1960 års lärarutbildningssakkunniga. 3,

ON C

'/Of* National Library of Sweden

Denna bok digitaliserades på Kungl. biblioteket år 2012

STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1965:25 Ecklesiastikdepartementet

STUDIEPLANER FÖR LÄRARUTBILDNING 1960 ÅRS LÄRARUTBILDNINGSSAKKUNNIGA

III

Stockholm 1965

I *c>^ - *"t-^/\

STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1 9 6 5 Kronologisk förteckning

1. Sveriges sjöterritorium. Kihlström. 135 s. + 1 utviksblad. U. 2. Sammanställning av remissyttranden över författningsutredningens förslag till ny författning. Del 1: Allmänna uttalanden samt 1 och 2 kap. i förslaget till regeringsform. Norstedt & Söner. 188 s. Ju. 3. Sammanställning av remissyttranden över författningsutredningens förslag till ny författning. Del 2: Kap. 3, 4 och 5 i förslaget till regeringsform. Norstedt & Söner. 120 s. Ju. 4. Tandvårdsförsäkring. Kihlström. 186 s. S. B. Måttenheter. Kihlström. 47 s. Fi. 6. Om den kommunala självstyrelsens lokala förankring. Esselte. 100 s. I. 7. Praktik- och feriearbetsförmedling. Esselte. 177 s. I. 8. Skånes och Hallands vattenförsörjning. Esselte. 513 s. + 5 st. kartbilagor. K. 9. Arbetsmarknadspolitik. Esselte. 567 s. I. 10. Antikvitetskollegiet. Esselte. 281 s. E. 11. Utbyggnaden av universitet och högskolor. Lokalisering och kostnader I. Esselte. 280 s. E. 12. Utbyggnaden av universitet och högskolor. Lokalisering och kostnader II. Specialutredningar. Esselte. 741 s. E. 13. Rättegångshjälp. Norstedt & Söner. 166 s. Ju. 14. Godtrosförvärv av lösöre. Norstedt & Söner. 241 s. Ju. 15. De svenska utlandsförsamlingarnas ekonomi. Esselte. 129 s. E. 16. Ny jordförvärvslag. Hseggström. 193 s. Jo. 17. Fastställande av faderskapet till barn utom äktenskap. Beckman. 94 s. Ju. 18. Fartygs befälhavare. Gemensamt haveri och dispasch. Ansvarsbestämmelser m. m. Esselte. 221 a. Ju. 19. Friluftslivet i Sverige. Del II. Friluftslivet i samhällsplaneringen. Svenska Reproduktions AB. 384 s. K. 20. Radions och televisionens framtid i Sverige I. Bakgrund och förutsättningar, programfrågor. Organisations- och finansieringsfrågor. Hreggström. 530 s. K. 21. Radions och televisionens framtid i Sverige II. Bildnings- och undervisningsverksamhet. Forskningsfrågor. Hseggström. 227 s. K. 22. Dagstidningarnas ekonomiska villkor. Esselte. 212 s. + 1 st. kartbilaga. Ju. 23. Uppbördsfrågor. Esselte. 228 s. Fi. 24. Institutet för arbetshygien och arbetsfysiologi. Kihlström. 88 s. S. 25. Studieplaner för lärarutbildning. Esselte 490 s. E.

Anm Om särskild tryckort ej angives, är tryckorten Stockholm.

STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1965:25 Ecklesiastikdepartementet

W

M

V*/

STUDIEPLANER FÖR LÄRARUTBILDNING I960 ARS L Ä R A R U T B I L D N I N G S S A K K U N N I G A

III

ESSELTE AB, STOCKHOLM 1965

E n Aonnmaf?:?1.* k^ts\:r. >-• t K sm^x i -i \

.•'•":<

v;

'•••

- > " ,

•

•.*

.. . -"

vnryr & v ••:

..v.:; '• :•;.: •-.> r x •:.

?.i

'

";C :

•;..•'•". :

•

,

) • • < ' ! .

Till Herr Statsrådet

och Chef en för Kungl.

Ecklesiastikdepartementet

Enligt sina tilläggsdirektiv av den 6 j u n i 1962 skall 1960 års lärarutbildningssakkunniga bl. a. utreda och föreslå åtgärder för att anpassa lärarutbildningens inre uppläggning och ämnesmässiga innehåll med hänsyn till de ändrade förutsättningar som följer av grundskolans genomförande. Motsvarande uppgift beträffande gymnasiet och fackskolan har sedermera även tilldelats de sakkunniga. Resultatet av de sakkunnigas arbete i vad gäller förslag till studieplaner för utbildning vid universitet och lärarhögskolor av lärare i grundskola och det gymnasiala stadiets skolor (ej lärare i övningsämnen och yrkesämnen) presenteras i föreliggande betänkande. Studieplanerna har till utgångspunkt bl. a. vissa undersökningar som ingår i ett betänkande med specialutredningar, som inom kort kommer att överlämnas. De förutsätter för sin fullständiga tillämpning åtgärder med avseende på studiernas yttre och inre organisation, som de sakkunniga föreslår i sitt huvudbetänkande. Även detta betänkande kommer att överlämnas inom kort. För de fortlöpande studieplansrevisionerna bör dessa planer emellertid omedelbart bilda utgångspunkt. För att biträda de sakkunniga vid arbetet med studieplanerna har departementschefen genom beslut vid olika tillfällen tillkallat ett stort antal experter, över vilka en förteckning ingår som bilaga i detta betänkande. F ö r studieplansexperternas arbete redogörs närmare i huvudbetänkandet. Vid studieplansarbetet inom de sakkunnigas sekretariat har som särskilda experter anlitats lektorerna Per-Erik Brolin och Jonas Åhnebrink. Genom beslut den 26 oktober 1964 erhöll de sakkunniga medgivande att i tryck avlämna detta betänkande med förslag till studieplaner. 1960 års lärarutbildningssakkunniga får härmed vördsamt överlämna sitt betänkande III, Studieplaner för lärarutbildning. Stockholm den 5 april 1965 Olle

Karleby

Stellan Arvidson

Bertil Junel

Börje

Svensson

Gunnar Hoppe

Eskil Källquist

Ruth

Sävhagen

Torsten Husen

Ingrid Lunde

Arne

Sönnerlind

Sixten

Marklund

Innehåll

Inledning

9 Studieplaner 1. Svenska Lågstadiets lärare Mellanstadiets lärare Högstadiets lärare Det gymnasiala stadiets lärare 2. Röst- och talvård Grundskolans och det gymnasiala stadiets lärare 3. Dramatik Det gymnasiala stadiets lärare 4. Matematik Lågstadiets lärare Mellanstadiets lärare Högstadiets lärare Det gymnasiala stadiets lärare 5. Engelska Mellanstadiets lärare Högstadiets lärare Det gymnasiala stadiets lärare 6. Tyska Högstadiets lärare Det gymnasiala stadiets lärare 7. Franska Högstadiets lärare Det gymnasiala stadiets lärare 8. Spanska Det gymnasiala stadiets lärare 9. Ryska Det gymnasiala stadiets lärare 10. Allmän språkkunskap Det gymnasiala stadiets lärare 11. Latin Det gymnasiala stadiets lärare

19 19 35 52 63 72 72 74 74 79 79 84 91 100 104 104 113 124 128 128 133 137 137 142 148 148 151 151 156 156 162 162

12. Grekiska Det gymnasiala stadiets lärare

165 165

13. Religionskunskap Lågstadiets lärare Mellanstadiets lärare Högstadiets lärare Det gymnasiala stadiets lärare

168 168 169 178 192

14. Filosofi .,. , . . Det gymnasiala stadiets l ä r a r e ! : . ' .'V

204 204

15. Psykologi Det gymnasiala stadiets lärare

207 207

,16. Hembygdskunskap Lågstadiets lärare

•. :,

17. Historia •Mellanstadiets lärare. . •. . •. -. -. •. . •. . . . '. *. . '. ; . ' . . ' . ' : , Högstadiets lärare. . •. •. . . . . . . . . . • . . . . . ' . ' i . '. '. . D e t gymnasiala stadiets lärare . . . . . . . . . . ': '. . . : : . .

,217 217

. . . .

236 236 239 248

18. Samhällskunskap • . ., . . . . . > . . . . . . . . . . Mellanstadiets lärare Högstadiets lärare. . . . . . . . . . . . . . . . . "'." . . . . . . Det gymnasiala stadiets lärare . -. . ; . ' • ' . ' . . . . . . . . ' . . ' . ' .

251 251 256 271

19. Socialkunskap . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . \', ''. ' . ' . ' 278 D e t gymnasiala stadiets lärare . . . •. '. . . ' . ."'. . . . . ." . V . 278 20. Geografi . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Mellanstadiets lärare •. . . . . . . . . . '. '. . . . . Högstadiets lärare. . . . . . . . . . . . . . ' . : ' . °. . . . . . .

283 283 290

21. Biologi. . . . . . . . . . . . . . . . T . . . . . . '.". , , . ,,. . . . . . . Mellanstadiets lärare Högstadiets lärare. . . . . . . . . . . . . ' . . . . . . . . . . . Det gymnasiala stadiets lärare . . . . . . . . . . ':''. . . . . . .

298 298 302 311

22. Kemi Mellanstadiets lärare Högstadiets lärare Det gymnasiala stadiets lärare

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

318 318 320 326

23. Fysik Mellanstadiets lärare Högstadiets lärare Det gymnasiala stadiets lärare

. . . . . . . . . . . . !. . . . ". . . . . . . . . . .

328 328 331 342

24. Metodik i de samhälls- och naturorienterande ämnena . . . . . . . . . Mellanstadiets lärare . . . . . . . . . . .

353 353

25. N a t u r k u n s k a p . . D e t gymnasiala stadiets lärare

. . . .

. . .•.

361 361

26. Ekonomiska ämnen D e t gymnasiala stadiets lärare

. . . .

. . .

27. Konsument- och familjekunskap Det gymnasiala stadiets lärare

. . . . . . . . . . . .

,...'..,.

. . . .

.,,'. . . . . . . . . .

. . . . . .

. . . . .

. . . . . .

. . . .

....

. .... . . .......

.

367 367 377 377

7 28. Teknologi Det gymnasiala stadiets lärare 29. Maskintekniska ämnen Det gymnasiala stadiets lärare 30. Byggtekniska ämnen Det gymnasiala stadiets lärare 31. Eltekniska ämnen Det gymnasiala stadiets lärare 32. Bild- och formarbete Låg- och mellanstadiets lärare 33. Handskrivning Låg- och mellanstadiets lärare 34. Musik Lågstadiets lärare Mellanstadiets lärare 35. Gymnastik Låg- och mellanstadiets lärare 36. Trafikkunskap Högstadiets lärare 37. Pedagogik Grundskolans och det gymnasiala stadiets lärare 38. Praktik Grundskolans och det gymnasiala stadiets lärare Bilaga

387 387 397 397 400 400 408 408 413 413 423 423 429 429 439 453 453 464 464 469 469 482 482 488

INLEDNING

Lärarutbildningen! innehåll

Den lärarutbildning, för vilken studieplanerna i föreliggande betänkande utarbetats, har i detalj presenterats i de sakkunnigas huvudbetänkande. Utbildningens innehåll har därvid genomgående grupperats på fyra olika huvudavsnitt, nämligen ämnesstudier, pedagogik, metodik och praktik. Vart och ett av dessa fyra huvudavsnitt har ävenledes behandlats i särskilda kapitel. Här presenterade studieplaner för lärarutbildningen är konstruerade och grupperade efter samma indelningsprincip. Naturligt nog gäller huvuddelen av studieplanerna ämnesutbildningen. Beträffande dessa planer har det befunnits ändamålsenligt med en rubricering motsvarande skolans ämnen (»Svenska» o. s. v.). Motivet för detta är främst att ämnesutbildningen är klart målinriktad mot läraryrket och att en tillfredsställande överensstämmelse beträffande innehåll och terminologi bör råda mellan skolans kurser och motsvarande för lärarutbildningen. Efter studieplanerna för den ämnesmässiga lärarutbildningen följer studieplanen i pedagogik. I vad gäller mål och kursinnehåll är denna studieplan gemensam för samtliga h ä r berörda lärarkategorier. Studieplanerna i metodik intar en särställning, i det att de regelmässigt inarbetats i studieplanerna för respektive ämne. I vissa fall gäller studieplanerna en grupp av ämnen, exempelvis samhälls- och naturorienterande ämnen på grundskolans mellanstadium. Den s. k. allmänna metodiken har infogats i studieplanen i pedagogik. Sist följer studieplanen för praktisk utbildning, som har karaktären av råd och anvisningar.

Studieplanernas uppställning

Under varje ämne är studiekurserna grupperade stadievis. Inom exempelvis ämnet svenska tas således studieplanen för blivande lågstadielärare först, därefter studieplanerna för blivande mellanstadielärare, högstadielärare och gymnasielärare. Inom respektive kategori särhålles därjämte studieplanerna för direktutbildning och vidareutbildning från närmast underliggande stadium. Denna uppställning är en naturlig konsekvens av utbildningens uppbyggnad.

10 Varje studieplan har såsom första underrubrik »Mål», där syftet med studierna i korthet presenteras. Till dels överensstämmer denna målskrivning med vad som i universitetens studieplaner hittills rubricerats som »Ämnesbeskrivning». Avsnittet »Mål» är skrivet på likartat sätt i alla ämnen, uttryckt med orden »^Utbildningen har till uppgift», varpå följer ett antal infinitivuttryck, såsom »att ge de fördjupade och systematiska kunskaper som krävs för en god behandling av lärostoffet» (matematik). De första inifinitivuttrycken ägnas mer teoretiska moment och de senare praktiskt och vetenskapsmetodiskt inriktade moment sarftf Undervisningsmetodiken. »Målet» i studieplanerna i metodik/pedagogik och praktik har eri något annan utformning. • . - " : : •.'•:. i i Som andra punkt följer i: vissa studieplaner »Förkunskaper». För att våra behörig att intagas på viss utbildningslinje, ! d. v. s. klasslärarlinje eller ämneslärarlinje, måste en sökande först och främst h a uppfyllt de krav som står i den särskilda lärarutbildningsstadga, som de sakkunniga i annat sammanhang föreslår (kapitel 23 i huvudbetankandet). Enligt dessa krav skäll den studerande i sitt slutbetyg från gymnasiet ha dels gehömsnittsbetyg som gäller för universitetsutbildning i allmänhet, dels lägst betyget 2 i de ämnen som skall studeras; • Därutöver finns i vissa studieplaner for högstadier och gymnasielärarutbildning särskilda förkunskapskrav. De är formulerade så: »För tillträde till studierna krävs kunskaper motsvarande lägst betyget 2 i . . . . på :'.".•. linje.» Med orden »kunskaper motsvarande» avser de sakkunniga att understryka att dén som visserligen inte gått igenom gymnasium men som på annat sätt visat sig h a samma kunskaper skall kunna förklaras behörig: I vissa fall skiljer sig kurserna i ämnet på olika linjer på gymnasiet så kraftigt åt att en ytterligare inskränkning har ansetts nödvändig. Så har t. ex. kunskaper i matematik från gymnasiets humanistiska linje inte ansetts tillräckliga för matematikstudier. I vissa studieplaner anges krav på kunskaper i andra ämnen-än det söm skall studeras. Vanligt är således, att det krävs kunskaper i matematik for studier i vissa naturvetenskapliga ämnen och kunskaper i språk för studier aV vissa humanistiska. Den centrala delen av en studieplan utgörs av »Studiekurs». Under denna rubrik kan förekomma underrubriker som »Tillvalskurs», »Direktutbildning» och »Vidareutbildning av ...... Underavdelningarna under dessa studiekurser kallas »Kurser». Beteckningen avser atf vara en kortare och mera lätthanterlig motsvarighet till vad som nu kallas »delstudiekurs». Betygen på en sådan »kurs» har riksgiltighet och skall skrivas in i tentamerisbok. Dock kan gränsen mellan »kurs» och dennas underavdelning, »kursmoment», vara flytande. »Kursmomenten» utgör den närmare preciseringen av innehållet i »kursen» i fråga genom indelning av stoffet i mindre delar utan ätt dessa mindre delar skall betygsättas särskilt eller vara giltiga i hela riket.

11 I klasslärärutbildning ingående ämnesstudium kan inte delas tipp i mindre delar av »kursens» karaktär. Vilken karaktär indelningen av studiekurserna i språken och i svenska skall ha, har de sakkunniga inte funnit anledning taga ställning till. Ur lärarutbildningens synpunkt utgör utbildningen i dessa ämnen enheter. Möjlighet finns dock ä t t avskilja viss del av undervisningen som särskild k u r s med särskild betygsättningInnehållet i de olika kurserna eller kursmomenten behandlas 1 'också under »Anvisningar ocfy råd». Vad som. står i »Studiekurs», har fprmulerats så att det skall vara förpliktande iför den som sköter utbildningen, d. v. s. det är vad ; lärarutbildaren skall göra. Det ligger i sakens^natur, att »Anvisningar och råd» inte har samma förpliktande karaktär. Ju mer man i dessa går in på enskildheter, j u mera bör den som i praktiken s-kall sköta en viss utbildning själv få experimentera och försöka förändringar. E n viss variationsvidd i fråga om utbildningens detaljer, särskilt lokalt betingade, torde också bidra till att utbildningen inte stelnar i en schablon. Det viktigaste instrurhentet för att bibehålla utbildningens friskhet är dock en ständig studieplansöversyn, och initiativ till en sådan kan ha sitt ursprung i; lokala experiment i liten skala. , ••,-.•, Beträffande formerna för studieplanernas utarbetande, fastställande och tillämpning; hänvisas läsaren till de sakkunnigas huvudbetänkande.

Utbildning av lågstadielärare

Tablå 1 visar i summakolumnen det antal undervisningstimmar som föreslås skola ingå i lågstadielärarutbildningen i de enskilda ämnena. Fördelningen på de fyra terminer som utbildningen tar är endast avsedd som ett exempel på en lämplig disposition av tiden. . I tablån anges efter »Hembygdskunskap» tre alternativ för kombinationer av tillvalskurser och orienteringskurser i bild- och formarbete, musik och gymnastik. Allt vad som står under huvudrubriken »Pedagogik» återfinnes i studieplanen med denna titel. Vad som står under huvudrubriken »Metodik» återfinnes under respektive ämnen..

Utbildning av mellanstadielärare

.

,

Tablå 2 visar i summakolumnen det antal undervisningstimmar som föreslås skola ingå i mellanstadielärarutbildningen i de enskilda ämnena. För-r delningen av timantalet på de fem utbildningsterminerna är endast avsedd att vara ett exempel på en lämplig disposition av tiden. I orienteringsämnesgruppen finns timmar upptagna under »Obligatoriskt tillval* vilken tid skall användas till ett av ämnena historia, samhällskunskap, geografi eller biologi (väljes biologi blir tiden 220 t i m m a r ) . Dé 120 timmar, som avser hela gruppen orienteringsämnen utom religionskunskap*

12 Tabid 1. Lågstadiets lärare. Exempel på studiernas fördelning på terminer Ämne

II

Ämnesstadier Svenska samt Röst- och talvård Religionskunskap Hembygdskunskap Bild- och formarbete* Musik' Gymnastik, tillvalskurs' eller Bild- och formarbete» Musik, tillvalskurs' Gymnastik' eller Bild- och formarbete, tillvalskurs'. Musik' Gymnastik'

III

IV

Summa

55 25 60 48 42 55

50 20 70» 52 42 55

30 20 28 45

28 45

105 45 160 120 140 200

(62) (40)

(62) (40)

(38) (30)

(38) (30)

(120) (200) (140)

(64)

(66)

(35)

(15)

(180) (140) (140)

60 14

200 14

32 16

32 16

18 18

100 50

4 20

55 20

ca 50 (40)'

ca 115 (125)»

ca 15«

ca 15

ca 195

ca 245

ca 260

ca 505

Summa totalt » utan praktik

467 417

499 384

485 225

Antal teori veckor Belastning per teorivecka... .

16 26,1

14,5 26,5

9 25

458 183 9 20,3

1909 1 209 48,5 24,9

Pedagogik Psykologi och allmän pedagogik m. m. Skolhygien Metodik Svenska Matematik Hembygdskunskap och tekniska hjälpmedel Handskrivning Praktik Auskultationer och övningsundervisning (6 v.) Praktiktjänstgöring (17,5 v.)

1 Häri ingår 30 timmar för lägerskola som förläggs till slutet av vårtermin andra eller första utbildningsterminen. » Lärarkandidaten väljer tillvalskurs i ett av de tre ämnena bild- och formarbete, musik eller gymnastik och genomgår obligatorisk kurs i de två övriga. » Timtalet inom parentes avser kandidater intagna en vårtermin. * 15 timmar utgör hospitering i årskurs 4 eller specialklass under praktiktjänstgöringen.

skall fördelas med 20 timmar på vart och ett av de sex uppräknade ämnena utom det ämne i vilket tillvalskurs tagits (i biologi dock 40 t i m m a r ) . Då lärarkandidaterna kan välja tillvalskurs i antingen musik eller gymnastik finns två alternativa timplaner upptagna. Endast tillvalskursen ger kompetens att undervisa i ämnet. Utbildning av högstadie- och gymnasielärare

Utbildningen av högstadie- och gymnasielärare är uppdelad på ett antal linjer som uppräknas i lärarutbildningsstadgan. Dessutom kan utbildning av gymnasielärare förekomma i andra kombinationer enligt här föreslagna

13 Tablå 2. Mellanstadiets

lärare.

Åmnessludier Svenska samt Röst- och talvård Engelska Matematik Orienteringsämnen Religionskunskap Samhällskunskap Historia Geografi Biologi Fysik Kemi Obligatoriskt tillval.. Bild- och formarbete... Musik, obl. kurs Gymnastik, tillvalskurs. eller Gymnastik, obl. kurs... Musik, tillvalskurs Pedagogik Psykologi och allmän pedagogik... Allmän metodik Skolhygien Metodik Svenska Matematik Orienteringsämnen hjälpmedel Handskrivning

och

Antal teoriveckor Belastning per teori vecka

på studiernas II

III

115 80 30

90 60

15 20

fördelning

på

terminer Summa

IV

205 190 30 60

92 33 6 30

3 30

200 100 60 210

34 24 75

33 24 75

30 75

30 75

(60) (210)

8 8

16 16

22 13

8 16

ca 30

ca 90

tekniska

Praktik Auskultationer och övningsundervisning (6 veckor) Praktiktjänstgöring (17,5 veckor).. Summa totalt » utan praktik

Exempel

ca 60 ca 260

515 485 17 28,5

503 413 15 27,5

471 211 9,5 23,4

ca 260 373 313

423 163

16 19,6

9 18,1

•ca 700 2 285 1 585 66,5 23,8

studieplaner. De viktigaste av dessa är tillsammans med de fasta linjerna upptagna i tablåerna 3 och 4. I tablå 3 upptas de tolv kombinationer av två ämnen som utgör dels gymnasielärarkombinationer, dels stommen i alla högstadielärarkombinationerna. I högstadielärarutbildningen tillkommer ett tredje ämne. De blivande gymnasielärarna studerar alltså i två år enligt studieplaner som återfinns under rubriken »Högstadiets lärare». De fördjupar därefter sina kunskaper i de båda ämnen, som ingår i kombinationen, i två år. I vissa fall kan denna fördjupning ske på mer än ett sätt och i vissa fall kan ett tredje gymnasieämne studeras. Beteckningen »F = valfri fördjupning» avser viss

1* Tablå 3r Högstadiets och det gymnasiala stadiets lärare. Ämneskombinationer diegång

ochstu-

Baskörhbhiationerna 1—12. Siffrorna anger antal veckor, där detta understiger 40 ( = 1 år).

is Bi = biologi *....-. . : . - . ' • . Bk = biokemi Eng = engelska F = valfri fördjupning F l = filosofi F r = franska

:

1 Fy —.'fyWJc-. .;;-. -.,'!.-.'.":'. \-'y •:•. Ma 4 matematik Ge = geografi Re = religionskunskap Gv = geovetenskap Sk « samhällsvetenskap Hi = historia Sv = svenska i: Ke=kemi • ' ' T y = tyska " •"'•'•

Gemensamt för högstadielärare och gymnasielärare

HI il

Enbart högstadielärare E n b a r t gymnasielärare

Tablå

4. Ämneskombinationer

:i

och studiegång''

'

Enbart gymnasielärare. Siffrorna anger antalet veckor, där detta understiger 40 ( = 1 år). Nr

Första året

Andra året

:Sk

Sk

13: 1

Tredje året

Fjärde året

Sk5 + Fö 35

F ö • " "'

2 Sk 20 + Ps 20

Ps '<

14: 1 2

F y 10 4- Ke ; 30 Fy Ke

3 15:1 2 •j 3

Ma 12 + F y 28

F y 12 + Gv 32

j

F y 12 + G v 3 2 '

Ma

Ma 20 + F y 20

Ma 20 -f F y 20

F y 35 + Et-5

Ma 5 + F y 3 + Te32

Te

Bt/Mt

Ma5 + F y 3 + B t 3 2

Bt

Bt

Et

Et :

.

• Fjärde gymnasieåret

4 5

Ma

Ma 20 + F y 20

6 Ma 20 + F y 20

Fy

••'•:

s

'

. K e f

Eti:':'

16 Ma/Hi

Ma/Hi 20 + Fö 20

Fö

Fö 2 0 + F 20'

17 Ke 20i + Bi 20

Bi

Bi20 + G v l 0 + P s l 0

•'!» P s • •

18 Hi

Gr 36.'+, Hi 4

Hi 12 + Re 28

19 Ps

P s l b -j- Fl 30

Fi 10 + Re 30

Re 20:1

Ty./ Fr

• ..; ; Gr

Ry/Sp/Fi

Ty/Fr 2 As = allmän språkkunskap B t = byggtekniska ämnen E t = eltekniska ämnen Fö- = företagsekonomi Gr = grekiska L a = latin

T y / F r 20 + L a 20

La + 'Äs

Sp / Gr / FI

Mt = maskintekniska ämnen Ps = psykologi R y = ryska Sp = spanska Te = teknologi

övriga förkortningar, se tablå 3. 1 Kemi för biologer; 8 Häri ingår fördjupning i främst sociologi som ger kompetens i socialkunskap..

16 Tablå 5. Plan för högstadielärarutbildningen. Termin 1 A. Ämnesstudier B. Pedagogik m. m. Introduktionskurs Inledande orientering Skolans mål m. m. . . . Studieteknik Pedagogisk psykologi . Huvudkurs Pedagogiska tankemotiv Allmän psykologi Allmän undervisningsmetodik Skoladministration . . . Utvecklingspsykologi . Mentalhygien Skolhygien Pedagogisk psykologi . Pedagogisk statistik'.. Yrkespsykologi Problem i modern skolforskning Seminarier angående stadiesamverkan . . . Seminarier i anslutning till auskultationer . . C. Metodik Förberedande ämnesmetodik Ämnesmetodik 30 timmar per ämne Teknisk metodik D. Praktik Auskultationer Undervisningsövningar Praktiktjänstgöring.. .

3 Ämne 1

4 Antal 5

Ämne 2

timmar 7

8 S:a 3 år1

Ämne 3

6 8 6 4 12 10 4

i6

yno

8 4 4 10 6

8 1136

90 10 5—10 friv.

5—10 friv.

5—10 friv.

30 60 ca 360

I ca 1480

E. Muntlig framställning och språkvård, tal- och röstvård m. m

12—15 Från dessa 3 år avgår den tid inom terminerna 1—6, som enligt ovanstående uppställning går till pedagogik, metodik och praktik, totalt ca 5 veckor. ' Till detta kommer en frivillig statistikkurs på 14 timmar. 1

tid i gymnasielärarkombinationer som kan användas till fördjupning i antingen det ena ämnet eller det andra. Avsikten är att det i dessa kombinationer skall anordnas fast studiegång (huvudbetänkandet kapitel 14). Tablå 4 innehåller ett urval rena gymnasiekombinationer. I alla fall, där högstadielärar- och gymnasielärarutbildning är gemensam under första året återfinns studiekursen under rubriken »Högstadiets lärare». Utbildningen i vissa tekniska ämneskombinationer bygger på fyra års gymnasiestudier på teknisk linje.

17 Efter de tre respektive fyra studieåren kommer ett år med pedagogikstudier och praktisk utbildning, vilket framgår av tablå 5. Tablån avser högstadielärarutbildningen, där det avslutande året dock överensstämmer med gymnasielärarutbildningens avslutningsår. Vidareutbildning Tablå

G. Vidareutbildning

av lågstadielärare

Termin 7

till

mellanstadielärare

Termin 2

Ämnesstudier Svenska Engelska Orienteringsämne Musik eller gymnastik. Metodik Praktik

Timmar 90 100 100 30 30 30

Ämnesstudier Engelska Orienteringsämne Musik eller gymnastik. Metodik Praktik

Timmar 90 100 30 30 90 340

380 Tablå

7. Mellanstadielärarnas

studievägar

Grundutbildning

vid vidareutbildning

till

högstadielärare

Vidareutbildning Termin 1

Termin 2

Termin 3

Studiemånader Studiemånader 3

5 Eng

Sv/Ty/Fr Sk

Sk

Normalformer

Yv

Ma Ha Eng

Sv/Ty/Fr/Re

Hi Ma

Hi

Yv

Eng

Sv

Ke Sv

Eng

Bi/Ge

1 Ge Ge

Fy

Ma Fy/Ke Fy/Ke Bi

Sv

Eng

Ge/Bi

Ma

Ma

Ke

Bi

Fy

Ke

Undantagsform

Den vidareutbildades ämneskombination Förkortningar: Ha = handelsämnen Yv = yrkesvägledning Se för övrigt s. 15. 2—572072

1 Alternativet avser kombination med biologi i grundutbildningen

18 I de sakkunnigas huvudbetänkande lämnas förslag till hur lärare med utbildning för grundskolans lågstadium, mellanstadium och högstadium genom fortsatt utbildning skall kunna vinna kompetens för undervisning på n ä r m a s t efterföljande stadium. I föreliggande studieplaner ingår ett antal studiekurser för vidareutbildning av lågstadielärare till mellanstadielärare och av mellanstadielärare till högstadielärare. Arten och omfattningen av denna vidareutbildning framgår av tablåerna 6 respektive 7.

SVENSKA

Lågstadiets lärare MAL

Utbildningen har till uppgift att ge goda kunskaper i svenska språket, god kännedom om barnets språkliga utveckling och god beläsenhet i och förståelse för barnböcker, i avsikt att främja elevernas språkliga mognad och ge dem intresse för läsning, stimulera dem till aktivt språkligt skapande och väcka deras känsla av ansvar för språkets vård, samt att ge insikter och färdigheter i ämnets metodik. Studiekurs

Muntlig

framställning

Fonetik. Röstvård och talteknik. Välläsning, övning att berätta för barn. Dramatisk framställning. Korta anföranden samt aktivt deltagande i diskussioner och seminarieövningar. Skriftlig

framställning

Övning att berätta och beskriva i skriftlig form, även sagor och berättelser för barn. Stilistik och orientering om de språkliga uttrycksmedlen. Språket och dess liv Repetition av den elementära grammatiken. Någon orientering om den aktuella debatten beträffande grammatisk terminologi och systematik. Ordbildningslära. Aktuella frågor rörande språkvård och språkriktighet. Riksspråk och dialekter. Talspråk och skriftspråk. Det ortografiska problemet. Semantiska frågeställningar. Någon orientering om grundfrågor beträffande språkets liv och väsen. Viktigare ordböcker och handledningar i stilistik och språkriktighet. Barnets språkliga utveckling. Litteraturkunskap Sagor, myter och fabler samt klassiska och moderna barnböcker jämte litteraturhistorisk orientering i anslutning härtill. Lyrik för barn. Några prov på barnskildringar i äldre och nyare skönlitteratur. Någon orientering om massmedia med tonvikt på film och TV.

20 Danska och norska Hör- och läsövningar och i samband därmed genomgång av viktigare uttalsregler. Några danska och norska barnböcker. Bok- och bibliotekskunskap Övning att i naturliga sammanhang utnyttja bibliotek och annan informationstjänst. Kännedom om viktigare uppslagsverk, ordböcker och bibliografiska handledningar. ANVISNINGAR OCH RÅD Allmänna synpunkter

Eftersom undervisningen avser att utbilda lärare, måste de metodiska synpunkterna alltid hållas aktuella. När det gäller t. ex. muntlig framställning, är det — inte minst ur motivationssynpunkt — angeläget att lärarkandidaterna lär sig inte bara att undvika artikulationsslapphet, störande provinsia1 ismer och andra talovanor hos sig själva utan även att fråga sig h u r man skall komma tillrätta med sådant hos eleverna. Lärarkandidaterna skall öva sig att berätta på ett levande och konkret sätt och att leda ett samtal så, att barn blir engagerade. Denna färdighetsträning är en angelägenhet även för metodikundervisningen. Litteraturläsningen syftar bl. a. till att ge en relativt god orientering om barnboken och dess historia, om sagor och sägner och överhuvudtaget om litteratur av det lilla formatet. Det är även naturligt att vid detta studium fråga sig, h u r de behandlade verken skal) presenteras för barn och göras levande för dem. I sin undervisning måste läraren vid fördjupningskursen vidare beakta vad som gäller som ett krav för undervisningen i svenska på alla stadier: ämnet får ej sönderfalla i skilda delmoment som saknar samband med varandra utan måste framstå som en enhet. Den uppdelning av stoffet som kursplanen för överskådlighetens skull ger svarar ej helt mot naturlig undervisningspraxis. I sin blivande undervisning kommer lärarkandidaterna att i högsta grad erfara, att ämnet är en enhet. Det ligger i svenskämnets natur, att samverkan med andra ämnen måste äga rum. Studiet av svenska språket berikas och belyses genom insikter i tindra språk. Företeelser som lånord och översättningslån kan läraren behandla på ett mer givande sätt, om han kan falla tillbaka på lärarkandidaternas kunskaper i främmande språk. Syntaktiska språkvanor är ej desamma i svenskan som i tyskan eller engelskan, och detta lämnar vägen öppen för givande jämförelser. Detsamma gäller betydelseomfång och associationshalt hos semantiskt samhöriga ord i olika språk, ett förhållande, som lärarkandidaterna blir väl medvetna om, när de ställs inför uppgiften att till idiomatisk svenska översätta t. ex. ett stycke engelsk text och därvid ej på något sätt förvanska eller snedvrida innehållet. Att studiet av barnets

21 språkliga utveckling ej bara kan exemplifiera de krafter, som verkar i språket och som ligger till grund för åtskilliga förändringar (t. ex. analogibildningar), utan även belyser undervisningen i psykologi ligger i öppen dag. På denna punkt är en samverkan mellan de båda ämnena oundgänglig. Detsamma gäller det studium av temat »Barnet i litteraturen», som kursplanen rekommenderar.

De särskilda kursmomenten

Muntlig

framställning

Den muntliga framställningen bör uppta en stor del av den till ämnet svenska anslagna tiden. Lärarkandidaterna bör därvid först förvärva en ej alltför ytlig kunskap om fonetiken, dess grundbegrepp och elementära terminologi. Detta studium skall dels ge en arbetsvokabulär, dels bilda underlaget för de praktiska övningar, som skall stå i centrum för verksamheten. För att dessa övningar skall ge effekt och samtidigt uppfylla alla rimliga krav på diskretion, bör handledningen ske individuellt eller i varje fall i mycket små grupper. För vissa lärarkandidater torde behovet av undervisning i röstvård och talteknik vara ganska ringa, för andra däremot krävs ett stort antal övningstillfällen och en tidskrävande handledning. En sådan kan ej rymmas inom den normala timplanen men är för lågstadiets lärare en tvingande nödvändighet. Det är ett oavvisligt krav att alla lågstadielärare behandlar rösten väl, att de talar förebildligt och att de därmed tillhandahåller goda talmönster för sina elever, som befinner sig i ett mycket känsligt och betydelsefullt utvecklingsskede och är synnerligen lättpåverkade. Det förutsätts att handledning i röstvård och talteknik åvilar en speciallärare. Den gestaltade framställningen bör väsentligen ha karaktären av övningar att berätta för barn och samtala med dem samt att leda lektionssamtal. Lärarkandidaterna skall öva sig att berätta enkelt, levande och engagera! samt att beskriva klart och konkret. De skall lära sig att leda samtalen så, att de lockar fram insatser från barnens sida. De skall öva sig att läsberätta och att transponera en given framställning till en språk- och stilnivå, som är tillgänglig för barn. De skall kunna läsa upp en text så, att den inte bara blir begriplig och möjlig att följa för en åhörare, utan även präglas av inlevelse. Om de som lärare skall kunna lära sina elever att undvika den döda lästonen, måste de själva kunna ge goda mönster, övningar i högläsning av vers och prosa och i tolkning av dramatik får därför ej försummas i utbildningen. Skriftlig

framställning

Den skriftliga framställningen bör väsentligen knytas till övningar att berätta och beskriva för barn. Här — liksom när det gäller muntlig framställning — måste läraren kunna ge förebildliga exempel. Hur viktigt det än är,

att en blivande lärare behärskar bruksprosan och är väl hemmastadd inom dess användningsområden, bör undervisningen gälla ej blott språket som meddelelsemedel utan även språket som konst. Utan att själv ha prövat på något som kan kallas litterärt skapande kan man knappast stimulera sina elever att skriva uttrycksfullt, levande, engagerat — kanske också vackert — och överhuvudtaget leda dem till en upplevelse av ordkonsten. Den ordglädje, som kännetecknar många barns sätt att skriva, bör en lärare utnyttja i sin undervisning. Språket och dess liv En av lågstadielärarnas väsentligaste uppgifter är att leda barnen på deras upptäcktsfärder i språkets värld. Grundvalen för detta arbete måste vara en god kännedom om barnets språkliga utveckling, vare sig nu denna tillägnas i psykologiämnet, i metodiken eller under fördjupnings kursen i svenska. I varje fall måste läraren veta, hur det normalt går till när ett barn lär sig sitt eget språk, vilka »fel» av fonetisk, morfologisk eller semantisk art det brukar göra (barnspråkliga felaktigheter som i vissa fall nu godtas som korrekt svenska), och h u r det med stigande ålder alltmer tillägnar sig de konventionella språkvanorna. Studium bör i anslutning härtill ägnas sådana frågor som språkets natur och väsen. Vad innebär begrepp som ett ords betydelseomfång och associationsfält? Ordens abstraktionsnivå (allmänna ord och speciella ord) och olika former av synonymi bör ingå i studiet. Ett annat område, som kan vara lämpligt att ta upp, är bilden som »språk» och som komplement till en verbal framställning. Dylika allmänt språkliga överväganden bör bidraga till att ge de blivande lärarna en mindre formalistisk och mekanisk syn på språket. Utöver detta bör studiet omfatta valda språkriktighets- och språkvårdsfrågor. Bl. a. bör någon uppmärksamhet ägnas åt det ortografiska problemet ur principiell synpunkt, åt den nödvändiga skillnaden mellan tal och skrift, åt det svenska riksspråket och dess ljudförråd. Form- och satslära i traditionell mening torde kräva ganska ringa utrymme. Lärarkandidaterna bör dock behärska den grundläggande terminologin och ha täckning för de centrala grammatiska begreppen. Litteraturkunskap Studiekursen är klart inriktad på yrkets omedelbara krav. De blivande lärarna bör skaffa sig en bred beläsenhet i folksaga och fabel, sägen och myt och därtill en ej alltför ytlig kunskap om denna litteraturarts historia och karaktär. Så t. ex. bör i kursen ingå en framställning av olika folksagotyper, av folksagans värld och av folksagans stil. Till barnböcker räknas också bilderböcker, och några betydande tecknare-författare från Beskow och Arosenius till våra dagar bör presenteras och diskuteras. Av barnböcker behandlas dels sådana, som ej skrivits med tanke på barn men mer eller

mindre erövrats av barnkammaren (t. ex. Robinson Crusoe), dels sådana som författats med en publik av barn, ofta nog ett individuellt barn, i tankarna (Carroll, Graham, Astrid Lindgren e t c ) . Studiet läggs lämpligen upp efter andra linjer än den kronologiska och biografiska, men grunddragen i barnbokens historia bör lärarkandidaterna lära känna. Självfallet bör studiet till stor del ha karaktären av samtal kring litteratur. Läsningen av olika barnskildringar bör sammankopplas med studiet av barnpsykologi och pedagogikens historia. Arbetet bör helt ha seminarieövningens form och syfta till att punktvis belysa ett mycket stort fält. Danska och norska Undervisningen syftar främst till att göra lärarkandidaterna förtrogna med den talade danskan och norskan. Den bör ge lärarkandidaterna sådan praktisk färdighet i danskt och norskt uttal, att de som lärare ej behöver dra sig för att läsa upp dansk eller norsk text. Bok- och

bibliotekskunskap

Bok- och bibliotekskunskap är under hela studietiden av betydelse för undervisningen i de flesta ämnen. Svenska mer än andra ämnen leder dock lärarkandidaterna in i böckernas värld. Vid allt studiearbete, inte minst vid förberedelserna för seminarieövningarna och vid utarbetande av specialuppgifter upplever lärarkandidaterna behovet av bok- och bibliotekskunskap i naturliga sammanhang. Isolerade bibliotekstekniska övningar torde ej vara nödvändiga. Verksamhetsformer och organisation

Det i studiekursen föreslagna ämnesstoffet är rikt, och läraren måste ges en viss frihet att fördela det tillgängliga timantalet efter eget avgörande och göra den avvägning mellan de olika momenten han bedömer vara lämplig. Arbetet skall i endast ringa utsträckning bedrivas i form av föreläsningar. Lektionerna skall vara arbets- och diskussionstimmar, gärna i seminarieövningens form. Studieplanen föreskriver under den andra terminen ett specialarbete, som helt eller delvis skall redovisas i en uppsats. Ämnet skall beröra antingen den språkliga eller den litterära sidan av ämnet. Kursen omfattar 95 timmar. Förslag till Muntlig

studiegång

framställning

Termin

(30 timmar)

I

Fonetik. Talorganen, deras byggnad och funktion. Ljudförrådet i svenskan. Individuell röstvård. Barnspråket ur fonetisk synpunkt (ljudsubstitution

etc.). Orientering om dialekternas ljudförråd. Riksspråksuttal. Aktuella uttalsfrågor. Välläsning med krav på naturlighet i tonfall, tydlighet i uttal, god frasering och välawägt tempo. Körläsning. övning att berätta för barn. Dramatisk framställning. Korta anföranden, diskussionsinlägg etc. T e r m i n II Som under föregående termin med tyngdpunkten lagd på övningar att berätta för barn. Skriftlig

framställning

(15 timmar)

T e r m i n I o c h (eller) II Korta övningar att berätta och beskriva med krav på ej blott språklig korrekthet och stilistisk jämnhet samt tankereda och sammanhang utan även livfullhet, omväxling och konkretion. En längre skriftlig framställning i samband med specialarbetet. Stilistik, även på grundval av material ur barnuppsatser. Diskussion av metoder att göra en framställning fängslande och levande. Språket och dess liv (15 timmar) Termin I Repetition av svensk språklära med huvudvikten lagd på formläran. Begreppen ord, sats och mening. Grunderna för ordens fördelning på ordklasser. Någon orientering om den aktuella debatten om grammatisk terminologi och om moderna synpunkter på den grammatiska systematiken. Ordbildningslära. Aktuella språkvårds- och språkriktighetsfrågor. Det ortografiska problemet ur principiell synpunkt och en översikt av rättstavningsstriden i Sverige. Kommateringen (principer och debatt). Viktigare ordböcker, ordlistor, handböcker i stilistik etc. och övningar att använda dem. T e r m i n II Språkriktighetsproblemet ur principiell synpunkt (rätt—fel, lämpligt— olämpligt i en given språksituation). Deskriptiv stilistik och funktionell analys av texter. Väsentliga semantiska problem. Språket som kommunikationsoch kontaktmedel. Bilder och andra icke-verbala medel att överföra ett tankeinnehåll. översikt av barnens språkliga utveckling, även som utgångspunkt för att belysa vissa morfologiska, syntaktiska och semantiska företeelser. Litteraturkunskap

(20 timmar)

Termin I Sagor (folksagor och konstsagor), sägner, myter och fabler. Lyrik för barn. Bilderböcker och andra barnböcker. Barnbokens historia.

25 Termin

II

Studium kring temat barnet i litteraturen, särskilt hur barnskildringen förändrats i »barnets århundrade». Någon orientering om massmedia med tonvikt på film och TV. Danska/norska Termin

(5 timmar)

I o c h/e 11 e r

II

Hör- och Iäsövningar, i största möjliga utsträckning kombinerade, på grundval av texter av olika slag. I samband därmed genomgång av väsentliga drag i danska/norska språkets uttal och ordförråd. Samnordiska strävanden på det språkliga området. Svenska språkets ställning i Finland. Bok- och bibliotekskunskap

(10 timmar)

Termin

II

I o c h/e 11 e r

övningar att i naturliga sammanhang utnyttja bibliotek och annan informationstjänst. STUDIEKURS I METODIK

Kursplanen

i svenska

Allmän orientering med presentation av några utmärkande drag i fråga om målsättning, disposition, terminologi och kursinnehåll. Förberedande

undervisning

i svenska

Den förberedande undervisningens betydelse och uppläggning. Den första tidens arbete i nyborjarklass. Olika slag av elevhandikapp. Skolmognadsproblem och skolmognadsundersökningar. Diagnostisk prövning. Faktorer av betydelse för ett barns läsberedskap. Muntlig

framställning

Lyssna, se och tala med anknytning till aktuellt stoff och aktuella situationer i undervisningen samt inom elevernas intressevärld för övrigt. Att aktivt lyssna och se: övningar och hjälpmedel. Olika former av dramatisk framställning, även dockteater. Att fritt berätta och läsberätta för barn. Tal- och röstvård i det dagliga skolarbetet. Dialektala särdrag i barnens tal. Demonstration i klass av elever med normal talutveckling och sådana med i något avseende försenad talutveckling. Skriftlig

framställning

Tala och skriva. Utvecklingen av den fria skriftliga uttrycksförmågan från den enkla teckningen med enstaka bokstäver och ord, via korta sagor och

26 berättelser. Ämnesval. Exempel på systematisk och integrerad lärogång. Demonstration av elevarbeten och i samband därmed diskussion angående vissa skrivsvårigheter, övningar som avser att berika ordförrådet, variera och precisera uttryckssättet samt ge fyllighet, livfullhet och sammanhang åt framställningen, stimulering. Individuell rättning, bedömning, motiverad renskrivning. Textning Olika

som stöd för den grundläggande

undervisningen

i läsning

läsmetoder

Grundläggande undervisning i läsning Genomgång av representativa språkljud och deras bokstavsbeteckningar. Textning. (I samband härmed demonstration i klass.) Tekniken vid läsning av ord och uttryck. (I samband härmed demonstration i klass.) Läsförståelse. Läsning och tolkning av bilder. Svårigheter vid olika moment i lärogången. Läs- och skrivsvårigheter hos barn. Läsundervisningens organisation Principer för indelning i läsgrupper. Diagnostiskt prövningsmaterial. J ä m förande studium av olika läsläror och handledningar och i samband därmed studium av supplerande läsmaterial, t. ex. arbetsböcker, lässpel, bredvidläsningslitteratur. Orientering om läse- och barnböckers typografiska uppställning vid primär läsundervisning. Illustrationer och illustrationsteknik. Metodisk litteratur. Läraren och läroböckerna. Alternativa studieplaner. Program för elementär undervisning i läsning Lästräning och studietekniska övningar. Konstruktion av arbetsuppgifter. Textval och textbehandling. Lyrik för barn. Läsningen i den samlade undervisningen Demonstration av plan för samlad undervisning. Böckerna i det dagliga skolarbetet Uppslagsböcker och ordböcker för lågstadiet. Klassbibliotek. Barnbokslitteraturen med särskild hänsyn till åldrarna 7—10 år. Internationell barnlitteratur. Estetiska synpunkter på illustrationerna. Språkiakttagelser

och övningar

Exempel på integrerad och systematisk lärogång. Ordförklaringar och övningar i syfte att berika ordförrådet och variera och precisera uttryckssättet vid muntlig och skriftlig framställning. Insamling av ord till intresseområden med studium av ordens betydelse, stavning och byggnad. Tekniken vid arbetet med enkla ordförteckningar, ordlistor och andra undervis-

ningshjälpmedel. Rättstavning. Psykologisk bakgrund. Mål och metod. Arbetsgång vid systematisk undervisning i rättstavning. Det aktiva och passiva ordförrådet. Speciella svårigheter; h u r de yttrar sig och vad som kan göras. Diagnostiskt prövningsmaterial. Enkla språkbyggnadsövningar. Språkriktighet och språkvård i anslutning till elevernas muntliga och skriftliga framställning. Danska och norska Hjälpmedel Orientering om mellan- och högstadiets

undervisning

i svenska

ANVISNINGAR OCH RÅD I METODIK Allmänna synpunkter

Utbildningen i metodik har till uppgift att förmedla kännedom om en för eleverna psykologiskt och metodiskt uppbyggd lärogång inom ämnets olika moment, att skapa samordning såväl inom ämnet som med övriga ämnen samt att anvisa lämpliga verksamhetsformer. Genom metodikundervisningen bör de blivande lärarna även få uppleva, h u r rika möjligheter undervisningen i svenska ger att skapa en vänlig och utvecklingsfrämjande miljö, som underlättar för lågstadiets elever att tillägna sig grundläggande kunskaper och färdigheter i att lyssna och se, tala, läsa och skriva. Vid behandling av de olika kursmomenten beaktas skolans allmänna målsättning och de i grundskolans läroplan angivna undervisningsprinciperna.

De särskilda kursmomenten

Kursplanen

i svenska

Vid den allmänna orienteringen beträffande ämnet svenska i Läroplan för grundskolan bör skriften Specialundervisning i grundskolan omnämnas och tillämpliga allmänna synpunkter beröras. Förberedande

undervisning

i svenska

Den förberedande undervisningen i svenska och dess olika arbetsformer bör grundligt behandlas. Lärarkandidaterna skall auskultera en tid i förskola samt i grundskolans årskurs 1 för att lära sig ta emot en nybörjarklass, organisera arbetet och göra eleviakttagelser av värde för deras eget framtida arbete samt som underlag för diskussioner med handledare och vid seminarieövningar i metodik och psykologi. För lärarkandidaterna framhålls vikten av att läraren redan från terminsstarten gör observationer och anteckningar om eventuella avvikelser i enskilda elevers tal.

28 Auskultationsperioden i nybörjarklassen bör ge lärarkandidaten en klar uppfattning om nödvändigheten av att anpassa undervisningen efter den enskilda elevens mognad och arbetstakt. Kandidaten informeras om hur man bland nybörjarna talar enkelt, tydligt och något långsamt, dels för att barnen skall få ett gott föredöme, dels för att samtliga i klassen skall kunna uppfatta lärarens tal och följa givna anvisningar. Iakttagelserna av eleverna i klassen bör redan från början inrikta lärarkandidaterna på jämförelse mellan vad man kan kalla de »vanliga barnen» och dem som i något avseende avviker i sin utveckling. I varje klass brukar finnas någon eller några elever, som skiljer sig från de övriga och därigenom ur utbildningssynpunkt är intressanta. Dessa elevers svårigheter ställer fram i blixtbelysning och förstoring, vad som kan vara stötestenar även vid undervisning av de vanliga barnen. För lärarkandidaterna påpekas, att barn med svårigheter i något avseende alltid måste behandlas med ännu större mått av lugn, kärlek och metodisk uppfinningsrikedom än klassens övriga elever. Lärarkandidaterna bör också få kännedom om enkel diagnostisk prövning för att upptäcka allmänna omognadssymptom, bristande läsberedskap eller tendenser till läs- och skrivsvårigheter hos eleverna. I dessa sammanhang ges lämpligen en orientering om skolmognadsproblem samt om läsoch skrivsvårigheter. Mer ingående studium av skolmognadsproblem bör däremot om möjligt ske i samband med auskultation eller vid intern TVsändning av skolmognadsprövningar, medan observationer av läs- och skrivsvårigheter bör ingå som ett led i övriga iakttagelser under varje auskultationsperiod i vanlig klass. Den förberedande undervisningens betydelse för att förebygga uppkomsten av läs- och skrivsvårigheter belyses. Metodik för behandlingen av barn med läs- och skrivsvårigheter studeras även vid lärarkandidatens auskultation i läsklass eller på läsklinik. Vid dessa besök ges en ytterligare fördjupning av den förståelse för läs- och skrivsvårigheter, som lärarkandidaterna fått under auskultation i den vanliga klassen. Bristande läsberedskap beroende på syn- och hörseldefekter samt tal- och röstrubbningars inverkan på elevens läsning uppmärksammas. En fylligare orientering om sådana frågor meddelas lärarkandidaterna vid undervisning i tal- och röstvård samt vid studiebesök eller auskultationer bland syn- och hörselsvaga barn. Även hänthetens problematik och dennas samband med skrivning ägnas uppmärksamhet.

Muntlig och skriftlig framställning Vid all undervisning i svenska på lågstadiet är — i högre grad än på något annat av skolans stadier — den muntliga och skriftliga framställningen intimt förbundna med varandra. För att åskådliggöra detta har anvisningarna samlats under rubrikerna »Lyssna och se» samt »Tala och skriva».

28 L y s s n a o c h se Det är väsentligt, att lärarkandidaterna får uppleva, hur skolan redan från början söker bibringa eleverna goda lyssnar- och åskådarvanor, bl. a. genom att berika deras ljud- och bildupplevelser. Redan när de följer den förberedande undervisningen i svenska, bör de få ta del av speciella avlyssningsövningar, t. ex. med hjälp av enkla instrument, och vid den fortsatta undervisningen följa alltmer avancerade övningar. Vid praktik i årskurs 3 uppmärksammas, hur eleverna samlar fakta och gör korta anteckningar som stöd för muntligt och skriftligt återberättande. Under de första skolveckorna förekommer också iakttagelseövningar i avsikt att uppöva nybörjarnas förmåga att vaket iaktta omvärlden och »läsa» bilder, t. ex. i bilderböcker, sagoböcker och den första läseboken samt vid bildvisning. Med hänsyn till bildens värde i undervisningen bör för de blivande lärarna dess betydelse som underlag för samtal och skrivning påvisas. Det är vidare av vikt att lärarkandidaterna får orientering om den kontinuerliga konstfostran som skolan syftar till och får anvisning om att vid bokval till klassbiblioteket tänka på att få böcker med konstnärliga illustrationer. Övning att uppträda i vardagslivets talsituationer har en socialt fostrande betydelse, som de blivande lärarna bör uppmärksamma, liksom förhållandet att dylika praktiska situationer utmärkt lämpar sig för fri dramatisering. De bör få en demonstration av utvecklingsgången vid dramatisk framställning på lågstadiet, alltifrån enkla härmningslekar, dialoger, enkla scener ur vardagslivet till framförandet av små pjäser, även dockteater med inslag av berättare, talkör, sång och musik. För att under sin egen praktik kunna leda liknande uppgifter bör lärarkandidaterna uppmärksammas på hur man aktiverar elevernas fantasi och även få tillfälle se elever fritt gestalta ett stoff och utforma en dialog eller enkel pjäs. Under sin praktik bör lärarkandidaterna också medvetet forma och variera sin undervisning så, att de fostrar eleverna till att aktivt lyssna och se, både när de berättar, när de använder tekniska hjälpmedel och när de leder undervisningsutflykter.

Tala

och

skriva

Läraren på lågstadiet måste tala tydligt, vårdat och med god röstbehandling samt vara medveten om sitt ansvar i språkvårdens tjänst, eftersom eleverna ofta efterbildar hans tal. Emedan ett tydligt uttal har betydelse för rättstavningsförmågan, bör kandidaterna lära sig att uppmärksamma dialektala särdrag som gör elevernas språk otydligt och att rätta med varsamhet och takt samt hänvisa svårare tal- och röstrubbningar till specialist för individuell behandling. De bör få orientering om hur man berättar intressant och levande och beredas möjlighet att öva den färdigheten redan i början av

30 utbildningstiden. Likaså bör övning att läsberätta, d. v. s. i muntlig form omskriva svårare texter till enklare språk, förekomma. Konkret exemplifiering på mångsidig behandling av ett stoff inom ämnet svenska bör ges samt h u r detta stoff naturligt anknytes till andra ämnen, t. ex. musik. På liknande sätt visas också h u r stoff från något av hembygdskunskapens arbetsområden bearbetas mångsidigt muntligt och skriftligt och redovisas i dramatisk form, vilket ger stark konkretion åt exempelvis en miljöskildring från stenåldern i årskurs 3. Vid den metodiska genomgången av de olika kursmomenten i muntlig framställning framhålles betydelsen av att eleverna får allsidiga tillfällen att tala, eftersom resultatet i skrivning och läsning är beroende av talspråket och samtal är ett viktigt hjälpmedel att öka ordförrådet. Lärarkandidaterna bör grundligt informeras om olika arbetssätt vid integrerad undervisning i svenska, t. ex. att på krittavlan anteckna ord och uttryck vid fria samtal i anslutning till upplevelser, iakttagelser, aktuella händelser och läsning och att sedan använda detta ordmaterial för fri skrivning, rättstavning och andra spr åkiaktt age 1 s er. Vid metodikundervisningen bör framhållas, att muntlig och skriftlig framställning endast är olika sidor av samma funktion, den språkliga uttrycksförmågan, varför dessa arbetsformer ofta skall samordnas. Ämnen hämtas gärna från ett i skolarbetet aktuellt intresseområde. En serie fria skrivningar, barnarbeten från årskurserna 1—4, från den enkla teckningen till sagor och berättelser, kan ge kandidaterna överblick över utvecklingen av det under lågstadiet dominerande fria skriftliga berättandet. Speciella undervisningsmoment som krävs för att eleverna skall kunna åstadkomma en enkel och klar, relativt korrekt framställning tas upp till behandling, t. ex. övningar som avser att berika ordförrådet, variera och precisera uttryckssättet samt ge fyllighet, livfullhet och sammanhang åt framställningen liksom anvisningar om tekniken vid skrivning av brev, anteckningar och korta meddelanden. Enkla studietekniska uppgifter för lågstadiet demonstreras och diskuteras, t. ex. anteckningar och ett enkelt iakttagelseschema vid studium av ett djur eller en växt i årskurs 3. Dessas användning vid undervisningsutflykter och som underlag för små föredrag eller vid skrivning visas. Vid metodikundervisningen betonas, att all skrivning bör vara motiverad och samverka med skolans undervisning i övrigt och det praktiska livets behov. Om möjligt bör den också vara ett spontant personligt uttryck för den enskilde. Att man i största möjliga utsträckning bör undervisa så att fel förebyggs och att rättningar på detta stadium alltid måste ske vid personlig kontakt mellan lärare och elev framhålls. I fråga om muntlig och skriftlig framställning måste framhållas att lärarens uppgift är att stimulera och på varierande sätt uppmuntra elevernas enkla försök att uttrycka sig i tal och skrift samt att hans krav på elever-

31 nas arbeten måste vara måttliga och avpassade efter deras personliga förutsättningar. Textning som stöd för den grundläggande undervisningen i läsning Lärarkandidaterna bör väl behärska textning, då denna sannolikt stöder den första undervisningen i läsning. Om handskrivning se studieplanen för detta ämne. Olika

läsmetoder

Lärarkandidaterna bör få någon orientering om olika läsmetoders uppkomst och utveckling. Mera ingående behandlas den i vårt land numera allmänt använda syntetiska metod för nybörjarundervisningen, som brukar kallas ljudmetod, och den analytiska metod som tillämpas i t. ex. engelsktalande länder, den s. k. ordbildmetoden. I samband härmed bör lärarkandidaterna få klart för sig att en god läsare, som lämnat nybörjarstadiet, alltid använder de tekniker, som båda dessa metoder bygger på, d. v. s. läser alla ord han känner igen som hela ordbilder men använder ljudmetoden för att framgångsrikt kunna läsa ut »nya» svåra ord. Med utgångspunkt i vad lärarkandidaterna fått veta om olika läsmetoder, bör de vid auskultationer i klass vänjas att försöka avlyssna de enskilda elevernas sätt att angripa texten. Svaga läsare är särskilt upplysande i detta avseende. Lärarkandidaterna skärper genom sådana övningar sin förmåga att förstå, vad som skall rättas till i det enskilda barnets läsning. Läsa Under ovanstående rubrik h a r samlats anvisningar till följande moment i studiekursen: Grundläggande undervisning i läsning, Läsundervisningens organisation, Program för elementär undervisning i läsning, Läsningen i den samlade undervisningen och Böckerna i det dagliga skolarbetet. Läsningen skall stå i centrum för arbetet i skolan och samverka med all övrig undervisning. De blivande lärarna bör därför under sin utbildning få se och erfara, hur läsning i olika former kan ge anknytning till annan undervisning i svenska, möjlighet till samverkan med undervisningen i andra ämnen liksom impulser till fritidssysselsättning och hobbyverksamhet. Under lyckliga betingelser kan läsning frigöra aktiviteter med kedjereaktioner praktiskt taget i oändlighet. Det gäller därför att för kandidaterna klargöra vikten av att lära eleverna läsa på ett sådant sätt att de får en positiv inställning till läsning och böcker. Efter en inskolningstid med allsidig förberedelse för direkt undervisning i svenska följer den grundläggande undervisningen om bokstäver, språkljud och läsning av ord. Denna kräver en stark individualisering av arbetet med enskild handledning och ständig kontroll av nybörjarnas framsteg. Under sin praktiktjänstgöring måste lärarkandidaterna få studera, h u r den indi-

viduella handledningen underlättas genom elevernas uppdelning i undervisningsgrupper viss del av arbetstiden per vecka och h u r övningar av betydelse för samtliga elever organiseras med hel klass. Hur man följer elevernas framsteg med hjälp av diagnostiskt läsmaterial och iakttar eventuella tecken på speciella lässvårigheter demonstreras såväl teoretiskt som praktiskt. Samtidigt riktas lärarkandidaternas uppmärksamhet på att mycket kan göras vid undervisningen i normalklass för en elev med läs- och skrivsvårigheter, om läraren har förståelse för barnets handikapp. Endast de allra svåraste fallen kan tänkas få hjälp i läsklass eller på läsklinik. De andra måste läraren försöka klara själv. En mer ingående undervisning om behandlingen av läs- och skrivretarderade barn sker lämpligen i samband med auskultation i läsklass eller på läsklinik. Påpekas bör att nybörjarna inte skall få hemuppgifter, förrän de har så god lästeknik att de själva kan sköta uppgifterna. Metodikundervisningen bör ge lärarkandidaterna ingående orientering om ett mångsidigt läsprogram för elementär undervisning i läsning. Lästräning och grundläggande studieteknik med bildstudier, individuell tyst läsning med övning att finna enkla fakta liksom fri läsning efter elevernas val i klassbiblioteket och skolans gemensamma bibliotek och förberedd uppläsning är läsformer som de måste få grundlig kännedom om. Genom konkret exemplifiering blir lärarkandidaterna uppmärksamgjorda på hur systematiskt studium av bildmaterial kan ske både för att stimulera elevernas fantasi och ge dem information. Vidare behandlas olika former för allmän lästräning, t. ex. högläsning och tyst läsning" med handledning, enskilt, i relativt homogena grupper och i klass. Speciella lästekniska övningar, t. ex. en serie enkla systematiska arbetsuppgifter som varieras och successivt ökar i svårighetsgrad, studeras, och deras betydelse som grund för elevernas arbete med hemuppgifter påvisas. De blivande lärarna bör få se hur den individuella tysta läsningen organiseras och systematiskt övas för att så småningom bli en arbetsteknik som varje elev behärskar. Betydelsen av att genom varsam handledning påverka elevernas förströelseläsning och i någon mån ge dem del av kulturarvet i form av klassisk barnlitteratur betonas. Den för klassen gemensamma upplevelseläsningen som stämnings- och samhörighetsskapande faktor belyses med konkret exemplifiering. En plan för samlad undervisning svenska—hembygdskunskap bör presenteras och diskuteras. Exempel ges på texter i anslutning till hembygdskunskapens arbetsområden. Lärarkandidaterna behöver också en överblick över det läsmaterial som används på lågstadiet. Lämpligt är att läseböcker för lågstadiets tre årskurser med supplerande läsmaterial i form av t. ex. lässpel, arbetsböcker, diagnostiskt prövningsmaterial och s. k. bredvidläsningslitteratur demonstreras och diskuteras. Läse- och barnböckers typografiska uppställning vid

33 primär läsundervisning blir då aktuell liksom pedagogiska och estetiska synpunkter på illustrationer och illustrationsteknik. Jämförande studium av olika läsläror kan ges som individuella uppgifter och gruppuppgifter. Lärarens förhållande till läroböcker och alternativa studieplaner diskuteras lämpligen i dessa sammanhang. Det är väsentligt att kandidaterna kommer till insikt om att boken är lärarens främsta och mest nödvändiga hjälpmedel vid undervisningen och att han utan ett allsidigt sammansatt klassbibliotek med böcker avpassade efter elevernas utvecklingsnivå och intressen inte har möjlighet att förverkliga varken läroplanens allmänna målsättning eller dess läsprogram. Språkiakttagelser

och övningar

F ö r att lågstadiets elever skall få goda kunskaper och färdigheter i sitt modersmål krävs, att språkiakttagelser och mångsidiga övningar med ord och uttryck blir en del av det dagliga skolarbetet genom att de naturligt ingår i arbetet med att lyssna och se, tala, läsa och skriva. Därför måste de blivande lärarna inriktas mot att målmedvetet och konsekvent utnyttja alla tillfällen att i samband med samtal, läsning och skrivning berika elevernas ordförråd, lära dem variera och precisera sitt uttryckssätt samt rätt stava allmänt förekommande ord, i första hand deras eget aktiva i skrift använda ordförråd. Kandidaten måste vid sin praktiktjänstgöring kontrollera att eleverna förstår hans eget och böckernas språk och vara inställd på att vänja eleverna att själva observera t. ex. synonyma ord och uttryck, ta rätt på betydelsen av nya ord och samtidigt beakta deras stavning och byggnad. Lämpligt är att till aktuella intresseområden samla och ur olika synpunkter studera ord. På så sätt konkretiseras t. ex. grundläggande historiska, geografiska och naturvetenskapliga termer och begrepp, tillhörande hembygdskunskapens arbetsområden i årskurs 3. De blivande lärarna bör få veta att förmågan att stava grundläggs redan vid den förberedande undervisningen i svenska, då eleverna övas att lyssna, se och tala och då en samordning sker mellan öra, öga och mun. Att skriva med hjälp av ljudanalys och talstöd är en teknik som är användbar vid alla ljudenligt stavade ord. Lärarkandidaterna bör därför få noggrann kännedom om hur eleverna leds till att långsamt och tydligt uttala det ord som skall skrivas, samtidigt som de lyssnar till ljud och skriver ned tecknen för dem. Lärogången vid en systematisk undervisning i rättstavning behandlas jämte de hjälpmedel som finns att tillgå, även diagnostiska prov. Betydelsen av ett meningsfullt arbete och varierande arbetsformer vid undervisningen i rättstavning framhålls samt nödvändigheten av att läraren tar hänsyn till elevernas individuella stavningsförmåga. Olika former för redovisning och rättning beaktas. Enkla språkiakttagelser och övningar demonstreras, och lärarkandidaterna bör få klart för sig att man redan på lågstadiet tillvaratar alla tillfällen 3— 512012

34 att stärka elevernas känsla för ordens valör och hjälper dem till ett allt rikare och smidigare språk. Kandidaterna bör få erfarenhet av de olika arbetsformer som används. Danska och norska Lärarkandidaterna bör få information om den förberedande undervisning i norska och danska som kan bedrivas på lågstadiet samt anvisning på lämplig barnlitteratur. Hjälpmedel Det är av vikt att de blivande lärarna blir väl förtrogna med de hjälpmedel som finns att tillgå vid undervisning i svenska. Orientering om mellan- och högstadiets undervisning i svenska För att främja en kontinuerlig undervisning i svenska i grundskolan bör lärarkandidaterna erhålla viss orientering om undervisningen i ämnet på mellan- och högstadiet.

Verksamhetsformer och organisation

Metodikutbildningen i svenska skall samordnas med den praktiska utbildningen, med fördjupningskursen i ämnet samt med undervisningen i psykologi och pedagogik. Den bedrivs i form av föreläsningar och seminarieövningar med diskussioner och redovisningar. Kandidaterna aktiveras till självverksamhet och samarbete. Förslag till

timfördelning Timmar

Kursplanen i svenska — allmän orientering Förberedande undervisning Tala Skriva Läsa Språkiakttagelser Danska och norska Hjälpmedel Orientering om mellan- och hög stadiets undervisning i svenska Själwerksamhet och samarbete i ämnet svenska på lågstadiet

4 12 1? 1? 40 1?

?, ?, ?, ?, 100

35 Mellanstadiets lärare MÅL Utbildningen har till uppgift att ge de blivande lärarna så goda kunskaper och färdigheter, att de kan leda sina elever i aktivt språkligt skapande och väcka deras intresse för att vårda sitt språk, att så öka deras beläsenhet och förmåga att läsa aktivt, att de kan ge sina elever kontakt med och intresse för god litteratur, att bibringa dem så god läs- och studieteknisk färdighet, att de kan lära sina elever att i studiesyfte tillgodogöra sig en skriftlig eller muntlig framställning och i någon mån själva söka sig till informationskällor, samt att ge insikter och färdigheter i ämnets metodik. STUDEEKURSER Direktutbildning

Muntlig

framställning

Fonetik, allmän och svensk. Röstvård och talteknik. Välläsning, övning att berätta för barn. Dramatisk framställning. Korta anföranden samt aktivt deltagande i seminarieövningar och andra diskussioner. Skriftlig

framställning

Övning att skriva uppsatser av väsentligen berättande och beskrivande art, även i skönlitterär form. I samband därmed normativ stilistik och diskussion av de språkliga uttrycksmedlen. Språket och dess liv Repetition av den elementära grammatiken. Orientering om den aktuella debatten beträffande grammatisk terminologi och systematik. Ordbildningslära. Svenskt namnskick. Aktuella frågor rörande språkvård och språkriktighet. Deskriptiv stilistik i samband med övningar i funktionell analys av texter. De indirekta språkmedlen. Semantiska frågeställningar. Orientering om grundfrågor beträffande språkets liv och väsen. Barnets språkliga utveckling. Viktigare ordböcker och handledningar i stilistik och språkriktighet. Litteraturkunskap Vidgad beläsenhet i svensk, övrig nordisk och utomnordisk litteratur väsentligen från tiden efter 1880. I anslutning därtill en fördjupad framställning av litteraturens historia under denna tid. Stilhistoria. Närstudium och

36 analys av fiktionslitteratur. Diskussion av litteraturtolkningens mål och medel. Formproblem i nyare skönlitteratur. Beläsenhet i barn- och ungdomslitteratur. Någon kännedom om barn- och ungdomsbokens litteraturhistoria och om nuläget. Samspelet mellan ordkonst och bildkonst. Orientering om massmedia, främst radio, TV och film. Danska och norska Viss förmåga att förstå danska och norska i tal och skrift. Grunddragen av dansk och norsk språklära. Någon orientering i aktuell språkdebatt i våra nordiska grannländer. I samband med litteraturläsningen översiktlig kunskap om väsentliga drag i den litterära utvecklingen i Danmark och Norge. Bok- och bibliotekskunskap Klassifikationssystemet. Kännedom om viktigare uppslagsverk och bibliografiska handledningar. Övning att i naturliga sammanhang utnyttja bibliotek och annan informationstjänst.

Vidareutbildning av lågstadielärare

Muntlig framställning Korta anföranden samt aktivt deltagande i seminarieövningar och andra diskussioner. Skriftlig framställning Övning att skriva uppsatser av väsentligen berättande och beskrivande art, även i skönlitterär form. I samband därmed normativ stilistik och diskussion av de språkliga uttrycksmedlen. Språket och dess liv Orientering om den aktuella debatten beträffande grammatisk terminologi och systematik. Svenskt namnskick. Aktuella frågor rörande språkvård och språkriktighet. Deskriptiv stilistik i samband med övning i funktionell analys av texter. De indirekta språkmedlen. Semantiska frågeställningar. Orientering om grundfrågor beträffande språkets liv och väsen. Litteraturkunskap Vidgad beläsenhet i svensk, övrig nordisk och utomnordisk litteratur väsentligen från tiden efter 1880. I anslutning därtill en fördjupad framställning av litteraturens historia under denna tid. Stilhistoria. Närstudium och analys av fiktionslitteratur. Diskussion av litteraturtolkningens mål och medel.

37 Formproblem i nyare skönlitteratur. Beläsenhet i barn- och ungdomsböcker. Någon kännedom om barn- och ungdomsbokens litteraturhistoria och om nuläget. Samspelet mellan ordkonst och bildkonst. ANVISNINGAR OCH RÅD Allmänna synpunkter

Eftersom undervisningen avser att utbilda lärare, måste de metodiska synpunkterna aktualiseras, när stoffets art inbjuder därtill. Vid t. ex. behandlingen av svenskt uttal bör lärarkandidaterna fråga sig h u r de skall kunna komma till rätta med störande provinsialismer, med artikulationsslapphet och andra talovanor inte bara hos sig själva utan även hos sina blivande elever. Det språkliga stoffet bör — inte minst ur motivationssynpunkt — inbjuda till frågeställningar hur de som lärare skall kunna klargöra vissa företeelser och h u r de skall kunna för sina elever motivera sitt ställningstagande i en språkriktighetsfråga. Vid litteraturläsningen bör de, när tillfälle naturligt erbjuder sig, ägna uppmärksamhet åt h u r ett verk skall kunna presenteras för barn och ungdom och göras levande för dem. I sin undervisning måste läraren vid fördjupningskursen vidare beakta vad som gäller som ett krav för undervisningen i svenska på alla stadier: ämnet får ej sönderfalla i skilda delmoment som saknar samband med varandra utan måste framstå som en enhet. Den uppdelning av stoffet som kursplanen för överskådlighetens skull ger svarar ej helt mot undervisningspraxis. Där löper undervisningen i muntlig och skriftlig framställning i stora stycken parallellt, där hålls kontakt mellan språkiakttagelser och litteraturläsning etc. I lika hög grad gäller det, att ämnet ej får isoleras från andra ämnen på schemat. Det ligger nämligen i svenskämnets natur att samverkan med andra ämnen måste äga rum. Den blivande läraren kommer att i sin undervisning i betydande utsträckning få hämta realstoffet från orienteringsämnena och måste över huvud taget hålla intim kontakt med andra ämnen. På samma sätt bör läraren vid fördjupningskursen på ett naturligt sätt anknyta till andra ämnen. Kunskaper i psykologi är sålunda av stort värde, när det gäller att studera människoskildringar i litteraturen, människan i diktens spegel. Litteraturen är vidare ej isolerad från den tid, då den skapades, samspelet dikt—historia måste beaktas. Därvid bör observeras, att dikten ej blott speglar historien utan i mer än ett fall skapat historia eller i varje fall påverkat utvecklingen. Vad den bildande konsten och musiken betytt för litteraturen och vice versa måste uppmärksammas. Väsentligast är kanske ur praktisk synpunkt att intim kontakt hålls med undervisningen i engelska. Vid studiet av de engelska lånordens roll i modern svenska utnyttjas lärarkandidatens kunskaper i engelska, likaså när det gäller att belysa det allt påtagligare beroendet av engelska mönster

38 vid vissa syntaktiska egenheter i svenskan. Självfallet bör också läraren i svenska utnyttja lärarkandidaternas beläsenhet i engelsk litteratur. Ämnen som Några exempel på engelsk romankonst från olika tider eller Jämförelse mellan olika översättningar till svenska av engelsk lyrik eller engelsk prosa ligger väl till för studierna i litteraturkunskap. Det i kursplanen föreslagna ämnesstoffet är rikt, och att med lika tyngd behandla allt låter sig ej göra. Läraren måste ha stor frihet att vid avvägningen av de olika momenten ta hänsyn till lärarkandidaternas behov och till övriga förutsättningar. I särskilt hög grad gäller detta litteraturläsningen. Det enda som där är fastställt är den ungefärliga tidsram inom vilken läraren bör hålla sig, ett lika ungefärligt angivande av omfånget och en allmän föreskrift att icke-svensk litteratur skall ägnas tillbörlig uppmärksamhet. Målet för litteraturundervisningen är i första hand att stimulera lärarkandidaterna till aktivitet och engagemang vid läsningen och att så långt möjligt främja deras sensibilitet och lyhördhet för litterära värden. Urvalet av litteratur, som kan tjänstgöra som medel vid denna litterära fostran, måste självfallet i hög grad överlämnas åt läraren. Denna frihet för den enskilde läraren får ej tagas som intäkt för att pruta på kunskapskravet. För en blivande lärare är goda kunskaper en absolut nödvändig förutsättning. Hans språkvårdande verksamhet förutsätter en genomtänkt, d. v. s. teoretiskt motiverad ståndpunkt. Utan kunskaper och kringsyn blir han lätt en slav under läroboken, och utan fast teoretisk förankring löper hans metodik risken att reduceras till katederknep. Anvisningarna gäller i tillämpliga delar även studiekursen för vidareutbildning av lågstadielärare.

De särskilda kursmomenten

Muntlig framställning Det teoretiska studiet av fonetiken skall uppta endast en relativt liten del av den tid som står till förfogande och avser dels att ge en arbetsvokabulär, dels att bilda underlaget för praktiska övningar, som skall stå i centrum för arbetet. För att dessa övningar skall ge effekt och samtidigt uppfylla alla rimliga krav på diskretion och taktfullhet fordras att handledningen sker individuellt eller i varje fall i mycket små grupper. För vissa lärarkandidater torde behovet av undervisning i röstvård och talteknik vara ganska ringa, för andra däremot krävs ett stort antal övningstillfällen och en tidskrävande handledning. En sådan kan inte rymmas inom den normala timplanen men är med hänsyn till sakens utomordentliga vikt för blivande lärare en tvingande nödvändighet. Det förutsätts, att denna del av undervisningen leds av speciallärare. Varje lärare måste kunna tala inte bara korrekt ur talteknisk synpunkt utan också livfullt och medryckande. För en lärare i svenska krävs därtill

39 att han kan läsa upp en text på ett sådant sätt, att framställningen blir levande och — när det gäller fiktionslitteratur — ger eleverna en omedelbar upplevelse av texten, övningar i välläsning, högläsning av vers och prosa, får därför ej försummas på något stadium i utbildningen. Skriftlig framställning Den skriftliga framställningen bör väsentligen knytas till övningar att berätta och beskriva, alltså sådana typer som läraren i sin undervisning kommer att sysselsätta sina elever med. Här — liksom när det gäller muntlig framställning •—• måste läraren kunna ge förebildliga exempel. Undervisningen vid fördjupningskursen kan därför ej inskränkas till bruksprosan utan bör överskrida dess gränser, gälla ej enbart språket som meddelelsemedel utan även språket som konst. Utan att själv ha erfarit något av den glädje som ligger i litterärt skapande — låt vara i mycket blygsamt format — kan läraren knappast stimulera sina elever att skriva vare sig korrekt eller uttrycksfullt eller över huvud taget leda dem till upplevelse av ordkonsten. Språket och dess liv Vid undervisningen om språket och dess liv behandlas grundfrågorna ingående: den språkliga verksamheten i stort, språkets signal- och symbolfunktion, språket som ett konventionellt teckensystem där något logiskt samband endast i undantagsfall råder mellan beteckningen och det betecknade, språkets roll som bärare av vår kulturtradition, språkets betydelse som kommunikationsmedel och som skapare av sociala kontakter, språkets makt över tanken, svårigheten att hålla isär redogörelser och omdömen, nödvändigheten att vid en framställning av informerande art — och vid bedömande av en sådan — vara på sin vakt mot känslopåverkande konnotationer, bilden som språk, bildens roll som komplement till en ordframställning, informationstekniska aspekter på språket över huvud taget etc. De blivande lärarna måste få en levande uppfattning av vilken dominerande roll språket spelat och spelar i människans historia, vilken oerhörd betydelse det har i vår vardagstillvaro och vilka problem som döljer sig bakom företeelser, som endast för den tanklöse är självklara och likgiltiga. Med en relativt klar förståelse för det språkliga uttryckets rika skiftningar bör lärarkandidaterna inse h u r svårt det är att skapa ett grammatiskt system, där orden och deras funktion (alltså ordklasser och satsdelar) har sin givna plats, och att uppställa allmängiltiga regler, enligt vilka etiketterna rätt och fel kan användas. Insikten om dessa svårigheter bör leda till en viss försiktighet, när det gäller bedömningen av grammatiska problem, och till en viss vidsynthet, när det gäller att ta ställning till språkriktighetsfrågor. Även det förhållandet att vi just nu upplever en brytningstid på det språkliga området, där hävdvunna normer och traditionellt synsätt i mer än ett

40 avseende ifrågasatts, bör bidra till att kandidaterna i sin verksamhet som lärare kommer att hålla en medelväg mellan de båda ytterligheterna: kortsynt dogmatism och slapp tolerans.

Litteraturkunskap Undervisningen skall leda fram till en i jämförelse med vad som uppnåtts i gymnasiet väsentligt vidgad beläsenhet. Därvid bör begreppet skönlitteratur ej fattas alltför snävt och ej uteslutande uppta verk av fiktionskaraktär, utan även betydande essäister, filosofer, psykologer, historiker etc. bör vara representerade i läsprogrammet, önskvärt är, att lärarkandidaterna i de lästa verken i så stor utsträckning som möjligt möter människor och miljöer som de känner igen eller i varje fall kan levandegöra för sig, situationer och problem som de kan uppleva som sina egna. För att underlätta denna kontakt med litteraturen har kursplanen föreslagit att studiet koncentreras till verk från de senaste åttio åren. Självfallet skall läraren ej vara så bunden av denna tidsram att han — vid t. ex. motiv- och genremässig uppläggning av läsningen — icke anser sig kunna överskrida den. I anslutning till litteraturläsningen bör lärarkandidaterna få en samlad och ganska bred framställning av litteraturens utveckling från 1880 till våra dagar. Därvid ägnas uppmärksamhet åt form- och stilproblem, men givetvis får läraren ej försumma att belysa litteraturens sammanhang med samhällsutveckling och idédebatt samt dikten som psykologiskt dokument. Eftersom i våra dagar nya media spelar en så stor roll bör speciellt film och TV men även hörspel i radio tas upp till behandling, dels som självständiga konstformer, dels som impulsgivare för litteraturen, över huvud taget bör växelspelet ordkonst—bildkonst (samt där så ske kan tonkonst) beaktas. Som tidigare framhållits torde det ej vara lämpligt att binda läsningen vid vissa fixerade verk. Ej heller beträffande omfånget av studierna kan annat än ungefärliga föreskrifter och rekommendationer ges. Av vikt är emellertid att de nationella synpunkterna ej ensidigt odlas utan att ickesvenska författare blir ganska rikligt representerade. Om t. ex. den totala kursen kommer att omfatta 25 verk, bör åtminstone 10 tillhöra denna senare kategori. Det kronologiskt och utvecklingshistoriskt upplagda studiet skall ej dominera. Syftet med litteraturläsningen nås nog bäst om arbetet i betydande utsträckning får formen av dels motiv- eller genreparalleller, dels litteraturanalytiska övningar kring texter av måttligt omfång. Möjligheterna att finna lämpliga uppgifter torde vara snart sagt outtömliga. Läraren kan välja t. ex. några barnskildringar, generationsmotsättningens problem i några verk, problemet land—stad hos några författare, naturalism och expressionism i dramat, kriget som litterärt motiv, aforismen som konst,

41 pastischer, bibliska motiv hos några författare, en film, en bok, lyriktolkningens problem. Läsningen av barn- och ungdomsböcker, sagor etc. bör även den vara relativt bred och omfatta dels några av de klassiska barnböcker, som ej skrivits för barn men som genom tidernas lopp erövrats av dem, dels nyare, direkt för barn skrivna verk. Även detta studium kan med fördel läggas upp efter mer givande linjer än kronologiska eller biografiska. Ämnen för grupparbeten (seminarieövningar) k a n vara t. ex. jämförelse mellan olika bearbetningar för ungdom av klassisk litteratur, några anglosaxiska barnböcker, H. C. Andersen och folksagan. Litteraturstudiet skall i hög grad ha karaktären av samtal kring litteratur. Därvid måste läraren se till, att lärarkandidaterna behärskar den grundläggande terminologin och har klar täckning för fundamentala begrepp (symbol etc.) samt att de får en allt större vana och förmåga att på ett nyanserat sätt uttrycka sina reaktioner inför och omdömen om litteratur. Danska och norska Vid texturvalet bör läraren ej försumma att ta med barn- och ungdomsböcker, läroböcker i historia etc. samt tidningar och annat vardagstryck. Det är också lämpligt att demonstrera ljudband, genom vilka barn kan få höra ett korrekt uttal av danska och norska, samt att låta lärarkandidaterna stifta någon bekantskap med den språkdräkt, i vilken danska och norska barn möter den internationella barn- och ungdomslitteraturen. Undervisningen bör ge lärarkandidaterna så pass god praktisk färdighet i danskt och norskt uttal, att de som blivande lärare ej behöver dra sig för att läsa upp dansk eller norsk text. Bok- och

bibliotekskunskap

Bok- och bibliotekskunskap är under hela studietiden av betydelse för undervisningen i snart sagt alla ämnen. Svenska mer än andra ämnen leder dock eleverna in i böckernas värld. Vid allt studiearbete, inte minst vid förberedelserna för seminarieövningarna och vid utarbetandet av specialuppgifterna, möter lärarkandidaterna behovet av bok- och bibliotekskunskap i naturliga sammanhang. Isolerade bibliotekstekniska övningar torde ej vara nödvändiga.

Verksamhetsformer och organisation

Studieplanen föreskriver för varje termin ett specialarbete, som första terminen avser det språkliga området av ämnet och andra terminen det litterära. Båda specialuppgifterna skall delvis redovisas i form av uppsats. Uppgifterna får ej vara alltför tidskrävande utan kan under den första terminen begränsas till kritiskt referat av någon språklig essaysamling eller

42 populärvetenskaplig undersökning. Andra lämpliga uppgiftstyper kan vara Dialektala drag i . . . , Folkloristiska motiv hos . . . , Arkaismer hos . . . , Ordbildning hos . . . , Ordboksstudier, Stilstudier i ett tidningsnummer, Jämförelse mellan olika versioner av . . . , Språklig bearbetning för barn av . . . Specialarbetet på det litterära området kan utgöras av några exempel på en genre eller ett motiv, några verk av en författare etc. I det bör också ingå läsning av en litteraturvetenskaplig undersökning av mindre omfång. Förslag till Muntlig

studiegång

framställning

Termin I Fonetik. Talorganen, deras byggnad och funktion. Ljudförrådet i svenskan. Individuell röstvård. Orientering om dialekternas ljudförråd. Begreppet riksspråksuttal. Aktuella uttalsfrågor. Välläsning med krav på naturlighet i tonfall, tydlighet i uttal, god frasering och väl avvägt tempo. Körläsning. Dramatisk framställning. Korta anföranden, diskussioner och diskussionsinlägg. T e r m i n II Som under föregående termin. Därtill övningar att berätta för barn. Skriftlig

framställning

Termin

I

Korta övningar att berätta och beskriva med krav på inte bara språklig korrekthet och stilistisk jämnhet samt tankereda och sammanhang utan även livfullhet, omväxling och konkretion. En längre skriftlig framställning i samband med specialarbetet på det språkliga området. Normativ stilistik, även på grundval av material ur barnuppsatser. Diskussion av metoder att göra en framställning fängslande och levande. T e r m i n II Som under föregående termin. Därtill en längre skriftlig framställning i samband med specialarbetet på det litterära området. Språket och dess liv Termin I Repetition av svensk språklära med huvudvikten lagd på formläran. Viktigare ordböcker, ordlistor, handböcker i stilistik etc. och övningar att använda dem. Begreppen ord, sats och mening. Grunderna för ordens fördelning på ordklasser. Den grammatiska terminologin (historisk, aktuell de-

b a t t ) . Moderna synpunkter på den grammatiska systematiken. Ordbildningslära. Ords nybildning och död. Det svenska ordförrådet (arvord, lånord, främmande ord och citatord). Dialekternas ordförråd. Diskussion av främmande ord i nusvenskan och andra aktuella och principiella frågor rörande språkvård och språkriktighet. Det ortografiska problemet, översikt av rättstavningsstriden i Sverige. Kommateringen (principer och debatt).

Termin

II

Begreppet stil. Deskriptiv stilistik och övningar i funktionell analys av olikartade texter. Språkriktighetsproblemet ur principiell synpunkt (rätt—fel, lämpligt—olämpligt i en given språksituation e t c ) . Väsentliga semantiska problem. Språket som kommunikations- och kontaktmedel. Bilder och andra icke-språkliga medel att överföra ett tankeinnehåll, översikt av barnens språkliga utveckling.

Litteraturkunskap Termin

I

Läsning av litteratur (fiktionsprosa, lyrik, dramatik, essayistik, betydande sakprosa) i huvudsak från tiden 1880-1920, varvid bör — förutom antologiläsning — studeras ca 10 verk från svenskt, 3 verk från norskt och 5 verk från finskt, nyisländskt och utomnordiskt språkområde, valda så, att de kan sägas tillhöra den konsnärligt levande och idémässigt angelägna litteraturen och illustrerar väsentliga moment i den litterära utvecklingen. I anslutning därtill litteratur- och stilhistoria. Aktivt deltagande i fem seminarieövningar, som ägnas dels åt litteraturanalys (närstudium av texter), dels åt genre- och motivhistoriskt grupperat material.

Termin

II

Som i temin I med den skillnaden, att här väljs litteratur huvudsakligen från perioden 1920-våra dagar och att i stället för norsk litteratur läses 3 verk av danska författare. Litteratur- och stilhistoria i anslutning därtill. Antalet seminarieövningar tio. Därtill viss beläsenhet när det gäller folksaga, sägen och myt samt barnoch ungdomsböcker, både klassiska och moderna. Litteraturhistoria i anslutning därtill, framför allt barnbokens historia. Diskussion av nuläget på barn- och ungdomsbokens område samt av möjligheterna att gynnsamt påverka ungdomens läsvanor. Orientering om massmedia, främst radio, TV och film.

44 Danska och norska Termin I Norska. Textläsning och hörövningar på grundval av texter av olika slag (skönlitteratur, sakprosa, tidningar e t c ) . Intensivläsning av ca 200 sidor norsk text, även nynorsk. Huvuddragen av det norska språkets grammatik (uttal, formlära, syntax, ordförråd). Den norska språkstriden. Norsk litteraturhistoria i sammandrag. T e r m i n II Danska. Textläsning och hörövningar på grundval av texter av olika slag. Intensivläsning av ca 200 sidor dansk text. Huvuddragen av det danska språkets grammatik. Några aktuella frågeställningar i dansk språkdebatt. Dansk litteraturhistoria i sammandrag. Samnordiska strävanden på det språkliga området. Svenska språkets ställning i Finland. Några notiser om principiellt intressanta tendenser i isländsk språkutveckling. Bok- och

bibliotekskunskap

Termin I Orientering i biblioteket. Klassifikationssystemet. Olika slag av kataloger. Bibliografier (även t. ex. tidskriftsindex) och andra hjälpmedel för bokurvalet. T e r m i n II Biblioteksväsendet i Sverige. Användning av bibliotek och annan informationstjänst. Förslag till timplan för

direktutbildningen Termin I II Timmar

Muntlig framställning Skriftlig framställning Språket och dess liv Danska/norska Litteraturkunskap Föreläsningar (examinatorier etc.) Seminarieövningar Barn- och ungdomsböcker Bok- och bibliotekskunskap

25 15 20 15

8 7 10 15

15 10 5

15 20 10 5

"TÖ5

~9Ö

Studiekursen för vidareutbildning av lågstadielärare omfattar 90 timmar och förläggs till den första av vidareutbildningens två terminer.

45 STUDIEKURS I METODIK

Kursplanen

i svenska

Allmän orientering om mål, disposition, terminologi och kursinnehåll. Ämnets enhet. Samverkan med andra ämnen. Muntlig

framställning

Olika former av samtal, diskussion och korta anföranden: ändamål, metoder och hjälpmedel. Exempel på övningar i vardagslivets talsituationer. Olika former av dramatisk framställning med tonvikt på fri dramatisering. Praktiska övningar. Att aktivt lyssna och se: övningar och hjälpmedel. Taloch röstvård i det dagliga skolarbetet. Dialektala särdrag. Läsning Orientering om den grundläggande undervisningen i läsning: läsprocessen, läsmognad, läsmetoder, det första läsmaterialet. Den fortsatta undervisningen i läsning och i funktionell studieteknik, huvudsakligen inriktad på samverkan med undervisningen i andra ämnen. Fiktionslitteraturens uppgift på mellanstadiet. Upplevelseläsning. Elevernas fria läsning. Läsintressen på olika åldersstadier. Barn och lyrik. Läsundervisningens organisation; differentieringsmöjligheter, tyst läsning och högläsning i klass, i grupp och individuellt. Orientering om läsmaterial för stadiet. Klass- och skolbibliotekets roll i undervisningen. Undervisningen om massmedia med tonvikt på film och TV. Skriftlig

framställning

Orientering om den grundläggande undervisningen i skriftlig framställning på lågstadiet. Fritt skriftligt berättande; olika sätt att stimulera språkligt skapande; sambandet med muntlig framställning och läsning samt med skolarbetet i övrigt. Anteckningar, beskrivningar, enkla redogörelser och sammandrag, bl. a. som arbetsmoment i orienteringsämnena. Konstruktiva momentövningar. Rättning med hänsyn till elevernas skilda förutsättningar. Handstilsvård enligt särskild studiekurs. Språkiakttagelser

och övningar

Aktivt och passivt ordförråd. Arbetet med att berika elevernas ordförråd och öva deras känsla för språkets nyanser. Undervisningen i rättstavning: dess psykologiska bakgrund och principer samt metoder med tonvikt på individuell undervisning och hjälp. Användning av ordlista. Språkriktighet och språkvård i anslutning till elevernas muntliga och skriftliga framställning och med utgångspunkt i deras aktuella ordförråd. Iakttagelser av språkets byggnad och funktion jämte tillämpningsövningar. I anslutning härtill elementär terminologi. Interpunktion: huvudprinciper och metoder.

46 Ämnets moment i samverkan Valda exempel på konkreta undervisningssituationer där ämnets moment stöder och berikar varandra. Danska och norska Diskussion av mål, hjälpmedel och övningsformer. Läs- och skrivsvårigheter Kort orientering rörande läs- och skrivsvårigheter: symptom, orsaker, frekvens, prognos, diagnos och lämpliga arbetsmetoder. Träning att göra läsanalyser och skrivanalyser. översikt av skolans möjligheter att hjälpa elever med läs- och skrivsvårigheter. Svenska i samverkan med andra ämnen Ämnets centrala roll i skolarbetet; exemplifiering av h u r språket används och tränas i skilda arbetssituationer i skolan; exempel på systematisk och integrerad lärogång. Undervisningen i svenska på högstadiet Orientering om mål och metoder.

ANVISNINGAR OCH RÅD Allmänna synpunkter

Metodikutbildningen bör ge de blivande lärarna en klar uppfattning om att undervisningen i svenska skall öva de grundläggande färdigheterna att lyssna, se och tala, läsa och skriva samt stimulera elevernas läslust och väcka deras intresse för god litteratur. Den bör också klargöra, att undervisningen i svenska bör bedrivas så att den uppmuntrar eleverna till självständig och skapande språklig verksamhet och väcker deras intresse för sitt eget språk och lust att vårda det. Att undervisningen skall tillgodose det dagliga livets krav bör understrykas, liksom att den bör lägga grunden till en god studieteknik och medverka till en vidgad allmän orientering samt skapa ökade förutsättningar för personlig utveckling och för gemenskap och samarbete. Ständigt bör lärarkandidaterna göras medvetna om den stora variationen i elevernas språkutveckling och lära sig inse nödvändigheten av att anpassa övningarna efter de individuella behoven. Dispositionen av studiekursen i avsnitt som muntlig framställning, läsning, skriftlig framställning samt språkiakttagelser och övningar avser liksom i Läroplan för grundskolan huvudsakligen att skapa en överblick av kursinnehållet. Denna uppspaltning får ej leda till att ämnet svenska sönderfaller i isolerade delmoment. Tvärtom bör man vid genomgången av de

47 olika momenten beakta ämnets enhet och ge anvisningar om hur ämnets olika grenar genom samordning kan stödja och berika varandra. Vid en systematisk genomgång av ämnets olika delar faller det sig naturligt att diskutera ändamål, principer, metoder och hjälpmedel beträffande skilda moment. Det är härvid nödvändigt att låta kandidaterna möta och arbeta med konkreta undervisningsexempel som illustrerar ämnesmetodiska grepp samtidigt som de är tillämpningar på undervisningsprinciperna motivation, aktivitet, konkretion, individualisering samt gemenskap och samverkan. Därvid kan det vara lämpligt att utnyttja kandidaternas egna exempel från deras praktik. De blivande lärarna bör göras uppmärksamma på svenskans centrala roll i skolarbetet och de bör få exempel på hur en systematisk och kontinuerlig samverkan med andra ämnen kan tillgodoses. Den koncentriska arbetsgång beträffande färdighetsträningen som förekommer i ämnets huvudmoment i Läroplan för grundskolan bör exemplifieras och motiveras.

De särskilda kursmomenten

Muntlig

framställning

I Läroplan för grundskolan betonas vikten av att skolan uppövar elevernas färdighet i muntlig framställning. Denna är av stor betydelse såväl för deras framsteg i skrivning och läsning som för deras kontakt med omvärlden. Det är därför angeläget, att man i metodikundervisningen grundligt behandlar principer och metoder beträffande moment som samtal, diskussioner, korta anföranden, intervjuer och övningar i att uppträda i vardagslivets talsituationer. För de blivande lärarna klargörs därigenom målet för arbetet: att få varje elev att nå så långt som möjligt i förmåga att uppträda på en gång frimodigt och hänsynsfullt i de talsituationer som livet kommer att ställa honom i och att med reda och sammanhang, med tydligt uttal och god röstbehandling framlägga sina tankar. Väsentligt är också att det naturliga samspelet mellan att tala och lyssna hålls aktuellt och att eleverna lär sig elementära regler för sättet att uppträda i en talsituation. Det är väsentligt att sådana arbetssätt tillämpas, där eleverna osökt ges tillfälle att uttrycka sig sammanhängande. Den dramatiska framställningen torde ha stor betydelse för personlighetsutvecklingen och är ett av skolans verksammaste hjälpmedel att bibringa eleverna god artikulation, uttrycksfull betoning och naturligt uppträdande. Den erbjuder en naturlig form för samarbete. I grundskolans kursplaner har man också berett den dramatiska framställningen, särskilt den fria dramatiseringen, stort utrymme. Metodikundervisningen måste följaktligen ägna detta avsnitt betydande uppmärksamhet. Vid sidan av orienterande föreläsningar och diskussioner om mål och metoder måste förekomma praktiska övningar och demonstrationer.

48 Metodikundervisningen måste också klargöra hur viktigt det är, att läraren föregår med gott exempel i sitt eget sätt att tala, att han oavlåtligt uppmärksammar elevernas uttal och röstbehandling samt att han med varsamhet och hänsyn ger hjälp och rättelse, i svårare fall samråder med läkare.

Låsning Läsning är otvivelaktigt det avsnitt av studiekursen som kräver störst uppmärksamhet. Vid behandlingen av principer och metoder för de många delmomenten måste läsundervisningens mål hela tiden hållas i sikte. De blivande lärarna måste bringas att förstå innebörden av att läsundervisningen skall bedrivas så att den väcker och stimulerar läslusten och gör läsningen till något glädjebetonat, alt den utvecklar elevernas förmåga att vid tyst läsning söka innehållet, finna det väsentliga, reflektera inför stoffet och kritiskt granska det, att eleverna förstår att tillämpa olika lästeknik för olika ändamål och inför olika texter, att den tillgodoser elevernas behov av fantasiupplevelse, att eleverna genom omfattande lustbetonad läsning vidgar sin livserfarenhet och självkännedom, att den ökar ordförrådet och uppövar känslan för språk och stil samt att den utvecklar förmågan att effektivt utnyttja innehållsförteckningar, register, ordböcker, uppslagsböcker, illustrationer, kartor, tabeller, grafiska framställningar och a n d r a studiehjälpmedel. Under rubriken Läsning upptas som första moment en orientering om den grundläggande undervisningen i läsning på lågstadiet. Det är av vikt att den blivande mellanstadieläraren får en grundlig orientering om läsprocessen, läsmognaden, läsmetoder och det första läsmaterialet. En lärare som ej äger goda kunskaper om den elementära läsundervisningen och om elevernas starkt varierande läsförmåga har begränsade möjligheter att fullfölja läsprogrammet. Vid diskussionen av metodiken för den fortsatta läsundervisningen och den funktionella studietekniken bör man särskilt beakta den koncentriska principen och individualiseringen. Metodikundervisningen bör exemplifiera hur olika slag av läsövningar kan ordnas individuellt eller i lämpliga grupper och hur metod och material kan varieras så att arbetet blir lustbetonat och meningsfullt för eleverna samt hur tekniken skall anpassas efter materialets skiftande karaktär. Litteraturläsningen på mellanstadiet bör behandlas i intimt samarbete med fördjupningskursen i svenska. Därvid diskuteras urvalet av stoff som fängslar elever på detta åldersstadium och hur litteraturen kan bjudas dem. Principer och metoder beträffande upplevelseläsningen under lärarens ledning liksom organisationen av elevernas fria läsning bör diskuteras ingående. Rätt vald litteratur kan ge gemensamma upplevelser, som i sin tur kan skapa samhörighetskänsla i en klass och bidra till dess sociala och

49 estetiska utveckling. Skönlitterära skildringar med historisk, kultur- eller naturgeografisk anknytning kan stimulera arbetet inom orienteringsämnena. Till metodikundervisningen i svenska hör att orientera de blivande lärarn a om undervisningen i TV- och filmkunskap. Det bör klarläggas, att skolans undervisning skall ge orientering och kunskaper om dessa media och deras uttrycksmöjligheter, om deras ställning som massmedia i dagens värld och om individens egen situation som åskådare samt skapa förutsättningar för en självständig bedömning av all bildmässig information. Den skall väcka elevernas intresse för schablonfria program och genom formoch innehållsanalyser bl. a. av för eleverna aktuell repertoar uppodla deras sinne för konstnärliga kvaliteter och deras förmåga att översätta innehållet till egna förhållanden. Vid genomgången av de olika kursmomenten är det naturligt att lärarkandidaterna blir orienterade om och själva får arbeta med läsmaterial av skilda slag. Det bör understrykas, att boken är lärarens främsta och mest nödvändiga hjälpmedel vid undervisningen och att ett allsidigt sammansatt klassbibliotek med böcker avpassade efter elevernas utvecklingsnivå och intressen är en förutsättning för tillfredsställande undervisning. Skriftlig

framställning

Metodikutbildningen bör klarlägga, att undervisningen i skrivning syftar till att stimulera elevernas skaparglädje och tillfredsställa deras uttrycksbehov, odla färdigheter som är av betydelse i det praktiska livet samt skärpa elevernas iakttagelseförmåga och skola deras tankevanor. Riktpunkten bör vara att lära dem åstadkomma en enkel och klar framställning, som är relativt korrekt i fråga om språk och stavning, överskådligt uppställd och skriven med vårdad handstil. De blivande lärarna bör därvid särskilt uppmärksammas på att förutsättningen för att elevernas fria skriftliga berättande skall utvecklas är att alla försök uppmuntras och bedöms efter författarens förmåga. En snävt lärardirigerad skrivning binder eleven och dödar därigenom spontaniteten. Kraven på korrekthet måste vara mycket måttfulla; äktheten, naturligheten och friskheten i språket bör värderas högre. Vidare bör beaktas, att skaparglädjen främjas av ett naturligt och meningsfullt ärende med arbetet. En stark motivation för att skriva bör också arbetet i orienteringsämnena kunna ge genom att eleverna får impulser att göra korta minnesanteckningar eller sammanfattningar. En klasstidning, skriven omkring ett överenskommet ämne eller i en speciell avsikt, kan också utgöra ett starkt motiv för skriftlig produktion och ge en känsla av samarbetets betydelse. Den kan också ge mening åt renskrivning av en del övningar. Språkiakttagelser

och

övningar

En förutsättning för elevernas språkliga framsteg är att de bereds rikliga tillfällen till språkiakttagelser och mångsidiga övningar. Därför bör de bli4—512012

50 vande lärarna inriktas mot att målmedvetet och konsekvent utnyttja alla tillfällen att i samband med samtal, läsning och skrivning samt skolans undervisning i övrigt berika elevernas ordförråd, lära dem variera och precisera sitt uttryckssätt samt rätt stava allmänt förekommande ord, i första hand sådana ord som de själva använder i skrift. Lärarkandidaterna bör få stifta bekantskap med forskning, undersökningar och försöksarbete som ligger till grund för modern rättstavningsundervisning. Vid diskussionen om rättstavningsundervisningens metoder bör särskilt uppmärksammas behovet av individuell undervisning. Metodikundervisningen beträffande språkiakttagelser, språkriktighet och språkvård samt elementär grammatik måste grundas på modern forskning beträffande språkutveckling och språkundervisning. Ett samarbete med läraren i fördjupningskursen i svenska är i detta avsnitt naturlig och nödvändig.

Ämnets moment i samverkan Även om man i samband ined den systematiska genomgången av de skilda momenten alltid har ämnets enhet i sikte, är det nödvändigt att låta de blivande lärarna mer koncentrerat få diskutera och arbeta med valda exempel på konkreta undervisningssituationer, där det ena momentet naturligt griper in i och stöder det andra. Sålunda kan exempelvis de mest skilda moment gruppera sig kring en text, en bild eller ett aktuellt problem. Kandidaterna bör få insikt om hur elevernas färdigheter härvid på ett motiverat och individualiserat sätt successivt kan byggas upp.

Danska och norska Lärarkandidaterna uppmärksammas på att undervisningen i danska och norska bör bestå i en tillvänjning, inte en reguljär språkundervisning. Den skall läggas upp så att eleverna får kontinuerlig träning främst i att lyssna och i någon utsträckning i att läsa tyst och förstå. Den nära släktskapen mellan de nordiska språken betonas särskilt.

Läs- och

skrivsvårigheter

Läs- och skrivsvårigheter är ett problem som lärare på mellanstadiet dagligen möter. I varje klass brukar det finnas elever som i något avseende har besvär med läsning och/eller skrivning. Endast de mest extrema fallen med s. k. speciella läs- och skrivsvårigheter kan tänkas bli omhändertagna i läsklasser och på läskliniker, medan läraren själv måste sörja för de övriga. Skall en elev dra största möjliga nytta av att viss tid per vecka lämna klassundervisningen för att få extra undervisning på läsklinik, är det också nöd-

51 vändigt att klassläraren har förståelse för läs- och skrivsvårigheter, ty endast ett samarbete mellan klinik- och klasslärare kan för eleven skapa de bästa förutsättningarna för att övervinna svårigheterna. Lärarkandidaterna bör därför tillägna sig en fördjupad insikt rörande läs- och skrivsvårigheter, såväl beträffande den språkliga som den psykologiska bakgrunden. De bör få lära sig lyssna till och analysera elevers sätt att läsa och samtidigt bedöma var och på vad sätt en läsretarderad elevs läsning spårat ur. Är det ljuden som är osäkra och i så fall vilka? Angrips svåra ord i texten på ett lästekniskt riktigt sätt? Presenterar eleven en verklig läsning på så vis att textens innehåll tyds samtidigt som den läses? Detta är huvudfrågorna, men analysen kan utsträckas vidare. Även beträffande skrivning gäller det att ta reda på var elevens svaga punkt ligger. Är svårigheten rent skrivmotorisk eller är eleven osäker på skrivtecken contra ljud? I så fall vilka? Har eleven mycket besvärligt med stavning? Hur ser felmönstret ut? Vilka typer av ord gör denna elev oftast fel på? När så både läs- och skrivanalysen är klar, kommer huvudfrågan: Hur skall denna elevs svårigheter avhjälpas? Allmänt blir svaret att just på de ställen, där eleven inte har lyckats följa den vanliga utvecklingen, där skall extra träning sättas in. Ofta är det nödvändigt att på vissa punkter gå ner ända till nybörjarstadiet. Om de blivande lärarna skall kunna förstå och avhjälpa de språkliga svårigheterna måste de få viss kännedom om läs- och skrivmetodik ända från nybörjarstadiet. Därvid är det naturligt att behandla vad som i studiekursen upptas om den grundläggande undervisningen i läsning, nämligen läsprocessen, läsmognad, läsmetoder och det första läsmaterialet. J u fastare denna förankring i det elementära är, j u skickligare blir läraren att hjälpa inte bara läs- och skrivretarderade elever utan i lika hög grad de övriga. De blivande lärarna bör få insikt i h u r läs- och skrivsvårigheter kan vara en många gånger oupptäckt orsak till bl. a. allmän skolleda, kontaktsvårigheter med kamrater och lärare samt beteenderubbningar av olika slag. De bör också få veta, hur en lärare direkt förbättrar en läs- och skrivretarderad elevs rent språkliga prestationer genom att alltid låta honom trots sitt handikapp känna sig förstådd, värderad och framför allt accepterad av läraren. Ofta är det nämligen så, att tendensen till läs- och skrivsvårigheter följer eleven genom hela skoltiden. Det är lärarens uppgift att se till att svårigheterna inte förkväver elevens personlighetsutveckling och allmänna skolprestationer.

Svenska i samverkan

med andra

ämnen

Genom representativa exempel bör lärarkandidaterna lära sig inse betydelsen av att all undervisning skall främja elevernas språkliga utveckling. Därvid bör särskild uppmärksamhet ägnas åt de naturliga möjligheterna att

låta orienteringsämnenas motiverade och målinriktade stoff ge ytterligare mening åt en allsidig språklig verksamhet. En sådan funktionell undervisning i svenska är ett verksamt medel för ett enhetligt och rationellt skolarbete.

Verksamhetsformer och organisation

Metodikundervisningen skall samordnas med den praktiska utbildningen, med fördjupningskursen i ämnet samt med undervisningen i psykologi och pedagogik. Den bör bedrivas i form av föreläsningar och seminarieövningar med diskussioner och redovisningar. Den anslagna tiden uppgår till 50 timmar, vilka bör koncentreras till den andra och fjärde terminen. Härigenom kan nämligen metodikutbildningen dels bygga på fördjupningskursen i ämnet svenska, dels på erfarenheterna från praktiktjänstgöringen. Ett mindre antal timmar bör dessutom i samband med den första terminens praktik anslås till en allmän orientering om bl. a. kursplanen i ämnet. Under tredje terminen bör även ett fåtal timmar ägnas åt att analysera kandidaternas erfarenheter från den första praktiktj änstgöringen. Momentet läs- och skrivsvårigheter kan få uppta 10 timmar, som ges en ändamålsenlig fördelning på tid före och efter den första praktiktjänstgöringen. Förslag till

timfördelning Timmar

Termin I II III IV

8 16 4 22 ~5Ö

Högstadiets lärare MÅL Utbildningen har till uppgift att lägga en fast teoretisk och praktisk grundval för undervisningen i svenska, på vilken läraren genom självständigt arbete kan bygga vidare, samt att ge en introduktion i svenskundervisningens metodik.

53 FÖRKUNSKAPER F ö r tillträde till studierna krävs kunskaper i svenska, motsvarande lägst betyget 2 vid avgång från gymnasiets humanistiska, samhällsvetenskapliga eller naturvetenskapliga linje.

STUDIEKURSER Direktutbildning

Litteraturvetenskapens hjälpmedel

och litteraturlåsningens

grundbegrepp,

metoder

och

Terminologi. Studiet av det språkliga konstverket. Litterär stilistik och verslära. Diktverket i samspel med bild och ton; scenkonst, radio, film och TV. Bibliotekskunskap och bibliografiska hjälpmedel. Utomnordisk

litteratur

t. o. m.

romantiken

Gymnasiekursen vidgad genom valda texter, studerade med stöd av en kortare handbok i västerlandets litteratur. Svensk

och nordisk

litteratur

t. o. m.

romantiken

Gymnasiekursen vidgad genom valda texter, studerade med stöd av en kortare handbok i svensk och nordisk litteratur. Svensk, nordisk på utvecklingen

och utomnordisk litteratur under 1900-talet

efter romantiken

med

tonvikt

Gymnasiekursen vidgad genom valda texter, studerade med stöd av kortare handböcker. Fördjupat studium av några författare och genrer och i samband därmed läsning av monografiska framställningar av begränsad omfattning. Barn- och

ungdomslitteratur

Valda texter med litteraturhistorisk orientering. De grundläggande språkteori

språkliga

begreppen

samt någon orientering

i

allmän

Ljudlära Elementerna av ljudläran. Riksspråkets ljudförråd. De vanligaste dialektala ljuden. Orientering

om metoder

och hjälpmedel

inom svensk

språkvetenskap

54 Översikt över modersmålets utveckling fram till omkring år 1870 Studium av representativa texter med huvudvikten lagd vid hur det svenska skriftspråket i dess olika stilarter vuxit fram och vunnit fasthet. Studium av ljud- och formlära, syntax, ordförråd och ordbildning. Orientering om regionala riksspråk, folkmål, ort- och personnamn. översikt över modersmålets utveckling efter omkring år 1870 Studium av representativa texter med aktgivande på språk och stil. Nusvenska Grundligt studium av formlära och syntax. God kännedom om språkvårdsteori och praktisk språkvård. Språkriktighetsfrågor i anslutning till skolans undervisning i skriftlig framställning. Grundlig förtrogenhet med olika stilarter och med funktionell stilanalys. Muntlig framställning

och

talteknik

Danska och norska Övning i att förstå danska och norska i tal och skrift och att läsa upp en text. Orientering om de båda språkens grammatiska struktur.

Vidareutbildning av mellanstadielärare

Litteraturvetenskapens och litteraturläsningens hjälpmedel Terminologi. Litterär stilistik och verslära. Utomnordisk

litteratur

Svensk och nordisk

t. o. m. romantiken

litteratur

och utomnordisk

De grundläggande språkteori

språkliga

av

Orientering

om metoder

litteratur

begreppen

metoder

och

(se direktutbildning)

t. o. m. romantiken

Svensk, nordisk bildning)

Elementerna

grundbegrepp,

(se direktutbildning)

efter romantiken

(se direktut-

samt någon orientering

i

allmän

ljudlåran

Översikt över modersmålets utbildning)

och hjälpmedel utveckling

inom svensk

språkvetenskap

fram till omkring år 1870 (se direkt-

55 översikt över modersmålets utbildning) Nusvenska

utveckling

efter omkring

år 1870 (se direkt-

(se direktutbildning)

Danska och norska

(se direktutbildning)

ANVISNINGAR OCH RÅD Allmänna synpunkter

Studierna bedrivs under ledning av lärare i de akademiska läroämnena litteraturhistoria med poetik och nordiska språk samt fördelas över två studieterminer, varvid undervisningen i största möjliga utsträckning samordnas, i vissa delar under gemensam ledning av företrädare för bägge ämnena. För att studierna skall leda till avsett resultat krävs att lärarkandidaterna redan vid studiernas början har ett vårdat svenskt uttal och förmåga att på ett föredömligt sätt uppläsa vers och prosa samt förmåga att uttrycka sig korrekt i tal och skrift. Vidare krävs att gymnasiekursen är väl repeterad och present. För vidareutbildning av mellanstadielärare krävs att dessa väl skall ha tillgodogjort sig den tidigare undervisningen.

De särskilda kurserna

Litteraturvetenskapens hjälpmedel

och litteraturlåsningens

grundbegrepp,

metoder

och

Terminologi Undervisningen avser att ge säker behärskning av litteraturstudiets och litteraturvetenskapens terminologi och grundbegrepp: tider och stilar, nationallitteratur och världslitteratur, klassikerbegreppet, begreppet litterär bildning; klassicismens olika skeden och former, romantik, realism, surrealism e t c ; folkdiktning, l'art pour 1'art etc. Den skall också ge säker insikt i det litterära verkets funktioner: verklikhetsspegling, tendensdikt, suggestions- och propagandamedel, underhållning, undervisning. Slutligen skall den uppmärksamma den litterära upplevelsens problematik: läsaren och diktverket, värderings- och smakförskjutningar och i samband därmed litteraturvalets problematik med hänsyn till de tidiga ton-

56 åren, fixering av målsättning, möjligheter och metoder vid litteraturundervisning och litterär fostran, »författare och förfuskare». S t u d i e t av det s p r å k l i g a konstverket Undervisningen skall ge en grundläggande orientering om vetenskaplig metodik vid studiet av det språkliga konstverket, om textbestämning (utgåvor och ederingsprinciper, översättningar och bearbetningar), orientering om författarbestämning och dateringsfrågor, om genrebestämning (form, motiv, innehåll), om analys av kompositions- och berättarteknik samt om vertikal- och horisontalanalys (d. v. s. olika former av kronologisk och komparativ analys). L i t t e r ä r stilistik med verslära Undervisningen avser analys av texter, företrädesvis sådana som kan förek o m m a i skolundervisningen. Texterna belyses från såväl litterär som språkligt-stilistisk synpunkt.

D i k t v e r k e t i s a m s p e l m e d b i l d o c h t o n ; s c e n k o n s t, r a d i o , f i l m o c h TV Undervisningen skall ge en föreställning om hur samspelet mellan diktverk, bild och ton kan rikta och berika upplevelsen. Den skall även beakta scenkonstens, radions, filmens och TV:s betydelse och verkningsmedel.

B i b l i o t e k s k u n s k a p och b i b l i o g r a f i s k a hjälpmedel De studerande skall göras förtrogna med bibliografiska hjälpmedel, lexika, handböcker och tidskriftsserier, nödvändiga för den blivande lärarens yrkesutövning och fortbildning. Vidare skall de få en orientering om det vetenskapliga bibliotekets funktion.

Barn- och ungdomslitteratur Kursen innebär analys och diskussion av texter jämte litteraturhistorisk orientering. Problem som här uppmärksammas är bl. a. språk- och stilfrågor, modernisering av klassiker, typografi och illustrationer.

Orientering om metoder och hjälpmedel inom svensk språkvetenskap De studerande skall göras förtrogna med bibliografiska hjälpmedel, lexika, handböcker och tidskriftsserier, nödvändiga för den blivande lärarens yr-

57 kesutövning och fortbildning. Vidare skall de få en orientering om det vetenskapliga bibliotekets funktion. Genom seminarieövningar får de studerande en orientering om språkvetenskaplig metodik. Översikt över modersmålets utveckling fram till omkring år 1870 Denna kurs skall ge de blivande lärarna en språk- och stilhistorisk bakgrund till deras studium av modern svenska. Den direkta anknytningen till Läroplan för grundskolan ligger i den senares föreskrift, att läraren skall ge notiser om språkets liv och om svenska språkets utveckling, och i dess anvisning att man till behandling skall kunna ta upp ålderdomliga böjningsformer, intressanta namnfrågor, förändringar inom ordförrådet, främmande påverkningar, att man med fördel kan anknyta notiser ur språkets liv till förhållanden inom hembygdens dialekt o. s. v. Översikt över modersmålets utveckling efter omkring år 1870. Nusvenska Dessa kurser skall tillsammans med De grundläggande språkliga begreppen samt någon orientering i allmän språkteori jämte Muntlig framställning och talteknik ge de blivande lärarna någon insikt om språkbyggnad och språkfunktion över huvud samt praktisk och teoretisk förtrogenhet med svenska språket av idag, dess byggnad, tillgångar och stilarter. Samtidigt som dessa kurser avser att öka den studerandes personliga färdighet i att uttrycka sig i tal och skrift, skall de ge utbildning för huvuddelen av de läraruppgifter, som i Läroplan för grundskolan anförs under rubrikerna Tala, Skriva samt Språkiakttagelser och övningar. De anknyter också i stor utsträckning till avsnittet Läsa. Under studierna läggs huvudvikten vid kurserna översikt över modersmålets utveckling efter omkring år 1870 och Nusvenska. Därvid studeras representativa texter med aktgivande p å språk och stil. Med hänsyn till nusvenskans rika stilistiska differentiering krävs utöver ett skönlitterärt studium även ett studium av aktuell sakprosa av skilda slag, som är så omfattande att det ger grundlig förtrogenhet med olika stilarter och med funktionell stilanalys och stadgar den studerandes omdömesförmåga i språkliga frågor. Verksamhetsformer och organisation

För att denna hårt koncentrerade utbildning skall kunna genomföras krävs: 1. noggrant planerad undervisning med sammanhängande serier av omsorgsfullt valda studieuppgifter, vilket ställer höga krav på de akademiska lärarnas pedagogiska erfarenheter och ämnesteoretiska kvalifikationer, 2. tillgång till lämpliga läroböcker eller kompendier, litterära texter och hjälpmedel i övrigt, 3. begränsning av studentantalet till högst 15 per grupp. Se vidare tablåer s. 58—61.

58 uauiBiiwnrtis i SuiusiAopajsdB^suriH s.m>i u a 3 u B 8 u i o u a 8 ja-ua 8uTUS1AOp3JSdB>[SUri>I

X

8 U E 8 suasan^ j a p u n SuiusiAopajsdBiisuTi^

X X

X

X

XX

XX

XX

jaiJOIBUIUIBXa

BU0;sp^JrnBJ311!I p a u i suBuimBSnn jB8uraApauBuiuias >]Bjds B5(SiplOU p a u i suBuiuiBSiirt jB8uiuAgauBuiuias

jBSuiuAoauBupmas

s '5 •a 3

.iBSinusEiajoj

(8ni!AUj)

SumsiAjapun^ua^sissv O O O IN IN <N •* »-< (N CM

sjn>i

E :£

c

if

*Si»

M M

o 3 o

s

•«->

5b

o

o . o c; >*^J * ö) ! c -a : .c

• c

c £

Id

fs

i2Hs •a

!"S E : § • s

:E

a

os-s

• 3

2 Q-

3 «

§ &

"I

3 §

3 fe g al •C3 ») : g s"S 0.3=5 to -g 3 a •* « c i: » E c 2 •a « •a "a 2 5 5 ^ ^ •£: o • .2 § "g. S £ B Lv;

a) a> -2 J ;

> M ° 5 «- °

§2ss 3 a ^~ CD »Q

»•* a

1 H t o i J - 5 cu BS

rH CM CO • *

o

i1

S-S ' -t: E § • to C C C

ID co CQcj

°-3

•2 c 3

O.

JbQ

to •*-

§.§§

'7"

•SÄ C C:

v ^J

Q .22 Kl S . O w*3 :sc> S < *s Q <

w

^

o

»•C 5

K

vj

>-;

^Jsz

59 4> p-

S

xtu *o S

uauiBjua^nis i 8ujusiAopaasdB>isun>i

E ca

—J rrrt

a

'ZJ CJ fl SS

san^i

to *—'

X

uaSueSuiouaS Jajja

X

X X

X

x x x x

8uiusiAopajsdB3isun>i

o v B *>

8 U E 8 suasjmf j a p u n 8u!UsiAopajsdB3fsun>i

3 3

.2 >a •&

X X

-^

X >>

=3 g w

to m =*

jaiJoiEuimBxg

ca M

tu •a ca c >3 tO c ca

to

äM C

ca •a tea

fl

fl

Buo^sp^jn-jBjaji!! p a u i suBUiuiESUU jBäujUAgaiJBuiuias

o o. -a •a s

CO

•a ^ 3g

CD

=» 9

cc

Cä

o

jsSumsBiajoj

<

is ä

si

B =3

1-1

| |

fl ° § •*

a»

aBJ

to L.

H

(O

e ^ S :

<

;

2?o 1|

•a a s £ to t j

a,- 2 > m"z

tu & • — - - -

a*a S

3O fS " i

B =>

Bl

H

w

H

.S • •a B ca 3 to I)

=S g S s

IS i 'a

o-

ti »-c*

c a g B CJ o- tea i §.2 3 to .S .3 a o •3 a3 i

»a a

g!

i J g "s o-e c -«a l l l s l Q.-a =5 " fe a •8 & = * •

B

fe s

S s c a ^ e> c; t:

fe

O!

a

S •- a §

a

s

%? H

tu 0)

a a SS

aäg => <u cd ~*

É " 'a

ca co u o h ca o,

US»H

B ** tu 3

t"

CJ o ttjj ÖC

• § "* -* • • h -~ «~ 2 w

•— cu o v OJ y S a * S g w l. ~ oi« ? 3 CO "C co E Q i f t ) ffl U

_ E^

** to u ca • ca » • a SbtS " a s tu fl 3 ^ g ö o 0)

S-a

•a °- c C a o a ^ °a t . *» ^ tu : B !Q B a T? ;=5 c w ÖJ-B .a ö> g °o

Q

6 -^ u « tT

Ä-M

tea o

9 •-5

a

to 2 fl -^

a St

§;-a t 5 •Q U

- bo

3 ""Si > 1 B

" S SJ

tu

.to 13

g a

*D ^

ig

JS

—'

K « m

S "a 3 a

u 3 3 •— ~ "« w a •*: 5. o £^ 0 •§ S s? c t*

C

s *

3 C

•M i)

"

M

=3 a. D.2

S 2 ca * " B to ca ca : S t-

« CJ ö - j

to

a g•

2 c «

to

Si « j

0D

oo

:C3 T3

S.2

a

•a -a c A •a ^ ac o B Ä o > .5 tc o a 2 u ' a > E. •o ° •

c ca SJH>I

^J ^

V

•a oo

to

O)

°tO

O <<a 3. o,

(8HKAJJJ) SuiusiAjaputnua^sissy

o

fl

tJ

5 fl a

£

tu

3 f l c .2

oo B ca

ca c* > to 3 3 •a

O

M

to

tO tt-i

7j c

jBSuiuAoauBupaias

s

4 B

:0 ^ to .— ^» ej

^ B j d s B>[s;pjou paUI SUBUIUIESJIU JBSuiuAoauBmuias

•a

OO+J

ca a ca

43 fl ^ j S-a fl > s > a § A ca g B CJ u CJ -a ca •a C S Sä s ™ s . B o B .5 s a .2 > ft W

H

?1

[sa

3 t^, s IP ca

GO

Förslag till tidsmässig fördelning av kurserna i direkiulbildningen Undervisning

Studievecka 1 2 3

4 5 6 7 8 9 10

F G G G A 5 och H H A l , A 2 och A 4 A 1, A 2 och A 4 B A 1, A 2 och A 4 B A 1, A 2 och A 4 B A 1, A 2 och A 4 B A l , A 2 och A 4 B A 1, A 2 och A 4 B H I

11 H I

12 H

r 13

I

14 C och I I

15 16 17 18 19 20 21 22 23 24

C och I C och 1 C och I C och I N K A 3 och J N K A 3 och J N K A 3 och J N K A 3 och J K A 3 och J K D K D

Kurs i allm. språkteori Kurs i allm. fonetik Kurs i allm. fonetik Kurs i svensk fonetik Kurs i bibliografi och bibliotekskunskap Sem. övn. Föreläsningar och sem.övn. Föreläsningar och sem.övn. Examinatorier och sem.övn. Föreläsningar och sem.övn. Examinatorier och sem.övn. Föreläsningar och sem.övn. Examinatorier och sem.övn. Föreläsningar och sem.övn. Examinatorier och sem.övn. Föreläsningar och sem.övn. Examinatorier och sem.övn. Föreläsningar och sem.övn. Examinatorier och sem.övn. Sem.övn. Kurs Assistentundervisning Sem.övn. Kurs Assistentundervisning Sem.övn. Kurs Assistentundervisning Sem.övn. Kurs Assistentundervisning Sem.övn. Sem.övn. Kurs Assistentundervisning Sem.övn. Sem.övn. Sem.övn. Sem.övn. Sem.övn. Kurs Kurs och sem.övn. Kurs Kurs Kurs och sem.övn. Kurs Kurs Kurs och sem.övn. Kurs Kurs Kurs och sem.övn. Kurs Kurs och sem.övn. Kurs Kurs och sem.övn. Sem.övn. Kurs och sem.övn. Sem.övn.

Timtal 6 6 4 6 6 2 2 4 4 4 4 4 4 2 4 2 4 2 4 2 2 2 2 8 4 2 6 4 2 4 4 2 2 2 2 2 2 4 4 6 6 2 4 6 2 4 6 2 4 4 4 4 6 4 6 4 6 4

61 Studievecka 25 26 27 28 29 30 31 32 33 34 35 36

Undervisning K D K D D och J K D D och J K D D och J K D D och J D D och J M D D och J M D och J M D och J M E E L L A 4 (scenkonst) A 4 (film, radio, TV)

Timtal

Kurs och sem.övn. Sem.övn. Kurs och sem.övn. Sem.övn. Sem.övn. Kurs och sem.övn. Sem.övn. Sem.övn. Kurs och sem.övn. Sem.övn. Sem.övn. Kurs och sem.övn. Sem.övn. Sem.övn. Sem.övn. Sem.övn. Kurs Sem.övn. Sem.övn. Kurs Sem.övn. Kurs Sem.övn. Kurs Föreläsningar och sem.övn. Föreläsningar och sem.övn. Särskild kurs Särskild kurs Särskild kurs Särskild kurs

6 4 6 2 2 6 2 2 6 2 2 6 2 2 2 2 6 2 2 6 2 6 2 4 4 6 4 6 8 12

STUDIEKURS I METODIK

Mål för skolans undervisning

i svenska

Analys av undervisningens mål. Ämnets centrala roll i skolarbetet. Individens intressen och behov samt samhällets krav. Målet i relation till samhällsutvecklingen. Orientering om principerna för undervisningen

i svenska

Presentation av terminologi och kursinnehåll. Avvägning mellan olika delar av ämnet. Olika aspekter på ämnets enhet. Tillämpningen av undervisningsprinciperna. Exempel på h u r kursuppläggning, undervisningsformer och arbetssätt med stöd av olika hjälpmedel bildar en adekvat inlärningssituation. Samverkan med andra ämnen. Muntlig

framställning

Ändamål, metoder och hjälpmedel för olika färdighetsövningar såsom korta anföranden, diskussioner, intervjuer. Olika former av dramatisk framställning med praktiska övningar. Att aktivt lyssna och se, övningsformer och hjälpmedel. Tal- och röstvård i det dagliga skolarbetet.

62 Läsning Orientering om den grundläggande undervisningen i läsning. Ingående behandling av den fortsatta lästräningen och studietekniken. Läsintresse och textval. Fiktionslitteraturens uppgift. Läsundervisningens organisation, differentiering och integration. Skolans undervisning om massmedia med tonvikt på film och TV. Klass- och skolbibliotekets roll i undervisningen. Skriftlig framställning Det fria skriftliga berättandet och olika sätt att stimulera språkligt skapande. Principer och metoder för anteckningar, beskrivningar, redogörelser, sammandrag och praktiska skrivelser. Efterbehandling. Konstruktiva momentövningar. Handstilsvården i skolan. Språkiakttagelser och övningar Arbetet med att berika elevernas passiva och aktiva ordförråd och öva deras känsla för språkets nyanser. Principer och metoder för rättstavning. Eleviakttagelser av språkets byggnad och funktion. Språkriktighet och språkvård i anslutning till elevernas muntliga och skriftliga framställning samt till läsning. Den grammatiska systematiken i modern belysning. Språket ur social synpunkt. Principer rörande interpunktion. Läs- och skrivsvårigheter Orientering om läs- och skrivsvårigheter. Danska och norska Mål, övningsformer och hjälpmedel. Ämnets moment i samverkan Diskussion av och arbete med valda undervisningssituationer där olika moment stöder och berikar varandra. Exempel på systematisk lärogång beträffande olika färdighetsövningar. Kursplanering. ANVISNINGAR OCH RÅD Allmänna synpunkter

Metodikutbildningen bör ge de blivande högstadielärarna en klar uppfattning om målet för skolans undervisning i svenska: att få varje elev att utveckla sin förmåga att förstå och ta ställning till vad han hör, ser och läser samt att uttrycka sig enkelt, klart och korrekt i tal och skrift. Den bör också klargöra, att undervisningen i svenska skall bedrivas så, att den uppmuntrar eleverna till självständig och skapande språklig verksamhet och väcker deras intresse för det egna språket och lust att vårda det. Att undervisningen

63 skall tillgodose det dagliga livets krav bör understrykas, liksom att den bör lägga grund till en god studieteknik och medverka till en vidgad allmän orientering samt skapa ökade förutsättningar för personlig utveckling och för gemenskap och samarbete. Vid en systematisk genomgång av ämnets olika delar faller det sig naturligt att diskutera ändamål, principer och metoder samt hjälpmedel. Det är härvid nödvändigt att låta de blivande lärarna möta och arbeta med konkreta undervisningsexempel, som väljs så, att de illustrerar olika ämnesmetodiska grepp samtidigt som de är tillämpningar på undervisningsprinciperna. Redan vid denna genomgång av ämnets olika moment bör de blivande lärarna göras uppmärksamma på svenskans centrala roll i allt skolarbete. Exempel på en systematisk och kontinuerlig samverkan med andra ämnen behandlas ingående. Den koncentriska arbetsgång beträffande färdighetsträningen som rekommenderas i Läroplan för grundskolan skall exemplifieras och motiveras.

Det gymnasiala stadiets lärare MÅL Utbildningen har till uppgift att vidga och befästa de kunskaper som inhämtats i högstadielärarutbildningen i svenska och därigenom lägga en fast teoretisk och praktisk grundval för gymnasieundervisningen, på vilken läraren genom självständigt arbete kan bygga vidare, samt att ge en introduktion i gymnasieundervisningens metodik. FÖRKUNSKAPER För tillträde till studierna krävs lägst betyget 2 i latin och två moderna språk eller i allmän språkkunskap och tre moderna språk vid avgång från gymnasiets humanistiska linje samt väl tillägnad studiekurs för lärare i svenska på grundskolans högstadium. STUDffiKURSER Tvåterminsutbildning

Litteraturhistoria Fornisländsk

litteratur

Utomnordisk

litteratur

Svensk och nordisk

t. o. m.

litteratur

med

poetik

romantiken

t. o. m.

romantiken

Svensk, nordisk och utomnordisk litteratur på utvecklingen efter omkring år 1880

efter romantiken

med

tonvikt

64 Metodiska kritiken

övningar i litteraturhistoria,

Övningar i

litteraturens

teori och den

estetiska

textanalys

Skriftlig redovisning av en självständigt ämne inom studiekursens ram Nordiska Översikt över de svenska Svensk språk- och Språkvårdens

utarbetad,

mindre

uppgift

med

språk

dialekterna

stilutveckling

historia. Moderna

språkvårdsproblem

Orientering

om allmän

språkteori

Orientering

om metoder

och hjälpmedel

inom svensk

Skriftlig redovisning av en självständigt ämne inom studiekursens ram

utarbetad,

språkvetenskap

Argumentationsanalys

Danska och

mindre

uppgift

med

norska

Treterminsutbildning, specialisering inom litteraturhistoria med poetik

Nordiska

språk

(se tvåterminsutbildningen)

Litteraturhistoria Fornisländsk

litteratur

Utomnordisk

litteratur

Svensk

och nordisk

Svensk,

nordisk

t. o. m.

litteratur

med poetik

romantiken

t. o. m.

och utomnordisk

romantiken

litteratur

Metodiska övningar i litteraturhistoria,

efter

litteraturens

romantiken teori och den

estetiska

kritiken övningar

i

textanalys

Skriftlig redovisning av en självständigt ämne inom studiekursens ram

utarbetad

undersökning

Treterminsutbildning, specialisering i Nordiska språk

Litteraturhistoria

med poetik Nordiska

Fornisländska Översikt över de svenska

dialekterna

(se tvåterminsutbildningen) språk

med

65 Svensk

språk- och

Övningar

i

textanalys

Språkvårdens Allmän

stilutveckling

historia. Moderna

språkvårdsproblem

språkteori

Orientering

och hjälpmedel

inom svensk

Skriftlig redovisning av en självständigt ämne inom studiekursens ram

utarbetad

A

om metoder

språkvetenskap

rgtunentationsanalys

Danska

och

norska undersökning

med

ANVISNINGAR OCH RÅD Allmänna synpunkter

Utbildningen av gymnasielärare i svenska sträcker sig över två eller tre terminer. I det senare fallet sker en fördjupning av studierna i antingen Litteraturhistoria med poetik eller Nordiska språk. I tvåterminsutbildningen bör studierna i Nordiska språk normalt föregå studierna i Litteraturhistoria med poetik. I treterminsutbildningen med fördjupning av studierna i Litteraturhistoria med poetik börjar den blivande gymnasieläraren med studier i nordiska språk. Vid fördjupning i Nordiska språk börjar studierna med Litteraturhistoria med poetik. Det står lärarkandidaterna fritt att i samråd med examinator låta treterminsstudierna få en viss förskjutning mot de delar av studiekursen som närmast berörs av den skriftligt redovisade undersökningen eller som motiveras av t. ex. studier i ämnet dramatik. En motsvarande reduktion sker då inom andra kurser. I vissa kurser bedrivs undervisningen under gemensam ledning av företrädare för de båda ämnena. De särskilda kurserna

Litteraturhistoria

med

poetik

Studierna avser att ge vidgad översikt över litteraturens historia och fördjupad kunskap om de olika skedenas litteratur. Med hänsyn till gymnasieundervisningens krav studeras de valda texterna med särskilt beaktande av deras relationer till litterära verk från skilda epoker, varvid inte minst sambandet med nutidens litteratur uppmärksammas. -•,— 512012

66 De metodiska övningarna i litteraturhistoria, litteraturens teori och den estetiska kritiken avser att införa lärarkandidaten i vetenskapligt arbete. Vid specialisering i treterminsutbildningen fästes stor vikt vid uppsatsens kvalitet. Vid övningar i textanalys beaktas såväl litterära som språkligt-stilisliska synpunkter.

Nordiska språk Studierna i fornisländska i treterminsutbildningen omfattar läsning av ett mindre urval fornisländska prosatexter och några Eddadikter; i anslutning härtill elementerna av den fornisländska grammatiken. Studierna skall ge kunskap om fornisländskans ordförråd, formsystem och syntax samt om karakteristiska drag i framförallt prosastilen. Studierna i svensk språk- och stilutveckling baseras på läsning av representativa texter i olika stilarter från olika perioder varvid huvudvikten läggs på utvecklingen under tiden 1526-våra dagar. Uppmärksamheten riktas mot de semantiska, stilistiska och grammatiska förändringarna (syntax, formsystem, ordförråd och ordbildning). Till detta moment hör även studium av person- och ortnamn. Övningarna i textanalys skall utgå från texter från skilda tider och representerande olika stilarter. Analysen skall ta sikte på att undersöka hur den enskilde författaren utnyttjar språkets tillgångar och att pröva de språkliga uttryckens valörer och uppgifter i framställningen. Textunderlaget väljes så att det kommer att stödja momentet Svensk språk- och stilutveckling. Vid textanalysen beaktas såväl litterära som språkligt-stilistiska synpunkter. De moderna språkvårdsproblemen studeras med särskild hänsyn till skolans undervisning i skriftlig framställning. Studierna i allmän språkteori avser att ge grunddrag av det svenska språkets struktur och funktionssätt, sedda ur allmän språkteoretisk synpunkt. I treterminsutbildningen behandlas också strukturell analys av svenskt språkmaterial.

Orienteringen om metoder och hjälpmedel inom svensk språkvetenskap avser att bibringa de studerande grunderna för vetenskapligt arbete. Vid specialisering i ämnet i treterminsutbildningen fästes stor vikt vid uppsatsens kvalitet. Kursen i argumentationsanalys avser att ge en orientering i den moderna filosofins frågeställningar inom ett område av betydelse för undervisningen i svenska. Den skall om möjligt ges av specialist på området.

67 uauiB}ua}}nis i äuiusiAopaJsdB>(sun>i sin>( uaSiiBäuiouag j a i j a SuiusiAopaJsdBJisun^i

X

X

SUBS suasjn^ japun SiuusiAopaisdE^sun^i

.iaiJO^BiuuiExg 60 3

S u u i p a i p u c q pipisiiT] •C

3 3

E!JOisujjn}E.iaH!i p a i u suBuiuiBsnii JEäiiuiAoaiJBuiuias

3 a) •C

>]E.lds B>[SipJOU pam suEuimBsnn iBSumAoauBuiuias

•3 3

.reguiuApaiJEiuuiat;

B tu •C

.IESUIUSBIOJOJ

fl3

3unisiA.iapunddn.io

• . 3 «a t-. >

s.m>i

ill -

' é i5 '•B B o g * o o to — S

2 Sc

flto

o

• ~H tl>

*->

4-*

S3

•t- 1

i 1

ca ca

— to a B so J;

fl 3 3 CJ 3 60

si ! t- O o

« '3 S 3 » s =- - o 5 5 s £ fc, 3 a t/3 U J

< cd

ö

>. c

i a -^

-3 fl' O to ca -i

- J

>t

• *

=ca u t- >

5 «rt o5 £ &

"°

«

t-. M o 4> •!-> M E +j

--» ^

.-

CJ

fl'? .2 3

C3 fl

a>

ȣ fl

fl w

.2 3 •a i ZO

A

j o g o

> 2 t' 3 .3 3 J3 •ö •a

o

>

a>

' "S(at4. -5-3| - j 60 O en DC I3

ill-

>.

t/5 1 *

i fl o.

) JU C w

S -s? z£ -> a ~fl o 3 co .3 3 CB a g •§ to j a o » * ii « •a s a x p 3 co* 60 •g .-. 5 O 3 00 5 » 3

§ a. o

fl •a - j t, 3 u C X Jjj

a a § jj 2 3

3 „, -

' va °rt

; °r * £ ti :

a

to

! CL •

•M

c** m "S tö

M

|

DO p» '3 «s;

iil'ii £fl>

gS a

a B .5 -.S?3 60 » O r E C 2 'C co r; :ca ca o O a ^ - S Q z

* fl

co

> a

fl

Oj

a. c 6.S o B ca r* epg B -e

a S fc K co 3 i. tea o . "% ft I tn 3 i to t. • Ö-.C

68 uauiBjuajinis i 3uiusiAopa.isdB5isun>j

XX

X

u a 8 u B 8 u i o u a 8 -la^ja 8uiusiAopaJsdB>isnn>i 8 U B 8 suasan^ j a p u n 8uuiS!AopajsdE^sun>i

X

jauo^Euraiixa

CO

m

S u m p a j p u E i i Pl!>tsu3

BuoisiiimiBiawiT p a u i suBuiuiBsrrri .iB8uiuAoauBuiuias

c '5 | a C

5(B.lds B^SipjOU paUI SUEUIUIBSIIR jB8uiuAoaiJBUiuias

o

iBSuiuApauBuimas

O

o

CO

ON

i O CM

jBSuiusBiaioj

SuiusiAjapunddnJO

CN

CO

4->

fl o 60 B

IS a CO

"3 "o cu

ft

ta

S

u

4J

E o

£ o h 3

a t_

6 3 ca h 0>

4-» 4->

fl CO

U +•>

O B

ii AS o

o g JM ?

aB c co3 E«

tu É O 1 4J ,i > c C/3 t

3 Z

Metodiska övningar i litteraturhistoria Skriftlig redovisning av en självstän-

ca 3

N o r d i s k a språk Se Tvåterminsutbildning

fl(G

i

3 ca

Svensk, nordisk och utomnordisk litt.

ca 'E o to

L i t t e r a t u r h i s t o r i a med p o e t i k

SJHM

•

CO

>? ca 3

3 X <u

4-»

H ca 60 _E

1 > O

uauiBjuavinis i 8umsiAopajsdB5isun>i

x x x

x x

sjnif ua3uB3uioua8 j a i j a 3uiusiAopaisdB5isun^ 8 U B 8 suasjnjr j a p u n 8uiusiAopajsdB3isun>i

jauo^BuiuiBxg

SumpaipuBii p u l s u s EuojsiiiJn^BjaHtj paui SUBUIUIBSmi JBSumApauBuiuias 5{Ejds B?[SipjOU paui SUBUIUIBSJJI}

jBguiUAoaiJBupaias JBSuiuAoaiJBuiuias

jB3umsE[ajpj

SumsiAjapunddnJO

sjn>j

E

flca o

z B

o

.3 60 3

•c •a •3

s ft

in

Sfl cu B

3 60

a ca 'S — -a a j J3 a CO 3 to 3

•S a 2 a « :3 43 v a &3 f* t4 cu >M eg - J « t O

» • «3 •*-> a • — -O• * >fl toSS . 3 co a 4* S32.=, 'EO 23 «at4 a c o)

-ca

CU " Mft w S to

fl a fl 3 fl s •« ° fl ca -Ö to fe *• 2 fl B ^ — ft c a kt fl to tea T^ ° X to . 3 cu . 2 P a | ca ca •C8 O t- > fl 35 —1 > 3 2 H S3 » a « » .**'S ec S ia fe 60 t- 3 fl .3" E i E -•-.so z < 2 .5 fl fl '<o.S »g 03 t-i

III

t

i/3

§111

> nÅ rr\a. jarft m

70 STUDIEKURS I METODIK

Allmän översikt Ämnets mål i gymnasium och fackskola. Avvägningen mellan ämnets språkliga och litterära del. Kursinnehållet i olika årskurser. Undervisningsformer och arbetssätt. Samverkan med andra ämnen. Viktigare läro- och läseböcker. Preparationslitteratur. Orientering om mål, metoder och hjälpmedel för ämnet svenska på grundskolans högstadium. Muntlig framställning Undervisningen i röstvård och talteknik. Uttalsfrågor. Olika former av övningar i muntlig framställning och deras anordning. Dramatisk framställning och välläsning. Bedömning och efterbehandling av elevernas framträdanden. Skriftlig framställning Planläggning, ämnesgivning, rättningsförfarande, genomgång. Betygsättningsfrågor. Övning att rätta och bedöma uppsatser. Andra arbetsformer än traditionella uppsatser. Läsning av skönlitteratur Urvalsfrågor: klassiskt—modernt, svenskt—utländskt, kronologiskt—psykologiskt. Närstudium av texter av olika slag och från olika tid. Läsning av en roman, ett drama. Gruppering och urval av material vid studium av en författare, en genre, en epok. Det litteraturhistoriska stoffets omfång och inplacering. Läsecirklar och andra former av fri läsning. Läsning av sakprosatexter Begreppet sakprosa. Funktionell analys av texter på skolstadiet. Olika läsformer. Studie- och lästekniska råd. Undervisningen om TV och film. Språket och dess liv Ordböcker och handledningar i språkriktighet och hur de används. Deskriptiva och normativa synpunkter. Stilarter och språknivåer. Språkiakttagelse. Språkteoretiska resonemang. Den grammatiska systematiken. Semantiska frågeställningar, språket och tanken. Grunddragen av argumentationsanalysen. Språket ur social synpunkt. Språkhistoria i levande sammanhang. Danska och norska Anordningen av hör- och läsövningar. Texturval.

71 ANVISNINGAR OCH RÅD I METODDi Allmänna synpunkter

Vid genomgång av vart och ett av de olika momenten i studiekursen måste vad som anförts under rubriken Allmän översikt beaktas. Särskilt viktigt är att lärarkandidaten förstår värdet av att på alla sätt söka vägar att stimulera eleverna till självständigt arbete och ge dem studieteknisk övning. Möjligheterna till samverkan med andra ämnen bör ständigt beaktas, och för att den skall bli effektiv krävs att alla icke-svensklärare får någon kännedom om metodik i ämnet svenska. Det kan vara försvarligt att till en början renodla rent ämnesmetodiska synpunkter som presentation av stoffet och sättet att utveckla en tankegång, medan frågor av formell art skjuts något i bakgrunden. Vid sitt preparationsarbete bör lärarkandidaten ha sin uppmärksamhet riktad på verk, artiklar o. s. v. av populärvetenskaplig art som i regel ligger vid sidan av de akademiska studiernas fält men som ofta är väl lämpade som preparationslektyr. Referat av och diskussion kring verk eller artiklar av metodisk art, läroböcker, lärarhandledningar o. s. v. är ämnen som är lämpade för seminarieövningar. Självfallet uppmärksammas härvid den internationella litteraturen på området. Arbetet bör bedrivas dels som föreläsningar, dels och framför allt som seminarieövningar kring konkreta undervisningssituationer, där skisser till lektioner och serier av lektioner redovisas och diskuteras. I enstaka fall kan dessa lektioner hållas i samband med lärarkandidaternas undervisningsserier, och det är givetvis nyttigt om diskussionen av metodiska frågor på så sätt kan knytas till levande lektioner.

RÖST- OCH TALVÅRD G r u n d s k o l a n s och d e t g y m n a s i a l a s t a d i e t s l ä r a r e

MÅL Undervisningen i röst- och talvård har till uppgift att väl utveckla lärarkandidaternas egna röster samt att göra dem skickade att ta hand om röst- och talvårdande uppgifter i skolan. STUDIEKURS Andnings- och röstorganens byggnad, funktioner och vård Anatomisk-fysiologisk översikt. Andning vid tal och sång. Stämbandston, kompression och tonstyrka. Röstomfång och röstregister. Ansats och avsats. Resonans- och artikulationsövningar Olika slag av resonans. Klangfärg. Vokal- och konsonantbildning. Läsövningar. Riksspråk, regionalt uttal och dialekter. Röst- och talvårdsproblem De vanligaste talfelen och deras behandling. Målbrott. Röstanalys. ANVISNINGAR OCH RÅD De särskilda kursmomenten

Andnings- och röstorganens byggnad, funktioner och vård Kursen i röst- och talvård inleds med en anatomisk-fysiologisk översikt, som avser att göra lärarkandidaterna förtrogna med röstorganens byggnad och funktioner. Lämpliga hjälpmedel är anatomiska planscher, modeller o. dyl. Skillnaden mellan passiv andning (viloandning) och aktiv andning (taloch sångandning) behandlas i samband med lämpliga övningar. Stämbandsarbetets samband med andningen påvisas. Lufttryck och stämbandsmotstånd avvägs så, att primärtonen (stämbandstonen) blir tät och expansiv. På lämpligt sätt visas, att tonen blir underkomprimerad, läckande, om stämbandsmotståndet är för svagt, och att för stort stämbandsmotstånd

7?> ger en överkomprimerad, knarrande ton. Även tonstyrkan är beroende av kompressionen. Man påvisar att röstomfånget bestäms av stämbandens storlek och form och att röstregistren är beroende av stämbandens inre och yttre spänningsförhållanden. Begreppen fullregister, mellanregister, randregister och falsett behandlas. Hård och mjuk tonansats och tonavsats demonstreras. Resonans-

och

artikulationsövningar

Svalg-, mun- och näsresonans förklaras och övas. Relationen mellan klangfärgen och klangrummens form och storlek klargörs. Skillnaden mellan vokaler och konsonanter påvisas. Olika slag av vokaler och konsonanter demonstreras. Tydlig artikulation eftersträvas. Frasering, betoning, intonation, röstklang och taltempo övas med hänsyn till olika stilarter i vers och prosa. Skillnaden mellan riksspråk, regionalt uttal och dialekter behandlas. I samband därmed diskuteras vad man kan ha kvar av regionalt uttal och vad man måste offra av detta för tydlighetens skull. Röst- och talvårds problem Läspning och andra uttalsfel påpekas och korrigeras. Lärarkandidaterna övas att iaktta och behandla elevernas röst- och talfel. Målbrottets förlopp och vikten av en sund röstbehandling under puberteten klargörs. Lärarkandidaterna testas med hänsyn till röst- och uttalsvanor. Eventuella röst- och talfel behandlas individuellt.

Verksamhetsformer och organisation

Undervisningen i röst- och talvård måste till största delen bedrivas individuellt. 3—4 timmar anslås till gemensam genomgång av speciella moment. Den individuella undervisningen bör uppdelas på halva lektionstimmar. I klasslärarutbildningen nås syftet med kursen bäst om den fördelas på de tre första utbildningsterminerna. I ämneslärarutbildningen förläggs den gemensamma delen av utbildningen till introduktionskursen och den individuella undervisningen till de följande terminerna, alltefter hur lokala och individuella förhållanden det tillåter. Den skall dock vara avslutad före sista terminen.

DRAMATIK Det gymnasiala stadiets lärare

MÅL Utbildningen har till uppgift att ge en allsidig praktisk färdighet i att med fantasins hjälp använda talet och rörelsen i uttryckets och den sceniska gestaltningens tjänst, att ge de för undervisningen nödvändiga kunskaperna samt att ge en introduktion i den sceniska framställningens och personinstruktionens metodik.

FÖRKUNSKAPER För tillträde till studierna krävs kunskaper motsvarande lägst betyget 2 i dramatik vid avgång från gymnasiet samt gymnasielärarutbildning i svenska med en på dramatiska verk inriktad litteraturkurs.

STUDIEKURS Dramatisk litteratur och teaterkunskap Läsning av ett antal representativa dramer, framför allt modernare litteratur och för ungdom lämpade skådespel. Studium av dramats teknik, övningar i pjäs- och rollanalys. Teaterns historia och dramats teknik i förhållande till teaterns sociala funktion under olika tider. De dramatiska idéernas historia. Förhållandet mellan scenen och publiken, scenrummets utformning och spelstil. Scenbilds- och kostymhistoria. Teaterbesök. Introduktion i praktisk dramatik Pjäser, avpassade för olika åldrar och intresseriktningar. Ungdomsteater och ungdomspsykologi. Kulturhistorisk och sociologisk orientering med hänsyn till uppsättningen av scener, ordnade kring motiv från skilda kulturkretsar. Konst- och musikorientering. Handbokskännedom. Tidskriftsorientering. Fritt skapande dramatik, improvisation och pantomim. Dramatiskt återgivande av situationer, grundat på egna erfarenheter av verkliga personer,

75 yrkessituationer och miljöer. Dramatiskt återgivande av motiv ur historiska, geografiska och litterära verk. Lektionsutkast med både enkla och komplicerade motiv. Röst- och talvård Andning och avspänningsövningar. Röstdiagnos och röstterapi. Artikulation. Resonans. Välläsning. Fri muntlig framställning samt olika slag av sceniskt tal. Dramat och versen. Replikföringens stilarter. Praktisk dramatik R u m m e t och r ö r e l s e n Rörelseteknik. Scenplastik. Bildkomposition och gruppering. Kompositionsformer och stilar. Ljussättning som rumsskapande element. Färglära. Dekor Scenens funktioner. Olika slag av scenrum. Dispositionen av rummets yta. Scenisk atmosfär. Scenisk antydningsteknik. Modellscenbyggen. Dekorationsövningar. Materiallära. Färglära. Ljussättning. Scenframställning Övningar att framställa scener ur ett antal skådespel med hjälp av scenrummet, dekoren, de agerande och deras rollframställning. ANVISNINGAR OCH RÅD Allmänna synpunkter

Utbildningen skall bibringa sådana teaterhistoriska och kulturhistoriska kunskaper som ger förmåga att förstå och levandegöra dramatiska verk från skilda tider och miljöer, framför allt från de sista åttio åren, ge en vid orientering i dramatisk litteratur, så att lärarkandidaten tämligen lätt kan finna pjäser lämpade för olika slags elevgrupper, ge god kännedom om olika slags dramatiska former, ge god färdighet i tal- och röstbehandling samt i uttrycksrörelser och stilrörelse samt i dessa moments metodik. Det dramatiska formspråket studeras dels teoretiskt genom noggrant studium av den dramatiska tekniken och strukturer i mera betydande dramer, dels praktiskt genom, fritt skapande dramatik och genom övningar i att spela och instruera scener av skilda slag. Avsikten är att lärarkandidaterna skall få blick för teaterkonsten och dess värden genom upplevelsen av ett konstverks — en rollskapelses eller en teaterföreställnings — gradvisa tillblivelse. Studiet av ämnet blir, jämsides med att man ser goda teater-

76 föreställningar, ett slags laborationer och experiment i talad svenska. Språkets uttryckskraft måste ständigt övas och nya möjligheter prövas, för att man skall nå en trovärdig människoframställning. Den bildande konsten och musiken skall vara en ständig stimulans för fantasin, rytmkänslan och uttrycksförmågan vid scenisk framställning. Ordkonst, tonkonst och bildkonst samordnar därvid sina uttrycksvärden i teaterkonsten. Den blivande läraren bör ha såväl konstnärliga intentioner som levande psykologisk kunskap och blick för ungdomarnas behov. En sådan insikt i ungdomspsykologi och individualpsykologi är särskilt viktig för teaterpedagogen, därför att såväl rolltolkning som personinstruktion och regi är en ytterligt närgången och psykologiskt krävande verksamhet, där stor människokunskap och vid intellektuell orientering krävs. Sammanfattningsvis kan sägas att det av läraren krävs: god kännedom om pjäser av alla slag, förmåga att analysera pjäser och karaktärer så att spelglädje skapas, en tillräckligt övad fantasi och formkänsla för att kunna ge en pjäs scenisk form. Vidare krävs god psykologisk blick vid pjäsval, rollbesättning och personinstruktion liksom förmåga att organisera en föreställning d. v. s. sätta ljus och färg, samordna linjespel, dekor, kostym och maskering samt arbeta med ljudeffekter och musikaliska inslag. Läraren skall även kunna orientera om den litterära, kulturhistoriska och teaterhistoriska bakgrunden till pjäserna. De särskilda kurserna

Dramatisk litteratur och teaterkunskap Det grundläggande litterära dramatiska studiet förutsattes inhämtat under lärarutbildningen i svenska med en på dramatiska verk inriktad litteraturkurs. Fördjupning och breddning krävs dock liksom teaterhistoriska studier och studium av dramats teknik. Undervisningen bedrivs i seminarieform (2 vt), vartill kommer självstudier. De stora dramatiska kompositionsformerna skall genomgås så att lärarkandidaterna blir väl förtrogna med dem. Dramerna behandlas ur alla synviklar: idé, komposition, struktur, teknik och spelstil, teaterhistorisk bakgrund. Därtill kommer studium av scenbilder, radioupptagningar och teaterbesök (i mån av tillgång). Förslag till pjäsval Antikt drama och komedi Elisabethanskt drama och komedi (Shakespeare) Franskklassisk komedi (Moliére eller Holberg) Naturalism och vandringsdrama (Ibsen och Strindberg) Konversationskomedi (Shaw)

77 Debatteater (Brecht) Absurdisterna Såväl idédebatt som debatt om regiproblem önskvärd. Teaterns

formspråk

Föreläsningar 1 vt samt självstudier. Horisontala och vertikala tvärsnitt i dramats, teaterns och de dramatiska idéernas historia i förhållande till teaterns sociala funktion under olika tider. Rikhaltig bildvisning. Teaterbesök Teaterbesöken skall förläggas såväl till salongen som bakom scenen. Därvid lämnas redogörelse för teaterverksamhetens organisation (4 t i m m a r ) . Kursen Dramatisk litteratur och teaterkunskap pågår hela studietiden och avslutas med tentamen. Introduktion i praktisk dramatik Ungdomspsykologi (föreläsningar 8 timmar). Motiv för fritt skapande dramatik (grupparbete 4 t i m m a r ) . Pjäsval för olika åldrar (föreläsningar 2 timmar, grupparbete 4 timmar, självstudium). Handbokskännedom och tidskriftsorientering (8 t i m m a r ) . Fritt skapande dramatik: improvisation samt rollekar och dramatisering, grundade på fritt uppfunnet stoff, på erfarenheter och iakttagelser eller på litterärt, historiskt eller geografiskt stoff. Historisk och teoretisk bakgrund. Tillämpningsövningar. övningar (6 vt) i grupper om 12 deltagare. Kursen pågår 5 veckor och avslutas med praktiskt prov. Röst- och talvård Andnings- och avspänningsövningar. Röstbildning, resonans, artikulation. Individuell undervisning i röst- och talvård jämte praktisk träning i talvårdsmetodik. Lärarkandidaterna övar på varandra, men metodikträningen sker under lärarens ledning. Diagnostisering av lättare talfel. Den individuella träningen sker parallellt med kursen Introduktion i skapande dramatik, med 2 vt, varpå grupparbetet följer (15 t i m m a r ) . Uppläsningsteknik jämte praktisk träning i uppläsningsmetodik i grupper om 5—15 elever (10 t i m m a r ) . Fri framställning i anknytning till fritt skapande dramatik. Olika slag av sceniskt tal. Dramat och versen. Replikföringens stilarter (15 timmar gruppövningar). Kursen avslutas terminens fjortonde vecka med prov på egen förmåga och undervisningsförmåga.

78 Praktisk dramatik Rörelsen och r u m m e t Andnings- och avspänningsövningar. Rörelseteknikens grunder med spontan uttrycksrörelse, scenplastik och stilrörelser, såväl separat som i samband med scenframställning och fritt skapande dramatik. övningar i bildkomposition och gruppering. Gruppövningar 4 vt i fyra veckor. Dekor Kompositionsformer och stilar (konst- och teaterhistorisk bildvisning). Disposition av scenrummets yta. Scenens funktioner. Olika slag av scenrum. Ljussättning som rumsskapande element. Färg- och materiallära. Dekorativ antydningsteknik. Gruppövningar 4 vt i fyra veckor. Scenframställning Övningar med att framställa scener ur ett antal skådespel med hjälp av scenrummet, dekoren, dräkter, ljus, de agerande och deras rollframställningar. Personinstruktion, regi och spel är kärnan i dessa övningar, men skall tillsammans med den yttre inramningen bilda en syntes av alla de verksamhetsgrenar som ingår i den praktiska dramatiken. Övningar i att med utgångspunkt i en given text skapa ett sceneri och göra en pjäsanalys. Rollanalys och personinstruktion. Laborationer med ljuset, ljudet, formen och färgen för att skapa atmosfär. Verksamheten bedrivs så att läraren först demonstrerar regi och personinstruktion och sedan låter eleven överta arbetet. Rollerna spelas av andra lärarkandidater, så att samtliga övas både i att spela och i att instruera och organisera. Undervisningen avslutas med ett prov, där eleven skriftligt redogör för pjäs- och karaktärsanalyser, ger dekorationsförslag, sceneri- och belysningsförslag under iakttagande av alla sceniska effekter. Sedan följer uppspel av en dialogscen och en stor samlingsscen. Provet skall granskas av opponenter, valda bland deltagarna. Det kan utföras individuellt eller vara resultat av samarbete då det är sällsynt att någon kan både göra dekor och ge personinstruktion. Det måste dock tydligt klargöras vem som står för vad i uppspelet. Grupparbete 2 vt i 14 veckor, som börjar omedelbart efter kursen. Introduktion i skapande dramatik. Terminens sista vecka används för prov och tentamen. Handledning 60 timmar.

MATEMATIK

Lågstadiets lärare MÅL

Utbildningen har till uppgift att ge kännedom om mål för matematikundervisningen och lärostoffets anpassning med hänsyn till elevens utveckling och mognad, att ge insikt om hur skolans undervisningsformer och arbetssätt skall tilllämpas samt att ge kännedom om hjälpmedlen och deras användning.

STUDIEKURS I METODDX

Allmänna

metodikmoment

Elevernas psykologiska förutsättningar för matematikundervisningen Grundskolans kursplan för matematikundervisningen på lågstadiet Orientering om mellanstadiets matematik Planläggning av matematikundervisningen Åskådningsmateriel och andra hjälpmedel Olika undervisningsformer Kunskapskontroll Räknesvårigheter Aktuella undersökningar och pågående försök Historiska notiser rörande matematikens utveckling Speciella moment Naturliga tal och talet noll Talbegreppet, talområde, addition, subtraktion, multiplikation, division, terminologi samt huvudräkning och överslagsräkning Rit- och mätövningar Tillämpning Dekadiska enheter Enkel problemlösning

80 ANVISNINGAR OCH RÅD Allmänna synpunkter

De i studiekursen och förslaget till studiegång upptagna momenten får inte behandlas isolerade. Sålunda kan vid undervisning om de aritmetiska momenten och geometrin de av grundskolans läroplan föreskrivna undervisningsprinciperna, motivation, konkretion o. s. v., exemplifieras, samtidigt som lämplig åskådningsmateriel visas. I alla sammanhang måste nödvändigheten av förståelse betonas, d. v. s. eleverna skall fostras till matematiskt tänkande och inte till robotmässig teknik. Metoder att öva exakt läsning och den därmed sammanhängande läsförståelsen skall behandlas, gärna i samband med uppgifter, hämtade ur elevernas läroböcker. Lärarkandidaterna bör animeras att själva diskutera olika sätt att göra verbala uppgifter lätta att förstå för eleverna. Värdet av att snabbt och korrekt kunna utföra enkla operationer, gärna i samband med huvudräkning och överslagsräkning, skall påpekas. Aktningen för eleven som individ och förståelsen för den enskilde elevens svårigheter kan betonas i samband med orientering om grundkurs och överkurser. Det är viktigt att undervisningen individualiseras så, att varje elev får erfara tillfredsställelsen att lyckas lösa förelagda uppgifter. De särskilda kursmomenten

Allmänna metodikmoment Framställningen i Läroplan för grundskolan rörande undervisningsprinciperna gäller alla skolans ämnen. Här skall dessas tillämpning inom matematikundervisningen särskilt betonas. Eleverna på låg- och mellanstadiet sysslar gärna med matematik. Bäst bibehålles denna inställning genom att varje elev får sådana uppgifter, som passar hans mognadsnivå. Lärarkandidaterna görs uppmärksamma på att aktivitet inte bara är att räkna i räknehäftena. Aktiviteten bör också ta sig uttryck i t. ex. frågor till lärare och kamrater, kontroll och rättning, rit- och mätövningar. Konkretion åstadkommes genom hänvisning till redan inlärda matematikmoment och genom materiel av olika slag. Till konkretion hör också att utnyttja praktiska räknesituationer, t. ex. arbete med prislistor, statistiska uppgifter ur dagspressen, idrottsresultat, problem från hembygdskunskap. Praktiska situationer bör också skapas i klassrummet. På lågstadiet är del t. ex. lämpligt att »leka affär». Individualisering är troligen enklare att genomföra i matematikundervisningen än i annan undervisning, överkurserna bör ge rika tillfällen härtill. Gemenskap och samarbete bör lärarkandidaterna få uppleva i sina egna studier, t. ex. vid diskussionen av metodiska problem. Enligt läroplan för grundskolan skall det finnas både grundkurs och över-

81 kurser. Dessa begrepp skall klarläggas och hithörande problem diskuteras. Lämpligt är att studera hur olika läroböcker försöker lösa problemet. De olika undervisningsformerna behandlas ingående. De demonstreras kanske bäst genom att lärarkandidaterna åhör lektioner med olika uppläggning, varefter analys och diskussion kan förekomma. Kunskapskontroll kan åstadkommas på flera sätt. Betonas bör, att eleverna själva i stor utsträckning kan rätta sina arbeten med hjälp av facit. Reinforcement-teorierna behandlas. Lärarkandidaterna instrueras i hur elevernas arbete analyseras, så att dessa kan hjälpas till rätta. Skillnaden mellan diagnostiska prov och provräkningar uppmärksammas. Det är angeläget, att lärarkandidaterna så långt ske kan erhåller orientering om de undersökningar, som gjorts och görs på matematikundervisningens område, och om vilka försök som pågår.

Speciella

moment

Talbegreppet Stor uppmärksamhet bör ägnas talbegreppet, kardinaltalen och siffersymbolerna. Konsekvent görs åtskillnad mellan ett tal och beteckningen för talet. Betonas bör, att eleverna måste ha klara begrepp om ordningslagarna, innan operationer som addition och subtraktion påbörjas.

Talområde Talområdets utvidgning och framför allt övergångarna mellan ental och tiotal, mellan olika tiotal, hundratal o. s. v. behandlas. Addition Skillnaderna mellan s. k. ramsräkning, blockräkning och tabellkunskap klargöres. Olika algoritmer studeras, och i samband därmed behandlas minnessiffrans funktion. Vikten av att de s. k. svåra kombinationerna övas betonas. Av räknelagarna förtjänar särskilt den kommutativa att uppmärksammas. Hur konkret materiel utnyttjas för att öka elevernas förståelse demonstreras. Subtraktion Räknesättet bör presenteras som en invers operation till addition i konkreta situationer. Sambandet mellan additionens respektive subtraktionens s. k. svåra kombinationer belyses. Olika algoritmer diskuteras. I samband med lånemetodens behandling uppmärksammas den svårighet som »lån över noll» bereder åtskilliga elever. 6—512012

82 Multiplikation Multiplikationens egenskap av upprepad addition påvisas. Samtidigt uppmärksammas, att multiplikationsinlärandet bör ske i anslutning till begreppet produktmängd, som kan demonstreras med ett »pricknät». Genom detta »pricknät» demonstreras också multiplikationens kommutativa egenskaper. Den systematiska behandlingen bör göras med hjälp av konkret materiel. Olika algoritmer diskuteras. Division Räknesättets egenskap av invers operation till multiplikation betonas. Diskussionen om de två vanliga användningarna av division, innehållsberäkning och likadelning, belyses, och samtidigt demonstreras att denna tudelning hänför sig till räknesituationen och ej till räknesättet. Då räknesättet bereder många elever stora svårigheter, betonas nödvändigheten av att skapa konkreta räknesituationer, genom vilka eleverna ges möjlighet till förståelse. Olika algoritmer presenteras och jämförs. Terminologi I samband med genomgången av metodiska problem inom aritmetiken behandlas terminologin. Lärarkandidaterna uppmanas vinnlägga sig om att använda en korrekt terminologi, vilket utgör den bästa garantin för att eleverna också lär sig den. Huvudräkning

och

överslagsräkning

Under metodiklektionerna bör lärarkandidaterna få medverka i huvudräkning och överslagsräkning. God färdighet inom dessa områden är en ovärderlig tillgång i lärararbetet. Tillämpning Dekadiska enheter Behandlingen av enheter bör under lågstadiet helt anknyta till hur dessa används i praktiken. Det förekommer t. ex. sällan, att en storhet anges med mer än en enhet. Värdet av att utföra mätningar och skattningar av olika slag betonas och i samband med dessa övningar diskuteras mätningars tillförlitlighet och närmevärden. Det är väsentligt, att eleverna kan avgöra, om erhållna resultat är rimliga. Detta fordrar bl. a. en klar uppfattning om olika enheters storlek. Olika slag av material för mätningar demonstreras för lärarkandidaterna och används av dem. Enkel problemlösning De blivande lärarna bör göras uppmärksamma på vilka svårigheter uppgifter med text kan vålla eleverna. Gemensam noggrann läsning av uppgiften

83 ökar förståelsen av texten. Former för skriftlig behandling av problemlösning diskuteras. Formell behandling med t. ex. teckning av uppgiften bör kunna ersättas av nödvändiga algoritmer och ett fullständigt svar. Verksamhetsformer och organisation

Det centrala i arbetssättet bör vara diskussioner av metodiska problem under metodiklärarens ledning. Då behandlingen av de metodiska momenten är mycket tidskrävande, kan det vara ändamålsenligt med utförliga introduktioner från lärarens sida i form av kommentarer till lärobok eller kompendier i metodik. Vissa moment, t. ex. undervisningsformer, arbetssätt och undervisningsprinciper, refereras och diskuteras vid seminarieövningar. Deltagarantalet vid dessa tillfällen bör ej gärna överskrida femton. Så långt möjligt bör också grupparbete förekomma. Olika uppgifter ges grupper för metodisk eller annan lösning. Som lämpligt stoff för grupparbete kan nämnas att författa överkursuppgifter till bestämda grundkursavsnitt, att konstruera diagnostiska prov och provräkningar, att tillverka åskådningsmateriel, att utarbeta en metodisk lärogång för ett bestämt moment o. s. v. Givetvis måste lärarkandidaterna få tillfälle att under metodikundervisningen lära känna den materiel, med vilken de själva skall konkretisera undervisningen. Metodikinstitutionen bör därför vara utrustad med flanelltavlor och materiel till sådana, materiel att åskådliggöra talbegreppet, mätmateriel av olika slag, myntsatser, räknespel, räkneblock av olika utseende o. s. v. Dessutom bör uppsättningar av aktuella läroböcker för grundskolan finnas. Andra för metodikundervisningen viktiga hjälpmedel kan vara bildband och filmer. Det är önskvärt, att lärarkandidaterna bereds tillfälle att auskultera i räkneklinik och i denna ta del av behandlingen av elever med räknesvårigheter. Det är inte möjligt att ge samtliga moment en allsidig belysning. Lärarkandidaterna måste därför på egen hand hämta vidgade metodiska kunskaper ur den metodiklitteratur som finns, önskvärt är, att de metodiska kunskaperna på något sätt dokumenteras. Om tid kan erhållas för muntlig kontroll av kandidaternas kunskaper, lämpar sig ämnet mycket väl för tentamen i små grupper. En annan utväg är att ge en eller flera skrivningar. Uppgifterna i dessa bör ansluta till målsättningen och behandla väsentliga metodiska frågor. Kursen omfattar 50 timmar. Förslag till studiegång 1 :a terminen Aritmetik, fördjupning. Naturliga tal och talet noll: talbegreppet med utgångspunkt i mängdbegreppet: addition och multiplikation; räkne- och ordningslagar; positionsystem; subtraktion och division.

84 Grundskolans kursplan för matematikundervisningen på lågstadiet: målsättning, undervisningsprinciper, huvudmoment, undervisningsformer, arbetssätt. Orientering om grundskolans kursplan för matematikundervisningen på mellanstadiet. Planläggning av matematikundervisningen på lågstadiet: grundkurs och överkurser. 2:a t e r m i n e n Aritmetik, metodik: problem i anslutning till undervisningen om hela tal; algoritmer; huvudräkning och överslagsräkning. Rit- och mätövningar i anslutning till praktiska problem. Dekadiska enheter; mätningars tillförlitlighet, närmevärden. Metodiska problem i anslutning till den årskurs i vilken lärarkandidaten kommer att fullgöra sin första praktiktjänstgöring. 3:e och 4:e terminen Olika undervisningsformer: klassundervisning, gruppundervisning, individualiserad undervisning, självinstruerande hjälpmedel. Kunskapskontroll: rättning av elevernas arbeten; diagnostiska prov och provräkningar. Räknesvårigheter. Aktuella undersökningar och pågående försök. Enkel problemlösning. Metodiska problem i anslutning till den årskurs i vilken lärarkandidaten fullgör sin andra praktiktjänstgöring. Orientering om mellanstadiets kurser. Samverkan med andra ämnen. Förståelse contra mekanisering. Hjälpmedel. Hemuppgifter. Sifferskrivning. Stödundervisningens organisation och genomförande.

Mellanstadiets l ä r a r e MÅL

Utbildningen har till uppgift att ge vidare insikter i elementär matematik och förtrogenhet med de begreppsbildningar, som behövs för metodikundervisningen och arbetet som lärare, att ge kännedom om mål för matematikundervisningen och lärostoffets anpassning med hänsyn till elevens utveckling och mognad,

85 att ge insikt om hur skolans undervisningsformer och arbetssätt skall tilllämpas samt att ge kännedom om hjälpmedlen och deras användning.

STUDDZKURS Naturliga tal och talet noll. Talbegreppet med utgångspunkt i mängdbegreppet. Addition och multiplikation. Räkne- och ordningslagar. Positionssystemet. Substraktion och division. Rationella tal. De fyra räknesätten. Räkne- och ordningslagar. Grunderna för den elementära geometriundervisningen. Historiska notiser rörande matematikundervisningen.

ANVISNINGAR OCH RÅD Allmänna synpunkter

Fördjupningskursen i matematik består enligt denna studieplan till viss del av repetition av moment, genomgångna i årskurs 1 i gymnasiet. Detta innebär dock inte att sådana repetitionsmoment får behandlas alltför översiktligt. Dessa frågor, som rör aritmetikens, algebrans och geometrins elementära uppbyggnad, är för matematikläraren av stor vikt och framstår för många som fortsatt med matematik i fullständig gymnasiekurs som abstrakta och svåra partier av kursen. De särskilda kursmomenten

Naturliga tal och talet noll De i gymnasiekursen införda begreppen och beteckningarna från mängdläran repeteras och används i fortsättningen i den utsträckning de är av värde för framställningen. Beteckningarna får dock inte bli huvudsak. Med utgångspunkt i mängder och antalet element i mängder införs de naturliga talen och noll som kardinaltal. Ekvivalensrelationer kan här något beröras, om man tänker tillämpa dem senare, t. ex. i geometriavsnittet. Addition och multiplikation av tal anknyts till mängdläran genom att summa införes som kardinaltal för unionen av disjunkta mängder och produkt som kardinaltal för produktmängden. Produktmängden åskådliggörs därvid som ett »pricknät». I fortsättningen studeras addition och multiplikation av tal, varvid framställningen kan anslutas till anvisningarna för lärogången i gymnasiet, vilket bl. a. innefattar att de kommutativa, associativa och distributiva lagarna uppställs axiomatiskt och kontrolleras. Det bör dock även i några fall visas, hur de kan härledas ur motsvarande lagar för mängder. För att öka förståelsen kan det vara lämpligt att införa några andra enkla kompositionsregler och diskutera räknelagarna för dessa. Ordnings-

86 lagarna formuleras med stöd av tallinjen. För att belysa principerna för positionssystemen behandlas även system med andra tal än tio som bas. Särskild uppmärksamhet ägnas det binära systemet. Subtraktion och division införs som inversa operationer till respektive addition och multiplikation med utgångspunkt i ekvationerna a + x = b och a • x = b. En eventuell lösnings entydighet visas, men frågan om existensen tas till utgångspunkt för successiv utvidgning av talområdet. Utvidgningen kan ske genom de hela talen eller genom de positiva rationella talen. Rationella tal Räknereglerna fastställs enligt principerna om räknelagarnas bestånd. Decimaltal införs i anslutning till positionssystemet. De reella talen omnämns i samband med problemet att tilldela alla punkter på tallinjen en koordinat. I övrigt behandlas inte reella tal. Grunderna för den elementära geometriundervisningen Geometrikursen på mellanstadiet är inte stor, men det är väsentligt att läraren har en uppfattning om geometristudiets roll och de geometriska begreppens natur. Sambandet mellan grundbegrepp, axiom och härledda satser diskuteras och någon föreställning om andra geometriska system än det euklidiska ges. Geometrin som matematisk modell av verkligheten berörs. övningar att ställa upp korrekta och uttömmande definitioner av införda termer med hjälp av grundbegrepp och tidigare definierade termer bör förekomma. Införande av mått på sträckor, ytor, volymer och vinklar behandlas, lämpligen i samband med genomgång av mellanstadiets kurs. Historiska notiser rörande matematikundervisningen I samband med övriga moment behandlas kortfattat den historiska bakgrunden, t. ex. striden om parallellaxiomet och upptäckten av de icke-euklidiska geometrierna eller positionssystemens gradvisa framväxt.

Verksamhetsformer och organisation

För undervisningen på detta stadium är i regel seminarieformen den lämpligaste, men fördjupningskursens abstrakta natur gör det nödvändigt med en utförlig introduktion från lärarens sida. Denna bör dock i möjligaste mån ges diskussionens form, och en förutsättning för effektiviteten är att undervisningsavdelningarna inte blir för stora. Efter anvisning av läraren kan deltagarna referera tidskriftsartiklar eller andra litteraturavsnitt, som sedan gemensamt diskuteras. Detta inslag kan dock ej bli så omfattande. Vid behandlingen av geometrin bör ritövningar, pappersvikningar m. m. utnyttjas för att belysa området såväl teoretiskt som praktiskt. Det viktigaste hjälpmedlet vid en kurs av denna karaktär är en lärobok

87 avpassad för kursens behov. Lämpliga undervisningsfilmer, bildband och geometriska modeller bör utnyttjas. Resultatet av undervisningen kontrolleras genom någon form av slutprov. Kursens innehåll lämpar sig inte för ett prov av problemlösningstyp. Lämpligaste formen torde vara muntlig examination. Några utredande frågor och tillämpningsexempel kan ges gemensamt i skriftlig form, men därpå bör följa muntliga förhör i grupper om ungefär fem kandidater. Kursen omfattar 30 timmar.

STUDIEKURS I METODIK

Allmänna

moment

Grundskolans kursplan för matematikundervisningen på mellanstadiet Orientering om grundskolans kursplan för matematikundervisningen på lågstadiet och högstadiet Planläggning av matematikundervisningen Åskådningsmateriel och andra hjälpmedel Olika undervisningsformer Kunskapskontroll Räknesvårigheter Aktuella undersökningar och pågående försök Speciella

moment

Aritmetik, omfattande tiotalssystemet, addition, subtraktion, multiplikation, division, decimaltal, rationella tal, terminologi samt huvudräkning och överslagsräkning Geometri Tillämpningsmoment Dekadiska enheter Direkt proportionalitet Diagram och tabeller Procentbegreppet och procentuella förändringar Geometriska tillämpningar

ANVISNINGAR OCH RÅD I METODHC Allmänna synpunkter

Se motsvarande avsnitt i utbildning av lågstadielärare. De särskilda kursmomenten

Allmänna

moment.

Se motsvarande avsnitt i utbildning av lågstadielärare.

88 Speciella moment Tiotalssystemet Talområdets utvidgning och framför allt övergångarna mellan olika hundratal, mellan hundratal och tusental o. s. v. behandlas. Addition De metodiska problemen på lågstadiet, framför allt algoritminlärandet, diskuteras. Vikten av att de s. k. svåra kombinationerna flitigt övas i huvudräkningen klargörs. Av räknelagarna förtjänar särskilt den kommutativa att uppmärksammas. Olika algoritmer demonstreras och jämförs. Konkret materiel bör utnyttjas. Subtraktion Räknesättets egenskap av invers operation till addition klargörs, gärna i övningar hämtade från lågstadiet. I samband med diskussionen av olika algoritmer uppmärksammas de svårigheter som »lån över noll» skapar vid användningen av lånemetoden. Multiplikation Undervisningen bör starta med en tillbakablick på inlärningsproblemen på lågstadiet. Begreppet produktmängd repeteras och dess samband med »pricknätet» vid inlärandet av de grundläggande multiplikationerna demonstreras. Av räknelagarna uppmärksammas särskilt den kommutativa och den distributiva. Den senare läggs till grund för behandlingen av algoritmen. Division Räknesättets egenskap av invers operation till multiplikation betonas. Diskussionen om de två vanliga användningarna av division, innehållsberäkning och likadelning, belyses, och samtidigt demonstreras att denna tudelning hänför sig till räknesituationen och inte till räknesättet. Vid behandlingen av division med tvåsiffrig divisor redogörs för förstasifframetod och höjningsmetod och hur inlärningsstegringen lämpligen kan genomföras. Olika algoritmer demonstreras och jämförs, och deras förtjänster diskuteras. Decimaltal I samband med mätningar uppstår behov av att utvidga talområdet. Decimaltalen introduceras i anslutning till tiotalssystemet och inplaceras på tallinjen. När de fyra räknesätten behandlas, uppmärksammas särskilt multiplikation av två decimaltal och division med decimaldivisor, som ofta bereder eleverna svårigheter.

89 Rationella

tal

Med bråk avses beteckningen —. Hur bråken lämpligen kan introduceras som sektorer av cirkelskiva visas. Den goda hjälp, som flanelltavla med tillbehör kan ge vid inlärningen, bör demonstreras. Att olika bråk kan vara beteckning för samma rationella tal uppmärksammas i anslutning till förlängning och förkortning. Hur räkning med rationella tal kan återföras till räkning med hela tal bör diskuteras. Terminologi I samband med genomgången av metodiska problem inom arimetiken behandlas terminologin. Lärarkandidaterna uppmanas att vinnlägga sig om att använda en korrekt terminologi, vilket utgör den bästa garantin för att eleverna också lär sig den. Huvudräkning

och

överslagsräkning

Under metodiklektionerna bör lärarkandidaterna få medverka i huvudräkning och överslagsräkning. God färdighet inom dessa båda områden är en ovärderlig tillgång i lärararbetet. Geometri Genom ritövningar klargörs begreppen sträcka, punkt, vinkel, yta, omkrets o. s. v. Klassrummet och omvärlden ger eleverna exempel på geometriska begrepp. Begreppen avstånd och mätetal utreds. I samband med mätningar berörs mätningars tillförlitlighet samt närmevärden. I detta sammanhang bör diskuteras, att blyertsstreck o. s. v. endast är bilder av abstrakta geometriska begrepp. Det bör framhållas, h u r mät- och ritövningar skapar klara geometriska begrepp hos eleverna, och hur detta underlättar de beräkningar som senare sätts in. Klipp- och kompositionsövningar bör förekomma. Sambandet geometriundervisning—estetisk fostran belyses, önskvärt är, att övningar att beräkna t. ex. omkrets, yta och volym hos en geometrisk figur sker utifrån mätningar, som gjorts av eleverna själva. Värdet av en korrekt terminologi betonas. Lärarkandidaterna bör själva få utföra de moment de senare skall undervisa om.

Tillämpningsmoment De k å d i s k a e n h e t e r Utöver vad som under denna rubrik sagts beträffande lågstadiet kan tillläggas, att sambandet mellan olika dekadiska enheter bör uppmärksammas vid räkning med decimaltal. Framställningen i Läroplan för grundskolan rörande momentet bör noggrant studeras.

90 Direkt proportionalitet Behandlingen av detta moment skall inte leda fram till schablonlösningar. I stället påpekas väldet av uppdelning i deloperationer. Uppmärksammas bör situationer, då direkt proportionalitet inte föreligger, t. ex. i samband med kvantitetsrabatter. Diagram Direkt proportionalitet kan ofta med fördel åskådliggöras med ett diagram. Även andra diagram än de linjära uppmärksammas. Betydelsen av att kunna tolka diagram belyses. Procentbegreppet bör introduceras med hjälp av konkret materiel. Den metodiska behandlingen av bråks och decimaltals uttryckande som procenttal genomgås. Förekomsten av procenttal större än 100 uppmärksammas. Olika former av procentuella förändringar diskuteras och exemplifieras. Begreppen ränta och rabatt belyses med exempel. Vid räkning med procent används huvudsakligen decimaltal.

Verksamhetsformer och organisation

Se motsvarande avsnitt i utbildning av lågstadielärare. Förslag till disposition av en

studieplan

l:a terminen Fördjupningskurs. Grundskolans kursplan för matematikundervisningen på mellanstadiet: mål, undervisningsprinciper, huvudmoment, undervisningsformer, arbetssätt. Orientering om grundskolans kursplan för matematikundervisningen på lågstadiet och högstadiet. 2:a o c h 3:e t e r m i n e n Planläggning av matematikundervisningen: grundkurs och överkurser. Aritmetik: metodiska problem i anslutning till undervisningen om hela tal, decimaltal och rationella tal; åskådningsmateriel; algoritmer; huvudräkning och överslagsräkning. Metodiska problem i anslutning till den årskurs i vilken lärarkandidaten fullgör praktiktjänstgöring. 4:e och 5:e

terminen

Olika undervisningsformer: klassundervisning, gruppundervisning, individualiserad undervisning, självinstruerande hjälpmedel.

91 Kunskapskontroll: rättning av elevernas arbeten; diagnostiska prov och provräkningar. Räknesvårigheter. Geometri: rit-, mät- och beräkningsövningar; tillämpningar. Dekadiska enheter; mätningars tillförlitlighet och närmevärden. Direkt proportionalitet. Diagram och tabeller. Procentbegreppet och procentuella förändringar. Aktuella undersökningar och pågående försök. Metodiska problem i anslutning till den årskurs i vilken lärarkandidaten fullgör praktiktjänstgöring. Orientering om lågstadiets och högstadiets kurser. Samverkan med andra ämnen. Förståelse contra mekanisering. Hjälpmedel. Hemuppgifter. Sifferskrivning. Stödundervisningens organisation och genomförande. Kursen omfattar 40 timmar.

Högstadiets lärare MÅL Utbildningen har till uppgift alt ge de grundläggande kunskaper och färdigheter som undervisningen kräver samt att ge en introduktion i matematikundervisningens metodik. FÖRKUNSKAPER För tillträde till studierna krävs kunskaper motsvarande lägst betyget 2 i matematik vid avgång från gymnasiets samhällsvetenskapliga, naturvetenskapliga eller tekniska linje. STUDIEKURSER Direktutbildning

Mängder, logik Grundläggande mängdlära med anknytning till elementär logik. Relationer och funktioner. Kombinatorik. Linjär algebra och geometri Vektorer i planet och i rummet. Matriser, determinanter, linjära ekvationssystem. Avbildningar. Något om kägelsnitt.

92 Algebra De naturliga, hela, rationella, reella och komplexa talen. Polynom. Några enkla algebraiska strukturer. Axiom. Analys De elementära funktionerna. Gränsvärden. Kontinuitet. Derivator och primitiva funktioner. Integraler. Taylors formel. Något om serier. Något om ordinära differentialekvationer. Sannolikhetslära och statistik Stokastiska variabler på diskreta sannolikhetsfält. Något om kontinuerliga stokastiska variabler. Beskrivande statistik. Allmänt om statistiska undersökningar. Matematikens historia Valda delar av matematikens historia med tonvikt på idéhistorien. Vidareutbildning av mellanstadielärare

Mängder, logik, algebra Grundläggande mängdlära med anknytning till eleihentär logik. Relationer och funktioner. De naturliga, hela och rationella talen. Några enkla algebraiska strukturer. Axiom. Linjär algebra och geometri Vektorer i planet och i rummet. Matriser, determinanter och linjära ekvationssystem. Avbildningar. Analys De reella talen. De elementära funktionerna. Gränsvärde, kontinuitet. Derivator och primitiva funktioner. Integraler. Taylors formel. Något om ordinära differentialekvationer. Sannolikhetslära och statistik Kombinatorik. Stokastiska variabler på ändligt sannolikhetsfält. Beskrivande statistik. Allmänt om statistiska undersökningar. ANVISNINGAR OCH RÅD De särskilda kurserna

Direktutbildningen

(1 studieår)

Mängder, logik (2 veckor) Mängder, delmängd, snitt, union, komplement. Utsaga, öppen utsaga, lösningsmängd, implikation, ekvivalens, och, eller icke.

93 Relationer och funktioner med exempel bl. a. inom algebra, analys, linjär algebra och sannolikhetslära. Kombinatorik för användningar på binomialteoremet och inom sannolikhetsläran. Linjär algebra och geometri (5 veckor) Vektorer i planet och i rummet. Tillämpningar i analytisk geometri. Matriser, invers matris, determinanter och linjära ekvationssystem av ordning högst 3. Skalär produkt, ortogonala matriser. Tillämpningar i analytisk geometri. Vektorprodukt. Avbildningar. Klassifikation av plan geometri efter avbildningsgrupper. Exempel med anknytning till skolkursen. Kägelsnitt definierade genom direktrisegenskapen. Ekvation för kägelsnitt i polära koordinater. Algebra (4 veckor) De naturliga talen (N), de hela talen (Z), de rationella talen (Q), de reella talen (/?), de komplexa talen (C). De olika talmängderna beskrivs av räknelagar. Minst två av utvidgningsstegen i kedjan N C Z C Q C R C C (eller NCQ+CQCRCC). Polynom. Begreppen grupp, ring, kropp, linjärt rum, vartdera exemplifierat inom ramen för utbildningens övriga kursmoment. Axiom. Av de nyss nämnda begreppen väljs ett ut för grundligare studium med avsikt att illustrera matematikens axiomatiska metod. Analys (9 veckor) I detta kursmoment behandlas huvudsakligen reella funktioner av en variabel. Med hänsyn till tillämpningarna behandlas vidare kortfattat komplexvärda och vektorvärda funktioner samt reella funktioner av flera variabler. De elementära funktionerna. Gränsvärden: definition och räkneregler. I samband härmed belyses räkning med närmevärden. Monotona funktioners gränsvärden. Kontinuitet. Definition och enkla egenskaper. Bevis för satserna om kontinuerliga funktioner på kompakt intervall krävs inte. Derivator. Definition och räkneregler. De elementära funktionernas derivator. Medelvärdessatsen med tillämpningar på funktioners monotonitet. Differentialer nämns. Synpunkter på felkalkyl. Integraler. Definition och enkla egenskaper hos Riemannintegralen. Integrerbarhet av monotona funktioner. Enkla uppskattningar av integraler.

94 Integral och primitiv funktion. Användning av partialbråksuppdelning, partialintegration och variabel substitution på några enkla integralberäkningar. Definitioner av generaliserade integraler. Taylors formel med enkla tillämpningar på elementära funktioner. Serier. Definition av konvergens. I exempel tillämpas satsen om monotona talföljders konvergens på positiva serier. Ordinära differentialekvationer. Linjära ekvationer av första ordningen. Linjära ekvationer av andra ordningen med konstanta koefficienter och enkla högerled. Sannolikhetslära och statistik (4 veckor) Diskret sannolikhetsfält. Något om allmänt sannolikhetsfält. Betingat sannolikhetsfält. Oberoende händelser och försök. Diskreta och kontinuerliga stokastiska variabler i en dimension. Väntevärde, varians och standardavvikelse. Binomial-, Poisson- och normalfördelning. Bernoullis sats. Något om flerdimensionella stokastiska variabler. Allmänt om statistiska undersökningar. Beskrivande statistik. Något om punkt- och intervallskattning, hypotesprövning och fattande av beslut. Något om urvalsmetoder. Praktiska exempel från olika tillämpningsområden. Matematikens historia (1 vecka) Valda delar av aritmetikens, analysens, geometrins, algebrans och sannolikhetslärans historia med tonvikt på idéhistorien. Särskilt uppmärksammas olika tiders syn på geometrin och dess axiom samt olika geometrier som matematiska modeller för verkligheten. Vidareutbildning av mellanstadielärare (*h studieår) Mängdlära, logik, algebra (4 veckor) Mängder, delmängd, snitt, union, komplement. Produktmängd. Utsaga, öppen utsaga, lösningsmängd, implikation, ekvivalens, och, eller icke. Relationer och funktioner med exempel bl. a. inom algebra, analys, linjär algebra och sannolikhetslära. De naturliga talen (N), de hela talen (Z), de rationella talen (Q). Diskussion av utvidgningarna från N till Z och från Z till Q. Polynom: divisionsalgoritmen, faktorteoremet. Grupper, isomorfi. Ringar, kroppar, linjära r u m (kort). Axiom. Matematikens metod. Linjär algebra och geometri (6 veckor) Vektorer i planet och i rummet. Tillämpningar i analytisk geometri. Matriser, invers matris, determinanter och linjära ekvationssystem av ordning högst 3.

95 Skalär produkt, ortogonala matriser. Tillämpningar i analytisk geometri. Vektorprodukt. Avbildningar. Klassifikation av plan geometri efter avbildningsgrupper. Exempel med anknytning till skolkursen. Analys (6 veckor) De reella talen. Räknelagar. Axiomet om övre gräns. De elementära funktionerna. Gränsvärden: definition och räkneregler. I samband härmed belyses räkning med närmevärden. Kontinuitet (kort). Derivator. Definition och räkneregler. Synpunkter på felkalkyl. Derivering av de elementära funktionerna. Integraler. Grundläggande integrationsmetoder. Taylors formel med enkla tillämpningar på elementära funktioner. Differentialekvationer för de svängningsförlopp som studeras i fysikutbildningen. Sannolikhetslära och statistik (4 veckor) Kombinatorik. Binomialteoremet. Ändligt sannolikhetsfält. Betingat sannolikhetsfält. Oberoende händelser och försök. Väntevärde, varians och standardavvikelse. Binomialfördelningen. Bernoullis sats. Något om flerdimensionella stokastiska variabler. Allmänt om statistiska undersökningar. Beskrivande statistik. Hypotesprövning och fattande av beslut. Praktiska exempel från olika tillämpningsområden.

Verksamhetsformer och organisation

Den viktigaste formen för kunskapstillägnelse i matematik är eget arbete med teori och problemlösning. Det viktigaste hjälpmedlet är därvid läroböckerna. Lärarkandidaterna handleds vid övningar och föreläsningar. Lärarutbildningens arbetsformer bör göra de blivande lärarna väl förtrogna med de studieformer som avses dominera i skolan. Undervisningsformer som främjar aktiviteten bör dominera. Systematisk träning skall ges att på egen hand inhämta större kursavsnitt. Stor vikt måste läggas vid övning i muntlig och skriftlig framställning. Av undervisningsformerna övningar och föreläsningar skall den förra vara den centrala. I delstudiekurser där både lärarkandidater och andra studerande deltar, bör de förra utgöra särskilda övningsgrupper. Övningarna omfattar både teori och problendösning. De bör ha en diskuterande karaktär så att varje kandidat bidrar i varje arbetsmoment. Det är nödvändigt att studiet av de matematiska teorierna följs av lös-

96 ning av ett stort antal övningsuppgifter av varierande svårighetsgrad. På detta sätt klarnar de tekniska svårigheterna i teorin, och man lägger grunden för mer avancerad problemlösning och för studier av följande avsnitt. Man bör för det grundläggande arbetet med teoristudier och problemlösning organisera mindre grupper (omkring 5 deltagare), som i stor utsträckning arbetar på egen hand. Vid studiernas början ges grupperna tämligen detaljerade anvisningar för arbetet. — Alternativt kan man för detta arbete pröva programmerad undervisning. Övningar i vilka lärarkandidaterna redovisar arbete som utförts enskilt eller i grupp måste fortfarande spela stor roll. Därvid kan de kontrollera sitt arbete och få övning i muntlig eller skriftlig framställning. Det är nödvändigt för deltagaraktiviteten i dessa övningar att alla har löst de flesta av de uppgifter som skall redovisas vid ett visst tillfälle. Detta kan uppnås med hjälp av goda läroböcker, genom anpassning av uppgifternas svårighetsgrad och genom lämplig organisation av arbetet. Sedan lärarkandidaterna vunnit säkerhet bl. a. i språkligt och logiskt avseende kan uppgifterna göras större och mera varierande. Mot utbildningens slut kan man t. ex. ge dem i uppgift att själva leda övningarna. Föreläsningarna syftar dels till att ge lärarkandidaterna hjälp i studiearbetet genom anvisningar i studieteknik, om undervisningens organisation o. s. v., dels till att ge inledningar och avslutningar till olika ämnesområden i avsikt att skapa överblick och inpassa detaljarbetet i ett större sammanhang. Särskilt vid studiernas början kan man dessutom på föreläsningarna gå igenom detaljerna av några viktiga avsnitt av kursen för att fastslå karaktären av de kunskaper som lärarkandidaterna skall tillägna sig. Normalt bör detaljarbetet emellertid lämnas till självstudier och genomgång under övningarna. Varje delstudiekurs avslutas med tentamen, vilken föregås av en inläsningsperiod. Tentamen skall innehålla teorifrågor och problem att lösa. Vissa prov bör vara muntliga, detta särskilt med hänsyn till den muntliga framställningens betydelse för läraren. Det är nödvändigt att organisationen görs smidig, så att den tillåter en anpassning av studiegången till deltagarnas olika studiemål och skiftande förutsättningar. En lärarkandidat med läggning för ämnet kan vara färdig med högstadielärarutbildningen efter IV* termin. Han har då möjlighet att välja kurser i t. ex. numerisk analys, algebra, linjär algebra eller statistik och sannolikhetslära, som är önskvärda för hans arbete som lärare i grundskolan och som ingår i gymnasielärarutbildningen. Ett förslag till studiegång ges här nedan. Naturligtvis är också andra anordningar tänkbara som tar vederbörlig hänsyn till olikheter i de studerandes läggning och studiemål. För enkelhetens skull återger uppställningarna en konstruktion där i allmänhet två studiekurser pågår samtidigt.

97 c

it

.a •c c

o

• ro

O

C

•c

00 Z

v

r>

t-,

ia- — so

to ^f ro

te

M

C •3

K>

"^ </>> .> m O . 49

tao

ö5

Q

M 3

•3 s

c && g SÄ c 43 "i--* 'sa 'Ot-

TJ •-:

«o a zz

>i-C ec a

_s- :«•

•3 c — CD C3 o Vi

>> 3

rt

5 2

•*•

Q

c

°> ?S 2? .T3

en

c

<u [N

^: NO • X

—

•K J* :3 ^ C3.2

g 5 *> « s- '00 -w s

X

— o o

M

« -c 4i —

a

^ >> r

7—512012

«

a

A

cd £4

:r

S

c0

:S

£(-

é

< < S K

P ^j

.M —

<r_

- —

C3

K C

—

C C

o

<

C

98 Den studerande delar alltså sin tid lika mellan två kursmoment. Detta har till följd att tentamina förekommer spridda över hela studietiden.

STUDIEKURS I METODIK

Ämnets egenart och mål Matematikämnets nuvarande utformning och samhällsutvecklingen. Dess plats i skolans arbete. Avgränsning mot och anknytning till andra ämnen. Läroplan för grundskolan och läroplanerna för gymnasiet och fackskolan. Svensk och utländsk metodisk litteratur. Tidskrifter. Utvecklings- och inlärningspsykologiska synpunkter på matematikundervisningen. Räknesvårigheter. Olika skäl till elevernas intresse för ämnet. Samhällets krav på undervisningen. Urval och organisation av stoffet Sambandet mellan mål och stoffurval. Färdighetsmoment och orienterande moment, studievanor och studieteknik. Huvudräkning, överslagsräkning m. m. Jämförande studium av stoffurvalet i olika läroböcker. Internationella reformsträvanden. Arbetssätt och verksamhetsformer Klassundervisningens former. Grupparbete. Individualisering. Principerna för materialets presentation och organisation. Olika former av konkretisering. Programmerad inlärning. Hemläxor, långläxor och beting. Olika former av kunskapskontroll. Komposition och rättning av prov. Bedömning och betygsättning. Samverkan med andra ämnen. Lärarens planläggnings- och förberedelsearbete med hänsyn till den använda metoden. Undervisningens planering i stort och i detalj. Studieplaner. Fortbildning. Hjälpmedel i undervisningen Läroboken i skolarbetet. Övrig litteratur. Individualiserande materiel. AVhjälpmedel. Lärosalens inredning och materielens vård.

ANVISNINGAR OCH RÅD

Metodikutbildningen inleds med 4 timmar i början av det år som i övrigt ägnas ämnesutbildningen i matematik. Därvid skall matematikens ställning i skolan behandlas. Samhällets växande behov av matematisk utbildning bör belysas och därmed kraven på undervisning som ger överblick över den

99 strukturella uppbyggnaden och sammanhanget mellan matematikens olika grenar snarare än isolerade typlösningar. Samtidigt understryks matematikens roll som färdighetsämne och som stöd för undervisningen i andra skolämnen. En orientering ges om kursinnehållet. Metodikundervisningen under den andra terminen omfattar 8 timmar som förläggs till tiden omedelbart före och efter auskultationerna. Dessa skall avse på förhand bestämda avsnitt av skolkursen. I anknytning till auskultationerna studeras metodiska problem inom det behandlade området, olika läroböckers framställning jämförs och möjliga undervisningsmetoder och arbetsformer diskuteras. Inför auskultationerna ges lärarkandidaterna bestämda uppgifter. Efter auskultationerna ordnas seminarier, där de utdelade uppgifterna redovisas och diskuteras. Den metodikutbildning som förekommer under det år som ägnas den ämnesmässiga utbildningen av gymnasielärare läggs upp på motsvarande sätt. Under lärarhögskoleåret omfattar metodikutbildningen 30 timmar för högstadielärare och 30—45 timmar för gymnasielärare. Under första delen av kursen genomgås de viktigaste momenten av Urval och organisation av stoffet, Arbetssätt och verksamhetsformer samt Hjälpmedel i undervisningen. Därvid måste stor vikt läggas vid avvägningen av olika arbetsformer. Den heuristiska metoden vid klassundervisning behandlas genom litteraturstudier och övningar. Särskild uppmärksamhet ägnas undervisning i grupper eller individuellt. Inte minst för realiserande av gymnasiets självständiga arbetsformer är grupparbetsmetodiken väsentlig. Självinstruerande hjälpmedel uppmärksammas. Vid orienteringen om kurser och metodik på angränsande stadier får man för gymnasielärarnas del inte glömma de anslutande fackhögskolorna. Den senare delen av tiden kan ägnas åt genomgång av viktiga ämnesmoment. Verkligt centrala moment måste utväljas inom det blivande verksamhetsstadiet. Dock bör gymnasielärarnas konfrontation med högstadiets metodiska problem vara betydligt mer än en orientering och några moment från högstadiet bör ingående behandlas även av de blivande gymnasielärarna. Orientering bör ges om pågående eller planerade försöksprojekt och om internationella reformsträvanden inom skolmatematiken. Särskilt i gymnasiemetodiken måste huvudlärarens åligganden beaktas. Läraren måste kunna bedöma angelägenhetsgraden hos olika ämnesmoment. Han måste också k u n n a anpassa undervisningen efter elevernas intellektuella och övriga personliga möjligheter. En förutsättning för att de ämnesmetodiska studierna skall ge gott resultat är därför att lärarkandidaten har tillräckliga förkunskaper såväl i ämnet som i inlärnings- och ungdomspsykologi. De ämnesmetodiska kunskaperna inhämtas både genom litteraturstudier på egen hand och genom deltagande i seminarieöv-

100 ningar. De senare ägnas bl. a. åt diskussioner i anslutning till litteraturstudierna och åt praktiska övningar inom sådana områden, där litteraturen är sparsam eller där tonvikten ligger på lärarkandidatens aktiva färdighet.

Det gymnasiala stadiets lärare MÅL

Utbildningen har till uppgift att ge de fördjupade kunskaper som krävs för en god behandling av lärostoffet samt att ge en introduktion i den metodik som gymnasiets undervisning kräver. FÖRKUNSKAPER För tillträde till studierna krävs de under »Utbildning av lärare för grundskolans högstadium, direktutbildning» upptagna kurserna.

STUDIEKURSER Algebra Någon utvidgning av kursen i matematisk logik. Grupper. Ringar och kroppar. Polynomringar. Linjär algebra Linjära r u m över R och C. Euklidiska rum. Linjära avbildningar. Kvadratiska former. Elementär topologi De reella talen. Topologi på Rn. Gränsvärde och kontinuitet av funktioner från Rn till Rk. Funktionsföljder. Något om topologiska rum. Analys Integraler på Rn. Linjeintegraler. Serier. Generaliserade integraler. Potensserier. Derivator. Differentialer. Funktionaldeterminant. Extremundersökningar. Ordinära linjära differentialekvationer. Sannolikhetslära och statistik Funktioner av stokastiska variabler. Något om stokastiska processer. Skattning och hypotesprövning. Något om planering av statistiska undersökningar.

101 Numerisk

analys

Polynomapproximation. Numeriska metoder vid ekvationer, integralberäkning och differentialekvationer. Orientering om datamaskiner och programmering. Linjär programmering. Fördjupning

inom fritt valt område

Exempel på fördjupningsområden: analytiska funktioner, integrationsteori, distributioner, Fourieranalys, ordinära differentialekvationer, partiella differentialekvationer, talteori, algebra, matematisk logik, sannolikhetslära och statistik, spelteori, numerisk analys.

ANVISNINGAR OCH RÅD De särskilda kurserna

Algebra (4 veckor) Någon utvidgning av kursen i matematisk logik. Grupper. Definition av grupp och undergrupp. Permutationsgrupper. Homomorfi. Isomorfi. Ringar och kroppar. Definition av ring (med etta), nolldelare, integritetsring och kropp (kommutativ). Inbäddning av integritetsring i kropp. Polynomringar. Ringen av polynom i en obestämd med koefficienter ur en given kommutativ ring. Polynomform och polynomfunktion. Polynoms nollställen. Algebraiska ekvationer. Ringen av polynom med komplexa koefficienter: divisionsalgoritmen, samband mellan linjära faktorer i polynomformen och polynomfunktionens nollställen. Några kommentarer om polynom med rationella, med reella och med komplexa koefficienter. Partialbråksuppdelning. Linjär algebra (5 veckor) Linjära r u m över R och C. Bas. Dimension. Matriser, determinanter. Linjära ekvationssystem. Linjära avbildningar. Egenvektorer, egenvärden. Sekularekvationen. Klassifikation av kvadratiska former under linjär ekvivalens. Tröghetslagen. Skalär produkt. Gram-Schmidts ortogonaliseringsprocess. Ortogonala avbildningar och matriser. Diagonalisering av symmetriska avbildningar och av bilinjära och kvadratiska former. Exemplifiering av de kvadratiska formerna med kurvor och ytor av andra graden. Elementär

topologi (3 veckor)

De reella talen. Karakterisering av de reella talen. Konstruktion av de reella talen utifrån de rationella. Topologi på Rn. Avstånd, omgivning. Inre punkter och höljepunkter. Öpp-

102 na och slutna mängder. Punktföljder, gränspunkt, hopningspunkt. BolzanoWeierstrass sats. Inkapslingssatser. Borel-Lebesgues övertäckningssats. Cauchys konvergensprincip. Funktioner från Rn till R ( R k ) . Gränsvärde, limes superior och limes inferior. Kontinuitet. Satser om värdemängden hos en kontinuerlig funktion. Karakterisering av kontinuerliga funktioner: invers bild av öppen mängd. Likformig kontinuitet. — Funktionsföljder. Likformig konvergens. Likformig konvergens av följder av kontinuerliga funktioner. Topologiska rum. Några grundläggande begrepp inom den allmänna topologin med tillämpningar.

Analys (10 veckor) I hela detta avsnitt uppmärksammas tillämpningar inom fysiken. I exempel diskuteras bl. a. polära koordinater, enkel differentialgeometri, grundläggande partiella differentialekvationer, beteckningarna div, rot, grad. För den som så behöver tas även Fourieranalys med i undervisningen, varvid annat moment kan utgå. Integraler. Riemannintegraler på Rn. Integrerbarhet av kontinuerliga funktioner. Variabelsubstitution i multipelintegraler (behandlas kortfattat). Linjeintegraler. Greens formel. Något om ytintegraler och Gauss' och Stokes' satser. — Något om Stieltjes integral på R. Konvergensfrågor. Numeriska serier. Kriterier för positiva seriers konvergens. Absolut konvergens. Multiplikation av serier. Generaliserade integraler. Integration av funktionsföljder. Funktionsserier. Weierstrass' majorantsats. Potensserier: konvergensradie, integration och derivation. Funktionerna exp, cos och sin med komplext argument. — Metoden med successiv approximation tillämpad på implicita funktioner. Derivator. Differentierbarhet hos funktioner från Rn till Rk. Kedjeregeln. Variabelsubstitutioner. Funktionaldeterminant. Derivator av högre ordning. Taylors formel. Extremundersökningar. Ordinära differentialekvationer: linjära ekvationer med konstanta koefficienter.

Sannolikhetslära och statistik (6 veckor) Funktioner av stokastiska variabler i en och flera dimensioner. Linjär transformation. y}-, t- och F-fördelningarna. Stora talens lag. Något om centrala gränsvärdessatsen och dess användning. Något om Poissonprocesser och andra stokastiska processer. Analys av skattnings- och hypotesprövningsproblem rörande okända medelvärden och varianser på grundval av stickprov från normala fördelningar (innefattande linjär regression). Analoga problem för binomialfördelningen. Något om planering av statistiska undersökningar. Praktiska exempel från olika tillämpningsområden.

103 Numerisk analys (4 veckor) Polynomapproximation: Taylors polynom, interpolationspolynom och polynomapproximation i minsta kvadratmetodens mening. Entydighet hos interpolationspolynomet. Resttermen. Lagranges interpolationspolynom. Differenser: differensschemat. Bestämning av interpolationspolynomet med hjälp av differenser. Numerisk lösning av ekvationer: regula falsi, Newtons metod, invers interpolation och iteration. Något om feluppskattning. Numerisk beräkning av integraler med huvudvikt på Simpsons formel inklusive feluppskattning. Numerisk lösning av differentialekvationer: användning av Taylors formel för begynnelsevärdesproblem vid ordinära differentialekvationer av första ordningen. Runge-Kuttas metod. Orientering om datamaskiner och programmering. Huvuddragen ur ALGOL. Linjär programmering. Frågeställningen vid linjär programmering. Tilllämpning på t. ex. transportproblemet. Linjära ekvationssystem och matrisinversion. Gauss' och Jordans metoder.

Verksamhetsformer och organisation

I huvudsak gäller här det som ovan sagts om utbildningen av högstadielärare. I fördjupningskursen skall en mera utpräglad seminarieform användas, där varje lärarkandidat tilldelas ett visst avsnitt av kursen, som han har att gå igenom för en grupp kamrater. Fördjupningskursen är ej obligatorisk för den som har kompetens som lärare på gymnasiet i två andra ämnen. Om den studerande endast ämnar skaffa sig kompetens i matematik och ett annat ämne bestämmes kursens minimistorlek av hur omfattande fördjupningsstudierna är i det andra ämnet, då summan av utbildningen minst skall motsvara fyra års normalstudietid. STUDIEKURS I METODIK jämte ANVISNINGAR OCH RÅD

Se högstadielärarutbildningen.

ENGELSKA

Mellanstadiets lärare MÅL Utbildningen har till uppgift att ge allsidig praktisk språkfärdighet, att ge de grundläggande kunskaper som undervisningen kräver samt att ge en introduktion i språkundervisningens metodik. STUDIEKURS Språkfärdighet Uttalsövningar. Samtals- och diskussionsövningar. Referat och kortare föredrag. övning i att uppfatta tal, även via teknisk apparatur. Språklåra Det engelska ljudsystemet i jämförelse med det svenska. Intonation. Transkription. Grammatik. Ord- och fraskunskap. Stilistik. Text Läsning av ca 1 700 sidor representativ engelskspråkig litteratur, såväl skönlitteratur som sakprosa. Allmän orientering Orientering om Storbritanniens och Förenta staternas kultur- och samhällsliv. Handbokskännedom. ANVISNINGAR OCU RAD Allmänna synp.-nktvr

Se högstadielärcurutbUdningen. De särskilda kursmomenten

Språkfärdighet Väsentligt är att lärarkandidaterna bibringas ett gott uttal. De skall därför ges individuell handledning, så att varje kandidat med uttalssvårigheter

105 eller delvis felaktigt uttal får uppmärksamheten riktad på sina speciella problem. De bör beredas tillfälle att öva sitt uttal individuellt med hjälp av bandspelare och bandinspelningar. BI. a. för uttalsundervisningen bör det finnas ett språklaboratorium. I varje fall är det ett oeftergivligt krav, att man har tillgång till programmerat material och ett tillräckligt stort antal bandspelare för jämförelseintalning och att dessa bandspelare är placerade så, att de är tillgängliga dels för gruppundervisning, dels för lärarkandidaternas individuella uttalsträning. Vid övningarna bör särskild uppmärksamhet ägnas åt uttalet vid normal samtalstakt och i samband därmed åt behandlingen av svagtoniga former. De individuella övningarna bör inte begränsas till den termin uttalsövningar pågår, utan bör för de lärarkandidater som är i behov därav bedrivas under hela utbildningstiden. Intonationen genomgås praktiskt och teoretiskt. De vanligaste intonationstyperna behandlas och övas och de grundläggande skillnaderna mellan svensk och engelsk intonation genomgås. Studiernas praktiska syfte understryks. De teoretiska momenten inskränks till det nödvändigaste. Stor vikt läggs vid jämförelsen med svenskan, så att lärarkandidaterna vid sin kommande undervisning har möjlighet att ingripa mot uttalsfel (individuellt eller dialektalt betingade) och effektivt hjälpa de elever, som inte kan skaffa sig ett riktigt uttal på rent imitativ väg. Uttalsövningarna är alltså det väsentliga. Vid den teoretiska undervisningen bör användas en handbok, som ger det nödvändigaste av den allmänna och engelska fonetiken, jämförelse mellan engelska och svenska språkljuds bildning samt material för uttals- och transkriptionsövningar. Det bör observeras, att innehållet i gängse handböcker bör sovras och i viss mån kompletteras. Språklära Huvuddragen av skolgrammatiken repeteras. Denna repetition skall anknytas till övningar i att använda de grammatiska strukturer, som ingår i mellanstadiets kurs. Grammatiken läses och övas främst med hänsyn till den kommande undervisningens krav. Stoffet bör behandlas med tanke på att den blivande läraren skall bibringas förmågan att i klassrummet presentera det enligt moderna strukturella principer. Text Textstudiet påbörjas första terminen och löper parallellt med övriga moment under alla tre terminerna. Textkursen (inalles ca 1 700 sidor) består dels av vissa för alla kursdeltagarna gemensamma böcker, dels sådana som väljs fritt. Under de timmar som anslås till textstudiet redovisas och diskuteras av lärarkandidaterna i förväg preparerade textavsnitt. Viss del av texten (ca 400 sidor) läses extensivt, varigenom lärarkandidaternas förmåga att överblicka större textavsnitt uppövas och varigenom de stimuleras att läsa engelsk litteratur med tanke på innehållet i de genomgångna böckerna. Under den del av

106 det intensiva textstudiet som är kursbunden (ca 600 sidor) inriktas uppmärksamheten dessutom på den rent språkliga sidan av texten, varvid iakttagelser görs beträffande ord- och frasförråd, synonymik, stilistik och grammatik. Därvid bör uppmärksamheten främst inriktas på det centrala i fråga om dessa språkliga företeelser. Under textbehandlingen, vilken sker på engelska, förekommer dessutom språkfärdighetsövningar i form av samtal, referat och kortare föredrag. Tillfällen att anknyta till kursen Allmän orientering utnyttjas. Textkursen bör utgöras av skönlitterär och annan prosa av representativa engelskspråkiga författare, huvudsakligen från tiden efter första världskriget, varav någon företrädare för amerikansk litteratur. Allmän

orientering

Den direkt kursbundna undervisningen i realia anknytes till någon kortare handbok, som delvis behandlas i anslutning till textstudiet. Det väsentligaste är dels att lärarkandidaterna behärskar realiaunderlaget för texterna i gängse läroböcker för mellanstadiet, dels att de får orientering om hjälpmedel, där de kan hämta erforderliga upplysningar. Viss del av kursmomentet bör kunna ges i form av föreläsningar av utländsk lektor. Utlandsvistelse En tids vistelse i Storbritannien är av utomordentligt värde för mellanstadieläraren. Först där kan han på ett adekvat sätt uppleva den miljö till vilken språket är knutet. Detta är av mycket stor betydelse för hans förmåga att åstadkomma naturliga talsituationer och att ge eleverna den riktiga inblicken i engelsk vardag. Med hänsyn till det begränsade utrymmet för ämnet engelska i mellanstadielärarutbildningen är utlandsvistelse icke obligatorisk. Lärarkandidaterna rekommenderas dock att under studietiden eller snarast möjligt efter densamma komplettera sin utbildning med en tids vistelse i Storbritannien.

Verksamhetsformer och organisation

Normalt skall undervisningen ske i grupper om 12 lärarkandidater. Vid vissa föreläsningar kan större grupper förekomma, under det att vid övningar i uttal och konversation grupperna måste vara avsevärt mindre. Kunskapskon

troll

Vid första terminens slut Prov i engelskt uttal: läsprov, uppfattningsprov, transkriptionsprov, tentamen på det engelska ljudsystemet i relation till det svenska. (Upprepas om så behövs vid andra terminens början.)

107 Termin

Undervisning

Språkfärdighet a) uttalsövningar i grupp och individuellt b) samtals- och diskussionsövningar c) referat och kortare föredrag d) övningar i att uppfatta tal

20 t i samband med textstudiet

I

I

i samband med textstudiet

I

I

i samband med textstudiet och uttalsövningarna Språklära a) engelskt uttal b) grammatik c) ord- och fraskunskap, stilistik Text a) extensivt studium b) intensivt studium

20 t 15 t i samband med textstudiet 20 t 20 t

Allmän orientering

15 t 15 t

15 t 15 t samt i samband med textstudiet

Metodik

I Summa timmar

Vid andra terminens

10 t

15 t 60

10 t 50

slut

Deltentamen på textkurs, ca 700 sidor. Vid tredje terminens

slut

Sluttentamen på textkurs, ca 1 000 sidor, samt prov som ådagalägger den muntliga färdigheten och förmågan att leda strukturövningar i grammatik.

STUDD3KURS I METODIK

Kursplanen

i engelska

De utmärkande dragen i fråga om mål, kursinnehåll och disposition. Ämnets ställning i förhållande till andra ämnen. Målsättningen i relation till individualdifferenser bland eleverna. Uttal Förebild för uttalet vid engelskundervisningen i svenska skolor. Förläsning och eftersägning. Krav på förebildlighet hos förlagan. Användning av bandat material vid uttalsundervisningen. Lärarens uttal. Körläsning och individuell läsning. Användningen av ljudskrift.

108 Hör- och talövning Avlyssning av ord och enkla fraser. Konkret upplevelse av betydelsen hos nya ord och uttryck. Stoffurval. Det centrala ord- och frasförrådet. Frekvensordlistor. Passivt och aktivt ordförråd. Klassrumsfraser. Avlyssningsövningar i samband med textgenomgång. Övningar i frågeteknik. Rättningsteknik. Hjälpmedel. Läsning Textval. Genomgång och analys av nybörjarböcker, fortsättningsböcker och bredvidläsningsböcker. Intensiv och extensiv läsning. Läsningen vid klassundervisning, grupparbete och individuellt arbete. Textmaterialets allsidiga utnyttjande vid undervisningen. Textbehandling. Grammatik Stoffurval. Textmaterialet som underlag för språkliga övningar. Presentation av nytt stoff. Övning av grammatiska mönster. Förklaringar och regler. Induktiv metod. Översättning som medel vid grammatikövning. Skriftlig

övning

Den skriftliga övningens anknytning till andra arbetsformer. Avskrivning av text. Diktamensskrivning. Ifyllnadsövningar. Skriftliga frågor och svar. Bildbeskrivning. Fri skrivning. Övningsböcker för skriftlig övning. Samverkan med andra ämnen Anknytning till realiastoff som behandlas vid undervisningen i exempelvis geografi och historia. Övning av engelska sånger vid musikundervisningen. Undervisningsprincipernas tillämpning i engelskundervisningen Elevernas spontana intresse av att lära sig ett främmande språk. Utnyttjande av elevernas förberedande kontakt med språket som motivationsbefrämjande faktor (sporttermer, film, musik, TV). Aktivitetsbefrämjande åtgärder vid hör- och talövningar, läsning, skriftliga övningar. Konkretiserande hjälpmedel såsom bilder, planscher, bandinspelningar, ljudbildband, grammofon, radio och TV, film. Olika hjälpmedel för individualisering såsom bredvidläsningsböcker, arbetsböcker, bandinspelningar, bildmaterial. Självinstruerande hjälpmedel. Språklaboratoriet. Orientering

om högstadiets

undervisning

i engelska

Översiktlig framställning av undervisningsgången inom årskurserna 7—9. Det ökade utrymmet för textläsning. Individualiserings- och differentieringsåtgärder.

109 ANVISNINGAR OCH RÅD Allmänna synpunkter

Vid mellanstadiets undervisning i engelska skall läraren inrikta sig på språket som kommunikationsmedel. Det är riktigt att lärarkandidaterna får klart för sig denna grundläggande aspekt på den engelskundervisning de skall bedriva. Den gradering beträffande betydelsen av de olika sidorna av språkfärdigheten som framgår av läroplanens målangivelse skall framhållas. Det gäller för läraren att öva sina elever att uppfatta och förstå tydligt tal, att läsa och förstå lätt text, att uttrycka sig i tal i enkla situationer och att i någon mån uttrycka sig i skrift. Det måste alltså klargöras att riktpunkten för undervisningen måste vara att ständigt låta eleverna komma i kontakt med talad engelska och att direkt öva de olika sidorna av språkfärdigheten. Lärarkandidaterna skall göras medvetna om att engelska visserligen är ett betydelsefullt färdighetsämne på mellanstadiet men att de icke får sätta målet så högt, att ämnet blir betungande. De bör observera att man beträffande vissa elever får nöja sig med en begränsad målsättning. Kontakten med ett främmande språk är av stort värde för alla eleverna, även om resultaten av undervisningen i en del fall kan te sig relativt blygsamma.

DE SÄRSKILDA KURSMOMENTEN

Uttal Förebilden för det engelska uttalet i svensk skolundervisning är enligt läroplanen för grundskolan den engelska, som talas av bildade personer i London och södra England. Lärarkandidaten skall alltså få sin uppmärksamhet riktad på betydelsen av att han strikt håller sig till denna förebild vid sin uttalsundervisning. Ord och fraser övas och inlärs på imitativ väg genom förläsning och eftersägning. Förlagan skall vara korrekt och lärarkandidaten bör observera, att han i stor utsträckning bör använda inspelningar som förebild för elevernas uttalsövningar. Körläsningens teknik bör uppmärksammas och lärarkandidaterna bör få klarlagt h u r uttalsfel rättas och hur det riktiga uttalet inpräglas. Läraren måste ständigt ge akt på sitt eget uttal och bör begagna bandspelaren även för korrektion av detta. Avvägningen av relationen mellan eftersägning i kör och individuell uttalsövning diskuteras. Rytmens ocli intonationens betydelse rid uttalsövningen poängteras och lärarkandidaterna övas i att tillämpa de vanliga inlonationstyperna. Ljudskriftens användning behandlas. Därvid poängteras, att den är ett hjälpmedel, som man knappast kan undvara vid undervisningen i engelska, men att den icke får ges ett sådant utrymme att den verkar hämmande på elevernas spontana intresse för att lära sig nya ord och fraser. Lärarkandidaterna skall emellertid ha klart för sig, att de själva måste grund-

110 ligt behärska ljudskriften och att eleverna skall lära sig de fonetiska tecknen, så att de med stöd av ljudskriften kan få hjälp att erinra sig det rätta uttalet av ord och uttryck som de fått lära sig på imitativ väg i skolan. Hör- och talövning Grundskolans kursplan i engelska kräver att läraren tillämpar en så gott som renodlad direktmetod. Detta innebär att eleverna ständigt får tillfälle att höra talad engelska. Därigenom får de under engelsklektionerna fortlöpande övning i att uppfatta språket. Lärarkandidaterna måste övas i att använda enkla ord och fraser och att uttala dem i vanlig samtalstakt, så att talet flyter naturligt utan onormal långsamhet. Eftersom detta är ett ideal som läraren inte alltid kan nå i början av sin verksamhet, bör lärarkandidaten uppmuntras att tala det främmande språket under lektionerna, även om han vet med sig, att hans engelska icke är helt oklanderlig. Han måste emellertid vara inställd på att ständigt förkovra sig i detta avseende. Nya ord och uttryck skall klargöras genom konkreta förklaringar på språket, och lärarkandidaten skall instrueras och övas i denna teknik. I regel behöver läraren icke i någon större utsträckning bekymra sig om urvalet av de ord och fraser som eleverna skall lära sig. Detta är redan gjort i den lärobok som han använder för sin undervisning i klassen. Lärarkandidaterna skall emellertid göras bekanta med principerna för valet av nybörjarböckernas ord- och frasförråd och skall orienteras om frekvensordlistor och deras användning. Därvid bör skillnaden mellan aktivt och passivt ordförråd klargöras och konsekvenserna av denna distinktion dragas för det praktiska undervisningsarbetet. Lärarkandidaterna skall observera, att man gång efter annan bör kontrollera, att det som man vid undervisningen betraktar som aktivt ordförråd verkligen innehåller det högfrekventa materialet. Stor uppmärksamhet måste ägnas åt övningar i frågeteknik. Detta är ett av de viktigaste momenten i metodikundervisningen. Läsning De vanligaste nybörjarböckerna diskuteras och kommenteras. Även lärarhandledningarna till nybörjarböckerna behandlas. Också de böcker som skall användas omedelbart efter nybörjarboken behandlas på motsvarande sätt. Lärarkandidaterna bör orienteras om den rika floran av bredvidläsningsböcker och få anvisningar om vad som kan användas och vad som är av mindre värde. I samband därmed går man igenom begreppen intensiv och extensiv läsning och ger anvisningar om deras samband med olika undervisningsformer, klassundervisning, gruppundervisning, individuell undervisning. Stor uppmärksamhet måste ägnas åt hur lärobokens texter skall behandlas. Arbetet med texten blir, när man passerat nybörjarstadiet, det centrala i undervisningen. Det är därför av stor betydelse att lärarkandidaterna får ordentlig övning i olika sätt att utnyttja textmaterialet. Särskilt

Ill bör observeras att lärarkandidaterna skall lära sig att på lämpligt sätt variera tillvägagångssättet, så att inte textbehandlingen blir stereotyp och tröttande. Grammatik Även när det gäller grammatiken är stoffet i stor utsträckning givet redan i och med valet av lärobok. Lärarkandidaterna skall emellertid under metodikundervisningen gå igenom någon eller några läroböcker med tanke på hur valet av grammatiskt stoff gjorts och hur grammatiken införs i texterna. I anslutning härtill bör tekniken för presentation av nya grammatiska företeelser gås igenom och övas. Stor uppmärksamhet bör ägnas åt att öva lärarkandidaterna att med eleverna träna grammatiska mönster. Även om denna övning blir det väsentliga i grammatikundervisningen på nybörjarstadiet, skall dock lärarkandidaterna göras uppmärksamma på att enkla förklaringar och sammanfattande regler bör ges så snart ett spontant behov därav gör sig märkbart hos eleverna. I samband därmed kan också framhållas, att muntlig översättning från svenska ibland k a n vara en hjälp för att klargöra grammatiska företeelser för eleverna. Däremot bör det betonas, att ingen översättning skall äga rum, förrän eleverna väl behärskar det material som behandlas och att skriftlig översättning icke bör komma ifråga som övning förrän på ett relativt sent stadium. Skriftlig

övning

Skriftliga övningar är ett led i den allsidiga språkträningen. De bör alltså ingå som en regelmässig del i elevernas arbete med lärobokens textmaterial. Vid metodikundervisningen bör det betonas, att skrivövningen i början har som huvudsaklig uppgift att ytterligare inöva och befästa det material som redan gåtts igenom muntligt, övningar av reproducerande art — avskrivning, diktamensskrivning, ifyllnadsövningar — blir därför de dominerande under den första tiden. Principen för lärogången, nämligen att talet går före skriften, poängteras. Skrivning på tavlan av ord och fraser och av redan givna muntliga svar på lärarens frågor bör vara led på vägen mot mer självständiga skrivövningar. Som underlag för dessa kan användas bilder i nybörjarböckerna och väggplanscher. Det bör emellertid framhållas, att sådan bildbeskrivning skall föregås av ordentlig muntlig preparation, så att eleverna är grundligt bekanta med ord- och frasförrådet innan de sätts att skriva. Lärarkandidaterna bör diskutera uppläggningen av de skriftliga övningarna i de arbetsböcker som hör till textböckerna. Samverkan

med andra

ämnen

Vid undervisningen i engelska skall eleverna också få orientering om de engelsktalande länderna. Detta berör intimt undervisningen i orienteringsämnena, som genom ämnet engelska tillföres nytt stoff och ökad stimulans.

112 Detta gäller i synnerhet ämnet geografi. Även de nutidsorienterande inslagen i undervisningen kan stödjas genom elevernas bekantskap med ett av världsspråken. I läroböckerna förekommer engelska sånger. Dessa kan bli uppskattade inslag även under musiktimmarna. Möjligheterna till samverkan med andra ämnen skall sålunda utnyttjas. Det bör emellertid klart utsägas, att det väsentliga vid undervisningen i engelska dock är själva språkträningen. Undervisningsprincipernas tillämpning i engelskundervisningen Vid nybörjarundervisningen i engelska i årskurs 4 finns i regel ett starkt spontant intresse hos eleverna att lära sig det främmande språket. Lärarkandidaterna bör göras uppmärksamma på hur man genom anknytning till de sidor av elevernas intressesfär, där starka inslag av engelskt språkmaterial finns, kan ytterligare öka och framförallt vidmakthålla motivationen för ämnet. Vad som här närmast kommer ifråga är sport, musik, film och TV. Olika sätt alt aktivera eleverna vid undervisningen gås igenom, t. ex. variation av körläsningen, dialogläsning med rollfördelning, uppgifter i samband med hörövningarna, talövningar med rollfördelning, dramatisering avtextbokens material. Stor uppmärksamhet måste ägnas åt hjälpmedlen, främst bandspelaren, men även grammofon, radio och TV. Därvid är det av vikt, att lärarkandidaterna får klargjort att användningen av hjälpmedlen skall ingå som ett normalt led i den reguljära undervisningen. Planeringsövningar, vid vilka möjligheterna att utnyttja olika slag av hjälpmedel inventeras och diskuteras, bör alltså ingå i metodikundervisningen. Lärarkandidaterna skall om möjligt få instruktion beträffande användningen av språklaboratorium och bör diskutera dess roll vid språkundervisningen. Orientering om högstadiets undervisning i engelska Metodiken för undervisningen på högstadiet blir i allt väsentligt densamma som vid undervisningen på mellanstadiet. En orientering bör ges om lärokursens omfattning och om hur de alltmer markerade individuella differenserna mellan eleverna skall beaktas.

Verksamhetsformer och organisation

Utbildningen i engelskundervisningens metodik anknyter mycket intimt till fördjupningskursen i ämnet. Sålunda bör metodiska synpunkter på uttalsundervisningen ges i samband med lärarkandidaternas kurs i engelskt uttal. På samma sätt bör den metodiska delen av grammatikundervisningen behandlas vid strukturövningarna i grammatik. Hit hör också övningar i frågeteknik. Vissa delar av metodikkursen, t. ex. genomgång av textlektionens utformning, behandling av de skriftliga övningarna och hjälpmedlens användning, bildar dock mer fristående delar. Vissa moment kan gås

113 igenom under föreläsningar inför större grupper. Den normala arbetsformen blir dock grundundervisning. Förslag till timfördelning: Termin II 15 timmar » III 10 » Vidareutbildning av lågstadielärare

Se mellanstadielärarutbildningen.

Högstadiets lärare MÅL Utbildningen har till uppgift att ge allsidig praktisk språkfärdighet, att ge de grundläggande kunskaper som undervisningen kräver samt att ge introduktion i språkundervisningens metodik. FÖRKUNSKAPER För tillträde till studierna krävs kunskaper i engelska och två andra språk motsvarande lägst betyget 2 vid avgång från gymnasiets humanistiska, samhällsvetenskapliga, naturvetenskapliga eller ekonomiska linje. För vidareutbildning av mellanstadielärare krävs därjämte fullgjord utlandsvistelse. STUDIEKURSER Direktutbildning

Språkfärdighet Uttalsövningar. Samtals- och diskussionsövningar, övning i att uppfatta tal, även via teknisk apparatur. Skrivövningar. Språklära Det engelska ljudsystemet i jämförelse med det svenska. Intonation. Transkription. Grammatik. Ord- och fraskunskap. Stilistik. Text Läsning av ca 6 000 sidor representativ engelsk och amerikansk litteratur, såväl skönlitteratur som sakprosa. Allmän

orientering

Storbritanniens och i någon mån samväldets och Förenta staternas geografi, historia, kultur- och samhällsliv. Litteraturhistoria. Språkvetenskapliga elementa. Det nutida engelska språkets gestaltning och framväxt. Handbokskännedom. 8—512012

114 Utlandsvistelse Minst en månads systematiskt upplagd språklig utbildning i Storbritannien. Vidareutbildning av mellanstadielärare

Språkfärdighet Uttalsövningar Skrivövningar.

(individuell träning). Samtals- och

diskussionsövningar.

Språklära Utvidgning av mellanstadielärarnas kurs i ord- och fraskunskap samt stilistik (i samband med textstudiet). Text Läsning av ca 4 300 sidor representativ engelsk och amerikansk litteratur, såväl skönlitteratur som sakprosa. Allmän orientering Ökad kännedom om engelskspråkiga länders geografi, historia, kultur- och samhällsliv. Litteraturhistoria. Språkvetenskapliga elementa. Det nutida engelska språkets gestaltning och framväxt. Handbokskännedom. ANVISNINGAR OCH RÅD Allmänna synpunkter

Med sin klara inriktning på lärarutbildning skall undervisningen under kursen på alla punkter där det är möjligt bedrivas så, att den direkt kan tjäna som ledning och mönster vid lärarkandidaternas egen kommande undervisning. Detta gäller framför allt sådana moment som uttal, textbehandling och litteraturstudium samt grammatik och skrivning. Den koncentrerade uppläggning som kursen fått förutsätter regelbunden närvaro samt deltagande i de prov som ingår i kursen. Föreläsningar förekommer endast när det gäller att ge en orientering som lärarkandidaterna inte lika lätt kan få i tryck. Gruppundervisning är regel. Denna bör, så ofta ske kan, ha formen av diskussion, bland annat med hänsyn till att språken är lika mycket färdighets- som kunskapsämnen. De särskilda kurserna

Språkfärdighet Uttalsövningar Ett förebildligt uttal är ett grundkrav på en språklärare. Lärarkandidaterna skall som ett minimikrav bibringas ett uttal med de enskilda ljuden korrekta och med en intonation som är fri från dialektala svenska egenheter.

115 Studiernas praktiska syfte understryks. De teoretiska momenten inskränks till det nödvändigaste. Det som behövs av allmän fonetik ingår här. Stor vikt läggs vid jämförelse med svenskan, så att lärarkandidaterna vid sin kommande undervisning har möjlighet att ingripa mot uttalsfel (individuellt eller dialektalt betingade) och effektivt hjälpa de elever som har svårt att skaffa sig ett riktigt uttal på rent imitativ väg. Bortsett från vissa allmänna avsnitt som kan behandlas i föreläsningsform sker arbetet i grupp. Dessutom skall lärarkandidaterna ha möjlighet till individuell övning också under den andra terminen. övningar i apparatkännedom är nödvändiga med tanke på språkundervisningens utveckling. Detta gäller alla typer av i bruk varande tekniska hjälpmedel. Utbildning i att transkribera engelskt uttal bör förekomma, såväl avseende de enskilda ljuden som intonationen. Det är också viktigt att lärarkandidaterna lär sig uppfatta engelskt uttal. Detta sker naturligtvis i så gott som varje undervisningsmoment, eftersom undervisningen i princip förs på engelska, men framför allt i den utländske lektorns föreläsningsserie, övningen skall också gälla situationer då man är helt hänvisad till hörseln. Uttalsundervisningen och den därmed förknippade uppfattningsträningen utgörs alltså i huvudsak av praktiska övningar. Därjämte skall en handbok användas, som ger det nödvändigaste av den allmänna och engelska fonetiken, jämförelser mellan engelska och svenska språkljuds bildning samt material för uttals- och transkriptionsövningar. I vidareutbildningen bygger undervisningen på vad som inhämtats under mellanstadielärarutbildningen. Under de individuella övningarna tränas ljudbildning och intonation, så att grundkravet på ett förebildligt uttal uppfylles.

Skrivövningar En skrivkurs skall sörja för utvecklingen av en allsidig färdighet. Genom att man övar »precis» av föreläsningar på det främmande språket sker dessutom anknytning till uppfattningsövningarna. Av stor betydelse för språkbehärskningen är rätt bedriven översättningsövning, som tar sikte på att till form och anda och ej ord för ord överflytta en svensk text till engelska. Detta förutsätter övning av förmågan att analjsera betydelseelementen i en text, så att man kommer fram till ett idiomatiskt återgivande av meningen. De texter som utgör materialet för översättningsövningarna bör inte vara för krävande. Övningen i uppsatsskrivning bör dels anknyta till den lästa litteraturen och till behandlade realiamoment, dels baseras på fria ämnen.

116 Språklära Grammatikstudiet avser inte bara att ge en nödvändig stomme för den praktiska muntliga och skriftliga behandlingen av språket utan skall också ta sikte på den kommande undervisningens behov. Studiet bygger på material, som till omfånget ungefär motsvarar innehållet i någon av de nuvarande skolgrammatikorna. Kursen skall inhämtas under första terminen. Stoffets behandling, med fördjupning under andra terminen, bör emellertid ske med tanke på en presentation i klassrummet enligt moderna strukturella principer, såsom i böcker av typ Hornby och Mackin. Dessa kan tjäna som riktlinjer, tills en modern strukturell grammatik på vetenskaplig grundval föreligger. I vidareutbildningen utbygges kursmomentet så att det tillsammans med vad som genomgåtts under mellanstadielärarutbildningen motsvarar vad som krävs i direktutbildningen. Text Av de ca 6 000 sidorna (1 sida beräknas omfatta cirka 350 ord) läses minst 2 000 sidor intensivt, varav ett drama av Shakespeare. Av amerikansk litteratur läses fyra böcker. Den skönlitterära texten bör främst väljas från tiden efter första världskriget. Facklitteratur och tidningstexter skall ingå, motsvarande ungefär en fjärdedel av textmassan, samt ett urval poesi, omfattande minst 50 sidor, framför allt från romantiken och 1900-talet. Textstudiet bedrivs av lärarkandidaterna huvudsakligen på egen hand, men viss gruppundervisning förekommer, vilken bl. a. omfattar genomgång extensivt av en amerikansk »set book». Större delen av den engelska textkursen läses extensivt på det sättet, att läraren (i regel svensk lärare under första och engelsk lärare under andra terminen) inom den ovan i kommentarerna angivna ramen väljer ett antal »set books», fem under första och sju under andra terminen. Till varje undervisningstillfälle får lärarkandidaterna gå igenom en viss textmassa, som skall diskuteras. Detta uppövar hans förmåga att överblicka större avsnitt, att göra skriftliga sammanfattningar och analyser som grundval för kommande diskussion och läsa texten för dess innehållsliga och litterära kvaliteter. Diskussionerna, som också upptar relevanta delar av den litterära, sociologiska och historiska bakgrunden, förs på engelska. Undervisningen tillgodoser alltså både muntlig och skriftlig färdighetsövning samt litteraturkännedom och allmän orientering. På liknande sätt, fast intensivt på grrnd av textens svårighetsgrad, läses under andra terminen ett drama av Shakespeare. Därvid bör tillses att det drama som väljs är ett av de mest kända. Under andra terminen ägnas 2 veckotimmar varannan vecka åt friare studier av seminariekaraktär. Den för intensivt studium avsedda texten bör av lärarkandidaterna noga genomgås med avseende på ord- och frasförråd, varjämte iakttagelser

117 görs beträffande grammatik och synonymik samt stilistik. Poesin läses intensivt, men från litterär synpunkt. Den text som upptages till behandling på grupplimmar bör vara dels prosa (skönlitterär och icke-skönlitter ä r ) , dels poesi. Därigenom ges prov på olika stilarter och en av dessa betingad intensiv språklig-stilistisk-litterär analys. I den mån som handboken i litteraturhistoria kan komma till användning i direkt anslutning till textstudiet, sker detta. I vidareutbildningen läses av de ca 4 300 sidorna omkring 1 000 sidor intensivt, varav ett drama av Shakespeare. Av amerikansk litteratur läses, inklusive vad som studeras i mellanstadielärarutbildningen, fyra böcker. Antalet »set books» för extensiv läsning är tolv, varav åtta under den termin, som helt ägnas åt engelska. Under denna termin förekommer de övningar av seminarietyp som omnämns ovan. Allmän

orientering

Den allmänna bakgrunden för språkstudierna tillägnar man sig i många olika sammanhang: vid textstudiet, under utlandsvistelsen och genom studium av handböcker. Den direkt kursbundna undervisningen i allmänna realia knyts till en handbok på ca 250 sidor beträffande Storbritannien och ca 75 sidor för l'SA. Centrala delar av dessa handböcker diskuteras på grupptimmar. Genom att detta sker på engelska övas samtidigt språkfärdigheten. Föreläsningar ges av utländsk lektor och bör efter dennes specialintressen kunna belysa den historiska, sociologiska, politiska eller litteraturhistoriska bakgrunden. Det är önskvärt att framställningen därvid framför allt gäller tiden efter första världskriget. Den litteraturhistoriska bakgrunden presenteras i samband med litteratur- ocli realiastudiet. Dessutom läses en kortare handbok i litteraturhistoria, som i huvuddrag redovisas i sluttentamen. Studiet gäller i stort sett från Shakespeares tid till våra dagar. Den språkvetenskapliga orienteringen baserar sig på en handbok. Orienteringen skall gälla dels den moderna språkvetenskapen, dels det engelska språkets karaktär. Det senare momentet avser engelska språkets utveckling i stora drag (utan ljudhistoriska petitesser) med språkprov från olika tidsperioder, prov på dialekter och olika andra varianter av modern engelska och exempel på ordförrådets utveckling. Den allmänna orienteringen är alltså i huvudsak knuten till undervisning samt till en handbok i brittiska realia, en mindre handbok i amerikanska realia, en handbok i litteraturhistoria samt en handbok som ger orientering om språkvetenskapen i allmänhet och engelskan i synnerhet.

118 Dessutom är det av synnerlig vikt att en spåklärare äger god kännedom om handbokslitteratur av olika slag. Sådan kännedom bör kontinuerligt bibringas lärarkandidaterna genom praktiska övningar. Utlandsvistelse En tids vistelse i det främmande landet skall ingå i språklärarens utbildning. Först där kan han uppleva den miljö till vilken språket är knutet, på ett sätt som inga handböcker kan ersätta, och på ett sätt som är nödvändigt för att han vid sin kommande undervisning skall kunna åstadkomma naturliga talsituationer och ge sina elever den riktiga inblicken i engelsk vardag. Utlandsvistelsen förläggs lämpligen till andra terminen, d. v. s. till de engelska påskferierna på våren och till månaden september under hösten. En månad är naturligtvis i och för sig ett absolut minimum, men med hänsyn till kursens omfattning kan knappast längre tid komma i fråga. Det bör tillses att tiden i det främmande landet effektivt utnyttjas på ett aktivt och meningsfyllt sätt, så att utlandsvistelsen blir en organisk del av utbildningen. För vidareutbildningen gäller, att lärarkandidaterna innan studierna får påbörjas skall förete intyg om att de vistats i Storbritannien under minst fyra veckor och därvid bedrivit studier av den art att utlandsvistelsen kan godtas som lärarutbildning. Verksamhetsformer och organisation

Direktutbildningen Studietiden är ett år. Termin Undervisning

Språkfärdighet a) uttalsövningar b) uttalsövningar, individuella c) skrivövningar

2 vt 1 vt 1 vt

1 vt 1 vt

Grammatik

1 vt

1 vt

Text a) extensivt studium b) intensivt studium c) Shakespeare

2 vt 1 vt

3 vt 1 vt 1 vt

Allmän orientering a) brittiska realia b) amerikanska realia och amerikansk litteratur c) språklig orientering d) föreläsningar av engelsk eller amerikansk lek tor

—

_

1 v t halva terminen 1 v t halva terminen 1 vt

1 vt

1 vt

1 vt

—

119 Det extensiva textstudiet under andra terminen (utom seminarieövningarna) bör, brittiska och amerikanska realia skall och Shakespearestudiet under andra terminen kan ledas av utländsk lärare. Gruppundervisning i grupper om 10 är regel. Kunskapskontroll Vid första terminens

slut

Prov som avslutning på uttalskursen: läsprov, uppfattningsprov och transkriptionsprov. Läsprovet avser kontroll av uttalet medels text av varierande karaktär, i vilken även dialog ingår. Uppfattningsprovet avser kontroll av förmågan att uppfatta talad engelska, även via teknisk apparatur. Transkriptionsprovet avser kontroll av förmågan att transkribera sammanhängande text och, som ett särskilt moment, ange de vanligaste intonationstyperna sådana de representeras av ett antal förelagda meningar. Provet är uteslutande av praktisk art. De rent teoretiska momenten prövas i den muntliga sluttentamen. Prov i grammatik för att kontrollera den kännedom om språkets grammatiska struktur, vilken första terminens grammatikkurs avses bibringa. Prov i brittiska och amerikanska realia för att kontrollera att hithörande kurs följts och att kurslitteraturen inhämtats. Vid andra terminens

slut

Prov för att ådagalägga skriftlig färdighet, omfattande dels översättning från svensk normalprosa till engelska, dels uppsats på engelska. Muntlig sluttentamen, som förs på engelska. Härvid redovisas den muntliga färdigheten, textkursen och de kunskapsnioment som inte tidigare prövats. Fördelningen av undervisningsmomenten termin 1 och 2 enligt ovanstående gäller om vidareutbildningen påbörjas med studium av enbart engelska. Om däremot enbart engelska läses under termin 2, omkastas fördelningen, så att vad som i ovanstående tablå angivits under termin 1 gäller för termin 2 och vice versa. Dock skall grammatikmomentet alltid ingå i första terminens kurs och Shakespearestudiet i andra terminens. Vidareutbildningen Kunskapskon

troll

Vid första terminens

slut

Prov i grammatik. Vid första eller andra terminens slut, beroende på när realiakursen genomgåtts. Prov i brittiska eller amerikanska realia.

120 Vid andra terminens slut Prov för att ådagalägga skriftlig färdighet. Muntlig sluttentamen. Studietiden är sju månader. Termin Undervisning

Språkfärdighet a) uttalsövningar, individuella b) skrivövningar

1 vt 1 vt

Grammatik

1 vt

Text a) extensivt studium b) intensivt studium c) Shakespeare

3 vt 1 vt

Allmän orientering a) brittiska realia

1 vt 1 vt

1 vt 1 vt 1 vt

1 vt halva

b) amerikanska realia och amerikansk litteratur

1 vt halva

c) språklig orientering d) föreläsningar av engelsk eller amerikansk lek tor

1 vt 1 vt

1 vt

STUDIEKURS I M E T O D » I ENGELSKA, TYSKA, FRANSKA, SPANSKA OCH RYSKA

Språkundervisningens egenart och mål Språkundervisningens ändrade utformning och samhällsutvecklingen. De moderna främmande språken i Läroplan för grundskolan och i läroplanerna för gymnasiet och fackskolan. Deras plats i skolans arbete. Avgränsning mot och anknytning till andra ämnen. Svensk och utländsk metodisk litteratur. Tidskrifter. Utvecklings- och inlärningspsykologiska synpunkter på språkundervisningen. Olika skäl till elevernas intresse för undervisningen. Samhällets krav på undervisningen. Problem förknippade med inlärandet av andra språk än modersmålet.

Urval och organisation av stoffet Sambandet mellan mål och stoffurval. Färdighetsmoment och orienterande moment. Det talade, det hörda, det lästa och det skrivna språket. Studieteknik. Jämförande studium av stoffurvalet i olika läroböcker.

121 Arbetssätt

och

verksamhetsformer

Klassundervisningens former. Grupparbete. Individualisering. Principer för språkmaterialets presentation och organisation. Olika slag av konkretisering. Andra medel att främja elevernas språkkunskaper, såsom undervisning av språkassistenter, övning via radio, TV och film, lärjungebrevväxling och utlandsresor. Olika former för skriftliga färdighetsövningar. Uppfattnings- och kunskapsprov och rättning och bedömning av sådana. Samverkan med andra ämnen. Lärarens planläggnings- och förberedelsearbete vid användandet av olika metoder. Undervisningens planering i stort och i detalj. Studieplaner. Fortbildning. Hjälpmedel

i

undervisningen

Läroboken och »lärobokspaketet» i undervisningen. Läseböcker och annan litteratur. Individualiserande materiel. Programmerad inlärning. AV-hjälpmedel. Kartor, planscher, bilder o. dyl. Lärosalens inredning och materielens vård.

ANVISNINGAR OCH RÅD

Språkundervisningens

egenart och mål

Synnerligen viktigt är att lärarkandidaterna redan tidigt får en klar bild av språkundervisningens egenart och mål samt av de allmänna principer som utgör bakgrunden för gällande läro- och studieplaner, bl. a. för att de medvetet och självständigt skall kunna tillgodogöra sig de metodiska råd som ges först under ämnesstudierna och sedan under handledningen av undervisningsövningarna. Anvisningar om tillgänglig litteratur skall lämnas under hela utbildningen, men redan från början skall de få kännedom om centrala arbeten och tidskrifter för att kunna följa med den aktuella debatten. Urval och organisation

av stoffet

Att lära ett nytt spak är att lära känna en ny värld. Det gäller alltså omedelbart att finna ett lämpligt urval och en lämplig organisation av den mängd synpunkter som pockar på uppmärksamhet. Vilken art av språket skall undervisningen gälla (litterärt språk, normalprosa, talspråk, slang)? H u r många andra arter av språket skall beröras i undervisningen och på vilka skolstadier och i hur stor utsträckning skall detta ske? Vilka situationer bör eleven behärska på det främmande språket, dels i det främmande landet, dels hemma i Sverige? Hur påverkar detta balansen mellan de fyra språkfärdigheterna, höra/uppfatta, tala, läsa/förstå och skriva? Svaret på den sista frågan gäller inte bara problemet hur mycket den

122 ena färdigheten skall drivas på den andras bekostnad utan också principerna för bedömningen av en elevs samlade prestation. Arbetssätt och verksamhetsformer Då utgångspunkten för språkundervisningen alltid måste vara den naturliga situation i vilken språket används, måste användningssättets metodiska konsekvenser noga beaktas. Hit hör frågan om i vilken utsträckning det främmande språket kan vara det enda undervisningsspråket och i vilken utsträckning modersmålet får användas. Det innebär också ett erkännande av meningen som arbetsenhet i stället för det enstaka ordet. Detta, jämte principen »grammatik utan grammatik», d. v. s. grammatiska kunskaper med ett minimum av teori, innebär metodiska problem. Hur skall man kunna gå från det enkla till det mera komplicerade? Hur skall frekventa strukturer isoleras och övas? Hur skall nya ord kunna presenteras genom kända strukturer och tvärtom? Härmed sammanhänger också frågan om hur många strukturer som eleverna maximalt kan tillägna sig, inom den disponerbara tiden, och h u r dessa skall kunna varieras, så att elevernas intresse vidmakthålls. Om inte lärarkandidaterna skall begå språklärarens vanligaste fel, att själv tala för mycket, bör de dels få lära känna metoder att få eleverna att tala med varandra, dels lära sig vikten av att anpassa sitt ordförråd efter elevernas stadium. På nybörjarstadiet är detta en av de största svårigheterna för en orutinerad lärare att avstå från det stora ordförråd som han är van att röra sig med och söka finna så rika variationsmöjligheter som möjligt inom ramen för vad eleverna kan prestera och uppfatta. I anslutning till auskultationer genomgås och diskuteras principerna för arbete i klass och grupp samt för individualisering av undervisningen i sådana former som bredvidläsning, betingsläsning och specialarbete. Möjligheterna till samordning med andra ämnen, såsom modersmålet, historia, samhällslära diskuteras. Skrivövningarnas plats i undervisningen skall diskuteras, liksom möjligheterna till allsidig variation, framför allt med inriktning på friare skrivningsformer. Olika former av test och prov behandlas, ävensom sättet för deras utvärdering och bedömning. Hjälpmedel i undervisningen Lärarkandidaterna bör göra bekantskap med de möjligheter som finns att skapa en naturlig miljö för språket. Hit hör bild- och illustrationsmaterial, kartor och planscher. Man får dock inte ge det intrycket att realia är självändamål eller att realia skulle inskränka sig till vissa företeelser, såsom parlament, skolor och domstolar, inom engelsk samhällslära. Realia ligger minst lika mycket i alldagliga smådetaljer, t. ex. i genuina illustrationer

123 i goda läroböcker eller i enkla beteendemönster, som det främmande folkets sätt att säga tack eller adjö. Den naturligaste talsituationen är den som skapas av lärare och elever i samtal, det är därför lärarkandidaterna har fått sin grundliga uttalsundervisning och sin utlandsvistelse. Mekaniska hjälpmedel är endast ett surrogat, även om deras betydelse måste framhållas i vissa fall. Eftersom en del av de situationer eleverna skall lära sig behärska innebär avlyssnande av röst via grammofon, radio och TV, måste lärarkandidaterna sätta sig in i hur de tekniska hjälpmedlen metodiskt används. I klassrumssituationen har dessa ju dessutom den största betydelse som hjälp vid uttalsundervisningen. För de tekniska hjälpmedlen får inte det hjälpmedel försummas som dominerar ju högre upp eleverna kommer, nämligen boken. Lärarkandidaterna måste sätta sig in i olika sätt att läsa en text, intensivt och extensivt, vilka texter som skall behandlas på det ena eller andra sättet och vilka olika former av studieteknik som då erfordras. De blivande gymnasielärarna får i samband med auskultationer se och diskutera hur den litterära textanalysen kan omsättas i klassrummet.

Verksamhetsformer och organisation

Till den teoretiska utbildningens början förläggs fyra timmars inledande orientering om språkstudier i den svenska skolan samt om de allmänna principerna för läro- och studieplaner. Denna orientering skall vara inriktad på väsentligheter och i största möjliga utsträckning bygga på diskussion av tryckt material i stället för rena föreläsningar. Den egentliga ämnesmetodiken förläggs till andra terminen. Den omfattar åtta timmar med behandling av centrala metodiska problem jämte diskussion samt ett antal auskultationer med tillfälle till förberedande och efterföljande diskussion av lektionernas planering, utförande och resultat. Det är väsentligt, att auskultationerna även omfattar mellanstadiet. För de blivande gymnasielärarna tillkommer på lämplig tid under utbildningsåret en till omfattningen motsvarande period av diskussioner och auskultation, varvid gymnasiets speciella problem behandlas. Övrig metodikundervisning förläggs till det sista utbildningsåret som är förlagt till lärarhögskolan. Den omfattar ca 30 timmar för blivande högstadielärare och 30—45 timmar för blivande gymnasielärare. Den första hälften av tiden bör användas till en systematisk genomgång av Urval och organisation av stoffet, Arbetssätt och verksamhetsformer samt Hjälpmedel i undervisningen. Den andra hälften kan användas till en fyllig konkretisering av de angivna frågorna med material ur den kurs som lärarkandidaterna har att arbeta med. Till sist bör ett par timmar användas till en förnyad diskussion av mera principiella frågor, baserad på lärarkandidaternas just gjorda erfarenheter.

124 Det gymnasiala stadiets lärare MÅL Utbildningen har till uppgift att befästa och förkovra den praktiska språkfärdigheten, att vidga och fördjupa kunskaperna inom ämnets olika delar samt att utveckla förmågan att leda självständiga studier och i övrigt tillgodose gymnasiets metodiska krav.

FÖRKUNSKAPER

För tillträde till studierna krävs högstadielärarutbildning i engelska samt kunskaper i allmän språkkunskap eller latin, motsvarande lägst betyget 2 vid avgång från gymnasiets humanistiska linje.

STUDIEKURSER Normalstudiekurs

Språkfärdighet Individuell uttalsträning. Övningar i språkets skriftliga behandling. Allmän och engelsk språkvetenskap Orientering om moderna problemställningar. Grammatikstudium, centrerat till syntax och ordbildningslära. Stilistik.

kon-

Engelsk litteratur Läsning av ca 6 000 sidor engelsk och amerikansk litteratur, såväl poesi som prosa, vari ingår dels skönlitteratur från äldre och nyare tid, dels essäistik och fackprosa. Vidgad litteraturhistorisk och kulturell orientering. Språkhistoria Orientering om den språkliga utvecklingen, illustrerad med textprov. Specialarbete Uppsats. Förkortad studiekurs

Engelsk litteratur Läsning av ca 4 000 sidor. F. ö. som i normalstudiekursen. Specialarbete En kortare uppsats / övrigt såsom i normalstudiekursen.

125 ANVISNINGAR OCH RÅD Allmänna synpunkter

Utbildningen inriktas dels på att vidareutveckla den praktiska språkfärdigheten samt att öka beläsenheten och allmänorienteringen, dels på att ge kunskap om det självständiga arbetets metodik, varvid lärarkandidaten har att utföra ett specialarbete. Även om kursen lagts så, att de olika momenten grupperar sig kring specialarbetet, får inte specialiseringen ske [>å allmänorienteringens bekostnad. De särskilda kurserna

Språkfärdighet Utbildningen omfattar inte någon teoretisk fonetik utöver vad som ingår i högstadielärarutbildningen. En veckotimma varannan vecka anslås åt individuella övningar. De som till alla delar fyller kraven deltar frivilligt. Skrivträningen under tredje perioden ägnas åt övningar av varierande slag. Olika stilarter görs till föremål för studium och praktiska övningar, varvid hänsyn tas till engelskans språkliga uttrycksmedel även i jämförelse med svenskans. Allmän och engelsk

språkvetenskap

Orienteringen om den moderna språkvetenskapens problemställningar innebär också en presentation av dess metodik. Vid behandling av specialproblem kan avhandlingar och tidskriftsuppsatser upptas till diskussion. Det grammatiska och stilistiska stoffet väljs med tanke på användbarheten vid gymnasieundervisningen. Engelsk

litteratur

Av de minst ca 6 000 resp. 4 000 sidorna läses minst en tredjedel intensivt, varav ett drama av Shakespeare. I kursen ingår två böcker (en bok) från 1700-talet, sex (fyra) från 1800-talet och det tidigare 1900-talet, samtliga dessa ur den engelska litteraturen, samt två amerikanska böcker från den senare av dessa perioder. (Antalet inom parentes avser den förkortade studiekursen.) Återstoden av litteraturen väljs från tiden efter första världskriget, varvid den amerikanska delen beräknas till ungefär en fjärdedel. Ett representativt urval dramatik skall ingå samt minst 100 sidor poesi från Shakespeare framåt. Set-book-systemet används liksom vid högstadielärarutbildningen, varvid böckerna under litteraturseminarier diskuteras även med hänsyn till den litterära och allmänkulturella bakgrunden. Härvid kan den utländske lektorns föreläsning utgöra ett stöd. En veckotimme under hela studieåret avsätts för textinterpretation (intensivt studium av såväl poesi som prosa). Under tredje perioden 1 tillkommer en veckotimme för att förbereda för det skriftliga slutprovet. 1

Se Verksamhetsformer och organisation.

126 Språkhistoria Undervisningen är baserad på en mindre antologi textprov från olika tidsskeden. I anslutning till dem belyses frågor angående ordförråd, syntax, ordbildning och stavning samt diskuteras vilka slutsatser som av stavningen kan dras beträffande ljudutvecklingen. Specialarbete Koncentrationen av den kursbundna undervisningen till den första perioden avser bland annat att möjliggöra en allmän överblick över de möjligheter som finns att välja ämnen för specialarbetet. Detta bör beaktas vid undervisningen. De uppgifter som väljs eller delas ut för specialarbetet kan avse antingen språkliga eller litterära eller pedagogiska aspekter. De bör väl avgränsas och ges sådan inriktning, att de blir till gagn för den blivande läraren i hans undervisning. Specialarbetet utförs under den andra perioden. Två veckotimmar är anslagna åt individuell handledning i form av tutorials. Under tredje perioden ventileras specialarbetena på seminariesammanträden. Varje studerande är opponent på 2 uppsatser valda ur olika ämnessfärer och får alltså tillfälle att grundligt sätta sig in i två specialarbeten utom sitt eget. Diskussion av alla uppsatserna sker under aktiv medverkan av samtliga i seminariet deltagande. Det mindre specialarbetet i den förkortade studiekursen utgörs av en uppsats för att ådagalägga förtrogenhet med vetenskaplig metodik. Den beräknas så att den motsvarar en å två veckors koncentrerat arbete. Verksamhetsformer och organisation

Studietiden i normalstudiekursen är ett studieår. Detta indelas i tre perioder om ca 11 veckor vardera. Den andra perioden koncentreras på specialarbetet, varvid mellanterminslovet, vare sig det infaller under jul- eller sommarferierna, kan utnyttjas, till exempel för en för specialarbetet nödvändig utlandsvistelse. Studietiden i den förkortade studiekursen är ett halvt studieår. Nedanstående timtal är baserat på en gruppstorlek av maximalt 10 lärarkandidater. Deltagarna i den förkortade studiekursen följer undervisningen i normalstudiekursen under första perioden och därjämte i 1 veckotimme textinterpretation av dem som är avsedda för lärarkandidater i normalstudiekurs, vilka påbörjat sina studier i engelska en termin tidigare. Kunskapskontroll,

normalstudiekurs.

Vid första terminens slut Skriftligt explikationsprov.

127 Period Undervisning

Uttal, individuella övningar Skrivträning Allmän och engelsk språkvetenskap Textinterpretation Litteraturseminarier Shakespearestudium Språkhistoria Föreläsningar av engelsk eller amerikansk lektor Seminarier för diskussion av specialarbeten Handledning för specialarbeten

Under andra

1/2 vt Ivt 2vt Ivt 2 vt Ivt Ivt

Ivt

2 vt

Ivt

Ivt

terminen

Specialarbete: uppsats på engelska. Vid andra terminens slut Muntlig sluttentamen. Kunskapskontroll, förkortad studiekurs. Under terminens gång Specialarbete: kortare uppsats på engelska. Vid terminens slut Skriftligt explikationsprov. Muntlig sluttentamen. STUDffiKURS I METODIK jämte ANVISNINGAR OCH RÅD

Se högstadielärarutbildningen.

Ivt Ivt 2vt 2 vt

TYSKA

Högstadiets lärare MÅL Utbildningen har till uppgift att ge allsidig praktisk språkfärdighet, att ge de grundläggande kunskaper som undervisningen kräver samt att ge en introduktion i språkundervisningens metodik. FÖRKUNSKAPER

För tillträde till studierna krävs kunskaper i tyska och två andra främmande språk, motsvarande lägst betyget 2 vid avgång från gymnasiets humanistiska, samhällsvetenskapliga, naturvetenskapliga eller ekonomiska linje. STUDEEKURSER Direktutbildning

Språkfärdighet Praktiska uttalsövningar. Samtals- och diskussionsövningar. Övning i att uppfatta tal, även via teknisk apparatur. Skrivövningar av olika slag. Språklära Det tyska ljudsystemet i jämförelse med det svenska. Intonation. Transkription. Grammatik. Ord- och fraskunskap. Stilistik. Text Läsning av ca 0 000 sidor representativ tyskspråkig litteratur, såväl skönlitteratur som sakprosa. Allmän orientering De tysktalande ländernas geografi, historia, kultur- och samhällsliv. Litteraturhistoria. Språkvetenskapliga elementa. Det nutida tyska språkets gestaltning och framväxt. Handbokskännedom. Utlandsvistelse Minst en månads systematiskt upplagd språklig utbildning i tyskspråkigt land.

129 Vidareutbildning av mellanstadielärare

Text Av skönlitteratur läses ca 4 000 sidor, av sakprosa ca 800 sidor. Allmän

orientering

Avkortad kurs i det tyska språkets historia. / övrigt såsom direktutbildningen. ANVISNINGAR OCH RÅD Allmänna synpunkter

Med sin klara inriktning på lärarutbildning skall undervisningen på alla punkter där det är möjligt bedrivas så, att den direkt kan tjäna som ledning och mönster vid lärarkandidaternas egen kommande undervisning. Detta gäller framför allt sådana moment som uttal, textbehandling och litteraturstudium samt grammatik och skrivning. Den koncentrerade uppläggning som utbildningen fått förutsätter regelbunden närvaro samt deltagande i de prov som ingår i kursen. Föreläsningar förekommer endast, när det gäller att ge en orientering som lärarkandidaterna inte lika lätt kan få i tryck. Gruppundervisning är regel. Denna bör, så ofta ske kan, ha formen av diskussion, bland annat med hänsyn till att språken är lika mycket färdighets- som kunskapsämnen. Under andra terminen ägnas 2 veckotimmar varannan vecka åt friare studier i seminarieform i anslutning till textläsningen. De särskilda kurserna

Språkfärdighet Uttalsövningar Ett förebildligt uttal är ett grundläggande krav på en språklärare. Lärarkandidaterna skall som ett minimikrav bibringas ett i fråga om de enskilda ljuden korrekt uttal och en intonation, som är fri från svenska egenheter. Stor vikt läggs vid jämförelse med svenskan, så att lärarkandidaterna vid sin kommande undervisning har möjlighet att ingripa mot uttalsfel (individuellt eller dialektalt betingade) och effektivt hjälpa de elever som har svårt att förvärva ett riktigt uttal på rent imitativ väg. Insikter i allmän tysk fonetik är härvid erforderliga. Bortsett från vissa allmänna avsnitt, som kan behandlas i föreläsningsform, sker arbetet i grupp. Dessutom skall lärarkandidaterna under hela studietiden ha möjlighet till individuell övning. Det är viktigt, att lärarkandidaterna övas i att uppfatta tyskt tal. Detta sker naturligtvis i så gott som varje undervisningsmoment, eftersom undervisningen i princip föres på tyska, och framför allt i den utländske lektorns föreläsningsserie, övningen skall också gälla situationer, då man är helt hänvisad till hörseln. 9—512012

130 Skrivövningar Skriftliga övningar i form av referat, resuméer, brev- och uppsatsskrivning avser att successivt uppöva lärarkandidaternas förmåga att självständigt uttrycka sina tankar på tyska. Skrivkursen bör direkt tjäna detta syfte. Rätt bedrivna skriftliga översättningsövningar har stor betydelse för förvärvandet av fasta språkkunskaper. De texter, som utgör materialet för översättningsövningarna, får dock inte vara alltför krävande. övning i uppsatsskrivning bör dels anknyta till den lästa litteraturen och till behandlade realiamoment, dels baseras på fria ämnen. Språklära Grammatikkursen bör omfatta noggrant studium av en större svensk skolgrammatik samt en modern tyskspråkig grammatisk lärobok. Ordkunskap studeras på grundval av en synonymordbok och en kortfattad lärobok i ordbildning. Grammatikstudiet avser inte bara att ge den nödvändiga grunden för den praktiska muntliga och skriftliga behandlingen av språket utan t a r också sikte på den kommande undervisningens behov. Stoffets behandling bör därför ske med tanke på en prestation i klassrummet enligt moderna principer. Text Textstudiet skall ge god kännedom om tysk litteratur, dels av representativa moderna författare och klassiker, motsvarande sammanlagt ca 5 000 sidor, därav minst 3 000 intensivt lästa, dels av olika typer av sakprosa om sammanlagt ca 1 000 sidor. Kursen bör omfatta en litterär antologi, som ger en första introduktion i äldre litteratur. I kursen ingår Goethes Faust I, något drama eller några dikter av Schiller samt någon novell från romantiken och realismen, i övrigt verk från vårt århundrade, bl. a. litteratur, som speglar den tyska för- och efterkrigsproblematiken, och vidare ett mindre urval av tysk lyrik samt prov på tysk essäprosa. Examinanden skall på tyska kunna referera och interpretera samt språkligt och sakligt kommentera de i kursen ingående verken. I förekommande fall prövas även översättning till svenska. Textstudiet bedrivs av lärarkandidaterna huvudsakligen på egen hand, men viss gruppundervisning förekommer. En stor del av den tyska textkursen läses extensivt. Läraren (i regel svensk lärare under första och tysk lärare under andra terminen) väljer ett antal verk av olika typ. Till varje undervisningstillfälle förbereder lärarkandidaterna en viss textmängd, som skall diskuteras. Diskussionerna, som bl. a. upptar relevanta delar av den litterära, sociologiska och historiska bakgrunden, förs på tyska.

131 Det intensiva textstudium som bedrivs på egen hand inriktas på noggrann genomgång av ord och fraser samt iakttagelser beträffande grammatik, synonymik och stilistik. Den text som behandlas i anslutande undervisning bör omfatta både prosa (skönlitterär och icke-skönlitterär) och poesi. Allmän

orientering

R ea1i a Studierna i realia bör omfatta de tysktalande ländernas historia med tyngdpunkt på utvecklingen under 1900-talet, geografi samt kultur- och samhällsliv. Av stor vikt är ett noggrant studium av ett antal tidningstexter. Den direkt kursbundna undervisningen i allmänna realia knytes till handböcker. Centrala delar av dessa handböcker diskuteras på grupptimmar. En föreläsningsserie av utländsk lektor bör belysa historiska, sociologiska, politiska och litteraturhistoriska frågor. Framställningen koncentreras huvudsakligen till utvecklingen under vårt århundrade. Litteraturhistoria Enligt en kortare handbok studeras huvuddragen av den tyska litteraturens historia från 1700-talets mitt med tyngdpunkt på de lästa författarna. Den litteraturhistoriska bakgrunden presenteras även i samband med litteraturstudiet. O r i e n t e r i n g o m d e t t y s ka s p r å k e t s historia Momentet bör omfatta någon kunskap om det tyska språkets ställning inom den indoeuropeiska språkgruppen, det tyska språkområdet, den högtyska ljudskridningen, något språkprov från medelhögtysk tid (i direktutbildningen men ej i vidareutbildningen) samt tyskans huvuddialekter. Orientering om moderna tendenser i tysk språkutveckling. Handbokskännedom Av synnerlig vikt i utbildningen är kännedom om sådana hjälpmedel och uppslagsverk inom olika delar av kursen, som är av särskild betydelse för skolans undervisning i språk. Denna kännedom bör bibringas lärarkandidaterna kontinuerligt genom praktiska övningar i samband med undervisningen och särskilt vid seminarieövningarna. Utlandsvistelse Minst en månads vistelse i det främmande landet skall ingå i lärarkandidatens utbildning. Först där kan han uppleva den miljö, till vilken språket är knutet, på ett sätt som är nödvändigt för att han vid sin kommande undervisning skall kunna åstadkomma naturliga talsituationer och ge sina elever en riktig inblick i de tysktalande ländernas vardag.

132 Utlandsvistelsen förläggs lämpligen till andra terminen. Tiden i det främmande landet bör utnyttjas effektivt och målmedvetet, så att utlandsvistelsen blir ett komplement till den utbildning, som är förlagd till Sverige. Verksamhetsformer och organisation

Studietiden är ett år i direktutbildningen och åtta månader i vidareutbild-

Termin Undervisning Språkfärdighet

Text

2 vt Ivt 1 vt 2 vt

1 vt Ivt 2 vt

2vt 1 vt

2 vt 1 vt 2vt

Allmän orientering Ivt Ivt Ivt

Ivt Ivt 1 vt

Individuell studiehandledning 15 t./lärarkandidat och läsår

Gruppundervisning är regel. Föreläsningar bör dock förekomma vid orienterande undervisning. Gruppstorleken bör variera efter undervisningens art: 5 deltagare vid övningar i praktisk språkfärdighet och uttal, 10 vid skriftliga och muntliga tillämpningsövningar samt 20 vid seminarieövningar. Kunskapskon

troll

Vid första terminens slut Prov som avslutning på uttalskursen, läsprov och uppfattningsprov. Läsprovet avser kontroll av uttalet medelst text av varierande karaktär, i vilken även dialog ingår. Uppfattningsprovet avser kontroll av förmågan att uppfatta olika typer av talad tyska, även från högtalare. Prov i grammatik för att kontrollera den kännedom om språkets grammatiska struktur och den behärskning av formsystemet, som första terminens grammatikkurs avses bibringa. Vid andra terminens början Prov i realia för att kontrollera att hithörande kurs följts och att kurslitteraturen inhämtats.

133 Vid andra terminens

slut

Prov för att ådagalägga skriftlig färdighet, omfattande dels översättning från svensk normalprosa till tyska, dels uppsats på tyska. Prov för att ådagalägga muntlig färdighet. Ett samtal mellan lärarkandidaten och en infödd tas upp på band och tjänar som underlag för bedömning av den muntliga språkfärdigheten. Muntlig slutexamen på tyska. Härvid redovisas slutgiltigt den muntliga färdigheten, textkursen samt övriga kunskapsmoment som inte tidigare kontrollerats. STUDIEKURS I METODHC jämte ANVISNINGAR OCH RÅD Se högstadielärarutbildningen i engelska.

D e t gymnasiala stadiets lärare MÅL Utbildningen har till uppgift att befästa och förkovra den praktiska språkfärdigheten, att vidga och fördjupa kunskaperna inom ämnets olika delar samt att utveckla förmågan att leda självständiga studier och i övrigt tillgodose gymnasiets metodiska krav.

FÖRKUNSKAPER För tillträde till studierna krävs högstadielärarutbildning, direktutbildning i tyska samt kunskaper i allmän språkkunskap eller latin, motsvarande lägst betyget 2 vid avgång från gymnasiets humanistiska linje.

STUDIEKURSER Normalstudiekurs

Språkfärdighet Ökad säkerhet i fråga om tyskt uttal, rytm och intonation, ö k a d färdighet i tyskans muntliga och skriftliga behandling. Ett större och mera nyanserat ordförråd. Allmän

och tysk

språkvetenskap

Orientering om moderna problemställningar. Grammatikstudium koncentrerat till syntax och ordbildningslära. Stilistik.

134 Tysk litteratur Läsning av ca 5 000 sidor tysk litteratur, såväl poesi som prosa, vari ingår dels skönlitteratur från huvudsakligen nyare tid, dels essäistik och fackprosa. Tysk litteraturhistoria. Vidgad orientering i tysk kultur. Språkhistoria Orientering om det tyska språkets historia, illustrerad med textprov. Specialarbete Uppsats.

Förkortad studiekurs

Tysk litteratur Läsning av ca 3 000 sidor. För övrigt som i normalstudiekursen. Specialarbete En kortare uppsats. / övrigt såsom i normalstudiekursen.

ANVISNINGAR OCH RÅD Allmänna synpunkter

Utbildningen skall i första hand tillgodose kraven på större praktisk språkfärdighet, på ökad beläsenhet i tysk litteratur, på vidare allmänkulturell och språklig orientering samt på kunskap om det självständiga arbetets metodik, varvid lärarkandidaterna har att utföra ett specialarbete. Arbetsformerna måste därvid växla: den undervisning som motsvarar de fyra första kurserna organiseras i grupper, medan specialarbetet introduceras och diskuteras i seminarieform. Utarbetandet sker självfallet individuellt med hjälp av den handledning som organiseras.

De särskilda kurserna

Språkfärdighet T y s k t u t t a l och muntlig framställning De blivande gymnasielärarna skall få träning i att korrekt och med inlevelse läsa upp tysk poesi och prosa. Uttalsövningar sker i grupp och individuellt. S p r å k e t s m u n t l i g a och s k r i f t l i g a behandling Förmågan att på tyska formulera tankar och synpunkter muntligen och att i skrift sammanfatta det viktigaste av en diskussion eller ett föredrag

135 skall ständigt övas. Textinterpretationen bör alltså innebära såväl muntlig som skriftlig övning i praktisk språkbehandling. Allmän och tysk språkvetenskap Studiet av tysk grammatik syftar till att hos lärarkandidaterna skapa en överblick över moderna strömningar inom detta område, en större säkerhet i den egna språkliga behandlingen och ett moget omdöme i fråga om bedömningen av grammatiskt tveksamma fall. Tysk språkhistoria studeras genom ett representativt verk. Tysk litteratur Urvalet av texter görs så allsidigt som möjligt. Bland texterna bör också finnas prov på den typ av antologier av tysk litteratur, som läses i den svenska gymnasieundervisningen i tyska. Dessa skolupplagor studeras med särskild omsorg ur språklig och — framför allt — ur innehållslig synpunkt. Den blivande gymnasieläraren skall alltså redan under sina universitetsstudier grundligt ha lärt känna texter, som han senare kan komma att arbeta med som lärare. Detta förutsätter en kvalificerad språklig och pedagogisk handledning. Den eftersträvade breddningen ifråga om realiakunskaper gäller främst den andliga odlingen, d. v. s. de representativa kulturella yttringar, som kännetecknar de olika områden, där tyska talas. Det är alltså fråga om att i möjligaste mån finna en syntes av kulturlivets olika sidor med tyngdpunkten förlagd till nutiden. Ett viktigt komplement till det talade och skrivna ordet utgör ton och bild. En orientering om stilarter och konstriktningar är av stor betydelse. Den eftersträvade överblicken bör på lämpliga ställen punktvis fördjupas och byggas ut. Specialarbete Avsikten med specialarbetet är att utveckla lärarkandidatens förmåga till egna självständiga initiativ och därmed till självständigt arbete samt att lära honom, hur ett sådant arbete planläggs och genomförs. Då detta arbete avser att göra den blivande läraren skickad att handleda gymnasisternas självständiga arbete, är det nödvändigt att det bedrivs i små grupper, där handledningen kan bli effektiv. Vid utförandet av specialarbetet är det av största vikt, att sambandet med den blivande lärargärningen ständigt beaktas.

Verksamhetsformer och organisation

Normalstudiekursen omfattar ett studieår och den förkortade studiekursen ett halvt. Undervisningen kan organiseras på följande sätt:

136 Termin Undervisning 1 Språkfärdighet a) uttalsövningar b) skrivövningar

1 vt 1 vt

Litteraturseminarier

3 vt

1 vt Allmän orientering 2 vt 2 vt

b) språklig och litterär orientering (1 + 1 vt) Specialarbete a) seminarier för diskussion b) handledning för utarbetande c) seminarier för redovisning

4 vt 2 vt 4 vt

Gruppstorleken beräknas till maximalt 10. Kunskapskontroll,

normalstudiekurs

Vid första terminens slut Skriftligt prov av typen comprehension Under andra

test.

terminen

Specialarbete i form av uppsats på tyska. Vid andra terminens slut Muntlig sluttentamen. Kunskapskontroll,

förkortad studiekurs

Vid terminens slut Skriftligt prov av typen comprehension Muntlig sluttentamen.

test.

STUDEEKURS I METODIK jämte ANVISNINGAR OCH RÅD

Se högstadielärarutbildningen i engelska.

FRANSKA

Högstadiets lärare MÅL Utbildningen har till uppgift att ge allsidig praktisk språkfärdighet, att ge de grundläggande kunskaper som undervisningen kräver samt att ge en introduktion i språkundervisningens metodik. FÖRKUNSKAPER För tillträde till studierna krävs kunskaper i franska och två andra främmande språk motsvarande lägst betyget 2 vid avgång från gymnasiets humanistiska, samhällsvetenskapliga, naturvetenskapliga eller ekonomiska linje. STUDIEKURSER Direktutbildning

Språkfärdighet Praktiska uttalsövningar. Samtals- och diskussionsövningar. Referat och kortare föredrag, övning i att uppfatta tal, även via teknisk apparatur. Skrivövningar. Språklära De franska språkljuden i jämförelse med de svenska. Fransk och svensk intonation. Grammatik. Ord- och fraskunskap. Stilistik. Text Läsning av ca 5 000 sidor representativ fransk skönlitteratur samt av ca 1 000 sidor sakprosa. Allmän

orientering

Frankrikes geografi, historia, kultur- och samhällsliv. Litteraturhistoria. Någon insikt i fransk verslära. Det nutida franska språket samt huvuddragen av dess historia.

138 Utlandsvistelse Minst en månads systematiskt upplagd språklig utbildning i Frankrike.

Vidareutbildning av mellanstadielärare

Text Av skönlitteratur läses ca 4 000 sidor, av sakprosa ca 800 sidor. / övrigt såsom i direktutbildningen.

ANVISNINGAR OCH RÅD Allmänna synpunkter

Med sin klara inriktning på lärarutbildning skall undervisningen på alla punkter där det är möjligt bedrivas så, att den direkt kan tjäna som ledning och mönster vid lärarkandidaternas egen kommande undervisning. Detta gäller framför allt sådana moment som uttal, textbehandling och litteraturstudium samt grammatik och skrivning. Den koncentrerade uppläggning som kursen fått förutsätter regelbunden närvaro samt deltagande i de prov som ingår i kursen.

De särskilda kurserna

Språkfärdighet Franskt uttal Ett förebildligt uttal är ett grundläggande krav på en språklärare. Lärarkandidaterna skall bibringas ett i fråga om de enskilda ljuden korrekt uttal och en intonation som är fri från svenska egenheter. Studiernas syfte är i första hand praktiskt. De teoretiska momenten, som omfattar även allmän fonetik, inskränks till det nödvändigaste. Stor vikt läggs vid jämförelse med svenskan, så att lärarkandidaterna vid sin kommande undervisning har möjlighet att ingripa mot uttalsfel (individuellt eller dialektalt betingade) och effektivt hjälpa de elever som har svårt att på rent imitativ väg förvärva ett riktigt uttal. Bortsett från vissa allmänna avsnitt, som kan behandlas i föreläsningsform, sker arbetet i grupp. Dessutom bör lärarkandidaterna ha möjlighet till individuell övning under hela studietiden. Det är viktigt att lärarkandidaterna övas i att uppfatta franskt tal. Detta sker naturligtvis i så gott som varje undervisningsmoment, eftersom undervisningen i princip förs på franska, men framför allt i den utländske lektorns föreläsningsserie. Övningen skall också gälla situationer då man helt är hänvisad till hörseln.

139 Övningar i transkription av franskt uttal med angivande av intonation bör förekomma. Skrivövningar Översättning från svenska till franska bör främst ses som ett medel att öva behärskningen av franskans formsystem och satsbildning. Kritisk granskning av franska texter i svensk översättning (och vice versa) kan bidra till att skärpa blicken för de båda språkens idiomatiska olikheter. Skriftliga övningar i form av referat, resuméer, brev- och uppsatsskrivning avser att successivt uppöva lärarkandidaternas förmåga att självständigt uttrycka sina tankar på franska. Skrivkursen bör direkt tjäna detta syfte. övning i uppsatsskrivning bör dels anknyta till den lästa litteraturen och till behandlade realiamoment, dels baseras på fria ämnen. Språklära Grammatikkursen bör omfatta noggrant studium av en större svensk skolgrammatik och en kortare franskspråkig lärobok. Grammatikstudiet avser inte bara att ge en nödvändig grund för den praktiska muntliga och skriftliga behandlingen av språket utan också att tjäna som stomme för de studerandes kommande undervisning. Stoffets behandling bör därför ske med tanke på en presentation i klassrummet enligt moderna principer. Grammatikundervisningen bedrivs under hela studietiden i intimt samband med språkriktighetsövningar. Dessa bör syfta till att utveckla en allsidig muntlig och skriftlig färdighet. En naturlig anknytning till hörövningarna vinnes genom reproduktionsoch diktamensövningar. Text Textkursen avser att ge en god kännedom dels om fransk skönlitteratur från 1600-talet till våra dagar, dels om olika slag av sakprosa. Av skönlitteraturen bör minst 3 000 sidor vara noggrant genomgångna (i vidareutbildningen 2 000 sidor). Däri bör ingå minst en pjäs av vardera Moliére och Racine (ev. Corneille), 2 böcker av La Fontaines fabler, ett verk av vardera Voltaire (t. ex. Candide) och Rousseau (ev. i urval). För övrigt bör studiet omfatta representativa författare från olika epoker (Victor Hugo, Balzac, Flaubert, Gide, Proust, Camus etc.) med huvudvikten lagd på 1900-talets litteratur, samt ett urval poesi (minst 50 sidor). — Sakprosa (bl. a. tidningstexter) bör ingå till ett omfång motsvarande omkring 1 000 sidor. Examinanden skall på franska kunna referera samt språkligt och sakligt kommentera de i kursen ingående verken; i förekommande fall prövas även översättning till svenska.

140 Textstudiet bedrivs av lärarkandidaterna huvudsakligen på egen hand, men viss gruppundervisning förekommer. Det extensiva textstudiet bedrivs på följande sätt. Läraren (i regel svensk lärare under första och fransk lärare under andra terminen) väljer ett antal verk av olika typ. Till varje undervisningstillfälle får lärarkandidaterna gå igenom en viss textmängd, som skall diskuteras. Diskussionerna, som förs på franska, bör behandla språkliga, litterära, historiska och sociala frågor i anslutning till texten. Den för intensivt studium avsedda texten bör av lärarkandidaterna noga genomgås med avseende på ord- och frasförråd, varjämte iakttagelser görs beträffande grammatik och synonymik samt stilistik. Detaljstudiet får dock ej drivas så långt att helhetsupplevelsen av verket går förlorad. Den text som i anslutande undervisning upptas till behandling bör vara dels prosa (skönlitterär och icke-skönlitterär), dels poesi. Allmän orientering Realia Studiet av realia avser att ge en god kännedom om det franska samhället av i dag och dess geografiska, historiska och kulturella förutsättningar. Som viktigare moment i studiet bör ingå: Geografi: Frankrikes geografi i stora drag. De naturliga regionernas (provinsernas) särart. Huvudnäringar. Historia: Huvuddragen av Frankrikes politiska historia fr. o. m. 1600-talet i nära anslutning till dess kultur- och litteraturhistoria. Samhällsförhållanden: Regering och parlament. Departement och kommuner. Något om domstolsväsendet. Aktuella samhällsproblem. Kulturliv: Frankrikes roll i den västerländska civilisationen. Paris' betydelse som kulturcentrum. Konst och arkitektur. Undervisningsväsen. Den direkt kursbundna undervisningen i allmänna realia knyts till en kortare handbok. Centrala delar av denna diskuteras på grupptimmar. I kursen bör ingå studium av moderna tidningstexter. En föreläsningsserie av utländsk lektor bör belysa historiska, litteraturhistoriska, sociala och politiska frågor, med huvudvikten lagd på utvecklingen under 1900-talet. Litteraturhistoria Det litteraturhistoriska studiet anknyts i första hand till de lästa författarna. Dessutom studeras i en kortare handbok huvuddragen av den franska litteraturhistorien från fransk-klassicismen till våra dagar. Språklig orientering Den språkliga orienteringen avser att ge någon kännedom om det franska språkets släktskapsförhållanden, dess utbredning samt huvuddragen av dess

141 historia belyst med språkprov från olika tidsperioder. Undervisningen knyts till en kortare handbok (kompendium). I vidareutbildningen är detta moment något kortare. Handbokskännedom Av synnerlig vikt i utbildningen är kännedom om sådana hjälpmedel och uppslagsverk inom olika delar av kursen som är av särskild betydelse för skolans undervisning i språk. Denna kännedom bör bibringas lärarkandidaterna kontinuerligt i samband med undervisningen och särskilt vid seminarieövningarna. Utlandsvistelse Minst en månads vistelse i det främmande landet skall ingå i lärarkandidatens utbildning. Först där kan han uppleva den miljö till vilken språket är knutet, på ett sätt som är nödvändigt för att han vid sin kommande undervisning skall kunna åstadkomma naturliga talsituationer och ge sina elever den riktiga inblicken i fransk vardag. — Det bör tillses att tiden i det främmande landet utnyttjas effektivt och målmedvetet. Verksamhetsformer och organisation

Direktutbildningen kräver ett studieår och vidareutbildningen åtta studiemånader. Undervisning Språkfärdighet a) uttalsövningar b) uttalsövningar, individuella. c) skrivövningar Grammatik Text a) extensivt studium. b) intensivt studium. c) äldre verk Allmän orientering a) realia b) språklig orientering c) föreläsningar av utländsk lektor. Seminarieövningar Individuell studiehandledning 15 t/lärarkandidat och läsår

l:a terminen

2:a terminen

2 vt Ivt 1 vt 2 vt

Ivt Ivt 2 vt

2 vt Ivt

Ivt 1 vt Ivt

2 vt Ivt 2 vt

Ivt Ivt Ivt

Gruppundervisning är regel. Föreläsningar förekommer dock vid orienterande undervisning. Gruppens storlek bör varieras efter kursmomentets art: 5 deltagare vid övningar i praktisk språkfärdighet och uttal, 10 vid skriftliga och muntliga tillämpningsövningar samt 20 vid seminarieövningar.

142 Kunskapskontroll Vid första terminens

slut

Prov som avslutning skriptionsprov.

på uttalskursen:

läsprov, uppfattningsprov och tran-

Läsprovet avser att kontrollera uttalet på texter av varierande karaktär, i vilka även dialog ingår. Uppfattningsprovet avser kontroll av förmågan att uppfatta talad franska, såväl direkt som via teknisk apparatur. Transkriptionsprovet avser kontroll av förmågan att i ljudskrift återge sammanhängande text. Som ett särskilt moment i detta ingår markering av intonationen i ett antal förelagda meningar. Prov i grammatik efter genomgången kurs. Provet avser att kontrollera kännedom om språkets grammatiska struktur och behärskningen av dess formsystem. Vid andra terminens

början

Prov som visar att kursen i realia följts och att därtill hörande kurslitteratur inhämtats. VM andra terminens

slut

Prov i skriftlig färdighet. I provet ingår översättning från svensk normalprosa till franska och uppsats på franska. Prov i muntlig språkfärdighet. Ett samtal mellan lärarkandidaten och en fransman tas upp på band och tjänar som underlag för bedömningen. Muntlig sluttentamen, som föres på franska. Härvid redovisas textkursen samt de övriga kunskapsmoment som ej tidigare gjorts till föremål för prövning. STUDIEKURS I METODIK jämte ANVISNINGAR OCH RÅD

Se högstadielärarutbildningen i engelska.

D e t g y m n a s i a l a s t a d i e t s lärare MÅL Utbildningen har till uppgift att befästa och förkovra den praktiska språkfärdigheten, att vidga och fördjupa kunskaperna inom ämnets olika delar samt att utveckla förmågan att leda självständiga studier och i övrigt tillgodose gymnasiets metodiska krav.

143 FÖRKUNSKAPER För tillträde till studierna krävs högstadielärarutbildning, direktutbildning, i franska samt kunskaper i latin eller allmän språkkunskap, motsvarande lägst betyget 2 vid avgång från gymnasiets humanistiska linje. STUDIEKURSER Normalstudiekurs

Språkfärdighet Ökad säkerhet i franskt uttal. Kännedom om det franska ljudsystemet, ö k a d färdighet i franskans muntliga och skriftliga behandling. Allmän och fransk språkvetenskap Orientering om moderna problemställningar. Grammatikstudium koncentrerat till syntax och ordbildningslära. Betydelselära och stilistik. Fransk litteratur Läsning av ca 5 000 sidor äldre och nyare fransk skönlitteratur, även poesi, och sakprosa. Fransk litteraturhistoria. Vidgad orientering i fransk kultur. Språkhistoria Orientering om det franska språkets historia, illustrerad med textprov. Specialarbete Uppsats. Förkortad studiekurs

Fransk

Utteratur

Läsning av ca 3 000 sidor. För övrigt som i normalstudiekursen. Språkhistoria Såsom i normalstudiekursen men med minskad mängd textprov. Specialarbete En kortare uppsats. / övrigt såsom i normalstudiekursen. ANVISNINGAR OCH RÅD Allmänna synpunkter

Utbildningen inriktas på att jämsides med en fortgående träning i praktisk språkfärdighet dels öka beläsenheten och den allmänna orienteringen, dels

144 ge kunskap om det självständiga arbetets metodik, varvid lärarkandidaten har att utföra ett specialarbete. Även om normalstudiekursen lagts så, att de olika momenten grupperar sig kring specialarbetet, får inte specialiseringen ske på allmänorienteringens bekostnad.

De särskilda kurserna

Språkfärdighet Till fortsatt individuell uttalsträning anslås en timme varannan vecka. De studerande som till alla delar fyller kraven deltar frivilligt. Någon särskild undervisning i teoretisk fonetik förekommer ej, men det fonetiska studiet bör omfatta en kortare framställning av det franska ljudsystemet med särskild hänsyn tagen till ljudens betydelseskiljande funktion. Skrivträningen avser att ytterligare utveckla de studerandes förmåga till självständig framställning, inte minst med tanke på det kommande specialarbetet. Allmän och fransk språkvetenskap En orientering om den allmänna språkvetenskapens grundproblem ingår i undervisningen. För övrigt avser undervisningen att ge grundligare praktiska och teoretiska kunskaper i fransk grammatik. Centrala problem inom syntax, ordbildningslära, betydelselära och stilistik diskuteras i anknytning till den allmänna språkvetenskapens problemställningar. Fransk litteratur I textkursen bör ingå ytterligare minst ett skådespel av vardera Corneille, Moliére och Racine, ett urval fabler av La Fontaine, några prov på andra 1600-talsförfattare (Boileau, Pascal, La Bruyére, La Rochefoucauld, Mme de Lafayette, Mme de Sévigné); för 1700-talet väljs verk av Voltaire, Rousseau, Montesquieu, Diderot, Beaumarchais (minst 2 verk sammanlagt); för 1800-talet: prosaverk av Chateaubriand, Vigny, Balzac, Stendhal, Flaubert, Maupassant, Zola, m. fl. (minst 6 verk sammanlagt), prov på romantikens poesi och dramatik (Hugo, Musset) samt ett urval dikter (Baudelaire, Verlaine). Återstoden av litteraturen väljs från 1900-talet, speciellt de senaste 50 åren, och bör omfatta representativa romaner, noveller, dramatik, poesi, essäistik och sakprosa. I den förkortade studiekursen är textkursen proportionellt mindre. På liknande sätt som vid högstadieutbildningen, men med tyngdpunkten lagd på textinterpretationen, behandlas valda verk ur textkursen. Under litteraturseminarierna görs de sålunda genomgångna verken till föremål för diskussion, varvid de behandlas ur litterära, stilistiska och allmänkulturella synpunkter.

145 Textbehandlingen bedrivs såväl extensivt som intensivt. Under tredje perioden (se nedan) anslås den ena av de två veckotimmarna mera direkt till förberedelse för provet i textanalys. En modifierad form av »explication de texte» förutsätts här komma till användning. Det litteraturhistoriska studiet sker i intimt samband med textläsningen. Större krav än i högstadieutbildningen ställs dock på förmågan till överblick över de litteratur- och kulturhistoriska sammanhangen. Textkursen bör därför vara vald så, att den ger en kontinuerlig belysning av den litterära utvecklingen. Den kurs i äldre fransk litteratur som bildar grundvalen för det språkhistoriska studiet är också avsedd att ge litteraturhistorisk orientering. En vidgad kulturell orientering inhämtas främst genom studium av representativa sakprosatexter som redovisas i textkursen. Språkhistoria Kursen avser dels att belysa det franska språkets utveckling från 1100talet till våra dagar, dels att ge en viss beläsenhet i den äldre litteraturen. Det språkhistoriska studiet bör omfatta väsentliga företeelser inom ljudutvecklingen (karakteristiska vokal- och konsonantförändringar) samt inom formlära och syntax speciellt sådana drag som är ägnade att förklara modernt språkbruk. I fråga om ordförrådet fästes uppmärksamhet vid de olika skikten av lånord och deras historiska förutsättningar samt vid viktigare betydelseförändringar. Den textkurs till vilken det språkhistoriska studiet huvudsakligen anknyts bör omfatta utdrag av originaltexter från 1100- t. o. m. 1400-talet (Chanson de Roland, Tristan et Iseut, Chretien de Troyes, Aucasson et Nicolette, krönikörerna, La farce de Pathelin, Villon) till ett omfång av ca 500 vers (textrader), kompletterade med texter översatta till modern franska (ca 50 sidor), samt några utdrag av 1500-talsförfattare (Rabelais, Ronsard, Montaigne; ca 50 sidor). I den förkortade studiekursen minskar texternas omfång till hälften. Specialarbete Den till första perioden (se nedan) koncentrerade undervisningen avser bl. a. att ge lärarkandidaterna en god orientering inför deras val av ämne för specialarbete. De bör redan på detta stadium beredas möjlighet att få råd och anvisningar för sitt val. Arbetet bör utföras i form av en på franska avfattad uppsats över ett språkligt, litterärt eller språkpedagogiskt ämne. Uppgiften bör väl avgränsas och ges en sådan inriktning att den kan bli till gagn för den blivande läraren i hans undervisning eller läggas till grund för eventuellt avsedd forskarutbildning. Den andra perioden, som är mest fri från kursbunden undervisning, ägnas 10— 512012

146 åt utförandet av specialarbete. Två veckotimmar är anslagna åt individuell handledning. Under tredje perioden ventileras specialarbetena på seminariesammanträden. Varje studerande bör vara opponent på minst en uppsats från ett annat ämnesområde än hans eget. Diskussionen av uppsatserna bör föras på franska under aktiv medverkan av samtliga seminariedeltagare. Verksamhetsformer och organisation

Normalstudiekursen omfattar två terminer och den förkortade studiekursen en termin. För lärarkandidater i normalstudiekursen indelas studieåret i tre perioder. Specialarbetet koncentreras till den andra perioden, varvid mellanterminslovet (jul- eller sommarferier) kan utnyttjas, till exempel för en utlandsvistelse som kan krävas för specialarbetet. Period Undersökning 1

Allmän och fransk språkvetenskap

y 2 vt Ivt 2 vt Ivt 1 vt 2 vt Ivt 1 vt

Seminarier för diskussion av specialarbe-

3 Ivt

2 vt

1 vt Ivt 2 vt

1 vt 2 vt

I den förkortade studiekursen skall lärarkandidaterna under en veckotimme även följa den samtidigt pågående undervisningen i textbehandling, vilken enligt tablån ovan ingår i tredje perioden. Därjämte ges erforderlig handledning för utförandet av uppsatsen. Ovanstående timtal är baserat på en gruppstorlek av maximalt 20 studerande. Kunskapskontroll,

normalstudiekurs.

V i ef tredje periodens slut Skriftligt prov i textanalys. Redovisning av specialarbete. Muntlig sluttentamen. Kunskapskontroll,

förkortad studiekurs

147 Vid terminens

slut

Skriftligt prov i textanalys. Redovisning av specialarbete. Muntlig sluttentamen. STUDIEKURS I METODDX jämte ANVISNINGAR OCH RÅD

Se högstadielärarutbildningen i engelska.

SPANSKA

Det gymnasiala stadiets lärare MÅL Utbildningen har till uppgift att ge allsidig praktisk språkfärdighet, att ge de grundläggande kunskaper som undervisningen kräver samt att ge en introduktion i språkundervisningens metodik. FÖRKUNSKAPER För tillträde till studierna krävs kunskaper motsvarande lägst betyget 2 i spanska samt i allmän språkkunskap eller latin vid avgång från gymnasiets humanistiska linje. STUDIEKURS Språkfärdighet övning i att uppfatta tal, även via teknisk apparatur. Metodiska uttalsövningar. Samtals- och diskussionsövningar. Praktiska skrivövningar, övervägande från spanska till svenska. Språklära Uttalslära, grammatik, idiomatik, ord- och fraskunskap samt stilistik, byggd på de väsentliga skillnaderna mellan svenskan och spanskan. Text Ca 6 000 sidor representativ spansk och spansk-amerikansk litteratur, såväl skönlitteratur som sakprosa. Allmän orientering Spaniens och Spanskamerikas geografi, ekonomiska och socialpolitiska förhållanden. Spaniens och Spanskamerikas litteratur- och kulturhistoria samt några praktiska språkhistoriska drag. Spanskt vardagsliv och spansk livssyn. Kännedom om de vanliga hand- och uppslagsböckerna. Kännedom om undervisningsmateriel av olika slag.

149 Utlandsvistelse Minst en månads systematiskt upplagd språklig utbildning i spansktalande land. ANVISNINGAR OCH RÅD Allmänna synpunkter

Undervisningen bör, där det är möjligt, meddelas så, att den direkt kan tjäna som ledning och mönster vid lärarkandidaternas kommande undervisning. Härigenom bibringas lärarkandidaterna på det mest effektiva sätt metodiska insikter. Föreläsningar bör endast förekomma när det gäller orientering, som lärarkandidaterna icke lika lätt kan få i tryck. Lämpliga former av självstudier bör vara regel. F ö r att självstudiet skall ge önskat resultat, krävs att lärarkandidaterna får tillgång till erforderligt, lämpligt upplagt självstudiematerial samt motsvarande tekniska utrustning och andra hjälpmedel samt att de får erforderlig vägledning i hur självstudier skall bedrivas och den tekniska utrustningen handhas. Gruppundervisning bör förekomma, när det gäller kurser eller avsnitt, där självstudier inte kan anbefallas. För att gruppundervisningen skall ge önskat resultat, är det nödvändigt, att antalet gruppdeltagare begränsas till 10 och i fråga om muntliga färdighetsövningar till 5. I somliga kursmoment bör lärarkandidaterna förvärva grundliga presenta kunskaper och färdigheter, i andra en orientering, som sätter dem i stånd att snabbt komplettera sitt vetande. Inlärandet av olika kursmoment bör samordnas, t. ex. litteraturstudium och hörövning eller realiastudier, versionsövning eller uttalsövningar och grammatik. Verksamhetsformer och organisation Termin

Undervisning Uttalsövningar Samtals- och diskussionsövningar Praktiska övningar i översättning som underlag för språklära Realia

1 vt 2 vt

1 vt

1 vt 2 vt

1 vt 2vt

Ett språklaboratorium skall finnas där lärarkandidaten kan bedriva uttalsövningar; hörövningar i samband med litteraturstudium bör bedrivas i bibliotek, som bör utrustas med individuella avlyssningsmöjligheter av inspelningar. I vanliga skrivövningar bör självstudiematerial användas, se nedan.

150 Vid inlärandet av realia bör självstudiematerial användas. Textstudiet, de individuella övningarna i uttal, det mesta av skrivkursen, grammatikstudiet o. s. v. försiggår i form av självstudier. Kunskapskontroll Vid första terminens mitt Uttalsprov såsom diagnostiskt prov för fortsatta uttalsövningar som upptas på band, genomgås och diskuteras av lärare och elev. Vid första terminens slut Slutgiltigt uttalsprov, som upptas på band, avlyssnas och bedöms av läraren och kursledaren. Grammatik: formläran, elementa av syntaxen. Vid andra terminens mitt Temaprov: enkel normalprosa. Versionsprov: dels en skönlitterär text, dels en allmän sakprosatext. Vid andra terminens slut Uppsats på spanska: realiabetonade sakuppgifter lämnas som stöd, enspråkigt litet lexikon får användas. Samtal kring ämne, som lärarkandidaten fått en halvtimme på sig att förbereda. STUDDZKURS I METODIK jämte ANVISNINGAR OCH RÅD Se högstadielärarutbildningen i engelska.

RYSKA

Det gymnasiala stadiets lärare MÅL Utbildningen har till uppgift att ge allsidig praktisk språkfärdighet, att ge de grundläggande kunskaper som undervisningen kräver samt att ge en introduktion i språkundervisningens metodik. FÖRKUNSKAPER För tillträde till studierna krävs kunskaper i ryska och två andra främmande språk: motsvarande lägst betyget 2 vid avgång från gymnasiets humanistiska, samhällsvetenskapliga eller ekonomisk-språkliga linje. STUDDZKURS Språkfärdighet Praktiska uttalsövningar. Samtalsövningar, övning i att uppfatta tal, även via teknisk apparatur. Skrivövningar av olika slag. Språklåra Det ryska ljudsystemet i jämförelse med det svenska. Intonation. Transkription. Grammatik, ord- och fraskunskap, stilistik. Text Läsning av ca 1 200 sidor ryskspråkig litteratur, såväl skönlitteratur som sakprosa, delvis extensivt. Allmän

orientering

Sovjetunionens geografi och samhällsförhållanden; rysk historia och kultur. Litteraturhistoria. Språkvetenskapliga elementa. Det ryska språkets släktskapsförhållanden, historia och moderna gestaltning. Handbokskännedom. Utlandsvistelse Minst en månads systematiskt upplagd språklig utbildning i Tyskspråkigt land.

152 ANVISNINGAR OCH RÅD Allmänna synpunkter

Med sin klara inriktning på lärarutbildning skall undervisningen på alla punkter där det är möjligt bedrivas så, att den direkt kan tjäna som ledning vid lärarkandidaternas egen kommande undervisning. Detta gäller framför allt sådana moment som uttal, textbehandling och litteraturstudium samt grammatik och skrivning. Den koncentrerade uppläggning som utbildningen fått förutsätter regelbunden närvaro samt deltagande i de prov som inlagts i kursen. Föreläsningar förekommer endast, när det gäller att ge en orientering som lärarkandidaterna inte lika lätt kan få i tryck. Gruppundervisning är regel. Denna bör så ofta ske kan ha formen av diskussion, bland annat med hänsyn till att språken är lika mycket färdighets- som kunskapsämnen. Under andra terminen ägnas 2 veckotimmar varannan vecka åt friare studier i seminarieform i anslutning till textläsningen. De särskilda kurserna

Språkfärdighet Ryskt uttal Ett förebildligt uttal är ett grundläggande krav på en språklärare. Lärarkandidaterna skall bibringas ett i fråga om de enskilda ljuden korrekt uttal och en intonation, som är fri från modersmålets egenheter, stor vikt läggs vid jämförelse med svenskan, så att lärarkandidaterna vid sin kommande undervisning har möjlighet att ingripa mot uttalsfel (individuellt eller dialektalt betingade) och effektivt hjälpa de elever till ett riktigt uttal, som inte kan skaffa sig ett sådant på rent imitativ väg. Insikter i allmän och rysk fonetik är härvid erforderliga. Bortsett från vissa allmänna avsnitt, som kan behandlas i föreläsningsform, sker arbetet i grupp. Dessutom skall lärarkandidaterna ha möjlighet till individuell övning, också under den andra terminen. Det är viktigt att lärarkandidaterna övas i att uppfatta ryskt tal. Detta sker givetvis i så gott som varje undervisningsmoment, eftersom undervisningen i princip förs på ryska, och framför allt i den utländske lektorns föreläsningsserie, men gäller också övningsinslag av i högtalare återgivet tal. Skrivning Övningarna avser att befästa fraseologiska och grammatiska kunskaper samt ge viss färdighet i fri skrivning i form av resuméer, referat, enkla brev och uppsatser. Rätt bedrivna skriftliga översättningsövningar har stor betydelse för förvärvande av fasta språkkunskaper. De texter, som utgör materialet för översättningsövningar, bör vara lätta.

153 övning i uppsatsskrivning bör dels anknyta till den lästa litteraturen och till behandlade realiamoment, dels baseras på fria ämnen. Språklära Grammatikkurs och ordbildningslära inhämtas genom noggrant studium av en större svensk skolgrammatik samt en modern ryskspråkig grammatisk lärobok. Grammatikstudiet avser inte bara att ge den nödvändiga grunden för den praktiska muntliga och skriftliga behandlingen av språket utan tar också sikte på den kommande undervisningens behov, i det att momentet övas på sådant sätt, att det direkt anknyter till den kommande klassrumsundervisningens metodik. Text Textstudiet skall omfatta prov på rysklitteratur från 1800- och 1900-talen, nämligen roman- och novelldiktning, dramatik och ett antal lyriska dikter. I textkursen skall även ingå prov på sakprosa. Examinanden skall kunna interpretera, språkligt och sakligt kommentera samt i förekommande fall på ryska referera de i kursen ingående verken. Textstudiet bedrivs av lärarkandidaterna huvudsakligen på egen hand, men viss gruppundervisning förekommer. En del av den ryska textkursen, ca 200 sidor, läses extensivt. Den undervisning som knyts till detta studium utformas på sådant sätt, att läraren (i regel svensk lärare under första och rysk lärare under andra terminen) väljer ett antal verk av olika typ. Till varje undervisningstillfälle förbereder lärarkandidaterna en viss textmängd, som skall diskuteras. Diskussionerna, som bl. a. upptar relevanta delar av den litterära, sociologiska och historiska bakgrunden, förs i regel på ryska. Det intensiva textstudium som bedrivs på egen hand inriktas på noggrann genomgång av ord och fraser samt iakttagelser beträffande grammatik, betoningsförhållanden, ordbildningslära, synonymik och stilistik. Den text som behandlas i anslutande undervisning bör omfatta både prosa (skönlitterär och icke-skönlitterär) och poesi. Allmän orientering Rea1ia Studierna i realia bör omfatta såväl Rysslands utveckling sedan 1700-talets början som Sovjetunionens historia, geografi samt kultur- och samhällsliv. Undervisningen i allmänrealia knyts till handboks- och tidningsstudium. En föreläsningsserie ges av utländsk lektor och bör belysa historiska, sociologiska, politiska och litteraturhistoriska frågor. Framställningen koncentreras huvudsakligen till utvecklingen under vårt århundrade.

154 Litteraturhistoria Enligt en kortare handbok studeras huvuddragen av den ryska litteraturens historia från 1800-talets början med huvudvikt lagd på de lästa författarna. Den litteraturhistoriska bakgrunden presenteras även i samband med litteraturstudiet. O r i e n t e r i n g om det r y s k a s p r å k e t s h i s t o r i a Momentet bör omfatta orientering om det ryska språkets ställning inom den indoeuropeiska språkgruppen, det ryska språkområdet samt ryskans huvuddialekter. Handbokskännedom Av synnerlig vikt i utbildningen är kännedom om sådana hjälpmedel och uppslagsverk inom olika delar av kursen, som är av särskild betydelse för skolans undervisning i språk. Denna kännedom bör bibringas lärarkandidaterna kontinuerligt genom praktiska övningar, framför allt vid seminarieövningar. Utlandsvistelse Minst en månads vistelse i det främmande landet skall ingå i lärarkandidatens utbildning. Först på ort och ställe kan han uppleva den miljö, till vilken språket är knutet, på ett sätt som är nödvändigt för att han vid sin kommande undervisning skall kunna åstadkomma naturliga talsituationer och ge sina elever en riktig inblick i de rysktalande ländernas vardag. Utlandsvistelsen förläggs lämpligen till andra terminen. Tiden i det främmande landet bör utnyttjas effektivt och målmedvetet, så att utlandsvistelsen blir ett komplement till den utbildning, som är förlagd till Sverige. Verksamhetsformer och organisation

Studietiden är ett år. i: a terminen

2: terminen

Språkfärdighet a) uttalsövningar b) uttalsövningar, individuella . . . c) skrivövningar Grammatik

2 vt 1 vt 1 vt 2 vt

1 vt 1 vt 2vt

Text a) extensivt studium b) intensivt studium c) äldre verk

2 vt 1 vt

2 vt 1 vt 2 vt

Undervisning

Allmän orientering a) realia b) språklig orientering c) föreläsningar av utländsk lektor Seminarieövningar Individuell studiehandledning 15 t/lärarkandidat och läsår

1 vt 1 vt 1 vt

1 vt 1 vt 1 vt

155 Gruppundervisning är regel. Föreläsningar bör dock förekomma vid orienterande undervisning. Gruppstorleken varierar alltefter kursmomentets art. Kunskapskontroll Vid första terminens

slut

Prov som avslutning på uttalskursen: läsprov och uppfattningsprov. Läsprovet avser kontroll av uttalet medelst text av varierande karaktär, i vilken även dialog ingår. Uppfattningsprovet avser kontroll av förmågan att uppfatta talad ryska. Prov i grammatik för att kontrollera den kännedom om språkets grammatiska struktur och den behärskning av formsystemet, som första terminens grammatikkurs avser att bibringa. Vid andra terminens

början

Prov i realia för att kontrollera att hithörande kurs följts och att kurslitteraturen inhämtats. Vid andra terminens

slut

Prov för att ådagalägga skriftlig språkfärdighet, omfattande dels översättning av lättare svensk prosatext till ryska, dels någon form av fri skrivning, exempelvis s. k. comprehension test. Prov för att ådagalägga muntlig språkfärdighet. Ett samtal mellan lärarkandidat och en infödd tas upp på band och tjänar som underlag för bedömning av den muntliga språkfärdigheten. Muntlig sluttentamen på ryska. Härvid redovisas slutgiltigt den muntliga färdigheten, textkursen samt övriga kunskapsmoment som inte tidigare prövats. STUDD3KURS I METODIK jämte ANVISNINGAR OCH RÅD Se högstadielärarutbildningen i engelska.

ALLMÄN S P R Å K K U N S K A P

Det gymnasiala stadiets lärare MÅL Utbildningen har till uppgift att ge kännedom om den allmänna språkvetenskapens grunder samt att ge en introduktion i metodiken vid undervisning i allmän språkkunskap. FÖRKUNSKAPER För tillträde till studierna krävs utbildning som lärare på det gymnasiala stadiet i latin samt i ett modernt språk. STUDDZKURS

Fonematik,

morfematik

Historisk och jämförande

och

semantik. språkvetenskap.

ANVISNINGAR OCH RÅD Studierna omfattar en månad. Kursen i fonematik, morfematik och semantik kan inhämtas t. ex. genom studiet av följande litteratur: Lotz, J., Linguistics: Symbols make Man, i Frontiers of Knowledge, ed. Lynn White, New York, 1956, s. 207—231, omtryckt i Psycholinguistics, ed. S. Saporta, New York, 1961, s. 1—15. Gleason, H. A., An Introduction to Descriptive Linguistics, Revised Edition, New York 1961, med huvudvikt på de allmänspråkliga aspekterna. Lotz, J., The Structure of Human Speech, Transactions of the New York Academy of Sciences, Ser. 2, vol. 16: 7, s. 373—384, New York, 1954. Hockett, Ch. F., Problems of Morphemic Analysis, i Language 23, 1947, s. 321—343, även i Readings in Linguistics, ed. Joos, Washington, 1957, s. 229—242. Guiraud, P., La sémantique, i serien Que sais-je?, Paris, 1955. Kursen i historisk och jämförande språkvetenskap kan inhämtas t. ex.

157 genom studiet av Lehman, 1962.

Winfred

P., Historical Linguistics, New York,

STUDIEKURS I METODIK I ALLMÄN SPRÅKKUNSKAP, LATIN OCH GREKISKA

Ämnenas egenart och mål Den ändrade utformningen av undervisningen i de klassiska språken och införandet av undervisning i allmän språkkunskap. De tre ämnenas behandling i Läroplan för gymnasiet. Deras plats i skolans arbete. Avgränsning mot och anknytning till andra ämnen. Svensk och utländsk metodisk litteratur. Tidskrifter. Utvecklings- och inlärningspsykologiska synpunkter på undervisningen i allmän språkkunskap och de klassiska språken. Olika skäl till elevernas intresse för undervisningen. Samhällets krav. Jämförelse med andra ämnens, främst de levande språkens, undervisningsmetodik.

Urval och organisation

av

stoffet

Sambandet mellan mål och stoffurval. Färdighetsmoment och orienterande moment. Avvägningen mellan olika slag av ordkunskap och systematisk allmän språkkunskap i skolämnet allmän språkkunskap. Avvägningen mellan språkkunskap och kulturhistoria m. m. i undervisningen i latin och grekiska. Textval. Studieteknik. Jämförande studium av stoffurvalet i olika läroböcker.

Arbetssätt

och

verksamhetsformer

Klassundervisningens former. Grupparbete. Individualisering. Principerna för språkmaterialets presentation och organisation. Olika slag av konkretisering. Olika former av färdighetsövningar. Långläxor och beting. Uppfattningsoch kunskapsprov och rättning och bedömning av sådana. Samverkan med andra ämnen. Lärarens planläggnings- och förberedelsearbete i förhållande till den använda metoden. Undervisningens planering i stort och i detalj. Studieplaner. Fortbildning.

Hjälpmedel

i

undervisningen

Läroboken i skolarbetet. Grammatikor, ordböcker och uppslagsverk. Annan litteratur. Individualiserande materiel. Programmerad inlärning. AV-hjälpmedel. Kartor, planscher, bilder o. dyl. Lärosalens inredning och materielens vård.

158 ANVISNINGAR OCH RÅD Allmän språkkunskap

Då lärarutbildning i allmän språkkunskap förutsätter lärarutbildning i minst ett modernt språk och i latin bör metodikundervisningen i detta ämne samordnas med i första hand metodikutbildningen i Latin och i andra hand med metodikutbildningen i det moderna språk som de flesta lärarkandidaterna har utbildning i. Från början måste det dock betonas att målet för undervisningen i allmän språkkunskap är ett annat än för undervisningen i latin. Undervisningen avser nämligen att genom att göra eleverna förtrogna med högfrekventa latinska och i någon mån grekiska ord och ordelement ge dem ett stöd för studierna i moderna språk. Nämnda ord och ordelement är ur undervisningens synpunkt av följande tre slag, nämligen vanliga lånord i vårt eget språk, ord som i mer eller mindre förändrad form förekommer i de moderna främmande språken samt terminologiska ord. Lärarkandidaterna skall genom diskussion komma fram till vilken den lämpliga proportionen är mellan dessa tre grupper av ord och undersöka h u r man i detta avseende tar hänsyn till elevgruppens sammansättning. Uppläggningen av såväl hela undervisningen som den enskilda lektionen är, när det gäller ett ämne av detta speciella slag, ett komplicerat problem som noga måste analyseras. Det är naturligt att ämnet förändrar karaktär under studiernas gång. Under en del av tiden ägnar man sig t. ex. åt att identifiera ord av latinskt eller grekiskt ursprung i moderna texter, under en annan får eleverna en orientering i ordbildningslära och under en tredje studerar man lätta latinska texter. För att undvika enformighet måste även lektionstypen varieras. Då det är nödvändigt att lärare och elever har riklig tillgång till ordböcker och uppslagsböcker under lektionerna, måste lärarkandidaterna få utförliga anvisningar om det aktuella beståndet av sådana, detta även för deras egna lektionsförberedelser. De bör också få instruktioner om lämpliga övningar samt anvisningar för konstruktion av olika provtyper. Latin och Grekiska

Allmänna synpunkter Metodikutbildningen bör — efter en kort redogörelse för de klassiska språkens plats i skolan och en orientering om gällande läroplaner — inledas med en diskussion av målet för undervisningen i latin och grekiska. Grundläggande är därvid frågan om den lämpliga avvägningen mellan undervisningens språkliga och kulturhistoriska moment. Därvid måste textstudiets centrala roll understrykas och belysas. Grammatikstudiets omfattning bör också bli föremål för principdiskussion. Därvid göres lämpligen jämförelser med tidigare kursplaner och metodiska anvisningar.

159 Lärarkandidaterna måste göras uppmärksamma på vikten av att undervisningen noggrant planeras, såväl på kortare som på längre sikt. De bör få råd för hur långläxor och betingsläsning utformas och få exempel på lämpliga uppgifter härför. Vad undervisningen i grekiska beträffar, bör man speciellt observera, att den läsning av grekiska texter i översättning, som utgör ett av undervisningens huvudmoment, i stort sett skall ske i form av beting. Långläxor och betingsläsning skall inte enbart betraktas som försök att vänja eleverna vid självständiga arbetsuppgifter; de kan och bör dessutom beredas tillfällen till en mera individuell handledning. Det är mycket viktigt, att alla möjligheter att individualisera undervisningen i klassiska språk tas tillvara. Frågan om h u r detta skall ske skall ingående studeras. Detsamma gäller problemet om vad lärare och elever skall göra i skolan och vad de skall göra i hemmet. Det är uppenbart, att åtskilligt, som har ren övningskaraktär, lämpligen skall överlåtas åt eleverna att göra själva. Till undervisningsplaneringen hör även valet av lämpliga texter. Metodikundervisningen skall ge upplysning om tillgängliga textböcker och f. ö. ge allmänt vägledande synpunkter. Klassens standard och intresseinriktning samt texternas svårighetsgrad är avgörande faktorer som påverkar både själva textvalet och den ordningsföljd, i vilken texterna bör läsas. För att textläsningen skall kunna ge verklig behållning är det dessutom av väsentlig betydelse, att läraren organiserar textstudiet med hänsyn till innehållet, så att texter som är besläktade läses i nära anslutning till varandra. En speciell fråga, som också måste behandlas, är frågan om proportionerna mellan antika och efterantika latintexter. Undervisningsmetoderna Genomgången av undervisningsmetoderna bör inledas med en diskussion om likheter och olikheter mellan klassiska språk och moderna språk i fråga om undervisningens mål och möjligheter. Man bör framför allt undersöka, huruvida begreppet »språkfärdighet» har någon relevans i klassiska språk. Frågan är aktuell redan i samband med den elementära undervisningen i formlära, där inlärningen bör stödjas av olika slags övningar. På syntaxens område kan sedan undervisningen liksom i moderna språk koncentreras kring mönstermeningar, »patterns», som varieras och inövas, men även ordstudiet måste innehålla övningsmoment, där ord och fraser repeteras och varieras. Det är tydligt, att undervisningen på samtliga dessa tre områden siktar till en viss grad av språkfärdighet. Lärarkandidaterna bör informeras om olika övningstyper och uppmuntras till att själva föreslå nya. Grammatikundervisningen måste genomgås relativt detaljerat, speciellt med avseende på de syntaktiska avsnitt som brukar bereda särskilda svårigheter. Annars finns det risk att den nyblivne läraren möter onödiga förvecklingar och förlorar dyrbar tid i sin undervisning. Man bör hålla i minnet, att undervisningen i ett klassiskt språk, i motsats till i de moderna fram-

160 mande språken, saknar det hjälpmedel, som det talade ordet innebär. Det är därför av stor vikt, att läraren inte blott registrerar de syntaktiska företeelserna utan även förklarar dem så enkelt och effektivt som möjligt. En komparativ undervisningsmetod, som utgår från parallellföreteelser i de moderna språken, inklusive modersmålet, är därvid att rekommendera. För att rätt kunna förstå ett litterärt verk från antiken är kunskaper i stilistik nödvändiga. Hur sådana kunskaper används i undervisningen kan exemplifieras genom stilistiskt studium av ett avsnitt ur t. ex. ett Cicerotal. Den antika retoriska traditionens kvarlevande genom århundradena skall också betonas och exemplifieras. Grundläggande för undervisningen i ordkunskap är, att även de elever, som valt den halv- eller helklassiska grenen på humanistisk linje, skall erhålla de kunskaper som övriga elever inhämtar inom ämnet Allmän språkkunskap. Till den vidgade och fördjupade kännedom om det latinska (grekiska) ordförrådet, som blir möjlig när man studerar latin (ev. jämte grekiska), skall alltså komma insikter i ordbildningslära och en viss orientering om allmänlingvistiska företeelser. Om detta dubbla krav skall kunna tillgodoses, krävs en noggrann planering av undervisningen. Ordstudierna får inte bli något sporadiskt och planlöst. Den dagliga textläsningen ger rikliga möjligheter till jämförelser med moderna språk, men läraren bör inte försumma att i samband därmed successivt befästa kunskaperna i ordbildningslära, något som bör beaktas vid lektionsförberedelserna. Dessutom måste emellertid vid lämpliga tillfällen — t. ex. under någon timme som genom långläxa frigörs från den sedvanliga textexplikationen — sammanfattande översikter lämnas. Det kulturhistoriska studiet får i första hand formen av kommentarer till den lästa texten. Dessa är så mycket mera angelägna som eleverna i allmänhet är så upptagna av den språkliga analysen, att innehållet lätt undanskyms. En huvuduppgift för läraren blir därför att ge konkretion och liv åt det lästa. För att kunna göra detta måste han emellertid själv ha fördjupat sig i texten. Han skall ha mediterat över den, så att han fullt förstår sammanhanget och den sakliga innebörden och får de därför nödvändiga associationerna. Texten måste bli hans personliga egendom. Han måste se den med egna ögon, inte blott med kommentarens, och han måste hjälpa eleverna till samma upplevelse. Metodikundervisningen bör ge ett betydande utrymme åt övningar i sådan konkretisering. Lärarkandidaterna skall tillrådas att för detta ändamål flitigt studera större kommentarer samt uppslagsverk. Vid sidan av textkommentaren skall kulturhistoriska översikter förekomma. Man bör diskutera utformningen av detta då och då återkommande moment, vilka epoker man först och främst bör syssla med och hur man skall kunna följa linjerna fram till vår egen tid (»arvet från antiken»). Möjligheterna till samverkan med andra ämnen, främst historia

161 och svenska, skall därvid beaktas. I undervisningen i grekiska ingår som ett huvudmoment översikter över grekisk konst, religion, litteratur- och idéhistoria. Den metodiska behandlingen av detta kursavsnitt skall grundligt penetreras. Kunskapskontroll är en nödvändig del av lärarens arbete, dels som kontroll av undervisningsresultatet, dels som rangordningsinstrument. Kontrollen kan vara såväl muntlig som skriftlig, och båda typernas för- och nackdelar skall diskuteras. Lärarkandidaterna skall — detta gäller i första hand i latin — få råd och anvisningar för konstruktionen av skriftliga prov, som direkt svarar mot undervisningens olika moment: forminlärning, översättning, ordkunskap och kulturhistoria. Verksamhetsformer och organisation

Metodikundervisningen omfattar 12 timmar under vart och ett av de år som ägnas ämnesstudierna samt under lärarhögskoleåret sammanlagt de 90 timmar för de två eller tre ämnen som ingår i utbildningen. Då ämnesutbildningen i latin tillsammans med allmän språkkunskap tar ett och ett halvt år och utbildningen i grekiska ett år och då dessa ämnen ofta kombineras med ett tredje ämne, i allmänhet ett modernt språk, kan man räkna med att för metodikutbildningen i latin och allmän språkkunskap 18 + 30 timmar står till förfogande och för metodikutbildning i grekiska 12 + 30 timmar. Lämpligen disponeras denna tid så att de första 4 timmarna används till diskussion av undervisningens mål i respektive ämne. Följande timmar under de år som ägnas ämnesstudier förläggs till samma tid som de då förekommande auskultationerna. De bör därför användas till diskussion av undervisningsmetoderna. Det är t. ex. lämpligt att ge några exempel på ett komparativt och språkpsykologiskt studium av syntax, medan man till metodikundervisningen under lärarhögskoleåret sparar att med tilllämpande av detta synsätt gå igenom syntaktiska detaljer och ge pedagogiska råd. Under lärarhögskoleåret bör först och främst urvalsfrågor, frågor om arbetssättet och om hjälpmedel behandlas. Därefter bör dessa problem konkretiseras med exempel, gärna i anslutning till lärarkandidaternas undervisningsövningar. Till sist bör, mot bakgrunden av dessas då nyförvärvade erfarenheter, de mera principiella frågorna, såsom målet för undervisningen, åter behandlas.

11—572022

LATIN

Det gymnasiala stadiets lärare MÅL Utbildningen har till uppgift att ge de grundläggande kunskaper och färdigheter som undervisningen kräver och som behövs för att på ett tillfredsställande sätt interpretera antika och efterantika latinska texter, att ge kännedom om latinsk lexikologi och om de latinska orden i den europeiska kulturtraditionen, att ge erforderliga kunskaper i litteraturhistoria, historia, idéhistoria, mytologi och antikviteter samt att ge en introduktion i språkundervisningens metodik. FÖRKUNSKAPER För tillträde till studierna krävs kunskaper motsvarande lägst betyget 2 i latin, franska och spanska eller grekiska vid avgång från gymnasiets humanistiska linje. STUDIEKURS Text Ca 1 100 sidor antik och efterantik prosa, minst en komedi av Plautus eller Terentius, ca 5 000 vers lyrik, varav ca 500 vers medeltidslatinsk lyrik, och ca 7 000 vers hexameter och elegiska distika. Grammatik, språkhistoria, metrik Det klassiska latinets grammatik. Latinets ljud- och formhistoria. Kort översikt över utvecklingen i senlatinet och över talspråkets utveckling till franska med utblickar mot italienskan och spanskan, översikt över antik och medeltida latinsk metrik. Ordkunskap Latinsk ordbildningslära och semantik, översikt över lånorden i latinet och lånorden från latin till moderna språk i samband med kultur- och lärdomshistorisk orientering.

163 Skrivning Kurs i latinskrivning, avslutad med skriftligt översättningsprov från svenska till latin. Realia Latinsk litteraturhistoria, romersk historia och romerska antikviteter. översikt över antik idéhistoria och mytologi med exemplifiering av hur antika tankar och motiv levt vidare i europeisk kulturtradition. Kort översikt över medeltidens historia. Klassisk fornkunskap

och antikens

historia

Roms och Atens topografi. Antik geografi. Kännedom om och interpretation av antik konst. Specialarbete En opposition eller annan mindre uppgift på seminariet. Uppsats, vilken även kan behandla ämnen som rör antikt inflytande på språk och litteratur i modern tid.

ANVISNINGAR OCH RÅD

Nedan ges exempel på litteratur m. m. i vissa av kurserna. Studietiden är fjorton månader. Text Utbyte av här angivna texter av motsvarande omfång och svårighetsgrad kan i viss utsträckning ske efter samråd med examinator. a. Prosatexter Caesar, De bello Gallico, 3 böcker. Cicero, Valda tal, omkring 100 kapitel. Cato Maior de senectute. Laelius De amicitia. Disputationes Tusculanaé, 2 böcker. Valda brev, omkring 50 oktavsidor. Petronius, Cena Trimalchionis. Livius, 2 böcker (t. ex. I och XXIII). Sallustius, Coniuratio Catilinae eller Bellum Iugurthinum. Seneca, 2 dialoger, t. ex. Ad Marciam consolatio och De Providentia, eller valda brev till motsvarande omfång. Tacitus, Germania. Dialogus de oratoribus. 2 fullständiga böcker Annales ( I — H e l l e r XIV—XV). Senlatin, medeltidslatin och nylatin. Versio vulgata, urval av Svenberg, Rimbert, Vita Ansgarii. Ca 250 sidor ur Svennung, Från senantik och medeltid (Lund 1963), och ur Molland, Latinska stykker for teologer (Oslo 1963). J). Poesitexter Catullus, minst 500 vers. Horatius, Carmina I—IV. De arte poetica. Epistulae I. Sermones, ett urval på ca 1 000 vers, t. ex. I 1, 4, 5, 6, 9, II 1,

164 6, 7, 8. Ovidius, Propertius, Tibullus, ca 1 500 vers. Vergilius, Aeneis, I, IV och VI. Bucolica. Plautus eller Terentius, en komedi. Medeltidslatinsk lyrik, 500 vers ur någon antologi. Grammatik, språkhistoria, metrik Sjöstrand, Ny latinsk grammatik eller motsvarande, kompletterad med valda partier av någon större historisk syntax, t. ex. Ernout-Thomas, Syntaxe latine. Lundström, Latinets ljud- och formhistoria. Säker kännedom om det klassiska latinuttalet och om det italienska latinuttalet. Översikt över språkutvecklingen under kejsartiden och över talspråkets utveckling till romanska språk, vilket inhämtas genom kurs, kompletterad med Strömberg, Från latinet till franskan och engelskan, jämte valda partier ur något översiktsverk. Elementär kännedom om italienskans och spanskans uttal. Metrik och prosarytm: Nödiga kunskaper inhämtas genom k u r s eller genom Nougaret, Traité de métrique latine classique, eller motsvarande, och valda kapitel ur Norberg, Introduction ä 1'étude de la versification latine médiévale. Avlyssnande av grammofonskivor eller band med intalade försök att återge latinsk versläsning. Latinsk ordkunskap Inhämtas genom kurs, kompletterad med t. ex. följande verk: ordbildningslära enligt Leumann, M., Lateinische Laut- und Formenlehre, s. 190—254, eller motsvarande, vidare Guiraud, P., La sémantique, Björck, Djäknar och helikoptrar, och ett större arbete om latinska lånord i de moderna språken. Kännedom om hithörande litteratur och uppslagsverk. Realia Norberg, Den romerska litteraturen (i Bonniers allmänna litteraturhistoria), kompletterad med läsning av något specialarbete, t. ex. Wistrand, Politik och litteratur i antikens Rom. Kännedom om viktigare översättningar till svenska av latinska auktorer. Nilsson-Hanell, Forntidens historia. Medeltidens historia i t. ex. Söderlund-Seth, Allmän historia för gymnasiet. Carcopino, J., Dagligt liv i antikens Rom, Grimal, P., La civilisation romainc. God kännedom om den romerska statens förvaltning. Clarke, M. L., The Roman Mind. Studies in the History of Thought from Cicero to M. Aurelius. — Grant, M., Myths of the Greeks and Romans. Klassisk fornkunskap

och antikens

historia

Kursen omfattar 30 timmar. STUDD3KURS I METODDi jämte ANVISNINGAR OCH RÅD

Se Allmän språkkunskap.

GREKISKA

Det gymnasiala stadiets lärare MÅL Utbildningen har till uppgift att ge sådana språkliga insikter, att den studerande på ett tillfredsställande sätt kan interpretera antika grekiska texter, att ge kännedom om grekisk lexikologi och om de grekiska orden i den europeiska kulturtraditionen, att ge kunskaper i grekisk litteraturhistoria, historia, idéhistoria, mytologi och antikviteter samt att ge en introduktion i språkundervisningens metodik. FÖRKUNSKAPER För tillträde till studierna krävs kunskaper motsvarande lägst betyget 2 i latin och grekiska vid avgång från gymnasiets humanistiska linje. STUDDZKURS Text Ca 625 sidor prosa, minst nio sånger sammanlagt ur Iliaden och Odysséen, tre dramer samt omkring 500 vers lyrik. Grammatik, språkhistoria, metrik Attisk formlära och syntax. Kännedom om homerisk grammatik och koinégrammatik. Grunddragen av den historiska ljud- och formläran. Förmåga att översätta från svenska till grekiska. Ordkunskap Grekisk ordbildningslära och semantik, översikt över de grekiska lånorden i latinet och i de moderna språken i samband med en kultur- och lärdomshistorisk orientering. Skrivning Skriftlig översättning från svenska till grekiska.

166 Realia Grekisk litteraturhistoria, historia och antikviteter. Översikt över den grekiska filosofins historia samt grekisk mytologi med exemplifiering av fortlevandet av grekiska tankar och motiv i europeisk kulturtradition. Klassisk fornkunskap och antikens historia Roms och Atens topografi. Antik geografi. Kännedom om och interpretation av antik konst. ANVISNINGAR OCH RÅD

Studietiden är ett år. För lärarkandidat med kombinationen historia-religionskunskap-grekiska förkortas den till nio månader, varvid motsvarande historiskt och kulturhistoriskt stoff utgår. Nedan ges exempel på litteratur m. m. i vissa av kurserna. Text Utbyte av här angivna texter mot texter av motsvarande omfång och svårighetsgrad kan i viss utsträckning ske efter samråd med examinator. Xenophon, 2 böcker (ur Anabasis, Hellenika, Kyrou paideia eller Memorabilierna). Platon, Apologien och två av de större dialogerna (t. ex. Faidon och Gorgias). Thukydides, en bok (I, II eller III). Ungefär 50 sidor prosa, varav en del bör utgöras av ionisk eller efterklassisk prosa (t. ex. Herodotos, Hippokrates, Polybios, Epiktetos). Nya Testamentet, ett evangelium och ett paulinskt brev. Homeros, sammanlagt 9 sånger ur Iliaden och Odysséen. Tre dramer (ett av vardera Sofokles, Euripides och Aristofanes). Lyrik, omkring 500 vers i lämpligt urval. Grammatik, språkhistoria, metrik Utöver gymnasiekursen grundligare insikter i attisk formlära och syntax genom studium av lämpligt grammatiskt arbete samt kurs i grekisk skrivning. Homerisk grammatik och koinégrammatik i anslutning till valda texter. Den historiska ljud- och formläran, ett mindre arbete. Grekisk metrik, ett mindre arbete. Avlyssnande av intalade försök att återge grekisk versläsning. Ordkunskap Kunskaperna inhämtas genom särskild kurs, kompletterad med något mindre arbete, som belyser grekiskans roll som långivare i de moderna språken. Realia Wifstrand, Den grekiska litteraturen i Bonniers allmänna litteraturhistoria eller motsvarande. Nilsson—Hanell, Forntidens historia och Gren, Grekland.

167 Elementär översikt över samhällslära, t. ex. Laurand, Manuel I mom. 42 ff. eller motsvarande. Söderström, Grekisk-romersk kult och mytologi eller motsvarande, översikt över den grekiska filosofins historia samt minst ett specialarbete över Platon, t. ex. Rudberg, Platon eller motsvarande. Nya Testamentets texthistoria, ett mindre arbete eller kurs. STUIDEKURS I METODDX jämte ANVISNINGAR OCH RÅD

Se Allmän språkkunskap.

RELIGIONSKUNSKAP

Lågstadiets lärare MÅL Utbildningen har till uppgift att ge en orientering om den obligatoriska skolans kristendomsundervisning under skilda tider, att ge fördjupade kunskaper om olika religiösa upplevelseformer, att ge vidgade och fördjupade kunskaper om bibeln och dess budskap, om nutida trossamfund, gudstjänst- och fromhetsliv, att ge insikt om innebörden av en objektiv kristendomsundervisning och om nutida religionskritiska strömningar samt att ge en introduktion i ämnets metodik. STUDffiKURS Kristendomsundervisningens idéhistoria Kristendomsundervisningens mål och innehåll i svensk obligatorisk skola under olika tider mot idéhistorisk bakgrund. Orientering om religions psykologiska

frågor

Bibeln som kristendomens grunddokument Olika tiders bibelsyn och olika uppfattningar om bibelns auktoritet. Gamla testamentet Den israelitiska religionens grundtankar med särskilt beaktande av det gammaltestamentliga lärostoff, som behandlas på grundskolans lågstadium. Litteraturhistorisk och historisk orientering. Nya testamentet Sammanfattande studium av Nya testamentets framställning av Jesu liv och budskap. Orientering om förhållandena i Palestina på Jesu tid. Några viktiga drag i Pauli förkunnelse. Litteraturhistorisk orientering om Nya testamentets skrifter.

169 Kyrkohistoria Nutida trossamfund. Gudstjänst- och fromhetsliv i Sverige. Psalmboken. Kyrkoåret. Kristna symboler. Modern livsåskådningsdebatt. ANVISNINGAR OCH RÅD Anvisningar och råd för utbildning av mellanstadielärare gäller i tillämpliga delar. STUDIEKURS I METODIK Se utbildning av mellanstadielärare.

Mellanstadiets lärare MÅL Utbildningen har till uppgift att ge en orientering om den obligatoriska skolans kristendomsundervisning under skilda tider, att ge fördjupade kunskaper om olika religiösa upplevelseformer, att ge vidgade och fördjupade kunskaper om bibeln och dess budskap, om kyrkohistoriska utvecklingslinjer och sammanhang, om nutida trossamfund, gudstjänst- och fromhetsliv, att ge insikt om innebörden av en objektiv kristendomsundervisning och om nutida religionskritiska strömningar samt att ge en introduktion i ämnets metodik. STUDIEKURS Kristendomsundervisningens idéhistoria Kristendomsundervisningens mål och innehåll i svensk obligatorisk skola under olika tider mot idéhistorisk bakgrund. Orientering

om några religionspsykologiska

frågor

Bibeln som kristendomens grunddokument Olika tiders bibelsyn och olika uppfattningar om bibelns auktoritet. Gamla testamentet Den israelitiska religionens grundtankar med särskilt beaktande av det gammaltestamentliga lärostoff, som behandlas på grundskolans mellanstadium. Litteraturhistorisk och historisk orientering.

170 Nya testamentet Sammanfattande studium av Nya testamentets framställning av Jesu liv och budskap. Orientering om förhållandena i Palestina på Nya testamentets tid. Huvuddragen av Pauli missionsgärning och förkunnelse. Något om Nya testamentets eskatologi och apokalyptik. Litteraturhistorisk orientering om Nya testamentets skrifter. Kyrkohistoria Studium av viktiga moment i kristendomens historia med särskild hänsyn till mellanstadiets lärostoff. Kristna trossamfund. Gudstjänst- och fromhetsliv i nutiden. Psalmboken. Kyrkorådet. Kristna symboler. Modern livsåskådningsdebatt. ANVISNINGAR OCH RÅD Allmänna synpunkter

Studiekurserna upptar sådant lärostoff som ger de blivande lärarna kunskaper, nödvändiga vid undervisning i kristendomskunskap på grundskolans båda lägre stadier. De upptar därjämte en idéhistorisk orientering, som syftar till att ge dem förståelse för denna undervisnings mål samt för väsentliga religionspsykologiska frågor. Vid undervisningen i ämnesmetodik för mellanstadiet skall även religionshistoriskt stoff beaktas. Då gymnasiets undervisning i religionskunskap ger relativt stort utrymme åt de icke-kristna religionerna och då undervisningen om dessa på grundskolans lägre stadier intar en underordnad plats, kan de icke bli föremål för direkt ämnesfördjupning. Något särskilt utrymme kan vid ämnesfördjupningen ej heller ges åt en sammanfattande behandling av kristen tros- och livsuppfattning eller av andra livsuppfattningar, eftersom detta är ett huvudmoment i gymnasiets undervisning i religionskunskap. Tros- och livsåskådningsfrågorna bör emellertid tas upp till behandling i ämnesmetodiken.

De särskilda kursmomenten

Som första kursmoment ges mot idéhistorisk bakgrund en kort översikt av kristendomsundervisningens historia i Sverige från 1842. Syftet är att visa hur kristendomsundervisningens mål och utformning i den obligatoriska skolan speglar livsåskådningsläget under olika tider. Därigenom kan lärarkandidaterna bättre förstå både intentionerna bakom nuvarande Läroplan för grundskolan och sin egen arbetssituation, när det gäller ifrågavarande ämne. En dylik översikt kan disponeras på följande sätt: Folkskolan från början en utpräglad kristendomsskola under kyrkans ledning, skolans undervisning en del av kyrkans. Kyrko- och läroenhetens

171 upplösning, allt starkare sekulariseringstendenser; en obligatorisk kristendomsundervisning, byggd på svenska kyrkans lära och under dess kontroll, därigenom utan motsvarighet i det religiösa läget. Breddad målsättning för skolan, mindre utrymme för kristendomsämnet. 1919 års undervisningsplan, en vändpunkt på vägen mot en undervisning om, icke i kristendom. Huvuddragen i den fortsatta debatten. 1951 års religionsfrihetslag och dess konsekvenser. Målsättningen för grundskolans kristendomsundervisning och objektivitetskravets innebörd. Den religions psykologiska orienteringen har till syfte dels att skapa förståelse för den religiösa upplevelsens egenart, dels att något behandla problemet om barns förhållande till religionen. Den bör därför taga sikte på sådana problem som olika fromhetstyper från psykologisk synpunkt, religionen som gruppgemenskap, speciella psykologiska fenomen, som möter vid studiet av bibeln och de stora religiösa gestalterna, samt psykologiska betingelser på olika åldersstadier för tillägnelsen av religiösa och etiska begrepp. Bibeln. Med hänsyn till bibelstudiets centrala plats vid undervisningen i kristendomskunskap i grundskolan måste ämnesfördjupningen huvudsakligen ta sikte på att öka och fördjupa lärarkandidaternas bibelkunskap, så att de får en på tillräckliga kunskaper grundad, genomtänkt bibelsyn. Även om grundskolans lärostoff särskilt måste beaktas, får studiemålet icke begränsas alltför snävt. Det gäller emellertid icke att i första hand bibringa lärarkandidaterna ökade detaljkunskaper om bibelböckernas historia, deras författar- och dateringsproblem, utan att ge dem någon kännedom om vetenskaplig bibelforskning. Det gäller att lära dem finna det religiösa och etiska budskapet i en bibeltext och att där så är möjligt sätta detta i relation till nutida problemställningar. En sådan undervisning skall hjälpa lärarkandidaterna att själva på ett objektivt sätt meddela kunskap och att sakligt och vidsynt möta även kritiska frågor från eleverna om bibeln och dess värld. Betydelsefullt är därför att de på gymnasiet inhämtade kunskaperna om bibeln som kristendomens grunddokument aktualiseras och att därvid olika tiders bibelsyn (bl. a. Luthers, Calvins och ortodoxins), olika uppfattningar i nutiden om bibelns auktoritet, relationen mellan historisk och religiös bibelsyn samt förhållandet mellan Gamla och Nya testamentet tas upp till förnyad och fördjupad behandling. De texter och frågeställningar ur Gamla testamentet som behandlas vid äninesfördjupningen i bibelkunskap bör väljas så, att de belyser berättelser som ingår i grundskolans lärostoff. Skapelsetanken, utkorelse- och förbundstanken samt messiasföreställningen bör därvid särskilt beaktas liksom de etiska huvudtankarna i profetismen. Några olika typer av psaltarpsalmer bör behandlas och de viktigaste dragen i senjudendomen markeras. För någon sammanhängande översikt över Israels profanhistoria finns knappast utrymme, än mindre för någon utblick över dess grannländers.

172 Här får man nöja sig med de historiska händelser, som haft avgörande betydelse för den israelitiska religionens historia. Vid behandlingen av Nya testamentet kan framställningen av Jesu historia och budskap lämpligen samlas kring några centrala ämnen, t. ex. evangeliernas Jesusbild, Jesu förkunnelse om Guds rike i liknelser och under, bergspredikan, Nya testamentets skildring av Jesu död och uppståndelse. En kortfattad framställning av religiösa, politiska och sociala förhållanden i Palestina på Nya testamentets tid bör ges som hjälp till bättre förståelse av de nytestamentliga berättelserna. Av Pauli historia behandlas på grundskolans mellanstadium huvudsakligen hans omvändelse, hans missionsresor och hans besök i församlingarna, medan hans förkunnelse tas upp till behandling först på högstadiet. Även lärarna på mellanstadiet måste emellertid för sin undervisning äga kunskap om det centrala i hans åskådning. För de samtal i etiska och religiösa ämnen, som grundskolans läroplan anbefaller i samband med undervisningen i kristendomskunskap, är kännedom om paulinska tankar och kärnord av värde också för lågstadiets lärare. Bibelstudiet på grundskolans mellanstadium avslutas enligt läroplanens förslag till studieplan för årskurs 6 med det kristna hoppet inför evigheten. I ämnesfördjupningen för detta stadiums lärarkandidater bör därför ingå något om Nya testamentets eskatologi och apokalyptik. Den litteraturhistoriska orientering om Gamla och Nya testamentets skrifter som kursmomenten upptar kan inte dröja vid detaljproblem utan bör i första hand ta upp frågeställningar sådana som den muntliga traditionens förhållande till den skriftligt traderade texten och olika bibelböckers historiska och religiösa värde. Ämnesfördjupningen i kyrkohistoria för de blivande lärarna på grundskolans mellanstadium skall behandla väsentliga områden och ge de stora utvecklingslinjerna, idé- och tankeströmningarna. Den skall förmedla kunskap om hur kristendomen blivit — såsom grundskolans läroplan uttrycker det — en väsentlig del av grundvalen för de religiösa, etiska och sociala värderingar som vår kultur, vårt samhälle och vår samlevnad bygger på. Även om den kyrkohistoriska orienteringen på grundskolans mellanstadium ej förs fram längre än till omkring år 1800, bör vid lärarkandidaternas ämnesfördjupning linjerna dras fram till vår egen tid, så att de i sin undervisning kan anknyta till nutiden. Lärostoffet i grundskolan upptar framför allt tidsbilder, fromhetsliv under olika epoker och enskilda gestalter, men det är av vikt att lärarkandidaterna får sådana insikter att de vid sin undervisning kan sätta in detta stoff i dess sammanhang och ej stannar vid eller överbetonar episoder och biografiska data. Då de kyrkohistoriska moment som behandlats i gymnasiet huvudsakligen rört kyrkopolitiska förhållanden, bör tonvikten nu läggas på trosoch fromhetslivets historia. Det bör observeras, att i historieundervisningen

173 på gymnasiet fornkyrkan och den tidiga medeltiden icke behandlats. Ämnesfördjupningen får därför icke förbigå sådana teman som kristendomens ställning i romarriket från förföljd minoritet till statskyrka, eremit- och klosterväsen, Augustinus — hans uppfattning av synd och nåd, germanmissionen — med tonvikt på de bakomliggande religiösa motiven. Kristendomens inflytande på människosyn och rättsuppfattning under olika epoker bör särskilt uppmärksammas. Behandlingen av t. ex. Bernhard, Franciskus och Birgitta får ej bli enbart personhistoria utan skall syfta till att ge det karakteristiska för det sätt, på vilket de upplevde kristendomen och förmedlade den till sin samtid. Bättfärdiggörelseläran, kallelsetanken och synen på arbetet samt förhållandet mellan kyrka och stat är huvudtankar, till vilka ämnesfördjupningen måste koncentreras vid undervisningen om reformationstiden. Den lutherska motiveringen till folkundervisningen bör nämnas. Hur ortodoxi, pietism och herrnhutism förvaltade arvet från Luther, h u r typiska drag i det kalvinska fromhetslivet kom att påverka särskilt förhållandena i England och hur svenskt kyrkoliv gestaltades, är linjer efter vilka de följande århundradenas kyrkohistoria kan behandlas. Här måste emellertid något utrymme ges även åt personhistoria — h u r de omdanande krafterna haft sin grund i enskilda människors religiösa upplevelser och moraliska beslut. På grundskolans mellanstadium avslutas, såsom ovan nämnts, det kyrkohistoriska studiet med 1700-talet. 1800-talets svenska kyrkohistoria kan emellertid icke helt förbigås vid ämnesfördjupningen. Vissa avsnitt av den behövs nämligen som bakgrund till en översikt av svenska trossamfund i nutiden. Denna översikt, som gäller även de blivande lärarna på lågstadiet, bör avse de olika samfundens kyrkosyn och något om deras gudstjänstliv, särskilt det som ur lärosynpunkt är karakteristiskt för dem. Även Sveriges religiösa geografi kan lämpligen genomgås mot historisk bakgrund. De blivande mellanstadielärarna bör få en orientering också om den romerskkatolska och den grekisk-ortodoxa kyrkan. Katolicismen kan presenteras genom framhävande av de drag, som varit väsentliga för den genom tiderna — traditionstanken, påveauktoriteten, sakramentsläran, helgontron. Vid behandlingen av den grekisk-ortodoxa kyrkan läggs tonvikten på gudstjänstlivet. Lärarkandidaterna bör under det kyrkohistoriska studiet göras förtrogna med källmaterial. En samling kyrkohistoriska urkunder och texter ur fromhetslivets klassiker från olika tider bör därför användas. När det gäller att åskådliggöra eller att till nutiden anknyta ett bibliskt eller kyrkohistoriskt stoff, är psalmboken av utomordentlig betydelse. Psalmer, En liten bönbok och Luthers lilla katekes kan utnyttjas för att framhålla det för fromhetslivet karakteristiska, och genom Evangelieboken kan centrala bibeltexter anknytas till nutida gudstjänstliv. Även en genomgång av kyrkoåret och av den svenska kyrkans gudstjänst-

174 ordning kan belysa många moment av undervisningen både i bibelkunskap och kyrkohistoria. Något utrymme måste också ges åt kristna symboler och kyrklig konst. I kyrkans historia har bildkonsten ofta haft ett direkt undervisande syfte. 1 inånga fall kan fromhetslivet under olika skeden konkretiseras och levandegöras genom anknytning till hembygdens kyrkliga minnesmärken, och det är av vikt att de blivande lärarna får sin uppmärksamhet riktad på detta. Läraren på låg- och mellanstadiet ställs ofta inför elevernas frågor om vad som är sant i den kristna förkunnelsen. Han bör därför även vara förtrogen med modern livsåskådningsdebatt. Något kristendomskritiskt verk studeras mera ingående.

Verksamhetsformer och organisation

Undervisningen i ämnet utgör för blivande lågstadielärare 45 timmar och för blivande mellanstadielärare 60 timmar. För bägge kategorierna lärare beräknas härav 15 timmar för ämnesmetodik. Vid undervisningens början bör samtliga kursmoment presenteras. Det kan därvid vara lämpligt att med lärarkandidaterna diskutera ämnesfördjupningens omfattning inom de olika momenten, eftersom deras förutsättningar och behov kan skifta. Under alla omständigheter skall ämnesfördjupningen planeras med tanke på vad som måste genomgås mera grundligt och vad som kan behandlas mera översiktligt. Till den inledande idéhistoriska orienteringen anslås endast ett par lektioner, såvida man icke på någon punkt skulle vilja ge en mera allsidig belysning och utvidga framställningen till en diskussion med lärarkandidaterna om det livsåskådningsläge, som kristendomsundervisningens utformning vid en viss tid återspeglar. Samverkan med läraren i pedagogik förutsätts. Icke heller för den religionspsykologiska orienteringen finns något större utrymme. Det är av vikt, att detta moment planeras i samband med läroämnet pedagogik, så att det så mycket som möjligt kan bygga på lärarkandidaternas kunskaper i allmän psykologi och barnpsykologi. Åt momentet torde fyra lektioner få anslås. Den största uppmärksamheten vid ämnesfördjupningen måste som tidigare anförts ägnas bibelkunskapen. Bortåt hälften av de blivande mellanstadielärarnas 45 lektioner för ämnesfördjupning och något mer än hälften av de blivande lågstadielärarnas 30 lektioner torde få anslås åt detta moment. Med denna planering återstår för ämnesfördjupning 16—18 lektioner för de blivande lärarna på mellanstadiet och 6—8 lektioner för de blivande lärarna på lågstadiet. Det kursmoment som skall behandlas under dessa lektioner upptar utöver de gemensamma avsnitten, som rör framför allt nu-

175 tida trossamfund, gudstjänst- och fromhetsliv i Sverige, för de blivande mellanstadielärarna en ämnesfördjupning i kristendomens historia och en vidareutbildning om de kristna huvudkyrkorna. Undervisningen i de två första kursmomenten — den idéhistoriska bakgrunden till kristendomsundervisningens målsättning och den religionspsykologiska orienteringen — bör ske genom föreläsningar jämte diskussion av vissa frågor. Som hjälpmedel, inte minst för den religionspsykologiska orienteringen, torde en kursbok därjämte behöva användas. Vid ämnesfördjupningen i bibelkunskap ges lärarkandidaterna vid kursmomentens början anvisning på texter ur Gamla och Nya testamentet, som de på egen hand måste göra sig förtrogna med för att kunna tillgodogöra sig den följande undervisningen. Ett sådant självständigt studium av bibeltexter kan också ge den nödvändiga yttre, »manuella» förtrogenheten med bibelböckerna. De centrala bibelteologiska ämnena behandlas i form av föreläsningar och gemensam genomgång av bibeltexter, men tid måste också anslås åt gruppdiskussioner, som lämpligen kan bygga på vad lärarkandidaterna inhämtat genom specialstudier. Lärarkandidaternas egen blivande undervisning bör hållas i sikte, så att ämnesstudiet ger stöd åt ämnesmetodiken, även om denna koncentreras till ett senare skede av utbildningen. Förslagsvis kan vissa »texttyper» ägnas åt en grundligare genomgång. Så kan exempelvis berättelsen om Abraham behandlas från olika synpunkter: dess historiska underlag (den historiskt-kritiska synpunkten), dess betydelse i den israelitiska religionens historia (löftet om ett folk och ett land som ett konstitutivt drag för judendomen ända in i nutiden), dess religiösa innehåll (det för en trosupplevelse under alla tider karakteristiska), dess anknytning till Nya testamentet (bl. a. Rom. 4 och Hebr. 11). Även vid ämnesfördjupningen i kyrkohistoria och samfundskunskap bör lärarkandidaterna vid sidan av lärarens sammanfattande undervisning efter de linjer som angivits i kommentarerna få speciella uppgifter för självständigt arbete. Särskilt lämpliga syns sådana uppgifter vara, som ger anledning att utnyttja källor och speciallitteratur samt dagsaktuellt stoff, t. ex. artiklar i tidningar och tidskrifter. Även uppgifter med anknytning till konst- och musikhistoria kan vara tacksamma. Studium av ett speciellt kyrkosamfund kan vara en lämplig uppgift för lärarkandidater på såväl låg- som mellanstadiet, om tonvikten läggs icke på samfundets historia utan på dess fromhetsliv och på vad som enligt samfundets mening är väsentligt för det. Vid bedömningen av lärarkandidaterna bör hänsyn tas till det sätt på vilket de löst sina självständiga arbetsuppgifter. Deras kunskaper inom de olika kursmomenten kontrolleras genom muntlig tentamen eller skriftliga prov. Vid sin handledning av lärarkandidaterna i deras specialuppgifter liksom vid all sin undervisning i de olika kursmomenten bör läraren hänvisa till

176 och orientera om olika hjälpmedel: litteratur, bildmaterial, ljudband och grammofonskivor, tidningsartiklar, radio- och TV-program. Av utomordentlig vikt är också, att lärarkandidaterna får hänvisning till sådan ämneslitteratur inom de olika kursmomenten som kan vara av betydelse för deras egen undervisning och för deras fortbildning i ämnet. STUDIEKURS I METODIK

Kursplanen i kristendomskunskap Allmän orientering om mål och kursinnehåll för låg- och mellanstadiet. Urval och organisation av lärostoff Etiska och religiösa ämnen. Arbetsområden. Morgonsamling. Stoff för metodisk-pedagogiska övningar. Arbetssätt

och

verksamhetsformer

Hjälpmedel i undervisningen Bibeln och psalmboken. Läro- och bredvidläsningsböcker. övrig litteratur och undervisningsmateriel. Samverkan

med andra

ämnen

ANVISNINGAR OCH RÅD I METODIK De särskilda kursmomenten

Inledningsvis bör man aktualisera målet för kristendomsundervisningen i grundskolan. Kravet på objektivitet och saklighet i undervisningen skall vid undervisningen i ämnesmetodik hållas klart i sikte. Vid behandlingen av urval och organisation av lärostoff måste särskild uppmärksamhet ägnas de samtal i etiska och religiösa ämnen, som enligt Läroplan för grundskolan utgör en väsentlig del av undervisningen i de första årskurserna och som skall förekomma även på mellanstadiet. Lärarkandidaterna bör få handledning i det sätt, på vilket man även i dessa enkla samtal kan aktualisera grundvärden som i ett föränderligt samhälle aldrig förlorar sin giltighet: respekt för sanning och rätt, för människans egenvärde och för människolivets okränkbarhet. Det gäller också att för lärarkandidaterna klargöra vikten av att den fundamentala principen om undervisningens objektivitet upprätthålles vid samtalen i religiösa ämnen, så att de icke kommer i strid med kravet på tanke- och trosfrihet. Också planläggningen och utformningen av skolans morgonsamlingar bör behandlas. Uppmärksamhet bör ägnas åt h u r lärostoffet kan uppdelas i arbetsområ-

177 den, hur en sådan uppdelning ökar möjligheten för samverkan med andra ämnen, och h u r den i förening med en fördelning på grundkurs och överkurser gör det lättare att anpassa undervisningen efter elevernas individuella förutsättningar. Värdet och nödvändigheten av olika arbetssätt med hänsyn till kursmomentens karaktär och elevernas behov av omväxling bör tas upp till behandling. De möjligheter som ämnets olika moment erbjuder för elevernas skapande aktivitet både individuellt och i grupp, även i form av dramatisk framställning, bör exemplifieras. Det måste starkt betonas, hur nödvändigt det är att för eleverna främmande ord och begrepp förklaras och åskådliggöras. Lärarens uppgift att hjälpa eleverna till en god arbetsteknik måste understrykas, och exempel på studiehandledning inom de olika kursmomenten bör ges. Lärobokens, bibelns och psalmbokens plats i undervisningen bör ägnas särskild uppmärksamhet, liksom läseböckerna och övriga hjälpmedel, som skolan ställer till förfogande. Lärarkandidaterna bör beredas tillfälle att studera och jämföra olika läroböcker i ämnet. Frågan om läroböckernas objektivitet uppmärksammas. Även artiklar och bilder i tidningar och tidskrifter och annat material, som icke är primärt avsett för skolbruk men kan vara av pedagogiskt värde, bör beaktas. Hur undervisningen lämpligen kan anknyta till hemortens kyrkor och övriga gudstjänstlokaler, och hur studiebesök planeras och organisatoriskt inordnas i undervisningen, bör tas upp till behandling.

Verksamhetsformer och organisation

Inom ämnesmetodikens ram kan lärarkandidaterna enskilt eller i grupp få lösa speciella metodisk-pedagogiska uppgifter. Av vikt är att dessa uppgifter, som bör väljas så att de olika kursmomenten belyses, icke blir alltför punktbetonade utan får visa hur man på olika stadier med användande av olika arbetssätt och hjälpmedel kan behandla ett arbetsområde eller planera ett kursavsnitt. Som exempel på sådana metodisk-pedagogiska uppgifter för blivande lågstadielärare kan n ä m n a s : hur man för barnen återger berättelser ur bibeln, hur bibliska miljöer kan illustreras, h u r etiska och religiösa begrepp kan åskådliggöras, h u r psalmer och sånger kan komplettera undervisningen om de övriga huvudmomenten, h u r avsnitt ur dessa kan knytas samman i anslutning till någon av kyrkoårets högtider. För dessa lärarkandidater gäller det också att uppmärksamma uppgiften att ur bibeln välja sådana berättelser, som enligt läroplanen skall behandlas på lågstadiet för att ge elementär kunskap om den kristna gudsuppfattningen och belysa grundläggande etiska förhållanden. De blivande mellanstadielärarnas metodisk-pedagogiska uppgifter bör ges 12—512012

178 företrädesvis i bibelkunskap och kyrkohistoria med beaktande av de riktlinjer för ämnesfördjupningen som getts i anvisningar och kommentarer. Såsom framhållits i Allmänna synpunkter på ämnesstoffet bör dock alla kursmoment på grundskolans mellanstadium, även de som icke varit föremål för särskild ämnesfördjupning, beaktas vid undervisningen i ämnets metodik.

Högstadiets lärare MÅL Utbildningen har till uppgift att ge de för undervisningen nödvändiga ämneskunskaperna om det religiösa livets yttringar i historien, hos individen och i samhället samt om andra för den nutida livsåskådningsdebatten betydelsefulla tanke- och värdesystem, att skapa förståelse för såväl religiösa som icke religiösa livsinställningar, alt ge förmåga att självständigt kombinera detaljkunskaper till en helhetsbild samt att ge en introduktion i ämnets metodik. FÖRKUNSKAPER För tillträde till studierna krävs kunskaper motsvarande lägst betyget 2 i religionskunskap från någon av gymnasiets linjer samt filosofi och psykologi från humanistisk, samhällsvetenskaplig eller naturvetenskaplig linje. STUDIEKURSER Direktutbildning

Allmän religionskunskap Inledande orientering. Allmänreligiösa problem och förteelser: Religionspsykologi, religionssociologi och religionsfenomenologi. Religionshistoria: Antikens religioner. Nutida icke kristna religioner, övningar i interpretation av texter. Bibelkunskap Gamla testamentet: Israels historia och religion. Gamla testamentets tillkomsthistoria. Interpretation av gammaltestamentliga texter. Nya testamentet: Kristendomens ursprungsmiljö. Nya testamentets tillkomsthistoria. Jesu liv och urkristendomens historia. Nytestamentlig teologi. Interpretation av nytestamentliga texter.

179 Kyrkokunskap Kristendomens historia till 1800: Kyrkohistoria och kristen idéhistoria. Kyrkohistoria efter 1800. Aktuell samfundskunskap: De kristna huvudkyrkorna. Missionskunskap. Liturgik och hymnologi. Tros- och livsåskådningskunskap Allmän idéhistoria efter 1800. Kristen idéhistoria efter 1800. Den kristna tros- och livsuppfattningen: Den kristna trosåskådningen och den kristna etiken.

Vidareutbildning av mellanstadielärare

A llmän

religionskunskap

Samma moment som i direktutbildningen med undantag för viss del religionspsykologi. Bibelkunskap Gamla testamentet: Israels historia och religion. Interpretation av gammaltestamentliga texter. Nya testamentet: Kristendomens ursprungsmiljö. Jesu liv och urkristendomens historia. Nytestamentlig teologi. Interpretation av nytestamentliga texter. Kyrkokunskap Kristendomens historia till 1800: Kyrkohistoria (förkortad k u r s ) . Kristen idéhistoria. Kyrkohistoria efter 1800. Aktuell samfundskunskap (förkortad kurs). Tros- och

livsåskådningskunskap

Samma moment som i direktutbildningen. ANVISNINGAR OCH RÅD Allmänna synpunkter

Kursplanen omfattar främst sådana moment som svarar mot grundskolans läroplan. Genom kurslitteratur och föreläsningar skall en kärna av sådana kunskaper förmedlas, som för läraren är oumbärliga i undervisningen. Dessa kunskaper kompletteras emellertid också med sådant stoff som ger den nödvändiga bakgrunden till dem och som förenar dem till en helhetsbild. Ett exempel på sådant stoff är kristendomens äldre historia, som inte behandlas på grundskolans högstadium, men i vilken den blivande läraren behöver insikter utöver gymnasiekunskaperna för att kunna följa utveck-

180 lingen från kristendomens uppkomstperiod till dess läge i nutiden. Även efter dessa kompletteringar utgör emellertid de under utbildningen förmedlade kunskaperna endast en stomme, som den färdigutbildade läraren själv måste komplettera genom fortsatta självstudier. Utbildningen omfattar därför också övningar som avser att träna självverksamhet och kritisk läsning samt ge metodisk skolning. De krav som ställs av denna speciella målsättning pekar åt samma håll som riktlinjerna för akademiska studier över huvud. Detsamma gäller de speciella krav på objektivitet och saklighet, som ställs på en lärare i kristendomskunskap. Stoffet är uppdelat i fyra huvudmoment: allmän religionskunskap, d. v. s. kännedom om allmänreligiösa fenomen och icke kristna religioner, bibelkunskap, kyrkokunskap, innefattande kristendomens historia och aktuell samfundskunskap, samt tros- och livsåskådningskunskap med kännedom om såväl den kristna tron och etiken som andra livsuppfattningar. Kursmomenten följer i en sådan ordning, att de med stöd av varandra bildar en sammanhängande helhet. Kursen i religionspsykologi, religionssociologi och religionsfenomenologi jämte en kort orientering om de religionsvetenskapliga studiernas natur bildar inledning till hela studiet. Lärarkandidaten stiftar på så sätt bekantskap med allmänna begrepp, företeelser och termer, som ständigt återkommer i andra kursmoment. Därefter följer genomgången av de icke kristna religionerna. Studiet av kristendomen förbereds sålunda dels genom en allmän översikt av hela det område till vilket den hör, dels genom studiet av de antika religioner, som bildar dess rent historiska bakgrund. Härtill anknyter bibelkunskapen, som ger orientering både om kristendomens förhistoria och uppkomst och om de texter som h a r grundläggande betydelse för den. En översiktlig kurs i kristendomens historia fram till 1800 bildar den nödvändiga förbindelselänken med dagsläget. Detta belyses dels genom ett studium av det religiösa livet i de kristna samfunden, dels genom en översikt av tros- och livsåskådningsfrågor i dag. Båda momenten anknyts till genomgången av den tidigare historiska utvecklingen genom orientering om samfundens och livsåskådningsfrågornas utveckling under 1800- och 1900-talen.

De särskilda kurserna

Allmän religionskunskap Den inledande orienteringen skall behandla målsättning, arbetsområde och metoder för det religionsvetenskapliga studiet. Den skall ge en översikt över hela ämnesområdet samt framhålla vissa för studierna fundamentala ting: skillnaden mellan äldre tiders normativa teologi och nutida religionsvetenskap, vilket material och vilka frågeställningar den senare arbetar med och vilka metoder den använder sig av. En kort orientering bör ges om det religiösa språkets särart och problem, varigenom grundläggande semantiska

181 synpunkter läggs på en för studierna synnerligen väsentlig stoffgrupp, nämligen religiöst textmaterial. Allmänreligiösa problem och företeelser. Inom religionspsykologin ägnas särskild uppmärksamhet åt religionens plats i det mänskliga själslivet och dess funktion för individen, t. ex. religionen som roll tagande och som tillfredsställande av behov. Olika fromhetstyper belyses från psykologisk synpunkt, liksom också den religiösa funktionens uttryck inom skilda åldersstadier. Vidare behandlas traditionens och uppfostrans inverkan samt tvivlets, skuldkänslornas, omvändelsens och frälsningsupplevelsens psykologi. I fråga om religionssociologin behandlas religionens roll inom grupp och miljö och dess plats i samhällslivet. Religionsfenomenologin tar upp en rad allmänna drag i religionens värld, såsom tabu, helighet, olika slag av gudstro, myt, rit, offer, kult, bön och mystik. Detta kursavsnitt syftar till att ge ett nödvändigt primärmaterial för det fortsatta religionsvetenskapliga studiet genom att tematiskt behandla drag, som återkommer överallt i religionens värld. Religionshistoria. Under momentet Antikens religioner behandlas egyptisk, babylonisk-assyrisk, iransk, grekisk-romersk och hellenistisk religion. Kursen Nutida icke kristna religioner behandlar skriftlösa religioner, islam, nutida judendom, buddhism, hinduism, Kinas och Japans religioner samt parsismen. Utöver deras karaktär och utbredning bör deras betydelse i nutiden särskilt betonas. Självfallet måste dock orientering ges även om deras uppkomst, deras heliga skrifter och klassiska utvecklingsperioder, övningar i textinterpretation åsyftar att uppöva förmågan till kritisk läsning och ge kontakt med religiöst primärmaterial.

Bibelkunskap Gamla testamentet. I kursmomentet Israels historia och religion läggs tonvikten på profeterna. Vidare behandlas här de bibelteologiska problem som är givna med Gamla testamentets religiösa huvudtankar. Momentet Gamla testamentets tillkomsthistoria berör de olika skrifternas tillblivelse, karaktär och innehåll samt kanonbildningen. Vid övningar i textinterpretation genomarbetas viktiga gammaltestamentliga texter, varvid även bibelteologiska problem diskuteras. Nya testamentet. Kursmomentet Kristendomens ursprungsmiljö skall ge en orientering om kulturella och religiösa strömningar inom hellenism och judendom samt om geografiska och politiska förhållanden vid tiden för kristendomens framväxt. I momentet Nya testamentets tillkomsthistoria behandlas de olika skrifternas tillblivelse, karaktär och innehåll samt kanonbildningen. Jesu liv och urkristendomens historia innefattar en orientering om den nutida forskningens syn på Jesusgestalten samt om den kristna kyrkans framväxt med särskild betoning av Paulus' roll. Nytestamentlig

182 teologi avser att ge en sammanfattande framställning av de nytestamentliga skrifternas trosinnehåll och etik. Vid övningar i textinterpretation genomgås viktiga nytestamentliga texter, hämtade från evangelierna och Paulus' brev. De båda kursmomenten Gamla, respektive Nya testamentet innehåller till stor del likartat stoff. Mot en historisk bakgrund ges orientering om de bibliska skrifterna, deras karaktär och innehåll, traditions- och litteraturhistoriska frågeställningar, författar- och dateringsproblem. För Gamla testamentets del har såväl det historiska som det bibelteologiska stoffet sammanförts i det första avsnittet. E n sådan uppläggning är där naturlig med tanke på den långa historiska utveckling de olika skrifterna omspänner. Denna utveckling måste hela tiden bilda ramen. För Nya testamentets del ter det sig naturligare att bryta ut det religiösa innehållet till ett särskilt moment. Detta tillgodoser grundskolans krav på en bibelkunskap, som ger en klar bild av den kristna trons och etikens innehåll, och det bildar dessutom en utgångspunkt för studiet av den kristna tros- och livsuppfattningen inom momentet Tros- och livsåskådningskunskap. Kursmomentet Jesu liv och urkristendomens historia bör så nära som möjligt samordnas med studiet av källskrifterna i Nya testamentets tillkomsthistoria. övningar i textinterpretation förekommer i anslutning till såväl Gamla som Nya testamentet. Samtidigt som dessa övningar ger konkret kännedom om textmaterialet skall de minska olägenheterna av den brist på kontakt med grundtexten som följer med att studier i hebreiska och grekiska icke kan medhinnas. Därför bör i detta sammanhang en viss orientering ges om de bibliska språkens struktur och den med varje översättning förenade problematiken beaktas.

Kyrkokunskap Kristendomens historia till 1800 omfattar två kursmoment. I det första, Kyrkohistoria, ges en översiktlig genomgång av fornkyrkan, medeltidskyrkan och den kyrkliga utvecklingen från och med reformationen, varvid särskilt följande problem beaktas: stat och kyrka, kristendomens förhållande till kultur- och samhällsliv, religionstvång och religionsfrihet. I det andra kursmomentet, Kristen idéhistoria, behandlas utvecklingen av det fornkyrkliga dogmat, Augustinus och de från honom utgående medeltida tankelinjerna, reformationen och dess utveckling i ortodoxi, pietism och upplysning. Därvid beaktas även den för förståelsen nödvändiga filosofihistoriska bakgrunden. Kyrkohistoria efter 1800 skall ge en översiktlig orientering om viktiga internationella rörelser, såsom ultramontanismen, social revival, engelska och amerikanska väckelserörelser och världsmissionen. Mot denna bakgrund

183 behandlas utförligare den religiösa utvecklingen i Sverige, varvid särskilt beaktas 1800-talets väckelserörelser, den kyrkliga sedens upplösning, frikyrkosamfundens framväxt, den sociala frågan, religionsfrihetsproblemet och de kyrkliga förnyelsesträvandena under 1900-talet. Aktuell samfundskunskap innefattar en orientering om de kristna huvudkyrkorna, den ortodoxa, den romersk-katolska och de reformerade kyrkorna i Europa och Amerika, deras utbredningsområden, fromhetsliv, bekännelse, lära och organisation. I anslutning härtill berörs också samfund av typen Jehovas vittnen och mormonerna. Vidare behandlas den ekumeniska rörelsen i nutiden. Ett särskilt ingående studium bör ägnas åt Svenska kyrkan, övriga nordiska folkkyrkor samt de svenska frikyrkosamfunden. Kursavsnittet Missionskunskap skall orientera om de afroasiatiska kyrkornas situation med särskild hänsyn till den icke kristna omvärlden. Momentet Liturgik och hymnologi avser att ge en översiktlig framställning av det religiösa livets gestaltning i kult och sång samt gudstjänstlivets principiella innebörd inom olika samfund. Vid seminarieövningar behandlas problem med källmaterial från såväl den nyare kyrkohistorien som aktuell samfundskunskap. Kursmomentet om kristendomens tidigare historia bildar en förmedlande länk mellan bibelkunskapen och studiet av 1800- och 1900-talen. Utan ett sådant mellanled skulle mycket stoff i de senare kursmomenten vara helt obegripligt, och helhetssynen på kristendomen såsom en historisk företeelse skulle äventyras. Avsnittet består av ett kyrkohistoriskt och ett idéhistoriskt moment, vilka bör förbindas med varandra så nära som möjligt. Undervisningen skall ges parallellt och under samarbete mellan kursledarna, så att upprepningar undviks. Den skall framför allt klargöra de utvecklingslinjer, till vilka studiet av 1800- och 1900-talen måste anknyta. Momentet Kyrkohistoria efter 1800 skall ge en orientering om de viktigaste dragen i den internationella utvecklingen och mot denna bakgrund ge en fylligare framställning av de i grundskolans läroplan särskilt accentuerade momenten. Aktuell samfundskunskap ansluter sig omedelbart till detta kursmoment, så att studiet av samfundens historia direkt leder över till framställningen av deras läge i nutiden, översikten av Europas och Amerikas kyrkliga geografi kompletteras för övriga världsdelars vidkommande genom missionskunskapen, som bör anknyta till det föregående studiet av religionshistorien och skall belysa förhållandet mellan kristendomen och andra religioner i nutiden. Studiet av den nutida ekumeniska rörelsen åskådliggör, liksom missionskunskapen, internationaliseringen på det kyrkliga området. Kraven på konkretion i studiet av det religiösa livets yttringar tillgodoses genom den kurs i liturgik och hymnologi, som behandlar olika samfunds gudstjänstbruk och sångskatt. I samband härmed bör anordnas studiebesök vid olika kyrkors och samfunds gudstjänster.

184 Tros- och livsåskådningskunskap I momentet Allmän idéhistoria efter 1800 behandlas i främsta rummet de tankeströmningar, som format nu aktuella, icke kristna livsuppfattningar. Som exempel kan n ä m n a s : den dialektiska materialismen och dess utveckling i dagens socialistiska ideologier; den äldre positivismen, evolutionismen och den nya naturvetenskapen med dess världsbild; livsåskådningsskapande strömningar inom modern filosofi och psykologi. Huvudvikten bör vid detta studium läggas på de tankar och värderingar, som spelar en primär roll i nutidens livsåskådnings-, moral- och religionsdebatt. I Kristen idéhistoria efter 1800 ges en orientering om utvecklingen av den kristna trosläran och etiken med beaktande av inflytandet från väckelserörelser och religiös individualism samt icke kristna åskådningar. Som exempel kan nämnas brytningen mellan rationalism och supranaturalism, Schleiermacher och den på honom följande utvecklingen, den liberala teologin, nyortodoxi och dialektisk teologi. Särskild uppmärksamhet bör ägnas åt viktigare försök till nytolkningar av det kristna trosinnehållet samt ekumenikens roll för den teologiska utvecklingen. Den kristna tros- och livsuppfattningen skall innefatta en tematisk orientering om de med den kristna tron givna grundproblemen, t. ex. frågorna om bibelsyn, skapelse- och frälsningstro, kristologi och kyrkosyn. Den kristna etikens grundprinciper och innehåll behandlas med särskilt beaktande av i nutiden aktuella problem som arbetsetik, sexual- och familjeetik, rasfrågor och överbefolkningsproblem. I såväl framställningen av den kristna trosåskådningen som den kristna etiken beaktas kristendomens konfrontation med icke kristna livsåskådningar och etiska system. De till detta kursmoment hörande seminarieövningarna delas på tre linjer, av vilka den studerande kan välja en. Den första ger övning i debattoch argumentationsanalys med tillämpning av semantisk metod på material ur dagens livsåskådningsdebatt. Den andra behandlar problem kring nutida formuleringar av det kristna trosinnehållet. Den tredje sysslar med diskussioner om konkreta etiska frågor och analys av aktuella etiska mönster. Studiet av Tros- och livsåskådningskunskap inleds med en orientering om 1800- och 1900-talens idéhistoria, som fullföljer den tidigare idéhistoriska framställningen rörande tiden före 1800. Här behandlas emellertid den profana och den kristna idéhistorien var för sig. Därigenom kan de »andra livsuppfattningar» som skall behandlas i grundskolans nionde årskurs presenteras självständigt. De genomgås i sitt historiska sammanhang, varvid nödvändiga återblickar också kan göras på filosofins historia före 1800. Studiet av den kristna idéhistorien efter 1800 bör samordnas väl med framställningen av de profana tankeströmningarna. Mot bakgrunden av förändringar i världsbild och tankeliv och därav följande problem för den kristna tron studeras kristendomens ställningstaganden och kristna tänka-

185 res strävanden att ur nya synpunkter bearbeta det kristna trosinnehållet. Då enligt anvisningarna till grundskolans läroplan den kristna tros- och livsuppfattningen skall lämna dispositionen till nionde årskursens studium av livsåskådningsfrågor behöver den blivande läraren en ganska fyllig tematisk framställning av den kristna tron och etiken. Detta krav tillgodoses genom de avslutande kurser, där den kristna trons grundfrågor och den kristna etikens principer och huvudsakliga realinnehåll behandlas under genomgående hänsynstagande till aktuell livsåskådningsdebatt. Särskilda anvisningar beträffande vidareutbildningen av mellanstadielärare Mellanstadielärarnas utbildning i kristendomskunskap innehåller ett visst mått av kunskaper, som i högstadielärarutbildningen återfinns i och fördelar sig på samtliga fyra studiekurser. Då vidareutbildningen avses skola kunna ske på ungefär 30 veckor jämfört med direktutbildningens 40 veckor, får direktutbildningskursen beskäras beträffande samtliga de moment som kan anses ha behandlats tillräckligt i de tidigare studierna. Dessa moment är i huvudsak följande: I fråga om kursmomentet Allmänreligiösa problem och företeelser får den blivande högstadieläraren förutsättas ha inhämtat viss del av det religionspsykologiska stoffet, framför allt avsnitten om olika fromhetstyper och de olika åldersstadiernas religiösa typologi. Mellanstadielärarutbildningen lägger huvudvikten på bibelkunskapen, och därför kan betydande delar av denna studiekurs i högstadielärarutbildningen förutsättas vara inhämtad. De moment som i första hand torde kunna utgå är momenten om Gamla och Nya testamentets tillkomsthistoria. I viss utsträckning torde också Israels historia och religion ha behandlats tidigare, liksom momentet Jesu liv och urkristendomens historia. En breddning av dessa kunskaper syns dock vara nödvändig. Beträffande studiekursen Kyrkokunskap har vissa perioder och gestalter inom kyrkohistorien tidigare behandlats, vilket tillåter en förkortad kurs i Kyrkohistoria. Den kristna idéhistorien före 1800 har knappast berörts i den tidigare utbildningen. Då mellanstadielärarutbildningen redan gett en översikt av främst svenska trossamfund i nutiden kan momentet Aktuell samfundskunskap förkortas. Kyrkohistorien efter 1800 innehåller så gott som uteslutande nytt stoff och bör ej beskäras, liksom ej heller studiekursen i Trosoch livsåskådningskunskap. Verksamhetsformer och organisation Ungefärlig fördelning av undervisningen i timmar

Allmän religionskunskap Inledande orientering Allmänreligiösa problem och företeelser Religionshistoria Textinterpretation

Tid i veckor

5 t 20 t 60 t 10 t

95~t

KS~v

186 Bibelkunskap Gamla testamentet Israels historia och religion Gamla testamentets tillkomsthistoria Textinterpretation

25 t 15 t 15 t 55 t

Nya testamentet Kristendomens ursprungsmiljö Nya testamentets tillkomsthistoria Jesu liv och urkristendomens historia Nytestamentlig teologi Textinterpretation

5 v

10 t 20 t 15 t 10 t 15 t 70 t

6,5 v

125 t

11,5 v

Kyrkokunskap Kristendomens historia till 1800*

40 t

4 v

Kyrkohistoria efter 1800 Aktuell samfundskunskap Seminarieövningar

25 t 45 t 10 t

Tros- och livsåskådningskunskap Allmän idéhistoria efter 1800 Kristen idéhistoria efter 1800 Den kristna tros- och livsuppfattningen Seminarieövningar

80 t

8 v

120 t

12~v

20 t 20 t 35 t 10 t 85 t

8 v

Summa 425 t

40 v

* I denna kurs ingår såväl Kyrkohistoria som Kristen idéhistoria.

Undervisningen planläggs av skolämneskollegiet för ämnena kristendomskunskap och religionskunskap, i vilket skall ingå företrädare för samtliga ämnen inom teologisk fakultet och företrädare för berörda ämnen inom humanistisk fakultet. Kursen Allmän religionskunskap må kunna handhas av lärare från antingen teologisk eller humanistisk fakultet eller från båda. Kursen Allmän idéhistoria efter 1800 samt seminarieövningarna i debattoch argumentationsanalys bör ledas av därför lämpade lärare från ämnena

187 teoretisk och/eller praktisk filosofi eller religionsfilosofi, övriga kurser och kursmoment leds av lärare från teologisk fakultet. Samarbete mellan kursledare bör eftersträvas för att undvika onödig dubbelläsning och för att åstadkomma största möjliga integration i undervisningen. Även samarbete med angränsande ämnen bör eftersträvas. Detta kan ta sig uttryck i samråd beträffande den närmare utformningen av vissa kursmoment och i anlitande av lärare från andra ämnen för viss del av undervisningen. Utbildningen bör kunna påbörjas såväl höst- som vårtermin. Kunskapsstoffet inhämtas dels genom deltagande i undervisningen i de olika kursmomenten och dels genom inläsning av en till respektive studiekurs hörande litteraturkurs. Den sistnämnda kursens omfång anges approximativt med det antal veckor, som i varje särskilt fall beräknats åtgå för inläsning och examination. Kursundervisningen syftar till att i anslutning till litteraturkursen ge lärarkandidaterna kännedom om problemställningar och utvecklingslinjer inom varje kursmoments ämnesområde. I samband med undervisningen bör även anvisning ges om litteratur som ej ingår i läskursen men som kandidaterna kan ha användning för vid sin framtida undervisning på högstadiet. Undervisningen bör i största möjliga utsträckning koncentreras till början av den för varje studiekurs anslagna tiden, så att undervisningsfri tid i slutet kan disponeras för inläsning av kurslitteratur, övningar i textinterpretation samt seminarieövningar bör på lämpligt sätt fördelas inom den angivna tidsperioden. övningar i textinterpretation samt seminarieövningar skall bedrivas i grupper om högst 15 deltagare. Examination sker vid slutet av varje studiekurs eller kursmoment som angetts med särskilt veckotal. Beträffande vidareutbildningen av mellanstadielärare må i de fall tillräckligt antal kursdeltagare finns en särskild kurs anordnas, varvid studietiden för de olika studiekurserna bör fördelas på följande sätt: Allmän religionskunskap Bibelkunskap Kyrkokunskap Tros- och livsåskådningskunskap

6,5 v 6,5 v 9 v 8 v ~3Ö

V~

Då tillräckligt antal kursdeltagare ej finns för anordnande av särskild kurs, deltar mellanstadieläraren i direktutbildningens studiegång med följande avvikelser: Han deltar i Inledande orientering och blir därefter ledig för studier i annat ämne under den resterande tiden för studiekursen Allmän religionskunskap. På den tid som blir ledig under studiekurserna Bibelkun-

188 skåp och Kyrkokunskap inläses och tenteras resterande delar av studiekursen Allmän religionskunskap, varefter han deltar i direktutbildningens studiekurs Tros- och livsåskådningskunskap.

STUDD3KURS I METODIK

Ämnets egenart och mål Kristendomskunskapens (religionskunskapens) ställning och karaktär i skolan. Ämnet och samhällsdebatten. Religionsundervisning i andra länder. Läroplan för grundskolan och läroplanerna för gymnasiet och fackskolan. Avgränsning mot och anknytning till andra ämnen. Religionsfriheten. Objektiv religionsundervisning. Utvecklings- och inlärningspsykologiska synpunkter på undervisningen. Olika elevreaktioner inför ämnet. Ungdomsårens religiösa och etiska problem och behov. Samhällets krav på undervisningen. Svensk och utländsk metodisk litteratur. Tidskrifter. Aktuella ämnesmetodiska forskningsuppgifter.

Urval och organisation av stoffet Sambandet mellan mål och stoffurval. Färdighetsmoment och orienterande moment, studieteknik och kritisk fostran. Religionskunskapen som samhällsorienterande ämne och som livsåskådningsämne. Debatt och problemdiskussion. Jämförande studium av stoffurvalet i olika läroböcker.

Arbetssätt och verksamhetsformer Klassundervisningens former. Grupparbete. Individualisering. Betingsstudier. Elevernas hemuppgifter. Kunskapskontroll och elevbedömning. Morgonsamlingen. Olika slag av konkretisering. Studiebesök. Lärarens planerings- och förberedelsearbete i allmänhet. Studieplaner. Samverkan med andra ämnen. Lärogång med avseende på använda metoder. Fortbildning.

Hjälpmedel i undervisningen Läroboken i skolarbetet. Läseböcker och annan litteratur. Bibeln och psalmboken. Samlingar av andra religiösa dokument. Individualiserande materiel. Väggkartor, planscher och bilder. AV-hjälpmedel. Lärosalens inredning och materielens vård.

189 ANVISNINGAR OCH RÅD

Under ämnesutbildningen Undervisningen i metodik har som uppgift att skapa den nödvändiga kontakten mellan lärarkandidaternas teoretiska studier och den konkreta undervisningssituation, där de skall förmedla kunskapsstoffet till sina elever. Den huvudsakliga ämnesmetodiken skall givetvis meddelas under lärarhögskoleterminen, men det är av största betydelse att lärarkandidaten redan rid början av och under sin egen ämnesutbildning orienteras om de krav som den reella undervisningssituationen ställer på hans kunnande både vad omfattningen och arten beträffar. Ämnesstudierna kommer sannolikt att få bedrivas i forcerad takt och eleverna får mindre tillfälle än för närvarande att låta kunskaperna mogna och integrera. Detta gör det starkt önskvärt med en introducerande överblick över hela skolämnesområdet redan vid studiernas början. En stor del av studierna blir kursbundna, vilket enligt ofta omvittnad erfarenhet brukar leda till att eleverna gärna betraktar alla kursmoment som lika riktiga. Detta bör motverkas genom att stoffet redan från början differentieras med den blivande läraruppgiften i klart sikte. Metodikstudiet bör därför ge lärarkandidaten både målinriktning, motivation och inspiration för ett riktigt bedrivande av ämnesstudierna. Metodikutbildningen inleds med en allmän introduktion, sammanlagt 4 timmar, där lärarkandidaterna får en kortfattad översikt över kristendomsämnets ställning i det svenska skolväsendet från ungefär 1900 fram till våra dagar samt över vilka förhållanden och motiv, som bidragit till förändringarna. Därvid ägnas särskild uppmärksamhet åt religionsfrihetsfrågans behandling under denna tid och framväxandet av begreppet objektiv religionsundervisning. Innebörden av detta begrepp bör analyseras och exemplifieras. De direkt därefter följande föreläsningarna ägnas åt en genomgång av lärokursen i kristendomskunskap på grundskolans högstadium respektive gymnasiets och fackskolans lärokurs i religionskunskap. De olika kursmomenten presenteras relativt ingående och görs till föremål för strukturell metodisk analys. Särskilt bör klargöras sambandet mellan de olika momenten i respektive skolforms läroplan och de däremot svarande momenten i lärarens ämnesutbildning. Behovet av å ena sidan överskådlighet och stora linjer i undervisningen, å andra sidan konkretion och åskådlighet bör framhållas, likaså vilka moment som brukar ställa speciella krav på gedigna kunskaper hos läraren. Den andra delen av metodikutbildningen inleds med ett antal föreläsningar som inledning till klass- och gruppiakttagelserna. Den omfattar 8 timmar. Därvid skall översiktligt behandlas lektionsföringens principer och problem. Lärarkandidaterna skall därvid erhålla nödig information om

190 t. ex. lärostoffets melodiska behandling, användandet av hjälpmedel, frågeteknik och eleviakttagelse för att kunna tillgodogöra sig de följande klassoch gruppiakttagelserna. Dessa kan anordnas antingen som auskultationer vid klassundervisning, där så är möjligt, eller genom TV- eller filmundervisning. I omedelbart samband med klass- och gruppiakttagelserna anordnas ett antal seminarieövningar, där lektionerna analyseras och de gjorda iakttagelserna diskuteras. Perioden avslutas med föreläsningar, som skall orientera lärarkandidaterna om den pedagogiska och ämnesmetodologiska litteratur, som de bör anskaffa och om möjligt ta del av före undervisningsövningarna. Vidare bör tips och anvisningar ges beträffande insamlandet av det undervisningsmaterial inom ämnesområdet, som också lämpligen kan göras före den praktiska lärarutbildningen. Inte minst bör påpekas möjligheten att under resor på ferietid skaffa sig självupplevda intryck av olika religionsformers gudstjänst- och fromhetsliv och samla bild-, text- och musikmaterial, som kan bli till nytta och hjälp i den kommande undervisningen. Under gymnasielärarutbildningen ges också sammanlagt 12 timmar metodikutbildning. Under lärarhögskoleutbildningen Den teoretiska undervisningen i ämnesmetodik bör knyta an till metodikkursen under ämnesutbildningen. Då i vissa fall åtskillig tid kan ligga emellan de båda utbildningarna torde det vara lämpligt att återigen inleda metodikstudiet med en allmän översikt över religionsundervisningens ställning och karaktär i det svenska skolväsendet, denna gång dock helt kortfattat och som utgångspunkt för en internationell utblick över religionsundervisningens former och karaktär i andra västerländska länder. Detta ger osökt anledning till en närmare analys av skillnaderna mellan konfessionell och objektiv religionsundervisning och av de skiftande målsättningarna för ämnet i olika länder. Väsentligt är, att lärarkandidaterna därefter ges en omsorgsfull information om ämnets mål i den svenska skolan och får tillfälle att i gruppdiskussioner behandla olika aspekter på sin kommande ställning och uppgift som religionslärare. På grund av ämnets komplicerade natur och ställning är det nödvändigare än i kanske något annat ämne att läraren i religionskunskap har ordentligt satt sig in i målet för sitt ämne. Först därigenom når han den personliga säkerhet och frihet i agerandet, som utgör en viktig förutsättning för trivseln i arbetet. Ett väl tillgodogjort mål hjälper läraren förbi två riskmoment i religionsundervisningen. Å ena sidan undgår han risken att han i sin strävan att vara tillräckligt objektiv spänner sig och därigenom utarmar ämnet på dramatisk spänning och levande problematik. Å andra sidan kan han få hjälp mot risken att ofrivilligt såra eller uppröra elever med andra uppfattningar i tros-, moral- och livsåskådningsfrågor.

191 För att religionsundervisningen skall bli meningsfylld för eleverna fordras vidare att läraren har åtminstone en elementär kännedom om de senare barnaårens och ungdomsårens religiösa psykologi, hur det religiösa behovet yttrar sig, vilka intellektuella och emotionella problem som sysselsätter eleverna under de åren, hur de upplever moraliska problem och konflikter och hur de reagerar inför etiska normer etc. Religionsläraren skall naturligtvis i sin undervisning först och främst meddela faktiska kunskaper om religion och livsåskådning, men han skall också genom samtal och diskussioner anknyta så nära som möjligt till elevernas egen livssituation och problematik och stimulera dem till eftertanke, till prövning av olika alternativa lösningar och till självständiga och klart motiverade ställningstaganden i livsfrågor. Ämnets mål innehåller spänningar, som lärarkandidaten måste lära sig att hålla samman och behärska. Den nyss berörda karaktären hos ämnet att dels meddela rent faktiska kunskaper, dels diskutera och analysera trosutsagor och värderingar är en sådan spänning som kräver träning av förmågan både att undervisa effektivt och att leda ett samtal på ett samtidigt objektivt och engagerande sätt. Ämnets fostrande karaktär erbjudei också problem av metodisk art. Här måste undervisningen givetvis undvika vädjans och uppmaningens form och i stället låta de stora livs- och värdefrågorna framstå i sitt eget allvar och därigenom locka till spontant intresse, tankearbete och engagemang. Metodiken går alltså ut på att föra eleverna i realistisk kontakt med stoffet självt. Materialet i undervisningen bör därför väljas inte enbart från historiskt relevanta synpunkter utan också med sikte på dess värde som underlag för samtal om de för eleverna aktuella frågeställningarna. Det allmänna målet för ämnet behandlas lämpligen i form av föreläsningar och gruppsamtal i anslutning till dem. Det torde vara lämpligt att därefter och som inledning till den speciella ämnesmetodiken lägga in ett avsnitt ined praktiska demonstrationer och övningar i olika undervisningsmetoder. Med god anknytning till undervisningen i pedagogik bör lärarkandidaterna göras verkligt förtrogna med de undervisningsformer och hjälpmedel, som huvudsakligen kommer till användning i religionsundervisningen. Dit hör t. ex. övningar att använda källsamlingar och bredvidläsningslitteratur, att utnyttja AV-hjälpmedlen och att genomföra arbetsövningar samt övningar i muntlig framställning och samtalsteknik. Gruppverksamhetens och den individualiserade undervisningens problem bör också belysas. Ämnesmetodiken bör omfatta huvuddelen av kursen och ägnas åt ett noggrant studium av läroplanerna i ämnet för de olika skolformerna. Religionskunskapen innehåller ett stort antal moment, som sinsemellan är mycket olika till karaktär och målsättning och som alltså kräver olika metodisk behandling. Framställningen bör därför gå fram årskursvis, ta upp moment efter moment, analysera momentets speciella målsättning, presentera gällande och tidigare metodiska anvisningar, sovra faktamaterialet och

192 diskutera den metodiska presentationen av detta, undersöka möjlig samverkan med andra ämnen, ge tips om lämpliga hjälpmedel och arbetsuppgifter, lämna uppslag till diskussionsämnen och samtalspunkter och slutligen ge anvisningar om bästa form för bedömning och kunskapskontroll. Dessa metodikstudier bedrivs lämpligen i gruppform, där deltagarna själva genom att redovisa olika läroböckers uppläggning, samla material och presentera egna lektionsutkast aktivt skall bidra till studiet. I samband med ämnesmetodiken bör också vissa allmänmetodiska problem aktualiseras och sättas i konkret samband med ämnet. Dit hör först och främst disciplinproblemet. Den starkt varierande elevattityden inför ämnet gör det speciellt angeläget att studera vilka moment som eleverna brukar uppfatta som svåra och ointressanta och hur man just på de avsnitten skall kunna stimulera intresse och aktivitet. Vikten av variation i undervisningsmetod och arbetsformer bör framhållas. Den viktiga sociala fostran inom ämnet ställer också speciella metodproblem och i det sammanhanget får gruppstudiet, de gemensamma uppgifterna och samvaron under studiebesök och friluftsdagar sitt stora värde. Det väl ledda samtalet i klassen, där alla vågar delta och engagera sig, bidrar inte minst till både personlighetsutveckling och social gemenskap. Samtalsformen ställer emellertid stora krav också på lärarens elevvårdande omsorg och finkänslighet. Ingen elev skall behöva känna sig utpekad och blottad och ingen skall behöva säga mer om sig själv och sina förhållanden än han själv vill. Ofta kan också den gemensamma diskussionen ge anledning till ett i verklig mening elevvårdande privat samtal efter lektionen. Någon del av metodiken för grundskolan bör ägnas åt morgonsamlingarna och de därmed sammanhängande problemen. Avslutningsvis bör lärarkandidaten få någon handledning i fråga om ämnesrummets inredning och utrustning och om anskaffning och vård av materiel. Han bör också få praktiska anvisningar beträffande sin egen fortbildning, om kurser och studieresor och om olika former av individuella studier. Dit hör också tips om litteratur och tidskrifter och synpunkter på det fortsatta samlandet av material. Metodikutbildningen under lärarhögskoleutbildningen omfattar 30 timmar för blivande högstadielärare och 30—45 timmar för blivande gymnasielärare.

D e t g y m n a s i a l a s t a d i e t s lärare MÅL Utbildningen h a r till uppgift att bredda och fördjupa kunskaperna inom de ämnesområden som särskilt framhävs i läroplanerna för gymnasiet och fackskolan,

193 att ge ytterligare fördjupning på ett specialområde samt träning i självständigt arbete med primärmaterial samt att orientera om de metodiska problemen vid undervisningen i religionskunskap på gymnasiet och i fackskolan.

FÖRKUNSKAPER

För tillträde till studierna krävs kunskaper motsvarande lägst betyget 2 i religionskunskap vid avgång från någon av gymnasiets linjer, i filosofi och psykologi vid avgång från humanistisk, samhällsvetenskaplig eller naturvetenskaplig linje samt i grekiska vid avgång från humanistisk linje. STUDIEKURSER Direktutbildning

Allmän religionskunskap Inledande orientering. Allmänreligiösa problem och företeelser: Religionspsykologi, religionssociologi och religionsfenomenologi. Religionshistoria: Antikens religioner. Nutida icke kristna religioner, övningar i interpretation av texter. Fördjupning

i religionshistoria

och

religionspsykologi

Textkunskap Gamla testamentet: Hebreiska. Textinterpretation. Nya testamentet: Grekiska. Texthistoria. Textinterpretation. Bibelkunskap Gamla testamentet: Israels historia och religion. Gamla testamentets tillkomsthistoria. Nya testamentet: Kristendomens ursprungsmiljö. Nya testamentets tillkomsthistoria. Jesu liv och urkristendomens historia. Nytestamentlig teologi. Kyrkokunskap Kristendomens historia till 1800: Kyrkohistoria och kristen idéhistoria. Kyrkohistoria efter 1800. Aktuell samfundskunskap: De kristna huvudkyrkorna. Missionskunskap. Liturgik och hymnologi. Tros- och livsåskådningskunskap Allmän idéhistoria efter 1800. Kristen idéhistoria efter 1800. 13—512012

194 Den kristna tros- och livsuppfattningen: Den kristna trosåskådningen och den kristna etiken. Fördjupning i tros- och livsåskådningskunskap Filosofihistorisk orientering: Problem och tankelinjer inom teoretisk och praktisk filosofi fram till omkring 1800. Den kristna tros- och livsuppfattningen. Allmänna livsåskådnings- och moralfrågor: Livsåskådningar. Debatten om religionen. Metaetik och etik. Specialarbete. Debatt- och argumentationsanalys.

Vidareutbildning av högstadielärare

Kurserna Fördjupning i religionshistoria och religionspsykologi, Textkunskap och Fördjupning i tros- och livsåskådningskunskap.

ANVISNINGAR OCH RÅD Allmänna synpunkter

Utbildningen av lärare i religionskunskap för det gymnasiala stadiet omfattar dels samtliga studiekurser i den två terminer långa studiegången för lärare i kristendomskunskap på grundskolans högstadium, dels en sammanlagt två terminers breddning och fördjupning i religionshistoria och religionspsykologi, bibelkunskap, den kristna tros- och livsuppfattningen samt allmän livsåskådningskunskap, omfattande särskilda kurser i filosofins historia före 1800, i icke kristna livsåskådningar och moralsystem samt om religionen i vetenskaps- och kulturdebatten. Därtill krävs av en lärare på det gymnasiala stadiet — i synnerhet som utbildningen även avser att utgöra grundval för lektorsutbildning — en genom eget arbete vunnen förtrogenhet med primärmaterial och vetenskaplig metodik, dokumenterad genom en vid seminarieövningar ventilerad vetenskaplig uppsats. Direktutbildningen av gymnasie- och fackskolelärare inleds med kursen Allmän religionskunskap för blivande högstadielärare i kristendomskunskap. I direkt anslutning till denna kurs vidtar fördjupningskursen i religionshistoria och religionspsykologi. Återstoden av den första terminen och hela andra terminen ägnas åt kursen bibelkunskap, som grundläggs genom ett studium av de bibliska texterna på deras respektive originalspråk, hebreiska och grekiska. Eftersom undervisningen om kristendomen genomgående skall utgå från bibliska texter och problem kring deras tolkning, måste lärarkandidaterna vinna språklig förtrogenhet med de bibliska texternas egenart. Vidare skall gymnasielärare vid förberedelsen av sina lektioner kunna utnyttja interpreterande vetenskapliga kommentarer, vilket förutsätter i varje fall elemen-

195 tära kunskaper i hebreiska och relativt fylliga kunskaper i framför allt koiné-grekiska. Studiekursen Textkunskap utgör på en gång en förberedelse till och en fördjupning av kursen Bibelkunskap, som omedelbart därefter vidtar och som är gemensam för såväl högstadie- som gymnasielärarutbildningen. Den tredje terminen i direktutbildningen omfattar högstadielärarutbildningens kurser Kyrkokunskap och Tros- och livsåskådningskunskap. Den fjärde och avslutande terminen ägnas helt åt fördjupning och breddning av kursen Tros- och livsåskådningskunskap. Den inleds med en filosofihistorisk orienteringskurs, som skall föra fram till omkring 1800 och som skall omfatta de viktigaste problemen på både den teoretiska och den praktiska filosofins områden. Kursen fortsätter med den för undervisning på det gymnasiala stadiet nödvändiga fördjupningen i den kristna tros- och livsuppfattningen. Den i förhållande till tidigare läroplaner framskjutna ställning, som de icke kristna livsåskådningarna och moralsystemen intar i gymnasiets och fackskolans läroplaner, motiverar en avsevärd fördjupning av lärarutbildningen på dessa områden. Särskild uppmärksamhet bör också ägnas åt de argument som anförts för och emot religionen, särskilt den kristna, huvudsakligen i 1800- och 1900-talens vetenskaps- och kulturdebatt. Läroplanernas starka inriktning på den samtida religions- och moraldebatten motiverar vidare en färdighetsträning i debatt- och argumentationsanalys, vilken ges i form av seminarieövningar. Huvuddelen av fördjupningsterminen bör anslås åt fria studier, d. v. s. till självständig inläsning av kurslitteratur, och utarbetande av en uppsats, vartill kommer seminarieövningar i anslutning till litteraturkursen och för penetration av uppsatserna. Vidareutbildningen av högstadielärare omfattar samtliga fördjupningsmoment i direktutbildningen. Den inbördes ordningen mellan de olika momenten blir dock en annan (se Verksamhetsformer och organisation).

De särskilda kurserna

Här behandlas endast de kurser som ej ingår i högstadielärarutbildningen. Fördjupning

i religionshistoria

och

religionspsykologi

Litteraturkursens omfång anges av de sex veckor, som anslagits för detta kursmoment. Den bör omfatta ett mer djupgående studium av världsreligionernas aktuella situation, beträffande skriftreligionerna grundat på ett urval av betydelsefulla, alltjämt auktoritativa historiska texter samt på aktuellt material. Särskild vikt bör läggas vid jämförande religionsfenomenologi, varvid studiet i första hand bör inriktas på de ämnesområden, som särskilt framhålls i gymnasiets och fackskolans läroplaner, nämligen gudstrons

196 olika utformning och innehåll, religionernas antropologiska och soteriologiska föreställningar, deras sociologiska strukturer och konsekvenser för samhällsliv och samhällssyn samt deras olika former av kult och religiös upplevelse. Något religionspsykologiskt arbete bör ingå i litteraturkursen. Seminarieövningar pågår samtidigt med litteraturstudiet. Genom diskussion av smärre uppgifter som fullgjorts i anslutning till läskursen kan den enskilde lärarkandidatens specialkunskaper komma också övriga deltagare till godo.

Textkunskap Gamla testamentet Kursmomentet Hebreiska skall ge elementär kunskap om Gamla testamentets grundspråk genom textläsning och orientering om viktigare grammatiska problem. De härigenom vunna insikterna i det hebreiska språkets särart fördjupas ytterligare i kursmomentet Textinterpretation, där även texternas sakliga innehåll behandlas och en orientering om de textkritiska problemen ges. Lärarkandidaterna bör därvid få kännedom om den gammaltestamentliga exegetikens metoder och hjälpmedel och övas att självständigt utnyttja t. ex. en vetenskaplig språklig kommentar.

Nya t e s t a m e n t e t Kursmomentet Grekiska bygger på gymnasiekunskaperna i detta språk och avser att göra lärarkandidaterna förtrogna med nytestamentlig grekiska och dess grammatiska egenart. Någon tid kan lämpligen anslås åt ett studium av som jämförelsematerial lämpliga utombibliska grekiska texter. I kursmomentet Texthistoria ges en översikt över de textkritiska problemen beträffande Nya testamentet, en orientering om viktigare handskrifter samt träning i att använda den till textutgåvorna fogade kritiska apparaten. Genom kursmomentet Textinterpretation fördj upas de språkliga kunskaperna samt kompletteras med en bibelteologisk analys av det sakliga innehållet i de behandlade textpartierna. Därtill ges en orientering om konkordanser, kommentarer och andra vetenskapliga hjälpmedel för studiet av Nya testamentet. Kursmomentet Nya testamentet är icke obligatoriskt för lärarkandidater med gymnasielärarkompetens i grekiska. I studiekursen Bibelkunskap i högstadielärarutbildningen utgår för de blivande gymnasielärarna kursmomenten övningar i textinterpretation för såväl Gamla som Nya testamentets del och ersätts av en något utvidgad litteraturkurs för fördjupad orientering om aktuella problem på bibelkunskapens område.

197 Fördjupning

i tros- och

livsåskådningskunskap

Filosofi historisk orientering Denna skall ge en översiktlig orientering om de viktigaste huvudproblemen och tankelinjerna från antiken fram till och med Kant. Därvid bör särskilt framhållas de moment inom såväl den teoretiska som den praktiska filosofins område, som utgör den tankemässiga bakgrunden för eller bidragit till kristendomens och de icke kristna livsåskådningarnas utveckling i västerlandets kultursituation. Den k r i s t n a tros- och livsuppfattningen Litteraturkursens omfång anges av de sex veckor, som anslagits för detta kursmoment. I kursen bör ingå en sammanfattande framställning av de för den kristna tron och etiken centrala frågor, som enligt kursplanerna skall tas upp vid den tematiska behandlingen av kristendomen. Därvid bör såväl variationer mellan skilda kyrkors kristendomstolkningar som problem i samband med konfrontationen mellan kristendomen och icke kristna livsåskådningar beaktas. Ytterligare fördjupning vinns genom specialstudium av några av de för kristendomens historiska utveckling avgörande perioder som särskilt beaktas i gymnasiets och fackskolans läroplaner, såsom fornkyrkan (dogmbildningen), reformationen (brytningen mellan romersk-katolsk och protestantisk kristendomstolkning), 1700- och 1800-talen (pietismen och väckelserörelserna; upplysningen och den liberala kristendomssynen) samt nusituationen (aktuell samfundskunskap med tonvikt på den ekumeniska rörelsen). Det är av vikt att därvid även för varje period representativt källmaterial görs till föremål för studium. I litteraturkursen bör vidare ingå en orientering om problemen kring bibelns auktoritet och tolkningSeminarieövningar: se nedan. A l l m ä n n a l i v s å s k å d n i n g s - och moralfrågor Litteraturkursen, vars omfång anges av de till kursmomentet anslagna åtta veckorna, grupperas kring följande tre delmoment: Livsåskådningar: Kurslitteraturen bör här ge fördjupad kunskap om de livsuppfattningar som varit föremål för studium under kursen Allmän idéhistoria efter 1800. Särskild uppmärksamhet ägnas åt de ideologier som levererar argument och bestämmer attityder i den aktuella idédebatten. En mera klart profilerad livsåskådningstyp, t. ex. marxismen, den profana humanismen, den naturalistisk-biologiska livssynen eller existentialismen görs till föremål för specialstudium, vilket grundas på för den valda livsåskådningstypen representativt textmaterial. Debatten om religionen: Denna del av litteraturkursen bör mot en översiktlig historisk bakgrund ge en orientering om argumenteringar i den aktu-

198 ella debatten på religionskritikens och religionsapologetikens områden. Särskild uppmärksamhet bör ägnas diskussionerna kring t. ex. Kants och andra filosofers kritik av de s. k. gudsbevisen, den radikala bibelkritiken under 1800-talet, konfliktsituationer mellan naturvetenskap och religion (något arbete om den moderna naturvetenskapens världsbild bör ingå i kursen), marxismens och djuppsykologiens religionsförklaringar, teodicéproblemet och frågan om den intellektuella moralen. I största möjliga utsträckning bör kunskaperna inhämtas genom direktstudium av religionskritiska och apologetiska framställningar. Metaetik och etik: Här ges en orientering om värdesatsteori och värdeontologi samt om några aktuella etiska system, såväl profana som sådana med icke kristen religiös förankring. Problemen kring samvetets uppkomst och utveckling belyses liksom de olika etiska teoriernas konsekvenser för konkreta moralproblem av den typ, som berörs i kursplanerna för gymnasium och fackskola. Specialarbete Sedan momentet Filosofihistorisk orientering avslutats, följer under återstoden av terminen en serie seminarieövningar, som lämpligen disponeras på följande sätt: Under den till momentet Den kristna tros- och livsuppfattningen anslagna perioden behandlas vid seminarieövningarna frågor i anslutning till svårare partier av kursen. Vidare presenteras lämpliga problem och ämnen för den vetenskapliga uppsatsen och lärarkandidaterna informeras om elementa i fråga om vetenskaplig metodik. Dessa övningar leds av lärare från ämnesgruppen systematisk teologi inom teologisk fakultet. Under den till momentet Allmänna livsåskådnings- och moralfrågor anslagna perioden behandlas vid seminarieövningarna likaledes frågor i anslutning till svårare partier av kurslitteraturen, i första hand momentet Metaetik och etik. Vidare presenteras även här lämpliga problem och ämnen för den vetenskapliga uppsatsen, samtidigt som lärarkandidaterna orienteras om elementär vetenskaplig metodik. Dessa övningar, som för att underlätta författandet av uppsatsen bör koncentreras till de första veckorna, leds av lärare från något av ämnena teoretisk filosofi, praktisk filosofi eller religionsfilosofi. Sedan lärarkandidaterna erhållit nödig kunskapsbakgrund och orientering om vetenskaplig metodik bör en tid av ungefär 3,5 veckor avsättas för utarbetandet av den vetenskapliga uppsatsen. Ämnet för denna skall kunna hämtas från ettdera av momenten Den kristna tros- och livsuppfattningen och Allmänna livsåskådnings- och moralfrågor eller beröra något med konfrontationen mellan kristendomen och andra livsåskådningar sammanhörande problem. Uppsatsämnet bör väljas i samråd med lärare och vara sådant att det leder till fördjupning på ett specialområde och samtidigt ger

199 lärarkandidaten tillfälle att arbeta med vetenskaplig speciallitteratur samt att uppsöka och behandla historiskt eller aktuellt primärmaterial. Seminarieövningarna under terminens senare del ägnas åt kritisk genomgång och diskussion av de utarbetade uppsatserna. Dessa övningar leds under samarbete av lärarna vid terminens tidigare seminarieövningar. Debatt- och argumentationsanalys Seminarieövningar: Under hela den till Fördjupning i tros- och livsåskådningskunskap anslagna perioden anordnas en fortlöpande serie seminarieövningar, där material ur litteraturkursens moment Debatten om religionen samt ur den aktuella moral- och livsåskådningsdebatten analyseras utifrån moderna kunskapsteoretiska och semantiska frågeställningar. Kursmomenten Filosofihistorisk orientering, Allmänna livsåskådningsoch moralfrågor samt Debatt- och argumentationsanalys är icke obligatoriska för lärarkandidater med gymnasielärarkompetens i ämnet filosofi.

Verksamhetsformer och organisation Ungefärlig fördelning av undervisningen i timmar

Allmän religionskunskap Inledande orienterande kurs Allmänreligiösa problem och företeelser Religionshistoria Textinterpretation

Tid i veckor

5 t 20 t 60 t 10 t 95~1

Fördjupning i religionshistoria och religionspsykologi Textkunskap Gamla testamentet: Hebreiska Textinterpretation

v

40 t 30 t 70 t

Nya testamentet: Grekiska Texthistoria Textinterpretation

8,5 v

5,5 v

50 t 10 t 35 t 95 t

8,5 v

165 t

v

200 Bibelkunskap Gamla testamentet: Israels historia och religion Gamla testamentets tillkomsthistoria

25 t 15 t 40 t

Nya testamentet: Kristendomens ursprungsmiljö Nya testamentets tillkomsthistoria Jesu liv och urkristendomens historia Nytestamentlig teologi

5 v

10 t 20 t 15 t 10 t 55 t

6,5 v

95 t

11,5 v

Kristendomens historia till 1800*

40 t

4 v

Kyrkohistoria efter 1800 Aktuell samfundskunskap Seminarieövningar

25 t 45 t 10 t

Kyrkokunskap

Tros- och livsåskådningskunskap Allmän idéhistoria efter 1800 Kristen idéhistoria efter 1800 Den kristna tros- och livsuppfattningen Seminarieövningar

80 t

8 v

120 t

12~v

20 t 20 t 35 t 10 t 85 t

8 v

25 t

2,5 v 6 v 8 v 3,5 v

25 t

v

Summa 585 t

v

Fördjupning i tros- och livsåskådningskunskap Filosofihistorisk orientering Den kristna tros- och livsuppfattningen Allmänna livsåskådnings- och moralfrågor . . . . Specialarbete Debatt- och argumentationsanalys (samtidigt med övriga moment)

* Observera att i denna kurs ingår såväl Kyrkohistoria som Kristen idéhistoria.

201 Undervisningen planläggs av skolämneskollegiet för ämnena kristendomskunskap och religionskunskap, i vilket skall ingå företrädare för samtliga ämnen inom teologisk fakultet samt för berörda ämnen inom humanistisk fakultet. Kurserna Allmän religionskunskap och Fördjupning i religionshistoria och religionspsykologi kan handhas av lärare från antingen teologisk eller humanistisk fakultet eller från båda samtidigt. Momenten Allmän idéhistoria efter 1800, Filosofihistorisk orientering, Allmänna livsåskådningsoch moralfrågor samt seminarieövningarna i debatt- och argumentationsanalys bör ledas av därför lämpade lärare med utbildning i teoretisk och/eller praktisk filosofi eller religionsfilosofi, övriga kurser och kursmoment leds av lärare från teologisk fakultet. Lärarna skall genom samarbete undvika dubbelläsning och åstadkomma största möjliga integration i undervisningen. Även samarbete med angränsande ämnen bör eftersträvas, t. ex. genom samråd beträffande den närmare utformningen av vissa kursmoment och genom anlitande av lärare från andra ämnen för viss del av undervisningen. Om med hänsyn till begränsat deltagarantal endast en kurs per år kan anordnas, bör denna börja på höstterminen. Det ovan angivna kunskapsstoffet inhämtas dels genom deltagande i den undervisning som meddelas inom de olika kursmomenten, dels genom inläsning av till varje studiekurs hörande litteraturkurs. Omfattningen av denna kurs anges approximativt med det antal veckor, som i studieplanen reserverats för inläsning och tentamen av respektive kursmoment. Tentamen äger r u m i slutet av varje studiekurs eller kursmoment som angivits med särskilt veckotal. Beträffande studiekursen Textkunskap skall dock kontroll av kunskaperna i hebreiska och grekiska ske i anslutning till undervisningen, medan tentamen i textinterpretation och texthistoria sker inom kursen Bibelkunskap. Undervisningen bör i största möjliga utsträckning koncentreras till början av den för varje studiekurs eller kursmoment anslagna tiden, så att undervisningsfri tid i slutet kan disponeras för inläsning av kurslitteraturen. övningar i textinterpretation samt seminarieövningar bör på lämpligt sätt fördelas inom den angivna tidsperioden. Övningar i textinterpretation samt seminarieövningar må ej bedrivas i grupper överstigande 15 deltagare. Undervisningen bör under direktutbildningens tre första terminer erhålla en sådan uppläggning och utformning att den genom nära anslutning till litteraturkursen ger lärarkandidaterna förtrogenhet med problemställningar och utvecklingslinjer inom de olika kursmomentens ämnesområde. I samband med undervisningen bör även hänvisning ges till sådan litteratur som ej ingår i läskursen men som lärarkandidaterna kan ha nytta av vid sin kommande undervisning. Under ämnesfördjupningen bör huvudvikten läggas på ett självständigt

202 studium av en litteraturkurs som jämte fördjupningen medger viss breddning av kunskaperna. Genom seminarieövningar skall lärarkandidaterna därjämte bibringas vana och säkerhet att i debatt- och samtalsform använda sina kunskaper, förmåga att kritiskt analysera och granska egna och andras synpunkter samt vana att sakligt riktigt relatera och objektivt bedöma företeelser och tankar på religionernas och livsåskådningarnas område. Speciell vikt bör läggas vid att de blivande lärarna vid utarbetandet av uppsatsen erhåller erforderlig gemensam information och individuell handledning beträffande val av ämne, uppsökande av källmaterial och användande av vetenskaplig apparat. Direktutbildningen av gymnasie- och fackskolelärare framgår av ovanstående översikt över studiekurserna. Kurserna Allmän religionskunskap,

Diagram över

utbildningen VT

HT

VT

HT

Direktutbildning föl grundskolans högstadium Rk

Kk

Bk

II

| ToL

Rk

Bk

Kk

| ToL

Bk

Kk

| ToL

ToL(fdj)

Kk

| ToL

ToL(fdj)

Direktutbildning av gymnasie- och fackskolelärare Rk

|Rk(fdj)| Tx

Vidareutbildning av högstadielärare ToL(fdj)|Rk(fdj)|Tx —*•

Tx(NT) | Rk(fdj)

| ToL(idj)

Tx(GT) | ToL (fdj)

Direktutbildning av gymnasielärare med grekiska. Tx tidigare inhämtad Rk

|Rk(fdj)| Hi-lärarutb. |

Teckenförklaring: Bk=Bibelkunskap fdj = Fördjupningskurs G T = Gamla Testamentet Hi = Historia HT = Hösttermin Kk = Kyrkokunskap NT = Nya Testamentet R k = A l l m ä n n religionskunskap ToL = Tros- och livsåskådningskunskap Tx = Textkunskap VT = Vårtermin

Bk

203 Bibelkunskap, Kyrkokunskap och Tros- och livsåskådningskunskap läses gemensamt med de blivande högstadielärarna. Vid vidareutbildning av högstadielärare bildar dessa egen grupp under kursmomenten Filosofihistorisk orientering och Den kristna tros- och livsuppfattningen, som läses i början av första terminen. Under övriga fördjupningsmoment ansluter de till direktutbildningens kurser. Särskild tentamen i textinterpretation och texthistoria förekommer vid denna utbildning inom kursen Textkunskap. Blivande gymnasielärare med ämneskombination som innefattar grekiska skall ha läst in detta ämne före studierna i religionskunskap och förutsätts därvid helt ha inhämtat kursmomentet Textkunskap: Nya testamentet. Under tiden för studierna i grekiska skall dessa lärarkandidater också ha läst in större delen av kursmomentet Textkunskap: Gamla testamentet och studerar under den tid de andra gymnasielärarkandidaterna har Textkunskap sitt tredje undervisningsämne (historia). Lärarkandidat med psykologi, filosofi och religionskunskap skall läsa filosofi före religionskunskap och får då kursen Fördjupning i tros- och livsåskådningskunskap förkortad inom de icke kristna momenten med 10 v. De ovannämnda studievägarnas anknytning till varandra och till direktutbildningen för högstadielärare framgår schematiskt av ovanstående diagram. STUDIEKURS I METODIK jämte ANVISNINGAR OCH RÅD

Se högstadielärarutbildningen.

FILOSOFI

Det gymnasiala stadiets lärare MÅL Utbildningen har till uppgift att ge de grundläggande kunskaper och färdigheter som undervisningen kräver samt att ge en introduktion i filosofiundervisningens metodik.

STUDIEKURS Inledande orientering Argumentationsanalys och vetenskapsteori Elementär logik. Semantik. Deduktiva och empiriska vetenskapers arbetssätt. Sak- och värdepåståenden, övertalande definitioner. Etik och metaetik Värdeteori. Etiska normer och deras motiveringar. Samvetet. Filosofiska klassiker Ett verk av Platon, ett verk av Hume, ett verk av vardera av ett par betydande filosofer från de senaste hundra åren. Äldre och nyare filosofiska teorier En översikt över de filosofiska idéerna och frågeställningarna genom tiderna med betoning antingen av kunskapsteori eller etiska och politiska idéer. En översikt över moderna filosofiska riktningar och ideologier.

ANVISNINGAR OCH RÅD Allmänna anvisningar

Undervisningen meddelas i form av kurser eller övningar med genomgång. Studierna i de olika kurserna omfattar i allmänhet en obligatorisk del och

205 därutöver alternativt angivna moment, varvid det första alternativet är avsett för dem som önskar starkare inriktning åt teoretisk och det andra alternativet för dem som önskar starkare inriktning åt praktisk filosofi.

De särskilda kurserna

Inledande

orientering

Kursen är en inledning till logiken och de filosofiska problemen, till sitt innehåll motsvarande Marc-Wogau, Logik för nybörjare och Filosofiska diskussioner. Argumentationsanalys och vetenskapsteori Den obligatoriska delen motsvarar ungefär innehållet i Naess, Empirisk semantik, Marc-Wogau, Modern logik, Cohen & Nagel, An introduction to logic and scientific method, samt Stevenson, Ethics and language kap. IX. Därtill kommer kunskaper motsvarande antingen Marc-Wogau, Metafysik—logisk analys—semantik (i Ny kunskap), och Harré, An introduction to the logic of the sciences, eller större delen av Stevensons a.a. samt Halidén, True love, true humor and true religion. Etik och metaetik Den obligatoriska delen motsvarar innehållet i Frankena, Ethics, Hedenius, Om argumentation i moraliska frågor och Olika skäl (i Liv och nytta) samt W e n n l u n d , Samvetets uppkomst, kap. VI. Härtill kommer för den som önskar en starkare inriktning åt praktisk filosofi Hedenius, Om rätt och moral, samt Befallningssatser, normer och värdeutsagor (i Möderne Videnskab) eller motsvarande. Filosofiska klassiker Av Platon kan exempelvis väljas Teaitetos eller Gorgias samt av Hume Treatise of human nature del I eller Enquiry concerning the principles of morals. Av modernare filosofer skall Russell, Problems of philosophy, samt Moore, Ethics, väljas. Dessutom kan, om man önskar en starkare inriktning åt praktisk filosofi, Hägerström, Om moraliska föreställningars sanning och Om pliktmedvetandet (i Socialfilosofiska uppsatser) väljas. Äldre och nyare filosofiska teorier Kursen motsvaras av innehållet i Hartnack, Filosofiske problemer, Russeli, A history of western philosophy, de praktiskt-filosofiska kapitlen, Sabine, A history of political theory, och Marc-Wogau, Alt studera filosofi. Därtill kommer kunskaper motsvarande antingen Wedberg, Filosofins historia I—III eller Marx & Engels, Det kommunistiska manifestet, Strahl, Makt och rätt, Broad, Five types of ethical theory (utom leap. VI), samt

206 Hedenius, Idén om viljans frihet och Vedergällning (i Fem studier i praktisk filosofi). Verksamhetsformer och organisation

De olika kurserna tar ungefär följande tid: Inledande orientering Argumentationsanalys och vetenskapsteori Etik och metaetik Filosofiska klassiker Äldre och nyare filosofiska teorier

2 veckor 11 » 8 » 8 » 11 »

Angiven uppläggning förutsätter att studiet av de tre första kurserna är mera kursbundet medan studiet av båda senare sker mest i form av självstudier. Används t. ex. några av de klassiska verken för det grundläggande studiet, förskjuts studietiden i motsvarande grad. Undervisning i flera kurser kan också arrangeras parallellt.

PSYKOLOGI

Det gymnasiala stadiets lärare MÅL Utbildningen har till uppgift att ge de grundläggande kunskaper och färdigheter, som undervisningen kräver, att ge insikt i psykologiska forskningsmetoder samt att ge en introduktion i ämnets metodik. STUDIEKURS Elementär statistik Valda exempel på statistikens användningsområden. Grundläggande begrepp. Beskrivande statistik. Elementär statistisk analys. Elementär fysiologi (alternativ för studerande utan utbildning i biologi) Biologiska grundbegrepp (allmän översikt). Muskler, perifera nerver, synaptisk transmission. Sinnesfysiologi. Det centrala nervsystemet. Det autonoma nervsystemet. Endokrinologi. Psykoteknologi (alternativ för studerande med utbildning i biologi) Utformningen av den tekniska miljön, så att den avpassas till individens motoriska och psykiska, i synnerhet perceptuella, förutsättningar och begränsningar. Människan som mottagare (överförande av information från maskin till m ä n n i s k a ) . Människan som sändare (manipulation och kontroll av maskinsystemet, beslutsfunktioner, kontinuerlig kontroll). Effekter av stress. Metodik. Något om matematiska modeller. Experimentell metodik Allmän introduktion till vetenskaplig metodik. Observationsteknik. Analys av en forskningssituation (meningsfulla och meningslösa problem, hypotes, oberoende och beroende variabel, operationella variabler). Experimentplanering. Olika typer av uppläggning. Generaliseringsproblem.

208 Inlärning Lagbundenheter och principer för förändringar i organismernas beteende som ett resultat av övning och upprepad stimulering. Enkla inlärningsformer (klassisk och instrumenteli betingning). Komplexa vanor. Motivation och inlärning, överspridning. Tillämpningar, framförallt i undervisningsmetodik och studieteknik. Perception Hur organismen inhämtar och utnyttjar information från omvärlden för att upprätta och upprätthålla en stabil relation till en skiftande miljö. Tröskelproblem. Modern psykofysik och skalmetodik. Stimulusbegreppet. Indikatorproblem. Perceptuell organisation (konstansprinciper). Perception av meningsfulla komplex. Perceptionens selektivitet. Perceptuell inlärning. Social perception. Motivation Beteendets drivkrafter. Fysiologiska behov (homeostatiska mekanismer, arousal-funktioner). Perceptuella motiv (explorativt beteende, sensorisk deprivation). Inlärd motivation. Valbeteende (konflikt, frustration). Emotioner.

Differentiell psykologi Elementär testteori. Differentialpsykologins grundläggande metodproblem. Reliabilitet och validitet. Prediktion, urval, klassifikation, vägledning. Testkonstruktionens grunder. Differentialpsykologiska primärmetoder. Utredningsmetodik. Subjektiv bedömning. Differentialpsykologiska fakta (gruppdifferenser, könsdifferenser, arv- och miljöproblemet, personlighetsdimensioner).

Personlighetspsykologi med psykiatri Sammanknytning och integration av vad som behandlats i utbildningen av inlärning, varseblivning, begåvning och individuella differenser. Dimensionella personlighetsteorier. Dynamiska grundbegrepp och teorier. Avvikande beteende och psykiska störningar.

Utvecklingspsykologi Utvecklingen under olika stadier, med tonvikt på barna- och ungdomsåren. Fysiologisk, motorisk, perceptuell, begåvningsmässig och social utveckling. Personlighetsutveckling. Avvikande beteende.

209 Tillämpad

psykologi

Hur psykologisk metodik och psykologiska fakta utnyttjas på olika samhällsområden, t. ex. i undervisning, utbildning, urval, placering, yrkesvägledning, mentalsjukvård, rättsvård. Institutioner för tillämpad psykologi. Socialpsykologi Social interaktion. Social kommunikation (språk, symboler, massmedia, information). Sociala roller, roll och personlighet. Gruppbildningar, normer och ledarskap. Socialisation och jagutveckling. Normer och referensramar. Social perception. Attityder, deras uppkomst och förändring. Under sökningsplanering

med

specialarbete

Allmänna principer vid undersökningsplanering. Självständigt utförd laboration, fältundersökning eller liknande inom i samråd med examinator valt centralt område. ANVISNINGAR OCH RÅD Allmänna synpunkter

Utbildningen av blivande gymnasielärare i ämnet psykologi syftar i första hand till att ge en representativ överblick över modern vetenskaplig psykologi beträffande teoribildning, innehåll och metoder. Utbildningen skall ge gymnasielärarna förutsättningar att följa den vetenskapliga utvecklingen inom ämnet genom att ge dem en begreppslig och metodisk referensram samt förtrogenhet med hur vetenskapliga resultat publiceras. Kraven på överblick och sammanhang ter sig särskilt angelägna för en blivande lärare i ämnet, i synnerhet som beteendeforskningen går mot en alltmer tilltagande specialisering. I de allra flesta fall kommer endast delar av den totala beteendeprocessen i centrum. En förutsättning för att kunna följa den snabba vetenskapliga expansionen inom psykologin är bl. a. att lärarkandidaterna förfogar över en adekvat begreppsapparat och en gedigen metodisk skolning. Utbildningen skall även ge kunskaper om väsentliga sidor av experimentell metodik samt övning i att självständigt lösa experimentella problem. Det är dessutom angeläget att de blivande lärarna förvärvar teknisk skicklighet att hantera laboratoriemässig standardapparatur. De laborativa inslagen i undervisningen bör även syfta till att utveckla färdigheten att genomföra intresseväckande och meningsfulla demonstrationer. De särskilda kurserna

I det följande lämnas för varje särskild kurs förslag till undervisningsformer. Angivna timtal är att betrakta som riktpunkter vid uppgörandet av lokala planer. 14—512012

210 Den för olika moment upptagna gruppundervisningen är helt eller delvis avsedd för undervisning i anslutning till litteraturkurserna. Den skall hjälpa de studerande att ur mångfalden av publicerade forskningsresultat utvälja och kritiskt granska stoff kring väsentliga problem, dels för att ge en aktuell och levande kunskap, dels för att göra det möjligt för den blivande läraren att efter avslutad universitetsutbildning i för den egna undervisningen nödvändig utsträckning följa forskningens utveckling. Elementär

statistik

(3 veckor)

1. Lektioner ca 20 timmar. 2. Räkneövningar ca 20 timmar i anslutning till lektionerna. 3. En lärobok i elementär statistik. Kursen Elementär statistik tjänar som förberedelse för psykologistudierna. Den skall ge kännedom om grundläggande begrepp, terminologi och metod för att från början underlätta effektiva studier av den psykologiska kurslitteraturen. De i kursen meddelade statistiska grundkunskaperna skall möjliggöra en sådan uppläggning av undervisningen i vetenskaplig metod i psykologi, att ren statistikundervisning ej behöver avbryta metodgenomgången. I psykologiundervisningen återkommer, repeteras och fördjupas de statistiska momenten genom integrering med övriga delar av ämnet. Bearbetningen av stoffet bör ske med förståelse för använd modell (t. ex. vid hypotesprövning) som viktigaste mål. Liknande modeller k a n lätt inläras, om de studerande förstått ett grundläggande exempel. Elementär fysiologi (4 veckor) 1. Föreläsningar med demonstrationer ca 40 timmar. 2. Litteratur. Kursen, som har karaktären av ren demonstrationskurs för att underlätta förståelsen och inlärningen av fysiologiska avsnitt i kurslitteraturen, förläggs till första terminen och löper med ca 10 timmar per vecka. Kursen bör förläggas till fysiologisk institution med en fysiolog som föreläsare. För de studerande, som i tidigare studier — t. ex. i biologi — erhållit samma eller motsvarande utbildning, ersätts denna kurs med kursen Psykoteknologi. Undervisningen bör om möjligt organiseras parallellt med undervisningen i Inlärning, Perception och Motivation. Psykoteknologi (4 veckor) 1. Föreläsningar eller lektioner ca 12 timmar. 2. Gruppövningar ca 18 timmar. 3. Laborationer ca 30 timmar.

211 4. Studiebesök. 5. Litteratur. Utbildningen inom ämnet psykologi syftar även till att ge blivande gymnasielärare viss del av den kompetens som erfordras för att undervisa i ämnet ergonomi. I de flesta kurser får problem med anknytning till ergonomi utgöra exempel på ett av psykologins tillämpningsområden. Utbildningen i psykoteknologi syftar till att ge en teknisk och metodisk orientering. Två skäl kan anföras härför. 1. Gymnasieläraren konfronteras med blivande tekniker och bör i sin ergonomiundervisning kunna redovisa och diskutera problem, som ligger i nivå med elevernas tekniska bakgrund. 2. Undersökningsmetodiken inom detta område kräver ofta en komplicerad teknisk apparatur. Den metodiska orienteringen innefattar förutom de tekniska momenten även speciella experimentella problem, t. ex. multivariata design. Inlärningspsykologiska tillämpningar blir aktuella, t. ex. i anslutning till behandlingen av simulatorteknik. Kursen utgör alternativ till Elementär fysiologi (se kommentarer till detta m o m e n t ) . Det är särskilt angeläget att undervisningen anordnas i anslutning till undervisningen i Inlärning och Perception.

Experimentell metodik (2 veckor) 1. Lektioner ca 8 timmar. 2. Gruppövningar ca 10 timmar. 3. Aktivt deltagande under minst 10 timmar vid experimentella undersökningar. 4. Litteratur. Kursen skall ge en introduktion i experimentell metodik och därmed en nödvändig bakgrund till de fortsatta studierna. Det är särskilt angeläget att historiska utvecklingslinjer beaktas. Ämnets gamla förankring i filosofi och fysiologi bör tas upp och dess utveckling till en naturvetenskaplig disciplin framhållas. Med historisk orientering kan den blivande läraren undvika ett förvrängt perspektiv, undvika att uppfatta gamla fakta och teorier som nya och h a möjlighet att kritiskt värdera nya riktningar och metoder. Den metodiska bakgrunden får emellertid inte uppta någon längre tid i utbildningen. Experimentalpsykologisk metodik ger först i anslutning till de innehållsmässiga delarna av ämnet ett egentligt utbyte. Kursen bör alltså integreras med de övriga kursernas laborativa delar och endast inta självständig plats under de två första studieveckorna. En begränsad litteraturkurs läses. I gruppövningarna bör även ingå några modellexperiment, som belyser centrala metodiska grepp.

212 Inlärning (5 veckor) 1. Lektioner ca 12 timmar. 2. Gruppövningar ca 12 timmar. 3. Laborationer ca 50 timmar. 4. Litteratur. Innan den blivande läraren börjar beakta tillämpningsmöjligheter na inom pedagogik, personlighetsanalys och klinisk verksamhet måste en gedigen teoretisk och metodisk grund läggas inom inlärningspsykologins kontroversiella och svårtillgängliga område. Den teoretiska inlärningspsykologins tillämpningar i undervisningsmetodik och studieteknik belyses fortlöpande med exempel ur de studerandes egen erfarenhet, såsom glömska, repetition o. dyl. Vid behandlingen av det »traditionella» kunskapsstoff som skall meddelas, från klassisk betingning till begreppsbildning, finns goda tillfällen att åskådligt belysa grundläggande experimentell metodik; kontroll, planering 0. s. v.

Perception (6 veckor) 1. Föreläsningar eller lektioner ca 20 timmar. 2. Gruppövningar ca 12 timmar. 3. Laborationer ca 50 timmar. 4. Litteratur. Inom perceptionspsykologin finns, kanske mer än inom någon annan del av psykologin, en fast grund av allmängiltiga fakta och principer eller lagbundenheter, som relaterar fakta till varandra. En stor del av perceptionsforskningen ligger mycket nära sinnes- och neurofysiologisk forskning. Forskningsmetodiken och teoribildningen är sådan att behovet av allmän naturvetenskaplig orientering hos de studerande är stort. Den gamla filosofiska kontroversen mellan empirism och nativism har sin moderna experimentella motsvarighet inom perceptionspsykologin (perceptuell inlärning, perceptuell utveckling). Här föreligger alltså naturliga anknytningar till andra huvudmoment (inlärningspsykologin, arv—miljöproblemet inom differentiell psykologi). Andra specialområden inom perceptionspsykologin, som ger goda anknytningsmöjligheter, är t. ex. social perception, perception och motivation, perception och personlighet. Motivation (4 veckor) 1. Föreläsningar eller lektioner ca 10 timmar. 2. Gruppövningar ca 20 timmar. 3. Laborationer ca 5 timmar. 4. Litteratur.

213 I kurserna Inlärning och Perception har de studerande redan konfronterats med motivationspsykologiska frågeställningar. En stor del av teoribildningen har utvecklats inom ramen för inlärningsteori. Andra centrala delar av motivationspsykologin har utvecklats inom personlighetsteori. Området har sålunda i hög grad en integrativ karaktär och åtskilligt av problematiken bör tas upp i anslutning till övriga huvudmoment. Sträng experimentell metodik är vansklig att tillämpa på människor som försöksobjekt. Vissa iakttagelser kan göras på djur. De laborativa inslagen i undervisningen måste dock bli av mycket liten omfattning. Differentiell psykologi (8 veckor) 1. Föreläsningar eller lektioner ca 36 timmar. 2. Gruppövningar med demonstrationer ca 90 timmar. 3. Litteratur. Studiet av individuella skillnader av intellektuell, emotionell eller social karaktär måste ske med kännedom om de metoder, som används vid mätning. Som första moment bör komma testteori, som skall klargöra möjligheter och begränsningar ifråga om mätning av egenskaper hos människor och ge de studerande insikt och kritik inför den i kursen ingående differentialpsykologiska litteraturen. Mot bakgrunden av testteorin meddelas kunskaper om inom ämnet använda mätmetoder; test, frågeformulär, subjektiv personbedömning med olika observationsmetoder, t. ex. intervju. För blivande lärare är det nödvändigt med god kännedom om använda metoder, om deras användbarhet i olika sammanhang liksom om deras svagheter. Detta måste huvudsakligen inhämtas genom direkt undervisning, diskussioner, demonstrationer och övningar och kräver relativt stor undervisningsvolym. Som sammanfattning ges utredningsmetodiken, dels vid individuell eller klinisk diagnostik, dels vid urvals- eller placeringssituationen. Denna p r o blematik föres vidare i kurserna Personlighetspsykologi respektive Tillämpad psykologi. En viss del av gruppundervisningen bör avsättas till undervisning i anslutning till litteraturkursen. Personlighetspsykologi med psykiatri (5 veckor) 1. Föreläsningar eller lektioner ca 20 timmar. 2. Föreläsningar i psykiatri med demonstrationer ca 20 timmar. 3. Gruppövningar ca 20 timmar. 4. Litteratur. De i tidigare kurser förvärvade kunskaperna om inlärning, varseblivning och begåvning samt om individuella differenser i en mångfald av egenskaper integreras i kursen Personlighetspsykologi. Detta kan göras på många

214 och varierande sätt med olika utgångspunkter. Det finns ett stort antal personlighetsteorier, som söker förklara det individuella beteendet och göra det möjligt att påverka och behandla människor. I denna kurs bör ett starkt begränsat antal sådana teorier presenteras. Då dessa teorier ofta är svårgripbara och missuppfattningar med farliga konsekvenser kan bli följden av på egen hand bedrivna studier i ämnet, är det nödvändigt att litteraturen studeras under ledning och med stark begränsning av stoffet till belagda fakta och rimliga teorier. De studerande skall varnas att utan djupgående kunskaper angripa alltför komplexa problem och få lära känna faran av att med begränsade kunskaper ta upp i och för sig intressanta, komplexa problem och tro sig kunna ge generella lösningar. I belysning av dessa problem upptas diagnostiska metoder till behandling och från kursen i differentiell psykologi kända metoder sätts in i det individualdiagnostiska sammanhanget. Psykiatriundervisningen syftar till att ge ett mera konkret innehåll åt undervisningen om avvikande beteenden. Den omfattar föreläsningar med patientdemonstrationer och bör ledas av medicinsk personal vid psykiatrisk klinik. Utvecklingspsykologi (4 veckor) 1. Föreläsningar eller lektioner ca 15 timmar. 2. Gruppundervisning ca 20 timmar. 3. Studiebesök och auskultationer. 4. Litteratur. Utvecklingspsykologiska aspekter på ämnesinnehållet bör ha beaktats redan i tidigare liggande delstudiekurser. De därvid förvärvade kunskaperna i allmän och differentiell psykologi skall nu knytas samman och integreras så långt möjligt till en total bild av utvecklingen. Kursen skall huvudsakligen behandla barn- och ungdomsåren. Därvid behandlas såväl allmänna principer om utvecklingen med avseende på fysiologiska, motoriska och personlighetspsykologiska faktorer som normativa fakta om vad som kan väntas av barn i olika åldrar. Även om barn- och ungdomsåren sålunda ligger i centrum för undervisningen bör också senare åldersstadier beröras. Studiebesök och auskultationer på lekskolor, daghem, rådgivningsbyråer etc. bör anordnas som komplement till den teoretiska undervisningen så långt de lokala förhållandena medger. Om möjligt bör eleverna härvid beredas möjlighet att utföra systematiska observationer. Tillämpad psykologi (3 veckor) 1. Föreläsningar eller lektioner ca 15 timmar. 2. Gruppundervisning ca 20 timmar. 3. Studiebesök. 4. Litteratur.

215 Undervisningen i Tillämpad psykologi har till syfte att mot bakgrunden av den undervisning som meddelats i tidigare kurser och med utnyttjande av de kunskaper och färdigheter som därvid förvärvats, redovisa h u r resultat och metoder utnyttjas på olika områden av samhällslivet. Detta kan bl. a. ske genom redovisning av den problematik, som bearbetas av yrkespsykologer på olika verksamhetsområden och den metodik som då tillämpas. I samband därmed behandlas också, vilka olika institutioner som står till den enskildes och samhällets förfogande med psykologisk expertis på olika områden. Den teoretiska undervisningen och litteraturläsningen bör kompletteras med studiebesök i den omfattning de lokala förhållandena medger. Socialpsykologi

(6 veckor)

1. Föreläsningar eller lektioner 20 timmar. 2. Gruppundervisning ca 20 timmar. 3. Litteratur. Av vikt är att undervisningen i socialpsykologi bedrivs med särskilt beaktande av vad som meddelats i den tidigare undervisningen i kurserna Inlärning, Perception, Motivation och Differentiell psykologi. Vid detaljplaneringen av kursen bör bl. a. beaktas de olika utbildningsbehov, som studerande med kombinationerna psykologi—biologi, psykologi—samhällskunskap och psykologi—filosofi—religionskunskap har. Den första kombinationen skall ge kompetens att undervisa i ämnet ergonomi, den andra kompetens att undervisa i ämnet socialkunskap. De olika behoven kan tillgodoses genom olika specialinriktning av viss del av litteraturkursen och av gruppundervisningen för de olika kategorierna.

Undersökningsplanering med specialarbete (10 veckor) 1. Föreläsningar 10 timmar. 2. Seminarier ca 20 timmar. 3. Gruppövningar ca 20 timmar. 4. Litteratur. Psykologin är ett experimentellt ämne med naturvetenskaplig inriktning. I undervisningen i gymnasium och fackskola bör så långt möjligt laborationer utnyttjas. Ett viktigt led i de blivande lärarnas utbildning utgör därför en grundlig träning i experimentellt arbete. Specialarbetet kan ha karaktären av en större självständig laboration eller av en mindre fältundersökning. Utformande av förslag till ett laborationsprogram för undervisningen i gymnasium och fackskola kan också utgöra en lämplig uppgift. Uppgiften kan utföras individuellt eller i grupp. Kursen är ej obligatorisk för studerande med utbildning i biologi eller i såväl filosofi som religionskunskap.

216 Verksamhetsformer och organisation

Uppdelningen av ämnesinnehållet på kurser följer i huvudsak konventionella gränsdragningsprinciper. Mot bakgrunden av psykologins snabba utveckling och differentiering ter sig en sådan gränsdragning ofta mycket osäker och flytande. De olika momenten griper in i varandra på ett sätt, som inte kan utförligt komma till uttryck i en uppdelning av innehållet på det sätt som skett. Detta faktum bör beaktas vid uppläggningen och organiserandet av undervisningen så att de enskilda kurserna inte kommer att utgöra slutna, från varandra isolerade enheter. En självklar regel är att man i kurser, som ligger senare i utbildningsgången, tar upp, bygger på och integrerar i tidigare kurser meddelade kunskaper och färdigheter. Den för olika kurser föreslagna studietiden är endast ett uttryck för resp. moments relativa del av den totala studietiden. I vissa fall kan undervisningen i olika kurser med fördel bedrivas parallellt. Samordningen av undervisningen i olika kurser får avgöra under hur lång tid ett visst moment studeras. Tentamen anordnas efter varje avslutad kurs.

HEMBYGDSKUNSKAP

Lågstadiets lärare MÅL Utbildningen har till uppgift att ge fördjupad kännedom om h u r enskilda individer och grupper av individer utformat och utformar sina levnadsförhållanden under skiftande betingelser, att grundlägga förståelse för samspelet mellan växter, djur och människor, att genom en miljöorienterad uppläggning av studierna ge enhet åt ämnet samt att ge insikter och färdigheter i hembygdskunskapens metodik. STUDIEKURS Familjen och bostaden Familjen i socialpsykologisk belysning. Bostad och bostadspolitik. Familjesociala åtgärder. Yrket, arbetsplatsen och fritiden Människan i arbete och på fritid. Aktuella arbetsmarknadsproblem. Samhällets ungdomsvårdande verksamhet. Närsamhället Migration. Samhällsplanering. Trafik. Det svenska samhället Opinionsbildning. Lag och rätt. Valda sociala nutidsproblem. Världssamhället Internationella samlevnadsproblem. Nordisk historia före 1050 Jägarnas och fiskarnas tid. De första odlarnas tid. Vikingatiden. Valda kulturhistoriska

längdsnitt

218 Några naturliga geografiska enheter inom vårt land Naturgeografiska elementa, bebyggelse, befolkning, näringsliv och kommunikationer. Klimat- och

väderlekslära

Kartografisk

teknik

Fortlöpande

naturiakttagelser

Exkursioner till några naturtyper under olika årstider. Växternas

och djurens

invandringshistoria

Naturen och människan Människans inverkan på växters och djurs utbredning i vårt land. Tätorten som naturtyp. Kulturväxter. Enkla fysiologiska försök Groning. Vattenupptagning och vattenavgivning. Näringssalternas betydelse. Människan Ämnesomsättning och tillväxt. Fortplantningen. Infektioner. Himlakropparna

och deras rörelser

Den naturvetenskapliga världsbilden. Tideräkningen. Energi och

energikällor

Redskap

och

maskiner

Kemins

betydelse i samhället

ANVISNINGAR OCH RÅD Allmänna synpunkter

Av det stoff som anges i studiekursen görs ett urval, varvid hänsyn tas till lärarkandidaternas gymnasiestudier. Utbildningen inriktas främst på ämnesfördjupning, men lärarkandidaterna bör ständigt göras uppmärksamma på sådant stoff som de själva kan utnyttja i undervisningen på lågstadiet. Vid studiet av de olika momenten skall den funktionella aspekten dominera. Inhämtade fakta får inte bli självändamål utan bör genomgående användas för analys ur geografisk och historisk synpunkt av existens- och

219 samlevnadsproblem i allt vidare cirklar. Dagsaktuella problem bör ständigt uppmärksammas och diskuteras. Undervisningen bör i så stor utsträckning som möjligt anknytas till konkret stoff. Genom olika slag av fältarbeten och aktuell information kan lärarkandidaterna samla material som bearbetas och diskuteras. Erhållna kunskaper fördjupas genom ytterligare studier. Genom att arbeta på detta sätt tillägnar sig lärarkandidaterna tillika med vidgade kunskaper också ett arbetssätt, som de senare kan använda i sin egen undervisning. I ämnet hembygdskunskap på grundskolans lågstadium samlas studierna kring valda miljöer och motiv i den form eleverna möter dem ute i livet. Man strävar efter att låta stoffet behålla sin helhetskaraktär, samtidigt som det ges en så mångsidig belysning som möjligt. I enlighet med principen om likartad uppläggning av den blivande lärarens studier och hans egen undervisning borde hembygdskunskap på vuxennivå sålunda göras miljöorienterad, icke ämnesinriktad. Det kan dock vara ändamålsenligt att organisera studierna utefter följande två linjer. a) Grundläggande avsnitt av kursen ges en sådan behandling att antingen samhällsorienterande eller naturorienterande ämnesaspekter får dominera. Så långt möjligt bör även här en samverkan ske mellan olika aspekter — inom delämnets ram eller mellan delämnena. b) Vissa teman, som i synnerlig grad inbjuder till mångsidig belysning, bearbetas så att idén om samverkan mellan flera aspekter får komma till sin fulla rätt. Exempel på sådana teman lämnas nedan.

De särskilda kursmomenten

Samhällskunskap Studierna i samhällskunskap avser att levandegöra begreppet mänsklig samlevnad i allt större grupper från familjen till världssamhället, varvid bl. a. behandlas människors samspel i olika grupper, gruppers samspel med varandra, motsättningar mellan olika grupper, kommunikation mellan individer och grupper och slutligen de institutioner som samhället skapat för att lösa samlevnadsproblem. Stoffet behandlas huvudsakligen från sociologisk, socialpsykologisk och socialpolitisk synpunkt. Rättskunskapen bör lämpligen omfatta grundläggande rättsregler för individens och samhällets skydd men i övrigt särskilt inriktas på avsnitt som berör barn och ungdom, t. ex. deras straff- och familjerättsliga ställning samt ansvarighetsförhållanden. Yrkesvärlden bör ägnas förhållandevis stor uppmärksamhet. Aktuell kunskap om yrken och yrkesmiljöer är en nödvändig förutsättning för att man på ett tillfredsställande sätt skall kunna undervisa bl. a. om människors samverkan och beroende av varandra, som exempelvis tar sig ut-

220 tryck i anordningar för välfärd, skydd, ordning och samfärdsel. Källor till kunskap om yrkesvärlden bör också anges. Den systematiska genomgången av kursen bör kompletteras med ofta återkommande anknytningar till aktuella händelser och aktuella samhällsproblem. Lärarkandidaterna bör stimuleras till självständigt arbete. Genom olika slags fältarbeten kan de skaffa sig information. Vid besök hos olika industrier, institutioner, förvaltningsorgan etc. kan de insamla material för bearbetning och redovisning vid seminarieövningar. Lärarkandidaterna kan därefter vid seminarieövningarna belysa ett och samma problem från olika synpunkter. Vid efterbehandlingen bör erfarenheterna jämföras med gällande bestämmelser i lagar och förordningar, varvid även annan lämplig litteratur utnyttjas.

Historia Lågstadiets orientering om hur människor levde och verkade under äldre tider bör vila på konkret underlag och kan därför få mycket skiftande karaktär i olika bygder och komma att aktualisera vitt skilda epoker. Lokala historiska tillgångar måste få komina till sin rätt och isolerade företeelser få sin plats i ett större sammanhang. För att kunna undervisa om forntidens svenska historia bör lärarkandidaten få sina egna kunskaper aktualiserade och fördjupade i de moment som anges under rubriken Nordisk historia före 1050. Huvudvikten bör i dessa studier läggas vid hur människornas arbete och liv gestaltat sig under olika epoker av nordisk forntid. Landskapets förändring under efteristid bildar härvid en naturlig utgångspunkt för studium av h u r mellaneuropeisk tundra-, skogs- och strandkultur successivt vinner inträde i Norden och formar människornas levnadsförhållanden. Övergången från fångstkultur till odlarkultur kan belysas med exempel från lokala fyndplatser eller mera allmänt kända sådana i andra delar av Norden, varvid utom boplatsfynd även gravskicket och vad det kan lära oss om den religiösa föreställningsvärlden bör observeras. Båtyxornas uppträdande, ett tecken på inflytande från europeisk bronsålderskultur, kan tjäna som inledning till studiet av nordisk bronsålder med dess båtbyggnads- och bronsgjutarkonst, dess gravskick, hällristningar och religion. Förändringarna vid bronsålderns slut kan bilda utgångspunkten för studiet av nordisk järnålderskultur och de nya livsbetingelser, som bruket av järn och u p p komsten av en fast gårdsbebyggelse leder fram till. Utvecklingen by — bygd — land behandlas lämpligen i sammanhang med studiet av vikingatiden. Därefter fästes uppmärksamheten främst vid ättsamhället och dess utveckling mot ett landskapslagarnas samhälle, vid mötet mellan asatro och kristendom och vid den begynnande riksbildningen i Norden.

221 Under studiet av forntidens nordiska historia skall de studerande alltid uppmanas att ställa frågan hur vi har fått vår kunskap och hur man — såsom mer eller mindre lekman — skall kunna skilja på fakta och saga. När det gäller tiden före vikingatiden, skall man granska dels några fasta lornlämningar, dels museiföremål och diskutera vad dessa kvarlevor kan berätta och vad de inte kan säga. Därvid kan olika metoder för tidsbestämning och för analys beröras, t. ex. C 14 -metoden. För vikingatiden skall sagornas, dikternas, berättelsernas och legendernas karaktär analyseras och deras ringa betydelse för vår kunskap om den lid de berättar om men deras stora betydelse för vår kunskap om den tid då de författades och för den traditionella uppfattningen om vikingatiden betonas. Några kända arkeologiska och historiska problem kan diskuteras mera ingående, såsom hällristningarnas innebörd, Uppsala högar och de i dem begravda, slaget vid Svolder och den helige Sigfrid. En överblick över den historiska utvecklingen inom särskilda områden från äldsta tid till våra dagar borde kunna hjälpa läraren att ta ställning till hur han på lämpligt sätt kan behandla lokalt historiskt stoff. Sådan överblick torde lärarkandidaten kunna få genom studium av några av följande historiska längdsnitt: Tekniken genom tiderna (redskap, kraftkällor). Jordbrukets historia. Från hantverk till industri. Färdsätt och varutransport genom tiderna. F r å n självhushåll till marknadshushållning. Från köpmansbod till varuskrapa. Att bygga och bo genom tiderna. Från ättsamhälle till rättssamhälle. F r å n gästfrihet till socialvård. F r å n byalag till folkrepresentation. Sjukdomarnas och läkekonstens historia. Klädedräkten genom tiderna. Kyrkobyggnader genom tiderna. Tidningarnas historia. Skolväsendets historia. Världsfredstanken genom tiderna. Geografi

Exkursionerna bildar den naturliga utgångspunkten för de studier rörande naturgeografiska elementa som sedan får ligga till grund för behandling av bl. a. befolkning och bebyggelse, näringsliv och kommunikationer. I samband härmed uppmärksammas även andra faktorer som kan påverka ett områdes utformning, t. ex. innovationsförlopp och traditioner. Inslagen av regionalgeografin, geomorfologin, kvartärgeologin och klimatologin studeras genom föreläsningar, grupparbeten och självstudier. För att ett gott resultat skall nås är det av vikt att man kan bygga på direktiakttagelser av något område, t. ex. det lokala exkursionsområdet och lägerskolans studieområden. Inom geomorfologi, kvartärgeologi och klimatologi är det värdefullt med enkla försök av en typ som anpassats till grundskolans lågstadium. Uppmärksamhet bör också ägnas åt möjligheterna att under en och samma

222 naturtypsexkursion studera växt- och djurliv, göra iakttagelser över berggrund, jordarter och övriga miljöfaktorer samt utföra mätningar över temperaturer, vindförhållanden, fuktighet, belysning etc. En miljö eller situation som på detta sätt får en mångsidig konkret belysning kan sedan göras till föremål för vidare behandling av orsakssammanhangen i naturen. Kartan är ett viktigt hjälpmedel vid studier av natur och levnadsförhållanden. För att lärarkandidaterna skall få så god kännedom som möjligt om kartografiska uttrycksmedel och deras användning, fordras att han ständigt konfronteras med dem. Genom att arbeta med varierad åskådningsmateriel, t. ex. flygbild (inkl. stereobild), markfoto, officiella kartor, kartskiss, blockdiagram och profil inom ett område, som lärarkandidaterna lärt känna genom direktiakttagelser, får de en djupare insikt i de möjligheter som de olika hjälpmedlen har. De kan då också få uppleva hur dessa hjälpmedel, rätt använda, kompletterar varandra. Lärarkandidaterna kommer genom dessa studier att även vid mötet med för dem främmande kartmaterial kunna skapa sig en riktig bild av verkligheten. Framställning av kartskisser, profiler, etc. bör övas såväl under exkursioner och studiebesök som under lägerskoleverksamheten, och sådana bör komina till användning vid varje lämpligt tillfälle under studierna i hembygdskunskap.

Biologi De biologiska studierna kan lämpligen inledas med exkursioner till några representativa naturtyper, så valda att man där får tillfälle att presentera ett flertal av de problemkomplex, som skall behandlas under det kommande arbetet. Man kan därvid finna konkreta situationer som ger god motivation för fördjupade studier inom speciella moment av kursen. Studierna bedrivs under olika årstider. De skall ge de blivande lärarna möjlighet att själva uppleva och därigenom på ett konkret sätt för elever åskådliggöra och förklara hur växter och djur lever i beroende av varandra, av marken och av övriga miljöfaktorer. Vidare skall de kunna utreda något av det jämviktsförhållande som råder mellan växter, djur och övrig miljö. Kandidaterna skall lära sig utnyttja exkursionsmaterialet och med detta som grund demonstrera t. ex. näringskedjor och olika årstidsbundna skeenden. Också spår och spårtecken skall därvid observeras. Detta ekologiska arbete ger grundläggande floristiska och faunistiska kunskaper och skapar därjämte motivation för fortsatt studium. Växternas livsföreteelser, t. ex. groningen, vattenhushållningen och mineralnäringsbehovet, skall behandlas så att principiella skeenden i naturen belyses. Så vitt möjligt skall studierna ges en laborativ uppläggning och försöken väljas så att de är genomförbara i skolmiljö. De bör anknytas till aktuella naturiakttagelser. Fysiologiska frågor med ekologisk anknytning bör ävenledes behandlas.

223 Exempel på sådana frågeställningar: vattenbalansen i växt och natur, humusproblemet, kolets och kvävets kretslopp. Människan medverkar på olika sätt till att åstadkomma rubbningar i den rådande balansen i naturen. Bland tendenser i samhällsutvecklingen av betydelse härvidlag må nämnas den kraftiga koncentrationen av människor till tätorter samt den ökade fritiden. För att svårartade skador skall kunna undvikas, krävs goda kunskaper om h u r naturen fungerar och hur skador där kan uppstå och repareras. Lärarkandidaten bör genom sina studier komma att inse, att samverkan mellan levande varelser inbördes samt mellan dessa och övriga miljöfaktorer bildar grunden för ett produktionssystem som vid måttlig beskattning ger avkastning för människan. Medvetet eller omedvetet kan människan ändra vissa miljöfaktorer i så hög grad att näringskapitalet ökar eller minskar. Dessa principer kan belysas med praktiska exempel från skogs- och jordbruk samt från fiske. Störningar i detta system kan behandlas, såsom erosion, jord-, vatten- och luftförstöring. Som biogeografisk bakgrund till de nordiska växternas och djurens utbredning, härstamning och invandringshistoria måste några med den biogeografiska huvudfrågan förknippade problemställningar belysas. Exempel pä sådana frågeställningar är hur stora och små klimatförändringar påverkar och framkallar biotopförändringar. Den roll människan spelar för organismernas utbredning kan belysas med exempel från kulturväxters och kulturföljande växters förekomst under olika epoker samt andra flora- och faunaomflyttningar. Spridningsbiologiska moment som naturligt måste beröras under de direkta ekologiska studierna kan här sammanfattas. De genetiska studierna bör inledas med en orientering om cellens mikroskopiska och submikroskopiska byggnad och följas av genetikens övriga grunder jämte enkla tillämpningsexempel beträffande människa, växt- och djur förädling, arvets och miljöns betydelse samt evolutionsteori med exempel. Hälsolärans påtagliga betydelse för individen speglar sig i de omfattande kursmomenten i grundskolans läroplan. Detta måste också påverka lärarutbildningen. Lärarkandidaten bör få en väl dimensionerad utbildning, som berör anatomiska och fysiologiska förhållanden samtidigt som människans hela situation i kulturmiljön skall belysas ur medicinska, hygieniska och sociala aspekter. I behandlingen av organsystemen och deras funktioner bör ingå anatomiska och fysiologiska moment, varvid anknytningar bl. a. görs till sexualbiologi samt till verkningar av narkotika och stimulantia. Tid bör även ägnas åt förhållanden och attityder under människans olika åldrar, åt livslängd och dödsorsaker förr och nu, åt arbetsvärld och rehabilitering samt sociala missanpassningar. Hygieniska frågor får ej begränsas till den personliga hygienen utan skall utvecklas till en penetrering av vad det betyder för såväl individ som

224 samhälle att t. ex. luft och vatten hålls rena och att våra matvaror får den rätta behandlingen. I undervisningen bör ingå en redogörelse för könshormonerna och deras roll för utvecklingen och mognaden samt de sekundära könskaraktärerna och deras betydelse i natur och samhälle. I samband därmed studeras fortplantningens biologiska synkronisering. Fysik och kemi Grundskolans läroplan upptar i ämnet hembygdskunskap endast ett fåtal fysik- och kemimoment. Någon direkt ämnesfördjupning fordras icke utöver de kunskaper, som lärarkandidaterna har från gymnasiestudierna i de båda ämnena. Kursen är i första hand avsedd som en orienterande repetition inom vissa moment med tyngdpunkten lagd på hur de utnyttjas vid undervisningen i hembygdskunskap. Studierna bör således ges en praktisk inriktning och vikt läggas vid de vardagliga företeelserna. I så stor utsträckning som möjligt bör anknytning ske till övriga delmoment inom hembygdskunskapen. Den naturvetenskapliga världsbilden genom tiderna presenteras liksom nuvarande uppfattning om vårt solsystem, stjärnornas egenskaper, årstiderna och tidsbegreppet samt äldre och moderna metoder för avståndsmätning i rymden. Efter en inledande genomgång av grundläggande begrepp och enheter för kraft, tyngd och massa presenteras från hjulet till jetmotorn i kronologisk ordning några olika maskiner, som människan lärt sig använda genom tiderna. Den kemiska industrins utveckling och roll i samhället belyses. Sålunda kan behandlas tvätt- och rengöringsmedel, valda delar inom livsmedelsindustrin såsom socker- och margarinframställning, konserverings- och smakämnen, plast och textilfibrer samt glas och lervaror. Kemins betydelse för jordbruket belyses med exempel, varvid kort orientering ges om biocider. Inom skogens och jordbrukets kemi upptas cellulosa och cellulosaprodukter samt några viktiga malmer jämte metallframställning. I samband härmed behandlas brons, mässing, nysilver och myntlegeringar. Faror och skydd berörs i lämpliga sammanhang. Verksamhetsformer och organisation

Lärarkandidaterna bör ständigt få anvisningar om h u r de kan utnyttja de kunskaper de själva förvärvar på den nivå där de kommer att undervisa. Varje ledare av lärarkandidaternas ämnesstudier fungerar sålunda i viss mån som metodiklärare och bör därför stå i kontakt med den lärare, som har till huvudsaklig uppgift att leda lärarkandidaterna till insikt om hembygdskunskapens och den samlade undervisningens metodik. Studierna bör i stor utsträckning genomföras som individuella uppgifter

225 och gruppuppgifter, valda av lärarkandidaterna i samråd med kursledaren. Vissa moment kan med fördel presenteras i form av föreläsningar, t. ex. som inledning till enskilt arbete och arbete i grupp eller vid sammanfattande översikter. Det självständiga arbetet kan utföras i form av undersökningar, t. ex. enklare enkäter, opinionsundersökningar, studiebesök och arbete med olika slags studie- och källmaterial. Lärarkandidaten bör under studiebesök — som ibland kan utsträckas över längre perioder — insamla arbetsmaterial, som bearbetas. Arbetsresultatet framlägges i form av redovisning inför kurslärare, metodiklärare och kurskamrater, vilka aktivt deltar i diskussionen kring arbete och resultat. Vid behandling av vissa teman ges stoffet en så mångsidig belysning som möjligt ur t. ex. geografisk, historisk, biologisk och samhällsvetenskaplig synvinkel. Dessa teman bör bearbetas av lärarkandidater i grupp, och för vart och ett av dem anslås viss schemabunden tid: för introduktion av varje delämne, för handledning i samband med grupparbete samt för redovisning och diskussion. Exempel

på teman

Hur natur- och kulturlandskapet vuxit fram. Vattnets och luftens roll. Kampen för tillvaron. Bofasthet och förflyttning. Kommunikation. Skydd och vård. Produktion och konsumtion. Arv och miljö — fostran och anpassning. Arbete och rekreation. Individen och samhället. Följande förfaringssätt kan rekommenderas för lägerskola. Lägerskoleutbildningen förutsätter ett sådant val av förläggningsort att lärarkandidaterna får goda möjligheter att studera hembygden som helhet. Det är av vikt att den valda miljön ger möjlighet till biologiska, geografiska, historiska och sociala studier. Förläggningslokalen måste vara sådan att lärarkandidaterna kan bearbeta insamlat material, och det bör finnas god tillgång till litteratur och övrig materiel. Under lägerskolevistelsen eftersträvas att studierna så långt möjligt bedrivs på ett sätt som motsvarar skolans arbetsformer. Undervisningen leds främst av ämneslärare i historia, samhällskunskap, biologi och geografi samt av metodikläraren i ämnet hembygdskunskap. Timfördclning Schemabunden tid Ämnesinriktade moment: samhällskunskap biologi Miljöinriktade moment Summa timmar 15 —S/2972

15 15 15 35 10 40 30 160

226 STUDIEKURS I METODIK

Mål för undervisningen i hembygdskunskap Kunskaper, färdigheter och attityder för elevernas orientering och personlighetsutveckling. Hembygdskunskapens funktion i skolans arbete Motiverat kunskapsinhämtande och förståelse för enkla samband. Metodisk färdighetsträning i funktionella sammanhang. Urval av lärostoff i anslutning till centrala miljöer och motivkretsar Elevens mognad, intressen och behov som grund för stoffurvalet, översikt över miljöer och motivkretsar ur vilka stoff kan väljas. Bilder av liv i hem, skola och samhälle i nutid och i gången tid. Liv och livsbetingelser i naturoch kulturgeografiska områden i hembygden. Enkla biologiska samband i några naturtyper. Strukturering och samordning av lärostoff Elevernas iakttagelser, upplevelser och problem som utgångspunkt vid organisation av lärostoff. Enhetligt lärostoff mångsidigt belyst inom intresseområdet. Samordning med övriga ämnen. Helhet och del i lärostoffet och anpassningen till elevernas arbete. Undervisningsprincipernas tillämpning i den samlade undervisningen Valda exempel från samhälls- och naturorienterande ämnesområden, uppbyggda, genomförda och värderade efter de i grundskolans läroplan föreskrivna undervisningsprinciperna. Motivationsskapande faktorer i samverkan Spontant intresse som motivation för studier. Motivation för arbete i allt vidare sammanhang genom medansvar och överblick vid arbetsplanering. E x k u r s i o n e r , s t u d i e b e s ö k och a n d r a f o r m e r av konkretion Verklighetsiakttagelser som grund för skolarbetet. Exempel på konkretionens inplacering i representativa intresseområden. E l e v a k t i v i t e t i f ä r d i g h e t s t r ä n i n g och skapande verksamhet Receptiv och produktiv aktivitet. Aktivitet i metodisk färdighetsträning och i fri skapande verksamhet. I n d i v i d u a l i s e r i n g och s a m v e r k a n i ett d y n a m i s k t arbetssätt Differenser i intressen, anlag och kapacitet hos den enskilde eleven och mellan elever samt sociala relationer inom klassen som förutsättning för

227 arbetet. Individuellt arbete och arbete i grupp. Grundkurs och överkurser. Nivågrupperade arbetsuppgifter. Självinstruerande arbetsmateriel. Uppgifter utformade i anslutning till det gemensamma arbetstemat med hänsyn till intresse, fördjupningsgrad och redovisningssätt. Hjälpmedel för undervisningen i hembygdskunskap Översikt över hjälpmedel som kan konkretisera undervisningen. Funktionellt utnyttjande av hjälpmedel i undervisningssituationer. Klassrummets utrustning. Problem i samband med produktion, distribution, förvaring och katalogisering av AV-materiel. AV-teknik. Principiella synpunkter på art och kvalitet hos litteratur för den samlade undervisningen. Analys och värdering av litteratur och övriga hjälpmedel. Planering av undervisningen Elevernas utveckling som grund för ett kontinuerligt skolarbete. Planering av undervisningen i skolor av olika klasstyp. Stadieplanering. Årskursplanering. Planering av intresseområden. Analys och värdering av undervisning och arbetsresultat med utgångspunkt i de undervisnings principer och mål som uppställts i Läroplan för grundskolan Värdering av elevaktiviteter med hänsyn till undervisningsprinciperna. Tillgodoseende av etiska, estetiska, sociala, intellektuella och andra värden.

ANVISNINGAR OCH RÅD I METODIK Allmänna synpunkter

Undervisningen i metodik för ämnet hembygdskunskap har till uppgift att göra lärarkandidaterna förtrogna med principerna för urval och organisation av lärostoff samt att ge kännedom om hur en tillämpning av undervisningsprinciperna vid arbetet i hembygdskunskap kan åstadkomma en inlärningssituation, som främjar elevernas allsidiga utveckling. Metodiken skall ge lärarkandidaterna en uppfattning om hur man genom arbetet i hembygdskunskap kan främja en anda av lyhördhet, förståelse och vidsyn. Härvid bör beaktas att arbetet med verkligheten som studieunderläg : uppfordrar till att försöka hos eleverna utveckla och bevara en frågande inställning. Då elever och lärare i samverkan arbetar med verklighetsiakttagelser och finner svar på frågor som för vidare, är det fruktbärande för framgången i arbetet och för elevernas mognad, om man kan undvika alltför snabba slutsatser och oöverlagda ställningstaganden. Genom att eleverna försätts i samarbetssituationer fostras de genom kamraters och vuxnas medverkan till att hänsynsfullt ge akt på andra individers och gruppers intressen. i Händelser i vardagslivet och frågor som aktualiseras genom arbetet i

228 hembygdskunskap bör leda till samtal, som kan bidraga till undvikande av kategoriska värderingar och ensidig bedömning. Vid behandling av främmande miljöer bör kuriosa få lämna plats för mänskliga problem. Lärarkandidaterna bör förstå hur konsekvens i denna fostran kan leda till att eleverna tillägnar sig en vana att undvika alltför snabba och kategoriska omdömen, en önskan att få företeelser belysta från flera sidor samt en Undersökande och hänsynsfull attityd, en alltmer mognande inställning till omvärlden och sig själva.

De särskilda kursmomenten

Hembygdskunskapens mål och funktion Metodikundervisningen bör ge lärarkandidaterna en klar uppfattning om läroplanens avsikt med undervisningen i hembygdskunskap: att hjälpa eleverna orientera sig i omvärlden och ge dem sådana kunskaper om miljöer, motiv och företeelser att de kan sammanställa fakta och förstå enkla förlopp och samband mellan faktorer som format och formar vår tillvaro. Arbetet i hembygdskunskap skall vidare bidra till att förverkliga skolans mål, att hjälpa eleverna utveckla personliga anlag och finna intressen som tor dem kan bli till glädje och livsinnehåll samt att hjälpa dem förstå och ta hänsyn till andras villkor och intressen och uppleva de värden som samverkan och gemenskap kan ge. Urval av stoff Lärarkandidaterna bör komma till insikt om att det är nödvändigt att sovra det omfattande stoff som hembygdskunskapen erbjuder. De bör få en översikt över miljöer och motivkretsar från vilka stoff lämpligen kan hämtas. Det gemensamma temat för dessa är liv, samspel, samverkan och utveckling i olika miljöer i hembygden nu och i gången tid. Med hänsyn till elevernas intressen och mognadsnivå väljs sådana moment, där studierna kan koncentreras kring frågor som de upplever som centrala och där stoffet kan stödja färdighetsträningen. • Vid stoffurvalet bör vidare viss hänsyn tas till att hembygdskunskapen skall ligga som intressegrund för elevernas kommande studier i orienteringsämnena. För att ge studierna förankring i direkta verklighetsupplevelser väljs stoffet med hänsyn till hemortens villkor och möjligheter. Stoffet bör också väljas så att det inbjuder till varierande arbetsformer med utrymme för individuellt arbete och arbete i grupp. Strukturering och samordning av lårostoff Erfarenheter från psykologistudier och praktiska undervisningssituationer på lågstadiet bör hos lärarkandidaten skapa förståelse för de principer som tillämpas vid organisation av lärostoff i hembygdskunskap. Elevernas egna

229 upplevelser, iakttagelser och problem skall om möjligt vara utgångspunkt för arbetet. Som en följd härav byggs undervisningen upp kring miljöer och motiv i den form eleverna möter dem ute i livet. Med bevarande av helhetsbilden ges därvid stoffet en mångsidig belysning ur exempelvis etisk, estetisk, social, ekonomisk, biologisk och historisk synvinkel. Det kan vara lämpligt att berika arbetet kring vissa intresseområden med stoff även från lågstadiets övriga ämnen. Vid organisation av lärostoff beaktas att eleverna skall få lust att under, söka företeelser, upptäcka problem, ställa frågor, uppleva sammanhang och dra slutsatser. Lärarkandidaternas förståelse för dessa riktlinjer underlättas av att deras egna ämnesstudier i hembygdskunskap har motsvarande mål och i viss utsträckning likartad uppbyggnad. Lärarkandidaterna bör få ta del av exempel som visar hur stoffets organisation på olika sätt kan anpas., sas till intresseområdets karaktär. Exempel kan hämtas från sådana intresse 7 områden, där konkretionen åstadkommits genom exkursion, studiebesök, film eller stillbilder och från sådana där en av många aspekter fått huvudr vikten eller där motiv behandlas kontinuerligt genom årstider, årskurser och stadier. Undervisningsprincipernas tillämpning i den samlade undervisningen De konkreta undervisningsexempel som lärarkandidaterna får möta under metodikundervisningen skall vara så förebildliga att det klart framgår att de är tillämpningar på undervisningsprinciperna om motivation, aktivitet, konkretion, individualisering samt gemenskap och samarbete. Lärarkandidaterna bör få ta del av och själva utarbeta exempel på detaljr planerade intresseområden, där arbetet kring valda stoff enheter ges en sådan u PP»yggnad att alla på lågstadiet förekommande former för elevaktivitet får samverka för att åstadkomma en rik upplevelse av temat och en allsidig utveckling av individen. Förutom vad som nämnts beträffande principerna för urval och organisation av lärostoff skall härvid följande faktorer ges så stark betoning att lärarkandidaterna når förtrogenhet med undervisningsprinciperna och dessas samverkande tillämpning i praktiken. Eleverna på lågstadiet har ett spontant behov av att veta och intresse för alt lära. Dessa drivkrafter för ett fruktbärande skolarbete bör läraren utr nyttja genom att bygga upp undervisningen med hänsyn till dem. Samtidigt skall läraren försöka stimulera eleverna till ett vidgat intresse genom a t t i samarbete med dem väcka problem kring aktuellt stoff och kring tidigare behandlade moment. Detta innebär att en arbetsplan både till mål och innehåll får sin utformning genom ett samspel mellan lärare och elever. Elevernas engagemang och den överblick de sålunda får över mål och vägar i arbetet bidrar till att ytterligare öka deras intresse.

230 Undervisningen skall så vitt möjligt grundas på elevernas egna iakttagelser av verkligheten. Vid exkursioner och studiebesök skall de under lärares ledning genom egen verksamhet få göra erfarenheter och målinriktade iakttagelser, som hjälper dem att sammanställa fakta så att de förstår förlopp och samband i olika miljöer. Hur dylika erfarenheter läggs till grund för förstående av likartade förlopp även i andra, av eleverna ej direkt iakttagna miljöer behandlas i samband härmed. Andra former av konkretion såsom experiment, demonstrationer, filmer, kartor, bildserier och ljudillustrationer, diskuteras som ersättning för eller komplement till verklighetsiakttagelser. Härvid observeras konkretionens placering inom ett intresseområde och det eller de syften den kan tjäna: att vara motiverande, informativ eller sammanfattande. De estetiska och emotionella värden som aktuella natur- och kulturmiljöer erbjuder vid exkursioner och studiebesök bör ständigt uppmärksammas. Även i övrigt bör i den samlade undervisningen tillfällen skapas till estetiska och emotionella upplevelser, förmedlade av bildkonst, musik, rörelsegestaltning, dramatik och litteratur. Eleverna bör också få tillfälle att själva ge uttryck för sina upplevelser och erfarenheter, i form av rörelselekar, pantomim, sånglekar, dramatisering, i musik, skapande i färg och form samt med hjälp av det talade och skrivna ordet. Härigenom får eleverna tillfälle att icke blott upptäcka olika materials och uttrycksformers möjligheter utan också sina egna anlag och intressen, som de bör få hjälp att utveckla. För att elevernas uttrycksförmåga skall utvecklas måste en omfattande färdighet byggas upp. Även färdigheter som de behöver för att kunna samla och bearbeta lärostoff måste metodiskt övas. Att hämta informationer genom att se, lyssna och läsa, att anteckna och organisera de informationer man samlat samt att i någon form rekonstruera vad man tillgodogjort sig är färdigheter som sålunda systematiskt måste övas. För att kunna meddela åt andra vad man inhämtat och i korrespondens med dem få ytterligare utbyte behövs färdigheter i att tala och skriva men också i att kunna gestalta sina kunskaper och upplevelser i rörelselekar, pantomim, sång och musik, dramatisering, arbete i färg och form. Det är viktigt att lärarkandidaten har kännedom om den grundläggande metodiken i här berörda ämnen. Absolut nödvändig är förtrogenhet med undervisningsgången i ämnet svenska för att lärarkandidaten skall kunna ge en metodiskt riktig uppbyggnad åt färdighetsträningen även inom ramen för den samlade undervisningen. Arbetet skall organiseras så, att eleven får hjälp att upptäcka och utveckla personliga resurser men också att inse behovet av gemenskap och samarbete. Att tillsammans ställa upp enkla problem och gemensamt försöka finna en lösning genom lämplig arbetsteknik, att samarbeta mot ett gemensamt mål, att lyssna till olika åsikter och att självständigt ta ansvar är exempel på socialt fostrande aktiviteter, som naturligt bör ingå i arbetet inom den samlade undervisningen. Härvid uppmärksammas, h u r samarbetsformernas

231 svårighetsgrad successivt bör stegras, varvid noteras att två elever ofta har lättare att organisera ett samarbete än många, att dramatiseringsuppgifter och arbete i färg och form tillåter större frihet och oberoende vid gruppsammansättning och utförande än sådana arbeten som även innefattar färdigheter i svenska. Mot bakgrunden av insikter från lärarkandidatens studier i psykologi rörande individuella differenser skall metodikundervisningen anvisa vägar till ett arbetssätt, som tar hänsyn till både kvalitativa och kvantitativa skillnader. Elevens aktivitet måste tillvaratagas likaväl genom individuellt arbete som arbete i mindre och större grupper. Genom analys av konkreta exempel från skolarbetet i hembygdskunskap inom olika årskurser skall lärarkandidaterna få bilda sig en klar föreställning om vad som kännetecknar olika former av individualisering, bl. a. beträffande svårighets- och självständighetsgrad. Inom detta problemkomplex måste särskild uppmärksamhet fästas vid lärarens uppgift att leda eleven mot allt större självständighet samt vid elevens aktiva medverkan i planeringen av arbetet, varigenom hans intressen, behov och anlag tillgodoses.

Hjälpmedel för undervisningen i hembygdskunskap Lärarkandidaterna skall få göra sig förtrogna med olika slags materiel och material som kan användas vid undervisningen i hembygdskunskap. De bör få en översikt över representativa typer av hjälpmedel och exempel på olika sätt att inpassa dem i en lärogång. Vidare bör belysas h u r flera hjälpmedel kan stödja varandra. Lärarkandidaterna bör få kännedom om lämpliga material och förfaringssätt för tillverkning av hjälpmedel. De bör få del av synpunkter som hjälper dem vid en pedagogisk, kvalitetsmässig och ekonomisk bedömning av materiel. Information bör lämnas om rikscentral, regionala och lokala hjälpmedelscentraler och utställningar samt dessas funktioner. Lagen om upphovsrätt bör beröras. Beträffande AV-hjälpmedel skall undervisningen utöver vad ovan sagts ge grunderna för deras användning. Tekniska förberedelser i klassrummet och lärarens genomgång av materiel före en lektion bör behandlas liksom metoder att stimulera eleverna till aktivt iakttagande och lyssnande. Utrustnings-, produktions- och distributionsproblem bör observeras. Vikten av ändamålsenlig organisation vad gäller förvarings- och katalogiseringsproblem bör beröras, liksom den enskilde lärarens ansvar för skolans gemensamma materiel. Syftet med undervisningen i AV-teknik är att lärarkandidaterna skall lära sig handskas med de vanligaste tekniska hjälpmedlen, t. ex. dupliceringsapparater, film-, bild- och skriftprojektorer, TV- och radiomottagare,

232 grammofoner och bandspelare. De bör få tillfälle att lära sig handha olika märken av de skilda apparattyperna. Väsentliga delar av den litteratur som är användbar på lågstadiet, har lärarkandidaterna stiftat bekantskap med under metodikstudierna i ämnet svenska. De bör nu få ta del av hur texterna kan fungera som hjälpmedel vid undervisningen i hembygdskunskap. Därvid lämnas exempel på urval i anslutning till olika intresseområden samt förslag till texternas placering i en lärogång. Lärarkandidaterna bör samtidigt få lära känna vissa riktlinjer för urval av text samt själva med ledning av dessa riktlinjer analysera och värdera. Vid bedömning av texter med karaktär av facklitteratur bör lärarkandidaterna bl. a. observera i vad mån de innehåller register och ordförteckningar; enkla tabeller, diagram och kartor; information genom bilder respektive genom bild och text som väl avvägda komplement till varandra; bildmässiga och typografiska kvaliteter som underlättar överblick och detaljstudier; ej blott isolerade fakta utan fakta i meningsfulla sammanhang och i texter som kan samordnas med målinriktande arbetsuppgifter. Texter med karaktären av fiktionslitteratur bör bedömas bl. a. med hänsyn till sina möjligheter att bjuda levande och belysande skildringar i anslutning till hembygdskunskapens stoff, att medverka vid fostran till förståelse och vidsyn samt att erbjuda en för elever på detta stadium njutbar konstupplevelse och att berika deras uppfattning av nyanser i språk och värderingar. För användning i ett mångsidigt och individualiserat arbetssätt bör självinstruerande och självkontrollerande läsmaterial uppmärksammas. Lärarkandidaterna bör också inse värdet av olika texter med gemensamt tema men differentierad svårighetsgrad. Vid bedömning av texter observeras betydelsen av ordval och satsbyggnad samt typografisk uppställning. Texternas kvaliteter bör ställas i relation till elevernas utvecklingsnivå, lärostoffets omfattning och arbetssättets karaktär. Olika sätt att arrangera boksamlingar behandlas, i klassbibliotek och skolbibliotek samt kommunalt biblioteks ungdomsavdelning. Synpunkter bör lämnas på typ av böcker som har värde för arbetet i hembygdskunskap och som kan ingå i respektive boksamlingar. Planering

av

undervisningen

Skolarbetet bör präglas av kontinuitet. Metodikundervisningen skall klargöra nödvändigheten av att elevernas målinriktade och tidsbestämda arbete kring ett strängt sovrat lärostoff planeras både på lång och kort sikt. Därvid betonas lärarens uppgift då det gäller att skapa kontinuitet mellan och inom såväl stadier och årskurser som intresseområden. Vid årskursplaneringen bör lärarkandidaterna beakta sådana faktorer som årstidscykelns inverkan på undervisningen om människors, djurs och växters liv, kalenderns betydelse för undervisningen om människor i vardag

233 och höglid, orienteringens gång från det närliggande mot det mer avlägsna både i geografiskt, sociologiskt och historiskt hänseende. Riktmärket vid planeringen skall vara en kontinuitet som gynnar elevernas utveckling. Också vid detaljplanering av delar ur en årskurs måste vikten av kontinuitet starkt betonas. Detta gäller alla intresseområden men framgår kanske klarast beträffande de talrika motiv som ges förnyad behandling i varje årskurs eller flera gånger under samma år. Lärarkandidaterna bör få exempel på successiv uppbyggnad av arbetet kring några sådana moment, varvid klart skall framgå h u r förutsättningar kan skapas för vidgade erfarenheter, nya aspekter och ett arbetssätt som anpassas till elevens stigande mognads- och färdighetsnivå. Några sådana moment är Barnets medansvar i skola och samhälle; Våra plikter mot medmänniskor; Trafikundervisning; Allmänna hälsoregler; Sexualundervisning; Fortlöpande naturiakttagelser. Vid planeringen av intresseområden bör metodikstudierna anknyta till såväl teori- som praktikutbildningen. Sedan lärarkandidaterna med metodiklärares hjälp byggt upp en lärogång för ett aktuellt intresseområde, bör de praktiskt tillämpa den i anslutning till sin övningsundervisning. Därvid möjliggörs en realistisk och motiverad arbetsplanering samt analys och värdering av uppnådda resultat. Analys och

värdering

Den samlade grundsyn som psykologi-, pedagogik- och metodikstudierna ger, skall vara vägledande vid all analys och värdering av undervisning och arbetsresultat. Lärarkandidaterna som fått insikt i h u r undervisningssituationer byggs upp med ledning av grundläggande principer måste även få lära sig att själva, utifrån samma grunder, analysera, värdera och bedöma undervisning. De skall därvid tillägna sig förståelse för behov som hos enskilda elever eller hela elevgrupper inte blivit tillgodosedda och för lärarens möjligheter att på olika sätt tillfredsställa dessa. De skall också förstå att arbetet därmed kan tjäna som den bästa hjälp i lärarens egen utveckling mot allt mer nyanserad förmåga att ställa den enskilde eleven i centrum för skolans allsidiga fostrande och utvecklande verksamhet. Verksamhetsformer och organisation

Metodikkursen inhämtas i stor utsträckning genom individuella arbeten och grupparbeten, som redovisas och diskuteras vid seminarieövningar tillsammans med övriga kursdeltagare samt metodiklektorer. Exempel på avsnitt av kursen som lämpar sig för bearbetning i denna form: Förslag till årskursplaner för undervisningen i hembygdskunskap. Planering av intresseområden: förslag till konkret anknytning, tillvägagångssätt vid stoffsamling, bearbetning av stoff, redovisning och sammanfattning samt förslag till aktiviteter som kan samverka till elevens allsidiga fostran.

234 Förslag till individualiseringsåtgärder av olika karaktär med differens i självständighets- och färdighetsgrad. Avvägning av grundkurs- och överkursuppgifter i anslutning till intresseområden. Principer för samt förslag till arbetsanvisningar, riktlinjer för frågeställningar samt texter för undervisningen. Analys och värdering av hjälpmedel, bl. a. litteratur för undervisningen. Analys och värdering av undervisning och arbetsresultat med undervisningsprinciperna som värderingsgrund. Föreläsningar med demonstrationer bör förekomma som presentation av och översikt över studieavsnitt samt som inledning till grupparbeten. Metodikstudierna i hembygdskunskap bör samordnas med inhämtandet av ämneskursen i hembygdskunskap, med studierna i psykologi och pedagogik samt med lärarkandidaternas praktisk-pedagogiska utbildning. Detta bör ske på så sätt att metodikarbetet får en bakgrund av både praktiska och teoretiska erfarenheter, samtidigt som det lämnar stimulans för ytterligare studier och ett effektivare utnyttjande av praktikperioderna. Metodikundervisningen i orienteringsämnena måste ske i nära samarbete med andra grenar av lärarutbildningen. Till de nödvändiga kunskaperna i pedagogik och psykologi hör i detta sammanhang hur elever på olika åldersstadier uppfattar omvärlden, hur de uppfattar tid och rum, h u r inlärning sker och h u r intresseinriktning skiftar. Melodikundervisningen beträffande konkretisering bör ske i samarbete med psykologiundervisningen för att ge lärarkandidaterna kunskap om hur barn på olika åldersstadier uppfattar och kan tillgodogöra sig bilder, grafiska framställningar o. dyl. liksom att många barn uppfattar verkligheten genom att göra experiment, tillverka föremål o. s. v. De avsnitt av psykologiundervisningen, som utgör en nödvändig grund för djupare förståelse av undervisningsprinciperna om motivation, aktivitet, konkretion, individualisering samt gemenskap och samarbete, bör behandlas innan dessa principer skall tillämpas i den samlade undervisningen. De delar av metodikkursen som gäller mål och lärostoff inhämtas före lärarkandidaternas ämnesstudier i hembygdskunskap, i avsikt att åt dessa ge mål och mening. De metodikavsnitt som behandlar den samlade undervisningen kräver erfarenhet av viss grundläggande metodik samt planering och organisation, varför de behandlas på ett senare stadium. Före lärarkandidaternas praktiktjänstgöring bör hembygdskunskapens mål och funktion i skolarbetet behandlas samt grundläggande synpunkter ges på urval och organisation av lärostoff, undervisningsprincipernas tilllämpning vid behandling av intresseområden, mångsidig elevaktivitet och fostran till självständighet samt inlärnings- och studieteknik tillika med övrig färdighetsträning inom den samlade undervisningens ram. Samordning bör vidare ske med metodikundervisningen i lågstadiets öv-

235 riga ämnen, eftersom arbetet med den samlade undervisningen förutsätter kännedom om de aktiviteter som kan ingå däri och den grundläggande metodiken för dessa. Erfarenhet av bild- och formarbete, musik, rytmik och rörelsegestaltning samt pantomim- och dramatiseringslekar är sålunda nödvändig och gör att vissa delar av metodiken i respektive ämnen bör behandlas före hembygdskunskapen. Metodikkursen i svenska bör i väsentliga delar ha inhämtats för att undervisningen i svenska inom den samlade undervisningens ram skall kunna bli mångsidig och få en metodiskt riktig uppbyggnad. Konkreta erfarenheter kan vid metodikstudierna hämtas från lärarkandidaternas praktikperioder bland barn i undervisningssituation. Iakttagelser, förmedlade av film, TV och andra pedagogiska hjälpmedel samt barnarbeten kan illustrera pedagogiska situationer och förlopp. Kristendomen och andra religioner samt konstarter såsom litteratur, måleri och musik bildar så väsentliga delar av vår kulturbakgrund, att kännedom om dem bör utgöra komplement till studierna i hembygdskunskapens metodik. Orienteringen om hjälpmedel för undervisningen skall inlemmas som en självklar del av utbildningen i övrigt. Sålunda bör metodiska aspekter på hjälpmedlens utformning och användning ges i psykologi och pedagogik samt i de olika ämnenas metodik. Metodikinstitutionen bör vara utrustad med aktuell metodiklitteratur, gruppuppsättningar av aktuella läroböcker, exempel på representativ materiel, bl. a. för metodikundervisningen ändamålsenliga AV-hjälpmedel och elevarbeten av skilda slag. För att kandidaterna skall kunna förvärva kunskaper och färdigheter vad gäller tekniska hjälpmedel, måste en ändamålsenlig övningslokal finnas med bl. a. fullständig och modern utrustning. Lokalen bör ständigt vara tillgänglig för kandidaternas arbete med inlärning av handhavandet, men också för förberedelser av lektioner, tillverkning av egen materiel m. m. För lärarkandidaternas övning erfordras också instruktionsblad till varje förekommande apparattyp. För att lärarkandidaterna skall få fullt utbyte av denna utbildning måste de få tillfälle att tillämpa erfarenheterna vid övningsundervisning och praktiktjänstgöring. Kursen omfattar 55 timmar.

HISTORIA

Mellanstadiets lärare MÅL

Orienteringskurs: Utbildningen har till uppgift att orientera om sådant historiskt stoff, som kan ge underlag för berättelser och bilder av kulturhistorisk art, och i anslutning därtill ge ökad kännedom om dels utformningen av livet i gångna tider med hänsyn till förefintliga resurser, dels sambandet mellan det förgångna, nuet och framtiden, att ge orientering om arbetsmateriel särskilt med hänsyn till värdering av historiska källor samt att ge grund för urval av lärostoff i undervisningen och samverkan med andra ämnen. Tillvalskurs: Utbildningen har till uppgift att ge goda kunskaper om arbete och liv under valda historiska epoker, att bibringa förståelse för dels utformningen av livet i gångna tider med hänsyn till förefintliga resurser, dels sambandet mellan det förgångna, nuet och framtiden, att ge förtrogenhet med skilda verksamhetsformer och arbetsmateriel särskilt med hänsyn till värdering av historiska källor samt att ge ökad förståelse för möjligheter till samverkan i undervisningen med övriga orienteringsämnen och stimulera till fortsatta studier i dessa. STUDrEKURSER Orienteringskurs

Berättelser

och bilder ur

historien

Källor och litteratur som kan ge stoff för berättelser och bilder ur historien. Exempel på användning av sådant stoff. Översikt över de främmande

världsdelarnas

historia

237 Historisk

kritik

Kort översikt över den historiska vetenskapens metoder. Exempel på historiska problem.

Tillralskurs

Antikens

historia

Översikt över forntidskulturernas uppkomst. Orientering i antikens historia med tonvikt främst på religiösa föreställningar samt arbete och liv i Främre Orienten, Grekland och Rom. Äldre

historia

Översikt över den europeiska kulturens utformning under äldre medeltid jämte erforderliga utblickar mot övriga samtida kulturkretsar, det bysantinska kejsardömet, det arabiska kalifatet, Indien och Kina. Nordisk kulturhistoria med utblickar mot allmän historia fram till omkring år 1800, avsedda att belysa den nordiska kulturhistoriens sammanhang med utonmordisk kulturutveckling. Modern

historia

Arbete och liv under 1800- och 1900-talen. Den världshistoriska utvecklingen.

ANVISNINGAR OCH RÅD Allmänna synpunkter

Vid det historiska studiet skall människan och hennes verksamhet, d.v.s. hennes kamp för att under växlande förutsättningar säkra sin existens, forma sin omgivning och utveckla sina möjligheter, stå i centrum för uppmärksamheten. De aspekter, under vilka den historiska utvecklingen i främsta hand studeras, är således hur människan under gångna tider löst sina försörjningsproblem, utvecklat sitt tekniska kunnande, vidgat sin kunskap, funnit former för ett organiserat samhällsliv, sökt åstadkomma social och rättslig trygghet, skapat normer och traditioner samt gett uttryck åt sina olika strävanden i religion, vetenskap, litteratur, musik, konst och arkitektur. I orienteringskursen görs ett urval av de kursmoment, som ingår i mellanstadiets kursplan, varvid hänsyn tas till lärarkandidaternas tidigare utbildning. Studierna inriktas främst på ämnesfördjupning, men lärarkandidaterna görs ständigt uppmärksamma på sådant stoff, som kan utnyttjas av dem själva i undervisningen. I övrigt gäller i tillämpliga delar nedanstående anvisningar för tillvalskursen även för orienteringskursen.

238 De särskilda kursmomenten

Antikens historia I tillvalskursen berörs i samband med den allmänna översikten av forntidskulturernas uppkomst sådana moment som människans äldsta utveckling, fångstkulturens, odlar- och herdekulturens samt högkulturernas uppkomst och utformning. Kulturlivet kan studeras med utgångspunkt i pyramider och klippgravar i Egypten, kungagravar i Ur, palats på Kreta, dagligt liv i Babylon på Hammurapis tid, i Aten på Périkles tid, i Alexandria under hellenistisk tid, i kejsartidens Rom och i Pompeji. Viss uppmärksamhet ägnas därjämte åt kulturen i Indien och Kina. Det kulturhistoriska perspektivet i trängre mening samordnas med det ekonomisk-historiska, så att de ekonomiska faktorernas art och roll blir belysta i sammanhanget, t. ex. den agrara revolutionen under neolitisk tid och dess innebörd, de tekniska framsteg, som föregår stadskulturens uppkomst, stadsstatens ekonomiska karaktär, slavhushållningen samt den forntida världsstatens ekonomiska liv och dettas utveckling.

Äldre historia Studiet av nordisk kulturhistoria bör inriktas på hur närings-, samhällsoch kulturliv gestaltats under skilda epoker från omkring 800 e. Kr. till våra dagar. Epokstudierna bör förenas med utblickar mot den allmänna historien, vilka kan ge den erforderliga bakgrunden för förståelse av samhälls- och kulturutvecklingen i Norden: feodalism och universalmonarki, bergshanteringens uppsving, den kommersiella revolutionen, stadskulturens och fjärrhandelns renässans, den starka furstemakten och nationalstatens uppkomst, kyrklig och ridderlig kultur under medeltiden; renässansen, reformationen, de geografiska upptäckterna och de religiösa brytningarna under 1500- och 1600-talen; absolutism, merkantilism och begynnande konstitutionalism under 1600-talet; vetenskapens utveckling under 1600- och 1700talen; de »stora revolutionerna» under 1700-talet och deras betydelse för den följande utvecklingen under senare århundraden. Modern historia Som grund för studiet av de senaste århundradena ges en allmän översikt av den ekonomisk-historiska utvecklingen, belysande hur genom den kommersiella och den industriella revolutionen feodalsamhället förvandlas till industrisamhället med dess imperialistiska strävanden och h u r denna utveckling hittills utmynnat i uppkomsten av dels välfärdsstater, dels utvecklingsländer. I övrigt bör studierna inriktas på fördjupade ämneskunskaper inom så-

239 dana väsentliga områden, där lärarkandidaternas tidigare utbildning bäst behöver kompletteras.

Verksamhetsformer och organisation

De blivande lärarnas utbildning skall i så stor utsträckning som möjligt bedrivas med hjälp av sådana arbetsmetoder, som de själva skall använda i sin undervisning. Särskilt gäller detta tillvalskursen. Undervisningen i nordisk kulturhistoria bör sålunda lämpligen ske i form av arbets- och diskussionsseminarier. Stoffet fördelas på olika epoker med bl. a. mellanstadiets studieplaner som lämplig grund för arbetets uppläggning. Som utgångspunkt för studiet av en viss epok kan väljas ett museibesök, en exkursion till ett historiskt givande område, en bild eller bildsvit, ett diagram, vilka med hjälp av lämpligt vald historisk litteratur, såväl källpublikationer som bearbetningar, kan leda fram till ett studium av epoken ur skilda aspekter. Vid ett studium av denna art kommer de blivande lärarna självfallet i kontakt med en ganska omfattande litteratur. De får härvid tillfälle att sovra, att kritiskt väga uppgifter och synpunkter mot varandra, att sammanställa och sammanfatta och kan därigenom nå fram till historisk överblick. Tillvalskursen redovisas i tentamen. Vunnen säkerhet i tillämpningen av historisk metod kan ådagaläggas genom författandet av en kortare uppsats. Orienteringskursen omfattar 20 undervisningstimmar, tillvalskursen 200. Av dessa senare skall ca 25 användas till vartdera av första och sista k u r s momenten samt resten (150 undervisningstimmar) till det mellanliggande kursmomentet. Arbetet med en uppsats förläggs till ferierna.

Högstadiets lärare MÅL Utbildningen har till uppgift att ge de grundläggande kunskaper som undervisningen kräver, att ge studieträning och grundläggande historisk-kritisk skolning samt att ge en introduktion i historieundervisningens uppgifter och metoder. FÖRKUNSKAPER För tillträde till studierna krävs kunskaper motsvarande lägst betyget 2 i historia vid avgång från gymnasiets humanistiska, samhällsvetenskapliga eller naturvetenskapliga linje.

240 STUDIEKURSER Direktutbildning

Antikens historia Översikt över de stora forntidskulturernas uppkomst och utveckling. Översikt över forntidens politiska och ekonomiska historia som bakgrund till den antika kulturens historia. Den antika kulturen med tonvikt på vetenskap, teknik, filosofiska och politiska idéer samt konst och även i någon mån litteratur. Arkeologiska arbetsmetoder och problem. Äldre historia Nordisk fornkunskap. Nordens samt det övriga Europas och de viktigaste utomeuropeiska områdenas historia till mitten av 1700-talet med tonvikt på de gemensamma utvecklingslinjerna. Grundlig behandling av några väsentliga problem. Modern historia Översikt över den historiska utvecklingen från mitten av 1700-talet i Europa, inklusive Norden, och i de övriga världsdelarna. Grundlig behandling av väsentligare händelser och problem. översikt över beståndet och arten av källor och informationsmaterial till den nyaste historien. Ekonomisk historia Introduktion i samhällsekonomisk teori och kvantitativ metodik. Några väsentliga problem i den ekonomiska utvecklingen i Europa, inklusive Norden, samt några utvecklingslinjer i de utomeuropeiska kulturområdenas ekonomiska historia fram till slutet av 1700-talet. De väsentliga utvecklingslinjerna i den moderna ekonomiska historien. Den ekonomiska tillväxtens problematik i historisk belysning. Grundligare penetration av väsentliga strukturella och konjunkturella förändringar. Kulturhistoria De olika konstformernas historia. Konstteoriens grunder. De estetiska, filosofiska och litterära idéernas historia. Valda kulturhistoriska problem. Naturvetenskapens och teknikens historia. Historisk metod Arkiv- och bibliotekskunskap. Övningar i källkritik. En mindre, självständig uppgift.

241 Vidareutbildning av mellanstadielärare

Antikens Äldre

historia

historia

Modern

historia

För ovanstående tre kurser se direktutbildningen. ekonomisk historia Tiden efter omkring år 1800. Historisk

metod

Arkiv- och bibliotekskunskap. Övningar i källkritik. ANVISNINGAR OCH RÅD Allmänna synpunkter

Tyngdpunkten i utbildningen ligger i överensstämmelse med grundskolans läroplan på modern historia. Antiken ges också i enlighet med kursplanen ett relativt stort utrymme. Den mellanliggande perioden får ett något större utrymme än vad som direkt motsvaras av den tid som på grundskolans högstadium skall ägnas denna epok. Detta motiveras av de krav som ställs på läraren i samband med de repetitiva längdsnitten i årskurs 9 och av direktutbildningens karaktär av grund för gymnasielärarutbildningen. Det kulturhistoriska stoffet bereds i enlighet med Läroplan för grundskolan ett stort utrymme, särskilt beträffande äldre tider. I undervisningen presenteras detta parallellt med övrigt historiskt stoff för att de studerande skall få en helhetsbild av epokens historia. I så stor omfattning som möjligt skall sådana metoder tillämpas och sådant stoff tas upp som kan hjälpa den blivande läraren att senare undervisa om hembygdens historia. Framför allt gäller detta avsnittet om Nordens fornhistoria och om den nyare ekonomiska historien. Innehållet i de särskilda kurserna för vidareutbildning av mellanstadielärare överensstämmer med innehållet i direktutbildningen om ej annat anges. Hänsyn skall tas till tidigare genomgångna moment under mellanstadielärarutbildningen. De särskilda kurserna

Antikens

historia

Studierna syftar till att med hänsyn till undervisningen i grundskolans årskurs 9 ge kunskap om den västerländska kulturkretsens ursprung och äldsta historia samt om utomeuropeiska kulturer och deras historia. I centrum skall stå vad som inbegrips i uttrycket »arvet från antiken». Man bör komma ihåg att inblick i antik kultur numera endast ges i ämnet historia i åk 9. 16—512012

242 Med hänsyn till den nutida vetenskapens inriktning skall särskild vikt läggas vid högkulturernas uppkomst och vid arkeologiens arbetsmetoder, tidsbestämning, skrifttolkning o. s. v. Äldre historia Särskilt med tanke på längdsnittet Hembygdens historia i grundskolans historiekurs ingår här ett moment Nordisk fornkunskap. Även i övrigt skall den blivande lärarens behov av överblick och allmän orientering vid undervisning i form av längdsnitt beaktas. Detta utgör bakgrunden till att undervisningen i politisk historia, i ekonomisk historia och i kulturhistoria här lagts parallellt. Avgörande vikt måste, framför allt i vidareutbildningen, läggas vid den icke nordiska historien. Modern historia Utgångspunkten skall vara de amerikanska och franska revolutionerna. Den mindre delen av tiden ägnas den tidigare hälften av epoken. Särskild vikt skall läggas vid undervisningen om de utomeuropeiska områdenas kontakt med Europa och deras reaktion på denna kontakt. Även här måste, särskilt i vidareutbildningen, Nordens historia få en rätt undanskymd plats jämfört med utomnordisk historia. Kontakt med de ekonomisk-historiska och de kulturhistoriska aspekterna skall genomgående upprätthållas. Stor vikt skall läggas vid att ge de blivande lärarna förmåga att handskas med sådant källmaterial som kan användas i deras egen undervisning. Ekonomisk historia Studiet av tiden före industrialismens genombrott koncentreras till några få väsentliga perioder. Den moderna tiden behandlas utförligare. Två synpunkter skall därvid vara vägledande. Å ena sidan måste kontakten med den övriga historiska utvecklingen understrykas. Å den andra skall de studerande få en klar uppfattning om de speciella problem och metoder som karakteriserar den ekonomiska historien. Även här beaktas att den blivande läraren rätt skall kunna behandla sådant källmaterial som kan användas i hans egen undervisning. Kulturhistoria Då denna sida av historien har brutits ut och fått formen av en särskild kurs — även om undervisningen löper parallellt med annan undervisning — är avsikten att betona kulturhistoriens betydelse. Denna är emellertid mångfasetterad, och man måste göra ett urval bland de synpunkter som skall tas upp. I centrum ställs konsthistorien, därför att denna i så hög grad berikar den lärares undervisning som kan behandla dess stoff. Stor

243vikt läggs vid förmågan att tolka och levandegöra konstnärliga verk, såsom måleri, arkitektur och konsthantverk, samt musik. Därtill kommer andra sidor av kulturhistorien, såsom stadsmiljöns och hemmiljöns förändringar, sedvanornas utveckling samt de filosofiska och estetiska idéernas historia. — De politiska idéerna behandlas i samband med den politiska historien, de ekonomiska idéerna i samband med den ekonomiska historien. Historisk

metod

Vad som karakteriserar denna kurs är inte ett speciellt stoff utan en speciell arbetsmetod. Grundläggande för de studerandes utbildning i historisk metod är undervisningen i arkiv- och bibliotekskunskap. Därpå följer under den första studieterminen seminarieövningar i källkritik som anordnas av den historiska och av den ekonomisk-historiska institutionen. Varje lärarkandidat i direktutbildningen skall under andra studieterminen följa uppgiftsseminarierna och efter fritt val fullgöra en mindre uppgift inom antingen den historiska eller den ekonomisk-historiska institutionen.

Verksamhetsformer och organisation

Studietiden för direktutbildningen är ett studieår. Kunskapskontroll sker i följande ordning: a. Senast efter fem veckor sker tentamen på Antikens historia. • b. Senast efter ytterligare elva veckor sker tentamen på Äldre historia. • c. Senast efter ytterligare elva veckor sker tentamen på Ekonomisk historia. d. Senast efter ytterligare tretton veckor, d. v. s. före studieårets slut, sker tentamen på Modern historia. e. Kontroll av kunskaperna i Kulturhistoria sker i samband med undervisningen på respektive avsnitt, d. v. s. i fråga om äldre tiders kulturhistoria under period b ) , i fråga om naturvetenskapens och teknikens historia: under period c) och i fråga om modern kulturhistoria under period d)..: f. Den självständiga uppgiften ventileras på ett diskussionsseminarium under andra studieterminen i den ordning som bestäms i varje enskilt fall. Undervisningen består normalt av sex timmars lektionsundervisning varje vecka. En vecka före varje tentamensperiods slut skall vara fri från undervisning. Under period b) skall lektionsundervisning motsvarande två veckor avse ekonomisk historia och motsvarande tre veckor kulturhistoria. Under period c) skall nio timmar lektionsundervisning användas till naturvetenskapens och teknikens historia. Under period d) slutligen skall siu timmar lektionsundervisning användas till kulturhistoria.

244 Till arkiv- och bibliotekskunskap anslås sex timmar. Under första studieterminen skall lärarkandidaterna delta i historiska institutionens seminarier för metodiska övningar under 2/$ av tiden och i ekonomisk-historiska institutionens under V3 av tiden. Under andra studieterminen skall de delta i den institutions uppgiftsseminarier vid vilken deras uppgifter behandlas samt i två seminarier vid den andra institutionen. Studietiden för vidareutbildningen är ett halvt studieår. Period a) har där längden fyra veckor, period b) fem veckor, period c) fyra veckor och period d) sju veckor. Under denna tid inläggs 12 timmar aktiv auskultation.

STUDDZKURS I METODDX Historieämnets egenart och mål Ämnets nuvarande utformning och samhällsutvecklingen. Dess plats i skolan. Läroplan för grundskolan och läroplanerna för gymnasiet och fackskolan. Avgränsning mot och anknytning till andra ämnen. Utvecklings- och inlärningspsykologiska synpunkter på historieundervisningen. Olika anledningar till elevernas intresse för ämnet. Samhällets krav på historieundervisningen. Svensk och utländsk metodisk litteratur. Tidskrifter. Aktuella ämnesmetodiska forskningsuppgifter. Urval och organisation av stoffet Sambandet mellan mål och stoffurval. Färdighetsmoment och orienterande moment, studievanor och kritisk fostran. Den kronologiska tyngdpunkten. Olika historiska aspekter, såsom politisk, ekonomisk, social och kulturell historia. Längdsnitt och epokstudier. Epik och faktainlärning. Epik och problemdiskussion. Jämförande studium av stoffurvalet i olika läroböcker. Arbetssätt och verksamhetsformer Klassundervisningens former. Grupparbete. Individualisering. Betingsstudier. Elevernas hemuppgifter. Kunskapskontroll och elevbedömning. Olika slag av konkretisering. Studiebesök. Lärarens planerings- och förberedelsearbete. Studieplaner. Samverkan med andra ämnen. Lärogång med avseende på använda metoder. Fortbildning. Hjälpmedel i undervisningen Läroboken i skolarbetet. Den historiska atlasen. Urkundssamlingar o. dyl. Läseböcker och annan litteratur. Individualiserande materiel. Väggkartor, planscher, bilder, ljudband, film. Lärosalens inredning och materielens vård.

245 ANVISNINGAR OCH RÅD

Mål och stoffurval ,:. Metodikutbildningen, såväl den del som ges i samband med ämnesstudierna som den som infaller under lärarhögskoleåret, avser att lära lärarkandi- • daterna att applicera de undervisningsprinciper, som deras utbildning i pedagogik för dem i kontakt med, på det stoff som ämnesutbildningen i• historia ger dem och att därmed göra dem till goda historielärare. Metodik'utbildningen måste därför ständigt bygga på de båda nämnda vetenskaperna pedagogik och historia och samtidigt utgå från den verklighet som historieläraren arbetar i. i •:• • Utgångspunkten måste vara en diskussion av historieundervisningens mål. Först och främst måste man då studera de målsättningar som officiellt antagits för historieundervisningen på olika skolstadier, diskutera dem och undersöka avsikten med dem. Samtidigt skall man låta lärarkao-' didaterna konstatera var i skolan undervisning i historia förekommer,' framförallt på vilka andra stadier än det de själva utbildas för, och undersöka i vad mån historiska moment förekommer även under andra rubriker än »historia» (hembygdskunskap). Vidare preciseras hur skolämnet histo-' ria avgränsas mot andra skolämnen och hur denna avgränsning avviker. från universitetsämnets. Nästa steg är att diskutera, varför man läser historia i skolan, vad samhället vill få ut av ämnet i skolan och hur eleverna kan bringas att fatta' intresse för det. Vid diskussionen av elevernas intresse för att studera 1 historia skall man ta upp frågan om deras mognad på olika nivåer och dess betydelse för inriktningen av intresset. Många elever har ett roman- • tiskt-episkt intresse för historia men deras historiska intresse kan också motiveras av en — möjligen så småningom klarnande — vilja att förstå den värld de lever i och orsakerna till att den blivit som den är. -"' Det är viktigt att diskutera och klargöra, hur man fångar upp ett s. a. s:' naturvuxet intresse och leder det i rätt riktning, men också hur läraren" med lämpliga medel kan skapa intresse för det avsnitt av historiestudiéf som man skall arbeta med. Samtidigt bör diskuteras de mera enkla motiven för historiska studier, elevernas vilja att vara »allmänbildade» och yäff detta egentligen innebär samt deras vilja att av olika skäl få goda betyg".' Synnerligen viktigt är det att skärpa insikten om skillnaden mellan de exakta, fasta kunskaperna och den historiska förståelsen liksom om betydelsen av en rätt avvägning mellan dessa båda och om vägarna att nå den. Väsentliga diskussionsämnen är frågan om vilket som kommer först'hös 1 en medelgod elev, förståelse eller faktakunskaper, och frågan om hur niali hos eleven bygger ut förmågan på det område, där den brister. En annan synnerligen viktig diskussionsuppgift gäller den kritiska sköl- : ningen. Det finns inom den historiska vetenskapen en rad kända problem,

246 som inbjuder till studium, och det finns ett starkt, allmänt behov av alt eleverna bibringas en kritisk inställning till åsikter och uppgifter. Men problemet är h u r historiska studier kan bidra att skapa en kritisk attityd, som håller även i vardagliga situationer. Särskilt i sådana sammanhang är det säkerligen väsentligt att dra in utvecklingspsykologiska resonemang för att ge en bakgrund till bedömningen av den metodiska frågan om när man skall arbeta med dylika historiska problem och om vilka som skall väljas. När man kommer till frågan om stoffurvalet, är det viktigt att först konstatera att undervisningens målsättning måste styra detta. Vad det innebär framgår bäst om man drar konsekvenserna av en viss målsättning. Man kan således för diskussionens skull planlägga en kurs, där man tankes läsa endast sådan historia som har något att säga vår tid, d. v. s. dalman ser det förflutna helt anakronistiskt. Mot detta kan ställas en uppläggning av kursen, som radikalt går ut på att ge en bild av en gången tid, dess livssyn, dess kulturella yttringar, dess sociala och ekonomiska förhållanden. Den lämpliga avvägningen mellan dessa båda sätt att lägga upp undervisningen behöver sedan också diskuteras. På motsvarande sätt kan man diskutera, hur ett genomfört studium av historia i form av längdsnitt påverkar stoffurvalet och den historiska förståelsen, då j u härvid olika faktorer i en historisk epok isoleras från varandra och behandlas som länkar i en kedja genom århundraden, där ångmaskinen behandlas i samband med energiproduktion och ångloket i samband med kommunikationerna, där socialismen knyts till liberalism och konservatism men isoleras från uppkomsten av industriarbetarklassen, som i sin tur endast behandlas i samband med ekonomiska förändringar o. s. v. Arbetssätt

och

hjälpmedel

Även metoderna skall sättas i samband med målsättningen. Man måste diskutera, vilken metod man skall använda, när man främst vill väcka intresse för det episka, när man vill utreda en fråga och när man vill skola den kritiska förmågan. Lärarens arbete som berättare och föreläsare, som ledare av undervisningssamtalet och som diskussionsledare och diskussionsdeltagare belyses bäst, om man betonar de intresseväckande och gemenskapsbildande momenten i detta slags undervisning samtidigt som svårigheterna att därvid verkligen få med sig hela klassen dras fram. På motsvarande sätt undersöks när grupparbete och när individuellt arbete är bäst och vilka förutsättningar som gäller i de olika fallen i fråga om lärarens planläggning och förarbete liksom i fråga om hans ledning och insatser under arbetets gång. I fråga om kunskapskontroll skall särskilt framhävas lärarens eget behov av kontroll av h u r de av honom använda metoderna lyckas och de impulser till självförnyelse för läraren som olika slag av diagnostiska prov kan

247 ge. Del är också av betydelse att diskutera kunskapskontrollens — ofta olyckliga — roll som styrande faktor i undervisningen. Olika former av kontroll bör genomgås och tendensen framhävas hos vissa kontrolltyper, t. ex. de lätträttade lappskrivningarna, att för eleverna och även för läraren överdriva betydelsen av okomplicerade fakta och rena minneskunskaper. Vad samverkan med andra ämnen beträffar skall särskilt betydelsen av samverkan med ämnet svenska framhävas. Om historieläraren vinnlägger sig om att låta den muntliga och skriftliga träningen få plats även på historiclektionerna, får han en klarare och bättre framställning av det historiska förlopppet. I gengäld kan han hoppas, att läraren i svenska låter eleverna använda värdefullt historiskt stoff för den träning som förläggs till lektionerna i svenska. Bland materielen skall särskilt läroboken och bilden behandlas. Läroboken är framförallt ett förslag till behandling av det historiska stoffet. Finner läraren en lärobok som han är nöjd med kan han låta den vara bestämmande för elevernas arbete, men den får aldrig vara bestämmande för lärarens. I de flesta fall måste dock även elevernas arbete avvika från den använda läroboken. Lärobokens roll som norm gäller dock alltid endast arbetets uppläggning och disposition, aldrig dess resultat. Läroboken skall alltså främst betraktas som en bok att hämta fakta ur. Bilden skall i första hand betraktas som studiematerial, i andra hand som lärarens demonstrationsmaterial och först i tredje hand som illustration. Viktigt är här att lärarkandidaterna lär sig hur man läser en bild och hur man ställer sig kritisk till den på samma sätt som till en skriven framställning. Till sist behöver lärarkandidaterna få anvisningar i form av listor på metodisk litteratur och facktidskrifter, på bredvidläsningslitteratur och allmänna fortbildningsmöjligheter. Organisation Till metodikutbildningens förfogande slår 4 timmar i början av den första termin då historia studeras, 8 timmar i samband med auskultationerna under den andra studieterminen samt 30 timmar under lärarhögskoleårets första termin. För en blivande gymnasielärare tillkommer 12 timmar i samband med ämnesstudierna och ytterligare 10—15 under lärarhögskoleåret. Denna tid disponeras lämpligen på följande sätt: 1) De 4 timmarna i början av historiestudiet används till diskussion av skillnaden mellan skolämnet historia och universitetsämnet samt av skolämnets målsättning. 2) De 8 timmarna i samband med auskultation används först till en presentation av vilka företeelser under auskultationerna som skall iakttas och sedan till diskussion av dessa. De utvalda företeelserna bör vara tämligen enkla såsom: Hur väcker man elevernas intresse för det avsnitt som

248 skall behandlas? Vilket stoff har valts? Hur sköter läraren elevernas självverksamhet? Vad gör faktiskt eleverna under lektionen? Vad resulterar lektionen i? Hur används läroboken? 3) Under de första ca 15 timmarna vid lärarhögskolan skall man efter en snabb genomgång av målsättning m. m. noga behandla stoffurval och metoder samt maiterielfrågan. 4) De följande 10 timmarna bör användas till genomgång ur olika synpunkter av svåra avsnitt i de olika årskursernas lärokurs. 5) De sista 5 timmarna bör användas till en mera principiell diskussion av mål, stoffurval, kunskapskontroll, föreskrifter m. m. 6) De timmar, som tillkommer för de blivande gymnasielärarna, anslås till historiens speciella metodik på gymnasiet med särskild inriktning på elevernas självständiga arbete, källstudier, bedömning och prov.

Det gymnasiala stadiets lärare MÅL Utbildningen har till uppgift att ge de vidgade och fördjupade kunskaper som undervisningen kräver, att bereda möjlighet till historisk-kritisk träning och självständigt arbete med valda historiska uppgifter samt att ge en introduktion i gymnasieundervisningens metodik. FÖRKUNSKAPER För tillträde till studierna krävs de kurser som nämns under högstadielärarutbildning, direktutbildning. STUDIEKURS Konst- och

musikhistoria

Fördjupat studium av i första hand konsthistoria men även musikhistoria samt de litterära och estetiska idéernas historia, väsentligen före 1800-talet. Idéhistoria Fördjupat studium av de filosofiska, politiska, ekonomiska och vetenskapliga idéernas historia samt av teknikens historia. Kyrkohistoria Den medeltida kyrkan, reformationen samt de olika kyrkosamfundens utveckling fram till 1800-talet. Religionsdebatten.

249 Äldre

historia

Grundläggande gemensamma drag i medeltidens, renässansens, 1600-talets och upplysningstidens politiska, ekonomiska och kulturella historia. Fördjupade kunskaper om valda vetenskapliga problem. Samtidshistoria Några väsentliga ekonomiska och politiska problem i det moderna samhället under de senaste 50 åren i globalt perspektiv. Specialarbete Litteraturstudier. Källstudier, koncentrerade till ett i samråd med examinator valt problem som behandlas i skriftlig form och ventileras på seminarium. Specialarbetet kan förläggas till antingen den historiska institutionen eller den ekonomisk-historiska institutionen. ANVISNINGAR OCH RÅD Allmänna synpunkter

Genom att bygga på den grund som direktutbildningen till högstadielärare lagt, där framför allt antikens och den moderna tidens historia grundligt behandlats, kan utbildningen av gymnasielärare mera syfta till fördjupning än till breddning av kunskaperna. Detta gäller naturligtvis i synnerhet specialarbetet, vilket emellertid i vissa ämneskombinationer kan ersättas av studier i andra ämnen. Så är fallet i kombinationer med tre gymnasieämnen, i kombination med treterminsutbildning i svenska samt i kombination med samhällskunskap.

De särskilda kurserna

Konst- och musikhistoria, idéhistoria och kyrkohistoria På grund av den begränsade tid som står till förfogande är det nödvändigt att undervisningen starkt inriktas på sådana frågor som den blivande läraren måste behärska vid undervisning på gymnasiet. Undervisningen skall handhas av specialister från respektive institutioner. Äldre historia och

samtidshistoria

Dessa kurser syftar till att dels förstärka kunskaperna inom det område som blivit kortfattat behandlat i högstadielärarutbildningen, dels fördjupa kunskaperna inom samtidshistorien med tanke på detta skedes betydelsefulla roll i gymnasiets undervisning. Därvid uppmärksammas framför allt en rad vetenskapliga problemdiskussioner. Dessa bör väljas så att de ger den studerande möjlighet att tränga in i vetenskapliga frågeställningar men också så att de är lämpliga att behandla i gymnasieundervisningen.

250 Specialarbete Litteraturkursen bör väljas så att den utöver att tjäna som bakgrund och stöd för den skriftliga redovisningen även ger den blivande läraren stöd för undervisning i form av tematiska översikter.

Verksamhetsformer och organisation

Studietiden är ett studieår, av vilket en studietermin anslås till specialarbete (i kombination med samhällskunskap står dock endast 15 veckor till förfogande för specialarbete i antingen samhällskunskap eller historia). Kunskapskontroll i de övriga kurserna sker a. Senast efter fyra veckor på Konst- och musikhistoria. b. Senast efter ytterligare fyra veckor på Idéhistoria. c. Senast efter ytterligare fyra veckor på Kyrkohistoria. d. Senast efter ytterligare fyra veckor på Äldre historia. e. Senast efter ytterligare fyra veckor, d. v. s. före studieterminens slut, på Samtidshistoria. Undervisningen omfattar varje vecka två timmar seminarier för ventilering av uppsatser, två timmar föreläsningar samt fyra timmar lektionsundervisning, vartill kommer handledning sammanlagt 20 timmar. Lektionsundervisningen i samtidshistoria fördelas lika mellan politisk och ekonomisk historia. Den studerande skall följa seminarieundervisningen inom antingen historia eller ekonomisk historia. För att utbildningen skall ge önskat resultat krävs ett lågt deltagarantal, ca 15, i var grupp. STUDD2KURS I METODDX jämte ANVISNINGAR OCH RÅD

Se högstadielärarutbildningen.

SAMHÄLLSKUNSKAP

Mellanstadiets lärare MÅL

Orienteringskurs: Utbildningen har till uppgift att orientera om det nutida samhällets problem, funktion och organisation, att ge ökad förståelse för mänsklig samlevnad och viss insikt om betydelsen av personliga insatser i samhällslivet och engagemang för gemensamma problem, att ge orientering om arbetsmateriel samt att ge grund för urval av lärostoff i undervisningen och samverkan med andra ämnen. Tillvalskurs: Utbildningen har till uppgift att

ge goda kunskaper om det nutida samhällets problem, funktion och organisation från familjegrupp till världssamhälle, att bibringa grundläggande principer för mänsklig samlevnad och därmed ge insikt om betydelsen av personliga insatser i samhällslivet och engagemang för gemensamma problem, att ge förtrogenhet med skilda verksamhetsformer och arbetsmateriel samt att ge ökad förståelse för möjligheter till samverkan i undervisningen med övriga orienteringsämnen och stimulera till fortsatta studier i dessa.

STUDD3KURSER Orienteringskurs

Familjen

och

bostaden

Familjen i socialpsykologisk belysning. Privatekonomi. Familjesociala åtgärder. Barnavårdsnämndens uppgift och verksamhet. Bostad och bostadspolitik.

252 Yrket, arbetsplatsen och fritiden Yrkesvärlden. Människan i arbete och på fritid. Samhällets ungdomsvårdande verksamhet. Synpunkter på studie- och yrkesval. Närsamhället Migration. Praktisk samhällsplanering. Trafik. Det svenska samhället Lag och rätt. Opinionsbildning. Valda samhällsproblem. Världssamhället De mänskliga

rättigheterna.

Aktuella internationella

samlevnadsproblem.

Tillvalskurs

Deskriptiv samhällskunskap Sveriges sociala struktur i sociologisk belysning Demografi med kort orientering om några internationella demografiska problem. Familjen. Fritiden. Arbetsplatsen och arbetsmarknaden. Stadens och landsbygdens struktur (stads- och regionplanering). Trafik. Uppfostran och utbildning. Samhällsklasser och social rörlighet. Organisationer och folkrörelser. Brottslighet och kriminalpolitik. Rätts kunskap Rättsordningen. Grundläggande rättsregler för individens och samhällets skydd. Rättsregler rörande arbets- och näringslivet. Rättsregler rörande familjen. E k o n o m i s k a och sociala förhållanden Ekonomisk och social historia särskilt under industrisamhällets framväxt. Svenskt näringsliv, struktur och lokalisering. Arbetsmarknadens organisationer och lönebildning. Kreditmarknadens institutioner. Sociologi, socialpsykologi och kulturantropologi Sociala institutioner. Byråkrati. Attityders och normers framväxt under individens utveckling. Gruppers struktur. Social stratifiering, samhällsklasser, socialgrupper, prestigegrupper. Avvikande beteende. Olika kulturnivåer. Kulturella förändringar. Innovationer. Kulturell diffusion. Motsättningar mellan olika grupper (rasgrupper, språkgrupper, religiösa grupper).

253 Massmedia och

opinionsbildning

Översikt över de viktigaste massmedia. Sociologiska synpunkter på innehållet i dagspress, veckopress, fackpress, radio, TV, film i Sverige. Statakunskap Politik. Inledande synpunkter på den politiska processen. Demokrati och diktatur. Kommunala institutioner och politiska processer inom kommunerna med huvudvikten på svenska förhållanden; orientering på vissa avsnitt om utländska förhållanden. Internationellt samarbete. Mänskliga rättigheter. Ekonomi

och

socialpolitik

Privatekonomi. Det ekonomiska kretsloppet. Löner, priser och sysselsättning. Aktuella samhällsekonomiska problem. Den svenska socialpolitikens mål, metoder och problem. Familjesociala åtgärder. Bostadsproblem och bostadspolitik. Samhällets ungdomsvårdande verksamhet. Yrkesorientering Yrkesvärlden. Kvinnan i yrkeslivet. Arbetarskyddsfrågor. Synpunkter på studie- och yrkesval. Aktuella arbetsmarknadsproblem.

ANVISNINGAR OCH RÅD Allmänna synpunkter

Orienteringskurs Studierna i samhällskunskap avser att levandegöra begreppet mänsklig samlevnad i grupper, som i storlek varierar från familjen till världssamhället. Stoffet behandlas huvudsakligen från sociologisk, socialpsykologisk och socialpolitisk synpunkt. Rättskunskapen bör lämpligen omfatta grundläggande rättsregler för individens och samhällets skydd men i övrigt särskilt inriktas på avsnitt som berör barn och ungdom, t.ex. barns och ungdoms ställning inom kriminalrättens område samt barns familjerättsliga ställning och ansvarighetsförhållanden. Momentet om yrkesvärlden bör ägnas förhållandevis stor. uppmärksamhet. Aktuell kunskap om yrken och yrkesmiljöer är en nödvändig förutsättning för att inan i dagens snabbt föränderliga samhälle på ett tillfredsställande sätt skall kunna undervisa bl. a. om människors samverkan och beroende av varandra i fråga om föda, kläder och bostäder och anordningar för välfärd, skydd, ordning och samfärdsel. Orientering om källor till kunskap om yrkesvärlden bör också ges. Momentet trafik bör belysa olika trafikanters situation och inriktas på hur de blivande lärarna skall kunna bibringa ele-

254 verna ökad förståelse för trafikens krav samt färdighet att behärska trafiksituationer i skilda miljöer. Den systematiska genomgången av kursen bör kompletteras med återkommande anknytningar till aktuella händelser och aktuella samhällsproblem. De blivande lärarna bör stimuleras till självständiga arbetsuppgifter. Av det omfattande stoff som anges i studieplanen görs ett urval, varvid hänsyn tas till tidigare utbildning. Studierna inriktas främst j)å ämnesfördjupning, men lärarkandidaterna bör ständigt göras uppmärksamma på vilket stoff som kan utnyttjas i undervisningen j)å mellanstadiet. Information bör även inhämtas genom något slag av fältarbete. Vid besök på olika företag, institutioner, förvaltningsorgan etc. kan de insamla material för bearbetning och redovisning vid en seminarieövning. Vid fältundersökningarna kan ibland intervjumetoden användas och intervjun inspelas på band. En övervakare, en polisman, en präst, en barnavårdsman o. s. v. kan utfrågas om sin verksamhet. Olika lärarkandidater kan så vid en seminarieövning belysa ett och samma problem från olika synpunkter. Vid efterbehandlingen bör erfarenheterna jämföras med gällande bestämmelser i lagar och förordningar och lämplig litteratur i övrigt utnyttjas. Under kursen kan det ibland vara lämpligt att inbjuda experter att belysa vissa moment. Arbete bör ägnas dels studier av dagspressen, dels undervisning med hjälp av dagspressen. I senare fallet bör praktiska undervisningsjjroblem uppmärksammas, såsom användningen av tidningsartiklar, väggtidningar, frågelådor och klasstidningar. Kursen omfattar 20 undervisningstimmar. Tillvalskurs Studierna avser alt levandegöra begreppet mänsklig samlevnad i grupper som i storlek varierar från familjen till världssamhället. Med utgångspunkt i studier av individen, bl. a. genom analys av statistiskt material, ges en bild av människors samspel i olika grujmer, grupjjers samspel med varandra, kulturella skillnader, motsättningar mellan olika grupper, kommunikation mellan individer och grupper och slutligen en bild av människors ekonomiska och politiska beteende. Vid valet av stoff bör hänsyn också tas till det stöd åt undervisningen i andra ämnen som studierna kan ge — t. ex. för geografi genom momenten demografi, social struktur, kulturantropologi och yrkesorientering. I senare fallet måste en god kännedom om olika yrkesmiljöer ge stöd åt miljöbeskrivning i geografi. Kunskap om vårt lands ekonomiska och sociala historia stöder på liknande sätt historieundervisningen, liksom avsnittet om trafik stöder gymnastikundervisningen. I studierna bör vikten av ämnessamverkan uppmärksammas. Sålunda bör inte t. ex. de historiska, geografiska, politiska, sociologiska och psykologiska

255 aspekterna isoleras från varandra. Detta bör stimulera lärarkandidaterna att i sin egen undervisning sträva efter samverkan mellan olika ämnen. Som exempel på stoff som naturligt ger anledning till integration kan nämnas människan i arbete och på fritid (den historiska bakgrunden, ekonomiska, j)sykologiska och sociologiska problem för den enskilde), befolkningsproblem (historiska, geografiska, biologiska, ekonomiska och politiska aspekter), demokratins problem (historiska, politiska, psykologiska, sociologiska och ekonomiska synpunkter). Strävan att åstadkomma samverkan får dock inte drivas så långt, att systematiska studier i ämnet samhällskunskap äventyras. Ett lämpligt tillvägagångssätt kan vara att deltagare i olika tillvalskurser på gemensamma seminarieövningar bidrar med sina ämnessynpunkter på valda samhällsproblem. Bland moment, som kan behandlas på detta sätt kan n ä m n a s : människan och naturen, arv och miljö — fostran och anpassning, försörjningsproblem, bostäder, skydd och vård, kommunikation. Vid behandlingen av de olika momenten bör dagsaktuella frågor ständigt diskuteras och analyseras, för att de blivande lärarna skall kontinuerligt uppmärksamma samhällsdebatten och i sin egen undervisning utnyttja dagsaktuellt stoff. Vid studierna av de olika momenten bör den funktionella aspekten dominera. Inhämtade fakta bör inte bli självändamål utan genomgående användas vid analys av samhällsproblem. Studierna bör främst inriktas på fortbildning i ämnet, men kursdeltagarna bör ständigt uppmärksamma vilket stoff som kan utnyttjas av dem själva i undervisningen.

Verksamhetsformer och organisation

Studierna bör i största möjliga utsträckning utformas som individuella uppgifter och gruppuppgifter, valda av eleverna själva i samråd med kursledaren efter intresseinriktning och med hänsyn till tidigare studier i ämnet. Vissa moment bör dock kunna ges i form av föreläsningar. Det individuella arbetet och grupparbetet bör ha ett betydande inslag av egna undersökningar, t. ex. enkäter, studiebesök och arbete med olika slag av studie- och källmaterial. Resultatet av de självständiga uppgifterna bör huvudsakligen framläggas i form av redovisning inför övriga kursdeltagare med aktivt deltagande av dessa. Studiebesöken kan gälla företag, institutioner, förvaltningsorgan etc. och avsikten kan vara att belysa ett arbetsplatsproblem, administrativa problem, en barnavårdsnämnds verksamhet, en socialbyrås verksamhet o. s. v. Vid efterbehandlingen bör erfarenheterna jämföras med gällande lagstiftning. Ibland bör studiebesöken kunna utsträckas till flera dagar, t. ex. i samband med yrkesorienteringen. Konkreta erfarenheter av arbetsmiljöer är synnerligen önskvärda. Vid fältundersökningarna kan ibland intervjumetoden användas. Inter-

256 vjuer kan inspelas på band och diskuteras senare. Det kan också ibland vara lämpligt att inbjuda experter att fördjupa vissa moment och intervjuas av kursdeltagarna. Arbete bör också ägnas studier av innehållet i dagspressen och åt de metoder som kan användas vid undervisning med hjälp av dagspressen. I förra fallet kan t. ex. politisk propaganda, reklam och konsumentupplysning bli föremål för undersökningar. I fråga om undervisning med hjälp av dagspressen bör praktiska undervisningsproblem uppmärksammas, såsom användningen av tidningsartiklar, väggtidningar, frågelådor och klasstidningar. En förutsättning för att studierna skall bli meningsfyllda och ge åsyftat resultat är att tillräckligt arbets- och studiemateriel finns tillgängligt. Bland sådana kan n ä m n a s : Sveriges rikes lag, riksdagstryck, statskalendern, SOS, Årsbok för Sveriges kommuner, kommunallagarna, kommunens tryckta handlingar, olika slags statistiska sammanställningar, lokal- och rikstidningar, Arbetsmarknadsstyrelsens skrifter och olika specialarbeten och undersökningar samt politiska och ekonomiska tidskrifter. Fördelning

av

undervisningstiden

Deskriptiv samhällskunskap . . . . Sociologi, socialpsykologi etc Massmedia Statskunskap Samhällsekonomi och socialpolitik Yrkesorientering

50 timmar 40 » 15 » 30 » 35 » 30 »

Högstadiets lärare MÅL Utbildningen har till uppgift att meddela de grundläggande kunskaper som undervisningen kräver, att öka förmågan att använda statistik, lagar och andra källor till kunskap om samhället samt att ge en introduktion i samhällskunskapens metodik. STUDD3KURSER Direktutbildning

Deskriptiv samhällskunskap Sveriges sociala struktur i sociologisk belysning Demografi. Familjen. Arbetsmarknaden och arbetsplatsen. Stad och landsbygd. Samhällsklasser. Utbildning. Folkrörelser. Brottslighet.

257 Rättskunskap Rättsordning. Grundläggande rättsregler för individens och samhällets skydd. Rättsregler rörande mark och fastigheter, arbets- och näringslivet samt familjen. Deskriptiv

nationalekonomi

Ekonomisk historia. Svenskt näringsliv. Arbetsmarknaden. Kreditmarknaden. Sociologi, socialpsykologi samt kulturantropologi Sociologisk och s o c i a l p s y k o l o g i s k teori Översiktlig presentation av modern sociologisk teori. Sociologin som ett studium av gruppers beteende. Gruppers struktur. Avvikande beteende. Social förändring. Sociologisk analys av historiskt material. K u It u r a n t r o p o l o g i Svensk

och utländsk

statskunskap

Den svenska författningens historia och rättsliga förutsättningar. De politiska institutionerna i Sverige. Den politiska och administrativa processen i Sverige. Utländsk statskunskap. Internationell politik. Politiska åskådningar. Massmedia och

opinionsbildning

Svenskt och internationellt källmaterial. Historisk och internationell översikt över de viktigaste typerna av massmedia. Svensk och utländsk press. Sociologiska teorier med anknytning till massmedia. Den politiska propagandans organisation och uttrycksformer. Samhällsekonomi Nationalräkenskaper Det ekonomiska kretsloppet. Nationalinkomstens bestämning. Försörjningsbalansen och nationalbudgeten. Prisindex och fastprisberäkningar. Ekonomisk mikroteori (prisbildningsteori) Efterfrågan. Produktion och produktionskostnader. Prisbildning vid fri konkurrens. Konkurrensbegränsning. Interdependens mellan marknader. Resursernas fördelning. Ekonomisk

makroteori

Kreditmarknad. Räntebildning. Konsumtion och sparande. Nationalinkomst och sysselsättning. Investeringar. Räntor, löner och priser. Orsaker till arbetslöshet. Efterfråge- och kostnadsinflation. Finans- och penningpolitik. 17— 512012

258 Skatter. Konjunkturutveckling och konjunkturteori. Arbetsmarknadspolitik. Det aktuella ekonomiska läget. Ekonomisk tillväxt. Utrikeshandelsteori. Ekonomisk politik. Yrkesorientering Yrkesvägledningens bakgrund och principer. Utbildningsväsendet. Källor till kunskap om utbildning och yrkesvärld. Principer för klassificering av yrkesvärlden. Individens anpassning till utbildning och yrkesvärld. Analys av konkreta

samhällsfrågor

Vidareutbildning av mellanstadielärare

Deskriptiv samhällskunskap Den juridiska systematiken. Rättssubjekt, avtal och andra rättshandlingar. Rättsregler rörande mark och fastigheter. Sociologi, socialpsykologi och kulturantropologi Sociologisk teori. Sociologiska undersökningar (speciellt intervju- och enkätteknik). Smågruppssociologi. Social förändring. Kulturantropologiska synpunkter på grupper och samhällen i utvecklingsländerna. Socialt och religiöst motstånd mot förändringar. Massmedia och opinionsbildning Laborativa övningar kring innehållet i massmedia. Sociologiska teorier om opinionsbildning. Statskunskap Författningshistoria. De politiska institutionerna samt den politiska och administrativa processen (utom kommunerna). Utländsk statskunskap. Internationell politik. Politiska åskådningar.

Samhällsekonomi Nationalräkenskaper. Ekonomisk mikroteori med tillämpningar. Ekonomisk makroteori och utrikeshandelsteori med tillämpningar. Yrkesorientering Yrkesvärlden. Källor till kunskap om utbildnings- och yrkesvärld. Principer för klassificering av yrkesvärlden. Utbildningsväsendet. Yrkesvägledningens bakgrund och principer. Enskild orientering och vägledning samt utbildningsplanering.

259 ANVISNINGAR OCH RÅD Allmänna synpunkter

Studierna avser att ge lärarkandidaterna den allmänna samhällsvetenskapliga orientering som är erforderlig för undervisningen på grundskolans högstadium. Det är därför av vikt att de skilda delstudiekurserna innehållsmässigt planeras så att de bildar en enhet. Särskilt viktigt är detta i fråga om den inledande och den avslutande kursen, Deskriptiv samhällskunskap och Analys av konkreta samhällsfrågor. Undervisningen bör f. ö. som framgår av följande anvisningar generellt knytas an till konkreta samhällsproblem. Icke minst gäller detta kursen Yrkesorientering, som bör bygga på det generella stoff om yrkesvärlden som förmedlats i de sociologiska och samhällsekonomiska delstudiekurserna. Ett viktigt inslag i studierna skall kall- och metodkunskap vara. För den blivande läraren i samhällskunskap är det av största betydelse att ha god orientering om källor och dokumentation inom detta ämnesområde där kunskapen så snabbt blir föråldrad. Inom vidareutbildningen är en lämplig fördelning mellan de olika momenten att statskunskap och samhällsekonomi vardera upptar en tredjedel av den tillgängliga tiden. Vad gäller de olika momentens innehåll och omfattning samt verksamhetsformerna hänvisas utom till efterföljande anvisningar och råd, vilka främst tar sikte på direktutbildningen, även till de anvisningar och råd, som är fogade till mellanstadielärarnas tillvalskurs.

De särskilda kursmomenten

Deskriptiv

samhällskunskap

Sveriges sociala struktur i sociologisk belysning Demografi med en kort orientering om några internationella demografiska problem (befolkningstillväxten i olika delar av världen, barnbegränsning i olika kulturmiljöer o. s. v.) samt i anslutning därtill presentation och genomgång av det viktigaste källmaterialet, framför allt folkräkningarna. Familjen. Arbetsmarknaden och arbetsplatsen. Stadens och landsbygdens struktur, med stads- och regionplanering. Samhällsklasser och social rörlighet. Uppfostran och utbildning. De religiösa organisationerna och samfunden. Folkrörelserna. Brottslighet, straffnormer, kriminalpolitik. Rätts k uns kap Rättsordning, rättskällor, den juridiska systematiken. Grundläggande rättsregler om individens och samhällets skydd. Rättssubjekt, avtal och andra rättshandlingar. Rättsregler rörande mark och fastigheter. Rättsregler rörande arbets- och näringslivet. Rättsregler rörande familjen.

260 Deskriptiv nationalekonomi Ekonomisk historia, särskilt industrisamhällets framväxt. Svenskt näringsliv, struktur och lokalisering. Arbetsmarknadens organisationer och lönebildningen. Kreditmarknadens institutioner. Kursen i deskriptiv samhällskunskap omfattar fyra veckor och följs av en tentamen, vari fastställd litteratur skall redovisas. Undervisningen sker lämpligen i form av lektioner och föreläsningar av olika experter.

Sociologi, socialpsykologi samt kulturaniropologi Sociologisk och s o c i a l p s y k o l o g i s k teori översiktlig presentation av modern sociologisk teori (funktionalism och behaviorism) samt sambandet mellan personlighetsstruktur, samhällsstruktur och kulturmönster. Sociologien som ett studium av gruppers beteende: primärgrupper, sekundärgrupper, referensgrupper, publikgrupper, massbeteende. Sociala institutioner: familj, religion, uppfostran och utbildning, ekonomi, politik. Formella organisationer. Byråkratin. Smågruppssociologi. Sociometriska undersökningar. Experimentella undersökningar av smågrupper i laboratoriesituationer. Översiktlig presentation av moderna socialpsykologiska teorier rörande personlighetens struktur och utveckling. Attityders och normers framväxt under individens utveckling från barn till vuxen. Socialiseringsprocessen. Den sociala miljöns inverkan på varseblivning, inlärning och beteende. Gruppers struktur. Begreppen social roll, social position och social prestige. Social stratifiering, samhällsklasser, socialgrupper, prestigegrupper. Avvikande beteende. Orsakerna till brottslighetens variation inom olika åldersgrupper och sociala skikt. Mentala sjukdomars förekomst i olika sociala skikt. Självmordsfrekvensen i olika länder och i olika grupper. Social förändring. Sociologisk analys av historiskt material.

Kulturantropologi Inledande analys av begreppen kultur och civilisation. Olika kulturnivåer. Kulturella förändringar. Innovationer. Traditioner. Kulturell diffusion. Den sociala strukturen i primitiva grupper och samhällen och i utvecklingsländerna: familj, religion, uppfostran och utbildning, ekonomi; genomgång av ett eller ett par typfall. Motsättningar mellan olika etniska grupper (rasgrupper, språkgrupper, religiösa grupper). Exemplifiering av problematiken på grundval av en diskussion av typfall (negrer—vita i Sydafrika och USA, judar—arier i Hitlers Europa e t c ) . Diskussion av moderna rön om inflytande från arv och miljö på intelligensnivå och personlighetsdrag hos olika etniska grupper. Den västerländska teknikens och ekonomins inflytande

261 på samhällsutvecklingen i de s. k. utvecklingsländerna. Socialt och religiöst motstånd mot förändringar på det tekniska och ekonomiska planet. Kursen i sociologi omfattar fem veckor och ges i form av föreläsningar i anslutning till grundläggande läroböcker i sociologi och socialpsykologi. Därtill bör om möjligt fogas en eller ett par laborativa övningar med anknytning till sociometriska och smågruppsexperimentella rön. Den avslutas med en skriftlig tentamen. Kursen i kulturantropologi ges i form av föreläsningar i anslutning till särskilt anvisad litteratur. En del av föreläsningarna bör hållas av experter med erfarenhet från arbete eller forskning i utvecklingsländer. Den avslutas med ett skriftligt prov. Svensk och utländsk åskådningar

statskunskap,

internationell

Den svenska f ö r f a t t n i n g e n s förutsättningar

politik

historia

och

samt

politiska

rättsliga

Översiktlig analys av historiska, sociala, ekonomiska, rättsliga och ideologiska faktorers betydelse för författningen. Problematiken vid den nu gällande skrivna författningens tillkomst. Den rättsliga ramen för svensk politik. Skriven och oskriven författning. De oskrivna principerna i Sveriges r örfattning och deras betydelse. Maktdelning och parlamentarism. Demokratins tillämpning. De p o l i t i s k a i n s t i t u t i o n e r n a i S v e r i g e Väljare och politiska partier. Intressen och intresseorganisationer ur politisk synvinkel. Den representativa demokratin: valsättet. Riksdagen: organisation och arbetsformer. Regering och förvaltning. Den kommunala självstyrelsens organisation. Den p o l i t i s k a Sverige

och

administrativa

processen

i

Förvaltningsförfarandet. Kommittéväsen och lagstiftning. Budgeten. Politik och förvaltning i kommunerna. Den politiska processen. Utländskstatskunskap Statsstyrelsens huvudformer. Komparativ översikt. De parlamentariska demokratierna. Demokratiska förbundsstater. Kommunismens styrelseskick. U-ländernas politiska problem. — Följande länder bör behandlas: de nordiska länderna, Storbritannien, Frankrike, Tyskland, Schweiz, Förenta sta- k terna, Sovjetunionen, Kina samt valda stater i Asien och Afrika.

262 Internationell politik Huvuddragen av den utrikespolitiska utvecklingen 1900—1945. Utrikespolitikens huvudfrågor efter 1945. Säkerhetspolitiska problem. Regionalt samarbete. Förenta nationerna och folkrättens huvuddrag. Svensk utrikespolitik. Politiska åskådningar Samhällsåskådningarna före den franska revolutionen. Liberalism, nationalism och konservatism. Marxism och socialism. Dominerande åskådningar inom de västerländska demokratierna. De totalitära åskådningarna. Demokrati och diktatur. Demokratins problem. Kursen i statskunskap omfattar tolv veckor. Undervisningen ges i form av lektioner ined vissa inslag av föreläsningar samt av seminarier. Den disponibla tiden fördelas lämpligen så, att sex veckor ägnas svensk statskunskap samt två veckor vart och ett av momenten utländsk statskunskap, internationell politik och politiska åskådningar. Massmedia och opinionsbildning Inledande orientering om sociologisk forskning kring massmedia och opinionsbildning. Svenskt och internationellt källmaterial (exempelvis TS-publikationer, kontinuerliga analyser av tidningsinnehåll, radio- och TV-publikundersökningar, FN:s publikationer). Historisk och internationell översikt över de viktigaste typerna av massmedia. Svensk och utländsk press. Sociologiska synpunkter på innehållet i dagspress, veckopress, fackpress, radio, TV, film i Sverige. Sociologiska teorier med anknytning till massmedia: kommunikationsteori, perceptionsteori, massmedias sociala funktion, tvåstegsmodellen för spridningen av reklam och propaganda. Den politiska propagandans organisation och uttrycksformer. Kursen omfattar tre veckor. Undervisningen ges i form av föreläsningar kring angiven kurslitteratur. Cirka två tredjedelar av kursen används fölen sociologiskt orienterad undervisning. En tredjedel av kursen bör ägnas åt en parallellt bedriven undervisning om det politiska stoffet i dagspressen och övriga massmedia. En del av undervisningen bör ombesörjas av praktiskt verksamma experter. I kursen bör ingå ett antal referatseminarier, där varje deltagare fullgör en mindre uppgift. Kursen avslutas med skriftligt prov. Samhällsekonomi Nationalräkenskaper Det ekonomiska kretsloppet. Nationalinkomstens bestämning från produktionssidan och från användningssidan. Försörjningsbalansen och nationalhudgeten. De olika posternas sammansättning. Utvecklingen i tiden. Prisindex och fastprisberäkningar.

263 Ekonomisk mikro teori (prisbildningsteori) med tillämpningar Efterfrågefunktionen. Pris- och inkomstelasticiteter. Produktionsfunktionen. Sambandet mellan optimal teknik och relativa faktorpriser. De viktigaste kostnadsbegreppen och deras variationer med produktionen. Prisbildningen vid fri konkurrens med och utan fritt tillträde till marknaden. Utbudsfunktionen. Effekter av skatter, ransoneringar och andra åtgärder. Begreppen efterfrågeöverskott och utbudsöverskott. Effekten på prisbildningen av konkurrensbegränsning. Kartell-lagstiftning. Interdependens mellan marknader. Bestämning av produktionsinriktning och resursallokering i en marknadshushållning. Effekter på priser, resursallokering och produktion av förändringar i teknik, konsumenternas smak, ekonomisk-politiska åtgärder etc. E k o n o m i s k m a k r o t e o r i med tillämpningar Sambanden på kreditmarknaden. Räntebildningen. Konsumtionsfunktionen. Sparandets realekonomiska betydelse. Teorin för nationalinkomstens och sysselsättningens bestämning. Multiplikatorn vid exogent bestämda investeringar och offentliga utgifter. Investeringarnas bestämningsfaktorer. Accelerationsprincipen. Utvidgning av multiplikatormodellen med hänsynstagande till räntebildningens effekter. Sambandet mellan räntor, löner och priser. Orsaker till arbetslöshet. Efterfråge- och kostnadsinflation. Finans- och jjenningpolitik. Skatternas realekonomiska betydelse. Konjunkturutveckling och konjunkturteori. Branschmässiga och regionala variationer i konjunkturutvecklingen. Arbetsmarknadspolitik. Det aktuella ekonomiska läget. Ekonomisk tillväxt. Avvägning mellan å ena sidan konsumtion, å den andra investering i realkapital, utbildning och forskning. Svensk långtidsplanering. Utrikeshandelsteori: De komparativa kostnadernas teori och dessas implikationer för svensk utrikeshandel. Innebörden av kapitalimport och kapitalexport. Valutamarknadens funktion, appreciering och depreciering av valutakurserna. De internationella ekonomiska integrationssträvandena. Ekonomisk politik: sambanden mellan finanspolitik, penningpolitik, handelspolitik, näringspolitik, socialpolitik etc. Ekonomisk-politiska målkonflikter och deras betydelse. Kursen i samhällsekonomi omfattar elva veckor. Den består av två delkurser, varav den första omfattar nationalräkenskaper och mikroteori, den andra makroteori. En lämplig organisation av undervisningen i samhällsekonomi är kurser med ett begränsat antal deltagare, varigenom lärarkandidaternas egen aktivitet utnyttjas. Genom direkta frågor och diskussioner belyses oklara punkter och svårare partier i litteraturen och undervisningen. Kursundervisningen bör kompletteras med diskussions- och räkneövning-

264 ar, varvid kandidaterna indelas i ännu mindre grupper. Dessa gruppövningar, som torde kunna ledas av lärare med lägre kompetens (assistenter) i intimt samarbete med kursledaren, fyller två funktioner. Dels skall kandidaterna där ha möjlighet att få oklara punkter förklarade och diskuterade mer i detalj än vad som kan ske på kurserna, dels skall en stor del av tiden ägnas åt debatter om konkreta samhällsekonomiska problem. Vid framställningen av den ekonomiska teorin bör de blivande lärarna ges systematisk träning i att tillämpa teorin på konkreta problem, för att deras ekonomisk-teoretiska kunskaper skall bli fullt användbara i deras arbete i skolan. Utbildningen bör därför i de teoretiska avsnitten läggas upp på följande sätt: Först genomgås en enkel teoretisk modell, som sedan successivt byggs ut. Allteftersom modellen växer fram, blir den också mer och mer användbar, genom att alltmer stoff av empirisk och tillämpande natur successivt införs. Härvid bör alltid eftersträvas en koncentration på centrala och aktuella problemställningar. I mikroteorin bör tyngdpunkten ligga på prisbildnings- och resursallokeringsteorin. Speciellt på denna punkt bör framställningen anknytas till konkreta problem som jordbrukspolitiken, bostadspolitiken, arbetsmarknadsoch lokaliseringspolitiken. I makroteorin bör särskilt anknytas till konkreta problem i det aktuella konjunkturläget och till debatten härom i tidningar och tidskrifter. En diskussion om den senaste statsbudgeten och dess effekter bör bilda bakgrunden till en allmännare genomgång av budgetpolitiken samt skatternas och de offentliga utgifternas realekonomiska betydelse. Tillämpningsmomenten i utbildningen bör emellertid inte begränsas till undervisningen. Även litteraturkursen bör till en icke oväsentlig del bestå av arbeten i tillämpad teori och även av debattinlägg i aktuella frågor, redogörelser för tendenser i utvecklingen och för det rådande konjunkturläget, empiriska undersökningar av olika ekonomiska samband etc. Yrkesorientering Y r k e s v ä g l e d n i n g e n s b a k g r u n d och principer Yrkesvägledningens organisation och uppgifter. Kort historik. Nationella och internationella aspekter. Skolans studie- och yrkesorienterande verksamhet; principer, program och organisation (teoretisk yrkesorientering, yrkesorienterande studiebesök, praktisk yrkesorientering, anlagsorientering, enskild orientering och vägledning, medicinsk yrkesrådgivning). Utbildningsväsendet Utbildningen i det föränderliga samhället. Olika skolformers mål och organisation. (Grundskola, gymnasium, fackskola, yrkesskola, folkhögskola, övrig utbildning.) Utbildnings- och arbetsmarknadsprognoser samt frågor angående populationens fördelning på olika skolformer med hänsyn till dels

265 samhällets behov av arbetskraft på skilda utbildningsnivåer, dels principen om fritt val av studieväg och yrke. Studiebidrag, stipendier och studielån samt studiesociala åtgärder i övrigt. K ä l l o r till k u n s k a p om u t b i l d n i n g s - och y r k e s v ä r l d Av arbetsmarknadsstyrelsen och skolöverstyrelsen utgivna skriftserier och publikationer. Av näringslivet och arbetsmarknadens organisationer utgivet informationsmaterial, övrigt material. Utredningsteknik med hänsyn till för skolans undervisning aktuellt yrkesorienterande stoff. P r i n c i p e r för k l a s s i f i c e r i n g av y r k e s v ä r l d e n Klassificering efter utbildningskrav. Klassificering efter yrkeskrav, övriga klassificeringsprinciper: klassificering av statistiska skäl, klassificering av pedagogiska skäl. Individens anpassning till u t b i l d n i n g och yrkesvärld Utvecklings- och personlighetspsykologiska samt differentialpsykologiska synpunkter på studie- och yrkesvalet. Arbetarskyddsfrågor. Enskild orientering och vägledning samt utbildningsplanering. Kursen omfattar en tid motsvarande två veckor. Denna begränsning är motiverad av att övriga kurser innehåller för yrkesorienteringen grundläggande stoff. Undervisningen i yrkesorientering bör fördelas på föreläsningar, diskussioner, grupparbeten och seminarier. Läroböcker och konmendier avseende yrkesorienteringen i dess helhet saknas för närvarande, varför den schemabundna undervisningen bör ges minst 24 timmar, vari inräknas tid för seminarier och viss tid för grupparbeten. För grupparbetena torde i vissa fall även icke schemabunden tid behöva tagas i anspråk. Som föreläsare engageras olika experter, vilka också bör kunna medverka som ledare vid diskussioner och tillämpningsövningar. Vid grupparbeten och seminarier förutsattes att kursdeltagarna delas upp i smärre grupper. Kursen avslutas med ett skriftligt prov. Yrkesvägledningens bakgrund och principer samt utbildningsväsendet genomgås lämpligen i föreläsnings- och diskussionsform. Källor till kunskap om utbildnings- och yrkesvärld genomgås till en del i föreläsningsform. Främst bör dock tillämpningsövningar förekomma. Redovisning av grupparbeten sker vid seminarier. Undervisningen om principer för klassificering av yrkesvärlden meddelas i föreläsningsform och kompletteras med diskussioner. Undervisningen om individens anpassning till utbildning och yrkesvärld

meddelas i föreläsningsform och kompletteras med diskussioner. Tillämpningsövningar — grupparbeten och seminarier — avseende utbildningsplanering är av vikt. Analys av konkreta

samhällsfrågor

Kursen är avsedd att omfatta en tid motsvarande en vecka, men den utsträcks över tre veckor och organiseras parallellt med kursen i yrkesorientering. Undervisningen bör ges i seminarieform. Vid seminarierna behandlas konkreta samhällsfrågor med eller utan anknytning till de tidigare delkurserna. För att ge allsidigast möjliga belysning åt frågorna bör seminarierna ledas av en grupp lärare representerande de i utbildningen ingående ämnena. Under detta moment skall utrymme beredas för diskussion av aktuella samhällsfrågor, t. ex. socialpolitiska och försvarspolitiska frågor samt rasproblem. STUDIEKURS I METODDX Samhällskunskapens

egenart och mål

Ämnets nuvarande utformning och samhällsutvecklingen. Dess plats i skolan. Läroplan för grundskolan och läroplanerna för gymnasiet och fackskolan. Avgränsning mot och anknytning till andra ämnen. Utvecklings- och inlärningspsykologiska synpunkter på undervisningen. Olika anledningar till elevernas intresse för ämnet. Samhällets krav på undervisningen. Svensk och utländsk metodisk litteratur. Tidskrifter. Aktuella ämnesmetodiska forskningsupjjgifter. Urval och organisation av stoffet Sambandet mellan mål och stoffurval. Färdighetsmoment och orienterande moment, studievanor och kritisk fostran. Aktualitetsinriktningen. Helhetssynen på samhällsfrågorna. Studie- och yrkesorienterande moment. Samhällsdebatt och problemdiskussion. Den politiska propagandan och objektivitetskravet. Jämförande studium av stoffurvalet i olika läroböcker. Arbetssätt och verksamhetsformer Klassundervisningens former. Grupparbete. Individualisering. Elevernas hemuppgifter. KunskajDskontroll och elevbedömning. Olika slag av konkretisering. Studiebesök. Lärarens planerings- och förberedelsearbete i allmänhet. Studieplaner. Samverkan med andra ämnen. Lärogång med avseende på använda metoder. Fortbildning.

267 Hjälpmedel i undervisningen Läroboken i undervisningen. Läseböcker och annan litteratur. Dags- och veckopress. Statistik, diagram, bild, karikatyr. Material för studie- och yrkesorienteringen. Individualiserande materiel. AV-hjälpmedel. Lärosalens inredning och materielens vård. ANVISNINGAR OCH RÅD Ämnets egenart och mål En lämplig utgångspunkt vid metodikundervisningen i samhällskunskap kan vara att jämföra ämnets omfattning och innehåll i skolan förr och nu. Skillnaden mellan medborgarkunskapen eller samhällsläran och vår tids samhällskunskap är stor. Det bör vara givande att diskutera orsakerna till ämnets expansion. Innehållsmässigt är skillnaderna stora. Vissa moment fanns knappast alls förr, såsom studie- och yrkesorienteringen. Några moment har ökat i omfattning, t. ex. de nationalekonomiska. Andra har minskat relativt sett, t. ex. de statsvetenskapliga. Vid en diskussion kring syftet med undervisningen kan i vissa fall individens behov och samhällets krav särskiljas, i andra sammanfaller de. Det bör betonas att många moment kan betecknas som mera närliggande än andra. Sådana är t. ex. de som rör familjens ekonomi, familjejuridiken och de yrkesorienterande delarna. Det syns också lämpligt att här något diskutera den olikartade målsättningen i grundskolan och i de gymnasiala skolformerna. Ämnets karaktär av skolämne är karakteristisk: det motsvaras ju inte av ett universitetsämne utan av flera. Problemen härvidlag bör dryftas ingående. Hur bör de studie- och yrkesorienterande momenten lämpligen samordnas med skolämnets övriga moment? En väsentlig fråga är var skolämnet historia slutar och samhällskunskapen börjar. Om samma lärare undervisar i de båda ämnena, är förutsättningarna annorlunda än om två olika lärare gör det. En internationell jämförelse kan vara av intresse: man kan t. ex. diskutera motsvarande ämnes innehåll i Västtyskland, England och USA. Diktaturernas syfte med undervisningen bör diskuteras. I vårt land har gjorts undersökningar av elevintresset beträffande samhällskunskapens olika moment liksom arbetstagares och lärares värdering av de olika momenten. Undersökningsresultaten bör ingående studeras. Inte minst bör observeras skillnaderna i elevintresse bland pojkar och flickor och hos elever med olika intellektuella förutsättningar. Ett viktigt diskussionsområde är problemen kring kraven på kritisk skolning. Alla möjligheter bör tillvaratas att göra eleverna propagandamedvetna. Samverkan med historieämnet är här självklar. Skolöverstyrelsens

268 »Propagandakritik och samhällssolidaritet i skolundervisningen» kan här ge uppslag. Vid all tidningsläsning i samhällskunskap bör den kritiska skolningen övas. Undervisningen i samhällskunskap skall ägnas dagens samhälle och individens förhållanden i det. Detta får inte leda till att man betraktar dagens samhälle som statiskt utan i hög grad föränderligt. Syftet med undervisningen skall sålunda vara att ge en orientering om förhållandena idag, men också syfta till att skapa ett bestående intresse för framtiden. Detta gör att inprägling av faktiska kunskaper i ämnet måste förenas med andra intresscstimulerande syften. Arbetet i samhällskunskap skall sålunda leda till att eleverna efter avslutad skolgång aktivt engagerar sig i samhällsproblemen. Ett sålunda grundlagt samhällsintresse bör utmynna i social fostran och ekonomisk fostran. Ämnesinnehållet men även arbetsformerna bör visa värdet av samverkan och samarbete. Av synnerlig betydelse är att tillvarata alla möjligheter till studie- och yrkesorientering i ämnet. Denna del av samhällskunskapen skall sålunda inte betraktas som ett från andra isolerat moment utan ingå som en integrerad del i ämnet. Man bör således ifråga om t. ex. ekonomiska, sociala, politiska och psykologiska problem kunna anknyta till de yrkesorienterande momenten. Anknytningen till den enskilda vägledningen bör observeras. Samverkan med och avgränsningen till andra skolämnen bör diskuteras ingående. Lika viktigt som det är att undervisningen ger alla relevanta synpunkter på samhällsproblemen är det att ämnet bevarar sin speciella karaktär och ägnas fördjupning där förutsättningar finns.

Stoffurval Stoffurvalet måste bestämmas av undervisningens målsättning, vilken i sin tur jjåverkas av elevernas ålder, kön, intellektuella förutsättningar o. s. v. Dessa frågor bör ägnas ingående diskussion. Som exemjjel här{)å kan nämnas att det bör vara lämpligt att i samhällskunskap ingående behandla elevernas olika erfarenheter från den praktiska yrkesorienteringen i årskurs 8. Valet av stoff bör även bestämmas av elevernas olikartade behov av konkretion. Stor uppmärksamhet bör sålunda ägnas det förhållandet att dessa behov är större i lägre åldrar men mindre j>å det gymnasiala stadiet. Överhuvudtaget bör man så ofta som möjligt utgå från vad som har samband med elevernas egen värld. Som exempel härpå kan nämnas, att det bör vara lämpligt att vid behandlingen av samhällsekonomiska spörsmål ständigt utgå från privatekonomiska förhållanden. Vidare bör beaktas att man i största möjliga omfattning bör välja sådant stoff som belyser verksamhet och funktion. Särskilt i lägre åldrar bör

269 den formella organisationen behandlas så kortfattat som möjligt. Deskriptionen bör ofta framstå som ett resultat av funktionen. Vid stoffurvalet kan det ibland vara fördelaktigt att samlas kring intresseområden och därvid belysa förhållandena ur olika aspekter. Det bör diskuteras i vad mån man därvid kan samverka med andra skolämnen. Man bör eftersträva att samlas kring problematiken och det kontroversiella. En utförlig provkarta på sådana problem bör göras upp av lärarkandidaterna, olika för olika åldersstadier. Därvid kan man med fördel välja frågor som kan studeras med sikte på kritisk fostran. Enklast kan det vara att då utgå från reklamen och sikta på konsumentupplysning. Av synnerlig vikt vid stoffurvalet är att utgå från lätt förståeliga förhållanden och med dem som grund studera mera krävande. Därvid bör den nödvändiga terminologin inläras så att eleverna efter slutad skolgång kan förslå samhällsdebatten. Förteckning på erforderliga termer kan diskuteras av lärarkandidaterna. Vid stoffurvalet är det ofta lämpligt att beakta i vad mån stoffet kan användas i studie- och yrkesorienterande syfte. Det har nämligen visat sig att eleverna då upplever en påtaglig motivation för sina studier. Ett av de problem som särskilt bör diskuteras är sovringsproblemet. Hur skull man kunna undvika schematisering och uttunning och ernå fördjupning och konkretion? Ämnets art gör att stor vikt bör fästas vid detta problem. I anknytning till detta problem bör diskuteras fördelar och nackdelar med dels en systematisk genomgång av ämnet och dels konsekvent anknytning till och utgångspunkt i aktuella händelser. Fördelarna med en kombination av metoderna bör observeras. Arbetssätt

och

hjälpmedel

Valet av undervisningssätt bestäms av syftet med arbetet och stoffets art. Ingen undervisningsmetod bör renodlad användas. För ämnet samhällskunskap bör särskilt beaktas om möjligen ämnets målsättning — bl. a. social fostran — bäst realiseras om eleverna vänjs vid att samverka i arbetsgrupper. Arbetssättet och inte studiernas innehåll leder kanske till åsyftat resultat. Vilken metod som än används, måste kraven på bl. a. motivation och konkretion ujmfyllas. Tidigare har betonats att man särskilt bör uppmärksamma problematiken och det kontroversiella. Härav följer att diskussionen bör ingå som ett viktigt inslag i ämnet. Därvid bör inte minst diskussionstekniken uppövas. Ingen elev skall få »tycka» utan att ge skäl härför. Vid diskussioner i klassen bör även elever fungera som ordförande och sekreterare. Detta kan underlätta arbetet med den praktiska föreningskunskapen.

270 Samverkan med svenska är i dessa moment naturlig. Den är det också, om man vill använda intervjuer som en metod. Av praktiska skäl måste den emellertid användas med urskillning. Detsamma gäller olika slag av studiebesök och exkursioner, som rätt förberedda och rätt efterbehandlade bör utgöra ett värdefullt inslag i arbetet. Kontrollen av arbetsresultatet bör i ämnet samhällskunskap mindre ägnas memorerade fakta och mera förmågan att ta reda på fakta och bearbeta dem. Vid val av arbetsmateriel i undervisningen bör ingående dryftas frågan om lärobok av traditionell typ bör användas. Då en sådans innehåll snabbt föråldras, bör den kanske användas som uppslagsbok, arbetsbok eller studiebok? Kan eleverna kanske själva jiroducera ämnets lärobok i form av tidningsurklipp, bilder, egna kommentarer o. s. v.? Eftersom studiebesök oftast kan förekomma bara i begränsad omfattning, bör AV-materiel komma till flitig användning. Därvid bör särskilt uppmärksammas att den bör leda till aktivering av arbetet och minst av allt bör ersätta läraren. Dags- och veckopressens stora roll i arbetet har i det föregående betonats. Åtskilliga praktiska, pedagogiska och metodiska problem i samband med användningen av den bör diskuteras. Organisation Till metodikutbildningens förfogande står 4 timmar i början av den första termin då samhällskunskap studeras, 8 timmar i samband med auskultationerna under den andra studieterminen samt 30 timmar under lärarhögskoleårets första termin. Denna tid disponeras lämpligen på följande sätt: 1) De -i timmarna i början av studierna används till diskussion av skillnaden mellan skolämnet samhällskunskap och de däri ingående universitetsämnena samt av skolämnets målsättning. 2) De 8 timmarna i samband med auskultation används först till en presentation av vilka företeelser under auskultationerna som skall iakttas och sedan till diskussion av dessa. De utvalda företeelserna bör vara tämligen enkla såsom: Hur väcker man elevernas intresse för det avsnitt som skall behandlas? Vilket stoff har valts? Hur sköter läraren elevernas självverksamhet? Vad gör faktiskt eleverna under lektionen? Vad resulterar lektionen i? Hur används läroboken? 3) Under de första ca 15 timmarna vid lärarhögskolan skall man efter en snabb genomgång av målsättning m. m. noga behandla stoffurval och metoder samt lnaterielf rågan. 4) De följande 10 timmarna bör användas till genomgång ur olika synpunkter av svåra avsnitt i de olika årskursernas lärokurs. 5) De sista 5 timmarna bör användas till en mera principiell diskussion av mål, stoffurval, kunskapskontroll, föreskrifter m. m.

271 Det gymnasiala stadiets lärare MÅL Utbildningen har till uppgift att ge de vidgade kunskaper som undervisningen kräver, att ge en vetenskaplig fördjupning inom ett av de samhällsvetenskapliga huvudområdena samt att ge en introduktion i gymnasieundervisningens metodik. FÖRKUNSKAPER För tillträde till studierna krävs kunskaper motsvarande utbildning som högstadielärare i samhällskunskap, direktutbildning.

STUDIEKURSER Kartografi Naturgeografi K1 i m a t oIo gi Allmän översikt över meteorologi med väderlekslära. Klimattyper och deras regionala utbredning. Lokal- och mikroklimat. Sambandet klimat — jordmån — vegetation. Hydrologi och oceanografi. Geo m or fo1 ogi Berg- och jordarter och deras ekonomiska betydelse. Naturlandskapets byggnad o c n föränderlighet. Det aktuella landskapet samt människans inverkan på detta. Naturvård. Befolkningsgeografi Allmän befolkningsgeografi (befolkningsutveckling, befolkningsstruktur, migration). Regional befolkningsgeografi med särskild hänsyn till Sverige. Ekonomisk

geografi

Lokalisering. Hushållningen med resurserna. Näringslivets geografiska struktur. Transportgeografi: struktur och utveckling. Handeln och dess geografiska struktur. Regional

geografi

Regionalgeografisk analys med metodiska övningar. Europa, Sovjetunionen,. Förenta staterna samt ett tekniskt och ekonomiskt mindre utvecklat område.

272 Bebyggelse och samhällsplanering.

Innovationer

Agrarbebyggelsens former och utveckling. Den centrerade regionen och tätortshierarkin. Städernas utveckling, bebyggelsestruktur och funktionella differentiering. Markanvändning och naturskyddsfrågor. Regionplaner och generalplaner. Flyttningarna och pendlingen. Innovationernas rumsliga spridning. Metodinnovationernas betydelse för näringslivets utveckling. Samhällsekonomi Ekonomisk mikroteori Produktion och produktivitet. Prisbildning vid olika marknadsformer. Diskussion av aktuella problem. Ekonomisk makroteori Konsumtion och sparande. Investeringar. Fördjupad genomgång av teorin för inkomst, priser, löner och sysselsättning. Konjunktur- och tillväxtteori. Ekonomisk politik. Utrikeshan

delsteori

Fördjupad genomgång av teorin för internationell handel med en diskussion av aktuella handelspolitiska problem. Olika

ekonomiska

Ekonomisk

system

idéhistoria

Statskunskap Jämförande statskunskap. Politiska åskådningar. Internationell politik. Den politiska processen. Fördjupning inom fritt valt område Geografiskt alternativ Obligatoriskt studium av bebyggelse och samhällsplanering samt självständig, fritt vald fördjupning inom något av dessa områden eller befolkningsgeografi, ekonomisk geografi eller regionalgeografi. Nationalekonomiskt alternativ Självständigt studium inom centralt område, valt i samråd med examinator, samt därtill hörande kurslitteratur. Statsvetenskapligt

alternativ

Självständigt studium inom något område inom statskunskap, samråd med examinator, samt därtill hörande kurslitteratur.

valt i

273 ANVISNINGAR OCH RÅD Allmänna synpunkter

Utöver vad som sägs om utbildningen av högstadielärare skall denna utbildning ge lärarkandidaterna möjlighet till fördjupning inom ett samhällsvetenskapligt område, erforderlig för såväl gymnasielärartjänst som en eventuell lektorsutbildning. Fördjupning inom fritt valt område är ej obligatorisk för den som har studerat motsvarande kurs i historia, företagsekonomi eller matematik, ej heller för den som har utbildning i socialkunskap. De särskilda kurserna

De geografiska kurserna Kartografi omfattar 3 veckor, Naturgeografi 6 veckor, Befolkningsgeografi och Ekonomisk geografi tillsammans 10 veckor, Regional geografi 6 veckor samt Bebyggelse och samhällsplanering m. m. 4 veckor. Undervisningen i geografiavsnittet inleds vid en hösttermins början med kartografi- och naturgeografikurserna. Dessa kurser skall utgöra grundval för de kulturgeografiska och regionalgeografiska kurserna, vilka i sin helhet bör förläggas till följande vårtermin. Därigenom kan exkursioner och fältstudier på ett effektivt sätt inordnas i utbildningen. Mellan kursen i naturgeografi och de kulturgeografiska, kurserna studerar alltså lärarkandidaterna andra kurser. Det kulturgeografiska stoffet kan även arrangeras i annan ordning än den som här angetts. Samhällsekonomi Innehållet i den mikroteoretiska delen är följande: Produktionsfunktionen och produktivitetsbegreppen. Teknisk utveckling. Företagens efterfrågan på produktionsfaktorer. Prisbildning vid olika marknadsformer. Reklam och andra försäljningskostnader. Interdependens mellan marknader. Diskussionen av aktuella problem inom olika slag av näringspolitik. Innehållet i den makroteoretiska delen är följande: Konsumtions- och sparfunktionerna och deras stabilitetsegenskaper. Investeringarnas bestämningsfaktorer. Kapitalets marginella effektivitet. Betydelsen av risk. Investeringarnas räntabilitet i empirisk belysning. Fördjupad genomgång av allmän makroekonomisk teori för inkomst och priser, löner och sysselsättning. Problematiken om full sysselsättning och fast penningvärde. Lönebildning och arbetsmarknadspolitik. Konjunkturteori och teorin för ekonomisk tillväxt. Utvecklingsländernas problem. Ekonomisk politik. Liksom vid utbildningen av högstadielärare förutsätts att både undervisningen och kurslitteraturen i avsevärd omfattning skall behandla tilllämpnings- och metodproblem genom diskussion av konkreta och aktuella ekonomiska problem och utvecklingstendenser. I undervisningen bör lämp18—512012

274 ligen ingå seminarier som löper parallellt med lektioner och föreläsningar under perioden. Dessa seminarier, där framför allt aktuella inlägg i den offentliga debatten och vetenskapliga analyser av olika ekonomiska förhållanden bör tas upp till diskussion, k a n även utgöra en inledning till det uppsatsseminarium som ingår i de frivilliga fördjupningsstudierna i nationalekonomi. Arbetet med de uppsatser som skall framläggas där kan förberedas i det obligatoriska seminariet. Kursen tar 8 veckor. En rimlig fördelning av tiden mellan de olika momenten synes vara: Mikroteori 2 veckor Makroteori 3 » Utrikeshandelsteori 2 » Olika ekonomiska system och Ekonomisk idéhistoria 1 vecka

Statskunskap Kursen i statskunskap omfattar 8 veckor. Undervisning ges i tur och ordning i de olika kursmomenten, under det att seminarieövningar förekommer under hela perioden. Det förutsätts, att lärarkandidaterna under den senare delen av seminarierna skall fullgöra mindre uppgifter över ämnen som utdelats under periodens början. Uppgiftsämnena bör väljas så, att de understryker, att den blivande gymnasieläraren i sin egen undervisning skall anknyta till samtida politiska förhållanden och händelser. Kurserna avser en fördjupning och breddning av tidigare studier inom två eller tre av de angivna huvudområdena. Fullständig täckning av gymnasieundervisningens hela ämnesområde är icke möjlig. Dock bör den k u r s som avser fördjupade insikter i den politiska processens karaktär vara obligatorisk. Av kurserna bör de övriga, jämförande statskunskap, politiska åskådningar och internationell politik, alltid komma före kursen om den politiska processen, vilken bör belysa politikens funktionssätt i olika miljöer och på olika politiska nivåer, t. ex. kommunal, regional, statlig, internationell. Fördjupning

inom fritt valt område

Till kursens förfogande står 15 veckor. I det geografiska alternativet är en lämplig fördelning den, att 6 veckor ägnas åt bebyggelse och samhällsplanering, medan de övriga 9 veckorna ägnas något moment inom befolkningsgeografi, ekonomisk geografi eller regionalgeografi. Utbildningen skall koncentreras till en eller två självständiga uppgifter, byggda på insamlade data och kompletterade med litteraturstudium. Undervisningen inom nationalekonomiskt och statsvetenskapligt alternativ är uppbyggd av dels en metodisk fördjupningskurs som omfattar två

275 timmar i veckan, dels uppsatsseminarier som också omfattar två timmar i veckan.

STUDIEKURS I METODDX

Se högstadielärarutbildningen.

ANVISNINGAR OCH RÅD Studiekursen i metodik i samband med den ämnesteoretiska utbildningen k a n lämpligen börja med en ämnespresentation. I denna redogörs för ämnets utveckling och dess stoff, och i samband därmed lämnas en översikt över de olika metoder, genom vilka m a n studerar samhället, samt om relationerna mellan stoff och metod. Redan på detta förberedande stadium bör det betonas vikten av att eleverna får en kritisk skolning och hjälp till självständigt ställningstagande samt att denna tankegång också bör vara grundläggande för de blivande lärarnas sätt att tillgodogöra sig undervisningen. I anslutning till auskultationerna lämnas en översikt över skolans läroplaner, och universitetskursernas innehåll ställs i relation till skolkurserna. Det bör därvid klargöras, att kunskapsstoffet i skolan måste begränsas, och att lärarens vida större kunskaper framför allt skall tjäna som överblick för att göra det möjligt att välja ut väsentliga avsnitt för skolarbetet. Slutligen bör några problemställningar i olika skolformer, studievägar och årskurser tas upp till behandling, varvid sådana bör väljas, som kan få en konkret belysning i samband med lektionsavlyssningen. Medan ämnespresentationen kan ske föreläsningsmässigt, bör vissa avsnitt av metodiken i anslutning till auskultationerna kunna göras i diskussionens form i inte alltför stora grupper. Det första avsnittet av metodiken i samband med utbildningen vid lärarhögskola bör lämpligen anknyta till introduktionen vid den ämnesteoretiska utbildningen. Framför allt framhålls nödvändigheten av att se samhället som en enhet och den uppgift ämnet samhällskunskap härvid har. Samhällskunskapsstoff i andra ämnen beaktas. Framställningen bör emellertid inte stanna vid detta. Samhällskunskapen har också en inriktning på frågor utanför det svenska samhället, och anknytningspunkter måste påvisas till andra skolämnen, som också har sitt ämnesområde på det internationella planet (exempelvis historia, företagsekonomi och moderna språk). I detta inledande sammanhang betonas också, att lärostoffet måste hållas aktuellt och att målet för eleverna är att förstå h u r samhället fungerar. Den ämnesmetodiska utbildningen måste alltid läggas så, att den noga anknytes till inlärningspsykologiska rön och för undervisningen relevanta pedagogiska problemställningar. Den repetition av fakta om inlärnings-

'276 psykologi, som ter sig nödvändig, kan lämpligen läggas så, att den appliceras på det stoff, som möter lärarkandidaten i undervisningssituationen. Som exempel på en relevant pedagogisk fråga kan motivationen anföras. Sedan lärarkandidaterna erinrats om begreppet motivation, bör olika alternativ presenteras i form av konkreta detaljer. Det får anses vara mycket väsentligt, att de olika hjälpmedlen, som läraren kommer att möta, får en utförlig behandling. Därvid bör eftersträvas att sammanföra hjälpmedel av samma art till större komplex, varvid litteratur behandlas för sig, bilder, kartor och diagram för sig o. s. v. Synnerligen viktigt är det att de blivande lärarna får en god kännedom om sådan materiel, som inte är direkt framställd för skolbruk, och en uppfattning om hur denna skall användas i undervisningen. — Vid genomgången av t. ex. AV-hjälpmedel och bilder behandlas först de iakttagelser man kunnat göra om hur elever reagerar inför dem, varefter en eller flera undervisningssituationer framställs. Det förutsätts, att lärarkandidaterna får god övning i handhavandet av hjälpmedlen. Medan kursplanerna tidigare ägnats en viss uppmärksamhet, kan de nu, när hjälpmedlen behandlats, bli föremål för en mer ingående genomgång. Detsamma gäller iförslaget till studiegång. I fråga om det sistnämnda betonas dess karaktär av förslag men också att läraren måste tillse, att samtliga huvudmoment får sin belysning och att studiemålet uppnås. För integrering och samverkan måste ett bestämt mål fixeras. Integreringen får inte bestå i att stoff blandas hur som helst, utan sedan målet bestämts måste stoffet sammanfogas till en klar i sekvenser uppbyggd lärogång. — Den samhällsvetenskapliga institutionen gås igenom med avseende på sin uppbyggnad och funktion. Syftet med de föregående momenten bör vara att de skall leda fram till kunskaper om hur en lektion eller ett kursavsnitt byggs upp. Medan lärarkandidaterna hela tiden förut successivt förts in i problematiken genom att de fått syssla med lektionens komponenter, bör de nu få helhetssynen och liksom tidigare aktivt deltaga i uppbyggnaden och dryfta de frågor, som därvid uppkommer. Metodiklärarens uppgift blir här att erinra om sambandet mellan metodik, psykologi och pedagogik å ena sidan och ämnesteori å den andra och om hur man på bästa sätt och med den erfarenhet man nu har skall förena dessa. I samband med olika former av lektioner genomgås också skilda slag av bedömning och kunskapskontroll. Under såväl den teorelisk-metodiska som den praktisk-metodiska utbildningen finns det ofta anledning att hänvisa till metodisk litteratur inom ämnet och angränsande ämnen. Denna litteratur bör gås igenom och relateras till vetenskaplig metod. Samtidigt bör för lärarkandidaterna framhållas vikten av undersökningar inom metodik samtidigt som de bör uppmuntras att utföra sådana. — Den del av undervisningen, som kan

277 komma att förläggas mot terminens slut, kan i form av seminarieövningar byggas upp på grundval av den metodiska litteraturen och lärarkandidaternas egna praktiska erfarenheter. För de blivande lärarna bör det också framhållas, att de ständigt måste söka att vidareutbilda sig, och vägar för fortbildning måste anvisas. Till metodikutbildningens förfogande står, utom vad som angetts i fråga om högstadielärarutbildning, 12 timmar per studieår under den ämnesmässiga utbildningen, d. v. s. för samhällskunskapens del 12—18 timmar, samt ytterligare 15 timmar under lärarhögskoleåret. Se dessutom i tillämpliga delar de anvisningar och råd som hör till högstadielärarutbildningen.

SOCIALKUNSKAP

Det gymnasiala stadiets lärare MÅL Utbildningen har till uppgift att ge de grundläggande kunskaper som undervisningen kräver, att ge viss insikt i sociologiska arbetsmetoder samt att ge en introduktion i socialkunskapens metodik.

FÖRKUNSKAPER För tillträde till studierna krävs kunskaper motsvarande lägst betyget 2 i socialkunskap vid avgång från gymnasiet samt gymnasielärarutbildning i psykologi.

STUDffiKURS Deskriptiv samhällskunskap Se högstadielärarutbildningen i samhällskunskap, direktutbildning. Sociologi, socialpsykologi och kulturantropologi Se högstadielärarutbildningen i samhällskunskap, direktutbildning. Primärgruppernas sociologi Familjesociologi. Arbetslivets sociologi. Åldringssociologi. Avvikande beteende Social missanpassning. Avvikande beteende. Brottslighet. Alkoholism. Anstaltssociologi. Medicinsk sociologi. Bebyggelse och samhällsplanering ur sociologisk synpunkt Den sociala strukturen i olika bebyggelsemiljöer. Ekologisk segregation. Familjen och planeringen av bostadsområden och bostäder. Behovsundersökningar som underlag för regionplanering och lokal samhällsplanering.

279 Statskunskap Sveriges politiska och administrativa struktur med särskild hänsyn till organisationsväsen, förvaltningsorganisation och förvaltningsteori. Grunddragen av den svenska socialpolitiken. Den ekonomiska politiken som socialpolitiskt instrument. Grunddragen av främmande länders statsskick och socialpolitik. Socialpolitik Svensk socialpolitik ur politisk och administrativ synpunkt. Socialpolitik och socialvård i andra länder. Internationella organisationer på socialpolitikens område. Fördjupningskurs Sociologisk forskningsmetod. Intervju- och enkätteknik. Deltagande i laborativa övningar och fältarbete. Fördjupat studium av specialområde i samband med utarbetande av kortare uppsats.

ANVISNINGAR OCH RÅD Allmänna synpunkter

Ämnet socialkunskap förekommer endast i kombination med två andra gymnasieämnen, varav det ena skall vara psykologi och det andra kan vara t. ex. samhällskunskap eller filosofi. Den som redan har gymnasielärarutbildning i samhällskunskap (utom fördjupningskurs) studerar endast kurserna Primärgruppernas sociologi, Avvikande beteende, Bebyggelse och samhällsplanering ur sociologisk synpunkt (större delen) och Socialpolitik. Fördjupningskursen är alltid frivillig. De särskilda kurserna

Deskriptiv

samhällskunskap

Se högstadielärarutbildningen i samhällskunskap, direktutbildning. Kursen tar fyra veckor. Sociologi, socialpsykologi

och

kulturantropologi

Se högstadielärarutbildningen i samhällskunskap, direktutbildning. Kursen tar fem veckor. Primärgruppernas

sociologi

Familjesociologi Familjen som social institution. Konsanguina och konjugala familjeband. Monogami och olika former av polygami. Patrilineärt, matrilineärt och bilineärt släktskap. Patrilokal, matrilokal och neolokal bosättning. Patriarkalisk

280 och matriarkalisk familjestruktur. Familjens funktioner som produktionsoch konsumtionsenhet, som trygghetsskapande faktor för individen, som ram för sexuellt samliv och som reproduktionsmekanism. Förändringar i familjens funktioner genom industrialisering och urbanisering. Tendensen till en egalitär struktur inom familjen i urbaniserade västerländska samhällen. Arbetslivets sociologi Arbetsfördelningen mellan köns- och åldersgrupper. Industrialiseringen av arbetslivet. Förhållandena på arbetsplatserna. Ordervägsstruktur, informationsvägsstruktur, lönestruktur. Prestige-hierarkier på arbetsplatser och inom yrkesgrupper. Formell och informell gruppbildning på arbetsplatser. Byråkrati-problemet. Åldringssociologi Åldersförändringar ur sociologisk synpunkt. Inträdet i pensionärsåldern, åldringars sociala aktiviteter. Vårdproblemet. Pensionärshem och ålderdomshem. Anstaltslivet ur sociologisk synvinkel. Kursen i primärgruppernas sociologi omfattar fyra veckor. Undervisningen ges i form av föreläsningar till grundläggande läroböcker i familjesociologi och arbetslivets sociologi. Studiebesök på familjerådgivningsbyråer, hos personalkonsulenter på större industrier och på ålderdomshem bör om möjligt ordnas under kursen. Kursen avslutas med skriftlig tentamen. Avvikande beteende Normer, social kontroll och avvikande beteende. Social disorganisation. Social anomi. Olika typer av avvikande beteende. Brottslighetens omfattning. Olika typer av brott. Ungdomsbrottslighet. Manschett-brottslighet. Mörkertal. Kriminologiska teorier beträffande brottslighetens orsaker. Återfallsbrottslighetens omfattning. Narkomani. Spritmissbruk. Avvikande sexuellt beteende. Homosexualitet. Prostitution. Avvikande beteende i samband med mentala sjukdomar. Samhällets reaktion mot olika former av avvikande beteende. Fängelser, vårdanstalter. Fängelselivets och anstaltslivets sociologi. Kursen omfattar fyra veckor och ges i form av föreläsningar i anslutning till lämpliga läroböcker. I kursen bör om möjligt ingå studiebesök på fängelser, ungdomsvårdsskolor och sinnessjukhus. Kursen avslutas med skriftligt prov. Bebyggelse och samhällsplanering ur sociologisk synpunkt Den sociala strukturen i olika bebyggelsemiljöer. Bebyggelsemiljöns inverkan på personlighetsutvecklingen. Social disorganisation i storstädernas slumområden och i avfolkningsområden på landsbygden. Den inre differentieringen i tätorterna ur social synpunkt. Ekologisk segregation av ålders-

281 grupper, samhällsklasser och etniska grupper. Ringmodeller, sektormodeller och flerkärnsmodeller för den inre differentieringen i storstäderna. Sociologiska synpunkter på urbaniseringsprocessen, flyttningsbeteendet och pendlingen. Normer, värderingar och målsättning för planering i städer och på landsbygden och i större regioner. Familjen och planeringen av bostadsområden och bostäder. Det expanderande bostadsbehovet och bostadsköerna. Grannskapsplanering. Höghusmiljön och villastaden som modeller för modern stadsplanering. Sociala problem vid sanering av äldre stadsbebyggelse. Behovsundersökningar som underlag för regionplanering och lokal samhällsplanering. Utnyttjandet av serviceanläggningar i olika sociala skikt. Fritidsaktiviteter i olika bebyggelsemiljöer. Stadskärnan och kommunhuvudorten som interaktionscentra för invånarna i storstäderna och på landsbygden. Fritidsbebyggelsens, grönbältenas och strövområdenas sociala funktioner i storstadsregionerna. Kursen omfattar tre veckor, varav den första veckan utgör en introduktion för dem som inte har gymnasielärarutbildning i samhällskunskap. Den ges i form av föreläsningar i anslutning till lämplig litteratur. Studiebesök på länsplaneringsorgan, stadsarkitektkontor etc. bör ingå. Kursen avslutas med skriftlig tentamen. Statskunskap Se i huvudsak högstadielärarutbildningen i samhällskunskap, direktutbildning. Dock tillkommer en kurs i förvaltningskunskap med orientering mot socialförvaltningen samt en kurs i förvaltningsteori. Orienteringen om den ekonomiska politiken som socialpolitiskt instrument har sin motsvarighet inom den samhällsekonomiska kursen i högstadielärarutbildningen i samhällskunskap. Kursen tar sammanlagt femton veckor, av vilka tio motsvarar vad som ingår i högstadielärarutbildningen i samhällskunskap, statskunskapskursen. Socialpolitik Utbildningen bör inriktas på att ge den blivande läraren förtrogenhet med socialpolitikens målsättningar, metoder och praktiska utformning. Särskilt vad gäller den svenska socialpolitiken, vilken skall omfatta huvuddelen av tiden, bör vid undervisningen detaljer beträffande exempelvis storleken av speciella förmåner icke inläras, då dessa snabbt förändras. Huvudvikten bör ligga vid grundläggande principer, socialpolitikens differentiering på olika metoder, hjälp- och vårdformer samt organisatorisk s t r u k t u r och förvaltningsmässig behandling. Socialpolitiken i andra länder bör tas upp mot bakgrunden av olika socialpolitiska ideologier och behandlas endast beträffande ett mycket begränsat urval av länder, representerande olika ekonomiska, sociala, allmänideolo-

282 giska och religiösa situationer. Vid utbildningen bör materialet så långt möjligt ges en komparativ behandling. Kursen tar fem veckor. Fördjupningskurs Denna kurs tar en termin (tjugo studieveckor) och bygger på ovannämnda kurser i socialkunskap. Kursen omfattar följande fem moment: (a) grundläggande k u r s i statistik (3 veckor), (b) grundläggande kurs i sociologisk metod (5 veckor), (c) kurs i intervju- och enkätteknik (2 veckor) och (d) deltagande i fältarbete (2 veckor). Den grundläggande kursen i statistik och den grundläggande kursen i sociologisk forskningsmetod avslutas med skriftliga prov. Parallellt med att den studerande deltar i denna undervisning bör han för uppsatsarbetet delta i diskussionsseminarier ungefär en gång i veckan. Den studerande bör dessutom erhålla enskild handledning för val av specialområde och uppsatsämne. De avslutande åtta studieveckkorna bör helt ägnas åt utarbetandet av uppsatsen. Detta arbete bör noggrant följas av särskild handledare STUDIEKURS I METODHC jämte ANVISNINGAR OCH RÅD

Se i tillämpliga delar högstadie- och gymnasielärarutbildningen i samhällskunskap.

GEOGRAFI

Mellanstadiets lärare MÅL Orienteringskurs: Utbildningen har till uppgift att orientera om h u r människorna i olika miljöer utnyttjar och utvecklar jordens resurser för ekonomiska, sociala och kulturella behov, att ge ökad förståelse för ekologiska principer och därmed klarlägga sambandet mellan naturresurser och naturvård, att ge orientering om arbetsmateriel samt att ge grund för urval av lärostoff i undervisningen och samverkan med andra ämnen. Tillvalskurs: Utbildningen har till uppgift att ge goda kunskaper om jorden och hur människorna i olika miljöer utnyttjar och utvecklar jordens resurser för ekonomiska, sociala och kulturella behov, att bibringa ekologiska principer och därmed insikt om sambandet mellan naturresurser och naturvård, att ge förtrogenhet med skilda verksamhetsformer och arbetsmateriel samt att ge ökad förståelse för möjligheter till samverkan i undervisningen med övriga orienteringsämnen och stimulera till fortsatta studier i dessa.

STUDIEKURSER Orienteringskurs

Huvuddragen i geografins idéutveckling och systematik Ämnespresentation. Geografiundervisningens uppgift i skolan. Miljöstudier Övningar i samordning av geografiskt relevant stoff.

284 Geografiska

hjälpmedel

Praktiska övningar i att utnyttja olika slags kartor, bilder, diagram och statistik som referenskällor och i samband därmed skolmässig framställning av kartskisser, tvärsnitt och grafiska figurer. Geografisk metodiklitteratur och undervisningsmateriel.

Tillvalskurs

Huvuddragen

i geografins

Klimatologi,

jordmånslåra,

Allmän geomorfologi och dess utveckling

idéutveckling allmän

systematik

växtgeografi

med särskild hänsyn till det nordiska

Jordens befolkning bebyggelsetyper

— geografisk

Allmän

geografi

ekonomisk

och

fördelning,

tillväxt,

naturlandskapet

levnadsstandard,

Regionalgeografi Geografiundervisningens Kartkunskap, Praktiska skolämnen

uppgift i skolan

grafisk framställning,

övningar

i geografisk

flygbildstolkning

studieteknik

och

bildanalys

och samordning

med

andra

ANVISNINGAR OCH RÅD

Studierna skall i enlighet med grundskolans målsättning visa, h u r människorna utformar sina levnadsförhållanden under skiftande betingelser samt utnyttjar och utvecklar jordens resurser för ekonomiska, sociala och kulturella behov. Undervisningen i orienteringskursen skall bedrivas så, att den ger ide blivande lärarna god kännedom om de principer, som inom geografiämnet kan tillämpas i praktiskt skolarbete. Studierna bör likaså inriktas på att visa dem, h u r läraren självständigt kan sovra och på ett geografiskt relevant sätt samordna och integrera den mångfald av data och uppfattningar, som möter i en värld stadd i snabb utveckling och förändring. I övrigt gäller i tillämpliga delar nedanstående anvisningar för tillvalskursen även för orienteringskursen.

285 Undervisningen i tillvalskursen bör hos de blivande lärarna befordra en på faktiska kunskaper byggd förståelse av geografiska sammanhang och respekt för andra folks livsformer och värderingar samt bedrivas så, att den ger det praktiska skolarbetet en klar inriktning på väsentliga naturoch kulturgeografiska förhållanden. Studierna bör likaså inriktas på att sätta de blivande lärarna i stånd att självständigt sovra och samordna den mångfald av geografiska data och uppfattningar, som möter i en värld, stadd i snabb förändring.

De särskilda kursmomenten

Geografins

idéutveckling

och

systematik

Det torde vara ändamålsenligt att inleda kursen med en kort orientering om geografiämnets idéutveckling och systematik och att belysa, hur geografiska arbetsmetoder och betraktelsesätt påverkar samhällslivets utformning. Mot denna bakgrund diskuteras vad en modern geografiundervisning kan och bör ge eleverna i vår nutida skola. Till belysning av grundskolans läroplan ges en konkret exemplifiering av hur studiegången kan utformas stegvis från låg- och mellanstadiernas begränsade miljöstudier till högstadiets och gymnasiets bredare geografiska översikter. Principiella synpunkter anläggs och exempel visas på vad som kan menas med en geografiskt relevant studieteknik, och arbetet leder fram till en närmare precisering av de kunskaper och färdigheter, som krävs av en geografilärare i det praktiska arbetet i grundskolan. Kartografi God kännedom om kartan och dess uttrycksmedel samt god erfarenhet av dess mångsidiga användbarhet i undervisningen i grundskolan och ute i samhällslivet är väsentligt. På lågstadiet stiftar eleverna för första gången bekantskap med kartans symbolvärld, såväl den topografiska kartan över hembygden och enkla stadsplanekartor av skilda slag som skolatlasens och väggkartornas mera summariska framställning. Redan på detta stadium möter eleverna likaså jordgloben, gradnätet och den plana kartbildens begränsade möjligheter att återge verkligheten. Samma sak gäller i växande grad för varje högre årskurs på mellanstadiet, där eleverna under studiet av skilda miljöer jorden runt och i samband med orienteringen om länder, världsdelar och världshav samt vid läsningen om jordens upptäcktshistoria måste lära sig utnyttja kartor med successivt vidgade perspektiv. På högstadiet är möjligheten att tillämpa aktivitetsbefrämjande undervisningsmetoder och individualiserade arbetsuppgifter i högsta grad beroende av om eleverna lärt sig att på egen hand läsa och tolka ett både mångsidigt och innehållsrikt material av kartor och kartogram. Stillbilden och filmen har en central roll för konkretiseringen av geografi-

286 undervisningen, varför metoderna för urval och analys av olika slags bilder skall behandlas. Flygbildens möjligheter att åskådliggöra såväl natur- som kulturlandskapets karakteristika inom olika miljöer gör den till ett utomordentligt hjälpmedel i geografiundervisningen. De blivande lärarna måste därför väl känna till flygbildtolkningens elementa. Kursen i elementär kartografi tar i första hand sikte på att göra de blivande lärarna förtrogna med de vanliga skolkartornas uttrycksmedel och användning som referenskälla. Av de svenska kartorna behandlas i synnerhet den topografiska kartan av såväl äldre som nyare utförande. Likaså uppmärksammas, hur statistiska kartor och diagram lämpligen bör utformas för grundskolans elever. Naturgeografi I klimatologiavsnittet bör huvudvikten läggas vid klimatområdenas utbredning och kännetecken, medan deras genes beröres endast översiktligt. I anslutning härtill kan de växtgeografiska områdena behandlas, varvid uppmärksamhet också riktas på icke klimatiska betingelser för deras utbredning. Viktiga bergarter, jordarter och jordmånstyper genomgås med särskild hänsyn till genes, utbredning och betydelse. Topografiska element och deras betydelse i naturen och för människan behandlas såväl ur principiell synpunkt som regionalt. Vid behandlingen av naturresurserna och deras vård bör m a n särskilt beakta de allvarliga försörjningsproblem som uppstår, när resurserna utnyttjas för hårt, och därav dra slutsatser om betydelsen av naturvård i vidaste bemärkelse. Kulturgeografi Undervisningen skall belysa h u r rikt den mänskliga aktiviteten kan variera inom den ram, som anges av naturförhållandena. Vid sidan av en översikt av befolkningsfrågornas dagsläge och befolkningsstatistikens uppbyggnad och tillförlitlighet i olika delar av världen studeras befolkningens fördelning, levnadsstandard m. m. och dess nära samband med andra viktiga faktorer än de naturgeografiska. Inte minst i detta avsnitt erbjuder sig goda möjligheter till en givande samverkan med andra kulturvetenskapliga orienteringsämnen, religionskunskap, historia och samhällskunskap. Studierna av mera allmänna kulturgeografiska företeelser leder över till en diskussion av ekonomisk-geografiska problem och deras principiella behandling, som kan exemplifieras konkret genom anknytning till högstadiets studieplansförslag. I fråga om bebyggelsen ges endast en kort översikt av tätortshierarkin, medan huvudvikten läggs vid bebyggelsetyperna i Sverige och fram-

287 mande länder. En kort framställning bör likaså ges av stadens inre differentiering. Studiet av den ekonomiska geografin kan av naturliga skäl endast bli översiktligt men bör leda fram till en förståelse av h u r människorna utnyttj a r livsmedlen, energikällorna och industriråvarorna för sin försörjning och h u r denna varierar i olika delar av världen. Regional

geografi

Ett dominerande inslag i grundskolans läroplan utgör regionalgeografin. I förslaget till studiekurs har också denna del av ämnet givits ett betydande utrymme och — för att ge studierna en klar inriktning på undervisningssituationen i grundskolan — anknutits till praktiska studietekniska övningar i anslutning till bl. a. läroplanens förslag till studieplan för grundskolan. Flertalet väsentliga områden skall komma med men framställningen kan inte bli heltäckande. Mikrogeografiska analyser bör vara ett väsentligt inslag i studierna och kompletteras med fylliga anvisningar på »case studies», »local studies» i den vetenskapliga litteraturen och på moderna, kvalitativt högtstående reseskildringar. överblick över den förhållandevis brett upplagda regionalgeografin ges genom systematiska aspekter i natur- och kulturgeografi.

Verksamhetsformer och organisation

Den disponibla studietiden bör fördelas mellan föreläsningar, seminarie- och gruppövningar, exkursioner och självstudier. För betingsläsning lämpar sig i första hand de regionalgeografiska avsnitten. Skriftligt redovisade specialarbeten bör ifrågakomma och torde vara den lämpligaste formen för bl. a. det obligatoriska enskilda arbetet. Inom tillvalskursens ram skall m a n i möjligaste mån demonstrera, utveckla och uppöva en individuellt utformad och ändamålsenlig aktivitet. Redan vid kursens början skall de blivande lärarna ges en översikt av kursen, dess innehåll, omfattning och mål, samt i samband härmed få tillfälle att diskutera arbetets praktiska uppläggning, lämplig tidsplan, studieformer samt tidpunkter och sätt för redovisning av studieresultaten. Särskild uppmärksamhet skall ägnas samverkan med andra skolämnen, tematisk behandling av lärostoffet med hjälp av översiktliga och visuellt riktigt utförda kart- och bildskisser på krittavlan, arbete med flanelltavla och liknande uppläggning, organisation och genomförande av exkursioner, studiebesök och lägerskolearbete. Kartkunskap och metoder för kartanalys ges dels i form av föreläsningar och dels i form av praktiska övningar med mindre grupper. Dessa övningar bör givetvis i möjligaste mån utformas så, att de anknyter nära till liknande arbets- och färdighetsövningar, som med hänsyn till elevernas mognad kan komma till användning i det praktiska

288 skolarbetet på mellan- och högstadiet. Det centrala i uppgiften är sålunda att ge de blivande lärarna en tillräckligt mångsidig och praktisk erfarenhet av inte minst de vanliga skolkartornas användbarhet som referenskällor för att på så sätt ge dem en säker grund för en ändamålsenlig och metodiskt riktig instruktion och handledning av grundskolans elever i bruket av dessa viktiga hjälpmedel. Lärarutbildningen skall ske efter principer, som mer eller mindre direkt kan praktiseras vid undervisning i grundskolan. Kursens arbetsformer kräver därför särskild uppmärksamhet. Om fördjupningskursen påbörjas en hösttermin synes det naturgeografiska avsnittet hellre böra inledas med geomorfologi för att ge tillfälle till exkursioner under gynnsamma väderleksförhållanden. Värdefullt är om naturstudierna i viss utsträckning kompletteras med enkla skolmässiga laboratorieförsök samt fortlöpande väderleksiakttagelser. Ett viktigt inslag i studierna bör här liksom ifråga om övriga kursmoment vara studier och analys av ett representativt bildmaterial. För att god arbetsbalans mellan de båda studieterminerna skall nås, bör under den första terminen läggas in ett regionalgeografiskt avsnitt omfattande Norden och speciellt Sverige. Till en väsentlig del förutsätts detta avsnitt kunna baseras på självstudier. Med den första terminens grundläggande färdighetsövningar och naturgeografiska referensram som bakgrund koncentreras studierna därefter på de allmänna kulturgeografiska kursmomenten. Tyngdpunkten i den andra terminskursen utgörs av det regionalgeografiska avsnittet omfattande Europa utom Norden och de främmande världsdelarna. Till alldeles övervägande del bör detta avsnitt k u n n a baseras på självstudier. Det torde vara nödvändigt att begränsa sig till ett urval av särskilt viktiga områden i anslutning till bl. a. studieplansförslaget för mellanstadiet. Förslaget till studieplan för tillvalskursen upptar slutligen en rad relativt brett upplagda praktiska tillämpningsövningar. Dessa bör få formen av gruppövningar, som redovisas under gemensamma seminarier, varvid de under kursen förvärvade kunskaperna och färdigheterna direkt konfronteras med tänkta undervisningssituationer. Som ämne väljs ett antal lämpliga geografiska miljöer, som skall behandlas på mellanstadiet. Dessa övningar avser att visa hur utbildningen mest ändamålsenligt skall läggas upp och därigenom ge anledning till en successiv anpassning av kursinnehållet till arbetet i en progressiv skola. Grupparbetet kan ges en framträdande plats i studierna, och inom gruppen kan speciella individuella arbetsuppgifter preciseras och utdelas under samtal med gruppmedlemmarna. Vid studiet av t. ex. erosionsfenomen kan en hel grupp få till uppgift att särskilt noga sätta sig in i det rinnande vattnets arbete, varvid en gruppmedlem får till uppgift att redovisa och demonstera olika typer av fallkurvor, en annan på liknande sätt behandla tvärsnitt genom olika typer av erosionsdalar,

289 en tredje göra ett urval av bilder belysande olika erosionsfenomen och slutligen en fjärde göra ett urval av kartbilder belysande samma sak o. s. v. På liknande sätt kan övriga grupper samtidigt behandla andra former av erosion. Seminarieövningen kan få formen av diskussion över någon vald metodisk fråga, en viss studieplan, en aktuell artikel eller diskussion i anslutning till en exkursion eller ett studiebesök. Diskussionsseminarier kan likaså anordnas tillsammans med deltagarna i de övriga tillvalskurserna och ha till ändamål att exempelvis behandla integrationsfrågor och andra liknande spörsmål. Seminarieövningen kan också ha formen av redovisning, då t. ex. en arbetsgrupp ges tillfälle att framlägga resultaten av sitt arbete och få desamma analyserade och bedömda. En särskilt viktig och effektiv verksamhetsform är otvivelaktigt lärarens individuella eller gruppvisa handledning av eleverna och inte minst kursdeltagarnas mera oorganiserade samverkan och påverkan sinsemellan. Avvägningen av de olika momenten bör ske med hänsynstagande till kandidatgruppernas förkunskaper i ämnet. Vid ett alltför heterogent utgångsläge bör antalet gruppundervisningstimm a r utökas på föreläsningstimmarnas bekostnad. Utbildningen förutsätter såväl tillgång till ett mångsidigt och lämpligt arbets- och studiematerial som tillräckliga arbets- och studieutrymmen. Förslag till Termin

studieplan III

1. Ämnespresentation Huvuddragen i geografins idéutveckling och systematik. Geografiundervisningens uppgift i skolan. Konkret exemplifiering av studiegången från lågoch mellanstadiets miljöstudier till högstadiets jämförande översikter. Principiella synpunkter och exempel på studieteknik med geografisk relevans. Presentationen av aktuell metodik- och lärobokslitteratur m. m. Kunskapsoch färdighetskrav, som ställs på en geografilärare i grundskolan. 2.

Kartografi

Jordens form, koordinatsystemet, skalbegrepp och kartprojektioner. Kartans uttrycksmedel, kartsymboler. Viktigare kartverk med särskild vikt på Sveriges officiella kartor. Statistiska kartor. Diagram, övningar i kartanalys — mätteknik, framställning av kartskisser och tvärsnitt. Fotogrammetri och flygbildstolkning. 3.

Naturgeografi

Elementär meteorologi. Klimatområdena samt kort överblick av deras uppkomst. Jordmånstyper. Växtgeografisk överblick av världen. Endogena och exogena processer med särskild hänsyn till det nordiska naturlandskapet 19—512012

290 och dess utveckling. Orientering om bergarts- och jordartslära. Naturresurser och naturvård. T e r m i n IV 4. Kulturgeografi Jordens befolkning — geografisk fördelning, tillväxt, levnadsstandard, raser, språk, religioner, översikt av bebyggelsetyperna i världen och deras samband med arbetsorganisationen, sedvänjorna och de naturliga betingelserna. Något om tätortshierarkin. Varor av särskild betydelse för världens livsmedelsförsörjning och produktionens förutsättningar. Energikällornas och de viktigaste industriråvarornas läge. De stora industriområdena. 5. Regionalgeografi Ingående studium av ett urval viktiga områden inom kursplanen i geografi för grundskolan. I samband härmed praktiska övningar i studieteknik samt samordning med andra skolämnen. 6. Lägerskola 7. Obligatoriskt enskilt arbete under ferier. Lämpligt avgränsat och preciserat studium av lokal karaktär. Högstadiets lärare MÅL Utbildningen har till uppgift att genom studium av den systematiska geografins olika komponenter och regionalgeografin ge förtrogenhet med det stoff, på vilket högstadiets geografiundervisning bygger samt att ge en introduktion i geografiundervisningens metodik. FÖRKUNSKAPER För tillträde till studierna krävs kunskaper motsvarande lägst betyget 2 i samhällskunskap och naturkunskap vid avgång från gymnasiets humanistiska, samhällsvetenskapliga eller ekonomiska linjer eller i samhällskunskap, fysik och biologi vid avgång från naturvetenskaplig linje. STUDIEKURSER Direktutbildning

Kartografi Kartkännedom, inkluderande de svenska kartverken och orientering om viktigare atlasverk, kartometri och kartprojektioner. Fältmätning. Fotogrammetri och flygbildstolkning. Statistiska kartor och diagram.

291 Naturgeografi Klimatologi Allmän meteorologi och väderlekslära. Klimattyper — uppkomst och regional utbredning. Lokal- och mikroklimat. Klimatändringar. Jordens vegetationstyper mot bakgrunden av den regionala klimatologin. Hydrologi, glaciologi och oceanografi. A l l m ä n geo m o r f o l o g i Jorden som planet, jordens inre. Kontinenter och hav. Rergarter och mineral med särskild hänsyn till Nordens berggrund. Jordarter och jordmåner. Endogena processer och motsvarande landformer: jordbävningar, tektonik och vulkanism. Exogena processer och motsvarande landformer: vittring, massrörelser, det rinnande vattnets, vindens, vågornas och isens verksamhet. Komplexa landformer och deras klimatberoende. Det nutida landskapet och människans inverkan på detta. Nordens geo m o r f o l o g i Det prekvartära landskapet. Glacial omvandling och glaciala formkomplex. Postglacial utveckling. Naturvård. Kulturgeografi B e f o l k n i n g s - och b e b y g g e l s e g e o g r a f i Befolkningens regionala fördelning på jorden och i anslutning härtill befolkningsfördelningen i Sverige. Nativitet och mortalitet och deras rumsliga skillnader. Folkomflyttningarnas mekanik. Migration, emigration och immigration. Bebyggelsens allmänna fördelning och grupperingsformer. Olika slags bebyggelsetyper. Tätorterna, deras historiska framväxt och differentiering i olika delar av världen. Stadsplanetyper. Stadens inre differentiering framför allt med hänsyn till den västerländska staden. Näringslivets

geografi

Olika produktionstyper — autarki och avsaluproduktion. Hushållningen med resurserna. Näringslivets rumsliga struktur. Jordbruksarealens förändringar. Viktigare vegetabiliska produkter. Industriproduktionen, industrins utveckling och industristrukturer i olika delar av världen. Energiförsörjningen och försörjningen med råvaror med hänsyn till näringslivets förändringar. Handel, transportväsen och övrig serviceverksamhet. Det internationella ekonomiska samarbetet och dess följder för näringslivets omvandling.

292 Regionalgeografi Regionbegreppet. En integrerad regionalgeografisk översiktskurs omfattande samtliga världsdelar. Sverige och de övriga nordiska länderna. Västeuropa, Sovjetunionen, Förenta staterna, Östasien och Indien. Två humida tropiska områden, t. ex. Kongo eller Nigeria i Afrika, Brasilien i Sydamerika eller Indonesien i Asien. Ett torrområde, t. ex. Främre Orienten eller SaharaSudan. En regionalgeografisk fältstudie eller motsvarande. Vidareutbildning av mellanstadielärare

Kartografi Fältmätning. Fotogrammetri, flygbildstolkning. Naturgeografi Allmän meteorologi. Oceanografi, hydrologi, glaciologi. Jordens inre. Bergarter, mineral. Nordens geomorfologi. Det aktuella landskapet och människans inverkan på detta. Naturvård. Kulturgeografi Folkomflyttningar. Tätorter och tätortsbildning. Stadsplanetyper, stadens inre differentiering. Energiförsörjningen. Förändringar i livsmedelsproduktionen. Industriproduktionen och dess förändringar. Industristrukturens regionala variationer. Handel och transportväsen. Serviceverksamheten. Internationellt ekonomiskt samarbete. Regionalgeografi Ett urval av områden i anslutning till kursplanen i geografi för grundskolans högstadium. En regionalgeografisk studie.

ANVISNINGAR OCH RÅD Allmänna synpunkter

Målet för geografiundervisningen på högstadiet är att ge eleverna en orientering om vårt lands och de övriga nordiska ländernas natur- och kulturgeografiska miljöer samt en motsvarande orientering om jorden i övrigt. Ett väsentligt moment i de blivande lärarnas utbildning måste vara att bibringa dem sådana färdigheter, att de självständigt kan utvidga och fördjupa sina kunskaper i ämnet. I utbildningen måste man sträva efter att ge de blivande lärarna gedigna kunskaper i synnerhet i sådana moment, som förekommer i skolans geografiundervisning. En stark begränsning av specialiteter måste göras till förmån för en helhetssyn på ämnet. Studiet i alla de geografiska momenten måste läggas så, att den dynamiska aspekten tydligt leommer fram. För undervisningen bör väljas de arbetsformer, som är lämpligast med

293 hänsyn till de skilda momentens specifika karaktär: föreläsningar, seminarier, gruppundervisning, laborationer, fältstudier och exkursioner. Gruppvis utfört arbete k a n särskilt rekommenderas, och laborativa moment bör ges en framträdande plats i undervisningen. Vid grupparbeten måste enskild kontroll av kunskaperna göras. Kunskaper och färdigheter, förvärvade under tidigare moment i utbildningen, måste effektivt utnyttjas under senare moment. Sålunda bör t. ex. kartor och flygbilder vara självskrivna hjälpmedel under hela studietiden. De särskilda kurserna

Kursen i kartografi skall bibringa grundläggande teoretiska kunskaper om och praktiska färdigheter i konstruktion av kartor och diagram. Vid studiet av atlasverken bör stor uppmärksamhet ägnas åt kartornas uppbyggnad och symboler samt övningar att ur en karta utläsa fakta och på grundval av dem bygga upp en problematik. Kursen som helhet skall läggas så, att den bildar en grundval för övriga kurser. Kursen i naturgeografi skall främst förmedla god kännedom om naturlandskapet och dess utveckling. Det skall därjämte tillsammans med kartografi och kulturgeografi utgöra en grund för regionalgeografin. Vid undervisningen bör särskilt beaktas, h u r landskapet förändras under inverkan av de naturliga morfologiska processerna och vilken roll människan har för utformningen av den nutida naturmiljön, övningskurser i fält och laboratorium, kurser i bergarts- och jordartskännedom, exkursioner samt kartoch flygbildsanalys utgör viktiga moment i studierna. Inom nästa kurs, kulturgeografi, måste de tre momenten befolkning, bebyggelse och näringsliv ges en egen framställning, men det bör tillmätas stor betydelse, att deras inbördes samband beaktas liksom också att naturgeografiska, ekonomiska, politiska och liknande förhållanden förs in i diskussionen, där detta är motiverat. Viktigt är också, att tidsperspektivet beaktas, övningar i att insamla, kartografiskt bearbeta och kritiskt behandla det hopbragta materialet bör vara en ofta tillämpad form för undervisningen. Kursen i regionalgeografi skall lämpligen inledas med en framställning av regionbegreppet där olika typer av regionindelningar behandlas. I fråga om själva kursavsnittet kan det knappast bli fråga om att studera hela jorden lika ingående. Efter en översikt av världsdelarna måste de avsnitt särskilt uppmärksammas, vilka ingår i högstadiets geografiundervisning, nämligen oss närliggande europeiska områden samt viktigare utomeuropeiska stater och andra områden. Studierna i regionalgeografi bör bedrivas så att de inom regionen verkande faktorerna beaktas med hänsyn till den roll de spelar i varje särskilt fall. Också de förändringar, som regionen undergår i tiden, skall uppmärksammas. Den speciella regionalgeografiska uppgiften syftar till att lära eleverna

294 att under eget fältarbete, respektive egna litteratur- och arkivstudier insamla och bearbeta uppgifter och data. De skall härvid lära sig att tillämpa geografiska arbetsmetoder och att efter kritisk granskning sammanställa det insamlade materialet. Studien bör tjäna som en direkt förberedelse för de blivande lärarnas egen undervisning på grundskolans högstadium. Den kan endera ha formen av separata kurser i natur- och kulturgeografi eller också en samordnad natur- och kulturgeografisk undervisning, i båda fallen med skriftlig redogörelse för resultaten. Den regionalgeografiska studien får inte inkräkta på övriga delar av kursmomentet och inte omfatta mer än 5 å 6 veckor. Vidareutbildningens tyngdpunkt ligger i fråga om kartografin vid fotogrammetri, flygbildstolkning och fältmätningskurs, medan återstående moment i direktutbildningen får anses i huvudsak tillgodosedda i mellanstadie1 ärarutbildningen. I anslutning till genomgången av klimat- och växtgeografiska områden i mellanstadielärarutbildningen ges en fördjupad kännedom om klimatområdenas genes, lokal- och mikroklimat samt klimatändringar. På liknande sätt bör de geomorfologiska studierna knyta an till mellanstadielärarutbildningens översiktliga framställning av endogena och exogena krafter och ge en samlad framställning av främst det nordiska naturlandskapets prekvartära, glaciala och postglaciala utveckling, baserad i möjligaste mån på aktiva fältstudier och med framhävande av människans inverkan på det aktuella landskapet och naturvårdssynpunkter. Folkomflyttningarna behandlas som ett särskilt moment, medan de i mellanstadielärarutbildningen behandlade kursmomenten om befolkningsfördelning, tillväxt etc. berörs repetitionsvis. I fråga om bebyggelsen ges en fördjupad framställning av tätortsbildningen och dess principer, i vilket sammanhang det kan vara lämpligt att uppta ett närmare studium av stadens inre differentiering och stadsplanetyperna. Under behandlingen av den ekonomiska geografin fästes mindre vikt vid de mera deskriptiva avsnitten och observeras främst utvecklingstendenser och ekonomiska sammanhang. I överensstämmelse med kursplanen på grundskolans högstadium bör de regionalgeografiska studierna läggas upp med vidare natur- och kulturgeografiska aspekter och jämförelser mellan olika regioner. Sedan regionalgeografisk metod belysts och exemplifierats, bör de studerande på egen hand få utarbeta och lägga fram en studie över ett valt områdes geografi.

Verksamhetsformer och organisation

Kartografin måste läggas till grund för hela geografiundervisningen och skall därför komma först. Eftersom fältarbetet utgör en väsentlig del av denna, måste geografistudiet påbörjas en hösttermin. Det torde icke vara

295 lämpligt att påbörja någon annan kurs, innan elementära kunskaper i kartografi inhämtats. Den naturgeografiska kursen måste följa omedelbart efter kartografin, så att den för fältarbete gynnsamma årstiden i görligaste mån utnyttjas. Det torde vara lämpligast, att denna k u r s avslutas, innan den kulturgeografiska inleds; hinder bör emellertid inte resas mot en viss parallelläsning. Eftersom regionalgeografin måste bygga på samtliga de föregående momenten, kan den knappast påbörjas, förrän de övriga nöjaktigt behandlats och de förvärvade kunskaperna redovisats. Exkursioner utgör en mycket viktig del av undervisningen. Flerdagsexkursioner skall sålunda förekomma såväl på de natur- som kulturgeografiska och regionalgeografiska avsnitten. De olika kursernas längd framgår av nedanstående sammanställning: Kurs Kartografi Naturgeografi Kulturgeografi Regionalgeografi

Direktutbildning 3 veckor 11 » 11 » 15 »

Vidare u tb ildn ing 2 veckor 6,5 » 6,5 » 5 »

STUDIEKURS I METODIK

Geografiämnets

egenart och mål

Ämnets nuvarande utformning och samhällsutvecklingen. Dess plats i skolan. Läroplan för grundskolan. Avgränsning mot och anknytning till andra ämnen. Utvecklings- och inlärningspsykologiska synpunkter på undervisningen. Olika anledningar till elevernas intresse för ämnet. Samhällets krav på undervisningen. Svensk och utländsk metodisk litteratur. Tidskrifter. Aktuella ämnesmetodiska forskningsuppgifter. Urval och organisation

av stoffet

Sambandet mellan mål och stoffurval. Färdighetsmoment och orienterande moment, studievanor och studieteknik. Avvägningen mellan olika sidor av ämnet. Jämförande studium av stoffurvalet i olika tryckta hjälpmedel. Arbetssätt

och

verksamhetsformer

Klassundervisningens former. Grupparbete. Individualisering. Elevernas hemuppgifter. Långläxor och beting. Kunskapskontroll och elevbedömning. Olika slag av konkretisering. Exkursioner. Lärarens planerings- och förberedelsearbete i allmänhet. Studieplaner.

296 Samverkan med andra ämnen. Lärogång med avseende på använda metoder. Fortbildning. Hjälpmedel i undervisningen Läroboken i undervisningen. Läseböcker och annan litteratur. Den geografiska atlasen. Statistik, diagram och bilder. Individualiserande materiel. AV-hjälpmedel. Väggkartor och planscher. Den geografiska institutionen och materielvården.

ANVISNINGAR OCH RÅD

Av metodikundervisningen i samband med ämnesmetodisk utbildning kan lämpligen de fyra första timmarna anslås till en översikt över geografins utveckling vid universitet och i skola och till en kort framställning av skolgeografins karakteristiska drag, medan den återstående tiden — åtta timmar i anslutning till auskultationer — bör ägnas åt en översikt av skolans läroplaner, lärarutbildningens ämnesinnehåll i förhållande till skolkurserna samt några väsentliga drag i en geografilektion. I samband med denna behandling belyses ämnets roll i den allmänna pedagogiska utvecklingen. I anslutning till auskultationerna behandlas först översiktligt skolans läroplaner, varvid också någon uppmärksamhet ägnas hela geografiämnet på skolans olika stadier och dess integrering med andra ämnen. Därefter kan förhållandet mellan den ämnesteoretiska kursen och skolkursen utvecklas. Det bör klargöras, att kunskapsstoffet i skolan måste begränsas och att lärarens vida större kunskaper framför allt skall tjäna som överblick för att göra det möjligt att välja ut väsentliga avsnitt för skolarbetet, t. ex. att se sammanhangen mellan olika företeelser som rumsliga relationer. De väsentliga dragen i geografilektionen kan endast belysas helt kortfattat i anslutning till konkreta undervisningssituationer. Den del av ämnesmetodiken som infaller under lärarhögskoleåret (30 timmar) bör anknyta till vad som tidigare gåtts igenom i samband med den ämnesteoretiska utbildningen. Genomgången av hjälpmedlen och av de inlärningspsykologiska synpunkterna på stoffet kan penetreras samtidigt, men de båda avsnitten kan också bli föremål för separat behandling. I båda fallen gäller det att med konkreta exempel belysa inlärningspsykologins rön och klargöra de faktorer som inverkar på inlärningsförfarandet. Också geografiämnets hjälpmedel av alla förekommande slag bör behandlas på ett sådant sätt, att de relateras till motsvarande pedagogiska och psykologiska erfarenheter. Det är också av vikt, att tillräckligt med tid avsätts för att lärarkandidaterna genom övning (t. ex. i skissritning och bildanalys) skall kunna arbeta sig in i materialet. Medan den tidigare utbildningen mest sysslat med undervisningens olika

297 beståndsdelar, blir det efter genomgången av dem möjligt att behandla lektionen som en helhet, varvid de vunna kunskaperna och färdigheterna kommer in i ett större sammanhang. Rörjan kan lämpligen göras med en enkel lektion, därefter genomgås en serie av lektioner, sist följer planläggning av längre kursavsnitt. Även vid genomgången av den aktivitetsbefrämjande metodiken i odifferentierade klasser bör man gå från enkla sammanhang till mera komplexa. Under detta arbete, som kan ske i seminarieövningens form, bör läraren i metodik för undervisningens uppbyggnad betona sambandet mellan å ena sidan ämnesteori och å andra sidan metodik, psykologi och pedagogik. I fråga om samordning med andra ämnen bör det alltid först påvisas varför ett sådant arrangemang är ändamålsenligt, samtidigt som målet för integreringen klart fixeras. Integreringsförfarandet får ej bestå i att fakta från olika ämnen blandas hur som helst utan de måste alltid framställas så, att stoffet från skilda områden bildar en enhet, konsekvent uppbyggd i sekvenser. — Samverkan och integration med andra skolämnen bör ske genom kontakter med dessas metodiklärare. Gemensamma seminarier kan i sådana fall vara av stort värde. Geografiinstitutionen behandlas framför allt ur funktionell synpunkt. Det bör också framhållas nödvändigheten av en långsiktig planering av nyanskaffningar. I fråga om metodiklitteratur behandlas såväl svensk som utländsk.

BIOLOGI

Mellanstadiets lärare MÅL

Orienteringskurs: Utbildningen har till uppgift att orientera om biologiska elementa och biologiskt samspel i skilda naturtyper och i samband därmed ge kunskap om olika former av naturstudier, att vidga kunskaperna om människokroppen med huvudvikten lagd på livsprocesserna samt fysiologiska, hygieniska och sociala sammanhang samt att genom studiernas uppläggning i övrigt ge ökad förståelse för ett ekologiskt synsätt och ge grund för urval av lärostoff i undervisningen och samverkan med andra ämnen. Tillvalskurs: Utbildningen har till uppgift att ge goda kunskaper om biologiska elementa och biologiskt samspel i skilda naturtyper och i samband därmed ge förtrogenhet med olika former av natur studier, att ge goda kunskaper om människokroppen och klargöra människans ställning som biologisk och samhällsbildande varelse, att genom studiernas uppläggning i övrigt bibringa ett ekologiskt synsätt samt att ge ökad förståelse för möjligheter till samverkan i undervisningen med övriga orienteringsämnen och stimulera till fortsatta studier i dessa. STUDIEKURSER Orienteringskurs

Ekologi med floristik, växtmorfologi och systematik samt faunistik med zoomorfologi och systematik. Ekologiska faktorer. Artkännedom med anatomi, funktion och systematik. Naturtyper och hur de fungerar. Ekologiska tillämpningar.

299 Fysiologi Ämnesomsättning, fotosyntes, vattenhushållning, mineralnäringsbehov. Biogeografi Nordiska växters och djurs utbredning, härstamning och invandringshistoria. Biogeografiska regioner. Kulturväxterna. Djur och växter som karakteriserar de stora regionerna. Naturen och människan Naturvård, skogsbruk, jordbruk, fiskeribiologi. Genetik Genetikens grunder, djur- och växtförädling. Arv och miljö. Människan Organsystemen jämte deras funktioner och funktionsrubbningar. Hälsolära. Samhällshygien. Människan i hälsa och sjukdom. Sexualbiologi. Tillvalskurs

Ekologi med floristik, växtmorfologi och systematik samt faunistik med zoomorfologi och systematik. Ekologiska faktorer. Artkännedom med anatomi, funktion och systematik. Naturtyper och h u r de fungerar. Ekologiska tillämpningar. Fysiologi Ämnesomsättning, fotosyntes, vattenhushållning, mineralnäringsbehov, produktion, hormoner, gödsling. Biogeografi Nordiska växters och djurs utbredning, härstamning och invandringshistoria. Biogeografiska regioner. Kulturväxterna. Djur och växter som karakteriserar de stora regionerna. Naturen och människan Naturvård, skogsbruk, jordbruk, fiskeribiologi. Genetik och evolutionsteori Genetikens grunder, djur- och växtförädling. Eugenik. Arv och miljö. Evolutionsteori. Människan Organ och organsystem, deras byggnad, funktion och funktionsrubbningar. Hälsolära: människan i hälsa och sjukdom. Samhällshygien: vatten- och lufthygien, joniserande strålning. Sexualbiologi.

300 ANVISNINGAR OCH RÅD Allmänna synpunkter

Naturstudierna intar en central ställning i grundskolans målsättning för ämnet naturkunskap. Lärarkandidaten bör därför bibringas sådana kunskaper, att han förstår det biologiska samspelet i de olika miljöerna. Därför är det av vikt att han får betryggande kunskaper i artkännedom och bereds goda möjligheter till fältstudier. Lärarkandidaten skall vidare erhålla insikter i insamlings- och preparationsmetoder, orienteras om viktigare litteratur och tidskrifter samt gradvis ges sådana färdigheter i exkursionsteknik, att h a n självständigt förmår leda exkursioner och bearbeta dessa. Vikten av att lärarkandidaten bibringas ett ekologiskt synsätt med funktionella och dynamiska aspekter kan inte nog understrykas. Det ekologiska synsättet skall inte endast slå igenom vid studiet av de olika naturtyperna utan måste också ligga bakom studierna i t. ex. anatomi, fysiologi och etologi. Anvisningar och råd till de särskilda kursmomenten samt verksamhetsformer och organisation gäller i tillämpliga delar även orienteringskursen. De särskilda kursmomenten

Ekologi Studierna i ekologi bedrivs med utgångspunkt i exkursioner i några för vårt land representativa naturtyper och under olika årstider. De skall ge den blivande läraren möjlighet att för elever på olika mognadsnivåer konkret och levande utreda och förklara att växter och djur lever i beroende av varandra, av marken och av andra miljöfaktorer, att florans och faunans nedbrytningsprocesser står i jämvikt med uppbyggnadsprocesserna, att förändringar härvidlag kan leda till långt gående störningar och att det råder jämvikt mellan växter, djur och miljö. Kandidaterna skall läras utnyttja exkursionsmaterialet och av detta utarbeta och demonstrera näringskedjor, varvid spår och spårtecken observeras. Det ekologiska arbetet kräver floristiska och faunistiska kunskaper, som skall utgöra grunden för morfologiska och systematiska studier. Fysiologi Studierna i fysiologi baseras på de kunskaper i kemi som de studerande har från gymnasiet. Bland de viktigare moment som skall behandlas k a n nämnas ämnesomsättningen, fotosyntesen, vattenhushållningen och mineralnäringsbehovet. Så vitt möjligt skall dessa moment studeras laborativt, varvid hänsyn tas till att laborationerna skall vara genomförbara i skolmiljö. Fysiologiska frågor med ekologisk anknytning bör ävenledes behandlas.

301 Sådana är t. ex. vattenbalansen i växt och natur, humusproblemet, kolets och kvävets kretslopp. Biogeografi Som biogeografisk bakgrund till de nordiska växternas och djurens utbredning, härstamning och invandringshistoria måste några med huvudfrågan förknippade problemställningar belysas. Exempel på sådana är h u r klimatförändringar påverkar och framkallar biotopförändringar. Lämpliga konkreta hjälpmedel vid dessa diskussioner ger den pollenanalytiska tekniken. Vid behandlingen av de kulturväxter och de vilda djur och växter, som karakteriserar de stora regionerna, kan man för att nå ett djupare synsätt jämföra de biogeografiska regionerna med t. ex. klimatregioner. Människans roll, då det gäller att påverka den naturliga utbredningen, exemplifieras med kulturväxterna och andra valda organismer. Naturen och

människan

Utvecklingen i vårt samhälle mot en allt kraftigare koncentration av människor till tätorter och mot ökad fritid ställer stora krav på kunskaper om h u r naturen fungerar och om hur de skador som uppstår skall repareras. Lärarkandidaterna bör bibringas insikt om att växter, djur, miljö och människa utgör ett produktionssystem, vilket vid måttlig beskattning arbetar med nettovinst. Människan kan medvetet eller omedvetet ändra miljöbetingelserna så att näringskapitalet ökar eller minskar. Dessa frågor kan belysas med praktiska exempel från skogs- och jordbruk samt från fiske. Störningar i dessa system kan behandlas, t. ex. erosion och vattenfrågor. Genetik och

evolutionsteori

De genetiska studierna kan inledas med cellens mikroskopiska byggnad, varpå följer genetikens grunder jämte enkla tillämpningar på människa, växt- och djurförädling, arvets och miljöns betydelse samt evolutionsteori. Den molekylära biologins aspekter på genetiken bör uppmärksammas. Människan Hälsolärans påtagliga betydelse för individen avspeglas i grundskolans läroplan. Detta måste också påverka lärarutbildningen. Lärarkandidaten bör få en väl avvägd utbildning, som ej enbart är inriktad mot anatomi och fysiologi. Människans hela situation i kulturmiljön skall belysas ur medicinska, hygieniska och sociala aspekter. I samband med organsystemen och deras funktioner behandlas anatomiska och fysiologiska moment samt sexualbiologi, narkotika och stimulantia. Utrymme bör även ägnas åt förhållanden och attityder under människans

302 olika åldrar, livslängd och dödsorsaker nu och förr, rehabilitering, ergonomi och arbetsvärld, social missanpassning ur medicinsk synvinkel. Hygieniska frågeställningar inbegriper förutom den personliga hygienen betydelsen för såväl individ som samhälle av att t. ex. luft och vatten hålls rena och att våra matvaror får den rätta behandlingen. Verksamhetsformer och organisation

Studierna bör i så stor utsträckning som möjligt bedrivas i naturen och i laboratorier. Arbetsgrupperna måste vara små, för att lärarkandidaterna skall få god handledning. Exkursionerna bör planeras och genomföras så att lärarkandidaten får uppleva olika typer, t. ex. naturstigen och den ekologiska exkursionen. Dock skall tyngdpunkten läggas vid den senare. Lärarkandidaten bör genom självsyn få en inblick i biologins praktiska betydelse. För att uppnå detta bör man göra studiebesök vid olika samhällsinstitutioner. Exempel på sådana är skogs- och lantbruksinstitutioner, fiskeribiologiska anläggningar, medicinska laboratorier och vattenreningsverk. E n del av biologistudierna skall utföras som egna arbeten, som i stor utsträckning skall vara ekologiska. Redovisningen av dessa sker lämpligen i form av uppsatser, som kan framläggas vid seminarier. Under en lägervecka får lärarkandidaten dels ytterligare biologisk ämnesfördjupning, dels kontakt med andra ämnen, som kan berika hans biologiska helhetssyn. Därvid skall studierna så långt möjligt bedrivas på ett sätt som motsvarar skolans arbetsformer. Lägerskoleutbildningen förutsätter ett sådant val av förläggningsort att lärarkandidaten får goda möjligheter att studera bygden som helhet. Det är av vikt att den valda studiemiljön ger såväl biologiska och geografiska som historiska och sociala aspekter. Förläggningslokalen måste vara av sådan typ att lärarkandidaten kan bearbeta insamlat material, och det bör finnas god tillgång till litteratur och övrig materiel. Orienteringskursen omfattar 40 undervisningstimmar och tillvalskursen 220.

Högstadiets lärare MÅL

Utbildningen har till uppgift att ge de grundläggande kunskaper som undervisningen kräver, att ge fältbiologisk kunskap och träning samt övning i att laborativt undersöka biologiska objekt och funktioner samt att ge en introduktion i biologiundervisningens metodik.

303 FÖRKUNSKAPER För tillträde till studierna krävs kunskaper motsvarande lägst betyget 2 i biologi vid avgång från gymnasiets naturvetenskapliga linje eller i naturkunskap vid avgång från samhällsvetenskaplig linje samt kemistudier, svarande mot fordringarna för undervisningskompetens i detta ämne på grundskolans högstadium eller (för gymnasielärarkombination med psykologi) särskild kurs i kemi.

STUDIEKURSER Direktutbildning

Floristik med växtmorfologi, ligen fältkurser)

faunistik,

systematik

och ekologi

(huvudsak-

Floristik Kunskap om fanerogamer och kryptogamer, baserad främst på studium av levande material i naturen. Grundläggande kännedom om vår floras växtsamhällen, grupper och viktigare arter samt dessas kännetecken, förekomstsätt och utbredning. Fridlysta arter. Valda delar av de högre växternas morfologi med utblickar över systematik och fylogeni. De viktigaste kulturväxterna. Valda delar av de lägre växternas morfologi, fortplantningsförhållanden, systematik och ekonomiska betydelse. Någon övning i preparationsteknik. Faunistik Kunskap om vertebrater och evertebrater, så långt möjligt baserad på levande material i naturen. Grundläggande kännedom om grupper och viktigare arter, särskilt inom den nordiska faunan. Bestämningsövningar samt övningar i att känna igen fågelläten, spår och spårtecken. Huvuddragen av djurrikets systematik. Någon övning i preparationsteknik. (Evertebratdelen av faunistiken bör helst integreras med evertebratmorfologin.) Ekologi Integrerad zoologisk och botanisk fältekologi. Marklära. Människans inverkan på naturen samt naturvård, viltvård och vattenhygien. Terrestriska, limniska och marina näringskedjor. Fiskeribiologi. Cytologi och allmän

cellfysiologi

Cellens byggnad. Celldelningsmekanismer. Bakterie- och virusstruktur. Cellens kemiska beståndsdelar. Genetikens kemi. Cellfysiologi, särskilt biologisk oxidation och cellens energiomsättning, protein- och nukleinsyremetabolism samt jon- och vattentransport genom membraner.

304 Växtanatomi

och

växtfysiologi

En kort översikt av växtanatomi som grundval för fysiologi och ekologi. De viktigaste momenten inom växtfysiologi, d. v. s. fotosyntes, substansproduktion, mineralnäringsbehov och gödslingsproblem; tillväxt och utveckling jämte växthormoner; vattenhushållning i växten, i vegetationen och i marken. Dessa faktorers betydelse vid produktionen av födoämnen och råvaror. Utblickar mot skogsbruk, åkerbruk och trädgårdsskötsel.

Mikrobiologi Mikrobiologisk teknik. Allmän infektionslära. Patogena mikroorganismer. Antibiotika. Mikroorganismernas betydelse för omsättningen i naturen. Mikrobiella processer i industri och hushåll. Genetik och evolutionsteori Genetikens grunder jämte enkla tillämpningar på människan. Djur- och växförädling. Arv och miljö. Evolutionsteori. Zoomorfologi med human anatomi, histologi och embryologi De morfologiska grundplanerna, exemplifierade med vertebrater och de viktigaste evertebratgrupperna. Embryologiska grundbegrepp. Fylogenetiska aspekter på vertebraterna. Människans fylogeni. Däggdjurens anatomi med särskild hänsyn till människan. De viktigaste vävnadernas och organsystemens histologi. Zoofysiologi med human fysiologi och medicinsk S p e c i e l l c e 11 f y s i o l o g i Muskelcellens och nervcellens fysiologi.

orientering

Ämnesomsättning Fetterna i ämnesomsättningen. Spjälkningsenzymernas och gallans betydelse vid födans nedbrytning. Vitaminernas och andra nödvändiga ämnens roll i ämnesomsättningen. Urinbeståndsdelarnas ursprung och bildning. Immunreaktioner. Allmänfysiologiska synpunkter på immunreaktionerna. Organ och organsystem samt deras f u n k t i o n e r och funktionsrubbningar Blodet, cirkulationsorganen, andningsorganen, matspjälkningsorganen, muskulaturen, regleringen av ämnesomsättningen, värmeregleringen, inre sekretionen, reproduktionsorganen, njurarna, vattenbalansen, nervsystemet, sinnesorganen samt den psykiska funktionen. Omgivningshygien, a r b e t s h y g i e n och näringslära Medicinska synpunkter på vatten- och bostadshygien samt på joniserande strålning och luftföroreningar. Arbetskrav, arbetsteknik och arbetsförmåga.

305 Yrkessjukdomar. Allmän och tillämpad näringslära. Medicinska synpunkt ter på matlagning, livsmedel och kostvanor. S j u k do ms l ä r a Kroppens: allmänna reaktioner vid sjukdom. Infektionssjukdomar; kroniska förgiftningar, tumörsjukdomar, allergiska sjukdomar, trafikskador och olycksfall. Läkemedel. F a m i l j .e», o c h s a m h ä l l s m e d i c i n Människans livslängd och dödsorsaker. Sjuklighet. Hälsovård, sjukvård, rehabilitering och arbetsvärd. Medicinska synpunkter på social missanpassning, socialmedicinsk genetik.

Vidareutbildning av mellanstadielärare

Cytologi och allmän Växtanatomi

och

cellfysiologi växtfysiologi

Mikrobiologi Genetik och evolutionsteori Zoomorfolqgi med human anatomi, histologi och embryologi Zoofysiologi med human fysiologi och medicinsk orientering För ovanstående kurser se direktutbildningen. ANVISNINGAR OCH RÅD Allmänna synpunkter

Biologiundervisningen på grundskolans högstadium är inriktad på att ge eleverna »en vidgad biologisk orientering» samt på att »klargöra de levande varelsernas beroende av varandra och av naturen i övrigt» och att därmed »väcka ansvarskänsla för naturen och respekt för allt levande». Därjämte skall »hälsolärans betydelse förklaras». I målsättningen ingår även att »vänja eleverna att iaktta, undersöka och dra slutsatser». Eftersom väsentliga delar av skolans allmänbiologiska undervisning enligt anvisningarna i Läroplan för grundskolan därför skall bedrivas ute i naturen och bygga på iakttagelser av naturens objekt, måste den blivande läraren erhålla en grundlig fältbiologisk utbildning. Skolans undervisning i hälsolära förutsätter att läraren har god kännedom om människokroppens byggnad och funktioner och är förtrogen med människans systematiska och framför allt ekologiska samband med övriga levande varelser. Emedan skolans undervisning även i lärosalen skall bygga på konkretion och verklighetskontakt, måste läraren laborativt behärska såväl de allmän20— 512012

306 biologiska som de humanfysiologiska avsnitten. Det är därför angeläget att man vid den laborativa delen av ämnesutbildningen i första hand använder objekt och utrustning som kan förekomma i skolans biologiundervisning. Inom tidsramen för studierna skall därutöver självfallet sådana praktiska och teoretiska moment införas som ämnesutbildningen i och för sig kan kräva. Eftersom eleverna i grundskolan skall orienteras även om biologins praktiska tillämpningar, är det viktigt att lärarna erhåller någon på självsyn grundad inblick i sådana frågor. Det bör t. ex. eftersträvas att genom samverkan med institutioner för skogs- och lantbruksundervisningen delar av den åt botaniken anslagna tiden används för att ge de blivande lärarna någon praktisk förtrogenhet med dessa näringsgrenar. Det är även önskvärt att några fiskeri- och viltbiologiska moment ingår i undervisningen. Genom sin omedelbart påtagliga betydelse för den enskilde och genom sin stora andel i skolkursen intar hälsoläran en särställning bland biologins tillämpningar. Detta motiverar den förhållandevis omfattande medicinska orientering som ingår i lärarutbildningen. Den bör i hög grad integreras med undervisningen i zoofysiologi. Tidsramen k a n dock endast medge att några få, isolerade punkter inom det stora fältet av tillämpad biologi blir närmare belysta för de studerande, för att möjligheterna att ge en sammanhängande och grundläggande förståelse för hela ämnet icke skall spolieras.

Verksamhetsformer oeh organisation

Den ettåriga direktutbildningen i biologi är starkt koncentrerad och inrymmer moment från de naturvetenskapliga universitetsämnena botanik, zoologi, genetik, limnologi och mikrobiologi samt från den medicinska fakultetens ämnen. För att en sådan kurs skall kunna bli effektiv fordras en noggrant genomförd planering och samverkan mellan ämnena, så att alla möjligheter till rationalisering utnyttjas. Skolämneskollegiet fördelar kursinnehållet mellan olika lärare på sådant sätt att dubbelläsning förebyggs. Det bör även uppmärksamma och pröva alla möjligheter till integration och översikt samt framhäva allmänna principer och samband. Kursen i cytologi och allmän cellfysiologi kan sålunda genomföras i samverkan mellan lärare i genetik, mikrobiologi, växtfysiologi och zoofysiologi. För kursavsnittet evolutionsteori är samarbete mellan genetiker, botanister och zoologer naturligt. Det är fördelaktigt och kan i vissa fall vara nödvändigt att en del kurser eller kursavsnitt läses parallellt. Sådana avsnitt är växtfysiologi och mikrobiologi, delar av systematisk och morfologisk zoologi och eventuellt andra moment. I momentet zoofysiologi med h u m a n fysiologi och medicinsk orientering synes undervisningstiden böra fördelas ungefär lika mellan lärare med

307 zoofysiologisk och lärare med medicinsk kompetens. De senare skall självfallet sköta de klinisk-medicinska momenten. Ett flertal kursmoment har helt eller delvis fältbiologisk karaktär och en väsentlig del av undervisningen måste således förläggas till fältstationer. Det är nödvändigt att utnyttja läsårets båda vegetationsperioder. För att möjligheterna till arbete i fält skall kunna utnyttjas rationellt kan uppdelning av kursmoment förekomma. De i direktutbildningen ingående kursernas längd ä r : Floristik m. m Cytologi och allmän cellfysiologi Växtanatomi och växtfysiologi Mikrobiologi Genetik och evolutionsteori Zoomorfologi med human anatomi m. m Zoofysiologi med human fysiologi m. m.

19 veckor 3 » 5 » 1 vecka 3 veckor 7 » 10 »

Tentamen sker lämpligen vid slutet av varje kurs. Kursinnehållet i vidareutbildningen, vilken omfattar en termin, är huvudsakligen detsamma som i motsvarande kurser i direktutbildningen. De i vidareutbildningen ingående kursernas längd ä r : 1. Cytologi och allmän cellfysiologi 2 veckor 2. Växtanatomi och växtfysiologi 3 » 3. Mikrobiologi 1 vecka 4. Genetik och evolutionsteori 2 veckor 5. Zoomorfologi m. m 6 J> 6. Zoofysiologi m. m 8 » Floristik med växtmorfologi, faunistik samt systematik och ekologi förutsätts inhämtade under mellanstadielärarutbildningen. Skolämneskollegiet har att svara för att samordning sker mellan kunskaper som meddelats i mellanstadielärarens tillvalskurs i ämnet och innehållet i vidareutbildningskursen. '

STUDIEKURS I METODIK

Biologiämnets

egenart och mål

,

Ämnets nuvarande utformning och samhällsutvecklingen. Dess plats i skolan. Läroplan för grundskolan och läroplanerna för gymnasiet och fackskolan. Avgränsning mot och anknytning till andra ämnen. Utvecklings- och inlärningspsykologiska synpunkter på biologiämnet och

308 dess olika delar. Olika anledningar till elevernas intresse för ämnet. Samhällets krav på undervisningen. Svensk och utländsk metodisk litteratur. Tidskrifter. Aktuella ämnesmetodiska forskningsuppgifter. Urval och organisation av stoffet Sambandet mellan mål och stoffurval. Färdighetsmoment och orienterande moment, laborationsvanor och studieteknik. Avvägningen mellan ämnets olika delar. Jämförande studium av stoffurvalet i olika läroböcker. Arbetssätt och verksamhetsformer Klassundervisningens former. Grupparbete. Individualisering. Elevernas hemarbete. Långläxor och beting. Kunskapskontroll och elevbedömning. Olika slag av konkretisering. Laborationer. Exkursioner. Lärarens planerings- och förberedelsearbete. Studieplaner. Samverkan med andra ämnen. Lärogång med avseende på använda metoder. Fortbildning. Hjälpmedel i undervisningen Läroboken i skolarbetet. Floror och faunor. Läseböcker och annan litteratur. Individualiserande materiel. Studiesamlingar. Levande material. Planscher, bilder, AV-hjälpmedel. Den biologiska institutionen och materielens vård. ANVISNINGAR OCH RÅD Metodikutbildningen, såväl den del som ges i samband med ämnesstudierna som den som infaller under lärarhögskoleåret, avser att lära lärarkandidaterna att applicera de undervisningsprinciper som deras utbildning i pedagogik ger dem på det stoff som ämnesutbildningen i biologi givit och att därmed göra dem till goda biologilärare. Metodikutbildningen måste därför ständigt bygga på de båda nämnda ämnena, pedagogik och biologi. Utgångspunkten måste vara en diskussion av biologiundervisningens mål. Först och främst måste man då studera de målsättningar för biologiundervisningen som finns officiellt antagna för de olika skolstadierna, diskutera dem och undersöka avsikten med dem. Samtidigt skall man låta lärarkandidaterna konstatera var i skolan undervisning i biologi förekommer, framför allt på andra stadier än deras eget, och observera att biologiska moment även förekommer under andra rubriker än »biologi» (hembygdskunskap och n a t u r k u n s k a p ) . Nästa steg är att diskutera varför man läser biologi i skolan, varför elever vill läsa biologi och vad samhället vill få ut av ämnet i skolan.

309 Synnerligen viktigt är det att skärpa insikten om skillnaden mellan de exakta, fasta kunskaperna och den biologiska förståelsen, om behovet av en rätt avvägning mellan dessa båda och om vägarna att nå dem. Ett lämpligt diskussionsämne är frågan om vilket som kommer först hos en medelgod elev, förståelsen eller faktakunskaper, och frågan om hur man hos honom bygger ut hans förmåga på det område, där det brister. Ett a n n a t synnerligen viktigt diskussionsområde är frågan om den kritiska skolningen. Det finns inom de biologiska vetenskaperna problem som inbjuder till studium och det finns ett starkt, allmänt behov att göra eleverna kritiska mot åsikter och uppgifter. När man kommer till frågan om stoffurvalet är det viktigt att först konstatera att valet av mål måste styra stoffurvalet. Detta framgår bäst om man drar ut konsekvenserna av en viss målsättning. Man kan således för diskussionens skull planlägga en k u r s där man syftar till att ge vidast möjliga orientering om det biologiska vetandet av idag. På motsvarande sätt kan man diskutera hur ett studium av biologi i form av djupsnitt skulle påverka stoffurvalet, där alltså faktorerna i ett biologiskt sammanhang reddes ut och behandlades som länkar i en kedja av orsakssammanhang. Även metoderna skall sättas i samband med målsättningen. Lärarens arbete som föreläsare och berättare eller som diskussionsledare och -deltagare eller som arbetsledare och idégivare belyses bäst om man betonar de intresseväckande och gemenskapsbildande momenten i undervisningen samtidigt som svårigheterna att därvid verkligen få med sig hela klassen dras fram. Pä motsvarande sätt undersöks när grupparbete och när individuellt arbete är bäst. Den individualiserade undervisningens krav på stoff och uppgifter av olika slag skall behandlas, vad biologiämnet beträffar särskilt grundkurs- och överkursuppgifter och svårighetsvarierade arbetsuppgifter. I fråga om kunskapskontroll skall särskilt framhävas lärarens eget behov av kontroll av hur de av honom använda metoderna lyckas. Detta är den säkraste vägen till självförnyelse för läraren. Den andra sidan av kunskapskontrollen är dess — ofta olyckliga — roll som styrande faktor för undervisningen. Man kan t. ex. dra fram de lätträttade lappskrivningarna och deras tendens att för eleverna och även för läraren överdriva betydelsen av okomplicerade och därför tämligen värdelösa fakta. Vad samverkan med andra ämnen beträffar, skall särskilt betydelsen av samverkan med ämnet svenska framhävas. Om biologiläraren vinnlägger sig om att låta den muntliga och skriftliga träningen få plats även på biologilektionerna, får han en klarare och bättre framställning av ämnet. I gengäld kan han hoppas att läraren i svenska låter eleverna använda värdefullt biologiskt stoff för den träning som förläggs till lektionern a i svenska. Bland undervisningsmaterielen skall bl. a. läroboken och bilden be-

310 handlas. Läroboken är framför allt ett förslag till behandling av det biologiska stoffet. Finner läraren en lärobok som han är nöjd med kan han låta den vara bestämmande för elevernas arbete, men den får aldrig vara bestämmande för lärarens. I de flesta fall måste dock även elevernas arbete avvika från den använda läroboken. Lärobokens roll som norm gäller dock alltid endast arbetets uppläggning och disposition, aldrig dess resultat. Läroboken skall alltså främst betraktas som en bok att h ä m t a fakta ur. Bilden skall i första hand betraktas som studiemateriel, i andra hand som lärarens demonstrationsmaterial och först i tredje hand som illustration. Viktigt är här att lärarkandidaterna lär sig hur man läser en bild och hur man ställer sig kritisk till den på samma sätt som till en berättelse. Allra viktigast är dock att lärarkandidaterna inser att naturen, människan själv och experimentet ger det bästa studiematerialet och att detta i första hand skall eftersträvas. Eftersom det alltså är undersökningarna av naturens egna objekt och experimenten som i första hand skall vara konkret underlag för undervisningen, är det särskilt viktigt att skolkursernas uppläggning såväl i stort som i detalj diskuteras. Lärarkandidaterna bör övas i sådan planläggning. Den laborativa metodiken — såväl i halv som i hel klass — bör få stort utrymme i metodikundervisningen. Man bör göra klart vilka slag av undervisningsmateriel och -material som är lämpliga att använda i de olika situationerna och hur man därvid arrangerar och utnyttjar materielen och materialet. Lärarkandidaterna skall därför bibringas bästa möjliga materiel- och materialkännedom och dessutom förstå att även tillsynes enkla undersökningar har sitt pedagogiska värde. Institutionsföreståndarens roll i särskilt materiel- och materialsammanhanget skall klargöras. Exkursionsmetodiken skall ägnas både teoretisk och praktisk genomgång, varvid olika typer av fältarbete uppmärksammas. Sexualundervisningens betydelse skall framhållas och dess innehåll och metodik diskuteras. Till sist behöver lärarkandidaterna få anvisningar i form av listor på metodisk litteratur och facktidskrifter, på bredvidläsningslitteratur och allmänna fortbildningsmöjligheler. Till metodikutbildningens förfogande står 4 timmar i början av den första termin då biologi studeras, 8 timmar i samband med auskultationerna under den andra studieterminen samt 30 timmar under lärarhögskoleårets första termin. För en blivande gymnasielärare tillkommer 12—18 timmar i samband med ämnesstudierna och ytterligare 10—15 under lärarhögskoleåret;

311 D e t gymnasiala stadiets lärare MÅL Utbildningen har till uppgift att ge de vidgade och fördjupade kunskaper som undervisningen kräver samt att ge en introduktion i gymnasieundervisningens metodik. FÖRKUNSKAPER För tillträde till studierna krävs de under högstadielärarutbildningens direktutbildning uppräknade kurserna. STUDD3KURS

Biokemi a. Alternativ för lärare utan föregående lärarutbildning i kemi. Allmän kemi och medicinsk kemi genom de kurser för läkarutbildning som anordnas inom den medicinska fakulteten. b. Alternativ för lärare med gymnasielärarutbildning i kemi. Se studieplan i kemi. Geovetenskap Kartografi Enkla fältmätningsmetoder. Fotogrammetri och flygbildstolkning. Kartkännedom och kartanalys. Meteorologi och klimatologi Jordens atmosfär. Strålningsprocesser. Temperaturförhållanden i atmosfären. Vattnet i atmosfären. Molnbildning. Nederbörd. Lufttryck och vindar. Atmosfärens allmänna cirkulation. Klimatklassificeringar. Regional klimatologi. Hydrologi Den hydrologiska cykeln. Yt- och grundvattenshydrologi. Sjöar och vattendrag inom olika klimatområden. Processlära,

allmän

och regional

geomorfologi

Endogena och exogena processer, med särskild tonvikt på vittring och jordmånsbildning samt fluviala processer. De endogena och exogena processernas betydelse för naturlandskapets utformning. De komplexa landskapstypernas uppkomst och utveckling. Regional översikt över landskapstyper

312 och morfologiska processer med hänsyn till klimatförhållanden och geologisk miljö. Petrologi, historisk geologi och paleontologi, kvartärgeologi Allmän petrologi. Historisk geologi. Sveriges kvartära utveckling, klimatoch vegetationshistoria. De kvartära jordarternas bildning och egenskaper. Sveriges berggrund, jordarter och jordmåner. Biologi Botanisk morfologi och systematik Sammanhängande översikt av växtrikets systematik. Aktuella uppfattningar om växtrikets fylogeni. Allmänna evolutionsproblem, belysta ur botaniskt perspektiv.

Växtfysiologi Centrala växtfysiologiska problem, såsom fotosyntesen, vatten- och saltupptagandet, transpirationen, växthormonerna. I förekommande fall anknyts undervisningen till de studerandes biokemiska förkunskaper. Mikrobiologi De lägre kryptogamernas, särskilt bakteriernas, byggnad och systematik. Bakteriegenetik. Virus. Fag-genetik. Mikroorganismernas fysiologi. Markens, vattnets och luftens mikrobiologi. Mikroorganismernas roll vid de viktigaste grundämnenas kretslopp. Växt- och djurpatogener. Bekämpningsmetoder. Reningsverkens mikrobiologi. Livsmedelskonservering. Födoämneshygien. Terrestrisk-limnisk

ekologi

Lokal- och mikroklimat, jordarter och jordmåner som ekologisk bakgrund. För människan betydelsefulla växtekologiska sammanhang. Viktiga växtoch djursamhällen med hänsyn till omvärldsfaktorernas betydelse. Exempel på näringskedjor och deras möjligheter att lagra och transportera främmande substanser såsom biocider och radioaktiva ämnen. Den levande miljöns produktivitet, mänsklighetens försörjning. Växt- och djursamhällen i balans i relation till samhällen under stark påverkan av civilisatoriska åtgärder. Biologisk bekämpning, chemosterilisatorer och feromoner. Energiomsättningen i växt- och djursamhällen. Värdorganism och parasiter jämte mekanismer för överföring av djurburna sjukdomsorganismer. Människans utnyttjande av de naturliga resurserna och miljöernas omvandling genom hennes ingrepp; luft- och Vattenföroreningar, jordförstöring och andra exempel på negativa följdverkningar samt deras bekämpande; n a t u r v å r d ; jakten och viltstammarnas storlek samt fiskproduktion och fiske.

313 Marin ekologi och oceanografi Något om fysisk oceanografi, särskilt vattentyper och vattenrörelser i de nordiska haven, grundvalen för havets biologiska produktivitet, vertikal zonering, demonstration av tillgängliga viktigare växt- och djursamhällen, fortplantningsbiologi, näringsekologi, speciella relationer mellan predatorer och bytesdjur, näringskedjor, något om marin fiskeribiologi. Etologi Viktiga beteendemönsters uppkomst, struktur och ändamål. Samverkan mellan nyckelretningar. Grunderna för de högre djurens och människans instinktmässiga beteende. Inlärningens mekanism. Fortplantningsbeteenden och yngelvård. Hormonella (inkl. neurosekretoriska) komponenters betydelse för uppbyggnaden av och förändringar i beteendet. Stressreaktioners inverkan på individen och deras betydelse för populationernas dynamik. Genetik Förtrogenhet med ämnets viktigaste försöksobjekt och metoder. Några för gymnasieundervisningen lämpliga laborationer. Genetikens teori och praktiska tillämpningar. Humangenetik. De genetiska grundvalarna för evolutionsmekanismen. Ärftlighetens kemi. Zoologisk systematik Den moderna zoologiska systematikens teoretiska underlag och arbetsmetoder jämte tillämpningar på aktuella problem. Kortfattad översikt över det zoologiska systemets principiella uppbyggnad. Zoomorfologi Embryologi: ägg och klyvningstyper, tidig embryogenes och organogenes. De enskilda organsystemens struktur och morfologiska differentiering med särskild hänsyn till samspelet mellan organismen och omvärlden. Speciella morfologiska adaptionsproblem: livet i vatten, övergång från vatten till land och från land till vatten, avancerade adaptationer till terrestrisk miljö, adaptationer till miljöbyten under livscykeln, parasiter. Fylogenetiska aspekter. Allmän fysiologi med cellfysiologi Den fysikalisk-kemiska bakgrunden till energiförloppen samt de energigivande och energiutnyttjande processerna i metabolismen. De metaboliska systemen, deras lokalisation i cellen och integration. Metabolismens hormonala reglering. Energins utnyttjande för mekaniskt och osmotiskt arbete. Membranpotentialer, impulstransmission och allmän sinnesfysiologi. Den biologiska specifiteten, dess bakgrund och betydelse. Tillväxtens mekanism. Organiserad och ej organiserad tillväxt.

314 ANVISNINGAR OCH RÅD Allmänna synpunkter

Gymnasiekurserna i biologi och biologisk naturvetenskap spänner över ett mycket stort antal inbördes delvis olikartade områden. Dessa kursplaner skall dessutom vara »rullande», d. v. s. de skall förnyas och modifieras i takt med vetenskapens landvinningar. Detta gör, att utbildningen icke kan låsas fast vid syftet att producera lärare, som för varje enskilt gymnasiemoment har inhämtat en kurs, som -är något grundligare än gymnasiets. Man måste i stället sträva efter att ge den blivande läraren förmåga till självständig behandling av biologisk problematik och till att assimilera, värdera och till sina elever distribuera vetenskapens fortsatta väsentliga framsteg. I gymnasiekurserna har man på grund av tidsbristen nödgats delvis avstå från att ge en sammanhängande och komplett framställning av ämnet. Man har i stället försökt att anslå så mycket tid åt de utvalda typexemplen, att •dessa skänker ett meningsfullt biologiskt vetande och inte bara innebär död katalogkunskap. För den blivande gymnasieläraren är det ett oeftergivligt krav att han får en fast systematisk grund att stå på. Han bör även så långt som möjligt kunna överblicka och knyta samman de olika biologiska ämnena, så att skolans typexempel icke för honom själv framstår som godtyckligt utvalda och i hans undervisning framställs som från varandra isolerade kuriosa. På gymnasieläraren kommer stora krav att ställas vid handledningen av •elevernas självständiga studier (beting, enskilda arbeten m. m . ) . Läraren måste bland annat av dessa skäl bibringas inte blott en gedigen teoretisk kunnighet och kringsynthet utan också en omfattande laborativ utbildning samt vana vid och blick för de fältarbeten som förhållandena i skolan medger. Det är också viktigt, att man på universitetsinstitutionerna vidareutvecklar och nyskapar enkla metoder och grepp för laboratoriearbetet. Arbetsmetoder, som ur forskarens synpunkt kan betraktas som primitiva och föråldrade, kan rymma moment, som gör dem lämpliga för elementär undervisning. Å andra sidan kan en specialist som biprodukt till sitt egentliga forskningsarbete komma på nya, enkla och för skolbruk tacksamma försök. De särskilda kurserna

Geovetenskap Utbildningen är avsedd att ge lärarkompetens inom de geovetenskapliga momenten i ämnet naturvetenskap enligt ekonomiska studiekursens alternativ 2 (E 2 , årskurs 1). Urvalet av stoff har samtidigt gjorts med syfte att i biologilärarutbildningen infoga sådana geovetenskapliga moment, som ger en önskvärd bakgrund för de rena biologistudierna, särskilt de ekologiska

315 momenten. Genom att, utbildningen innefattar moment med inriktning på såväl den fysiska som den biologiska naturmiljön blir denna lärarkategori väl lämpad att undervisa i naturvård och i frågor som rör våra naturresurser. Särskild vikt bör läggas vid problem av global betydelse och vid förhållanden som på ett direkt och avgörande sätt berör människan och det moderna samhället. Studieplanen innehåller moment från ett flertal akademiska läroämnen inom det kunskapsområde, vilket täcks av den gemensamma beteckningen geovetenskap. Enligt nuvarande studieordning meddelas en stor del av stoffet vid lärarutbildningen inom ämnet geografi (naturgeografi). Undervisningen bör meddelas av lärare med god kompetens inom respektive ämnesområde. Undervisningen i allmän petrologi bör sålunda handhas av lärare i mineralogi och petrologi, i kvartärgeologi av kvartärgeolog och i de meteorologiska momenten av meteorolog, medan andra moment, t. ex. geomorfologin, lika naturligt hör hemma inom naturgeografin. Beträffande sådana läroämnen, som i studieplanen motsvaras av små moment, kan det i stället vara lämpligt, att viss undervisning ges i form av ett begränsat antal orienterande specialistföreläsningar, seminarier eller studiebesök. Vid valet av lärare måste hänsyn tas till de lokala förhållandena på varje universitetsort. Utbildningen måste ges en fast och enhetlig organisatorisk uppbyggnad med en bunden studiegång och god samordning mellan olika huvudmoment. Detta är särskilt viktigt med tanke på det mångfasetterade stoffet och det stora antalet berörda akademiska läroämnen. Utbildningen bör därför organisatoriskt knytas till en bestämd institution, lämpligen den naturgeografiska, som sedan gammalt har svarat för lärarutbildningen och som i fortsättningen liksom nu kommer alt medverka i utbildningen av geografilärare för grundskolans högstadium. En särskild person bör ha ansvaret för undervisningen. Normalt bör undervisningen alltså kunna äga r u m på den naturgeografiska institutionen, men vissa moment bör självfallet förläggas till annan institution, om man där genom tillgång till bättre utrustning eller demonstrationsmateriel kan rationalisera och effektivisera undervisningen. Huvudmomenten bör i stort sett läsas i angiven ordningsföljd. Viss omgruppering av stoffet inom eller mellan föreslagna huvudmoment bör dock kunna göras, och undervisningen i två eller tre huvudmoment kan i vissa fall med fördel bedrivas parallellt. Detta gäller särskilt processlära, geomorfologi, petrologi, historisk geologi och kvartärgeologi, där parallelläsning är nödvändig. Ämnespresentationen bör innehålla en kort idéhistorisk översikt och en presentation av centrala, geovetenskapliga problemställningar, gärna i samband med korta studiebesök på några geovetenskapliga institutioner.

316 För undervisningen bör väljas de undervisningsformer, som är lämpligast med hänsyn till de skilda huvudmomentens Specifika k a r a k t ä r : föreläsningar, seminarier, gruppundervisning, fältstudier, labörationsundervisning och exkursioner. Kunskaper förvärvade under tidigare moment i utbildningen bör effektivt utnyttjas under senare huvudmoment. Så bör t. ex. kartor och flygbilder vara självskrivna hjälpmedel under hela studietiden. Fältkurser och exkursioner syftar till att göra de blivande lärarna förtrogna med fältmiljön. Det är viktigt, alt den blivande läraren lär sig att i naturen urskilja och tyda de element i naturlandskapet, som behandlats i den tidigare undervisningen. Han skall k u n n a sammanställa sina iakttagelser till en helhetsbild av den fysiska naturmiljön och göras kapabel att senare själv demonstrera fältmiljön för egna elever. Biologi Vid universiteten delas biologikurserna hävdvunnet upp på de zoologiska, botaniska och genetiska institutionerna. För skolämneskollegierna är det därför viktigt att se till att de många allmänbiologiska avsnitten å ena sidan blir tillbörligt beaktade, men att de å andra sidan inte tas upp okoordinerat av olika lärare utan hänsyn till om lärarkandidaterna redan förut blivit insatta i dem eller inte. Undervisningen måste också utformas så, att kurserna under gymnasieutbildningsåret verkligen blir påbyggnader och inte blott utvidgade repetitioner av högstadielärarårets kurser. Universitetskurserna kan därför behöva både ha en annan disposition än gymnasiekurserna och omfatta avsnitt, som icke direkt motsvarar bestämda delar av dessa men som i stället ger läraren erforderlig bakgrundskunskap. Då skolämneskollegierna vid de olika universiteten utformar sina kursplaner, måste givetvis största hänsyn också tagas till de tillgängliga lärarkrafterna. Uppdelningen på olika kurser kan inte alltid förväntas följa samma mönster vid de olika lärosätena. Vissa avsnitt av gymnasiekurserna hör mycket nära samman med medicinsk forskning (cancer, immunbiologi, ergonomi). Det ä r därför önskvärt, att i den mån så befinnes lämpligt delar av utbildningen förläggs till medicinsk fakultet. Det bör observeras, att vissa geovetenskapliga moment skall studeras samtidigt med biologiska moment, delvis under sommarkurser. Verksamhetsformer och organisation

Tidsplan: Antal veckor

Biokemi eller kemi

10—20

Geovetenskap Kartografi Meteorologi och klimatologi . . . : . . . . . .

^

.'. 1 .2

**••

317 Hydrologi 1 Processlära, allmän och regional geomorfologi 3 Petrologi, historisk geologi och paleontologi samt kvartärgeologi 2 Fältkurs 1 Biologi Botanisk morfologi och systematik Växtfysiologi Mikrobiologi Terrestrisk-limnisk ekologi Marin ekologi och oceanografi Etologi

4 6 4 6 2 1

•Genetik

6 Zoologisk systematik . Zoomorfologi Allmän fysiologi med cellfysiologi

1 5 8 Summa

STUDIEKURS I METODIK jämte ANVISNINGAR OCH RÅD

Se högstadielärarutbildningen.

43 63—73

KEMI

Mellanstadiets lärare MÅL Utbildningen har till uppgift att ge kunskap om sådana kemiska företeelser som är av betydelse för undervisningen i naturkunskap, att ge experimentella färdigheter inom berörda kemiska moment samt att ge en orientering om kemins betydelse i det moderna samhället. STUDIEKURS Materiens byggstenar — atomer och molekyler Kärnbyggnad. Elektronstruktur. Kemisk bindning: jonbindning, kovalent bindning, vätebindning. Materiens egenskaper — molekylstruktur och kristallbyggnad Enkla molekylers rymdstruktur. Polära molekyler. Makromolekylära ämnen. Vatten som reaktionsmedium Vatten som lösningsmedel. Surhetsgrad. Hydratalion. Syror, baser, amfolyter. Kolloidala lösningar. Vattenrening. Kemiska processer i naturen Fotosyntes. Oxidation. Förbränning i levande organismer. Förmultning. Torrdestillation. Korrosion. Kemisk vittring. Kemin i samhällets tjänst Syntetiska material. Bränslen. Tensider. Färger och lacker. Livsmedel. Läkemedel. Handelsgödsel. Faror och skydd Eld. Eldsläckning. Gifter. Giftstadga. Säkerhets- och skyddsanordningar vid kemiska experiment. Föroreningar i luft och vatten.

319 Experimentell

metodik

Genomarbetning av mellanstadiets kemiska kursmoment. Arbete med glas. och kork. Materiel och

hjälpmedel

Inköp och förvaring av kemikalier och annan materiel. Litteratur.

ANVISNINGAR OCH RÅD Allmänna synpunkter

Undervisningen bör inriktas på att ge en sammanfattande repetition och ämnesfördjupning av de kunskaper som lärarkandidaterna förvärvat i gymnasiet. Stor vikt måste läggas vid kemins grundläggande betydelse för förståelsen av övriga ämnen inom naturkunskapskursen på grundskolans mellanstadium. Så ofta tillfälle ges skall lärarkandidaterna uppmärksammas på den praktiska tillämpningen av de olika momenten och möjligheterna att anknyta dem till naturkunskapsundervisningen. Utblickar över kemins utveckling och landvinningar samt dess betydelse för det moderna samhällets framåtskridande skall likaså ges i olika sammanhang. De särskilda kursmomenten

Materiens byggstenar och Materiens egenskaper. En repetition och fördjupning av kunskaperna om materiens byggnad är nödvändig som bakgrund till studiet av de följande momenten. Vid presentationen av stoffet görs framställningen åskådlig med hjälp av modeller av kristaller och molekyler. De olika ämnesgruppernas egenskaper sätts i relation till den kemiska bindningens natur och molekylernas byggnad. Vatten som reaktionsmedium och Kemiska processer i naturen. F r a m ställningen bör ge en orientering om de kemiska faktorer och processer i naturen som bidrar till skapandet av olika naturmiljöer. Sålunda sätts den kemiska vittringen i samband med uppkomsten av sura och basiska jordar. Vattnets roll som salttransportör poängteras. Vidare understryks de kemiska processernas fundamentala betydelse i levande organismer. Kemin i samhällets tjänst. Kemins betydelse för samhällslivets utveckling betonas. Presentationen avser att visa hur kemiska upptäckter och tillkomsten av nya material och kemiska föreningar såsom syntetfibrer, plaster, tvättmedel, antibiotika och syntetiskt framställda gödselämnen väsentligt h a r bidragit till att höja levnadsstandarden. Faror och skydd. Momentet avser att ge lärarkandidaterna upplysning om de risker samt skydds- och säkerhetsanordningar som är aktuella vid allt kemiskt experimenterande. Här hänvisas till de råd och anvisningar som utfärdats av skolöverstyrelsen. Vidare betonas hur människan medvetet eller

320 omedvetet bidragit till att störa jämvikten i naturen samt förorena luft och vatten. Detta har i sin tur tvingat henne till nya åtgärder av kemisk eller annan natur för att eliminera skadeverkningarna. Experimentell metodik. Vid den experimentella genomarbetningen av mellanstadiets kurs väljs enkla försök och laboratorieövningar, som kan utföras i klassrum med tillgång till vatten, avlopp och transportabla gastuber och brännare. Materiel och hjälpmedel. Lärarkandidaterna orienteras om olika inköpskällor för kemimateriel samt om de centrala myndigheter, som står till tjänst med anvisningar och konsulterande verksamhet. Rekommendationer om vård och förvaring av materielen måste ges mot bakgrund av att denna på mellanstadiet oftast måste placeras tillsammans med materiel för andra ämnen i gemensamt materielrum. Aktuella förteckningar över litteratur, film och andra hjälpmedel lämnas.

Verksamhetsformer och organisation

Den experimentella, metodiska träningen skall utgöra undervisningens huvudtema vid sidan av ämnesfördjupningen. Individuellt utförda laborationer skall därför omväxlande med lärardemonstrationer och grupparbete ingå som väsentlig del i undervisningen. Genomarbetningen av kursen skall ske mot bakgrund av lämpligt valda lärarexperiment och elevförsök. För att vinna tid kan vissa kursavsnitt genomarbetas gruppvis och tillhörande försök och fakta redovisas av respektive grupp inför kamraterna. Vissa kursmoment kan introduceras med föreläsning som läggs till grund för individuellt inhämtad ämnesfördjupning. Lärarna skall därvid ge anvisning på litteratur och andra hjälpmedel som lärarkandidaterna kan utnyttja. Vid genomarbetningen av kursen skall kandidaterna så ofta tillfälle ges uppmärksammas på risker och skyddsmöjligheter i samband med kemiska experiment. Den experimentella färdigheten skall särskilt övas. Kursen omfattar 20 undervisningstimmar.

Högstadiets lärare MÅL Utbildningen har till uppgift att ge allmän laboratorievana och viss experimentell färdighet, att ge de grundläggande kunskaper som undervisningen kräver samt att ge en introduktion i högstadieundervisningens kemimetodik.

321 FÖRKUNSKAPER

För tillträde till studierna krävs kunskaper motsvarande lägst betyget 2 i matematik, fysik och kemi vid avgång från gymnasiets samhällsvetenskapliga, naturvetenskapliga eller tekniska linje. STUDIEKURSER Direktutbildning

Allmän och oorganisk

kemi

Läskurs Den oorganiska kemins grunder: kemisk bindning, materiens struktur, jämviktslära, speciell oorganisk kemi. I samband med det fasta tillståndet behandlas även mineralers och bergarters struktur och egenskaper. Laborationskurs Materiel och laborationsutensilier. Förvaring och hantering av kemikalier. Vågen. Uppmätning och beredning av lösningar. Förvaring och hantering av gaser. Tryck och vakuum, pumpar. Uppvärmnings- och kylanordningar. Separationer: kristallisation, destination, kromatografi. Risker och skydd: förebyggande åtgärder och första behandling av olycksfall på laboratorier. Giftiga och frätande kemikalier. Brandfara och eldsläckning. Reaktionslära: vanliga oorganiska reaktioner. Protolys-, löslighets-, redox- och komplexjämvikter. Reaktionshastighet, katalys. Kvantitativa analysmetoder: gravimetri, acidimetri, redox- och komplextitrering, elektroanalys, spektrofotometri. Syntes och karakterisering av representativa oorganiska föreningar. Försök illustrerande principer för tekniskt viktiga reaktioner. Fysikalisk

kemi

En läskurs av lämpligt omfång (se Anvisningar och r å d ) . Försök belysande viktiga fysikalisk-kemiska avsnitt: gaslagen, termodynamik, kinetik, elektrokemi, fotokemi, fasgränsfenomen, makromolekyler och kolloider. Organisk

kemi

En läskurs av lämpligt omfång (se Anvisningar och r å d ) . Exempel på arbetsmetoder och syntesvägar i organisk kemi. Försök illustrerande principer för tekniskt viktiga reaktioner. Kvalitativa försök belysande olika ämnesklassers reaktioner. Svensk kemisk Biokemi 21—512012

industri

322 Metodik Demonstrationskurs. Se f. ö. studieplan i metodik. Vidareutbildning av mellanstadielärare

Allmän och oorganisk

kemi

Allmän kemi Laborationskurs: allmän laboratorieteknik, experiment belysande olika reaktionstyper, reaktionshastighet, katalys, jämviktsreaktioner, protolys, komplexbildning, elektrokemi, jonbyte och kvantitativa analysmetoder. Teorikurs: atomstruktur, kemisk bindning, det fasta tillståndet, vätskor och lösningar, gaser, termokemi, kinetik, jämviktslära och elektrokemi. Oorganisk kemi Laborationskurs: oorganiska synteser, oorganisk reaktionslära, experiment illustrerande viktiga tekniska processer. Teorikurs: översikt av de viktigaste grundämnena och deras föreningar. Organisk kemi Laborationskurs: organisk reaktionslära, experiment illustrerande några enkla syntesmetoder och vanliga operationer, såsom fraktionerad kristallisation och destination samt vakuumdestillation. Teorikurs: översikt över den organiska kemins viktigaste ämnesgrupper med särskild vikt lagd vid nomenklatur, molekylstruktur, funktionella grupper och reaktionsmekanismer. Metodik Experimentell demonstrations- och laborationsmetodik. ANVISNINGAR OCH RÅD Allmänna synpunkter

Ämnets n a t u r gör att undervisningen skall meddelas i form av laborationer, räkneövningar, lektioner och föreläsningar. Allmän laboratoriekunskap är utomordentligt väsentlig för den blivande kemiläraren. Momentet bör icke studeras helt fristående. Stora delar behandlas med fördel i samband med andra laborationsmoment. De särskilda kurserna

Allmän och oorganisk

kemi

Vid kursens början ges en orientering om risker och skydd vid experimentellt kemiskt arbete. Undervisningen i laboratorieteknik bör i övrigt ske kontinuerligt under hela laborationstiden.

323 I samband med grundämnenas förekomst behandlas de viktigaste mineralerna och med anknytning till silikatkemin ges en orientering om de vanligaste bergarterna och om den kemiska vifctringen. Några föreläsningar skall i vidareutbildningen ägnas åt svensk kemisk industri. I direktutbildningen omfattar kursen nitlon veckor. Ett lämpligt kursomfång är ca 500 sidor av G. Hägg, Allmän och oorganisk kemi. I vidareutbildningen omfattar kursen tolv veckor. För att markera teorikursens nivå anges förslagsvis följande litteraturkurs: Sienko Plane, Chemistry, kap. 1—14 (allmän kemi) och kap. 15—27 (oorganisk kemi). Fysikalisk kemi Kursen omfattar i direktutbildningen tio veckor. I vidareutbildningen förekommer den inte. Ca 400 sidor av F. Daniels—R. Alberty, Physical Chemistry, utgör ett lämpligt kursomfång. Organisk kemi I direktutbildningen omfattar kursen tio veckor. Ett lämpligt kursomfäng är ca 400 sidor av Mac Kenzie, Unified Organic Chemistry. I vidareutbildningen omfattar kursen sex veckor. En lämplig litteraturkurs är Marvell—Logan, Chemical properties of organic compounds (utom kap. 23, 26 och 27). Några föreläsningar bör här behandla svensk organisk—kemisk industiL Svensk kemisk industri (Endast i direktutbildningen) En föreläsningsserie omfattande ca 10 timmar. Laborationer belysande tekniska processer finns integrerade i ovan nämnda laborationskurser. Biokemi

(Endast i direktutbildningen)

En föreläsningsserie omfattande ca 10 timmar. Metodik övningarna bör väljas så att de åt deltagarna ger den experimentella färdighet och den förmåga att organisera laborationer och genomföra demonstrationer, som oundgängligen krävs av en kemilärare på högstadiet. Ett stört antal laborationer, direkt lämpliga för skolan, finns integrerade i;ovan nämnda laborationskurser. i ' Verksamhetsformer och organisation

'

Kursen i allmän och oorganisk kemi skall alltid inleda kemistudierna. De följande kurserna kan utan större olägenhet genomgås i godtycklig ord^ning.

324 Inom varje kurs bör så långt möjligt föreläsningar och laborationsövningar löpa parallellt, så att de två undervisningsformerna ömsesidigt stöder varandra. Med nödvändighet kommer en mycket stor del av studietiden att vara upptagen av schemabunden undervisning. Vid kursernas tidsplanering är det av vikt att tillräckligt lång tid anslås till självstudier, så att de studerande hinner avsluta en kurs med tentamen innan nästföljande kurs skall påbörjas. Tentamen krävs på var och en av de tre första kurserna men inte på övriga. Undervisningen skall ha en självständig och fast organisation under enhetlig ledning, så att en fullgod integration uppnås mellan kurserna. STUDIEKURS I METODIK

Kemiämnets egenart och mål Ämnets nuvarande utformning och samhällsutvecklingen. Dess plats i skolan. Läroplan för grundskolan och läroplanerna för gymnasiet och fackskolan. Avgränsning mot och anknytning till andra ämnen. Utvecklings- och inlärningspsykologiska synpunkter på ämnet. Olika anledningar till elevernas intresse för ämnet. Samhällets krav på undervisningen. Risker, säkerhetsanordningar och skyddsföreskrifter i samband med skolundervisning i kemi. Giftstadgan. Svensk och utländsk metodisk litteratur. Tidskrifter. Aktuella ämnesmetodiska forskningsuppgifter. Urval och organisation av stoffet Sambandet mellan mål och stoffurval. Färdighetsmoment och orienterande moment, labörationsvana och studieteknik. Avvägningen mellan ämnets olika delar. Jämförande studium av stoffurvalet i olika läroböcker. : Arbetssätt och verksamhetsformer Demonstrationsmetodik. Laborations- och grupparbetsmetodik. Individualisering. Elevernas hemarbete. Kunskapskontroll och elevbedömning. Olika slag av konkretisering. Lärarens planerings- och förberedelsearbete i allmänhet. Studieplaner. Samverkan med andra ämnen. Lärogång med avseende på använda metoder. Fortbildning. Hjälpmedel i undervisningen Läroboken i skolarbetet. Läseböcker och annan litteratur. Individualiserande materiel. AV-hjälpmcdel. Materiel för experiment och laborationer. Den kemiska institutionen och materielens vård.

325 ANVISNINGAR OCH RÅD

Metodikutbildningen omfattar 4 timmar i början av det år som ägnas kemistudier (högstadielärarutbildning) samt 8 timmar i samband med auskultationer samma år. Då ges även en särskild demonstrationskurs (se ovan). Under gymnasielärarutbildningen ägnas likaså 12 timmar per helt år åt metodik. Under lärarhögskoleåret omfattar metodikutbildningen i kemi 30 timmar lör blivande högstadielärare och 30—45 timmar för blivande gymnasielärare. Redan under den metodikutbildning som ges i början av studierna i kemi bör en orientering ges om ämnets allmänna karaktär och om undervisningens mål på olika skolstadier. Härvid koncentreras intresset givetvis till grundskolan, men också de skolformer för vilka grundskolan förbereder diskuteras. I början av det andra kemiåret står däremot gymnasieundervisningen i centrum. Lärarkandidaterna orienteras om gällande kurs- och timplaner och i förekommande fall om vidtagna eller väntade förändringar i dessa. Fördelningen av arbetstiden mellan lektioner och laborationer samt möjligheten till andra arbetsformer såsom storklassundervisning och grupparbeten diskuteras. Under den teoretiska utbildningen bör också risker och skyddsanordningar vid kemiundervisning liksom gällande giftstadga och dess tilllämpning på skolförhållanden behandlas. Härvid hänvisas bl. a. till de råd och anvisningar som utfärdats av skolöverstyrelsen. Emellertid är detta kursmoment icke slutbehandlat därmed. Riskerna vid kemiundervisning måste oavbrutet beaktas under den praktiska lärarutbildningen, framför allt i samband med diskussionen av arbetsformer och hjälpmedel, En viss litteraturorientering bör ges under den teoretiska utbildningen. I första hand avses här handböcker och uppslagsböcker samt inhemsk och utländsk kemisk-pedagogisk tidskriftslitteratur. Presentationen av läroböcker, laborationshäften, bredvidläsningslitteratur för eleverna samt laborations- och experimenthandledningar för läraren sker lämpligen i samband med den praktiska utbildningen. Man kan vidare låta lärarkandidaterna inför kamraterna utföra något eller några mera apparatkrävande demonstrationsförsök med anknytning till skolans kemikurs, Här läggs då den största vikten vid apparaturens uppbyggnad, dess ändamålsenliga uppställning och experimentets korrekta utförande. Vid den praktiska utbildningen uppmärksammas också andra synpunkt ter på demonstrationsexperimenten, såsom hur apparaturen presenteras genom schematiska figurer, h u r försöken infogas i lärogången, h u r eleverna aktivt kan medverka, hur iakttagelserna sker och h u r resultaten beskrivs och tolkas. Laborationsmetodiken sparas lämpligen helt till den praktiska lärarut-

326 bildningen. Här diskuteras, visas och övas olika metoder att introducera laborationsuppgifter, att organisera arbetet, att sammanfatta och redovisa iakttagelser och resultat. Avslutningsvis bör varje lärarkandidat i detalj fl utarbeta förslag till ett par laborationer. Stor vikt läggs vid att arbetet planeras så att det blir riskfritt för eleverna. ' D å studeras också sådana avsnitt i kursen som erfarenhetsmässigt visat sig vara svåra i metodiskt avseende. Till en början löses uppgifterna vid gemensam diskussion, så småningom allt mer självständigt av lärarkandidaterna. Muntlig och skriftlig kunskapskontroll skall diskuteras liksom bedömning av elever med hänsyn tagen även till deras laborativa förmåga. Kemiinstitutionens planering, utrustning och skötsel skall behandlas och ihstitutionsföreståndarens uppgifter diskuteras. Praktiska anvisningar skall ges om inköp av kemikalier och annan materiel.

Det gymnasiala stadiets lärare MÅL Utbildningen har till uppgift att ge de vidgade kunskaper som undervisningen kräver, att bilda grund för fördjupade studier i ämnet, samt att ge en introduktion i gymnasieundervisningens kemimetodik.

FÖRKUNSKAPER För tillträde till studierna krävs de kurser som ingår i direktutbildning av högstadiets lärare.

STUDIEKURS Fysikalisk kemi Arbetsuppgifter inom några olika områden, belysande moderna fysikaliskkemiska arbetsmetoder. Biokemi (för lärare i biologi) Arbetsmetoder vid behandling av extraktion av biologiskt material. Separation och bestämning av biologiskt viktiga ämnen. Enzymkemiska metoder. Valfri fördjupningskurs Av följande alternativa kurser skall en och kan flera väljas:

327 Analytisk kemi Försök som belyser de metodiska huvudlinjerna inom kvalitativ eller kvantitativ analys. Modern analysteknik med särskild hänsyn till kommersiella apparater. Oorganisk kemi Arbetsuppgifter på några olika områden, belysande moderna oorganiska och fysikalisk-kemiska arbetsmetoder. Organiskkemi Avancerade organiska synteser, valda för att belysa olika arbetsmetoder. Karakteriseringar av organiska föreningar medelst de vanligaste fysikaliskkemiska metoderna. ANVISNINGAR OCH RÅD

Var och en av kurserna tar tio veckor. Kursen i fysikalisk kemi är obligatorisk för varje gymnasielärare i kemi. Ytterligare en kurs, fritt vald bland de under »Valfri fördjupningskurs» uppräknade, är likaså obligatorisk. För lärare i biologi som ej har särskild kurs i kemi för biologilärare är dessutom kursen i biokemi obligatorisk (se Riologi). För andra studerande kan denna kurs väljas frivilligt. STUDIEKURS I METODIK jämte ANVISNINGAR OCH RÅD

Se högstadielärarutbildningen.

FYSIK

Mellanstadiets lärare MÅL Utbildningen har till uppgift att ge kunskap om sådana fysikaliska företeelser och valda tekniska tilllämpningar som är av betydelse för undervisningen i naturkunskap, att orientera om fysikens betydelse i det moderna samhället samt att ge en grundläggande experimentell färdighet.

STUDIEKURS Fysikaliska

grundbegrepp

och enheter

Sl-systemet. Längd, tid, massa, kraft, tyngd och tryck. Elektriska enheter, temperatur och ljusstyrka. Energi och

energikällor

Mekanisk energi, värmeenergi, elektromagnetisk strålningsenergi, atomenergi. Fysikens

utveckling

Historik. Fysikens betydelse för det moderna samhället. Enkla fysikaliska

företeelser

Några enkla fysikaliska företeelser som eleverna på mellanstadiet möter i det dagliga livet eller kommer i kontakt med i andra ämnen. Experimentell

metodik

Genomarbetning av fysikmomenten i ämnet naturkunskap. Materiel och

hjälpmedel

Fordringar på materiel, inköp och förvaring av materiel, utrustning för laboratorier i klassrummet.

329 ANVISNINGAR OCH RÅD Allmänna synpunkter

Studieplanen upptar dels moment av mera teoretisk karaktär, avsedda a t t ge lärarkandidaterna en fördjupad insikt, dels moment som direkt knyter an till mellanstadiets kurs i naturkunskap. I undervisningen skall dock framför allt sambandet mellan dessa båda sidor av ämnet framhävas. Så skall fördjupade teoretiska insikter utgöra grund för den metodiskt-experimentella genomarbetningen av fysikaliska moment inom naturkunskapen,. varvid lärarkandidaterna ständigt skall göras uppmärksamma på vilket stoff som kan utnyttjas av dem i deras egen undervisning. De praktiska tillämpningarna och deras betydelse skall i alla sammanhang betonas. De särskilda kursmomenten

Fysikaliska

grundbegrepp

och enheter

Lärarkandidaterna skall göras förtrogna med måttenheter för fysik och teknik enligt SI-systemet. I samband därmed behandlas grundläggande härledda enheter såsom kraft, tyngd och tryck. Regreppen storhet, mätetal och enhet liksom storhetsbeteckning och enhetsbeteckning inlärs. Fastställda benämningar på de vanligaste fysikaliska storheterna och förkortningarna genomgås. Energi och

energikällor

Särskild uppmärksamhet skall ägnas åt h u r olika energiformer övergår i varandra. Vid studiet av mekanisk energi orienteras lärarkandidaterna om friktion, acceleration, tröghet och rörelsemängd samt centralrörelse och svängningsrörelse. Inom momentet värmeenergi behandlas aggregationsformerna och deras inbördes övergående i varandra med utgångspunkt i värmerörelsen hos partiklarna i olika typer av föreningar. Temperatur definieras med hjälp av gastermometern. Praktiskt och vetenskapligt utnyttjade temperaturskalor presenteras. En orienterande framställning ges om ångtryck och luftfuktighet. Rehandlingen av den elektromagnetiska strålningsenergin inleds med en översikt av det elektriska och magnetiska fältet. Enkla försök med elektromagnetiska svängningar och elektromagnetiska vågrörelser utförs för att karakterisera strålningen. Värmestrålning och ljusstrålning behandlas på samma sätt som elektromagnetisk strålning. Principerna för radio, television och radar genomgås. Med utgångspunkt i sambandet mellan Einsteins postulat om energi och massa ges en beskrivande framställning av utvecklingen inom atomfysiken fram till frigörandet av atomenergin. Den praktiska användningen av atomenergi genomgås. Solenergin, d. v. s. kämomvandlingarna i solen, beskrivs.

330 Fysikens utveckling Kännedom om fysikens historia inhämtas genom självstudier efter litteraturanvisningar. Det kan vara lämpligt att studierna läggs som grupparbeten, varvid resultaten presenteras i form av stencilerade redogörelser, som lärarkandidaterna kan dra nytta av i sin egen undervisning. De stora uppfinningarnas betydelse för samhället skall vara temat i undervisningen. Möjligheterna att utnyttja film m. m. bör särskilt observeras. Enkla fysikaliska företeelser För den blivande läraren är det synnerligen betydelsefullt att de olika fysikaliska företeelserna och de tekniska tillämpningarna insätts i ett större sammanhang. De experiment som utväljs bör ha direkt anknytning till vad elever på mellanstadiet möter i hemmet, i trafiken, ute i naturen och i skolan eller som har beröring med ortens näringsliv. Sålunda bör vid genomgången av krafter i vatten och vind ges en orientering om luftens rörelser, molnbildning, nederbörd och vattnets kretslopp. I nära anslutning till detta kan värmeläran behandlas, varvid några experiment bör belysa valda moment i naturkunskapskursen. Ytspänningen bör särskilt behandlas med hänsyn till dess betydelse inom biologin. I samband med behandlingen av elektricitetsläran påvisas faror och skydd vid användningen av elström. Rehandlingen av ljud och ljus skall omfatta enkla försök som visar bl. a. ljudets uppkomst, musikinstrumentens konstruktion samt ljusets brytning i linser. De optiska försöken skall belysa ögats, kamerans och kikarens funktioner. Experimentell metodik Den experimentella metodiken omfattar en genomgång av de försök som lämpligen bör utföras som demonstrationer eller laborationer på mellanstadiet. Denna laborativa del bör behandlas parallellt med de olika momenten i föregående avsnitt. Specialapparatur och komplicerade laborationssatser skall undvikas vid den experimentella genomarbetningen. Försöken skall vara enkla och kunna utföras i klassrum försedda med tvättställ, eluttag och mörkläggningsanordningar. De skall väljas, utföras, analyseras och diskuteras med tanke på möjligheterna till samordning med övriga ämnesmoment och andra orienteringsämnen. Materiel och hjälpmedel Lärarkandidaterna skall orienteras om olika inköpskällor för fysikmateriel samt om de centrala myndigheter, som står till tjänst med anvisningar och konsulterande verksamhet. Rekommendationer om förvaring och vård av materielen måste ges mot bakgrunden av att denna på mellanstadiet oftast

331 måste placeras tillsammans med materiel för andra ämnen i gemensamt materielrum. Aktuella förteckningar över litteratur, film och andra hjälpmedel skall lämnas. Verksamhetsformer och organisation

I grundskolans läroplan i naturkunskap framhålls beträffande arbetssättet vikten av att undervisningen bedrives laborativt med omväxlande läraroch elevförsök. Den blivande läraren måste därför i sin utbildning tränas i experimentell metodik och i ledning av laboratorieövningar. Det är av vikt a t t lärarkandidaterna enskilt får utföra så många försök som möjligt. Arbetssättet måste sålunda vara experimentellt och endast i undantagsfall utgöras av teoretiska föreläsningar. Demonstrationsförsök i anslutning till de olika fördjupningsmomenten torde med fördel kunna prepareras av en mindre grupp lärarkandidater och av dessa förevisas inför kamraterna. En tet vikten av att undervisningen bedrivs laborativt med omväxlande lärarkandidaterna att i sin egen undervisning utföra och utnyttja försök. Kursen omfattar 20 undervisningstimmar.

Högstadiets lärare MÅL Utbildningen har till uppgift a t t ge de grundläggande kunskaper som undervisningen kräver, att skänka förtrogenhet med experimentell undersökningsmetod, a t t stärka insikten om den matematiska karaktären av det fysiska framställningssättet samt a t t ge en introduktion i fysikundervisningens metodik. FÖRKUNSKAPER F ö r tillträde till studierna krävs kunskaper motsvarande lägst betyget 2 i matematik och fysik (naturkunskap) vid avgång från gymnasiets samhällsvetenskapliga, naturvetenskapliga eller tekniska linje samt matematikstudier, svarande mot fordringarna för undervisningskompetens i detta ämne på grundskolans högstadium eller (för vissa gymnasielärarkombinationer) särskild kurs i matematik. STUDD2KURSER Direktutbildning

Mekanik, vårmelära och optik Klassisk mekanik. Fysiska kroppars mekanik. Vätskors mekanik. Gasers termiska och mekaniska egenskaper. Värmeledning. Termodynamik.

332 Akustik. Geometrisk optik. Fysikalisk optik. Optiska instrument. Meteorologi. Eliära och elektronik Elektrostatik. Stationära strömmar. Elektromagnetism. Växelström. Elektromagnetisk strålning. Elektroniska komponenter och kretsar. Tillämpad elektronik. Laddade partiklars rörelse i elektriska och magnetiska fält. Atom- och

kärnfysik

Fotoner och elektroner. Väteatomen. Vågmekanik. Atomernas byggnad. Molekylbindning. Elektronteorin för fasta kroppar. Atomkärnans egenskaper. Radioaktivt sönderfall. Strålningens växelverkan med materia. Kärnfysikalisk apparatur. Kärnreaktioner. Radioaktiva isotoper. Elementarpartiklar. Fysikens

historia

Astronomi Astronomiska arbetsmetoder. Tid och tideräkning. Solsystemet. Stjärnorna och galaxerna. Astronomins historia. Metodik Demonstrationskurs. övningar i fysikalisk teknik.

i; .

•

Vidareutbildning ar mellanstadielärare

Mekanik, värmelära och optik Ellära och elektronik För ovanstående två kurser se direktutbildningeri. A tom- och

kärnfysik

Fotoner och elektroner. Väteatomen. Atomernas byggnad. Elektronteorin för fasta kroppar. Atomkärnans egenskaper. Radioaktivt sönderfall. Strålningens växelverkan med materia. Kärnreaktioner. Radioaktiva isotoper. Elementarpartiklar. Astronomi • • ' • - : • ' • :

Metodik

.

i .'••• •:• :

•

.

.

( i

För ovanstående två kurser se direktutbildningen. :!

>

333 ANVISNINGAR OCH RÅD Allmänna synpunkter

Utbildningen skall förmedla en allsidig och vetenskapligt korrekt översikt av fysikens arbetsområden. Därvid är det väsentligt att lärarkandidaterna görs förtrogna med ämnets experimentella sida genom laborationer och lektionsexperiment, övningar i problemlösning skall i lämplig utsträckning direkt anslutas till genomgången av lärostoffet. Utbildningen skall utformas så att den gör lärarkandidaterna förtrogna med de studie- och arbetsformer som förekommer i skolan. Undervisningsformer som främjar deras egen aktivitet skall därför dominera. De skall därvid erhålla systematisk träning att på egen hand inhämta större kursavsnitt. Stor vikt måste läggas vid övning i muntlig och skriftlig framställning. Vissa moment kan behandlas mer översiktligt i vidareutbildningen.

De särskilda kurserna

Mekanik,

värmelära och optik

Klassisk mekanik. Partikelns mekanik, partikelsystems mekanik,* stela kroppars mekanik. Fysiska kroppars mekanik. Kristallsystem, kristallbindning.* Elasticitet. Vätskors mekanik. Tryck, strömning, ytspänning. Gasers termiska och mekaniska egenskaper. Tillståndsdiagram. Ideala gaser. Icke ideala gaser. Kinetisk gasteori. Värmeledning. Termometri. Termodynamik. Termodynamikens huvudsatser med tillämpningar. Carnots kretsprocess.* Värmerörelsen, specifikt värme. Raketteknik, förbränningsmotorer, bil- och cykelåkningens mekanik är exempel på sådana tekniska tillämpningar som bör behandlas. Akustik. Ljudet som vågrörelse. Ultraljud. Ruller och bullermätning, rumsakustik. Geometrisk optik. Ljushastigheten. Rrytning och dispersion. Speglar och linser, avbildningsfel. Fysikalisk optik. Interferens och böjning, gitter, avbildningsskärpa. Polarisation. Dubbelbrytning*. Optiska instrument. Spektroskopi. Fotometri. Optisk avståndsmätning. Meteorologi. Atmosfärens sammansättning, uppbyggnad och skiktningsförhållanden. Meteorologiska instrument och mätmetoder. Strålningsprocesser i atmosfären. Atmosfärisk elektricitet. Atmosfärens rörelselagar. Lokala och globala cirkulationssystem i atmosfär och hav. Kondensationens och neder* Moment med efterföljande asterisk kan utgå i vidareutbildningen.

334 bördens fysik. Luftmassor, fronter, cykloner och anticykloner. Väderlekskartor och prognosmetoder.

Ellära och elektronik Elektrostatik. Elektrostatiska fält, elektrisk dipol, dielektrika, elektrometrar. Stationära strömmar. Strömstyrka, resistans, eink. Mät- och kalibreringsmetoder. Ackumulatorn.* Termoelektricitet. Elektromagnetism. Strömmar och fält, magnetiskt moment, dia-, para- och ferromagnetism. Jordmagnetiska fältet. Elektromagnetisk induktion. Vridspolegalvanometern. Likströmsmaskiner. Växelström. Visardiagram. Komplexa metoden.* Kretsar.* Trefas växelström. Mätinstrument och maskiner. Elektromagnetisk strålning. Elektriska svängningar. Maxwells ekvationer, strålningsvektorn.* Elektroniska komponenter och kretsar. Frekvensfilter. Halvledarelektronik. Elektronrör. Förstärkar-, likriktar- och oscillatorkretsar. Återkoppling.* Tillämpad elektronik. Serviceinstrument.* Radio. Television. Radar. Logisk elektronik.* Laddade partiklars rörelse i elektriska och magnetiska fält. Elektron- och jonoptik. Elektronmikroskopet. Atom- och kärnfysik Fotoner och elektroner. Fotoelektriska effekten. Bestämning av h/e, e och e/m.* Comptoneffekten. de Broglie-vågor. Väteatomen. Bohrs postulat, Rydbergs formel, spektralserier, jonisations; potential. Vågmekanik.* Schrödingerekvationen, sannolikhetstolkningen, förväntningSrvärde, vågpaket, obestämdhetsrelationen. • Atomernas byggnad. Kvanttal, periodiska systemet. Spektra. Röntgenstrålning. Molekylbindning.* Jonbindning. Kovalent bindning. Elektronteorin för fasta kroppar. Elektronnivåer, Fermifunktionen.* Utträdesarbete, ledare och isolatorer, halvledare, elektronemission, kontaktpötential, fotoelement, termoelektriska effekter. Atomkärnans egenskaper. L a d d n i n g utsträckning, massa. Bindningsenergi. Kärnspinn, magnetiska och elektriska moment. Radioaktivt sönderfall. Stabila och instabila isotoper, radioaktiv jämvikt, inducerad aktivitet. Alfa- och betasönderfallet. Gammastrålning, kärnspektroskopi. Strålningens växelverkan med materia. Laddade partiklars energiförlust, räckvidd. Gammastrålar, foto- och Comptoneffekt, parbildning. Annihilation.* Absorption och spridning. * Moment med efterföljande asterisk kan utgå i vidareutbildningen.

335 Kärnfysikalisk apparatur. Strålningsdetektorer. Reta- och gammaspektrometrar. Acceleratorer. Partikelproduktion.* Kärnreaktioner. Konstanslagar.* Termonukleära reaktioner, elementens uppkomst. Fission, reaktorfysik. Radioaktiva isotoper. Produktion och separation, användningsområden, strålskydd. Elementarpartiklar. Produktion och sönderfall, växelverkan, kärnkrafter.* Neutronfysik. Kosmisk strålning.* Fysikens

historia

Kursen läggs upp med vetenskapshistoriska perspektiv och behandlar det centrala fysikaliska kunskapsstoffet. Den bör även orientera om moderna vetenskapsteoretiska problemställningar, t. ex. modellföreställningarna och deras begränsningar. Detaljarbetet vid laborationer och övningar inpassas genom denna kurs i ett större sammanhang. Astronomi Stjärnhimlen. Den sfäriska astronomins grunder. Astrofysikaliska instrument. Tid och tideräkning. Solsystemets dynamik, solens och planeternas fysik, solens inverkan på jorden. Stjärnorna, den interstellära materien, vintergatssystemet, galaxerna. Kosmologi. Astronomins historia och världsbildens utveckling. Metodik Demonstrationskurs Varje lärarkandidat förbereder och genomför en demonstration av ett valt fysikaliskt fenomen. Demonstrationsuppgifterna bör täcka samtliga ämnesområden inom fysiken med anknytning till skolans läroplaner. övningar

i fysikalisk

teknik

Undervisningen skall bibringa lärarkandidaterna någon materialkännedom samt ge en viss erfarenhet av materialbearbetning med därtill hörande redskap och maskiner. Kursen omfattar metall-, trä-, glas- och plastbearbetning, skissritning och lödning. Verksamhetsformer och organisation

Undervisningsformerna är huvudsakligen föreläsningar, gruppundervisning med lektionsexperiment, seminarieövningar, laborationer och elevdemonstrationer. * Moment med efterföljande asterisk kan utgå i vidareutbildningen.

336 JF'öreläsningar Föreläsningsformen kan användas som inledning och avslutning till skilda ämnesområden och för att sammanknyta kursmomenten till en helhet. Detta syfte präglar den allmänna översiktskursen, men föreläsningsinslag kan vid behov inläggas i varje kursavsnitt.

Lektionsövningar Förtrogenheten med ämnet bör huvudsakligen vinnas genom studium på •egen hand av den föreskrivna kurslitteraturen. Lektionsundervisningens syfte är att genom tillämpningsövningar ge fasthet och balans åt de genom självstudier inhämtade kunskaperna. Demonstration av fysikaliska effekter och lagar bör bilda den naturliga utgångspunkten för all vidare diskussion och matematisk behandling. Genomförandet av experiment i samband med undervisningen måste betraktas som en oumbärlig del av lektionsprogrammet. Sådana demonstrationer kan •även tjäna som förebild för de blivande lärarna. Problemlösning bör förekomma i undervisningen i direkt sammanhang med det behandlade lärostoffet. Härigenom stärks känslan för den matematiska karaktären av det fysikaliska framställningssättet. Uppgifter bör ges för hem- eller grupparbete och redovisas skriftligt. En del av kontrollen sker dock lämpligen vid skrivtavlan, varvid erforderlig korrektion av den muntliga framställningen bör betraktas som del av undervisningen. Problemens svårighetsgrad bör avpassas så att flertalet elever kan väntas lösa »mer än hälften av uppgifterna.

Laborationer Laborationernas huvudsyfte är att åskådliggöra fysikaliska lagar. Huvuddelen av laborationerna bör därför utformas för att i första hand uppfylla •detta syfte. Därjämte skall laborationerna ge övning i fysikalisk mätteknik och bibringa insikter om den fysikaliska mätningens principer såsom signal —brusförhållanden, mätnoggrannhet och växelverkan mellan mätinstrument o c h uppmätt storhet. Vid laborationsförberedelsen bör om möjligt laboranterna själva förfärdiga vissa i laborationen ingående tekniska komponenter, t. ex. löda upp elektroniska kretsar. Av denna anledning bör kursen i fysikalisk teknik inplaceras på tidigt stadium i utbildningsgången. Systematisk noggrannhet vid hanteringen av det numeriska materialet "bör inskärpas. Genomförandet av en laboration bör vid bedömningen tillmätas samma vikt som det siffermässiga slutresultatet. Laborationerna bör samordnas med undervisningen i ämnesteori. Totalt utförs 30 laborationer under sammanlagt 60 dagar.

337 Demonstrationer De aktivt pedagogiska inslagen i utbildningen är huvudsakligen koncentrerade till demonstrationskursen. Dess huvudsyfte är att ge varje lärarkandidat övning att inför auditorium muntligen redogöra för ett fysikaliskt fenomen och med hjälp av tillgänglig apparatur demonstrera dettas experimentella förutsättningar. Därtill är kursen avsedd som ett komplement till laborationer och lektionsexperiment och kan genom ett systematiskt urval av uppgifter bredda fysikutbildningens experimentella underlag. Som lämpligt material för demonstrationer kan väljas avsnitt av fysikens utvecklingshistoria. Demonstrationsförsöken skall normalt vara korta varvid i stället varje lärarkandidat kan utföra flera försök. Varje demonstration skall åtföljas av lärarkritik och av läraren ledd åhörardiskussion. Därvid bör beaktas såväl utförande som innehåll och uppläggning. Kursledaren bör själv, särskilt i kursens inledande skede, bidraga med mönsterdemonstrationer och i samband därmed lämna allmänna pedagogiska rekommendationer. Tentamina Varje kurs avslutas med tentamen, vilken föregås av en inläsningsperiod. Tentamen bör innehålla uppgifter av förhörande karaktär (teorifrågor) och problem att lösa. Vissa prov kan vara muntliga. Kursernas

uppläggning

Fysikstudierna påbörjas under hösttermin den 15 augusti och under vårtermin den 15 januari. Dessutom börjar vid terminens mitt kurser, främst avsedda för blivande gymnasielärare som behöver inleda studierna med särskild kurs i matematik för lärare i fysik. Kurserna passeras i följande ordning: mekanik, värmelära och optik (Fysik 1), ellära och elektronik (Fysik 2) samt atom- och kärnfysik (Fysik 3 ) . Demonstrationskursen går parallellt med kurserna Fysik 1 och Fysik 2 och kurserna i fysikens historia och i astronomi samtidigt med Fysik 3. Fysik 1 omfattar, inklusive tentamen med förberedelsetid, cirka 15 veckor, varvid tid motsvarande 3—4 veckor ägnas åt laborationer samt 1 vecka om 30 undervisningstimmar åt övningar i fysikalisk teknik. Fysik 2 och Fysik 3 omfattar vardera på motsvarande sätt cirka 12 veckor, varav 3—4 veckor ägnas åt laborationer. Den totala studietiden är ett studieår. Demonstrationskursen organiseras i samarbete med lärarhögskolan och leds av pedagogiskt erfaren fackman. Kursen omfattar 50 undervisningstimmar. Under laborations- och tentamensveckor bör elevdemonstrationer ej förekomma. Övningsdemonstrationerna bör till tid och ämnesinnehåll ansluta sig så 22—572022

338 nära som möjligt till den teoretiska undervisningen inom Fysik 1 och 2 och därmed stödja denna. Fysikens historia omfattar cirka 20 föreläsningstimmar. Den kan antingen ges som självständig kurs eller inbakas i demonstrationskursen eller Fysik 3. Astronomikursen omfattar 30 lektions- och föreläsningstimmar, fördelade på cirka 20 timmar för genomgång av lärostoffet och cirka 10 timmar för studium av stjärnhimlen samt för räkne- och observationsövningar. Kursen omfattar 2—3 timmar per vecka parallellt med Fysik 3. Meteorologikursen omfattar 20 undervisningstimmar, däri inräknat någon eller några timmars demonstrationer av väderleksobservationer. Den är en del av Fysik 1 och kunskapskontroll sker gemensamt med denna. Fördelningen av antalet undervisningstimmar på fysikkursens teoretiska moment är beroende av i vilken utsträckning lärostoffet är lämpat för självstudium, resp. bör presenteras i föreläsningar och lektionsundervisning. Följande ungefärliga fördelning rekommenderas: klassisk mekanik 40 tim., hydromekanik och elasticitet 10 tim., värmelära, kinetisk gasteori och termodynamik 20 tim., vågrörelselära, optik och akustik 30 tim., meteorologi 20 tim., summa 120 timmar för Fysik 1; ellära 85 tim., elektronik med elektrisk mätteknik 15 tim., summa 100 timmar för Fysik 2; kvantmekanik och atomfysik 50 tim., fasta tillståndets elektronteori 10 tim., kärnfysik 35 tim., summa 95 timmar för Fysik 3. Tillsammans med den föreslagna timfördelningen för demonstrations-, översikts- och astronomikurserna erfordras för den föreslagna undervisningen en maximal lektionstid av 21 timmar per lektionsvecka. Gruppindelning och schemaläggning Lärarkandidaterna uppdelas med hänsyn till studieeffektiviteten i grupper om 6 för laborationsövningar och 18 för demonstrationer, lektionsundervisning och seminarieövningar. En i detalj likartad studiegång för de olika elevgrupperna torde vara otänkbar om laborationsresurserna skall kunna utnyttjas rationellt. Grupperna måste ges successiv tillgång till laboratorielokalerna och teori och laboration på lämpligt sätt alternera. Vid heldagslaboralioner kan varje elevgrupp uppdelas i två underavdelningar och vardera laborera varannan dag, varigenom laboratorielokalerna utnyttjas maximalt.

STUDDZKURS I METODDi

Fysikämnets egenart och mål Ämnets nuvarande utformning och samhällsutvecklingen. Dess plats i skolan. Läroplan för grundskolan och läroplanerna för gymnasiet och fackskolan. Avgränsning mot och anknytning till andra ämnen. Utvecklings- och inlärningspsykologiska synpunkter på ämnet. Olika

339 anledningar till elevernas intresse för ämnet. Samhällets krav på undervisningen. Risker, säkerhetsanordningar och skyddsföreskrifter i samband med skolundervisningen i fysik. Svensk och utländsk metodisk litteratur. Tidskrifter. Aktuella ämnesmetodiska forskningsuppgifter. Urval och organisation

av

stoffet

Sambandet mellan mål och stoffurval. Färdighetsmoment och orienterande moment, laborationsvana och studieteknik. Avvägningen mellan ämnets olika delar samt mellan »klassisk» och »modern» fysik. Ämnets praktiska och tekniska tillämpningar. Begreppsbildningen. Kunskapshistoriska och filosofiska aspekter. Jämförande studium av stoffurvalet i olika läroböcker. Arbetssätt

och

verksamhetsformer

Demonstrationsmetodik. Laborations- och grupparbetsmetodik. Individualisering. Elevernas hemarbete. Kunskapskontroll och elevbedömning. Oiika slag av konkretisering. Experimentens roll i undervisningen. Lärarens planerings- och förberedelsearbete i allmänhet. Studieplaner. Samverkan med andra ämnen. Lärogång med avseende på använda metoder. Fortbildning. Hjälpmedel

i

undervisningen

Läroboken i skolarbetet. Läseböcker och annan litteratur. Individualiserande materiel. AV-hjälpmedel. Materiel för experiment och laborationer. Den fysiska institutionen och materielens vård. ANVISNINGAR OCH RÅD Mål och

stoffurval

Metodikutbildningen, såväl den del som ges i samband med ämnesstudierna som den som infaller under lärarhögskoleåret, avser att lära lärarkandidaterna att applicera de undervisningsprinciper som deras utbildning i pedagogik ger dem på det stoff som ämnesutbildningen i fysik givit och att därmed göra dem till goda fysiklärare. Mefodikutbildningen måste därför ständigt bygga på de båda nämnda vetenskaperna, pedagogik och fysik, och samtidigt utgå från den verklighet som fysikläraren arbetar i. Utgångspunkten måste vara en diskussion av fysikundervisningens mål. Först och främst måste man då studera de målsättningar för fysikundervisningen på olika skolstadier som finns officiellt antagna, diskutera dem oeli undersöka avsikten med dem. Samtidigt skall man låta lärarkandidaterna konstalera var i skolan undervisning i fysik förekommer, framför

340 allt på andra stadier än deras eget, och observera att fysikmoment även förekommer under andra rubriker än »fysik» (naturkunskap). Därvid preciseras hur skolämnet fysik avgränsas mot andra ämnen. Nästa steg är att diskutera varför man läser fysik i skolan, varför elever vill läsa fysik och vad samhället vill få ut av ämnet i skolan. Många problem kan tas upp till behandling i detta sammanhang. Som exempel kan n ä m n a s : Hur skall undervisningen utformas, för att man skall kunna väcka och bevara ett intresse för fysik? Vilken roll spelar pojkarnas tekniska intresse för deras inställning till fysikstudierna? Kan en alltför tekniskt betonad fysikundervisning på begynnelsestadiet avskräcka flickorna från fortsatta fysikstudier i fackskolan och på gymnasiet? • Man bör diskutera relationen mellan exakta, fasta kunskaper och förståelsen av den fysikaliska bakgrunden till ett visst fenomen. Då det gäller urval och gruppering av lärostoffet, måste man undersöka, om ett visst moment är väsentligt för sammanhanget, om det kan framställas begripligt för elever på ifrågavarande åldersstadium, och om det kan göras intressant för dessa elever. I detta sammanhang kan det också vara av värde att diskutera vilka krav på begreppsbildningen man kan ställa på olika åldersstadier.

Arbetssätt och hjälpmedel Fysikkursens uppläggning på olika stadier liksom planering av enskilda lektioner diskuteras. Experimenten skall inta en central plats i fysikundervisningen. Det är därför mycket viktigt, att metodiken inom detta område ingående behandlas. Då det gäller demonstrationsförsök diskuteras valet av apparatur och dennas uppställning. Det måste beaktas, att samtliga elever skall kunna följa försökets gång och avläsa instrumenten. Försöksanordningen bör ofta förtydligas med en schematisk skiss. Vidare diskuteras sättet för elevernas iakttagande av försöken och tolkningen av desamma. . I samband med behandlingen av laborationsmetodik diskuteras olika typer av laborationer och olika sätt att ge anvisningar för desamma. Vidare behandlas det rent praktiska organiserandet av laborationer samt sättet för sammanfattning och redovisning av iakttagelser och resultat. Det är nödvändigt, att lärarkandidaterna på egen hand får förbereda och utföra demonstrations- och laborationsförsök. I anslutning härtill diskuteras variationer av försöken ur pedagogisk synpunkt. Läraren kan i föreläsnings- eller seminarieform ta upp till behandling sådana avsnitt av fysikkursen, som erfarenhetsmässigt visat sig svåra i pedagogiskt avseende. Som ett led i denna genomarbetning av vissa kursmoment kan man givetvis också infoga de ovan nämnda demonstrationsövningarna.

34i Olika former av kunskapskontroll — muntlig och skriftlig — diskuteras. Det bör framhållas, att elevernas resultat på muntliga och skriftliga prov inte enbart skall betraktas som slutprodukter av undervisningen utan även som hjälpmedel för elever och lärare i det fortsatta arbetet.' ' Kunskapskontrollen bör utformas så, att man utvärderar elevernas kunskaper om fysikaliska förlopp och förmåga att uppfatta den fysikaliska innebörden i en frågeställning. ; För gymnasiets del ägnas speciell uppmärksamhet åt de skriftliga prtitvens sammansättning, rättning och bedömning. :•..'-. • Det bör påpekas för lärarkandidaterna, att man vid bedömning av elever skall ta hänsyn till såväl deras ådagalagda kunskaper som deras sätt :att utföra och redovisa laborationerna. Lärarkandidaterna bör orienteras om utvecklingstendenser inom fysikundervisningen. Speciell uppmärksamhet ägnas åt sådan försöksverksamhet som lärarkandidaterna kan få stifta bekantskap med under sina auskultationer. •. En orientering bör lämnas om godkända läroböcker samt om läseböcker och uppslagsböcker lämpliga för eleverna. Det kan vara lämpligt att data lärarkandidaterna bedriva jämförande studier i två eller flera läroböcker för samma stadium och därefter gemensamt diskutera resultaten. ; ... En orientering bör lämnas om den kontinuerliga arbetsinsats, som fordras för att hålla en fysikinstitution i fullgott skick, såväl vad beträffar inredning som utrustning. De för anskaffandet av materiel till en fysikinstitution aktuella firmorna bör presenteras, liksom sättet för inköp. Det bör betonas för lärarkandidaterna, att även om ansvaret beträffande en institutions vård ytterst åvilar institutionsföreståndaren, det är varje lärares plikt att på alla sätt medverka till en i alla avseenden god ordning. Då av myndigheterna utfärdade råd och anvisningar tas upp till behandling, bör man bl. a. diskutera, hur bindande de är för den enskilde läraren. •" : ' ; H« Speciell uppmärksamhet ägnas åt säkerhetsfrågor av olika slag : (risker med elström, joniserande strålning, gas m. m . ) . '•'•""-': : " En översikt bör lämnas över lämplig litteratur: uppslagsbocken och litteratur för ämnesfördjupning, tidskrifter, metodik-, experiment- och laborationshandledningar, firmalitteratur. Organisation

: :i;::. ,,-.

Till metodikutbildningens förfogande står 4 timmar i början av • den första terminen då fysik studeras, 8 timmar i samband med auskultationerna under den andra studieterminen samt 30 timmar under lärarhögskoleårets första termin. För en blivande gymnasielärare tillkommer 12 timmar i samband med ämnesstudierna och ytterligare 10—15 under lärarhögskoleåret. Denna tid disponeras lämpligen på följande sätt: >»'•'<

342 1) De 4 timmarna i början av fysik-studiet används till diskussion av skillnaden mellan skolämnet fysik och universitetsämnet samt av skolämnets målsättning. 2) De 8 timmarna i samband med auskultation används först till en presentation av vilka företeelser under auskultationerna som skall iakttas och sedan till diskussion av dessa. De utvalda företeelserna bör vara tämligen enkla såsom: Hur väcker man elevernas intresse för det avsnitt som skall behandlas? Vilket stoff har valts? Hur sköter läraren elevernas självverksamhet? Vad sysslar eleverna med under lektionen? Vad resulterar lektionen i? Hur används läroboken? 3) Under de första ca 15 timmarna vid lärarhögskolan skall man efter en genomgång av målsättning m. m. noga behandla stoffurval och metoder samt materielfrågan. 4) De följande 10 timmarna bör användas till genomgång ur olika synpunkter av svåra avsnitt i de olika årskursernas lärokurs. 5) De sista fem timmarna bör användas till en mera principiell diskussion av mål, stoffurval, kunskapskontroll, föreskrifter m. m. 6) De timmar som tillkommer för de blivande gymnasielärarna används till diskussion av gymnasieundervisningens speciella problem, institutionsvård, huvudläraruppgiften m. m.

Det gymnasiala stadiets lärare MÅL Utbildningen har till uppgift att ge de vidgade kunskaper som undervisningen kräver, att skänka förtrogenhet med kunskapsområden av särskild betydelse för modern teknik och forskning, att belysa den fysiska forskningens mål och metoder samt att ge en introduktion i gymnasieundervisningens metodik.

FÖRKUNSKAPER För tillträde till studierna krävs genomgång av de kurser som ingår i utbildningen av högstadielärare, direktutbildning.

STUDIEKURS Matematik

för lärare i fysik

(Kursen kan ersättas av högstadielärarutbildning i matematik.)

343 Linjär algebra Vektorer, linjära ekvationssystem. Något om matriser och determinanter. Analys De komplexa talen. Gymnasiekursen i differential- och integralkalkyl repeteras kortfattat ined huvudvikt på kursmoment med fysiska och tekniska tillämpningar. Taylors formel. Något om serier. Numerisk beräkning av integraler. Funktioner av flera variabler. Multipelintegraler och linjeintegraler. Vektoranalys. Ordinära differentialekvationer. Något om partiella differentialekvationer. Sannolikhetslära Stokastiska variabler, väntevärde, varians, standardavvikelse. Binomial-, Poisson-, exponential- och normalfördelningarna. Orientering om datamaskiner

Klassisk mekanik,

och

kvantmekanik

programmering Fysik och relativitetsteori

Utvidgning av kunskaperna om stela kroppars dynamik. Konstanslagar. Lagranges och Hamiltons rörelseekvationer. Minsta verkans princip. Erforderlig komplettering av vektoranalysen. Kvantmekanik. Experimentell bakgrund. Schrödingerekvationen. Obestämdhetsrelationen. Väteatomen. Impuls och spinn. Flerpartikelproblemet. Pauliprincipen. Relativitetsteori. Den speciella relativitetsteorins postulat och satser. Relativistisk impuls. Kraft och massa. Samband mellan massa och energi. Orientering om gravitation, allmän relativitetsteori och kosmologiska modeller. Statistisk

mekanik

och fasta kroppars

fysik

Grunderna av den statistiska mekaniken. Tillämpningen på kinetisk gasteori, svartkroppsstrålning och termodynamik. Roltzmann statistik. Bose— Einstein statistik. Fermi—Dirac statistik. Grunderna av kristallernas uppbyggnad. Symmetrielement. Kristallklasser. Rymdgrupper. Millerindices. Röntgen-, neutron- och elektrondiffraktion. Bindningsenergi. Elastiska konstanter. Fononer. Specifikt värme. Kristalldefekter. Dielektriska egenskaper. Grunderna av metallernas elektronteori. Degenererad Fermigas. Fermiyta. Elektronernas specifika värme. Elektronemission. Fotoeffekt. Bandteorin för fasta kroppar. Elektroner och hål. Effektiv massa.

344 Ledningsförmåga. Elektronspridning. Halleffekt. Termoelektricitet. Halvledare, p,n-övergång. Transistorn. Supraledning. Magnetiska effekter. Optiska effekter. Luminescens. Fosforescens.

Ellära och elektronik Stationär elektromagnetism. Vektorpotential och skalärpotential. Magnetiska moment. Fält i magnetiserat medium. Elektrodynamik: Maxwells ekvationer. Vågutbredning på ledare och i fri rymd. Dipolstrålning. Fältinträngning. Laddade partiklars rörelse i elektriska och magnetiska fält. Fundamental gasurladdningsfysik. Plasma. Orientering om magnetohydrodynamik. Tekniska tillämpningar (MHD-generatorer, kontrollerade termonukleära reaktioner) . Introduktion i kretstopologi och kretsanalys. Kretselement och fysikaliska komponenter. Begreppen passiv och aktiv krets. Självständiga och styrda generatorer, generatortransformation. Impedans, admittans och överföringsfunktioner. Några allmänna strömkretsteoretiska satser. Begreppen ideal diod och ideal förstärkare och deras komplettering till ekvivalentscheman för dioder, elektronrör och transistorer. Logiska kretsar och analogikretsar. Utvidgat studium av den fysikaliska elektroniken. Moderna förstärkarelement såsom klystron, vandringsvågrör och laser. Elektrisk mätteknik. Kompensationskretsar, rörvoltmetern, digitalinstrument. Oscilloskopmätningar. Givare för överföring av fysikaliska storheter till elektriska. Lagring och överföring av mätinformation.

A l t e r n a t i v k urs: E l e k t r o d y n a m i k med plasmafysik Stationär elektromagnetism. Vektorpotential och skalärpotential. Magnetiska moment. Fält i magnetiserat medium. Elektromagnetisk induktion. Svängningskretsar. Impedans. Fältinträngning i ledare. Elektromagnetiska vågor. Maxwells ekvationer. Plana vågor. Dipolstrålning. Mikrovågor. Vågledare och kaviteter. Gasurladdning. Kollisionsprocessen. Plasma. Termisk jämvikt. Strålning från plasma. Termonukleär fusion. Laddade partiklars rörelse i inhomogena fält. Makroskopiska elektromagnetiska och mekaniska effekter. Grundläggande magnethydrodynamik. Alstring av plasma. Tekniska tillämpningar.

345 Alternativkurs: Elektronik och elektrisk mätteknik Laddade partiklars rörelse i elektriska och magnetiska fält. Elektronemission. Praktiska katoder. Vakuumdioden. Fältemission. Signal- och effektlikriktare. Flerelektrodrör. Karakteristiska rörkurvorna. Sekundäremissionseffekter. Belastningslinjer. Ekvivalenta rörschema. Ingångs- och utgångsimpedansen. Förstärkarsteg. Felkällor och felstatistik. Halvledarteknikens grundelement. Egenledare och störledare. Termistorer. Kristalldioden. Transistorn. Likströms- och småsignalparametrar. Förstärkarsteg. Ekvivalenta schema. Olika transistorkonstruktioner. Urladdningar i gaser med rörtekniska tillämpningar. Fotokänsliga rör. Fotokänsliga halvledarelement. Katodstrålerör. Televisionskamerarör. Likströms- och växelströmskretsar. Impedanser. Vågledare. Resonator. Fyrpoler. Filter. Avstämda kretsar. Modulation. Förstärkare för likspänning och växelspänning inom olika frekvensområden. Oscillatorn. Magnetiska förstärkare. Pulskretsar. Datamaskinteknik. Sändning och mottagning av radiovågor. Radar. Television. Radioastronomi. Mätning av strömmar och spänningar med olika precision och känslighet. Kompensationskretsar. Rörvoltmetern. Digitalinstrument. Frekvensmätning och spektralanalys i katodstråleoscillografer. Mätning av impedanser. Bryggmätning. Överföring av fysikaliska storheter i elektriska av transducers. Lagring och överföring av mätinformation. A tom- och kärnfysik Alkalispektra. Isoelektroniska spektra. Elektronspinn. Finstruktur. Tvåelektronspektra. Kopplingstyper för flerelektronspektra. Pauliprincipen. Magnetiskt kvanttal. Zeemaneffekt, Paschen—Backeffekt och Starkeffekt. Excitering av atomer. Urvalsregler, övergångssannolikheter och multipolstrålning. Spontana och inducerade övergångar. Lasern och masern. Linjebredder. Dopplereffekt. Kärnspinn. Hyperfinstruktur och isotopieffekt. Spinnresonans. Molekylspektra. Kärnmodeller. Kärnpotentialer. Sönderfall. Energinivåer. Kärnspektroskopi. Kärnreaktioner. Acceleratorer och detektorer. Elementarpartiklar, egenskaper och systematik. Kärnkrafter. Antimateria.

3 46

Speciella konstanslagar. Olika typer av växelverkan. Neutronfysik. Geofysik Jordklotets byggnad. Elastiska vågors utbredning och registrering. Jordbävningsmekanismen. Atmosfärens fysik. Repetition och fördjupning av meteorologin. Den allmänna cirkulationen, behandlad som inledning till klimatologin. Klimatklassificeringar. Regional klimatologi. Mikroklimat. Klimatet och de morfologiska processerna. Den hydrologiska cykeln. Vattnets förekomst inom jordens landområden. Havets djupförhållanden. Havsvattnets fysik. Havsvattnets cirkulation. Havets värmebalans och temperaturförhållanden. Astrofysik Solens energiproduktion. Kosmisk strålning. Jonosfären. Van Allen-bältena. C14-metoden för åldersbestämningar. Astrofysikaliska instrument och forskningsmetoder. Artificiella satelliter. Stjärnornas fysikaliska egenskaper. Mätning av yttemperatur och stjärnradie. Stjärnspektra. Stjärnmassor. Stjärnornas utveckling. Stjärnsystemels fysik och dynamik. Radioastronomi. Interstellar materia. Den metagalaktiska rymden. Rödförskjutningens problem. Världsalltets expansion och universums byggnad. Fördjupningskurs Självständigt studium inom begränsat, företrädesvis experimentellt område, valt i samråd med examinator i nära anslutning till en av föregående kurser. Uppgiften bör ges en sådan utformning att den belyser moderna vetenskapliga arbetsmetoder. Seminarieövningar i anslutning till fördjupningskursens specialområde.

ANVISNINGAR OCH RÅD Allmänna synpunkter

Det torde vara orealistiskt att inom den relativt begränsade tid som står till buds införa mängder av nytt kunskapsstoff inom alla fysikens grenar. Målsättningen är därför en utvidgning och fördjupning av kunskaperna inom några områden av fundamental betydelse för modern fysik. Bedömningen av vilka områden av fysiken som bör utväljas är således betingad dels av utformningen av gymnasiets läroplan, dels av varje ämnesområdes allmänna aktualitet inom teknik och forskning. Den här angivna kursgången för gymnasielärarutbildningen omfattar tre

347 kurser med direkt experimentell anknytning, nämligen en förstärkningskurs i elektricitetslära, en kurs i fasta tillståndets fysik samt en förstärkningskurs i atom- och kärnfysik. Samtliga dessa kurser måste, för att rätt förstås och inhämtas, underbyggas med fördjupade kunskaper inom teoretisk fysik, speciellt kvantmekanik och statistisk mekanik. En kurs av teoretisk karaktär bör därför inleda utbildningen. Utbildningen innehåller därjämte till gymnasiets läroplan anpassade kurser i geofysik och astrofysik. Det är av största betydelse att kurserna inte görs alltför specialiserade. Analogier mellan begrepp inom olika områden av fysiken måste ständigt tas upp, t. ex. mellan mekanisk och elektrisk vågrörelse eller mellan stötbegreppet i klassisk mekanisk, kvantmekanisk och statistisk behandling. Undervisningsformerna överensstämmer i stort sett med högstadielärarutbildningens, men bör nu än mer förutsätta aktiva och kritiska självstudier, vilket leder till återhållsamhet med antalet undervisningstimmar. En sådan kursuppläggning måste dock för att leda till effektiva resultat ge kontinuerlig stimulans och ha en snabb och väl fungerande felåterföring. Läraren bör hela tiden ha en klar bild av vad lärarkandidaterna förstått och hunnit smälta av lärostoffet och av i vad mån de hindras av oklarheter i lärobokens eller hans egen framställning. Följaktligen måste huvuddelen av undervisningen bedrivas som diskussion och problemlösning i små grupper, förslagsvis om maximalt 12 studerande. Ämnes- och studiestimulans bör även ges genom ett begränsat antal föreläsningar, helst med demonstrationer, som ges inför hela kursen. Dessa föreläsningar skall främst behandla avsnitt, som ej täcks av tillgänglig kurslitteratur. De bör dessutom forma problemställningar lämpliga att vidareutveckla i gruppundervisningen. Den ämnesteoretiska framställningen bör i undervisningen underbyggas med och stödjas av laborationer. Dessa kan vara av heldags- eller halvdagstyp. De senare är smidigare och i många fall att föredra på detta stadium där det kan vara väsentligt med den direkta kontakten mellan laboration och lektionsundervisning. Den formella laborationsrutinen bör vara inövad under högstadielärarutbildningen. Tyngdpunkten i laborationen kan därför förläggas till sakinnehållet.

De särskilda kurserna

Matematik

för lärare i fysik och i tekniska

ämnen

Linjär algebra Teorin kan i första hand föras i det åskådliga tredimensionella rummet. Skalär produkt och vektorprodukt behandlas.

348 Analys I den kortfattade teorin för serier nämns fourierserier. Vid numerisk integralberäkning läggs huvudvikt vid Simpsons formel. Framställningen av funktioner av flera variabler bör omfatta partiella derivator, differential, kedjeregeln, cylindriska och polära koordinater i rummet. Teorin i vektoranalys omfattar Greens, Gauss' och Stokes' integralsatser. Av ordinära differentialekvationer studeras linjära ekvationer av första ordningen och linjära ekvationer av högre ordning med konstanta koefficienter. Något om numerisk lösning av ordinära differentialekvationer.

Statistisk

mekanik

Fysik och fasta kroppars fysik

Undervisningen i statistisk mekanik syftar till att inom en formellt fastare ram knyta samman behandlingen av fenomen som tidigare meddelats inom flera olika kurser. Fasta tillståndets fysik har i högstadielärarutbildningen ej behandlats som ett sammanhållet ämne. F ö r s l a g t i l l l a b o r a t i o n er Elastiska konstanter. Mätning av hastigheter för longitudinellt och transversellt ultraljud i en kristall av NaCl eller Al. Bestämning av elastiska konstanter. Kristallytor undersöks och orienteras med hjälp av Laue-kamera. Infrarödabsorption. Bestämning av bandgapet för halvledare. Drifthastighet hos laddningsbärare i Ge. Injektion av minoritetsbärare i Ge. Mätning av drifthastigheten genom pulser. Pulsen detekteras på ett oscilloskop, där tidsintervallet för pulsen att passera ett givet längdintervall kan avläsas. Magnetiskt susceptibilitet. Magnetiska susceptibiliteten bestäms för grafit, aluminium samt jonerna Cu(2+) och Fe(3+). Detta sker genom mätning av den kraft varmed stavformiga prov av de undersökta ämnena påverkas i magnetfält. Supraledning (vid tillgång till Helium-kryostat). Bestämning av övergångstemperaturen till supraledning för tenn. Uppmätning av kritiska magnetfältet i temperaturintervallet 3,7°K—1,5°K. Demonstration av stående strömmar. Laborationen skall även visa teknik vid mätning vid heliumtemperatur. Visa A-punkten. Ellåra Alternativkursen i elektrodynamik har till mål en grundlig genomgång av teorin för elektriska och magnetiska fält utgående från Maxwells ekvationer i vektorform och med huvudsaklig tillämpning på elektromagnetisk strålning och vågutbredning. Den introduktion i plasmafysik som föreslagits i anslutning till denna kurs bör nära anknyta till undervisningen i atomfysik. Den mättekniska alternativkursen motiveras främst av elektronikens stora betydelse för teknik och forskning. Den har emellertid därtill inånga

349 v ä s e n t l i g a ä m n e s t e o r e t i s k a a s p e k t e r och k a n u t g ö r a en värdefull g r u n d för u n d e r v i s n i n g s k o m p e t e n s p å det g y m n a s i a l a stadiet. Förslag

till

laborationer

Mikrovågor. Alstring av mikrovågor, deras fortplantning i vågledare med luft, respektive dielektrika. Fältinträngning. Bestämning av ström och fältfördelning i cylindrisk ledare som funktion av frekvens och ledarmaterial. Impedansen Kretskomponenter, resulterande impedans, speciellt vid höga frekvenser. Elektroniska operationer. Grundläggande kretsteknik, brus, analoga operationer, elementära logiska kretsar. Pulsteknik. Pulsfortplantning på kabel. Tyratroners och halvledarelements switchegenskaper. Gasurladdning. Fundamentalprocesser. Undersökning av gasförstärkning och en glimurladdning, ev. inklusive sondmätningar. Dielektriska fenomen vid optiska frekvenser. Egenskaper hos interferensfilter och dielektriska speglar som funktion av våglängden. Elektronplasma i metaller (absorptionskanter i ultraviolett). Atom- och

kärnfysik

U n d e r v i s n i n g e n h a r för a t o m f y s i k e n s del t y n g d p u n k t e n lagd vid de a t o m ä r a s t r å l n i n g s p r o c e s s e r n a . F ö r k ä r n f y s i k e n s del ä r u n d e r v i s n i n g e n avsedd a t t ge k u n s k a p e r n a f r å n h ö g s t a d i e l ä r a r u t b i l d n i n g e n e n s t a b i l a r e g r u n d och en fastare karaktär. Förslag

till

laborationer

Termserier i atomspektra. Upptagning av spektrum av t. ex. Cd I. Som jämförelsespektrum används Fel-spektrum från en järnbåge i luft. Ur den skarpa och den diffusa serien bestäms termvärden för 3 S-serien och 3 D-serien. Termserierna framställs med generaliserade Bitz-formler, varvid jonisationsgränsen beräknas. Zeemaneffekt. Fotografisk upptagning av en spektrallinjes uppspaltning i ett magnetiskt fält med en Fabry-Perot interferometer framför en spektrograf. Bestämning av Landés g-värde. Fastläggande av kvanttal för nivåerna. Stimulerad strålning. Strålningen från en He-Ne laser studeras med hjälp av ett interferensfilter och en fotomultiplikator omkring 6 300 Å utan att speglarna är injusterade. Sedan justeras speglarna så att oscillationer erhålles vid 6 328 Å. Laserstrålningens intensitet studeras som funktion av inmatad elektrisk effekt. Genom att mäta strålningen i punkter på en linje vinkelrätt mot laser-axeln på några meters avstånd från denna kan man uppskatta strålknippets divergens. Rotationsanalys av bandspektra. Fotografisk upptagning av ett bandsystem hos A1H. Rotationsanalys av tre band hos molekylen. Beräkning av kärnavstånden och rotationskonstaiiterna. Grundläggande röntgenlaboration. Studium av emissions- och absorptionsspektrum. Kritiska absorbatorer. Bestämning av gitterkonstant. Teknisk tillämpning på exempelvis fluorescensanalys. E l e k t r o n s p i n n r e s o n a n s . S t u d i u m av p a r a m a g n e t i s m i fasta k r o p p a r och lösningar. Studium av växelverkan mellan paramagnetiska atomer. Hyper-

350 finstruktur med bestämning av kärnspinn för Mn och Cu. Optisk pumpning. Studium av atomär orientering med hjälp av polariserat ljus. Tillämpning på Zeemaneffekt och hyperfinstruktur. Relaxationsmekanismer. Elektrondiffraktion. Verifiering av de Broglies relation. Bestämning av kantlängden för enhetscellen i enkelt gitter samt symmetrin hos kristallgittret. Preparatberedningsteknik. Elektronoptiska undersökningar. Elektronspektroskopi. Elektronspektroskopisk undersökning av atomära elektronstrukturen från K-skalet till Fermiytan. Augereffekt. Förslag till l a b o r a t i o n e r inom kärnfysik Snabba neutroner. DT-reaktionen. Energispektrum för rekylprotoner i scintillationsplast. Träffytan för kol, väte och några andra element. Detektorns effektivitet och rörets neutronproduktion. Neutronspridning. Neutronmoderering och termiska neutroner. Li°-detektorn och pulsspektrum från exoergisk reaktion. Absolutmätning av termiska neutronflödet i en vattentank med hjälp av indiumfolier. Nedbromsning, läckage och absoq^tion i vattentankförsöket. Termiska träffytan för kol, aluminium, indium och kadmium med hjälp av BFa-räknare. Den radioaktiva strålningens energispektrum. Magnetisk spektrometer för elektroner. Relativistiska sambandet mellan impuls och energi. Fotoelektroner från uran med Co60 som källa. Comptonelektroner och deras spektrum. Betaspektrum och inre konversion. Elektronannihilation och koincidensteknik. Undersökning av gammasträlning vid annihilation med två NaJ-detektorer i koincidens. Vinkelkorrelationen mellan annihilationskvanta. Tillfälliga koincidenser och tidsupplösning. Mössbauereffekten (Fe57). Rekylfri kärnresonans absorption. Studium av nivåbredd. Protonspinnresonans. Studium av spinnresonansfenomenet. Mätning av magnetiska momentet för protonen samt för någon annan kärna. Magnetfältet mäts med fluxmeter av induktionstyp och frekvensen mäts absolut med hjälp av pulsräknare och klocka.

Verksamhetsformer och organisation

Kurserna kan förläggas parallellt eller i följd alltefter den valda laboralionsordningen. För utbildningen kan vid de olika universiteten lokala variationer i viss utsträckning förekomma såväl i fråga om kursernas innehåll som inbördes längd, förutsatt att de täcker den för gymnasiet fastställda kursplanen i fysik. Förslagsvis anslås till klassisk mekanik m. m. 8 veckor, till Statistisk mekanik m. m. 6 veckor, till Eliära 6 veckor, till Atom- och kärnfysik 6 veckor, till Geofysik 3 veckor och till Astrofysik 5 veckor. Fördjupningskursens längd blir beroende på hur lång tid som kan disponeras i olika ämneskonibina tioner. En relativt stor del av utbildningen är av sådan natur att undervisningen bör bestridas av lärare med speciell kompetens på området i fråga.

351 Undervisningen bör omfatta cirka 12 föreläsnings- och lektionstimmar per vecka. Väl tilltagen tid för självständigt studium skall förekomma. Varje kurs skall innehålla laborativa moment. Detta gäller särskilt de experimentella kurserna, för vilka en laborationsövning per aktiv vecka bör vara regel. Totalt bör utbildningsåret innehålla 12—16 heldagslaborationer, eventuellt i lämpliga avsnitt uppdelade på övningar av halvdagstyp. Kurserna i geofysik och astrofysik bör så långt det är möjligt anknyta till vad som redan behandlats i övriga kurser. Särskilt skall de meteorologiska momenten väl knyta an till kursen i meteorologi i högstadielärarutbildningen. Varje kurs avslutas med tentamen, som kan vara skriftlig eller muntlig. Studiegången

i olika

ämneskombinationer

Matematik-fysik Ämnena bör läsas i följande ordning: 1 högstadielärarutbildning i matematik ( l å r ) 2 högstadielärarutbildning i fysik (1 år) 3 gymnasielärarutbildning i fysik, inklusive geofysik (34 veckor) 4 fördjupningskurs i fysik (minst 6 veckor) 5 gymnasielärarutbildning i matematik (Va—1 år) Nr 3—4 och 5 kan även läsas i omvänd ordning. Fysik-kemi Ämnena bör läsas i följande ordning: 1 högstadielärarutbildning i kemi (1 år) 2 kurs i matematik (12 veckor) 3 högstadielärarutbildning i fysik (1 år) 4 gymnasielärarutbildning i fysik, inklusive geofysik (34 veckor) 5 fördjupningskurs i fysik (4 veckor) 6 gymnasielärarutbildning i kemi (30 veckor). Naturkunskap, fysiskt-kemiskt alternativ Ämnena bör läsas i följande ordning: 1 högstadielärarutbildning i kemi (1 år) 2 kurs i matematik (12 veckor) 3 högstadielärarutbildning i fysik (1 år) 4 gymnasielärarutbildning i fysik, exklusive geofysik (31 veckor) 5 geovetenskap (32 veckor) (i fördjupningskurs i fysik eller i geovetenskap (9 veckor). Den geovetcnskapliga utbildningen förläggs lämpligen ungefär till tidsperioden 5/2—20/10. I utbildningen ingår en sommarkurs om 4 veckor. Lärarkandidater som har börjat sina studier en hösttermin måste följaktligen avbryta sina fysikstudier den näst sista vårterminen och i stället

352 läsa geovetenskap. Efter avslutade studier i detta ämne återupptar de, eventuellt efter geovetenskapliga fördjupningsstudier, sina fysikstudier vilka sedan fortgår till vårterminens slut. Lärarkandidater som däremot har börjat sina studier en vårtermin avslutar först hela den obligatoriska delen av fysikstudierna, studerar därefter geovetenskap och avslutar sina studier med en fördjupningskurs i antingen fysik eller geovetenskap. Förläggs fördjupningsstudierna — oavsett studieordning — till geovetenskap bör dessa kunna påbörjas redan under sommaren. STUDIEKURS I METODIK jämte ANVISNINGAR OCH RÅD Se högstadielärarutbildningen.

METODIK FÖR SAMHÄLLS- OCH NATURORIENTERANDE ÄMNEN

Mellanstadiets lärare MÅL

Utbildningen har till uppgift att

att

klarlägga principerna för urval och organisation av lärostoff, som till eleverna kan förmedla kunskaper om den omgivande verkligheten och om människors liv och verksamhet förr och nu och som samtidigt kan vidga och fördjupa elevernas erfarenheter och intressen samt tjäna som underlag för en självständig och rikt varierad elevaktivitet, samt förmedla kännedom om h u r kursuppläggning, undervisningsformer och arbetssätt samt hjälpmedel i organiskt samband med varandra kan medverka till att åstadkomma en enhetlig inlärningssituation och främja elevernas allsidiga utveckling.

STUDIEKURS Mål för den samhälls- och naturorienterande på mellanstadiet

undervisningen

Målet i relation till samhällsutvecklingen. Kunskaper, färdigheter och attityder för orientering och personlighetsutveckling. Orienteringsämnenas

funktion

i skolans

arbete

Motiverat kunskapsinhämtande och färdighetsträning i funktionella sammanhang. Kunskapsfördjupning och förståelse. Vanebildning och attitydskapande. Urval av lärostoff i anslutning till centrala miljöer, motiv och företeelser Avvägning mellan urvalsprinciperna elevernas intressen och behov samt samhällets krav. Bilder av hur människor lever och verkar tillsammans i dagens samhälle. Liv i och arv från valda tidsperioder. Liv och livsbetingelser i olika natur- och kulturgeografiska områden. Biologiskt samspel i olika naturtyper. Fysikaliska och kemiska företeelser i naturliga sammanhang. 23—512012

354 Strukturering och samordning av lårostoff i samhällskunskap, historia, geografi och naturkunskap Elevernas intressen och problem som grundval för gruppering av lärostoff på olika åldersnivåer. Enkla ämnessammanhang i orienteringsämnena. Helhet och del i lärostoffet och dess anpassning till elevernas arbete. Undervisnings principernas tillämpning vid behandling av åmnesbegrånsade och samlade intresseområden Valda exempel från samhälls- och naturorienterande ämnesområden, uppbyggda, genomförda och värderade enligt de i grundskolans läroplan föreskrivna undervisningsprinciperna. Mångsidig och självständig elevaktivitet. Studie- och inlärningsteknik i funktionella sammanhang Emotionella, intellektuella och sociala aktiviteter. Manuella aktiviteter. Reproducerande och skapande aktivitet. Individualisering och samverkan i ett dynamiskt arbetssätt Individuella drag hos eleverna och sociala relationer inom klassen som bidragande betingelser för arbetet i orienteringsämnena. Individuellt arbete och arbete i grupp. Grundkurs och överkurser. Nivågrupperade arbetsuppgifter. Självinstruerande arbetsmateriel. Uppgifter utformade i anslutning till det gemensamma arbetstemat med hänsyn till intresse, fördjupningsgrad och redovisningssätt. Exkursioner och studiebesök Verklighetsiakttagelser som grund för skolarbetet. Exempel på inplacering av exkursioner och studiebesök i representativa intresseområden. AV-materiel och tryckta hjälpmedel översikt över hjälpmedel som kan konkretisera undervisningen. F u n k t i o nellt utnyttjande av bild och ljud i undervisningssituationer. Klassrummets utrustning. Problem i samband med produktion, distribution, förvaring och katalogisering av AV-materiel. AV-teknik. Skolbibliotekets funktion i undervisningen i orienteringsämnena. Analys och värdering av läroböcker och annan litteratur samt av övriga hjälpmedel utifrån undervisningsprinciperna. Planering av undervisningen Kontinuitet i skolarbetet med hänsyn till elevernas utveckling. Planering av undervisningen i skolor av olika klasstyp. Stadieplanering. Planering av årskurser, enskilda ämnen och intresseområden.

355 Analys och värdering av undervisning och arbetsresultat med utgångspujikt i de undervisningsprinciper och mål som uppställts i grundskolans läroplan Exempel på etiska, estetiska, sociala och intellektuella värden i skolarbetet. Värdering av elevaktiviteter utifrån läroplanens undervisningsprinciper. Prov av olika slag. Rättning och bedömning av elevernas arbeten. ANVISNINGAR OCH RÅD Allmänna synpunkter

Metodikundervisningen bör ge lärarkandidaterna en klar uppfattning om att undervisningen i orienteringsämnena avser att bibringa inte blott kunskaper om fakta utan också förståelse för orsak och verkan och för sammanhang mellan de krafter som format och formar världen och vår tillvaro. Det bör vidare klargöras att den pedagogik läroplanen förordar, bygger på uppfattningen att endast de kunskaper som är personligt förvärvade har värde och bidrar till personlig utveckling. Detta innebär att eleverna aktivt medverkar i arbetet inom orienteringsämnena, att de tillägnar sig studieteknik i meningsfulla sammanhang, att de arbetar med olika slags material. Arbetssättet skall därvid varieras bl. a. med hänsyn till förefintliga resurser. Det bör vidare understrykas, att elevernas intresse och behov av att lära är starka motiv för ett framgångsrikt skolarbete och att läraren bör skaffa sig kännedom om deras intressen, bygga på dessa och söka fördjupa dem genom att tillsammans med eleverna finna nya problem att lösa i anslutning till tidigare behandlade arbetsområden, aktuellt stoff o. s. v. Detta innebär att en arbetsplan får sin slutliga utformning av lärare och elever i samverkan. Detaljutformningen växer successivt fram under arbetet i klassen, varigenom elevernas intressen, erfarenhetsbakgrund och arbetskapacitet får komina till sin rätt. De särskilda kursmomenten

Urval av lärostoff Lärarkandidaterna måste inse att det är nödvändigt att sovra det rika och snabbt växande stoff, som de orienterande ämnena erbjuder. Utifrån elevernas mognadsnivå sker stoffurvalet med beaktande av möjligheter till sådan fördjupning och översikt, som tillgodoser såväl elevens som samhällets behov. De naturliga enheter, som stoffet enligt grundskolans läroplan bör bilda, utgörs av bl. a. de miljöer som exemplifieras i de föreslagna dispositionerna av studieplaner för orienteringsämnena. Dessa miljöer inrymmer sådana väsentliga problem och fakta, som eleverna kan uppleva som angelägna och identiska med sin egen situation. Strukturering

och samordning

av lärostoff

Lärarkandidaternas erfarenheter av perceptionspsykologiska principer utnyttjas och tillämpas vid sovring, strukturering och övrig organisation av

•356 lärostoffet. Därvid beäktas frågorna om hur en ur ämnessynpunkt riktig gruppering bör göras och om h u r det valda stoffet bör ordnas, så att det hjälper eleverna att se och uppleva sammanhang samt dra egna slutsatser. Genom exempel på ändamålsenlig strukturering av stoff inom ett intresseområde klargörs dennas betydelse för en mångsidig verksamhet, som leder till avsedda erfarenheter, insikter och färdigheter för såväl individ som grupp. Av central betydelse vid all sådan gruppering är givetvis, att de delmoment som lärarens motiverande och målinriktande exemplifieringar och elevernas egna frågeställningar utgör, inordnas i och bygger upp den större helhet som det gemensamma arbetet inom intresseområdet leder fram till. Undervisningsprincipernas tillämpning Det är vid lärarutbildningen väsentligt, att kandidaten på ett tidigt stadium såväl i det teoretiska som i det praktiska arbetet får uppleva och inse, vilka faktorer som bildar elevens inlärningssituation. De konkreta undervisningsexempel, som lärarkandidaterna får möta och arbeta med i metodikundervisningen, måste från pedagogisk synpunkt vara så förebildliga, att det klart framgår, att de är tillämpningar på undervisningsprinciperna motivation, aktivitet, konkretion, individualisering samt gemenskap och samverkan i organiska sammanhang. Elevaktivitet För att metodikundervisningen i orienteringsämnena ska bidra till att ge lärarkandidaterna en helhetssyn på elevaktiviteten, bör deras insikter från studier i psykologi och svenska om barnet och dess förmåga att lära, kommunicera och skapa aktualiseras och samordnas. Exempel från orienteringsämnena bör därvid påvisa, hur emotionella, intellektuella och sociala aktiviteter i samverkan kan främja elevernas harmoniska utveckling. Metodikundervisningen bör leda till att lärarkandidaterna självständigt planerar och med konkreta exempel visar hur aktiviteter som iakttagelse, lyssnande, stoffinsamling, stoffbearbetning, annan färdighetsträning samt skapande verksamhet tillsammans bildar ett organiskt helt. Det är här naturligt att anknyta till metodikundervisningen i ämnet svenska. Lika väsentligt i lärarutbildningssituationen som att lärarkandidaterna inser värdet av en mångsidig elevaktivitet är att de inom ett aktuellt intresseområde k a n värdera och planera sådana elevaktiviteter som syftar till att utveckla elevernas förmåga att tänka och handla självständigt. Slutligen bör det klargöras för lärarkandidaterna, att arbetet i orienteringsämnena ständigt syftar till att utveckla elevernas självkännedom och deras känsla för värdet av gemenskap och samarbete. Att tillsammans ställa upp enkla problem och gemensamt söka finna en lösning, att samarbeta mot ett gemensamt mål, att diskutera och lyssna till olika åsikter, att själv-

357 ständigt ta ansvar och att värdera sina arbetsresultat är exempel på aktiviteter, som naturligt bör ingå i arbetet i orienteringsämnena. Individualisering

och

samverkan

Metodikundervisningen skall anvisa vägar till arbetssätt som utformas med hänsyn till elevernas anlag, behov och intressen och med syfte att bidra till deras självkännedom och personliga mognad. Detta bör ske mot bakgrunden av de insikter som lärarkandidaterna erhållit genom studierna i psykologi rörande kvalitativa och kvantitativa differenser hos individen. Genom analys av konkreta exempel från arbetet i orienteringsämnena på olika åldersstadier bör lärarkandidaterna få en uppfattning om vad som kännetecknar olika individualiseringsåtgärder: från den av läraren förelagda klassuppgiften till den helt elevvalda och individuellt formade uppgiften inom ramen för gruppens och klassens gemensamma arbete. Härvid uppmärksammas nivågruppering av uppgifter, hastighetsindividualisering, arbetets fördelning och redovisning efter elevernas intressen, behov och anlag samt vikten av elevernas aktiva medverkan vid denna planering för att förverkliga ett arbetssätt, där inte bara individualiseringen utan också övriga undervisningsprinciper blir tillämpade i ett organiskt sammanhang. Exkursioner

och

studiebesök

Metodikundervisningen skall åskådliggöra hur undervisningen i orienteringsämnena kan göras levande genom att eleverna under exkursioner och studiebesök får göra direkta erfarenheter. Därvid uppmärksammas särskilt dessa medels överlägsenhet, då det gäller att bygga upp föreställningar. Genom exemplifiering klargörs hur ett verklighetsunderlag utnyttjas för att lära eleverna att se, upptäcka och förstå samband och därigenom berika deras upplevelser, föreställningsvärld och begreppsbildning. Lärarkandidaterna skall genom olika exempel på studiebesök och exkursioner inom såväl natur- som samhällsorienterande ämnen ta ställning till h u r sådana konkretioner genom en ändamålsenlig placering inom ett arbetsområde bäst kan tjäna syftet att vara motiverande, informativa eller sammanfattande. Lägerskolans utformning och betydelse kommer självklart in i detta sammanhang. AV-materiel

och tryckta

hjälpmedel

Syftet med undervisningen om AV-materiel är att ge en allmän metodisk översikt över dessa hjälpmedel och h u r de kan inlemmas i lärogången för introduktion, information eller sammanfattning. Samordning vid användning av bild, ljud och film med sådana hjälpmedel som kartor, skrivtavlor, modeller och läsmateriel bör uppmärksammas. Genom exempel klargörs vikten av undervisning med hjälp av olika media och hur den naturligast kan inpassas i skilda lektionssammanhang.

358 Framställningen bör koncentreras till h u r man kan lära eleverna att iaktta och lyssna och således utnyttja hjälpmedlen i studiesyfte. Lärarkandidaterna bör få en kort orientering om de metodiska, tekniska och ekonomiska problem, som sammanhänger med AV-hjälpmedlen, för att rätt kunna bedöma deras möjligheter och begränsning. Orienteringen om distributionens organisation avser att informera om de uppgifter och arbetsområden, som kommunala AV-centraler samt statliga riks- och länshjälpmedelscentraler har. I detta sammanhang bör också lagen om upphovsrätt belysas. Vad gäller förvarings- och katalogiseringsproblem bör vikten av ändamålsenlig organisation och av den enskilde lärarens ansvar för skolans gemensamma materiel belysas. Syftet med undervisningen i AV-teknik är att lära kandidaterna grunderna för hur AV-apparaturen fungerar och att handha de vanligaste tekniska hjälpmedlen, t. ex. dupliceringsapparater, episkop, diaskop, skriftprojektorer, filmprojektorer, TV-mottagare, radiomottagare, grammofoner och bandspelare. Lärarkandidaterna bör få tillfälle att lära sig handha olika märken av de skilda apparaterna. Metodikundervisningen skall i olika sammanhang påvisa betydelsen av skolbibliotekets centrala roll vid arbetet i orienteringsämnena, såväl vid informations- som upplevelseläsning. Lärarkandidaterna bör genom jämförelser mellan olika böckers sätt att behandla skilda ämnesmoment lära sig att analysera och värdera texter med hänsyn till dessas huvuduppgift att vara ett hjälpmedel som verksamt bidrar till att förstärka elevens inlärning. Planering Vikten av kontinuitet i skolarbetet bör uppmärksammas vid alla exemplifieringar av intresseområden inom skilda årskurser. Det torde emellertid vara nödvändigt att ytterligare belysa några representativa ämnesmoment ur samtliga natur- och samhällsorienterande ämnen, där betydelsen av denna fortskridande uppbyggnad kan inses. Bl. a. kan de fortlöpande naturiakttagelserna kring centrala livsföreteelser tjäna detta syfte genom påtagliga möjligheter till upplevelse av och förståelse för allt vidare sammanhang. Betydelsen av kontinuitet kan vidare påvisas genom sådana ämnesmoment som sexualundervisningen, trafikundervisningen, hembygden som princip i skolarbetet samt frågor med globalt perspektiv. Sålunda k a n t.ex. inom sexualkunskapen huvudsakligen humanbiologiskt stoff behandlas i början av mellanstadiet, medan i slutet av stadiet tyngdpunkten läggs på de psykologiska och etiska problemen. Metodikundervisningen skall klargöra att elevernas målinriktade och tidsbestämda verksamhet med ett strängt sovrat lärostoff måste planeras både på lång och kort sikt. Därvid uppmärksammas lärarens aktiva roll, då det gäller att skapa kontinuitet mellan och inom såväl stadier och årskurser som intresseområden.

359 Vid årskursplaneringen beaktas sådana faktorer som samordning av ämnen, en kontinuitet som gynnar elevernas utveckling, historieämnets krav på kronologi, årstidscykelns inverkan på undervisningen i natur- och samhällskunskap o. s. v. Vid planering av intresseområden bör läraren tillvarata möjligheten att anknyta metodikstudierna till såväl teori- som praktikutbildningen. Sedan lärarkandidaterna med metodiklärarens hjälp byggt upp en lärogång för ett aktuellt intresseområde, bör den tillämpas i övningsundervisningen. Denna lärogång skall utgöra en realistisk tillämpning av undervisningsprinciperna, stegvis uppbyggd utifrån syftet med det aktuella arbetsområdet, stoff- och hjälpmedelsinventering samt sovring med hänsyn till målsättningens centrala problem. Analys och värdering Den samlade grundsyn som psykologi-, pedagogik- och metodikstudierna gett, skall vara vägledande vid all analys och värdering av undervisning och arbetsresultat vid såväl kandidat- som elevaktiviteter. Lärarkandidaterna, som fått insikt i h u r undervisningssituationer byggs upp efter grundläggande principer måste även få lära sig att själva analysera, värdera och bedöma dessa utifrån samma utgångspunkter. De skall därvid bibringas förståelse för de elevbehov, som inte blivit tillgodosedda under arbetet och med denna utgångspunkt finna konstruktiva uppslag för den fortsatta verksamheten. De bör också lära sig inse att arbetet därmed kan tjäna som hjälp i lärarens egen utveckling.

Verksamhetsformer och organisation

Innan lärarkandidaterna börjar sin tredje termin bör de ha fått en översikt av orienteringsämnenas uppgift och ställning på mellanstadiet. I första hand bör följande moment beaktas: mål för undervisningen, orienteringsämnenas funktion i skolarbetet, grundläggande synpunkter på urval och organisation av lärostoff, undervisningsprincipernas tillämpning vid behandling av intresseområden, självständig och mångsidig elevaktivitet inom ramen för undervisning i orienteringsämnena samt studie- och inlärningsteknik i funktionella sammanhang. Metodikundervisningen i orienteringsämnena måste ske i nära samarbete med andra grenar av lärarutbildningen. Till de nödvändiga kunskaperna i pedagogik och psykologi hör i detta sammanhang h u r elever på olika åldersstadier uppfattar omvärlden, h u r de uppfattar tid och rum, h u r inlärning sker och hur intresseinriktningen växlar. Metodikundervisningen beträffande konkretisering bör ske i samarbete med psykologiundervisningen för att ge lärarkandidaterna kunskap om h u r elever på olika åldersstadier uppfattar och kan tillgodogöra sig bilder,

360 grafiska framställningar o. dyl., liksom hur många elevers förmåga att uppfatta verkligheten utvecklas genom att de får göra experiment, tillverka föremål o. s. v. som ett led i utvecklingen av deras förmåga att överblicka och förstå större sammanhang. Utan kännedom om den pedagogiska mätningsläran kan lärarkandidaterna inte konstruera och rätt utnyttja diagnostiska prov, kunskapsprov eller standardprov. Också här är en samordning med pedagogikundervisningen nödvändig. Kristendomskunskap och kännedom om andra religioner är nödvändiga delar av vår kulturbakgrund. Detta bör klarläggas i den samhällsorienterande undervisningen. Det gäller de kyrkohistoriska momenten i de historiska miljöskildringarna. Men också förståelsen för levnadsförhållandena i de kulturgeografiska områden, som präglas av icke kristna religioner blir ofullständig om den religiösa föreställningsvärlden där förbises. Att påvisa detta bör vara metodiklärarens uppgift liksom att visa till vilka arbetsområden dessa delmoment lämpligen kan anknytas. Det är av vikt att undervisningen om skolbiblioteket och AV-hjälpmedlen inlemmas som en självklar del av undervisningen i övrigt. Sålunda bör metodiska aspekter på dessa hjälpmedels utformning och användning ges i psykologi och pedagogik, i de olika ämnenas metodik samt vid ämnesfördjupningen. Undervisningen i bild- och filmkunskap i orienteringsämnenas metodik syftar främst till att ge lärarkandidaterna kännedom om dessa medier som arbetsredskap. Samverkan mellan denna undervisning och den kunskap om medierna, som bedrivs i ämnena svenska, samhällskunskap samt bild- och formarbete är nödvändig, för att lärarkandidaterna skall nå en helhetssyn också på detta moment. Metodikinstitutionen bör vara utrustad med aktuell metodisk litteratur, gruppuppsättningar av aktuella läroböcker, exempel på representativ litteratur för elevernas läsning i övrigt och annan materiel, för metodikundervisningen ändamålsenliga AV-hjälpmedel och elevarbeten av skilda slag. För att kandidaterna skall kunna förvärva kunskaper och färdigheter på AV-teknikens område, måste en ändamålsenlig övningslokal finnas. Den bör ständigt vara tillgänglig för kandidaternas arbete med inlärning av handhavandet, men också för förberedelse av lektioner, tillverkning av egen materiel m. m. Den bör ha en fullständig utrustning av AV-materiel. För lärarkandidaternas övning erfordras också instruktionsblad till varje förekommande apparattyp. För att de skall få fullt utbyte av den metodiska och tekniska utbildningen måste de få tillfälle att tillämpa erfarenheter från övningsundervisning och praktiktjänstgöring. Kursen omfattar 90 timmar. Av dessa anslås 6 timmar till frågor i samband med prakliktjänstgöringen, 8 timmar till särskilda frågor angående skolor av klasstyp B samt 12—18 timmar till tekniska hjälpmedel.

NATURKUNSKAP

D e t gymnasiala stadiets lärare MÅL Utbildningen har till uppgift att ge de vidgade kunskaper som undervisningen kräver, att ge förtrogenhet med centrala naturvetenskapliga företeelser och skeenden, att skapa förståelse för samspelet mellan fysiska, kemiska, biologiska och geovetenskapliga processer samt att ge en introduktion i gymnasieundervisningens metodik i ämnet. FÖRKUNSKAPER För tillträde till studierna krävs kunskaper motsvarande de för utbildning till gymnasielärare resp. högstadielärare i ämnena fysik, kemi och/eller biologi angivna förkunskaperna. STUDIEKURSER Fysiskt-kemiskt alternativ

Kompetens att undervisa i årskurs 1 på humanistisk och samhällsvetenskaplig linje samt i alternativ I på ekonomisk linje. Fysik Kurs i matematik för lärare i fysik samt gymnasielärarutbildning i fysik utom kursen i geofysik. Kemi Högstadielärarutbildning i kemi. Geovetenskap Ämnespresentation Kartografi Elementär geodesi. Kartprojektioner. Kartometri, kartans uttrycksmedel. Fotogrammetri och flygbildstolkning. Kartkännedom och kartanalys. Fältmätning.

362 Allmän processlära Exogena processer: vittring och jordmånsbildning, massrörelser, fluviala processer, eoliska processer, kust- och strandprocesser, glaciärernas verksamhet, biogen aktivitet, sedimentationsförlopp. Endogena processer: jordklotets byggnad, jordbävningar, tektonik, vulkanism. Mineralogi och petrologi Komplettering av den i första årets kemistudier ingående mineralogikursen, avseende momenten kristallografi och speciell mineralogi (systematikens grunder), allmän petrologi, mineral- och bergartskännedom. Strukturgeologi. Sveriges kristallina berggrund och malmer. Historisk geologi och paleontologi Sedimentära bergarter. Fossil och fossilisering. Stratigrafins grunder och geologisk tidsbestämning. Sveriges sedimentära berggrund. Förekomst av olja, kol, salt och malmer i sedimentära avlagringar. Kvartärgeologi Istider och interglacialtider. De kvartära jordarternas bildning, stratigrafi och egenskaper. Fält- och laboratorieundersökningar av kvartära lagerföljder. Jordartskartering. Dateringsmetoder. Sveriges kvartära utveckling. Nivåförändringar, klimat- och vegetationshistoria. Äldre kultur- och bebyggelseutveckling. Jordmåner och jordartsregioner i Sverige. Meteorologi och atmosfärens fysik Repetition och utvidgning av den i första årets fysikstudier ingående meteorologikursen (jfr studieplanen i fysik). Den allmänna cirkulationen behandlad mera ingående som inledning till den allmänna klimatologin. Klimatologi Klimatklassificeringar. Regional klimatologi. Klimatografi. Lokalklimatet och dess karakteristika. Mikroklimatet. Klimatändringar och deras verkningar. Regional översikt över jordmåner och vegetationstyper i klimatologisk belysning. Klimatet och de morfologiska processerna. Hydrologi Den hydrologiska cykeln. Ytvatten och grundvatten. Sjöar och vattendrag. Vattendragens regim inom olika klimatområden. De hydrologiska processerna såsom ett led i det geologiska skeendet. Glaciologi Glaciärernas klimatologiska betingelser. Materialbalans. Glaciärernas fysik och dynamik. Morfologisk aktivitet.

363 Oceanografi Havets djupförhållanden. Havsvattnets sammansättning och något om dess geokemiska betydelse. Havets cirkulation. Havets värmebalans och temperaturförhållanden. Havets sediment. Allmän geomorfologi Kontinenters och oceaners uppbyggnad och uppkomst. De endogena processernas betydelse för naturlandskapets utformning. Naturlandskapets utformning genom exogena processer. De komplexa landformernas uppkomst och utveckling. Regional geomorf ologi Nordens geomorfologi. övriga världen, inkluderande struktur- och klimatmorfologisk översikt. Landskapet och människans inverkan på detta Naturresurserna och deras exploatering. Tillämpad geovetenskap. Exempel från aktuella problemkomplex: luftföroreningar och deras bekämpande, vattenföroreningar, vattenhushållning och vattenvård, jordförstöring och markvård etc. Naturvård. Orientering om lagtexter rörande naturskydd och naturvård. Naturvårdsorganisationer på riks- och länsplan. Fältkurs

och

exkursioner Fördjupning

Fördjupning efter fritt val i antingen fysik eller geovetenskap.

Kemiskl-fysiskt alternativ

Samma kompetens som fysiskt-kemiskt alternativ. Kemi Gymnasielärarutbildning i kemi. Fysik Kurs i matematik för lärare i fysik samt högstadielärarutbilding i fysik. Geovetenskap Samma utbildning som i fysiskt-kemiskt alternativ. Fördjupning' Fördjupning efter fritt val i antingen kemi eller geovetenskap.

364 Biologiskt-kemiskt alternativ

(kompetens att undervisa i årskurs 2 på humanistisk och samhällsvetenskaplig linje samt i alternativ II på ekonomisk linje). Biologi Gymnasielärarutbildning i biologi. Kemi Gymnasielärarutbildning i kemi.

ANVISNINGAR OCH RÅD Allmänna synpunkter

Geovetenskap Lärarna i ämnet naturkunskap skall enligt Läroplan för gymnasiet koncentrera undervisningen till områden med anknytning till aktuell naturvetenskaplig problematik. Detta innebär för de geovetenskapliga delarna, att lärarna skall kunna bygga upp undervisningen kring viktiga aktuella prolemställningar inom det moderna geovetenskapliga kunskapsområdet. Av lärarna måste därför krävas kännedom om elementära fakta inom samtliga geovetenskapliga delämnen samt en helhetssyn i fråga om det komplicerade samspelet inom den fysiska naturmiljön. I undervisningen måste skillnaden betonas mellan de renodlat fysikaliska experimenten i laboratorier och det komplicerade skeendet i naturen. Särskild vikt bör läggas vid problem av global betydelse och vid förhållanden som har direkt och avgörande betydelse för människan och det moderna samhället.

Verksamhetsformer och organisation

Fysik Kursen i matematik tar 12 veckor. Gymnasielärarutbildning i fysik tar utan kursen i geofysik ett år och 31 veckor, högstadielärarutbildning tar ett år. Till förfogande för fördjupning i fysik står 9 veckor. Se f. ö. studieplan i fysik. Kemi Gymnasielärarutbildning i kemi tar minst ett och ett halvt år och högstadielärarutbildning ett år. Till gymnasielärarutbildning bör komma ytterligare 10 veckor och kan komma 20 veckor. Se f. ö. studieplan i kemi.

365 Biologi Se studieplan i biologi.

Geovetenskap Ämnespresentationen måste utformas så att den verkar stimulerande för studierna i ämnet och därigenom befrämjar rekryteringen av studenter till lärarutbildningen i ämnet naturvetenskap. Den bör innehålla en kort idéhistorisk översikt och en presentation av centrala, geovetenskapliga problemställningar, gärna i samband med korta studiebesök på några geovetenskapliga institutioner. De undervisningsformer bör väljas som är lämpligast med hänsyn till de skilda kursernas specifika karaktär: föreläsningar, seminarier, gruppundervisning, fältstudier, laborationsundervisning och exkursioner. Kunskaper förvärvade under tidigare moment i utbildningen bör effektivt utnyttjas under senare kurser. Så bör t. ex. kartor och flygbilder vara självskrivna hjälpmedel under hela studietiden, och kunskaper inhämtade under de inledande kurserna bör komma till användning i de avslutande, syntetiserande avsnitten. Under de avslutande kurserna kan förslagsvis seminarier anordnas med företrädare närvarande från olika berörda läroämnen. Fältkurser och exkursioner syftar till att göra de blivande lärarna förtrogna med fältmiljön. Det är av fundamental betydelse, att den blivande läraren lär sig att i naturen urskilja och tyda de element i naturlandskapet, som behandlats i den tidigare undervisningen. Han skall kunna sammanställa sina iakttagelser till en helhetsbild av den fysiska naturmiljön och göras kapabel att senare själv demonstrera fältmiljön för egna elever. Under fältkursen bör den blivande läraren självständigt lösa en eller flera förelagda uppgifter med muntlig och skriftlig redovisning av resultaten. Studieplanen innehåller moment från ett flertal akademiska läroämnen inom det kunskapsområde, som täcks av den gemensamma beteckningen geovetenskap. Enligt nuvarande studieordning meddelas en stor del av stoffet vid lärarutbildningen inom ämnet geografi (naturgeografi). Undervisningen bör planläggas så att stoff från ingående basämnen meddelas i inledande kurser, åtföljda av kurser av sammanförande karaktär (Klimatologi, Allmän geomorfologi o. s. v.). Undervisningen bör meddelas av lärare med god kompetens inom respektive ämnesområden. Kurserna Mineralogi och petrologi, Historisk geologi och paleontologi, Kvartärgeologi samt Meteorologi och atmosfärens fysik kan helt handhas av speciallärare från dessa läroämnen, medan flertalet övriga kurser, t. ex. Allmän geomorfologi och Regional geomorfologi, lika naturligt bör handhavas av lärare i naturgeografi. Beträffande sådana läroämnen, som i studieplanen motsvaras av smärre avsnitt, kan det i stället vara lämpligt, att viss undervisning ges i form av ett begränsat antal oriente-

366 rande specialistföreläsningar, seminarier eller studiebesök. Vid valet av lärare måste hänsyn tas till de lokala förhållandena på varje universitetsort. Utbildningen måste ges en fast och enhetlig organisatorisk uppbyggnad med en bunden studiegång och en god samordning mellan olika kurser. Detta är särskilt viktigt med tanke på det mångfacetterade stoffet och det stora antalet berörda akademiska läroämnen. Utbildningen bör därför organisatoriskt knytas till en bestämd institution, lämpligen den naturgeografiska, som sedan gammalt har svarat för lärarutbildningen och som i fortsättningen liksom nu kommer att medverka i utbildningen av geografilärare för grundskolans högstadium. Normalt bör undervisningen kunna äga r u m på den naturgeografiska institutionen, men vissa kurser bör självfallet förläggas till annan institution, om man där genom tillgång till bättre utrustning eller demonstrationsmateriel kan rationalisera och effektivisera undervisningen. Kurserna bör i stort sett läsas i angiven ordningsföljd. Viss omgruppering av stoffet inom eller mellan föreslagna kurser bör dock kunna göras, och undervisningen i två eller tre kurser kan t. ex. i fråga om de geologiska avsnitten med fördel bedrivas parallellt. Alternativt kan möjligen de meteorologisk-klimatologiska kurserna läggas före de geologiska, vilket skulle underlätta samordningen mellan kurserna Allmän processlära och Allmän geomorfologi, vilka organiskt är mycket nära samhöriga. Tidsfördelning Ämnespresentation och Kartografi 3 veckor Allmän processlära, Mineralogi och petrologi, Historisk geologi och paleontologi samt Kvartärgeologi 8 » Meteorologi och atmosfärens fysik samt Klimatologi 6 » Hydrologi, Glaciologi och Oceanografi 2 » Allmän och Regional geomorfologi 6 » Landskapet och människans inverkan på detta 3 » Fältkurs och exkursioner 4 » Till förfogande för fördjupning står i fysiskt-kemiskt alternativ 9 veckor och i kemiskt-fysiskt 10 (eventuellt 20) veckor. STUDIEKURS I METODIK jämte ANVISNINGAR OCH RÅD

Se högstadielärarutbildningen i biologi, kemi och fysik.

EKONOMISKA ÄMNEN

Det gymnasiala stadiets lärare MÅL Utbildningen har till uppgift att ge de grundläggande kunskaper som undervisningen kräver, att ge viss kännedom om den praktiska verksamheten på kontor, i kommunal förvaltning o. s. v. samt att ge en introduktion i de ekonomiska ämnenas metodik. FÖRKUNSKAPER Studierna i företagsekonomi bygger på valfri gymnasieutbildning. Förkunskaper i företagsekonomi krävs således icke. För tillträde till studierna i de övriga ämnena krävs däremot fullbordade studier i företagsekonomi enligt denna studieplan. STUDIEKURSER Företagsekonomi Inledande orientering Företagets yttre miljö. Dess redovisning och finansiering, kostnader och intäkter, distribution och administration. Redovisning

och

finansiering

Affärsbokföring. Industribokföring. Bokföringsorganisation. Årsredovisningens syften. Värdering av tillgångar och skulder. Värderingens inflytande på årsresultat och beskattning. Kapitalredovisning och ägareansvar. Årsredovisning för olika företagsformer. Intern räkenskapsanalys. Finansieringsproblem i samband med aktiebolags bildande, upphörande eller uppgående i annat företag. Nyemission, fondemission, nedskrivning av aktiekapital m. m. Handel med aktier och obligationer. Banklån. Beskattningsproblem i samband med årsredovisning och finansieringsåtgärder. Investeringsfonder. Pensionsstiftelser och andra personalstiftelser. Kostnads- och

intäktsanalys

Produktionens tekniska förutsättningar, substitution, komplementaritet och

368 planering. Resursfördelning. Kostnader och intäkter. Pris- och mängdanpassning. Olika marknadsformer. Spelteori och duopol-oligopol. Produktions-, kostnads- och intäktsdata. Statistisk bearbetning. Datamaskiner. Kalkylproblem vid produktval, lönsamhetsbedömning, prissättning m. m. Kalkylmodeller. Kalkylränta. Osäkerhetsfaktorn. Inverkan av skatter. Livslängdsproblemet. Dimensionering. Driftsbudgetering och resultatplanering. Budgetorganisation, Inköps-, tillverknings- och lagerplanering. Extern räkenskapsanalys och finansiell planering. Kapitalbehovsberäkning. Kapitalanskaffning och finansiell struktur. Planering av betalningsberedskapen på kortare och längre sikt. Administration Toppadministration. Administrativ planering och kontroll. Industriell organisation. Rationaliseringsteknik. Personaladministration. Kontorsorganisation och databehandling. Operationsanalys. Distributionsekonomi Aktuella utvecklingstendenser inom den svenska distributionsapparaten. Utrikeshandelsproblem. Kostnads- och intäktsanaJytisk metodik inom distributionen. Val av konkurrensinsats. Marknadsanalys och prognosmetodik. Pris och produkt som konkurrensmedel. Försäljning, emballage och reklam som konkurrensmedel. Nationalekonomisk översiktskurs (för studerande utan civilekonomexamen eller utbildning i samhällskunskap). Grundläggande rättskunskap Rättsordning och rättskällor. Fysiska och juridiska personer, egendom och rättshandling. Associationsrätt. Avtal, olika typer av förpliktelser och värdepapper. Köpeavtal och arbetsavtal. Tredje man. Skadestånd. Upphovsrätt, patenträtt och varumärkesrätt. Familjerätt.

Kontorsteknik Viktigare kontorsrutiner. Kontorshjälpmedel. fakturering, arkivering och postbehandling.

Bokföring,

korrespondens,

369 Institutioner

i företagets

miljö

Produktionsföretag. Grosshandel. Detaljhandel. Kontaktorgan av typen mässor, mäklare o. s. v. Kreditinstitut. Kommunikationsföretag. Näringsorganisationer. Statliga institutioner såsom näringsfrihetsrådet och konsumentrådet. Kommunal

förvaltning

Den kommunala självstyrelsen och dess organ. Den kommunala budgeten. Redovisning Redovisning Balanslära. Industriell redovisning. Kostnads- och intäktsanalys. Koncernredovisning. Statlig och kommunal redovisning. Revision. Automatisk databehandling. Finansiering

och

företagsbeskattning

Specialarbete Distribution Efterfråge-

och

konkurrensteori

Konsumenternas beteende. Olika konkurrensformer. Företagens handlande i olika konkurrenssituationer. Priset och övriga handlingsparametrar. Distributionens struktur och effektivitet Distributionsstrukturen och dess utveckling. Mätmetoder. Analytiska metoder inom distributionen Marknadsanalys. Operationsanalys. Kostnads- och intäktsanalys. Marknadsföringspolitik Företagets marknadsföringsstrategi. Val av konkurrensmedel. Långtids- och korttidsplanering. Mätning av konkurrensmedelseffekt. Specialarbete Förvaltning Lärarutbildning i samhällskunskap jämte företagsekonomi ger kompetens att undervisa även i förvaltning. Råttskunskap Inledande 24—512012

orientering

370 Civilrätt Fast och lös egendom. Avtal och andra rättshandlingar. Associationsrätt. Immaterialrätt. Arbetsrätt. Skadeståndsrätt. Beskattningsrätt Transporträtt Straffrätt

ANVISNINGAR OCH RÅD Allmänna synpunkter

Utbildningen har till uppgift att göra den studerande skickad att undervisa i de ekonomiska ämnena på gymnasiets och fackskolans ekonomiska och tekniska linjer, d. v. s. i ämnena företagsekonomi, redovisning, distribution, förvaltning och rättskunskap. De teoretiska studierna vid universitet eller handelshögskolor måste dock kompletteras, då det är nödvändigt, att undervisningen, framför allt på fackskolan, blir praktiskt inriktad. Avlagd civilekonomexamen ger befrielse från samtliga kurser i företagsekonomi utom de fyra sista, Grundläggande rättskunskap, Kontorsteknik, Institutioner i företagets miljö och Kommunal förvaltning. Den ger också undervisningskompetens i antingen ämnet redovisning eller ämnet distribution eller båda, beroende på vilka specialkurser (trebetygskurser) som ingår i nämnda examen. Ingår även rättskunskap i denna ges befrielse från kursen Grundläggande rättskunskap. Examen ger då undervisningskompetens också i rättskunskap. Kandidater med kompetens i samhällskunskap erhåller befrielse från den nationalekonomiska översiktskursen. De kan välja att jämte samhällskunskap och företagsekonomi studera antingen redovisning eller distribution eller fördjupa sina kunskaper inom något av samhällskunskapens delområden. Kombinationen samhällskunskap-företagsekonomi ger även kompetens i förvaltning. Kandidater med kompetens i t. ex. historia eller matematik skall utöver företagsekonomi, samtliga kurser, även läsa antingen redovisning eller distribution. De kan i stället för fördjupningskurs i historia eller matematik välja att studera rättskunskap. Sammanfattningsvis förekommer alltså de ekonomiska ämnena i följande kombinationer: I. Civilekonomexamen samt de tre sista kurserna i företagsekonomi ger kompetens i företagsekonomi, redovisning/distribution och (ev.) rättskunskap.

371 II. Lärarutbildningen i samhällskunskap, i företagsekonomi (utan den nationalekonomiska översiktskursen) samt i redovisning/distribution ger kompetens i samhällskunskap, företagsekonomi, förvaltning samt redovisning/distribution. III. Lärarutbildning i historia eller matematik, i företagsekonomi samt i redovisning/distribution ger kompetens i de studerade ämnena. Därtill kan komina lärarutbildning i rättskunskap.

De särskilda kurserna

Närmare anvisningar rörande de teoretiska kurserna i företagsekonomi samt kurserna i redovisning och distribution ges genom litteraturanvisningar m. m. utfärdade vid respektive universitet och handelshögskolor. Företagsekonomi Nationalekonomisk

översiktskurs

Syftet med studierna är att lärarkandidater utan tidigare kunskaper i ämnet skall göras förtrogna framför allt med nationalekonomisk terminologi och inhämta vissa elementära kunskaper i ämnet. Studierna bedrivs enskilt. Uppgift om lämplig kursbok lämnas de lärarkandidater, för vilka dessa studier är aktuella. En skriftlig kunskapskontroll anordnas vid början och slutet av terminen. Grundläggande råttskunskap Kursen avser att ge en bakgrund till undervisningen i företagsekonomi för de lärarkandidater, som tidigare icke genomgått någon juridisk kurs. Den är alltså inte avsedd att ge behörighet att undervisa i ämnet rättskunskap på gymnasiet utan har enbart en orienterande karaktär och är koncentrerad till civilrättsliga spörsmål. Introduktion Rättsordningen och sanktionssystemet, rättighetsbegreppet, rättskällorna (lagstiftning och prejudikat), systematiken, h u r man läser och tolkar lag. Allmän

civilrätt

Personrätt (fysiska och juridiska personer), grundläggande om egendomsbegreppet, rättshandlingar.

orientering

Obligationsrätt Avtalsläran (huvudsakligen avtalslagen och därmed sammanhängande områden, exempelvis andra typer av mellanman än fullmäktige och ogiltighetsgrunder), några delar av allmän obligationsrätt i övrigt (olika typer

•372 av förpliktelser, preskription e t c ) , värdepappersrätt och därmed sammanhängande områden (exempelvis någon orientering om remburs). Särskilda avtalstyper Särskilt köpavtal (såsom normgivande för åtskilliga andra avtalstyper), någon orientering i arbetsrätt. S a k r ä 11 Olika slag av skydd för tredje man. Skadeståndsrätt Culparegeln, olika former av skärpt ansvar. Immaterialrätt Någon orientering om upphovsrätt, patenträtt och varumärkesrätt. Familjerätt Särskilt ekonomiska rättsförhållanden meUan makar samt barns rättsställning. Kursen avses bestå av föreläsningar och diskussioner, litteraturstudier och domstolsbesök. Kontorsteknik I början av kursen behandlas de viktigaste rutiner, som förekommer på kontor. Därefter demonstreras de på ett kontor vanligast förekommande hjälpmedlen som sifferskyddsmaskiner, frankeringsmaskiner, bokföringsmaskiner, räknemaskiner, faktureringsmaskiner, maskiner för utskrift av bankgiro- och postgiroblanketter och konteringsstämplar. Ett ej oväsentligt utrymme för övning skall i samband därmed beredas kursdeltagarna. Vidare demonstreras olika pärm- och mappsystem för förvaring av handlingar. Härvid genomgås principerna för ordnandet av handlingar. Efter denna allmänna genomgång av kontorsarbetet i stort studeras speciella avsnitt, framför allt bokföringsarbetet, korrespondensarbetet, faktureringsarbetet, arkiveringsarbetet och postbehandlingen. I samband med att olika exempel på hur bokföringsarbetet kan vara upplagt i skilda företag demonstreras, görs lärarkandidaterna förtrogna med några manuella och maskinella bokföringssystem, varvid inte blott den tekniska sidan beaktas utan även dessa systems användbarhet i olika redovisningssystem. När exempel på hur korrespondensarbetet kan vara upplagt i ett par skilda företag behandlas, bör samtidigt lämnas en orientering om några vanliga hjälpmedel, såsom dikterings- och dupdiceringsmaskiner. Härvid demonstreras olika typer, exempelvis dikteringsmaskiner med magnetband och sådana

373 med platta eller manschett, sprit- och färgduplikatorer, fotokopierings- och snabbkopieringsapparater. Fortlöpande bör avseende fästas vid jämförelser mellan de olika fabrikaten, deras användbarhet och begränsning samt anpassningen av maskinvalet efter företagets beräknade behov. Ständigt bör tillses att den utrustning som demonstreras är modern och motsvarar företagets aktuella behov. Vid behandlingen av faktureringsarbetet bör frågor om automatisk databehandling (ADB) behandlas. Kursen avses bestå av föreläsningar, diskussioner, demonstrationer med övningar och studiebesök. Ekonomiska

institutioner

Kursen i institutionslära är avsedd att bibringa lärarkandidaterna fördjupade och aktuella kunskaper om de viktigare företagen och institutionerna i vårt näringsliv samt samspelet dem emellan och med omvärlden. Studierna skall omfatta genomgång av h u r de studerade enheterna fungerar, deras uppgifter inom näringslivet, deras målsättning och h u r de söker förverkliga denna målsättning samt deras organisation och arbetsrutiner. Större

produktionsföretag

Produktionsföretag med omfattande internationella försäljningsorganisationer eller med egna detaljhandelskedjor. Viktigare producenter av varor i distributionens tjänst (förpackningar, reklamtryck o.d.). Större

gr o s s h a n d e 1 s f ö r e t a g

Grosshandelsföretag från olika branscher med snabbgrossavdelningar och postorderrörelse, importagenturföretag m. m. Större

detaljhandelsföretag

Varuhus, mångfilialföretag, företag med ambulerande handel och automathandel, butiker med olika sortiments-, lokaliserings- och betjäningstyper. Kontaktorgan Mässor, auktioner, marknader, mäklarföretag och Stockholms fondbörs. Sammanslutningar Konsumentkooperationen, producentkooperationen, Ica-rörelsen, ASK, Sako, SPAR, SIFA, Favör m. fl. Hj ä l p o r g a n Postverket, Televerket, SJ, affärsbanker, sparbanker och övriga kreditinstitut, försäkringsbolag, flygbolag, rederier, biltransportföretag, speditionsföretag, hamnar, annonsbyråer, utredningsinstitut, butiksindexföretag,

374 AB Tidningsstatistik, PA-rådet, revisionsbyråer, soliditetsbyråer och databehandlingscentraler. Näringsorganisationer Sveriges Industriförbund, Sveriges Grossistförbund, Sveriges Köpmannaförbund, Sveriges Allmänna Exportförening, Handelskamrarna, Näringslivets Opinionsnämnd samt Svenska Försäljnings- och Reklamförbundet. Statliga institutioner som Näringsfrihetsrådet, Patent- och Registreringsverket, Konsumentinstitutet, Konsumentrådet, Varudeklarationsnämnden, Tullverket, länsstyrelser och konsulat. Kursen avses bestå av föreläsningar och diskussioner, studier av tillgänglig litteratur samt studiebesök. Studiebesöken bör föregås av informerande föreläsningar om företaget eller institutionen, gärna hållna av någon representant för den studerade enheten. Olika avdelningar som inköp, försäljning, lager och redovisning studeras särskilt. I anslutning till besöket på varje avdelning ges utrymme för frågor så att lärarkandidaterna får tillfälle att bättre förstå arbetsförloppet och speciellt intressanta rutiner inom respektive avdelning. Efter studiebesöket sker en summering. Till objekt, som är särskilt lämpliga för studiebesök, kan räknas affärsbanker, försäkringsbolag, annonsbyråer, speditionsfirmor, revisionsbyråer, datacentraler, reklamtryckerier, rederier, auktionsinrättningar, konsumtionsföreningar, handelskamrar, länsstyrelser och uppbördsverk, hamnstyrelser, postverket, televerket, tullverket, SJ, större och mindre produktionsföretag och grosshandelsföretag, agenturfirmor, postorderföretag, varuhuskedjor och andra mångfilialföretag. De olika kursavsnitten bör även omfatta allsidiga redogörelser över undervisningsmateriel av olika slag. Kommunal

förvaltning

Kursen avser att ge de lärarkandidater, som ej tidigare studerat kommunal förvaltning, en orientering om kommunernas förvaltning, ekonomi, budget och redovisning. Översikt över den kommunala självstyrelsen och de kommunala styrelserna och nämnderna. Härvid beaktas bl. a. de olika myndigheternas uppgifter och funktioner och samordningen mellan dessa olika myndigheter. Särskilt studeras h u r olika ärenden behandlas hos de olika förvaltningarna och h u r de slutligen handläggs hos drätselkammaren och stadsfullmäktige (eller motsvarande organ inom landskommunerna). Studium av kommunallagen. Den kommunala budgeten och redovisningen. Kapitalbegreppet samt inkomst- och utgiftsbegreppen inom den kommunala förvaltningen med särskilt beaktande av avvikelserna från motsvarande begrepp i affärsredovis-

375 ning. Kommunala kontoplaner. Kommunernas bokslut. Värderingsproblem vid bokslutet. Studiebesök vid olika kommunala förvaltningar med diskussioner av praktiska kommunala problem. Kursen avses bestå av föreläsningar, diskussioner, övningar, litteraturstudier och besök vid kommunala förvaltningar. Råttskunskap Inledande orientering Rättsordning och rättskällor. Lagar, lagtolkning och rättspraxis. Fysiska och juridiska personer. Familjerättens, successionsrättens, processrättens och straffrättens principer. Fullmakt och andra former av representation. Civilrätt F a s t och lös e g e n d o m Fast och lös egendom. Äganderätt, besittning och laga fång. Avtal

och

andra

rättshandlingar

Avtalet. Rättshandlingars ogiltighet. Tredje man. Köp, byte och gåva av lös egendom. Panträtt. Lega av lös sak. Saklån. Deposition. Penninglån och annan försträckning. Skuldebrev. Borgen. Växeloch checkrätt. Köp, byte och gåva av fast egendom. Lagfart. Inteckning, servitut och andra begränsade sakrätter. Associationsrätt Aktiebolag och andra bolagsformer. Ekonomiska föreningar. Stiftelser. I m m a t e r i a 1 r ä 11 Upphovsrätt, patenträtt och varumärkesrätt. Arbetsrätt Kollektivavtal, enskilt tjänsteavtal, kommissionsavtal. Skadeståndsrätt Casus, culpa, dolus. Strikt ansvar. Beskattningsrätt

376 Transporträtt Sjöfrakt, luftfrakt, järnvägsfrakt, bilfrakt. Straffrätt Specialstraffrätt, framför allt skattestraffrätten. Verksamhetsformer och organisation Studietiden är för:

Antal veckor

Företagsekonomi, de första fem kurserna » Nationalekonomisk översiktskurs » Grundläggande rättskunskap » Kontorsteknik och Institutioner i företagets miljö . . » Kommunal förvaltning Redovisning Distribution Rättskunskap

40 2 4 8 3 20 20 20

STUDIEKURS I METODIK jämte ANVISNINGAR OCH RÅD

Se i tillämpliga delar högstadie- och gymnasielärarutbildningen i samhällskunskap.

KONSUMENT- OCH FAMILJEKUNSKAP

D e t g y m n a s i a l a s t a d i e t s lärare MÅL Utbildningen har till uppgift att ge de tekniska, ekonomiska, sociala och psykologiska kunskaper som undervisningen kräver, att skapa förståelse för betydelsen av behovsanalys och faktainsamling i samband med konsumtionsval, att skänka kännedom om strukturen i de mänskliga relationerna inom och utom familjen och om dennas samband med yttre faktorer samt att ge en introduktion i ämnets metodik. FÖRKUNSKAPER

För tillträde till studierna krävs kunskaper, motsvarande dem hushållslärare, utbildade enligt 1961 års tim- och kursplaner, erhållit i varukunskap, ekonomikunskap, bostadslära, samhällskunskap, familjekunskap samt psykologi och pedagogik, eller gymnasielärarutbildning i samhällskunskap, företagsekonomi eller psykologi. STUDIEKURS Sociologi Orientering om modern sociologisk teori. Grupper och gruppers beteende. Sociala institutioner. Sociologiska teorier med anknytning till massmedia. Undersökningsmetodik. Deskriptiv samhällskunskap.

Ekonomi Samhällsekonomi. Företagsekonomi. Konsumentekonomi. Miljökunskap Den yttre miljön sådan den upplevs med våra sinnen mot bakgrund av psykologiska teorier och erfarenheter. Hur kraven på föremåls utformning växlat under olika tider. Samspelet mellan praktiska, sociala och estetiska krav. Produktteknik Naturprodukter och industriprodukter. Industriell teknik. Materialjämförelser. Bostadsproduktionen.

378 Informationsteknik Konsumentkunskap Konsumentens behov. Konsumtionen. Konsumtionsobjekt. Marknaden. Konsumtionsforskning och -provning. Analys av konsumentens situation i förhållande till de olika behandlade faktorerna med exempel från olika områden, såsom industriellt framställda livsmedel, beklädnadsvaror och nöjen och förströelser. Familjekunskap Familjesociologi. Familjens struktur och funktioner. Roller och primärgruppsrelationer i sociologisk och social-psykologisk belysning. Äktenskapet. Familjepsykologi. Utveckling och mognad i psykologisk och mentalhygienisk belysning. Ungdomsårens psykologiska problematik. Sexualpsykologi. Vuxen- och åldringspsykologi. Samspelet inom familjegrappen. Anpassningsnivå. Växelverkan mellan yttre faktorer och inre relationer. Familjerätt. Familjepolitik.

ANVISNINGAR OCH RÅD Allmänna synpunkter

Konsumentkunskap och familjekunskap är båda nya ämnen av utpräglat övergripande natur. I konsumentkunskapen sammanställs naturvetenskapligt, tekniskt, ekonomiskt, socialt och psykologiskt stoff för att belysa problem kring konsumenten och konsumtionsobjektet. Utbildningen i konsumentkunskap skall bland annat belysa betydelsen av behovsanalys och faktainsamling i samband med konsumtionsval och ge kunskap om kunskapskällor, metoder och hjälpmedel härför. I familjekunskapen sammanförs moment med anknytning till familj och samlevnad från bland annat sociologi, socialpsykologi, psykologi, ekonomi, juridik och socialpolitik. Utbildningen i familjekunskap skall bilda grundval för en undervisning om familjeinstitutionen och dess betydelse, om mänskliga relationer i och utanför familjen och om sambandet mellan yttre faktorer och mänsklig samlevnad. Lärarutbildningen har till uppgift att ge översiktlig kunskap och inblick i forskningsmetodiken på berörda områden i förening med pedagogiska tilllämpningsövningar. Utbildningen är främst avsedd för hushållslärare, även sådana som utexaminerats tidigare, textillärare och barnavårdslärare som fyller förkunskapskraven men är även lämpad för vissa andra lärarkategorier (se Förkunskaper) .

379 De särskilda kurserna

Sociologi (6 veckor) Sociologisk grundkurs Översiktlig presentation av modern sociologisk teori. Sambandet mellan personlighetsstruktur, samhällsstruktur och kulturmönster. Grupper och gruppers beteende: primärgrupper, sekundärgrupper, referensgrupper, massbeteende. Sociala institutioner: familj, religion, uppfostran, utbildning, ekonomi, politik. Formella organisationer. Gruppers struktur. Begreppen social roll, social position och social prestige. Social stratifiering, samhällsklasser, socialgrupper, prestigegrupper. Smågruppssociologi, sociometriska undersökningar. Undersökning av smågrupper i laboratoriesituationer. Socialpsykologiska teorier rörande personlighetens struktur och utveckling. Attityder och normbildning. Sociologiska teorier med anknytning till massmedia. Sociologiska synpunkter på dagspress, veckopress, fackpress, radio, TV, film; innehåll och effekt. Reklam och konsumentupplysning. Propaganda. Undersökningsmetodik Statistisk beskrivning. Statistisk analys, övningar i statistisk räkning och tolkning av undersökningsdata. Deskriptiv samhällskunskap Befolkningsstatistik. Presentation och genomgång av det viktigaste källmaterialet. framför allt folkräkningarna. Internationella utblickar. Arbetsmarknaden och arbetsplatsen. Stadens och landsbygdens struktur. Samhällsklasser och social rörlighet. Uppfostran och utbildning. Organisationslivet. Social- och familjepolitik. Kursen i sociologi ger bakgrunden till både konsumentkunskap och familjekunskap. Studierna sker i form av lektioner i anslutning till genomgång av kursböcker och övningar och referatuppgifter. Den avslutas med skriftlig tentamen. Ekonomi (4 veckor) Samhällsekonomi Svenskt näringsliv, struktur och lokalisering. Nationalinkomstens bestämning från produktionssidan och från användningssidan. Utrikeshandel, in-

380 ternationella ekonomiska integrationssträvanden. Prisbildning. Tillgång— efterfrågan. Prisindex. Kreditväsende. Företagsekonomi Några huvudaspekter på företagen u r juridisk och ekonomisk synpunkt. Produktionsföretag. Grosshandelsföretag. Detaljhandelsföretag. Integration härav. Huvudbegrepp och metoder inom redovisning och finansiering. Kostnads- och intäktsanalys, distribution samt administration respektive administrativ databehandling.

Konsumentekonomi Livsstil, konsumtionsstil, levnadsnivå. Inkomsttyper. Yrkestillhörighet. Löpande konsumtion och sparande. Förvärv av varaktiga konsumtionsvaror, kapitalvaror och fast egendom. Finansieringsfrågor, skattefrågor. Lagbestämmelser som reglerar köp. Samband mellan samhällsekonomi, företagsekonomi och konsumentekonomi. Kursen i ekonomi ger också bakgrunden till de fortsatta studierna. Undervisningen sker i form av lektioner, stödda av läsningen av kurslitteraturen, och avslutas med tentamen. Tyngdpunkten ligger på företagsekonomi och konsumentekonomi.

Miljökunskap (4 veckor) Den yttre miljön sådan den upplevs med våra sinnen mot bakgrund av psykologiska teorier och erfarenheter. Intryck som förmedlas oss genom känsel, hörsel, lukt, smak. Den visuella upplevelsen och dess särskilda betydelse för valet av miljöbildande ting. Metoder för iakttagelser av färger, mönster, former. Hur kraven på föremåls utformning växlat under olika tider. Samspelet mellan praktiska, sociala och estetiska krav. Studium av h u r olika faktorer samverkar när ett föremål ges en viss utformning: Kläder, möbler, apparater, bilar, förpackningar, skyltar, byggnader, rumsinteriörer, gaturum, parker, bostadsområden. Kursen i miljökunskap delas i två avsnitt, ett under första hälften av studieåret och ett under andra. I det förra ligger tyngdpunkten på övningar, demonstrationer och studiebesök. Under det andra ges i form av föreläsningar sammanfattande synpunkter på miljöns olika aspekter med anknytning till såväl konsumentkunskapen som familjekunskapen.

381 Produktteknik (4 veckor) Naturprodukter och industriprodukter. Förädling av naturprodukter. Industriell teknik. Material jämförelser. Speciell teknik inom konsumtionsvaruområden, livsmedelsteknik, textilteknik, elteknik etc. Teknisk bakgrund för husbyggnad, särskilt bostäder i mindre eller större enheter. Kursen i produktteknik ger i form av föreläsningar i samband med studiebesök på institutioner och företag en orientering om den tekniska utvecklingen på olika konsumtionsvaruområden. Fördjupning av enstaka moment sker på seminarier med referatuppgifter.

Informationsteknik (2 veckor) Hjälpmedel för informationsspridning. Det skrivna ordet, det talade ordet, bilder, film, television, utställningar, demonstrationer. Kursen i informationsteknik omfattar föreläsningar samt demonstrationer av tekniska hjälpmedel, övningsuppgifter redovisas i samband med studierna i konsumentkunskap.

Konsumentkunskap (9 veckor) Konsumentens behov Konsumenten: en enskild individ, en grupp eller ett kollektiv som en institution eller ett företag. Metoder att studera behov och önskemål hos enskilda och grupper. Krav och önskningar som ställs på varor och tjänster mot bakgrund av psykologiska, ekonomiska och sociala faktorer. Traditioner, modeväxlingar, statussymboler. Krav och önskningar som ställs på bostäder och bostadsområden. Sambandet mellan människans fysiologiska beskaffenhet och form, vikt, material hos omgivning och föremål. Människokroppens mått i vila och rörelse som bestämmande för måtten på bostad, inredning, möbler, klädesplagg, verktyg.

Konsumtionen Konsumtionen för individer och grupper. Konsumtionens fördelning. Konsumtionen i Sverige jämförd med andra länders. Konsumtionens ekonomiska och sociala bakgrund. Materiell konsumtion, utveckling på olika varu- och tjänsteområden. Kulturkonsumtion. Köp och förbrukning. Definition av köpsituationen.

382 Konsumtionsobjekt Varor och varugrupper. Hänsyn till användningssätt och användningsegenskaper. Skötselkrav. Inköpspris och förbrukningspris. Teknisk utformning, material, förpackning. Bostäders funktioner, planlösning, utrustning. Tjänster och deras egenskaper. Kulturprodukter. Marknaden Specialstudier för valda varor och tjänster: inhemsk tillverkning, import. Produktionens struktur. Företagsformer, ursprung och utvecklingstendenser. Distributionsformer, utvecklingstendenser. Marknadsföring. Konkurrensmedel. Prissättning. Reklam. Service. Bostadsmarknaden. Icke-kommersiella produkters marknadsläge i jämförelse med andra produkters. Forskning,

provning

Översikt över problematik vid forsknings- och utvecklingsarbete på olika produktområden. Grundforskning, tillämpad forskning i form av branschforskning, konsumentforskning. Varuprovning, testning. Former för redovisning av varors egenskaper, varudeklarationer, innehållsdeklarationer. Problem vid organisationsundersökningar på tjänsteområdet. Problem vid studium av kulturkonsumtion. Analys

av k o n s u m e n t e n s

situation

i förhållande till olika faktorer mot bakgrund av studierna i sociologi, ekonomi, produktteknik och miljökunskap. Exempel på områden för gruppuppgifter: Industriellt framställda livsmedel: Människornas näringsbehov, tycke och smak, behov av arbetslättnad, ekonomiska resurser. Livsmedlen i hushållens budget, olikheter mellan hushållstyper, utvecklingstendenser etc. Olika typer av industrilivsmedel, såsom charkuterier, bröd, konserver. Förädlingsföretag, fabriker, grossister, butiker, reklam etc. Forskningsinstitut, livsmedelskontroll, deklarationer, smakprovningar, kostrådgivning etc. Summering: Konsumenternas önskemål för framtiden. Trikåvaror: Konsumenternas önskningar om lättskötta kläder, modemedvetenhet etc. Utgifter för kläder inom hushållsbudgeten, olikheter med hänsyn till kön, ålder etc. Varusortiment, plaggtyper, materialvariation etc. Råvarutillverkning, trikåtillverkning, konfektionering etc. Försäljning genom varuhus, specialaffärer, postorder etc. Reklammedel. Textillaboratorier, provningar, märkningar, tvättråd etc. Summering: Konsumenternas önskemål för framtiden. Sällskapsresor: Orsaker till människors intresse för resor. Hushållens utgifter för resor, semesterplanering, sparandet etc. Resmål, resors längd, transportmedel, reseledning, kostnader etc. Resebyråernas organisation, ekonomi, reklam. Forskning om resekonsumtion, kontroll, reklamationsmöjligheter etc. Summering: Konsumenternas önskemål för framtiden.

383 Kursen i konsumentkunskap inleds med en serie föreläsningar där ämnets grunder framläggs och diskuteras. Huvuddelen av studietiden ägnas åt gruppuppgifter inom vars ram eleverna gör självständiga beskrivningar och analyser av delproblem. Resultaten av grupparbetena presenteras för kursdeltagarna utförligt i form av skrivna sammanfattningar, föredrag, bildmässig framställning etc. och ägnas ingående gemensamma diskussioner. Sättet att presentera gruppernas material varieras och analyseras. Vissa moment redovisas i för skolundervisning lämplig form såsom demonstrationer, laborationer, utställningar. Familjekunskap (9 veckor) Familjesociologi Familjens struktur och funktioner: Familjeformer och förändringar i historiskt perspektiv. Jämförelser mellan familjestruktur i olika kulturmiljöer. Familj och samhälle i industrialiserade länder. Familjen i dagens Sverige, olika familjeformer, familjens funktioner för individ och samhälle, förändringar, social och geografisk rörlighet. Roller och primärgruppsrelationer i sociologisk och social-psykologisk belysning: Socialisationsprocessen. Olika gruppers betydelse för socialisationen (familj, kamratgrupp e t c ) . Rollförväntan, rollkonflikt. Social kontroll. Könsroller och familjeideal. Åldersroller. Yrkesroller och deras inverkan på familjelivet. Den föräktenskapliga parbildningen och förälskelsen. Val av make/maka. Förlovning och äktenskap. Familjecykeln. Äktenskaplig anpassning, familjekonflikter och ensamhet i sociologisk belysning. Sociologiska undersökningar rörande sexuellt beteende. Familj

epsykologi

Utveckling och mognad i psykologisk och mentalhygienisk belysning: Den normala utvecklingen från barn till vuxen. Avvikelser och störningar. Ungdomsårens psykologiska problematik, ö k a d differens mellan biologisk mognad och social självständighet. Sexuallivets fysiologi, pubertet och klimakterium. Mentalhygieniska och etiska synpunkter på det sexuella samlivet. Olika uppfattningar i sexualfrågor. Familjeplanering, födelsekontroll, partnerval, familjebildning, föräldraskap. Vuxen- och åldringspsykologi. Begreppet känslomässig mognad. Något om anpassningsmekanismer och neuroser. Mentalhygien. Samspelets struktur och dynamik: Relationer i intima grupper. Familjegruppdynamik. Det normala samspelet. Förmågan till emotionellt engagemang, ömsesidig anpassning och växt. Olika sätt att möta konflikter. Förmågan att integrera olika familjeroller.

384 Anpassningsnivå. Förväntan och behov hos olika parter. Känslobindningarnas styrka, graden av aggression och stabilitet i relationerna. Symptom på störningar. Växelverkan mellan yttre faktorer som fysisk miljö, ekonomi, bostad och inre relationer. Familj erätt Grundsynen i svensk familjerätt. Några huvuddrag inom familjerätten. Barnets rättsliga ställning. Äktenskapets ingående, innehåll och upplösning: fakta och värderingar. Familjerätten som instrument för familjepolitiken. Familjerätten i sitt internationella sammanhang. Familj epolitik Samhällets insatser för familj och samlevnad: program och åtgärder. Olika samhällsåtgärder för att stärka familjen. Undervisning och upplysningsverksamhet om familj och samlevnad. Mentalhygienisk rådgivningsverksamhet. Sociala institutioners normpåverkan i familje- och samlevnadsfrågor. I kursen familjekunskap bedrivs studiet huvudsakligen i form av lektioner och examinatorier. Individuella uppgifter, referat, kortare uppsatser, självständiga mindre undersökningar som också kan ha formen av gruppuppgifter redovisas vid övningar av seminarietyp. I familjepsykologin ägnas övningar åt ett verklighetsförankrat studium av det kraftspel som utvecklas i fasta och förhållandevis varaktiga grupprelationer. Ämnesmetodiska anvisningar för undervisning i familjekunskap ges i anslutning till olika moment. I kursen i familjekunskap ingår seminarieövningar, där olika moment integreras och där förslag till uppläggning av ämnet diskuteras. Vissa moment behandlas i för skolundervisning lämplig form. En gruppuppgift kan vara att i samarbete med konsumentkunskapen utarbeta ett »läropaket» för något moment av ämnet, t. ex. ekonomisk anpassning eller bostäder som samlevnadsmiljö och konsumtionsobjekt. Studiet i familjekunskap är speciellt inriktat på att ge stöd för undervisningen i momenten familj och samhälle och familjens inre och yttre relationer i fackskolans kursplan. Beträffande fackskolans moment Ekonomisk anpassning och bostadsmiljö kompletteras de tidigare kunskaperna genom studier i ekonomi (speciellt konsumentekonomi) och miljökunskap. Momentet familjesociologi är avsett att ge familjesociologisk och socialpsykologisk orientering och att öka förmågan att kritiskt bedöma undersökningar och resonemang. Momentet familjepsykologi anknyter i sin första del till skolans undervisning i psykologi och biologi. Personlig utveckling och anpassning behandlas i familjekunskapen väsentligen ur aspekten gruppgemenskap. Ett andra av-

385 snitt i familjepsykologi ägnas gruppstruktur och gruppdynamik, där samspelet mellan medlemmarna betraktas som en fortlöpande process. Momenten familjerätt och familjepolitik (sammanlagt en veckas undervisning) bör ges formen av översiktliga presentationer vilka kan bilda underlag för en diskussion om lagstiftning och familjepolitik som uttryck för en demokratisk familjesyn.

Verksamhetsformer och organisation

I skolan har konsumentkunskapen en viktig bakgrund inom samhällskunskap och vissa av de naturvetenskapliga ämnena. I lärarutbildningen ingår studier som knyter an till dessa ämnen. Skolämnena hushållsteknik och slöjd har betydelse som grund för och komplettering av speciella moment inom konsumentkunskapen. Enligt kursplanen för fackskolan inhämtas vissa för familjekunskapen viktiga kunskaper i andra ämnen, såsom familjerättens och befolkningsutvecklingens grunddrag i samhällskunskap, humanbiologi inkl. sexuallivets fysiologi i biologi, den allmänna psykologins grunder i psykologi. I lärarutbildningen ingår studier, som knyter an till dessa näraliggande moment i andra ämnen. I lärarutbildningen i konsumentkunskap och familjekunskap är kurserna i sociologi och ekonomi avsedda att ge en allmän grund för de mer speciellt inriktade studier som följer. Miljökunskap och informationsteknik har karaktär av stödämnen med anknytning till såväl konsument- som familjekunskap. Produktteknik innebär en förberedelse för studiet av konsumentkunskap. Huvudvikten ligger vid kurserna i konsumentkunskap och familjekunskap, där stoff från olika ämnen infogas i en helhetssyn. Studierna börjar med sociologi och miljökunskap som läses parallellt i 8 veckor. Sociologin är då avslutad. Miljökunskapen återkommer i slutet av kursen. Kurserna i ekonomi och produktteknik parallelläses och är avslutade efter 8 veckor. Sedan studeras informationsteknik och konsumentkunskap parallellt i fyra veckor, då det förstnämnda ämnet är avslutat. Under studieårets återstående 18 veckor parallelläses familjekunskap under 14 veckor med konsumentkunskap och under de sista 4 veckorna med miljökunskap. För uppläggning och genomförande av olika kurser och moment inom dessa krävs samarbete mellan företrädare för sociologi, psykologi, pedagogik, ekonomi, ekonomisk psykologi, civilrätt, konsthistoria och ett flertal tekniska ämnen. Vidare förutsätts samarbete med olika institutioner såsom Statens konsumentråd, Statens institut för folkhälsan, Statens institut för konsumentfrågor, Statens provningsanstalt, Statens institut för byggnadsforskning, Svenska Slöjdföreningen, seminarierna för huslig utbild25—512012

386 ning, socialhögskolorna och den kommunala mentalhygieniska rådgivningsverksamheten. Kursen är upplagd så att man räknar med att större delen av deltagarna genomgår hela kursen. Uppläggningen medger dock att i särskilda fall vissa moment överhoppas respektive fördjupas. Den som t. ex. genom akademiska betyg i ämnena har de kunskaper i ekonomi och sociologi som ges under kursens första del kan börja studiet under 16 :e veckan. STUDIEKURS I METODIK jämte ANVISNINGAR OCH RÅD Se i tillämpliga delar högstadie- och gymnasielärarutbildningen i samhällskunskap.

TEKNOLOGI Det gymnasiala stadiets lärare

MÅL Utbildningen har till uppgift att ge de grundläggande kunskaper på tekniska och naturvetenskapliga områden som undervisningen i ämnet kräver, att genom en kombination av praktiska och teoretiska studier inöva ingenjörsteknisk metodik samt att ge en introduktion i teknologins undervisningsmetodik.

FÖRKUNSKAPER För tillträde till studierna fordras kunskaper motsvarande lägst betyget 2 i de tekniska specialämnena i årskurs 4 på teknisk linje, maskinteknisk eller byggteknisk gren.

STUDD2KURS

Matematik Linjär algebra. Utvidgning av gymnasiekursen i differential- och integralkalkyl. Fysik Fysikaliska enheter och grundbegrepp. Behandling av observerade data jämte felkalkyl. Några akustiska grundbegrepp. Optik. Eliära. Teknisk mekanik Mekanik: Statik. Dynamik. Hållfasthetslära: Elementär elasticitetsteori. Statiskt bestämda bärverk. Statiskt obestämda bärverk. Armering av böjda och tryckta konstruktioner. Konstruktion Konstruktionsprinciper. Material och materialbehandling samt hållfasthetsfrågor. Tillverkningsmetoder. Toleranser och ytjämnhet. Konstruktionsele-

388 ment, komponenter och apparater. Rörelselära. Ritteknik. Standard. Formgivning. Kostnadsfrågor. Ergonomi. Organisation och planering på konstruktionskontor. Produktion Mekanisk teknologi. Driftsekonomi. Tillämpad

teknologi

Ingenjörspraktik inom medelstor eller större industri på produktions- och konstruktionsavdelningar, organiserad och styrd med hänsyn till lärarutbildningens behov. ANVISNINGAR OCH RÅD Allmänna synpunkter

Inom ämnet teknologi sammanförs ett antal olika ämnen, rent naturvetenskapliga, grundläggande tekniska, rent tekniska och praktiska. Lärarutbildningen skall ge fördjupade kunskaper i dessa ämnen samt förståelse för sambandet dem emellan liksom förmåga att självständigt och systematiskt använda det samlade kunskapsstoffet. Den skall även uppöva ingenjörsteknisk arbetsmetodik och belysa hur stoffet anpassas till skolans undervisning i en för ämnet specifik metodik. De särskilda kurserna

Matematik Linjär algebra skall i första hand omfatta teorin i det åskådliga, tredimensionella rummet. Skalär produkt och vektorprodukt behandlas. Den vidgade kursen i differential- och integralkalkyl skall ha huvudvikten lagd vid moment med fysikaliska och tekniska tillämpningar. Därtill skall komma något om serier, funktioner med flera variabler, numerisk beräkning av integraler, ordinära differentialekvationer och något om partiella differentialekvationer. I den kortfattade behandlingen av serier skall fourierserier ingå. F r a m ställningen av funktioner med flera variabler bör omfatta partiella derivator, differential, kedjeregeln, cylindriska och polära koordinater i rummet. Av ordinära differentialekvationer studeras linjära ekvationer av första ordningen och linjära ekvationer av högre ordning med konstanta koefficienter. Något om numerisk lösning av ordinära differentialekvationer. Fysik Sl-systcmet behandlas och särskild vikt läggs vid överförande av tekniska enheter till Sl-systemet och vice versa. Vid övningar och behandling av

389 observerade dala jämte felkalkyl bör exempel väljas från de tekniska tillämpningsområdena. Bland de akustiska grundbegrepp som företrädesvis bör behandlas kan ljudtryck, ljudnivå, phon, buller och rumsakustik nämnas. Inom optiken bör optiska mätinstrument behandlas jämte de fotometriska grundbegreppen. Elläran bör inriktas på en fördjupning av gymnasiets kurs i fråga om likström, magnetiskt flöde och växelström jämte något om elektronikTeknisk mekanik Repetition och utvidgning av gymnasiets kurs. Mekanik och hållfasthetslära integreras. Mekanik Statik: Jämvikt för krafter, som angriper i samma punkt. Statikens grundsatser. Parallellkraftsystem och tyngdpunktsberäkningar. Stela kroppars jämvikt. Kedjors och böjliga trådars jämvikt. Mekaniskt arbete. Dynamik: Partikelns rällinjiga rörelse samt friktion och svängningsrörelse. Partikelns kroklinjiga rörelse med tillämpningar på kaströrelse, centralrörelse, pendelrörelse och planetrörelse. Stela kroppars kinematik. Grundläggande begrepp och rörelselagar. Tröghetsmoment. Tillämpningar av läran om tröghetsmoment och impulslagarna. Den stela kroppens dynamik. Relativ rörelse. Stöt. Hållfasthetslära Elementär elasticitetsteori: Hookes lag. Dragning och tryck. Böjning av raka symmetriska balkar. Tröghetsmoment. Analytisk och grafisk beräkning av elastiska linjen vid enkla statiskt bestämda och statiskt obestämda problem. Skjuvspänningar. Allmänna spännings- och deformationstillstånd. Arbetsekvationer. Spänningskoncentration. Kälverkan. Vridning. Materiallära ur konstruktörssynpunkt. Plasticitets- och brotteori. Utmattning. Böj hållfasthet. Knackning. Grafostatik. Teknisk svängningslära. Statiskt bestämda bärverk: Treledsbågar, influenslinjer och maximalmomentdiagram. Statiskt obestämda bärverk: Vinkeländringsmetoden, primärmomentmetoden, influenslinjer och maximalmomentdiagram. Armering avböjda och tryckta konstruktioner. övningar. Laborationer och demonstrationer.

390 Konstruktion Konstruktionsprinciper

(1 v.)

Gången i konstruktionsarbetet från idéverksamhet till värdering och slutlig utformning av produkten. Analys av funktionens krav på produkten och dess detaljer samt syntesarbete. Allmänt om konstruktionens utformning med tanke på ekonomi, attraktivitet, tillverkningsmetoder, material etc. Material och m a t e r i a l b e h a n d l i n g f r å g o r (lVi v.)

samt

hållfasthets-

Materialens egenskaper med tanke på val av material för att fylla funktionella krav. Materialförändringar vid bearbetning och genom värmebehandling. Material och hållfasthet i samband med dimensionering. Speciellt behandlas utmattningshållfasthet. Tillverkningsmetoder

(1 v.)

Detaljernas anpassning till tillverkningsmetoder, maskiner och verktyg, kontrollfunktioner och till de speciella problem som uppstår vid automatiserad tillverkning. Toleranser

och y t j ä m n h e t

(3A v.)

Funktionsstudium av passning mellan detaljer vid leverans och efter förslitning. Sambandet mellan toleranskrav och tillverkningsekonomi. Produktionskvalitet och pålitlighetsfrågor. Kontrollmetoder och -möjligheter. Konstruktionselement, (1 v.)

komponenter

och

apparater

Data för element etc. av betydelse för att göra val framförallt av köpartiklar. Anvisningar för dimensionering och inbyggnad. Jämförelser mellan olika element för olika praktiska fall, t. ex. mellan kedjor, kilremmar och kugghjul. R ö r e l s e l ä r a (1 v.) Mekaniska rörelser, analys av olika alternativ för att tillgodose en viss funktion. R i t t e k n i k (V* v.) Behandling av speciella frågor avseende ritningsförenkling, symboler för t. ex. formtoleranser, förkortning o. d. Speciella övningar i mått- och toleranssättning för samverkande delar av typen hål och axel samt för längdmått och för plåtdetaljer. Måttsättning med hänsyn till tillverkningsgång och tillverkningsmetod.

391 S t a n d a r d (V2 v.) Syftet med standardisering ur ekonomisk synpunkt. Bygglådeprincipen. Olika typer av standard. Tillämpning av och avsteg från standard. Exempel på förekommande standard. Standardbehovet inom företaget. F o r m g i v n i n g (V2 v.) Form- och färglära. Attraktivitetens betydelse. Formgivningens inverkan på materialens utformning, funktion och handhavande. Riktlinjer för utnyttjande av expertis i formgivningsfrågor. K o s t n a d s f r å g o r (1 v.) Primärdata från tekniska avdelningen angående arbetsomfattning, materialförbrukning o. d. För- och efterkalkylering. Kostnadsjämförelser vid olika konstruktiva utföranden och vid olika tillverkningsmetoder. E r g o n o m i (V2 v.) Krav på utformning av maskiner och verktyg med hänsyn till anpassningen till människan. Manöverrattar och spakar. Människans rörelseförmåga och räckvidd. Säkerhet. Organisation 3

( /4

och p l a n e r i n g

på

konstruktionskontor

V.)

Produktplanläggning, etapper i konstruktionsarbetet, arbetsplanering, produktberedning, ritningssystem och ändringstjänst. Administrativa frågor och företagsrutiner. Samarbete inom konstruktionskontoret och mellan detta och övriga avdelningar. Ö v n i n g a r (8 v.) Konstruktion och ritning av enstaka och samarbetande detaljer med tanke på funktionell utformning och anpassning till tillverkningsmetoder. Övningarna genomförs såväl enskilt som i grupper. Gemensam genomgång av olika konstruktiva lösningar och den slutgiltiga utformningen av tillverkningsunderlaget. I viss utsträckning bör man utnyttja underlag från industrin för att få verklighetstrogna övningsuppgifter och för att få tillgång till ett fylligare underlag för arbetet. Etappgenomgång tillsammans med ansvariga konstruktörer från industrin bör prövas. Produktion M e k a n i s k t e k n o l o g i (3 v.) Konstruktionen ur tillverkningssynpunkt. Produktionsmaterials bearbetbarhet. Val av ekonomiska formgivningsmetoder och produktionsmedel med

392 beaktande av varierande kvalitets- och kapacitetskrav samt med förenklad kostnadsanalys. Moderna verktygskonstruktioner och uppspänningsanordningar. Fastställande av ekonomiska bearbetningsdata och operationstider. Verktygsvård. Bearbetningsforskning. Plåtformning med flexibla verktygsmaterial, höghastighetsformning. Bearbetning av hårda och spröda material genom vibrations-, elektroerosiva och kemiska metoder. Sinterprodukters och plasters egenskaper, formgivning och användning. Laborationer och övningar. Driftsekonomi

(2 v.)

Organisation och arbetsledning. Produktionsplanering och produktionskontroll. Lokalplanläggning. Materialhantering och transporter. Underhåll och reparationer. Arbetsstudier. Arbetsförenkling.

Tillämpad

teknologi

Utbildningen omfattar styrd praktik som komplement till den i gymnasiet tidigare fullgjorda praktiken samt undervisning och handledning av i industrin verksamma ingenjörer som partiellt anställs som lärare. Den skall omfatta organisationen av industriell verksamhet, samspelet mellan olika tillverkande avdelningar, planering, beredning, konstruktion, kontroll, materialtillförsel, hantering m. m. Lärarkandidaterna skall delta i genomförandet av arbetsuppgifter på olika nivåer. Särskilda delstudieplaner bör utarbetas med hänsyn till de lokala förhållandena. Specialister med omfattande praktisk erfarenhet skall anlitas. Utöver den praktik, som ovan beskrivits, bör lärarkandidaterna under mellanliggande ferier förvärva miljöpraktik under sammanlagt 16 veckor. Den tillämpade maskintekniken respektive byggtekniken anordnas i tilllämpliga delar på motsvarande sätt. Den tillgängliga tiden fördelas på lämpligt sätt mellan den mera allmänna tillämpade teknologin och den mera specialiserade tillämpade maskin- eller byggtekniken.

Verksamhetsformer och organisation

Kursen Konstruktion är den centrala i teknologilärarutbildningen, då i <!cn integreras flertalet moment i utbildningen. Speciell uppmärksamhet bör därför ägnas åt planering och organisation av denna kurs, vilket delris framgår av dess uppdelning i olika moment. Undervisningen i Konstruktion bör ske fortlöpande under större delen av studietiden. Normalstudietiden för lärarutbildning i teknologi tillsammans med antingen maskintekniska eller byggtekniska ämnen är:

393. Teknologi, teoretisk utbildning: Matematik Fysik Teknisk mekanik Konstruktion Produktion

5 veckor 3 » 9 » 18 » 5 » 40 veckor

Tillämpad teknologi och maskinteknik eller teknologi och byggteknik 50 veckor (vartill kommer 16 veckors sommarpraktik) Maskintekniska eller byggtekniska ämnen 30 » Summa 120 veckor

STUDD3KURS I METODHC Teknologins egenart och mål Varför har ämnet teknologi införts i gymnasiet och fackskolan? Ämnets plats i skolan. Läroplanerna för gymnasiet och fackskolan. Avgränsning mot och anknytning till andra ämnen. Utvecklings- och inlärningspsykologiska synpunkter på ämnet. Olika anledningar till elevernas intresse för ämnet. Samhällets krav på undervisningen. Risker, säkerhetsanordningar och skyddsföreskrifter i samband med undervisningen i tekniska ämnen. Svensk och utländsk metodisk litteratur. Tidskrifter. Aktuella ämnesmetodiska forskningsuppgifter. Urval och organisation av stoffet Sambandet mellan mål och stoffurval. Färdighetsmoment och orienterande moment. Val av arbetsexempel. Gradering av lärostoffet. Jämförande studium av stoffurvalet i olika läroböcker. Arbetssätt och verksamhetsformer Demonstrationsmetodik. Laborations- och grupparbetsmetodik. Individualisering. Elevernas hemarbete. Kunskapskontroll och elevbedömning. Olika slag av konkretisering. Arbetsexemplen inom teknologin. Studiebesök. Lärarens planerings- och förberedelsearbete i allmänhet. Studieplaner. Samverkan med andra ämnen. Lärogång med avseende på använda metoder. Fortbildning.

394 Hjälpmedel i undervisningen Läroboken i skolarbetet. Handböcker och annan litteratur. Individualiserande materiel. AV-hjälpmedel. Objekt som arbetsexempel. Demonstrationsutrustning och modeller. Lärosalens inredning och materielens vård.

ANVISNINGAR OCH RÅD Ämnets egenart och mål Ingenjörer skall ha kännedom om hur bruksföremål, apparater och maskiner ges en ändamålsenlig funktion, blir väl hanterbara och ekonomiska i användning samt uppbyggs med hänsyn till konstruktiva, tillverkningsmässiga, ekonomiska och estetiska synpunkter. Förståelsen för sådana problem kräver kännedom om material, tillverkning, mekanik och hållfasthetslära. Byggnads- och maskiningenjörer måste givetvis dessutom ha god ritteknisk färdighet, medan elektro- och kemiingenjörer bör h a en sådan kännedom om ritteknik att de kan läsa och förstå ritningar samt ha någon färdighet i att göra enkla skisser och ritningar. Därigenom har dessa ingenjörer möjlighet att samarbeta i olika avseenden. De flesta ingenjörer får i sitt arbete lösa problem av skiftande karaktär. Därvid ses först problemet i stort så att en helhetsuppfattning erhålls, varefter detaljproblemen angrips. De olika detaljproblemen har samband och kan inte lösas isolerade från varandra. Dessutom erfordras samarbete för att lösa dagens avancerade uppgifter. Hänsyn måste tas till andras erfarenheter, kunskaper och idéer. Den tekniska utvecklingen går snabbt och ställer krav på fortlöpande komplettering av kunskaper och förmåga till anpassning efter den aktuella arbetssituationen. Det är relativt vanligt att en ingenjör tvingas inhämta nya kunskaper samt skaffa sig en modifierad eller ny arbetsmetod. Det bör därför vara väsentligt att undervisningen i första hand avser att utveckla förmågan att skaffa sig kunskaper, att självständigt och systematiskt använda sig av kunskapsstoffet och se helheten och sambandet mellan ämnena, att uppöva kombinationsförmåga och omdöme samt att skapa samarbete. Detta betyder att undervisningen redan från början bör inriktas på en integrering av väsentliga element från respektive materiallära, tillverkning, konstruktionselement, mekanik, hållfasthetslära, ritteknik och projektionslära. Därigenom utvecklas den helhetsuppfattning som är väsentlig för alla ingenjörer. Teknologi i gymnasiet är därför utformad som ett ämnesblock, innehållande ett flertal av de grundläggande tekniska ämnesområdena. För att möjliggöra integrationen kan man lämpligen anknyta lärostoffet

395 till valda uppgifter, s. k. arbetsexempel. Med arbetsexempel avses här exempelvis en känd konstruktion, som blir föremål för analys och syntes. Genom denna undervisningsmetodik aktiveras eleverna till självständigt tänkande och handlande och motivation skapas för inhämtandet av kunskaper. Eleverna ges grundläggande förmåga till analys, deras förståelse för ämnesdelarnas sammanhang understryks och deras helhetsuppfattning utvecklas. De får en träning i arbetsmetodik, som är värdefull att tillämpa i kommande tekniska ämnen, t. ex. specialarbetet, och i kommande verksamhet. En faktainlärning (kunskapsnivå) erhålls, som utgör grund för en rad tekniska tillämpningsämnen. Teknologi skiljer sig i gymnasiet och fackskolan åt, främst därigenom att teknologi i gymnasiet är ett för samtliga alternativ gemensamt grundläggande ämne, medan den i fackskolan är uppdelad i en kurs för gren M och «n för gren El och K (ingen teknologi för gren B). Fackskolans teknologi för gren M påminner om gymnasieteknologin, men arbetsmetodiken är delvis annorlunda (se läroplanen). Fackskolans teknologi för elektriker och kemister är ett ämnesblock, innehållande samtliga maskintekniska ämnen, och kan med hänsyn till det mindre veckotimtalet ej annat än i begränsad utsträckning ges den arbetsmetodik som används i gymnasiets teknologi. Beträffande samverkan med andra ämnen i gymnasiet bör särskilt observeras samarbetet med svenska (redovisningen av uppgifterna) och skolpraktiken samt de naturvetenskapliga ämnena (se läroplanen). Urval och organisation av stoffet Ämnets struktur är sådant att det kräver noggrann förberedelse och planering. Den enskilde lärarens eller lärararbetsgruppens uppgifter på det förberedande planet ä r : att med hjälp av läroplanen gå igenom teknologins målsättning och innehåll samt övriga råd och anvisningar, att studera redan framtagen materiel och erfarenheter, att välja lämpliga arbetsexempel, att uppgöra en huvudplanering, varvid i tabelluppställning en plan uppgörs som visar h u r ämnets totala antal timmar i stort fördelar sig på arbetsexempel och huvudmoment samt att detaljplanera arbetsexemplen och kartlägga arbetsmetodik och verksamhetsformer. Vid val av arbetsexempel bör följande allmänna synpunkter beaktas: 1. Arbetsexemplen bör ge en realistisk bild av industrins verksamhet, visa praktiskt arbetssätt och ingenjörsteknisk arbetsmetodik. 2. Huvudmomenten bör vara vägledande vid val av arbetsexemplen. Anknytning kan ske till olika arbetsfält inom industrin, t. ex. produktutveckling, materialfrågor, tillverkning, konstruktiv utformning, laborativ .undersökning och standardisering.

396 3. Exemplen bör ha lämplig successivt ökad svårighetsgrad och täcka olika kursmoment samt komplettera varandra A'ad avser kunskapsstoff, analysförfaranden, arbetsmetodik och verksamhetsformer. 4. Exemplen bör ha anknytning till de olika grenarna, M, B, El och K, samt 5. om möjligt ha lokal anknytning till industri och näringsliv. Innan man kan detaljplanera arbetsexemplen bör man veta hur lärostoffet skall graderas och hur arbetet kan bedrivas. Man måste med hjälp av läroplanen göra klart för sig vilket lärostoff som är väsentligt och vad som kan behandlas översiktligt eller orienterande. Arbetssätt

och

verksamhetsformer

Innan man går närmare in på hur undervisningen bedrivs i teknologi bör undervisningsformerna behandlas. Man kan därvid belysa lämpligheten av respektive arbetsform vid anpassning till intresse och motivation, diskussion, planering, instruktion, information, studieteknik, räkneövning, beting, redovisning och utvärdering, självständigt arbete etc. Eleverna representerar olika föreställnings- och minnestyper, varför man måste variera beträffande framställningssätt och användning av hjälpmedel. Även eleverna bör få variera sitt arbetssätt med hänsyn till sin naturliga fallenhet. Olika möjligheter redovisas, såsom muntliga (berättande, samtal, uppläsning e t c ) , visuella (skrivtavlan, flanelltavla, bläddertavla, planscher, AV-hjälpmedel etc.) och motoriska (övningsmoment, demonstration, experiment, modellarbete e t c ) . Användbara metoder för kontroll av såväl sina egna som elevernas arbetsinsatser genomgås, såsom iakttagelser i det löpande arbetet, enkäter genom frågeformulär och samtal, förhör samt olika typer av prov. Slutligen behandlas teknologins metodik att med hjälp av arbetsexempel skapa intresse och motivation och därvid aktualisera nytt lärostoff och varierande arbetssätt. Hjälpmedel i undervisningen De vanligaste hjälpmedlen som används vid presentation, bearbetning, sammanfattning, repetition och redovisning av lärostoffet demonstreras och diskuteras med hänsyn till deras anpassning till undervisningssituationen. Organisation Metodikutbildningen omfattar 4 timmar i början av ämnesstudierna och 8 timmar i samband med auskultationerna under andra hälften av året samt 45 timmar under lärarhögskoleåret.

MASKINTEKNISKA ÄMNEN

Det gymnasiala stadiets lärare MÅL Utbildningen har till uppgift att fördjupa kunskaperna och öva färdigheterna i ämnena konstruktion och produktion samt att ge en introduktion i undervisningens metodik. FÖRKUNSKAPER För tillträde till studierna krävs lärarutbildning i teknologi samt fyraårig gymnasieutbildning på teknisk linje, maskinteknisk gren. STUDD3KURS Tillämpad maskinteknik Fortsatt och specialiserad tillämpning av samma slag som i utbildningen i teknologi. Materiallära Metallografi och värmebehandling. Polymerteknologi. Träteknologi. Korrosion och ytbehandling. Svetsteknik Gjuteriteknik Transportanordningar Fordonsteknik Specialarbete Större konstruktiv arbetsuppgift.

398 ANVISNINGAR OCH RÅD De särskilda kurserna

Materiallära Metallografi

och

värmebehandling

(2 v)

Repetition av allmän metallografi. Speciell metallografi och värmebehandling: Legeringar av järn, koppar, aluminium m. fl. metaller, deras konstitution samt struktur och egenskaper efter olika slag av värmebehandling. Värmebehandling, praktiskt utförande. Material- och värmebehandlingsfel. Sammansättning och värmebehandling av legeringar för olika ändamål. Övningar. P o l y m e r t e k n o l o g i (2 v) Polymera produkternas systematik, egenskaper, bildning och användning. Polymererna som konstruktionsmaterial. Polymerers kemiska och mekaniska teknologi. T r ä t e k n o l o g i (2 v) Träets byggnad samt allmänna och fysikaliska faktorer. Träprodukter. Bearbetning: maskiner, verktyg, skärande och plastisk formgivning. Sammanfogning. Ytbehandling och impregnering. K o r r o s i o n och y t b e h a n d l i n g (lv) Elektrokemiska grundbegrepp. Olika typer av korrosion. Skyddsmedel såsom oljor, inhibatorer, lacker, färger etc. Ytbehandlingsmetoder: avfettning, betning, fosfatering, lackering, galvanisk ytbehandling, emaljering etc. Svetsteknik Översikt över olika materials svetsbarhet. Allmänna synpunkter på svetstekniskt riktiga konstruktioner under h ä n synstagande till hållfasthet, ekonomi och formriktighet. Material-, beräknings- och tillverkningsnormer. Svetsfel. Kontrollmetoder. Säkerhetsföreskrifter och skyddsåtgärder. Produktionstekniska och produktionsekonomiska jämförelser för olika svetsmetoder. Praktiska övningar. Demonstrationer. Beräkningar. Gjuteriteknik Allmän gjuteriteknik (repetition). Gjutgodsets konstruktiva utformning med hänsyn till formningstekniska, gjutningstekniska och metallurgisk-metallografiska synpunkter.

399 De vanligaste gjutgodsfelen och deras orsaker. Provning. Olika gjutmaterial såsom gråjärn, segjärn, aducerjärn, stål, koppar, lättmetall e t c : typer, gjutningsegenskaper, mekaniska egenskaper, teknologiska egenskaper samt konstruktions- och användningssynpunkter. Praktiska demonstrationer och övningar. Transportanordningar Vanligen förekommande transportanordningar: utförandeformer, driftegenskaper och användningsområden. Beräkning av kapacitet och effektbehov. Tekniska och ekonomiska synpunkter. Transporter vid råvaru-, halvfabrikat- och färdiglager. Transportanordningar som buffertlager. Säkerhetsanordningar. Konstruktiva synpunkter med hänsynstagande till lagar och föreskrifter. Övningar. Fordonsteknik Väg-, spår- och terrängfordon. Historik. Färdmotstånd. Drivning. Bromsning. Acceleration. Backtagning. Kurvkörning. Slirgräns. Luftgummiringens statik och dynamik. Fordonets hjulupphängning, fjädring och styrning. Kraftöverföring och bromsar. Konstruktiv utformning av fordon och i fordon ingående transmissioner, bromsar m. m. Övningar. Verksamhetsformer och organisation

Kurserna materiallära, svetsteknik och gjuteriteknik bör löpa parallellt. Detsamma gäller kurserna transportanordningar och fordonsteknik. Studietiden är ett år. Den fördelas på följande sätt: Tillämpad maskinteknik 10 veckor Materiallära 7 » Svetsteknik 5 » Gjuteriteknik 2 » Transportanordningar 4 » Fordonsteknik 4 » Specialarbete 8 » Summa 40 veckor

BYGGTEKNISKA ÄMNEN

Det gymnasiala stadiets lärare MÅL Utbildningen har till uppgift att ge de grundläggande ämneskunskaper som undervisningen kräver, att genom en kombination av praktiska och teoretiska studier öva ingenjörsteknisk metodik samt att ge en introduktion i undervisningens metodik.

FÖRKUNSKAPER För tillträde till studierna fordras kunskaper i de tekniska specialämnena motsvarande lägst betyget 2 vid avgång från gymnasiets tekniska linje. För husbyggnadstekniskt alternativ avses därmed de tekniska specialämnena på husbyggnadsteknisk gren, för anläggningstekniskt alternativ de tekniska specialämnena på anläggningsteknisk gren samt för teknologiskt alternativ de tekniska specialämnena på endera grenen. I sistnämnda alternativ krävs dessutom lärarutbildningen i teknologi.

STUDIEKURSER Husbyggnadstekniskt alternativ

Matematik Linjär algebra. Utvidgning av gymnasiekursen i differential- och integralkalkyl. Fysik Fysikaliska enheter och grundbegrepp. Behandling av observerade data j ä m t e felkalkyl. Några akustiska grundbegrepp. Optik. Ellära. Teknisk mekanik Mekanik: statik, dynamik. Hållfasthetslära.

401 Byggnadsstatik Statiskt bestämda balkar och stångbärverk. Influenslinjer för statiskt bestämda konstruktioner. Arbetssatser. Metoder för beräkning av statiskt obestämda konstruktioner. Ramberäkningsmetoder. Bågar. Skivor. Plattor. Knackning. Konstruktionsteknik Principer och metoder för utförande av byggnadskonstruktioner. Laster, brottsrisker och tillåtna spänningar. Betongkonstruktioner. Stålkonstruktioner. Träkonstruktioner. Provningsmetoder. Laborationer. Spänningsoptiska undersökningar. Räkneövningar och konstruktionsövningar. Geologi Geoteknik Ritteknik Materialkemi Materiallära Husbyggnadsteknik Konstruktiv utformning av olika byggnadsdelar, såsom grundkonstruktioner, bjälklag, väggar, tak. Värmeisolering. Fuktisolering. Brandskyddsfrågor. Monteringsbyggeri. Byggnadsakustik. Byggnadsritning. Övningsuppgifter. Produktionsteknik Byggnadsindustrins roll i samhället. Byggnadsbestämmelser och myndigheter. Arbetsmarknaden och dess organisation. Byggföretagets organisation. Produktionssystem, arbetsmetoder och arbetsteknik. Maskiner och maskinkostnader. Inköp och materialhantering. Arbetsstudier. Produktionsplanering. Kostnadsanalys och kalkyler. Byggnadsfinansiering. Fastighetsekonomi. Entreprenadfrågor. Anläggningstekniskt alternativ

Matematik Se Husbyggnadstekniskt alternativ. 26— 512012

402 Fysik Se Husbyggnadstekniskt alternativ. Teknisk mekanik Se Husbyggnadstekniskt alternativ. Byggnadsstatik Se Husbyggnadstekniskt alternativ. Konstruktionsteknik Se Husbyggnadstekniskt alternativ. Geologi Geoteknik Vägbyggnad Geodetisk mätteknik. Allmän orientering om vägar och vägtrafik. Flygfältsbyggnad. Gatubyggnad. Järnvägsbyggnad. Ekonomisk planering av väg- och gatunät samt projektutformning. Automatiserad vägprojektering. Speciella problem vid projektering av motorvägar och trafikplatser. Byggande och underhåll av vägar, flygfält och gator. Fältövningar, laborationer och projekteringsövningar. Vattenbyggnad Hydraulik. Hydrologi. Vattenförsörjningsteknik. Avloppsvattenteknik. Hydrokemi och hydrobiologi. Dammbyggnadsteknik. Vattenreglering och vattenkraftverk. Hamnar och vattenvägar. Laborationer och konstruktionsövningar.

Teknologiskt alternativ

Materialkemi Geologi Geoteknik Materiallära Ritteknik

403 Byggnadsstatik Se Husbyggnadstekniskt alternativ. Hus byggnads tekn ik Konstruktiv utformning av olika byggnadsdelar, såsom grundkonstruktioner, bjälklag, väggar, tak. Värmeisolering. Fuktisolering. Brandskyddsfrågor. Monteringsbyggeri. Byggnadsakustik. Konstruktionsteknik Se Husbyggnadstekniskt alternativ.

ANVISNINGAR OCH RÅD De särskilda kurserna

Matematik Linjär algebra skall i första hand omfatta teorin i det åskådliga, tredimensionella rummet. Skalär produkt och vektorprodukt behandlas. Den vidgade kursen i differential- och integralkalkyl skall ha huvudvikten lagd vid moment med fysikaliska och tekniska tillämpningar. Därtill skall komma något om serier, funktioner med flera variabler, numerisk beräkning av integraler, ordinära differentialekvationer och något om partiella differentialekvationer. I den kortfattade behandlingen av serier skall fourierserier ingå. Framställningen av funktioner med flera variabler bör omfatta partiella derivator, differential, kedjeregeln, cylindriska och polära koordinater i rummet. Av ordinära differentialekvationer studeras linjära ekvationer av första ordningen och linjära ekvationer av högre ordning med konstanta koefficienter. Något om numerisk lösning av ordinära differentialekvationer. Fysik Sl-systemet behandlas och särskild vikt läggs vid överförande av tekniska enheter till Sl-systemet och vice versa. Vid övningar och behandling av observerade data jämte felkalkyl bör exempel väljas från de tekniska tilllämpningsområdena. Bland de akustiska grundbegrepp som företrädesvis bör behandlas kan ljudtryck, ljudnivå, phon, buller och rumsakustik nämnas. Inom optiken bör optiska mätinstrument behandlas jämte de fotometriska grundbegreppen. Eliäran bör inriktas på en fördjupning av gymnasiets kurs i fråga om likström, magnetiskt flöde och växelström jämte något om elektronik.

404 Teknisk mekanik Repetition och utvidgning av gymnasiets kurs. Mekanik och hållfasthetslära integreras. Mekanik Statik: Jämvikt för krafter, som angriper i samma punkt. Statikens grundsatser. Parallellkraftsystem och tyngdpunktsberäkningar. Stela kroppars jämvikt. Kedjors och böjliga trådars jämvikt. Mekaniskt arbete. Dynamik: Partikelns rätlinjiga rörelse samt friktion och svängningsrörelse. Partikelns kroklinjiga rörelse med tillämpningar på kaströrelse, centralrörelse, pendelrörelse och planetrörelse. Stela kroppars kinematik. Grundläggande begrepp och rörelselagar. Tröghetsmoment. Tillämpningar av läran om tröghetsmoment och impulslagarna. Den stela kroppens dynamik. Relativ rörelse. Stöt. Hållfasthetslära Elementär elasticitetsteori: Hookes lag. Dragning och tryck. Böjning av raka symmetriska balliar. Tröghetsmoment. Analytisk och grafisk beräkning av elastiska linjen vid enkla statiskt bestämda och statiskt obestämda problem. Skjuvspänningar. Allmänna spännings- och deformationstillstånd. Arbetsekvatiöner. Spänningskoncentration. Kälverkan. Vridning. Plasticitets- och brotteori. Utmattning. Böj hållfasthet. Knackning. Grafostatik. Teknisk svängningslära. övningar. Laborationer och demonstrationer. Byggnadsstatik Arbctssatser: Virtuellt arbete, virtuella arbetets princip, Maxwell-Mohrs arbetsekvation, deformationsarbete, Castiglianos och Clapeyrons teorem, minsta arbetets princip. Metoder för beräkning au statiskt obestämda konstruktioner: kraft- och deformationsmetod, hjälpbärverk. Ramberäkningsmetoder: direkt och indirekt momentfördelning, kontinuerliga balkar, inverkan av varierande styvhet hos tvärsnittet. Konstruktionsteknik Betongkonstruktioner: repetition och fördjupning av metoderna för beräkning av tryckta och böjda konstruktioner, ekonomiska dimensioneringsmetoder, krypning och krympning. Brotteorier. Säkerhetsproblemet. Spänn-

405 betong. Beräkningsmetoder för korsarmerade plattor enligt elasticitetsteori, brottlinjeteori och metodanvisningarna. Pelardäck och pelarunderstödda plattor. Stålkonstruktioner: material, hopfogningsmetoder, dimensionering, detaljutformning, ekonomi. Träkonstruktioner: träteknologi, förbindningsmetoder, dimensionering, detalj utformning. Provningsmetoder: provbelastning, mätning av spänningar och deformationer, spänningsoptik. Laborationer: hållfasthetsprovning av betong-, stål- och träkonstruktioner. Geologi Översiktlig behandling av allmän geologi, historisk och regional geologi. Jordkunskap och marklära: Jordarternas indelning efter förekomst, bildningssätt och fysikaliska egenskaper, metoder för jordartsbestämning, tjälproblemet, rörelser och förändringar i jordlagren genom klimatfaktorer och tekniska åtgärder. Övningar i jordartsbestämning. Geoteknik Jordarternas egenskaper. Markundersökningar. Jordtryck och jordtrycksberäkningar. Stabilitets- och sättningsberäkningar. Grundläggningsprinciper och grundläggningsmetoder. Fältövningar avseende markundersökning. Laboratorieundersökning av jordprover. Ritteknik Olika slags ritningar för byggnadskonstruktioner. Utförandeprinciper. Standardisering och måttsamordning. Modulprinciper. Specifikationer och programhandlingar. Ritövningar i anslutning till kursen i konstruktionsteknik. Materialkemi Kemins tekniska tillämpningar med särskild hänsyn till framställning, egenskaper och användning för olika byggnadsmaterial såsom kalk, cement, tegel, keramiska produkter, lättbetong, isoleringsmaterial, ytbehandlingsmaterial och konsthartsmaterial. Valda delar av ytkemin med särskild vikt vid korrosion och korrosionsskyddsmedel.

406 Byggnadsmateriallära Repetition och fördjupning av den kurs i materiallära, som ingår i ämnet byggteknik på gymnasiet. Systematisk behandling av byggnadsmaterialens tillverkning, allmänna egenskaper samt deras beständighet, varvid särskild vikt läggs vid betongteknologin. Materialprovning: provtagning, provningsmetoder, normer och krav. Laborationsövningar avseende betongtillverkning samt materialprovning. Husbyggnadsteknik Värmeisolering: teorier för värmetransport, isoleringsmaterial, ekonomiska synpunkter på värmeisoleringsproblemet, beräkning av bränslekostnader. Fuktisolering: teorier för fukttransport, diffusion och kondens, isoleringsmetoder. Monteringsbyggeri: projekteringsprinciper och standardisering, mått- och modulsamordning, elementtyper, produktionsprinciper och produktionsmetoder, ekonomiska frågor. Vägbyggnad Allmän orientering om vägar och vägtrafik: Vägarnas och vägtrafikens utveckling. Fordonet, fordonsföraren, trafiken och vägen. Vägnätets planläggning. Vägens geometriska utformning. Markens bärighet. Vägkroppens funktion och uppbyggnad. Beläggningars sammansättning och egenskaper. Vägars projektering. Vägars byggande och underhåll. Automatiserad vägprojektering innefattande programmeringsprinciper, optimering av schaktmassor, geometrisk utformning och utsättningsberäkningar. Byggande och underhåll av vägar, flygfält och gator innefattande arbetsmetoder, organisation, maskiner och anläggningar samt planering, kostnadsberäkning, genomförande och uppföljning.

Verksamhetsformer och organisation

Studierna i byggtekniska ämnen baseras på gymnasiets byggtekniska gren. Där rubrikerna i kursplanen överensstämmer med avsnitt som läses i gymnasiet avser kursen en repetition och fördjupning. Vid behandling av dessa avsnitt bör undervisningsmetodiska aspekter läggas på behandlingen av ämnesstoffet. Stor vikt bör läggas vid träning i muntlig behandling av kursinnehållet, exempelvis genom diskussioner och seminarieövningar. De metodiska frågorna skall beaktas så att träning ges i att belysa och analysera svårare problemavsnitt rid räkneövningar. Även vid laborationer, fältövningar och studiebesök bör de metodiska frågorna särskilt beaktas.

407 För att göra lärarkandidaterna förtrogna med undervisningshjälpmedel i de aktuella undervisningsämnena bör filmer, bildband och demonstrationsmaterial flitigt användas i undervisningen. Vidare bör träning ges i att använda bibliotek och lärarkandidaterna bör även få kännedom om de informationskanaler, som finns för spridning av byggtekniska forskningsresultat. Den samlade studietiden är för vart alternativ, i fråga om teknologiskt alternativ inklusive studier i teknologi, 120 veckor ( = 3 studieå r ) , vartill kommer 16 veckors sommarpraktik. Den tillämpade byggtekniken som skall ingå i all lärarutbildning i byggtekniska ämnen, i teknologiskt alternativ dock samordnad med tillämpad teknologi, skall förläggas till konstruktionskontor samt byggnadsarbetsplats, alternativt projekteringskontor inom anläggningssektorn samt anläggningsarbetsplats. Tid för de olika kurserna

i veckor Alternativ

Ämne och kurs

Husbygg- AnläggningsTeknologiskt tekniskt nadstekniskt 5 3 9 7 12 1 3 2 1 3 11 13

Matematik Fysik Teknisk mekanik Byggnadsstatik Konstruktionsteknik Geologi Geoteknik Ritteknik Materialkemi Materiallära Husbyggnadsteknik Produktionsteknik Vägbyggnad Vattenbyggnad Tillämpad teknik Teknologi Summa 1

9 7 12 1 3

14 16 50

7 11 1 2 2 1 2 4

50 40 120

Motsvarande kurser ingår i ämnet teknologi.

Lärarutbildning enligt Husbyggnadstekniskt alternativ ger undervisningskompetens i byggteknik, konstruktion och produktion och lärarutbildningen enligt anläggningstekniskt alternativ i vägbyggnad, vattenbyggnad och konstruktion, i båda fallen i såväl fackskolan som gymnasiets tredje årskurs. Lärarutbildning enligt teknologiskt alternativ ger undervisningskompetens i teknologi samt i de byggtekniska specialämnena i gymnasiets tredje årskurs.

ELTEKNISKA ÄMNEN

Det gymnasiala stadiets lärare MÅL Utbildningen har till uppgift att ge de grundläggande kunskaper som undervisningen kräver, att ge viss experimentell och praktisk färdighet samt att ge en introduktion i gymnasieundervisningens metodik i ämnet.

FÖRKUNSKAPER För tillträde till studierna fordras kunskaper i eltekniska ämnen, motsvarande lägst betyget 2 i slutbetyg från gymnasiets fjärde årskurs, teknisk linje, elteknisk gren. STUDIEKURS

Matematik Linjär algebra. Analys. Sannolikhetslära. Orientering om datamaskiner och programmering. (Se kurs i matematik för lärare i fysik utan lärarutbildning i matematik under ämnet Fysik.) Vektoranalys. Linjära differentialekvationer. Partiella differentialekvationer. Fourieranalys. Fysik Fysikaliska grundbegrepp, enheter samt behandling av observerade data jämte felkalkyl. Mekanik och värmelära. Svängningslära, vågrörelselära och akustik. Optik. Atom- och kärnfysik. Ellära Linjära nät: likström och växelström, flerfassystem. Elektromagnetisk fältteori. Maxwells ekvationer. Insvängningsförlopp. Elektrisk mätteknik. Elektronik Elektronfysik: halvledare, elektronrör, brus. Tillämpad elektronik: aktiva nät, förstärkare, generatorer, system. Elektronisk mätteknik.

409 ANVISNINGAR OCH RÅD Allmänna synpunkter

Utbildning i eltekniska ämnen kombineras lämpligen med utbildning i antingen matematik eller fysik. I det förra fallet utgår kursen i matematik ur utbildningen i eltekniska ämnen. I det senare fallet utgår kursen i fysik, men även den normala gymnasielärarutbildningen i fysik avkortas till att omfatta ett studieår och 15 veckor av ett andra studieår, därigenom att kurserna i ellära och elektronik samt fördjupningskursen utgår. För att framhäva ämnenas inbördes samband och för att ge de studerande tid att smälta de nya abstrakta begrepp som införs skall skolämneskollegiet noga samordna de olika kurserna och om möjligt ordna så att vissa delar läses samtidigt. För studerande som studerat tre år på teknisk eller naturvetenskaplig linje beräknas en ettårig kompletteringskurs kunna anordnas, vilken för upp till den under Förkunskaper angivna kunskapsnivån.

De särskilda kurserna

Matematik Beträffande den första delen av kursen hänvisas till motsvarande kurs i fysiklärarutbildningen. Kursmomentet Fourieranalys omfattar Fourierserier, Fourierintegraler och Laplacetransformer, med särskild inriktning på tillämpningar inom eltekniken. En presentation av den funktionsteoretiska bakgrunden till Laplacetransformen är i hög grad önskvärd men kan av tidsskäl inte bli ingående. Laurentserier, poler och nollställen samt residukalkyl bör dock behandlas, om än kortfattat. Som ett tekniskt viktigt exempel på Fouriertransformpar kan man efter en återanknytning till statistik ange autokorrelation och effektspektrum. Fysik Meka n i k och v ä r m e l ä r a Partikelmekanik: partikelsystems mekanik, stela kroppars mekanik. Vätskors mekanik: tryck, strömning, ytspänning. Gasers termiska och mekaniska egenskaper: tryck, aerodynamik, tillståndsdiagram, ideala gaser, kinetisk gasteori. Värmelära: termometri, termodynamik med tillämpningar, Carnots kretsprocess. Fasta kroppars fysik: kristallsystem, kristallbindning, elasticitet.

410 S v ä n g n i n g s l ä r a , v å g r ö r e l s e l ä r a och a k u s t i k Något om fria och odämpade harmoniska svängningar. Grunderna av vågrörelseläran och akustiken. Ljudkällor, utbredning av ljudet, ljudmottagare, rumsakustik och ultraljud. Optik Geometrisk optik: ljushastigheten, brytning och dispersion, speglar, linser och avbildningsfel. Fysikalisk optik: interferens och böjning, gitter, avbildningsskärpa. Polarisation, dubbelbrytning. Optiska instrument: de vanliga optiska instrumenten, spektroskopi, fotometri. Atom- och

kärnfysik

Fotoner och elektroner. Fotoelektriska effekten. Bestämning av b/e, e och e/m. Comptoneffekten, de Broglievågor. Väteatomen. Bohrs postulat, Rydbergs formel, spektralserier, jonisationspotential, obestämdhetsrelationer. Atomernas byggnad: kvanttal, periodiska systemet, spektra. Elektronteori för fasta kroppar: elektronnivåer, ledare och isolatorer, halvledare, elektronemissioner, kontaktpotential, termoelektriska effekter. Atomkärnans byggnad: laddning, massa. Bindningsenergi. Radioaktivt sönderfall: stabila och instabila isotoper, radioaktiv jämvikt, inducerad radioaktivitet, a-, /?- och y-strålning. Kärnreaktioner: termonukleära reaktioner, elementens uppkomst, fission.

Ella ra Denna kurs innefattar samtliga moment som ingår i ellärekurserna för blivande gymnasielärare i fysik. Undervisningen inriktas på ellärans tekniska tillämpningar och särskild betoning ges avsnitt av typen visardiagram, symboliska metoden, impedansanpassning, vågledare, mikrovågsresonatorer. Elektronik Ledarnas elektronfysik. Termo-, foto-, sekundär- och fältemission. Katodmaterial. Rymdladdning. Vakuumdioder. Förstärkarrör. Halvledarnas elektronfysik. Elektroners och håls rörelse i halvledare. Halvledardioden. Halvledarförstärkare, spetskontakt- och skikttransistorer. Fotoelektricitet, allmänna grunder och tillämpningar: fotoceller, elektronmultiplikatorer, fotokonduktiva celler, fotoelement, fototransistorer, solbatterier. Gasurladdningsfysik, allmänna grunder och tillämpningar: glimlampor, stabilisatorrör, kallkatodrör, lysrör, jonventiler, tyratroner, ignitroner.

411 Elektronoptik. Katodstrålrör. Kamerarör för television. Elektronmikroskop. Principerna för klystronen, magnetronen, masern och lasern. Krets-, rör- och transistorbrus. Brusfaktor och brustemperatur. Brusmätning. Ledningsteori: telegrafekvationen, karakteristisk impedans, dämpning, fasvridning, fas- och grupplöptid. Tvåpoler. Fyrpoler: y-, z-, g-, h-parametrar, ekvivalent ledning, ekvivalenta T- och Tr-länkar. Elektriska filter. Diodkretsar: likriktare, detektorer, likspänningsåterställare, logiska kretsar. Ekvivalenta fyrpoler: transistorns h-, y- och z-parametrar, triodens och pentodens ekvivalenta scheman. Förstärkare med transistorer och elektronrör: arbetspunkt, belastningslinje, RC-koppling, absolutvärde och fas, övre och undre gränsfrekvens, bandbredd, produkten förstärkning gånger bandbredd, kaskadkoppling. Singularitetsdiagram. Pulsförstärkare: stigtid, översvängning, pulsfall. Samband mellan överföringsfunktion och pulssvar. Bandpassförstärkare med enkel- och dubbelavstämda kretsar. Särstämning. Motkopplade system. Operationsförstärkare. Oscillatorer. Multivibratorer. Likspänningsförstärkare. Omkopplare. Mottagare för amplitud- och frekvensmodulerade signaler. Elektroniska system: rundradio, television, radar, bärfrekvenstelefoni, datamaskiner. Rörvoltmetrar. Oscilloskop. Signalgeneratorer. Brusgeneratorer. Räknare. Fjärrmätning. Elektriska metoder för mätning av icke-elektriska storheter. Laborationer på kursens olika delar, innefattande konstruktion och byggnad av elektroniska enheter som likriktare, förstärkare, oscillatorer och multivibratorer.

Verksamhetsformer och organisation Kombination med

Ellära Summa veckor

matematik

fysik

60 15 25 20

20 55 25 20

412 Kursen i fysik tar 15 veckor. Under de 12 första av dessa skall laborationer förekomma med 8 timmar per vecka ( = 9 6 t i m m a r ) . Kunskapskontroll sker efter fem veckor på den inledande kursen (V* vecka), mekanik och värmelära (3 Va vecka) samt akustik (1 vecka), efter ytterligare tre veckor på optik, samt efter ytterligare sju veckor på atom- och kärnfysik.

B I L D - OCH F O R M A R B E T E

Låg- och mellanstadiets lärare MÅL Undervisningen h a r till uppgift att göra lärarkandidaterna medvetna om bild- och formarbetets möjligheter att utveckla barnets personlighet, emotionellt och intellektuellt, individuellt och socialt, att aktivera lärarkandidaternas egen förmåga till fritt skapande och därmed uppöva den estetiska sensibiliteten samt att ge kunskap och färdighet för framställning av olika slag av bild- och formarbete och vidga intresset för konstnärligt uttryckssätt över huvud. STUDIEKURS Obligatorisk kurs och tillvalskurs för lågstadielärarutbildning samt obligatorisk kurs för mellanstadielärarutbildning

Orienterande översikt om mål och medel vid bild- och formarbetet Grundsyn, målsättning och studieplaner för ämnet i grundskola och lärarhögskola. Bild- och formarbetets samband med strömningar i konstpedagogiken och i den allmänna pedagogiken. Teckningen och slöjden i svenskt skolväsen. Aktuella internationella kontakter. Sambandet mellan barnets personlighet och dess sått att uttrycka sig i bild och form under olika åldersstadier och i olika situationer Skapandets och bilduttryckets natur. Utvecklingen av barnets bild- och formuttryck. Det fria bild- och formuttryckets psykologi, hämningsskapande faktorer. Orientering om aktuell forskning och debatt. Det fria skapandet som grund för bild- och formarbete av olika slag. Material och teknik Synpunkter på val av material och teknik. Materialkännedom och materielvård. Olika sått att stimulera

barnet i bild- och

formarbetet

Upplevelser och iakttagelser. Aktivering genom samtal. Intuitiv lek med självvalda formelement. Grupparbeten.

414 Arbetsmoment speciellt till fritt skapande

avsedda

att aktivera

lärarkandidaternas

förmåga

Gestaltande av upplevelser och erfarenheter. Intuitiv och konstruktiv formbyggnadsövning som grund för dekorativa kompositioner av ornamental, figural och konsthantverksbetonad art. Metodisk behandling av och övning i bild- och formarbete

av olika slag

Studier inför motiv. Fotografisk likhet — personlig gestaltning. Karaktärisering av linje, yta, textur, volym, färg. Framställningar som klargör begrepp, sammanhang, situationer och förlopp, t. ex. åskådningsbilder för den övriga undervisningen. Form inställd på bruksfunktion. Slöjdbetonade uppgifter. Textning. Konststudier Konsten som uttryck för individualitet och tidsanda. Konstteoretiska problem.

ANVISNINGAR OCH RÅD Allmänna synpunkter

Lärarkandidaterna har vid utbildningens början mycket olika grundsyn på bild- och formarbete. Bristande insikt om bildspråkets natur och det fria skapandets innebörd torde bidra härtill. Många tror, att ämnet kräver specialbegåvning, andra t. ex. att det fria skapandet helt utan metod är den »rätta» metoden. Det är därför angeläget att klargöra ämnets samband med den allmänna pedagogiken. Sålunda bör understrykas, att en utvecklingsanpassad undervisning i bild- och formarbete måste grunda sig på en totalbild av eleven, att huvudvikten skall läggas vid den skapande processen och att lärogången måste bestämmas av elevens utveckling, samtidigt som det skapande arbetet blir ett viktigt inslag i denna utveckling. Det bör påvisas, att begreppet estetisk fostran då kommer att få en vidare innebörd och syfta till en allmän fostran genom skapande arbete, som börj a r tidigt med den skapande leken och även avser att göra individen som vuxen allmänt skapande i det dagliga livet. Eftersom fostran genom skapande arbete är en primär angelägenhet är det nödvändigt att den blivande läraren tar ställning till dess innebörd och betydelse som innebär mera än enbart en smakfostran och undervisning till förståelse av konst. Det bör också framhållas, att tolkningen av den fria teckningen som ett meningslöst kluddande är felaktig. Tvärtom äger det fria bild- och formarbetet en tydlig lagbundenhet inifrån barnet självt, fritt från de vuxnas konstföreställningar och fritt till en naturlig utvecklingsgång, en naturlig växtprocess, som skall stödjas, ej dirigeras av undervisningen. Sambandet mellan barnets personlighet och dess sätt att uttrycka sig

415 bild- och formmässigt under olika åldrar och i olika situationer bör sålunda uppmärksammas. Lärostoffet måste givetvis främst belysas utifrån det åldersstadium lärarkandidaten kommer att undervisa på, men det är nödvändigt att behandla hela utvecklingen, från klotter till medveten gestaltning, oavsett lärarens stadieinriktning, eftersom den utgör en organisk helhet, där ingen period kan betraktas isolerad, och eleverna uppvisar stora individuella olikheter i utvecklingen. Sålunda bör man framhålla att jämsides med ett realistiskt uttryckssätt tycks ett mera nonfigurativt utvecklas. I mellanstadielärarutbildningen bör särskild vikt läggas vid brytningsårens skapande, eftersom detta kan bli avgörande för individens möjligheter att mera allsidigt använda bild- och formarbetet i fortsättningen och för förmågan att uppleva och förstå konstnärligt uttryckssätt. Det bör betonas, att skaparförmågan fortsätter även under puberteten. Eventuell obenägenhet till skapande arbete kan bero på pedagogiska missgrepp och på bristande tid för skapande arbete. Vissa svårigheter föreligger dock. Elevernas växande förmåga till visuella iakttagelser kan göra att de inte förstår sitt tidigare bildspråk, t. o. m. finner det barnsligt och slutar att använda det. Det är då risk att bild- och formarbete fastlåses i en meningslös avbildning eller i enbart fackbetonade uppgifter, varvid den skapande verksamheten — med dess inflytande på personlighetsutvecklingen — upphör. Risken är större j u mer lärarkandidaten är inställd på ett mera fackbetonat synsätt. Här kan läraren emellertid hjälpa eleverna genom att få dem att upptäcka artskillnaden mellan deras eget bildspråk och den fotografiska, avbildande framställningen och att fortsätta att spontant ge uttryck åt sina erfarenheter — visuella eller andra — genom enkla symboler och utan att fastlåsas av stela perspektivkonstruktioner eller regelrätt färglära. Eftersom särskilt rumsframställningen på plan yta innebär betydande svårigheter, bör man för den blivande läraren framhålla lämpligheten av att använda tredimensionellt material. Ett annat medel att undvika konflikten mellan visuella erfarenheter och möjligheten att gestalta dessa är att låta eleven ägna sig åt nonfigurativ formgivning. Samtidigt med att den fria uttrycksförmågan sålunda vidmakthålls, bör eleverna småningom föras fram till att medvetet göra en bild som ger uttryck för känslan, att medvetet och avsiktligt belysa ett begrepp (t. ex. schematiska framställningar, teknisk ritning), att skapa en form inställd på bruksfunktion, att gestalta en miljö. De kan också på ett mera meningsfullt sätt inrikta sig på naturstudier. Det är emellertid angeläget att betona, att dessa intellektuellt medvetna formuttryck kan spåras i barnens tidigare bildskapande och att de sålunda icke får betraktas som isolerade företeelser; alla dessa formframställningar hänger organiskt samman. Den utvecklingsanpassade undervisningen ger alltså individen möjlighet till en allsidig användning av bild- och formspråk.

416 Det bör framhållas att eleverna då de ger uttryck för sina känslor, sinnesintryck och erfarenheter efter hand finner ett personligt bildspråk. Om de får tillfälle att återfinna sådant bildspråk i de vuxnas konst — nutida eller äldre — blir de lättare personligt engagerade. En uppövad sensibilitet för sinnesintryck medför i sin tur lust för miljöskapande och beredskap för estetiska värderingar. Viktigast är den skapande processen, men samtidigt uppövas helt naturligt ordningssinne, samarbetsförmåga och manuell färdighet, vilket allt är en tillgång för varje människa. I samma mån som arbetet engagerar eleven, uppstår osökt en arbetsro, som kan vara svår att åstadkomma, om det ej är anpassat efter elevens utvecklingsstadium och intressen.

De särskilda kursmomenten

Sambandet mellan barnets personlighet och dess sätt att uttrycka sig i bild och form under olika åldersstadier och i olika situationer Kandidaterna bör göras uppmärksamma på de intuitiva mönstren. Därmed avses här utvecklingsbara mönsterartade uttryck, som spontant flödar fram och härrör ur barndomens klotter. Formvalet, sättet att ordna de olika formdelarna och barns benägenhet till figurativa och känslomässiga associationer tyder på ett djupare samband med personligheten. Denna form av skapande kan läggas till grund för nonfigurativt formarbete över huvud, t. ex. praktisk utformning av konsthantverksbetonade uppgifter. Under övningarna upptäcker eleverna på egen hand principer för bildbyggande. Även färgmässigt kan former sättas i relation till varandra. Det utvecklas därvid ett för det enskilda barnet naturligt färgval, som är viktigare än kunskap om teoretisk färglära. Från början kanske utförd med låg aktivitet kan den intuitiva övningen utlösa en skapande process, som kan ge djupt engagemang och allt mångsidigare uttryck för personligheten. Särskilt under brytningsåren bör denna form av övning vidmakthållas parallellt med övrigt bildskapande, då eleven därigenom undviker konflikten mellan visuella erfarenheter och svårigheten att gestalta dessa. Detta slag av formarbete är ännu så länge föga känt. Därför bör så lång tid ägnas däråt att de blivande lärarna förstår och framför allt upplever dess betydelse som medel att utlösa den skapande processen. I detta sammanhang kan det vara lämpligt att framhålla vikten av varje lärares egna iakttagelser och kontakt med aktuell forskning. I sitt fria skapande ger barnen uttryck för en personlig realism. Denna innebär, som tidigare framhållits, ej någon avritning av bestämda föremål. Under brytningsåren vill många elever teckna direkt efter naturen. Kandidaterna varnas för att sätta in sådana studier för tidigt, eftersom de kan verka hämmande på skaparförmågan. Om det fria skapandet är tillräckligt underbyggt kan dock sådana studier på högre stadier bli ett komple-

417 ment. Modellmaterial kan eleverna ofta samla själva. Det kan bestå av delformer från naturen, t. ex. växtdelar, övningen innebär inte blott en karaktärisering av delformen utan omfattar även gruppering med estetisk innebörd. Också denna sorts bildarbete kan utföras på ett personligt sätt. Övningen ger ökad estetisk sensibilitet och förståelse för likartade framställningar i konsten. Samtidigt uppövas en allmän teckningsförmåga som kan användas i andra sammanhang. Material och

teknik

En förutsättning för en utvecklingsanpassad och individuell undervisning är att barnen får tillgång till det material som bäst lämpar sig för deras aktuella formvisioner. Vid konkretisering gäller det sålunda att välja sådana hjälpmedel att visionen snabbt kan gestaltas. På så sätt kan en och samma formvision bli utförd t. ex. med penna, med färg eller lera alltefter elevernas behov och mognad. Den kan dessutom utföras dels på plan yta, dels tredimensionellt. Redan tidigt spåras ett konstruktivt skapande hos barnen då de bygger med sina klossar eller syr sina docklapptäcken. Sammansättningen av de Dlika delformerna kräver olika hjälpmedel: klister, nål och tråd, hammare, spik etc. Under arbetets gång förvärvas erfarenhet om materialets möjligheter, och den manuella och tekniska färdigheten övas. Här kan givetvis den vuxne komma barnet till hjälp genom att visa, hur t. ex. redskapen kan användas. Men det tekniska får inte bli självändamål. Det visar sig, h u r väl den tekniska färdigheten tillgodoses i det fria skapandet. Genom att ge ett allsidigt uttryck för sin personlighet tillägnar sig eleverna en personlig teknisk färdighet och finner egna lösningar. Med tredimensionellt material kan barnet tillfredsställa sin lust att göra nyttosaker. Lärarkandidaten måste få inskärpt att eleven icke blott skall få teckna och måla som barn utan även få forma som barn. Det bör också betonas att tredimensionellt material lätt kan förleda till efterapning av de vuxnas hantverksprodukter. »Avslöjdandet» kan undvikas om eleverna från början får gestalta fritt. Erfarenheten visar dessutom att sådana elever lika gärna väljer formuttryck utan bruksfunktion som bruksting. Gränsdragningen teckning —• handarbete — slöjd ter sig med ovanstående grundsyn konstlad; den har uppstått ur traditionen från de vuxnas liv och har oftast ingen relation till barnets utveckling. Olika sått att stimulera barnet i bild- och formarbete Metodiken innebär ett ständigt övande av förmågan till visionsförnimmande. Endast i detta syfte kan nödig formal träning ske samt nytt material och ny teknik användas. 27—512012

418 Om de blivande lärarna görs medvetna om att bilduttrycket är en syntes av barnens olika sinnesintryck och ett uttryck för deras emotionella, begreppsmässiga och sociala erfarenheter, inser de lätt att det väsentliga är att stimulera barnen till bildvisioner — d. v. s. att få dem att intensivt leva sig in i vad de vill uttrycka. Genom samtal med frågor kan man få barnen att koncentrera sig och erinra sig något upplevt. Samtalen kan röra sig om de enskilda barnens egna upplevelser, i skolan behandlat lärostoff eller iakttagelser och upplevelser av olika slags bilder och formuttryck. Frågorna gäller mera barnens begreppsmässiga erfarenheter än de visuella. Det gäller känsel-, lukt-, ljudförnimmelser, upplevelser av rörelsesensationer samt icke minst deras känslomässiga inställning till objektet (jämför stimulering för uppsatsskrivning). Lärarkandidaterna bör observera att ett adekvat färgval således ej behöver överensstämma med vad man uppfattar med synsinnet. Samtalen kan också anknytas till barnens nonfigurativa formskapande. Lyssnande till berättelser och musik kan verka stimulerande men medför ibland att barnen upplever så intensivt att de sedan inte kan återge något alls eller ibland att de senare inte kan arbeta utan dylik stimulering. Vid samtal däremot deltager eleverna mer själva — läraren bör leda, ej dominera. Deras föreställning aktiveras också efter en av läraren för det aktuella syftet bestämd plan, anpassad efter barnets situation. Samtal och uppläsning av berättelser får sålunda aldrig ske mekaniskt och schablonmässigt. Läraren kan också låta eleverna genom ställningar eller rörelser uttrycka en känsla. Här får sålunda dramatiseringsövningar betydelse för bildskapandet. Ett annat sätt att utlösa den skapande processen är att låta barnen leka med enkla formelement i två- eller tredimensionellt material (intuitiva mönster). Det är viktigt att eleverna så småningom vänjs att lita till sig själva, så att de på egen hand tar itu med bildarbetet och väljer sina uppgifter. Arbetsmoment speciellt avsedda att aktivera lärarkandidaternas förmåga till fritt skapande Det är väsentligt att kandidaterna får utöva bild- och formarbete för att själva erfara dess möjligheter att frigöra den egna förmågan. De skall då också erfara att verksamheten i sig själv är utvecklande och mångsidigt berikande. Möjlighet att återuppliva förmågan att som barnen ge uttryck åt upplevelser och erfarenheter måste ges dem, och detta sker på likartat sätt som med barnen. Det nonfigurativa formarbetet spelar här den största rollen. Lärarkandidaterna kan sålunda börja med konstruktivt byggande med olika formelement i lättarbetat material, såväl två- som tredimensionellt. De får härigenom möjlighet att verifiera påståendet att aktivering av för-

419 mågan till formvisioner är väsentligare än övning i teknisk färdighet. Enbart genom teknisk färdighet uppnås aldrig något självständigt skapande. Metodisk behandling av och övning i bild- och formarbete av olika slag Kandidaternas studier inför motiv kan bedrivas på likartat sätt som på högstadiet och gymnasiet. Samtidigt som sådan övning ger en estetisk inriktning tränar den förmågan att karaktärisera form och får således betydelse vid utförandet av schematiska framställningar. Skillnaden mellan mera naturalistiska framställningar och sådana som klargör begrepp betonas. I detta sammanhang informeras de om mål och metoder för åskådningsteckning på krittavlan och ges möjlighet att självständigt uppöva färdigheten i detta slags bildarbete. Det bör framhållas att den schematiska bilden utgör ett medvetet bruk av elevernas sätt att åskådliggöra verkligheten och att tavelritning naturligt framgår ur den allmänna undervisningen i ämnet och ingalunda innebär ett inlärande av ett antal standardritningar för undervisningen i de olika ämnena. För kandidaternas engagemang i bild- och formarbetet spelar emellertid den färdiga produkten stor roll. De har därför ofta en benägenhet att för tidigt ge sig i kast med slöjd- och hantverksbetonade uppgifter. Det gäller då för metodikläraren att klargöra att produkten riskerar att bli en imitation — en produkt av mekaniska handgrepp — och att öva moment som leder till en upplevelse både av det egna skapandet och hur den tekniska färdigheten underordnar sig det fria skapandet. Denna grundläggande och nödvändiga övning kräver förhållandevis lång tid innan den leder fram till en godtagbar slutprodukt. Först härefter kan uppgifter som tillfredsställer krav på en speciell handaskicklighet eller lusten alt lösa tekniska problem bli meningsfyllda genom att de då sätts in i ett sammanhang. En nödvändig förutsättning för att nå resultat i bild- och formarbetet är således — liksom i andra ämnen — att bildspråket verkligen övas, vare sig det nu sker hemma eller under lektioner. Konststudier Lärarkandidaterna bör jämföra barnens bildspråk med de vuxnas konstuttryck. Paralleller finns. Somliga vuxna ger ett mera spontant uttryck åt sina erfarenheter — visuella eller känslomässiga — andra åter är bundna av stela regler, dikterade av tidens konstuppfattning. Genom kännedom om uttryckens samband med personligheten ökas möjligheterna till en adekvatare bedömning av konstuttryck över huvud. Verksamhetsformer och organisation

Kursmomenten har icke uppdelats på de olika terminerna. Den enskilde läraren skall ha frihet att välja den ordningsföljd varigenom han tror sig bäst främja helhetssynen. Metodikläraren bör dock före den första praktik-

420 tjänstgöringens början ha orienterat om ämnets målsättning och om metodiken för ett utvecklingsanpassat arbetssätt och ha delgivit synpunkter på planläggningen av kortare undervisningsavsnitt. Kandidaterna har då lättare att göra speciella iakttagelser och erfarenheter som kan aktivera tidigare genomgånget lärostoff. Läraren bör också i samråd med lärarkandidaterna överväga hur praktiktjänstgöringen bäst skall kunna utnyttjas för ämnet, t. ex. genom iakttagelser av barnens skapande verksamhet och verifiering av arbetshypoteser. Efter praktiktjänstgöringen bör läraren bereda kandidaterna tillfälle att jämföra och diskutera erfarenheterna, eventuellt ge en redovisning. Det är angeläget att de under längre tid får tillfälle till målinriktat bildoch formarbete för att övertygas om den vuxnes möjligheter att allmänt använda bildspråket. Hemuppgifter kan h ä r bli aktuella. Vid lärarutbildningen kan samverkan ske med alla ämnen. Särskilt bör betonas behovet av samarbete med undervisningen i pedagogik och psykologi samt i svenska. Analys av barns bild- och formuttryck kompletterar pedagogikundervisningen på motsvarande område. Barnteckningar kan utgöra ett utmärkt material för barnpsykologiska studier och verifieringar. Åskådningsteckning bör användas i alla ämnen. Kandidat som genom bild- och formarbete fått förutsättning att självständigt utföra schematiska bilder bör under respektive klass- eller ämneslärares ledning få exemplifierat hur ett speciellt lärostoff kan klargöras bildmässigt. De blivande lärarna kan hämta motiv för elevernas fria bild- och formarbete från alla ämnen. Härvid bör särskilt beaktas motivets möjligheter till emotionella uttryck. Ett motiv från den samlade undervisningen kan t. ex. få eleven att belysa sin egen livssituation och icke enbart det konkreta intresseområdet. Facksynen får vika för det allmänmänskliga. Det gäller för metodikläraren att bland mängden av lärostoff urskilja sådant som belyser sammanhangen mellan ämnets olika intresseområden, att upptaga väsentliga problem till analys och debatt samt ge anvisning om lämplig litteratur. Lärostoffet skall så långt möjligt belysas genom demonstrationer av elevers fria bild- och formuttryck, olika konstuttryck, bilder av olika slag etc. Metodikläraren bör i samband med de olika kursmomenten ordna utställning av utförda arbeten efter såväl pedagogiska som estetiska principer. Studiebesök på museer och utställningar företas och läggs till grund för diskussion och analys ur olika aspekter. Under utbildningstiden bör lärarkandidaterna göra kontinuerliga iakttagelser av elever i skapande arbete och framföra sina erfarenheter samt beredas tillfälle att ordna och demonstrera utställningar. Vissa uppgifter kan ges som grupparbeten. Avsikten med de praktiska övningarna är att låta kandidaterna på den vuxnes nivå naturligt uppleva en liknande arbetssituation som eleverna.

421 Kandidaterna skall redovisa sin uppfattning om problem och metoder samt inläst litteratur genom tentamina och föredrag samt genom att aktivt delta i diskussioner. Lågstadielärarutbildningens kurser upptar större timtal än kursen för utbildning av mellanstadielärare. Redan den obligatoriska kursens timtal ger sålunda vidgade möjligheter till praktiska tillämpningsövningar inriktade på samordningen med undervisningen i hembygdskunskap. Även här måste emellertid huvudvikten läggas vid att för kandidaterna klargöra metodiska sammanhang och att bibringa dem den åsyftade grundsynen samt att öva moment som leder till en upplevelse av egen skapande förmåga. Den större kursen för lågstadiets lärarkandidater bör därjämte kunna ge fördjupning av ett speciellt intresseområde efter vederbörandes förutsättningar, t. ex. mera ingående studier av barnteckningar i samband med studier i facklitteratur, konststudier, diskussioner i samband med utställningsbesök och föreläsningar. För de kandidater som upplevt en skapande process och lyckats ge ett allsidigt uttryck aktualiseras sådana uppgifter som tillgodoser kravet på handaskicklighet eller lusten till lösning av tekniska problem, t. ex. hantverksbetonade uppgifter eller sådant bild- och formarbete som kan stödja den övriga undervisningen. Det funktionella och det tekniska får sålunda icke nonchaleras men måste sättas in på lämpligt sätt och vid rätt tidpunkt. Några speciella kursmoment kan naturligtvis ej åläggas utan bör efter samråd mellan lärarkandidaterna och metodikläraren bestämmas efter omständigheterna. Vid bedömning av lärarkandidaterna måste hänsyn tas till helhetsprestationen. Stor betydelse bör tillmätas deras förmåga att penetrera och självständigt ta ställning till för ämnet väsentliga problem och att dra slutsatser av erfarenheter och iakttagelser av barn i skapande arbete samt deras sätt att tillgodogöra sig och redovisa inläst litteratur. Kandidaternas eget bild- och formarbete och samlandet av material i anslutning härtill — systematiskt uppordnat — är ett gott kriterium på deras förståelse av de olika övningarnas pedagogiska innebörd och på deras färdigheter. Samtidigt ger detta en god bild av deras idérikedom och självständighet, sensibilitet och inlevelseförmåga. Vid bedömningen skall större hänsyn tas till de för lärargärningen betydelsefulla faktorerna än till den s. k. konstnärliga förmågan. För att undervisningen skall kunna bedrivas effektivt måste krav ställas på tidsenliga lokaler och riklig tillgång till redskap och arbetsmaterial för olika tekniker. Av AV-hjälpmedel är stillbildsprojektor, radio, grammofon och bandinspelare betydelsefulla. Vidare behövs bilder av olika slag för att belysa de olika kursmomenten. En brännugn hör också till utrustningen. Till ämnet hörande pedagogisk och psykologisk litteratur, konstlitteratur och uppslagsverk bör finnas lätt tillgängliga.

422 Fördelning av den schemabundna Lågstadiets lärare: Obligatorisk kurs Tillvalskurs Mellanstadiets lärare: Obligatorisk kurs

tiden Timmar 120 180 100

HAND SKRIVNING

L å g - och m e l l a n s t a d i e t s l ä r a r e MÅL Utbildningen har till uppgift att odla lärarkandidaternas förståelse för ämnet som en finmotorisk färdighet, att göra dem uppmärksamma på individuella differenser i elevernas motoriska och psykiska förutsättningar, att påvisa samverkan mellan handskrivning och skilda aspekter på skriftlig framställning samt att ge de blivande lärarna en sådan teoretisk och praktisk färdighet i ämnet och förståelse av undervisningen i detta, att de i en klass med varierande förutsättningar hos eleverna kan hos samtliga lägga grunden till och vidareutveckla en allsidigt funktionell handstil. STUDIEKURS Inövning

av fastställd

förskrift

Finmotorisk färdighet och enhetlig förebild. Fördelar med en ekonomisk arbetsmetod. Handskriftslitteraturens terminologi. Skrivningens

fysiologi och

psykologi

Handmotorisk utveckling. I skrivprocessen deltagande organ samt dessas samverkan. Det personliga »handlaget» contra tillfällig påverkan. Skrivmetodik Pedagogiska synpunkter på den förberedande skrivundervisningen. Aspekter på den egentliga skrivundervisningens metodik. Skrivmateriel Skrivverktyg. Linjering. Samverkan

mellan handskrivning

och övrig

undervisning

Synpunkter på växelverkan mellan färdighet i handskrivning, allmän språklig utveckling och läs- och stavningsförmåga samt utnyttjandet av skriften

424 som uttrycksmedel för tanken. Läsbarhetens psykologiska inverkan på läsaren och möjligheterna till en rättvis bedömning av skriftliga alster. Handstilsbedömning

och

skriftvård

Begreppet »god» handstil. Synpunkter på korrigering av ofta förekommande fel i barns skrivrörelser. Förslag till allmänt skriftvårdande åtgärder. Vänsterhänthet Val av skrivhand. Instruktionen av den vänsterhänte. Vänsterhänta lärarkandidaters träning i högerhandsskrivning. Skriftens

historiska

utveckling

Kursivskriftens uppkomst ur tidigare skriftformer. Olika tiders utnyttjande av tillgängligt skrivmaterial samt inverkan härav på skriften. Inhemska skrivmetoder i historisk belysning. Forskning

och

litteratur

ANVISNINGAR OCH RÅD Allmänna synpunkter

Vid metodikundervisningen bör betonas, att handskrivningen är en funktionell finmotorisk verksamhet — funktionell i betydelsen att den på ett praktiskt sätt skall kunna synligt uttrycka tankar; finmotorisk i bemärkelsen att den kräver samordning av nervimpulser för de fina manuella rörelser, som skall producera alfabetets bokstäver i skilda kombinationer. Den funktionella aspekten är intimt förknippad med barnets språkutveckling och intellektuella nivå i övrigt, medan den finmotoriska aspekten är beroende av den muskulära och neurologiska mognadsnivån, den personlighetsmässiga utvecklingen samt graden av automatisering av skrivrörelsen. Undervisningen i handskrivning blir meningsfylld endast om läraren tar hänsyn till båda dessa aspekter. Detta innebär att han måste behärska dels det för undervisningen i grundskolan fastställda kursivskriftsalfabetet, dels en i alla avseenden effektiv metodik och äga kännedom om barnets motoriska och psykiska utveckling under skolåren samt ha förmåga att bedöma barnets aktuella fysiska, psykiska och kunskapsmässiga utvecklings- och mognadsnivå. Det bör klart framgå för de blivande lärarna, att man vid undervisningen i handskrivning bör tillvarata elevens anlag genom att acceptera och utveckla hans individuella »handlag» inom ramen för godtagen formgivning. Viktigt är dock att framhålla, att barnet inte är naturbegåvat med de mest ändamålsenliga rörelserna för en specifik aktivitet som denna. Metodisk handledning är därför nödvändig, vartill kommer en medveten, lustbetonad

425 träning ända till automation av den sålunda personligt betingade men allmänt accepterade skrivrörelsen. Den stora befolkningsomflyttningen i vårt land nödvändiggör bruket av en enda förskrift inom den obligatoriska skolan. För elevernas vidkommande innebär detta, att trots lärarbyten en fortsatt uppbyggnad och förstärkning av det grundlagda impulssystemet kan fortgå kontinuerligt hela skoltiden igenom. Lärarkandidaterna bör därför lära sig behärska den grundläggande skrivundervisningen för att med tiden vinna större och större förtrogenhet med förekommande problemtyper samt dessas behandling. Det är nödvändigt att lågstadiets lärare vet, vad som kan inträffa med en handstil på högre skolstadier, och därför i möjligaste mån skaffar sig förutsättning att hos eleven lägga en stabil grund av profylaktisk karaktär. Lärarna på mellanstadiet måste känna till hur en handstil byggs upp för att ha den rätta bakgrunden till sitt utvecklings- och stödarbete. Därför kommer i det följande ingen uppdelning att göras på skolstadier. Läroplanens kursmoment har i möjligaste mån ordnats som en pedagogiskt uppbyggd studiegång. Självfallet kan dock intet moment behandlas som en helt isolerad företeelse, utan samspelet mellan skrivprocessens yttre och inre faktorer bör tas upp i de sammanhang, där detta ur metodisk synpunkt befinns lämpligt. De särskilda kursmomenten

Inövning av fastställd förskrift Med hänsyn till att den grundläggande undervisningen i handskrivning måste bedrivas effektivt och på ett för det enskilda barnet konsekvent sätt bör lärarkandidaterna varnas för att utforma egna varianter av den fastställda förskriften. Ur tids- och arbetsekonomisk synpunkt är det nödvändigt att redan vid instruktionen i handskrivning samtliga i skrivprocessen deltagande sinnen utnyttjas, alltså förutom motoriken även hörsel, syn och tal. De blivande lärarna måste därför läras inse den roll dessa sinnen spelar för barnens korrekta uppfattning av nya moment i inlärningen liksom bästa sätten att utnyttja dem. Formuppfattning och formgivning underlättas, om barnen görs uppmärksamma på gemensamma respektive klart åtskiljande moment i utförandet av de enskilda bokstäverna. Lärarkandidaterna måste därför bibringas klara distinktioner angående kursivalfabetets familjeindelning. Kunskap om handskriftslitteraturens terminologi är behövlig vid deras egen undervisning samt vid fortsatta studier i ämnet. Skrivningens

fysiologi

och

psykologi

En översikt av handmotorikens utveckling under förskoleåldern fram till vuxen ålder behövs för att k u n n a uppskatta barnets aktuella motoriska mognadsnivå.

426 Lärarkandidaterna bör erhålla en schematisk bildframställning av hur en allsidig instruktion når barnet och påverkar dess olika hjärncentra för att slutligen resultera i nervimpulser till det skrivande organet. De bör medelst exemplifiering få uppleva, hur barnets individuella psykiska läggning och fysiska mognad kan resultera i små permanenta särdrag i handstilen; likaså bör betonas att dessa drag skall tillvaratas, om de är av positiv karaktär. Den korrekta övningens betydelse för den centrala impulsgivningen bör genomgås. I samband härmed påpekas, h u r tillfälliga psykiska och fysiska tillstånd allt mindre påverkar skrivrörelsen med ökande automationsgrad. Skrivmetodik Det är av vikt att betona, att den förberedande skrivundervisningen görs funktionsriktig, så att den tjänar utvecklingen av barnets muskelkoordinering och behärskandet av finmotoriken. Valet av manuell sysselsättning och arbetsmateriel bör grundas på barnets fysiska och psykiska mognadsnivå, såsom denna avslöjar sig i barnets aktiviteter under den första skolveckan. Forskningens bidrag till diskussionen om lämplig tidpunkt för skrivstilsinlärning bör tas upp till behandling: tidpunktens samband med såväl fysiologisk mognad som undervisningen i svenska. I samband härmed ges synpunkter på textning. Vidare behandlas yttre faktorer av betydelse för skrivfunktionen: hygienisk kroppsställning och riktig bordshöjd; lämplig pennfattning — felaktiga grepp kritiseras; skrivsidans placering och lutning som förutsättning för en funktionsriktig skrivrörelse; hygienisk rörelsemetodik; skrivrytm. Lämpliga övningar i avspänningssyfte exemplifieras; varning ges för rörelseövningar, som direkt motverkar god skrivdisciplin. Angående skrivtempo berörs sambandet mellan barnets individuella rörelsetempo och intellektuella rörlighet; kritiska synpunkter på alltför långsamt respektive snabbt skrivtempo; innebörden av hastighetsträning jämte lämplig tidpunkt härför; genomsnittliga hastighetsnormer för respektive årskurser. Vikten av att läraren konsekvent nyttjar »skolstil» i undervisningen understryks.

Skrivmateriel Pennval diskuteras med hänsyn till hårdhet, tjocklek, vikt och längd — generella synpunkter och individuell anpassning. Förslag till arbetsmateriel vid den förberedande skrivundervisningen lämnas. Skilda linjesystem och dessas inverkan på en funktionsriktig skrivrörelse analyseras.

427 Samverkan mellan handskrivning och övrig undervisning Vikten av tydlig artikulation i tal framhålls; likaså betydelsen av att skrivövningarnas innehåll anpassas till barnets intellektuella och kunskapsmässiga nivå. Synpunkter ges på det samspel, som råder mellan skrivrörelsens automationsgrad och barnets säkerhet i stavning. Betydelsen av skriftvård i samtliga årskurser diskuteras. Handstilsbedömning och skriftvård Faktorer som påverkar handstilskvaliteten analyseras, såsom spänd-avspänd rörelse, formgivning, bokstavsstorlek, skriftens täthet och lutning, skriftens placering på papperet. Vanliga rörelsefel och andra orsaker till slarvig skrift eller bokstavsförväxling genomgås. Förslag till motåtgärder ges. Begreppet skrivdisciplin diskuteras. Synpunkter lämnas på en ändamålsenlig skrivundervisning. Olika sätt att uppehålla intresset och sinnet för god handstil behandlas. Vänsterhånthet Betydelsen av rätt handval — medverkan av elev, föräldrar, psykolog och läkare — liksom av konsekvens i användningen av vald skrivhand diskuteras. Förslag ges till möjlig individualisering av såväl skrivmetodik som skrivverktyg.

Verksamhetsformer och organisation

Undervisningen i handskrivning måste bedrivas efter flera linjer. De blivande lärarna måste övas att rent tekniskt behärska den fastställda förskriften och metodik i anslutning härtill. Detta sker bäst genom skrivövningar på papper och svart tavla. Även tavelskrivning måste alltså behärskas. De skall ha kunskap om den allmänna skrivmetodikens delmoment och anpassningsmöjligheter samt känna till hur variation i yttre betingelser påverkar skrivprestationen. Detta kan erfaras genom demonstration — direkt eller via film — samt genom egna praktiska övningar. De bör beredas tillfälle att studera elever i skrivsituation, lämpligen vid auskultation samt genom utnyttjande av film och intern TV. Målet bör vara att ge kandidaterna sakkunniga kommentarer till det iakttagna samt studiematerial för diskussion i grupp eller skriftligt avgiven analys. De bör övas i bedömning och analys av handstilsprov, vilket kan ske genom studium av insamlade skriftprov. De skall själva under överinseende undervisa i handskrivning. Detta

428 kan ske vid auskultering och övningsundervisning — dock först efter det att de åtnjutit undervisning i ämnet — liksom vid praktiktjänstgöring. I hemuppgift torde kunna lämnas dels individuell träning av kursivalfabetet, dels arbete enskilt eller i grupp med utlåtanden om barnstudier och skriftprov. Utbildningen i handskrivning bör om möjligt ske i nära anslutning till första praktiktjänstgöringen. Utbildningen bör på grund av ämnets karaktär bedrivas koncentrerat. Om uppövandet av skrivteknisk färdighet och undervisningen i härtill hörande skrivmetodik bedrivs parallellt, får lärarkandidaterna möjlighet att på ett naturligt sätt uppfatta det organiska sambandet mellan dessa båda delar av ämnet. Även deras studium av barn i skrivsituation och barns skriftalster bör i möjligaste utsträckning ske parallellt härmed. Fördjupad insikt om handskrivningens relation till ämnet svenska bör bibringas lärarkandidaterna under metodiktimmarna i svenska liksom vid olika former av praktik. Läraren i handskrivning bör därför intimt samarbeta med handledare samt med metodikläraren i svenska. Undervisningen i handskrivning är beroende av instruktions- och övningsmateriel. Varje moment i den allmänna skrivmetodiken måste k u n n a demonstreras och prövas. Sålunda bör finnas tillgängligt som studiemateriel bord och stolar av olika höjd; papper av olika format, kvalitet och linjering; rikt urval av skrivverktyg för förberedande och egentlig skrivundervisning. Som underlag för elevstudium bör finnas filmband med kommentar eller TV-program från undervisning såväl i normalklass som på läsklinik. För handstilsbedömningen bör finnas skriftprov — om möjligt försedda med ett lärarutlåtande om skribenten ur för skrivprestationen belysande aspekter. För lågstadielärarutbildningen omfattar kursen 20 timmar och för mellanstadielärarutbildningen 16.

MUSIK

Lågstadiets lärare MÅL Utbildningen har till uppgift att ge fördjupad musikförståelse samt att ge de insikter och färdigheter som krävs för en intresseväckande och fostrande undervisning i ämnet. STUDDZKURS Obligatorisk kurs och tillvalskurs

Sång Tonbildnings-, gehörs- och enkla melodiläsningsövningar. Sånger och psalmer för lågstadiet. Folkvisor. Kanon. Stamsånger. Sånger med anknytning till andra ämnen. Två- och trestämmiga sånger. Memorering och diktat av enkla melodier. För tillvals kursen dessutom: Diktat av större svårighetsgrad. Sånger ur lied- och romanslitteraturen med särskild hänsyn till svensk lyrik. Rytm och rörelse i samband med sång och med spel på enkla instrument Rytmiska övningar, även med användning av rytmstavelser. Rytmiska och melodiska diktat. Spel på rytm- och melodiinstrument. Betoning och accent. Takterings- och dirigeringsövningar. Lek- och rörelsevisor. Sång- och danslekar. Dramatisering av visor. För tillvalskursen dessutom: Rytmisk improvisation i anslutning till sång och instrumentalmusik. Sångoch musikspel. Allmän musiklära Notskrift. Enkla och sammansatta taktarter. Tempo-, nyanserings- och föredragsbeteckningar. Frasering. Tonarter och skalor. Pentatonik. Motiv, tema och sekvens. Konsonans och dissonans. Intervall. Transponering. Modulation. Ackordlära. Enkla ackompanjemangsövningar.

430 För tillvals kur sen dessutom: Översikt av kyrkotonarterna. Kännedom om olika melodi- och harmonisystem. Harmoniska funktioner. Stämföring. Musiklyssnande med musikhistorisk orientering Elevernas första musiklyssnande med musiksagor, olika instrument o. dyl. Musikinstrumentens klang och karaktär. Lyssnaruppgifter i samband med musik av beskrivande karaktär och med inriktning på olika musikstilar och kompositionsformer. Musikutvecklingen fram till våra dagar. För tillvals kursen dessutom: Lyssnande med särskild hänsyn till nya musikformer och nya uttrycksmedel. Stilhistorisk översikt. Partiturstudier. Musiken i undervisningen Undervisningsprincipernas tillämpning i ämnet musik. Barnens musikupplevelser. Metoder för inlärning av sånger. Blockflöjtens användning. Melodisk improvisation, även i samband med rytm- och melodiinstrument. Lågstadiets musikundervisning enligt Läroplan för grundskolan. Studieplaner. AV-materiel och tryckta hjälpmedel. Verksamhetsformer. Planering av undervisningen. Prov och bedömning. För tillvalskursen Barnkörens repertoar.

dessutom:

Individuell instrumentalmusik Undervisning på piano och orgelharmonium. Blockflöjtspelning. Eventuella studier på violin, gitarr, andra instrument eller i solosång. Skolsånger, koraler och andra kompositioner av lämplig svårighetsgrad. Ackompanjemangs- och preludieringsövningar. Körsång och ensemblespelning För tillvals kursen: Körtonbildning. Två-, tre-, eventuellt fyrstämmiga sånger, även barnkörsånger. Kördirigering och körtekniska anvisningar. Sånger med ackompanjemang. Ensemblespelning för olika besättningar.

ANVISNINGAR OCH RÅD Allmänna synpunkter

Följande anvisningar och råd gäller såväl grundkursen som tillvalskursen. Större krav på färdigheter och insikter i ämnet måste dock ställas på deltagare i den senare.

431 Musikundervisningen vid en lärarutbildningsanstalt inriktas i första hand på att lära ut den metodiska uppläggningen av ämnet. Dessutom måste lärarkandidaterna tillägna sig praktisk färdighet i instrumentalmusik med tillämpad musikkunskap. Eftersom lärarkandidaterna börjar studierna med olika förutsättningar, är det för många nödvändigt att repetera och utvidga tidigare inhämtade kunskaper och färdigheter. För att undervisningen skall bli intresseväckande och ändamålsenlig bör huvudvikten läggas vid praktiska övningar och pedagogiska anvisningar. Genom den uppdelning på grupptimmar och individuell undervisning, som timplanerna erbjuder, skapas förutsättningar att utveckla varje lärarkandidats musikaliska möjligheter. De särskilda kursmomenten

Sång

Sångundervisningen omfattar tonbildnings-, gehörs- och melodiläsningsövningar samt sånger av olika karaktär och svårighetsgrad. Sångvalet inriktas i första hand på den repertoar som kommer till användning på grundskolans lågstadium. Härtill kommer unisona sånger, kanon och flerstämmiga sånger av större svårighetsgrad, delvis i anslutning till musikhistorisk orientering och musiklyssnande. Tonbildningsövningarna bör ha intimt samband med röst- och talvård, varför anvisningarna i detta ämne skall beaktas. Uppmärksamheten bör kontinuerligt ägnas åt andning, tonansats, resonans och artikulation. Textuttalet skall i regel överensstämma med riksspråket. Av största vikt är, att de blivande lärarna uppmärksammas på att antingen genom eget föredöme eller på annat sätt ge eleverna exempel på naturligt fri och vacker tonbildning. Lika viktigt är att de blivande lärarna övas att korrigera felaktigheter i elevernas sång. Tonbildningsarbetet anknyts till de sånger som övas, så att varje melodi blir något av en tonbildningsövning. Gehörs- och melodiläsningsövningarna syftar till att utveckla förmågan att uppfatta och återge rytmer och melodier samt främja det inre hörande, som är en förutsättning för musikalisk läsfärdighet, vilken i sin tur är en av betingelserna för djupare musikförståelse. Melodiläsningen övas gärna i samband med nya sånger. Undervisningsresultatet är starkt beroende av lärogångens kontinuitet. Varje lektion bör i regel rymma ett eller flera övningsmoment i melodiläsning, memorering och diktat. Olika metoder för melodiläsning behandlas. Dock är det av vikt, att lärarkandidaterna blir väl förtrogna med ett system som lämpar sig för lågstadiet. Rytm och rörelse Den rytmiska utbildningen avser att utveckla känslan för musikalisk puls och rytm genom att deltagarna får klappa, knacka, läsa, sjunga eller spela

432 på melodi- och slaginstrument samt öva sig att uppfatta betoning och accent, markera starka taktdelar och skilja på olika taktarter. De rytmiska diktaten är till att börja med korta och enkla. Så småningom ökas svårighetsgraden, och rytmerna kombineras med melodi. Takteringsoch dirigeringsövningar utförs huvudsakligen i samband med sånger. Härvid beaktas förberedande taktslag, avslag och upptakt. Dirigering övas även till instrumentalmusik, eventuellt med användning av grammofon. Eftersom lek och rörelse är naturliga uttrycksmedel för barn, bör stor vikt läggas vid sådana övningar och sånger som tar rörelsen i anspråk, exempelvis sånglekar och dramatiserade visor. Allmän musiklära Allmän musiklära med tillämpningsövningar har stor betydelse för den grundläggande musikundervisningen. Alla teoretiska moment bör praktiskt tillämpas i syfte att göra lärarkandidaterna väl förtrogna med tonmaterial, begrepp och termer, som de i sin framtida musikundervisning kommer att få användning för. En översiktlig redogörelse lämnas för olika melodi- och harmonisystem, byggda på dur, moll, kyrkotonarter, pentatonik, fria tonaliteter, kromatik, heltonskala och tolvtonserier. Transponering, företrädesvis av sånger och koraler, utförs såväl skriftligt som praktiskt. Modulation påvisas i samband med melodier och vid harmoniska förlopp. Ackordläran inriktas på kadensbildning, enkla ackompanjemang och harmonisk analys. I samband härmed berörs stämföring och stämföringsregler, konsonans och dissonans, homofoni och polyfoni (kontrapunkt). Musiklyssnande med musikhistorisk orientering Undervisningen i musikhistoria, formlära och instrumentkännedom samt om kör- och orkestertyper avser att förmedla praktisk kännedom om skilda epokers musik. Illustrationsmaterialet bör vara så rikhaltigt som möjligt. Härvid beaktas såväl den tekniska apparaturens möjligheter (radio, grammofon, bandspelare, film och TV) som lärarkandidaternas egen förmåga att bidra med praktiska demonstrationer. I vissa lyssnarsituationer kan studierna anknyta till partiturläsning. Vid den historiska framställningen sätts musiken in i sitt allmänkulturella sammanhang, varvid anknytning naturligt sker till undervisningen i andra ämnen. Musiken i undervisningen Metodiska anvisningar ges i allmänhet vid genomgång av varje nytt kursmoment. Det är dock nödvändigt att anslå särskild tid till speciellt studium av metodiska spörsmål. Metodikundervisningen anknyter till barnens tidiga musikupplevelser. Förståelse för deras fantasivärld och kännedom om deras

433 lekar är förutsättningar för att läraren skall kunna rätt gestalta musiken på lågstadiet. Det är viktigt, att lärarkandidaterna tillägnar sig ett förråd av olika lustbetonade och aktivitetsfrämjande övningsuppgifter. Sångerna behandlas allt efter sin egenart. I vissa sånger uppmärksammas särskilt texten, medan man i andra stannar inför rytmen och melodien. Gehörsmässig inlärning av sånger övas på olika sätt. Många gånger kan det vara värdefullt att eleverna först får höra en viss sång i dess helhet och göra iakttagelser eller med rörelser delta i det musikaliska förloppet. Allt eftersom eleverna får säkrare rytm- och tonhöjdsuppfattning kan kraven ökas, så att inlärningen mera sker genom melodiläsning. Relativa tonnamn och andra symboler kan vara goda hjälpmedel vid befästandet av tonföreställningarna. Genom att systematiskt bygga ut tonmaterialet till pentatonisk skala erbjuder man goda möjligheter för melodiläsning och improvisation. De teoretiska momenten i lågstadiets musikundervisning bör behandlas i samband med sång och andra praktiska övningar, såsom musicerande på rytminstrument, xylofoner, klockspel och blockflöjt. Egentligt musiklyssnande förbereds på lågstadiet, där det är av största vikt att skapa goda lyssnarvanor. Genom enkla uppgifter stimulerar man barnens intresse och upptäckarglädje. För att aktivera barnen är det lämpligt att i samband med korta musikstycken, musiksagor o. dyl. låta dem identifiera olika musikinstrument och korta melodiska och rytmiska motiv, rubricera spelade musikavsnitt eller genom rörelser åskådliggöra musikaliska företeelser. Alla uppgifter måste noggrant förberedas och kan eventuellt föreläggas på arbetsblad. På lågstadiet kan enkla uppgifter på blockflöjt eller andra instrument utföras i mindre grupper, som tas i anspråk bl. a. för att utföra obligata stämmor samt för- och mellanspel till förekommande sånger. Grammofon och bandspelare är viktiga hjälpmedel framför allt vid musiklyssnande, rörelse och spel. Skolradions musikprogram kan tas upp på band för att användas vid lämpliga tillfällen. Planering av undervisningen avser inte enbart enskilda lektioner utan även planering av terminens och läsårets undervisning. För att intresset skall hållas levande måste uppgifterna ständigt varieras, dock utan att kontinuiteten eftersatts. Läraren visar olika lektionstyper och metoder, eventuellt med speciella demonstrationsgrupper av barn. Lärarkandidaterna kan även praktisera metodiska övningar vid fingerade lektioner i egen grupp. Lärarkandidaterna bör göras uppmärksamma på att man vid betygsättning i grundskolan skall ta hänsyn till såväl vokala och instrumentala färdigheter som till andra musikaliska aktivitetsformer och kunskaper. Repertoaranvisningar förenas helst med praktisk genomgång av vokala och instrumentala verk. Såväl noter som övrig litteratur bör finnas tillgängliga vid genomgången. Stencilerade förteckningar är av värde. 28—512012

434 Individuell

instrumentalmusik

En väl tillmätt tid för individuell undervisning i instrumentalmusik är nödvändig. Studierna bedrivs företrädesvis på piano men omfattar även övningar på orgelharmonium. En mera fritt utformad studiegång kan tilllämpas för dem som nått större färdighet i instrumentalmusik. Lärarkandidaterna bör även lära sig spela blockflöjt. Undervisning kan också meddelas i violin, gitarr, andra instrument eller solosång, om möjligt av speciallärare. Sånger och koraler för skolbruk kan eventuellt spelas i enkla tre- eller tvåstämmiga sättningar. Vid ackompanjemangsövningar används till en början endast huvudtreklangerna och deras ömvändningar. Viktigt är dock att inte stanna vid treklangsharmonisering utan även använda horisontellt tänkta ackompanjemangsstämmor och fria lösningar i mera modern stil. Även ostinato- och andra ackompanjemangsövningar på xylofoner och metallofoner bör uppmärksammas.

Körsång och ensemblespel Lärarkandidaterna i tillvalskursen deltar antingen i körsång eller ensemblespelning, eventuellt i båda. Material för körtonbildningen hämtas lämpligen från de sånger, som övas. Sångvalet bör syfta till att göra lärarkandidaterna förtrogna dels med grundskolans körrepertoar, dels med olika stilar och kompositionsformer inom vokalmusiken. Ensemblespelningen bör omfatta övningar för både mindre och större besättningar, t. ex. duo, trio, kvartett och kvintett. Dessa ensembler kan eventuellt utökas till en mera fullständig orkester.

Verksamhetsformer och organisation

Synpunkter på arbetets planering och samverkan med andra ämnen lämnas flerstädes i kommentarerna till de speciella kursmomenten. Den uppdelning av stoffet i ett antal delmoment som görs i studiekursen och förslaget till studiegång syftar enbart till större överskådlighet och får inte leda till att ämnet splittras upp. Visserligen måste de skilda momenten bli föremål för systematisk övning, men läraren måste vid sin planering av undervisningen ständigt beakta och bevara ämnets enhet. Efter att ha bildat sig en första uppfattning om lärarkandidaternas individuella förutsättningar bör läraren göra upp en plan för terminens och läsårets arbete, varvid alla väsentliga kursmoment beaktas. Det uppgjorda studieschemat får dock inte binda läraren så hårt, att h a n inte kan avpassa undervisningen efter lärarkandidaternas speciella förutsättningar eller utnyttja aktuell musik bl. a. i radio och TV.

435 Samverkan kan ske med flertalet undervisningsämnen och planeras i samarbete med lärarna i respektive ämnen. Koraler, andliga visor, delar ur mässan och annan sakral musik från olika perioder utgör gemensamt material för undervisningen i religionskunskap och musik. En litterär anknytning sker redan genom folkvisan och fortsätter fram till nutida skalder och tonsättare. I vissa fall hör text och musik så intimt samman, att uppfattningen av ett diktverk blir ofullständig om musiken saknas. I historia kan skilda epoker aktualiseras genom samtida musik eller genom sånger med anknytning till olika händelser. Sångerna kan infogas i dramatisk framställning. I hembygdskunskap berikas undervisningen genom vokal och instrumental musik och sånger från olika områden och länder. Vid den rytmiska gymnastiken är musiken numera nära nog oumbärlig. Sånglekar, folkdanser, marscher o. dyl. erbjuder för övrigt goda tillfällen till stimulerande samverkan mellan ämnena musik och gymnastik. I nära anslutning till skolans behov av sång och musik vid skilda tillfällen, såsom morgonsamlingar, avslutningar och högtidssammankomster, kan samverkan mellan olika ämnen och grupper förekomma. Då tillfälle erbjuder sig, anordnas demonstrationer av olika slag. Härvid utnyttjas såväl lärarkandidater med musikaliska specialintressen som utomstående specialister. Vokala och instrumentala solister kan inbjudas att hålla konserter, tonsättare att tala om egna verk och musikforskare att behandla särskilda problem. Konserter som lärarkandidaterna har möjlighet att åhöra kan förberedas på lektionstid. Studiebesök kan förläggas till skolor med föredömlig musikundervisning, museer och utställningar av instrument och musikalier samt till musikaliska institutioner. Vid bedömning av lärarkandidaterna skall såväl musikaliteten som de praktiska färdigheterna i sång och instrumentalmusik beaktas. I sångbetyget ingår insikter i musikens teori och historia. Betyget i instrumentalmusik avser inte enbart färdighet på piano och orgelharmonium utan även spelning på andra instrument, t. ex. blockflöjt, violin, klarinett, trumpet och gitarr. För att kontinuerligt följa arbetet är det lämpligt att varje termin anordna kontroll både av sångliga och teoretiska kursmoment. I samband härmed ges individuella anvisningar beträffande de fortsatta studierna. Vissa kursavsnitt kan redovisas i form av skriftliga prov. Det är önskvärt, att lärarkandidaterna under sin utbildning får hålla musiklektioner i varje årskurs på lågstadiet. Bedömning av praktiklektioner bör ske av facklärare, helst av läraren i ämnet musik. Musikinstitutionen vid en lärarutbildningsanstalt bör äga ett välförsett studiearkiv och en föredömlig uppsättning av alla de hjälpmedel som en tidsenlig musikundervisning kräver. Självfallet skall minimikraven i skolöverstyrelsens normalutrustningsplan för musikundervisningen till alla delar uppfyllas.

436 Förslag till studiegång: Grundkurs (140 t.)

Tillvalskurs (200 t.)

Termin

Termin

Moment 1 Sång a) Tonbildnings-, gehörs- och enkla melodiläsningsövningar Sånger och psalmer för lågstadiet b) Fortsatta studier enligt a) Folkvisor Kanon Memorering och diktat av enkla melodier

c) Fortsatta studier enligt a) och b) Sånger med anknytning till andra ämnen Visor från olika länder Stamsånger Tvåstämmiga sånger d) Diktat

e) Fortsatta studier enligt a)-c) Tonsatt svensk lyrik Två- och trestämmiga sånger f)

Fortsatta studier enligt a)-d) Sånger ur lied- och romanslitteraturen med särskild hänsyn till svensk lyrik Två- och trestämmiga sånger

R y t m och rörelse a) Rytmiska övningar, även med användning av rytmstavelser Lek- och rörelsevisor Rytminstrumentens användning

b) Taktering Retoning och accent Rytmiska och melodiska diktat Leksånger och sånglekar Musicerande på rytm- och melodiinstrument c) Fortsatta rytmiska övningar Enkla dirigeringsövningar Sång- och danslekar d) Fortsatta rytmiska övningar Dirigeringsövningar Sång- och danslekar Dramatisering av visor e) Fortsatta rytmiska övningar och dirigeringsövningar Dramatisering av visor

1 1

forts.

437 Grundkurs (140 t.)

Tillvalskurs (200 t.)

Termin

Termin

Moment 1 f)

4 Fortsatta dirigeringsövningar Rytmisk improvisation i anslutning till sång och instrumentalmusik Enkla sång- och musikspel

Allmän musiklära a)

1 1

Notskrift Enkla taktarter

b) Tonarter Dur- och mollskalor c) Sammansatta taktarter Tempo-, nyanserings- och dragsbeteckningar Frasering Motiv, tema och sekvens Konsonans och dissonans Fria tonaliteter

före-

d) Intervall Ackordlära Harmoniska funktioner

e) Pentatonik Intervall Transponering f)

Pentatonik Översikt av kyrkotonarterna Transponering Modulation

h) Kännedom om olika melodi- och harmonisystem Stämföring Enkla ackompanjemangsövningar Musiklyssnande med musikhistorisk orientering a) Det första musiklyssnandet med musiksagor, olika instrument o.dyl. b) Musikinstrumentens klang och karaktär Orkester c) Musik från olika länder och tidsskeden

1 1

g) Modulation Ackordlärans grunder Enkla ackompanjemangsövningar

1 — | forts.

438 Grundkurs (140 t.)

Tillvalskurs (200 t.)

Termin

Termin

Moment 1

d) Musikutvecklingen fram till 1900talets början Lyssnande med huvudsaklig inriktning på olika musikstilar och kompositionsformer

e) Kort översikt av musikutvecklingen från 1900-talets början fram till våra dagar f)

1900-talets musikutveckling Lyssnande med särskild hänsyn till nya musikformer och uttrycksmedel

g) Stilhistorisk översikt Partiturstudier Musiken i undervisningen a) Undervisningsprincipernas tillämpning Ramens musikupplevelser

11 1 1 1 11 1 1 1

b) Gehörsmässig inlärning av sånger, även med användning av relativa tonnamn och andra tonsymboler Melodisk improvisation, även i samband med rytm- och melodiinstrument

c) Olika metoder för inlärning av sånger Lyssnaruppgifter i samband med musik av beskrivande karaktär d) Olika metoder sånger

för

inlärning

av

De teoretiska momenten i lågstadiets musikundervisning e) Elockflöjtens användning Verksamhetsformer f)

Lågstadiets huvudmoment jämte anvisningar och kommentarer i Läroplan för grundskolan Planering av undervisningen AV-materiel och tryckta hjälpmedel Prov och bedömning

g) Barnkörens repertoar Summa timmar

26 | 26 forts.

439 Grundkurs (140 t.)

Tillvalskurs (200 t.)

Termin

Termin

Moment 1

4 Individuell instrumentalmusik Undervisning på piano och orgelharmonium Blockflöj tspelning Eventuella studier på violin, gitarr, andra instrument eller i solosång. Skolsånger, koraler och andra kompositioner av lämplig svårighetsgrad Preludie- och ackompanjemangsövningar

11111111 1i

1111 1111

6 Körsång och ensemblespelning Körtonbildning Två-, tre- och fyrstämmiga sånger, även barnkörsånger Kördirigering och körtekniska anvisningar Sånger med instrumentalbeledsagning Ensemblespelning för olika besättningar Summa timmar totalt

38 Mellanstadiets lärare MÅL

Obligatorisk k u r s : Utbildningen har till uppgift att ge kännedom om musikens elementa samt om lämpliga hjälpmedel för musikens användning som inslag i den övriga undervisningen. Tillvalskurs: Utbildningen har till uppgift att ge fördjupad musikförståelse samt att ge de insikter och färdigheter som krävs för en intresseväckande och fostrande undervisning i ämnet. STUDIEKURSER Obligatorisk kurs

Sång i samverkan med andra ämnen Hembygds- och landskapssånger. Stamsånger. Folkvisor. Koraler och hym-

440 ner. Sånger med litterär, historisk och geografisk anknytning. Sånger på främmande språk. Sånglekar och marschvisor. Talkörer. Musiklårans grunder Notskrift. Takt- och tonarter. Tempo- och föredragsbeteckningar. Musiklyssnande Musik med anknytning till kursmoment i olika undervisningsämnen. Musikinslag i undervisningen Intresseområden med inslag av musik. AV-materiel och tryckta hjälpmedel. Elementär

instrumentalmusik

Övning på tangent- eller andra instrument, eventuellt enbart melodispelning. Enkla sånger och koraler. Tillvalskurs

Sång Tonbildnings-, gehörs- och melodiläsningsövningar. Sånger och psalmer för låg- och mellanstadierna. Folkvisor. Kanon. Stamsånger. Sånger med anknytning till andra ämnen. Sånger och folkvisor från olika länder. Sånger ur lied- och romanslitteraturen med särskild hänsyn till svensk lyrik. Memorering och diktat av enkla melodier. Flerstämmig sång. Rytm och rörelse Rytmiska övningar, även med användning av rytmstavelser. Rytmiska och melodiska diktat. Rytmisk improvisation i anslutning till sång och instrumentalmusik. Musicerande på rytm- och melodiinstrument. Betoning och accent. Takterings- och dirigeringsövningar. Dramatisering av visor. Sångoch musikspel. Folkdanser. Allmän musiklåra Notskrift. Takt- och tonarter. Tempo- och föredragsbeteckningar. Frasering. Motiv, tema och sekvens. Konsonans och dissonans. Intervall. Ackordlära. Pentatonik. Kyrkotonarter. Transponering. Modulation. Kännedom om olika melodi- och harmonisystem. Stämföring. Melodianalyser och harmoniska funktionsanalyser. Enkla ackompanjemangsövningar. Musikhistoria och formlära med musiklyssnande Musikutvecklingen genom tiderna. Musikinstrumentens klang och karaktär. Beskrivande musik. Vokala och instrumentala former. Homofoni och polyfoni. Nutida musik. Stilhistorisk översikt. Partiturstudier. Musiklyssnande i anslutning tilll musikhistoria och formlära.

441 Musiken i undervisningen Undervisningsprincipernas tillämpning i ämnet musik. Barnens musikupplevelser. Metoder för inlärning av sånger. Melodisk improvisation, även i samband med rytm- och melodiinstrument. Lyssnaruppgifter i samband med musik av beskrivande karaktär. Mellanstadiets musikundervisning enligt Läroplan för grundskolan. Studieplaner. Blockflöjtens användning. AVmateriel och tryckta hjälpmedel. Verksamhetsformer. Planering av undervisningen. Prov och bedömning. Individuell instrumentalmusik Undervisning på piano och orgelharmonium. Blockflöjtspelning. Studier på violin, gitarr eller annat instrument eller i solosång. Inövning av skolsånger, koraler och andra kompositioner av lämplig svårighetsgrad. Ackompanjemangs- och preludieringsövningar. Körsång och ensemblespelning Körtonbildning. Flerstämmiga sånger, även barnkörsånger. Kördirigering och körtekniska anvisningar. Sånger med instrumentalbeledsagning. Ensemblespelning för olika besättningar.

Vidareutbildning av lågstadielärare

Sång Sånger och psalmer lämpliga för mellanstadiet. Folkvisor från olika länder. Sånger ur Hed- och romanslitteraturen med särskild hänsyn till svensk lyrik. Flerstämmig sång. Talkörer. Rytm och rörelse Rytmiska övningar, även med trioler och synkoper. Dirigeringsövningar. Sång- och musikspel. Folkdanser. Allmän musiklära. Kännedom om olika melodi- och harmonisystem. Ackordlära. Ackompanjemang. Musikhistoria och formlära med musiklyssnande Stilhistorisk översikt och formanalys. Partiturstudier. Musiken i undervisningen Förslag till intresseområden med inslag av musik för mellanstadiet. Mellanstadiets musikundervisning enligt Läroplan för grundskolan. Tryckta hjälpmedel för mellanstadiet. Principer för enkelt ensemblespel.

442 Individuell

instrumentalmusik

Undervisning på piano eller orgelharmonium. Studier på blockflöjt, violin eller annat instrument eller i solosång. Skolsånger och koraler för mellanstadiet. Ackompanjemangs- och preludieringsövningar.

ANVISNINGAR OCH RÅD Allmänna synpunkter

Musikundervisningen vid en lärarutbildningsanstalt inriktas i första hand på den metodiska uppläggningen. Dessutom måste de blivande lärarna tillägna sig praktisk färdighet i instrumentalmusik med tillämpad musikkunskap. Eftersom lärarkandidaterna börjar studierna med olika förutsättningar, är det för många nödvändigt att repetera och utvidga tidigare inhämtade kunskaper och färdigheter. För att göra denna undervisning intresseväckande och ändamålsenlig bör man lägga huvudvikten vid praktiska övningar och pedagogiska anvisningar. Genom den uppdelning på grupptimmar och individuell undervisning som timplanerna erbjuder, skapas förutsättningar att kunna utveckla varje lärarkandidats musikaliska möjligheter. Orienteringskursen i musik medför inte behörighet att undervisa i ämnet. Den avser att ge information om musikens användning inom andra ämnesområden. Ett visst mått av musikkunskap och elementär färdighet i vokaloch instrumentalmusik är en förutsättning för att läraren ska kunna använda musiken i den samlade undervisningen. Studiekursen för vidareutbildning av lågstadielärare upptar i huvudsak moment ur mellanstadieutbildningens båda sista terminer. Anvisningar och råd för den senare utbildningen gäller i tillämpliga delar.

De särskilda kurserna

Orienteringskurs Säng Undervisningen inriktas på unison sång med anknytning till olika ämnen. Nödvändiga anvisningar lämnas för tonbildningen. Så långt möjligt eftersträvas ett rytmiskt och melodiskt korrekt utförande av sångerna. För att nå resultat bör man öva förmågan att återge enkla rytm- och melodiavsnitt. Rytmiska mönster kan även hämtas ur språkliga rim och ramsor. I huvudsak anknyter övningarna till inlärning av sånger för allsidig ämnesintegration. De blivande lärarna bör få erfara, att åtskilliga av de vanligaste skolsångerna har anknytning till orienteringsämnena. Sånger om växter och djur, om årets och dagens växlingar samt om olika yrken kan bli naturliga

443 inslag i undervisningen. I samverkan med geografi kan sång och instrumentalmusik skapa bättre förståelse för folk och miljöer i främmande länder. I kristendomskunskap är koraler, andliga visor, hymner och annan sakral musik lämpligt material i undervisningen. Några av stamsångerna ä r väl lämpade att sättas in i olika sammanhang för att belysa svensk litteratur och folklore ävensom grannländernas språk och geografi. Anknytning till svenska och historia får man också bl. a. genom folkvisor och sånger som har sammanhang med sagor och historiska händelser. Både när det gäller folkvisor och verk av exempelvis Bellman, Geijer, Sjöberg och Taube är musiken nödvändig för förståelsen. I grundskolans undervisning i engelska är det naturligt att sjunga sånger på det främmande språket, bl. a. för att främja uttalet och berika ordförrådet. Sådana visor lämpar sig ofta för dramatisering. Sånglekar och marschvisor har sin givna plats i gymnastikundervisningen, och undervisningen i trafikkunskap kan stimuleras genom därför avsedda visor. Musiklärans

grunder

För att tillfredsställande kunna använda lämpligt sång- och musikmaterial i undervisningen är det nödvändigt för varje lärare i grundskolan att ha kännedom om musiklärans elementa. Orientering om notskrift, takt- och tonarter samt tempo- och föredragsbeteckningar kombineras med praktisk tillämpning, individuellt och i grupp. Musiklyssnande Grammofon, bandspelare, radio, film och TV erbjuder stora möjligheter att musikaliskt belysa kursmoment inom skilda ämnesområden. Lämpligt material demonstreras och kommenteras och uppgift lämnas om hur det anskaffas och utnyttjas. Som exempel kan nämnas: den svenska mässan, gregoriansk musik och negro spirituals; sånger av Bellman, Geijer, Sjöberg och Taube; romanser med text av Fröding, Karlfeldt, Bergman, Gullberg och Ferlin; nationalhymner och annan musik från främmande länder; musik för gymnastik, lek och dans. Musikinslag

i

undervisningen

Metodiska anvisningar ges i allmänhet vid genomgång av varje nytt kursmoment. Det är härutöver nödvändigt att anslå tid till speciellt studium av metodiska spörsmål. Elementär

instrumentalmusik

Instrumentalmusiken avser i första hand melodispel på piano, orgelharmonium, blockflöjt eller andra instrument. Där så är möjligt används även flerstämmiga sättningar av sånger och koraler.

444 Transponering av melodier till lätt spelbara tonarter kan ha betydelse bl. a. för blockflöjtspelningen. I samband med instrumentalundervisningen ges även i m å n av behov individuell handledning i sång eller musikteori. Tillvalskurs Sång Sångundervisningen omfattar tonbildnings-, gehörs- och melodiläsningsövningar samt sånger av olika karaktär och svårighetsgrad. Sångvalet inriktas i första hand på den repertoar som kommer till användning på grundskolans låg- och mellanstadium. Härtill kommer unisona sånger, kanon och flerstämmiga sånger av större svårighetsgrad, delvis i anslutning till musikhistoria och formlära med musiklyssnande. Tonbildningsövningarna bör ha intimt samband med röst- och talvård, varför anvisningarna i detta ämne skall beaktas. Uppmärksamheten bör kontinuerligt ägnas åt andning, tonansats, resonans och artikulation. Textuttalet skall i regel överensstämma med riksspråket. Av största vikt är, att de blivande lärarna uppmärksammas på att antingen genom eget föredöme eller på annat sätt ge barnen exempel på naturligt fri och vacker tonbildning. Lika viktigt är att lärarkandidaterna övas att korrigera felaktigheter i barnens sång. Tonbildningsarbetet anknyts till de sånger som övas, så att varje melodi blir något av en tonbildningsövning. Gehörs- och tonbildningsövningarna syftar till att utveckla förmågan att uppfatta och återge rytmer och melodier samt främja det inre hörande, som är en förutsättning för musikalisk läsfärdighet, vilken i sin tur är en av betingelserna för djupare musikförståelse. Melodiläsningen övas gärna i samband med nya sånger. Undervisningsresultatet är starkt beroende av lärogångens kontinuitet. Varje lektion bör i regel rymma ett eller flera övningsmoment i melodiläsning, memorering och diktat. Olika metoder för melodiläsning behandlas. Det är av vikt, att lärarkandidaterna blir väl förtrogna med system som lämpar sig för mellanstadiet. Rytm och rörelse Den rytmiska utbildningen avser att hos lärarkandidaterna utveckla känslan för musikalisk puls och rytm genom att de får klappa, knacka, läsa, sjunga eller spela på melodi- och slaginstrument samt öva sig att uppfatta betoning och accent, markera starka taktdelar och skilja på olika taktarter. De rytmiska diktaten är till att börja med korta och enkla. Så småningom ökas svårighetsgraden, och rytmerna kombineras med melodi. Takteringsoch dirigeringsövningar utförs huvudsakligen i samband med sånger. Härvid beaktas förberedande taktslag, avslag och upptakt. Dirigering kan även övas till instrumentalmusik, eventuellt med användning av grammofon.

445 Eftersom lek och rörelse är naturliga uttrycksmedel för barn, bör stor vikt läggas vid sådana övningar och sånger, som tar rörelsen i anspråk, exempelvis sång- och danslekar samt dramatiserade visor.

Allmän musiklära Allmän musiklära med tillämpningsövningar har stor betydelse för den grundläggande musikundervisningen. Alla teoretiska moment bör praktiskt tillämpas och syfta till att göra lärarkandidaterna väl förtrogna med tonmaterial, begrepp och termer, som de i sin framtida musikundervisning kommer att få användning för. En översiktlig redogörelse lämnas för olika melodi- och harmonisystem, byggda på dur, moll, kyrkotonarter, pentatonik, kromatik, heltonskala och fria tonaliteter. Transponering, företrädesvis av sånger och koraler, utförs såväl skriftligt som praktiskt. Modulation påvisas både i samband med melodier och vid harmoniska förlopp. Ackordläran inriktas på kadensbildning, enkla ackompanjemang och harmonisk analys. I samband härmed berörs stämföring och stämföringsregler, konsonans och dissonans, homofoni och polyfoni (kontrapunkt). Musikhistoria och formlära med musiklyssnande Undervisningen i musikhistoria, formlära, instrumentkännedom samt om kör- och orkestertyper avser att förmedla praktisk kännedom om skilda epokers musik. Illustrationsmaterialet bör vara så rikhaltigt som möjligt. Härvid beaktas såväl den tekniska apparaturens möjligheter (radio, grammofon, bandspelare, film och TV) som lärarkandidaternas egen förmåga att bidra med praktiska demonstrationer. I vissa lyssnarsituationer kan studierna anknytas till partiturläsning. Vid den historiska framställningen sätts musiken in i sitt allmänkulturella sammanhang, varvid anknytning naturligt sker till undervisningen i andra ämnen.

Musiken i undervisningen Metodiska anvisningar ges i allmänhet vid genomgång av varje nytt kursmoment. Det är härutöver nödvändigt att anslå tid till speciellt studium av metodiska spörsmål. Det är viktigt, att lärarkandidaterna tillägnar sig ett rikt förråd av olika lustbetonade och aktivitetsfrämjande övningsuppgifter. Man bör sålunda försöka utveckla den musikaliska fantasin genom improvisationsövningar. För sådan aktivitet är xylofoner och andra slagstavspel väl lämpade. De kan i kombination med olika typer av trummor vara goda hjälpmedel vid dramatisering av texter, talkörer m. m.

446 Sångerna behandlas allt efter sin egenart. I vissa sånger uppmärksammar man särskilt texten, medan man i andra fall stannar inför rytmen och melodien. Gehörsmässig inlärning av sånger övas på olika sätt. Många gånger kan det vara värdefullt att eleverna först får höra en viss sång i dess helhet och göra iakttagelser eller med rörelser delta i det musikaliska förloppet. Allt eftersom eleverna får säkrare rytm- och tonhöjdsuppfattning kan kraven ökas, så att inlärningen mera sker genom melodiläsning. Relativa tonnamn och andra symboler kan till en början vara goda hjälpmedel vid befästandet av tonföreställningarna. Den pentatoniska skalan erbjuder goda möjligheter för melodiläsning och improvisation. De teoretiska momenten i mellanstadiets musikundervisning omfattar bl. a. alfabetiska notnamn, förtecken, några dur- och molltonarter, notvärden och pauser, även med punktering, trioler, någon kännedom om synkoper samt de vanligaste taktarterna. Vid genomgången av dessa moment bör man utgå från sånger och instrumentalmusik, som innehåller exempel på de behandlade termerna och begreppen. Vid musiklyssnandet observeras musikinstrumentens klang och karaktär samt musikaliska företeelser såsom tempo, fras, karaktär, motiv, upprepning och kontrast. I vissa kompositioner kan det vara lämpligt att först lära eleverna känna igen förekommande teman. En kort berättelse om tonsättaren och hans miljö kan öka förståelsen av ett verk och inlevelsen i den tid då han levde. Grupparbete har en viktig uppgift att fylla på mellanstadiet. Folkvisor och sånger med historisk anknytning kan lämpa sig för dramatisk framställning i grupp. Enkla sång- och musikspel bör inövas i anslutning till undervisningen i olika ämnen, till morgonsamlingar, avslutningar och högtidssammankomster. Grammofon och bandspelare är viktiga hjälpmedel framför allt vid musiklyssnande, rörelse och spel. Skolradions musikprogram kan tas upp p å band för att användas i lämpliga sammanhang. Planeringen av undervisningen avser inte enbart enskilda lektioner utan även terminens och läsårets undervisning. För att intresset skall hållas levande måste uppgifterna ständigt varieras, dock utan att kontinuiteten eftersatts. Läraren visar olika lektionstyper och metoder, eventuellt med speciella demonstrationsgrupper av barn. Lärarkandidaterna kan även praktisera metodiska övningar vid fingerade lektioner i egen grupp. Lärarkandidaterna uppmärksammas på att man vid betygsättning i grundskolan bör ta hänsyn såväl till vokala och instrumentala färdigheter som till andra musikaliska aktivitetsformer och kunskaper. Repertoaranvisningar förenas helst med praktisk genomgång av vokala och instrumentala verk. Såväl noter som övrig litteratur bör finnas tillgängliga vid genomgången. Stencilerade förteckningar är av värde.

447 Individuell instrumentalmusik En väl tillmätt tid för individuell undervisning i instrumentalmusik är nödvändig. De grundläggande studierna bedrivs företrädesvis på piano. Så småningom övergår man till skolans vanliga instrument, orgelharmonium. En mera fritt utformad studiegång kan tillämpas för dem som nått större färdighet i instrumentalmusik. Lärarkandidaterna bör även lära sig spela blockflöjt. Undervisning kan också meddelas på violin, gitarr eller annat instrument eller i solosång, om möjligt av speciallärare. Sånger och koraler för skolbruk kan eventuellt spelas i enkla tre- eller tvåstämmiga sättningar. Vid ackompanjemangsövningar används till en början endast huvudtreklangerna och deras ömvändningar. Viktigt är dock att inte stanna vid treklangsharmonisering utan även använda horisontellt tänkta ackompanjemangsstämmor och fria lösningar i mera modern stil. Även ostinato- och andra ackompanjemangsövningar på xylofoner och metallofoner bör uppmärksammas. Körsång och ensemblespel Lärarkandidaterna i tillvalskursen deltar under de båda första terminerna antingen i körsång eller ensemblespelning, eventuellt i båda. Material för körtonbildningen hämtas lämpligen från de sånger som övas. Sångvalet bör syfta till att göra lärarkandidaterna förtrogna dels med grundskolans körrepertoar, dels med olika stilepoker och kompositionsformer inom vokalmusiken. Ensemblespelningen bör omfatta övningar för både mindre och större besättningar, t. ex. duo, trio, kvartett och kvintett. Dessa ensembler kan eventuellt utökas till en mera fullständig orkester. Verksamhetsformer och organisation

Den uppdelning av stoffet i ett antal delmoment som görs i studiekursen och förslaget till studiegång syftar enbart till större överskådlighet och får inte leda till att ämnet splittras upp. Visserligen måste de skilda momenten bli föremål för systematisk övning, men läraren måste vid sin planering av undervisningen ständigt beakta och bevara ämnets enhet. Den obligatoriska kursen förläggs till första och andra terminerna. Dock kan den individuella undervisningen (24 timmar), om så anses lämpligt, fördelas på de fem terminerna med 6 + 6 + 3 + 6 + 3 timmar under respektive terminer. Möjlighet bör finnas för lärarkandidat att utbyta den individuella instrumentalmusiken mot annan undervisning inom ämnet musik, såsom musiklyssnande, sång eller AV-hjälpmedlens användning i musikundervisningen.

448 I denna obligatoriska kurs ges ej graderat betyg. Givetvis skall dock kontrolleras att lärarkandidaten tillgodogjort sig kursen på ett tillfredsställande sätt. Tillvalskursen pågår under samtliga fem terminer. Efter att ha bildat sig en första uppfattning om lärarkandidaternas individuella förutsättningar bör läraren göra upp en plan för terminens och läsårets arbete, så att alla väsentliga kursmoment beaktas. Det uppgjorda studieschemat får dock inte binda läraren så hårt, att han inte kan avpassa undervisningen efter lärarkandidaternas speciella förutsättningar eller t. ex. utnyttja aktuell musik i radio och TV. Samverkan kan som tidigare nämnts ske med flertalet undervisningsämnen och planeras i samarbete med lärarna i respektive ämnen. Koraler, andliga visor, delar ur mässan och annan sakral musik från olika perioder utgör gemensamt material för undervisningen i religionskunskap och musik. En litterär anknytning sker redan genom folkvisan och fortsätter fram till nutida skalder och tonsättare. I vissa fall hör text och musik så intimt samman, att uppfattningen av ett diktverk blir ofullständig och musiken saknas. I historia kan skilda epoker aktualiseras genom samtida musik eller genom sånger med anknytning till olika händelser. Sångerna kan infogas i dramatisk framställning. I geografi berikas undervisningen genom vokal och instrumental musik och sånger från olika områden och länder. Sånger på främmande språk förekommer ofta i musikundervisningen. En lämplig form av samverkan erhålles, om texterna prepareras på språktimmarna. I detta sammanhang bör även grannländernas sånger uppmärksammas. Vid den rytmiska gymnastiken är musiken numera nära nog oumbärlig. Sånglekar, folkdanser, marscher o. dyl. erbjuder för övrigt goda tillfällen till stimulerande samverkan mellan ämnena musik och gymnastik. I nära anslutning till skolans behov av sång och musik vid skilda tillfällen, såsom morgonsamlingar, avslutningar och högtidssammankomster, kan samverkan mellan olika ämnen och grupper förekomma. Då tillfälle erbjuder sig, anordnas demonstrationer av olika slag. Härvid utnyttjas såväl lärarkandidater med musikaliska specialintressen som utomstående specialister. Vokala och instrumentala solister kan inbjudas att hålla konserter, tonsättare att tala om egna verk och musikforskare att behandla särskilda problem. Konserter som lärarkandidaterna har möjlighet att åhöra kan förberedas på lektionstid. Studiebesök kan förläggas till skolor med föredömlig musikundervisning, museer och utställningar av instrument och musikalier samt till musikaliska institutioner. Vid bedömning av lärarkandidaterna skall såväl musikaliteten som de praktiska färdigheterna i sång och instrumentalmusik särskilt beaktas. I sångbetyget ingår insikter i musikens teori och historia. Betyget i instrumentalmusik avser inte enbart färdighet på piano och orgelharmonium

449 utan även spelning på andra instrument, t. ex. blockflöjt, violin, klarinett, trumpet och gitarr. För att kontinuerligt följa arbetet är det lämpligt att varje termin anordna kontroll både av sångliga och teoretiska kursmoment. I samband härmed ges individuella anvisningar beträffande de fortsatta studierna. Vissa kursavsnitt kan redovisas i form av skriftliga prov. Det är önskvärt, att lärarkandidaterna under sin utbildning får hålla musiklektioner i varje årskurs på mellanstadiet. Bedömning av praktiklektioner bör göras av facklärare, helst av läraren i ämnet musik. Musikinstitutionen vid en lärarutbildningsSnstalt bör äga ett välförsett studiearkiv och en föredömlig uppsättning av alla de hjälpmedel en tidsenlig musikundervisning kräver. Självfallet skall minimikraven i skolöverstyrelsens normalutrustningsplan för musikundervisningen till alla delar uppfyllas. Vidareutbildningskursen för lågstadielärare om 60 timmar fördelas lika mellan de båda terminerna. Av timtalet utgörs varje termin 10 timmar av individuell undervisning. Förslag till studiegång återfinns på följande sidor.

29—512012

450 Förslag

till

studiegång: Termin Moment 1

Sång a) Tonbildnings-, gehörs- och melodiläsningsövningar Sånger och psalmer för låg- och mellanstadierna Memorering och diktat av enkla melodier 0 b) Fortsatta studier enligt a) Förberedande övningar i flerstämmig sång Folkvisor Kanon Stamsånger Musikdiktat c) Fortsatta studier enligt a) och b) Sånger med anknytning till andra ämnen Sånger och folkvisor från olika länder Två- och trestämmiga sånger d) Fortsatta studier enligt a), b) och c) Sånger ur Hed- och romanslitteraturen med särskild hänsyn till svensk lyrik Flerstämmig sång R y t m och rörelse a) Rytmiska övningar, även med användning av rytmstavelser Rytmiska och melodiska diktat Taktering Rytminstrumentens användning Improvisation b) Takterings- och dirigeringsövningar Accent Sånglekar Musicerande på rytm- och melodiinstrument c)

Dirigeringsövningar Rytmisk improvisation i anslutning till sång och instrumentalmusik Sång- och danslekar Dramatisering av visor

d) Fortsatta rytmiska övningar och dirigeringsövningar Sång- och musikspel Folkdanser Allmän musiklära a)

Notskrift Takt- och tonarter Dur- och mollskalor Tempo- och föredragsbeteckningar Frasering

b) Motiv, tema och sekvens Konsonans och dissonans

451 Termin Moment

Intervall Ackordlära Harmoniska funktioner c)

Pentatonik Kyrkotonarter Transponering Modulation Fria tonaliteter

d) Kännedom om olika melodi- och harmoni system Stämföring Melodianalyser och harmoniska funktionsanalyser Enkla ackompanjemangsövningar Musikhistoria och formlära med musiklyssnande a) Musikutvecklingen genom tiderna Enkla musikformer Musikinstrumentens klang och karaktär Orkester Eeskrivande musik b) Musikutvecklingen från wienklassicismen fram till 1900-talets början Vokala och instrumentala former Homofoni och polyfoni Musiklyssnande i anslutning till musik historia och formlära c) 1900-talets musikutveckling Nya musikformer och uttrycksmedel d) Nutida musik Stilhistorisk översikt Partiturstudier Formanalys

Termin Moment 1 Musiken i undervisningen a) Undervisningsprincipernas tillämpning Barnens musikupplevelser Gehörsmässig inlärning av sånger, även med användning av relativa tonnamn och andra tonsymboler

1 11

b) Andra metoder för inlärning av sånger Melodisk improvisation, även i samband med rytm- och melodiinstrument Lyssnaruppgifter i samband med musik av beskrivande karaktär forts.

452 Termin

Moment

c) Mellanstadiets musikundervisning Läroplan för grundskolan Blockflöjtens användning AV-hjälpmedel

enligt

d) Fortsatta studier enligt c) Verksamhetsformer Planering av undervisningen Prov och bedömning Summa timmar Individuell instrumentalmusik Undervisning på piano och orgelharmonium Blockflöj tspelning Eventuella studier på violin, gitarr, andra instrument eller i solosång Inövning av skolsånger, koraler och andra kompositioner av lämplig svårighetsgrad Preludie- och ackompanjemangsövningar

1 111 12

1 Körsång och ensemblespelning Körtonbildning Flerstämmiga sånger, även barnkörsånger Kördirigering och körtekniska anvisningar Sånger med instrumentalbeledsagning Ensemblespelning för olika besättningar

12 Summa timmar totalt

11 1 6

GYMNASTIK

Låg- och mellanstadiets lärare MÅL Utbildningen har till uppgift att ge helhetssyn på ämnet och ansvar för den fysiska fostrans uppgifter genom att teoretiskt, praktiskt och metodiskt klargöra ämnets möjligheter att främja elevernas allsidiga utveckling och fostran samt att ge insikter och färdigheter i ämnets metodik. STUDIEKURS Obligatorisk kurs och tillvalskurs för lågstadielärarutbildning samt tillvalskurs för mellanstadielär arutbildning

Läroplanen

för grundskolan

och

skolstadgan

Helhetssynen på skolans arbete. Målsättningen i relation till de ändrade samhällsbetingelserna. Historiska återblickar. Läraransvaret. De olika kursmomenten, deras betydelse och samverkan med hänsyn till olika undervisningssituationer. Organisationen av den fysiska fostran i skola och föreningsliv. Anatomi och fysiologi. Hygieniska synpunkter. Olycksfallsvård

och

ergonomiska

Skelettet och dess ledförbindelser. Musklerna, deras fysiologiska egenskaper och funktion. Vanliga skelett- och muskelskador samt felställningar. Nervsystemet: inlärning, reflexer, automatisering. Vila och arbete, kost och fetma, kroppstemperatur och värmereglering. Andning och blodomlopp. Återupplivningsmetoder. Träning, testning av fysisk arbetsförmåga, konditionsförstörande faktorer, åldrandet. Ergonomiska synpunkter, fostran till goda hälsovanor. Omhändertagande av olycksfall. Vinterhygien. Undervisningsprincipernas Gymnastik

och

tillämpning

inom olika

övningsgrenar

arbetsteknik

Övningsförrådet. Fristående övningar. Redskapsövningar. Rytm- och improvisationsövningar med och utan musik, övningsprogrammets sammansätt-

454 ning och stegring. Samverkan mellan olika kursmoment inom gymnastik, lekar och lagspel samt olika idrottsgrenar. Undervisningsteknik. Demonstrationer med klass. S å n g l e k a r och f o l k d a n s e r Samverkan mellan musik och rörelse. Stilfostran genom enkla sånglekar och folkdanser. L e k a r och lagspel Lekens och lagspelens uppgifter. Eleviakttagelser och elevvård. Smålekar, mindre lagspel och stora lagspel. Teknik och taktik. Regler och ledarskap. I lågstadiets lärarutbildning utgår de stora lagspelen med undantag för slagbollspel. Fri idrott Löpning. Häcklöpning. Terränglöpning. Längd- och höjdhopp. Kast med liten boll. Slungkast. Kulstötning. Tävlingsorganisation. I lågstadiets lärarutbildning utgår häcklöpning, terränglöpning, slungkast och kulstötning. T e r r ä n g l e k a r och orienteringsövningar Terränglekar, grundläggande orienteringsövningar och fri orientering. Tävlingsorganisation. I lågstadiets lärarutbildning begränsas antalet orienteringsformer. Skridskoåkning Utrustning. Elementär åkning. Hastighets- och långfärdsåkning. Skridskolekar. Isspel. Iskunskap och islivräddning. Skidåkning Utrustning. Vinterhygien. Längdlöpning, utförsåkning, elementär backhoppning och turteknik. Säkerhetsföreskrifter. Tävlingsorganisation. I lågstadiets lärarutbildning utgår tävlingsbetonade övningar och arrangemang. Simning Vattenvaneövningar. Elementärt bröstsim och ryggsim. övningar i längdoch djupdykning, flytning, vattentrampning och hopp. Frisim. Livräddning. Säkerhetsföreskrifter vid bassängbad och friluftsbad. Tävlingsregler och funktionärskap. I lågstadiets lärarutbildning utgår frisim.

455 Trafikundervisning Övningar i gång- och cykeltrafik. Friluftsdagar Läroplanens och skolstadgans bestämmelser rörande friluftsverksamhet. Organisation av friluftsverksamheten. Utrustning och förflyttningar. Samarbetet med föräldrarna. Kontakten med de kommunala friluftsorganen och med föreningarna. Hjälpmedel Gymnastik-, lek- och idrottsmateriel, lokaler, planer, fasta kontroller, banor, spår etc. Demonstrationer och studiebesök. AV-hjälpmedel. Planering,

analys och värdering av

undervisningen

Obligatorisk kurs för mellanstadielärarutbildning

Läroplanen

för grundskolan

och

skolstadgan

I tillämpliga delar kursmomenten för tillvalskursen. Fysiologiska synpunkter på träning, tävling och friluftsverksamhet. Hygieniska och ergonomiska synpunkter. Olycksfallsvård Träningslära. Konditions- och styrketräning. Testning av fysisk arbetsförmåga. Anpassning till vila och arbete. Konditionsförstörande faktorer. Åldrandet. Hållning. Arbets- och viloställningar. Arbetshygien, arbetsteknik och arbetsrörelser, speciellt med hänsyn till skolarbetet. Konditionsmarginalens betydelse för arbetsförmågan. Ergonomiska synpunkter på skolan som arbetsplats. Fostran till goda hälsovanor. Omhändertagande av olycksfall. Vinterhygien. Undervisningsprincipernas

tillämpning

inom olika

övningsgrenar

L e k a r och b o l l s p e l Eleviakttagelser och elevvård. Lekens och bollspelens uppgifter. Slagbollspel och fotboll. Teknik och taktik. Regler och ledarskap. Fri idrott Löpning. Längd- och höjdhopp. Kast med liten boll. Slungkast. Kulstötning. Tävlingsorganisation. T e r r ä n g l e k a r och o r i e n t e r i n g s ö v n i n g a r Terränglekar, grundläggande orienteringsövningar och fri orientering. Tävlingsorganisation.

456 Skridskoåkning Utrustning. Elementär åkning. Skridskolekar. Isspel. Iskunskap och islivräddning. Skidåkning Utrustning. Vinterhygien. Längdlöpning, utförsåkning, elementär backhoppning och turteknik. Säkerhetsföreskrifter. Tävlingsorganisation. Simning Elementärt bröst- och ryggsim, längd- och djupdykning, flytning, vattentrampning och hopp från brygga. Livräddning. Säkerhetsföreskrifter vid bassängbad och friluftsbad. Tävlingsregler och funktionärskap. Trafikundervisning Övningar i gång- och cykeltrafik Friluftsdagar Läroplanens och skolstadgans bestämmelser rörande friluftsverksamhet. Organisation av friluftsverksamheten. Utrustning och förflyttningar. Samarbetet med föräldrarna. Kontakten med de kommunala friluftsorganen och med föreningarna. Hjälpmedel Lek- och idrottsmateriel, lokaler, planer, fasta kontroller, banor, spår etc. Demonstrationer och studiebesök. AV-hjälpmedel. Planering, analys och värdering av

undervisningen

Vidareutbildning av lågstadielärare

Grundskolans

läroplan

Mål, kursmoment och anvisningar för mellanstadiet. Undervisningsprincipernas

tillämpning

inom olika

övningsgrenar

G y m n a s t i k och a r b e t s t e k n i k Övningsförrådet. Fristående övningar. Redskapsövningar, övningsprogram för mellanstadiet. Demonstrationer med klass. Le k a r o c h b o l l s p e l Stora lagspel. Teknik och taktik. Regler och ledarskap. Fri idrott Olika former av löpning samt kast.

457 Terräng lekar

och

orienteringsövningar

Orienteringsövningar på mellanstadiet. S i m n i n g och

livräddning

Frisim. Skridskoåkning Isspel. Skidåkning Skidutbildning koncentrerad till någon eller några grenar jämte tävlingsorganisation. ANVISNINGAR OCH RÅD Allmänna synpunkter

Undervisningen bör ge lärarkandidaterna en klar insikt om grundskolans målsättning i fråga om den fysiska fostran och de arbetsformer som skall bidra till dess förverkligande. Det måste klargöras för lärarkandidaterna, att bibringandet av fysisk fostran skall anpassas efter barnets kroppsliga och andliga utveckling och hälsa och att en försummelse av elevens fysiska fostran och träning under uppväxtåren icke torde kunna repareras senare i livet. Utbildningen skall bygga på lärarkandidaternas tidigare erfarenheter och kunskaper, vilka måste kompletteras med de insikter och färdigheter undervisningen i grundskolan kräver. Först därefter kan lärarkandidaterna effektivt tillämpa arbetsmetoder som gör det möjligt att lösa de uppgifter som ställs på den fysiska fostran på låg- och mellanstadiet. Den teoretiska och den praktiska undervisningen samt metodikundervisningen måste dock vid utbildningen ske parallellt. De teoretiska insikterna och den praktiska färdigheten bildar nämligen vid undervisningen i fysisk fostran en enhet. Ytterst nära förbunden härmed är utbildningen i metodik. Inom vart och ett av de i studieplanen upptagna kursmoment, där praktiska övningar ingår, bör således alltid förekomma ledar- och instruktionsövningar, även om detta inte särskilt anges. Traditionellt uppdelas de praktiska övningarna i gymnastik, lekar och lagspel samt idrott. Vid den praktiska tillämpningen i skolan bildar dock ofta kursmoment av skilda slag inom ett och samma övningsprogram en syntes. Detta bör även komma till synes i lärarutbildningen. Riskmoment och säkerhetsföreskrifter vid gymnastik, lekar, bollspel och olika idrottsformer skall noggrant genomgås i samband med respektive grenar. Det bör därvid understrykas, att lärarens kunnighet och goda omdöme utgör den bästa garantin mot olyckshändelser och skador.

458 Det är nödvändigt att låta lärarkandidaterna själva praktiskt få uppleva en grundläggande träning, för att de skall få en riktig uppfattning om den fysiska fostrans innehåll och mening.

De särskilda kursmomenten

Anatomi och fysiologi. Hygieniska Olycksfallsvård

och ergonomiska

synpunkter.

Lärarkandidaterna måste erhålla kunskap om de anatomiska, fysiologiska och medicinska fakta som skall ligga till grund för en rationellt uppbyggd fysisk fostran. Kännedom om barnets utveckling och mognad ur anatomisk och fysiologisk isynpunkt är jämte insikter i psykologi nödvändiga för att förstå den fysiska fostrans uppgift i skolan. Undersökningar som påvisar den fysiska fostrans betydelse för elevernas hälsotillstånd och kondition klargörs. Man bör fästa lärarkandidaternas uppmärksamhet på betydelsen av att kroppens arbetsberedskap höjs, vilket innefattar muskelkraftens och konditionens ökande samt förvärvande av teknik-koordination. För att lärarkandidaterna skall kunna bedöma övningarnas värde ur tekniksynpunkt, belyses problemställningarna koordination — baning samt teknikträning och transfer of training. Teoretisk-praktisk genomgång av fysiska test bör få konkretisera undervisningen rörande träningen. Könsbundna variationer beträffande den fysiska prestationsförmågan bör även tas upp till behandling. Härjämte måste fysiologiska och medicinska undersökningar som belyser hur fysisk aktivitet inverkar på vuxenorganismen beskrivas. Faktorer som måste beaktas är hur felaktig kroppsställning och arbetsteknik ökar belastningen på muskler och leder samt h u r nedsatt styrka och kondition kan framkalla mer eller mindre invalidiserande symtom och trötthet med ytterligare nedsatt fysisk och psykisk prestationsförmåga som följd. På grundval av dessa iakttagelser genomgås de förhållanden som påverkar cirkulationsorganens och rörelseapparatens träning samt kärlförsörjning av skelett- och hjärtmuskler. Väsentligt är även att lärarkandidaterna får klart för sig att ergonomiska problem bör beaktas likaväl inom skolan som inom arbetslivet i övrigt. Det krav som samhället och produktionen numera ställer på medborgaren under hela hans produktiva period aktualiserar åtgärder inom skolan för ökad arbetseffektivitet, minskad arbetströtthet, minskat slitage och ökad trivsel. Lärarkandidaten måste lära sig inse att skolan som arbetsplats måste anpassas till människan, likaväl som människan måste anpassa sig till arbetsplatsen. Det bör därvid klargöras, h u r hälsotillstånd och disciplinförhållanden kan påverkas i positiv eller negativ riktning av skolans arbetsmiljö. Många av de här nämnda problemen belyses med utgångspunkt i verksamheten inom skilda övningsgrupper och arbetsområ-

459 den ,där sådana begrepp som arbets- och viloställningar, arbetsrörelse, hållning, fostran till goda hälsovanor o. s. v. kan aktualiseras.

Undervisningsprincipernas tillämpning inom olika övningsgrenar Lärarkandidaternas erfarenheter av psykologiska betraktelsesätt från pedagogikstudierna bör så snart detta är möjligt i såväl den teoretiska som den praktiska utbildningen utnyttjas för att klargöra lärarens undervisningssituation. Elevens egen inlärningssituation samt de möjligheter till individuell och social-etisk fostran som undervisningen i olika sammanhang erbjuder kan dock av lärarkandidaterna få upplevas först under det praktiska arbetet med elever. Det är väsentligt, att konkreta undervisningsexempel framläggs på ett sådant sätt att undervisningsprinciperna, d. v. s. motivation, elevaktivitet, konkretion, individualisering samt gemenskap och samarbete, förebildligt klargörs. Med utgångspunkt i lärarkandidaternas insikter om psykologiska fakta samt i deras eleviakttagelser analyseras barnens spontana rörelsebehov, såsom detta manifesterar sig under förskoleåldern samt under de första skolåren i form av fria och obundna lekar, då grovmotoriska egenskaper utvecklas och en anpassning till kamratlivet sker med bl. a. möjlighet till avreagerande av hämmande affekter. Man kan utgå ifrån att leken härigenom även får en rent mentalhygienisk effekt. Senare under mellanstadiet blir elevernas fysiska aktivitet allt mera mångfasetterad för att så småningom utvecklas till medveten träning av olika färdigheter, varunder oftast de äldres sysselsättning iakttas och får bilda mönster. Lärarkandidaterna bör inriktas på att skolans uppgift måste vara att på allt sätt söka skapa en mångsidig elevaktivitet, bl. a. genom att väcka, stegra och underhålla lekinställningen. Inlemmad i lärarens undervisande och fostrande verksamhet syftar elevaktiviteten inom den fysiska fostran till att utveckla eleverna individuellt liksom deras känsla för värdet av gemenskap och samarbete. Lärarkandidaterna måste således bibringas förståelse för och kunskaper om såväl de övervägande individuellt fostrande övningsgrenarna gymnastik, fri idrott, orientering, skridskoåkning, skidåkning och simning som de mera socialt och etiskt fostrande lekarna och lagspelen. De måste också erhålla full insikt om stegringens betydelse vid uppövning av den individuella prestationsförmågan i gymnastik och idrott. Estetiska och emotionella upplevelser kan förmedlas av rytmövning och rörelseimprovisation, sånglekar, dans och folkdans jämte olika slag av friluftsgrenar, varvid krävs en riktig anpassning av övningens art och svårighetsgrad till elevens ålder och utveckling. Från en mera omedveten rörelseskolning under lågstadiet förfinas rörelserna under mellanstadiet till renare och mera formbestämda övningar. Härigenom möjliggörs en

460 allt medvetnare registrering av den gjorda rörelsen och en allt bättre upplevelse av rörelsens form, vilket så småningom kan leda till en god rörelseskolning. Det bör vid lärarutbildningen klargöras, att det för många elever innebalen betydelsefull ökning av deras självförtroende att få erfara att de kan klara vissa elementära fysiska prestationer. Lärarutbildningen måste emellertid även rikta uppmärksamheten på önskvärdheten av individuell fysisk fostran för fysiskt svaga och handikappade elever. Denna undervisning bör få karaktären av en förstärkning av klassundervisningen för förbättring av kondition och muskelstyrka. Det bör också framhållas, att för sådana barn övningsgrenen simning i regel har en utomordentligt gynnsam effekt på muskelstyrka, smidighet och kondition, samtidigt som den utgör en källa till stimulans och glädje. Dessutom måste också understrykas att det för minskning av drunkningsolyckorna är nödvändigt att barnen så tidigt som möjligt lär sig simma, samtidigt som de måste uppmanas till stor försiktighet i sitt umgänge med vattnet. Det är angeläget att lärarkandidaterna får klart för sig, att läraren på låg- och mellanstadiet är skyldig att leda simundervisning och kontrollera simprov. Man måste därför av honom kräva god färdighet i simning och livräddning samt förmåga att k u n n a organisera barnens simövningar på ett betryggande sätt. Lärarkandidaternas eget sinne för rytm och rörelse bör övas under hela utbildningstiden. Då och då bör detta ske i former som ansluter sig till deras musikaliska sysselsättning och baseras på en samverkan mellan rörelse och musik. Denna skolning av lärarkandidaternas rytmiska rörelsekänsla anknyts till de olika aktivitetsformer på låg- och mellanstadiet, där det är möjligt och angeläget att genom rytmisk rörelse befordra barnets frigörelse och utveckling. Då skall även metodiska problem jämte användningen av de olika hjälpmedlen, t. ex. tamburinen och trumman, tas upp till behandling. Kongruensen mellan lekens och lagspelens regler och reglerna för m ö j liggörande av mänsklig samlevnad påvisas för att hos lärarkandidaterna skapa förståelse för en social och etisk fostran. Under elevernas känslomässiga engagemang vid utövandet av idrott och bollspel kan såväl motgångar och besvikelser som framgång ta sig uttryck som inte alltid k a n hänföras till goda etiska och sociala attityder. Men det är härigenom som möjligheter skapas att utveckla elevernas självkännedom och att lära dem självbehärskning och samarbetsvilja. Det bör också påvisas, h u r man i den fysiska fostran genom bildning av primärgrupper kan ge ämnet en gruppsykologisk betydelse och skapa det psykologiska klimat som lämpar sig för utveckling av laggemenskap, samarbetsvilja, hänsynsfullhet, hjälpsamhet och stilfostran samt inte minst den kunnighet som är nödvändig för ett objektivt bedömande av a n d r a s prestationer.

461 Planering,

analys och

värdering

Lärarkandidaterna skall bli insatta i och kunna använda de arbetsformer som de i olika situationer bedömer vara de mest lämpliga. De skall kunna planera och samordna övningsprogrammen både på längre och kortare sikt med hänsyn till elevernas mognadsutveckling, intresse, erfarenhetsbakgrund och förmåga samt tillgången på övningsplatser och utrustning, klimatiska betingelser o. s. v. Den blivande läraren måste respektera de krav p å skolan i fråga om elevernas utveckling och arbetsberedskap samt fostran som det nutida samhällslivet ställer och lära sig att finna vägar som bringar dessa krav och elevernas intressen att sammanfalla. Utan att övningarna av eleverna uppfattas som meningsfulla eller roliga kan nämligen den fysiska fostrans syfte ej uppnås. Den blivande läraren måste också erhålla förståelse för att hans egen intresseinriktning samt hans större eller mindre kunnande visserligen får påverka övningsvalet i viss utsträckning, men att elevens behov och samhällets krav dock alltid måste sättas främst. Verksamhetsformer oeh organisation

Vid metodikundervisningen i fysisk fostran är samverkan med ett flertal andra ämnen som ingår i lärarutbildningen nödvändig. Metodikundervisningen i fysisk fostran måste först och främst samordnas med pedagogikundervisningen, som ger lärarkandidaterna kunskap om barns intresseinriktning samt uppfattning av verkligheten vid olika åldersstadier. För undervisningen i gymnastik, sånglekar och folkdans bör en samverkan ske med musikundervisningen och för utbildningen i friluftsgrenarna med samhälls- och naturorienterande ämnen. Moment av hembygds-, natur- och samhällskunskap bringas ofta att ingå i skilda former av friluftsövningar. Likaså kan en samverkan med lägerskolans verksamhet berika denna och göra den för eleverna mera tilltalande och meningsfull. Kontakt med experter inom skogs- och naturvård är i detta sammanhang önskvärd. Friluftsgrenar som skidåkning, skridskoåkning, terränglekar, orientering, friluftsbad och simning är oupplösligt förenade med naturvårdsfrågor. Samordning skall ske med hembygdskunskap respektive samhällskunskap i fråga om trafikundervisningen varjämte nödig handledning ges under praktiktjänstgöringen i fråga om trafikövningarna. Redan vid utbildningstidens början bör för lärarkandidaterna klargöras utbildningens innehåll och planering, varvid diskuteras den praktiska uppläggningen av olika kursmoment, tidsplan samt tidpunkter och former för redovisning och prov. Utbildningen utgörs av föreläsningar och seminarier, gruppövningar samt självstudier. Undervisningen bedrivs i grupper om i regel 12 och 24 kandidater. Muntlig redovisning och prov sker i mindre grupper. Lärarutbildningen i fysisk fostran blir självfallet till större delen av

462 praktisk-metodisk art. övningsstoffet är av sådant slag, att den mesta tiden måste ägnas åt gruppundervisning, som innebär en metodisk-praktisk genomgång av övningsförrådet, såsom hela övningsprogram eller lekar och bollspel, speciella övningsavsnitt eller organisatoriska problem, t. ex. organisation vid redskapsövningar eller fri idrott. Utbildningen genom ledarövningar är en tidsödande metod, men erfarenheten torde ha visat, att den är den enda som leder till verkligt resultat. Reglerna för ett bollspel kan exempelvis efter lärarens genomgång och förklaringar enskilt inläras på mycket kort tid, men tillämpningen av dem kräver inte bara ingående teoretiska och praktiska kunskaper om spelet utan även lång övning i att leda och döma. Åtskilliga avsnitt inom kursmomenten, såsom anatomi och fysiologi etc. samt lekarnas och bollspelens regelkunskap, lämpar sig väl för betingsläsning. Utbildningen i friluftsverksamhet slutligen sker i form av särskilda kurser, en omfattande sommaridrotter och förlagd till exempelvis början av höstterminen ( l : a eller 2:a terminen) och en vinteridrotter och förlagd till februari—mars ( l : a eller 2:a terminen). Vinterkursen måste ske på ur klimatisk synpunkt lämplig kursort. Av de 60 timmarna i mellanstadiets obligatoriska kurs används 40—45 till ovannämnda kursverksamhet. Grupparbetet är en naturlig arbetsform inom flertalet praktiska grenar i fysisk fostran men kan även förekomma inom de teoretiska kursmomenten, t. ex. fysiologi. Som exempel på grupparbeten kan nämnas tävlingsarrangemang för orientering, bollspel och fri idrott, avsnitt inom gymnastik eller iakttagelser av barn under lek och bollspel med därpå grundade synpunkter på lärarens åtgärder i fostrande syfte. Seminarieövningar är en verksamhetsform som särskilt bra torde lämpa sig för behandling av arbetsformer och hjälpmedel samt metodiska och organisatoriska problem. Ett diskussionsseminarium kan också ta upp t. ex. en aktuell artikel om fysisk fostran eller olika sidor av idrottslivet. Liknande diskussionsseminarier tillsammans med övriga fördjupningskurser rekommenderas, varvid samordningsfrågor kan tas upp till behandling. Seminarieövningen kan också erhålla formen av redovisning och diskussion av grupparbeten. En väl genomförd samverkan mellan lärarhögskolornas lärare i fysisk fostran samt utnyttjande av experter för speciella kursavsnitt kan väsentligt öka möjligheterna till en effektiv lärarutbildning. Studentidrotten, d. v. s. den verksamhet som sker inom kårorganisationens ram, utgör ett värdefullt komplement till utbildningen och bör ytterligare intensifieras, genom att lokaler, materiel och instruktörer i tillräcklig omfattning ställs till studenternas förfogande. Vid betygsättningen bör såvitt möjligt kunskaper och färdigheter i samtliga kursmoment värderas i förhållande till den betydelse kursmomenten

463 tillmäts i lärarutbildningen. Som vägledning kan härvid exemplen på timplaner för de olika linjerna tjäna. Även den beräknade arbetstiden utanför timplanen medräknas för bedömning av kursmomentets omfattning och vikt. Vid betygsättning av teoretisk insikt i lekar och bollspel bör så långt det är möjligt en bedömning av förmågan att som domare tillämpa reglerna ske. Då betyget sättes i praktisk färdighet skall i möjligaste mån hänsyn tas till såväl uppnådda resultat som till teknisk färdighet. Betygsprov av uthållighetskaraktär bör ej förekomma. På examensbetyget skall antecknas om obligatoriska simprov eller siminstruktörsprov avlagts. Simprovet omfattar: sträcksim 200 m, ryggsim 100 m och livräddning bestående av utsimning, dykning efter föremål på minst 2 meters djup samt ilandföring 25 m. Höga krav måste ställas på gymnastikinstitutionen vid en lärarutbildningsanstalt i fråga om materieluppsättning, arbetsutrymmen, övningslokaler, bollplaner, löpar-, hopp- och kastbanor samt tillhörande hygieniska utrymmen. Gymnastiksalen skall ha sådana mått att samtliga bollspel kan utövas. Institutionens AV-materiel bör uppta modern utrustning för fotografering, moderna projektorer för bilder, filmer och slingor, piano, grammofonförstärkare, bandspelare, portabel högtalaranläggning, bild- och ljudbildserier, grammofonskivor samt aktuella förteckningar över denna och annan materiel. I anslutning till institutionen måste finnas simanläggning, test- och bildvisningsrum samt referensbibliotek. Förslag till den schemabundna tidens uppdelning på kursmoment Kursmoment

Lågstadiets obligatoriska kurs

Lågstadiets tillvalskurs

Mellanstadiets obligatoriska kurs

Mellanstadiets tillvalskurs

Vidareutbildning för lågstadielärare

1. Grundskolans läroplan 2. Anatomi och fysio-

—

—

—.

25 10

38 15

8 6

39 16

10 5

12 8 17

21 10 20

7 6 15

24 8 28

8 3 9

3. Undervisningsprincipernas tillämpning etc. a) Gymnastik och arbetsteknik.... b) Sånglekar och c) Lekar och bolld) Fri idrott e) Terränglekar och orienteringsövf) Simning och livg) Skridskoåkning . h) Skidåkning i) Friluftsdagar och trafikkunskap... Summa timmar

TRAFIKKUNSKAP

Högstadiets lärare MÅL

Undervisningen har till uppgift att ge goda kunskaper om och färdigheter i trafikens elementa, att skapa fördjupad förståelse för trafikfrågor samt att ge insikter och färdigheter i ämnets metodik. STUDIEKURS Trafiken som

samhällsproblem

Utveckling. Olyckor. Förebyggande åtgärder. Trafiksäkerhet. Människan

i

trafiken

Skilda trafikantgruppers och åldrars problem. Individuella särdrag. Självkännedom. Attitydpåverkan. Varseblivning. Fysiska krav. Trötthet och sjukdom. Alkohol och trafik, övriga gifter. Motor- och

fordonskunskap

Fordonens huvuddelar. Olika slag av motorer. Fordonsvård: service, vård, inspektion. Driftsstörning — felsökning.

Trafikteknik Olika fordons instrumentering och manövrering. Körningens grundelement. Körning under olika förutsättningar. Trafiklagstiftning Skilda former av vägtrafiklagstiftning. Påföljder vid brott. Trafikants skyldigheter vid trafikolycka. Körkortsgivning och -återkallelse. Samhället,

organisationerna

och

trafiken

Central, regional och lokal förvaltning. Trafiksäkerhetsfrämjande organ. Motororganisationer. Skolväsen. Försäkringar och konsumentupplysning. Samverkan. Verksamhetsformer,

organisation och

hjälpmedel.

465 ANVISNINGAR OCH RÅD Allmänna synpunkter

Undervisningen i trafikkunskap bör ge lärarkandidaterna en klar uppfattning om att undervisningen inte blott skall ge kunskaper om fakta och bestämmelser utan också förståelse för trafiken som problem för såväl individen som samhället. Utbildningen måste omfatta alla trafikantgruppers problem. Trafikundervisningen i skolorna skall bibringa eleverna kunskap om gällande trafikregler och förmåga att följa dem, med andra ord fostran till ansvar, omdöme och hänsyn. Undervisningen skall bygga på lärarkandidaternas tidigare erfarenheter och kunskaper, vilka kompletteras med de insikter och färdigheter undervisningen i grundskolan kräver. De teoretiska insikterna och den praktiska färdigheten hör i trafikuppträdandet intimt samman. Undervisningen bör därför parallellt bedrivas såväl teoretiskt som praktiskt. Undervisningen skall ständigt ske under lärarkandidaternas aktiva medverkan. Härvid bör eftersträvas omväxling, så att kandidaterna får lära sig arbeta med olika slags material och under skilda arbetsformer. Vid övningar och demonstrationer i verklig trafikmiljö skall säkerhetsföreskrifterna noggrant iakttagas. Hos lärarkandidaterna bör inpräntas, att lärarens kunnighet, erfarenhet och goda omdöme utgör den bästa garantin mot otyckshändelser och skador vid dylika tillfällen. De särskilda kursmomenten

Trafiken som samhällsproblem I samband med en översikt över kommunikationsväsendets utveckling med tyngdpunkten lagd på motorismens snabba expansion från 1940-talet belyses de genomgripande förändringar som utvecklingen medfört för såväl individ som samhälle. Trafikutvecklingens betydelse för den enskilde liksom för folkförsörjningen i stort behandlas. En beklaglig följd av trafikutvecklingen utgör de många trafikolyckorna. Lärarkandidaterna bör vid behandlingen av dessa avsnitt få en klar bild av såväl personliga som nationalekonomiska konsekvenser och skilda orsakssammanhang. Den nu rådande situationen på trafikens område är ett väsentligt samhällsproblem och motiverar ett allsidigt och omfattande trafiksäkerhetsarbete. Lärarkandidaterna bör få tillfälle att ingående studera trafiksäkerhetsforskningens syfte, medel och rön, vägväsendets förbättring och utbyggnad, fortlöpande anpassning av trafiklagstiftningen, inspektion och polisövervakning samt undervisning och upplysning. :>0—57?07?

466 Avslutningsvis studeras effekten av de samlade insatserna lör en säkrare och tryggare trafik. Människan

i trafiken

Den dominerande olycksfaktorn är människan. Rubricerade moment torde därför kräva stort utrymme. Medicinska och psykologiska rön samt praktisk erfarenhet gällande skilda trafikantgruppers, åldrars och yrkesgruppers situation behandlas. Främst bör här en fördjupning av lärarkandidaternas psykologiska utbildning ske, varvid individuella särdrag, sinnesstämningar etc. hos skilda trafikanter uppmärksammas. Ingående bör studeras tillgängligt material rörande våra möjligheter till ökad självkännedom i rollen som trafikant. Genom ökad förståelse för medlrafikanternas situation och problem kan en bättre samlevnad i trafiken åstadkommas. Stor uppmärksamhet hör därför ägnas attitydpåverkan. Den ökade trafiktätheten och fordonens höga hastigheter kräver av den enskilde trafikanten en snabbhet och säkerhet i uppträdandet som förutsätter förmåga att i god tid inse presumtiva riskmoment. Kandidaterna bör därför såväl teoretiskt som praktiskt beredas möjlighet att noggrant behandla varseblivningens centrala roll i trafikantens personliga utrustning. Genom motorismen försämras människans kondition och spänst. Likväl måslc bestämda krav ställas på fordonsförarnas fysiska tillstånd. Kandidaterna bör beredas tillfälle till ett ingående studium av dessa frågor. Vidare behandlas olika riskmoment i trafiken, såsom trötthet och sjukdom, bruk av alkohol och andra gifter samt yttre påverkan, l. ex. koloxidförgiftning. Motor- och

fordonskunskap

I en översiktlig och i huvudsak praktisk framställning betonas främst trafiksäkerhet skrå vet. Motorfordonslära omfattar fordonens huvuddelar och skilda driftsystem ra. m. samt olika typer av motorer. Fordonsvård bör utgöra momentets huvuddel och skall bl. a. behandla vård, service, inspektion, driftstörning och felsökning. Trafikteknik Den kraftigt ökande och ständigt föränderliga trafiken ställer allt större krav på trafikanternas - - särskilt motorfordonsförarnas — praktiska färdighet och säkerhet. En ständig fortbildning är därför nödvändig för varje körkortsinnehavare. Lärarkandidaterna måste göras medvetna om sin egen begränsning som förare och bringas att inse vilket ansvar som vilar på varje trafikant men främst på förare av motorfordon. Stoffet behandlas såväl teoretiskt som praktiskt och skall omfatta olika fordons instrumentering och manövrering, körningens grundelement beting-

467 ade av mänskliga faktorer, fordonet och naturlagarna samt körteknik under olika förutsättningar och förhållanden. Trafiklagstiftning Momentet ges en allmängiltig utformning och bör grundligt behandla skilda former av vägtrafiklagstiftning, såsom terminologi, grundregler, trafikants skyldigheter vid trafikolycka och påföljder vid trafikbrott. Vidare behandlas gällande bestämmelser för körkortsgivning och -återkallelse. Samhället, organisationerna och trafiken Lärarkandidaterna bör erhålla en allsidig belysning av samhällets insatser på olika områden i trafiksammanhang. Vid studium av t. ex. väg- och polisväsen, besiktnings- och inspektionsorgan, trafiknämnder, organ för samhällsplanering m. m. bör central, regional och lokal förvaltning uppmärksammas. De värdefulla insatser för ökad trafiksäkerhet som görs av olika organisationer och andra organ skall uppmärksammas. Nationalföreningen för trafiksäkerhetens främjande (NTF) och trafiksäkerhetsorgan på regional och lokal nivå, motororganisationerna, den statliga trafiksäkerhetsforskningen, försvaret, vissa fackliga och ideella organisationer hör till denna grupp. Skolans trafiksäkerhetsarbele inom samtliga skolformer och åldersstadier skall ges en fyllig framställning. Försäkringsvärldens insatser i trafiksäkerhetsarbetet skall vidare observeras. Olika typer av obligatoriska och frivilliga försäkringsformer skall behandlas. I anslutning härtill ägnas studium åt fordonsägandets ekonomiska konsekvenser. Särskild vikt skall i detta moment läggas på nödvändigheten av samverkan på bred grund mellan berörda parter.

Verksamhetsformer och organisation

Under studiekursen måste ständiga utblickar göras till andra grenar av lärarutbildningen, t. ex. psykologi, pedagogik och samhällskunskap. Av särskild vikt är kunskap om hur barn och ungdom på olika åldersstadier uppfattar trafikomvärlden och hur inlärning sker. Vid behandlingen av flertalet moment är det nödvändigt alt särskild expertis anlitas, förslagsvis från NTF. Redan vid kursens början bör kandidaterna delges utbildningens innehåll och planering. Härvid diskuteras den praktiska uppläggningen av olika kursmoment, tidsplan samt tidpunkt och former för redovisning och prov. Utbildningen utgörs främst av föreläsningar, seminarier, övningar och förevisningar med instruktioner. Åtskilliga avsnitt inom kursmomenten så-

468 som trafiklagstiftning, trafikutveckling m. m. lämpar sig delvis för självstudier. Undervisningen bör bedrivas i grupper om maximalt 25—30 kandidater. Lärarutbildning i trafikkunskap bör självfallet till stor del bedrivas i praktisk-metodisk form. I utbildningen bör sålunda inrymmas instruktionsoch ledarövningar. Momenten motor- och fordonskunskap och trafikteknik bör göras så praktiska som möjligt. Det är därför nödvändigt med realistiska demonstrationer, studiebesök på verkstad samt körövningar. Grupparbetet är en naturlig arbetsform inom flertalet praktiska moment men kan även förekomma inom teoretiska moment, t. ex. Samhället, organisationerna och trafiken. Seminarieövningar och laborationer lämpar sig vid behandling av psykologiska och organisatoriska frågor. Höga krav måste ställas på kurslitteratur, hjälpmedelsuppsättning, arbetsutrymmen och övningslokaler. Konkretiserande hjälpmedel erfordras, såsom AV-materiel, planscher, modeller, magnettavlor, demonstrationsmotorer, motor- och fordonsdetaljer samt felsökningsobjekt. För de praktiska trafikövningarna krävs vidare tillgång till fordon samt övningsgårdar med tillhörande materiel. Kursen omfattar ca 140 timmar — eller 1 månad — varav omkring 50 timmar schemabunden verksamhet. Övrig tid anslås till övningar individuellt eller i grupp samt självstudier. Vid bedömningen av lärarkandidaterna skall hänsyn tas såväl till teoretisk insikt som praktisk färdighet.

PEDAGOGIK

G r u n d s k o l a n s och d e t g y m n a s i a l a s t a d i e t s l ä r a r e MÅL Utbildningen har till uppgift all orientera de blivande lärarna om de begrepp, principer och vetenskapliga arbetsmetoder som karakteriserar såväl den pedagogiska grundforskningen som pedagogiskt utvecklingsarbete med anknytning till verksamheten i skolan, att bidraga till personlig mognad och självsyn samt vidgad kunskap om eleverna, att ge de blivande lärarna dels perspektiv på de aktuella skolfrågorna, dels rationella utgångspunkter för sina praktiska åtgärder såsom undervisare och fostrare samt att således göra dem bättre rustade all bemästra de undervisnings- och uppfoslringsproblem som de ställs inför. STUDIEKURS Skolans mål, arbetssätt förutsättningar

och organisation

samt dess historiska

och sociala

O r i e n t e r i n g om s k o l a n s m å l Huvuddragen i dess organisation och arbetsmetoder mot bakgrund av det nuvarande samhället. Pedagogikens historia Reformpedagogiska riktningar och andra länders undervisningsväsende i stora drag och med historiskt perspektiv, främst som bakgrund för förståelsen av dagens skolproblem och undervisningsmetoder. Pedagogisk psykologi Inlärnings- och utvecklingpsykologiska frågor. Psykologiska problem i anslutning till de olika skolämnena. Speciellt läsningens, skrivningens och räkningens psykologiska problem i anslutning till resultat från svenska undersökningar.

470 Skolans

studie-

och

yrkesvägledning

Principer för val av ämnesgrupp, linje o. s. v. i skolan. P r a k t i s k - p e d a go g i s k a f r å g o r n i s t r a t i o n och s k o l h y g i e n

rörande

De psykologiska grundvalarna Allmän psykologi

och fostran

för undervisning

skoladmi-

Tonvikt på inlärningspsykologiska, pcrsonlighctspsykologiska och socialpsykologiska problem. Översikt över psykologins huvudfrågor, metoder och innehåll, främst ined inriktning på tillämpningsfrågor inom skolans värld. Utvecklingspsykologi Eleviakttagelser. Normala barns och ungdomars psykologiska utveckling. Olika slag av utvecklingshämningar. M e n t a l h y g i e n i s k a a s p e k t e r på undervisningen Allmänna och speciella inlärningssvårigheter hos barn samt olika utvecklings- och anpassningsstörningar. Pedagogiska konsekvenser. Undervisningsmetodik Allmän undervisningsmetodik Studieteknik Arbetsfoslrande, studietekniska och studiehygieniska aspekter på självstudier och undervisning.

Hjälpmedelsmetodik Psykologisk-pedagogiska aspekter på hjälpmedlen i skolan med tonvikt på självins truer ande studiematerial. S a ni o r d n i n g s- o c h

st a d i e a n k n y t n i n g s f r å g o r

Specialfrågor av gemensamt intresse för lärare på olika undervisningsstadier. Pedagogisk

forskningsmetodik

Pedagogiska

och mätningstekniska

hjälpmedel

forskningsmetoder

Orientering om det forskningsarbete på skolans område som är aktuellt, särskilt det som bedrivs vid den egna högskolan. Ett mindre fältarbete kring något psykologiskt, pedagogiskt eller ämnesmetodiskt problem. I anslutning till detta några grundläggande principer för empirisk pedagogisk forskning. Redovisning av fältarbeten.

471 P c (1 a g o g i s k - p s y k o I o g i s k a utvärderingsinstrument Betygsfrågor; Testmetoder och bedömningsinstrument av betydelse i skolarbetet och för diagnostisering av vissa inlärnings- och anpassningssvårigheter samt som hjälpmedel vid linje- och yrkesval. P r o b Iem

i modern

Pedagogisk

s k o 1fo r s k n i n g

statistik

ANVISNINGAR OCH RÅD Allmänna synpunkter

Den pedagogiska psykologin intar en central ställning i kursplanen. Studiet av denna gren av ämnet sker med understrykande av dess empiriska och experimentella karaktär och har väsentligen tre syften. Det skall ge lärarkandidaten en nyanserad bild av elevernas psykiska utveckling i olika åldrar. Vidare skall detta studium ge kunskaper om inlärningsprocessen och dess betingelser. Slutligen skall del ge den blivande läraren en uppfattning av hans egen roll vid denna inlärning. Nära anknytning till den pedagogiska psykologin har de kursmoment, som berör mentalhygien och allmän psykologi. Det senare momentet avses bl. a. ge den orientering, som lärarkandidaten behöver för att kunna tillgodogöra sig den pedagogiska psykologin. Med hänsyn icke minst till den betydelse lärarens personliga mentalhygien har är det också väsentligt att lärarkandidaten genom det psykologiska studiet kan få vidgade möjligheter att förstå och bemästra sina egna problem. Om den pedagogiska psykologin således huvudsakligen ger en teoretisk bakgrund till lärarens praktiska åtgärder, söker didaktiken påvisa, hur de pedagogiska principerna kan »översättas» i praktiskt handlande. På denna punkt kompletteras undervisningen inom pedagogikämnet av studierna i metodik och av de handledda undervisningsövningarna. Den pedagogiska mätningsläran har betydelse bl. a. för en objektiv utvärdering av undervisningens resultat. Lärarkandidaten bör t. ex. få kunskap om och träning i att använda och utvärdera de pedagogiska mätningsinstrument av typen diagnostiska prov och standardprov, vilka har kommit att spela en alltmer central roll som led i själva undervisningen. Den pedagogiska statistiken fyller en viktig funktion i detta sammanhang genom att utgöra ett hjälpmedel vid konstruktion av pedagogiska prov och vid bearbetning och utvärdering av resultaten från sådana prov. Kunskap om den pedagogiska statistiken vidgar också lärarkandidatens möjlighet alt förslå och utvärdera redogörelser för pedagogisk försöksverksamhet och forskning. Skolans organisation och arbetssätt är självfallet starkt influerade av historiska, sociala och ekonomiska faktorer. Studiet av pedagogikens historia, den pedagogiska sociologin och andra länders undervisningsväsende avses ge lärarkandidaten perspektiv på dagens skolproblem.

472 De särskilda kursmomenten

Orientering nisation

om

skolans

mål,

arbetssätt

och

orga-

En kort orientering om den obligatoriska skolans framväxt i Sverige, om bakgrunden till grundskolan respektive det gymnasiala stadiets skolor och dessas målsättning samt om skolväsendets organisation i stora drag. Läraryrkets etik diskuteras. Introduktion till lärarkandidaternas auskultationer med genomgång av metoder och övningar i att studera såväl elever som den undervisningsmetodik som kommer till användning i skolan. Pedagogiska tankemotiv rativ synvinkel

ur

historisk

och

kompa-

Avsnittet syftar främst till att ge lärarkandidaterna den helhetssyn på pedagogikens historia och den komparativa pedagogiken utan vilken deras i övrigt självständiga inläsning av kurslitteraturen på detta område blir föga målinriktad och ofta resulterar i ett inpluggande av isolerade fakta. Den historiska aspekten bero res därjämte i samband med behandlingen av de enskilda pedagogiska frågorna. Pedagogisk

psykologi

Pedagogiska frågeställningar med särskild relevans för arbetet i skolan las här upp till behandling. Ett fördjupat studium ägnas åt inlärnings-, utvecklings- och socialpsykologiska frågor i anslutning till undervisningen. Ett förhållandevis stort utrymme bör de pedagogiska mätningarna och deras roll i skolarbetet erhålla. I samband därmed ges en inledande kurs i pedagogisk statistik. Orientering om empiriska metoder för bestämning av kursplanens innehåll. Slutligen skall frågor i anslutning till de olika skolämnenas psykologi behandlas. I lågstadielärarutbildningen uppmärksammas särskilt skolmognadsproblemet samt prov för bedömning av skolmognaden. S k o 1j u r i d i k o c h s k o l a d m i n i s t r a t i o n Kursen skall ge en översikt över skolans centrala, regionala och lokala ledning. Den bör emellertid ha tyngdpunkten förlagd till de olika principer och föreskrifter som gäller för läraren i vardagsarbetet och de administrativa uppgifter av olika natur som krävs av honom som lärare och klassföreståndare samt om de ansvarsbestämmelser, som reglerar lärarens verksamhet. Skolhygien Undervisningen om skolhälsovårdens organisation och arbetssätt avser atl skapa förutsättningar för ett samarbete mellan läraren och skolläkaren/

473 skolsköterskan. Undervisningen om skolhälsovårdens uppgifter skall syfta till att ge den blivande läraren kunskap om olika situationer, då han skall vända sig till skolläkaren/skolsköterskan. Tystnadsplikten och dess begränsning bör uppmärksammas. Den medicinska delen av undervisningen bör syfta till att ge den blivande läraren sådan medicinsk allmänbildning som är av betydelse för hans verksamhet i skolan. Trötthet hos elever på grund av överstimulering eller för stor arbetsbörda beröres, likaså medicinska synpunkter på befrielse från gymnastikundervisningen, personlig hygien och levnadsvanor. Bland speciella handikapp som bör tas upp till behandling kan nämnas syn- och hörselnedsätlningar, lalfel, motoriska handikapp, vänsterhänthel. Beträffande skollokalernas hygien kan nämnas sådana moment som vädring och ventilation, uppvärmning och belysning, skolbänkarnas avpassning efter eleverna, liksom elevernas placering i klassrummet. A I 1 ni ä n p s y k o l o g i Kursen skall ge en grund för de blivande lärarnas fortsatta studier främst inom ämneskretsen pedagogisk psykologi. Detta bör också ge sin karaktär åt kursen, som redan från början inriktas på tillämpningsfrågor inom skolans värld. I anslutning till framställningen i differentiell psykologi och testmetoder ges en kortare orientering i deskriptiv statistik för att underlätta förståelsen för vissa begrepp och termer, som möter i undervisning och kurslitteratur. Utvecklingspsykologi Kursen syftar till att ge en inblick i barns och ungdomars psykiska utveckling i t. ex. intellektuellt, emotionellt och socialt avseende. Även om samtliga utvecklingsfaser från födelse till vuxenålder behandlas, bör tyngdpunkten ligga för lågstadielärare på åldrarna 4—13 år, för mellanstadielärare på åldrarna 7—16 års samt för högsladie- och gymnasielärare på åldrarna från 10 år och uppåt. Huvuddelen av kursen ägnas åt normala barns utveckling. På olika sätt handikappade barn och deras problem uppmärksammas i den utsträckning, som kan motiveras av att lärarkandidaterna bör vara orienterade i dessa frågor före sin undervisningspraktik. Då lågstadielärarna återkommer till detta moment skall särskild uppmärksamhet riktas på förskoleålderns problem och frågor rörande skolmognaden. M c n t a 1 h y g i en De i olika hänseenden handikappade barnens situation berörs något i närmast föregående kursavsnitt. Här kommer dessa frågor mer i förgrunden. Särskilt bör uppmärksammas allmänna och speciella inlärningssvårigheter sådana de framträder t. ex. hos sent utvecklade barn, respektive barn med läs- och skrivsvårigheter. Delsamina gäller barn med störningar huvud-

474 sakligcn pä känslo- och viljclivels område och barn med sociala anpassningsproblem. Utöver symptom, diagnos och behandling vid dessa svårigheter diskuteras även skolans organisatoriska möjligheter att komma elever ined dessa problem till hjälp. I lågstadielärarutbildningen behandlas särskilt afasiforskning, latfel hos barn och därvid också analysträning. Lågstadielärarnas betydelse när del gäller att upptäcka och till undersökning remittera i olika hänseenden handikappade elever bör särskilt betonas. Allmän undervisningsmetodik Den introduktion om målsättning, arbetsmetoder och organisation i skolan som ges tidigare fördjupas här för att ge lärarkandidaterna bättre förutsättningar att fullgöra sina undervisande uppgifter. Kursen skall i huvudsak bygga på psykologisk grund och därvid knyta an till de frågeställningar rörande inlärnings-, social- och personlighetspsykologi, som behandlats tidigare. Även historiskt-komparativa jämförelser kan på vissa punkter vara motiverade samt en kortare orientering om moderna reformpedagogiska strävanden. Uppmärksamheten bör särskilt inriktas på mer självständiga arbetsformer för eleverna med psykologisk-pedagogiska synpunkter på hjälpmedlen i undervisningen, t. ex. självinslruerandc sttidiemateriel. K ur sp Ia n ea n a 1 y s Kännedom om empiriska metoder för bestämning av kursplaners innehåll. Praktisk läroplansanalys med inriktning på huvudprincipernas konkretisering inom enskilda ämnen. Momentet samordnas nära med kursplanering och läroboksanalys inom metodikundervisningen. Studieteknik Kursen syftar i första hand till all ge lärarkandidaterna en vägledning för deras egen studieteknik, men den bör samtidigt vara så upplagd, all den ger metodiken för den undervisning de själva som lärare skall ge i studieteknik och de arbetsformer i skolan som främjar ell rationellt arbetssätt.

Hjälpmedelsmetodik (endast för högstadie- och gymnasielärare). Översikt över hjälpmedel som kan konkretisera undervisningen. Utnyttjandet av bild och ljud i undervisningen. Lärosalens utrustning. Problem i samband med produktion, distribution, förvaring och katalogisering av AV-materiel. AV-teknik. Ytterligare anvisningar ges i studieplanen i metodik för samhälls- och naturorienterande ämnen samt i de enskilda ämnenas anvisningar till kursen i ämnesmetodik. Lärarkandidat som på grund av föregående träning eller av andra skäl visar god färdighet kan befrias från de praktiska övningarna.

475 S a m o r d n i n g s - och sladicanknytningsfrågor En väsentlig integrationsfråga i den nya skolan gäller samordningen av undervisningen på låg-, mellan- och högstadiet samt det gymnasiala stadiet och samverkan mellan de lärare som undervisar där. I en serie av seminarier samlas i mindre grupper blivande lärare från skilda stadier för analys och diskussion av undervisnings- och uppfostringsproblem av gemensamt intresse. Pedagogiska forskningsmetoder Lågstadie- och inellanstadielärarna bör under sin första praktiktjänstgöring få genomföra en begränsad fältarbetsuppgift på något av de områden, som behandlats i teoriundervisningen. Som en inledning härtill ges en kort introducerande översikt över några grundläggande principer för empirisk pedagogisk forskning. Även om anspråken på fältarbetets omfång måste vara relativt blygsamma, bör lärarkandidaterna vara väl orienterade om modeller för uppläggning av undersökningarna, sättet att genomföra dem och kraven på redovisning. Ett urval av de fältarbeten, som studenterna utfört och senare bearbetat och sammanställt, redovisas och diskuteras inom undervisningsgrupperna. Problem i modern s k o 1 f o r s k n i n g : p s y k o 1 o g i s k - p cd a g o g i s k a och s o c i o l o g i s k a a s p e k t e r på skolan De befattningshavare vid den pedagogiska institutionen, som är sysselsatta med skolforskning, redovisar aktuella undersökningar på skolans område. Pedagogisk statistik Den tidigare påbörjade utbildningen i pedagogisk statistik fortsätter här med en fördjupningskurs. Vissa av lärarkandidaterna har i samband med bearbetningen av sina fältarbetsuppgifter ställts inför problem av statistisk natur. För en del lärarkandidater utgör denna kurs avslutning på ämnesavsnittet. Den som aspirerar på det högsta betyget skall emellertid avsluta sina studier med en påbyggnadskurs (nedan). Pedagogisk statistik, frivillig fortsättningskurs Kursen är — tillsammans med tidigare undervisning i momentet — vad fordringarna beträffar direkt jämförbar med den kurs i elementär beleendevetenskaplig statistik, som vid universiteten är obligatorisk för studier i bl. a. pedagogik.

Verksamhetsformer och organisation

Vissa av de moment som beskrivits i den föregående studiegången innehåller delar av rent informativ karaktär och lämpar sig därför väl all prescn-

47G teras i föreläsningsform. Föreläsningarna kan då ges för relativl stora sludcnlgrupper, i vissa fall även för studenter tillhörande olika utbildningslinjer. En förutsättning för alt undervisningsformen skall ge utbyte är emellertid att framställningen erhåller en utpräglat åskådlig karaktär. Stora delar av kursinnehållet kan konkretiseras med hjälp av film. Även diabilder bör komina till flitig användning, främst i avsnitt, som man vill belysa med för lärarkandidaterna aktuella, lokala exempel. Möjligheterna all utnyttja intern TV för olika elev- och undervisningsdemonstrationer bör även uppmärksammas liksom värdet av bandinspelningar från elevintervjuer o. d. I pedagogikundervisningen bör emellertid de mer aktiva arbetssätten överväga. Det är inte tillräckligt att rekommendera de blivande lärarna, att dessa i sin undervisning skall aktivera sina elever. Om läroplanernas föreskrifter på denna punkt skall kunna förverkligas, måste lärarkandidaterna i sin egen utbildning få möta arbetsformer, som de senare kan »transponera» till sin kommande arbetsuppgift. Av detta skäl bör den heuristiska arbetsformen överväga från lärarkandidaternas första termin i lärarutbildningen. Vid undervisningssamtal i relativt stora studentgrupper är det emellertid ofta svårt att aktivera samtliga deltagare. Därför bör gruppdiskussioner redan från början ges ett stort utrymme i samband med de moment som är särskilt lämpade härför. Lärarkandidaterna skall även i sin egen utbildning få möta grupparbetsmetodiken. Denna arbetsform är tillämpbar framför allt vid de didaktiska seminarierna. Även de laborativa inslagen är ägnade att aktivera lärarkandidaterna och få dessa alt uppleva undervisningsinnehållet på ett konkret sätt. I skolans läroplaner sägs, att eleverna skall få stifla bekantskap med mer självständiga arbetsformer i skolan vilket kräver att läraren ägnar särskild uppmärksamhet åt de hjälpmedel, som därvid kommer till användning, i synnerhet självinstrucrande material. På vissa av momenten i föreliggande kursplan kan ett sådant arbetssätt tillämpas, vilket är av betydelse för att lärarkandidaterna skall få uppleva vad arbetssältet innebär, vare sig det är fråga om enklare frågelistor, som »styr» de studerande i kurslitteraturen och bidrar till att ge kunskaperna struktur eller det rör sig om en programmerad kurs på något ämncsavsnitt. Den fältarbetsuppgift som förekommer under praktikavsnitten ger ytterligare tillfälle till systematisk självverksamhet inom ramen för studierna i pedagogik. I samband med vissa kursavsnitt är studiebesök ett nära nog nödvändigt komplement till teoridelarna. Emellanåt är det av tidsskäl svårt att låta hela undervisningsavdelningen delta i samtliga önskvärda studiebesök. Det kan då vara lämpligt att dessa genomförs gruppvis och att grupperna får redovisa sina intryck för dem, som ej deltagit i besöken ifråga.

477 Förslag

till studiegång

för

lågsladielärare

Moment

Termin

Undervisnings limmar 1 (60 timmar)

1. Inledande orientering 2 Målsättning för och organisation av studierna i ämnet. Studiernas uppdelning på de olika terminerna. Kurslitteratur och examination m. m. 2. Studieteknik 8 3. Orientering om skolans mål, arbetssätt och organisation 8 'I. Allmän psykologi 24 5. Utvecklingspsykologi I 8 (i. Allmän undervisningsmetodik I 8 7. Introduktion till pedagogiska forskningsmetoder 2 Termin 2 (32 timmar) 8. Utvecklingspsykologi I P 9. Allmän undervisningsmetodik II» 10. Pedagogiska tankemotiv ur historisk och komparativ synvinkel

20 <> (i

Termin 3 (48 timmar) 11. Pedagogisk psykologi, pedagogisk-psykologiska utvärderingsinstrument och kursplaneanalys 20 12. Mentalhygien 12 13. Pedagogisk statistik 10 Termin

'i (60 timmar)

14. Seminarium A: Samordnings- och stadieanknytningsfrågor 16 15. Seminarium B: 12 Mot bakgrund av tidigare undervisning i pedagogik och metodik och de erfarenheter lärarkandidaterna har av praktisk undervisning från såväl övningsundervisning som praktikperiod tas här konkreta undervisningsproblem upp till behandling i små grupper. Bl. a. bör lärarkandidaterna få tillfälle att analysera läroplaner med hänsyn till möjligheterna att förverkliga undervisningsprinciperna inom olika ämnen. 16. Seminarium C: Pedagogiska forskningsmetoder 8 17. Problem i modern skolforskning: psykologisk-pedagogiska och sociologiska aspekter på skolan 4 18. Skoladministration 6 19. Pedagogisk statistik, frivillig fortsättningskurs 14 Fristående moment under termin 4: 20. Skolhygien 14 1

Där de lokala förhållanden medger detta (med hänsyn till avstånd mellan högskolan och praktikskolorna) är det lämpligt, att viss del av denna undervisning läggs parallellt med praktikperioden på eftermiddags- eller kvällstid. Dessa seminarieövningar bör därvid reseveras för aktuella undervisnings- och uppfostringsproblem med »fall» från lärarkandidaternas praktikverksamhet.

478 Förslag

till studiegång

för

mellanstadielärare

Moment

Undervisningstimmar

Termin 1 (42 timmar) 1. Inledande orientering (Se lågstadielärarutbildningen) 2. Studieteknik 3. Orientering om skolans mål, arbetssätt och organisation 4. Allmän psykologi

2 8 8 24

Termin 2 (40 timmar) 5. 6. 7. 8.

Utvecklingspsykologi Allmän undervisningsmetodik Pedagogiska tankemotiv ur historisk och komparativ synvinkel Introduktion till pedagogiska forskningsmetoder

Termin

20 12 6 2

3 Under lerminen förekommer ingen reguljär undervisning, däremot förutsätts viss självständig litteraturläsning. Där de lokala förhållandena medger detta (med hänsyn till avstånd mellan högskolan och praktikskolorna), är det emellertid lämpligt, att viss del av undervisningen termin 2 (ev. termin 4) läggs parallellt med praktikperioden på eftermiddags- eller kvällstid. Dessa seminarieövningar bör därvid reserveras för aktuella undervisnings- och uppfostringsproblem med »fall» från lärarkandidaternas praktikverksamhet. Det fältarbete som omnämns under punkt 8 genomförs termin 3 vad materialinsamlingen beträffar.

Termin 4 (42 timmar) i). Pedagogisk psykologi, pedagogisk-psykologiska nient och kursplaneanalys 10. Mentalhygien

Termin 11. 12. 13. 14. 15.

utvärderingsinstru30 12

:~> (76 timmar)

Seminarium A: Samordnings- och stadieanknytningsfrågor 16 Seminarium B: (Se lågstadielärarutbildningen) 18 Seminarium C: Pedagogiska forskningsmetoder 8 Pedagogisk statistik 10 Problem i modern skolforskning: psykologisk-pedagogiska och sociologiska aspekter på skolan 4 16. Skoladministration 6 17. Pedagogisk statistik, frivillig fortsättningskurs 14 Fristående moment under termin 5: 18. Skolhygien 14

479 Förslag

till studiegång

för högstadie-

och

gymnasielärare

Moment

Undervisningstimmar

Före termin

1 (26 timmar)

1. Inledande orientering

(Se lågstadielärarutbildningen) 2. Orientering om skolans mål, arbetssätt och organisation 3. Pedagogisk psykologi I 4. Studieteknik Varannan

termin av den ämnesteoretiska

8 8 8

studietiden

3 ggr

6'

Under varannan termin av den ämnesteoretiska studietiden (termin 2, 4 o. s. v.) förekommer i anslutning till studiet av respektive ämne auskultationer ute i skolorna. Till dessa auskultationer är bland annat knutna seminarier i pedagogik som förberedelse till och som cfterbehandling av auskultationsverksamheten. Auskultationerna bör huvudsakligen inriktas på didaktik och utvecklingspsykologi. Tyngdpunkten läggs först på det didaktiska. Av särskild betydelse är, att studenterna under auskultationerna får tillfälle att iaktta hur de i läroplanerna angivna allmänna undervisningsprinciperna kommer till uttryck i den konkreta skolsituationen. Under den sista av dessa terminer bör tyngdpunkten ligga på det utvecklingspsykologiska området. Lärarkandidaterna skall redan den efterföljande terminen själva stå inför en klass. De bör därför under denna termin orienteras om olika utvecklingsmönster i tonåren, få bestämda observationsuppgifter för sin auskultation och efter denna ges tillfälle att diskutera de iakttagelser de därvid gjort. Parallellt med dessa seminarier i didaktik och utvecklingspsykologi ligger seminarier, där de ämnesmetodiska frågorna i anslutning till auskultationerna behandlas. Under den tidigare

delen av den näst sista terminen

(76

timmar)

i>. 6. 7. 8. 9. 10. 11. 12.

Pedagogiska tankemotiv ur historisk och komparativ synvinkel . . . . 6 Allmän psykologi 8 Allmän undervisningsmetodik 6 Skoladministration 4 Utvecklingspsykologi 12 Mentalhygien 10 Skolhygien 4 Pedagogisk psykologi, pedagogisk-psykologiska utvärderingsinstrument och kursplaneanalys 16 13. Hjälpmedelsmetodik 10 Under den senare delen av den näst sista terminen

(4S

timmar)

14. Pedagogisk statistik I lä. Studie- och yrkesvägledningens psykologi 16. Seminarium A: Samordnings- och stadieanknytningsfrågor 1

Varav 2 t av pedagogik- och metodiklektor tillsammans. Se vidare hilaga.

8 4 10

480 17. Seminarium B: (Se lågstadielärarutbiklningen) 8 18. Problem i modern skolforskning: Psykologisk-pedagogiska och sociologiska aspekter på skolan '1 19. Pedagogisk statistik, frivillig fortsättningskurs 14 Förslag till stadiegång 2, 4 och f> (och S).

i pedagogik

för högsladie-

och gymnasielärare,

terminerna

Under den första terminens introduktionsveckor ligger tyngdpunkten i kursinnehållet på de undervisningsprinciper, som enligt läroplanen skall genomsyra all undervisning, oberoende av ämne, årskurs och arbetsform. Vid denna introduktionskurs har emellertid de studerande ingen annan konkret bakgrund till detta moment än de merendels färska erfarenheter de gjort som elever på gymnasiet. Ett huvudsyfte med auskultationerna under terminerna 2, 4 och 6 och den föroch efterbehandling till dessa som därvid ges måste därför vara att bjuda studenterna konkret exemplifiering av innehållet i grundprinciperna för undervisningen på högstadiet. Ett andra syfte bör vara att rikta in de blivande lärarnas uppmärksamhet på eleverna i klassen, göra dem medvetna om att klasskollektivet utgörs av ett antal enskilda elever, var och en med sin särart och alla värda ansträngningen »ti iiira känna de olika individerna närmare. Auskultationerna förekommer vid tre olika tillfällen med ett års mellanrum, något som studiegången måste anpassas till. Å ena sidan bör man söka undvika, att studenterna upplever den andra och den tredje auskultationsperioden enbart som en upprepning av den första. A andra sidan är det knappast ändamålsenligt med en »horisontell» klyvning av kursinnehållet, d. v. s. att man vid den första auskultationen iakttar och diskuterar motivation och individualisering, vid den andra aktivitet och konkretion o. s. v. De olika undervisningsprinciperna skall betraktas som en samverkande helhet. I stället bör en »vertikal» uppdelning eftersträvas, så att man för varje auskultationsperiod tränger allt djupare in i de olika principernas innebörd. Skulle en viss »överlappning» därvid inträffa, kan en sådan knappast skada som en repetition av det som behandlades för ett eller två år sedan. Nedanstående moment är formulerade som instruktioner till de studerande om vad de skall iaktta. De bör under terminerna 2 och 4 välja en av principerna att studera och redovisa i en kortfattad skriftlig rapport om sina iakttagelser.

Termin 1.

2 Individaalisering

a) Studera skillnaderna i elevernas förutsättningar att möta de krav skolan ställer på dem. Ge konkreta exempel på spridningen av förmågan, t. ex. genom att ange hur långt olika elever hinner i en arbetsuppgift, hur olika väl de utför den o. s. v. b) Ge exempel på hur läraren i sin direktundervisning kan ta viss hänsyn till dessa skillnader i förutsättningar. 2.

Motivation

Försök att iaktta, vilken typ av kursinnehåll eller vilket slag av verksamhet som i särskilt hög grad tycks intressera eleverna. Ge exempel.

481 3.

Självverksamhet Redan inom ramen för s. k. traditionell undervisning ges åtskilliga tillfällen till att aktivera eleverna. Beskriv vad du h a r iakttagit i detta avseende under din auskultation. 4.

Konkretion Ett av lärarens främsta hjälpmedel i undervisningen är skrivtavlan. Denna kan användas för flera syften. Gör en inventering av vad du därvidlag upptäcker under auskultationen.

5.

Samverkan

I vilka sammanhang förekommer mellan eleverna en spontan samverkan som accepteras av läraren? Termin 1.

4 Inclividaalisering

Iaktta hur lärarna organiserar arbetet i klasserna för att kunna bättre ta hänsyn till de stora individuella differenserna. 2.

Motivation

För att kunna arbeta koncentrerat bör eleverna ha »näraliggande mål». Vilka olika slag av sådan målsättning kan du iaktta? 3.

Självverksamhet En hel del av de former för självverksamhet som du iakttar under auskultationen känner du igen från din egen skoltid. Andra former har du kanske inte mött. Bedogör för dessa senare och ge dina synpunkter på dem. 4.

Konkretion I sin strävan att åskådliggöra sin undervisning står läraren ofta i valet mellan en tidskrävande och/eller ur ordningssynpunkt »riskabel» demonstrationsmetod och en snabbare och säkrare men för eleverna inte alltid lika givande förevisning. Redovisa dina iakttagelser på denna punkt. 5.

Samverkan Vilka former av lärarorganiserad samverkan mellan eleverna har du iakttagit? Beskriv situationerna konkret och redogör för dina reaktioner.

Termin 6 Under de tidigare auskultationerna har du fått välja ut någon av undervisningsprinciperna och redovisa vad du iakttagit ifråga om dess tillämpning i undervisningen. Under auskultationen innevarande termin är din uppgift den motsatta. Välj ut en eller ett p a r lektioner (eller lektionsavsnitt) och analysera dessa med avseende på h u r de olika undervisningsprinciperna kommer i tillämpning och h u r de i själva verket i mycket hög grad griper in i varann. Auskultationerna med tillhörande uppgifter förberedes under två seminarier, varvid undervisningsprincipernas psykologiska underlag redovisas och exempel ges på h u r observationerna bör praktiskt genomföras och redovisas. Seminarierna för efterbehandling av iakttagelserna bör få formen av konferenser, där vissa viktigare iakttagelser redovisas och diskuteras, till en del gemensamt med läraren i ämnesmetodik. 31—5/2072

PRAKTIK

G r u n d s k o l a n s och d e t g y m n a s i a l a s t a d i e t s l ä r a r e ANVISNINGAR OCH RÅD Allmänna synpunkter

Praktik är den del av lärarutbildningen, där den blivande läraren får övning i att undervisa och i övrigt fullgöra en lärares uppgifter i konkreta skolsituationer. Praktiken indelas i auskultationer, övningsundervisning och praktiktjänstgöring. Auskultationernas allmänna karaktär av elev- och metodobservationer gör gränsen mot pedagogik och metodik flytande, övningsundervisningen utgör nästa steg mot en högre grad av tillämpning. Lärarkandidaten får där fungera som lärare under handledares direkta ledning. Det tredje steget, praktiktjänstgöringen, innebär att han under större självständighet och ansvar leder undervisningen i klassen. De tre stegen innebär ett gradvist övertagande av lärarens uppgifter. Under denna tid skall handledare i de olika klasserna och metodiklektorer ge den blivande läraren de råd och den hjälp han kan behöva för att han under självständigt arbete skall få möjlighet att utvecklas till en god lärare. Därvid skall följande råd och anvisningar tjäna som huvudsaklig vägledning. Elevinformation,

eleviakttagelser

och

elevvård

Riktpunkten för skolans arbete är att hjälpa varje elev till en allsidig utveckling. För att kunna främja elevens personliga mognad till en fri, självständig och harmonisk människa måste läraren ha kännedom om hans individuella egenart och förutsättningar. Härav följer, att handledaren inte får nöja sig med att enbart informera den blivande läraren om elevens fysiska och psykiska förutsättningar, prestationer i skolan, hemmiljö och fritidsintressen, utan att han måste stimulera lärarkandidaten att göra egna iakttagelser som lärarkandidaten får analysera med sina handledares hjälp. Lärarkandidaten bör härvid göras uppmärksam på att det gäller att så vitt möjligt nå fram till en helhetsbild av eleven. Iakttagelserna får således inte begränsas till exempelvis enbart en registrering av elevens kunskaper och färdigheter utan bör också omfatta hans intellektuella och fysiska förutsättningar, arbetssätt, intressen och sociala relationer inom och utom sko-

483 lan. Under samtalen om gjorda iakttagelser är del naturligt att handledaren låter den blivande läraren få insikt om skolans elevvård i vidaste mening. I detta sammanhang skall lärarkandidaten även få kännedom om hur samarbetet mellan hem och skola fungerar och ges möjlighet att tillsammans med handledaren arrangera föräldramöten. För att lärarkandidaten skall lära känna elevens totala arbetssituation också på andra stadier än det, på vilket han själv undervisar, och få vidga sin syn på skolan och eleven utöver de egna ämnenas intressesfär, bör han auskultera i andra ämnen än sina egna och på andra stadier. I samband härmed bör handledaren göra honom uppmärksam på sådana förhållanden, som varje lärare oavsett stadium eller ämneskombination måste göra sig förtrogen med, i särskilt hög grad när han fungerar som klassföreståndare. Metodiakttagelser Ett betydelsefullt moment i den egentliga yrkesutbildningen utgör metodiakttagelserna. I ett tidigt skede av utbildningen är del naturligt att låta lärarkandidaten under auskultationen få koncentrera sina iakttagelser till faktorer av inlärningspsykologisk, metodisk, ämnesmässig art eller i fråga om formellt utförande. I princip innebär detta att man redan nu inriktar lärarkandidatens uppmärksamhet på undervisningsprincipernas tillämpning i den konkreta klassrumssituationen. Ju mera oerfaren lärarkandidaten är, desto större är handledarens ansvar för att han når fram till adekvata iakttagelser. Till en början bör lärarkandidaten koncentrera sin uppmärksamhet på begränsade inlärningssituationer, så att han har möjlighet att analysera dessas syfte, att uppmärksamma urvalsprinciper och strukturering beträffande stoff och färdigheter samt notera med vilka hjälpmedel och på vilket sätl inlärningen fullföljs. Av vikt är att lärarkandidaten tidigt stimuleras alt inte enbart iaktta olika metodiska grepp utan också alt själv söka efter och värdera andra möjligheter och att dra slutsatser. Genom att lärarkandidaten på detta sätt redan från början görs uppmärksam på faran av att grunda sin egen undervisning enbart på imitationer av förevisade mönster, vidgas möjligheterna för honom att i denna utgå från egna förutsättningar. Under utbildningstidens gång får lärarkandidaten självfallet allt större förutsättningar att göra nyanserade metodiakttagelser. Utöver vad som tidigare nämnts kan han sålunda stimuleras att observera och analysera samspelet lärare—elev i samband med gängse arbetsregler, undervisningsformer och arbetssätt och dessutom sambandet mellan elevernas skiftande behov och intressen samt lärostoffets organisation och arbetssättets utformning. Lärarkandidaten bör vidare få en inblick i hur ett lärostoff väljs och grupperas med hänsyn till grundkurs och överkurser eller hur en färdighetsträning systematiskt byggs upp. Det är nödvändigt att handledaren ingående diskuterar dessa frågor med lärarkandidaten. 31*

-

484 Handledning i samband med lärarkandidatens undervisning Under de auskultationer, som skall introducera lärarkandidaten i den klass där han skall ha egen undervisning, är det särskilt angeläget att han så snart som möjligt får tillfälle att biträda handledaren. Till en början medverkar lärarkandidaten endast vid vissa moment av klassens arbete eller övertar delar av en lektion, småningom hela lektioner. Handledaren bör självfallet ge lärarkandidaten nödiga anvisningar och på olika sätt stimulera hans arbete. Härigenom görs övergången till egen undervisning mjuk. Ju mer oerfaren lärarkandidaten är, desto mer elastisk bör denna övergång vara. Vid övningsundervisning och praktiktjänslgöring har handledaren och lärarkandidaten att tillsammans i stora drag planera arbetet i klassen under perioden. Därvid måste handledaren alltid hålla i minnet att han jämte uppgiften att åstadkomma en god utbildning för den blivande läraren också har ansvaret för att eleverna i den aktuella klassen får en god undervisning. Vid uppläggningen av arbetet skall han ta rimlig hänsyn till lärarkandidatens tidigare utbildning och erfarenheter. Likaså måste lärarkandidatens personlighet få komma till sin rätt. Vid planering av arbetsavsnitt uppmärksammas ämnesbegränsad, samordnad och samlad undervisning. Av största vikt är att lärarkandidaten vid sin planering arbetar efter följande principer. Han klargör syftet med arbetsavsnittet, inventerar och utväljer lärostoffet så att det ger sammanhang och en ändamålsenlig lärogång. Vid avsnitt som domineras av färdighetsträning aktualiseras frågan hur man systematiskt kan bygga upp en färdighet och få kontinuitet i undervisningen. Självfallet måste den planerade uppläggningen ställas i relation till elevernas mognad, kunskaper och färdigheter. Vidare bör elevernas medverkan vid planering noga beaktas. För lärarkandidatens egen utbildning liksom för undervisningen i klassen är det väsentligt att handledaren i detalj analyserar någon del av hans planläggning utifrån principerna om motivation, aktivitet, konkretion, individualisering samt gemenskap och samarbete. Det gäller alltså att så konkret som möjligt studera undervisningsprincipernas praktiska tillämpning i klassrummet. Ju längre lärarkandidaten kommit i sin utbildning, desto mindre hjälp behöver han med planläggning. Dock bör det vara regel att han inte börjar sin undervisning utan att först ha presenterat ett förslag till plan med angivande av den metodiska uppläggning han vill ge arbetet. Särskilt bör detta planeringsarbete noga beaktas i samband med praktiktjänstgöringen. Viktigt är också att handledningen kommer igång redan vid starten. Även under övningsperioden måsle lärarkandidaten kunna påräkna fortlöpande råd och hjälp inte enbart i fråga om principer utan också i detaljer, såväl före som under lektionerna. Inte minst gäller detta lärarkandi-

485 datens bedömning av sitt eget arbete i klassen och de slutsatser han drar därav. Han bör också få råd beträffande olika former av prov och betygsättning. Samarbete mellan handledare och lärarkandidat skall helt naturligt prägla även analysen och värderingen av undervisningen. En strävan bör härvid vara att man gemensamt söker sätta lärarkandidaten i stånd att alltmera nyanserat bedöma sin egen undervisning, dra slutsatser och söka lösningar som kan leda till att han förkovrar sig som lärare. Det är naturligt att handledaren underlättar för lärarkandidaten att finna och utveckla en personlig stil. Verksamhetsformer och organisation

Plan för praktikens

organisation

Lågstadiets lärare Termin I: 10 dagar elev- och metodiakttagelser i årskurs 1 (för lärarkandidat som intagits en hösttermin). 4 lärarkandidater/grupp. 3 dagar förläggs till terminens början, de övriga fördelas över terminen med ökande intervall. Termin II: Resterande 5 heldagsbesök i årskurs 1. Summa 2V« veckor. 3 veckor auskultation och övningsundervisning i årskurs 2 eller 3. 2 lärarkandidater/grupp. Termin III: För lärarkandidater i A-gruppen: Praktiktjänstgöring en halv termin i årskurs 1 med 1 lärarkandidat hos 1 handledare i en klass. 3 dagar av praktikperioden anslås till olika slag av hospilering. För lärarkandidater i B-gruppen: Praktiktjänstgöring en halv termin i årskurs 3 eller 2. Praktiken organiseras med 2 lärarkandidater hos 1 handledare i två klasser. Auskultering i årskurs 2 eller 3 under perioden. Termin IV: 3 dagar hospitering i början av terminen. För lärarkandidater i A-gruppen: Praktiktjänstgöring i årskurs 2 eller 3 i likhet med grupp B under termin III. För lärarkandidater i B-gruppen: Praktiktjänstgöring i årskurs 1 i likhet med grupp A under termin III. Del förutsätts att varje lärarkandidat är näravarande omkring 30 timmar per vecka vid all praktik. För lärarkandidater som inlagils en vårtermin fördelas de 15 dagarna som avsatts för elev- och metodiakttagelser i

486 årskurs 1 så, att G enstaka praktikdagar infaller den första terminen och 9 påföljande hösttermin, varvid 3 i följd förläggs till terminens början och 0 fördelas över terminen med ökande intervall. Under andra terminens auskultation och övningsundervisning i årskurs 2 eller 3 håller varje lärarkandidat omkring 8—12 lektioner per vecka. Vid praktiktjänstgöringen termin II bör den egna undervisningen öka successivt från omkring 20 till omkring 25 veckotimmar och under termin IV från omkring 25 Ull omkring 30 veckotimmar vid slutet av utbildningen. Handledarens egen undervisning avtar successivt på sätt som nedan anges för mellanstadiets lärare.

Mellanstadiets

lärare

Termin I: 1 vecka elev- och metodiakttagelser. 4 lärarkandidater/grupp. Bör förläggas till terminens första hälft. Termin II: 3 veckor auskultation och övningsundervisning. 2 lärarkandidater/grupp. Ca 15 timmar därav anslås till hospitering på lågstadiet. Bör förläggas till senare delen av terminen. Termin III: En halv termin praktiktjänstgöring. 1 handledare — 2 lärarkandidater — 2 klasser. Ca 15 timmar utnyttjas för hospitering i läsklinik eller specialklass med 4 lärarkandidater/grupp. Kan förläggas till terminens första hälft. Termin IV: 2 veckor övningsundervisning. 2 lärarkandidater/grupp. Bör förläggas Lill terminens milt. Termin V: En halv termin praktiktjänstgöring. 1 handledare — 2 lärarkandidater — 2 klasser. Förläggs till terminens sista hälft om den första infallit under den tredje terminens första hälft.

praktiktjänstgöringen

Del förutsätts atl varje lärarkandidat är närvarande omkring 30 timmar per vecka under praktiken. Lärarkandidaterna skall under större delen av denna tid aktivt medverka i undervisningen. Denna medverkan beräknas motsvara 2 egna lektioner under termin I och 40—50 under de 5 veckorna termin II och IV. Vid praktiktjänstgöringen termin III har lärarkandidaten omkring 20 veckotimmar schemabunden undervisning som under perioden ökar till omkring 25. Handledarens egen undervisning i praktikklasserna är i bör-

487 jan omkring 20 veckotimmar och minskar till omkring 10 vid terminens mitt. Vid praktiktjänstgöringen termin V har lärarkandidaten omkring 25 veckotimmar och får efter hand full tjänstgöring i klassen, 30 veckolimmar. Handledaren kan sålunda i slutet av terminen helt ägna sig åt de speciella handledar uppgifterna. Lågstadielärare som vidareutbildas till mellanstadielärare skall ha en veckas aktiv auskultation under termin I och tre veckors auskultation under termin II. Högstadiets och det gymnasiala stadiets lärare Termin II, IV och VI samt för de blivande gyninasielärarna även termin VIII: 5—10 timmars aktiv auskultation i del ämne som då studeras. Den näst sista terminen (lärarhögskolcterminen): Auskultation i samband med metodik- och pedagogikulbildningcn. 1 vecka auskultation i de klasser och ämnen i vilka lärarkandidaten skall ha övningsundervisning. 2 veckor aktiv auskultation som övergår i övningsundervisning. 5 veckor övningsundervisning. All övningsundervisning skall sammanlagt uppgå till 45—60 hela lektioner, fördelade ungefär lika på de i utbildningen ingående ämnena. Varje lärarkandidat skall ha övningsundervisning samtidigt i minst två ämnen, vilken bör förläggas till en och samma klass. Den sista terminen: Praktiktjänstgöring omfattande 14—16 timmar tjänstgöring per vecka samt auskultation. Mellanstadielärare som vidareutbildas till högstadielärare skall ha 36 timmar aktiv auskultation, som fördelas på lämpligt sätt mellan lärarens olika ämnen.

Bilaga.

L ä r a r u t b i l d n i n g s s a k k u n n i g a s s t u d i e p l a n s e x p e r t e r och ö v r i g a medarbetare

Experter för utarbetande av studieplaner i:

Svenska Adjunkten Lennart Berggren, Linköping Övningsskolläraren Karin Larsson, Uppsala Lektorn Erik B. Linder, Stockholm Lektorn Torsten Sandhammar, Gävle Universitetslektorn Nils-Gustaf Stahre, Lidingö Lektorn Stig Starrsjö, Stockholm Universitetslektorn Bernhard Tarschys, Lidingö Lektorn Ivar Thorén, Stockholm

Spanska Lektorn Max Gorosch, Danderyd

Dramatik Adjunkten Ingegerd Aschan, Västerås

Hyska Lektorn Karl Axnäs, Stockholm

Matematik Universitetslektorn Gunnar Bergendal, Lund Lektorn Ove Hemer, Malmö Adjunkten Göran Holmström, Göteborg Lektorn Charles Hultman, Stockholm Lektorn Matts Hastad, Stocksund Lektorn Bertil Nyman, Göteborg

Allmän språkkunskap, latin och grekiska Professorn Alvar Eliegård, Göteborg Rektorn Ragnar Höistad, Uppsala Lektorn Bengt Melin, Stockholm Professorn Dag Norberg, Enebyberg

Engelska Lektorn Erik Blix, Göteborg Lektorn Per-Olof Hensjö, Roslags Näsby Lektorn Martin Melander, Malmö Universitetslektorn Yngve Olsson, Göteborg Lektorn Anders Slettengren, Stockholm Lektorn Helge Ungerman, Göteborg Tyska Lektorn Karl Axnäs, Stockholm

Lektorn Gottfried Grunewald, Malmö Professorn Gustav Korlén, Saltsjö-Duvnäs (t. o. m. den 19 april 1964) Lektorn Anders Slettengren, Stockholm Franska Lektorn Ragnar Dahlin, Malmö Lektorn Per-Olof Hensjö, Roslags Näsby Lektorn Börje Schlyter, Stockholm

Religionskunskap Rektorn Nils Erik Anrup, Stockholm Lektorn Karin Moberger, Lidingö Rektorn Allan Parkman, Uppsala Professorn Per Erik Persson, Lund Rektorn Erik Sjöberg, Stockholm (t. o. m. den 16 december 1963) Filosofi Lektorn Hans Hof, Uppsala Professorn Konrad Marc-Wogau, Uppsala

489 Psykologi Universitetslektorn David Magnusson, Lidingö Hembygdskunskap Lektorn Paul Ardö, Lund Lektorn Thore Jaenson, Göteborg Övningsskolläraren Ingrid Klera, Stockholm Lektorn Olof Moll, Stockholm Lektorn Carl-Erik Olsson, Lund Lektorn Sven Svensson, Enebyberg Lektorn Nils Sylvan, Stockholm Småskolläraren Dagmar YValås, Stockholm Historia Adjunkten Gunnar Änder, Stockholm Docenten Gustaf Jonasson, Uppsala Preceptorn Lennart Jörberg, Lund Lektorn Nils Sylvan, Stockholm Samhällskunskap Preceptorn Nils Andrén, Danderyd Docenten Staffan Helmfrid, Vallentuna Lektorn Thore Jaenson, Göteborg Lektorn östen Johansson, Upplands Väsby Lektorn Folke Lägnert, Lund Lektorn Carl-Erik Olsson, Lund Universitetslektorn Harald Swedner, Lund Lektorn Åke E:son Talls, Stockholm Undervisningsrådet Hans-Erik östlundh, Uppsala Socialkunskap Preceptorn Nils Andrén, Danderyd Universitetslektorn Harald Swedner, Lund Geografi Lektorn Lennart Dalen, Stockholm Lektorn Folke Lägnert, Lund Lektorn Olof Nordström, Lund Docenten Äke Sundborg, Uppsala Undervisningsrådet Hans-Erik östlundh, Uppsala Biologi Lektorn Paul Ardö, Lund Lektorn Anders Boierth, Uppsala

Professorn Erik Dahl, Lund Lektorn Ivar Elvers, Stockholm Professorn Per Eric Lindahl, Uppsala Docenten Peter Perlmann, Lidingö (t. o. m. den 26 november 1963) Professorn Gunnar Ström, Uppsala Lektorn Sven Svensson, Enebyberg Kemi Lektorn Bertil Boren, Stockholm Lektorn Olof Moll, Stockholm Adjunkten Carl-Olof Sandström, Stockholm Laboratorn Stig Sunner, Lund Fysik Lektorn Sven Glad, Malmö Rektorn Arne Hörnblad, Stockholm Lektorn Olof Moll, Stockholm Byråchefen Åke Vinterbäck, Uppsala Naturkunskap Docenten Åke Sundborg, Uppsala Ekonomiska ämnen Professorn Kurt Grönfors, Mölndal Civilekonomen Per Acke Orstadius, Göteborg Avdelningsdirektören Emil Stetler, Stockholm Lektorn Gunnar Tyrén, Göteborg Docenten Bo Wickström, Mölndal Professorn Nils Västhagen, Lund Konsumentkunskap Konsulenten Marta Nilsson, Malmö Ämnesläraren Margit Strand, Hällbybrunn Fil. lic. Brita Åkerman Johansson, Stocksund Familjekunskap Specialläraren Margareta Etzel-Mattsson, Huddinge Jur. kand. Birgitta Linnér, Uppsala Fil. kand. Barbro Westholm, Västerås Tekniska ämnen Professorn Carl-Georg Aurell, Göteborg Rektorn Torhild Forsner, Halmstad

490 Professorn Herman Hallendorff, Stockholm Rektorn Nils Hansson, Karlskrona Lektorn Alf Jergling, Göteborg (t. o. ni. den 5 oktober 1964) Lektorn Bertil Kroona, Halmstad Laboratorn Robert Magnusson, Göteborg Lektorn Kjell Malm, Jönköping Lektorn Bertil Nyman, Göteborg Rektorn Bertil Sjöberg, Malmö Rektorn Eve Staffansson, Göteborg Lektorn Ingvar Svensson, Göteborg (t. o. m. den 5 oktober 1964) Bild- och formarbete Lektorn Elis Hammarberg, Djursholm Konsulenten Gurli Lindström, Malmö Lektorn Anders Moberg, Göteborg Skolkonsulenten Hans Wahrby, Stockholm Slöjdinspektören Bo Sternås, Nacka Handskrivning Fil. mag. Monica Ekström, Uppsala Musik samt Höst- och talvård Musikdirektören Arne Aulin, Stockholm Musikdirektören Carl-Elow Nordström, Jönköping Musikdirektören Birger Oldermark, Uppsala

Gymnastik Lektorn Dagmar Lemke, Stockholm Gymnastikdirektören Anders Nordlund, Uppsala Lektorn Olof Sandquist, Malmö Speciell metodik Lektorn Bengt Cullert, Solna

1 Q :

Lektorn Ester Hermansson, Göteborg Övningsskolläraren Ingrid Klera, Stockholm Lektorn Birgit Lindelöw, Malmö övningsskolläraren Curt Lofterud, Stockholm Pedagogik Lektorn Jon Naeslund, Stockholm Skolhygien Skolöverläkaren Gösta Rodhe, Stockholm Praktik Lektorn Erik B. Linder, Stockholm Lektorn Stig Starrsjö, Stockholm Övriga medarbetare:

Preceptorn Axel Adlercreutz, Lund, rättskunskap Assistenten Lars Cleve, Stockholm, svenska Övningsskolläraren Annie Dahlqvist, Stockholm, metodik i svenska Adjunkten Bertil Ekholm-Erb, Malmö, tyska Lektorn Martin Gälldin, Stockholm, metodik och praktik Konsulenten Lars Hildeberg, Stockholm, trafikkunskap Lektorn Ruth Lindström, Stockholm, metodik i svenska Lektorn Stina Nicklasson, Uppsala, samhällskunskap Musikdirektören Arne Nygren, Stocksund, röst- och talvård Studierektorn Torsten Sundin, Skönsberg, trafikkunskap Folkskolläraren Bo Tanem, Stockholm, samhällskunskap

NORDISK UDREDNINGSSERIE (NU) 1965 1. TransporteKonomisk forskning i Norden. 3. Enkelte mellomriksveger mellom Norge og Sverige.

STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1 9 6 5 Systematisk förteckning (Siffrorna Inom klämmer beteckna utredningarnas nummer i den kronologiska förteckningen)

Justitiedepartementet Sammanställning av remisyttranden över författningsutredningens förslag till ny författning. Del 1: Allmänna uttalanden samt 1 och 2 kap. i förslaget till regeringsform. [2] Del 2: Kap. 3, 4 och 5 i förslaget till regeringsform. [3] Rättegångshjälp. [13] Godtrosförvärv av lösöre. [14] Fastställande av faderskapet till barn utom äktenskap. [17] Fartygs befälhavare. Gemensamt haveri och dlspasch. Ansvarsbestämmelser m. m. [18] Dagstidningarnas ekonomiska villkor. [22] Utrikesdepartementet Sveriges sjöterritorium. [1] Socialdepartementet Tandvårdsförsäkring. [4] Institutet för arbetshygien och arbetsfysiologi. [24J Kommunikationsdepartementet Skånes och Hallands vattenförsörjning. [8] Friluftslivet i Sverige. Del II. Friluftslivet i samhällsplaneringen. [19] 1960 års radioutredning. 1. Radions och televisionens framtid 1 Sverige I. Bakgrund och förutsättningar, programfrågor. Organisations- och finansieringsfrågor. [20] 2. Radions och televisionens framtid i Sverige II. Bildnings- och undervisningsverksamhet. Forskningafrågor. [21] Finansdepartementet Måttenheter. [6] Uppbördsfrfigor. [23] Ecklesiastikdepartementet Antikvitetskollegiet. [10] 1963 års universitets- och högskolekommitté 1. Utbyggnaden av universitet och högskolor. Lokalisering och kostnader I. [11] 2. Utbyggnaden av universitet och högskolor. Lokalisering och kostnader II. Specialutredningar. [12] De svenska utlandsförsamlingarnas ekonomi. [16] 1960 års lärarutbildningssakkunniga III. 1. Studieplaner för lärarutbildning. [25] Jordbruksdepartementet Ny jordförvärvslag. [16] Inrikesdepartementet Om den kommunala självstyrelsens lokala förankring. [6] Praktik- och feriearbetsförmedling. [7] Arbetsmarknadspolitik. [9] Emelie AB, Stockholm 1965

1[ g, •