Totalförsvarets upplysningsverksamhet betänkande

ational Library of Sweden

Denna bok digitaliserades på Kungl. biblioteket år 2012

sou STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1961:18 t

orsvarsdepartementet

TOTALFÖRSVARETS UPPLYSNINGSVERKSAMHET BETÄNKANDE AVGIVET AV 1960 ÅRS FÖRSVARSUPPLYSNINGSUTREDNING

Stockholm

STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1961 Kronologisk

förteckning

1. Totalisatorverksamheten. Idun. 140 s. J o . 2. Sparstimulerande åtgärder. Idun. 121 s. Fi. 3. Effektivare prisövervakning. Idun. 177 8. H. 4. Automatisk databehandling inom folkbokföringsoch uppbördsväsendet. Idun. 230 s. Fi. 5. Begravningsplatser och gravar. Norstedt & Söner. 188 s. J u . 6. Underrätterna. Idun. 339 s. J u . 7. Enhetlig ledning av krigsmakten. Beckman. 120 s. Fö. 8. Om läkarbehov och läkartillgång. Idun. 228 s. I. 9. Principer för en ny kommunindelning. Beckman. 248 s. I. 10. Preliminär nationalbudget för å r 1961. Marcus. V + 105 s. Fi. 11. Den allmänna brottsregistreringen. Kihlström. 318 s. Ju. 12. Statliga belastningsbestämmelser av år 1960 för byggnadsverk. Idun. 50 s. K. 13. Lantbrukets yrkesskolor. Kihlström. 206 s. J o . 14. Pensionsstiftelser. I. Marcus. 184 s. Ju. 15. Polisens brottsbekämpande verksamhet. Idun. 251 s. + 2 s. ill. I. 16. Kriminalvård i frihet. Idun. 137 s. Ju. 17. Hjälpmedel i skolarbetet. Idun. 244 s. + 12 s. ill. E. 18. Totalförsvarets upplysningsverksamhet. Kihlström. 90 s. Fö.

Anm. Om särskild tryckort ej angives, är tryckorten Stockholm.

STATENS O F F E N T L I G A U T R E D N I N G A R 1961:18 Försvarsdepartementet

TOTALFÖRSVARETS UPPLYSNINGSVERKSAMHET BETÄNKANDE AVGIVET AV 1960 ÅRS F Ö R S V A R S U P P L Y S N I N G S U T R E D N I N G

EMIL KIHLSTRÖMS TRYCKERI AKTIEROLAG STOCKHOLM 1961

Innehåll Skrivelse till Statsrådet och Chefen för Kungl. Försvarsdepartementet . . .

7 Utredningsuppdraget Kapitel I.

9 Den hittillsvarande försvarsupplysningen Syfte, form och innehåll

12 Samordning

13 Försvarets upplysnings- och personalvårdsnämnd . . . .

14 Krigsmaktens upplysningsverksamhet Organisation Försvarsstabens press- och filmavdelning Arméstabens pressavdelning Marinens pressdetalj Flygstabens pressdetalj Utåtriktad försvarsupplysning Presstjänst Upplysning genom radio och television Kontakt- och föreläsningsverksamhet Upplysning till utlandet Inåtriktad försvarsupplysning Pressklipp och pressöversikter Truppsamtal, folders m. m Såväl inåt- som utåtriktad försvarsupplysning Publikationer Utställningar Film Utbildning Utbildning av pressofficerare Utbildning av militära föreläsare Utbildning av krigsplacerad personal Krigsplanläggning

15 15 16 16 17 17 17 17 19 20 20 20 20 21 22 22 25 28 29 29 29 29 30

Civilförsvarets upplysningsverksamhet Organisation Utåtriktad försvarsupplysning Presstjänst Upplysning genom radio och television Utställningar Kontakt- och föreläsningsverksamhet Upplysning till utlandet

30 31 31 31 31 32 32 32

.

Inåtriktad försvarsupplysning Kontaktblad Pressklipp och pressöversikter Såväl inåt- som utåtriktad försvarsupplysning Film Småskrifter Det psykologiska försvarets upplysningsverksamhet . . . Det ekonomiska försvarets upplysningsverksamhet . . . . Försvarsföreningarnas upplysningsverksamhet Centralförbundet Folk och Försvar Riksförbundet för Sveriges försvar Allmänna försvarsföreningen Föreningen Sveriges Flotta Försvarsfrämjandet Kapitel II.

Kapitel III.

32 32 32 33 33 33 33 35 36 36 37 38 39 39

Försvarsupplysning i vissa andra länder Danmark Norge Finland Schweiz Västtyskland Storbritannien . . . . Frankrike

44 45 45 46 46 47 47

Den fortsatta försvarsupplysningen Behovet av upplysning om totalförsvaret Allmänna riktlinjer Form och innehåll Inåtriktad upplysning Utåtriktad upplysning Organisation av totalförsvarets upplysningsverksamhet . . . Behov av samordning Totalförsvarets upplysningsnämnd Upplysningsråd Verkställande organ Alternativ 1 Alternativ 2 Alternativ 3 Utredningens förslag Försvarets upplysnings- och personalvårdsnämnd . . . . Presstjänst Totalförsvarets publikationer Utredningens förslag Utställningar Film och television Anslag och anslagsfördelning Sammanfattning av utredningens kostnadsförslag . . . .

49 52 52 54 54 55 55 57 58 58 58 58 59 59 60 61 62 63 65 67 70 72

Sammanfattning av viktigare synpunkter och förslag . . . .

Bilaga 1. Utdrag ur chefens för försvarsdepartementet skrivelse till överbefälhavaren den 5. februari 1960

79 Bilaga 2. Utdrag ur Tjänstereglemente för krigsmakten

80 Bilaga 3. Bedogörelse för försvarsutställningen i samband med Norrländska lantbruksmässan i Umeå den 16.—19. juni 1960

81 Bilaga 4. Lönekostnader för krigsmaktens upplysningstjänst

83 Bilaga 5. Chefens för försvarsstaben statförslag för reservationsanslaget »Försvarsupplysning» budgetåret 1961/62 (IV. huvudtiteln)

85 Bilaga 6. Instruktion för Totalförsvarets upplysningsnämnd

87 Bilaga 7. Utredningens yttrande över 1960 års betänkande I

89 Bilaga 8. Utredningens yttrande betänkande IV

över

Försvarets

försvarsledningsutrednings personalvårdsutrednings 90

Till Herr Statsrådet

och Chefen för Kungl.

Försvarsdepartementet

Genom beslut den 5. februari 1960 bemyndigades chefen för försvarsdepartementet att tillkalla tre sakkunniga för att verkställa utredning rörande försvarsupplysningen och framlägga därav föranledda förslag. Med anledning härav tillkallade departementschefen den 8. februari 1960 såsom sakkunniga ordföranden i Beredskapsnämnden för psykologiskt försvar rektor E. G. Dahlander, ledamoten av riksdagens andra kammare rektor S. R. Alemyr och ledamoten av riksdagens första kammare redaktör P.-O. Hanson. Åt Dahlander uppdrogs att som ordförande leda de sakkunnigas arbete. Som expert tillkallades samtidigt chefen för sektion III i försvarsstaben överstelöjtnant B. Rosenius. Genom beslut den 23. december 1960 ersattes Rosenius, som erhållit tjänstledighet för tjänstgöring utomlands, såsom expert av kaptenen vid försvarsstaben Å. M. Eriksson. Den 1. mars 1960 förordnades stabsredaktören vid försvarsstaben B. Hallström till sekreterare åt kommittén. Utredningsmännen har antagit namnet 1960 års försvarsupplysningsutredning. Samråd och gemensamma överläggningar har under arbetets gång skett med försvarets personalvårdsutredning 195i8. Upplysningstjänsten vid de olika totalförsvarsgrenarna har varit föremål för särskilda föredragningar av representanter för försvarsstaben, civilförsvarsstyrelsen, Beredskapsnämnden för psykologiskt försvar och Riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap. Utredningen har under arbetets gång haft kontakt med olika frivilliga försvarsorganisationer och försvarsföreningar. Särskilda remissyttranden har avgivits över I960 års försvarsledningsutrednings betänkande I (bilaga 7) samt över försvarets personalvårdsutrednings betänkande IV (bilaga 8). Efter fullgjort uppdrag får kommittén härmed vördsamt överlämna sitt betänkande, kallat "Totalförsvarets upplysningsverksamhet". Stockholm den 10. maj 1961 Gunnar Stig Alemyr

Dahlander Per-Olof /Bert

Hanson Hallström

Utredningsuppdraget

1 de för utredningen meddelade direktiven har chefen för försvarsdepartementet, statsrådet Sven Andersson, enligt statsrådsprotokollet den 5. februari 1960 anfört följande: Den militära upplysningsverksamheten ledes under Kungl. Maj :t centralt av överbefälhavaren med biträde av försvarsstaben. Den direkt under Kungl. Maj :t stående försvarets upplysnings- och personalvårdsnämnd har vidare till uppgift, bl. a., att främja »upplysningen om och inom försvaret». Nämndens uppgifter är främst av vägledande och rådgivande natur. Den h a r att avgiva yttranden i frågor som underställes nämnden, men kan även själv ta initiativ i upplysningsfrågor. Formerna för upplysningsverksamheten behandlades i 1946 års statsverksproposition vid anmälan av anslaget till försvarsupplysning. Föredragande departementschefen anförde därvid — efter att ha lämnat redogörelse för ett av särskilda sakkunniga överlämnat betänkande rörande upplysningsverksamhet om och inom försvaret (SOU 1945:21) — bl. a. följande: »För egen del har jag blivit övertygad om behovet av åtgärder i syfte att bland allmänheten sprida ökad kännedom om försvarets verksamhet. Härigenom kan det bli möjligt att skingra missuppfattningar, som k u n n a uppkomma på detta område, och skapa förståelse för försvarets syften och behov. En ovillkorlig förutsättning måste dock vara att denna upplysningsverksamhet sker objektivt och neutralt och att de medel, som ställas till förfogande, icke på något sätt användas för att giva en felaktig eller missvisande bild av förhållandena på detta område. Det synes mig även uppenbart, att ökad uppmärksamhet måste skänkas åt informationen bland försvarets personal om samhällsförhållanden och samhällsfrågor». Bortsett från dispositionsföreskrifter för anslaget till försvarsupplysning finnes icke några av Kungl. Maj:t meddelade bestämmelser rörande formerna för försvarsupplysningens bedrivande. I tjänstereglementet för krigsmakten finnes emellertid intaget förbud för envar »krigsman» att i samband med tjänsten avhandla politiska tvistefrågor. Som framgår av det föregående har man skilt på utåtriktad försvarsupplysning, som riktar sig till allmänheten, och intern sådan som enbart riktar sig till försvarets personal. Den militära upplysningsverksamheten har under de senaste åren vid

10 några tillfällen ställts under debatt. Jag vill erinra om att jag den 17. december 1957 och den 11. december 1I9I59 besvarat interpellationer rörande upplysningsverksamheten och därvid anlagt vissa principiella synpunkter på denna verksamhet. Vid sistnämnda tillfälle anförde jag därutöver bland annat följande. Som framgått av min tidigare redogörelse saknas för närvarande i stort sett av Kungl. Maj:t meddelade bestämmelser eller anvisningar rörande upplysningsverksamhetens bedrivande. Detta gäller såväl den utåtriktade som den inåtriktade verksamheten. Jag är medveten om denna brist, som ställer stora krav på omdömesförmågan hos dem vilka har att utföra verksamhet av detta slag, och jag avser att i görligaste mån söka avhjälpa den i anslutning till det arbete på översyn av tjänstereglementet för krigsmakten som för närvarande pågår inom försvarsdepartementet. Inom departementet pågår en undersökning av frågan huruvida härutöver en mer allmän översyn bör ske beträffande den utåtriktade upplysningsverksamheten. Vid den fortsatta beredningen av förevarande ärende har det befunnits lämpligt att frågan om försvarsupplysningens innehåll och form överses av för ändamålet särskilt tillkallade sakkunniga. Vad innehållet angår synes upplysningen i princip böra avse totalförsvarets verksamhet. Upplysningen bör belysa de uppgifter statsmakterna med utgångspunkt i relevanta utrikes- och militärpolitiska samt militärtekniska omständigheter tillagt försvarsmakten och mot denna bakgrund sprida upplysning om den konkreta verksamheten med avseende på organisationsförhållanden, materielanskaffningar, utbildning, övningar och dylikt samt omständigheter i övrigt som återspeglar det aktuella skeendet inom totalförsvaret. Upplysningen bör rikta sig såväl till berörd personal som till allmänheten. För den enskilde, som tilldelats uppgifter i vårt försvar måste det vara av stort värde att bli informerad i frågor av detta slag. Härtill kommer varje medborgares legitima intresse av sådan information. Den positiva betydelse en dylik upplysningsverksamhet kan ha för försvarsviljan bör inte underskattas. En självklar förutsättning måste vidare, som dåvarande departementschefen anförde år 1945, vara att upplysningen skall vara helt objektiv. Vad angår formerna för upplysningsverksamheten bör beaktas önskvärdheten av enhetlighet och översikt, vilket kan motivera viss centralisering. Frågan huruvida upplysningsverksamheten lämpligen bör koncentreras till ett organ med en gentemot berörda myndigheter fri ställning eller i någon form anslutas till en eller flera myndigheter synes böra prövas av de sakkunniga. Översynen bör i princip avse både den inåtriktade och den utåtriktade upplysningsverksamheten, varvid bland annat frågan om samordning bör prövas. Personalbehovet för ledningen av båda slagen av försvarsupplysning bör bedömas i ett sammanhang. Jag förutsätter, att de sakkunniga i samband med översynsarbetet skall pröva denna fråga. De bör härvid även

11 taga upp spörsmålet om försvarets upplysnings- och personalvårdsnämnds uppgifter, sammansättning och organisatoriska ställning främst med avseende på dess funktion som organ för upplysningsverksamhet. Det bör härvid uppmärksammas, att nämndens personalvårdande uppgifter prövas av försvarets personalvårdsutredning 1958 (jfr prop. 1959:110, s. 7), med vilken samråd bör ske. Översynsarbetet bör bedrivas med sikte på att resultatet av detsamma bör kunna underställas riksdagens prövning under år 19i61. Utöver vad nu sagts synes arbetet ej böra bindas av särskilda direktiv, utan det bör få ankomma på chefen för försvarsdepartementet att, i den mån det visar sig erforderligt, lämna närmare anvisningar rörande utredningsarbetet. Som allmän riktpunkt bör gälla att kostnaderna för verksamheten inte bör tillåtas öka.

KAPITEL I

Den hittillsvarande försvarsupplysningen

Syfte, form

och

innehåll

Försvarsupplysningens främsta syfte har varit att bevara och stärka försvarsviljan, och den har därigenom kommit att utgöra en av hörnstenarna i det psykologiska försvaret i enlighet med de principer som uppdrogs av Kommittén för utredning om det psykologiska försvaret (SOU 1953:27). I anslutning härtill har upplysningsverksamheten också syftat till att öka intresset och förståelsen för försvaret och främja samhörighetskänslan mellan allmänheten och de olika totalförsvarsmyndigheterna. Genom sådan upplysning har man sålunda sökt klarlägga bl. a. försvarets betydelse och sammanhanget mellan utrikespolitiken och försvaret. Man har vidare informerat om samverkansbehovet mellan det militära försvaret och de övriga delarna av totalförsvaret, om försvarets ekonomiska förhållanden, om de åtgärder som vidtas för att anvisade resurser skall ge största möjliga effekt och om förhållanden i övrigt inom krigsmakten, såsom organisation, utbildning, materiel, taktik o. s. v. Försvarsupplysningens form och innehåll har i allt väsentligt byggt på de riktlinjer, som år 1945 uppdrogs av Försvarets upplysningsutredning och i princip antogs av 1946 års riksdag. Enligt dessa borde försvarsupplysningen ge utrymme åt skilda meningsriktningar och statliga direktiv i görligaste mån undvikas. Med undantag för sådan upplysning, som väsentligen har ett ensidigt propagandistiskt syfte, ansåg inte utredningen att några starkare band behövde läggas på en i form av föreläsningar, tidskrifter eller dylikt bedriven försvarsupplysning. Försvarsupplysningen från militära myndigheters sida ansågs också böra omfatta militära, militärgeografiska och militärpolitiska fakta av intresse och betydelse samt de militära myndigheternas slutsatser och bedömningar. Upplysningen skulle bedrivas med all möjlig saklighet och objektivitet och även så allsidigt som möjligt redovisa eventuella skiljaktiga uppfattningar, i den mån dessa baserades på vetenskapligt underbyggda åsikter. I övrigt hänvisas till chefens för försvarsdepartementet skrivelse till överbefälhavaren den 5. februari 1960 (bilaga 1) samt till bestämmelser angående upplysningsverksamhet i det Tjänstereglemente för krigsmakten (TjRK), som trädde i kraft den 1. oktober 1960 (bilaga 2).

13 Samordning Jämlikt Kungl. Maj:ts instruktioner 15/9 1942 skall såväl ÖB som försvarsstaben »verka för åstadkommande av samverkan och enhetlighet de olika försvarsgrenarna emellan ävensom främja samverkan mellan krigsmakten och civila myndigheter». I 1,960 års Tjänstereglemente för krigsmakten (TjRK) stadgas vidare i kap. 16 mom. 9 att »Samarbete med de frivilliga försvarsorganisationerna bör eftersträvas.» Det finns emellertid inga anvisningar eller bestämmelser om att försvarsupplysningen skall avse hela totalförsvaret. Trots detta har likväl sådan upplysning bedrivits inom ett flertal områden. Även om detta delvis framgår av de följande avsnitten, har utredningen funnit det angeläget att här redovisa några exempel på åtgärder, som vidtagits av olika försvarsmyndigheter och -organisationer i syfte att åstadkomma en för totalförsvaret gemensam inriktning av upplysningsverksamheten. På försvarsstabens initiativ har det sålunda regelbundet anordnats konferenser mellan representanter för totalförsvarets olika myndigheter och de frivilliga försvarsorganisationerna m. fl. för att dryfta gemensamma upplysningsfrågor. Dessa konferenser har bl. a. också resulterat i ett närmare samarbete mellan redaktionerna för de olika frivilligtidskrifterna. De senaste åren har sålunda regelbundet redaktionssammanträden hållits i Frivilligorganisationernas samarbetskommittés regi, varvid även de olika totalförsvarsmyndigheterna varit representerade. Vidare är våren 1961 ett särskilt »totalförsvarsspel» och ett ljudbildband om totalförsvaret — avsedda att spegla totalförsvarets verksamhet — under utarbetande vid försvarsstaben i samråd med expertis vid försvarshögskolan. Avsikten är, att dessa i fortsättningen skall användas i samband med utbildningen av försvarets personal, i samband med föreläsningar i folkhögskolor o. dyl. Med hänsyn till att man hittills i utlandsupplysningen saknat en enhetlig sammanställning av informationsmaterial om Sveriges totalförsvar, har chefen för försvarsstaben — med instämmande från samtliga övriga totalförsvarsgrenar — äskat medel för utgivande av en totalförsvarsbroschyr på några av världsspråken. Samtliga berörda myndigheter har därvid förklarat sig beredda att medverka vid utformningen av broschyren. Även på filmsidan har motsvarande samarbete förekommit. Som exempel kan nämnas filmen »Vi vill, vi kan, vi skall», som speglar verksamheten inom totalförsvaret i ett skärpt utrikespolitiskt läge. Denna film, som huvudsakligen bekostats av de militära myndigheterna och civilförsvarsstyrelsen, utnyttjas av samtliga totalförsvarsmyndigheter. På utställningssidan har en särskild arbetsgrupp utarbetat anvisningar för anordnande av totalförsvarsutställningar. Däri betonas särskilt, att totalförsvarets krav bör utgöra bakgrunden till all utställningsverksamhet.

14 Nämnas bör också, att uppläggningen av Centralförbundet Folk och Försvars (CFF) konferensverksamhet sker i nära samråd med de olika to.alförsvarsmyndigheterna, som också medverkar vid genomförandet av dessa konferenser. De olika försvarsmyndigheterna medverkar också regelbundet i centralförbundets regionala och lokala verksamhet, bl. a. med upplysningsmaterial och föreläsningar. Till följd av en framställning från skolöverstyrelsen till överbefälhavaren med begäran om försvarsupplysande material för undervisningsändamål, avser man att under 1961 inom försvarsstaben färdigställa ett undervisningsunderlag för lärare om svenskt totalförsvar. Detta arbete skall ske i samråd med övriga totalförsvarsmyndigheter. Den för krigsmakten gemensamma upplysningstidskriften Kontakt med krigsmakten, som nedlades den 1. juli I960, var också delvis inriktad på totalförsvarsproblem. I samband med dess upphörande har förutsättningar skapats för att visst utrymme i de tre försvarsgrenspublikationerna — Arménytt, Marinnytt och Flygvapennytt — skall kunna disponeras »för upplysning i för försvaret gemensamma frågor» (kbr. 3/6 I960). Slutligen bör också nämnas den omfattande samverkan som etablerats ifråga om beredskapsplanläggning — bl. a. i form av för upplysningstjänsten och det psykologiska försvaret gemensamma övningar på såväl central sam regional nivå. Försvarets

upplysnings-

och

personalvårdsnämnd

Försvarets upplysnings- och personalvårdsnämnd tillkom år 1949 som en följd av Försvarets upplysningsutrednings förslag om en gemensam nämnd för upplysningsverksamhet och personalvård. Den kom därmed att ersätta och komplettera den tidigare existerande personalvårdsnämnden. Nämnden skulle, enligt instruktionen, vara direkt underställd Kungl. Maj :t och ha till uppgift att genom initiativ och annan vägledande och rådgivande verksamhet främja försvarets personalvård, främst den religionsvårdande, sociala och kulturella verksamheten, samt upplysningen om och inom försvaret. Nämnden består av högst 16 ledamöter och är enligt föreskrifterna uppdelad på en upplysnings- och en personalvårdssektion. Denna sektionsindelning har dock endast i undantagsfall kommit att tillämpas i praktiken, och de flesta ärenden har behandlats av nämnden in pleno. I det förslag till ny instruktion som försvarets upplysnings- och personalvårdsnämnd avgav den 4. december 1957 förslogs bl. a., att nämndens mening skulle inhämtas i principiella spörsmål av större räckvidd, att nämndens medverkan skulle begränsas ifråga om tillsättande av vissa tjänster och att föreskrifterna angående sektionsindelningen skulle uppmjukas. Nämnden anförde därvid att dess medverkan vid tillsättande av en rad olika befattningar och tjänster blivit alltmera arbetskrävande. Nämnden ifråga-

15 satte, om inte den ökade arbetsbelastningen på detta område i viss mån reducerat dess möjligheter att aktivt verka i initiativtagande och rådgivande riktning. Krigsmaktens

upplysningsverksamhet

Den militära informations- och upplysningsverksamheten har bedrivits i många olika former. Upplysningsverksamheten inom krigsmakten utövas dels genom undervisning inom ramen för den ordinarie utbildningsverksamheten, dels i form av orienteringar, truppsamtal m. m., medan upplysningsverksamheten utom krigsmakten utövas genom kontaktorgan (press, ljudradio, television, film) eller direkt i form av föreläsningar, kontaktkonferenser, utställningar m. m. Samarbete med de frivilliga försvarsorganisationerna eftersträvas. Speciella informationsorgan har organiserats inom de högre staberna. Verksamhetens rika förgrening, de många samarbetsvägarna och svårigheten att dra en bestämd gräns för vad som menas med försvarsupplysning försvårar en systematisk framställning av den hittillsvarande verksamheten. Utredningen har emellertid valt att först som en allmän bakgrund ge en bild av den militära upplysningstjänstens organisation för att sedan komma in på upplysningens former och innehåll. Man har hittills principiellt velat skilja på den utåtriktade upplysningsverksamheten, som främst vänder sig till allmänheten, och den inåtriktade upplysningsverksamheten, som huvudsakligen vänder sig till krigsmaktens egen personal. Utredningen har i görligaste mån sökt följa den indelningen, men har likväl funnit att en viss del av den hittills bedrivna verksamheten måste anses helt eller delvis fylla den dubbla funktionen av såväl utåt- som inåtriktad upplysning. För att undvika upprepningar har utredningen funnit det lämpligast att redovisa denna del av försvarsupplysningen under särskild rubrik: såväl utåt- som inåtriktad upplysning. Utbildning av skilda personalkategorier i militär upplysningstjänst — exempelvis blivande pressofficerare — är en viktig förutsättning för försvarsupplysningens slutliga effekt och en integrerande del av det planläggningsarbete för upplysningsverksamhet i krig som ingår i de militära upplysningsorganens fredstida arbete. Utredningen har därför ansett, att man i en redogörelse för den hittillsvarande upplysningstjänsten inte kan förbigå dessa frågor, som avslutningsvis redovisas under rubrikerna Utbildning och Krigsplanläggning. Organisation Försvarets särskilda upplysningsorgan består enligt gällande bestämmelser av försvarsstabens press- och filmavdelning, arméstabens pressavdelning, marinens pressdetalj och flygstabens pressdetalj. Vid sidan av de centrala

16 staberna finns ingen heltidsanställd personal i upplysningsbefattningar. Vid övriga militära staber, förband och skolor finns särskilda pressofficerare med ställföreträdare, som vid sidan om sin ordinäre tjänst också svarar för presstjänsten. Ansvarsfördeningen mellan de centrala upplysningsorganen innebär i stora drag, att chefen för försvarsstaben ombesörjer verksamheten i frågor, som är gemensamma för hela krigsmakten eller berör mer än en försvarsgren. Detta gäller också frågor som berör förhållandet till främmande makt. Upplysningstjänsten i anslutning till organisations-, utrustnings- och utbildningsfrågor leds däremot helt av vederbörande försvarsgrenschef. FÖRSVARSSTABENS PRESS- OCH har följande sammansättning:

FILMAVDELNING

Avdelningschef (överstelöjtnant) är chefen för försvarsstabens sektion III, i vilken f. n. även ingår krigshistoriska avdelningen. Avdelningschefen biträds av en stabsredaktör. Informationsdetalj med en kapten ur generalstabskåren som detaljchef och ytterligare en officer. Redaktionsdetalj med en stabsredaktör som detaljchef. I detaljen ingår även en arkivföreståndare. Ytterligare en stabsredaktör ingick i detaljen fram till den 1. oktober I960. Från den 1. november 1960 anställdes en befattningshavare jämte ett skrivbiträde för uppgifter i samband med FNengagemangen. Upplysningsdetalj Mobiliseringstaljchef.

med en kapten som detalj chef.

och filmdetalj

med en kapten i arvodesbefattning som de-

Expedition med en kontorist och ett kontorsbiträde. Det bör i det här sammanhanget uppmärksammas, att press- och filmavdelningens personal utöver den rena upplysningstjänsten också har omfattande arbetsuppgifter på utbildnings- och krigsplanläggningsområdena. A RMÉS TA BENS PRESSA V DELNING är organiserad på följande sätt: Avdelningschef (major eller överstelöjtnant ur generalstabskåren) som tillika är arméchefens adjutant och ansvarar för arméstabens säkerhetstjänst. Pressdetalj med en kapten som detaljchef. Upplysningsdetalj med en kapten ur generalstabskåren som detaljchef. I detaljen ingår även en för ett halvt år i taget beordrad generalstabsaspirant.

17 Säkerhetsdetalj med en kapten som detaljchef. Denna detalj har av organisatoriska skäl inordnats i pressavdelningen och har ingen funktion i upplysningssammanhang. Vid avdelningen tjänstgör dessutom ett kontorsbiträde. MARINENS PRESSDETALJ består av en kapten som detaljchef och marinstabens pressofficer, en kapten eller löjtnant som flottans eller kustartilleriets pressofficer (sammanhänger med om detaljchefen tillhör flottan eller kustartilleriet), en flaggunderofficer (i reserven) med halvtidstjänstgöring på pressdetaljen och ett kontorsbiträde. De båda pressofficerarna har vid behov biträtts av en kompaniofficer ur marinstabens underrättelseavdelning. Marinens utställningsärenden har hittills handlagts av en kompaniofficer ur utbildningsavdelningen. FLYGSTABENS PRESSDETALJ förestås av en kapten (f. n. major) såsom flygstabens pressofficer med biträde av en stabsredaktör och ett kontorsbiträde. I pressdetaljen ingår dessutom en rekryteringsofficer, vars arbetsuppgifter huvudsakligen ligger vid sidan av den direkta upplysningsverksamheten. Samtliga pressorgan uppehåller fortlöpande jourtjänst dygnet runt för att handlägga brådskande informationsärenden och biträda press, radio och television i deras nyhetsbevakning. Utåtriktad försvarsupplysning Presstjänst Presstjänsten spelar sedan länge en mycket betydande roll i den militära upplysningsverksamheten, och det goda samarbetet mellan pressen och de militära upplysningsorganen har omvittnats från båda sidor. Presstjänsten, som från militär sida regleras av Handbok för presstjänst i fred, har hittills i praktiken inbegripit alla frågor, som berör nyhetstjänsten i en eller annan form. Den hittillsvarande presstjänsten har sålunda inte bara omfattat samarbete med dagspress, veckopress och fackpress utan även med radio och television. Till presstjänst har däremot inte räknats kommentarer — t. ex. i TV och radio i anslutning till in- eller utländsk händelse — och inte heller information, som avsetts för publicitetsorgancns kommenterande, politiska och motsvarande avdelningar. En översikt av de främsta ämnesområdena för presstjänsten ger enligt ovan nämnda handbok i huvudsak följande uppställning: 1) Nyhetstjänst i stort, utförd i form av aj kommunikéer och andra meddelanden, b) referat av tjänsteskrivelser, yttranden o. dyk, 2 —

c) svar på frågor från publicitetsorganen, d) förmedling av intervjuer och motsvarande, e) presskonferenser av öppen karaktär, samt f) tillrättalägganden, beriktiganden och dementier. 2) Jourtjänst. 3) Pressbesök med i regel omfattande arrangemang på platsen resp. förberedelser i samråd med berörda staber, förband o. s. v. 4) Reportagetjänst, d. v. s. utsändning av färdigställda artiklar samt bilder, matriser, kartor m. m., främst till läns- och ortspress, enskilda fackorgan och andra tidskrifter, men exempelvis beträffande bilder även i stor omfattning till rikspress, bildbyråer o. s. v. Hit räknas även viss film, som upptas i tjänsten för visning i TV. 5) Förtrolig information, d. v. s. uppgifter till i första hand chefredaktörer om sådana förhållanden, som — trots att de inte får eller bör offentliggöras — likväl bör vara kända av pressen. 6) Sekretesskydd utfört i form av a) förhindrande och begränsande av publicitet, som faller under tryckfrihetsförordningens och dess följdförfattningars förbud, b) förebyggande åtgärder genom förtroliga konferenser i samband med exempelvis spionhäktningar, c) skyddsåtgärder i samband med visningar, övningar e t c , d) uppföljning i pressen, klippning och rapportering av sekretessbrott, samt e) besök på tidningar, som gjort sig skyldiga till sekretessbrott, för att klargöra vad som förekommit och förebygga upprepanden (hittills har sedan 1945 icke något tryckfrihetsåtal för sekretessbrott förekommit). 7) Rådgivning i publicitetsfrågor till myndigheter och enskilda som önskar sakkunnig hjälp för att bedöma innehållet i artiklar m. m. med hänsyn till rikets försvar och landets säkerhet. 8) Tryckfrihetsfrågor i allmänhet, bl. a. som remissinstans inom försvarsstaben. 9) Samordning av krigsmaktens presstjänst, utförd i form av a) utarbetande av handbok, andra instruktioner, generella och tillfälliga anvisningar, cirkulär till pressen m. m., b) direktiv i konkreta fall, c) utgivning av grundmaterial för presstjänst — årligen »Uppgifter om svensk press» och halvårsvis katalogen »Försvarets pressorgan», samt d) utbildning av pressofficerare vid i regel minst två kurser per år (Se vidare under rubriken »Utbildning» sid 29). 10) Arkivtjänst i form av service till tidningar, tidskrifter, förlag, författare m. fl. av främst bildmaterial från krigsmakten — i praktiken även

19 från det övriga totalförsvaret — inkluderande negativmaterial för utställnings- och andra ändamål samt klippdossierer i aktuella militära frågor. 11) Utländsk presstjänst i samarbete med UD:s pressbyrå. (Se vidare under rubriken »Upplysning till utlandet» sid 20). 12) Publicitetsangelägenheter berörande våra militära FN-engagemang. Vid sidan av nyhetskommunikéer och större illustrerade reportage h a r fr. o. m. år 1961 mindre aktualitetsbetonat nyhetsmaterial distribuerats till främst pressen i form av en stencilerad notisservice kallad »I FN:s uniform». 13) Krigsplanläggning i form av stabstjänstövningar, rekognosceringar, utarbetande av organisations-, verksamhets- och andra planer, instruktioner o. dyl. samt krigsplaceringsåtgärder. (Se vidare under rubriken »Krigsplanläggning» sid 30). 14) Intern orientering, utförd såsom a) dagliga s. k. föredragningar för försvarsstabschefen, samtliga sektionschefer och avdelningschefer inom försvarsstaben av pressklipp, b) upprättande och distribution av stencilerad pressöversikt »Dagens klipp», c) sammanställning av översikter av viktigare frågor — »Från pressfronten», samt d) arkivtjänst. (Se vidare under rubriken »Inåtriktad försvarsupplysning» sid 20).

Upplysning

genom radio och

television

Den snabba utbyggnaden av radions dubbelprogramnät och de ökade möjligheterna till lokala radiosändningar har medfört stegrade krav på de militära upplysningsorganen. Televisionens genombrott har verkat i samma riktning. Sveriges Radios utökade nyhetsbevakning har också gett större utrymme åt militära kommentarer i sådana programpunkter som Dagens eko, Journalen och Aktuellt. Den militärpolitiska och militärtekniska utvecklingen har samtidigt medfört behov av militär medverkan i många program av utrikespolitisk karaktär. Sveriges Radios strävan att belysa alla samhällsområden har också givit rum för flera program eller programserier av reportagekaraktär med militära motiv. »AB Sveriges Krigsmakt» är exempel på en sådan försvarsupplysande reportageserie, som sändes i radio våren I960. Ungefär samtidigt hade televisionen ett stort upplagt seriereportage från Försvarets forskningsanstalt. De svenska FN-bataljonerna h a r också varit föremål för många reportage i både radio och TV, och radion har vidare arrangerat särskilda sändningar till bataljonerna.

20 Kontakt-

och

föreläsningsverksamhet

En vanlig form för sådan utåtriktad upplysningsverksamhet är de s. k. kontaktkonferenserna, som främst anordnas i samarbete mellan Centralförbundet Folk och Försvar (CFF) och de olika totalförsvarsmyndigheterna. De militära upplysningsorganen har fortlöpande medverkat vid förberedelsearbetet och genomförandet av dessa konferenser. Man har också eftersträvat en så allsidig militär representation som möjligt vid dessa konferenser, som huvudsakligen vänder sig till framträdande representanter för pressen, folkrörelserna samt de fackliga, politiska och ideella organisationerna. När det gäller föreläsningsverksamhet lämnar de centrala stabernas pressavdelningar bistånd åt frivilliga försvarsorganisationer, skolor samt andra föreningar och samfund med att anskaffa föreläsare. Man samarbetar i dessa avseenden med CFF, folkrörelserna, Utrikespolitiska institutet och berörda statliga myndigheter. Genom CFF:s försorg utarbetas för förbundets lokalorgan en katalog över ämnen och föredragshållare. Detta sker i samarbete med försvarsstaben, som i sin tur förmedlar uppgifter från försvarsgrensledningarna. Upplysning

till

utlandet

Sedan länge har viss upplysning till utlandet bedrivits om svensk krigsmakt, dess uppgifter, resurser och förmåga att stödja landets neutralitetspolitik samt att i krig lösa sina uppgifter. Vårt lands alliansfria ställning och geografiska läge mellan de båda stormaktsblocken har under de senaste tio åren i hög grad ökat utlandets intresse för upplysning om det svenska försvaret. Främst genom utrikesdepartementets försorg — i vissa fall på krigsmaktens initiativ — pågår en fortlöpande service för utländsk dags-, vecko- och fackpress, radio, television och film i form av enskilda pressbesök och presskvarter, svar på frågor, meddelande av fakta, skriftliga orienteringar samt bildmaterial och färdiga artiklar. En broschyr avsedd att utges på flera språk om det svenska totalförsvaret är under utarbetande vid försvarsstaben, i samråd med övriga totalförsvarsmyndigheter.

Inåtriktad försvarsupplysning Pressklipp och pressöversikter Det stora utrymme som tidningar och tidskrifter ägnar åt försvaret i form av såväl nyhetsartiklar och reportage som ledande artiklar gör det praktiskt taget omöjligt för den enskilde befattningshavaren att själv hålla sig ständigt orienterad i den pågående pressdebatten. En noggrann uppföljning av pressen görs emellertid av militära staber och förband, varefter re-

21 sultatet — i form av dagliga pressöversikter och utlåning av pressklipp — delges personalen, och då främst befäl inom krigsmaktens olika delar. Alla större tidningar och tidskrifter — sammanlagt omkring 140 stycken — granskas kontinuerligt av försvarsstabens press- och filmavdelning. Vissa landsortstidningar granskas och klipps av pressofficerare i regional och lokal instans, varifrån aktuella klipp vidarebefordras till de centrala stabernas pressorgan. På grundval av dessa pressklipp utarbetas dagligen inom försvarsstabens press- och filmavdelning en stencilerad pressöversikt »Dagens klipp», som i en upplaga av c:a 1.000 exemplar utsänds till alla militära myndigheter och förband. »Dagens klipp» kompletteras regelbundet med en samlad pressöversikt, »Från pressfronten», som genomsnittligt utkommer tre å fyra gånger om året och ger en kontinuerlig uppföljning av huvudfrågorna i den förda pressdebatten. Aktuella utdrag ur pressen presenteras också dagligen för viss chefspersonal i de centrala staberna i form av muntliga pressföredragningar. Huvuddelen av pressklippen arkiveras sedan i försvarsstabens klipparkiv, som för närvarande omfattar mellan 50.000 och 60.000 klipp. Utlåningsfrekvensen ur detta arkiv uppskattas till i genomsnitt 4.000 å 5.000 klipp per år. Det bör särskilt framhållas att försvarsstabens klipparkiv hittills innehållit pressklipp även från de icke militära delarna av totalförsvaret. Intresset för och betydelsen av de dagliga pressöversikterna är självfallet svårt att uppskatta. En viss värdemätare har man dock fått genom en rundfråga till alla mottagare av »Dagens klipp» under försommaren 1960. Av de över 200 svar som inkom, var det mindre än fem procent som ansåg sig i fortsättningen kunna undvara den dagliga pressöversikten. Truppsamtal,

folders m. m.

En väsentlig del av den inåtriktade upplysningsverksamheten har utgjorts av föredrag för befälskårer och värnpliktig personal ute på förbanden. Syftet har främst varit att stärka motståndsandan hos de värnpliktiga och att vidga kunskaperna om det totala försvarets problem. Det grundmaterial som för närvarande finns för upplysning om totalförsvaret har sammanställts i en »Försvarshandbok» där väsentliga fakta och argument om försvaret återfinns. Materialet består huvudsakligen av stencilerade övertryck som i en del fall kompletterats med bildband. Följande material ingår i »Försvarshandboken»: a) Stencilmaterial m. m. Synpunkter på fortsatt försvarsupplysning Del I Former och personal för försvarsupplysning m. m. Del II Analys av opionen i huvudfrågorna jämte vissa synpunkter m. m. Försvarets upplysnings- och personalvårdsnämnds (FUP) skrivelse till chefen för försvarsstaben om synpunkter på riktlinjer som bör gälla för försvarsupplysningen, speciellt i atomvapenfrågan

22 Kontakt med krigsmakten nr 3/60 »Försvar 60» (med bildband) Kontakt med krigsmakten nr 10—12/57 »öB-utredningarna 1957» (med bildband) Försvarskostnader och samhällsekonomi (med bildband) ÖB:s yttrande över »Besparingar inom försvaret — Betänkande angivet av 1959 års besparingsutredning för försvaret» Utdrag ur »Försvarskostnaderna budgetåren 1961/63 — Betänkande avgivet av I960 års försvarskommitté» »Grundläggande värderingar i svensk försvarspolitik» — artikel av statssekreterare K. Frithiofson i »Statstjänstemannen» Sammanställning av öppna uppgifter om svensk robotvapenanskaffning (med bildband) Broschyr om Sveriges totalförsvar (avsedd för orientering till utlandet) Folder »Militära fakta» PM rörande Kongo Svensk militär i FN-tjänst Krigsspel om Sveriges totalförsvar Ljudbildband om Sveriges totalförsvar b) Truppsamtal Möte med Ditt krigsförband Det utrikespolitiska läget med periodiska aktuella tillägg Sveriges militärpolitiska läge Psykologisk krigföring Spioneri och sabotage Vad gör Karlsson om kriget kommer Om Du blir krigsfånge. Försvarshandboken har utsänts till bl. a. militära staber, skolor och förband samt till civilförsvarsstyrelsen, Beredskapsnämnden för psykologiskt försvar, Centralförbundet Folk och Försvar, Centralförbundet för befälsutbildning, Riksförbundet för Sveriges Försvar och Frivilligorganisationernas samarbetskommitté. Såväl utåt- som inåtriktad försvarsupplysning Publikationer F r a m till budgetåret 1960/61 utgavs med statsmedel fem olika militära tidskrifter: Kontakt med krigsmakten, Arménytt, Marinnytt, Underrättelser från flygledningen (numera Flygvapennytt) samt Vårdkasen. Av dessa utgavs Kontakt med krigsmakten av försvarsstaben, Arménytt av arméstaben, Marinnytt av marinstaben samt Underrättelser från flygledningen och Vårdkasen av flygstaben. Innehållet i Kontakt med krigsmakten var huvudsakligen av försvarsupplysande natur, medan de övriga publikationerna främst inriktades på aktuella utbildningsfrågor inom resp. försvarsgren.

23 Kontakt med krigsmakten, som dragit en kostnad av 60.000 kronor per år, nedlades den 1. juli 1960 i enlighet med statsmakternas beslut. I 1960 års statsverksproposition erinrar chefen för försvarsdepartementet om att han i anslutning till överbefälhavarens översyn av den militära presstjänstens organisation m. m. — anmäld i propositionen 1959:110 (s. 24 f.) — förklarat, »att frågorna rörande omfattningen av och innehållet i krigsmaktens publikationer syntes vara av natur att årligen böra prövas i budbetsammanhang. Vid de överväganden, som i dessa avseenden ägt rum inom departementet, har det befunnits lämpligt att från och med nästa budgetår begränsa antalet publikationer. Jag anser att detta bör ske genom att tidskriften 'Kontakt med krigsmakten' nedlägges». I samband därmed — fr. o. m. budgetåret 1960/61 — ökades anslaget till Arménytt från 50.000 kronor till 62.000 kronor, medan anslaget till Marinnytt höjes från 15.000 till 20.000 kronor. Från och med budgetåret 1959/60 har kostnaderna för dessa båda pubikationer bestritts av reservationsanslaget »Försvarsupplysning». Arménytt har därjämte disponerat 6.300 kronor av arméns övningsanslag för utbetalande av författararvoden. Av försvarsupplysningsanslaget går också 5.000 kronor till tidskriften Vårdkasen, som är ett organ för personal i luftbevakningstjänst och utges av flygstabens utbildningsavdelning. Underrättelser från flygledningen, som hittills bekostats av anslag som står till flygförvaltningens förfogande, bytte namn den 1. juli 1960 och heter numera Flygvapennytt. Genom beslut den 3. juni I960 har Kungl. Maj :t meddelat följande bestämmelser rörande utgivandet av publikationerna Arménytt, Marinnytt och Flygvapennytt: 1. Envar av publikationerna Arménytt, Marinnytt och Flygvapennytt skall inriktas på främst frågor av betydelse för utbildningen inom respektive försvarsgren, såsom rörande dennas organisation, taktik, utrustning och materiel, och må därjämte behandla andra frågor av särskilt intresse för den militära tjänsten inom försvarsgrenen. Vidare skall ett utrymme för år räknat motsvarande ungefärligen en tiondedel av envar av publikationernas totala utrymme disponeras av chefen för försvarsstaben och av denne främst utnyttjas för upplysning i för försvaret gemensamma frågor. 2. Inriktningen av envar av ifrågavarande publikationer skall med avseende på dess allmänna innehåll och redigering under respektive försvarsgrenschef följas av en redaktionskommitté omfattande tre personer av vilka utses, en av vederbörande försvarsgrenschef, en av chefen för försvarsstaben och en av försvarets forskningsanstalt. 3. Utgivandet av envar av ifrågavarande publikationer ombesörjes av en befattningshavare i vederbörande försvarsgrensstab som utses av försvarsgrenschefen. 4. Publikation varom här är fråga må enligt vederbörande försvarsgrenschefs närmare bestämmande kostnadsfritt tillhandahållas huvudsakligen staber, förband (utbildningsanstalter) m. fl. institutioner inom försvarsgrenen samt dennas militära och civilmilitära personal på aktiv stat, på reservstat och i reserven samt värnpliktiga officerare tillhörande försvarsgrenen.

24 Medan försvarsgrenspublikationerna tidigare huvudsakligen tilldelats aktiv personal vid staber, skolor och förband, skulle det enligt ovanstående bestämmelser i fortsättningen bli möjligt att utöka deras spridning till att även omfatta bl. a. de personalkategorier — främst reservbefäl och värnpliktiga officerare — som tidigare endast erhållit Kontakt med krigsmakten. Samtidigt skulle visst utrymme i dessa publikationer beredas åt upplysning i för försvaret gemensamma frågor. Vardera tidskriften fick också en redaktionskommitté enligt punkt 2 ovan. För Arménytts vidkommande innebar detta en upplageökning från c:a 1,2.000 till c:a 39.000 exemplar. Trots anslagsökningen på 12.000 kronor blev det därför nödvändigt att för budgetåret 1960/61 minska antalet nummer per år från åtta till fem (varav ett dubbelnummer). Som underlag till chefens för försvarsstaben förslag till äskanden för budgetåret 1961/62 (bilaga 5) anmäldes behov av ytterligare 4.000 kronor för att det i fortsättningen skulle bli möjligt att utge sex årliga tidskriftsnummer till den i kbr. 3/6 1960 angivna personalen. En skrivelse från Värnpliktiga underofficerares riksförbund med hemställan att även samtliga värnpliktiga underofficerare skulle tilldelas Arménytt skulle — om den bifölls — enligt arméchefens preliminära beräkning hösten 1960 komma att medföra ett upplagebehov av ytterligare c:a 20.000 exemplar och en merkostnad av c:a 30.000 kronor per år. Marinnytt fick fr. o. m. budgetåret 1960/61 en ökad tilldelning av 5.000 kronor — d. v. s. sammanlagt 20.0U0 kronor — från försvarsupplysningsanslaget. I anslutning till sina medelsäskanden för budgetåret 1961/62 hemställde chefen för försvarsstaben (statsvprop. 1961, bil. 6, s. 311) om en anslagsökning för tidskriften med 10.000 kronor »för ökad omfattning av varje nummer av tidskriften Marinnytt». Den föreslagna anslagshöjningen motiverades med »att det med för innevarande budgetår anvisade medel icke varit möjligt att öka tidskrifternas omfattning så att bortfallet av tidskriften Kontakt med krigsmakten (jfr prop. 1960:1, bil. 6, s. 362) helt kunnat kompenseras». I annat sammanhang (skr. 29/9 1960) föreslog chefen för försvarsstaben, »att för tidskriften Marinnytt avses ytterligare 8.400 kronor. Det skulle därmed bli möjligt att öka antalet nummer av tidskriften» (från fyra till sex). Inga artikelarvoden har hittills ubetalats. Flygvapennytt har, som tidigare nämnts, t. o. m. budgetåret 1960/61 bekostats av anslag som stått till flygförvaltningens förfogande. Budgetåret 1959/60 drog Flygvapennytt (den hette då Underrättelser från flygledningen) en kostnad av c:a 15.500 kronor. Skulle upplagan utökas enbart med avseende på den personal, som avses i kbr. 3/6 1960 med bestämmelser angående utgivande av bl. a. Flygvapennytt, skulle upplagebehovet enligt flygstabens beräkningar (skr. 10/10 1960) stiga från c:a 2.400 till 7.500 å 8.000 exemplar. Detta skulle i så fall medföra en årlig kostnadsökning av

25 omkring 25.000 kronor. Chefen för flygvapnet har därför anmält, att han tills vidare ämnar begränsa upplagan till 2.500 exemplar. Inga artikelarvoden har hittills utbetalats. Beträffande tidskriften Vårdkasen uttalade föredragande departementschefen enligt I960 års statsverksproposition (bil. 6, s. 362) »att det borde undersökas huruvida icke i kostnadsbesparande syfte upplagan av tidskriften Vårdkasen skulle kunna begränsas». Chefen för flygvapnet har med anledning därav framhållit (skr. 10/10 I960), att det är angeläget att tidskriften, som huvudsakligen tilldelas krigsplacerad luftbevakningspersonal, når samtlig personal av denna kategori och att företagen undersökning givit vid handen att en begränsning av upplagans storlek icke är möjlig utan att syftet med tidskriften förfelas. I det sammanhanget hemställde chefen för flygvapnet att anslaget för utgivande av Vårdkasen skulle höjas från 5.000 till 7.000 kronor. Med anledning av myndigheternas förslag till äskanden för budgetåret 1961/62 har departementschefen i statsverkspropositionen år 1961 (bil. 6, s. 3il|l) föreslagit att försvarsupplysningsanslaget höjs med sammanlagt 26.000 kronor. Departementschefen »förutsätter härvid, att jämväl utgifterna för tidskriften Flygvapennytt skall bestridas från förevarande anslag». Föredragande departementschefen har därvid också uttalat, att »inom ramen för tillgängliga anslagsmedel bör en utjämning ske så att utgivning och utdelning av tidskrifterna Arménytt, Marinnytt och Flygvapennytt kan ske efter enhetliga grunder. Närmare reglering härutinnan bör ske enligt Kungl. Maj :ts bestämmande». För tidskriften Vårdkasen beräknar departementschefen oförändrat belopp, 5.000 kronor. För att de tre försvarsgrenstidskrifterna i fortsättningen skall kunna utges och utdelas efter enhetliga grunder — d. v. s. med samma sidantal och antal nummer per år till i princip likvärdiga mottagarkategorier — h a r chefen för försvarsstaben i sitt förslag till dispositionsföreskrifter föreslagit en medelsfördelning med 60.000 kronor för Arménytt, 30.000 kronor för Marinnytt och 18.000 kronor för Flygvapennytt. Denna fördelning innebär emellertid att ingendera av de tre tidskrifterna kan tilldelas samtlig i kbr. 3/6 1960 angiven personal. Utställningar Krigsmaktens hittillsvarande utställningsverksamhet har främst syftat till att nå kontakt med, och sprida upplysning till allmänheten. Men även i den inåtriktade upplysningen har utställningsformen begagnats. Man har sålunda i orienterande syfte arrangerat mindre utställningar i samband med repetitionsförbandens inryckning. I vissa fall har man också genom särskilda förevisningar informerat fredsförbandens personal om viktigare nytillkommen materiel.

26 Försvarsutställningar har hittills förekommit, dels inom ramen för civila utställningsarrangemang och dels som fristående försvarsutställningar. De största utställningarna — med deltagande av samtliga försvarsgrenar och ibland representerande hela totalförsvaret — har i regel ingått som särskilda avsnitt i civila utställningar av rikskaraktär, exempelvis rikslantbruksmötet i Jönköping sommaren 19i59 och S:t Eriksmässan i Stockholm hösten 1960. Militärt deltagande i varierande former har också lämnats viktigare regionala och lokala utställningar och mässor, som exempelvis Norrländska lantbruksmässan i Umeå år 1960. Härtill kommer utställningar och förevisningsövningar i anslutning till olika förbandsdagar och flygdagar samt olika former av punkt- och specialutställningar. Man har slutligen också i viss mån — och med gott utbyte — prövat olika former av vandringsutställningar. De större utställningarna har allt mera kommit att omfatta hela totalförsvaret. Förutom krigsmakten har därför även de övriga totalförsvarsgrenarna — främst då civilförsvaret — samt de olika frivilligorganisationerna ofta varit representerade. I syfte att åstadkomma en ökad samordning, och därmed också ett rationellare utnyttjande av tillgängliga medel, har man inom krigsmakten tagit initiativet till ett vidgat samarbete mellan olika myndigheter och organisationer vid planeringen av den fortsatta utställningsverksamheten. En särskild arbetsgrupp med representanter för krigsmakten, civilförsvaret och Försvarets forskningsanstalt har — i samråd med bl. a. Beredskapsnämnden för psykologiskt försvar, Riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap och Frivilligorganisationernas samarbetskommitté — utarbetat anvisningar för anordnande av totalförsvarsutställningar och uppvisningar. Häri betonas, att totalförsvarets krav bör utgöra bakgrunden till alla försvarsutställningar. Dessa anvisningar syftar i första hand till att underlätta arbetet med planeringen av fortsatta försvarsutställningar, sprida kännedom om befintlig utställningsmateriel och orientera om gällande utställningsbestämmelser. I anslutning till broschyren »Om kriget kominer» överväger m a n våren 1961 en för totalförsvaret gemensam vandringsutställning för att ge ytterligare belysning åt frågeställningarna på detta område. I de bestämmelser som gäller för militärt deltagande i utställningar m. m. framhålls det bl. a., att »med hänsyn främst till kravet på effektivt utnyttjande av utbildningstiden bör en begränsning och samordning göras till sådan medverkan som kan vara av väsentligt värde för försvarsupplysningen eller kontakten mellan förband och bygd». Bestämmelserna innebär vidare, att alla utställningsfrågor handläggs av vederbörande försvarsgrenschef i samråd med chefen för försvarsstaben. Vid alla utställningar, där mer än en försvarsgren är representerad, utser chefen för försvarsstaben en gemensam kontaktman, som bl. a. har att svara för samordningen.

27 Inom krigsmakten har man kunnat konstatera, att önskemålen om militär medverkan i olika utställningar på senare år visat ökande tendens. De militära myndigheterna har därför på utredningens begäran gjort en sammanställning av antalet sådana önskemål under åren 1959 och 1960. Av materialet för år 1959 framgår, att skriftliga framställningar då gjordes av sammanlagt 43 civila utställningsarrangörer. Härtill kom ett stort antal muntliga förfrågningar. Fördelat på de olika försvarsgrenarna fick armén 16 framställningar, marinen likaledes 16 och flygvapnet 29. Armén deltog i 10, marinen i 4 och flygvapnet i 17 av dessa utställningar. År 1960 var det sammanlagt 40 utställare, som utbad sig militär medverkan. 20 framställningar gick till armén, 16 till marinen och 35 till flygvapnet. Härav deltog armén i 14, marinen i 6 och flygvapnet i 22 utstälningar. Flygvapnets medverkan har dock — under båda de angivna åren — i de flesta fall inskränkt sig till överflygningar eller flyguppvisningar i mindre skala. Under de båda senaste åren fick sålunda armén, marinen och flygvapnet tillhopa 132 framställningar om utställningsdeltagande. Medverkan i någon form lämnades i sammanlagt 7i3 fall. Antalet utställningar, som lämnats militär medverkan från en eller flera försvarsgrenar, var år 19)59 tillhopa 23 och året därpå 28, eller sammanlagt 51 under åren 1959 och 1960. Inom armén har man gjort en beräkning av antalet besökare vid arméns utställningar under 1959 och 1960. Härav framgår att Regementets dag år 1959 besöktes av sammanlagt c:a 70.000 personer och övriga utställningar av omkring 770.000. Slutsumman för 1959 blir således 840.000 utställningsbesökare. År 1960 var motsvarande siffror 60.000 resp. 465.000, vilket gör sammanlagt 525.000 besökare. Under åren 19(59 och 1960 besöktes alltså arméns utställningar av tillhopa 1.350.000 personer. Det bör tilläggas, att även övriga försvarsgrenar samt andra försvarsmyndigheter och -organisationer deltog i vissa av dessa utställningar. Bland de enskilda försvarsutställningarna kan nämnas, att den stora försvarsexpon i anslutning till 1960 års S:t Eriksmässa besöktes av sammanlagt 300.000 personer. Möjligheterna att på krigsmaktens anslag bestrida kostnader för utställningsverksamhet är begränsade. Den del av försvarsupplysningsanslaget, som reserverats för »kontaktverksamhet med huvudvikten lagd vid anordnande av utställningar, demonstrationer, konferenser o. dyl.», har utgjort en del av en anslagspost på 22.000 kronor per år. Härutöver har i viss utsträckning övningsanslaget kunnat utnyttjas. Ett villkor härför är dock, att deltagandet sker i form av övningar, som exempelvis strids- och flyguppvisningar. Med hänsyn härtill har man från krigsmaktens sida även måst utnyttja andra vägar för att täcka delar av utställningskostnaderna. Enligt av överbefälhavaren utfärdade bestämmelser får sålunda militär medverkan i samband med civila utställningsarrangemang endast ske under förutsättning,

28 att ekonomisk garanti lämnas av arrangörerna. I samband med 1960 års S:t Eriksmässa lämnades exempelvis en garantisumma på 70.000 kronor, medan motsvarande summa för Umeåutställningen samma år uppgick till 15.000 kronor. Vidare har i vissa fall — med vederbörligt tillstånd av Kungl. Maj:t — ekonomiskt bidrag lämnats av olika industriföretag, varjämte vissa inkomster erhållits genom programbladsannonsering. En viktig — men ekonomisk svårtaxerad — faktor utgör vidare de frivilliga insatser, som i samband med olika utställningsarrangemang gjorts av civil och militär arbetskraft som kostnadsfritt ställt sig till förfogande. Sålunda nedlades ett omfattande arbete av mer än 3.000 »frivilliga» i anslutning till S:t Eriksmässans försvarsexpo under mottot »Skänk totalförsvaret en semesterdag!» För att få ett begrepp om de verkliga kostnaderna för militärt deltagande i en större utställning har, i samarbete med de militära myndigheterna, en noggrann kartläggning skett i samband med försvarsutställningen i Umeå den 16.—19. juni 1960. Resultatet av denna undersökning redovisas i bilaga 3. Film Anslaget för »Försvarsfilm» uppgick budgetåret 1960/61 till 485.000 kronor. Härav disponeras 18.000 kronor av försvarsstabens filmdetalj för inspelning av upplysningsfilm, medan resten fördelas på försvarsgrenarna för produktion av militär undervisningsfilm. Exempel på försvarsupplysande kortfilmer, som inspelats på senare tid, är färgfilmen från FN-bataljonen i Gaza. Filmen har visats som förspel på de allmänna biograferna samt vid konferenser och i liknande sammanhang. Inspelningskostnaderna uppgick till 35.000 kronor, varav 10.000 kronor genom statsmakternas beslut ställdes till förfogande från anslaget »Kostnader för svenska FN-styrkor m. m.» (IV. huvudtiteln). De resterande kostnaderna har bestritts genom utnyttjande av försvarsstabens filmanslag, varvid man dock måst ta mer än ett års anslag i anspråk. Vid försvarsstabens filmdetalj färdigställdes våren 1960 en bildkavalkad från beredskapsåren 1939—40, kallad Man ur huse. Filmen är huvudsakligen sammanklippt av journalfilmer från beredskapsåren och är endast avsedd att visas i smalfilmsversion vid konferenser o. dyl. Redigerings- och kopiekostnaderna har uppgått till c:a 2.500 kronor. Av de militära undervisningsfilmer, som inspelats med utnyttjande av försvarsgrenarnas filmanslag, har emellertid åtskilliga varit av den karaktären, att de också tjänat ett betydande försvarsupplysande syfte. Kortfilmerna Män och vapen (armén), Vårt svenska kustartilleri (marinen) och Attackflyg (flygvapnet) har exempelvis med gott utbyte visats som förspel på de allmänna biograferna. Kustartillerifilmen, som dragit en kostnad av mellan 90.000 och 100.000 kronor, har på det sättet visats för sammanlagt c:a 250.000 personer, vilket innebär en »kontaktkostnad» av 30—40 öre per nerson. Vissa militära filmer har även visats i TV.

29 Framställning av filmerna har skett dels vid försvarsstabens och försvarsgrenarnas filmdetaljer, dels genom föreningen Armén-, Marin- och Flygfilm — som likväl huvudsakligen sysslat med distribution av försvarsfilm — och dels med anlitande av privata filmbolag. Utbildning Utbildningen i militär upplysningstjänst har bedrivits i olika former för skilda personalkategorier. Följande utbildningsformer har visat sig ändamålsenliga. Utbildning av

pressofficerare

För blivande eller nytillträdda pressofficerare vi bl. a. myndigheter, staber och förband anordnas regelbundet fyradagarskurser med elever från alla tre försvarsgrenarna. Kurserna — i regel två å tre om året — inriktas på att förmedla både teoretisk och praktisk kunskap om bl. a. tryckfrihet, offentlighetsprinciper och pressens sätt att arbeta som bakgrund till undervisningen om hur pressofficerarna själva bör agera i olika situationer. Aktiv medverkan från Sveriges Radio och lokalpressen ingår som ett väsentligt led i kursprogrammet. Kurserna leds av försvarsstabens press- och filmavdelning, och i kursledningen ingår representanter för försvarsgrenarnas pressavdelningar (motsv.). Utbildning av militära

föreläsare

För att sprida ökad kunskap om de för krigsmakten gemensamma, grundläggande problemen och hålla de militära föreläsarna vid skolor o. s. v. orienterade om aktuella frågor anordnas numera årligen två å tre tvådagarskurser för militära föreläsare. Kurserna leds av försvarsstabens pressavdelning. Såväl militära som civila specialister ingår bland föredragshållarna. Två av utredningens ledamöter följde en sådan kurs i Halmstad den 3.—4. maj 1960 och fick därvid ett bestämt intryck av den stora betydelsen av denna kurstyp. Utbildning

av krigsplacerad

personal

För den värnpliktiga personal, som krigsplacerats inom den militära upplysningstjänsten — främst tidnings- och public relationsmän •— anordnas särskilda kurser, i regel om två veckor, i samband med repetitions- eller stabsövningar. Avsikten med dessa kurser är att ge personalen nödvändig inblick i organisation, stabstjänst, signaltjänst o. dyl. liksom i de för krigsmakten speciella problem, som vederbörande ställs inför i sin krigsbefattning. Det kan därvid röra sig om så skilda uppgifter som frontreportage, kommunikéer, anordnande av presskvarter och pressbesök, bilddistribution, fronttidningar etc.

30 Krigsplanläggning Den vikt som statsmakterna tillmäter upplysningsverksamheten i krig — tillkomsten av Beredskapsnämnden för psykologiskt försvar är ett exempel härpå — medför också ökade anspråk på de centrala militära pressorganen ifråga om krigsplanläggning. Detta arbete inskränkte sig tidigare till de rent militära uppgifterna och samverkan mellan olika instanser inom. krigsmaktens ram. Beredskapsnämndens tillkomst har emellertid medfört avsevärt ökade krav på medverkan i förberedelser även utanför krigsmaktens ram liksom på deltagande i övningar, som numera bedrivs gemensamt av civila och militära myndigheter. Ett intimt samarbete på detta område är en nödvändig förutsättning för att civila och militära åtgärder inom det psykologiska försvaret skall komma att korrespondera. Vid sidan av samarbetet med Beredskapsnämnden för psykologiskt försvar omfattar den rent militära krigsplanläggningen utarbetande av organisationsplaner, instruktioner och anvisningar, materielanskaffning och krigsplacering av personal. Civilförsvarets

upplysningsverksamhet

Mot bakgrund av den allmänna målsättningen för försvarsupplysningen har upplysningsverksamhet om civilförsvaret bedrivits med utnyttjande av i huvudsak samma media som tidigare redovisats i avsnittet om krigsmaktens upplysningsverksamhet. På senare tid har upplysningen främst inriktats på utrymnings- och skyddsrumsfrågorna samt självskyddet. För civilförsvarets vidkommande blir svårigheten att dra en bestämd gräns mellan upplysning och utbildning särskilt påtaglig. Allmänhetens civilförsvarsutbildning måste nämligen i stor utsträckning ske via press, radio, TV, film o. s. v. Materialets innehåll har därför i hög grad påverkats av de aktuella utbildningskraven. Vid sidan av de statliga civilförsvarsmyndigheterna har upplysning om civilförsvaret även förmedlats av Sveriges civilförsvarsförbund, som därvid intimt samarbetar med civilförsvarsstyrelsen. Denna civilförsvarets frivilligorganisation har enligt sina stadgar till uppgift att »genom upplysning främja civilförsvaret och det frivilliga arbetet för detta». Kostnaderna för förbundets upplysningsverksamhet har under de senaste fem åren uppgått till c:a 176.000 kronor, varav omkring 69.000 kronor täckts av statsbidrag. Förbundets upplysningsverksamhet har främst omfattat utställningar -— därav flera vandringsutställningar — broschyrer och affischer samt visningar av olika civilförsvarsfilmer. Förbundet utger också »Tidskrift för Sveriges civilförsvar» med tolv nummer per år och en upplaga av omkring 16.000 exemplar per nummer. Tidskriften har helt finansierats genom prenumerations- och annonsintäkter.

31 Vid årsskiftet 1959—60 hade förbundet sammanlagt 297 lokalföreningar. Till föreningarna var anslutna omkring 80.000 enskilda medlemmar, över 400 företag, representerande c:a 77.500 personer, samt 430 kommuner. När utredningen i fortsättningen övergår till att presentera främst civilför svarsstyrelsens upplysningsverksamhet har den i överskådlighetens intresse valt att i görligaste mån tillämpa samma indelningsgrunder som ifråga om krigsmaktens upplysningsverksamhet. Medan den inåtriktade verksamheten för krigsmaktens vidkommande gäller såväl anställd som inkallad personal, så omfattar den inom civilförsvarret endast den aktivt engagerade personalen, d. v. s. främst civilförsvarets olika funktionärer. Den utåtriktade upplysningen vänder sig bl. a. till den eivilförsvarspliktiga allmänheten. Organisation Inom civilförsvarsstyrelsen finns en heltidsanställd informationschef (redaktör), placerad på centralplaneringen. Tjänsten har tidigare varit delad mellan civilförsvarsstyrelsen och civilförsvarsförbundet. I fråga om bildmaterial har informationschefen i viss utsträckning biståtts av utbildningssidan. I varje län finns vidare ett antal pressombud — för närvarande ett 60tal — som vid sidan av sin ordinarie tjänst svarar för de regionala och lokala kontakterna med informationsorganen. Utåtriktad försvarsupplysning Presstjänst En av de viktigaste uppgifterna för upplysningsverksamheten har varit att förse pressen med från utbildningssynpunkt lämpligt material. Genom civilförsvarsstyrelsens försorg har sådant material främst förmedlats via rikspressen och de centrala nyhetsbyråerna. Ett särskilt bildarkiv har skapats för att tillgodose efterfrågan på aktuella pressbilder. Presstjänsten har också omfattat pressbesök, förmedling av intervjuer, svar på frågor och insändare samt tillrättalägganden och dementier. Upplysning

genom radio och

television

Civilförsvarets radioprogram har bl. a. utgjorts av ett direktreportage från en sjukvårdsövning, några inslag i Dagens eko, en kort serie skolradioprogram samt under 1959 en programserie om skyddsrum, utrymning och radiakskydd. Det utrymme civilförsvaret hittills ägnats i televisionsprogrammet har fyllts av ett par journalinslag och två mera omfattande programinslag år 1958. I samband med utrymningsövningen i Västerås visades våren 1960 den av civilförsvarsstyrelsen inspelade utrymningsfilmen.

32 Utställningar Civilförsvarets utställningar har som regel arrangerats av civilförsvarsförbundet, men civilförsvarsstyrelsen h a r i viss utsträckning ställt personal och materiel till förfogande. Inom styrelsen har man försöksvis framställt ett mindre antal utställningsskärmar, som är avsedda att ställas upp i anslutning till vissa bergskyddsrum där allmänheten äger tillträde.

Kontakt-

och

föreläsningsverksamhet

Civilförsvarsstyrelsen och länsstyrelsernas civilförsvarsorgan medverkar regelbundet i Centralförbundet Folk och Försvars kontakt- och upplysningskoDferenser. Civilförsvarsstyrelsens chefstjänstemän medverkar fortlöpande med föreläsningar i olika sammanhang, och visst föredragsstöd ställs — delvis i samarbete med civilförsvarsförbundet — till bl. a. länskommittéernas förfogande.

Upplysning

till

utlandet

Utlandet har visat påtagligt intresse för det svenska civilförsvaret, och civilförsvarsstyrelsen har under de senaste åren haft ett stort antal studie- och pressbesök av utländska experter och journalister. Visst enklare informationsmaterial har utarbetats och översatts till utländska språk, och man har vidare låtit framställa en engelsk- och en tyskspråkig version av filmen »Vi går under jorden».

Inåtriktad försvarsupplysning Kontaktblad Civilförsvarsstyrelsen utger regelbundet ett stencilerat kontaktblad »Aktuellt om civilförsvar» i en upplaga på omkring 5.000 exemplar. Antal sidor och nummer per år varierar. Under år 1959 utkom sammanlagt 20 nummer. Den upplysning som förmedlas av kontaktbladet är i första hand avsedd för civilförsvarets egen personal. Pressklipp

och

pressöversikter

Den uppföljning som hittills skett av pressartiklar om civilförsvaret har resulterat i att man inom civilförsvarsstyrelsen upprättat ett klipparkiv. Detta arkiv innehöll våren 1960 c:a 8.000 pressklipp. Man har vidare övervägt att införa någon form av regelbundet återkommande muntliga pressföredragningar för vissa chefstjänstemän på liknande sätt som tillämpas vid försvarsstaben.

33 Såväl inåt- som utåtriktad försvarsupplysning Film Filmen har hittills varit ett ofta använt medium i civilförsvarets upplysningsverksamhet. En rad upplysningsfilmer har inspelats. Åtskilliga instruktionsfilmer måste emellertid också tillmätas ett betydande värde ur upplysningssynvinkel. Utredningen har därför inte funnit det möjligt att dra en bestämd gräns mellan upplysning och utbildning i den hittillsvarande filmproduktionen. Civilförsvarsstyrelsen har i stor utsträckning själv producerat filmerna, som sedan inspelats vid civila filmbolag. Filmen »Vi går under jorden» färdigställdes 1959, och 1960 tillkom bl. a. den tidigare nämnda utrymningsfilmen från Västerås och en motsvarande film från Stockholm. De båda senare filmerna är led i civilförsvarsstyrelsens strävan att genom ett antal filmer från de viktigaste utrymningsorterna ge befolkningen där upplysning och instruktion om den lokala utrymningsorganisationen. Visst filmmaterial har i detta syfte även inspelats för Göteborg, Malmö, Hälsingborg, Borås, Linköping, Norrköping och Eskilstuna. Småskrifter Den småskriftsserie om aktuella försvarsproblem som utgivits av civilförsvarsstyrelsen får också anses fylla den dubbla funktionen av utåt- och inåtriktad upplysning. I serien har hittills bl. a. utkommit orienteringar om snabbutrymningen och om 1957 års ÖB-utredningar. Bland civilförsvarsstyrelsens kompendier bör i detta sammanhang nämnas »Civilförsvaret — en orientering», som gavs ut i nyutgåva år 1960. Det psykologiska

försvarets

upplysningsverksamhet

Till grund för Beredskapsnämndens för psykologiskt försvar upplysningsverksamhet i fred ligger statsmakternas ställningstagande vid beslutet om beredskapsnämndens inrättande. I propositionen 162/1954 uttalade departementschefen bl. a. (sid. 79): »Jag delar meningen, att det ankommer på statsmakterna att vidtaga åtgärder för en verksamhet i sådant syfte (göra medborgarna rustade för den moderna krigföringens strapatser) och vill särskilt understryka behovet av upplysning i realistisk anda om våra försvars- och skyddsmöjligheter mot de nya stridsmedlen, om utrymning och andra civilförsvarsfrågor samt om de förhållanden i allmänhet, som kommer att råda under krig eller omedelbart före ett krigsutbrott. Å andra sidan synes det vara på goda grunder, som kommittén varnar för en från centralt håll statligt under fred bedriven eller dirigerad upplysnings- och informationsverksamhet av de slag, det här blir fråga om. Jag ansluter mig därför helt till kommitténs uppfattning att ett fredsorgan för psykologiskt försvar icke skall självt bedriva eller dirigera upplysningsverksamhet utan att det härvidlag bör inskränka sig till att lämna impulser och uppslag». 3 — 610US1

34 Departementschefens uttalande på denna punkt godkändes av riksdagen utan ändring. Med anledning av statsmakternas ståndpunkt har beredskapsnämndens upplysningsverksamhet i fred en mycket begränsad omfattning. Nämnden har icke bedrivit någon egentlig upplysningsverksamhet som riktar sig till allmänheten. Upplysningsverksamheten h a r inskränkt sig till föreläsningar och deltagande i kurser, konferenser och stabsövningar, anordnade av myndigheter och organisationer, som arbetar inom totalförsvaret. Nämndens ordförande och kanslichef håller regelbundet föredrag om det psykologiska försvaret vid Försvarshögskolan, krigshögskolorna, Arméns signalskola och civilförsvarets skola. Dessa befattningshavare jämte ledamöter från nämnden och inom det psykologiska försvaret krigsplacerad personal anlitas som föreläsare vid kurser som anordnas av Centralförbundet Folk och Försvar samt försvarets och civilförvaltningens frivilliga organisationer. Denna verksamhet kan betraktas som ett slag av utåtriktad upplysning, som efter hand når större grupper. En annan form av utåtriktad upplysningsverksamhet bedrivs i samarbete med CFF. Denna organisation som är företrädd i nämnden, erhåller årliga bidrag — hittills 10.000 kronor — från nämnden. Denna summa disponeras för upplysningsverksamhet på det psykologiska försvarets område, främst genom anordnande av kurser rörande totalförsvaret för tidnings- och tidskriftsredaktörer. Utgivningen av en ny upplaga av broschyren »Om kriget kommer» kan också räknas till den utåtriktade upplysningsverksamheten. Beredskapsnämnden fick av chefen för inrikesdepartementet hösten 1958 inofficiellt uppdrag att leda arbetet på den nya upplagan. Utbildningen av den personal som uttagits för tjänstgöring i krig i det psykologiska försvarets olika organ är en av beredskapsnämndens viktigaste uppgifter och kan sägas ingå som ett led i en mera inåtriktad upplysningsverksamhet. Utbildningen sker i form av kurser, konferenser, stabsspel och stabstjänstövningar. Kurserna och konferenserna är avsedda att ge deltagarna kännedom om krigsplanläggningen inom det psykologiska försvaret. Som underlag för denna del av utbildningen utarbetas anvisningar för publicering under krig och riktlinjer för upplysningsverksamhet i krig. De förra har diskuterats på kurser för nyhetspersonalen och de senare på motsvarande kurser för upplysningspersonalen. Under stabsspel och stabstjänstövningar har deltagarna fått tillfälle att praktiskt tillämpa sina kunskaper. De inblickar de därvid fått i totalförsvarets verksamhet har varit ytterst värdefulla. Kontakten med den krigsplacerade personalen har beredskapsnämnden sökt upprätthålla genom utgivande av ett »medlemsblad» och genom föredragsaftnar. Medlemsbladet »Bulletinen», som utkommer fyra gånger per år, lämnar fortlöpande rapporter om verksamheten.

35 Beredskapsnämndens forskningsverksamhet har hittills koncentrerats på opinionsbildningsprocessen. De resultat, som kommit fram genom nämndens undersökningar, är av allmänt intresse. De rapporter, som sammanställts, är offentliga och har återgivits i pressen och radion vid skilda tillfällen. I debatten om opinionsbildningen har nämndens undersökningar inte sällan åberopats. Nämnden har inte någon särskild presstjänst. Artiklar i pressen inom det psykologiska försvarets ämnesområden har tillkommit på tidningarnas eget initiativ. Nämndens ordförande, kanslichef och forskningssekreterare har vid några tillfällen lämnat bidrag till tidskrifter. I samband med beredskapsnämndens stabsspel har nämnden kallat till presskonferenser. De kontakter som förekommit med pressen har skötts av ordföranden, kanslichefen och forskningssekreteraren.

Det ekonomiska

försvarets

upplysningsverksamhet

Eftersom det ekonomiska försvaret inte uppvisar någon enhetlig administration är det svårt att åstadkomma en fullständig redogörelse för den hittillsvarande upplysningsverksamheten på detta område. Viss ekonomisk försvarsupplysning förmedlas sålunda genom olika statliga verk, enskilda företag och organisationer, samtidigt som näringslivets utveckling ofta ställer den ekonomiska försvarsberedskapen i blickpunkten i den offentliga debatten. Utredningen har emellertid måst inskränka sig till att behandla den upplysning som hittills förmedlats genom det samordnande organet Riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap. Riksnämnden h a r ingen särskild personal anställd för upplysningstjänst, och inga speciella medel finns avsatta för ändamålet. Aktuella upplysningsärenden har handlagts av generaldirektören och vissa andra högre befattningshavare inom nämnden. Härav följer att någon aktiv presstjänst inte kunnat bedrivas. Samarbetet med nyhetsorganen har inskränkt sig till svar på frågor, förmedling av intervjuer samt en del tidningsartiklar, som på beställning författats av olika befattningshavare inom riksnämnden. Nämnden har regelbundet ställt personal till förfogande som föreläsare, dels på myndighetsplanet och dels inom näringslivets organisationer. Liksom de övriga totalförsvarsorganen har riksnämnden fortlöpande medverkat i konferenser som anordnats av Centralförbundet Folk och Försvar, och nämnden har också kontinuerligt svarat för Försvarshögskolans undervisning om det ekonomiska försvaret. Riksnämndens medverkan i olika krigsspel inom det totala försvarets ram h a r också fyllt en viss funktion i upplysningssammanhang. Det ekonomiska försvaret har också varit representerat på olika utställningar, bl. a. S:t Eriksmässans försvarsexpo år 1960.

36 Försvarsföreningarnas

upplysningsverksamhet

Det finns inom vårt land ett stort antal organisationer, som på olika sätt arbetar till förmån för försvaret. En viktig grupp bland dessa utgörs av Hemvärnet och Sjövärnet samt av sådana frivilliga försvarsorganisationer som Centralförbundet för befälsutbildning, Frivilliga automobilkåren, Frivilliga motorcykelkåren, Frivilliga radioorganisationen, Föreningen svenska blå stjärnan, Föreningen svenska röda korset, Riksförbundet Sveriges lottakårer, Svenska brukshundklubben, Sveriges civilförsvarsförbund, Sveriges kvinnliga bilkårers riksförbund och skytterörelsen. Medlemmarna i dessa organisationer utbildas för att fullgöra olika försvarsuppgifter. Även om utbildningsuppgifterna kommer i främsta rummet för huvuddelen av dessa organisationer, så har de likväl gjort betydande insatser på försvarsupplysningens område. De flesta av dessa organisationer utger sålunda egna tidskrifter, och de har vidare regelbundet deltagit i försvarsutställningar, Folk och Försvarskonferenser o. dyl. För frivilligorganisationernas del har ett särskilt samarbetsorgan skapats, kallat Frivilligorganisationernas samarbetskommitté (FOS). En närmare redogörelse för det frivilliga försvarsarbetet och dess organisationer faller emellertid inte inom ramen för utredningens uppdrag. Den följande framställningen berör därför endast sådana föreningar, som direkt har till uppgift att bedriva upplysning om totalförsvaret eller delar därav. Hit hör i första hand Centralförbundet Folk och Försvar (CFF), Riksförbundet för Sveriges försvar (RSF), Allmänna försvarsföreningen och Försvarsfrämjandet. Hit hör också Sveriges civilförsvarsförbund, vars insatser på upplysningsområdet redovisats under »Civilförsvarets upplysningsverksamhet» (sid. 30), samt Föreningen Sveriges flotta. Centralförbundet Folk och Försvar (CFF) Centralförbundet Folk och Försvar (CFF) leder sitt ursprung till Centralkommittén för det frivilliga försvarsarbetet, som bildades år 1940. Avsikten var därvid närmast att skapa en samarbetsorganisation till stöd för det frivilliga försvarsarbetet. Som ett viktigt led i verksamheten ingick redan från början en brett lagd, saklig upplysning om olika aktuella försvarsproblem. Under perioden 1941—1951 utgav CFF en egen tidskrift »Folk och Försvar». Denna har sedermera ersatts av ett medlemsblad i offsettryck, som för närvarande utkommer med fyra nummer per år. Efter krigsslutet 1945 ombildades CFF efter hand till ett forum för studier och debatt kring centrala problem inom hela totalförsvaret. Formellt fastslogs CFF:s karaktär av ett fristående kontaktorgan för en allsidig och folklig försvarsupplysning genom en stadgeändring 1947. Samtidigt ändrades namnet till Centralkommittén Folk och Försvar. En ny stadgeändring 1954 gav organisationen dess nuvarande n a m n : Centralförbundet Folk och Försvar.

37 Enligt nu gällande stadgar är CFF en självständigt verksam kontaktorganisation med uppgift att förverkliga tanken på en klart insedd intressegemenskap, grundad på ömsesidig upplysning och förståelse, mellan Sveriges folk i gemen och den del av vårt folk som utsetts att särskilt företräda riksförsvarets intressen. För ändamålet vill CFF medverka i en kontinuerlig saklig upplysningsverksamhet såväl om våra försvarsproblem i vidaste bemärkelse som om därmed sammanhängande andra samhälleliga frågor, allt i syfte att befästa och stärka vårt folks försvarsvilja samt vårt lands totala värnkraft. Inom CFF finns representanter såväl för folkrörelser och huvudorganisationer på näringslivets område som för totalförsvarets olika delar och för de frivilliga försvarsorganisationerna. Flertalet riksomfattande ideella organisationer och samtliga större yrkes- och därmed jämförliga sammanslutningar är anslutna till eller representerade i CFF. Folk och Försvar kan därigenom anses representera miljoner svenska medborgare. För att vidga basen för det aktiva upplysningsarbetet bildades 1954 särskilda Folk och Försvarskommittéer i samtliga län. De fyra till CFF ansutna politiska ungdomsförbunden bildar kärnan i dessa länskommittéer. Centralförbundet är helt fristående i sin verksamhet. Det årliga statsbidraget som CFF åtnjuter — för närvarande 28.000 kronor — täcker endast en ringa del av de totala kostnaderna. Verksamheten finansieras i övrigt helt av de anslutna organisationerna. Diskussioner och konferenser kring totalförsvarsproblemen har efter hand blivit CFF:s huvudsakliga arbetsform. Ett mycket stort antal riks-, orts- och lokalkonferenser har under årens lopp anordnats med sammanlagt över 100.000 deltagare. Dessa har utgjorts av representanter för ekonomiska, fackliga, politiska och ideella organisationer, kvinnoförbund, skoloch bildningsväsendet, vetenskapliga institutioner, pressen, statliga och kommunala myndigheter o. s. v. Under tiden januari 1955—augusti 1960 anordnades 9 veckokonferenser, 60 två-tredagarskonferenser, 4 nordiska konferenser i samarbete med systerorganisationerna i Danmark och Norge, 9 konferenser om det inre försvaret, samt 55 ortskonferenser på temat »Om kriget kommer». Härutöver har man under samma tidrymd anordnat 30 studiebesök och 3 informationsmöten kring aktuella försvarsproblem. År 1951 inledde CFF en brett upplagd kampanj kring det inre försvarets problem, och även på det psykologiska försvarets område har förbundet gjort stora insatser. CFF har också gjort en aktiv insats för att främja totalförsvarsupplysningen vid våra skolor. Riksförbundet för Sveriges försvar (RSF) Riksförbundet för Sveriges försvar, som bildades år 1925, har liksom CFF till främsta uppgift att sprida objektiv och saklig upplysning om vårt försvar. Till skillnad från CFF består RSF enbart av enskilda medlemmar.

38 Till följd av den gemensamma målsättningen har ett n ä r a samarbete ägt r u m mellan dessa båda organisationer alltsedan CFF:s tillkomst. Under en följd av år hade de båda organisationerna gemensamt kansli, och RSF:s verkställande ledamot var samtidigt CFF:s generalsekreterare. RSF har i hög grad bidragit till att stora skaror enskilda medborgare fått del av den verksamhet som CFF bedriver främst inom de riksomfattande organisationerna. RSF har också kontinuerligt understött CFF:s verksamhet, bl. a. i ekonomiskt avseende. Under de år CFF koncentrerade sin verksamhet till det inre försvarets problem, överlät RSF större delen av sina intäkter till denna verksamhet. Från den 1. juli 1957 återupptog RSF sina tidigare uppgifter, bl. a. i form av skriftserien »Svenskt motstånd» och en riksomfattande presstjänst, den senare i n ä r a samverkan med de politiska partiernas nyhetsbyråer. Förbundet har också stått som arrangör för pressbesök i vårt land av försvarsintresserade utländska journalister. Den 1. januari 1960 bildade RSF tillsammans med Hemvärnets centrala förtroendenämnd en stiftelse för att säkerställa tidskriften "Hemvärnets" fortsatta utgivning. Tidskriften har tidigare utgivits med GFF:s medverkan. RSF bedriver vidare viss föreläsningsverksamhet, dels i egen regi vid folkhögskolor och läroverk och dels i samarbete med Folkbildningsförbundet. Under 1959 hölls sålunda ett 70-tal föreläsningar med över 6.000 åhörare. Förbundet har för närvarande omkring 4.000 registrerade medlemmar. Ledningen utövas av en styrelse samt 100 fullmäktige. I styrelsen ingår representanter för vart och ett av riksdagens fyra största partier. Den löpande verksamheten handhas av en verkställande ledamot. Förbundets inkomster för år 1960 beräknas till omkring 65.000 kronor. Fonderna uppgår för närvarande till c:a 160.000 kronor.

Allmänna försvarsföreningen Allmänna försvarsföreningen, som bildades år 1890, är en av vårt lands äldsta nu verksamma försvarsföreningar. Saklig försvarsupplysning har hela tiden stått som föreningens motto, och dess huvuduppgift är enligt stadgarna »att utan avseende på någon viss försvarsorganisation söka skapa en levande och kraftig övertygelse om behovet att stärka och utveckla vårt försvar». Föreningens arbete har på senare år huvudsakligen bestått i utgivandet av tidskriften »Vårt försvar». Tidskriften utkommer med fyra nummer om året, och den sammanlagda upplagan under år 1959 var 23.700 effektivt spridda exemplar. Föreningen arbetar i första hand på att ge tidskriften vidast möjliga spridning. Tidskriftens upplaga överstiger också betydligt antalet medlemmar, som för närvarande uppgår till omkring 2.000. Föreningens inkomster uppgick år 1959 till omkring 40.000 kronor och fonderna till omkring 154.000 kronor.

39 Föreningen Sveriges flotta Sveriges flotta, »förening för sjövärn och sjöfart», som bildades år 1906, har enligt stadgarna till ändamål att »oberoende av partihänsyn väcka, vårda och stärka svenska folkets insikt om nödvändigheten av ett effektivt svenskt sjöförsvar och om den stora nationella betydelsen av den svenska sjöfartens och sjöhandelns utveckling». Föreningens verksamhet omspänner sålunda såväl marinen som handelssjöfarten. Här kommer dock huvudsakligen den förstnämnda verksamhetsgrenen att behandlas. Föreningens verksamhet i upplysningshänseende har varit av mångskiftande art. Föreningen utger tidskriften »Sveriges Flotta», som utkommer en gång i månaden i en upplaga av omkring 8.000 exemplar per nummer. Man bedriver också egen förlagsverksamhet och utger bl. a. årligen den marina uppslagsboken »Marinkalender». Föreningen försäljer vidare vykort med motiv från örlogs- och handelsflottan, modellbåtsritningar samt maritima böcker och broschyrer. Dess bildarkiv har flitigt anlitats av bl. a. dagspressen. Föreningen har också bedrivit viss utställningsverksamhet. Ungdomsverksamheten har tillmätts stor betydelse och h a r bl. a. omfattat skoiungdomsmöten, fartygsbesök, seglingsläger, modellbåtsbygge och sjökrigsspel. Föreningen har också regelbundet anordnat maritima ungdomsdagar, omfattande fartygsbesök, föredrag och filmvisning. Omkring 20.000 skolungdomar vid ett 100-tal skolor har genom föreningens försorg fått del av maritima föredrag och filmer. Upplysningsverksamheten för ungdomen har samtidigt siktat till att underlätta bl. a. marinens rekrytering. Föreningen har lokalavdelningar och lokalkommittéer på 15 olika platser i landet. Föredragsaftnar, studiebesök m. m. har anordnats av dessa lokalorganisationer. Föreningens medlemsantal torde uppgå till omkring 8.000. Verksamheten bedrivs utan bidrag av statsmedel.

Förs var8främj andet Bland de olika försvarsföreningarna har Försvarsfrämjandet blivit föremål för särskild uppmärksamhet under utredningsarbetet. Utredningen har sålunda av Försvarsfrämjandet, vid sammanträde med dess representanter, erhållit en särskild redogörelse för dess verksamhet. Utredningens särskilda behandling av Försvarsfrämjandet har främst motiverats av de uttalanden om organisationen, som gjorts av 1945 års upplysningsutredning (SOU 1945:21) samt av försvarets upplysnings- och personalvårdsnämnd (skr. 6/9 1951) och dåvarande försvarsstabschefens, generalmajor Richard Åkerman, på nämndens yttrande grundade meddelande angående samarbete med Försvarsfrämjandet (skr. 25/10 1951). I SOU 1945:21 avgavs som sammanfattande omdöme (s. 70), »att verksamheten inom Försvarsfrämjandet — till skillnad från vad som gäller övriga här nämnda försvarsföreningar — icke är ägnad att stärka försvaret och

40 försvarsupplysningen hos vårt folk som helhet utan snarare verkar i motsatt riktning, samt att de medel, vilka i form av medlemsavgifter eller eljest från allmänheten uppbäras av förbundet, icke i tillräcklig utsträckning eller under tillfredsställande kontroll från medlemmarnas sida komma försvarsupplysningen eller annan försvarsfrämjande verksamhet tillgodo». Försvarets upplysnings- och personalvårdsnämnds uttalande om Försvarsfrämjandet var föranlett av dåvarande chefens för försvarsstaben, generalmajor Nils Swedlund, begäran (21/1 1949) om nämndens yttrande. Nämndens utförliga skrivelse — med sammanlagt 13 bilagor — utmynnar i slutsatsen, att den inte har »tillräckligt underlag för att kunna rekommendera samarbete med Försvarsfrämjandet i dess egenskap av frivillig organisation, som bedriver försvarsfrämjande verksamhet». Med hänvisning till nämndens yttrande meddelade dåvarande försvarsstabschefen, generalmajor Richard Åkerman, i en rundskrivelse »att samarbete för närvarande icke kan rekommenderas med förbundet för folkförsvarets främjande, Försvarsfrämjandet». Sedan Försvarsfrämjandet hemställt om militieombudsmannens prövning av såväl upplysnings- och personaivårdsnämndens som försvarsstabschefens skrivelser, uttalade MO (skr. 12/6 1953) sammanfattningsvis, att både nämnden och chefen för försvarsstaben syntes i vissa avseenden ha överskridit sina befogenheter, vilket inneburit otillåtna ingrepp i föreningsrätten. MO lät dock bero vid de gjorda erinringarna. I själva sakfrågan — om Försvarsfrämjandets verksamhet kunde anses vara till gagn eller men för försvaret — gjorde MO inget uttalande. Sedan 1945 års upplysningsutrednings ställningstagande har inom Försvarsfrämjandet inga större organisatoriska förändringar vidtagits. År 1950 började tidskriften »Effektivt försvar — fritt militärt forum» utkomma, först med fyra nummer, sedan med sex och nu med åtta nummer per år. Förlagsverksamheten har också utökats, och numera utges årligen tre till fem böcker. Försvarsfrämjandet har vidare startat en egen presstjänst. Normalt distribueras två artiklar per månad till ett 80-tal borgerliga landsortstidningar. Antalet publicerade artiklar uppges vara starkt varierande. Under de senaste femton åren har vidare bidragsverksamheten till frivilliga försvarsorganisationer och därmed jämnställda avsevärt utökats. Denna bidragsverksamhet har dels bestått av ekonomiskt understöd och dels av skyttepriser o. dyl. För år 1960 redovisades en sammanlagd bidragssumma av omkring 40.000 kronor, varav huvuddelen tilldelats främst lokala organisationer representerande hemvärn, frivillig befälsutbildning och skytterörelse, önskemålen om ekonomiska bidrag visar ökande tendens, och summan av begärda bidrag för år 1961 uppgick den 17. februari till omkring 45.000 kronor. Vid arbetsutskottets januarisammanträde beviljades bidrag för i runt tal 25.000 kronor. På främjandets bekostnad har vidare ett

41 antal gymnasieelever beretts tillfälle till studiebesök vid militära anläggningar. Försvarsfrämjandet har nu, liksom tidigare, icke velat underkasta sig kontroll av Näringslivets granskningsnämnd. Utredningen kan för sin del konstatera att Försvarsfrämjandet intar en särställning bland de organisationer som i en eller annan form bedriver försvarsupplysande verksamhet. Sålunda förekommer inget samarbete mellan Försvarsfrämjandet och de militära myndigheterna. En liknande hållning intas av de frivilliga försvarsorganisationerna, som på utredningens förfrågan meddelat, att inget samarbete i central instans förekommer mellan dessa och Försvarsfrämjandet. Centralförbundet för befälsutbildning (FBU) har meddelat, att man i oktober 1953 av Försvarsfrämjandet erbjudits ett större årligt bidrag för utdelning åt underställda organisationer. Detta erbjudande avvisades av centralförbundet, som förklarade, att man inte kunde åta sig vare sig att motta bidrag för fördelning bland anslutna organisationer eller att avge yttrande över till Försvarsfrämjandet inkomna bidragsframställningar från sådana organisationer. Som framgår av ovanstående liksom av den redogörelse, som lämnats av Försvarsfrämjandet, har emellertid ekonomiska bidrag mottagits, främst av organisationer tillhörande den frivilliga befälsutbildningen, hemvärnet och skytterörelsen. I pressen har Försvarsfrämjandets verksamhet utsatts för mycket stark kritik. Härvid har främjandets politiska neutralitet ifrågasatts, samtidigt som dess ackvisitionsmetoder och ovilja att underkasta sig kontroll av Näringslivets granskningsnämnd särskilt påtalats, liksom de angrepp som i förbundets tidskrifter riktats mot bl. a. militärledningen. Utredningen anser, att en närmare granskning av Försvarsfrämjandets ekonomi ligger utanför ramen för dess uppdrag. Utredningen vill emellertid i detta sammanhang betona, att en sådan granskning för att ge en rättvisande bild bör omfatta jämväl Folkförsvarets Förlagsaktiebolag, vars samtliga styrelsemedlemmar även ingår i Försvarsfrämjandets styrelse och vars aktiemajoritet innehas av Försvarsfrämjandet. Tidskriften »Effektivt försvar» liksom främjandets böcker har utgivits på detta förlag.

Utredningens

synpunkter:

1. Utredningen konstaterar, att Försvarsfrämjandets företrädare ofta riktat en mycket frän kritik mot olika av statsmakterna och militärledningen beslutade eller vidtagna åtgärder, liksom mot vissa enskilda befattningshavare. Självfallet har varje svensk medborgare rätt att ge uttryck för sin åsikt och frambära sin kritik mot såväl myndigheter som enskilda personer. Försvarsfrämjandets polemiska metoder förefaller emellertid enligt utredningens uppfattning ofta vara av den art att de förlorar all konstruktiv mening

42 och snarast kan väntas undergräva tilltron till försvaret och få en negativ effekt på försvarsviljan. 2. Uppgifterna om att Försvarsfrämjandet skulle begagna sig av olämpliga ackvisitionsmetoder, har av främjandets representanter förklarats vara helt grundlösa. Å andra sidan har Riksförbundet Sveriges lottakårer och Sveriges civilförsvarsförbund anfört, att Försvarsfrämjandets ackvisitörer i sin verksamhet gjort gällande, att främjandet skulle stödja dessa båda organisationer. Centralförbundet Folk och Försvar har uppgivit, att allmänheten icke sällan förväxlar denna organisation med Försvarsfrämjandet, vilket fått till följd, att man tror sig främja centralförbundets verksamhet genom att acceptera medlemskap i och lämna ekonomiskt stöd åt Försvarsfrämjandet. Man framhåller att denna missuppfattning inte kan härleda från Centralförbundet Folk och Försvar, eftersom centralförbundet icke bedriver insamling av pengar för sin verksamhet och endast har riksorganisationer som medlemmar. Centralförbundet för befälsutbildning har anfört att till centralförbundet anslutna lokalorganisationer ofta av företag och enskilda uppmärksamgjorts på att vederbörande genom medlemskap i Försvarsfrämjandet lämnar stöd åt det frivilliga försvarsarbetet. Utredningen har vidare erfarit, att försvarsstaben under de senaste åren fått motta en mängd förfrågningar rörande Försvarsfrämjandet, främst föranledda av uppgifter som lämnats av främjandets ackvisitörer. Med hänsyn till den kritik som riktats mot Försvarsfrämjandets ackvisitionsförfarande har utredningen ansett sig böra ta del av ett antal kritiserade fall rörande främjandets verksamhet i detta avseende. Utredningen finner kritiken berättigad. Huruvida de kan anses vara typiska för främjandets ackvisitionsmetoder — och sker med styrelsens goda minne — undandrar sig utredningens bedömande. 3. På förfrågan huruvida Försvarsfrämjandet vore villigt att i fortsättningen underkasta sig kontroll av Näringslivets granskningsnämnd, har främjandets representanter framhållit att frågan för deras del saknar aktualitet, så länge granskningsnämndens bestämmelser om maximerade provisionssatser bibehålls. Enligt vad utredningen inhämtat är granskningsnämndens 20procentsregel dock icke att betrakta som maximigräns för provisionssatserna. I de fall hållbara motiv för högre provisionssatser kunnat åberopas, har nämnden också medgivit detta — i ett par fall upp till 30 procent. Utredningen anser i princip att Försvarsfrämjandet — för undanröjande av alla oklarheter — borde underkasta sig kontroll av Näringslivets granskningsnämnd. Sammanfattning Utredningen vill framhålla, att kritiken mot Försvarsfrämjandet främst av-

43 ser de tre ovan angivna områdena: de polemiska metoderna, ackvisitionsmetoderna och underlåtenheten att underkasta sig kontroll av Näringslivets granskningsnämnd. Trots att utredningen icke ifrågasätter Försvarsfrämjandets avsikt att genom sin verksamhet gagna försvaret, kan — så länge anmärkningar enligt de ovan angivna punkterna kvarstår — något samarbete med Försvarsfrämjandet icke rekommenderas.

KAPITEL II

Försvarsupplysning i vissa andra länder

Utredningen har inhämtat uppgifter om organisationen av försvarets pressoch upplysningstjänst i vissa andra länder. Resultatet av dessa undersökningar skall här i korthet redovisas. Det bör dock särskilt framhållas att denna redogörelse inte utan vidare kan tjäna som underlag för direkta jämförelser eller slutsatser för vårt försvars vidkommande, bl. a. beroende på den bristande överensstämmelsen i organisatoriskt avseende. I många länder är exempelvis den militära ledningen, eller delar därav, organisatoriskt inordnade i försvarsdepartementet. Det bör dessutom observeras, att dessa uppgifter av olika skäl måst bli tämligen ofullständiga. Danmark Det danska försvarets kontakt- och upplysningsverksamhet sorterar under »Forsvarets oplysnings- og velfaerdstjeneste». En del av arbetet utförs centralt av denna myndighet, men huvudvikten är lagd vid de militära stabernas och förbandens verksamhet, för vilken särskilda bestämmelser finns utgivna. Någon egentlig central presstjänst finns inte. Kontakten med pressen ombesörjs som regel direkt av de militära organen, dock med en viss centralisering till högre myndigheter och särskilt då till försvarsdepartementet i frågor av principiell betydelse. Utöver den direkt nyhetsförmedlande tjänsten betraktas samarbetet med pressen som en del av det ovannämnda kontakt- och upplysningsarbetet. Till följd av hopkopplingen mellan upplysningsverksamheten och personalvården är också en del av arbetsorganen gemensamma för båda områdena. Utgifterna för den utåtriktade upplysningsverksamheten kan därför svårligen anges exakt. Uppskattningsvis har emellertid de utgifter, som under budgetåret 1959/60 helt eller delvis föranletts av den utåtriktade upplysningsverksamheten, uppgått till c:a 150.000 danska kronor (112.800 sv. k r ) . Härtill kommer sedan andel i administrationskostnaderna. Den inåtriktade upplysningsverksamhetens nära nog organiska samband med personalvårdsarbetet gör det praktiskt taget omöjligt att åstadkomma en redovisning av kostnaderna på detta område.

45 Norge Det norska försvarets högsta fackinstans i pressfrågor, »Forsvarets pressetjeneste», ingår administrativt i försvarsdepartementet. Personellt består »presstjänsten» av en redaktör (byråchef) och en redaktionssekreterare, och det årliga anslaget uppgår till 45.000 norska kronor (c:a 32.700 sv. k r ) . I varje försvarsgrensstab finns en »presskonsulent». Denne har inga särskilda medel till sitt förfogande. Kostnaderna bestrids av »Forsvarets pressetjeneste». Vid en rad militära staber runt om i landet har placerats journalister, som under repetitionsövningar och i händelse av mobilisering kallas in som pressofficerare. »Forsoarets filmtjeneste» ingår i personalvårdsorganisationen. Här framställs upplysnings- och instruktionsfilmer för såväl militär som civil publik. I »filmtjänsten» ingår bl. a. ett tiotal fotografer och ett antal tekniker. Årsbudgeten uppgår till 465.000 norska kronor. Tidningen »Mannskapsavisa» utges av försvarets personalvårdsorganisation. I redaktionen ingår en redaktör (major eller kapten) och en redaktionssekreterare. Meniga värnpliktiga journalistvolontärer inkallas till tjänst på redaktionen. Tidningen kostar 160.000 norska kronor per år, varav omkring 80.000 kronor bestrids i form av annonsintäkter. »Heimevernsbladet» är organ för hemvärnets befäl och manskap. Här utgörs personalen av en redaktör (major) och två redaktionssekreterare. Årskostnaden är 220.000 norska kronor. Inkomsterna uppgår till omkring 22.000 kronor. Genomgående har lönekostnader icke medtagits i denna redovisning. Finland Försvarsmaktens upplysningsverksamhet ombesörjs av »Huvudstabens upplysningsbyrå», som är en separat byrå, underställd huvudstabens (försvarsstabens) kommandochef. Vid militära förband och skolor förekommer inga särskilda »upplysningsofficerare», utan upplysningsverksamheten leds där av vederbörande chef eller av honom därtill förordnad officer. Upplysningsbyrån består av byråchef, två byråofficerare, en byråsekreterare samt skrivpersonal. Byrån har till uppgift att dels bedriva upplysningsverksamhet inom huvudstaben och dels förmedla upplysningsmaterial åt nyhetsorganen. I byråns åligganden ingår fortlöpande granskning av dags- och veckopress samt utformning av tillrättalägganden och dementier i de fall sådana anses påkallade. Byrån biträder vidare på anmodan truppförbanden i deras informationsverksamhet. Presstjänsten omfattar förmedling av militärt nyhetsstoff, utsändning av regelbundna cirkulärartiklar i olika specialfrågor, bildservice och presskonferenser samt biträde vid specialreportage. Vissa militära radio- och televisionsprogram sammanställs av upplysningsbyrån,

46 men i övrigt omfattar samarbetet med dessa media huvudsakligen expertrådgivning. All filmverksamhet — således även upplysningsfilm — handläggs av huvudstabens utbildningsavdelning. Upplysningsbyråns verksamhet har på senare tid betydligt utökats. Sin nuvarande självständiga ställning erhöll byrån i samband med försvarsmaktens omorganisation. Upplysningsbyrån har ett årligt statsanslag på 400.000 mark (6.500 sv. kr.) varav huvuddelen används för tidningsprenumerationer och inköp av tidningsklipp. Schweiz I Schweiz är den militära press- och upplysningstjänsten i fredstid av mycket ringa omfattning. Den ombesörjs sålunda av en enda officer (generalstabsmajor), som dessutom har andra uppgifter. Det årliga anslaget uppgår till 20.000 schw. frcs (c:a 24.000 sv. k r . ) . Presstjänsten är centraliserad till försvarsdepartementet och omfattar främst presskommunikéer och presskonferenser. Vid alla större fälttjänstövningar eller stridsskjutningar inbjuds på lokalt eller regionalt initiativ representanter för traktens befolkning och skilda organisationer att följa övningarna. Några motsvarigheter till de svenska försvarsgrenspublikationerna finns inte, och några pressöversikter utges heller inte.

Västtyskland Viktigare pressfrågor handläggs vid försvarsdepartementets pressavdelning, som är direkt underställd departementschefen. Pressavdelningen står under ledning av en överste och omfattar officerare ur alla försvarsgrenarna. En del av dessa officerare har journalistisk utbildning. Pressavdelningen har till uppgift att svara för snabb och grundlig information åt nyhetsorganen (nyhetsbyråer, press, film, radio och TV), att hålla departementet underrättat om aktuella nyhetsfrågor, att företräda försvarsdepartementet vid regeringens presskonferenser och anordna egna presskonferenser samt att svara för den praktiska uppläggningen av journalistiska besöksprogram. Vid avdelningen finns ett pressarkiv, som hittills skötts uteslutande av civila krafter. Utanför pressavdelningen finns 40 pressofficerare vid de högre förbandens staber inom armén, marinen, flygvapnet och territorialförsvaret. Västtyskland har en rik flora av militära tidskrifter. Tidskrifterna »Soldal und Technik», »Truppenpraxis» och »Wehrausbildung in Wort und Bild» utkommer på civila förlag men finansieras helt av försvarsdepartementet. Samma är förhållandet med den nystartade publikationen »Visier», en förströelsetidskrift med uppfostrande innehåll som vänder sig främst till manskapet. Vid sidan av dessa officiella organ finns en rad privata militärtidskrifter och informationsblad. Inom gränsskyddet utges »Die Pa-

47 role», som finansieras av inrikesdepartementet. I försvarsupplysande syfte utges vidare en rad böcker, skrifter och broschyrer, som dels finansieras av försvarsdepartementet och dels av regeringens press- och informationsbyrå. Anslaget till pressverksamheten uppgick budgetåret 1959/60 till 1.585.000 D-mark (c:a 2.200.000 sv. k r . ) . Därutöver hade 612.000 DM (c:a 758.000 sv. kr.) reserverats för den nya tidskriften »Visier». Storbritannien Inom det brittiska armédepartementet (War Office), som även delvis omfattar motsvarigheten till den svenska arméstaben, leds upplysningstjänsten av en särskild public relations-byrå med en pensionerad generalmajor som chef. Den första avdelningen svarar dels för samordning och administration av PR-verksamheten, dels för fototjänsten och dels för samarbetet med radio och TV. Den andra avdelningen handlägger frågor om utställningar, uppvisningar och rekrytering. Den egentliga presstjänsten ligger på den tredje avdelningen, vars uppgifter bl. a. omfattar kommunikéer och presskonferenser, samarbete med pressombudsmän inom andra departement och myndigheter, pressgranskning, pressklipp, pressammandrag, tillrättalägganden och dementier samt förmedling av intervjuer. Den senare avdelningen har som chef en civil befattningshavare. I personalen ingår ett 15-tal kvalificerade militära och civila befattningshavare. Kostnaderna för byråns verksamhet under budgetåret 1960/61 uppskattas till omkring 960.000 pund (c:a 14 milj. sv. kr.). Press- och upplysningstjänsten är uppbyggd på ungefärligen motsvarande sätt inom marin- och flygdepartementen (Admiralty och Air Ministry).

Frankrike Den franska militära press- och upplysningsverksamheten är organisatoriskt inordnad i krigsministeriets Service a"Information et d'Etudes, som har den dubbla funktionen av informations- och psykförsvarsorgan. Inom organisationen finns särskilda avdelningar för civil information, för dokumentering och registrering, för psykologiska studier samt för produktion och distribution. Vidare ingår den muhammedanska sektionen och den finansiella sektionen som två självständiga organ samt ett gemensamt sekretariat. Avdelningen för civil information, som omfattar drygt 50-talet befattningshavare, är i sin tur indelad i tre olika byråer, en för presstjänst, en för radio-, TV- och utställningsärenden och en för foto- och filmärenden. Pressbyrån har mycket omfattande arbetsuppgifter. Utöver presskontakter, pressbesök, pressklipp, pressöversikter, kommunikéer, tillrättalägganden och dementier har byrån också till uppgift att bl. a. »följa upp» sådant in-

formationsmaterial, som förmedlas via utlandspressen eller utländska ambassader. Avdelningen för dokumentering och registrering omfattar bl. a. klippoch pressarkiv. Psykförsvarsavdelningen har vid sidan av studier, opinionsundersökningar m. m. även rent informativa uppgifter. I produktions- och distributionsavdelningens arbetsuppgifter ingår utgivning och spridning av militära tidskrifter och informationsblad såsom »Revue Militaire d'Information», »Bled Alger», »Soldats de France» och »Bellone». Personellt omfattar Service d'Information et d'Etudes 175 befattningshavare, däribland befäl av olika grader, journalister, fotografer, tecknare, typografer och kontorspersonal. Utöver vad som här redovisats bedrivs viss upplysningsverksamhet via den s. k. totalförsvarsstaben, som också utger en för hela totalförsvaret gemensam tidskrift »Revue de Defense Nationale». Varje försvarsgren har vidare egna organ för press- och upplysningstjänst — inom armén ingår exempelvis presstjänsten i den s. k. femte byrån tillsammans med personalvård och samband med civila myndigheter. Försvarsgrenarna utger också egna publikationer. De uppgifter som tillställts utredningen ger inga informationer om kostnadsramen för verksamheten.

K A P I T E L III

Den fortsatta försvarsupplysningen Behovet

av upplysning

om

totalförsvaret

För att få det nödvändiga underlaget för att bedöma upplysningsverksamhetens former, innehåll och personalbehov har utredningen först granskat behovet av upplysning om totalförsvaret. Utredningen har därvid med utgångspunkt från 1945 års utredning om upplysningsverksamheten prövat huruvida där redovisade behov av upplysning och principer för denna fortfarande kan anses giltiga. Utredningen anser sig därvid kunna konstatera i huvudsak följande: Behovet av upplysning till den svenska allmänheten om vårt totala försvar måste anses vara större idag än för femton år sedan. Upplysningsverksamheten framstår fortfarande som en av hörnstenarna i det fredstida psykologiska försvaret. Uppbyggnaden av det totala försvaret, de ekonomiska uppoffringarna härför och den åtföljande livliga politiska debatten, publiciteten kring den tekniska utvecklingen och de militära maktmedlens plats i världspolitiken, allt detta har medfört att kravet på information om vårt totalförsvar och den enskilde medborgarens roll i totalförsvarssammanhanget har ökat. Sedan krigsslutet — och framför allt sedan det kalla krigets början har propagandan från de två stormaktsblocken ökat i omfattning. Även om denna propaganda inte direkt inriktas mot vårt land, så kan den likväl genom att den framför allt sprids via massmedia — komma att också i vårt land ibland verka i en för försvarsviljan negativ riktning. Det är framför allt den stora publiciteten, ofta med överdrivna uppgifter, om utvecklingen av nya strategiska vapensystem som propagandamässigt utnyttjas för att nedvärdera huvudmotståndarens eller småstaternas egna försvarsresurser. Också kärnladdningarna har utnyttjats i denna propaganda, varvid ofta verkningarna överdrivits och skyddsmöjiigheterna nedvärderats. Även dessa förhållanden pekar på ett ökat behov av upplysning, främst om fakta rörande den militärpolitiska och militäi tekniska utvecklingen samt om vår på dessa fakta grundade försvarspolitik, våra skyddsmöjligheter och naturliga försvarsmöjligheter samt våra tekniska och ekonomiska förutsättningar. Sådan upplysning är desto mera angelägen som bl. a. de tekniska framstegen och deras konsekvenser är av så komplicerad natur, att de därmed sammanhängande problemen knappast kan förstås utan en omfattande och kontinuerlig information. Bristande kännedom om 4 —

610J,31

50 de verkliga förhållandena ger i sin tur en felaktig utgångspunkt för ett realistiskt bedömande av våra försvarsproblem. Opinionsundersökningar om försvarsviljan och om tilltron till våra möjligheter att försvara oss har de senaste åren genomförts av Beredskapsnämnden för psykologiskt försvar och Svenska institutet för opinionsundersökningar (SIFO). Oavsett om de erhållna värdena kan anses generellt giltiga för hela folkets inställning och oberoende av hur djupt rotade de uppmätta attityderoa kan anses vara, så understryker likväl dessa undersökningar, enligt utredningens uppfattning, det stora behovet av kontinuerlig upplysning inom de ovan angivna områdena. En stor del av den kritik som riktas mot försvaret sammanhänger med de successivt stegrade försvarskostnaderna. De dryga försvarsutgifterna väcker lätt en känsla av olust, om orsakerna till kostnadsstegringarna är oklara, och det kan många gånger ligga nära till hunds att misstänka, att de anvisade medlen inte alltid utnyttjas så effektivt och rationellt som möjligt. Eftersom kritiken till viss del synes bottna i bristande kännedom om de för kostnadsutvecklingen avgörande faktorerna, bör behovet av upplysning på detta område särskilt uppmärksammas Det är angeläget att upplysningen om militärtjänstgöringen genomgående ordnas så, att de värnpliktiga uppfattar sin tjänstgöringstid som väl och effektivt använd, och att försvarets uppgifter därvid kommer att framstå som meningsfyllda. Utredningen konstaterar vidare att Sveriges ökade militära åtaganden i FN:s tjänst medfört ett ökat behov av information och upplysning. En annan omständighet som också påverkar upplysningsverksamheten är den starka utvecklingen av massmedia — press, radio och television. Dessa media erbjuder allt större möjligheter till upplysning. Det bör emellertid uppmärksammas att konkurrensen om >utrymmet» hos dessa media — och då framför för allt televisionen — samtidigt blir allt hårdare. Dessa media har främst nyhetsförmedlande uppgifter, och deras benägenhet att bereda utrymme för upplysning beror främst på dennas nyhetsmässiga eller samhällsinriktade karaktär. I dessa avseenden har emellertid försvarsfrågorna tilldragit sig stort intresse. Ett jämförelsevis stort utrymme ägnas för närvarande försvaret både i dagspress, radio och television. Kravet från pressens och Sveriges Radios sida på snabb och riktig information är framträdande och har successivt ökat. Som exempel kan nämnas att Sveriges FN-engagemang i Kongo samt det stora antalet utredningar om försvaret medfört en starkt ökad arbetsbelastning på de militära pressorganen. Utredningen har funnit att särskild uppmärksamhet måste ägnas behovet av upplysning till ungdomen. Anledningen härtill är bl. a. att de åldersklasser som nu börjar komma upp i mogen ålder representerar en generation som är bristfälligt orienterad om orsakerna till och förloppet av andra världskriget liksom i fråga om vad exempelvis ockupationen av våra grannländer i realiteten innebar. Denna generation är starkt påverkad

51 av de tekniska framstegen och av propagandan kring dem. Den saknar i stor utsträckning en grunduppfattning om orsakerna till att vi för en alliansfri politik, om vårt behov av ett försvar och dess fredsbevarande effekt samt om våra försvarsmöjligheter. Utredningen har i samband med dessa frågor uppmärksammat den av skolöverstyrelsen genomförda utredningen »Propagandakritik och samhällssolidaritet» (år 1957) och de av skolöverstyrelsen därav föranledda åtgärderna beträffande försvarsfrågornas plats i undervisningen och främst då i samhällslära. Enligt utredningens uppfattning bör emellertid behovet av upplysning till ungdomen särskilt uppmärksammas av de militära myndigheterna vid utbildningen av de värnpliktiga liksom i övrigt av alla de organisationer som särskilt vänder sig till ungdomen. Utredningen anser att informationstjänsten måste tillmätas stor betydelse. Dels är det ett berättigat krav från allmänhetens och pressens sida att snabbt informeras om vad som händer inom försvaret, hur de anslagna medlen används, hur de värnpliktiga utbildas o. s. v., dels har denna nyhetstjänst på längre sikt ett direkt inflytande på allmänhetens intresse och förståelse för våra försvarsproblem. Vad sedan den inåtriktade upplysningsverksamheten, främst inom krigsmakten, beträffar har utredningen kommit till den uppfattningen att behovet ökat även på detta område. Det militärpolitiska och militärtekniska skeendet är nämligen numera så komplicerat, att det fordras specialutbildad personal och stor arbetsinsats för att analysera utvecklingen, och endast i de centrala staberna, där särskilda planeringsavdelningar studerar utvecklingsproblemen, har man överblick över dessa problem. Å andra sidan har bi. a. lokalpressen, lokala föreningar m. fl. behov av information från förbandens sida i dessa frågor. Utredningen vill också särskilt understryka behovet av upplysning till den inom krigsmakten civilanställda personalen. Utredningen anser slutligen att upplysning till utlandet om svensk alliansfrihet, svensk försvarspolitik, svenskt totalförsvar, Sveriges insatser i FN:s tjänst o. s. v. bör ägnas ökad uppmärksamhet. Sammanfattningsvis vill utredningen anföra som sin uppfattning, att åtskilliga faktorer pekar på ett ökat upplysningsbehov. Samtidigt erbjuder utvecklingen av massmedia ökade tekniska hjälpmedel för upplysningen. Dessa medias »genomslagskraft» är, jämfört med andra upplysningsformer, så stor att åtgärder bör vidtas och möjligheter skapas för att i ökad utsträckning bedriva upplysningsverksamhet genom massmedia. Detta synes dock medföra krav på ökade tekniska, ekonomiska och personella resurser hos de myndigheter som har att bedriva upplysningsverksamhet. Något förslag härom anser sig utredningen emellertid inte kunna framlägga med hänsyn till direktiven för utredningen. Inom ramen för den organisation och de principer som utredningen i fortsättningen föreslår bör dock möjlig-

52 heterna till ett ökat samarbete med massmedia, och framför allt televisionen, tillvaratas.

Allmänna

riktlinjer

Form och innehåll Vid sin bedömning av den fortsatta försvarsupplysningen har utredningen kunnat konstatera att det vid tillämpningen av de principer för försvarsupplysningens bedrivande som uppdrogs av 1945 års upplysningsutredning och sedan blev föremål för riksdagens ställningstagande har ankommit på de berörda myndigheterna att själva ta ställning till formerna för och innehållet i den upplysning som förmedlats. Beträffande formerna för den militära upplysningsverksamheten kan då konstateras att sådan bedrivits inom olika tjänstegrenar och till stor del med anlitande av medel som icke redovisas som försvarsupplysning, t. ex. personalkostnader. Inom personalvårdens område har bedrivits föreläsningsverksamhet i utrikespolitiska frågor för de värnpliktiga, medan motsvarande föreläsningsverksamhet för befälet redovisats som försvarsupplysning. Vidare bedrivs inom personalvården utbildning i medborgarkunskap, vilket närmast syftar till att klarlägga för de värnpliktiga hur samhället fungerar och indirekt alltså bidrar till att ge en uppfattning om vilka värden vi har att försvara. Det är heller inte möjligt att i den hittills bedrivna verksamheten urskilja någon klar gränsdragning mellan upplysning och utbildning. För civilförsvarets del har nödvändigheten av en genom de olika upplysningskanalerna förmedlad utbildning redan omvittnats. För krigsmakiens vidkommande finns det också behov av att upplysningsvägen nå exempelvis den icke i tjänst varande personalen med en kombination av upplysning och utbildning, bl. a. i form av publikationer, filmer och utställningar. Praktiska och arbetstekniska skäl har lett fram till principen, att sådant utbildningsmaterial, som naturligen bör utarbetas av experter på upplysningstjänsten område, också redovisas som upplysningsverksamhet. Några direkta svårigheter beträffande formerna för upplysningen har dock inte kunnat påvisas med denna uppdelning på olika tjänstegrenar och ansvarsområden, även om en gemensam ledning och ekonomisk överblick saknats. När det gäller upplysningens innehåll har dock vissa svårigheter uppstått, som emellertid nästan uteslutande sammanhänger med inrikespolitiska förhållanden. När det gäller större frågor beträffande vårt försvars organisation, materielanskaffning, utbildning o. s. v. är det av naturliga skäl så, att dessa frågor, i och med att de måste underställas riksdagens prövning, blir politiska, och att olika åsiktsriktningar därvid gör sig gällande. För de myndigheter som haft att bedriva upplysning om försvaret och dess problem har svårigheter uppstått att avväga denna upplysning så, att den icke av någon

53 representativ åsiktsriktning skulle kunna tolkas som polemik eller inblandning i den politiska debatten. Härtill har bidragit att t. ex. atomvapenfrågan dels h a r ett vida större perspektiv än det rent militära, dels att behovet av saklig upplysning just i en sådan fråga är särskilt stort. Det bör också beaktas att vissa delar av den militära utbildningen kan ha sådan karaktär att den kan framstå som propaganda för den militära ledningens uppfattning i en viss fråga. Mot bakgrunden av de ovan redovisade svårigheterna har utredningen funnit det angeläget att dels klarlägga upplysningens ändamål, dels fastställa vad som skall hänföras till försvarsupplysning. Upplysningsverksamheten skall i princip avse totalförsvaret. Dess uppgift skall i första hand vara att vidmakthålla försvarsviljan samt att stärka tilltron till och främja samhörighetskänslan med landets försvar och demokratiska samhällsskick. Den skall vidare klargöra sambandet mellan utrikespolitik och försvar. Upplysningsverksamheten skall bedrivas så, att kännedom om totalförsvarets olika delar förmedlas såväl till allmänheten som till totalförsvarets personal (d. v. s. såväl inåt- som utåtriktad upplysning). Upplysningsverksamheten skall omfatta militära, militärpolitiska, ekonomiska och tekniska samt utrikes- och inrikespolitiska fakta och analyser av betydelse för totalförsvaret. Vidare skall upplysning lämnas om myndigheternas bedömningar, slutsatser och beslut i fråga om det totala försvarets organisation, utveckling, utbildning, materielanskaffning o. s. v. Detta innebär sålunda bl. a. en ändrad gränsdragning mellan upplysning och personalvård i fråga om utrikespolitiska föreläsningar. Tidigare har utrikespolitiska orienteringar för befälet redovisats som upplysning, medan motsvarande föreläsningar för den värnpliktiga personalen hänförts till personalvård. Utredningen föreslår att alla utrikespolitiska föreläsningar i fortsättningen hänförs till upplysningsområdet. Den utåt- resp. inåtriktade upplysningen skall alltjämt vara av principiellt likartad natur. Det är emellertid uppenbart, att de värnpliktiga för sin utbildning måste bibringas mera detaljerade kunskaper om exempelvis olika vapens verkan och taktiska konsekvenser och om de möjligheter som finns till skydd. Utredningen är emellertid fullt medveten om det omöjliga i att i form av allmänna riktlinjer täcka alla de gränsfall och intrikata avvägningsfrågor som kan uppstå. Utredningen har därför ansett det angeläget betona, att de befattningshavare, som har att i tjänsten svara för upplysningen, handlar under ämbetsmannaansvar, och att det ytterst beror på vars och ens ansvarskänsla och omdöme, om andemeningen i de principer som anges i det följande skall kunna uppfyllas. De problem som uppstått vid tillämpningen av hittills gällande riktlinjer får inte leda till att upplysningen inom viktiga områden eftersatts.

54 Inåtriktad upplysning I den inåtriktade verksamheten, där upplysning främst förmedlas till inkallad eller anställd personal, blir kraven på saklighet, fullständighet och rättvisa alldeles särskilt framträdande. Största möjliga allsidighet skall därför eftersträvas vid belysningen av totalförsvarets och krigsmaktens olika komponenter och framställningen utgå från den av statsmakterna beslutade målsättningen för försvaret. Härutöver finner utredningen det naturligt, att befälspersonalen inom försvaret får en allsidig orientering om aktuell debatt och pågående verksamhet inom och utom försvaret rörande atomvapenfrågan, sålunda även på det politiska området. Den inåtriktade upplysningsverksamheten får självfallet aldrig ges polemisk utformning. Inte heller får den missbrukas till propaganda i politiska stridsfrågor. I den mån det rör sådana bör det i stället vara upplysningsverksamhetens uppgift att ge anvisning på de källor, där olika åsikter på ett tillfredsställande sätt redovisas, och i möjligaste mån klargöra aktuella frågeställningar och objektivt redogöra för argumentationen på ömse sidor. Att en föreläsare i detta sammanhang även talar om, vilken hans personliga mening är, kan ofta te sig naturligt och i själva verket snarast bidra till att åhörarna på rätt sätt förmår bedöma innehållet i hans framställning. När det gäller frågor, som är av mera teknisk natur eller där någon politisk diskusion eljest icke aktualiserats, bör han ha möjlighet att på grundval av en objektiv redogörelse för fakta framlägga den argumentering som synes honom giltig. Även härvidlag är det emellertid angeläget att han klargör att det är fråga om hans personliga uppfattning och att även andra meningar kan göras gällande. En på detta sätt bedriven upplysningsverksamhet ställer givetvis stora krav på befälets omdöme men torde likväl vara att föredra framför ett system, som hindrar vederbörande att tala öppet inför truppen. I de militära skolorna bör uppmärksamhet ägnas åt att förbereda befälet för uppgifter av detta slag och att klargöra de svårigheter som kan föreligga.

Utåtriktad upplysning Vad som anförts i fråga om den inåtriktade verksamheten är också direkt tillämpligt på motsvarande delar av den utåtriktade upplysningsverksamheten, exempelvis försvarsföreläsningar vid skolor o. dyl. Den utåtriktade upplysningen torde dock normalt ge större utrymme åt personligt framförda åsikter, exempelvis vid offentliga debatter, vid konferenser på temat »folk och försvar», i tidningsartiklar m. m. Det bör i detta sammanhang påpekas, att exempelvis överbefälhavaren i sin egenskap av ämbetsman har både rätt och skyldighet att i framställning till Kungl. Maj :t ge uttryck för sin uppfattning i hithörande frågor i all den utsträckning som denna kan bedömas påverka krigsmaktens

55 möjligheter att lösa sina uppgifter. Den militära nyhetstjänsten har naturligtvis samma rätt och skyldighet att genom kommunikéer och presskonferenser ge service åt nyhetsorganen i form av referat av och redogörelser för försvarsmyndigheternas offentliga framställningar. Sådana redogörelser skall självfallet inskränka sig till en saklig redovisning av militära bedömningar och slutsatser samt av de omständigheter som direkt påverkar dessa. Förekommer felaktiga eller ofullständiga sakuppgifter i den allmänna debatten, bör berörd myndighet enligt dessa principer kunna meddela rättelse eiler komplettering. Utredningen är fullt medveten om att det i praktiken många gånger kan vara svårt att avgöra var den objektiva informationen slutar och de mera personligt färgade åsikterna tar vid. En föreläsare eller skribent i försvarsfrågor uppfattas lätt som företrädare för den myndighet han representerar, även om han aldrig så tydligt poängterar sitt personliga åsiktsengagemang i vissa frågor. Å andra sidan vore det uppenbart orimligt — och klart i strid med den personliga åsikts- och yttrandefriheten — att söka begränsa möjligheterna för försvarets representanter att vid sidan av sin tjänsteutövning fritt hävda sin mening i tal och skrift.

Organisation

av totalförsvarets

upplysningsverksamhet

Behov av samordning Utredningen har diskuterat olika alternativ till organisation av totalförsvarets upplysningsverksamhet. Den i direktiven för utredningen uppställda frågan, om upplysningsverksamheten lämpligen bör koncentreras till ett organ med en gentemot berörda myndigheter fri ställning eller i någon form anslutas till en eller flera myndigheter, har ingående prövats. Lösningen av denna organisationsfråga är i hög grad beroende av hur långt samordningssträvandena mellan skilda delar av totalförsvaret kommer att drivas. Utredningen vill då först erinra om att ett omfattande samarbete i praktiken redan etablerats mellan de myndigheter och organisationer som bedriver försvarsupplysning, trots att formella samordningsregler saknats. I jämförelse med övriga totalförsvarsgrenar spelar för krigsmaktens del den inåtriktade verksamheten en särskilt stor roll. Upplysning om övriga grenar av totalförsvaret är här ett bestämt krav främst med hänsyn till befälets orientering och utbildning. Huvuddelen av upplysningen torde dock vara inriktad på frågor rörande det militära försvaret eller därmed sammanhängande problem. De ordinarie tjänste- och sambandsvägarna underlättar spridningen av upplysningen. Som framgått av redogörelsen för den hittillsvarande upplysningsverksamheten bedrivs krigsmaktens utåtriktade upplysningsverksamhet främst genom kontaktorganisationer — t. ex. Centralförbundet Folk och Försvar (CFF) — genom utställningsverksamhet

56 samt genom reportage o. dyl. via massmedia. Utredningen vill i detta sammanhang understryka värdet av de tidigare omnämnda upplysningskonferenser mellan företrädare för de olika totalförsvarsmyndigheterna och frivilliga försvarsorganisationer m. fl. som tillkommit på försvarsstabens initiativ. För civilförsvarets del har den inåtriktade upplysningen hittills varit av begränsad omfattning. Den riktar sig till civilförsvarets personal i central och regional instans och innehåller självfallet huvudsakligen frågor rörande civilförsvaret, men bör i fortsättningen även innehålla orienteringar om totalförsvaret. När det gäller civilförsvarets utåtriktade upplysning bör framhållas att den till stor del avser utbildning av allmänheten, t. ex. i självskydd, utrymning och andra civilförsvarsåtgärder. Denna upplysning förmedlas dels via de regionala organen, bl. a. genom kurser, dels via massmedia och genom civilförsvarsförbundets verksamhet. Det ekonomiska och psykologiska försvarets upplysningsverksamhet torde även i fortsättningen bli av relativt ringa omfattning jämfört med krigsmaktens och civilförsvarets. Genom en egen presstjänst kan viss upplysning till allmänheten förmedlas via massmedia. Även i fortsättningen torde annars främst CFF bli forum för riksnämndens och beredskapsnämndens upplysning. Dessutom bör dessa organ medverka i krigsmaktens och civilförsvarets inåtriktade upplysning. Den av utredningen föreslagna totalförsvarstidskriften (se avsnittet »Totalförsvarets publikationer», sid. 62) torde dessutom bli en god komplettering och ett nödvändigt kontaktorgan, dels med respektive totalförsvarsgrenars aktiva personal, dels — och kanske framför allt — med den personal av olika kategorier som normalt inte är i tjänst, t. ex. värnpliktigt befäl samt personal som är krigsplacerad inom civilförsvaret och det psykologiska försvaret. Möjligheterna att till denna personal förmedla något större mått av totalförsvarsupplysning är för närvarande bristfälliga. Ovan påvisade aktuella förhållanden — främst upplysningens delvis olikartade karaktär och omfattning inom de olika totalförsvarsgrenarna — påverkar bedömningen av kravet på samordning. Det främsta önskemålet härvidlag gäller en principiell samordning och gemensam inriktning av upplysningen. Något behov av att organisatoriskt åstadkomma dagligt samarbete torde däremot för närvarande inte föreligga. Det gäller alltså i första hand att skapa garantier för en gemensam planering och en gemensam inriktning av upplysningen. Att verkställa dessa planer torde emellertid även i fortsättningen kräva olikartade åtgärder inom de olika totalförsvarsgrenarna, varför något direkt samgående inte synes genomförbart. Ett undantag härifrån utgör den föreslagna totalförsvarstidskriften som givetvis fordrar ett mycket nära samarbete mellan de olika upplysningsorganen. Utredningen anser vidare att ett gemensamt centralt upplysningsorgan — åtminstone för krigsmaktens och civilförsvarets del — för närvarande

57 knappast skulle vara lämpligt med hänsyn till nyhetstjänsten. Denna utgör en väsentlig del av dessa myndigheters upplysningsverksamhet, och skall kraven på nyhetsservice från massmedias sida tillgodoses, krävs det särskilda informationsorgan som är direkt anslutna till respektive myndigheter. Med hänsyn till vad som ovan anförts och i avvaktan på kommande beslut om totalförsvarets ledning har utredningen i det följande skisserat tre alternativ beträffande verkställigheten av totalförsvarets upplysningsverksamhet. Det förslag till ledning, som utredningen föreslår, innebär följande:

Totalförsvarets upplysningsnämnd I ledningen för totalförsvarets upplysningsverksamhet tillsätts en nämnd, kallad Totalförsvarets upplysningsnämnd, bestående av nio ledamöter med personliga suppleanter. Dessa utgörs av chefen för försvarsstaben, generaldirektörerna för civilförsvarsstyrelsen och Riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap, ordföranden i Beredskapsnämnden för psykologiskt försvar, chefen för utrikesdepartementets pressbyrå samt fyra ledamöter av riksdagen. (Se vidare förslag till instruktion för Totalförsvarets upplysningsnämnd, bilaga 6, sid. 87). Nämnden skall genom egna initiativ främja upplysningen om totalförsvaret för att därigenom bidra till att bevara och stärka försvarsviljan i landet. Samordningen av upplysningsverksamheten skall åligga nämnden, och denna samordning skall främst åstadkommas genom att nämnden ger råd och rekommendationer till totalförsvarets myndigheter. Nämnden skall även avge yttranden i ärenden som underställs nämnden, liksom i andra principiella spörsmål av större räckvidd som ligger inom nämndens verksamhetsområde. Den sammansättning av nämnden, som föreslås av utredningen, motiveras främst med att de olika grenarna av totalförsvaret bör vara representerade av sin högsta ledning, som ytterst har ansvaret för upplysningsverksamheten. Denna verksamhet bedöms numera inom många institutioner och företag vara så betydelsefull att den leds och samordnas av cheferna. Totalförsvarets upplysningsverksamhet bör dessutom ha en nära anknytning till utrikesdepartementet, eftersom vår försvarspolitik har ett mycket nära samband med vår utrikespolitik. Upplysningsverksamheten om vårt försvar måste därjämte samordnas med vår utlandsupplysning i övrigt. Riksdagsrepresentationen i upplysningsnämnden motiveras bl. a. av att en fortlöpande och nära kontakt mellan totalförsvarets företrädare och riksdagen bör upprätthållas i upplysningsverksamheten samt av att riksdagsrepresentationen i nämnden bör kunna tjäna som språkrör för den allmänna opinionen. Till nämnden bör, när så anses lämpligt, vid skilda avgöranden kunna

58 kallas bl. a. den tjänsteman som inom statsrådsberedningen företräder samordningen av totalförsvaret.

Upplysningsråd Utredningen har övervägt om det till Totalförsvarets upplysningsnämnd även skulle knytas ett upplysningsråd, uppbyggt med representanter för dagspressen, radion, televisionen, filmen, de politiska partierna, folkrörelserna, bokförlagen, de frivilliga försvarsorganisationerna m. fl. Utredningen finner dock att detta upplysningsråd i stort sett, och i efterhand, skulle komma att få behandla samma ärenden som upplysningsnämnden. Rådet skulle dessutom få ringa inflytande på upplysningsverksamhetens utformning och endast i undantagsfall — på grund av sin storlek — kunna behandla uppkomna problem medan de är aktuella. Av dessa anledningar anser utredningen ett upplysningsråd vid sidan av upplysningsnämnden vara överflödigt.

Verkställande organ Alternativ 1 För verkställande av nämndens beslut bör tillsättas en kommitté som skall bestå av nämndens sekreterare samt cheferna för försvarsstabens sektion III och informationsavdelningen inom civilförsvarsstyrelsen jämte representanter för Riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap och Beredskapsnämnden för psykologiskt försvar. Denna kommitté bör även vara redaktionskommitté för den i annat sammanhang föreslagna totalförsvarstidskriften. Utredningen förutsätter att sekreteraren i Totalförsvarets upplysningsnämnd skall vara redaktör för tidskriften och att nämndens ordförande skall vara tidskriftens ansvarige utgivare. Den föreslagna kommittén skall även bereda de ärenden, som skall föredras för Totalförsvarets upplysningsnämnd. Upplysningsverksamheten om totalförsvaret behöver i övrigt inte omorganiseras utan bör i stort sett ha den organisation som nu är gällande. Med hänsyn till verksamhetens framtida effekt vill utredningen dock särskilt understryka önskvärdheten av att civilförsvarsstyrelsens informationsavdelning förstärks, och att tjänstemän vid Riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap och Beredskapsnämnden för psykologiskt försvar avdelas för informationsuppgifter om respektive totalförsvarsgrenar. Alternativ 2 En framtida starkare samordning av de skilda totalförsvarsgrenarna bör naturligen också leda till en starkare samordning — även organisatoriskt av upplysningsverksamheten. Går utvecklingen i denna riktning rekom-

59 menderar utredningen följande alternativ för den organisatoriska samordningen. Utredningen vill emellertid påpeka att en organisatorisk samordning av upplysningsverksamheten icke kan eller bör föregripa samordningen av de skilda totalförsvarsgrenarnas verksamhet i övrigt. Skulle det sålunda i framtiden uppstå behov av en ökad organisatorisk samordning av upplysningsverksamheten föreslår utredningen att man i ledningen för totalförsvarets upplysningsverksamhet tillsätter en samordningsgrupp under ledning av en person, som även skall vara redaktör för den tidskrift för totalförsvaret, som utredningen föreslår. Redaktören och Totalförsvarets upplysningsnämnds sekreterare skall tillsammans med cheferna för försvarsstabens sektion III och civilförsvarsstyrelsens informationsavdelning samt en befattningshavare från vardera Riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap och Beredskapsnämnden för psykologiskt försvar utgöra denna samordningsgrupp och vara det verkställande organet för totalförsvarets upplysningsverksamhet. Samordningsgruppen skall dessutom verka som redaktionskommitté för den gemensamma tidskriften. Ledningen för denna samordningsgrupp bör anförtros åt en person i byråchefs tjänsteställning. Den verkställande kommitté som i utredningens första alternativ underställs nämnden skall om detta andra alternativ accepteras, ersättas av samordningsgruppen. Skillnaden blir främst att den person som tillsätts i ledningen för gruppen icke direkt representerar någon av de olika totalförsvarsgrenarna. Alternativ

3 En ytterligare skärpning av anspråken på samordning av upplysningsverksamheten om totalförsvaret (om utvecklingen av samordningen exempelvis leder till upprättande av en totalförsvarsstab) borde lämpligen resultera i att man som verkställande organ inrättar ett kansli för Totalförsvarets upplysningsnämnd. I detta kansli bör då ingå befattningshavare som representerar skilda delar av totalförsvaret. Kansliet bör organiseras som en totalförsvarets public relations-avdelning med särskilda sektioner för kontakt med press, radio, television, opinions- och propagandaforskning o. s. v. Utredningens förslag Utredningen föreslår alternativ 1 och anser sig böra ställa alternativen 2 och 3 på framtiden, därför att de för närvarande inte motsvarar den samordning av totalförsvaret i övrigt, som ansetts nödvändig. En gentemot de skilda totalförsvarsgrenarna fri ställning för upplysningsorganen kan heller inte uppnås med mindre än att en instruktionsmässig samordning av försvarsgrenarnas övriga verksamhet har åstadkommits. Till möjligheterna av en sådan, gentemot de olika totalförsvarsgrenarna, fri ställning har utredningen inte ansett sig kunna ta någon ställning.

60 Försvarets

upplysnings-

och

personalvårdsnämnd

Det ovan redovisade organisationsförslaget, som bl. a. innebär inrättande av en Totalförsvarets upplysningsnämnd, får konsekvenser för den nuvarande upplysnings- och personalvårdsnämnden. Vid sin prövning av försvarets upplysnings- och personalvårdsnämnds framtida ställning har utredningen endast tagit hänsyn till dess funktion som organ för upplysningsverksamhet, medan dess personalvårdande uppgifter prövats av försvarets personalvårdsutredning 1958. Utredningen har därvid kunnat konstatera, att personalvårdsärenden kommit att handläggas av nämnden i större omfattning än upplysningsärenden. Det finns därför anledning anta, att kravet på behandling av aktuella personalvårdsproblem kommit att medföra att nämndens insatser på upplysningsområdet måst bli mera begränsade. Nämndens nuvarande uppgifter och sammansättning synes vara en av anledningarna härtill. Härav följer, att nämnden knappast kunnat svara mot de vidgade krav som en aktiv försvarsupplysning ställer. Nämndens uppgifter på detta område har vidare i praktiken varit begränsade till krigsmaktens upplysningsverksamhet, medan övriga totalförsvarsgrenar hittills saknat ett motsvarande organ. Utredningen anser sålunda, att nämndens hittillsvarande dubbla funktion av upplysnings- och personalvårdsorgan varit orationell av flera skäl. I en framtid skulle dessa olägenheter bli ännu mera påtagliga. Behovet av en ökad samordning av hela totalförsvarets upplysningsverksamhet skulle — med den lösning utredningen föreslår — medföra en betydande utökning av nämndens representation och arbetsuppgifter. Den av 1959 års riksdag beslutade nya personalvårdsorganisationen synes heller inte ge rum för någon minskning av nämndens uppgifter på personalvårdsområdet. Något behov av en för hela totalförsvaret gemensam personalvårdsnämnd föreligger inte. Med stöd av erfarenheterna från nämndens hittillsvarande verksamhet, och speciellt med tanke på de framtida skilda önskemålen — från upplysnings- resp. personalvårdssynpunkt — i fråga om nämndens sammansättning och uppgifter, finner utredningen övervägande skäl tala för att den nuvarande försvarets upplysnings- och personalvårdsnämnd bör ersättas med två principiellt skilda nämnder, d. v. s. en nämnd för krigsmaktens personalvård och en nämnd för totalförsvarets upplysningsverksamhet. En principiell tudelning torde vara till fördel från effektivitetssynpunkt och skulle dessutom bidra till en klarare gränsdragning mellan begreppen upplysning och personalvård. Den föreslagna upplysningsnämndens uppgifter, sammansättning och organisatoriska ställning framgår av förslaget till organisation av totalförsvarets upplysningsverksamhet samt av den föreslagna instruktionen för Totalförsvarets upplysningsnämnd.

61 Presstjänst Vid sitt bedömande av den framtida organisationen av presstjänsten för totalförsvaret har utredningen utgått ifrån att de uppgifter för krigsmaktens presstjänst, som lämnats i redovisningen av den hittillsvarande försvarsupplysningen, i princip även är tillämpliga för presstjänsten inom övriga totalförsvarsgrenar. Det är för utredningen angeläget att framhålla att t. ex. presstjänstens organisation inom försvarsstaben, inom försvarsgrenarna och inom de övriga totalförsvarsgrenarna är beroende av hur långt samordningssträvandena drivs både mellan försvarsgrenarna och mellan totalförsvarets olika delar. En av förutsättningarna för en bra presstjänst, som kan tillfredsställa såväl myndighetens som publicitetsorganens krav är att verksamheten försiggår inom den myndighet som ärendena avser. Av detta skäl har exempelvis en centralisering till försvarsstaben av försvarsgrensstabernas presstjänst hittills avstyrkts och avvisats av statsmakterna. Förändringar i detta avseende är — som utredningen nu bedömer frågan — icke aktuella. Organisatoriska förändringar i framtiden måste dock föranleda omprövningar så att den mest rationella organisationen av presstjänsten skapas. Mellan försvarsstabens och de tre försvarsgrensstabernas upplysningsorgan har klara skiljelinjer uppdragits. Medan försvarsgrensstabernas pressorgan handlägger alla ärenden, som berör försvarsgrenen ensam och inte är av sådan natur, att de lämpligare handläggs i försvarsstaben, omhänderhar sistnämnda stabs »press- och filmavdelning» frågor som berör dels främmande makt, dels mer än en försvarsgren, dels publicitetsbegränsande åtgärder. En omorganisation av krigsmaktens högsta ledning kan t. ex. leda till att det befinns mest praktiskt att överföra ytterligare uppgifter från försvarsgrenarnas pressorgan till försvarsstabens pressavdelning. Så har redan skett med alla frågor rörande våra FN-insatser. Sålunda har t. o. m. de tidigare inom arméstaben handlagda publicitetsärendena i samband med nyrekrytering av bataljoner från januari 1961 överförts till försvarsstabens pressavdelning, trots att rekryteringen icke sker genom försvarsstaben. Utredningen finner emellertid att argumenten för presstjänstens kvarblivande i försvarsstaben och försvarsgrensstaberna för närvarande är bärande och vill understryka att praktisk erfarenhet från andra institutioner pekar på nödvändigheten av att informationstjänsten erhåller en sådan i förhållande till andra avdelningar fristående ställning direkt under vederbörande institutions chef, att verksamheten kan bedrivas på ett från publicitetsorganens synpunkt snabbt och effektivt sätt. Utöver vad som tidigare nämnts om indragningen av en stabsredaktörsbefattning (se sid. 1.6) och den med hänsyn till belastningen i FN-frågor tillfälliga anställningen av en befattningshavare vill utredningen erinra om vad 1945 års upplysningsutredning

yttrat om behovet av civil journalistisk sakkunskap. Redan 1940 tillkom stabsredaktörer och från den 1. juli 1942 inrättades två befattningar. En tredje tillkom senare men indrogs den 1. oktober 1960. Dessa synpunkter är enligt utredningens uppfattning principiellt tillämpliga för övriga totalförsvarsmyndigheter. Av verksamhetsområdets omfattning och med hänsyn till de övriga upplysningar som lämnats finner utredningen det i och för sig motiverat med en förstärkning av arbetskraften med tanke på att inget av de redovisade verksamhetsområdena rimligen bör avvecklas. Med hänsyn till denna verksamhets beroende av andra eventuella organisatoriska förändringar anser utredningen att det här behandlade behovet av arbetskraft till presstjänsten bör beaktas om utvecklingen mot en samordning mellan de olika totalförsvarsgrenarna i framtiden får även organisatoriska uttryck. Utredningen hänvisar här till sitt alternativ 3 i avsnittet »Organisation av totalförsvarets upplysningsverksamhet» (sid. 59).

Totalförsvarets

publikationer

I samband med utredningens överväganden kring den framtida organisationen av totalförsvarets upplysningsverksamhet och i direkt anslutning till de förslag som framlagts i detta hänseende har frågan om en för totalförsvaret gemensam upplysningstidskrift särskilt uppmärksammats. Utredningen har därvid beaktat vad som i direktiven framhålls om önskvärdheten av enhetlighet och översikt i fråga om formerna för upplysningsverksamheten. Någon för totalförsvaret gemensam upplysningstidskrift har hittills inte existerat. Som framgår av redogörelsen för den hittillsvarande verksamheten finns det för närvarande inte ens någon för varje totalförsvarsgren gemensam, på totalförsvarsproblem inriktad upplysningstidskrift. Det existerar heller inte någon för frivilligorganisationerna gemensam upplysningspublikation. Mot denna bakgrund och med tanke på det ökade behov av försvarsupplysning, som utredningen tidigare ansett sig kunna konstatera, vill utredningen starkt understryka behovet av en upplysningstidskrift, som till såväl innehåll som spridning omfattar hela totalförsvaret. En sådan tidskrift skulle, enligt utredningens uppfattning, bidra till att inom de olika grenarna av vårt totala försvar skapa ökad kunskap om och förståelse för de centrala försvarsproblemen och de olika försvarsmyndigheternas och -organisationernas verksamhet. Samtidigt skulle en sådan publikation betyda en väsentlig ökning av det genom olika försvarstidskrifter förmedlade upplysningsstoffet. En för hela totalförsvaret gemensam upplysningstidskrift innebär slutligen också den från ekonomisk synpunkt mest rationella lösningen.

63 Vad gäller mängden av upplysningsstoff, som förmedlas av försvarstidskrifterna, så står denna enligt utredningens uppfattning knappast i rimlig proportion till behovet av sådan upplysning. För krigsmaktens del har bortfallet av tidskriften Kontakt med krigsmakten och de åtgärder som därefter vidtagits för att i försvarsgrenstidskrifterna bereda plats för viss försvarsupplysning medfört en faktisk minskning av antalet försvarsupplysande artiklar. Inom de övriga totalförsvarsmyndigheterna existerar endast civilförsvarsstyrelsens publikation »Aktuellt om civilförsvar» och den av Beredskapsnämnden för psykologiskt försvar utgivna »Bulletinen», som båda främst är inriktade på att informera den egna personalen om aktuella problem inom resp. myndighets verksamhetsområde. Den rika floran av smärre tidskrifter inom försvarets frivillig-, intresse- och personalorganisationers ram har främst karaktär av utbildnings- och meddelandeblad, och ämnesområdet har av naturliga skäl som regel måst bli starkt begränsat. På sina håll h a r man emellertid visat stort intresse för de försvarsupplysande uppgifterna, men tidskrifternas karaktär — och i vissa fall även ekonomiska svårigheter — har verkat hindrande på en vidare utveckling efter dessa linjer. Beträffande de ekonomiska konsekvenserna torde det vara uppenbart, att en försvarsupplysande tidskriftsinformation blir mest allsidig och rationell, om den bedrivs genom en enda gemensam publikation.

Utredningens förslag Med stöd av vad som ovan anförts föreslår utredningen inrättande av en för hela totalförsvaret gemensam upplysningstidskrift. Utredningen har i samband därmed övervägt frågan, om en sådan tidskrift inte med fördel borde kunna utges av någon av de stora frivilliga försvarsorganisationerna med hjälp av visst statligt finansiellt stöd. Utredningen har emellertid ansett det väsentligt, att en dylik tidskrift kostnadsfritt tilldelas sådana personalkategorier, som de olika myndigheterna i första hand vill nå med försvarsupplysning. Det bör då vara av stor betydelse, att den upplysning som på detta sätt förmedlas till de olika totalförsvarsgrenarnas personal också har officiell karaktär. Vidare vore en direkt anknytning av tidskriften till totalförsvarsmyndigheterna av värde från kontakt- och samarbetssynpunkt och skulle vidare — med den organisatoriska lösning utredningen föreslår — tillförsäkra de olika myndigheterna likartat inflytande på tidskriftens innehåll och utformning. Detta hindrar emellertid inte, att den föreslagna totalförsvarspublikationen bör spridas även till de olika frivilligorganisationerna. Detta synes desto mera angeläget som dessa organisationers behov av aktuell försvarsupplysning visat sig vara synnerligen stort. Totalförsvarstidskriften bör därvidlag fylla ett väsentligt behov.

64 Tillkomsten av den föreslagna publikationen bör vidare resultera i att de militära försvarsgrenstidskrifterna återfår sin tidigare karaktär av utbildningsorgan för den egna personalen. Som en naturlig konsekvens härav bör kostnaderna för utgivandet av tidskrifterna Arménytt, Marinnytt, Flygvapennytt och Vårdkasen i fortsättningen bestridas på resp. försvarsgrenars övningsanslag. Härigenom blir det samtidigt möjligt för försvarsgrenscheferna att anpassa de olika tidskrifterna efter det direkta utbildningsbehovet. Utredningen vill emellertid betona önskvärdheten av en fortsatt utgivning av dessa publikationer med hänsyn till att de — trots den föreslagna inriktningen — även i fortsättningen måste tillmätas värde från upplysningssynpunkt såsom komplement till den föreslagna totalförsvarstidskriften. Den nya tidskriften bör täcka hela totalförsvarsområdet, varvid särskilt bör beaktas de synpunkter utredningen framfört i inledningen till detta kapitel under rubriken »Behovet av upplysning om totalförsvaret». Den innehållsmässiga avvägningen mellan de olika totalförsvarsgrenarna synes böra stå i viss proportion till upplagans fördelning. Närmare avgöranden härvidlag tillkommer den redaktionskommitté med representanter för var och en av de fyra totalförsvarsgrenarna, som utredningen föreslår. Som tidigare nämnts bör tidskriften i första hand spridas till sådana mottagarkategorier, som de olika myndigheterna vill nå med försvarsupplysning. Den bör vidare spridas till press, skolor, bibliotek, länsstyrelser och andra offentliga institutioner, varjämte en del av upplagan bör tilldelas de frivilliga försvarsorganisationernas (motsv.) centrala, regionala och lokala ledning. I samråd med berörda myndigheter och organisationer har utredningen kommit fram till ett upplagebehov av sammanlagt omkring 80.000 exemplar. De normer, som uppdragits i kbr. 3/6 1960 rörande spridning av de militära försvarsgrenstidskrifterna, har därvid i princip tillämpats på de olika myndigheterna. För krigsmaktens vidkommande har utredningen även inräknat kategorin värnpliktiga underofficerare, som i olika sammanhang uttryckt önskemål om försvarsupplysande informationsmaterial. Upplagebehovet skulle då komma att utgöra omkring 58.000 exemplar för krigsmakten, c:a 8.000 exemplar för civilförsvaret, c:a 2.000 exemplar för det ekonomiska och 500 för det psykologiska försvaret. För frivilligorganisationerna (motsv.) har beräknats omkring 10.000 exemplar och för skolor, bibliotek o. s. v. ungefärligen 1.500 exemplar. Utredningen anser att kravet på en modern och populär utformning av publikationen bör tillmätas stor betydelse och har vidare utgått ifrån att tidskriften bör förses med rikhaltigt bildmaterial. A 4-format har bedömts såsom det i detta sammanhang lämpligaste och samtidigt ekonomiskt fördelaktigaste alternativet. Med ett sidantal av 32 sidor per nummer skulle de direkta tryck- och papperskostnaderna då komma att uppgå till omkring 30.000 kronor per nummer i en upplaga av 80.000 exemplar. Härtill kom-

65 mer så honorarskostnader, bild- och klichékostnader, distributionskostnader m. m., tillsammans uppskattningsvis belöpande sig på omkring 10.000 kronor. Totalkostnaden för tidskriften i beräknad upplaga skulle således komma att uppgå till i runt tal 40.000 kronor per nummer. Utredningen har övervägt, om tidskriften borde utkomma med fyra eller sex nummer per år och därvid enats om det senare alternativet med hänsyn till bl. a. ämnesområdets omfattning och den vikt utredningen tillmäter publikationen från upplysningssynpunkt. Med sex nummer årligen skulle den sammanlagda kostnaden för totalförsvarstidskriften komma att uppgå till 240.000 kronor. Härtill kommer personalkostnader. Tidskriftens personalbehov och redaktionella organisation sammanhänger intimt med utredningens förslag till organisation av totalförsvarets upplysningsverksamhet. I det av utredningen förordade organisationsalternativet har förutsatts, att sekreteraren i Totalförsvarets upplysningsnämnd samtidigt skall vara redaktör för tidskriften och att nämndens ordförande skall vara dess ansvarige utgivare. Nämndens beredningsorgan skall samtidigt utgöra redaktionskommitté för tidskriften och bestå av cheferna för försvarsstabens sektion III och civilförsvarsstyrelsens informationsavdelning jämte representanter för Riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap och Beredskapsnämnden för psykologiskt försvar. Lönekostnaderna för tidskriftens redaktör jämte ett kontorsbiträde har beräknats till 30.000 resp. 10.000 kronor per år. Inberäknat personalkostnader skulle sålunda det årliga kostnadsbehovet för den föreslagna tidskriften komma att uppgå till 280.000 kronor. Utredningen föreslår, att de sammanlagt 113.000 kronor från krigsmaktens anslag för försvarsupplysning, som tidigare anvisats för tidskrifterna Arménytt, Marinnytt, Flygvapennytt och Vårdkasen, istället anslås till den föreslagna totalförsvarstidskriften. Utredningen förutsätter därvid, att även övriga totalförsvarsgrenar bidrar till bekostandet av publikationen. I övrigt hänvisas till avsnittet »Anslag och anslagsfördelning» på sid. 70.

Utställningar Bland de olika medel som hittills utnyttjats för spridning av försvarsupplysning, fyller — enligt utredningens uppfattning — även utställningsverksamheten ett bestämt behov. En av utställningsformens fördelar är att den ger möjlighet till en mera direkt belysning av totalförsvarsproblemen än de flesta andra upplysningsmedia. Besökarna har tillfälle att påtagligt bekanta sig med materielen, samtidigt som de genom olika uppvisningar får en realistisk bild av dagens svenska försvar, dess taktik, utrustning, utbildning m. m. Den enskildes roll i totalförsvarssammanhanget kan också klargöras på ett åskådligt sätt. 5 — 6101,31

66 Dessa faktorer påverkar också allmänhetens intresse för försvarsutställningar i positiv riktning. Detta gäller inte minst ungdomen, vars bristande kännedom om de historiska aspekterna på försvarsproblemen särskilt påtalats i tidigare avsnitt. Försvarsteknikens landvinningar har alltid sitt givna intresse, medan olika övningar och uppvisningar bidrar till att aktivera åskådarna och ge ökat liv åt utställningen. Det stora antalet besökare vid de senaste årens försvarsutställningar har i sin tur medfört att »kontaktkostnaden» per individ blivit synnerligen låg. Enbart kontaktkostnader och besökarantal ger dock inget slutligt besked om utställningarnas försvarsupplysande effekt. Även om de kontakter mellan försvaret och samhället i övrigt, som utställningarna ger tillfälle till, i och för sig måste tillmätas ett betydande värde, så ligger självfallet det största värdet i det kunskapsmått de förmår skänka den genomsnittlige utställningsbesökaren. Och på det området saknar man tyvärr tillförlitliga indikationer. Det torde emellertid förhålla sig så att en kvalitativt svag utställning inte enbart förhindrar ett uppfyllande av utställningens ändamål utan dessutom inverkar direkt negativt på inställningen till försvaret och våra försvarsmöjligheter. Med en tillspetsad formulering kan man alltså konstatera, att en sådan utställning är sämre än ingen utställning alls. Utredningen anser, att detta faktum understryker behovet av en samordning av och kraftsamling i utställningsverksamheten. Glädjande nog tycks så också ha skett i successivt ökad utsträckning. Med hänsyn till den samordning som redan äger rum, bl. a. i form av en gemensam arbetsgrupp, finner utredningen inte behov av någon ytterligare organisatoriskt reglerad samordning utöver den roll som Totalförsvarets upplysningsnämnd kan komma att spela. Detta i desto högre grad som det vid sidan av de större totalförsvarsutställningarna alltjämt finns behov av smärre försvarsgrensvisa utställningar samt punkt- och specialutställningar, bl. a. för den egna personalen. Strävan bör emellertid alltid vara, att — i likhet med vad som framhålls i utställningsanvisningarna — även mindre utställningar med begränsad målsättning inplaceras i totalförsvarssammanhanget. En ökad samordning och gemensam planering av utställningsverksamheten torde även kostnadsmässigt på längre sikt komma att ge det största utbytet. Metoden att genom vandringsutställningar informera stora delar av befolkningen om aktuella försvarsfrågor bör därvid särskilt uppmärksammas såsom en både kvalitetsmässigt och ekonomiskt fördelaktig lösning. I anslutning härtill vill utredningen särskilt understryka önskvärdheten av att den vandringsutställning kring den nya upplagan av broschyren »Om kriget kommer», som våren 1961 övervägs av försvarsmyndigheterna, också kommer till stånd. Med hänsyn till allmänhetens »konjunkturbetonade» intresse för skriftlig försvarsinformation och broschyrens stora betydelse bör det vara angeläget att även utnyttja andra media för spridning

67 av i broschyren meddelade fakta. Utställningsformen torde lämpa sig särskilt väl för detta ändamål. Behovet av saklig information om försvarskostnaderna och vårt lands ekonomiska resurser bör sålunda särskilt uppmärksammas och sättas i samband med olika besparings- och rationaliseringsåtgärder, ökad upplysning behövs också om våra möjligheter att följa med i den tekniska utvecklingen, om våra skyddsmöjligheter — främst då mot s. k. ABC-stridsmedel — och om våra möjligheter att försvara oss och att tåla ett eventuellt krigs alla påfrestningar. Olika åtgärder för att ge ökad spridning åt totalförsvarsbegreppet bör vidare övervägas, och i anslutning därtill bör behovet av samverkan mellan de civila och militära delarna av vårt försvar särskilt betonas. Det säger sig självt att kostnaderna för exempelvis krigsmaktens utställningsverksamhet omöjligt kan täckas av de högst 22.000 kronor per år, som anvisats för bl. a. detta ändamål. Som framgår av redogörelsen för den hittillsvarande verksamheten har man med hänsyn härtill nödgats anlita andra vägar, och då främst i form av ekonomiskt stöd från utställningsarrangörer och industriföretag, men också i form av omfattande frivilliga arbetsinsatser. Utredningen finner det i princip önskvärt att försvarsutställningar i mindre grad blir beroende av privat garanti. Med hänsyn till de omfattande besparingar det nuvarande systemet medför för statskassan, och med tanke på att privata ekonomiska bidrag i varje särskilt fall prövas av Kungl. Maj :t, avstår utredningen — som dessutom är bunden av sina direktiv — emellertid från att väcka förslag i denna riktning. Trots att utredningen inte funnit anledning till någon anmärkning i detta avseende, är det dock angeläget att betona, att privat stöd åt olika försvarsutställningar icke får vara förenat med några villkor beträffande dess användning. Film och

television

1 samband med sin prövning av den fortsatta filmverksamheten har utredningen övervägt frågan om inrättande av ett totalförsvarets eget filmbolag som skulle svara för den tekniska framställningen av all försvarsfilm. Hittills har såväl krigsmaktens som civilförsvarets upplysnings- och undervisningsfilmer till största delen inspelats på civila filmbolag. För krigsmaktens vidkommande behandlades frågan om ett gemensamt filmorgan redan av en år 1943 tillsatt sakkunnigutredning. Utredningen, vars resultat redovisades i proposition år 1945, framlade två alternativa förslag. Enligt det första alternativet skulle hela filmverksamheten inordnas i den militära organisationen, medan det andra alternativet innebar att produktion och distribution av militära filmer alltjämt skulle ske i icke-militär regi. Det förra alternativet beräknas då medföra en engångskostnad av 87.000 kronor samt en årlig merkostnad av 135.000 kronor. 5* -

68 Överbefälhavaren ställde sig i sitt yttrande i princip positiv till skapandet av ett militärt organ för produktion och distribution av undervisnings- och upplysningsfilm. Med hänsyn till att den tidigare ordningen fungerat tillfredsställande, ansåg han det emellertid inte nödvändigt att forcera en organisationsändring. Med hänsyn härtill och med beaktande av de kostnadsökningar som ett militärt filmorgan skulle medföra ville departementschefen inte motsätta sig ett bibehållande av den tidigare organisationen. Riksdagens beslut gick sedan i samma riktning. Tanken på ett enhetligt militärt filmorgan utvecklades vidare av 1947 års militära filmkommitté, som dels föreslog en Försvarets filmanstalt och dels ett statligt bolag AB Försvarsfilm, som skulle svara för den tekniska delen av filmproduktionen. Ett flertal reservationer hade fogats till betänkandet, som inte föranledde någon åtgärd. Upplysningsutredningen, som haft att ta ställning till frågan från totalförsvarssynpunkt, har i likhet med de tidigare utredningarna funnit åtskilliga skäl tala för ett gemensamt organ för inspelning av försvarsfilm. En mera samordnad produktion skulle minska riskerna för dubbelarbete och göra det lättare att i praktiken omsätta vunna erfarenheter. Man skulle sannolikt också kunna räkna med viss tidsvinst på grund av bl. a. minskade kommunikatoriska svårigheter. Det nuvarande systemet är emellertid till fördel då det gäller att fortlöpande anpassa filminspelningarna efter utvecklingen. Man behöver då inte tänka på att bereda personalen jämn sysselsättning utan kan hela tiden rätta produktionstakten efter bl. a. det aktuella upplysningsbehovet. En kortvarig ökning av produktionskapaciteten skulle för ett centralt organ medföra behov av nyanställningar, medan det å andra sidan skulle uppstå sysselsättningsproblem, om det skulle visa sig önskvärt att för längre eller kortare tid inskränka filmproduktionen. Samarbetet med de civila filmbolagen torde också öka möjligheterna att placera kortfilmer om försvaret som förspel på de allmänna biograferna på grund av dessa bolags kontakter med filmdistributörerna. Att inrättandet av ett centralt organ för inspelning och distribution av försvarsfilm skulle medföra betydande kostnader är ställt utom varje tvivel. Klart är också att dessa kostnader i dagens läge skulle bli avsevärt större än de som beräknades av 1943 års utredning. Härtill bidrar bl. a. den dyrbara och tekniskt komplicerade inspelningsapparatur som numera erfordras liksom penningvärdesförsämringen och utvecklingen på lönemarknaden. Svårigheterna att rationellt och kontinuerligt utnyttja den kvalificerade tekniska personalen synes också medföra vissa ekonomiska risker. Som jämförelse kan nämnas att man i bl. a. USA och England av hänsyn härtill avstått från tanken på egna militära inspelningscentraler. Televisionen torde vidare från kontaktsynpunkt vara oöverträffad som förmedlare av försvarsupplysning. Den snabba utbyggnaden av televisions-

69 nätet i förening med TV:s stora utvecklingsmöjligheter i vårt land öppnar stora perspektiv i upplysningshänseende. Sveriges Radios strävan att allsidigt belysa olika samhällsområden bör samtidigt vara en god grund för ett vidgat samarbete mellan totalförsvaret och televisionen. Detta får självfallet inte innebära någon inskränkning i televisionens ställning som fritt medium med oinskränkt rätt för programtjänstemännen att själva disponera materialet med utgångspunkt från gällande instruktioner och principer. Utredningen vill emellertid i det sammanhanget gärna framhålla att försvaret och försvarsfrågorna hittills varit väl tillgodosedda i svensk TV. Ur utredningens synvinkel är det emellertid angeläget att betona önskvärdheten av att totalförsvaret bereds vidgat utrymme i takt med den utökade sändningstiden. I anslutning till att utredningen tidigare betonat vikten av information till ungdomen bör i detta sammanhang Sveriges Radios skolTV-program särskilt uppmärksammas. Den betydelse som utredningen tillmäter televisionen från upplysningssynpunkt får naturligen vissa konsekvenser på filmsidan. Utredningen vill sålunda starkt understryka önskvärdheten av att man redan vid planeringen av försvarsupplysande filmer undersöker möjligheterna att få dessa spridda genom televisionen. I sådana fall bör man också från försvarets sida i görligaste mån söka tillgodose televisionens speciella krav i fråga om filmernas uppläggning och utformning. Härav får man likväl inte dra den slutsatsen, att televisionen i framtiden skulle kunna helt ersätta de vanliga kanalerna för distribution och visning av upplysningsfilm. Självfallet kan det i och för sig angelägna behovet av försvarsupplysning omöjligt få någon avgörande inverkan på TV:s val av filmmaterial. Härtill kommer att TV:s intresse för försvarsfilm ofta ä r starkt aktualitetsbetonat och sålunda svårt att på förhand överblicka. Vill man vid en viss bestämd tidpunkt med filmens hjälp fylla ett aktuellt behov av försvarsupplysning måste man i huvudsak anlita andra vägar. Televisionen kan heller inte ersätta sådana försvarsupplysande filmer, som är avsedda att visas vid kurser, konferenser, föreläsningar o. dyl. Dessutom saknar TV möjligheter att förmedla de intryck, som uppnås genom utnyttjande av den moderna färgfilms- och cinemascope-tekniken. Sammanfattningsvis vill utredningen framhålla följande: Med hänsyn till vad som ovan framförts har utredningen ej funnit tillräckliga skäl föreligga för en kostnadskrävande omorganisation av försvarets filmverksamhet med sikte på ett för totalförsvaret gemensamt produktionsorgan. Inom ramen för nuvarande organisation bör det finnas möjlighet för ett utökat samarbete med televisionen vid sidan av övriga former för distribution och visning av filmer med försvarsupplysande syfte. Utredningen föreslår därför att nuvarande organisation bibehålls.

70 Anslag

och

anslagsfördelning

Vid sidan av lönekostnaderna för personalen (se bilaga 4) har statsmakterna hittills för krigsmaktens vidkommande beviljat ett särskilt reservationsanslag för försvarsupplysning. Detta anslag, som inbegriper kostnaderna för utgivande av de tre försvarsgrenstidskrifterna jämte tidskriften Vårdkasen, uppgår budgetåret 1961/62 till 206.000 kronor (se bilaga 5). För de övriga totalförsvarsmyndigheterna har inga särskilda medel anslagits för försvarsupplysande ändamål, varför den verksamhet som dessa myndigheter hittills bedrivit på detta område bekostats av andra medel, som stått till myndigheternas förfogande. Förutom krigsmakten har inom totalförsvaret hittills endast civilförsvarsstyrelsen haft heltidsanställd personal i upplysningstjänst. Inom civilförsvarsstyrelsen har kostnaderna för upplysningsverksamhet under budgetåret 1959/60 — utöver löne- och resekostnader — uppskattats till något över 30.000 kronor, som främst bestritts av utbildningsmedel. Det filmmaterial, som framställts under budgetåret, har främst varit av utbildningskaraktär och har därför inte inräknats i denna summa. Utredningen har i sitt förslag till organisation för upplysningsverksamheten understrukit önskvärdheten av att civilförsvarsstyrelsens informationsavdelning förstärks och att tjänstemän vid Riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap och Beredskapsnämnden för psykologiskt försvar ges möjlighet att även fullgöra informationsuppgifter. I samband härmed anser utredningen det angeläget att särskilda medel anslås till försvarsupplysande ändamål även för dessa totalförsvarsmyndigheter samt att dessa medel upptas under särskild rubrik i resp. myndigheters anslagsäskanden. Det statsbidrag, som tilldelats Centralförbundet Folk och Försvar, har hittills upptagits som delpost i IV. huvudtitelns reservationsanslag »Försvarsupplysning» och utgör för närvarande 28.000 kronor. Härutöver har civilförsvarsstyrelsen och Beredskapsnämnden för psykologiskt försvar i mån av möjlighet lämnat ekonomiska bidrag till CFF:s konferensverksamhet. Dessa former för bidragsgivningen har verkat hindrande på en effektiv långsiktsplanering av centralförbundets verksamhet. Utredningen vill därför förorda att ett enhetligt och uppräknat bidrag i fortsättningen anvisas direkt för CFF:s verksamhet och därvid redovisas under en enda huvudtitel. Krigsmaktens anslag för försvarsupplysning har hittills fördelats på olika anslagsposter enligt Kungl. Maj :ts bestämmande på grundval av chefens för försvarsstaben förslag till dispositionsföreskrifter. (Den föreslagna fördelningen för budgetåret 1961/62 framgår av bilaga 5). En av delposterna avser sålunda »presstjänst m. m.», en annan »bidrag till försvarsupplysning genom enskilda organisationer m. fl., kontaktverksamhet, med huvudvikten lagd vid anordnande av utställningar, demonstrationer, konferenser och dylikt, prenumeration å vissa tidskrifter samt upplysningsverksamhet i form

71 av föreläsningsverksamhet m. m. i inrikes- och utrikespolitiska frågor» och en tredje »upplysning om för försvaret gemensamma frågor». Utöver anslaget för försvarsupplysning har 18.000 kronor anvisats för »upplysningsoch propagandafilm» på anslaget »Försvarsfilm». När det gäller fördelning av anslagna medel vill utredningen principiellt förorda största möjliga rörlighet mellan de olika anslagsposterna för att därigenom få till stånd ett så rationellt utnyttjande som möjligt av tillgängliga resurser. Utredningen vill i det sammanhanget erinra om att behovet av försvarsupplysning varierar starkt från tid till annan. Dessutom kan detta behov knappast i förväg överblickas. I det fall ett akut behov av försvarsupplysning i ett visst ämne uppstår, måste man från upplysningsorganens sida i första hand avgöra vilka mottagarkategorier man främst vill nå med denna upplysning. Valet av upplysningsmedel måste därefter i varje särskilt fall ske med hänsyn till vilken lösning som visar sig ekonomiskt fördelaktigast i förhållande till den önskade effekten. Det bör därvid även nämnas, att dessa synpunkter genomgående beaktats i den civila public relations-verksamheten, där man allmänt synes eftersträva största möjliga flexibilitet i fråga om disposition av tillgängliga medel. För att få ett begrepp om de verkliga totala kostnaderna för den försvarsupplysning som hittills bedrivits av de olika totalförsvarsmyndigheterna måste till de för försvarsupplysning anslagna medlen läggas kostnader för löner, expenser, lokaler, viss utbildning m. m. Den summa, som på detta sätt kan framräknas, torde för totalförsvaret understiga 1 miljon kronor per år. I relation till de medel som varje år totalt anslås till de olika försvarsmyndigheterna, utgör sålunda kostnaderna för upplysningsverksamheten mindre än en tredjedels promille. Med hänsyn till dels det ökade behov av upplysning som utredningen tidigare konstaterat och dels försvarsupplysningens stora betydelse för försvarsviljan, anser utredningen det angeläget att väsentligt ökade medel för försvarsupplysning ställs till myndigheternas förfogande. När utredningen nu i annat sammanhang föreslagit en för totalförsvaret gemensam upplysningstidskrift och i den följande kostnadssammanställningen utgått från att de medel som hitills på IV. huvudtiteln anslagits till försvarsgrenstidskrifterna skall användas för denna tidskrift, är man medveten om att de resterande medel, som står till upplysningsverksamhetens förfogande, är otillräckliga.

72 Sammanfattning av utredningens kostnadsförslag beträffande upplysningsn ä m n d och tidskrift för totalförsvaret 1. Totalförsvarets upplysningsnämnd (Arvoden, expertersättning, rese- och traktamentskostnader, expenser m. m 2. Upplysningstidskrift för totalförsvaret 6 n r / å r i 80.000 ex. å 40.000 k r / n r (Inkl. kostnader för papper, tryckning, bilder, klichéer, honorar, distribution m. m.) Från nuvarande reservationsanslag (IV. huvudtiteln) »Försvarsupplysning» 3. Lönekostnader a) Redaktör för totalförsvarstidskriften (Sekr. i Totalförsvarets upplysningsnämnd) b) Kontorsbiträde åt d:o

8.000:—

240.000 — 113.000

127.000:—

30.000 10.000

40.000:—

SUMMA KOSTNADER

175.000:—

+

Sammanfattning av viktigare

synpunkter

och

förslag

1. Behovet av upplysning Åtskilliga faktorer pekar på ett ökat upplysningsbehov. Samtidigt erbjuder utvecklingen av massmedia oka'de tekniska hjälpmedel för upplysningen. Dessa medias »genomslagskraft» är, jämfört med andra upplysningsformer, så stor att åtgärder bör vidtas och möjligheter skapas för att i ökad utsträckning bedriva upplysningsverksamhet genom massmedia. Detta synes medföra krav på ökade tekniska, ekonomiska och personella resurser hos de myndigheter som har att bedriva upplysningsverksamhet. Inom ramen för den organisation och de principer som utredningen föreslår, bör möjligheterna till ett ökat samarbete med massmedia, och framför allt televisionen, tillvaratas (sid. 49—52).

2. Allmänna riktlinjer Upplysningsverksamheten skall i princip avse totalförsvaret. Dess uppgift skall i första hand vara att vidmakthålla försvarsviljan samt att stärka tilltron till och främja samhörighetskänslan med landets försvar och demokratiska samhällsskick. Den skall vidare klargöra sambandet mellan utrikespolitik och försvar. Upplysningsverksamheten skall bedrivas så, att kännedom om totalförsvarets olika delar förmedlas såväl till allmänheten som till totalförsvarets personal (d. v. s. såväl inåt- som utåtriktad upplysning). Upplysningsverksamheten skall omfatta militära, militärpolitiska, ekonomiska och tekniska samt utrikes- och inrikespolitiska fakta och analyser av betydelse för totalförsvaret. Vidare skall upplysning lämnas om myndigheternas bedömningar, slutsatser och beslut i fråga om det totala försvarets organisation, utveckling, utbildning, materielanskaffning o. s. v. Den utåt- resp. inåtriktade upplysningen skall alltjämt vara av principiellt likartad natur. Det är emellertid uppenbart, att de värnpliktiga för sin utbildning måste bibringas mera detaljerade kunskaper om exempelvis olika vapens verkan och taktiska konsekvenser och om de möjligheter som finns till skydd. Den inåtriktade upplysningsverksamheten får självfallet aldrig ges polemisk utformning. Inte heller får den missbrukas till propaganda i politiska stridsfrågor. I den mån det rör sig om sådana bör det i stället vara upp-

lysningsverksamhetens uppgift att ge anvisning på de källor, där olika åsikter på ett tillfredsställande sätt redovisas, och i möjligaste mån klargöra aktuella frågeställningar och objektivt redogöra för argumentationen på ömse sidor. Att en föreläsare i detta sammanhang även talar om vilken hans personliga mening är kan ofta te sig naturligt och i själva verket snarast bidra till att åhörarna på rätt sätt förmår bedöma innehållet i hans framställning. En på detta sätt bedriven upplysning ställer givetvis stora krav på befälets omdöme men torde likväl vara att föredra framför ett system, som hindrar vederbörande att tala öppet inför truppen. I de militära skolorna bör uppmärksamhet ägnas åt att förbereda befälet för uppgifter av detta slag och att klargöra de svårigheter som kan föreligga. Vad som anförts i fråga om den inåtriktade verksamheten är också direkt tillämpligt på motsvarande delar av den utåtriktade upplysningsverksamheten, exempelvis försvarsföreläsningar vid skolor o. dyl. Den utåtriktade upplysningen torde dock normalt ge större utrymme åt personligt framförda åsikter, exempelvis vid offentliga debatter, .vid konferenser på temat »folk och försvar», i tidningsartiklar m. m. I praktiken kan det självfallet många gånger vara svårt att avgöra var den objektiva informationen slutar och de mera personligt färgade åsikterna tar vid. En föreläsare eller skribent i försvarsfrågor uppfattas lätt som företrädare för den myndighet han representerar, även om han aldrig så tydligt poängterar sitt personliga åsiktsengagemang i vissa frågor. Å andra sidan vore det uppenbart orimligt — och klart i strid med den personliga åsiktsoch yttrandefriheten — att söka begränsa möjligheterna för försvarets representanter att vid sidan av sin tjänsteutövning fritt hävda sin mening i tal och skrift (sid. 52—55). 3. Organisationsförslag Lösningen av organisationsfrågan är i hög grad beroende av hur långt samordningssträvandena mellan skilda delar av totalförsvaret kommer att drivas. Upplysningens delvis olikartade karaktär och omfattning inom de olika totalförsvarsgrenarna påverkar även bedömningen av behovet av samordning. Det främsta önskemålet härvidlag gäller en principiell samordning och gemensam inriktning av upplysningen. Något direkt samgående torde för närvarande inte vara erforderligt i detta syfte. Med hänsyn härtill och i avvaktan på kommande beslut om totalförsvarets ledning har utredningen i det följande skisserat tre alternativ beträffande verkställigheten av totalförsvarets upplysningsverksamhet. Det förslag till ledning, som utredningen föreslår, innebär följande: A. I ledningen för totalförsvarets upplysningsverksamhet tillsätts en nämnd, kallad Totalförsvarets upplysningsnämnd, bestående av nio ledamöter. Dessa utgörs av chefen för försvarsstaben, generaldirektörerna för civilförsvarsstyrelsen och Riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap, ord-

75 föranden i Beredskapsnämnden för psykologiskt försvar, chefen för utrikesdepartementets pressbyrå samt fyra ledamöter av riksdagen. Nämnden skall genom egna initiativ främja upplysningen om totalförsvaret. Samordningen av upplysningsverksamheten skall åligga nämnden och främst åstadkommas genom råd och rekommendationer till totalförsvarets myndigheter. Nämnden skall även avge yttranden i ärenden som underställs nämnden liksom i andra principiella spörsmål av större räckvidd som ligger inom nämndens verksamhetsområde. B. Som verkställande organ bör tillsättas en kommitté, som skall bestå av nämndens sekreterare samt cheferna för försvarsstabens sektion III och civilförsvarsstyrelsens informationsavdelning jämte en representant för vardera Riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap och Beredskapsnämnden för psykologiskt försvar. Denna kommitté skall även bereda de ärenden, som skall föredras för Totalförsvarets upplysningsnämnd. Upplysningsverksamheten behöver i övrigt inte omorganiseras utan bör i stort sett ha den organisation som nu är gällande. Det är emellertid önskvärt att civilförsvarsstyrelsens informationsavdelning förstärks, och att tjänstemän vid Riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap och Beredskapsnämnden för psykologiskt försvar ges möjlighet att även fullgöra informationsuppgifter. / händelse av en framtida starkare samordning av de skilda totalförsvarsgrenarna föreslår utredningen att ovannämnda kommitté ersätts av en samordningsgrupp under ledning av en befattningshavare (nyinrättad tjänst) i byråchefs tjänsteställning. En ytterligare skärpning av samordningskraven borde lämpligen resultera i att man som verkställande organ inrättar ett kansli för Totalförsvarets upplysningsnämnd med särskilda sektioner för bl. a. kontakt med olika massmedia. Utredningen anser sig emellertid böra ställa dessa båda alternativ på framtiden, därför att de för närvarande inte motsvarar den samordning av totalförsvaret i övrigt som ansetts nödvändig. I stället förordas det under »B» framförda alternativet. En gentemot de skilda totalförsvarsgrenarna fri ställning för upplysningsorganen kan heller inte uppnås med mindre än att en instruktionsmässig samordning av försvarsgrenarnas övriga verksamhet har åstadkommits. Till möjligheterna av en sådan, gentemot de olika totalförsvarsgren a r n a fri ställning, h a r utredningen inte ansett sig kunna ta någon ställning (sid. 5)5—5,9). 4 . Försvarets upplysnings- och personalvårdsnämnd Nämndens uppgifter på upplysningsområdet har i praktiken varit begränsade till krigsmaktens upplysningsverksamhet, medan övriga totalförsvarsgrenar hittills saknat motsvarande organ. Med hänsyn till utredningens organisationsförslag föreligger behov av en för totalförsvaret gemensam upp-

76 lysningsnämnd. En totalförsvarsnämnd saknar däremot aktualitet på personalvårdssidan. Utredningen finner övervägande skäl tala för att den nuvarande försvarets upplysnings- och personalvårdsnämnd bör ersättas med två principiellt skilda nämnder, d. v. s. en nämnd för krigsmaktens personalvård och en nämnd för totalförsvarets upplysningsverksamhet. En principiell tudelning torde vara till fördel från effektivitetssynpunkt och skulle dessutom bidra till en klarare gränsdragning mellan begreppen upplysning och personalvård (sid. 60). 5. Presstjänst Presstjänstens organisation inom försvarsstaben, försvarsgrenarna och övriga totalförsvarsgrenar är beroende av den organisatoriska utvecklingen i övrigt. Utredningen finner emellertid, att argumenten för presstjänstens kvarblivande i försvarsstaben och de tre försvarsgrensstaberna för närvarande är bärande och vill understryka att praktisk erfarenhet från andra institutioner pekar på nödvändigheten av att informationstjänsten erhåller en sådan i förhållande till andra avdelningar fristående ställning direkt under vederbörande institutions chef, att verksamheten kan bedrivas på ett från publicitetsorganens synpunkt snabbt och effektivt sätt. Av verksamhetsområdets omfattning och med hänsyn till de övriga upplysningar som lämnats finner utredningen det i och för sig motiverat med en förstärkning av arbetskraften med tanke på att inget av de redovisade verksamhetsområdena rimligen bör avvecklas (sid. 61—62). 6. Publikationer Utredningen föreslår inrättande av en för hela totalförsvaret gemensam upplysningstidskrift som ett betydelsefullt led i den fortsatta upplysningsverksamheten. Någon sådan tidskrift h a r hittills inte existerat, och för närvarande finns det inte heller någon för varje totalförsvarsgren gemensam upplysningspublikation. Tillkomsten av den föreslagna publikationen bör resultera i att de militära försvarsgrenspublikationerna återfår sin tidigare karaktär av utbildningsorgan för den egna personalen. Som en naturlig konsekvens härav bör kostnaderna för utgivandet av tidskrifterna Arménytt, Marinnytt, Flygvapennytt och Vårdkasen i fortsättningen bestridas på resp. försvarsgrenars övningsanslag enligt försvarsgrenschefs bestämmande. Utredningen betonar därvid värdet av en fortsatt utgivning av dessa publikationer. Tidskriftens upplagebehov har bedömts uppgå till 80.000 exemplar. Den föreslås utkomma med sex nummer årligen. Med beaktande av kravet på modern och populär utformning har totalkostnaden för tidskriften beräknats till 40.000 kronor per nummer eller 240.000 kronor per år. Sekreteraren i Totalförsvarets upplysningsnämnd föreslås bli redaktör för tidskriften och nämndens ordförande dess ansvarige utgivare.

77 Den kommitté, som på en gång skall fungera som nämndens beredningsorgan och verkställande utskott, blir samtidigt redaktionskommitté för den föreslagna publikationen. Personalkostnaderna, som innefattar tidskriftens redaktör jämte ett kontorsbiträde, uppskattas till 40.000 kronor per år (sid. 62—65). 7. Utställningar Utställningar ger möjlighet till en mera direkt belysning av totalförsvarsproblemen än de flesta andra upplysningsmedia. Med hänsyn till den ökade samordning av utställningsverksamheten, som skett på senare tid, finner utredningen inte behov av någon ytterligare organisatorisk reglerad samordning utöver den roll som Totalförsvarets upplysningsnämnd kan komma att spela. En ökad samordning och gemensam planering av utställningsverksamheten torde även kostnadsmässigt på längre sikt komma att ge det största utbytet. På grund av att de anslag som hittills anvisats för utställningar m. m. varit klart otillräckliga, har denna verksamhet i stor utsträckning blivit beroende av ekonomiskt stöd från utställningsarrangörer och industriföretag. Utredningen finner det i princip önskvärt, att försvarsutställningar i mindre grad blir beroende av privat garanti. Med hänsyn till de omfattande besparingar, som det nuvarande systemet medför för statskassan, och med tanke på att privata ekonomiska bidrag i varje särskilt fall prövas av Kungl. Maj:t, avstår dock utredningen från att väcka förslag i denna rikting (sid. 65—67). 8. Film och television Utredningen har ej funnit tillräckliga skäl föreligga för en kostnadskrävande omorganisation av försvarets filmverksamhet med sikte på ett för totalförsvaret gemensamt produktionsorgan. Utredningen anser, att det inom ramen för nuvarande organisation bör finnas möjlighet till ett utökat samarbete med televisionen vid sidan av övriga former för distribution och visning av filmer med försvarsupplysande syfte. Utredningen föreslår därför att nuvarande organisation bibehålls (sid. 67—69). 9. Anslag och anslagsfördelning Det är angeläget att särskilda medel anslås till försvarsupplysande ändamål även för de »civila» totalförsvarsmyndigheterna och att dessa medel upptas under särskild rubrik i resp. myndigheters anslagsäskanden. Ett enhetligt och uppräknat bidrag bör i fortsättningen anvisas för Centralförbundet Folk och Försvars verksamhet och därvid redovisas under en enda huvudtitel. 6 —

78 När det gäller fördelningen av för försvarsupplysning anvisade medel förordas största möjliga rörlighet mellan de olika anslagsposterna för att därigenom få till stånd ett så rationellt utnyttjande som möjligt av tillgängliga resurser. De verkliga kostnader, som för närvarande åtgår för försvarsupplysande ändamål, torde utgöra mindre än en tredjedels promille av de medel, som varje år totalt anslås till de olika totalförsvarsmyndigheterna. Med hänsyn till behovet och betydelsen av en aktiv försvarsupplysning anser utredningen det angeläget, att väsentligt ökade medel för försvarsupplysning ställs till myndigheternas förfogande. När utredningen i annat sammanhang föreslagit en för totalförsvaret gemensam upplysningstidskrift, har man i sitt kostnadsförslag utgått från att de medel som hittills på IV. huvudtiteln anslagits till försvarsgrenstidskrifterna, i fortsättningen skall användas för denna tidskrift. Utredningen är medveten om att de resterande medel som därvid står till upplysningsverksamhetens förfogande är otillräckliga (sid. 70—71). Utredningens kostnadsförslag återfinns på sid. 72.

79 BILAGA 1

Utdrag ur chefens för försvarsdepartementet skrivelse till överbefälhavaren den 5. februari 1960

Objektiv och allsidig försvarsupplysning är värdefull. Det kan stärka försvarsviljan och öka medborgarnas tillit till vårt försvar samt ge dem ökad förtrogenhet med de egna uppgifterna i försvarets tjänst. Det är vidare betydelsefullt att de centrala militära myndigheterna förse förbanden och befälet ute på fältet med sakuppgifter i rent militära frågor. En sådan allsidig med statsmedel bekostad och av myndigheterna ledd försvarsupplysning bör utgå från och belysa de uppgifter statsmakterna med beaktande av relevanta utrikes- och militärpolitiska samt militärtekniska omständigheter tillagt krigsmakten och mot denna bakgrund sprida information om den konkreta verksamheten med avseende på organisationsförhållanden, materielanskaffningar, utbildning, övningar och dylikt samt omständigheter i övrigt som återspeglar det aktuella skeendet inom försvaret. Härigenom kommer berörd personal och i förekommande fall även allmänheten att fortlöpande informeras bland annat om hur statsmakternas beslut effektueras. Informationsverksamheten får inte innebära någon inblandning i den politiska debatten. Det är således av vikt att man undviker polemik för eller emot en viss uppfattning i en fråga, i vilken partipräglade meningsskiljaktigheter föreligger mellan de demokratiska partierna och där statsmakterna ej tagit ställning.

80 BILAGA 2

Utdrag ur Tjänstereglemente för krigsmakten Kapitel 16

Upplysningsverksamhetens

ändamål

m. m.

1. Upplysningsverksamheten har till allmänt ändamål att inom och utom krigsmakten sprida kunskap och kännedom om krigsmakten och dess plats i det totala försvaret. 2. Upplysningsverksamheten skall bedrivas på sådant sätt, att försvarsviljan inom landet vidmakthålles och tilliten till landets försvar starkes. Den skall också syfta till att ge den enskilde ökad förtrogenhet med de egna uppgifterna i försvarets tjänst. 3. Upplysningsverksamheten inriktas främst på att belysa de uppgifter statsmakterna tillagt krigsmakten samt att mot bakgrunden härav orientera krigsmaktens personal och allmänheten om krigsmaktens verksamhet med avseende på organisationsförhållanden, materielanskaffningar, utbildning, övningar m. m. samt om de utrikespolitiska, militärpolitiska och militärtekniska omständigheter, som varit och äro av betydelse för statsmakternas beslut Upplysningsverksamheten bör bedrivas så att den ej framstår som inblandning i den politiska debatten. Polemik bör därför undvikas i frågor, där partipräglade meningsskiljaktigheter föreligga. 4. Upplysningsverksamheten inom krigsmakten inriktas vidare på att ge krigsmaktens personal ökad kännedom om samhällsförhållandena och om betydelsefulla samhällsfrågor. 5. Lämnade upplysningar skola vara sakliga och så fullständiga som sekretessföreskrifterna medge. Utebliven eller ofullständig information kan minska förtroendet för den militära verksamheten.

81 BILAGA 3

Redogörelse för försvarsutställningen i samband med Norrländska lantbruksmässan i Umeå 16/6 — 19/6 1960 Utställningen besöktes av c:a 40 000 personer. AB Föreningstjänst, Skara, som anordnade Norrländska lantbruksmässan, skulle bestrida de extra kostnader, som uppstod i samband med utställningen. För detta ändamål ställdes högst 15 000 kronor till förfogande. Deltagande förband och organisationer Kungl. Västerbottens regemente, Kungl. Norrbottens pansarbataljon, Kungl. Norrbottens signalbataljon, Arméhundskolan, helikopterskolan, Kungl. Jämtlands flygflottilj, Försvarets forskningsanstalt, civilförsvaret i Västerbottens län, Västerbottens distrikt av Sveriges kvinnliga bilkårers riksförbund, Umeåsektionen av Frivilliga motorcykelkåren, Västerbottens distrikt av Svenska röda korset, Västerbottens distrikt av Svenska blå stjärnan, Västerbottens distrikt av Frivilliga radioorganisationen, Västerbottens befälsutbildningsförbund, Västerbottens lottaförbund, hemvärn. Utställningens omfattning Försvarsutställningen omfattade bl. a. följande utställningsobjekt: A. K r i g s m a k t e n 1. 50 tons stridsvagn och pansarvärnsrobot SS 10 2. Motståndsnäste med bl. a. granatgevär, granatkastare, kulspruta, minor m. m. 3. Modern förbandsplats i verksamhet 4. Utbildningsmateriel m. m., bl. a. skriftprojektor, flanellograf, trafikspel, avståndsmätning, uniformer, utrustning 5. Traktordragen kokgrupp 6. Olika typer av terrängfordon 7. Fältmässig motorverkstad 8. Sambandsmedel som radiolänkcentral, fjärrskrift, TV, radioutrustning, fordon, stridsledningsplats 9. Flygvapnet visade bl. a. jetmotor, bomber, raketer, säkerhetsutrustning, flygdräkter m. m. B. F ö r s v a r e t s forskningsanstalt Luftförsvarsmodell, vätskeraket, köldforskning, TV, m. m. C.

Civilförsvaret Atomskydd, utrymningsplaner m. m.

D. F r i v i l l i g a försvarsorganisationer Bl. a. körning i körgård, motorutbildning, förbandsmateriel, hästvård, radioutbildning, fältkök, film m. m.

82 Bestridande av kostnader 1. Huvuddelen av materielen fanns vid garnisonen i Umeå. 2. Upprättandet av sådana utställningsobjekt som förbandsplats, kokplats och reparationsplats skedde inom ramen för ordinarie övningar. Dessa objekt iordningställdes av värnpliktig personal under tjänstgöringstid, varför några extra kostnader inte uppstod. 3. Förevisningarna ingick som led i förbandens ordinarie utbildning (stridsgymnastik m. m.). 4. Tidsplaner m. m. omdisponerades för att nedbringa kostnaderna. Några exempel: Signalmateriel förevisades av en radiolänkpluton från S 3 i Boden. Förbandets verksamhet planlades så, att en i utbildningsplanen förekommande tillämpningsövning anpassades till utställningstiden. Förläggning och utspisning av truppen skedde på I 20 i Umeå. Motsvarande övning för förbandet är normalt förlagd till Lycksele. De extra kostnader som uppstod genom att övningen i stället förlades till Umeå inskränkte sig till skillnaden mellan traktamenten enligt resereglementet och traktamenten för tjänstgöring med t r u p p . Arméhundskolans årliga ordinarie uppvisning för de värnpliktiga i Umeå anpassades även efter utställningstiden. Härigenom uppstod inte behov av någon förevisning av m i n h u n d a r vid senare tillfälle. Arméns helikopterskolas deltagande ägde också rum som planlagd utbildning och samordnades med rekognosceringsflygningar för ett nytt skjutfält i anslutning till I 20 i Umeå samt samövning med jägartrupp ur K 4 i Umeå. 5. Omfattande frivilliga insatser bidrog också till att nedbringa kostnaderna. Redovisning Transport av flygmateriel från F 4 i Östersund Traktamente för 5 personer under 5 dagar (flygare) Transport av civilförsvarsförbundets vandringsutställning skydd» från Stockholm Järnvägstransport av pansarvärnsrobot från I 7 i Ystad Hunduppvisningar (se ovan) Traktamenten för 6 befäl under 4 dagar: 6 x 4 x 4 0 = Transportkostnad kronans bil, 70 mil

1875: — 1000: — »Atom2 000: — 721: — 960: — 100: —

Från ovan angivna belopp avräknas den kostnad som en ordinarie förevisningsövning skulle ha medfört. Återstår: 1 0 6 0 — 3 6 0 = 700:— Järnvägstransport av stridsvagn 81 från P 5 i Boden Traktamenten för två befäl under 4 dagar: 2 X 4 x 4 0 Summa kronor

700: — 1 700 320 2 020

Signalutställning Normal kostnad: 6 befäl under 5 dagar med trupptraktamente: 210 kr. Merkostnad: 6 befäl under 5 dagar a 40 kr ( = 1 200 kr) minus 210 kr. Extra kostnad för 6 befäl under 5 dagar å 40 kr Sättning av musik Skyltar Summa kronor

2 020: —

990 50 444

9 800 54

83 BILAGA 4

Lönekostnader för krigsmaktens upplysningstjänst (Viss del av nedanstående personal har dock även andra arbetsuppgifter) Befattning

Fst'PF Sektch/Avdch Stabsred t förfog Detch I Off Detch II Stabsred t förfog Arkivarie Detch III Detch IV Exp

Stat

Löneställning

en övl en stabsred en kn en lt/kn en stabsred en stabsred en tekn en k n en kn en kont ett kb ett sb

T o t a l s u m m a för försvarsstabens upplysningstjänst

Kostnad Anm

Högre alt

Lägre alt

Ao26 Ae21 Ao21 Ao 17/21 Ae21 Ag21 Ao9 Ao21 Ao24 Ae9 Ag5 Ag3

2 766; — 2 136: — 2 136: — 2 136: — 2 136: — 2 136: — 1 149: — 2 136: — 2 494: — 1 149.— 935: — 845 : —

2 766: — 2 136: — 2 136: — 1 738: — 2 136: — 2 136: — 1 149; — Vakant stat 2 136: — 2 494: — Arvodesbef 1 149: — 935: — 845: —

Summa/mån

22 154: —

21 756: —

Summa/år

265 848: —

261 072: —

AstjPress Avdch

en mj/övl

Ao 24/26

2 766: —

2 494: —

Detch Gstasp Pressdet (Säkerhetsdet

en kn en lt/kn en lt/kn en kn

Ao21 Ao 17/21 Ao 17/21 Ao21

2 136: — 2 136: — 2 136: — 2 136: —

Exp

ett kb

Ag5

2 136: — 1 738: — 1 738: — 2 136:—) B ef ingår ej i upplysningstjänsten 935: —

T o t a l s u m m a för a r m é s t a b ens upplysningstjänst MPD Detch (pressoff) Bitr pressoff Uoff t förfog

Upplysnoff Suboff t förfog

en kn en lt/kn en fluoff (res) ett kb

en kn en It

T o t a l s u m m a för m a r i n e n s upplysningstjänst

935: —

Tillika CA adj

Summa/mån

10 109: —

9 041: —

Summa/år

121 308: —

108 492: —

Ao21 Ao 17/21 Aol3

2 136: — 2 136: — 707; —

2 136: — 1 738: — 707: —

935: —

935: —

Summa/mån

5 914: —

5 516: —

Summa/år

70 968: —

66 192: —

Ao21 Ao 13/17

2 136: — 1 738: —

2 136: — Utställningar 1 413: —

Summa/mån

3 874: —

3 549: —

Summa/mån

9 788: —

9 065: —

Summa/år

117 432: —

108 780: —

Ag5

Halvtidstj

84 Befattning

Stat

Löneställning

FSIP Detch Stabsred (Rekryteringsof f

en kn/mj en stabsred en kn

Ao 21/24 Ael9 Ao21

Exp

ett kb

Ag5

Kostnad Lägre alt

2 494: — 1 927: — 2 136: —

2 136: — 1 927: — 2 136:—) Bef ingår ej i upplysningstjänsten 935: —

935: —

Summa/mån

5 356: —

5 356: —

Summa/år

64 272: —

64 272: —

Summa

summarum/mån

47 407: —

45 218: —

Summa

summarumlår

568 860: —

542 616: —

Totalsumma för flygstabens upplysningstjänst

Anm

Högre alt

85 BILAGA 5

Chefens för försvarsstaben förslag till stat för budgetåret 1961/62 i vad gäller anslaget »Försvarsupplysning*

(Vid betänkandets tryckning ännu ej fastställd av Kungl. Maj:t). Kungl. Maj:t fastställer följande stat för ifrågavarande reservationsanslag: 1. 2. 3. 4. 5. 6. 7. 8.

Presstjänst ra. m Studier angående psykkrigföring Utgivande av tidskriften Arménytt Utgivande av tidskriften Marinnytt Utgivande av tidskriften Flygvapennytt Utgivande av tidskriften Vårdkasen Bidrag till Centralförbundet Folk och Försvar Bidrag till försvarsupplysning genom enskilda organisationer m. fl., kontaktverksamhet, med huvudvikten lagd vid anordnande av utställningar, demonstrationer, konferenser och dylikt, prenumeration å vissa tidskrifter samt upplysningsverksamhet i form av föreläsningsverksamhet m. m. i inrikes- och utrikespolitiska frågor 9. Korrespondenskurser för försvarets befälspersonal i samhällsfrågor och r ö r a n d e utrikespolitiska förhållanden Anm. 1. Deltagarna i korrespondensundervisningen skola erlägga en avgift av 4 kronor för enskild brevkurs respektive 1 krona per deltagare i studiecirkel om minst fem personer. Anm. 2. Under anslagspost 9 eventuellt uppstående överskottsmedel redovisas så snart ske kan och må av chefen för försvarsstaben användas för annan inåtriktad upplysningsverksamhet. 10. Upplysning om för försvaret gemensamma frågor Anm. Anslagsposten är avsedd för upplysning om totalförsvaret, för information i särskilt betydelsefulla frågor och dylikt.

24 000 5 000 60 000 30 000 18 000 5 000 28 000

22 000 4 000

10 000

Summa kronor 206 000 Kungl. Maj:t uppdrager åt chefen för försvarsstaben att fördela u n d e r anslagsposterna 1, 2, 8, 9 och 10 upptagna medel, ifråga om posterna 8—10 efter samråd med försvarets upplysnings- och personalvårdsnämnd. Kungl. Maj:t uppdrager åt försvarets civilförvaltning att på rekvisition i mån av behov utbetala u n d e r anslagsposterna 3 och 4 upptagna medlen till cheferna för respektive armén och marinen samt under anslagsposterna 5 och 6 upptagna medlen till chefen för flygvapnet att av dem användas för därmed avsedda ändamål. Kungl. Maj:t föreskriver, att de under anslagsposten 7 upptagna medlen må av civilförvaltningen efter rekvisition i mån av behov utbetalas till Centralförbundet Folk och Försvar att användas för centralförbundets verksamhet. Kungl. Maj:t bemyndigar chefen för försvarsstaben att i samråd med försvarsgrenscheferna och försvarets upplysnings- och personalvårdsnämnd för avsedd

86 kursverksamhet vid försvarets brevskola disponera de under anslagsposten 9 upptagna medlen. Kungl. Maj:t ställer ifrågavarande reservationsanslag av 206 000 kronor till civilförvaltningens förfogande att av ämbetsverket användas för därmed avsedda ändamål. Regi. brev 5/5 1960.

87 BILAGA 6

Instruktion för Totalförsvarets upplysningsnämnd

1 § Totalförsvarets upplysningsnämnd är direkt underställd Kungl. Maj:t. 2 §

Närandens uppgift är att främja upplysningen om totalförsvaret och därmed bidraga till att bevara och stärka försvarsviljan samt att genom råd och anvisningar till totalförsvarets myndigheter verka för en samordning av upplysningsverksamheten. Det åligger nämnden särskilt: a) att följa utvecklingen inom de områden, som beröres av nämndens verksamhet, och att till Kungl. Maj:t eller vederbörande myndighet göra de framstälningar och avge de yttranden som nämnden finner påkallade. b) att avge yttrande i ärenden som underställes nämnden. c) att samarbeta med myndigheter, frivilliga organisationer och enskilda, som bedriver upplysningsverksamhet om totalförsvaret. 3 § Det åligger nämnden att varje år före den 1. september till Kungl. Maj:t avge berättelse om nämndens verksamhet u n d e r närmast föregående budgetår. Avskrifter av berättelsen skall samtidigt tillställas cheferna för totalförsvarets olika myndigheter. 4 §

Nämnden äger att av vederbörande myndigheter påkalla de upplysningar och det biträde, som erfordras för nämndens verksamhet och kan lämnas av myndigheterna. 5 § Nämnden består av nio ledamöter. Dessa utgöres av chefen för försvarsstaben, generaldirektörerna för civilförsvarsstyrelsen och Riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap, ordföranden i Beredskapsnämnden för psykologiskt försvar, chefen för utrikesdepartementets pressbyrå samt fyra ledamöter av riksdagen. För envar av nämndens ledamöter skall finnas en personlig suppleant. Icke självskrivna ledamöter jämte suppleanter för dessa utses av Kungl. Maj:t för viss tid, i regel för tre år i sänder. Kungl. Maj:t förordnar en av nämndens ledamöter att vara ordförande och en annan ledamot att vara ersättare för denne. Hos nämnden skall finnas av Kungl. Maj:t förordnad sekreterare. Ersättning till ledamöter, sekreterare och sakkunniga bestämmes av Kungl. Maj:t. 6 §

Nämnden sammanträder på kallelse av ordföranden. Till sammanträde kallas samtliga ledamöter och suppleanter.

88 Vid förfall för ordinarie ledamot inträder vederbörande suppleant i dennes ställe. Suppleant, som ej ersätter ordinarie ledamot, äger rätt att deltaga i nämndens överläggningar men ej i dess beslut. Till sammanträde må även vid behov kallas särskild sakkunnig. 7 § Beslut fattas av nämnden i plenum. Mindre betydelsefulla ärenden må dock avgöras av ordföranden, som har att vid närmast följande sammanträde anmäla besluten. Nämnden må uppdraga åt en eller flera ledamöter att särskilt följa viss del av den verksamhet, som tillhör nämndens intresseområde. 8 § Nämnden ä r beslutför när minst fem ordinarie ledamöter, eller suppleanter för dessa, deltar i beslutet. Beslut fattas med enkel majoritet. Vid lika röstetal äger ordföranden utslagsröst. 9 § Vid nämndens sammanträden skall föras protokoll. Ledamot, som har från beslut avvikande mening, skall låta sin mening antecknas i protokollet. Utgående expeditioner undertecknas av ordföranden och kontrasigneras av sekreteraren. I dylika skrivelser skall anges vilka ledamöter som deltagit i ärendets behandling. Har skiljaktig mening förekommit, skall denna angivas i skrivelsen eller också skall utdrag av protokoll, upptagande den skiljaktiga meningen, bifogas skrivelsen.

89 Avskrift 1960 års försvarsupplysningsutredning. Den 17/1 1961.

BILAGA 7

Statsrådet och Chefen för Kungl. Försvarsdepartementet Yttrande

över 1960 års försvarsledningsutrednings

betänkande

I

Härmed får jag vördsamt överlämna 1960 års försvarsupplysningsutrednings yttr a n d e i rubr. ärendeUtredningen anser, att betänkandets förslag i vad avser upplysningsverksamheten bör anstå i avvaktan på utlåtande från upplysningsutredningen, som bl. a. har i u p p d r a g att pröva upplysningsverksamhetens ledning och personalbehov. I anslutning härtill och med hänsyn till det ökade behov av försvarsupplysning som utredningen ansett sig kunna konstatera, kan utredningen f. n. icke förorda ett avskaffande av försvarsstabens sektion III som centralorgan för krigsmaktens upplysningsverksamhet. Utredningen anser vidare, att försvarsstabens sektion III naturligen bör leda utbildningen av krigsplacerad militär upplysningspersonal samt av krigsmaktens i fredstid verksamma pressofficerare och upplysningspersonal vid förband, skolor och förvaltningar (motsv.). Vad beträffar de förslag i betänkandet, som icke är att hänföra till upplysningsverksamhetens område, anser sig utredningen icke böra uttala någon mening. Stockholm som ovan G. Dahlander Ordförande /B. Hallström Sekreterare

90 Avskrift 1960 års försvarsupplysningsutredning. Den 17/1 1961.

BILAGA 8

Statsrådet och Chefen för Kungl. Försvarsdepartementet Yttrande över Försvarets personalvårdsutrednings betänkande IV Härmed får jag vördsamt överlämna 1960 års försvarsupplysningsutrednings yttrande i rubr. ärende. Vad beträffar de förslag i betänkandet, som berör den hittillsvarande Försvarets upplysnings- och personalvårdsnämnd samt frågan om gränsdragning mellan begreppen upplysning och personalvård har samråd u n d e r arbetets gång ägt rum mellan personalvårdsutredningen och 1960 års försvarsupplysningsutredning. Härvid h a r fullt samförstånd uppnåtts, och utredningen h a r därför inga erinringar att göra mot de framlagda förslagen i dessa avseenden. Utredningen avstår från att yttra sig i fråga om övriga i betänkandet framlagda förslag. Stockholm som ovan G. Dahlander Ordförande /B. Hallström Sekreterare

KUNuL B

2 6 Ml 7961 STOCU

STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1961 Systematisk

förteckning

(Siffrorna inom klämmer beteckna utredningarnas nummer i den kronologiska förteckningen)

Justitiedepartementet Begravningsplatser och gravar. [6] Underrätterna. [6] Den allmänna brottsregistreringen. [11] Pensionsstiftelser. I. [14] Kriminalvård i frihet. [16] Försvarsdepartementet Enhetlig ledning av krigsmakten. [7] Totalförsvarets upplysningsverksamhet. [18] Kommunikationsdepartementet Statliga belastningsbestämmelser av å r 1960 för byggnadsverk. [12] Finansdepartementet Sparstimulerande åtgärder. [2] Automatisk databehandling inom folkbokförings- och uppbördsväsendet. [4] Preliminär nationalbudget för å r 1961. [10] Ecklesiastikdepartementet 1957 års skolberedning. 5. Hjälpmedel i skolarbetet. [17] Jordbruksdepartementet Totalisatorverksamheten. [1] Lantbrukets yrkesskolor. [13] Handelsdepartmentet Effektivare prisövervakning. [3] Inrikesdepartementet Om läkarbehov och läkartillgång. [8] Principer för en ny kommunindelning. [9] Polisens brottsbekämpande verksamhet. [15]

EMIL KIHLSTRÖMS

TRYCKERI

AB S T O C K H O L M 1961