande av den kristna kärleksverksamheten och ungdomsvården. De övriga befattningshavarna — vilkas avlönande alltså skall ankomma på samfälligheten — kan därför sägas vara anställda för annat ändamål än främjande av den kristna kärleksverksamheten och ungdomsvården. Med en sådan bestämning av hithörande befattningshavare kommer att till samfällighetens stat hänföras — förutom de befattningshavare som för närvarande är där uppförda — även kyrkokamrerare i den mån sådan finns anställd i församling. Någon anledning att göra undantag beträffande kyrkokamrerare synes heller icke föreligga. Även befattningshavare, vars uppgifter är jämförliga med kyrkokamrerares, blir hänförliga till samfällighetens stat. Vad angår eldare i församlingarnas fastigheter torde avlönandet liksom för närvarande i princip böra ankomma på samfälligheten. Härvidlag måste dock självfallet gälla den begränsningen att fråga är om fastighet som är avsedd för något kyrkligt ändamål. Har församling fastighet för annat ändamål — exempelvis hyreshus — hör denna uppenbarligen icke hit utan det bör därför liksom nu åvila församlingen att avlöna eldare i sådan fastighet. Enligt den nu föreslagna avgränsningen kommer samfälligheten att svara för avlönande även av sådana befattningshavare som •— till skillnad från diakonipersonalen — sysselsattes med församlingsvård i inskränkt mening. Församlings hithörande angelägenheter har i nyssnämnda lagrum betecknats såsom »särskilda åtgärder till främjande av gudstjänstlivet och den kyrkliga förkunnelsen i övrigt» (SOU 1957: 15 s. 145 ff). Till nu åsyftade befattningshavare hör s. k. kateketer, vilka finns anställda i vissa av de större församlingarna för att biträda vid konfirmandundervisningen. Vidare torde till denna kategori böra hänföras församlingssekreterare, i den mån sådan befattningshavare är medhjälpare i den rent prästerliga gärningen och alltså icke sysselsattes i den »fria» församlingsvården. — Enligt förslaget kommer s. k. församlingsmusiker, vilkas avlöningsförmåner icke regleras i kyrkomusikerstadgan, att avlönas av samfälligheten. 1 Avlöningsförmånerna till övriga kyrkomusiker ävensom till församlingarnas prästerskap bestämmes genom särskilda författningar, och antalet dylika befattningshavare regleras i varje särskilt fall genom mjiidighets beslut. Vad däremot angår andra hos församlingarna anställda, vilkas avlönande likale1

Angående »församlingsmusiker» se kommitténs betänkande SOU 1957:15 s. 112.

64 des är avsett att ankomma på samfälligheten, saknas en motsvarande reglering. En förutsättning för att samfällighetens församlingsdelegerade skall äga anslå medel för avlönande av sistnämnda befattningshavare bör därför vara att det föreligger ett av vederbörande församling fattat beslut om inrättande av befattningen i fråga. Detta förhållande har uppmärksammats i ett av regeringsrätten nyligen meddelat utslag, varigenom undanröjdes ett beslut av församlingsdelegerade att anslå medel för avlönande av befattningshavare utan att vederbörande församling för sin del beslutat om inrättande av befattningarna, vilka ej heller tillhörde de legalt reglerade. 1 Vad sålunda förekommit understryker angelägenheten av att de nu aktuella kompetensbestämmelserna för samfälligheten på denna punkt kompletteras. Med hänsyn till vad nu anförts har samfällighetens kompetens i fråga om avlönande av befattningshavare givits den bestämningen i lagförslaget att samfälligheten har att handlägga frågor om kontanta avlöningsförmåner, vilka enligt vad särskilt stadgas skall utgå till församlingarnas prästerskap och kyrkomusiker eller — i följd av församlings beslut om befattnings inrättande — erfordras för avlönande av övrig personal, anställd för annat ändamål än främjande av den kristna kärleksverksamheten och ungdomsvården (4 § 2 mom. a ) . Vad härefter angår vården av lönetillgångarna stadgas i den gällande lagen (2 § 2 mom. b och c) att gemenskap skall bestå i fråga om dels hushållning med och vård om huvudstadens territoriella församlingar tillhörig, för bestridande av prästerskapets, kyrkomusikers och kyrkobetj äntes kontanta löneförmåner avsedd egendom dels ock byggande och underhåll av andra för avlöning av prästerskapet anvisade boställen än som avses i 1 mom. e). Hänvisningen till 1 mom. e) avser tjänstebostäder, vars byggande och underhåll enligt detta lagrum skall åvila församlingarna. Beträffande sistnämnda avgränsning av samfällighetens kompetens anfördes i propositionen 1942: 291 •— sedan erinrats om att av den i propositionen föreslagna regleringen skulle följa att bland annat församlingshusen bleve kvar under församlingarnas disposition — följande. I de flesta Stockholmsförsamlingar äro i församlingshusen inrymda tjänstebostäder för präster och kyrkobetjänte. Om församlingshusen med tjänstebostäder stanna hos församlingarna, synes det icke lämpligt att bostadsboställen i egentlig mening överföras till samfälligheten. Anledning synes därför föreligga att jämväl vården om sådana boställen — för sig avskilda löneboställen undantagna — behålles av församlingarna. Enligt den gällande ordningen har sålunda församlingarna att svara för tjänstebostäder, medan ansvaret för löneboställena och annan för löneför1 Regeringsrättens utslag den 27/8 1957 på besvär av Stockholms församlingsdelegerade m. fl. över överståthållarämbetets utslag den 26/4 1956 ang. klander av ett församlingsdelegerades beslut.

65 månernas bestridande avsedd egendom åvilar samfälligheten. Någon ändring beträffande denna kompetensfördelning synes icke vara påkallad. De nuvarande bestämmelserna har därför överförts till lagförslaget med den omformulering som är betingad av lagtextens utformning i övrigt. Sålunda har till samfällighetens kompetens hänförts frågor om vård om och hushållning med församlingarna tillhörig, för bestridande av ifrågavarande — i 4- § 2 mom. a) omförmälda — avlöningsförmåner avsedd egendom ävensom för dylikt ändamål eljest särskilt anvisat boställe (4 § 2 mom. b ) . Såsom framgår av den tidigare lämnade redogörelsen för samfällighetens nuvarande kompetens äger samfälligheten bevilja anslag till församlingarna för täckande av vissa kostnader. Det är här i första hand fråga om kostnaderna för byggande och underhåll av kyrka, församlingshus och tjänstebostäder. Såvitt gäller dessa kostnader bör enligt kommitténs mening samma anslagsbefogenhet tillkomma samfälligheten även i fortsättningen. Uppräkningen av de byggnader och lokaler, för vilka anslag kan beviljas, torde emellertid böra kompletteras med pastorsexpedition, vilken enligt kommitténs förslag (SOU 1957: 15 s. 248) hädanefter alltid skall — med vad för densamma kräves — bekostas av vederbörande pastorat. Angivandet i lagen av pastorsexpedition synes särskilt påkallat av att pastorsexpedition numera icke ingår i begreppet »tjänstebostad» och ej heller städse är förlagd till församlingshus utan förekommer fristående utom sådan byggnad. Av samma skäl som tjänstebostad — vare sig i eller utom församlingshus — vid 1942 års lagstiftning ej ansågs böra direkt bekostas av samfälligheten, synes också pastorsexpedition — i bådadera fallen — böra i första hand bekostas av pastoratet (församlingen) men samfälligheten vara berättigad att anslå kostnadsbidrag. Såsom tidigare nämnts omfattar samfällighetens anslagsrätt såvitt gäller kyrka och församlingshus även kostnaderna för uppvärmning, belysning och rengöring samt för elektrisk kraft för ringning, orgelspelning och dylikt. Någon motsvarighet härtill har kommittén icke ansett böra upptagas i den nya lagen. Anslagsrätten i denna del synes nämligen vara av oväsentlig betydelse och har heller icke begagnats. Samfällighetens anslagsbefogenheter torde därför kunna begränsas till att avse endast byggnads- och underhållskostnader. Även beträffande samfällighetens nu ifrågavarande befogenheter synes det — med föranledande av regeringsrättens nyssnämnda utslag den 27 augusti 1957 — vara angeläget att omfattningen av desamma uttryckligen anges i lagtexten genom en föreskrift som gör anslagsrätten beroende av en förutgående framställning från vederbörande församling. På grund av vad som nu anförts har samfällighetens rätt att lämna anslagsbidrag givits den avfattningen i lagförslaget att samfälligheten äger att efter framställning av församling bevilja anslag till församlingen, motsvarande 5—708969

66 högst fyra femtedelar av kostnaden för anskaffande av och vård om kyrka, församlingshus, pastorsexpedition och tjänstebostäder samt vad därtill hör (4 § 3 m o m . ) . Regleringen

av befattningshavares

anställningsvillkor

Församlingsdelegerades framställning om lagändring angående regleringen

För att tagas i övervägande i samband med fullgörandet av kommitténs uppdrag har till kommittén överlämnats Stockholms församlingsdelegerades skrivelse till Kungl. Maj :t den 4 september 1945 med framställning bl. a. om ändring av 4 § LFSthlm enligt ett i skrivelsen intaget förslag. Angående framställningen må här anföras följande. Då församlingsdelegerade år 1942 inrättades som beslutande organ för en kyrklig samfällighet av huvudstadens territoriella församlingar, anförtroddes såsom redan framhållits åt församlingsdelegerade bl. a. frågor om kyrkobetj äntes kontanta löneförmåner, medan frågor om tillsättande av kyrkobetjänte och tjänstebostäder för dem kvarblev hos de enskilda församlingarna. Under iörarbetena hade påpekats, att ojämnhet förelåg beträffande kyrkobetj äntes avlöningsförhållanden, och understrukits behovet av en reglering på detta område. Önskvärdheten av en enhetlig lönesättning för befattningshavarna föranledde församlingsdelegerade år 1943 att låta genom en av delegerades beredningsutskott tillsatt kommitté utreda lönefrågorna. Kommittén (lönekommittén) avlämnade följande år betänkande med förslag till tjänste-, tjänstepensions- och familjepensionsreglementen för församlingsdelegerades ordinarie, icke-prästerliga befattningshavare samt instruktion för tjänstenämnd. Förslagen grundades på motsvarande stadganden inom den borgerliga kommunen. Förslaget till tjänstereglemente innehöll bestämmelser om tillsättning och avsked (härom skulle kyrkoråden ha att besluta), tjänstgöringsskyldighet, avlöning, ledighet, ansvar för tjänstefel m. m. Tjänstenämnden skulle vara församlingsdelegerades förvaltningsorgan för de med reglementena sammanhängande ärendena. Nämnden skulle t. ex. bestämma uppflyttning i löneklass och övervaka reglementenas enhetliga tillämpning. Det framhölls att enhetligheten och behovet av snabba beslut nödvändiggjorde en sådan nämnd. Över lönekommitténs betänkande avgavs utlåtanden av kyrkoråden i församlingarna ävensom av Sveriges allmänna organist- och kantorsförening och Sveriges kommunaltjänstemannaförbund. I yttrandena framhölls bl. a. att åtskilliga av de föreslagna bestämmelserna icke kunde utfärdas av församlingsdelegerade. Med hänsyn till vad som framkommit i yttrandena verkställdes genom lönekommitténs försorg utredning rörande förslagen från förvaltningsrättslig synpunkt av kammarrådet Erik Schalling. Denne framlade i avgiven promemoria förslag till ändring i LFSthlm, vilken änd-

67 ring var avsedd att möjliggöra antagandet av ett enhetligt tjänstereglemente. Lönekommittén överlämnade sedermera reviderade förslag till reglementen med utgångspunkt från av Schalling föreslagen ändring i lagen. I betänkande den 5 februari 1945 framhöll härefter församlingsdelegerades beredningsutskott, att behovet av en reglering av löner och anställningsvillkor i övrigt måste anses trängande. Inom församlingarna förekom avsevärda skiljaktigheter i löner, och ovisshet rådde om befattningshavarnas rättigheter och skyldigheter. En reglering kunde därför icke längre undanskjutas. I enlighet med Schallings förslag borde emellertid först erforderlig ändring av lagen ske, varefter tjänste- och pensionsreglementen och instruktion för tjänstenämnd skulle antagas av församlingarna. Sedan skulle Kungl. Maj :t kunna fastställa instruktionen och reglementen för de församlingar som godkänt dem. En förutsättning för fastställelse skulle dock vara att sådant godkännande lämnats av minst halva antalet av församlingarna. För ändring i reglementena och instruktionen borde därefter fordras gemensamt beslut av församlingsdelegerade och vederbörande församling ävensom Kungl. Maj :ts fastställelse. Församlingsdelegerade godkände beredningsutskottets förslag och antog — under förutsättning att den avsedda lagändringen blev genomförd — tjänste- och pensionsreglementen samt instruktion för tjänstenämnd. Vidare hemställde församlingsdelegerade hos församlingarna att dessa skulle förena sig med församlingsdelegerade om framställning om lagändringen samt att de skulle under den nämnda förutsättningen antaga reglementena och instruktionen. Församlingsdelegerades förslag biträddes av kyrkofullmäktige i 14 av de 19 församlingarna i fråga om lagändringen samt av kyrkofullmäktige i 13 församlingar beträffande reglementena och instruktionen för tjänstenämnd. De avstyrkande församlingarna åberopade huvudsakligen anmärkningar som framställts av kommunaltjänstemannaförbundet. Den lagändring varom församlingsdelegerade hemställde i den ovannämnda skrivelsen den 4 september 1945 innefattades i ett till 4 § LFSthlm fogat nytt stycke av följande lydelse: Konungen må ock fastställa av församlingsdelegerade samt kyrkofullmäktige i minst hälften av församlingarna antagna tjänste- och pensionsreglementen för kyrkobetjänte samt förordna om överlämnande till särskild nämnd av tillämpningen av föreskrifter rörande kyrkobetjäntes i sådana församlingar tjänstgörings- och avlöningsförhållanden. För ändring av vad sålunda föreskrivits fordras gemensamt beslut av församlingsdelegerade och vederbörande församling samt Konungens fastställelse. Församlingsdelegerade hemställde i samma skrivelse vidare att Kungl. Maj :t ville — under förutsättning att sådan lagändring komme till stånd — fastställa de av församlingsdelegerade samt kyrkofullmäktige i Storkyrkoförsamlingen, Kungsholms, Adolf Fredriks, Gustav Vasa, Matteus,

68 Jakobs, Johannes, Engelbrekts, Hedvig Eleonora, Oscars, Katarina, Sofia och Bromma församlingar antagna förslagen till tjänstereglemente, tjänstepensionsreglemente, familj epensionsreglemente och instruktion för Stockholms församlingsdelegerades tjänstenämnd. I anledning av denna församlingsdelegerades hemställan framförde kommunaltjänstemannaförbundet i skrivelse till Kungl. Maj :t den 13 oktober 1945 erinringar mot förslagen. Det syntes förbundet egendomligt att ifrågavarande reglementen skulle underställas Kungl. Maj :ts fastställelse. Därigenom kom församlingarnas självbestämmanderätt att bli eliminerad. Förslagen var behäftade med ett flertal brister, som påvisats av såväl de olika församlingarna som förbundet. Vid församlingsdelegerades behandling av förslagen hade rått stor oenighet. Flera församlingar hade tillstyrkt i ett tvångsläge, nämligen för att säkra pensionsförhållandena. Förbundet framhöll vidare att den föreslagna lagändringen icke utgjorde någon legal förutsättning för det ifrågasatta systemets genomförande. Om en församling och församlingsdelegerade var ense om tjänste- och pensionsreglementen, torde nämligen dessa bli gällande utan Kungl. Maj :ts fastställelse. Skulle en lagändring komma till stånd, borde denna begränsas till att skapa möjlighet för församlingsdelegerade att tillsätta en tjänstenämnd som vid förhandlingar kunde företräda församlingsdelegerade. I avgivna remissyttranden över församlingsdelegerades framställning anfördes i huvudsak följande. Stockholms domkapitel åberopade i stort sett samma invändningar som framställts av kommunaltjänstemannaförbundet. Konsekvenserna av förslagets genomförande kunde icke i allo överblickas. Den anvisade vägen kunde få menliga följder utöver vad som nu kunde bedömas. Domkapitlet tillstyrkte därför endast sådan lagändring att en tjänstenämnd inrättades för tillämpning av föreskrifter rörande kyrkobetj äntes tjänstgörings- och avlöningsförhållanden. Överståthållarämbetet tillstyrkte tillmötesgående av syftet med församlingsdelegerades begäran om lagändring men framställde ett flertal erinringar mot avfattningen av förslagen till reglementen och instruktion. Ämbetet ansåg att förslagen borde omarbetas. Kammarkollegiet avstyrkte förslaget till lagändring och fann därför icke anledning att ingå i någon närmare granskning av reglements- och instruktionsförslagen. Om förslaget om lagändring genomfördes, kunde m a n likväl icke ernå någon fullständig enhetlighet, eftersom reglementena j u endast skulle gälla i de församlingar som antagit dem. De föreslagna bestämmelserna om ändring i fastställt reglemente kunde medföra att — om en församling motsatte sig ändring — någon ändring icke kunde komma till stånd eller att det kom att finnas flera reglementen som gällde för olika församlingar. För övrigt kunde kyrkofullmäktige och församlings-

69 delegerade icke konstituera sig som en korporation. Däremot kunde de var för sig fatta samstämmiga beslut. — Eftersom reglementena icke skulle bli gällande i andra församlingar än dem, vilkas kyrkofullmäktige antagit reglementena, samt Kungl. Maj:ts fastställelse icke torde vara erforderlig för att reglementena skulle bli gällande i sådana fall, syntes en dylik fastställelse icke utgöra någon legal förutsättning för det föreslagna systemets genomförande. Över huvud ifrågasatte kollegiet lämpligheten av att Kungl. Maj :t fastställde löne- och pensionsbestämmelser för rent kommunala befattningar. Det kunde vidare ifrågasättas huruvida dylik fastställelse, i vad angick klockares löneförmåner, skulle kunna förenas med den prövningsrätt beträffande lönernas skälighet som tillkom överståthållarämbetet i händelse av tvist. — Kollegiet framhöll vidare att statsmakternas prövning av kyrkomusikerutredningens förslag borde avvaktas, innan reglementen fastställdes. •— Slutligen anförde kollegiet att någon fullständig enhetlighet icke torde kunna åstadkommas på förevar ande område förrän de enskilda församlingarnas befogenheter med avseende å tillsättande och avskedande av kyrkobetjänte, i den mån dessa befogenheter sammanhängde med löne- och pensionsfrågor, ävensom tillhandahållande av tjänstebostäder åt kyrkobetjänte överflyttats på församlingsdelegerade. Därest åtgärd i sådant syfte vidtogs torde sådana frågor rörande tillsättande och avskedande av befattningshavare, som icke sammanhängde med löne- och pensionsförhållanden, samt disciplinära åtgärder lämpligen kvarbli hos de enskilda församlingarnas organ. En dylik åtgärd syntes vara den enda rationella lösningen av frågan. Det hade icke försports någon olägenhet av de totala ekonomiska samfälligheter, som bildats mellan församlingarna i andra större städer (Göteborg, Malmö m. fl.), och det torde icke finnas någon anledning antaga att Stockholmsförsamlingarna skulle komma att utgöra något undantag härvidlag. Vid ett genomförande av sådan ekonomisk samfällighet för huvudstadens samtliga församlingar hade kollegiet ingen erinran mot införande av en särskild nämnd för tillämpning av föreskrifter rörande kyrkobetj äntes tjänstgörings- och avlöningsförhållanden. Kommittén

Sedan ifrågavarande framställning gjordes om ändring av 4 § LFSthlm, har frågan om befattningshavarnas anställningsförhållanden såtillvida nått en lösning som numera finns av församlingsdelegerade år 1952 fastställda tjänste-, tjänstepensions- och familjepensionsreglementen, gällande för de icke prästerliga befattningshavare (dock icke under kyrkomusikerstadgan hänförliga kyrkomusiker) vilka är uppförda på församlingsdelegerades ordinarie lönestat. Samma år fastställde församlingsdelegerade också en tjänsteförteckning för sagda befattningshavare. Tjänstereglementet bygger i väsentliga delar på bestämmelserna i tjänstereglementet för Stockholms kommunalstyrelse. Pensionsreglementena över-

70 ensstämmer i allt väsentligt med motsvarande reglementen inom den borgerliga kommunen. För beredning av frågor som enligt de nämnda reglementena skall avgöras av församlingsdelegerade finns en av delegerade tillsatt tjänstekommitté. Det är att märka att de berörda reglementena och tjänsteförteckningen endast inbegriper sådana icke prästerliga befattningshavare vars avlönande ankommer på samfälligheten, d. v. s. de befattningshavare som i 2 § 2 mom. a) LFSthlm betecknas som kyrkobetjänte. Utanför regleringen faller alltså bl. a. befattningshavare i församlingarnas fria församlingsvårdande verksamhet såsom diakoner, diakonissor, församlingssystrar o. dyl. Beträffande samtliga befattningshavare — såväl dem som avlönas av samfälligheten som dem som avlönas av församlingarna — gäller som redan nämnts att de anställes av vederbörande församling, vilken därvid uppenbarligen har ett avgörande inflytande då det gäller att bestämma befattningshavarnas närmare arbetsuppgifter och övriga anställningsvillkor. För att en enhetlig lönesättning för befattningshavarna skall kunna åstadkommas är det enligt kommitténs mening lämpligt att samfälligheten tillerkännes en lagfäst behörighet att reglera befattningshavarnas anställningsvillkor. På så sätt skulle ett centralt organ kunna tillskapas med möjlighet att förhandla med vederbörande organisationer angående villkoren. De enskilda församlingarnas rätt att tillsätta befattningshavare skulle därigenom komma att inskränkas till att huvudsakligen avse frågor om befattnings inrättande och bibehållande samt själva personvalet. För att det angivna syftet skall vinnas bör samfälligheten äga reglera anställningsvillkor icke blott för de av samfälligheten avlönade befattningshavarna u t a n även för dem vars avlönande ankommer på församlingarna. Beträffande de förstnämnda kommer förhandlingsrätten enligt kommitténs förslag att vara oberoende av medgivande från församlingarna, medan i övrigt sådant medgivande kommer att bli ett villkor för förhandlingsrätten. Väsentligt är dock att vidgad möjlighet skapas för befattningshavarnas organisationer att vända sig till samfälligheten med begäran om förhandlingar. Med hänsyn till förslagets utformning har kommittén icke ansett sig böra föreslå någon obligatorisk tjänstenämnd. Det torde nämligen vara tillfyllest att församlingsdelegerade uppdrar åt ett lämpligt antal personer att förhandla för samfälligheten, varefter förhandlingsresultaten kan framläggas inför församlingsdelegerade för godkännande. Kommitténs förslag i denna del har sin förebild i kommunala delegationslagen den 27 mars 1954 (nr 130) och innebär sammanfattningsvis följande. Beträffande de hos församlingarna anställda, som avlönas av samfälligheten, skall denna äga att med bindande verkan även för församlingarna reglera anställningsvillkoren genom kollektivavtal eller på annat sätt. Detsamma skall gälla i fråga om anställningsvillkoren för de i för-

71 samlingarnas tjänst anställda som avlönas av vederbörande församling, dock endast under förutsättning att församlingen lämnar samfälligheten uppdrag att reglera villkoren. Samfällighetens regleringsrätt skall — i bådadera fallen — kunna utövas endast i den utsträckning det icke ankommer på statlig myndighet att fastställa anställningsvillkoren. F r å n regleringen undantages sålunda i första hand prästerskap och kyrkomusiker. Förbehållet kommer emellertid även att innefatta eventuellt förekommande fall, där myndighet bestämmer allenast vissa anställningsvillkor medan övriga sådana tillkommer församlingen (pastoratet) respektive samfälligheten att fritt bestämma om, såsom särskilt kan vara att förvänta i fråga om t. ex. diakonipersonal, därest anslag för dess avlönande kommer att beviljas av kyrkofonden. Bestämmelser om den nu föreslagna ordningen har intagits i lagförslagets 4 § 4 mom.

KAPITEL 5 SPECIALMOTIVERING TILL

1 kap. Allmänna

LAGFÖRSLAGET

bestämmelser

1 §• I denna paragraf har efter mönster av FFL upptagits föreskrifter om lagens tillämpningsområde. Jfr 1 § FFL. Första stycket har sin motsvarighet närmast i de inledande orden av 1 § LFSthlm, medan andra stycket motsvarar sistnämnda paragrafs tredje stycke. Jämfört med gällande bestämmelser innebär förslaget i sak endast den ändringen att lagen — liksom den allmänna församlingslagen — gjorts tillämplig även för icke territoriell församling, om icke församlingen beslutar att den vid tiden för lagens ikraftträdande särskilt gällande ordningen skall bibehållas. 2 §• Paragrafen, som saknar motsvarighet i LFSthlm, överensstämmer med 2 § FFL. Stadgandena om medlemskap i församling har främst betydelse för bestämmandet av dem som äger anföra besvär över församlingsorganens beslut. Med hänsyn till att de spörsmål som sammanhänger med förekomsten av icke territoriella församlingar framför allt har aktualitet för Stockholm må här anmärkas att — med den utformning som begreppet medlem av församling erhållit i förslaget — den vilken är medlem av icke territoriell församling i det stora flertalet fall jämväl har medlemskap i någon territoriell församling. Mantalsskrivning inom viss territoriell församling medför nämligen städse medlemskap i sådan församling. Att på detta sätt medlemskap och därmed besvärsrätt kan föreligga i mer än en församling är intet som står i strid med kommunalrättsliga principer. I detta avseende må räcka med en hänvisning till att enligt KomL en och samma person kan vara medlem i en kommun på grund av mantalsskrivning därstädes och i en annan på den grund att h a n där äger fastighet. 3 §•

Denna paragraf, som ersätter 1 § första stycket och 2 § 1 mom. LFShlm, har avfattats i överensstämmelse med 3 § FFL. Se s. 38 f.

73 4 §. 1 mom. motsvarar 1 § andra stycket LFSthlm. 2 och 3 mom. motsvarar 2 § 2 mom. LFSthlm. Se härom s. 61 ff. 4 mom. är nytt. Härom hänvisas till avsnittet om regleringen av befattningshavares anställningsvillkor, s. 69 ff. 5 §. Denna paragraf motsvarar 3 § LFSthlm och 5 § FFL. Jämfört med gällande bestämmelser innebär I mom. första stycket den ändringen att kyrkofullmäktige är beslutande organ beträffande församlings samtliga angelägenheter, se härom s. 39. Andra stycket av detta moment har avfattats i enlighet med motsvarande stadgande i FFL. Enligt 2 mom. andra stycket skall förvaltning och verkställighet för samfälligheten tillkomma ett samfällighetens berednings- och ekonomiutskott ävensom annan samfällighetens nämnd. Angående berednings- och ekonomiutskottets sammansättning och arbetsformer har föreskrifter upptagits i 59 och 60 §§. Den föreslagna regleringen innebär ändring i den gällande ordningen (3 § 2 mom. andra stycket LFSthlm), enligt vilken förvaltningen och verkställigheten skall ankomma, i fråga om den egentliga kassarörelsen, å en av församlingsdelegerade utsedd kassaförvaltare samt i övrigt å kyrkorådet i den församling som ärendet angår. Beträffande motiv för ändringen se s. 48 f. 6 §.

Paragrafen överensstämmer med 4 § LFSthlm. Jfr 7 § FFL. Se s. 44 ff.

2 kap. Om

kyrkofullmäktige

7 §. Denna paragraf motsvarar i huvudsak 5 § LFSthlm. Jfr 8 § F F L . Första stycket överensstämmer med första stycket i 5 § LFSthlm. Anledning har icke ansetts föreligga att ändra de gällande — och från den allmänna lagen avvikande — latituderna för bestämmande av antalet kyrkofullmäktige. Andra stycket innebär i jämförelse med gällande rätt den ändringen att det tillkommer kyrkofullmäktige — och icke kyrkostämma — att inom de i första stycket angivna gränserna besluta om antalet fullmäktige; se s. 39. Till tredje stycket har överflyttats det stadgande som för närvarande återfinns i 9 § andra stycket LFSthlm. I samband därmed har stadgandet omformulerats i överensstämmelse med 8 § 1 mom. tredje stycket F F L . Om bestämmande av kyrkofullmäktiges antal, då beslut därom erfordras till följd av ecklesiastik indelningsändring, har kommittén i sitt betänkande

74 med förslag till församlingslag (SOU 1957: 15) föreslagit vissa regler i LKI. Om dessa regler erinras i fjärde stycket av förevarande paragraf. 8 §.

Denna paragraf, vars innehåll i sak överensstämmer med 6 och 7 §§ LFSthlm, h a r avfattats i enlighet med 9 § FFL. 9 §. Paragrafen, som träder i stället för 8 § LFSthlm, har utformats i nära överensstämmelse med 10 § FFL. Såvitt angår de särskilda valbarhetshindren för ämbets- och tjänstemän har i konsekvens med 7 § KomLSthlm sådant hinder föreskrivits för bland andra direktörerna vid överståthållarämbetets kansliavdelningar och skatteavdelning, varemot det nuvarande hindret för polismästaren utgått. 10 §. Denna paragraf, som motsvarar 9 § första och tredje styckena LFSthlm, överensstämmer i allt väsentligt med 11 § FFL. I andra stycket av förevarande paragraf har intagits bestämmelse om att kyrkofullmäktige skall redan samma år de blivit utsedda och alltså innan deras mandattid börjat sammanträda för val av församlingsdelegerade; se s. 47. Såsom förut nämnts har innehållet i 9 § andra stycket LFSthlm flyttats till 7 § i förslaget. 11 §• Paragrafen överensstämmer med 10 § LFSthlm. Jfr 12 § FFL. Från överståthållarämbetet har kommittén inhämtat följande upplysningar angående rådande valkretsindelning. Av de tjugotvå territoriella församlingarna, som fanns i Stockholm före den 1 januari 1957, var sju församlingar på grund av antalet fullmäktige berättigade att ha valkretsindelning, nämligen S:t Görans, Oscars, Katarina, Brännkyrka, Bromma, Västerleds och Spånga. I sex av dessa församlingar — d. v. s. alla utom Spånga — förekom också sådan indelning, så att Oscars, Bromma och Västerleds hade vardera två kretsar samt S:t Göran, Katarina och Brännkyrka vardera tre kretsar. Sedan Brännkyrka församling från och med den 1 januari 1957 uppdelats på tre nybildade församlingar (Hägersten, Brännkyrka och Vantör), kan de nya församlingarna för närvarande icke delas i valkretsar, eftersom ingen av församlingarna har mer än trettio fullmäktige. Antalet kyrkofullmäktige i de olika församlingarna med valkretsindelning samt de fullmäktiges fördelning på de skilda valkretsarna framgår av följande uppställning.

75 Församling Oscar Bromma Västerled S:t Göran Katarina

antal fullmäktige

l:a kretsen

2: a kretsen

3:e kretsen

32 40 35 40 40

15 20 20 12 14

17 20 15 15 13

13 13

Bortsett från det val av kyrkofullmäktige i de nybildade församlingarna i söderort, som förekom i september 1956, ägde fullmäktigval i Stockholms församlingar senast rum i oktober 1954. I de församlingar, som var indelade i valkretsar, gick vartdera av de politiska partierna fram med samma valsedlar i de olika kretsarna i Oscars, S:t Görans och Katarina församlingar. I Bromma församlings båda kretsar gick högern, folkpartiet och kommunistiska partiet fram med samma valsedlar för vartdera partiet, medan arbetarepartiet-socialdemokraterna hade skilda valsedlar i de olika kretsarna. I Västerleds församling gick vartdera av folkpartiet, arbetarepartiet-socialdemokraterna och kommunistiska partiet fram med samma valsedlar i båda kretsarna, medan partiet kyrkligt intresserade hade särskilda valsedlar i de olika kretsarna. Inom Spånga församling, som icke var indelad i valkretsar, förekom vid sistnämnda val inom högerpartiet tre olika valsedelstyper och inom folkpartiet två olika typer av valsedlar. Det har synts kommittén vara tveksamt huruvida nuvarande bestämmelser om möjlighet att indela de större församlingarna i huvudstaden i valkretsar motsvarar något praktiskt behov. Åtminstone såvitt gäller innerförsamlingarna torde något behov av valkretsindelning knappast föreligga. Befolkningens sammansättning är här tämligen homogen, varför lokala särintressen inom olika delar av en församling merendels torde saknas. Av de inhämtade uppgifterna framgår också att de innerförsamlingar, vari valkretsindelning förekom vid kyrkofullmäktigvalen år 1954, uppställde samma kandidater i de olika valkretsarna. Vad däremot angår de starkt växande ytterförsamlingarna kan förhållandena måhända te sig annorlunda. I dessa församlingar torde understundom skilda lokala intressen förekomma i en omfattning som kan motivera valkretsindelning. Med hänsyn härtill har kommittén ansett den nuvarande möjligheten till valkretsindelning böra bibehållas. 12 §. Denna paragraf motsvarar 11 § LFSthlm. Jfr 13 § FFL. Enligt gällande lydelse skall kungörelse om val offentligen anslås inom valnämndens lokaler och införas i den tidning däri överståthållarämbetets kungörelser vanligen intages. Denna bestämmelse, vilken utgör sådan särbestämmelse för Stockholm som omförmäles i 20 § 4 mom. kommunala val-

lagen, har ändrats så att kungörelsen skall anslås å församlingens anslagstavla och införas i ortstidningar (jfr 20. § 1 mom. kommunala vallagen). Vid en blivande revision av kommunala vallagen synes det vara lämpligt att de i förevarande paragraf intagna särbestämmelserna för Stockholm — liksom den motsvarande särbestämmelsen i 10 § KomLSthlm — överföres till vallagen. 13 §. Paragrafen, som motsvarar 12 § LFSthlm, har avfattats i enlighet med 14 § FFL. Jämfört med gällande bestämmelser har möjligheten att till ordförande utse kyrkoherde, som ej är kyrkofullmäktig, borttagits. Vidare har möjlighet getts att välja en andre vice ordförande i fullmäktige. Tredje stycket, som är nytt, innehåller regler om ledandet av kyrkofullmäktiges förhandlingar, då såväl ordförande som vice ordförande är förhindrad. 14 §. Denna paragraf motsvarar 13 § LFSthlm och har formulerats i överensstämmelse med 15 § FFL. Förslaget innebär ingen saklig ändring. 15 §. Paragrafen har sin motsvarighet i 14 § LFSthlm och 16 § FFL. De ändringar som förslaget innefattar i jämförelse med nuvarande bestämmelser betingas bland annat av att uppdelningen i ordinarie och extra sammanträden frångåtts. Sammanträdet för dechargebehandlingen har i konsekvens med FFL angetts skola äga rum före utgången av juni månad i stället för såsom för närvarande före maj månads slut. I föreliggande lagförslag har bibehållits den för Stockholmsförsamlingarna gällande och från den allmänna lagen avvikande ordningen, enligt vilken statfastställelsen och val av befattningshavare i församlingen sker vid ett och samma sammanträde. För Stockholms vidkommande synes nämligen denna ordning vara att föredraga. Sammanträdet skall enligt förslaget äga r u m i oktober i stället för såsom nu före utgången av denna månad. Slutligen märkes att rätten för kyrkoherden att påkalla sammanträde borttagits. 16 §. Denna paragraf, som träder i stället för 15 § LFSthlm, överensstämmer i tillämpliga delar med 17 § FFL. Vid jämförelse med gällande bestämmelser märkes att kungörelse om fullmäktigsammanträde skall anslås å en särskild anslagstavla (försam-

77 lingens anslagstavla) och, om fullmäktige så beslutat, även annorstädes, varjämte kungörelsen skall införas i en eller flera ortstidningar. 17 §. Paragrafen motsvarar 16 § LFSthlm och överensstämmer med 18 § F F L . I jämförelse med gällande rätt innebär förslaget i sak endast den ändringen att hänvisning även skett till jävsbestämmelserna i 18 § samt att de nuvarande reglerna om böter för frånvaro från sammanträdet utgått. 18 §. Denna paragraf, som saknar motsvarighet i LFSthlm, har utformats i överensstämmelse med 19 § FFL. 19 §. Paragrafen ersätter 17 § LFSthlm och har avfattats i enlighet med 20 § första—tredje styckena FFL. I huvudsak innebär ändringarna att den nuvarande rätten för vissa av de i andra stycket avsedda personerna att vid kyrkofullmäktiges sammanträden även framställa förslag bortfallit samt att i församlingens tjänst anställda befattningshavare kan av fullmäktige kallas för att lämna upplysningar. 20 §.

Denna paragraf, som icke har någon motsvarighet i LFSthlm, överensstämmer med 21 § FFL. 21 §. Paragrafen motsvarar 18 § LFSthlm och överensstämmer med 22 § F F L . I jämförelse med gällande bestämmelser innebär förslaget i sak endast den ändringen att uttrycklig föreskrift upptagits om att nämnd eller beredning skall ges tillfälle alt yttra sig över ärende som tillhör dess område men som beretts annorledes än av nämnden eller beredningen. 22 §.

Denna paragraf överensstämmer med 19 § LFSthlm och 23 § FFL. 23 §.

Paragrafens första stycke överensstämmer med 20 § första stycket LFSthlm och 24 § första stycket FFL. Andra stycket, som saknar motsvarighet i LFSthlm, har avfattats enligt 24 § andra stycket FFL. Enligt 20 § andra stycket LFSthlm kan ny fråga väckas vid sammanträde men ej avgöras förrän vid annat vederbörligen kungjort sammanträde. Stadgandet har icke erhållit någon motsvarighet i förslaget, liksom icke heller i F F L . Därigenom har fastslagits att motion kan inges även mellan

sammanträdena samt att sådan motion kan efter vederbörlig kungörelse bli föremål för avgörande vid första därpå följande sammanträde. 24 §.

Denna paragraf motsvarar innehållet i 21 § 1 mom. LFSthlm samt 25 § FFL. Innehållet i 21 § 3 mom. LFSthlm har flyttats till 65 §. 25 §. Denna paragraf, som saknar motsvarighet i LFSthlm, har avfattats i överensstämmelse med 26 § FFL. 26 §. Paragrafen motsvarar 24 § LFSthlm och 27 § FFL. Enligt 24 § första stycket LFSthlm skall vid kyrkofullmäktigsammanträde protokoll föras under ordförandens inseende av kyrkonotarien eller, vid förfall för honom, av annan därtill av ordföranden utsedd person. Det motsvarande stadgandet i förevarande paragrafs första stycke, vari utsagts endast att protokollet skall föras på ordförandens ansvar, avser icke att innebära någon saklig ändring. Församling äger självfallet även framdeles att utse en kyrkonotarie med uppgift bland annat att föra protokoll. Andra stycket av förevarande paragraf ansluter sig till motsvarande bestämmelser i FFL om protokollets innehåll. Tredje stycket innebär i sak den ändringen att den tid, inom vilken justering genom särskilda justeringsmän skall ske, förkortats från fjorton till tio dagar i överensstämmelse med FFL. Vidare har — likaledes i enlighet med F F L — någon särskild frist icke föreskrivits för sådan justering som kyrkofullmäktige själva verkställer vid nästa sammanträde. Slutligen märkes att protokollet skall undertecknas av ordföranden. Fjärde stycket innebär att reglerna om formerna för tillkännagivande i offentligrättslig ordning av kyrkofullmäktiges beslut anslutes till motsvarande regler i FFL. Innehållet i sista stycket av 24 § LFSthlm om förvaring av protokollen h a r utgått; bestämmelser härom är intagna i 28 §. 27 §.

Denna paragraf överensstämmer med 25 § LFSthlm och 28 § FFL. 28 §.

Första stycket av denna paragraf ersätter 26 § första stycket LFSthlm, vari stadgas att ordföranden skall tillse att utdrag av kyrkofullmäktiges justerade protokoll tillställes kyrkorådet, skolrådet eller biblioteksstyrelsen eller de andra styrelser, nämnder eller personer, åt vilka verkställighet av

79 fullmäktiges beslut uppdragits. Den föreslagna lydelsen ansluter sig till 29 § första stycket FFL. I fråga om vården av kyrkofullmäktiges protokoll och övriga handlingar, se s. 50. Tredje stycket av förevarande paragraf överensstämmer med 26 § andra stycket LFSthlm. 29 §. Denna paragraf överensstämmer med 27 § LFSthlm och 30 § FFL. 30 §.

I enlighet med F F L har bestämmelserna om ersättning för kyrkokommunala förtroendeuppdrag, vilka bestämmelser nu finns i 23 § LFSthlm, placerats i de olika avsnitt av lagen, där övriga regler beträffande de olika uppdragen ges. I denna paragraf, som i tillämpliga delar överensstämmer med 31 § FFL, behandlas ersättning åt kyrkofullmäktig och åt ledamot av beredning. I sak innebär förslagen i denna del icke någon ändring i gällande regler.

3 kap. Om

församlingsdelegerade

Det motsvarande kapitlet i LFSthlm (4 kap. Om församlingsdelegerade) innehåller närmare bestämmelser om församlingsdelegerades organisation och arbetsformer, varjämte kapitlet i 41 § upptar vissa stadganden om församlingsdelegerades beredningsutskott och kassaförvaltare. Av dessa bestämmelser har de som direkt berör församlingsdelegerade överförts till förevarande kapitel, varemot stadgandena om beredningsutskottet och kassaförvaltaren icke här erhållit någon motsvarighet. I stället har i det nästföljande kapitlet (4 kap. Om kyrkoråd m. m.) upptagits även stadganden rörande samfällighetens beredande, förvaltande och verkställande organ (59—61 §§). 31 §. Paragrafen motsvarar 34 § LFSthlm. Jfr 41 § F F L . De gällande reglerna för bestämmandet av församlingsdelegerades antal och fördelning på de särskilda församlingarna har bibehållits. Enligt 34 § LFSthlm skall församlingarnas folkmängd vid utgången av det år, då allmänna val av kyrkofullmäktige senast ägde rum, vara avgörande för församlingsdelegerades antal. Bestämmelsen sammanhänger med att allmänna val av delegerade för närvarande äger rum året näst efter det, då allmänna val av fullmäktige förrättats. Eftersom enligt föreliggande förslag (33 §) mandattiden för fullmäktige och delegerade skall sammanfalla, har bestämmelsen icke ansetts behöva erhålla någon motsvarighet.

80 Vid jämförelse med gällande rätt märkes slutligen att suppleanter för församlingsdelegerade icke vidare skall finnas; se s. 47. 32 §.

Denna paragraf överensstämmer med innehållet i 35 § LFSthlm. Jfr 42 § F F L ; se även s. 47. 33 §.

Paragrafen motsvarar 36 § LFSthlm och överensstämmer i tillämpliga delar med 43 § FFL. Se s. 47. 34 §. Innehållet i denna paragraf, som har sin motsvarighet i 38 § första stycket LFSthlm, har anpassats efter det motsvarande stadgandet beträffande kyrkofullmäktiges sammanträden (15 § i lagförslaget). Jfr 44 § FFL. Anpassningen medför icke några väsentliga ändringar i förhållande till de gällande reglerna. Sammanträden med församlingsdelegerade skall enligt förslaget i första hand hållas enligt ordning som bestämmes av delegerade. Beträffande vissa viktigare, årligen återkommande arbetsuppgifter har — liksom beträffande kyrkofullmäktige — stadgats inom vilka tider de skall företagas. Sammanträde för dechargebehandlingen skall sålunda — liksom enligt gällande rätt (67 § andra stycket LFSthlm) — äga rum före utgången av juni månad. Fastställelsen av staten samt val av befattningar skall enligt förslaget ske i oktober (jfr 63 § 2 mom. LFSthlm, vari utsäges att staten skall fastställas före den 1 november). Slutligen märkes att berednings- och ekonomiutskottet, som enligt förevarande lagförslag skall vara samfällighetens centrala förvaltningsorgan, har tillerkänts rätt att påkalla sammanträde med församlingsdelegerade. Motsvarande rätt för församlingskyrkoråden har icke ansetts behöva bibehållas. 35 §. I denna paragraf har upptagits bestämmelser om kungörande av sammanträde med församlingsdelegerade (jfr 45 § F F L ) . Föreskrifter härom finns i den gällande lagen meddelade i 43 § (15 §), enligt vilka föreskrifter vad som är stadgat om kungörande av kyrkofullmäktigsammanträde skall äga motsvarande tillämpning, dock med iakttagande av att kungörelsen skall införas i den tidning, vari överslåthållarämbetets kungörelser vanligen intages. Enligt förevarande förslag skall motsvarande regler gälla för kungörande av delegerades sammanträden som för kungörande av fullmäktigsammanträdena. Kungörelsen skall sålunda bl. a. anslås å en av samfälligheten på lämplig plats anordnad och omhänderhavd anslagstavla (»samfällighetens anslagstavla»). Delegerade kan emellertid besluta att kungörelsen skall anslås även annorstädes, exempelvis å församlingarnas

81 anslagstavlor. Beträffande kungörande i tidning innebär förslaget att delegerade skall årligen bestämma i vilken eller vilka ortstidningar kungörelsen skall intagas. 36 §.

Denna paragraf, som har sin motsvarighet i 39 § LFSthlm, har avfattats med beaktande bland annat av de nyheter i fråga om närvarorätt vid kyrkofullmäktigsammanträde, vilka innefattas i 19 § av lagförslaget. Paragrafen ansluter sig i huvudsak till vad enligt 46 § F F L gäller beträffande sammanträde med församlingsdelegerade i samfällighet som består av församlingar tillhörande olika pastorat. Kommittén har ansett det lämpligt att rätt att deltaga i överläggningarna tillerkännes — i likhet med vad fallet är i den kyrkliga samfälligheten i Göteborg — två av församlingarnas kyrkoherdar, som domkapitlet därtill förordnar. Däremot har — med hänsyn bland annat till att de båda kyrkoherdarna skall förordnas av domkapitlet — skäl icke ansetts föreligga att bibehålla den nuvarande rätten för biskopen i Stockholms stift att deltaga. 37 §.

I denna paragraf, som saknar motsvarighet i LFSthlm, har upptagits regler om anhängiggörande av ärende hos församlingsdelegerade. Jfr förslagets 20 § samt 47 § FFL. Förutom berednings- och ekonomiutskottet och annan samfällighetens nämnd har även de särskilda församlingarna ansetts böra ha rätt att anhängiggöra ärende. 38 §.

Paragrafen, som motsvarar 40 § LFSthlm, har avfattats efter mönster av motsvarande stadgande i 21 § angående beredning av kyrkofullmäktiges ärenden. Med hänsyn till den ändrade förvaltningsregleringen upptar förslaget ingen motsvarighet till bestämmelserna i 40 § LFSthlm att i ärende, som angår viss församling, kyrkorådet i församlingen skall lämnas tillfälle att yttra sig. 39 §. Första stycket har avfattats efter mönster av 48 § första stycket FFL. Enligt gällande bestämmelser (43 § jämförd med 26 § första stycket LFSthlm) skall protokollsutdrag tillställas vederbörande verkställighetsorgan, d. v. s. enligt nuvarande reglering i första hand församlingskyrkoråden. Eftersom dessa enligt förslaget icke längre skall vara verkställande organ för samfälligheten, bortfaller denna anledning att översända protokollsutdrag till dem. Det har emellertid synts lämpligt att kyrkoråd i för6—708969

82 samling, som ärende särskilt angår, får kännedom om församlingsdelegerades beslut, varför i förevarande lagrum intagits ett stadgande om att sådant kyrkoråd skall erhålla protokollsutdrag. Angående andra stycket se s. 50. 40 §.

I denna paragraf, vars innehåll delvis har motsvarighet i 43 § LFSthlm, har intagits hänvisningar till de bestämmelser i lagförslagets 2 kapitel, vilka bör äga motsvarande tillämpning med avseende å församlingsdelegerade och deras ordförande. Jfr 49 § första stycket FFL.

4 kap.

Om kyrkoråd

m. m.

41 §. Denna paragraf motsvarar 44 § första stycket LFSthlm och överensstämmer med 50 § första stycket FFL. Angående upphörande i Stockholmsförsamlingarna av skolrådens verksamhet, se betänkandets tredje kapitel. 44 § andra stycket LFSthlm — liksom övriga bestämmelser i sistnämnda lag om biblioteksstyrelse — har icke erhållit någon motsvarighet i förslaget, enär församlingarnas befattning med folkbiblioteksväsendet föreslås skola upphöra, se s. 38. 42 §.

Paragrafen motsvarar vad 45 § LFSthlm innehåller om kyrkorådets uppgifter. Avfattningen ansluter sig till 51 § FFL. Vid jämförelse med gällande bestämmelser märkes att kyrkorådet icke längre skall vara verkställighetsorgan i fråga om församlingsdelegerades beslut. Bestämmelsen i 51 § tredje stycket e) FFL, som åsyftar en centralisering av församlings arkivvård till kyrkorådet, motsvaras i förevarande lagförslag av 57 §; se härom s. 50. 43 §.

I 1 mom. har upptagits bestämmelse om kyrkoherdens självskrivna ledamotskap i kyrkorådet. Lagrummet överensstämmer med 52 § 1 mom. första stycket FFL. Paragrafens 2 mom. motsvarar 47 § LFSthlm och överensstämmer med 52 § 2 mom. första och andra styckena FFL. Jämfört med LFSthlm har endast den ändringen vidtagits att antalet ledamöter icke är maximerat. 44 §. Paragrafen motsvarar 48 § LFSthlm och har avfattats i enlighet med 53 § FFL.

83 Förutom de ändringar i valbarhetsvillkoren och rätten till avsägelse som betingas av de ändrade reglerna i förslagets 9 § innefattar förevarande lagrum följande avvikelser från nu gällande bestämmelser. Det speciella valbarhetsvillkoret att endast den som kan anses vilja främja församlingslivet må väljas till ledamot eller suppleant i kyrkorådet har icke erhållit någon uttrycklig motsvarighet. I överensstämmelse med F F L uteslutes från valbarhet sådan i församlingens tjänst anställd befattningshavare som förestår någon kyrkorådet underställd förvaltning. 45 §. Denna paragraf, som motsvarar 49 § LFSthlm, har avfattats i enlighet med 54 § FFL. Förslaget överensstämmer med gällande rätt så när som i ett par mindre väsentliga hänseenden. Sålunda skall val av kyrkoråd äga r u m i oktober månad i stället för såsom nu före utgången av denna månad; jfr specialmotiveringen till 15 §. Vidare har den nuvarande bestämmelsen i andra stycket av 49 § LFSthlm om tiden för företagande av fyllnadsval ansetts kunna utgå såsom obehövlig. 46 §.

Denna paragraf, som behandlar utseende av ordförande och vice ordförande i kyrkorådet, ersätter bestämmelsen i 50 § 1 mom. LFSthlm om kyrkoherdens självskrivna ordförandeskap i rådet. De föreslagna stadgandena överensstämmer med 55 § FFL. 47 §.

Paragrafen motsvarar 51 § LFSthlm och överensstämmer med 56 §§ FFL. Enligt förslaget äger kyrkoherden såsom självskriven ledamot av kyrkorådet att påkalla rådets sammankallande. Denna rätt träder i stället för kyrkoherdens nuvarande rätt att i egenskap av rådets ordförande sammankalla rådet. 48 §.

Denna paragraf, som motsvarar 52 § LFSthlm, överensstämmer med 57 § FFL. En nyhet i förslaget är att suppleant alltid skall underrättas om tid för kyrkorådets sammanträde. 49 §. Paragrafens första stycke, som utan saklig ändring motsvarar 53 § första stycket LFSthlm, överensstämmer med 58 § första stycket F F L . I andra stycket av förevarande paragraf har efter mönster av 58 § F F L intagits föreskrift, om motsvarande tillämpning å ledamot i kyrkorådet av den för kyrkofullmäktige föreslagna jävsregeln i 18 § första stycket. De i 53 § andra stycket LFSthlm upptagna bestämmelserna om böter för frånvaro från sammanträde har i konsekvens med F F L utgått.

84 50 §. Paragrafens innehåll överensstämmer med 54 § första stycket LFSthlm. Jfr 59 § FFL. 51 §. Denna paragraf motsvarar 55 § LFSthlm och har avfattats enligt 60 § FFL. Stadgandet i 55 § LFSthlm om förande av protokoll har ersatts med en föreskrift om att vad som härutinnan gäller beträffande kyrkofullmäktige skall äga motsvarande tillämpning med avseende å protokoll vid sammanträde med kyrkorådet; jfr specialmotiveringen till 26 §. Begeln om reservation vid fullmäktigsammanträde har uttryckligen getts motsvarande tillämpning för kyrkorådet. Vidare skall, i motsats till vad nu gäller, justeringav kyrkorådets protokoll kunna verkställas av ordföranden och endast en ledamot. Bestämmelserna i 55 § tredje stycket LFSthlm om tillkännagivande av kyrkorådets beslut har ersatts med en hänvisning till vad som i 26 § är föreskrivet angående tillkännagivande om verkställd justering av kyrkofullmäktiges beslut. Härigenom kommer den nuvarande skyldigheten att kungöra kyrkorådets beslut i tidning att upphöra. 52 §. Första stycket, som saknar motsvarighet i LFSthlm, har avfattats enligt 61 § första stycket FFL. Andra stycket av förevarande paragraf motsvarar 56 § första stycket första punkten LFSthlm och har avfattats i överensstämmelse med 61 § andra stycket första punkten FFL. Jämför förslagets 51 § (26 § första stycket) angående den delvis motsvarande ändringen i fråga om protokollföringen; se härom även specialmotiveringen till 26 §. 53 §. Första stycket motsvarar 57 § LFSthlm och överensstämmer med 62 § första stycket FFL. Jämfört med nuvarande bestämmelse innebär förslaget att även suppleant i kyrkorådet kan utses till kyrkvärd. Andra stycket av förevarande paragraf saknar motsvarighet i LFSthlm. Avfattningen överensstämmer med 62 § andra stycket FFL. Det har synts lämpligt att lagen i likhet med den allmänna församlingslagen innehåller en uttrycklig föreskrift om utseende av kassaförvaltare. Stadgandet har även sin särskilda betydelse som uttryck för att församlingen äger ordna sin kassaförvaltning och räkenskapsföring på annat sätt än genom en årligen tillsatt kassaförvaltare, nämligen genom att på ett mera varaktigt sätt överlämna kassa- och räkenskapsbestyren till en särskilt anställd befattningshavare eller till exempelvis bank.

85 54 §. Denna paragraf, som ersätter 59 § LFSthlm, överensstämmer med 63 § FFL. Härigenom bortfaller det ålderdomliga garantiansvaret för kyrkorådets ledamöter och ersattes med en erinran om det ansvar och den skadeståndsskyldighet som kommunala förtroendemän är underkastade enligt strafflagen. 55 §. Paragrafen, som saknar motsvarighet i LFSthlm, har avfattats i överensstämmelse med 64 § FFL. Angående motiveringen hänvisas till kommitténs betänkande SOU 1957:15 s. 72 f. 56 §. Även denna paragraf saknar motsvarighet i LFSthlm. Innehållet motsvarar i sak 65 § första—tredje styckena F F L ; motiv se kommitténs betänkande SOU 1957: 15 s. 73 ff. 57 §. Angående denna paragraf, se s. 50. 58 §. I denna paragraf, som avfattats i enlighet med 66 § FFL, meddelas bestämmelser om ersättning till ledamöter av kyrkorådet och församlingens övriga nämnder. Bestämmelserna överensstämmer i huvudsak med vad som härom stadgas i 23 § LFSthlm. Angående de föreslagna bestämmelsernas innebörd hänvisas till specialmotiveringen till 66 § FFL i SOU 1957: 15 s. 312 f. 59 §. I enlighet med kommitténs förslag att berednings- och ekonomiutskottet skall vara samfällighetens centrala förvaltningsorgan med uppgifter och befogenheter i huvudsak motsvarande dem som inom församlingen tillkommer kyrkorådet har i denna paragraf upptagits närmare bestämmelser om utskottets kompetens. Bestämmelserna ansluter sig till de motsvarande stadgandena i 42 §. Dock har vad i 42 § första stycket sägs om kyrkorådets församlingsvårdande befogenheter icke erhållit någon motsvarighet i förevarande paragraf. 60 §.

Denna paragraf innehåller föreskrifter om berednings- och ekonomiutskottets organisation och verksamhetsformer; se s. 48 f. Föreskrifterna i första stycket om berednings- och ekonomiutskottets sammansättning och om val av utskottets icke självskrivna ledamöter jämte suppleanter för dem överensstämmer i huvudsak med vad som för

86 närvarande — enligt 41 § första stycket LFSthlm — gäller beträffande beredningsutskottet, jämför s. 48 f. (Angående föreskriften i 41 § första stycket sista punkten LFSthlm se nu förevarande paragrafs fjärde stycke jämfört med 43 § 2 mom. andra stycket.) Enligt förslaget skall — liksom för närvarande i fråga om beredningsutskottet — församlingsdelegerades ordförande och vice ordförande vara självskrivna ledamöter av berednings- och ekonomiutskottet. Härvidlag är dock att märka att delegerade enligt förslagets 40 § jämförd med 13 § äger utse även en andre vice ordförande. Om så sker blir också denne självskriven ledamot av utskottet. Bestämmelserna i andra stycket av förevarande paragraf angående närvarorätten vid berednings- och ekonomiutskottets sammanträden ansluter sig till de motsvarande stadgandena i 41 § tredje stycket LFSthlm. Vid jämförelse med dessa stadganden märkes att närvarorätten icke längre är förenad med någon rätt att framställa förslag (jfr 19 och 36 §§ i lagförslaget). Angående innehållet i tredje stycket av förevarande paragraf se s. 49. I fjärde och femte styckena har intagits hänvisningar till de bestämmelser rörande kyrkorådet, vilka bör gälla även i fråga om berednings- och ekonomiutskottet. 61 §. Paragrafen saknar motsvarighet i gällande lag. Jfr s. 49.

5 kap.

Omförsamlings

och den kyrkliga

samfällighetens

drätsel

62 §.

Denna paragraf, som delvis har motsvarighet i 60 § andra stycket LFSthlm, är likalydande med 67 § FFL. 63 §.

Paragrafen har avfattats efter mönster av 68 § FFL. I första stycket, som saknar motsvarighet i LFSthlm, har upptagits en allmän regel om skydd för den kyrkokommunala förmögenheten. Bestämmelserna i andra och tredje styckena har överförts från 50 § andra och tredje styckena KomL. De gäller redan för närvarande med avseende å Stockholmsförsamlingarna; se 62 § 3 mom. LFSthlm. Av den föreslagna formuleringen framgår att bestämmelserna även skall äga tilllämpning å den kyrkliga samfälligheten. 64 §.

I denna paragraf, som saknar motsvarighet i LFSthlm, har efter förebild i 69 § FFL upptagits en allmän bestämmelse om församlingarnas och

87 samfällighetens beskattningsrätt. Angående uttrycket församlingsskatt se nedan under rubriken till 6 kapitlet. 65 §. Denna paragraf har avfattats i överensstämmelse med 70 § F F L . Första stycket motsvarar oförändrat 21 § 3 mom. LFSthlm, till vilket moment bland annat hänvisas i 43 § angående församlingsdelegerade. Andra stycket av förevarande paragraf ersätter vad som finns stadgat i 69 § 1 mom. under c) LFSthlm (jfr 74 § samma lag). I sakligt hänseende märkes här den ändringen att ifrågavarande anslagsbeslut skall underställas icke Kungl. Maj :ts utan överståthållarämbetets prövning; jfr förslagets 87 §. 66 §. Paragrafen motsvarar 62 § 1 och 2 mom. LFSthlm. i mom. av förevarande paragraf överensstämmer med 71 § F F L . Bestämmelserna skiljer sig från gällande föreskrifter i följande hänseenden. De alternativa möjligheterna för upptagande i staten av underskott och överskott har ändrats till att avse vad som framgår av de avslutade räkenskaperna. Den nuvarande bestämmelsen att å utgiftssidan skall upptagas »de belopp i kapital eller ränta, varmed församlingens skulder under det nästf oljande året förfalla till betalning» har utgått. Slutligen behöver reservation av anslag icke som nu beslutas i samband med statbehandlingen. 2 mom. överensstämmer till sitt innehåll med 62 § 2 mom. LFSthlm. 67 §. Denna paragraf ersätter 63 § LFSthlm. 1 mom. överensstämmer med 72 § FFL. Jämfört med gällande regler märkes att ett gemensamt statförslag skall före utgången av september månad uppgöras av kyrkorådet, till vilket övriga nämnder har att inge sina specialförslag före den 1 september, där ej kyrkorådet bestämt annan tid. Vidare märkes att fastställelse av staten skall ske vid sammanträde i oktober månad; jfr förslagets 15 §. 2 mom. innebär bland annat att även berednings- och ekonomiutskottets statförslag för samfälligheten skall uppgöras före september m å n a d s utgång. Liksom församlingens stat skall samfällighetens stat fastställas vid sammanträde i oktober månad; se förslagets 34 § andra stycket, jfrt med 15 § 2 mom. 68—71 §§. Till dessa paragrafer, vilka motsvarar 73—75 §§ FFL, har överförts bestämmelserna om fondbildning i 55—57 §§ KomL. Jfr 62 § 3 mom. LFSthlm.

88 72—74 §§. Dessa paragrafer, som motsvarar 76—77 §§ FFL, ersätter 69 § (74 §) LFSthlm i vad däri stadgas om församlings och samfällighetens rätt att upptaga lån och ingå borgen. Beträffande det sakliga innehållet har bestämmelserna anpassats efter lånereglerna i KomL, dock med en annan maximering av den underställningsfria lånerätten. Angående motiven för den föreslagna regleringen hänvisas till kommitténs betänkande med förslag till församlingslag (SOU 1957: 15) s. 89 ff. Någon motsvarighet till den i 76 § 1 mom. F F L upptagna bestämmelsen, att Kungl. Maj:t må på ansökan meddela tillstånd för församling att upptaga lån intill ett belopp som motsvarar viss högre utdebitering än en krona per skattekrona, har icke ansetts erforderlig för Stockholmsförsamlingarnas del. 75 §. Innehållet i denna paragraf, vilken motsvarar 58 § LFSthlm, överensstämmer med 78 § FFL. Det nuvarande förbudet mot sammanblandning av penningar och värdehandlingar, som kyrkorådet innehar för församlingens räkning, med andra penningar och värdehandlingar har utsträckts att gälla alla medel som församlingens organ innehar för församlingens eller annans räkning. I fråga om medlens placering innehåller paragrafen en för såväl fondmedel som övriga medel enhetlig bestämmelse. 76 §.

Paragrafen motsvarar 66 § LFSthlm och har avfattats i enlighet med 79 § FFL. Genom den nya avfattningen har kommit till uttryck den från KomL hämtade principen att det centrala förvaltningsorganet — kyrkorådet — skall ha det primära ansvaret för räkenskapsväsendet och äga att ge direktiv rörande enhetliga linjer för detsamma. Tidsfristerna i andra och tredje styckena överensstämmer med F F L . Jämfört med LFSthlm innebär detta den ändringen att räkenskaperna skall av kyrkorådet sammanfattas och avslutas inom tid som kyrkofullmäktige bestämmer, dock före den 1 april, medan enligt gällande regler räkenskaperna skall senast den 1 mars hållas tillgängliga för revision. 77 §.

I förevarande paragraf, som saknar direkt motsvarighet i LFSthlm, har upptagits föreskrift om att stadgandena i de båda nästföregående paragraferna skall gälla även i fråga om samfälligheten. Vad som i dessa paragrafer sägs om kyrkoråd och annan församlingens nämnd samt om kyrkofullmäktige skall sålunda beträffande samfälligheten avse berednings- och ekonomiutskottet och annan samfällighetens nämnd samt församlingsdelegerade.

89 78 §. Denna paragraf motsvarar 65 § LFSthlm och har avfattats i enlighet med 80 § FFL. I jämförelse med gällande bestämmelser innebär lagrummet att minimiantalet revisorer skall vara tre. Vidare har kretsen av dem, som på grund av redovisningsskyldighet skall vara förhindrade att deltaga i vissa beslut, utsträckts så att jävigheten omfattar även vissa den redovisningsskyldige närstående personer. I förevarande paragraf har enligt redigeringsprinciperna i F F L även upptagits regler om revisors ansvar och rätt till ersättning. 79 §. Paragrafen, som saknar motsvarighet i LFSthlm, har avfattats i enlighet med 81 § FFL. 80 §.

Denna paragraf motsvarar 67 § LFSthlm. Formuleringen ansluter sig till 82 § FFL. De sakliga avvikelser som förevarande paragraf innefattar vid j ä m förelse med gällande bestämmelser avser tidsfristerna för revisionsberättelsens avlämnande samt för densammas framläggande och behandling hos kyrkofullmäktige respektive församlingsdelegerade. I förstnämnda hänseende har föreslagits att berättelsen skall — liksom enligt F F L — avlämnas senast den 1 maj i stället för såsom nu senast den 1 april såvitt gäller revisionsberättelse för församling och senast den 15 april beträffande revisionsberättelse för samfälligheten. I fråga om berättelsens framläggande för granskning och avgörande har, såsom redan tidigare nämnts, föreslagits att detta i båda fallen skall äga rum före utgången av juni månad. Motsvarande tidsfrist är i den gällande lagen maj månads utgång för församling och juni månads utgång för samfälligheten. 81 §. Paragrafen överensstämmer med 68 § LFSthlm och i sakligt hänseende även med 83 § FFL.

6 kap. Om

församlingsskatt

I överensstämmelse med FFL har såsom benämning å de till församlingarna och samfälligheten utgående avgifter, varom bestämmelser för närvarande meddelas i 61 och 64 §§ LFSthlm, använts uttrycket församlingsskatt. 82 §.

Paragrafens innehåll motsvarar i sak 61 § LFSthlm. Jfr 84 § FFL.

90 Det i andra stycket upptagna stadgandet angående skattebefrielse för medlem av icke territoriell församling infördes ursprungligen i förtydligande syfte såsom bekräftelse av tidigare gällande ordning. Numera synes emellertid stadgandet uppfattas såsom grund för skattebefrielsen. Kommittén har därför ansett bestämmelsen böra kvarstå. Härvid måste då beaktas att stadgandet genom fastighetsbeskattningens inarbetning i den kommunala inkomstskatten fått ett ändrat innehåll. — För tydlighetens skull har i lagrummet utsagts att skattebefrielsen gäller även gentemot den kyrkliga samfälligheten. 83 §. Denna paragraf motsvarar 64 § första och andra styckena LFSthlm. Jfr 85 § FFL. 84 §. Paragrafen motsvarar i sak 64 § tredje—femte styckena LFSthlm. Jfr 86 § FFL. 85 §. Denna paragraf motsvarar i sak 64 § sista stycket LFSthlm. Jfr 87 § FFL. 7 kap.

Om underställning

och besvär

86 §. Paragrafen, som avfattats efter mönster av 88 § FFL, motsvarar delvis 69 § 1 mom. LFSthlm. Bestämmelsen i 69 § 1 mom. första stycket a) LFSthlm angående underställning för permutation av donationsföreskrift har såsom obehövlig fått utgå. Stadgandet i samma stycke under b) om underställning av beslut om lån och ingående av borgen har ersatts med en hänvisning till 73 §. Beslut om anslag att täckas genom utdebitering under mer än fem år, vilket enligt 69 § 1 mom. första stycket c) LFSthlm kräver Kungl. Maj :ts tillstånd, skall enligt förslaget underställas överståthållarämbetets prövning (se 65 och 87 §§). I förevarande paragraf hänvisas — liksom i LFSthlm — till underställningsreglerna i fråga om fondbildning (69 och 71 §§). 87 §.

Denna paragraf, som ersätter 70 § LFSthlm, motsvarar 89 § FFL. Såsom ovan under 86 § nämnts skall — förutom beslut om penningmedels anbringande på visst sätt — även beslut om utdebitering under mer än fem år underställas överståthållarämbetets prövning (förslagets 65 §). 88 §.

1 mom. ersätter 71 § LFSthlm och motsvarar 90 § 1 mom. FFL. I jämförelse med gällande regler innebär förslaget den ändringen att besvär över

91 beslut av kyrkofullmäktige alltid skall, om ej annat är särskilt föreskrivet, anföras hos överståthållarämbetet. Vidare har besvärstiden förlängts från fjorton dagar till tre veckor samt skall räknas från den dag, då verkställd justering av det över beslutet förda protokollet tillkännagivits å församlingens anslagstavla, i stället för från den dag, då förteckning däri beslutet upptagits anslagits vid pastorexpeditionen. Slutligen har föreskriften om insändande av diariebevis till kyrkofullmäktiges ordförande utgått. 2 mom. av förevarande paragraf träder i stället för 75 § LFSthlm och överensstämmer med 90 § 2 mom. FFL. Till domkapitlets prövning har enligt förslaget hänförts vissa beslut av utpräglat kyrklig natur. 89 §. Paragrafen motsvarar 72 § LFSthlm och har avfattats i enlighet med 91 § FFL. Av första stycket i förevarande paragraf framgår att den prövande myndigheten kan meddela verkställighetsförbud, oavsett på vilken eller vilka av de i lagen angivna grunderna klaganden stöder sin talan. Innehållet i andra stycket motsvarar utan ändring 72 § andra stycket LFSthlm. 90 §. Denna paragraf motsvarar 73 § LFSthlm och har formulerats enligt 92 § FFL. Uttrycket »där icke för vissa frågor annorlunda är särskilt stadgat» åsyftar bland annat de fall då besvären skall på grund av särskilda bestämmelser upptagas av annan myndighet än Kungl. Maj :t, såsom kammarrätten eller kammarkollegiet. 91 §. Paragrafen har delvis sin motsvarighet i 74 § LFSthlm. Såvitt gäller klagan över församlingsdelegerades beslut innebär förslaget ingen ändring beträffande besvärsvägen, eftersom redan enligt gällande rätt sådan klagan sker hos överståthållarämbetet (jfr departementschefens uttalande i prop 1942: 291 s. 72).

Enligt kommitténs förslag skall den nya lagstiftningen träda i kraft den 1 januari 1959, d. v. s. samma dag som föreslagits för ikraftträdandet av den allmänna församlingslagen. Liksom gäller beträffande sistnämnda lag skall dock bestämmelserna om prästerlig ledamot i kyrkorådet samt om ordförande och vice ordförande i rådet vinna tillämpning först från och med år 1960. Härom och om vissa frågor, som sammanhänger med ikraftträdandet, har föreskrifter upptagits i särskilda övergångsbestämmelser i direkt anslutning till lagen. Bestämmelserna har alla sina motsvarigheter i kommitténs

92 förslag till lag om införande av den allmänna församlingslagen. Angående motiven må därför här hänvisas till SOU 1957: 15 s. 318 ff. Om — såsom kommittén förutsätter — förevarande lag utfärdas samtidigt med den allmänna församlingslagen, synes övergångsbestämmelserna för båda lagarna lämpligen kunna sammanföras till en gemensam promulgationslag.

93 SÄRSKILDA YTTRANDEN Herr Brolin

I särskilt yttrande till församlingsstyrelsekommitténs tidigare betänkande (1957: 15) med förslag till allmän »församlingslag» anmälde jag min avvikande mening dels gentemot att, innan förslaget till »församlingslag» framlades, icke fullständig utredning verkställts jämväl med avseende å hithörande förhållanden i Stockholm, dels gentemot att kommittén inte i förslaget sökt enhetligt reglera församlingsstyrelsen för riket i dess helhet och alltså även för de särskilda församlingarna i Stockholm, dels slutligen ock i fråga om den föreslagna lagens innehåll i enstaka, principiellt mera betydelsefulla hänseenden m. m. Under den nu slutförda separatutredningen för förslaget till »församlingslag för Stockholm» har jag på flera punkter funnit bekräftad min tidigare sålunda uttalade uppfattning om det olämpliga i att utredningen rörande stockholmsförhållandena ej kommit till stånd i ett sammanhang med kommitténs utredning för det allmännare lagförslaget. Mer än en bestämmelse i detta förslag torde ha kunnat få en bättre och i vissa fall även riktigare avfattning, om förhållandena i huvudstaden samtidigt hade varit till fullo belysta. Jag vill därutinnan särskilt peka på bestämmelserna i 2, 9 och 84 §§ i förslaget till allmän »församlingslag», respektive bestämmelserna i 2, 8 och 82 §§ i förslaget till Stockholms-lag, med därtill anförda specialmotiveringar, och i all synnerhet vad däri utsäges med avseende å förhållandet mellan territoriella och icke territoriella församlingar. Såsom ett annat belysande exempel på stadgande, som — väsentligen i följd av utredningsförfarandet — torde onödigtvis ha fått en annorlunda utformning i det första förslaget än i stockholmsförslaget framstår speciellt 27 § första stycket i det förra, jämfört med 26 § första stycket i det senare. Gemensam allmän för samlings styr elselag De skiljaktigheter, som bestämmelserna i det nu framlagda förslaget till Stockholms-lag företer i förhållande till motsvarande bestämmelser i huvudförslaget till allmän »församlingslag», är — såvitt bestämmelserna i de två förslagen omedelbart rör den, de enskilda församlingarna var för sig avseende församlingsstyrelsen — till en alldeles övervägande del blott av redaktionell eller eljest formell natur. Sålunda skiljer sig stadgandena i 1 § åt endast genom att däri anges att lagen ej avser, respektive speciellt avser Stockholm. I huvudförslaget förekommer exempelvis vidare i ett flertal paragrafer (såsom i 5 § 1 mom., 8 § 1 mom., 17 § 1 mom., 41 §, 45 § 1 mom., 51, 52, 55, 64, 66, 72, 79, 80, 82 och 83 §§ samt 90 § 1 mom.) bestämmelser, som främst hänför sig till kyrkofullmäktige i för-

94 samlingarna men anges parallellt avse jämväl kyrkostämman, vilken förutsattes ej behöva förekomma i Stockholm och varom stadgande därför uteslutits i Stockholms-lagen. I sistnämnda lag förekommer i flera paragrafer (såsom i 34, 63 och 64 §§, 66 § 2 mom., 67 § 2 mom. samt 71, 74, 77, 78, 80, 81, 83, 84, 85, 87 och 91 §§') hänvisningar eller särskilda bestämmelser, avseende såväl lokalförsamlingarna med deras fullmäktige och kyrkoråd som den för huvudstaden specialreglerade kyrkliga samfälligheten med dess delegerade och utskott. Den senare saknar ju motsvarighet i landet för övrigt och har därför ej i den allmänna »församlingslagen» i motsvarande sammanhang krävt särskilt stadgande. Ytterligare rent formella olikheter företer bestämmelserna i allmänna »församlingslagen» (t. ex. i 8 § 1 mom., 12 och 14 §§, 16 § 1 mom., 55, 70, 78 och 85—89 §§, 90 § 1 mom. samt 91 och 92 §§) om länsstyrelsen såsom överordnad myndighet i åtskilliga församlingsangelägenheter och motsvarande bestämmelser om överståthållarämbetet i Stockholms-lagen (i 7, 11 och 13 §§, 15 § 1 mom., 46, 65, 75 och 83—87 §§, 88 § 1 mom. samt 89 och 90 §§), liksom stadgandena i 10 § den förstnämnda och 9 § den sistnämnda lagen om obehörighet för landshövding, landssekreterare och landskamrerare respektive motsvarande funktionärer inom överståthållarämbetet att utses till kyrkofullmäktige. Avfattningen av allmänna »församlingslagens» stadgande i 72 § första stycket och motsvarande stadgande i 67 § 1 mom. Stockholms-lagen innebär en så gott som enbart redaktionell olikhet. Alla dessa här nu antydda skiljaktigheter i lagbestämmelserna torde uppenbarligen kunna förutsättas helt bortfalla, om — såsom jag tidigare förordat — regleringen för Stockholms-församlingarna inkluderades i den allmänna »församlingslagen» och särskild lag endast, liksom för Göteborg, påkallades för specialregleringen med avseende å den kyrkliga samfälligheten i huvudstaden. Att de för landet i dess helhet gemensamma bestämmelserna innefattar regler jämväl om kyrkostämma, fastän sådan förutsattes ej kunna förekomma inom Stockholm, innebär helt naturligt ingen som helst oläglighet — stadgandena i fråga blir bara för så fall otillämpliga å Stockholmsförsamlingarna; förhållandet är ju det enahanda beträffande varje stadgande som reglerar en specialangelägenhet, som ej överallt är för handen. Detsamma blir givetvis fallet med övriga i 3 kap. i förslaget till allmän »församlingslag» upptagna bestämmelser om kyrkostämma, liksom vad beträffar de andra särbestämmelser i förslaget, som eventuellt ej i varje fall helt äger relevans i avseende å församlingsstyrelseförhållandena i Stockholm. Såsom sådana må exempelvis nämnas stadgandena i 6 § om införande och avskaffande av kyrkofullmäktige där folkmängden i församling ej överstiger 1 000 invånare, i 11 § första stycket och 17 § 1 mom. första stycket om val av och sammanträde med fullmäktige i församling första gången, i 31 § 1 mom. och 66 § 1 mom. om ersättning för resa med

95 fartyg och i visst fall för resdag samt i 76 § 1 mom. om möjlighet till viss utökad lånerätt. Vidare kan hit hänföras huvudreglerna i 4 § i förslaget till allmän »församlingslag» om samfällighets bildande och de därtill delvis anknytande specialstadgandena i 5 § 1 mom., 6 § första stycket, 7 §, 8 § 2 mom., 11 § andra stycket, 12 § första stycket, 17 § 1 mom. andra stycket, 20 § sista stycket och 49 § andra stycket samt vad i 50 och 52 §§ stadgas om gemensamt kyrkoråd. Specialbeslämmelserna i 4 kap. samma lagförslag om församlingsdelegerade är i vissa delar av lika innehåll med de motsvarande bestämmelserna i 3 kap. stockholmsförslaget och torde därför såtillvida, i händelse av en gemensam lagstiftning, k u n n a bli tillämpliga även för den särskilt reglerade samfälligheten i huvudstaden; i övriga delar skulle nämnda samfällighets organisation liksom dess kompetens behöva närmare regleras i den härför åsyftade särskilda lagen. Vad beträffar de förenämnda bestämmelserna i de två lagförslagen rörande länsstyrelse respektive överståthållarämbetet och dessas funktionärer så torde den olika avfattningen av dessa stadganden enklast kunna undvikas i den åsyftade gemensamt gällande lagen genom en särskild hänvisning i slutet av densamma, vari anges att vad i lagen sägs med avseende å länsstyrelse och landshövding m. fl. skall i vad gäller Stockholm avse överståthållarämbetet och dithörande angivna funktionärer. Härutinnan är dock att uppmärksamma i vad mån en dylik hänvisning kan befinnas obehövlig i följd av Kungl. Maj :ts äldre föreskrift i sådant hänseende uti kungörelsen den 21 februari 1919. Förslaget till Stockholms-lag har i 12 § ett särstadgande om förrättande och kungörande av val, vilket dock ävenledes skulle kunna undvikas, om detsamma i stället infördes i k o m m u n a l a vallagen, där det väl också rätteligen hör hemma. I samma lagförslag i 82 § andra stycket upptaget stadgande om frihet för medlem av icke territoriell församling från skattskyldighet till territoriell församling, där han är mantalsskriven, hade enligt min mening med lika fog varit påkallat jämväl i den allmänna »församlingslagen», åtminstone i vad gäller Karlskrona amiralitetsförsamling. Stadgandet i fråga torde följaktligen få anses väl försvara sin plats i en gemensam lag för Stockholm och landet i övrigt. Skiljaktigheterna i avfattning å ena sidan i allmänna »församlingslagen» i 17 § 1 mom. fjärde stycket i avseende å tidpunkten för beslut om tillkännagivande i tidningar och i 27 § första stycket i fråga om protokolls förande samt å andra sidan i Stockholms-lagen i motsvarande hänseenden i 16 § 1 mom. tredje stycket, respektive 26 § första stycket torde i en gemensam lagstiftning lämpligast undvikas genom godtagande i bådadera fallen av stockholmsförslagets avfattning. I fråga om arkivvården skall för församlingarna i Stockholm och därvarande samfällighet enligt hänvisningar i hithörande lagförslag (28, 39

96 och 57 §§) iakttagas vad därom föreskrivits i särskild av Kungl. Maj:t utfärdad arkivstadga. Vad sålunda för Stockholm gäller kan vid en gemensam lagstiftning för landet i dess helhet likasåväl beaktas genom ett ensartat tillägg till de i sådant hänseende för ett vart fall eljest gällande bestämmelserna, såsom dessa nu i förslaget till allmän »församlingslag» upptagits i 29, 48, 61 och 65 §§ samt, speciellt i avseende å kyrkorådets befattning, i 51 § tredje stycket e). Utöver vad jag sålunda härförut framhållit, å ena sidan om att i den allmänna »församlingslagen» förekommer vissa stadganden, som i fråga om förhållandena i Stockholm inte i allo är tillämpbara men därför ej heller, i fall av gemensam lagstiftning, kan vålla svårigheter beträffande övriga lagbestämmelsers tillämpning för dessa förhållanden, samt å andra sidan om åtgärder för undanröjande av andra skiljaktigheter i bestämmelserna i nu föreliggande tvenne lagförslag, lärer — såvitt jag kunnat finna — endast återstå divergenser mellan lagförslagen i fyra speciella hänseenden. Dessa olikheter gäller bestämmelserna i den allmänna »församlingslagen» i 8 § 1 mom. om latituderna för bestämmande av kyrkofullmäktiges antal, i 12 § om valkretsindelning för kyrkofullmäktigeval, i 16 § 2 mom. om tidpunkt för de obligatoriska fullmäktigesammanträdena och i 54 § om tidpunkt för val av kyrkorådsledamöter samt motsvarande bestämmelser i 7 §, respektive 11 § samt 15 § 2 mom. och 45 § i förslaget till Stockholms-lag. Begleringen i dessa hänseenden skulle alltså, därest och i den mån olikheterna befinnes alltjämt strängt motiverade, även i en för landet gemensam lag föranleda särbestämmelser för Stockholms-församlingarna. Ett dylikt fåtal särbestämmelser skulle dock näppeligen, såsom i kommitténs betänkande anges, kunna förutsättas innebära några avsevärdare nackdelar i fråga om reda och överskådlighet. Farhågorna härför synes mig synnerligen överdrivna. Fördelarna med en gemensam församlingsstyrelselagstiftning, på sätt jag förordat, är i övrigt påfallande. Främst märkes härvid den enhetlighet i rättstillämpning, som med de sålunda i det mest väsentliga ensartade bestämmelserna komme att allt mer tillgodoses. Därtill kommer bl. a. att bestämmelserna i den allmänna »församlingslagen» om regleringen av pastoratsangelägenheter (samfällighet med dess beslutande organ och gemensamt pastoratskyrkoråd) utan vidare bleve tillämpliga på inom huvudstaden nu varande eller framdeles blivande pastoratsbildningar. Med hänsyn härtill har jag också alltjämt funnit det enda riktiga vara att en blivande ny församlingsstyrelselag göres — med förut angivet undantag med avsende å regleringen av den obligatoriska samfälligheten i Stockholm — gällande gemensamt för Stockholm och landet i övrigt. Då såsom skäl för bevarandet av den nuvarande ordningen med en särskild lag för huvudstadens församlingsstyrelse i dess helhet även hänvisats till den långvariga traditionen därutinnan, är det måhända ej utan

97 intresse att beakta, att de ursprungliga förutsättningarna för denna uppdelning av lagstiftningen numera strängt taget ej längre föreligger. Särlagstiftningen för Stockholm motiverades på sin tid med behovet av att här i huvudstaden med dess — i jämförelse med övriga städer — flertal av församlingar med relativt stor folkmängd kunna tillgodose möjligheterna av ett enkelt och praktiskt förfarande vid handläggning av för samtliga församlingarna eller några av dem gemensamma angelägenheter. För detta ändamål inrättades jämlikt stadgande i 1847 års förordning om sockenstämmor i Stockholms stad en sockenstäinmonämnd därstädes, med representanter för alla de dåvarande territoriella församlingarna. Denna ersattes i 1863 års förordning om kyrkostämma m. m. i Stockholm med särskilda gemensamma kyrkofullmäktige, vilka i sin tur 1914 ersattes av s. k. församlingsdelegerade med i huvudsak enahanda uppgift. Dessa bibehölls i 1930 års församlingsstyrelselag för Stockholm, samtidigt som de enskilda församlingarna erhöll egna kyrkofullmäktige. Denna för Stockholm speciella anordning för handläggning av förekommande gemensamma angelägenheter upphörde med införandet 1942 av den kyrkliga samfälligheten därstädes med vissa begränsade uppgifter. Därmed var alltså den från början anförda huvudgrunden för en särlagstiftning för Stockholms-församlingarna eliminerad. Bedan 1942 hade det följaktligen kunnat vara fullt motiverat att sammanslå de två församlingsstyrelselagarna och för Stockholm blott behålla en särskild lag om den obligatoriska samfälligheten därstädes. Lagstiftningens

innehåll

Vad jag i detta hänseende i det föregående betänkandet anfört får jag i allt väsentligt alltjämt vidhålla, för det fall att en enhetlig gemensam församlingsstyrelselag kommer till stånd, på sätt jag förordat. Samma yrkanden, som jag här sålunda gått in för, gör jag i tillämpliga delar jämväl gällande med avseende å församlingsstyrelsen i Stockholm, därest i stället en särskild lag därom utfärdas i överensstämmelse med vad kommittén nu föreslagit. Härutöver vill jag emellertid särskilt anmäla min avvikande mening till vad kommittén i specialmotiveringarna till 2 och 82 §§ i stockholmsförslaget i vissa hänseenden anfört. Under 2 § framhåller kommittén att avfattningen av stadgandet skulle ge vid handen, att medlem av icke territoriell församling i flertalet fall bleve medlem tillika av den territoriella församling, där han är mantalsskriven. Jag kan icke finna detta obestridligt och i allt fall anser jag detta såsom en mindre önskvärd konklusion av stadgandet i fråga. Enligt min uppfattning bör bestämmelserna i förevarande paragraf, liksom de likalydande bestämmelserna i 2 § i förslaget till allmän »församlingslag», väl kunna tolkas så att första stycket i paragrafen helt reglerar medlemskapet i terri7—708969

98 toriell församling och andra stycket helt medlemskapet i icke territoriell församling och att i följd därav det ena medlemskapet utesluter det andra. Detta överensstämmer, såvitt jag kunnat finna, i alla avseenden med vad Kungl. Maj:t i ett flertal rättsfall under 1800-talet tillämpat och med vad som föreskrives såväl i kungl. brev den 1 mars 1841 om gränsdragningen mellan territoriell och icke territoriell församling som i 1910 års förordning om kyrkobokföring i icke territoriell församling. Skulle de föreslagna bestämmelserna i paragrafen icke kunna tillmätas denna innebörd, synes det mig angeläget att paragrafen i bägge lagförslagen förtydligas i dylik riktning. Helst borde den dock avfattas på sätt jag förut förordat i vad angår samma stadgande i förslaget till allmän »församlingslag». Eventuellt k a n ifrågasättas, om ej stadgandet i båda förslagen kan helt avvaras; något motsvarande stadgande har ej för de kyrkliga kommunerna tidigare alltsedan sockenstäminoförordningarnas tillkomst på 1840-talet ansetts påkallat, utan synes därutinnan allenast ha replierats på Kungl. Maj:ts bestämmelser om församlingarnas inrättande. Vad kommittén anför under 82 § i stockholmsförslaget är även enligt min uppfattning i det väsentliga riktigt. Dock torde det ifrågakomna stadgandet i paragrafens andra stycke knappast behöva uppfattas såsom grundläggande för här medgiven skattebefrielse; stadgandet i fråga bör nog alltjämt kunna betraktas som en enbart förtydligande föreskrift. Den här åsyftade skattebefrielsen lärer tvärtom få anses egentligen grundad på det förhållandet, att medlem av en icke territoriell församling ej äger rösta eller deltaga i beslut inom annan församling. Detta är också helt i enlighet med vad ursprungligen tillämpades för dylika församlingsmedlemmar inom Stockholm med avseende å församlings enskilda kyrkliga angelägenheter och även i överensstämmelse med vad ännu torde tillämpas i vad gäller exempelvis medlem av Karlskrona amiralitetsförsamling. För denna församling har något motsvarande stadgande om skattebefrielse hittills aldrig förekommit i den allmänna församlingsstyrelselagen eller dennas föregångare. Genom resolutioner den 22 mars och den 26 april 1861 har Kungl. Maj:t (i civildepartementet) i ett flertal fall på i sak likartat sätt avgjort fråga om medlemmars av icke territoriell församling i huvudstaden skyldighet att deltaga i avgift till territoriell församlings kyrkokassa. Kungl. Maj:t resolverade därvid, med fastställande av tidigare av överståthållarämbetet i frågan meddelade utslag, bl. a. i ett av fallen att beslutet om avgiften till den territoriella församlingens kyrkokassa »icke lagligen kunde tilllämpas» å ifrågavarande inom församlingen boende och mantalsskrivna personer, som likväl av den territoriella församlingen »icke vore medlemmar och av dess kyrkas förmåner sig icke begagnade». I ett annat fall fastställdes exempelvis, att för de ifrågavarande personerna, som var medlemmar av den icke territoriella församlingen och icke tillhörde den

99 territoriella församling där de var mantalsskrivna, någon förbindelse att till angivet kyrkligt ändamål bidraga »desto mindre kunde äga rum, som bestämmande av avgift för dylikt ändamål icke utgjorde sådan fråga, som gemensamt angår den territoriella och icke territoriella församlingens ledamöter, och desse sistnämnde således icke heller vore behörige att i överläggning och beslut därom å sockenstämma deltaga». Till yttermera stöd för min här angivna uppfattning om den rätta innebörden av ifrågavarande stadgande i 82 § andra stycket i förslaget till Stockholms-lag tillåter jag mig att här återge vad överståthållarämbetet på sin tid anförde till motivering av dess — av Kungl. Maj:t i denna del sedermera följda — förslag till motsvarande stadgande i 37 § av 1863 års förordning om kyrkostämma samt kyrkoråd och skolråd i Stockholm. Överståthållarämbetet anförde sålunda, att, »då tid efter annan klagomål, som enligt överståthållarämbetets åsikt, grundad på den av Eders Kungl. Maj:t enligt nådig skrivelse den 1 mars 1841 fastställda gränsreglering emellan de territoriella och icke territoriella församlingarna i huvudstaden, varit fullkomligt befogade, försports däröver att personer, tillhörande huvudstadens icke territoriella församlingar, blivit för sine personer eller för inkomst av arbete eller kapital avfordrade avgift till kyrka och prästerskap jämväl i den territoriella församling, där de varit mantalsskrivne, överståthållarämbetet, till förekommande därav, ansett nödigt och nyttigt att i denna paragraf införes ett förtydligande stadgande därom att sådane personer äro befriade från slike avgifter till någon annan församling, än den de själve tillhöra.» Lagrubrik Liksom i det tidigare betänkandet anser jag benämningen »församlingslag» delvis missvisande och ej lämplig. Därest kommitténs förslag om fullständig lag rörande församlingsstyrelsen i Stockholm genomföres, får jag därför hemställa, att denna lag i stället benämnes »Församlingsstyrelselag för Stockholm» eller helst »Lag om församlingsstyrelse i Stockholm». Sammanföres däremot bestämmelserna med avseende å de enskilda församlingarna i Stockholm med bestämmelserna för landet i övrigt bör denna gemensamma lag givetvis benämnas enbart »Församlingsstyrelselag» eller, i enlighet med min tidigare framförda uppfattning, hellre »Lag om församlingsstyrelse». Den för så fall därutöver erforderliga särskilda lagen med avseende å den obligatoriska samfälligheten i huvudstaden torde, liksom motsvarande Göteborgs-lag, böra få rubriken »Lag om kyrklig samfällighet i Stockholm». Herr Kaijser

I särskilt yttrande till kommitténs förslag till den allmänna församlingslagen (SOU 1957: 15 s. 357 ff) har jag förordat en reglering, enligt vilken församlings beslutande organ skall äga befogenhet att uppdraga åt boställs-

100 styrelse eller oreglerad nämnd att — efter mönster av vad enligt kommunallagen obligatoriskt gäller för drätselkammare i stadskollegiestad — i kyrkorådets ställe ha det omedelbara ansvaret för församlingens drätsel och i följd därav föra församlingens räkenskaper, lämna anvisningar för andra kyrkliga nämnders räkenskapsföring och medelsredovisning ävensom sammanfatta och avsluta församlingens räkenskaper, allt uppgifter vilka enligt kommitténs förslag obligatoriskt skall åvila kyrkorådet. Med den skisserade regleringen har det synts mig möjligt att bibehålla kyrkoherdens självskrivenhet som ordförande i kyrkorådet. Vad sålunda av mig förordats avser självfallet även församlingsstyrelsen i Stockholm. Herr Victor

På grund av 2 § i det framlagda förslaget erhåller medlem i icke territoriell församling medlemskap i såväl denna församling som den församling, där han är mantalsskriven eller äger eller brukar fast egendom eller är taxerad till allmän kommunalskatt. Kommitténs majoritet har framhållit, att ett dylikt dubbelt medlemskap icke står i strid med kommunalrättsliga principer och att en och samma person kan vara medlem i två kommuner. Kommitténs majoritet har vidare påpekat, att medlemskapet har betydelse främst för bestämmandet av dem som äger att anföra besvär över församlingsorganens beslut. — Om någon begränsning av besvärsrätten bör genomföras, bör denna enligt min mening ske så att besvärsrätt tillerkännes allenast dem, som äger ett särskilt intresse i ett ärendes avgörande. Ett dylikt intresse kan i regel icke föreligga för medlem i icke territoriell församling, enär han är befriad från all skattskyldighet till territoriell församling. Enligt min mening hade 2 § i förslaget därför bort utformas så att medlemskap i icke territoriell församling kommit att utesluta medlemskap i territoriell församling utom när medlem i icke territoriell församling äger eller brukar fast egendom inom territoriell församling.

Bilaga

Folkmängd och antal kyrkofullmäktige i Stockholmsförsamlingarna

Församling Storkyrkoförsamlingen. Klara Jakob Kungsholm S:t Göran Adolf Fredrik Johannes Hedvig Eleonora Oscar Engelbrekt Gustav Vasa Matteus I Iögalid Katarina Sofia Hägersten Brännkyrka Vantör Enskede Skarpnäck Farsta Spånga Bromma Västerled Essinge

Antal invånare 1/11 1956

Antal kyrkofullmäktige

7 127 4 114 3 654 26 229 44 809 12 359 16 384 17 738 43 676 25 040 17 806 40 309 19 078 37 686 46 197 22 245 63 464 38 760 34 095 46 546 48 005 39 910 55 784 40 987 30 587 11 357

25 25 20 30 40 25 30 30 32 25 30 30 30 30 40 30 30 30

30 30 30 30 35 40 35 25

157 J £ *' J

Statens offentliga utredningar 1957 Systematisk

förteckning

(Siffrorna inom klämmer beteckna utredningarnas nummer 1 den kronologiska förteckningen.)

Allmän lagstiftning. Rättsskipning. Fångvård. JO och kommunerna. [2] Fordringspreskription m. m. [11] Förenklad byggnadslagstiftning. [21] Stads- och häradsfängelser. [34] Offentlig förevisning av djur. [38] Sjömansskatt. [39] Indragning av oförtjänt jordvärdestegring. [43]

Fast egendom. Jordbruk med binäringar. Jordbruks förstärkande med skog. [8] Markvård och erosionsskydd. [17] Utredning med förslag Ull ny veterinärtaxa m. m. [201 Ströängar. [30] Vattenväsen. Skogsbruk. Bergsbruk.

Statsförfattning. Allmän statsförvaltning. Statens instituts för folkhälsan arbetsuppgifter och organisation. [6] Kanslister 1 administrativ tjänst. [23]

Industri. Stommaterial från jord- och stenindustrin. [12] Statliga betongbestämmelser. Del 2 a. [25] Handel och sjöfart. Mönstring och registrering av sjöfolk. [29]

Kommunalförvaltning.

Kommnnikationsväsen. Statens och kommunernas finansväsen. Fullföljdsbegränsning i skattemal. [3] Den statliga indirekta beskattningen. [13] Statliga företagsformer. 4. Statens vattenfallsverk.

Trafiksäkerhet. 2. [18]

[26]

Bank-, kredit* och penning väsen.

Löne- och skattegrupperingarna. [42]

Politi. Försäkringsväsen. Krigsskada fi egendom. [5] Trafikförsäkring. [36] Nationalekonomi och socialpolitik. Allmänna pensionberedningen. 1. Förbättrad pensionering. [7] 2. Remissyttranden. [16] 1955 års långtidsutredning. 2. Balanserad expansion. Bilagor. [10] 3. Remissyttranden. [22] Beroende uppdragstagare. 114] Bostäder för åldringar och invalider. [31] Allmän familjerådgivning. [33] Förenklad bostadslångivning. [44] Hälso- och sjukvård. Nordiskt samarbete inom näringsforskningen. [1] Psykisk barna- och ungdomsvård. [40] Allmänt näringsväsen.

Kyrkoväsen. Undervisningsväsen. Andlig odling i Övrigt. Församllngslag. [15] Biskopsval. [19] 2. ArkeBiskopsvalkommitten biskopsval. [27] Den akademiska undervisningen Forskarrekryteringen. [24] Lärarutbildningen på det husliga området. [28] Statens skogsskolor. [32] Utbildning av lärare i manlig slöjd. [35] Idrotten och samhället. [41] Församlingslag för Stockholm. [45] Försvarsväsen. örlogsvarvens organisation m. m. [9]

Oljelagring. [4] Utrikes ärenden. Internationell rätt. Nordiskt ekonomiskt samarbete. Allmän del. [37]

IDUNS TRYCKERIAKTIEBOLAG ESSELTE AB STOCKHOLM 1957