Fria läromedel betänkande

V>NQ

National Library of Sweden

Denna bok digitaliserades på Kungl. biblioteket år 2013

o A

Fria läromedel Läromedelsutredningen 3

Betänkande avgivet av Läromedelsutredningen Stockholm 1970

Statens offentliga utredningar 1970

Kronologisk förteckning

1. Barns utemiljö. Tryckeribolaget. C. 2. Om stat och kyrka. Beckman. U. 3. Balanserad regional utveckling. Esselte. In. 4. Reformerad lärarutbildning. Svenska Reproduktions A B . U. 5. Statligt stöd till fiskehamnar. Esselte. J o . 6. Ny livsmedelsstadga m.m. Del I. Förslag och motiv. Tryckeribolaget. S. 7. Ny livsmedelsstadga m.m. Del. I I . Bilagor. Tryckeribolaget. S. 8. Yrkes:eknisk högskoleutbildning. Svenska Reproduktions AB. U. 9. Snöskotern-fordonet och föraren. Esselte. K. 10. Fria låromedel. Beckman. U.

A n m . Om särskild tryckort ej anges är tryckorten Stockholm.

Statens offentliga utredningar 1970:10 Utbildningsdepartementet

Fria läromedel Läromedelsutredningen 3

Betänkande avgivet av Läromedelsutredningen Stockholm 1970

K l BeckmansTrycke.ier A B . Stockholm 0110199

Till Statsrådet och chefen för utbildningsdepartementet

Den 27 januari 1966 bemyndigade Kungl. Maj:t chefen för dåvarande ecklesiastikdepartementet, statsrådet Edenman, att tillkalla högst nio sakkunniga för att utreda frågan om produktion och granskning av läroböcker och andra pedagogiska hjälpmedel m. m. Med stöd av detta bemyndigande tillkallade departementschefen den 23 mars 1966 som sakkunniga ledamoten av riksdagens första kammare, direktören John Ericsson, tillika ordförande, direktören Birger Beckman, ledamoten av riksdagens andra kammare, ordföranden i statens läroboksnämnd, filosofie doktorn Hilding Johansson, landstingsrådet Ruth Kärnek, ordföranden i Sveriges förenade studentkårer, numera avdelningsdirektören Erland Ringborg och undervisningsrådet Olof Storm. Den 24 juni 1968 erhöll Ericsson begärt entledigande från sitt uppdrag. Departementschefen utsåg samma dag Johansson att vara ordförande. Samtidigt tillkallades studeranden Jan-Eric Furubo som ny ledamot av utredningen. Den 27 december 1968 erhöll Storm begärt entledigande från sitt uppdrag. I hans ställe tillkallades samtidigt avdelningsdirektören Bengt Dahlbom att vara ledamot av utredningen. De sakkunniga har antagit namnet läromedelsutredningen. Till sekreterare åt utredningen har förordnats redaktören Karl-Vilhelm Hölne och till biträdande sekreterare filosofie kandidaSOU 1970:10

ten Karl Furestedt. Som experter åt utredningen har tillkallats den 9 januari 1967 numera biträdande skoldirektören Sture Bengtson, den 11 juli 1968 professorn Sten Henrysson, docenten LarsGunnar Holmström, professorn Kjell Härnqvist och numera byråchefen Nils-Eric Svensson, den 17 januari 1969 docenten Erik Wallin samt den 10 juli 1969 byrådirektören Olov Höglund. Läromedelsutredningen överlämnade den 28 mars 1968 ett första betänkande, Skolboksleveranser (SOU 1968: 14). De undersökningar rörande beställning och leverans av läroböcker för skolväsendet som utredningen gjort eller låtit göra redovisas utförligt i rapporten Skolboksdistributionen (Utbildningsdepartementet 1968: 3). Den 30 augusti 1968 överlämnade utredningen sitt andra betänkande, Läromedel för specialundervisning (SOU 1968: 36). Till utredningen har överlämnats en skrivelse till Kungl. Maj:t den 19 oktober 1967 från styrelsen för det till folkhögskolan Hvilan, Åkarp, förlagda specialgymnasiet rörande möjligheterna för gymnasiets elever att erhålla fria läroböcker. Utredningen har den 19 april 1968 avgivit yttrande till universitetskanslersämbetet över betänkandet Kurslitteratur för grundexamina vid universitet och högskolor. I föreliggande betänkande behandlas frågan om en utvidgning av systemet med fria läroböcker m. m. till nya delar av utbild3

ningsväsendet. Utredningen har beträffande vuxenutbildningen samrått med kommittén för studiestöd åt vuxna. Experten Höglund har biträtt utredningen i arbetet med de frågor som behandlas i betänkandet. Hilding Birger Beckman

Läromedelsutredningen överlämnar härmed sitt tredje betänkande, Fria läromedel, Stockholm den 12 februari 1970.

Johansson

Bengt Dahlbom Ruth Kärnek

Jan-Eric Furubo Erland Ringborg / Karl-Vilhelm Hölne Karl Furestedt

4 SOU 1970:10

Innehåll

Sammanfattning

7 Kapitel 1 Inledning

1.1 1.2

9 10

1.3 1.4

Direktiv Historik och tidigare utredningar 1.2.1 Den obligatoriska skolan och den gymnasiala utbildningen 1.2.2 Den eftergymnasiala utbildningen Internationell jämförelse . . . . Avgränsningsfrågor 1.4.1 Läromedel 1.4.2 Indelning av utbildningsområdet

Kapitel 2 Situationen inom studiehjälpsystemets utbildningsområde 2.1

11 12 13 13

Kapitel 4 Utredningens och förslag 4.1 4.2

15 Kapitel 3 Situationen inom studiemedelssystemets utbildningsområde .

3.1 3.2 3.3 3.4

21 21 22 22

SOU 1970:10

De studerandes läromedelsutgifter 3.5.1 Uppsala studentkårs undersökning m. m 3.5.2 Läromedelsutredningens och SFS:s undersökning . . . 3.5.3 SFS:s och TCO:s undersökning

22 22 23 24

10 Studiehjälpssystemet 15 2.1.1 Ungdomsutbildningen . . 15 2.1.2 Vuxenutbildningen . . . 16 Förekomst av fria läromedel . . 16 2.2.1 Mellanskolan 16 2.2.2 Övrig gymnasial utbildning 18 Utgifter för läromedel . . . . 18 2.3.1 Mellanskolan 18 2.3.2 Övrig gymnasial utbildning 20

Studiemedelssystemet De studerandes ekonomi . . . Insatser för tillgång till läromedel Huvudmännens läromedelsutgifter

överväganden

Principiella utgångspunkter . . . Studiehjälpssystemets utbildningsområde 4.2.1 Former för fria läromedel 4.2.2 Reformens genomförande . 4.2.3 Finansieringsfrågor . . . Studiemedelssystemets utbildningsområde 4.3.1 Former för fria läromedel 4.3.2 Fria läromedel och studiemedelssystemet 4.3.3 Läromedelsförsörjning . .

Kapitel 5

Kostnadsberäkningar

Bilaga 1 Utbildningar vid vilka studiehjälp eller studiemedel utgår Bilaga 2 Kostnaderna för läroböcker och förbrukningsmateriel per elev i mellanskolan . . . . Bilaga 3 Beräknade totala kostnader för läroböcker och förbrukningsmateriel vid olika utbildningar

26 26 27 27 28 28 31 31 32 33

35 38

Sammanfattning

En av läromedelsutredningens uppgifter är bildningen i gymnasium och fackskola, i reatt överväga frågan om införande av fria gel även yrkesskola (2.2.1). Ytterligare ett läromedel för utbildningsväsendet ovanför antal kommuner ger penningbidrag till elegrundskolan. Utredningen har i sitt arbe- verna. När det gäller vuxenutbildningen har te med dessa frågor i princip behandlat endast ett mindre antal kommuner hittills samtliga statliga, kommunala och statsun- infört fria läroböcker. Inom den eftergymderstödda enskilda utbildningar där statligt nasiala utbildningen förekommer fria läroböcker praktiskt taget inte alls. studiesocialt stöd utgår. (1.4) Vid såväl gymnasiala som eftergymnasiala De läromedel som är aktuella i sammanutbildningar är kostnaderna för läroböcker i hanget är sådana som de studerande idag regel mellan 300 och 400 kr. per studerande tillhandahålls som gåva eller lån eller åläggs och år (2.3 och 3.5). Vid vissa yrkesutbildatt anskaffa på egen hand. Det är huvudsakligen fråga om läroböcker och förbruk- ningar är kostnaderna lägre. Här kan i stälningsmateriel. Med fria läromedel avser let utgifter för andra slags läromedel föreutredningen att de studerande i princip utan komma. Vid en del — främst eftergymnaegen kostnad har tillgång till den materiel siala — utbildningar kan de studerandes som behövs för inlärningen. Fria läromedel läromedelskostnader vara betydligt högre behöver inte innebära att varje studerande än 400 kr. Flera skäl kan anföras för helt fria lärofår läroböcker o. d. som gåva. Vilken form som är den mest rationella för tillhandahål- medel. Den principiella utgångspunkten för lande av läromedel bör i varje enskilt fall läromedelsutredningen är att läromedlen är en integrerad del av utbildningsresurserna. avgöras av huvudmannen. (1.4.1) Läromedelsutredningen har funnit det De för utbildningen nödvändiga läromedlen praktiskt att knyta behandlingen av frågan bör i likhet med övriga resurser tillhandaom fria läromedel till den indelning av ut- hållas de studerande kostnadsfritt i såväl utbildning bildningsområdet som kommer till uttryck gymnasial som eftergymnasial och för såväl ungdomssom vuxenstuderanpå det studiesociala området. Utredningen har således behandlat studiehjälpssystemets de. (4.1) När det gäller studiehjälpssystemets omområde (gymnasial utbildning) och studiemedelssystemets område (eftergymnasial ut- råde — den gymnasiala utbildningen — bör huvudmännens skyldighet att tillhandabildning) var för sig. (1.4.2) Två tredjedelar av landets 122 kommuner hålla fria läromedel regleras i skolstadgan med gymnasium har redan infört fria läro- och andra berörda författningar på samma böcker som gåva eller lån vid ungdomsut- sätt som skett beträffande grundskolan. DetSOU 1970:10

ta bör gälla även den kommunala gymnasiala vuxenutbildningen. Denna bestämmelse bör träda i kraft den 1 juli 1971. (4.2.2) Utredningens principiella syn på läromedlen innebär att läromedelskostnaderna inte bör isoleras från övriga utbildningskostnader. Något speciellt finansieringssystem bör därför enligt utredningens mening inte införas för läromedlen. En eventuell förändring av kostnadsfördelningen mellan stat och kommun — som följd av ett införande av fria läromedel för den gymnasiala utbildningen — bör enligt utredningens uppfattning ske inom ramen för driftbidragen för det kommunala skolväsendet. Denna fråga ankommer det dock inte på utredningen att behandla.

tillkomma ökade bidrag till kommunerna och till huvudmän för enskilda utbildningar. (5)

Vad gäller statliga gymnasiala utbildningar bör medel för täckande av kostnaden för fria läromedel beräknas under berörda anslag i riksstaten. För enskilda gymnasiala utbildningar med statsbidrag bör möjligheter skapas att täcka kostnaderna för fria läromedel inom ramen för statsbidraget till resp. utbildning. (4.2.3) I fråga om studiemedelssystemets område — eftergymnasial utbildning — lägger utredningen nu inte fram några konkreta förslag, främst beroende på att en organisation för försörjning med kurslitteratur m . m . i stort saknas. Utredningen avvaktar här pågående verksamhet inom berörda myndigheter m. fl. samt sina egna fortsatta överväganden rörande insatser för produktion, distribution och inköp av läromedel. (4.3.3) Beträffande merkostnaderna vid ett genomförande av utredningens förslag kan framhållas att praktiskt taget alla gymnasiekommuner inom några år torde ha infört fria läromedel för ungdomsutbildningen vid mellanskolan. När det gäller de kommunala utbildningarna berör merkostnaderna huvudsakligen vuxenutbildningen, inkl. folkhögskolorna. För de statliga gymnasiala utbildningarna skulle merkostnaden budgetåret 1971/72 bli totalt ca 270 000 kr. Därav faller ca en tredjedel på de statliga tandsköterskeskolorna och tandteknikerskolorna, som eventuellt kommer att erhålla kommunalt huvudmannaskap. För statens del kan 8

SOU 1970:10

1.1 Inledning

Direktiv

I direktiven till läromedelsutredningen framhöll chefen för dåvarande ecklesiastikdepartementet, statsrådet Edenman, bl. a. följande. »De sakkunnigas tredje huvuduppgift utöver frågan om granskningen av läromedel och frågan om produktion, distribution m. m. av läromedel gäller frågan om en eventuell vidgning av de indirekta studiesociala stödåtgärderna i form av fria läroböcker m. m. till studerande inom nya områden av utbildningsväsendet. Vid behandlingen av frågan om fria läroböcker bör de sakkunniga även beakta avvägningen mellan direkta och indirekta stödåtgärder. De bör bl. a. överväga i vilken mån själva förekomsten av studiehjälp eller studiemedel inom olika utbildningsområden kan motivera en mer restriktiv inställning till införandet av fria läroböcker m. m. inom dessa områden. Det kan vidare bli fråga om att behandla olika slags utbildning på skilda sätt. Jag vill emellertid framhålla, att om man finner detta motiverat det likväl måste undvikas att gränser dras mellan skolformer eller utbildningsanstalter som är parallella med varandra och sålunda i det stora hela rekryteras från samma åldersgrupper. Exempelvis bör man söka behandla det gymnasiala åldersstadiets skolor på likartat sätt. 2—SOU 1970:10

Även detta möter emellertid praktiska svårigheter eftersom inom den mer utpräglat yrkesinriktade delen — yrkesskolväsendet — gränsen mellan gymnasial och postgymnasial utbildning är svår att precisera. En speciell ställning intar folkhögskolorna. Utbildningen där kan från många synpunkter sägas vara av gymnasial karaktär, men frågan om fria läroböcker m. m. för eleverna vid dessa skolor bör måhända behandlas fristående från de i egentlig mening gymnasiala utbildningsformerna. Därest de sakkunniga skulle finna att systemet med fria läroböcker bör vidgas bör de även överväga vilka slag av pedagogiska hjälpmedel i övrigt, som eleverna bör erhålla avgiftsfritt. Det synes tveksamt om enbart eller främst tryckt material bör ifrågakomma. Inom vissa utbildningslinjer torde elevernas utgifter för andra typer av material vara avsevärt större. Att ta ställning till dessa komplicerade problem kräver också en god uppfattning om de kostnadsmässiga konsekvenserna. De sakkunniga bör därför göra beräkningar över vilka samhälleliga kostnader som införande av fria läroböcker m. m. inom nya utbildningsområden medför. Därvid bör de sakkunniga redovisa separata beräkningar för de olika alternativ som kan tänkas med hänsyn till avgränsningen i fråga om dels utbildningslinjer, dels hjälpmedelstyper. Om de sakkunniga lägger fram förslag om ökade insatser från det allmännas sida, bör de 9

också ange hur insatserna bör finansieras och kostnaderna fördelas mellan olika bidragsgivare. Det finns här skäl att erinra om att staten genom skatteutjämningssystemet redan lämnat ökat stöd till kommunerna, varigenom dessas möjligheter att lämna samhällsservice av olika slag förbättrats.» För hela utredningsarbetet skall vidare enligt direktiven gälla att kommittén i fråga om den högre utbildningen torde »få begränsa övervägandena till att gälla läroböcker och då enbart sådana som är av renodlad kurslitteraturkaraktär. Frågor som sammanhänger med övriga .. . typer av hjälpmedel bör de sakkunniga inte behandla när det gäller universitet och högskolor eller jämställda utbildningsanstalter, om de inte finner tungt vägande skäl att beakta frågan om apparatur m. m. även inom detta område.»

1.2 Historik och tidigare utredningar 1.2.1 Den obligatoriska gymnasiala utbildningen

skolan

och

den

Ett första förslag om fri undervisningsmateriel till folkskolans elever framlades av 1920 års skolmaterielsakkunniga. Förslaget föranledde ingen åtgärd. År 1939 avgav 1937 års skolmaterielsakkunniga ett förslag (SOU 1939: 17), som först år 1946 i huvudsak antogs av riksdagen. Skoldistrikten ålades nu att utan behovsprövning tillhandahålla samtliga elever inom folk- och småskola fria läroböcker och fri förbrukningsmateriel. Statsbidrag utgick för dessa ändamål. Det täckte dock inte hela kostnaderna. Riksdagens beslut år 1957 rörande omläggning av statsbidragen till primärkommunernas driftutgifter medförde bl. a. att det särskilda bidraget till fria läroböcker bortföll. Kompensation för detta erhölls genom att kommunernas andel av kostnaderna för lärarlönerna, det s. k. kommunavdraget, minskades. Till grund för beslutet låg allmänna statsbidragsutredningens förslag i betänkandet Förenklad statsbidragsgivning (SOU 1956: 8). Reformen innebar 10

att 27 speciella driftbidrag till kommunerna ersattes av två, dels ett lärarlönebidrag, dels ett högre skolbidrag. 1957 års skolberedning föreslog i sitt huvudbetänkande Grundskolan (SOU 1961: 30) att ett allmänt pedagogiskt stimulansbidrag till kommunerna skulle ersätta det dåvarande försökskostnadsbidraget för försöksverksamheten med nioårig enhetsskola. Bidraget skulle utgå med ett visst belopp per elev i grundskolan. Dessutom skulle ett särskilt stimulansbidrag införas för kommuner med befolkningsmässigt och ekonomiskt svagt underlag. I prop. 1962: 54 ang. reformering av den obligatoriska skolan m. m. hänvisade departementschefen beträffande statsbidragsfrågorna till 1958 års skatteutjämningskommitté när det gällde kostnadsfördelningen mellan stat och kommun. Han anslöt sig emellertid till beredningens förslag om pedagogiskt stimulansbidrag. Anslaget för ändamålet benämndes Bidrag till pedagogisk utrustning m . m . Riksdagen beslöt i enlighet med propositionen. Bidraget möjliggjorde en betydande upprustning av skolornas resurser i fråga om inredning och apparatur. I samband med införandet av det nuvarande skatteutjämningssystemet 1965 — efter förslag av 1958 års skatteutjämningskommitté i betänkandet Kommunal skatteutjämning (SOU 1964: 19) — avskaffades statsbidraget till pedagogisk utrustning m.m. I motioner till 1964 års riksdag i anledning av prop. 1964: 171 ang. reformering av de gymnasiala skolorna m. m. togs frågan om fria läroböcker upp. I ett fall (I: 854, II: 1071) hemställdes att frågan om införande av fria läroböcker i fackskola och gymnasium skyndsamt skulle utredas och förslag i frågan avlämnas. I ett annat fall (II: 1060) yrkades att riksdagen skulle besluta, att alla elever i de gymnasiala skolformerna utan kostnad skulle erhålla läroböcker och övrig undervisningsmaterial. I sitt utlåtande över dessa motioner framhöll särskilda utskottet (SäU 1), att frågan om fria läroböcker var ett synnerliSOU 1970:10

gen omfattande problem, som berörde inte enbart gymnasium och fackskola utan även en rad andra skolformer. Utskottet påpekade, att med samma styrka skäl kunde åberopas för fria läroböcker inom yrkesutbildningsväsendet. Även universiteten och andra eftergymnasiala utbildningsvägar måste beaktas i sammanhanget. Frågan kunde vidare enligt utskottet inte begränsas till att gälla enbart läroböcker; i minst lika hög grad måste annan, ofta betydligt kostsammare undervisningsmateriel uppmärksammas. Spörsmålet om fri undervisningsmateriel ansåg utskottet ha även familjepolitiska aspekter. Enligt utskottets mening saknades tillräckligt underlag för att man då skulle kunna ta ställning till frågan om fria läroböcker m. m. Beträffande förslaget om skyndsam utredning var utskottet inte berett göra annat uttalande än att frågan efter utredning borde prövas i lämpligt sammanhang. Riksdagen lämnade vad utskottet anfört utan erinran (rskr 407). Statsutskottet berörde i sitt av riksdagen godkända utlåtande över prop. 1965: 1 (SU 1965: 122, rskr 311), i vad gäller studiebidrag m. m., frågan om fria läroböcker och fri undervisningsmateriel och framhöll därvid angelägenheten av en skyndsam utredning.

1.2.2 Den eftergymnasiala utbildningen 1946 års student sociala utredning, som lade grunden för den studiesociala upprustning som genomfördes under 1950-talet, betonade behovet av indirekt studiesocialt stöd i betänkandet Studentsociala stödåtgärder (SOU 1948: 42). Bl. a. framhölls vikten av att kurslitteratursamlingar inrättades vid läroanstalterna för att minska studenternas studiekostnader och utjämna kostnadsskillnaderna mellan olika studieriktningar. Institutionerna föreslogs bli centra för kurs1 itter aturutlåni ngen. Studiesociala utredningen diskuterade i sitt slutbetänkande Rätt till studiemedel SOU 1970:10

(SOU 1963: 74) inte i vilken utsträckning de studerande skulle förutsättas köpa sina kursböcker eller få möjlighet att låna dem, alternativt tilldelas läroböckerna kostnadsfritt. Vid sin beräkning av studiemedelsbeloppets storlek tog dock utredningen hänsyn även till utgifter för kurslitteratur. I slutet av 1964 tillsatte universitetskanslersämbetet en expertgrupp med uppdrag »att överväga lämpliga åtgärder för att öka produktionen av kurslitteratur och förbättra tillgången till sådan litteratur genom upprättandet av samkataloger eller på annat sätt». Gruppen, som antog benämningen kommittén för akademisk kurslitteratur (KAK), överlämnade hösten 1967 sitt betänkande, Kurslitteratur för grundexamina vid universitet och högskolor, till ämbetet. KAK behandlade i sitt betänkande en rad problem rörande kurslitteratur. Med hänvisning till läromedelsutredningens arbete gick K A K inte närmare in på frågan om införande av fria läroböcker inom den högre utbildningen. K A K framhöll dock att fria läroböcker i form av gåva skulle erfordra mycket betydande statliga medelsinsatser. Därtill skulle ett organ för central läroboksbedömning troligen bli nödvändigt; nuvarande lärosätesautonomi med avseende på val av läroböcker skulle troligen i väsentliga avseenden få beskäras. KAK undersökte bl. a. tillgången på kurslitteratur för hemlån vid biblioteken vid universitet och högskolor. Man fann därvid att möjligheterna till hemlån i de flesta fall var ringa. KAK framhöll att lånemöjligheterna med det snaraste måste kraftigt förbättras, om inte ett system med fria läroböcker infördes. Den grundläggande kurslitteraturen (A-materialet enligt KAK:s definition) borde de studerande dock äga. KAK delade i sitt betänkande in kurslitteraturen vid universitet och högskolor i fölande fyra grupper: a) A-material: grundlitteratur, grundläggande framställningar som avser att ge en stomme till studiekursen (»grundbok» eller »stombok»). b) B-material: fördjupningslitteratur, dvs. kurslitteratur inom ett mera begränsat avsnitt av ämnet, vilken kompletterar och fördjupar A-materialets framställning. 11

c) C-material: arbetsmaterial som utvalts eller utarbetats av läraren eller inom institutionen för den löpande undervisningens behov. d) D-material: referenslitteratur, uppslagsverk, lexika, källpublikationer, tabeller, planschverk etc. Centrala kursbibliotek borde inrättas vid läroanstalterna, eventuellt när det gäller universiteten för ämnes- eller fakultets/sektionsgrupper. Det syntes KAK vara mest ändamålsenligt att varje läroanstalt tilldelades ett särskilt anslag för inköp av kurslitteratur, såväl till universitetsbibliotek som separata kursbibliotek och/eller institutionsbibliotek. De allvarliga bristerna i fråga om kurslitteraturtillgången för ett- och tvåbetygsstuderande, vilka dokumenterades genom KAK:s enkäter, föranledde KAK att föreslå en bevakningsorganisation för kurslitteratur omfattande dels ett centralt organ vid universitetskanslersämbetet, dels en lokal organisation på universitetsorterna. Det centrala organet, av KAK benämnt kurslitteraturnämnden, skulle ges huvudsakligen samordnande och stödjande uppgifter. Utbildningsnämnderna borde fungera som lokala bevakningsorgan. Vid läroanstalterna borde tjänster som kurslitteratursekreterare inrättas. Frågan om insatser för produktion av kurslitteratur är även i detta sammanhang av intresse. KAK föreslog i denna fråga dels att en statlig fond för produktion av kurslitteratur skulle upprättas och ställas till ämbetets förfogande, dels att statsmedel skulle utgå i form av lån till studentkårerna avsett för investering i förlaget Studentlitteratur AB. Fr. o. m. budgetåret 1969/70 skall i enlighet med KAK:s förslag finnas en bevakningsorganisation för kurslitteratur m. m. Den skall utgöras av dels ett centralt organ vid universitetskanslersämbetet bestående av läromedelsnämnd med en heltidsanställd sekreterare, dels läromedelssekreterare vid universitetens utbildningsbyråer (motsvarande). Universitetskanslersämbetet förfogar sedan budgetåret 1965/66 över ett reservations-

anslag för produktion av kurslitteratur m. m. under anslaget Pedagogiskt utvecklingsarbete m. m. vid universitet och högskolor. Budgetåret 1969/70 är anslagsbeloppet 135 000 kr. Ämbetet framhöll i sina petita för budgetåret 1969/70 att KAK:s förslag om statliga lån till Studentlitteratur AB syntes ha förlorat sin aktualitet genom den satsning på läromedelsområdet som skett i och med beslutet våren 1968 om inrättande av ett allmänägt läromedelsförlag. 1.3 Internationell

jämförelse

Sekretariatet för International Publishers' Association (IPA) gjorde 1966 en enkät bland sina medlemmar rörande system för granskning av läroböcker, förekomsten av statlig läroboksutgivning m. m. Vid undersökningen ställdes även följande fråga: »Vem bekostar läroböckerna a) eleverna, b) kommunen eller skolan, c) staten?». Här redovisas kortfattat svaren för vissa europeiska länder samt USA och Kanada. Uppgifterna om våra nordiska grannländer avser nuvarande förhållanden. Finland. Eleverna i skolformer motsvarande den svenska grundskolan har fria läromedel. Norge. Läroböckerna tillhandahålls gratis både i folkskolan och i gymnasiet. I större utsträckning än i Sverige sker detta som lån, Danmark. Fria läromedel har införts i hela utbildningsväsendet t.o.m. gymnasiet. Storbritannien. I privatskolorna svarar eleverna för bokkostnaderna. I allmänna skolor bekostar kommunerna böckerna med bistånd från statlig fond. Frankrike. I läroverken efter årskurs 5—6 och i alla privatskolor betalar eleverna för sina böcker. I primärskolorna står kommunen/skolan för kostnaderna. Statliga behovsprövade bidrag kan utgå till studerande i läroverk och vid universitet. SOU 1970:10

Västtyskland. Alla i frågan nämnda uppträder som köpare. Skolboksmarknaden varierar starkt från delstat till delstat. Österrike. Skolböckerna i obligatoriska skolan utlånas gratis till eleverna på kommunens bekostnad från »Schulerlade». I mellanskolan är inte skolböckerna fria, men i många skolor och särskilt i de högre klasserna finns »Schulerlade» som lånar ut böckerna till eleverna. Ofta sker detta på initiativ av föräldraförening, som då ofta också betalar böckerna. Italien. Staten betalar böckerna i den allmänna primärskolan. USA. Fonder uppbyggda av lokala, regionala och federala skattemedel finansierar skolbokskostnaderna till ca 70 % i elementary och secondary schools, övriga 30 % står eleverna för. På collegenivå bekostar eleverna alla sina böcker. Kanada. De flesta läroböckerna är fria. Skolorna ersätts från statliga fonder. I de flesta av de redovisade länderna erhåller alltså eleverna i det obligatoriska skolväsendet fria läroböcker, medan sådana i högre skolformer är mindre vanliga. När det gäller den högre utbildningen kan man konstatera att fria läroböcker är ovanliga. I de flesta länder får de studerande själva köpa den grundläggande kurslitteraturen. Beträffande övrig litteratur är det vanligt med lån. Möjligheterna till lån varierar dock starkt mellan olika länder och olika utbildningar. En närmare redogörelse ges i KAK:s ovannämnda betänkande, s. 16.

1.4 Avgränsningsfrågor

Läromedelsutredningens uppdrag innefattar i princip de statliga, kommunala och statsunderstödda enskilda utbildningar som omfattas av det statliga studiesociala stödet. I grundskolan har som nämnts eleverna redan fria läromedel. SOU 1970:10

1.4.1 Läromedel En stor del av läromedlen utgörs av mer eller mindre dyrbar utrustning som används endast i utbildningsenheten. Denna utrustning tillhandahålls normalt av huvudmannen. Vissa läromedel tillhandahålls de studerande som gåva eller lån eller åläggs dessa till inköp. Detta gäller huvudsakligen läroböcker och förbrukningsmateriel. Det är denna senare grupp av läromedel som utredningen behandlar i detta betänkande. Med fria läromedel avser utredningen att de studerande i princip utan egen kostnad har tillgång till den materiel som behövs för inlärningen. Fria läromedel behöver enligt utredningens mening inte innebära att varje studerande erhåller egna exemplar av läroböcker o. d. som gåva. Vissa läromedel tillhandahålls som nämnts vid utbildningsenheten och utnyttjas kollektivt, andra läromedel får de studerande låna individuella exemplar av i själva undervisningen, åter andra får lånas hem för kortare eller längre tid. I sistnämnda fall kan läromedlen tillhandahållas genom bibliotek, läromedelscentraler eller motsvarande, vilka inte behöver vara direkt knutna till utbildningsenheterna. För att det i verkligheten skall finnas »fria läromedel» krävs givetvis att läromedlen är tillgängliga i tillräckligt antal exemplar. Enligt direktiven skall läromedelsutredningen beträffande den högre utbildningen endast syssla med »läroböcker av renodlad kurslitteraturkaraktär», såvida utredningen inte finner tungt vägande skäl att beakta även andra slag av läromedel. Med högre utbildning torde i detta sammanhang ha avsetts universitets- och högskoleutbildning. Mot bakgrund av den helhetssyn på den eftergymnasiala utbildningen som kommit till uttryck bl. a. i direktiven till 1968 års utbildningsutredning (U 68) och i dennas arbete finns enligt läromedelsutredningens mening inte vägande skäl att vad gäller frågan om fria läromedel behandla universitet och högskolor på annat sätt än den eftergymnasiala utbildningen i övrigt. Vid vissa eftergymnasiala utbildningar är 13

läroböcker av »renodlad kurslitteraturkaraktär» av mindre betydelse jämfört med andra slag av läromedel. Mot bakgrund av att utredningen föredrar att betrakta det eftergymnasiala utbildningsområdet som en helhet, inom vilken en och samma princip bör gälla i fråga om fria läromedel, finner utredningen det nödvändigt att i princip behandla även andra slags individuella läromedel än kurslitteratur. Vid en del utbildningar måste de studerande köpa utrustning som inte har karaktär av läromedel. Utgifterna för sådan utrustning kan i en del fall vara betydande. Här måste dock beaktas att utrustningen delvis kan användas i kommande yrkes- och fritidsverksamhet. Utredningen har inte funnit frågan om täckande av utgifter för detta ändamål ligga inom ramen för utredningsuppdraget.

1.4.2 Indelning av utbildningsområdet Det studiesociala systemet skiljer mellan utbildningar där huvudparten av de studerande är i sådan ålder att de kan anses tillhöra föräldrarnas ekonomi och utbildningar där de studerande normalt är i sådan ålder att de har en självständig ekonomi. Studiehjälpssystemet omfattar i princip — vissa undantag finns — utbildning där eleverna i regel tillhör föräldrarnas ekonomi och studiemedelssystemet övriga utbildningar. Åldersgränsen går här vid 20 år. Till studiehjälpssystemet hör i huvudsak mellanskolan och andra utbildningar som bygger på grundskolan och till studiemedelssystemet främst eftergymnasiala utbildningar. Studiemedelssystemet omfattar dock även ett antal utbildningar som bygger på grundskolan och med hänsyn härtill kan betraktas som gymnasiala. Vid gymnasiet och yrkesskolan finns vidare enstaka utbildningslinjer där studiemedelssystemet tillämpas. Inom ramen för U 68 :s arbete pågår en kartläggning av utbildningsväsendet i syfte att uppnå en klarare gräns mellan gymnasial och eftergymnasial utbildning. Av särskilt intresse i detta sammanhang är de 14

nyssnämnda utbildningar som bygger på grundskolan men f. n. omfattas av studiemedelssystemet. Av betydelse för lösningen av hithörande frågor är givetvis också kompetensutredningens arbete. Resultatet av de två nämnda utredningarna kan bli förändringar i relationerna mellan studiehjälpssystemets och studiemedelssystemets inbördes omfattning. Läromedelsutredningen har mot den angivna bakgrunden funnit det naturligt att vid behandlingen av frågan om fria läromedel utgå ifrån den indelning av utbildningsområdet som kommer till uttryck i det studiesociala systemet. Utredningen behandlar sålunda i det följande studiehjälpssystemets område för sig och studiemedelssystemets område för sig och utgår härvid från den 1 juli 1969 gällande indelningen. I den mån denna kommer att förändras på grundval av U 68 :s eller kompetensutredningens förslag bör vid den fortsatta behandlingen av frågan om fria läromedel därav påkallade ändringar göras i de av utredningen föreslagna anordningarna.

SOU 1970:10

Situationen inom studiehjälpssystemets utbildningsområde

Av de utbildningar som hänförs till studiehjälpssystemet dominerar mellanskolan elevantalsmässigt (enstaka utbildningar vid gymnasiet och yrkesskolan tillhör som nämnts studiemedelssystemet). 1 Av övriga utbildningar kan nämnas folkhögskolorna. De olika utbildningarna anges i bilaga 1.

2.1 Studiehjälpssystemet

2.1.1 Ungdomsutbildningen Flertalet av de studerande vid läroanstalter på gymnasial nivå är under 20 år och kan således förutsättas ingå i föräldrarnas ekonomi. Till följd härav är studiehjälpssystemet utformat som i första hand ett stöd till föräldrarna.

Tabell

2.1. Studiebidrag m. m.i

Föräldrarnas beskattningsbara inkomst1 — 8 000 8 100—12 000 12 100—20 000 20 100— 1 2

Studiehjälpen utgår i form av studiebidrag jämte fyra olika tillägg (rese- och inackorderingstillägg samt inkomst- och behovsprövat tillägg) samt studielån. Studiebidraget är för samtliga elever 75 kr. per månad, dvs. för ett läsår om nio månader 675 kr. Resetilläggen är graderade med hänsyn till föräldrarnas bostadsort i förhållande till utbildningsanstalten. Inackorderingstillägg utgår om behov av inackordering föreligger. De inkomst- och behovsprövade tilläggen utgår med belopp som är beroende av föräldrarnas ekonomiska förhållanden. De årliga beloppen (inkl. studiebidraget) i olika inkomstklasser är följande (kronor). 1

Utredningen använder i överensstämmelse med prop. 1970:4 arbetsnamnet mellanskolan för de nuvarande skolformerna gymnasiet, fackskolan och yrkesskolan.

studiehjälpssystemet

Bidragets art

Totalt maximibelopp 2 för nio månaders läsår

Studiebidrag + högsta inkomstprövat tillägg + behovsprövat tillägg Studiebidrag + inkomstprövat tillägg Studiebidrag + inkomstprövat tillägg Studiebidrag

2 025 (675 + 675 + 675) 1 125 (675 + 450) 900 (675 + 225) 675

Till den beskattningsbara inkomsten läggs Vs av nettoförmögenhet över 30 000 kr. Härutöver kan rese- eller inackorderingstillägg utgå med 40—100 kr. resp. 100 kr. per manad.

SOU 1970:10

Nämnda regler gäller endast elever under 20 år. Äldre elever erhåller som regel s. k. förhöjt studiebidrag med 175 kr. per månad. Detta bidrag är inte behovsprövat i förhållande till föräldrarnas ekonomi eller bostadsort. Utöver studiehjälp i form av studiebidrag jämte tillägg samt förhöjt studiebidrag kan studielån beviljas. Studielånen är behovsprövade. Maximalt lån utgår med 6 500 kr. om studietiden uppgår till 10 månader (6 000 kr. för läsår omfattande 9 månader). För elev med försörjningsplikt mot barn under 16 år kan studielån beviljas med högre belopp. För elev under 20 år tas vid bedömningen hänsyn till föräldrarnas ekonomi. Högsta belopp per läsår är i dessa fall 4 000 kr. En särskild proposition med förslag om förbättringar av det studiesociala stödet föreläggs riksdagen denna vår. Förslaget innebär en höjning av studiebidraget inom studiehjälpssystemet och av det förlängda barnbidraget till 100 kr. i månaden samt av rese- och inackorderingstilläggen. 2.1.2 Vuxenutbildningen Studiehjälpssystemet är i princip tillämpligt även för vuxenutbildning på gymnasial nivå. Studiehjälpen omfattar — förutom de studier som bedrivs vid folkhögskolor — följande kategorier inom kommunal och statlig vuxenutbildning. 1. Elever vid kommunal vuxenutbildning 2. Elever vid statlig vuxenutbildning 3. Brevskolestuderande vid korrespondensinstitut med examens- och prövningsrätt 4. Elever som deltar i kompletteringskurser i form av koncentrerade ämneskurser vid kommunal vuxenutbildning 5. Elever som deltar i s. k. förlängd undervisning (komplettering av gymnasieutbildning) Beträffande studiehjälp vid folkhögskolor gäller vad ovan angetts i 2.1.1. För vuxenutbildningen i övrigt tillämpas i huvudsak följande regler, varvid man skiljer mellan heltids- och deltidsstudier. Den studerande 16

kan erhålla studiehjälp i form av studiebidrag jämte tillägg eller förhöjt studiebidrag, enligt bestämmelser som gäller fr. o. m. läsåret 1969/70, under förutsättning att utbildningen (kursen, kurserna) i fråga har en viss omfattning per termin, i princip motsvarande heltidsstudier. För bestämmande av denna omfattning har centrala studiehjälpsnämnden utarbetat ett poängsystem, där varje aktuellt ämne getts ett visst poängtal. Bidragets former och belopp är desamma som för ungdomsutbildningen. Studielån utgår med belopp som reduceras med hänsyn till den studerandes beräknade inkomst under studietiden. Maximalt lån (se ovan under 2.1.1) beviljas om eleven betraktas som heltidsstuderande. För deltidsstudier kan studielån men inte bidrag beviljas med belopp som fastställs med hänsyn till studiernas omfattning. För arbetsmarknadsutbildningen gäller särskilda regler. 2.2 Förekomst av fria läromedel Genom enkäter har läromedelsutredningen sökt kartlägga i vilken utsträckning de studerande själva (föräldrarna) får bekosta läromedel. 2.2.1 Mellanskolan Under 1950-talet införde ett flertal kommuner fria läroböcker för realskola och flickskola. Under 1960-talet har allt fler kommuner med gymnasium infört fria läroböcker också för denna skolform. För att kartlägga förekomsten av fria läroböcker m. m. för eleverna vid mellanskolan (exkl. enskilda skolor) genomförde läromedelsutredningen i slutet av 1968 en enkät till samtliga 121 kommuner 1 med gymnasium. Även frågor rörande den kommunala vuxenutbildningen i dessa kommuner medtogs. Undersökningen avsåg förhållandena 1.1.1969 (läsåret 1968/69). Uppgifterna kompletterades hösten 1969. 1

I två fall var huvudmannen ett kommunalförbund. SOU 1970:10

Tabell 2.2. Förekomst av fria läroböcker i gymnasiet läsåret 1969/70 Antal kommuner Fria läroböcker (gåva och lån)1 Penningbidrag Varken fria läroböcker eller penningbidrag

78 19 25 Summa

122 Procentuell fördelning av kommuner

Procentuell fördelning av elever

64 16 20 100

62 19 18 100

I regel tillhandahålls böckerna som gåva. En del kommuner har valt att i största möjliga utsträckning tillhandahålla läroböckerna som lån.

Enkätens omfattning innebär att samtliga kommuner med gymnasium och fackskola ingick. Dessa kommuner har i regel även yrkesskola. Ett antal kommuner utan gymnasium men med — i flertalet fall begränsad — yrkesskola ingick inte i enkäten. Ungdomsutbildningen Situationen beträffande fria läroböcker i gymnasiets ungdomsutbildning läsåret 1969/ 70 anges i tabell 2.2. ovan. (Detta läsår tillkom en ny gymnasiekommun.) Eleverna i gymnasiet har fördelats procentuellt efter den princip som tillämpas i kommunen. Hänsyn har därvid inte tagits till att olika principer kan tillämpas för eleverna vid en viss skolenhet beroende på hemkommun. Endast elever vid kommunala skolenheter har medräknats. Kommunerna tillämpar samma principer för gymnasiet och fackskolan. Däremot förekommer det att yrkesskolan behandlas särskilt. I några fall har man fria läroböcker i yrkesskolan men inte i gymnasiet, i något fall tvärtom. En del av kommunerna med fria läroböcker (gåva) angav vid enkäten att vissa böcker tillhandahålls som lån. Det är här i

regel fråga om dyrare böcker, som kanske används endast under kortare tid. Av kommunerna med penningbidrag ger några bidrag som motsvarar de av Kungl. Maj: t fastställda ersättningsbeloppen vid kommunal samverkan på skolväsendets område (se 2.3.1). I en del kommuner är dock bidragen lägre. Av de 25 kommuner som f. n. inte har någon form av fria läroböcker har 12 hösten 1969 beslutat införa fria läroböcker eller penningbidrag fr. o. m. läsåret 1970/71. 1970 införs gymnasium i ytterligare en kommun. Även i denna kommer eleverna att ha fria läroböcker. Om inte ytterligare förändringar kommer att beslutas beträffande läsåret 1970/ 71 skulle utvecklingen läsåren 1968/69—• 1970/71 när det gäller gymnasiet bli följande (tabell 2.3). En gymnasiekommun tar ofta även emot elever från kringliggande kommuner (gymnasieregionen). Enligt utredningens undersökningar tillämpas i kommunerna inom en region i regel samma princip när det gäller läroböcker. En gymnasiekommun som har fria läroböcker i form av gåva ger således samtliga elever läroböcker och sänder räkning till berörda kommuner (jfr 2.3.1).

Tabell 2.3. Förekomst av fria läroböcker igymnasiet läsåren 1968/69—1970/71

Fria läroböcker Penningbidrag Fria läroböcker eller penningbidrag Varken fria läroböcker eller penningbidrag Summa 3—SOU 1970:10

1968/69

1969/70

1970/71

65 17

78 19

39 121

25 122

84 22 4 13 123 17

Förbrukningsmateriel var beträffande gymnasiet fri i nära hälften av kommunerna läsåret 1968/69. Fria räknestickor, fria ritbestick och fria skyddskläder var däremot mindre vanliga. Ett samband mellan förekomst av fria läroböcker och fria individuella läromedel i övrigt kan konstateras. De kommuner som har fria läroböcker har sålunda ofta också fria läromedel generellt. Endast ett fåtal kommuner gav enligt enkätsvaren eleverna den skönlitteratur som är obligatorisk i ämnena svenska och främmande språk samt bredvidläsningslitteratur och lexika som gåva. Det var dock vanligt att skolan tillhandahöll dessa böcker som lån. Vuxenutbildningen Endast ett mindre antal av gymnasiekommunerna hade läsåret 1968169 fria läroböcker för deltagarna i den kommunala vuxenutbildningen (grundskolans högstadium och mellanskolan). När det gäller utbildning enligt gymnasiets läroplan var antalet 10. I samtliga fall var det därvid fråga om kommuner som samtidigt hade fria läroböcker för eleverna i gymnasiets ungdomsutbildning. Fr. o. m. läsåret 1969/70 har Stockholm och flera andra kommuner runt Stockholm fria läroböcker för vuxna. Här kan anmärkas att vissa kommuner utan egen vuxenutbildning har fria läromedel för elever som deltar i utbildning i annan kommun. För vuxenutbildningen gällde samma förhållande beträffande förbrukningsmateriel m.m. som för läroböcker: i nästan alla kommuner fick de studerande själva anskaffa de aktuella läromedlen. Beträffande skönlitteratur och bredvidläsningslitteratur var det ungefär lika vanligt att litteraturen är fri som att den inte är det. Lexika var i de flesta fall inte fria. De studerande vid statens skolor för vuxna (Härnösand och Norrköping) har fria läromedel. Detta gäller även de som studerar genom enbart brevstudier vid skolan i Norrköping. 18

2.2.2 Övrig gymnasial utbildning I tre län förekom med något undantag fria läroböcker vid landstingets skolor läsåret 1968/69. På några håll har eleverna möjlighet att köpa kurslitteraturen till reducerat pris. För andra gymnasiala utbildningar än mellanskolan — huvudsakligen folkhögskolor, lanthushållsskolor och lantbruksskolor — gäller i regel att huvudmannen inte tillhandahåller fri kurslitteratur eller fri förbrukningsmateriel. 2.3 Utgifter för läromedel Läromedelsutredningen har sökt inskaffa uppgifter om huvudmännens läromedelsutgifter för olika utbildningar. I många fall har det varit omöjligt att erhålla sådana uppgifter pga. att den ekonomiska redovisningen inte medgett ett urskiljande av läromedelsutgifterna. Den undersökning av läromedelsmarknaden som statens pris- och kartellnämnd genomför åt utredningen torde dock ge vissa uppgifter om läromedelskonsumtionens storlek. Utredningen avser att i ett senare betänkande redovisa beräkningar i denna fråga. Genom olika undersökningar har läromedelsutredningen sökt uppskatta även målsmännens resp. de studerandes utgifter för läromedel vid olika utbildningar. Undersökningarna avser i regel läsåret 1968/69. De omfattar — bortsett från mellanskolan — endast ett fåtal typfall inom varje utbildning. De resultat som redovisas utgör därför inte några säkra medelvärden för de olika utbildningarna. 2.3.1 Mellanskolan Ungdomsutbildningen Läromedelsutredningens kommunenkät. Läromedelsutredningen genomförde våren 1969 en enkät till de 52 kommuner som 1968 utnyttjade Kommun-Data AB för sin ekonomiska redovisning. Enkäten avsåg bl. a. utgifterna för läroböcker och övrig fri skolmateriel åren 1967 och 1968 för grundskolan och mellanskolan. En del av SOU 1970:10

Tabell 2.4. Utgifter per elev för fria läromedel 1968 (kronor) enligt utredningens enkät Läroböcker 1 Grundskolan Gymnasiet2 Fackskolan 4 Yrkesskolan 1 2 3 4

91 336 »311

övrig skolmateriel

Summa

28 20 344 45

119 356 355 196

Endast kommuner med minst årskurs 8 har medtagits här. Inkl. fackskola i en del fall. Medeltal för 6 kommuner. Vid beräkningarna har för varje kommun de totala kostnaderna slagits ut på antalet elever i heltidskurser. Detta innebär att dessa elevers genomsnittliga utgifter har blivit överskattade, eftersom även deltidsstuderande ofta förekommer.

kommunerna utnyttjade dock Kommun-Data AB först fr. o.m. 1968. De deltagande kommunerna utgör alltså inte ett slumpmässigt urval. Av de 52 kommunerna besvarade 45 enkäten. Av dessa hade hösten 1968 samtliga grundskola (i en del fall dock inte helt genomförd), 38 gymnasium, 25 fackskola och 41 yrkesskola. Beträffande mellanskolan kan påpekas att vissa av kommunerna inte hade infört fria läroböcker. Tabell 2.4 visar medelvärden för utgifterna på kontona »fria läroböcker» och »övrig fri skolmateriel». Den sista posten är vad som brukar kallas förbrukningsmateriel (papper och pennor). Vid beräkningarna av ovan angivna värden har av olika anledningar inte alla kommuner med aktuell skolform ingått. Beträffande »övrig fri skolmateriel» har för mellanskolans del vid beräkningarna endast de kommuner som redovisat utgifter medtagits. Då omfattningen av den materiel som är fri i mellanskolan varierar ger uppgifterna här inte medelutgiften för tillhandahållande av all förbrukningsmateriel fritt. Kostnaden för läroböcker i yrkesskolan varierar kraftigt mellan olika utbildningslinjer. Vid vissa av dessa förekommer läroböcker i ringa utsträckning. En del kommuner med fria läroböcker i form av gåva eller med penningbidrag har beräknat lärobokskostnaderna per elev och år för olika årskurser och linjer (grenar) i gymnasiet och fackskolan samt i en del fall SOU 1970:10

även för yrkesskolan. De beräkningar som utredningen tagit del av tyder på att kostnaden per elev i t. ex. gymnasiet i regel varierar mellan ca 250 och 450 kr., främst beroende på skillnader mellan linjer och årskurser. Den tekniska linjen har högre lärobokskostnader än övriga linjer. Det är svårt att ange ett genomsnittsvärde för hela gymnasiet. Ett sådant torde dock ligga mellan 300 och 400 kr. per elev och år. I bilaga 2 återges beräkningar av lärobokskostnaderna per elev och år för olika linjer m.m. som gjorts inom vissa kommuner. Ersättningar vid kommunal samverkan på skolväsendets område. Enligt skollagen är kommun som mottar elever från annan kommun berättigad till ersättning för kostnaderna för undervisningen från de berörda kommunerna (se SFS 1969: 579). Ersättningsbeloppen fastställs av Kungl. Maj:t och justeras årligen. Kommunförbundet ger förslag till beloppens storlek på grundval av egna undersökningar av kostnaderna. Ersättning för fria läroböcker och annan fri undervisningsmateriel i gymnasium och fackskola utgår läsåret 1969/70 med nedan angivna belopp per elev och läsår, om inte kommunerna kommer överens om andra ersättningsbelopp. För yrkesskolan finns inte ersättningar fastställda. Gymnasiet, teknisk tillvalsgrupp eller teknisk linje 440 kr. Fackskola, teknisk linje 440 kr. Gymnasium och facksl ola i övrigt 365 kr. 19

Beträffande heltidskurser i yrkesskolan har kommunförbundet rekommenderat kommunerna att använda ersättningsbeloppet 165 kr. Vuxenutbildningen För den kommunala gymnasiala vuxenutbildningen är det svårt att ange de studerandes utgifter för läromedel. Endast ett fåtal kommuner har som nämnts infört fria läromedel här. Eftersom omfattningen av studierna varierar starkt mellan olika deltagare är det svårt att uppskatta en genomsnittskostnad. Kommittén för studiestöd åt vuxna har inhämtat uppgifter om kostnaderna för fria läromedel för de vuxenstuderande i Sollentuna, där man införde fria läromedel inom vuxenutbildningen samtidigt som denna startade läsåret 1968/69. Läromedelsutredningen har tagit del av dessa uppgifter. Sollentuna startade sin vuxenutbildningsverksamhet med ett begränsat antal ämnen och eftersom läromedelskostnaden varierar avsevärt mellan olika ämnen, kan en utbyggd verksamhet medföra att nedanstående genomsnittskostnader höjs eller sänks något. För att klara gymnasieutbildningen på 6—7 terminer är det nödvändigt att läsa tre ämnen parallellt. Den genomsnittliga kostnaden för de aktuella eleverna var ca 250 kr. per läsår. Kostnaden är givetvis beroende av vilka ämnen som studeras. Den

teoretiska genomsnittskostnaden för de elever som studerade två ämnen parallellt var 170 kr. På grundskolans högstadium var genomsnittskostnaden för de elever som läste tre ämnen parallellt ca 130 kr., medan motsvarande kostnad för dem som läser två ämnen var 85 kr. per läsår. Den faktiska läromedelskostnaden för en kommun är således inte bara beroende av elevantal och avbrottsfrekvenser utan även av hur många och vilka ämnen eleverna studerar. Stockholms stad beräknade våren 1969 kostnaderna 1970 för fria läromedel inom vuxenutbildningen. För elever vid vuxengymnasium har elevkostnaden uppskattats till 180 kr. för läroböcker och 10 kr. för förbrukningsmateriel. För yrkesskolans deltidskurser är motsvarande belopp 35 kr. i båda fallen.

2.3.2 Övrig gymnasial utbildning När det gäller den gymnasiala utbildningen har läromedelsutredningen av naturliga skäl koncentrerat sitt intresse på mellanskolan. För övriga kvantitativt mera betydande utbildningsvägar som här betraktas som gymnasiala redovisas de studerandes läromedelsutgifter i tabell 2.5. Utöver i tabellen angivna utgifter för läromedel har eleverna i flera fall betydande utgifter för skyddskläder, studieresor

Tabell 2.5. Elevernas genomsnittliga utgifter per år för läromedel vid vissa utbildningar med studiehjälp läsåret 1968/69. Belopp i kronor. Skola Folkhögskolor Tandsköterskeskolor3 Lanthushållsskolor4 Lantbruksskolor 3 Skogsbruksskolor

Studielitteratur

Övriga läromedel1

250 260

180 300 100

30 50 —

210 350 100

Summa

Anm. Uppgifter har inhämtats från endast ett fåtal skolenheter för varje skolform. 1 Skrivmateriel m.m. 2 Exkl. slöjdmateriel och gymnastikutrustning. 3 Utgifterna vid statliga skolor anges. Vid kommunala skolor betalar huvudmannen i en del fall helt eller delvis studielitteraturen. 4 I flera fall betalar hemkommunen studielitteraturen. 20

SOU 1970:10

3 Situationen inom studiemedelssystemets utbildningsområde

De utbildningar som faller under studiemedelssystemet är i huvudsak universiteten och de olika högskolorna. I bilaga 1 förtecknas samtliga aktuella utbildningar. De studerande på denna nivå anses principiellt oberoende av föräldrarnas ekonomi. Frågan om fria läromedel har här alltså inte de familjepolitiska aspekter som berörts i 2.1 ovan. 3.1

Studiemedelssystemet

Studiemedel består av studiebidrag och återbetalningspliktiga studiemedel. Studiebidraget utgår med högst 875 kr. per termin. Studiemedlen (ej studiebidraget) är indexreglerade och beroende av basbeloppet inom den allmänna försäkringen. F. n. uppgår det allmänna studiemedelsbeloppet, inkl. studiebidraget, till 4 200 kr. per termin. Barntillägg utgår till studerande som har vårdnad om eller fullgör underhållsplikt mot barn som ej fyllt sexton år. Extra studiemedel kan utgå om synnerliga skäl föreligger. I princip skall studiemedlen täcka de studerandes normala studiekostnader inld. viss kurslitteratur (se 4.3.2 nedan). Studiemedlen reduceras med hänsyn till den sökandes egen och makens ekonomi men inte med hänsyn till föräldrarnas. Vid prövningen beaktas såväl inkomst som förmögenhet. Gränserna då rätt till studiemedel under två terminer upphör går för ensamstående studerande utan barn vid en inSOU 1970:10

komst av ca 16 000 kr. per år och resp. en förmögenhet av ca 75 000 kr. Andelen studerande vid här berörda utbildningsanstalter som erhåller studiemedel är f. n. ca 70 %. Den låga andelen torde förklaras dels av att uppgifterna om antalet studerande i en del fall är otillförlitliga, dels av att en del personer inte har rätt till studiemedel pga. inkomst eller förmögenhetsförhållanden, bl. a. många förvärvsarbetande deltidsarbetande.

3.2 De studerandes

ekonomi

Sveriges förenade studentkårer (SFS) och Tjänstemännens centralorganisation (TCO) har vid sociologiska institutionen vid universitetet i Lund låtit utföra en undersökning av inkomster och utgifter m. m. för vissa studerande vid universitet och högskolor. Undersökningen avser förhållandena höstterminen 1967. Den har redovisats i rapporten Studentekonomiska undersökningen 1968 (stencil december 1968). Undersökningen omfattade ett urval studerande vid de humanistiska samhällsvetenskapliga och matematisk-naturvetenskapliga fakulteterna i Uppsala, Lund, Göteborg och Stockholm, vid tekniska högskolan, karolinska institutet och socialhögskolan i Stockholm samt vid folkskollärarlinjen vid lärarhögskolan i Stockholm. Bland undersökningsresultaten redovisas 21

här endast de studerandes totala utgifter per år. För ogifta, ej hemmaboende erhölls följande genomsnittliga utgifter per år i kronor.

Inskrivningsårgång

Utgifter

Ht 1964 Ht 1965 Ht 1966 Ht 1967 Samtliga

12 000 11200 11200 10 500 11 300

I 3.5.3 återges vissa uppgifter om de studerandes litteraturutgifter som erhölls vid undersökningen.

för att täcka kostnaderna för vissa moment i manusframställningen, såsom renskrivningsarbete eller ritarbete. En annan insats från statens sida är möjligheterna för universitetslärare att erhålla partiell tjänstebefrielse för läroboksförfattande. Som exempel kan nämnas att universitetskanslersämbetet under perioden 8/10 1968—6/10 1969 beviljade 87 personer sådan tjänstebefrielse. Den i 1.2.2 omnämnda bevakningsorganisationen för kurslitteratur m. m. kommer givetvis att få stor betydelse i detta sammanhang.

3.4 Huvudmännens 3.3 Insatser för tillgång till läromedel Inom den eftergymnasiala utbildningen förekommer fri kurslitteratur och fri förbrukningsmateriel endast i undantagsfall. Via universitets- och institutionsbibliotek satsas emellertid betydande belopp på inköp och utlåning av kurslitteratur. Vid universiteten finns kurslitteratur ofta att låna vid institutionerna. Dessutom bedriver universitetsbiblioteken och övriga vetenskapliga bibliotek viss utlåning. Vid vissa universitetsbibliotek har särskilda kurslitteraturbibliotek inrättats. Tillgången på kurslitteratur som kan lånas motsvarar dock långt ifrån det behov som det växande antalet studerande medfört (se 1.2.2). Som nämnts i 1.2.2 förfogar universitetskanslersämbetet för budgetåret 1969/70 över ett reservationsanslag på 135 000 kr. för framställning av kurslitteratur. För budgetåren 1965/66—1968/69 anvisade statsmakterna sammanlagt 450 000 kr. för försöksverksamhet med offsettryckning samt för produktion av kurslitteratur. I huvudsak lämnas stöd dels i form av subvention av tryckningskostnaden eller del därav i syfte att nedbringa bokens försäljningspris samt för att genom subventionen möjliggöra utgivning av vissa verk, dels i form av bidrag till författare av kurslitteratur för att garantera dessa en skälig författarersättning samt

läromedelsutgifter

Som nämnts under 2.3 har det av redovisningstekniska och andra orsaker varit svårt att erhålla tillfredsställande uppgifter om huvudmännens läromedelsutgifter. Fria läroböcker o. d. är som nämnts ovanliga vid den eftergymnasiala utbildningen men staten har satsat en hel del på inköp av kurslitteratur vid universitetsbiblioteken. Utredningen avser att i ett senare betänkande närmare belysa den offentliga läromedelskonsumtionen på detta utbildningsområde.

3.5 De studerandes

läromedelsutgifter

I detta avsnitt redovisas resultaten från olika undersökningar av de studerandes utgifter för kurslitteratur. 3.5.1 Uppsala studentkårs undersökning m.m. Hösten 1962 gjorde Uppsala studentkår en undersökning av kurslitteraturkostnaderna m. m. vid universitetet, Kursbokssituationen i Uppsala (stencil 1963). Vid redovisningen av litteraturkostnaderna medtogs all den kurslitteratur som fanns tillgänglig i bokhandeln vid tiden för undersökningen. I tabell 3.1 återges vissa resultat från undersökningen. Som synes varierar kostnaderna SOU 1970:10

Tabell 3.1. Kostnaderna för kurslitteratur vid universitetet i Uppsala hösten 1962 enligt Uppsala studentkårs undersökning. Belopp i kronor.

1 betyg

Ämne Litteraturhistoria (exkl. skönlitteratur) Nordiska språk Modernt språk (engelska, franska, tyska) Historia Kristendom (3 betyg, krav för lärarkomp.) Statskunskap Klassisk fornkunskap Konsthistoria Matematik Fysik Kemi Botanik Zoologi Teol. kand. (7 terminer) Jur. kand. (11 terminer)

starkt mellan olika ämnen. Lägst är de i vissa naturvetenskapliga ämnen. Vissa ämneskombinationer har således betydligt högre litteraturkostnader än andra. Organisationskommittéerna för anordnande av utbildning vid universitetsfilialerna i Linköping, Örebro, Karlstad och Växjö angav i sina första delbetänkanden (Ecklesiastikdepartementet 1966: 9—12, stencil) be-

Tabell 3.2. Kostnaderna för kurslitteratur i vissa universitetsämnen 1966 enligt beräkning av organisationskommittéerna för anordnande av högre utbildning i Linköping, Örebro, Karlstad och Växjö. Belopp i kronor. 2 betyg (inkl. Ämne

1 betyg

1 betyg)

Engelska Franska Tyska Nordiska språk Litteraturhistoria Historia Statskunskap Statistik Nationalekonomi Företagsekonomi Matematik

350 350 350 650 600 300 350 300 300 500 150

700 700 700 1 150 1 100 750 850 550 550 850 450

SOU 1970:10

2 betyg (inkl. 1 betyg)

. Övrigt

800 850 500 550 2 000 600

900 400

1200 300 300 225 400 2 850 1 900

räkningar av den genomsnittliga litteraturkostnaden per studerande i vissa ämnen. Kommittéerna hade därvid utgått från uppsalaundersökningens uppgifter och räknat upp dem med 35 %, motsvarande den beräknade prisstegringen på denna typ av litteratur. Skäligheten av de på detta sätt uppräknade genomsnittsbeloppen hade bekräftats vid stickprovsundersökningar i Göteborgs universitetsbiblioteks kursbokssamling. Kommittéernas beräkningar framgår av tabell 3.2. KAK hade inte möjlighet att göra egna undersökningar av kurslitteraturkostnaderna eller av de studerandes kurslitteraturutgifter. 3.5.2. Läromedelsutredningens och SFS:s undersökning I samarbete med SFS har läromedelsutredningen sökt inhämta uppgifter om de studerandes kurslitteraturutgifter i vissa ämnen vid de filosofiska fakulteterna och vid vissa högskolor. Vidare har utredningen i egen regi gjort vissa enkäter. Uppgifterna för de filosofiska fakulteterna och flertalet högskolor avser i regel förhållandena läsåret 1967/68. I redovisningen har, enligt anvisningarna vid enkäten, i princip medtagits endast s.k. A-material en-

ligt den på s. 11 redovisade definition som KAK använde i sitt arbete, dvs. grundlitteratur (»grundbok», »stombok»). Vid besvarandet av enkäten har bedömningarna i många fall skilt sig beträffande vilken litteratur som skulle räknas som A-material, framför allt i fråga om filosofiska fakulteterna. I flera fall upptar litteraturlistorna dyrbara bokverk som studerande i regel inte köper. Resultaten från de aktuella undersökningarna redovisas i tabellerna 3.3 och 3.4. Då utgifterna för kurslitteratur för en viss utbildning eller ett visst univer-

Tabell 3.3 Nominella kostnader per år för kurslitteratur i vissa universitetsämnen och vid vissa högskolor m.m. läsåret 1967/68 enligt uppgifter inhämtade av läromedelsutredningen. Belopp i kronor. Skola/utbildning

Kostnad

Allmän språkvetenskap Nordiska språk Engelska Historia Statskunskap Nationalekonomi Kulturgeografi Psykologi Pedagogik Sociologi Matematik

300 400 1350 250 450 300 600 600 350 650 250

Medicinsk fakultet Teknisk fakultet Ekonomutbildning Lantbrukshögskola Skogshögskola Veterinärhögskola Socialhögskolor Journalisthögskolor Gymnastik- och idrottshögskolor Lärarhögskolor, klasslärarutbildning Konsthögskola Musikhögskola

1 2

450 350 400 200 350 500 250 200 500

600—700 300 100

Inkl. 120 kr. för 6 000 sidor skönlitteratur. Uppgifterna avser de två första åren i utbildningen. 3 Uppgifterna avser det första läsåret och innebär troligen en överskattning. Anm. De angivna beloppen är avrundade till närmaste 50-tal. De bygger på ett litet urval. I flera fall är uppgifterna osäkra. I en del fall utgör beloppen uppskattningar gjorda av utredningen med utgångspunkt i vissa inhämtade uppgifter.

sitetsämne kan variera starkt mellan olika läroanstalter är det svårt att ange några säkra medeltal, särskilt för de filosofiska fakulteterna. Även här gäller att de studerande kan ha med utbildningen förenade utgifter för annan materiel än läromedel, t.ex. viss personlig utrustning. 3.5.3 SFS:s och TCO:s undersökning Vid den i 3.2 nämnda studentekonomiska undersökningen inhämtades även uppgifter om de studerandes utgifter för läroböcker. De ogifta studerande (exkl. dem vid lärarhögskolan) köper, enligt undersökningen, läroböcker för i genomsnitt 450 kr. per år. Kostnaderna är högst första studieåret och sjunker sedan för varje år, så att skillnaden mellan de äldsta och de yngsta uppgår till ca 100 kr. För de av undersökningen berörda utbildningsanstalterna (motsvarande) var utgifterna i kronor följande för ogifta studerande.

Utbildning

Utgifter

Filosofiska fakulteterna, inskrivna ht 1964 ht 1965 ht 1966 ht 1967 Tekniska högskolan i Stockholm Karolinska institutet i Stockholm Socialhögskolan i Stockholm Lärarhögskolan i Stockholm1

430 440 430 510 440 480 470 370

Folkskollärarlinjen.

De i tabellerna angivna kurslitteraturutgifterna varierar som synes mellan olika undersökningar. Uppsalaundersökningen redovisar ett högre belopp än övriga. Det måste därför framhållas att metoderna vid undersökningarna varit olika. Vid läromedelsutredningens och SFS:s undersökning medtogs endast grundläggande kurslitteratur (s.k. A-material enligt KAK:s definition) och den sammanlagda kostnaden för all sådan beräknades. SFS:s och TCO:s undersökning avsåg däremot de studerandes faktiska utgifter. SOU 1970:10

Tabell 3.4. Elevernas genomsnittliga utgifter per år för läromedel vid vissa utbildningar med studiemedel läsåret 1968/69 enligt utredningens undersökningar. Belopp i kronor.

Skola/utbildning

Kurslitteratur

Förskoleseminarier

200 Sem. för huslig utb. utb. av barnavårdslärare hushållslärare textillärare ekonomiföreståndare Sjuksköterskeskolor Utb. av medicinsk-tekn. ass.5 laboratorieass.5 5 6 arbetsterapeuter Sjukgymnastinstitut7

180 360 210 240 260 220 190 240 165

Sjöbefälsskolor utb. av styrmän sjökaptener maskintekniker sjöingenjörer radiotelegrafister

450 530 325 425

Övriga läromedel1

Summa

240 840 930 780 290 270 240 370 185

480 4720 3 540

30 50 50 130 20 150 25 140 50 75

1 150

475 670 375 500

Anm. Uppgifter har inhämtats från endast ett fåtal skolenheter per skolform. 1

Skrivmateriel m.m. Inkl. materiel för målning och modellering, slöjd m. m. 3 Huvudsakligen matavgifter. 4 Huvudsakligen materiel för vävnad och sömnad. 5 Ingår i yrkesskolan. 6 Huvudmannen betalar i en del fall helt eller delvis studielitteraturen. 7 Ingår delvis i yrkesskolan.

4—SOU 1970:10

Utredningens överväganden och förslag

4.1 Principiella

utgångspunkter

En grundläggande suävan i svensk utbildningspolitik har vant att ge alla barn och ungdomar reella möjligheter till studier. Detta har man sökt nå bl. a. genom insatser på det studiesociala området för att möjliggöra val av utbildning utan hinder av ekonomiska, sociala och geografiska förhållanden. Hittills har samhällets insatser inom det frivilliga skolväsendet och den högre utbildningen främst gällt ungdomsutbildning. Under senare år har emellertid vuxenutbildningen alltmer kommit i förgrunden. Vuxenutbildningen kommer att bli en av de centrala uppgifterna för utbildningspolitiken under 1970-talet. En princip för den statligt eller kommunalt ordnade utbildningen har länge varit att tillhandahålla denna kostnadsfritt. Redan i direktiven till 1937 års skolmaterielsakkunniga framhölls att obligatorisk undervisning måste anses förutsätta att skolmaterielen tillhandahölls barnen kostnadsfritt. I det föregående har redovisats att fria läroböcker och andra läromedel införts för den obligatoriska skolan och, i många kommuner, också för mellanskolan. Inom den eftergymnasiala utbildningen förekommer fria läroböcker praktiskt taget inte alls. Flera skäl kan anföras för helt fria läromedel. Beträffande ungdomsutbildningen kan 26

framhållas önskemålet att ekonomiskt stödja föräldrar med studerande ungdomar. Det framstår vidare som en orättvisa att eleverna i mellanskolan endast i vissa kommuner har fria läromedel. När det gäller vuxenutbildningen är det av vikt att så långt möjligt undanröja de ekonomiska hindren för studier. Ett införande av fria läromedel kan däriTl medföra rationaliseringsmöjligheter inom •utbildningsväsendet genom bättre inköpsvillkor och effektivare distribution till följd av samlade inköp. Läromedelsutredningen finner dessa i korthet anförda argument för fria läromedel i och för sig vägande. Det principiella huvudargumentet för utredningen i frågan om fria läromedel är dock att läromedlen är en integrerad del av utbildningsresurserna. Detta innebär enligt utredningens uppfattning att de studerande bör ha tillgång till nödvändiga läromedel på samma sätt som till övriga för utbildningen erforderliga resurser. Ett allmänt mål bör härvid vara att de studerande inte skall behöva ha några egna utgifter för läromedel, samtidigt som de utan svårigheter skall kunna få tillgång till sådana då det erfordras för genomförande av utbildningen. Den rätt till läromedel för eleverna som vad gäller grundskolan kommer till uttryck i 2 kap. 33 § skolstadgan bör enligt utredningens uppfattning gälla även inom övriga delar av utbildningsväsendet. I nämnda paSOU 1970:10

ragraf sägs bl. a. följande: Elev vid grundskolan skall i skälig omfattning tillhandahållas materiel som fordras för en tidsenlig undervisning. Läromedelsutredningens principiella uppfattning är således att de för utbildningen nödvändiga läromedlen i likhet med övriga resurser bör tillhandahållas de studerande kostnadsfritt. Detta bör gälla inom såväl den gymnasiala som den eftergymnasiala utbildningen och såväl ungdomsstuderande som vuxenstuderande. Enligt direktiven skall läromedelsutredningen »överväga i vilken mån själva förekomsten av studiehjälp eller studiemedel inom olika utbildningsområden kan motivera en mer restriktiv inställning till införandet av fria läroböcker m. m. inom dessa områden». Det studiesociala stödets storlek för den enskilde studerande måste givetvis beaktas i sammanhanget. Frågan om fria läromedel berör dock som ovan framhållits inte enbart sättet för finansiering av inköp av läromedel utan också formerna för dessas tillhandahållande. I de följande avsnitten behandlas för resp. utbildningsområde den praktiska innebörden av utredningens principiella ställningstagande, varvid utredningen diskuterar det i direktiven omnämnda övervägandet.

4.2 Studiehjälpssystemets

utbildningsområde

Läromedelsutredningen föreslår i enlighet med sin i det föregående redovisade principiella uppfattning att fria läromedel införs i samtliga gymnasiala skolformer för såväl ungdomsutbildning som vuxenutbildning. 4.2.1 Former för fria läromedel De typer av läromedel som behandlas i detta betänkande tillhandahålls f. n. eleverna i någon av följande former: 1. läromedlen tillhandahålls av huvudmannen som gåva SOU 1970:10

2. läromedlen tillhandahålls av huvudmannen som lån 3. huvudmannen ger de studerande penningbidrag (köpkort e. d.) för vilka de kan anskaffa läromedel. Vad gäller den tredje formen, som kan sägas vara en variant av gåvoformen, bör givetvis för att fria läromedel skall föreligga dels penningbidrag o.d. vara tillräckligt stora för att täcka de totala kostnaderna, dels huvudmannen vidta åtgärder för att de aktuella läromedlen också skall finnas tillgängliga för inköp. Det bör ankomma på huvudmannen att avgöra vilken form för fria läromedel som i varje enskilt fall är den mest rationella. I den nya läroplanen för grundskolan framhålls att hemuppgifter bör undvikas. En liknande utveckling kan förutsättas också för mellanskolan. Detta kan tänkas påverka formerna för tillhandahållande av läromedel. Det är exempelvis möjligt att låta andelen läromedel som ingår i skolans kollektiva läromedelsuppsättning öka väsentligt, medan andelen läromedel som tillhandahålls som gåva eller lån i motsvarande mån minskas. En sådan utveckling kommer troligen också att påverka utformningen av läromedlen. I samma riktning kan också andra tendenser på läromedelsområdet verka. Tilllämpning av t. ex. den s. k. arbetsområdesprincipen, kännetecknad av främst en intim samverkan mellan flera ämnen, kan leda till att den kollektiva delen av skolans läromedelsutrustning får en större omfattning, medan elevens individuella uppsättning läromedel i stort begränsas till förbrukningsmateriel. Utbildningsteknologiska metoder vid produktion av läromedel kan tänkas få samma konsekvenser. Vad som här i korthet nämnts bör enligt utredningens uppfattning observeras vid framtida bedömning av frågan om formerna för fria läromedel. Utredningen hoppas att dess fortsatta arbete, omfattande bl. a. en undersökning av läromedelsmarknaden, skall ge material för ytterligare belysning av dessa frågor.

4.2.2 Reformens genomförande Ungdomsu t b ildn ingen Som tidigare nämnts har idag två tredjedelar av gymnasiekommunerna redan infört fria läromedel (gåva eller lån) för eleverna i gymnasiet och fackskolan vid ungdomsutbildningen. Dessa kommuner har ofta också fria läromedel för yrkesskolans elever. Flera kommuner planerar att införa fria läromedel. Vid övriga utbildningar på det gymnasiala stadiet är det fortfarande ovanligt med helt fria läromedel (se 2.2). För att rätten till fria läromedel skall garanteras bör den enligt läromedelsutredningens mening slås fast i skolstadgan och de författningar i övrigt som reglerar statlig, primärkommunal och landstingskommunal gymnasial utbildning. Också vid utbildningar med enskilda huvudmän som åtnjuter statsbidrag bör fria läromedel införas. Utredningen återkommer till denna fråga i avsnittet om finansieringsfrågor (4.2.3).

ningsdepartementet sommaren 1969 en försöksverksamhet i syfte att systematiskt pröva och utvärdera åtgärder som rekommenderas i LOVUX-rapporten. Därvid borde deltagarna enligt LO och ABF få fria läromedel. För den kommunala gymnasiala vuxenutbildningen har endast ett mindre antal kommuner hittills infört fria läromedel. En del kommuner som läromedelsutredningen har haft kontakt med har uppgett att man vill avvakta utvecklingen av vuxenutbildningen, innan man tar ställning till frågan om fria läromedel också för vuxenstuderande. Statens och kommunernas skyldighet att tillhandahålla fria läromedel även i sin gymnasiala vuxenutbildning bör enligt läromedelsutredningen skrivas in i stadgan för denna. Om en kommun skulle anlita studieförbund, Hermods eller radio- och TV-kurser för sin vuxenutbildning bör den även i sådana fall tillhandahålla de studerande läromedel kostnadsfritt.

Vuxenutbildningen Vuxenutbildning förekommer i många former. Ibland görs en indelning i kompetensinriktad, arbetsmarknadsinriktad och fritidsinriktad utbildning. Läromedelsutredningen behandlar här utöver folkhögskolan endast den vuxenutbildning som har sin motsvarighet i skolväsendets ungdomsutbildning. I den arbetsmarknadsutbildning som arbetsmarknadsstyrelsen och skolöverstyrelsen bedriver har deltagarna fria läromedel. Beträffande annat slag av vuxenutbildning får utredningen hänvisa till det utredningsarbete som bedrivs av kommittén för studiestöd åt vuxna (se även 4.2.3.) Landsorganisationen (LO) har tillsatt en arbetsgrupp för vuxenutbildningsfrågor (LOVUX). Denna arbetsgrupp lade i början av 1969 fram en delrapport och sammanfattning, Fackföreningsrörelsen och vuxenutbildningen. I rapporten föreslår LOVUX ökat ekonomiskt stöd åt vuxenstuderande, bl. a. fria läromedel. LO och Arbetarnas bildningsförbund (ABF) föreslog i hemställan till utbild-

28 Tidpunkten för reformens genomförande Enligt läromedelsutredningens mening bör fria läromedel på det gymnasiala stadiet införas, där så inte redan skett, samtidigt med att den nya mellanskolan genomförs, dvs. läsåret 1971/72. Aktuella författningsändringar bör sålunda träda i kraft den 1 juli 1971 och resurser i förekommande fall beräknas fr. o. m. budgetåret 1971/72.

4.2.3 Finansieringsfrågor Enligt direktiven skall läromedelsutredningen vid förslag om ökade insatser från det allmännas sida även ange hur dessa bör finansieras och kostnaderna fördelas mellan olika bidragsgivare. Som nämnts i 4.1 skall utredningen enligt direktiven överväga om förekomsten av bl. a. studiehjälp kan motivera en mer restriktiv inställning i fråga om fria läromedel. Enligt utredningens mening är studiehjälpen att betrakta som ett förlängt barnbidrag avsett att täcka en del av och såSOU 1970:10

ledes inte hela ungdomskostnaderna. Det finns därför ingen anledning att låta övervägandena beträffande fria läromedel för den gymnasiala ungdomsutbildningen påverkas av studiehjälpens förekomst. Praktiska skäl — liksom givetvis de vuxenstuderandes i regel avsevärt högre levnadskostnader — talar för att den gymnasiala vuxenutbildningen i detta avseende behandlas på samma sätt som motsvarande ungdomsutbildning. Allmänna

synpunkter

Två huvudformer kan tänkas för finansieringen. Den ena är penningbidrag till målsmännen eller de studerande för köp av läroböcker m. m., dvs. höjda studiebidrag eller speciella bidrag. Den andra är att huvudmannen direkt köper in läromedlen. En höjning av studiebidragen med det belopp som utgifterna för läroböcker och skrivmateriel normalt betingar eller ett införande av speciella läromedelsbidrag vill läromedelsutredningen avvisa av olika skäl. Utredningen betraktar som framhållits i det föregående läromedlen som en integrerad del av utbildningsresurserna. Detta innebär att läromedelskostnaderna inte bör isoleras från övriga utbildningskostnader. Utredningen anser vidare att man för den gymnasiala utbildningen bör eftersträva samma slags lösning som för grundskolan. Till sist vill utredningen peka på de ekonomiska fördelar som kan uppnås om huvudmannen inköper och tillhandahåller läromedlen. Även om huvudmannen vid ett system där eleverna köper läroböcker m. m. kan tillhandahålla dessa läromedel, innebär ett sådant system högre administrativa kostnader än den ordning som tillämpas inom grundskolan. Läromedelsutredningen förordar mot denna bakgrund att huvudmannen kostnadsfritt tillhandahåller läromedlen. Detta behöver — som berörs i det följande — givetvis inte innebära att huvudmannen helt står för kostnaderna. Primärkommunala och landstingskommunala utbildningar I fråga om elevantal domineras de här SOU 1970:10

aktuella utbildningarna av mellanskolan. För dessa är primärkommunerna huvudmän bortsett från vissa landstingskommunala yrkesskolor. Frågan gäller emellertid inte enbart de kommuner som har mellanskola. Eftersom värdkommuner äger rätt att erhålla ersättning för läroböcker m. m. från berörda elevers hemkommuner — detta har dock hittills inte gällt yrkesskolan — omfattas i princip samtliga kommuner finansiellt av en utvidgning av systemet med fria läromedel. Härtill kommer att den kommunala vuxenutbildningen torde få väsentligt större omfattning än idag. Som framgår av det föregående betraktar utredningen läromedelskostnaderna som en del av de totala utbildningskostnaderna. Det ligger inte inom ramen för dess uppdrag att pröva fördelningen av dessa mellan staten och kommunerna. Utredningen vill dock framhålla följande. Enligt gällande bestämmelser utgår statsbidrag till mellanskolan i huvudsak för följande ändamål: 1. anskaffning av skollokaler 2. första uppsättning stadigvarande undervisningsmateriel 3. anordnande av skolhem (elevhem) 4. driftkostnader Driftbidragen till de nuvarande gymnasiala skolorna utgår f. n. i princip med belopp motsvarande samtliga lönekostnader för skolledare och lärare. Utöver vad som anges under punkt 2 ovan finns alltså inga speciella bidrag för läromedel för dessa skolformer. Med dessa statsbidrag utgjorde primärkommunernas andel av kostnaderna för det primärkommunala skolväsendet åren 1962 —1967: 1 1962 1963 1964 1965 1966 1967 1

52 % 53 % 48 % 48 % 48 % 44 %

Anderson—Nilsson, Kommunernas skolkostnader, Kommunal skoltidning 1968: 8. 29

Primärkommunernas andel har alltså minskat under den angivna perioden. Samtidigt bör framhållas att utbildningskostnaderna i absoluta tal ökat mycket kraftigt och att variationerna mellan olika kommuner givetvis kan vara stora. Skolväsendets andel av de totala primärkommunala nettokostnaderna var 1962 —1967: 1962 1963 1964 1965 1966 1967

27% 28% 22% 22% 23% 22%

Under de senaste åren har det pågått en livlig diskussion om kostnadsfördelningen mellan stat och kommun. På förslag av statsutskottet uttalade 1969 års vårriksdag »att en parlamentariskt sammansatt utredning (bör få) i uppdrag att göra en översyn av det nuvarande skatteutjämningssystemet i syfte att nå en ytterligare utjämnad kommunalskatt över hela landet och att i samband därmed i härför erforderlig omfattning ta upp till övervägande frågan om kostnadsfördelningen mellan stat och kommun». Med anledning av sammanförandet av de nuvarande skolformerna gymnasiet, fackskolan och yrkesskolan till en enhetlig mellanskola pågår en departemental översyn av statsbidragen till det kommunala skolväsendet under medverkan av bl. a. företrädare för Svenska kommunförbundet och Svenska landstingsförbundet. Eftersom läromedelskostnaderna utgör en del av de totala utbildningskostnaderna är det naturligt, att frågan om finansieringen av de fria läromedlen för skolor med primärkommuner eller landsting som huvudmän beaktas vid dessa överläggningar. Härvid bör enligt utredningens mening samtliga landstingskommunala utbildningar på studiehjälpssystemets område, alltså även folkhögskolan, behandlas. Utredningen vill framhålla att ett in-

förande av speciella statsbidrag till huvudmännen för läromedel skulle strida mot de principer för statsbidrag som utvecklats. Dessa kännetecknas nämligen av en strävan mot mera generella bidrag. Det är möjligt att i de statliga driftbidragen väga in större eller mindre delar av kostnaderna för fria läromedel. Med denna uppläggning blir storleken av statens resp. kommunernas insatser en förhandlingsfråga. Dessa förhandlingar blir ett led i den övergripande diskussionen om formerna för finansieringen av de totala utgifterna på utbildningsområdet. Det kan också framhållas att läromedelskostnaderna är en liten del av de totala utbildningskostnaderna. I detta sammanhang vill utredningen även ta upp frågan om förhållandet mellan ett system med fria läromedel och det nuvarande skatteutjämningssystemet. I direktiven erinras om att det sistnämnda ökat möjligheterna för primärkommuner och landsting med låg skattekraft att lämna samhällsservice av olika slag. Det är ingen tvekan om att detta system för vissa kommuner varit en ekonomisk förutsättning för införandet av fria läromedel på mellanskolenivå. Under den närmaste framtiden torde skattekraften för en del kommuner förbli så låg, att ett skatteutjämningssystem förblir en förutsättning för deras möjligheter att tillhandahålla fria läromedel. Även om staten skulle taga på sig en betydande andel av kostnaderna för dessa — såsom fallet var vid införandet av obligatoriska fria läroböcker för elever inom folk- och småskola år 1946 — skulle likväl de stora skillnaderna i skattekraft återverka på kommunernas möjligheter. Även de härav föranledda övervägandena bör emellertid ske i ett större sammanhang, i samband med en generell prövning av skatteutjämningssystemet. Med hänsyn till dels den starka integrationen mellan kostnaderna för läromedel och övriga utbildningskostnader, dels de pågående överläggningarna om statsbidragen till det kommunala skolväsendet är det således — trots direktiven — omöjligt för utredningen att lägga fram något förslag om fördelningen av de finansiella insatserSOU 1970:10

na för fria läromedel mellan stat och kommun. Utbildningar med enskild huvudman Vid enskilda utbildningar som åtnjuter statsbidrag bör möjligheterna att tillhandahålla och finansiera läromedel tillgodoses inom ramen för statsbidraget. Folkhögskolorna, av vilka ca hälften är landstingskommunala och övriga enskilda, erhåller statsbidrag till »kostnader för pedagogisk utrustning såsom litteratur, tidningar, tidskrifter och förbrukningsmateriel» enligt vissa regler (§ 9 i Kungl. Maj:ts kungörelse om statsbidrag till driftkostnader för folkhögskolor — SFS 1966: 758). Vid bestämning av detta bidrags storlek i framtiden bör hänsyn tas även till kostnaderna för fria läromedel. Därvid bör folkhögskolorna oberoende av huvudman behandlas lika. Studieförbundens verksamhet behandlas i detta betänkande endast i den mån studieförbunden bedriver utbildning av samma slag som förekommer inom det kommunala skolväsendet. Ett införande av fria läromedel vid den kommunala vuxenutbildningen skulle i detta avseende försämra ställningen för studieförbundens kompetensinriktade utbildning, dvs. utbildning efter läroplanerna för grundskolans högstadium och mellanskolan i vissa ämnen eller motsvarande undervisning. Vid vårriksdagen 1969 väcktes flera motioner om översyn av vuxenutbildningsområdet. Statsutskottet framhöll i sitt utlåtande över motionerna att det fanns skäl att se över reglerna för den statliga bidragsgivningen till studiecirkelverksamhet, till studieförbund och till föreläsningsverksamhet. Dessutom var det enligt utskottets mening angeläget att man på grundval av en samlad översyn bildade sig en uppfattning om föreliggande problem och om hur de lämpligen bör lösas. Riksdagen beslöt att ge dessa synpunkter till känna för Kungl. Maj:t. Skolöverstyrelsen föreslog i sina petita för budgetåret 1970/71 ett kraftigt ökat stöd till folkbildningsarbetet. Bidraget till studiecirklar borde enligt överstyrelsen förSOU 1970:10

dubblas och bidraget till studieförbundens verksamhet ökas betydligt. Enligt 1970 års statsverksproposition framläggs denna vår en särskild proposition med reformförslag på vuxenutbildningens område inkl. folkbildningsarbetet. Läromedelsutredningen vill för sin del framhålla att de statliga bidragen till enskilda gymnasiala utbildningar och studieförbundens verksamhet bör bestämmas med hänsyn till utredningens förslag om fria läromedel inom den kommunala vuxenutbildningen. Statliga utbildningar På studiehjälpssystemets område finns även ett antal statliga utbildningar. Enligt utredningens mening bör man i samband med petita för budgetåret 1971/72 beakta kostnaderna för helt fria läromedel.

4.3 Studiemedelssystemets område

utbildnings-

Som framhållits i 4.1 anser läromedelsutredningen att fria läromedel i princip bör införas också inom den eftergymnasiala utbildningen. För denna gäller en eventuell utvidgning av de samhälleliga insatserna huvudsakligen kurslitteratur. Övriga läromedel bekostas och tillhandahålls i regel av huvudmannen. Det bör dock beaktas att kurslitteraturen är av mindre betydelse, kostnadsmässigt sett, vid vissa utbildningslinjer, medan inköp av andra läromedel och viss utrustning här kan förorsaka den studerande stora utgifter. Även för den eftergymnasiala utbildningen bör enligt utredningens uppfattning i princip gälla, att den studerande »i skälig omfattning» skall tillhandahållas de läromedel som fordras för att studierna skall kunna genomföras tillfredsställande.

4.3.1 Former för fria läromedel Som redovisats i 4.2.1 kan här aktuella fria läromedel tillhandahållas som gåva, som lån eller genom penningbidrag (eller mot31

svarande) för vilka läromedel kan anskaffas. Den tredje formen kan sägas vara en variant av gåvoformen och den förutsätter att huvudmannen också vidtar åtgärder för att läromedlen skall finnas tillgängliga. Den tidigare nämnda kommittén för akademisk kurslitteratur (KAK) berörde i sitt betänkande frågan om den studerandes behov att äga eller låna olika slag av kurslitteratur. Enligt KAK:s bedömning talade flera skäl för att de studerande skulle äga vad K A K kallade A-material, dvs. den grundläggande kurslitteraturen. Bl. a. skall böcker kunna användas som arbetsmateriel i samband med undervisningen, varvid de bör kunna förses med anteckningar och förstrykningar. Läromedelsutredningen ansluter sig till KAK:s syn i denna fråga: den grundläggande litteraturen bör ägas, mera speciell och dyrbar litteratur, referensverk, lexikon etc. bör kunna lånas. Gränsdragningen är här givetvis svår. Den bör enligt utredningen i möjligaste mån ankomma på dem som närmast är berörda av och förtrogna med situationen inom den aktuella utbildningen, dvs. studerande och lärare vid denna.

4.3.2 Fria läromedel och studiemedelssystemet I 4.1 har framhållits att bl. a. studiemedlens storlek måste beaktas vid bedömning av frågan om ökade insatser för fria läromedel. Garantilånenämnden fastställde 1962 ett normalbelopp för studerandes levnadskostnader (se Rätt till studiemedel, SOU 1963: 74, s. 63). Av normalbeloppet för ensamstående ej hemmaboende studerande under första studieåret, 5 500 kr., beräknades utgifterna för läroböcker och studiemateriel, terminsavgifter samt förenings- och försäkringsavgifter till sammanlagt 600 kr. Studiesociala utredningen, som lade fram de förslag som ligger bakom det nuvarande studiemedelssystemet, utgick bl. a. från detta normalbelopp. Till grund för det av studiesociala utredningen förordade 32

och senare fastställda normala studiemedelsbeloppet ligger alltså uppskattningar av behovet av medel för bl. a. kurslitteratur. Till grund för det av studiesociala utredningen förordade och senare fastställda normala studiemedelsbeloppet ligger alltså uppskattningar av behovet av medel för bl. a. kurslitteratur. Utredningen har i det föregående till stöd för sitt förslag om fria läromedel åberopat principen om kostnadsfri utbildning. Man kan inte hävda att denna princip tilllämpas så länge den studerande får betala läroböcker m. m. med medel som till huvuddelen senare skall återbetalas. Att hänsyn till studiemedlens icke-återbetalningspliktiga del måste tas vid prövning av frågan om fria läromedel är uppenbart. Här föreligger ett direkt bidrag från staten till den studerande, avsett att täcka kostnader i samband med studierna. I förarbetena till 1964 års studiesociala reform motiveras bidragsdelen endast med allmänna rekryteringsskäl. Det förekommer ingenting som tyder på att bidragsdelens tillkomst eller storlek föranletts av hänsyn speciellt till de studerandes utgifter för läromedel. Mot bakgrund härav saknas det enligt utredningens uppfattning anledning att utgå ifrån annat än att — rent teoretiskt — den andel av bidragsdelen som går till inköp av läromedel motsvarar de genomsnittliga läromedelsutgifternas andel av studiemedlens totalbelopp. 1 De återbetalningspliktiga medlen berörs givetvis också av ovanstående resonemang. Teoretiskt borde således deras storlek påverkas av ett införande av fria läromedel. Emellertid skall erinras om att enligt de tidigare återgivna resultaten från studentekonomiska undersökningen en ensamstående, inte hemmaboende universitetsstuderandes utgifter uppgår till ca 11 000 kr. per år. 1

Om man utgår från att de genomsnittliga utgifterna per studerande för läromedel f. n. är 300—400 kr., blir »läromedelsandelen» av studiebidraget idag ca 65—85 kr.

SOU 1970:10

Detta belopp skall jämföras med det normala studiemedelsbeloppet, f. n. 8 400 kr. per år. I det föregående har konstaterats att relativt stora skillnader i läromedelsutgifter för de studerande föreligger mellan olika eftergymnasiala utbildningsvägar. Det måste bedömas som angeläget att här åstadkomma en utjämning. Detta skulle i och för sig kunna ske genom en differentiering av studiemedlens bidragsdel med hänsyn till läromedelsutgifterna. Av praktiska skäl kan i så fall inte ett särskilt belopp för varje utbildning komma i fråga. Man skulle i stället få dela in utbildningarna — vid de filosofiska fakulteterna ämnesområdena — i grupper efter storleksordningen av de studerandes läromedelsutgifter. Ett sådant system skulle emellertid vara förenat med betydande administrativa svårigheter. I sammanhanget måste också beaktas att betydande variationer mellan skilda studerande förekommer i fråga om en rad andra utgiftsposter och kanske med större rätt kan anses motivera en differentiering av studiebidragen. Härtill kommer att man bl. a. inom SFS f. n. diskuterar studiebidragets existens. Härvid har bl. a. föreslagits ett nytt studiefinansieringssystem för den högre utbildningen innebärande att det s. k. återbetalningstaket för studiemedlen höjs samtidigt som bidragsdelen avskaffas. Om studiebidraget skulle avskaffas bortfaller — med utredningens principiella utgångspunkt beträffande fria läromedel — såväl kravet på hänsyn till studiemedelsbeloppet vid prövning av frågan om finansiella insatser för fria läromedel som möjligheterna att utnyttja studiemedelssystemet — t. ex. genom ovan antydda differentiering av bidragsdelen — vid den tekniska lösningen av finansieringsfrågan. En omprövning av bidragsdelens existens skulle sålunda väsentligt påverka förutsättningarna för genomförande av ett förslag om fria läromedel från utredningen. Ett avskaffande av studiebidraget kan således ge ökat stöd för en lösning motsvarande den som utredningen föreslagit för det gymnasiala stadiet, dvs. att samhället garanterar de stuSOU 1970:10

derande fri tillgång till de läromedel som fordras. Läromedelsutredningen har inte i uppgift att överväga principiella förändringar av studiemedelssystemet. Utredningen erinrar om att 1968 års studiemedelsutredning f. n. utreder en rad frågor rörande studiemedelssystemets utformning av betydelse bl. a. för ovan diskuterade spörsmål. 4.3.3 Läromedelsförsörjning En utgångspunkt för läromedelsutredningens överväganden rörande fria läromedel har varit nödvändigheten av att genom insatser från det allmänna skapa bättre förutsättningar för produktion, distribution och inköp. Läromedelsutredningen har i annat sammanhang undersökt formerna för inköp av skolböcker m . m . till grundskolan och mellanskolan. Resultaten har presenterats i betänkandet Skolboksleveranser (SOU 1968: 14) samt i rapporten Skolboksdistributionen (Utbildningsdepartementet 1968: 3). En av de iakttagelser som kunnat göras är att införande av fria läroböcker på mellanskolenivå ofta medfört förbättrade rutiner vid val, beställning och leveranser av skolböcker. Dessutom har åtgärden lett till att skolorna i full utsträckning kan utnyttja de rabattvillkor som gäller vid köp av skolböcker. Inom den högre utbildningen saknas idag i stor utsträckning en organisation för att tillhandahålla de studerande individuellt brukade läromedel. Beträffande sådan kurslitteratur som de studerande förutsätts köpa används i regel den vanliga bokhandeln. Ofta brister det emellertid i informationen mellan utbildningsenheterna och bokhandeln. Utredningen har konstaterat att universitetskanslersämbetet f. n. bygger upp en särskild organisation för bevakning av kurslitteratur m . m . som torde få stor betydelse för planeringen av anskaffning av läromedel, främst kurslitteratur, vid universitet och högskolor. Den nyinrättade samordningsenheten vid 33

utrustningsnämnden för universitet och högskolor har bl. a. på biblioteksområdet tack vare samlade inköp redan uppnått mera fördelaktiga inköpsvillkor än vad som tidigare erhållits. Nämnda insatser i fråga om läromedelsinköp m. m. har stort intresse inte minst vid övergång till ett friare system på bokmarknaden genom slopandet av bruttoprissättningen på böcker den 1 april 1970. Statens pris- och kartellnämnd genomför som tidigare nämnts en undersökning av läromedelsmarknaden åt utredningen. Därvid kommer man även att uppmärksamma frågor rörande produktion, distribution och inköp av läromedel på det eftergymnasiala stadiet. Utredningen avser att behandla dessa frågor i ett senare betänkande. För vissa eftergymnasiala utbildningar föreligger inte de distributionsproblem som angetts ovan, t. ex. för eftergymnasiala utbildningar vid gymnasiet och yrkesskolan. Utredningen anser emellertid — som tidigare framhållits — att samtliga utbildningar tillhörande studiemedelssystemets område bör behandlas lika. Sammanfattningsvis får utredningen beträffande fria läromedel på studiemedelssystemets område framhålla följande. Oberoende av själva frågan om finansiella insatser från det allmännas sida för att minska de studerandes läromedelskostnader är det av grundläggande betydelse för att fria läromedel i realiteten skall kunna föreligga att ett system skapas som möjliggör att adekvata läromedel finns till hands vid rätt tidpunkt och i erforderlig omfattning. Utredningen har i avvaktan på resultaten av nyssnämnda aktiviteter och utredningens egna fortsatta överväganden i hithörande frågor inte ansett sig kunna lägga fram konkreta förslag rörande fria läromedel på eftergymnasial nivå. Utredningen avser att senare återkomma till dessa frågor.

34 SOU 1970:10

5 Kostnadsberäkningar

Som redovisats i tidigare avsnitt har läromedelsutredningen genom enkäter och på annat sätt sökt uppskatta de studerandes utgifter för läromedel vid olika utbildningar. I regel har därvid endast utbildningar med större elevantal medtagits. Samtliga statliga gymnasiala utbildningar ingår dock. Uppgifterna avser i de flesta fall läsåret 1968/69. I ett räkneexempel uppskattas nedan storleken av kostnaderna för läroböcker m . m . för samtliga studerande vid olika utbildningar läsåret 1968/69. Vid beräkningarna har använts bl. a. de i tidigare avsnitt redovisade kostnaderna per elev. För studerande inom studiehjälpssystemets utbildningsområde avser kostnaderna läroböcker och förbrukningsmateriel. När det gäller studiemedelssystemets område har utredningen hittills främst behandlat kurslitteratur, varför kostnaderna avser enbart sådan. Grundskolan, som redan har fria läromedel, har medtagits för fullständighetens skull. Ett flertal mindre utbildningar saknas, liksom utbildningar där de studerande får lön under utbildningstiden (jfr 1.4.1). Resultatet anges i tabell 5.1. Beräkningarna redovisas närmare i bilaga 3 (tabellerna 1—6). Räkneexemplet ger en ungefärlig uppfattning om kostnaderna för fria läroböcker m . m . under förutsättning att samtliga studerande erhåller läromedlen som gåva. Man bör dock observera att många av de SOU 1970:10

studerande redan har fria läromedel, bl. a. flertalet elever i gymnasiet. Kostnaden per studerande blir enligt ovan i genomsnitt för alla kategorier, alltså inkl. grundskola och vuxenutbildning, 170 kr. För gymnasiala och eftergymnasiala utbildningar tillsammans blir motsvarande genomsnitt ca 250 kr. Av intresse i sammanhanget är storleken av kostnaderna för här behandlade läromedel jämfört med de totala utbildningskostnaderna för olika utbildningar. Sådana jämförelser är i många fall omöjliga att göra, eftersom utbildningskostnaderna per studerande av redovisningstekniska skäl ofta inte kan erhållas. Tabell 5.2 återger för jämförelse vissa tillgängliga uppgifter om driftkostnaderna per elev budgetåret 1968/69. Uppgifterna visar att kostnaderna för läroböcker och skrivmateriel utgör en mindre del av de totala driftkostnaderna. Andelen är uppskattningsvis för grundskolan ca 3 %, för gymnasiet och folkhögskolan ca 5,5 % och för yrkesskolan ca 2 %. Läromedelsutredningen har även sökt fördela de i tabell 5.1 ingående utbildningarna exkl. grundskolan efter huvudman. Resultaten redovisas i tabell 5.3 och bilaga 3 (tabellerna 7—10). Därvid har hänsyn tagits till de förändringar i huvudmannaskapet för gymnasial utbildning som föreslagits i prop. 1970:4 ang. huvudmannaskapet för mellanskolan. Enligt propositionen skall 35

Tabell 5.1. Beräknade kostnader för läroböcker och förbrukningsmateriel vid grundskola och gymnasiala utbildningar och för kurslitteratur vid eftergymnasiala utbildningar läsåret 1968/69. Avrundade belopp (kronor). Utbildning Grundskolan m. m. Gymnasial utbildning Mellanskolan1 Övrig gymnasial utbildning Kommunal vuxenutbildning

Antal studerande ht 1968

Totala kostnader

947 000

124 500 000

195 000 19 000 119 000

360 100 000 4 700 000 7 100 000

333 000

71 900 000

116 000 20 000

39 100 000 5 200 000

4 Summa Eftergymnasial utbildning Universitet och högskolor5 Övrig eftergymnasial utbildning Summa Totalt

136 000

44 300 000

1 416 000

240 700 000

1 Exkl. eftergymnasiala utbildningar (se not 1 till tabell 1 i bilaga 3, s. 46). - Exkl. yrkesskolans deltidskurser. 8 Inkl. kostnaden för deltidsstuderande vid yrkesskolan (se not 2 till tabell 1 i bilaga 3). 4 Inkl. yrkesskolans deltidskurser. ~> Inkl. UKÄ:s decentraliserade universitetsutbildning.

sjukvårdshuvudmännen, dvs. främst landstingen och de landstingsfria städerna, handha vårdyrkesutbildningen och vidare landstingen i princip vara huvudmän för lantbrukets yrkesskolor och skogsbruksskolorna. Med anledning av detta förslag har vid beräkningarna av landstingens kostnader för yrkesskolorna här endast medtagits elever i vårdutbildning vid de landstingskommunala yrkesskolorna. Framför allt beträffande de kommunala skolorna är de angivna totalkostnaderna osäkra pga. svårigheterna att fördela ele-

verna i yrkesskolan på landstingskommunala och primärkommunala utbildningar. Enligt beräkningarna skulle således fördelningen på de olika grupperna bli i stort sett följande: Statliga utbildningar Landstingskommunala utb. Primärkommunala utb. Enskilda utb.

41,0 mkr 5,6 mkr 67,7 mkr 1,8 mkr

De olika huvudmännens kostnader vid genomförande av utredningens förslag blir givetvis beroende av eventuella förändring-

Tabell 5.2. Driftkostnaderna per elev exkl. studiehjälp i kronor 1968/69 vid vissa skolformer 1

Grundskola Kommunalt gymnasium Fackskola Yrkesskola Folkhögskola 1

Staten

Kommunerna

Summa

2 500 5 400 2 200 6 600 3 400

1 400 1 500 1 300 2 600 1200

3 900 6 900 3 500 9 200 4 600

Enligt skolöverstyrelsens petita för budgetåret 1969/70. De kommunala utgifterna är där beräknade.

36 SOU 1970:10

Tabell 5.3. Beräknade kostnader för kurslitteratur och förbrukningsmateriel vid gymnasiala och eftergymnasiala utbildningar lärsåret 1968/69 med fördelning på huvudmän enligt prop. 1970:4. Avrundade belopp (kronor).

Statliga utbildningar Landstingskom. utbildningar Primärkom. utbildningar Enskilda utbildningar Summa 1 2

Studiehjälpssystemets utbildn.

Studiemedelssystemets utbildn.

Summa

200 000 3 300 000 66 700 000 31 600 000 71 800 000

40 800 000 »2 300 000 1 000 000 200 000 44 300 000

41 000 000 5 600 000 67 700 000 1 800 000 116 100 000

Sjuksköterskeskolor och viss eftergymnasial utbildning vid yrkesskolan. Huvudsakligen folkhögskolor.

ar av principerna för statsbidrag för utbildningskostnader eller av en eventuell reform avseende kostnadsfördelningen i stort mellan staten och kommunerna. Av primärt intresse i sammanhanget är givetvis de merkostnader som uppstår vid ett införande av fria läromedel vid här aktuella utbildningar. Vid de statliga utbildningar som berörs, huvudsakligen universitet och högskolor, förekommer inte fria läroböcker. Dock förekommer inköp av kurslitteratur vid bl. a. universitetsbiblioteken. De statliga kostnader som anges i detta kapitel utgör — bortsett från utgifter för biblioteksändamål — merkostnaderna för staten vad avser dess egna utbildningar. För de statliga utbildningarna på studiehjälpssystemets område blir merkostnaderna budgetåret 1971/72 ca 270 000 kr. (se tabell 11 i bilaga 3). Därav faller ca en tredjedel på de statliga tandsköterskeskolorna och tandteknikerskolorna, som enligt en hemställan från skolöverstyrelsen till utbildningsdepartementet bör erhålla kommunalt huvudmannaskap. Att beräkna de totala merkostnaderna för de primärkommunala utbildningarna är mindre meningsfullt, eftersom dels flertalet gymnasiekommuner redan har infört fria läromedel för ungdomsutbildningen vid gymnasiet och fackskolan och många av de övriga avser att göra detsamma, dels dessa kostnader skall fördelas på kommuSOU 1970:10

nerna. Det sistnämnda gäller också i fråga om de landstingskommunala utbildningarna, där helt fria läromedel är ovanliga. För beräkningar av merkostnaderna vid kommunala utbildningar hänvisar utredningen till de uppgifter om kostnaderna per elev som ges i 2.3 och 3.5, vilka använts vid de beräkningar som redovisas i bilaga 3. Som nämnts föreslår utredningen att en reform avseende den gymnasiala utbildningen genomförs budgetåret 1971/72. Enligt vissa beräkningar skulle antalet elever vid mellanskolan och folkhögskolorna tillsammans hösten 1971 vara 14,4 % större än hösten 1968.1 Mycket förenklat bör man således kunna anta att kostnaderna 1971/72 är 14 % högre än 1968/69. Med de förutsättningar som angetts i början av detta kapitel (tabell 5.1) skulle totalkostnaderna för fria läromedel vid studiehjälpssystemets utbildningar 1971/72 bli 82 milj. kr. mot 72 milj kr. 1968/69.

1 Skolöverstyrelsens 1970/71.

petita

för

budgetåret 37

Bilaga 1

Utbildningar vid vilka studiehjälp eller studiemedel utgår

Studiehjälp resp. studiemedel utgår för studier vid de läroanstalter och utbildningslinjer som anges i följande förteckning under förutsättning att de är statliga, statsunderstödda eller ställda under statlig tillsyn. A. Läroanstalter och utbildningslinjer vid vilka studiehjälp utgår enligt SFS 1969: 324 Bergsskolan i Filipstad Enskilda gymnasiet i Stockholm, tvåårig realskola Fackskolor kommunal fackskola enskild fackskola med utbildningsmål som är likartat utbildningsmålet för kommunal fackskola Flickskola, de två högsta årskurserna Folkhögskola Gymnasier kommunalt gymnasium med undantag av dels ettårig ekonomisk utbildning för den som avlagt studentexamen, dels påbyggnadskurser till teknisk linje i gymnasiet, dels särskild teknisk kurs för den som avlagt studentexamen (studentlinje), dels ekonomisk specialkurs enskild läroanstalt med utbildningsmål som är likartat utbildningsmålet för kommunalt gymnasium Kommunal och statlig gymnasial vuxenutbildning Konstfackskolan med undantag av högre 38

konstindustriella skolan och teckningslärarinstitutet Konstindustriskolan i Göteborg, konstindustriella dagskolans grundkurs Kungl. bibliotekets biblioteksskola Lantbrukets yrkesskolor och Alnarpsinstitutet med undantag av lantmästar- och trädgårdsteknikerutbildning Mariannelundsskolan, tvåårig realskola Sjöbefälsskola, fartygsmekaniker- och skepparkurser av första klass Skogsbruksskola Specialgymnasiet för lantbruks-, mejeri- och skogsstuderande Statens brandskola, mastar- och gesällklass för skorstensfejare Tandsköterskeskola Tandteknikerskola Utbildning av hörselvårdsassistenter Veterinärhögskolan, hovslagarskola och seminörutbildning Yrkesskolor yrkesskola, för vilken utgår statsbidrag enligt kungörelsen den 31 maj 1957 (nr 480) om statsbidrag till yrkesskolor eller enligt kungörelsen den 4 mars 1966 (nr 115) om statsbidrag till driftkostnader för gymnasiala skolor, med undantag av dels grafiska institutet och institutet för högre reklamutbildning, dels utbildning av arbetsterapeuter, cytologassistenter, dialysassistenter, fritidspedagoger, hushållstekniker, internatföreståndare, laboratorieassistenter, SOU 1970:10

oftalmologassistenter, operationsassistenter, radioterapiassistenter, röntgenassistenter, sjukgymnaster, tandhygienister och ålderdomshemsföreståndare, dels sådan sekreterarutbildning, företagsekonomisk utbildning, utbildning i marknadsföring, socialadministrativ utbildning eller socialkameral påbyggnadsutbildning för vilken slutbetyg från gymnasium, fackskola eller motsvarande utbildning är inträdesvillkor, dels ettårig utbildning i automatisk databehandling, dels tvåårig utbildning av ekonomiföreståndare statlig eller enskild läroanstalt med utbildningsmål som är likartat utbildningsmålet för dessa yrkesskolor Yrkesutbildningskurser för arbetslösa B. Läroanstalter och utbildningslinjer vid vilka studiemedel utgår enligt SFS 1969: 325 Alnarpsinstitutet, lantmästar- och trädgårdsteknikerutbildning Decentraliserad akademisk utbildning Enheten för medicinsk och teknisk utbildning och forskning i Linköping Ericastiftelsens läkepedagogiska institut Fiskeritjänstemannautbildning Folkbibliotekens korrespondensinstitut Folkskoleseminarium Förskoleseminarium Gymnasial utbildning i kombination med universitetsutbildning, försöksverksamhet Gymnasium, ettårig ekonomisk utbildning för den som avlagt studentexamen, påbyggnadskurser till teknisk linje i gymnasiet, särskild teknisk kurs för den som avlagt studentexamen (studentlinje) och ekonomisk specialkurs Gymnastik- och idrottshögskola Handelshögskola lournalisthögskola Karolinska institutet Konstfackskolan, högre konstindustriella skolan och teckningslärarinstitutet Konsthögskolan Konstindustriskolan i Göteborg, högre konstindustriella dagskolan Koreografutbildning vid musikhögskolan SOU 1970:10

Lantbrukshögskolan Lärarhögskola Lärarutbildningskurser, som omfattar minst cirka 15 veckor Musikhögskolan Musikkonservatorium Musikpedagogiskt institut Nordiska hushållshögskolan, textillinjen Nordiska institutet för samhällsplanering Pastorsutbildning vid Betelseminariet, Johannelunds teologiska institut, Metodistkyrkans teologiska skola, Svenska Missionsförbundets teologiska seminarium och årskurserna II—IV av Örebro missionsskola Seminarium för huslig utbildning Sjukgymnastinstitut Sjuksköterskeskola Sjöbefälsskola, navigationslärar-, sjökaptens-, sjöingenjörs-, styrmans-, maskintekniker- och radiotelegrafistkurser Skogshögskolan Skogsskola Skolöverstyrelsens biblioteksskola Sköndalsinstitutet, social linje, kyrkokameral linje och kyrkomusikalisk linje Slöjdlärarseminariet Sociala barnavårds- och ungdomsvårdsseminariet, utbildning av socialpedagoger Socialhögskola Statens brandskola, brandingenjörsutbildning Statens institut för folkhälsan, grundutbildning av hälsovårdsinspektörer Statens institut för högre utbildning av sjuksköterskor Statens scenskolor Statens skogsmästarskola Stiftelsen Kursverksamheten vid Stockholms universitet, kurser för chefssekreterare, utlandskorrespondenter, sekreterare och korrespondenter med slutbetyg från gymnasium eller motsvarande utbildning som inträdesvillkor Stiftelsen Svenska Dalcrozeseminariet Svenska Filminstitutet, filmskola Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut, utbildning för meteorologisk tjänsteexamen och hydrologisk tjänsteexamen 39

Teknisk högskola Tilläggsutbildning för läkare med utländsk medicinsk examen Tilläggsutbildning för sjuksköterskor med utländsk utbildning Tilläggsutbildning för tandläkare med utländsk utbildning Universitet Valands konstskola Veterinärhögskolan med undantag av hovslagarskola och seminörutbildning Vidareutbildningskurs för folkskollärare för vinnande av behörighet till ämneslärartjänst för folkskollärare Yrkesskola, för vilken statsbidrag utgår enligt kungörelsen den 31 maj 1957 (nr 480) om statsbidrag till yrkesskolor eller enligt kungörelsen den 4 mars 1966 (nr 115) om statsbidrag till driftkostnader för gymnasiala skolor: dels grafiska institutet och institutet för högre reklamutbildning, dels utbildning av arbetsterapeuter, cytologassistenter, dialysassistenter, fritidspedagoger, hushållstekniker, internatföreståndare, laboratorieassistenter, oftalmologassistenter, operationsassistenter, radioterapiassistenter, röntgenassistenter, sjukgymnaster, tandhygienister och ålderdomshemsföreståndare, dels sådan sekreterar ut bildning, företagsekonomisk utbildning, utbildning i marknadsföring, socialadministrativ utbildning eller socialkameral påbyggnadsutbildning för vilken slutbetyg från gymnasium, fackskola eller motsvarande utbildning är inträdesvillkor, dels ettårig utbildning i automatisk databehandling, dels tvåårig utbildning av ekonomiföreståndare.

40 SOU 1970:10

Bilaga 2

Kostnader för läroböcker och förbrukningsmateriel per elev i mellanskolan

I denna bilaga redovisas kostnaderna för läroböcker och förbrukningsmateriel per elev i mellanskolan i några kommuner, vilkas beräkningar läromedelsutredningen tagit del av. Kostnaderna anges i hela krontal och avser läsåret 1968/69 om inte annat anges.

1.4 Skellefteå Läroböcker och förbrukningsmateriel Storleken hos förekommande penningbidrag anges.

1. Gymnasiet 1.1 Göteborg Läroböcker Linje

Årskurs 1

Årskurs 2

Årskurs 3

Hum-Sh Ek Na Te Te: B Te: El Te: K Te:M

317 394 367 454 454

283 342 319 277

260/254 298 282 503 461 400 479

1.2 Kalmar Läroböcker och 1969

förbrukningsmateriel

Hum Sh Ek Na Te Fackkurs för studenter S O U 1970:10

1.3 Piteå Läroböcker I Piteå använder man i stor utsträckning klassuppsättningar, få böcker ges som gåva. Årskurs 1 260 Årskurs 2 210 Årskurs 3 170

363 363 400 363 550 375

Linje

Årskurs 1

Årskurs 2

Årskurs 3

Hum Sh Ek Na Te

393 393 605 422 753

356 342 247 400 334

318 350 288—435 367 362—663

Linje

Årskurs 1

Årskurs 2

Årskurs 3

Hum-Sh Hum Hum: So Hum: Ha Sh Sh:So Ek Ek: Esp Ek: Esp: So Ek: Ka Na Te

364 295 275 275 294 262 278

235 232 257 260 250

1.5 Ström Läroböcker

386 628

328 430

350 325 365 325 395

1.6 Varberg Läroböcker och

förbrukningsmateriel

Årskurs 1

Böcker

Materiel

Summa

Hum-Sh Ek Na Te

427 437 433 531

140 123 140 159

567 560 573 690

Årskurs 2 Hum Hum: Ha Hum: So Sh Sh: So Ek Na Te

272 275 275 240 293 287 301 390

47 47 47 53 53 37 61 52

319 322 322 293 346 323 362 442

Årskurs 3 Hum 245 268 Hum: Ha Hum: Es 257 278 Sh Sh:Es 267 Sh:So 306 Ek: Esp 336 Ek: Esp: Es 305 Ek: Di 468 Na 399 Te: M 349 Te: El 332

30 30 70 40 80 40 32 73 36 40 46 46

275 298 327 318 347 346 363 378 504 439 395 378

1.7 Vetlanda Läroböcker — 1967/68 a) Årskurs 1 Hum-Sh (Ty B, Fr C) Hum-Sh (Fr B, Ty C) Hum-Sh (Ty B, Sp C) Hum-Sh (Fr B, Sp C) Ek (Ty B, Fr C) Ek (Fr B, Ty C) Ek (Ty B, Sp C) Ek (Fr B, SpC) Na (Ty B, Fr C) Na (Fr B, Ty C) Na (Ty B, SpC) Na (Fr B, SpC) Te (Ty B) Te (Fr B) Medeltal

b) Årskurs 2 Hum (Ty B, Fr C) Hum (Fr B, Ty C) Hum (Ty B, Fr C, Latin) Hum (Fr B. Ty C, Latin) Sh (Ty B, Fr C) Sh (Fr B, Ty C) Na (Ty B, Fr C) Na (Fr B, Ty C) Te (Ty B) Te (Fr B) Ek (Ty B, Fr C, Matematik) Ek (Ty B, Fr C, Stenograf i) Ek (Fr B, Ty C, Matematik) Ek (Fr B, Ty C, Stenograf i)

260 233 224 196 267 239 284 157 253 263 313 303 285 276

Medeltal

261 Därtill kommer förbrukningsmateriel, ca 25 kr. per elev och årskurs. I årskurs 2 kan ett modernt språk utbytas mot socialkunskap. Läroboken i socialkunskap kostar 21 kr. En del elever har utökad studiekurs, varför bokkostnaderna för dessa överstiger de ovanstående. 1.8 Östersund Läroböcker — 1967/68 Linje

Årskurs 1

Hum-Sh Hum Sh Na Ek Te Te: B Te:E Te: M

466 461 352 379

Årskurs 2

349 355 359 186 370

Årskurs 3

591 1934 436 278

338 383 358 381 340 386 361 384 359 405 380 403 466 490

Läroböcker

388 Linje

Årskurs 1

Årskurs 2

Därtill kommer förbrukningsmateriel, ca 25 kr. per elev och årskurs. En del elever har utökad studiekurs, varför bokkostnaderna för dessa överstiger de ovanstående.

So Ek Te: B Te: El Te: K Te:M

278 344 418 330 325 380

263 312 445 443 310 306

2 Viss dyrbar facklitteratur ingår. Denna tillhandahålls numera som klassuppsättning. Fackskolan

2.1 G ö t e b o r g

SOU 1970:10

2.2 K a l m a r Läroböcker

och förbrukningsmateriel

—

7969 Yrkesskolan

3.1 G ö t e b o r g Läroböcker

300 300 550

So Ek Te

2.3 Piteå Läroböcker I Piteå a n v ä n d e r m a n i stor utsträckning klassuppsättningar, få böcker ges som gåva. Årskurs 1 So, Ek Årskurs 1 Te Årskurs 2 So, Ek Årskurs 2 Te

220 305 120 230

Hemteknisk skola A-linje Hemteknisk skola B-linje Kurs för eller i: kokerskor i större hushåll skolmåltidspersonal sömnad med fackteckning vävning med fackteckning barnsköterskor, inbyggd skola fritidspedagoger, årskurs 1 fritidspedagoger, årskurs 2 sjukvårdsbiträden undersköterskor fotvårdsspecialister småbarnsvård

Årskurs 1

2.4 Skellefteå Läroböcker

och

förbrukningsmateriel

P e n n i n g b i d r a g e n s storlek Linje

Årskurs 1

Årskurs 2

So Ek Te

471—529 546 450—621

432—443 379—423 321—629

2.5 S t r ö m Läroböcker Linje

Årskurs 1

Årskurs 2

So:Sp So: Na So:Sh Ek Ek: Esp Ek: Ka Te

320 327

309 340 332

322 450

340 340 350

2.6 Östersund Läroböcker

—

1967/68

Linje

Årskurs 1

So: Na So: Sp, Na Te: B Te:E Te: M

335 S O U 1970:10

366 171 135

Årskurs 2

286 566 369 107

Allmän kontorskurs 326 Kontor fortsättningskurs 284 Kameral kurs 322 Bankkurs 288 Kurs för speditörer 141 Stenografi- och korrespondentkurs 310 Stenografi- och maskinskrivningskurs 222 Resebyråkurs 221 Praktisk kontorskurs 174 Särskild kontorskurs 143 Försäljningsteknisk kurs 125 Kurs för apotekstekniker 112 Dekoratörskurs 158 Påbyggnadskurs för inköpare/försäljare 272 Påbyggnadskurs för reklammän 300 Socialkameral kurs Kurs i marknadsföring 245 Socialadministrativ kurs, förvaltning 419 Socialadministrativ kurs, socialkunskap 278 Företagsekonomisk kurs 319 Socialkameral påbyggnadskurs 194 Läkarsekreterarkurs 103 Kurs för: driftmaskinister installationselektriker fotografer konfektionstekniker kontorsmaskinreparatörer möbel- och inredningssnickare telereparatörer, grundkurs telereparatörer, påbyggnadskurs däckspersonal

172 176 74 46 47 52 98 425 58 53 73 65 65

Årskurs 2

90 30

205 245 73 142 65

60 410

18 123

765 15 43

Årskurs 1

Årskurs 2

3.3 Vetlanda Läroböcker

och förbrukningsmateriel

—

1967/68 skeppskockar maskinpersonal, grundkurs maskinpersonal, verkstadskurs Grundkurs i sjömansarbete Kurs för: fartygselektriker, grundkurs fartygselektriker, påbyggnadskurs ekonomiföreståndare

15 21

Materielkostnader för sömnad och vävning har ej medtagits.

27 21

24 99

3.2 K a l m a r Läroböcker

och

förbrukningsmateriel

1969 Barnavårdsskola

131 Kurs för: betongarbetare fordonsmekaniker bilmekaniker byggnadsmålare byggnadsträarbetare damfrisörer driftmaskinister drifttekniker däckavdelning (sjömanssko5 an) fartygselektriker fordonsmekaniker Hemtekniska skolan T-kurs Hemtekniska skolan A- och B-kurs

100 138 150 31 88 31 350 500 81 163 88 131 150

Kurs för: installationselektriker klänningssömmerskor kockskola komplettenngskurs kontorskurs Maskinavdelning (sjömansskolan) Kurs för: murare ritbiträden sömnad med fackteckning telereparatör verkstadsmekaniker VVS-montörer vävnad med fackteckning Läkarsekreterarkurs

181 31 113 250 281 125 88 150 69 181 113 150 75 225

Kurs för: fordonsmekaniker I fordonsmekaniker II byggnadsträarb. I byggnadsträarb. II verkstadssnickare I verkstadssnickare II rep-smed-svets I rep-smed-svets II installationsel. I installationsel. II verkstadsmekaniker I verkstadsmekaniker II byggnadsritare Ettårig kameral kurs Tvåårig kurs för handel och kontor åk 1 åk 2 Vårdyrkeskurs Hemteknisk skola

Läro- Förböcbr.ker mat.

Summa

200 150 100 40 100 40 120 40 220 40 140 70 250 220

30 30 30 30 30 30 30 30 40 30 30 30 40 50

230 180 130 70 130 70 150 70 260 70 170 100 290 270

250 100 110 170

50 50 50 30

300 150 160 200

3.4 Ström Läroböcker Kameral linje Handelsteknisk linje BTS Kurs för fordonsmek. åk Kurs för fordonsmek. åk 2 Kurs för RSS åk 1 Kurs för RSS åk 2 Kurs för målare åk 1 Kurs för målare åk 2 Kurs för målare åk 3 Telekurs åk 1 Förberedande vårdyrkeskurs

156 147 21 284 120 127 89 173 8

—

284 137

SOU 1970:10

3.5 Östersund Läroböcker

—

1967/68

Kurs i el I Kurs i el II Kurs i tele I Kurs i tele II Kurs i mek I Kurs i mek II Kurs i lack I Kurs i lack II Kurs i plåt I Kurs i plåt II Kurs för bilmek II Kurs för bilmek III Förberedande vårdyrkeskurs Kameral kurs A Allmän kontorskurs Kurs i maskinskrivning och stenografi Kurs i detaljhandel I Kurs i detaljhandel II Kurs i hemtekn. i år ÖS Hemteknisk terminskurs Kurs i storhushållsteknik 1 år Förberedande hemteknisk kurs Kurs i hemteknik i år F r n Kurs i hemteknik Brunflo Kurs i hemteknik Ångsta Barnavårdskurs Kurs i sömnad med fackteckning Kurs i vävning med fackteckning

259 17 242 86 55 30 65 31 116 107 112 92 127 169 142 98 130 130 123 111 114 38 142 146 146 124 257 250

Kostnad per elev yrkesskola

133 Annan fri

undervisningsmateriel

Beträffande annan fri undervisningsmateriel kan några exakta kostnadssiffror inte framräknas. Med utgångspunkt i grundskolans fria skolmateriel och förfrågan hos berörda skolor har följande belopp per elev och läsår beräknats. Gymnasium Fackskola Yrkesskola

SOU 1970:10

40 50 25

Bilaga 3

Beräknade totala kostnader för läroböcker och förbrukningsmateriel vid olika utbildningar

Tabell 1. Beräknade kostnader för läroböcker och förbrukningsmateriel vid det kommunala skolväsendet läsåret 1968/69. Belopp i kronor. Antal elever ht 1968

Skolform Grundskolan och folkskolan Avvecklingsskolor Nya gymnasiet Fackskolan Yrkesskolan, heltidskurser Summa 1 2

Antagen kostnad per elev och år lärob.

förbr.-m.

920 000 27 000 97 000 28 000

100 150 350 350

30 30 30 30

130 180 380 380

173 000

180 Totala kostnader

119 600 000 4 860 000 36 860 000 10 640 000 213 140 000 185 100 000

1 145 000

Vissa eftergymnasiala utbildningar ingår (uppskattningsvis ca 3 000). De ingår även i tabell 5. Beloppet inkluderar i princip även kostnaderna för deltidsstuderande (de sammanlagda kostnaderna för heltids- och deltidsstuderande har relaterats till antalet heltidsstuderande).

Tabell 2. Beräknade kostnader för läroböcker och förbrukningsmateriel vid den kommunala vuxenutbildningen exkl. yrkesskolans deltidskurser läsåret 1968/69. Belopp i kronor.

Utbildning

Antal elever ht 1968

Grundskolans högstadium, fackskola och gymnasium

37 400

Antagen kostnad per elev och år lärob.

förbr.-m.

summa

Totala kostnader

7 106 000

Anm. Kostnaderna för yrkesskolans deltidskurser (82 000 elever) ingår i tabell 1. se not 2 vid denna. 46

SOU 1970:10

Tabell 3. Beräknade kostnader för läroböcker och förbrukningsmateriel vid vissa utbildningar på studiehjälpssystemets område läsåret 1968/69. Belopp i kronor.

Skola

Folkhögskolor Konstfackskolan konstindustriella dagskolan konstindustriella aftonskolan Kungl. Bibliotekets biblioteksskola Tandsköterskeskolor Statens tandteknikerskolor Sjöbefälsskolorna, vissa kurser Trädgårdsskolan i Norrköping Alnarpsinstitutet grundläggande yrkeskurs trädgårdsförmanskurs Hvilans specialgymnasium Veterinärhögskolan seminörutb. Lanthushållsskolor Lantbruksskolor Skogsbruksskolor Övriga utbildningar 4 Summa

Antal elever lå 1968/69

Antagen elevkostnad1

Totala kostnader

212 120

3 030 000

222 105 18 3600 101 68 78

240 60 16 260 60 425 300

53 300 6 300 300 156 000 6 100 28 900 23 400

41 37 47

360 450 500

14 800 16 600 23 500

30 1500 2 560 750 500 18 870

100 210 350 100 200

3 000 315 000 896 000 75 000 100 000 4 748 200

i2 Se tabell 2.5 s. 20. Vinterkurser. 3 Därav 260 vid statliga skolor. . * Med denna grupp avses de utbildningar för vilka uppgifter om läromedelsutgifter ej inhämtats. Det studerandeantal och den läromedelsutgift som anges är uppskattningar.

SOU 1970:10

Tabell 4. B e r ä k n a d e k o s t n a d e r för kurslitteratur 1 9 6 8 / 6 9 . Belopp i k r o n o r .

vid

universitet

och

högskolor

läsåret

Skola/utbildning

Antal studerande ht 19681

Antagen kostnad per studerande och år2

Totala kostnader

Teologisk fakultet luridisk fakultet Humanistisk fakultet Samhällsv. fakultet 3 Matem.-naturv. fakultet

1270 6 850 25 490 32 280 15 220

300 300 300 400 250

381 000 2 055 000 7 647 000 12 912 000 3 805 000

Summa Medicinsk fakultet Odontologisk fakultet Farmaceutisk fakultet apotekarutbildning rcceptarieutbildning Teknisk högskola 4 Teknisk magister-utb. Ekonomutbildning Socialhögskola lournalisthögskola Gymnastik- och idrottshögskola Lärarhögskola, klasslärarutb. 5 Lantbrukshögskola Skogshögskola Veterinärhögskola Konsthögskola Musikhögskola

26 800 000

5 590 1500

400 400

2 236 000 600 000

370 300

400 200 350 350 400 250 200 500 400 200 350 500 300 100

148 000 60 000 3 503 500 133 000 1 568 000 742 500 70 000 225 000 2 436 000 98 000 56 000 130 000 81000 49 000

10 010

380 3 920 2 970

350 450 6 090

490 160 260 270 490 Summa

Totalt

81 110

33 600

12 136 000

38 936 000

Exkl. aktiva licentiander och doktorander. Se tabell 3.3 s. 24. De angivna beloppen utgör i vissa fall rena antaganden. Exkl. ekonomutbildningen vid Lunds och Umeå universitet. Inkl. civilingenjörsutbildningen vid Uppsala universitet. Ämneslärarkandidaterna erhåller lön och medräknas därför inte här.

48 S O U 1970:10

Tabell 5. Beräknade kostnader för kurslitteratur vid vissa utbildningar på studiemedelssystemets område läsåret 1968/69. Belopp i kronor.

Antal studerande ht 1968

Skola/utbildning Förskoleseminarier Seminarier för huslig utb. Sjuksköterskeskolor Utb. av medicinsk-tekniska ass.2 Utb. av laboratorieassistenter2 Utb. av arbetsterapeuter2 Sjukgymnastinstitut3 Ettårig ekonomisk utb. vid gymnasium Ettårig utb. i ADB Sjöbefälsskolor styrmansutb. övrig utb. Övriga utbildningar4 Summa

Antagen kostnad per studerande och år 1

Totala kostnader

2 410 1240 8 230 690 1 380 230 460 2 050 430

200 250 260 220 190 240 165 300 200

482 000 310 000 2 139 800 151 800 262 200 55 200 75 900 630 000 86 000

210 900 2 000 20 230

1 000 450 200

210 000 405 000 400 000 5 207 900

i Se tabell 3.4 s. 25. Ingår i yrkesskolan. Ingår delvis i yrkesskolan. Se not 4 vid tabell 3.

2 3 4

Tabell 6. Beräknade kostnader för kurslitteratur vid UKÄ:s decentraliserade universitetsutbildning läsåret 1968/69. Belopp i kronor. Antal studerande lå 1968/69

Antagen kostnad per studerande

Total kostnad

120 000

Anm. Det angivna studerandeantalet är uppskattat antal heltidsstuderande. De flesta heltidsstuderande läser en termin, men kurser ges både höst och vår.

Tabell 7. Beräknade kostnader för kurslitteratur (och förbrukningsmateriel) vid statliga utbildningar läsåret 1968/69. Belopp i kronor. Utbildning

Kostnad

Gymnasial utbildning1 240 000 Universitet och högskolor, inkl. decentraliserad universitetsutbildning 39 060 000 Förskoleseminarier 480 000 Sem. för huslig utbildning 310 000 Sjukgymnastinstitut 80 000 Sjöbefälsskolor, vissa kurser 620 000 Övrig eftergymnasial utb.2 200 000 Summa 40 990 000 i Se tabell 3. Här har antagits 1 000 studerande och kostnaden 200 kr. per studerande.

2 SOU 1970:10

Tabell 8. Beräknade kostnader för kurslitteratur (och förbrukningsmateriel) vid landstingskommunala utbildningar läsåret 1968/69. Belopp i kronor.

Tabell 10. Beräknade kostnader för läroböcker och förbrukningsmateriel vid enskilda utbildningar läsåret 1968/69. Belopp i kronor.

Utbildning

Utbildning

Kostnad

Folkhögskolor1 Övriga utbildningar2

1 500 000 300 000 1 800 000

Kostnad

Vårdutbildning vid landstingskommunala yrkesskolor1 650 000 Sjuksköterskeskolor 2 140 000 Folkhögskolor2 1 520 000 Lanthushållsskolor 320 000 Lantbruksskolor 900 000 Skogsbruksskolor 80 000 Summa 5 610 000 1

Endast elever vid heltidskurser ingår. Av eleverna vid de landstingskommunala yrkesskolorna har här medtagits endast dem i vårdutbildningen (ca 3 600 elever). Elever vid vårdutbildning vid primärkommunala yrkesskolor har ej medtagits. Viss utbildning tillhörande studiemedelssystemet ingår (uppskattningsvis ca 1 000 elever). 2 Hälften av eleverna vid folkhögskolorna har antagits tillhöra de landstingskommunala skolorna.

Summa 1 2

Se not 2 vid tabell 8. Enskilda yrkesutbildningar (t. ex. handelsoch reklamutbildning) avses. Här har antagits 500 elever vid gymnasial och 1000 elever vid eftergymnasial utbildning samt elevkostnaden 200 kr.

Anm. Som landstingskommunala utbildningar har här räknats sådana som enligt prop. 1970: 4 ang. huvudmannaskapet för mellanskolan skall få landstingen som huvudmän.

Tabell 9. Beräknade kostnader för läroböcker och förbrukningsmateriel vid primärkommunala utbildningar läsåret 1968/ 69. Belopp i kronor. Utbildning

Kostnad

Gymnasiet Fackskolan 1 Yrkesskolan Eftergymnasial utb. vid gymnasium och yrkesskola2 Kommunal vuxenutbildning Summa

36 860 000 10 640 000 12 130 000

1 2

1 000 000 7 110 000 67 740 000

Inkl. deltidskurser. Exkl. elever i landstingskommunal vårdutbildning, se tabell 8. Här har antagits 2 000 elever vid vardera skolformen samt kostnaden 300 kr. per elev i gymnasium och 200 kr. per elev i yrkesskola.

50 SOU 1970:10

Tabell 11. Beräknade merkostnader budgetåret 1971/72 vid införande av fria läromedel vid statliga utbildningar tillhörande studiehjälpssystemet. Belopp i kronor.

Skola Konstfackskolan konstindustriella dagskolan konstindustriella aftonskolan Kungl. bibliotekets biblioteksskola Statens tandsköterskeskolor Statens tandteknikerskolor Statens brandskola, vissa kurser Trädgårdsskolan i Norrköping Alnarpsinstitutet grundläggande yrkeskurs trädgårdsförmanskurs Hvilans specialgymnasium Veterinärhögskolan hovslagarutbildning seminörutbildning

Antal elever lå 1971/72

Antagen elevkostnad

230 115 16 340 90 87 78

240 60 16 260 60 425 300

55 200 6 900

60 40 24

360 450 500

21600 18 000 12 000

10 30

3 000

1 190

Totala kostnader

300 88 400 5 400 37 000 23 400

— 271 200

Anm. Skolöverstyrelsen har i skrivelse 24.3.1969 till utbildningsdepartementet hemställt att den statliga tandtekniker- och tandsköterskeutbildningen skall erhålla kommunalt huvudmannaskap.

SOU 1970:10

J 2 0 MRS 1970

L

,

Statens offentliga utredningar 1970

Systematisk förteckning

Socialdepartementet Livsmedelsstadgekommittén. 1. Ny livsmedelsstadga m.m. Del I. Förslag och motiv. [6] 2. Ny livsmedelsstadga m.m. Del II. Bilagor. [7] Kommunikationsdepartementet Snöskotern — fordonet och föraren. [9] Utbildningsdepartementet Om stat och kyrka. [2] Yrkesutbildningsberedningen. 1. Reformerad lärarutbildning. [4] 2. Yrkesteknisk högskoleutbildning. [8] Fria läromedel. [10] Jordbruksdepartementet Statligt stöd till fiskehamnar. [5] Inrikesdepartementet Balanserad regional utveckling. [3] Civildepartementet Barns utemiljö. [1]

2 0HR8187Q

Anm. Siffrorna inom klämmer betecknar utredningarnas nummer i den kronologiska förteckningen.

K L Beckmans Tryckerier AB 1970