Örlogsvarvens organisation m. m. betänkande med förslag

National Library of Sweden

Denna bok digitaliserades pa Kungl. biblioteket ar 2012

- 1 APR STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1957:9 L

•

•

Försvarsdepartementet

ÖRLOGSVARVENS ORGANISATION M. M. BETÄNKANDE MED FÖRSLAG AVGIVET AV 1953 ÅRS ÖRLOGSVARVSUTREDNING

Stockholm

Statens offentliga utredningar 1957 Kronologisk förteckning

1. Nordiskt sanarbete inom näringsforskningen. Statsrådets tryckeri, Helsingfors. 28 s. H. 2. JO och komnunerna. Kihlström. 80 s. Ju. 3. Fullföljdsbepränsning i skattemål. Idun. 146 s. Fi. 4. Oljelagring. iCihlström. 117 s. H. 5. Krigsskada i egendom. Idun. 188 s. H. 6. Statens instiute för folkhälsan arbetsuppgifter ooh organisation. Victor Petterson. 191 s. I. 7. Förbättrad jenaonering. Idun. 260 s. S. 8. Jordbruks firstirkande med skog. Kihlström. 416 8. Jo 9. örlogsvarveis organisation m. m. Victor Petterson. 320 s. Fö

Anm. Omi lärsiild tryckort ej angives, är tryckorten Stockholm. Bokstäverna med fetstil ntgöra begynnelsebokstäverna tnll det departement;, indir vilket utredningen avgivits, t.ex. E . = ecklesiastikdepartementet, Jo. = jordbruksdepartementet.

STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1957:9 Försvarsdepartementet

ÖRLOGSVARVENS ORGANISATION M. M.

Betänkande med förslag avgivet av 1953 års örlogsvarvsutredning

VICTOR PETTERSONS BOKINDUSTRI AKTIEBOLAG STOCKHOLM 1957

Innehåll

Skrivelse till Herr Statsrådet och Chefen för Kungl. Försvarsdepartementet

Avdelning

7 I

DIREKTIV, HISTORIK OCH NULÄGE 1. Direktiven för utredningen

2. Historik

3. Örlogsvarvens nuvarande organisation, arbetsuppgifter, m. m

personalstyrka 36

4. Förvaltningarna vid marindistrikten

5. Den centrala ledningen av örlogsvarven

6. Marinverkstädernas omfattning, produktionsinriktning ni. m

70 Avdelning

11 UTREDNINGENS SYNPUNKTER OCH FÖRSLAG 7. Örlogsvarvens uppgifter i framtiden, speciellt inom verkstäderna

produktionsinriktningen 75

8. Örlogsvarvens inlemmande i marinkommandoorganisationen

9. Val av organisationsform för örlogsvarv

10. Den närmare utformningen av utredningens förslag

11. Den fasta egendomens redovisning, finansiering m. m

12. Ekonomiska föreskrifter för verkstadsrörelsen, varvets indelning i kostnadsställen m. m

13. Förrådsorganisationen

14. Kontrollen av verkstadsavdelningens arbeten för marinen

152 3

15. Personalfrågor

16. Den av marinförvaltningen utövade centrala ledningen

17. Behov av investeringsplan för örlogsvarven

18. Krigsorganisation

19. Förslagets genomförande

20. Kostnadsfrågor

I61

21. Sammanfattning av utredningens förslag

162 Avdelning

III

BILAGOR 1.

översikt av tidigare förslag till organisation av örlogsvarven

..

2.

Provisorisk instruktion för örlogsvarv

a—f.

Nuvarande organisation av Stockholms örlogsvarv

a—f.

Nuvarande organisation av Karlskrona örlogsvarv

a—f.

Nuvarande organisation av Göteborgs örlogsvarv

6.

Utdrag ur redogörelse för verksamheten vid Göteborgs örlogsvarv med särskilt avseende på verkstadsrörelsens ställning

7.

Marinens verkstadsorganisation

8.

Marinförvaltningens verkstadsbyrå. Nuvarande organisation

9.

Av 1956 års försvarsförvaltningssakkunniga föreslagen organisa-

..

tion av marinförvaltningens verkstadsbyrå 10 a—b.

217 Marinverkstädernas i Stockholm produktion budgetåren 1948/49—1954/55

12.

216 Marinverkstädernas i Karlskrona produktion budgetåren 1948/49—1954/55

11 a—b.

219 Förteckning över fartyg byggda vid Stockholms örlogsvarv 1902—55

13.

221 Förteckning över fartyg byggda vid Karlskrona örlogsvarv 1900—56

222 Förslag till normalorganisation av örlogsvarv

15.

Förslag till normalinstruktion för örlogsvarv

16.

Förslag till bestämmelser r ö r a n d e redovisning av tillgångar och

—h.

skulder m. m. vid örlogsvarvs verkstadsavdelning

Avdelning

IV

RESERVATION AVGIVEN AV LEDAMÖTERNA LUNDEQVIST OCH SCHREIL 1. Erfarenheter av och synpunkter på nu tillämpad organisation

2. Utredningens förslag till organisationsform för örlogsvarv

3. Allmänna principiella synpunkter på ny organisation för örlogsvarven. .

4. Förslag till organisation av örlogsvarv

266 A. Reservanternas organisationsförslag för örlogsvarv jämte kommentarer

270 B. Jämförelse mellan utredningens och reservanternas förslag

5. Företagsform och övriga därmed sammanhängande frågor

278 A. Olika typer av förelagsform för örlogsvarven samt reservanternas förslag

278 B. Örlogsvarven organiseras som bolag

279 C. Örlogsvarven ingå i marinens organisation direkt underställda marinförvaltningen

6. Förslagets genomförande

7. Investeringsbehov

8. Sammanfattning av reservanternas förslag

299 Bilagor till reservationen

\

1. Förslag till organisation av marinkommando

2. Förslag till organisation av Karlskrona örlogsvarv

3. Förslag till organisation av Stockholms örlogsvarv

4. Förslag till organisation av Göteborgs örlogsvarv

5. Förslag till instruktion för Karlskrona örlogsvarv (bolagsform)

..

..

6. Förslag till instruktion för Karlskrona örlogsvarv (affärsdrivande verk)

Till Herr Statsrådet

och Chef en för Kungl.

Försvarsdepartementet

Genom beslut den 23 juli 1953 bemyndigade Kungl. Maj :t chefen för försvarsdepartementet att tillkalla högst åtta utredningsmän för att verkställa utredning rörande örlogsvarvens organisation och därmed sammanhängande frågor. Med stöd av detta bemyndigande tillkallade departementschefen genom beslut samma dag såsom utredningsmän landshövdingen G. A. Widell, generalmajoren K. G. Björck, numera förste marindirektören T. G. O. Kemmer, kommendören G. E. Lindh, direktören G. Lundeqvist, verkstadsdirektören P. J. E. Schreil, ordföranden i försvarsverkens civila personals förbund A. H. Backström samt ordföranden i försvarets civila tjänstemannaförbund Å. Thorsén att utföra ifrågavarande uppdrag, varvid Widell tillika anmodades att i egenskap av ordförande leda utredningsmännens arbete. Tillika uppdrogs åt numera byrådirektören i marinförvaltningen H. Bertman att vara sekreterare i utredningen. Utredningen har antagit benämningen 1953 års örlogsvarvsutredning. För utredningens räkning har statens organisationsnämnd utfört en organisationsundersökning, avseende de militärtekniska avdelningarna vid Karlskrona örlogsvarv. Genom beslut den 8 oktober 1954 har utredningen medgivits att anlita aktiebolaget Industribyrån, Stockholm, för en granskning av marinverkstädernas i Karlskrona omkostnadsbokföring m.m. Genom beslut den 14 mars 1955 har departementschefen vidare anmodat byråchefen G. Claus i försvarets fabriksstyrelse att såsom expert biträda utredningen vid behandlingen av vissa ekonomiska spörsmål i avseende å verkstadsrörelsen vid örlogsvarven, varjämte genom beslut den 31 augusti samma år krigsrådet I. Insulander i försvarets civilförvaltning anmodats att såsom expert biträda utredningen. Insulanders ifrågavarande uppdrag har avsett örlogsvarvens fastighetsförvaltning. 7

Utredningen har enligt särskilda tillstånd företagit studiebesök i Danmark, Holland, Norge och Storbritannien. Utredningen får härmed vördsamt överlämna förslag till organisation av örlogsvarven. Vid förslaget är fogad en gemensam reservation av ledamöterna Lundeqvist och Schreil. Vid utarbetande av denna har byråchefen Claus biträtt. Stockholm i december 1956.

G. A. Widell A. H.

Backström G. E.

Lindh

J. Schreil

K. G. Björck

G. Kemmer G.

Lundeqvist

Å.

Thorsén / H.

8 Bertman

AVDELNING I

Direktiv, historik och nuläge

FÖRSTA

KAPITLET

Direktiven för utredningen

Genom beslut den 23 juli 1953 bemyndigade Kungl. Maj:t chefen för försvarsdepartementet att tillkalla högst åtta utredningsmän för att verkställa utredning rörande örlogsvarvens organisation och därmed sammanhängande frågor. Föredragande departementschefen hade, efter att ha erinrat om örlogsvarvens nuvarande organisation och bakgrunden till dennas tillkomst, därvid till statsrådsprotokollet anfört i huvudsak följande. I skrivelse den 13 november 1952 hade marinförvaltningen gjort framställning om en förnyad utredning rörande örlogsvarvens organisation och till stöd härför bl. a. anfört: Organisationsfrågorna vid örlogsvarven i Stockholm och Karlskrona har varit föremål för kontinuerlig uppmärksamhet från marinförvaltningens sida. Uppfattningarna om erfarenheterna beträffande den principiella omorganisationen går dock kraftigt isär. Marindistrikts- och varvschefer jämte representanter för örlogsvarvens militärtekniska avdelningar förmenar, att den i den fastställda provisoriska instruktionen för örlogsvarven utformade tanken om en enhetlig ledning av varje örlogsvarv i dess helhet ej kommit till uttryck i erforderlig omfattning. På militärt håll framhålles nu att, ehuru marinverkstäderna i Stockholm och Karlskrona varit underställda vederbörande varvschef, verkstädernas relativt fristående ställning medfört, att varvschefens ledning icke i önskvärd grad kunnat göra sig gällande. Omorganisationen har ansetts nedsätta de omorganiserade varvens effektivitet bl. a. rörande ansvarsfördelning, oenhetlighet vid planering, dubbla tjänstevägar m. m. Från marinverkstädernas sida har däremot hävdats, att dessa borde få behålla sin nuvarande ställning och sålunda i viss utsträckning lyda direkt under marinförvaltningen. Vidare har den på försvarsväsendets område rådande månghövdade centralförvaltningen med därav följande komplicerade subordinationsförhållanden skapat särskilda problem för de lokala förvaltningsmyndigheterna, särskilt vid örlogsvarven. I vissa fall har jämväl utom försvaret stående centrala verk att ta ställning till hithörande problem, med ty åtföljande tidsutdräkt att få relativt enkla frågor snabbt lösta. Enligt marinförvaltningens uppfattning har meningsskiljaktigheterna rörande örlogsvarvens rätta organisation nu blivit så stora, att frågan icke kan lösas endast genom omarbetning av den gällande provisoriska instruktionen. För örlogsvarven bör endast två organisationsformer ifrågakomma, nämligen antingen att ställa marinverkstäderna och örlogsvarvens övriga avdelningar under en enhetlig ledning av en varvschef eller att organisera marinverkstäderna såsom fullt självständiga organ. I det senare fallet kan fråga uppstå, om de nuvarande militärtekniska 11

avdelningarna på Stockholms och Karlskrona örlogsvarv lämpligen böra sammanföras med den direkt under marindistriktschefen stående förvaltningen. De olika spörsmål, varom meningsskiljaktigheter råder, främst frågan om örlogsvarvens ledning, bör göras till föremål för en utredning. Härvid synes hänsyn böra tagas till den differentiering i verksamheten, som framdeles kan förväntas mellan å ena sidan örlogsvarven i Stockholm och Göteborg och å andra sidan örlogsvarvet i Karlskrona. Örlogsvarvet i Stockholm har sålunda föreslagits skola förläggas till Muskö och där insprängas i berg för att huvudsakligen användas för reparationstjänsten under krig; varvet avses även för varvsdrift i fred. I Karlskrona, där berg saknas för att inspränga tunnlar för större fartyg bör arbetsuppgifterna för varvet huvudsakligen avse varvsdrift i fred, innefattande ny- och ombyggnad av i första hand örlogsfartyg samt fartygens s. k. generalöversyner, ävensom materielunderhåll. Varvet bör jämväl i möjligaste mån utnyttjas för krigsreparationstjänst. Med hänsyn till det anförda synes skäl tala för att Stockholms örlogsvarv erhåller den bästa organisationen, om det ställes under en enhetlig ledning av en varvschef, medan i fråga om Karlskrona örlogsvarv skäl kan andragas för en uppdelning av verksamhet på två från varandra skilda organisationer. Beträffande Göteborgs örlogsvarv kommer utvecklingen troligen gå i samma riktning som i Stockholm. Detta medför att samma synpunkter kan anläggas på Göteborgs som på Stockholms örlogsvarv, varför den ifrågasatta översynen om örlogsvarvens organisation jämväl bör omfatta det förstnämnda varvet. I händelse starka skäl tala för ett självständigt organiserande av verkstadsdriften vid Karlskrona örlogsvarv, bör verksamhetens organiserande i bolagsform övervägas. Vid den nu ifrågasatta utredningen bör förslag uppgöras till ny organisation för såväl örlogsvarven som deras centrala ledning åtföljt av ett detaljerat förslag till instruktion, varjämte förslag bör avgivas till ekonomiska föreskrifter för marinverkstäderna. Vidare bör varvens ställning i förhållande till de centrala ämbetsverken och de lokala myndigheterna undersökas. Även r i k s d a g e n s r e v i s o r e r h a d e i sin b e r ä t t e l s e över d e n å r 1952 av d e m v e r k s t ä l l d a g r a n s k n i n g e n a n g å e n d e s t a t s v e r k e t u p p m ä r k s a m m a t frågan om ö r l o g s v a r v e n s o r g a n i s a t i o n och d ä r v i d u t t a l a t b l a n d a n n a t f ö l j a n d e . De förhoppningar om en effektivisering och rationalisering av verkstadsrörelsen som knöts vid beslutet om örlogsvarvens omorganisation har, såvitt revisor e r n a kan bedöma, i stort sett infriats. Emellertid h a r erfarenheten samtidigt utvisat, att vissa olägenheter är förbundna med nuvarande organisation. Den mest framträdande olägenheten är att de för verkstadsrörelsen erforderliga fasta anläggningarna icke ingår i marinverkstädernas anläggningstillgångar utan alltjämt redovisas å försvarets fastighetsfond, vilken förvaltas av fortifikationsförvaltningen. Vid ett företag med industriell drift är det som regel icke möjligt att göra någon bestämd åtskillnad mellan olika slag av anläggningar, varför frågor r ö r a n d e de åtgärder som erfordras för en utvidgning eller omläggning av driften bör behandlas enhetligt och i ett sammanhang. Med nuvarande system kommer emellertid såväl marinförvaltningen som fortifikationsförvaltningen att inkopplas på dylika frågor, allt eftersom medel för ändamålet skall äskas å drift- eller kapitalbudgeten. För en rationell planering av verkstadsdriften med därav betingade krav på snabbhet i beslut och verkställighet innebär detta en påtaglig belastning. R e v i s o r e r n a , som ä v e n p å t a l a t vissa a n d r a o l ä g e n h e t e r m e d den n u v a r a n d e o r g a n i s a t i o n e n , h a d e föreslagit, a t t efter m ö n s t e r f r å n övriga affärs12

drivande verk en särskild kapitalfond skulle inrättas för redovisning av marinverkstädernas tillgångar och skulder m.m. Därmed skulle automatiskt följa att även de fasta anläggningarna ställdes under verkstadsledningens omedelbara förvaltning. Revisorerna hade emellertid funnit, att även organisationen vid örlogsvarven borde överses, enär den rådande dualismen i fråga om verkstadsrörelsens ledning visat sig mindre lycklig. En lösning av denna fråga ansågs böra sökas i ett fullföljande av 1944 års riksdagsbeslut hänemot full självständighet för marinverkstäderna såsom företagsekonomisk enhet. Marinverkstäderna borde härvid direkt underställas marinförvaltningen. Därest marinverkstäderna skulle utbrytas ur örlogsvarven, ifrågasatte revisorerna, huruvida icke örlogsvarvens militärtekniska avdelningar och fastighetsförvaltande organ lämpligen borde inordnas i vederbörande marindistriktsstaber. Statsutskottet hade i samband med prövning av frågan om anvisande av medel för budgetåret 1953/54 under investeringsanslaget Vissa byggnadsarbeten för marinen (statsutsk. uti. 1953: 34, p. 13) berört frågan om örlogsvarvens organisation. Utskottet hade därvid bland annat — efter att ha erinrat om de av marinförvaltningen och riksdagens revisorer gjorda uttalandena — framhållit, att utskottet vid företaget besök i Karlskrona funnit, att den nuvarande organisationen av därvarande örlogsvarv vore i vissa avseenden behäftad med olägenheter, vilka snarast borde avhjälpas för åstadkommande av bland annat en rationellare driftsekonomi. I två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av herrar Hällgren och Hansson (I: 67) och den andra inom andra kammaren av herr Johnsson i Kastanjegården m.fl. (11:94) hade bland annat följande synpunkter på direktiven för en kommande utredning framförts: Motionärerna funne det angeläget att direktiven bleve så utformade att utredningsmännen finge möjlighet att utreda frågan i hela dess vidd, så att åtminstone beträffande Karlskrona alla olika företagsformer komma under omprövning. Ett resultat i ärendet vore enligt motionärerna synnerligen brådskande, varför de ville framhålla vikten av att utredningen påskyndades. Även frågans brådskande art syntes motionärerna böra påtalas i utredningsdirektiven för en kommande kommitté. Statsutskottet, som utgått från att den kommande utredningen bleve förutsättningslös, hade förklarat sig räkna med att även de i de berörda motionerna gjorda uttalandena därvid komme att beaktas. Statsutskottets förevarande utlåtande hade godkänts av riksdagen (skriv. 1953:103). För egen del hade föredragande departementschefen funnit de av marinförvaltningen och riksdagsrevisorerna anförda skälen för igångsättande av en förnyad utredning rörande örlogsvarvens organisation bärande. Han för13

ordade därför, att en dylik utredning nu skulle igångsättas genom särskilda utredningsmän, till antalet högst åtta. Vid utredningsarbetet borde de av marinförvaltningen och revisorerna anförda synpunkterna tagas under övervägande. Såsom marinförvaltningen framhållit, kunde skäl tala för att organisationen av varvet i Karlskrona utformades på annat sätt än vid övriga varv. Det borde emellertid vara utredningsmännen obetaget att även söka andra lösningar av organisationsfrågan beträffande varven än som sålunda antytts. Utredningsarbetet borde omfatta organisationen under såväl freds- som krigsförhållanden. Vid utredningsarbetet borde även närliggande marinorganisatoriska problem uppmärksammas. Samråd borde äga rum med överbefälhavaren och chefen för marinen i syfte att vinna samordning med pågående utredning angående marinens kommande organisation.

ANDRA

KAPITLET

Historik

Beträffande tiden t.o.m. år 1940 hänvisar utredningen till översikt över tidigare förslag till organisation av örlogsvarven (bil. 1), ursprungligen intagen såsom bilaga till 1941 år örlogsvarvskommittés den 26 mars 1942 till försvarets verkstadsnämnd avgivna utredning med förslag till omorganisation av örlogsvarven. För tiden därefter må anföras följande. Organisation före den nu gällande Örlogsvarvens organisation före den nu gällande var i korthet följande. Vid varven i Karlskrona och Stockholm utövades ledningen av vartdera varvet av en sjöofficer som chef för örlogsvarvet (varvschef), vilken i militärt hänseende lydde närmast under chefen för det marindistrikt, till vilket örlogsvarvet hänfördes. Han utövade i tekniskt och ekonomiskt hänseende under marinförvaltningen uppsikten över och ledningen av varvet. Vid handläggning av militära ärenden biträddes han av en militärexpedition och vid handläggning av förvaltningsärenden av ett kansli och ett varvskontor. Verksamheten fördelades vid vartdera av nämnda båda varv på dels varvsdepartement, nämligen artilleridepartementet, byggnadsdepartementet, ekipagedepartementet, ingenjördepartementet, mindepartementet och torpeddepartementet, de båda sistnämnda vid Karlskrona örlogsvarv sammanförda till ett departement, benämnt torped- och mindepartementet, dels ock ett allmänt materialförråd samt ett kol- och oljeförråd, underställda förrådsintendenten. Vid varje varvsdepartement fanns ett departementskontor; dock att vid Stockholms örlogsvarv artilleri-, torped- och mindepartementen hade gemensamt kontor. Departementens verkstäder och ständiga arbetsplatser utgjordes av arbetsavdelningar, vilka voro sammanförda i arbetsgrupper. Upphandling för varvens räkning av erforderliga artiklar m.m. verkställdes vid vartdera varvet, i den mån anskaffning icke skedde genom marinförvaltningens försorg, av en central upphandlingsavdelning, i organisatoriskt avseende ansluten till varvskontoret. Örlogsvarvet i Göteborg, som bildades den 1 oktober 1943 genom utbrytning av den tidigare varvssektionen inom Göteborgs örlogsdepå, var av väsentligt mindre omfattning än de båda övriga varven. Detta varv, som 15

stod under ledning av en regementsofficer ur flottan, omfattade en vaptnavdelning, en ekipageavdelning, en ingenjöravdelning och ett varvskonbr 1941 års örlogsvarvskommitté Genom beslut den 4 juli 1941 uppdrog Kungl. Maj:t åt försvarsväsendets verkstadsnämnd att i samråd med marinförvaltningen företaga utredning angående omorganisation av örlogsvarven samt att till Kungl. Maj :t inkomma med det förslag, vartill utredningen kunde föranleda. Nämnden beslöt att för handhavande av denna utredning tillsätta en särskild kommitté, som antog benämningen 1941 års örlogsvarvskommitté. 1 ) Till fullgörande av sitt uppdrag överlämnade kommittén den 26 mars 1942 till verkstadsnämnden utredning med förslag till omorganisation av örlogsvarven. Beträffande de erinringar, som framkommit mot dåvarande organisation av verkstadsrörelsen vid örlogsvarven, anförde kommittén därvid följande. Enligt gällande bestämmelser är varschefen ansvarig icke endast för varvets förvaltning i dess helhet utan även för den tekniska driften vid varvsdepartementens verkstäder. Närmast under varvschefen ha departementscheferna, envar beträffande det honom anförtrodda departementet, samma uppgift som varvschefen i fråga om den allmänna förvaltningen; dock äga de icke fatta förvaltningsbeslut. Verkstadsledningen har kommit att betungas med en mångfald för verkstadsrörclsen främmande förvaltningsuppgifter, varigenom dess möjligheter att rationellt leda driften och ägna densamma erforderlig omsorg starkt beskurits. En organisation, som medför ett dylikt förhållande, är icke ändamålsenlig. Ur verkstadsteknisk synpunkt bör militär ledning av verkstadsrörelsen icke förekomma. Den militära personalens uppgift bör i stället vara att övervaka materielens stridsberedskap och utveckling ur militär synpunkt. I allmänhet saknar denna personal den tekniska och industriella utbildning, som erfordras i ledningen för en verkstadsrörelse, och äger därför icke erforderlig insikt i bedömandet av vid industriell drift uppstående frågor, berörande exempelvis planering, anskaffning av arbetsmaskiner, ackordsättning, arbetsstudier, allmän kännedom om rationalisering av verkstadsdrift, transportproblem samt den underlydande personalens tekniska kapacitet och därav betingad placering och lämplighet för befordran. Med den utveckling senare år medfört i fråga om rationalisering av verkstadsdrift, kan verkstadsrörelsens nuvarande fördelning på departement icke anses tillfredsställande. Denna organisation var på sin tid ändamålsenlig men måste numera anses föråldrad på grund av de anspråk, som, huvudsakligen under senaste två decennier, ställts på verkstadsdrift med hänsyn till arbetsstudier, planering, utnyttjande av moderna arbetsmaskiner m. m. Splittringen av verkstadsrörels;en till samtliga departement medför, att olika metoder komma att göra sig gällande vid ackordsättning, arbetsstudier m. m. Den överblick, som erfordras för plamläggningen av maskininköp för rörelsen i dess helhet, försvåras vid decentralise1 Ordförande verkställande direktören vid Kockums Mekaniska Verkstads Aktiebolag G. Lundeqvist; ledamöter dåvarande kommendörkaptenen av 1 :a graden, numera kommendören C. O. Furst, dåvarande förste mariningenjören, numera generaldirektören för riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap J. H. Quistgaard och dåvarande verkställande direktören vid Aktiebolaget Lindholmens varv, numera direktören vid Aktiebolaiget Götaverken H. Nielsen.

rad ledning genom avsaknaden av särskilt organ för denna uppgift. Samarbete under hand leder ej till ett tillfredsställande resultat. Vid decentraliserad ledning kunna ojämnheter i arbetsbelastningen icke i erforderlig mån utjämnas, och maskinparken kan till följd därav icke i full omfattning utnyttjas. Såväl tillverkningen vid verkstäderna som kontroilen av den färdigställda produkten handhaves av departementsledningen. Sålunda tjänstgöra till exempel vid ingenjördepartementens leveranser av nya eller reparerade fartyg i regel ingenjörer vid dessa departement som ombud för varvschef eller departementschef. Detta förhållande är principiellt oriktigt och otillfredsställande bland annat med hänsyn till att vederbörande ingenjör är organisatoriskt underställd den myndighet, vars leverans han skall kontrollera. Självkostnadsberäkningen är icke rättvisande, ty fördelningen av kostnaderna för den tekniska driften och för den militära beredskapen kunna med örlogsvarvens nuvarande organisation icke tillfredsställande klarläggas. Vissa faktorer, som inverka på kostnadssiffrorna, medtagas icke i denna beräkning. Den bokförda kostnaden kommer härigenom att framstå som lägre än den verkliga, varigenom örlogsvarvens produktionskostnader vid jämförelse med privatindustrins motsvarande kostnader komma att bliva missvisande. Det är i och för sig betänkligt, att en kostnad, vilken uppgives vara en självkostnad, icke utgör en sådan, och förhållandet blir än betänkligare, då — såsom ofta sker — varvens kostnadsberäkningar tjäna som jämförelsematerial vid bedömande av privata företags motsvarande beräkningar i samband med avgörande av frågor, huruvida vissa arbeten skola utföras i marinens egen regi eller anförtros privata företag, önskvärt är att kostnaden för den tekniska produktionsapparaten, omfattande för densamma erforderliga anläggningar, maskinell utrustning och personal m. m., kan exakt fastställas, varvid omkostnadsberäkningarna böra uppläggas enligt samma system som för motsvarande privatindustriella anläggningar. Kostnader för den utökning av anläggningar och personalkadrar, som föranledes av kravet på att verkstäderna vid mobi isering skola kunna avsevärt öka produktionen ävensom kunna disponera vissa reservanordningar, t.ex. reservkraftstation, stort antal dockor, avsevärda kajutrymmen, mobiliseringsförråd etc, böra särskilt beräknas och täckas medelst anslag. Det av 1941 års örlogsvarvskommitté framlagda förslaget, avsett att råda bot för nyssnämnda olägenheter, innebar i princip följande. Kommittén, som samrått med 1942 års bolagsutredning, fann, i vad avsåg formerna för bedrivandet av varvsrörelsen, det fördelaktigast, att bolagsformen icke komme till stånd. Den vid örlogsvarven bedrivna verkstadsrörelsen skulle utbrytas från varven och organiseras som statlig affärsdrift. Verkstäderna avsågos sålunda att bilda från örlogsvarven avskilda, fristående organisationer, benämnda marinverkstäderna i Stockholm och marinverkstäderna i Karlskrona, direkt underställda marinförvaltningen. Verkstäderna skulle i stort sett få samma arbetsuppgifter som privata varv med verkstadsrörelse, som huvudsakligen vore inriktad på underhåll, reparation m. m. av marinens fartyg. Alla tjänstemän vid marinverkstäderna skulle vara civilanställda, därvid ett smidigare anställnings- och avlöningssystem än det, som i regel tillämpades inom statsförvaltningen, skulle komma till användning. Som chef för marinverkstäderna i Stockholm och Karlskrona skulle tjänstgöra en verkstadsdirektör på vardera platsen o

med en överingenjör som närmaste man och ställföreträdare. Båda skulle förordnas av Kungl. Maj:t på viss kortare tid. Verkstadsdirektören skulle vara skyldig inhämta varvschefens direktiv, då av olika anledningar fråga uppstode om rubbning av ordningsföljden för varvets arbeten. Bokföringen skulle ordnas på samma sätt som vid privata företag av motsvarande slag. Löpande revision av räkenskaperna skulle verkställas på platsen av företrädesvis auktoriserade revisorer. Varven i övrigt skulle alltjämt benämnas örlogsvarv under en sjöofficer som varvschef. Verksamheten avsåges såsom hittills bedrivas på olika avdelningar eller departement. I motsats till vad då var fallet komme emellertid dessa icke att omhänderhava verkstäder, där verkstadsdrift i egentlig mening bedreves. örlogsvarvens huvuduppgift att utgöra mobiliseringscentra samt att vidmakthålla sjökrigsmaterielen och beredskapsförråden kvarstode oförändrad, varjämte deras verksamhet inriktades på service, planering, beställning och kontroll. För underlättandet av arbetenas rationella bedrivande gåvos departementscheferna i förslaget en mera självständig ställning i förvaltningsavseende. Särskild uppmärksamhet ägnades åt varvens förrådsverksamhet och vissa riktlinjer uppdrogos för förrådens rationella skötsel. Bland annat föreslogs inrättandet av en särskild förrådsbyrå i marinförvaltningen. De materialförråd, vilka hittills tillgodosett huvudsakligen verkstadsdriftens behov, skulle övertagas av marinverkstäderna. Över förslaget avgav marinförvaltningen yttrande till verkstadsnämnden den 7 september 1942, varvid marinförvaltningen bland annat framhöll, att det syntes ämbetsverket rationellare att låta varv och marinverkstäder lyda under en gemensam chef å vardera platsen.

1941 års örlogsvarvskommittés av försvarsväsendets verkstadsnämnd överarbetade förslag Sedan kommittéförslaget överarbetats, framlade försvarsväsendets verkstadsnämnd efter samråd med marinförvaltningen i en den 19 novennber 1942 dagtecknad skrivelse med tillägg den 14 januari 1943 principförslag till omorganisation av örlogsvarven av i huvudsak följande innebörd. I stället för örlogsvarven i Stockholm och Karlskrona skulle i första biand organiseras dels två marinvarv, benämnda marinvarvet i Stockholm och marinvarvet i Karlskrona, dels örlogsdepåer i Stockholm och Karlskrona. Till marinvarven skulle höra all vid örlogsvarven då befintlig egemtlig varvs- och verkstadsrörelse med undantag för sådan, som vore av ren servicekaraktär, jämte härför erforderliga anläggningar och förråd. )Ledningen av vartdera marinvarvet skulle närmast under marinförvaltnimgen 18

utövas av en varvsdirektör med en överingenjör som närmaste man, båda tillsatta medelst förordnande på viss tid och med lön enligt C-löneplanen i civila avlöningsreglementet. För marinvarven skulle i personalhänseende tillämpas i huvudsak de riktlinjer för organisationen av de statliga krigsmaterielfabrikerna, som försvarsväsendets verkstadsnämnd föreslagit i sitt utlåtande över 1942 års militära bolagsutrednings promemoria. För driften och ekonomien vid marinvarven skulle läggas till grund de principer, vilka kommit till uttryck i en vid nämnda utlåtande fogad särskild bilaga med promemoria rörande kapital och driftsekonomi vid statens krigsmaterielfabriker. Till örlogsdepå skulle höra upplagda fartyg, fartyg förlagda i beredskap, fartyg under rustning och avrustning samt depåns egna smärre fartyg jämte för fartygsutrustning erforderliga mobiliserings- och reservmaterielförråd samt drivmedels- och liknande förråd ävensom vissa smärre serviceverkstäder. De sistnämnda skulle dock endast avse underhåll, vård och vissa smärre reparationer av materiel samt drivas med militär personal, biträdd av ett fåtal specialutbildade civila arbetare, örlogsdepå skulle stå under ledning av en sjöofficer, i militärt hänseende lydande under vederbörande marindistriktschef men i förvaltningshänseende sorterande under marinförvaltningen. På örlogsdepåchef ankommande ärenden skulle handläggas inom ett antal avdelningar m.m. med lämpligt avgränsade arbetsuppgifter. Vid verkstadsnämndens skrivelse fanns fogat ett av marinförvaltningen den 19 december 1942 till nämnden avgivet yttrande i ärendet jämte utdrag ur marinförvaltningens protokoll, utvisande skiljaktig mening. Av marinförvaltningens yttrande framgick följande. Ämbetsverket hyste en uppfattning, som i princip överensstämde med såväl örlogsvarvskommitténs som nämndens förslag, men ämbetsverket hade i vissa särskilda avseenden icke funnit sig kunna biträda av nämnden uttalade meningar. Marinförvaltningen ansåge sålunda, att benämningen på organ, som avsåges ersätta de nuvarande örlogsvarven, i enlighet med örlogsvarvskommitténs förslag borde vara "marinverkstäder" och "örlogsvarv" i stället för de av verkstadsnämnden föreslagna benämningarna "marinvarv" och "örlogsdepå". Marinförvaltningen framhöll vidare, att det vid ställningstagandet till organisationsförslaget borde beaktas, att den splittring av verkstadsrörelsen på olika departement, som av örlogsvarvskommittén och av verkstadsnämnden angivits såsom en erinran mot nuvarande organisation av verkstadsrörelsen vid örlogsvarven, icke heller kunde undvikas i en organisation efter nu framlagda linjer. Principförslaget hade vidare bort klarare framhäva den skillnad, som otvivelaktigt komme att vidlåda personalens anställningsförhållanden allteftersom den hänfördes till verkstadsrörelsen eller örlogsvarvet i övrigt. Det borde klart utsägas, att varvschefen hade att ansvara för den enhetliga ledningen av varv och verkstäder ifråga om den militära beredskapen i vad berörde såväl fartygen som 19

örlogsvarvet i dess helhet med beaktande av att verkstadsdirektören ifråga om verkstadsdriften erhölle en i förhållande till varvschefen självständig ställning. Vissa särskilda uttalanden angående örlogsvarvens organisation m. ni. Frågan om örlogsvarvens organisation och ställning hade under de båda nämnda utredningarnas gång även berörts av 1941 års militära förvaltningsutredning samt 1942 års bolagsutredning. Utredningarna hänvisade i frågan till örlogsvarvskommitténs förslag. Bolagsutredningen uttalade emellertid därjämte, att med hänsyn till varvens huvudsakliga uppgifter såsom baser, utrustningsdepåer och reparationsverkstäder för örlogsflottan, den för sin del funne uppenbart, att örlogsvarven icke kunde underställas en för försvarsväsendet central industriell ledning och att de icke heller utan betydande olägenhet kunde ombildas till bolag. Även i prop, nr 1943: 180 angående organisationen av försvarsväsendets centrala förvaltning hänvisades beträffande örlogsvarvens organisation till den pågående särskilda utredningen. Vad särskilt angår frågan om örlogsvarvens ställning i redovisningshänseende må här erinras, att redan i det av särskilda sakkunniga avgivna förslag, som låg till grund för 1940 års omläggning av riksstatens fjärde huvudtitel, förordades, att örlogsvarven och andra självförsörjande inrättningar skulle utbrytas ur budgeten och erhålla en ställning, som i viss mån svarade mot de affärsdrivande verken. De sakkunniga föreslogo icke någon fondbildning för örlogsvarven utan inskränkte sig till att förorda, att dessa från sakanslag skulle mot räkning erhålla ersättning för utförda arbeten, örlogsvarven skulle själva svara för samtliga kostnader inklusive avlöningar, omkostnader, hyror för fastigheterna i form av ersättning till fastighetsfonden samt underhåll och förnyelse av maskiner och inventarier, ö r logsvarven skulle därmed ha erhållit en organisationsform, som skulle n ä r a anslutit sig till de affärsdrivande verkens utan att dock några nya kapitalfonder behövt uppläggas i vidare mån än som redan skett genom anläggningarnas redovisning å fastighetsfonden. 1940 års militära förvaltningsutredning åter hade ansett, att även örlogsvarven borde ombildas till bollag, medan 1941 års militära förvaltningsutredning för örlogsvarvens del n ä r mast förordat statlig affärsdrift. 1942 års militära bolagsutredning tillstyrkte för örlogsvarvens del ett genomförande av det förslag, som framlagts av ovan omnämnda sakkunniga för utredning av frågan om fjärde huvudtitelns uppställning. Även 1941 års örlogsvarvskommitté förordade med utgångspunkt från det av sistnämnda sakkunniga framlagda förslaget, att för verkstadsrörelsen vid örlogsvarven skulle tillämpas en organisationsform, som i möjligaste mån anslöte sig till den vid statlig affärsdrift förekommande. 20

1943 års örlogsvarvsutredning I a n l e d n i n g a v d e n vid r e m i s s b e h a n d l i n g e n av v e r k s t a d s n ä m n d e n s o v a n n ä m n d a f ö r s l a g y p p a d e t v e k s a m h e t e n b e t r ä f f a n d e det f r a m l a g d a o r g a n i s a t i o n s f ö r s l a g e t b e s l ö t K u n g l . M a j : t d e n 7 m a j 1943 a t t b e m y n d i g a chefen för f ö r s v a r s d e p a r t e m e n t e t a t t t i l l k a l l a fem s a k k u n n i g a för a t t i n o m n ä m n d a departement biträda med fortsatt utredning rörande örlogsvarvens organisation. De t i l l k a l l a d e s a k k u n n i g a 1 ) a n t o g o b e n ä m n i n g e n 1943 å r s ö r l o g s v a r v s utredning. I d i r e k t i v e n för den s i s t n ä m n d a u t r e d n i n g e n a n f ö r d e d e p a r t e m e n t s c h e f e n bl.a. f ö l j a n d e . Den vid remissbehandlingen av verkstadsnämndens förslag yppade tveksamheten synes mig böra föranleda ytterligare undersökning av spörsmålet, huruvida icke rationalisering av varvsdriften kan ske med bevarande av större enhetlighet i organisationen. Det synes mig icke uteslutet, att frågan härom kan komma i ett i viss mån nytt läge, därest det genom propositionen 1943: 180 framlagda förslaget till organisation av marinförvaltningen godkännes av riksdagen. De föreslagna väsentliga ändringarna i marinförvaltningens organisation — i den mån denna kan tänkas påverka örlogsvarvens organisation — äro att såsom chef för ämbetsverket kan förordnas miltär, civilmilitär eller civil person, att de nuvarande artilleri-, torped- och minavdelningarna sammanslås till en vapena v d e n i n g samt att örlogsvarvens verksamhet och kontroll fastare bindes till marinförvaltningens ingenjöravdelning genom att inom denna avdelning organiseras en varvs- och verkstadsbyrå. Vad först angår chefskapet för örlogsvarv kunna skäl anföras till stöd för en anordning, varigenom vid personvalet öppnas samma möjligheter som då det gäller tillsättandet av posten såsom chef för marinförvaltningen. Sålunda har förvaltningsverksamheten vid marinförvaltningen i viss mån sin motsvarighet i verksamheten vid örlogsvarven. Därtill kommer, att genom en dylik anordning en vidare rekryteringsbas för ifrågavarande befattningar skulle erhållas, vilket synes önskvärt, med hänsyn till att örlogsvarven i betydelsefulla hänseenden äro att jämställa med industriella anläggningar. Det synes mig icke utan fog kunna göras gällande, att den sammanslagning av vissa avdelningar inom marinförvaltningen till en vapenavdelning, varom förslag framlagts i förutnämnda proposition, borde avspegla sig även inom örlogsvarvens organisation. Detta kunde tänkas ske genom ett sammanförande av varvens militära departement till ett vapendepartement, ställt under ledning av en högre sjöofficer samt indelat i artilleri-, torped-, min- och ekipagedetaljer ävensom organ för den service- och förrådsverksamhet, som är att hänföra till fartygens militära beredskap. Till nuvarande ingenjördepartement skulle för sådant fall hänföras även de militära departementens verkstäder. Oavsett om varvschefen är militär eller ej komma i en organisation sådan som den nu skisserade liksom i den gällande de militära intressena beträffande materielens underhåll och vård att bliva starkt företrädda, då alla direktiv i väsentliga 1 Förenämnde, dåvarande marinöverdirektören J. H. Quistgaard, ordförande. Ledamöter likaledes förenämnde verkställande direktören vid Kockums Mekaniska Verkstads Aktiebolag G. Lundeqvist, kommendörkaptenen av 1 :a graden vid marinintendenturkåren C. M. J. Allander, dåvarande verkstadsdirektören, numera generaldirektören för försvarets fabriksstyrelse J. G. Aste och dåvarande kommendörkaptenen av 2:a graden vid flottan numera konteramiralen och souschefen vid marinförvaltningen A. G. Jedeur-Palmgren.

frågor torde utfärdas av marinchefen. Marindistriktschefen torde därjämte få förutsättas bibehålla nuvarande befogenheter med avseende å varvens militära frågor. Man lärer vidare böra utgå från att varvschefen skall i den utstriäckniiig, som kan visa sig möjlig och lämplig, delegera beslutanderätten i förvaltningsfrågor till departementscheferna. En sådan organisation som den nyss antydda skulle även såtillvida stå i samklang med den i propositionen 143: 180 för marinförvaltningen föreslagna som den skulle möjliggöra, att varvens ingenjördepartement enhetligt handhade varvsoch verkstadsrörelsen, samt därigenom skapa ökade möjligheter för marinförvaltningen att genom ingenjörsavdelningens varvs- och verkstadsbyrå centralt kontrollera varvens tekniska verksamhet. Vid det fortsatta utredningsarbetet rörande varvsorganisationen synes mig en lösning enligt de här antydda riktlinjerna böra göras till föremål för närmare undersökning. Det bör prövas, huruvida icke en sådan lösning kan vara att föredraga framför tidigare framlagda förslag. Även andra uppslag, som kunna framkomma under arbetets gång, böra emellertid tagas under omprövning. Uppmärksamhet bör ägnas även åt spörsmålet om byggnadsverksamhetens ombesörjande inom varven, varvid hänsyn bör tagas till den inverkan på varvsorganisationen, som ett sammanförande av byggnadsfrågornas handläggning till en för försvaret gemensam fortifikations- och byggnadsförvaltning kan få. Den sammanslagning av vissa avdelningar inom marinförvaltningen till en vapenavdelning, varom departementschefen talat i ovan citerade direktiv, var den i proposition 1943: 180 föreslagna och sedan genomförda sammanslagningen av artilleri-, torped-, min- och nautiska avdelningarna till en vapenavdelning. 1943 års örlogsvarvsutredning avgav sitt betänkande den 11 oktober 1943. Förslaget innebar i huvudsak följande. örlogsvarvets verkstäder borde i lämplig omfattning förlänas sådan organisation och driftform, att de kunde såväl tekniskt som ekonomiskt drivas i huvudsak efter samma principer som den privata varvsindustrien. I samband härmed förelåge möjlighet till vidtagande av erforderliga rationaliseringsåtgärder även ifråga om sådan verksamhet inom örlogsvarven, som icke vore verkstadsrörelse, varigenom större effektivitet i förvaltningsarbetet kunde ernås. För vinnande av dessa syften borde de nuvarande örlogsvarvens verkstäder i lämplig utsträckning sammanföras och givas en organisationsform, som i möjligaste mån anslöte sig till den vid statlig affärsdrift förekommande typen. örlogsvarvsutredningen fann det önskvärt, att verkstadsrörelsen erhölle en i möjligaste mån självständig ställning för att därigenom skapa de bästa förutsättningarna för en rationell drift. Utredningen ansåg emellertid skäl föreligga för en enhetlig ledning av örlogsvarvet i dess helhet. Utredningen hade inriktat sig på att finna en organisationsform, som skulle ställa verkstadsrörelsen under samma ledning som örlogsvarvet i övrigt men samtidigt skänka möjlighet till genomförandet av önskvärd rationalisering av verkstadsdriften. Verksamheten vid vartdera örlogsvarvet borde sålunda bibehållas under en gemensam chef — lämpligen benämnd varvsdirektör — 22

vilken skulle vara marinförvaltningens representant på platsen, men verksamheten borde uppdelas i två principiellt skilda delar, en beställande, kontrollerande och förrådsförvaltande del samt en del för det verkstadsmässiga utförandet av arbetena. Till verkstadsrörelsen skulle hänföras dels sådana arbetsavdelningar vid varven, som bedreve verkstadsdrift eller i nämnvärd utsträckning vore försedda med arbetsmaskiner, dels även i princip den s.k. serviceverksamheten. Till verkstadsrörelsen borde däremot bland annat icke föras sådana arbetsavdelningar, som handhade sprängämnen, laddade ammunitionseffekter o.dyl. Serviceverksamheten och den egentliga verkstadsdriften borde för ett ändamålsenligt utnyttjande av anläggningar och personal i möjligaste mån ställas under gemensam ledning. Härigenom vunnes jämväl fördelen, att all kollektivavtalsanställd personal kunde hänföras till verkstäderna. Endast i särskilda fall borde undantag härifrån förekomma. I de speciella fall, där kollektivavtalsanställd personal bleve erforderlig utanför verkstäderna, skulle den ställas till förfogande på stående eller tillfällig rekvisition. 1943 års utredning ansåg i likhet med 1941 års kommitté, att örlogsvarven borde organiseras såsom affärsdrivande verk. Utredningen gick emellertid därvid ett steg längre och föreslog även, att verksamheten skulle redovisas över särskilda kapitalfonder på samma sätt som avsetts beträffande försvarets fabriksverk. Utredningen behandlade i betänkandet de varvsorganisatoriska spörsmålen endast såvitt avsåg Stockholms och Karlskrona örlogsvarv. Utredningen ansåg emellertid, att nu framlagt förslag ifråga om Stockholms och Karlskrona örlogsvarv med fördel läte sig genomföra även ifråga om Göteborgs örlogsvarv. Verkstäderna skulle enligt utredningens förslag stå under chefskap av en verkstadsdirektör, på vilken borde ställas samma krav som på en civil industrichef i liknande verksamhet. Såsom närmaste man skulle han till sitt förfogande ha en överingenjör. Under verkstadsdirektören skulle handläggas kamerala och därmed sammanhängande ärenden på ett huvudkontor under ledning av en verkstadskamrerare. Vidare skulle ritkontoren vid verkstäderna vara direkt underställda verkstadsdirektören. Som assistenter vid ledningen av arbetena skulle överingenjören, då behov förelåge, ha nybyggnads- och ombyggnadsingenjörer, överingenjören direkt underställda voro vidare en planeringsingenjör, en arbetsstudieingenjör och en driftsingenjör. Under överingenjören skulle arbetet vid de olika verkstäderna ledas av arbetschefer. Vid verkstäderna borde kunna utföras arbeten, beställda av andra statliga myndigheter och av enskilda. Det skulle åligga verkstadsdirektören att i vad på honom ankomme utöva tillsyn över att verkstädernas arbeten bedreves ekonomiskt och fullt fack23

mässigt samt att verkstäderna med därtill hörande områden, byggnader och materiel holies i så fullständigt och tidsenligt skick, som genom omtanke och klok hushållning kunde vinnas. Till verkstädernas förfogande borde enligt utredningens mening ställas befintliga, för rörelsens bedrivande behövliga fastigheter med byggnader, anläggningar och utrustning samt erforderliga medel för deras eventuella ombyggnad och utvidgning jämte rörelsekapital. Därutöver borde, frånsett ersättning för beredskapskostnader, i regel inga medelsanvisningar tillföras verkstäderna utan samtliga kostnader, som vore förenade med rörelsen, bestridas av medel, som inf lote för utförda arbeten eller levererad materiel. På angivet sätt skulle även bestridas kostnader för bland a n n a t pensioner, försäkringar o.dyl. Verkstäderna borde genom årliga avsättningar upplägga anskaffnings- och reparationsfonder för anläggningar och maskinutrustning, vilka fonder skulle disponeras enligt de direktiv, som komme att fastställas av Kungl. Maj:t. Slutligen borde rörelsen påföras räntekostnader för kapitalinvesteringar. Den kontroll av rörelsen, som möjliggjordes genom rättvisande självkostnadsberäkningar, utgjorde en av förutsättningarna för att ledningen av verkstäderna skulle kunna genomföra en rationell drift. För tillgodoseendet av beredskapsintressena måste verkstäderna — enligt vad utredningen vidare framhöll —. i viss mån överdimensioneras i form av dels i förhållande till fredsdriften för stor och dyrbar anläggning, dels för stor personalorganisation. I fråga om sättet för bestridande av dessa kostnader borde följas samma principer, som kunde komma att fastställas för försvarets fabriksstyrelse underställda fabriker. Utredningen förordade, att de efter urbrytandet av verkstadsorganisationen kvarvarande delarna av artilleri-, torped- och mindepartementen vid örlogsvarven skulle sammanslås till en avdelning, benämnd vapenavdelningen, med en kommendör såsom chef. Till denna avdelning borde enligt utredningens mening även hänföras återstående del av det dåvarande ekipagedepartementet. Vapenavdelningen borde uppdelas i sektioner, underställda chefer, som var och en vore fackman i fråga om visst slag av materiel. För handläggning av frågor om skrov, maskineri, elektrisk och teleteknisk materiel borde vidare i örlogsvarvens militärtekniska del ingå en fartygsavdelning, indelad i däremot svarande sektioner och underställd en marindirektör. Till fullständigande av varvsorganisationen och för ernående i möjligaste mån av överensstämmelse med marinförvaltningens organisation borde slutligen i örlogsvarven ingå även en intendenturavdelning. Vad beträffar byggnadsärendena erinrade utredningen, att sådana för det dåvarande i Karlskrona handlades av två myndigheter, nämligen kustartilleriförsvarets fortifikationsförvaltning och det under varvschefen lydande byggnadsdepartementet. Då dessa organ i stor utsträckning handlade 24

ärenden av samma slag, syntes det lämpligt att koncentrera all likartad verksamhet till ett organ. Lämpligen borde handläggningen av samtliga dessa ärenden på platsen koncentreras till en central myndighet, nämligen marindistriktschefen, under vilken sålunda borde ställas ett förvaltningsorgan för handläggningen av fortifikations- och byggnadsärenden. Centraliseringen av hithörande ärenden syntes med fördel kunna genomföras oavsett den framtida utformningen av den föreslagna, för försvaret gemensamma fortifikations- och byggnadsförvaltningen. De nämnda avdelningarna, som, var och en i vad på densamma ankomme, skulle handlägga ärenden rörande beredskapen, skulle planera och hos verkstäderna beställa de arbeten, som erfordrades för reparation, underhåll och utrustning av den flytande materielen ävensom för nybyggnader, samt vara kontrollerande och godkännande organ vid mottagandet av leveranserna. I örlogsvarvet skulle ingå en planeringsgrupp med uppgift att i god tid planera arbetena på fartygen. Efter den nya organisationens införande borde kostnaderna för all ickeordinarie personal, som ej tillhörde verkstäderna, bestridas av till varvsdirektörens förfogande ställda avlöningsanslag av förslagsanslags natur och sålunda icke från omkostnadstitlar. Andra icke produktiva kostnader borde likaledes bestridas direkt av anslagsmedel. Ledningen av vartdera örlogsvarvet skulle enligt utredningens förslag utövas av en varvsdirektör. Denne skulle ha att med biträde av militär och teknisk sakkunskap övervaka, att varvets uppgifter såsom utrustnings-, reparations- och underhållscentral för marindistriktet tilldelade fartyg i fred, vid mobilisering och under krigsförhållanden bleve fyllda. Beslutanderätten i förvaltningsärenden borde i största möjliga utsträckning delegeras till de underlydande organen i enlighet med därom givna föreskrifter. Enär den av varvsdirektören utövade verksamheten i det väsentliga vore av administrativ och teknisk-industriell karaktär, förelåge icke någon anledning att tilldela honom militär tjänsteställning utan befattningen som varvsdirektör borde vara civil. För erhållande av största möjliga rekryteringsbas för befattningen i fråga borde emellertid densamma kunna rekryteras icke blott från civila utan även från civilmilitära och militära personalkategorier. En ledamot (Jedeur-Palmgren) anförde avvikande mening mot de av utredningens majoritet gjorda uttalandena angående varvsdirektörens civila tjänsteställning m.m. Chefen för örlogsvarvet borde vara sjöofficer med erfarenhet från marinens förvaltningsverksamhet och helst även från civil industriell verksamhet. För vidgande av rekryteringsbasen och förbättrande av mariningenjörernas rekryteringsmöjligheter ansåg reservanten det dock vara möjligt att jämväl mariningenjörer med motsvarande erfarenhet borde kunna komma ifråga för befattningen. Handläggningen av upphandlingsärenden borde enligt utredningens me25

ning för örlogsvarvet i dess helhet koncentreras till en upphandlingscentral under en inköpschef hos verkstäderna. Beslut i dessa ärenden skulle meddelas av varvsdirektören respektive verkstadsdirektören, envar i vad på honom ankomme, eller av den, till vilken beslutanderätten delegerats. örlogsvarvsutredningens sålunda avgivna förslag förelades 1944 års riksdag (proposition nr 166). Härvid uttalade departementschefen bl.a. följande. De mest betydande brister, som vidlådde den dåvarande varvsorganisationen, vore enligt departementschefens mening att hänföra till verkstadsrörelsen. Förefintligheten av dessa brister hade också från skilda håll vitsordats. Vissa remissmyndigheter hade emellertid ansett, att det för avhjälpande av dem vore tillfyllest att beträda de partiella reformernas väg. Departementschefen hade för sin del kommit till den uppfattningen, att en mera genomgripande omläggning av verksamheten på förevarande område icke längre borde uppskjutas. Avgörande för ståndpunktstagandet hade främst varit önskemålet att så långt det vore möjligt ställa verkstadsrörelsen under enhetlig, tekniskt sakkunnig ledning och strävan att nå fram till en klarare uppfattning om den ekonomiska sidan av denna rörelse såsom en utgångspunkt för rationaliseringsåtgärder. Med erinran, att samtliga utredningar, som under senare år behandlat hithörande frågor, ansett, att örlogsvarven eller i varje fall den vid dem bedrivna verkstadsrörelsen borde erhålla en i ekonomiskt hänseende relativt fristående ställning gentemot budgeten, ävensom att det efter vad bolagsutredningen och de båda örlogsvarvsutredningarna anfört rörande organisationsformen syntes vara klarlagt, att bolagsformen icke borde komma ifråga för örlogsvarvens vidkommande, anslöt departementschefen sig med vissa reservationer till den uppfattning, varåt såväl 1941 års kommittéförslag och verkstadsnämndens överarbetning därav som 1943 års förslag rörande varvsorganisationen givit uttryck och som innebar, att den vid örlogsvarven bedrivna verkstadsrörelsen skulle organiseras såsom statlig affärsdrift. Ifråga om varvens ledning fann departementschefen åtskilliga skäl tala för en gemensam ledning på platsen i fråga om de olika huvuddelarna av verksamheten inom varven. Ifråga om gränsdragningen mellan verkstadsrörelsen och varvens verksamhet i övrigt anslöt departementschefen sig i stort sett till det av 1943 års utredning framlagda förslaget och förordade sålunda i princip, att verkstadsrörelsen skulle omfatta i första hand arbetsavdelningar, som utövade verkstadsdrift eller voro försedda med arbetsmaskiner, samt därutöver jämväl de dåvarande militära departementens serviceavdelningar, i den mån arbetet regelmässigt utfördes med anlitande av kollektivavtalsanställd personal. Departementschefen, som förklarade sig utgå från att omorganisationen i första hand skulle avse varven i Stockholm och Karlskrona, räknade med 26

att de principer, som lågo till grund för förslaget, så långt som möjligt borde bringas i tillämpning även beträffande varvet i Göteborg. På grundval av den då föreliggande utredningen var det enligt departementschefen icke möjligt eller ens lämpligt att taga ställning till alla enskildheter i den nya organisationen. Det ståndpunktstagande, som i detta sammanhang kunde komma i fråga, måste få karaktären av ett principavgörande; den definitiva utformningen av organisationen måste bli beroende av de erfarenheter, som vunnos under organisationens uppbyggande. Vad anginge chefskapet för örlogsvarven förklarade departementschefen att han väl insåg, att det — såsom chefen för marinen framhållit — kunde vara av betydelse, att chefen för ett örlogsvarv tjänstgjort såsom fartygschef, men att han funnit denna omständighet i och för sig icke vara utslagsgivande. Det framstod även såsom ett önskemål, framhöll departementschefen, att varvschefen ägde administrativ och teknisk-industriell förfarenhet. Det låge närmast till hands att anförtro chefskapet åt en officer eller en mariningenjör. Även en civil tekniker eller industriinan syntes kunna ifrågakomma. Det syntes vidare erforderligt, att verkstadsdirektören i förhållande till varvschefen erhölle en relativt självständig ställning i vad anginge verkstadsdriften. Mot 1943 års utrednings förslag till organisation av verkstadsrörelsen hade departementschefen i huvudsak intet att erinra. Utredningens förslag angående organisation av örlogsvarvens militärtekniska delar tillstyrktes i princip av departementschefen, som emellertid i vad avsåg frågan om handläggningen av byggnadsfrågorna vid varven ansåg, att avgivandet av förslag härom borde tills vidare anstå i avbidan på den då pågående särskilda utredningen rörande fortifikationsförvaltningarnas inom kustartilleriförsvaren sammansättning och ställning inom organisationen. Departementschefen ansåg det självfallet, att det vid utarbetandet av den nya organisationens detaljer kunde visa sig lämpligt, att vidtaga vissa jämkningar i densamma sådan den då förelades riksdagen och förutsatte att Kungl. Maj:t skulle äga vid förslagets genomförande vidtaga de jämkningar däri, som kunde visa sig erforderliga eller önskvärda. Han sammanfattade det framlagda förslagets huvuddrag i följande punkter. 1. Örlogsvarven i Karlskrona och Stockholm skulle organiseras på dels en verkstadsavdelning, dels ock tre militärtekniska avdelningar, nämligen en vapenavdelning, en fartygsavdelning och en intendenturavdelning. 2. Vartdera av nämnda två varv ställdes under enhetlig ledning. 3. Verkstadsavdelningen ställdes under ledning av kvalificerade tekniker. 4. Till verkstadsavdelningen hänfördes dels arbetsavdelningar, som utövade verkstadsdrift eller voro försedda med arbetsmaskiner, dels ock de dåvarande militära departementens serviceavdelningar, i den mån dessas arbete regelmässigt utfördes med anlitande av kollektivavtalsanställd perso27

nal. Civil personal, som i speciella fall erfordrades i de militärtekniska avdelningarnas verksamhet, skulle av verkstadsavdelningen på rekvisition ställas till förfogande. 5. Verkstadsavdelningen skulle få särskild bokföring, varigenom underlag skulle skapas för en rättvisande självkostnadsberäkning. 6. En rationalisering skulle ske jämväl inom de militärtekniska avdelningarna, bland annat genom sammanförande av vissa av de dåvarande varvsdepartementen till en avdelning och genom omgruppering av förråden. 7. Frågan om redovisning av verkstadsrörelsens tillgångar, inkomster och utgifter över särskilda kapitalfonder samt därmed sammanhängande spörsmål skulle framdeles underställas riksdagen. 8. Detaljplaneringen i övrigt av den nya organisationen skulle i stort sett ske i den ordning, som närmare angivits i propositionen. Samtidigt därmed skulle övervägas, i vad mån principerna för omorganisationen kunde bringas i tillämpning även beträffande örlogsvarvet i Göteborg. Statsutskottet tillstyrkte i utlåtande n r 176/1944 att en omorganisation av örlogsvarven skulle komma till stånd i huvudsaklig överensstämmelse med vad departementschefen sålunda förordat. Riksdagen beslöt i enlighet med departementschefens förslag och anförde i riksdagsskrivelsen därom (nr 384/44) bl.a. följande: Frågan om övergång till ny organisation av örlogsvarven har sedan länge stått på dagordningen. Utredningar, som tidigare vid olika tillfällen verkställts rörande detta spörsmål, hava påvisat allvarliga olägenheter. Åtskilliga av dessa synas, såsom 1943 års örlogsvarvsutredning framhållit, alltjämt kvarstå. Det måste enligt riksdagens mening framstå som önskvärt att söka komma till rätta med dessa förhållanden i den mån så kan ske utan att eftersätta varvens väsentliga uppgift att uppehålla marinens stridsberedskap. Härutinnan har ett genomförande av det av Kung'. Maj:t på grundval av örlogsvarvsutredningens betänkande framlagda förslaget till omorganisation av verksamheten vid örlogsvarven synts komma att medföra väsentliga förbättringar i olika hänseenden. Därigenom kommer den nuvarande splittringen av verkstadsrörelsen att undvikas och önskvärd koncentration av verksamheten inom den militärtekniska delen av varven att ernås. Genom verksamhetens uppdelning på sätt som föreslagits blir det möjligt att tillgodose önskemålet att ett och samma organ icke skall handhava både tillverkning och kontroll. Den föreslagna organisationen har synts riksdagen bereda större möjlighet för rationaliseringssträvanden i fråga om den egentliga varvsdriften under utnyttjande av ingenjörteknisk och ekonomisk sakkunskap. Det har vidare synts riksdagen icke uteslutet, att man efter omorganisationen skall kunna nå en jämnare och mer kontinuerlig drift vid varven. Riksdagen har därefter funnit sig i princip böra godkänna de riktliner, som av departementschefen uppdragits för varvens omorganisation. Riksdagen har i likhet med departementschefen funnit, att det icke är möjligt att nu taga ställning till alla enskildheter i den nya organisationen och att den definitiva utformningen måste bliva beroende av de erfarenheter, som vinnas under organisationens uppbyggande. Genom nådigt brev den 15 juni 1945 har Kungl. Maj:t därefter bl.a. be28

myndigat marinförvaltningen att i huvudsaklig överensstämmelse med ett vid ämbetsverkets skrivelse den 5 juni 1945 fogat förslag utfärda provisorisk instruktion för örlogsvarv. En sådan fastställdes av marinförvaltningen den 13 juli samma år. Beträffande densammas innehåll hänvisar utredningen till den i följande kapitel givna redogörelsen för varvens nuvarande organisation m.m. Frågan angående förvaltningen av varvens fasta egendom har behandlats av 1954 års riksdag (riksdagsskrivelse nr 320), som bl.a. beslutat, att de marina regionalorganen i avvaktan på resultaten av pågående utredning rörande örlogsvarvens organisation m.m. (förevarande utredning) samt organisationsundersökning vid Blekinge kustartilleriförsvar i huvudsak skola bibehållas vid nuvarande organisation. Någon ändring i formellt hänseende av örlogsvarvets i Göteborg organisation i enlighet med proposition nr 166/1944 har icke kommit till stånd. 1945 års försvarskommitté örlogsvarvens organisation har därefter behandlats i ett den 25 november 1947 av 1945 års försvarskommitté avgivet betänkande angående försvarets organisation (SOU 1947: 72). Kommittén har därom å sid. 505—507 i betänkandet anfört bl.a. följande: Med hänsyn bland annat till att flottans tonnage enligt föreliggande förslag kommer att nedgå under tioårsperioden har försvarskommittén övervägt frågan, huruvida en minskning av antalet örlogsvarv skulle kunna genomföras. Av strategiska skäl samt med hänsyn till den ökade fara för anfall från luften, som en koncentration av varvsverksamheten skulle medföra, kan kommittén emellertid icke förorda en sådan åtgärd utan räknar med att de tre varven tills vidare bibehållas. Kommittén har också sökt få underlag för att bedöma, huruvida icke i fred en viss förskjutning av arbetsvolymen mellan örlogsvarven skulle kunna tillåta en mera rationell drift och medföra lägre driftkostnader. Härvid har det närmast blivit fråga om arbetsfördelningen mellan Karlskrona och Stockholms örlogsvarv, enär enligt kommitténs åsikt någon nämnvärd minskning av den redan nu mycket begränsade marina varvskapaciteten på västkusten icke torde böra ifrågakomma. Utan att därvid ingående driftskalkyler kunnat göras eller sociala och transportm. fl. problem kunnat överblickas, tyda gjorda preliminära undersökningar på, att en överföring av vissa arbetsuppgifter till Karlskrona örlogsvarv i fred skulle innebära ekonomiska fördelar. I syfte att så långt som möjligt nedbringa de årliga fredskostnaderna för varvsdriften vill kommittén sålunda i princip förorda en sådan förskjutning. I avseende på örlogsvarvens organisation har kommittén icke funnit skäl att nu föreslå några principiella förändringar utan räknat med personal för administration m. m. enligt samma grunder som för närvarande, varvid antalet befattningshavare anpassats efter det tonnage och de särskilda arbetsuppgifter, som ansetts böra tilldelas vederbörligt varv. Beträffande Karlskrona örlogsvarv har kommittén utgått från att det i fred bibehålies även såsom nybyggnadsvarv, med en kapacitet i sådant avseende, som ungefär motsvarar den nuvarande. 29

Vid riksdagsbehandlingen av försvarskommitténs förslag anslöt sig departementschefen och statsutskottet (i utlåtande nr 160/1948) till uppfattningen att en modernisering och utbyggnad av flottans basorganisation borde verkställas. Befintliga örlogsstationer och örlogsvarv borde bibehållas men en särskild utredning borde komma till stånd angående flyttning av Stockholms örlogsstation och örlogsvarv. Härvid borde frågan om den föreslagna förskjutningen av vissa arbetsuppgifter i fred från Stockholms till Karlskrona örlogsvarv upptagas till behandling. I övrigt hade departementschefen och statsutskottet i denna del icke något att erinra. Riksdagen anslöt sig vid sitt beslut i ärendet (riksdagsskrivelse nr 369/48) till det ovan anförda. För resultatet av den ifrågavarande utredningen om flyttningen av Stockholms örlogsstation och örlogsvarv redovisas i det följande. 1946 års militära förvaltningsutredning

I det av 1946 års militära förvaltningsutredning den 16 oktober 1950 avgivna betänkandet angående försvarets centrala tyg-, intendentur- och civilförvaltning har frågan om örlogsvarvens organisation berörts i så måtto, att utredningen föreslagit, att bl.a. cheferna för marinverkstäderna skulle tilläggas en längre gående befogenhet att självständigt inrätta civila ickeordinarie tjänster, förslagsvis upp t.o.m. 27 lönegraden för såväl extraordinarie som extra tjänster. För ernående av enhetlighet i lönesättningen och för granskning ur driftsekonomisk synpunkt borde dock samråd äga rum med vederbörande förvaltnings verkstadsavdelning (motsvarande). Verkstadsdirektörerna skulle vidare vara bundna vid de allmänt tillämpade lönegradsserierna. Förslaget har icke föranlett något beslut av statsmakterna. Rörlig kredit för marinverkstäderna Finansieringen av marinverkstädernas verksamhet har behandlats i proposition nr 153/1953 angående rörlig kredit för örlogsvarvens marinverkstäder. Propositionen, som godkänts av riksdagen, innebar att marinverkstädernas rörelsekapital skulle omläggas från investeringsanslag under fonden för förlag till statsverket till en rörlig kredit i riksgäldskontoret. I enlighet med riksdagens beslut har Kungl. Maj:t genom nådigt brev den 15 maj 1953 givit fullmäktige i riksgäldskontoret till känna, att riksdagen bemyndigat dessa att för beredande av rörelsemedel åt örlogsvarvens marinverkstäder tillhandahålla sagda verkstäder en rörlig kredit av 13 miljoner. Å ianspråktagna medel skulle marinverkstäderna gälda den ränta, som av fullmäktige i riksgäldskontoret efter samråd med marinverkstäderna bestämdes. 30

Flyttningen av Stockholms örlogsvarv till Muskö

1953 års riksdag har i anledning av den i det föregående omnämnda utredningen därom (1948 års örlogsbasutredning) fattat beslut om att Stockholms örlogsbas skall flyttas till Stockholms södra skärgård i huvudsaklig överensstämmelse med det förslag, som framlagts i proposition nr 200/53. Enligt förslaget skall Stockholms örlogsvarv förläggas till Muskö och där till huvuddelen insprängas i berg. Den i dåvarande organisation befintliga örlogsstationen har förutsatts skola uppdelas så, att varvet å Muskö övertager de uppgifter, som äga direkt anknytning till varvsverksamheten, bl.a. även vissa förläggnings- och förplägnadsfrågor, medan återstoden av stationen förlägges till Berga i omedelbar anslutning till marinens där befintliga skolanläggningar. Om det ifrågavarande utredningsförslaget må ytterligare anföras följande. Utredningen utgår från att inom Stockholms skärgårdsområde skall finnas såväl en fredsbas som en primär krigsbas för flottan. Beslut härom är redan fattat av 1948 års riksdag (prop. 1948: 206 resp. riksdagsskrivelse 1948: 369). Utredningen har funnit, att fredsvarvet och krigsreparationsbasen av ekonomiska skäl och ur beredskapssynpunkt böra utgöras av en och samma anläggning. Denna uppfattning motiverar utredningen bl.a. med att investeringarna för ordnandet av flottans totala basorganisation inom Stockholms skärgårdsområde avsevärt kunna begränsas därest fredsvarv och krigsreparationsbas kunde samordnas. Även ur beredskapssynpunkt vore detta av stort intresse. Den moderna vapentekniken medförde nämligen, att oskyddat mål kunde förstöras omedelbart vid krigsutbrottet, varför det skulle kunna hända, att verksamheten vid ett oskyddat fredsvarv vid ett krigsutbrott icke hunne överflyttas till en skyddad krigsreparationsbas. Utredningen konstaterar, att den inom Stockholms skärgård erforderliga krigsreparationsbasen icke rimligen kan förläggas till annan plats än Muskö Sköldudde. Det har befunnits, att landsvägsförbindelse till fastlandet kan ordnas till rimlig kostnad. Man har räknat med att förutsättningarna för en ekonomiskt lönande drift komme att ställa sig mindre gynnsamma å Muskö än i Stockholm. Detta beräknas medföra en mindre försämring av driftsresultatet. De militära fördelarna av varvsdriftens överförande till en skyddad anläggning å Muskö anses emellertid vara av den storleksordning, att i förhållande därtill en sådan mindre försämring av driftsresultatet synes sakna betydelse. Utredningen föreslår en uppdelning av den dåvarande örlogsstationen mellan varvet å Muskö och en ny station å Berga (sedan stationsbegreppet numera upphört närmast motsvarande marinens skolor å Berga i deras utbyggda skick). Varvet skulle övertaga den dåvarande stationens samt marindistriktets uppgifter med förläggning och förplägnad m.m. av yrkeskurserna, uppbördsmännens biträden, besättningar, som deltaga i arbetet 31

med fartygens rustning eller avrustning samt personal från fartyg, som undergå kortvarig reparation av sådan art, att personalen icke kan förläggas och förplägas ombord. Till den nya stationen å Berga skulle flyttas de avdelningar i den dåvarande stationen, vilka icke ägde direkt anknytning till varvet. Frågan om placeringen av de huvudförråd, som utredningen föreslagit skola flyttas från Stockholm, borde lösas så, att de olika förråden, beroende på deras art och sammansättning, förlades i anslutning till varvet eller stationen eller ock till vissa andra platser. Riksdagen har anslutit sig till de enligt ovan framlagda förslagen utom i så måtto, att den förklarat sig icke vara beredd att taga ställning till frågan, om marindistriktschefen med stab och förvaltningsorgan—förråden undantagna — skulle kvarbliva i Stockholm eller även de flyttas därifrån. Denna fråga skall ytterligare utredas av marinledningen och statens organisationsnämnd. Utredningen har icke haft att verkställa någon granskning av örlogsvarvens organisation och utgår sålunda från den nuvarande. Beträffande omfattningen av den nya varvsanläggningen ansåg utredningen, att densamma borde bestämmas med hänsyn till de krav, som komme att ställas på anläggningen under beredskap och krig. Anläggningen borde ha en sådan kapacitet, att den kunde giva en någorlunda effektiv service beträffande reparation, översyn och utrustning av fartygen, även för det fall, att örlogsvarvet i Karlskrona och de civila varven vid ostkusten väsentligen satts ur stånd att biträda med sådana uppgifter. Marinverkstädernas kapacitet beräknas endast delvis bli utnyttjad i fredstid. Anläggningarna å Fjäderholmarna samt vissa verkstadsanläggningar vid Hårsfjärdens örlogsdepå å Märsgarn borde flyttas till Muskövarvet och anpassas efter där rådande förhållanden. Beträffande verksamhetens omfattning i fred har utredningen räknat med att driften vid marinverkstäderna kommer att inskränkas även i förhållande till fredsdriften vid det nuvarande varvet i Stockholm, främst därför, att den nya varvsanläggningens avlägsenhet från större sjöfarts- och industricentra kunde befaras medföra, att vissa nybyggnads-, ombyggnads- och moderniseringsarbeten, som nu utfördes av Stockholmsvarvet, icke kunde genomföras på Muskö på konkurrenskraftiga villkor. Utredningen har därför ansett försiktigheten bjuda att räkna med en väsentlig nedgång i sådana arbeten och har med hänsyn därtill utgått från, att marinverkstädernas kapacitet, såsom nyss anförts, endast kommer att delvis utnyttjas i fred. Emellertid har utredningen samtidigt framhållit, att det ur beredskapssynpunkt vore fördelaktigt, om anläggningen redan i fred kunde utnyttjas i större utsträckning, varigenom svårigheterna vid en övergång till beredskaps- eller krigsförhållanden minskades. Alla möjligheter borde tillvaratagas att på ekonomiskt bärkraftigt sätt utvidga driften vid marinverkstäderna. Utredningen har därför föreslagit, att varvet utrustas med en 32

större flytdocka, vilket emellertid enligt riksdagens beslut ställts på framtiden. Utredningen räknar med i stort sett samma omfattning av de militärtekniska avdelningarnas beställande, kontrollerande och förrådsförvältande verksamhet som i Stockholm. Vissa nya verksamhetsgrenar — omhänderhavande av förläggning, förplägnad m.m. — tillkomma emellertid. För byggnadsdepartementet r ä k n a r utredningen med totalt sett ungefär oförändrad omfattning av verksamheten om hänsyn även tages till byggnadsdepartementets uppgifter beträffande marinens skolor m.m. å Berga. Den totala personalstyrkan vid örlogsvarvet å Muskö — inberäknat tillfälligt förlagda fartygsbesättningar m.m. •— uppskattar utredningen till ungefär 1800 man. Härav beräknas cirka 200 man utgöra fartygsbesättningar, förlagda till varvet, och 350 man utgöra mera stadigvarande, till varvet förlagd manskapsstyrka. Den vid varvet inklusive marindistriktets förråd m. m. därstädes i fredstid tjänstgörande personalen — förutom manskap — skulle sålunda utgöra cirka 1 250 personer, d.v.s. cirka 300 personer mindre än för närvarande vid varvet i Stockholm, därav bl.a. cirka 850 arbetare och cirka 300 tjänstemän. Utredningen räknar med att den maskinpark, som finnes vid örlogsvarvet i Stockholm, skall överflyttas till Muskövarvet vid dettas färdigställande och att marinverkstädernas maskinersättningskonto i största möjliga utsträckning utnyttjas för att vid nämnda tidpunkt maskinparken skall vara i fullgott skick. Emellertid fordras enligt utredningen en komplettering av maskinparken i samband med utflyttningen. Vid varvet i Stockholm hade nämligen vissa maskiner och anordningar kunnat undvaras tack vare den service, som stått att erhålla hos närbelägna industrier i huvudstaden. Efter utflyttningen hade man emellertid åtminstone beträffande vissa arbetsdetaljer att räkna med, att ett dylikt samarbete bleve alltför osmidigt och oekonomiskt. Strävandena att göra anläggningen å Muskö till en fullgod krigsreparationsbas, som kunde fungera även vid en avspärrning, medförde vidare behov av att tillföra anläggningen vissa specialmaskiner för arbeten, som eljest även efter utflyttningen kunnat i fredstid beställas från annat håll. Utredningen räknar slutligen även med att varvets sjötransportmedel som en följd av utflyttningen behöva kompletteras med två isbrytande bogserbåtar. Beträffande kommunikationerna har utredningen icke ansett sig böra föreslå, att järnväg framdrages till varvet, enär detta skulle draga mycket höga kostnader, utan har i stället gått in för anordnande av landsvägsförbindelser. Utredningen har kommit till den uppfattningen, att vissa verkstäder och förråd kunna överföras till Muskö allteftersom lokalerna iordningställas, men att huvuddelen av varvet bör utflyttas på en gång. 3

Hårsfjärdens örlogsdepå har sina anläggningar huvudsakligen förlagda till ön Märsgarn, belägen sydost om Hårsfjärden på ett avstånd från Bergaområdets strand av omkring 2 kilometer. Till örlogsdepån hör i övrigt det s.k. torpedbåtslaget å Gålö, sporthallen m.fl. byggnader vid Vitså ävensom anläggningar av olika slag å kringliggande öar, bl.a. målverkstaden samt idrottsplatsen å Vitsgarn. Depåns huvuduppgifter äro att vara ett serviceorgan för kustflottans och andra fartygsförband, som angöra Hårsfjärden, genom att tillhandahålla målanordningar för skjutningar, effektuera beställningar å sjötransporter m.m., tillhandahålla förläggning och förplägnad åt tillfälligt, från fartyg ilandflyttad personal, tillhandagå med sjukvård och tandvård m.m. Å Märsgarn finnas expeditionslokaler för depåchefen m.fl., förläggningsutrymmen för ett 80-tal officerare och underofficerare, omkring 240 manskap samt viss civil personal, förplägnadsmöjligheter för ett 30-tal officerare, 45 underofficerare och omkring 700 manskap, marketenteri samt sjukstuga och tandpoliklinik. Vidare finnas vakt- och arrestlokaler, biograflokal, förrådsbyggnader, båtskjul samt kajer och bryggor m.m. Utredningen har föreslagit, att örlogsdepån bör — då den är alltför kostnadskrävande såsom organisation vid en utflyttning av varvet till Muskö — upphöra som sådan och uppdelas på varv, station och marindistrikt. Härvid har bl.a. föreslagits att de i depån nu ingående verkstäderna nedläggas och verksamheten överflyttas till varvsanläggningen å Muskö, med undantag möjligen för målverkstaden, som lämpligen synes kunna bibehållas vid Märsgarnsviken såsom serviceorgan åt sjöstyrkor och fartyg för enklare arbeten med målmaterielen samt att förrådshållningen å Märsgarn av intendenturmateriel nedbringas till minsta möjliga. De i Lidingö stad inom östligaste delen av Lilla Vårtan belägna Fjäderholmarna utgöras av en grupp om fyra öar med en markyta av cirka 90000 m 2 . Holmarna ägas av staten och disponeras av marinen (örlogsvarvet), som där har vissa verkstäder, förråd m.m. Vid en av öarna finnes även en av marinförvaltningen omhänderhavd avmagnetiseringsstation för fartyg. Utredningen föreslår, att samtliga verkstäder, förråd m.m. med undantag för avmagnetiseringsstationen — som huvudsakligen användes av handelsflottan — utflyttas till Muskö Sköldudde, där bergutrymmen beräknats foldern. Departementschefen har icke haft något att erinra mot ovan refererade förslag. Utbyggnaden av Muskö-anläggningen har tagit sin början så tillvida att bl.a. en ubåtsdocka färdigsprängts och iordningställts och en jagardocka i det närmaste färdigsprängts. Härtill komma vissa mindre serviceutrymmen samt en centraltunnel, dock icke i sitt slutliga skick. De egentliga varvsutrymmena ha däremot icke påbörjats. Beträffande dessa har vederbörande 34

departementschef i statsverkspropositionen till 1956 års riksdag anfört, att projektet icke torde vara möjligt att genomföra så länge restriktionerna i fråga om de statliga investeringarna måste bibehållas. Några medel för flyttning av Stockholms örlogsbas ha därför icke upptagits i propositionen, endast ett mindre belopp för planläggningen. 1956 års riksdag har emellertid efter två särskilda motioner därom anmodat Kungl. Maj:t att till 1957 års riksdag inkomma med en tidsplan för varvets utbyggnad. En sådan plan har därefter på uppdrag av Kungl. Maj :t uppgjorts av fortifikationsförvaltningen i samråd med chefen för marinen och ingivits till försvarsdepartementet. I denna plan, som bl.a. innehåller vissa tekniska lösningar för att giva ökat skydd åt anläggningen och dess förbindelse med fastlandet, räknas med att det skall bli möjligt att utnyttja Muskö-varvet successivt under utbyggnadsarbetets gång. Det har vidare anförts, att marinledningens uppfattning att varvets karaktär och omfattning i huvudsak skall taga hänsyn till marina intressen ytterligare befästs. Varvets karaktär av krigsreparationsbas har därför ansetts böra skjutas mera i förgrunden än vad som gjorts av örlogsbasutredningen. Likaledes ha möjligheterna att tillgodose fredsmässiga ekonomiska intressen inom ramen för varvets organisation genom utförande av civila arbeten icke ansetts kunna beaktas på samma sätt som av örlogsbasutredningen. Kostnaden för anläggningen enligt det av fortifikationsförvaltningen i samråd med chefen för marinen framlagda förslaget har beräknats till cirka 316 milj. kronor. Härav ha redan för ovan anförda byggnadsarbeten c:a 37 milj. kronor och för markförvärv cirka 6 milj. kronor ställts till förfogande. Enligt prisläget den 1 april 1956 erfordras sålunda ett ytterligare belopp av 273 milj. kronor för den framlagda planens fullständiga genomförande. Den nu ifrågavarande arbetsplanen omfattar en tidrymd av 15 år från planens fastställande. Årsanslagen för densamma skulle utgöra 15 milj. kronor första budgetåret, 20 milj. kronor andra t.o.m. tredje budgetåren, 25 milj. kronor fjärde t.o.m. tionde budgetåren samt för återstående budgetår sammanlagt 50 milj. kronor. Enligt statsverkspropositionen till 1957 års riksdag skall emellertid en överarbetning av ovannämnda plan ske i syfte att nedbringa kostnaderna. Arbetet härmed pågår inom marinledningen i samråd med fortifikationsförvaltningen.

TREDJE

KAPITLET

Örlogsvarvens nuvarande organisation, arbetsuppgifter, personalstyrka m. m.

Örlogsvarvens nuvarande organisation och arbetsuppgifter m m regleras i av marinförvaltningen efter bemyndigande av Kungl Maj:t den 13 juli 1945 fastställd provisorisk instruktion för örlogsvarv. Ifrågavarande instruktion är med de smärre ändringar däri, som skett efter fastställandet, intagen såsom bilaga till detta betänkande (bil 2). örlogsvarvens ändamål Örlogsvarven äro organ för underhåll och reparation av marinens materiel. Deras verksamhet omfattar i första hand underhåll, reparation och ombyggnad av marinens fartyg, stridsmedel och övrig materiel, utrustning av fartygen, deras förseende med ammunition och drivmedel samt i övrigt för fartygens drift och underhåll under expedition erforderliga förnödenheter, omhänderhavande och förvaltning av för verksamheten erforderliga förråd, mottagande och iordningställande av hjälpfartyg vid försvarsberedskap och mobilisering, annan verksamhet, som står i samband med upprätthållande och höjande av marinens krigsberedskap, samt avrustning och beredskapsförläggning av fartyg efter expedition. Verksamheten omfattar dessutom utförande av nybyggnad av fartyg för marinen samt erforderliga försök för utveckling och underhåll av marinens materiel. Arbeten få även utföras för andra statliga myndigheter än marinens samt åt enskilda. Till nu nämnda arbetsuppgifter kommer, att personal tillhörande marinens militära och civilmilitära kårer skall å örlogsvarven beredas utbildning i materielkännedom och i kunskap om materielens handhavande och vård. I den mån kraven på marinens krigsberedskap icke utgöra hinder härför, skall verksamheten vid örlogsvarv, d v s närmast marinverkstäderna resp verkstadsavdelningen vid Göteborgs örlogsvarv, bedrivas efter affärsmässiga grunder. I marinens organisation ingå f n tre örlogsvarv, förlagda till resp Stockholm, Karlskrona och Göteborg. Sistnämnda örlogsvarv är väsentligt mindre 36

än de övriga. I dess organisation ingår i stället för marinverkstäder en verkstadsavdelning.

Chefskapet för örlogsvarven I spetsen för örlogsvarv står en varvschef, vilken, med de undantag, som enligt provisoriska instruktionen för örlogsvarv gälla i avseende å marinverkstäderna (ha, förut berörts i utredningens i första kapitlet citerade direktiv och behandlas ytterligare i det följande), under marinförvaltningen utövar ledningen i tekniskt och ekonomiskt avseende av detsamma. Han utses av Kungl Maj:t. Ställföreträdaren utses av chefen för marinen efter förslag av marinförvaltningen. Det har förutsatts, att såväl militär som civilmilitär eller civil skall kunna utses till varvschef. Hittills har emellertid som varvschef regelmässigt förordnats regementsofficer ur flottan. För denne finnes i gällande personalförteckning å flottans stat upptagen en kommendörsbeställning i lönegrad Mo 15 (Karlskrona örlogsvarv) och en i lönegrad Mo 14 (Stockholms örlogsvarv). Beträffande dessa båda beställningar har i personalförteckningen anmärkts, att vid ledigblivande av desamma frågan om beställningarnas uppehållande skall prövas av Kungl Maj:t. Denna anmärkning hänför sig till ett uttalande av departementschefen i proposition nr 130 till 1947 års riksdag, sid 164, att det borde eftersträvas att ställa de statliga varven under ledning av befattningshavare, som genom sin tidigare verksamhet blivit förtrogen med affärsmässigt skött varvsdrift. Frågan om löneställningen för varvschef, därest denne är civil eller civilmilitär, lämnades öppen av departementschefen i proposition nr 166 till 1944 års riksdag (sid 38) och har därefter icke varit aktuell. Chefen för örlogsvarvet i Göteborg är utan ovannämnda anmärkning upptagen såsom kommendör i lönegrad Mo 13 å flottans stat.

Verksamhetens organisation Verksamheten inom örlogsvarv bedrives på tre militärtekniska avdelningar, nämligen vapenavdelningen, fartygsavdelningen och intendenturavdelningen samt på en verkstadsteknisk avdelning, marinverkstäderna resp å Göteborgs örlogsvarv verkstadsavdelningen. Härtill kommer en byggnadsavdelning. Å Stockholms örlogsvarv finnes placerad en direkt under marinförvaltningen lydande minexperimentavdelning. Denna har — på grund av sin belägenhet — i administrativt hänseende (för erhållande av administrativ service) anknutits till örlogsvarvet men kan icke sägas ingå i dettas organisation. 37

Marinverkstäderna omfatta dels sådana arbetsavdelningar, som utöva verkstadsdrift, dels serviceavdelningar, allt i den mån arbetet regelmässigt utföres med anlitande av kollektivavtalsanställd personal, dock med undantag för vissa arbetsavdelningar, som handha sprängämnen eller utföra smärre servicearbeten i omedelbar anslutning till förrådsverksamhet t ex optiska verkstäderna i Stockholm och Karlskrona samt artillerimekaniska verkstaden i Stockholm. Verkstäderna vid Hårsfjärdens örlogsdepå ingå i Stockholms marinverkstäder. Vapenavdelningen, vars chef är en regementsofficer ur flottan, är organiserad på sex sektioner, nämligen artillerisektionen, torpedsektionen, minsektionen, teletekniska sektionen, nautiska sektionen och ekipagesektionen. I Karlskrona finnes därjämte en under chefen för vapenavdelningen lydande militärdetalj (i Stockholm en militärexpedition), som handlägger frågor angående säkerhetstjänsten m m. Chef för teletekniska sektionen är en mariningenjör och för envar av övriga sektioner en officer ur flottan. Sektionerna indelas i detaljer på sätt i arbetsordningen för vederbörligt varv bestämmes. Fartygsavdelningen, vars chef är en marindirektör (i Göteborg civilanställd marindirektör i mariningenjörkårens reserv), är organiserad å tre sektioner, nämligen skrovsektionen, maskinsektionen och elektrosektionen, samt å en detalj för allmänplanering, avsedd att betjäna jämväl övriga militärtekniska avdelningar. Vid Göteborgs örlogsvarv äro skrov- och maskinsektionerna sammanslagna till en sektion. Chef för sektion och detalj för allmänplanering är en marindirektör eller en mariningenjör. Sektionerna indelas i detaljer på sätt i arbetsordningen för vederbörligt varv bestämmes. Intendenturavdelningen, vars chef i Stockholm resp Karlskrona är regementsofficer ur marinintendenturkåren samt i Göteborg kompaniofficer ur samma kår, är organiserad å en intendentursektion, ett varvskansli och ett varvskontor. För samtliga de militärtekniska avdelningarnas och marinverkstädernas gemensamma räkning ingår i varvskontoret en kassa. Chef för intendentursektionen är en officer ur marinintendenturkåren, chef för kansliet i Stockholm resp Karlskrona en civil befattningshavare med juridisk, statsvetenskaplig eller annan lämplig akademisk utbildning och chef för varvskontoret en varvskamrerare. I Göteborg finnes ingen särskild chef för kansliet, vilket är obetydligt till sin storlek. Intendentursektionen indelas i detaljer på sätt i arbetsordningen för vederbörligt varv bestämmes. Chef för marinverkstäderna är en verkstadsdirektör. Driften vid verkstäderna ledes närmast under verkstadsdirektören av en överingenjör. 38

Verkstadsdirektör och överingenjör vid marinverkstäderna av Kungl Maj:t för viss tid, dock högst 6 år varje gång.

förordnas

Ställföreträdare för verkstadsdirektör är överingenjören. Vid förfall för både verkstadsdirektören och överingenjören utövas chefskapet för marinverkstäderna av den, verkstadsdirektören därtill förordnat. Har sådant förordnande icke meddelats, förordnar varvschefen lämplig befattningshavare vid marinverkstäderna till vikarie. Ställföreträdare för överingenjör förordnas av verkstadsdirektören. Under verkstadsdirektören handläggas kamerala och därmed sammanhängande ärenden på ett huvudkontor under ledning av en verkstadskamrer. Upphandlingar och försäljningar av lös egendom för verkstädernas räkning ombesörjas av ett till huvudkontoret förlagt inköpskontor, vilket även handhar upphandlingar och försäljningar för de militärtekniska avdelningarna. I Stockholm ingår i huvudkontoret det för örlogsvarvet gemensamma personalkontoret under ledning av en föreståndare, i Karlskrona är det fristående under verkstadsdirektören. Det i marinverkstäderna ingående personalkontoret handlägger och bereder även ärenden berörande de militärtekniska avdelningarnas och byggnadsdepartementets civila tjänstemän samt personal vid marinens poliskår, med kontrakt anställda pensionerade underofficerare och tillsyningsmän ävensom arbetare m. fl. och ingår därvid i intendenturavdelningen. De ärenden, som avgöras av chefen för örlogsvarvet, föredragas av chefen för intendenturavdelningen. Verkstadsdirektören underställda äro därjämte i Karlskrona fartygs-, maskin-, elektro- och vapenritkontor under en gemensam konstruktionschef. I Stockholm lyder elektroritkontoret under chefen för fartygsavdelningens elektrosektion; i övrigt äro förhållandena lika. Till sitt förfogande har överingenjören planerings-, arbetsstudie- och driftskontor. Vid större ny- eller ombyggnader upprättas ett nybyggnadseller ombyggnadskontor under överingenjören. Marinverkstäderna tillhörande verkstäder och övriga arbetsplatser sammanföras i arbetsgrupper. Antalet arbetsgrupper, deras sammansättning samt övriga kostnadsställen fastställas av verkstadsdirektören. Arbetet inom varje arbetsgrupp ledes av en överingenjören underställd arbetschef. Såsom förut anförts finnes å Göteborgs örlogsvarv en verkstadsavdelning i stället för marinverkstäder. Chef för denna är en civil verkstadsingenjör (lgr 31). Under denne sortera de båda bergverkstäderna — televerkstad och elektroverkstad — med gemensam chef samt en mekanisk verkstad, en utrustningsverkstad och en verkstadsexpedition. Inköps- och personalärenden handläggas å intendenturavdelningen. Löneställningen för verkstadsdirektörerna är Cp 15 i Karlskrona och Cp 14 i Stockholm, för överingenjörerna Cp 12 resp Cp 10. 39

Förråd Å ö r l o g s v a r v skola f i n n a s följande f ö r r å d : a)

Utredningsförråd Vapenavdelningen ett artilleriammunitionsförråd ett torpedammunitionsförråd ett minammunilionsförråd ett sveputredningsförråd ett teleutredningsförråd

b)

Materialförråd. Intendenturavdelningen ett allmänt materialförråd Marinverkståderna ett verkstadsförråd

c)

Drivmedelsförråd Intendenturavdelningen ett drivmedelsförråd

d)

Inventarieförråd Vapenavdelningen ett artilleriinventarieförråd ett eldledningsinventarieförråd ett torpedinventarieförråd ett mininventarieförråd ett svepinventarieförråd ett teleinventarieförråd ett navigeringsinventarieförråd ett skepparinventarieförråd Fartygsavdelningen ett maskininventarieförråd ett elektriskt inventarieförråd ett timmermansinventarieförråd

e) Reservdels

förråd,

anslutna till motsvarande inventarieförråd: Vapenavdelningen ett reservdelsförråd för artilleriinventarier „ „ „ eldledningsinventarier Fartygsavdelningen ett reservdelsförråd för maskininventarier „ „ „ elektriska inventarier Härutöver skola å S t o c k h o l m s ö r l o g s v a r v finnas ett reservdelsförråd för torpedbåtsmotorer „ „ „ ubåtars, mindre minsvepares m fl fartygs motorer

I mån av behov upprättas reservdelsförråd jämväl för övriga inventarier och anslutas till motsvarande inventarieförråd samt även delförråd i anslutning till örlogsvarvets förråd, allt enligt av marinförvaltningen särskilt utfärdade föreskrifter. Inventarier för flottans fartyg ävensom inventarier för förband och anstalter, som enligt marinförvaltningens beslut tillhöra örlogsvarvs förvaltning, sammanföras i uppbörder (inventarieuppbörder) på sätt marinförvaltningen efter förslag av varvschefen bestämmer. Beträffande den närmare utformningen av organisationen hänvisas till bifogade organisationstablåer för Stockholms, Karlskrona och Göteborgs örlogsvarv (bil 3—5). Verksamhetens fördelning Verksamheten vid de militärtekniska avdelningarna omfattar i huvudsak följande. a) beställande, kontrollerande och i beredskapsavseende förrådsförvaltande verksamhet; b) generalbesiktningar och besiktningar i övrigt för utrönande av fartygens och den övriga materielens tillstånd; c) planering, beställning och kontroll av erforderliga underhålls- och reparationsarbeten å fartyg, stridsmedel och övrig materiel; d) ut- och avrustning samt beredskapsförläggning av fartyg; e) anskaffning, hållande i förråd och utlämning av ammunition och utredning, fasta och flytande bränslen, driv- och smörjmedel, inventarier samt materialutredning och allmänna förbrukningsartiklar för fartyg och vissa marina förband m m ; f) förhyrning, mottagning, besiktning och utrustning samt återlämning av hjälpfartyg jämte deras underhåll; g) verksamheten vid örlogsvarvs sammansättningsverkstäder för ammunition; h) inskjutning av kanoner, tuber och torpeder, provfällning av minor, årsprov med ammunition samt erforderliga förrådsarbeten; i) yrkesutbildning av personal; j) örlogsvarv åvilande krigsförberedelsearbete; k) örlogsvarvs civilförsvar samt bevakning och brandskydd; 1) utförande av försök för materielens utveckling och underhåll samt verkställande av utredningar berörande örlogsvarvs verksamhetsområde. Verksamheten vid marinverkstäderna omfattar i huvudsak följande: a) underhålls- och översynsarbeten, ändrings- och ombyggnadsarbeten, haverireparationer, nytillverkningar och nybyggnader samt utredningar, besiktningar, kostnadsberäkningar m fl arbeten, som beställas av marinens myndigheter; 41

b) utförande av arbeten åt andra statliga myndigheter samt enligt föreskrifter, som utfärdas av marinförvaltningen, även åt enskilda; c) enligt erhållna direktiv anskaffande, hållande i förråd och utlämning på beställning för fartygen, övriga marina och andra statliga myndigheter av erforderlig materiel, som ej ingår i allmänna materialförrådet; d) upphandlingar och försäljningar; e) tillhandahållande av personal, materiel och lokaler för enligt särskilda bestämmelser föreskriven yrkesutbildning av personal ur marinens militära och civilmilitära kårer; samt f) tillhandahållande av ritare- och arbetarpersonal, erforderlig för beställande myndighet. Varvschefens åligganden Varvschefen lyder enligt tjänstereglemente för marinen (TjRM:I § 131) i militärt hänseende närmast under marindistriktschefen. I fråga om åligganden i militärt avseende, då varvschef är civil eller civilmilitär befattningshavare, skall, enligt gällande provisorisk instruktion för örlogsvarv, gälla vad särskilt stadgas. Då frågan icke varit aktuell, ha några bestämmelser härutinnan icke utfärdats. I fråga om civilmilitär befattningshavare torde dock numera, sedan beställningshavarna i mariningenjörkåren blivit att betrakta som krigsmän, gälla samma som för militär befattningshavare. I förvaltningshänseende är varvschefen däremot direkt underställd vederbörande centrala förvaltningsmyndighet, d v s beroende på ärendets natur marinförvaltningen, försvarets civilförvaltning, försvarets fortifikationsförvaltning eller försvarets sjukvårdsstyrelse. Vad först angår varvschefens åligganden i militärt hänseende gäller enligt ovanämnda tjänstereglemente för marinen i huvudsak följande. Varvschef är ansvarig för att tjänsten vid örlogsvarvet bedrives på ändamålsenligt sätt. Han är vidare ansvarig för örlogsvarvets krigsförberedelsearbete, mobiliseringsarbete och verksamhet i krig och skall ställa sig till efterrättelse de militära föreskrifter och anvisningar, som marindistriktschefen, vilken är ansvarig för mobiliseringsplanläggningen inom marindistriktet, i detta hänseende utfärdar. Varvschefen är chef för örlogsvarvets poliskår och är ansvarig för handhavandet av dess personalärenden. Han är ansvarig för att disciplin och ordning upprätthållas bland honom underställd militär och civilmilitär personal. Varvschef åligger att i fråga om örlogsvarvets anläggningar, förråd och avrustade fartyg, förlagda inom örlogsvarvet, samt anläggningar, belägna utom örlogsvarvet, vilka i särskild ordning ställts under varvschefens förvaltning, vidtaga åtgärder för bevakning, förhindrande av sabotage och 42

skadegörelse ävensom åtgärder i övrigt för att trygga krigsförberedelsearbete, mobiliseringsarbete och verksamhet i krig. Varvschef åligger vidare att skaffa sig ingående kännedom om marindistriktet tillhörande flottans fartyg och honom underställda anstalters och förråds tillstånd, krigsduglighet och krigsberedskap samt i förekommande fall till marindistriktschefen eller vederbörande centrala förvaltningsmyndighet avgiva förslag till åtgärder avseende förbättringar m m, som han själv icke äger befogenhet att vidtaga. Varvschefen är vidare skyldig att låta föra och förvara fartygs- m fl 1iggare samt journaler m m. I vad avser marindistriktschefs inflytande över förvaltningstjänsten i fred vid örlogsvarv gälla följande, av marinförvaltningen den 25 september 1956 utfärdade föreskrifter. " 1 . Enligt tjänstereglemente för marinen, del I, mom 926, är varvschef ansvarig för örlogsvarvets krigsförberedelsearbete, mobiliseringsarbete och verksamhet i krig och skall ställa sig till efterrättelse de militära föreskrifter och anvisningar, som marindistriktschefen i detta hänseende utfärdar. Av Svensk Författningssamling (SFS) 445/44 (marindistriktsinstruktionen) framgår, att dessa föreskrifter och anvisningar bl a sammanhänga med det operativa krigsförberedelsearbetet, underställda sjöstridskrafters krigsduglighet och tjänstbarhet i övrigt samt vidmakthållande av anbefalld krigsberedskap. 2. Marindistriktschefens i punkt 1 angivna allmänna befogenhet att utfärda föreskrifter m m, som kunna påverka förvaltningstjänsten vid bl a örlogsvarvet, har närmare utformats beträffande underhårstjänstens planläggning i fred i underhållstjänstinstruktion för marinen. Vidare är marindistriktschefen enligt mobiliseringsinstruktion för marinen (MobIM) 1953, mom 42, ansvarig för mobiliseringsplanläggningen inom marindistriktet och skall vid behov och inom ramen för sina befogenheter utfärda erforderliga bestämmelser för samordningen av de olika mobmyndigheternas mobiliseringsplanläggning. Denna samordningsskyldighet innefattar även krigsförvaltningsplanläggningen. 3. Enligt förvaltningsreglemente för marinen, (FRM) § 122: 2, skola till central förvaltningsmyndighet ställda förslag eller yttranden i förvaltningsärenden, som äro av betydelse för krigsberedskapen, av bl a varvschef insändas genom marindistriktschefen. Det må framhållas, att skrivelser från marinförvaltningen till örlogsvarvet, som beröra det operativa krigsförberedelsearbetet och planläggningen av militära operationer samt därmed sammanhängande underhållstjänst, skola i kopia tillställas marindistriktschefen enligt gällande arbetsordning för marinförvaltningen (§ 84:2). 4. I anslutning till i punkterna 1—3 lämnade upplysningar fastställer marinförvaltningen följande kompletterande föreskrifter i avvaktan på fullständigande av förvaltningsreglementet för marinen i dessa hänseenden. a) Det åligger varvschef (örlogsvarv) att fortlöpande hålla marindistriktschefen underrättad om inom varvet förekommande frågor av operativ betydelse såsom beträffande krigsplanläggningsarbetets fortgång, installation av ny materiel samt ändringar av örlogsvarvets resurser m fl, som ur nämnda synpunkt kunna vara av betydelse för marindistriktschefen att känna till. b) Därest varvschef (örlogsvarv) av tekniskt-ekonomiska skäl finner sig icke 43

kunna efterkomma marindistriktschefens direktiv, föreskrifter eller anvisningar, skall han därom omedelbart göra anmälan till denne. Kan därvid samförstånd ej uppnås, skall ärendet av varvschef (örlogsvarv) underställas vederbörande centrala förvaltningsmyndighet. c) Varvschef (örlogsvarv) åligger att genom marindistriktschefen insända följande till centrala förvaltningsmyndigheter ställda skrivelser: årliga framställningar angående medelsbehov och förslag till anslagsmedlens fördelning (jämför förvaltningsreglemente för marinen § 122:1), arbets- och underhållsplaner (ej produktionsplaner)." I förvaltningshänseende åligger det i övrigt varvschef a) att tillse, att fartyg och materiel, som genom särskilda föreskrifter blivit ställda under varvschefens förvaltning, befinna sig i så fullständigt och tidsenligt skick, som genom omtanke och klok hushållning kan vinnas samt tillgängliga medel medgiva; b) att hålla sig underrättad om marinverkstädernas behov och tillstånd ur krigsberedskapssynpunkt; c) att föranstalta om eller hos marinförvaltningen föreslå vidtagande av de åtgärder, vilka erfordras för att örlogsvarvet städse skall vara försett med för dess verksamhet ändamålsenlig och fullständig materiel och övriga erforderliga förnödenheter; d) att övervaka förvaltningen av de medel, som ställas till örlogsvarvs förfogande, ävensom de medel i övrigt, som ställas till varvschefens förfogande; e) att övervaka handläggningen av förvaltningsärendena inom de militärtekniska avdelningarna ävensom tillse, att en ändamålsenlig hushållning med medel samt materiel och material därstädes äger r u m ; f) att meddela verkstadsdirektören ur krigsberedskapssynpunkt eller ur andra militära synpunkter erforderliga direktiv; g) att med ledning av erhållna flerårsplaner för rustningar, generalbesiktningar m m låta uppgöra och periodvis komplettera en flerårig underhållsplan, avseende ett effektivt och ekonomiskt utnyttjande av underhållsmedel; h) att årligen vid fastställda tidpunkter avgiva anslagsäskanden, förslag till stater och arbetsplaner; i) att, sedan arbetsplan jämte stat för örlogsvarvet fastställts, verkställa erforderlig anslagsfördelning; j) att delgiva verkstadsdirektören anslagsäskanden och arbetsplaner; k) att efter befogenhet antaga civila befattningshavare inom de militärtekniska avdelningarna, skolande därvid samråd i erforderlig mån ske med verkstadsdirektören; 1) att föranstalta om försäljning av förrådsartiklar, vilka, ehuru icke kassabla, anses vara obehövliga eller oanvändbara; m) att låta verkställa erforderliga utredningar samt ombesörja avgivande av utlåtanden i örlogsvarvet berörande ärenden; 44

n) att, där ej annat särskilt stadgas, övervaka allmän ordning inom örlogsvarvet och då örlogsvarvet under försvarsberedskap utgör mobiliserad avdelning utöva bestraffningsrätt jämväl över civilanställd personal; samt o) att utfärda föreskrifter för örlogsvarvets civilförsvar, brandskydd och bevakning. Varvschefen lyder som ovan sagts i denna sin egenskap i förvaltningshänseende även under försvarets civilförvaltning (kassa- och revisionsärenden samt ärenden angående personal å marinens avlöningsanslag), försvarets sjukvårdsstyrelse (ärenden angående hälso- och sjukvård) och försvarets fortifikationsförvaltning (ärenden angående fast egendom).

Avdelningschefs åligganden Avdelningschef utövar ledningen av verksamheten vid den honom underställda avdelningen och det åligger honom i detta avseende: a) att övervaka materielens underhåll och att densamma hålles i krigsdugligt skick; b) att hålla sig noga underrättad om det tillstånd, vari underställd materiel och förråd befinna sig, och tillse, att desamma hållas i så fullständigt och tidsenligt skick, som genom omtanke och klok hushållning kan vinnas och tillgängliga medel medgiva; c) att i tekniskt och ekonomiskt avseende planlägga erforderliga arbeten; d) att tillse, att beställningar bliva i vederbörlig ordning och på ändamålsenligaste sätt vederbörligen kontrollerade; e) att övervaka, att å avdelningen tjänstgörande personal med nit och noggrannhet fullgör sina skyldigheter; f) att tillse, att monterings-, apterings-, provnings- och experimentarbeten ävensom övriga arbeten, som utföras inom avdelningen, bedrivas rationellt; g) att, då ärende berör annan avdelning eller marinverkstäderna, i erforderlig omfattning samråda med vederbörande avdelningschef eller verkstadsdirektören; samt h) att tillse, att i förråd och uppbörder ingående materiel och materialier redovisas enligt gällande föreskrifter.

Verkstadsdirektörens åligganden Verkstadsdirektören utövar den tekniska och ekonomiska ledningen av verksamheten vid marinverkstäderna och det åligger honom: a) att ansvara för att verkstädernas arbeten tillgodose kraven på krigsberedskap samt bedrivas ekonomiskt och fullt fackmässigt; b) att utfärda verkstadsordning; 45

c) att övervaka bokföringen för marinverkstäderna och särskilt tillse, att densamma så långt möjligt medgiver rättvisande självkostnadsberäkningar; d) att hålla sig noga underrättad om det tillstånd, vari materiel och förråd befinna sig, och tillse, att desamma hållas i så fullständigt och tidsenligt skick, som genom omtanke och klok hushållning kan vinnas och tillgängliga medel må medgiva; e) att iakttaga gällande föreskrifter angående civilförsvar, brandskydd och bevakning; f) att handlägga personalärenden enligt gällande kollektivavtal, avlöningsreglementen och andra föreskrifter, skolande i erforderlig utsträckning samråd äga rum i fråga om anställande av tjänstemän med varvschefen och i fråga om anställande av arbetare, avsedda för de militärtekniska avdelningarna, med vederbörande avdelningschef; g) att handlägga avtalsfrågor för arbetare; h) att övervaka, att inom marinverkstäderna tjänstgörande personal med nit och noggrannhet fullgör sina åligganden; i) att hålla varvschefen underrättad om förhandlingar angående större beställningar samt andra viktiga ärenden inom marinverkstäderna, varom varvschefen bör äga kännedom; j ) att ställa sig till efterrättelse av varvschefen av krigsberedskapsskäl eller av andra militära skäl meddelade direktiv; samt k) att vid avgörande av i provisorisk instruktion för örlogsvarv, 16 §, 1 a—e) och m ) upptagna ärenden, ävensom i övrigt på varvschefens kallelse vara närvarande vid föredragning med skyldighet att vid skiljaktig mening låta denna antecknas till protokollet. Jämlikt gällande överenskommelse mellan försvarets avtalsdelegation och försvarsverkens civila personals förbund fungerar chefen för marinverkstäderna såsom ordförande i den vid marinverkstäderna inrättade företagsnämnden. Vidare fungerar han såsom ordförande i skyddskommittén för örlogsvarvet. Ärendenas fördelning Ärendenas fördelning på olika avdelningar framgår av den till detta betänkande såsom bil 2 fogade, nu gällande provisorisk instruktion för örlogsvarv, § 15. Beträffande ärendenas handläggning torde det vara av särskilt intresse, i vilken utsträckning beslutanderätten delegerats till varvschefen underställda chefer. Den provisoriska instruktionen för örlogsvarv reglerar denna fråga på så sätt, att i densamma räknas upp, vilka ärenden som skola avgöras av varvschefen, övriga ärenden avgöras av avdelningschef eller av annan, till vilken avdelningschefen enligt närmare bestämmelser i varvets arbetsordning och med iakttagande av där stadgade begränsningar över46

låtit beslutanderätten. Instruktionens bestämmelser angående delegation skola lända till efterrättelse oberoende av vad som stadgas i allmänt försvarsförvaltningsreglemente (marinförvaltningens skrivelse den 28 februari 1955 jämförd med § 1, mom. 1, nämnda reglemente). Beslut i kassaärenden meddelas av varvskamreraren. De ärenden, vilka i den provisoriska instruktionen förbehållits varvschefens avgörande, äro följande: a) avgivande av förslag till underhållsplan för fartyg; b) avgivande av förslag till beräknande av utgifterna för örlogsvarvet; c) avgivande av förslag till stater och arbetsplaner för örlogsvarvet; d) arbetsordning; e) de militärtekniska avdelningarnas organisation; f) anställande, förordnande, löneklassplacering, avsked, åtal och ansvar för tjänstefel samt entledigande av civil ordinarie och icke-ordinarie personal och därmed jämförliga befattningshavare vid de militärtekniska avdelningarna; g) avgivande av förslag till ändring och slopande av fartyg eller annat föremål, till vilket Konungen eller marinförvaltningen fastställt ritning, ändring av dylikt fartyg etc, där överensstämmelse med ritningen icke genom ändringen frångås, iståndsättning, förändring, slopning, nedrivning eller försäljning av övriga än i det föregående nämnda fartyg; h) förslag till inventarier och utredning för nytillkommmet eller väsentligen ändrat fartyg; i) sammanförande i uppbörder av inventarier tillhörande de militärtekniska avdelningarna; j) avgivande av förslag till byggande av fartyg och båtar; k) tillverkning av arbetsbåtar och småfartyg; 1) prioritetsrätt för arbetes utförande vid marinverkstäderna i det fall dylikt ärende underställes varvschefens avgörande, därvid varvschefen i förekommande fall skall samråda med vederbörande kustartilleriförsvarschef; samt m) övriga ärenden inom de militärtekniska avdelningarna, vilka varvschefen anser vara av den särskilda vikt eller av sådan principiell betydelse, att de böra av honom avgöras. Med stöd av bestämmelsen under m) ovan har i arbetsordningen för Stockholms örlogsvarv stadgats, att följande ärenden skola avgöras av varvschefen: ärende, som föranleder expedition till Kungl Maj:t eller chef för statsdepartement samt, om ärendet är av principiell natur eller av större betydelse, till marinförvaltningen eller annan varvschefen överordnad eller jämställd myndighet, personalstater och personalförteckningar (gäller ej marinverkstäderna), fördelning av till örlogsvarvets förfogande ställda medel, 47

beredskapslagring av materiel, taxor (gäller ej marinverkstäderna), utlåning av materiel till civila myndigheter etc och enskilda (gäller ej marinverkstäderna), ändring eller ombyggnad av örlogsvarvets byggnader, upphandling till värde, överstigande 20.000 kronor (gäller ej marinverkstäderna), kassation av försliten materiel, då anskaffningsvärdet överstiger 10.000 kronor (gäller ej marinverkstäderna), ärende i vilket avdelningschef äger besluta, därest vid samråd med annan avdelningschef olika meningar uppstått. 1 vad avser Karlskrona örlogsvarv har motsvarande förbehåll gjorts beträffande följande ärenden: ärende, som föranleder expedition till Kungl. Maj:t, chef för statsdepartement eller chefen för marinen, anslagsäskanden, framställning om medelsanvisning berörande flera avdelningar samt anmälan om befarat överskridande av anslag, fördelning av anslag eller anvisning, beredskapslagring av materiel, utlåning av materiel till civila myndigheter och enskilda, upphandling, arbetsorder eller arbetsbeställning till värde överstigande 20 000 kronor, kassation av försliten materiel, då anskaffningsvärdet överstiger 20 000 kronor, taxor, fastställelse av konstanta omkostnader. Beträffande ärendenas beredning, föredragning och expediering liksom bestämmelserna om åtal och ansvar för tjänstefel må här endast hänvisas till den provisoriska instruktionen, §§ 17—22. Vissa särskilda befogenheter för verkstadsdirektören Enligt gällande bestämmelser i militära rättsvårdskungörelsen äger militär bestraffningsberättigad befälhavare rätt att besluta om avskrivning av skada å eller förlust av kronans egendom, förutsatt att fråga är om belopp, icke överstigande 500 kronor. Samma rätt att besluta om avskrivning har tilldelats verkstadsdirektörerna vid marinverkstäderna genom beslut av Kungl Maj:t den 6 september 1946. Däremot ha verkstadsdirektörerna, vilka äro civila befattningshavare, icke den militär bestraffningsberättigad befälhavare tillkommande rätten att ålägga krigsman ersättningsskyldighet med belopp upp till 200 kronor liksom icke heller disciplinär bestraffningsrätt i likhet med vad som stadgats i strafflagstiftningen för krigsmakten. Verkstadsdirektörerna ha vidare erhållit rätt att såsom ersättning för 48

under arbetet skadade eller förstörda klädespersedlar utbetala belopp om högst 100 kronor i varje särskilt fall till arbetare vid marinverkstäderna. Dylik rätt medgives budgetårsvis. Beträffande verkstadsdirektörernas befogenheter i upphandlingsärenden må i detta sammanhang anföras, att jämlikt 7 § i gällande upphandlingskungörelse bl a marinförvaltningen äger infordra anbud på sätt, som med hänsyn till upphandlingens beskaffenhet och storlek samt kravet på affärsmässighet i varje särskilt fall prövas lämpligt. Marinförvaltningen har vidare bemyndigats medgiva jämväl underlydande myndighet sådan rätt. Detta har genom beslut den 13 september 1952 skett bl a beträffande marinverkstäderna och örlogsvarven i övrigt. Ekonomiska föreskrifter för marinverkstäderna För de ekonomiska föreskrifterna för marinverkstäderna redovisas i ett sammanhang under kap 12. Nybyggen för enskilda Beträffande byggande av fartyg för enskilds räkning har Kungl Maj:t genom nådigt brev den 21 december 1945 förklarat hinder icke möta för marinförvaltningen att vid örlogsvarven i Karlskrona och Stockholm låta utföra de fartygsbyggen för enskildas räkning, som kunna utföras utan utökning av varvens arbetarstam och som äro ägnade att utjämna arbetsbelastningen vid varven eller underlätta utnyttjandet av varvens tekniska resurser. Genom nådigt brev den 13 juli 1945 angående riksdagens skrivelse i anledning av väckt motion angående fredsplanering för försvarets arbetsplatser hade Kungl Maj:t tidigare anbefallt försvarets centrala förvaltningsmyndigheter att, envar på sitt område, vidtaga åtgärder i syfte att tillföra försvarsväsendet tillhörande fabriker, varv och övriga verkstäder arbetsuppgifter i den mån så erfordrades för att, där så befunnes möjligt, tills vidare bibehålla dåvarande personalstyrka i sysselsättning, ävensom att som ett led i dessa åtgärder giva övriga ifrågakommande statsmyndigheter anvisning på arbeten, som lämpligen kunde utföras vid dessa anstalter. I anslutning till förenämnda nådiga brev den 21 december 1945 angående fartygsbyggen för enskildas räkning har Kungl Maj :,t genom nådigt beslut den 17 maj 1946 bemyndigat marinförvaltningen att, i den mån dylika byggen komme till stånd vid Stockholms och Karlskrona örlogsvarv, teckna försäkring för med byggena förenade risker. Samtidigt meddelades vissa bestämmelser om representation, vilka emellertid sedermera ändrats, senast genom nådigt brev den 21 december 1956 angående medel till representation vid marinverkstäderna i Stockholm och Karlskrona samt marinens 1 :a klass verkstäder. Genom sagda brev har ett belopp av 12 000 kronor ställts till de ifrågavarande marinverkstädernas samt l : a klass verkstädernas vid Göte4

borgs örlogsvarv och Stockholms, Gotlands och Blekinge kustartilleriförsvar gemensamma förfogande, att fördelas av marinförvaltningen och utgå av vederbörliga verkstäders driftmedel. Slutligen må i detta sammanhang nämnas, att marinförvaltningen bemyndigats att i ärenden, som stå i samband med utländska beställningars utläggande hos marinverkstäderna eller avse inköps- eller anskaffningsuppdrag för marinverkstädernas räkning, medgiva befattningshavare därstädes att företaga tjänsteresor till Danmark, Finland, Norge och Västtyskland. Byggnads ärenden Varvens inklusive marinverkstädernas byggnadsärenden handhavas direkt under försvarets fortifikationsförvaltning av varvschefen, vilken jämväl handlägger vissa andra marina myndigheters byggnadsärenden. Vid fullgörandet av dessa uppgifter biträdes varvschefen av ett byggnadsdepartement (en byggnadsavdelning) under ledning av en byggnadstekniker. Till arbetsuppgifterna hör bl a att upprätta fortifikatoriska rustningsplaner, att granska och angelägenhetsgradera förslag till reparations- och underhålls- samt smärre nybyggnads- och förändringsarbeten m m, att kontrollera utförandet av dessa arbeten samt att på uppdrag av fortifikationsförvaltningen ombesörja utförandet av vissa befästningar samt underhålls-, nybyggnads- och förändringsarbeten inom husbyggnadsområdet. Inom arbetsområdet falla alla s k fasta anläggningar såsom varvens hamnområden, de fasta anordningarna till slipar och bäddar samt dockor. För förvaltningen finnas några närmare föreskrifter icke utfärdade utan för densamma torde i stort sett få anses gälla vad som i allmänna försvarsförvaltningsreglementet för förvaltning i allmänhet inom krigsmakten stadgas. I provisorisk instruktion för örlogsvarv hänvisas därjämte till reglemente för marinen del I B. Bestämmelser angående byggnadsdepartementen finnas där intagna i § 268, mom 3 b), som behandlar omfattningen av arbetsuppgifterna (nyss angiven) samt beträffande departementschef i allmänhet i § 270, med detaljbestämmelser beträffande ärendenas handläggning. Reglemente för marinen är numera satt ur bruk och har utbytts mot tjänstereglemente för marinen, delarna 1 och 2 (TjRM:I och II), samt förvaltningsreglemente för marinen (FRM). I viss utsträckning torde dock berörda bestämmelser i reglemente för marinen fortfarande gälla. Byggnadsavdelningen är å Stockholms örlogsvarv under dess chef organiserad å en expedition, ett rit- och planeringskontor, en arbetsavdelning samt en fastighetsrepresentant, vilken under sig har en arbetsavdelning och ett vattenverk. Karlskrona örlogsvarvs byggnadsdepartement består, under dess chef, av en expedition, ett ritkontor och fyra arbetsavdelningar. 50

Göteborgs örlogsvarvs byggnadsavdelning består, under chefen, av en byggnadsarbetsgrupp, ett ritkontor och en värmecentral. I detta sammanhang må erinras om att marinverkstäderna erlägga hyra till försvarets fortifikationsförvaltning för av dem disponerad fast egendom. Angående förvaltningen av den fasta egendomen hänvisas ytterligare till kap 11. Personalärenden Beträffande inrättande av tjänster och tillsättning av desamma må anföras, att vare sig varvschef eller verkstadsdirektör äger inrätta extra eller extra-ordinarie tjänster. Härom måste framställning göras till vederbörlig central myndighet. Tillsättning av tjänst i högst lönegrad 27 sker däremot genom beslut av varvschefen i vad avser de militärtekniska avdelningarna resp verkstadsdirektören i vad avser marinverkstäderna, varvid de dock enligt bestämmelserna i den provisoriska instruktionen skola i erforderlig utsträckning samråda med varandra. Beträffande kollektivavtalsanställda arbetare äger verkstadsdirektören anställa arbetare i mån av behov. Detta gäller för såväl örlogsvarv som marinverkstäder. För det fall, då fråga är om anställande av arbetare, avsedd för de militärtekniska avdelningarna, skall dock samråd äga rum med vederbörande avdelningschef. Byggnadsdepartementet (byggnadsavdelningen) handlägger själv sina arbetarfrågor utom i vad avser vissa värnpliktsärenden. Det må erinras om, att personalkontoret är gemensamt för marinverkstäderna och örlogsvarvet i övrigt. Å Göteborgs örlogsvarv finnes inget särskilt personalkontor. Personalärendena handläggas där å intendenturavdelningen och avgöras i princip av varvschefen. Marinförvaltningens och de militärtekniska avdelningarnas beställningar hos marinverkstäderna Marinförvaltningen utlägger sina beställningar hos marinverkstäderna efter samma principer som hos andra leverantörer, d v s enligt bestämmelserna i upphandlingskungörelsen genom anbudsinfordran i konkurrens med den privata industrien. Anbud skall avgivas med fast pris. I undantagsfall sker beställning på »bok och räkning», d v s utan att fast pris är bestämt. I stället har i dessa fall en preliminär kostnadsuppgift givits, vilken sedan justeras i enlighet med de verkliga arbets- och materialkostnaderna. Sådant förfarande användes t ex vid beställning av försöksarbete, där på förhand priset för beställningen svårligen kan beräknas. Dylikt förfarande ifrågakommer även för andra leverantörer till marinförvaltningen. De militärtekniska avdelningarna på örlogsvarven beställa i regel repara51

tions- och underhållsarbeten. Dessa beställningar äro oftast av den natur, att fasta anbud svårligen kunna avgivas och att arbetet icke kan utföras av annan än marinverkstäderna. I anledning härav sker i regel icke anbudsförfarande utan beställningen utlägges på marinverkstäderna. Ofta sker detta först sedan dessa inkommit med uppgift angående ungefärlig kostnad. Vissa arbeten och tillverkningar äro dock av den natur, att konkurrens kan tänkas på den fria marknaden och i sådana fall infordras anbud i vanlig ordning. Vidare utlägger marinförvaltningen sina beställningar av ombyggnader och vissa försök hos marinverkstäderna över de militärtekniska avdelningarna. Marinverkstädernas huvudsakliga arbeten utgöras av militärtekniska avdelningarnas beställningar. Med hänsyn till dessas natur överväga beställningar "på bok och räkning".

Särskilda bestämmelser för Göteborgs örlogsvarv örlogsvarvet i Göteborg är med de förändringar, som betingas av verksamhetens i förhållande till övriga örlogsvarvs mindre omfattning, till sin organisation likt de övriga örlogsvarven med det undantaget, att det där icke finnes några marinverkstäder. Verkstadsverksamheten är i stället samlad på en med de övriga militärtekniska avdelningarna likställd verkstadsavdelning med en verkstadsingenjör som chef. Det för varvet i dess helhet gemensamma inköpskontoret ingår i intendenturavdelningen. Något gemensamt personalkontor finnes icke. Någon särskild instruktion eller arbetsordning finnes icke utfärdad för örlogsvarvet. Handläggningen av ärenden m m överensstämmer i princip med vad som gäller för de militärtekniska avdelningarna å örlogsvarven i Stockholm och Karlskrona. Verkstadsavdelningen å örlogsvarvet i Göteborg drives i ungefärlig likhet med marinverkstäderna enligt principerna för rättvisande självkostnader. F r å n och med den 1 juli 1953 gälla härutinnan liksom i vad avser redovisning av tillgångar och skulder m m genom nådigt brev den 10 april 1953 utfärdade föreskrifter av följande innehåll (gällande även marinens övriga verkstäder av 1. och 2. klass, arméns tygverkstäder av 1. och 2. klass samt flygvapnets centrala verkstäder och flottiljverkstäder, däremot icke marinverkstäderna). " 1 . Verkstädernas tillgångar och skulder samt inkomster och utgifter skola redovisas å särskilda diversemedelstitlar. 2. Såsom tillgångar skola å ifrågavarande diversemedelstitlar i förekommande fall upptagas värdet av förråd, lager, utestående fordringar, pågående arbeten och övriga tillgångar samt såsom skulder utestående leverantörsskulder, disponerade men ej utbetalade medel för rationaliseringsändamål och övriga skulder. Å titlarna 52

må därjämte redovisas balanserade resultatmedel (saldo å vinst- och förlustkonto enligt punkt 8 n e d a n ) . 3. Förutom redovisning av verkstädernas inkomster och utgifter skall bokföringen omfatta redovisning av tillverkningskostnader (självkostnadsbokföring) i erforderlig omfattning. I verkstädernas tillverkningskostnader skola i förekommande fall inräknas kostnader för direkt material, materialomkostnader, direkta löner, tillverkningsonvkostnader och speciella direkta kostnader. Avlöningar till militär, civilmilitär och civil personal skola ingå i tillverkningskostnaderna i förhållande till den ungefärliga tid, vederbörande befattningshavare sysselsattes med arbete för verkstadsdriften, varvid dock undantag göres för sådan personal, som sysselsattes för egen utbildning. .: Kostnader för av verkstäderna disponerade byggnader och markområden ävensom förhyrda lokaler skola icke ingå i tillverkningskostnaderna. Kostnader för de centrala förvaltningsmyndigheternas verkstadsbyråer skola i regel icke ingå i tillverkningskostnaderna. Såsom ersättning för uppkommande kostnader för vidmakthållande i fred av verkstädernas krigsberedskap skola kostnadskontona för verkstadsdriften beredas gottgörelse från vederbörliga underhållsanslag. Gottgörelsen må icke innefatta ersättning för kostnader, som äro att anse såsom normalt förekommande tomgångsförluster. 4. I driftkostnaderna må varje budgetår ett belopp motsvarande högst 1 procent av verkstädernas årsomsättning under närmast föregående år till under året nödvändiga rationaliseringsarbeten omfattande vissa byggnadsåtgärder, som icke äro av investeringskaraktär, anskaffning av viss utrustning, ändring av maskinuppställningar m m. 5. Å verkstädernas maskiner och dyrbarare inventarier skola årligen verkställas avskrivningar intill dess objekten utrangerats. Avskrivningarna skola beräknas på det ungefärliga anskaffningsvärdet vid avskrivningstillfället. De sålunda verkställda avskrivningarna skola krediteras särskilda konton som disponeras av vederbörande centrala förvaltningsmyndighet för ny- och ersättningsanskaffning av maskiner och inventarier. 6. Vederbörliga riksstatsanslag skola enligt beslut av vederbörande centrala förvaltningsmyndigheter årligen tillgodoföras belopp motsvarande bland tillverkningskostnaderna ingående kostnader för militär, civilmilitär och civil personal enligt punkt 3 ovan, samt för bränsle, elström och vatten m m. 7. Prissättningen av för försvarets myndigheter och förband samt andra statliga verk och myndigheter utförda arbeten och tillverkade produkter skall avpassas så, att täckning erhålles för tillverkningskostnaderna enligt punkterna 3 och 5 ovan. Vid prissättning av för övriga myndigheter och enskilda utförda arbeten och tillverkade p r o d u k t e r skall täckning beräknas dels för tillverkningskostnaderna enligt ovan, dels för sådana kostnader, som icke ingå i sistnämnda kostnader samt därjämte för uppskattad kapitalränta. Kostnaderna skola i förevarande fall ingå i självkostnadsberäkningen såsom ett summariskt beräknat pålägg (civilbeställnings pålägg). Därutöver skall priset inkludera det vinstpålägg, till vilket marknadsläget giver anledning. 8. I verkstädernas redovisning ingående resultatkonton skola årligen avslutas å ett vinst- och förlustkonto. Å kontot redovisat saldo (under- eller överskott), som i huvudsak är hänförligt till statliga beställningar, må utjämnas genom justering av omkostnadspålägget enligt den centrala förvaltningsmyndighetens bestämmande. 53

Av å civilbeställningar uppkommet överskott må för varje försvarsgrensförvaltning högst 50 000 kronor balanseras till nästföljande budgetår för att enligt vederbörande centrala myndighets bestämmande tagas i anspråk för täckande av eventuella förluster å civilbeställningar. Därutöver kvarstående överskott å civilbeställningar skall omföras till riksstatstiteln övriga diverse inkomster. 9. Erforderliga ytterligare föreskrifter angående prissättning och självkostnadsberäkning vid ifrågavarande verkstäder meddelas av vederbörande centrala förvaltningsmyndighet." Den huvudsakliga skillnaden mellan de ekonomiska föreskrifter, som ovan refererats, och dem, som gälla för marinverkstäderna, är, att i de för Göteborgs örlogsvarv m. fl. gällande föreskrifterna bestämmelser finnas upptagna angående disposition av uppkommet överskott eller till täckande av uppkommen förlust, vilket icke är fallet i vad avser marinverkstäderna, där detta bestämmes i varje särskilt fall av Kungl. Maj:t efter framställning av marinförvaltningen. Vidare få rationaliseringsmedlen enligt punkt 4 ovan användas även för byggnadsåtgärder, medan beträffande marinverkstäderna dylika åtgärder bekostas av särskilt underhållsanslag, som tilldelas örlogsvarvet. Slutligen ingå icke hyra och kapitalränta i tillverkningskostnaderna, när det gäller Göteborgs örlogsvarv m. fl. Man kan emellertid i stort sett säga, att 1953 års bestämmelser äro modernare och mera preciserade till sin utformning. Beträffande prissättningen vid marinens l:a och 2:a klass verkstäder har marinförvaltningen i enlighet med ovan utfärdat föreskrifter den 2 juli 1953, därvid civilbeställningspålägget f r o m den 1 juli 1954 fastställts att tills vidare utgöra 15 % av verkstadens tillverkningskostnad (självkostnaden) exklusive kostnaden för direkt material. Föreskrifterna ha i övrigt följande lydelse. "1. Prissättningen av för försvarets myndigheter och förband samt andra statliga verk och myndigheter utförda arbeten och tillverkade produkter skall i princip avpassas så att tillverkningskostnaderna täckas, d v s att vinster eller förluster härå icke uppstå. 2. Prissättning av för övriga myndigheter och enskilda utförda arbeten och tillverkade produkter skall avpassas så att täckning erhålles för a)t tillverkningskostnaderna b) civilbeställningspålägg c) vinstpålägg i den utsträckning marknadsläget giver anledning till. Civilbeställningspålägget, som avser att bereda statsverket täckning för dels sådana kostnader som icke ingå i tillverkningskostnader, bl a fastighets-, pensions-, olycksfalls och brandförsäkringskostnader, dels kapitalränta beräknas och fastställes av marinförvaltningen. Vinstpåläggets storlek bestämmes (i princip från fall till fall) av verkstadschefen. Härvid skall hänsyn tagas till såväl det allmänna marknadsläget som marknadsläget på den ort, där verkstaden är belägen, samt eventuella maximipriser fastställda av t ex priskontrollnämnden. Motorfordonsreparationer — även laddning av blyackumulatorer — skola tills 54

vidare debiteras efter de tim- och materialpriser, som för vederbörande beställare skulle tillämpas av till Bilverkstädernas Riksförbund ansluten privat verkstad på ifrågavarande ort. I fråga om tillämpning av minimikalkyl vid offerering i speciella fall utfärdar marinförvaltningen särskilda föreskrifter härom. 3. Vid prissättning av arbeten åt manskapskassa, skytteföreningar anslutna till skytteförbundens överstyrelse och föreningar anslutna till centralförbundet för befälsutbildning tillämpas samma principer som gälla för statlig myndighet. 4. Vid prissättning av arbeten åt personal tillhörande försvarsväsendet tillämpas de principer, som gälla för enskilda. 5. Fungerar verkstad såsom underleverantör till enskild tillämpas principerna för prissättning gentemot enskild, även om verkstadens arbete ingår i beställning från statlig myndighet. 6. Verkstad må försälja råmaterial, halv- och helfabrikat endast i den omfattning som motiveras av erhållen beställning på nytillverkning eller reparation. 7. Av försvarets civilförvaltning och marinförvaltningen meddelade anvisningar till förhindrande av ekonomisk förlust för kronan i samband med utförande av reparations- eller nytillverkningsarbeten åt privata företag eller enskilda personer (TS A nr 11/1950) skola iakttagas. 8. Av marinförvaltningen utfärdade föreskrifter, som strida mot vad här ovan föreskrivits, upphöra att gälla."

Kontroll av marinverkstädernas arbeten för varven För närvarande gäller beträffande kontrollen av marinverkstädernas arbeten i stort sett följande. Sektionernas kontrollanter skola biträda sektionscheferna med att uppgöra förslag till beställning av översyns- och reparationsarbeten (arbeten på fartyg i samråd med vederbörande uppbördsman ombord) samt förhandsberäkna kostnaderna eller föreslå kostnadsberäkning av marinverkstäderna. Kontrollanterna skola övervaka, att beställda arbeten igångsättas enligt uppgjorda planer och så tidigt, att övertidsarbeten icke behöva tillgripas för att de skola avslutas till bestämd tid. Vid arbeten ombord skall samråd äga rum mellan olika sektioners kontrollanter angående tidsplaneringen. Kontrollant skall följa de arbeten, vilka han satts att kontrollera, och tillse att dessa bedrivas på ett fullgott, planmässigt och ekonomiskt sätt och i överensstämmelse med ritningar och arbetsbeskrivningar. Då han erhållit sektionschefs bemyndigande därtill, skall han avgöra hur arbetet skall utföras. Om under arbetets gång skäl föreligga till anmärkning mot arbetets bedrivande, skall kontrollanten delgiva arbetsbefäl och arbetschef detta samt, om rättelse ej sker, meddela sektionschefen. I praktiken har kontrollen icke helt utformats efter arbetsordningens föreskrifter. Olikhet föreligger även mellan Stockholms- och Karlskronavarven. 55

Marinverkstäderna utföra självfallet arbetsledning och planering även av de arbeten, som beställas av de militärtekniska avdelningarna. Representanter för de senare kunna emellertid å andra sidan vid behov av speciell sakkunskap, t. ex. från materielens användning, icke sällan taga en mera direkt befattning med arbetena. I vissa fall, t. ex. vid hylstillverkningen, har en viss samordning skett mellan artillerisektionens kontroll och marinverkstädernas egen avsyning. Reservdelar, som erfordras för arbetena, tagas i stor utsträckning ut från de militärtekniska avdelningarnas förråd av sektionernas personal och ställas till marinverstädernas förfogande. Inköp av reservdelar m m , som erfordras för visst arbete, sker ibland efter direktiv av kontrollanten eller också ställer kontrollanten reservdelar o s v till förfogande, sedan dessa inköpts på sektionens initiativ.

Orlogsvarvens personalstyrka

Örlogsvarvens personalstyrka den 1 januari 1956 och dennas fördelning framgår av tabell 1—3. Tabell 1. Uppgift ang personalstyrkan Personalkategori

CÖV

Militär personal: Officerare 1 Underofficerare 12 . . . . Underbefäl 2 Meniga (inkl vpl) 3 . . . . Personal från mariningenjörkåren Varvspolis Civila tjänstemän: Teknisk personal: Ing Igr 21 och högre . . övriga (lgr 20 och lägre) Arbetsledare (verkmästare, förmän) . . . Egentlig kont pers: 4 Lgr 17 och högre Lgr 16 och lägre Kollektivavtalsanställd personal Summa 1 1

vid örlogsvarvet

Vapen avd

Fart avd

16 66(18) 24 79

95(38)** 39(1) 47

Int avd

i

Byggn Marinavd verkst

Karlskrona. Summa

21 166(56) 63(1) 128

6* 25

13 25

18 10

75 86

108 107

15 133

30 211

3067(57)

3 28

1 11

194 488(18)

223(39)

68 Pensionerad mil personal i arvodesbefattning har medtagits här. Uppbördsmän för avrustade fartyg ha inräknats men angivas dessutom separat inom parentes. Personal under utbildning har icke medtagits (yrkeskurser o dyl). 4 Vaktmästar- och telefonistpersonal har medräknats här. * Varav 3 vpl. ** Varav 2 tillfälligt tjänstgörande (avlämning av förråd). 2

Tabell 2. Uppgift ang personalstyrkan Personalkategori

CÖVS

Militär personal: Officerare1 1 Underofficerare 12 . . . Meniga (inkl vpl) 3 . . . Personal från mariningenjörkåren Varvspolis Civila tjänstemän: Teknisk personal: Ing lgr 21 och högre övriga (lgr 20 och lägre) Arbetsledare (verkmästare, förmän) Egentlig kont pers: 4 Lgr 17 och högre . . Lgr 16 och lägre . . . Kollektivavtalsanställd personal Summa 1

Vapen avd

Fart avd

16 48(10) 16 70

77(31) 7 63

vid örlogsvarvet Int avd

i

Stockholm.

Minexp- Byggn Marinavd avd verkst

Summa

3 2

20 127(41) 23 133

5 19

13 19

10 26

1 6

12 71

23 136

1 Pensionerad mil personal i arvodesbefattning har medtagits här. 2 Uppbördsmän för avrustade fartyg ha inräknats men angivas dessutom separat inom parentes. 3 Personal under utbildning har icke medtagits (yrkeskurser o dyl). 4 Vaktmästar- och telefonistpersonal har medräknats här.

Tabell 3. Uppgift ang personalstyrkan Personalkategori

CÖV

Militär personal: Officerare1 Underofficerare: 1 2 Underbefäl 2 Meniga (inkl vpl) 3 Personal från mariningenjörkåren Varvspolis Civila tjänstemän: Teknisk personal: Ing lgr 21 och högre övriga (lgr 20 och lägre) Arbetsledare (verkmästare, förmän) Egentlig kont pers: 4 Lgr 17 och högre Lgr 16 och lägre Kollektivavtalsanställd personal Summa 1

Vapen avd

Fart avd

6 24(7) 7 53

37(22) 11 36

vid Göteborgs Int avd

örlogsvarv.

Byggn Verkst avd avd

9 66(29) 18 89

1 13

5 13

2* 3+6*

5 33 162

Summa

5 1

12 13

6 39

1 Pensionerad mil personal i arvodesbefattning har medtagits här. 2 Uppbördsmän för avrustade fartyg ha inräknats men angivas dessutom separat inom parentes. 3 Personal under utbildning har icke medtagits (yrkeskurser o dyl). 4 Vaktmästar- och telefonistpersonal har medräknats här. * Personal vid avmagnetiseringsstationen i Göteborg.

För erhållande av en mera samlad bild av verksamheten vid örlogsvarvet i Göteborg har såsom bilaga 6 till detta betänkande fogats utdrag ur en av chefen för nämnda örlogsvarv avgiven redogörelse för verksamheten vid detsamma.

FJÄRDE KAPITLET

Förvaltningarna vid marindistrikten

Intendenturförvaltningen Såsom framgått av redogörelsen ovan ingår en intendenturavdelning i örlogsvarvens organisation. Emellertid finnes därjämte en under marindistriktschefen lydande intendenturförvaltning (IF). Denna har i princip ansvaret för att personalen inom marindistriktet erhåller förplägnad, beklädnad och förläggning samt att förbandens behov av expeditionsmateriel, idrottsmateriel, marketenteriförnödenheter och därmed sammanhängande medelsförvaltning m. m. tillgodoses. Chef för intendenturförvaltningen är en regementsofficer ur marinintendenturkåren. Förvaltningen är i huvudsak organiserad på tre sektioner — förplägnads- och utrustningssektionerna samt en allmän sektion för bl. a. personal-, utbildnings- och organisationsärenden. Till förvaltningen höra proviantförråd (vid Ostkustens marindistrikt även ett marketenteriförråd, vid Sydkustens marindistrikt bageri, charkuterifabrik och kafferosteri) samt beklädnadsförråd, tvättbytescentraler, beklädnadsverkstad, intendenturinventarieförråd och skrivmaterielförråd. Personalen vid marindistriktens intendenturförvaltning är icke av någon större omfattning. Vid Ostkustens marindistrikt var sålunda den 1 januari 1956 den med själva förvaltningen sysselsatta personalen fem officerare (intendenter), tre pensionerade underofficerare, tre förmän och fem inom kontorskarriären. Härtill kom personalen vid matinrättningar, förråd m. m. Charkuterifabriken är av ringa storleksordning och sysselsatte vid sagda tidpunkt endast sju arbetare, bagerifabriken elva. Även beklädnadsverkstäderna inom de olika intendenturförvaltningarna äro av ringa storlek, i t. ex. Stockholm sju personer. Egentliga reparationsarbeten utföras centralt genom reparationsanstalter, som ingå i försvarets fabriksverk. Beklädnadsverkstäderna verkställa översyn och mindre justeringar. De arbetsuppgifter, som i det föregående angivits för den i örlogsvarvet ingående intendenturavdelningen, äro i korthet — i vad avser den mera "utåtriktade" verksamheten — ansvaret för förbandens förseende med fasta och flytande bränslen, driv- och smörjmedel samt materialutredning. Såväl marindistriktets intendenturförvaltning som örlogsvarvets intenden59

turavdelning har sin verksamhet begränsad till flottans förband och anstalter inom resp. marindistrikt. Motsvarande uppgifter för kustartilleriet ombesörjas av under resp. kustartilleriförsvarschef lydande intendenturförvaltning med tillhörande förråd. Beträffande livsmedel och i viss utsträckning materialutredning och drivmedel repliera dock kustartilleriförsvaren å marindistriktens resp. örlogsvarvens förråd. Sj uk vårdsförvaltningen Marindistriktschefen skall enligt gällande tjänstereglemente för marinen vaka över hälso- och sjukvården vid honom underlydande förband. För detta ändamål står en förste läkare (marinläkare) till hans förfogande. Den sistnämnde har att närmast under marindistriktschefen utöva tillsynen över hälso- och sjukvården. Under förste läkaren finnes en stationsläkare, vilken bl. a. verkställer sjukmönstring, är överläkare vid förbandets sjukhus (sjukr u m ) etc. Vidare finnas biträdande stationsläkare, ögonläkare och övriga tjänstgörande marinläkare enligt förbandens behov. Förste läkaren har, förutom ovan nämnda rent sjukvårdande uppgifter, även sådana av förvaltningsnatur. Till sjukvårdsförvaltningen hänföras ärenden, som angå anskaffning, förrådshållning, tillhandahållande, vård, översyn och reparation m. m. av sjukvårdsmateriel och läkemedel samt med dessa uppgifter förenad anslagsförvaltning, kontroll, krigsförvaltningsplanläggning m. m. Anskaffning av sjukvårdsutrustning planeras av försvarets sjukvårdsstyrelse och ombesörjes i princip genom denna i form av centralupphandling. En mycket ringa anskaffning sker i sjukvårdsförvaltningens egen regi. 1 Blekinge kustartilleriförsvar har egen sjukvårdsförvaltning, vilken lyder direkt under försvarets sjukvårdsstyrelse. Direktiv för erforderlig samordning kunna dock givas av chefen för Sydkustens marindistrikt. Personalen vid sjukvårdsförvaltningarna är av mycket ringa omfattning. Den bestod t. ex. vid Ostkustens marindistrikt den 1 januari 1956 av förste läkaren, en uppbördsman, två förrådsarbetare (handha sjukvårdsförråden) samt en för även den rent sjukvårdande verksamheten gemensam expedition, bestående av en expeditionsunderofficer och ett skrivbiträde. Kassaförvaltningen Marindistriktets kameralkontor (kassaförvaltning) står under ledning av en kamrerare. Det är gemensamt för marindistriktets samtliga organ utom för kustartilleriförsvaren och örlogsvarven. Kameralkontoret ombesörjer bl. a. avlöningsuträkning och löneutbetalning samt vad i övrigt därtill hörer för all personal (militär, civilmilitär och civil), som är redovisad å marindistriktet, sålunda även militär och civilmilitär, som tjänstgör vid t . e x . m a 60

rinförvaltningen, lokalförvaltningar eller å fartyg. Vidare har kameralkontoret att verkställa utbetalningar i anledning av räkningar, som överlämnas av marindistriktets förvaltningsorgan och, i vad avser Ostkustens marindistrikt, av sjögående fartyg m. fl. Härtill komma andra till kameral verksamhet hörande arbetsuppgifter t. ex. granskning av reseräkningar. Vid kameralkontoret i Stockholm (det största) fanns den 1 januari 1956 under kamreraren en avlöningsdetalj med en förvaltare som chef och därutöver en kansliskrivare, fem kontorister och sex kontorsskrivare. Vidare fanns för uträkning av vpl-avlöningar en kontorist. Ytterligare fanns en kassör med bokföringspersonal — en kontorist och två kontorsbiträden — och en gemensam expedition med en kontorist samt en vaktmästare. Kameralkontorens arbetsuppgifter m. m. äro under utredning på grund av att personalredovisningen vid flottan centraliserats till Stockholm varjämte all uträkning av månadslöner för militär och civilmilitär personal avses centraliseras till försvarets civilförvaltning. Vidare pågår inom Sydkustens marindistrikt försök med sammanslagning av detsammas och kustartilleriförsvarets kassaförvaltningar.

FEMTE KAPITLET

Den centrala ledningen av örlogsvarven

Den centrala tekniska och ekonomiska ledningen av örlogsvarven utövas av marinförvaltningen. Denna ledning begränsas emellertid genom de befogenheter härutinnan, som tillkomma försvarets fortifikations- och civilförvaltningar samt försvarets sjukvårdsstyrelse i vad avser byggnadsverksamhet resp. kassa- och revisionsverksamhet samt sjukvårdande verksamhet. Marinförvaltningen är under souschefen organiserad å följande direkt under denne lydande organisationsenheter nämligen vapenavdelningen, skeppsbyggnadsavdelningen, intendenturavdelningen och inköpsavdelningen samt verkstadsbyrån, normaliebyrån och administrativa byrån. Härtill kommer en centralplanering. Verkstadsbyråns organisation, personal m. m. Verkstadsbyrån är det organ inom marinförvaltningen, som handlägger ekonomiska och tekniska ärenden, vilka beröra marinens verkstäder. Den lyder i nuvarande organisation (sedan den 1 juli 1954) direkt under ämbetsverkets souschef efter att förut ha ingått i marinförvaltningens skeppsbyggnadsavdelning och närmast lytt under dennas chef, marinöverdirektören. Inom verkstadsbyrån handläggas ärenden, som röra den centrala ledningen och organisationen ävensom utrustningen och driften av marinens verkstäder med undantag av livsmedelsfabriker, intendentur- och apteringsverkstäder; ekonomisk övervakning av verkstadsdriften, bedrivande av arbetsstudier, förande av erforderlig statistik m . m . ; den elektriska kraftförsörjningen vid marinens varv och verkstäder; kollektivavtal, företagsnämndsverksamhet och arbetarskydd; krigsreparationstjänst avseende marinens vapenmateriel och skeppstekniska materiel; samt organisation, planering, utrustning och drift vid marinens förråd för vapenmateriel och skeppsteknisk materiel. Tablå över marinens verkstadsorganisation bifogas betänkandet (bil. 7). Livsmedelsfabrikerna (ett bageri och ett charkuteri i Karlskrona) samt apteringsverkstäderna lyda under marinförvaltningens intendentur- resp. 62

vapenavdelning. Viss verkstadsteknisk och ekonomisk service lämnas emellertid dessa av verkstadsbyrån. Av de ärenden, som avse marinverkstädernas utrustning, äro icke samtliga koncentrerade till verkstadsbyrån. Sålunda handläggas ärenden beträffande vissa motorfordon samt telefonfrågor på marinförvaltningens vapenavdelning. I syfte att åstadkomma en långsiktig planering av verkstadsverksamheten vid marinen åligger det vapen- och skeppsbyggnadsavdelningarna, att dels, då principplaner angående förändringar i materielbeståndet (anskaffning av nya materielslag samt utrangering, modifiering och större kvantitetsförändringar beträffande befintliga sådana) föreligga, i stora drag orientera verkstadsbyrån härom, dels, så snart nämnda planer nå verkställighetsstadiet, delgiva verkstadsbyrån mera specificerade uppgifter angående bl. a. kvantitet och fördelning på lokalförvaltningar samt underhållsplan, innehållande bl. a. översynsperioder (års-och flerårsöversyn). I syfte att på liknande sätt planera verksamheten vid vapen- och skeppstekniska förråd åligger det vapen- och skeppsbyggnadsavdelningarna att även delgiva verkstadsbyrån sina planer beträffande all vapen- och skeppsteknisk materiel. Härvid skola dock uppgifterna avse endast materielkvantitet och fördelning på lokalförvaltningar samt beräknad tidpunkt för leverans resp. utrangering. Beträffande förråd för särskilt hemlig materiel utfärdas föreskrifter av vederbörande avdelning efter samråd med verkstadsbyrån. I avseende å skriftväxlingen med marinverkstäderna resp. örlogsvarvet har marinförvaltningen meddelat bl. a. följande föreskrifter i gällande arbetsordning, 86 §. Expedition i ärende avseende förhållanden vid marinverkstäderna i Stockholm och Karlskrona ställes till marinverkstäderna i vad avser a) ärenden inom verkstadsbyråns område, med undantag av fastighetsärenden och av organisationsfrågor, som beröra jämväl övriga delar av örlogsvarven, b) ärenden avseende tjänstemän vid marin verkstäderna och gratifikationer till personal vid desamma, c) beställningar och därmed sammanhängande uppgifter, såsom kostnadsuppgifter, ritningar och tekniska upplysningar, i den mån de avse nybyggnader av fartyg och andra nytillverkningar, d) övriga ärenden, då så av speciella skäl anses motiverat. Därest för marinverkstäderna avsedd skrivelse icke adresseras till eller expedieras över vederbörande örlogsvarv, skall kopia eller avskrift samtidigt tillställas varvschefen. Sistnämnda förhållande skall framgå av skrivelsen. övriga örlogsvarven i Stockholm och Karlskrona — inklusive marinverkstäderna — berörande expeditioner ställas till vederbörande örlogsvarv. Å verkstadsbyrån handläggas sålunda ärenden, som beröra marinens verkstäder och förråd. Härvid förstås med verkstäder samtliga marinens 63

verkstäder (motsvarande serviceorgan) utom livsmedelsfabriker och intendenturverkstäder; i verkstäderna inkluderas samtliga däri ingående organ (kontor av olika slag, förråd, dockor, slipar e t c ) . Med förråd förstås de för vapen (tyg)- och skeppsteknik materiel avsedda förråden; i dessa inkluderas därtill hörande förrådskontor. Verkstadsbyrån är under dess chef, vilken benämnes verkstadsdirektör och är placerad i lönegrad Cp 13, organiserad på en centralsektion (chef förste byråsekreterare i lönegrad Ca 29) och en driftsektion (chef byrådirektör i lönegrad Ca 31). Härtill komma arbetsstudiedetalj, avtalsdetalj, krigsreparationsdetalj och förrådsdetalj. Tablå över verkstadsbyråns organisation bifogas betänkandet (bil. 8). Verkstadsbyrån bestod den 1 januari 1956 av, förutom dess chef, 25 personer, fördelade enligt följande. Placering

Tjänstebenämning

Antal

Lönegrad

Centralsektionen

förste byråsekreterare

» » » » »

—»—

1 1 2 1 3 2 1 1 3 2 1 1 1 1

29 27 23 13 11 B-8 31 29 27 25 29 25 29 25

1 1 1 1

29 23 29 25

Driftsektionen

» » »

assistent kontorist kanslibiträden biträden för skriv- o kontorsgöromål byrådirektör förste byråingenjör byråingenjör

»

Arbetsstudiedetaljen

» Avtalsdetaljen

» Krigsreparationsdetaljen

» Förrådsdetaljen

»

förste byråingenjör byråingenjör förste byråsekreterare byråingenjör mariningenjör 1 gr eller förste byråingenjör ingenjör förste byråingenjör byråingenjör

Å centralsektionen handläggas i huvudsak ärenden, som angå örlogsvarvens organisation samt verkstädernas förvaltning, finansiering, ekonomi, redovisning och bokföringsorganisation samt företagsekonomiska granskning. Å driftsektionen handläggas i huvudsak ärenden, som angå driftstekniska frågor vid verkstäderna, planering, projektering och anslagsäskanden avseende örlogsvarvs och verkstäders fasta egendom, elektrisk kraftförsörjning vid örlogsvarv och verkstäder samt i övrigt ärenden, som beröra verkstäder, dockor m. m. Slutligen handläggas inom sektionen frågor angående arbetarpersonalen vid verkstäder, arbetarskydd, utbildning etc. 64

Å arbetsstudiedetaljen handläggas i huvudsak ärenden, som angå planering och övervakning av arbetsstudieverksamheten vid verkstäder samt i vissa fall utförande av arbetsstudier. Å avtalsdetaljen handläggas i huvudsak ärenden, som angå kollektivavtal, företagsnämndsverksamheten vid marinen samt övervakning av arbetarskyddslagens tillämpning utom i vad avser skyddsåtgärder i verkstäder. Å krigsreparationsdetaljen handläggas ärenden, som angå krigsreparationstjänst, avseende marinens vapen(tyg)- och skeppstekniska materiel ävensom sådan intendenturmateriel, som i fredstid kan repareras vid marinens verkstäder. Å förrådsdetaljen handläggas ärenden, som angå fördelning och utnyttjande av befintliga förrådsutrymmen samt behov av nya förrådslokaler, förrådslokalers inredning, hjälpmedel för förrådsarbetet, redovisningsföreskrifter samt driftfrågor rörande förråden. Viss förändring av verkstadsbyråns organisation samt utökning av dess personal har föreslagits. Härför redogöres närmare i slutet av detta kapitel.

Verkstadsbyråns befattning med byggnadsärenden I vad avser verkstadsbyråns befattning med byggnadsärenden, vilka åvila försvarets fortifikationsförvaltning, må i detta sammanhang, utöver vad som i det följande under kap. 11 upptages, anföras följande. Sedan fortifikationsärendena inom marinförvaltningen år 1948 övergingo till fortifikationsförvaltningen, ha verkstädernas byggnadsfrågor handlagts av marinförvaltningens verkstadsbyrå och avse i huvudsak principprojektering och detaljutformning av byggnader, kajer, pirar, dockor, m. m. i samarbete med fortifikationsförvaltningen och marinstaben. För verkstadsdriften krävas fortlöpande förnyelse, förbättring och underhåll av byggnader och övriga fasta anläggningar. Helt naturligt komma därför krav från den ansvariga ledningen vid verkstäderna på dylika byggnadsobjekt, följda av mer eller mindre — eller kanske ej alls — utarbetade principförslag. Härvid är det en viss skillnad mellan ärendena, beroende på, vilka verkstäder som beröras därav. De förslag, som ledningen för marinverkstäderna lägger fram för marinförvaltningen, äro sålunda i regel i detalj utarbetade. Det är verkstadsbyråns uppgift att handlägga ovannämnda förslag — i vissa fall även att komma med egna förslag — och att, där så icke skett av vederbörlig myndighet, utarbeta principprojekt. Sättet för behandlingen av dessa arbetsuppgifter kan växla. Den vanliga gången, om det gäller ett större objekt, är att detsamma under längre eller kortare tid står upptaget i marinförvaltningens årliga anslagsäskanden under kapitalbudgeten. Under tiden blir projektet oftast föremål för ändring och ytterligare överarbetning 5

inom såväl marinförvaltningen som fortifikationsförvaltningen och, om objektet berör något av de större örlogsvarven, även av detta. Andra fall förekomma, då behov av en nyanläggning eller utökning eller ombyggnad av en befintlig anläggning plötsligt aktualiseras och ärendet upptages direkt i marinförvaltningen. Det är då verkstadsbyråns uppgift att utreda och projektera objektet och därvid taga erforderliga kontakter och samråd med fortifikationsförvaltningen i byggnadstekniska frågor och även med marinstaben beträffande finansieringen. Hur ett objekt av byggnadskaraktär än uppkommit och oavsett om det varit upptaget bland anslagsäskandena längre eller kortare tid, måste nämligen en avvägning ske gentemot övriga aktuella byggnadsobjekt, innan medel ställas till förfogande för verkställande av detsamma. Denna angelägenhetsbedömning utföres av chefen för marinen. Det kan nämligen finnas rent militärt betonade objekt, som vid en objektiv granskning måste bedömas vara av ännu större vikt för det marina försvaret i dess helhet och som måste lämnas företrädesrätt. När förslagen till anslagsäskandena på kapitalbudgeten behandlas av marinförvaltningen, diskuteras därför angelägenhetsgraderingen med marinstaben beträffande såväl tidigare upptagna objekt som nytillkomna, och justeringar företagas. När av riksdagen beviljade anslagsmedel — vilka alltid väsentligt understiga det i anslagsäskandena redovisade behovet — stå till förfogande, upptages på nytt frågan, för vilka bland de mest angelägna objekten medlen skola disponeras. Samma fråga uppkommer även för tidigare nämnda mindre byggnadsobjekt och objekt av ombyggnads- eller utökningskaraktär. Dessa äro i de flesta fall redovisade i den likaledes i samråd mellan marinstaben och marinförvaltningen angelägenhetsgraderade förteckningen under anslaget Smärre nybyggnads- och förändringsarbeten. Fråga uppkommer då, huruvida ett nytt objekt, som blivit aktuellt och bedömes viktigt, kan givas en hög angelägenhetsgrad på bekostnad av ett eller flera andra tidigare där upptagna objekt. Sedan ett principprojekterat och föreslaget byggnadsobjekt kommit så långt, att beslut fattats om att anslagsmedel skola disponeras för utförandet av detsamma, vidtager detaljprojekteringen. Denna åligger fortifikationsförvaltningen, men när ritningar, arbetsprogram och kostnadsberäkningar där blivit färdigställda, komma dessa handlingar till chefen för marinen för godkännande, varvid de remitteras till marinförvaltningen för granskning och yttrande. Verkstadsbyrån skall därvid kontrollera att alla faktorer, som beröra projektet, ha beaktats, att detaljutformningen av konstruktionerna passar de ändamål, för vilka anläggningen är avsedd, att anläggningens enskilda detaljer äro lämpligt avvägda med hänsyn till dess blivande funktion, driftförhållanden m. m. samt att de beräknade kostnaderna icke överstiga till fortifikationsförvaltningens förfogande stående medel.

Kompetensfördelningen marinförvaltningen — försvarets civilförvaltning Marinförvaltningen handhar som ovan anförts den centrala driftsekonomiska och driftstekniska ledningen av örlogsvarven med därtill hörande marinverkstäder. Härvid begränsas emellertid befogenheterna av bl. a. försvarets civilförvaltnings ämbetsområde. Detta ämbetsverk utövar under Kungl. Maj :t högsta ledningen av och uppsikten över avlönings-, kassa- och räkenskapsväsendet vid försvaret liksom den allmänna kontrollen över medelsförvaltningen inom försvaret. I enlighet härmed åligger det ämbetsverket bl. a. att utöva central tillsyn å och verkställa central bokföring av inkomster och utgifter för försvaret samt att företaga kameral revision (det sistnämnda dock icke i vad avser andra centrala förvaltningsmyndigheter). Civilförvaltningen skall utöva ständig tillsyn över att försvarets räkenskapsväsende fungerar ändamålsenligt och äger att meddela föreskrifter om sättet för räkenskapsposternas behöriga bokföring och verifiering. Vid större frågor skall samråd äga rum med riksräkenskapsverket. Civilförvaltningen är vidare besvärsinstans i vad avser till personal vid försvaret (dock ej inom central förvaltningsmyndighet) utgående förmåner i kontant och in natura. Civilförvaltningens ovannämnda arbetsuppgifter på det ekonomiska planet gripa ibland in på marinförvaltningens funktion som central myndighet för driftstekniska och driftsekonomiska frågor rörande örlogsvarven med marinverkstäderna. Sålunda har oklarhet förevarit beträffande civilförvaltningens befogenhet att ställa ut anmärkning mot utbetalning, som grundar sig på marinförvaltningens och den avtalsslutande partens överenskomna tolkning av gällande kollektivavtal. Vidare har gränsdragningen mellan civilförvaltningens och marinförvaltningens revision varit oklar. Utredningen återkommer härtill i det följande.

1956 års försvarsförvaltningssakkunnigas förslag till ökning av verkstadsbyråns personal m, m. 1956 års försvarsförvaltningssakkunniga ha hösten 1956 avgivit ett betänkande med synpunkter och förslag i anledning av översyn av försvarsförvaltningarnas organisation m. m. Härvid har bl. a. även behandlats marinförvaltningens verkstadsbyrå, dess organisation och personaluppsättning, i vilka frågor samråd ägt rum med örlogsvarvsutredningen. Beträffande verkstadsbyråns organisation anföra de sakkunniga följande. Verkstadsbyrån föreslås skola organiseras på centralsektion, driftsektion och förrådssektion samt fristående avtalsdetalj och krigsreparationsdetalj. Den nu fristående arbetsstudiedetaljen föreslås skola inordnas i driftsektionen. (Organisa67

tionstablå bifogas som bil. 9 till detta betänkande.) Beträffande de olika enheternas arbetsuppgifter må följande anföras. Centralsektionen. Försvarets civilförvaltning utför för n ä r v a r a n d e kameral granskning av räkenskaperna vid marinens verkstäder. I fråga om marinverkstäderna åligger det civilförvaltningen dessutom att utföra viss granskning ur företagsekonomisk synpunkt. Granskningen i sistnämnda avseende innebär dubbelarbete — företagsekonomisk granskning av verkstadsbokföringen måste under alla förhållanden utföras på verkstadsbyrån — och bör därför u p p h ö r a . Vidare föreslås att den fortlöpande granskning av delar av marinverkstädernas bokföring, som nu utföres av biträdespersonal ur civilförvaltningen, skall utföras av personal ur marinen. De sakkunniga har funnit att den i gällande organisation ingående förrådsdetaljen bör ersättas med en förrådssektion. Det synes nämligen angeläget att verkstadsbyråns verksamhet på förrådsområdet intensifieras i samband med att marinens förrådstjänst för närvarande omprövas i syfte att uppnå enklare organisation, personalbesparing och rationellare drift, vilket ställer stora krav på verkstadsbyrån. Sektionens verksamhet bör icke omfatta förrådsfrågor inom intendenturavdelningens område. Förrådskontrollen i fråga om den vapentekniska och skeppstekniska materielen bör däremot överföras till sektionen från intendenturavdelningen. Sektionen torde dessutom böra vara sammanhållande organ beträffande förrådsfrågor — främst måhända planläggnings- och driftsekonomiska frågor — som gäller marinförvaltningens hela verksamhetsområde. Sektionens personal bör slutligen biträda intendenturavdelningens i frågor beträffande vilka sektionens personal har särskild sakkunskap och omvänt. Det i förvaltningspropositionen (s. 398) förutsatta samarbetet mellan verkstadsbyrån och intendenturavdelningen i förrådsfrågor bör givetvis bestå. I fråga om avtalsdetaljen och krigsreparationsdetaljen räknas de sakkunniga inte med ändrade arbetsuppgifter. De s a k k u n n i g a föreslå d ä r j ä m t e en p e r s o n a l f ö r s t ä r k n i n g a v v e r k s t a d s b y r å n och a n f ö r a d ä r o m följande. De sakkunnigas förslag till personalförstärkning går av följande sammanställning.

1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13

i fråga om verkstadsbyrån fram-

Placering

Tj änstebenämning

Lönegrad

Centralsektionen

förste byråsekreterare byråintendent kontorist biträde för skriv- och kontorsgöromål

29 27 13 B-8 B-8 27 23 21 19 31 25 23 25

» » » » Driftsektionen

» » » Förrådssektionen

» Avtalsdetaljen Krigsrepar ationsdetalj en

—»— byråingenjör ingenjör ingenjör biträdande ingenjör byrådirektör byråassistent/byråingenjör assistent byråingenjör

Motivering 1—5. De nytillkommande befattningshavarna avses för i första hand följande arbetsuppgifter: ekonomisk kontroll, redovisningsfrågor m . m . (1), planläggning och ledning av organisationsundersökningar, modernisering av kontorsarbetet m . m . (2), biträde f. ö. vid den ekonomiska kontrollen m . m . (3) samt sekreterargöromål och maskinskrivning (4 och 5). 6—9. De huvudsakliga arbetsuppgifterna för de föreslagna befattningarna beräknas bli utbildningsfrågor (6), arbetsstudier (7), långtidsplanering m . m . (8) och ritningsarbeten (9). 10. Avses som chef för förrådssektionen. Befattningshavaren bör ha stor erfarenhet från såväl förrådstjänst som från militär förvaltning i allmänhet. 11—13. Befattningshavarna avses för främst följande arbetsuppgifter: planeringsfrågor (11), företagsnämndsfrågor (12) och materielfrågor m . m . (13). I n r ä k n a t de två befattningshavare som föreslås överförda från intendenturavdelningen uppgår den personalförstärkning, som föreslås av de sakkunniga, till 15 befattningshavare. Det må framhållas, att förslaget trots detta innebär en i vissa delar begränsad organisation samt att en ytterligare personalförstärkning så vitt nu kan bedömas framdeles kommer att bli erforderlig. Den organisation som nu föreslås torde dock vara tillfyllest för att byrån under de närmaste åren skall kunna nöjaktigt bemästra sitt arbetsområde. Följande löneregleringar föreslås: Tjänstebenämning och lönegrad Placering

Centralsektionen Förrådssektionen

Nuvarande

Förslag

förste byråsekreterare Ca 29 förste byråingenjör Ce 29

byrådirektör Ca 31 byråingenjör Ce 27

Med hänsyn till de avsevärt utvidgade arbetsuppgifterna bör löneställningen för chefen för centralsektionen höjas på angivet sätt. De s a k k u n n i g a s förslag ä r b e r o e n d e a v s t a t s m a k t e r n a s p r ö v n i n g .

SJÄTTE KAPITLET

Marinverkstädernas omfattning, produktionsinriktning m. m.

Marinen har, som förut anförts, för närvarande tre örlogsvarv med placering i — r ä k n a t efter storleksordning—Karlskrona, Stockholm och Göteborg. De med utredningens arbete förknippade problemen äro ensartade för örlogsvarven i Karlskrona och Stockholm. Göteborgs örlogsvarv är av mindre omfattning och har en organisation, som icke innehåller några marinverkstäder i den utformning, dessa erhållit vid de båda övriga örlogsvarven. Verkstadsrörelsen å Göteborgs örlogsvarv bedrives nämligen å en med övriga avdelningar å örlogsvarvet jämställd verkstadsavdelning. Beträffande fördelningen av marinverkstädernas produktion på olika slag av arbete kan följande anföras. Marinverkstäderna i Karlskrona Av direkta produktionstimmar avsågo budgetåren 1948/49—1954/55 i genomsnitt ca 74 % marina beställare. Dessa beställningar fördelade sig med i runda tal i genomsnitt 38 % på underhåll av fartyg, 11 % på moderniseringar och ombyggnader av fartyg, 7 % på nybyggnad på fartyg, 18 % på övrigt arbete, vari till 5—10 % ingår sådant underhållsarbete å fartyg, som bekostats av andra medel än det ordinarie, till varvschefens förfogande ställda underhållsanslaget samt till 10 % under vartdera av budgetåren 1953/54 och 1954/55 nytillverkningsarbete utöver nybyggnad av fartyg. Andelen av nytillverkningsarbete övriga budgetår har icke med ledning av tillgängligt utredningsmaterial kunnat exakt fastställas men torde icke väsentligt avvika från siffran 10 %. Angående produktionssiffrorna hänvisas emellertid ytterligare till bilagorna 10 a och b till detta betänkande. Med hänsyn till vad ovan anförts beträffande posten övrigt arbete utgör sålunda arbetet för fartygsunderhåll ca 45 % av direkta produktionstimmar. Försvarets övriga myndigheter upptogo ifrågavarande budgetår i genomsnitt ca 7 % av de direkta produktionstimmarna, varav ca 4 % avsåg nytillverkning av ammunitionshylsor. I återstående procent ingår till största andelen viss annan nytillverkning. Andra statliga myndigheter upptogo ifrågavarande budgetår i genomsnitt ca 8 %. Härav utgjorde ca 1 % reparationsarbete och dylikt å fartyg lik70

som reparationsarbeten i övrigt. Nybyggen av fartyg utgjorde ca 3 % och övriga nytillverkningsarbeten ca 3 %. övrigt arbete utgjorde 1 %. Kommunala och enskilda beställare ("civila beställare") upptogo ifrågavarande budgetår i genomsnitt återstående ca 11 % av de direkta produktionstimmarna. Härav utgjorde i runda tal 4 % reparationsarbete å fartyg och i övrigt, 1 % nytillverkning av hylsor, 5 % övriga tillverkningsarbeten och 1 % övrigt arbete. Bland övriga tillverkningsarbeten ingå underleveranser till enskilda företag, vilka äro leverantörer åt marinen. För budgetåret 1953/54 utgjorde dessa ca 3 % av direkta produktionstimmar och för budgetåret 1954/55 ca 2 %. Produktionsvärdet vid marinverkstäderna i Karlskrona utgjordes nedan nämnda budgetår av följande belopp, vars inbördes relation emellertid får ses mot bakgrunden av penningvärdets förändringar. Budgetår 1948/49 1949/50 1950/51 1951/52 1952/53 1953/54 1954/55

Produktionsvärde ca 21 m i l j . kr 21 „ „ 27 „ „ 31 „ „ 40 „ „ 39 „ „ 36 „ „

Marinverkstäderna i Stockholm Beträffande Stockholms örlogsvarv äro genomsnittliga siffror för produktionen under budgetåren 1948/49—1954/55 svårare att uppgiva i vad avser marinens arbeten. Först budgetåret 1951/52 har man kunnat precisera hur inånga av produktionstimmarna, som avsett underhåll av fartyg, modernisering och ombyggnad av fartyg, nybyggnad av fartyg samt övriga arbeten. I sistnämnda post har nämligen tidigare budgetår redovisats såväl övrigt arbete som underhållsarbete. De genomsnittliga siffrorna kunna därför i vad avser uppdelningen på olika arbetsuppgifter avse endast budgetåren 1951/52—1954/55. Genomsnittssiffror för de totala arbetena för marinen 1948/49—1954/55 kunna däremot angivas. Av direkta produktionstimmar budgetåren 1948/49—1954/55 avsågo i genomsnitt ca 85 % arbete för marina beställare. Budgetåren 1951/52— 1954/55 utgjorde i runda tal i genomsnitt 44 % underhåll av fartyg, 12 % moderniseringar och ombyggnader av fartyg, 11 % nybyggnad av fartyg och 18 % övrigt arbete, i stort sett (nära 17 % budgetåren 1953/54 och 1954/55) nytillverkningsarbeten av i allmänhet experiment- eller utvecklingsnatur. Det hänvisas i övrigt till bilagorna I l a ) och b ) . För försvarets övriga myndigheter var verksamheten ytterst obetydlig, 0,5 % av produktiva arbetstimmar i genomsnitt av budgetåren 1948/49— 1954/55. För andra statliga myndigheter arbetades nämnda budgetår i genomsnitt 71

ca 6 % av produktiva arbetstimmar, i huvudsak reparationsarbeten och dylikt å isbrytare och, till mindre del, sjömätningsfartyg. Kommunala och enskilda beställare togo nämnda budgetår i anspråk i genomsnitt mellan 9—10 % av produktiva arbetstimmar, varav icke fullt hälften avsågo reparationsarbeten av fartyg, ca 2 % reparationsarbeten i övrigt och återstoden, frånsett leverans av elektricitet, ånga, värme och vatten, nytillverkningsarbeten, vilka i endast ringa utsträckning avsett underleverans till leverantör åt marinen. Produktionsvärdena nedan angivna budgetår voro, med ovan nämnda reservation för penningvärdets ändringar, följande. Budgetår 1948/49 1949/50 1950/51 1951/52 1952/53 1953/54 1954/55

Produktionsvärde ca 13 milj. kr 13 5» „ 15 „ „ 17 >» 99 20 „ J» 18 » „ 19 >> „

De s. k. serviceverkstäderna Vid örlogsvarven finnas vissa serviceverkstäder, vilka äro anslutna till resp. militärteknisk avdelning. Sålunda finnas vid örlogsvarvet i Karlskrona serviceverkstäder för vapenmateriel inom artilleri-, torped-, min- och ekipagesektionerna samt nautiska sektionen, samtliga ingående i vapenavdelningen. De nu ifrågavarande verkstäderna ha i allmänhet en mycket ringa maskinell och personell utrustning. Arbetsuppgifterna avse främst isärtagning, rengöring, hopsättning, felsökning, avhjälpande av fel i form av utbyte och passning av detaljer, avprovning, justering samt kontroll av olika funktioner. Större reparationer, nytillverkningar m. m., som fordra tillgång till mera omfattande verkstadsresurser, utföras å marinverkstäderna eller hos lämpliga civila företag. De underhållsarbeten, som utföras inom serviceverkstäderna, kunna anses i princip motsvara de arbeten, som ombord å fartygen med där tillgängliga resurser utföras av den vapentekniskt utbildade militära personalen i syfte att hålla materielen i funktionsdugligt skick. Vidare avser arbetet försöks- och utbildningsverksamhet.

AVDELNING I I

Utredningens synpunkter och förslag

SJUNDE KAPITLET

Orlogsvarvens uppgifter i framtiden, speciellt produktionsinriktningen inom verkstäderna

Inledning Utredningen får till en början erinra om, att marinens basverksamhet får en alltmer ändrad karaktär, övergången till lättare fartyg med större bundenhet av landbaserade anläggningar liksom atombombshotet medför behov av ett finförgrenat bassystem längs kusterna, varjämte underhållsanstalterna måste skyddas i största möjliga utsträckning antingen genom godtagbara skydd i berg eller genom spridning. Då skydd i berg synes kunna erhållas endast på ett mindre antal platser — bl. a. av kostnadsskäl — synes spridningen av basverksamheten i krig i framtiden komma att bli av stor betydelse för underhållsverksamheten, örlogsvarven komma därvid att uppträda som "moderarv", som utrusta och leda mindre baser på lämpliga platser utmed kusten. Varvets personal kommer att utgöra nyckelpersonalen. Förutom dessa större eller mindre anläggningar erfordras ett stort antal krigsförtöjningsplatser, verkstadsfartyg, rörliga "lag" m. m. Såsom ett led i denna basverksamhet torde få ingå lämpliga civila varv och verkstäder. I den utsträckning, transportmöjligheterna i krig bedömas medgiva, torde även centrala verkstäder för utbytesmateriel samt centrala förråd, belägna på lämpliga platser inne i landet, få etableras. En början härtill är redan gjord. Denna örlogsvarvens uppgift att giva basmöjligheter antingen på platsen för desamma eller på lämpliga platser utmed kusten torde böra beaktas vid en bedömning av örlogsvarvens framtida organisation. Utredningen övergår härefter till att närmare behandla den framtida inriktningen av örlogsvarvens produktion. Den av marinverkstäderna vid örlogsvarven bedrivna verksamheten har som synes av förut redovisade produktionssiffror totalt sett varit av större omfattning än som krävts för de arbeten, vilka av marinen utlagts å desamma. Orsaken härtill är, att man i största möjliga utsträckning velat tillmötesgå flottans behov av arbeten under övningsuppehåll, då särskilt snabb service erfordras, och vid de rustade fartygens översynsperioder. Därjämte erfordras snabb service bl. a. vid haverier. Med hänsyn till att endast en del av flottan är rustad i fred, har det vidare åtminstone hittills ansetts föreligga behov av så stor kapacitet vid marinverkstäderna, att avrustade fartyg 75

snabbt kunna iordningställas. Den s. k. malpåsemetoden torde emellertid medföra en viss lättnad härutinnan. Härtill kommer att örlogsfartygen ha blivit alltmera komplicerade, vilket krävt ett ökat antal specialister och en personalstyrka, som är väl förtrogen med alla förekommande arbeten. Detta har medfört en kapacitet hos marinverkstäderna, som under vissa tider av året varit större än vad vid jämn belastning i fred erfordrats för marinens räkning. En dylik överkapacitet kan under vissa förhållanden medföra sysselsättningsproblem. Å andra sidan har det icke kunnat undvikas att tillgripa övertidsarbete under vissa perioder av året. Det skulle vara en fördel, om marinverkstädernas verksamhet kunde så avpassas, att sysselsättningsproblem i görlig utsträckning undvekes utan att marinens behov eftersattes. Av väsentlig betydelse härvidlag är, vilka arbetsuppgifter som anses böra åvila örlogsvarven och i vilken utsträckning jämn sysselsättning kan erhållas inom ramen för dessa uppgifter. Utredningen får härom anföra följande. Underhållsarbeten Med underhållsarbeten avses i enlighet med inom marinen gällande terminologi arbeten som röra vård, översyn och reparation. Dessa arbeten äro örlogsvarvens främsta uppgift. Bedömningen av underhållsverksamhetens framtida omfattning måste göras mot bakgrunden av antalet av och beskaffenheten hos marinens enheter. Utvecklingen har här gått mot fartyg, som på grund av större komplicitet och känslighet kräva mera underhåll. Då dessutom allt större del av deras utrymmen tages i anspråk för den tekniska materielen liksom för förläggning, blir det mindre möjligheter att utföra underhållsarbeten ombord under expedition. Härtill medverkar även att allt större del av övningstiden för sjökommenderad personal ägnas stridsutbildningen och att många arbeten numera även fordra tillgång till speciella resurser, vilka icke finnas ombord. Angivna omständigheter medföra, att allt större krav ställas på basorganisationen och underhållsanstalterna i land. Vid nuvarande storlek hos flottan synes sålunda dennas totala underhållsbehov få antagas bli av något större omfattning än för närvarande. Den ständigt pågående tekniska utvecklingen medför dock, att fördelningen de olika tjänstegrenarna emellan av behovet av underhållsarbeten kommer att förändras. Detta kräver i sin tur en kontinuerlig anpassning därefter av underhållsanstalternas struktur. För närvarande sker sålunda en förskjutning mot ökat kapacitetsbehov för bl.a. elektro-, tele- och eldledningsmaterielen. Även den helt nya epok, som nu gör sitt intåg i och med atomkraftens användning dels i form av stridsmedel, dels i form av kraftkällor för fartygens maskiner, torde komma att kräva ändrad teknisk utrustning för underhållet. Samma gäller i vad avser robotvapen m. m. 76

Att marinens totala underhållsbehov kan förutsättas öka i framtiden behöver emellertid icke medföra, att kraven på örlogsvarvens kapacitet bli i motsvarande utsträckning större. Det är med hänsyn till den snabbhet, varmed ett anfall numera kan insättas, samt svårigheten att erhålla ett fullgott skydd mot atom- och vätebomber, av intresse att icke ens i fred koncentrera alltför många fartyg till en plats. En spridning av underhållsresurserna redan i fred så långt ekonomiska och tekniska möjligheter tillåta torde därför vara önskvärd. Likaledes kan man vänta en ökning i utbytessystemet (utbyte av skadad eller sliten materiel mot funktionsduglig), vilket innebär antingen att örlogsvarven kunna underhålla den ifrågavarande materielen å för arbetsbelastningen lämpliga tidpunkter eller att deras befattning med densamma inskränkes till att avse endast service, montering, demontering etc. Spridning sker i viss utsträckning redan nu genom att örlogsvarvens verksamhet i vad avser vissa mindre fartyg, t. ex. motortorpedbåtar, bedrives inom särskilda, på lämpliga platser utanför örlogsvarven placerade underhållsenheter. Denna verksamhet kan tänkas bli av större omfattning och enheterna kunna därvid i förekommande fall bli förlagda så, att de i större eller mindre utsträckning kunna repliera på civilt varv. Genom de metoder att avfukta fartygen, som de senaste åren införts, k a n man även förvänta en jämnare fördelning av underhållsbehovet och även någon minskning relativt sett av detsamma. Nu gällande krigsbaseringsplaner utvisa ett betydligt större antal fartyg för Marinkommando Ost än för Marinkommande Syd. Detta torde för underhållskapacitetens fördelning innebära, att åtminstone viss överflyttning av underhållet redan i fred om möjligt borde ske från Karlskrona till stockholmsområdet. Enligt hittillsvarande planer kommer emellertid det blivande Muskö-varvet att erhålla mindre kapacitet i fred än nuvarande örlogsvarv i Stockholm. En ökning av det förstnämnda varvets kapacitet fordras sålunda om det skall kunna utföra de arbeten, som redan nu åvila stockholmsvarvet. Utredningen anser sig icke kunna räkna med detta. Även om verksamheten å Muskö-varvet liksom nu blivit fallet i vad avser stockholmsvarvet får sin tyngdpunkt i underhållsarbetena, torde sålunda under de närmaste 10—15 åren den faktiska kapacitetsfördelningen mellan örlogsvarven i Karlskrona och Stockholm komma att bli relativt oförändrad. Utredningen räknar icke för nämnda tidsperiod med en för denna fördelning väsentlig kapacitetsökning i vad avser örlogsvarvet i Göteborg eller eventuella andra ytterligare underhållsanstalter i stockholmsområdet än Muskö-varvet. Utredningen önskar här framhålla, att vid örlogsvarven under en lång följd av år investeringar icke kunnat ske i tillnärmelsevis önskad omfattning. Detta har medfört, att investeringsbehovet för desamma för närvarande är stort och att en anpassning i full utsträckning till den nya materiel, som 77

skall underhållas vid örlogsvarven, icke kunnat ske. Utredningen anser det angeläget, att investeringarna för en sådan anpassning liksom för rationaliseringar och förbilligande av underhållsarbetena ökas, så att denna örlogsvarvens huvuduppgift kan fullgöras på ett effektivt och ekonomiskt sätt. Även om det nuvarande stockholmsvarvet under den tid, utbyggnaden av Muskö-varvet sker, icke torde kunna påräkna några större investeringar för modernisering och rationalisering av driften eller utökning av produktionskapaciteten, böra sådana investeringar i detsamma, som inrikta sig på kortsiktiga moderniseringar och rationaliseringar för underhållsarbetena, i rimlig omfattning företagas, särskilt beträffande sådan utrustning, som kan flyttas till Muskö. Utredningen återkommer till investeringsbehovet i det följande. (Kap. 17.) Moderniserings- och ombyggnadsarbeten örlogsvarvens främsta uppgift är att tillgodose marinens behov av underhållsarbeten. Det är emellertid med hänsyn till dessa arbetens karaktär oftast lämpligt att utföra desamma samtidigt med ombyggnader eller moderniseringar. Å andra sidan kan i samband med sistnämnda arbeten ofta visa sig föreligga ett underhållsbehov. Underhåll, ombyggnad och modernisering kunna därför icke behandlas principiellt olika. Med hänsyn härtill och till den komplicerade gränsdragningen mellan dessa arbetsuppgifter bör flertalet moderniseringar och ombyggnader på fartyg lämpligast utföras på örlogsvarven. Härför talar även att dessa ha ingående erfarenhet av örlogsfartygen och deras tillstånd. Slutligen äro de ifrågavarande arbetena, under förutsättning av en icke alltför snäv tidsbestämning för deras utförande, lämpliga i arbetsutjämnande syfte. Nybyggnadsarbeten och annan nytillverkning för marinen Nybyggnad av örlogsfartyg har hittills ansetts böra förekomma å örlogsvarven för att där användas i arbetsutjämnande syfte och för att bidraga till att uppehålla personalens yrkesskicklighet och intresse samt därjämte giva marinen visst underlag för bedömande av prissättningen å dylika arbeten. Det har även ansetts vara av värde att vid örlogsvarven kunna bygga typfartyg eller utföra annan typtillverkning. För egen del får utredningen anföra följande. Det viktigaste skälet för en viss nybyggnadsverksamhet å våra örlogsvarv torde vara att därigenom erbjuda möjligheter att utjämna verkstädernas arbetstillgång. Nybyggnadsarbetets värde för arbetsutjämningen måste emellertid ses mot bakgrunden av, huruvida leveranstiden och prissättningen äro så bestämda, att möjlighet föreligger att bedriva arbetena i för jämn arbetsbelastning avpassad takt. Vid bedömningen av föreliggande behov av 78

arbetsutjämnande objekt torde därjämte få erinras om, att som ovan anförts även ombyggnads- och moderniseringsarbetena i viss utsträckning kunna betraktas såsom dylika objekt liksom för övrigt en del vid örlogsvarven förekommande annat nytillverkningsarbete för marinen. För att belysa i vilken omfattning, fartygsnybyggen skett vid örlogsvarven i Karlskrona och Stockholm, lämnas i vid detta betänkande fogade tablåer (bil. 12 o. 13) uppgift på de fartyg, som levererats under 1900-talet. Av denna tablå framgår, att någon kontinuerlig nybyggnad av större fartyg på senare tid icke skett vid våra örlogsvarv. Sedan år 1930 ha dock vid örlogsvarvet i Karlskrona byggts följande större fartyg, nämligen jagaren CLAS UGGLA (färdigställd 1932), jagaren STOCKHOLM (1937), jagaren KARLSKRONA (1940), jagaren UPPLAND (1948), isbrytaren THULE (1953). Däremot har i stort sett kontinuerlig nybyggnad vid dessa båda örlogsvarv skett i vad avser olika mindre fartyg. Den privata varvsindustrien, vilken är modernt och rationellt utrustad för nybyggnadsverksamhet, utnyttjas sålunda i stor omfattning för byggande av våra större örlogsfartyg. Det synes lämpligt att även i fortsättningen i görlig utsträckning använda den kapacitet, som redan finnes inom varvsindustrien. Å andra sidan synes en viss nybyggnadsverksamhet böra förekomma vid våra örlogsvarv, därest det ur sysselsättningssynpunkt, speciellt för att vinna arbetsutjamning eller för byggande av prototyper eller liknande objekt, är önskvärt och produktionsbetingelser härför föreligga. Med hänsyn till anförda motiv för nybyggnadsverksamheten böra icke alltid anbudspriset och leveranstiden vara helt avgörande utan hänsyn torde i vissa fall få tagas till örlogsvarvens under alla förhållanden existerande fasta kostnader samt nödvändigheten att av beredskapsskäl hålla en viss personalstyrka sysselsatt vid desamma. Nu gällande upphandlingsbestämmelser torde medgiva detta. Utredningen konstaterade vid studiebsök, att man vid engelska örlogsvarv f. n. har mycket liten nybyggnadsverksamhet. Detta syntes närmast sammanhänga med, att reparations- och underhållsarbetena togo i anspråk dessa örlogsvarvs hela kapacitet. I Holland understeg örlogsvarvets kapacitet vad som erfordrades för underhållsarbeten. I Norge däremot förekom mycket stor nybyggnadsverksamhet vid marinens huvudvarv, där den upptog mer än halva kapaciteten. Härvid är dock att märka att flertalet nybyggen voro handelsfartyg och att varvet drives som ett civilt varv samt lyder under Industridepartementet. I Danmark förekom på örlogsvarvet i Köpenhamn nybyggnad av olika typer av örlogsfartyg. Frågan om omfattningen i framtiden av nybyggnadsverksamheten vid örlogsvarven torde emellertid få ses mot bakgrunden av i vilken utsträckning dessa kunna förses med modern, för nybyggnader avsedd utrustning. Man måste sålunda beakta storleken av de investeringar, som äro erforderliga för att sätta örlogsvarven i stånd att utföra nybyggnader på ett eko79

nomiskt och tekniskt godtagbart sätt. Därjämte måste hänsyn tagas till de kostnader, som uppstå i framtiden för att hålla för nybyggnader avsedda anläggningar och utrustning i stånd. Därest nuvarande investeringsvolym för försvarets räkning tages till utgångspunkt, torde dennas begränsning göra det nödvändigt, att man främst inriktar sig på att rationalisera och modernisera hjälpmedlen för underhållsarbeten samt ombyggnader och moderniseringar. Därmed förknippade arbeten äro nämligen örlogsvarvens huvudändamål. Av marinförvaltningen lämnade uppgifter utvisa ett stort behov av investeringar härför. Härtill kommer att den moderna krigföringens krav på skydd ytterligare ökar detta investeringsbehov. Det kan i sammanhanget erinras om att enbart den planerade utbyggnaden av Muskö-varvet, å vilket några nybyggen bl. a. med hänsyn till behovet att hålla dockorna fria för underhålls- och därmed besläktade arbeten, icke torde kunna påräknas, i varje fall icke till konkurrenskraftiga priser, enligt vid detta utredningsarbetes avslutande föreliggande men ännu icke godkända plan beräknats draga en kostnad av ca 273 milj. kronor under en 15-årsperiod, däri icke inberäknade redan nedlagda kostnader, nämligen för anordnande av vissa till anläggningen hörande fartygstunnlar för budgetåren 1948—57 hittills anvisade 35,5 milj. kronor samt av ett äldre anslag 0,3 milj. kronor och för markförvärv ca 6 milj. kronor. Även en anläggning av mindre omfattning torde draga avsevärda kostnader. Skulle det anses motiverat med hänsyn till detta investeringsföretags storlek och särpräglade art att behandla detsamma helt fristående från försvarets övriga investeringsarbeten, torde hänsyn likväl få tagas till försvarets övriga investeringsbehov och kostnadsramen för dessa. I vad mån inom den totala investeringsramen investeringar kunna göras även för nybyggnadsändamål, undandrager sig utredningens bedömande. Det bör dock beaktas att sådana investeringar, som göras med sikte på moderniserings- och ombyggnadsarbeten, i viss utsträckning även öka möjligheterna till nybyggnader. Bland arbetena för marinen förekommer även annan nytillverkning än nybyggnad av fartyg. Densamma avser bl. a. vissa utvecklings- och försöksarbeten, vilka lämpligast förläggas till örlogsvarven. De torde i huvudsak kunna utföras med nu befintlig utrustning. En särskild ställning intager hylstillverkningen i Karlskrona, för vilken finnes en särskilt inrättad produktionsavdelning. Beträffande denna tillverkning må anföras följande. I Kungl. Maj:ts proposition nr 163 till 1943 års riksdag, bilaga 9, s. 57, citeras vad dåvarande försvarsväsendets verkstadsnämnd i samråd med marinförvaltningen föreslagit beträffande den vid Karlskrona örlogsvarv bedrivna pjäshylstillverkningen. Förslaget gick ut på att tillverkningen skulle förflyttas dels till en planerad ammunitionsfabrik i Karlstad och dels till en reservhylsfabrik på lämplig, dock icke närmare angiven plats. I skrivelse till Konungen (nr 334) godkände riksdagen i princip vad sålunda föresla80

gits. Emellertid har därefter enligt beslut av 1951 års riksdag hylsverkstaden vid marinverkstäderna i Karlskrona moderniserats och reorganiserats genom omfattande investeringar. Försvarets fabriksstyrelse har nu förklarat, att den är beredd att om några år övertaga den ifrågavarande pjäshylstillverkningen. Utredningen räknar med att densamma kommer att bibehållas i Karlskrona intill dess tillfredsställande tillverkning är anordnad genom fabriksstyrelsens försorg och överenskommelse träffats med marinförvaltningen om med hänsyn till uppkommande övergångsproblem m. m. lämplig tidpunkt för övertagandet. Vid marinverkstäderna i Karlskrona sker även mindre nytillverkning å där befintligt repslageri samt blandning av olja och i någon omfattning, huvudsakligen för att tillvarataga avfallsprodukter, framställning av kemiska produkter. Denna produktion är för bedömningen av marinverkstädernas framtida verksamhet av oväsentlig omfattning. Arbeten för andra beställare än marinen Som framgått av avdelning 1 kap. 6 i det föregående har under budgetåren 1948/49—1954/55 ca 75 % av marinverkstädernas i Karlskrona direkta produktionstimmar avsett arbeten för marina beställare, till huvudsaklig del fartygsarbeten av olika slag. Motsvarande siffra för marinverkstäderna i Stockholm utgör ca 85 % och tenderar att öka. Som ovan redovisats, har man vidmakthållit en kapacitet vid marinverkstäderna, som är något större än den normala kapacitet, som sålunda vid jämn belastning skulle för marinen erfordras i fred. Utfyllnadsarbeten från andra beställare än marinen ha därför antagits för att ernå arbetsutjamning utöver vad som kunnat erhållas genom ombyggnader och moderniseringar samt nybyggnad av fartyg. I de goda konjunkturer, som rått under senare år, har det i allmänhet icke varit förenat med större svårigheter att sysselsätta den personal, som finnes utöver marinens eget normala behov. Vid en åtstramning i konjunkturen för de privata varven och privatindustrien i övrigt kan man emellertid vänta större svårigheter härvidlag. Härtill medverkar bl. a. örlogsvarvens speciella marina inriktning i vad avser deras utrustning, kravet på prioritet för marina arbeten och bristen på en vid hård konkurrens effektiv ackvisitionsapparat. Speciella investeringar för att göra örlogsvarven bättre rustade att konkurrera på den enskilda marknaden torde därjämte icke kunna förväntas, enär de för marinen möjliga anslagen måste utnyttjas så effektivt som möjligt för dess egna behov och för att genom specialisering vinna största möjliga effektivitet och förbilligat underhåll. En särskild ställning när det gäller arbeten för icke marina beställare intaga de, som utföras för kommunala och enskilda dylika. Medan det å ena sidan kan anses naturligt, att örlogsvarven utnyttjas av försvarets övriga myndigheter, för vilkas arbeten de oftast äro särskilt väl 6

lämpade, liksom, beträffande egentliga varvsarbeten, lör andra statliga myndigheter i övrigt, kan det te sig mera främmande för deras verksamhet, att kommunala och särskilt enskilda beställningar antagas. I den mån dylika beställningar kunna erhållas utan ett omfattande ackvisitionsarbete och de icke medföra svårigheter att utföra örlogsvarvens ordinarie arbetsuppgifter, kunna de dock vara motiverade om de erfordras för arbetsutjamning och kunna utföras med tillgängliga resurser. Det förutsattes emellertid, att dylika arbeten i framtiden icke skola erfordras i någon för örlogsvarvens verksamhet och organisation avgörande omfattning och att det vid antagande av desamma beaktas att marinens prioritetsbehov under alla förhållanden säkras. Det bör i detta sammanhang även beaktas, att utländsk insyn i varvets verksamhet icke är lämplig. Bland enskilda beställningar förekomma, särskilt vid Karlskrona örlogsvarv, till en icke ringa del arbeten, som avse nytillverkning av materiel åt beställare, vilken i sin tur använder den ifrågavarande materielen i en av marinen beställd produkt, t. ex. ångpannor avsedda för av marinen å privata varv beställda fartyg. Desamma synas vid bedömningen av marinverkstädernas verksamhet i princip kunna betraktas såsom marina beställningar. Utjämningen av örlogsvarvens belastning

Det är å ena sidan önskvärt, att örlogsvarvens personalstyrka så awäges, att densamma icke giver anledning till sysselsättningssvårigheter. Å andra sidan måste även, såsom förut framhållits, marinens behov av underhåll och service samt mobiliseringsberedskap beaktas. I det föregående har erinrats om att moderniserings- och ombyggnadsarbeten liksom nybyggen under vissa betingelser kunna vara lämpliga såsom arbetsutjämnande faktorer. Samma gäller ofta övriga nytillverkningsarbeten. Härutöver torde emellertid beredskapsförlagda fartygs översyner m. m. kunna användas såsom buffertarbeten och måhända utbytessystem användas i större utsträckning, varigenom utbytt materiel skulle kunna repareras m. m. på för verkstadsarbetet lämplig tid. Även generalöversyner böra så förläggas, att de få en arbetsutjämnande verkan. Stor återhållsamhet bör iakttagas vid beställning av tilläggsarbeten, så att genom desamma örlogsvarvens planering icke stores. Vidare böra arbetena icke utan särskilda skäl forceras. Slutligen bör alltid vid extrabeställningar och forcering angivas den ökade kostnad, detta medför, så att vederbörande beställare får överväga behovet mot bakgrunden av dess ekonomiska konsekvenser. Extrabeställningarnas inverkan på leveranstiden och på örlogsvarvets övriga arbeten bör även klarläggas. Det är uteslutet, att örlogsvarven skulle kunna utföra samtliga för marinen erforderliga arbeten utan en mycket avsevärd utökning av deras nuvarande resurser. Ett allt större antal civila företag anlitas därför för desamma. Detta är även lämpligt ur den synpunkten, att den privata industrien vid bered82

skåp och krig kommer att ingå i marinens krigsreparationstjänst. Dessa företags personal bör därför redan i fredstid lära känna den materiel, som under beredskap och krig skall tagas om hand. Därest örlogsfartygen äro förlagda även vid andra ställen än örlogsvarven, ernås samtidigt en ur beredskapssynpunkt önskvärd spridning. övergången till en lätt flotta torde medföra bättre förutsättningar att använda civila varv, då därigenom även mindre sådana kunna utnyttjas. Även införande i ökad omfattning av utbytessystem underlättar en dylik användning. Utredningen är medveten om, att användningen av civila varv kan möta vissa svårigheter. Sålunda är man för lämpligt samarbete med dessa och samordning av arbetena å fartygen beroende av de civila varvens belägenhet. Dessa torde nämligen med nuvarande utrustning och arbetsinriktning i allmänhet huvudsakligen kunna användas endast för skrov-, elektro- och maskinarbeten, varför örlogsvarven genom specialistgrupper måste medverka vid arbetenas utförande på civila varv eller själva utföra vissa delar av arbetena. Främst torde emellertid den jämna arbetsbelastningen främjas genom en effektiv planering inom örlogsvarvet och icke minst inom marinförvaltningen. Härvid erfordras stöd från marinstaben, så att vid övningsperioders bestämmande, om- och nybyggnader, moderniseringar m. m. hänsyn i görlig utsträckning tages till örlogsvarvens kapacitet. Detta planeringsarbete förutsätter emellertid för ett effektivt genomförande, att anslagstilldelningen från statsmakternas sida kan någorlunda förutses. Det räcker emellertid icke med att anslag ställas till förfogande för t. ex. vissa ombyggnadsarbeten. Personal måste därjämte finnas inom marinledningen eller örlogsvarven för att utarbeta erforderliga projekt, specifikationer och ritningar. Härutinnan torde vissa brister under senare år ha förelegat. Sammanfattningsvis får utredningen framhålla, att örlogsvarvens huvuduppgift även i framtiden bör vara underhåll samt ombyggnader och moderniseringar av marinens fartyg och att nybyggnader samt icke marina arbeten böra förekomma endast i den utsträckning detta erfordras för arbetsutjämning eller det av andra i det föregående anförda skäl befinnes lämpligt. En effektiv central planering bör eftersträvas och underlättas. Marinförvaltningen bör ytterst bära ansvaret för örlogsvarvens sysselsättning. Frågan om en ökad spridning av underhållsverksamheten, t. ex. genom ökad användning av civila varv, är synnerligen komplicerad och innehåller såväl ekonomiska och tekniska som operativa problem. En närmare utredning av densamma bör företagas inom marinledningen. Vad utredningen ovan anfört angående örlogsvarvens framtida uppgifter och produktion avser de principiella riktlinjerna. Självfallet få dessa modifieras med hänsyn till örlogsvarvens olika förutsättningar och förhållanden. Sålunda torde det blivande Muskö-varvet liksom Göteborgs örlogsvarv komma att bli mera underhållsbetonat än Karlskrona örlogsvarv. 83

ÅTTONDE K A P I T L E T

•

Örlogsvarvens inlemmande i marinkommandoorganisationen

I underdånig skrivelse den 19 december 1955 har överbefälhavaren framlagt förslag till ny militärterritoriell indelning och regional ledningsorganisation. För marinens del innebär förslaget bland annat att hittillsvarande indelning av landet i marindistrikt bortfaller (liksom indelningen i flygbasområden). Endast en militärterritoriell indelning skall förekomma till lands, nämligen i militärområden (i sin tur indelade i försvarsområden). överbefälhavarens skrivelse ansluter sig i denna del till ett av chefen för marinen utarbetat förslag till ny ledningsorganisation vid marinen, vilket tager sikte på att skapa en enhetlig marinoperativ ledning inom varje havsområde (operationsområde) med en under chefen för marinen lydande operativ ledare, vilken skall ha befälet över alla marina stridskrafter, som kunna verka inom området, jämte tillhörande baser och underhållsorgan. För detta ändamål föreslås, att marinen indelas i fyra marinkommandon: Marinkommando Nord, Ost, Syd och Väst, svarande mot operationsområdena Bottniska viken, egentliga Östersjön, sydvästra Östersjön med östersjöutloppen samt Skagerack-Kattegatt. Termen marinkommando har av chefen för marinen förordats i stället för distrikt, vilket begrepp i det allmänna medvetandet fått en territoriell innebörd. Det förutsattes i förslaget, att gränserna till sjöss mellan de olika områdena vid behov skola kunna ändras och anpassas med hänsyn till det operativa lägets utveckling och att reglerande föreskrifter rörande eventuella gränsändringar i krig utfärdas genom högkvarterets försorg. Svenskt territorialvatten ingår i marinkommandochefernas verksamhetsområden. Kustartilleriet, som bland annat skyddar sjöstridskrafternas baser och även i andra avseenden deltar i den marina verksamheten, förutsattes alltjämt kvarstå i den marina organisationen. Förbanden komma härvid att i fråga om personal, utrustning och organisation m. m. samt i marinoperativt hänseende att lyda under vederbörande marina chefer. Förslaget räknar därjämte med att chef för marinkommando skall ha viss direktivrätt till andra stridskrafter än marina i vad rör marinoperativ verksamhet. I fråga om det territoriella försvaret förutsattes i förslaget att — med ändring av hittillsvarande bestämmelser — nuvarande kustartilleriförsvars84

chef i sin egenskap av försvarsområdesbefälhavare skall vara direkt underställd vederbörande militärbefälhavare. Motsvarande avses gälla chefen för Gotlands kustartilleriförsvar. I vad avser marinkommandochefernas funktioner i övrigt utgår förslaget från att underhållsverksamheten i krig skall vara fast sammanknuten med och underställd den operativa ledningen. Planläggningen i fred av den marinoperativa verksamheten samt marinkommandochefs militära verksamhet i övrigt anses kräva, att denne även i fred har befogenheter över den förvaltningsverksamhet, som utgör grundvalen för underhållstjänsten i krig. Det förutsattes därför, att marinkommandochef skall utöva ledningen av och uppsikten över förvaltningsverksamheten vid underlydande förband och anstalter med undantag av kustartilleriförsvar. Chefen för marinen framhåller emellertid samtidigt i sitt av överbefälhavaren refererade förslag, att marinkommandochefs befattning med förvaltningsärenden bör begränsas till vad som oundgängligen är nödvändigt. överbefälhavaren har beträffande chefens för marinen ovan redovisade förslag anfört, att ställning till frågan om marinkommandochefernas förvaltningsansvar (ifrågasatt ändring i nuvarande marindistriktschefs förvaltningsuppgifter) icke kan tagas, förrän inom marinledningen påbörjad utredning rörande uppdelningen i ansvarsområden i förvaltningshänseende för marinkommandochef, chef för örlogsvarv och cheferna för intendentur- och sjukvårdsförvaltningarna i marinkommando slutförts liksom utredning angående möjligheterna att rationalisera marinkommandos intendenturförvaltning. Ytterligare har hänvisats till örlogsvarvsutredningen. Det betonas emellertid, att den allmänna strävan självfallet måste vara att skapa så enkla förhållanden som möjligt och att undvika dubbelorganisation. Det ovan i här berörande huvudsakliga delar refererade förslaget har förelagts 1956 års riksdag genom proposition nr 110. Det har därvid biträtts av föredragande departementschefen, som emellertid i vad avser marinkommandochefens befattning med förvaltningsvérksamheten förklarat, att han icke vore beredd att taga ståndpunkt till frågan om och i vilken utsträckning denne i fred borde utöva ledningen av och uppsikten över förvaltningsverksamheten vid underställda förband och anstalter. I avbidan på resultatet av pågående utredningar och undersökningar räknade därför departementschefen med, att marinkommandochefen tills vidare komme att i förvaltningshänseende intaga samma ställning som för det dåvarande tillkomme marindistriktschef. Propositionen har bifallits av riksdagen genom skrivelse nr 279. Såsom förut redovisats har marindistriktschefen i förvaltningshänseende sig underställda en intendenturförvaltning, en sjukvårdsförvaltning och en kameralförvaltning. I vad avser örlogsvarvet lyder detta i förvaltningshänseende direkt under marinförvaltningen. Detta betyder emellertid icke, att marindistriktschefen skulle vara helt utan möjlighet att påverka örlogsvar85

vets förvaltningsverksamhet. En viss direktivrätt föreligger nämligen i enlighet men vad tidigare under kap. 3 anförts. För egen del får örlogsvarvsutredningen framhålla följande. Utredningen delar chefens för marinen uppfattning att underhållstjänsten i krig skall vara fast sammanknuten med och underställd den operativa ledningen. Marinkommandochefen bör alltså i krig ha oinskränkt befälsrätt över marinkommandots samtliga förvaltningsorgan. I vad avser fredsförhållandena har utredningen för att bland annat säkerställa den samordning, som vid krigsplanläggnings- och mobiliseringsförberedelsearbetet erfordras på underhållstjänstens område, övervägt frågan att även i fred under marinkommandochefen inordna samtliga förvaltningsorgan under en särskild förvaltningschef. Utredningen har emellertid kommit till den uppfattningen, att några större fördelar med en sådan organisation knappast skulle stå att vinna. Det synes utredningen klart, att ett system med oinskränkt beslutanderätt för marinkommandochefen över hela förvaltningsområdet måste kompletteras med omfattande och detaljerade föreskrifter angående delegering av beslutanderätten, om icke förvaltningsverksamheten skall bli tungrodd och besvärande för denne. Det torde ur praktiska och sakliga synpunkter vara synnerligen svårt att avväga en dylik delegering och även om så kan ske, torde dock en besvärande omgång samt irriterande och tidskrävande gränsdragningsproblem icke kunna undvikas. Utredningen utgår sålunda ifrån att den verksamhet, som numera bedrives inom örlogsvarvets ram, fortfarande skall lyda under en särskild örlogsvarvschef, vilken i förvaltningsavseende lyder direkt under marinförvaltningen och i vissa avseenden under andra vederbörliga centrala förvaltningsmyndigheter. Utredningen har emellertid å andra sidan icke funnit tillräckliga skäl föreligga för att inordna de nuvarande marindistriktsförvaltningarna under varvschefen. För att underlätta en samordning av fartygsmaterielens handhavande böra dock ärendena angående intendenturinventarier för fartyg överflyttas från marindistriktets intendenturförvaltning till örlogsvarvet. Utredningen föreslår vidare på i det följande redovisade skäl, att örlogsvarvets nuvarande intendenturavdelning ombildas till en intendentursektion och att en del av dess arbetsuppgifter fördelas till vissa andra organisationsenheter inom örlogsvarvet. Visst inflytande över örlogsvarvets verksamhet synes emellertid även i fred vara erforderligt för marinkommandochefen. Såsom ansvarig för krigsplanläggningen och därmed sammanhängande mobiliseringsförberedelser behöver sålunda denne i fred ha ett avgörande inflytande på förvaltningsfrågor av större betydelse för krigsplanläggningen och mobiliseringsförberedelsérna. Detta kan säkerställas genom att marinkommandochefen antingen får en i princip oinskränkt beslutanderätt inom örlogsvarvets verksamhetsområde i berörda hänseenden eller rätt att utfärda direktiv, som varvschefen är skyldig att efterkomma, i den mån tillgängliga medel och 86

tekniska resurser m. m. göra detta möjligt. I sak synas båda alternativen kunna leda till samma resultat. För att undanröja all tvekan om förvaltningsansvaret synes det dock utredningen lämpligt, att nu ifrågavarande inflytande gives den utformningen, att marinkommandochefen i fred får beslutanderätt i frågor inom örlogsvarvets verksamhetsområde, som avse krigsplanläggning och mobiliseringsförberedelser, under förutsättning av att desamma äro av större räckvidd. Marinkommandochefen bör därvid icke ha några egna föredragande, utan ärendena skola beredas av vederbörlig befattningshavare å örlogsvarvet och av denne föredragas i närvaro av varvschefen. Någon beslutanderätt i förvaltningsfrågor inom örlogsvarvets verksamhetsområde utöver vad ovan sagts bör i fred icke föreligga för marinkommandochefen.

NIONDE KAPITLET

Val av organisationsform för örlogsvarv

Inledning I direktiven för utredningen har intagits den huvudsakliga lydelsen av marinförvaltningens skrivelse den 13 november 1952, vari ämbetsverket hemställer om nu förevarande utredning. Såsom framgår av marinförvaltningens skrivelse råder f. n. oklarhet beträffande marinverkstädernas ställning i örlogsvarvsorganisationen. Sålunda hävdas från vissa håll att tanken på en enhetlig ledning av örlogsvarvet icke i erforderlig omfattning tagit sig uttryck i nu gällande provisorisk instruktion, medan från andra håll hävdas den åsikten, att marinverkstäderna böra betraktas såsom i tekniskt och ekonomiskt avseende direkt underställda marinförvaltningen. Denna oklarhet om ledningen av örlogsvarvets verksamhet, vilken till stor del torde vara orsakad av att den provisoriska instruktionen icke entydigt följer de av departementschefen vid organisationens fastställande angivna principerna, har icke kunnat undvika att sätta sin prägel på dess arbete och har medfört tidskrävande undersökningar och diskussioner beträffande varvschefens och verkstadsdirektörens befogenheter. Utredningen betraktar för sin del ett undanröjande av denna oklarhet som en mycket väsentlig uppgift. En betydelsefull fråga har även visat sig vara i vad mån verkstadsarbetet kan helt koncentreras till det egentliga verkstadsorganet eller om man även i fortsättningen måste räkna med verkstadsarbete i viss utsträckning inom de militärtekniska organen. Härom får utredningen anföra följande. Såsom tidigare framgått förekommer för närvarande inom örlogsvarven verkstadsarbete även inom andra organisationsenheter än nuvarande marinverkstäder, främst vid de militärtekniska avdelningarnas service-, utbildnings- eller kontrollavdelningar, nedan gemensamt benämnda serviceavdelningar. Samma eller liknande slag av arbeten utföras sålunda i vissa fall vid två eller flera verkstäder inom örlogsvarvet. Vid örlogsvarvet i Karlskrona repareras t. ex. instrument förutom vid marinverkstäderna även vid artillerisektionens optiska verkstad, artillerisektionens eldledningsverkstad, torpedsektionen samt nautiska sektionens instrumentdetalj. Reparationsarbeten på kanoner och därtill hörande eldledningsutrustning utföras såväl vid artillerisektionens verkstäder som vid marinverkstäderna. I fråga om själva kanonerna utför dock artilleri sektionen i regel endast smärre arbeten. I 88

översynen av torpeder deltager såväl torpedsektionens inskjutningsdetalj som marinverkstädernas torpedöversynsverkstad. Gränsdragningen mellan verkstadsarbete i egentlig mening och nu ifrågavarande service-, kontroll- och utbildningsverksamhet är svår att upprätthålla. Förekomsten av två så närbesläktade verksamhetsgrenar på samma plats kan vidare medföra friktioner. Härtill torde bidraga intrycket av att serviceavdelningarnas arbeten bli billigare än marinverkstädernas, enär vid beräknandet av självkostnaderna för de förra icke alla därpå inverkande faktorer medtagas, t. ex. vissa lönekostnader. Häri ligger även en risk för att serviceavdelningarna kunna komma att utökas på det egentliga verkstadsorganets bekostnad. Som en allmän princip bör gälla, att allt verkstadsarbete skall utföras genom försorg av det därför särskilt inrättade gemensamma verkstadsorganet eller genom utläggande av beställning å fria marknaden. Det torde emellertid finnas fall, då en serviceavdelning kan vara lämplig t. ex. vid rutinmässiga inspektioner av den förrådshållna materielen. I samband härmed kan det nämligen vara lämpligt att utföra mindre arbeten i form av isärtagning, rengöring, hopsättning, utbyte av förslitna delar mot reservdelar etc. Vidare är det nödvändigt att giva den ombord tjänstgörande personalen utbildning för dess arbetsuppgifter. Likaså böra militära specialister, som äro avsedda för icke rustade fartyg, utnyttjas och vidareutbildas på ny materiel. En effektiv användning av den personal, vilken på grund av ålder eller andra skäl icke lämpligen i fred kan kommenderas till sjötjänstgöring, måste även underlättas. En väl utbildad besättning spar underhållsarbete å fartygen och onödiga skador och förslitningar å materielen. En omfattande dylik utbildning av marinens värnpliktiga och stampersonal måste ske bl. a. å de militärtekniska avdelningarna för att därigenom få yrkeskunnigt folk som nyckelpersonal vid krig. I vissa fall kan behovet av en serviceavdelning även vara betingat av lokala förhållanden. Sålunda kan man önska undvika besvärliga och oekonomiska transporter från ett materielförråd till verkstad. Serviceavdelningarna synas sålunda icke kunna avskaffas, utan man får räkna med att de komma att finnas även i framtiden ehuru måhända i en annan form, betingad bl. a. av fartygens spridning och ökat krav på inspektion och kontroll. Det är emellertid av vikt att noga angiva förutsättningarna för deras förefintlighet, storleken av deras maskinutrustning m. m., så att de icke bliva större än erforderligt. Härom hänvisas till vid detta betänkande fogat instruktionsförslag, vari i förevarande hänseende föreslås att, förutom aptering av ammunition, i anslutning till förrådshållning skall få förekomma vissa arbeten, under förutsättning att dessa huvudsakligen kunna utföras med militär personal och/eller befintlig förrådspersonal. De ifrågavarande arbetena äro i huvudsak sådana, som erfordras för rutinmässig 89

inspektion och vård av materiel, smärre justerings- och reparationsarbeten i anslutning därtill och nedmontering resp. återmontering av viss materiel från fartyg. I samband med de militärtekniska avdelningarnas inspektion och kontroll av den i bruk varande materielen böra få förekomma smärre reparationer och justeringar. Utöver ovannämnda arbeten torde inom annan organisationsenhet än det egentliga verkstadsorganet även få förekomma visst verkstadsarbete, som avser utbildning av militär personal, under förutsättning att utöver kontrollinstrument o. d. inga andra hjälpmedel användas än de, som normalt finnas ombord på marinens fartyg. Slutligen torde även få förekomma smärre försöksarbeten samt arbeten, vilka på grund av lokala förhållanden icke lämpligen böra utföras inom det egentliga verkstadsorganet. Nu ifrågavarande arbete förutsattes icke bli av den art och omfattning, att benämningen "verkstäder" är helt adekvat. Närmast är det fråga om mindre arbetsgrupper och utredningen föreslår därför benämningen "servicegrupper" för att undvika sammanblandning med det egentliga verkstadsarbetet. För att begränsa servicegruppernas omfattning bör i vederbörlig arbetsordning för örlogsvarvet föreskrivas, att maskinanskaffning till desamma icke får ske utan tillstånd av den för den tekniska verksamheten i dess helhet ansvarige. Biträde i driftstekniska och driftsekonomiska frågor skall begäras av det egentliga verkstadsorganet, som även bör handlägga ifrågakommande kollektivavtals- och arbetsfrågor. Även om servicegruppernas verksamhet gives en instruktionsmässig begränsning i enlighet med vad ovan anförts, torde emellertid risk för dubbelarbete och icke rationell drift i övrigt icke kunna undvikas. En effektiv samordning av clen tekniska verksamheten i dess helhet vid örlogsvarvet är därför erforderlig. En dylik samordning skulle därjämte främja ett effektivt utnyttjande av befintlig personal och materiel. Av vikt är t. ex. att mätinstrument o. d. icke anskaffas av mer än det organ, som företrädesvis för sin verksamhet behöver dylika, och av vikt är även, att konkurrens om personalen mellan de olika organen undvikes. Vid bedömningen av örlogsvarvets organisationsform torde detta vara en fråga av stor betydelse. Utredningen återkommer till servicegruppernas arbetsuppgifter vid den närmare utformningen av förslaget till organisation av örlogsvarven. En viss upprepning av ovan anförda synpunkter torde därvid icke kunna undvikas. Principiella krav på örlogsvarvens organisation Utöver vad ovan anförts synes hela tiden böra beaktas i vad mån en effektiv verkstadsrörelse kan förenas med en personal- och materielbesparande samordning med den övriga tekniska verksamheten. Samordning mellan produktion, konstruktion och planering bör eftersträvas. Flera organ på 90

samma plats med lika eller angränsande arbetsuppgifter (t. ex. fastighetsförvaltning, förbindelse- och transportväsende) böra undvikas, örlogsvarvets basuppgifter måste beaktas. En effektiv krigsplanläggning och organisation av krigsreparationstjänsten måste underlättas. Utbildningen bör kunna göras planmässig och allsidig. Någon skiljelinje får icke föreligga mellan de olika personalgrupperna. Den tekniska samordningen bör motsvaras av en ekonomisk sådan. En i erforderlig omfattning rättvisande kostnadsberäkning bör vara möjlig. Omställning till krigsorganisation bör underlättas, och det bör i princip icke föreligga någon skillnad mellan freds- och krigsorganisationen. Det totala krigets krav på samordning med andra myndigheter, landets industriella resurser m. m. måste beaktas. Olika alternativ för örlogsvarvens organisation Utredningen övergår härefter till att diskutera olika alternativ för örlogsvarvens organisation. Det synes i huvudsak kunna ifrågakomma tre olika principiella alternativ för organisationen av den verkstadsrörelse, vilken nu bedrives inom örlogsvarvens ram. Dessa alternativ kunna schematiskt angivas på följande sätt. 1. Verkstadsrörelsen ingår i örlogsvarvet på i princip samma sätt som övriga organisationsenheter inom detta och under en gemensam chef. 2. Verkstadsrörelsen bedrives i principiellt samma form som nu är fallet men som en fristående verksamhet direkt under marinförvaltningen. Den är sålunda blott lokalt ansluten till örlogsvarvet. 3. Verkstadsrörelsen bedrives i bolags- eller affärsverksform och lyder direkt under vederbörligt departement (i första hand Kungl. Handelsdepartementet ev. Kungl. Försvarsdepartementet). Inom dessa olika alternativ kunna finnas olika varianter. Sålunda kan den fristående verkstadsrörelsen i alternativ 2 i mer eller mindre stor utsträckning även erhålla arbetsuppgifter, som f. n. åvila de militärtekniska avdelningarna, varvid återstående militära eller militärtekniska funktioner i motsvarande utsträckning skulle åvila lämpligt organ hos marinkommandochefen eller varvschefen. De synpunkter, som nedan anföres för och emot en fristående verkstadsrörelse, gälla emellertid även vid en dylik variant. Beträffande ovan nämnda organisatoriska alternativ får utredningen, med erinran om tidigare angivna synpunkter på örlogsvarvens framtida uppgifter och produktionsinriktning samt vad ovan i detta kapitel framhållits, anföra följande. Alternativ

i

Det första alternativet — i örlogsvarvet på i princip samma sätt som övriga organisationsenheter ingående verkstadsrörelse — kännetecknas därav, att örlogsvarvets hela verksamhet samlas under en chef, varvschefen. De under 91

denne lydande organisationsenheterna förutsättas erhålla självständig beslutanderätt i den utsträckning, som erfordras för verksamhetens bedrivande på ett smidigt sätt utan att erforderlig samordning och enhetlighet eftersattes. Fördelarna med en dylik organisationsform äro, att inriktningen på ett gemensamt mål framstår med full skärpa. Den ömsesidiga insynen i de olika verksamhetsgrenarna blir större. Bättre möjlighet föreligger bl. a. därigenom att utnyttja och samordna hela örlogsvarvets tekniska och militärtekniska kunnande på ett effektivt sätt. Bland annat skulle den militära och militärtekniska personalens speciella sakkunskap kunna komma verkstadsrörelsen till godo på ett gynnsammare sätt än nu, genom att dylik personal lättare vid behov kunde stå till förfogande. Speciellt gäller detta konstruktionsarbetet. Detta utbyte av kunskaper torde även kunna medföra större förståelse över huvud taget för olika personalkategoriers arbete och medföra viss personalbesparing. Särskilt i tider, då det råder brist på kvalificerad teknisk och militärteknisk personal, synes det vara av största vikt, att man säkrar ett effektivt utnyttjande av tillgänglig dylik personal. Den nu behandlade organisationsformen medgiver även ett rationellt utnyttjande av befintliga resurser i apparatur o. d. och motverkar onödig dubbelanskaffning. Om örlogsvarvets verkstadsrörelse lyder under en för alla organisationsenheter gemensam chef och sålunda smälter helt in i verksamheten i dess helhet, följer därav att samarbetet mellan verkstadsrörelsen och de militärtekniska avdelningarna blir mera effektivt. Såsom ovan anförts torde utövande av visst verkstadsarbete inom de militärtekniska avdelningarna icke kunna undvikas. Om detta skall kunna hållas inom lämpliga gränser och i effektivt samarbete — personellt och materiellt — med verkstadsorganets verksamhet, synes en viktig förutsättning vara en intim sammanknytning av verksamheterna. Den enhetliga ledningen torde vara ett villkor härför. Vissa oklarheter kunna i nuvarande organisation uppstå, huruvida en arbetsuppgift hör hemma inom verkstadsorganet eller de militärtekniska avdelningarna. Dessa oklarheter kunna lättare undvikas eller avgöras, om verkstadsorganet smälter mera in i den gemensamma organisationen och kommer under samma chef som den övriga verksamheten. Härmed sammanhänger att man i en dylik organisation lättare undviker dubbelarbete mellan verkstadsorganet och de övriga enheterna. Man undviker nämligen en tendens hos dessa att göra sig "självförsörjande" beträffande så många nyttigheter och tjänster som möjligt. Särskilt stark torde denna tendens bli, om det finnes militärtekniska organ under chefen för marinkommandot. En spridning av underhållsorganen, dvs. nuvarande örlogsvarv, är ur krigsberedskapssynpunkt önskvärd och torde eftersträvas av marinledningen. En enhetlig ledning giver större möjlighet att sammanhålla en spridd verksamhet och att driva denna på ett ekonomiskt och rationellt sätt. I varje fall synes reparation och underhåll av flottans fartyg i krig i större omfatt92

ning än nu komma att ske genom i förväg iordningställda krigsreparationsbaser, rörliga reparationsgrupper eller på civila varv, vilka genom sin belägenhet erbjuda möjligheter att utnyttjas även i krig, åtminstone för provisorisk reparation av fartygen eller för förseende av dessa med vissa förråd. Denna krigsreparationstjänst måste förberedas och planläggas i fred och en organisation med enhetlig ledning av underhållsverksamheten torde erbjuda avsevärda fördelar härvid. Till detta kommer, att i krig reparationsgrupperna torde få sammansättas av såväl civil som militär eller civilmilitär personal och att det därför är av betydelse att redan i fred få ett effektivt samarbete dem emellan. En spridning av underhållsanstalter och baser torde för övrigt i viss utsträckning medföra behov av att använda dylika reparationsgrupper även i fred. I krig torde varvschefens behov av att överblicka och sammanhålla varvets hela verksamhet vara särskilt framträdande. Det är av vikt, att han har överblick över alla sina resurser och direkta ordervägar till dem samt att han är väl insatt i de olika verksamhetsgrenarna, dessas kapacitet och arbetsvillkor. Den militärtekniska expertisen skall vid förvaltningen av sin materiel samla erfarenheter från dennas användning bl. a. genom att statistiskt fastställa fel, som ofta måste repareras. Vidare skola konstateras eventuella olägenheter hos materielen, vilka kunna bestå i dålig effektivitet, olämplig placering etc, varjämte erfarenhetsliggare och observationsjournaler skola bearbetas. Detta arbete skall ligga till grund för uppgörande av förslag till förbättringar, som kunna främja fartygens krigsduglighet, och fordrar en ständig kontakt med fartygen, vare sig dessa äro under expedition, ligga upplagda vid varv, äro spridda inom marindistriktet eller äro förlagda vid örlogsvarv eller privata varv för översyn, reparationer, generalbesiktningar etc. De rön, som gjorts, skola användas vid beställningar av arbeten för översyner och ombyggnader och skola rapporteras till marinförvaltningen för att där iakttagas vid nybyggnader. De kräva ett betydande utredningsarbete, för vilket fordras tillgång på konstruktörer, ritare m. fl. för att beställningarna skola bliva preciserade med ritningar, skisser och specifikationer och för att förslag, som avgivas till marinförvaltningen, skola bliva fullständiga. Vid utläggande till örlogsvarv av konstruktionsarbete för t. ex. ombyggnad erfordras därjämte ett nära samarbete mellan de militärtekniska experterna och konstruktionskontoret på ett liknande sätt, som vid marinförvaltningen sker mellan projektbyrån och de tekniska specialisterna å övriga avdelningar (byråer). Vid ett örlogsvarv sker detta lämpligast genom att militärtekniska avdelningarna, verkstadsorganet och konstruktionskontoret bilda en gemensam organisationsenhet, där synpunkterna kunna samordnas i det dagliga arbetet. Varvschefen har även andra uppgifter än dem, som direkt avse materielens underhåll, vård, förrådshållning m. m. Bland annat skall den personal, 93

som närmast har hand om materielen under tjänsten ombord, t. ex. mariningenjörspersonalen och den tekniska underofficerspersonalen, ha sin praktiska utbildning vid örlogsvarvet. Vid gemensam ledning av detta och därmed följande mera intimt samarbete de olika organen emellan torde denna utbildning kunna göras mera planmässig och allsidig. Särskilt behovet avpraktiskt verkstadsarbete skulle kunna bättre tillgodoses. Inom utredningen har även diskuterats en modifiering av nu ifrågavarande alternativ. Denna skulle innebära, att verkstadsrörelsen i driftstekniskt och driftsekonomiskt avseende direkt underställdes marinförvaltningen. Varvschefen skulle sålunda i dessa avseenden icke utöva något chefskap över verkstadsrörelsen. En dylik lösning, som är en renodling av organisationen, som den nu praktiseras, synes emellertid konservera nu föreliggande oklarheter och irritationsmoment bl. a. på grund av att någon verklig gränsdragning icke kan göras mellan driftstekniska och driftsekonomiska frågor, å ena, samt varvsdriften i övrigt, å andra sidan. Härtill äro begreppen driftsteknik och driftsekonomi alltför vaga. Erfarenheten har även visat, att klara befälsförhållanden äro ett villkor för en effektiv verksamhet och goda arbetsförhållanden. En stark central teknisk och ekonomisk ledning av örlogsvarvens verkstadsrörelse förutsattes dock även vid en helt enhetlig ledning äga rum genom marinförvaltningens försorg. Alternativ

2 Det andra alternativet för bedrivande av örlogsvarvens verkstadsrörelse innebär, att den till de nuvarande marinverkstäderna hörande verksamheten utbrytes ur den enhet, som de i örlogsvarvet ingående organisationsenheterna utgöra. Alternativet förutsätter, att den övriga nuvarande verksamheten, bl. a. de militärtekniska avdelningarna med deras beställande, kontrollerande och förrådsförvaltande funktioner, ställes antingen under en varvschef, som icke har verkstadsrörelse sig underställd, eller marinkommandochefen. Verkstadsrörelsen skulle sålunda lyda direkt under marinförvaltningen och intaga en i förhållande till de marina myndigheterna på platsen fristående ställning. Emellertid kan den trots detta likväl icke lösgöras ur det militära sammanhanget, och icke heller kan man bortse ifrån att dess huvuduppgift måste vara att erbjuda för marinens behov avpassade varv och verkstäder. Härigenom kan man icke undvika, att bl. a. det militära lokala inflytandet på ett eller annat sätt måste göra sig gällande. Sålunda torde marinkommandochefen (örlogsvarvschefen) behöva ha direktivrätt i frågor, som gälla prioritet för eller mellan marinkommandots beställningar. Likaså torde dylik direktivrätt även vara erforderlig i frågor, som gälla krigsberedskapen å marinverkstäderna, mobilisering, krigsreparationstjänst och militär säkerhetstjänst. Marinverkstädernas karaktär att avse i första hand täckande av marinens varvsbehov torde även medföra den inskränkningen i deras rättighet att fritt 94

från de lokala resp. centrala myndigheterna få disponera över sin kapacitet, att hänsyn alltid måste tagas till marinens kapacitetsbehov i fråga om antagande av icke marin beställning. Prioritet måste föreligga för marinens arbeten, om detta kräves av marinkommandochefen (örlogsvarvschefen) eller marinförvaltningen. Det nu ifrågavarande alternativet innebär sålunda, att chefen för marinverkstäderna inom ramen för de befogenheter, som givits honom i förhållande till vederbörliga centrala förvaltningar, själv — utan marinkommandochef ens (varvschefens) hörande — beslutar i marinverkstädernas angelägenheter. Såsom argument för detta alternativ har hävdats, att man härigenom skulle säkra en snabbare och smidigare handläggning, av särskilt värde vid en verksamhet av förevarande natur. Vidare skulle genom de klarare befälslinjerna konflikter undvikas mellan den militära och den civila sidan. Onödig omgång och irritation skulle även undvikas genom att alla för marinverkstädernas verksamhet erforderliga hjälpmedel m. m. skulle samlas under en ledning. I vad avser arbeten åt andra än marina beställare skulle denna större smidighet och snabbhet i handlandet innebära den fördelen, att man därigenom skulle komma mera i paritet i konkurrenshänseende med de civila varven. Härtill skulle genom verksamhetens avgränsning från den militära komma större möjlighet att göra rättvisande självkostnadsberäkningar. Gentemot ovanstående, för den nu behandlade organisationsformen anförda synpunkter, kan emellertid invändas följande. En organisation av förevarande slag skulle medföra, att vissa funktioner och göromål komme att utföras på två håll, nämligen dels å de militärtekniska avdelningarna hos marinkommandochefen (örlogsvarvschefen) och dels å marinverkstäderna. Man torde emellertid icke kunna undvika att t. ex. beträffande fastighetsområdet försöka ordna ett gemensamt utnyttjande av de på platsen befintliga resurserna och även i övrigt torde befintligheten av två statliga organisationer med så nära anknytning medföra ett behov av att beträffande vissa nyttigheter eller tjänster (t. ex. transporter) låta dem repliera på varandra. Härigenom uppkomma lätt konfliktanledningar, som kunna följas av en strävan att göra sig självförsörjande beträffande de ifrågavarande nyttigheterna och tjänsterna. Särskilt oekonomiska och icke rationella följder kan detta få för de militärtekniska avdelningarnas serviceavdelningar, beträffande vilka man kan förutse en strävan att öka deras kapacitet för att, åtminstone i vad avser mindre arbeten, bli oberoende av marinverkstäderna. Risk föreligger sålunda för att ett mindre örlogsvarv med tillhörande verkstadsresurser växer upp vid sidan av de självständiga marinverkstäderna. De militärtekniska avdelningarna ha bl. a. även till uppgift att med ledning av den praktiska erfarenheten utveckla och förbättra materielen. En av förutsättningarna härför torde vara tillgång på ritkontorspersonal i viss 95

omfattning (erforderlig även vid beställningars utläggande), smärre verkstadsresurser för försök o. d. samt framför allt inblick i verkstadsarbetet för bedömande av de praktiska möjligheterna för och ekonomiska konsekvenserna av ifrågasatta projekt. Finnes denna tillgång icke inom samma organisation, kan risk föreligga för att ritkontor och smärre verkstadsresurser skapas inom de militärtekniska avdelningarna, vilket medför dyrbart dubbelarbete. Även detta kan tala mot den nu behandlade organisationsformen. Genom den förut angivna prioritetsrätten för marina arbeten, vilken även i detta alternativ måste förutsättas föreligga för marinkommandochefen (örlogsvarvschefen) resp. marinförvaltningen, torde ett fritt bedrivande av den icke marina verksamheten försvåras. Hänsynen till good will hos icke marina beställare kan å andra sidan äventyra marina intressen. Vid krig medför behovet av en gemensam ledning av underhållsverksamheten krav på ökat inflytande från marinkommandochef ens (örlogsvarvschefens) sida på marinverkstädernas verksamhet. Detta innebär, att man, när kraven på den samlade tekniska verksamheten äro som störst, får samordningsproblem, som åtminstone till en början minska effektiviteten. Beträffande krigsreparationsverksamheten torde planläggningen av denna i fred vara lättare att utföra med all verksamhet under en ledning, och då krigsreparationsgrupper o. d. torde sammansättas av samtliga personalkategorier, bör det vara av värde att dessa samarbeta redan i fredstid. En organisation av nu avhandlad beskaffenhet synes icke vara lämplig för anläggningar av den beskaffenhet, som avses med det planerade Muskövarvet liksom heller icke den eventuella framtida västkustbasen. Det är emellertid ur många synpunkter till fördel, om organisationen av varvsverksamheten är lika för samtliga örlogsvarv. En spridning av underhållsverksamheten torde även medföra ett starkare behov av enhetlig ledning av samtliga resurser. Slutligen torde organisationsformen i och för sig icke vara avgörande för möjligheten till rättvisande självkostnadsberäkningar. Härom hänvisas ytterligare till vad som anföres under kap. 12. Alternativ

3 I de fall, då statens verksamhet närmar sig det enskilda näringslivets, ha affärsmässiga hänsyn och konkurrensförmåga fått en mera iögonenfallande betydelse. Man har sökt uppnå detta genom att använda sig av bolagsformen för den berörda statliga verksamheten. Ett bedrivande av marinverkstäderna såsom ett fristående bolag torde i och för sig medgiva större smidighet och konkurrenskraft. Genom en friare lönesättning skulle mera kvalificerad arbetskraft kunna erhållas och genom att icke vara beroende av t. ex. försvarets fortifikationsförvaltning och försvarets civilförvaltning skulle man undvika besvärande omgång och inbland96

ning i de tekniskt-ekonomiska frågorna. En smidigare anpassning av personalen efter arbetskraftsbehovet skulle vidare bli möjlig. Marinens behov av att tillvarataga säkerhets- och beredskapskrav liksom prioritetsrätt skulle tillfredsställas dels genom representantskap i bolagets styrelse och dels, beträffande prioritets- och dylika frågor, genom särskilda avtal mellan bolaget och staten. Marinförvaltningens verkstadsbyrå torde beträffande denna del av varvs- och verkstadsrörelsen icke komma att få något inflytande. Försvarets intressen få förutom av militär styrelseledamot tillvaratagas av vederbörande statsråd (i första hand chefen för Kungl. Handelsdepartementet) genom t. ex. direktiv till den, som på bolagsstämman representerar staten-aktieägaren, genom direktiv angående användandet av bolagets vinstmedel m. m. Bolagets natur av att vara statsägt kommer emellertid att skilja verkställande direktörens, styrelsens och bolagsstämmans befogenheter från dem, som tillkomma de privata bolagens motsvarande organ. Marinverkstäder i bolagsform kunna få sin inriktning bestämd av en strävan att hävda sig på den civila marknaden och kunna bli av en storleksordning, som överstiger marinens behov. Härmed följa nackdelar för marinens del, vilka av utredningen kunnat studeras i den norska organisationen. Även om de civila arbetena gå med vinst, torde det vidare icke ligga i denna företagsforms natur att tillgodogöra marinens underhållsverksamhet dessa vinster. Härtill kommer för Karlskronavarvets del att marinens intresse för detta torde få mindre motiv än för närvarande, därest detsamma upphör att vara ett marinens eget varv. Följden kan då bli, att man i stället i större utsträckning än tidigare använder andra varv och koncentrerar sitt intresse till anläggningar inom Stockholms-området, t. ex. Muskö-varvet. Härigenom kunna svåra sysselsättningsproblem uppkomma för det i bolagsform drivna örlogsvarvet. De nackdelar i form av dubbelarbete och dubbla funktioner i övrigt, ökade svårigheter att organisera krigsreparationstjänsten m. m., som påtalats ovan vid behandlingen av de fristående, som självförsörjande inrättning organiserade marinverkstäderna, torde i övrigt gälla även nu ifrågavarande organisationsform, i vissa delar troligen skärpta. Härtill kommer, att man förlorar det intima samarbete med marinförvaltningen och marinstaben, vilket är en förutsättning för bedrivandet av en effektiv marin varvsrörelse. Det torde vidare vara önskvärt, att marinen i princip själv förfogar över för densamma avsedda underhållsanstalter. Eljest torde en strävan uppkomma att skapa andra underhållsmöjligheter i egen regi. Frågan om bolagsdrift har behandlats av 1941 års örlogsvarvskommitté, som efter samråd med 1942 års bolagsutredning ansett det fördelaktigast, att bolagsform icke komme till stånd. Bolagsutredningen uttalade även i sitt eget betänkande att den, med hänsyn till varvens huvudsakliga uppgifter såsom baser, utrustningsdepåer och reparationsverkstäder för örlogsflottan, för sin del funne det uppenbart, att örlogsvarven icke kunde underställas 7

en för försvarsväsendet central industriell ledning och att de icke heller utan betydande olägenheter kunde ombildas till bolag. Örlogsvarvsutredningen får för sin del erinra om att någon ändring i princip av örlogsvarvens av 1942 års bolagsutredning refererade arbetsuppgifter icke förutsattes av utredningen. Utredningen får ytterligare understryka, att frågan om örlogsvarvens organisation icke bör ses som ett till verkstadsrörelsen isolerat problem. Hela varvsdriften måste ses som en enhet och de militära kraven på dess roll i underhålls- och basverksamheten i fred och krig måste beaktas. Härsynen till örlogsvarvens samlade uppgifter medgiver därför icke val av bolagsformen för desammas bedrivande. Konsekvenserna i ekonomiskt avseende av att den beställande, kontrollerande och förrådsförvaltande delen skapar egna verkstads- och andra tekniska resurser böra slutligen givas det största beaktande. Det kan givetvis tänkas ytterligare former för varvs- och verkstadsrörelsens bedrivande. Sålunda finnes formen som affärsdrivande verk. Skillnaden mellan dylika och de statliga bolagen är främst, att när det gäller de affärsdrivande verken, riksdagen beslutar om användningen av medel för nyinvesteringar samt att de, i motsats till bolagen, äro bundna av statens lönebestämmelser, resereglementen, upphandlingsförordningar m . m . Det synes emellertid icke vara befogat att skapa ett affärsdrivande organ för att tillgodose i princip uteslutande marinens behov av reparations- och underhållsmöjligheter. Mot denna organisationsform kan för övrigt göras samma invändningar som mot bolagsformen. Statens företagsformer äro för närvarande föremål för utredning. Främst gäller detta affärsverken och de statliga bolagen och deras tjänlighet som organ för samhälleligt företagande. Båda dessa företagsformer torde emellertid främst vara avsedda för sådan verksamhet, där staten har att bedriva rörelse, vilken i princip till sin inriktning har motsvarighet å den privata marknaden eller som avser tillgodoseende av ett behov, som är av mera allmän beskaffenhet. Att bilda affärsdrivande organ i bolags- eller annan form för att tillgodose ett marinens eget underhållsbehov synes utredningen, som förut anförts, vara främmande för verksamhetens natur. Utredningen anser därför, att valet av organisationsform icke behöver vara beroende av utgången av den ifrågavarande utredningen om de statliga företagsformerna. Utredningens val av organisationsform Ovan anförda skäl för och emot olika organisationsformer böra ses mot bakgrunden av de principer för örlogsvarvens framtida produktionsinriktning, som tidigare behandlats. Med den inriktning av verksamheten, som där angivits, torde den naturligaste organisationsformen vara, att verkstadsrörelsen ställes under samma ledning som örlogsvarvets övriga underhållsorgan, dvs. under varvschefen. Den samordning av underhållsverksam98

heten i dess helhet, som härigenom blir möjlig, bör effektivt kunna medverka till ett rationellt utnyttjande av befintlig personal och utrustning samt även komma materielen och beredskapen till godo. Utredningen har emellertid ansett, att ett ytterligare steg bör tagas för att vinna ökad effektivitet och samordning i vad avser den tekniska verksamheten vid örlogsvarven. Detta kan vinnas genom att denna verksamhet renodlas och ställes under en gemensam ledning, en teknisk direktör, vilken under varvschefen leder verkstäder och militärtekniska avdelningar. Härigenom vinnes en ytterligare sammanknytning av verkstadsrörelsen och de militärtekniska organen samt ett främjande av intim samverkan mellan personalen i de olika organisationsenheterna. Verkstadsrörelsens särställning i organisatoriskt avseende bör därvid upphöra. Den självständighet, som erfordras för verkstadsrörelsens bedrivande på ett effektivt sätt, bör tillförsäkras icke blott denna utan även övriga organisationsenheter i instruktionen för örlogsvarven. För att ytterligare understryka denna principiella likhet bör beteckningen "marinverkstäder" utgå och utbytas mot "verkstadsavdelning". Detta synes även befogat genom att örlogsvarvets inköps- och försäljningsverksamhet nedan föreslås ombesörjas av annat organ än verkstadsorganet. Utåt bör därför örlogsvarvet om sådant framträda. Ledamoten Backström har dock ansett, att den inarbetade beteckningen "marinverkstäderna" bör bibehållas. Utredningen föreslår i enlighet med vad ovan anförts, att örlogsvarvets tekniska verksamhet renodlas och närmast under varvschefen underställes en teknisk direktör, vilken sålunda får den direkta ledningen av en verkstadsavdelning, en fartygsavdelning och en vapenavdelning. Härutöver bör även tillkomma en för den tekniska verksamheten gemensam konstruktionsavdelning och en allmänplanering. Den tekniska samordningen bör ha sin motsvarighet i en ekonomisk samordning. Utredningen föreslår därför, att en särskild ekonomiavdelning under en ekonomidirektör inrättas. Till denna skulle koncentreras samtliga frågor, som avse inköp och försäljning av lös egendom, offerter, budgetfrågor, bokföring, personal, avlöningsuträkning, kassarörelse e t c , vilka arbetsuppgifter sålunda — till den del de handlagts av marinverkstäderna eller de militärtekniska avdelningarna — samlas inom en särskild organisationsenhet. Direkt under varvschefen böra vidare lyda en ekipageavdelning för bl. a. militära ärenden, försvarsärenden, transport- och hamnärenden samt en fortifikationsavdelning för örlogsvarvets fastighetsförvaltning, befästningsärenden etc. Härigenom ernås en renodling och samordning av transport- och förbindelseväsendet, frågor om militärt skydd och andra militära säkerhetsanordningar m. m. Likaså erhålles ett gemensamt organ för frågor angående örlogsvarvets fasta egendom. Direkt under varvschefen böra slutligen även lyda en intendentursektion samt en administrativ sektion och en mindre centralplanering. 99

Tablå över normalorganisation för örlogsvarv jämte funktionsplaner bifogas betänkandet (bil. 14). Den organisation, som ovan föreslagits, bör i princip gälla samtliga örlogsvarv, sålunda även Göteborgs. Organisationens omfattning får dock självfallet jämkas i förhållande till verksamhetens storlek. Sålunda k a n vid ett mindre örlogsvarv vara motiverat att sammanslå i normalorganisationen på skilda organisationsenheter uppdelade funktioner. Örlogsvarvets nuvarande intendenturavdelning och dess ställning i den föreslagna organisationen I den organisation, som ovan föreslagits för örlogsvarven, ingår en intendentursektion i stället för nuvarande intendenturavdelning. Härom må anföras följande. Marindistriktets intendenturtjänst är för närvarande, såsom framgått av det föregående, uppdelad på två olika myndigheter, nämligen den under marindistriktschefen lydande intendenturförvaltningen och örlogsvarvets intendenturavdelning. Härtill kommer att under respektive kustartilleriförsvarschef finnes en särskild intendenturförvaltning. örlogsvarvets intendenturavdelning handlägger emellertid i ganska stor omfattning ärenden av bl. a. följande beskaffenhet, nämligen sådana som avse anställning och avlöning m. m. av befattningshavare inom de militärtekniska avdelningarna, expeditionstjänst och diarieföring, anmärknings- och avskrivningsmål, tolkning av kontrakt och administrativa och ekonomiska författningar, förvaring av vissa kontrakt och säkerheter, statförslag, dispositionsbokföring och medelsredovisning samt kassarörelse. I den organisation, som av utredningen föreslås, komma dessa ärenden att handläggas inom ekonomiavdelningen respektive den administrativa sektionen, där de naturligast hörn hemma. För återstående arbetsuppgifter synes icke fordras en avdelning. En ytterligare fördelning av arbetsuppgifterna torde nämligen kunna ske på så sätt, att de allmänna förrådsärendena liksom materielhanteringsfrågorna handläggas av örlogsvarvets allmänplanering, som för sin verksamhet ändock måste ha överblick över förrådsverksamheten. Förplägnadsanstalterna förutsättas kunna handhavas av marinkommandots intendenturförvaltning (örlogsvarvets marketenterier dock av dess ekonomiavdelning) liksom frågan om yrkesutbildning av intendenturpersonalen. Återstående ärenden, dvs. fasta och flytande bränslen, driv- och smörjmedel, allmänna materialförrådet samt disposition av örlogsvarvet tillhörande tankfartyg m. m. torde vara av sådan natur, att de kunna inordnas i en intendentursektion. I denna bör emellertid även i enlighet med vad förut anförts tillkomma handläggningen av ärenden angående intendenturinventarier för fartyg, vilka för närvarande handhavas av marindistriktets intendenturförvaltning.

TIONDE KAPITLET

Den närmare utformningen av utredningens förslag

Varvschefen örlogsvarvet förutsattes stå under ledning av en för hela verksamheten gemensam chef — örlogsvarvschefen. Denne utövar ledningen av och uppsikten över varvets verksamhet. I sådana frågor av större räckvidd inom varvets verksamhetsområde, som avse krigsplanläggning och mobiliseringsförberedelser, föreligger dock beslutanderätt för marinkommandochef i enlighet med vad förut anförts under kap. 8. Varvschefen skall tillse, att för den operativa verksamheten erforderlig krigsplanläggning äger rum och att erforderlig krigsberedskap föreligger. Han skall med ledning av erhållna flerårsplaner för rustningar, generalbesiktningar m. m. låta uppgöra och periodiskt komplettera en flerårig underhållsplan, avseende ett effektivt och ekonomiskt utnyttjande av underhållsmedel. Han skall hålla sig noga underrättad om det tillstånd, vari av honom förvaltad materiel befinner sig, och tillse att den hålles i ur krigsberedskapssynpunkt så fullständigt och tidsenligt skick, som genom ett effektivt utnyttjande av tillgängliga tekniska och ekonomiska resurser är möjligt. Till vederbörande centrala förvaltningsmyndigheter skall han årligen på därför fastställda tidpunkter avgiva framställningar angående medelsbehov, förslag till anslagsmedlens fördelning samt erforderliga underhållsplaner. De anslag, vilka ställts till förfogande för den av örlogsvarvet bedrivna verksamheten, fördelas av varvschefen med erforderliga direktiv om deras användning till honom direkt underställda chefer. Genom att han vid behov kan meddela ändrade anvisningar angående medlens användning, har han ett viktigt medel till förfogande för ledningen av örlogsvarvets verksamhet. Sådana ändrade anvisningar kunna givetvis även tillkomma på förslag av bl. a. tekniske direktören för dennes verksamhetsområde. Varvschefen skall tillse, att likartad verksamhet icke onödigtvis bedrives inom flera organisationsenheter och att förråd i lämplig utsträckning sammanföras. Den balansräkning samt vinst- och förlusträkning, som årligen skall uppgöras i vad avser verkstadsavdelningens verksamhet, skall avgivas till marinförvaltningen av varvschefen. 101

Varvschefen beslutar slutligen i alla ärenden angående anställning av tjänstemannapersonal. I den utsträckning, ovan nämnda ärenden avse krigsplanläggning eller mobiliseringsförberedelse och tillika äro av större räckvidd, skall varvschefen i enlighet med vad förut anförts under kap. 8 påkalla marinkommandochefens beslut i desamma. Samarbetet mellan varvschefen och marinkommandochefen är givetvis även i övrigt av största betydelse. Varvschefen bör därför åläggas att, i den utsträckning detta bedömes erforderligt, hålla marinkommandochefen underrättad om örlogsvarvets verksamhet. Även marinkommandochefen bör å sin sida hålla varvschefen kontinuerligt underrättad om sådana åtgärder och planer, som kunna påverka dennes verksamhet. En nära samverkan mellan den operativa verksamheten och underhållsverksamheten är erforderlig. Varvschefen skall samordna verksamheten inom örlogsvarvet, främst mellan tekniske direktören, å ena, samt ekonomi-, ekipage- och fortifikationsavdelningarna samt intendentursektionen, å andra sidan. Varvschefen har emellertid även viktiga samordningsuppgifter i avseende å den verksamhet, som bedrives av chefen för marinkommandots intendentur- och sjukvårdsförvaltningar liksom av andra berörda militära eller civila myndigheter. Med hänsyn till de krav, som det totala kriget ställer på en dylik samverkan, torde varvschefens arbetsuppgifter härutinnan även i fred bli av icke ringa omfattning. Spridningen av örlogsvarvets underhållsanstalter, vilken torde bli nödvändig vid krig samt få förberedas och till en del genomföras även i fred, torde även den ställa krav på insatser från varvschefens sida. Denne synes sålunda kunna förutsättas bli chef för de olika baser, som inrättas inom vederbörligt marinkommandos verksamhetsområde. Ovan antydda arbetsuppgifter och behovet av att varvschefen skall ha tid över att planlägga örlogsvarvets verksamhet i stort, hålla erforderliga kontakter med myndigheter och enskilda och icke minst med marinkommandochefen, göra att varvschefen bör så mycket som möjligt befrias från den löpande verksamheten. Ett steg i denna riktning har tagits genom att den tekniska verksamheten sammanslagits under en direkt under varvschefen lydande teknisk direktör. Därutöver bör emellertid en omfattande delegation instruktionsmässigt äga rum till underlydande chefer. Genom att delegationen sker i instruktionen, bli vederbörande befattningshavares befogenheter bestämda och icke beroende av olika varvschefers inställning till denna fråga. Instruktionsmässigt har därför angivits, i vilka fall varvschefen skall besluta. I princip kan sägas, att den föreslagna beslutanderätten innefattar sådana ärenden, som utgöra ett utslag av varvschefens samordnande verksamhet. Sålunda skall denne besluta i ärenden, som avse årliga framställningar angående medelsbehov och förslag till anslagsmedlens fördel102

ning. Underhållsplaner för örlogsvarvets materiel, fördelningen av medel, som ställts till varvschefens förfogande, samt förslag till personalförteckningar för civila tjänstemän och poliser böra även de betraktas såsom dylika samordningsärenden. Samma gäller krigsplanläggnings- och krigsberedskapsfrågor, som äro av större vikt för örlogsvarvets verksamhet, anskaffning, nybyggnad eller ombyggnad av arbetsbåtar e t c , för örlogsvarvets eget behov. Beträffande en närmare uppräkning av de ärenden, i vilka varvschefen beslutar, hänvisas till det instruktionsförslag, som bifogas detta betänkande. Den omständigheten, att varvschefen med undantag för den marinkommandochefen tillkommande beslutanderätten är oinskränkt chef över varvets verksamhet, bör emellertid även taga sig uttryck i en bestämmelse, som giver honom rätt att oavsett beslutanderättens delegation besluta i varje fråga, som på grund av sin principiella eller för örlogsvarvet gemensamma natur, större vikt eller av annan särskild anledning bör avgöras av varvschefen, t. ex. prioritetsfrågor som av tekniske direktören hänskjutits till varvschefens avgörande. En bestämmelse härom har intagits i instruktionsförslaget. Det förutsattes, att varvschefen i en särskild varvsordning angiver vissa speciella ärenden, beträffande vilka han med stöd av denna bestämmelse förbehåller sig beslutanderätten. Den löpande verksamheten torde emellertid kunna förutsättas ske utan nämnvärda ingripanden från varvschefens sida. Detta torde även vara ett huvudvillkor för att varvschefen skall kunna fullgöra sina viktiga planläggande och samordnande arbetsuppgifter. I detta sammanhang må erinras om bestämmelsen i 3 §, 3 mom. sista stycket i gällande allmänt försvarsförvaltningsreglemente, vari stadgas, att vid delegation enligt ovan de skyldigheter och det ansvar inträda, som gälla för förvaltningsmyndighet. Varvschefens arbetsuppgifter torde vara av den karaktär, att m a n närmast tänker sig en sjöofficer som innehavare av befattningen. Utredningen anser emellertid, att här liksom beträffande övriga befattningar inom örlogsvarvet icke bör givas principiellt företräde åt någon särskild personalgrupp utan att det vid varje tillfälle skall finnas möjlighet att utvälja den för befattningen lämpligaste, oavsett denne är militär, civilmilitär eller civil. Centralplaneringen För ledningen av och uppsikten över örlogsvarvet och dess krigsförberedelser bör varvschefen förfoga över ett stabsorgan — centralplaneringen. Detta organ bör ha till uppgift att bereda och samordna alla ärenden, som avse till varvschefen givna operativa direktiv samt för hela örlogsvarvet gemensamma krigsförberedelser. Härtill bör komma samordning av örlogsvarvets verksamhet med marinkommandochefen underställda förvalt103

nings- och andra organs verksamhet. Vidare bör inom centralplaneringen sammanhållas övningar, som avse örlogsvarvets nämnda arbetsuppgifter. I förekommande fall böra dessa övningar efter varvschefens bestämmande ledas av chefen för centralplaneringen. Krigsförberedelser avseende den verksamhet, som endast omfattar tekniske direktörens arbetsområde, böra utföras genom allmänplaneringens försorg för att undvika dubbelarbete och en alltför omfattande centralplanering. Emellertid bör inom den sistnämnda kunna redovisas allt arbete av nu ifrågavarande slag, varför allmänplaneringen bör ha att dit lämna alla de uppgifter, som kunna vara av vikt för en dylik redovisning och sammanställning. Detta gäller emellertid även för övriga under varvschefen lydande organ. Å centralplaneringen bör en av officerarna tillika vara örlogsvarvets "mobiliseringsofficer" och en annan tillika varvschefens adjutant.

Tekniske direktören Den tekniske direktörens arbetsuppgifter ha berörts redan i det föregående. Som därav framgått, leder och samordnar han verksamheten inom de honom underställda organisationsenheterna (verkstadsavdelningen, konstruktionsavdelningen, fartygsavdelningen och vapenavdelningen samt allmänplaneringen). Han skall inom sitt verksamhetsområde följa den allmänna utvecklingen och tillse, att verksamheten inom honom underställda avdelningar bedrives så ändamålsenligt som möjligt och enligt gällande föreskrifter samt i mån av befogenhet vidtaga eller föreslå åtgärder, som främja densamma. Särskilt bör han ägna uppmärksamhet åt den ändamålsenliga funktionsfördelningen mellan honom underställda organ liksom åt att dubbelarbete undvikes. I likhet med varvschefen åligger det honom att hålla sig noga underrättad om det tillstånd, vari av honom förvaltad materiel befinner sig, och att tillse, att den hålles i ur krigsberedskapssynpunkt så fullständigt och tidsenligt skick, som genom effektivt utnyttjande av tillgängliga tekniska och ekonomiska resurser är möjligt. Tekniske direktören utfärdar verkstadsordning för verksamheten vid verkstadsavdelningen. Tekniske direktören har inom ramen för örlogsvarvets befogenheter beslutanderätt inom sitt verksamhetsområde. Denna begränsas av den beslutanderätt, som tillkommer örlogsvarvschefen i enlighet med vad förut anförts, samt den fördelning av örlogsvarvets medel, som gjorts av denne. Det förutsattes emellertid å andra sidan, att varvschefen, i den utsträckning det för ärendenas ändamålsenliga handläggning bedömes erforderligt, äger delegera tekniske direktörens beslutanderätt å denne underställda chefer. Därjämte bör chefen för verkstadsavdelningen instruktionsmässigt, sålunda 104

utan särskild delegering, äga besluta i ärenden, som avse verkstadsavdelningens löpande drift. Den delegering, varom nu är fråga, bör givetvis ske i samförstånd med tekniske direktören och får icke medföra någon principiell ändring i dennes ställning och befogenheter. Liksom i vad avser varvschefen betraktar utredningen tekniske direktörens samordnande arbetsuppgifter såsom ytterst viktiga. För att han skall erhålla tillräcklig tid härför förutsattes den delegering, varom ovan talats, bli vidsträckt.

Allmänplaneringen

För sammanhållandet av den tekniska verksamheten och för ernående av en j ä m n arbetsbelastning inom varvets olika organ, icke minst inom verkstadsavdelningen, föreslår utredningen, att tekniske direktören vid sin sida skall ha en allmänplanering. Denna skall planlägga och sammanhålla fartygsrustningar, översyner och ombyggnader m. m. Den skall vidare handlägga ärenden, som avse krigsreparationstjänsten och övriga för den tekniska verksamheten gemensamma krigsförberedelser. Utredningen föreslår såsom framgår av det följande icke något för örlogsvarvet gemensamt förrådsorgan. En viss sammanhållning av allmänna materielhanterings- och förrådsärenden bör dock ske. Utredningen föreslår därför, att allmänplaneringen, som har överblick över den tekniska verksamheten i dess helhet och därjämte bör ha fortlöpande överblick över förrådsläget, skall handlägga uppkommande allmänna materielhanterings- och förrådsärenden. Långtidsplanering för varvet och dess utrustning har i nuvarande organisation icke skett i önskvärd omfattning. En av orsakerna härtill torde vara, att något särskilt organ inom örlogsvarvet icke ålagts att handlägga ärenden av ifrågavarande slag. Allmänplaneringen bör därför ha till uppgift att handlägga ärenden avseende långtidsplanering för örlogsvarvet och dess utrustning. Den tekniska utbildningen av militär, civilmilitär och civil personal bör, i den mån det gäller för flera avdelningar gemensamma frågor, handläggas inom allmänplaneringen. Vid behov organiseras inom örlogsvarven särskilda nybyggnads- och ombyggnadskontor för fartyg. I den mån så sker, böra dessa inordnas i allmänplaneringen, som även bör sammanhålla ärenden angående fartygens provturer. Allmänplaneringen är örlogsvarvets viktigaste planeringsorgan. För detta ändamål torde den komma att ha ständig kontakt med underhållsavdelningen vid marinkommandostaben. Underlag för sin verksamhet får allmän105

planeringen från de mindre planeringsorgan, som förutsättas komma att finnas inom de olika organisationsenheterna och som kontinuerligt skola lämna de uppgifter, som erfordras för att bl. a. allmänplaneringen ständigt skall ha det tekniska läget i sin hand. I den mån därutöver en samordning av allmänplaneringen med örlogsvarvet i övrigt erfordras, kommer denna att ske inom centralplaneringen, dit sålunda allmänplaneringen lämnar erforderliga sammandrag. Centralplaneringen bör alltid i planeringsfrågor, som avse den tekniska enheten, vända sig till allmänplaneringen och icke till något annat organ under den tekniske direktören.

Verkstadsavdelningen Verkstadsavdelningen är örlogsvarvets organ för till dess verksamhet hörande verkstads- och övriga produktionsarbeten med undantag för arbeten, som hänföras till fortifikationsavdelningens verksamhetsområde. Det synes utredningen lämpligast, att sistnämnda avdelning får själv handha sina verkstadsfrågor, enär dessa äro av speciell natur och arbetarpersonalen är inordnad under särskilda kollektivavtal. Det förutsattes emellertid å andra sidan, att fortifikationsavdelningen i görlig utsträckning replierar på verkstadsavdelningens resurser. Verkstadsavdelningen är vidare, med ovan nämnt undantag, örlogsvarvets organ för driftstekniska och driftsekonomiska frågor liksom frågor, som avse kollektivavtalsanställd personal eller eljest äro hänförliga till kollektivavtal eller arbetarlagstiftning. Verkstadsavdelningens chef förutsattes övertaga de i nuläget för verkstadsdirektören gällande befogenheterna i vad avser arbetarskydd och företagsnämnder. Verkstadsavdelningen bör drivas enligt industrimässiga principer. För densamma böra vidare gälla ekonomiska föreskrifter, som bland annat i erforderlig omfattning medgiva rättvisande självkostnadsberäkning för där tillverkade produkter. Härtill återkommer utredningen i kap. 12. Såsom tidigare anförts torde principen att verkstadsavdelningen skall vara örlogsvarvets organ för verkstads- och övriga produktionsarbeten icke kunna gälla utan undantag. Vissa dylika arbeten torde få förekomma även inom annan organisationsenhet än verkstadsavdelningen. Sålunda torde aptering av ammunition, som för övrigt icke torde kunna helt rubriceras som verkstadsarbete, på grund av arbetets natur böra ske inom vapenavdelningens ram. Säkerhetsanordningarna äro här dominerande i jämförelse med Verkstadstekniska och verkstadsekonomiska synpunkter. I anslutning till förrådshållning böra vidare utanför verkstadsavdelningen få förekomma vissa arbeten av följande slag, under förutsättning att de huvudsakligen kunna utföras med militär personal och/eller befintlig förrådspersonal, nämligen 106

sädana arbeten, som erfordras för rutinmässig inspektion och vård av materiel, t. ex. rutinmässig isärtagning, rengöring, hopsättning, utbyte av fprslitna delar mot reservdelar; sådana smärre justerings- och reparationsarbeten i anslutning härtill, som ej lämpligen kunna avskiljas som särskilda arbetsoperationer t. ex. mindre tillpassning av reservdelar; nedmontering från fartyg respektive återmontering ombord av sådan materiel, som normalt skall förvaras i land, medan fartyget är avrustat. Utöver ovannämnda arbeten bör även utanför verkstadsavdelningen få förekomma sådant verkstadsarbete, som erfordras för utbildning av militär personal, under förutsättning att dylik utbildning icke kan ernås genom verkstadsavdelningens försorg och arbetet icke utföres med, utöver kontrollinstrument och dylikt, andra än de hjälpmedel, som regelmässigt äro tillgängliga ombord på marinens fartyg, vidare smärre försöksarbeten samt slutligen arbeten, vilka på grund av lokala förhållanden icke lämpligen böra utföras inom verkstadsavdelningen. Slutligen bör i samband med de militärtekniska avdelningarnas inspektion och kontroll av den i bruk varande materielen få förekomma smärre reparationer och justeringar, oavsett huruvida dessa kunna betecknas som verkstadsarbete eller icke. Lämpligheten av att icke onödigtvis störa den egentliga verkstadsproduktionen talar även härför. Vid avvägningen av dessa arbetsuppgifter kommer tekniske direktörens samordnande funktion och överblick i stort över den tekniska verksamheten att vara avgörande för frågans bedömning. Ledamoten Backström har ansett, att närmast föregående stycke bör utgå, då det kan utgöra ett incitament till en olämplig utvidgning av servicegrupperna. Utredningens majoritet i övrigt har emellertid ansett, att tekniske direktörens ställning skapar tillräckliga garantier däremot. För nu nämnt arbete erforderliga maskiner och verktyg — i vad avser de sistnämnda med undantag av smärre sådana — böra få anskaffas endast efter tillstånd av tekniske direktören. Härom bör föreskrift intagas i för örlogsvarvet gällande arbetsordning. När verkstadsarbete utföres utanför verkstadsavdelningen, bör gälla, att biträde skall begäras av nämnda avdelning vid val av teknisk utrustning samt vid behandlingen av driftstekniska och driftsekonomiska frågor. Kollektivavtals- och arbetarfrågor i övrigt skola handläggas av nämnda avdelning. Verksamheten å verkstadsavdelningen föreslås bedrivas å planeringskontor, driftkontor och verkstäder med tillhörande anläggningar, vid behov uppdelade på två grupper, nämligen mekaniska och elektriska verkstäder, å ena, samt varvsverkstäder, å andra sidan. Härtill bör komma en direkt under chefen för avdelningen lydande personaldetalj för arbetare. Verkstadsavdelningen vid Karlskrona örlogsvarv innehåller även tills vidare 107

en direkt under avdelningens chef lydande hylsverkstad. Modifieringar i denna organisation kunna med hänsyn till verksamhetens omfattning tänkas sålunda, att vid mindre örlogsvarv sammanslagning av organisationsenheter kan vara lämplig. Chefen för verkstadsavdelningen åligger särskilt att tillse, att den fortgående utvecklingen i fråga om driftsteknik beaktas och att föreslå åtgärder för tillgodoseende av för produktionen erforderliga maskiner och liknande utrustning. Han skall planera verksamheten samt leda och övervaka densamma, så att fullgott resultat uppnås inom skälig tid och för rimlig kostnad. I mån av befogenheter skall han anskaffa material, verktyg och dylik teknisk utrustning och förbrukningsartiklar m. m., som erfordras för verksamheten, eller föreslå dylik anskaffning. Han skall tillse, att leveranser fullgöras i vederbörlig ordning och att utförda arbeten fylla å desamma uppställda fordringar samt övervaka, att kostnaderna icke bli större än vad som med hänsyn härtill kan anses skäligt. Chefen för verkstadsavdelningen skall vidare tillse, att beräknad arbetstid för viss beställning icke överskrides och att överenskomna leveranstider iakttagas. Han skall slutligen hålla sig underrättad om löneutvecklingen inom berörande verksamhetsområden. Vid fartygs- och vapenavdelningarna kommer att såsom ovan förutsatts utföras viss serviceverksamhet. Det bör åligga chefen för verkstadsavdelningen att därvid tillhandagå med erforderlig sakkunskap och även vid behov ställa vid verkstadsavdelningen befintliga mätinstrument och dylikt till förfogande. Det understrykes ytterligare, att tekniske direktören bör ägna största uppmärksamhet åt att verksamheten inom servicegrupperna icke gives större omfattning än som ur olika synpunkter kan anses lämpligt. Den praktiska verksamheten torde, därest särskilt intresse ägnas detta problem från den tekniske direktörens sida, närmare få precisera gränserna inom ramen för vad förut angivits som den instruktionsmässiga begränsningen. Verkstadsavdelningens arbete bör icke onödigtvis betungas. Chefen för avdelningen bör därför, i enlighet med vad förut anförts, instruktionsmässigt äga besluta i ärenden, som avse densammas löpande drift. För att medgiva en effektiv planering av verkstadsavdelningens arbete böra beställningarna till densamma från de militärtekniska avdelningarna samordnas genom allmänplaneringens försorg. Det bör därför föreskrivas, att beställning av arbeten å verkstadsavdelningen skall göras i samråd med allmänplaneringen. För att emellertid å andra sidan icke onödigtvis belasta avdelningarna och allmänplaneringen, bör varvschefen äga att i vederbörlig varvsordning medgiva undantag från dylikt samråd, såvitt avser mindre beställningar. Motsvarande bör gälla för beställningar, som utläggas av beställare utanför örlogsvarvet. Chefen för ekonomiavdelningen förutsattes övertaga de rättigheter att 108

utgiva viss ersättning för förstörda persedlar samt avskriva skada å eller förlust av Kronans egendom, som nu tillkomma verkstadsdirektören. Transportfrågor Utredningen har övervägt att låta verkstadsavdelningen omhänderha samtliga örlogsvarvets landtransporter. Emellertid synes varvets transportväsende böra samordnas så, att land- och sjötransporter handhas av ett och samma organ. Härigenom kan lämpligt val av transportmedel lättare göras och kombination bättre ske mellan land- och sjötransporter. Landtransportväsendet torde därjämte även få betjäna marinkommandochefen och dennes organ. Ett icke oväsentligt antal transporter torde vidare avse de militärtekniska avdelningarnas förrådsverksamhet. I krig blir transporttjänsten av synnerligen stor betydelse och en samordning måste här ske med samtliga resurser på platsen samt med andra myndigheters transportbehov. I anledning härav har utredningen ansett, att, liksom nu är fallet, landtransporttjänsten bör förläggas till ekipageavdelningen. För att emellertid underlätta verkstadsavdelningens transporter bör denna som stående lån från ekipagemästaren erhålla ett för det normala transportbehovet lämpligt antal fordon. Skulle temporärt ett ytterligare behov uppstå, får rekvisition ske från den under ekipageavdelningen lydande transportcentralen eller förhyrning ske från enskild. Inre transporter med specialfordon (truckar och dylikt) böra däremot ske i verkstadsavdelningens egen regi. Vid verkstadsavdelningen bör finnas en godscentral för samordning av avdelningens transportbehov och mottagande av till avdelningen ställt gods. Fastighetsfrågor Det har ifrågasatts att förlägga örlogsvarvets fastighetsförvaltning till verkstadsavdelningen. Fastighetsförvaltningen omfattar emellertid icke endast frågor, som beröra nämnda avdelnings verksamhetsområde, utan även de militärtekniska avdelningarnas (t. ex. förrådslokaler). Till densamma höra betydande domänförvaltande uppgifter. Fastighetsförvaltningen omfattar, utöver de för varvsverksamheten avsedda anläggningarna, även flottans och vissa för marinen gemensamma skolors etablissement, marindistriktsförvaltningars kontors- och förrådsbyggnader m. m., ett ganska stort antal bostadshus, vissa markområden ävensom ett flertal andra till flottan hörande byggnader m. m. Med nuvarande utveckling mot skydd i bergrum samt spridning kommer därjämte befästningssynpunkter, anordnande av krigsförtöjningsplatser, militära hinder och maskeringsmateriel att få ökad betydelse och böra samordnas med den övriga fastighetsförvaltningen. Med hänsyn härtill har det ansetts lämpligast att förlägga samtliga fastighetsärenden inom ett direkt under varvschefen lydande organ — fortifikations109

avdelningen. För vissa mindre undantag härifrån i vad avser verkstadsavdelningen redovisas under kap. 11, vari fastighetsförvaltningen får en mera utförlig behandling. Den närmare detaljorganisationen av verkstadsavdelningens planeringskontor, driftkontor, verkstäder och personaldetalj samt därtill hörande funktioner föreslås i en normalorganisation bli följande, därvid liksom vid detaljorganisationen i övrigt av örlogsvarvet de jämkningar böra få vidtagas av marinförvaltningen respektive — beroende på frågans vikt — varvschefen, som visa sig vara lämpliga under den praktiska verksamheten. Planeringskontoret Kontoret föreslås erhålla organ för verkstadsplanering, arbetsberedning och arbetsstudier varjämte materialförrådet bör handhavas av detsamma. Beträffande offertgivningen torde denna böra ske genom ekonomiavdelningens försorg liksom antagande av genom offerten erhållen beställning. Härvid avses dock endast förhållandet till beställare utanför örlogsvarvet. Inom detta torde arbetena i huvudsak komma att ske genom bok- och räkningsförfarande. I varje fall förutsattes här icke förekomma någon offertverksamhet i verklig bemärkelse utan endast en kostnadsangivelse. Det tekniska underlaget för ekonomiavdelningens offertgivning bör lämpligen sammanställas inom planeringskontoret även i vad avser övriga tekniska avdelningars verksamhetsområde. Driftkontoret Inom driftkontoret böra handläggas frågor, som avse arbetarskydd, industriell bevakning, anläggningsplanering, maskinanskaffning, kraft- och värmeanläggningar, godscentral och inre transporter. Den transportcentral, som förutsattes ingå i driftkontoret, skall närmast handha de inre transporterna men skall därutöver samordna verkstadsavdelningens transportbehov över huvud taget samt tjänstgöra som central mottagning för gods, som kommer till avdelningen. De specialfordon för inre transporter m. m., som handhavas av verkstadsavdelningen, böra erhålla sin service genom driftkontorets försorg liksom garageringsmöjligheter. Service å de lastbilar för yttre transporter samt lastbilar, som huvudsakligen användas inom varvet, vilka enligt ovan stå till verkstadsavdelningens förfogande, torde lämpligast få handhavas av ekipageavdelningen. Det torde nämligen vara riktigast, att den organisationsenhet, som "äger" fordonen, själv får handha servicen å desamma. Verkstäderna Verkstadsavdelningens verkstäder föreslås i normalorganisationen bli uppdelade i två grupper, nämligen å ena sidan mekaniska och elektriska verk110

städer och å andra sidan varvsverkstäder. I den förra gruppen torde få ingå verktygsritkontor och verktygsverkstad samt mekaniska verkstäder med maskinverkstad, filare- och montageverkstad, motorverkstad och motortorpedbåtshall, gjuteri, rörverkstad och ytbehandlingsverkstad. Vidare böra i gruppen ingå elektroverkstäder, televerkstäder, finmekaniska verkstäder samt artilleri- och torpedverkstäder. Elektroverkstäderna böra omfatta elektromekaniska verkstäder, elektriska fartygsinstallationer och elektriska landinstallationer. Televerkstäderna böra omfatta telefon-, radio-, radar- och hydrofonverkstäder. Finmekaniska verkstäderna böra innehålla eldledningsverkstad, optisk verkstad och instrumentverkstad. Artilleri- och torpedverkstäderna böra innefatta kanonverkstad och torpedöversynsverkstad. Hylsverkstaden i Karlskrona förutsattes, som förut anförts, lyda direkt under chefen för verkstadsavdelningen. Varvsverkstäderna föreslås omfatta plåtverkstäder med grovplåtsverkstad, tunnplåtsverkstad, svetsningsverkstad, pannverkstad och smedja samt dockverkstäder m. m., såsom timmermansverkstäder, båtverkstad, målarverkstad, dykarverkstad och grovarbetaravdelningar. Verkstäderna böra i vad rör varvsverksamheten slutligen även omfatta tackelkammare, segelsömmarverkstad och repslagarverkstad. Å varvsverkstäderna äro även om- och nybyggnadsingenjörerna placerade. Personaldetaljen Personaldetaljen föreslås skola handlägga ärenden angående anställning och avsked av örlogsvarvets arbetare utom i vad avser de till fortifikationsavdelningen hörande, för vilka liksom för närvarande är fallet ett särskilt anställningskontor för arbetare föreslås bli inrättat inom avdelningens ram. Detta synes lämpligt med hänsyn till att de kollektivavtal, som gälla för ifrågavarande personal, äro speciella i förhållande till dem, som gälla den arbetarpersonal, som ifrågakommer inom verkstadsavdelningen och övriga tekniska enheter. Därest det i framtiden skulle visa sig praktiskt, synes då åter kunna övervägas att låta verkstadsavdelningens personaldetalj taga hand om även fortifikationsavdelningens arbetare. Utredningen har emellertid icke för närvarande funnit något vara att vinna därmed. På verkstadsavdelningens personaldetalj bör vidare finnas ett organ för avtalsfrågor och även för detta gäller, att det icke avser fortifikationsavdelningens arbetare men däremot samtliga övriga kollektivavtalsanställda. Frågor om företagsnämnd och sociala frågor över huvud taget, läkarmottagningen och utbildningsfrågor i vad avser arbetare och arbetsledare böra slutligen erhålla organ inom personalkontoret. Samtliga tjänstemannaärenden föreslås komma att handläggas å ekonomiavdelningens personalkontor. Dit bör även förläggas avlöningsuträkningen för arbetarpersonalen. 111

Konstruktionsavdelningen Konstruktionsavdelningen vid örlogsvarvet bör vara gemensam för verkstadsavdelningen och de övriga tekniska organen. Härigenom erhålles ett rationellt utnyttjande av tillgänglig ritkontorspersonal, varjämte projekterings- och konstruktionsarbetet kommer att ske i nära samarbete mellan de planerande, erfarenhetssamlande och producerande organen. Konstruktionsavdelningen utför sålunda örlogsvarvets konstruktionsuppgifter och ritningsarbeten. Inom avdelningen böra även handläggas örlogsvarvets standardiseringsfrågor, varjämte det bör åvila avdelningen att hålla ritningar, beskrivningsböcker och dylikt aktuella. Slutligen synes även örlogsvarvets biblioteks- och museiverksamhet lämpligen kunna handhas av konstruktionsavdelningen. Denna föreslås bestå av ett projektkontor, ritkontor samt normaliekontor. Projektkontoret föreslås uppdelas i en projektdetalj och en detalj för experiment och utveckling. Härtill kominer ett materiallaboratorium med bl. a. kemisk-teknisk tillverkning. Ritkontoret bör innehålla ritkontor för skrov, maskin, elektro, tele och eldledning samt vapen, omfattande artilleri, torped och min. Härtill bör komma ett ritningsarkiv. Normaliekontoret föreslås indelas i standardiserings-, beskrivnings-, reproduktions- och museidetaljer samt bibliotek.

Fartygsavdelningen Fartygsavdelningen föreslås erhålla i stort sett samma arbetsuppgifter som i nuvarande organisation. Inom avdelningen föreslås sålunda handläggas ärenden, som angå omhänderhavande av fartygens skrov och av maskin-, elektro-, skydds- och dykerimateriel samt timmermans- och skepparinventarier. Fartygsavdelningen skall vidare besiktiga nu nämnd materiel samt planera och beställa erforderliga underhålls- och reparationsarbeten å densamma, i samband varmed kontroll skall utföras av arbetena. Å avdelningen skall vidare handhavas örlogsvarvets bärgnings- och assistanstjänst, förhyrning, mottagande och återlämnande av hjälpfartyg, yrkesutbildning av vederbörlig teknisk personal, förrådshållning av till avdelningens verksamhetsområde hörande materiel samt övriga till den skeppstekniska förvaltningen enligt gällande förvaltningsreglemente för marinen hörande frågor. Chefen för fartygsavdelningen leder verksamheten inom densamma och skall inom sitt verksamhetsområde följa den allmänna utvecklingen och tillse, att verksamheten bedrives så ändamålsenligt som möjligt och enligt gällande föreskrifter samt i mån av befogenhet vidtaga eller föreslå åtgärder, som främja densamma. Han skall hålla sig noga underrättad om det till112

stånd, vari av honom förvaltad materiel befinner sig, och han skall tillse, att materielen befinnes i ur krigsberedskapssynpunkt så fullständigt och tidsenligt skick, som genom ett effektivt utnyttjande av tillgängliga tekniska och ekonomiska resurser är möjligt. Han skall vidare beställa och kontrollera erforderliga arbeten, därvid kontrollen i princip endast bör avse funktionskontroll. Han skall tillse att i förråd och uppbörder ingående materiel och materialier redovisas enligt gällande föreskrifter. Han skall övervaka utrustning och avrustning samt beredskapsförläggning av fartyg, materiel och andra förnödenheter i vad på honom ankommer och han skall slutligen tillse, att allmänplaneringen hålles underrättad om sådana åtgärder eller förhållanden, vilka inverka på de avrustade örlogsfartygens beredskaps- eller rustningsläge. Ett nära samarbete med allmänplaneringen förutsattes vidare för att bland annat främja en jämn sysselsättning vid örlogsvarvet. Chefen för fartygsavdelningen bör, som ovan förutsatts, erhålla en relativt vidsträckt beslutanderätt. I stort sett bör han kunna sköta den löpande verksamheten utan att i större omfattning påfordra beslut av tekniske direktören eller varvschefen. Även till befattningshavare under chefen för fartygsavdelningen bör emellertid delegation av beslutanderätt kunna ske. För handläggning av ärendena inom fartygsavdelningen liksom örlogsvarvet i övrigt föreslås i tillämpliga delar gälla för försvaret utfärdat allmänt förvaltningsreglemente. Detta torde i sin nuvarande utformning erbjuda så stor frihet vid handläggningen, att erforderlig smidighet kan anses föreligga. Fartygsavdelningen föreslås indelas i en mindre avdelningsplanering, en skrovsektion, en maskinsektion och en elektrosektion, vartill böra komma förråd och fartygslag. I likhet med vad för närvarande är fallet förutsättas förråden handhavas inom en gemensam förrådsenhet. Beträffande förrådsfrågorna återkommer emellertid utredningen i det följande. Fartygsavdelningens planering föreslås innefatta en avdelningsexpedition med registratur och skrivbyrå, en anslags- och utredningsdetalj för planläggning, utredningar, liggare, observationsjournal och flygande kontroll samt en personal- och utbildningsdetalj. Skrovsektionen föreslås innehålla en allmän detalj, en besiktnings- och kontrolldetalj, en hjälpfartygsdetalj och en bärgnings- och assistansdetalj. Den allmänna detaljen bör i stort sett handha expedition, på sektionen ankommande krigsförberedelser, arbetsplanering och bearbetning av tekniska erfarenheter. Besiktnings- och kontrolldetaljen bör handlägga ärenden angående skrov samt timmermans-, skeppar- och skyddsinventarier. Maskinsektionen föreslås indelas i allmän detalj, besiktnings- och kontrolldetalj, ubåtsdetalj, motortorpedbåts- och minsvepardetalj samt ångpannedetalj. Inom allmänna detaljen bör finnas en mindre expedition. Besiktnings- och kontrolldetaljen skall handlägga ärenden angående maskinmateriel utom ubåtar, motortorpedbåtar och minsvepare. Ubåtsdetaljen 8

skall handlägga frågor angående besiktning och kontroll av maskinmateriel för ubåtar, samordning av övrig materiel å ubåtarna, samt dykerimateriel. Vidare skall detaljen leda dykeri verksamheten inom marinkommandot. Inom detaljen skall föras liggare för utbåtar. Motortorpedbåts- och minsvepardetaljen skall handlägga ärenden, som avse besiktning och kontroll av därtill hörande maskinmateriel, samordning med övrig materiel samt liksom ubåtsdetaljen ha motsvarande uppgifter beträffande motortorpedbålarnas och minsveparnas liggare. Elektrosektionen föreslås indelas i en allmän detalj samt en besiktningsoch kontrolldetalj för elektromateriel. Förrådsenheten föreslås erhålla en förrådsexpedition och skall handha timmermansinventarieförråd, maskininventarieförråd med reservinventarieförråd, elektroinventarieförråd med reservinventarieförråd, centrala ackumulatorförrådet med ackumulatorverkstad och krigsreparationsmaterielförråd. För örlogsvarvet i Stockholm tillkomma de centrala reservdelsförråden för ubåtar, motortorpedbåtar och minsvepare. Fartygslaget föreslås erhålla en expedition för sammanhållning av skeppstekniska servicegrupper, konserveringsgrupp samt grupp för beredskapskontroll av omhänderhavda fartyg.

Vapenavdelningen Inom vapenavdelningen föreslås huvudsakligen handläggas ärenden, som angå förvaltning av vapenmateriel och ammunition, besiktning av sagda materiel samt planering och beställning av erforderliga underhålls- och reparationsarbeten jämte kontroll av desamma. Härtill kommer utförande av prov och försök med vapenmateriel och ammunition, driften av mät- och avmagnetiseringsstationerna, driften vid apteringsverkstaden, yrkesutbildning av vederbörlig teknisk personal, förrådshållning av till avdelningens verksamhetsområde hörande materiel och i samband därmed erforderlig service samt slutligen övriga med vapen-(tyg-)förvaltningen enligt gällande förvaltningsreglemente för marinen sammanhängande frågor. Beträffande chefens för vapenavdelningen arbetsuppgifter, beslutanderätt m. m. gäller i tillämpliga delar vad som förut sagts angående chefen för fartygsavdelningen. Vapenavdelningen föreslås indelas i en planering av mindre omfattning, artillerisektion, torpedsektion, minsektion, telesektion, nautisk sektion samt hylskontrolldetalj (vid örlogsvarvet i Karlskrona). Planeringsorganet föreslås innehålla en avdelningsexpedition, en anslagsoch utredningsdetalj samt en personal- och utbildningsdetalj. Å avdelningsexpeditionen bör finnas registratur och skrivbyrå. Artillerisektionen föreslås innehålla en allmän detalj, en artilleriteknisk 114

detalj, en eldledningsdetalj, en provskjutningsdetalj, en förrådsdetalj och en pyroteknisk detalj med apteringsverkstad. Å artilleritekniska detaljen förutsattes finnas en kanongrupp och en handvapengrupp för servicearbeten. Inom detaljen böra för övrigt handläggas ärenden, som avse besiktning och kontroll av till detaljen hörande materiel samt tekniska utredningar avseende densamma. Eldledningsdetaljen bör ha motsvarande arbetsuppgifter beträffande sitt verksamhetsområde och förutsattes innehålla en artillerieldledningsgrupp för serviceverksamhet. Provskjutningsdetaljen föreslås innefatta skjutfält och ballistik och förrådsdetaljen artilleriammunitionsförråd, artilleriinventarieförråd, eldledningsinventarieförråd, reservdelsförråd samt ett förrådskontor. Torpedsektionen föreslås indelas i en allmän detalj, en torpedteknisk detalj och en eldledningsdetalj. Härtill komma inskjutningsstation samt torpedammunitions- och torpedinventarieförråd. Inom torpedtekniska detaljen bör finnas en torpedklargöringsgrupp. I övrigt gäller beträffande sektionen i motsvarande delar vad som anförts angående artillerisektionen. Minsektionen föreslås innehålla en allmän detalj, en minteknisk detalj, en provfällningsdetalj och en minskyddsdetalj jämte minammunitions- och mininventarieförråd samt sveputrednings- och svepinventarieförråd. Inom mintekniska detaljen bör finnas en apteringsverkstad. Provfällningsdetaljen bör innehålla en provfällnings- och svepgrupp. Sektionens arbetsuppgifter äro i tillämpliga delar samma som artillerisektionens. Telesektionen föreslås innehålla en allmän detalj med motsvarande arbetsuppgifter som i det föregående nämnda allmänna detaljer, en radardetalj, en radiodetalj, en telefondetalj och en hydrofondetalj. Då teleprovrummet mest torde användas av sektionen, bör det förläggas dit och vid behov anlitas av verkstadsavdelningen. Vid sektionen bör därjämte finnas ett teleförråd samt grupper för service- och besiktningsverksamhet å respektive materiel. Telesektionens arbetsuppgifter motsvara övriga vapentekniska sektioners och avse sålunda i huvudsak besiktning och kontroll av respektive materiel, arbetsrekvisioner och tekniska utredningar m. m. Nautiska sektionen föreslås innefatta allmän detalj för bl. a. sjökortsrättning, en instrumentdetalj samt kontrollstationer och nautiskt förråd. Inom nautiska sektionen handläggas ärenden, som avse expediering och rättning av sjökort m. m. samt förrådshållning av nautisk materiel. Instrumentdetaljen tillhandahåller nautiska instrument. Kontrollstationerna utöva vederbörlig kontroll av fartygens nautiska utrustning samt kunna även ha motsvarande civila funktioner. Vapenavdelningens hylskontrolldetalj har till uppgift att kontrollera hylsverkstadens i Karlskrona produktion. Densamma utgår sålunda u r organisationen samtidigt med nämnda verkstad. På grund av den beslutade överflyttningen av verksamheten har utredningen icke ifrågasatt någon ändring i nuvarande anordning av kontrollverksamheten. 115

Ekonomiavdelningen

Som ovan anförts bör den tekniska samordningen motsvaras av en samordning av den ekonomiska verksamheten. I anledning härav har förut föreslagits, att de merkantila och ekonomiska ärenden, som för närvarande handläggas å marinverkstäderna och de militärtekniska avdelningarna, skola sammanföras inom ett särskilt organ, gemensamt för hela örlogsvarvet. Å ekonomiavdelningen böra sålunda i huvudsak handläggas inom örlogsvarvet uppkommande ärenden, som angå inköp och försäljning av lös egendom samt därmed sammanhängande räkningsgranskning, offerter till beställare utom örlogsvarvet, verkstads- och anslagsbokföring, anslagskontroll och anslagsbelastning samt övriga budgetfrågor, som icke tillhöra annat organ inom örlogsvarvet. Till ekonomiavdelningen böra emellertid även koncentreras samtliga ärenden angående anställning och avsked av örlogsvarvets tjänstemän samt dessas anställnings- och avlöningsförmåner. Detta bör gälla samtliga örlogsvarvets tjänstemän, sålunda även fortifikationsavdelningens. Några särskilda förhållanden, som motivera samma anordning som i vad avser de kollektivavtalsanställda arbetarna, föreligga nämligen icke beträffande tjänstemännen. Ekonomiavdelningen bör vidare ha hand om all avlöningsuträkning för arbetarpersonalen, sålunda även fortifikationsavdelningens. Ekonomiavdelningen skall utöva ekonomisk kontroll över örlogsvarvets verksamhet. I anledning härav böra förslag till indelning av örlogsvarvet i kostnadsställen liksom beräkningen av omkostnadspålägg samt verkställande av efterkalkyl handläggas inom ekonomiavdelningen. Den sammanhållning av den ekonomiska verksamheten, som förutsattes ske inom denna, bör även yttra sig i att inom avdelningen handläggas förslag till fördelning av anslagsmedel samt uppgörande av de årliga statförslagen. För att erhålla en rationell anordning av örlogsvarvets kontorsorganisation torde ett gemensamt organ härför vara erforderligt. Utredningen föreslår därför, att inom ekonomiavdelningen även skall handläggas ärenden angående rationalisering av örlogsvarvets kontorsorganisation, i samband varmed även synes lämpligt att avdelningen omhänderhar örlogsvarvets budtjänst. Även frågor beträffande kassation av materiel böra sammanhållas av ett för dylika frågor gemensamt organ inom örlogsvarvet. Härigenom skapas enhetliga normer för kassationen och vidare blir genom den samlade överblicken över hela örlogsvarvets verksamhet möjligt att undvika onödiga kassationer för att i stället finna användning för befintlig materiel. Lämpligt synes även vara att inom ekonomiavdelningen handha kontrollen av förandet av fartygens inventarieböcker. Som förut anförts bör den rätt att utgiva viss ersättning för förstörda persedlar samt avskriven skada å eller förlust av kronans egendom, som nu 116

tillkommer verkstadsdirektören, övergå till ekonomidirektören, som därvid med hänsyn till ärendenas natur bör ha att samråda med chefen för administrativa sektionen. Det är att observera, att rätten endast avser verkstadsavdelningens verksamhetsområde. Inom ekonomiavdelningen böra vidare handläggas frågor, som gälla av expensanslaget bekostad inre renhållning, inköp av kontorsinventarier, för örlogsvarvet gemensamt blankettförråd etc. Slutligen böra inom ekonomiavdelningen handläggas övriga kamerala ärenden t. ex. reseräkningsgranskning samt örlogsvarvets kassaverksamhet och marketenterirörelse. Det åligger ekonomidirektören särskilt att svara för den merkantila och upphandlingstekniska delen av örlogsvarvets inköps- och försäljningsverksamhet liksom för avgivna offerter, för granskningen av till inköpsverksamheten hörande räkningar, att bokföringen inom örlogsvarvet är anordnad enligt vad därom är särskilt stadgat samt att verkstadsavdelningens självkostnadsberäkning är i möjlig utsträckning rättvisande och fyller de krav, vilka enligt gällande föreskrifter äro uppställda för densamma. Ekonomidirektören skall över huvud taget verka för att sparsamhet iakttages med örlogsvarvets medel och att verksamheten bedrives efter sunda ekonomiska principer. En samordning av samtliga tjänstemannafrågor inom örlogsvarvet främjar en likformig lönesättning för personalen. Vidare erhålles en för alla tjänstemän lika tillämpning av gällande avlöningsförfattningar etc. Vid tjänstetillsättning ernås en lika avvägning av vederbörande meriter. Ekonomiavdelningen har därför föreslagits innehålla ett särskilt, för hela örlogsvarvet gemensamt personalkontor. Chefen för detta skall vara föredragande i samtliga tjänstemannaärenden inför chefen för ekonomiavdelningen eller varvschefen. Vid avgörande av ärenden angående anställning och avsked skall deltaga tekniske direktören respektive cheferna för ekipage- och fortifikationsavdelningarna samt intendentursektionen, envar i vad avser honom underställd personal. Likaså skall i dylika liksom i alla övriga tjänstemannaärenden chefen för ekonomiavdelningen deltaga. Verksamheten inom ekonomiavdelningen föreslås fördelas på ett personalkontor, ett inköpskontor, ett bokföringskontor och ett kamrerarkontor. Personalkontoret föreslås indelas i en tjänstemannadetalj och en avlöningsdetalj. Å förstnämnda detalj böra även handläggas frågor, som avse krigsplacering samt utbildning av den civila personalen. Inom personalkontoret böra även handläggas frågor, som avse örlogsvarvets marketenterier. Inköpskontoret bör erhålla detaljer för inköp och försäljning, räkningsgranskning samt offerter och fakturering. Bokföringskontoret bör innefatta detaljer för anslagsbokföring, verkstadsbokföring och orderutskrivning. Anslagsbokföringen omfattar i stort sett titelbokföring, dispositionsbokföring och anslagskontroll. Verkstadsbokfö117

ringen omfattar maskinbokföring, efterkalkyl samt beräkning av omkostnadspålägg. Kamrerarkontoret föreslås omfatta en fartygsinventariekontrolldetalj, som även skall handlägga kassations-, ersättnings- och avskrivningsärenden. Beträffande ersättning och avskrivning gäller detta dock endast i den utsträckning, ekonomidirektören äger besluta i desamma (för närvarande sålunda endast inom verkstadsavdelningens verksamhetsområde). Kamrerarkontoret föreslås vidare omfatta en utredningsdetalj för allmänna ekonomiska utredningar, expenser och reseräkningar samt kassa och en avdelningsexpedition. Slutligen bör en kontorsorganisationsdetalj ingå i ekonomiavdelningen. Beträffande ekonomiska föreskrifter för örlogsvarvens verkstadsrörelse hänvisas till det följande (kap. 12). Ekipageavdelningen Å ekipageavdelningen föreslås handläggas ärenden, som angå yttre transporter med undantag för dem, som enligt varvschefens bestämmande få ombesörjas av verkstadsavdelningen, förläggning och förhalning av fartyg, avrustade fartygs och båtars renhållning och länshållning samt ärenden angående förtöjningsmateriel och förtöjningsgods samt yttre renhållning. Beträffande den sistnämnda bör dock, om så i det särskilda fallet visar sig praktiskt, av varvschefen kunna bestämmas, att renhållningen inom själva verkstadsområdet skall handhavas genom verkstadsavdelningens försorg. Vidare föreslås inom avdelningen handläggas ärenden angående brand-, luftskydds- och maskeringsmateriel, i den mån denna materiel icke handhaves av annan avdelning, skyddsfrågor såsom frågor angående brandskydd (även avseende vid verkstadsavdelningen upprättat industribrandskydd), bevakning, civilförsvar (verkskydd) och driftvärn samt militära säkerhetsärenden i övrigt. Vidare böra ärenden angående förbindelsetjänsten handläggas inom ekipageavdelningen. Å ekipageavdelningen böra vidare handläggas militära personal- och rättsvårdsärenden samt sådana ärenden, vilka åvila bevakare i militära ersättningsmål jämlikt därom gällande bestämmelser. Ekipageavdelningen föreslås indelas i militär personalsektion, försvarssektion och ekipagesektion. Den militära personalsektionen torde få uppdelas i en personaldetalj, en rättsvårdsdetalj, en detalj för säkerhetstjänst och en avdelningsexpedition, försvarssektionen i en förbindelsedetalj, en försvarsdetalj och en skyddsdetalj. Försvarsdetaljen bör handha ärenden rörande bevakning och driftvärn. Skyddsdetaljen bör handha ärenden angående verkskydd och maskering. Ekipagesektionen föreslås indelas i en transportdetalj och en hamndetalj. Transportdetaljen bör innehålla organ för land- respektive sjötransporter 118

samt en fordonsservicegrupp. Hamndetaljen bör handha bogserbåtar och sjöreserv samt förläggningen av fartygen. Arbetsuppgifterna innefatta även omhänderhavande av varvsuppbörden samt den yttre renhållningen.

Fortifikationsavdelningen

Beträffande redovisningen av örlogsvarvets fasta egendom, användande av driftmedel i vissa fall för densamma, beräkning av hyra samt närmare motivering för fastighetsorganets föreslagna ställning i organisationen etc. hänvisas till kap. 11. Fortifikationsavdelningen föreslås handlägga ärenden, som angå förvaltningen, underhåll och vård av örlogsvarvets fasta egendom samt sådan marinkommandots fasta egendom i övrigt, som icke tillhör annan myndighets förvaltningsområde, anskaffning av bostads- och andra utrymmen samt fast egendom i övrigt för nu nämnda myndigheter, marina hinder, krigsförtöjningsplatser och fasta maskeringsanordningar samt övriga med fortifikationsförvaltningen enligt gällande förvaltningsreglemente för marinen sammanhängande frågor. Beträffande verkstadsavdelningens befattning med fastighetsärenden hänvisas till vad förut sagts under rubriken Verkstadsavdelningen samt till kap. 11. Fortifikationsavdelningen föreslås indelas i en allmän sektion, en befästningssektion, ett rit- och planeringskontor, en arbetssektion och en sektion för fastighetsförvaltning. I den allmänna sektionen ingår arbetardetalj och hyresdetalj samt en avdelningsexpedition. Utredningen har som förut anförts övervägt att låta fortifikationsavdelningens arbetarärenden ingå i motsvarande organ inom verkstadsavdelningen men på angivna skäl stannat vid att förorda, att ifrågavarande ärenden åtminstone tills vidare handläggas inom fortifikationsavdelningen. Däremot böra avdelningens ekonomiska ärenden såsom upphandlingar, avlöningsuträkning, bokföring, anslagsredovisning m. m. handhavas av ekonomiavdelningen. Utredningen föreslår sålunda, att inom den allmänna sektionen skall finnas en arbetardetalj för anställnings-, arbetsberednings-, avtals- och sociala ärenden, en hyresdetalj samt en avdelningsexpedition med registratur. Å befästningssektionen föreslås handhavas ärenden rörande bergrum, krigsförtöjningsplatser, militära hinder och maskeringsmateriel. Rit- och planeringskontoret handhar kostnadsberäkningar, anslagsärenden, underhållsplaner och byggnadsplaner. Inom arbetssektionen sammanhållas de olika arbetsavdelningarna, varjämte finnas organ för arbetsorder, tidsstudier och arbetsberedning. 119

Fastighetsförvaltningen handhar underhållsverksamheten och i densamma ingår fortifikationsavdelningens lokala representanter. Det åligger chefen för fortifikationsavdelningen särskilt att planera och leda underhålls-, ny- och ombyggnadsverksamheten i fråga om den fasta egendom, som förvaltas av örlogsvarvet, att hålla sig noga underrättad om det tillstånd, vari denna egendom befinner sig samt fortlöpande övervaka att för densamma anvisade penningmedel användas enligt givna anvisningar och i övrigt på förmånligaste sätt, att övervaka att beslutade arbeten utföras enligt gällande föreskrifter samt att tillse att brandsyn förrättas enligt därför gällande bestämmelser. I övrigt har chefen för fortifikationsavdelningen i tillämpliga delar motsvarande åligganden beträffande sitt verksamhetsområde, som gäller övriga avdelningschefer inom örlogsvarvet. Intendentursektionen Intendentursektionen bör i huvudsak handlägga ärenden, som angå intendenturinventarier för fartyg samt driv- och smörjmedel med därtill hörande besiktning, kontroll och förrådshållning. Vidare bör allmänna materialförrådet ligga inom sektionens arbetsområde liksom driften av anläggningar och fartyg för förvaring och transport av driv- och smörjmedel. Därest detta skulle visa sig lämpligt under den praktiska verksamheten, bör en översyn ske av vad som innefattas i begreppet intendenturinventarier för fartyg för avvägning i förhållande till fartygsavdelningens (närmast dess skrovsektions) verksamhetsområde. Intendentursektionen föreslås indelas i en allmän detalj, en besiktningsoch kontrolldetalj samt en drivmedelsdetalj. Administrativa sektionen Inom örlogsvarvet bör finnas en befattningshavare för allmän juridisk och administrativ rådgivning. Det har övervägts att inordna denne i ekonomisektionen. Med hänsyn till örlogsvarvets tänkta produktionsinriktning torde emellertid de arbetsuppgifter, som äro av juridisk-merkantil beskaffenhet, komma att bli av relativt ringa omfattning. Större kontrakt med enskilda beställare torde nämligen komma att slutas i ett relativt fåtal fall. Den allmänna administrativa och juridiska rådgivningen åt örlogsvarvets olika organ samt icke minst åt varvschefen torde komma att överväga. Med hänsyn härtill har utredningen valt att förlägga den administrativa sektionen som ett stabsorgan direkt under varvschefen. Härigenom erhålles även ett önskvärt oberoende av de olika, denne underställda cheferna och därmed möjlighet till större frihet vid handläggning av ärenden, som avse kompetenskonflikter eller andra dylika frågor de olika organisationerna emellan. Administrativa sektionen föreslås sålunda särskilt handlägga ärenden, 120

som angå administrativt eller juridiskt biträde och rådgivning samt sådana för örlogsvarvet gemensamma administrativa frågor, vilka på grund av sin natur icke böra handläggas inom någon av de övriga organisationsenheterna. Därest mera invecklade juridiska problem skulle uppkomma, förutsätter utredningen, att dessa vid behov hänskjutas till marinförvaltningen respektive till försvarets civilförvaltnings juridiska byrå. Någon processföring eller dylikt förutsattes icke ske av administrativa sektionens befattningshavare utan genom nyssnämnda byrå. Något annat särskilt juridiskt biträde på platsen synes heller icke erforderligt, utan även i detta hänseende bör man vid behov anlita nyssnämnda ämbetsverk eller expertis, som av dessa i särskilt fall ställes till förfogande. Huvudparten av den post, som ankommer till örlogsvarvet, torde vara adresserad till vederbörlig organisationsenhet inom detsamma, eventuellt till viss befattningshavare. Den kommer därigenom att avlämnas via vederbörande avdelningsexpedition. Viss post torde emellertid vara adresserad endast till örlogsvarvet och bör därför omhänderhavas av ett därför särskilt inrättat organ. Utredningen föreslår, att inom administrativa sektionen skall finnas ett registratorskontor för fördelning av till örlogsvarvet ställd post. I vilken utsträckning registrering skall ske å registratorskontoret bör kunna bestämmas av vederbörande örlogsvarvschef. Samma gäller eventuellt införande av gemensam postöppning. Utredningen anser sig ännu en gång böra erinra om, att örlogsvarvets detaljfunktioner icke alltför definitivt böra anses fastlåsta vid något särskilt organ. Förhållandena kunna ändra sig, viss materiel kan fordra mer uppmärksamhet än för närvarande bedömts erforderligt, nya kontorsmaskiner kunna tillkomma, som göra det praktiskt att sammanföra vissa arbetsuppgifter, vilka nu handläggas å olika organisationsenheter etc. Beträffande vissa detaljfunktioner torde därjämte endast den praktiska verksamheten kunna avgöra, var de lämpligast skola förläggas. Marinförvaltningen och, beträffande mindre detaljfunktioner, varvschefen böra därför kunna göra av verksamheten betingade mindre ändringar i här ovan föreslagen detaljorganisation eller arbetsfördelning. Självfallet få dock icke dylika jämkningar innebära någon ändring i organisationens principer. I enlighet med sina direktiv har utredningen haft att utarbeta förslag till instruktion för örlogsvarv. Utredningen hänvisar beträffande tillsättande och inrättande av tjänster, handläggning av ärenden, expediering, åtal och disciplinär bestraffning etc. till detta instruktionsförslag (bilaga 15).

ELFTE KAPITLET

Den fasta egendomens redovisning, finansiering m. m.

Fastighetsförvaltningens nuvarande organisation m. m. Örlogsvarvens byggnader och övriga fasta anläggningar, t. ex. dockor, slipar, kajer, gator, järnvägsspår och kranspår, äro invärderade i försvarets fastighetsfond. Fortifikationsförvaltningen är central och vederbörande varvschef lokal förvaltningsmyndighet. Varvschefernas fastighetsförvaltning omfattar, utöver de för varvens egen verksamhet avsedda anläggningarna, även flottans och vissa för marinen gemensamma skolors etablissement, marindistriktsförvaltningarnas kontors- och förrådsbyggnader m.m., ett ganska stort antal bostadshus, vissa markområden ävensom ett flertal andra till flottan hörande byggnader m. m. Varvscheferna biträdas vid fastighetsförvaltningen av var sitt byggnadsorgan, vid Stockholms och Göteborgs örlogsvarv benämnt byggnadsavdelning och vid Karlskrona örlogsvarv byggnadsdepartement. Byggnadsorganen stå under ledning av kvalificerade byggnadstekniker. De ombesörja inom vederbörligt verksamhetsområde förekommande nybyggnads-, ombyggnads-, ändrings- och underhållsarbeten. Vissa arbeten, t. ex. en del underhållsarbeten på ångcentraler, beställas från marinverkstäderna (i Göteborg från örlogsvarvets verkstadsavdelning). Vid Stockholms och Göteborgs örlogsvarv anlitas entreprenadförfarande ganska ofta, särskilt vid nybyggnad. Vid Karlskrona örlogsvarv förekommer entreprenadförfarande mera sällan. Nybyggnads-, ombyggnads- och ändringsarbeten bekostas av anslagsmedel, som fortifikationsförvaltningen anvisar. Vad ovan angivits gäller även de byggnader osv. som användas av marinverkstäderna vid Stockholms och Karlskrona örlogsvarv. Det har dock förekommit, att en del hithörande byggnadsarbeten bekostats av marinverkstädernas driftmedel. För att smärre, i driftrationaliserande syfte angelägna byggnadsarbeten vid marinverkstäderna skola kunna utföras utan det omständliga förfarandet med anslagsäskanden, ställas varje år särskilda medel för rationaliseringsarbeten till varvschefernas i Stockholm och Karlskrona förfogande. Dessa medel uppgingo budgetåret 1955/56 till 90 000 kronor för marinverkstäderna i Stockholm och 160 000 kronor för marinverkstäderna i Karlskrona. För budgetåret 1956/57 ha beloppen höjts till 150 000 respektive 200 000 kronor. 122

Marinverkstäderna erlägga hyra för av dem använda byggnader m. m. Hyran uppgår för marinverkstäderna i Stockholm till 300 000 kronor och för marinverkstäderna i Karlskrona till 400 000 kronor om året. Fasta ånganläggningar inom varvens områden med därtill anslutna ångoch hetvattenledningar samt inom varven belägna fasta ledningar för vatten, tryckluft, lysgas ("stadsgas"), acetylengas, syrgas, oljor och avlopp tillhöra i huvudsak fastighetsförvaltningen. Ångcentralerna vid Stockholms och Karlskrona örlogsvarv drivas av marinverkstäderna, vilka tillhandahålla ånga och hetvatten mot taxa. Transformatorer och ledningar m. m., hörande till elverken vid örlogsvarven i Stockholm och Karlskrona, tillhöra delvis fastighetsförvaltningen och delvis marinverkstäderna. Såsom ungefärlig regel torde kunna angivas, att vissa nyare transformatorer, kablar m. m. bekostas av medel under fastighetsfonden och därför invärderats i denna, medan äldre anläggningar samt nya anläggningar, som ersätta äldre, i regel tillhöra marinverkstäderna. I fråga om vissa hithörande objekt råder dock oklarhet om vart de höra. Dieselmotorer och generatorer ingå i regel i marinverkstädernas tillgångar. Elverkens drift ombesörjes av marinverkstäderna, som tillhandahålla elkraften mot taxa. Vid Göteborgs örlogsvarv lyder kraftcentralen under fartygsavdelningen. Den drives såsom självförsörjande inrättning. De anslutna elektriska anläggningarna, utom flertalet ledningar i byggnader, ingå bland kraftcentralens tillgångar. Vartdera av byggnadsorganen vid Stockholms och Karlskrona örlogsvarv har under de senaste åren utfört arbeten för omkring 4 000 000 kronor om året. Av detta belopp synes den del av årsomsättningen, som vid Karlskrona örlogsvarv hänför sig till marinverkstädernas anläggningar, utgöra ca 10— 15 %. Motsvarande belopp för Stockholms örlogsvarv torde utgöra ca 10 %. För underhåll och reparation, smärre förbättringsarbeten och iståndsättningsarbeten på byggnader m. m., som användas av marinverkstäderna i Karlskrona, har — utom för kajer, vägar, järnvägsspår och gator samt bortsett från arbeten som bekostats av de särskilda rationaliseringsmedlen — de senaste åren använts i genomsnitt ungefär 700 000 kronor om året. Motsvarande siffra för marinverkstäderna i Stockholm är ungefär 200 000 kronor. Synpunkter som framförts mot nuvarande organisation Frågan om fastighetsförvaltningen vid örlogsvarven har, såsom framgår av direktiven för förevarande utredning, tagits upp till behandling av riksdagens revisorer i berättelsen över den år 1952 av dem verkställda granskningen angående statsverket. I direktiven citeras följande uttalande av revisorerna. Den mest framträdande olägenheten är att de för verkstadsrörelsen erforderliga fasta anläggningarna icke ingår i marinverkstädernas anläggningstillgångar utan 123

alltjämt redovisas å försvarets fastighetsfond, vilken förvaltas av fortifikationsförvaltningen. Vid ett företag med industriell drift är det som regel icke möjligt att göra någon bestämd åtskillnad mellan olika slag av anläggningar, varför frågor rörande de åtgärder som erfordras för en utvidgning eller omläggning av driften bör behandlas enhetligt och i ett sammanhang. Med nuvarande system kommer emellertid såväl marinförvaltningen som fortifikationsförvaltningen att inkopplas på dylika frågor, allt eftersom medel för ändamålet skall äskas å drift- eller kapitalbudgeten. För en rationell planering av verkstadsdriften med därav betingade krav på snabbhet i beslut och verkställighet innebär detta en påtaglig belastning. I direktiven erinras vidare om att revisorerna, som även påtalat vissa andra olägenheter med den nuvarande organisationen, föreslagit, att efter mönster från övriga affärsdrivande verk en särskild kapitalfond inrättas för redovisning av marinverkstädernas tillgångar och skulder m. m. Därmed skulle automatiskt följa, att även de fasta anläggningarna ställdes under verkstadsledningens omedelbara förvaltning. Det har, utöver vad riksdagens revisorer sålunda anfört, vidare gjorts gällande, att såsom nuvarande system tillämpats, en rättvisande redovisning av marinverkstädernas fastighetskostnader icke varit möjlig. Detta innebär bl. a. olägenhet, då det gäller att jämföra marinverkstädernas och privata verkstäders kostnader för ifrågasatta eller utförda arbeten. Från vissa håll har dessutom anförts såsom en allvarlig olägenhet, att driftmedel icke kunna användas för byggnadsarbeten och att den omständigheten, att de av marinverkstäderna använda byggnaderna äro invärderade i fastighetsfonden, icke medger för marinverkstäderna att genom avskrivningar på ett enkelt sätt skaffa medel för nyanläggningar, moderniseringar m. m., varigenom svårigheter uppstå att låta den fasta egendomen följa med i den tekniska utvecklingen. De ovan anförda olägenheterna anses särskilt framträdande i fråga om sådana sammansatta enheter, som bestå dels av maskiner m. m. och dels av anordningar, hörande till fastighetsförvaltningen. Hit höra t. ex. maskiner med fundament, kranar med kranspår samt slipar. Vid de sistnämnda synas sålunda bl. a. slipvagnar och upphalningsspel höra till marinverkstäderna, medan spåranläggning och det omkring spelet uppförda "sliphuset" höra till fastighetsförvaltningen. Olikheten i sätten för avskrivningar och finansiering i fråga om sådana "sammansatta system" har ansetts inkonsekvent och ägnad att leda till svårigheter för driften. Även bortsett från dessa ekonomiska olägenheter har ifrågasatts, huruvida icke även av rent praktiska skäl den nuvarande gränsdragningen mellan vad som hör till marinverkstäderna och vad som hör till fastighetsförvaltningen är onödigt invecklad och ägnad att skapa svårigheter. Samtliga ovannämnda olägenheter anses kunna avhjälpas genom att såsom föreslagits av riksdagens revisorer, marinverkstädernas byggnader osv. avskiljas ur fastighetsfonden och tillföras marinverkstädernas tillgångar. Härigenom skulle dessutom, enligt den här återgivna uppfattningen, sam124

arbetet med andra myndigheter i vissa fall kunna undvaras och i övrigt väsentligt förenklas, varigenom bl. a. snabbare handläggning av byggnadsfrågor och minskat administrativt arbete skulle kunna vinnas. Det har i övrigt ifrågasatts, huruvida icke varvens byggnadsorgan borde inordnas i marinverkstäderna. I denna fråga har bl. a, hänvisats till att marinverkstädernas byggnader m. m. äro de ur teknisk synpunkt mest komplicerade av varvens anläggningar och att verkstadsledningens speciella sakkunskap i "varvsfrågor" svårligen kan undvaras vid ett flertal arbeten med dessa byggnader m. m. Dessutom har anförts, att det skulle vara rationellt, om all produktiv verksamhet inom örlogsvarven kunde sammanhållas inom samma organisatoriska enhet. Därest byggnadsorganen icke skulle inordnas i marinverkstäderna, har ifrågasatts, huruvida det icke i alla fall kunde vara lämpligt, att verkstäderna finge egna byggnadsorgan för arbeten på de byggnader m. m., som användas av verkstäderna. Möjligheterna att avskilja de av marinverkstäderna använda byggnaderna m. m. från örlogsvarvens byggnader m. m. i övrigt Frågan om förvaltningen av örlogsvarvens fasta egendom sammanhänger i hög grad med, huruvida de av marinverkstäderna använda anläggningarna kunna avskiljas från örlogsvarvens anläggningar i övrigt och sålunda bilda en särskild, administrativ och ekonomisk enhet. Härom må anföras följande. Vid Stockholms örlogsvarv äro de av marinverkstäderna använda byggnaderna m. m. för närvarande i huvudsak belägna på varvets Djurgårdssida. Enstaka byggnader äro belägna på. Skeppsholmen. (Här och i det följande bortses från de av marinverkstäderna använda mindre utrymmena vid Hårsfjärdens örlogsdepå). På Djurgårdssidan finnas några byggnader och områden, som användas av varvens militärtekniska avdelningar och såväl på Skeppsholmen som på Djurgårdssidan finnes ett mindre antal byggnader, som disponeras dels av marinverkstäderna och dels av de militärtekniska avdelningarna. Kajer och andra förtöjningsanordningar på Djurgårdssidan användas i betydande utsträckning för förtöjning av fartyg, som icke undergå arbeten vid marinverkstäderna. Vägar m. m. på Djurgårdssidan användas dessutom i viss utsträckning av de militärtekniska avdelningarna. Med hänsyn till den jämförelsevis ringa "sammanblandningen" mellan å ena sidan de av marinverkstäderna och å andra sidan de av de militärtekniska avdelningarna använda byggnaderna m. m. torde ett avskiljande av förstnämnda byggnader m. m. icke erbjuda större svårigheter. Avskiljandet kan göras så, att ett sammanhängande område tillföres marinverkstäderna. Huruvida ovannämnda kajer m. m. vid ett avskiljande skola ingå i det avskilda området, torde vara ganska likgiltigt. För de utrymmen utanför området, som marinverkstäderna använda, bör debiteras hyra. För utrym125

men, som de militärtekniska avdelningarna använda inom det avskilda området, bör å andra sidan betalas hyra till marinverkstäderna. Samma bör vara förhållandet i fråga om kajer m. m., därest dessa skola ingå i området. Ehuru avskiljande av de av marinverkstäderna i Stockholm för närvarande använda anläggningarna sålunda kan ske utan svårighet, synes det dock kunna ifrågasättas, huruvida en sådan åtgärd bör vidtagas med hänsyn till den beslutade utflyttningen till södra skärgården, efter vilken en gräns, uppdragen inom det nuvarande varvsområdet, icke längre kan bli aktuell. Inom varvsområdet i södra skärgården torde nämligen en gränsdragning icke bli möjlig. Vid örlogsvarvet i Karlskrona äro svårigheterna att avskilja de av marinverkstäderna använda anläggningarna betydligt större än vad de för närvarande äro vid örlogsvarvet i Stockholm. Huvuddelen av de av marinverkstäderna använda anläggningarna äro belägna inom västra delen av varvsområdet, övriga av marinverkstäderna använda anläggningar ligga spridda över varvsområdets östra och södra delar. Inom västra delen ligger ett flertal byggnader m. m., som helt eller delvis användas av de militärtekniska avdelningarna, och kajer inom västra delen användas ganska ofta för förtöjning av fartyg, som icke undergå arbeten vid marinverkstäderna. Inom övriga delar av varvsområdet finnas byggnader, som användas såväl av marinverkstäderna som av de militärtekniska avdelningarna. Gator inom västra området användas i betydande utsträckning av de militärtekniska avdelningarna. Gator och vägar inom övriga delar av varvsområdet användas i stor utsträckning av marinverkstäderna. Järnvägsspåren användas till största delen av de senare men även av de militärtekniska avdelningarna. Ledningssystem för vatten, avlopp, gas, elektricitet, ånga osv. äro gemensamma för de av marinverkstäderna använda anläggningarna och övriga anläggningar. Skola de av marinverkstäderna använda anläggningarna överföras dit, kan inom västra delen av varvet avskiljas ett sammanhängande område, som omfattar "Nya varvet" och de angränsande delar av "Gamla varvet", som användas av marinverkstäderna. Dessutom bör, i så fall till marinverkstäderna även överföras vissa utanför det sammanhängande området belägna större byggnader m. m. t. ex. artilleriverkstaden. Byggnader m. m. inom det sammanhängande området, som i sin helhet användas av de militärtekniska avdelningarna, böra icke avskiljas. Om byggnader användas såväl av marinverkstäderna som av de militärtekniska avdelningarna, bör hyra utgå enligt samma grunder, som angivits i fråga om Stockholms örlogsvarv. Vid ett avskiljande av det sammanhängade området bör beaktas, att de militärtekniska avdelningarna i stor utsträckning använda gator och vägar inom området och i viss utsträckning även områdets kajer. Det torde därför vid ett avskiljande vara nödvändigt, att fastighetsförvaltningen med anslagsmedel lämnar ett mindre bidrag till kostnaderna för dessa anlägg126

ningarnas underhåll. Att såsom ifrågasatts endast överföra byggnader, dockor, slipar m.m. men låta gator och öppna utrymmen inom ifrågavarande del av varvet kvarstanna under fastighetsförvaltningen, kan icke vara ändamålsenligt. I så fall måste nämligen eljest onödiga och med hänsyn till underhållsarbeten m. m. besvärliga gränser dragas, t. ex. mellan å ena sidan gator m. m. och å andra sidan de utrymmen närmast dockorna, som av praktiska skäl måste hänföras till dessa. Vid överförande till marinverkstäderna av ett sammanhängande område uppstå även vissa svårigheter i fråga om de ledningssystem, som beröra såväl det avskilda området som övriga delar av varvet (i vissa fall dessutom områden utanför varvet). Antingen kunna de delar av dessa system, som äro belägna inom det avskilda området, hänföras till marinverkstäderna och övriga delar till fastighetsförvaltningen eller också kunna vissa av dessa ledningssystem, t. ex. starkströmsledningar, med undantag av serviceledningar i fastighetsförvaltningens byggnader, i sin helhet hänföras till marinverkstäderna och andra ledningssystem t. ex. vanliga vattenledningar och lysgasledningar, med motsvarande undantag för servisledningar i marinverkstädernas byggnader, i sin helhet hänföras till fastighetsförvaltningen. I förra fallet måste flera undantag göras från principen, för att icke vissa ledningar skola bli "styckade" i flera småbitar. Dessutom bör under alla förhållanden undantag göras i fråga om vissa system, t. ex. starkströmsledningar, som på grund av det nära sammanhanget med marinverkstädernas drift icke böra delas utan i sin helhet hänföras till marinverkstäderna. För undvikande av störningar i systemen bör dessutom, om vissa system skola delas, samma organ få ansvaret för underhållsarbeten m. m. på alla ledningar i samma system, antingen ledning tillhör marinverkstäderna eller fastighetsförvaltningen. På grund av det anförda bör, därest ett sammanhängande område överföres till marinverkstäderna, de ledningssystem, som beröra såväl det avskilda som det icke avskilda området, i sin helhet hänföras till antingen marinverkstäderna eller fastighetsförvaltningen. Om ett sammanhängande område icke överföres utan endast byggnader m. m., böra sådana ledningssystem, som ha nära sammanhang med marinverkstädernas drift, t. ex. starkströmssystem och tryckluftssystem, i sin helhet hänföras till marinverkstäderna medan övriga system, t. ex. vanliga vattenledningar och lysgasledningar, böra hänföras till fastighetsförvaltningen. Servisledningar i byggnader böra dock i regel hänföras till samma "förvaltning" som byggnaderna. En spridning av nuvarande verksamhet till andra platser skulle ytterligare komplicera ovan påtalade svårigheter. Vid behandlingen av fastighetsförvaltningens organisation bör slutligen beaktas, att utvecklingen allt mera går mot i bergrum skyddade anläggningar. I dessa torde en åtskillnad av utrymmen m. m. mellan olika "ägare" vara mycket svår att uppehålla. I vissa fall torde det i dylika bergrum t. o. m. 127

bli så, att en del utrymmen äro avsedda för visst ändamål i fred cch för ett annat i krig. Detta gör tanken på en uppdelning av deras administration ännu mera teoretisk. Utredningens förslag 1. Såsom framgår av vad tidigare anförts är överförande av marinverkstädernas i Stockholm anläggningar från fastighetsfonden till marinverkstädernas anläggningstillgångar olämpligt bl. a. med hänsyn till den kommande utflyttningen till södra skärgården. Vidare kan motsvarande överf5rande av marinverkstädernas i Karlskrona anläggningar icke ske utan ganska betydande svårigheter. Åtgärden torde därjämte icke medföra någon fördel, som icke kan nås på enklare sätt. Rättvisande redovisning av verkstadsavdelningens fastighetskostnader och möjligheter att använda drifimedel för vissa byggnadsarbeten, varigenom bl. a. byggnadernas fortgående anpassning till den tekniska utvecklingen underlättas, kan erhållas, om sådana åtgärder vidtagas, som föreslås i det följande. Beroendet av centrals myndigheters medverkan i fråga om investeringar m. m. och därav fcljande skriftväxling osv. kan icke nämnvärt minskas genom överförande, :y alla frågor om investeringar och andra större byggnadsarbeten torde av m.litära, tekniska och ekonomiska skäl av de centrala myndigheterna få behandlas på samma eller ungefär samma sätt som för närvarande, antingen överförande sker eller ej. De olika investeringsbehoven torde nämligen, mei hänsyn till den begränsade ramen för desamma, få inom den centrala ledningen bedömas gemensamt för marinen i dess helhet. Fortifikationsförvaltningens sakkunskap i fråga om fastighetsförvaltningen är erforderlig, oavsett överförande sker eller icke. En fördel med nuvarande organisation är för 5vrigt, att fortifikationsförvaltningens stora resurser i fråga om sakkunskap och medel underlätta för verkstadsavdelningen att vid oförutsedda behov få erforderliga byggnadsarbeten snabbt utförda. Erfarenheten har visat betydelsen av detta. Det må i detta sammanhang erinras om, att nuvarande marinverkstäders fasta anläggningar äro avskrivna till 75 %. Med hänsyn till vad ovan anförts böra av verkstadsavdelningen arvända byggnader och övriga anläggningar icke överföras till avdelningens anläggningstillgångar utan alltjämt redovisas under försvarets fastighetsfond. Av i huvudsak samma skäl bör inrättandet av en fastighetsfond, omfattande hela örlogsvarvets fasta egendom, icke heller ifrågakomma. Vissa undantag i vad avser överförandet föreslås i det föjande. Det förutsattes, att, i enlighet med vad som bör gälla vid ett gott samarbete myndigheter emellan, marinförvaltningens respektive verkstadsavdelningens synpunkter inhämtas och i största möjliga utsträckning beaktas av fortifikationsförvaltningen respektive örlogsvarvets fortifikationsavdelning. För 128

det fall fråga är om särskilt komplicerade eller speciella byggnadsobjekt, böra även konsulter anlitas. 2. Hyrorna för de nu av marinverkstäderna disponerade fasta anläggningarna äro för närvarande uppenbart för låga. Normer för en mera rättvisande hyresberäkning böra fastställas av fortifikationsförvaltningen, så att hyressättningen så nära som möjligt motsvarar ämbetsverkets verkliga kostnader för anläggningarna. Hyrorna böra omprövas förslagsvis vart fjärde år samt dessemellan, om värdet av anläggningarna väsentligt ändras, t. ex. genom större nybyggnad. Vid hyrornas fastställande bör hänsyn tagas till i vad mån de böra påverkas av vad som föreslås nedan angående finansiering från driftmedel av vissa byggnads- och underhållsarbeten samt av att vissa lokaler m. m. helt eller delvis endast nyttjas av beredskapsskäl. 3. Den nuvarande delade och i vissa fall oklara redovisningen av de till örlogsvarven hörande elverkens anläggningar medför betydande olägenheter. Det är därför angeläget, att de till samma elverk hörande anläggningarna redovisas på samma sätt. övervägande skäl tala dessutom för att de elverk, vilka lämna kraft till verkstadsavdelningen, tillhöra denna. Den största delen av kraften förbrukas nämligen vid verkstäderna. Driften av anläggningarna skötes och bör på grund av det mycket nära driftstekniska och driftsekonomiska sambandet med driften i övrigt vid verkstadsavdelningen även i fortsättningen skötas av denna, som för övrigt bl. a. i elektroverkstäderna har sakkunnig personal för underhåll m. m. Fördelar, bl. a. större möjlighet till rationaliseringar, vinnas om verkstadsavdelningen kan göra avskrivningar för ersättningsanskaffning å samtliga hithörande maskiner m. m. Någon anledning att redovisa ovannämnda mindre anläggningar i Stockholms skärgård bland verkstadsavdelningens tillgångar finnes däremot icke och avdelningen bör icke belastas med kostnader för dessa. I den mån det emellertid av praktiska eller ekonomiska skäl skulle vara lämpligt, att personal ur verkstadsavdelningen helt eller delvis ombesörjer skötseln av anläggningarna, bör avdelningen på vanligt sätt erhålla ersättning härför. De ställverk, transformatorer, kraftaggregrat, ledningar m. m., som tillhöra eller äro anslutna till de av marinverkstäderna drivna elverken vid Karlskrona och Stockholms örlogsvarv samt på Muskö och vid Hårsfjärdens örlogsdepå men som för närvarande redovisas under fastighetsfonden, böra sålunda, i enlighet med vad ovan anförts, överföras till verkstadsavdelningen, som skall ansvara ej endast för drift utan även för underhåll, anskaffning m. m. i fråga om samtliga till dessa elverk anslutna anläggningar med undantag av de nämnda servisledningarna. Å andra sidan överföras de mindre elektriska anläggningar i Stockholms skärgård, som tillhöra marinverkstäderna men som varken utnyttjas eller avses att bli utnyttjade för driften vid dessa, till fastighetsfonden. De servisledningar, som icke äro avsedda för driften av verkstadsavdelningens maskiner, kranar m. m., böra däremot 9

liksom för närvarande ingå i de under fastighetsfonden redovisade anläggningarna. 4. De tryckluftanläggningar, som för närvarande tillhöra fastighetsförvaltningen, bilda ett sammanhängande system med marinverkstädernas och användas så gott som uteslutande i de senares drift. Praktiska och ekonomiska synpunkter tala för att systemen förvaltas enhetligt. Marinverkstäderna ha erforderlig teknisk personal för underhåll m. m. De delar av tryckluftanläggningarna, som f. n. tillhöra fastighetsförvaltningen, böra därför överföras till verkstadsavdelningens anläggningstillgångar och underhållas av denna genom driftmedel. Av ovan framförda förslag betingad gränsdragning leder till, att vissa kulvertar (motsvarande anläggningar i bergrum) komma att innehålla ledningar tillhörande såväl fortifikations- som verkstadsavdelningen. Detta torde icke medföra någon olägenhet, därest underhållsarbeten och andra arbeten på de i samma kulvertar ingående ledningarna i största möjliga utsträckning utföras av samma organ, överenskommelse om vilket organ, som skall utföra dessa arbeten, bör i förekommande fall lätt kunna träffas mellan verkstads- och fortifikationsavdelningarnas ledning. 5. Ur tekniska synpunkter torde i övrigt vägande invändningar mot den nuvarande gränsdragningen i huvudsak icke kunna göras. De praktiska olägenheterna torde röra detaljer och äro oväsentliga. Den enda olägenheten av betydelse är av ekonomisk natur och hänför sig till skillnaden i finansieringsrätt mellan å ena sidan nya maskiner och å andra sidan till dessa hörande fundament och andra byggnadsanordningar. Denna olägenhet bortfaller emellertid, om finansieringen av hithörande byggnadsarbeten kommer att ske på sätt föreslås nedan i punkterna 6 och 7. Utöver vad ovan föreslagits bör sålunda den nuvarande gränsen mellan vad som f. n. tillhör marinverkstäderna och vad som tillhör fastighetsförvaltningen bibehållas. Om i fråga om någon eller några enstaka detaljer praktiska olägenheter skulle visa sig av nuvarande gränser, bör ändring vidtagas efter överenskommelse mellan fortifikations- och marinförvaltningarna. 6. Driften vid verkstadsavdelningen skulle underlättas väsentligt, om verkstadsledningen (i förekommande fall marinförvaltningen) icke behövde vara beroende av anslagsmedel utan hade fria händer i fråga om de ändrings- och liknande arbeten, som icke ha investeringskaraktär. Detta skulle samtidigt innebära, att de särskilda rationaliseringsmedel, som fortifikationsförvaltningen anslagsvägen ställer till örlogsvarvens förfogande, icke längre skulle utgå. Om verkstadsavdelningens anläggningar fortfarande skola redovisas under fastighetsfonden, torde finansiering av egentliga investeringar med anslagsmedel vara nödvändig för en riktig redovisning av dessa kostnader. Då angelägenheten av investeringar måste bedömas av centrala myndigheter och dessa även måste ha inflytande på själva utformningen, torde det för 130

övrigt, under förutsättning att arbetena planläggas i tid, icke innebära någon omgång eller annan olägenhet, om på vanligt sätt begärda anslagsmedel avvaktas för dessa arbeten. Någon olägenhet har icke iakttagits av att underhållsarbeten, med undantag av sådana arbeten som angivas nedan, bekostas av anslagsmedel. Detta finansieringssätt torde för övrigt även vara det principiellt riktigaste för sådana arbeten. I anledning av vad ovan anförts föreslås, att sådana byggnadsarbeten inom byggnader och andra anläggningar, som erfordras vid nyinstallation eller flyttning av maskiner och dylikt samt ändringsarbeten i syfte att befrämja driften, finansieras av driftmedel. Egentliga investeringsarbeten — t. ex. nybyggnad, tillbyggnad eller större ombyggnad av permanenta lokaler, nyanläggning eller utvidgning av dockor och kajer, större utvidgningar av järnvägsspår och kranspår — böra däremot, liksom för närvarande i regel sker, finansieras av anslagsmedel. Även underhållsarbeten böra med nedan nämnt undantag finansieras på sistnämnda sätt. 7. Underhållsarbeten, som stå i samband med ovan angivna installationer m. m. äro ofta svåra att särskilja från de övriga arbetena, och det skulle i regel medföra onödigt besvär att försöka fördela uppkomna kostnader mellan de båda slagen av arbeten. Underhållsarbeten, som av praktiska skäl böra utföras i direkt samband med sådana arbeten, som enligt vad ovan föreslagits skola bekostas av driftmedel, böra därför, i den m å n särskilda förhållanden icke föranleda annat, även de betalas av driftmedel. Som förut anförts bör vid beräkningen av den hyra, verkstadsavdelningen skall erlägga för disponerade anläggningar, beaktas i vad mån nu föreslagna finansieringssätt skall inverka på hyressättningen. 8. Beträffande organisationen av fastighetsförvaltningen synes det på grund av den väsentliga skillnaden mellan byggnadsorganens och verkstadsavdelningens verksamhet principiellt felaktigt att infoga byggnadsorganen i nämnda avdelning. Ett flertal omfattande administrativa uppgifter av för verkstäder främmande natur ingå dessutom i bygnadsorganens uppgifter. Till bygnadsavdelningens vid Stockholms örlogsvarv uppgifter hör sålunda bl. a. en omfattande domänförvaltning. En viss dylik förvaltning förekommer även vid örlogsvarvet i Karlskrona. I detta sammanhang kan vidare erinras om att byggnadsorganens arbeten endast till en mindre del avse de av verkstäderna använda anläggningarna. Några olägenheter av nuvarande organisationen synas icke behöva föreligga. Bättre teknisk eller ekonomisk ledning av byggnadsarbetena torde icke åstadkommas genom inflyttning i verkstadsavdelningen. Den fördel, som skulle kunna ligga däri, att vissa arbetare (t. ex. målare) skulle kunna användas rationellare, om byggnadsorganet underställdes verkstadsavdelningen och samma slags arbetare därigenom icke behövde vara fördelade mellan två skilda enheter, k a n 131

utan svårighet nås genom underhandsöverenskommelser i förekommande fall mellan verkstadsavdelningens och byggnadsorganens ledning. Att dela upp byggnadsorganet, så att verkstadsavdelningen erhåller särskilda organ för arbeten med de av verkstäderna disponerade anläggningarna, torde icke tjäna något ändamål, i varje fall icke om verkstädernas anläggningar alltjämt skola ingå i fastighetsfonden, utan skulle endast försvåra — i vissa fall omöjliggöra — ett rationellt utnyttjande av arbetskraften, framför allt den tekniska och arbetsledande personalen. Två byggnadsorgan på samma plats skulle medföra ett oekonomiskt dubbelarbete och kräva onödigt stor sammanlagd personal och utrustning för hithörande arbetsuppgifter, i vissa fall även konkurrens om befintlig arbetskraft. Byggnadsorganen böra därför bibehålla sin nuvarande plats i organisationen. Vissa fördelar ur administrativ synpunkt skulle däremot möjligen vinnas, om verkstadsavdelningen erhåller mindre arbetsstyrkor för de arbeten, som enligt ovan föreslås skola betalas av driftmedel. Detta synes dock mindre rationellt, bl. a. med hänsyn till de olägenheter, som skulle följa av att olika arbetsgrupper i vissa fall skulle komma att arbeta med ungefär samma slags arbeten i samma bygnader m. m. Detta är olämpligt icke minst med hänsyn till de i byggnader osv. av här i frågavarande slag omfattande och känsliga ledningssystemen. Smärre arbeten böra dock få äga rum genom verkstadsavdelningens egen försorg i den utsträckning, varvschefen bedömer detta lämpligt. Arbetare för detta ändamål böra utlånas från fortifikationsavdelningen på samma sätt som f. n. verkstadsarbetare utlånas till de militärtekniska avdelningarna. All byggnadsteknisk sakkunskap, som erfordras inom örlogsvarvet inklusive verkstadsavdelningen, bör i princip ingå i fortifikationsavdelningen. I den mån verkstadsavdelningen är i behov av byggnadsteknisk sakkunskap för planläggningsarbeten (t. ex. förslag till långfristiga planer för verkstädernas utveckling), kostnadsberäkningar (t. ex. för ändringar i samband med nyanskaffning av maskiner) eller andra liknande ändamål, ställes sakkunskap till förfogande från fortifikationsavdelningen eller genom dess förmedling. Den byggnadstekniska sakkunskap, som för olika ändamål erfordras vid örlogsvarven, blir bäst utnyttjad, om den sammanhålles inom ett organ. Om verkstadsavdelningen förfogar över egen byggnadsteknisk sakkunskap, torde nämligen, liksom för det fall två olika byggnadsorgan finnas på samma plats, dubbelarbete icke kunna undvikas. Det förutsattes i enlighet med vad förut anförts, att konsulter för specialfrågor i förekommande fall kunna tillkallas av fortifikationsavdelningen liksom att i fortifikatoriska frågor vid behov samarbete sker med andra fortifikatoriska organ. Inom verkstadsavdelningen bör emellertid finnas personal, som kan giva fortifikationsavdelningen varvstekniskt underlag för dess verksamhet. Det synes nämligen lämpligt, att detta sker genom befattningshavare, som ha direkt kontakt med den praktiska varvs- och verkstadsverksamheten. 132

TOLFTE KAPITLET

Ekonomiska föreskrifter för verkstadsrörelsen, varvets indelning i kostnadsställen m. m.

1917 års redovisningsbestämmelser för flottans varv Genom särskilt tillkallade sakkunniga för förenkling av redovisningsväsendet vid marinen utarbetades även anvisningar till ledning för självkostnadsberäkningen vid flottans varv m. m., vilka överlämnades till marinförvaltningen den 11 oktober 1917. Dessa anvisningar voro avsedda att lämna ledning för genomförande av en ny varvsbokföring, som skulle inkludera en självkostnadsberäkning och kontrollbokföring av kostnader vid alla varvens departement efter i viss mån samma principer som inom privat industri. Detaljerade föreskrifter lämnades angående blanketter, tidkontroll, ackord, avlöningsuträkning, uppgörande av omkostnadssammanställningar m. m. Beträffande den principiella uppläggningen angavs självkostnadsberäkningens ändamål vara att vid vissa tidpunkter visa arbets- och anslagstitlars ställning samt att visa kostnader för varje detaljarbete för sig. Självkostnaden ansågs sammansatt av arbetslön, materialkostnad, oproduktiva kostnader och övriga utgifter. De oproduktiva kostnaderna eller omkostnaderna bestodo i sin tur av driftomkostnader — driftpålägg och maskindriftkostnad — samt konstanta omkostnader. I sistnämnda omkostnad, som endast debiterades arbeten för utomstående, ingingo vissa kostnader för varven, vilka icke direkt sammanhängde med verkstadsdriften, såsom avlöningar åt poliskår, kontors- och arbetsledarepersonal samt viss militär personal, belysning och renhållning, kontorsomkostnader, nyanskaffning av maskiner samt underhåll av byggnader, dockor, kranar, vägar, kajer m. m. Kostnaderna skulle redovisas å reservationsanslaget till underhåll av flottans fartyg och byggnader m. m å särskilda undertitlar, varav en för varje varvsdepartements driftomkostnader. Enligt av marinförvaltningen fastställda föreskrifter för varvsbokföringen fick omkostnadstitel icke utvisa vinst vid budgetårsskifte i vad avsåg påläggen. Ersättningsanskaffning och större reparationer av maskiner skulle enligt förevarande bestämmelser ske såsom driftomkostnad. Huvudsyftet med denna uppläggning av självkostnadsberäkningen får anses ha varit att lämna underlag för omföring av utgifterna i verkstads133

rörelsen till anslag å driftbudgeten samt vidare att giva vissa normer för beräkning av debiteringar av kostnader för arbeten utförda åt utomstående, med beaktande av att i första fallet täckning endast finge utgå för de å driftomkostnadstiteln verkligen bokförda utgifterna. Däremot åsyftades icke att skapa en kostnadsberäkning såsom underlag för kontroll av driften. Driftomkostnadstitelns uppläggning å underhållsanslaget gjorde, att bokföringen av formella skäl icke fick avslutas över vinst- och förlustkonto, varigenom utjämning av rörelseförluster över längre tidrymd än ett år icke kunde åstadkommas. Däremot kunde överskott balanseras och synes ha använts för nyanskaffning av maskiner och byggnader. Sett mot bakgrunden av de inom privatindustrien under 1920- och 1930talen framkomna, allt striktare principerna för ernående av rättvisande självkostnadsberäkningar kom detta redovisningssystem så småningom att betraktas som bristfälligt. Under de första beredskapsåren, som helt naturligt medförde en avsevärd ökning av verksamheten vid de olika varvsdepartementen, framstodo bristerna ännu tydligare. Nu gällande redovisningsföreskrifter Fastställandet genom beslut av 1944 års riksdag av nu gällande organisation innebar även, att underlag för en rättvisande självkostnadsberäkning skulle skapas, bl. a. därigenom att marinverkstäderna erhöllo särskild bokföring. Kungl. Maj:t uppdrog till följd härav åt marinförvaltningen att inkomma med förslag till föreskrifter angående redovisning av tillgångar och skulder ävensom övriga föreskrifter angående redovisningen vid marinverkstäderna. I skrivelse den 11 februari 1947 framlade marinförvaltningen efter samråd med riksräkenskapsverket förslag till åtgärder beträffande redovisning etc. vid marinverkstäderna, vilket förslag underställdes 1947 års riksdag (prop, nr 112; skr.nr 186). I propositionen har ställning i princip tagits till frågorna om redovisning av marinverkstädernas anläggningstillgångar, prissättning, olika i självkostnadsberäkningen ingående kostnadselement och deras beräkning, beredskapskostnader och rörelsekapital m. m. Den 29 april 1947 avgav marinförvaltningen förslag med anledning av förenämnda proposition bland annat till bestämmelser angående redovisning av marinverkstädernas tillgångar och skulder m. m. Genom beslut den 30 juni 1947 fastställdes sådana bestämmelser att tillämpas tills vidare från och med den 1 juli 1947. Enligt bestämmelserna i fråga skall för redovisning av marinverkstädernas tillgångar och skulder gälla följande. 1. Marinverkstädernas tillgångar och skulder samt intäkter och kostnader skola av försvarets civilförvaltning redovisas å en särskild för ändamålet upplagd diversemedelstitel, benämnd marinverkstädernas drifttitel. 134

2. Såsom tillgångar skola å ifrågavarande drifttitel upptagas förutom utestående fordringar och varor i arbete m. m. värdet av den del av marinverkstädernas förråd av materiel, som icke kan anses vara av beredskapsnatur. 3. Prissättningen av vid marinverkstäderna för statsmyndighet utförda arbeten och tillverkade produkter skall så avpassas, att täckning erhålles för till hyra, material, materialomkostnader, avlöningar och tillverkningsomkostnader hänförliga utgifter samt ränta å rörelsemedel. Prissättning av produkter och arbeten för annan beställare än statsmyndighet skall medgiva täckning förutom av förutnämnda kostnader jämväl av å arbetet eller produkten fallande del av pensionskostnader för de anställda ävensom till av olycksfall i arbetet hänförliga kostnader. 4. Marinverkstäderna skola årligen till marinens delfond av försvarets fastighetsfond erlägga hyra för nyttjade markområden och fasta anläggningar. I samband med avgivande av förslag till stat för nämnda delfond skola ifrågavarande hyresbelopp upptagas under titeln diverse inkomster. Kostnader för reparation och underhåll av marinverkstädernas byggnader m. m. skola bestridas av vederbörande utgiftspost å staten för nämnda delfond. 5. Ä marinverkstädernas arbetsmaskiner skola årligen verkställas avskrivningar. Avskrivningarna skola beräknas i förhållande till för varje maskin vid avskrivningstillfället beräknat återanskaffningsvärde. Avskrivningar skola företagas årligen, intill dess sammanlagda avskrivningsbeloppen motsvara återanskaffningsvärdet vid sista avskrivningstillfället. Å arbetsmaskiner företagna avskrivningar skola tillgodoföras ett maskinersättningskonto, från vilket skola bestridas kostnader för ersättningsanskaffning av arbetsmaskiner. 6. Under driftomkostnaderna redovisade resultatkonton skola enligt allmänt vedertagna bokföringsprinciper avslutas å ett särskilt upplagt vinst- och förlustkonto. 7. Influtna dockavgifter skola tillgodoföras marinverkstädernas resultatkonton, i den mån dockorna utnyttjas av verkstäderna. 8. Marinverkstäderna skola årligen före den 1 oktober till marinförvaltningen ingiva specificerad uppställning över å drifttiteln redovisade tillgångar och skulder vid utgången av nästföregående budgetår ävensom specificerad uppgift å vid nämnda tidpunkt å vinst- och förlustkontot redovisade belopp. Det skall ankomma på marinförvaltningen att årligen till Kungl. Maj:t före den 1 december ingiva förslag angående disposition av uppkommet överskott eller till täckande av uppkommen förlust å rörelsen. 9. Erforderliga ytterligare föreskrifter angående den ekonomiska förvaltningen vid marinverkstäderna ävensom angående de beräkningsgrunder, som böra tilllämpas vid självkostnadsberäkningen utöver här angivna, meddelas av marinförvaltningen efter samråd med försvarets civilförvaltning. Samtidigt med fastställandet av ovannämnda bestämmelser ställdes budgetåret 1947/48 ett anslag å 6 miljoner kronor, utgörande rörelsekapital för marinverkstäderna, till förfogande under fonden för förlag till statsverket å kapitalbudgeten. Det i förhållande till omsättningen vid verkstäderna ringa rörelsekapitalet förklaras av, att, enligt av Kungl. Maj:t tidigare meddelade föreskrifter, förskott å beställningar i stor utsträckning skulle ställas till verkstädernas förfogande av vederbörande varvschef. Vidare infördes bestämmelser att s. k. beredskapskostnader, varmed av135

sågos i fredstid genom överdimensionering eller eljest för tillgodoseende av krigs- eller beredskapsbehov uppkommande merkostnader, skulle täckas anslagsvägen. Det ovannämnda rörelsekapitalet å 6 miljoner kronor, som anslagsvägen över kapitalbudgeten ställts till förfogande, ersattes från och med budgetåret 1953/54 av en rörlig kredit hos riksgäldskontoret å högst 13 miljoner kronor. Avsikten är att krediten skall utnyttjas efter behov, så att driftstitlarna för marinverkstäderna alltid visa överskott. Å ianspråktaget kreditbelopp utgår ränta efter marknadsläget enligt riksgäldskontorets bestämmande.

Tillämpningen av nuvarande bestämmelser Beträffande tillämpningen av nuvarande bestämmelser har den på begäran av örlogsvarvsutredningen särskilt tillkallade utredningsmannen, byråchefen G. Claus, anfört följande. I förhållande till 1917 års redovisningsbestämmelser inneburo de nuvarande föreskrifterna betydande förändringar. Först och främst frigjordes verkstadsrörelsens redovisning från underhållsanslaget och överflyttades till ett diversemedelskonto vid sidan av anslagsredovisningen, varjämte rörelsemedel ställdes till förfogande så att diversemedelskontot icke skulle få karaktär av förskottskonto. Vidare medgavs fondering av medel för ny- och ersättningsanskaffning av maskiner, vilket till skillnad mot tidigare medförde en mera konstant belastning av driftomkostnaderna. Slutligen fastslås att vinst- och förlustkonto må användas för räkenskapsavslutningen. Genom föreskrifterna kommo i princip alla statsverkets kostnader att medtagas i kalkyleringen, varigenom en bättre grund skapades för en rättvisande självkostnadsberäkning än tidigare. Då det sedan gällde att omsätta dessa bestämmelser i praktiken nedlades från såväl marinförvaltningens som marinverkstädernas sida ett betydande arbete på att nå bästa möjliga lösningar. I viss utsträckning kunde man därvid bygga på erfarenheter från försvarets fabriksfond, som då varit i verksamhet ett par år. Man synes emellertid ha varit alltför benägen att jämföra marinverkstädernas kostnadsläge med ett privat varvs, vilket ledde till vissa oformligheter exempelvis då det gällde att beräkna beredskaps-, fastighets- och sociala kostnader. Erfaren heten har numera lärt att man vid jämförelser mellan statlig och privat industri skall jämföra kostnaderna med utgångspunkt från den driftform, som i verkligheten tillämpats — dvs. statlig affärsdrift contra privat aktiebolag — och icke efter de kostnader, som uppstått exempelvis om det statliga affärsverket varit bolag. Redovisningen vid marinverkstäderna sker i princip efter den s. k. normalkontoplanen för den mekaniska verkstadsindustrien. Till och med budgetåret 1954/55 tillämpades av vederbörande verkstadsdirektör fastställda kontoplaner, som — ehuru planerna på sin tid uppgjordes i samråd mellan verkstäderna och verkstadsbyrån — i vissa detaljer avvikit från varandra. Marinförvaltningen har numera fastställt en enhetlig kontoplan för marinverkstäderna att tillämpas från och med budgetåret 1955/56. De använda kontoplanerna torde få anses såsom tidsenliga. De ge en god överblick över verksamhetens olika kostnadsställen och 136

göra det möjligt att följa resultatutvecklingen under året på ett tillfredsställande sätt. Bokföringen skötes av verkstäderna själva. B e t r ä f f a n d e å r s b o k s l u t e n h a r följande a n f ö r t s . Enligt redovisningsbestämmelserna skulle boksluten fastställas årligen av Kungl. Maj:t efter förslag av marinförvaltningen. Hittills har avlämnats bokslut för budgetåren 1947/48—1953/54. Intet av dessa har ännu fastställts av Kungl. Maj:t beroende på att riksräkenskapsverket och statens sakrevision redan i samband med granskning av marinförvaltningens förslag till bokslut för budgetåret 1947/48 hade erinringar av principiell natur att göra på flera väsentliga punkter. Dessa erinringar gällde i stort sett principfrågor, som vid redovisningsbestämmelsernas fastställande av såväl marinförvaltningen som marinverkstäderna torde ha ansetts klarlagda. Hit hör exempelvis frågan om i vilken utsträckning överskottsmedel skulle få reserveras till kommande år för vidtagande av rationaliserings- och ändringsarbeten. Vidare sådana frågor som omfattningen av värdereglering av omsättningstillgångar, täckande av förluster å beställningar med fasta anbud samt slutligen huruvida vissa produktionsobjekt — såväl byggnader som m a s k i n e r — ä r o av investeringskaraktär eller ej. Förhållandena ha under årens lopp blivit föremål för förnyade och omfattande utredningar. Ett betydande arbete har nedlagts på att söka fastställa normer för dels de berörda frågeställningarna, dels principerna för räkenskapernas avslutande ur övriga balanstekniska synpunkter. Ifrågavarande behandling av boksluten ledde till att en särskild samarbetskommitté, bokslutskommittén för marinverkstäderna, bestående av representanter för statens sakrevision, försvarets civilförvaltning och marinförvaltningens verkstadsbyrå med chefen för nämnda byrå som ordförande, tillsattes för att utarbeta slutliga förslag till disposition av överskott för de gångna åren. Marinförvaltningen h a r i underdånig framställning den 6 oktober 1955 efter samråd med civilförvaltningen framlagt förslag till disposition av överskott för tiden den 1/7 1945—30/6 1954 på grundval av det arbete, som utförts av bokslutskommittén. Förslaget framgår av nedanstående uppställning: Marinverkstäderna i Stockholm Inlevereras till riksstatens inkomsttitel: övriga diverse inkomster Balanseras i ny räkning

337 201:57 777 246:96 Summa kronor

1 114 448: 53

Marinverkstäderna i Karlskrona Inlevereras till riksstatens inkomsttitel: övriga diverse inkomster Disponeras för anskaffning av 100 tons utrustningskran vid marinverkstäderna i Karlskrona Balanseras i ny räkning

300 292: 21 2 200 000: — 1 065 936: 52

Summa kronor

3 566 228: 73

G e n o m n å d i g t b r e v d e n 29 j u n i 1956 h a r K u n g l . M a j : t n u m e r a f a s t s t ä l l t d i s p o s i t i o n e n av vid m a r i n v e r k s t ä d e r n a i S t o c k h o l m och K a r l s k r o n a r e d o v i s a d e ö v e r s k o t t m . m . H ä r v i d h a r f ö r o r d n a t s enligt f ö l j a n d e . 1. D e u n d e r r u b r i k e n c i v i l b e s t ä l l n i n g s p å l ä g g i b a l a n s r ä k n i n g a r n a p e r 137

den 30 juni 1955 för marinverkstäderna i Stockholm och Karlskrona redovisade beloppen, 379 726 kronor 60 öre respektive 405 101 kronor 78 öre, skola inlevereras till statsverket och tillgodoföras riksstatens inkomsttitel övriga diverse inkomster. 2. Av det per den 30 juni 1955 redovisade överskottet å rörelsen, vid marinverkstäderna i Stockholm 398 304 kronor 59 öre samt vid marinverkstäderna i Karlskrona 3 450 717 kronor 9 öre, skall beträffande marinverkstäderna i Stockholm ett belopp av 250 000 kronor samt beträffande marinverkstäderna i Karlskrona ett belopp av 2 500 000 kronor inlevereras till statsverket och tillgodoföras i föregående punkt angiven inkomsttitel. 3. Återstående såsom överskott redovisade belopp skola föras i ny räkning. Beslutet innebär bl. a. att inleverering till statsverket skall ske av det belopp, vilket beträffande marinverkstäderna i Karlskrona föreslagits få disponeras för anskaffning av en 100 tons utrustningskran. Denna anskaffning anses sålunda böra ske anslagsvägen. Utredningsmannen anför vidare. Marinförvaltningen och marinverkstäderna synas under tidigare år i huvudsak varit ense om de underdåniga förslag till bokslutsdispositioner, som avlämnats och som i viss mån byggt på inom försvarets fabriksverk tillämpade principer. Med hänsyn till de erinringar, vilka som ovan nämnts framfördes mot förslagen, synes marinförvaltningen ha måst frångå tidigare tillämpade linjer, vilket medfört att ämbetsverket under senare år icke i alla avseenden kunnat godkänna marinverkstädernas förslag till bokslut. De förslag till dispositioner i bokslutet, som av marinförvaltningen ingivits till Kungl. Maj:t, har således på senare tid avvikit från av marinverkstäderna uppgjorda och till marinförvaltningen ingivna bokslut. De diskussioner om dessa förhållanden, som uppstått mellan marinförvaltningen och marinverkstäderna, synas ha skapat en viss irritation. Enligt huvudprinciperna för den varvsorganisation, som tillämpats från den 1 juli 1945, skulle marinverkstäderna intaga en relativt självständig ställning i förhållande till vederbörande varvschef och ansågs därför bl. a. böra utgöra en fristående ekonomisk enhet, vilket i och för sig är nödvändigt med hänsyn till rörelsens omfattning och de affärsmässiga synpunkter, som ansetts böra läggas på driften av verkstäderna. Ur denna synpunkt har verkstadsledningarna tydligen ansett sig böra ha relativt vidsträckta befogenheter då det gällt att göra värderegleringar av omsättningstillgångar och avsättningar till rationaliseringsåtgärder. Vissa sådana bokföringsåtgärder synas emellertid icke ha visats öppet, vilket föranlett marinförvaltningen att påfordra ändringar av boksluten. Meningsskiljaktigheter synas ha rått om hur avskrivningar å maskiner skulle beräknas. Marinverkstäderna ha hävdat att man bort justera upp tidigare års avskrivningar till samma värde som senaste års avskrivningar. Även om avskrivningsbestämmelsernas utformning icke direkt förbjuder ett sådant förfaringssätt, måste detsamma betraktas såsom felaktigt och stridande mot vedertagna balanstekniska regler. Man kan emellertid förstå att marinverkstäderna med hänsyn till det dåliga skick, som delar av verkstädernas maskinpark befunnit sig i, och till det stora kompletteringsbehov, som därigenom förelegat, velat överföra så stora belopp som möjligt till maskinersättningskontona. De avskrivningsbelopp, som före138

slagits av marinverkstäderna, synes emellertid i och för sig icke ha varit särskilt höga. De ha endast obetydligt överstigit 10 % av bokfört maskinvärde — ett procentbelopp som ligger inom ramen för exempelvis av skatte- och priskontrollmyndigheterna medgiven maskinavskrivning inom privatindustrien. I fråga om beredskapskostnaderna ha tidigare vissa skiljaktiga uppfattningar förelegat mellan marinförvaltningen och verkstadsledningarna. Man har ansett, att de kostnader vid försvarets verkstäder, som uppstå till följd av verkstädernas överdimensionering i olika avseenden med hänsyn till kraven på erforderlig beredskap, icke skola belasta de normala driftskostnaderna. Dessa beredskapskostnader skola i stället täckas anslagsvägen. För marinverkstädernas del har till följd därav under marinens anslag till underhåll av fartyg m. m. upptagits medel för ändamålet. Budgetåret 1947/48 upptogs sålunda 1 800 000 kronor, varav 1 000 000 kronor preliminärt avsåg marinverkstäderna i Karlskrona och resten marinverkstäderna i Stockholm. Stora svårigheter förelågo att förutberäkna beredskapskostnaderna vid marinverkstäderna i samband med de nuvarande redovisningsbestämmelsernas tillkomst, då man uppenbarligen vid den tidpunkten icke hade klart för sig verkstädernas omfattning under fred. Därtill kom att man ansåg det nödvändigt att tillföra verkstäderna civilbeställningar i konkurrens med privata varv, vilket gjorde att man sannolikt i känslan av ett relativt högt kostnadsläge ansåg sig böra räkna beredskapskostnaderna i överkant för att därigenom något sänka omkostn a d e r n a och stärka konkurrensförmågan. Täckning av beredskapskostnaderna anslagsvägen får emellertid icke ges karaktären av ett schablonmässigt bidrag från staten till att hålla rörelsen i gång utan skall vara reellt grundat och framför allt bör något så när tillförlitliga beräkningsgrunder kunna påvisas. Marinförvaltningen har under senare år också hävdat denna senare linje, vilket lett till att bidraget till beredskapskostnadernas täckning successivt sänkts från ovannämnda siffra för 1947/48 å 1 000 000 respektive 800 000 kronor vid marinverkstäderna i Karlskrona respektive marinverkstäderna i Stockholm till 290 000 respektive 220 000 kronor för budgetåret 1954/55 (men åter höjts budgetåret 1955/56 till 439 000 respektive 318 000 k r o n o r ) . Vissa svårigheter torde ha förelegat, att få marinverkstäderna att acceptera sänkningen, som synes varit berättigad och fullt i överensstämmelse med de riktlinjer, som försvarsverkstädernas självkostnadskommitté utfärdat angående beräkning av ifrågavarande kostnader. Särskilt bör framhållas, att grunden för en godtagbar beräkning av beredskapskostnaderna i vad avser täckning av s. k. tomgångsförluster utgöres av ett fastställande av den sysselsättningsgrad, som skall föreligga i ett krigs- eller beredskapsläge. Vid företag av marinverkstädernas storleksordning liksom vid privata företag av samma storleksordning, avsedda att helt eller delvis utnyttjas för krigstillverkningar, är det mycket svårt att fastställa denna maximala sysselsättningsgrad. Nära till hans ligger att man överdriver överdimensioneringen, vilket leder till att de aktuella beredskapskostnaderna bli för stora. Av särskild betydelse för självkostnadsberäkningen torde vara fastighetskostnadernas beräkning och bokföring. För närvarande erlägga marinverkstäderna hyra till marinens delfond av försvarets fastighetsfond för den fasta egendom, som utnyttjas av verkstäderna. Reparations- och underhållskostnader åvila därigenom normalt fastighetsfonden. Marinverkstäderna ha emellertid därutöver bestritt en avsevärd del av fastighetskostnaderna — i huvudsak sådana arbeten, som stått i mera direkt samband med driften — av driftmedel. Även viss utökning av fastighetsutrymmen av investeringskaraktär har finansierats med driftmedel. 139

Den erlagda hyran har utgått oförändrad sedan 1947/48 och utgör tillhopa 700 000 kronor (400 000 kronor för MVK och 300 000 kronor för MVS). Vid hyresbeloppets fastställande torde en bedömning ha gjorts av vad ett privatvarv haft att erlägga för ett ungefärligen lika stort fastighetsbestånd, som marinverkstäderna kunnat utnyttja under fredstid Man h a r således eliminerat vissa beredskapskostnader vid hyressättningen. Att göra några jämförelser med privatindustrien, då det gäller fastighetskostnader, ställer sig helt naturligt mycket svårt. Även om beredskapskostnaderna elimineras, måste nog den nu utgående hyran anses lågt beräknad. Hyresbeloppen torde icke täcka statsverkets totala kostnader för avskrivning, ränta, reparation och underhåll samt onera. I marinverkstädernas materialförråd ingår en stor beredskapsdel, som med nuvarande organisatoriska bestämmelser måste ingå i förrådet och som hittills icke ansetts kunna förvaras avskilt från det förråd, som enbart verkstadsdriften har behov av. Gränsen mellan de båda förråden kan icke exakt fastställas, vilket leder till uppskattningar och oklarheter, som i sin tur gör att kostnaderna för förrådsmaterielens handhavande, ränta för förrådet m. m. endast blir att betrakta som uppskattade. De materielomkostnader, som redovisas, torde därför icke vara fullt riktiga. Såsom ett viktigt led i driftsbokföringen uppgöres årligen en budget för fastställande av drifts- (omkostnads-) påläggen för det kommande året. Påläggen fastställas av vederbörande verkstadsdirektör. De variationer, som förekommit mellan budgeterade omkostnader och verkliga sådana, ha i regel icke varit onormalt stora för företag av marinverkstädernas storleksordning. Viss oklarhet synes råda beträffande fördelningen av gemensamma (indirekta) kostnader. En översyn av tillämpade fördelningsgrunder bör göras. För att erhålla jämförbarhet på samma basis av marinverkstädernas kostnader i förhållande till privata företags kostnader, skall ett särskilt civilbeställningspålägg fastställas och vid behov läggas till den egentliga kostnadskalkylen. Detta pålägg skall i princip täcka pensionskostnaderna och olycksfallskostnaderna och har tidigare utgjort 10—12 % av direkt arbetslön. För att överensstämma med de självkostnader, vilka avses täckas med detsamma, h a r det emellertid numera höjts till 20 % av den direkta arbetslönen. Kritik har framförts från örlogsvarvschefernas sida mot vissa redovisningstekniska förhållanden i samarbetet mellan de militärtekniska avdelningarna och marinverkstäderna. Man har således påpekat, att svårigheter stundom föreligga att inom rimlig tid erhålla fakturor å utförda arbeten. Därjämte synes en viss misstänksamhet föreligga beträffande riktigheten av debiterade kostnader. Vad det förstnämnda förhållandet angår kan visst fog föreligga för kritiken. Det bör emellertid påpekas, att i arbeten, som utföras av marinverkstäderna, ingå s. k. speciella direkta kostnader — dvs. anskaffning av tjänster eller materiel från utomstående leverantörer — av betydande storleksordning, som det kan vara svårt att få exakt uppgift om vid det tillfälle, då arbetet är avslutat och normalt skulle kunna faktureras. Möjligen skulle en uppskattad siffra kunna ingå i efterkalkylen men man har tydligen icke velat tillämpa den metoden med hänsyn till militärtekniska avdelningarnas inställning i övrigt. Framhållas bör att efterkalkylering icke kan avslutas förrän avlöningsprimärmaterialet hunnit bokföras och detta kan av praktiska skäl i regel ej ske förrän tidigast 14 dagar—3 veckor efter senaste avlöningsutbetalning. Vad beträffar kritiken mot debiterade kostnader kan denna möjligen ha varit befogad i ett tidigare skede men torde numera sakna fog. Fel kan visserligen uppstå i all efterkalkylering men det infordrande av kostnadsuppgifter och specifi140

kationer m. m., som nu sker angående verkstädernas fakturor, medför ett omfattande merarbete. Man kan inte utesluta möjligheten av att detta merarbete varit så omfattande, att det lett till personalökningar för marinverkstädernas s. k. huvudkontor.

Principiella synpunkter på redovisningen i den kommande organisationen örlogsvarvsutredningen får för egen del i anslutning till av den särskilda utredningsmannen framförda synpunkter anföra följande. Statlig affärsverksamhet bedrives huvudsakligen i aktiebolagsform eller formen affärsdrivande verk samt för vissa speciella ändamål i begränsad omfattning i form av vanlig förvaltningsverksamhet knuten till huvudeller lokalmyndighet. Aktiebolags- resp. affärsverksformen har förut behandlats och förklarats icke vara lämplig. I det följande behandlas därför affärsverksamhet i form av vanlig förvaltningsverksamhet. Affärsverksamhet i samband med förvaltningsverksamhet i övrigt förekommer mer eller mindre påtagligt i många fall. Av naturliga skäl blir den mest framträdande i samband med industriell verksamhet. Olika redovisningsformer ha prövats under olika huvudtitlar. Inom försvaret sker redovisningen av inkomster och utgifter för såväl marinverkstäderna som övriga större försvarsverkstäder över ett diversemedelskonto vid sidan om anslagsredovisningen och riksstaten. Samband med riksstaten existerar egentligen endast därigenom att överskott upptages till redovisning å inkomsttitel i driftbudgeten. Eftersom redovisning av fast egendom eller annat anläggningskapital ej kan ske å diversemedelskonto blir redovisningen av verksamhetens resultat icke fullständig. För försvarets större verkstäder (utom marinverkstäderna) har Kungl. Maj:t den 10 april 1953 fastställt bestämmelser rörande redovisning av tillgångar och skulder m . m . (intagna ovan under kap. 3). Dessa bestämmelser ansluta sig i stora delar till de föreskrifter, som nu gälla för marinverkstäderna. I vissa avvikande fall har man med ledning av erfarenheterna från tillämpningen av marinverkstädernas redovisningsbestämmelser sökt ernå förbättringar eller gjort förtydliganden. Beträffande marinverkstädernas redovisningsförhållanden kan konstateras att även om brister finnas i de nuvarande bestämmelserna och deras tilllämpning, ändock en ganska god grund finnes att bygga på. Detta torde vara fallet, även om man vill välja en övergång till kapitalredovisning liknande den för de affärsdrivande verken tillämpade. Såsom förut anförts kan aktiebolagsformen eller en fristående affärsverksform icke lämpligen ifrågakomma. Det torde då ur redovisningsteknisk synpunkt endast finnas två alternativ att överväga, nämligen a) redovisning över kapitalfond (kapitalredovisning) och b) redovisning över diversemedelskonto (diversemedelsredovisning) . 141

Enligt det första av dessa alternativ skulle redovisningen i princip ordnas enligt samma linjer som för ett affärsverk. Man torde emellertid böra förutsätta, att marinverkstäderna inlemmas i marinens organisation på ett sådant sätt, att den handlingsfrihet, som affärsverksformen i övrigt medger, endast i begränsad omfattning skulle komma verkstäderna till del. Skillnaden mellan dessa båda alternativ skulle närmast bli, att man vid alternativ a) genom kapitalredovisningen skulle erhålla bättre garantier för att kapitalkostnaderna skulle komma med i redovisningen än vid alternativ b ) . Härtill skulle komma en viss ekonomisk rörelsefrihet, vilken även den dock måste begränsas av den för örlogsvarvet enligt marinförvaltningens direktiv gällande målsättningen samt hänsynen till örlogsvarvens samordning med övrig verksamhet inom marinen och försvaret i övrigt. Det må här framhållas, att inom den statliga förvaltningen enbart redovisningen och de krav, man ställer på denna, icke kan eller bör påverka organisationsformen för ett företag eller dess ställning inom en större organisatorisk enhet. I stora drag blir det den valda organisationsformen för företaget, som avgör vilken redovisningsorganisation, som kan tänkas. Om man ser enbart till storleken av marinverkstäderna — verkstäderna ha för närvarande en faktureringssumma på ca 40 miljoner kronor vid marinverkstäderna i Karlskrona och ca 20 miljoner kronor vid marinverkstäderna i Stockholm och äro med andra ord att betrakta såsom stora företag—kan denna alltså icke få leda till att kapitalredovisning såsom vid de affärsdrivande verken accepteras, om icke marinverkstäderna samtidigt givas en självständig organisation. Inom utredningen har övervägts möjligheten att tillämpa kapitalfondsredovisningen icke blott beträffande verkstadsrörelsen utan för örlogsvarvet i dess helhet. Självförsörjningen skulle sålunda avse icke blott verkstadsrörelsen utan även verksamheten vid de militärtekniska avdelningarna etc. Härigenom skulle man bl. a. uppnå att genom fondering av avskrivningsmedel kunna fortlöpande hålla hela örlogsvarvet i ett modernt och rationellt skick, örlogsvarvets uppgifter äro emellertid icke endast att producera utan mycket viktiga uppgifter hänföra sig till planläggningen för mobilisering och krig, kontroll och vidareutveckling av materielen, basverksamhet i vidare bemärkelse, förrådshållning samt utförande av olika utredningsuppdrag för marinförvaltningens räkning. För en organisation, där dessa uppgifter givas sin rätta vikt, torde skapandet av en särskild "örlogsvarvsfond" medföra mera olägenhet än fördelar. Självkostnadsberäkningen och självförsörjningen får enligt utredningens uppfattning icke bli ett självändamål och medföra en onödig komplicitet bl. a. när det gäller att bereda ersättning åt örlogsvarvet för utredningar åt marinförvaltningen eller andra myndigheter. Systemet med kapitalfondsredovisning och självförsörjning i vad avser ett örlogsvarv av nu ifrågavarande struktur strider mot för statsförvaltningen gällande principer och det bör fordras mycket starka skäl att in142

föra detsamma för den relativt ringa del av statsförvaltningen, varom nu är fråga. Några skäl av sådan styrkegrad kunna icke anses föreligga. Verkstadsrörelsens självständighet i organisatoriskt hänseende bortfaller i utredningens förslag. Om man därjämte, vilket även skett i det föregående, utgår ifrån att civilbeställningar i större utsträckning icke komma att tillföras verkstäderna, får kravet på rättvisande självkostnadsberäkning som underlag för prissättningen icke en avgörande betydelse. Det kan anföras, att en dylik beräkning i vad avser arbetena för marinen har sitt värde för jämförelse med kostnadsläget inom den privata industrien och sålunda bl. a. skulle kunna vara avgörande för, om ett arbete skall utläggas inom örlogsvarvet eller å den enskilda marknaden samt för bedömningen av örlogsvarvets effektivitet. Emellertid torde en stor del av örlogsvarvens underhållsarbeten icke lämpligen kunna utföras å enskilt varv eller i varje fall på endast ett fåtal. Likaså föreligger under alla omständigheter behov av att i viss del av landet hålla en underhålls- och ombyggnadskapacitet av den speciella art, som örlogsvarven utgöra. Dessa måste sålunda förses med arbeten, som motsvara det kapacitetsbehov, som man önskar att respektive varv skall kunna tillfredsställa. Härigenom kommer örlogsvarvets kostnadsläge att i en del fall icke bli avgörande för beställningens utläggande utan hänsyn får tagas till detsammas fasta kostnader och önskan att i så stor utsträckning som möjligt utnyttja dess produktionsresurser. Man bör under sådana omständigheter kunna nöja sig med en diversemedelsredovisning efter ungefär de linjer, som nu tillämpas för övriga försvarsverkstäder enligt Kungl. Maj:ts ovannämnda beslut den 10 april 1953. En ganska omfattande driftbokföring erfordras i bl. a. nyss nämnda driftskontrollerande syfte. Denna är nämligen en viktig förutsättning för att verkstads-(varvs-) ledningen skall kunna vidtaga rationaliseringsåtgärder i tid samt för att revisionsmyndigheterna skola kunna kontrollera underlaget till boksluten. Sistnämnda krav är icke minst viktigt i detta sammanhang, då endast därigenom skapas det förtroende för ledningen, som är nödvändigt för att verkstäderna skola få den frihet, som rörelsen affärsmässigt och driftstekniskt kräver. En återgång till den schablonmässiga, anslagsbundna kostnadsbokföring, som tillämpades före år 1945, torde därför ej kunna rekommenderas. Utredningen förordar sålunda, att diversemedelsredovisning även i fortsättningen tillämpas för verkstadsrörelsen och får beträffande densammas utformning anföra. Redovisningen bör ske uteslutande över ett diversemedelskonto (diversemedelsredovisning) på samma sätt som för närvarande och i stort sett efter samma linjer som för övriga större försvarsverkstäder enligt ovan nämnda nådiga brev den 10 april 1953. I den egentliga självkostnadsberäkningen skola i princip medtagas samtliga med driften förenade kostnader. Fastighetskostnader komma att ingå 143

i form av hyra till fastighetsfonden, vilken skall inkludera full täckning för avskrivningar å byggnader, onera och underhåll samt kapitalränta. Hyresbetalning för fastighetsutnyttjandet innebär dock ett avsteg från de normer, som fastställts för övriga försvarsverkstäder, d ä r någon sådan hyresreglering icke förekommer. Vissa byggnadsarbeten, som icke äro av investeringskaraktär, komma emellertid enligt vad i föregående kapitel föreslagits att belasta driftkostnaderna direkt. Löner till militär och civilmilitär personal skola — i förekommande fall efter schematisk uppdelning — belasta driftkostnaderna. Med hänsyn till verkstädernas stora omfattning synes den till förfogande ställda rörliga krediten böra bibehållas. Det bör åligga verkstadsavdelningen att tillse, att diversemedelskonto för redovisningen alltid visar plussaldo. Prissättningen vid leveranser till försvaret och andra statsmyndigheter sker på basis av den egentliga självkostnadsberäkningen, under det att vid civilbeställningar tillkommer ett civilbeställningspålägg enligt de grunder, som finnas angivna i bifogade förslag till bestämmelser rörande redovisning av tillgångar och skulder m. m. vid verkstadsavdelning vid örlogsvarv. (Bil. 16.) För att utesluta all tvekan angående örlogsvarvens rättighet att genomföra för verkstadsdriften erforderliga rationaliseringar och ändringar utöver de byggnadsändringar m. m., som enligt föregående kapitel föreslås få bekostas av driftmedel, bör vissa medel få disponeras för detta ändamål. För övriga försvarsverkstäder har man beräknat 1 % av verkstädernas årsomsättning härför, därvid beloppet även avser sådana åtgärder beträffande den fasta egendomen, vilka enligt föregående kapitel skola bekostas av driftsmedel. Angivna procentsiffra, vilken för närvarande skulle betyda omkring 400 000 kronor för örlogsvarvet i Karlskrona och 200 000 kronor för örlogsvarvet i Stockholm, synes därför, med hänsyn tagen till verksamhetens större omfattning, få anses skälig. Rationaliseringsåtgärder äro emellertid erforderliga icke blott inom själva verkstadsavdelningen utan även inom med denna samarbetande organisationsenheter. Särskilt giver sig detta behov till känna i vad avser t. ex. konstruktionsavdelningen och de delar av ekonomiavdelningen, som ha att direkt arbeta för verkstadsavdelningen (verkstadsbokföringen, faktureringen e t c ) . Det är uppenbart, att dessa måste förses med moderna kontorsmaskiner och andra hjälpmedel, som göra arbetet billigare och snabbare, då eljest produktionskostnaderna och driften över huvud taget påverkas. Ett sådant intresse föreligger emellertid för alla organisationsenheter inom örlogsvarvet. Ett införande inom dessas verksamhet av rationella arbetsmetoder, moderna kontorsmaskiner och effektiva hjälpmedel över huvud taget kommer i mycket stor utsträckning produktionen till godo i en eller annan form. Kan t. ex. en militärteknisk avdelning snabbt få fram underlag för verkstadsavdelningens produktion, är detta till stor fördel för denna liksom 144

en förbilligad och effektivare produktion kommer de militärtekniska avdelningarna till godo i form av bl. a. mera utfört arbete för tilldelade anslag. Det synes därför utredningen rimligt att föreskriva, att av ovan nämnda belopp högst 20 % skola få användas för anskaffning av utrustning, kontorsmaskiner m. m. samt andra åtgärder i rationaliserande syfte utanför verkstadsavdelningen. Det belopp, som därigenom belastar driften för verksamhet inom annan organisationsenhet, torde, som förut sagts, komma produktionen till godo i sådan utsträckning, att den ringa ökningen av driftkostnaden kan anses fullt motiverad. Ersättningsanskaffning av maskiner bör som hittills ske med anlitande av maskinersättningskontot. Här må inskjutas, att maskinersättningskontot i princip bör användas endast för sådan anskaffning av maskiner, som innebär ersättande av förslitna eller omoderna objekt och som innebär en i huvudsak oförändrad tillverkningskapacitet. Maskinersättningskontot är således att jämställa med en reinvesteringsfond. Vid ersättningsanskaffning av maskiner är m a n emellertid i allmänhet med hänsyn till teknikens utveckling hänvisad till att anskaffa maskiner med större produktionsförmåga och vidare användningsmöjligheter. Då således även en reinvestering kan leda till kapacitetshöjning, blir gränsen mellan ersättningsanskaffning och nyanskaffning ofta svävande. Det är motiverat, att ersättningsanskaffningskontona vid sådant förhållande få bestrida kostnader för de höjningar i investeringsobjektens värden, som förorsakas av det tekniska framåtskridandet. Sådan nyanskaffning av maskiner, som föranledes av behov av kapacitetsökning i produktionen eller tillkomst av nya verksamhetsgrenar ( = nyinvestering), skall liksom hittills finansieras anslagsvägen. Fastställande av bokslut bör ankomma på marinförvaltningen. Fondering av vinstmedel för större anskaffningar m. m. synes ej böra förekomma. Verksamhetens ekonomiska utfall bör emellertid påverka nästkommande års omkostnadspålägg, varför balansering av resultatet måste ske till nästkommande år. En ringa förekomst av civilbeställningar och större nybyggnadsarbeten torde göra verksamheten relativt fri från ekonomiska risker, vilket gör att vinstbalansering och konsolidering av annat slag — t. ex. värdereglering av pågående arbeten — förlorar i betydelse. Något bemyndigande föreskriftsvägen att balansera överskottsmedel för utjämning av civilbeställningsförluster torde därför icke erfordras. I stället föreslås, att såväl vinst som förlust å civilbeställningar får ingå i verkstadsavdelningens resultatredovisning på samma sätt som övriga beställningar och sålunda påverka nästa års omkostnadspålägg. Detta torde förenkla bokföring och redovisning och bör därjämte skärpa marinförvaltningens uppmärksamhet i vad avser de civila beställningarna. Influtna civilbeställningspålägg böra i sin helhet inlevereras till statsverket, oavsett vinst eller förlust å beställning. 10

Beträffande förrådsredovisningen bör den nuvarande uppdelningen av verkstadsförråden i en del, avsedd för den löpande driften, och en s. k. beredskapsdel upphöra och hela verkstadsförrådet betraktas såsom erforderligt för verkstadsdriften. Indelning i kostnadsställen av varvet i övrigt Genom självkostnadsbokföringen får man i vad avser verkstadsavdelningen en god mätare å dennas effektivitet och får möjlighet att ingripa, när kostnaden för produkterna eller viss del därav blir för hög. Även för örlogsvarvet i övrigt bör man emellertid äga möjlighet att kontrollera kostnaden för utförda prestationer. Bland annat är detta erforderligt för att, där någon prestation avsett biträde åt verkstadsavdelningen, kunna angiva kostnaden för densamma, så att den skall kunna inräknas i produktionskostnaden, örlogsvarvet bör därför även utanför verkstadsavdelningen vara indelat i kostnadsställen och möjlighet skall i rimlig omfattning finnas att inom dessa få fram kostnaden för dels åt verkstadsavdelningen lämnat biträde, dels kostnaden i dess helhet för inom detsamma bedriven verksamhet eller för viss större arbetsuppgift. Denna indelning bör av varvschefen på förslag av ekonomidirektören fastställas i vederbörlig varvsordning. Revision av verkstadsförvaltningen Revisionen inom den statliga förvaltningsverksamheten utgöres av kameral revision och sakrevision. Den kamerala revisionen utövas av riksräkenskapsverket eller av s. k. specialrevisioner vid vissa myndigheter med lokalförvaltningar. Sålunda har försvarets civilförvaltning att verkställa kameral revision av räkenskaperna hos försvarets lokalmyndigheter. Kameral revision omfattar i huvudsak siffergranskning av räkenskaper och verifikationer, kassakontroll genom inventeringar, författningsenlighet av gjorda utbetalningar, riktigheten av anslags- och titelbelastningar samt kontroll av att inkomster inflyta i vederbörlig ordning och bli krediterade vederbörliga titlar. Till kameral revision bör också hänföras den kontroll av huvudförvaltningarnas huvudböcker med tillhörande specifikationer, som utföres av riksräkenskapsverket. Sakrevision utövas i första hand av statens sakrevision inom alla delar av statsförvaltningen och avser i huvudsak kontroll av ändamålsenligheten av vidtagna förvaltningsåtgärder. Statens sakrevision kan emellertid icke fortlöpande granska hela statsförvaltningen. Viss ändamålsenlighetsgranskning utövas i samband med den kamerala revisionen. Så har t. ex. inköpsverksamheten vid vissa myndigheter varit föremål för granskning av riksräkenskapsverkets revision. Även inom försvarets civilförvaltning sker viss ändamålsenlighetsgranskning. 146

För de statliga myndigheter, som driva utpräglat industriell verksamhet, måste den kamerala revisionen även innefatta granskning av det omfattande räkenskapsmaterial, som uppstår i samband med dels avlöningsuträkning för kollektivavtalsanställd personal, dels förrådsredovisningen av material och förnödenheter. Detta räkenskapsmaterial utgör även underlag för kalkylering av självkostnaderna och därmed prissättningen samt för omkostnadsstatistik och påläggsberäkning (budgetering). Slutligen tillkommer här granskning av resultatredovisningar, värdering och värdereglering av tillgångar och skulder, beräkning av avskrivningar och andra dispositioner i samband med boksluten. Denna granskning blir emellertid icke uteslutande en sifferkontroll och författningsenlighetsgranskning utan kommer även att innefatta bedömanden av ändamålsenligheten i bokföringens organisation och omfattning, tillämpade kontoplaner, hjälpmedel samt personell organisation och arbetsfördelning vid arbetets utförande. Denna del av den kamerala revisionen kommer således att innefatta ändamålsenlighetsgranskning av stor betydelse och bör sammanfattas under begreppet ekonomi- eller driftkontroll. I samband med avgivandet av förslag till de nuvarande redovisningsbestämmelserna för marinverkstäderna den 11 februari 1947 berörde marinförvaltningen även frågan om revision av marinverkstädernas räkenskaper. Sålunda föreslogs, att den kamerala revisionen skulle verkställas av försvarets civilförvaltning i vanlig ordning samt att, med hänsyn till verkstädernas karaktär av statlig affärsdrivande institution, en driftsteknisk och driftsekonomisk granskning av verksamheten skulle utföras av marinförvaltningens verkstadsbyrå jämte en av Kungl. Maj:t förordnad revisor. Statens sakrevision anförde i sitt remissyttrande, att förslaget om inrättande av en överrevisorsinstitution icke var helt tillfredsställande. I analogi mer förhållandet såväl inom statens affärsdrivande verk som större industriföretag måste ledningen ständigt hålla sig underrättad om och bedöma resultaten av de underlydande organens verksamhet i olika hänseenden. Marinverkstädernas överledning, dvs. närmast marinförvaltningens verkstadsbyrå, borde därför inrymma någon form av driftkontroll. Enklast skedde detta genom att byrån tillfördes en befattningshavare med för ändamålet erforderlig sakkunskap. Stickprovskontroll för utrönande av det tekniska och ekonomiska utfallet av rörelsen ansågs kunna inrymmas i sakrevisionens reguljära granskningsverksamhet. Sedermera beslöts inrättande av en befattning som förste byråsekreterare i lönegrad Ce 29 å verkstadsbyrån. Innehavaren av befattningen torde i första hand ha avsetts för kvalificerade utredningsuppdrag beträffande industriell ekonomi och kontorsorganisation vid marinens verkstäder. Befattningen tillsattes från och med den 1 december 1948. Arbetsuppgifterna för den ovannämnde befattningshavaren synas ursprungligen ha varit ganska diffust angivna. Arbetet torde i huvudsak ha 147

inriktats på allmän ekonomikontroll, dvs. kontroll att verksamheten, särskilt inom det kamerala området, bedrivits på ett ändamålsenligt sätt, samt på granskning av bokslut och resultatredovisningar. Däremot torde kontroll av bokföringens primärmaterial, efterkalkylering o.d. ha måst eftersättas. Det avsedda arbetsområdet torde redan från början ha varit alltför omfattande, för att denne befattningshavare ensam skulle kunna svara för detsamma. Befattningshavaren är nu placerad såsom chef för den efter omorganisationen av den centrala försvarsförvaltningen genom 1954 års riksdagsbeslut å marinförvaltningens verkstadsbyrå inrättade centralsektionen. Å centralsektionen handläggas såvitt nu är fråga i huvudsak ärenden avseende finansierings- och budgetfrågor, normer för självkostnadsberäkning och prissättning samt föreskrifter och anvisningar angående ekonomi i övrigt, ekonomisk statistik och ekonomikontroll. Statens sakrevision gjorde år 1949 en undersökning av bokföringssystemet vid marinverkstäderna och revisionens lämpliga anordnande. Som resultat av undersökningen framhölls, att särskilda krav borde ställas på revisionen av industriföretag av den art och omfattning, som marinverkstäderna representerade. Inom försvarets civilförvaltning borde därför tillkomma en revisor, vilken borde vara civilekonom, skulle ha erfarenhet av affärs- och industriföretag samt vara insatt i den bokföringsteknik och de redovisningsfrågor, som förekomme vid marinverkstäderna. En dylik befattningshavare har därefter tillkommit. Befattningshavaren i fråga har, förutom sedvanlig kameral revision av marinverkstädernas räkenskaper, även utfört sådan till den mera detaljerade ekonomikontrollen hörande granskning av bokföringsmaterialet, som icke kunnat omfattas av verkstadsbyråns central sektion. Den granskning och kontroll av marinverkstädernas ekonomi, som rimligtvis kan begäras med hänsyn till de personella resurserna, får a,nses ha kommit till utförande. Förhållandena under de senaste åren ha emellertid visat, att den av verkstadsbyråns centralsektion utövade ändamålsenlighetsgranskningen, som nu är förlagd till ekonomi- och organisationsdetaljen, där befattningen såsom förste byråsekreterare är placerad, bör utökas. För erhållande av en fullt tillfredsställande sakrevision, innefattande viss ekonomikontroll, torde erfordras en förstärkning av centralsektionens kvalificerade personal. Det torde därigenom bli möjligt för sektionen att genom tätare och längre besök vid verkstäderna på närmare håll fortlöpande granska verksamheten. Huruvida den på så sätt intensifierade sakrevisionen skall visa sig till fyllest torde framtiden få utvisa. Den nuvarande uppdelningen av ekonomikontrollen på verkstadsbyråns centralsektion och civilförvaltningens revision synes utredningen olämplig. Även om samarbetet mellan de båda kontrollerande instanserna otvivelaktigt varit gott, kan det nämligen ifrågasättas, om icke centralsektionens 148

kontroll- och organisationsverksamhet skulle få större stadga och effektivitet, om hela ekonomikontrollen vore förlagd dit. Civilförvaltningens revision skulle då omfatta sedvanlig kameral revision av inkomst- och utgiftsräkenskaper samt årsräkenskaper inklusive bokslut, avskrivningsplaner och övriga specifikationer m. m., vilket bör ske i Stockholm, samt stickprovskontroll av exempelvis avlöningsuträkning, som bör ske å vederbörlig verkstad. Sakrevisionen eller ekonomikontrollen i sin helhet, såsom kontroll av kontering, driftbokföring (fördelning av omkostnader), prissättning på grundval av arbets- och materialsedlar, efterkalkyler samt huvudbokföring (kontroll av månads- och kvartalsresultatredovisning), skulle däremot åvila centralsektionen. Man skulle därigenom erhålla en motsvarighet till den intern- eller företagsrevision, som numera allmänt förekommer inom större privata industriföretag. Utredningen anser, att en arbetsfördelning i enlighet härmed bör ske mellan försvarets civilförvaltning och marinförvaltningen. Det må härvid erinras om det förslag angående centralsektionens personalökning och motiveringen härför (överföring av all företagsekonomisk granskning till marinförvaltningen), som framförts av 1956 års försvarsförvaltningssakkunniga och som förut refererats under kap. 5. Utredningen ansluter sig till detta. Det får slutligen anses viktigt, att centralsektionen får möjlighet att fortlöpande granska huvudbokföringen, så att tillrättalägganden kunna göras innan räkenskaperna avslutas vid redovisningsårets utgång. Detta kan tills vidare ske genom att kortfristiga resultatbalanser (månadsbokslut) insändas till sektionen.

TRETTONDE KAPITLET

Förrådsorganisationen

Marinens förrådsorganisation är för närvarande föremål för överväganden inom marinförvaltningen samt underlydande myndigheter, sedan en för ändamålet särskilt utsedd utredning (marinledningens förrådsutredning) numera avslutat sitt arbete. Utredningens förslag innebär en begränsning av antalet förråd genom att hittillsvarande lokala förråd sammanslås till ett vapen (tyg-) förråd, ett skeppstekniskt förråd och ett intendenturförråd. Därjämte föreslås, att förrådsbokföringen för materiel och livsmedel inom ett och samma område centraliseras till ett enda organ för vardera flottan och kustartilleriet. Undantag gäller dock för artilleriammunitionen. I vad avser marinverkstädernas verkstadsförråd föreslås att dessa endast skola lagerhålla materiel för den egna verkstadsdriften och att allmänna materialförrådet bör lagerhålla allmän materiel för fartyg och förband m. m. I konsekvens härmed föreslås vidare att vissa delar av den till verkstadsförråden år 1945 överlämnade materielen bör återföras till allmänna materialförråden. Ett verkstadsförråd, åtskilt från allmänna materialförrådet, föreslås bli organiserat vid Göteborgs örlogsvarv. Den nuvarande uppdelningen av materialutredning mellan material- och verkstadsförråden gjordes 1945 i samband med örlogsvarvens omorganisation. Till verkstadsförråden hänfördes då sådan materialutredning, beträffande vilken marinverkstäderna i fred är den största konsumenten. Dubbellagring skulle icke förekomma. På verkstadsförråden kom sålunda att repliera även förbrukare utom marinverkstäderna. En följd härav blev även att verkstadsförråden kom att innehålla beredskapsmateriel. Marinförvaltningen har anfört (prop. 112/1947, s. 11) att värdet av verkstadsförråden beräknades utgöra tillhopa 6 000 000 kronor. Av ifrågavarande belopp vore emellertid 4 200 000 kronor hänförliga till sådana artiklar, vilka av beredskapsskäl ingå i förråden. Sedermera skedde en värdemässig inlösen av de delar av förråden, som ansågos utgöra för fredsdriften erforderliga lager (marinverkstäderna i Stockholm 800 000 och marinverkstäderna i Karlskrona 1 000 000 kronor). Resten ansågs sålunda vara beredskapslager. Förrådsutredningen föreslår nu, att det beredskapslager av allmän materiel, för utlämning till fartyg och förband, som 1945 överlämnades till verkstadsförråden, återföres till allmänna materialförrådet. 150

Förrådsutredningen har genomgående försökt bygga upp och föreslå en för krig lämpad förrådsorganisation. Den har därför i ovannämnda förslag beträffande marinverkstädernas verkstadsförråd följt en av densamma uppställd grundregel beträffande förrådshållning av beredskapsmateriel, nämligen att materielen bör lagerhållas av den förvaltningsmyndighet, som i krig har ansvaret för underhållstjänsten i fråga om densamma. Den för närvarande tillämpade regeln om lagring hos huvudkonsumenten föreslås sålunda i vissa fall frångås. Fördelarna ur krigsberedskapssynpunkt ha därvid ansetts uppväga de nackdelar, som en i vissa fall oundviklig dubbellagring utgör. För att motverka desamma förutsätter förrådsutredningen samverkan mellan verkstadssidan och den militärtekniska sidan för att förebygga att den lagrade materielen blir okurant respektive skadas på grund av utebliven omsättning. Verkstadsförrådet, som sålunda endast skall lagerhålla materiel för den egna verkstadsdriften, föreslås i fred helt skötas av verkstadsdirektören efter affärsmässiga principer. Det krigsplaneringsarbete, som beträffande verkstadsförråden erfordras för omställning från freds- till krigsförhållanden, föreslås likaledes helt åvila verkstadsdirektören. Förrådsorganisationen är, som förut anförts, för närvarande under vidare beredning inom marinförvaltningen och dess lokala organ. Med hänsyn härtill har örlogsvarvsutredningen icke ansett sig böra ytterligare ingå på de ifrågavarande spörsmålen. Utredningen finner emellertid i likhet med marinledningens förrådsutredning lämpligt, att det inom verkstadsavdelningen endast finnas för driften erforderlig förråd. Utredningen får vidare anföra, att ett sammanförande av förrådsorganisationen till särskilda förrådssektioner inom respektive avdelningar eller eventuellt till en för hela örlogsvarvet gemensam förrådsavdelning synes böra övervägas. I den organisation av örlogsvarven, som utredningen föreslagit, kan en dylik ändring, om den befinnes lämplig, lätt inpassas. För fartygsavdelningen har nuvarande ordning med en för avdelningen gemensam förrådsenhet bibehållits.

FJORTONDE KAPITLET

Kontrollen av verkstads avdelningens arbeten för marinen

Den kontroll av arbeten för marinens räkning å marinverkstäderna, som för närvarande äger rum, kan utgöra en i vissa fall onödig och störande inblandning i arbetet. Osäkerhet om vem som bär ansvaret för detsamma kan lätt uppstå. Kontrollen kan även i många fall ha till följd ett onödigt dubbelarbete. I den organisationsform, som utredningen förordat, synes en av fördelarna vara, att nuvarande militärtekniska avdelningars kontrollerande verksamhet kan inskränkas. Verkstadsavdelningen är en så integrerande del av organisationen i övrigt, att den bör ha att på eget ansvar utföra det på densamma ankommande arbetet. I princip bör sålunda kontrollen av detta omfatta endast funktionsprov och någon inblandning i verkstadskontrollen icke ske. De beställande avdelningarna böra emellertid giva erforderliga anvisningar eller annat biträde. Omfattningen härav får vara beroende av, i vilken utsträckning fråga är om sådan specialkunskap eller praktisk erfarenhet, som finnes å avdelningarna i fråga. Vid större beställningar å marinverkstäderna bör i allmänhet ett beställarens ombud utses inom vederbörlig avdelning. Denne skall vara avdelningens kontaktman, giva erforderliga direktiv och anvisningar och i sinom tid medverka vid funktionskontrollen. Tekniske direktören bör ägna stor uppmärksamhet åt att dubbelkontroll icke förekommer. Bland annat för att främja detta har i det följande föreslagits, att befattningarna inom honom underställda avdelningar icke låsas vid viss organisationsenhet utan få disponeras fritt inom samtliga. Härigenom gives möjlighet att inplacera bland annat kontrollpersonalen inom den organisationsenhet, där den blir mest rationellt utnyttjad, varjämte genom sammanslagning av personal med liknande funktion personalbesparing eller i varje fall ökad effektivitet kan vinnas. En sammansmältning av funktionerna under tekniske direktören bör över huvud taget eftersträvas men torde icke kunna bedömas, förrän den nya organisationen varit i bruk någon tid.

FEMTONDE KAPITLET

Personalfrågor

Kårtillhörighet Den kontroll av arbeten för marinens räkning å marinverkstäderna, som befattningarna exklusiva för militär, civilmilitär eller civil befattningshavare. Det har emellertid synts angeläget att skapa möjlighet att utse den vid varje tillfälle lämpligaste personen till befattningen i fråga. Utredningen har sålunda i det föregående icke föreslagit några särskilda formella kompetenskrav i vad avser t. ex. varvschefen eller tekniske direktören. Härtill har även bidragit, att hithörande problem för närvarande behandlas av en särskilt tillsatt utredning angående vissa personalkårer m. m. inom försvaret. Vissa befattningar, vilka äro avsedda för militär eller civilmilitär personals utbildning eller för utnyttjande i land av personal, vilken på grund av ålder eller brist på i fred rustade fartyg icke kan beredas sjökommendering, böra emellertid på sätt nu sker besättas med vederbörlig personalkategori. I detta sammanhang bör även beaktas behovet av att tillmötesgå skäliga krav från personalens sida att erhålla lämpligt avpassad landtjänstgöring mellan sjökommenderingarna.

Lönesättning Det är av vikt, att personalen vid örlogsvarven gives sådan löneställning, att m a n kan förvärva och behålla kvalificerad och duglig personal. Särskilt med den brist, som för närvarande råder på kvalificerad teknisk personal, måste detta beaktas. Problemet torde emellertid vara ensartat för statsförvaltningen i övrigt, örlogsvarvsutredningen förutsätter, att, sedan principbeslut fattats angående det nu framlagda organisationsförslaget, lönefrågorna få upptagas särskilt i samband med uppgörandet av personalförteckningar för örlogsvarvet. Införandet av systemet med alternativa lönegrader för vissa befattningar bör därvid övervägas bland annat även för att undvika för stor rörlighet inom örlogsvarvet bland dettas personal. Vid lönesättningen bör även iakttagas, att civil personals lydnadsställning under viss militär eller civilmilitär chef icke i och för sig får vara avgörande för lönesättningen för personalen i fråga. Ibland torde nämligen skäl tala för att giva 153

en befattningshavare med speciell kompetens eller i slutbefattning högre lön än den beställningshavare, vilken han är underställd i tjänsten. Möjlighet att utnyttja befattningar i vissa fall utan att vara bunden av deras placering å viss avdelning Utredningen har sett de tekniske direktören underställda avdelningarna såsom en enhet ur arbetssynpunkt. Det bör sålunda, för att fördelarna med nu föreslagen organisation skola kunna helt utnyttjas, vara möjligt för tekniske direktören att, oberoende av personalens placering å viss honom underställd avdelning, kunna utnyttja den för arbete å annan. Det kan t. ex. visa sig fördelaktigt att utnyttja viss å fartygsavdelningen placerad personal inom verkstads- eller konstruktionsavdelningarna för att därigenom undvika dubbelarbete eller oklara ansvarsförhållanden. I den för örlogsvarvet gällande personalförteckningen bör därför personalen, åtminstone i vad avser verkstads-, konstruktions-, fartygs- och vapenavdelningarna, icke vara bunden till viss avdelning utan kunna utnyttjas, där den bäst behövs. Tj änste tillsätt ning

Utredningen föreslår, att tjänst t. o. m. lönegrad 28 tillsättes av örlogsvarvet utan marinförvaltningens hörande och att högre tjänster tillsättas av marinförvaltningen (annan vederbörlig central försvarsförvaltning) i mån av befogenhet respektive Kungl. Maj :t. Utredningen hänvisar beträffande den närmare utformningen av reglerna om t jästetillsättning till vid betänkandet fogat instruktionsförslag. Besvär För närvarande råder viss oklarhet om, hos vilken myndighet besvär över tjänstetillsättning inom marinverkstäderna skola föras. För försvaret gällande allmänt förvaltningsreglemente har därvid åberopats. Detta innebär, att besvären skola anföras hos Kungl. Maj:t. Marinförvaltningens ställning som central myndighet för örlogsvarven torde emellertid motivera, att ämbetsverket införes som besvärsinstans mellan örlogsvarvet och Kungl. Maj:t. Härigenom skulle man även, genom att en del ärenden icke fördes vidare, vinna en avlastning av försvarsdepartementets arbetsbörda. Utredningen har därför i sitt instruktionsförslag intagit en bestämmelse av denna innebörd. Vad ovan sagts gäller tjänster inom den föreslagna verkstadsavdelningen. Besvär i avseende å tjänst, som avlönas av andra än driftmedel, böra anföras hos den centrala förvaltningsmyndighet, av vars medel lönen utgår, resp. hos Kungl. Maj :t. 154

SEXTONDE KAPITLET

Den av marinförvaltningen utövade centrala ledningen

Marinförvaltningens centrala ledning omfattar i vad avser verkstadsavdelningen i huvudsak långtidsplanering av kapaciteten, fördelning av marina verkstadsarbeten, ekonomi och redovisning, organisationsfrågor, personalbehov, investeringar för ny- och ombyggnader av fasta anläggningar, investeringar för ny- eller ersättningsanskaffning av maskiner m. m., produktionsfrågor i övrigt, ekonomiska och sociala förmåner åt kollektivavtalsanställd personal, organisation och planering av krigsreparationstjänsten, förrådsfrågor, principiella frågor rörande arbetsstudier. I fråga om marinförvaltningens planeringsverksamhet och beställningar synas följande synpunkter böra framhållas. Planeringen i marinförvaltningen bör bl. a. ha till huvudsyfte att skaffa underlag för att kunna bedöma, i vilken omfattning beställningar skola fördelas mellan å ena sidan örlogsvarven och civila varv, å andra sidan de förra emellan. Strävan skall härvid vara att giva örlogsvarven en så jämn sysselsättning som möjligt. En väl utförd planering i marinförvaltningen giver också underlag för ett bedömande av den kapacitet, som örlogsvarven böra ha för att giva marinen god service i förening med god ekonomi. Resultatet av marinförvaltningens planering bör bli ett meddelande till vederbörande varvschef om, vilka arbeten som skola utföras vid honom underställt varv. I den mån dessa arbeten kunna kostnadsberäknas i marinförvaltningen, ställas medel härför till förfogande. Verkstadsbyrån i marinförvaltningen är det organ, genom vilket den egentliga centrala ledningen utövas. Det är av största vikt, att den med erforderlig styrka kan planera och leda marinens samlade verkstadsrörelse, så att största möjliga ekonomiska utbyte erhålles av densamma. Verkstadsbyrån bör därför erhålla en kvalitativ och kvantitativ upprustning. Dess chef, som under marinförvaltningens souschef har ansvaret icke blott för den inom örlogsvarven bedrivna verkstadsrörelsen utan även för övrig verk155

stadsdrift inom marinen samt för krigsreparationstjänsten, bör i konsekvens härmed erhålla den högsta löneställningen inom marinens verkstadsbransch. Utredningen har icke ansett skäl föreligga att vidtaga någon ändring i den nyligen genomförda organisationen av marinförvaltningen och förutsätter sålunda, att verkstadsbyrån fortfarande skall lyda direkt under ämbetsverkets souschef. Det kan ifrågasättas, huruvida icke en viss centralisering till marinförvaltningen av den vid örlogsvarven bedrivna verksamheten bör äga rum, t. ex. genom inrättande av ett centralt ritkontor inom ämbetsverket för utarbetande av standardiseringsritningar avseende väsentlig utrustning inom alla tjänstegrenar. Å andra sidan kunna skäl även tala för en decentralisering från marinförvaltningen till örlogsvarven. Vidare kan även övervägas att införa en form av specialisering de olika örlogsvarven emellan, t. ex. sålunda att viss materiel handhaves huvudsakligen inom ett örlogsvarv. Ett steg i denna riktning har tagits genom att f. n. särskilt angivet örlogsvarv är sammanhållande beträffande viss fartygstyp och sålunda samordnar förändringar m. m. å denna. Även utvecklingsarbete och försök beträffande viss materiel torde i viss utsträckning vara samordnade på detta sätt. Utredningen har icke närmare studerat ovanstående problem. Desamma synas kunna lämnas tills vidare i avvaktan på erfarenheterna av den nu föreslagna organisationen av örlogsvarven och marinförvaltningens förutsatta starkare planerande, sammanhållande och ledande verksamhet. Det må vidare erinras om att bl. a. sagda ämbetsverk genom nådigt brev den 29 juni 1956 erhållit i uppdrag att undersöka möjligheterna för en vidgad decentralisering till regionala och lokala myndigheter av beslutanderätten i förvaltningsärenden. Utredningen får emellertid framhålla att nuvarande anordning i vad avser minexperimentavdelningen å Stockholms örlogsvarv är ägnad att leda till oklarheter och att det därför bör klart framstå, att den icke ingår i örlogsvarvets organisation utan i marinförvaltningens. I anledning härav bör avdelningen helt administreras av nämnda ämbetsverk. Vissa kompetensfrågor beträffande den centrala ledningen örlogsvarven lyda under olika centrala förvaltningsmyndigheter alltefter verksamhetens art. I stort sett nu gällande principer beträffande ställningen till de olika centrala ämbetsverken torde få gälla även i den nu föreslagna organisationen. Beträffande förhållandet mellan marinförvaltningens och försvarets civilförvaltnings kompetensområden i avseende å revisionen av verkstadsavdelningens ekonomiska åtgärder m. m. hänvisas dock till vad anförts ovan under kap. 12. Det sistnämnda ämbetsverket förutsattes sålunda ha hand om den kamerala revisionen, medan däremot marinförvaltningen i egenskap av myndighet, som i tekniskt och ekonomiskt avseende 156

skall leda verkstadsavdelningens verksamhet, bör ha hand om sakrevisionen i den utsträckning, denna icke sker genom statens sakrevision. Bland annat kommer tolkningen av kollektivavtal att härigenom otvetydigt ligga inom marinförvaltningens kompetensområde liksom frågor om arten av verkstadsavdelningens olika tillgångar. Verkstadsrörelsens intima förbundenhet med örlogsvarvet i övrigt och det gemensamma organ för kontorsrationaliseringsfrågor, vilket föreslagits, torde göra det naturligt, att alla kontorstekniska och kontorsorganisatoriska frågor centralt handläggas på samma ställe. Då verkstadsavdelningens dithörande frågor torde vara mest omfattande, bör marinförvaltningens verkstadsbyrå vara det centrala organet i förevarande avseende.

SJUTTONDE KAPITLET

B e h o v a v i n v e s t e r i n g s p l a n för

örlogsvarven

I sina anslagsäskanden för budgetåret 1956/57 har fortifikationsförvaltningen framhållit, att byggnadsbehoven vid speciellt Karlskrona örlogsvarv äro synnerligen omfattande och att de icke kunna, i konkurrens med andra marina byggnadsobjekt, inom överskådlig framtid tillgodoses med nuvarande principer för anslagstilldelning. För ernående av rationell drift vid Karlskrona örlogsvarv erfordras kapitalinvesteringar av helt annan storleksordning, örlogsvarvsutredningen vill för sin del kraftigt understryka vad fortifikationsförvaltningen sålunda anfört. Samma gäller den tekniska utrustningen, beträffande vilken bl. a. kan erinras om att marinförvaltningen för ett vart av budgetåren 1955/56 och 1956/57 under anslaget Marinen: Anskaffning av vissa maskiner m.m., till sitt förfogande erhållit ett belopp av endast 700 000 kronor, vilket belopp avser marinens samtliga verkstadsanläggningar. För ett vart av budgetåren 1951/52—1954/55 var motsvarande belopp 1 000 000 kronor. Härtill komma emellertid återanskaffningar (sålunda icke nyinvesteringar) vid marinverkstäderna, vilka ske av medel, som i enlighet med gällande avskrivningsplaner stå till förfogande å maskinersättningskontot. Omfattningen härav framgår av nedanstående tablå. MVK

MVS

Budgetår Avskrivn. 1945/46 1946/47 1947/48 1948/49 1949/50 1950/51 1951/52 1952/53 1953/54 1954/55

Ersättn.ansk.

1 Avskrivn.

Ersättn.ansk. 15 000 78 000 80 000 239 000 520 000 966 000 404 000 247 000 364 000 23 000 2 936 000

842 000 876 000 806 000 826 000

949 000 748 000 721 000 1 005 000 312 000

412 000 310 000 317 000 208 000 315 000 519 000 380 000 3 000 376 000 751 000

6 038 000

4 637 000

3 591 000

> 2 093 000

J 595 000

902 000

Det må ytterligare anföras, att Statsutskottet, efter besök i Karlskrona, i sitt utlåtande nr 214 till 1956 års riksdag i anledning av väckta motioner om användande av marinens egna varv vid utförande av planerade nybyggen för 158

marinens räkning samt om utvidgning av marinverkstäderna i Karlskrona, helt allmänt framhållit, att det vid örlogsvarven sedan många år på grund av knappa anslag och byggnadskvoter föreligger stor eftersläpning såväl i byggnadshänseende som då det gäller den maskinella utrustningen. Vid besöket å Karlskrona örlogsvarv hade utskottet blivit övertygat om, att detta vore i stort behov av teknisk upprustning, om det skulle ha möjlighet att hävda sig i konkurrensen med övrig varvsindustri inom landet. Särskilt den stora verkstadsbyggnadens bristfälliga skick samt de otillfredsställande sanitära förhållandena ha påtalats av utskottet. Vad utskottet sålunda bl. a. anfört har genom beslut av riksdagen den 13 december 1956 (riksdagsskrivelse nr 404) givits Kungl. Maj:t till känna. För att örlogsvarvet, särskilt dess verkstadsrörelse, skall kunna i erforderlig utsträckning anpassas efter marinens nya materiel och kunna drivas på ett effektivt och ekonomiskt sätt, erfordras fortlöpande investeringar i maskiner och fast egendom. Dessa investeringar måste emellertid ses i ett större sammanhang, nämligen mot bakgrunden av marinens samlade investeringsbehov, marinens verkstadsrörelse i dess helhet samt målsättningen för örlogsvarvens verksamhet. En sådan samordning av investeringsverksamheten förutsätter bl. a. att en plan på längre sikt i detta hänseende uppgöres för örlogsvarven. Det bör uppdragas åt marinförvaltningen att, i förekommande fall i samråd med fortifikationsförvaltningen, uppgöra en sådan plan och fortlöpande överse densamma med hänsyn till genom den tekniska utvecklingen uppkommande behov. Planen bör i principiella avseenden fastställas av Kungl. Maj :t.

ADERTONDE KAPITLET

Krigsorganisation

Den organisationsform, utredningen föreslagit, torde i princip icke behöva ändras vid krig. I densamma har nämligen redan i fredsorganisationen tagits tillräcklig hänsyn till de militära och militärtekniska arbetsuppgifterna. Någon särskild krigsorganisation har sålunda icke ansetts erforderlig. Varvschefen förutsattes dock i enlighet med vad förut anförts under krig bli helt underställd marinkommandochefen. Hans funktioner som baschef få emellertid ökad omfattning och kunna även medföra en förändring i den inbördes storleken av de i örlogsvarvet ingående organisationsenheterna.

NITTONDE KAPITLET

Förslagets genomförande

övergången till den av utredningen föreslagna organisationen bör ske under en lämpligt avpassad övergångstid, örlogsvarven böra givas god tid att förbereda den nya organisationen, så att de olika detalj spörsmål, som därvid uppkomma, kunna noggrant övervägas. Behov kan vidare föreligga för marinförvaltningen, fortifikationsförvaltningen och försvarets civilförvaltning att överlägga beträffande vissa med övergången till ny organisation sammanhängande frågor. Arbetsrutiner böra i största möjliga utsträckning hinna utarbetas etc. Särskilt vid övergången till den nya organisationen och under första tiden av dess tillämpning kan behov föreligga att jämka på olika detaljfunktioner inom densamma. Utredningen får erinra om vikten av, att dessa jämkningar icke förrycka de principiella grunderna för organisationsförslaget. 160

TJUGONDE KAPITLET

Kostnadsfrågor

Utredningen har för Karlskrona örlogsvarv studerat verkningarna i personalhänseende (utom arbetarna) av den föreslagna omorganisationen. Sålunda har utredningen försökt inplacera den nu befintliga militära, civilmilitära och civila tjänstemannapersonalen inom respektive organisationsenheter. Vissa befattningar ha därvid befunnits kunna utgå. Lönerna för en del av dessa behövas emellertid för att skap^ erforderliga befattningar för den personal, som tillkommer i den nya organisationen — särskilt på planeringssidan och inom ekonomiavdelningen — eller medgiva skälig löneökning inom ramen för nu gällande normer för befattningshavare, som i den nya organisationen erhålla mera kvalificerade arbetsuppgifter. För fortifikationsavdelningen har i detta sammanhang räknats med oförändrad personalbesättning. Trots de löneökningar, som böra ifrågakomma i den nya organisationen, har utredningen funnit att genom den med densamma följande personalbesparingen en viss reducering av lönekostnaderna blir möjlig. Härtill kommer emellertid även att man kan räkna med, att ytterligare personalbesparingar åtminstone bland rutinpersonalen komma att ske, sedan organisationen funnit sin slutliga arbetsform. Den ökade effektivitet, som densamma torde medföra, bör även beaktas, då därigenom bättre resultat vinnes med nedlagt kapital. Ovan nämnda beräkning har gjorts utan de ingående prövningar av löneställning och arbetskraftbehov, som äger rum vid dylika ärendens behandling. En noggrann granskning har dock skett inom ramen för utredningens möjligheter. För att icke på något sätt binda kommande överväganden angående örlogsvarvens personalstater har en närmare redovisning icke ansetts böra ske i betänkandet. Utredningen anser sig slutligen i detta sammanhang böra erinra om, att även i nu gällande organisation lönehöjningar icke kunna i längden undvikas, varför i realiteten besparingen i nu föreslagen organisation, som tilllåter dylika höjningar inom ramen av nuvarande kostnader, ökas.

TJUGOFÖRSTA KAPITLET

Sammanfattning av utredningens förslag

1. Utredningen framlägger ett förslag till normalorganisation avseende samtliga tre örlogsvarv. Sammanslagningar av vissa organisationsenheter förutsättas dock inom denna organisations ram få ske för mindre örlogsvarv. 2. örlogsvarvens huvuduppgift i fred bör även i framtiden vara underhåll samt ombyggnader och moderniseringar av marinens fartyg. Beträffande underhållsarbetena beräknas den faktiska kapacitetsfördelningen mellan örlogsvarven i Stockholm och Karlskrona under överblickbar tidsperiod (10—15 år) bli relativt oförändrad. Nybyggnader samt icke marina arbeten böra förekomma endast i den utsträckning, detta erfordras för att hålla jämn sysselsättning eller där andra särskilda skäl, t. ex. byggande av prototyper eller liknande objekt, motivera desamma. Samma gäller annan ny tillverkning än nybyggnad av fartyg. Arbeten för andra än marinen böra förekomma endast därest desamma erfordras för att hålla jämn sysselsättning eller om andra särskilda skäl föreligga. Främst statliga beställare böra ifrågakomma. Ökning av utrustning eller personal därför får icke förekomma och förfång för marinen får icke uppstå. Frågan om ökad spridning av underhållsverksamheten bör utredas inom marinledningen. 3. Vederbörande marinkommandochef bör i avseende å förvaltningsverksamheten vid örlogsvarvet äga beslutanderätt i frågor, som avse krigsplanläggning och mobiliseringsförberedelser, under förutsättning av att frågorna äro av större räckvidd. Marinkommandochefen bör därvid icke ha egna föredragande, utan ärendena skola beredas av vederbörlig befattningshavare å örlogsvarvet samt av denne föredragas i närvaro av vederbörande varvschef. I övrigt bör marinkommandochefen i fred icke äga någon beslutanderätt i förvaltningsfrågor inom örlogsvarvets verksamhetsområde. 4. Varvsverksamheten bör bedrivas under en enhetlig ledning — varvschefen. Den tekniska verksamheten bör emellertid ytterligare samordnas genom att densamma under varvschefen ställes under ledning av en teknisk direktör. Denne föreslås få sig underställda verkstads-, konstruktions-, fartygsoch vapenavdelningar samt en allmänplanering. 162

De nuvarande serviceavdelningarna förutsättas i stort sett i form av olika arbetsgrupper finnas kvar inom de militärtekniska avdelningarna. En instruktionsmässig begränsning av desamma föreslås emellertid. Tekniske direktören förutsattes vidare i sin verksamhet särskilt observera arbetsfördelningen mellan verkstadsavdelningen och sagda arbets (service-) grupper. 5. Den ekonomiska verksamheten föreslås för hela varvet koncentreras till en ekonomiavdelning under en ekonomidirektör. Inom denna avdelning föreslås därjämte handläggas samtliga tjänstemannaärenden för hela örlogsvarvet liksom kontorsorganisationsfrågor m. m. 6. Utöver ovan nämnda avdelningar föreslås örlogsvarvet bestå av en ekipageavdelning och en fortifikationsavdelning, inom vilka samtliga till örlogsvarvets verksamhet hörande ekipageärenden respektive fastighetsärenden skola handläggas. Vissa undantag till förmån för verkstadsavdelningen föreslås beträffande transporter samt smärre arbeten å den fasta egendomen. 7. Nuvarande intendenturavdelning föreslås ombildas till en intendentursektion och vissa av dess arbetsuppgifter övertagas av ekonomiavdelningen och nedan angivna administrativa sektion. Å andra sidan föreslås ärenden angående intendenturinventarier för fartyg flyttas från marindistriktets intendenturförvaltning till förevarande sektion. 8. Organisationen innehåller vidare en direkt under varvschefen lydande administrativ sektion för juridisk och administrativ rådgivning samt en centralplanering för biträde åt varvschefen med dennes ledning av örlogsvarvet. 9. Varvschefen förutsattes besluta i princip endast i frågor, som äro av samordnande karaktär. En uppräkning av dessa frågor har gjorts i vid betänkandet fogat instruktionsförslag. Varvschefen äger emellertid å andra sidan besluta i varje fråga, som på grund av sin principiella eller för förvaltningsverksamheten gemensamma natur, större vikt eller av annan särskild anledning bör avgöras av honom. I övrigt föreslås en vidsträckt delegation av beslutanderätten ske till de ledande befattningshavarna inom örlogsvarvet. 10. Av örlogsvarvet använda byggnader och övriga anläggningar inklusive de, som tillhöra verkstadsavdelningens verksamhetsområde, föreslås alltjämt redovisas under försvarets fastighetsfond. Undantag föreslås beträffande vissa elektriska anläggningar samt tryckluftanläggningar. 11. Hyrorna för de av verkstadsavdelningen använda anläggningarna böra höjas så, att de så nära som möjligt motsvara fortifikationförvaltningens verkliga kostnader för anläggningarna. De böra i fortsättningen omprövas med jämna mellanrum eller dessemellan, om värdet av anläggningarna väsentligt ändras. 12. Byggnadsarbeten inom byggnader och andra anläggningar vid verkstadsavdelningen, vilka erfordras vid nyinstallation eller flyttning av maskiner o. d., samt ändringsarbeten i syfte att befrämja driften, föreslås få 163

finansieras av driftmedel. Egentliga investeringsarbeten böra däremot finansieras av anslagsmedel. Underhållsarbeten, som av praktiska skäl böra utföras i direkt samband med ovan angivna byggnadsarbeten vid nyinstallation e t c , böra även de i princip bekostas av driftmedel. 13. Byggnadsorganet föreslås behålla sin nuvarande plats i organisationen. Personal bör emellertid finnas inom verkstadsavdelningen för tillhandagående med särskild varvsteknisk sakkunskap åt fortifikationsavdelningen. 14. Diversemedelsredovisning bör även i fortsättningen tillämpas för verkstadsrörelsen. I den egentliga självkostnadsberäkningen skola i princip medtagas samtliga med driften förenade kostnader. Fastighetskostnaderna böra ingå i självkostnadsberäkningen i form av efter aktuella normer uträknad hyra till fastighetsfonden, inkluderande full täckning för avskrivningar å byggnader samt onera, underhåll och kapitalränta. Löner till militär och civilmilitär personal skola — i förekommande fall efter schematisk uppdelning — belasta driftkostnaderna. 15. Förutom vad som föreslås i punkt 12 ovan bör av årsomsättningen 1 % få användas i rationaliseringssyfte, varav en viss del även inom andra organisationsenheter än verkstadsavdelningen. 16. Ersättningsanskaffning av maskiner bör som hittills ske med anlitande av maskinsättningskonto. Härvid böra även kunna bekostas de höjningar i investeringsobjektens värde och produktionsförmåga, som förorsakas av det tekniska framåtskridandet. 17. Den nuvarande uppdelningen av verkstadsförråden i en del, avsedd för den löpande driften och en s. k. beredskapsdel bör upphöra och hela verkstadsförrådet betraktas såsom erforderligt för verkstadsdriften. 18. örlogsvarvet bör för kontroll av kostnader och effektivitet även utanför verkstadsavdelningen vara indelat i kostnadsställen. 19. Marinförvaltningen bör ombesörja den företagsekonomiska granskningen av verkstadsavdelningens verksamhet. Försvarets civilförvaltning bör endast omhänderha den kamerala granskningen. Kontorsorganisationsfrågor böra centralt handläggas av marinförvaltningen för örlogsvarvet i dess helhet. 20. Av verkstadsavdelningen redovisat under- eller överskott, inberäknat civila beställningar, föreslås få utjämnas genom justering av omkostnadspålägget enligt marinförvaltningens bestämmelse. Influtna civilbeställningspålägg böra i sin helhet inlevereras till statsverket. Verkstadsavdelningens bokslut föreslås få fastställas av marinförvaltningen. Så kallade månadsbokslut böra av verkstadsavdelningen ingivas till sagda ämbetsverk. 21. Med hänsyn till att förrådsfrågorna f. n. äro under bearbetning inom marinledningen, har utredningen icke närmare gått in på dessa frågor. Sam164

manförande av förrådsorganisationen till särskilda förrådssektioner inom respektive avdelningar eller eventuellt till en för hela örlogsvarvet gemensam förrådsavdelning bör emellertid övervägas och kan lätt inpassas i den av utredningen föreslagna organisationen för örlogsvarven. 22. Kontrollen av verkstadsavdelningens arbeten för marinen bör i princip endast vara en funktionskontroll och tekniske direktören bör ägna stor uppmärksamhet åt att dubbelkontroll icke förekommer och att kontrollpersonalen inplaceras, där den kan mest rationellt utnyttjas. 23. De ledande tekniska befattningarna böra tills vidare icke göras exklusiva för viss personalkategori utan förutsättas vara alternativa. 24. Utredningen har icke närmare behandlat personalens löneställning utan förutsätter, att lönefrågorna, sedan principbeslut fattats angående det framlagda organisationsförslaget, få upptagas särskilt i samband med uppgörandet av personalförteckningar för örlogsvarven. Personalen vid dessa bör emellertid givas en sådan löneställning, att man kan förvärva och behålla kvalificerad och duglig personal. Införande av ett system med alternativa lönegrader bör övervägas. Den civila personalens inplacering under militär eller civilmilitär chef av viss grad bör icke vara avgörande för dess löneställning. 25. Befattningarna böra åtminstone i vad avser den tekniska personalen å verkstads-, konstruktions-, fartygs- och vapenavdelningarna icke helt fastlåsas till viss avdelning utan av den tekniske direktören kunna utnyttjas, där de bäst behövas. 26. Tjänster t. o. m. lönegrad 28 föreslås få tillsättas av varvschefen och däröver av vederbörlig central förvaltningsmyndighet i mån av befogenhet respektive Kungl. Maj:t. Besvär över tjänstetillsättning föras hos vederbörlig central förvaltningsmyndighet i första hand, därefter hos Kungl. Maj :t. 27. Marinförvaltningens verkstadsbyrå bör erhålla en kvantitativ och kvalitativ upprustning för att kunna utöva en effektiv central ledning av örlogsvarven. Någon ändring av dess nyligen erhållna plats i ämbetsverkets organisation förutsattes icke. Verkstadsbyråns chef bör erhålla den högsta löneställningen inom marinens verkstadsbransch. 28. Det bör uppdragas åt marinförvaltningen att, i förekommande fall i samråd med fortifikationsförvaltningen, uppgöra en plan på längre sikt för örlogsvarvens investeringsbehov samt att fortlöpande överse densamma med hänsyn till genom den tekniska utvecklingen uppkommande behov. Planen bör i principiella avseenden fastställas av Kungl. Maj:t. 29. Någon särskild krigsorganisation är icke erforderlig. Varvschefen förutsattes emellertid i krig bli helt underställd marinkommandochefen. 30. övergången till den av utredningen föreslagna organisationen bör ske under en lämpligt avpassad övergångstid, som icke får göras för snäv. 31. Utredningen räknar med att vid t. ex. Karlskrona örlogsvarv genom den 165

föreslagna organisationen besparing — trots skäliga löneökningar för vissa befattningshavare — skall äga rum i avseende å de årliga lönekostnaderna för militär, civilmilitär och civil personal. (Arbetarpersonalen här icke berörd.) Även i nuvarande organisation torde emellertid lönehöjningar i vissa fall icke kunna undvikas, varför den verkliga besparingen bör ses mot bakgrunden härav. När organisationen varit i kraft en tid och den funnit sin slutliga arbetsform, kan man räkna med ytterligare besparingar. Härtill kommer ökad effektivitet.

AVDELNING III

Bilagor

Bilaga 1

Översikt av tidigare förslag till organisation av örlogsvarven (Upprättad

av 19M års

örlogsvarvskommitté)

Av 1800-talets utredningar kan nämnas den s. k. sjöförsvarskommitténs betänkande den 10 augusti 1882 med förslag till sjöförsvarets o r d n a n d e ; i betänkandet föreslogs, att varvschefsbefattningarna skulle upphöra och varven ställas u n d e r stationsbefälhavarens inseende. Det biträde, som för stationsbefälhavaren kunde finnas erforderligt i och för de tekniska ärendenas handläggning, skulle beredas därigenom, att chefen för ingenjördepartementet i egenskap av varvsdirektör i första hand utövade den närmaste tillsynen över varvets drift och vård. Enligt 1899 års reglementen för marinen skulle under Konungen samt i ekonomiskt hänseende jämväl under marinförvaltningen och i militärt hänseende under stationsbefälhavaren styrelsen vid varvet utövas av en varvschef. Varvschefen hade en expedition, varest voro anställda en adjutant och en sekreterare. Verksamheten vid varvet uppdelades efter sin tekniska förgrening på departement, nämligen artilleri-, torped-, ekipage-, min- och ingenjördepartementen; till sistnämnda departement hänfördes bland annat hus- och byggnadsärenden. Varje departement stod under ledning av en departementschef, som envar i fråga om sitt departement närmast under varvschefen hade samma åligganden som denne. En varvskommission bestående av varvschefen såsom ordförande och cheferna för departementen såsom ledamöter skulle yttra sig över fartygens och fortens samt övriga försvarsanstalters observationsjournaler samt över modeller, ritningar och förslag rörande materielen, som till kommissionens granskning hänskötes. Varvets titelbokföring var förlagd till stationens räkenskapskontor. Vid 1913 års riksdag var frågan om utvidgning och modernisering av Karlskrona varv föremål för fem olika motioner. I en av dessa hemställdes bland annat om en allsidig utredning r ö r a n d e varvets modernisering och ställande u n d e r civil ledning, administrativt och i de delar, där så lämpligen kunde ske, även tekniskt; statsutskottet ansåg dock icke sådana skäl framställda, som kunde föranleda utskottet att biträda detta förslag, men fann det lämpligt att sättet för varvets ändamålsenliga och ekonomiska ledning toges under omprövning i samband med av utskottet förordad undersökning rörande varvets utvidgning och modernisering. I anledning av riksdagens framställning tillsattes därefter en kommitté för utredning rörande Karlskrona-varvets utvidgning och modernisering i syfte att å varvet skulle kunna utföras nybyggnader av pansarbåtar och andra krigsfartyg. Kommittén (Juel, von Eckerman och Hammar) avgav betänkande den 23 mars 1915 och upptog däri till behandling jämväl frågan om varvets organisation. Under erinran att enligt reglementsbestämmelserna varvschefen utåt bure det ekonomiska ansvaret för departementets arbeten förordade de kommitterades majoritet på av sedermera marinöverdirektören von Eckerman närmare angivna skäl tillsättandet av en särskild kommitté för utarbetande av förslag till sådana ändringar av den bestående organisationen, att chefen för ingenjördepartementet 169

såväl beträffande nybyggnader som den befintliga materielens underhåll i de delar, som låge inom sagda departements verksamhetsområde, ålades ansvaret såväl tekniskt som ekonomiskt och för detta ändamål erhölle en friare ställning gent emot varvschefen. De kommitterades ordförande, varvschefen Juel, ansåg sig åter endast i fråga om nybyggnad av fartyg kunna tillstyrka en något friare ställning för chefen för ingenjördepartementet i förhållande till varvschefen. De av de sakkunniga framlagda förslagen i fråga om Karlskrona-varvets utvidgning och modernisering upptogos till behandling i proposition nr 74 till 1916 års riksdag. Föredragande departementschefen ansåg emellertid icke en särskild kommitté böra tillsättas för utredning av de föreslagna organisationsändringarna, utan fann det lämpligt, att ärendet i detta avseende överlämnades till år 1913 tillkallade sakkunniga för utredning rörande organisationen av de till flottans stationer hörande myndigheter för att av dessa sakkunniga tagas i övervägande vid fullgörande av det åt dem givna uppdraget. Även i motioner vid samma års riksdag upptogs frågan om Karlskrona-varvets uppgifter och organisation och hemställdes om utredning i vissa avseenden, bland annat beträffande dess ställande under civil ledning. Rörande tillsättandet av de av departementschefen berörda sakkunniga må anföras följande. Den ekonomiska förvaltningen och räkenskapsväsendet hos flottans myndigheter var vid denna tid föremål för kommittéutredningar, ett flertal under medverkan av dåvarande statskommissarien Christian Tenow. Bland dessa utredningar kan nämnas den, som verkställdes av sakkunniga för utredning rörande förenkling av marinens redovisningsväsende (Tenow, Ekelund, Näsman), vilka bland annat gåvo ett betänkande den 15 november 1913 med förslag till redovisningens ordnande vid flottans stationer; på grundval av detta verkställdes fr. o. m. år 1918 en omläggning av bokföringssystemet och överflyttades i väsentliga delar den vid stationens räkenskapskontor verkställda varvsbokföringen till ett nyinrättat varvsorgan, varvskontoret. Åt Tenow hade bland annat jämväl uppdragits att i samband med sitt övriga granskningsarbete hava uppmärksamheten fästad å de brister, som kunde vidlåda den maritima förvaltningsorganisationen. Med föranledande härav hade Tenow den 25 januari 1912 avgivit betänkande och förslag rörande den maritima förvaltningens organisation och revision, vilket avsåg att uppställa vissa principer för organisationen av såväl centralförvaltningen som till flottans stationer hörande myndigheter. Beträffande varven hade Tenow till granskning upptagit bland annat varvens uppgifter beträffande tillsynen av stationens hamnområden, tomter, hus och byggnader m. m. med anledning av att det ifrågasatts huruvida icke stationsbefälhavaren borde tilläggas befogenhet att själv sörja för de hus och byggnader, som av honom disponerades, samt för skötseln av alla de områden, som icke vore upplåtna åt varvsdriften; Tenow hade emellertid kommit till den övertygelsen, att det icke vore önskligt att genomföra en förändring i varvschefens ställning i detta hänseende. Varvets inre organisation hade av Tenow angivits lida av den mest i ögonen fallande otidsenlighet och tyngd, därvid uppmärksamheten fästs vid den omfattande skriftväxlingen mellan varvschefen och departementscheferna. Tenow hade föreslagit införandet av muntlig överläggning mellan varvschefen och departementscheferna, därvid varvschefen skulle fatta beslut efter föredragning av vederbörande departementschef. Tenows betänkande ansågs ägnat att läggas till grund för en vidare utredning rörande organisationen av de till flottans stationer hörande myndigheter, för vilket ändamål tillkallades nya sakkunniga (Dyrssen, Lindberg, Tenow, Pauli, Schneidler), vilka sedermera erhöllo till sig överlämnat jämväl det ovan omnämnda betänkandet den 23 mars 1915 för att tagas i övervägande vid fullgörandet av det dem givna uppdraget. 170

Under utredningsarbetets gång fingo de sakkunniga anledning till närmare behandling upptaga ett av sakkunniga för utredning i fråga om flottans och kustartilleriets upphandlings- och entreprenadväsende i betänkande den 6 mars 1909 framlagt förslag om inrättande av ett särskilt departement för behandling av hus- och byggnadsärenden. Efter av de stationssakkunniga särskild gjord framställning och sedan frågan jämväl förevarit vid 1914 års senare riksdag, inrättades fr. o. m. 1916 för dessa ärenden ett byggnadsdepartement vid varven. De stationssakkunniga avgåvo betänkande den 28 januari 1918 rörande organisationen av flottans varv och gjorde däri en jämförelse mellan driften vid flottans varv och privatindustrien. De sakkunniga funno det omöjligt att överflytta privatindustriella organisationsformer på flottans varv under uttalande av bland annat följande: "Det är dessa varvs säregna uppgift såsom militära försvarsanstalter, i vilken egenskap de för ett lyckligt resultat äro underordnade väsentligen andra villkor än privatvarven. Frågan om varvens organisation, vilken framträder som ett spörsmål av övervägande civilteknisk innebörd, så länge man endast uppmärksammar varvens egenskap av tekniska anläggningar, och förefaller att naturenligt finna sin lösning så som samma spörsmål blivit löst på andra håll, där mekanisk varvsdrift av något så när likartad omfattning pågår, denna fråga ä n d r a r härigenom helt och hållet karaktär. Den bliver ett militärt organisationsspörsmål och måste övervägas under oavlåtligt fasthållande av den synpunkten, att varvens anordning först och främst måste förlänas ändamålsenlighet med hänsyn till varvets militära allmänuppgift och först i andra rummet kan tillåtas tillgodose andra, sekundära intressen." De sakkunniga upptogo till behandling det i 1915 års betänkande väckta förslaget om en utvidgning av chefens för ingenjördepartementet ekonomiska befogenhet, vilken, om den förverkligades, av de sakkunniga ansåges borde vinna tilllämpning för samtliga departements vidkommande. Då emellertid samtliga de organisationstyper, i vilka ett sådant förslag skulle kunna förverkligas, enligt de sakkunnigas uppfattning vore olämpliga och oförenliga med en rationell drift, avvisades detsamma; dock tillstyrktes samtidigt att för den händelse nybyggnadsverksamheten vid varvet i Karlskrona framdeles skulle komma att utsträckas att omfatta även fartyg av större typ, chefen för ingenjördepartementet därstädes skulle vad nybyggnadsarbetena beträffar beredas en något friare ställning i förhållande till varvschefen och erhålla ett mera direkt ekonomiskt ansvar än som tillkomme honom. Med utarbetande av bestämmelser härom ansågs dock kunna anstå till dess sådant större nybygge ifrågakomme. I en av ledamöterna Lindberg och Pauli anförd reservation hävdades att nybyggnadsrörelsen så nära som möjligt borde ordnas överensstämmande med förhållandena inom den moderna skeppsbyggnadsindustrien och förordades införandet av en reglementsbestämmelse av innehåll, att vid nybyggnad av fartyg, om vars byggande beslut fattats av Konungen, chefen för ingenjördepartementet skulle övertaga den ledning av arbetet i såväl tekniskt som ekonomiskt hänseende, som eljest skolat tillkomma varvschefen, samt att chefen för ingenjördepartementet i fråga om nybyggnad av fartyg, om vars byggande beslut fattats av Konungen, skulle lyda tekniskt och ekonomiskt direkt under marinförvaltningen. I detta sammanhang kunna vidare omnämnas de med stöd av kungl. brev den 29 juni 1921 tillkallade s. k. 1921 års varvssakkunniga (Starck, Lindbeck, Näsman) som hade till uppgift att verkställa utredning angående åtgärder för minskning av den personal, som vid flottans varv var anställd i byrå-, bokförings-, registrerings-, renskrivnings- och liknande tjänst. I sin den 20 december 1921 dagtecknade utredning avgåvo de sakkunniga vissa förslag i detta avseende rörande cent171

raliserad bokföring förenklad diarieföring, rätt för departementschef verkställa upphandlingar och anskaffningar inom ett värde av 1 000 kronor m. m., varjämte påtalades den rådande departementsindelningen och de därmed följande många särskilda kontoren, vari organisationens svaghet ekonomiskt sett förklarades ligga. För Stockholms varv förordades en sammanslagning av artilleri-, torped- och mindepartementen till ett vapendepartement samt byggnadsdepartementets sammanslagning med ingenjördepartementet. F ö r Karlskrona-varvets del förordades sammanslagning av dels min- och torpeddepartementen, dels byggnads- och ingenjördepartementen. De sakkunnigas utredning överlämnades till de vid denna tid arbetande s. k. marinens förrådssakkunniga. Innan åtgärder hunnit vidtagas med anledning av sålunda verkställda utredningar, blev frågan om revision av Sveriges försvarsväsende i dess helhet aktuell. Den för utredning av denna fråga den 12 november 1919 tillsatta försvarsrevisionen upptog i sitt betänkande den 15 mars 1923 jämväl örlogsvarvens organisation till granskning. Efter att hava angivit att revisionen icke ansett sig kunna ingå på en n ä r m a r e undersökning angående den för örlogsvarven lämpligaste organisationsformen över huvud taget utan att den måst begränsa sig till sådana förändringar, vilka kunde vidtagas utan rubbning av de principer, varpå organisationen vilade, anförde revisionen rörande varvens uppgifter bland annat följande: "Med hänsyn till denna varvens karaktär av att vara mobiliseringscentraler är det tydligt, att de icke kunna likställas med privata varvsanläggningar, vilkas hela verksamhet är inriktad på förhållandena under fred. örlogsvarvens organisationsfråga bliver därför icke ett problem av övervägande civilteknisk innebörd, som kan lösas på samma sätt som inom den privata varvsindustrin. I stället måste denna fråga övervägas under oavlåtligt fasthållande vid, att organisationen i främsta rummet måste tillgodose varvens huvudändamål, deras militära uppgifter, samt först i andra rummet andra allmänna intressen. Även om man givetvis bör, så långt förhållandena det medgiva, taga all behörig hänsyn till dessa senare, torde det därför icke kunna frånkommas, att varvsorganisationen till sin allmänna karaktär blir av militär natur och således centraliserad, samlande ledningen av och ansvaret för varvsverksamheten så långt möjligt är på en hand. Denna centrala ledning nödvändiggöres även därav, att den i hög grad olikartade verksamheten inom varvens särskilda departement, som betingar yrkeskunskap på vitt skilda områden, måste sammanhållas och samverka, så att arbetena bedrivas planmässigt och utan slitningar mellan de olika varvsorganen. Arbetena måste förlöpa jämsides och följdenligt på de särskilda departementen, så att målet för varvsdriften — t. ex. ett fartygs färdigställande i fullt rustat skick — vinnes under nära samarbete på kortast möjliga tid och på tekniskt bästa sätt. Även varvshushållningen i stort, varpå beror om varvsdriften över huvud skall kunna lämna ett resultat, som motsvarar kostnaderna, är i övervägande grad en militär angelägenhet, i den mån det gäller att avgöra, vilken del av sjökrigsmaterielen, som vid varje tidpunkt skall ägnas särskilda, mera kostbara underhållsarbeten, vilka fartyg, som med hänsyn till sitt högre stridsvärde i första hand böra hållas i gott skick osv., allt omständigheter, vilka ur såväl krigs-, beredskaps- som ekonomisk synpunkt äro av synnerlig vikt." Revisionen erinrade, att varvschefen vore ansvarig icke endast för varvsdriften i dess helhet utan även för den tekniska driften vid de särskilda varvsdepartementen men att med den långt gående specialiseringen av verksamheten i tekniskt hänseende, som under de senare åren ägt rum, möjlighet icke torde finnas för en så detaljerad tillsyn och ledning från varvschefens sida, att han kunde obetingat svara för denna drift och att i praktiken därför ansvaret för departe172

mentets inre drift överflyttats från varvschefen till departementscheferna; för den skull ansåg revisionen det naturligt, att denna utveckling jämväl skulle komma till uttryck i reglementsbestämmelserna genom att därstädes för departementscheferna fastställdes en vidsträcktare befogenhet med däremot svarande ökat ansvar. För att följa verksamheten inom varvets olika avdelningar och planlägga det samarbete mellan de särskilda departementen, som vore nödvändigt för uppnående av varvets militära huvudmål — materielens förläggande och hållande i föreskriven krigsberedskap — borde varvskansliet utökas med en äldre, erfaren officer såsom varvschefens närmaste militära biträde och chef för den militärtekniska staben. Härför borde avses ekipagemästaren. Då i varvskansliet icke funnes någon representant för den tekniska sakkunskapen men en sådan dock syntes erforderlig för att deltaga i handläggningen av ärenden av teknisk natur, för att i tekniskt hänseende biträda varvschefen vid övervakandet av inom varvets olika departement pågående arbeten samt för att vara varvschefens tekniske rådgivare vid den allmänna planläggningen av varvsarbetena, borde vidare kansliet utökas med en genom föregående varvstjänstgöring i varvsarbeten erfaren ingenjör. För nämnda ändamål föreslogs mobiliseringsingenjören överföras från ingenjördepartementet till varvskansliet. F ö r åstadkommandet av en ekonomisk varvsdrift borde antalet varvsdepartement minskas. Sålunda borde vid Karlskrona varv dels olika delar av ekipagedepartementets verksamhet uppdelas på varvschefens militärtekniska stab samt torped- och ingenjördepartementen, dels mindepartementet införlivas med torpeddepartementet som en särskild arbetsgrupp dels ock byggnads- och ingenjördepartementen ånyo sammanslås. Vid Stockholms varv borde dels ekipagedepartementets verksamhet uppdelas på liknande sätt som i Karlskrona, dels de tre militärtekniska departementen — artilleri-, torped- och mindepartementen — sammanslås till ett departement, förslagsvis benämnt vapendepartementet, dels ock även h ä r byggnadsdepartementet förenas med ingenjördepartementet. I Karlskrona ansågos åter artilleri- och torpeddepartementen icke kunna sammanslås med hänsyn till de lokala förhållandena, på grund av den omfattande och särskild specialutbildning krävande verkstadsdrift, som ägde rum vid dessa departement. Försvarsrevisionens betänkande lades till grund för Kungl. Maj:ts proposition nr 20 till 192b års riksdag. Revisionens förslag om utvidgning av varvschefens militärexpedition till en militärteknisk stab biträddes icke av föredragande departementschefen med hänsyn till att en sådan stab enligt marinmyndigheternas yttranden skulle innebära en arbetet förtyngande överorganisation. Varvschefens kansli föreslogs därför fortfarande vara organiserat efter gällande bestämmelser. För att underlätta för varvschefen att överblicka arbetena inom varvets olika delar föreslogs i stället varvskommissionens verksamhet utvidgas att omfatta varvet och dess arbeten i allmänhet berörande frågor och angelägenheter. I så stor utsträckning som möjligt borde dessutom departementscheferna föredraga förekommande ärenden inför varvschefen och skriftväxling mellan dem och honom sålunda undvikas. Vidkommande den föreslagna sammanslagningen av varvsdepartementet förordades sammanslagning av torped- och mindepartementen, varvid det nya departementets huvuduppgifter skulle bliva, i Karlskrona att tillverka torpeder och i Stockholm att tillverka minor samt i båda fallen att vårda och underhålla vederbörande varvs torped-, min- och radiomateriel m. m. Vidkommande ekipagedepartementet föreslog departementschefen, att detta i Karlskrona skulle bibehållas med dittillsvarande organisation; däremot ansågs ekipagedepartementet i Stockholm kunna indragas och dess arbetsuppgifter överflyttas på a n d r a varvsdepartement, varvid den allmänna tjänsten, sjöreserven och varvs173

polisen skulle bibehållas under befäl av en ekipagemästare. Beträffande ingenjöroch byggnadsdepartementen ifrågasattes icke någon sammanslagning. I propositionen redogjordes jämväl för ett av varvschefen i Stockholm i yttrande över försvarsrevisionens betänkande avgivet förslag att låta det centrala förvaltningsorganet, marinförvaltningen, övertaga den direkta ledningen av Stockholms varv på så sätt, att ämbetsverkets chef skulle övertaga jämväl varvschefsbefattningen, eventuellt med biträde av souschef, och avdelningscheferna i marinförvaltningen ställas i spetsen för motsvarande varvsdepartement. Marinförvaltningen hade i utlåtande häröver funnit den föreslagna föreningen av chefskapet för ämbetsverket med chefskapet för ett ämbetsverket underordnat varv vara en synnerligen olämplig organisation; likaledes hade marinförvaltningen ansett det i allmänhet ej låta sig göra att förena chefskap för militär eller militärteknisk avdelning i marinförvaltningen med chefskap för varvsdepartement. Föredragande departementschefen fann sig ej heller kunna förorda en dylik organisationsändring. Särskilda utskottet vid 192k års riksdag anslöt sig i sitt utlåtande nr 2 i hithörande avseenden i huvudsak till försvarsrevisionens förslag. Beträffande Karlskrona skulle samtliga sjöförsvarets där befintliga organ sammanföras under namnet "Karlskrona krigshamn" under en befälhavande amiral. Varvschefen skulle till sitt biträde bland annat hava en militärteknisk stab och verksamheten vid varvet skulle uppdelas å tre departement, nämligen artilleri-, torped- och ingenjördepartementen. Vidkommande Stockholm föreslogs stationen och varvet att sammanföras till Stockholms örlogsdepå under befäl av en kommendör som depåchef. Depåchefen skulle till sitt biträde hava ett kansli bestående av en militär expedition, en teknisk avdelning och en civilexpedition. Verksamheten vid depån syntes böra uppdelas å en personal- och fartygsavdelning, ett vapendepartement, ett ingenjördepartement samt en depåförvaltning. Det av 1924 års försvarsutskott framlagda förslaget i fråga om försvarsväsendets ordnande lades i väsentliga delar till grund för Kungl. Maj:ts proposition nr 50 till 1925 års riksdag. Såsom den ledande synpunkten vid utformandet av fredsorganisationen angavs därvid att undersöka huru den på grundval av mobiliseringsbehovet beräknade personalen lämpligen i fred borde utnyttjas. Personaltillgången befanns därvid medgiva att inom den beräknade kostnadsramen för försvaret bibehålla en örlogsstation jämväl i Stockholm. Beträffande organisation av varvet i Karlskrona ansågs den föreslagna tekniska avdelningen icke erforderlig; för tekniska spörsmål stode nämligen till buds varvskommissionen samt mobiliseringsdetaljen under ingenjördepartementet. Ekipagedepartementet föreslogs att reduceras till ett ekipagekontor under ledning av en officer såsom ekipagemästare med direkt anknytning till varvschefen på samma sätt som varvskontoret. Torped- och mindepartementen föreslogos sammanföras under gemensam ledning till ett departement med benämning torped- och mindepartementet. Artilleri- och ingenjördepartementen skulle däremot bibehållas i huvudsak oförändrade. Verksamheten vid byggnadsdepartementet ansågs vara av så betydande omfattning, att en förändring av departementets ställning icke syntes böra ifrågasättas. Härför talade enligt föredragande departementschefen jämväl den omständigheten, att ortsförhållandena blott i ringa mån medgåve arbetens utförande på entreprenad, varför erforderliga arbeten å kaserner, verkstadsbyggnader, förrådsbyggnader, andra hus och byggnader, dockor, slipar, kajer, broar och vägar m. m. måste utföras omedelbart genom departementets försorg. Departementet förutsattes därför bibehållas såsom förut under ledning av en byggnadstekniskt utbildad specialingenjör vid mariningenjörkåren. Verksamheten vid varvet i Stockholm förut-

sattes organiserad i huvudsak på samma sätt som vid varvet i Karlskrona med de inskränkningar i avseende å organisationen och personalen, som betingades av skillnaden i materielens omfattning och varvets belägenhet. Med hänsyn till möjligheten att i större omfattning än i Karlskrona utlämna byggnadsarbeten på entreprenad ansågs emellertid i propositionen byggnadsdepartementet i Stockholm kunna givas minskad omfattning med omedelbar anknytning till varvschefen på samma sätt som ekipagekontoret och varvskontoret. Första särskilda utskottet fann i sitt utlåtande nr 1 det i propositionen framlagda förslaget rörande varvens organisation innebära avsevärda inskränkningar och betydande förenklingar, varför utskottet fann sig böra biträda detsamma. Sedan den nya försvarsordningen blivit av 1925 års riksdag antagen, tillkallades med stöd av nådigt bemyndigande den 18 juni 1925 sakkunniga (Schneidler, Maijström, Falkman, Holmberg, Elmquist) för att verkställa utredning och avgiva förslag till den förenkling av organisation och förvaltning å flottans stationer och varv i Karlskrona och Stockholm samt å örlogsdepån i Göteborg, som vore erforderlig på grund av den under år 1925 beslutade omorganisationen av försvarsväsendet eller som i övrigt kunde vidtagas utan att organisationens och förvaltningens effektivitet därav bleve lidande. Dessa sakkunniga, flottans organisationssakkunniga, avgåvo den 21 juni 1926 betänkande rörande organisationen såvitt avsåg flottans varv. I fråga om varvens allmänna uppgifter uttalade sig de sakkunniga i överensstämmelse med försvarsrevisionen. Varvskommissionen borde givas vidgade uppgifter sålunda, att kommissionen bleve ett organ, inom vilket varvschefen efter att hava inhämtat departementschefernas förslag förberedde dels framläggandet av förslag till beräknande av utgifterna under följande år i de delar, vilkas förvaltning tillhörde varvschefen, samt förslag till arbetsplan dels ock meddelandet av erforderliga allmänna föreskrifter rörande såväl planläggningen av och ordningsföljden vid fartygens beredskapsförläggande som även förrådsverksamheten, personalens avlöning och andra till en rationell och likformig varvsdrift h ö r a n d e spörsmål. Vidkommande departementsindelningen å Karlskrona örlogsvarv ansågo de sakkunniga, i motsats till vad som förutsatts i 1925 års försvarsordning, att ekipagedepartementet med där under sorterande verkstäder m. m. borde bibehållas såsom departement. Ändamålet med den industriella verksamheten vid ekipagedepartementet vore nämligen enligt de sakkunniga huvudsakligen att tillgodose behovet av reparationer och nytillverkning för de fartygsuppbörder, som stode u n d e r ekipagemästarens inseende och vård. Såsom en röd tråd i flottans förvaltningsorganisation ginge emellertid uppbördsindelningen å fartygen, vilken gåve stadga åt denna organisation. En omflyttning mellan varvsdepartementen av fartygsuppbörderna eller den för desamma avsedda driften borde därför redan av denna anledning såvitt möjligt undvikas. Då vidare den industriella verksamheten vid de departement, dit en omflyttning kunde tänkas ifrågakomma, vore specialiserad på andra grenar än ovan nämnda, skulle en överflyttning av nya och för dem främmande verksamhetsgrenar icke medföra minskat behov av maskinella och dylika anordningar eller någon förenkling i driften. Vidkommande andra än industriella uppgifter måste departementet alltid förfoga över en avsevärd kontingent militär personal, vilket medförde, att detta departement måste givas en mera militärt betonad organisation än vad fallet vore med övriga varvsdepartement. Vad vidare angår den i 1925 års försvarsproposition föreslagna sammanslagningen av torped- och mindepartementen i Karlskrona ansågo de sakkunniga denna ägnad att förenkla varvsorganisationen och medföra besparingar samt tillstyrkte förty densamma. 175

Vidkommande Stockholms örlogsvarv ansågo de organisationssakkunniga departementsindelningen böra bibehållas i sin dittillsvarande omfattning. En sammanslagning av torped- och mindepartementen i Stockholm skulle medföra den olägenheten, att den tekniska sakkunskapen för antingen torped- eller minvapnet, beroende på huruvida chefen vore specialutbildad inom min- eller torpedvapnet, icke kunde beräknas bliva lika välrepresenterad eller med samma auktoritet göra sig gällande som med dittillsvarande organisation. Därtill komme att sammanförandet avsåge de två största av vapendepartementen under det att det minsta, artilleridepartementet, förutsattes bliva oförändrat trots att verkstadsdriften därstädes ställde sig relativt dyrbar. Ett alternativt förslag att sammanslå alla dessa tre departement till ett hade undersökts men befunnits innebära motsatsen till förenkling, enär därigenom skulle införas en instans mellan varvschefen och de tekniskt sakkunniga representanterna för de olika vapenslagen, vilket skulle medföra omgång och i viss mån verka tyngande på verksamheten. De sakkunniga föreslogo i stället, att departementen skulle bibehållas vart och ett under ledning även departementschef med gemensam till mindepartementet förlagd mekanisk verkstad och med till samma departement lokalt förlagt gemensamt kontor för bokföring och redovisning, vilka gemensamma organ skulle ställas under ledning, verkstaden av chefen för mindepartementet och bokföringskontoret av den till tjänsteställningen främste departementschefen. Slutligen ansågs jämväl byggnadsdepartementet böra bibehållas som departement. De organisationssakkunnigas förslag överlämnades till de s. k. marinens reglementssakkunniga, som voro sysselsatta med revision av marinen berörande reglementen. Förslaget inarbetades därvid i huvudsak i det sedermera fastställda 1931 års reglemente för marinen. Jämlikt nådigt bemyndigande den 31 december 1928 uppdrogs åt amiralen H. von Krusenstierna och direktören H. G. Hammar att verkställa utredning rörande de till sjöförsvaret hörande myndigheternas ekonomiska förvaltning samt åvägabringandet i övrigt inom marinen av största möjliga ekonomisering. De sakkunniga, vilka antogo benämningen marinens ekonomiseringssakkunniga, anlitade vid uppdragets utförande biträde av Sveriges varvsindustriförenings ombudsman N. Billvall och överingenjören i Aktiebolaget Industribyrån O. Kärnekull och avgåvo betänkande angående örlogsvarvens organisation den 21 januari 1930. De sakkunnigas arbete hade uppdelats på tvenne huvudlinjer, avseende den ena jämförelse med motsvarande organisationer utomlands, den andra jämförelse med privatindustriens organisationsformer och arbetsmetoder. Därjämte hade de sakkunniga inhämtat vissa uppgifter från svenska rederier, avsedda att möjliggöra ej blott en jämförelse mellan årskostnaden för underhållet av sagda rederiers fartygsbestånd och motsvarande kostnad för örlogsfartygen, utan även en undersökning, huruvida ifrågavarande rederiers ekonomiska förvaltning kunde giva uppslag till en förenkling av flottans organisationsformer eller ett nedbringande av örlogsfartygens underhållskostnader. I fråga om departementsindelningen framhölls att den allmänna utvecklingen gått i en koncentrerande riktning, men att de lokala förhållandena vid fullföljandet härav måste tillmätas stor betydelse. I Karlskrona gjorde dessa förhållanden en ytterligare koncentration olämplig; i Stockholm hade åter koncentrationen av verkstadsdriften förts så långt sig lämpligen göra läte. De sakkunniga sammanfattade sin granskning av dessa förhållanden i uttalandet, att den rådande departementsindelningen borde bibehållas. Vidare uttalade de sakkunniga önskemål om skapande av särskilda organ för arbetsfrågornas behandling och koncentration av varvens inköps- och ackordsättningsverksamhet ävensom i fråga om beredande av möjlighet att, för erhål176

lande av större kontinuitet i varvsledningen, i undantagsfall i varvstjänst kvarhålla högre pensionerade befattningshavare. Slutligen framhölls vikten av en utökning av varvens ingenjörsutbildade krafter främst i syfte att möjliggöra en mera deta'jerad planläggning av varvsdriften. De sakkunnigas undersökning av spörsmålet om det mest ändamålsenliga ordnandet av örlogsvarvens ekonomiska förvaltning utmynnande i ett stort sett bestyrkande av den förefintliga organisationens lämplighet såsom helhet betraktad. De jämkningar i ena eller andra riktningen, som föreslagits, vore enligt de sakkunniga på intet vis ägnade att vålla någon större kursändring i den dittills fullföljda, av erfarenheter dikterade utveck7ingen. I ett särskilt uttalande framhöll direktören Hammar — i egenskap av industriman och såsom stående helt utanför de militära organisationerna — bland annat dels att örlogsvarvens karaktär av att vara mobiliseringscentra för flottan ej medgåve organisationsfrågans lösning enligt civiltekniska principer, dels att örlogsvarven borde begränsa sin verksamhet till det militärt nödvändiga men i övrigt undvika industriell verksamhet. Det väsentliga resultatet av de ekonomiseringssakkunnigas utredning blev den koncentration av varvens upphandlingsverksamhet, varför de uttalade sig i betänkandet och vartill de tagit initiativ redan under utredningsarbetets gång. Denna koncentration avsåg att till en central upphandlingsavdelning sammanföra den personal, som å departement och varvskontor sysslade med upphandlingsärenden. Efter framställning från de sakkunniga medgav Kungl Maj:t att fr. o. m. den 1 januari 1930 försök med koncentration av upphandlingsverksamheten finge verkställas vid Stockholms varv. Från och med den 1 juli 1935 hava sådana försök verkställts jämväl vid Karlskrona varv. För denna försöksvis anordnade centrala inköpsverksamhet, som ägt rum med stöd av Kungl. Maj:ts medgivande för varje budgetår, inrättades den s. k. upphandlingscentralen. Varvens organisationsproblem voro föremål för behandling jämväl inom 1930 års försvarskommission. Kommissionen uttalade i sitt betänkande den 30 juli 1935 rörande örlogsvarvens organisation, att denna i första hand måste vara anpassad efter varvets huvuduppgift att utgöra en mobiliseringscentral för sjöstridskrafterna, örlogsvarvens organisationsfråga bleve därför i minst lika hög grad ett militärt som ett varvstekniskt problem, vid vars lösande de militära intressena — åtminstone i den mån dessa icke medförde för driftsekonomin alltför betungande konsekvenser — måste gå före andra mera allmänna intressen. Försv-rskommissionen kom till den uppfattningen, att örlogsvarvens fredsorganisation vore väl anpassad efter krigsorganisationen så att den vid mobilisering lätt och hastigt kunde erhålla den form och kapacitet, som motsvarade de ökade militära kraven. Organisationen syntes även med hänsyn till varvsdriftens dåvarande omfattning vara upplagd efter ekonomiskt riktiga linjer. Kommissionen ansåg, att några principiella förändringar av varvsorganisationen icke borde vidtagas, samt att båda örlogsvarven borde bibehållas. I 1936 års försvarsordning bibehöllos båda örlogsvarven i anslutning härtill i samma omfattning som dittills. Av de senare årens organisationsändringar må framhållas inrättandet av särskild kassa vid Karlskrona örlogsvarv fr. o. m. den 1 juli 1939. Sedan den försvarsberedskap, som stormaktskrigets utbrott tvingat Sverige att intaga, ställt frågan om den lämpMgaste utformningen av försvarsorganisationen i dess helhet i ny belysning, tillkallades jämlikt nådigt medgivande den 29 november 1940 sakkunniga för utredning i huvudsak syftande till att enligt närmare angivna grunder uppdraga mera allmänna linjer för en blivande omorganisation av det militära förvaltningsväsendet, den s. k. militära förvaltningsutredningen (Nothin, Blomquist, Söderbom, Bjurner, Rappe, Gummeson, Söderberg). I sitt 12

den 24 februari 1941 avgivna betänkande framhöll utredningen, att åtskilliga erinringar gjorts mot den hittillsvarande verksamheten vid försvarsväsendets industriella anläggningar samt att utredningen efter övervägande huru försvarsväsendets verkstäder i framtiden lämpligast borde vara organiserade funnit inrättandet av ett eller flera statliga bolag innebärande den ur statens synpunkt ändamålsenligaste lösningen och att därvid örlogsvarven i Stockholm och Karlskrona samt centrala torpedverkstaden i Motala borde hänföras till ett bolag.

Bilaga 2

Provisorisk instruktion för örlogsvarv

Fastställd av marinförvaltningen den 13/7 1945 samt därefter genom olika beslut ändrad av marinförvaltningen i avseende å §§ 3, 6, 7, 10, 15, 20 och 21. Arbetsuppgifter 1 §• 1. örlogsvarv utgör organ för underhåll och reparation av marinens materiel. 2. örlogsvarvs verksamhet omfattar i första hand underhåll och reparation av marinens fartyg, stridsmedel och övrig materiel, utrustning av fartygen, deras förseende med ammunition och drivmedel samt i övrigt för fartygens drift och underhåll under expedition erforderliga förnödenheter, omhänderhavande och förvaltning av för verksamheten erforderliga förråd, mottagande och iordningställande av hjälpfartyg vid försvarsberedskap och mobilisering ävensom annan verksamhet, som står i samband med upprätthållande och höjande av marinens krigsberedskap, samt avrustning och beredskapsförläggning av fartyg efter expedition. 3. Verksamheten omfattar härjämte utförande av nybyggnad av fartyg för marinen samt erforderliga försök för utveckling och underhåll av marinens materiel. 4. Arbeten må även utföras för andra statliga myndigheter än marinens samt jämväl åt enskilda, varjämte utlämning av materiel och materialier må ske till nämnda myndigheter allt enligt vad i denna instruktion stadgas. 5. Vid örlogsvarv skall personal tillhörande marinens mi'itara och civilmilitära kårer beredas utbildning i materielkännedom och i kunskap om materielens handhavande och vård. 6. I den mån kraven på marinens krigsberedskap icke utgöra h i n d e r härför skall verksamheten vid örlogsvarv bedrivas efter affärsmässiga grunder. Organisation 2 §. 1. Chef för örlogsvarv (varvschef) utövar ledningen under marinförvaltningen i tekniskt och ekonomiskt avseende för örlogsvarv i enlighet med vad h ä r nedan stadgas. 2. I fråga om åligganden i militärt avseende för varvschef, som är officer, stadgas i RM I A. I fråga om motsvarande åligganden då varvschef är civil eller civilmilitär befattningshavare skall gälla vad särskilt stadgas. 3 §. Varvschef förordnas av Kungl. Maj:t. Till tjänstgöring vid de militärtekniska avdelningarna i övrigt kommenderas erforderligt antal officerare, underofficerare, manskap och civilmilitära beställningshavare vid marinen, varjämte civilmilitära och civila tjänstemän anställas i enlighet med vad därom särskilt stadgas. 179

4 §. 1. Verksamheten inom örlogsvarv bedrives å tre militärtekniska avdelningar, nämligen vapenavdelningen, fartygsavdelningen och intendenturavdelningen samt å en verkstadsteknisk avdelning, marinverkstäderna. 2. Inom örlogsvarv finnes därjämte ett till marinverkstäderna förlagt personalkontor för varvets civila personal. 3. Marinverkstäderna omfatta dels sådana arbetsavdelningar, som utöva verkstadsdrift, dels serviceavdelningar, allt i den mån arbetet regelmässigt utföres med anlitande av kollektivanställd personal dock med undantag för sådana arbetsavdelningar, som handhava sprängämnen eller utföra smärre servicearbeten i omedelbar anslutning till förrådsverksamhet. Verkstäderna vid Hårsfjärdens örlogsdepå ingå i Stockholms marinverkstäder. 4. Till de militärtekniska avdelningarna anslutas i erforderlig utsträckning representanter från kustartiLeriförsvaret för kontroll av kustartilleriförsvarets arbeten vid marinverkstäderna. Sådana representanter anknytas till fartygsavdelningen. 5. De bestämmelser, som utöver vad denna instruktion innehåller eller eljest stadgas, erfordras med avseende å verksamheten inom de militärtekniska avdelningarna eller som äro gemensamma för dessa och marinverkstäderna, meddelas i av varvschefen fastställd arbetsordning. Dylik arbetsordning samt ändringar av densamma skola ingivas till marinförvaltningen. 6. För verksamheten vid marinverkstäderna erforderliga föreskrifter i övrigt utfärdas av marinförvaltningen. Därav och av verksamheten i övrigt betingade föreskrifter utfärdas av verkstadsdirektören i en verkstadsordning, som ingives genom varvschefen till marinförvaltningen. 5 §. 1.

Vapenavdelningen

a) Chef för vapenavdelningen är en regementsofficer ur flottan, för vilken ställföreträdare utses av varvschefen. b) Varvschefens adjutant tillhör vapenavdelningen. c) Göromålen å avdelningen fördelas å sex sektioner, nämligen artillerisektionen, torpedsektionen, minsektionen, teletekniska sektionen, nautiska sektionen och ekipagesektionen. d) Chef för teletekniska sektionen är en mariningenjör och för en var av övriga sektioner en officer ur flottan. e) Sektionerna indelas i detaljer på sätt i arbetsordningen bestämmes. 2.

Fartygsavdelningen

a) Chef för fartygsavdelningen är en marindirektör, för vilken ställföreträdare utses av varvschefen. b) Göromålen å avdelningen fördelas å tre sektioner, nämligen skrovsektionen, maskinsektionen och elektrosektionen, samt å en detalj för allmänplanering, avsedd att betjäna jämväl övriga militärtekniska avdelningar. c) Chef för sektion och detalj för allmänplanering är en marindirektör eller en mariningenjör. d) Sektionerna indelas i detaljer på sätt i arbetsordningen bestämmes. 3.

Infendenturavdélhihgen

a) Chef för intendenturavdelningen är en regementsofficer ur marinintendenturkåren, för vilken ställföreträdare utses av varvschefen.

iao

b) Göromålen å avdelningen fördelas å en intendentursektion, ett kansli och ett varvskontor. För samtliga de militärtekniska avdelningarnas och marinverkstädernas gemensamma räkning ingå i varvskontoret en kassa och för samtliga de militärtekniska avdelningarna ingår i kansliet en expedition. c) Chef för intendentursektionen är en officer ur marinintendenturkåren, chef för kansliet en sekreterare och chef för varvskontoret en varvskamrerare. d) Intendentursektionen indelas i detaljer på sätt i arbetsordningen bestämmes. 6 §. 1. Chef för marinverkstäderna är en verkstadsdirektör. Driften vid verkstäderna ledes närmast u n d e r verkstadsdirektören av en överingenjör. 2. Verkstadsdirektör och överingenjör vid marinverkstäderna förordnas av Kungl. Maj :t. Ställföreträdare för verkstadsdirektör är överingenjören. Vid förfall för både verkstadsdirektören och överingenjören utövas chefskapet för marinverkstäderna av den verkstadsdirektören därtill förordnat. Har sådant förordnande icke meddelats, förordnar varvschefen lämplig befattningshavare vid marinverkstäderna till vikarie. Ställföreträdare för överingenjör förordnas av verkstadsdirektören. För marinverkstäderna erforderlig civil personal i övrigt anställes i enlighet med vad därom särskilt stadgas. 3. Under verkstadsdirektören handläggas kamerala och därmed sammanhängande ärenden på ett huvudkontor under ledning av en verkstadskamrer. Upphandlingar och försäljningar för verkstädernas räkning ombesörjas av ett till huvudkontoret förlagt inköpskontor, vilket jämväl handhaver upphandlingar och försäljningar för de militärtekniska avdelningarna. I huvudkontoret ingår det för örlogsvarvet gemensamma personalkontoret u n d e r ledning av en föreståndare. 4. Verkstadsdirektören direkt underställda äro därjämte fartygs-, maskin-, elektrooch vapenritkontor. 0. Till sitt förfogande har överingenjören planerings-, arbetsstudie- och driftskontor. Vid större ny- eller ombyggnader upprättas ett nybyggnads- eller ombyggnadskontor under överingenjören. 6. Marinverkstäderna tillhörande verkstäder och övriga arbetsplatser sammanföras i arbetsgrupper. Antalet arbetsgrupper, deras sammansättning samt övriga kostnadsställen fastställas av verkstadsdirektören. 7. Arbetet inom varje arbetsgrupp ledes av en överingenjören underställd arbetschef. 7 §• 1. Å örlogsvarv skola finnas följande förråd: a) Utredningsförråd Vapenavdelningen ett artilleriammunitionsförråd ett torpedförråd ett minförråd ett svepförråd ett teleförråd 181

b)

Materialförråd Intendenturavdelningen ett allmänt materialförråd Marinverkståderna ett verkstadsförråd

c)

Drivmedelsförråd Intendenturavdelningen ett drivmedelsförråd

d)

Inventarieförråd Vapenavdelningen ett artilleriinventarieförråd ett eldledningsinventarieförråd ett torpedinventarieförråd ett mininventarieförråd ett svepinventarieförråd ett teleinventarieförråd ett navigeringsinventarieförråd ett skepparinventarieförråd Fartygsavdelningen ett maskininventarieförråd ett elektriskt inventarieförråd ett timmermansinventarieförråd

e)

Reservdelsförråd anslutna till motsvarande inventarieförråd: Vapenavdelningen ett reservdelsförråd för artilleriinventarier ett reservdelsförråd för eldledningsinventarier Fartygsavdelningen ett reservdelsförråd för maskininventarier ett reservdelsförråd för elektriska inventarier Härutöver skola å Stockholms örlogsvarv finnas ett reservdelsförråd för torpedbåtsmotorer ett reservdelsförråd för ubåtars, mindre minsvepares m. fl. fartygs motorer.

I mån av behov upprättas dels reservdelsförråd jämväl för övriga inventarier och anslutas till motsvarande inventarieförråd, dels ock delförråd i anslutning till örlogsvarvets förråd enligt av marinförvaltningen särskilt utfärdade föreskrifter. 2.

Inventarieuppbörder a) Inventarier för flottans fartyg ävensom inventarier för förband och anstalter, som enligt marinförvaltningens beslut tillhöra örlogsvarvs förvaltning, sammanföras i uppbörder på sätt marinförvaltningen äger bestämma på förslag av varvschefen. b) örlogsvarvs förtöjningsanordningar, sjöreservens båtmateriel samt övriga inventarier vid de militärtekniska avdelningarna (maskiner, verktyg, modeller, 182

kontorsinventarier m. m.) sammanföras i uppbörder på sätt varvschefen bestämmer. Verksamhetens fördelning på de militärtekniska avdelningarna och marinverkståderna. 8 §. Verksamheten vid de militärtekniska avdelningarna omfattar i huvudsak följande: a) beställande, kontrollerande och i beredskapsavseende förrådsförvaltande verksamhet; b) generalbesiktningar och besiktningar i övrigt för utrönande av fartygens och den övriga materielens tillstånd; c) planering, beställning och kontroll av erforderliga underhålls- och reparationsarbeten å fartyg, stridsmedel och övrig materiel; d) ut- och avrustning samt beredskapsförläggning av fartyg; e) anskaffning, hållande i förråd och utlämning av ammunition och utredning, fasta och flytande bränslen, driv- och smörjmedel, inventarier samt materialutredning och allmänna förbrukningsartiklar för fartyg och vissa marina förband m. m.; f) förhyrning, mottagning, besiktning och utrustning samt återlämning av hjälpfartyg jämte deras underhåll; g) verksamheten vid örlogsvarvs sammansättningsverkstäder för ammunition; h) inskjutning av kanoner, tuber och torpeder, provfällning av minor, årsprov med ammunition samt erforderliga förrådsarbeten; i) yrkesutbildning av personal; j) örlogsvarv åvilande krigsförberedelsearbete; k) örlogsvarvs civilförsvar samt bevakning och brandskydd; ävensom 1) utförande av försök för materielens utveckling och underhåll samt verkställande av utredningar berörande örlogsvarvs verksamhetsområde. 9 §. Verksamheten vid marinverkstäderna omfattar i huvudsak följande: a) underhålls- och översynsarbeten, ändrings- och ombyggnadsarbeten, haverireparationer, nytillverkningar och nybyggnader samt utredningar, besiktningar, kostnadsberäkningar m.fl. arbeten, som beställas av marinens myndigheter; b) utförande av arbeten åt andra statliga myndigheter samt enligt föreskrifter, som utfärdas av marinforva'tningen, jämväl åt enskilda; c) enligt erhållna direktiv anskaffande, hållande i förråd och utlämning på beställning för fartygen, övriga marina och andra statliga myndigheter av erforderlig materiel, som ej ingår i allmänna materialförrådet; d) upphandlingar och försäljningar; e) til handahållande av personal, materiel och lokaler för enligt särskilda bestämmelser föreskriven yrkesutbildning av personal ur marinens militära och civilmilitära kårer; samt f) tillhandahållande av ritare- och arbetarpersonal, erforderlig för beställande myndighet. Personalens åligganden 10 §. \ Varvschef åligger: a) att tillse, att fartyg och materiel, som genom särskilda föreskrifter blivit 183

ställda under varvschefens förvaltning, befinna sig i så fullständigt och tidsenligt skick, som genom omtanke och klok hushållning kan vinnas samt tillgängliga medel medgiva; b) att hålla sig underrättad om marinverkstädernas behov och tillstånd ur krigsberedskapssynpunkt; c) att föranstalta om eller hos marinförvaltningen föreslå vidtagande av de åtgärder, vilka erfordras för att örlogsvarvet städse skall vara försett med för dess verksamhet ändamålsenlig och fullständig materiel och övriga erforderliga förnödenheter; d) att övervaka förvaltningen av de medel, som ställas till örlogsvarvs förfogande, ävensom de medel i övrigt, som ställas till varvschefens förfogande; e) att övervaka handläggningen av förva tningsärendena inom de militärtekniska avdelningarna ävensom tillse, att en ändamålsenlig hushållning med medel samt materiel och material därstädes äger r u m ; f) att meddela verkstadsdirektören ur krigsberedskapssynpunkt eller ur andra militära synpunkter erforderliga direktiv; g) att med ledning av erhållna flerårsplaner för rustningar, generalbesiktningar m. m. låta uppgöra och periodvis komplettera en flerårig underhållsplan, avseende ett effektivt och ekonomiskt utnyttjande av underhållsmedel; h) att årligen vid fastställda tidpunkter avgiva anslagsäskanden, förslag till stater och arbetsplaner; i) att, sedan arbetsplan jämte stat för örlogsvarvet fastställts, verkställa erforderlig anslagsfördelning; j) att delgiva verkstadsdirektören anslagsäskanden och arbetsplaner; k) att efter befogenhet antaga civila befattningshavare inom de militärtekniska avdelningarna, skolande därvid samråd i erforderlig mån ske med verkstadsdirektören; 1) att föranstalta om försäljning av förrådsartiklar, vilka, ehuru icke kassabla, anses vara obehövliga eller oanvändbara; m) att låta verkställa erforderliga utredningar samt ombesörja avgivande av utlåtanden i örlogsvarvet berörande ärenden; n) att, där ej annat särskilt stadgas, övervaka allmän ordning inom örlogsvarvet och då örlogsvarvet under försvarsberedskap utgör mobiliserad avdelning utöva bestraffningsrätt jämväl över civilanställd personal; samt. o) att utfärda föreskrifter för örlogsvarvets civilförsvar, brandskydd och bevakning. 11 §. Avdelningschef utövar ledningen av verksamheten vid den honom underställda avdelningen och åligger i detta avseende: a) att övervaka materielens underhåll och att densamma hålles i krigsdugligt skick; b) att häPa sig noga underrättad om det tillstånd, vari underställd materiel och förråd befinna sig, och tillse, att desamma hållas i så fullständigt och tidsenligt skick, som genom omtanke och klok hushållning kan vinnas och tillgängliga medel medgiva; c) att i tekniskt och ekonomiskt avseende planlägga erforderliga arbeten; d) att tillse, att beställningar bliva i vederbörlig ordning och på ändamålsenligaste sätt vederbörligen kontrollerade; e) att övervaka, att å avdelningen tjänstgörande personal med nit och noggrannhet fullgör sina skyldigheter; 184

f) att tillse, att monterings-, apterings-, provnings- och experimentarbeten ävensom övriga arbeten, som utföras inom avdelningen, bedrivas rationellt; g) att, då ärende berör annan avdelning eller marinverkstäderna, i erforderlig omfattning samråda med vederbörande avdelningschef eller verkstadsdirektören; samt h) att tillse, att i förråd och uppbörder ingående materiel och materialier redovisas enligt gällande föreskrifter. 12 §. Verkstadsdirektören utövar den tekniska och ekonomiska ledningen av verksamheten vid marin verkstäderna, och åligger det honom: a) att ansvara för att verkstädernas arbeten tillgodose kraven på krigsberedskap samt bedrivas ekonomiskt och fullt fackmässigt; b) att utfärda verkstadsordning; c) att övervaka bokföringen för marin verkstäderna och särskilt tillse, att densamma så långt möjligt medgiver rättvisande självkostnadsberäkningar; d) att hålla sig noga underrättad om det tillstånd, vari materiel och förråd befinna sig, och tillse, att desamma hållas i så fullständigt och tidsenligt skick, som genom omtanke och klok hushållning kan vinnas och tillgängliga medel må medgiva; e) att iakttaga gällande föreskrifter angående civilförsvar, brandskydd och bevakning; f) att handlägga personalärenden enligt gällande kollektivavtal, avlöningsreglementen och andra föreskrifter, skolande i erforder ig utsträckning samråd äga rum i fråga om anställande av tjänstemän med varvschefen och i fråga om anställande av arbetare, avsedda för de militärtekniska avdelningarna, med vederbörande avdelningschef; g) att handlägga avtalsfrågor för arbetare; h) att övervaka, att inom marinverkstäderna tjänstgörande personal med nit och noggrannhet fullgör sina åligganden; i) att hålla varvschefen underrättad om förhandlingar angående större beställningar samt andra viktiga ärenden inom marinverkstäderna; varom varvschefen bör äga kännedom; j) att ställa sig till efterrättelse av varvschefen av krigsberedskapsskäl eller av andra militära skäl meddelade direktiv samt k) att vid avgörande av i 16 § 1 a)—e) och m) upptagna ärenden, ävensom i övrigt på varvschefens kallelse vara närvarande vid föredragning och därvid ställa sig till efterrättelse vad i 19 § 1 mom. är stadgat.

13 §. För sektionschef gäller i tillämpliga delar vad för avdelningschef ovan stadgats.

14 §. 1. Föreskrifter i övrigt för personalen vid de militärtekniska avdelningarna eller som äro gemensamma för dessa och för personalen vid marinverkstäderna meddelas i arbetsordningen. 2. F ö r personalen vid marinverkstäderna i övrigt gälla av verkstadsdirektören utfärdade föreskrifter. 185

Ärendenas

fördelning

å de militärtekniska

avdelningarna

15 §. 1. Å vapenavdelningen handläggas ärenden, som angå stridsmedel och svepmateriel med därtill h ö r a n d e inventarier och utredningar; eldl e d ni n gs mäter iel; personalens beväpning och gasskydd; vapen- och målmateriel för personalens utbildning; kemiska strids-, sanerings-, indikerings- och dimbildningsmedel; driften av örlogsvarvets sammansättningsverkstäder för ammunition; perifon-, hydrofon- och ekolodmateriel; radio-, telefon- och teletypemateriel; navigeringsinventarier; fotograf imateriel; sjökort och nautiska publikationer; sjö- och landtransporter samt förflyttningar av fartyg; fartygens och den övriga flytande materielens tackling, förtöjning, pumpning och renhållning med vad därtill hör; skeppsinventarier med därtill hörande utredning; förrådsverksamheten i vad rör till avdelning hörande förråd; rustning eller förläggande i beredskap av fartyg, då sådant sker genom varvets försorg, i de delar detta ankommer på avdelningen; yttre renhållning; civilförsvar och b r a n d s k y d d ; örlogsvarvets bevakning; krigsförberedelsearbete och organisation i de delar, som äro av allmänt militär natur och ej tillhöra annan avdelning; yrkeskurser berörande avdelningen; samt kommendering av för avdelningen erforderlig militär personal. 2. Å fartygsavdelningen handlägges ärenden, som angå fartygens och den övriga flytande materielens skrov och i n r e d n i n g ; maskin-, elektriska och timmermansinventarier med därtill hörande utredning; underhållsplaner för fartygen; rustning eller förläggande i beredskap av fartyg, då sådant sker genom varvets försorg, i de delar detta ej ankommer på annan avdelning; dykerimateriel för fartyg och ubåtsbärgningspiket; fartygs brandskydd och maskering; fyrmaterial; a l m ä n p l a n e r i n g av översyns- och underhållsarbeten; förhyrning, mottagning, besiktning och utrustning samt återlämning av hjälp fartyg jämte deras underhåll; förrådsverksamheten i vad rör till avdelningen hörande förråd; yrkeskurser berörande avdelningen; avdelningen berörande särskilda krigsförberedelsearbeten; statens sjökrigshistoriska samlingar; samt kommendering av för avdelningen erforderlig militär personal. 3. Å intendenturavdelningen handläggas ärenden, som angå fasta och flytande bränslen, driv- och smörjmedel; materia utredning och till allmänna förbrukningsartiklar hänförlig materiel; rustning eller förläggande i beredskap av fartyg, då sådant sker genom varvets försorg, i de delar detta ankommer på avdelningen;

förrådsverksamheten i vad rör avdelningen och de militärtekniska avdelningarna i övrigt underställda förråd ävensom förrådsredovisning; förplägnadsanstalter tillhörande örlogsvarvet; möbler och andra kontorsinventarier samt skrivmaterialier och blanketter; anställning, befordran, löneklassplacering avsked och entledigande beträffande civila befattningshavare inom de militärtekniska avdelningarna samt beträffande marinens poliskår tillhörande personal; diarieföring och expeditionstjänst; anmärknings-, reskontrerings-, avskrivnings- och balansmål; tolkning och tillämpning av kontraktsbestämmelser samt administrativa och ekonomiska författningar; förvaring av de militärtekniska avdelningarna tillhörande kontrakt och värdehandlingar samt vidtagande av åtgärder för bevarande av värdehandlingars gällande kraft; sammanfattning av dels förslag till beräkning av utgifterna för örlogsvarvet under kommande budgetår, dels förslag till stater och arbetsplaner, samt dels arbetsberättelser; örlogsvarvets dispositionsbokföring, titelbokföring, medelsredovisning och kassarörelse; avde'ningen berörande särskilda krigsförberedelsearbeten; yrkeskurser berörande avdelningen; kommendering av för avdelningen erforderlig militär personal; disposition av örlogsvarvet tillhörande tankfartyg samt övriga ärenden av administrativ och ekonomisk beskaffenhet, i den mån de icke prövas böra handläggas å annan avdelning. 4. Den närmare fördelningen av ärenden, som beröra flera avdelningar, ävensom fördelningen av ärenden, som ej ovan angivits, bestämmes i arbetsordningen ' ller i förekommande fall av varvschefen. Denne äger jämväl vid behov företaga le jämkningar i ovanstående fördelning, som han kan finna påkallade. 5. Ärendenas fördelning på sektioner bestämmes i arbetsordningen. 16 §. 1. Följande ärenden skola avgöras av varvschefen, nämligen a) avgivande av förslag till underhållsplan för fartyg; b) avgivande av förslag ti'1 beräknande av utgifterna för örlogsvarvet; c) avgivande av förslag till stater och arbetsplaner för örlogsvarvet; d) arbetsordning; e) arbetsberättelse; f) de militäriska avdelningarnas organisation; g) anställande, förordnande, löneklassplacering, avsked, åtal och ansvar för tjänstefel samt entledigande av civil ordinarie och icke-ordinarie personal och därmed jämförliga befattningshavare vid de militärtekniska avdelningarna; h) avgivande av förslag till ändring och slopande av fartyg el'er annat föremål, till vilket Konungen eller marinförvaltningen fastställt ritning, ändring av dylikt fartyg etc, där överensstämmelse med ritningen icke genom ändringen frångås, iståndsättning, förändring, slopning, nedrivning eller försäljning av övriga än i föregående punkter nämnda fartyg; i) förslag till inventarier och utredning för nytillkommet eller väsentligen ändrat fartyg; j) sammanförande i uppbörder av inventarier tillhörande de militärtekniska avdelningarna; 187

k) avgivande av förslag till byggande av fartyg och båtar; 1) tillverkning av arbetsbåtar och småfartyg; m) prioritetsrätt för arbetets utförande vid marinverkstäderna i det fall dylikt ärende underställes varvschefens avgörande, därvid varvschefen i förekommande fall skall samråda med vederbörande kustartilleriförsvarschef, samt n) övriga ärenden inom de militärtekniska avdelningarna, vilka varvschefen anser vara av den särskilda vikt eller av sådan principiell betydelse, att de böra av honom avgöras. 2. Vid avgörande av i 1 a)—f) n ä m n d a ärenden skola samtliga avdelningschefer närvara. 3. Vid avgörande av i 1 g)—n) n ä m n d a ärenden skola samtliga berörda avdelningschefer närvara. 4. Vid avgörande av i 1 a)—e) och m) n ä m n d a ärenden skall verkstadsdirektören nävara. 5. Vid avgörande av ärende, som berör kustartilleriet, äger av vederbörande kustartilleriförsvarschef utsedd representant närvara. 6. Ärende, som icke upptages i 1 mom., äger avdelningschef avgöra. 7. Avdelningschef må i ärende, som icke upptages i 1 mom. åt sektionschef eller annan tjänsteman överlåta avgörandet enligt närmare bestämmelser i arbetsordningen. 8. Beslut i kassaärende meddelas av varvskamreraren. Ärendenas

handläggning

m. m.

17 §. Ärendena beredas å vederbörlig avdelning på sätt nedan stadgas och i arbetsordningen närmare bestämmes. Ärende, som berör två eller flera avdelningars verksamhetsområden, skaM beredas gemensamt på dessa avdelningar u n d e r ledning av den avdelningschef, till vars avdelning ärendet jämlikt 15 § närmast hör. För ärende inom samma avdelning berörande två eller flera sektioner gäller i tillämpliga delar vad för avdelningar ovan stadgats. I ärende enligt 16 § 1 mom. a)—e) och m) skall samråd äga rum med verkstadsdirektören. Ärende enligt 16 § g) beredes av föreståndaren för personalkontoret i samråd med vederbörande avdelning. 18 §. Ärende, vilket, enligt vad i 16 § säges, avgöres av varvschefen, skall föredragas av chefen för den avdelning, å vilken ärendet handlägges, eller enligt avdelningschefens bestämmande av den sektionschef eller tjänsteman, som berett ärendet. 19 §. 1. Den, som i egenskap av föredragande eller enligt 16 § 2—5 mom. är närvarande vid avgörande av ärende, åligger att, därest beslutet strider mot hans åsikt, uttala sin skiljaktiga mening. Därest någon uttalar skiljaktig mening, skall han låta till protokoll anteckna denna. 2. Avdelningschef, sektionschef och annan tjänsteman är ensam ansvarig för av honom fattat beslut. 188

20 §. 1. över samtliga ärenden, som föredragas inför varvschefen, skall upprättas en lista. Fattat beslut samt namnen å dem, som enligt 16 § 2—5 mom. därvid närvarit, antecknas i listan. 2. Protokoll föres, då sådant är föreskrivet i gällande författningar, då skiljaktig mening i fråga om beslut förekommer samt då varvschefen därtill finner anledning. 3. I arbetsordningen meddelas föreskrifter angående anteckningar å handlingar i avgjorda ärenden samt angående justering av protokoll och koncept. 4. Expedition av ärende, som avgjorts av varvschefen, underskrives av denne. Är varvschef förhindrad att underteckna dylik expedition, skall föredragande underskriva expeditionen, därvid ovan namnet tecknas orden "För varvschefen". I ärende, i vilket varvschef åt den föredragande uppdragit att till verkställighet befordra av varvschefen fattat beslut, undertecknas dock expedition av föredraganden med påteckning "Enligt varvschefens beslut". Expedition av ärende, som avgjorts av avdelningschef eller sektionschef, undertecknas av den beslutande under orden "På örlogsvarvets vägnar". I vad mån expedition skall kontrasigneras stadgas i arbetsordningen. Den, som kontrasignerat expedition eller undertecknat protokollsutdrag, är ansvarig för expeditionens respektive protokollsutdragets överensstämmelse med justerat koncept. 5. I expedition, som avlåtes till Kungl. Maj:t, chef för statsdepartement eller marinförvaltningen, skall, därest vid behandling av ärendet skiljaktig mening anförts, denna angivas i expeditionen eller ock protokollsutdrag, utvisande vad vid ärendets behandling förekommit, bifogas expeditionen. 21 §. Ärendena inom marinverkstäderna handläggas på sätt, som i verkstadsordningen är stadgat. Expedition från marinverkstäderna undertecknas enligt vad i verkstadsordningen bestämmes.

Åtal och ansvar för

tjänstefel

22 §. 1. Begår verkstadsdirektör fel eller försummelse i tjänsten, skall han därför åtalas inför vederbörande underrätt. 2. Varder annan ordinarie tjänsteman beträdd med fel eller försummelse i tjänsten eller h a r han låtit klandervärt uppförande komma sig till last äger varvschefen alltefter omständigheterna antingen tilldela honom varning eller döma honom till mistning av lön för högst trettio dagar eller ock suspendera honom på högst tre månader från tjänst och lön. Har den felande icke låtit sig rätta av sådan bestraffning som i föregående stycke sägs eller är tjänstefelet av svårare beskaffenhet, varde, där befattningen är tillsatt genom fullmakt, ställd under åtal inför vederbörande underrätt samt, där befattningen är tillsatt genom konstitutorial, antingen åtalad som nu sagts eller av varvschefen skild från tjänsten. Vidtages åtgärd för anställande av åtal, äger varvschefen avstänga den felande från tjänstens utövning, till dess över honom blivit slutligen dömt eller domstolen annorlunda förordnar. Har beslut fattats om tjänstemans suspension eller skil189

jande från tjänsten, äger varvschefen likaledes till dess beslutet vunnit laga kraft, avstänga den felande från utövning av tjänsten. 3. Ådagalägger befattningshavare, som icke är ordinarie, försumlighet, oskicklighet eller klandervärt uppförande eller visar han sig eljest olämplig, äger varvschefen eller, därest befattningshavaren tillhör marinverkstäderna, verkstadsdirektören tilldela honom varning eller döma honom till mistning av lön eller till suspension, som i 2 mom. sägs, eller ock skilja honom från örlogsvarvet eller beträffande den, som tillsatts av Kungl. Maj:t, hos Kungl. Maj:t genom marinförvaltningen göra framställning om hans entledigande. Vid svårare förseelse sker åtal inför vederbörande underrätt. 4. Under tid, då örlogsvarvet utgör mobiliserad avdelning av krigsmakten, utövas bestraffningsrätten i disciplinmål beträffande i denna paragraf avsedd personal av varvschefen.

Denna instruktion skall tillämpas vid örlogsvarven i Stockholm och Karlskrona tills vidare från och med den 1 juli 1945, då organisationen genomföres och skall därvid vad i reg'emente för marinen eller i övrigt finnes stadgat häremot stridande upphöra att gälla; skolande likväl vad i reglemente för marinen del I B eller eljest gäller för örlogsvarvens byggnadsdepartement fortfarande lända till efterrättelse.

Bilaga 3 a ÖV5 VAAVJCMf U

tiffrt-AVa

ever

ywvrtvaiKSJX 0/A.

* J* frtOAST ran e*MJLiAM*e *y A&wrtTfiAnv ssnwcr

ArwcrturM rue #*&.

Nuvarande organisation

av Stockholms

rtnsxfi-Aya

örlogsvarv

Bilaga 3 b

eiPumort

XX

X

Bilaga 3 c

CHEF

/HT.-SEKT CHEE

VAAVSKONT.

ÄArtS£/0SZ

ALLMÄN B£TALJ

åOKHÅLlAME

KMSL/DET. /*T

BOKPÖrt/rtffSXTAL/

MED. AE0OWS.

KAHSL/0ET. fAATVff

BEEZ/rrWrfffSOSTAL J

VERKSTADS-

KMSL/asr.

FÖXPLÄBN.-

0,'SP-

KANSL/OET TELE

7XHKFA/tr. OLJAAErt

PAXM GMAH9XH.

XAHSL/0E7. EK/P A'Ai/T

TA/iKrA*r.

ATASSA POSTBJfiO

KAHSL'OET. /i/L.

P~ÖfifiÅ0S-

EEHEHfAM PEfifMAL

DETALJ

MA7E/1IFI-

M00

Bilaga 3 d

Ii II

Si

5"*

il II

i! i* II Ii il ö l

ii 11

&H

*:«5»

»c

k öp 3^

lä Ms

fl

il

I!

Bilaga 3 e

Bilaga 3f 2A/0XMyA/7y\AA UHOXJ/yMWSVU INOMU/VSS/UIM

/t/fjA/jjjjwru W/ASSVJ.1OUSO03 y0>rs00SH70/fX}78

% 0VJEMSAM/H aMSJyjAajyyCU

b

§2;

t/0jA/g#£orj.sxi/?A\

.o

is 0YJSJW7A777J \ SM/MTWSVA s/JW#rysj3Ew\

i/0j/v0j/S0yjfj'i/JA

i

-Wvy0JSDVJ.fWJA I

II

i

UOJ/V0^j:/i/77 0IUS>>VJ7A~7? jSMUsrsyEArAmt MMt/twwim JVJA 77 SAS JAWW

sa

ygjA/aj/jomsJ/vjA

^

:§

\

H yojAfaxsffYiswjAX S.

Ii i

SS

2JW7A •V0S7J079 3VrVUM7JJ3K UfX&JAWl XSM7AW7Y& VM7S?V0X0ffl

H k

i!

ti

l/02//0Xf0V2SXyjA\ ToawA/vv?vra7US 2SMJA7l/rsU7/iS ZSWSA-jpW/)! u&yjA -IWMES

\ j/aSA/0SS0?J!£Vi/JA)

ii 196

sv/y7y/uwj ffw&ajxaff VÄV 1V0X7M

1*

ayyygjssAixyjA USMSAS£'/J.XyjA 2&t'j,/t-7s,i/M/ffyrsff& 2A?AS?ISXyjA-7/J 1SXV7AA//XSM

c

Bilaga 4 a

s

a • 05

<o a es o

i

k,

A:

r (in

I

C o

q

fe

I

1^

Bilaga b b

r r

ii t? U

S3

i.

Ig SR

i!

i*3

r

P

kp

ii

ÖS

lä

a 1:lä 851 S3 ^

k

t*

*

u1 II

T Sk

k''fl s v:

ii ii

i

Bilaga 4 c

ftwr-Ava C//£f

3XJW5EA7. CHEP

XXX

iI

fLf&nOSEKt CMEP

ftAfX)»XXT. CMEP

x x x x x x

XXX

1 ^

Jrxn

X XX

Bilaga 4 d MEHOftfTU/i-

AVff. CHIEF

ArrEM-sm CA/EP"

XX

AXAJiSL/ CMEP

XX

^ä

»II Mil 3 B t§ 5 i 11 NI

i*

k

200 J* vS

5 J5

xrxrx

VAfiVSAW/r CA/EF

PEAiso/i-zcsm CHEP

Bilaga

4 e

$&wrsfUMW7Mtrfå

xjic/re/ff ygjA/ew/v/A/f-Mtt w//M£/y/yj77ayr yOUA/0JSl/VJ7J£ ka/A/0A'//y0yjiA773 VSAA/OJtJ/yA/WSM VOAA/0JU/é/SSA£l/Vy y02A/0xjx7roti/

wjjvjjjj/tn/ XfW/AUY$r7f7M Hlt/3SJUinrAf-Sfi& lWSyt/3ASSAjyU}A WM0JS9/UXi/JA VJMJfffOSMAr-VUt

II

yjss/sjy///ysns VtHHSXJ/yfSUXVJA W W W I f-JJ/Sff SM/t/SSr7/^77 Sftf 00AjfS0A/ryg MW07/0J/7/y///7ér7 00/JfSi/VA70*r mg*/ti/r9S7mr J//V0K37A7O I Si/V JA • 70fi/rt/JIUK rmjc X/MM w/j/ A7*J70ff/0y zjsjnovsfjfflrvf f7rA30-r/AffE7xnA Wj0se///y/jf-sw 7rAjfSA7rr/rujyui7v

»k

II II K

il

I ^1

II

m 1$

i

iil { H -

r7rx70ju#/7y/syn r>nJ07yrJ7m nvAsvwA/ns-ri

73&A A/073732 7ry2A/3S0A>ff 0yyy0yj27XAAr7ff y0JM0X£0A'/A/.07AV y0/A/0ys0jryy0j youA/SAAsygjAA/A $ *sfK¥SjugjAsy.0j SAt/yjyAt/xry SA/Ayoyj/få WAffA/Ms yg/A/0j/y30W ?MLY - ffA/Oyf3M0M

&§ £*

l/01A'0MS0V2SJty7A 1 0vj£yyyAiAV7Ay ffrjSA,y7AsW? ffK/sxyjAAs/ssru yq/A/oyjAyss/UMyjA yä/A/qyssyjsyy/A M7A77EA'3AäyW XEA/WAAW 77 snsxyyATW , 7S///SSAMK7 77 xsxyjtuvJwkTW/ wyAoyy 77 ffiAjsxyjAyJiTTl y0AA,ayserifxPR 7kWtAW?7Mrt tsxs7/iyHsmtJ3% /syyjAyKm/s.ytV svyfxyJH/yiMff

ii KS

y0SA/0Af\ 77rA'£/r00J7väÄ 0rjsyy7Avl2M yq/Mxatusxy/A l sxsju/vsjMiy ZfXSJHSi/M.a*VåU mVM-7/7t-A>LVS¥U

-WaA/vaxSffK/SAtyyA I W&SA/é 0*usyyjAA/wy 0rUSXV7A£27AS JS#yj/UX7yA/A'/7j A&wjAjf7yA0y3 H

ysx/vsj/s0KLsyy7Ä\ XSSA'/y7S/77r27fi/ ov2sxy3AV0y /y7j/7r& 0vjsxy3Ayy7/y 0tVSJ7V7AA//XSW

H

yatMxs0vj:sxv7A\ Qj/i/t/0j-2w:uwJA\

Bilaga 4 /

By&ert-Ava CMP

EXPEDITION

202 P/TXQA/7VR

\AM£TSAV0. T

APEETSAVO.

AVUETSAVä _J

APEETSAWl

B daga

5 a

A/0ux3S/y377/j.yy\ A/0/J*3fA//U I

il

Muxysasyypy Atouxyssyjj

|

A/0UX7S MS/JA/W | A/0/J»3SJ0lr'y/A'31 ses/

%

^SS

yrsnös

fA/3A//yvu\

SH/ySW7y

//#U77P\

v>

I /•/oux7S///xsru?-Aayxs\

C

A/ff/j#ssayjMj7j

v |

o.

U30y*v2/7!UL/Ms/u/ysrtA

o U •O

—j

M0/2/03y/3

a c

7/U S*ffJ\

o

/7SWJ/\

s

t/0j.A/oysAyyA l

&

PC

II

11 I

S3

-\ A/0U/07yr3SS/V/A/lX/S7ff\

yojiNOj/syfiyu/

11 II II

II

i

o "Q

g

/Joux7Ssayt/y&y\

owsxyjA

XS/A/VJ/JA/\

1 t/7ff,&£WJ/ISSWA/j:S/Tl/J/7\ -\

1i

i

G i

uau/03yrJS0M£xy7Ä\

yjorisjtyjfioyixjyyX y70r2EJ/y3A7772\

Bilaga 5 b dWG/YADSAVa CHff

i

Bilaga 5 c 3yrA/yA'S0U

\

yO2A/0JÄI7W\ A/0/j./ajjxs

xsJ/ysAyyyj/A/s

i

• -yjw]

yyvutsx>/73J/jK2~\ ovuexy3Ayv7#A/\

axyygss0VJSxy3A

I

ovjsxy3Ay.Qt7\

owsxyjAywy o vjswyjA

\

yoioiA \

0\AJSyy7AA//ys^A/\

y-\0VJS.Vy7AMO7373J. ?-0/0YtA

3l/yJS.rA/Sé/7A\ Oy2SXV3AA/Oy0yi7AH\

IS i—I USyjf7A-W7UH/39-XS/jyQ\ "c

»St IS 5 , 4

M

2Sxy3A738W?-W-73\

Bilaga 5 d SH(//EX/S3ir\

§

0///ussr7MyA/i/77srj\

T»

0Eyy.0ye7707UA/yE I

oyyy0y77/y7iw\

§

i r7KL7ff7/BVJA/7AA//\

11 A7^17EEEA///A07Ay\ -H

su/y0yy0ffEEY/syyyA\ SA//y/7SXOff£770ffi\

rL

>ftX^/1/i/.r/l AJE/l/a77X7ffAI/VÄ j /7fMW 1

Bilaga 5 c FAPryffSAVo. CAY£F

mAf-piArt CHEP

Sr/töVAIASX. CHEF

ft.-SfXT MEF

10.

é\ r1!

n?

BI

\

i fe >

1* *1 1S

ii

MASfr Kff/l/i, l/SSAfiDfTAU

•N-

I1

S

1? k

1 Isl E

SI B

Bilaga 5 /

-j

3* 1M

r Sk

SMINJ*XS7ff2re\

\7V<7ff</7/t XSyV AA// 773J/BI I

0£7A*SJJ/77\

7vyj.A/30iyoys/Avyj.\

-\

Ay3S3y.Qrs\

-I

oxyy.ffj-AA//s/Afl/\

l

0xyy0y32yyy0Ä7\

-1

ayj/ygy • 33ys T7U\

-\UUU03MLA Mff7-AM/ S7T7\

•Sir*

fe

i

77/i/ZLYt/0J7i/02 yffvyV\

a -I

Dyyysy- uvr- AM yysZ]

•lW73Af e-#/*s i/SffVr\ vi/07y3<fS,wr-xA'/AwA

uuv-uyyyypys'ffW\

VHts7£ru-zvr yynu9-8X\A\ -t ogyy.oj •Muv(V377uyv\

Bilaga 6

Utdrag ur redogörelse för verksamheten vid Göteborgs örlogsvarv med särskilt avseende på verkstadsrörelsens ställning (Sammanställd år 1956 av chefen för Göteborgs örlogsvarv)

Vapenavdelningens verksamhet är uppdelad på de vanliga sektionerna: Artilleri-, torp-, min-, tele-, nautiska- och ekipagesektionerna. Av dessa ha nautiska- och torpedsektionerna gemensam chef. I anslutning till vapenavdelningens amförråd (artam, torpedam och minam) finnas vissa mindre förrådsverkstäder för underhållsarbeten på ammunitions- och utredningseffekter vid art-, torp- och minsektionerna. Arbetsvolymen beträffande underhållsarbeten med vid ÖVG förrådshållen materiel är otillräcklig för det minimiantal yrkesarbetare, som fordras för krigsorganisationen, och som inte kan kompletteras vid krig från det civila samhället. Av denna anledning utför nämnda verkstäder även i mindre omfattning moderniseringsarbeten och monteringsarbeten m . m . efter beställning från marinförvaltningen (KMF). Vapenavdelningen uppträder som beställare hos verkstadsavdelningen, huvudsakligen beträffande översyn av optisk materiel och telemateriel, men även i viss utsträckning beträffande övrig materiel. Vapenavdelningens andel i innevarande års anslag för underhåll av fartyg m. m. (underhållsanslaget) utgör ca 1,2 miljoner, varav en viss del disponeras för beställningar vid andra varv eller verkstäder. Fartygsavdelningen, där göromålen äro fördelade på vardera en skrov-, maskin- och elektrosektion, har inga egna serviceverkstäder. Däremot bedrives i fartygsavdelningens regi ständigt fortlöpande underhållsarbeten på örlogsfartygen med hjälp av till varvet kommenderad militär personal. För torrsättning av fartyg, som äro för stora att tagas upp på ÖVG slip, anlitas civila varv på västkusten, främst storvarven i Göteborg. Dessa anlitas även för större arbeten i samband med generalöversyner och haverier. Fartygsavdelningen är den största beställaren hos verkstadsavdelningen. Fartygsavdelningens andel i underhållsanslaget utgör i år ca 3 miljoner, varav en stor del disponeras för beställningar vid andra varv. 1ntendenturvdelningen är, liksom motsvarande avdelning vid ÖVK och ÖVS, organiserad på varvskansli, varvskontor, intendentursektion och besiktningsexpedition. Därutöver skiljer sig dock organisationen inom denna avdelning från övriga örlogsvarv i det att vid ÖVG det för varvet gemensamma inköpskontoret ingår i intendenturavdelningen. 14

Verkstadsbokföringen, som vid övriga örlogsvarv ligger på marinverkstäderna, ingår vid ÖVG i varvskontorets verksamhet. Intendenturavdelningen har icke några egna verkstäder men bedriver däremot en omfattande förrådsrörelse beträffande driv- och smörjmedel, bränsle och allmän materialutredning. Vid ÖVG sorterar materialförrådet i sin helhet under intendenturavdelningen, dvs. verkstadsavdelningen har inga egna materialförråd. ÖVG materialförråd blir på så sätt sortimentsmässigt sett mycket stort. Chefen för intendenturavdelningen är sammanhållande i förvaltnings- och ekonomiskt-administrativa ärenden, som äro gemensamma för varvets avdelningar, såsom disposition och äskande av anslag, militär-organisatoriska underlag, frågor rörande tjänstemannapersonal, underhålls- m. fl. anslags fördelning e t c , eller som angå lokaler och tillsynsmän för marindistriktets och örlogsvarvets decentraliserade förrådshållning samt städningsavtal för samtliga anläggningar vid Nya Varvet. Chefen för intendenturavdelningen är personalchef för örlogsvarvets civila tjänstemannapersonal (inklusive verkstadsavdelningens). Byggnadsavdelningen förvaltar slutligen ej blott varvets byggnader och områden utan jämväl övriga av flottan disponerade fastigheter och områden såväl på Nya Varvet som inom marindistriktet i övrigt. Byggnadsavdelningen sysselsätter av arbetarpersonalen endast byggnadssnickare, murare, grovarbetare och trädgårdsarbetare (samt såsom tjänstemän anställda reparatörer och eldare), under det att övrig för fastighetsförvaltningen erforderlig arbetskraft, såsom målare och rörläggare, sammanförts med motsvarande arbetsgrupper inom verkstadsavdelningen. Beträffande målnings- och rörarbete uppträder alltså byggnadsavdelningen som beställare hos verkstadsavdelningen. Byggnadsavdelningens plåtslageriarbeten utläggas praktiskt taget helt på entreprenad. Verkstadsavdelningen omfattar mekaniska verkstäderna vilka utgöras av maskinverkstad, motorverkstad, rörverkstad, filarverkstad och plåtverkstad; utrustningsverkstäderna, som omfatta båt- och snickarverkstad, målarverkstad och tackelkammare. Till utrustningsverkstäderna hänföres även slipen. Till verkstadsavdelningen hör jämväl en i bergrum förlagd grupp verkstäder, "bergverkstäderna", vilka omfatta elektrisk verkstad, optisk och finmekanisk verkstad ävensom televerkstad. Av bergverkstäderna äro elektriska verkstadens kabelverkstad, optiska verkstaden samt televerkstaden centralverkstäder, gemensamma för såväl armén som marinen inom III milo. Till verkstadsavdelningen hör även varvets kompressorcentral, lyftkranar samt värmecentralen för verkstäderna. Verkstadsavdelningen har ritkontor och planeringskontor. Verkstadsavdelningen förvaltar sådana medel, som av marinförvaltningen ställas till varvschefens förfogande för anskaffning av nya maskiner för verkstadsdriften, samt behållningen på omkostnadstiteln. Verkstadsavdelningen är i betydande grad inriktad på verksamheten under krig och håller en viss stam av yrkeskunnig personal lämpad för krigsreparationsgrupper och service på militärteknisk materiel. Verkstadsavdelningens verkstäder äro s. k. 1 :a klass verkstäder och rättvisande självkostnadsberäkning föres för verksamheten. Verkstadsbokföringen är lokalt förlagd i närheten av verkstadsledningen för att 210

därigenom möjliggöra ett smidigt samarbete mellan varvskontoret och verkstadsledningen. Verkstadsavdelningens egen produktion utgjorde senaste året 3 426 700 kr. Verkstadsavdelningen mottager beställningar dels från örlogsvarvets övriga avdelningar, dels från kustartilleriet, dels ock — särskilt beträffande de delar, som utgöra centralverkstäder — från armén och flygvapnet samt slutligen även från andra statliga organ såsom Sjöfarts- och Tullverken, SJ, Fiskeristyrelsen och Televerket. Däremot förekommer endast i ringa utsträckning beställningar från kommunala myndigheter eller enskilda. Chefen för verkstadsavdelningen är personalchef för varvets kollektivavtalsanställda personal och h a n d h a r därmed alla frågor som berör de kollektivavtalsanställda arbetarna. Chefen för verkstadsavdelningen bevakar ackordsutvecklingen inom varvets samtliga verkstäder, handlägger arbetarskyddsfrågor för hela varvet samt bevakar verkstädernas rationalisering. Gemensamt för samtliga avdelningar är, att arten av problem är av i stort sett samma natur här som på andra ställen. Örlogsvarvet måste kunna lämna service beträffande all materiel, som förekommer på fartygen, således även den omfattande vapenmaterielen (artilleri-, torped-, min-, nautisk- och telemateriel).

Örlogsvarvets

kapacitet

När detta örlogsvarv återupprättades, skedde det under den principen, att man i varvets egen regi egentligen endast skulle utföra sådana arbeten, som ej kunde placeras hos den civila varvsindustrien i staden. Denna linje har sedan vidhållits, varför varvets tyngdpunkt ligger inom sådana avdelningar och verkstäder, som icke ha civil motsvarighet. Bortser man från de militärtekniska avdelningarna kommer alltså tyngdpunkten att ligga på elektriska och optiska verkstäderna, televerkstaden ävensom — beträffande övriga verkstäder — på översyn och reparation av småbåtar, som kunna tagas upp på varvets egen slip, vars kapacitet är 100 ton. Kapaciteten håller på att utökas till 160 ton och avses ökas ytterligare till 270—300 ton. Givet är, att verkstädernas resurser även användas vid översyn av större fartyg, men för fullständig översyn av sådana är varvets kapacitet otillräcklig, varför dylika arbeten alltid måste ske, genom att större eller mindre del av arbetet placeras som beställningar vid de civila varven. Verkstadsavdelningen utför fullständiga generalöversynsarbeten för ubåtar och större msvp (430 ton) med undantag för erforderliga dockningsarbeten, för vilket varvet saknar resurser. Beträffande de olika verkstadsgruppernas kapacitet kan man säga, att mekaniska verkstäderna i stort sett motsvara ovan angiven gräns, men kan naturligtvis också utföra maskinöversynsarbeten på större fartyg, dock under förutsättning att ej alltför stora uppöppnings- eller demonteringsarbeten äro förbundna därmed. Plåtverkstadens kapacitet är huvudsakligen begränsad till tunnplåtsarbeten. Vad utrustningsverkstäderna beträffar är kapaciteten på båt- och snickarverkstaden liksom på målarverkstaden fullständig, under det att tackelkammaren endast är avsedd för sådana småreparationer, som ej lämpligen kunna lämnas till entreprenör. Elektriska verkstaden har god kapacitet. Televerkstaden och optiska verkstaden har i alla avseenden god kapacitet, den senare vad beträffar optiska avståndsmätare med baslängd u p p till 6 m. Med den alltmer utvecklade elektrotekniken och finmekaniken i stridsmateriel börja dock bergverkstäderna att bli betänkligt trångbodda. 211

Varvschefens

inflytande

på

verkstadsdriften

Då det förutsattes, att denna fråga kan ha sitt särskilda intresse beröres den här med några ord. I princip är varvschefen ansvarig för och ledare av all verksamhet inom örlogsvarvet, vilket givetvis icke innebär, att denna ledning utövas i detalj (även om varvschefen har möjlighet att ingripa i detalj, när han finner så erforderligt). Särskilt beträffande verkstadsavdelningen kan sägas, att avdelningschefen har förhållandevis fria händer, så snart det gäller driftstekniska problem. Varvschefen åvilar sedvanligt ansvar för ordning och säkerhet. Då det gäller varvsdriften i övrigt söker varvschefen utöva viss övervakande verksamhet enligt nedan: 1. Varvschefen avgör prioritetsfrågor. 2. Verkstadsavdelningen, liksom hela varvets krigsberedskap och krigsplanläggning (planerna för inflyttning i bergrum, för bortflyttning av materiel, för upprättande av rörliga reparationsgrupper eller detacherade reparationsanstalter, utbildning av specialarbetare för krigets behov, samordning av krigsförberedelsearbetet osv.) övervakas. 3. Det ekonomiska resultatet av verkstädernas arbete följes löpande av varvschefen. Frågor om nyanskaffningar av verktyg och utrustning, som innebär en utökning av verkstädernas kapacitet, diskuteras även med varvschefen. (Detta hänger bl. a. samman med kravet på att hålla varvets utveckling inom de tidigare angivna principiella gränserna.) Likaså tillfrågas alltid varvschefen innan beställningar mottagas, som mer avgörande påverka arbetstillgången, liksom då det gäller viktigare anbud om nytillverkning och översyner genom varvets försorg. 4. Reklamationer och anmärkningar mot vid varvet presterat arbete följas i allmänhet i detalj av varvschefen. 5. Då det gäller den kollektivavtalsanställda personalen, skötas praktiskt taget alla underhandlingar av verkstadsavdelningen, då det icke gäller frågor, som överlämnas till centrala förhandlingar. Det är endast i mycket sällan förekommande undantagsfall, när det gäller frågor av särskild vikt, som varvschefen inträder i förhandlingar. Disciplinära frågor av allvarlig natur, som exempelvis avskedanden utan uppsägning o. d., underställas i allmänhet varvschefen. Varvschefen är ordförande i företagsnämnden. 6. I tillverkningstekniska frågor ingriper varvschefen praktiskt taget inte alls. 7. Organisatoriska frågor, alltså frågor om upprättande av flera arbetsavdelningar eller nya kostnadsställen, omläggningar av bokföringen o. d., föredragas praktiskt taget alltid för varvschefen. 8. Framställningar till marinförvaltningen gå helt genom varvschefen, med undantag av viss kontakt mellan chefen för verkstadsavdelningen och marinförvaltningens verkstadsbyrå, varom dock varvschefen i allmänhet hålles informerad. 9. Frågor om verkstadsavdelningens byggnader (hus, kajer, bergrum, slip m. m.) gå alltid genom varvschefen och behandlas gemensamt i varvsledningen. Ekonomiska

förhållanden

Verksamheten inom ÖVG belyses närmare av här nedan lämnade avseende budgetåret 1954/55. 212

uppgifter,

De medel, som av centrala förvaltningsmyndigheter ställts till örlogsvarvets förfogande, domineras av anslagen och anvisningarna för dels underhåll av fartyg m.m., dels bergrum och byggnader. Anslaget till underhåll av fartyg m. m. Omsattes i ÖVG verkstäder Beställningar hos civila varv m. fl. övriga kostnader (administration m. m.) Anvisningar för underhåll av fartyg m. m. Omsattes i ÖVG verkstäder Beställningar hos civila varv m. fl. Anslaget för bergrum och byggnader Omsattes inom ÖVG verkstäder och byggn.-avd Beställningar hos entreprenörer Anvisningar för bergrum och byggnader Omsattes inom ÖVG verkstäder och byggn.-avd Beställningar hos entreprenörer

4 000 000 1 800 000 1 915 000 285 000 2 100 000 750 000 1 350 000 200 000 175 000 25 000 510 000 425 000 85 000

Som av ovanstående framgår, omsattes inom ÖVG verkstäder och byggnadsavdelning ca 46 % av ifrågavarande medel, medan ca 50 % utbetalas till civila varv och entreprenörer (ca 4 % gå till övriga kostnader). Varvet tillföres emellertid medel även från andra myndigheter (även från enskilda), vilka medel omsättas i verkstadsdriften. Allt som allt beräknas årsomsättningen vid verkstäderna (inkl. byggnadsavdelningen) till 4 365 000 enligt nedanstående uppställning: Från anslaget till u n d e r h å l l av fartyg m. m. anvisningar till u n d e r h å l l av fartyg m. m. anslaget till underhåll av bergrum och byggn. m. m. anvisningar till underhåll av bergrum och byggn. m. m. Beställningar från kustartilleriet armén och flygvapnet Sjökarteverket Lots- och Tullverket övriga myndigheter (andra ÖV m.fl.) enskilda

1 800 000 750 000 175 000 725 000 320 000 160 000 150 000 115 000 435 000 35 000

För att möjliggöra en uppfattning om, vilken omfattning varvets förrådshållande verksamhet har, lämnas här nedan vissa uppgifter beträffande lagervärden och omsättning vid olika förråd: Inventarieförråd, värde Beservdelsförråd, värde Vapenutredningsförråd, värde Materialförråd, värde (ca 8 000 a r t i k l a r ) Omsättning per år Drivmedelsförråd, värde Omsättning per år

9 600 000 3 700 000 47 000 000 1 250 000 800 000 2 400 000 1 000 000

Som framgår av ovanstående, är värdet av förråden ca 64 miljoner kronor.

Bilaga 7

«

r~

r^

CO CO

H

^H

^

T-l

co m

O

O

UA

h v

~a

:«

«

CO

M u

<o CO CO

a

&

M

rt ~*

co

C/3

»H

O

CO

> O

oo

CO

'H

o r^

CT>CO

CO

oo

M ti T)

ig

>

O

OJ

o"

cu t*

s

cu t»

*4

>

o"

us

CO

03 a

o i-c

eo

u

Tf

CM

O*

:cS to

,3 cu >

> 2

CO*

IM CM

ca

oo o"

lO

os CM

D<

«

c/2

> >

00 CM

oo

CO

s s 'C

s

fed

>

CM

o

Ä

CU

CO

OS 00

a Q>

?

. - ,

? B

214 Oi

u

>

cu

cu

s s

c '-5 < < W O

> 00

cd n

o ^ i_i jz o

i* (i C ^ O «

O O u 3 nö

«3

-1

CM

TJ

6 -* ^> o S

*S

cu

ig,

-"S

Bilaga 8

13 cu T3 OJ

•3 sM

<B

» fa

OJ

C O

C3

<£?

Ö g O. CU

4)

X)

E OJ

sa tn

i

Ä •O

T3

V}

"Q

« « O ^<*>C oo

c

ÖS t.

%> o ös

is Bi

•a CJ

Q

Q

Cl

SS»

to g j 2 «3 cu *u

u 22cu

ja

<

(H

"O

-8 cd OJ

M u cu

>

.o M cu

B

cE a

Q

"g 0)

T5 OJ

3>

«<

c

uonipadxg

q

3 CU OJ

ddnigaoiAias^nsijBis

cS

h

a cu O

rp3}3pSU0QBSIU -B§JO UOO -TUIOUO^ia

Bilaga 9

g

IS •0

o B

OJ

3 v <

o fe. 05 . a

bl

•2

G .©

K

M cu

3cu

"3 CO

os

C!

§s« C! 2S

3§

T3 os ^S Ii

.g

OJ

os

•3 •cö •t ••o

fcu

>B

"5: e-

ö i? t, cs

ig. b

C

fe 5 a

£

O

B

j 2 «5 os OS Js T3

E Q

A

CO

os

a

c 0

jé cu os CS h

a cu

i -a"

os

'O »c

CU

-o

Bilaga 10 a) Marinverkstädernas produktion

budgetåren

i

Karlskrona 1948/49—1952/53

1948/49 1949/50 1950/51 1951/52 1952/53 Dir.prod. Dir.prod. Dir.prod. Dir.prod. Dir.prod. tim. % tim. % tim. % tim. % tim. %

Beställare

Marinen: 33 1 Underhåll av fartyg Modernis. och ombyggn. av fartyg 13 Nvbvöfinad av fartvg 9 övrigt (varav 5—10% underhåll av fartyg, i övrigt i stort sett utvecklings- och experimentarbeten i avseende å fartyg eller fartygsburen materiel) 14 Summa Försvarets övriga

311 26 1

33 1 10 6

8 3

3 5

3 5

4 4

4 3

4 3

2 3

3 2

5 4 1

8 2

311 11 13

myndigheter:

Reparationsarbeten o dyl Nytillverkning av hylsor övrigt Summa Andra statliga

36 1 16

myndigheter:

Reparationsarbeten o dyl å fartyg » i övrigt Nybyggnad av fartyg övriga nytillverkningsarbeten övrigt Summa Kommunala och enskilda beställare: Reparationsarbeten å fartyg » i övrigt Nytillverkning av hylsor övriga nytillverkningsarbeten övrigt Summa 1

10 1

1 8

2 6 1

1 7 1

10 Anm. Bör ökas med 5—10% ingående i »övrigt».

Bilaga Marinverkstädernas produktion budgetåren

i

10 b)

Karlskrona 1953/54—1954/55 1953/54 Dir.prod. tim.%

1954/55 Dir.prod. tim.%

Underhåll av fartyg Modernis. o. ombyggnad av fartyg Nybyggnad av fartyg övriga nytillverkningsarbeten Elektricitet, ånga, värme o vatten >x

43 4 7 10

34 15 7 10

övrigt2

4 2

—

3 3 1

—

6 2 1

—

3 1

5 1

3 2

2 2

—

—

Beställare

Marinen:

J Summa

Försvarets övriga

myndigheter:

Reparationsarbeten o dyl Nytillverkning av hylsor övriga nytillverkningsarbeten i x övrigt Summa Andra statliga

myndigheter:

Reparationsarbeten o dyl å fartyg Reparationsarbeten i övrigt Nybyggnad av fartyg övriga nytillverkningsarbeten övrigt Summa Kommunala och enskilda

beställare:

Reparationsarbeten å fartyg » i övrigt Nytillverkning av hylsor övriga nytillverkningsarbeten: Underleveranser slutligen ingående i marina beställningar övriga nytillverkningsarbeten (icke ingående i marina best.) övrigt

10 Summa 1 2

För budgetåren 1948/49—1952/53 redovisat som »övrigt». Produktionsvärde för viktigare arbeten under posten »övrigt»:

Hylstillverkning Ombyggnad av kanontorn Material 6 mtb Arbeten åt BDK Arbeten åt BK Ombyggnad av kanoner Utrangering av fartyg

3 1

1953/542 074 967 950 1 000 400 333 188

1954/55 2 162 1 628

—

700 700

—

Bilaga 11 a) Marinverkstådernas produktion budgetåren

i

Stockholm 1948/49—1952/53

1948/49 1949/50 Dir.prod. Dir.prod. tim.% tim.%

Beställare

1950/51 1951/52 Dir.prod. Dir.prod. tim.% tim.%

1952/53 Dir.prod. tim.%

Marinen : Underhåll av fartyg Modernis. och ombyggn. av fartyg Nybyggnad av fartyg 0,1 övrigt (i allmänhet experiment- och utvecklingsarbete å fartyg eller fartygsburen materiel) 81,0

0,1 4,4

10,6 12,4

39,9 13,3 12,4

47,7 5,2 18,9

81,5

64,4

27,0

15,1

Summa 81,1

86,0

87,4

0,2

0,1

0,5

0,6

0,6

0,2

0,1

0,5

0,6

0,6

Reparationsarbeten o dyl å fartyg » i övrigt Nybyggnad av fartyg övriga tillverkningsarbeten övrigt

4,7 1,7

3,6 1,1

1.7 0,4

5,8 0,5

4,3 05

Summa (Avser huvudsakligen isbrytare och sjömätningsfartyg)

6,4

4,7

2,1

6,3

4,8

6,0 4,2

3,9 3,2

3,6 4,1

1,0 3,2

5,0 4,2

2,0

2,1

2,3

2,3

1,5

12,2

9,2

10,0

6,5

10,6

Försvarets övriga

myndigheter:

Reparationsarbeten o dyl Nytillverkning av hylsor övrigt Summa Andra statliga

83,9

myndigheter:

Kommunala och enskilda beställare: Reparationsarbeten å fartyg » i övrigt Nytillverkning av hylsor övriga nytillverkningsarbeten övrigt Summa 1

Anm. Ingår i posten »övrigt».

Bilaga 11 b) Marinverkstädernas produktion budgetåren

i

Stockholm 1953/54—1954/55 1953/54 Dir.prod. tim.%

1954/55 Dir.prod. tim. %

40,55 9,22 10,80 16,88

45,67 16,59 4,50 16,04

0,83 1,89 1,37

1,25 1,07 1,34

Summa 81,54

86,46

0,04

0,10

0,76

0,25

0,80

0,35

6,73 0,19 0,36

3,17 0,18 0,27

0,36

1,61

7,64

5,23

5,51 0,53

1,84 1,44

3,98

1,65 3,03

10,02

7,96

Beställare

Marinen: Underhåll av fartyg Modernis. och ombyggnad av fartyg Nybyggnad av fartyg övriga nytillverkningsarbeten Elektricitet, ånga, värme, vatten övrigt: Fartygsreparationer övriga reparationer Arbeten beställda av Byggnadsavd

Försvarets övriga

myndigheter:

Reparationsarbeten o dyl . . . . Nytillverkning av hylsor övriga nytillverkningsarbeten övrigt (elektr., ånga, värme, vatten)! Summa Andra statliga

myndigheter:

Underhåll av statsisbrytarna L Reparationsarbeten o dyl å fartyg] Reparationsarbeten i övrigt Nybyggnad av fartyg övriga nytillverkningsarbeten övrigt (elektr., ånga, värme, vatten) Summa Kommunala och enskilda beställare: Reparationsarbeten å fartyg » i övrigt Nytillverkning av hylsor övriga nytillverkningsarbeten: Underleveranser slutligen ingående i marina beställningar övriga nytillverkningsarbeten icke ingående i marina best. övrigt (elektr., ånga, värme, vatten) Summa 1

För budgetåren 1948/49—1952/53 redovisat som »övrigt». » »Rep.arbeten å fartyg».

Bilaga 12 Förteckning över fartyg byggda vid ÖVS 1902—1955 Fartyg

MUL nr 7 TB nr 79 TB nr 81 UB Hajen TB nr 7 TB nr 10 TB nr 11 MUL nr 10 VB nr 55 VB nr 53 Gladan Falken BP XVII T 34 T 35 T 36 T 37 VB nr 57 MUL nr 12 MUL nr 13 MUL nr 14 MUL nr 15

Löa

Sjösatt

Levererat

Deplacement i ton fullt rustad

27,40 32,00 32,00 34,42 34,42 23,67 23,06 23,06 23,06 23,06 32,00 31,20 31,20 31,20 31,20

1902 1902 1902 1904 1906 1909 1909 1937 19. 9. 1944 4. 12. 1944 13. 10. 1946 12. 6. 1947 8. 10. 1948 1. 9. 1951 7. 5. 1952 15. 7. 1952 7. 1. 1953 16. 4. 1953 21. 2. 1952 5. 3. 1952 14. 4. 1954 14. 4. 1954

1902 1902 1903 1904 1907 1909 1910 1939 1946 1946 1947 1947 1948 1951 1952 1952 1953 1954 1953 1953 1954 1954

108 57 57 127 58 59 59 166 145 140 223 227 211 40 40 40 40 134 245 245 245 245

Bilaga 13 Förteckning

över fartyg byggda vid ÖVK åren 1900—1956

Fartyg

Byggn år

Löa m

Depl KVL m3

Bogserb Atle övnbr Jarramas . . . Torpb Orkan » Bris » Vind » Virgo » Mira » nr 5 » nr 6 » Castor » Pollux » Vega Torpb Vesta Ångkranpr nr 9 . . . Bogserb Ran Ubåten Laxen » Gäddan . . . » Braxen . . . . » Aborren . . . Motorpr Sjöhästen . Ubåten Illern » Uttern Fyrsk Grundkallen . Ubåten Valen » Draken . . . . » Gripen . . . . » Ulven Jag Klas Uggla . . . . Vedettb Jägaren . . . » Kaparen . . » Snapphanen » Väktaren . . Jag Stockholm . . . . Msv Arholma » Landsort Jag Karlskrona . . . . Msv M 22 Kustub U 2 » U 3 » U 8 » U 9 Sjömätnf Ran Jag Uppland Tullkr Tv 11 Mtb T 101

1900 1900 1900 1900 1900 1902 1902 1907 1907 1909 1909 1910 1910 1912 1913 1914 1915 1916 1916 1918 1921 1922 1922 1925 1926 1929 1931 1932 1934 1935 1936 1936 1937 1939 1939 1940 1941 1943 1943 1944 1944 1946 1948 1949 1950

20,727 39,20 39,89 39,89 39,89 38,75 38,75 32,40 32,40 38,06 38,06 39,00 39,00 24,20 20,20 26,75 26,75 31,00 31,00 18,00 57,00 57,00 34,40 57,05 66,15 66,15 66,15 94,42 54,245 54,245 54,245 54,245 94,62 56,70 56,70 94,62 27,65 49,60 49,60 49,60 49,60 31,60 111,75 21,30 48,18

70,9 279,9 98,3 98,3 98,3 94,9 94,9 50,50 50,50 94,9 94,9 99,5 99,5 119,4 72,0 145,0 145,0 173,0 173,0 40,4 462,0 462,0 362,0 545,7 715,6 715,6 715,6 992,0 256,0 256,0 256,0 256,0 1060,0 395,0 395,0 1050,0 51,2 397,3 397,3 397,3 397,3 230,0 2044,0 22 0 139,3

Tullkr Tv 12 » Tv 13 Ammtrb A T B 1 » ATB 2 .... Isbr Thule Ammtrb A T B 3 » ATB 4 .... Msv M 51 Hanö » M 52 Tärnö ...

1950 1950 1952 1952 1953 1953 1953 1953 1953

21,30 21,30 30,40 30,40 62,25 30,40 30,40 42,30 42,30

22,0 22,0 171,0 171,0 1930,0 171,0 171,0 278,0 278,0

222 Anmärkning

Typtillverkning

Typtillverkning

Typtillverkning

Typtillverkning

Skrovet byggdes som underleverans till Götaverken

Typtillverkn

Fartyg

Byggn år

Msv M 53 Tjurkö » M 54 Sturkö » M 55 Ornö » M 56 Utö Bogserb Tim » Tom Ubåten Valen

1953 1953 1953 1953 1954 1954 1956

42,30 42,30 42,30 42,30 14,65 14,65

Bogserb Heros Bogserb Hermes

1955 ub

24,50 24,50

Löa m

Depl KVL m3

Anmärkning

278,0 278,0 278,0 278,0 40,0 40,0

1 Skrovet > byggt vid J Kalmar Varv Underlev till Kockums

206.5 206,5

Bilaga 14 FASTIGH-FORV.

ÖS O HyiSKONTR-DET.(?)

o

g ÖS

<* £ o

°o^§

a U |2 ii m "-'2 UJ co

- E > o: a or UJ - n

•« <

>

>

ii-

3 §°S HyLSVERKSTÅD~fc*)

G \ PERSONAIDET. |

©

Bilaga 14 a 2: 0 0 H- X Z Of LU

— ( 5 if P 10

2 LU

u

in

u

u

>

CE.

0 *

g "J j >

U_l

•2 Si

a!

fe,

ai

-<

1— -2. LU

ÖS

5"-^ i 2 t £ 5 C

LU

in

z

•*o, :c c S ^— "3 *! CJ O

\£. LU

h-

Bilaga 14 b

•2

fe.

l '

xzzzzzx

,-,,!,

xzzx

ös

•ö

¥ EXPEDITION KRIGSFÖRBEREDELSER ARBETSPLANERINC TEKNISKA UTREDNINGAR

EXPEDITION ANSTAILNINGSKONT. F. ARBETARE AVTALS FRÅGOR FÖRETAGSM. OCH SOC.FRÄCOR LÄKARMOTTAGNING UTBILDM. AV ARB OCH ARBETJLED

»o "3

5 1

< et X Z

£ UJ Z a

g S UJU. uj ^ ^ S t > On y i p z

et 1- UJ 2 U

g b ss £g sosfc ,-( 2 O n

oS

sS

I>si §g

ui T jj ö ~ z O

Jt UJ lO

§§g ^y * S £ sä

S 0 f - * 2 > 7 > tx et < 2 UJ £ UJ UJ X 5/ cc <-> t— > UJ

« =i 0 . - 5 : 0 "

i- a

SOS LU<0 > -d >-

Q P x <»- st "> ow

K Q

o S 2iS?£ £JS2§

l££o

PQS

"• o t; 2 ' 5 2 or

z >

2S|g ^ D Q Q L7J

0 SO

5 fc et S I i UJ cc et ^ X § Cu UJ UJ t < 0 * 1-023

£2

%* <t

UJ

il :0u

Bilaga 14 c

-is I|

| |-

g

XX

X

Er.

_J

•t

-J

S 3 5 UJ

et o:

Ö a t a UJ 5 1—II—1 L_J

> -2 ct 0

er. v

r-

UJ

et

Ul

LU

5 LU

F

RITNINGSARKIV

-3 3 te

•2 3

|

< DI C9O

(D

1 ELDLEDNING 1 VAPEN

u !" H > 5

3 o fel

<*

O

Lu D-

gg?

KONSTRUKTIONSAVDELNING FUNKTIONSPLAN

Bilaga 14 d

ro •3 3 3 e/s Os 3s

ti3

fe

Bilaga 14 e

•2 3 3

fe ös 3

T3 3 3 3

Bilaga 14 f

v: LU UJ

XXX

il 1

1i—i

3J

(1 h"

g LU LJ

_J *.

et

UJ

UJ

? q 0 o *

z

^

11 a. 2 H 'il

n u

'—' ' T '

o

z rr

et

z

et D

<

>

u

<t et 0 et 0 et z et LU UU- i K, fet et "° F- z UJ 0 CO HO z et 2

3^ n

st

*£ >

n St

p

<c

1—1

Bilaga 14 g

xzzx -J

B. •«

>. h UJ UJ i^

H H < UJ M

D £J

y < et f-

"3 3 3 <W

Os 3

•<

£ -i oZ

X > h-

H 5 UJ :< < a DC :< 1 II—1 1—11—1

Bilaga 14 h

O O

CE.

•O

•2 3 3

fe,

CD

Ös 3

o LU

O

< t UJ UJ

O z:<t z

UJ

X

S<

C£ UJ«

<i-

zzzg]

StLU

—

>^z LUUJ

UJ « t

ion

arcn^-it!;

D QL iUUKJ

>?

Cu£cu

ig

5cr:<: i-

«t

u

sto

LU <

Qst

S3

FORTIFIKATION5AVDELNING FUNKTIONSPLAN

Bilaga 15

Förslag till normalinstruktion för örlogsvarv

Örlogsvarvets

uppgifter.

§ 1. 1. örlogsvarvet har till huvudsakliga uppgifter att, i den utsträckning detta icke åligger annan myndighet, inom resp. marinkommando ombesörja underhåll och förrådshållning av förnödenheter för flottan samt tillgodose sjöstyrkornas basbehov och sörja för underhåll, vård och förrådshållning av flottans materiel, att, i den omfattning som kan vara föreskrivet, fullgöra motsvarande arbetsuppgifter i vad avser även andra försvarets myndigheter, att i anslutning därtill utöva för marinens behov avpassad varvs- och verkstadsrörelse, främst avseende underhålls-, moderniserings- och ombyggnadsarbeten men även, i den utsträckning detta erfordras för att hålla jämn sysselsättning eller av andra särskilda skäl, nybyggnad av fartyg samt nytillverkning, att i vad avser nu ifrågavarande förvaltnings- och underhållstjänst förbereda och genomföra mobilisering av flottans krigsbaser och bevakningsområden, motortorpedbåts-, minröjnings- m. fl. lag, marinkommandots lokalstyrka samt de fartyg m. m., som chefen för marinen bestämmer, samt att bereda marinens personal av olika kategorier erforderlig utbildning i avseende å skötsel och underhåll av den tekniska materielen. 2. Örlogsvarvet äger, därest detta utöver i mom. 1 ovan nämnda arbeten erfordras för att vidmakthålla en jämn sysselsättning eller andra särskilda skäl föreligga därför, rätt att åtaga sig arbeten och utföra tjänster till andra beställare än marinen, främst försvarets övriga myndigheter eller statliga beställare i övrigt, men även till icke statlig beställare. Förutsättning härför är, att beställningen kan utföras med befintlig teknisk utrustning, att den icke medför Ökning av personalen, att snedbelastning i produktionen icke äger rum samt att det icke är till förfång för marinen. Vid antagande av dylik beställning skall förbehåll göras om rätt att förskjuta leveranstid för att bereda erforderlig prioritet för militära arbeten. Ledningen

av

örlogsvarvet

§ 2. örlogsvarvet står under ledning av en varvschef, som i förvaltningshänseende lyder direkt under vederbörligt centralt ämbetsverk. Vederbörande marinkommandochef äger dock besluta i sådana frågor inom varvets verksamhet, som avse krigsplanläggning eller mobiliseringsförberedelser, under förutsättning tillika att de äro av större räckvidd.

Verksamhetens

fördelning

§ 3. Verksamheten vid örlogsvarvet utövas under varvschefen av dels en teknisk enhet, vilken består av verkstadsavdelning, konstruktionsavdelning, fartygsavdelning, vapenavdelning och allmänplanering och dels en ekonomiavdelning, en ekipageavdelning och en fortifikationsavdelning. Härtill komma en intendentursektion, en centralplanering och en administrativ sektion. Chefen för den tekniska enheten benämnes teknisk direktör, chefen för ekonomiavdelningen ekonomidirektör, chefen för ekipageavdelningen ekipagemästare och chefen för fortifikationsavdelningen fastighetschef. Chefen för verkstadsavdelningen benämnes alltefter verksamhetens omfattning verkstadsdirektör resp. överingenjör. Chefen för konstruktionsavdelningen benämnes konstruktionschef. § 4. 1. Verkstadsavdelningen är örlogsvarvets organ för till detsammas verksamhet h ö r a n d e verkstads- och övriga produktionsarbeten med undantag för arbeten, som hänföras till fortifikationsavdelningens verksamhetsområde. Verkstadsavdelningen är vidare med samma undantag örlogsvarvets organ för driftstekniska och driftsekonomiska frågor liksom frågor som avse kollektivavtalsanställd personal eller eljest äro hänförliga till kollektivavtal eller arbetarlagstiftning. Verkstadsavdelningens verksamhet skall bedrivas enligt industrimässiga principer och enligt de ekonomiska föreskrifter, vilka finnas såsom bilaga fogade till denna instruktion. 2. Utan hinder av vad ovan sägs må inom annan organisationsenhet än verkstadsavdelningen, förutom aptering av ammunition, i anslutning till förrådshållning förekomma vissa arbeten av följande slag, under förutsättning av att de huvudsakligen kunna utföras med militär personal och/eller befintlig förrådspersonal. a) sådana arbeten, som erfordras för rutinmässig inspektion och vård av materiel, t. ex. rutinmässig isärtagning, rengöring, hopsättning, utbyte av förslitna delar mot reservdelar; b) sådana smärre justerings- och reparationsarbeten i anslutning härtill, som ej lämpligen kunna avskiljas som särskilda arbetsoperationer, t. ex. mindre tillpassning av reservdelar; c) nedmontering från fartyg respektive återmontering ombord av sådan materiel, som normalt skall förvaras i land, medan fartyget är avrustat. Utöver ovannämnda arbeten får inom annan organisationsenhet än verkstadsavdelningen även förekomma sådant verkstadsarbete, som erfordras för utbildning av militär personal, under förutsättning att dylik utbildning icke kan vinnas igenom verkstadsavdelningens försorg och arbetet icke utföres med — utöver kontrollinstrument o. d. — andra än de hjälpmedel, som regelmässigt äro tillgängliga ombord på marinens fartyg, dels smärre försöksarbeten, dels ock arbeten, vilka på grund av lokala förhållanden icke lämpligen böra utföras inom verkstadsavdelningen. Slutligen få i samband med de militärtekniska avdelningarnas inspektion och kontroll av den i bruk varande materielen förekomma smärre reparationer och justeringar. När verkstadsarbete utföres enligt detta moment, skall biträde begäras av verkstadsavdelningen vid val av teknisk utrustning samt behandlingen av driftstekniska och driftsekonomiska frågor. Kollektivavtals- och arbetarfrågor i övrigt skola handläggas av nämnda avdelning.

3. Verksamheten å verkstadsavdelningen bedrives, då densammas omfattning så kräver, å planeringskontor driftkontor pesonaldetalj och verkstäder med tillhörande anläggningar, vid behov uppdelade på två grupper nämligen mekaniska och elektriska verkstäder resp. varvsverkstäder. § 5. 1. Konstruktionsavdelningen utför örlogsvarvets konstruktionsuppgifter och ritningsarbeten. Avdelningen skall vidare verka för att standardiseringsfrågorna erhålla tillräckligt beaktande vid örlogsvarvets verksamhet samt att ritningar, beskrivningsböcker o. d. hållas aktuella. Avdelningen omhänderhar örlogsvarvets materiallaboratorium, reproduktionsanstalter, bibliotek och museum. 2. Konstruktionsavdelningen består av projektkontor ritkontor och normaliekontor. § 6. 1. Inom fartygsavdelningen handläggas i huvudsak ärenden, som angå förvaltning av fartygens skrov och av maskin-, elektro-, skydds- och dykerimateriel samt timmermans- och skepparinventarier, besiktning av ovan nämnd materiel samt planering och beställning av erforderliga underhålls- och reparationsarbeten å densamma jämte därtill h ö r a n d e kontroll, utförande av prov och försök med skeppsteknisk materiel, bärgnings- och assistanstjänst, förhyrning, mottagande och återlämnande av hjälpfartyg, yrkesutbildning av vederbörlig teknisk personal, förrådshållning av till avdelningens verksamhetsområde hörande materiel, övriga till den skeppstekniska förvaltningen enligt gällande förvaltningsreglemente för marinen hörande frågor. 2. Fartygsavdelningen består av: skrovsektion planering maskinsektion förrådsenhet och elektrosektion fartygslag. § 7. 1. Inom vapenavdelningen handläggas i huvudsak ärenden, som angå förvaltning av vapenmateriel och ammunition, besiktning av vapenmaterielen samt planering och beställning av erforderliga underhålls- och reparationsarbeten å denna materiel jämte kontroll av desamma, utförande av prov och försök med vapenmateriel och ammunition, driften av mät- och avmagnetiseringsstationerna, driften vid apteringsverkstaden, yrkesutbildning av vederbörlig teknisk personal, förrådshållning av till avdelningens verksamhetsområde hörande materiel och i samband därmed erforderlig service, övriga med vapen (tyg-) förvaltningen enligt gällande förvaltningsreglemente för marinen sammanhängande frågor.

2. Vapenavdelningen består av artillerisektion torpedsektion minsektion

telesektion nautisk sektion och planering.

§ 8. 1. Å allmänplaneringen handläggas i huvudsak ärenden, som angå planläggning och sammanhållning av fartygens rustningar, översyner och ombyggnader m. m., krigsreparationstjänsten, allmänna materielhanterings- och förrådsärenden, långtidsplanering avseende varvet och dess utrustning, för den tekniska enheten gemensamma krigsförberedelser, för flera avdelningar gemensamma frågor angående teknisk utbildning av militär, civilmilitär och civil personal. 2. I allmänplaneringen inordnas de nybyggnads- och ombyggnadskontor för fartyg, som vid behov organiseras inom örlogsvarvet.

Ekonomiavdelningen § 9. 1. Inom ekonomiavdelningen handläggas i huvudsak ärenden, som angå inköp och försäljning av lös egendom samt därmed sammanhängande räkningsgranskning, offerter till beställare utom örlogsvarvet, anställning och avsked av örlogsvarvets tjänstemän samt deras anställningsoch avlöningsförmåner, avlöningsuträkning för arbetarpersonalen, verkstads- och anslagsbokföring, förslag till indelning av örlogsvarvet i kostnadsställen, beräkning av omkostnadspålägg samt efterkalkyl, förslag till fördelning av anslagsmedel samt uppgörande av de årliga statförslagen, anslagskontroll och anslagsbelastning, övriga budgetfrågor, som icke tillhöra annat organ inom örlogsvarvet, av expensanslaget bekostad inre renhållning, rationalisering av örlogsvarvets kontorsorganisation samt ombesörjande av örlogsvarvets budtjänst, kontorsinventarier, blanketter o. d., kassation av materiel samt kontroll av förandet av fartygens inventarieböcker, ersättning för förstörda persedlar samt avskrivning av skada å eller förlust av kronans egendom, i den utsträckning ekonomidirektören enligt särskilda bestämmelser äger besluta i dylika ärenden, övriga kamerala ärenden, örlogsvarvets kassaverksamhet samt örlogsvarvets marketenterirörelse. 2. Ekonomiavdelningen består av inköpskontor, kamrerarkontor och personalkontor, kontorsorganisationsdetalj. bokföringskontor,

Ekipageavdelningen § 10. 1. Å ekipageavdelningen handläggas i huvudsak ärenden, som angå yttre transporter med undantag för dem som enligt varvschefens bestämmande få ombesörjas av verkstadsavdelningen, förläggning och förhalning av fartyg; avrustade fartygs och båtars förtöjning, renhållning och länshållning; ärenden angående förtöjningsmateriel och förtöjningsgods samt yttre renhållning; brand-, luftskydds-, och maskeringsmateriel i den mån denna materiel icke handhaves av annan avdelning; skyddsfrågor, såsom frågor angående brandskydd, bevakning, civilförsvar (verkskydd) och driftvärn samt militära säkerhetsärenden i övrigt; förbindelsetjänsten. 2. Å ekipageavdelningen handläggas dessutom militära personal- och rättsvårdsärenden samt ärenden, vilka åvila bevakare i militära ersättningsmål jämlikt därom gällande bestämmelser. 3. Ekipageavdelningen består av militär personalsektion, försvarssektion och ekipagesektion. Fortifikationsavdelningen § 11. 1. Inom fortifikationsavdelningen handläggas i huvudsak ärenden, som angå förvaltning, underhåll och vård av örlogsvarvets fasta egendom samt sådan marinkommandots fasta egendom i övrigt, som icke tillhör annan myndighets förvaltningsområde, anskaffning av bostads- och andra utrymmen samt fast egendom i övrigt för nu nämnda myndigheter, marina hinder, krigsförtöjningsplatser och fasta maskeringsanordningar, övriga med fortifikationsförvaltning enligt gällande förvaltningssreglemente för marinen sammanhängande frågor. 2. Utan hinder av vad ovan sägs äger verkstadsavdelningen inom av varvschefen fastställda gränser utföra eller låta utföra smärre, med driften sammanhängande underhålls-, ändrings- och byggnadsarbeten med anlitande av de medel, vilka stå till örlogsvarvets förfogande för ändamålet. 3. Fortifikationsavdelningen består av befästningssektion, rit- och planeringskontor, arbetssektion, fastighetsförvaltning och allmän sektion. Intendentursektionen § 12. 1. Inom intendentursektionen handläggas i huvudsak ärenden, som angå intendenturinventarier för fartyg samt driv- och smörjmedel, besiktning, kontroll och förrådshållning av nämnda materiel, allmänna materialförrådet, driften av anläggningar och fartyg för förvaring och transport av driv- och smörjmedel.

Centralplaneringen % 13. 1. Inom centralplaneringen handläggas särskilt ärenden, som angå beredning och samordning av ärenden, som avse till varvschefen givna operativa direktiv eller för hela örlogsvarvets gemensamma krigsförberedelser, samordning av örlogsvarvets verksamhet med marinkommandochefen underställda förvaltnings- och andra organs motsvarande verksamhet, sammanhållning eller ledning av övningar, som avse örlogsvarvets ovan nämnda arbetsuppgifter, biträde i övrigt åt varvschefen vid planering, ledning och övervakning av örlogsvarvets verksamhet. 2. Officer vid centralplaneringen är tillika örlogsvarvets mobiliseringsofficer. 3. Officer vid centralplaneringen är tillika varvschefens adjutant. Administrativa

sektionen

§ 14. 1. Inom administrativa sektionen handläggas särskilt ärenden, som angå administrativt eller juridiskt biträde och rådgivning, sådana för örlogsvarvet gemensamma administrativa frågor, vilka på grund av sin natur icke böra handläggas inom någon av de övriga organisationsenheterna. 2. Å administrativa sektionen finnes örlogsvarvets registratorskontor för fördelning av till örlogsvarvet ställd post samt registrering — i den utsträckning som bestämmes — av inkomna handlingar. Krigsförberedelsearbete § 15. Det åligger samtliga organisationsenheter att sörja för inom resp. enhets verksamhetsområde erforderligt krigsförberedelsearbete. Indelning

i detaljer

§ 16. Indelningen av sektioner (motsvarande) i detaljer och därmed jämställda enheter bestämmes i för vederbörligt varv gällande arbetsordning. Varvschefens

åligganden

§ 17. 1. Varvschefen utövar ledningen av och uppsikten över varvets verksamhet. 2. Det åligger varvschefen särskilt att inom sitt verksamhetsområde a) tillse, att för den operativa verksamheten erforderlig krigsplanläggning äger rum liksom att erforderlig krigsberedskap föreligger; b) hålla sig noga underrättad om det tillstånd, vari av honom förvaltad materiel befinner sig, och tillse att den hålles i ur krigsberedskapssynpunkt så fullständigt och tidsenligt skick, som genom ett effektivt utnyttjande av tillgängliga tekniska och ekonomiska resurser är möjligt; c) med ledning av erhållna flerårsplaner för rustningar, generalbesiktningar m. m. låta uppgöra och periodiskt komplettera en flerårig underhållsplan, avseende ett effektivt och ekonomiskt utnyttjande av underhållsmedel; d) till vederbörande centrala förvaltningsmyndigheter årligen på därför fastställda tidpunkter avgiva framställningar angående medelsbehov, förslag till anslagsmedlens fördelning samt erforderliga underhållsplaner; 238

e) därest det under löpande budgetår visar sig, att för året uppgjorda underhållsplaner icke utan anslagsöverskridande kunna följas eller om arbetsförhållandena icke medgiva deras fullföljande, göra anmälan härom till vederbörlig central förvaltningsmyndighet, varvid samtidigt förslag till arbeten eller anskaffningar, som med minsta olägenhet anses kunna uppskjutas till ett följande år, skall avgivas; f) i enlighet med fastställd underhållsplan samt planer för marinkommandots verksamhet fördela de medel, vilka ställts till förfogande för den av örlogsvarvet bedrivna verksamheten; g) tillse, att likartad verksamhet ej onödigtvis bedrives inom flera organisationsenheter och likaså att likartad materiel, som fordrar särskilda förrådsanordningar eller särskild förrådsvård, ej heller onödigtvis förvaras inom olika förråd, utan i lämplig utsträckning låta sammanföra dylik verksamhet ( f ö r r å d ) ; h) till marinförvaltningen före den 1 oktober varje räkenskapsår avgiva redovisning för verkstadsavdelningens verksamhet genom avlämnande av balansräkning, avseende avdelningens ställning vid räkenskapsårets utgång, samt vinstoch förlusträkning varjämte jämväl kostnaderna i övrigt för örlogsvarvets verkssamhet skola angivas, fördelade på de olika kostnadsställena och under beaktande av vad som ingått som en kostnad för den av verkstadsavdelningen bedrivna verksamheten; i) i den utsträckning, detta bedömes erforderligt, hålla marinkommandochefen underrättad om örlogsvarvets verksamhet samt underställa denne för beslut sådana ovan nämnda ärenden, vilka äro av den beskaffenhet, varom i § 2, st. 2 i denna instruktion sägs. 3. För verksamheten vid örlogsvarvet skall varvschefen inom ramen för denna instruktion och i övrigt gällande bestämmelser utfärda arbetsordning, vilken jämte ändringar däri skall för kännedom tillställas marinförvaltningen och chefen för marinkommandot. Tekniske

direktörens

åligganden

§ 18. 1. Tekniska direktören leder och samordnar verksamheten inom honom underställda organisationsenheter. Det åligger honom därvid särskilt a) att inom sitt verksamhetsområde följa den allmänna utvecklingen och tillse att verksamheten inom honom underställda avdelningar bedrives så ändamålsenligt som möjligt och enligt gällande föreskrifter samt i mån av befogenhet vidtaga eller föreslå åtgärder, som främja densamma; b) att hålla sig noga underrättad om det tillstånd, vari av honom förvaltad materiel befinner sig, och tillse att den hålles i ur krigsberedskapssynpunkt så fullständigt och tidsenligt skick, som genom ett effektivt utnyttjande av tillgängliga tekniska och ekonomiska resurser är möjligt. 2. Tekniske direktören må utfärda verkstadsordning, innefattande de särskilda föreskrifter för verksamheten vid verkstadsavdelningen, vilka bedömas erforderliga utöver vad som stadgas i denna instruktion och av varvschefen utfärdad arbetsordning. Ett exemplar av verkstadsordningen jämte ändringar däri skall tillställas marinförvaltningen. Allmänna

åligganden

för

avdelningscheferna

§ 19. Avdelningschef leder verksamheten inom vederbörlig underställd och det åligger honom i detta avseende i tillämpliga delar särskilt

avdelning

a) att inom respektive verksamhetsområde följa den allmänna utvecklingen och tillse att verksamheten bedrives så ändamålsenligt som möjligt och enligt gällande föreskrifter samt i mån av befogenhet vidtaga eller föreslå åtgärder, som främja densamma; b) att hålla sig noga underrättad om det tillstånd, vari av vederbörande förvaltad materiel befinner sig, och tillse att den hålles i ur krigsberedskapssynpunkt så fullständigt och tidsenligt skick, som genom ett effektivt utnyttjande av tillgängliga tekniska och ekonomiska resurser är möjligt; c) att beställa och kontrollera erforderliga arbeten, därvid beträffande kontroll av arbete vid verkstadsavdelningen skall gälla att denna i regel endast skall avse funktionskontroll och i övrigt ske i enlighet med den ansvarsfördelning, som tekniske direktören kan av organisatoriska skäl finna påkallad; d) att tillse, att i förråd och uppbörder ingående materiel och materialier omhänderhavas och redovisas enligt gällande föreskrifter; e) att, i vad på honom ankommer, övervaka utrustning och avrustning samt beredskapsförläggning av fartyg, materiel och andra förnödenheter; f) att tillse, att allmänplaneringen hålles underrättad om sådana åtgärder eller förhållanden, vilka inverka på de avrustade örlogsfartygens beredskaps- eller rustningsläge. Vid planläggningen av arbeten, vilka beröra verkstadsavdelningen, skall tillses, att arbetena i görligaste utsträckning inpassas efter de anvisningar, som kunna uppgöras av allmänplaneringen, allt i syfte att bl. a. främja en jämn sysselsättning vid örlogsvarvet. Vissa särskilda

åligganden

§ 20. 1. Chefen för fortifikationsavdelningen åligger, utöver vad som stadgas i § 19, särskilt a) att planera och leda underhålls-, ny- och ombyggnadsverksamheten i fråga om den fasta egendom, som förvaltas av örlogsvarvet; b) att hålla sig noga underrättad om det tillstånd, i vilket egendom enligt punkt a) ovan befinner sig, samt fortlöpande övervaka att för densamma anvisade penningmedel användas enligt givna anvisningar och i övrigt på förmånligaste sätt; c) att övervaka, att beslutade arbeten utföras enligt gällande föreskrifter; d) att inom sitt verksamhetsområde anställa och avskeda kollektivavtalsanställd personal; e) att bestämma om iilldelning av bostäder till arbetarpersonalen; f) att tillse, att brandsyn förrättas enligt därför gällande bestämmelser. 2. Angående viss beslutanderätt för verkstadsavdelningen i vad avser nu ifrågavarande ärenden stadgas i § 11, mom. 2, ovan. § 21. 1. Chefen för verkstadsavdelningen åligger särskilt: a) att tillse, att den fortgående utvecklingen i fråga om driftteknik beaktas och att föreslå åtgärder för tillgodoseende av för produktionen erforderliga maskiner och liknande utrustning; b) att planera verksamheten samt leda och övervaka densamma så att fullgott resultat uppnås inom skälig tid och för rimlig kostnad; c) att i mån av befogenhet anskaffa material, verktyg och dylik teknisk utrust-

ning samt förbrukningsartiklar m. m., som erfordras för verksamheten, eller föreslå dylik anskaffning; d) att tillse, att leveranser fullgöras i vederbörlig ordning och att utförda arbeten fylla å desamma uppställda fordringar samt att övervaka, att kostnaderna icke bli större än vad som med hänsyn härtill kan anses skäligt; e) att tillse, att beräknad arbetstid för viss beställning icke överskrides och att avtalad leveranstid hålles; f) att hålla sig underrättad om löneutvecklingen inom berörande verksamhetsområden; g) att tillhandagå servicegrupperna inom andra avdelningar med erforderlig sakkunskap och vid behov till dessa utlåna mätinstrument och dylikt. § 22. Chefen för allmänplaneringen åligger särskilt att a) i samråd med övriga berörda organisationsenheter inom örlogsvarvet uppgöra förslag till omfattning av och tidpunkt för översyner av fartyg, i stort planlägga genomförandet av beordrade fartygsrustningar, fartygsöversyner och fartygsombyggnader samt sammanhålla dessa och andra arbeten av teknisk natur beträffande örlogs- och hjälpfartyg i de fall, då fråga är om åtgärder, vilka beröra flera avdelningar eller den av vederbörande marinkommandochef bedriva förvaltningsverksamheten ; b) verka för att örlogsvarvet får en så jämn sysselsättning som möjligt; c) uppgöra förslag till långtidsplanering avseende örlogsvarvet och dess utrustning; d) planlägga övningar inom tekniske direktörens verksamhetsområde samt inom den tekniska enheten sammanhålla dylik verksamhet; e) främja en rationell materielhantering och förrådshållning och ha överblick över beredskapsläget i detta avseende; f) sammanhålla ärenden rörande planläggningen av krigsreparationstjänsten och andra krigsförberedelser av teknisk natur; g) sammanhålla frågor angående fartygens provturer. Sektionschefs

åligganden

§ 23. 1. Sektionschef (motsvarande) har i tillämpliga delar de uppgifter beträffande honom underställd organisationsenhet, vilka åligga chef för avde'ning. Beträffande den n ä r m a r e funktionsfördelningen sektionscheferna (motsvarande) emellan stadgas i vederbörlig arbetsordning. Ekonomidirektörens

åligganden

§ 24. Det åligger ekonomidirektören särskilt att svara för a) den merkantila och upphandlingstekniska delen av örlogsvarvets inköpsoch försäljningsverksamhet liksom för avgivna offerter; b) granskningen av till inköpsverksamheten hörande räkningar; c) att bokföringen inom örlogsvarvet är anordnad enligt vad därom är särskilt stadgat; d) att verkstadsavdelningens självkostnadsberäkning är i möjlig utsträckning rättvisande och fyller de krav, vilka enligt gällande föreskrifter äro uppställda för densamma. 16

Tillsättande

och inrättande

av

tjänster

§ 25. 1. Varvschef utses av Kungl. Maj:t på förslag av chefen för marinen, som därvid har att höra marinförvaltningen. Tekniske direktören och ekonomidirektören utses likaledes av Kungl. Maj:l efter förslag av marinförvaltningen. 2. Tjänst å löneplan 2 tillsättes av Kungl. Maj:t eller på sätt, i varje särskilt fall kan vara stadgat beträffande tjänsten. 3. Militär och civilmilitär personal kommenderas till tjänstgöring vid örlogsvarvet i enlighet med därom gällande bestämmelser. 4. Angående tillsättande av tjänst vid marinens poliskår liksom angående pensionerad militär personal i arvodesbefattningar stadgas särskilt. 5. Civil befattning i övrigt t. o. m. lönegrad 28 tillsättes av vederbörande varvschef. Befattning i lönegrad däröver tillsättes av vederbörlig central förvaltningsmyndighet i samma utsträckning, som denna äger behörighet att tillsätta egen personal, eljest av Kungl. Maj :t. Förslag därom avgives av varvschefen till nämnda centrala förvaltningsmyndighet, som i förekommande fall med eget yttrande överlämnar ärendet till Kung'. Maj:t. 6. Inom av marinförvaltningen angivna gränser anställer och avskedar chefen för verkstadsavdelningen sig underställd kollcktivavtalsanställd personal. 7. Ärende om inrättande av civil befattning inom örlogsvarvet överlämnas av varvschefen till marinförvaltningen såvitt avser befattning, som avlönas av driftmedel, och i övrigt till den centrala förvaltningsmyndighet, av vars medel avlöningen skall utgå. Ärendet handlägges därefter i enlighet med för vederbörande myndighet gällande bestämmelser. § 26 1. Då tjänst, som tillsättes av Kungl. Maj:t eller central förvaltningsmyndighet efter förslag av varvschefen, blir ledig, utfärdas av denne kungörelse, som införes i de allmänna tidningarna och anslås i varvets lokaler, med föreläggande av tre veckors ansökningstid, räknad från dagen för kungörandet i allmänna tidningarna. Efter denna tids utgång insänder varvschefen ansökningshandlingarna till vederbörligt centralt ämbetsverk samt förordar därvid till tjänsten den bland de sökande, som anses företrädesvis böra ifrågakomma. Om skäl därtill äro, må jämväl angivas vilka av de sökande, som anses böra i andra och tredje rummen ifrågakomma till tjänstens erhållande. 2. Ledigbliven ordinarie civil tjänst, som tillsättes av varvschefen, ska'1 kungöras till ansökning ledig på sätt i 1 mom. föreskrives med föreläggande av enahanda ansökningstid. Detsamma gäller beträffande extra ordinarie tjänst i lönegrad 25 eller högre å löneplan nr 1. Vad i detta moment stadgas skall icke gälla tjänst i reglerad befordringsgång. 3. Meddelande angående förord eller tillsättning skall ofördröjligen anslås i örlogsvarvets lokaler tillika med uppgift å den dag, då anslaget skedde. Semester,

tjänstledighet

och

avsked

§ 27. 1. Varvschefen äger uttaga honom tillkommande semester å tid, som han själv bestämmer. Anmälan därom skall göras till chefen för marinen, marinförvaltningen och marinkommandochefen. Varvschefen beslutar om honom direkt underställda chefers semester och

tjänstledighet. I övrigt besluta dessa om semester och tjänstledighet för dem underlydande personal, i förekommande fall enligt varvschefens anvisningar. 2. Ansökan om avsked för tjänsteman avgöres av varvschefen eller den högre myndighet, som tillsatt tjänsten. 3. Varvschefen har att på begäran av tjänsteman utfärda intyg angående hans tjänstgöring. Handläggningen

vari chefen för marinkommandot beslutar § 28. Chefen för marinkommandot beslutar i enlighet med vad som stadgas i § 2 i denna instruktion i sådana ärenden inom örlogsvarvets verksamhetsområde, som avse krigsplanläggning eller mobiliseringsförberedelser, under förutsättning tillika att ärendet är av större vikt. Vid handläggningen av ärenden enligt ovan sker beredning och föredragning genom försorg av vederbörlig befattningshavare inom örlogsvarvet. Vid ärendets avgörande skall varvschefen närvara. Angående handläggningen i övrigt av ärende, vari chefen för marinkommandot äger beslutanderätt, gäller vad nedan i § 29 stadgas. Ärendenas

av ärenden,

handläggning

i övrigt

§ 29. 1. Varvschefen beslutar i mån av befogenhet eller avgiver eljest förslag i ärenden, som avse: a) årliga framställningar angående medelsbehov och förslag till anslagsmedlens fördelning; b) underhållsplaner för örlogsvarvets materiel; c) ändringar i marinens organisation samt utfärdande av viktigare allmänna författningar eller ändring av gällande sådana; d) krigsplanläggnings- och krigsberedskapsfrågor, som äro av större vikt för örlogsvarvets verksamhet; e) fördelningen av medel, som ställts till hans förfogande; f) anskaffning, nybyggnad eller ombyggnad av arbetsbåtar, pråmar och fartyg för örlogsvarvets eget behov; g) tilldelning av bostäder till tjänstemän samt militär eller civilmilitär beställningshavare, förslag till ny- och ombyggnad av fastigheter eller större reparationer därå samt andra frågor angående användning m. m. av den av örlogsvarvet förvaltade fasta egendomen; h) civilförsvar, brandskydd och bevakning, därest ärendet är av större vikt; i) förslag till personalförteckningar för civila tjänstemän och poliser; j) fråga, som på grund av sin principiella eller för örlogsvarvet gemensamma natur, större vikt el er av annan särskild anledning bör avgöras av varvschefen. 2. I övrigt beslutar tekniske direktören och ekonomidirektören samt cheferna för ekipage- och fortifikationsavdelningarna och intendentursektionen, envar inom sitt verksamhetsområde, varjämte chefen för verkstadsavdelningen beslutar i ärenden, som avse verkstadsavdelningens löpande drift. Därvid äga de skyldigheter och ansvar enligt vad som gäller för förvaltningsmyndighet jämlikt gällande a r mänt försvarsförvaltningsreglemente. Varvschefen äger, 1 den utsträckning det för ärendenas ändamålsenliga handläggning så bedömes erforderligt, delegera den ovannämnda befattningshavare tillkommande beslutanderätten å dem underställda chefer, därvid om skyldigheter och ansvar gäller vad i föregående stycke sägs. 3. F ö r handläggningen av ärendena inom örlogsvarvet gälla utöver vad som stad-

gas i denna instruktion och för verkstadsavdelningen gällande redovisningsföreskrifter m. m. i tillämpliga delar Kungl. Maj :ts reglemente angående allmänna grunder för förvaltningen inom försvaret (allmänt försvarsförvaltningsreglemente), Kungl. Maj:ts reglemente för försvarets kassatjänst (kassareglementet för försvaret) samt övriga därom särskilt utfärdade föreskrifter. 4. Beställning av arbeten å verkstadsavdelningen skall göras i samråd med allmänplaneringen. Varvschefen äger dock i vederbörlig arbetsordning medgiva undantag härifrån såvitt avser mindre beställningar. Motsvarande gäller i fråga om beställning, som utlägges å varvet av beställare utanför detsamma. 5. Chefen för ekonomiavdelningens personalkontor är föredragande i alla personalärenden, som avse örlogsvarvets civila tjänstemän. Ekonomidirektören samt, i vad avser anställning och avsked av dem underställd personal, tekniske direktören resp. cheferna för ekipage- och fortifikationsavdelningarna och intendentursektionen, skola deltaga i ärendets avgörande. 6. Har i enlighet med bestämmelserna i allmänt försvarsförvaltningsreglcmente ärende beretts i samråd med annan organisationsenhet och är denna icke företrädd vid ärendets avgörande, skall samråd dessförinnan ha bestyrkts. Den, med vilken samråd sökes, äger — oavsett huruvida samrådet tecknats eller icke — påkalla, att han skall närvara vid ärendets avgörande. Bestyrkande, som ovan avsetts, är icke erforderligt, om i ärendet föreslås beslut, som står i huvudsaklig överensstämmelse med från organisationsenheten avgivet yttrande. Den, som tecknar samråd, ansluter sig till det beslut, vilket innefattas i den handling, vara samrådet tecknas, samt godkänner dess formulering i väsentligare hänseenden. Han blir för beslutet ansvarig i den del, han därav beröres. Föredraganden åligger att underställa den, som tecknat samråd, varje ändring å handling, vara samråd tecknats, såframt ändringen icke är oväsentlig. Har samråd tecknats men ifrågasattes vid ärendets avgörande att frångå, vad som omfattas därmed, skall den, som tecknat samrådet, närvara vid ärendets avgörande eller ärendet beredas på nytt med denne. Expediering

m. m.

§ 30. 1. Expedition i ärende, som avgjorts av marinkommandochef resp. varvschef, undertecknas av vederbörande beslutande. Är han förhindrad härtill, skall föredraganden underskriva expeditionen, varvid ovan namnet tecknas orden "För marinkommandochefen" resp. "För örlogsvarvschefen". 2. I ärenden, där marinkommandochef resp. varvschef uppdragit åt den föredragande att till verkställighet befordra av vederbörande fattat beslut, undertecknas expeditionen av föredraganden med påteckning "Enligt marinkommandochefens beslut" resp. "Enligt örlogsvarvschefens beslut". Expedition i ärende, som avgjorts av tekniske direktören, ekonomidirektören eller annan befattningshavare, undertecknas av den beslutande med angivande av vederbörandes funktion. 3. I vad mån expedition skall kontrasigneras, stadgas i arbetsordning. Den, som kontrasignerat expedition eller undertecknat protokollsutdrag, är ansvarig för desammas överensstämmelse med fattat beslut och justerat koncept. Åtal och diciplinår

bestraffning

§ 31. 1. Beträdes varvschefen eller annan med byråchef jämställd eller högre befatt-

ningshavare med ämbetsbrott, som i 25 kap. 1—4 §§, strafflagen omförmälas, sker åtal därför vid vederbörlig hovrätt. 2. Åsidosätter annan tjänsteman än i mom. 1 ovan säges av försummelse, oförstånd eller oskicklighet vad honom åligger enligt lag, instruktion eller annan författning, särskild föreskrift eller tjänstens beskaffenhet eller visar han klandervärt uppförande i tjänsten eller v a n v ö r d n a d mot förman, må varvschefen efter omständigheterna döma honom till varning eller till löneavdrag högst trettio dagar eller till suspension i högst tre månader från tjänst och lön. Har tjänsteman gjort sig skyldig till fel av svårare beskaffenhet, eller h a r han icke låtit sig rätta av tidigare ådömd bestraffning, må han, där han icke innehar tjänsten på grund av fullmakt, dömas till avsättning. Löneavdrag skall bestämmas till belopp motsvarande A-avdrag enligt statens grundlöneförordning eller, därest denna icke är tillamp'ig på tjänstemannen, det motsvarande avdrag, som skulle bestämts om tjänstemannen varit löneplansanställd. Innan frågan om disciplinär bestraffning av tjänsteman prövas, skall denne beredas tillfälle att antingen skriftligen eller, om han det påfordrar eller så prövas lämpligt, vid muntligt förhör inför varvschefen uttala sig om vad som åberopas mot honom. Han må därvid anlita biträde av försvarare. 3. Åtnjuter tjänsteman, som suspenderats, tjänstebostad, äger han behålla bostaden, därest icke särskilda förhållanden annat föranleda. Älägges han avflytta, skall han erhålla skälig tid härför. 4. Varvschefen åligger att till åtal anmäla i mom. 2 ovan avsedd tjänsteman, som är skäligen misstänkt för brott som avses i 25 kap. 1—3 §§ strafflagen eller för annat brott i tjänsten, vara enligt lag kan följa frihetsstraff. Innehar tjänsteman tjänsten på grund av fullmakt, skall vad nu sagts gälla även då han är skäligen misstänkt för brott, som avses i 25 kap. 4 § strafflagen och brottet är grovt. Oaktat sådant fall, som i första stycket säges, icke föreligger, åligger det varvschefen att till åtal anmäla tjänsteman, som är skäligen misstänkt för brott i tjänsten, såvida enskild målsägande finnes eller skadestånd eljest kan ifrågakomma, så ock då tjänstemannen bestrider vad som lägges honom till last och tillfredsställande utredning icke kan åstadkommas hos varvschefen. 5. Vidtages åtgärd för att anställa åtal eller inledes disciplinärt förfarande mot tjänsteman, äger varvschefen, om särskilda skäl därtill äro, avstänga honom från utövning av tjänsten, dock icke längre än till dess lagakraftägande dom eller beslut föreligger. 6. Vad i mom. 2—5 stadgats om tjänsteman gäller icke den, som i sin tjänst vid örlogsbasen är underkastad ansvar såsom krigsman. 7. Beträffande ansvar för förseelse i tjänsten av arbetare gäller vad därom stadgats i för vederbörande gällande kollektivavtal. Ifrågakommande disciplinär åtgärd beslutas av chefen för verkstadsavdelningen resp. chefen för fortifikationsavdelningen. Besvär § 32. 1. Besvär över förvaltnings- eller kassabeslut anföres i den ordning, gällande allmänt förvaltnings- resp. kassareglemente för försvaret stadgar, dock att besvär över beslut, som avser anställning eller entledigande av tjänsteman, anföres hos vederbörlig central förvaltningsmyndighet. 2. Beslut om tjänstemans avstängning från tjänstgöring går i verkställighet utan h i n d e r av besvärs anförande. 245

Bilaga 16

Förslag till bestämmelser rörande redovisning av tillgångar och skulder m. m. vid örlogsvarvs verkstads avdelning (Bilaga till normalinstruktion för örlogsvarv.)

1. Verkstadsavdelningens tillgångar och skulder samt inkomster och utgifter skola redovisas, å särskilda diversemedelstitlar. Den rörliga kredit hos riksgäldskontoret, som enligt Kungl. Maj:ts särskilda beslut ställts till förfogande som rörelsekapital, skall utnyttjas så, att diversemedelstitlarna alltid utvisa betryggande tillgångssaldo. 2. Av verkstadsavdelningen disponerade byggnader och övriga fasta anläggningar redovisas, med de undantag som beslutas av Kungl. Maj:t, under försvarets fastighetsfond. 3. Såsom tillgångar skall å ifrågavarande diversemedelstitlar i förekommande fall upptagas värdet av förråd, lager, utestående fordringar, pågående arbeten och övriga,tillgångar samt såsom skulder utestående leverantörsskulder, disponerade men ej utbetalade medel för rationaliseringsändamål och övriga skulder. Å titlarna må därjämte redovisas balanserade resultatmedel (saldo å vinst- och förlustkonto enligt punkt 11 n e d a n ) . 4. Förutom redovisning av verkstadsavdelningens inkomster och utgifter skall bokföringen omfatta redovisning av tillverkningskostnader (självkostnadsbokföring) i erforderlig omfattning. I verkstadsavdelningens tillverkningskostnader inräknas å avdelningen eller eljest förekommande kostnader för direkt material, materialomkostnader, direkta löner, tillverkningsomkostnader och speciella direkta kostnader. I den mån personal, vars lön icke direkt belastar tillverkningskostnaderna, sysselsattes med arbete för verkstadsdriften, skola avlöningar för sådan personal ingå i tillverkningskostnaderna i förhållande till den tid, vederbörande tages i anspråk. Härvid göres dock undantag för sådan personal, som, utan att tillhöra verkstadsavdelningen, sysselsattes för egen utbildning. Kostnader för marinförvaHningens verkstadsbyrå skola icke ingå i tillverkningskostnaderna. Såsom ersättning för uppkommande kostnader för vidmakthållande i fred av verkstadsavdelningens krigsberedskap skola kostnadskontona för verkstads- och förrådsdriften beredas gottgörelse från anslaget till underhåll av flottans fartyg m. m. Gottgörelsen må icke innefatta ersättning för kostnader, som äro att anse såsom normalt förekommande tomgångsförluster. 5. Kostnader för av verkstadsavdelningen disponerade byggnader och markområden ävensom förhyrda lokaler skola i form av hyreskostnad ingå i tillverkningskostnaderna. 6. Sådana byggnadsarbeten inom byggnader och andra anläggningar, som erfordras vid nyinstallation eller flyttning av maskiner o. d., samt ändringsarbeten,

som syfta till att befrämja driften, skola finansieras av driftmedel, där icke fråga är om egentliga investeringsarbeten. Samma gäller sådana underhållsarbeten å anläggningar e t c , som av praktiska skäl böra utföras i direkt samband med dylika arbeten. I övrigt bekostas byggnads- och underhållsarbeten av vederbörliga anslag under försvarets fastighetsfond. 7. Å verkstadsavdelningens maskiner samt dyrbarare inventarier med en livslängd av mer än tre år skola årligen enligt de normer, som fastställas av marinförvaltningen, verkställas avskrivningar intill dess objekten utrangerats. Avskrivningarna skola beräknas på det ungefärliga anskaffningsvärdet vid avskrivningstillfället. De sålunda verkställda avskrivningarna skola krediteras särskilda konton, som disponeras för ersättningsanskaffning av maskiner och inventarier. 8. I driftskostnaderna må varje budgetår inräknas ett belopp, motsvarande högst 1 % av verkstadsavdelningens årsomsättning under närmast föregående år till rationaliseringsarbeten, omfattande anskaffning av viss utrustning, ändring av maskinuppställningar m. m. samt, intill högst 20 % av sagda belopp, anskaffning av utrustning, kontorsinventarier m. m. och andra åtgärder i rationaliserande syfte för verksamheten utanför nämnda avdelning. Belopp, som icke utnyttjas under året, må reserveras. 9. Vederbörliga riksstatsanslag skola enligt beslut av marinförvaltningen årligen tillgodoföras belopp motsvarande bland tillverkningskostnaderna ingående kostnader för personal, vars avlöning icke utgår av driftmedel. 10. Prissättningen av för försvarets myndigheter och förband samt andra statliga verk och myndigheter utförda arbeten och tillverkade produkter skall avpassas så, att täckning erhålles för tillverkningskostnaderna enligt punkterna 4—8 ovan. Vid prissättning av för övriga myndigheter och enskilda utförda arbeten och tillverkade produkter skall täckning beräknas dels för tillverkningskostnaderna enligt ovan, dels, i form av ett särskilt, summariskt beräknat civilbeställningspålägg, för sådana kostnader, som icke ingå däri, nämligen pensions- och olycksfallsförsäkringskostnader samt därjämte för uppskattad kapitalränta och skälig andel i kostnaderna för den centrala administrationen, bevakning, brandskydd etc. Därutöver skall priset inkludera det vinstpålägg, till vilket marknadsläget giver anledning. 11. I verkstadsavdelningens redovisning ingående resultatkonton skola årligen avslutas å ett vinst- och förlustkonto. Å kontot redovisat saldo (under- eller överskott) må utjämnas genom justering av omkostnadspålägget. Civilbeställningspålägg skall i sin helhet inlevereras till statsverket och tillgodoföras riksstatens inkomsttitel övriga diverse inkomster. 12. Årligen före den 1 oktober skall till marinförvaltningen för fastställelse ingivas specificerad uppställning över å verkstadsavde'ningens diversemedelstitel redovisade tillgångar och skulder vid utgången av nästföregående budgetår ävensom specificerad uppgift å vid nämnda tidpunkt å vinst- och förlustkontot redovisade belopp (resultatredovisning). 13. Erforderliga ytterligare föreskrifter angående den ekonomiska förvaltningen vid verkstadsavdelningen ävensom angående de beräkningsgrunder, som böra tilllämpas vid självkostnadsberäkningen utöver här angivna, meddelas av marinförvaltningen.

A V D E L N I N G IV

Reservation avgiven av ledamöterna Lundeqvist och Schreil

FÖRSTA K A P I T L E T

Erfarenheter av och synpunkter på nu tillämpad organisation

Enligt vår uppfattning är det nödvändigt att basera ett ställningstagande till den lämpligaste organisationsformen för örlogsvarven på de erfarenheter, som vunnits av den nuvarande organisationen, i större utsträckning än utredningen gjort. Då dessa erfarenheter blivit alltför knapphändigt behandlade av utredningen och tillbörlig hänsyn icke tagits till nödvändigheten att avhjälpa alla olägenheterna anse vi oss här böra lämna en mera ingående redogörelse därför. Den nuvarande organisationen av örlogsvarven, som i huvudsak bygger på det av 1943 års örlogsvarvsutredning framlagda förslaget, har tillämpats sedan den 1 juli 1945. Genomförandet av denna organisationsform innebalen så väsentlig förändring av varvens arbetsformer, att vid tidpunkten för dess genomförande helt naturligt icke alla förhållanden kunde överblickas. Man har tid efter annan måst göra vissa ändringar och tillägg beträffande tillämpningen av gällande bestämmelser. I flera avseenden har organisationen därvid icke kommit att utformas i enlighet med 1943 års örlogsvarvsutrednings förslag. I vissa viktigare avseenden, bl.a. i vad avser marinverkstäderna, synes utvecklingen snarare ha följt de riktlinjer, som uppdrogos av 1941 års örlogsvarvskommitté, nämligen en uppdelning av verksamheten i två relativt fristående organisationer. Härtill kommer att under åren efter 1945 såväl den industriella utvecklingen i allmänhet som samhällsutvecklingen inom landet medfört en mängd nya förhållanden, som i olika avseenden ha inverkat på driften vid så stora industriföretag som marinverkstäderna i Stockholm och Karlskrona. Alla dessa förhållanden göra, att det framstått som nödvändigt att söka en organisationsform, som eliminerar de olägenheter, som vidlåda den nuvarande organisationen, men som tillvaratager de positiva erfarenheter som vunnits och som samtidigt tager hänsyn till den militära och industriella utvecklingen. Departementschefen har i sitt uttalande i proposition n r 166/1944 angående omorganisation av örlogsvarven framhållit, att det vid omorganisationen främst gällde att skapa förutsättningar för en effektivisering och rationalisering av varvsrörelsen men icke att genomföra en renodlad affärsdrift. Vidare förordades i 1943 års utrednings förslag att verkstadsrörelsen skulle omfatta i första hand arbetsavdelningar, som utöva verkstadsdrift 251

eller äro försedda med arbetsmaskiner, samt därutöver — med vissa undantag — de dåvarande militära departementens serviceavdelningar, i den mån arbetet regelmässigt utfördes med anlitande av kollektivavtalsanställd personal. Man avsåg således vid omorganisationen 1945 att sammanföra de verkstadsbetonade delarna av örlogsvarven till en gemensam organisation, som tillika skulle i tekniskt och ekonomiskt avseende vara direkt underställd marinförvaltningen. I flera betydelsefulla avseenden, som framgå av det följande, har utvecklingen under den gångna 10-årsperioden ej följt dessa grundläggande principiella riktlinjer, som fastställdes av 1944 års riksdag. Därtill har vid utformningen av de instruktioner och bestämmelser i övrigt, som utfärdats för den nuvarande organisationen, örlogsvarvens ställning i förhållande till marinens centrala och lokala myndigheter icke klart definierats. Särskilt bör observeras att den nuvarande instruktionen med avseende å gränsdragningen mellan varvschefens och verkstadsdirektörens befogenheter är mycket oklar. Enligt gällande provisoriska instruktion skall varvschefen bland annat meddela verkstadsdirektören ur krigsberedskapssynpunkt eller ur andra militära synpunkter erforderliga direktiv. Varvschefen skall därjämte låta verkställa erforderliga utredningar samt ombesörja avgivande av utlåtanden i örlogsvarvet berörande ärenden. Verkstadsdirektören åligger bland annat att hålla varvschefen underrättad om förhandlingar angående större beställningar samt andra viktigare ärenden inom marinverkstäderna, varom varvschefen hör äga kännedom samt att ställa sig till efterrättelse de direktiv som varvschefen meddelar av krigsberedskapsskäl eller av andra militära skäl. Dylika stadganden inrymma praktiskt taget fullständig kontroll över marinverkstädernas verksamhet från varvschefens sida, varjämte verkstadsdirektören i vissa frågor blivit underställd såväl marinförvaltningen som varvschefen. Detta har uppenbarligen icke varit avsikten enligt de godkända grundprinciperna för den nuvarande organisationen. Vid tillämpningen av dylika vaga bestämmelser är det även ofrånkomligt, att tolkningstvister uppstå mellan de berörda cheferna. Beträffande de militärtekniska avdelningarna å örlogsvarven kan konstateras, att deras arbetsuppgifter och arbetsformer icke ha blivit de som avsågos vid omorganisationen. Det förutsattes som ovan nämnts, att den nya organisationen i första hand skulle ta sikte på att möjliggöra en rationalisering och effektivisering av den egentliga verkstadsdriften, varför denna i större utsträckning än tidigare skulle ställas under gemensam teknisk ledning, d.v.s. ingå i marinverkstäderna. Genom att vissa verkstäder, såsom optiska verkstaden och eldledningsverkstaden i Karlskrona samt artillerimekaniska verkstaden i Stockholm, efter omorganisationen återförts till vederbörande militärtekniska avdelning, har avsteg gjorts från den godtagna huvudprincipen. 252

I andra fall har den åsyftade centraliseringen av verkstadsdriften ej kommit till stånd. Som exempel härpå må nämnas, att inom Karlskrona örlogsvarv överses för närvarande instrument av olika slag vid ej mindre än fem verkstäder, motorfordon med motorer vid tre verkstäder, cyklar vid två verkstäder samt optiska instrument vid likaledes två verkstäder. Lossbultning och fastbultning av kanoner ombord utföras av artillerisektionen, ehuru arbeten av samma natur i övrigt utföras av marinverkstäderna. Verksamheten inom örlogsvarvet är därför alltjämt splittrad och ett större antal serviceverkstäder med större omfattning än som är nödvändigt finnas för närvarande inrättade. Någon klar gränsdragning mellan dessa serviceverkstäders och marinverkstädernas arbetsuppgifter, vilka i många fall äro av servicekaraktär, har i regel icke varit möjlig att åstadkomma. Dessa förhållanden ha skapat en onödigt stor och dyrbar organisation med därav föranlett dubbelarbete samt försvårat planeringen av t.ex. arbetena med fartygen. Det bör även påpekas, att serviceverkstäderna ej haft samma möjligheter som marinverkstäderna att verkställa rationaliseringsåtgärder på grund av att de icke arbetat efter samma industrimässiga former som marinverkstäderna. Många av de olägenheter, som varit för handen i marinverkstädernas nuvarande organisation, ha haft sin orsak i att verkstadsledningarna icke ha haft tillräcklig handlingsfrihet. Marinverkstädernas indelning i verkstadsavdelningar m.m. har i alltför hög grad byggt på den äldre departementsindelningen, som gällde före 1945. Denna indelning i verkstäder etc. motsvarar icke den organisation, som numera eftersträvas inom en modern industri. De ekonomiska föreskrifterna för verkstadsrörelsen ha i väsentliga delar varit oklara och ofullständiga, vilket bland annat lett till att självkostnadsberäkningarna vid marinverkstäderna icke kunnat göras rättvisande. Även kan nämnas, att hyran för verkstädernas utnyttjande av de s.k. fasta anläggningarna icke ändrats sedan den fastställdes 1946. Företagna investeringar i byggnader m.m. ha därigenom icke påverkat självkostnaderna liksom ej heller förändrade kostnader för underhåll av dessa anläggningar. Vidare kan nämnas att kostnaderna för vissa arbeten och tjänster, som för marinverkstädernas räkning utföras av de militärtekniska avdelningarna, ingå ofullständigt. Exempel härpå utgöra kostnader för brandkår, industriell bevakning, yttre renhållning, vissa förhalningskostnader samt kassaväsende. Även de sociala förmånerna till personalen ingå endast ofullständigt. Vidare ha bestämmelserna angående utnyttjande av till förfogande ställt rörelsekapital varit oklara. Det kan emellertid konstateras, att möjligheterna att göra självkostnadsberäkningen rättvisande, i den utsträckning så varit möjligt, varit till stort gagn för verksamheten. För att emellertid ge varvsledningen ännu bättre 253

förutsättningar att kontrollera verksamheten vid hela örlogsvarvet torde man inte kunna komma ifrån att ta steget fullt ut och göra beräkningarna helt rättvisande, d.v.s. omfattande hela örlogsvarvet. En nackdel med den hittillsvarande tillämpningen av redovisningsföreskrifterna har varit den allmänna oklarheten beträffande verkstädernas möjligheter till självfinansiering. Med hänsyn till marinverkstädernas storlek — verkstäderna i Karlskrona torde vara en av de största statliga industrierna i landet — är det nödvändigt att i rationaliserings- och effektivitetshöjande syfte kunna vidtaga även relativt omfattande och kostnadskrävande åtgärder utan tidsutdräkt och med utgångspunkt från verksamhetens krav. Med den tolkning av redovisningsföreskrifterna som hittills tillämpats har behovet av rimlig frihet inom detta område icke kunnat tillgodoses. För att uppmuntra till rationaliseringsåtgärder och premiera goda resultat är det vidare ur psykologisk synpunkt av mycket stort värde att uppkomna vinster till en del kan få tillgodogöras företaget och dess verksamhet. Detta stimulerar också alla i verksamheten sysselsatta till ekonomiskt tänkande i större utsträckning. Oklara och ofullständiga bestämmelser angående marinverkstädernas ekonomiska förvaltning ha förorsakat att dessa bestämmelser tolkats principiellt på olika sätt. Härigenom ha t.ex. boksluten för marinverkstäderna under en lång följd av år icke kunnat fastställas successivt och årsvis såsom förutsattes i redovisningsföreskrifterna. Först efter ett tidsödande utredningsarbete ha vissa normer fastställts för de kommande boksluten. Osäkerheten har medfört svårigheter för den nuvarande verkstadsledningen att kunna erhålla tillräcklig överblick över verkstädernas ekonomi. Dessutom ha de normer man nu kommit fram till visat sig innebära väsentliga inskränkningar i verkstadsdirektörernas befogenheter med avseende på ekonomin. Vi vilja i detta sammanhang särskilt fästa uppmärksamheten på att marinverkstädernas möjlighet att anskaffa utrustning av icke-investeringskaraktär blivit alltför starkt beskuren. Genom att marinverkstäderna därigenom tvingas att fördela anskaffningskostnader för verktyg och viss liknande utrustning över flera år komma de i ett sämre läge än motsvarande privata företag. Frågan om såväl den ekonomiska revisionen som sakrevisionen av marinverkstäderna har varit föremål för omfattande diskussioner. Gränsdragningen mellan Försvarets Civilförvaltnings befogenheter och ansvar samt marinförvaltningens funktioner härutinnan har icke varit klar. Siffergranskningen av marinverkstädernas omfattande verifikationsmaterial bör moderniseras. Byggnadsfrågorna vid örlogsvarven handlades tidigare av marinförvaltningen. Sedan Fortifikationsförvaltningen 1948 blivit central förvaltningsmyndighet för försvarets fastigheter har byggnadsfrågorna även för ör254

logsvarven överförts dit. Detta har medfört att varvschefen nu är lokalmyndighet under Fortifikationsförvaltningen under det att prövningen av större byggnadsärenden ur driftsteknisk synpunkt åligger marinförvaltningen (verkstadsbyrån). Marinverkstäderna äro till följd härav beroende av flera myndigheters ställningstagande, då det gäller byggnadsåtgärder och förvaltning av de fasta anläggningarna. Det bör också påpekas, att anlägningstillgångarna redovisas på olika sätt i bokföringen. Inom örlogsvarven utgöra t.ex. byggnader, dockor, slipar, kajer, gator, spår och vissa ledningssystem fasta anläggningar, som invärderats å försvarets fastighetsfond. Underhåll och reparation av dessa objekt skall för den skull finansieras av fastighetsfondens driftmedel även beträffande av marinverkstäderna disponerade (förhyrda) fasta anläggningar. Anskaffning av ifrågavarande objekt sker å av riksdagen anvisade investering&anslag, som ställas till Fortifikationsförvaltningens förfogande. I marinverk'-. tädernas anläggningstillgångar ingår rent maskinell och teknisk utrusta ing, såsom verktygsmaskiner av alla slag, kranar, traverser, andra lyftanordningar och transportutrustning. Marin verks tädernas anläggningstillgångar äro redovisade å verkstädernas drifttitel och äro på grund därav i statsbokföringen att betrakta som helt avskrivna. Ersättningsanskaffning av maskiner och maskinell utrustning för marinverkstäderna finansieras av driftmedel å ett särskilt maskinersättningskonto enligt marinförvaltningens och verkstadsdirektörernas bestämmande. Nyinvesteringar i form av maskiner och teknisk utrustning sker dels mot anslag å driftbudgeten, beviljade av riksdagen i vanlig ordning, dels med användande av maskinersättningskontot. Olika system tillämpas följaktligen dels för redovisning av anläggningstillgångar i bokföringen, dels för finansiering av anskaffning av dessa tillgångar. I detta sammanhang bör framhållas, att enligt gällande bestämmelser för ersättningsanskaffningar av maskiner m.m. får den ökning av produktionskapaciteten, som alltid erhålles vid ett maskinbyte genom övergång till modernare utrustning i princip icke finansieras å maskinersättningskontot. Man måste därför dela upp anskaffningskostnaden på dels den "normala ersättningsanskaffningen" (d.v.s. anskaffning av en likadan maskin som den kasserade), som får bestridas av maskinersättningskontot, dels "produktionsökningen" (d. v. s. anskaffning av en modernare maskintyp med större kapacitet), som skall bestridas av driftbudgetanslag, som måste äskas i vanlig ordning. Marinverkstäderna äro därigenom alltför bundna, då det gäller att verkställa ersättningsanskaffningar. Gränsdragningen mellan de olika slagen av anläggningar är omöjlig att göra, vilket lett till rent absurda förhållanden i fråga om ansvar för och finansiering av anläggningarna. Sålunda må nämnas, att dockportar, trappor, lejdare och dylik utrustning i dockorna betraktas såsom fast anläggning och förvaltas följaktligen av Fortifikationsförvaltningen, under det att 255

en viss del av kölblocken samt länspumpar och elektrisk utrustning ingå i maskinanläggningen och förvaltas av marinverkstäderna. Ventilations- och utsugningsanläggningar i byggnaderna betraktas som fasta anläggninar, ehuru de ofta äro anknutna direkt till maskinella anläggningar. Detta gäller t.ex. spånutsugning från träbearbetningsmaskiner, ventilationsledningar över sandblästeranläggningar, utsugning över vissa svetsplatser m.m. Maskinfundamenten äro oftast av den storleksordningen att de ingå i själva byggnadskroppen och betraktas då som fast anläggning. I andra fall kan själva byggnaden ingå i och sålunda endast vara ett skal till en maskinanläggning, t.ex. sandblästeranläggning, ugnsanläggning i gjuteriet eller dylikt. Beträffande kranutrustning ingå kranspåren i de fasta anläggningarna under det kranarna tillhöra maskinanläggningen. Exemplen kunna mångfaldigas. Med vissa mindre undantag ha marinverkstäderna således icke rätt att besluta om eller bestrida kostnader för reparations- och underhållsarbeten å de fasta anläggningar, som disponeras uteslutande av dem. Dessa problem bli än mer komplicerade vid anläggningar i bergrum. En väsentlig brist beträffande byggnadsverksamheten inom den nuvarande varvsorganisationen har varit avsaknaden av en samordnad teknisk planering av erforderliga byggnadsarbeten inom varven. Därigenom ha områden inom varvet icke alltid kommit att utnyttjas på rätt sätt. Det tordt vara nödvändigt, att byggnader och tillbyggnader icke utföras på ett sådant sätt att framtida av driftstekniska skäl erforderliga utvidgningar i olika avseenden försvåras eller förhindras. Dessa förhållanden ha förorsakat tidsödande diskussioner beträffande finansieringen och samordningen av de olika underhålls-, reparations- och ombyggnadsarbeten, som erfordras för marinverkstädernas komplicerade anläggningar både i fråga om byggnader och maskiner. Särskilt svårt har det visat sig vara att i tiden samordna byggnadsarbeten, som erfordras i samband med anskaffning av en del maskinutrustning. Beslut om maskinanskaffning kan nämligen som ovan nämnts fattas av marinförvaltningen eller verkstadsdirektören med anlitande av till förfogände stående driftmedel och/eller driftbudgetanslag. Anskaffningar å driftmedel kunna vid förekommande behov ske relativt snabbt, under det att anskaffningar å anslag alltid bli mera tidsödande. Om större byggnadsarbeten i samband med anskaffning av viss maskinanläggning erfordras, måste i regel investeringsanslag begäras. Äskande om investeringsanslag skall ingå i försvarets medelsäskanden i vanlig ordning och förslag därtill avgivas av verkstadsdirektören årligen under november månad. Varvschefen i sin tur har att efter prövning via marinkommandochefen vidarebefordra förslaget till Fortifikationsförvaltningen före den 1 februari påföljande år. Efter prioritetsgradering av chefen för marinen och överbefälhavaren ingivas äskandena av Fortifikationsförvaltningen genom överbefälhavaren till försvarsdepartementet före den 1 september samma år. 256

Om förslaget föranleder proposition till riksdagen, kan först påföljande års riksdag fatta beslut och medel ställas till förfogande vid det nya budgetårets ingång den 1 juli —. d.v.s. tidigast 17 månader efter det verkstadsdirektören avgivit sitt förslag kunna erforderliga byggnadsarbeten i bästa fall påbörjas. Därtill kommer tiden för byggnadsarbetenas utförande. Denna långa procedur måste tillämpas även vid större byggnadsarbeten i samband med anskaffning av maskinanläggningar. Minst omkring 2 år förflyta således i gynnsammaste fall, innan maskinanläggningen kan tagas i bruk. För närvarande utföras byggnadsarbeten inom örlogsvarvet av den varvschefen direkt underställda byggnadsavdelningen (byggnadsdepartementet). Denna byggnadsavdelning är försedd med särskild verktygsavdelning och organisation för underhåll av sina redskap och maskiner, samtidigt som marinverkstäderna för likartad utrustning ha ganska omfattande avdelningar. Uppdelningen av likartad verktygs- och maskinutrustning inom örlogsvarvet på skilda driftsenheter har försvårat en önskvärd standardisering av utrustningen och omöjliggjort ett rationellt och ekonomiskt utnyttjande och skötsel av den. Handläggningen av frågor rörande den kollektivavtalsanställda personalen skötes även av två organisationsenheter inom örlogsvarvet, nämligen dels av byggnadsavdelningen för sina arbetare och dels av marinverkstäderna för samtliga övriga arbetare vid örlogsvarvet. Härigenom uppkommer dubbelorganisation även beträffande sådana organisationsenheter som t.ex. avlöningskontor. Dessa förhållanden måste betraktas såsom olämpliga och föranleda onödiga kostnader. Under årens lopp ha utfärdats ett stort antal författningar och bestämmelser rörande försvarets förvaltning, som gjorts tillämpliga även för örlogsvarven med marinverkstäderna. Man har därvid i regel icke tillräckligt beaktat varvens speciella karaktär med bland annat en omfattande industriell verksamhet. Detta har särskilt för marinverkstäderna medfört svårigheter och utgjort hinder för verksamhetens bedrivande på ett effektivt sätt. Som exempel må nämnas allmänt försvarsförvaltningsreglemente, förvaltningsreglemente för marinen, tjänstereglemente för krigsmakten och tjänstereglemente för marinen. Enligt tjänstereglemente för krigsmakten äro bland annat örlogsvarven militära förband. Såsom exempel på vart detta kan leda må nämnas, att nu gällande avtal och bestämmelser angående företags- och informationsnämnder medfört, att det vid Karlskrona örlogsvarv för närvarande finnas två särskilda företagsnämnder, en för marinverkstäderna och en för byggnadsdepartementet samt därutöver en förbandsnämnd, den s.k. varvsnämnden, för de militärtekniska avdelningarna. Kravet på en enhetlig chefsmyndighet, som kunnat fungera ungefär på samma sätt som styrelsen vid ett privat företag, har för varven och speciellt 17

för marinverkstäderna varit mycket framträdande. Gränsdragningen mellan befogenheter och arbetsuppgifter mellan å ena sidan marinförvaltningens verkstadsbyrå och å andra sidan marinverkstäderna har varit oklar. Vissa frågor, som nu avgöras av marinförvaltningen, borde kunna handläggas och avgöras av verkstadsdirektörerna. Vi ha i samband härmed särskilt observerat, att verkstadsdirektörernas befogenheter varit alldeles otillräckliga i förhållande till deras ansvar i vissa fall och till verksamhetens omfattning. Det nuvarande systemet för anställning m.m. av tjänstemannapersonal är tungrott. En mångfald skriverier och tyngande restriktioner i samband därmed försvåra rörelsens rationella bedrivande, därigenom att det blir mycket svårt att vid varje tidpunkt kunna avväga och tillgodose föreliggande behov av tjänstemannapersonal. Personalförteckningarna ha i onödigt hög grad bundit verkstadsledningen. Tidsutdräkten vid behandling av anställnings- och personalförteckningsfrågor är därtill mycket stor. Det kan i vissa fall dröja flera år, innan definitivt svar erhålles på framställning beträffande revision av personalförteckningarna. Genom den långt utdragna behandlingen av tjänstemannafrågorna ha ofta andra åtgärder måst vidtagas för arbetets behöriga gång och då beslut kan meddelas har aktualiteten gått förlorad och läget blivit ett helt annat än vid förslagets avgivande. De nuvarande personalförteckningarna för marinverkstäderna ha varit alltför bundna. Sålunda böra verkstadsledningarna ha rätt att bestämma såväl antal tjänstemän som löneläge med hänsyn till verksamhetens omfattning och variationerna i det aktuella produktionsläget för företaget. Ofta behandlas personalfrågorna inom de centrala verken av personal, som icke har tillräcklig insikt i bedömningen av t.ex. personalens tekniska kapacitet och lämplighet för befordran. Detta kan leda till felplaceringar både i fråga om arbetsuppgifternas art och löneställning. Svårigheter att erhålla nya befattningar för tjänstemän ha bland annat resulterat i att en stor del av arbetsledarpersonalen, som befordrats från arbetare till arbetsledare, under vissa perioder fått förbli kollektivavtalsanställd i väntan på anställning som tjänstemän. Olämpligheten av detta ligger i öppen dag. Det har varit mycket svårt att kunna erhålla och bibehålla fackkunnig personal med erfarenhet från privat industri. Vi anse, att dessa förhållanden till stor del ha sin grund i de lägre löner som i den nuvarande varvsorganisationen kan utgå till denna personal men med smidigare former för anställning och avlöning av tjänstemannapersonalen skulle de av löneläget förorsakade svårigheterna i viss utsträckning kunna neutraliseras. De regelbundet återkommande förhandlingarna med tjänstemännens fackorganisationer om personalförteckningar föras av marinförvaltningen för marinverkstädernas räkning. Verkstadsdirektörerna kunna visserligen avge förslag och framföra sina synpunkter till marinförvaltningen före förhandlingarna men givas icke tillfälle deltaga i förhandlingarna och 258

orienteras ej heller om dessas gång, varigenom de bli praktiskt taget utan möjlighet att inverka på resultatet. Det har inträffat att därigenom tjänster förändrats på sätt, som icke överensstämma med avgivet förslag. Viss eldarpersonal som tjänstgör utom örlogsvarvet vid kasernernas i Karlskrona ång- och värmecentraler är anställd såsom tjänstemän vid byggnadsdepartementet i Karlskrona. Därigenom ha till örlogsvarvet hänförts arbetsuppgifter beträffande redovisning av personal, som icke är sysselsatt i den egentliga varvsverksamheten. Det nuvarande systemet med kommendering av militär och civilmilitär personal för tjänstgöring vid varven har medfört, att tjänstgöringsperioderna i regel varit alldeles för korta. Vid de speciella förhållanden som råda inom varven med deras komplicerade verksamhet är det nödvändigt med väsentligt längre tider för att vederbörande skall bli väl förtrogen med sina arbetsuppgifter. Marin verkstädernas möjlighet att upphandla allt för deras verksamhet erforderlig material är för närvarande begränsad. Så kan t.ex. material, som ingår i de under intendenturavdelningen sorterande allmänna materialförråden, t.ex. en stor mängd av verkstädernas förbrukningsartiklar, icke upphandlas direkt av marinverkstäderna utan skall uttagas från förråden å örlogsvarven till i annan ordning fastställda priser. Då det gäller för marinverkstäderna med dess stora materialåtgång att alltid beakta ekonomin, bör större frihet åstadkommas i upphandlingsfrågor. Inköpskontoren måste ha möjlighet att göra affärsmässiga upphandlingar beträffande alla för driften erforderliga förnödenheter. I Karlskrona får icke sådan typisk verkstadsmaterial som t. ex. trävirke förrådshållas på marinverkstäderna utan endast i intendenturavdelningens allmänna materialförråd. Å andra sidan förekommer att likartad material förrådshålles på två håll inom örlogsvarvet. Således finnes exempelvis plåt och profiler i marinverkstädernas förråd men räls samt armeringsjärn i intendenturavdelningens allmänna materialförråd. Den avsedda uppdelningen av verkstadsmaterialförråden i en s.k. beredskapsdel och en övrig för direkt förbrukning avsedd del har icke kunnat genomföras i praktiken. Den totala lagerhållningen av olika förbrukningsmaterial, som förekommer vid marinverkstäderna, har i stort sett endast motsvarat det normala behovet inom en rörelse av denna art. Bestämmelserna om beredskapsdelen ha varit mycket oklara. Viss upphandling sker nu centralt genom olika verk och myndigheter. Detta har visat sig medföra en viss omgång och systemet kan betecknas som tungrott. Det torde vara angeläget, att dessa uppgifter återföras till marinverkstäderna. Det bör framhållas, att marinverkstädernas driftsresultat i icke ringa utsträckning är beroende av att förmånliga inköp kunna göras och att verkstadsledningen därför måste ha det omedelbara ansvaret för inköpsverksamheten. 259

Vid uppläggandet av den nuvarande organisationen var avsikten, att marinverkstädernas inköpskontor skulle vara en central sakkunniginstans inom örlogsvarvet för inköps- och försäljningsärenden. Inköpskontoret utnyttjas icke i den avsedda omfattningen av utom verkstäderna stående varvsorgan och har i vissa fall blivit blott och bart ett expeditionsorgan, som saknar inflytande på själva upphandlingen och försäljningen. Bevakningen av örlogsvarven inklusive marin verkstäderna omhänderhaves av en särskild polisorganisation — marinens poliskår (varvspolisen) — och brandskyddet vid örlogsvarvet i Karlskrona av en särskild brandkår (marinens b r a n d k å r ) . Varvspolis och brandkår äro underställda ekipagesektionen. Båda dessa organisationer torde få betraktas som i och för sig effektiva inom sina respektive områden men dock tämligen dyrbara. Det kan ifrågasättas, om icke bevakningen skulle kunna ordnas lika effektivt genom civilanställd vaktpersonal. Vad marinens brandkår beträffar torde Karlskrona örlogsvarv numera kunna utnyttja stadens brandkår. Vidare bör inom örlogsvarvet brandskyddet kompletteras med en industribrandkår enligt inom privatindustrin numera allmänt vedertagna linjer. Verkskyddet vid örlogsvarven, som omfattar personal vid såväl de militärtekniska avdelningarna som marinverkstäderna, är för närvarande underställt ekipagesektionen. Skyddsobjektet utgör själva varvsanläggningen med verkstäder, dockor, kranar, transportanläggningar etc. Bästa kännedomen om dessa anläggningar innehas av driftsbefälet vid marinverkstäderna, varför verkskyddsledaren bör uttagas bland verkstadsbefälet. Därigenom underlättas också samordningen av verksamheten under den ansvarige driftsledaren vid marinverkstäderna och verkskyddets verksamhet vid ett kritiskt läge. Vidare bör framhållas, att huvuddelen av personalen i örlogsvarvens verkskydd tillhör marinverkstäderna. Även ur denna synpunkt är det lämpligare att i möjligaste mån utse icke blott verkskyddsledaren utan även annat befäl inom verkskyddet bland marinverkstädernas personal, så att de även i verkskyddsarbetet komma att lyda under verkstadsbefälet. Kontakten med kommunala och andra lokala myndigheter i orten måste oftast gå via centrala förvaltningsmyndigheter. Härigenom åstadkommes en tungrodd organisation. Exempel härpå utgöra förhandlingar med kommunala myndigheter i stadsplanefrågor, frågor rörande elektrisk kraft, vatten, avlopp, gator och inköp av fastigheter. Genom att ett flertal av förenämnda frågor handhavas av den direkt under varvschefen ställda byggnadsavdelningen (byggnadsdepartementet) komma även många gånger de samlade driftstekniska synpunkterna icke att beaktas i tillräcklig grad.

ANDRA K A P I T L E T

Utredningens förslag till organisationsform för örlogsvarv

Med utredningens förslag avse vi i det följande majoritetsförslaget. Utredningen har kommit fram till att i huvudsak tre alternativ äro tänkbara för örlogsvarvens organisation. Efter en diskussion av skälen för och emot utredningens olika organisationsalternativ har utredningen funnit det naturligast, att verkstadsrörelsen ställes under samma ledning som marinkommandots övriga underhållsorgan, d.v.s. under varvschefen. Beträffande den tekniska verksamheten vid örlogsvarven har utredningen föreslagit, att denna verksamhet med vissa betydelsefulla undantag skall samordnas och ställas under gemensam ledning av en teknisk direktör, som under varvschefen skall leda verkstadsavdelning, konstruktionsavdelning samt fartygs- och vapenavdelningarna. Den tekniske direktören svarar även för den direkta ledningen av en allmänplaneringsdetalj. Även på ekonomisidan föreslås en samordning av verksamheten på så sätt, att en gemensam ekonomiavdelning inrättas under en ekonomidirektör. Till avdelningen, som är direkt underställd varvschefen, koncentreras samtliga bokförings-, inköps- m.fl. frågor. Direkt under varvschefen skall även enligt utredningens förslag lyda en ekipageavdelning, en fortifikationsavdelning (byggnadsavdelning), en intendentursektion, en administrativ sektion och en centralplanering. Den föreslagna organisationen skall i princip gälla samtliga örlogsvarv, sålunda även Göteborgs. I förhållande till den nuvarande organisationen innebär utredningens förslag i första hand, att den relativt fristående ställning som huvuddelen av varvets verkstadsrörelse (marinverkstäderna) intar i förhållande till varvschefen och därmed även till militärtekniska och övriga avdelningar inom örlogsvarvet upphör. Den tekniska och ekonomiska enhet som marinverkstäderna utgjort försvinner. Det ansvar omedelbart under marinförvaltningen som verkstadsdirektören har i den nuvarande organisationen överflyttas därigenom till varvschefen. Icke blott de nuvarande marinverkstäderna utan även de militärtekniska avdelningarnas verkstäder samordnas under den tekniske direktören, vilket enligt utredningens uppfattning skulle öka möjligheterna att vinna ökad effektivitet i vad avser själva varvs- och 261

verkstadsdriften. Jämfört med nuvarande organisation ställas således samtliga verkstäder inom örlogsvarvet under en gemensam chef. Ekonomiavdelningen i organisationsförslaget utgöres till större delen av marinverkstädernas huvudkontor, som sammanslås med varvskontoret å örlogsvarvet. För närvarande äro vissa arbetsuppgifter av ekonomisk natur förlagda till de militärtekniska avdelningarna och byggnadsavdelningen. Dessa uppgifter överföras i den nya organisationen till ekonomiavdelningen. Den föreslagna ekipageavdelningen motsvarar i stort sett den nuvarande ekipagesektionen. En viss inskränkning av verkstadsavdelningens möjligheter att sköta sin transportorganisation har däremot skett i förhållande till de nuvarande marinverkstäderna, därigenom att varvschefen skall bestämma vilka transporter, som få ombesörjas av verkstadsavdelningen. Ekipagesektionen får enligt utredningens förslag ställning som avdelning och blir sammanhållande för transportverksamheten. Den nuvarande byggnadsavdelningen (byggnadsdepartementet) kallas fortifikationsavdelning och är avsedd att utgöra ett gemensamt organ för frågor angående örlogsvarvets med marinkommandots i övrigt fasta egendom, varvid dock kustartilleriförsvarets fasta egendom undantagits. I sak torde förslaget i sistnämnda hänseende icke innebära någon ändring i förhållandet till nuvarande organisation. Den i örlogsvarvet för närvarande ingående intendenturavdelningen har i den föreslagna organisationen medtagits som en intendentursektion. Det förutsattes, att vissa till denna avdelning f.n. hänförliga arbetsuppgifter komma att överföras till ekonomiavdelningen, den administrativa sektionen och allmänplaneringsdetaljen inom örlogsvarvet eller till intendenturförvaltningen inom vederbörligt marinkommando. Viss förrådsmaterial överföres till verkstadsavdelningen. De ekonomiska föreskrifterna för örlogsvarvet komma att innebära, att i stort sett endast vid verkstadsavdelningen skall tillämpas självkostnadsberäkning i begränsad omfattning. Eftersom administrativa enheten och rit- och konstruktionskontoren undantagits i förhållande till de nuvarande marinverkstäderna, har man begränsat möjligheten till rättvisande självkostnadsberäkning. Det som återstår därav blir endast en redovisning av driftomkostnaderna vid verkstadsavdelningen. Förslaget synes dessutom medföra, att endast en mycket ofullständig omkostnadsberäkning kan göras på de övriga avdelningarna. Följaktligen är det icke möjligt att ens för den av utredningen föreslagna verkstadsavdelningen erhålla en helt rättvisande självkostnadsberäkning för de utförda arbetena.

TREDJE KAPITLET

Allmänna principiella synpunkter på ny organisation för örlogsvarven

Såväl 1941 års kommittéförslag som 1943 års förslag till varvsorganisation förutsatte, att den vid örlogsvarven bedrivna verkstadsrörelsen i syfte att erhålla en så rationell drift som möjligt skulle sammanföras under enhetlig, tekniskt sakkunnig ledning. Det förutsattes vidare i båda förslagen, att verkstadsrörelsen skulle organiseras såsom statlig affärsdrift. Den huvudsakliga skillnaden mellan de båda förslagen ligger däri, att 1941 års förslag gick ut på en uppdelning av örlogsvarvens verksamhet på två i förhållande till varandra relativt fristående organisationer, nämligen en för verkstadsrörelsen (marinverkstäderna) och en för den militära förvaltningen — båda underställda marinförvaltningen. 1943 års utredning byggde på samma uppdelning av verksamheten men förutsatte en gemensam ledning på platsen. För att kunna skapa en varvsorganisation, som är verkligt effektiv, är det emellertid nödvändigt att förutom i kap. I redovisade erfarenheter och synpunkter även beakta vissa andra förhållanden. örlogsvarvets uppgifter för underhålls-, reparations- och moderniseringsarbeten på marinens fartyg och materiel innebära ett antal olika funktioner. Dels gäller det medelsförvaltning, beställning, kontroll och förrådsförvaltning och dels gäller det verkställande och producerande uppgifter. Planläggning, beställning och kontroll av de åtgärder, som skola vidtagas för att materielen ständigt skall befinna sig i avsett skick och för att beredskapen skall hållas vid föreskriven nivå, är till stor del beroende av militära och militärtekniska bedömanden. Det är därför naturligt, att dessa uppgifter sammanföras inom en organisationsenhet. Utförandet av arbetena och den rent producerande verksamheten är däremot av helt annan karaktär och bör inte betungas med en mångfald för denna verksamhet främmande förvaltningsuppgifter. Dessa uppgifter böra därför handhavas utav en särskild organisationsenhet. En sammanblandning av dessa huvuduppgifter inom en och samma organisationsenhet är ur flera synpunkter mindre lämplig. Härtill kommer att de förstnämnda uppgifterna böra på grund av sin karaktär handhavas av militärt och militärtekniskt skolad personal under det att produktionen och skötseln av de industriföretag det här är fråga om måste anförtros åt personal särskilt skolad härför. Det är vidare principiellt oriktigt, att en organisationsenhet är underställd den myndighet, vars arbeten den skall kontrollera, d.v.s. får kontrollera sig själv. 263

Vi anse det därför vara nödvändigt att vid utformningen av den nya varvsorganisationen hänsyn tages till denna uppdelning av arbetsuppgifterna. I detta hänseende bör alltså verksamheten ordnas efter de riktlinjer, som drogos upp redan av 1941 års örlogsvarvskommitté, d.v.s. genom att hänföra de olika uppgifterna enligt ovan till klart avgränsade enheter. Planläggningen i fred av marinkommandots marinoperativa verksamhet samt den militära verksamheten i övrigt kräver, att marinkommandochefen måste ha ett visst inflytande över den förvaltningsverksamhet, som utgör grundvalen för underhållstjänsten i krig. Enligt vår uppfattning måste marinkommandochefen därför ha visst inflytande över de ovannämnda förvaltningsuppgifterna. Vidare måste beaktas, att den verkställande och producerande verksamheten utformas effektivt och får arbeta efter industriella linjer i största möjliga omfattning. De organisationsformer, som tillämpas i privat industri, böra därför tjäna som förebild. Vi bortse därvid icke ifrån att vid örlogsvarven förekomma arbetsuppgifter och specialavdelningar, som icke ha sin direkta motsvarighet inom t.ex. den privata varvsindustrin men väl inom vissa specialindustrier såsom AB. Bofors, AB. L.M. Ericsson, ASEA, Centrala Torpedverkstaden m.fl. Varvsledningen måste också ha möjligheter att utöva en tillfredsställande kontroll över varvsverksamheten både ur ekonomisk och driftsteknisk synpunkt. Det är på grund därav nödvändigt att i varje fall den producerande och verkställande delen med alla däri utnyttjade objekt i form av byggnader, markområden, fasta anläggningar samt maskiner och annan utrustning i förvaltningshänseende avgränsas från övrig förvaltning och blir helt ställd till varvets förfogande. Endast därigenom kan man erhålla en riktig utgångspunkt för bedömning av verksamhetens samtliga kostnader och göra det möjligt för den ansvariga varvsledningen att utnyttja varvsanläggningen på ett driftstekniskt riktigt sätt. Med utgångspunkt från ovan anförda synpunkter böra följande allmänna principer ligga till grund för örlogsvarvens framtida organisation. 1. Oberoende av företagsform skola örlogsvarven först och främst betjäna marinen men även, i den utsträckning som befinnes lämpligt, övriga försvarsgrenar och andra beställare. 2. örlogsvarvens förhållande till marinen liksom vederbörande marinkommandochefs inflytande på verksamheten skall vara klart definierad. Sådana militära och militärtekniska uppgifter, som hittills ålegat örlogsvarven och som avse örlogsbasfunktionen skola åvila marinkommandochefen. 3. Örlogsvarven skola vara huvudsakligen verkställande enheter med för hela verksamheten gällande enhetliga ekonomiska bestämmelser, varvid organisationen i möjligaste mån bör vara uppbyggd enligt inom privata industriföretag vedertagna normer. 264

4. De större örlogsvarven ledas av varvsdirektörer med ansvar för varvens hela verksamhet och mot detta ansvar svarande befogenheter. 5. örlogsvarvens fredsorganisation skall överensstämma med krigsorganisationen. 6. De större örlogsvarvens tillgångar och skulder skola i statsbokföringen redovisas klart avgränsade från statsverkets övriga tillgångar och skulder. 7. Den militära expertis, som erfordras för produktionen vid örlogsvarven, skall i princip vara civilanställd vid respektive varv och ingå såsom anställda i organisationen. Vid tillämpning av ovanstående allmänna principer böra de nuvarande örlogsvarvens arbetsuppgifter fördelas på följande sätt. Förvaltningsfrågor, militärtekniska frågor och frågor rörande militära förråd handhavas inom marinkommandoorganisationen av en vederbörande marinkommandochef underställd baschef. Verksamheten vid vardera av de större örlogsvarven ställes under en varvsdirektör och organiseras på två enheter, nämligen: a. Tekniska frågor och produktionsfrågor handhavas av ett organ under en teknisk direktör. b. Kamerala och administrativa frågor handhavas av ett organ under en ekonomidirektör. Härtill kominer en under varvsdirektören ställd militärdetalj, som består av till örlogsvarvet kommenderad militär personal att handhava de rent militära frågorna såsom militär säkerhetstjänst, utbildning vid örlogsvarvet av militär personal och dylikt. Verksamheten vid örlogsvarvet kominer då att vara organiserad enligt nedanstående huvudplan.

er •z

3 uJ O * UJ V? Q.

il

2 2

II < «J

* r o

«" -o 5

UJ

FJÄRDE KAPITLET

Förslag till organisation av örlogsvarv

Som tidigare antytts anse vi, att stora fördelar skulle kunna vinnas, om man kunde göra en uppdelning av organisationen på så sätt, att den militära och militärtekniska funktionen, d.v.s. den egentliga förvaltningsverksamheten, utgjorde en ifrån varvet mera skild enhet. Som vi förut påpekat måste marinkommandochefen ha ett visst inflytande över förvaltningsverksamheten. Det är därför naturligt, att denna verksamhet handhaves av en förvaltningsenhet direkt underställd marinkommandochefen. Han bör därvid för den omedelbara ledningen av förvaltningsverksamheten ha en sig direkt underställd baschef. Innan en närmare beskrivning lämnas beträffande örlogsvarvens organisation, vilja vi beröra de arbetsuppgifter, som vi anse skola ingå i marinkommandoorganisationen och underställas den föreslagna baschefen. Till den baschefen underställda förvaltningsenheten hänföras de av de nuvarande örlogsvarvens arbetsuppgifter, som avse beställning, kontroll och i beredskapshänseende förrådsförvaltande verksamhet. Dessa arbetsuppgifter äro i huvudsak följande: generalbesiktningar och besiktningar i övrigt för utrönande av fartygens och den övriga materielens tillstånd, beställning och kontroll av erforderliga underhålls- och reparationsarbeten å fartyg, stridsmedel och övrig materiel, rustning och avrustning samt beredskapsförläggning av fartyg, provturer med marinens fartyg, anskaffning, förrådshållning och utlämning av ammunition och utrustning, bränslen, smörjmedel, inventarier och viss materielutredning ä fartyg och vissa marina förband m.m., förhyrning, mottagning, besiktning, utrustning och underhåll av hjälpfartyg samt återlämning av desamma samt bärgnings- och assistanstjänst. Man bör därvid utgå ifrån, att baschefen skall bl.a. handha förenämnda arbetsuppgifter i vad avser planläggning och verkställandet av de rent militära åtgärder, som kunna ankomma på marinkommandot. Det förutsattes, att baschefen skall vända sig till örlogsvarvet för att få utredningar och försök utförda, så att ritningsarbete icke skall behöva förekomma inom förvaltningsenheten. Vi förutsätta också, att de baschefen underställda avdelningarna icke 266

göras större än som är oundgängligen nödvändigt och att tillgänglig expertis inom örlogsvarvet utnyttjas i största möjliga utsträckning. Med hänvisning till bilaga 1 sortera under baschefen tre avdelningar: vapenavdelning med artilleri-, torped-, min- och nautiska detaljer, fartygsavdelning med skrov-, maskin-, elektro- och tele-samt hjälpfartygsdetalj och fartygslag, förrådsavdelning med artilleri-, torped- och minammunitionsförråd, utrednings-, inventarie- och reservdelsförråd för den vapen- och skeppstekniska förvaltningen samt drivmedelsförråd. I enheten ingår också såsom ett särskilt stabsorgan en centralplanering för handläggning av mobiliseringsärenden, hänförliga till baschefens verksamhetsområde samt planläggning av översynsperioder och rustningar m.m. Vapenavdelningen handlägger ärenden, som angå vapenmateriel och ammunition, beställning av erforderliga arbeten å denna materiel, besiktning av vapenmaterielen, planläggning av prov och försök med vapenmateriel och ammunition, övriga med vapenförvaltningen enligt gällande förvaltningsreglemente för marinen sammanhängande frågor, nautiska frågor. Fartygsavdelningen handlägger ärenden, som angå fartygens skrov, maskinmateriel, elektro- och telemateriel, skyddsmateriel, dykerimateriel, timmermans- och skepparinventarier, beställning av erforderliga arbeten å denna materiel, besiktning av materielen, provturer med marinens fartyg, planläggning av prov och försök med materiel, som enligt ovan handhaves av fartygsavdelningen, bärgnings- och assistanstjänst, övriga med skeppstekniska förvaltningen enligt gällande förvaltningsreglemente för marinen sammanhängande frågor. Förrådsavdelningen handhar förrådshållning av artilleri-, torped- och minammunition, inventarier och reservdelar för vapen, skeppsteknisk och intendenturmateriel, drivmedel. Inom centralplaneringen handlägges ärenden, som angå planläggning och sammanhållning av de marina fartygens rustningar, översyner, ombyggnader, provturer m.m., 267

för förvaltningsenheten gemensam krigsplanläggning och mobiliseringsplanläggning, planläggning av transportverksamheten under mobilisering och krig, krigsreparationstjänst. Inom centralplaneringen handläggas även ärenden, som angå de sjökrigshistoriska samlingarna. Förvaltningsenheten är marinkommandots kontaktorgan med sjöstyrkor och fartyg. Dessa skola således inlämna sina observationsjournaler, önskemål om översynsarbeten etc. till baschefen. Inom förvaltningsenheten behandlas detta material på samma sätt som inom de nuvarande örlogsvarvens militärtekniska avdelningar. Förvaltningsenheten skall även uppgöra flerårsplaner för rustningar, generalbesiktningar m.m. och utarbeta härav föranledda underhållsplaner. Vid härför fastställda tidpunkter avges genom baschefens försorg anslagsäskanden och förslag till arbetsplaner beträffande fartyg och annan materiel under marinkommandots förvaltning. Fördelningen i stort av anslagen för underhåll av fartyg och materiel företages av baschefen, som även svarar för kontakten med marinförvaltningen i frågor rörande fartygsmaterielen och dess skötsel. Förvaltningsenheten skall vara så enkelt organiserad som möjligt. Vid förvaltningsenheten tjänstgör »inspektörer» som på grundval av inkomna önskemål och observationsjournaler upprätta enhetliga specifikationer och arbetsbeställningar, som sedan överlämnas till resp. varv för utförande. Särskild vikt skall läggas vid att fartygen betraktas som enheter och att det så långt möjligt utses sammanhållande »inspektörer» för varje fartygsslag. Dessa »inspektörer» skola även resa ut och taga kontakt med fartygen för att utföra besiktningar och för att förbereda de arbeten, som skola utföras. Förvaltningsenheten skall vara sammanhållande för de utredningar, som marinkommandot kan bli ålagt att utföra även beträffande den militära materielen. Erforderligt underlag för dessa utredningar i form av konstruktionsarbete, kostnadsberäkningar, försök etc. skola emellertid beställas hos och utföras av örlogsvarvet. Marinkommandots kontrollerande verksamhet skall inskränka sig till funktionsprov och granskning av utfärdade fakturor o. dyl. Någon detaljerad kontrollverksamhet i t. ex. verkstäderna från förvaltningsenhetens sida skall i regel icke förekomma. Med hänsyn till arten av förvaltningsenhetens uppgifter skall baschefen vara militär eller civilmilitär befattningshavare. Det är viktigt, att lämpligaste person, oberoende av kårtillhörighet, utses till befattningen. Såsom avdelningschefer skola tjänstgöra militära eller civilmilitära befattningshavare med lämpliga kvalifikationer. Chef för centralplaneringen skall vara en därtill kvalificerad civilmilitär eller civil tekniker. Detaljcheferna skola i regel vara militära eller civilmilitära befattningshavare. 268

Beträffande elektro- och teledetaljen å fartygsavdelningen bör framhållas, att dithörande arbetsuppgifter i den nuvarande organisationen äro uppdelade på två skilda sektioner under olika avdelningar. Erfarenheten har emellertid visat, att det är svårt att dra en bestämd gräns mellan de båda detaljernas arbetsuppgifter, varför de böra sammanföras till en detalj. I förrådsavdelningen ingå de förråd, som i den nuvarande organisationen tillhöra örlogsvarvets olika militärtekniska avdelningar. Erforderlig förrådsbokföring för dessa förråd skall vara förlagd till förrådsavdelningen. Ett sammanförande av de angivna förråden till en avdelning är motiverat främst ur den synpunkten, att det därigenom blir bättre möjligheter att samordna de allmänna förrådsärendena, rationalisera förrådsverksamheten och förrådens handhavande. Genom denna organisation av den militära förrådsverksamheten har erhållits den gemensamma förrådsavdelning, som utredningen ansett att man borde överväga. Till förrådsavdelningen böra hänföras i nuvarande örlogsvarven ingående oljetankfartyg, oljepråmar och vattenbåtar, minfällningsfartyg, artilleritransportfartyg och ammunitionspråmar. Beredskapslagring av material för varvsdriften, d.v.s. i huvudsak sådan material som ingår i örlogsvarvets materialförråd, blir beroende av valet av de två organisationsformer, som angivas i kap. V avdelning B och C. Denna beredskapslagring förutsattes kunna ske i förråd, som äro placerade på ur skyddssynpunkt lämpligare platser än örlogsvarven. De intendenturinventarier, som nu förrådsföras av intendenturförvaltningen inom marinkommandot, böra kvarbliva där, d.v.s. inom den föreslagna intendenturavdelningen. Den material, som förrådsföres av den nuvarande intendentursektionen på örlogsvarvet, d.v.s. virkesförråd och förråd av vissa förbrukningsartiklar, som nu förrådshållas av det allmänna materialförrådet, bör tillföras örlogsvarvets materialförråd. Förrådsbokföringen förutsattes anordnad så enkel som möjligt. Den centraliseras i största möjliga omfattning för att förbilliga administrationen. Vissa arbetare, som erfordras för förrådsverksamheten, kunna ställas till marinkommandots förfogande av örlogsvarvet. I driftstekniska frågor, t. ex. beträffande materialhantering och transporter i de olika förråden, bör förrådsavdelningen samråda med örlogsvarvet. Inom centralplaneringen planlägges även transportverksamheten under mobilisering och krig. Vid beredskapstillstånd och krig förutsattes särskild militär transportledare att ingå i örlogsvarvets driftsavdelning. Centralplaneringens handläggning av ärenden rörande krigsreparationstjänsten är av planläggande och förberedande natur. Själva krigsreparationsenheterna, t.ex. rörliga reparationsgrupper, uppsättas dock av örlogsvarvet. Genom att varvet redan i fredstid har utrustning för och utför arbeten på t.ex. fartyg utanför det egentliga varvsområdet finnes inom varvet stommen till de rörliga reparationsgrupperna. 269

A. Reservanternas organisationsförslag for örlogsvarv jämte kommentarer Den närmare utformningen av organisationen vid de tre örlogsvarven framgår av bifogade organisationsplaner, bilaga 2—4. Eftersom Karlskrona örlogsvarv är det största av varven och organisationsfrågorna där äro mer komplicerade än för de övriga örlogsvarven, ha vi här nedan lämnat en närmare redogörelse för organisationen av detta örlogsvarv. Efter av lokala förhållanden betingade modifikationer kan ifrågavarande organisation tillämpas även vid Stockholms örlogsvarv eller det varv, som kan komma att ersätta detta, samt vid Göteborgs örlogsvarv. I den detaljbeskrivning av organisationsförslaget, som vi lämna nedan, ha vi utgått från förhållandena vid Karlskrona örlogsvarv. örlogsvarvet underställes som tidigare nämnts en varvsdirektör. Befattningen skall tillsättas med väl kvalificerad person, som bör ha erfarenhet av varvsdrift och företagsledning. Under varvsdirektören uppdelas verksamheten på två enheter, nämligen 1. teknisk enhet. 2. ekonomisk-administrativ enhet. I spetsen för dessa enheter står en teknisk direktör respektive en ekonomidirektör. Tekniska

enheten

I den tekniska enheten skola ingå förutom de verkstäder m.m., som nu ingå i marinverkstäderna, även serviceverkstäderna under de nuvarande militärtekniska avdelningarna samt vidare samtliga ritkontor vid de nuvarande marinverkstäderna. I enheten samlas således all verksamhet av producerande art. Chef för enheten är en teknisk direktör, som skall vara en väl kvalificerad tekniker med ingående erfarenhet från den verksamhet, som är underställd honom. I enheten ingå konstruktionskontor, maskin-, elektro- och vapenverkstadsavdelning, varvsavdelning samt driftsavdelning. De två förstnämnda avdelningarna underställas överingenjörer och de båda sistnämnda varvsingenjören respektive driftsingenjören. De i marinverkstädernas nuvarande organisation under överingenjören ställda planerings- och arbetsstudiekontoren sammanföras till ett särskilt organ och ställas direkt under tekniske direktören. Konstruktionskontoret Konstruktionskontoret skall utgöra ett för hela örlogsvarvets konstruktionsverksamhet gemensamt organ. I kontoret ingå projektkontor, fartygs-, 270

maskin-, elektro- och vapenritkontor, standardiseringsdetalj, beskrivningsdetalj och bibliotek. Vidare ingå detalj för experiment- och utvecklingsarbete samt materiallaboratorium. I kontoret ingå emellertid icke verktygsritkontor eller anläggnings- och byggnadsritkontor, vilka ingå i driftsavdelningen på inom industrin brukligt sätt. I konstruktionskontoret ingå dels de ritkontor, som i den nuvarande organisationen äro direkt underställda verkstadsdirektören, dels det nuvarande materiallaboratoriet. Standardiserings- och beskrivningsdetaljerna äro nytillkomna liksom även experiment- och utvecklingsdetaljen. Den sistnämnda detaljens arbetsuppgifter äro oftast intimt förknippade med konstruktionsarbetet, varför det är naturligt att överingenjören för konstruktionskontoret även är ansvarig för experiment- och utvecklingsarbetet.

Maskin-, elektro- och

vapenverkstadsavdelningen

I avdelningen ingå maskinverkstäderna med maskin-, filar- och montage-, motor-, rör- och ytbehandlingsverkstäder samt gjuteri och oljefabrik. Vidare ingå elektroverkståderna med elektromekanisk verkstad, provrum, elektrisk fartygsinstallalionsverkstad och elektrisk landinstallationsverkstad, telefon-, radio-, radar och hydrofonverkstad, eldlednings-, instrumentoch optisk verkstad samt avmagnetiseringsstation. I vapenverkstäderna ingå tre verkstadsgrupper, nämligen artilleriverkstäder med kanon-, handvapen-, hyls- och apteringsverkstäder och skjutfält, torpedverkstad med torpedöversynsverkstad samt klargöring och skjutbro, och minverkstad jämte provfällning av minor. För samordning av reparationer, ombyggnader och nybyggnader inom avdelningens verksamhetsområde skall särskilda ingenjörer stå till överingenjörens förfogande. Avdelningens organisation skiljer sig från den nuvarande inom marinverkstäderna, där de tre grupperna äro direkt underställda den nuvarande överingenjören och således varje grupp för sig jämställd med de egentliga varvsavdelningarna. De nuvarande militärtekniska avdelningarnas s.k. serviceverkstäder äro även sammanförda i denna avdelning med sådana verkstäder inom de nuvarande marinverkstäderna, som ha i huvudsak likartad verksamhet. En mera ändamålsenlig och ekonomisk organisation åstadkommes därigenom.

Varvsavdelningen Denna avdelning består i huvudsak av de nuvarande plåtslageri- och utrustningsverkstäderna. Följande verkstäder komma att ingå: grovplåtverkstad, tunnplåtverkstad, 271

pannverkstad, svetsverkstad, utrustningsverkstad med smedja, grovarbetare, timmermans- och båtverkstäder, snickareverkstad, måleriverkstad, dykareverkstad, tackelkammare och segelsömmareverkstad samt repslagarverkstad. Även här förutsattes att särskilda ingenjörer ställas till varvsingenjörens förfogande för sammanhållning av arbetsuppgifter vid reparationer, ombyggnader och nybyggnader. Dykarbåtar förutsättas skola handhavas av varvsavdelningens grovarbetargrupp. Driftsavdelningen Organisationen av denna avdelning innebär väsentliga förändringar i förhållande till nuvarande organisation. Avsikten är att avdelningen i möjligaste mån skall motsvara de driftsavdelningar, som förekomma vid privata varv. I avdelningen skola därför ingå marinverkstädernas nuvarande driftskontor, nuvarande verkstadsmaterialförråd och hjälpavdelningar samt vidare byggnadsdepartementet (byggnadsavdelningen) och ekipagesektionens driftsbetonade verksamhet, som utgöres av förhalningar, transporter, yttre renhållning m.m. Erfarenheterna både från örlogsvarvens hittillsvarande verksamhet och från privat varvsdrift visa, att projektering och utförande av byggnadsarbeten inom ett varv bör ligga under den för produktionen ansvarige. Det bör här understrykas, att inom all modern industriorganisation är servicefunktionen av stor vikt för den egentliga produktionen. Denna funktion måste dock intimt samordnas med produktionens krav och detta kan bäst ske genom att den underställes produktionschefen, d.v.s. i detta fall den tekniske direktören. örlogsvarvets byggnadsgrupp, som ingår i denna avdelning, skall endast handhava till örlogsvarvet direkt anknutna anläggningar samt i den mån så överenskommes utföra byggnadsarbeten åt fastighetsförvaltningen inom marinkommandot. Vi förutsätta, att förvaltningen av kaserner, befästningar, krigsförtöjningsplatser och markområden, i den mån dessa objekt icke ingå i vederbörligt kustartilleriförsvar, skall omhänderhavas av fortifikationsförvaltningen inom vederbörligt marinkommando. I avdelningen ingå driftsritkontor, elverk, kompressor-, ång- och värmecentraler, gasverk, verktygsverkstad och verktygsförråd, materialförråd med 272

godscentral, transportcentral för land- och sjötransporter inklusive lyftkranar, garage med service, byggnadsgrupp, telefonväxel, industribrandkår, läkaremottagning, personalmarketenterier samt hamnkapten och bogserbåtar. Det förutsattes, att hamnkapten och bogserbåtspersonalen skola vara civilanställda vid örlogsvarvet. I driftsavdelningen skola vidare ingå vissa andra fartyg och båtar, nämligen pontonkranar, transportpråmar samt motorbåtar och kommunikationsbåtar, som nu tillhöra de militärtekniska sektionerna, sjöreserven m.fl., i den mån de icke tidigare särskilt angivits ovan. Ekonomisk-administrativa

enheten

(ekonomienheten)

På ekonomienheten ankomma i huvudsak samma arbetsuppgifter som på ekonomiavdelningen i utredningens förslag. Här sammanföras alltså marinverkstädernas nuvarande huvudkontor samt varvskontoret till en gemensam avdelning för handhavande av alla å örlogsvarvet förekommande funktioner av administrativ och ekonomisk art. Ekonomienheten lyder under ekonomidirektören, som skall vara väl kvalificerad och inneha erforderlig ekonomisk och administrativ utbildning. Följande underavdelningar komma att ingå: sekretariat med korrespondenskontor och skrivbyrå, juridisk och administrativ rådgivning, offertkontor, orderkontor, inköpskontor, bokföring med förrådsbokföring för driftsavdelningens materialförråd, fakturering, granskningsdetalj och efterkalkyl, personal- och avlöningskontor (både för tjänstemän och arbetare), kassa- och intressekontor samt budcentral.

B. Jämförelse mellan utredningens och reservanternas organisationsförslag De nuvarande örlogsvarvens uppgifter ha i vårt förslag uppdelats på så sätt, att beställande och kontrollerande funktioner sammanförts till en organisationsenhet, förvaltningsenheten. Denna ingår i marinkommandot och underställes en särskild baschef. All producerande, verkställande och härav betingad ekonomisk och administrativ verksamhet handhaves av en enhetlig organisation, som vi i fortsättningen benämna örlogsvarvet, varvid begreppet marinverkstäderna utgår. Härigenom erhålles en klar gränsdragning mellan de olika funktionerna. Detta innebär en betydande skillnad i förhållande till utredningens 18

förslag, där örlogsvarvet under varvschefen kommer att ha såväl beställande och kontrollerande som producerande och verkställande funktioner. I det fall det av oss föreslagna örlogsvarvet skall ingå i marinens organisation (se ytterligare härom nedan), är örlogsvarvet i tekniskt och ekonomiskt avseende enligt vårt organisationsförslag direkt underställt endast marinförvaltningen. De kontakter, som eventuellt kunna vara nödvändiga att taga med Försvarets Civilförvaltning och Kungl. Fortifikationsförvaltningen, förutsättas i princip ske genom marinförvaltningen (verkstadsbyrån). Ledningen av örlogsvarvet enligt vårt förslag utövas av en varvsdirektör, som har fullt ansvar för hela örlogsvarvets verksamhet. Han har givits mot detta ansvar svarande befogenheter. Endast härigenom skapas den nödvändiga förutsättningen för en verkligt effektiv ledning av örlogsvarvets hela verksamhet. I utredningens förslag äro verkstäder och produktionsenheter icke sammanförda till en enhetlig verkstadsavdelning, utan även inom andra avdelningar, t.ex. inom vapenavdelningen, förekommer en icke oväsentlig verkstadsdrift. Likartad verksamhet förekommer inom såväl verkstadsavdelningen som vapenavdelningen. Detta leder enligt vårt förmenande till att den nuvarande splittringen av verkstadsdriften kommer att bestå, varigenom svårigheterna i den nuvarande organisationen ej blott komma att vara kvar utan troligen även komma att öka. Enligt vårt organisationsförslag erhåller chefen för örlogsvarvet (varvsdirektören) en sådan ställning, att han har bättre möjligheter att överblicka verksamheten och bättre möjligheter att direkt leda örlogsvarvets olika funktioner än varvschefen i utredningens förslag. Vidare bör framhållas, att i den av oss föreslagna organisationen finnas inga varvsdirektören direkt underställda stabsorgan. De funktioner, som tillkomma de i utredningsförslaget ingående stabsorganen (centralplanering och administrativ sektion), ingå i vårt förslag i marinkommandot respektive örlogsvarvets ekonomiska enhet. Enligt all erfarenhet ge stabsorgan direkt underställda en företagsledning mycket ofta anledning till oklara befälsförhållanden, vilket i sin tur kan skapa irritation bland avdelnings- och andra underställda chefer. Den av oss föreslagna organisationen innebär, att varvsdirektören icke betungas med uppgifter hänförliga till den militära förvaltningen. Han kan helt ägna sig åt de renodlade produktions- och driftfrågorna och härmed sammanhängande speciella ekonomiska och administrativa frågor. Enligt utredningens förslag däremot har varvschefen ansvaret både för en mångfald olika förvaltningsuppgifter och den egentliga varvsverksamheten omfattande produktion, konstruktion m.m. Sistnämnda uppgifter innefatta en relativt stor industriell enhet. Enligt utredningens förslag skall varvschefen dessutom tjänstgöra som baschef. Han torde även i händelse av krig even274

tuellt bliva utsedd till ställföreträdare för marinkommandochefen. Det är icke lämpligt att ålägga en befattningshavare det direkta ansvaret för så omfattande och olikartade funktioner. Det kan icke heller undvikas, att varvschefen i utredningens förslag genom att man sammanfört både militärförvaltande och producerande funktioner under tekniske direktören kan bli försatt i den situationen, att han får lov att inhämta både tekniske direktörens och denne underställd avdelningschefs meningar för att kunna fatta beslut. Det kan också inträffa, att varvschefen vid avgörande av frågor, som föredragas av varvschefens övriga direkt underställda chefer, är tvungen att inhämta tekniske direktörens mening. Denne sistnämnde blir därigenom i realiteten en slags biträdande varvschef, genom vilken samtliga frågor av större vikt måste passera. En sådan dubblering av chefsskapet i organisationen betrakta vi såsom ytterst olämplig. Den enhetliga organisation av örlogsvarvet, som skulle vinnas enligt utredningens förslag, blir endast skenbar, emedan t.ex. verkstadsavdelningen, fortifikationsavdelningen och intendentursektionen var för sig skall erhålla en viss grad av självständighet i förhållande till vederbörliga centrala förvaltningsmyndigheter. I den av oss föreslagna organisationen är den tekniske direktören chef för en renodlad produktionsenhet. Etersom örlogsvarvets militärtekniska uppgifter bli sammanförda under marinkommandochefen, har han icke ansvaret för den militära materielens inklusive fartygens tillstånd och vård utan kan helt ägna sig åt själva varvsverksamheten. Varvet blir mera likt ett civilt industriföretag, varigenom man får bättre möjlighet att tillämpa inom sådan verksamhet vedertagna och beprövade organisationsformer. Genom att ekipageavdelningen och fortifikationsavdelningen i utredningens förslag icke underställts tekniske direktören kommer denne att sakna det omedelbara inflytandet över bl.a. de till dessa avdelningar förlagda transport- respektive byggnadsverksamheterna. Det torde vara olämpligt att transportverksamheten på det sätt som utredningen föreslagit till en del ställes utanför den ansvariga produktionsledningens kontroll. Modern varvsteknik är nämligen till stor del fråga om transport- och hanteringsteknik. I t.ex. de nuvarande marinverkstädernas utrustning ingår en mycket stor park av fasta och rörliga kranar, truckar av olika typer, transportredskap, jeepar m.m. Den interna transportverksamheten inom varvet är av stor omfattning. De transporter, som av utomstående organ beställas vid varvet, kunna mycket väl skötas av samma transportorganisation som sköter varvets alla egna transporter. Genom att produktionsenheten handhar transportorganet möjliggöres en effektiv samordning och ett effektivt utnyttjande av örlogsvarvets transportutrustning. Varvsanläggningarna äro i och för sig tekniskt sett mycket komplicerade. Som vi ovan redovisat, är det praktiskt taget omöjligt att draga någon gräns mellan de fasta anläggningarna och maskinanläggningarna. Genom att ut275

redningen i sitt förslag placerat byggnadsorganet utom den tekniske direktörens verksamhetsområde omöjliggöres den intima samordning av byggnadsverksamheten med den övriga produktionen, som är så betydelsefull. Ett bibehållande av en särskild byggnadsavdelning (fortifikationsavdelning) enligt utredningens förslag kommer, även om det förutsattes att ett mindre dylikt organ skall finnas inom verkstadsavdelningen, att permanenta de missförhållanden, som i detta avseende vidlåda nuvarande organisation. Enligt vårt förslag komma byggnader, fasta anläggningar och markområden att tillhöra varvet och byggnadsavdelningen att ingå i driftsavdelningen, som är ett gemensamt serviceorgan för hela varvet. Vi förutsätta, att den byggnadsgrupp, som enligt vårt förslag skall ingå i driftsavdelningen, skall vara så dimensionerad och organiserad, att den är tillräcklig för normalt förekommande underhållsarbete samt smärre reparationer och nyanläggningar. För större arbeten och framförallt för nyanläggningar förutsätta vi, att entreprenörer anlitas i största möjliga omfattning. Härigenom torde en billigare organisation kunna åstadkommas, då det får anses uteslutet, att örlogsvarvet kan inneha den omfattande och ständigt moderna utrustning av byggnadsmaskiner och annan teknisk utrustning, som numera kräves inom byggnadsverksamheten. En väsentlig fördel med vårt förslag i förhållande till utredningens utgör det förhållandet, att den militära planläggningen kommer att skötas av marinkommandot och där närmast av baschefen med underställd centralplanering. Till centralplaneringen har hänförts frågor, som angå planläggning och sammanhållning av de marina fartygens rustningar, översyner, ombyggnadsperioder m.m. samt för förvaltningen gemensam krigsplanläggning, örlogsvarvets planering kommer enligt vårt förslag att endast omfatta produktionsplanering. Genom uppdelningen av arbetsuppgifterna på marinkommando och örlogsvarv ernås även en klar uppdelning av planeringsarbetet. I utredningens organisationsförslag finns en varvschefen direkt underställd centralplanering, en tekniske direktören underställd allmänplanering och ytterligare planeringsorgan inom flera olika avdelningar. Erfarenheten visar, att då allt för många organ syssla med planeringsuppgifter irritation och motsatsförhållanden lätt uppstå genom att det är svårt att avgränsa arbetsuppgifterna till de olika planeringsenheterna. Den av oss föreslagna organisationen måste beträffande de ytterst viktiga planeringsfrågorna innebära en enklare, effektivare och billigare organisation, som även möjliggör för såväl marinkommandochefen som varvsdirektören att lättare kunna överblicka verksamheten. Inom marinkommandot koncentreras krigsplanläggnings- och mobiliseringsförberedelsearbetet till centralplaneringen. Enligt utredningens förslag skall självkostnadsberäkning endast tillämpas för den i örlogsvarvet ingående verkstadsavdelningen och endast i en begränsad omfattning. Utredningen förutsätter, att de övriga delarna av örlogs276

varvet skola indelas i kostnadsställen så att kostnaderna för dessa vid behov kunna framtagas. Enligt vårt förmenande är en indelning i kostnadsställen för den övriga verksamheten i och för sig av mindre värde, såvida icke kostnaderna medtagas i självkostnadsberäkningarna och en fortlöpande kostnadsredovisning jämte kontroll av kostnaderna sker för varje kostnadsställe samt ett sammanfattande bokslut med fullständig resultatredovisning uppgöres. Genom att kostnaderna för byggnadsförvaltningen, de rent militära organen, administrationen och konstruktionskontoren hållas utanför redovisningen enligt utredningens förslag omöjliggöres rättvisande självkostnadsberäkningar även för verkstadsavdelningen. Enligt vårt förslag däremot är varvet en ekonomisk enhet med för alla avdelningar på varvet gällande enhetliga bestämmelser för självkostnadsberäkningar, bokslut etc. Genom att örlogsvarvet enligt vårt förslag i detta avseende utgör en enhet är det också möjligt att redovisa varvets tillgångar och skulder över en kapitalfond. Därigenom skapas förutsättningar för att samtliga med örlogsvarvets verksamhet sammanhängande kostnader skola kunna medtagas i redovisningen. Den ansvariga varvsledningen erhåller härigenom mycket goda möjligheter att övervaka verksamheten, följa dess effektivitet etc. Vårt förslag till ekonomiska redovisningsföreskrifter för örlogsvarvet bygger på redovisning över kapitalfond, vilket kommer att medföra, att man får ett betydligt fastare grepp på hela varvsverksamhetens ekonomi. Enligt utredningens förslag komina personalärenden att handläggas på fler ställen inom varvsorganisationen än i vårt förslag, där vi eftersträvat att koncentrera handläggningen av personalärenden till två organisationsenheter. Militärdetaljen handlägger militära personalärenden och ekonomidirektören är personalchef för örlogsvarvets samtliga befattningshavare. Vissa frågor angående anställning av kollektivavtalsanställd personal samt utbildning av lärlingar, arbetare och arbetsledare förutsättas dock handhavas av driftsavdelningen. Beträffande förrådsverksamheten kommer denna enligt utredningens förslag att delas upp på olika avdelningar och sektioner. Enligt vårt förslag kommer däremot den militära förrådsverksamheten att sammanhållas på förrådsavdelningen inom en enhet — marinkommandots förrådsavdelning. Detta innebär en billigare och effektivare organisation. Även beträffande kontorsorganisationen innebär utredningens förslag i flera avseenden en dubbelorganisation. I vårt förslag lyder all kontorsverksamhet med likartade funktioner under ekonomidirektören, varigenom samordning av t.ex. avlöningskontor för arbetare och personalkontor kan åstadkommas. Flera andra frågor som t.ex. personalvård, avtalsärenden, bevakningsfrågor samt verkskydds- och brandskyddsfrågor komma enligt utredningens förslag att var för sig handläggas inom flera organisationsenheter. I vårt förslag ha vi strävat efter att dylika funktioner skola handhavas var för sig enhetligt och endast inom en organisationsenhet. 277

FEMTE

KAPITLET

Företagsform och övriga därmed sammanhängande frågor

A. Olika typer av företagsform för örlogsvarven samt reservanternas förslag Vi ha i det föregående redogjort för vår uppfattning angående den principiella organisationen av örlogsvarven och den uppdelning av de nuvarande örlogsvarvens arbetsuppgifter på dels den i marinkommandoorganisationen ingående förvaltningsenheten under en baschef, dels ett örlogsvarv med i huvudsak endast producerande och verkställande funktioner. I anslutning till detta förslag behandlas i det följande frågan om den lämpligaste företagsformen för det föreslagna örlogsvarvet. Tre olika företagsformer torde kunna ifrågakomma, nämligen 1. som förvaltningsmyndighet, vilket närmast skulle innebära verksamhet utan att kapitalredovisning anordnas, 2. som "affärsdrivande" verk med kapitalredovisning eller 3. som bolag. Det första alternativet skulle innebära, att örlogsvarvet ingick som enhet i marinens organisation direkt underställt marinförvaltningen. Vid det andra alternativet kan tänkas, att örlogsvarvet antingen ingår i marinens organisation eller ges en friare ställning inom försvaret och direkt underställes försvarsdepartementet. I det tredje alternativet torde ett bolag icke kunna ingå i marinens organisation utan måste underställas vederbörande statsdepartement (försvarseller handelsdepartementet). Vi vilja i detta sammanhang framhålla, att ämbetsverk av den typ och med de arbetsformer som marinförvaltningen representerar i första hand äro organiserade för att handhava allmänna förvaltningsuppgifter. Däremot torde ett dylikt ämbetsverk icke vara ändamålsenligt för att handhava skötseln av så stora industriföretag som de större örlogsvarven utgöra. Erfarenheterna ha även visat svårigheterna härutinnan. Vi ha tidigare framhållit önskvärdheten av att örlogsvarvens verksamhet skall bedrivas i så industrimässiga former som möjligt, vilket är en oundgänglig förutsättning för en rationell och effektiv varvsdrift. I och med att de militära och militärtekniska uppgifterna flyttats ut från örlogsvarven erhåller man betydligt bättre möjligheter att tillämpa den lämpligaste företagsformen för varven. 278

Vi anse då, att man i första hand bör använda den för industriföretag i allmänhet mest lämpliga företagsformen, nämligen bolagsformen, och vilja därför föreslå att denna företagsform användes för örlogsvarven. För den händelse örlogsvarven av andra skäl icke skulle kunna ombildas till aktiebolag enligt vårt förslag, anse vi, att endast ett alternativ kan ifrågakomma nämligen att organisera örlogsvarven som affärsdrivande verk direkt underställda marinförvaltningen. I anslutning till dessa våra förslag ha vi i det följande under avsnitten B och C nedan framlagt ytterligare synpunkter på organisation, personalfrågor och ekonomiska frågor samt förslag till instruktioner med kommentarer för det fall att örlogsvarven organiseras som bolag, respektive det fall att de skola ingå i marinens organisation direkt underställda marinförvaltningen som affärsdrivande verk. B. örlogsvarven organiseras som bolag a) Allmänt Såsom utredningen anfört skulle ett bedrivande av verkstadsrörelsen såsom fristående bolag i och för sig medgiva större smidighet och konkurrenskraft. Utredningen anför vidare att genom en friare lönesättning skulle mera kvalificerad arbetskraft kunna erhållas och genom att icke vara beroende av t. ex. Fortifikationsförvaltningen och Försvarets Civilförvaltning skulle man kunna undvika besvärande omgång och inblandning i de tekniska och ekonomiska frågorna. Därjämte skulle en smidigare anpassning av personalen efter arbetskraftbehovet bli möjlig. Utredningen har också angivit vissa nackdelar med bolagsformen. Bl.a. anser man, att verkstäderna i bolagsform kunde få sin inriktning bestämd av en strävan att hävda sig på den civila marknaden och kunde bli av en storleksordning, som överstiger marinens behov. Utredningen anför vidare att även om de civila arbetena skulle gå med vinst skulle det icke ligga i denna företagsforms natur att tillgodogöra marinens underhållsverksamhet dessa vinster. Häremot kan emellertid invändas, att vare sig man driver rörelsen i förvaltningsform, i affärsverks- eller bolagsform kommer rörelsens omfattning att bestämmas efter marinens normala behov, då ju marinen, vilken företagsform man än väljer, är huvuduppdragsgivaren. Att man vid bolagsformen skulle löpa speciellt stora risker för en icke önskvärd överdimensionering förefaller oss osannolikt, bl.a. av den orsaken att man har möjlighet anpassa arbetsstyrkan efter arbetstillgången på ett smidigare sätt än vid andra företagsformer. Beträffande bolagsformen vilja vi ytterligare framhålla följande. Som vi ovan framhållit, anse vi det av avgörande betydelse, att örlogsvarven ledas av varvsdirektörer med ansvar för varvens hela verksamhet och mot detta ansvar svarande befogenheter. Vid bolagsformen har bolagsstyrelsen och 279

den verkställande direktören ett i aktiebolagslagen fastställt ansvar, som icke får överlåtas på andra. Detta är en av de väsentliga skillnaderna mellan företag i förvaltningsform och aktiebolagsform. I det förra fallet är ansvaret delat men i det senare odelat. På grund av det odelade ansvar, under vilket varvsledningen i bolagsformen handlar, kan det, då en åtgärd har vidtagits, icke uppstå någon oklarhet om vem som är ansvarig. Som utredningen framhållit kommer örlogsvarvens verksamhet att med nuvarande tekniska och militära utveckling även undergå en snabb utveckling. Detta kommer att ställa så stora krav på organisationens smidighet och effektivitet, som endast kunna tillgodoses i bolagsformen. I bolagsformen erhåller man en smidigare och efter den speciella industriella verksamheten vid de större örlogsvarven bättre avpassad administration, därigenom att man icke behöver tillämpa den stora mängd författningar och bestämmelser, som gälla statsförvaltningen och försvaret i allmänhet. Exempel härpå är redovisnings- och kassabestämmelser, upphandlingsförordningen, lönebestämmelser, resereglementen och bestämmelser om besvärsinstitut. Vid bolagsformen är det vidare möjligt att verkställa en konsolidering av företaget i större utsträckning än vid förvaltningsformen genom att företaga avskrivningar och värderegleringar inom ramen för gällande lagstiftning. Till fördelarna torde enligt vår mening därutöver böra läggas de väsentligt större möjligheterna att lösa investeringsfrågorna, som komma att föreligga i bolagsformen. En del av investeringsverksamheten, nämligen den huvudsakliga maskinanskaffningen och mindre omfattande byggnadsarbeten, torde nämligen kunna ske genom bolaget själv utan tillskott av kapital från staten. Investeringsverksamheten kommer vid sådant förhållande att kunna snabbare anpassas efter driftens behov än om varje investeringsbehov skall underställas riksdagen. Endast sådana avsevärda utbyggnader, som icke kunna finansieras av bolaget, torde erfordra att statsverket tillskjuter kapital efter riksdagens hörande. Vi vilja även framhålla möjligheterna för ett bolag att upptaga lån i den allmänna marknaden. Vidare bör framhållas, att de vinster som uppstå i rörelsen kanske icke i så stor utsträckning komma marinens anslag direkt till godo i form av eventuella rabatter eller möjlighet att erhålla arbeten till rent självkostnadspris. Indirekt komma dock kostnaderna för marinens arbeten att bli lägre på grund av de väsentligt större möjligheterna till rationellare drift i bolagsformen. Vid bolagsformen vinner man även att örlogsvarven bli likformigt organiserade med civila varv och verkstäder, som tagas i anspråk i krigstid. Detta underlättar det intima samarbete, som framför allt då kan förväntas och som ställer höjda krav på örlogsvarvens kapacitet. Om, av skilda anledningar, marinen i framtiden icke skulle ha behov av örlogsvarvens kapacitet och om det ur sysselsättningssynpunkt eller dylikt 280

är önskvärt att utnyttja deras resurser för civila beställningar, exempelvis byggnad av handelsfartyg, underlättas en sådan produktionsomläggning vid bolagsform. Skulle det därvid vara med statens intressen förenligt att utarrendera eller försälja något örlogsvarv, underlättas även detta. b) Bolagets utformning Såsom utredningen framhållit äro statens företagsformer för närvarande föremål för utredning genom för ändamålet särskilt tillsatta sakkunniga (1953 års utredning rörande de statliga företagsformerna). Majoriteten inom örlogsvarvsutredningen har icke ansett skäl föreligga att avvakta utgången av denna nyssnämnda särskilda utredning, innan man tar ställning till valet av organisationsform för örlogsvarven. Vi dela icke denna uppfattning utan anse, att denna fråga snarast bör utredas genom den pågående utredningen om statens företagsformer. Vi vilja i detta sammanhang erinra om att enligt marinförvaltningens framställning den 13 november 1952, som åberopas i direktiven för örlogsvarvsutredningen, det borde övervägas att organisera verksamheten vid Karlskrona örlogsvarv i bolagsform, därest starka skäl talade för ett självständigt organiserande av verkstadsdriften. Att här i detalj gå in på frågan om hur ett sådant bolag skall konstrueras, ha vi icke ansett oss böra göra, utan vi vilja inskränka oss till att i det följande ange vissa huvudpunkter. Vi förutsätta således, att bolaget skall vara helstatligt, d.v.s. staten skall äga samtliga aktier i företaget. Förutom representanter för såväl marinförvaltningen som marinens regionala ledningsorganisation bör civil expertis ingå i bolagets styrelse. För den händelse för marinens arbeten nödvändiga prioritetsbestämmelser icke kunna bliva på ett godtagbart sätt tillgodosedda i bolagsordningen, förutsätta vi, att ett särskilt reglemente fastställes av Kungl. Maj:t angående vad bolaget har att iakttaga därutinnan och med avseende på medverkan i utbildning av marinens personal, krigsreparationstjänst och andra funktioner, där marinen måste tillförsäkras prioritet. Man kan också tänka sig ett särskilt avtal mellan marinförvaltningen och bolaget för reglering av dessa frågor. örlogsvarvens organisation skall överensstämma med vårt principförslag till organisation av örlogsvarv enligt kap. IV avdelning A. Organisationen av bolaget bör göras till föremål för särskild utredning. Vi förutsätta, att vid örlogsvarven komma att placeras marina kontrollanter på samma sätt som nu sker vid privata företag. Verkställande direktörens respektive varvsdirektörernas befogenheter böra fastställas genom av bolagsstyrelsen utfärdade direktiv t.ex. i form av instruktioner. För varvsdirektören, som förutsattes bliva platschef och som i första hand blir ansvarig för samarbetet med marinkommandoorganisationen, torde erfordras mera ingående instruktioner. Vi ha i bilaga 5 gjort ett utkast till en sådan instruktion. 281

Vi vilja understryka, att det ligger i sakens natur då bolagsformen användes, att man icke bör låsa organisation och handlingsmöjligheter i onödan. Det är emellertid nödvändigt att ha klara ansvarslinjer och avgränsade befogenheter för bolagsledningen. c) Personalfrågor En avsevärd fördel med bolagsformen är, att personalfrågorna i vad avser tjänstemännen kunna handläggas på ett enklare sätt, därigenom att de statliga avlöningsbestämmelserna ej behöva tillämpas inom ett statligt bolag. Den allmänna lönepolitiken kommer således att bli helt fri och kan i sin helhet utformas av bolagsledningen. Det blir därigenom möjligt att i full utsträckning tillämpa en sådan lönesättning och sådana anställningsvillkor, att bolaget kan förvärva och behålla erforderlig personal. Bolaget kommer således att utan inflytande från utomstående instanser fritt kunna handlägga sina tjänstemannafrågor. Såsom framgår av det föregående torde varvsdirektör, teknisk direktör, ekonomidirektör, överingenjörer samt varvs- och driftsingenjörer böra anställas av bolagsstyrelsen under det övriga tjänstemän anställas av verkställande direktören. Den expertis i militära och militärtekniska frågor, som erfordras i varvsverksamheten, knytes till bolaget genom anställning av lämplig personal. Vid en övergång till bolagsform för örlogsvarven torde pensionsförhållandena särskilt böra beaktas. För närvarande är personalen underkastad de pensionsreglementen för tjänstemän och arbetare som gälla för statsanställda i allmänhet. Man får givetvis förutsätta, att efter övergången till bolagsform personalen i sin helhet skall ha pensionsrätt och att hänsyn tages till nu utgående pensionsförmåner. Huruvida pensioneringen skall ordnas i bolagets regi genom de statliga pensionsmyndigheterna på bolagets bekostnad, genom Svenska Personalpensionskassan eller på annat sätt, torde få utredas i samband med bolagsbildningen. d) Ekonomiska frågor Bolagets kapitalbehov d.v.s. det kapital, som erfordras för inlösen av å försvarets fastighetsfond redovisade kapitalobjekt samt för övertagande å de nuvarande verkstadstitlarna redovisade tillgångar efter avdrag av skulder enligt balansräkningen ävensom erforderligt rörelsekapital, skall tillgodoses genom anvisande av investeringsanslag över fonden för statens aktier. Endast det av staten investerade kapitalet skall redovisas som tillgång i rikshuvudboken. Inkomster och utgifter beslutas av bolagets organ och redovisas utom statsbokföringen. I den mån överskott inlevereras kommer detta att redovisas på riksstatens inkomstsida såsom inkomster av statens kapitalfonder. De framtida ytterligare kapitaltillskott, som kunna erfordras från stats282

verkets sida, skola på samma sätt som angivits ovan anvisas som investeringsanslag å riksstaten och måste alltså underställas riksdagen. Hinder bör icke möta för bolaget att företaga viss upplåning av kapital i öppna marknaden. För prissättning, självkostnadsberäkning och redovisning bör i övrigt gälla, förutom föreskrifter i aktiebolagslag och bokföringslag, inom affärsverksamhet och industriföretag i allmänhet gällande normer och praxis. Beträffande revisionen av bolaget förutsätta vi, att den kommer att omhänderhas av en auktoriserad revisor och en av Kungl. Maj :t utsedd revisor. C. Örlogsvarven ingå i marinens organisation direkt underställda marinförvaltningen a)

Allmänt

För den händelse bolagsformen av andra skäl icke skulle kunna tillämpas, böra örlogsvarven organiseras som affärsdrivande verk med fullt utbyggd redovisning av tillgångar och skulder över en särskild kapitalfond. En betydande nackdel med denna företagsform torde vara, att örlogsvarven bliva inordnade under ett ämbetsverk, som även har andra huvuduppgifter. Vi ha tidigare under kap. V avdelning A redogjort för vår inställning härutinnan. Då emellertid detta i förevarande alternativ icke går att undvika, eftersom örlogsvarven då ingå i marinens organisation, vilja vi mera ingående behandla frågan om den av marinförvaltningen utövade centrala ledningen ur både utredningens och vår synpunkt. Utredningen har lämnat en redogörelse för omfattningen av den av marinförvaltningen utövade centrala ledningen i vad avser verkstadsavdelningen inom örlogsvarvet. Det har framhållits, att det är av största vikt, att marinförvaltningens verkstadsbyrå, som utövar den egentliga centrala ledningen av verkstadsrörelsen, med erforderlig styrka kan planera och leda marinens samlade verkstadsrörelse så att största möjliga ekonomiska utbyte erhålles av densamma. Utredningen har icke ansett skäl föreligga att vidtaga någon ändring i den nyligen genomförda organisationen av marinförvaltningen och förutsätter därför, att verkstadsbyrån fortfarande skall lyda direkt under ämbetsverkets souschef. Vi dela inte denna uppfattning utan anse, att den bör underställas marinöverdirektören såsom vi framhålla nedan. Utredningen ifrågasätter emellertid, huruvida icke en viss centralisering av den vid örlogsvarven bedrivna verksamheten borde äga rum t.ex. genom inrättande av ett centralt ritkontor inom marinförvaltningen för utarbetande av vissa typritningar. Å andra sidan har skäl ansetts tala för viss decentralisering till örlogsvarven. Utredningen erinrar om att marinförvaltningen genom nådigt brev den 29 juni 1956 erhållit i uppdrag att undersöka möjligheterna för en vidgad decentralisering av beslutanderätten i förvaltningsärenden. Det torde enligt vår uppfattning få anses nödvändigt att ett centralt organ 283

inom marinförvaltningen handhaver den långsiktiga planeringen av varvskapacitetens utnyttjande, investeringar för varven, krigsreparationstjänst m.m. Man bör emellertid icke utesluta möjligheten av att låta ett av örlogsvarven vara sammanhållande för sådana frågor och arbetsuppgifter, som böra lösas och handläggas efter enhetliga grunder för samtliga varv. Detta torde kunna underlätta marinförvaltningens arbete, särskilt beträffande sådana frågor som ha mera omedelbart samband med driftsförhållandena vid varven. Vi anse det vara av mycket stor betydelse, att gränsdragningen mellan verkstadsbyråns och varvens arbetsuppgifter blir klar och entydig samt att dubbelarbete mellan dessa enheter undvikes. Av avgörande betydelse för organisationens funktion blir därvid i vilken utsträckning centralisering och decentralisering av beslutanderätten skall ske. Vi anse det även nödvändigt, att varvsdirektörerna givas så stora befogenheter som möjligt och att klara bestämmelser finnas för beslutanderätten. Man kan icke utan vidare därutinnan jämföra förhållandena inom marinen med dem som förekomma inom t.ex. statens järnvägar och flygvapnet. Inom dessa kan en även i detalj långt driven centraldirigering vara en ekonomisk och organisatorisk fördel. Inom marinen skulle emellertid en sådan organisation för örlogsvarven med dess omfattande varvs- och verkstadsdrift och dess handhavande av så pass stora enheter, som fartygen representera, verka hämmande på såväl initiativkraften hos ledningen som på arbetsintensitet och ekonomi. Vi anse att vid bedömningen av dessa frågor särskilt bör beaktas de uttalanden, som gjorts av riksdagens revisorer i berättelsen över 1955 års granskning beträffande beslutanderätten i vissa fall inom den militära förvaltningstjänsten. Revisorerna ha framhållit, att den militära förvaltningen av angivna skäl kommit att kännetecknas av en stark centralisering i vikliga avseenden. Det har synts revisorerna uppenbart, att denna centralisering på många områden medfört beaktansvärda fördelar och att dessa i möjligaste mån böra bevaras. Å andra sidan kan det enligt revisorerna icke göras gällande, att ett centraliserat förvaltningssystem skulle vara i alla avseenden överlägset. Bland olägenheterna med ett sådant system påpekas den tidsutdräkt som uppstår innan beslut kan meddelas, vilket försvårar en smidig anpassning av verksamheten efter skiftande förhållanden. Systemet medför omfattande skriftväxling och därmed ökad bundenhet vid skrivbordet. Den allmänt vägledande principen bör enligt revisorerna vara att nå fram till ett förvaltningssystem, inom vilket beslutanderätten icke är förlagd till högre instans än vad som med hänsyn till sakens egen natur kan synas nödvändigt. Det påpekas vidare, att en decentralisering kan medföra risk för att enhetligheten i ärendenas handläggning går förlorad. Inom rimliga gränser böra emellertid lokala variationer enligt revisorernas mening vara tillåtna om blott verksamheten därigenom kan fås att löpa snabbare och smidigare. 284

Mot bakgrunden av dessa synpunkter förorda vi en relativt omfattande decentralisering av beslutanderätten till örlogsvarven i alla frågor som avse endast dem och som icke avse principiella ståndpunktstaganden i för marinen i övrigt väsentliga frågor. Verkstadsbyråns uppgifter beträffande örlogsvarven böra bl.a. vara översiktlig planering av varvskapaciteten sett mot bakgrunden av den marina fartygsmaterielens utveckling, översiktlig planering beträffande nödvändiga investeringar för varven, centrala förhandlingar med arbetar- och tjänstemannaorganisationer, uppgörande av huvudriktlinjer för organisation och utveckling av krigsreparationstjänsten, granskning av bokslut samt ekonomikontroll och sakrevision. Eftersom de ovan uppräknade arbetsuppgifterna i huvudsak äro av teknisk eller industriekonomisk natur, föreslå vi, att verkstadsbyrån underställes marinöverdirektören och blir samordnad med skeppsbyggnadsavdelningen inom marinförvaltningen. Detta skulle innebära, att det funnes en ansvarig tekniker, som kan överblicka både den beställande och den producerande verksamheten inom marinen. På samma vis kan beställningssidans önskemål beträffande utnyttjande av arbetskraften och dennas inriktning på ett bestämt mål snabbt tillgodoses. Beträffande verkstadsbyråns personalorganisation bör denna göras så liten som möjligt. Om den knapphet på tekniker med vana vid varvs- och verkstadsdrift, som för närvarande är för handen kommer att bestå är det nödvändigt, att de kvalificerade tekniker som kunna förvärvas knytas så nära driften som möjligt och alltså placeras på örlogsvarven och endast till ett fåtal placeras på verkstadsbyrån. Det av oss framlagda förslaget till organisation för Karlskrona örlogsvarv med tillhörande instruktion enligt b) nedan skall utgöra underlag för motsvarande instruktioner för Stockholms och Göteborgs örlogsvarv. Vi förutsätta då, att vissa jämkningar med hänsyn till de lokala förhållandena m.m. vid respektive örlogsvarv bliva erforderliga. Vi ha med hänsyn härtill icke utarbetat några förslag till instruktioner för Stockholms och Göteborgs örlogsvarv. b) Instruktion

med detaljkommentarer

för Karlskrona

örlogsvarv

I anslutning till det ovan framlagda organisationsförslaget ha vi utarbetat ett förslag till instruktion för Karlskrona örlogsvarv, bilaga 6. Instruktionerna för örlogsvarven enligt detta organisationsalternativ skola fastställas av Kungl. Maj:t, varvid dock vederbörande varvsdirektör äger att, enligt § 5 mom. 2 av denna instruktion, vidtaga ändringar avseende varvets indelning i organisationsenheter o.dyl. Vissa av de i det här framlagda instruktionsförslaget framlagda bestäm285

melserna erfordra ytterligare kommentarer. I anslutning till instruktionens kapitel, paragrafer och moment torde följande böra anföras. § 1. Det förutsattes att även för kustartilleriets fartyg och övrig materiel örlogsvarvens resurser i största möjliga omfattning skola utnyttjas. § 3. Utbildning vid örlogsvarvet förutsattes kunna ske även i annat avseende än t.ex. rent verkstadsarbete. Sålunda böra officerare, underofficerare och kadetter samt civilmilitär personal kunna kommenderas till utbildningskurser av olika slag vid örlogsvarvet. Det förutsattes, att av sådan utbildningsverksamhet föranledda kostnader skola av örlogsvarvet debiteras den myndighet för vilken kursen anordnats enligt de debiteringsgrunder, som gälla för varvet. Beträffande den till örlogsvarvet förlagda ubåtstanken, vilken huvudsakligen användes för utbildningsändamål, bör den underställas vederbörande skolorganisation. Skötseln kan omhänderhavas av örlogsvarvet men drift- och underhållskostnader skola bestridas av vederbörande skolorganisation. § 5, mom. 2. Den organisation och indelning av örlogsvarvet, som erfordras utöver vad som angives i denna instruktion jämte organisationsschema, förutsattes komma att bestämmas i en av varvsdirektören fastställd arbetsordning för örlogsvarvet. Emedan det är av vikt, att varvsorganisationen icke tynges av en alltför stor mängd olika lokalt utfärdade bestämmelser, som för närvarande är fallet, bör utöver denna arbetsordning i regel icke förekomma några andra sammanfattande bestämmelser angående organisation och administration. § 7. Arbetsstudiekontor sammanhållas centralt men förläggas till en del lokalt i anslutning till de olika verkstadsavdelningarna. De äro visserligen direkt underställda tekniske direktören men äro självfallet i vissa avseenden underställda vederbörande verkstadsbefäl. Den sammanhållande verksamheten får därför mera betraktas som allmän rådgivning och tillsyn att likartade bestämmelser tillämpas inom driften. Den omedelbara ledningen av arbetsstudiekontoren åligger vederbörande verkstadsbefäl. §§ 9 och 10. I de olika verkstäderna förutsattes ingenjörer tillsättas för handhavande av själva verkstadsdriften allt efter verksamhetens omfattning. Det är av 286

stor vikt, att särskilda ingenjörer tjänstgöra såsom sammanhållande för reparations-, ombyggnads- och nybyggnadsarbeten. Dessa ingenjörer skola ingå i respektive avdelningar och stå till överingenjörens och varvsingenjörens förfogande för att allt efter det aktuella behovet fördelas till olika fartyg. § 11. Driftsavdelningen skall utgöra ett gemensamt serviceorgan för örlogsvarvets alla avdelningar och gemensamma driftfunktioner. Den industriella bevakningen förutsattes ske med civil vaktpersonal antingen anställd vid örlogsvarvet eller vid vaktbolag. Den militära kår, som varvspolisen nu utgör, föreslås utgå. För sjötrafiken m.m. inom örlogsvarvet skall utses en särskild hamnkapten. Denna befattning motsvaras till en del av den nuvarande underekipagemästaren. Brandskyddet föreslås ordnat efter moderna principer med industribrandkår som komplement till den yrkesbrandkår som finnes på orten. Härigenom knytes varvspersonalen, som äger stor förtrogenhet med varvets anläggningar och fartygen, mera fast till brandskyddet. Den nuvarande marinens brandkår bör övertagas av Karlskrona stads brandkår för att ernå effektivare och billigare organisation, örlogsvarvets nuvarande flodspruta bör även övertagas av staden. Varvets bogserbåtar böra i lämplig omfattning utrustas som flodsprutor. Någon särskild ambulanstjänst skall varvet ej ha. I den mån så är möjligt bör de kommunala resurserna i olika avseenden utnyttjas av örlogsvarvet, så att onödiga organisationsenheter icke förekomma inom varvet. Sjukvården organiseras efter moderna principer med en civil företagsläkare, som dels kan förestå läkarmottagningen och dels tillhandagå varvsledningen med medicinsk expertis. Läkaren bör anställas mot kontrakt. Den nuvarande s.k. besiktningsmannen vid intendentursektionen utgår och hans arbetsuppgifter övertagas av driftsavdelningen. Redan i den nuvarande organisationen finnes särskild befattningshavare för detta ändamål inom marinverkstädernas driftkontor. Materialförrådet och godscentralen skall handha all besiktning av till örlogsvarvet ankommande material och även sköta besiktning för kassation o.dyl. I driftsavdelningen skall ingå ett särskilt transportkontor, som skall tillhandagå örlogsvarvet i dess helhet med transporter av alla slag såsom lastoch personbiltransporter samt båttransporter. Vidare skall genom transportkontoret tillhandahållas lyftkranar och truckar samt övrig transportutrustning jämte personal. Järnvägstransporter till och från varvet böra handhavas av Statens Järnvägar. Rangering av järnvägsvagnar inom varvsområdet skötes däremot av driftsavdelningen. Inre renhållning i de olika verkstadsavdelningarna förutsattes ske genom vederbörlig avdelning. 287

§ 12. Inom ekonomiavdelningen förutsattes att, därest icke ekonomidirektören kan sköta detta själv, särskild tjänsteman med juridisk och administrativ erfarenhet finnes för omhänderhavande av arbetsuppgifter motsvarande ombudsmannagöromål i ett större företag. Genom att denna befattningshavare är inordnad i den ekonomiska enheten kan han sysselsättas även med andra närliggande arbetsuppgifter, i den mån de rent juridiska och administrativa frågorna icke fullt sysselsätta honom. § 13. Varvsdirektören förutsattes ha samma ställning och befogenheter som verkställande direktören i ett privat företag. 1 § 18. Enligt vårt organisationsförslag skall örlogsvarven få en mer homogen uppbyggnad enligt samma normer som tillämpas för industriföretag. Då huvudvikten därtill är lagd på den producerande verksamheten, anse vi, att redovisning av örlogsvarvens tillgångar och skulder skall ske över en kapitalfond. Detta är nödvändigt också av andra skäl. Självkostnaderna kunna t.ex. icke bli rättvisande om icke kapitalkostnaderna medtagas. Företagen äro därtill för stora för att man skall kunna bygga en tillförlitlig driftkontroll på den mera ofullständiga och okontrollerbara utgångspunkt som en diversemedelsredovisning erbjuder i detta avseende. För redovisningen bör således inrättas en särskild kapitalfond (örlogsvarvsfonden), inom vilken uppläggas delfonder för respektive örlogsvarv. Det torde vara lämpligt, att förvaltningsbestämmelser för denna kapitalfond intagas bland de ekonomiska föreskrifterna i örlogsvarvsinstruktionerna. Vi vilja i detta sammanhang påpeka, att man i utredningens förslag utgått ifrån, att de ekonomiska föreskrifterna skola fastställas i särskild ordning. Genom att de, som vi föreslagit, intagas i instruktionerna bli dessa mera fullständiga och överskådliga. Eftersom vårt förslag innebär att instruktioner komma att utfärdas för vart och ett av varven, förutsattes att kap. VI, Ekonomiska föreskrifter för verksamheten vid örlogsvarvet, i instruktionerna blir likalydande. § 20. För att ernå största möjliga effektivitet beträffande verksamheten vid örlogsvarvet är det nödvändigt, att driftsförhållanden och utrustning fortlöpande anpassas efter den tekniska utvecklingen. Varvsdirektören måste på grund härav ha möjligheter vidtaga rationaliserings- och ändringsarbeten. Kostnader därför skola, i den mån arbetena icke äro av direkt investerings288

karaktär, bestridas av driftmedel. För detta ändamål bör vid budgeteringen av driftskostnaderna för örlogsvarvet medtagas erforderligt belopp för rationaliserings- och ändringsarbeten, som icke äro av direkt investeringskaraktär. Då örlogsvarven ha att bedriva viss del av verksamheten i konkurrens med varandra och med andra statliga och privata företag och varvsdirektören är ansvarig för verksamhetens lönsamhet, kommer omfattningen av rationaliserings- och ändringsarbetena att bli beroende av de priser, som åsättas utförda arbeten och tjänster. Något missbruk av befogenheten att besluta angående rationaliserings- och ändringsarbeten torde vid sådant förhållande icke behöva befaras. Marinförvaltningen skall därjämte utöva en fortlöpande kontroll. Detta torde komma att gälla även beträffande kostnader för experiment och utvecklingsarbeten. Vidare har i denna paragraf intagits bestämmelser angående försäljning och avskrivning av örlogsvarvet tillhörigt gods samt angående belöningar och ersättningar i samband med att örlogsvarvets egendom skadats m.m. samt slutligen angående gratifikationer till anställda för förslag till förbättringar. Med hänsyn till omfattningen av örlogsvarvets verksamhet är det nödvändigt att försäljningar, ersättningar och belöningar av här ifrågavarande slag kunna fastställas och utbetalas av varvsdirektören med minsta möjliga dröjsmål. Detta gäller även ersättning för förlorad egendom samt vissa skadestånd. § 21. I denna paragraf ha upptagits de egentliga förvaltningsbestämmelserna för örlogsvarvsfonden. Man torde få förutsätta, att i samband med fondens inrättande företages en värdering av de anläggningstillgångar, som skola ingå i fonden. Fastigheter och fasta anläggningar, inklusive de bostäder, som nu disponeras av örlogsvarvet, vilka nu äro invärderade å försvarets fastighetsfond skola därefter överföras till örlogsvarvsfonden. Maskiner m.m., som nu redovisas å marinverkstädernas maskinkonton, skola ävenledes överföras till fonden. Hur man skall förfara med eventuella differenser mellan värderingsresultat och nu redovisade värden i olika avseenden torde få utredas senare. I samband därmed bör också avgöras huruvida rörelsekapitalet för örlogsvarven till någon del bör göras fast genom anvisande av investeringsanslag över fonden eller om det nuvarande systemet med enbart en rörlig kredit för ändamålet kan tillämpas även i fortsättningen. Redovisningen av fondens tillgångar, skulder och driftkostnader torde böra ske i marinförvaltningens huvudbok, som uppgöres genom Försvarets Civilförvaltnings försorg. Det förutsattes alltså, att örlogsvarven i fråga om erforderliga rapporter beträffande kassarörelse och anslagsredovisning skola avgiva dessa till civilförvaltningen, örlogsvarvens verifikationer böra emellertid icke insändas till civilförvaltningen för bokföring och arkivering utan 19

skola kvarstanna vid respektive örlogsvarv på samma sätt som nu sker vid marinverkstäderna. Innan huvudboken för örlogsvarvsfonden upprättas av civilförvaltningen och ingives till riksräkenskapsverket, skall marinförvaltningen fastställa av örlogsvarven uppgjorda förslag till balans- och vinst- och förlusträkningar för respektive fond. (Jämför § 25). Beträffande redovisning av tillverkningskostnader, avsättning till värdeminskningskonto, lagervärdering, prissättning av utförda arbeten och förråd av material och varor m.m. skola tillämpas inom privatindustrin allmänt vedertagna principer. I kostnaderna för utförda arbeten skall medtagas även skälig förräntning av det kapital, som nedlagts i örlogsvarven. Förräntningen skall ske efter viss procentsats, som fastställes av Kungl. Maj :t för viss tid efter förslag av marinförvaltningen och varvsdirektören. Såsom tidigare angivits böra i driftskostnaderna få medtagas skäliga belopp för rationaliserings- och ändringsarbeten samt experiment- och utvecklingsverksamhet. Beträffande det i mom. 5 angivna avskrivningssättet bör detta överensstämma med vad som tillämpas inom privatindustrin. § 22. I princip skola i självkostnaderna ingå alla kostnader, som överhuvudtaget uppstå i verksamheten. I vissa fall kommer detta att medföra, att reglering av kostnader mot anslag inom statsbudgeten måste komma till stånd exempelvis beträffande pensionskostnader, vissa lönekostnader etc. § 23. På samma sätt som det förutsattes att örlogsvarven skola svara för alla å verksamheten belöpande kostnader måste man förutsätta, att, i den mån särskilda kostnader komma att åvila varven för vidmakthållande i fred av krigsberedskapen, örlogsvarven måste beredas ersättning därför. Sådana kostnader torde icke kunna undvikas genom att anläggningarna icke kunna helt utnyttjas i fred även om civiltillverkning i viss utsträckning kan förläggas till örlogsvarven. De tomgångsförluster bland de fasta tillverkningskostnaderna som på så sätt uppstå böra täckas av särskilt anslag å driftbudgeten. Även vissa andra i verksamheten uppkommande kostnader, som ha med det militära krigsförberedelsearbetet att göra och som icke kunna ersättas från anslag till de marina förvaltningsmyndigheternas förfogande, böra få debiteras förenämnda beredskapsanslag. § 26. Den uppdelning av revisionsverksamheten som här gjorts överensstämmer med vad utredningen föreslagit. Vi förutsätta, att den av Försvarets Civilförvaltning utförda revisionen skall omfatta även siffergranskning. 290

§ 27. På varvsdirektören bör såsom tidigare angivits ställas samma krav som på en civil företagschef. Han bör alltså ha god kännedom om ett företags administration och skötsel. Härutöver fordras även viss erfarenhet av marinens organisation och verksamhet. Tjänsten som varvsdirektör skall i motsats till vad som hittills varit praxis icke vara förbehållen regementsofficer vid flottan utan till posten skall kunna ifrågakomma var och en som har de erforderliga här angivna meriterna. § 28. Beträffande tekniske direktören och ekonomidirektören böra i stort sett samma fordringar uppställas beträffande deras kvalifikationer m.m. inom respektive fackområden som ovan nämnts beträffande varvsdirektören.

§§ 27—29. Organisationen skall vara så uppbyggd, att duglig personal med speciell lämplighet för varvsverksamheten skall kunna befordras inom örlogsvarvet. Detta bör gälla ända upp t.o.m. varvsdirektören. Då kontinuitet på de ledande befattningarna inom örlogsvarvet är av stor betydelse bör korta förordnandeperioder icke förekomma. § 31. Den militära expertis, som erfordras inom örlogsvarvets produktion i form av militär och civilmilitär personal av alla grader, skall vara anställd vid örlogsvarvet. Denna personal bör ha möjlighet att efter anställningens eventuella upphörande vid örlogsvarvet kunna återinträda i sina tidigare befattningar inom respektive kårer. Anställning vid örlogsvarvet skall därvid räknas vederbörande tillgodo såsom fullgjord tjänst. §§ 33 och 34. De befogenheter, som tillkomma varvsdirektören beträffande inrättande och tillsättande av tjänster, är en mycket viktig förutsättning för att varvsdirektören skall kunna ha det fulla ansvaret för verksamheten. Första villkoret för att kunna sköta en verksamhet effektivt är, att vederbörande chef får anställa den personal, som erfordras. Det är betydelsefullt, att personalen vet att varvsdirektören är deras chef i alla avseenden. Om andra myndigheter (med undantag av Kungl. Maj:t) skulle förbehållas rätt att tillsätta vissa befattningshavare vid örlogsvarvet, kan detta komma att medföra komplikationer och oklara ansvarsförhållanden. Kontraktsanställd personal, t.ex. företagsläkaren, förutsattes även anställas av varvsdirektören. 291

c)

Personalfrågor

Utredningen har i sitt förslag berört vissa personalfrågor. Vi vilja med anledning därav och i anslutning till detta företagsformsalternativ anföra följande. Vad först angår kårtillhörighet ha vi i det föregående framhållit, att den militära och civilmilitära personal, som erfordras vid örlogsvarvet, bör civilanställas. Något särskilt uttalande angående kårtillhörighet ha vi därför icke ansett oss böra göra. Beträffande lönesättningen vilja vi åter understryka, att det är nödvändigt för organisationens genomförande och funktion, att kvalificerad tjänstemannapersonal kan anställas och bibehållas i tjänst inom örlogsvarven. Även om t.ex. teknikerbristen är ensartad för statsförvaltningen i dess helhet måste lönesättningen för personalen vid örlogsvarven i möjligaste mån anpassas efter förhållandena inom varvsindustrin, särskilt i vad avser personal i ledande ställning. Därvid måste beaktas icke blott de reella lönebeloppen utan även att denna personal beredes jämställdhet i fråga om andra med tjänsteställning och arbetsuppgifter förenade förmåner såsom t.ex. tjänstebostäder och möjligheter att bestrida representationskostnader i skälig omfattning. Utredningen har ansett, att ett system med alternativa lönegrader (högstlönegradssystem) för vissa befattningar bör övervägas samt att fråga om kontraktsanställning kan bli aktuell. Vi anse icke, att detta är tillräckligt för att säkra personaltillgången och möjliggöra ett effektivt utnyttjande av personalen i verksamheten. I stället vilja vi återupprepa vad vi tidigare framhållit, nämligen att personalförteckningarna för örlogsvarven ersättas med tjänsteförteckningar. Detta innebär, att antalet tjänster i olika förekommande lönegrader icke fastställas av Kungl. Maj :t. Det skall ankomma på varvsdirektörerna att bestämma antalet tjänster i överensstämmelse med behovet i varje särskilt fall. Personalförteckningar torde endast erfordras beträffande tjänster för varvsdirektören, tekniske direktören och ekonomidirektören. Av civilingenjörsutredningen framlagda förslag till förbättrad lönesättning inklusive kontraktsanställning av högskoletekniker torde i den mån statsmakterna godkänna desamma böra göras tillämpliga även vid örlogsvarven. Vi förutsätta, att tjänsteförteckningarnas konstruktion bli föremål för särskilt övervägande, sedan principbeslut om organisationsförslagens genomförande fattats. örlogsvarvsutredningen har föreslagit, att tjänst t.o.m. lönegrad 28 skall tillsättas av örlogsvarvet utan marinförvaltningens hörande och att högre tjänster tillsättas av marinförvaltningen respektive Kungl. Maj :t. Detta innebär i stort sett ingen förändring av nu gällande bestämmelser och medför således ingen förbättring. Vi anse, att det bör ankomma på varvs292

direktörerna att tillsätta alla i respektive förteckningar upptagna tjänster, vilka icke tillsättas av Kungl. Maj :t. d) Ekonomiska

frågor

Såsom framgår under b) ha vi förutsatt, att örlogsvarvens tillgångar och skulder skola redovisas å örlogsvarvsfonden. De särskilda förvaltningsbestämmelser, som erfordras för denna fond jämte därtill hörande bestämmelser om prissättning, avskrivningar, ersättande av beredskapskostnader m.m. ävensom revision, ha vi intagit i örlogsvarvsinstruktionens kap. IV §§ 18—26, vilka ingående kommenterats ovan. Några ytterligare kommentarer till de ekonomiska frågorna torde därför icke erfordras.

SJÄTTE KAPITLET

Förslagets genomförande

I anslutning till vad utredningen anfört i detta avseende vilja vi understryka vikten av att den nya organisationen förberedes väl. Av stor vikt är därvid, att de befattningshavare, som avses för chefsfunktionerna, tillsättas i god tid och få möjlighet att under lämplig tidrymd före den definitiva omläggningen kunna sätta sig in i arbetsuppgifter och ansvarsförhållanden samt därvid deltaga i organisationsarbetet. Då det torde komma att förflyta en viss tid, innan omorganisationen kan slutföras, är det betydelsefullt, att det fortlöpande löneregleringsarbetet för tjänstemännens del icke göres beroende av omorganisationens genomförande. Om så blir fallet, föreligger risk för att värdefull personal inför ovissheten om utvecklingen lämnar sina tjänster. Avgång av kvalificerad personal, främst bland teknikerna, kan äventyra omorganisationens genomförande.

SJUNDE KAPITLET

Investeringsbehov

Utredningen har föreslagit, att det skulle uppdragas åt marinförvaltningen att, i förekommande fall i samband med Fortifikationsförvaltningen, uppgöra en plan över investeringsverksamheten på längre sikt för örlogsvarven och fortlöpande överse denna med hänsyn till genom den tekniska utvecklingen uppkommande behov. Några beräkningar över investeringsbehovet ha däremot ej gjorts. Vi anse, att investeringsfrågorna äro av avgörande betydelse för örlogsvarvens verksamhet och måste behandlas utförligare. Vi vilja därför anföra följande. De förslag till effektivisering av örlogsvarvens verksamhet, som framlagts vid olika tillfällen under föregående år, ha visat sig svåra att genomföra, bl.a. därigenom att anläggningarna äro spridda och splittrade inom varvsområdena. Detta gäller alldeles särskilt Karlskrona örlogsvarv. Ibland ha dessa förhållanden medfört sådana svårigheter, att en önskvärd omorganisation icke varit möjlig att genomföra. Under flera år ha dessutom investeringarna vid örlogsvarven icke på långt när motsvarat behoven genom att marinens anslag till största delen ha avsetts för fartyg och materiel. Anslagsknappheten och ovissheten om örlogsvarvens framtida uppgifter och organisation ha sålunda h ä m m a t investeringsverksamheten. Följden av detta har därför blivit, att under en lång följd av år har ett stort investeringsbehov för örlogsvarven ackumulerats. Beträffande Stockholms örlogsvarv ha statsmakterna beslutat, att det skall utflyttas till Muskö. Om varvet i sin helhet kommer att koncentreras till denna plats eller om varvsanläggningarna komma att spridas kan f.n. icke bedömas. Skäl tala för att placera anläggningarna för själva den fredstida varvsdriften på fastlandet i anslutning till lämpligt samhälle. Med viss komplettering kan vad som redan är utfört på Muskö utgöra en krigsreparationsbas. Under sådana förhållanden ställer det sig svårt att för Stockholms örlogsvarv beräkna investeringsbehovet, vilket torde bli liktydigt med anläggningskostnaderna för en varvsanläggning för fredsbehovet på annan plats än Muskö. Det torde även f.n. vara svårt att beräkna de investeringsbehov, som kunna uppstå vid andra örlogsvarv, om det anses lämpligare att i samband med den nya varvsanläggningen överflytta delar av den nu i Stockholm bedrivna verksamheten till dessa. Göteborgs örlogsvarvs framtida investeringsbehov är mera svårbedöm295

bart. Såvitt vi ha oss bekant, föreligga planer på en framtida flyttning av detta varv till lämpligare plats. Några konkreta planer härför ha dock ej framlagts. Tills vidare torde dock Göteborgs örlogsvarv till mycket stor del, liksom hittills, kunna repliera på de civila varven och företagen i Göteborg. Beträffande Karlskrona örlogsvarv har det ovannämnda tillbakahållandet av underhåll och moderniseringar fått särskilt svåra följder. Detta, det största av örlogsvarven, befinner sig i ett sådant skick, att snara och genomgripande åtgärder nu äro oundvikliga. En stor del av anläggningarna äro, trots att en del mindre moderniseringar företagits under senare år, mycket omoderna och föråldrade, andra direkt kassabla. Vi bortse därvid icke från att under senaste decenniet företagits en hel del moderniseringar, som möjliggjort, att örlogsvarvet i stort sett hittills kunnat fylla sina uppgifter. Omfattande och stundom komplicerade arbeten ha utförts på marinens fartyg, mycket tack vare den utomordentliga personal och de traditioner, som under flera generationer satt sin prägel på örlogsvarvets verksamhet. Nedanstående uppgifter torde mellertid giva en god bild av anläggningarnas tillstånd. Stora verkstadsbyggnaden, som inrymmer större delen av Marinverkstädernas huvudkontor, stora maskinverkstaden, verktygsverkstaden, en stor del av grovplåtslageriet, tunnplåtslageriet, svetsverkstaden och smedjan m.m. fördes år 1874 Pannverkstaden „ 1917 >> Rörverkstaden „ 1917 >> Snickareverkstaden „ 1854 >> Båtverkstaden „ 1842 )> S.k. slipens verkstad som "provisorium" „ 1918 !) Torpedbåtsslipen „ 1894 )> Byggnad för torped- och minverkstäderna med bl.a. televerkstad i övre våningen „ M 1910 Godscentralen „ n 1857 Det ligger i öppen dag, att ovanstående anläggningar äro otidsenliga och nu ha tjänat ut. Av Statsutskottets utlåtande nr 214/1956 framgår, att utskottet anser det vara särskilt allvarligt, ej minst ur brandsynpunkt, med det bristfälliga skick, vari stora verkstadsbyggnaden med däri ingående kontorslokaler befinner sig. Utskottet har även påpekat, hurusom förhållandena inom det sanitära området äro långt ifrån tillfredsställande. En stor del äldre maskinell utrustning är alltjämt i bruk, varför medelåldern för maskinerna är högre än vad som förekommer inom motsvarande privata industrier. Varvets lyftanordningar äro i många fall otidsenliga och otillräckliga. Särskilt gäller detta traversutrustningarna i samtliga verkstads- och förrådslokaler. Tidsenliga och ändamålsenliga lokaler för det omfattande verkstadsmaterialförrådet saknas och detta förråd är f.n. inrymt på omkring 50 platser inom varvsområdet. För den omfattande transportmaterielen saknas 296

helt garage och servicearbeten få utföras i provisoriska skjul. Denna dyrbara och stundom svåranskaffade materiel får sålunda förvaras utomhus året runt och kan icke givas den service som kräves. Personalrum o.dyl. utrymmen äro otillräckliga och fylla till stor del icke kraven enligt gällande bestämmelser och de fordringar, som numera måste ställas på dem. Flottans materiel har på senare år blivit mer omfattande såväl till storlek som värde. Under och efter andra världskriget har marinen tillförts nya örlogsfartyg och annan materiel, ofta i tekniskt avseende avsevärt komplicerad. Emedan örlogsvarven måste ha möjligheter att utföra arbeten å alla slag av örlogsfartyg, har det ställts ständigt ökade krav på varvens kapacitet och resurser. Som ovan anförts, ha däremot anläggningarna icke kunnat underhållas och moderniseras för att motsvara de ökade kraven. Som utredningen har påpekat, torde kapaciteten vid Karlskrona örlogsvarv under fredstid komma att uppgå till minst den nuvarande. Den torde eventuellt, i varje fall under den period Stockholms örlogsvarv är under flyttning, behöva ytterligare ökas. Det är därför av största vikt, att i första hand Karlskrona örlogsvarv nu blir föremål för modernisering och får sådana verkstäder och resurser, att varvet kan utföra även dessa arbeten. Statsutskottet har även i sitt ovannämnda utlåtande (nr 214/1956) påpekat hurusom det, efter besök vid Karlskrona örlogsvarv, blivit övertygat om att varvet är i stort behov av teknisk upprustning. Det har särskilt framhållit det angelägna i att åtgärder snarast vidtagas för att avhjälpa bristerna beträffande stora verkstadsbyggnaden och de sanitära förhållandena. Vi anse, att i första hand följande anläggningar böra förnyas: Den s.k. stora verkstadsbyggnaden med anläggningar för personalrum, maskinverkstäder, rörverkstad, plåtverkstad, nybyggnadsbädd och smedja. Elverkstäder. Kontorsbyggnad. Ång- och värmecentral. Kraftcentral och en del av de elektriska anläggningarna. Acetyléngasverk. Galvaniseringsverkstad. Båtverkstad. Torpedbåtsslip. Garage med serviceverkstad. Viss lyftutrustning och delar av maskinparken. Ovanstående arbeten äro en förutsättning för en modern drift vid varvet. På grund av denna frågas stora betydelse och emedan vissa åtgärder böra vidtagas utan tidsutdräkt föreslå vi, att en särskild utredning företages för att närmare utarbeta moderniseringsplanerna med detaljförslag samt för att uppgöra kostnadsberäkningar. Det bör uppdragas åt civil expertis att utarbeta dessa planer. Denna utredning måste komma till stånd och dess resultat framläggas, utan att det definitiva förslaget till omorganisation av örlogsvarven avvaktas. Det torde även närmare få undersökas, om verk297

städer och andra anläggningar i vissa fall skola placeras i berg samt i vilken ordningsföljd de olika arbetena skola utföras. Såvitt kan bedömas, torde det investeringsprogram, som ovan skisserats, vid nuvarande prisnivå draga en kostnad av omkring 75 miljoner kronor. Som vi ovan anfört, anse vi detta vara ett minimum för att varvet i stort sett skall kunna anses motsvara moderna krav. Även om örlogsvarvets kapacitet i framtiden helt eller delvis icke skulle erfordras för marinens behov, är det motiverat att företaga dessa investeringar, emedan anläggningarna också lämpa sig för civil produktion. En övergång härtill i större eller mindre grad underlättas även, om anläggningarna äro tidsenliga. Genom nybyggnad av kontorslokalerna kan koncentrering och förenkling genomföras i administrationen och genom nya verkstadsbyggnader kan även produktionen koncentreras och rationaliseras. Detta torde medföra icke oväsentliga besparingar. Vid moderniseringen av varvsanläggningarna kunna även de anläggningar, som av beredskapsskäl böra spridas från örlogsvarvet och sådana som äro erforderliga för marinkommandots förvaltningsverksamhet, placeras på lämpligare platser än för närvarande. Härvid kan även lokalbehovet för den militära förrådsverksamheten tillgodoses. I detta sammanhang vilja vi framhålla, att marinen är i behov av att ha tillgång till ett ritkontor med relativt stora resurser. Det nuvarande ritkontoret vid Marinverkstäderna i Karlskrona, vilket är marinens enda större ritkontor, måste dock utökas väsentligt för att motsvara kraven på konstruktionskapacitet. Detta har beaktats vid planeringen av den nya kontorsbyggnaden för Marinverkstäderna, om vars uppförande efter uppgjorda ritningar förhandlingar pågingo 1954. Utredningen har i sitt yttrande den 14 december 1953 rörande denna byggnad understrukit behovet av densamma och tillstyrkt dess uppförande. Uppförandet har dock fått anstå i avvaktan på utredningens betänkande. Vi vilja särskilt framhålla betydelsen av att denna byggnad snarast möjligt kommer till stånd. Vid den överarbetning av dessa ritningar, som nu måste komma till stånd, bör beaktas, att varvsdirektören, tekniske direktören och ekonomidirektören samt största möjliga del av administrationen inom det av oss föreslagna örlogsvarvet blir placerad i denna byggnad. Emedan nyinvesteringar under alla förhållanden äro nödvändiga för administrationen vid de nuvarande örlogsvarven och för vissa av marinkommandona bör vid planeringen av nya byggnader även beaktas, att marinkommandots förvaltningsorgan så långt möjligt samlas inom en gemensam byggnad. Marinkommandochefen med sin baschef bör om möjligt ha kontor i en sådan byggnad, vilken bör vara belägen i närheten av respektive örlogsvarv. Såvitt vi kunna bedöma, föreligga goda möjligheter att kunna tillgodose dessa önskemål inom flertalet marinkommandon. I Karlskrona kan det tänkas, att det nuvarande kasernområdet Anckarstierna med lämpliga om- och tillbyggnader skulle vara lämpligt för marinkommandochefen med baschef m.fl. 298

ÅTTONDE K A P I T L E T

Sammanfattning av reservanternas förslag

1. De nuvarande örlogsvarvens funktioner uppdelas i två delar, nämligen dels en beställande, kontrollerande och förrådsförvaltande del och dels en huvudsakligen verkställande och producerande del. Den förstnämnda delen bör ledas av militär och/eller civilmilitär personal, under det den senare delen skall ledas av personal med teknisk, ekonomisk och industriell erfarenhet. 2. De beställande, kontrollerande och förrådsförvaltande uppgifterna handhavas av en förvaltningsenhet, som ingår i vederbörande marinkommandoorganisation. Dessa funktioner skola således icke ingå i örlogsvarvets uppgifter. 3. Förvaltningsverksamheten inom respektive marinkommando ledes av en marinkommandochefen direkt underställd baschef. 4. örlogsvarven skola utgöra producerande och verkställande enheter och organiseras så långt möjligt efter inom industrin vedertagna normer. De större örlogsvarven ledas av varvsdirektörer, som skola ha odelat ansvar för varvets verksamhet. Under resp. varvsdirektörer uppdelas verksamheten på en teknisk enhet under en teknisk direktör och en ekonomisk-administrativ enhet under en ekonomidirektör. Denna organisationsform skall tillämpas för alla tre örlogsvarven med av lokala förhållanden betingade avvikelser. 5. Endast två olika typer av företagsformer kunna tänkas för örlogsvarven, nämligen bolagsform eller "affärsdrivande" verk. 6. Bolagsformen föreslås för örlogsvarven. 7. Vid bolagsformen skola åtgärder vidtagas för att i särskild ordning säkra prioritet för försvarets och marinens arbeten. 8. Om bolagsformen icke skulle kunna användas föreslås, att örlogsvarven bli "affärsdrivande" verk, direkt underställda marinförvaltningen. Varvens tillgångar och skulder skola i så fall redovisas å en särskild kapitalfond (örlogsvarvsfonden). 9. Vid affärsverksdrift är marinförvaltningen örlogsvarvens chefsmyndighet och varven lyda direkt under detta ämbetsverk. Marinförvaltningens verkstadsbyrå skall lyda under marinöverdirektören. 10. Decentralisering av beslutanderätt m.m. till örlogsvarven skall ske i största möjliga utsträckning. 299

11. Den militära expertis, som erfordras vid örlogsvarven i deras produktion, skall i princip vara civilanställd vid respektive varv och som anställda ingå i organisationen. 12. Personalfrågorna för de nuvarande örlogsvarven måste till en del lösas utan att invänta beslut om omorganisationen. Personaltillgången måste säkras och avgång av kvalificerad personal förhindras genom b.la. en lönereglering så snart som möjligt. 13. Frågan om investeringarna vid örlogsvarven är av avgörande betydelse för deras fortsatta verksamhet. Snara åtgärder för att upprusta örlogsvarven måste vidtagas utan att avvakta omorganisationen. I första hand bör Karlskrona örlogsvarv moderniseras och planer härför snarast uppgöras. De nödvändigaste investeringarna för detta varv beräknas uppgå till 75 miljoner kronor med nuvarande prisläge. Malmö och Karlskrona i januari 1957. Gösta Lundeqvist

Johan

Schreil /G. Claus

j

QiaaodV.3Q3UM*q *>W\Wi"V»Aa9i aiiN«rädd3« t-O0-N3d*A aoj cF»aaodV\3QAa3«'a

-Q3<maL-iay\mw CTtl3Qt9UaWWM

TIT

H30 • 0ai>3-i3 CVa30A0a>3 TVtlSQNIU n><i3Q03da<ii

Q3U M3.LdN»UUtH *3ieS3J>S"iJL3XaNW

T*ajL*moft.a

d .O n

^WlH*>>«.U.OUSy»*>p s^aovmsiais-navu ^MANOiVOi. tMna^vatvAMS X z. 3»\Aa.3* v w a t w a ^ J

u o d^w>«aiot% voo-our\ (O

t at o

Of

o

M O otaaoiT«ia3Xtu QXU»a3A^UsU«a3A MBAVI1»

'AlHjj^aOSV3«dUO)l VOO «3A"\3 aojL.woJtuasjj.aa

aoiwwt3"ss3aI 3a»i3sax 5 w^uajÄW^ci a w 1NO»V5M>UO"IA\» H10 OXNOSaSd

W3Xd>«IUUVrt

et :0 r* E Ui i9

Z S>

i*

r

_>

u o

a3<a3XN3xa>a>*uj. -•Y*H0«.a3d "aw i H V U x o u a w n a^Quxaaiai^noMi ddWawwaVB ^•5iAa3^ H » 3T>wa aw*axuvi oau dViH>«axOCS VOO -QWYl

aoi aaxwanxaodSSNax •naxvaiioo»»» tu a^aaod->>(\a3r«w a>«aaoisa>x»3A ? axxwuSAWuaaaA »iN3^ao«3«aw<» voo -awa^xta.» -jtHxai aoxwoxLiasxaiao WISVftNiaaVXMrtWWAV Q^XSXaSA JtVXdO H I O -xwawnaxsNi -ir>wiHQ3i(n3 Q-xx%>aaAHOd - o a Q ^ H v o o -a^Q>»a XSNIQNX113

XSM\V>AXa>«d "\J Q^XS>a3A13

naoatcj^aiH x*aa3A SSiävIvuuöviSiät otxsaaaABtTtu aao^x^xaaAtax axans tooaoxioo n^xs.aa3A"ix»AS

MCQ3US Q3U QXX«a3AWH>»a oxiÅaaaAX^idWuru. qyx&aa3AX\f i d Aoa*> oxxtaasA^utaaxd* Q Y L £ a a 3 A « U xav SMiwntJAoad ONlV>tl3AMILJ oaBxritai ? •SKiiaosa^aoidaox XivaaaA m i A O d a m o»xv*a3Aaoa oxiiitajAS'jxxwow

H^O ia3xn:t> 0 3 u <wx.*3«a3Aa>nLi oxisxa3AMUv«u

•>Hn>i3Axn ?xw3uia3dia a3xoneie nxX3QSTjHIWA«5(»33 cwiaa^Miaasiaawtwis a0XN0*XtaM3d>»A aoLMo»xiaoaiX3-a aoiNWjjatJavw jOWOjlXiatgMgyij

aoxHOioviaai •NI nya xv»^:» 3axx3>3ax H I O H^u3xiu>(u aod aoxNoaVjUiucnA* »OP -^Hoi'asd •swaaaoLJou 03M "smawadsj aoxwwdpaui aoxnoaasaao

ddfta^WNVsAS N0I.L*i.VWV\|UA1 adww a1uaiH3>uxax lWa3AXdO»-IM3Ui-iaUMI xtaasA-iarou. HIO isxaa t v m Aoa*> s -ans aoxwo>xaod*H>i»x 0^1W«3AM3d>»A xwaaM>pd >oo-aoa •aoioui - a m u -waWw oiangd-waamul aoiHO»xial

&

\4 7%

/ Vi c/

i

Bil. 5. (Till reservation)

Instruktion för Karlskrona örlogsvarv (Bolagsform)

Ledning och organisation

Tekniske direktörens verksamhetsområde

överingenjörens för konstruktionskontoret uppgifter

§1 Varvsdirektören är platschef för örlogsvarvet. Närmast under varvsdirektören utövas ledningen av verksamheten vid örlogsvarvet av den tekniske direktören, som är chef för tekniska enheten och ekonomidirektören, som är chef för den ekonomiska enheten. Ställföreträdare för varvsdirektören är tekniske direktören och vid förfall för denne den person inom örlogsvarvet, som varvsdirektören därtill förordnat, örlogsvarvets inre organisation och indelning framgår av §§ 2—7 nedan samt till denna instruktion bifogat organisationsschema (bil. 2 till reservationen). Ytterligare detaljindelning, övriga kostnadsställen o. dyl. fastställes av varvsdirektören. §2 Tekniske direktören leder konstruktionsverksamheten, produktionen och driften. Samtliga verkstäder, inklusive serviceverk&täder och smärre verkstadsgrupper jämte samtliga konstruktionskontor ingå i den tekniska enheten, som omfattar konstruktionskontoret under en överingenjör, maskin-, elektriska och vapenverkstäderna under en överingenjör, varvsavdelningen under varvsingenjören och driftsavdelningen under driftsingenjören. Under en gemensam chef har tekniske direktören till sitt förfogande även planerings- och arbetsstudiekontor. Inom respektive verkstadsgrupper organiseras, i den mån så är nödvändigt, verkstadskontor, arbetsberedningskontor och verktygsritkontor. §3 överingenjören för konstruktionskontoret leder alla för örlogsvarvet i dess helhet erforderliga ritkontor. Allt efter verksamhetens omfattning finnas projektkontor, fartygsritkontor, . maskinritkontor, elektroritkontor, vapenritkontor, 305

standardiseringsdetalj, beskrivningsdetalj, bibliotek och materiallaboratorium. Inom konstruktionskontoret handläggas även frågor beträffande experiment och utvecklingsarbeten. överingenjörens för maskin-, elektro- och vapenverkstäderna : uppgifter,

Varvsingenjörens gifter

upp-

§ 4 överingenjören för maskin-, elektro- och vapenverkstäderna leder verksamheten inom maskin verkstäderna med maskin verkstäder, •,.••• filar- och montageverkstäder, motorverkstad, gjuteri, rörverkstad, ytbehandlingsverkstad och oljefabrik, elektrpverkstäderna med elektromekanisk verkstad, provrum, / elektrisk fartygsinstallationsverkstad, elektrisk landinstallationsverkstad, telefon-, radio-, radar- och hy drof on verkstad, eldlednings, instrument- och optisk verkstad, 1: : avmagnetiseringsstation, ' • unåil vapénverkstäderna med •.'—•• i iv känonverkstad, handvapenverkstad, hylsverkstad, apteringsverkstad, skjutfält, torpedöversynSverkstad, torpedkiargöringshall och skjutbroar, minverkstäderj : pirovfällning av minor. Under överingenjören för maskin-, elektro- och vapenverkstäderna sortera sammanhållande ingenjörer för reparations*, ombyggnads- och nybyggnadsarbeten inom avdelningens verksamhetsområde. §5 Varvsingenjören leder verksamheten inom varvsavdelningen, som omfattar grovplåtverkstad, ' r ;,: tunnplåtverkstadi ' ••>••••• pann verkstad, svetsverkstad, • utrustningsverkstad och smedja, grovarbetarverkstad, timmermans- och båtverkstäder, snickareverkstad,

•; i •: ..-i ; ' t f !;-

målareverkstad, dykareverkstad, tackelkammare och segelsömmareverkstad, repslagareverkstad. Under varvsingenjören sortera också sammanhållande ingenjörer för reparations-, ombyggnads- och nybyggnadsarbeten inom avdelningens verksamhetsområde.

Driftsingenjörens gifter

upp-

Ekonomidirektörens verksamhetsområde

20*

§ 6 Driftsingenjören leder verksamheten inom driftsavdelningen, som är sammanhållande organ inom örlogsvarvet för samtliga driftstekniska frågor av allmän karaktär. Driftsavdelningen handlägger frågor rörande anställning av arbetare, kollektivavtalsfrågor, utbildning av arbetare och arbetsledare, arbetareskydd, sjukvård, marketenterier, brandskydd och verkskydd, industriell bevakning, underhåll och vård av anläggningarna, anläggningsplanläggning, maskin- och verktygsanskaffning, transporter, yttre renhållning. Under driftsavdelningen sorterar elverk och kompressorcentraler, ång- och värmecentraler, gasverk, verktygsverkstad och verktygsförråd, materialförråd och godscentral, transportkontor för land- och sjötransporter med lyftkranar, garage och servicegrupper, byggnadsgrupp, telefonväxel, industribrandkår, läkarmottagning, personalmarketenterier, verktygsritkontor, anläggnings- och byggnadsritkontor, hamnkapten och bogserbåtar. § 7 Ekonomidirektören leder den ekonomiska och administrativa verksamheten inom örlogsvarvet. Ekonomidirektören är personalchef för samtlig personal på örlogsvarvet. Allt efter verksamhetens omfattning finnas sekretariat med korrespondenskontor och skrivbyrå,

offertkontor, orderkontor, inköpskontor, kontor för huvudbokföring, driftbokföring samt förrådsbokföring för materialförrådet, fakturering, granskningsdetalj och efterkalkyl, personal- och avlöningskontor för tjänstemän och arbetare, kassa- och intressekontor, budcentral. Inom ekonomiavdelningen handläggas även ärenden beträffande frågor av juridisk och administrativ karaktär, tilldelning av tjänste- och uthyrningsbostäder. § 8 Befogenheter och ansvar 1. Varvsdirektören är under verkställande direktören ansvarig för örlogsvarvets verksamhet. 2. Varvsdirektören äger besluta i alla frågor, som icke enligt styrelsens beslut i annan ordning skola avgöras av verkställande direktören. 3. Tekniske direktören och ekonomidirektören äga rätt att besluta i samt underteckna skrivelser angående följande fall: Tekniske

direktören

Ärenden, som innebära verkställighet av varvsdirektörens beslut. Ärenden, som av varvsdirektören överlämnats till denne för eget avgörande. Ärenden beträffande leveranstider och övriga uppgifter för vid örlogsvarvet beställda arbeten, tillverkningar eller utredningar, tekniska upplysningar angående arbetsmetoder, materialkvalitet etc. Ärenden, som beröra under tekniske direktören sorterande rutinarbete och som ej behöva föranleda varvsdirektörens beslut. Ärenden, som beröra anställning eller avskedande av kollektivavtalsanställd personal. Ekonomidirektören Ärenden, som innebära verkställighet av varvsdirektörens beslut. Ärenden, som av varvsdirektören överlämnats till denne för eget avgörande. Ärenden, som beröra ekonomiavdelningens rutinarbete och som ej behöva föranleda varvsdirektörens beslut. Ärenden rörande utbetalningar.

Utförande av arbeten

Utbildning av marinens personal

Personalens anställningsförhållanden

Semester och dighet

Övriga frågor

tjänstle-

§ 9 Varvsdirektören äger avge offerter samt teckna avtal om utförande av arbeten och tjänster intill ett belopp av kronor för varje beställning. Varvsdirektören är därvid skyldig tillse, att försvarets beställningar alltid behandlas med förtursrätt samt att i vad avser åtagande i förhållande till övriga beställare, förbehåll om prioritetsrätt skall göras. § 10 Varvsdirektören äger med vederbörande myndigheter överenskomma angående sådan utbildning av personal tillhörande marinen, som kan vara motiverad att förlägga till örlogsvarvet. § 11 1. Varvsdirektören skall vara väl kvalificerad att leda örlogsvarvet med alla där förekommande arbetsuppgifter med särskild hänsyn till de tekniska och ekonomiska frågorna. 2. Tekniske direktören skall vara en väl kvalificerad tekniker med erfarenhet från den verksamhet, som är underställd honom. 3. Ekonomidirektören skall vara en kvalificerad befattningshavare med erforderlig ekonomisk och administrativ utbildning och erfarenhet. 4. överingenjören för konstruktionskontoret, överingenjören för maskin-, elektro- och vapenverkstäderna, varvsingenjören och driftsingenjören skola vara för sina respektive tjänster kvalificerade tekniker och anställas av verkställande direktören. 5. Varvsdirektören, tekniske direktören och ekonomidirektören anställas av styrelsen. 6. Övriga tjänstemän anställas av varvsdirektören. 7. Vad h ä r föreskrivits angående anställande skall gälla även vid entledigande av personal. § 12 Varvsdirektören har att beträffande honom underställd personal fördela semester samt besluta om tjänstledighet. § 13 Det åligger varvsdirektörein, att, innan han fattar beslut i övriga här icke angivna viktigare frågor, som innebära avsteg från tillämpad praxis, underställa frågan verkställande direktören. Så skall även ske i frågor av större betydelse, för det fall de icke tidigare handlagts av varvsdirektören.

Bil. 6. (Till reservation)

Instruktion för Karlskrona örlogsvarv (Affärsverksdrift)

/.

Örlogsvarvets

uppgifter

§ 1 Örlogsvarvets uppgifter ä r o : 1. Underhålls- och reparationsarbeten på marinens fartyg och materiel. 2. Ombyggnad och modifiering av marinens fartyg och materiel. 3. Nybyggnad av fartyg och båtar. 4. Annan nytillverkning. 5. Försök för utveckling och underhåll av marinens materiel. 6. Utrednings- och konstruktionsarbete. 7. Underhålls- och reparationsarbete på anläggningar tillhörande örlogsvarvet eller det marinkommando, där örlogsvarvet är beläget. 8. Krigsplanläggnings- och mobiliseringsförberedelsearbete i anslutning till örlogsvarvets angivna uppgifter. 9. Krigsreparationstjänst.

Örlogsvarvets uppgifter

§ 2 Arbeten åt försvarets 1. Örlogsvarvet äger även att åtaga sig arbeten och utföra tjänster till andra beställare än marinen, främst förövriga myndigheter och svarets övriga myndigheter eller andra statliga bestälandra statliga beställare lare. Arbeten åt kommunala 2. Örlogsvarvet äger även att — om särskilda skäl därtill och enskilda beställare. finnas — utföra arbeten till kommunala och enskilda beställare Vid antagande av i detta moment nämnda beställningar skall förbehåll göras om prioritetsrätt för försvarets beställningar. § 3 Vid örlogsvarvet skall personal tillhörande marinen beredas den utbildning som kan vara motiverad att förlägga till örlogsvarvet.

Utbildning av marinens personal

//.

örlogsvarvets

Marinförvaltningen 310

ställning

i marinens organisation myndigheter

och till försvarets

centrala

§ 4 1. Örlogsvarvet lyder i tekniskt och ekonomiskt avseende direkt under marinförvaltningen.

Chef för marinkommando har direktivrätt över örlogsvarv inom marinkommandot beträffande krigsplanläggnings- och mobiliseringsfrågor av större räckvidd. Örlogsvarvets ställning till försvarets civilförvaltning beträffande avlönings-, kassa- och räkenskapsväsende regleras genom vad därom närmare stadgas i kap. VI i denna instruktion. Försvarets sjukvårdsstyrelse utövar uppsikten inom sitt ämbetsområde över örlogsvarvet genom den direktivrätt, som tillkommer chef för marinkommando enligt punkt 2 i denna paragraf.

Marinkommando

Försvarets ning

Civilförvalt-

Försvarets Sjukvårdsstyrelse

///. Örlogsvarvets ledning, inre organisation och Örlogsvarvets ledning

Örlogsvarvets organisation

IV.

indelning § 5 1. Örlogsvarvet står under ledning av en varvsdirektör. Närmast under varvsdirektören utövas ledningen av örlogsvarvets verksamhet av en teknisk direktör och en ekonomidirektör. 2. Örlogsvarvets organisation och indelning framgår av kap. IV nedan samt särskilt organisationsschema (bil. 2 till reservationen). Ytterligare detaljindelning, kostnadsställen o. dyl. fastställas av varvsdirektören i arbetsordning för örlogsvarvet enligt vad som därom närmare stadgas i kap. V nedan.

Verksamhetens

Mi litärdetaljens uppgifter

Te;kniske direktörens verksamhetsområde

fördelning

på de olika

organisationsenheterna

§ 6 . För de rent militära frågorna inom örlogsvarvet finnes en varvsdirektören direkt underställd militärdetalj. !. Militärdetaljen handlägger ärenden, som angå militära personal- och rättsvårdsärenden, utbildning av militär personal inom örlogsvarvet, militära säkerhetsfrågor. § 7 Tekniske direktören leder konstruktionsverksamheten, produktionen och varvsdriften. Samtliga verkstäder, inklusive alla serviceverkstäder och smärre verkstadsgrupper jämte samtliga ritkontor ingå i den tekniska enheten, som omfattar konstruktionskontoret u n d e r en överingenjör, maskin-, elektriska och vapenverkstäderna u n d e r en överingenjör, varvsavdelningen under varvsingenjören och driftsavdelningen under driftsingenjören. Under en gemensam chef har tekniske direktören till sitt förfogande även planeringskontor och arbetsstudiekontor. Inom respektive verkstadsgrupper organiseras, i den mån så är nödvändigt, verkstadskontor med arbetsberedningskontor samt verktygsritkontor. 311

Överingenjörens för konstruktionskontoret uppgifter

Överingenjörens för maskin-, elektro- och vapenverkstäderna uppgifter

§ 8 Överingenjören för konstruktionskontoret leder verksamheten vid samtliga ritkontor. Allt efter verksamhetens omfattning finnas projektkontor, fartygsritkontor, maskinritkontor, elektroritkontor, vapenritkontor, .standardiseringsdetalj, beskrivningsdetalj, bibliotek och materiallaboratorium. Inom konstruktionskontoret handläggas även frågor beträffande experiment och utvecklingsarbeten.

§ 9 Överingenjören för maskin-, elektro- och vapenverkstäderna leder verksamheten inom maskinverkstäderna med maskinverkstäder, filar- och montageverkstäder, motorverkstad, gjuteri, rörverkstad, ytbehandlingsverkstad och oljefabrik, elektroverkstäderna med elektromekanisk verkstad, provrum, elektrisk fartygsinstallationsverkstad, elektrisk landinstallationsverkstad, telefon-, radio-, radar- och hydrofonverkstad, eldlednings-, instrument- och optisk verkstad, avmagnetiseringsstation, vapenverkstäderna med kanonverkstad, handvapenverkstad, hylsverkstad, apteringsverkstad, skjutfält, torpedöversynsverkstad, torpedklargöringshall och skjutbroar, minverkstäder, provfällning av minor. Under överingenjören för maskin-, elektro- och vapenverkstäderna sortera sammanhållande ingenjörer för reparations-, ombyggnads och nybyggnadsarbeten inom avdelningens verksamhetsområde.

Varvsingenjörens uppgifter

§ 10 Varvsingenjören leder verksamheten inom varvsavdelningen som omfattar grovplåtverkstad, tunnplåtverkstad, pannverkstad, svetsverkstad, utrustningsverkstad och smedja, grovarbetarverkstad, timmermans- och båtverkstäder, snickareverkstad, målareverkstad, dykareverkstad, tackelkammare och segelsömmareverkstad, repslagareverkstad. Under varvsingenjören sortera sammanhållande ingenjörer för reparations-, ombyggnads- och nybyggnadsarbeten inom avdelningens verksamhetsområde.

§ 11 Driftsingenjörens uppgifter

Driftsingenjören leder verksamheten inom driftsavdelningen, som är sammanhållande organ inom örlogsvarvet för samtliga driftstekniska frågor av allmän karaktär och handlägger frågor rörande anställning av arbetare, kollektivavtalsfrågor, utbildning av arbetare och arbetsledare, arbetareskydd, sjukvård, marketenterier, brandskydd och verkskydd, industriell bevakning, underhåll och vård av anläggningarna, anläggningsplanläggning, maskin- och verktygsanskaffning, transporter, yttre renhållning. Under driftsavdelningen sorterar elverk och kompressorcentraler, ång- och värmecentraler, gasverk, verktygsverksfad och verktygsförråd, materialförråd och godscentral, transportkontor för land- och sjötransporter med lyftkranar, garage och servicegrupper, byggnadsgrupp, telefonväxel, industribrandkår, läkarmottagning, personalmarketenterier, 313

verktygsritkontor, anläggnings- och byggnadsritkontor, hamnkapten och bogserbåtar.

Ekonomidirektörens verksamhetsområde

V.

Föreskrifter

§ 12 Ekonomidirektören leder den ekonomiska och administrativa verksamheten inom örlogsvarvet. Ekonomidirektören är personalchef för samtlig civil personal på örlogsvarvet. Allt efter verksamhetens omfattning finnas sekretariat med korrespondenskontor och skrivbyrå, offertkontor, orderkontor, inköpskontor, kontor för huvudbokföring, driftbokföring samt förrådsbokföring för materialförrådet, fakturering, granskningsdetalj och efterkalkyl, personal- och avlöningskontor för tjänstemän och arbetare, kassa- och intressekontor, budcentral. Inom ekonomiavdelningen handläggas även ärenden beträffande frågor av juridisk och administrativ karaktär, tilldelning av tjänste- och uthyrningsbostäder. för administrationen

av örlogsvarvet

jämte

arbetsordning

§ 13 Varvsdirektörens befo- 1. örlogsvarvets verksamhet skall bedrivas efter företagsgenheter och ansvar mässiga principer. Arbetsordning 2. Varvsdirektören är ansvarig för örlogsvarvets verksamhet och skall ställa sig till efterrättelse de i denna instruktion meddelade bestämmelserna. Han äger de befogenheter, som framgå av denna instruktion eller eljest kan vara särskilt stadgat, övriga detaljbestämmelser för administrationen inom örlogsvarvet regleras genom en av varvsdirektören fastställd arbetsordning. Denna skall insändas till marinförvaltningen. Expedition av ärenden

§ 14 1. F r å n örlogsvarvet utgående expedition skall ovan underskriften förses med orden »Karlskrona örlogsvarv Karlskrona». 2. Expedition i ärende, som avgjorts av varvsdirektören underskrives av denne. Är varvsdirektören förhindrad att underteckna expedition i ärende, i vilket han fattat beslut, må expeditionen underskrivas av varvsdirektörens ställföreträdare, därvid omedelbart ovan namnet antecknas orden »För varvsdirektören».

Kontrasignering

3. Expedition i ärende, där tekniske direktören respektive ekonomidirektören fattat beslut, underskrives av den beslutande. Detsamma gäller ifråga om expedition i ärende, vari t. ex. inköpschefen eller annan befattningshavare fattat beslut. I varvsordningen angives, vilka befattningshavare som ha rätt att i vissa ärenden underteckna utgående expedition. 4. Vidare äga tekniske direktören och ekonomidirektören rätt att underteckna expeditioner i följande fall: Tekniske direktören Ärenden, som innebära verkställighet av varvsdirektörens beslut. Ärenden, som av varvsdirektören överlämnats till denne för eget avgörande. Ärenden beträffande leveranstider och övriga uppgifter för vid örlogsvarvet beställda arbeten, tillverkningar eller utredningar, tekniska upplysningar angående arbetsmetoder, materialkvalitet etc. Ärenden, som beröra under tekniske direktören sorterande rutinarbete och som ej behöva föranleda varvsdirektörens beslut. Ärenden, som beröra anställning eller avskedande av kollektivavtalsanställd personal. Ekonomidirektören Ärenden, som innebära verkställighet av varvsdirektörens beslut. Ärenden, som av varvsdirektören överlämnats till denne för eget avgörande. Ärenden, som beröra ekonomiavdelningens rutinarbete och som ej behöva föranleda varvsdirektörens beslut. Ärenden rörande utanordningar av medel. 5. I vad mån utgående expedition skall kontrasigneras stadgas i arbetsordningen. Den som kontrasignerat expedition eller undertecknat protokollsutdrag är ansvarig för detsammas överensstämmelse med fattat beslut och justerat koncept.

§ 15 Vem som öppnar och 1. Den till örlogsvarvet inkommande posten öppnas och fördelas av ekonomidirektören. fördelar inkommande post 2. All post av större betydelse skall föredragas inför varvsdirektören, som beslutar vem som skall bereda och avgöra ärenden och i vilka ärenden han önskar bli informerad före deras avgörande. Registrering av skrivelser

§ 16 1. Registrering av skrivelser skall vara enkelt och överskådligt ordnad. För skrivelsernas förvaring skall finnas ett enhetligt och överskådligt klassificeringssystem. 2. Emottagna beställningar registreras å orderkontoret enligt vad därom stadgas i arbetsordningen. 315

Företagsnämnd

Skyddsingenjör Säkerhetschef

VI.

Ekonomiska

Kapitalfond för örlogsvarven

Begäran om investeringsmedel Användningen av investeringsmedel

Rättvisande självkostnadsberäkning

§ 17 1. Inom örlogsvarv skall finnas en företagsnämnd enligt vad därom närmare kan vara stadgat. Ordförande i företagsnämnden är varvsdirektören. 2. Lämplig ingenjör inom driftsavdelningen förordnas av varvsdirektören att vara skyddsingenjör. 3. Lämlig befattningshavare förordnas av varvsdirektören att vara säkerhetschef. föreskrifter

för verksamheten

vid

örlogsvarvet

§ 18 1. Örlogsvarvens tillgångar och skulder skola redovisas å en särskild kapitalfond, benämnd örlogsvarvsfonden. För förvaltningen vid respektive örlogsvarv skall uppläggas en delfond. 2. Örlogsvarvet skall inom därför föreskriven tid till marinförvaltningen årligen uppge beräknat behov av investeringsmedel för fastigheter och maskiner m. m. 3. Örlogsvarvet äger disponera å investeringsstat för vederbörande delfond anvisade investeringsmedel i enlighet med av Kungl. Maj:t fastställda stater för anslag eller på annat sätt meddelade föreskrifter. § 19 Varvsdirektören är ansvarig för att rättvisande självkostnadsberäkning tillämpas inom örlogsvarvet.

§ 20 1. För bestridande av med verksamheten förenade kostnåder äger örlogsvarvet disponera erforderliga medel i huvudsaklig överensstämmelse med en för vederbörande delfond av Kungl. Maj:t fastställd driftkostnadsstat, utvisande beräknade inkomster och utgifter under budgetåret, samt för vissa speciella ändamål enligt i särskild ordning meddelade föreskrifter. Medel för arbeten av 2. Örlogsvarvet äger disponera erforderliga medel för icke investeringsrationaliserings- och ändringsarbeten, som icke äro av karaktär investeringskaraktär, inom ramen för vederbörlig driftkostnadsstat. Medel för utvecklings- 3. För erforderligt utvecklingsarbete inom örlogsvarvets arbete verksamhetsområde äger varvet likaledes disponera erforderliga medel inom ramen för vederbörlig driftkostnadsstat. Inköp av material, 4. Örlogsvarvet anskaffar för sin verksamhet erforderlig verktyg m. m. material, maskiner, verktyg o. dyl. teknisk utrustning samt förbrukningsartiklar m. m. Försäljning eller 5. Är örlogsvarvet tillhörigt gods förslitet eller icke avskrivning av längre användbart för sitt ursprungliga ändamål, må gods varvsdirektören förordna om godsets försäljning eller avskrivning. Detta skall gälla även sådant gods, som genom olyckshändelse eller på annat sätt gått förlorat. Örlogsvarvets delfond

>. Har örlogsvarvets egendom skadats eller tillgrepp därifrån skett, äger marinförvaltningen att på förslag av varvsdirektören utfästa och utbetala belöning för tillrättaskaffandet. Detta skall även gälla, då effekter förkommit på annat sätt än genom tillgrepp. Varvsdirektören äger bestämma och utbetala gratifikationer till örlogsvarvets anställda för förslag till förbättringar i produktionen o. dyl. Ersättning för förlorad 7. Har personal vid örlogsvarvet under tjänsteutövning personlig egendom fått personlig egendom skadad, må varvsdirektören tillerkänna honom ersättning härför av driftmedel. Skadestånd Har genom örlogsvarvets verksamhet skada tillfogats i örlogsvarvets tjänst icke anställd person eller annan än örlogsvarvet tillhörig egendom, äger varvsdirektören att av driftmedel utgiva skäligt skadestånd. Vissa belöningar och gratifikationer

Örlogsvarvsfonden

Tillgångar och skulder

Värdeminskningskonton Tillverkningskostnaderna

Avsättningar till värdeminskningskontona

§ 21 örlogsvarvsfonden omfattar a) kapitaltillgångar, som tillkommit med anlitande av anslag för investering i fonden, b) kapitaltillgångar, som tillkommit i annan ordning, därest Kungl. Maj :t föreskriver att de skola redovisas å fonden. Under a) avsedda tillgångar skola upptagas till värden motsvarande anskaffningskostnaderna, där ej Kungl. Maj:t för visst fall annorlunda föreskriver. Tillgångar, som avses under b) upptagas till värden som fastställas av Kungl. Maj:t på förslag av marinförvaltningen efter vederbörande varvsdirektörs hörande. Tillgångar och skulder å örlogsvarvets fond skola redovisas i marinförvaltningens huvudbok, varvid respektive örlogsvarvs delfonder redovisas var för sig. Huvudboken skall åtföljas av specifikationer över å delfonderna redovisade tillgångar och skulder i enlighet med av försvarets civilförvaltning utfärdade föreskrifter. För örlogsvarvsfonden skola uppläggas särskilda värdeminskningskonton för fasta anläggningar och maskiner. 4. Av verksamheten föranledda kostnader skola helt bestridas av örlogsvarvet. I örlogsvarvets självkostnader skola i förekommande fall inräknas kostnader för direkt material, materialomkostnader, direkta löner, tillverkningsomkostnader och speciella direkta kostnader. Särskild bokföring skall finnas för redovisning av självkostnaderna. Avsättning till värdeminskningskonto å örlogsvarvets fond skall årligen intill dess anskaffningskostnaden till fullo ersatts ske med viss del av denna kostnad. Avskrivningssättet skall överensstämma med vad som tillämpas inom industrien. 317

Prissättning

Värdet av material och varor

Avlöning till militär och civilmilitär personal

Beredskapskostnader

Driftkostnadsstat för örlogsvarvsfonden

Vinst- och förlustkonto

Bokslut

318 Prissättningen av örlogsvarvets arbeten och tjänster skall så avpassas, att årligen uppstår ett överskott, motsvarande viss av Kungl. Maj:t för varje budgetår fastställd procentsats av vid budgetårets ingång redovisad kapitalbehållning å fonden. Vid prissättningen skall hänsyn även tagas till att inneliggande förråd av material och varor upptagas till betryggande värden. § 22 1. I den mån militär och civilmilitär personal sysselsattes med arbete för varvsverksamheten skola avlöningar för sådan personal ingå i självkostnaderna i förhållande till den tid, vederbörande tages i anspråk. 2. Vederbörande riksstatsanslag skola enligt beslut av marinförvaltningen årligen tillgodoföras belopp, motsvarande bland driftkostnaderna ingående lönekostnader för militär och civilmilitär personal. 3. Örlogsvarvet skall bestrida pensionskostnader, arbetsgivarebidrag och olycksfallsavgifter m. m., som belöpa på varvets personal. Dessa kostnader skola ingå i självkostnaderna. 4. De myndigheter, som ha att utbetala ersättningar till örlogsvarvets personal för i moment 3 nämnda förmåner, skola årligen av örlogsvarvet erhålla ett mot dessa ersättningar svarande belopp. § 23 Såsom ersättning för vid örlogsvarvet u p p k o m m a n d e kostnader för vidmakthållande av örlogsvarvets krigsberedskap skall örlogsvarvets fond beredas gottgörelse från särskilt anslag på driftbudgeten till bestridande av beredskapskostnader vid örlogsvarvet. Gottgörelsen må icke innefatta ersättning för kostnader, som äro att anse såsom normalt förekommande tomgångsförluster. § 24 På förslag av vederbörande varvsdirektör skall marinförvaltningen årligen före den 1 maj till Kungl. Maj:t ingiva förslag till driftkostnadsstat för örlogsvarvsfonden, avseende nästkommande budgetår. § 25 I örlogsvarvets redovisning ingående resultatkonton skola årligen avslutas på ett vinst- och förlustkonto. I § 21 ovan omförmält överskott skall tillgodogöras särskild inkomsttitel för örlogsvarvsfonden i driftbudgeten. Räkenskaperna för örlogsvarvsfonden avslutas budgetårsvis enligt affärsmässiga grunder, varvid förslag

till bokslut jämte årsredogörelse uppgöres genom varvsdirektörens försorg för respektive delfond. 4. Förslaget till bokslut för ett budgetår överlämnas till marinförvaltningen senast den 31 påföljande augusti. 5. Bokslutet fastställes av marinförvaltningen efter samråd med försvarets civilförvaltning och ligger till grund för örlogsvarvsfondens redovisning i marinförvaltningens huvudbok. § 26 Revision av örlogsvarvets räkenskaper utföres av försvarets civilförvaltning i enlighet med Kungl. Maj:ts instruktion för ämbetsverket. Den tekniska och företagsekonomiska revisionen av örlogsvarvet utföres av marinförvaltningen.

Revision

VII. Varvsdirektören

Tekniske direktören och ekonomidirektören

Överingenjörer under tekniske direktören

Särskilda verkstadsingenjörer

Personalens

anställningsförhållanden

m.m.

§ 27 1. Varvsdirektören skall vara väl kvalificerad att leda örlogsvarvet med alla där förekommande arbetsuppgifter med särskild hänsyn till de tekniska och ekonomiska frågorna. 2. Varvsdirektören förordnas av Kungl. Maj:t på förslag av marinförvaltningen. § 28 Tekniske direktören skall vara en väl kvalificerad tekniker med erfarenhet från den verksamhet, som är underställd honom. Ekonomidirektören skall vara en kvalificerad befattningshavare med erforderlig ekonomisk och administrativ utbildning och erfarenhet. Tekniske direktören och ekonomidirektören förordnas av Kungl. Maj:t på förslag av marinförvaltningen efter varvsdirektörens hörande. § 29 Överingenjören för konstruktionskontoret, överingenjören för maskin-, elektro- och vapenverkstäderna, varvsingenjören och driftsingenjören skola vara för sina respektive tjänster kvalificerade tekniker. Dessa befattningshavare tillsättas enligt bestämmelserna i § 33 nedan. § 30 Maskinverkstäderna, elektroverkstäderna och vapenverkstäderna skola såsom chefer ha särskilda verkstadsingenjörer, vilka tillsättas enligt bestämmelserna i § 33 nedan. 319

Militär expertis

Ställföreträdare

Befattningars inrättande och tillsättande

Anställning av kollektivavtalsanställd personal

Ledigförklarande av tjänst, ansökningstid etc.

Semester

§ 31 Vid örlogsvarvet civilanställas inom de tekniska och ekonomiska enheterna erforderligt antal officerare, underofficerare, manskap och civilmilitära beställningshavare på förslag av varvsdirektören. § 32 v. Ställföreträdare för varvsdirektören är tekniske direktören och vid förfall för denne den befattningshav;;, -e inom örlogsvarvet, som varvsdirektören därtill förordnat. Ställföreträdare för övriga befattningshavare inom örlogsvarvet förordnas, därest ej annat föreskrives i denna instruktion, av varvsdirektören. § 33 Extra ordinarie och extra civil befattning inom örlogsvarvet t. o. m. lönegrad 25 inrättas av örlogsvarvet. Befattning i högre lönegrad inrättas på förslag av varvsdirektören av marinförvaltningen. Tjänst vid örlogsvarvet, med de undantag som angives i § 28 tillsättes av varvsdirektören. Örlogsvarvet anställer för verksamheten erforderlig kollektivavtalsanställd personal enligt för örlogsvarvet sällande avtal. § 34 1. Då tjänst som tillsättes av Kungl. Maj:t blir ledig, utfärdas av varvsdirektören kungörelse, som införes i de allmänna tidningarna och anslås i varvets lokaler. Ansökningstiden skall vara minst tre veckor. Efter ansökningstidens utgång insänder varvsdirektören ansökningarna till marinförvaltningen samt förordar till tjänsten den sökande, som anses böra ifrågakomma. Om skäl därtill finnes, angives även vilka av de sökande som komma i andra och tredje förslagsrummet. 2. Ledigbliven extra ordinarie civil tjänst liksom extra tjänst, vilken tillsättes av örlogsvarvet, skola ledigförklaras på samma sätt som föreskrives i föregående moment. 3. Meddelande angående förord eller tillsättning skall ofördröjligen anslås i örlogsvarvets lokaler. § 35 Varvsdirektören äger uttaga sin semester å tid, som han själv bestämmer. Anmälan om semester skall göras till marinförvaltningen. Semester och tjänstledighet för inom örlogsvarvet tjänstgörande personal beviljas av varvsdirektören

Avsked

InV g och betyg

eller den han därtill bemyndigat enligt vad som föreskrives i arbetsordningen. 3. Ansökan om avsked för vid varvet anställda befattningshavare avgöres av örlogsvarvet. § 36 Örlogsvarvet utfärdar på begäran av där anställd tjänsteman betyg eller intyg angående hans tjänstgöring. Örlogsvarvet utfärdar även betyg för kollektivavtalsanställd personal.

§ 37 1. Beträdes varvsdirektören, tekniske direktören eller ekonomidirektören eller annan med byråchef jämställd eller högre befattningshavare med ämbetsbrott, som i 25 kap. 1—4 §§ strafflagen namnes, sker åtal därför vid vederbörlig hovrätt. Försummelse, oförstånd 2. Visar annan tjänsteman än i mom. 1 ovan säges föroch oskicklighet i summelse, oförstånd eller oskicklighet eller klandertjänsten värt uppförande i tjänsten eller vanvördnad mot förman må varvsdirektören efter omständigheterna döma honom till varning eller till löneavdrag högst trettio dagar eller till suspension i högst tre månader från tjänst och lön. Har tjänsteman gjort sig skyldig till fel av svårare beskaffenhet eller har han icke låtit sig rätta av tidigare ådömd bestraffning, må han, såvida han icke innehar tjänsten på grund av fullmakt, dömas till avsked. Löneavdrag skall bestämmas till belopp motsvarande A-avdrag enligt statens grundlöneförordning eller, därest denna icke är tillämplig på tjänstemannen, det motsvarande avdrag, som skulle bestämts om han varit löneplansanställd. Innan frågan om disciplinär bestraffning av tjänsteman prövas, skall denne beredas tillfälle att antingen skriftligen eller, om han det påfordrar eller så anses lämpligt, vid muntligt förhör inför varvsdirektören uttala sig om vad som åberopas mot honom. Han må därvid anlita biträde av försvarare. 3. Åtnjuter tjänsteman, som suspenderas, tjänstebostad, äger han behålla bostaden, därest icke särskilda förhållanden annat föranleda. Väckande av åtal 4. Varvsdirektören åligger att till åtal anmäla i mom. 2 ovan avsedd tjänsteman, som är skäligen misstänkt för brott som avses i 25 kap. 1—3 §§ strafflagen eller för annat brott i tjänsten, vara enligt lag kan följa frihetsstraff. Innehar tjänsteman tjänsten på grund av fullmakt, skall vad nu sagts gälla även då han är skäligen misstänkt för brott, som avses i 25 kap. 4 § strafflagen och brottet är grovt. Oaktat sådant fall som i första stycket säges icke föreligger, åligger det varvsdirektöÄmbetsbrott

Avstängning från tjänsten

Besvär Disciplinära åtgärder beträffande kollektivavtalsansiälld personal

ren att till åtal anmäla tjänsteman, som är skäligen misstänkt för brott i tjänsten, såvida enskild målsägande finnes eller skadestånd eljest kan ifrågakomma, så ock då tjänstemannen bestrider vad som lägges honom till last och tillfredsställande utredning icke kan åstadkommas hos varvsdirektören. Vidtages åtgärd för att anställa åtal eller inledes disciplinärt förfarande mot tjänsteman, äger varvsdirektören, om särskilda skäl därtill finnas, avstänga honom från utövning av tjänsten, dock icke längre än till dess lagakraftägande dom eller beslut föreligger. Vad i mom. 2—5 stadgats om tjänsteman gäller icke den som i sin tjänst vid örlogsvarvet är underkastad ansvar såsom krigsman. Beslut om tjänstemans avstängning från tjänstgöring går i verkställighet utan hinder av besvärs anförande. Beträffande ansvar för förseelse av arbetare gäller vad därom stadgas i gällande kollektivavtal. Ifrågavarande disciplinära åtgärder beslutas av tekniske direktören.

Denna instruktion skall tillämpas vid örlogsvarvet i Karlskrona fr. o. m. den , då organisationen skall vara genomförd. Därvid skall vad i Allmänt Försvarsförvaltningsreglemente, Förvaltningsreglemente för Marinen, Tjänstereglemente för krigsmakten och Tjänstereglemente för Marinen eller i övrigt kan finnas stadgat emot denna instruktion stridande upphöra att gälla.

~ r APR 1957 STO? :HOLM

Statens offentliga utredningar 1957 Systematisk förteckning (Siffrorna inom klämmer beteckna utredningarnas nummer i den kronologiska förteckningen.)

Allmän lagstiftning. Rättsskipning. Fångvård. JO och kommunerna. [2]

Fast egendom. Jordbruk med binäringar. Jordbruks förstärkande med skog. [8]

Vattenväscn. Skogsbruk. Bergsbruk.

Statsförfattning. Allmän statsförvaltning. Statens instituts för folkhälsan arbeteuppgifter och organisation. [6] Industri.

Kommnnalförvaltuing.

Statens och kommunernas finansväsen.

Handel och sjöfart.

Kommunikationsväsen.

Fullföljdsbegränsning i skattemål. [3]

Bank-, kredit, och penningväsen.

Politi.

Försäkringsväsen. Krigsskada å egendom. [5]

Nationalekonomi och socialpolitik. Förbättrad pensionering. [7] Kyrkoväsen. Undervisningsväsen. Andlig odling i övrigt.

Hälso» och sjukvård. Nordiskt samarbete inom näringsforskningen. [1] Förs vars vä sen. örlogsvarvens organisation m. m. [9]

Allmänt näringsväsen.

Utrikes ärenden. Internationell rätt.

Oljelagring. [4]

Stockholm 1957. Victor Pettersons Bokindustri Aktiebolag