Sällskapsresor

_V)N©

National Library of Sweden

Denna bok digitaliserades på Kungl. biblioteket år 2013

Arkivexemplar So v STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1966: 25 Handelsdepartementet

SÄLLSKAPSRESOR BETÄNKANDE AVGIVET AV STATENS KONSUMENTRÅDS SÄLLSKAPSRESEUTREDNING

Stockholm

STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1966 Kronologisk

förteckning

1. Svensk ekonomi 1966—1970. Esselte. 294 s. F i . 2. E x p o r t och i m p o r t 1966—1970. Bilaga 1. E s s e l t e . 92 s. F i . 3. Y r k e s u t b i l d n i n g e n . B e r l i n g s k a b o k t r y c k e r i e t , L u n d . 560 s. E . 4. N y m y n t s e r i e . B e c k m a n . 87 s. F i . 5. I n t e r n a t i o n e l l t f r e d s f o r s k n i n g s i n s t i t u t i Sverige. N o r s t e d t & Söner. 61 s. U. 6. F ö r e n k l a d s t a t s b i d r a g s g i v n i n g till h ä l s o - och sjukvården. Håkan Ohlssons boktryckeri, Lund. 158 s. S. 7. U t s ö k n i n g s r ä t t IV. E s s e l t e . 147 s. J u . 8. T i l l g å n g e n p å a r b e t s k r a f t 1960—1980. B i l a g a 2. Esselte. 67 s. F i . 9. O m s o r g e r om p s y k i s k t u t v e c k l i n g s h ä m m a d e . Esselte. 187 s. S. 10. H a n d e l n s a r b e t s k r a f t s - och i n v e s t e r i n g s b e h o v fram till 1970. E s s e l t e . 82 s. F i . 11. T y g f ö r v a l t n i n g e n s c e n t r a l a o r g a n i s a t i o n . Svenska R e p r o d u k t i o n s A B . 164 s. F ö . 12. R e n b e t e s m a r k e r n a . S v e n s k a R e p r o d u k t i o n s AB. 273 s. + 1 k a r t b i l a g a . J o . 13. U t v e c k l i n g s t e n d e n s e r i n o m u n d e r v i s n i n g , hälsooch s j u k v å r d s a m t socialvård 1966—1970. Bilaga 6. Esselte. 51 s. F i . 14. H y r e s l a g s t i f t n i n g . U t k o m m e r senare. 15. U n d e r s ö k n i n g a n g å e n d e h y r e s s p l i t t r i n g e n . Utkommer senare. 16. N y folkbokföringsförordning m.m. E s s e l t e . 241 s. Fi. 17. A r b e t s p r o m e m o r i o r i f ö r f a t t n i n g s f r å g a n . Esselte. 94 s. J u . 18. S t r a t e g i i väst och öst. E s s e l t e . 174 s. F ö . 19. Statliga b e t ä n k a n d e n 1961—1965. K i h l s t r ö m . 170 s. F i . 20. D e c e n t r a l i s e r i n g av n a t u r a l i s a t i o n s ä r e n d e n m. m. N o r s t e d t & Söner. 49 s. J u . 21. Oljebranschen. E s s e l t e . 71 s. F i . 22. L a g s t i f t n i n g m o t r a d i o s t ö r n i n g a r . E s s e l t e . 91 s. H. 23. M a r k f r å g a n I. N o r s t e d t & Söner. 330 s. J u . 24. M a r k f r å g a n I I . Bilagor. N o r s t e d t & Söner. 231 s. Ju. 25. Sällskapsresor. Haeggström. 229 s. H .

Anm. Om särskild t r y c k o r t ej a n g i v e s , ä r t r y c k o r t e n Stockholm.

STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1966:25 Handelsdepartementet

SÄLLSKAPSRESOR BETÄNKANDE AVGIVET AV STATENS KONSUMENTRÅDS SÄLLSKAPSRESEUTREDNING

IVAR H £ G G S T R Ö M S T R Y C K E R I AB S T O C K H O L M I $66

3 Till Herr Statsrådet och Chefen för Kungl. Handelsdepartementet Statens konsumentråd tillsatte under våren 1964 en kommitté med uppgift att se över förhållandena på sällskapsresemarknaden, särskilt beträffande ansvarsoch reklamationsfrågorna, att kartlägga det förefintliga auktorisationssystemets för- och nackdelar samt behovet av och möjligheterna till en vederhäftig konsumentupplysning rörande sällskapsresor. Utredningen tillsattes i enlighet med riksdagens önskemål. Konsumentrådet hade i yttrande till riksdagens allmänna beredningsutskott över de likalydande motionerna 1:449 och 11:538 1964 bl. a. anfört att förhållandena på sällskapsreseområdet icke var tillfredsställande för konsumenterna och att rådet hade igångsatt en begränsad kartläggning av vissa frågor beträffande reseförsäljningen. Rådet ansåg att en förutsättningslös och allsidig utredning borde göras, helst på samnordisk basis. Om en sådan icke kom till stånd, borde utredningen i vart fall göras för vårt land. I utskottets utlåtande, nr 35 år 1964, framhölls bl. a. att konsumentupplysningen på området borde förbättras. Endast i den mån allmänheten fick kännedom om vart den borde vända sig i hithörande angelägenheter kunde de mindre nogräknade företagens skadliga verksamhet motverkas. Då detta spörsmål hade uppmärksammats av konsumentrådet förutsatte utskottet att rådet fullföljde och utvidgade det pågående undersökningsarbetet och avgav de förslag till åtgärder som befanns påkallade. Utskottet fann med hänsyn till bl. a. vad ovan anförts icke tillräckliga skäl föreligga för tillsättande av den föreslagna utredningen utan hemställde att motionerna icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd. Kamrarna biföll den 21 maj 1964 utskottets hemställan. Vid sammanträde den 20 maj 1964 beslöt konsumentrådet, att under förutsättning av att riksdagen hänsköt åt rådet att utreda frågan, tillsätta en utredning av resebyråverksamheten tillsammans med Svenska Resebyråföreningen, Svenska Trafikföretagens Råd och luftfartsstyrelsen. I utredningen har ingått från Svenska Trafikföretagens Råd l:e byråsekreteraren K-A Larsson, från Svenska Resebyråföreningen direktören Birger Loman, från luftfartsstyrelsen byråchefen Henry Söderberg samt från statens konsument-

råd byrådirektören Christer Bergman, ledamoten av riksdagens andra kammare Brita Elmén, direktören Harald Romanus och l:e forskningssekreteraren Ursula Wallberg (ordförande). Forskningssekreteraren Björn Magnusson vid konjunkturinstitutet har tjänstgjort som sekreterare åt utredningen. Kommittén antog namnet sällskapsreseutredningen. Utredningen har nu slutfört och till konsumentrådet överlämnat sitt arbete. Konsumentrådet får härmed, utan att ha tagit ställning till utredningens förslag, överlämna utredningens betänkande. Stockholm den 18 maj 1966. Rudolf Meidner Christer Bergman

5 Till Statens konsumentråd Den av statens konsumentråd tillsatta kommittén för sällskapsresefrågor får härmed överlämna redogörelse för sitt arbete i form av bifogade betänkande. Utredningen har grundat sina förslag bl. a. på en rad intervjuundersökningar rörande resenärernas erfarenheter och intryck av ett antal resor. För en del av dessa undersökningar har redogjorts i särskild skrift »Sällskapsresor 1964» vilken utredningen överlämnade till konsumentrådet den 8 april 1965. En sammanfattning av materialet från denna skrift samt ytterligare utredningar finns i betänkandet. I utredningens undersökningar har sekreteraren biträtts av pol. stud. Bo Nyström. Utredningen har haft överläggningar med företrädare för den danska resebyrånäringen, danska luftfartsstyrelsen och danska konsumentorganisationer. Utredningen har också haft kontakter med försäkringsinspektionen, vissa försäkringsbolag, kommerskollegium, luftfartsstyrelsen, Svenska Resebyråföreningen, Svenska Trafik- och Resebranschens Auktorisationsnämnd, utrikesdepartementets konsulära byrå, samt auktoriserade och andra arrangörer. Slutligen har utredningen hållit ett gemensamt sammanträde med företrädare för Lärarnas Riksförbund, Målsmännens Riksförbund, Skolkuratorernas förening och skolöverstyrelsen. Utredningens sekreterare har besökt Norge och haft informella kontakter med personer och institutioner vars verksamhet är av intresse för utredningen. Romanus, som instämmer i utredningsmajoritetens förslag och rekommendationer, har på grund av utlandsresa varit förhindrad att deltaga i betänkandets slutgiltiga utformning. Utredningen är icke på alla punkter enig i sina synpunkter och förslag utan till betänkandet är fogad en reservation och två särskilda yttranden. Stockholm den 16 maj 1966. Ursula Wallberg Christer Bergman

Brita Elmén

K. A. Larsson

Birger Loman

Harald Romanus

Henry Söderberg /Björn

Magnusson

7 Innehåll

Skrivelse till Herr Statsrådet och Chefen för Kungl. Handelsdepartementet

3 Skrivelse till Statens konsumentråd

5 Innehåll

7 Kap. 1

Inledning. Utredningens mål, syfte och bakgrund

11 Kap. 2 Allmänt om sällskapsresor 2.1 Sällskapsresornas utformning och inriktning 2.1.1 Definitioner 2.1.2 Sällskapsresornas syfte 2.1.3 Färdmedel och transport 2.1.4 Färdmål 2.2 Sällskapsresandets utveckling efter kriget 2.2.1 Utvecklingen före charterflygets inträde 2.2.2 Utvecklingen de senaste åren 2.3 Marknadsstrukturen 2.3.1 Sällskapsresearrangörer 2.3.2 Försäljningsföretag 2.4 Organisationsförhållanden 2.4.1 Auktorisationen 2.4.2 Resebyråföreningen 2.4.3 Svenska Trafikföretagens Råd 2.4.4 Trafiktillstånd och tillstånd för charterflyg 2.5 Saneringssträvanden

14 14 14 15 15 16 17 17 17 19 19 19 21 21 23 24 24 26

Kap. 3 Resenären och sällskapsresorna 3.1 Utredningens undersökningar 3.2 Sällskapsresor året om 3.2.1 Uppgifter om resorna 3.2.2 Uppgifter om resenärerna 3.2.3 Resenärernas erfarenheter av tidigare resor 3.2.4 Val av resa 3.3 Bedömning av resor 3.3.1 Resornas kvalitet 3.3.2 Resornas pris 3.4 Sällskapsresor till vintersportorter

29 29 30 30 31 32 32 33 33 34 35

Kap. 4 Resebyrålagstiftning i andra länder 4.1 Den norska resebyrålagen och erfarenheterna av densamma 4.1.1 Lagens innehåll och administration 4.1.2 Erfarenheter av den norska resebyrålagstiftningen 4.2 Förhållandena i övriga skandinaviska länder och Storbritannien

37 37 37 38 39

8 4.3 Resebyrålagstiftning i andra västeuropeiska länder 4.4 Sammanfattning

40 41

Kap. 5 Auktorisation av reseföretag 5.1 Företagarsynpunkter på auktorisationssystemet 5.1.1 Auktoriserade företag om fördelarna med auktorisation 5.1.2 Auktoriserade företag om nackdelarna med auktorisation 5.1.3 Icke auktoriserade företag om auktorisation 5.1.4 Kommentarer till de avgivna svaren 5.2 Auktorisationen och konkurrensbegränsning 5.2.1 Allmänna synpunkter 5.2.2 Avvägning av garantibeloppets storlek 5.2.3 övriga synpunkter på auktorisationsnormerna 5.2.4 Synpunkter på auktorisationsnämndens stadgar

43 43 43 43 44 44 45 45 46 48 49

Kap. 6 Allmänhetens skydd mot skandalresor 6.1 Nuvarande svårigheter 6.1.1 Reseskandalernas omfattning och karaktär 6.1.2 Hur en skandalresa uppkommer 6.2 Möjligheterna att med nuvarande lagstiftning skydda allmänheten mot skandalresor 6.2.1 Ändringar av auktorisationssystemet 6.2.2 Strängare krav för charterflygtillstånd 6.2.3 Effektivare konsumentupplysning 6.2.4 Rättsliga åtgärder mot företag som ordnar skandalresor 6.3 Lagstiftning på reseområdet 6.3.1 Generell resebyrålag 6.3.2 Lagstiftning beträffande sällskapsresor 6.4 Utredningens förslag 6.4.1 Inledande synpunkter 6.4.2 Principutkast till författning

51 51 51 54 56 56 57 58 59 60 60 61 63 63 64

Kap. 7 Ansvar och risk vid sällskapsresor 7.1 Allmänt om ansvar vid sällskapsresor 7.2 Riskmoment i samband med sällskapsresor 7.3 Resenärssynpunkter på ansvars- och riskfrågan 7.4 Företagaresynpunkter på ansvars- och riskfrågan 7.4.1 Allmänna synpunkter 7.4.2 Olika slag av vållande 7.5 Sammanfattande synpunkter på ansvarsfrågan vid sällskapsresor 7.6 Försäkringar vid sällskapsresor 7.6.1 Reseförsäkringar 7.6.2 Fördelar och nackdelar med en automatisk reseförsäkring 7.6.3 Förutsättningar för och en tänkbar utformning av automatiska försäkringar 7.7 Resebestämmelser 7.8 Slutsatser och rekommendationer 7.8.1 Enligt utredningsmajoriteten 7.8.2 Enligt reservanten

68 68 68 71 73 73 73 75 78 78 79

Kap. 8 Reklamationsförhållanden 8.1 Allmänt om reklamationer för varor och tjänster 8.1.1 Behovet av reklamationsinstans 8.1.2 Olika slags reklamationsorgan

95 95 95 95

80 81 94 94 94

9 8.2 Resebranschen och reklamationsförhållanden 96 8.2.1 Allmänt om reklamation av resetjänster 96 8.2.2 Nuvarande reklamationsorgan inom branschen 96 8.3 Redovisning av material om reklamationer inom resebranschen 97 8.3.1 Handläggning av reklamationer hos auktoriserade företag 97 8.3.2 Handläggning av reklamationer hos icke auktoriserade arrangörer 98 8.4 Behovet av en opartisk reklamationsinstans omfattande hela branschen 99 8.5 Utformning av ett opartiskt reklamationsorgan 99 8.6 Förslag beträffande reklamationsfrågan 101 8.7 Förslag till stadgar för Resebranschens Reklamationsnämnd 101 Kap. 9 Konsumentupplysning och information om sällskapsresor 104 9.1 Informationsbehovet och informationsvägar 104 9.2 Upplysning om sällskapsresor från konsumentorganen 105 9.3 Upplysning om sällskapsresor genom press, radio och TV 107 9.4 Säljarsidans information om sällskapsresor 108 9.4.1 Fakta om arrangören 108 9.4.2 Bestämmelser 109 9.4.3 Fakta om resorna och presentationen av förbehåll 110 9.5 Prisupplysning 111 9.5.1 Prisupplysning i kombination med övrig upplysning 112 9.5.2 Principerna för prissättning 112 9.5.3 Företagens kostnader och prissättning 113 9.6 Sammanfattning av utredningens förslag och önskemål beträffande konsumentupplysning rörande sällskapsresor 115 Kap. 10 Specialproblem 10.1 Utbildning av reseledare 10.2 Skolungdomsresor 10.3 Resor av sjukvårdskaraktär

116 116 117 120

Kap. 11

121 Sammanfattning. Förslag till åtgärder och rekommendationer

Reservation

126 Särskilda yttranden

128 Bilaga 1. Sällskapsresor 1964 och 1965 131 Intervjuundersökning rörande resor den 21.7—27.7, 26.10—1.11 1964 och 19.4—25.4 1965 131 Tabeller 153 Sällskapsresor till vintersportorter 169 Tabeller 176 Bilaga 2. Insamlingskort, introduktionsbrev och intervjuformulär

185 Bilaga 3. Punktundersökning beträffande en skandalresa Redogörelse Formulär

195 195 200

Bilaga 4. Resultat av enkät rörande auktorisationsfrågan Redogörelse Formulär

203 203 208

10 Bilaga 5. Reklamationsundersökning Redogörelse Formulär

209 209 213

Bilaga 6. Auktorisationsbestämmelser Stadgar för auktorisationsnämnden Normer för auktorisation

216 216 217

Bilaga 7. Svenska Resebyråföreningens stadgar

220 Svenska Trafikföretagens Råds stadgar

225 Bilaga 8. Charterflygbestämmelser

227 Bilaga 9. Svenska Resebyråföreningens allmänna reservillkor

11 KAPITEL 1

Inledning. Utredningens mål, syfte och bakgrund

Under efterkrigstiden har frågan om statliga ingripanden i resebyråverksamheten varit aktuell flera gånger. Särskilt gäller detta för sällskapsreseverksamhet. Första gången behandlades frågan i 1948 års turistutrednings betänkande av år 1951. Utredningen hade emellertid i huvudsak till uppgift att behandla turismen till Sverige och turismen inom landet. Svenskars turism utomlands i grupp- och sällskapsresor behandlades endast periferiskt. Framställningar från resebranschen om statliga ingripanden avvisades vid denna tidpunkt. Branschen rekommenderades, med hänvisning till principen om näringsfrihet, att efter förmåga själv söka sanera förhållandena. Som ett led i dessa strävanden infördes sedermera branschens frivilliga auktorisationssystem. Vid Nordiska rådets l l : e session 1963 väcktes ett medlemsförslag om gemensam utredning för att undersöka behovet av lag för resebyråverksamhet. Förslaget motiverades med att det stigande välståndet i de nordiska länderna hade gjort att sällskapsresorna efter kriget utvecklats explosivt. Marknadsläget hade lett till att praktiskt taget vem som helst kunde ge sig in i branschen utan erforderligt rörelsekapital och erfarenhet. Verksamheten kunde finansieras med resenärernas förskottsbetalningar. Förslaget motiverades också med att man tyckte sig kunna konstatera att många nordbor reste utomlands med resebyråer vars verksamhet låg i annat nordiskt land än hemlandet. Vid remissbehandlingen ansåg de svenska instanserna, huvudsakligen företrädda

av kommerskollegium och handelskamrarna, att det med hänsyn till det frivilliga auktorisationssystemet i Sverige ej fanns behov av lag för resebyråverksamhet. Nordiska rådets trafikutskott tillstyrkte emellertid medlemsförslaget. Rådet framhöll bl a: »Udvalget 0nsker at udtale, at man ved en unders0gelse ikke blot b0r overveje en lcvgivning men også andre midler, der kan skabe betryggende forhold for det rejsende publikum. Udvalget er i 0vrigt af den opfattelse, at en evt. lovgivning ikke beh0ver at medföre monopolagtige tilstande, men tvaertimod kan give fri konkurrence, hvis lovgivningen tillader alle, som opfylder visse krav, at etablere sig i branschen. Disse krav kan inskraenkes til hvad der må anses for n0dvendigt af hensyn til almenheden, formentlig f0rst og fremmest et krav om 0konomisk sikkerhedsstillelse.» Rådet beslutade att rekommendera en utredning som skulle undersöka behovet av en nordisk lagstiftning för resebranschen. De svenska ledamöterna reserverade sig emellertid mot rekommendationen. I Nordiska rådets debatt sades från svenskt håll bl a, att oavsett om lagstiftring utreddes eller ej så vore man betjänt av ett organ som kunde handlägga resenärers reklamationer. I samband med att Nordiska rådets rapport förelades riksdagen väcktes en motion om att Sverige skulle delta i den begärda utredningen. Riksdagens utrikesutskott, som behandlade motionen, avslog emellertid denna liksom riksdagens båda kamrar.

12 Statens konsumentråd följde uppmärksamt utvecklingen på sällskapsresemarknaden. Redan 1960 kontaktade konsumentrådet företrädare för branschen bl a för att diskutera reklamationernas behandling. Efter det att frågan behandlats i Nordiska rådet tillkallade statens konsumentråd en utredningsman som skulle söka kartlägga branschen och det eventuella behovet av mera ingående utredningar. Utredningsmannen redovisade resultaten av sitt arbete under våren 1964. Han fastslog att förhållandena på flera punkter föreföll att motivera en grundligare utredning. Under vårriksdagen 1964 väcktes en motion i första hand om att Sverige skulle medverka i den utredning Nordiska rådet föreslagit eller, om utredningen icke skulle komma till stånd, i andra hand att Kungl Maj:t ville föranstalta om en svensk utredning. Allmänna beredningsutskottet som behandlade motionen avstyrkte den begärda utredningen. Motiveringen var att man ville avvakta ytterligare resultat av branschens självsanering. Utskottet hänvisade också till att de svenska delegaterna i Nordiska rådet icke hade biträtt rådets rekommendation om en gemensam nordisk utredning. Utskottet skrev emellertid i sitt yttrande: »Det synes emellertid angeläget att konsumentupplysningen på detta område förbättras. Endast i den mån allmänheten får kännedom om vart den bör vända sig i hithörande angelägenheter kan självfallet de mindre nogräknade företagens skadliga verksamhet motverkas. Detta spörsmål har uppmärksammats av statens konsumentråd och utskottet förutsätter att rådet fullföljer och utvidgar det pågående undersökningsarbetet och avger de förslag till åtgärder som befinnes påkallade. » Båda kamrarna biföll utskottets yttrande. Med utgångspunkt från beredningsutskottets uttalande tillsatte statens konsu-

mentråd den 20 maj 1964 en kommitté som skulle se över förhållandena på sällskapsresemarknaden, särskilt ansvars- och reklamationsfrågorna, och kartlägga auktcrisationssystemets betydelse och verkningar och behovet av och möjligheterna till en vederhäftig konsumentupplysning om sällskapsresor. Kommittén tog namnet sällskapsreseutredningen. Det var från början klart att kommittén kunde begränsa sitt uppdrag till sällskapsresor och lägga tonvikten på sällskapsresor med charterflyg. Det var på detta område man hade den stora reseexpansionen och de värsta avarterna inom branschen. Utredningen såg som sin uppgift att söka finna sätt att skydda allmänheten mot inställda eller ej fullföljda resor. Det tycks också i hög grad ligga i den resande allmänhetens intresse hur ansvaret är fördelat vid sällskapsresor. Ansvarsfrågan har nära samband både med allmänhetens skydd mot skandalresor och med reklamationsfrågan. En mera generell lösning av reklamationsfrågorna än de som branschorganisationens eget organ ger syntes önskvärd i en näring som har så många problem utanför branschorganisationen. Tidigare förslag om lag för resebyråverksamheten hade avvisats med motiveringen att branschen har en frivillig auktorisation och under hänvisning till näringsfriheten. Därför var det både naturligt och nödvändigt att utredningen skulle få uppdraget att granska denna auktorisation från olika synpunkter. Ett väsentligt mål för utredningens arbete skulle, enligt direktiven, vara att finna vägar till effektivare konsumentupplysning om sällskapsresor. För att få underlag för sina överväganden beslöt utredningen att intervjuundersökningar skulle företas med resenärer. Undersökningarna gjordes i utredningens egen regi av dess sekretariat. I april 1965 kunde utredningen presentera en första

13 etapp av dessa intervjuundersökningar i delbetänkandet »Sällskapsresor 1964». Jämsides med dessa intervjuundersökningar har utredningen arbetat med de frågeställningar den har fått sig förelagda. Det visade sig att undersökningar behövdes av reklamationer och auktorisationen som företagen uppfattar den samt en s k skandalresa. Sådana undersökningar har gjorts och redovisas i bilagor. Utredningen har hållit ett sammanträde i Köpenhamn med företrädare för den danska resebyrånäringen, danska luftfartsstyrelsen och danska konsumentorganisationer för att diskutera gemensamma problem på sällskapsresemarknaden i resp länder. Förhållanden i Norge har mot bakgrunden av den lagstiftning som där finns

intresserat utredningen. Utredningssekreteraren har besökt Norge och haft informella kontakter med berörda personer och institutioner. Utredningen har också haft kontakter med olika myndigheter organisationer och företag: kommerskollegium, luftfartsstyrelsen, Svenska Resebyråföreningen, Svenska Trafik- och Resebranschens Auktorisationsnämnd, utrikesdepartementets konsulära byrå, auktoriserade som andra arrangörer. Slutligen har utredningen hållit ett gemensamt sammanträde med företrädare för Lärarnas Riksförbund, Målsmännens Riksförbund, Skolkuratorernas förening och skolöverstyrelsen varvid skolungdomsresor diskuterades.

14 KAPITEL 2

Allmänt om sällskapsresor

2.1.1 Sällskapsresornas utformning och inriktning Definitioner

Vid den klassiska sällskapsresan samlas en grupp människor kring ett bestämt, ofta relativt kvalificerat reseprogram. Avsikten är att deltagarna skall få se exempelvis historiska och kulturella sevärdheter, industrier, sport, konst etc. Resor av detta slag ordnas vanligen kommersiellt av researrangörer, grupper eller föreningar, oftast i samarbete med ett reseföretag. De tekniska arrangemangen vid sådana resor är en av resebyråernas uppgifter. En reseledare medföljer gruppen som övervakare av inkvartering, måltider etc. Han övervakar också att programmet följs och kan själv medverka i vissa arrangemang. Antalet deltagare i sådana resor är icke fixerat. Minimiantalet bestäms i regel av transportföretagens bestämmelser om grupprabatter och maximiantalet av tillgängligt utrymme på transportmedlen. Minsta gruppstorlek kan också vara fixerat i myndigheters bestämmelser t ex för charterflyg. Kvalificerade sällskapsresor med tonvikt på kulturella och likartade arrangemang utgör i dag bara en obetydlig del av alla sällskapsresor. Nu utgöres de flesta resorna av de s k vilo- och rekreationsresorna som endast innebär kollektiv transport till en bestämd ort samt förläggning med heleller halvpension. I ett hänseende kan de likna den klassiska sällskapsresan: det finns en reseledare

på platsen som tar hand om gruppen. I regel är dock reseledarens tjänster begränsade till rent praktiska frågor i samband med inkvartering och liknande. I detta betänkande behandlas i huvudsak den nu vanligaste formen av sällskapsresor, dvs vilo- och rekreationsresorna. Många problem är emellertid gemensamma för alla typer av sällskapsresor och utredningens slutsatser och förslag kan i stor utsträckning tillämpas generellt. De preliminära arrangemangen för en sällskapsresa som bjuds ut på öppna marknaden görs utan att arrangören vet hur många som kommer att boka in sig för resan. Sedan beror det på intresset från allmänhetens sida om en utannonserad resa blir av eller ej. Arrangören förbehåller sig rätten att inställa en resa som icke samlar tillräckligt många deltagare. Därför måste resenären i god tid bestämma sig för resan och betala den i förväg. Sällskapsresans pris är mycket förmånligt och på grund av att resan startar endast om beläggningen av transportmedlen är tillräcklig finns viss risk för att resan måste inställas vid otillräcklig beläggning. En helt annan typ av resor, som dock ej behandlas här, är de s k bona fideresorna. De arrangeras av eller på beställning av en förening eller annan sammanslutning för ett bestämt antal deltagare. I detta sammanhang kan också nämnas en form av individuella resor som har vissa likheter med sällskapsresor, nämligen de individuella inclusive tour-resorna eller s k Allt-i-ett-resor. Dessa resor erbjudes av researrangören genom linjeflygföretag som ett alternativ till sällskapsresor med char-

15 terflyg. Något krav på eller strävan efter att resenärerna skall vara organiserade i grupp finns inte. Resorna är således helt individuella. Reseledartjänster ingår ej. 2.1.2

Sällskapsresornas

syfte

Som nämnts har sällskapsresorna under senare år allt mer blivit renodlade vilooch rekreationsresor. Bakom förändringen ligger nya semestervanor. Många som tidigare tillbringade sin semester inom landet eller i våra närmaste grannländer utnyttjar nu sällskapsresor med charterflyg, främst till medelhavsländerna. Den främsta orsaken till denna utveckling är att en sådan resa ofta kan konkurrera i pris med en semester i Sverige eller inom Norden. De flesta större reseföretag inriktar sig också i första hand på sådana resor. Endast dessa ger tillräckligt underlag för verksamhet i stor skala. Trots att vilo- och rekreationsresor är marknadens mest dynamiska del finns dock intresse för andra slag av sällskapsresor. Typen av resor är skiftande och här kan nämnas en form som snabbt ökat i betydelse nämligen de s k hälsoresorna. Dessa ordnas för handikappade personer. De ställer i många avseenden särskilt höga krav på arrangemangen (se vidare kap. 10). 2.1.3

Färdmedel och transport

För sällskapsresor används dels linjekommunikationer, dels s k beställningstrafik. Trafikföretag, vilka bedriver linjetrafik måste fullgöra sina transportåtaganden enligt i förväg offentliggjorda tidtabeller och prislistor. Sällskapsresor med linjekommunikationer blir följaktligen i regel hänvisade till och bundna av gällande ordinarie tidtabeller. Vid beställningstrafik står researrangören däremot som beställare av transporten för egen räkning. Härav följer att såväl

pris som tidtabell för transporten kan bli föremål för förhandlingar. Resan kan även inställas om icke tillräckligt många deltagare anmäler sig. Resedeltagare i en sällskapsresa är bunden till de speciella trafiklägenheter som angivits i reseprogrammet. Alla typer av transportmedel kan utnyttjas för dessa resor. Sällskapsresor med tåg görs dock i allmänhet med ordinarie lägenheter, även om tåg kan dubbleras under högsäsong. Även då är det fortfarande fråga om en linjeförbindelse. När det gäller buss är det numera mycket ovanligt att sällskapsresor görs med ordinarie trafik. Oftast används beställningstrafik eller chartrade bussar. Vid bussresor är det ganska vanligt att trafikföretaget genom ett dotterbolag också är researrangör. Sällskapsresor som helt eller delvis görs med båt kan utnyttja såväl linje- som beställningstrafik. Om man bortser från s k kryssningar torde det vara vanligast att man utnyttjar ordinarie lägenheter. De flesta sällskapsresor med flyg görs med chartrade plan dvs beställningstrafik. Det förekommer gruppresor även med linjeflyg dock huvudsakligen till avlägsna destinationer. Vid sällskapsresor med charterflyg försöker arrangören i största möjliga utsträckning ordna så att det chartrade planet tar hem en eller flera grupper resenärer på samma resa som det fraktar ut andra. Genom att lägga upp så långa flygserier som möjligt till de populära resmålen vinner arrangören att tomflygningarna vid seriernas början och slut, då passagerare endast medföljer i ena riktningen, kostnadsmässigt kan slås ut på ett större antal resor. Resenärens situation blir tryggare genom att arrangören blir mindre benägen att inställa en enstaka resa på grund av dåligt deltagande, eftersom han kalkylerar med hela serier och ändå måste ta hem de redan utfraktade resenärerna. Han har

16 också många gånger långtidskontrakt med hotell och restauranger och kan dessutom på de vanligaste resmålen ha en fast stab av reseledare. För att utföra charterflygningar krävs tillstånd av luftfartsstyrelsen. I och med att tillstånd ges meddelar luftfartsstyrelsen de villkor under vilka tillståndet gäller. Riktlinjerna för de villkor som tillämpas är fastställda av Kungl. Maj:t. Det väsentligaste i villkoren är följande: 1) hela planet skall vara hyrt av arrangören(-erna) för befordran av sällskapsresenärer enligt på förhand fastställda program; 2) ut- och hemresan skall vara gemensam för samtliga deltagare i en grupp; 3) varje grupp skall bestå av minst 15 deltagare; 4) resan skall vara minst en vecka; 5) resan skall omfatta inkvartering och måltider motsvarande minst halvpension; 6) det skall på bestämmelseorten finnas en reseledare. Dessa bestämmelser (se närmare bilaga 8) är det enda som reglerar en sällskapsresas form. Därigenom konstituerar bestämmelserna en viss definition av en sällskapsresa med charterflyg. Dessa bestämmelser befinner sig under översyn. Även om större delen av alla sällskapsresor från Norden görs med charterflyg så finns det ett icke obetydligt antal sällskapsresor som görs med andra färdmedel såsom buss, tåg, båt och linjeflyg. Under senare år har det dessutom blivit allt vanligare att olika färdmedel kombineras under samma resa. Vanligt härvid är även en utresa med flyg och därefter en bussresa av typ rundresa och sedan åter med flyg. 2.1.4 Färdmål Antalet resenärer från Sverige till länder utanför Norden 1965 uppgår till drygt en

miljon. Uppgiften är hämtad från utlänningskommissionens statistik. Med ledning av bl a luftfartsstyrelsens statistik över charterresorna kan antalet sällskapsresor 1965 beräknas till ca 370 000, därav åtminstone 320 000 med charterflyg, resten med tåg, båt och buss samt ordinarie flyg. Andelen sällskapsresor av alla resor utanför Norden är således stor — drygt en tredjedel. Siffrorna för resor till våra nordiska grannländer är naturligtvis mycket större och utgörs till helt dominerande del av individuella resor. Men även till dessa länder går en del sällskapsresor, de flesta till Norge, i form av rundturer med buss eller som vintersportresor och då även med charterflyg. Antalet resenärer på affärs- eller tjänsteresor utanför Norden har ungefärligt uppskattas till 250 000. Därtill kommer att sådana resenärer ofta åker ut flera gånger under samma år, medan turistresenärer sällan gör mer än en resa. Det förefaller som om i stort sett varannan svensk på turistresa utanför Norden är sällskapsresenär. När det gäller färdmålen kan konstateras att 90 procent av sällskapsresor med charterflyg går till medelhavsområdet. Fördelningen är redovisad i kapitel 3 och bilaga 1. Andra vanliga resmål är Berlin, Paris och London. Till de två förstnämnda arrangeras tågresor i betydligt större utsträckning än flygresor. Huvuddelen av sällskapsresorna med tåg går just till dessa städer. Bussresorna är oftast inriktade på Paris, övriga Frankrike, Tyskland, Nederländerna samt i någon mån Österrike. Även resor till medelhavsområdet görs med buss, ofta i form av rundresor genom flera länder. Kvantitativt betyder dock rundresorna relativt litet. Sällskapsresandets form och inriktning skiljer sig starkt mellan olika länder. Den nordiska marknaden avviker från många

17 andra med hänsyn till den stora omfattningen sällskapsresor med flyg fått. Sverige och Danmark torde ha den största frekvensen sällskapsresor med charterflyg per invånare i Europa. Endast i Storbritannien är sällskapsresor med charterflyg tillnärmelsevis av samma omfattning som i Sverige och Danmark. Detta kan dels förklaras av den goda inkomstutvecklingen i våra två länder och dels det långa avståndet till semestermålen, vilket också gäller Storbritannien. En skillnad råder dock mellan Storbritannien och de nordiska länderna, då charterflyget i Storbritannien prismässigt är reglerat. Prissättningen på charterflyg där är liksom i Nederländerna och Belgien bunden till IATA-normer. Säliskapsresor med charterflyg är i andra västeuropeiska länder särskilt Tyskland, Schweiz och Österrike på stark frammarsch. 2.2

Säilskapsresandets utveckling efter kriget

2.2.1 Utvecklingen inträde

före

charterflygets

Någon officiell statistik över totala antalet sällskapsresor under en längre period finns icke. (Sedan 1955 för dock luftfartsstyrelsen viss statistik över sällskapsresor med charterflyg.) Ej heller finns det några tillförlitliga uppgifter över antalet utlandsresor före 1960. En viss uppfattning kan man dock få om svenskarnas utlandsresor efter kriget främst genom vissa turistländers statistik över antalet utländska besökande. Mätt med dagens mått var utlandsresorna i slutet av 40-talet och början av 50talet relativt få. Vid denna tid var en mycket stor del av alla sällskapsresor bussresor till Frankrike, Tyskland, Nederländerna och Belgien samt även till norra medelhavsområdet. Mycket länge var Paris det populäraste resmålet. 1

2 International Air Transport Association. Sällskapsreseutredningen

Att bussresor dominerade sällskapsresorna strax efter kriget förklaras av att järnvägsnätet var skadat, vagnsbeståndet starkt decimerat och i dåligt skick och civilt flyg ej fanns att tillgå. Vid denna tid var ett stort antal arrangörer och trafikföretag av olika kvalitet engagerade i verksamheten. Under denna period utvecklades flera storföretag i branschen. Att organisera en resa då var många gånger ganska enkelt. Många arrangörer inskränkte praktiskt taget förarbetena till att avse anskaffandet av en buss. Bussen utnyttjades sedan under hela resan, som gjordes under ledning av en färdledare. Det var mycket enkelt för praktiskt taget vem som helst att arrangera en dylik sällskapsresa. Skandalresor var vid denna tid mycket vanliga, bl a till följd av att bussarna var så nedslitna och i så dåligt skick att resorna ibland måste avbrytas, men kanske oftast p g a bristfällig planering. Vad detta innebar kommer att beröras i ett senare avsnitt (2.5). Förhållandena blev dock bättre i och med att sällskapsresor per järnväg och, från mitten av 50-talet, även charterflyg på allvar började konkurrera med bussresorna. I Sverige blev charterflyget mycket snabbt det dominerande transportmedlet för sällskapsresor. Anledningen till sällskapsresornas snabba utveckling efter andra värlskriget, som icke har någon tidigare motsvarighet, är bl. a. den under krigsåren uppdämda efterfrågan samt den mycket gynnsamma inkomstutvecklingen. Vidare torde de för svenska resenärer fördelaktiga växelkurserna ha betytt en del för utvecklingen. Sällskapsresor organiserade i stor skala gör genom sitt relativt billiga pris det möjligt för allt större grupper att resa utomlands. 2.2.2

Utvecklingen

de senaste åren

Man kan konstatera att efterfrågan på utlandsresor i hög grad är beroende av in-

18 Antal svenska resenärer som rest utanför Norden, tusental Med icke 1 regelbunden luftfart från Sverige

1955 1956 1957 1958 1959 1960 1961 1962 1963 1964 1965

10 12 24 38 53 67 106 131 188 253 313

Totalt 2

509 565 618 746 875 1 013

1 Enligt luftfartsstyrelsens statistik, sammanställd via uppgifter från resp flygplatser. Uppgifterna avser antalet passagerare på sällskapsresor och s k bona fideflygningar jämte vissa internordiska gruppflygningar av linjeföretag. Rena sällskapsreseflygningar uppgick 1965 till ca 290 tusen. Därtill kommer 22 tusen som rest med reguljärt flyg till Köpenhamn och därefter fortsatt med charterflyg. De svenskar i övrigt som påbörjat sin sällskapsresa i Köpenhamn ingår ej i uppgifterna. Antalet torde för 1965 kunna uppskattas till åtminstone 10 tusen. Det totala antalet sällskapsresor med charterflyg kan för 1965 således uppskattas till ca 320 tusen som tidigare nämnts. 2

Enligt utlänningskommissionens uppgifter om antalet till Norden inresta svenskar, vilket bör vara ungefär lika med antalet utlandsresor.

komstnivån. Enligt den senaste hushållsbudgetundersökningen, den för 1958, synes utgifter för längre utlandsresor inklusive sällskapsresor ha en inkomstelasticitet på omkring 3. Det innebär att skillnaden i reseutgifterna mellan två inkomstklasser är tre gånger så stor som skillnaden i inkomst. En tioprocentig inkomstökning kan därför antas medföra en trettioprocentig ökning av reseutgifterna. Som framgår av tabellen ovan har både det totala antalet utlands-

resande svenskar och antalet charterflygresenärer ökat mycket starkt under senare år. Från 1960 till 1965 har antalet utlandsresor totalt sett genomsnittligt ökat ca 15 procent årligen och sällskapsresorna med charterflyg ca 35 procent årligen. Om dessa ökningstal sättes i relation till inkomstutvecklingen (disponibla inkomster före skatt) får man för antalet utlandsresor en inkomstelasticitet på ca 1,8 och för sällskapsresor på ca 3,8. Svenskarnas efterfrågan på utlandsresor påverkas som ovan nämnts, förutom av en absolut sett hög inkomstnivå och en relativt snabb inkomstutveckling, också av skillnaderna i levnadskostnadsnivån mätt i olika valutor. Om en inkomsttagare i ett höglöneland åker till ett låglöneland blir resan relativt billig. Vinsten blir än mer påtaglig om man åker i kollektiv med relativt låga transportkostnader per person. För varje utlandsresa av kortare varaktighet är ju transportkostnaderna en stor del av den totala kostnaden. Ett överskott på flygkapacitet är en annan orsak till den snabba ökningen av sällskapsresorna. När det internationella linjeflyget i slutet av 50-talet gick över till jetplan fick flygbolagen plötsligt en betydande kapacitet över i form av propellerplan, vilka i stor utsträckning avyttrades till charterflygbolagen. En av orsakerna till sällskapsresornas expansion är således utbudet av propellerflyg till mycket förmånliga villkor. Man kan också förvänta sig att överföringen av flygplan till chartern från linjeflyget kommer att fortsätta. Linjeföretagen står snart inför en ny investeringsvåg i större jetplan varför ett visst utbud av i dag använt jetmateriel mycket väl kan få användning i chartern. Sällskapsresor med charterflyg förefaller kunna konkurrera med andra reseformer även om man bortser från tillgången till propellerplan för exceptionellt låga kostnader. Detta gäller åtminstone så länge pri-

19 serna inom linjeflyget håller nuvarande nivå. Som tidigare nämnts är charterflyget i Sverige reglerat genom de villkor som luftfartsstyrelsen tillämpar och för vilka riktlinjer är fastställda av Kungl. Maj:t. Motsvarande regleringar, icke fullt så liberala, finns i de flesta länder med varierande utformning. För de nordiska länderna är de dock gemensamma.

2.3 2.3.1

Marknadsstrukturen Sällskapsresearrangörer

Den i föregående avsnitt berörda starka expansionen av flygsällskapsresorna har gjort det möjligt för ett stort antal reseföretag att verka på marknaden. I likhet med andra expansiva branscher har även resebranschen förändrats mycket starkt under senare år. Samtidigt som det funnits otvivelaktiga koncentrationstendenser — genom fusion och köp — har en rad nya företag startats. En del av dem har vuxit sig stora på några få år. Andra har försvunnit, men i några fall kommit igen under nya namn men utan förbättrade förutsättningar. Det senare förhållandet utgör ett av problemen i branschen. Det kommer att behandlas utförligare i kapitel 6. Sammanställningen på nästa sida visar marknadsandelarna för 30 researrangörer under de tre veckor som ligger till grund för den av oss företagna intervjuundersökningen, nämligen en vecka i Juli 1964, en vecka i oktober 1964 och en vecka i april 1965. Tabellen omfattar totalt 14 411 resenärer. Av dessa reste 7 528 i juli, 2 010 i oktober 1964 och 4 873 i april 1965. Uppgifterna får icke tolkas som ett absolut mått på företagens verksamhet 1964/65, men de torde ge en viss bild av marknadsstrukturen. Arrangörernas marknadsandelar växlar dock mellan säsongerna, framför allt på grund av att de är specialiserade på

olika resmål. Den framräknade marknadsandelen för mindre arrangörer är givetvis ytterligt osäker. Vingresor, Europaresor, Club 33, Svensk Turistbyrå och Brodins hör till Nyman & Schultz-koncernen. Marknadsandelarna avser antalet resenärer, inte omsättning. När det gäller omsättning torde de auktoriserade reseproducenterna ha en större andel av marknaden än när det gäller antalet resenärer. Detta beror på att de auktoriserade har fler resor till längre bort belägna resmål och resor med högre pris. De auktoriserade arrangörerna svarar för de flesta resor som produceras och säljs i Sverige. Enligt uppgifter hämtade ur utredningens intervjumaterial synes de auktoriserades andel ligga mellan 60 och 90 procent. De högre siffrorna gäller högsäsong och de lägre lågsäsong. Ungefär hälften av de auktoriserade företagens resor är producerade av företag inom Nyman & Schultzkoncernen. Av de två danska arrangörerna som vid intervjutillfällena icke var auktoriserade har den ena, Tjäreborg Resor AB, numera svensk auktorisation. Marknadsandelen för Spies Resor AB har stigit starkt under den tid som utredningen pågått. 2.3.2

Försäljningsföretag

I föregående avsnitt beskrevs produktionsföretagen inom branschen, dvs. sällskapsresearrangörerna. En stor del av dessa företag säljer givetvis själva sina resor direkt till allmänheten och är både arrangörer och försäljare. Många låter dock försäljningen helt eller delvis gå genom andra reseföretag. Reseföretagen kan delas upp i fyra kategorier, nämligen: 1. Egentliga resebyråer (samtliga auktoriserade) är företag som säljer alla slags biljetter, anordnar och/eller säljer sällskapsresor samt resor och utflykter och andra arrangemang för utländska turister i Sverige. Dessutom skall ett

20 Antal resenärer som rest med olika arrangörer den 21—2717, 26/10—1/11 och 19—25/4 1965

1964 Arrangör

Antal resenärer på tre veckor

Procent av antalet resenärer

3 131 1506 1450 1 141

22 10 10 8 5 5 5 5 5 4 3 3 3 2 2

1. Vingresor AB 2. Ungdomens Resor 3. Spies Resor, AB 4. Scandinavian Touring AB 5. Europa Resor, AB 6. Club 33 7. Paddans Resebureau AB 8. Stjärnresor, Svenska AB 9. Svensk Turistbyrå AB 10. Fritidsresor AB 11. Hardings Resebyrå AB 12. Reso Resebyrå 13. Görsiin Travel Sweden AB 14. Brodin Resebyrå AB 15. ABC Resor AB 16. Svalan Flygresor AB-Svalan Touring 17. Resefrämjandet 18. HEB-Resor AB 19. Tjäreborg Resor AB 20. Aeropa Flygresebyrå AB 21. Kontur Resebyrå AB 22. Columbus Resor AB 23. Hälsoresor, AB 24. Vikingaresor AB 25. Turistcentralen 26. Pressresor, AB 27. Folkturist, AB 28. Kungsresor AB 29. Las Palmasresor 30. Focus

(A) (A) (A) (A) (A) (A) (A) (A) (A) (A) (A) (A)

(A)

(A) (A)

(A) (A)

Samtliga

763 718 711 699 671 614 429 421 322 307 293 201 187 170 160 148 93 65 63 45 40 18 17 14 12 2 14411

0 0 0 0 0 0 0 0 0 100

Anm. Med (A) markerade arrangörer är sådana som vid undersökningstillfället var auktoriserade. företag, för att få räknas som resebyrå, ombesörja hotellreservationer, reseförsäkringar och passviseringar. I vårt land har endast auktoriserade företag antagits som kommissionärer åt linjetrafikföretagen (med undantag för vissa båtlinjer samt mindre bussföretag av lokaltrafikkaraktär) samt erhållit rätt till handel med turistvaluta.

Denna definition av resebyrå är vedertagen. Termen »resebyrå» användes dock ibland oegentligt för att beteckna alla företag i resebranschen. 2. Nästa kategori är reseagenterna. De är biljettkommissionärer men klarar även en del av en resebyrås övriga uppgifter. Eftersom ett icke auktoriserat företag har svårt att skaffa biljetträt-

21 tigheter är även reseagenterna i allmänhet auktoriserade. Även vissa icke auktoriserade företag, t ex båtspeditörer, vilka som representanter för rederier även säljer passagerarbiljetter, är enligt definitionen reseagenter. Den auktoriserade reseagenten säljer vanligen sällskapsresor. 3. Den tredje kategorin är sällskapsresearrangörerna. De ordnar sällskaps- och gruppresor inom och utom Skandinavien och säljer i regel själva sina resor till allmänheten. De flesta icke auktoriserade reseföretagen hör till denna grupp. De betecknar sig ofta själva som resebyråer. 4. Till sist förekommer det på marknaden företag som enbart är sällskapsreseförsäljare. Dessa, som enbart säljer ett annat företags resor, kan i många fall betraktas som ombud för eller filial till det företag de samarbetar med. Praktiskt taget alla auktoriserade företag är medlemmar i Svenska Resebyråföreningen och samarbetar enligt överenskommelse endast med medlemsföretag. Detta innebär att de auktoriserade producenternas resor säljs av alla resebyråer och agenter över hela landet. De icke auktoriserade får emellertid lita till sin egen försäljningsorganisation och det samarbete som kan åstadkommas med andra icke auktoriserade företag. Hur resorna sålts under de perioder som täcks av utredningens undersökning redovisas i tabell 2: 1 i bilaga 1. Av tabellen framgår att de auktoriserade arrangörernas resor såldes till ca 40 procent av arrangören, till drygt 20 procent av andra till arrangören knutna företag och i övrigt av andra auktoriserade företag. De icke auktoriserades resor såldes till 95 procent av arrangören själv. Försäljningen av sällskapsresor utgör för många auktoriserade byråer och reseagenter en väsentlig del av verksamheten.

Vanligen är provisionen 10 procent av resans pris. I april 1966 fanns i Sverige trettio fullständiga resebyråer, sjutton agenter och tjugotre sällskapsresearrangörer med auktorisation. Filialkontoren har då ej räknats som självständiga enheter, trots att varje filialkontor har sin egen auktorisation. Med filialer uppgår antalet auktoriserade försäljningsställen till mer än 200. Antalet verksamma icke auktoriserade reseföretag är av olika skäl svårt att uppskatta. Dels ändras antalet snabbt genom tillkomst och avgång och dels finns det företag som icke alls är aktiva. Endast några enstaka svenska icke auktoriserade sällskapsresearrangörer har någon nämnvärd del av i Sverige sålda resor. I Sverige säljs dessutom resor av danska researrangörer, varav två av betydande storlek, nämligen Tjäreborg Resor och Spies Resor. I Norden torde Tjäreborg Resor när det gäller verksamhetens omfattning ligga på första eller andra plats och Spies Resor på tredje eller fjärde. Rangordningen är beroende av om man räknar antal resor eller efter omsättningsvärde. De båda företagens moderbolag är danska och de har etablerat självständiga försäljningsföretag i Sverige.

2.4 2.4.1

Organisationsförhållanden Auktorisationen

Sedan 1953 finns i Sverige en frivillig auktorisation. Från 1953 till 1960 meddelades auktorisation av Svenska Trafikföretagens Råd. Detta arrangemang kritiserades; man ansåg det fel att branschen »auktoriserade sig själv» eftersom Svenska Resebyråföreningen då var medlem av rådet. Sedan 1960 ombesörjes emellertid auktorisationen av reseföretag av Svenska Trafik- och Resebranschens Auktorisationsnämnd, förkortat STR. Nämndens leda-

möter utses av Handelskamrarnas Nämnd. Auktorisationsnämnden består av ordförande plus sju ledamöter. Sekretariatet är förlagt till Stockholms Handelskammare. Auktorisationen finansieras genom avgifter. En engångsavgift erläggs av företaget när det får auktorisation, därefter betalar företagen en årlig mindre avgift. Stadgar och normer för auktorisationen redovisas i bilaga 6. Auktorisationen syftar till att vara ett led i strävandena att främja sunda affärsmetoder och skydda allmänheten mot missbruk och avarter på reseförsäljningens område. Auktorisationsnämndens uppgift är, enligt stadgarna, att efter prövning auktorisera enskilda personer eller företag som yrkesmässigt är verksamma som resebyråer, reseagenter eller sällskapsresearrangörer. Nämnden skall också övervaka att sådana auktoriserade företag fullgör sina uppdrag på ett för allmänheten tillfredsställande sätt. I auktorisationsnämndens stadgar preciseras formerna för dess verksamhet. Det föreskrivs att ordföranden skall ha domarkompetens och att beträffande jäv gentemot ordförande, ledamot och sekreterare skall gälla vad som i lag är stadgat om jäv mot skiljeman. Auktorisationsnämndens ordförande, ledamöter och sekreterare skall vara helt fristående från resebranschen. Sedan 1960 är generaldirektören i försäkringsrådet Yngve Samuelsson ordförande i nämnden. Handelskamrarnas Nämnd har rätt att ändra stadgar och normer för auktorisationen efter hörande av Svenska Trafikföretagens Råd och Svenska Resebyråföreningen. Beträffande klagomål angående de auktoriserade företagens sätt att fullgöra sina uppdrag hänvisar den till Svenska Resebyråföreningen. Huvuddelen av de bestämmelser som finns för auktorisation av reseföretag syftar till att pröva företagens ekonomiska

soliditet, vederhäftighet och branschkännedom. De allmänna kraven på den sökande är att han skall ha erfarenhet av yrket, tillräckliga ekonomiska resurser för den avsedda verksamheten samt vara känd för redbarhet. Den som leder verksamheten måste uppfylla kravet på branschvana. För att auktorisation skall lämnas för en resebyrå skall byråns verksamhet omfatta: a) försäljning av alla slag av biljetter för järnväg, flyg, tåg och buss; b) försäljning av sällskapsresor; c) ombesörjning av hotellreservationer; d) försäljning av resor, utflykter och andra arrangemang för utländska turister i Sverige; e) ombesörjande av olika slag av reseförsäkringar och viseringar samt f) försäljning och köp av utländska valutor. Kraven innebär bl. a. att ett företag, för att bli auktoriserat som resebyrå, måste ha olika slag av biljettkommissioner, vilket i sin tur innebär att det måste godkännas av trafikföretagen. Vidare krävs att verksamheten drivs från fast försäljningsställe som medger god kundbetjäning, samt att verksamheten bedrivs hela året. För auktorisation som reseagent fordras att verksamheten omfattar en viss del av det som krävs av resebyråerna. Också i detta fall skall verksamheten bedrivas från fast försäljningsställe som är öppet hela året. När det gäller auktorisation av sällskapsresearrangörer så fordras att arrangören själv ordnar sällskapsresor inom och utom Skandinavien. I den mån företaget självt säljer resorna direkt till allmänheten, skall försäljningen göras från ett fast försäljningsställe som medger god kundbetjäning. Auktorisationen ställer således krav dels på sökandens lämplighet och förmåga att ekonomiskt klara verksamheten och dels

på omfattningen och inriktningen av sö- som kan påverka dess skötsel eller ställkandens verksamhet. I den första delen är ning. Auktorisationsnämnden har rätt att de ekonomiska resurserna avgörande. Auk- kräva in de uppgifter som behövs för tilltorisationsnämnden prövar vid varje an- syn av verksamheten. De auktoriserade sökan den sökandes ekonomiska ställning. företagen är skyldiga att hålla handelsNämnden brukar bl. a. granska de tre se- böcker, korrespondens och andra affärsnaste boksluten för att kunna bedöma hur handlingar tillgängliga för granskning. De företaget har utvecklats. I övrigt inhämtar får under auktorisationstiden icke tillämpa nämnden uppgifter från sökandens bank- försäljningsvillkor som är mindre förmånförbindelser, från trafikföretag han sam- liga för allmänheten än de villkor som arbetat med och från andra affärsförbin- nämnden efter samråd med Svenska Trafikföretagens Råd och Svenska Resebyrådelser. Om den sökande uppfyller kraven för föreningen fastställt för att främja nämnauktorisation skall han, innan auktorisa- dens syften. tion meddelas, ställa en svensk bankgaranti Om något auktoriserat företag åsidosättill auktorisationsnämndens förfogande. ter sina skyldigheter gentemot resenärerna Garantin skall användas om nämnden fin- kan nämnden meddela varning eller återner anledning att till resenärernas skydd kalla auktorisationen. Under den tid som vidtaga åtgärder om en av reseföretaget auktorisationsnämnden har varit utsedd av såld resa icke kan genomföras avtalsenligt, Handelskamrarnas Nämnd har detta icke eller om nämnden finner att en resenär förekommit i något fall. skäligen är berättigad till ersättning från den auktoriserades sida. 2.4.2 Resebyråföreningen Garantisumman uppgår för resebyrå och sällskapsresearrangör till minst 100 000 Svenska Resebyråföreningen tillkom år kr, för reseagent till minst 50 000 kr. Be- 1937 som en intresseförening för de då stämmelserna om garantidepositionen till- existerande resebyråerna. Numera kan till kom 1963. Hittills har icke i något fall resebyråföreningen anslutas olika slags aukgarantibelopp behövt användas. Icke heller toriserade reseföretag: resebyråer, resetidigare under den nuvarande auktorisa- agenter och sällskapsresearrangörer. Alla tionsnämndens verksamhet (från 1960) har medlemmar har rösträtt och kan välja renågot fall inträffat som skulle kunnat leda presentanter till resebyråföreningens styrelse (se stadgarna bilaga 7). till att ett garantibelopp utnyttjats. Resebyråföreningen är en branschorgaInnan auktorisationsnämnden beslutar i ett ärende skall Svenska Resebyråförening- nisation. Den arbetar, liksom många andra en och Svenska Trafikföretagens Råd yttra branschorganisationer, för fastare normer sig över de inkomna handlingarna. Detta för verksamheten, vilket förutsätts leda till är det enda sambandet mellan branschorga- bättre relationer med allmänheten. Förnisationerna och auktorisationsnämnden. eningen är som nämnts remissorgan för Auktorisationsnämnden är fri att besluta auktorisationsnämnden. Den handlägger utan hänsyn till remissorganens uppfatt- sådana reklamationsfall där en till förning. Det har förekommit fall där auktori- eningen ansluten reseförsäljare är inblansationsnämnden avslagit auktorisation me- dad och motsättningarna med resenären dan remissorganen tillstyrkt och tvärtom. inte klarats av vid hans mellanhavande Auktorisationen gäller för fem år. Ett auk- med sina resenärer. toriserat företag är under denna tid skyldigt Föreningen har också för sina medlematt meddela alla förändringar i företaget mar utformat och antagit allmänna villkor

24 för sällskaps- och gruppresor. Dessa villkor utgör, tillsammans med ev. tillägg, det avtal som en enskild resenär har med reseföretaget. Dessa allmänna villkor åberopas ofta även av icke auktoriserade företag. Medlemmarna i resebyråföreningen har kommit överens om, som ovan nämnts, att icke sälja resor arrangerade av utomstående samt att icke lämna individuella rabatter. De uppträder i stort sett lika gentemot kunderna, dels på grund av de gemensamma stadgarna och allmänna resevillkoren, dels på grund av den praxis de utvecklat gemensamt och det samarbete som medlemskapet innebär. För närvarande är nästan alla auktoriserade företag medlemmar i Svenska Resebyråföreningen. Det är trots detta viktigt att beakta, att innehav av auktorisation är en sak och medlemskap i resebyråföreningen en annan. 2.4.3

Svenska Trafikföretagens

Råd

Svenska Trafikföretagens Råd bildades som ett organ för samarbete mellan trafikföretagen och resebyråföreningen i kommissionsärenden och trafikfrågor. Medlemmar i rådet är linjetrafikföretagen, SJ, SAS, LIN, linjebussföretag och rederier med inriktning på passagerartrafik. Före 1960 var även Svenska Resebyråföreningen medlem. En av rådets uppgifter är att yttra sig över remisser i auktorisationsärenden. Dessutom sköter det en del av auktorisationsnämndens administration (debitering av avgifter, utsändning av auktorisationsbevis etc). Det bör observeras att rådet är en sammanslutning av trafikföretag som driver linjetrafik med passagerare och att de svenska charterflygföretagen därför icke är medlemmar. Rådets stadgar möjliggör dock adjungering och konsultation av bl a charterföretag, då så anses påkallat (se bilaga 7).

2.4.4 Trafiktillstånd för charterflyg

och tillstånd

För charterflyg krävs enligt luftfartslagen den 6 juni 1957, jämförd med luftfartskungörelsen den 24 november 1962, tillstånd av luftfartsstyrelsen. I samband därmed kan styrelsen ställa vissa villkor. Föreskrifter om vilka uppgifter som skall lämnas vid ansökan finns i luftfartskungörelsen, i styrelsens bestämmelser om civil luftfart (BCL), i Aeronautical Information Publication (AIP-FAL, 1:1) samt i de särskilda föreskrifter som luftfartsstyrelsen utfärdar. (Se bilaga 8). Svenska företag får ett grundläggande trafiktillstånd, s k driftstillstånd. Det innebär att företagen befunnits ha tillräckliga ekonomiska och tekniska resurser för viss verksamhet. De svenska företagen kontrolleras kontinuerligt av luftfartsinspektionen. Utländska bolag får driftstillstånd av sitt hemlands myndigheter. De svenska myndigheterna är — genom internationella åtaganden — i princip skyldiga att acceptera sådana driftstillstånd. Luftfartsstyrelsen har således ingen skyldighet att kontrollera och övervaka utländska företags tekniska standard. För charterflygningar från Sverige krävs också ett särskilt luftfartspolitiskt tillstånd. Villkoren som knyts till detta tillstånd bygger på de riktlinjer som godkändes av Kungl Maj:t den 18 december 1964. Villkoren syftar till att avgränsa den ickeregelbundna luftfarten från linjetrafiken och sålunda på ett rimligt sätt skydda det av Kungl Maj:t koncessionerade och trafikpliktiga linjeflyget. Det som sagts här om Sverige gäller även Danmark och Norge genom en skandinavisk överenskommelse av den 17 november 1964 om gemensam charterflygpolitik. När luftfartsstyrelsen prövar ansökningar om tillstånd skall den i viss mån bevaka allmänhetens intressen gentemot

25 Inclusive Tours från svenska flygplatser under år 1965. Flygföretag

Registreringsland

Antal passagerare

Transair Sweden AB Ostermanair Charter AB Linjeflyg Torair AB Sverigeflyg Kar-Air Braathen S.A.F.E. Scanair Sterling Airways A / S Flying Enterprise A / S Conair A / S Aero-Nord A / S Austrian Airlines S.A.M. Iberia Olympic Airways Tarom Tabso

Sverige » » » » Finland Norge Danmark » » » » Österrike Italien Spanien Grekland Rumänien Bulgarien

142 244 37 821 1 841 362 160 974 32 454 25 868 2 579 4216 21 828 530 512 1 587 1 346 2 356 4 068 1 217

50 13 1 0 0 0 12 9 1 2 8 0 0 1 1 1 1 0

281 963

100 Totalt

företagen, bl a genom att se till att erforderliga försäkringar finns. Styrelsen skall också verka för att trafiken drivs på ett ordningsmässigt sätt. Tillstånd för charterflygningar lämnas således först sedan charterflygkontrakt mellan flygföretag och researrangör föreligger och är underskrivet. Luftfartsstyrelsen skall ha ansökningarna före vissa datum. Ansökan för charterflygserier under vinterperioden skall vara inlämnad senast den 1 september och för serier under sommarperioden senast den 15 januari. Många av bestämmelserna kring tillst åndsgivningen är till för att direkt eller indirekt skydda allmänheten. Huvudparten av luftfartsstyrelsens bestämmelser om charterflyg följer rekommendationer av den europeiska civila luftfartskonferensen, ECAC.

Procent

De flesta charterflygningar med sällskapsresenärer från Sverige utföres sedan några år tillbaka av skandinaviska bolag. Ojämförligt störst är Transair Sweden AB, som har ca 45 procent av alla flygningar. Under 1965 deltog ovanstående charterföretag i trafiken på Sverige (med angivande av procentandelen). Charterföretaget Scanair, ett dotterbolag till SAS, har under flera år varit danskregistrerat. Sedan mars 1966 är dock Scanair ett skandinaviskt företag, registrerat i Danmark, Sverige och Norge. Bolaget driver sin verksamhet med plan hyrda av SAS. De flesta charterflygningar från Sverige utgår från Malmö-Bulltofta, många med anslutningsflyg från Stockholm, Göteborg, Oslo och Helsingfors. 1965 fördelade sig flygningarna procentuellt från svenska flygplatser sålunda:

26 Malmö/Bulltof ta Göteborg/ Torslanda Stockholm/ Arlanda Stockholm/ Bromma

52 8 39 1 100

De vanligaste flygplanstyper som används i charterflyg från Sverige är DC6B och DC-7C. Sedan 1965 har Sterling Airways A / S och Scanair även jetplan. De skandinaviska

charterflygbolagens

flottor vid utgången av 1965.

Danmark Aero-Nord Conair Sterling Airways

4 st DC-7B 4 st DC-7 7 st DC-6B, 1 Super Caravelle

Norge Braathen S.A.F.E.

6 st DC-6B, 1 st DC-4

Sverige Ostermanair Charter AB Torair AB Transair Sweden AB Sverigeflyg

2.5 Samarbete mellan de skandinaviska bolagen har hittills bara förekommit sporadiskt. Sedan slutet av 1965 har dock Ostermanair Charter AB och Aero-Nord försökt att skapa ett gemensamt dansksvenskt charterflygkonsortium, Inter-Nord. I april 1966 har skandinaviska charterflygbolagen tillskapat ett gemensamt intresseorgan kallat: Scandinavian Independent Airlines Association, SIAA.

Saneringssträvanden

De viktigaste saneringssträvandena i resebranschen har utgått från branschen själv. De i avsnitt 2.2 beskrivna förhållandena på resemarknaden i slutet av 40-talet gjorde att resebyråföreningen och de svenska trafikföretagen tog kontakt för att söka nå en sanering av marknaden. För detta ändamål bildades 1949 »Trafikföretagens och Svenska Resebyråföreningens agentråd», TORA. Detta agentråd sökte skapa bestämmelser för en frivillig auktorisation av reseförsäljare, främst resebyråer och reseagenter, som skulle ha kontraktsenlig rätt att sälja trafikföretagens tjänster. Dessutom gjordes framställningar till statsmakterna om en lag om tillstånd för reseförsäljning,

5 st DC-7 3 Curtiss C-46, 2 st DC-3 6 Curtiss C-46, 1 st DC-6, 9 st DC-7B 1 st DC-3

men framställningen avvisades av handelsministern med hänvisning till näringsfrihetslagstiftningen. Det ansågs vara branschens egen sak att sanera förhållandena. Till samma ståndpunkt kom 1948 års turistutredning i sitt betänkande (SOU 1951:59). Denna utredning, som huvudsakligen sysslade med den inkommande turisttrafiken, behandlade även förhållandena inom resebranschen när det gällde den utgående trafiken. Turistutredningen diskuterade dels frivillig statlig auktorisation och dels tillståndstvång för den som ville bedriva verksamhet i branschen. Dessutom övervägdes om namnet resebyrå borde ges rättsligt skydd. Utredningens majoritet ville icke tillstyrka lagstiftning, dels med hänsyn till

27 näringsfriheten, dels på grund av farhågor om att ett tillståndssystem skulle kunna leda till monopolisering i branschen. Utredningens slutrekommendation blev: »Vad här anförts föranleder sålunda utredningen till att energiskt rekommendera branschen att genom egna åtgärder söka åstadkomma bättre förhållanden. Några statliga ingripanden är utredningen däremot ej beredd att tillstyrka.» Två av turistutredningens ledamöter avgav ett särskilt yttrande i resebyråfrågan. De framhöll bl. a.: »Ehuru vi liksom majoriteten inser hur vanskligt och även ömtåligt ett ingripande i lagstiftande riktning kan vara, kunna vi dock ej dela majoritetens förhoppning om att vederbörande branschorganisation själv skall kunna komma till rätta med dessa avarter representerade av mindre nogräknade s. k. resebyråer och reseförmedlare. Då det sålunda ej kan betraktas som en turistutredningens huvudfråga att föreslå ingripande från det allmännas sida måste man enligt vår mening dock betrakta det som ett väsentligt intresse såväl för samhället som för turistnäringen, att den svenska allmänheten gives en viss form av skydd vid valet av reseförmedlare. Det torde för övrigt i högsta grad vara ett landets intresse, att i Sverige verksamma turistföretag kunna fullfölja sina ekonomiska åtaganden gentemot både inländska och utländska intressen. De här diskuterade frågorna kunna även ses ur en annan synvinkel, måhända av alltför känslosam natur för att ha bevisvärde i en statlig utredning, men som man dock bör ta en viss hänsyn till vid frågans bedömande. Med den allt större breddningen av reselivets klientel, där folkets breda lager i allt större utsträckning har möjligheter att företaga utlandsresor, är sällskapsresan så gott som den enda formen för mången att realisera sina resedrömmar både med avseende på kostnaderna och språksvårigheterna, men även med tanke på den osäkerhet många känner att bege sig utanför gränserna. Åtskilliga av dessa resenärer lockas av de mindre nogräknade arrangörernas prospekt och annonser. Många har återvänt med bittra erfarenheter och ekonomiska efterverk-

ningar. För den välsituerade resenären betyder ett dylikt reseäventyr en lärdom till nästa gång, för den som sparar under en längre tid för att kanske företaga sitt livs resa, betyder misslyckandet närmast en katastrof. Vi har visserligen inga förhoppningar om att man med lagstiftningsåtgärder skall kunna skapa ett effektivt skydd mot folks godtrogenhet, men vi har ansett det nödvändigt att man genom någon form av reglerande åtgärder kan medverka till att hålla de mindre nogräknade researrangörerna under kontroll. Utredningens majoritet har ansett sig särskilt böra slå vakt om näringsfriheten. Gentemot detta vilja vi anföra, att man inom snart sagt varje form av företagsamhet möter olika former av begränsningar i den absoluta näringsfriheten. När icke samhället ingripit reglerande har olika företag och deras branschorganisationer själva genomfört åtgärder, som mer eller mindre satt friheten ur funktion. Vi föreslår, att det måtte uppdragas åt det i annat sammanhang förekommande turistrådet, att utarbeta förslag till lagstiftning i huvudsak överensstämmande med den norska lagen, men med särskilt hänsynstagande till de erfarenheter som i Norge gjorts efter lagens ikraftträdande.» Trafikföretagens och Resebyråföreningens agentråd uppgjorde ett gemensamt förslag till bestämmelser för auktorisation av resebyråer och reseagenter. Mycket av dessa bestämmelser finns i dagens auktorisationsnormer. Under 1953 ombildades agentrådet till Svenska Trafikföretagens Råd (STR). De speciella sällskapsresearrangörerna omfattades icke av den ursprungliga auktorisationen då sällskapsresearrangemang ingick i en resebyrås resp. reseagents uppgifter. Under 1957 ändrades bestämmelserna så till vida att en ny kategori av auktoriserade företag, sällskapsresearrangörer, tillkom. Man var, i synnerhet bland trafikföretagen i rådet, medveten om den komplikation som en bedömning av sällskapsresearrangörens kvalifikationer innebar, då dessa företag i allmänhet ej var trafikföretagens agenter. Att ändringen

trots detta gjordes berodde på att man ansåg det väsentligt att även sällskapsresearrangörerna skulle kunna auktoriseras. Auktorisationen kritiserades av flera reseföretag som av olika skäl icke ville söka auktorisation eller icke kunde uppfylla normerna. Det talades om »självauktorisation» och »försök till konkurrensbegränsning». Man menade bl. a. att auktorisationen borde ges av en opartisk nämnd och ej av företagen själva. De större väletablerade reseföretagen, som var medlemmar i resebyråföreningen, stödde auktorisationen bl. a. genom att låta auktorisera sig. Framför allt sällskapsresearrangörerna kände en viss skepsis mot den form som auktorisationen hade fått. Det är dock svårt att finna belägg för att denna auktorisation skulle ha haft de negativa verkningar som den beskylldes för. Det är i varje fall uppenbart att auktorisationen under 1950-talet bidrog till att sanera resebranschen. Trafikföretagens Råd tog hänsyn till kritiken och gav en särskild utredningsman uppdrag att utarbeta förslag till auktorisationssystem som skulle vara opartiskt både när det gällde nämndens sammansättning och bestämmelserna. Vid revideringen utgick man ifrån att auktorisationen skulle gagna den resande allmänhetens intressen, inte branschens eller företagens. Förslaget ledde till att auktorisationen 1960 överflyttades till Handelskamrarnas Nämnd och organet fick namnet Svenska Trafik- och Resebranschens Auktorisationsnämnd (STR). Ledamöterna i nämnden utses, som redan framhållits, av Handelskamrarnas Nämnd. De bestämmelser som fastställdes 1960 för auktorisationen av reseföretag reviderades mot slutet av 1963. Den främsta för-

ändringen var att man införde krav på en garantideposition. I övrigt var ändringarna huvudsakligen av teknisk art. Överflyttningen av auktorisationen till ett från branschen fristående organ ökade intresset inom branschen. Företag som tidigare föredragit att stå utanför sökte och fick auktorisation. Före 1960 fanns exempelvis bara tre auktoriserade sällskapsresearrangörer, nu finns tjugotre. Delvis beror detta på att försäljningen av sällskapsresor ökat starkt, men det är uppenbart att många av de företag som var verksamma redan före 1960 först efter 1960 sökte auktorisation. Under Nordiska Rådets ll:e session 1963 gjordes en framställning om utredning av behovet av en gemensam nordisk lagstiftning för resebyråverksamheten. Som nämnts i kapitel 1 röstade de svenska ledamöterna mot förslaget. De gjorde det just med hänvisning till den frivilliga auktorisationen som ansågs ha haft ett positivt inflytande och nått goda resultat. Denna uppfattning byggde på de remisssvar som inför behandlingen av frågan inhämtats från Svenska Trafikföretagens Råd, Svenska Resebyråföreningen, Auktorisationsnämnden, kommerskollegium och tio handelskammare i olika län. Luftfartsstyrelsen, statens konsumentråd eller andra organisationer som kan tänkas representera allmänheten i egenskap av sällskapsresenärer fick dock ej tillfälle att yttra sig. Det har dock så småningom blivit uppenbart att icke hela marknaden sanerats när det gäller sällskapsresor. De från resenärernas synpunkt beklagliga problem som uppstått inom den icke auktoriserade delen av branschen behandlas i kapitel 6.

29 KAPITEL 3

Resenären och sällskapsresorna

Utredningen har, som underlag för sitt ställningstagande, studerat sällskapsresornas organisation och funktion från konsumentens synpunkt. Något underlag av betydelse för sådana studier fanns inte när utredningen startade. Kunskap om konsumenternas erfarenheter och reaktioner var en annan förutsättning för utredningens arbete och värderingar. Man måste kartlägga hur resenärerna upplever sina resor, i vilken utsträckning resorna i verkligheten svarar mot de uppgifter resenärerna får före resan, hur resenärerna väljer mellan olika resealternativ osv. Ytterligare en viktig fråga var hur konsumenterna uppfattar auktorisationen. För att få svar på dessa och liknande frågor har utredningen gjort vissa undersökningar på vilka detta kapitel huvudsakligen bygger. Hänsyn har även tagits till annan tillgänglig information, särskilt vid tolkning av resultaten. När andra källor än utredningens huvudundersökning anlitats anges detta i texten. 3.1

Utredningens undersökningar

Utredningens huvudundersökning består av två delar: en undersökning av alla slags sällskapsresor med charterflyg till förekommande resmål utanför Skandinavien, samt en specialundersökning av resor till vintersportorter utanför Skandinavien. Första delen av huvudundersökningen bestod av tre etapper intervjuer gjorda under tre veckor, nämligen den 21/7-27/7, 26/10-1/11 1964 och 19/4-25/4 1965. Resorna under juliveckan, dvs. juliresorna, är utpräglade högsäsongresor, bl. a. på

grund av att veckan ingick i industrisemestern 1964. Oktoberresorna kan sägas representera en av de verkliga lågsäsongerna för branschen, under det att aprilresorna gjordes under en mellansäsongvecka en vecka efter påsk. Andra delen av undersökningen, den som rörde vintersportresor, avser resorna endast under en vecka, nämligen den 22 —28 februari 1965 (februariresor). Under den veckan inföll skolornas sportlov bl a i Stockholm. Undersökningens uppläggning och resultat redovisas i bilaga 1. I detta kapitel skall endast göras kommentarer till de av undersökningens resultat som är av betydelse för utredningens bedömningar. I strikt statistisk mening refererar resultaten av undersökningen endast till de undersökta veckorna. Men det är berättigat att betrakta dessa veckor som tvärsnitt av längre reseperioder. Den på viktiga punkter starka överensstämmelsen mellan de tre undersökningsperioderna utgör ett tecken på att resultaten bör kunna tolkas mer generellt. I vissa avseenden finns det dock påtagliga skillnader mellan perioderna. I den mån dessa skillnader uppenbarligen beror på säsongvariationerna hindrar de emellertid icke en relativt generell tolkning av undersökningens resultat. Det måste starkt understrykas att sällskapsresemarknaden snabbt förändras. Förhållandena har redan ändrats sedan 1964 och första delen av 1965. Några företag har försvunnit, andra har tillkommit, några företag som 1964 ej var auktoriserade har blivit det osv. Också fördelningen av rese-

närer på olika mål har i någon mån ändrats. Det är således endast de stora dragen som består efter en viss tid, detaljerna i marknadsbilden förändras ständigt. Det förtjänar också att påpekas att undersökningen icke var avsedd att testa olika företags resor eller jämföra kvalitet och priser. De resultat som framläggs i bilaga 1 eller här i betänkandet skall alltså icke tolkas i den riktningen. Däremot var utredningen intresserad av att erhålla material för att bedöma auktorisationssystemets verkningar sedda från konsumentens synpunkt. Vid sidan av huvudundersökningen har utredningen studerat några specialproblem. Bl. a. har reklamationsfrågan utretts, dels genom undersökning av vissa reklamationsfall i vissa företag, dels genom intervjuer med en del resenärer i huvudundersökningen (bilaga 5). Slutligen gjordes intervjuer med de flesta resenärerna i en s. k. skandalresa. Meningen var dels att kartlägga vad som egentligen hänt och dels att undersöka vilka möjligheter resenärerna i förväg hade haft att bedöma riskerna med den aktuella resan (bilaga 3). 3.2

Sällskapsresor året om

3.2.1 Uppgifter om resorna

Av sällskapsresorna med flyg går 90 procent och mer till Medelhavsländerna och Kanarieöarna. Vissa säsongsbetingade ändringar av resmål förekommer uppenbarligen. Spanien är det dominerande resmålet under alla årstider, möjligen med undantag för högsommaren då Italien konkurrerar mycket starkt. Spaniens dominans är särskilt markant under hösten och vintern då Kanarieöarna är det vanligaste resmålet. Resmålens popularitet varierar också mycket starkt från år till år. Dessa variationer framgår av tablån på nästa sida, som bygger på luftfartsstyrelsens statistik

över antalet resenärer som lämnat Sverige med charterflyg 1962—1965. Däri ingår ej svenska resenärer som börjat resan i Köpenhamn. Statistiken torde ändå fullt tillfredsställande illustrera förändringarna i och relationerna mellan fördelningen på olika resmål. Undersökningarna visar att de auktoriserade arrangörerna har en mycket stor del av marknaden i Sverige. Under juliveckan svarade de auktoriserade företagen för 86 procent av resorna mot 62 procent i oktober 1964 och 77 procent i april 1965. Andra källor styrker, för hela reseåret 1964, den bild undersökningen ger av uppdelningen mellan auktoriserade företag och övriga. Att de auktoriserades andel är mindre under låg- och mellansäsong kan förklaras med att deras resor till större delen går till mål som är aktuella endast under sommarhalvåret. De allra flesta av icke auktoriserades resor går däremot till Spanien, företrädesvis Mallorca och Kanarieöarna, som är populära resmål året runt. Tvåveckorsvistelse med helpension tycks vara den vanligaste typen av resa. Fördelning efter resans längd redovisas i bilaga 1. Hur lång tid före avresan som bokningen görs varierar med säsongerna. Högsäsongresorna i juli bokades ofta i mycket god tid — mer än hälften av resorna mer än en månad före starten. Andelen bokningar en månad i förväg var under lågsäsongen, dvs. oktober, endast ca 20 procent. För mellansäsongerna låg siffrorna mellan de båda ytterligheterna. Procenttalen tyder på att den som under högsäsong vill åka till en bestämd plats bör bestämma sig relativt långt i förväg. Detta bekräftas av att juliresenärerna oftare än andra uppgav att deras val av resa berodde på att andra arrangörers resor redan var fullbokade. Under låg- och mellansäsongen är det lättare att relativt sent boka in sig för en resa. Detta innebär dock icke att alla resor

31 Antal resenärer med charterflyg från Sverige till olika länder 1962- -1965 1962

Antal resenärer

%

57177 45 31621 25 14 352 11 6164 5 2 861 2 4 225 3 3 753 3 2 388 2 4 200 3 126 741 100

59 042 44 741 15 620 7 619 3 855 2 403 4 485 4 625 6183 148 573

40 30 11 5 2 2 3 3 4 100

under juliveckan var sålda i den bemärkelsen att flygplanen var fullsatta. I flera fall tycks det även ha funnits lediga platser i flygplanen till Rimini och Mallorca. De svenska arrangörerna synes i genomsnitt ha haft fler lediga platser i flygplanen än de danska som tämligen genomgående hade utnyttjat flygplanens kapacitet. Någon markant skillnad finns däremot icke mellan de svenska auktoriserade och icke auktoriserade arrangörerna om man bortser från enstaka fall (som beror på speciella förhållanden). När man bedömer beläggningssiffrorna bör man beakta sambandet ut- och hemresor. Uppgifterna om att det även under den brådaste högsäsongen fanns lediga platser på flygplanen vid utresan kan hänga samman med att planen icke kunde ta fler passagerare på grund av bokningarna för hemresan. 3.2.2

% %

Antal resenärer

Spanien Italien Grekland Tyskland England Frankrike Österrike Övriga Europa Resten av världen Totalt

1963 Uppgifter om resenärerna

Bland sällskapsresenärerna finns alla ålders- och inkomstklasser och yrken representerade. Sällskapsresenärernas fördelning på olika grupper skiljer sig dock starkt från befolkningens. Man kan konstatera att tyngdpunkten i sällskapsrese-

Antal resenärer

%

87 267 45 47196 24 10 721 6 10 931 6 6 969 4 5 337 3 5 614 3 14 531 7 4 575 2 193141 100

Antal resenärer

%

128 064 45 57 495 20 24 953 9 14 076 5 10 824 4 7 479 3 6 037 2 25 452 9 7 763 3 282 143 100

närernas fördelning efter inkomst ligger högre än hos befolkningen i sin helhet. De flesta sällskapsresenärerna är tjänstemän. Arbetarna är en stor befolkningsgrupp, men en liten del av alla dem som reser med sällskapsresor. Sällskapsresenärerna har med andra ord betydligt högre inkomster än befolkningen i genomsnitt. I alla tre undersökningsetapperna är fördelningen män och kvinnor ca 40—60. För befolkningen totalt är relationen 50— 50. Denna kvinnliga överrepresentation bland sällskapsresenärerna stämmer med andra undersökningar av turism. Också där har man konstaterat kvinnlig majoritet. Däremot är det svårt att dra några rimliga slutsatser av åldersfördelningen bland resenärerna. Den varierar alltför mycket mellan säsongerna. Att barn och pensionärer genomgående reser betydligt mindre än andra åldersgrupper är ganska naturligt. Det förefaller som om de yngre åldersgrupperna åker mest under högsäsong medan de något äldre åldersgrupperna oftare reser under mellan- och lågsäsong. Vid fördelning av resenärerna efter hemort finner man att stockholmare har en ungefär tre gånger så stor resebenägenhet som övriga svenskar. Det är svårt att säga

om detta hänger samman med att stockholmarna har nära till flygplats, lättare att köpa resor, att utbudet är större i Stockholm eller att sociala faktorer inverkar. Några fakta kan man dock peka på. Bl. a. är stockholmarnas andel extremt hög bland resenärer som anlitar icke auktoriserade företag. Dessa företag är också speciellt inriktade på försäljning i Stockholmsområdet. Vidare är resebenägenheten större bland akademiker och tjänstemän, dvs. bland yrkesgrupper som har relativt fler företrädare i Storstockholmsområdet än i landet för övrigt. Också samband mellan inkomst och resebenägenhet har bidragit till den stora andelen stockholmare. Göteborgare och malmöbor förefaller också resa något oftare än övriga. Skillnaderna är dock relativt små. Bortsett från Mälarlandskapen tycks befolkningen i övriga delar av landet vara klart underrepresenterad bland resenärerna. 3.2.3 Resenärernas erfarenheter av tidigare resor Omkring 80 procent av dem som åkte utomlands med sällskapsresor hade erfarenheter av längre utlandsresor. Det går inte att bedöma vilken grad av erfarenhet som befolkningen i sin helhet har, men man bör kunna antaga att sällskapsresenärerna är mer reserfarna än folk i övrigt. De flesta sällskapsresenärer tycks också ha rest med sällskapsresor tidigare. 60—70 procent av de intervjuade hade tidigare gjort minst en sällskapsresa. Den starka ökningen av sällskapsresandet under senare år tycks således i hög grad bero på att de som en gång börjat resa fortsätter. Spridningen till nya grupper utan tidigare erfarenhet av utlandsresor pågår, men inte så snabbt som man kanske skulle kunna tro. Sällskapsresandet tycks också ge relativt regelbundna resvanor. Enligt följande tablå synes närmare hälften av resenärerna med

erfarenhet från minst två resor (ca 40 procent av samtliga intervjuade) ha rest en gång om året eller oftare. Procentuell fördelning av resenärer Resenärer som rest i juli i oktober i april

Oftare än en gång per år .. En gång per år Mindre än en gång per år . . Ej svar Summa Andel av samtliga

10 28

27 27

17 31

47 15 100 36

34 10 100 42

46 5 100 43

Tendensen att varje år välja ungefär samma tid för resan är också påtaglig. Juliresenärerna brukade ofta resa på sommaren, oktober- och aprilresenärerna under höst respektive vår eller i varje fall ej under sommaren. Att en stor del av resenärerna håller fast vid samma resesäsonger torde givetvis hänga samman med semesterförhållanden och liknande. Eftersom många resenärer dessutom tycks resa relativt ofta kan man säga att sällskapsresandet är förenat med och ger upphov till bestämda vanor. 3.2.4

Val av resa

När det gäller att välja researrangör tycks konsumenten påverkas av en rad faktorer. Den som väljer en auktoriserad arrangörs resa har vid valet visat sig ta intryck av säkerheten, företagets goda rykte, personliga rekommendationer och egna goda erfarenheter. För den som köper övriga arrangörers resor torde däremot priset ofta vara avgörande. Detta gäller särskilt under låg- och mellansäsongen. Resenärerna känner i allmänhet till auktorisationssystemets existens. Ungefär 40 procent av alla resenärer i undersökningen visste något om systemet och dess innebörd.

33 Däremot var det bara ett fåtal som kände till auktorisationssystemet i detalj. De som har rest med icke auktoriserade arrangörer hade något större kunskap om systemet än de auktoriserades resenärer. Samtidigt bedömde de emellertid auktorisationen mindre positivt än vad de andra gjorde.

3.3 3.3.1

Enligt resenärernas bedömning var kvaliteten på de auktoriserade företagens arrangemang lika bra vid de tre undersökningstillfällena medan den för de icke auktoriserade var lägre under högsäsongen. Det bör dock betonas att kvalitetsskillnaderna inom grupperna auktoriserade och icke auktoriserade är så stora, att det icke finns någon klar gräns mellan dessa grupper. Särskilt gruppen icke auktoriserade är mycket blandad. Den omfattar både företag med så gott som anmärkningsfria resor och företag vilkas resor hade verkligt allvarliga brister. De allvarligaste felen och bristerna och de verkligt låga genomsnittsbetygen finns bara inom gruppen icke auktoriserade. För några av de auktoriserade företagen samt ett av de övriga är samtliga resor praktiskt taget helt utan anmärkning. Skillnaderna mellan olika arrangörsgrupper tycks vara mycket små när det gäller kvaliteten på kost och logi. På åtminstone två punkter skiljer sig emellertid auktoriserade och icke auktoriserade arrangörer. De auktoriserade företagens sätt att hjälpa resenärerna till rätta på vistelseorten var betydligt bättre. Vidare fick betydligt fler av de auktoriserades resenärer bo på det hotell de lovats. Jämförelsen är även här gjord mellan de två grupperna och icke mellan de enskilda arrangörerna inom varje grupp.

Bedömning av resor Resornas

kvalitet

Att med utgångspunkt från undersökningen bedöma resornas kvalitet är svårt. Vad man kan göra är att dela upp resorna hos olika arrangörsgrupper i resor utan anmärkning och resor där resenärer påtalat mer eller mindre allvarliga brister. Givetvis varierar också kvaliteten bland de resor som ingen anmärkt på. Sådana kvalitetsskillnader går dock icke att påvisa med hjälp av undersökningen. Vid oktober- och aprilundersökningen bad vi resenärerna att sätta betyg på hela researrangemanget. Betygen och svarsfördelningen i procent redovisas i tablån. Endast fem procent av oktober- och aprilresenärerna hade annat än bagatellartade anmärkningar att komma med. Nästan två tredjedelar var helt nöjda medan knappt 30 procent kom med mindre anmärkningar på delar av arrangemangen. Fler anmärkningar förekom på icke auktoriserade arrangörers resor än på de auktoriserades.

Oktoberresor

Bra, inga anmärkningar Mindre anmärkningar Allvarliga anmärkningar »Skandalöst» Vet ej Summa 3

Sällskapsreseutredningen

Aprilresor

Aukt. arr.

övriga arr.

Samtliga arr.

Aukt. arr.

Övriga arr.

Samtliga arr.

69 27 4 — 1

59 34 5 2

73 24 3

65 29 4 1 1 100

48 37 8 4 2 100

67 27 4 1 1 100

1 100

34 Hela skalan av brister i arrangemangen är dock representerad i undersökningsmaterialet. Vid sidan av missnöje med den icke fungerande varmvattenskranen har vi registrerat erfarenheter av grovt bedrägliga och skandalösa resor där resenärerna varken fått mat eller hotellrum och lämnats vind för våg utomlands. Resenärerna gav alltid omdömet »skandalöst» då resan kortats av eller förlängts flera dagar utan föregående varning. Det betyder att konsumenterna upplever sådana förändringar starkt negativt. Utredningen har även gjort en punktundersökning med resenärerna på en mycket omskriven s. k. skandalresa, vars hemresa blev förskjuten flera dagar (bilaga 3). Intervjuerna visade att deltagarnas inställning i hög grad varierade. En del betraktade förskjutningen som en oplanerad men välkommen förlängning av semestern, för andra medförde den allvarliga ekonomiska avbräck eller andra olägenheter, i några fall mycket allvarliga. Hur resenärerna upplevde förlängningen berodde i hög grad på hur de behandlades i väntan på avresa. Olägenheterna var givetvis mindre för dem som utan extra kostnad togs om hand på ett tillfredsställande sätt, än för dem som — kanske med stora svårigheter — måste ordna och betala kost och logi själva. Många av resenärerna valde den omskrivna resan därför att det icke fanns några lediga platser på alternativa resor. Också priset angavs ofta som en avgörande faktor. De priser som resenärerna betalat var dock icke genomgående exceptionellt låga. Relativt många av resenärerna hade varit medvetna om att det kunde vara riskabelt att resa med de ifrågavarande företagen. 3.3.2 Resornas pris Givetvis vill konsumenterna icke bara jämföra resornas kvalitet, utan också priserna.

Prisjämförelser är emellertid inte lätta att göra eftersom man då även har att ta hänsyn till skillnader i arrangemangen. En sällskapsresa består av många olika komponenter och det är svårt att få fram resor med samma förmåner och samma resmål men olika arrangörer. Våra försök till prisjämförelser har därför endast gjorts på delar av materialet, nämligen resor till de vanligaste målen och med den vanligaste utsträckningen i tid. Vi har endast kunnat ta med faktorerna resans mål, resans utsträckning i tid, flygets kvalitet (så långt den går att bedöma), hotellklassen enligt spanska eller italienska statens klassificering samt kostens omfattning (heleller halvpension). En rad andra faktorer kan också ha varit olika; servicen vid flygresan, variationen i rummens kvalitet inom samma hotellklass, kostens kvalitet, reseledningen, övriga arrangemang vid resan och på vistelseorten, försäljningsservicen i Sverige, garantier för resan, ordnade reklamationsmöjligheter osv. Jämförelsen omfattar Mallorcaresor under alla perioderna, resor till Kanarieöarna i oktober och april samt Riminiresor i juli. För Mallorcaresorna i oktober och april, dvs. under låg- och mellansäsong var prisskillnaderna klart till de auktoriserade arrangörernas nackdel. För en resa med samma längd och samma kategori hotell betalade praktiskt taget alla som under oktober- och aprilveckorna reste med icke auktoriserade arrangörer till Mallorca ett väsentligt lägre pris än de som reste med auktoriserade. Samma gäller i än högre grad beträffande resorna till Kanarieöarna i oktober. Resultaten är icke lika entydiga för resor under högsäsongen juli. För den perioden gäller jämförelsen resor till Mallorca och Rimini. Detsamma gäller för resor till Kanarieöarna i april. De lägsta priserna för bestämda hotellalternativ och reslängder har med enstaka undantag betalats av icke

35 auktoriserade företags resenärer. I vissa fall förekom exceptionellt låga priser. De låga priserna förklaras av de realisations- och lockpriser som tillämpas av icke auktoriserade företag. Av de intervjuade tycks också de som rest med icke auktoriserade arrangörer ha ansett det pris de betalt som relativt lågt. Den tidigare berörda specialundersökningen av en »skandalresa» tyder på att ett lågt pris är av väsentlig betydelse för de resenärer som anlitar icke auktoriserade företag. De jämförelser som refererats tyder på att priserna varierar mer under låg- och mellansäsong än under högsäsong. Samtidigt visar undersökningen att oktoberresenärerna i genomsnitt betalade ca 200 kr och aprilresenärerna ca 100 kr mer för resan än juliresenärerna. Genomsnittspriset var i juli knappt 800 kr mot närmare 900 kr i april och 1 000 kr i oktober. Skillnaden torde huvudsakligen bero på varierande resmål och vistelsetid, men också på resenärernas inkomster. De var i oktober 2 000-3 000 kr högre och i april 4 0006 000 kr högre per år än i juli. Resenärer med relativt höga inkomster torde i genomsnitt resa längre både i tid och avstånd och ofta även betala mer för att därmed få en högre kvalitet på arrangemangen. 3.4

Sällskapsresor till vintersportorter

Vintersportresornas andel av sällskapsresorna är icke särskilt stor. De skiljer sig emellertid från andra resor på grund av att majoriteten av resenärerna är mycket unga. Därför gjorde utredningen, som ett komplement till de övriga etapperna, en specialundersökning av resorna till vintersportorter under en februarivecka 1965. Som väntat är vinterresorna i många avseenden annorlunda än resorna i undersökningens övriga etapper. De skiljer sig icke bara genom det stora antalet ung-

domar, utan även genom homogeniteten i resmål. 99 procent av resorna under den undersökta veckan gick till Österrike. En annan skillnad är att vinterresor arrangeras förutom av de större auktoriserade företagen med en allsidig inriktning även av några icke auktoriserade arrangörer som specialiserat sig på dessa resor och som praktiskt taget uteslutande vänder sig till studerande ungdom. De icke auktoriserade svenska arrangörer, som fanns med i undersökningens övriga etapper, arrangerar icke vintersportresor. De speciellt på vintersportresor inriktade icke auktoriserade arrangörerna hade sina resor bokade mycket tidigt. En månad före avresan var nära 90 procent av resorna bokade. Vintersportresornas längd är betydligt enhetligare än andra resors. Nära 90 procent av resorna som började under undersökningsveckan var enveckasresor. Större delen av de återstående varade i 9—12 dagar. Vintersportresor kan inkludera hel- eller halvpension. Helpension är vanligast hos auktoriserade arrangörer, halvpension hos de övriga. Åldersfördelningen bland vintersportresenärerna avviker i hög grad från fördelningen bland andra sällskapsresenärer. Under den undersökta veckan var över hälften av resenärerna under 25 år och nära 80 procent under 35 år. Yrkes- och inkomstfördelningen har också mycket markanta särdrag, speciellt om man för studerande ungdomar tar upp föräldrarnas yrke och inkomst. Ungdomar på vintersportresor tycks vara ett selektivt urval från en grupp som skiljer sig från totalbefolkningen bl. a. genom högre inkomster. Den studerande ungdomen bland resenärerna var till mer än 50 procent barn till akademiker, högre tjänstemän och affärsmän. Familjeinkomsterna översteg i mer än 40 procent av fallen 60 000 kr per år. Det socialt selektiva urvalet av februariresenärerna speglas också av deras res-

36 vanor. Endast för 10 procent var den aktuella resan den första utanför Norden. För övriga resenärer är motsvarande andel ungefär dubbelt så stor. Bara 17 procent av resenärerna saknade erfarenhet av fjäll eller alper vintertid. När det gällde att välja arrangör för en vintersportresa tycks auktorisation spela en mera underordnad roll än vid övriga resor. Icke desto mindre kände februariresenärerna till auktorisationssystemet något mer än andra. Enligt resenärernas uppfattning var det ingen större skillnad i arrangemangens kvalitet mellan auktoriserade och övriga arrangörer den aktuella veckan. Det är ju här fråga om en helt annan grupp av icke auktoriserade arrangörer än i undersökningens övriga etapper. Intervjuerna visade att resenärerna på

det hela taget var nöjda med arrangemangen som helhet. Det var också sällsynt med missnöje med detaljer i arrangemangen. Vinterresorna tycks således ha varit relativt väl arrangerade. Man måste emellertid räkna med att betygsättningen kan variera med åldern. Uppgifterna tyder på att unga resenärer har större fördragsamhet med smärre brister i arrangemangen. En sak i arrangemangen som vållade en del kritik var avståndet mellan förläggning och lämplig skidterräng. Visserligen uppgav ungefär två tredjedelar av resenärerna att det fanns liftar inom 1 km:s avstånd från förläggningsplatsen, men en tiondel var tvungna att åka buss eller taxi. Fem procent av resenärerna måste varje dag åka buss minst en halvtimme i vardera riktningen.

37 KAPITEL 4

Resebyrålagstiftning i andra länder

Som bakgrund till diskussionen om olika åtgärder för att komma tillrätta med missförhållandena på sällskapsresemarknaden (kapitel 6) redogör vi i detta kapitel för resebyrålagstiftningen i några västeuropeiska länder. Tyngdpunkten har härvidlag lagts på de norska erfarenheterna. Dessa är speciellt intressanta, den svenska sällskapsresemarknaden ingår nämligen delvis i en gemensam nordisk marknad. Man bör observera att resebyrålagstiftningens uppgift oftast är att reglera turistnäringen och att skydda främst resebyråerna, transportföretag, hotell och andra företag som resebyråerna samarbetar med. Allmänhetens intressen skyddas härigenom endast indirekt och till en del. De för- och nackdelar som konsumenterna kan ha av lagstiftningen är således delvis oavsiktliga.

4.1 4.1.1

Den norska resebyrålagen och erfarenheterna av densamma Lagens innehåll och

administration

I Norge har det funnits en resebyrålag sedan den 4 november 1948. Bakom lagen ligger förhållanden inom norskt reseliv före kriget. En kommitté utredde våren och sommaren 1941 förhållandena och föreslog att verksamheten skulle regleras genom lag. Förslaget bordlades till 1948 då det antogs av stortinget. Lagen har ändrats i juni 1950 och i december 1956. Enligt den norska lagen är en resebyrå ett företag som: 1) meddelar upplysningar om reseförhållanden i Norge och utlandet, 2) säljer alla slags resebiljetter,

3) ombesörjer hotellbokningar och liknande samt 4) arrangerar eller säljer sällskapsresor och ordnar gruppresor. Olika kategorier av reseföretag, som t. ex. i Sverige, finns inte i Norge. En resebyrå kan däremot få tillstånd för begränsad verksamhet (begrenset tillåtelse). Den omfattar bara en del av ovanstående punkter. Lagen gäller icke turistkontor som upprättats av kommun eller organisation, icke heller Norges Statsbaners resebyråer. Den sökande skall för att få tillstånd a) ha fyllt 25 år, ha hederlig vandel och vara ekonomiskt vederhäftig, b) ha lägst realexamen och examen från ettårig handelsskola eller ha motsvarande utbildning samt c) ha minst fem års branschvana. Om verksamheten bedrivs i bolagsform skall den som dagligen leder verksamheten i företaget uppfylla kraven. Om det finns anledning att befara att verksamheten kommer att drivas på ett vådligt sätt eller om det icke finns behov av verksamheten kan ansökan avslås. Det finns däremot inga krav på att den sökande skall ha tillfredsställande ekonomiska resurser för verksamheten. Kravet på ekonomisk säkerhet tillgodoses genom att den sökande måste deponera en garantisumma på 50 000—100 000 norska kronor eller lämna motsvarande säkerhet för att få tillstånd. En garantipolis, som gäller för varje ansvar som följer av verksamheten, skall deponeras hos tillståndsmyndigheten.

38 Resebyråerna är också skyldiga att tillhandahålla handelsböcker och affärshandlingar för kontrollmyndigheten. För de utländska reseföretag som arbetar i Norge gäller samma vilkor med några tillägg. Ett utländskt företag skall ha en ekonomi som gör att verksamheten kan drivas riktigt. Om man tror att ett utländskt företag kan vålla orimligt avbräck för norska byråer kan man vägra tillstånd. Dessutom kan tillståndet när som helst återkallas för utländska företag. Departementet för samfärdsel är beslutande myndighet. Ärendena förbereds och administreras av norska hotell- och turistdirektoratet. Varje ärende prövas av en kommitté med representanter för trafiksällskap, hotell, resebyråer och turistorganisationer och leds av en opartisk ordförande. Kommittén har, sedan den inrättades 1948, hållit omkring 50 sammanträden då ansökningar prövats. Den har dessutom utarbetat förslag till lagändringar som antagits av stortinget. Verksamheten är relativt billig. Kommittén uppges kosta ca 4 000 kronor per år. På turistdirektoratet sysselsätter resebyråärendena en byråchef och hans medhjälpare ungefär en månad om året. För närvarande förbereds en lagändring hos departementet. Lagändringen är föranledd bl. a. av interpellationer i Stortinget. Av allt att döma förbereds en ganska grundlig revidering. På nuvarande stadium synes det ej möjligt att närmare beröra ändringsförslagen. 4.1.2 Erfarenheter av den norska resebyrålagstiftningen När man bedömer effekten av den norska resebyrålagen måste man tänka på att de norska förhållandena skiljer sig från de svenska och än mer från de danska. En

aktuell uppskattning tyder på att Sverige står för mer än hälften av sällskapsresorna från Norden, Danmark för ca 30 procent, Norge för ca 10 procent och Finland för återstoden. I förhållande till folkmängden har således Norge färre sällskapsresenärer än Danmark och Sverige. Förmodligen beror det på att folk har helt andra semestervanor i Norge. Dessutom gör de geografiska förhållandena att sällskapsresor blir dyrare från Norge än från andra nordiska länder, särskilt i förhållande till inkomstnivån. De norska resebyråerna och det norska luftfartsdirektoratet väntar sig dock att antalet sällskapsresor nu skall öka hastigt liksom det tidigare gjort i Sverige och Danmark. I Norge finns tre resebyråer som mer eller mindre specialiserat sig på att arrangera sällskapsresor. Dessutom säljs de flesta auktoriserade svenska och några danska arrangörers resor i regel av norska byråer. En stor dansk arrangör (Tjäreborg Resor) och en stor svensk arrangör (Vingresor) har sökt tillstånd att öppna egna resebyråer i Norge. Före resebyrålagen fanns, utom Norges Statsbaner, 11 privata resebyråer med tillsammans 38 kontor i Norge. I slutet av 1965 var antalet 50 med tillsammans 101 kontor, varav 18 i Oslo. På orter utanför Oslo har ingen resebyrå mer än ett kontor. Norges Statsbaner har nu 36 byråfilialer, varav fyra i Oslo. Det har sagts om den norska resebyrålagen att den hindrar konkurrensen. Kritikerna har då speciellt hänvisat till behovsparagrafen. De institutioner och personer som utredningen har kontaktat i Norge har dock icke redovisat några direkt negativa verkningar i den riktningen. Det har t. o. m. ifrågasatts om icke behovsparagrafen, på det sätt som den har tillämpats i Norge, kan ha stimulerat konkurrensen. Man försöker nämligen se till att varje större stad får två, tre eller — vid behov — fyra olika konkurrerande byråer. För att

39 bedöma om det finns behov av ytterligare en resebyrå på en ort går man igenom omsättningen för de etablerade byråerna. Finner man att underlaget räcker till lämnar man tillståndet. Fusioner och sammanslagningar av resebyråer har inte förekommit i Norge i någon större utsträckning. En norsk resebyrå, Bennet resebureau, är klart större än de övriga. Den är dock icke lika dominerande på sin marknad som de största svenska resebyråkoncernerna eller de båda största danska företagen är i respektive land. Sedan lagen trädde i kraft har inga konkurser förekommit i branschen. Garantibeloppen har icke behövt utnyttjas och inget tillstånd har återkallats. I den norska resebyrålagen föreskrives ej, som nämnts, att resebyråerna måste ha tillräckliga ekonomiska resurser för den tänkta verksamheten. Det enda ekonomiska villkoret för tillstånd är att resebyrån kan ställa garanti. Denna garanti får resebyråerna vanligen genom försäkringssällskapet Den Norske Garantiselskape som utfärdar en garantipolis att deponeras hos hotell-och turistdirektoratet. Bedömningen av företagens ekonomi är således överlåten till bank- och försäkringsföretag. Garantin är inte särskilt betungande för företagen. För garantipolisen tar garantisällskapen vanligtvis 0,6 procent ränta. En garanti på 100 000 kr kostar således företaget 600 kr per år. I Sverige svarar de stora resebyråerna med filialer för praktiskt taget hela resebyråverksamheten, i Norge förekommer detta slag av koncentrationstendenser i ringa grad. När det gäller tillstånd har de stora företagen icke heller någon fördel framför de mindre. Departementet väljer i första hand den sökande som förefaller att gagna konkurrensen bäst. Med den tillämpning som redovisats här synes lagen således icke ha eliminerat konkurrensen när det gäller resebyråernas uppgifter i stort. Däremot har den skyddat de

mindre företagens möjligheter att vara självständiga och att expandera. Beträffande konkurrensen om sällskapsresenärerna är det svårare att uttala sig. De tre resebyråer som specialiserat sig på att arrangera sällskapsresor förefaller dock att konkurrera på ungefär samma sätt som sällskapsresearrangörerna i Sverige. Speciellt för priskonkurrensen är det viktigt att de större svenska och danska arrangörernas resor finns att köpa i Norge. Dessutom tycks ganska många norska resenärer per korrespondens eller vid besök i Köpenhamn teckna sig för danska sällskapsresor. Som redan nämnts är sällskapsresor betydligt ovanligare i Norge än i Danmark och Sverige. Om detta enbart beror på olika semestervanor, den norska naturen, de geografiska och demografiska förhållandena i Norge, avståndet till kontinenten och inkomstnivån eller om lagstiftningen har gjort företagsstrukturen i branschen mindre dynamisk är svårt att säga. Det finns emellertid en hel del som talar för att i Norge, kanske beroende på lagstiftningen, man ej har kunnat ta vara på hela den marknad som finns för sällskapsresor. Lagen tycks å andra sidan icke ha satt konkurrensen ur spel och den har under alla förhållanden givit resenärerna en garanti mot mindre ansvarsfulla företag.

4.2 Förhållandena i övriga skandinaviska länder och Storbritannien

Danmark har varken resebyrålag eller andra regleringar. Lagstiftning har dock diskuterats och år 1960 föreslog en kommitté en resebyrålag. Förslaget som var en kopia på den norska lagen i väsentliga avseenden blev mycket hårt kritiserat. Handelsministeriet ansåg ej tiden mogen för lagstiftning. I Finland har man liksom i Danmark ut-

rett frågan om reglering av resebyråverksamheten. På vederbörande departement finns sedan 1964 ett förslag till åtgärder, som kan aktualiseras om förhållandena kräver det. Island saknar resebyrålag. Storbritannien saknar lagstiftning på området. Framställningar om lagstiftning har gjorts i parlamentet senast 1966. Man föreslog bl. a. obligatorisk registrering av reseföretag. Enligt förslaget skulle man som villkor för registrering kräva en försäkringsgaranti till skydd för resenärer och kontrakterade företag.

och ekonomiska resurser för verksamheten. 1962 kompletterades lagen med krav på skydd av de företags fordringar som resebyråerna anlitar. De hotell och andra företag som utför uppdrag åt resebyråer har sina likvider skyddade upp till ett belopp av 3 000 francs vardera genom ett speciellt depositionsförfarande. I Grekland gäller sedan 1937 en lag om rätten att etablera resebyrå. Enligt lagen krävs det för resebyråverksamhet tillstånd av den grekiska turistorganisationen. Tillstånd kan lämnas för tre olika typer av verksamhet

4.3 Resebyrålagstiftning i andra västeuropeiska länder

1) försäljning av transportbiljetter, 2) verksamhet enbart inom landet, 3) all slags resebyråverksamhet.

Belgien har sedan 1965 en lag som reglerar den yrkesmässiga resebyråverksamheten. Lagen innehåller inga detaljer om villkoren för resebyråverksamhet, ej heller preciseras det vilka reseföretag som skall kunna få tillstånd. Regeringen avgör ansökningarna från fall till fall med hänsyn till företagarens eller företagsledarens ålder, nationalitet och praktik inom yrket. Vidare krävs att företaget har tillräckliga ekonomiska resurser samt att det har en försäkring som täckning för gjorda åtaganden. I reglerna anges bl. a. att tillståndet kan återkallas då skulderna överstiger garantibeloppet. En rådgivande kommitté har tillsatts för att övervaka att lagen följs och för att uttala sig i frågor rörande tillståndsgivning, återkallande etc. I kommittén är de organiserade resebyråerna, bussföretagen och vederbörande departement representerade. I Frankrike krävs enligt en lag från 1942 auktorisation för att driva resebyråverksamhet. Den som vill ha tillstånd skall vara fransk medborgare, ha dokumenterat tillfredsställande vandel, ha tillräcklig fackkunskap samt disponera organisation

Vidare krävs att garanti för de utlovade tjänsterna lämnas. Garantin, som ställs i bank, varierar för olika typer av företag. Tillstånd ges för två år i sänder. I Italien krävs auktorisation enligt en lag som går tillbaka till 1937. Nya bestämmelser har efter hand införts. För auktorisation krävs en ekonomisk garanti samt, för företagets ledare, lämplig utbildning. Av företagsledaren för en fullständig resebyrå krävs dessutom att han skall ha minst fem års erfarenhet på ledande post inom en resebyrå och att han behärskar minst två främmande språk. Tillräckliga medel för verksamheten samt lämpliga lokaler skall också finnas. Tillstånd ges endast om det med hänsyn till turistlivet finns behov av ett nytt företag. I Jugoslavien förekommer endast statliga (eller delstatliga) resebyråer. Krav på auktorisation finns och beteckningen resebyrå är skyddad. I Spanien kontrolleras resebyråverksamheten genom en lag från 1942. Kontrollen utövas av turistdepartementet. För auktorisation krävs att deposition görs eller att annan säkerhet ställs. Dessutom måste le-

41 dåren för verksamheten och anställda ha föreskriven utbildning. I Tyskland finns en lag sedan 1937 med tillägg från 1947 om förmedling av resor. Lagen kräver inget tillstånd av den som tänker starta en verksamhet, däremot kan verksamheten förbjudas om den som driver verksamheten brister i pålitlighet eller saknar de nödvändiga förutsättningarna. Verksamheten kan således förbjudas om innehavaren eller hans anställda blivit straffade eller om vederbörande ej har tillräckliga ekonomiska resurser. I Österrike regleras resebyråverksamheten sedan 1935 genom en förordning och koncession krävs för att driva resebyrå. Vid prövningen bedömer man behovet. Vidare skall företagsledaren ha arbetat minst tre år i ledande ställning vid en resebyrå och genomgått en särskild prövning. Beteckningarna »Reisebureau» och »Verkehrsbureau» är i Österrike förbehållna de verksamheter som uppräknats i förordningarna.

Man kan således konstatera att resebyrålagstiftningen i olika länder i huvudsak torde ha haft andra målsättningar än de som denna utredning har att beakta, nämligen resenärernas skydd mot inställda och ej fullföljda resor. Innehållet i ett av OEECs år 1951 utarbetat lagförslag

turistkommitté

§ 1. Resebyrå definieras genom verksamhetsgrenarna: a) meddelande av upplysningar om reseförhållanden inom och utom landet, b) försäljning av olika slags biljetter till transportmedel, c) hotellreservationer etc, d) anordnandet av sällskapsresor. § 2. För utövande av verksamhet enligt § 1 krävs myndigheternas tillstånd. § 3. Tillstånd ges på villkor att 1) innehavarens ekonomi är ordnad; 2) den som dagligen leder byrån

4.4 Sammanfattning

Resebyrålagstiftning är vanligast i länder dit de flesta turister åker. Av detta måste man dra slutsatsen att lagarna har kommit till för att skydda landets ekonomiska intressen i turistnäringen. Denna ekonomiska faktor tycks också ha påverkat lagstiftningen i Norge. Även OEEC (numer OECD) har sysslat med problemet resebyrålag. En kommitté avgav 1951 ett förslag till förebild för nationella lagar. Förslaget har påverkats av medlemsländernas lagar, som i korthet refererats. Lagförslaget kan uppfattas som en sammanfattning av lagar och förordningar i en rad länder. Det återges här nedan. Av särskilt intresse är att observera att garantibestämmelsen (§ 4) endast skyddar de av resebyråerna anlitade företagen.

a) är medborgare i landet och 25 år, har god vandel och ekonomisk stabilitet, b) har genomgått handelsskola eller jämförbar utbildning i överensstämmelse med förhållandena i ifrågavarande land, c) har varit anställd inom resebyråverksamheten i minst fem år och fått en allsidig utbildning i en resebyrås funktioner. § 4. Förutom de i § 3 givna villkoren är det nödvändigt att säkerhet ställes för resebyråns kontrakt med hotell, restauranter och liknande i form av bankgaranti till ett av myndigheten fastställt belopp. Fordringar på en resebyrås deposition skall kunna göras gällande inför domstol. § 5. Bestämmelser om återkallande av tillstånd.

§ 6. Särbestämmelser om utlänningar och utländska företag som önskar driva resebyråverksamhet. § 7. Undantagsbestämmelser vilka ej skall omfattas av lagen, t. ex. statsinstitutioner, transportföretag vad avser

egna biljetter, nationella och officiella turistorganisationer. § 8. övergångsbestämmelser för vid lagens ikraftträdande verksamma byråer.

43 KAPITEL 5

Auktorisation av reseföretag

Det svenska systemet för auktorisation av reseföretag har tidigare delvis behandlats i betänkandet (se avsnitt 2.4.1). Vi skall i detta kapitel mer ingående diskutera systemet, speciellt den del som rör auktorisation av sällskapsresearrangörer. För att belysa de frågor som utredningen är intresserad av gjordes en enkät. Reseföretagen fick lämna synpunkter på för- och nackdelar med det nuvarande systemet och föreslå förbättringar. Resultatet redovisas sammanfattningsvis i detta kapitel och i bilaga 4. Vi redogör också för hur auktorisationssystemet verkar i praktiken och hur auktorisationsnormerna tillämpas.

5.1 Företagarsynpunkter på auktorisationssystemet

De synpunkter som vi redovisar i detta avsnitt har vi fått genom en enkät till samtliga företag som vid tillfället fanns i branschen (58 auktoriserade och 15 icke auktoriserade). Av de auktoriserade svarade 47, av de icke auktoriserade bara sju. Av de nitton som icke svarade var endast två så stora att de hade någon betydelse på marknaden. Av de sju icke auktoriserade företagen som besvarade enkäten har två numera blivit auktoriserade och ett har gått i konkurs. 5.1.1 Auktoriserade företag om fördelarna med auktorisation I svaren på frågan om auktorisationens fördelar från företagarsynpunkt betona-

des det mycket starkt att det var en fördel för företag att ha enhetliga regler för uppträdande mot kunderna. Att här kunna hänvisa till den garanti som auktoriserade företag ställer ansågs vara ett bra försälj ningsargument. Den affärsmoral och varukvalitet som är förutsättningen för auktorisation ansågs ge kunderna förtroende för företaget. Samtidigt tvingas företagen att försöka leva upp till kraven. Auktorisationen uppfattades som ett led i saneringen och uppskattades även av det skälet. Från resenärernas synpunkt ansågs auktorisationen ge en god garanti för att resan kommer att motsvara säljarens utfästelser. I åtskilliga svar pekar man också på de bättre möjligheter till reklamation som resenärerna har när de anlitar auktoriserade arrangörer. Några företag menade också att resenärerna uppfattar auktorisationen som ett slags varudeklaration, som vägleder dem när de skall välja resa. Enligt svaren har de auktoriserade företagen nära nog en gemensam uppfattning om fördelarna med auktorisation. 5.1.2 Auktoriserade företag om delarna med auktorisation

nack-

Ungefär en tredjedel av de auktoriserade företag som svarade ansåg att det nuvarande systemet hade nackdelar, en tredjedel tyckte att det var bra. Den sista tredjedelen ansåg att systemet i stort sett var bra, men föreslog några ändringar. De flesta ansåg att systemets nackdelar främst låg på pris- och konkurrenssidan. De menade att auktorisationen var

44 ekonomiskt betungande och att garantibeloppet var felaktigt avvägt. De auktoriserades priser måste bli högre, eftersom säkerhet kostar pengar. Några ansåg att de auktoriserade företagens möjligheter till arrangemangs- och prispolitik begränsades av hänsyn till branschkollegor. Därigenom hade de auktoriserade företagen förlorat kontakten med de kunder som letar efter billiga resor. Man påpekade också att medlemmar av resebyråföreningen icke kan samarbeta med arrangörer som icke är medlemmar. Det finns risk för likformighet och tendens till koncentration som i framtiden kan kräva önskvärd konkurrens, framhölls det. Nära hälften av alla företag som besvarade enkäten föreslog förändringar i auktorisationssystemet. Fem företag, därav tre arrangörer, ville ha en obligatorisk auktorisation av resebyråer. Anmärkningar på garantin och förslag till ändringar gick oftast ut på att beloppet skulle anpassas till företagets storlek. I svaren föreslogs att inträdesfordringarna skulle bli liberalare, att reglerna för uteslutning skulle skärpas, att auktorisationsnämnden skulle få bredare representation och att representanter för konsumenterna, charterflyget, statliga myndigheter etc. skulle ingå. Flera ansåg att systemet fortfarande för mycket liknar »självauktorisation», något som borde ändras. Det fanns också de som menade att utlandsresandet icke längre är ett rent affärsobjekt, utan en stor social fråga eftersom vår produktion kräver friska, utvilade människor för att kunna utvecklas. Därför var det nödvändigt att skapa ett auktorisationssystem som skyddar den enskilde mot samvetslösa arrangörer, dock utan att kväva den enskilda företagsamheten, framhölls det.

5.1.3 Icke auktoriserade företag om auktorisation Endast två av de icke auktoriserade företag som besvarade enkäten lämnade positiva synpunkter. De ansåg i likhet med de auktoriserade, att auktorisationen är en garanti för resenären. Dessa två hade sökt auktorisation då enkäten gjordes. De icke auktoriserades negativa åsikter om det nuvarande auktorisationssystemet koncentrerades till ett par punkter. Den första var kostnaden. Man ansåg att depositionssystemet var orättvist. Små företag måste deponera i förhållande till verksamheten stora belopp. Depositionsbeloppet borde sättas efter omsättning eller antalet påbörjade flygserier. Man ansåg också att resorna blir dyrare på grund av garantin och förpliktelsen att betala agentprovision till andra auktoriserade företag. De icke auktoriserade ansåg vidare att det nuvarande auktorisationssystemet hindrar konkurrens, strider mot näringsfriheten och hindrar nya företag att auktorisera sig. De nystartade borde i stället relativt lätt få auktorisation för att redan från början komma in på rätt väg. Vidare ansågs exempelvis att auktorisationen borde vara statlig, att konsumenterna borde vara representerade och att branschorganisationer icke borde vara remissinstanser för ansökningarna. Dessutom föreslogs inrättande av en gemensam garantifond som alla solidariskt skall bidra till och som skulle användas vid behov. 5.1.4 Kommentarer avgivna svaren

till de

Som framgår har flera enkätsvarare blandat ihop auktorisationen med det organiserade samarbetet inom branschen. De auktoriserade företag som ansåg att auktorisationen utgör ett slags varukvalitet eller varudeklaration menar troligen att auktoriserade företag skall anses ha bättre

45 kvalitet på arrangemangen än andra. Detta är dock inget krav för auktorisation. Att auktorisationen trots detta betyder en del för arrangemangens innehåll visar både utredningens intervjuundersökning och annat material. Vid intervjuundersökningen var förekomsten av olika slags brister mycket vanligare hos icke auktoriserade än hos auktoriserade företag. De två av de icke auktoriserade företagen i undersökningen som i denna mening genomförde sina resor bäst, har sedermera sökt och fått auktorisation. Auktorisationen ger ej heller enhetliga regler för uppträdande mot kunderna och är ej heller av betydelse för reklamationer som resenärerna kan göra. Både branschöverenskommelser och reklamationsorgan sammanhänger med medlemskapet i Svenska Resebyråföreningen. Vidare reglerar auktorisationen ej heller företagen i deras prispolitik eller beträffande samarbetet med andra företag (lämnande av provision etc). Feluppfattningar av denna art förekom i högre grad bland de icke auktoriserade än bland de auktoriserade. Uttryck som »självauktorisation», »konkurrenshindrande» etc förekom ofta som åsiktsyttringar utan att något klargörande av sakförhållande redovisades. 5.2

Auktorisation och konkurrensbegränsning

5.2.1 Allmänna synpunkter Den fråga som ofta har kommit upp när auktorisationssystemet diskuterats är: Begränsar systemet konkurrensen? Frågan har inte bara ställts av konsumenterna utan också — som framgått av det föregående — av företagen. Utredningen har därför ur denna synpunkt närmare granskat det nuvarande systemet. Vid redovisningen av diskussionerna använder vi begreppet konkurrensbegräns-

ning enbart i beskrivande, icke i värderande mening. Det bör understrykas att det endast är auktorisationen som diskuteras, icke medlemskapet i resebyråföreningen och övrigt samarbete företagen emellan. Auktorisation och medlemskap i resebyråföreningen uppfattas ofta felaktigt som samma sak. Tidigare fanns det fog för den uppfattningen. Vid den tidpunkten svarade Svenska Trafikföretagens Råd, där Svenska Resebyråföreningen då var representerad, för auktorisationen. Numera är emellertid auktorisationen och medlemskapet i föreningen två helt olika företeelser. Under den tid utredningen har arbetat har emellertid så gott som alla auktoriserade företag varit medlemmar i resebyråföreningen. Det är intressant att se, att icke endast allmänheten utan även t. o. m. auktoriserade företag, åtminstone av enkäten att döma, fortfarande många gånger har svårt att dra gränsen mellan auktorisation och medlemskap i resebyråföreningen. De åtaganden och förpliktelser som medlemskap i resebyråföreningen innebär kan i vissa fall anses vara konkurrensbegränsande. Resebyråföreningen är också registrerad i kartellregistret hos statens pris- och kartellnämnd. Denna fråga skall emellertid icke diskuteras här utan följande diskussion skall bara syssla med auktorisationens effekter. Om auktorisationen vore en obligatorisk företeelse skulle den betraktas som ett ingrepp i näringsfriheten och därmed innebära en konkurrensbegränsning i likhet med sådana lagar och förordningar som ställer villkor för etablering i en bransch. En frivillig auktorisation behöver icke vara konkurrensbegränsande i och för sig. Orsaken till sådana eventuella effekter måste man i så fall söka i auktorisationsnämndens stadgar, i normerna för auktorisation, eller i nämndens tillämpning av normerna.

46 Utredningen har icke kunnat finna några konkurrenshämmande moment i auktorisationsnämndens stadgar eller i normerna för auktorisationen. Möjligen kan man säga att normerna (se bilaga 6) på vissa punkter möjliggör tolkningar i konkurrensbegränsande riktningar. Såvitt vi har kunnat finna har icke auktorisationsnämnden gjort sådana tolkningar. Vad som har vållat mest diskussion i dessa sammanhang är storleken på och utformningen av garantibeloppet. I det följande diskuteras i tre avsnitt garantibeloppet, synpunkterna på normerna i övrigt samt synpunkterna på auktorisationsnämndens stadgar. 5.2.2 Avvägning av storlek

garantibeloppets

Det nuvarande auktorisationssystemet gäller — som redovisas i kapitel 2.4 — för olika typer av reseföretag. Den följande diskussionen skall emellertid begränsas till enbart sällskapsresearrangörer. I många fall uppträder dock även resebyråer och reseagenter som sällskapsresearrangörer. För resebyråernas och reseagenternas övriga verksamhetsområde, nämligen biljettförsäljning för individuella resor, hotellbokningar, inbokningar på sällskapsresor och anordnande av gruppresor för föreningar, företag etc. är i många stycken behovet av garantideposition mindre, då resebyrån eller reseagenten i dessa avseenden är mindre engagerade i tillkomsten av resorna eller har förhållandevis mindre åtaganden. Garantidepositionen är även beträffande dessa företag till för att täcka ansvar för anordnande av sällskapsresor. För resebyråer och reseagenter utan sällskapsreserverksamhet är således de situationer där garantin kan vara värdefull ganska hypotetiska. För auktorisationsnämnden kan garantin även vara av värde som soliditetsupplysning, därför att den bank som beviljar garantin kan förmo-

das ha prövat resebyråns eller reseagentens soliditet. Vad som i enkätsvaren utpekats som den väsentligaste konkurrensbegränsningen är garantibeloppets storlek. Beloppet är lika stort för alla arrangörer oberoende av verksamhetens omfattning. I flera svar påpekades att kostnaderna för garantin blir tyngre för det lilla företaget än det större. Därigenom får de större företagen relativa fördelar, vilket påverkar konkurrensförhållandena. En garanti om 100 000 kr för ett reseföretag utställd av en bank mot fullvärdig säkerhet kostar vanligen 1 000 kr om året, en summa som knappast har någon betydelse ur här diskuterade synpunkter. Genom ställandet av nämnda säkerhet kan däremot det mindre företagets möjligheter att ställa säkerhet vid andra kapitalbehov minskas relativt mer än det större företagets. Därigenom drabbas de mindre företagen hårdare. Denna nackdel skulle utjämnas om beloppet sattes efter verksamhetens omfattning. Garantisumman skulle då också stå i relation till det belopp som allmänheten inbetalt för resor. Som jämförelse kan nämnas att man i Norge har föreslagit att fixeringen vid ett visst belopp skall slopas. I stället skall för varje resebyrå fastställas det belopp som skall anses lämpligt med hänsyn till verksamhetens art och omfång. Man kan dock knappast tänka sig att minimibeloppet för den garanti som krävs för någon arrangör skulle kunna vara mindre än vad som nu gäller för alla företag. Den absoluta belastningen såväl i form av ränta som bindande av kapital för garantibeloppen skulle således icke kunna bli lägre för någon arrangör men väl högre för en del. Man bör givetvis inte endast se på garantin ur företagens konkurrenssynpunkt utan bör i första hand se hur väl de nuvarande garantierna fyller sin funktion att skydda resenärernas inbetalda medel. Bak-

om kravet på garanti, liksom bakom den tydigt, då företagens soliditet är olika. De allmänna granskningen av företagens eko- större företagens risker reduceras också nomi, finns tanken att resenärernas intres- av att en researrangör, som anordnar sen icke får bli lidande om något företag många resor, fördelar riskerna bättre än råkar i ekonomiska svårigheter. De eko- den som har sin verksamhet koncentrerad nomiska riskerna vid arrangerandet av till ett fåtal resor. Spontana förskjutningar sällskapsresor är relativt stora. Omsätt- i resenärernas preferenser mellan resmål ningsbeloppen är höga och nettovinsten innebär därför ett riskmoment särskilt för måttlig. I resebranschen finns icke heller mindre företag. Risken påverkas också av några säkerheter i lager och anläggnings- politiska förhållanden i de aktuella läntillgångar som i de flesta andra branscher. derna. I medelhavsländerna, dvs våra vanRisken för företagen att komma i likvidi- ligaste resmål, har det förekommit politetssvårigheter, t. ex. genom en tillfällig tiska oroligheter som i hög grad påverkat avmattning i efterfrågan, är således be- resandet och tidvis gjort resor till vissa tydande. Om företagens ekonomiska re- mål omöjliga. Ett företag med verksamsurser ej är tillräckliga för att kunna ut- heten koncentrerad till en sådan orolig jämna eventuella förluster över en längre plats kan då komma i besvärligheter. De ekonomiska riskerna har under seperiod ökas riskerna för att den ställda garantidepositionen skall behöva använ- nare år reducerats av utlandsresandets das. Det finns här således ett samband starka expansion. Om expansionstakten så mellan företagens totala ekonomiska re- småningom avtar och konkurrensen på surser och den risk garantidepositionen marknaden hårdnar kan detta förorsaka svårigheter för en del företag vilket i sin skall täcka. Reseföretagens verksamhet bygger på tur medför ökade ekonomiska risker för att resenärerna betalar prestationen i för- resenärerna. Om garantin skall ge resenärerna full väg, företaget däremot kan i stor utsträckning förskjuta sina betalningar till trans- säkerhet för deras inbetalade förskottslikportföretag, hotell etc. Orsakerna till att vider skulle den få sättas mycket högre denna praxis utbildats såväl för resebyrå- än nu, miljonbelopp skulle krävas även for tjänster i allmänhet som för sällskapsresor medelstora företag. En sådan total riskär bl a att det icke finns någon säkerhet täckning är emellertid icke önskvärd från för företagets fordringar hos resenärerna konsumenternas synpunkt. Dess effekt på efter att resan avslutats. Detta är en vä- företagets verksamhet och priser skulle bli sentlig skillnad från vad som är brukligt betydande. Depositionerna måste istället ses som ett vid försäljning av de flesta andra tjänster komplement till andra sätt att reducera och varor. Betalningssystemet innebär ekonomiska resenärernas risker. Utredningen har vid diskussionen utgått risker för resenärerna och är därigenom den egentliga orsaken till uppkomsten av ifrån att den särskilda ekonomiska prövskandalresor och kravet på garantideposi- ning som auktorisationsnämnden genomtion. Det bör därför i första hand vara rese- för vid varje ansökan och som upprepas närernas risker som skall avgöra garanti- vart femte år för redan auktoriserade företag, måste tillmätas betydande värde i beloppets storlek. Det finns givetvis ett samband mellan detta avseende. Det vore dock önskvärt de inbetalade medlens storlek och rese- att auktorisationsnämndens granskning närernas ekonomiska risk. Sambandet är, kunde pågå löpande. Nämnden har enligt som framgår av det ovannämnda icke en- sina stadgar tillräckliga befogenheter för

48 detta, men tycks däremot sakna tillräckliga resurser. I förhållande till branschens omsättning synes de resurser som behöver utnyttjas av nämnden för en löpande kontroll av de auktoriserade företagens ekonomi vara helt obetydliga. De deponerade garantibeloppen har hittills icke i något fall behövt utnyttjas. Ej heller har det under det tidigare auktorisationssystemet sedan 1960 förekommit något fall bland de auktoriserade som skulle ha föranlett att garantin utnyttjats. I Norge har det sedan resebyrålagen tillkom 1948 icke heller förekommit något fall där de deponerade garantierna behövt användas. Garantibeloppen har således hittills endast haft förebyggande värde. Uppenbarligen är garantibeloppet, 100 000 kronor, närmast en symbolisk säkerhet för de största researrangörerna med hänsyn till deras omfattande verksamhet och ekonomiska ansvar. För stora konsoliderade företag måste riskerna att hamna i situationer där det kan bli aktuellt att utnyttja garantierna vara relativt små. Utredningen har därför med hänsyn till konsumenternas risker icke funnit skäl för att direkt yrka på att principerna för garantibeloppets storlek skall omprövas inom det nuvarande auktorisationssystemet. Ur de inledningsvis diskuterade konkurrenssynpunkterna synes den nuvarande utformningen av garantierna inte heller medföra några allvarliga olägenheter. Ur båda synpunkterna kan man dock tänka sig andra utformningar av garantierna än de nuvarande som ännu bättre skulle skydda resenärernas pengar och samtidigt relativt sett icke skulle vara så betungande för de mindre företagen. Det är utredningen bekant att det bland de auktoriserade företagen har förekommit diskussioner beträffande olika utformningar av garantibeloppen och ingenting hindrar givetvis att dessa föres vidare och kan leda till förbättringar av det nuvarande systemet. Ex-

empelvis kan de auktoriserade företagen eller grupper av sådana företag överväga om de vill ställa gemensamma säkerheter med solidarisk ansvarighet varigenom realvärdet av en viss säkerhet ökas betydligt. Vad beträffar disproportionen av de nuvarande garantierna i förhållande till företagens omsättning så har ovan visats att resenärernas risker uppenbarligen i vissa avseenden är mindre vid anlitande av större företag än när de vänder sig till mindre sådana. Detta behöver dock givetvis icke innebära att dessa skillnader är så stora att de motiverar samma garanti för alla företag. Även här finns det utrymme för interna diskussioner inom auktorisationsnämnden och mellan nämnden och de auktoriserade företagen.

5.2.3 Övriga synpunkter auktorisationsnormerna

på

Som redan nämnts har vi icke kunnat finna att de nuvarande normerna för auktorisationen medför någon egentlig konkurrensbegränsning så länge auktorisationen är frivillig. På vissa punkter är dock normerna oklara, något som kan ge upphov till tolkningar i konkurrensbegränsande riktning. Utredningen vill icke föreslå ändringar i normerna. Det är enligt vår uppfattning auktorisationsnämndens sak att överväga om och när behov finns att förtydliga normerna. Emellertid vill vi framföra följande synpunkter, som framkommit vid diskussioner om de nuvarande normernas innebörd och verkningar. Utöver frågan om garantibeloppets storlek som har behandlats härovan har diskussionen visat att följande punkter kan missförstås. Beträffande auktorisation av utländska företag stadgas i paragraf 4, andra stycket: »Om särskilda skäl föreligger må under enahanda förutsättningar utländsk resebyrå, reseagent eller sällskapsresearrangör meddelas auktorisation».

49 Det kan icke vara meningen att paragrafen skall användas för att skydda svenska företag mot utländsk konkurrens. Om det av allmänna skäl skulle anses angeläget att hindra utländska företag att komma in på den svenska marknaden torde det snarare ankomma på statsmakterna än på auktorisationsnämnden att ombesörja sådant skydd. Vid auktorisation av utländska företag måste dock nämnden ha tillgång till samma ekonomiska redovisning från sökande, som i huvudsak är verksamma utomlands som från svenska företag. Vidare måste nämnden ha möjlighet att bedöma garantins värde. Utan tvivel försvåras den för auktorisationen nödvändiga insynen i företagen, när det rör sig om företag med utländsk hemvist. Detta motiverar i och för sig särbestämmelser beträffande utländska företag. Det torde dock vara lyckligt om paragrafen kunde omformas så att den inte skulle kunna tolkas som ett skydd mot utländsk konkurrens. I normernas paragraf 5 stadgas bl a att sökanden skall ha avlagt realexamen eller examen vid ett- eller tvåårig handelsskola eller styrka sig äga minst däremot svarande utbildning samt att han skall »ha gjort sig känd för redbarhet och jämväl i övrigt befinnas lämplig». Är sökanden bolag eller ekonomisk förening, skall verksamheten ledas av person, som uppfyller dessa krav. Det ovillkorliga kravet på viss skolutbildning synes vara otidsenligt. Uttrycket »ha gjort sig känd för redbarhet och jämväl i övrigt befinnes lämplig» är opreciserat. I normerna paragraf 8 stadgas: »Sökande av auktorisation såsom sällskapsresearrangör skall visa att han själv anordnar sällskaps- och gruppresor inom och utom Skandinavien, att, om han säljer direkt till allmänheten, verksamheten drives från fast försäljningsställe, som är så beskaffat att det möjliggör god kundbetjäning, att, 4

Sällskapsreseutredningen

om försäljning sker genom ombud, ombudet äger nödig erfarenhet och skicklighet för att bedriva sådan försäljning samt utfästa sig att icke tillämpa villkor, som är mindre förmånliga för allmänheten än dem sökanden fastställt.» Formuleringen »inom och utom Skandinavien» kan tolkas som ett både och. De flesta auktoriserade arrangörer anordnar resor enbart utom Skandinavien, någon bara inom Skandinavien. Med hänsyn till stadgandet i paragraf 5 om tillfredsställande ekonomiska resurser är det väsentligt att prövningen av arrangörer grundar sig på dennes resor utom Skandinavien och ej enbart på t ex bussresor inom Skandinavien. Vidare krävs att verksamheten skall drivas från fast försäljningsställe som medger god kundbetjäning. Detta krav kan, restriktivt tolkat, innebära att en viss typ av försäljning av sällskapsresor fixeras. Redan nu försäljes en hel del av alla sällskapsresor per prospekt, telefon och postorder. Kravet på »fast försäljningsställe för möjliggörande av god kundbetjäning» synes därför innebära en onödigt stark fixering av traditionella försäljningsformer. Vad som i detta avseende bör betonas är god kundbetjäning och ej formerna för denna. 5.2.4 Synpunkter på nämndens stadgar

auktorisations-

Mot de stadgar för auktorisationsnämnden som fastställdes den 6/12 1963 av Handelskamrarnas Nämnd — efter hörande av Svenska Trafikföretagens Råd och Svenska Resebyråföreningen — har utredningen inget att erinra. Vi skall dock beröra två frågor som bl. a. aktualiserats genom den tidigare redovisade enkäten. Frågorna är: Bör konsumenterna vara representerade i nämnden? Vilken ställning skall remissorganen ha? Ledamöterna i auktorisationsnämnden

50 är icke knutna till branschen och skall icke heller vara det. Därför kan nämnden icke heller bli ett forum för förhandlingar och meningsutbyten mellan resenär- och branschrepresentanter. Målsättningen är att nämnden skall vara så opartisk som möjligt vid sina överväganden. Vi har icke funnit något skäl att föreslå att partsintressen skall vara representerade i nämnden, utan förutsätter en objektiv helhetsbedömning som således inrymmer såväl företagarsynpunkter som resenärssidans intressen. Det är naturligtvis nödvändigt att det är branschkunnigt folk som yttrar sig över auktorisationsansökningar. Nämndens ledamöter har ingen anknytning till branschen. De nuvarande remissorganen, Svenska Resebyråföreningen och Svenska Trafikföretagens Råd, representerar helt naturligt partsintressen och deras yttranden bedömes med hänsyn till det. Då det för charterflygtillstånd knyts vissa villkor, som direkt berör sällskapsresornas uppläggning och genomförande, synes luftfartsstyrelsen även kunna utnyttjas som remissorgan. Flygbolagen är inför sty-

relsen ansvariga för efterlevnaden av villkoren, men har svårigheter att kontrollera sina kunder i detta avseende. Kompetensen och viljan att efterleva givna regler synes oss vara ett moment att beakta i bedömningen av den sökandes lämplighet för att få auktorisation. Det vore givetvis önskvärt att konsumenterna också kunde höras genom remiss vid avgörande av principiella problem. I sådana frågor kan auktorisationsnämnden givetvis vända sig till statens konsumentråd. Om den reklamationsnämnd som föreslås i kapitel 8 inrättas är det rimligt att auktorisationsnämnden inhämtar uppgifter om hur den sökande har behandlat eventuella reklamationer. Att ett företags resor har reklamerats behöver dock i och för sig icke vara misskrediterande. Vidare synes det angeläget att ansökningar från företag som anordnar resor med pedagogiska moment för omyndiga resp. resor av sjukvårdskaraktär remitteras till skolöverstyrelsen resp medicinalstyrelsen för utlåtande om dessa företags förutsättningar och kompetens i dessa moment av resorna.

51 KAPITEL

6 Allmänhetens skydd mot skandalresor

6.1 Nuvarande svårigheter

6.1.1 Reseskandalernas och karaktär

omfattning

En av de viktigaste orsakerna till att sällskapsreseutredningen tillsattes är reseskandalerna, som väckt stor uppmärksamhet i press, radio och TV och även lett till att dels Nordiska rådet, dels Sveriges riksdag övervägt preventiva åtgärder. Under utredningens arbete har problemet skandalresor varit aktuellt flera gånger. Det är naturligtvis omöjligt att entydigt säga vad som menas med skandalresa. Det är emellertid uppenbart att en skandalresa alltid är en sällskapsresa med allvarliga fel och brister i arrangemangen. Utredningen har bestämt sig för att beskriva nedanstående resor som skandalresor. 1) Resor som blir inställda utan eller med mycket kort varsel eller avgår först efter extraordinära ingripanden. 2) Resor där transportmedel för hemresan saknas eller där avgångstiden har förskjutits avsevärt. 3) Resor där elementära åtgärder för resenärernas förläggning och förplägnad på vistelseorten ej vidtagits. Under 1) kan två situationer urskiljas. Situation ett: Resor säljs eller utannonseras utan att arrangören har avtal med flygföretag eller tillstånd för flygningen(arna). Rimliga förutsättningar saknas för tillstånd eller avtal. Hindren är således icke bara formella. Flygbiljetter och färdhandlingar kan dock ha utfärdats. Situation två: Charterkontrakt och tillstånd finns, men flygningen blir icke av på

grund av kontraktsbrott av endera parten (t. ex. därför att arrangören ej har betalt charterbolaget). Konsumentens krav är mycket klart och absolut: en resenär som betalt resan och har färdhandlingar skall, därest han icke inom rimlig tid före avresedagen får meddelande om att resan inställts, erhålla utresa och hemresa med det transportmedel som är angivet, jämte logi och kost i den omfattning som är utlovat. Skandalresor i utredningens begränsade definition är ett relativt litet problem vad antalet resor beträffar. Dessa resor har bara förekommit hos vissa icke auktoriserade företag. Det är följaktligen om dessa företag som detta kapitel handlar. Även om bara högst 1 procent av alla sällskapsresor kan karaktäriseras som skandalresor innebär detta givetvis icke att åtgärder mot dessa resor skulle vara obehövliga. En procent av f n ca 400 000 resenärer per år gör problemet allvarligt både för branschen och konsumenterna. Man måste räkna med att antalet sällskapsresor även i fortsättningen kommer att öka relativt snabbt, något som kan innebära att skandalresorna blir fler såvida icke effektiva åtgärder vidtages. Tendensen att resa till allt mer avlägsna mål bidrar till att göra problemet än allvarligare. Ju längre bort resenärerna är när de överges desto svårare och dyrare blir det för dem att själva ordna hemtransport. Slutligen måste beaktas att antalet skandalresor sannolikt skulle ha varit betydligt större om icke luftfartsstyrelsen vid beviljande av charterflygtillstånd, inom ramen för sina befogenheter, hade försökt att be-

52 vaka allmänhetens intressen. Möjligheterna att den vägen sanera marknaden diskuteras längre fram i avsnitt 6.2.2. Följande översikt över skandalresor är baserad på uppgifter i rikspressen januari 1964—april 1966 och långt ifrån fullständig. Fler resor skulle kunna tas med. Det är

ej utrett om pressuppgifterna är korrekta — någon av de omskrivna resorna skulle kanske icke behöva räknas som skandalresa. De resor som pressen sysslat med är mycket liten del av de 5 0 0 0 - 6 000 charterflygresor som uppskattningsvis gjordes januari 1964—april 1966.

Pressuppgifter om s. k. skandalresor januari 1964—april 1966 Datum

Flygbolag

Reseföretag

Anm.

12/'4 1964

Tassa

Wasa, Tre Kronor och Aeropaflyg

25 Las Palmas-resenärer fast 1 vecka på Kanarieöarna. Orsaken var att samarbetet mellan det spanska flygbolaget Tassa och arrangören brustit. Resenärerna fick återvända med ett danskt charterbolag över Malaga.

20/4 1964

Tassa

Wasa, Tre Kronor och Aeropaflyg

40 Mallorcaresenärer fick vänta 15 timmar på Arlanda. Orsak okänd. Den enda information resenärerna fick var att något plan ej fanns tillgängligt.

22/5 1964

Flying Enterprise

Wasa

En grupp resenärer fast en vecka på Mallorca. Orsaken ej känd.

26/12 1964

Ostermanair

Svalan

100 Las Palmas-resenärer fast på Bromma. Orsak: Researrangören hade ej pengar att betala flygbolaget med. En privatperson gick emellan och betalade för 50 av passagerarna, de övriga fick stanna kvar.

11/4 1965

Tassa

Focus (fd Svalan)

99 resenärer till Mallorca fick inställa sin resa. Orsak: Tassa hade fått flygförbud på Sverige och inget annat flygbolag ville åta sig att flyga för reseföretaget.

24/4 1965

Ostermanair

Columbus

70 resenärer fast på Bromma. Flygbolaget vägrade flyga eftersom researrangören ej kunde betala flygningen.

7/7 1965

Tassa

ABC

85 resenärer fast på Bulltofta. Orsak: Resenärerna skulle flyga med Tassa från Köpenhamn till Rhodos men då Tassa förbjudits flyga från Sverige och researrangören ej kunde betala något annat flygbolag försenades passagerarna ett dygn i Malmö.

8/7 1965

Tassa

ABC

85 sällskapsresearrangörer fast på Kastrup (se ovan). Orsak: De resenärer som efter ett dygns försening i Malmö anlänt till Kastrup blev ytterligare försenade då Tassa fått landningsförbud på Kastrup. (Flygningen berörde ej Sverige.)

53 Datum

Flygbolag

Reseföretag

Anm.

11/8 1965

Tassa

ABC

70 danska och svenska Mallorca-resenärer fast på Kastrup. Orsak: Tassa fick startförbud sedan åtskilliga tekniska fel och brister uppdagats vid en rutinkontroll. (Flygningen berörde ej Sverige.)

24/8 1965

Tassa

ABC Focus Poolresor

100 svenskar fast tre dygn i Palma. Orsak: Tassa vägrade flyga eftersom inga pengar kommit från reseföretagen. (Flygningen berörde ej Sverige.)

4/9 1965

Tassa

Poolresor

15 svenska resenärer jäst på Mallorca. Orsak: Flygbolaget vägrade flyga då researrangören ej betalade sina skulder. (Flygningen berörde ej Sverige.)

29/1 1966

TransEuropa

Svalan

104 resenärer fast på Arlanda. Orsak: Transeuropa hade ej fått flygtillstånd (ansökan avslogs den 13/1). Reseföretaget hade trots detta bokat alla platser.

4/4 1966

Air Adria

Stockholms rese- och turistbyrå (Poolresor)

78 resenärer fast på flygplatsen i Ljubljana. Orsak: Tvist om betalning mellan det svenska företaget och den jugoslaviska resebyrån Kompas. Resenärerna fick lämna flygplatsen genom ingripande av svenska ambassaden i Belgrad. Resan fick ett annat förlopp än vad som var avsett med inkvartering på andra ställen än de avsedda.

6/4 1966

Aero Nord

Royal

130 resenärer hotade med vräkning från hotell i Las Palmas. Resan avkortad. Orsak: Reseföretaget hade ej betalt sina skulder hos hotell och restauranger .

6/4 1966

Ostermanair

Pan-Europa

25 resenärer vräkta från sina hotell. Orsak: Reseföretaget hade ej betalt sina skulder hos hotellet.

Den resa som avgick den 24.8.1965 har intensivundersökts av utredningen. 68 av de 93 personer som deltog har intervjuats. De utgjorde tillsammans med resp. familjemedlemmar nästan hela resegruppen. Punktundersökningen har berörts tidigare i betänkandet (3.3.1) och redovisas i bilaga 3. I undersökningen försökte vi bl a ta reda på varför resenärerna hade rest med företag, som enligt pressen tidigare varit inblandade i reseskandaler och som använde

flygbolag som ej hade svenskt flygtillstånd. Vi ville också veta i vilken utsträckning tidningarnas skildringar var korrekta. De flesta av de resenärer som hade anlitat de aktuella arrangörerna visste att de tog en risk när det gällde arrangemangens och eventuellt också flygbolagets kvalitet. De hade dock uppenbarligen icke räknat med sådana händelser som inträffade på den undersökta resan. En del av resenärerna hade valt resan helt på måfå. De hade icke gjort klart för sig att det finns

54 olika sorters researrangörer och att prisskillnader kan innebära kvalitetsskillnader. Det uppgavs att det låga priset betytt mycket för valet av arrangör. Det visade sig emellertid att de intervjuade icke genomgående hade betalt exceptionellt litet. Många resenärer betalade lika mycket som de skulle betalt för motsvarande resa hos en auktoriserad arrangör, andra fick betala ett relativt lågt pris. Ett annat skäl att medvetet välja en resa med vissa risker var att övriga lämpliga resor vid den aktuella tidpunkten var utsålda. Både punktundersökningen och utredningens övriga intervjuundersökningar tyder på att också andra mer svårfångade faktorer betyder mycket vid val av researrangör. De flesta resenärerna tycktes icke ha uppfattat resan som en »skandalresa». Många blev upprörda över tidningarnas sätt att beskriva förhållandena och ställde sig i en del fall solidariska med arrangören. Beskrivningarna av resan var klart överdrivna i flera tidningar. Det bör dock observeras att den felande arrangören inför resenärerna sökt lägga skulden på andra. Vid en jämförelse av punktundersökningens resultat med utredningens huvudundersökning och andra källor kan man för det första konstatera att deltagarna i den aktuella resan på många sätt avviker från genomsnittsresenären. För det andra visar det sig att de aktuella arrangörerna även är med i vår lista över reseskandaler och också i mindre fördelaktiga sammanhang i huvudundersökningens material. Vid de senaste årens reseskandaler tycks det ha varit ett fåtal personer som stått bakom skandalerna och som återkommit i olika i skandaler inblandade företag eller uppträtt som representanter för vissa inblandade charterflygbolag. Företagens namn har växlat men personerna har varit desamma. Det bör också

observeras att några skandalresor med svenska resenärer har utgått från Danmark. 6.1.2 Hur en skandalresa uppkommer I en fri marknad händer det då och då att företag kommer i svårigheter och ibland även går i konkurs varvid fordringsägarna blir lidande. I en dynamisk bransch etableras ibland företag som icke svarar mot marknadens krav och därför icke kan överleva. Konkurserna är således en konsekvens av systemet. Det som är ett särskilt problem med sällskapsresor till skillnad från andra relativt dyra konsumtionsobjekt, är att kundenresenären genom förskottsbetalningen blir fordringsägare gentemot företaget. Resenären kan i praktiken knappast skaffa sig några upplysningar om en icke auktoriserad arrangörs soliditet. Om resenärerna konsekvent skaffade sådana upplysningar är det möjligt att branschen skulle saneras mycket fort. Resenären får dessutom i allmänhet rent praktiskt en svagare ställning i förhållande till en icke auktoriserad arrangör än andra fordringsägare. Resebranschen karaktäriseras av stora fasta kostnader, huvudskaligen för charter av flygplan. Man tar upp förskott för resorna som får täcka de fasta kostnaderna. Den okontrollerade kreditgivningen från resenärerna bestående av förskottsbetalningar gör det möjligt för praktiskt taget vem som helst att börja sälja resor utan att ha tillräckliga ekonomiska resurser. Detta är den egentliga grundorsaken till skandalresorna. Mönstret för ett skandalreseföretags uppgång och fall tycks vara ungefär följande. Ett nybildat företag annonserar ut resor, oftast med mycket lockande priser för att komma in på marknaden. Går det hela bra i den bemärkelsen att man får en del bokningar och därmed rörelsekapital, försöker man ordna kontrakt med nå-

55 got charterbolag och i övrigt arrangera de utannonserade (ev sålda) resorna. Om företaget skall lyckas eller icke beror på om det får en tillfredsställande beläggning på de chartrade planen. Med hänsyn till de åtminstone i början av säsongen rätt låga priserna är en mycket hög beläggning, troligen över 80 procent, en förutsättning. Om antalet bokningar ej är tillräckligt försöker dock oftast arrangören överföra sina resenärer till en annan arrangör eller »köpa in» sig på någon annans flygning. Härvid är han hänvisad till företag utanför Svenska Resebyråföreningen. En ekonomiskt svag arrangör försöker därvid givetvis att få så billiga underleverantörer som möjligt. Vad beträffar flygbolag så har man ofta anlitat utländska sådana som har sökt arbeta in sig på den svenska marknaden. Skall företaget själv klara den erforderliga beläggningen måste det ha turen att träffa ett behov av attraktiva resor till ett för tillfället aktuellt resmål. Om kalkylerna varit för snäva eller beläggningssiffrorna icke blir tillräckligt höga börjar besvärligheterna ganska snart. Arrangören får icke tillräckligt med förskottsmedel för att betala flygbolag, hotell, reseledare, etc. Den onda cirkeln har börjat. Resenärernas service blir lidande. De kommer hem missnöjda. Detta gör att arrangörens resor blir mindre eftersökta. Han får svårare att i fortsättningen fylla sina flygplan och till sist drar sig charterbolaget ur spelet. Researrangörens skulder har blivit så stora att bolaget icke ser någon möjlighet att få ut sina pengar. Arrangören har under tiden förlorat så mycket eller ådragit sig så stora skulder att han till varje pris vill fortsätta för att om möjligt reparera skadan. Förr eller senare inträffar det att flygningarna icke blir av trots att resor sålts. Då är en reseskandal ett faktum. Skandalerna inträffar oftast i början eller i slutet av säsongen, dvs vid starten

eller i den senare delen av en flygserie. Mitt i säsongen söker man hålla i gång det hela. I denna schematiska beskrivning av skandalreseföretagens verksamhet har vi utgått ifrån att företagarna verkligen har velat driva företaget på ett tillfredsställande sätt, men att förutsättningarna icke varit tillräckligt goda. Om man emellertid närmare granskar de senare årens reseskandaler finner man att det icke är uteslutet att flera av företagarna från början borde insett att förutsättningar för verksamheten saknades. I det dynamiska skede som resebranschen befunnit sig under senare år har företagens största problem icke varit att sälja resor, särskilt icke om de hållit relativt förmånliga priser. Det stora problemet har varit att täcka kostnaderna för planeringen och resornas genomförande. Konsoliderade företag har kunnat fördela kostnaderna på längre sikt. Vissa andra företag har däremot försökt skjuta betalningarna till de företag de anlitat, främst flygbolag och hotell, så långt fram i tiden som möjligt. Genom att låta skulderna växa har de kunnat ta ut pengar ur en egentligen olönsam verksamhet och kunnat sälja sällskapsresor till priser som icke ens täckt kostnaderna. När sedan charterbolag och hotell icke längre velat medverka, har reseföretagen gått i konkurs, och reseskandaler följt. Flera gånger har det hänt att samma företagare efter en tid återkommit under annat företagsnamn, eventuellt med någon annan person som formellt ansvarig. Hur länge företag av detta slag kan drivas beror bl a på hur intensiv efterfrågan är. Är marknaden god kan verksamheten pågå relativt länge utan egentliga skandaler. Detta kan leda till förhoppningen om att kraschen icke kommer att upprepas. Hittills har sådana förhoppningar visat sig vara fåfänga. De som köper resor från dessa företag förutsätter att resan skall gå, främst bero-

56 ende på att de icke känner till företagets ekonomi. En del räknar med att de skall komma ut och tillbaka, men är inställda på att övriga arrangemang skall vara bristfälliga — många av dem är beredda på och kompetenta att ta vara på sig själva. Många gånger tycks allmänheten emellertid vara mycket godtrogen och aningslös. Det beklagliga är att det icke bara rör sig om förlust av pengar, utan också om förstörd semester och fritid, något som kan sägas vara oersättligt. Skandalresorna har också en annan konsekvens. Genom berörda arrangörers verksamhet skadas andra svenska reseföretags renommé och möjligheter att arbeta på turistorterna utomlands. Hotellägare och restauranger, som icke kan skilja på olika svenska företag, kan kräva betalning i förskott eller högre ersättningar. Om de får det kan de trots detta ställa till trassel för arrangörerna och därmed resenärerna med hänvisning till den dåliga affärsmoral som svenska företag har visat. Den skada som på detta sätt kan tillfogas svenska researrangörers möjligheter att arbeta seriöst drabbar i sista hand resenärerna, genom att osäkerheten kan påverka resornas pris.

6.2 Möjligheterna att med nuvarande lagstiftning skydda allmänheten mot skandalresor

Förhållandena på resemarknaden är icke sådana att man kan vänta sig att skandalresor skall försvinna. Det är således nödvändigt att eliminera risken för reseskandaler. I detta avsnitt diskuteras tänkbara åtgärder som ej torde kräva statligt ingripande i form av lagstiftning. Följande åtgärder kan komma ifråga: 1) ändringar av auktorisationssystemet, 2) strängare krav för flygtillstånd, 3) effektivare konsumentupplysning, 4) rättsliga åtgärder mot skandalföretag

6.2.1 Ändringar av auktorisationssystemet En frivillig och selektiv auktorisation har visat sig icke kunna förhindra uppkomsten av skandalresor. De aktuella företagen kommer alltid, under olika förevändningar, att stå utanför varje frivillig auktorisation. Det är dock uppenbart att auktorisationen betyder en del för att hålla antalet skandalresor nere. Den allt större uppslutningen kring auktorisationen från reseföretagens sida torde således ha begränsat expansionsmöjligheterna för den delen av branschen som opererar i marginalen av marknaden på det sätt som beskrivits i föregående avsnitt. Auktorisationssystemet har redan utförligt beskrivits i kapitel 5. I detta kapitel berör vi det bara i den mån det är nödvändigt för att förstå de problem som diskuteras. Den nuvarande auktorisationen garanterar en viss kvalitet på företagen — ekonomiskt och yrkesmässigt. Erfarenhetsmässigt har den visat sig även ge en viss kvalitet på resorna. Den är icke avsedd som och fungerar i princip icke heller som en skiljelinje mellan företag, som ger sina resenärer en elementär trygghet (definierade enligt 6.1.1) och sådana som icke vill eller kan göra det i alla situationer. Om auktorisationen kunde göras om så att den drog en gräns mellan de researrangörer, som alltid kan och vill hålla en viss minimistandard (transport, förläggning och förplägnad) och sådana som ej kan och vill det, skulle den möjligen kunna bidraga till att ytterligare minska skandalresorna. För att auktorisationen skulle kunna fungera på detta sätt måste den bl a omfatta samtliga i dag icke auktoriserade arrangörer som kan ge rimliga garantier för sina resor. F n finns det också mycket få företag utanför auktorisationen vars resenärer icke uppenbarligen riskerar att råka ut för en skandalresa.

57 Ett annat villkor är att auktorisationsnämnden måste kunna följa utvecklingen aktivt och vid behov ingripa. Detta är i princip möjligt med den nuvarande auktorisationen. Vad som i viss mån saknas är resurser för kontroll och granskning av företagen. Vi vill icke föreslå att det nuvarande auktorisationssystemet ändras, utöver de ändringar som auktorisationsnämnden själv kan finna lämpliga med hänsyn till marknadsutvecklingen. Auktorisationen bidrar redan nu till saneringen av branschen men den kan i frivillig form icke helt eliminera skandalreseföretagen. 6.2.2 Strängare krav för charterflygtillstånd För en sällskapsresa med charterflyg krävs, som tidigare berörts, bl a att flygföretaget har tillstånd från luftfartsstyrelsen. Sådant tillstånd lämnar styrelsen med stöd av bestämmelserna i luftfartslagen den 6 juni 1957 och luftfartskungörelsen den 24 november 1961. Till tillståndet knyts vissa villkor enligt de riktlinjer som Kungl. Maj:t meddelade den 18 december 1964. Samma villkor gäller även i Danmark och Norge. Dessa villkor, beskrivna i avsnitt 2.4.4 och bilaga 8, syftar till att klarlägga skillnaden mellan linjefart och den icke reguljära luftfarten och att ge linjeflyget, som har trafikplikt, ett skäligt skydd. Villkoren i samband med charterflygtillstånd påverkar i viss mån sällskapsresearrangörernas verksamhet, men inför luftfartsstyrelsen är dock flygbolagen ensamma ansvariga för att villkoren iakttages. Utredningen har frågat sig om luftfartsstyrelsen innan den lämnar tillstånd kunde förvissa sig om det icke finns risk för skandalresor. Det skulle innebära att styrelsen måste granska icke bara flygföretagets tekniska standard och ekonomiska resurser, utan även researrangörernas soliditet och

kompetens och det kontrakt om transporter som parterna slutit. Vid diskussionerna har utredningen utgått från de rådande förhållandena. Luftfartsstyrelsen har under senare år, på grund av sällskapsresetrafikens ökning och frånvaron av en ordning som skyddar resenärerna mot mindre noggranna arrangörer, sett sig nödsakad att i viss mån granska relationerna mellan charterbolag och arrangör. Det har varit särskilt vanligt dels när nystartade eller för skandinaviska luftfartsmyndigheter okända utländska charterflygbolag slutit kontrakt med icke auktoriserade arrangörer, dels då en kombination av flygbolag och arrangör uppkommit som icke ansetts ha tillräckliga tekniska och ekonomiska resurser för den trafik de sökt tillstånd för. Genom denna granskning har mycket sannolikt skandalresor förhindrats. Garanti för hemtransport är en fråga som styrelsen haft anledning att ingående syssla med. Charterbolagen har ingen trafikplikt i vedertagen bemärkelse. Med hänsyn till detta har luftfartsstyrelsen under de senaste åren, då man ansett sig ha skäl till det, krävt en skriftlig förbindelse från flygbolaget att under alla omständigheter, även om resebyråerna icke betalat enligt kontraktet, flyga hem de grupper det flugit ut. Dessa förbindelser tycks ha haft en god effekt. Man bör dock här beakta att resenärer som flugits ut med ett plan kan vara ute olika länge och ibland på flera platser. Det har visat sig svårt för ett flygföretag att i praktiken överblicka vilka konsekvenser företagets åtagande beträffande hemtransporten kan få. Vid ett par tillfällen har styrelsen, då risken för skandalresor varit särskilt påtaglig, också krävt att flygföretag deponerade en säkerhet som skulle trygga sällskapsresedeltagarnas hemtransport. Utöver de åtgärder som nämnts finns det vissa moment i den administrativa proces-

58 sen före tillståndsgivningen som direkt resenär. Samtidigt kan man hävda att reseskyddar resenärerna. Så t ex kräver styrel- företaget står som beställare för egen räksen alltid som förutsättning för tillstånd, ning gentemot flygbolaget. Slutligen inneatt charterkontraktet mellan flygbolag och bär den flygbiljett som varje resenär får ett researrangör är underskrivet och att upp- avtal eller en bekräftelse på ett avtal mellan gifterna i flygbolagets ansökan stämmer flygföretag och resenär. med innehållet i charteravtalet. AnsökVi har att göra med ett triangelförhålningshandlingarna skall också innehålla lande mellan flygföretag, reseföretag och uppgifter om planläggningen av resorna, resenär, vars egentliga innebörd och juriarrangemang etc. diska konsekvens är mycket svårtydda. Ett ovillkorligt krav för tillstånd är att Researrangören åberopar i avtalet med flygbolaget tecknat erforderliga försäk- resenären sin förmedlande uppgift och ringar eller att det finns annan säkerhet fritar sig från ansvar, vilket betyder att för befordringsansvaret och ansvaret för för flygresan är flygföretaget ansvarigt. Å s k tredjemansskada. andra sidan fritar sig flygföretaget genom För skandinaviska charterföretag är det- bestämmelser på biljetten från ansvar för ta en förutsättning för driftstillstånd. När avtalet mellan resenär och researrangör. det gäller utomskandinaviska företag läm- Två parter försöker således friskriva sig nar luftfartsstyrelsen icke tillstånd förrän från ansvar för den prestation som den det är klarlagt att alla fordringar på säker- tredje parten betalar för. Ett sådant förhålheter i enlighet med Kungl Maj:ts rikt- lande är icke tillfredsställande för resenälinjer har uppfyllts. ren — den betalande parten. Befordringsansvaret gäller skada på perEnligt utredningens uppfattning bör det son eller egendom som befordras med icke vila på luftfartsstyrelsen att granska flygplan och vilar på flygbolaget enligt relationerna mellan charterflygföretag och luftfartslagen eller Warszawakonventionen researrangör och vägra tillstånd då risk 1929, reviderad genom det s k Haagproto- för skandalresor finns. Inom ramen för kollet 1955 (ändringar i ansvarighetsbelop- sina i lag och kungörelse meddelade befopen diskuteras f n internationellt). Ersätt- genheter bör luftfartsstyrelsen uteslutande ning för utebliven hemtransport regleras försäkra sig om att de charterflygbolag icke genom dessa bestämmelser. som anlitas har tekniska och ekonomiska Det finns här anledning att beröra char- resurser att på ett tillfredsställande sätt terflygavtalen mellan flygförtag och rese- genomföra den trafik för vilken tillstånd arrangör. Avtalen kan tolkas på två sätt, sökts. dels som om reseföretaget varit ombud för Vid sin verksamhet bör luftfartsstyrelsen resenärerna och dels som om resebyrån kunna räkna med att de researrangörer varit ombud för flygföretaget, dvs förmed- som hyrt tjänster av charterflygbolag har lare av flygbolagets tjänster till passage- erforderlig kompetens och ekonomiska rerarna. Vilket av dessa förhållanden som surser att fullfölja sina åtaganden mot gäller är icke juridiskt klarlagt. resenärerna. Skyldigheten att kontrollera Avtalsförhållandet mellan resenären och arrangörernas verksamhet i syfte att förresearrangören regleras i sin tur genom hindra skandalresor bör följaktligen ligga reseavtalet. Vissa av de juridiska konse- på annan myndighet än luftfartsstyrelsen. kvenserna av detta avtal skall diskuteras senare (se vidare kap. 7). Enligt gällande 6.2.3 Effektivare konsumentupplysning allmänna resebestämmelser förmedlar rese- Behovet av och möjligheterna att ge de arrangören ett avtal mellan flygföretag och blivande resenärerna effektivare upplys-

59 ning behandlas i kapitel 9. Här skall diskussionen begränsas till några få punkter. Frågan är här: Kan konsumentupplysningen om sällskapsresor göras så slagkraftig och intensiv att inga resenärer kan vara ovetande om riskerna att anlita företag av icke seriös typ? Informationens tyngdpunkt borde ligga på t ex auktorisationen. Men f n är auktorisationen mer en kvalitetsfaktor än ett skiljemärke mellan skandalföretag och övriga. Även om informationen helt baserades på auktorisationen kommer det att finnas människor som icke nås av den. Man vet av erfarenhet också att oftast de konsumenter som bäst behöver informationen icke nås av den. Därför är det orealistiskt att vänta sig att enbart en effektivare konsumentupplysning skulle kunna göra slut på skandalresorna. Det är dock givetvis angeläget att konsumenterna ges bästa möjliga information om resorna. Detta upplysningsbehov och möjligheterna att fylla det behandlas som redan nämnts i kap 9. 6.2.4 Rättsliga åtgärder mot företag som ordnar skandalresor Anordnande av skandalresor av den typ som behandlas i detta kapitel synes ofta ligga mycket nära bedrägligt förfarande. Exempel finns där researrangören icke erlagt likvid till charterbolaget på förfallodagen och trots att han erhållit påminnelser om att resan på grund av kontraktsbrottet icke kan verkställas, ändå fortsatt att sälja biljetter. Det är icke uteslutet att en sådan situation och andra likartade fall kan falla under brottsbalkens bestämmelser och då även under allmänt åtal. Förfaringssättet kan eventuellt rubriceras som bedrägeri. Bestämmelser härom finns i brottsbalkens nionde kapitel § 1 som lyder: »Den som medelst vilseledande förmår

någon till handling eller underlåtenhet, som innebär vinning för gärningsmannen och skada för den vilseledde eller i någon i vars ställe denna är, dömes för bedrägeri till fängelse i högst två år.» Lagen fordrar, att tre sk objektiva brottsrekvisita (krav för att handlingen skall vara brottslig) finns nämligen vilseledandet, den därav föranledda dispositionen samt förmögenhetsöverföringen. Det första rekvisitet, vilseledandet, tycks vara uppfyllt genom att den ansvarige i reseföretaget vidmakthållit kundernas oriktiga föreställning, att företaget kan genomföra sitt åtagande. Utan den föreställningen hade kunderna säkerligen icke anmält sig till resan. Enligt rättspraxis är ett sådant vidmakthållande tillräckligt för ansvar, därest dispositionen icke blivit av om gärningsmannen icke vidmakthållit villfarelsen. Beträffande det andra rekvisitet, dispositionen, uppfylls det genom att avtalet träffas och betalning erläggs. Det måste också finnas kausalitet mellan vilseledandet och dispositionen och det finns det i detta fall. Det tredje objektiva rekvisitet, förmögenhetsöverföringen, är uppfyllt genom att resenärerna betalat. Subjektivt fordras sk uppsåt av gärningsmannen. Det skall täcka de objektiva rekvisiten. I detta fall räcker det t o m med s k eventuellt uppsåt: gärningsmannen uppfattar det brottsliga resultatet som möjligen förbundet med handlingen, men ovisst, dock utan att visshet skulle avhållit honom från handlingen. Även detta rekvisit synes uppfyllt i det skisserade fallet. Det är icke uteslutet att bedrägeriet kan betecknas som grovt. Vid frågan huruvida bedrägeri skall bedömas som grovt skall rätten jämlikt 9 kap 3 § brottsbalken särskilt beakta »om gärningsmannen missbrukat allmänt förtroende eller begagnat falsk handling eller vilseledande bokföring

60 eller om gärningen eljest varit av särskilt farlig art, avsett betydande värden eller inneburit synnerligen kännbar skada». Enligt detta stadgande skulle det refererade fallet kunna bedömas som grovt. Bedrägeriansvar kan i refererade och liknande fall anses inträda i samma ögonblick, som researrangören fått beskedet från charterbolaget att flygningen icke blir av på grund av utebliven betalning, om företaget trots detta fortsätter biljettförsäljningen. Bedrägeriansvar kan emellertid också inträda tidigare. Att ta emot förskottsbetalning, t ex vid entreprenad, har enligt rättspraxis ansetts straffbart, när vederbörandes ekonomi varit svag och utbetalningarna inneburit en vinning för honom och skada för den betalande med hänsyn till att det är osäkert om vederbörande kan uppfylla sina förpliktelser. Vederbörande narrar alltså till sig kontanter och lämnar i utbyte ett i förhållande därtill tydligen mindervärdigt anspråk på utförande av viss prestation eller återfående av medlen. Här kommer det an på omständigheterna i det enskilda fallet. Att applicera detta slag av bedrägeri på de fall som man refererat går icke utan att man har tillgång till en utredning om researrangörens ekonomiska situation när han utannnonserade resan. Rent allmänt kan man dock säga att det i detta eller liknande fall kan röra sig om bedrägeri, men att rubriceringen vid en rättslig prövning blir beroende av vederbörande arrangörs ekonomi. Att bjuda ut en resa utan att ha tillgång till charterkontrakt torde knappast vara brottsligt. Ansvar för brottsligt förfarande beror på vederbörandes ekonomi, förmåga och möjlighet att skaffa transporten. Det kan påpekas att bedrägeri och grovt bedrägeri alltid faller under allmänt åtal och således kan tas upp till prövning av allmän åklagare utan anmälan från målsägare. Det som från konsumentsynpunkt mins-

kar värdet av rättslig prövning av skandalresefall är att den är tidsödande. Företaget kan driva verksamheten länge innan det kan fastställas objektivt att det finns risk för bedrägligt förfarande. Efter det vidtar domstolsprövningen som, om saken skall prövas i flera instanser, kan ta utomordentligt lång tid. De aktuella problemen för en resenär som övergivits utomlands löses icke genom ett ev skadestånd som utdöms långt senare och som det dessutom är ytterst tveksamt om han får ut. Såvitt vi har erfarit har åklagarmyndigheter företagit utredningar om vissa reseföretags verksamhet med hänsyn till inträffade händelser liknande de ovan beskrivna. Hittills har dessa utredningar dock icke lett till att åtal väckts under åberopande av brottsbalkens nionde kapitel. 6.3 Lagstiftning på reseområdet 6.3.1

Generell resebyrålag

En allmän resebyrålag av den typ som finns i Norge skulle innebära att den nuvarande svenska auktorisationen upphöjdes till lag efter att ha modifierats. En sådan lagstiftning skulle kunna vara motiverad om man ansåg att a) förhållandena på sällskapsresemarknaden är så dåliga att en genomgripande kontroll är nödvändig, b) resebyråer och agenter för trafikföretagen etableras på sådant sätt att konkurrensen begränsas, c) samspelet mellan resebyråer och reseagenter å ena sidan och trafikföretagen å andra sidan när det gäller kommissionsoch agentärenden är sådant att allmänheten icke får fullgod service, d) skydd för resebyråerna och huvudmännen i deras näring var erforderlig, vilket motiv ligger bakom resebyrålagstiftning i en rad andra länder. Utredningen har icke sysslat med resebyråverksamheten i dess helhet och kan

61 därför icke bedöma om de tre sistnämnda argumenten gäller i Sverige. De tycks dock icke vara särskilt bärkraftiga med tanke på att trafikföretagen själva avgör vilka som skall vara deras agenter och ombud. Det ligger i trafikföretagens intresse att konkurrensen upprätthålls mellan agenterna. Alla resebyråer och flertalet reseagenter är också auktoriserade sedan de från trafikföretagen, efter att ha sökt, fått sin biljettkommission. Det sista argumentet synes ej kunna tillmätas någon vikt med hänsyn till principen om näringsfrihet. Endast det första argumentet kan således motivera lagstiftning. Det är således uppenbart att motiven icke är tillräckliga för en generell resebyrålag. Mot lagstiftning talar också traditionen att i minsta möjliga utsträckning begränsa näringsfriheten. Lagen skulle kunna få den konsekvensen att konkurrensen i branschen minskade. Statsmakterna har av ovannämnda skäl vid flera tidigare tillfällen uttalat sig mot en allmän lag för resebyråer. Enligt utredningens uppfattning finns det icke heller i dag tillräckliga skäl för att föreslå en allmän lag för resebyråbranschen. Våra förslag till åtgärder gäller därför endast sällskapsresesektorn, som därvid då också omfattar resebyråer och reseagenter i den mån dessa företag har verksamhet som sällskapsresearrangörer. De lagstiftningsåtgärder som utredningen vill föreslå har till syfte att förhindra uppkomst av skandalresor, övriga av utredningens målsättningar bör man kunna uppnå på andra vägar: genom att påverka allmänna resevillkorens utformning, genom att tillskapa en reklamationsnämnd, genom ökad och effektivare konsumentupplysning. De åtgärder som behandlas i de följande avsnitten är riktade mot en mycket liten del av branschen räknat i antalet företag och ännu mindre räknat i antalet resor.

I den starkt expanderande marknaden syns dessa marginella företeelser dock få absolut sett ökad omfattning och bli allt allvarligare genom att resorna går till mera avlägsna destinationer än tidigare. Vid avvägning mellan olika tänkbara åtgärder har utredningen givetvis lagt huvudvikten på frågan om åtgärden effektivt kan förhindra uppkomsten av reseskandaler, men även lagt stor vikt vid de olika alternativens konkurrensbegränsande effekt. Därvid måste beaktas att varje förslag som kan förhindra skandalresornas uppkomst i praktiken har en viss konkurrensbegränsande innebörd. Därest någon form av ingripande sker skall luftfartsstyrelsen ge charterflygtillstånd endast till resor arrangerade av företag som uppfyller stadgade krav. Härför torde erfordras vissa ändringar i av luftfartsstyrelsen utfärdade bestämmelser. 6.3.2 Lagstiftning beträffande sällskapsresor Utredningens intresse har huvudsakligen varit riktat mot sällskapsresor med charterflyg. Detta har sin förklaring i den dominans som denna form av sällskapsresor har f n och synes få även i framtiden om inte förutsättningarna radikalt ändras genom luftfartspolitiken. Sällskapsresor med buss och tåg synes i dagens läge inte vara något större problem. Därmed är dock icke sagt att allmänheten nu eller i framtiden icke behöver skyddas mot inställda och ej fullföljda resor med andra färdmedel än flyg. Som framgått av kapitel 2 påbörjades branschens saneringssträvanden just med anledning av upprepade reseskandaler i samband med bussresor i slutet av 40-talet och början av 50-talet. Bussresor torde i dagens läge icke utgöra något större problem ur resenärernas synpunkt. Förmodligen förekommer det en och annan skandalresa med buss även i dag. Förhållandena torde dock vara sådana att det

icke är påkallat att vidta speciella åtgär- på att garantier i regel utfärdas av banker der beträffande dessa resor. Det kan dock eller andra institutioner som gör en prövpåpekas att utredningens förslag såväl i ning av vederbörandes ekonomi och sädetta kapitel som i andra avseenden även kerheter. Utredningen vill därför föreslå kan ha sin tillämpning beträffande resor en lagstiftning med innebörd att det för med andra färdmedel än charterflyg. anordnande av sällskapsresor krävs ställanOberoende av färdmedel finns ett behov de av vissa ekonomiska garantier. att skydda allmänhetens förskottslikvider. I nästa avsnitt redovisas det förslag som För auktoriserade företag sker detta genom utredningens majoritet har beslutat framatt dessa hos auktorisationsnämnden har lägga. Vid sidan av detta har vi dock även deponerat en garanti, vanligen utställd av ingående diskuterat möjligheten att göra en bank, samt genom att företagen är soli- den nuvarande frivilliga auktorisationen ditetsprövade av auktorisationsnämnden. obligatorisk till den delen som avser anUtredningens överväganden har lett till att ordnande av sällskapsresor eller försäljvissa krav måste ställas även på icke auk- ning och till försäljning utbjudande av i toriserade företag för att skydda de medel utlandet anordnade sällskapsresor. Därvid som betalats i förskott av allmänheten. förutsattes att auktorisationsvillkoren fick Kraven kan då antingen knytas till en eko- överses i den riktningen att ovidkommande nomisk garanti och/eller andra villkor. element av nyetableringskontroll togs bort, Ett minsta krav i den riktningen skulle att auktorisationsnämnden gavs resurser vara att tillstånd gavs till företag eller för löpande granskning och kontroll av personer som ej ådagalagt grov ovarsam- företagens ekonomi och verksamhet samt het eller oredlighet i sina åtaganden gente- att auktorisationsnämndens beslut fick mot allmänheten i sin verksamhet. Ett så- överklagas hos en statlig myndighet, fördant krav skulle i princip innebära att slagsvis kommerskollegium. alla utom en handfull företag skulle kunna Att utredningen inte har velat framfå tillstånd för verksamheten såsom säll- lägga ovannämnda alternativ — införande skapsresearrangörer. Bedömningen av av obligatorisk auktorisation — som sitt ovarsamheten torde dock bli ett besvärligt förslag beror på farhågor att en sådan problem bl a på grund av möjligheterna auktorisation med granskning av sökanför den som gjort upprepade förseelser dens lämplighet ur olika utgångspunkter att kunna återkomma med nya företag kan komma att innebära ett starkare mogenom bulvaner. Resenärerna skulle endast ment av konkurrensbegränsning än det i skyddas mot företag som redan har visat nästa avsnitt framlagda förslaget. Vissa grov ovarsamhet varvid vissa resenärer har outsider-företags konkurrens, inte minst råkat illa ut. Det är således icke ett till- beträffande priser, synes hittills trots allt räckligt skydd mot skandalresor. ha varit ett värdefullt inslag i branschens Som redan nämnts är det främst före- verksamhet. Vidare skulle auktorisationens komsten av förskottslikvider som gör att värde som kvalitetsmärke försvinna när allmänheten kan förlora pengar. Viss eko- den dels liberaliserades, dels gjordes obliganomisk garanti synes därför vara nöd- torisk. vändig för att verksamheten inom branschTill den obligatoriska auktorisationens en skall kunna drivas utan risker för all- fördelar skulle å andra sidan kunna räkmänheten. En väl tilltagen garantideposi- nas att man utnyttjade ett befintligt instrution torde utan tvekan vara svår för åt- ment och att statsmakterna inte behövde skilliga företag inom den icke seriösa delen bygga upp en löpande verksamhet för av branschen att åstadkomma beroende granskning av sällskapsresor.

63 Utredningen är ej enig i sitt ställningstagande. Ett reservationsförslag har framlagts jämte ett särskilt yttrande (se sid. 126—127).

6.4 Utredningens förslag

6.4.1 Inledande

synpunkter

Av den förda diskussionen torde det stå klart att därest man vill begränsa och omöjliggöra förekomsten av s k skandalresor kräves ingripande genom lagstiftning. Av de olika former av lagstiftning som kan komma ifråga har utredningen beslutat föreslå att anordnande och i vissa fall försäljning av sällskapsresor göres avhängigt av att en garanti ställes och kan utnyttjas för att hålla resenärer skadeslösa vid vissa typer av reseskandaler. Utredningen utgår därvid ifrån att som regel ingen prövning av sökandens lämplighet genomföres av den tillsynsmyndighet som skall övervaka och kräva in garantierna. Eftersom betydande risker för uppkomst av skandalresor föreligger för flera marginella företag i branschen måste garantibeloppet i förhållande till företagens omsättning sättas relativt högt om resenärernas ekonomiska intressen i verklig mening skall kunna skyddas. Det synes inte heller orimligt att begära att en del av rörelsekapitalet här, liksom i andra branscher, skall kunna skaffas på annat sätt än genom resenärernas förskottslikvider, varför det icke bör vara någon stor olägenhet att vissa medel eller säkerheter låses genom depositionen. Myndigheten bör dock kunna jämka garantibeloppet i de fall där det uppenbarligen inte föreligger någon större risk för uppkomst av reseskandaler. I dagens läge bedömer vi därför den garanti som ställes i samband med företagens auktorisation vara tillräcklig, eftersom den kompletteras med en i och för sig värdefull frivillig prövning av företagets ekonomi samt företagsledarens

utbildning, erfarenhet och redbarhet. Myndigheten bör givetvis följa auktorisationssystemets utveckling för att vid behov kunna ompröva sin ståndpunkt beträffande jämkning. Jämkning bör kunna ifrågakomma även i andra fall där särskilda skäl därtill föreligger, just med hänsyn till om den sökandens kvalifikationer och ekonomiska resurser gör det uppenbart att behovet av risktäckning ej är så stort. Utredningen utgår ifrån att en relativt snabb sanering av marknaden uppstår genom krav på ställandet av garanti eftersom intresset att starta verksamheten omgående måste försvinna för den som opererar i medvetande om de föreliggande riskerna. Även de som handlar i god tro måste efter ett fåtal misslyckanden, varvid garantibeloppet förlorats, finna att det är förenat med alltför stora ekonomiska risker att fortsätta verksamheten. Exempelvis skulle garantikravets storlek kunna knytas till den högsta månadsomsättningen då resandet växlar starkt under året och många arrangörer endast bedriver verksamhet under delar av året. En fix andel av årsomsättningen skulle därför för mindre företag med mer eller mindre sporadisk verksamhet ge ett lägre reellt skydd, om icke andelen sattes förhållandevis högt. Detta skulle å andra sidan innebära att de större företagen med verksamhet året om fick ställa mycket kännbara garantier. Som behandlades i avsnitt 5.2 synes risken stå i omvänd proportion till verksamhetens omfattning. Den risk som garantin skall skydda berör i allmänhet resor om 1—4 veckor med en varaktighet på i allmänhet två veckor. Samtidigt betalas resorna 1—4 veckor i förväg, vanligast inom två veckor före avfärd. En månads omsättning synes i normalfallet vara ungefär lika med de erlagda likviderna för de resenärer som är på resa och ännu ej återvänt och de inbetalta förskottslikviderna av resenärer som skall resa.

64 Beräkning av omsättning synes vara en stor svårighet. Att utgå från föregående års omsättning synes oss ej helt tillfredsställande, dels kan företaget vara nystartat och dels kan omsättningen växla starkt. Omsättningen bör därför kalkyleras fram även på grundval av förelagt reseprogram så att en rimlig bedömning fås att omsättningen icke blir högre än den kalkylerade. En obligatorisk garanti av denna art synes utgöra ett tillräckligt skydd för konsumenterna samtidigt som den är relativt lätthanterlig ur administrativ synpunkt. Det synes också medföra mycket ringa ingrepp i näringsfriheten genom att nyetableringsrätten garanteras. Lagstiftningen torde icke heller ha några negativa verkningar på det frivilliga auktorisationssystemet och de utvecklingsmöjligheter som ligger i systemet. Genom det relativt höga garantikravet kommer det sannolikt att ställa sig ekonomiskt fördelaktigare att låta auktorisera sig och därigenom få garantikravet jämkat. Enligt utredningens uppfattning är en dylik minimilagstiftning ett nödvändigt och tillräckligt villkor för att sällskapsresemarknaden skall saneras. Utredningens förslag presenteras och kommenteras i det följande. Förslaget presenteras som ett principutkast. Utredningen utgår ifrån att det om förslaget skall förverkligas är relativt enkelt att överföra till lagtext. Förslaget har ej kunnat samordnas med övriga nordiska länders förhållanden. Utredningen har dock haft vissa underhandskontakter med danska och norska myndigheter och organisationer. I Norge pågår fn diskussioner rörande eventuell uppmjukning av den gällande lagstiftningen som närmare beskrivits i kapitel 4 och som fö berör hela resebranschens verksamhet. I Danmark synes sällskapsresorna i dagens läge icke utgöra något större problem. De kontakter som utredningen hade

tydde dock på en viss förståelse och ev följsamhet till tänkbara svenska åtgärder. Vi vill i detta sammanhang peka på den internationella prägel dessa frågeställningar har. De initiativ som i början av 1950talet togs av OEEC (se avsnitt 4.4) för att få en likartad lagstiftning på reseområdet i medlemsländerna visar att man tidigt har uppmärksammat frågorna. Det finns också ett samarbete inom ramen för den europeiska civila luftfartskonferensen, ECAC, beträffande charterflyget bl a med syfte att få fram enhetliga regler vid tillståndsgivningen för charterflyg och där även skyddet av passagerarna kommer in som ett moment. Det synes oss angeläget att man i olika sammanhang verkar för att turismen och reselivet underlättas genom internationella överenskommelser. 6.4.2 Principutkast till författning 1. Tillsynsmyndighet och avgränsning av dess verksamhet som tillståndsgivningen skall avse Utredningen förutsätter att Kungl kommerskollegium skall vara den myndighet som kräver in och förvaltar garantierna. Garanti skall krävas dels för att i Sverige anordna sällskapsresor, dels för att i Sverige försälja eller till försäljning utbjuda sällskapsresor anordnade i andra länder. Garantikravet gäller därigenom även för all postorderförsäljning. Med sällskapsresa bör i detta sammanhang avses sådana grupp- och sällskapsresor som är öppna för allmänheten eller som är kommersiellt anordnade för enskilda grupper och sammanslutningar. Med allmänheten jämställes även speciella kategorier, exempelvis studerande, en viss tidnings läsekrets etc. Även resor som kommersiellt anordnas för olika föreningar och sammanslutningar bör omfattas av tillståndstvånget. Däremot bör det stå varje förening eller sammanslutning fritt att för

65 sina medlemmars räkning själv anordna resor. Vid bedömning av om en resa är anordnad kommersiellt eller icke bör beaktas huruvida de enskilda deltagarna erlagt likvid för resan eller icke, föreningens eller sammanslutningens totala medlemsantal samt huruvida platser i resan även erbjudes till personer utanför sammanslutningen. Den relativt vida definitionen av sällskapsresebegreppet som här föreslås är betingad av risken att den mindre ansvarskännande delen av branschen eljest skulle kunna övergå till anordnande av resor som icke betecknades som sällskapsresor och därigenom komma ifrån depositionskravet. Vi har ingående diskuterat frågan om och hur depositionskravet skall begränsas vad beträffar resornas mål och färdmedel. Som tidigare nämnts har reseskandalerna under senare år koncentrerats till flygsällskapsresor och i dagens läge skulle man kunna stävja de värsta avarterna genom lagstiftning som enbart tog sikte på resor anordnade med flyg. Tidigare har dock bussresor utgjort betydande problem för allmänheten. Vi har kommit till slutsatsen att det torde vara mer ändamålsenligt att garantitvånget gällde resorna oavsett transportmedel bl a för att förhindra överflyttning av skandalresorna till annat färdmedel. Resor som genomföres med en kombination av olika transportmedel skulle också kunna utgöra ett problem om garantitvånget endast avsåg flygsällskapsresor. En annan avgränsningsfråga gäller huruvida garantitvånget skall gälla alla resor eller endast sådana som går till utlandet. Enligt vår uppfattning torde det f n räcka om garantitvånget endast avsåg resor till utlandet. Därigenom skulle man bl a uppnå en betydande begränsning av myndighetens engagemang. Om en sådan begränsning införes bör man dock vara medveten om att situationer kan uppkomma i vilka det ter sig naturligt att gå ifrån 5

Sälhkapsreseutredningen

denna begränsning och även införa garantitvånget för resor inom Sverige. 2. Garantins art och storlek Som garanti bör godkännas svensk bankgaranti, försäkringspolis eller annan likvärdig och likvid säkerhet. Kommerskollegium bör från fall till fall bedöma vilka säkerheter som bör kunna godkännas, men bör begära att garantin utgöres av en avista fordran på vederbörande kreditinstitution eller eljest kan frigöras på kort varsel. Garantibeloppet bör uppgå till en bestämd del av företagets omsättning. Denna skulle enligt vår uppfattning antingen utgöra en fix proportion av årsomsättningen eller motsvara den högsta månadsomsättningen under kalenderåret. Som också nämnts bör kommerskollegium kunna jämka garantibeloppet bl a för auktoriserade företag för vilka auktorisationsgarantin i dagens läge torde kunna betraktas som tillräcklig säkerhet. Såsom förhållandena nu är kan vi icke se något skäl varför ej kommerskollegium utan vidare skulle kunna godkänna de garantier som redan ställts i samband med auktorisationen. Att utredningen förutsätter att de garantier som ställes i samband med auktorisationen skall vara tillfyllest sammanhänger med att auktorisationen vid sidan av garantin innebär en ekonomisk prövning av företagen. Även prövningen av erfarenheten och lämpligheten hos företagsledningen utgör ett moment som reducerar riskerna. Under de år som auktorisationen funnits har inget auktoriserat företag varit inblandat i en reseskandal i egentlig mening. Det synes oss därför naturligt att kommerskollegium inte lägger ner några större resurser på att ompröva de auktoriserade företagen utan koncentrerar sig till det verkliga riskområdet — företagen

66 utanför auktorisationen. Det synes dock lämpligt att kommerskollegium arbetar i nära kontakt med auktorisationsnämnden och dess huvudmän så att den kan överblicka de förändringar i företagens soliditet och andra marknadsförhållanden som kan föranleda omprövning av t ex garantiernas storlek. Om sådana då icke genomföres inom auktorisationen bör kommerskollegium givetvis kunna kräva tilläggssäkerheter vid sidan av auktorisationsgarantin. Därest garantin tages i anspråk måste den omedelbart ersättas med en ny till det fastställda beloppet.

Kommerskollegium bör äga rätt att från den som bedriver avsedd verksamhet löpande infordra alla erforderliga upplysningar och handlingar för att kunna fastställa garantibeloppets storlek. Företag som inte tillhandahåller för denna bedömning nödvändigt material får ej bedriva här avsedd verksamhet. Kommerskollegium bör kunna följa verksamheten och bedöma behov av ändrat garantibelopp. Vi utgår ifrån att erforderliga resurser ställs till kollegii förfogande för denna verksamhet.

Nämndens uppgift skall vara att i enlighet med ovanstående besluta om utbetalning och disposition av deponerade medel. Har researrangören ingen skuld till att resenärerna icke erhållit vad som överenskommits kan de utöva sin regressrätt i förhållande till transportföretag, hotell etc som erhållit ersättning från depositionsmedel. Därvid förutsattes att hemtransport m m anordnas om möjligt kollektivt och på ekonomiskt bästa sätt så att den ställda garantin räcker så långt som möjligt för att kompensera resenärerna. I och för sig skulle en resenär som icke automatiskt hemtransporteras av reseföretaget kunna ordna hemresan själv med reguljära trafikmedel. Om detta godtogs skulle dock resekostnaderna betydligt kunna överstiga sällskapsresans pris och de förskottslikvider för vilka garantin står som säkerhet. Utredningen utgår ifrån att den svenska utlandsrepresentationen såsom hittills är de strandsatta resenärerna behjälplig och i samråd med kommerskollegii nämnd vidtar lämpliga åtgärder för resenärernas hemtransport m m. Kommerskollegium förutsattes utfärda tillämpningsföreskrifter som utgångspunkt för nämndens och svenska utrikesrepresentationens handlande.

4.

5. Garantiens

4. Garantiernas

Garantiernas

utnyttjande

utnyttjande

Garantibeloppen är avsedda att i första hand disponeras för hemtransport från utlandet av resenärer, i fall då i resan ingående hemtransport icke kommer till stånd, och för dessa resenärers kostnader i samband med fördröjd hemresa samt i andra hand för återbetalning av medel som erlagts för resor som icke avtalsenligt genomförts. Utredningen föreslår att till kommerskollegium knytes en särskild nämnd bestående av opartisk ordförande, en konsument- och en producentrepresentant.

upphörande

Därest verksamheten upphör bör garantin återgå när det enligt myndighetens bedömning inga ytterligare fordringsägande resenärer kan finnas. När en enstaka resa är avslutad kan garantin återgå utan vidare. När garantin skall återgå efter verksamhetens upphörande får bedömas från fall till fall beroende på den omfattning verksamheten har haft. Under inga förhållanden kan verksamheten sägas ha upphört så länge några genom reseföretaget utresta personer ännu icke har kommit hem och fått tillfälle att ställa eventuella fordringar.

6. Påföljder Överträdelse av föreskrifter eller bestämmelser, som utfärdats med stöd av den författning som detta utkast förutsattes utmynna i, bör bestraffas med böter eller fängelse i högst ett år. Enligt utredningens

uppfattning är erfarenheterna av verksamheten i branschens marginella företag sådan att man endast i undantagsfall kan förutsätta att det räcker med bötesstraff. För att uppnå att föreskrifterna följs krävs det därför i allmänhet frihetsstraff.

68 KAPITEL 7

Ansvar och risk vid sällskapsresor

7.1 Allmänt om ansvar vid sällskapsresor

Vem har det ekonomiska ansvaret om något händer som gör att resan icke blir vad den skulle? Det är en väsentlig fråga, både för företag och resenärer. I detta kapitel går vi först systematiskt igenom risker vid sällskapsresor och refererar sedan olika tolkningar av ansvarsförhållandet mellan researrangör och resenär. Frågor om ansvar och risk vid sällskapsresor rör i hög grad risker för liv eller egendom. Möjligheterna att lösa problemen genom försäkringar diskuteras i avsnitt 7.6. Därefter tar vi upp Svenska Resebyråföreningens allmänna resevillkor. Från resenärens synpunkt finns invändningar att göra mot dessa villkor. I avsnitt 7.8 föreslår vi åtgärder och ger rekommendationer. En fråga som måste beröras innan man diskuterar ansvarsfördelningen är frågan huruvida researrangören är förmedlare (agent eller kommissionär) av tjänster där huvudmännen är de anlitade flyg- och hotellföretagen m fl eller om han är en företagare som säljer en färdig produkt vars komponenter han själv sammanställt till en enhet. En agent eller kommissionär upptar order och sluter försäljningsavtal för huvudmannens räkning. Blir varan inte såld står huvudmannen den ekonomiska risken. Likaledes är det huvudmannen som bestämmer priserna. Som ersättning för sitt arbete erhåller agenten eller kommissionä-

ren provision. Denna är liten i förhållande till omsättningen just beroende på att han inte har den ekonomiska risken för affärerna. När det gäller en resebyrås verksamhet som försäljare av biljetter åt linjetrafikföretag, som hotellbokare etc, är byrån kommissionär — det är utom all diskussion. Att vidare den som säljer en resa åt en researrangör också är agent eller kommissionär för själva arrangören är uppenbart, såvida de icke kan betraktas som ett företag. Hur däremot förhållandet mellan arrangören och de anlitade företagen — transportföretag, hotell etc — gestaltar sig kan det råda olika uppfattningar om. Frågan kommer att belysas här nedan. Diskussionen kommer i fortsättningen delvis att anknyta direkt till ansvarsförhållandena så som de utformats i Svenska Resebyråföreningens allmänna resebestämmelser (se bilaga 9 avd VIII), trots att frågan om ansvar är minst lika viktig för konsumenterna när det gäller den icke organiserade delen av branschen. Föreningens bestämmelser, vilka motsvaras av liknande bestämmelser i flertalet länder med organiserat reseliv, är normgivande för hela branschen i Sverige. De får här bilda praktisk utgångspunkt och referensram för diskussionen.

7.2 Riskmoment i samband med sällskapsresa

Här lämnas en översikt över de olika risker en sällskapsresenär löper och vilka

69 möjligheter det nu finns att minska riskerna. Riskerna har delats in i fem grupper: 1. Risken för liv och egendom. 2. Risken att resan blir inställd, försenad eller avkortad. 3. Risken att icke få alla betalda tjänster eller att tjänsterna icke motsvarar de vid försäljningen avtalade. 4. Risken att resan icke blir så angenäm som förväntas. 5. Risken för tilläggsdebiteringar. 1. Enligt gällande resebestämmelser får resenärerna själva stå för riskerna för liv och egendom. Under en flygresa är dock passagerarna skyddade enligt befordringsansvaret. Detta gäller skada på person eller egendom som befordras med flygplanet. Ansvaret vilar på flygbolag enligt luftfartslagen resp Warszawakonventionen 1929, reviderad genom det sk Haagprotokollet 1955. När det gäller övriga moment av resan är det oklart i vad mån arrangörerna kan göras ansvariga för person- och egendomsskada. Högsta domstolen har dock i ett fall dömt till resenärens förmån. Målet gällde vem som var ansvarig för bagage som försvunnit på en resa. Arrangören blev dömd att ersätta bagaget därför att en av arrangören anställd person åtagit sig bevakningsplikt. Om en resenär drabbas av akut sjukdom under resan åtager sig icke arrangören att bekosta eller sörja för hemtransporten om icke resenären kan använda den ordinarie hemresan. Behöver resenären vård vid akut sjukdom betalas den delvis av den allmänna sjukförsäkringen. Genom den svenska utrikesrepresentationen kan resenärer få tillfällig hjälp i situationer föranledda av olycksfall eller sjukdom. Resenären kan gardera sig genom att teckna reseförsäkring. Försäkringsbolagen har bl a en paketförsäkring som vanligen tecknas hos reseföretagen. En paketför-

säkring gäller vid dödsfall, vanligen även för lakar- och resekostnader vid olycksfall och akut sjukdom, för ansvarighet (»drulleförsäkring») och för resgods. Läkarkostnadsersättning lämnas icke om resenären haft de första symptomen innan försäkringen trädde i kraft. Detta innebär att personer som lider av en kronisk sjukdom, som kan bli akut under resan, åker på egen risk. Försäkringsfrågorna diskuteras närmare i avsnitt 7.6. 2. Det inträffar då och då att en resa blir inställd trots att den utannonserats och en del platser sålts. När det gäller ansvarskännande företag beror det i regel på att arrangemanget icke har väckt tillräckligt intresse. Företaget kan i vanliga fall meddela kunden i god tid och erbjuda andra liknande resor. Det förekommer också att resor måste ställas in i sista stund därför att arrangören icke lyckats ordna charterflyg eller kommit i ekonomiska svårigheter. Sådana situationer — de s k skandalresorna — har behandlats i föregående kapitel. Risken att bli lämnad kvar utomlands behandlades ingående i 6.1 och begränsningar i dessa risker i avsnitt 6.2.2. En annan risk med flyg är att resorna kan försenas och att tiderna kan ändras på grund av överbokningar som gör att enstaka resenärers avresa blir uppskjuten. Risken för felbokningar ökas givetvis med flygplansbeläggningen. Det har visat sig att denna risk är störst vid resor med icke auktoriserade arrangörer men är icke ens då särskilt stor. Liksom allt annat flyg försenas också charterflyg av dåligt väder. Eftersom resorna med charterflyg i stor utsträckning koncentreras till veckosluten blir resurserna hårt utnyttjade och en försening påverkar lätt flera flygningar. Längre förseningar (en dag eller mer) är dock mycket sällsynta. Enligt intervjuundersökningarna startar 90 procent av re-

soma med mindre än två timmars försening. Kortare förseningar förekommer emellertid ganska ofta. Sällskapsresenärer bör icke räkna alltför mycket med de angivna flygtiderna och eventuella anslutningar. Men även resenärer som använder linjeflyg tvingas ofta av säkerhetsskäl att acceptera förseningar och väntetider. Det vore fel att ställa större krav vid sällskapsresor. Arrangörerna tar fn inget ansvar för flygförseningar. I regel behöver resenärerna dock icke betala något för det förlängda uppehållet annat än vid resor med verkligt dåliga arrangörer. Däremot torde det vara svårt att få ersättning för förlorad arbetsförtjänst. 3. Andra delar av arrangemanget som kan saknas helt eller delvis eller vara bristfälliga är inkvarteringen, kosten, reseledarens tjänster eller de ev extra arrangemangen på platsen. Resenärens krav och förväntningar på detta område måste ses i förhållande dels till vad som avtalats vid försäljningen och dels till vad som är rimligt och acceptabelt med hänsyn till förhållandena på uppehållsorten. Många gånger beror prisskillnaderna mellan likartade resor just på att kvaliteten på tjänsterna är olika. Den största risken i denna grupp är risken att råka ut för besvär vid inkvarteringen. Resenären kanske ej får det rum eller hotell han blivit inbokad på eller standarden kanske icke motsvarar den avtalade. Det är bl a sådana problem som reseledaren är till för att lösa. För en god arrangör inträffar sådana saker rätt sällan och när de inträffar finns det en bra reseledare på plats för att ställa allt tillrätta. Risken att helt bli utan logi är dock rätt liten. Enligt vår erfarenhet förekommer den bara vid resor med sådana företag som ofta är inblandade i skandalresor.

Enligt de allmänna resebestämmelserna tar researrangören endast på sig ett mycket begränsat ansvar för brister i de delar av arrangemanget som berörts här och endast om bristen har direkt samband med fel som begåtts av honom eller hans anställda. 4. En resenär kan vidare vara missnöjd med en resa därför att han icke fått den reseupplevelse, den vila eller avkoppling som han väntat sig. Ibland kan missnöjet och besvikelsen ha samband med fel i arrangemangen. Det händer då att resenären ställer krav på kompensation, icke endast för det som saknats i arrangemangen utan också för »sveda och värk». I andra fall kan missnöjet bero på väder, olämpliga personkombinationer i en grupp etc. Möjligheterna att få ersättning för otrivsel är mycket begränsade. Beträffande »sveda och värk» har rådhusrätten i Stockholm vid ett tillfälle dömt till resenärens fördel. 5. Tilläggsdebiteringar innebär att arrangören kräver resenären på tilläggsbetalning ovanpå det ursprungliga priset. I de allmänna resevillkoren har arrangören förbehållit sig rätten till prisändringar beroende på omständigheter som uppstår utan hans förvållande. Den främsta orsaken till denna passus är risken för växelkursändringar som kan medföra att grundvalen för arrangörens kalkyl rycks undan. Då programmet görs upp kanske ett halvår eller längre innan resorna börjar är det naturligt att arrangörerna vill kunna göra tilläggsdebiteringar när kostnaderna stiger. Förutom växelkurserna kan löner och de offererade priserna på hotell, transporter etc ändras. Naturligtvis kan tilläggsdebiteringarna komma mycket olägligt för resenären. Han har kanske valt just denna resa på grund av priset. Hade han vetat vad resan skulle komma att kosta hade han kanske valt en annan resa.

71 Tilläggsdebiteringarna kan göras både före och efter avresan. Resenären är i de flesta fall bunden av avtalet och kan oftast icke häva överenskommelsen och få pengarna tillbaka. När det gäller krav, som görs efter avresan — man kanske upptäckt att kunden debiterats fel eller att kostnaderna har stigit — är det svårt att generellt säga om resenären är bunden av bestämmelserna. Det vanligaste tycks vara att arrangören försöker göra upp i godo med resenären.

7.3 Resenärssynpunkter på ansvars- och riskfrågan Vilken vara eller tjänst en konsument än köper måste han räkna med att kunna råka ut för ett s k misslyckat köp. Om kontrollen skulle drivas så långt vid produktionen att alla felaktiga varor upptäcktes skulle kostnaderna bli orimligt höga. Det ligger således icke i konsumentens intresse att kräva att varje enskild produkt skall vara perfekt. Däremot kan han kräva att han som enskild köpare icke skall behöva stå för kostnaderna för en felaktig produkt utan att säljaren på ett eller annat sätt skall kompensera honom. Ofta sker ju detta genom tidsbegränsad garanti mot fabrikationsfel. Konsumenterna brukar bl a därför uppmanas att köpa av försäljare som icke är anonyma och som kan nås av reklamation. Konsumenterna bör också ha en klar bild av ansvarsförhållandet och känna till sina rättigheter och skyldigheter. Även vid köp av en sällskapsresa vill givetvis köparen att det skall finnas en säljare som han kan vända sig till om produkten icke motsvarar de anspråk som han rimligen kan ha. Han vill också i förväg ha klara besked om sina rättigheter och skyldigheter som resenär. Dessa förhållanden regleras, förutom av allmänna lagar och förordningar, av resebyråför-

eningens allmänna resebestämmelser. I de nuvarande resebestämmelserna stadgas att researrangörens ansvar är begränsat: »Arrangören är i fråga om alla arrangemang endast förmedlare av de för resan i anspråk tagna företagen och personerna (transportföretag, hotell och inkvarteringsföretag m m). Dessa företags eget ansvar upphör eller begränsas icke av researrangörens åtgärder». (§ VIII: 1 i bestämmelserna.) När det gäller den auktoriserade delen av branschen visar erfarenheten att arrangörerna och resebyråerna i praktiken i allt väsentligt handlägger reklamationer som om sällskapsresan vore producerad och såld av arrangören. Det är emellertid angeläget att denna praxis kommer till uttryck i avtalet. Såsom förhållandena nu är, föreligger det risk för att endast de påstridiga resenärerna får sådan rättelse. För att resenärerna skall kunna bedöma sina rättigheter och skyldigheter före, under och efter en sällskapsresa är det därför mycket väsentligt för dem att få veta vad avtalet betyder för ansvarsfrågorna. När reklamation diskuteras inom andra branscher framhålls det ofta att ett avtal enbart gäller mellan säljare och köpare. Konsumenten kan trots detta många gånger lyckas få producenten att ersätta den felaktiga produkten. Producenten har emellertid ingen juridisk skyldighet att göra detta. I köplagens mening finns det icke något avtal mellan producenten och konsumenten, däremot mellan säljaren och konsumenten samt mellan säljaren och producenten. Köp av sällskapsresa skiljer sig i princip icke från köp av vilken annan produkt som helst. Resan köps av resebyrån eller researrangören. Delarna i produkten, flygresa, andra transporter, kost, logi, eventuella övriga arrangemang, reseföretagets tjänster, resenärens andel av de s k marknadsföringskostnaderna finns icke speci-

ficerade. Samma förhållanden råder som mellan researrangören och flygbolaget. I om man t ex köper en TV-apparat — kö- det avtalet är resenären icke part. paren vet icke vad de olika delarna och Ytterligare en sak förefaller från resemarknadsföringen kostat. närens synpunkt vara väsentlig vid diskusOm en TV-köpare råkar få en apparat sionen om researrangörens roll. Reseförevars bildrör är defekt skall han icke vän- tagen marknadsför sällskapsresor, icke da sig till det företag som producerat rö- bara som vilka andra enhetliga produkter ret eller till det företag som satt ihop TV- som helst, utan också som märkesvaror. apparaten. Han har att klaga och söka Den konsument som tror på reklamen för rättelse hos TV-säljaren, som i sin tur har sällskapsresor är inställd på att den som att vända sig till producenten. Köparens tar betalt för tjänsten också är ansvarig rätt till kompensation är emellertid icke precis som vid köp av andra märkesvaror. beroende av huruvida kedjan bakåt funDet hävdas ibland att resebranschen argerar. betar under så speciella förhållanden att Jämförelsen med köp av en vara som en företagen därför enbart kan påta sig anTV-apparat och sällskapsresa är ej helt svar intill en viss gräns. De har när de adekvat. Exemplet är endast till för att be- bjuder ut sina produkter inga bindande lysa tankegångarna. Det är ganska svårt avtal med sina underleverantörer, transatt finna med sällskapsresor jämförbara portföretag, hotell, turistbyråer utomlands varor eller tjänster för att illustrera an- etc. svarsförhållandet mellan köpare och sälFörhåller det sig så kan konsumenterjare. na kräva att arrangören klart skall utFör resenären är det trots allt naturligt trycka detta i sina resevillkor. Under såatt sällskapsresor skall ses på samma sätt dana förhållanden bör arrangören nasom andra varor och tjänster. För honom turligtvis ange i sina programbroschyrer är en av de eftertraktade egenskaperna under vilka förhållanden och med vilka hos en sällskapsresa att han slipper stå i undantag han förmedlar avtal med transaffärsförhållande till en rad företag, några portföretag, hotell etc så att resenären av dem i främmande land. Han kan van- själv kan bilda sig en uppfattning om unligen icke språket och känner ej till lan- der vilka omständigheter biljetter, hotelldets affärsseder. reservationer etc är giltiga. Också andra förhållanden gör det svårt I programbroschyrer och annonser för sällskapsresenären att uppträda som framställs sällskapsresan som en produkt om han hade kontrakt med vart och ett — en märkesvara — utan reservationer i av de företag och de personer vars tjäns- enskilda fall. Framställningen är sådan ter han utnyttjar. Detta gäller speciellt för att resenären onekligen måste få det becharterflygresan. stämda intrycket att arrangören har binFör tillstånd till charterflyg knyts enligt dande avtal med de företag som ytterst luftfartsstyrelsen vissa villkor, såsom att re- skall lämna tjänsterna. senären betalar för vissa minimiarrangeRåder de skisserade förhållandena föremang på vistelseorten utöver själva flyg- faller det som om samtliga arrangörers reresan. Deltagarbeviset, som varje resenär klam skulle strida mot reglerna för god skall ha, utgör ett intyg på att han köpt reklam. Så sägs det t ex i Internationella arrangemanget i sin helhet (se bilaga 8). Handelskammarens grundregler för god Flygresan är således för resenären endast reklam, avdelningen regler för konsumenen del av ett arrangemang. Att arrange- tens skydd, förhållningsregel 3: manget existerar garanteras av ett avtal »Reklam skall vara sann och får ej

73 förvränga fakta eller vilseleda genom antydningar och utelämnande. Den får exempelvis ej vilseleda konsumenten om a) den utbjudna varans egenskaper, dvs dess användbarhet, material, sammansättning, ursprung etc, varans pris eller värde, dess lämplighet eller köpvillkoren, de tjänster som ingår i köpet, däribland villkoren för leverans, utbyte, retur, reparation, underhåll etc.» Ingenting har under utredningen tytt på att den seriösa delen av branschen underlåter att teckna de nödvändiga avtalen med underleverantörerna för de tjänster som de erbjuder allmänheten. Att under sådana förhållanden formulera eller tilllämpa generella friskrivningsklausuler synes endast ägnat att undergräva allmänhetens förtroende för resebranschen. Att konsumenterna anser att ansvarsfrågan är väsentlig beror givetvis på att sällskapsresor icke alltid är perfekta. När en resenär köper en sällskapsresa vill han precis som vid köp av andra varor och tjänster vara garderad mot vissa risker. Därför kan konsumenterna kräva att villkoren icke skall vara sämre vid köp av sällskapsresor än de villkor som anges i köplagen och att de upplysningar som lämnas i samband med marknadsföringen skall överensstämma med Internationella Handelskammarens grundregler för god reklam.

7.4 Företagarsynpunkter på ansvars- och riskfrågan

7.4.1 Allmänna

synpunkter

För att kunna förstå inställningen att företagen icke har mer ansvar för sällskapsresor än för individuella resor eller andra tjänster, måste man känna till bakgrunden. Innan sällskapsresande med charterflyg fick den form det idag har, fanns det ingen annan researrangör än den klassiska resebyrån, som är agent för olika trans-

portföretag, hotell etc. I detta fall är agenturförhållandet, som tidigare sagts, ostridigt. Även då såldes sällskapsresor med utnyttjande av tillgängliga reguljära transportmedel, beställningstrafik av bussar, extratåg etc. Än idag förmedlar bara resebyrån huvudmännens tjänster. Oavsett om tjänsterna förmedlas till en enstaka resenär eller en grupp, kan resebyrån fortfarande bara åtaga sig ekonomiskt ansvar enbart för tjänster över vilka den har kontroll. Bestämmelserna för sällskaps- och gruppresor i Svenska Resebyråföreningens allmänna resevillkor visar hur ansvaret är fördelat. Om resebyråns ansvar skulle ökas skulle det kunna få oöverskådliga följder, genom skadeståndsanspråk av olika slag. Avvägningen av resenäringens ansvar grundas på många års erfarenhet och den går igen i praktiskt taget all resebyråverksamhet världen över. Man kan säga att den har fått ett slags laglig sanktionering i länder där resebyråverksamheten regleras genom lagar. Skulle man trots allt öka researrangörens ansvar kommer priserna att stiga. Det är icke möjligt att sälja sällskapsresor åt allmänheten till priser som kan konkurrera med andra utlandsresors om arrangörernas ansvar ökar utöver praxis vid förmedling av andra resebyråtjänster. Om arrangören icke kan friskriva sig från försummelser av personer och företag, vars tjänster resenärerna utnyttjar men arrangören ej kontrollerar, kan arrangören icke arbeta utan höga försäkringar. På det sättet skulle priserna på arrangemangen bli orimligt höga. Under sådana betingelser vill researrangörerna icke fortsätta med sällskapsresor. 7.4.2

Olika slag av vållande

Erfarenheter har visat att det nuvarande systemet med ansvarsfördelningen har fungerat mycket bra trots sällskapsresan-

dets våldsamma utveckling på senare år. Därav kan man dra slutsatsen att prissättningen har varit väl avvägd i förhållande till riskerna. Hur man skall göra den avvägningen beror på vem man räknar med skall kunna vålla skadan eller olägenheten. Man kan dela upp arrangörens ansvar gentemot resenärer i fem grupper efter vem eller vad som varit vållande: 1. Force majeure, dvs naturkatastrof, strejk, myndigheters ingripande, krig och krigstillstånd etc. Denna kategori av risker tar arrangörerna självfallet inget ansvar för. Force majeure-klausuler finns inom praktiskt taget all verksamhet. De gäller, enligt rättspraxis, även om ingen specifikation har gjorts. 2. Klara försummelser av huvudmännen, dvs de företag och personer, flygföretag, hotell etc som arrangören anlitat. Vi förutsätter att arrangören icke kunnat förutse försummelserna när han slöt avtalen. Enligt resebyråföreningens allmänna bestämmelser kan arrangören i princip ej ta ansvar eller föra resenärens talan. I praktiken inskränker sig emellertid icke arrangören till att enbart hänvisa till den vållande utan ofta ingriper han och försöker ordna upp situationen. Om en hotellvärd bryter avtalet och hyr ut rummet till en som kanske betalar bättre, skaffar arrangörens representant alltid ett annat rum. Det förekommer icke att arrangören bara hänvisar till det kontrakt hotellägaren brutit. Varje researrangör är mån om sin goodwill och hans kostnader för att hjälpa resenären är relativt begränsade i sådana här fall. Skulle transporten ej göras enligt överenskommelsen, försöker arrangören givetvis också i detta fall ordna upp situationen. Vid s k reseskandaler där ett flygbolag vägrat flyga, har det ofta gällt att

klara avtal icke funnits mellan fraktförare och förhyrare eller att researrangören ej betalt enligt avtalet. Numer krävs för flygtillstånd, i varje fall av de svenska luftfartsmyndigheterna, bevis på att avtal existerar mellan fraktförare och förhyrare. Arrangörer med ansvarskänsla väljer naturligtvis sina huvudmän med omsorg och försöker få så bindande kontrakt som möjligt. Omvänt har det seriösa charterföretaget endast tillförlitliga arrangörer till medpart. Med hänsyn till att förhållandena skiftar i olika länder och att det behövs mängder av avtal med hotell, transportföretag, utländska turistföretag för att arrangera sällskapsresor är det självfallet omöjligt att alltid skaffa fullständiga upplysningar om huvudmännen och deras tjänsters kvalitet. Många gånger gäller det relativt små tjänster och kostnaderna för att täcka alla eventualiteter skulle bli orimliga. Det är ofta så svårt och dyrt för arrangören att få gottgörelse från en huvudman att han avstår. När det gäller hotell på populära orter råder i hög grad säljarens marknad. Detta medför att även den ansvarskännande och ambitiösa arrangören icke alltid kan få de hotell och de riktigt bindande avtal han skulle önska. Man bör tänka på att den auktoriserade arrangören arbetar under ett ansvar som läggs på honom av auktorisationssystemet. Han avvisar därför icke en anmärkning som egentligen borde riktas mot ett företag eller person utanför hans kontroll, utan medverkar till att resenären får rättelse. Det är lätt att betrakta den s k friskri vningsklausulen som något konsumentovänligt. Men man skall icke glömma att den, liksom liknande inskränkande bestämmelser i t ex ett försäkringsavtal, är ett skydd mot missbruk. Det har hänt att resenärer direkt krävt ekonomisk ersättning av resebyråer när huvudmän felat och möjligen också skulle ha kunnat få denna ersätt-

75 ning om icke friskrivningsklausulen funnits. Paragrafen är således en ren säkerhetsventil. 3. Arrangören som vållande. Under denna rubrik behandlas de områden där arrangören utan tvekan har ansvaret. Om något inträffat under en resa kan man givetvis alltid diskutera vem som verkligen vållade det. Man kan säga att arrangören alltid är den vållande. Vid planeringen utser han de huvudmän, vars tjänster resenären skall taga i anspråk. Om han, enligt resenärens åsikt valt olämpliga huvudmän är emellertid resenären delaktig. Han har själv valt sin resa. Om resan sedan icke utfaller till belåtenhet och resenären anser att arrangören har ansvaret för att han valt fel resa måste han, för att resonemanget skall bli bärande, bevisa att arrangören handlat i avsikt att dölja eller bedraga. Arrangören skall bevisa att han icke kan ha varit vållande. Gör han icke detta blir friskrivning omöjlig. En resenär som anser att villkoren i reseavtalet icke har uppfyllts kan reklamera resan hos försäljaren. För att avgöra vem som är vållande kan man få ärendet bedömt av en kommitté inom Svenska Resebyråföreningen. Detta garanterar att arrangören, om han anses vållande, verkligen betalar ersättning. Ett åläggande från den egna branschföreningen är icke lätt att sätta sig över för arrangören. Men kommittén sysslar bara med tvister om resor som sålts eller arrangerats av företag anslutna till Svenska Resebyråföreningen. Är det otvetydigt att arrangören är vållande på grund av bristande skicklighet, slarv, missgrepp o d, har han ansvar så långt som hans vållande föranleder. Sådana fall har sällan gått till Svenska Resebyr åf öreningens sällskapsresekommitté. Däremot har sådana ärenden, där företag

utanför föreningen varit inblandade, prövats vid domstol. 4. Vållande av resenären. Ibland beror det på resenären själv att resan icke blir vad han väntat. Han vill kanske icke inse eller erkänna att det är hans eget fel. För att gardera sig mot oberättigade klagomål har resebyråföreningen skrivit de allmänna resevillkoren så att det icke finns någon tvekan om var arrangörens ansvar slutar. 5. Vållande av medresenär. Resebyråerna kan icke ha selektiv försäljning. Men i resenärenas intresse förbehåller sig dock ofta researrangören rätten att avskilja störande personer från resan.

7.5 Sammanfattande synpunkter på ansvarsfrågan vid sällskapsresor

I efterföljande schema har vi försökt sammanfatta vem som har ansvaret eller från vem resenären i praktiken kan räkna med eller kräva kompensation av om något för honom ofördelaktigt inträffar. Vi har delat upp olägenheterna efter art, dvs i olika slags »följder». I vänsterkolumnen anges vem som varit vållande till »följden». När resenären själv måste svara för följderna anges det med »resenär». Uppställningen anknyter till gällande praxis vid sällskapsresor. Några förutsättningar skall nämnas innan vi diskuterar de enskilda kombinationerna mellan »Vållande» och »Följder». Att ta ansvar kostar i regel pengar. Resenären kan vara villig att ta vissa risker och få ett lägre pris och alternativt slippa en del risker mot betalning. Det kan ligga i arrangörens intresse att ta ansvar om det icke kostar något eller om det ger förtjänst. För att arrangörens ökade ansvar icke skall leda till högre pris eller inkräkta på arrangörens marginaler måste han ha fler resenärer. Det är icke helt orimligt att

76 Vållande Följder

Skador å liv och egendom

Förlorade förmåner inom researrangemanget

Förlorad tid

Störd trivsel

Risk för tilläggsdebitering

1. Force majeure, Naturkatastrofer, strejker, myndigheters ingripande etc.

Resenär eller försäkring

Resenär

Resenär

Resenär

Resenär

2. Av arrangören anlitat företag; flygbolag, hotell

Resenär eller försäkring, flygbolag

Resenär, i vissa fall med bistånd av arrangör

Resenär

Resenär

Resenär

3. Researrangör eller försäljare eller deras anställda

Arrangör eller försäkring

Arrangör eller försäljare

Resenär och arrangör

Resenär och arrangör

Resenär och arrangör

4. Resenären

Resenär eller försäkring

Resenär

Resenär

Resenär

—

5. Medresenär

Medresenär eller försäkring

Resenär

—

föreställa sig att antalet resande skulle öka om arrangörerna tog större ansvar. Det finns säkert människor som anser att det fn är för riskfyllt att resa utomlands, även med en sällskapsresa. Men det torde vara mer realistiskt att räkna med att ökat ansvarstagande från arrangören måste betalas med högre priser. En prisökning kan givetvis minska efterfrågan. Vår undersökning har emellertid visat att det är mycket få fall som inträffat där det ur resenärens synpunkt varit önskvärt att arrangörernas ansvar formellt varit större, varför de totala kostnaderna, utslagna på hela antalet resor, för ett ökat risktagande icke synes bli nämnvärt högre. Den friskrivningsklausul som nu finns i de allmänna resevillkoren skyddar icke alltid arrangören mot ersättningsskyldighet. Det framgår av utslag i högsta domstolen och i andra domstolar i mål som främst gällt skador på person och egendom och där arrangören velat begränsa

sin ansvarighet. Kostnaderna för ett utsträckt ansvar utöver eget vållande när det gäller skador på person och egendom kan arrangören återförsäkra sig mot. Resenären kan genom försäkringar gardera sig mot de flesta skadorna beträffande person och egendom (resgods) oavsett vem som är vållande. Vid följden »förlorad tid» är svårigheten hur tiden skall värderas. Man måste skilja mellan förlorad tid på grund av förkortad resa och förlorad tid på grund av förlängd vistelse. Från resenärens synpunkt kan förlorad semestertid bara värderas subjektivt. Då det är omöjligt att värdera förlorad semestertid objektivt måste man gå efter skälighetsprinciper. Förlorad tid av typen förlängd resa innebär i allmänhet att resenärerna får vistas längre på uppehållsorten. En del uppfattar detta som en förmån, för andra kan det vara ytterst olämpligt. Om arrangören eller de företag han an-

litat är vållande är det självklart att resenärerna skall bli omhändertagna i väntan på försenad start, likaså att resenärerna kompenseras för förkortad eller i värsta fall inställd resa. Om t ex veckoresa förkortas en dag, innebär detta för arrangören att han kan inbespara uppehållskostnaderna för en dag. Resenären ser resans pris som en odelbar helhet som ger en utlandsvistelse under en vecka. För honom är en dag värd åtminstone 1/7 av resans pris, plus värdet av en dags upplevelser. Om resan förlängs kan steget från resenärens minimikrav — att förlängningen icke skall kosta honom något extra — till maximikravet — hemtransport med linjeflyg _ vara ganska stort i pengar räknat. I speciella fall kan resenären ha rätt att kräva hemtransport med linjeflyg. Om en auktoriserad arrangör vägrar att stå för denna kostnad, bör resenären ha rätt att vända sig till auktorisationsnämnden och kräva ersättning av arrangörens garantibelopp. Ett problem är hur länge en resenär skall behöva vänta på hemtransport innan han har rätt att resa hem på eget initiativ och kräva ersättning för sina kostnader. — Skall han behöva vänta en dag, två dagar eller en vecka? Frågan kan ej generellt besvaras utan får avgöras från fall till fall. Kortare flygförseningar på grund av dåligt väder och tekniska fel är en speciell typ av »förlorad tid». Dessa orsaker står på gränsen till force majeure. Dåligt väder och tekniska fel är faktorer som ofta orsakar förseningar, både inom charteroch inom linjeflyget. Flygföretagens ansvar är begränsat härvidlag och arrangörens ansvar vid dessa förseningar kan icke vara större än flygföretagens. Det är praxis att passagerarna under väntetiden blir omhändertagna, får mat, hotellrum etc. Om arrangörernas ansvar utsträcktes

till att omfatta ersättning till resenärerna för förlorad tid, enligt vad vi ovan redogjort för, skulle detta påverka priserna i endast ringa grad då resenärerna redan nu, utan uttryckliga åtaganden, ändå i stor utsträckning erhåller dessa förmåner. När resenären förlorat förmåner inom arrangemanget är den kontroversiella frågan ansvarigheten i de fall där företag som arrangörerna anlitat varit vållande. Resenärens krav är att arrangören eller reseförsäljaren skall vara ansvarig, medan arrangören, bl a med hänvisning till sina svårigheter att få gottgörelse från de anlitade företagen, icke anser sig kunna ta detta ansvar. Det är emellertid rimligt att begränsa det ekonomiska ansvaret till värdet av de förlorade förmånerna. Att resenären skall få en ut- och hemtransport är självklart, liksom att han skall ha någonstans att bo och att få mat, oavsett vem som är vållande. Så återstår att värdera skillnaderna mellan de utlovade och de erbjudna förmånerna. Risken att råka ut för »störd trivsel» hänger oftast samman med någon av de övriga följdkategorierna: skada på person eller egendom, förkortad tid och sämre förmåner. Det finns inga som helst normer för hur en misslyckad semester skall kompenseras i pengar. Samtidigt är trivsel resenärens egentliga mål med resan. Färden, hotellrum etc är endast förutsättningar för trivseln och inga självändamål. Om man generellt fastställer att resenären har rätt till ekonomisk gottgörelse för störd trivsel skulle detta kunna leda till betydligt högre priser. Resultatet skulle kunna bli att de resenärer, som icke låter sig irriteras av resans ev förtretligheter får betala för dem som icke har samma anpassningsförmåga. Därför är det nödvändigt att ersättningar för »störd trivsel» hålles inom vissa gränser, inom vad som kan anses vara skäligt.

78 Den sista följdkategorin, risk för tillläggsdebiteringar, är både enligt bestämmelser och praxis oklara. Det är otvetydigt att bestämmelserna tillåter, från resenärens synpunkt sett, godtyckliga uttag för extra kostnader. Hur förhållandena regleras diskuteras i följande avsnitt i samband med diskussioner om resevillkorens utformning.

7.6 Försäkringar vid sällskapsresor

Frågan om reseförsäkringar sammanhänger i stor utsträckning med frågan om ansvarsförhållandena vid sällskapsresor. Utredningen har försökt undersöka och bedöma fördelarna med en eventuell obligatorisk reseförsäkring, som automatiskt tecknas när resenären anmäler sig till resan eller när han betalar den. 7.6.1 Reseförsäkringar Flera försäkringsbolag och försäkringskoncerner har försäkringar för resenärer. De företag som synes dominera marknaden är Europeiska (Vegete-bolagen), Folksam, Hansa-Städernas, Trygg-Fylgia. Den inbördes ordningen mellan dessa företag är svår att avgöra. I princip kan resenären teckna en reseförsäkring hos vilket bolag som helst på varje resebyrå. I praktiken tecknas försäkringen i regel hos det bolag som resp reseförsäljare, resebyrå eller reseagent är ombud för. Därför inriktas försäkringsbolagens försäljning av reseförsäkringar på reseförsäljarna. Marknaden fördelas i allmänhet på så sätt att varje reseförsäljare blir ombud för ett bolag. Det är mycket vanligt att en hel koncern inkl filialföretag är ombud för ett försäkringsbolag. De olika deltagarna i en sällskapsresa kan dock ha reseförsäkringar i olika försäkringsbolag, om de köpt resorna hos olika reseförsäljare. Försäkringsbolagen förser

resebyråerna och deras tjänstemän med material och utbildning. Den administrativa gången är denna. Resebyrån får försäkringsbreven hopsatta i block. Resebyråtjänstemannen fyller i två exemplar, resenären får det ena plus försäkringsvillkor. Kopian sitter kvar i blocket och är underlag vid redovisningen till försäkringsbolaget. Försäkringsblocken med tecknade försäkringar användes av försäkringsbolagen för kontroll av likviderna och som underlag vid skadefall som helt handläggs hos försäkringsbolagen. Försäkringsbreven används icke för något ytterligare ändamål, statistik eller dylikt. Vid skadefall kan kunden vända sig antingen till reseförsäljaren eller direkt till försäkringsbolaget. För sitt arbete får resebyrån provision på försäkringsbeloppet. Denna provision är ca 25 procent av premien. Resebyrån lämnar oftast större delen av provisionen till de tjänstemän som sålt försäkringarna. Ett utmärkande drag för reseförsäkringar är att de i allmänhet är uppbyggda kring ett grundpaket. Detta paket består av tre delar, nämligen försäkring mot olycksfall och sjukdom (åtminstone läkarkostnadsersättning), försäkringar av resgods samt reseansvarighetsförsäkring. Denna grundförsäkring kan byggas ut antingen genom att resenären höjer beloppet på resgodsförsäkringen, kompletterar olycksfallsdelen, höjer eller inför ersättning vid dödsfall eller invaliditet eller inför dagersättning i händelse av sjukdom utomlands. Försäkring kan icke tecknas för kortare tid än 17 dagar. Premien per person minskar kraftigt om en familj har gemensam försäkring. En något annorlunda form av reseförsäkring har nyligen introducerats. Försäkringsbolagen har fått fram en grundförsäkring med samma villkor och omfattning för alla bolagen. De gemensamma delarna i grundförsäkringen, som den nu är utformad, är följande:

79 Resgods: Max 5 000 kr, därav värdepapper för 1 500 kr, varav högst 500 kr pengar. För övriga värdeföremål, smycken, kameror, kikare, radioapparater etc, gäller högst hälften av försäkringsbeloppet. Ansvarighet: Per person. Vid personskador 600 000 kr maximalt, för varje skadad person högst 200 000 kr, vid egendomsskada högst 50 000 kr. Självrisken vid reseansvarighetsförsäkringen är 100 kr vid varje skadetillfälle. Olycksfall och sjukdom: Ersättning lämnas upp till 25 000 kr för läkekostnader, hemtransport, merkostnader för kost och logi. Tandbehandling föranledd av olycksfall eller nödvändig provisorisk behandling ersattes också. Vid dödsfall ersätts nödvändiga utgifter för den avlidnes transport till Sverige och en anhörigs resa från Sverige och åter. En del bolag lämnar dessutom ersättning vid dödsfall och invaliditet. Ett bolag har byggt på försäkringen med rättsskydd. En nyhet i denna försäkring är att man skiljer på bilresenärer och andra resenärer. Det har visat sig att riskerna för bilresenärernas resgods är större än för andras. Grundförsäkringen kostar mellan 25 och 35 kr per person för 17 dagar. Skillnaden beror på vilket försäkringsbolag man anlitar och om ersättning vid dödsfall eller invaliditet ingår. Det är svårt att jämföra kostnaderna eftersom försäkringarna ej är helt identiska. Vid utredningens intervjuundersökning med februari- och aprilresenärer 1964 ställdes frågor om reseförsäkring. Ca 90 resp 80 procent av resenärerna svarade att de haft någon form av försäkring. Februariundersökningen 1965, som gällde vintersportresor, visade att ungefär en tredjedel rest med arrangörer som haft en gruppolycksfallsförsäkring. Dessa arrangörer är specialiserade på skolungdom och studerande. Hälften av deltagarna i februari-

resorna hade dessutom tecknat resgodsförsäkring. Referensramen för vanliga sällskapsresor är emellertid aprilundersökningen. 22 procent av resenärerna i den undersökningen saknade försäkringar. Endast 2 procent hade kompletterat paketförsäkringen med tilläggsförsäkringar. Det finns påtagliga olikheter i materialet mellan auktoriserade och icke auktoriserade arrangörers resenärer. En tredjedel av dem som åkte med icke auktoriserade hade avstått från alla försäkringar. Enligt erfarenheterna från flera företag går hälften av försäkringspremierna tillbaka till försäkringstagarna som skadeersättningar. Resterande 50 procent delas således mellan försäkringsbolaget och resebyrån och täcker bl a tecknings- och administrationskostnader. Ersättningarna synes fördela sig sålunda: ungefär en tredjedel för resgods, en tredjedel för läkarkostnader och hemtransporter, en tredjedel för dödsfall genom olycka, ansvarstäckning etc. En undersökning tyder på att ansvarsförsäkringen hittills har kostat bolagen minst. Men man måste räkna med att även om de aktuella utbetalningarna har varit små så finns det på grund av de mycket höga ersättningsbeloppen, en ackumulerad risk som bolagen måste gardera sig mot. 7.6.2 Fördelar och nackdelar med en automatisk reseförsäkring En automatisk reseförsäkring innebär att försäkringsskyddet är inbakat i resans förmåner och därmed också i priset. Det är närmast fråga om en slags gruppförsäkring. Fördelen med en sådan ordning skulle framför allt vara att alla resenärer skulle få ersättning vid skada icke bara de som varit förutseende nog att skaffa försäkring. Dessutom skulle en automativ försäkring kunna göra premierna lägre. Om man vill beräkna hur mycket som

80 kan sparas genom att försäkringen blir försäkringar som är obligatoriska men det obligatorisk, kan man göra följande an- torde icke finnas tillräckliga sociala skäl taganden. att låta reseförsäkringar också bli obligaEnligt vad som angavs tidigare kan toriska. grundförsäkringen antas kosta 30 kr och En annan invändning mot ett obligatoha en riskdel på 50 procent, dvs 15 kr. rium är att man på reseområdet ändå Återstående 15 kr skall delas mellan för- tvingades att arbeta med en rad frivilliga säkringsbolag, resebyråer och, vid en pre- försäkringar. Det gäller påbyggnader på miereduktion, försäkringstagarna. den inbyggda försäkringen vid sällskapsDet är uppenbarligen icke skäligt att resa samt grundförsäkringar och påbyggresebyråerna — om försäkringen blir ob- nader vid andra former av resor. Vidare ligatorisk — får 25 procent av premien uppstår gränsdragningsproblemet: Vad är som ersättning för att de delar ut bevis på en sällskapsresa och hur skall resebyrån att resenärerna är försäkrade. Det förut- på ett praktiskt sätt hålla isär sällskapssätts att försäkringen tecknas automatiskt i reseförsäkringar från andra försäkringar. och med att reseanmälan undertecknas. Som framgår medför en obligatorisk Att reseföretagen skall vara berättigade försäkring av sällskapsresenärer komplikatill någon provision synes dock rimligt. tioner. Det skulle vidare kunna innebära Uppenbart är att administrationen, att tilläggsförsäkringarna blev något dyrare bl a redovisningen av tecknade försäk- än de nu är. Hur mycket dyrare de skulle ringar, kan göras betydligt enklare om bli beror i hög grad på hur många resesamtliga sällskapsresenärer försäkras. Inget närer som tecknar tilläggsförsäkringar. av de tillfrågade försäkringsbolagen tror emellertid att den sammanlagda vinsten 7.6.3 Förutsättningar för och en tänkbar per försäkring kan bli större än 10 kr. utformning av automatiska försäkringar Flera anser det mer troligt att vinsten kommer att hålla sig vid eller under 5 kr. Det finns två sätt att införa en automatisk Bolagen tror icke, att den utjämning reseförsäkring. Det kan göras antingen geav risken som följer med att fler är för- nom en frivillig överenskommelse mellan säkrade, skulle tillåta att premien sänks försäkringsbolag och resebyråer eller genämnvärt. Tvärtom finns f n farhågor om nom en tvingande författningsbestämmelse. att just premierna för sällskapsreseförsäkInitiativet till en inbyggd försäkring i ringar skall behöva höjas. Sällskapsresenä- sällskapsresor lär knappast komma från rerna tycks oftare än andra resenärer till- försäkringsbolagen. Det måste reseföretahöra de högre åldrarna och risken är där- gen eller resenärerna ta. Om reseföretagen med större för att de råkar ut för sjukvill införa en försäkring som automatiskt dom och olycksfall. omfattar alla resenärer lär de ha möjligUnder förutsättning att antagandet om heter redan nu. skadeprocenten är riktigt finns det således De tillfrågade försäkringsbolagen avingen större möjlighet att reducera pre- visar icke idén. De är intresserade spemien genom en automatisk försäkring. ciellt med tanke på resandets expansion. De tyngsta argumenten mot ett obliga- Reseförsäkringar är inga större inslag i de torium är av rent principiell art. Det tvin- stora försäkringsföretagens verksamhet gar även dem som icke vill ha en försäk- och därför är de icke speciellt intressanta ring att betala en och detta strider mot som försäkringsobjekt. Även om ett fören allmän princip om valfrihet i vårt sam- säkringsbolag vore ensamt om marknaden hälle. Visserligen finns det ett antal andra skulle reseförsäkringar vara av relativt Ii-

81 ten betydelse för ett stort företag. De tekniskt-administrativa förutsättningarna torde emellertid vara sådana att det relativt lätt går att införa automatisk försäkring för sällskapsresenärer, även om man tar hänsyn till komplikationerna med tillläggsförsäkringar och avgränsningsproblemet.

7.7 Resebestämmelser

Frågan om vem som skall bära ansvaret för och stå för de ekonomiska riskerna om arrangemangen vid en sällskapsresa icke motsvarar vad som förväntas beror, förutom på allmänna avtals- och skadeståndsbestämmelser, på vad som avtalats mellan parterna. Detta avtal kommer också att påverka arbetet i den reklamationsnämnd som vi föreslår i kap. 8. Det avtal som gäller mellan resenären och researrangören är i allmänhet ett standardkontrakt som arrangören förelägger resenären. Detta avtal blir automatiskt gällande för resenären när han tecknar sig för resan såvida han ej överenskommer med arrangören om andra villkor. I stor utsträckning bygger researrangörens avtal på Svenska Resebyråföreningens allmänna resevillkor (se nedan vänsterspalten och bilaga 9). Dessa villkor åberopas i stor utsträckning även av de reseföretag som ej är medlemmar i resebyråföreningen, bl. a. har detta skett i vissa domstolsfall. Man kan säga att dessa resevillkor är normgivande för hela branschen. För resenären är det därför av utomordentligt stor vikt att Svenska Resebyråföreningens allmänna

6 Sällskapsreseutredningen

resevillkor har en avfattning som är tillfredsställande från hans synpunkt. Utredningen är enig i fråga om önskvärdheten av att Resebyråföreningen företar en översyn av gällande bestämmelser. I det följande framlägges förslag till ändring av de av Svenska Resebyråföreningens styrelse den 6 november 1964 antagna allmänna resevillkoren. Som redovisats i avsnitten 7.3 och 7.4 är konsumentsynpunkterna och företagarsynpunkterna på ansvarsförhållandet principiellt helt olika. Vi har trots detta försökt att så långt som möjligt utarbeta ett förslag som skall tillgodose både resenärs- och företagarintressena. I två avseenden har detta icke lyckats nämligen beträffande §§ V och VII enligt förslaget avseende Ändring av resplanerna och Arrangörens ansvar. De reservationsförslag som ledamoten utsedd av Svenska Resebyråföreningen utformat på dessa punkter redovisas här parallellt och med hans kommentarer. Dessutom är i denna fråga ett särskilt yttrande avgivet av ledamoten utsedd av Svenska Trafikföretagens Råd. Såväl majoritetens förslag som reservationsförslaget innebär dock på dessa punkter väsentliga ansatser till ett närmande av ståndpunkterna. Under arbetet med förslaget har juridisk sakkunskap utanför utredningen anlitats dels genom statens konsumentråd och dels genom Svenska Resebyråföreningen. Förutom de sakändringar som nedan redovisats har, för att erhålla större överskådlighet, ordningsföljden för paragraferna i någon mån ändrats.

82 Av Svenska Resebyråföreningens styrelse den 6 november 1964 antagna allmänna resevilkor i samband med av auktoriserade reseförsäljare arrangerade sällskaps- och gruppresor.

Utredningens förslag

I. Anmälan och betalning

I. Anmälan och betalning

1. Anmälan är för kunden bindande först då han erlagt av arrangören fastställd och i programbroschyren angiven anmälningsavgift. I och med anmälningsavgiftens erläggande godtager kunden efterföljande allmänna resevillkor, som finnes angivna i programbroschyren. Därest arrangören därutöver tillämpar särskilda villkor, skall dessa jämväl vara angivna i programbroschyren. För arrangören blir anmälan bindande då anmälningsavgiften kommit honom tillhanda och beställningen skriftligen bekräftats. 2. Den återstående betalningen för resan skall erläggas senast 14 dagar före resdagen, såvida icke annan tidpunkt finnes föreskriven.

1. Anmälan är för resenären bindande först då han erlagt av arrangören fastställd och i programbroschyren angiven anmälningsavgift. I och med anmälningsavgiftens erläggande godtager resenären dessa allmänna resevillkor samt de av arrangören i förekommande fall tillämpade särskilda villkoren, vilka samtliga villkor — såväl de allmänna som de särskilda — skall finnas angivna i programbroschyren. Förekommer mot varandra stridande bestämmelser, gäller de allmänna resevillkoren före de särskilda villkoren, så vida icke arrangören klart och tydligt angivit att de särskilda villkoren skall ersätta de allmänna resevillkoren. 2. För arrangören blir anmälan bindande en vecka efter det anmälningsavgiften kommit arrangören tillhanda, därest arrangören icke före utgången av denna tid meddelat resenären att arrangören icke önskar bli bunden. 3. Den återstående betalningen för resan skall erläggas senast 14 dagar före resdagen, såvida icke annan tidpunkt finnes särskilt föreskriven.

Kommentar. Beträffande anmälan och betalning föreligger vissa ordningsregler rörande sättet för anmälan för resenären, när densamma skall anses bindande för respektive säljaren och resenären samt på vilket sätt som betalningen skall erläggas. Mot bestämmelsen synes rimligtvis icke mycket kunna anföras. I och med att anmälan upptages och plats för vederbörande resenär bokas, ikläder sig säljaren onekligen en kreditrisk, som i många fall icke är oväsentlig. Med hänsyn till detta måste anses rimligt, att säljaren betingar ett måttligt arvode för de kostnader och besvär, som varje anmälan innebär. En måttligt tilltagen anmälningsavgift utgör säkerligen också en hälsosam hämsko på okynnesvisa hugskottsanmälningar. Under gällande rubrik stadgas för närvarande, att: »I och med anmälningsavgiftens erläggande godtager kunden efterföljande allmänna resevillkor, som finns angivna i

83 programbroschyren. Därest arrangören därutöver tillämpar särskilda villkor skall dessa jämväl vara angivna i programbroschyren.» På denna punkt saknas klarhet i de allmänna resevillkorens ev. överordnande ställning gentemot de särskilda villkoren. Vi har försökt lösa denna fråga genom att uttryckligen ange i vilken ordning dessa villkor skall gälla i händelse de strider mot varandra. Gällande stadgande att arrangören icke skulle vara bunden av avtalet utan att beställningen skriftligen bekräftats av honom synes vara onödigt rigoröst. Det synes å andra sidan vara väl motiverat, att arrangören skall ha en möjlighet att gardera sig mot överbokningar och ev. också kunna avvisa en ovälkommen resenär. Enligt förslaget blir arrangören automatiskt bunden av anmälan såvida han icke inom en vecka, efter det anmälningsavgiften kommit honom tillhanda, vidtager några åtgärder. / / / . Pris och

prisändringar

1. Det angivna priset gäller de i programmet angivna arrangemangen. Tillägg för utflykter, enkelrum eller särskild inkvartering såväl som avdrag får göras endast efter i programmet angivna grunder. Kostnader för ombesörjande av visa och andra extra kostnader belastas deltagaren. 2. Arrangören förbehåller sig rätt till prisändringar och ansvarar ej för merutgifter, beroende på omständigheter som kunna uppstå utan hans förvållande.

11. Pris och prisändringar 1. Det angivna priset gäller de i programmet angivna arrangemangen. Tillägg för utflykter, enkelrum eller särskild inkvartering såväl som avdrag, får göras endast efter i programmet angivna grunder. 2. Kostnader för pass, visa, flygplatsavgifter och andra extra kostnader före eller i samband med resan, bekostas av resenären, därest icke annat uttryckligen angivits i programmet. 3. På grund av omständigheter som uppstått utan arrangörens förvållande och som medfört prisändringar avseende de i arrangemanget ingående prestationerna, äger arrangören rätt att företaga därav föranledda justeringar av priset för resan. Det åligger arrangören att snarast informera resenären om dessa prisändringar. 4. I fall av prisändringar företagna intill 14 dagar före avresan äger resenären rätt att uppsäga avtalet och därvid återfå hela den erlagda likviden utan avdrag. Detta skall dock ske i omedelbar anslutning till att arrangören meddelat de ändrade förutsättningarna. Detta stadgande äger icke tillämpning vid prisändringar företagna på grund av force majeure (katastrof, strejk o. dyl.).

Kommentar. I likhet med företagare inom andra branscher måste arrangören ha rätt att ändra en given offert. Denna rätt bör dock ej kunna utsträckas hur långt som helst. Den bör ha bestämd tidslimit och endast gälla under särskilda omständigheter. Vad som här i första hand avses är växelkursförändringar och därmed jämförbara händelser, exempelvis uttag av turistskatter.

84 IV. Annullering

///. Annullering

1. I det fall att deltagaren avbeställer resan tidigare än 21 dagar före resans anträdande återbetalas anmälningsavgiften med undantag av en expeditionsavgift uppgående till 10 % av anmälningsavgiften, lägst 10: — och högst 25: — kr. Därutöver kan arrangören göra ett avdrag på anmälningsavgiften för att täcka kostnaden för det arbete arrangören redan haft med resan. Arrangören kan även kräva att få gottgjort sina kostnader för annullering av hotell, sovplats m. m., anskaffning av visa, porto, telefon- och telegramavgifter. Arrangörens vinstbortfall får däremot icke belastas deltagare. 2. Sker annullering senare än vad som ovan angivits, har arrangören rätt tillgodoräkna sig minst sina självkostnader, dock maximalt 60 % av totala priset för resan. Om platsen kan säljas på nytt uttages endast de kostnader som angives i första stycket.

1. I det fall resenären avbeställer resan tidigare än 21 dagar före resans anträdande återbetalas anmälningsavgiften med undantag av en expeditionsavgift uppgående till 10 % av anmälningsavgiften, lägst 10 kronor och högst 25 kronor. Därutöver kan arrangören göra ett avdrag på anmälningsavgiften för att täcka kostnaden för det arbete arrangören redan haft med resan. Arrangören kan även kräva att få gottgjort sina kostnader för annullering av hotell, sovplats m. m., anskaffande av visa, porto, telefon- och telegramavgifter. Arrangörens vinstbortfall får däremot icke belastas kunden. 2. Sker annullering senare än vad som ovan angivits, har arrangören rätt tillgodoräkna sig minst sina självkostnader, dock maximalt 60 % av totala priset för resan. Om platsen kan säljas på nytt uttages endats de kostnader som angives i första stycket. 3. Sker ej annullering och infinner sig ej resenären på angiven tid eller kan han icke deltaga i resan på grund av att han saknar för resan nödvändiga dokument såsom giltigt pass etc, äger arrangören rätt att tillgodoräkna sig det totala priset för resan.

Kommentar: Tillägget av punkt 3 har gjorts för att stadga en i och för sig självklar skyldighet för resenären.

V. Inställande av resa

IV. Inställande av resa

Resa kan inställas av följande orsaker: 1. På grund av force majeure (katastrof, strejk, o. dyl.) varvid arrangören har att snarast underrätta dem som anmält sig till resan. 2. Till följd av att tillräckligt antal deltagare icke nåtts, varvid arrangören har att snarast underrätta dem som anmält sig till resan, dock senast 14 dagar före resans avresedatum eller den senare tidpunkt som kan finnas angiven i programmet för resan.

Resa kan inställas av följande orsaker: 1. På grund av force majeure (katastrof, strejk o. dyl.) varvid arrangören har att snarast underrätta dem som anmält sig till resan. 2. Till följd av att tillräckligt antal anmälningar icke nåtts eller icke tillräckligt antal anmälningar kvarstå varvid arrangören har att snarast underrätta dem som anmält sig till resan, dock senast 14 dagar före resans avresedatum eller den senare

85 Därvid skall anmälningsavgiften återbetalas utan avdrag. Kunden kan icke påräkna någon ytterligare gottgörelse.

tidpunkt som kan finnas angiven i programmet för resan. lnställes resan, enligt 1) och 2) ovan, skall erlagda avgifter återbetalas utan avdrag, dock att, därest resan inställes på grund av force majeure, arrangören äger rätt att tillgodoräkna sig nedlagda kostnader för resan. Därutöver skall ingen gottgörelse utgå till kunden.

Kommentar. Det är självklart att arrangören vid sedvanlig force majeure måste vara berättigad att häva avtalet och att han vid sådana förhållanden jämväl måste vara skyldig att till fullo återbetala emottagna likvider. Vad beträffar inställelse enligt punkt 2 under förevarande rubrik avser denna en av hörnstenarna i sällskapsresornas uppbyggande. Prissättningen på sällskapsresor är i hög grad bestämd av att arrangören har detta förbehåll i sina resevillkor. Detta gagnar således både resenären och arrangören. Det är alltså uppenbart att förekomsten av de nuvarande stadgandena är till gagn icke enbart för arrangören. Samtidigt måste dock betonas att för den enskilde resenären som oftast är bunden vid en särskild semestertid eller träffade arrangemang så innebär en inställd resa en allvarlig olägenhet. Arrangörens rätt är här dock redan begränsad genom att inställande av resa ej får ske senare än 14 dagar före avresan. För att öka den enskilde resenärens säkerhet bör vid annullering på grund av otillräckligt resandeantal det åligga arrangören att i görligaste mån söka anskaffa likvärdig resa. Något uttryckligt stadgande härom har icke ansetts behöva införas. Det tillägget har gjorts att resenären är berättigad dels att återfå alla erlagda avgifter och ej endast anmälningsavgiften — vilket icke torde innebära något nytt i sak — dels att återfå avgifterna även om resan inställes på grund av force majeure. Förslaget om att arrangören i händelse av force majeure äger rätt att uttaga nedlagda kostnader synes skäligt. Utredningsmajoritetens II. Ändring

av resplanerna

1. Arrangören skall genomföra resan i enlighet med i förväg uppgjord resplan men har rätt att ändra till andra hotell, transportmedel eller övernattnings platser samt att företaga övriga ändringar i programmet på grund av oförutsedda händelser eller force majeure av varje art. Sådana ändringar skall där så är möjligt delges resenären före avresan. 2. Ändringar av resplanerna under resan får ske endast med hela resesällskapets medgivande, såvida icke desamma är betingade av oförutsedda händelser eller force majeure av varje art.

förslag

V. Ändring av resplanerna 1. Det åligger arrangören att genomföra resan i enlighet med i förväg uppgjord resplan. 2. På grund av force majeure äger arrangören rätt att avbryta resor, ändra till andra hotell, övernattningsplatser, transportmedel eller tidtabeller (t. ex. vid förseningar) samt företaga övriga erforderliga ändringar i programmet. Det åligger arrangören att, därest så är möjligt, delgiva resenären sådana ändringar före resan och i vart fall så snart ske kan.

86 Kommentar: Mot nuvarande kontraktsbestämmelse kan åtskilliga invändningar riktas. Det får anses vara obefogat, att resenären skall tvingas att underkasta sig de godtyckliga ändringar vartill gällande löst utformade bestämmelser lämnar utrymme. Bestämmelsen ger arrangören möjligheter att improvisera och helt tillhandahålla logi och reselägenhet av annan karaktär och vid annan tidpunkt än som förutsatts vid avtalets ingående. Av de undersökningar utredningen gjort av sällskapsresor och av kända rättsfall framgår att det är i synnerhet de icke-auktoriserade företagen som söker missbruka denna bestämmelse och vållar resenärer skada och olägenhet. Rimligtvis bör resenären ha rätt att räkna med att den prestation han erhåller motsvarar gjorda utfästelser från arrangören då han tecknade sig för resan. Erhålles icke garanterad valuta å bestämmelseorten eller uppfyller icke arrangören sina åtaganden ifråga om tider för transport etc. skall resenär vara berättigad till ersättning enligt gängse köprättsliga normer. Med hänsyn härtill är förevarande friskrivningsklausul uppenbarligen utformad alltför mycket till resenärens nackdel. Det får anses vara högst otillfredsställande, att reklamation från resenären vid fel eller brist i en sällskapsresa kan avvisas, som nu sker, genom hänvisning till friskrivningsklausulen. Beträffande punkt 2 med innehåll: att »ändringar av resplanerna under resan får ske endast med hela resesällskapets medgivande, såvida icke desamma är betingade av oförutsedda händelser eller force majeure av varje art», synes densamma beträffande vanliga sällskapsresor sakna berättigande. Det måste anses vara självklart, att resenären vid sådan resa icke skall behöva finna sig i någon som helst ändring som ej beror på force majeure. Skulle arrangören för exempelvis en viss speciell typ av sällskapsresa finna det även ur resenärens synvinkel vara fördelaktigt att resplanerna kan ändras kan bestämmelser härom införas såsom särskilda villkor. Reservantens förslag V. Ändring av resplanerna. 1. Det åligger arrangören att genomföra resan i enlighet med i förväg uppgjord resplan. 2. På grund av oförutsedda händelser eller force majeure av varje art äger arrangören rätt att avbryta resor, ändra till andra hotell, övernattningsplatser, transportmedel eller tidtabeller (t. ex. vid förseningar) eller företaga andra ändringar i programmet samt att, därest så är möjligt, delgiva resenären sådana ändringar före resan och i vart fall så snart ske kan. 3. Ändringar, som icke kunna tillbakaföras på arrangörens egen försummelse berättigar icke resenären till någon ersättning av arrangören, därest ändringen icke medfört att erhållna prestationer ur standardsynpunkt är underlägsna den utfösta prestationen. Dylika ändringar medför icke

87 några inskränkningar i resenärens avtalsenliga betalningsskyldigheter. 4. Ändringar, som kunna tillbakaföras på arrangörens egen försummelse, berättigar resenären till gottgörelse från arrangören såsom för skada enligt de i mom VII nedan angivna reglerna för arrangörens ansvar. Kommentar. Arrangörens frihet att vidtaga ändring av resplanerna vid oförutsedda händelser måste behållas, som nu är stadgat, men bestämmelserna bör kompletteras med att vad som erbjudes skall från standardsynpunkt vara likvärdigt i den mån ändringen kan tillbakaföras på arrangörens egen försummelse. Att han skall göras ansvarig för annans försummelse måste anses obilligt för att inte säga att det saknar förankring i vanligt rättsmedvetande. Genom mitt förslag har jag sökt att i första hand fastslå arrangörens skyldighet att genomföra resan på planerat sätt, men i andra hand förbehållit arrangören rätt att företaga nödvändiga förändringar vid oförutsedda händelser. Om ändringen kan tillbakaföras på arrangörens egen försummelse, är resenären berättigad att erhålla ett alternativ, som är likvärdigt med den ursprungligen utfästa prestationen eller skadestånd. Ytterligare kommentarer ges under § VII Arrangörens ansvar. Utredningens förslag VI. Delvis utnyttjande prestationer.

av

arrangörens

1. Om deltagaren endast delvis tagit i anspråk arrangörens prestationer må han hos den resebyrå som mottagit anmälan till resan, göra framställning om gottgörelse för de prestationer han icke utnyttjat. 2. 1 regel kan gottgörelse för biljett lämnas endast i de fall, då den är helt oanvänd. Delvis oanvänd biljett skall vara försedd med föreskriven påteckning om i vad mån den icke kommit till användning. Arrangören påtager sig icke något ansvar för att transportföretagen kommer att lämna gottgörelse. 3. Gottgörelse för icke nyttjade hotellrum och måltider kan lämnas endast i det fall att hotellägaren medgiver återbetal-

VI. Delvis utnyttjande prestationer.

av

arrangörens

Om resenären uteblir från angivna transporter eller annorledes underlåter att utnyttja de prestationer, som ingå i resan, kan någon gottgörelse icke påräknas.

Kommentar: I nu gällande resevillkor ges resenären en föreställning om en förmån som han i realiteten icke har. Det är således motiverat att ändra bestämmelsen så, att den återspeglar det reella läget.

88 VII. Pass-, stämmelser.

vaccinations-

och

valutabe-

1. Deltagaren är själv ansvarig för inhämtande av ifrågakommande pass-, visa-, vaccinations- och valutabestämmelser. 2 Anskaffande av visa och utländska betalningsmedel genom arrangören eller den bokande resebyrån sker utan att denna därigenom påtager sig något ansvar gentemot deltagaren. Kommentar:

Bestämmelserna synes orimliga och bör därför utgå.

Utredningsmajoritetens förslag VIII. Ansvar

VII. Arrangörens

1. Arrangören är i fråga om alla arrangemang endast förmedlare av de för resan i anspråk tagna företagen och personerna (transportföretag, hotell och inkvarteringsföretag m.m.). Dessa företags eget ansvar upphör eller begränsas icke av researrangörens åtgärder. 2. Researrangören är icke heller ansvarig för skada å person eller bagage, eller merutgifter, orsakade av olycksfall, förlust, beslag, förseningar eller andra oförutsedda händelser eller force majeure av varje art, som icke kunna tillbakaföras på researrangörens särskilda åtgärder. 3. Resedeltagare, som är medveten om att hans hälsotillstånd icke är gott, är skyldig att före anmälan konsultera läkare samt deltager i resa på eget ansvar. Resedeltagare förbinder sig att vid inträffad sjukdom följa reseledningens direktiv, vid behov i samråd med läkare. Kostnaderna för sådan läkarkonsultation samt för eventuell hemtransport p. g. a. sjukdom bestrides av resedeltagaren. Resedeltagare förbinder sig att uppträda så att medresenärerna därav icke stores. 4. Eventuella skadeanspråk gentemot arrangören skall framställas skriftligen och snarast möjligt efter resans avslutande.

Arrangören ansvarar för att resenären erhåller de i avtalet överenskomna förmånerna. Vid försummelse, som kan tillbakaföras på handlingar eller underlåtenheter hos de för resan i anspråk tagna företagen och personerna (transportföretag, hotell och inkvarteringsföretag m. m.) är arrangören ansvarig endast därest resenären icke erhåller annan prestation som ur standardsynpunkt är likvärdig med den avtalade prestationen.

ansvar

89 Kommentar. Punkten om ansvar har delats upp på två punkter varav en om arrangörens ansvar och en om resenärens som redovisas som § VIII. Den förekommande friskrivningsklausulen är helt otillfredsställande. Arrangörens uppfattning av sig själv som enbart förmedlare av en rad tjänster, varvid transportföretagen, hotellen m. fl. hade det egentliga ansvaret, kan leda till djupt otillfredsställande resultat för resenärerna. En sällskapsresa anses av resenären på goda grunder som ett paket tjänster vilka arrangören på eget ansvar tillhandahåller resenären. Avsikten med en sällskapsresa är att en resenär som saknar kännedom om ett främmande land skall komma ifrån alla rättsliga förhållanden mellan olika företag i detta land. Uppenbarligen ger den utformningen som en sällskapsresa har också bilden av ett enhetligt helt. Resenären tillhandanhålles inte en rad olika tjänster med utsatta priser utan han får det hela som enhet. Han får vanligtvis inte heller någon bekräftelse från hotellet om ett avtal. Beträffande flygresan får han det genom en biljett utställd av flygföretaget, men även här understrykes den kollektiva tanken genom att arrangören i eget namn skall träffa överenskommelse med flygföretaget. I programbroschyren och i reklam annonseras en sällskapsresa som en produkt med olika moment utan reservationer i enskilda fall på sådant sätt att resenären onekligen får det bestämda intrycket av att till grund för resan ligger från arrangörens sida bindande avtal med de företag som ytterst har att utföra tjänsterna. Uppenbart är att vid exempelvis förseningar från flygbolagets sida resenären är helt utlämnad till den överenskommelse arrangören har med flygbolaget. Det kan inte vara rimligt att resenären skall ta skadan själv då han inte haft någon möjlighet att påverka detta avtals utformning. Konsekvenserna av ett slopande av gällande bestämmelser under punkt 1 kan antas ej bli ogynnsamma för arrangörerna. Ansvarsfrågan är ju ändå juridiskt reglerad enligt vanliga rättsnormer såsom de exempelvis kommer till uttryck i köplagen. Ett slopande av desamma kan inte förväntas utelämna arrangören till resenärens godfinnande eller ställa honom i oförmånligare läge än vad som är fallet vid försäljning av andra varor och tjänster. Från resebyråhåll framföres som försvar för gällande bestämmelser att stadgandet skall ses som ett skydd mot kverulantiska anmärkningar. Om man endast vill skydda sig mot oberättigade ersättningsanspråk och krav, synes dessa farhågor vara överdrivna, särskilt om man skapar en objektiv reklamationsinstans för hela resebranschen. Den arrangör som anser sig ha blivit ställd inför oberättigade krav och ersättningsanspråk har möjlighet att själv vända sig till reklamationsnämnden och begära att denna avgör ärendet. En antydan från arrangörens sida om att han överväger att överlämna ärendet till en opartisk reklamationsnämnd torde skrämma bort lika många kverulantiska resenärer som en hänvisning till nu gällande bestämmelser. Även om det i och för sig skulle vara fullt tillräckligt att ingenting stadga om ansvarsfördelningen i detta avseende finns dock skäl som talar för att arrangörens ansvar bör något preciseras. En exakt reglering av vad som skall anses vara arrangörens ansvar i de skilda momenten i en sällskapsresa är emellertid ytterst komplicerad att åstadkomma. Här kan hänvisas till avsnitt 7.2 och diskussionen där. Om ansvarsfördelningen, å andra sidan, skulle lämnas helt öppen har arrangören bara att i sina särskilda resevillkor ta in paragrafens första moment såsom det nu är utformat. Något sådant skulle icke kunna anses strida mot bestämmelserna då ju dessa i så fall ingenting stadgade om ansvaret i detta avseende. Det är därför nödvändigt att gå en annan väg och paragrafen synes behöva utformas

90 så att innebörden blir att arrangören är ansvarig för de i resan ingående arrangemangen. Ansvarighetens gräns bör anges såsom en skälighetsgräns. Denna skälighetsbedömning av vad som är rimligt ur ersättningssynpunkt vid påtalade brister göres i första hand av reseförsäljaren och kunden gemensamt. Därest man ej kan uppnå enighet kan frågan hänskjutas till reklamationsnämnden. Dessutom står det givetvis båda parter fritt att låta domstol avgöra frågan. Därest orsaken till att arrangören icke kan uppfylla sina åtaganden icke är beroende av honom själv, vilket naturligtvis icke så sällan inträffar, har det dock ansetts vara rimligt att stadga att han blir fri från vidare ansvar om han kan bereda resenären en prestation likvärdig med den avtalade. Vad härefter anföres under punkt 2 i gällande bestämmelser rörande researrangörens ansvar bör med hänsyn till resenärens befogade intresse icke begränsas i annan omfattning än vad som följer enligt lag i varje särskilt fall. Det bör för arrangören vara angeläget, som för varje annan företagare, att i den mån eventuellt risker i olika former föreligger i hans verksamhet, begränsa desamma genom försäkringar. Kostnaderna för desamma kommer under alla omständigheter att få bäras av resenären och blir därvid en integrerad del i arrangörens kalkyl och resans pris. Då bestämmelsen ifråga till sitt innehåll och eventuella rättspåföljder är något tveksam bör den utgå. Bestämmelserna om eventuella skadeanspråk har flyttats till en särskild paragraf. Reservantens förslag VII. Arrangörens

ansvar

1. För de prestationer som ingår i själva resan ansvarar arrangören gentemot resenären för skada, som uppkommit på grund av arrangörens egen försummelse. Såsom arrangörens egen försummelse skall icke anses försummelse, som kan tillbakaföras på handlingar eller underlåtenheter hos de för resan i anspråk tagna företagen och personerna (transportföretag, hotell och inkvarteringsföretag m. m.) Arrangören är nämligen i fråga om alla arrangemang endast förmedlare av dessa företags och personers prestationer och tjänster. Gentemot resenären är dessa företag och personer ensamma och direkt ansvariga för sina handlingar och underlåtenheter och upphör eller begränsas detta ansvar icke av arrangörens åtgärder. Arrangören är följaktligen icke ansvarig för skada på person, bagage eller andra tillhörigheter ej heller för sådan skada, som uppkommit genom att tillhörigheter har förlorats eller kvarglömts, merutgifter eller annan skada orsakad av olycksfall,

91 förlust, beslag, förseningar, kurs- eller tidtabelländringar eller andra oförutsedda händelser eller force majeure av varje art, som icke kunnat tillbakaföras på arrangörens egen försummelse. 2. Framgår ej av omständigheterna att skada icke vållats genom arrangörens egen försummelse, äger resenären hålla arrangören ansvarig för inträffad skada dock att arrangörens skadeståndsskyldighet är begränsad till de tjänster och prestationer som ingår i själva resan. Kommentar. Förutom med hänvisning till avsnitt 7.4 om företagarsynpunkter på ansvars- och riskfrågor vill jag även här lämna följande synpunkter. Det är icke researrangören eller hans tjänstemän som i praktiken utför de tjänster som resenären utnyttjar exempelvis hotelltjänster, transporter. I vissa fall är t. o. m. researrangören förhindrad genom respektive lands lagar att själv svara för tjänsterna t. ex. vad beträffar utflykter med guidening etc. Dessa tjänster utföres av andra företag som också då är ansvariga för att arrangemangen är tillfredsställande. Som ett alternativ och i viss mån en kompromiss till å ena sidan den nuvarande utformningen av bestämmelsen samt å andra sidan utredningsmajoritetens, har jag föreslagit: 1. Arrangören är i princip endast ansvarig för egen försummelse. 2. Om det vid inträffad skada ej framgår av omständigheterna, att skadan icke vållats genom arrangörens försummelse, skall arrangören svara för skadan; detta innebär en omkastad bevisbörda i förhållande till vad som eljest gäller vid fråga om arrangörens vårdslöshet. 3. Arrangörens skadeståndsskyldighet och ersättningsskyldighet överhuvudtaget är i varje fall begränsad till enbart de tjänster och prestationer som ingår i själva resan. Jag har genom föreliggande förslag på § VII liksom också på § V presenterat ett ur konsumentsynpunkt mycket positivt och långt gående förslag till reglering av ett viktigt spörsmål, nämligen arrangörens ansvar gentemot resenären. Vid upprättandet av detta förslag har det varit en strävan att skapa enkla och klara regler, som i praktiken skulle tillgodose de önskemål, som framförts från konsumenthåll. Förslaget skulle vidare i viss mån innebära en kodifiering av den praxis, som de seriösa researrangörerna tillämpar. Det är därför med största beklagande man tvingas konstatera, att utredningsmajoriteten ersatt det gjorda förslaget med två korta stadganden, som i princip undviker att söka ge en lösning av problemet och vars innehåll dessutom är svårtillämpat. När nu resevillkoren är föremål för granskning är det från såväl resenärens som researrangörens synpunkt ytterst otillfredsställande att man lämnar en mycket viktig frågeställning öppen. Genom att på detta sätt undvika klara ställningstaganden lämnar man dessa frågor öppna för tvistigheter och tvingar de berörda parterna att genom domstolsavgörande till stora kostnader, kännbara inte minst för resenärerna, skapa vägledande prejudikat. Här förordade förslag är i varje fall byggt på det faktum att någon reklamationsnämnd, som utredningens majoritet hänvisar till, ännu icke existerar.

92 Utredningens förslag Vill.

Resenärens

ansvar

1. Varje resenär är skyldig ställa sig till efterrättelse av färdledare eller transportföretagets personal för resans genomförande lämnade anvisningar. Varje resenär är ansvarig för skada förorsakad genom överträdelse av lämnade anvisningar eller föreskrifter. 2. Resenären förbinder sig att respektera ordningsbestämmelser, som gälla för varje hotell, transportmedel etc. att bestrida alla kostnader för eventuell skadegörelse på hotell, transportmedel etc. samt att uppträda så, att medresenärerna icke stores. Åsidosätter resenären vad sålunda åligger honom, förbehåller sig arrangören rätt att skilja resenären från resan respektive förhindra, att resenären påbörjar resan. Arrangören äger därvid rätt att tillgodogöra sig det totala priset för resan. Har resan påbörjats när resenären skiljes från densamma, får resenären företaga hemfärd på egen bekostnad utan återbetalningsskyldighet för arrangören. 3. Vid eventuell sjukdom under resan åligger det resenären att själv bestrida alla kostnader i samband med sjukdomen såsom kostnader för eventuell läkarvård, sjukhusvistelse, särskild hemtransport etc. Resenär, som är medveten om att hans hälsotillstånd icke är gott, är skyldig att före anmälan konsultera läkare samt deltager i resa på eget ansvar. Kommentar. Beträffande resenärens ansvar har här införts några ordningsbestämmelser. Stadgandena är närmast insatta som ett förtydligande av att resenären självklart också ikläder sig vissa skyldigheter i och med en sällskapsresa. Reglerna om vad som skall gälla vid sjukdom hos en resenär har icke nämnvärt ändrats i sak men givits en från resenärens synpunkt mer tillfredsställande formulering.

93 IX. Försäkringar

IX. Försäkringar

Resenären ombesörjer själv det skydd som han anser erforderligt såsom ansvar-, olycksfall- och resgodsförsäkring.

Resenären ombesörjer själv det skydd, som han anser erforderligt, såsom ansvarsolycksfalls- och resgodsförsäkring.

X. Muntliga

X. Särskilda avtal

avtal

Muntliga avtal är icke någondera sidan.

bindande

från

Avtal, som förändra, modifiera eller upphäva de mellan arrangören och resenären gällande resevillkoren, skall avfattas skriftligt.

Kommentar. Punkten är i sin nuvarande utformning otillfredsställande formulerad då enligt gällande rätt muntliga avtal i och för sig är giltiga och att många avtal slutes muntligen. Med hänsyn till vad man med bestämmelsen önskat uppnå, nämligen att fastställa vem som har bevisbördan, föreslår vi ovan angivna formulering. XI.

Reklamation

Eventuella anspråk gentemot arrangören skall göras utan oskäligt uppehåll dock senast inom en månad efter resans avslutande samt bör framställas skriftligen. Kommentar. Bestämmelsen om reklamation har brutits ur gällande avtals VIILe punkt. Ett kategoriskt krav på att anspråk skall göras skriftligt synes ej befogat. Att dessa bör göras skriftligt är i resenärens eget intresse. XI. Tvister

XII. Tvister

Därest resenären har reklamation att framställa och överenskommelse inte kunnat nås med den auktoriserade arrangören, har resenären möjlighet att hänskjuta tvistefrågan till Svenska Resebyråföreningen. Rättstvister skall avgöras av rätten på den ort där researrangören har sin hemvist.

Därest resenären har reklamation att framställa och överenskommelse icke kunnat nås med arrangören, har resenären möjlighet att hänskjuta tvistefrågan till Resebranschens Reklamationsnämnd. Denna består av opartisk ordförande och lika antal representanter för researrangörer och konsumenter.

Kommentar. Mot gällande bestämmelse finnes intet att erinra, därest Svenska Resebyråföreningen skall fungera såsom reklamationsnämnd. I enlighet med kommande förslag föreslås emellertid att tvistefrågan skall hänskjutas till den föreslagna Resebranschens Reklamationsnämnd. En allmän forumbestämmelse rörande rätt domstol finns reglerad i 10 kap., rättegångsbalken. Det har därför icke ansetts nödvändigt att ha kvar denna specialbestämmelse.

94 7.8

Slutsatser och rekommendationer

7.8.1 Enligt utredningsmajoriteten Gällande bestämmelser är på vissa punkter formellt otillfredsställande för resenärerna. Den diskuterade utformningen av arrangörens ansvar synes materiellt icke avvika från den praxis som den seriöse reseförsäljaren och researrangören tillämpar i sina kontakter med kundkretsen. Nästan alla kända rättsfall under senare år om tvister mellan researrangörer och resenärer har berört den icke-auktoriserade delen av branschen. I dessa fall har nästan undantagslöst arrangören, under åberopande av fri skrivningsklausulerna i Svenska Resebyråföreningens allmänna resevillkor, sökt kringgå sitt ansvar. Dessutom förekommer att dessa researrangörer även vid andra tillfällen söker kringgå sitt ansvar för arrangemangen genom restriktiv tillämpning av dessa bestämmelser.

Vi hemställer därför till Svenska Resebyråföreningen att revidera sina allmänna resevillkor i enlighet med vårt förslag. 7.8.2 Enligt reservanten Med hänsyn till den normgivande betydelse som Svenska Resebyråföreningens allmänna resevillkor har synes det även mig riktigt att rekommendera en revision av dessa villkor. De försök som förekommit bland icke medlemmar i resebyråföreningen att under oriktigt åberopande av friskrivningsklausulerna söka vinna fördelar anser jag tillräckligt klart kan stävjas med mina förslag till formulering av stadgandena om Ändring av resplanerna och Arrangörens ansvar. Jag ansluter mig därför till majoritetens hemställande till Svenska Resebyråföreningen att revidera sina allmänna resevillkor i enlighet med framlagda förslag, men med min formulering vad avser Ändring av resplanerna och Arrangörens ansvar.

95 KAPITEL 8

Reklam ationsf örhållanden

8.1 Allmänt om reklamationer för varor och tjänster

som gör det lättare för köpare och säljare att göra upp direkt.

8.1.1 Behovet av reklamationsinstans När en konsument köper en vara eller tjänst förväntar han givetvis att produkten skall motsvara de krav han rimligen kan ställa på den. Han vet eller bör dock veta att produkten kan ha fel och brister. När det gäller varor gallras många felaktiga produkter bort genom kvalitetskontroller. I regel är det dock icke praktiskt möjligt eller ekonomiskt försvarligt att driva kontrollen så långt att man kan vara säker på att varje exemplar som saluförs är perfekt. Köparen måste således acceptera en viss risk när han köper en vara. Däremot skall den enskilde köparen icke behöva acceptera att han skall stå för den ekonomiska risken. Kostnader för byte och reparation bör räknas in i produktionskostnaderna och den enskilde konsumenten bör hållas skadeslös. Risken att råka ut för mindre goda varor kan vägas mot varans pris. I vissa fall tar köparen risken och får istället ett lägre pris. Reklamationsfrågor bör, enligt gällande lag, regleras av köparen och säljaren. Hur säljare och producent reglerar sitt mellanhavande bör icke behöva beröra köparen. Det händer att köpare och säljare icke kan enas om vad som är rätt och rimligt. I sådana fall är det fördelaktigt för båda parter att kunna hänskjuta frågan till ett opartiskt organ som kan döma i tvisten. Både köpare och säljare kan då vara säkra på att de fått ett uttalande som icke är godtyckligt. Dessutom uppstår en praxis

Det är vanligen domstolarna som behandlar tvister mellan köpare och säljare. Men det är, helt naturligt, sällsynt att reklamationstvister mellan köpare av konsumtionsvaror eller -tjänster och säljare tas upp vid domstol. De flesta konsumtionsvaror kostar så litet att rättegångskostnaderna skulle bli mycket större än det värde som reklamationen gäller. Dessutom blir domstolsförfarandet av naturliga skäl omständligt och tidsödande. Därför är det önskvärt att det finns andra organ som kan bedöma reklamationsfall objektivt — s. k. reklamationsnämnder. I Sverige finns det reklamationsnämnder i några få branscher. Dessutom har statens konsumentråd fattat ett principbeslut om att en allmän reklamationsnämnd skall inrättas för reklamationsärenden inom områden som saknar branschnämnd. De nuvarande reklamationsnämndernas ställning är mycket varierande. Vissa är direkt knutna till branschorganisationer, består endast av branschrepresentanter och handlägger bara reklamationsfall om säljaren tillhör organisationen. I andra fall ingår konsumentrepresentanter och nämnden gör rekommendationer även om säljaren icke tillhör branschens organisation. Statens konsumentråd har på senare år lämnat bidrag till några reklamationsnämnder av den senare typen. Motiveringen har just varit att nämnden behandlar även icke organiserade företags reklamationsfall.

8.1.2 Olika slags reklamationsorgan

96 Naturligtvis söker en reklamationsnämnd som enbart består av branschrepresentanter handla lika objektivt som en sammansatt nämnd. Från konsumentens sida finns det dock en garanti för objektivitet om nämnden icke enbart representerar producenter och försäljare. I många branscher är det också viktigt att rekommendationer kan göras även beträffande de icke organiserade. 8.2 Resebranschen och reklamationsförhållanden 8.2.1 Allmänt om reklamation av resetjänster

ler om han har skäl att befara systematiska brister, är han ansvarig. Är det däremot en tillfällig brist eller ett missöde som arrangören rimligtvis icke kunnat förutse faller ansvaret enbart på de personer och företag som utnyttjas. Trots att ansvarsfrågan är principiellt viktig för behandlingen av reklamationer synes detta problem emellertid icke ha varit så stort vid den praktiska handläggningen. Det har gjorts försök till hårdragning av friskrivningsklausulen vid några tvister mellan icke auktoriserade arrangörer och resenärer. Domstolarna tycks emellertid alltid ha tagit hänsyn till i vad mån arrangören varit den felande.

Problemet med ersättning är alltid svårare vid reklamationer av tjänster än vid rekla8.2.2 Nuvarande reklamationsorgan mation av varor. Varor kan i allmänhet bytas ut eller re- inom branschen pareras. Bristfälliga eller uteblivna tjänster Som service åt medlemmarna har Svenska kan mer sällan bytas ut. I allmänhet korri- Resebyråföreningen bildat en kommitté geras istället bristen genom att köpesum- för sällskapsresefrågor, kallad Svenska man reduceras. Eftersom en sällskaps- Resebyråföreningens Sällskapsresekommitresa, som tjänst betraktad, är sammansatt té. Kommittén skall bl a handlägga reav många delar blir därmed reklamations- klamationer där företag och resenär icke fallen mycket besvärliga att klarlägga. kunnat komma överens. Kommittén har Beträffande sällskapsresor bör tvister i funnits sedan 1960. första hand återföras på de villkor som Dess sex ledamöter, ordföranden samt gäller för resan, främst då de allmänna dess två suppleanter utses av resebyråförresevillkoren. Dessa bestämmelser inne- eningens styrelse. Ledamöterna väljs så att håller vissa antydningar om hur reklama- olika kategorier inom branschen blir retioner skall behandlas eller handläggas. presenterade. Som opartisk ordförande Som nämndes i kapitel 7 är, enligt den fungerar föreningens direktör. Trots att praxis som utbildats inom föreningen, den kommittén formellt endast sysslar med avgörande punkten, i vilken mån arran- sällskapsresor handläggs även reklamatiogören kan anses ha felat och därför är att ner av andra resebyråtjänster. anse som vållande. Under tiden 1960-1964 har 46 ärenden Trots den generella friskrivningsklau- behandlats. Vanligen håller kommittén sulen som säger att arrangören endast för- fyra sammanträden om året. Ärendena förmedlar de tjänster som ingår i resan men bereds genom att vederbörande arrangör som säljs av andra företag eller personer, får yttra sig skriftligen. Utslagen meddeär dock arrangörens val av hotell, trans- las parterna skriftligt. Över handläggningportföretag etc hans ansvarsområde. I den en av ärendena förs protokoll. mån han vet eller rimligen bör veta att Av de 46 avgjorda ärendena kan 34 vissa saker fungerar otillfredsställande el- sägas ha blivit bedömda till fördel för rese-

97 företaget och 12 till fördel för resenären. Det är icke sagt att företaget alltid följer rekommendationerna från kommittén. Ofta ersätter de resenären utöver rekommenderat belopp. Med tanke på de många sällskapsresor som årligen görs är 46 behandlade fall på drygt fem år anmärkningsvärt lågt. Några siffror över hur många reklamationer årligen som gäller sällskapsresor finns ej tillgängliga. Utredningen har gjort försiktig uppskattning på basis av intervjuundersökningarna och mer tentativa uppskattningar av branschfolk. Uppskattningen tyder på att antalet reklamationer hos de auktoriserade åtminstone bör uppgå till något tusental per år, skriftliga eller muntliga. Inom den icke auktoriserade sektorn är siffrorna säkert betydligt högre åtminstone relativt sett. Många reklamationer gäller mindre brister, där resenären t ex ej fått det hotellrum han beställt. Sådana reklamationer kan ofta klaras upp lätt och ersättning betalas för mellanskillnaderna. Det är uppenbart att resenärerna i allmänhet blir nöjda med företagets anbud också vid andra typer av reklamationer. Mycket få resenärer vet emellertid om att det finns en överordnad instans för reklamationer. Man kan förutsätta att de flesta resenärer som har varit utsatta för missöden under resan icke anser det »vara mödan värt att bråka». De har haft nog med obehagligheter och vill icke ytterligare öka dem genom att reklamera. Ett mindre belopp skulle ändå icke kunna ersätta en helt eller delvis misslyckad semester. För många är också en utlandssemester i och för sig en så stor upplevelse att den kan överskyla en hel del brister i arrangemanget. Det är emellertid troligt att många har för avsikt att reklamera men blir tveksamma efter att ha läst igenom resevillkoren. Trots att de reklamationer som Resebyråföreningens Sällskapsresekommitté handlagt är relativt få, får kommitténs 7

Sällskapsreseutredningen

betydelse dock icke underskattas. Genom den kollegiala bedömningen får man en viss gemensam praxis för behandling av reklamationer på företagen. Erfarenheterna från kommittén tyder klart på detta. När anslutningen till resebyråföreningen har ökat har de nytillkomna medlemmarna oftare än de äldre haft reklamationer uppe i sällskapsresekommittén, men efter ett tag har de anpassat sig till föreningens praxis och deras reklamationsfall i kommittén icke blivit fler än de andras.

8.3 Redovisning av material om reklamationer inom resebranschen

Utredningens material har bestått av ett antal reklamationsfall som handlagts inom några större auktoriserade resebyråer samt en mindre intervjuundersökning. I utredningens intervjuundersökningar i juli och oktober 1964 noterades resor som ansågs vara potentiella reklamationsfall, dvs. sådana resor som resenärerna kritiserat i den första intervjun (en mer systematisk genomgång av dessa intervjuer ges i bilaga 5). De missnöjda resenärerna frågades i en ny intervju om de reklamerat och hur fallet handlagts från deras synpunkt. Utredningens intervjuundersökningar gav också i övrigt ett ganska stort material för undersökning av resornas allmänna kvalitet, brister och uteblivna förmåner. 8.3.1 Handläggning av reklamationer hos auktoriserade företag Eftersom Svenska Resebyråföreningen är representerad i utredningen har vi fylligare material om de auktoriserade företagens behandling av reklamationer än om de icke auktoriserades. Det material vi i första hand kommer att åberopa är en genomgång av 40 slumpvis valda reklamationsfall från fyra olika företag, som representerar olika verksamhetsgrenar inom branschen. Dessa 40 fall har så vitt vi kunnat

98 bedöma varit tillräckliga för att vi skulle få en uppfattning om vilka typer av reklamationer som förekommer. Den utan tvekan vanligaste reklamationen rör hotellet. Resenären har ej fått utlovat eller inbokat hotellrum eller hotell, eller fått ett hotellrum som saknat någon av de förmåner som bokats in t. ex. bad, balkong, utsikt etc. I många fall framför resenären sina klagomål utan att formellt reklamera. Han värderar eller kritiserar brevledes researrangemanget i största allmänhet utan att konkretisera klagomålen eller begära ersättning. De fyra arrangörerna tycks åtminstone icke i de 40 fallen försökt komma undan ansvar för eget felande. Onekligen har arrangörerna i de flesta av dessa fall på något sätt felat. I vilken utsträckning de med återbetalningar sökt ersätta resenärens besvär är svårt att generellt säga något om. I många fall förefaller det som om ersättningarna har varit mycket generösa, i flera fall har de överstigit vad som kan sägas vara betingat av åtagandena och följaktligen kanske varit »plåster på såren». I flera fall kan man skymta tydliga kommersiella och PR-mässiga motiv bakom behandlingen av reklamationsfall. Det är förklarligt att handläggning av reklamationer kan vara mycket viktig från PR-synpunkt. Eftersom det finns ett agentförhållande mellan reseförsäljare (resebyrån) och researrangörer skulle man kunna vänta sig att reklamationer hos reseförsäljare överfördes till researrangören. Så synes emellertid icke alltid vara fallet. Flera reklamationsfall tycks ha klarats upp direkt mellan reseförsäljaren och resenären och researrangören först i efterhand fått handlingarna i ärendet. Mycket få av de resenärer som i juli och oktober 1964 deltog i intervjuundersökningarna har reklamerat. Av de 25 in-

tervjuade, som vi ansåg hade anledning att reklamera, har endast fyra reklamerat. Dessa fyra fall motsvarar högst 1 procent av alla som åkt med auktoriserade arrangörer. Av de fyra fallen är det icke möjligt att dra några generella slutsatser, men i två av dem synes arrangören ha visat en anmärkningsvärd tröghet i handläggningen. I ett av fallen besvarade varken arrangören eller resebyrån, som sålt resan, klagomålen. Av intervjuerna att döma rörde det sig om berättigade klagomål. Dylik tröghet vid behandlingen av reklamationsfall är icke så ovanlig även hos andra arrangörer än de här aktuella och kan bekräftas från andra källor. 8.3.2 Handläggning av reklamationer hos icke auktoriserade arrangörer Det material utredningen har om de icke auktoriserade företagens handläggning av reklamationsfall är rätt magert. Det består huvudsakligen av den reklamationsundersökning som gjordes med intervjupersoner i juli- och oktoberresorna 1964 samt av vad som framkommit i pressen. 68 intervjuer har gjorts med deltagarna i juli- och oktoberundersökningarna. De intervjuade var resenärer som enligt utredningens uppfattning hade anledning att reklamera. Av dessa har 17 reklamerat. Av dem som icke reklamerat uppgav de flesta att de icke ansåg att bristerna var så allvarliga att de motiverade reklamation. Några tyckte att resan var så billig att de icke kunde begära att den skulle vara perfekt. Andra ansåg att det var alltför besvärligt eller otrevligt att reklamera eller påstod till och med att de icke ville ha mer med arrangören att göra. Många slutligen ansåg att det skulle vara meningslöst att reklamera. Handläggningen av fallen skilde sig mycket icke bara mellan de olika arrangö-

99 rerna utan också mellan likartade ärenden hos samma arrangör. Ibland var kompensationen generös, ibland nonchalerades reklamationen helt. De 17 som reklamerade motsvarar 7 % av alla resenärer med icke auktoriserade arrangörer de två undersökta veckorna. Siffran är hög med tanke på den tröghet som konsumenten alltid har vid reklamationer. Den tyder, liksom uppgifterna i övrigt i intervjuundersökningen, på att framför allt juiiresorna 1964 hos flera icke auktoriserade arrangörer i många fall var ganska undermåliga. Det kan tilläggas att utredningens sekretariat under arbetet lärt känna flera fall där resenärerna vänt sig till respektive icke auktoriserade resebyrå för att få kompensation för förmenta eller verkliga brister i arrangemangen. Dessa kontakter bekräftar i stort sett de tendenser som intervjuundersökningarna visar; stor olikhet vid behandlingen av reklamationsfall och i vissa fall uppenbar nonchalans från arrangörens sida.

8.4 Behovet av en opartisk reklamationsinstans omfattande hela branschen

Svenska Resebyråföreningens Sällskapsresekommitté har bidragit till att en praxis för handläggning av reklamationsfall uppkommit. Av utredningens material att döma brister det dock ändå i objektivitet och likartad behandling av olika resenärer. I synnerhet gäller detta de icke auktoriserade företagen. Även om reklamationer behandlas korrekt, objektivt och kanske t. o. m. förmånligt av resebyråföreningens medlemmar så vilar denna behandling ytterst på de villkor som föreningen själv har fastställt och på den praxis som har utbildats utan direkt inflytande från resenärerna. Ur den resande allmänhetens synpunkt är det dock angeläget att en opartisk nämnd inrättas

som dessutom skall omfatta hela branschen. Om ett opartiskt reklamationsorgans arbete skall få någon verkan måste det ha ett starkt stöd av den allmänna opinionen och dess rekommendationer måste respekteras av hela branschen. Med tanke på detta måste reklamationsorganet absolut stödas av de institutioner som finns inom branschen, nämligen auktorisationsnämnden, Svenska Resebyråföreningen samt Svenska Trafikföretagens Råd. Om dessa förutsättningar uppfylls kan man antaga att ett sådant organ på sikt påverkar handläggningen av reklamationer hos reseföretagen och verkar normgivande även om rekommendationerna i enstaka fall icke skulle följas. Man kan också vänta sig att en objektiv reklamationsinstans medverkar till att fästa arrangörernas uppmärksamhet på de delar i arrangemangen som kan förbättras. Därmed skulle den bidraga till att höja resornas kvalitet. Nämndens material skulle kunna publiceras i press, radio och TV. Därigenom skulle konsumenterna få en uppfattning om sina skyldigheter och rättigheter vid sällskapsresor och vad de kan vänta sig av en sällskapsresa. Pressdebatten om sällskapsresor och det nyhetsmaterial som publiceras rör sig nästan enbart kring de s. k. skandalresorna, något som delvis beror på att annat nyhetsmaterial saknas. Skandalresorna är dess bättre i förhållande till det stora antalet resor ganska sällsynta. Den bild av sällskapsresor som via press, radio och TV förmedlas till allmänheten blir i det avseendet avgjort missvisande.

8.5 Utformning av ett opartiskt reklamationsorgan

I vilken utsträckning en reklamationsnämnds beslut och rekommendationer kommer att respekteras av företagen

100 hänger givetvis samman med nämndens sammansättning och arbetssätt och hur mycket den organiserade delen av branschen vill engagera sig. Nämndens opartiskhet bör garanteras. Opartiskheten kräver en opartisk ordförande samt lika många branschrepresentanter som konsumentrepresentanter. När det gäller att utse ledamöter i en reklamationsnämnd är Svenska Resebyråföreningen och Svenska Trafikföretagens Råd de lämpligaste organen för branschens del, och statens konsumentråd för konsumenteras del. Praxis är i liknande sammanhang att den opartiska ordföranden utses av nämnden. Administrativt kan reklamationsnämnden tänkas knuten till Svenska Resebyråföreningen, statens konsumentråd eller annat konsumentorgan eller till Svenska Trafikoch Resebranschens Auktorisationsnämnd. Vad som i första hand talar för att Svenska Resebyråföreningen skall ha administrationen är den erfarenhet föreningen har av administration av sådana ärenden. Det finns emellertid två tungt vägande skäl som talar mot detta. Det första är, att större delen av de fall som nämnden kan väntas få behandla sannolikt kommer att härröra från resor arrangerade av andra än föreningens medlemmar. Resor arrangerade av företag som är medlemmar i föreningen står, som tidigare nämnts, på en kvalitetsmässigt högre nivå än resor anordnade av andra arrangörer. För det andra kan en reklamationsnämnd, som har sin administration förlagd till Svenska Resebyråföreningen, löpa risken att av icke medlemmar betraktas som partisk. Den kritik som den icke auktoriserade riktar mot auktorisationen kan tolkas i den riktningen (se närmare kapitel 2 och 4). Att förlägga reklamationsnämnden till auktorisationsnämnden är heller icke lämpligt. Trots att nämnden är helt opartisk blir den, eftersom auktorisationen är

frivillig, ändå i första hand ett organ för de företag som vill och har auktoriserat sig. Argumenteringen i föregående stycken kan således i viss mån tillämpas även här. I händelse av att det i kapitel 6 framlagda förslaget antages kan man givetvis diskutera om icke tillsyningsmyndigheten — som ändå måste se till att resurserna finns — bör ha hand om nämndens administration. Ett tredje alternativ är att reklamationsnämndens administration förläggs till statens konsumentråd eller annat konsumentorgan. Med hänsyn till de olika organens arbetsuppgifter torde konsumentrådet vara lämpligast. Som tidigare berördes (avsnitt 8.1.2) arbetar statens konsumentråd med att lösa reklamationsfrågor även för andra branscher. De framförallt administrativa fördelar detta synes innebära talar starkt för att förlägga nämnden till rådet. Kostnaden för en reklamationsnämnd bör bli relativt blygsam. Erfarenheterna av reklamationsnämnder inom olika branscher i Sverige och andra länder tyder på att en reklamationsnämnd på reseområdet knappast behöver behandla mer än ett hundratal ärenden per år. Den ökning av sällskapsresandet som förväntas behöver icke betyda att nämndens uppgifter ökar i samma takt. Respekteras nämndens rekommendationer och beslut kommer de — i den mån de blir kända bland arrangörerna och allmänheten — att innebära att en praxis utbildas för behandling av reklamationer. Många fall kommer då att kunna avgöras direkt av reseföretag och resenär, och behöver således aldrig behandlas av nämnden. Kostnaderna brukar i liknande sammanhang fördelas mellan de organ som bildat reklamationsnämnd. Det är också vanligt att en mindre avgift uttages vid varje reklamationsfall. Denna avgift bör bli relativt låg och kan således bara delvis täcka kostnaden. Närmast skall den vara

101 en spärr som hindrar att nämnden belastas med småsaker. För den effekten räcker det med en avgift på 10—20 kr. Problemen med finansieringen bör icke överskattas. Om man antar att nämnden handlägger 100 ärenden per år, kan man göra en kalkyl över kostnaderna. Arvode till ordförande (10 sammanträden) Sekreterare, arvode Skrivhjälp och expeditions arbete Telefon, porto, papper etc. . , Hyra, del i lokal

3 000: — 5 000: — 3 000 1 000 1 000 13 000

Ev. avgift per fall 15: — kr. ./.

1 500 11500

Reklamationsnämnden behöver regler och normer. Den primära grunden bör rimligen i första hand vara de i branschen gällande allmänna resevillkoren. Dessutom behövs stadgar för verksamheten. Ett förslag till stadgar för en resebranschens reklamationsnämnd är framlagt i avsnitt 8.7. 8.6

Förslag beträffande reklamationsfrågan

De summor och insatser som behövs för att skapa en opartisk reklamationsnämnd för resebranschen och för att få nämnden att fungera är av allt att döma väl motiverade, oberoende av hur andra problem inom reselivet kommer att lösas. Reklamationsnämnden behövs för att trygga att resenären erhåller sin rätt och att alla resenärer vid tvist behandlas lika samt för att skydda företagen mot oberättigade och kverulantiska reklamationer och skadeståndsanspråk. Utredningens material pekar i flera avseenden mot att behovet av en sådan nämnd är påtagligt för konsumenternas del.

Utredningen rekommenderar statens konsumentråd att i samarbete med Svenska Resebyråföreningen och Svenska Trafikföretagens Råd upprätta en resebranschens reklamationsnämnd. Till grund för nämndens arbete föreslår utredningen de stadgar som här bifogas. Av de fyra ledamöterna och fyra suppleanterna föreslås Svenska Resebyråföreningen tillsammans med Svenska Trafikföretagens Råd utse var sin och statens konsumentråd de övriga. Ordföranden utses av ledamöterna. Administrativt bör nämnden knytas till statens konsumentråd. Kostnaderna för nämnden bör, enligt utredningens mening, bestridas av Svenska Resebyråföreningen, Svenska Trafikföretagens Råd samt statens konsumentråd gemensamt. Dessa organ må sinsemellan överenskomma om fördelningen av kostnader och avgöra huruvida avgift skall uttagas. 8.7

Förslag till stadgar för Resebranschens Reklamationsnämnd

Nämndens

bildare

§ 1. Resebranschens Reklamationsnämnd är bildad av statens konsumentråd, Svenska Resebyråföreningen och Svenska Trafikföretagens Råd. Nämndens

uppgifter

§ 2. Nämnden har till uppgift att efter framställning avgiva yttrande om hur tvistefrågor beträffande resetjänster bör regleras mellan reseförsäljare — härunder införstått resebyrå, reseagent eller sällskapsresearrangör eller dennes ombud — och resenär. Vid prövning av tvistefrågorna skall hänsyn tagas till såväl konsuments som reseförsäljares berättigade intresse. Rätt till talan § 3. Rätt att påkalla nämndens yttrande tillkommer varje enskild person, företag

102 eller sammanslutning som har intresse därav, ävensom domstol, åklagare eller annan offentlig myndighet. Ärenden där resenär ej i första hand sökt reglera tvisten med reseförsäljaren må ej tagas upp av nämnden, om ej synnerliga skäl talar härför. Nämndens

sammansättning

§ 4. Nämnden består av ordförande och fyra ledamöter. Statens konsumentråd utser två ledamöter och Svenska Resebyråföreningen och Svenska Trafikföretagens Råd vardera en ledamot. För varje ledamot utses en suppleant. Vad som föreskrivs om ledamot skall jämväl gälla suppleant. Ledamöterna väljer ordförande. § 5. Ordförande och ledamöterna utses för två kalenderår. Ledamot skall utses före utgången av november månad året före mandattidens början. Avgår ordföranden eller ledamot före mandattidens utgång skall annan utses för återstående mandattid. § 6. Ordföranden skall ha fullgjort vad i författning föreskrives för den som må utnyttjas i domarämbete samt äga domarerfarenhet. Sekreterare § 7. Till nämnden skall ett sekretariat vara knutet. Sekreterare utses av nämnden. Rätt att påkalla yttrande m. m. § 8. Den som vill påkalla nämndens yttrande har att göra skriftlig framställning härom. Framställningen bör åtföljas av det utredningsmaterial som åberopas i ärendet. § 9. Där yttrande begärs av annan än domstol eller myndighet, åligger det parterna att sörja för utredningen. Nämnden kan dock, där så befinnes lämpligt eller erforderligt, fullständiga denna. Innan yttrande avgivits kan nämnden, om den

finner det påkallat, utom i fall som avses i sista stycket, bereda parterna tillfälle att muntligen eller skriftligen utveckla sin talan. På parts begäran kan muntlig förhandling anordnas om synnerliga skäl talar därför. Har yttrande begärts av domstol eller myndighet, sker nämndens bedömande på grundval av det förebragta materialet, det är dock nämnden obetaget att inhämta ytterligare utredning om sådan finnes påkallad. Förberedande

sammanträde

§ 10. Innan ärende upptages till behandling inför nämnden kan förberedande sammanträde inför ordföranden anordnas med parterna om synnerliga skäl talar härför. Sammanträden

och beslut

§ 11. Sammanträde med nämnden ledes av ordföranden. § 12. Nämnden är beslutför då ordföranden samt minst tre ledamöter är tillstädes. Beslut fattas genom omröstning, varvid som nämndens beslut gäller den mening, varom de flesta förenar sig. Vid lika röstetal har ordföranden utslagsröst. Angående jäv mot ordföranden, sekreterare eller ledamot gäller vad i lagen om skiljemän är stadgat om jäv mot skiljemän. Protokoll § 13. Vid sammanträde skall föras protokoll, vari bl. a. antecknas i besluten deltagande, ärendets beskaffenhet, nämndens beslut och skiljaktig mening. Yttrande § 14. Yttrande skall avfattas skriftligen och angiva parter, ärendets beskaffenhet, nämndens beslut och vilka som deltagit i detta samt skiljaktig mening. Yttrande skall underskrivas av ordförande och sekreterare.

103 Yttrande skall snarast tillsändas parterna.

över vad som offentliggjort yttrande innehåller.

§ 15. Yttrande offentliggöres därest nämnden ej av särskild anledning annorledes förordnar.

Arvode § 1 7 . Ordförande och sekreterare uppbära ersättning för sitt arbete.

äger

Sekretessregler m. m. § 16. Nämndens diarium, protokoll och övriga handlingar skall förvaras under inseende av sekreteraren. Vad som stadgas om rätten att utbekomma allmänna handlingar äger tillämpning beträffande nämndens handlingar. Den som är ledamot av eller anställd hos nämnden ävensom part eller annan, som höres inför nämnden, må icke utan nämndens medgivande för utomstående yppa vad inför nämnden förekommit ut-

Övriga

bestämmelser

§ 1 8 . Nämndens verksamhet finansieras med av statens konsumentråd, Svenska Resebyråföreningen, och Svenska Trafikföretagens Råd tillskjutna medel. Dessa må sinsemellan överenskomma om nämndens ekonomiska förvaltning samt fördelningen av kostnaderna. Nämnden må föreskriva att mindre avgift skall uttagas av den part som begärt yttrande.

104 KAPITEL 9

Konsumentupplysning och information om sällskapsresor

Detta kapitel handlar dels om hur allmänheten f. n. kan få information om resor och dels om hur informationen skulle kunna förbättras och spridas ytterligare. Olika sätt att informera konsumenterna och olika konsumentupplysande organ diskuteras, liksom säljarens information i broschyrer, prospekt och färdhandlingar (däremot ej i annonser). Diskussionen förs om resornas egenskaper, prisupplysningsproblem och allmän information.

9.1 Informationsbehovet tionsvägar

och informa-

Konsumentupplysningen syftar rent allmänt till att ge sådan information som den enskilde konsumenten kan utnyttja för att få ut så mycket som möjligt av de varor och tjänster han väljer utifrån de personliga önskemålen och resurserna. Man vill göra konsumenterna mer kritiska, medvetna och kunniga. Generellt sett utgår man således ifrån att konsumentens möjligheter att på ett för honom mer tillfredsställande sätt utnyttja sin tid och sina pengar ökar allt efter som hans kunskap och medvetenhet ökar. Konsumentupplysningen om sällskapsresor bör, liksom all annan konsumentupplysning, belysa tre konsumentsituationer. För det första skall informationen om sällskapsresor ge konsumenten underlag för att bedöma om sällskapsresor över huvud taget är någonting av intresse för honom med hans inkomster, övriga personliga behov och värderingar.

För det andra behöver konsumenten som presumtiv resenär mer ingående, detaljerad och exakt information för att kunna jämföra de alternativ som står till buds. Sedan har han möjlighet att välja den som bäst svarar mot hans möjligheter och önskemål. För det tredje behöver konsumenten när han har beslutat sig för att göra en viss bestämd resa eventuellt ytterligare information om resan för att kunna planera sina egna åtgärder. Han måste veta vad han har rätt att vänta sig och fordra och vilka skyldigheter han ikläder sig som sällskapsresenär. Den information han behöver kan han få på flera olika vägar. Dessa informationskanaler kan f. n. delas in i fyra grupper. Den första rymmer konsumentupplysningens specialorgan, dvs. de som dels direkt lämnar upplysningar om egenskaper hos olika varor eller tjänster, dels genom anslag understöder såväl den statliga som den övriga konsumentupplysningen. Till den gruppen hör konsumentinstitutet och dess informationsavdelning, statens konsumentråd och pris- och kartellnämnden. De ideella organisationer som arbetar med konsumentupplysning räknas också hit. Den andra gruppen består av press, radio och TV. Dessa medier tar upp och vidarebefordrar informationsmaterial om de finner det intressant och aktuellt. Vissa tidningar gör dessutom själva mindre undersökningar. Den tredje gruppen bildar de företag som producerar och säljer sällskapsresor och som genom sin marknadsföring läm-

105 nar information. När det gäller kvantitet och detaljrikedom är deras material det mest betydelsefulla för konsumentens val. Den blivande resenären måste dock vara kunnig och kritisk när han tillgodogör sig denna information, eftersom de sakliga upplysningarna ges jämsides med subjektiva säljargument och reklam. Den fjärde gruppen består av tidigare resenärer. Deras erfarenhet av resmål och researrangörer kan vara avgörande för en blivande resenärs val. När det gäller att välja researrangör tycks, av intervjuundersökningen att döma, rekommendationer och omdömen ha betytt särskilt mycket. Sannolikt har praktiskt taget alla som tänker göra en sällskapsresa hört berättelser om andras upplevelser och intryck. Dessa berättelser har dock ur informationssynpunkt ett högst varierande värde. En blivande resenärs nytta av de upplysningar han får av anhöriga, vänner och arbetskamrater beror på om han är i stånd att sätta dem i relation till information från andra håll. De tidigare resenärernas synpunkter är ofta personligt färgade. Det tycks vara lika vanligt att konsumenten handlar okritiskt på grund av vaga informationer från andra konsumenter eller rykten vid köp av sällskapsresor som vid andra köp. Det framgår av utredningens undersökningar att oförmågan att utnyttja den information som finns är en orsak till att många anlitar arrangörer som de, vid närmare granskning, skulle ha avstått ifrån att resa med.

9.2 Upplysning om sällskapsresor från konsumentorganen

För de offentliga konsumentorganen är bristen på undersökningar det stora problemet när det gäller information om sällskapsresor. För att kunna lämna upplysningar måste man ha material som till-

fredsställande beskriver förhållandena. Att viktiga områden ibland behandlas styvmoderligt i konsumentupplysningen beror ofta på brist på underlag. När det gäller varor kan man få underlaget genom märkesundersökningar. Man testar produkterna och redovisar resultaten så att konsumenten kan jämföra olika märken. Det finns allmänt accepterade riktlinjer för hur sådana undersökningar skall göras och mycket arbete läggs ned på att standardisera metodiken. När det gäller att undersöka tjänster är metoderna icke så utvecklade. Den metodik som kan utnyttjas är de sociologiska och statistiska intervjuundersökningarnas. De innebär att man icke registrerar tjänsternas egenskaper utan konsumenternas uppfattning om egenskaperna. Subjektiva värderingar är oundvikliga. Därför måste intervjuerna kontrolleras på olika sätt och intervjusvarens karaktär beaktas när man väljer analysmetod. Ett av de svåra problemen är vidare att tjänsters egenskaper icke är stabila. Om man exempelvis undersöker vissa resor i början av en säsong, är det icke alls säkert att deras kvalitetsegenskaper förblir oförändrade under resten av säsongen. Vidare är det dyrbart att samla in uppgifter med intervjumetoden — om man icke vill ge avkall på resultatens tillförlitlighet. Därför är det oftast icke möjligt att bedriva en löpande undersökningsverksamhet för att skaffa underlag för konsumentupplysning om sådana tjänster som sällskapsresor. Enligt vår uppfattning bör man, för att få ett material som kan användas på samma sätt som resultat från jämförande varuprovningar, vid enstaka — i förväg icke fastställda — tillfällen med intervjumetoden undersöka resor som just då är särskilt intressanta för konsumenterna. Vid dessa tillfällen bör man icke försöka få fram en totalbild av resenärerna och reselivet. Man bör koncentrera sig på enstaka resmål och restider samt standardisera re-

106 somas kvalitetegenskaper så långt det kan göras för att direkta jämförelser mellan olika producenters resor skall bli möjliga. En begränsad och väldefinierad inriktning skulle göra det lättare att utnyttja undersökningsresultaten för information. Utredningens stora intervjuundersökning var icke upplagd för att ge underlag för jämförande konsumentupplysning om sällskapsresor. Vi behövde istället en totalbild av sällskapsresemarknaden som underlag för våra överväganden. Men även en undersökning av den typ vi gjorde kan användas för konsumentupplysning. Resultaten kan icke bara berika utredares, institutioners, organisationers och myndigheters kunskap om resemarknaden, utan de bör också kunna ge konsumenterna en värdefull bakgrund. Undersökningar liknande vår lär dock icke behöva göras lika ofta som de ovan beskrivna punktundersökningarna. De stora dragen i resemarknadens struktur torde trots allt förändras relativt långsamt. Nya omfattande undersökningar blir sannolikt bara nödvändiga när det skett viktiga strukturförändringar i branschen. Vilken institution skall då göra undersökningar av resor och ansvara för informationsunderlaget? Statens institut för konsumentfrågor har för närvarande inga resurser för löpande bevakning av dessa tjänster. Konsumentrådet, som huvudsakligen är ett anslagsgivande organ, kan vid enstaka tillfällen i samband med utredningar göra undersökningar, men rådet har ingen möjlighet att med den nuvarande organisationen åta sig löpande undersökning. Pris- och kartellnämnden kan givetvis göra branschundersökningar på resemarknaden liksom på andra områden. Den kommer dock i så fall i första hand att syssla med pris- och konkurrensfrågor. Det ligger knappast i linje med nämndens verksamhet att undersöka och redovisa egenskaper hos resorna.

Svaret på frågan ger sig således icke automatiskt. Problemet går utanför utredningens arbetsfält eftersom en enhetlig lösning krävs för hela tjänsteområdet. Konsumentupplysningsutredningen 1 skall i enlighet med de tilläggsdirektiv som utfärdades den 6 mars 1964 se över behovet av forskning på konsumentområdet och ta ställning till hur undersökningsorgan skall byggas ut. Det hör således till konsumentupplysningsutredningens uppgifter att se till att även den fjärdedel av den privata konsumtionen som består av tjänster kan göras till föremål för konsumentupplysning. Det innebär bl. a. att det måste skapas organ för att undersöka för konsumenter väsentliga tjänster. Det snabbt växande intresset för sällskapsresor gör att dessa bör vara givna undersökningsobjekt. Redan nu bör man dock kunna sprida en hel del upplysning om sällskapsresor trots bristen på undersökningar. Den som planerar att göra en resa får lättare att bedöma de olika erbjudandena om han känner till resemarknadens struktur och organisation, auktorisationens innebörd och reklamationsmöjligheterna. Det torde också vara lämpligt att sprida kunskap om Svenska Resebyråföreningens allmänna resevillkor. De utgör ju det avtal som reglerar resenärens rättigheter och skyldigheter. Man kan också ge den blivande resenären uppslag om vad han bör ta reda på när han tänker köpa en resa. Intressanta uppgifter kan även hämtas från vissa myndigheter. Luftfartsstyrelsen behandlar ansökningar om chartertillstånd. Eventuella avslag samt anledningen härtill kan vara av intresse för resenären. Om det förslag till krav om garanti 1

Konsumentupplysningsutredningen tillsattes den 22 februari 1963. Dess uppgifter var ursprungligen att se över organisationen av upplysningsavdelningen vid statens institut för konsumentfrågor. Utredningens första resultat framlades i betänkandet Effektivare konsumentupplysning, SOU 1964: 4.

107 för researrangörsverksamhet, som framlagts i kapitel 6 realiseras, blir givetvis information från kommerskollegium om detta av vitalt intresse. Om en reklamationsnämnd, i enlighet med utredningens förslag, börjar fungera kommer dess utslag i klagoärenden att utgöra ett värdefullt konsumentupplysande material. Företagens benägenhet att följa nämndens utslag bör också vara av intresse att följa. Slutligen bör en del material kunna hämtas från auktorisationsnämndens verksamhet. Auktoriserade företag anger själva att de är auktoriserade och innebörden av detta. Upplysning av detta slag bör konsumentupplysningens organ löpande kunna ställa samman och vidarebefordra till konsumenterna eller till press, radio och TV. Det organ som ligger närmast till hands för denna uppgift är konsumentinstitutets upplysningsavdelning. Den kan genom institutets tidskrift, pressmeddelanden och på annat sätt nå konsumenterna direkt eller via press och etermedia. Det är dock en nackdel med den ovan skisserade upplysningsverksamheten. Upplysningarna strömmar till konsumenterna kontinuerligt och i små portioner, de principiellt viktiga uppgifterna finns icke samlade och tillgängliga i ett sammanhang. Vi föreslår därför att statens konsumentråd låter utarbeta en liten populärt hållen skrift med de för en resande konsument viktigaste uppgifterna. Utredningens material kan delvis användas som underlag. Skriften bör dock icke publiceras omedelbart efter det att utredningen slutat sitt uppdrag. Vi har ju på flera punkter föreslagit förändringar på sällskapsresemarknaden, varför man bör avvakta förslagens behandling och eventuella realiserande. De ideella organisationerna bygger i allmänhet sin konsumentupplysning på offentliga organs undersökningar och material. Om material om sällskapsresor offentliggörs mer eller mindre löpande kom-

mer de organisationer som är intresserade av konsumentfrågor säkert att ägna sällskapsreseproblem större uppmärksamhet. 9.3

Upplysning om sällskapsresor genom press, radio och TV

Utvecklingen på sällskapsreseområdet och missförhållandena i branschen har de senaste åren med stort intresse följts av press, radio och TV. Därigenom har sannolikt allmänhetens vaksamhet och myndigheternas intresse för problemet skärpts. Det är också troligt att researrangörernas rädsla att skylta i ofördelaktiga sammanhang i vissa situationer har påverkat deras handlande till fördel för resenärer. Utredningen har genom sina undersökningar, icke minst genom intensivundersökningen av en s k skandalresa, fått bekräftat att den bild som man kunnat göra sig genom pressen icke varit helt korrekt. Vissa typer av missförhållanden har dramatiserats, andra har icke väckt så stor uppmärksamhet. Schematiskt kan man säga att försenade hemresor och resor som av olika skäl icke startat på utsatt tid har väckt det största intresset. Många allvarliga brister i andra avseenden har däremot icke kommit till pressens kännedom eller icke kunnat tas upp därför att uppgifterna icke har kunnat kontrolleras. Bristerna i pressens information beror säkert till stor del på att det icke funnits något objektivt underlag för artiklar etc. Om journalisterna hade bättre tillgång till opartiskt material skulle det vara lättare för dem att ge läsarna en fullständigare konsumentupplysning om sällskapsresor. Men naturligtvis kommer tidningarna även framdeles att själva vilja avgöra när, hur och i vilken form de skall ge information. Vad som sagts om pressens möjligheter och intresse för att ge upplysning om sällskapsresor gäller i huvudsak även radio och TV. Men det kan påpekas att medan pressens åtaganden i konsumentupplys-

108 ningens tjänst är helt frivilliga så är det Sveriges Radios skyldighet att göra program med konsumentupplysande innehåll. 9.4 Säljarsidans information om sällskapsresor Som nämnts står de som arrangerar och säljer sällskapsresor för den största kvantiteten av den informationen som är tillgänglig för konsumenterna. Deras information är också den mest detaljerade. Informationen sprids huvudsakligen genom annonser, broschyrer, resehandlingar samt direkt genom försäljningspersonalen. Det bör betonas vilken central roll resebroschyren härvid intar. Broschyrens beskrivning av resorna är den referensram som reseavtalet utgår från. I en resa utlovade prestationer är vanligen beskrivna i broschyren. Uppgifterna här är för arrangören bindande i och med att avtal träffas. Konsumenten använder informationer dels när han skall fatta beslut om han över huvud taget stcail resa och i så fall vart, när och med vilken arrangör osv och dels efter beslutet för att kunna förbereda resan samt för att få veta vad han har rätt att vänta sig, att fordra och vilka skyldigheter han har. Säljarsidans information kan delas upp i två huvudtyper, dels allmän information om företaget, om gällande allmänna och särskilda bestämmelser, om auktorisation etc och dels information om de olika resorna med detaljuppgifter om transportmedlen, avgångs- och ankomsttider, hotellets namn, klass och belägenhet i förhållande till strand m m, rummets egenskaper (enkel/dubbel, med eller utan utsikt mot havet), resans pris, vad som ingår i kostnaderna samt vilka tilläggskostnader som man måste räkna med och vilka som kan tänkas. Generellt gäller, att den första typen av information, den som rör företaget etc,

är mycket väsentlig för resenären, men att den till nöds kan inhämtas även från andra källor än från arrangör eller försäljare. De detaljerade uppgifterna om själva resan kan resenären däremot bara få från den som säljer resan. Därför är det särskilt viktigt att just dessa uppgifter är exakta och uppställda på ett klart och tydligt sätt så att de går att jämföra med motsvarande uppgifter från andra företag. Det bästa, sett från konsumenternas synpunkt, vore en standarduppställning med fakta om resan, en uppställning som återkom hos olika arrangörer och resebyråer. En sådan faktakatalog borde på ett markant sätt avskilja reklamargument och subjektivt värderande beskrivningar av resan. Därigenom skulle det b!i lättare för konsumenten att överblicka informationen. Den information som man f n kan hämta ur resebroschyrer och färdhandlingar redovisas i följande avsnitt. 9.4.1 Fakta om arrangören Auktoriserade arrangörer upplyser i sina broschyrer alltid om att företaget är auktoriserat. STR-märket är alltid väl synligt. Fakta om vad auktorisationen innebär lämnas dock i mycket begränsad omfattning och ofta i obestämda ordalag av typen »auktorisationen är en trygghetsgaranti». Upplysning om garantibeloppet förekommer vanligen. Auktorisationen och medlemskapet i resebyråföreningen nämns ofta på ett sätt som är ägnat att ge den oinitierade intrycket att det är fråga om samma sak. Man måste konstatera att man i allmänhet icke kan få uppgifter om auktorisationens innebörd från resebroschyrer. Den måste konsumenten hämta från andra källor. På det utrymme som ofta anslås i broschyrer för att beskriva auktorisation borde det vara ganska lätt för företagen att ge en precisering av be-

109 greppet auktorisation, som tar fasta på det väsentliga och sakliga och lämnar vackra och glidande formuleringar utanför. De icke auktoriserade företagen presenterar sig oftast utan att lämna några egentliga fakta om sig själva och sin verksamhet. Garantier nämns, men i oklara och obekräftade ordalag. I vissa fall förekommer polemik mot de auktoriserade företagen. 9.4.2 Bestämmelser Enligt Svenska Resebyråföreningens allmänna resevillkor »finns dessa (villkoren) angivna i resebroschyrerna». I flera fall stämmer icke detta. De finns dock som regel på anmälningsblanketten (vanligen på baksidan) om de ej finns i resebroschyren. De särskilda villkor, som arrangörerna själva har utformat och ibland felaktigt kallar för allmänna bestämmelser, innefattar dock de allmänna resebestämmelserna, särbestämmelser och diverse reservationer och upplysningar om t ex högsta tillåtna bagagevikt vid flygresor, rabatter etc. Det är ett starkt krav att företagen klart skiljer mellan allmänna resebestämmelser och särskilda villkor. Därför bör särskilda bestämmelser från arrangören och de allmänna resevillkoren återges klart och tydligt var för sig. Att de allmänna resevillkoren skall finnas i programbroschyren framgår ju av dessa och är också ett självklart krav från resenärerna. Att de dessutom finns på anmälningsblanketten kan starkt rekommenderas. I varje fall bör en hänvisning till platsen i broschyren finnas på anmälningsblanketten. Flera arrangörer, både auktoriserade och icke auktoriserade, har egna bestämmelser utan hänvisning till de allmänna resevillkoren. Sådana bestämmelser tenderar i allmänhet till att bli mer restriktiva än resebyråföreningens resevillkor. Samtidigt har man försökt att formulera förbe-

hållen så att konsumenten skall uppfatta dem som något positivt. Andra anger i sina programbroschyrer som »särskilda bestämmelser» även det väsentligaste i de allmänna bestämmelserna, men hänvisar trots detta även till dessa. Många av punkterna som förekommer bland de särskilda bestämmelserna, t ex att avbeställningsavgiften är obligatorisk, hör uppenbarligen hemma i dessa bestämmelser i första hand i de allmänna och i andra hand i de särskilda. Andra punkter, t ex uppgifter om hur brev till resenärer skall adresseras eller att tullfria varor kan köpas ombord på flygplanen, hör däremot hemma bland den allmänna information som bör ges på annan plats i broschyren. Programbroschyrerna skall givetvis dessutom innehålla fakta om resorna, tider, priser och all ytterligare information som arrangören vill lämna. Detta kommenteras i nästa avsnitt. Redan här bör dock understrykas att det är mycket väsentligt för läsaren att man i programbroschyren skiljer mellan de bestämmelser som reglerar avtalet mellan resenär och reseföretag, allmän information byggd på fakta samt subjektiva uttalanden av olika slag. En blandning av allmänna resevillkor och allmän information under rubriken »särskilda bestämmelser» vilseleder lätt läsarna. Diskussionen ovan av bestämmelserna bygger huvudsakligen på broschyrer från arrangörer som är med i resebyräföreningen. Granskar man övriga arrangörers broschyrer kan man finna osakliga och bristfälligt utformade bestämmelser, som dock ofta bygger på Svenska Resebyråföreningens allmänna resevillkor. Dessa resevillkor förekommer dock icke i broschyren. Några arrangörer har över huvud taget inga bestämmelser i sina broschyrer. En annan typ av information, som är av stor vikt för resenären, berör gruppbestämmelser för exempelvis charterflyget. Sådan information saknas praktiskt taget

110 genomgående. Det för resenärerna väsentliga beträffande luftfartsstyrelsens bestämmelser för charterflyg är själva gruppbegreppet. Den grupp som reser ut samtidigt skall också resa hem samtidigt. Detta innebär att resenären ej under pågående resa kan förlänga eller förkorta sin resa. Det finns här vissa dispensbestämmelser för sjukdomsfall o dyl, som även bör vara av intresse att informera om. 9.4.3 Fakta om resorna och presentationen av förbehåll Som nämnts kan endast säljaren-arrangören lämna detaljerade uppgifter om enskilda resor. Därför blir givetvis kraven på en korrekt och lättillgänglig information från arrangören så mycket större. Uppgifter måste lämnas om resans pris samt om vilka förmåner som ingår, dvs hotellets klass och standard, belägenhet, vistelsens längd, namnet på flygbolaget som gör transporten, tillgången till reseledare eller platskontor på orten. Vidare behövs klar information om avgångs- och ankomsttider, samlingsplats resp samlingstider för färd till flygplats och liknande. Vid rundresor behövs dessutom ytterligare information om resans olika etapper, övernattningsplatser och liknande. De auktoriserade arrangörernas resebroschyrer och färdhandlingar innehåller i allmänhet viktiga upplysningar, i stor utsträckning klart och överskådligt uppställda. Man kan utan större svårigheter hitta de uppgifter som man behöver, med vissa undantag som vi skall återkomma till. Men varje broschyr har sin utformning och det är svårt att göra jämförelser mellan olika arrangörer. Ibland lämnar företagen komplicerade redogörelser för relativt enkla och självklara förhållanden. Detta gäller t ex informationen om gällande priser. Det är ganska vanligt att en resas pris varierar efter olika avresetider (dessutom varierar priset efter hotellalter-

nativ och vistelsens längd). Man talar om lågsäsongspriser, normalpriser och högsäsongpriser (eller ibland enbart om förmånspris och normalpris med tillägg för vissa resor). Ibland presenteras resdagarna i en tabell och priserna, hotellen och reslängdsalternativen i en annan tabell. I andra fall användes komplicerade system med särskilda symboler, färger eller noter och andra förklaringar. Uppenbarligen skulle broschyrerna vinna på att uppgifterna uttrycktes på ett standardiserat och enkelt sätt. Som i exempelvis bredvidstående uppställning. Enligt vår uppfattning skulle företagen kunna åstadkomma en standard genom samarbete inom resebyråföreningen i detta och andra avseenden. Exempelvis vad beträffar definitioner av exakt hur lång tid en 8-dagars resa omfattar från avfärd till hemkomst. Broschyrerna från arrangörerna som icke är medlemmar av Svenska Resebyråföreningen har i regel större brister i åskådlighet och information än de auktoriserade. En arrangör presenterar t ex en stor tabell med priser, hotellalternativ och reslängder uppdelade på tre olika säsonger utan att överhuvudtaget ange vilka avresedagar som ingår i de olika säsongerna. Andra exempel på nästan otydbara uppställningar skulle också kunna anföras. Tidtabellerna är oftast bra och överskådliga. Nästan genomgående saknas dock förbehåll för förseningar. Flygförseningar på över två timmar inträffar kanske en gång på tio. Ordentlig information om detta liksom om charterflyg över huvud taget vore i hög grad önskvärd. Bl a behöver resenärerna vara medvetna om att förseningar kan inträffa, för att kunna planera sina anslutningsresor. Detta gäller även annat flyg än charterflyg och resenärer borde varnas för att räkna tiden alltför snävt. Informationer om hotellens klass, be-

Ill Priserna från Malmö Tala med Er resebyrå om priserna för anslutning frän Stockholm, Göteborg, Malmö och Norrköping

Normalpriser

Lågsäsongpriser: avresor i perioden 21/11-6/12 och 3/1-18/1

8 15 22 29 dagar dagar dagar dagar

8 15 22 29 dagar dagar dagar dagar

Högsäsongpriser: Tillägg för enkelrum avresor i perioden 19/12-23/12 och 7/2-15/3 per vecka 8 15 22 29 dagar dagar dagar dagar

Residencia A* Residencia B* Hotel A Hotel B Hotel N Tillägg för jetflyg: Turistklass t/r 1. klass t/r | Dessa priser inkluderar bara halvpension. Tillägg för helpension med måltider på valfria restauranger ar kr. . . per vecka. Resans pris inkluderar: Flygbiljett Malmö—Teneriffa t/r med X-air DC-7C, Coronado Jet eller DC-8 let samt för passagerare med DC-8 Jet och Coronado Jet lokalt flyg Gran Canaria—Teneriffa t/r, uppehåll med hel- eller halvpension på det utvalda hotellet, bussbefordran mellan flygplats och hotell' dia drickspengar och skatter, bärare och bagagebefordran samt assistans av reseledare. Flygplatsskatt )ch bussbefordran i Skandinavien ej inkluderat. lägenhet m m är mycket svårt att bedöma för en person utan stora fackkunskaper. Nästan alltid finns det i broschyren och andra handlingar reservationer för att enkelrum förekommer sparsamt på hotellen i Sydeuropa och att de bara kan skaffas i mån av tillgång. Att resenären betalat enkelrumstillägg garanterar ej att han får enkelrum. Tillägget betalas dock tillbaka om man icke lyckas skaffa enkelrummet. I flera fall gäller samma sak om bad, balkong etc. Flera broschyrer innehåller relativt realistiska beskrivningar om förhållanden utomlands som en förstagångsresenär ej vanligen känner till, t ex att enkelrum ofta har sämre standard än dubbelrum, att vatten- och strömtillförseln kan vara ojämn eller icke fungera alls osv. Vissa företag lämnar värdefulla upplysningar i sina broschyrer exempelvis under en rubrik »Att bo på hotell utomlands». På samma sätt har flyget presenterats i en artikel med rubriken »Att flyga charterflyg». Sådana artiklar kan ge väsentliga upplysningar om förhållanden.

Informationen om reseledarna är nästan genomgående mycket knapphändig. Endast något enstaka företag presenterar reseledarna med namn (givetvis med förbehåll att få vidtaga ändring). Över huvud taget är det mycket svårt att med hjälp av broschyrer och resehandlingar få en uppfattning om hur reseledningen är organiserad. I allmänhet nämns flygbolagen och flygplanstyper. I synnerhet nämns planets typ om flygningen görs med jetflyg, då det oftast utgår särskilt tillägg. Det påpekas ofta att flygplanen har tryckkabin och väderradar (det har numer alla plan inom charterflyget med destinationer till medelhavsområdet). 9.5

Prisupplysning

I de tidigare avsnitten har vi diskuterat möjligheten att informera konsumenterna så att de kan bedöma olika resealternativ från sina individuella utgångspunkter. För att kunna fatta rationella beslut behöver de också prisupplysning. Som vi antytt tidigare är det ännu svårare att lämna

112 konkreta upplysningar om jämförbara resors priser än att beskriva kvalitetsmässiga skillnader. Som framgått av kapitel 3 så är det dock icke omöjligt att åtminstone komma en bit på vägen. Vid sidan av den typ av prisjämförelser som vi med starka reservationer redovisat i avsnitt 3.3.2 behöver konsumenten uppenbart en mer allmän kunskap om prissättningen på sällskapsresor och faktorerna bakom företagens prispolitik. Prisfrågorna har diskuterats mycket såväl utom som inom branschen. Diskussionen har bl a uppkommit av att resenärer funnit att likartade resor har olika pris hos olika arrangörer och att priset på en och samma resa kan variera mellan säsonger eller under relativt kort tid. I detta avsnitt redovisar vi dels våra synpunkter på hur man kan angripa prisfrågorna i upplysningsverksamheten, dels olika sätt att prissätta sällskapsresor och dels kostnadsmässig bakgrund till prissättningen. 9.5.1 Prisupplysning övrig upplysning

i kombination

med

Punktundersökningar som diskuterades i avsnitt 9.2, bör icke gälla enbart resornas egenskaper utan också priserna. Vi förutsätter att undersökningarna görs med resor som är jämförliga när det gäller tid, transportmedel, hotellklass och annat som anges i broschyrer och färdhandlingar. Därigenom kan analysen inriktas på de återstående kvalitetsegenskaperna och på priset. Som vi uppfattar det, är det konsumentupplysningsutredningens uppgift att utreda vilken institution som bör stå för undersökningarna av sällskapsresorna. Det är dock uppenbart att undersökningar av priser och konkurrens nära anknyter till prisoch kartellnämndens verksamhet. Därför är det, anser vi, väsentligt att den institution som får ansvaret för

undersökningarna nära samarbetar med pris- och kartellnämnden bl a i prisfrågor. Vid konsumentupplysning om sällskapsresor, liksom vid all konsumentupplysning, är det mycket väsentligt att konsumenten får möjlighet att sätta pris i relation till kvalitet. 9.5.2.

Principerna för

prissättning

Företag kan sätta ett bestämt pris på sina produkter och sedan anpassa utbudet (när det gäller researrangörer antalet platser på sällskapsresor) till efterfrågan. Efterfrågan kan stimuleras genom reklam och andra marknadsföringsåtgärder. Företaget/arrangören kan också göra tvärtom. I sin mest renodlade form innebär det att företaget bjuder ut den mängd produkter det kan åstadkomma — här således alla resor som arrangören kan producera — och ändrar priset successivt, så att alla resor kan säljas. Extrema tillämpningar av prisanpassning är sällsynta. Det är mycket vanligare, åtminstone på kort sikt att mängden varor och tjänster anpassas till efterfrågan vid mer eller mindre givna priser. Vid försäljning av sällskapsresor förekommer fasta priser, realisationspriser och lockpriser. Fast pris innebär att man på kort sikt anpassar den utbjudna mängden till efterfrågan vid bestämda priser. Realisation av resor är en kortsiktig anpassning av priset. Lockprisförsäljning är närmast en form av reklam. Vid försäljning till fast pris gäller samma pris för alla köpare under hela försäljningsperioden. Om en arrangör vill sänka priset kommer sänkningen alla köpare till del. Enligt en intern överenskommelse skall resebyråföreningens medlemmar hålla fasta priser på detta sätt. Dessutom gäller regeln samma pris för samma resa oberoende av vilken resebyrå som säljer resan. Genom detta system håller föreningens

113 medlemmar samma stabilitet i priserna som linjetrafikföretag. Däremot behöver icke olika arrangörer hålla samma pris, även om deras resor är relativt lika. Priserna ändras mellan olika försäljningsperioder och genom att nya (billigare eller dyrare) resealternativ skapas. Vid realisation håller man icke samma pris för samma resa under hela perioden. Priset anpassas successivt till efterfrågan. Så länge priset överstiger de rörliga kostnaderna för en resenär lönar det sig att sälja ytterligare en resa. Resultatet blir att priset på en resa kan variera mycket helt beroende på när resan köpts. I vanliga fall börjar man naturligtvis med ett relativt högt pris. Om försäljningen icke går tillräckligt bra sänks priset mer och mer ju närmare avresedagen man kommer. Skulle det visa sig att man gjort en alltför pessimistisk bedömning av möjligheterna att sälja resan är det ingenting som hindrar att man åter höjer priset. En del av de icke auktoriserade arrangörerna använder denna prissättning. Några gör det i relativt hög grad. Resebyråföreningens medlemmar kan på grund av föreningens bestämmelser bara utnyttja den om de säljer alla platser i en resa till realisationspris. Vid lockprisförsäljning slutligen beslutar sig en arrangör i förväg för att sälja en del resor till exceptionellt låga priser och utnyttja priserna i sin reklam. Hur många resor som skall säljas till lockpris beror icke på efterfrågan, utan på företagets marknadsföring. 9.5.3 Företagens kostnader och prissättning Utredningen har icke haft möjlighet att undersöka researrangörers bokföring för att se de ekonomiska kalkylerna. Den största posten för ett sällskapsresearrangemang med charterflyg är transportkostnaderna. Samtidigt är denna kostnad relativt 8 Sällskapsreseutredningen

konstant för flygningar till samma resmål, beroende på det ganska enhetliga flygmateriel som använts och den hårda konkurrensen på chartermarknaden. Man får räkna med att minst hälften av priset för en- och tvåveckorsresor till vanliga resmål är transportkostnad. Arrangören betalar ett pris för hela planet. Priset per passagerare beror på hur många platser arrangören kan utnyttja på ut- ochåterresa. Efterfrågan varierar starkt mellan säsongerna. De flesta arrangörer håller lägre priser under lågsäsong för att stimulera efterfrågan. På det sättet söker man få priset för hela serien så lågt som möjligt. Under förutsättning att efterfrågan verkligen sprids över en längre period genom prisdifferentiering får man en jämnare efterfrågan och i genomsnitt fördelaktigare priser. Det finns dock kortare extra serier, vilket är en anledning till att resorna under utpräglad högsäsong ofta är dyrare. Därför vill man arbeta med så långa flygserier som möjligt och utbudet av resor kan icke helt anpassas till efterfrågan. Tomflygningar (ut- eller återresa utan passagerare) kostar nämligen i stort sett lika mycket som flygningar med passagerare. Även de arrangörer som har fasta priser försöker jämna ut variationerna mellan säsongerna genom olika tillägg. Samtidigt försöker de anpassa priset över hela perioden så att beläggningen på transportmedel och hotell gör att resorna går med maximal vinst. För att kunna uppnå sådan krävs det att arrangörerna bedömer efterfrågan och priskänsligheten riktigt. Om två arrangörer har satt mycket olika pris på i stort sett likvärdiga resor, kan detta bero på att de bedömt efterfrågan och sina möjligheter att utnyttja kapaciteten olika. Givetvis kan de även ha olika kostnader som ger stora prisdifferenser.

114 Rent allmänt kan man säga att när utbudet av resor är mindre än efterfrågan är priserna för lågt satta. De konsumenter som icke kan (eller vill) planera sin resa i god tid får avstå eftersom det icke finns några platser. För en del konsumenter kan det vara värdefullt att kunna köpa en resa utan att behöva boka den alltför lång tid i förväg. Av den anledningen kan det vara riktigt att det på marknaden finns två likvärda resor med olika pris. Vid realisation, som mera sällan renodlat används för att sälja sällskapsresor, försöker arrangören anpassa sitt pris så att hans kapacitet utnyttjas så mycket som möjligt. Systemet har ofta kritiserats som orättvist. Resenärer, som köpt samma resa, kan få betala helt olika pris. I princip är en sådan prissättning fördelaktig för alla resenärer om konsekvensen av att kapaciteten utnyttjas bättre blir ett lägre pris även för dem som icke fått realisationspris. I praktiken är det mycket svårt att avgöra hur realisationspriser påverkar övriga priser. Av utredningens intervjuundersökning och andra källor framgår att resor realiseras oftast dagarna före avresan och bara av vissa arrangörer. För att kunna köpa en sådan resa måste resenären vara beredd att avresa med mycket kort varsel. Han har således små möjligheter att välja tidpunkt. Dessutom fordras det ofta både tålamod och tid för att kunna göra ett fördelaktigt realisationsköp. I princip behöver realisationsresornas kvalitet icke vara sämre än andra resors. De resor som realiseras på den svenska marknaden har dock i allmänhet arrangemang av låg klass. Realisationspris kombineras rätt ofta med lockpris. Den renodlade lockprisförsäljningen innebär, som nämnts, att arrangören gör reklam genom att sälja ett fåtal resor till förhållandevis lågt pris för att komma i kontakt med kunder.

Ett företag vill givetvis sälja så få lockprisresor och så många vanliga resor som möjligt. Lockpriserna skall bara väcka ev kunders intresse och locka dem att kontakta företaget. Reklam av denna typ är i och för sig icke ofördelaktig för konsumenterna. De billigare resorna måste komma några till del och som reklam betraktat kan lockpriser vara både effektiv och billig. Däremot är det viktigt att konsumentupplysningen ser till att allmänheten lär sig uppfatta lockpriser som reklam, och icke som ett mått på ett företags prisnivå. Det är mycket svårt att säga i vilken utsträckning det förekommer lockpriser i praktiken. Ofta får en kund som vill köpa en lockprisresa veta att dessa är utsålda men att det finns andra alternativ. Kunden kan icke kontrollera om det över huvud taget sålts några resor till lockpriser. Om resor annonseras ut till lockpriser, men i praktiken aldrig säljs till detta pris, strider detta mot grundreglerna för god reklam. Även om det förekommer försäljning till lockpriser tycks den försäljningen i regel vara så liten att de flesta resenärer icke kan räkna med att kunna köpa en resa till ett sådant pris. Man kan sammanfattande konstatera att de olika typerna av priser på sällskapsresor gör det svårt för konsumenten att få en uppfattning om den verkliga innebörden i olika erbjudanden. Sett från konsumentens synpunkt är detta givetvis otillfredsställande. Problemet accentueras av att extrema erbjudanden — både vid realisation och lockprisförsäljning — ofta tycks göras när det finns risk för skandalresor. Det bör observeras att de olika prissättningssystemen å andra sidan lett till en intensivare priskonkurrens på sällskapsresemarknaden, något som är en uppenbar fördel för konsumenterna.

115 9.6

Sammanfattning av utredningens förslag och önskemål beträffande konsumentupplysning rörande sällskapsresor

Att resornas kvalitetsegenskaper och priser då och då undersöks är en förutsättning för att man skall kunna ge effektivare konsumentupplysning om sällskapsresor. Undersökningarna bör, enligt vår uppfattning, oftast vara punktundersökningar koncentrerade på bestämda slag av resor. Vid enstaka tillfällen, i samband med större strukturförändringar på resemarknaden, bör de däremot ha karaktären av översikter av samma typ som våra intervjuundersökningar. Enligt vår uppfattning ligger det i konsumentupplysningsutredningens uppdrag att föreslå vilken institution som skall stå för undersökningarna. Ifråga om pris- och konkurrensfrågor förutsätter vi dock ett samarbete med pris- och kartellnämnden. Den information om sällskapsresor som kan hämtas i uppgifter från luftfartsstyrelsen, auktorisationsnämnden och den av

oss föreslagna reklamationsnämnden bör, liksom den upplysning som bygger på undersökningarna, bearbetas och vidarebefordras av konsumentinstitutets upplysningsavdelning som har till uppgift att genom egna publikationer och kontakter med press, radio och TV ge för konsumenterna viktig information inom alla varuoch tjänsteområden. Vi föreslår vidare att en mindre skrift med sådana uppgifter om sällskapsresor som är grundläggande för konsumentens kunskap utarbetas genom konsumentrådets försorg. Detta bör dock inte ske förrän våra egna förslag har behandlats och påverkat förhållandena på resemarknaden. Slutligen rekommenderar vi att reseföretagen genom sin branschorganisation verkar för att de uppgifter om resor som lämnas i broschyrer, färdhandlingar etc förenklas och standardiseras i mesta möjliga utsträckning. Det synes därvid vara av största vikt att man skiljer mellan grundläggande fakta, information av allmänt intresse och beskrivningar som innehåller subjektiva värderingar.

116 KAPITEL 10

Specialproblem

I detta kapitel tar vi upp problem som delvis ligger utanför utredningens egentliga arbetsområde. Vi har funnit det angeläget att i någon mån beröra och belysa dessa problem trots att de kan förefalla perifera. Då vårt material på dessa punkter är begränsat kan vi ej formulera några rekommendationer eller förslag till åtgärder. Detta innebär icke att det ej skulle finnas behov av åtgärder på dessa områden. De problem som berörs är utbildning av reseledare, skolungdomsresor och resor av sjukvårdskaraktär.

10.1 Utbildning av reseledare

Utvecklingen på resemarknaden under senare år har medfört nya och differentierade krav på reseledarna. Sällskapsresorna var tidigare mera inriktade på resor mellan flera olika orter. Nu avser de flesta resor med flyg att resenären stannar på bestämmelseorten. Det visade sig snart att arrangörerna måste ha fast personal på semesterorterna för att tillfredsställande kunna ta hand om resenärerna. Det har också visat sig att tillgången på kvalificerad personal är dålig; rekrytering har blivit ett besvärligt problem. Nu har de större arrangörerna egna platsrepresentationer på en rad platser i medelhavsområdet och på de atlantiska öarna. En platsrepresentation kan under högsäsong omfatta upp till ca 25 personer. Oftast finns en platschef, ett antal utfärdsledaré1 med speciell kännedom om det distrikt de arbetar på, hotellfärdledare,

som bor på de olika hotell där resenärerna inkvarteras samt kontorspersonal. Platschefen är oftast fast anställd, de övriga oftast tillfälligt anställda. De rekryteras bland studerande eller andra med erfarenheter av resor och lämpliga språkkunskaper. Eftersom det ställs höga krav på färdledare har rekryteringssvårigheterna varit stora. Situationen kan försvåras av att vissa resmål under pågående säsong visar sig ha större dragningskraft än väntat. Då liksom vid sjukdom och annat bortfall behövs snabbt förstärkningar. Den personal som i sådan situation anställs hinner arrangören icke pröva på ett sätt som säkrar fullgod service. Färdledaren är också kontaktman mellan resenären och arrangören och mellan resenären och hotellvärden. Färdledaren måste kunna klara upp missförstånd och problem på ett smidigt och klokt sätt. Mindre erfarna reseledares brist på tränat omdöme kan skapa onödig irritation. Det har visat sig i många reklamationsfall att yngre reseledares oerfarenhet överdimensionerat ett i och för sig bagatellartat fall. Researrangörerna är medvetna om att utbildning på lång sikt kan motverka de olägenheter som berörts. Varje researrangör har hittills varit tvungen att i första hand lösa utbildningsfrågan inom sin egen organisation. De större företagen och sällskapsresearrangörer inom samma koncern har dock ordnat gemensamma kurser. De har annonserat före varje säsong efter personer 1

Färdledare är en inom branschen använd benämning. Vi använder benämningen här synonymt med reseledare.

117 med bl. a. språkutbildning. Aspiranterna har, åtminstone i vissa fall, fått genomgå personlighets- och kunskapstest samt deltaga i kurser i utlandet. Resultaten av dessa ansträngningar rapporteras vara tillfredsställande. Flera mindre arrangörer har startat liknande utbildning. Andra arrangörer har byggt sin utbildning på de fast anställda platschefer som under lågsäsong tjänstgör i Sverige och lär sig företaget, dess målsättning och uppläggning av resorna. De säsonganställda får under några veckor före säsong pröva hotell och utflykter och träffa folk de skall samarbeta med. I detta fall är det framför allt de äldre och mer erfarnas handledning som är den egentliga utbildningen. Det förekommer att man efter säsongen samlar reseledarna till en konferens, går igenom erfarenheter och kommer med förslag till förbättringar. Ansträngningarna att utbilda personalen har givit resultat. Men fortfarande finns svagheter i grundutbildningen. De kanske skulle kunna rättas till genom en allmän grundkurs. Svenska Resebyråföreningen har anmodats uttala sig om eller medverka vid färdledarkurser, men föreningen har icke velat tillstyrka en sådan utbildning om den ej omhänderhas av en erkänd utbildningsinstitution. Kursverksamheten vid Stockholms Universitet tog 1964 initiativet till en baskurs för färdledare. Den omfattade 60 undervisningstimmar och hölls två kvällar i veckan. Svenska Resebyråföreningen och SJ deltog i planläggningen. Kursen behandlade bl a allmänt ledarskap, reseorganisationerna, olika färdmedel, bokföring och redovisning, andra länders politiska system och sociala och religiösa struktur, visnings- och mikrofonteknik, försäkringsfrågor, tullärenden, Sveriges officiella representation utomlands etc. Svenska Resebyråföreningen har som

framgått medverkat i denna utbildning, men samtidigt understrukit att denna lösning endast är ett provisorium. Färdledaren måste huvudsakligen få sin utbildning genom praktiskt arbete och med hänsyn till varje företags förutsättningar, mål och utbyggnad. Som rekryteringsbas har den nämnda teoretiska utbildningen betytt en del. Om aspiranterna dessutom fick genomgå peronlighets- och kunskapstest torde förutsättningarna för en tillfredsställande täckning av det växande behovet av färdledare kunna förbättras avsevärt. Som sades inledningsvis är det endast i undantagsfall en helårssysselsättning att vara reseledare. Yrket är med sina oregelbundna arbetstider krävande såväl psykiskt som fysiskt. Det anses att en reseledare efter några år icke längre orkar intressera sig för uppgifterna. Därför vore det angeläget att finna andra uppgifter inom branschen för reseledare som slutat utlandstjänstgöringen. Omställningen från de mycket speciella uppgifterna utomlands till ett arbete i Sverige utanför resebranschen kan vara mycket vansklig för den enskilde. En reseledares osäkra framtidsutsikter i branschen för närvarande gör det svårt att få ett gott rekryteringsunderlag. Skolöverstyrelsen har i april 1966 tillsatt en utredning som helt allmänt skall utreda utbildningsfrågor inom turistväsendet inklusive resebyråverksamhet i vidaste mening. Vi förutsätter att denna utredning också lämnar ett förslag till utbildning av reseledare. Problemen har här endast berörts för att understryka att utbildning är angelägen, både för resenärer och färdledare.

10.2.

Skolungdomsresor

Med ferieresor menas oftast resor för skolungdom, där det vid sidan av de vanliga researrangemangen finns vissa sociala ar-

118 rangemang samt kurser, vanligen i landets språk. Resenärerna inkvarteras oftast i familjer, men även i läger eller pensionat etc. Resorna görs huvudsakligen under sommarferierna och vistelsen varar flera veckor, dvs betydligt längre än vid vanliga sällskapsresor. Utredningen har haft kontakt med Lärarnas Riksförbund, Målsmännens Riksförbund, Skolkuratorernas Förening och skolöverstyrelsen. Genom dessa kontakter och tillgängligt material har utredningen försökt bilda sig en uppfattning om denna reseverksamhet. Ferieresor utomlands är numer relativt vanliga. Enligt ungefärliga uppskattningar deltog 1964 ca 20 000 ungdomar i sådana resor. Till dessa resor kommer de s k vintersportresorna som också mer eller mindre är direkt inriktade på skolungdom. De görs under sportlovsveckorna, ibland under jul- och påsklov. De rymmer icke några pedagogiska moment och förläggningen är normalt samma typ av pensionat och hotell som vid vanliga sällskapsresor. Skolungdomsresorna synes, liksom övrig reseverksamhet, öka snabbt. Många arrangörer är sysselsatta med denna verksamhet. Det finns olika arrangörskategorier, bl a Centralnämnden för skolungdomsutbytet med utlandet, som är en statsunderstödd institution. Den samarbetar resetekniskt med SJ Resebyrå. Vidare är en organisation som an-angerar ferieresor knuten till Folkuniversitetet, dvs en ideell organisation. Även vanliga företag i resebranschen ordnar ferieresor. Dessutom arrangeras relativt många kurser av enskilda lärare, huvudsakligen för elever vid de skolor där lärarna tjänstgör. De som organiserar många feriersor anlitar vanligen auktoriserade reseföretag som resetekniska arrangörer. Själva ordnar de förläggning, oftast i familjer, och

svarar för de pedagogiska och sociala arrangemangen. En stor del av vintersportresorna ordnas av ett par företag som specialiserat sig på denna typ av resor. Dessa arrangörer är icke auktoriserade av STR. Vintersportresor arrangeras även av de vanliga reseföretagen. Genom att resorna då erbjudes till alla och icke bara till skolungdomar förlorar de dock ofta karaktären av skolungdomsresa. Som framgått av kapitel 3 och bilaga 1 visar utredningens intervjuundersökning att vintersportresorna resetekniskt hittills synes ha varit tillfredsställande. Pedagogiska moment ingår, som redan nämnts, icke i dessa resor och för de sociala inslagen får ungdomen, liksom vuxna resenärer på vanliga sällskapsresor, själv taga ansvar. Målsmännens Riksförbund, Skolkuratorernas Förening och Lärarnas Riksförbund har tillsammans gjort en enkät bland 453 skolungdomar som deltog i ferieresor sommaren 1962. Denna undersökning ger vissa uppgifter om resornas karaktär och effektivitet när det gäller språkundervisning samt uppgifter om hur inkvarteringen var. Deltagarna var, enligt undersökningen, 14—21 år. De flesta var 16—18 år. Inkvarteringen skedde till ca 90 procent i familjer, ungefär 40 procent av dessa hade med kursdeltagarna jämnåriga barn. Ca 17 procent delade rum med svensk kursdeltagare. I de flesta fall tycks deltagarna ha varit nöjda med inkvarteringen. Endast få deltog för att försöka läsa upp underbetyg. Undersökningen visade sammanfattningsvis att det är önskvärt med bättre information till kursdeltagarna och deras föräldrar, bl a om ordningsregler och sociala anordningar vid kurserna och fritidssysselsättningar. Vidare synes undervisningen ha betytt mindre för deltagarnas språkkunskaper än själva vistelsen. Därför är det anmärkningsvärt att många

119 klagade över bristande kontakt med landets ungdom och att rätt många fick dela rum med andra svenskar. Det gör ju möjligheterna till övning mindre. Kontakten med landets invånare torde vara det primära motivet för att deltaga i feriekurser, undervisning kan man säkerligen få lika bra om icke bättre i Sverige. En feriekursresa kan, som nämnts, delas upp i tre moment: det resetekniska arrangemanget, de sociala inslagen med inkvartering och sysselsättning på fritid samt, i vissa fall, det pedagogiska innehållet. Det är dock uppenbart att man icke kan lösa alla problem genom att se till att arrangörernas verksamhet drivs tillfredsställande samt att undervisning och sociala arrangemang håller en hygglig kvalitet. Detta gäller både ferieresor och vintersportresor. Föräldrarna som gör resorna möjliga och arrangörer som tar ungdomar till en främmande miljö utom föräldrars och skolas närhet och inflytande har ett stort ansvar. Man bör därför ställa höga krav på dessa resor och vara medveten om att problemen oftast kan uppstå vid samvaron under resorna. Ytterligare en svårighet är problemet från vems synpunkt resorna skall bedömas. Av utredningens undersökning framgår det att ungdomar som deltager i vintersportresor själva i regel är mycket nöjda. Det är dock oftast föräldrarna som står för kostnaderna. Deras uppfattning har ej undersökts. Troligt är att de inte heller kan bedöma resor, som de själva inte varit med på. Under alla förhållanden synes det vara uppenbart att utbytet av en ferieresa i hög grad beror på hur inkvarteringen och övriga sociala arrangemang varit. De organisationer, som utredningen varit i kontakt med, hävdade bestämt att den lämpligaste inkvarteringen är i familjer. Valet av värdfolk är viktigt. De måste vara intresserade och känna ansvar och icke en-

dast betrakta inkvarteringen som en förtjänstmöjlighet. Vidare bör det i värdfamiljerna finnas ungdomar, jämnåriga med de inkvarterade. Det synes också viktigt att värdfamiljerna i viss utsträckning påtager sig föräldrars funktioner och sociala ansvar. Det är uppenbarligen nödvändigt, så att tonåringar icke lämnas utan tillsyn i en främmande miljö. Vid vintersportresor tycks det inte finnas några möjligheter att ordna sådan tillsyn. Därför synes det vara mycket angeläget att reseledningen i viss utsträckning kan tjänstgöra som övervakare eller åtminstone rådgivare till ungdomarna och att föräldrarna ser till att ungdomarna har mognad och omdöme att själva ta ansvar. De sociala och de pedagogiska arrangemangen gör att skolungdomsresor ligger nära allmänna frågor om fostran och undervisning. Därför torde skolöverstyrelsen vara den myndighet, som i första hand borde ha ansvaret för och tillsynen av denna verksamhet. Övervakningen skulle kunna läggas upp på två sätt. Antingen skulle överstyrelsen kunna pröva kompetensen hos lärare och andra som har ansvaret för undervisning och sociala arrangemang eller också kunna inspektera skolungdomsresor på ort och ställe. Bäst vore en kombination av dessa metoder. Skolöverstyrelsen har vid flera tillfällen gjort framställningar om anslag för verksamhet av denna art hos ecklesiastikdepartementet. Eftersom medel hittills icke har ställts till överstyrelsens förfogande har skolöverstyrelsen icke kunnat övervaka skolungdomsresorna. Enligt vår uppfattning är det viktigt att överstyrelsen får resurser för denna verksamhet. Vi beklagar också att skolöverstyrelsen uppenbarligen måste begränsa övervakningen till ferieresorna och icke kan åtaga sig kontroll av vintersportresor utan pedagogiska moment. Trots den betydligt

120 kortare vistelsetiden synes det kunna uppstå vissa sociala problem även vid dessa resor. Det är angeläget att informationen om skolungdomsresor drivs betydligt mer intensivt än hittills och att den riktas både till ungdomar och föräldrar. För en sådan upplysningsverksamhet krävs dock bättre kunskaper om resor och researrangörer än de som finns för närvarande. Om skolöverstyrelsen kan påtaga sig den övervakande funktionen skulle det också bli möjligt för styrelsen att genom skolorna informera elever, föräldrar och lärare om resultaten av kontrollerna. Vidare gäller de önskemål om undersökningar som redovisades i föregående kapitel i särskilt hög grad skolungdomsresor. Upplysningsbehovet gäller både de resetekniska arrangemangen, resornas priser, den eventuella undervisningens samt de sociala arrangemangens omfattning och värde. Behovet av prisupplysning blir särskilt starkt därför att ferieresor i regel är relativt dyrbara. Konsumentupplysning om skolungdomsresor bör givetvis lämnas genom de vanliga konsumentupplysningskanalerna, men bör också kunna ske, som redan nämnts, via skolor samt genom elev- och föräldraorganisationer. 10.3 Resor av sjukvårdskaraktär Under senare år har en speciell typ av sällskapsresor i ökad utsträckning börjat lanseras. Det är sådana resor av sjukvårdskaraktär som vänder sig till resenärer som i olika avseenden ej är helt fysiskt friska. Vad som här avses är icke sådana speciella sjukresor för direkt sjuka människor som behöver ständig passning utan resor där kravet är att vederbörande kan klara sig själv eller med hjälp av någon anhörig. Det speciella med dessa resor är att förutom de vanliga färdledarna så står även en svensk sjuksköterska eller svensk sjukgymnast till resenärernas förfogande som

förmedlar ev. behövlig läkarvård genom lokala läkare. Anledningen till att utredningens uppmärksamhet kommit att fästas vid denna typ av resor är att intervjupersoner ingått från dessa resor i utredningens undersökningar såväl för oktober- 1964 som aprilresorna 1965. Beträffande oktoberresorna 1964 kunde konstateras fall där anmärkningar riktades mot arrangörerna av, om uppgifterna var riktiga, relativt allvarlig art med hänsyn till resornas karaktär. I april 1965 däremot kunde konstateras att några fall av dylika anmärkningar ej riktades mot resorna utan resenärerna var i stort sett nöjda med arrangemangen bortsett från smärre anmärkningar. Alldeles självklart måste mycket höga krav ställas på resor av denna karaktär. Så länge sådana resor endast utbjudes av ett fåtal ansvarskännande arrangörer, vilka anlitar sakkunskap vid dessa resor, måste man betrakta detta som ett lovvärt initiativ. I dagens läge finns så vitt vi förstår ingen anledning att föreslå några åtgärder beträffande denna typ av resor. Men om denna speciella typ av resor kommer att bli mer kommersiellt arrangerad och få större spridning måste utvecklingen följas mycket noggrant. Med tanke på dessa resors speciella karaktär blir priset relativt högt, samtidigt som det är svårt redan nu att bygga ut mottagningsapparaten i resp. länder tillräckligt fort för att tillgodose det växande behovet. Möjligen finns här en potentiell risk att arrangörer utan tillräcklig kunnighet på området startar sådan verksamhet. Med hänsyn till resornas speciella art föreslår utredningen i avsnitt 5.2.4 att man vid auktorisation av företag som avser genomföra resor av sjukvårdskaraktär remitterar ansökningarna även till medicinalstyrelsen. Vidare anser utredningen att medicinalstyrelsen även i övrigt borde övervaka det sjukvårdande inslaget i dessa resor.

121 KAPITEL 1 1

Sammanfattning. Förslag till åtgärder och rekommendationer

Antalet sällskapsresor från Sverige har under senare år ökat starkt. Utvecklingen sammanhänger med den stigande inkomstnivån, den ökade fritiden men även med att charterflyget utvecklat sig till ett snabbt, relativt billigt och bekvämt färdmedel. Vidare är prisnivån i flera av de länder vartill resorna går fördelaktig för svenska resenärer. Antalet sällskapsresor med charterflyg har under tiden 1955— 1965 stigit från 10 000 till ca 320 000. Trots att antalet resor således numera är relativt högt utgör resenärerna alltjämt ett selektivt urval av befolkningen i helhet. Högre inkomsttagare reser oftare än andra, tjänstemän oftare än arbetare osv. En annan egenhet i resenärernas sammansättning är att kvinnor har en högre resefrekvens än män. Det finns anledning att tro att resandet även framdeles kommer att öka ytterligare genom att de som redan skaffat sig reseerfarenhet reser oftare och genom att resandet blir vanligare bland dem som hittills icke rest tidigare. Vidare synes tendensen vara att resmålen flyttas till allt längre avstånd från Sverige. I stort sett har den mycket starka expansionen i resebranschen skett friktionsfritt. Flertalet resor genomföres på ett tillfredsställande sätt och svarar mot de förväntningar som resenärerna ställer på dem. Att så är fallet sammanhänger med flera faktorer. Branschens åtgärder och den frivilliga auktorisationen synes ha bidragit till detta, vidare har luftfartsstyrelsen genom sina åtgärder skyddat den resande allmänhetens intressen.

Skandalresor Även om flertalet företag i branschen har arbetat på ett tillfredsställande sätt och inga allvarliga anmärkningar kan riktas mot större delen av resorna förekommer det marginellt rätt allvarliga missförhållanden som i den allmänna debatten figurerar i form av s. k. skandalresor. Skandalresornas uppkomst möj liggöres av att resorna betalas i förskott av resenärer medan reseföretagen har möjlighet att betala transportföretag, hotell osv. i efterhand. Betalningssystemet innebär att den som vill starta en verksamhet i branschen icke på sedvanligt sätt behöver anskaffa rörelsekapital utan kan använda resenärernas förskottslikvider som sådant. Förfarandet har visat sig innebära betydande risker när det utnyttjas av företag som uppenbarligen saknar förutsättningar att på längre sikt driva verksamhet i branschen. Ett fåtal personer på den svenska marknaden har efter att ha medverkat i företag som gått i konkurs upprepade gånger återkommit i nya företag. Verksamhet i företag av den typ som här avses har förr eller senare lett till reseskandaler varvid enskilda resenärers intressen blivit lidande. Enligt vår uppfattning är det icke möjligt att få bukt med reseskandalerna uteslutande genom interna saneringsåtgärder inom branschen. Den frivilliga auktorisationen påverkar verksamheten endast hos företag som anslutit sig till auktorisationssystemet, medan skandalreseföretagen under alla förhållanden håller sig utanför ett

122 frivilligt auktorisationssystem. Ej heller Inom utredningen har vi diskuterat kan man räkna med att konsumentupp- möjligheten att ingripa mot skandalresorlysning rörande sällskapsresor kan göras na genom att göra det nuvarande auktoriså effektiv att den helt eliminerar risken sationssystemet, ev. efter vissa modifieför skandalresor. ringar, obligatoriskt eller genom att överVi har även övervägt möjligheten att föra auktorisationen för sällskapsresor till lägga de preventiva åtgärderna mot skan- en statlig myndighet. Vi har dock funnit dalresorna till luftfartsstyrelsen och knyta att alltför stora risker för begränsning av dem till tillståndsgivningen för charterfly- nyetablering och konkurrens föreligger vid get. Vi har dock funnit att det knappast en obligatorisk bedömning av en rad mer kan vara riktigt att utvidga luftfartssty- eller mindre formella kvalifikationer hos relsens skyldighet att bedöma flygföretag den som söker auktorisation. Därför har till att även omfatta en grundlig gransk- vi försökt finna en form för ingripande ning av själva reseföretagen. Vidare har vi mot skandalresor som i minsta möjliga utfunnit att luftfartsstyrelsens åtgärder vis- sträckning påverkar konkurrensförhållanserligen under vissa förutsättningar kan dena inom branschen. Eftersom skandalförhindra skandalresor från att starta och resor huvudsakligen sammanhänger med att styrelsen i vissa fall även kan kräva att företagen fritt disponerar över resenägarantier för resenärernas hemtransporter, rernas förskottslikvider har vi beslutat men att den däremot icke kan förhindra framlägga ett förslag med den innebörden att sådana resor säljs eller utbjudes till att reseföretag tvingas ställa säkerhet för försäljning. att resenärernas elementära fordringar blir Vanliga rättsliga åtgärder som står till tillgodosedda. buds verkar långsamt och är ur resenäVi är på denna punkt dock icke eniga. rers synpunkt otillfredsställande därför att Ledamöterna Larsson och Loman redodet är ovisst om de eventuellt utdömda visar i sin reservation en alternativ lösskadestånden verkligen kommer att ut- ning av problemet, medan Söderberg i ett betalas. särskilt yttrande framlägger vissa kompletVi har kommit till att skandalresorna terande önskemål. bör motverkas genom lagstiftningsåtgärUtredningens förslag har följande huder. Eftersom sådana åtgärder utgör ett vudsakliga innebörd: ingrepp i näringsfriheten med risk för 1. Ekonomisk garanti skall ställas dels konkurrensbegränsning har vi noggrant för att i Sverige anordna sällskapsresor till övervägt om skandalresorna verkligen är utlandet, dels för att i Sverige försälja eller en olägenhet av sådan omfattning att åt- till försäljning utbjuda sällskapsresor till gärder med ovanberörda negativa effek- utlandet anordnade i andra länder. Kungl. ter bör vidtas. Vi har funnit att reseskan- kommerskollegium skall handha garantidalerna i andelen resor räknat visserli- systemet. gen ligger under en procent, men att de Med sällskapsresor avses i detta samredan i dag berör flera tusen resenärer manhang grupp- och sällskapsresor som per år. Då antalet resor ökar snabbt ökar är öppna för allmänheten eller är komproblemets omfattning. Det blir också mersiellt anordnade. allvarligare genom att resorna kan stran2. Som ekonomisk garanti kan godtas da på allt avlägsnare platser. Därför har svensk bankgaranti eller annan likvärdig vi kommit till uppfattningen att det är och likvid säkerhet. Garantibeloppets motiverat att genom lagstiftningsåtgärder storlek bör stå i en bestämd relation till ingripa mot reseskandaler. företagets omsättning. Garantibeloppets

123 storlek bör kunna jämkas i de fall där det uppenbarligen icke föreligger någon större risk för uppkomst av skandalresor, vilket i dagens läge bör exempelvis gälla beträffande auktoriserade företag. 3. Kommerskollegium bör ha rätt att löpande infordra alla nödvändiga uppgifter för fastställande eller ändring av garantibeloppens storlek. 4. Garantin är avsedd att disponeras för hemtransport från utlandet av resenärer om reseföretaget ej fullföljer resa och för vissa kostnader i utlandet (kost och logi) samt för återbetalning av medel som erlagts för resor som icke genomförts. Till kommerskollegium knytes en nämnd med uppgift att besluta om disposition av garantibeloppen. 5. Garantibeloppen återgår då verksamheten upphört och inga ytterligare fordringsägande resenärer kan finnas. 6. Överträdelse av föreslagna bestämmelser bestraffas med böter eller fängelse i högst ett år. Auktorisationen Utredningen har som framgått av ovanstående inte ansett sig böra rekommendera att auktorisationen göres obligatorisk för att förhindra uppkomsten av skandalresor. Istället anser vi att auktorisationen bör bibehållas i frivillig form, som ett kvalitetsmärke. Enligt sitt uppdrag har utredningen även granskat det frivilliga auktorisationssystemets för- och nackdelar. En av de frågeställningar som därvid har diskuterats är huruvida det nuvarande auktorisationssystemet innefattar några konkurrensbegränsande moment. Så långt vi kunna finna är så ej fallet i den frivilliga utformning som finns. Att garantibeloppen icke varierar med företagens omsättning synes ej ha någon större betydelse eftersom beloppet är relativt blygsamt och kostnaderna för det därför små i förhål-

lande till omsättningen hos företagen. De stora företagen gynnas dock genom att kravet på säkerhet i högre grad minskar möjligheterna till ytterligare kredit för ett mindre företag än för ett större. Auktorisationsnämndens stadgar och auktorisationsnormerna är enligt vår uppfattning icke konkurrensbegränsande så länge auktorisationen är frivillig. Vissa formuleringar i normerna har vi dock funnit anledning att diskutera något mera ingående. Auktorisationsnämndens sammansättning med från branschen fristående ledamöter utsedda av Handelskamrarnas Nämnd, har vi inget att erinra mot. För närvarande remitterar auktorisationsnämnden ansökningarna till Svenska Resebyråföreningen och till Svenska Trafikföretagens Råd. Vi finner det angeläget att nämnden framdeles inhämtar synpunkter jämväl av luftfartsstyrelsen, av den föreslagna reklamationsnämnden beträffande sökandens behandling av ev. reklamationer samt av skolöverstyrelsen vad avser arrangörer av ferieresor och medicinalstyrelsen vad avser researrangörer inriktade på resor av sjukvårdskaraktär. Vi föreslår också att alla principfrågor som berör resenärernas intressen remitteras till statens konsumentråd. Slutligen har utredningen ett starkt önskemål beträffande den nuvarande auktorisationen, nämligen att nämndens granskning av auktoriserade företag kunde pågå löpande. Nämnden har enligt sina stadgar befogenheter till en sådan granskning, men synes sakna resurser till den. I förhållande till branschens omsättning torde de nödvändiga kostnaderna vara helt obetydliga, varför det ej borde vara omöjligt för branschen att ställa de behövliga medlen till nämndens förfogande. Ansvars- och reklamationsfrågan Resenärernas rättigheter och skyldigheter anges — ibland med vissa tillägg — i de

124 resevillkor som för den organiserade delen av branschen har fastställts av Svenska Resebyråföreningen. Det kan hävdas att dessa villkor gäller även för resor arrangerade och sålda av företag som icke tillhör resebyråföreningen. Resebyråföreningens allmänna resevillkor är därför av utomordentligt stor betydelse för resenären, liksom för företagen, bland annat som utgångspunkt för behandling av reklamationer. Med anledning av ovanstående har vi tillsammans med resebyråföreningens representanter genomfört en noggrann genomgång av nu gällande bestämmelser och försökt belysa ansvarsfrågorna både ur resenärernas och företagens synvinkel. Genomgången av bestämmelserna har resulterat i vissa ändringsförslag. På ett par väsentliga punkter har därvid konsumentoch branschsynpunkter icke kunnat enas varför det redovisas alternativa förslag till bestämmelsernas utformning. Utredningen rekommenderar resebyråföreningen att genomföra en översyn av de gällande bestämmelserna i enlighet med de förslag som framlagts. På de punkter där enighet icke kunnat nås bör resebyråföreningen överväga hur långt den kan tillmötesgå konsumenternas önskemål. Även om flertalet resor enligt tillgängligt material genomföres på ett för resenärerna tillfredsställande sätt förekommer det givetvis även utanför skandalresorna resor som i alla avseenden icke svarar mot de förväntningar som konsumenten har ansett sig ha rätt att hysa. Liksom i alla andra branscher förekommer det reklamationer som i första hand bör handläggas av säljaren. För tvister mellan resenärer och företag finns det för de organiserade företagen redan i dag en klagoinstans inom Svenska Resebyråföreningen, som dock endast behandlar klagomål som riktas mot resebyråföreningens medlemmar. Den förstnämnda begränsningen synes i nuvarande marknadsläge särskilt

betänklig, eftersom reklamationsbehovet, synes vara stort hos resenärer till vissa av de företag som icke är organiserade. Därför föreslår vi att statens konsumentråd i samarbete med Svenska Resebyråföreningen och Svenska Trafikföretagens Råd upprättar en reklamationsnämnd för behandling av klagomål rörande bl. a. sällskapsresor anordnade av företag såväl inom som utom resebyråföreningen. Konsumentupplysningen Konsumentupplysning rörande den typ av komplicerade tjänster som sällskapsresor utgör är oftast bristfällig. Bristen sammanhänger med svårigheten att finna material som kan utnyttjas som underlag för upplysningsverksamheten. Vi förutsätter att den pågående konsumentupplysningsutredningen framlägger förslag om lämplig undersökningsinstitution, som då och då kan undersöka olika slags tjänster bl. a. resor antingen genom mindre punktundersökningar eller genom bredare upplagda översiktliga undersökningar. Den löpande informationen till konsumenterna rörande sällskapsresor bör enligt vår uppfattning vidarebefordras genom konsumentinstitutets upplysningsavdelning. För att ge för resekonsumenter betydelsefulla fakta i samlad form föreslår vi vidare att statens konsumentråd låter utarbeta en mindre skrift. Slutligen föreslår vi att reseföretagen genom sin branschorganisation verkar för att de uppgifter som lämnats i broschyrer, färdhandlingar etc. förenklas och standardiseras i mesta möjliga utsträckning. Särskilt viktigt är därvid att faktauppgifter skiljes från subjektiva värderingar. Specialproblem Vi har i samband med vårt arbete kommit i kontakt med några specialproblem

125 beträffande vilka vi saknar underlag för direkta rekommendationer. Vi vill dock rikta uppmärksamheten på dessa problem och uttrycka önskemål om att frågorna på olika sätt finner sin lösning. De problem som här avses är utbildningsfrågan för reseledare, skolungdomsresor samt resor av sjukvårdskaraktär. Beträffande reseledarnas utbildning förutsätter vi att frågan behandlas av den utredning skolöverstyrelsen tillsatt för ut-

bildningsfrågor inom turistväsendet. För skolungdomsresor med pedagogiskt innehåll vill vi uttrycka ett starkt önskemål om att skolöverstyrelsen ges möjlighet att verka som kontrollorgan beträffande det pedagogiska och sociala inslaget i resorna. Motsvarande önskemål om kontroll gäller beträffande resor av sjukvårdskaraktär. Lämpligt kontrollorgan för det sjukvårdande inslaget i dessa resor bör enligt vår uppfattning vara medicinalstyrelsen.

126 Reservation

av ledamöterna Larsson och Loman Av kap. 6 framgår, att de s. k. skandalresorna numerärt sett och i betraktande av det stora antal svenskar, som begagnar sig av sällskapsresemöjligheterna överhuvudtaget, utgör en mycket ringa del av den totala resevolymen. Offren för skandalresorna är både absolut och relativt sett få. De utgörs till den största delen av sådana personer, vilka medvetet tagit risker för att få ett prisbilligare arrangemang. Företeelser av enahanda slag återfinns på många andra områden, där konsumenten har att göra ett val. De resespekulanter, som kan sägas blivit bedragna i egentlig mening, utgör en än mindre del av landets miljonhövdade resenärgrupp. Det kan därför starkt ifrågasättas om det kan vara motiverat med lagliga ingripanden för att skapa ett skydd åt detta fåtal, när priset därvid blir ett avsteg från den i vårt land allmänt erkända principen om näringsfrihet. Skall man emellertid bedöma olägenheterna såsom varande så allvarliga, att man måste bortse från nackdelarna med en regleringsapparat, då bör man i varje fall söka sig fram på vägar, som innebär minsta möjliga intrång. Det betyder ett minimum av åtgärder, sett även ur den synpunkten att varje förordning eller lag måste falla tillbaka på något organ, som ger tillståndet, övervakar och beivrar överträdelser. Ett principiellt användande av det nuvarande auktorisationssystemet innebär minsta möjliga ingrepp och det kan också med i stort sett oförändrad apparat utnyttjas i det praktiska förverkligandet. Det

enda som erfordras är att auktorisationen göres obligatorisk, sedan de nuvarande bestämmelserna fått en sådan av myndigheterna reviderad utformning, som kan anses vara motiverat av det nya läget. Härmed avses en eventuell ändring av auktorisationsnämndens sammansättning, bestämmelser om utökade resurser för nämndens arbete med övervakning etc. och upprättande av och hänvisning till sådan besvärsinstans, som blir påkallad med anledning av obligatoriet. Det har i utredningen i övrigt kunnat konstateras, att auktorisationssystemet icke är konkurrensbegränsande, att dess verksamhet bidragit till en minskning av antalet reseskandaler, att det är en kvalitetsupplysning till konsumenternas tjänst men att det som frivillig saneringsåtgärd icke är tillräckligt för att helt hindra för konsumenterna vådliga följder av den fria etableringen i den mån detta inbjuder till missbruk från mindre nogräknade arrangörers sida. Ett obligatorium skulle täppa till detta hål utan att det därför skulle behöva betyda ett ur konsumentsynpunkt otillfredsställande etableringshinder. Vi vågar därvid utgå från, att det måste vara ett konsumentintresse att förhindra uppkomsten av reseföretag, som saknar för sin yrkesutövning nödiga resurser, erfarenheter och lämplighet, i övrigt icke är skickade att på rätt sätt betjäna konsumenten i hithörande verkligt svårbemästrade servicefrågor, som rentav önskar etablera sig enbart för att kunna bedraga presumtiva resenärer eller för egen vinnings skull sätta dem i sådana prekära situationer som brist i förutseende

127 och dålig planering orsakar, m a o kreera en skandalresa. Som skäl mot autorisationen som obligatorium har anförts dels att sådan utformning av tillståndsgivning skulle bli en etableringskontroll och dels att en granskning av sökandens lämplighet skulle vara en belastning, sett ur konsumentsynpunkt. Gentemot den första invändningen kan man bara fastställa, att varje form av skyldighet att införskaffa tillstånd för näringsfång — alltså även det förslag, som utredningens majoritet förordar — innebär etableringskontroll. Beträffande prövning av sökandens lämplighet såsom varande konsumentovänligt, ligger förmodligen bakom denna tankegång den övertygelsen, att även en olämplig arrangör kan vara värdefull för konsumenten, därest han bara presterar billiga priser. Det är emellertid just på grund av det betraktelsesättet, som folk rest på och lidit av skandalresorna. Om utredningen avser att finna metoder att förhindra den företeelsen, måste man nog ha i åtanke att som ett medel pröva den ansvariges lämplighet. Man har också hyst betänkligheter mot obligatorisk auktorisation med tanke på

att myndigheterna svårligen skulle kunna tänkas överlåta åt en privat institution att avgöra, vilka som skall får sysselsätta sig med reseverksamhet. Man kan dock här hänvisa till den nuvarande auktorisationen av revisorer, som ju direkt sanktionerats av myndigheterna. Aktiebolagslagen kräver, att av Handelskamrarna auktoriserade revisorer erfordras för bedrivande av viss verksamhet i aktiebolagsform. Med anledning av vad här anförts vill reservanterna därför föreslå att tillstånd att i Sverige anordna sällskapsresor eller i Sverige försälja eller till försäljning utbjuda sällskapsresor, anordnade i andra länder, skall vara beroende av sådan auktorisation, som lämnas av Svenska Trafik- och Resebranschens A uktorisationsnämnd. Det förutsattes därvid, att Kungl. kommerskollegium som besvärsinstans medverkar till sådan auktorisationsbestämmelsernas revidering, som kan anses vara påfordrad och jämväl svarar för att nödiga medel äskas för att Auktorisationsnämnden på ett tillfredsställande sätt kan göra löpande granskning och företaga kontroll av de auktoriserade företagens ekonomi och verksamhet.

128 Särskilda yttranden

av ledamoten Söderberg Utan att vilja reservera mig mot utredningens förslag beträffande författning om krav på ekonomisk garanti för anordnande av sällskapsresor (avsnitt 6.3) — vilket kan komma att få viss sanerande effekt — vill jag dock framföra min uppfattning att endast en garantideposition icke är tillfyllest för att komma till rätta med här förekommande problem. Då det här rör sig om en specialiserad verksamhet med stort ansvar gentemot allmänheten bör, förutom ställandet av ekonomiska garantier av researrangör även krävas yrkeserfarenhet och dokumenterad redbarhet. Mina erfarenheter inom luftfartsstyrelsen i samband med handläggning av frågor rörande tillstånd till charterflygningar har lett mig till denna uppfattning. Vidare är jag övertygad om att den förväntade kraftiga utvecklingen av sällskapsresor med charterflyg inom några år kommer att nödvändiggöra en lika behandling av samtliga arrangörer på här nämnda villkor. av ledamoten Larsson Konsumenternas intresse av klara ansvarsbestämmelser vid sällskapsresor (kap 7) är förståeligt. Inom utredningen har även — trots tidsnöd — gjorts energiska försök att åstadkomma en för alla parter acceptabel lösning även på detta område. Vissa delfrågor har brutits ut och intensivbehandlats av parternas juridiska experter. Då utredningen av olika skäl nu måste avslutas kvarstår skiljaktiga uppfattningar på två punkter, nämligen ifråga om »ändring av resplanerna» och »arrangörens ansvar».

Frågan om arrangörens ansvar har stor räckvidd och är av grundläggande betydelse. Enligt Svenska Resebyråföreningen är arrangören att anse som agent och förmedlare. Denna tolkning av ansvaret anses dock alltför otillfredsställande ur konsumentsynpunkt. Det är lätt att förstå konsumentsidans inställning och intresse i denna fråga även för en »icke-konsument». Resebyråsidan hävdar att man ej vill ikläda sig ansvar annat än då arrangören själv är vållande till en uppkommen skada. Något ansvar för övriga parters åtgärder eller brist på åtgärder anser sig således arrangören ej kunna ta. Denna ståndpunkt, som grundar sig på långvarig erfarenhet, ter sig måhända något svårare att förstå, åtminstone för den oinvigde. Utredningen och därmed konsumentsidan erkänner och accepterar visserligen rollen som agent och förmedlare vid försäljning av biljetter för resor med reguljära trafikmedel eller vid individuella hotellbokningar (enligt kap 7.1 och 7.4). Vilka kriterier har man då för sin ståndpunkt att i vissa fall acceptera och i andra fall förkasta uppfattningen att resebyrån/ arrangören är att anse som förmedlare? Utredningsmajoriteten framhåller härom att sällskapsresan köpes som en enhet utan specificerat pris på de olika komponenterna och att den marknadsföres som en produkt utan reservationer i enskilda fall. Arrangören träffar även alla avtal och upprättar de kontrakt, som ligger till grund för resan (kap 7.3). Som en konsekvens härav har konsumenten i regel ingen möjlighet att själv välja exempelvis trafikmedel eller hotell. Det-

129 ta val har researrangören gjort. Häri ligger, enligt min uppfattning, den i detta hänseende väsentligaste skillnaden mellan den individuella resan och sällskapsresan. Jag föreställer mig att detta är det kriterium i ansvarsfrågan, som konsumentsidan åsyftar. Vilka fördelar och olägenheter följer då med nuvarande system, dvs då arrangören anses ha rollen som förmedlare? Det ligger närmast till hands att uppfatta detta som en fördel uteslutande för arrangören genom det ekonomiska skydd som systemet innebär för denne. Men även konsumenten kan ha fördel av systemet i form av lägre priser, förutsatt att dessa låga priser ej innebär en icke önskvärd låg kvalitet. Sistnämnda förhållande skulle för konsumenten då i stället bli en olägenhet, vilken han har svårt att framgångsrikt reklamera på grund av friskrivningen. Olägenheter med det nuvarande systemet har endast kunnat befaras men har ej, såvitt känt är, direkt kunnat påvisas om man bortser från ett par misslyckade för-

9 Sällskapsreseutredningen

sök till missbruk från några utanför resebyråföreningen stående arrangörer. Vilka konsekvenser skulle ett sådant system få, vars innebörd vore att ansvaret mera odelat överflyttades och direkt lades på arrangören? Man kan gissa att detta såsom varande en mycket svårkalkylerad risk skulle resultera i högre priser men även högre och jämnare kvalitet. Arrangören förmodas bli tvungen att lägga ned större omsorg i sitt val av samarbetspartners, vilket enligt min uppfattning bleve av särskild betydelse vid valet av hotell. Möjligheterna att inom ramen för utredningens tidsschema i övrigt överblicka och beakta alla konsekvenser, som ett mera odelat ansvar skulle kunna innebära för researrangören ter sig nu ytterst små och osäkra. Frågan om hur stora risker ett i antydd riktning ökat ansvarstagande skulle innebära med hänsyn till internationella rättsförhållanden ävensom en bedömning av arrangörens återförsäkringsmöjligheter borde därför enligt min uppfattning närmare utredas, förslagsvis av en opartisk och väl kvalificerad expert.

131 Bilaga 1

Sällskapsresor 1964 och 1965 Intervjuundersökning rörande resor den 21/7—27/7, 26/10—1/11 1964 och 19/4—25/4 1965

1 Undersökningens uppläggning och genomförande

För att kunna fullgöra sitt uppdrag behövde sällskapsreseutredningen kunskap om konsumenternas erfarenheter. Att skaffa denna kunskap med hjälp av tillgängliga statistiska källor är praktiskt taget omöjligt. Varje researrangör känner i viss mån sina kunders inställning bl a genom reklamationer. En del företag inhämtar också genom enkäter synpunkter från resenärerna. Men bilden av hela området, dvs. av resorna arrangerade av alla i branschen arbetande företag, fanns tidigare inte. Denna helhetsbild skulle undersökningen ge. I denna redogörelse presenteras ett urval resultat från de fyra undersökta veckorna 21/7-27/7, 26/10-1/11 1964, 22/2-28/2 och 19/4-25/4 1965. Undersökningarna i juli, oktober och april gällde alla slags sällskapsresor, februariundersökningen endast vintersportresor. Undersökningen av vintersportresorna presenteras separat. I den bild som undersökningen vill ge ingår givetvis också förändringarna i tiden. Det måste förutsättas att resornas inriktning och resenärernas önskemål, liksom gruppernas sammansättning varierar starkt mellan olika säsonger. Det kan också finnas skillnader i kvalité och pris mellan säsongerna. Vi har vid uppläggningen av undersökningen tagit hänsyn till säsongvariationerna i efterfrågan av sällskapsresor med flyg. För att resor med charterflyg skall bli verkligt ekonomiska för arrangören ford-

ras att tomflygningarna (utresa med resenärer och ingen hämtning av hemvändande eller vice versa) blir så få som möjligt i förhållande till det totala antalet flygningar. Det vanliga mönstret är: resenärerna flygs till inackorderingsorten en viss veckodag, stannar en eller flera veckor och reser hem samma veckodag. För att kunna erbjuda en-, två- och treveckorsarrangemang krävs en flyglägenhet per vecka till och från samma resmål. På detta sätt uppstår flygserier. Arrangörerna försöker dels få de enskilda serierna så långa som möjligt, dels minska variationerna i antalet resande mellan olika säsonger. Därav uppstår ett antal perioder, mer eller mindre fixerade, med ett relativt konstant antal flygstarter per vecka. För varje flygning skall — i enlighet med luftfartsstyrelsens bestämmelser om charterflyg — en passagerarförteckning lämnas. Passagerarlistorna skulle i princip kunna användas som urvalsram, som skulle göra en allokering av intervjuerna efter resmål, arrangör och på olika tidsperioder möjlig. I praktiken följer det väsentliga nackdelar med ett slumpmässigt urval från ett års passagerarlistor. Därför valdes ett urvalsförfarande vars första steg kan beskrivas som tvärsnitt av flygserierna. I skilda perioder med ungefär lika många flygningar per vecka togs en vecka ut som undersökningsperiod. Flyg är sedan några år det dominerande kommunikationsmedlet när det gäller sällskapsresor. Uppskattningsvis görs 90 procent eller mer av alla sällskapsresor till

132 länder utom Norden med flyg. Det skulle icke ha varit möjligt att för en rimlig kostnad bygga upp en tillfredsställande urvalsram även för sällskapsresor med andra färdmedel. Därför har undersökningen begränsats till att endast omfatta sällskapsresor med flyg. Med tre snitt ( = tre undersökningsperioder på en vecka var) bör man kunna få en tillfredsställande bild av alla sällskapsresor under året. Dessutom har undersökningen kompletterats med ett urval resor till vintersportorter under en februarivecka. Att täcka förändringarna i tiden har onekligen varit ett av de svåraste problemen. Vi gör i redogörelsen inga referenser till hela året. Resultaten refererar enbart till de tre undersökta veckorna. Vissa förhållanden förefaller dock att vara oförändrade de tre undersökningsperioderna igenom. Det tyder i hög grad på att vi fått en bild som icke enbart gäller de undersökta perioderna. I gengäld tillåter vårt urvalsförfarande att problem och frågor som icke har med tiden att göra kan belysas intensivare och säkrare än vad som skulle ha varit möjligt om intervjuerna hade gällt resor under hela året. Undersökningens första etapp gällde resor som började under högsäsongsveckan 21/7—27/7. I fortsättningen kallas dessa resor juliresor. Det bör påpekas att veckan inföll under industrisemestern. Undersökningens andra etapp gällde resor som påbörjades under låg- och mellansäsongsveckan 26/10—1/11. Dessa resor kallar vi oktoberresor. Den tredje etappen gällde resor påbörjade under mellansäsongsveckan 19/4— 2 5 / 4 och kallas i redogörelsen aprilresor. Eftersom det icke var möjligt att inom en och samma vecka få med resor både till vintersportorterna i Mellaneuropa och till de resmål som frekventeras tidigt på våren, t ex Grekland och södra Italien, har april-

undersökningen kompletterats med en undersökning av en vecka i februari. Denna undersökning gällde resor till vintersportorter påbörjade 2 2 / 2 - 2 8 / 2 . Den strikta definitionen av urvalsramen (populationen) för undersökningen är: Personer över 15 år, bosatta i Sverige, som påbörjade en sällskapsresa med charterflyg under tiden 2 1 / 7 - 2 7 / 7 resp. 26/10-1/11 1964, samt 19/4-25/4 1965 och som hade köpt resan i Sverige. Tabell 1: 1 visar hur de resande fördelade sig på olika kategorier researrangörer och resmål. Antalet resenärer enligt tabellen - 7 528, 2 010 resp. 4 873 - inkluderar enligt definitionen ovan även dem som köpt sin resa i Sverige, men rest från Köpenhamn med danska arrangörer. Det finns en liten osäkerhet beträffande denna grupp, även om mycket få icke kommit med inom urvalsramen. Ursprungligen ingick inom ramen ett fåtal utlänningar (mest danskar och norrmän) som köpt sin resa i Sverige. De redovisas ej i tabell 1:1. Däremot är bland de 7 528 i juliundersökningen uppskattningsvis ca 350 medtagna som egentligen icke ingår i populationen, men som ej kunnat frånskiljas, nämligen barn, ytterligare utlänningar anställda inom reseföretag och flygbolag m. fl. I oktober- och aprilresorna torde motsvarande grupp vara mindre, uppskattningsvis mellan 200 och 300 i vardera undersökningen. I praktiken bildades urvalsramen, med luftfartsstyrelsens hjälp, på följande sätt. De berörda veckorna organiserade kortinsamling bland alla från Sverige med charterflyg avresande. Flygvärdinnorna gav varje passagerare ett kort (se bilaga 2) med frågor att besvara. Därvid var de viktigaste uppgifterna namn och adress. Flygvärdinnorna samlade in de ifyllda korten och lade dem i kuvert på vilka önskade uppgifter om flygningen noterades. Kuverten sändes sedan via flygplatserna till utredningen.

133 Som indirekt framgått utgörs urvalsenheterna ( = undersökningsenheterna) av personer, som deltog i sällskapsresa under de aktuella perioderna, var bosatta i Sverige och över 15 år. Separata slumpmässiga urval gjordes för var och en av de fem arrangörs- och de fem resmålskategorierna (se tabell 1: 2), dvs i 25 grupper eller strata. Av de fem kategorierna arrangörer är de tre översta i följande tablå auktoriserade. För de olika kategorierna användes följande urvalsfraktioner.

Arrangörer tillhörande Nyman & Schultzkoncernen Ungdomens resor Andra auktoriserade arrangörer Danska arrangörer Övriga svenska arrangörer

Juliresorna

Oktoberresorna

1/25 1/15

1/10 1/5

1/25 1/5

1/5 1/5

1/5

1/5

I april fick urvalet göras på såväl arrangörskategorier som på resmål, enligt nedan. Detta innebär att bland t. ex. Ungdomens resors resenärer utlottades i juli var femtonde resenär och i oktober var femte. Grupperna i urvalet är valda för att uppnå största möjliga homogenitet i de för analysen relevanta avseendena. Som nämnts utgjordes urvalsramen huvudsakligen av det antal kort som resenärerna själva fyllt i. I de fall vi icke fick fullständiga kortuppgifter från flygningar

kompletterades urvalsramen i huvudsak med hjälp av luftfartsstyrelsens passagerarlistor. Adresserna till de utvalda resenärerna fick vi för dessa flygningar som regel från arrangörerna. Tabell 1: 2 visar antalet gjorda intervjuer samt bortfallet totalt och i de 25 strata. Bortfallet var i juli 33 personer eller 7 procent av urvalet, i oktober 20 personer eller 6 procent av urvalet och i april 34 personer eller 8 procent. De viktigaste orsakerna till bortfallet var att en del resenärer icke kunde identifieras eller att adresser ej stått att få. En annan orsak till bortfall var att några resenärer icke kunde påträffas per telefon eller besökas. Endast en i juli-, sju i oktober- och två i aprilundersökningen avvisade intervju. Som framgår av tabell 1: 2 var bortfallet ojämnt fördelat mellan strata. Bortfallet var betydligt mindre bland dem som rest med auktoriserade reseföretag än bland »övriga arrangörers» resor till Mallorca i och snedvridning av resultaten, vilket bör beaktas. Det stora bortfallet för gruppen »övriga arrangörers» resor till Mallorca i juli beror på att ett företag vägrade att lämna adressuppgifter. Resan har trots detta kunnat kartläggas relativt väl. Undersökningen gjordes i utredningens regi och av dess sekretariat. För intervjuerna engagerades personer med lämplig utbildning och erfarenhet. Intervjupersonerna fick innan de blev kontaktade för intervju ett introduktionsbrev. Introduktionsbrevet och intervjuformuläret framgår

Arrangörer tillhörande Nyman & Schultz-koncernen Ungdomens resor Andra auktoriserade arrangörer Danska arrangörer övriga svenska arrangörer

Mallorca

övriga Spanien

Grekland Italien

övriga länder

1 /25 1/20 1/10 1/20 1/10

1/25 1/20 1/10 1/10 1/5

1/20 1/10 1/10 1/5

1/5 1/5 1/5 1/5 1/5

—

134 av bilaga 2. Större delen av intervjuerna gjordes per telefon. Besöksintervjuer användes då intervjupersonerna icke hade telefon eller icke kunde nås per telefon. Intervjuerna om juliresorna börjades i slutet av augusti och slutade under andra veckan i oktober, intervjuerna angående oktoberresorna gjordes från mitten av november till årsskiftet och resenärerna i aprilveckan intervjuades från mitten av maj till början av juli. De ifyllda formulären granskades och överfördes till hålkort. Genom reproducering (5, 4, 3 resp 2 gånger ursprungsmassan) av sådana hålkort som avsåg resor uttagna med urvalssannolikheten 1/25, 1/20, 1/15 resp. 1/10 räknades hela materialet upp till en nivå på 1/5 av alla resenärer under de aktuella veckorna. Hålkorten har bearbetats på statistiska centralbyråns datacentral med hjälp av elektroniska datamaskiner (IBM 1401 och 7090). Tabell 1: 1 understryker hur medelhavsländerna dominerar som resmål för sällskapsresor. Även under rubriken »övriga länder» ingår några mål i medelhavsländerna, främst Egypten och Israel, men där dominerar resor till Västtyskland, Frankrike och England. De tre undersökta veckorna gick ca 90 procent av alla sällskapsresor till medelhavsområdet eller Kanarieöarna. Två mål dominerade mycket starkt i juli, nämligen Rimini och Mallorca. Till dessa gick 35 procent av alla sällskapsresor. I höstundersökningen har Mallorca bibehållit sin procentuella del av resorna medan Kanarieöarna har blivit det vanligaste resmålet. Spanien svarade för sammanlagt närmare 90 procent av alla resor i oktober. Trots att antalet resor i juli var nästan fyra gånger så stort som i oktober minskade resorna till Spanien med endast 30 procent mellan de två undersökningsperioderna. I april gick över en tredjedel av resorna till Mallorca, Spanien som helhet svarade för 60 procent.

Under de tre veckorna anlitade 79 procent av resenärerna auktoriserade företag, övriga företags resor går huvudsakligen till Mallorca och Kanarieöarna, över tre fjärdedelar av deras resenärer reser till dessa mål. När det gäller Kanarieöarna och Mallorca är de auktoriserade förtagens marknadsandel obetydligt över 50 procent, medan deras andel på övriga resmål sammanslaget är över 90 procent. De tidigare nämnda urvalsfraktionerna har använts för urval i de olika kategorierna enligt tabell 1: 1 vilket i sin tur givit upphov till en gruppering av antalet gjorda intervjuer enligt tabell 1:2.1 den mån antalet intervjuer plus eventuellt bortfall icke är en jämn fraktion så beror detta på att en del resenärer utgick ur undersökningen eftersom de icke deltog i hela sällskapsresan utan endast utnyttjade flygtransporten. Att Italien icke förekommer i oktober- och Rimini icke i aprilundersökningen beror på att det icke gick några resor dit under dessa perioder. Resultaten i denna redogörelse är helt och hållet baserade på resp intervjuundersökningar. Eftersom undersökningarna bygger på statistiska slumpurval kan resultaten generaliseras till att gälla alla resenärer de undersökta veckorna, om man tar vederbörlig hänsyn till den statistiska osäkerheten. Praktiskt sett innebär detta att man bör vara försiktig med slutsatser som baseras på allt för små skillnader. 2

Grunddata om resorna

I avsnitt 2 redovisas vissa uppgifter om resor och researrangörer, hur resorna fördelar sig efter resmål, avreseort, flygföretag, resans längd osv. samt uppgifter om i vilken utsträckning tilläggsavgifter och olika slags rabatter förekom. Tabell 2: 1 visar att arrangörerna själva sålde närmare hälften av egna resor och att till arrangören knutna förtag sålde ca en femtedel. Här finns en markant skillnad

135 mellan auktoriserade reseföretag och andra. Auktoriserade arrangörer sålde 39 procent av egna resor själva, och 24 procent genom till sig knutna företag. Övriga företag sålde mer än 90 procent av egna resor själva. De auktoriserade arrangörernas resor tycks under juli och april till större delen ha sålts direkt till resenären eller till anknutna företag. I oktober såldes ungefär hälften av dessa resor av andra auktoriserade företag. För de övriga företagen finns det endast små skillnader mellan de tre perioderna. I juli köpte ungefär hälften av resenärerna sina resor på hemorten eller nära hemorten. I oktober och april var siffran över 70 procent. I övriga fall köptes resorna i allmänhet i någon av de tre största städerna. Fördelningen av resenärerna på inköpsorter får ses mot bakgrunden av resenärernas fördelning på hemorter som redovisas i avsnitt 3 i bilagan. Följande tablå ger den procentuella fördelningen av sällskapsresornas avreseorter. Med avreseort avses då sista svenska flygplats (utom för de resor som gått från Köpenhamn): Juliresor

Stockholm 8 Göteborg 6 Malmö 77 Köpenhamn . . . 8 Summa 100

Oktoberresor

Aprilresor

19 3 63 15 100

17 5 70 9 100

Att Malmö-Bulltofta dominerar så starkt som startpunkt hänger bl a samman med att större auktoriserade arrangörer i stor utsträckning, på grund av samarbetet med svenska flygbolag, har denna utgångspunkt för sina resor. Av tabell 2: 2 framgår att skandinaviska flygföretag praktiskt taget helt skötte charterflyget för de undersökta sällskapsresorna.

Under de tre undersökningsperioderna varade, enligt tabell 2: 3, två tredjedelar av resorna 9—15 dagar. Drygt hälften av samtliga var tvåveckorsresor. Resor på ca en vecka förekom rikligt under alla tre perioderna när det gällde resmålet »övriga länder». Det torde hänga samman med att ganska många av dessa resor gick till Berlin och Paris. Resor på tre veckor och längre gick främst till »övriga Spanien» (ej Mallorca eller Kanarieöarna). De flesta som reste under jutiveckan köpte resor som inkluderade helpension (se tabell 2:4). Under oktober och april var båda pensionsformerna ungefär lika vanliga. Detta beror på att halvpension är den dominerande formen för inackordering på Kanarieöarna, i vissa delar av Italien, Grekland samt i Paris och Berlin. Tabell 2: 5 visar uppgifter om när bokning gjordes och betalning lämnades för resorna under de tre perioderna. Det finns stora skillnader mellan juli och oktober när det gäller tid för bokning. Över hälften av alla juliresenärerna bokade sin resa mer än en månad före avresedagen relativt många mer än tre månader före. För oktoberresorna kulminerade bokningen betydligt närmare avresedagen, medan aprilresorna har värden som ligger mellan de andra perioderna. Betalning för resan synes dock ha erlagts vid ungefär samma tidpunkt före avresan för såväl juli-, oktober- som aprilresorna. Undersökningsresultaten tyder på att auktoriserade arrangörers resor bokas tidigare än de övrigas. Resenärerna frågades vid intervjuerna om de betalat tillägg för delar av det redan betalda arrangemanget. Jakande svar var sällsynta. 90-95 procent förklarade att de icke behövt betala tilläggsutgifter. De tillläggsutgifter som förekom var mycket små. Bara några enstaka från juliundersökningen uppgav att de hade behövt betala tilläggsutgifter på mer än 25 kronor i veckan. I några fall var utgifterna stora. Bl a

136 har två personer uppgivit att de fick betala maten själva. Den ena fick dock tillbaka pengarna vid hemkomsten. Båda resenärerna åkte med en icke auktoriserad arrangör. I nedanstående tablå redovisas procentuella andelen resor med olika slags rabatter.

Kvinnornas större benägenhet att resa märks speciellt bland de auktoriserade arrangörernas resenärer. Under alla tre perioderna var personer i medelåldern överrepresenterade och pensionärer klart underrepresenterade i förhållande till befolkningen. Ungdomarna hade i juli en större och i oktober och april en mindre andel bland resenärerna än JuliOktober- Aprilbland befolkningen i dess helhet. Resenäresor resor resor rernas åldersfördelning tycks således varieIngen rabatt . . . 86 86 ra över året. Det kan nämnas att det under 86 Rabatt 13 11 13 juli ingick speciellt många yngre män bland därav de icke auktoriserade företagens resenärer. »sista plats raAv samma arrangörsgrupps resenärer var 2 batt» 4 5 under oktober en tredjedel av männen kategorirabatt 5 1 1 45-54 år. andra rabatter G 5 8 Den stora andelen juliresenärer under Ingen uppgift . . 0 3 1 25 år är särskilt påtaglig bland resenärer Summa 100 100 100 från Stor-Stockholm. De unga resenärerna reste i oktober i stor utsträckning till MalSom framgår av tablån svarade 86 pro- lorca, i juli till övriga Spanien och i april cent av resenärerna (alla tre undersök- nästan uteslutande till dessa båda resmål. ningarna) att de icke fått någon rabatt. Enligt uppgifterna över resenärernas »Sista plats rabatt» förekom nästan enbart hemort i tabell 3: 2 förefaller stockholmare hos icke auktoriserade företag. Under- ha tre gånger så stor resbenägenhet som sökningsmaterialet visar också att nedsatt befolkningen i genomsnitt. Relationen gälpris för sista platsen oftast lämnas mycket ler alla tre undersökningarna. Den lägsta nära avresan samt att diverse kategorira- resbenägenheten tycks finnas i Götaland batter mest förekommer nära eller mycket (utom fyrstadskretsen), i norra Svealand långt före avresan. och i Norrland, där resenärernas ande! bara var hälften så stor som andelen resenärer av hela befolkningen. 3 Grunddata om resenärerna I Mälarlandskapen tycks resenärernas Detta avsnitt skall visa vilka kategorier andel under alla tre perioderna ha varit människor som reser med sällskapsresor densamma som befolkningens. Befolkoch jämföra dem med befolkningen i ge- ningen i Göteborg och fyrstadskretsen nomsnitt. Därför redovisas resenärerna hade under juli en ungefär dubbelt så hög fördelade efter ålder, kön, hemort, yrke resbenägenhet som befolkningen i genomsnitt, medan de i oktober och april reste och inkomst samt resesällskap. I tabell 3: 1 visas ålders- och könsfördel- ungefär i proportion till sin andel. Stockning, dels för resenärerna, dels för hela holmarna är extremt många bland de resebefolkningen. På ett par punkter finns närer som anlitat icke auktoriserade föremarkanta skillnader mellan befolkningen tag. och resenärerna. Fördelningen mellan män Resenärernas fördelning efter yrke redooch kvinnor är ungefär 50-50 hos hela be- visas i tabell 3: 3. Där framgår att benäfolkningen mot 40-60 hos resenärerna. genheten att resa på sällskapsresor är stor

137 bland akademiker och tjänstemän, och att arbetarna uppenbarligen är underrepresenterade bland resenärerna. Även företagare och jordbrukare samt icke yrkesverksamma var underrepresenterade i juli. Detta tycks icke gälla för oktoberundersökningen. För övrigt förefaller de redovisade skillnaderna vara mer markanta i oktober och april än under industrisemestern. I nedanstående tablå har resenärerna fördelats procentuellt efter inkomst. (Sammanräknad nettoinkomst per familj före skatt.) Tusentals kronor

Juliresor

Oktoberresor

Aprilresor

Under 10 10—15 15—20 20—30 30^0 40—60 över 60 Ingen uppgift . . Samtliga

9 19 18 25 15 9 3 2 100

6 10 11 24 15 15 11 8 100

3 10 12 26 21 16 7 4 100

Resenärernas inkomstskala tycks börja högre än den totala befolkningens. En skillnad föreligger även mellan å ena sidan juli- och å andra sidan oktober- och aprilresenärerna. Inkomsterna låg ännu högre i de båda andra perioderna. I nedanstående tablå redovisas resenärerna efter förekomst av resesällskap. Gjorde resan

Ensam Tillsammans med make/maka . . annan familjemedlem .. . ej familjemedlem Inget svar Samtliga

Procentuell fördelning juliresor

oktoberresor

aprilresor

33 1 100

—

—

100 Som synes reste över hälften av resenärerna tillsammans med make/maka eller annan familjemedlem. Vid juli-aprilresorna hade, enligt uppgift, en tredjedel och i oktober en fjärdedel av resenärerna sällskap med icke familjemedlemmar. Det finns vissa skillnader i frekvensen, dels mellan de tre undersökningsperioderna, dels mellan män och kvinnor. 18 procent av de kvinnliga resenärerna i oktober uppgav att de rest ensamma. Motsvarande del för männen i oktober var 26 procent. Enligt juliundersökningen reste endast 11 procent av kvinnorna och 14 procent av männen ensamma, mot 10 resp. 12 procent i april.

4 Resenärernas kunskaper om och allmänna erfarenheter av sällskapsresor

I avsnitt 4 redovisas resenärernas allmänna reseerfarenheter och deras åsikter, erfarenheter och kunskaper beträffande sällskapsresor. Vid undersökningen lade vi särskild vikt vid frågorna hur resenärerna valt researrangör och vilka kunskaper resenärerna hade om auktorisationssystemet. Tidigare

reseerfarenhet

Tabell 4: 1 visar hur resenärerna fördelade sig efter tidigare reseerfarenheter, dels av alla slags resor utanför Norden, dels av sällskapsresor. Som framgår gjorde ungefäi en femtedel av resenärerna sin första längre resa under de aktuella perioderna. Oktoberoch aprilresenärerna tycks ha varit något mera reseerfarna än juliresenärerna. Förstagångsresenärerna förefaller ha anlitat auktoriserade arrangörer i större utsträckning än övriga. I efterföljande tablå redovisas resenärerna uppdelade efter det antal sällskapsresor de tidigare hade gjort. Det framgår att 57, 63 resp. 68 procent av samtliga tidigare hade deltagit i sällskapsresor.

138 Antal tidigare sällskapsresor

Procentuell fördelning av resen i juli i oktober i ap

0 1 2 3—5 . mer än 5 Ej svar Summa

40 21 13 14 9 3 100

34 21 9 20 13 3 100

30 75 8 IP 16 2 100

Av dem med tidigare erfarenhet av sällskapsresor hade omkring en tredjedel bara gjort en sällskapsresa. Inte mindre än 23 procent av juli-, 33 procent av oktoberoch 35 procent av aprilresenärerna med erfarenhet av sällskapsresor hade gjort minst tre resor. Resenärer från Stockholm, fyrstadskretsen, Mälarlandskapen och norra Norrland tycks ha större erfarenhet än övriga av sällskapsresor och av andra utlandsresor. Skillnaderna mellan olika områdens resenärer var dock icke stora med undantag för de göteborgare som ingick i undersökningen. De hade genomgående den minsta erfarenheten både av sällskapsresor och av andra resor utanför Norden. Detta resultat beror sannolikt på rena tillfälligheter. Helt naturligt beror resenärernas erfarenhet av resor på hur gamla de är. Juliundersökningen visar att denna resa var den första utlandsresan för en tredjedel av resenärerna under 25 år. För övriga åldersgrupper var motsvarande andel mindre. Graden av erfarenhet varierar också starkt mellan olika yrkeskategorier. Enligt juliundersökningen var arbetare och lägre tjänstemän betydligt mindre reseerfarna än andra yrkesgrupper. Personer som reser ensamma tycks oftare ha reseerfarenheter än personer som har ressällskap. Tidigare erfarenheter förefaller icke att i någon högre grad påverka valet av resmål. Möjligen tyder resultaten från juliundersökningen på att Italien (exkl. Rimini) och

Grekland attraherar fler av de mer resvana än andra resmål, samt att Rimini uppskattas särskilt av förstagångsresenärer. I tabell 4:2 redovisas när resenärerna gjorde de två sällskapsresorna närmast före den undersökta. Förstagångsresenärerna ingår givetvis icke i redovisningen. Bland juli- och oktoberresenärerna hade 21 och bland aprilresenärerna 25 procent tidigare gjort endast en resa. En stor del av dessa andragångsresenärer som gjorde sin första resa 1963 — de flesta också då på sommaren — återfinns bland julireseriärerna. De som gjorde sin första resa längre tillbaka var fler i oktober. Största delen av resenärerna både i oktober och april hade även första gången valt att icke resa under sommaren. Bland de ca 40 procent av resenärerna som gjort minst två tidigare sällskapsresor gjorde juliresenärerna sin föregående resa i rätt hög utsträckning på sommaren 1963. Även de som reste 1962 gjorde i många fall resan på sommaren. För oktoberresenärerna kan man konstatera en motsvarande tendens att resa på hösten, men den tendensen är betydligt svagare. Andelen av dem som gjorde sin närmast föregående resa tidigare under 1964 är naturligtvis större bland oktober- än bland juliresenärerna. Aprilresenärerna hade en viss tendens till att förlägga sina resor till första halvåret, men framför allt undvek de, i likhet med oktoberresenärerna, att resa på sommaren. Följande tablå visar resfrekvensen för resenärer som hade varit ute minst två gånger före den aktuella resan. Det fanns en kraftig tendens hos de undersökta resenärerna att göra minst en resa per år. Av de juliresenärer som hade gjort minst två sällskapsresor tidigare hade en femtedel åkt varje sommar sedan 1962. En del av oktoberresenärerna tycks resa varje höst.

139 Resenärer som rest

Procentuell fördelning av resenärer

Oftare än en gång per år En gång per år Mindre ån en gång per år Ej svar Summa Andel av samtiiga

i juli

i oktober

10 28 47 15 100

27 34 10 100

4~

i april

46 5 100

rest för relativt länge sedan, oftast före Med någon generalisering kan man säga 1961. att en icke obetydlig del av resenärerna Tabell 4: 3 skall dels illustrera förstahåller fast vid bestämda resesäsonger, någångsresenärernas resmål jämfört med got som säkert beror på fasta semestertider och andra bindningar. Eftersom många andra resenärers, dels visa hur resmålen skiftade mellan den aktuella resan och den resenärer också tycks resa relativt ofta kan man säga att sällskapsresande är för- närmast föregående. Som framgår skilde sig förstagångsresenärernas val av resmål enat med och ger upphov till bestämda vanor. Har man väl börjat resa så fort- icke påtagligt från andra resenärers. Grekland och Italien (utom Rimini) föresätter man relativt regelbundet. Detta framkommer också i svaren på en faller dock att attrahera något färre förstagångsresenärer i juli och april. Å andra sifråga i oktoberundersökningen. De visar att drygt 40 procent av dem som gjorde dan tycks förstagångsresenärerna välja sin första sällskapsresa i oktober hade be- Mallorca i något större utsträckning än stämt sig för att göra en ny sällskapsresa redan 1965. Samma resultat erhölls för Färdmedel vid tidiProcentuell fördelning av resenärer dem som hade gjort en eller flera sällskaps- gare sällskapsresor i juli i oktober i april resor tidigare. Bland resenärer med mer än fem tidigare sällskapsresor var motVid endast en resa svarande andel icke mindre än 70 procent. Flyg 73 66 79 Tablån här bredvid visar att flyget domiAnnat färdmenerat som färdmedel även vid de interdel 27 28 21 vjuades tidigare resor (under förutsättning Ej svar — 5 — att resorna icke låg alltför långt tillbaka). Summa 100 100 100 Av dem i juliundersökningen som gjort Andel av samtliga 21 21 25 sin enda tidigare sällskapsresa med annat Vid minst två resor färdmedel än flyg, hade ungefär 40 procent Båda föregåenrest före 1961. Av dem som gjort sin enda de med flyg 62 65 70 tidigare resa med flyg, hade däremot enEn med flyg.. 17 18 16 dast 1 procent rest före 1961. Båda annat Bland dem som hade rest mer än en färdmedel.. 12 6 10 gång tidigare fanns ett liknande mönster. Ej svar 9 10 4 De som hade flugit båda de senaste resorna Summa 100 100 100 hade gjort resorna relativt nyligen medan Andel av samtliga 36 42 43 de flesta som använt annat färdmedel hade

140 andra resenärer. De resenärer som vid den tidigare resan var på Mallorca reste både i juli och i april dit igen i större utsträckning än andra. Så var icke fallet i oktober. Övriga Spanien tycks framför allt ha attraherat oktober- och aprilresenärerna att återvända. Också Grekland och Italien (utom Rimini) tycks genomgående få många återbesök. En stor del av resenärerna väljer samma arrangör som tidigare, men ofta ett annat mål. Ungefär en tredjedel av juli- och en femtedel av oktober- och aprilresenärerna gjorde den aktuella resan med samma arrangör som den närmast föregående. Detta resultat är baserat på de 6 0 - 6 5 procent som hade gjort minst två sällskapsresor. Benägenheten att välja samma arrangör förefaller vara större bland dem som anlitat auktoriserade företag än bland de övriga. Det kan bero på den relativa motviljan att resa två gånger till samma plats. De icke auktoriserade arrangörerna är i hög grad koncentrerade på några få resmål. Andelen resenärer som tre gånger i rad rest med samma arrangör är 10—15 procent av de ca 40 procent som gjort minst tre sällskapsresor. De resenärer som hade gjort sin närmaste föregående resa med annan arrangör intervjuades om sina erfarenheter från den tidigare resan. Ca två tredjedelar redovisade positiva erfarenheter, ca 15 procent hade anmärkningar. Motiv vid val av researrangör I tabell 4: 4 redovisas de motiv som enligt resenärerna avgjort deras val av arrangör. Tabellens uppgifter måste tolkas försiktigt med tanke på hur pass svårt det är för en intervjuperson att analysera de mycket komplexa motiven för sitt handlande. Fördelningen på olika motiv är dock ganska konstant de tre perioderna igenom för den som rest med auktoriserade arrangörer.

Säkerhet, gott rykte, goda rekommendationer, egna erfarenheter och lämplig tidpunkt för resan är de väsentliga motiven. För dem som reste i oktober och april med övriga arrangörer dominerar lågt eller lämpligt pris. Dessa motiv var även under juli de klart dominerande bland dem som rest med icke auktoriserade arrangörer. Ca 50 procent av juliresenärerna uppgav flera motiv för sitt val av arrangör. Bara ett fåtal av dem som ansåg att säkerhet, rykte och rekommendationer var väsentligast uppgav något ytterligare motiv. Resenärer vars val motiverades med deras egen reseerfarenhet ansåg ofta att säkerhet och pris bidragit. Bland juliresenärerna kan inga större skillnader konstateras mellan de motiv som anfördes av män och de som anfördes av kvinnor för val av arrangör. Männen uppgav dock något oftare än kvinnor att andra resor varit fullbokade. I oktober- och aprilresorna finns en påtaglig skillnad mellan mäns och kvinnors redovisade motiv. Kvinnliga resenärer lade betydligt större vikt vid säkerhet, ett gott rykte och rekommendationer än männen (28 resp. 12 procent i oktober, 33 procent resp 23 procent i april). Lämpligt pris angavs som huvudmotiv av 26 procent av männen mot endast 17 procent av kvinnorna i oktober. I april var motsvarande andel för män 15 procent och för kvinnor endast 7 procent. Som tabell 4: 5 visar ansåg drygt hälften av de resenärer som rest med auktoriserade arrangörer att deras resa varit minst lika dyr som andra motsvarande resor. En mycket stor majoritet av övriga arrangörers resenärer ansåg däremot att de rest billigare än genomsnittet. De som menade att deras resa varit genomsnittligt dyrare lade större vikt vid auktorisationen och säkerheten vid val av arrangör. Av dem som valt arrangör med hänsyn till priset ansåg ca 80 procent att de fått en billigare resa än genomsnittet. Vidare frågades resenärerna om de an-

141 såg att den anlitade arrangören var lika »säker» som andra arrangörer, »säkrare» eller »osäkrare». Resenären får antagas ha bedömt arrangemangets allmänna hållbarhet men alla har givetvis inte lagt samma vikt vid de olika delarna i arrangemanget. Praktiskt taget alla som ansåg att deras resa varit dyrare än genomsnittet uppgav att den anlitade arrangören var lika säker eller säkrare än andra. Där priset ansågs ligga ungefär vid genomsnittet men resan gjorts med en auktoriserad arrangör hade över 90 procent känt sig säkra. Av dem som rest med övriga arrangörer och ansåg sin resa billigare än genomsnittet uppgav ca 80 procent att arrangören trots detta var minst lika säker som andra, medan 20 procent uppgav att de ansåg den anlitade arrangören vara osäkrare. Uppgifterna gäller alla tre perioderna. Kunskaper om

auktorisationssystemet

Den del av intervjuerna, som skulle visa resenärernas uppfattning och kännedom om auktorisationssystemet, inleddes med en fråga till resenären om han/hon kände till om det fanns något som hette auktorisation i samband med researrangörer. Därefter tog man reda på om vederbörande visste huruvida den arrangör som han anlitat var auktoriserad eller icke. Bland juliresenärerna sade sig 60 procent känna till systemet. De klassificerade dessutom sin arrangör rätt. 23 procent av juliresenärerna visste icke om deras arrangör var auktoriserad och kände ej heller till auktorisationssystemet. I oktoberundersökningen var motsvarande tal 68 procent resp 9 procent och i april 63 procent resp 17 procent. De 23, 9 procent resp 17 procent av resenärerna som svarade negativt på de båda första frågorna frågades icke ytterligare om auktorisation. I följande tablå och i tabellerna 4: 6—4: 8 redovisas dessa

svar under rubriken »kände ej till auktorisationssystemet». Av dem som reste med auktoriserade arrangörer visste 68 procent av resenärerna i juli, 84 procent av resenärerna i oktober och 82 procent av resenärerna i april att arrangören var auktoriserad. Av övriga arrangörers resenärer visste 60 procent av resenärerna i juli och oktober och 52 procent av resenärerna i april att deras arrangör icke var auktoriserad. Följande tablå visar resenärernas uppfattning om avsikten med auktorisationen. Auktorisationens syfte

Juliresor

Skydda allmänheten, kontrollera företagen 42 Sanera branschen, förbättra kvalitén på resorna 3 Ge reklamvärde 2 Begränsa konkurrensen Andra eller flera syften 8 Kände ej till auktorisationssystemet 23 Vet ej 21 Summa 100

Oktoberresor

Aprilresor

8 2 20

4 1 0 17

9 17 100

17 13 100

1 Några större skillnader mellan olika företagstypers resenärer finns knappast enligt svaren på denna fråga. Redovisningen i tabell 4: 6 av resenärernas uppfattning om skillnader mellan auktoriserade och övriga researrangörer visar att ungefär en fjärdedel av juliresenärerna givit svaret »större säkerhet och trygghet hos de auktoriserade arrangörerna». De skillnader som finns, dels mellan de tre perioderna, dels mellan de två arrangörskategorierna är relativt små och bör bedömas försiktigt. Uppenbarligen är uppfattningen att det icke finns några skillnader vanligare bland de icke auktoriserades resenärer än bland de auktoriserades. På den direkta kunskapsfrågan om vem som

142 meddelar auktorisation (se tabell 4:7) svarade bara ett fåtal av resenärerna i de tre undersökningarna rätt (dvs. Svenska Trafik- och Resebranschens Auktorisationsnämnd, STR, vars ledamöter utses av Handelskamrarnas Nämnd) eller åtminstone STR. Lika ofta var svaret att auktorisation meddelas av Svenska Resebyråföreningen. Mer än dubbelt så många oktober- som juli- och aprilresenärer lämnade rätt svar. De oktoberresenärer som rest med icke auktoriserade företag visade en något bättre kunskap än andra. I tabell 4: 8 redovisas resenärernas uppfattning om kraven för auktorisation. Med »rätt svar» menas: Säker ekonomi, branschvana hos företagsledaren och en bankgaranti på 100 000 kr. Dessa höga krav förklarar att endast ett fåtal svarat helt rätt. För »delvis rätt svar» fordras att något av auktorisationskraven nämndes. Som framgår av tabellen har ungefär en fjärdedel av samtliga resenärer svarat helt eller delvis rätt. Av dessa ca 25 procent har endast 14 procent svarat helt rätt. Det betyder att endast några få av alla sällskapsresenärer (ca 3 procent) har en någorlunda grundlig kunskap om auktorisation och meningen med den. Icke mindre än ca 40 procent av alla resenärerna tycks dock ha någon kännedom om auktorisationen.

5 Erfarenheter från den aktuella resan

Första delen av detta avsnitt behandlar arrangemangets olika förmåner var för sig: flygresan (frekvensen av förseningar, resenärernas uppfattning om flygföretaget och själva flygresan), hotellet (resenärernas uppfattning om standard och pris), maten (om den var tillräcklig), reseledningens tjänster och övrigt som hör till resorna. I avsnittets andra del försöker vi bedöma arrangemangen som helheter med hänsyn

till alla de delar som först behandlas. På denna punkt finns bara material från oktober- och aprilundersökningen. Delarrangemangen Flygresan 70—80 procent av resenärerna uppgav att de redan före resan visste med vilket flygbolag de skulle resa. 40 procent hade en förhandsuppfattning om detta flygbolag. En del hade tidigare rest med samma flygföretag, andra hade hört eller läst om det. En del visste att det var svenskt eller danskt. I regel hade resenärerna goda förhandsintryck. Några enstaka sade sig ha blivit varnade för det flygföretag som anlitats. Det förefaller som om de som reste utanför Norden för första gången mer sällan än andra visste med vilket bolag resan skulle göras. Något större andel av dem som reste med svenskt flyg än de som rest med andra nordiska flygföretag uppgav att de hört positiva omdömen om flygföretaget. Någon skillnad i andelen som uppger sig ha egna positiva erfarenheter kommer inte till uttryck mellan olika flygbolag. Som framgår av tabell 5: 1 kunde flygningarna under de undersökta perioderna till omkring 90 procent utföras utan längre förseningar än två timmar i vardera riktningen. Skillnaderna i tabell 5: 1 bör dock icke tillmätas alltför stort generellt värde. Som framgår av tabellen är förseningar på mer än 12 timmar tämligen sällsynta. Några enstaka resor under juliveckan var mer än två dygn försenade. De resenärer som kände till orsaken uppgav att förseningarna vid utresan till ungefär 50 procent berodde på tekniskt fel. Vid hemresan tycks resenärerna ha blivit sämre informerade. Vid förseningar upp till åtta timmar vid utresan kunde ca 70 procent av resenärerna ange orsaken. Intervjupersoner som svarade att de varit med om förseningar på mer än tre

143 Två resenärer från vardera juli- och timmar frågades hur de blivit omhänderoktoberresan hade mycket grava anmärktagna under väntetiden. Vid juliresorna fick ningar mot flygresan. Oktoberresenärerna i allmänhet resenärerna något att dricka påstod att flygplanen var behäftade med eller äta, beroende på väntetiden. Vid långa tekniska fel. Dessa uppgifter har icke gått förseningar ordnades hotellrum. att bekräfta. I ett av de två fallen från juliTre resenärer uppger att ingenting ordresorna skulle flygplanet ha följt en egennats för dem i väntan på utresa trots att domlig färdväg och mellanlandat flera det i två fall var fråga om försening på gånger utanför rutten, något som skulle ha mer än 12 timmar, i det tredje fallet på vållat passagerarna stora obehag och för5—8 timmar. Några resenärer fick också vänta länge på hemresan utan att något senat hela resan. I det andra fallet från juliundersökningen uppgavs att planet gjordes för dem. Under oktober var förseningar mer säll- drabbats av ett allvarligt motorfel under synta, då tycks också resenärerna ha blivit flygningen och att tryckkabinen var ur bättre omhändertagna än i juli. I några en- funktion, till allvarligt men för passagestaka fall hände även då att resenärerna rarna. Kontroll gjordes hos luftfartsinspektiolämnades åt sig själva. Längre förseningar nen. Det finns en rapport om driftsstörvid utresa än fem timmar förekom nästan ningar från denna flygning. Resenärens icke i april. I de flesta fall blev resenärerna uppgifter bekräftas, däremot visar icke förplägade. Vid hemresorna i april blev luftfartsinspektionens handlingar att passaresenärerna vid något längre förseningar gerarna varit utsatta för fara. Säkerhetsbeockså, med några undantag, omhänderstämmelserna hade alltså icke överträtts. tagna. Piloten vidtog de rätta säkerhetsåtgärDet hände också att hemresan gjordes för derna och flygningen hade icke gjorts i tidigt. Vid juli- och oktoberundersökning- strid med gällande bestämmelser. arna uppgav enstaka intervjuade att resan Under den aktuella juliveckan gjordes avkortats med en dag, i aprilundersök- 113 utflygningar med sällskapsresenärer. ningen uppgav några att deras resa slutat Om man därtill lägger återflygningarna får 2 _ 3 dagar för tidigt. De flesta arrangö- man att över 300 flygningar belysts av rerna för dessa »förkortade resor» var icke undersökningen. Motsvarande antal för okauktoriserade. Bara i ett fall, under april, tober och april är ca 100 resp. 200. var arrangören auktoriserad. De intervjuade fick lämna ett allmänt Hotellet omdöme om flygresan och servicen på pla- Resenärerna frågades vid intervjuerna om net. Svaren redovisas i tabell 5:2. Som de fått reda på vilket hotell de skulle bo framgår av tabellen ansåg omkring 40 pro- på redan när de köpte resan. Och, om cent av alla resenärer att de har goda eller svaret var »ja», om de sedan fick bo på mycket goda erfarenheter av flygresan. detta hotell. Någon påtaglig skillnad mellan svenska Som framgår av tabell 5: 3 fick 83, 84 och andra nordiska flygbolag finns icke. resp. 88 procent av resenärerna de tre Det missnöje som registrerats var icke undersökningsveckorna det utlovade hotelsärskilt allvarligt. Det sades t. ex. att det let. var trångt eller rökigt i planen, att ventilaI juli fick bara hälften av övriga arrantionen var dålig, att försäljningen ombord görernas resenärer det hotell de lovats. En skapade irritation och att resenärerna fick tredjedel fick det ej och övriga visste icke i förväg på vilket hotell de skulle bo. vänta länge på mat.

144 Den stora skillnaden mellan auktoriserade och de icke auktoriserade arrangörerna beror till stor del på ett enda företag. Även för oktober och april är skillnaden påtaglig mellan auktoriserade och övriga arrangörer. För övriga arrangörers resenärer finns ett klart samband mellan den tidpunkt när anmälningsavgiften betalades och risken för att icke få det utlovade hotellet. Vid mycket sena bokningar fick bara en tredjedel av juli- och ca hälften av oktober- och aprilresenärerna det utlovade hotellet. När det gäller de auktoriserade arrangörerna kan man icke konstatera något samband mellan tidpunkt för anmälan och risken att icke få det utlovade hotellet. Av de resenärer som i juli icke fick det hotell de lovats fick de flesta ett likvärdigt eller ett bättre hotellrum. Bland de auktoriserade arrangörernas resenärer uppgav av de 7 procent som icke fått det utlovade hotellet endast två resenärer att de fått ett sämre. Av den tredjedel av de övriga arrangörernas resenärer som i juli icke fick plats på det utlovade hotellet uppgav en tredjedel att de fick ett sämre hotell. Även de flesta av oktoberresenärerna som ej fick det utlovade hotellet fick ett likvärdigt eller bättre hotell. Bara i undantagsfall (tre personer) sades hotellet vara sämre. De resenärer som i juli reste till Mallorca tycks i högre grad än andra ha haft svårigheter med hotellrum. Detta gäller samtliga arrangörers resor. På Mallorca kvarstod svårigheterna för de icke auktoriserade arrangörerna under oktober och i viss mån även i april. Tabell 5: 4 visar i vilken utsträckning resenärerna fick den hotellstandard de lovats. Skillnaden är liten mellan undersökningsperioderna. Det tycks emellertid som om oktober- och aprilresenärerna i något högre grad än juliresenärerna fått den hotellstandard de lovats. Enligt juli-

undersökningen fick de auktoriserade arrangörernas resenärer i något större utsträckning än de övrigas den lovade hotellstandarden. Även på denna punkt koncentreras de negativa erfarenheterna till en enda icke auktoriserad arrangör. Denna som numera har gått j konkurs höll en exceptionellt dålig kvalité. Bortsett från denna arrangör, blir skillnaden mycket liten på denna punkt mellan arrangörskategorierna. De vanligaste avvikelserna från den utlovade standarden var att man icke fått bad- eller duschrum eller att egen toalett saknats. Det förekom också att hotellet hade sämre läge än vad som sagts och lovats. Undersökningarna tyder på att resenärernas majoritet (ca 90 procent) får den utlovade hotellstandarden. Några klara besked huruvida löftena uppfylls olika vid olika resmål går icke att utläsa ur resultaten, ej heller om tidiga bokningar ger resenären större möjligheter att få utlovad hotellstandard. Avvikelserna från utlovad hotellstandard tycks icke heller ha något samband med hur lång tid resan varar. Resenärernas bedömning av hotellstandarden i allmänhet redovisas i tabell 5: 5. Oktoberresenärerna värderade oftare hotellstandarden positivt (21 procent) än julioch aprilresenärerna (8 resp. 13 procent). Bland anmärkningarna finns det ingen som dominerar påtagligt. Möjligtvis är gruppen brister i de sanitära anordningarna något större. Det finns heller ingen tendens hos de intervjuade att klaga på den allmänna standarden och servicen därför att de icke fått hotell av den standard de lovats. De som fått bo på hotell av den typ som de lovats har anmärkt på brister i den allmänna hotellservicen i samma utsträckning som de som icke fått det. Speciellt i resultaten från juliundersökningen finns flera fall där hotellstandarden var verkligt dålig, både i relation till vad som var lovat och över huvud taget.

145 Av allt att döma har enstaka resenärer fått hotellrum som varit direkt hälsovådliga på grund av bristfälliga sanitära anordningar, smuts och ohygien etc. I ett fall gäller anmärkningarna en auktoriserad arrangör, i de övriga ca tio fallen icke auktoriserade arrangörer. Resenärerna frågades också om de ansåg att hotellstandarden var tillfredsställande, dels absolut sett, dels i relation till resans pris. Resultaten redovisas i tabell 5:6. Närmare 90 procent av samtliga resenärer i de tre undersökningarna ansåg att standarden var tillfredsställande med tanke på resans pris. Bara 5 procent ansåg att standarden varken var tillfredsställande absolut sett eller med tanke på resans pris. Skillnaderna mellan de auktoriserades och övriga arrangörers juliresenärer kan knappast sägas vara statistiskt säkerställda om man räknar bort det tidigare nämnda företaget, som här liksom i övrigt när det gäller hotellet, i hög grad har påverkat resultaten för juli. Maten Vid intervjun frågades också resenärerna om de ansåg att den mat som ingick i arrangemanget var tillräcklig. Av tabell 5: 7 framgår att närmare 90 procent av samtliga resenärer ansåg att kosten var tillräcklig. Den ökning mellan juli och övriga perioder av andelen resenärer, som ansåg att de icke fått tillräckligt med mat, kan delvis förklaras av det stora inslaget resor till Kanarieöarna i oktober och i viss mån Grekland i april. På dessa resor är halvpension praktiskt taget det enda kostarrangemanget. Trots att de som reste till Kanarieöarna i flera fall sagt att måltidskupongerna var relativt dyra, så räckte de icke till tillräckliga mål. Skillnaden mellan auktoriserade och övriga arrangörer beror i stor utsträckning på att de övriga arrangörerna är speciellt inriktade på Kanarieöarna i oktober. 10

Sällskapsreseutredningen

Reseledaren I tabell 5: 8 redovisas resenärernas omdöme om reseledarens tjänster — hur han skötte sina åligganden etc. 87—88 procent av resenärerna var nöjda med reseledarens tjänster. Skillnaden i tabellen mellan auktoriserade och övriga företags reseledare under alla perioderna kan sägas vara statistiskt signifikant. Man måste emellertid tänka på att omdömena om reseledaren är subjektiva värderingar och som sådana mycket osäkra. Enligt materialet finns det ingen skillnad mellan mäns och kvinnors bedömning av reseledaren. Icke heller tycks tidigare reseerfarenheter i någon högre grad påverka värderingen. Det står klart att de auktoriserade arrangörernas reseledare skött sig utmärkt. Det var bara två intervjupersoner som ville karaktärisera någon reseledare som verkligt dålig. Däremot är det, som framgår av tabell 5:8, icke så få av dem som rest med övriga arrangörer som ger reseledaren detta omdöme. Där redovisas fall där reseledaren uppträtt störande på grund av onykterhet, icke befattat sig med eller lyssnat till berättigade klagomål etc. Markant är den positiva trend som kan märkas bland övriga arrangörer genom de tre undersökningarna mot bättre funktion av reseledartjänsterna. I oktober- och aprilundersökningarna tillfogades två nya frågor om reseledarens tjänster utanför det primära arrangemanget. Dels ville man veta om reseledaren lämnade information om utflykter, sevärdheter etc, dels om den som ledde utflykterna eller tjänstgjorde som guide, hade tillräcklig erfarenhet för uppgiften. I efterföljande tablå redovisas fördelningen av resenärernas svar på dessa frågor. Som framgår ansåg närmare 90 procent att den information de fått var tillfredsställande, medan ca 10 procent hade önskat att få veta mer om sevärdheter och om utflykter. En tredjedel av resenärerna sade

146 Oktober- Aprilresor resor

Lämnad information var tillräcklig 85 Otillräcklig information . . . . 11 Vet ej, ej svar 3 Summa 100

87 10 3 100

sig icke ha deltagit i utflykter och kunde därför icke bedöma guidernas kompetens. Av dem som hade varit med på någon eller några utflykter som researrangören anordnade ansåg 92 procent i båda undersökningarna att guiderna hade haft tillräcklig kompetens. Övriga delarrangemang På en fråga om resenärerna ansåg att förhållandena på platsen skilde sig från den bild som arrangören givit i reklamen, sina broschyrer och på annat sätt, svarade betydligt över 90 procent nekande. De anmärkningar som kom fram rörde vanligen avståndet till badstrand och liknande som i verkligheten var betydligt längre än vad arrangören hade angivit. I vissa fall hade reseförsäljaren talat om avstånd till havet. Det visade sig sedan att avståndet till badplatsen var något helt annat. I några fall påtalade resenärerna brister i arrangemanget som icke direkt kan hänföras till någon av de tidigare behandlade delarna av arrangemanget. I juli t ex hände det rätt ofta att en viss icke auktoriserad arrangörs Mallorcaresenärer fick det hotellrum de blivit inbokade på först en å två dagar efter ankomsten. Under tiden fick de bo på ett annat, ofta något sämre hotell. Ett annat fall rör den tidigare nämnda icke auktoriserade arrangören. En grupp av hans resenärer i juli fick fördriva en hel natt i en hotellobby på Mallorca. Större delen av nästa dag gick åt för arrangörens representant att ordna hotellrum. Tre av resenärerna fick under vistelsen bo i ett stall. Alla som deltog i resan är ej inter-

vjuade, uppgifterna är baserade på en rad intervjuer och samtal med resenärer utanför det egentliga urvalet. Samtliga resenärer fick mycket bristfälliga arrangemang. De fick själva ordna hotell och klara sig så gott det gick. En intervjuperson blev satt i en taxi vid framkomsten till Palma och körd till ett slags resanderum. Han såg ej sedan på fjorton dagar vare sig reseledare eller resegrupp och han fick ingen mat inom ramen för arrangemanget. Även andra juliresenärer än de två omtalade arrangörernas blev flyttade hit och dit mellan olika hotell, eller rum. Denna typ av problem var icke så vanlig i oktober och april men förekom även då. Bl a fann en person som köpt en resa till Rhodos att hans hotell var stängt för säsongen och reseledaren icke var anträffbar. Resenären fick själv ordna hotell och betala tills reseledaren dök upp. I detta fall var arrangören icke auktoriserad. I ett annat fall skulle en specialresa för sjuka och rörelsehämmade ha saknat utlovad vårdpersonal. Dessutom fungerade inte hissen på hotellet enligt andra deltagare. Denna resas arrangörer är auktoriserade. Allmän bedömning av resorna I detta avsnitt redogörs för svaren på några allmänna frågor om resans kvalité. Frågorna ställdes till resenärerna i oktober- och aprilundersökningarna. Tablån visar i procent resenärernas svar på frågan om priset var rimligt i förhållande till kvalitén på arrangemanget. Oktober- Aprilresor resor

Resans pris rimligt Resans pris ej rimligt Tveksamt, vet ej

85 8 6 Summa 100

87 9 3 100

Andelen resenärer som icke ansåg priset rimligt är mindre än 10 procent. I oktober

147 Bra inga anmärkningar Mindre anmärkningar Allvarliga anmärkningar »Skandalöst» Vet ej Summa

var andelen densamma för både auktoriserade och övriga arrangörer. Andelen »tveksamma» och »vet ej» är något större bland dem som åkt med auktoriserade arrangörer. Skillnaden är dock ej särskilt stor. I april ansåg 8 procent av de auktoriserades resenärer att priset ej var rimligt, mot 14 procent för de övriga arrangörernas resenärer. Vid oktober- och aprilundersökningarna bad vi resenärerna att sätta betyg på researrangemanget. Betygen redovisas i ovanstående tablå tillsammans med svarsfördelningen i procent. Betyget »skandalöst» förekommer ytterst sällan. Endast 1 procent gav detta betyg. De resor som fick betyget »skandalöst» var med ej auktoriserade arrangörer. I genomsnitt var de auktoriserade arrangörerna kvalitémässigt bättre än de övriga. Skillnaderna mellan de enskilda arrangörerna inom båda grupperna var dock stora. Man kan icke tala om någon klar gräns mellan grupperna. De sämre inom den auktoriserade gruppen fick icke bättre betyg än de bättre i gruppen icke auktoriserade. Resenärerna borde ha bedömt arrangemangen utan att ta hänsyn till resans pris. Man måste dock räkna med att resenärerna när de satte betygen influerats av det pris de fått betala. Var resan dyr så var resenärernas krav högre och tvärtom. Detta visas bl a av att 70 procent av de resenärer som sade att resans pris var rimligt icke hade några anmärkningar på arrangemanget medan

Aukt arr.

Övriga arr.

Samtliga

okt

april

okt

april

okt

april

69 27 4 — 1 100

73 24 3 — 1 100

59 34 5 2 — 100

48 37 8 4 2 100

65 29 4 1 1 100

67 27 4 1 1 100

motsvarande andel för dem som ansåg att resans pris ej var rimligt endast var ca 20 procent. Nästan alla resenärer som icke hade några anmärkningar mot arrangemangen kunde tänka sig att åka med samma arrangör igen, medan de som hade mindre anmärkningar till 80 procent var villiga att resa med samma arrangör. Av dem som hade allvarliga anmärkningar ville knappt hälften åka med samma arrangör igen. Betygssättningen tycks icke ha varierat på grund av resmål eller bedömarnas kön. Möjligen kan man säga att kvinnor tycks ha varit helt nöjda i något högre grad. Utredningen har försökt att göra en generell bedömning av hela arrangemangets kvalité för alla tre undersökningarna. Denna bedömning stämmer bra med resenärernas egen när det gäller oktober- och aprilresorna. Enligt denna bedömning finns det ingen större kvalitéskillnad mellan de auktoriserade arrangörernas juli-, oktoberoch aprilresor. I den mån anmärkningar gjordes var de oftast mindre allvarliga. Verkligt grava anmärkningar var undantag. De icke auktoriserade hade betydligt fler resenärer som gjort minst allvarliga anmärkningar mot någon del av arrangemanget. Här finns en klar skillnad till de senares fördel mellan å ena sidan julioch å andra sidan oktober- och aprilresorna. Verkligt grava anmärkningar förekom dock även i juli i begränsad omfattning. Slutligen redovisas i följande tablå på vilka punkter oktober- och aprilresenärer-

148 Högre kvalité Oktober April

I första hand högre resp lägre kvalité på ingenting flyget övriga transporter hotellet maten reseledaren andra arrangemang på platsen Ej svar Summa

na skulle ha föredragit högre kvalité eller lägre pris. Som framgår av tablån var närmare hälften av resenärerna nöjda med avvägningen mellan kvalité och pris. Något bättre hotell- och flygstandard dominerade önskemålen. Några större skillnader fanns icke mellan auktoriserade och övriga arrangörer när det gällde önskemål om högre kvalité med ett undantag — fler av dem som rest med övriga arrangörer hade önskat en bättre reseledning, över 90 procent av resenärerna var icke beredda att avstå något av resans kvalité för att få ett lägre pris. Bara några få ansåg att delarrangemang skulle ha varit för påkostade.

6 Resenärernas kostnader

I detta avsnitt skall resenärernas resekostnader granskas. I första delen redovisas genomsnittskostnaderna för researrangemanget uppdelade efter resmål och vistelsens längd. Resenärernas personliga utgifter för nöjen, utflykter, inköp av varor och dyl. ingår ej. Vissa jämförelser har på försök gjorts för att se hur man närmare skall kunna analysera sambandet mellan kostnader, resenärernas inkomster och kön samt tidpunkten för resan. Det bör påpekas att de genomsnittliga kostnader som redovisas i kapitlet har

46 15 0 24 8 4 2 1 100

54 14 2 14 11 4 1 0 100

Lägre kvalité Oktober April

1 2 1 2 2 100

beräknats med Malmö eller Köpenhamn som avreseort1). Prisdiskussionen får ses mot bakgrunden av det faktum att sällskapsresor i sig själva kostar mycket mindre än andra former av utlandsresor. Detta får emellertid anses vara allmänt känt och utredningen har icke funnit några skäl att belysa det förhållandet närmare. Att sällskapsresor prismässigt är en förmånlig form av resor innebär givetvis icke att det ej finns anledning att från konsumentens synpunkt intressera sig för priser och prisvariationer. Tabell 6: 1 visar hur mycket resenärerna de undersökta veckorna i genomsnitt betalade för researrangemanget. Resorna har delats upp efter mål och vistelsens längd i veckor. Bakom de redovisade genomsnittspriserna döljer sig givetvis stora prisspridningar som bl a beror på skillna1

I de fall kostnadsuppgifterna från början icke gällde avresa från Malmö eller Köpenhamn har kostnaden för anslutningsflyg Stockholm—Malmö eller pristillägg vid direktflyg från Stockholm (150 eller i vissa fall 99 kr.) dragits från det totala beloppet. Motsvarande korrektion har gjorts för de resor som började i Göteborg. De prisskillnader som förekommer för flygresan Stockholm— Malmö eller Göteborg—Malmö ligger således utanför undersökningen. Den sk av beställningsavgiften jämte flygplansskatter har icke räknats in i priset, däremot ingår tillägg för enkelrum, bad, balkong etc.

149 der i standard på hotell, kost och reseledning. Det framgår av tabellen att det naturligtvis är stora skillnader mellan genomsnittskostnaderna vid olika resmål även om vistelsen längd är densamma. Därvid tycks icke enbart avståndet mellan Sverige och resmålet avgöra kostnaderna, även om de mest avlägsna och ovanliga målen har de högsta genomsnittskostnaderna. Det billigaste resmålet — om man bortser från Berlin — tycks vara Mallorca. Det framgår också att, för resor till Mallorca oktoberpriserna ligger 10—20 procent under julipriserna. Som redan nämnts finns det, bakom de genomsnittliga pristalen, stora skillnader både i arrangemangens kvalité och pris. I en del länder finns det också skillnader mellan olika vistelseorter som tar sig uttryck i olika pris. De stora skillnaderna i Lägsta pris, kronor

Genom- Högsta snittspris, priset, kronor kronor

300 290 520

480 720 960

680 1050 1 270

150 190

430 570

780 1050

210 440

650 1 120

1530 1 780

Mallorca: en vecka . . . två veckor . . .

80 280

490 670

810 1040

en vecka . . . . två veckor . . .

230 420

685 740

960 1270

Juliresor: Mallorca: en vecka . . . . två veckor . . . tre veckor . . . Rimini, två veckor . . . Oktoberresor: Mallorca: en vecka . . . . två veckor . . . Kanarieöarna: en vecka . . . . två veckor . . . Aprilresor:

resekostnad illustreras av föregående tablå. Vid sidan av genomsnittspriset för några vanliga resmål anges det högsta och det lägsta registrerade priset. Det lägsta priset som överhuvudtaget noterats är 80 kr för en veckas vistelse på Mallorca i april. Priset gällde en rabatterad resa. Såväl högsta priserna som lägsta priserna är mer eller mindre extrema. Det kan nämnas att högsta priserna genomgående gällde resor med auktoriserade arrangörer, medan lägsta priserna återfinns hos de övriga arrangörerna och dessutom gällde kraftigt rabatterade realisationsresor. I tabell 6: 2 redovisas genomsnittspriset per resa (oberoende av resmål och resans längd) för resenärer uppdelade efter inkomst och kön. Tabellen visar att det uppenbarligen finns ett samband mellan inkomst och erlagt pris. — Ju högre inkomst man har desto dyrare resa köper man. Tendensen är särskilt tydlig för oktoberresenärerna. Tabellen stöder också antagandet att kvinnor i genomsnitt väljer något dyrare resor än män i samma inkomstklass. Tendensen är icke genomgående i alla inkomstskikt. Ett annat samband finns mellan betalat pris och resenärens ålder. Sambandet som har undersökts med hjälp av sambandsekvationer och testats med statistiska metoder, kan sägas gälla även om inkomsteffekten elimineras. Även detta samband är starkast när det gäller oktoberresenärerna. Av tabell 6: 2 framgår att resenärerna i genomsnitt betalade närmare 800 kr i juli, närmare 200 kr mer i oktober och 100 kr mer i april. Samtidigt är genomsnittsinkomsten högst hos oktoberresenärerna, 2 000—3 000 kr högre än för aprilresenärerna vilkas genomsnittsinkomst i sin tur ligger 2 000—3 000 kr högre än juliresenärernas. Som nämnts är sambandet mellan inkomst och pris starkare i oktober- än i juli- och aprilundersökningarna. Det kan

150 tyda på att oktoberresenärerna var något mer prismedvetna. Detta kan i sin tur bero på att framför allt juliresenärerna hade mindre frihet att välja semesterperiod och kunde därför icke i samma utsträckning som oktoberresenärerna utnyttja förmånliga erbjudanden. Det finns anledning att kommentera de ovan antydda skillnaderna i pris mellan olika arrangörskategorier — som en parallell till den tidigare kvalitédiskussionen. Det måste dock påpekas att det är betydligt svårare att göra jämförelser av pris än av kvalité. Intervjumaterialet måste splittras för att man skall kunna få jämförbara priser. Spridningen är stor på resmål, hotellalternativ och reslängder icke bara mellan de olika arrangörerna utan även för en arrangörs resor. Det finns icke auktoriserade företag som kombinerar lockpris med realisation. De olika prissättningssystemen gör det svårt att mäta den faktiska genomsnittliga skillnaden i pris mellan olika arrangörskategorier. Dessutom orsakas svårigheter av att jämförelserna bör göras mellan likvärdiga arrangemang. När det gäller företag som tillämpar realisations- och lockpris ändras de mätbara priserna ofta. I den mån prisskillnader kan konstateras bör de därför icke tolkas som mått på skillnader utan som uttryck för tendenser. En sällskapsresa består av många kom-

ponenter. Det är som redan nämnts svårt att isolera resor med samma förmåner och samma resmål men olika arrangörer och sedan jämföra priserna. I följande schema räknas en rad komponenter upp för att visa vilka som skulle kunna ha beaktats eller ansetts som likvärdiga vid jämförelserna. De jämförda resorna gick till samma plats och varade lika lång tid. Flygets kvalité i fråga om säkerhet och liknande har betraktats som samma hos alla de nordiska flygbolagen. Kvalitén på servicen vid flygresan har icke kunnat kontrolleras. Hotellets kvalité har kontrollerats genom att jämförelserna gjordes mellan hotell och pensionat som enligt den italienska, spanska resp grekiska statens officiella klassificering är ungefär jämställda. Trots detta kan det givetvis finnas skillnader i kvalitén mellan olika hotell inom samma klass, liksom mellan olika rum på samma hotell. Jämförelserna avser antingen resor med hel- eller med halvpension, de båda formerna har icke blandats. Matens kvalité har av naturliga skäl icke kunnat hållas konstant vid jämförelserna. Icke heller har man kunnat ta hänsyn till reseledning, olika arrangemang vid resan och på platsen, den service resenären fått vid köp av resan, garantier och reklamationsmöjligheter. Det är således bara i några viktiga avseenden som de jämförda resorna kan betraktas som »identiska».

Resans komponenter: Resmålet Resans längd Flyget Service vid flygresan Hotellklass Variation i rumskvalitén inom samma hotellklass Kostens omfattning (hel- eller halvpension) Kostens kvalité Reseledning (omfattning och kvalité) Övriga arrangemang vid resan och på platsen Förekomst av garantier för resans genomförande Förekomst av ordnade reklamationsmöjligheter

Konstant vid prisjämförelsen Konstant vid prisjämförelsen Konstant vid prisjämförelsen Ej beaktat vid prisjämförelsen Konstant vid prisjämförelsen Ej beaktat vid prisjämförelsen Konstant vid prisjämförelsen Ej beaktat vid prisjämförelsen Ej beaktat vid prisjämförelsen Ej beaktat vid prisjämförelsen Ej beaktat vid prisjämförelsen Ej beaktat vid prisjämförelsen

151 Jämförelserna har endast kunnat göras för resorna till Rimini och Mallorca i juli, till Mallorca och Gran Canaria i oktober och till Mallorca, Gran Canaria och Grekland (Rhodos) i april. Mätt på ovan beskrivet sätt tycks de auktoriserade arrangörernas pris för en tvåveckors Mallorcaresa i juli i genomsnitt vara ca 75 kr. högre än övriga arrangörers. Jämförelsen gäller lyxpensionat, hotellklass 3 och hotellklass 1 B. Prisspridningen inom samma hotellklass är stor såväl mellan olika arrangörer som i vissa fall även hos samma arrangör. Därför bör man icke fästa för stort avseende vid dessa genomsnittliga prisskillnader. Inom en hotellkategori finns, hos en enda arrangör, prisvariationer som går från den högsta observationen till den lägsta. För en tvåveckorsresa till Mallorca i juli med lyxpensionat har priser från 590 kr till 840 kr. noterats. Tendensen förefaller vara att de auktoriserade arrangörerna med vissa undantag var något dyrare på Mallorca-resor i juli, men den är icke helt klar. När det gäller resorna till Rimini i juli kan man konstatera att de auktoriserade företagen, som har en mycket stor del av resorna till denna ort, höll kraftigt varierande priser för samma hotellklass. De få resor som gjordes med övriga arrangörer tycks i allmänhet ha legat något lägre än auktoriserade arrangörernas. Om de noterade prisdifferenserna beträffande Mallorca- och Rimini-resor i juliundersökningen icke var entydiga så kan man beträffande oktoberresorna till Mallorca och Kanarieöarna klarare konstatera bestämda skillnader inom olika arrangörsgrupper. Mellan de auktoriserade arrangörerna och de övriga tycks prisskillnaden i oktober i genomsnitt ha varit drygt 200 kr vid tvåveckorsresor till Mallorca inom de observerade hotellklasserna. Prisspridningen inom en hotellklass är, på det observe-

rade materialet, sådan att de auktoriserades billigaste resa var dyrare än den dyraste resan hos övriga arrangörer. Spännvidden i priset under oktober för ett tvåveckorsarrangemang på hotellklass 1 B var exempelvis för de auktoriserade 600—840 kr och för övriga arrangörer 430 —660 kr. Inom pensionatklass 1 exempelvis var spännvidden för de auktoriserade 510-640 kr och för övriga 190-560 kr. Beträffande Gran Canariaresorna i oktober kan man så långt prismaterialet räcker, konstatera att det fanns en ungefärlig skillnad i pris mellan auktoriserade och övriga arrangörer på 400 kr för en tvåveckorsresa inom de flesta hotell- och pensionatklasserna. I de flesta fall ligger även här den lägsta noteringen för de auktoriserade över den högsta noteringen för de icke auktoriserade. Dock är här spännvidden inom hotellklasserna stor för de icke auktoriserade. När det gäller enveckorsresor är observationsmaterialet begränsat, men även här tycks det ha funnits stora prisskillnader med samma tendens. Även vid aprilundersökningen noterades påtagliga skillnader i pris mellan auktoriserades och andra arrangörers Mallorcaresor. För en- och tvåveckorsresor var skillnaden i genomsnitt ca 100 kr. Också här låg det lägsta priset inom olika hotellklasser för auktoriserade arrangörer högre än det högsta för icke auktoriserade arrangörer. När det gäller Gran Canaria är observationsmaterialet för april relativt litet, det går därför knappast att ta fram någon tendens. Det finns exempel både på att auktoriserade var billigare och att de var dyrare än andra arrangörer i de olika hotellkategorierna. För Greklandsresenärerna i april måste jämförelserna göras främst mellan de auktoriserade arrangörerna. De icke auktoriserade arrangörerna var svagt företrädda i Grekland. På ett bestämt hotell i

152 lyxklass på Rhodos uppgick skillnaden i pris mellan två arrangörer till 450 kr för en tvåveckorsresa. Detta är givetvis ganska extremt, men differenser på 100—200 kr mellan arrangörer av Rhodosresor var vanliga trots att samma hotell kanske användes. Ett annat noterat exempel är en resekombination Athen och Rhodos som var 150 kr dyrare än motsvarande resa med två klasser högre hotell. Så vitt det varit möjligt att bedöma har det pris resenärerna betalat i inget fall överstigit det pris som specificerats i kataloger och broschyrer. Däremot har vi framför allt när det gäller de arrangörer som icke är auktoriserade, i många fall no-

terat priser som var avsevärt lägre än katalogpriserna. Vi gör inget försök att närmare analysera vad de antydda prisskillnaderna beror på. Beträffande Mallorca- och Gran Canariaresorna i oktober samt Mallorcaresorna i april tycks prisskillnaderna ha varit relativt stora även om man tänker på de ev kvalitéskillnaderna i de delar av arrangemanget som icke kunnat konstanthållas vid jämförelserna. Skillnaderna mellan juli- och främst oktoberresor tyder på att vissa prissättningssystem har större inverkan på genomsnittspriset under låg- än under högsäsongen. Aprilresorna har även här ett slags mellanställning.

153 bell 1:1. Avresande med charterflyg 21/7—27/7 (juliresor) och 2 6 / 1 0 — 1 / 1 1 nt 19/4—25/4 (aprilresor) fördelade efter arrangörer och resmål angör / Resmål

Mallor-

pesor: Arrangörer tillhörande Nyman & Schultz-koncernen .. Ungdomens resor övriga auktoriserade mma auktoriserade arrangörer Danska arrangörer Övriga svenska arrangörer . . . bima icke-auktoriserade arrangörer

354 154 198 706 340 179 519

Samtliga arrangörer 1 225 mtliga arrangörer, procent . . . 16 rav: auktoriserade, procent . . . 9 icke-auktoriserade, procent . . . 7 ztoberresor: Arrangörer tillhörande Nyman & Schultz-koncernen . . Ungdomens resor övriga auktoriserade mma auktoriserade arrangörer Danska arrangörer Övriga svenska arrangörer . . . . mma icke-auktoriserade arrangörer Samtliga arrangörer mtliga arrangörer, procent . . . rav: auktoriserade, procent . . . icke-auktoriserade, procent . . .

Kanarieöarna

Rimini

övriga Italien

Grekland

övriga Samtliga länder resmål

Samtliga resmål procent

366 396 505 1 267 9 83

200 47 184 431 15 66

678 180 664 1 522 13 147

2 832 1216 2 403 6 451 386 691

38 16 32 86 5 9

18 97

461 228 347 1 036

—

—

694 211 487 1 392 9 80

197 3

1072 14

1481 20

1359 18

512 7

1682 22

7 528 100

1 1

14 0

19 1

17 1

6 1

20 2

86 14

84 — 108 192 226 32

289 59 251 599 190 284

— —

—

597 59 581 1237 428 345

258 450

2 010

22 10 12

53 30 24

11 11 0

12 11 1

100 62 38

362 60 212

—

—

214 56 232

1972 231 1546

40 5 32

308 92 92

634 111

739 2

623 98

—

—

—

3 749 796 328

77 16 7

184 492

111 745

2 741

98 721

14 516

1 124 4 873

23 100

10 6 4

15 13 2

15 15 0

15 13 2

11 10 0

100 77 23

mlresor: Arrangörer tillhörande Nyman & Schultz-koncernen . . 606 Ungdomens resor 115 Övriga auktoriserade 222 mma auktoriserade arrangörer 943 Danska arrangörer 493 Övriga svenska arrangörer . . . . 222 mma icke-auktoriserade arrangörer 715 Samtliga arrangörer 1 658 mtliga arrangörer, procent . . . 34 rav: auktoriserade, procent . . . 19 eke-auktoriserade, procent . . . 15

79 Övriga Spanien

(oktoberresor)

—

— 100

— 60 207 10

20 20

—

1 1

142 219 2 12

—

30 3 29 62 21 17

154 Tabell 1: 2. Antalet genomförda intervjuer inom de olika grupperna av researrangörer och resmål Siffrorna inom parentes avser bortfallet Arrangör / Resmål

Mallorca

övriga Spanien inkl Kanarieöarna

Rimini

övriga Italien o Grekland

övriga länder

Juliresor: Arrangörer tillhörande Nyman & Schultz-koncernen . . Ungdomens resor Övriga auktoriserade Summa auktoriserade arrangörer

13 10 6 (1) 29 (1)

20 14 (1) 14 48 (1)

26 14 18 58

20 (3) 28 (2) 27 75 (5)

25 12 25 (2) 62 (2)

65 (3) 24 (11)

0 20 (3)

2 13

5 22 (1)

3 15 (6)

89 (14) 118 (15)

20 (3) 68 (4)

15 73

27 (i) 102 (6)

18 (6) 80 (8)

9 20 (1) 29 (1)

37 (2) 12 58 (3) 107 (5)

3 (1) 3 0)

26 (2) 31 (2)

2 33 (2)

Danska arrangörer Övriga svenska arrangörer Summa icke-auktoriserade arrangörer Samtliga arrangörer Oktoberresor: Arrangörer tillhörande Nyman & Schultz-koncernen . . Ungdomens resor övriga auktoriserade Summa auktoriserade arrangörer Danska arrangörer Övriga svenska arrangörer Summa icke-auktoriserade arrangörer Samtliga arrangörer

39 (2) 3 (1)

38 (1) 45 (7)

42 (3) 71 (4)

83 (*) 190 (13)

3 6

Aprilresor: Arrangörer tillhörande Nyman & Schultz-koncernen . . Ungdomens resor Övriga auktoriserade Summa auktoriserade arrangörer

22 (2) 6 22 50 (2)

19 (4) 3 29 (2) 51 (6)

26 (2)

21 (2) 15 (6)

19 (2) 17 (1)

17 (3)

(3)

87 (9)

Danska arrangörer Övriga svenska arrangörer Summa icke-auktoriserade arrangörer Samtliga arrangörer

(8)

86 (10)

(1)

39 (1) 10 41 (4) 90 (5)

106 19 161 286

57 33

17 (3)

112 (10)

91 (5)

69 (5) 95 (7)

155 Tabell 2 : 1 . Resorna fördelade efter typen av företag som sålt resan Juli-, oktober- och aprilresor. Procent Resan företogs med

Resan såld av:

auktoriserad arrangör

annan arrangör

Samtliga

3 100

3 1 100

49 19 1 28 1 2 100

Flygföretag

Juliresor

Oktoberresor

Aprilresor

Svenska företag därav: Transair Österman Air Charter övriga nordiska företag därav: Nordair Scanair Sterling Airways Flying Enterprise/Conair Braathens S.A.F.E övriga företag

46 39 7 49 24 12 5 — 5 5 100

51 35 16 49 12 13 11 11 2

59 46 13 40

Researrangören Till arrangören anknutna företag, auktoriserade » » » » övriga Andra auktoriserade företag Övriga företag Vet ej, inget svar

39 24 0 35

—

— 2

—

Tabell 2: 2. Resorna fördelade efter flygföretag Procent

Samtliga

— 100

— 12 3 15 10 1 100

156 Tabell 2: 3 . Resorna fördelade efter resans längd och resmål Procent Resans längd Resmål:

Samtliga

Mallorca

övriga Spanien

15 72 11 — 2

4 68 21 3 4

30 64 4 3 — 100

i jsmål

övriga Italien o Grekland

Övriga länder

10 78 10 2

28 62 9 0 2

13 71 12 1 2

17 60 13 9 1

53 39

23 59 11 7 1

26 61 10 2 —

14 61 21 4 1

25 64 11 1

Samtliga

190 Procent av alla resmål . . . .

1)0

Rimini

Juliresor: Högst 8 dagar 9—15 dagar 16—25 dagar 26 dagar eller längre Resans längd okänd Samtliga Procent av alla resmål . . . .

76 14

Oktoberresor: Högst 8 dagar 9—15 dagar 16—25 dagar 26 dagar eller längre Resans längd okänd Samtliga Procent av alla resmål . . . . Aprilresor: Högst 8 dagar 9—15 dagar 16—25 dagar 26 dagar eller längre Resans längd okänd

46 13 3

24 51 13 2 0

157 Tabell 2: 4. Resorna fördelade efter arrangemangets omfattning på olika resmål Procent Resmål:

Arrangemang

Samtliga resmål

Mallorca

övriga Spanien

Rimini

övriga Italien o Grekland

övriga länder

43 57 100

4 96 100

41 59

Totalt

1 99 100

37 63 100

27 73 100

Totalt

5 95 100

72 28 100

61 39 100

56 44 100

Totalt

8 92 100

62 38 100

46 54 100

46 54 100

Juliresor Halvpension Helpension Oktoberresor Halvpension Helpension A prilresor Halvpension Helpension

100 100 100 82 18 700

Tabell 2: 5. Jämförelse av tidsavstånden mellan anmälningsavgiftens erläggande och avresan resp resans betalning och avresan Tidsavstånd (i dagar) mellan anmälningsavgiftens erläggande och avresan

Tidsavstånd (i dagar) mellan resans betalning och avresan 0—4

5—12

13—29

Mer än 30

Ej svar

Summa

8 10 25 3

7 14 2

11 20 54 11

— 8 0 5

0 — 2

Summa

5 3 3 7 3 21

15 11 9 7

— 11 8 3

— — 2 —

0 — 1 1 6

12 19 26 22 21

Summa

11 4 4 2 5 27

7 14 15 6

— 7 14 2

— — 3 0

— 1 0 4

11 10 27 37 15

Summa

11 3 5 5 3 27

100 Juliresor 0— 4 dagar 5—12 dagar 13—29 dagar Mer än 30 dagar Ej svar, vet ej Oktoberresor 0— 4 dagar 5—12 dagar 13—29 dagar Mer än 30 dagar Ej svar, vet ej A prilresor 0— 4 dagar 5—12 dagar 13—29 dagar Mer än 30 dagar Ej svar, vet ej

158 Tabell 3 : 1 . Resenärernas ålders- och könsfördelning jämfört med hela befolkningens enligt 1960 års folkräkning Procent Resenärer i oktober Resenärer i april

Hela befolkningen

Kvin- Summa nor

Män Kvin- Summa Män Kvin- Summa nor nor

Män

24 25 25 29 14 20 18 18 19 13 24 19 11 14 17 5 3 3 100 100 100

11 11 12 10 8 13 18 10 12 20 17 16 16 16 21 27 25 16 29 26 27 23 29 25 21 23 19 21 20 21 7 4 5 9 6 6 100 100 100 100 100 10(

19 18 18 16 15 16 19 18 18 18 18 18 17 17 17 12 14 13 100 100 100

60 100

49,5 50,5 100

Resenärer i juli Män

15—24 år 25—34 » 35—44 » 45—54 » 55—66 » 67 år och äldre . Samtliga Procent män och

60 100

40 Kvin

nor

" Summa

Tabell 3: 2. Resenärernas hemort jämfört med hela befolkningens Procent Resenärer

Stor-Stockholm Stor-Göteborg Fyrstadskretsen Övriga Götaland Mälarlandskapen Norra Svealand, Södra Norrland .. Norra Norrland Totalt

Juli

Oktober

April

37 11 10 20 14 6 2 100

45 8 4 12 16 12 3 100

45 9 4 19 12 7 3 100

Totalt hela befolkningen

14 6 5 37 15 17 6 100

159 Tabell 3: 3. Resenärerna fördelade efter yrke och kön Procent

Yrke

Större affärsmän och jordbrukare Mindre affärsmän och jordbrukare Akademiker och högre tjänstemän i officiell och enskild tjänst . . . Övriga tjänstemän Arbetare Ej yrkesverksamma, yrke okänt.. Samtliga

Juliresor

Oktoberresor

Män

Män

Kvin- Summa nor

Kvin

nor

Aprilresor

- Summa

3 5

— 2

1 3

6 19

15 28 35 14

3 43 23 29

8 38 28 22

23 28 20 5

2 35 14 42

100 100 100

100 100

Män

Kvin

nor

3 11

" Summa

3 5

11 32 17 26

22 41 19 6

7 42 7 38

13 41 12 25

100 100 100

Tabell 4 : 1 . Resenärernas tidigare reseerfarenhet Procent Erfarenhetsgrad

Juliresor

Oktoberresor

Aprilresor

Första resan utanför Norden Tidigare rest utanför Norden men ej med sällskapsresa därav: med flyg ej med flyg Tidigare erfarenhet av sällskapsresa därav: sällskapsresa men ej reguljärt flyg sällskapsresa och flyg Ej svar

0 Samtliga

160 Tabell 4: 2. Fördelning på resterminer av den ena resp de två tidigare sällskapsresorna Procent Vid endast en tidigare resa

Restermin

Vid minst två tidigare resor Restermin vid förra resan

Restermin vid förr-förra resan

Juliresor Tidigare 1964 1963 därav: p å sommaren 1962 därav: p å sommaren 1961 1960 och tidigare Ej svar Summa Andel av samtliga

8 43 32 17 10 12 13 7

9 39

0 10

5 10 23

18 29 14

9 28 16 13 il 16 33 0 100

28 40

3 24

Oktoberresor Tidigare 1964 1963 därav: p å hösten 1962 därav: ej på sommaren 1961 1960 och tidigare Ej svar Summa Andel av samtliga

i)

4 1 15

13 21 11

3 32 21 28 21 11 26 — 100

2 60 25 16

—

25 Aprilresor Tidigare 1965 1964 därav: första halvåret 1963 därav: ej på sommaren 1962 1961 och tidigare Ej svar Summa Andel av samtliga

17 14

9 7 5

14 32 5

161 Tabell 4: 3. Resenärerna fördelade efter resmålet vid den aktuella resan och föregående resa Procent Resmål vid föregående resa

Juliresor Mallorca Övriga Spanien därav: samma ort Rimini Grekland, övriga Italien därav: samma ort Övriga länder därav: samma ort Första resan Andel av samtliga Oktoberresor Mallorca Övriga Spanien därav: samma ort Rimini Grekland, övriga Italien därav: samma ort Övriga länder därav: samma ort Första resan Andel av samtliga Aprilresor Mallorca Övriga Spanien därav: samma ort Rimini Grekland, övriga Italien därav: samma ort övriga länder därav: samma ort Första resan Andel av samtliga

11 Sällskapsreseutredningen

Resmål vid den aktuella resan Mallorca

övriga Spanien

Rimini

Grekland o övr Italien

Övriga länder

Summa

Andel av samtliga

30 15

20 13 2 30 28

10 28

27 29

13 15

100 100

6 10

19 11

32 40 17 25

12 18

100 100

32 4 22

100 100

42 100

100 100

12 19

100 100

1 13

7 3 15

19 16

17 17

19 18

7 12

33 30

74 70 37 67 64

25 22

61 64

18 2 10 12

100 100

37 100

52 30

23 18

8 11

100 100

15 18

17 42 15 46 16

100 100

2 20

46 45 17 35

39 35

27 25

100 100

32 100

22 20

19 25

27 30

22 5 6 11

162 Tabell 4: 4. Huvudmotiv för val av researrangör Procent Oktoberresor

Juliresor

Huvudmotiv

Aukt arr

Aprilresor

övriga Samtarr liga

Aukt arr

Övriga Samtarr liga

Aukt arr

övriua Samtarr liga

Säker, gott rykte, rekomenEgna goda erfarenheter . . Auktoriserad Lämpligt pris Lämpligt resmål Lämpliga medresenärer . . Lämplig tidpunkt Andra resor fullbokade . . Annan orsak Obestämd anledning Ej svar

22 14 6 6 6 5 8 6 12 4 12

16 5 — 22 4 — 8 15 9 2 18

21 12 5 8 6 4 8 7 12 3 13

23 10 6 3 11 1 16 4 14 9 4

18 6 — 51 3 — 2 5 7 3 5

21 9 4 21 8 1 11 4 11 7 4

33 15 4 3 9 1 8 6 15 6 —

16 13 — 37 3 — 5 4 17 6 —

29 15 3 10 8 1 7 5 15 6 —

Summa

100 Tabell 4: 5. Uppfattning om resans pris Procent Juliresor Aukt arr

Resans pris ansågs vara: dyrare lika dyr billigare ingen åsikt, inget svar . . än genomsnittet för andra arrangörer på motsvarande resor Samtliga

Aprilresor

Oktoberresor

övriga Samtarr liga

Aukt arr

övriga Samtarr liga

Aukt arr

övriga Samtarr liga

16 31 31 22

2 15 66 16

14 29 36 21

35 27 15 22

4 15 75 6

24 23 37 16

32 28 14 25

7 15 70 9

27 25 26 21

163 Tabell 4:6. Resenärernas uppfattning om skillnaderna mellan auktoriserade och övriga researrangörer Procent Oktoberresor

Juliresor

Större säkerhet och trygghet hos de auktoriserade arrangörerna Ekonomin hos de auktoriserade arrangörerna säkrare, kontrolKvalitén på arrangemangen högre hos auktoriserade arrangörer Reklamationsmöjligheten bättre hos auktoriserade arrangörer . . Två el flera alternativ, allmänna och obestämda uttalanden . . . . Inga skillnader föreligger mellan de båda företagargrupperna . . Vet ej Ej svar = känner ej till auktoSumma

Aprilresor

Aukt arr

Övriga Samtarr liga

Aukt arr

övriga Samtarr liga

_

4 21

13 26

5 22

6 33

18 28

11 31

5 25

16 24

7 25

700 Aukt arr

övriga Samtarr liga

0 Tabell 4: 7. Resenärens kunskap om vem som meddelar auktorisation Procent Oktoberresor

Juliresor

Aprilresor

Aukt arr

övriga Samtarr liga

Aukt arr

övriga Samtarr liga

Aukt arr

övriga Samtarr liga

Rätt svar1 Resebyråföreningen Statliga organ Annat svar Vet ej Ej svar = känner ej till auktorisationssystemet

5 8 3 1 60

4 8 2 2 62

3 1 60

10 4 4 6 71

15 3 2 5 60

11 3 3 6 68

4 6 3 7 65

7 4 3 1 59

4 5 3 6 64

17 Summa

:

) STR omnämnt se sid 142

164 Tabell 4: 8. Resenärens uppfattning om de krav som ställs på auktoriserade arrangörer Procent Juliresor

Oktoberresor

Aprilresor

Aukt arr

övriga Samtarr liga

Aukt arr

övriga Samtarr liga

Aukt arr

övriga Samtarr liga

4 20 24

5 17 24

4 19 24

4 21 26

4 22 18

4 22 23

0 22 3

2 25 3

0 23 3

Rätt svar1 Delvis rätt svar Fel svar Allmänna ej direkt felaktiga påståenden Vet ej Ej svar = känner ej till auktorisationssystemet . .

9 20

9 25

9 20

17 26

12 29

15 26

39 22

30 13

37 20

17 Summa

700 700

x

) Se sid 142

Tabell 5 : 1 . Förekomst av förseningar vid flygresor Procent Försening i timmar

Juliresor Hemresa

Utresa

Hemresa

Utresa

Hemresa

88 4 4 2 0 0 1 700

88 2 4 5 — — 0 700

86 4 7 3 0 0 0 700

89 7 3 0

87 5 2 4 1 0

Utresa

Ingen eller mindre än 2 . . 93 2—3 3 3—5 0 5—12 2 12—24 1 Mer än 24 0 Ej svar, vet ej 2 Samtliga 700

Aprilresor

Oktoberresor

0 700

700 Tabell 5:2. Resenärernas allmänna omdömen om flygresan Procent Omdöme

Juliresor

Oktoberresor

Aprilresor

Samtl Därav: Därav: Samti Därav: Därav: Samti Därav: Därav: flygbol svenska övriga flygbol svensks övriga flygbol svenska övriga nordiska nordiska nordiska

Mycket goda Goda Neutrala (inkl. bagatellartade anm.) Klagomål av mindre allvarlig art Starkt negativa omdömen och grava anm Ej svar, vet ej Summa Andel av samtliga

16 33

16 33

16 33

11 35

9 32

13 39

21 14

18 12

26 16

46 3

47 3

48 3

42 10

46 11

38 8

48 14

53 12

39 18

1 1 700

1 1 700 46

0 0 700 49

100 51

700 49

700 59

700 40

165 Tabell 5: 3. Resenärernas förhandskännedom om vilket hotell vistelsen skulle ske på Procent Juliresor Aukt arr

Resenären fick det utlovade hotellet Resenären fick ej det utlovade hotellet Resenären visste ej vilket hotell han skulle få Ej svar Summa

Oktoberresor

övriga Samtarr liga

Aprilresor

Aukt arr

övriga Samtarr liga

Aukt arr

övriga Samtarr liga

2 3

17 1

4 3

700 Tabell 5: 4. Förekomst av avvikelser från utlovad hotellstandard Procent Juliresor

Hotellstandarden stämde eller var bättre än utlovad Avvikelser förekom beträffande: VVS-standard sämre VVS-standard sämre o. andra brister Hotellets läge sämre Rumstyp fel Flera avvikelser till det sämre Ej svar, inget hade utlovats Samtliga

Oktoberresor

Aukt arr

övriga Samtarr liga

86 13

78 20

l 7 i i 1

4 6 2 2 2

700 Aukt arr

85 14

Aprilresor

övriga Samtarr liga

Aukt arr

övriga Samtarr liga

90 10

95 5

77 22

91 9

91 9

1 6 1 1

700 Anm. VVS = värme, vatten och sanitet, dvs bad, dusch, toalett o dyl

166 Tabell 5: 5. Resenärernas bedömning av hotellstandarden Procent

Aukt arr

Positiva värderingar Inga anmärkningar Påtalade brister därav: Sanitära anordn Elementär service Rummets läge och beskaffenhet Sanitära anordn. och annat . . . Olika fel, allmänt missnöje etc. .. Ej svar Samtliga

81 9

700 Aprilresor

Oktoberresor

Juliresor

Hotellstandarden

övriga Samtarr liga

Aukt arr

9 69 20

8 80 10

22 66 9

19 68 11

1 1

2 1

övriga Samtarr liga

21 67 10

Aukt arr

övriga Samtarr liga

11 82 6

21 68 11

13 79 7

700 Tabell 5: 6. Värdering av hotellets standard absolut och i förhållande till priset Procent Oktoberresor

Juliresor Aukt arr

Tillfredsställande absolut och i förhållande till priset Tillfredsställande absolut men ej i förhållande till priset Ej tillfredsställande absolut, men tillfredsställande i förhållande till priset Ej tillfredsställande absolut och i förhållande till priset Ej svar och ofullständiga svar .. SamUiga

övriga Samtarr liga

Aprilresor

Aukt arr

övriga Samtarr liga

Aukt arr

övriga Samtarr liga

14 4 700

167 Tabell 5: 7. Resenärernas värdering av matens kvantitet och kvalité Procent Aprilresor

Oktoberresor

Juliresor Aukt arr

övriga Samtarr liga

Aukt arr

övriga Samtarr liga

Tillräcklig därav: Även utmärkt Även bra Inga kommentarer Tråkig, negativa omdömen . . . Mycket negativa omdömen . . . Ej tillräcklig därav: Ändå bra Inga kommentarer Behövde betala tillägg Dessutom dålig Fick ej mat Ej svar

6 14 65 8 1 4

3 9 61 13 2 12

5 14 65 8 1 5

8 14 60 6 10

62 5 1 20

7 12 60 6 1 14

0 1 1 1 — 2

2 3 1 5 1 1

1 2 1 2 0 2

0 1 6 2 0 1

Samtliga

700 Tabell 5: 8. Resenärernas bedömning av reseledarens tjänster Procent Juliresor

Ansågs fullgöra sina åligganden därav: Fick även positivt omdöme Ansågs ej fullgöra sina åligganden därav: Fick även negativt omdöme Sällan anträffbar Exceptionellt dålig Ej svar Summa

11 1 1 700

Aukt arr

övriga Samtarr liga

1 7 70 7

5 15 60 7 1 9

57 7 1 8

0 4 8 1 1 1

7 1 0

1 4 1 9

—

0 6 1 5

168 Tabell 6 : 1 . Genomsnittspriser för resor till olika resmål Kronor. Priserna räknade från Malmö Resmål

Juliresor

Oktoberresor

Aprilresor

Vistelsens längd i veckor Vistelsens längd i veckor Vistelsens längd i veckor

Spanien Mallorca, Ibiza Kanarieöarna Resten av Spanien . . . . Italien Rimini, Riccione etc. . . Resten av Italien Grekland Athen, Rhodos Övriga länder Jugoslavien Rumänien, Bulgarien . . Egypten Israel, Libanon, Turkiet Berlin Paris England

480 — 730

720 920 830

960 1 150 990

540 690

740 730

900 1 100

1 000

1 310

730 780 910 1 250

1 100 830

250 530 600

430 645 850

570 1 120 1 220

850 1 390 —

490 685 410

670 740 970

800 1 055 1 300

700 —

1 895 1 810

685 —

1 640 1 350

— —

—

—

—

1 140

Tabell 6: 2. Genomsnittligt utlägg för resorna inom olika inkomstklasser och för män och kvinnor Kronor. Priserna räknade från Malmö Årsinkomst kronor

Juliresor

Mindre än 10 000 10—15 000 15—20 000 20—25 000 25—30 000 30—40 000 40—60 000 Över 60 000 Samdiga

Oktoberresor

Män

Kvinnor

Samtliga

810 770 730 760 650 790 820 1 230 760

760 740 820 760 810 840 850 1 050 800

780 400 750 680 780 770 760 750 700 890 820 1000 830 1 170 1 080 1220 780 920

Män

Aprilresor

Kvinnor

Samtliga

Män

Kvinnor

Samtliga

620 940 830 1090 900 1000 1050 1360 1000

570 890 800 960 900 1000 1 120 1310 970

580 600 690 730 600 800 800 990 750

780 1000 950 1 160 820 890 910 810 950

750 890 880 1 050 720 850 850 910 880

169 Sällskapsresor till vintersportorter In ter v juun dersökningen om resor 22/2—28/2 1965

I Hur undersökningen lades upp Som komplement till aprilundersökningen gjordes en intervjuundersökning 22/2— 28/2 1965. Den gällde endast sällskapsresor till vintersportorter. Intervjuerna gjordes från början av mars till mitten av april. Bland de - enligt tabell I: 1 - 2 018 resenärerna utvaldes en tiondel av de auktoriserade arrangörernas resenärer och en femtedel av de övriga. Den i tabellen redovisade gruppen »Övriga svenska arrangörer» består huvudsakligen av helt andra företag än de som är redovisade i tabell 1:1. Gruppen består i huvudsak av två företag som specialiserat sig på vintersportresor för skolungdom och andra studerande (resorna är även öppna för andra »ungdomliga» resenärer). Tabell 1:2 visar antalet gjorda intervjuer och bortfallet på de olika arrangörskategorierna. Bortfallet uppgår som synes till tio personer, dvs 4 procent. Definitionen av urvalsenheterna är densamma som lör de övriga undersökningarna: Personer bosatta i Sverige över 15 år, som började en sällskapsresa med charterflyg till en vintersportort utanför Norden under tiden 21/2-28/2 1965. Februariundersökningen skiljer sig på ett par väsentliga punkter från de övriga. Dels genom färre resmål, nästan 99 procent av resorna gick till Österrike, dels genom resenärernas låga genomsnittsålder, ca 80 procent var under 35 år. Ett särdrag fick undersökningen därav att Stockholmsskolornas vintersportlov började under undersökningsveckan.

Bearbetningen och genomförandet av undersökningen följer i stort sett samma mönster som för de övriga undersökningarna. Dock kompletterades frågorna med hänsyn till dessa resors speciella karaktär. Bl a tillfogades frågor om tidigare vinterresor till alp- eller fjällorter och om avståndet mellan förläggningen och skidterrängen. Redogörelsen följer även den huvudundersökningens mönster. Någon prisjämförelse har vi dock icke gjort, utan kommentarerna inskränker sig till avsnitten I - V . För att skilja undersökningarna åt är de avsnitt och tabeller som gäller vintersportresor numrerade med romerska siffror. För att underlätta jämförelser mellan undersökningarna har tabeller med samma sorts redovisning fått samma nummer. 11 Grunddata om resorna Tabell II: 1 visar att en mycket stor del av vinterresorna, nära 80 procent, såldes av arrangören själv eller av något till honom knutet företag. Icke auktoriserade företags resor såldes så gott som uteslutande av arrangörerna själva. 90 procent av resorna köptes i eller nära hemorten. Något som starkt bidrog till dessa höga siffror är den hemortsfördelning som redovisas i nästa avsnitt. Vinterresorna var betydligt mer enhetliga än andra resor vad längden beträffar, nära 90 procent var enveckorsresor och större delen av de återstående varade i 9— 12 dagar.

170 arrangörsgrupperna, dels totalt. Som framgår var de flesta vinterresenärerna ungdomar. Över hälften var under 25 år och nära 80 procent under 35 år. Den yngsta Samtliga Övriga Auktoriåldersgruppen, 15—24 år, har delats upp arranarranserade görer görer arrani två »studerande» och »annat yrke». görer Nästan en tredjedel av samtliga var stu7 55 derande under 25 år. Helt naturligt var 76 Helpension . . . . 45 24 93 Halvpension . . . andelen studerande bland »övriga arran100 görer» stor (60 procent). 100 Summa 100 Men även på de auktoriserades resor var inslaget ungdomar mycket påtagligt. I tabell II: 5 redovisas boknings- och Vad fördelningen mellan män-kvinnor betalningstidpunkt. Här kan man konstabeträffar förefaller den bland de auktoritera en klar tendens till betydligt tidigare serade ha varit närmare 40—60 — en relabokning för vinterresor än för andra sälltion som också gällde för de andra sällskapsresor. Som framgår av tabellen bokades ca två tredjedelar av vintersportresor- skapsresorna — medan proportionerna för na minst en månad före avresan. Vidare övriga arrangörer var 49—51. Tabell III: 2 visar resenärernas hemortskan nämnas att en tredjedel var bokade tre fördelning jämfört med hela befolkningmånader före avresan. Dessa siffror kan jämföras med siffror- ens. Denna tabell har uppenbarligen krafna för huvudundersökningens resor. Av tigt påverkats av att Stockholmsskolornas dem bokades endast drygt 40 procent vintersportlov började i undersökningsvec- j minst en månad och mindre än 10 pro- kan. Tabell III: 3 visar fördelningen på yrcent minst tre månader före avresan. För ken. Observera att ungdomar har klassifivintersportresor gäller, i motsats till för cerats efter sin husföreståndares, dvs. i re- j andra resor, att de icke auktoriserade arrangörernas resor bokas tidigare än de gel faderns yrke. Yrkesfördelningen bland auktoriserades. Så var t ex nära 90 pro- resenärerna skilde sig påtagligt från yrkescent av resorna med icke auktoriserade ar- fördelningen bland befolkningen i dess rangörer bokade redan en månad före av- helhet. Så t ex motsvarade gruppen afresan. färsmän och jordbrukare med större inResenärerna frågades om de haft några komster, akademiker och högre tjänsteoförutsedda utgifter för mat, skidhyrning män 31 procent av resenärerna, medan eller dylikt. Den övervägande delen — 81 endast 6 procent var arbetare. En ännu procent — svarade nekande, medan 6 pro- mer markant skillnad förelåg mellan stucent angav att lifterna och 2 procent att derande och befolkningen i dess helhet. I efterföljande tablå är resenärerna prohyran för skidutrustning kostat mer än de beräknat, övriga lämnade ofullstän- centuellt fördelade efter inkomst. (Sammanräknad nettoinkomst per familj före diga eller allmänt hållna svar. 95 procent av resenärerna uppgav att skatt.) Inkomstfördelningen visar en förskjutning uppåt både i förhållande till bede icke fått några rabatter. folkningen i dess helhet och i förhållande till andra sällskapsresenärer. Som framgår III Grunddata om resenärerna hade icke mindre än 45 procent en familjeI tabell III: 1 redovisas ålders- och köns- inkomst på över 40 000 kr. När det gäller yrkes- och inkomstfördelfördelningen bland resenärerna dels för

Vad gäller kosthåll fanns en klar skillnad mellan auktoriserade och övriga arrangörer.

171 Tusental kronor

Samtliga

Studerande

övriga

Under 10 10—15 15—20 20—30 30—40

4 8 7 15 16

2 1 1 8 13 25 42 9 00

5 12 10 18 18 21 15 1 100

40—60

över 60 ingen uppgift . . . Samtliga

23 4 100

ningen avviker de studerande ungdomarnas familjer ännu mer från befolkningen i dess helhet än vad de övriga vinterresenärerna gör. Hela 52 procent av de studerandes husföreståndare var affärsmän eller jordbrukare med större inkomster, akademiker eller högre tjänstemän. Nedanstående tablå visar förekomsten av resesällskap. Resan genomfördes

Resan genomfördes ensam tillsammans med: make maka annan familjemedlem . . . . med annan än familjemedlem Samtliga

Procentuell fördelning

44 100

Resenärernas kunskaper om och allmänna erfarenheter av sällskapsresor och vintersportresor

Reseerfarenhet Tabell IV: 1 visar resenärernas reseerfarenhet. Endast 10 procent av vinterresenä-

Procent

Antal tidigare sällskapsresor

0 1 2 3—5 mer än 5 inget svar

26 21

Vad det gäller resesällskap skilde sig vinterresenärerna från övriga sällskapsresenärer. De åkte mer sällan ensamma eller tillsammans med maka och oftare tillsammans med annan familjemedlem eller med annan person.

IV

rerna gjorde sin första resa utanför Norden. Motsvarande procenttal för andra sällskapsresenärer är 19. 62 procent av vinterresenärerna hade flugit med linjeflyg utanför Norden, mot 43 procent av övriga sällskapsresenärerna. 60 procent av vinterresenärerna hade erfarenhet av sällskapsresor mot 65 procent av de övriga sällskapsresenärerna. Detta måste ses mot bakgrunden av åldersfördelningen för resenärerna. Det finns inga väsentliga skillnader i reserfarenhet mellan dem som reste med auktoriserade arrangörer och de övriga resenärerna i detta fall. Nedanstående tablå visar antalet tidigare sällskapsresor.

Summa

Aukt. arr.

Övriga arr.

Samtliga

37 20 12 22 10 0 100

47 27 10 11 4 1 100

40 22 12 19 6 1 100

I februariundersökningen frågades resenärerna om de hade erfarenhet av vintersportresor till resmål i och utanför Norden. Resultatet redovisat i procent framgår av nedanstående tablå. Antal resor i Norden

Inga 1—2 3 o fler . . . Summa

Antal resor utanför Norden Inga

1—2

3 o fler

Summa

17 23 26 66

4 6 13 23

2 1 8 11

23 30 47 100

Som framgår var den undersökta resan den första resan till vintersportort för 17 procent av resenärerna. 34 procent av resenärerna hade erfarenhet av vintersport-

172 resor utanför Norden och de flesta av dessa hade även gjort någon vinterresa till svenska eller norska fjäll. Åtminstone hälften av resenärerna hade gjort minst tre resor till vintersportorter. Man kan säga att februariresenärerna, speciellt med hänsyn till åldersfördelningen, har en stor genomsnittlig reseerfarenhet. I tabell IV: 4 redovisas de motiv som, enligt resenärerna, låg bakom arrangörsvalet. Jämfört med övriga sällskapsresenärer var det färre som angav säkerhet som huvudmotiv. Vidare uppgav icke en enda av de 122 som rest med auktoriserade arrangörer att deras val i första hand motiverats av auktorisationen. Tre resenärer angav auktorisation som andrahandsmotiv och en som tredjehandsmotiv. Vinterresenärerna har i högre grad än andra sällskapsresenärer angivit egna goda erfarenheter, lämpligt resmål, lämpliga medresenärer och att andra arrangörer varit fullbokade, som huvudmotiv för sitt val. Några mer markanta skillnader mellan de motiv som redovisas för olika kategorier kan icke konstateras. Resenärer något äldre än genomsnittet och kvinnor uppgav dock i högre grad säkerheten och i mindre grad priset, än yngre och män. Tabell IV: 5 visar att nära två tredjedelar av dem som reste med auktoriserade arrangörer ansåg att deras resa var minst lika dyr som motsvarande resor, över hälften av dem som reste med en icke auktoriserad arrangör ansåg att deras resa var billigare än andra resor. Resenärerna frågades också om de ansåg den anlitade arrangören som »säker». Till skillnad från de övriga tre undersökningarna var det knappt några bland februariresenärerna som ansåg sin arrangör osäkrare än andra. Kunskaper

om

auktorisationssystemet

Resenärerna frågades om vad de visste om och hur de uppfattade auktorisationssyste-

met. De som varken sade sig känna till auktorisationssystemet eller visste om den anlitade arrangören var auktoriserad eller icke gallrades ut och redovisas i tabellerna IV: 6—IV: 8 och i nedanstående tablå under rubriken »Kände ej till auktorisationssystemet». Av dem som rest med en auktoriserad arrangör kände 75 procent till detta. Av dem som rest med en arrangör som icke var auktoriserad kände 35 procent till detta, medan 8 procent uppgav att den anlitade arrangören var auktoriserad. Följande tablå visar resenärernas uppfattning om avsikten med auktorisation. Procent

Auktorisationens syfte: skydda allmänheten, kontrollera företagen sanera branschen, förbättra kvalitén på resorna ge reklamvärde begränsa konkurrensen Andra eller flera syften Kände ej till auktorisationssystemet Vet ej Summa

46 5 1 1 14 18 15 100

Tabell IV: 6 visar att en dryg fjärdedel ansåg de auktoriserade företagen säkrare än övriga, att nära en femtedel gav någon annan förklaring till de auktoriserades överlägsenhet, att över hälften av resenärerna antingen icke kände till auktorisationen eller icke hade någon uppfattning om skillnaderna mellan auktoriserade och övriga företag, eller icke ansåg att det finns några skillnader. Av tabell IV: 7 framgår att ca en tiondel som svar på frågan om vem som meddelar auktorisation åtminstone kunde nämna STR, att en tiondel lämnade felaktiga svar, medan resten icke ansåg sig kunna svara. Tabell IV: 8 visar resenärernas uppfattning om de krav som ställs för auktorisa-

173 tion. »Rätt svar» innebär säker ekonomi, branschvana hos företagsledaren, en bankgaranti på 100 000 kr. Dessa stora krav på »rätt svar» förklarar att endast få resenärer svarade helt rätt. För »delvis rätt svar» fordrades att något av villkoren nämndes. Vinterresenärerna visste mer om de krav som ställs på en auktoriserad arrangör än andra sällskapsresenärer. Av vinterresenärerna svarade 7 procent »helt rätt» och 31 procent »delvis rätt». Motsvarande andelar för övriga sällskapsresenärer var knappt 3 procent resp. 21 procent.

V

Erfarenheter från den aktuella resan

Flygresan Resenärerna frågades om de när de beställde resan visste med vilket flygbolag resan skulle företas. De som sade sig ha känt till det frågades om de då hade haft någon uppfattning om flygbolaget. Resultatet av dessa frågor redovisas i nedanstående tablå. Procent

Kände ej till med vilket flygbolag resan skulle genomföras Kände till med vilket flygbolag resan skulle genomföras därav: ingen uppfattning om flygbolaget egna positiva erfarenheter av bolaget egna negativa erfarenheter av bolaget blivit rekommenderad/läst eller hört positiva saker om flygbolaget varnad för flygbolaget diverse positiva uppfattningar om flygbolaget diverse negativa uppfattningar om flygbolaget Ej svar Summa

44 Av tabell V: 1 framgår att förseningar visserligen förekom tämligen ofta, men att endast 1 procent (tre personer) drabbades av förseningar över fem timmar. För dessa tre understeg dock förseningen åtta timmar. Den berodde för två på sen anknytning medan den tredje uppger att han icke fått några upplysningar om orsaken. Han fick dock en måltid under väntetiden medan ingenting ordnades för de båda andra. Av de 10 procent som var mer än tre timmar försenade på utresan angav 4 procent tekniskt fel som orsak, 3 procent dåligt väder, 2 procent sen anknytning, 1 procent hade glömt orsaken. Vidare sade sig 7 procent ha fått smörgåsar och något att dricka, 3 procent att de hade fått en måltid medan endast en person uppgav att han ingenting fått. Resenärerna gav ett allmänt omdöme om flygresan och servicen ombord. Som framgår av tabell V: 2 var det få som hade några allvarligare klagomål. En av specialfrågorna i denna undersökning var hur lång tid bussresan tog från Mimenens eller Saltzburgs flygplats till förläggningsorten och omvänt. Det visade sig att resan i allmänhet tog 3—5 timmar och att den i de allra flesta fall gjordes utan tidsspillan.

54 Hotellet 22 13 l

11 1 7 i 2 100

Resenärerna frågades om de när de köpte resan fått reda på vilket hotell de skulle bo på. Som framgår av tabell V: 3 hade 77 procent fått upplysning om detta. På denna punkt fanns en markant skillnad mellan auktoriserade och övriga arrangörer. Av de senares resenärer hade över hälften icke fått reda på vilket hotell de skulle bo på. Av de 4 procent (tio personer), som ej fick det utlovade hotellet, ansåg fem personer att de fått ett sämre hotell. Tabell V: 4 visar i vilken utsträckning resenärerna ansåg att de fått lovad hotell-

174 standard. De vanligaste avvikelserna gällde hotellets läge (sämre än som sagts) och eget bad eller egen dusch (fanns ej). I tabell V: 5 visas resenärernas allmänna bedömning av hotellstandarden. 80 procent hade inga klagomål. De oftast förekommande klagomålen gällde bristen på möjligheter att torka pjäxor och annan utrustning, dålig uppvärmning och dålig standard på rummen. I ett par fall hade såväl bad som dusch saknats på hotellet. Resenärerna fick även ange om de ansåg att hotellstandarden var tillfredsställande absolut sett och i relation till priset. Tabell V: 6 visar att 86 procent ansåg att hotellet var tillfredsställande både absolut och i förhållande till priset, medan endast 3 procent ansåg att hotellet var otillfredsställande från båda aspekterna.

cent att skidterrängen i närheten varit fullt tillräcklig medan 8 procent ansåg att det funnits skäl att ibland resa med buss till mer avlägsen skldterräng. 24 procent använde enbart förläggningsortens skidliftar, men var på grund av avståndet tvungna att åka buss eller taxi. Slutligen var det 5 procent som dagligen åkte buss minst en halvtimme i vardera riktningen för att komma till önskad skidterräng. De flesta resenärerna hyrde någon form av utrustning på platsen. 41 procent hyrde enbart skidor och 31 procent dessutom pjäxor eller annan utrustning. De hyrda skidorna var till 85 procent försäkrade. Allmän bedömning av resorna På frågan om resenärerna ansåg att resans pris varit rimligt fick vi följande svar:

Maten Resenärerna frågades om matens kvantitet och kvalité. Som framgår av tabell V: 7 hade 82 procent inga klagomål, 6 procent ansåg maten tillräcklig men enformig eller dåligt tillagad och 12 procent ansåg den otillräcklig. Reseledaren Tabell V: 8 visar i vilken utsträckning resenärerna ansåg att de fått den hjälp av reseledaren som de behövt. 14 procent ansåg att de icke fått det. De vanligaste klagomålen var att reseledaren sällan hade varit andra sällskapsresor ansågs de icke auktoanträffbar eller att vederbörande hade varit ointresserad och slö. Till skillnad från riserade arrangörernas reseledare i högre grad fullgöra sina åligganden än de auktoriserades. Vintersportarrangemang Resenärerna frågades om det funnits skidliftar på orten och hur långt avståndet till dessa varit. 67 procent uppgav att det fanns liftar inom en kilometers avstånd från förläggningsplatsen. Av dessa ansåg 59 pro-

Procent

Resans pris var rimligt Resans pris var ej rimligt Tveksam, vet ej Summa

87 6 7 100

Resenärerna ombads även att sätta ett sammanfattande betyg på resan. Alternativ och den procentuella fördelningen redovisas i nedanstående tablå. Aukt. arr.

Bra, inga anmärkningar 49 Mindre anmärkningar . . 49 Allvarliga anmärkningar 2 »Skandalöst» — Summa 100

övr. arr.

Samtliga

56 42 2 — 100

51 47 2 — 100

Jämfört med april- och oktoberresenärerna (frågan ställdes ej i juliundersökningen) så var det färre som var helt nöjda, men också färre som valde de två sämsta alternativen. Även utredningen har försökt göra en sammanfattande generell bedömning av

175 hela arrangemangets kvalité. Resultatet av den stämmer tämligen väl överens med resenärernas bedömning. Resenärerna var mindre benägna att betrakta brister i arrangemangen som allvarliga. På frågan om resenärerna skulle kunna tänka sig att resa med samma arrangör ännu en gång svarar 93 procent ja och endast 3 procent nej. De övriga sade sig vara tveksamma. Slutligen redovisas i vilken utsträckning resenärerna skulle vara villiga att betala ett högre pris för att få högre kvalité på någon del av arrangemanget, resp. vara villiga att acceptera en lägre kvalité för att få ett lägre pris. Som framgår av tablån var endast ca en tredjedel nöjd med avvägningen mellan pris och kvalité. På två punkter fanns markanta skillnader mellan dem som rest med auktoriserade och dem som rest med övriga arrangörer. Den senare gruppen

I första hand högre resp lägre kvalité på ingenting flyget övriga transporter . . . . hotellet maten reseledaren andra arrangemang på platsen Inget svar Summa

Högre kvalité

Lägre kvalité

32 13 7 27 10 5

94 — — 1 4 1

6 0 100

— 1 100

hade betydligt oftare önskat bättre kvalité på övriga transporter och på maten. Mycket få sade sig ha velat avstå från något av den kvalité som de fått. De som nämnde maten skulle sannolikt hellre ha velat ha halv- än helpension.

176 Tabell 1:1. Avresande med charterflyg 2 2 / 2 — 2 8 / 2 (februariresor) fördelade efter arrangörer Arrangör

Arrangörer tillhörande Nyman & Schultz-koncernen Ungdomens Resor Övriga auktoriserade Summa auktoriserade arrangörer Danska arrangörer övriga svenska arrangörer Summa icke-auktoriserade arrangörer Samtliga arrangörer

Antalet resenärer

Procent

820 360 242 1422 31 565 596 2 018

41 18 12 70 2 28 30 100

Tabell I: 2. Antalet genomförda intervjuer inom de olika grupperna av researrangörer Siffror inom parentes avser bortfallet Arrangör

Antalet resenärer

Arrangörer tillhörande Nyman & Schultz-koncernen Ungdomens resor Övriga auktoriserade Summa auktoriserade arrangörer Danska arrangörer övriga svenska arrangörer Summa icke-auktoriserade arrangörer Samtliga arrangörer

69 (3) 31 (2) 22 (1) 122 (6) 6 100 (4) 106 (4) 228 (10)

Tabell II: 1. Resorna fördelade efter typen av företag som sålt resan Procent Resan såld av:

Resan företogs med

Researrangören Till arrangören anknutna företag, auktoriserade Till arrangören anknutna företag, övriga Andra auktoriserade företag Övriga företag Vet ej, ej svar Samtliga

Samtliga

aukt arr

annan arrangör

47 21 — 30 1

98 — 1 — 1 —

63 15 0 21 0 1

177 Tabell II: 2. Resorna fördelade efter flygföretag Procent Flygföretag

Svenska företag därav: Transair Österman Air Charter Övriga nordiska företag därav: Scanair Sterling Airways Braathen S.A.F.E övriga företag

57 47 !0 ^7 21 12 4

Samtliga

• 100

Tabell 11:5. Jämförelse av tidsavstånden mellan anmälningsavgiftens erläggande och avresan resp. resans betalning och avresan Procent Tidsavstånd (i dagar) mellan anmälningsavgiftens erläggande och avresan

Tidsavstånd (i dagar) mellan resans betalning och avresan — ~ ~ ; ~ e 5—12 13—29 Mer an Ej Summa svar 30

0-^t

0— 4 dagar 5—12 » 13—29 » Mer än 30 dagar Ej svar, vet ej Summa

3 3 4 9 — 19

— 3 10 23 3 39

— — 3 29 1 33

— — — 5 1 6

— — — — 3 3

6 17 66 8 100

Tabell IJJ: 1. Resenärernas ålders- och könsfördelning Procent Auktoriserade arrangörer

övriga arrangörer

Samtliga

Män

Kvinnor

Summa

Män

Kvinnor

Summa

Män

Kvinnor

Summa

15_24 år, studerande . . . 25 15—24 » annat yrke . . . 23 25—34 » 25 35—44» 12 45_54 , 13 55—66 » 2 67 år och äldre — Samdiga 100 Procent män och kvinnor 43

13 29 33 17 7 1 — 100 57

18 26 30 15 10 2 — 100 100

58 19 8 11 4 — — 100 49

63 22 7 6 2 — — 100 51

60 21 8 8 3 —

36 22 19 12 10 1

27 27 26 14 6 1

31 25 23 13 8 1

100 100

100 45

100 55

100 100

12 Sällskapsreseutredningen

178 Tabell III: 2. Resenärernas hemort jämfört med hela befolkningens Procent

Stor-Stockholm Stor-Göteborg Fyrstadskretsen övriga Götaland Mälarlandskapen Norra Svealand, södra Norrland Norra Norrland Totalt

Resenärer, februari

Totalt hela befolkningen

71 5 4 10 6 2 2

14 6 5 37 15 17 6

100 Tabell III: 3. Resenärerna fördelade efter yrke. För studerande ungdomar husföreståndarens yrke Procent Februariresor Studerande

Övriga

Summa

Större affärsmän och jordbrukare Mindre affärsmän och jordbrukare Akademiker och högre tjänstemän i offendig och enskild tjänst Övriga tjänstemän Arbetare Ej yrkesverksamma, yrke okänt

20 7

5 4

10 5

32 25 1 161

Samtliga

15 50 8 19 100

21 41 6 18 100

1 Därav: 11 procent yrke okänt

Tabell IV: 1. Resenärernas tidigare reseerfarenhet Procent Erfarenhetsgrad

Februariresor

Första resan utanför Norden Tidigare rest utanför Norden men ej med sällskapsresa därav: med flyg ej med flyg Tidigare erfarenhet av sällskapsresa därav: sällskapsresa men ej reguljärt flyg sällskapsresa och flyg

10 30 14 16

60 !2 48

Samtliga

179 Tabell IV: 4. Huvudmotiv för val av researrangör Procent Februariresor

Huvudmotiv

Säker, gott rykte, rekommenderad Egna goda erfarenheter Auktoriserad Lämpligt pris Lämpligt resmål Lämpliga medresenärer Lämplig tidpunkt Andra resor fullbokade Annan orsak Obestämd anledning Ej svar Summa

Aukt arr

övriga arr

Samtliga

16 20

14 11

16 17

8 12 5 7 11 16 4 — 100

28 5 7 3 25 7

14 10 5 5 9 19 5

100 Aukt arr

övriga arr

Samtliga

23 36 22 19

4 25 58 13

17 33 33 17

—

Tabell IV: 5. Uppfattning om resans pris Procent Februariresor

Resans pris ansågs vara: dyrare lika dyr billigare ingen åsikt, inget svar än genomsnittet för andra arrangörer på motsvarande resor Samtliga

180 Tabell IV: 6. Resenärernas uppfattning om skillnaderna mellan auktoriserade och övriga researrangörer Procent Februariresor

Större säkerhet och trygghet hos de auktoriserade arrangörerna Ekonomi hos de auktoriserade arrangörerna säkrare, kontrollerad etc Kvalitén på arrangemangen högre hos de auktoriserade arrangörerna Reklamationsmöjligheten bättre hos de auktoriserade arrangörerna Två eller flera alternativ, allmänna och obestämda uttalanden Inga skillnader föreligger mellan de båda företagargrupperna Vet ej Ej svar = känner ej till auktorisationssystemet Summa

Aukt arr

övriga arr

Samtliga

ii

i

—

o

10 20 14 100

11 37 28 100

10 26 18 100

Tabell IV: 7. Resenärens kunskap om vem som meddelar auktorisation Procent Februariresor

Rätt svar1 Resebyråföreningen Statliga organ Annat svar Vet ej Ej svar = känner ej till auktorisationssystemet Summa 1

STR omnämnts se sid 142

Aukt arr

övriga arr

Samtliga

11 3 1 5 66 14 100

10 1 1 8 52 28 00

11 3 1 6 61 18 100

181 Tabell IV: 8. Resenärens uppfattning om de krav som ställs på auktoriserade arrangörer Procent Februariresor

Rätt svar1 Delvis rätt svar Fel svar Allmänna ej direkt felaktiga påståenden Vet ej Ej svar = känner ej till auktorisationssystemet Summa 1

Aukt arr

övriga arr

Samtliga

7 33 15 11 20 14 100

7 27 12 5 21 28 100

7 31 14 9 21 18 100

Se sid 142

Tabell V: 1. Förekomst av förseningar vid flygresor Procent Försening i timmar

Februariresor Utresa

Hemresa

75 15 10 — — — —

86 2 2 1 — — 81

100 Samtliga flygbolag

Därav: svenska

Därav: övriga nordiska

12 20 61 4 2 — 100

10 20 63 5 2 — 100 57

23 23 50 — 4 — 100 37

Ingen eller mindre än 2 2—3 3—5 5—12 12—24 Mer än 24 Ej svar, vet ej SamUiga 1

Dessa resenärer åkte hem med tåg

Tabell V: 2. Resenärernas allmänna omdömen om flygresan Procent Omdöme

Mycket goda Goda Neutrala (inkl. bagatellartade anmärkningar) Klagomål av mindre allvarlig art Starkt negativa omdömen och grava anmärkningar Ej svar, vet ej Summa Andel av samtliga

Februariresor

182 Tabell V: 3. Resenärernas förhandskännedom om vilket hotell vistelsen skulle ske på Procent Februariresor

Resenären fick det utlovade hotellet Resenären fick inte det utlovade hotellet Resenären visste inte vilket hotell han skulle få Ej svar Summa

Aukt arr

övriga arr

92 4 3 1 100

42 5 53

— 100

Samtliga

77 4 18 1 100

Tabell V: 4. Förekomst av avvikelser från utlovad hotellstandard Procent Februariresor

Hotellstandarden stämde eller var bättre än utlovad Avvikelser förekom beträffande: VVS-standard sämre VVS-standard sämre och andra brister Hotellets läge sämre Rumstyp fel Flera avvikelser till det sämre Ej svar, inget hade utlovats Samtliga

Aukt arr

övriga arr

90 9

86 15

3 — 5 i — 1

G — 3 c — —

100 Anm. W S = värme, vatten och sanitet, dvs bad, dusch, toalett och dylikt

Samtliga

89 10

5 2

1 100

183 Tabell V: 5. Resenärernas bedömning av hotellstandarden Procent Hotellstandarden

Februariresor

Positiva värderingar Ingen anmärkning Påtalade brister därav: Sanitära anordningar Elementär service Rummets läge och beskaffenhet Sanitära anordningar och annat Olika fel, allmänt missnöje etc Ej svar Samtliga

Aukt arr

övriga arr

Samtliga

10 69 19

8 75 18

9 71 19

3 2

— —

2 —| 100

1 Tabell V: 6. Värdering av hotellets standard absolut och i förhållande till priset Procent Hotellets standard absolut och i förhållande till priset

Tillfredsställande absolut och i förhållande till priset . . . . Tillfredsställande absolut men ej i förhållande till priset . . Ej tilfredsställande absolut, men tillfredsställande i förhållande till priset Ej tillfredsställande absolut och i förhållande till priset . . . Ej svar och ofullständiga svar Samtliga

Februariresor Aukt arr

övriga arr

Samtliga

89 3

86 7

2 3 2 100

4 3 2

3 3 2

184 Tabell V: 7. Resenärernas värdering av matens kvantitet och kvalité Procent Februariresor

Tillräcklig därav: Även utmärkt Även bra Inga kommentarer Tråkig, negativa omdömen Mycket negativa omdömen Ej tillräcklig därav: Ändå bra Inga kommentarer Behövde betala tillägg Dessutom dålig Fick ej mat Ej svar Samtliga

Aukt arr

övriga arr

Samtliga

13 8 58 6 2 13

4 12 71 5 — 9

10 9 63 5 1 12

— 13 — — — —

— 7 — 2 — —

— 11 — 1 — —

100 Aukt arr

övriga arr

Samtliga

84 22 16 6 5 — —

91 24 8 G 3 — 1

86 23 14 7 4 — 0

100 Tabell V: 8. Resenärernas bedömning av reseledarens tjänster Procent Februariresor

Ansågs fullgöra sina åligganden därav: Fick även positivt omdöme Ansågs ej fullgöra sina åligganden därav: Fick även negativt omdöme Sällan anträffbar Exceptionellt dålig Ej svar Summa

185 Bilaga 2

Insamlingskort vid charterflygningar som ingick i utredningens intervjuundersökningar

STATISTISK UPPGIFT FÖR K U N G L LUFTFARTSSTYRELSEN OCH STATENS KONSUMENTRÅD Ifylles endast av resenärer över 15 dr. Lämnade uppgifter behandlas konfidentiellt

Resans mål

Datum för återresa

Hos vilken resebyrå och i vilken ort är resan inköpt När betalades resan Researrangör Har Ni företagit någon resa med reguljärt flyg utanför Norden?

Ja • Nej D

Är detta Er första resa utanför Norden?

Ja Q Nej •

Ja • Nej u

Har N i förut gjort någon sällskapsresa med annat färdmedel än flyg utanför Norden?

Ja

Har Ni gjort någon sällskapsresa med flyg förut?

Namn: Bostadsadress: Postadress: Telefon:

/ V. g. texta

•

Nej Q

186 Introduktionsbrev till utredningens intervjuundersökningar SÄLLSKAPSRESEUTREDNINGEN Stockholm i november 1964. Statens konsumentråd har i enlighet med riksdagens intentioner påbörjat en utredning om sällskapsresor. På grund av de s k skandalresorna och de även för övrigt speciella förhållanden som råder på detta område skall utredningen avge förslag för att förbättra allmänhetens skydd och garantier vid sällskapsresor. Dessutom skall utredningen söka åstadkomma vidgade möjligheter för konsumentupplysningen på detta område. Som ett betydelsefullt led i denna utredning kommer intervjuundersökningar att genomföras. Genom lottning bland de kort som ifylldes av resenärer med charterflyg, vilka lämnade Sverige mellan den 26 oktober och 1 november, har Ni blivit uttagen till denna intervjuundersökning. Med tanke på det angelägna syftet med utredningen räknar vi med att Ni kommer att medverka. Inom de närmaste dagarna kommer någon av våra intervjuare att ringa upp er. Frågorna tar ca 15 minuter att besvara. Våra intervjuare arbetar under absolut tystnadsplikt och de uppgifter Ni ger denne kommer att användas uteslutande för statistiska beräkningar där Er anonymitet är fullständigt skyddad. Några av frågorna kommer att gälla resans pris. Därför vore vi tacksamma om Ni redan när vår påringning kommer har de uppgifter, kvitton o dyl, tillhanda vilka hjälper Er att besvara dessa frågor. Resultaten av undersökningen kommer att offentliggöras genom radio, TV och press. Om Ni önskar ytterligare upplysningar om sällskapsreseutredningen eller denna undersökning står vi gärna till tjänst. Sällskapsreseutredningen Ursula Wallberg Utredningens ordförande

187 Intervjuformulär STATENS KONSUMENTRÅD

Sällskapsreseutredningen Sekretariatet

SKRIV LÄSIIGT

Konfidentiellt

Formulär för sällskapsreseutredningens Intervjuundersökning november-december 196^ Intervjun gjord den

l

Intervjutiden

min.

Avresaort

,

Urvalsenhet nr Avresedatum ..

Frågor för komplettering av statistikkortet Fråga 1

Mitt namn är Jag ringer på uppdrag av Statens konsumentråd i Stockholm för att höra om det passar att ställa några frågor om Er resa till

Cm kortet ej är ifyllt av Ip ställes frågan: Fråga Ib När Ni lämnade Sverige, fick Ni då ett litet kort med grönt tryck att fylla i?

• Ja O NeJ

Vid Ja pä fråga Ib le

Fyllde Ni i det och lämnade det till flygvärdinnan?

Fråga 2

I vilken resebyrå, och på vilken ort köptes resan?

Fråga 3

Vem hade arrangerat resan?

Fråga K

Vilken dag kom Ni tillbaka till Sverige?

I Markering för samma i—i som kortet

(datum) Fråga 5a När erlado Ni anmälningsavgiften för resan? o

Q j a Q Nej

Kortfrågor

•

Ja

•

Nej Q Nej

•

Ja Q «te

•

Nej •

Qja

(datum eller tid före avresan)

5b När var resan helt betald? .., (datum) eller tid före avresan) Saknas svar på kortfrågorna om tidigare resor ställes de fyra kryssfrågorna.

Nej

Ställes endast till dem som besvarat någon av frågorna med Ja på kortet om tidigare sällskapsresor,. Fråga 6a

Hur många sällskapsrcsor utanför Norden har Ni tidigare deltagit i?

Antal resor 1 1

Anteckna svaren för de två sista resorna. Tidpunkten med år och månad, l) « Närmast liggande resa.. 6b

När företog Ni de.två sista/de båda/den förra sällskapsrss/orna/an? 2) ., 2) ..,

När? 1) Vart? I)

Vilken researrangör var det? --

2)

l) .,,

Vilket färdmedel var dessa reser r.ed? 25

188 2.

B

Frågor rörande flyget

Fråga 1

Vi återgår nu till den aktuella resan. Visste Ni när Ni beställde resan med vilket flygbolag Ni skulle flyga?

•

Ja CJNej

•

Ja Q N e j

•

Ja •

Vid Ja på fråga 1 Fråga 2a

Hade Ni då någon uppfattning om flygföretaget ifråga?

Vid Ja på fråga 2a 2b Vilken då?

Fråga 3

Hur länge fick Ni vänta på flygplatsen i (resmålet) vid hemresan? Antal timmar

Fråga 4

"Var flygplanet någon gång mer än två timmar försenat?

Nej

Vid Ja på fråga 4 Fråga 5a Hur många timmar? 5b Var någonstans? Vid minst tre timmar på fråga 5a Fråga 6a Vet Ni varför Ni fick vänta så länge?

6b Vad ordnades för Er under väntetiden? Fråga 7

Har Ni några övriga synpunkter på flygresan?

Pja

O

189 3. Frågor om resans pris och researrangemanget fråga la Vad kostade resan från •

•

3é

räknat? kronor (per person)

37 Ib Avser detta pris enbart själva sällskapsresan, anslutningsresor och försäkringar oräknade? ''råga 2

Fråga 3

•

Ja

•Nej

Avbeställningsavgift

kr.

Flygplatsavgift

kr.

• Ja Q N e j Q j a QNej

Fick Ni någon form av prisnedsättning? T.ex. familjerabatt eller grupprabatt om resan köptes tillsammans med andra personer eller någon annan form av rabatt? Rabattens storlek?

Q Ja C]Nej

kr. (ev.%)

Rabattens art? Fråga k

Använde Ni Er av speciellt anslutningsflyg?

•

Ja Q N e j

Fråga

Avsåg priset hel- eller halvpension?

•

Hel •

Fråga

Ingår i det pris Ni erlagt betalning för extra service såsom:

Halv

I [ enkelrumstillägg f ] tillägg för bad f_j dusch I [ balkong j_[ utsikten £ 3 eller något annat? Vad?

Fråga 7

33 Ingick avbeställnings- och flygplatsavgiftema i detta pris?

Anser Ni att det pris Ni fått betala är rimligt för resans kvalitet?

Fråga 8a Vilket hotell bodde Ni på i

8b Hade Ni när resan betalades fått reda på vilket hotell Ni skulle bo på?

Q Ja Q N e j

?

Q Ja Q Nej

Vid Ja på fråga 8b. Vid Nej gå till fråga 11. Fråga 9a Var det samma hotell som Ni fick dvs

Q Ja Q Nej Vid Nej på fråga 9a 9b Varför skedde hotellbyte?

Frivil- Ofrivilligt ligt byte byte

D

•

190 4. Vid Nej på fråga 9a Fråga 10a Vilket hotell skulle Ni ha bott på? 10b

Var hotell

(från fråga 7) av

samma klass?

•

Ja Q Nej 4

Vid Nej på fråga 10b 10c

Fråga 11

Vet Ni om Ni fick ett bättre/sämre hotell?

[ 1 Bättre •

I vilket avseende?

Q Vet ej

Sämre

Stämde de uppgifter om hotellet som Ni fått i Sverige? T.ex. angående antal bäddar i rummet, förekomsten av hiss, egen dusch, eget bad, egen toalett och angående avstånd till stranden o.dyl.?

43 Speoificering:

Fråga 12

Anser Ni att hotellets standard var tillfredsställande? Även med tanke på resans pris?

Q j a Q Nej Q Ja Q Nej

Fråga 13

Var maten tillräcklig?

Q Ja

Fråga 14

Lämnade reseledaren på platsen Er den hjälp Ni behövde?

•

QNej

Ja Q Nej •7

Fråga 15

Fick Ni betala några tilläggsutgifter för hotell, mat o.dyl. utöver det Ni upplystes om före avfärden? •

Ja Q Ne.

Vilka*;

Fråga 16

Skiljde sig förhållandena i (orten) på .något sätt från den bild som arrangören givit. Er I sina broschyrer och annonser? DJa

Q NN e j

Hur då?

Fråga 17

Har Ni några övriga synpunkter på researrangemangen? Q

Fråga 18

Med vilket av följande alternativ skulle Ni vilja betygsätta researrangemanget? Inga anmärkningar, Mindre anmärkningar, Allvarliga anmärkningar, Skandalöst dåligt.

Ja Q Nej

| 1 Inga anm. 1 | Mindre anm. •

|

AIIV.

anm.

| Skandalöst

191 5. Valet av arrangör och kännedom om auktorisation Fråga 1

Vad kom Er att välja just

0 • ) Auktoriserad

(researrangören)?

1Q

Säker,gott rykte, rekommenderad

2 L_J Resmål passade bäst

3 L_J Reseklientel passade bäst

4 Q

Lågt pris

5 (• Lämplig ur tidssynp. GQ

Andra fullbokade 53

7 I 1 Annan orsak

Fråga 2

0 LlEgen erfarenhet 3 Q Vet e j . T i l l f ä l l i g het . Slump [jDyrare | 1 Lika dyr i |Billigare I I Ingen åsikt

Ansåg Ni att (researr.) var dyrare, lika dyra eller billigare än genomsnittet på motsvarande resor?

Vid svaren "billigare" och "lika dyr" på fråga 2 Fråga 3a

55 Ansåg Ni med hänsyn till (vid "billigare" på fråga 2, det relativt låga) priset, det var osäkrare att resa med (arr.) än med

t j j a G Nej

andra kanske dyrare arrangörer? Hur då osäkrare? Ld svaret "dyrare" på fråga 2 3b

Anser Ni med hänsyn till det kanske högre pri' set att det var säkrare att resa med •, (arr.) än med andra kanske billigare arrangörer? Hur då säkrare?

Fråga 4

,

•

Ja [jNe,

,

Skulle Ni kunna tänka Er att åka med .., en gång till?

O Ja D N e j Q l f

Vid Nej och Vet ej Varför inte?

iga 5

Har Ni för avsikt att göra en sällskapsresa älven nästa år? Vart och med vem?

O ja r i N e j n v f —

—i ej

192 Fråga 6 Fråga 7

Känner Ni till om det finns ett auktorisationsförfarande för researrangörer?

•

Vet Ni om en auktoriserad researrangör?

• Ja D N e j QVet ^

(arr.) är

Ja ^ N e .

Vid både Nej på fråga 6 och Vet ej på fråga 7 gå till fråga 11 Fråga 8

Anser Ni att det finns några allmänna skillnader mellan auktoriserade och icke-auktoriserade arrangörers resor?

•

Ja •

Nej

Vet • ej

Vid Ja Vilka? Fråga 9

Vilka krav tror Ni att en researrangör måste uppfylla för att bli auktoriserad?

Fråga 10a Vet Ni vem som meddelar auktorisationen? Vem är det?

*

i •

Handelskamramas nämnd (STR)

2 STR=branschorgan

Q

3 | 1 Staten (el.statl. organ) 4 •

Resebyrån själv-

y-

"dom själva" 5 •

STR utan precisering

g •

Resebyråföreningen

7 (• Opartisk nämnd 8 (• Annan namngiven 9

10b

För vilket syfte utfärdas auktorisation:

Q Vet ej

0 •

Skydda allmänheten

1 Q

Hålla efter företagen

2 •

Reklamvärde

3 •Konkurrensbegränsning 4 •

Få upp kvalitén ^

5 (• Sanera branschen 6 i D Annat syfte 7 Q

Flera

syften, minst ett rätt

8 Q v e t ej 9 • Fråga 11

Vad är Er erfarenhet av (från

Flera syften ej helt korrekta

fråga A 6b) 62

193 7.

Personliga förhållanden Fråga 1

I | Man

Reste Ni ensam eller i sällskap med någon? Med familjemedlem?

•

Kvinna 63

•

Ensam

n

^

D f™T- nAnnan

medl. Fråga 2a 2b Fråga 3

Vilket är Ert födelseår? Ert yrke?

Under 10.000 kr 10-15.000 15-20.000 20-25.000 25-30.000 30-40.000 40-60.000 Över 60.000

65 Hur stor är Er och Er (ev.) makes(as) inkomst före skatt ungefär?

Sällskapsreseutredningen

a a • • • • • a

66 67

194 8.

Specialfrågor om reseledaren Vi har nu till sist ett par mer speciella frågor om reseledaren. Lämnade reseledaren tillräcklig information om olika utflyktsmål, sevärdheter, nöjen o.dyl.?

Qja

QNej

Hade den, som ledde utflykterna, tillräcklig kunskap och erfarenhet för sin uppgift?

Qja

QNej

Fråga

Kunde Ni göra Er förstådd på landets språk?

| | Deltog ej i utflykter • Ja Q N e j

Fråga 4

Kunde Ni klara Er med Era övriga språkkunskaper eller behövde Ni reseledarens hjälp i vissa situationer?

•

Fråga 1

Fråga 2

Fråga 5a

5b

Ja Q N e j

Om Ni skulle göra om denna resa, i vilka avseenden I I Inget skulle Ni främst vilja ha en högre kvalitet mot ett 3 I 11a hand högre pris: l) Flygresan 2) Övriga transporter 3) Hotellet 4) Maten 5) Reseledaren 6) Ytterli- | |I 2:a hand gare arrangemang på platsen • i 3:e hand (sightseeing o.dyl.) Är det någonting av dessa delarrangemang i denna resa Ni tycker var onödigt påkostade?

• Ne J | |I 1:a hand • I 2:a hand | | I;:e hand

Ja, det var allt. Jag ber att få tacka så mycket. 68

195 Bilaga 3

Punktundersökning beträffande en skandalresa

En av tidningarna att döma s k reseskandal utgjorde den resa till Mallorca för ABC, Poolresor och Focus där resenärerna återvände tre dagar försenade den 24/8 1965 till Kastrup med flygbolaget Tassa. Denna resa gavs stort utrymme i tidningarna, vilket i sin tur ledde till en ledarartikel i Stockholmstidningen och ett intervjuuttalande av statsrådet Lange. Specialintervjun gjordes för att man i ett aktuellt fall skulle undersöka av vilka orsaker resenärerna valt just dessa resebyråer och vad de har lärt av erfarenheterna. Efter tre dagar den 27/8 påbörjades intervjuarbetet. Till den 9/9 hade 68 intervjuer gjorts med de 93 resenärer som medföljde resan. Någon passagerarförteckning fanns inte till utredningens förfogande. Identifikationen av passagerarna tillgick så att med hjälp av tidningsuppgifter identifierades namnen på några personer som sedan intervjuades och samtidigt tillfrågades om de kände några medpassagerare. På detta sätt har 93 resenärer identifierats, varav 68 således intervjuats. Av de övriga är 17 familjemedlemmar därav flera barn till de intervjuade, oanträffbara var 8 personer. Om familjen betraktas som urvalsenhet blir antalet möjliga intervjuer således 76 vilket innebär att svarsfrekvensen är 85 procent. Intervjuarbetet är gjort av Hans Adolfsson som deltagit i sällskapsreseutredningens övriga intervjuer. Han har förutom intervjuandet och sammanställningen av en passagerarförteckning även medverkat i utformningen av formuläret på ett aktivt sätt. Genom den genomlysning av just denna resa genom intervjuandet kan vissa be-

stämda slutsatser dras om det verkliga förloppet av den s k skandalresan jämfört med hur den beskrevs i tidningarna. Vad som kan anses vara helt klarlagt är att hemresan har blivit försenad från lördagen den 21 augusti till tisdagen den 24 augusti. På lördagen meddelades de flesta passagerarna att resan blev uppskjuten till måndagen. Detta skedde innan man lämnade hotellen. På måndagen den 23 augusti skedde utresa till Palmas flygfält och incheckning, varefter ett nytt besked kom att resan var uppskjuten till tisdagen. Av de 68 resenärer och deras familjemedlemmar som utredningen haft kontakt med, fick samtliga transfer tillbaka till Palma och hotellrum ordnat genom Tassas försorg. Enligt uppgifter var dessa hotellrum av god klass. Några passagerare lär enligt uppgift frivilligt ha kvarstannat på flygplatsen i Palma natten till tisdagen den 24. Tidningsrubriken »Ny reseskandal 100 svenskar går brandvakt på Palmas gator» innebär en uppenbar överdrift för att inte säga en direkt felaktighet. Undersökningen klargjorde att ingen resenär gick brandvakt på Palmas gator. Beträffande vad som skedde mellan lördagen den 21 och måndagen den 23 måste särskiljas de olika researrangörernas grupper. Det är här en markant skillnad mellan vad som gjordes för resenärerna. ABC-resenärerna, som utgjorde 28 stycken därav 21 intervjuade jämte 7 familjemedlemmar till dessa, har samtliga blivit väl omhändertagna på hotellet där de bodde. Alla fick bo kvar i de rum de haft hela tiden, fick uppehället genom ABCresors försorg med helpension, oavsett om resan ursprungligen avsåg halvpension.

196 ABC har även betalat telegramkostnader till Sverige jämte vissa andra utgifter. ABC synes på det hela taget ha tagit hand om sina resenärer såväl i Palma som i Kastrup vid hemkomsten. För Poolresors 16 passagerare, varav 12 är intervjuade och övriga 4 familjemedlemmar till dessa, är förhållandet likartat. Även här har således researrangören sörjt för sina resenärer under väntetiden. Vad som skett med alla 49 Focus-resenärerna är däremot mer oklart, dels beroende på att 7 personer ej har kunnat anträffas dels att dessa har bott på flera olika hotell. Av de 42 personer som dels är intervjuade (35) dels utgörs av familjemedlemmar synes åtminstone 20 stycken ha bott kvar i samma rum på samma hotell och inte behövt betala några extra kostnader. Åtminstone 13 personer bodde även kvar på sina hotell men fick betala varierande belopp för den extra tiden. Enligt uppgift betalades i allmänhet relativt små belopp. För övriga resenärer är det mer oklart hur de hade det ordnat de extra dagarna fram till måndagen. Ingen har dock uppgivit att de saknat logi eller blivit avvisade från hotellet. Uppgifterna är i vissa fall relativt knapphändiga men troligen har de flesta återstående även kunnat bo kvar på hotellet utan extra kostnader eller fått vidkännas smärre extrautgifter för mat och logi. Uppenbart är dock att till arrangemangen för Focus-resenärerna i inget avseende Focus själv kan sägas ha bidragit. Man får snarast intrycket av att trots att de var Focus-resenärer kunde det hela klaras upp. För upplysningar och informationer och hjälp fick Focus-resenärerna vända sig till svenska konsulatet, till Tassas representant eller till ABC:s reseledare. Några reseledare eller representanter för Focus fanns icke. Någon Focus-resenär uppger att han har påträffat en Focusrepresentant och då blivit ombedd att »hålla käften». I den mening vi i tidigare sammanhang

har definierat skandalresa är detta en sådan med hänsyn till den avsevärda förseningen i hemresan som inträffade. Detta hade för några resenärer avsevärda konsekvenser, ja i flera fall mycket allvarliga sådana. Några sådana fall är relaterade i tidningarna och har även bekräftats i intervjuundersökningen efter hemkomsten då konsekvenserna var ett faktum. Men i de flesta fall synes resenärerna ej ha varit så beroende av att komma hem på den utsatta dagen och ej med anledning av förseningen velat betrakta sin resa som en skandalresa. I flera fall har man till och med värderat händelsen som ett positivt inslag i resan. Beträffande denna resenärsgrupps sammansättning med avseende på ålder, kön och yrke jämfört med andra sällskapsresenärer enligt utredningens undersökningar kan konstateras att inslaget av ungdomar är mycket markant, totalt sett utgöres inte mindre än 2/3 av personer under 25 år, därav ungefär hälften studerande ungdom. Jämfört med utredningens andra intervjuundersökningar är detta betydligt högre än inslaget ungdomar för icke auktoriserade. Könsfördelningen skiljer sig också från andra generella grupper av sällskapsresor genom övervikten för män (generellt gäller att resegrupper innehåller fler kvinnor än män). Med hänsyn till åldersfördelningen är det självklart att yrkesindelningen kommer att tendera att bli annorlunda än vad som gäller bland andra undersökningar av sällskapsresegrupper. Beträffande skillnader mellan de olika arrangörerna märktes den klara dominansen för ungdomar speciellt bland Focus-resenärerna men tendensen är densamma för alla tre arrangörerna. Påtaglig är också jämfört med andra resenärsgrupper den avtagande andelen äldre människor jämfört med den mer jämna åldersfördelningen bland sällskapsresenärer i allmänhet. Åldern synes icke spela någon helt avgörande roll varför just man valde den

197 arrangör man reste med. Av tabell 2 framgår att två tredjedelar av alla som rest med denna resa säger sig ha varit medvetna om att valet av arrangör innebar en risk. Hälften av alla resenärer som var medvetna om risken valde resan på grund av att den ansågs ha ett billigt pris. Priset, och priset i kombination med att andra resor uppgavs vara slutsålda, synes vara den klart dominerande huvudorsaken till valet av arrangör. När det gäller Focus-resenärerna så menas i allmänhet med andra utsålda att Spies-resor var utsålda. En tredjedel uppgav sig ha varit omedvetna om den risk de utsatte sig för genom att resa med någon av dessa arrangörer. Dessa valde även resan med hänsyn till att priset var billigt eller att annat var slutsålt. Ungefär hälften av alla visste när de köpte resan med vilket flygbolag resan skulle företas. Närmare en tredjedel kan anses ha vetat att Tassa var känt för att ha dåliga plan eller att det var ett dåligt flygbolag eller att det inte får flyga från Sverige. Drygt 40 procent av resenärerna visste att orsaken till att resan utgick från Köpenhamn var att Tassa fått landningsförbud i Sverige. Hur många av dessa som verkligen visste detta redan före resan är svårt att avgöra, men mycket tyder på att de flesta var medvetna om det. Frågorna 7—9 avsåg att ta reda på i vilken utsträckning resenärerna kände till något om den resebyrå de åkt med före resp efter den resa de nu gjort. Nästan en majoritet vet nu efter resan vem som står i ledningen för företaget och vet även något om vederbörandes tidigare verksamhet men visste inget väsentligt före denna resa. 10 personer eller 15 procent uppger att de även före denna resa vetat en del om både den person som ledde företaget och om vederbörandes tidigare verksamhet i branschen, övriga fördelar sig på olika grad av kunskaper. En icke oväsentlig del, ungefär en fjärdedel tycks inte veta något om vederbörande företagare och har aldrig vetat något. På

frågan om de visste om företaget var auktoriserat eller inte svarade 85 procent eller 58 personer, att de visste före resan att företaget icke var auktoriserat. Tre personer visste icke före resan att företaget ej var auktoriserat, och sex personer säger sig fortfarande inte veta om företaget är auktoriserat eller inte samt en person slutligen ansåg att företaget de åkt med var auktoriserat. Frågorna 12—14 avsåg att undersöka huruvida resenärerna före resan hade klart för sig att den researrangör de åkt med tidigare haft verksamhet under olika namn som t ex Svalan, Atlantic. Så när som på sju personer kunde samtliga ange åtminstone ett i pressen omskrivet s k skandalreseföretag. De flesta visste dock inte före resan, med vilket företag den nu aktuella arrangören haft förbindelse, men man sade sig under denna resa fått lära sig det. Tio personer hade detta klart för sig redan före resan. Intervjupersonerna tillfrågades vilken researrangör som de skulle välja vid en annan resa till Mallorca. Resultatet av svaren är redovisade i tabell 4. En fjärdedel tänkte i så fall anlita en auktoriserad arrangör, och nästan en fjärdedel uppgav att de ansåg sig kunna anlita samma arrangör igen. Det största förtroendet tycks ABC fortfarande ha bland sina resenärer då 40 procent sade sig kunna tänka sig åka med eller hade för avsikt att anlita ABC igen vid nästa Mallorcaresa. För att resa med samma arrangör ställde dock två personer som villkor att hemresan skulle vara garanterad. Anmärkningsvärt är att övriga, närmare hälften av alla resenärer, spontant nämnde att de kunde tänka sig åka med Spies-resor eventuellt också med någon annan icke-auktoriserad eller auktoriserad. Valet av researrangör vid en eventuellt ny Mallorcaresa synes ha påverkats av två omständigheter i denna resa, dels graden av medvetenhet om den nu anlitade ar-

98 rangörens tidigare verksamhet och dels graden av det personliga obehaget av den förlängda vistelsen alternativt dåliga arrangemang på platsen speciellt under den förlängda vistelsen. De sex personer som uppger sig ha redan före resan varit medvetna om arrangörens tidigare verksamhet jämte med vilket flygbolag resan skulle företas samt att flygföretaget hade startförbud i Sverige är ej benägna att åter välja samma arrangör. De personer som ej har något emot att resa med samma arrangör synes i stor utsträckning redan före resan varit medvetna om en viss risk och under resan fått höra en del om sina arrangörer men knappast före den nu gjorda resan ha varit medvetna om arrangörernas tidigare verksamhet eller att flygföretaget fått startförbud från Sverige. Återigen de resenärer som fortfarande inte har någon mer deciderad uppfattning om vare sig flygbolag eller arrangör synes dock trots allt vara mindre benägna än andra att välja samma arrangör igen. Av de resenärer som uppgav att de tre dagarnas försening har medfört konsekven-

ser för deras del, 35 procent av alla, vill ingen resa med samma arrangör igen (se tabell 3). Under det att av de 33 resenärer eller 49 procent, som uppgav att förseningen spelade mindre roll eller inga kostnader för uppehälle eller antytt obehag av den förlängda vistelsen uppstått, är 13 personer beredda att resa med samma arrangör igen. Där dominerar svaren från ABC givetvis återigen mycket starkt eftersom deras resenärer blev väl omhändertagna. Övriga två resenärer som anser sig beredda att åka med samma arrangör igen har endast fått vidkännas smärre kostnader för uppehället men ej haft några obehag av den förlängda vistelsen. Tendensen är att ju mer obehag man haft av den förlängda vistelsen både genom den försenade ankomsten hem och det trassel som uppstod under slutet av resan, desto större blir benägenheten att välja en auktoriserad arrangör vid nästa ev Mallorcaresa eller möjligen Spiesresor. Tendenserna i detta avseende är genomgående för samtliga tre arrangörer.

Tabell 1. Fördelning av antalet resenärer på arrangörer och gjorda intervjuer i »skandalresan» Arrangör

ABC-Resor Pool-Resor Focus Samtliga 1

Därav 3 som köpt resan av Trip-Travel.

Totalt antal resenärer

Gjorda intervjuer

28 16 49 93

21 12 351 68

Antal familjemedlemmar

6 4 7 17

Oanträffbara

1 0 7 8

199 Tabell 2. Orsaken till val av arrangör Antal resenärer

Resenären anser valet innebar risker därav: Priset huvudorsak Annat utsålt Priset och annat utsålt Andra skäl Resenären ej medveten om risk vid valet: . . . . därav: Priset huvudorsak Annat utsålt Priset och annat utsålt Andra skäl Summa

FocusResor

Samtliga

16 7 l 8

36 O

6 2

K;

5 2 2 1

12 9 2 1

21 11 6 3 2 68

Samtliga procent

ABCResor

67 2S 10 24 5 33 16 9 4 4 100

PoolResor

2 1 2 12

4 Tabell 3. Vilken arrangör som skulle väljas vid en annan Mallorcaresa jämfört med de besvär och obehag denna resa inneburit. Antal personer som nästa gång avser resa med:

Förseningen spelade mindre roll, inga kostnader eller obehag av den förlängda vistelsen Dock kostnader eller mindre obehag av den förlängda vistelsen Förseningen innebar inkomstbortfall eller andra obehagliga konsekvenser ev också obehag och kostnader pä platsen Summa ABC-Resor Pool-Resor Focus

Enbart auktoriserat

Samtliga

Samma företag som nu

Auktoriserat eller icke-auktoriserat, ej samma företag

75 9 1 5

15 22 6 3 23

7 17 5 5 1

Vet ej

2 4 1 3

24 ÖS

21 12 35

200 Intervjuformulär Statens konsumentråd Sällskapsreseutredningen 25.8.1965 Sekretariatet

konfidentiellt

IP:s namn: Ålder: Kön: Yrke:

1.

Vilken researrangör anlitade Ni?

2.

Varför valde Ni just den arrangören?

billigt pris

kände inte till branschen

annat var utsålt

annat svar:

vet inte

2 a. Om »billigt pris» i föregående fråga: Trodde Ni att resan var bra ändå eller tog Ni medvetet en risk för att få resan för detta pris?

3.

medveten risk

omedveten risk

2 Visste Ni när Ni köpte resan med vilket flygbolag resan skulle gå? ja nej vet inte

1 2 9

4.

Om »ja»: Vad kände Ni då till om detta flygbolag?

5.

Resan startade från Köpenhamn. Varför tror Ni att den inte utgick från Sverige?

201 6.

För att starta en charterresa måste man ha tillstånd från luftfartsmyndigheten. Visste Ni att Tassa fått avslag på ansökan om svenskt starttillstånd? ja 1 nej 2

7.

Känner Ni till namnet på någon som har ansvaret för företagets verksamhet?

7 a. Vad visste Ni före resan om honom/henne?

S.

Vad vet Ni nu om hans tidigare verksamhet i branschen?

9.

Ev. Visste Ni detta redan före resan?

10.

Vet Ni om Er researrangör är auktoriserad eller ej? aukt. icke aukt.

11.

12.

Om »icke aukt.» i fråga 10: Visste Ni detta redan före resan? ja nej

1 2

1 2

Känner Ni till namnen på några svenska företag som tidigare varit invecklade i liknande reseskandaler? Svalan 1 Atlantic 2 Columbus 3 Wasa 4 Tre Kronor 5 Kungsresor 6

13.

Visste Ni om detta redan när resan köptes? ja

nej

14.

Om »ja»: Visste Ni när resan köptes med vilket av dessa företag Er researrangör tidigare hade samband?

15. Om Ni skulle resa till Mallorca nu, vilken researrangör skulle Ni då anlita? aukt. icke aukt. danskt icke aukt. svenskt ej samma företag samma företag vet ej 16.

Om inte »vet ej»: Varför?

1 2 3 4 5

203 Bilaga 4

Resultat av enkät rörande auktorisationsfrågan

För att belysa reseföretagens syn på auktorisationssystemet genomfördes i slutet av 1964 en enkät bland företagen. Frågorna i enkäten framgår av bifogat formulär. Enkäten utsändes till 58 auktoriserade och femton icke auktoriserade företag, dvs samtliga företag som då var aktiva i branschen. Av auktoriserade företag inkom 47 med svar, av icke auktoriserade bara sju. Av de nio återstående inom den senare gruppen har endast två företag kvantitativt sett någon betydelse på marknaden. Av de sju icke auktoriserade, som har besvarat enkäten, har sedermera två fått auktorisation och ett gått i konkurs. Med hänsyn till frågornas karaktär och det ringa antal företag i branschen redovisas svaren på enkätfrågorna huvudsakligen i form av direkta citat. Svar som är samstämmiga redovisas dock bara referatsmässigt men illustreras med urval av representativa citat.

att kvalitetsmässigt leva upp till kraven. Den sanering av branschen som auktorisationen anses medföra uppfattas således som en fördel ur företagssynpunkt. Några citat: »Auktorisationen ger företaget en möjlighet att utåt uppträda med en med andra auktoriserade byråer ganska likformig attityd. Dessutom ger auktorisationen PR och prestige fördelar». »Att kunden får ekonomisk trygghet samt att man själv har skydd genom STR». »Ger vissa propagandistiska fördelar utåt. Ålägger samtliga ett disciplinerat uppträdande (iakttaga god affärssed) ger ökad trygghetskänsla i samarbete med andra auktoriserade samt befrämjar solidaritet och god kåranda». »Tryggt och viktigt att vår produkt säljs genom auktoriserade återförsäljare som har personal som inför kunderna korrekt förmedlar upplysningar om våra resor och som utgör en garanti för att kunden fullgör sin betalning till oss».

1. De auktoriserades uppfattning om fördelarna med auktorisationssystemet ur företagssynpunkt (fråga 8 a)

2. De auktoriserades uppfattning om fördelarna med auktorisationssystemet ur konsumentsynpunkt (fråga 8 b)

Behovet av samarbete med andra ambitiösa företag efter enhetliga regler betonas mycket starkt i ett flertal av svaren. För det andra anses att det ur företagssynpunkt är viktigt att gentemot allmänheten kunna uppvisa en garanti och erhålla det förtroende som skapas genom de etiska och kvalitativa krav som auktorisationen uppställer. Auktorisationen uppfattas som en hallstämpel som är bra ur försäljningssynpunkt, därför att den har allmänhetens förtroende. Det anses också vara en fördel att företagen tvingas anstränga sig för

Företagen hänvisar nästan genomgående till att auktorisationen för konsumenten utgör en trygghetsgaranti för resans riktiga genomförande. Åtskilliga företag pekar på de bättre reklamationsmöjligheter som finns för auktoriserade arrangörers resenärer. Några anser att auktorisationen för konsumenten utgör ett slags varudeklaration, som ger vägledning vid val av resa ur den flora av utbud som finns. Följande citat speglar ganska väl uppfattningarna på denna punkt: »Konsumenten får en objektiv instans synpunkt på

företagets trygghetskapacitet». »En kund måste känna trygghet vilken en auktoriserad resebyrå kan ge då den har ekonomisk stabilitet, branschkännedom och är vederhäftig». »Auktorisationen är utan tvekan en garanti för kunden, att man reser med ett relativt seriöst företag och man får eventuella reklamationsärenden sakligt behandlade utan att först behöva gå till domstol. Garantibeloppen som disponeras av auktorisationsnämnden är kanske den bästa garantin för att konsumenten inte behöver riskera att bli kvar exempelvis utomlands». »Tryggheten att veta att man har rätt att kräva vad broschyren lovar. Vissheten om att planenligt kunna genomföra sin resa oberoende av eventuella tvister mellan arrangören och trafikföretaget».

3. De icke auktoriserade företagens uppfattning om fördelarna med auktorisationssystemet (fråga 8 a) samt deras skäl till att de själva icke är auktoriserade (frågorna 3—7) Två företag som sedermera har sökt auktorisation anser det ur försäljningssynpunkt vara väsentligt att företaget är auktoriserat. Ur konsumentsynpunkt anser dessa företag i likhet med de auktoriserade det vara tryggt för resenärerna att veta att de anlitar ett auktoriserat företag. Citat: »Bör ge konsumenten en viss säkerhetskänsla genom depositionen samt ger konsumenten större urval vid val av resmål». Av icke auktoriserade företag anser ett att auktorisationen är en kamouflerad självauktorisation och att den har tillkommit för reklamens skull mer än för resenärernas bästa. Någon vill inte redovisa sina räkenskaper för sina konkurrenter. Två företag anser att auktorisation är ett hinder för konkurrens. Ur konsumentsynpunkt finner företagen med undantag för de två förstnämnda inga fördelar med auktorisationssystemet.

Ett företag säger: »Enbart en tvivelaktig psykologisk säkerhet, som vi inte tror är annat än ett resultat av all reklam kring hela auktorisationsfrågan». 4. De auktoriserade företagens uppfattning om nackdelarna med auktorisationssystemet (fråga 9) Ungefär en tredjedel av företagen anser att det finns nackdelar med det nuvarande auktorisationssystemet, en tredjedel finner inga nackdelar och föreslår inte heller ändringar i systemet. Den sista tredjedelen av företagen anser att auktorisationssystemet inte har några nackdelar, men framför trots detta vissa förslag till ändringar av systemet. Av dem som anser att auktorisationssystemet har nackdelar anser sju företag dessa ligga på pris- och kostnadssidan. Några citat, som belyser inställningen: »Synnerligen ekonomiskt betungande, dels på grund av kravet på garantibelopp, dels på grund av att den auktoriserade blir beroende av resebyråerna och tvingas betala 10 procent i kommission». »Garantin är felaktigt avvägd i förhållande till de olika byråernas storlek. En dyrbar form. Försäkring vore att föredra». »Ett auktoriserat företag är ofta bundet av branschhänsyn då det gäller arrangemang och prispolitik». »Prisjämförelserna mellan de auktoriserade och icke auktoriserade arrangörernas resor. Man kommer inte i kontakt med de resenärer som jagar billiga priser eftersom de inte vågar gå in till en auktoriserad». Att de auktoriserade är förhindrade till samarbete med mindre arrangörer som har god standard men ej är auktoriserade anses vara en nackdel ur företagssynpunkt. Ett företag säger att det finns risk för likformighet och tendens till stora koncentrationer som i framtiden kan verka kvävande på önskvärd konkurrens. Ett annat anför: »Att auktorisationsnämnden ej har ansluten till sig en officiellt stödd gransknings-

205 nämnd av neutral men sakkunnig sammansättning. En sådan granskningsnämnd skulle kunna arbeta mer kontinuerligt än vad den nuvarande nämnden har möjlighet att göra». En nackdel ur konsumentsynpunkt anses vara det kanske högre priset hos de auktoriserade, beroende på att säkerhet kostar pengar. Av sex företag som svarat i den riktningen kan följande svar citeras: »Konsumenten får utan tvekan betala ett något högre pris beroende på att auktoriserade måste bättre skydda sin ekonomi och tillämpa 1 O-procentsregeln mot agenterna». »Många ej auktoriserade (kanske ett fåtal) har bra arrangemang varför kunden när han jämför finner att priserna hos auktoriserade är för höga. De förstår ej de ekonomiska kalkyler som fordras för att de auktoriserade skall kunna ge trygghet / alla fall». »Att icke hos den lokala resebyrån få köpa sällskapsresor från den arrangör de själva föredrar, prismässigt eller arrangemangsmässigt». Ett företag anför: »Ingen, så länge tillräckligt antal konkurrerande researrangörer finns att tillgå, men vanskligt därest monopoltendenserna tillåtas fortgå och utvecklas ytterligare».

5. De auktoriserade företagens förslag till förändringar av auktorisationen och övriga synpunkter på systemet (frågorna 10—12) Närmare hälften av alla svarande företag har svarat på här aktuella frågor. Fem företag, därav tre arrangörer, vill ha en obligatorisk auktorisation av resebyråer. Några företag vill ha garantikapitalet avvägt efter företagets storlek. En annan synpunkt: »Ett direkt konsumentinflytande på auktorisationsfrågorna genom representation av sakkunniga konsumentföreträdare bör kunna övervägas». I övrigt önskar ett par företag att auktorisationsbegreppet skall arbetas in bättre i

folks medvetande. Ett företag varnar för monopolbildning och slentrian i servicen på resorna. Företaget anser också att man inte ensidigt bör beakta företagens ekono» mi utan även bör ta hänsyn till det personliga engagemanget i resorna: »Det finns arrangörer av resor som håller en hög standard och god service men som av ekonomiska skäl ej kan vara auktoriserade». Ett företag anser att: »Försäljningsställena borde lättare kunna auktoriseras för enbart försäljning av sällskapsresor». För övrigt påpekas auktorisationens sanerande verkan. Här kan följande svar citeras: »I och med att auktorisationssystemet placerats i neutrala händer och definitivt skydd ordnats för konsumenten genom ett depositionsförfarande, har systemet blivit ett effektivt hjälpmedel för sanering av resebranschen. Vi vill i detta sammanhang understryka att varje seriöst arbetande arrangör kan söka auktorisation och bli auktoriserad. Av de otal reseskandaler som inträffat under de senaste åren har i intet fall någon auktoriserad resebyrå varit inblandad. Självfallet kan ett olycksfall i arbetet även inträffa för en auktoriserad arrangör men skillnaden är då att den auktoriserade arrangören har fullt ansvar för olycksfallet och kompenserar konsumenten för detta». Av svar med relativt starka invändningar mot auktorisationssystemet kan följande citeras: »Att inträdesfordringarna bör bli liberalare men normerna för uteslutning skärpas. Att auktorisationsnämnden blir representativare, att även exempelvis omfatta ledamöter för konsumentintressena, charterflyg, statliga myndigheter etc. Det nuvarande systemet luktar självauktorisation lång väg och bör därför ändras. Resebranschen är inte längre ett rent affärsobjekt utan en samhällelig angelägenhet av betydelse inte minst för vår produktion som kräver friska och utvilade människor för att kunna bibehållas och utvecklas. Utan att direkt förkväva den enskilda före-

206 tagsamheten är det därför högst nödvändigt, att ett auktorisationssystem skapas som skyddar den enskilde mot samvetslösa arrangörer inom branschen». Ett annat citat i samma riktning: »Systemet är dumt, löjligt, med att det skall finnas auktoriserade och icke auktoriserade företag. Antingen är det en resebyrå eller också inte. Alla skall vara likvärdiga resebyråer, det skall inte finnas kategorier av auktoriserade resebyråer, agenter och annat tjafs, det är rena barnsligheter na. Garantier skall alla ställa. Det är oerhört viktigt att folk inte skall kunna bli lurade av gangsters.»

6. De icke auktoriserade företagens uppfattning om nackdelarna med auktorisationssystemet samt deras förslag till förändringar av auktorisationen och övriga synpunkter på systemet (frågorna 10—12) De icke auktoriserade företagens svar på under denna punkt aktuella frågor återges företag för företag, eftersom det knappast är möjligt att göra en rättvisande sammanfattning av synpunkter. »Dyrare resor, eventuella förpliktelser att inbetala agentprovision till annat auktoriserat företag. Det saknas inflytande av konsumenter å auktorisationens nämnder.» »Dyrare men icke bättre resor.» »Det kan inte anses riktigt, att företag med flera dotterföretag (separata firmor) skall deponera lika mycket som ett mindre företag. Depositionen borde vara per varje separata juridiska person, bolag.» »Skall det vara auktorisation må den företagas av en offentlig myndighet, icke av en branschförening. Det nuvarande auktorisationssystemet är säkert utmärkt för agenter men för researrangörer av vår storleksordning har det ej något att ge». »Då allmänheten är av den uppfattningen att varje reseföretag, som vill följa en seriös linje har möjlighet att bli aukto-

riserad, bör också fordringarna för auktorisation underlättas». »Varje nystartat reseföretag med butikslokal och kunnig personal bör ha möjlighet att få bli återförsäljare för auktoriserade företags resor. Naturligtvis skulle företaget förbinda sig att icke sälja icke auktoriserade resor. Det skulle gagna både företagare och konsumenter om nya reseföretag redan från starten kommer in rätt väg i branschen. Detta slag av återförsäljarauktorisation skulle t ex kunna gälla för ett år i taget och dessutom, om det visar sig nödvändigt, återkalla rättigheterna omgående om företaget ej sköter sina åligganden. Dessutom skulle då auktorisationsnämnden ha lättare att bedöma företaget om det efter två år söker auktorisation». »Nackdel för mindre företag att binda så pass stort belopp som det här är fråga om.» »Resorna fördyras för konsumenten bl a genom det bundna kapitalet.» »Frågan är om inte depositionsbeloppet borde ställas i relation till resp reseföretags omsättning eller på annat sätt göras mer rättvist med tanke på storleksordningen av företaget.» Ett företag som nu gått i konkurs anför: »För ett medelstort och framåtsträvande företag är nackdelarna bl a den konkurrensbegränsning, som systemet innebär. Den nuvarande auktorisationen är onödig och ordet auktorisation har givits en felaktig innebörd.» »Konsumentupplysningen angående den nuvarande formen av s k auktorisation är missvisande och dimbildande och vilseleder helt konsumenten. De summor som inbetalas räcker ej för en tillfredsställande garanti. Det är bättre att som de icke STR-anslutna betala garanti för varje flygserie som påbörjas. Garantin blir på detta sätt betydligt större. Dessutom betraktas en auktoriserad byrå som helt vit och en icke auktoriserad som helt svart. En linje som pressen bidragit att stadfästa.» »Statlig auktorisation. Garantisummor i förhållande till resebyråns om-

sättning, ej som nu lika för alla. Enskilda föreningar som STR, Resebyråföreningen skall självklart icke själva auktorisera sina medlemmar, ej heller annan kommunal inrättning.» »Rekommendationer till pressen att hålla sig till fakta i begreppet auktorisation. Större näringsfrihet. De inbördes resebyråerna får under inga omständigheter intervenera i varandras göromål. Auktorisationen skall ske på frivillig, statlig väg med objektiva normer och lika villkor för alla. Avgörande bör vara: 1. Bra flyg. 2. Garanti kapital per serie. Som det nu är har de icke STR-anslutna större ekonomiska garantier för sina flygningar än de auktoriserade. 3. Graderad garantiauktorisation så att en resebyrå kan auktorisera sig för 50 000-100 000 eller annat belopp frivilligt.» »Depositionsbeloppet är alldeles för litet för en del och alldeles för stort för andra om det nu över huvud taget skall behövas

en deposition.» »Om idén ej är så utformad att den kan omfattas och stödjas av alla seriösa arrangörer, utan auktorisationsbeteckningen i stället användes propagandistiskt för att smutskasta och misstänkliggöra de fristående, kan många lockas att betala onödigtvis högt pris för sin resa.» »Arrangörerna bör ha en egen förening med egen garantifond, varigenom medlemmarna svarar solidariskt för varandra. Systemet bör kompletteras med särskilda katastrofavtal med flygbolagen samt eventuellt en försäkring å toppriskerna.» »Det är svagt att vare sig konsumentintressena eller de transportföretag som normalt ianspråktages för sällskapsresor (charterflygbolag och turistbussföretag) är representerade i auktorisationsnämnden. Remissystemet i resebyråföreningen och trafikföretagens råd (SJ, SAS, Lin, SAL, Svenska Loyd m fl) är felaktigt och obehövligt. Missbrukas alltför lätt.»

208 Enkät rörande auktorisationsfrågan Markera med kryss i tillämplig ruta

1. Är Edert företag auktoriserat?

Ja Nej

fj Q

Ja Nej

• Q

Ja Nej

• Q

Ja Nej

fj fj

Ja Nej

[H •

2. Om »ja» i fråga 1: När blev företaget auktoriserat?

Frågorna 3—7 avser endast icke auktoriserade företag 3. Har Edert företag någon gång sökt auktorisation? 4. Om »ja» i fråga 3: När? 5. Har Edert företag för avsikt att söka auktorisation? 6. Om »ja» i fråga 5: När? 7. Om »nej» i fråga 5: Varför inte? 8. Vilka är enligt Eder uppfattning fördelarna med auktorisationssystemet? a) Ur företagarsynpunkt? b) Ur konsumentsynpunkt? 9. Vilka är enligt Er uppfattning nackdelarna med auktorisationssystemet? a) Ur företagarsynpunkt? b) Ur konsumentsynpunkt? 10. Kan Ni föreslå några förändringar i auktorisationssystemet som man enligt Er uppfattning borde genomföra? 11. Om »ja» i fråga 10: Vilka ändringar? 12. Ytterligare synpunkter på auktorisationssystemet: 13. Önskar Ni att de uppgifter Ni lämnat på denna blankett skall behandlas konfidentiellt? Stockholm den

december 1964

209 Bilaga 5

Reklamationsundersökning

Från utredningens intervjuundersökningar som gjordes i juli och oktober 1964 valdes sådana resenärer ut som rimligen hade skäl att reklamera sin resa. De intervjuades under våren 1965 enligt bifogat formulär. Tablån nedan redovisar antalet gjorda intervjuer och antalet reklamationer. Utvalda Procent Antalet Antalet av antalet reklama- reklamaursprung- tionsinter- tioner ligen inter- vjuer vjuade resenärer

Auktoriserade: 25 Övr arrangör: 85 Totalt: 110

6 28 15

21 68 89

4 17 21

Enligt tablån kan man räkna med att — om inga av de icke utplockade reklamerat — drygt 1 procent av de vilka åkt med auktoriserade har reklamerat mot 7 procent för de övriga arrangörerna. Med hänsyn till både de få potentiella reklamanterna bland de auktoriserade arrangörerna och de som faktiskt har reklamerat bör man självfallet vara försiktig med uppskattningen 1 procent. Mycket talar dock för att storleksordningen är ungefär riktig — bl a erfarenheter från andra branscher. Då reklamationerna är ganska få lämnas en kort redogörelse för var och en av de 21 reklamationernas behandling. De fjorton första hänför sig till juliundersökningen, de sju övriga till den i oktober. 1. Beskrivning av reklamationsfall Fall 1 En stor auktoriserad arrangör. Resan hade en rad brister. Resenären, som reste med 14

Sällskapsreseutredningen

make och barn hade blivit lovad två tvårumslägenheter i samma plan i ett våningshotell i Spanien. Hon ville ha familjen samlad. De fick dock bara en lägenhet. Hotellets standard var under all kritik: Kylskåpet var icke jordat och barnen fick stötar, dusch och toalett fungerade endast sporadiskt, golvet i badrummet lutade så att vattnet rann ut i sovrummet. Dessutom fanns det myror på hotellet. Gästerna tvingades själva köpa DDT. Städning förekom praktiskt taget icke och intervjupersonen blev utskälld när hon bad om handdukar. Handläggning: Resenären har gjort flera påstötningar hos försäljaren, som lovade att arrangören skulle ta kontakt med resenären. Arrangören har icke hört av sig. Fall 2 En stor auktoriserad arrangör. Resenären erhöll ej utlovad balkong och tvingades betala 100 kr mer än som uppgavs i broschyren, enligt uppgift p g a feltryck i denna! Handläggning: Resenären skrev först till försäljaren (moderföretag i den koncern som arrangören tillhör) — ingenting hände. Han ringde sedan och klagade — ingenting hände. Skrev ytterligare ett brev. Fortfarande ingen reaktion. Först efter tredje brevet hörde arrangören av sig, och de 100 kr betalades tillbaka. Fall 3 Stor icke auktoriserad arrangör. Resenären tvingades byta hotell under vistelsen, båda hotellen var smutsiga och dåliga. Dusch och toalett var för det mesta ur funktion. Smutsiga och dåliga lakan som icke byttes. Dåliga sängar. Ingen städning — fick

210 »skura» själv. Mycket knapp och enahanda mat. Dålig reseledare: ». . . ynkligaste man har sett». Handläggning: Klagomål hos försäljaren, som inte resulterade i någonting. Fall 4 Stor icke auktoriserad arrangör. Resenären tvingades bo på icke mindre än fyra olika hotell på fjorton dagar, varav på ett i två olika omgångar. Fick ej enkelrum med bad och balkong för vilket betalning erlagts. Handläggning: Resenären fick efter ett par månader tillbaka betalning för enkelrum med bad och balkong (75: — ) , först efter sex telefonsamtal och två personliga besök. Någon övrig kompensation erhölls ej. Fall 5 Stor icke auktoriserad arrangör. Fick ett sämre hotell än det utlovade. Det sämre låg dessutom i Riccione, trots att resan avsåg grannorten Cattolica. Handläggning: Resenären fick 45 kr för sämre hotell. Fall 6 Mindre icke auktoriserad arrangör. Resenären fick ej utlovat hotell. Tvingades byta rum fyra gånger inom två hotell. Handläggning: Resenären skrev ett hövligt brev till arrangören. Fick ej ens något svar. Fall 7 Mindre icke auktoriserad arrangör. Avresan uppsköts två dagar. Resenären fick ej utlovat hotell. Såg reseledaren endast första dagen. Handläggning: Resenären fick 40 kr (20: —/dag) för förseningen.

fall 7). Resenären fick ej utlovat hotell, utan något som han betecknade som ett resanderum, som dessutom var beläget på fel ort. Det gällde olika förstäder till Palma. Reseledaren sågs endast första dagen. Ersattes så småningom av en annan orutinerad reseledare. Resenären ansåg sig också ha fått felaktiga upplysningar om förhållandena på platsen från arrangören i Sverige. Handläggning: Resenären har fått en ersättning som han säger sig vara nöjd med. Han dock givit löfte till resebyrådirektören att ej avslöja hur mycket! Fall 9 Mindre icke auktoriserad arrangör. Avresa uppskjuten två dagar. (Se fall 7). Resenären fick ej utlovat hotell, utan ett mycket uselt hotell. Städning förekom icke, det enda i den vägen var att askkopparna tömdes under sängen. Resenären fick bädda själv. Utanför fönstret fanns en kloakbrunn som stank. Några reseledare syntes icke till. Maten var knapp och enformig. Handläggning: Resenären fick utan reklamation tillbaka 50 kr för förseningen. Vid besök hos arrangören ytterligare 80 kr för dåligt hotell. Vidare gavs erbjudande om rabatt på en resa till Kanarieöarna. Fall 10 Mindre icke auktoriserad arrangör. Avresan uppskjuten ett dygn. (Se fall 7). Tvingades byta hotell ett par gånger. Fick dubbelrum i stället för enkelrum. »För mycket jobb» för en reseledare. Handläggning: Resenären fick tillbaka erlagd betalning för enkelrum, 50 kr. Han hade varit införstådd med förseningen när resan köptes, hade därför fått 200 kr i rabatt. Fall 11

Fall 8 Mindre icke auktoriserad arrangör. Avresan uppsköts två dagar. (Samma resa som

Liten icke auktoriserad arrangör. Inga rum var bokade vid ankomsten till resemålet. Resenären ordnade själv ett bra hotell.

211 Svar på frågan om synpunkter på researrangemangen: »Under all kritik. Reseledaren fick stryk». Resenären som är resvan sade sig redan vid inköpet varit »inställd på trubbel». Handläggning: Besökte omedelbart efter hemkomsten arrangören och hade med sig kvitto på gjorda utlägg. Fick tillbaka 350 kr av de 560: — han betalt för en veckoresa till Mallorca från Stockholm, allt inkluderat. Fall 12 Liten icke auktoriserad arrangör. Resenären fick bo första natten i en hotellvestibul tillsammans med 21 andra. Efter ett dygn erhölls sämre hotell än som utlovats i Sverige. Dessutom var det beläget på fel ort. Fick ingen mat första dygnet. Reseledaren »gav falska besked, ljög». Handläggning: Resenären fick på platsen tillbaka prisskillnaden mellan det utlovade hotellet och det erhållna, 90 kr. Klagomål framfördes till arrangören i Stockholm vid besök — resulterade icke i någonting.

två sängar och handdukar som aldrig byttes, »absolut ingenting annat». Rummet städades icke, det fanns sand överallt. Sängarna bäddades två gånger på fjorton dagar. Maten fullkomligt oätlig, de flesta resenärer åt på egen bekostnad. Reseledaren oduglig. Resenären betraktar resan som fullständigt misslyckad. Flera resenärer åkte frivilligt hem en vecka tidigare än avsett. Handläggning: Alla resenärer fick tillbaka 80 kr. Vid besök hos företaget för att reklamera hänvisades de till direktören för reseföretaget. Resenären försökte därför flera gånger få kontakt med denne, men han var alltid oanträffbar. Fall 15 Stor auktoriserad arrangör. Resenären fick ej det rum som utlovats, utan ett litet och dåligt. Det utlovade rummet hade givits till en person som led av cellskräck varför intervjupersonen fått dennes rum. Handläggning: Resenären sade sig ha blivit vänligt bemött hos arrangören när han klagade och fick 180 kr (90: —/person) för det dåliga rummet.

Fall 13 Liten icke auktoriserad arrangör. Resenären tvingades bo på tre olika hotell, dock aldrig på det som utlovats. Fick ej utlovat enkelrum. Fick ingen mat första dagen. Grälade till sig matkuponger den andra. Dåliga reseledare. Handläggning: Besök hos arrangören resulterade i återbetalning av enkelrumstilllägget 105 kr. För övrigt ingen kompensation. Fall 14 Stor icke auktoriserad arrangör. Resenären fick ej utlovat hotell, utan fick bo i ett annex till ett annat hotell, enligt resenären mer vandrarhem än hotell. Blivit lovad balkong, telefon på rummet och frukost på rummet, men fick intet av detta. Hotellrummets inventarier utgjordes endast av

Fall 16 Stor auktoriserad arrangör. Resenären som åkte med sin fästmö betalade 55 kr i enkelrumstillägg. Fick enkelrum första natten, men fann när han kom från badet andra dagen att hans bagage flyttats in till fästmöns rum utan hans vetskap. Där fick han bo resten av tiden. Vidare ansåg resenären hotellet vara »under all kritik». Maten enformig: lunchen bestod av samma rätt varje dag, middagen av samma rätt varannan dag. Resenären besökte nattklubb med reseledaren, kostnad 25 kr, vid nytt besök ensam på samma nattklubb och med samma förtäring kostade det 8 kr. Handläggning: Fick vid hemkomsten tillbaka enkelrumstillägget. Ett besök hos försäljaren för vidare klagomål resulterade icke i någonting.

212 Fall 17 Stor icke auktoriserad arrangör. Resenären hade blivit lovad dubbelrum, fick i stället ett fyrbäddsrum. Hon betalade 140 kr extra på platsen och fick då ett dubbelrum. Detta var dock kallt och fuktigt och städades aldrig Handläggning: Resenären har trots flera telefonsamtal och ett personligt besök hos arrangören icke lyckats få tillbaka de 140 kr. Arrangören har hävdat att om en resenär vill betala extra för att få ett bättre arrangemang än det erhållna så får vederbörande stå för det själv. Det bör tilläggas att resenären ursprungligen bara hade betalt 285 kr för helpension på Mallorca i fjorton dagar och flyg från Stockholm.

Handläggning: Klagomål framfördes vid besök hos arrangören — resulterade icke i någonting. Fall 21 Liten icke auktoriserad arrangör. Resenären fick inget hotellrum första dagen, fick sedan rum på ett hotell som var sämre än det utlovade. Fick ingen balkong. Såg reseledaren en gång: »De bara ljög och kom med undanflykter». Fick betala tillägg för mat. Matkupongen löd på 15 psts = 1: 35 sv kr. Handläggning: Ett telefonsamtal till arrangören resulterade bara i »fler lögner och undanflykter». Strax efteråt gick dessutom arrangören i konkurs.

Fall 18 Stor icke auktoriserad arrangör. Genom förväxling fick resenären och hans hustru enkelrum med extrasäng i stället för dubbelrum. Reseledaren ansåg rummet fullgott. Resenären nöjd med resan för övrigt. Handläggning: Efter brev till arrangören och en påstötning lämnades 200 kr. Fall 19 Mindre icke auktoriserad arrangör. Resenären fick ej utlovad extrasäng. Fick ingen hjälp från reseledaren. Utlovade utflykter blev ej av. Handläggning: Telefonsamtal med arrangören resulterade icke i någonting.

2. Övriga intervjuade Av de 68, som icke hade reklamerat uppgav 24 som orsak att bristerna ej var så allvarliga att de motiverade reklamation. Fem personer angav att de tyckte resan var så billig att man ej kunde begära att allt skulle klaffa. Åtta personer tyckte att det var alltför besvärligt eller otrevligt att reklamera och tre sade sig icke vilja ha mer med arrangören i fråga att göra. Fjorton resenärer ansåg att det skulle vara meningslöst att reklamera och ytterligare sju uppgav att de hade haft planer på att reklamera, men kommit till resultatet att det icke skulle tjäna något till.

Fall 20 Mindre icke auktoriserad arrangör. Resenären fick vänta två timmar på flygplatsen i Las Palmas vid ankomsten innan någon representant för arrangören dök upp. Fick ingen hjälp av reseledarna — såg dem icke på flera dagar. Hotellbyggnaden om tjugo rum hade ingen personal förutom en städerska. Uppgifterna om hotellet i broschyren stämde ej.

3. Sammanfattning Då åtminstone någon av de auktoriserade arrangörer, som förekommer i dessa reklamationer behandlas även i den undersökning som vi gjorde på arrangörers handlingar i reklamationsärenden kan vissa försiktiga jämförelser göras mellan fall 1 och 2 nu och de tio fall som då behandlades.

213 Det märkliga med fall 1 och 2 ovan är att arrangören ej hört av sig eller hört av sig först efter tre brev. Sannolikheten att slumpvis träffa på två fall av sådan »tröghet» i arrangörens administration kan ej vara alltför stor om det rörde sig om undantagsfall. De icke auktoriserades handläggning är

mycket ojämn, icke bara mellan de olika arrangörerna utan också hos samma arrangör. Ibland tycks ersättningen ha varit rätt generös och ibland nonchalerades reklamationen helt. Sju procent reklamationer är rätt mycket och tyder på att framförallt juliresorna 1964 var ganska undermåliga hos flera icke auktoriserade arrangörer.

Statens konsumentråd SÄLLSKAPSRESEUTREDNINGEN Sekretariatet Mars 1965 Formulär KONFIDENTIELLT Skriv läsligt Formulär för en

reklamationsintervju

Ip nr

Dessa uppgifter ifylles

Ip:s kön

f j man

[ J kvinna

före intervjun

Ip:s födelseår Ip:s bostadsort Resesällskap f j ensam ] make/ maka

•

annan familjemedlem

•

annan

1. Resa den (avresedag) till med

(arrangör)

resan köpt

(var och av vem)

resans pris 2. Sammanfattande beskrivning av felen på arrangemanget: Punkt 1 och 2 användes i introduktionen med Ip.

3. Har Ni framfört några klagomål till någon? • •

Ja Nej

+ fråga 4—8 •> fråga 9

214 4. Vid ja i 3: Till vem? •

säljare

• researrangören Q annan, nämligen

när fj under resan •

efter resan

när?

Kontrollfråga: Klagade Ni hos någon annan än

?

5. Vid ja i 3: På vilket sätt framförde Ni Era klagomål? • per telefon • •

muntligen vid besök brevledes

•

genom någon form av ifyllande av formulär från arrangören

6. Vid ja i 3: Vad resulterade Era klagomål i? (Ang ev ersättningsbeloppets storlek och arrangörens resp reseförsäljarens motivering till det utbetalda)

Vid ja i 3: Om klagomål hos annan än reseförsäljaren eller arrangören, ange nedan noga var Ip klagade och hur, när klagomålen framfördes och vad klagomålen resulterade i. klagade hos

per

när

klagomålen resulterade i

8. Vid ja i 3: Vart tror Ni att Ni ytterligare kunde ha vänt Er för att få rättelser i ett fall som detta?

215 9. Vid nej i 3: Varför brydde Ni Er inte om att försöka få rättelse?

10. Vid nej i 3: Har Er medresenär (alt make eller annat resesällskap) klagat?

Om det i början av intervjun framgår att en annan person t. ex. make/maka eller resesällskap har klagat även för ip:s räkning göres intervjun som om ip själv klagat, om det är möjligt, i annat fall med vederbörande själv. Anteckna i sådana fall nedan vad som gäller. (t. ex. ip:s make klagat, intervjun gjord med ip:s make).

Intervjun gjord den Intervjuare

Ev. ytterligare

kommentarer

Intervjutid

min

216 Bilaga 6

Auktorisationsbestämmelser

Stadgar för Svenska Trafik- och Resebranschens Auktorisationsnämnd (STR) fastställda — efter hörande av Svenska Trafikföretagens Råd och Svenska Resebyråföreningen — av Handelskamrarnas Nämnd den 6.12.1963. § 1 Auktorisationsnämnden har till uppgift att, efter prövning i enlighet med de normer som fogats vid dessa stadgar, auktorisera enskild person eller företag, som yrkesmässigt driver resebyrå eller verksamhet såsom reseagent eller sällskapsresearrangör, samt att i överensstämmelse med vad som angives i dessa normer verka för att auktoriserad resebyrå, reseagent eller sällskapsresearrangör fullgör sina uppdrag på ett för allmänheten tillfredsställande sätt. § 2

Auktorisationsnämnden består av ordförande och högst sju ledamöter, samtliga utsedda av Handelskamrarnas Nämnd för en tid av tre kalenderår. Ordföranden skall ha avlagt de kunskapsprov, som är föreskrivna för behörighet till domarämbete samt bör äga domarerfarenhet. Val av ordförande och ledamot skall förrättas före den 15 december året före mandattidens början. § 3 Auktorisationsnämnden utser inom eller utom sig.

sekreterare

§ 4 Auktorisationsnämnden är beslutför, då ordföranden och tre ledamöter är tillstädes.

Beslut fattas genom omröstning. Såsom auktorisationsnämndens beslut gäller den mening, varom flertalet förenar sig. Vid lika rösttal har ordföranden utslagsröst. §5 Angående jäv mot ordförande, ledamot och sekreterare gäller vad i lag är stadgat om jäv mot skiljeman. § 6 Innan auktorisationsnämnden beslutar i ärende, som avser auktorisation, skall nämnden bereda Svenska Trafikföretagens Råd och Svenska Resebyråföreningen tillfälle att yttra sig. Auktorisationsnämnden må ock i förekommande fall bereda företrädare för andra berörda intressen tillfälle att yttra sig. § 7 Avser ärende återkallelse av auktorisation eller tilldelande av varning till den som är auktoriserad, skall auktorisationsnämnden, innan nämnden beslutar i saken, bereda part tillfälle att utveckla sin talan. Vid behandlingen av ärende, som avses i första stycket, skall vad i § 6 är stadgat äga motsvarande tillämpning. § 8 Vid sammanträde med auktorisationsnämnden skall föras protokoll, vari bland annat antecknas i beslut deltagande, aren-

217 vid ärendes behandling hos nämnden yppas för utomstående, med mindre nämnden särskilt beslutat därom.

dets beskaffenhet, nämndens beslut samt eventuell skiljaktig mening. § 9 Auktorisationsnämndens beslut skall skriftligen meddelas sökanden.

§ 11 Dessa stadgar må ändras av Handelskamrarnas Nämnd efter hörande av Svenska Trafikföretagens Råd och Svenska Resebyråföreningen.

§ 10 Auktorisationsnämndens protokoll och övriga handlingar hos nämnden må icke utan nämndens medgivande hållas tillgängliga för annan än den som är verksam i nämnden. Ej heller må vad som eljest framkommit

§ 12 Auktorisationsnämnden kan upplösas genom beslut i samma ordning som gäller för ändring av stadgarna.

Normer för auktorisation av resebyrå, reseagent och sällskapsresearrangör godkända av Svenska Trafikföretagens Råd och av Svenska Resebyråföreningen samt fastställda av Handelskamrarnas Nämnd den 6/12 1963. § 1 Den auktorisation, som regleras genom dessa normer, har tillkommit som ett led i strävandena att främja sunda affärsmetoder och skydda allmänheten mot missbruk och avarter på reseförsäljningens område. § 2 Auktorisation meddelas av Svenska Trafikoch Resebranschens Auktorisationsnämnd (STR) i den ordning särskilt finnes stadgat. Auktorisation meddelas för en tid av fem år. Auktorisation kan av nämnden förnyas, varje gång för en tid av fem år. § 3 Den som vill söka auktorisation har att göra skriftlig framställning därom hos nämnden. Vid framställningen skall vara fogade de handlingar sökanden vill åberopa till stöd för att han uppfyller de vill15

Sällskapsreseutredningen

kor, som nedan uppställes för auktorisation. § 4 Auktorisation må meddelas enskild svensk person, svenskt bolag eller svensk ekonomisk förening, som i Sverige yrkesmässigt driver resebyrå eller verksamhet som reseagent eller sällskapsresearrangör, under förutsättning att sökanden uppfyller de villkor, som angives i §§ 5—10. Om särskilda skäl föreligger, må under enahanda förutsättningar utländsk resebyrå, reseagent eller sällskapsresearrangör meddelas auktorisation. § 5 Sökanden skall a) ha avlagt realexamen eller examen vid ett- eller två-årig handelsskola eller styrka sig äga minst däremot svarande utbildning,

218 b) ha under minst fem år varit verksam inom resebyrå eller, då fråga är om auktorisation av reseagent eller sällskapsresearrangör, under minst två år varit verksam inom sådan rörelse eller inom resebyrå, c) ha vunnit för yrket nödig erfarenhet och skicklighet, d) äga tillfredsställande ekonomiska resurser för den verksamhet den sökta auktorisationen avser, samt e) ha gjort sig känd för redbarhet och jämväl i övrigt befinnas lämplig. Är sökanden bolag eller ekonomisk förening, skall verksamheten ledas av person, som uppfyller i första stycket angivna krav. § 6 För att erhålla auktorisation såsom resebyrå skall sökanden visa att verksamheten omfattar alla de väsentligaste av nedan under var och en av punkterna a)—e) angivna uppgifter: a) försäljning av järnvägs-, flyg-, båt- och bussbiljetter för resor inom och utom Skandinavien, b) försäljning av sällskaps- och gruppresor i in- eller utlandet, c) reservationer av hotell och pension och i samband därmed utfärdande av kuponger, d) försäljning av resor, utflykter och andra arrangemang för utländska turister i Sverige, e) ombesörjande av olika slag av reseförsäkringar, försäljning och köp av resevaluta samt ombesörjande av passviseringar, att han håller ett tillräckligt lager av vanligast förekommande biljetter och anvisningar, ävensom i övrigt har resurser att betjäna allmänheten på ett tillfredsställande sätt, att verksamheten drives från fast försäljningsställe öppet under hela året samt

avskilt från rörelse av annan art och i övrigt pa ett sätt, som medger god kundbetjäning. § 7 Sökande av auktorisation såsom reseagent skall visa att verksamheten omfattar minst två av de uppgifter, som angives under punkt a) i § 6 samt minst två av de övriga uppgifter, som finnes upptagna i denna paragraf, att han håller ett tillräckligt lager av vanligast förekommande biljetter och anvisningar, ävensom i övrigt har resurser att betjäna allmänheten på ett tillfredsställande sätt, att verksamheten drives från fast försäljningsställe öppet under hela året samt avskilt från rörelse av annan art och i övrigt på ett sätt, som medger god kundbetjäning. § 8 Sökande av auktorisation såsom sällskapsresearrangör skall visa att han själv anordnar sällskaps- och gruppresor inom och utom Skandinavien, att, om han säljer direkt till allmänheten, verksamheten drives från fast försäljningsställe, som är så beskaffat att det möjliggör god kundbetjäning, att, om försäljning sker genom ombud, ombudet äger nödig erfarenhet och skicklighet för att bedriva sådan försäljning samt utfäst sig att icke tillämpa villkor, som är mindre förmånliga för allmänheten än dem sökanden fastställt. § 9 Sökanden skall förbinda sig att, såvitt på honom ankommer, under auktorisationstiden icke tillämpa försäljningsvillkor, som är mindre förmånliga för allmänheten än de villkor, som auktorisationsnämnden efter samråd med Svenska Trafikföretagens Råd och Svenska Resebyråföreningen kan komma att fastställa för att främja de syften varom i § 1 sägs.

219 § 10 Finner auktorisationsnämnden sökt auktorisation kunna meddelas, skall sökanden föreläggas att ställa svensk bankgaranti eller annan likvärdig säkerhet med rätt för auktorisationsnämnden att förfoga över säkerheten, därest nämnden finner sig föranlåten att till resenärs skydd vidtaga åtgärd, på grund av att en av vederbörande såld resa icke kan avtalsenligt genomföras eller nämnden finner resenär skäligen berättigad till ersättning från den auktoriserades sida. För auktoriserad resebyrå och sällskapsresearrangör skall säkerheten uppgå till minst 100 000 kronor samt för reseagent till minst 50 000 kronor. Har säkerhet helt eller delvis utnyttjats av nämnden, skall omedelbart ny säkerhet ställas. § 11 Fråga om förnyelse av auktorisation upptages av auktorisationsnämnden i god tid före auktorisationstidens utgång. För förnyelse av auktorisation gäller samma villkor som för meddelande av auktorisation. § 12 Auktoriserad reseagent får icke använda benämning, som kan komma reseagenten att framstå såsom resebyrå. Auktoriserad sällskapsresearrangör får icke använda benämning, som kan komma vederbörande att framstå såsom resebyrå eller auktoriserad reseagent. Auktoriserad resebyrå, reseagent eller

sällskapsresearrangör har att noggrant beakta auktorisationsnämndens föreskrifter om åberopande av auktorisationen i reklam och försäljning. § 13 Den auktoriserade är skyldig att lämna auktorisationsnämnden de uppgifter, som erfordras för tillsyn av verksamheten samt att för granskare, som utses av nämnden, hålla tillgängliga handelsböcker, korrespondens och övriga affärshandlingar. Sker förändring i fråga om företagets ledning och personal, ekonomiska förhållanden, firma eller firmateckning eller annan omständighet av betydelse för företagets ställning eller skötsel, skall uppgift härom omedelbart och utan anfordran lämnas till auktorisationsnämnden. § 14 Vidtager den auktoriserade åtgärder som innebär åsidosättande av den redbarhet, som kräves av den som är auktoriserad, eller underlåter den auktoriserade att i fall som i § 10 tredje stycket sägs omedelbart ställa ny säkerhet, eller finner auktorisationsnämnden att förutsättningarna för meddelad auktorisation brister, skall auktorisationen återkallas. Åsidosätter resebyrå, reseagent eller sällskapsresearrangör eljest de skyldigheter, som auktorisationen medför, må nämnden meddela varning eller återkalla auktorisationen. Då auktorisation återkallats, skall detta offentliggöras genom nämndens försorg.

220 Bilaga 7

Svenska Resebyråföreningens stadgar

Stadgar för Svenska Resebyråföreningen antagna den 28 maj 1957 med ändringar fastställda den 9 april 1959, den 8 januari 1960, den 10 februari 1961, den 16 februari 1962 och den 25 mars 1966. § 1 Medlemskap och ändamål Föreningen är en sammanslutning av svenska företag, som yrkesmässigt bedriver verksamhet som resebyråer, reseagenter och/eller sällskapsresearrangörer. Medlemskap kan efter ansökan vinnas på villkor, som angives i dessa stadgar. Föreningens ändamål är att tillvarataga och samordna medlemmarnas intressen, bevaka att deras skyldigheter och rättigheter icke eftersattes samt att aktivt verka för en god affärsmoral och en sund ekonomisk utveckling inom reseförsäljningsbranschen. §2 Firma Föreningens firma är »Svenska Resebyråföreningen». § 3 Medlemskap Till medlem i Föreningen kan antagas fysisk eller juridisk person, vilken i Sverige bedriver reseförsäljning såsom resebyrå, reseagent eller sällskapsresearrangör. Ansökan om medlemskap skall ske på av Föreningen fastställt formulär. Ansökan behandlas av Styrelsen, som beviljar medlemskap. Vid erhållande av medlemskap förpliktigar sig medlem att ställa sig till efterrättelse dessa stadgar och med stöd av dem fattade beslut

att iakttaga och lojalt tillämpa sådana avtal och överenskommelser som Föreningens styrelse på medlemmarnas vägnar och i föreningens intresse träffar med personer, organisationer, företag och myndigheter. Medlem av Föreningen är skyldig att hålla ansvarig personal underrättad om innehållet i dessa stadgar. Okunnighet från medlems eller honom underställd personals sida fritar icke medlem från följderna därav. Medlemmar inväljes enligt följande grunder: A.

Resebyrå

Resebyrå med kontraktsenlig rätt att försälja såväl järnvägs-, flyg-, båt- som bussbiljetter för resor inom och utom Skandinavien och vars huvudsakliga verksamhet är att betjäna allmänheten med iordningställande av alla slags resor. För att bli medlem i denna grupp erfordras dessutom: 1. att sökandens verksamhet omfattar alla eller de väsentligaste av följande uppgifter: a) arrangerande och/eller förmedling av sällskaps- och gruppresor i in- och utlandet; b) ordnande av hotellreservationer och pensionsuppehåll och i samband därmed utfärdande av kuponger;

221 c) arrangerande och/eller förmedling av resor, uppehåll, utflykter och dylikt för utländska turister, vilka uppehåller sig i Sverige; d) utfärdande och/eller förmedling av olika slag av reseförsäkringar, samt e) köp och försäljning av resevaluta samt ombesörjande av passviseringar. 2. att försäljningen sker från fast, för ändamålet lämpad, avskild lokal i kontinuerlig drift året runt. Försäljningsstället skall hålla ett mot omfattningen av förpliktelserna härovan svarande lager av vanligast förekommande biljetter, anvisningar etc. samt ha resurser att med tillvaratagande av huvudmannens intressen betjäna den resande allmänheten på tillfredsställande sätt. 3. att medlem, som är fysisk person, respektive den ansvarige ledaren för den rörelse, som bedrives av juridisk person skall a) vara svensk medborgare; b) ha fyllt 25 år; c) ha avlagt realexamen eller examen från ett- eller tvåårig handelsskola eller äga däremot svarande utbildning; d) ha gjort sig känd för en hedrande vandel; e) under minst fem år ha varit sysselsatt inom resebyråverksamhet med den omfattning, åtminstone i huvudsak, som under 1. härovan angivits; f) vara ekonomiskt vederhäftig, vilket gäller såväl fysisk som juridisk person och dess ledare. Dispens Dispens från ovanstående bestämmelser kan beviljas om två tredjedelar av Styrelsens medlemmar förordar dylikt. B. Reseagent Reseagent med kontraktsenlig rätt att försälja biljetter till minst ett järnvägs-, flyg-, båt-, eller bussföretag för resor både inom

och utom Skandinavien och med en betydande del av sin verksamhet inriktad på dylik försäljning. För att bli antagen som medlem i denna grupp erfordras dessutom: 1. att sökandes verksamhet omfattar minst två av följande uppgifter: a) arrangerande och/eller förmedling av sällskaps- och gruppresor i in- och utlandet; b) ordnande av hotellreservationer och pensionsuppehåll och i samband därmed utfärdande av kuponger; c) arrangerande och/eller förmedling av resor, uppehåll, utflykter och dylikt för utländska turister, vilka uppehålla sig i Sverige; d) utfärdande och/eller förmedling av olika slag av reseförsäkringar, samt e) köp och försäljning av resevaluta samt ombesörjande av passviseringar. 2. att försäljningen skall ske från fast, för ändamålet lämpad, avskild lokal i kontinuerlig drift året runt. Försäljningsstället skall hålla ett mot omfattningen av förpliktelserna härovan svarande lager av vanligast förekommande biljetter, anvisningar etc. samt ha resurser att med tillvaratagande av huvudmannens intressen betjäna den resande allmänheten på tillfredsställande sätt. 3. att medlem, som är fysisk person, repektive den ansvarige ledaren för den rörelse, som bedrives av juridisk person, skall a) vara svensk medborgare; b) ha fyllt 25 år; c) ha avlagt realexamen eller examen från ett- eller tvåårig handelsskola eller äga däremot svarande utbildning; d) ha gjort sig känd för en hedrande vandel; e) under minst tre år ha varit sysselsatt inom verksamhet med den omfattning åtminstone i huvudsak som under 1. här ovan angivits, samt

222 f) vara ekonomiskt vederhäftig, vilket gäller såväl fysisk som juridisk person och dess ledare.

teckning, som leder till förväxling med kategorien reseagent. §5

C.

Sällskapsresearrangör

Sällskapsresearrangör som själv arrangerar sällskaps- och gruppresor både inom och utom Skandinavien och vars huvudsakliga verksamhet är att betjäna allmänheten med dylika resor. För att bli antagen som medlem i denna grupp erfordras dessutom: 1. att försäljning sker från fast, för ändamålet lämpad lokal. 2. att medlem, som är fysisk person, respektive den ansvarige ledaren för den rörelse, som bedrives av juridisk person, skall a) vara svensk medborgare; b) ha fyllt 25 år; c) ha avlagt realexamen eller examen från ett- eller tvåårig handelsskola eller äga däremot svarande utbildning; d) ha gjort sig känd för en hedrande vandel; e) under minst tre år ha varit sysselsatt inom verksamhet med omfattning åtminstone i huvudsak som här ovan angivits, samt f) vara ekonomiskt vederhäftig, vilket gäller såväl fysisk som juridisk person och dess ledare. § 4 Medlems bedömning av sitt företag a) Äger medlem reseförsäljningsställe av kategorien Resebyrå skall dess karaktär av resebyrå tydligt markeras i namnet eller i omedelbar anslutning till detta. b) Reseförsäljningsställe av kategorien Reseagent må benämnas reseagentur, resetjänst, reseservice eller liknande men icke resebyrå eller turistbyrå. c) Sällskapsresearrangör får icke begagna benämningen resebyrå, icke heller be-

Säte Föreningens Styrelse skall ha sitt säte i Stockholm. § 6 Styrelse Föreningens angelägenheter handhas av en av årsmötet vald Styrelse, bestående av föreningens ordförande och åtta ledamöter jämte fyra suppleanter. Ordföranden väljes ur medlemsgrupp A, fyra ordinarie ledamöter och två suppleanter ur medlemsgrupperna A och B samt fyra ordinarie ledamöter och två suppleanter ur medlemsgrupp C. Styrelsen utser inom sig två vice ordförande, förste vice ordförande från grupp A och andre vice ordförande från grupp C. Styrelsen utser sekreterare och skattmästare, vilka kunna väljas inom eller utom densamma.

Kallelse till

sammanträden

Ordföranden sammankallar Styrelsen skriftligen och i god tid före sammanträde samt leder Styrelsens förhandlingar, varöver protokoll skall föras. Vid ordförandens förhinder övertages hans funktioner i tur och ordning av förste och andre v. ordföranden. Är ordinarie ledamot förhindrad närvara vid möte, inkallas suppleant från den medlemsgrupp den ordinarie ledamoten representerar. § 8 Röstning inom Styrelse Varje styrelseledamot har en röst. Alla ärenden avgöres genom enkel omröstning. Styrelseledamot kan begära sluten röstning. Vid lika röstetal äger ordföranden

223 utslagsröst. För beslutförhet erfordras att minst hälften av styrelseledamöterna är närvarande. §9 Teckning av firma Föreningens firma tecknas av ordföranden eller av den eller de personer, som Styrelsen därtill utser. § 10 Räkenskaper Föreningens räkenskaper skall föras och dess tillgångar förvaltas av skattmästaren. Räkenskaperna skall föras per kalenderår, och liksom av Styrelsen avgiven förvaltningsberättelse granskas av revisorerna. Nämnda handlingar skall senast en månad före årsmötet hållas tillgängliga för revisorerna, som har att över förvaltningen och räkenskaperna till Föreningen vid årsmötet avgiva skriftlig berättelse, vari ansvarsfrihet för Styrelsen till- eller avstyrkes. § 11 Val av revisorer Tvenne revisorer, varav den ene auktoriserad, jämte en suppleant skall för ett år i sänder väljas vid årsmöte. § 12 Medlemsavgifter Föreningen skall vid årsmöte fastställa de avgifter som medlemmarna skall erlägga för nya verksamhetsåret samt bestämma tidpunkten för avgifternas erläggande. § 13 Föreningsmöten Årsmöte skall hållas årligen före utgången av februari månad. Extra föreningssammanträde skall hållas så ofta som Styrelsen så anser erforderligt. Sådant sammanträde skall också hållas om 20 % av medlemmarna eller revisorerna med angivande av skälet hos Styrelsen skriftligen an-

håller om extra föreningssammanträde. Årsmöte och extra föreningssammanträde utlyses av Styrelsens ordförande. Kallelse skall ske genom brev med allmänna posten, som skall avlämnas för postbefordran, när det gäller kallelse till årsmöte, minst fjorton dagar före detsamma och när det gäller kallelse till extra föreningssammanträde, minst sju dagar före sammanträdet. I kallelse skall angivas de ärenden, som skall förekomma. Vid årsmöte skall följande ärenden förekomma: 1. val av ordförande att leda årsmötesförhandlingarna jämte sekreterare och två justeringsmän; 2. fråga om årsmötets behöriga utlysande; 3. justering av röstlängd; 4. föredragning av Styrelsens och revisorernas årsberättelser; 5. fastställande av balansräkningen; 6. fråga om ansvarsfrihet för Styrelsen; 7. val av ordförande i föreningen och Styrelsen; 8. val av åtta styrelseledamöter; 9. val av fyra styrelsesuppleanter; 10. val av två revisorer jämte en suppleant; 11. utseende av tre medlemmar i valutskottet; 12. medlemsavgifter för nya verksamhetsåret samt tidpunkt för avgiftens erläggande; 13. arvoden till revisorer och sekreterare; 14. övriga till årsmötet hänskjutna frågor. Medlem kan vid årsmöte och extra föreningssammanträde begära sluten omröstning. I frågor som har speciellt intresse för någon av medlemsgrupperna kan respektive vice ordförande kalla berörd grupp till sammanträde. Vid dessa sammanträden skall protokoll föras och föreläggas Styrelsen för eventuella beslut. Föreningens

224 ordförande skall kallas till dessa sammanträden, så att han där kan låta sig representeras genom egen eller annan styrelseledamots närvaro. § 14 Föreningens

upplösning

Beslut om Föreningens upplösning skall fattas vid två på varandra följande årsmöten eller vid årsmöte utlyst extra föreningssammanträde, vilket icke får hållas tidigare än 14 dagar efter årsmötet. För giltighet av sådant beslut erfordras att beslutet antages med minst tre fjärdedelar av de avgivna rösterna. Beslutas Föreningens upplösning skall samtidigt bestämmas hur med Föreningens tillgångar skall förfaras.

§ 20

§ 15 Begränsad ekonomisk

§ 19 Det vare medlem förbjudet att lämna kundkretsen rabatt (mängdrabatt för grupp dock undantagen), förmedlingsprovision, andel i av trafikförvaltningar beviljad försäljningsprovision eller annan ekonomisk gottgörelse eller fördel. Agentprovisioner, andel av försäljningsprovisioner o dyl får endast utgå till företag anslutna till Föreningen. Såsom till Föreningen anslutna företag räknas jämväl medlems försäljningsställe, som med egen öppen lokal uppträder under samma namn som till Föreningen ansluten medlem liksom av STR auktoriserade resebyråer, reseagenter och sällskapsresearrangörer, som ännu icke äro medlemmar av Föreningen.

ansvarighet

För Föreningens förbindelser svarar endast dess egna tillgångar. § 16 Stadgeändringar För ändring av dessa stadgar erfordras beslut av Föreningen vid två på varandra följande årsmöten eller vid årsmöte och därpå utlyst extra föreningssammanträde, vilket icke får hållas tidigare än 14 dagar efter årsmötet. Beslut om ändring av stadgarna skall vid sista sammanträdet antagas med minst två tredjedelar av de avgivna rösterna. § 17

Medlem skall till Föreningens Styrelse i god tid anmäla planerade väsentliga förändringar av olika slag såsom ägarbyte, flyttning till andra lokaler etc. § 18 Medlem äger icke förmedla försäljning av resor, vilka ordnas av i Sverige verksamma researrangörer, som icke äro medlemmar av Föreningen.

Innehar medlem mer än ett försäljningsställe av kategorierna resebyrå, reseagent, sällskapsresearrangör måste dessa i tilllämpliga delar var för sig uppfylla de fordringar, som ovan nämnts under § § 3 och 4. § 21 Styrelsen har skyldighet att hålla fortlöpande kontroll över att Föreningens stadgar och bestämmelser för medlemskap efterlevas och över denna verksamhet avlämna skriftlig berättelse till Föreningen vid årsmöte eller extra sammanträde, vid regelbrott utdela varning till den felande och om icke varning beaktas och rättelse sker lämna Föreningen tillfälle att taga ställning till frågan om den felande medlemmens uteslutning. § 22

Medlem som icke längre uppfyller förutsättningarna för medlemskap eller vilken efter föregående hos Styrelsen protokollförd varning fortsätter att bryta mot Föreningens stadgar och bestämmelser, eller icke fullgör sina skyldigheter eller motarbetar Föreningens intressen eller på an-

225 nat sätt skadar Föreningens eller branschens anseende, kan genom beslut vid årsmöte eller extra föreningssammanträde

uteslutas. För giltighet av sådant beslut erfordras att det antagits med minst två tredjedelar av de avgivna rösterna.

Stadgar för Svenska Trafikföretagens Råd § 1 Rådets firma är SVENSKA FÖRETAGENS RÅD.

TRAFIK-

§ 2 Rådet har sitt säte i Stockholm. § 3 Rådets uppgifter är: 1. att med beaktande av allmänhetens berättigade anspråk verka för en sund utveckling av reselivet och genom olika initiativ bidraga till att den yrkesmässiga reseförsäljningsverksamheten utvecklas under betryggande former 2. att tillgodose trafikföretagens krav på en lämplig och i ekonomiskt hänseende vederhäftig representation (kommissionärer) 3. att utgöra remissorgan i trafik-, reseförsäljnings- och andra med rådets verksamhet sammanhängande frågor. § 4 Rådet skall bestå av svenska trafikföretag med reguljär persontrafik av mer än lokal omfattning och betydelse för rese- och turistlivet och företrädesvis sådana trafikföretag som ordnat sin försäljning helt eller delvis genom kommissionär. Medlemskap kan erhållas genom inval vid årsmöte. Rådets beslut om upptagning av ny medlem skall vara enhälligt. Rådet kan på förslag av medlem för behandling och beslut i frågor, som faller

under § 3 mom 1 och 3, adjungera andra trafikföretag än ovan i denna paragraf nämnda. För adjungering erfordras omröstning i Rådet, varvid enkel majoritet fäller utslag. § 5 Varje medlemsföretag utser en ordinarie representant jämte en suppleant att företräda sig vid Rådets sammanträden under verksamhetsåret. Till sammanträde kallas Rådets ordinarie representanter, vilka i sin tur efter eget gottfinnande kallar suppleant att deltaga. Om varken rådsmedlems ordinarie representant eller suppleant kan närvara vid utlyst sammanträde äger rådsmedlemmen ifråga utse ett befullmäktigat ombud bland de representanter för andra rådsmedlemmar, vilka på förhand anmält sitt deltagande i sammanträdet. § 6 Representanterna utser inom sig en styrelse bestående av ordförande, l:ste och 2:dre vice ordförande. Ordföranden väljes för en tid av två år. Sekreteraren, samtidigt kassaförvaltare, behöver icke vara representant i Rådet, men bör ha anknytning till medlemsföretag och vara väl förtrogen med resebranschen. § 7

För förberedande av större frågor och avgörande av mindre äger representanterna att inom sig tillsätta ett arbetsutskott om tre personer, varav en skall vara samman-

226 kallande och tillika ordförande. Är Rådets ordförande ledamot av arbetsutskottet äger denne att vara sammankallande och tillika ordförande. Rådets sekreterare skall vara delegerad till arbetsutskottet. § 8

Om icke annorlunda för det enskilda tillfället bestämmes skall medlem av arbetsutskottet vara föredragande och föra Rådets talan hos Svenska Trafik- och Resebranschens Auktorisationsnämnd. § 9 Årsmöte skall hållas senast före utgången av maj månad. Skriftlig kallelse härtill skall ske senast tre veckor i förväg. Vid årsmöte och övriga sammanträden äger varje medlem en röst. Vid lika röstetal äger ordföranden utslagsröst. Vid årsmöte skall följande ärenden förekomma: 1. Val av ordförande att leda årsmötesförhandlingarna jämte sekreterare och två justeringsmän. 2. Fastställande av mötets stadgeenliga utlysande. 3. Styrelsens årsberättelse (Verksamhetsåret = 1 maj—30 april). 4. Revisorernas berättelse och frågan om ansvarsfrihet. 5. Behandling av budgetförslag för nästkommande år och i samband därmed fastställande av inträdes- och årsavgift, auktorisationsavgift samt årsavgift för de auktoriserade, arvoden etc. 6. Medlemsföretagens anmälan av utsedda ordinarie ledamöter jämte suppleanter för dessa under nästkommande verksamhetsår.

7. Val av styrelseordförande, två vice ordförande samt tillsättande av sekreterare tillika kassaförvaltare. 8. Val av ledamöter i arbetsutskottet. 9. Val av tvenne revisorer. 10. Eventuellt till årsmötet hänskjutna frågor. § 10 Rådet sammanträder, då styrelsens ordförande eller någon av Rådets medlemmar så påfordrar, dock minst en gång per kvartal. Kallelse till ordinarie eller extra rådsmöte skall ske skriftligen minst tio dagar i förväg. § 11 Medlemskap i Rådet ävensom därför erlagda avgifter gäller för helt verksamhetsår. § 12 Medlemsföretag, som önskar utträda ur Rådet, skall anmäla sin önskan minst sex månader före årsmöte, i motsatt fall kvarstår medlemskapet till påföljande årsmöte. Beslut om Rådets upplösning skall fattas vid årsmöte och ett därpå följande ordinarie möte. Förslag härom skall anmälas minst sex månader före årsmöte och i samband därmed tagas upp till behandling vid Rådets sammanträde. För giltigheten av sådant beslut fordras att detsamma biträdes av minst två tredjedelar av medlemmarna. Samtidigt skall bestämmas huru med Rådets tillgångar skall förfaras samt Rådets förhållanden till Svenska Trafikoch Resebranschens Auktorisationsnämnd. Ovanstående stadgar har antagits vid årsmöte med Svenska Trafikföretagens Råd den 19 maj 1961. § 6 och 7 har ändrats vid sammanträde den 12 mars 1965.

Bilaga 8

Charterflygbestämmelser

AlP-Sverige Kungl. luftfartsstyrelsen 21 februari 1963 Fal 1 Bestämmelser angående luftfart till, från eller över svenskt territorium med utländskt civilt luftfartyg i internationell trafik 1. Allmänna

bestämmelser

2. Luftfart fart)

i regelbunden

trafik

(linje-

3. Annan luftfart än linjefart Anm. Sverige förbehåller sig rätt att vidtaga inskränkning beträffande flygningar som avses i punkt 3 därest den stat, i vilken luftfartyg är registrerat, icke tillerkänner svenska luftfartyg reciproka rättigheter. 3.1

3.2 Utländskt civilt luftfartyg må icke utan särskilt tillstånd utföra landning för kommersiellt ändamål på svenskt territorium . . . 3.3 Ansökan om tillstånd . . . Ansökan skall innehålla uppgifter om följande: a. Flygföretagets namn och adress; b. Luftfartygets typ samt nationalitetsoch registreringsbeteckning; c. Datum samt beräknad tid för ankomst till eller avgång från ifrågakommande flygplats eller flygplatser;

d. Plats eller platser för avlämnande eller upptagande av passagerare och/eller gods; e. Ändamål med flygningen, antal passagerare och/eller slag samt mängd av gods; f. Befraktarens namn och adress; g. Gällande försäkringar för tredjemansansvar och befordringsansvar, samt h. I fråga om flygning i samband med sällskapsresa: uppgift om resans planläggning, i resan ingående arrangemang samt det pris varje deltagare har att erlägga för hela resan med i densamma ingående arrangemang. Flygföretaget är skyldigt att på begäran lämna sådana andra upplysningar som finnas erforderliga för att bedöma tillståndsfrågan. För luftfartyg, registrerat i stat som icke biträtt Chicago-konventionen, skall ansökan jämväl innehålla uppgift om flygväg, med angivande av tid och plats för passering av gränsen för svenskt territorium, samt radioutrustning, inbegripet frekvenser. 3.4 Ansökan enligt 3.2 som avser tillstånd att utföra en serie om mer än fyra flygningar under två på varandra följande kalendermånader under perioden a p r i l oktober skall vara Kgl luftfartsstyrelsen (adress: Stockholm 12, telegramadress: Civilair, Stockholm) tillhanda senast den 15 januari och beträffande sådan serie under perioden november—mars senast den 1 september. 4. Privat

flygning

228 Villkor som av luftfartsstyrelsen uppställas i samband med meddelande av tillstånd till sällskapsreseflygningar. (I enlighet med riktlinjer givna av Kungl. Maj: t genom resolution den 18 december 1964) 1. Planets utrymme skall vara förhyrt av sällskapsresearrangör för befordran uteslutande av deltagare i på förhand fastställda program för sällskapsresor. För att en resa skall vara att betrakta som en sällskapsresa måste följande villkor Vara uppfyllda: A. Resan skall ha en varaktighet av minst en vecka; B. Researrangemanget skall innefatta transport, inkvartering och måltider (minst halvpension dvs frukost och ett huvudmål) samt eventuella utflykter; C. Befordrad grupp skall vid avresan från Skandinavien bestå av minst 15 sällskapsresedeltagare med samma researrangemang. I samma plan må medtagas flera sådana grupper; D. Gruppen skall på bestämmelseorten ha en reseledare, samt E. Utresa och återresa skall vara gemensam för samtliga deltagare i respektive sällskapsresegrupper. Luftfartsmyndigheten kan, då särskilda skäl kunna åberopas härför, på framställning medgiva undantag från ovan vid A—E angivna villkor. 2. Deltagare skall erlägga betalning för hela researrangemanget. Återbetalning för sådan del av researrangemanget, som vederbörande icke utnyttjat, må ej äga rum. Det är under inga förhållanden tillåtet att befordra enskilda deltagare uteslutande för transport eller med egna arrangemang. Service- och fripassagerare må transporteras enligt samma grunder som gälla för linjeföretagen. 3. Flygningarna få icke utan särskilt tillstånd av styrelsen utföras med andra än företagets egna plan.

4. Ändringar i det flygprogram, på grundval av vilket tillstånd beviljats, skola anmälas till styrelsen för godkännande. 5. Flygföretaget skall — omedelbart före varje avresa — uppgöra en av flygföretagets representant underskriven förteckning över de i planet medföljande passagerarna med angivande av deras namn, destination samt tidpunkt för återresa. Därest i planet medfölja flera grupper, skall förteckningen uppgöras på så sätt att varje grupp redovisas för sig. Därest fripassagerare medföljer planet, skall anteckning härom göras i förteckningen med angivande av vederbörandes namn samt anledningen till att han eller hon medföljt planet. Två exemplar av förteckningen, vederbörligen undertecknade, skola före flygningens påbörjande av flygföretaget inlämnas till flygplatsförvaltningen eller den luftfartsverkets särskilda representant vid flygplatsen, som erhållit i uppdrag att mottaga handlingarna i fråga. Till vardera exemplaret av passagerarförteckningen skall vara fogat ett exemplar av det beträffande samma flygning upprättade lastbeskedet (loadsheet). Det åligger flygföretaget att tillse, att återvändande grupp består av samma passagerare, som vederbörande utgående grupp, och avvikelser härifrån skall senast vid planets återkomst anmälas för luftfartsstyrelsen. Erforderlig förklaring till avvikelser skall snarast lämnas. 6. Deltagare i sällskapsresa skall vara försedd med dels flygbiljett (individuell eller gemensam, som bifogats passagerarlistan), dels ock deltagarbevis, utvisande att vederbörande erlagt (eller kommer att erlägga) det av resebyrån-arrangören bestämda priset för resan i dess helhet. 7. Tillstånd eller bestyrkt avskrift av detsamma skall medföras på planet och på anfordran uppvisas för vederbörande på flygplatsen.

229 Bilaga 9

ALLMÄNNA RESEVILLKOR i samband med av auktoriserade reseförsäljare arrangerade siillskaps- och gruppresor. Antagna av Svenska Resebyråföreningens Styrelse, den 6 november 1964.

I. Anmälan och betalning 1. Anmälan är för kunden bindande först då han erlagt av arrangören fastställd och i programbroschyren angiven anmälningsavgift. I och med anmälningsavgiftens erläggande godtager kunden efterföljande allmänna resevillkor. som finnes angivna i programbroschyren. Därest arrangören därutöver tillämpar särskilda villkor, skall dessa jämväl vara angivna i programbroschyren. För arrangören blir anmälan bindande då anmälningsavgiften kommit honom tillhanda och beställningen skriftligen bekräftats. 2. Den återstående betalningen för resan skall erläggas senast 14 dagar före resdagen, såvida icke annan tidpunkt finnes föreskriven. n . Ändring av resplanerna 1. Arrangören skall genomföra resan i enlighet med i förväg uppgjord resplan men har rätt att ändra till andra hotell, transportmedel eller övernattningsplatser samt att företaga övriga ändringar i programmet på grund av oförutsedda händelser eller force majeure av varje art. Sådana ändringar skall där så är möjligt delges resenären före avresan. 2. Ändringar av resplanerna under resan får ske endast med hela resesällskapets medgivande, såvida icke desamma är betingade av oförutsedda händelser eller force majeure av varje art. III. Pris och prisändringar 1. Det angivna priset gäller de i programmet angivna arrangemangen. Tillägg för utflykter, enkelrum eller särskild inkvartering såväl som avdrag får göras endast efter i programmet angivna grunder. Kostnader för ombesörjande av visa och andra extra kostnader belastas deltagaren. 2. Arrangören förbehåller sig rätt till prisändringar och ansvarar ej för merutgifter, beroende på omständigheter som kunna uppstå utan hans förvållande. IV. Annullering 1. I det fall att deltagaren avbeställer resan tidigare än 21 dagar före resans anträdande återbetalas anmälningsavgiften med undantag av en expeditionsavgift uppgående till 10 % av anmälningsavgiften, lägst 10: — kr och högst 25: — kr. Dämtöver kan arrangören göra ett avdrag på anmälningsavgiften för att täcka kostnaden för det arbete arrangören redan haft med resan. Arrangören kan även kräva att få gottgjort sina kostnader för annullering av hotell, sovplats m. m., anskaffning av visa, porto, telefon- och telegramavgifter. Arrangörens vinstbortfall får däremot icke belastas deltagare. 2. Sker annullering senare än vad som ovan angivits, har arrangören rätt tillgodoräkna sig minst sina självkostnader, dock maximalt 60 % av totala priset för resan. Om platsen kan säljas på nytt uttages endast de kostnader som angives i första stycket. V. Inställande av resa Resa kan inställas av följande orsaker: 1. På grund av force majeure (katastrof, strejk o. dyl.) varvid arrangören har att snarast underrätta dem som anmält sig till resan. 2. Till följd av att tillräckligt antal deltagare icke nåtts, varvid arrangören har att snarast underrätta dem som anmält sig till resan, dock senast 14 dagar före resans avresedatum eller den senare tidpunkt som kan finnas angiven i programmet

för resan. Därvid skall ar.mälningsavgiften återbetalas utan avdrag. Kunden kan icke påräkna någon ytterligare gottgörelse. VI. Delvis utnyttjande av arrangörens prestationer 1. Om deltagaren endast delvis tagit i anspråk arrangörens prestationer må han hos den resebyrå som mottagit anmälan till resan, göra framställning om gottgörelse för de prestationer han icke utnyttjat. 2. I regel kan gottgörelse för biljett lämnas endast i de fall, då den är helt oanvänd. Delvis oanvänd biljett skall vara försedd med föreskriven påteckning om i vad mån den icke kommit till användning. Arrangören påtager sig icke något ansvar för att transportföretagen kommer att lämna gottgörelse. 3. Gottgörelse för icke utnyttjade hotellrum och måltider kan lämnas endast i det fall att hotellägaren medgiver återbetalning. VII. Pass-, vaccinations- och valutabestämmelser 1. Deltagaren är själv ansvarig för inhämtande av ifrågakommande pass-, visa-, vaccinations- och valutabestämmelser. 2. Anskaffande av visa och utländska betalningsmedel genom arrangören eller den bokande resebyrån sker utan att denna därigenom påtager sig något ansvar gentemot deltagaren. VIII. Ansvar 1. Arrangören är i fråga om alla arrangemang endast föl-medlare av de för resan i anspråk tagna företagen och personerna (transportföretag, hotell och inkvarteringsföretag m. m.). Dessa företags eget ansvar upphör eller begränsas icke av researrangörens åtgärder. 2. Researrangören är icke heller ansvarig för skada å person eller bagage, eller merutgifter, orsakade av olycksfall, förlust, beslag, förseningar eller andra oförutsedda händelser eller force majeure av varje art, som icke kunna tillbakaföras på researrangörens särskilda åtgärder. 3. Resedeltagare, som är medveten om att hans hälsotillstånd icke är gott, är skyldig att före anmälan konsultera läkare samt deltager i resa på eget ansvar. Resedeltagare förbinder sig att vid inträffad sjukdom följa reseledningens direktiv, vid behov i samråd med läkare. Kostnaderna för sådan läkarkonsultation samt för eventuell hemtransport p. g. a. sjukdom bestrides av resedeltagaren. Resedeltagare förbinder sig att uppträda så att medresenärerna därav icke stores. 4. Eventuella skadeanspråk gentemot arrangören skall framställas skriftligen och snarast möjligt efter resans avslutande. IX. Försäkringar Resenären ombesörjer själv det skydd som han anser erforderligt, såsom ansvar-, olycksfall- och resgodsförsäkring. X. Muntliga avtal Muntliga avtal är icke bindande från någondera sidan. XI. Tvister Därest resenären har reklamation att framställa och överenskommelse inte kunnat nås med den auktoriserade arrangören, har resenären möjlighet att hänskjuta tvistefrågan till Svenska Resebyråföreningen. Rättstvister skall avgöras av rätten på den ort där researrangören har sin hemvist.

%°CKHÖV

NORDISK UDREDNINGSSERIE (NU) 1966 1. La Cooperation internordique.

STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1966 Systematisk

förteckning

(Siffrorna inom klämmer beteckna utredningarnas nummer i den kronologiska förteckningen)

Justitiedepartementet Utsökningsrätt IV. [7] Hyreslagstiftningssakkunniga. 1. Hyreslagstiftning. [14.] 2. Undersökning angående hyressplittringen. [15] Utkommer senare. Arbetspromemorior i författningsfrågan. [17] Decentralisering av naturalisationsärenden m. m. [20] 1963 års markvärdekommitté. 1. Markfrågan I. [23] 2. Markfrågan II. Bilagor. [24] Utrikesdepartementet Internationellt fredsforskningsinstitut i Sverige. [5] Försvarsdepartementet Tygförvaltningens centrala organisation. [11] Strategi i väst och öst. [18] Socialdepartementet Förenklad statsbidragsgivning till hälso- och sjukvården. [6] Omsorger om psykiskt utvecklingshämmade. [9] Finansdepartementet 1965 års långtidsutredning 1. Svensk ekonomi 1966— 1970. [1] 2. Export och import 1966—1970. Bilaga 1. [2] 3. Tillgången på arbetskraft 1960—1980. Bilaga 2. [8] 4. Handelns arbetskrafts- och investeringsbehov fram till 1970. Bilaga 3. [10] 5. Utvecklingstendenser inom undervisning, hälso- och sjukvård samt socialvård 1966—1970. Bilaga 6. [13] Ny myntserie. [4] Ny folkbokföringsförordning m. m. [16] Statliga betänkanden 1961—1965. [19] Oljebranschen. [21] Ecklesiastikdepartementet Yrkesutbildningen. [3] Jordbruksdepartementet Renbetesmarkerna. [12] Handelsdepartementet Lagstiftning mot radiostörningar. [22] Sällskapsresor. [25]

IVAR H.EGGSTRÖMS TRYCKERI AB STOCKHOLM 1966