Värnpliktsförmåner Bil. 5,betänkande.

V) N o

National Library of Sweden

Denna bok digitaliserades på Kungl. biblioteket år 2013

Värnpliktigas ekonomiska och sociala situatior Bilaga 5 till SOU 1972:68 Värnpliktsförmåner

Betänkande avgivet av Utredningen rörande systemet för förmåner åt värnpliktiga mfl (UFV) Stockholm 1972

Statens offentliga utredningar 1972:69 Försvarsdepartementet

Värnpliktigas ekonomiska och sociala situation MPI B-rapport nr 71 Februari 1972 Bilaga 5 till UFV betänkande Värnpliktsförmåner (1972: 68)

Betänkande avgivet av Utredningen rörande systemet för förmåner åt värnpliktiga mfl (UFV) Stockholm 1972

ISBN 91-38-00263-9

K L Beckmans Tryckerier AB, Stockholm 1972

Innehåll

Inledning I Undersökningens variabler och referensram Kapitel 1 Problemställning 1.1 Bakgrund och syfte 1.2 Diskussion av problemställning . 1.3 Den värnpliktiges situation under grundutbildning och repetitionsutbildning 1.4 Den värnpliktiges förmåner under militär utbildning

9 9 9 9

11 13

Kapitel 2 Metod 14 2.1 Mätinstrument 14 2.2 Population 14 2.3 Urval . 15 2.3.1 Urval av värnpliktiga som gjort grundutbildning . . . 15 2.3.2 Urval av värnpliktiga som gjort repetitionsutbildning (krigsförbandsövning) . . . 15 2.4 Datainsamlingsmetod 16 2.5 Genomförande 16, 17 II Resultat - grundutbildning . . . . Kapitel 3 Urval - bortfall 3.1 Analys av de frågehäften som inkom efter att första bearbetningen gjorts Kapitel 4 Beskrivning av värnpliktiga i undersökningen 4.1 Civila bakgrundsvariabler . . . . 4.2 Militära bakgrundsvariabler . . . Kapitel 5 Den värnpliktiges faktiska ekonomi före och efter grundutbildningen SOU 1972:69

19 19

21 21 24

5.1 Inkomster före och under grundutbildning 5.1.1 Egen inkomst 5.1.2 Andra inkomster 5.1.3 Makas (motsv) inkomster . 5.2 Olika former av bidrag och hjälp som den värnpliktige och hans familj kan ansöka om före och under grundutbildning 5.2.1 Socialhjälp 5.2.2 Bostadstillägg/bostadsbidrag 5.2.3 Familjepenning under grundutbildning 5.2.4 Kontant ekonomisk hjälp 5.3 Den värnpliktiges utgifter . . 5.3.1 Kostnader för bostad . . 5.3.2 Räntor och amorteringar 5.4 Utnyttjande av besparningar och lån under militärtjänstgöringen . . Kapitel 6 Upplevelse av ekonomin der militärtjänstgöringen

26 26 29 29

30 30 30 32 33 34 34 35 35

un37

Kapitel 7 Kännedom om olika förmåner under grundutbildning 7.1 Tjänstledighet 7.2 Ekonomiska förmåner

40 40 41

Kapitel 8 Åsikter om nuvarande förmånssystem och om eventuella förändringar

45 Kapitel 9 Trivsel och avstånd . . . . 9.1 Trivsel 9.1.1 Militära faktorers inverkan på de värnpliktigas trivsel under grundutbildningen 9.1.2 Civila faktorers inverkan på

47 47

de värnpliktigas trivsel under grundutbildningen . . . . 9.1.3 Ekonomiska faktorers inverkan på de värnpliktigas trivsel under grundutbildningen 9.1.4 Avståndets inverkan på de värnpliktigas trivsel under grundutbildningen . . . . 9.2 Avstånd Kapitel 10 Sammanställning av de värnpliktigas egna synpunkter . . . . 10.1 Synpunkter på den ekonomiska situationen 10.2 Synpunkter på utbildningen

51 52

55 55 57

Kapitel 11 Sammanfattning och diskussion 60 11.1 Anstånd med militärtjänstgöringen 60 11.2 Den ekonomiska situationen . 60,61 11.3 Avstånd till hemorten och trivsel 62 11.4 Bostadsförhållanden 63 11.5 Arbetsmarknadssituationen . . 64 Redovisning av svar på frågorna 2 1 - 4 6 och 5 3 - 6 7 (GU)

66 III Resultat - krigsförbandsövning Kapitel 12 Urval - bortfall

11 77

Kapitel 13 Beskrivning av de värnpliktiga i undersökningen 79 13.1 Civila bakgrundsvariabler . . . 79 13.2 Militära bakgrundsvariabler . 81,82 Kapitel 14 Den värnpliktiges faktiska ekonomi före och under krigsförbandsövning 14.1 Inkomster före och under krigsförbandsövning 14.1.1 Egen inkomst . . . . . 14.1.2 Andra inkomster . . . . 14.1.3 Makas (motsv) inkomster 14.2 Olika former av bidrag och hjälp som den värnpliktige och hans familj utnyttjade före och under krigsförbandsövning 14.2.1 Socialhjälp 4

14.2.2 Bostadstillägg/bostadsbidrag 88, 89 14.2.3 Familjepenning . . . . 90 14.2.4 Näringsbidrag 91 14.2.5 Kontant ekonomisk hjälp 91 14.3 Den värnpliktiges utgifter . . . 92 14.3.1 Kostnader för bostad. . . 92 14.3.2 Räntor och amorteringar 92 14.3.3 Utgifter för underhåll 93 14.4 Utnyttjande av besparingar och lån under militärtjänstgöringen . 93

83 83 83 87 87

87 88

Kapitel 15 Upplevelse av under krigs förbandsövningen

Kapitel 16 Kännedom måner i samband med ning

ekonomin . . . .

om olika förkrigsförbandsöv97

Kapitel 17 Inställning bland de värnpliktiga till förmånssystemet och eventuella förändringar av detta 101 Kapitel 18 Trivsel och avstånd . . . 18.1 Trivsel 18.1.1 Militära bakgrundsfaktorers inverkan på trivseln under krigsförbandsövningen 18.1.2 Civila bakgrundsfaktorers inverkan på trivseln under krigsförbandsövningen . . 18.1.3 Ekonomiska faktorers inverkan på de värnpliktigas trivsel under krigsförbandsövningen 18.1.4 Avståndets till hemorten inverkan på trivseln under krigsförbandsövningen . . 18.2 Avstånd

Kapitel 19 Sammanställning av de värnpliktigas egna synpunkter . . . . 19.1 Synpunkter på den ekonomiska situationen 19.2 Synpunkter på utbildningen . .

103 103

106 107

108 108 111

SOU 1972:69

Kapitel 20 Sammanfattning och diskussion 20.1 Anstånd med krigsförbandsövningen 20.2 Den ekonomiska situationen . . 20.3 Avstånd och trivsel

113 113 114 114 116

Redovisning av svar på frågorna 18—39 och 4 6 - 5 1 och 5 4 - 5 8 (KFÖ) • . . . .

117 IV Jämförelse och diskussion av resultaten 127 Kapitel 21 Jämförelse och diskussion 21.1 Den ekonomiska situationen i samband med militärtjänstgöring 127 21.2 Information om förmåner . . . 130 21.3 Åsikter om det nuvarande förmånssystemet och eventuella förändringar av detta 131 21.4 Trivsel och avstånd 131 21.5 Uppslag till fortsatta studier . . 133 Referenser

SOU 1972: 69

Inledning

I denna bilaga till utredningens rörande systemet för förmåner åt värnpliktiga m fl (UFV) betänkande Värnpliktsförmåner (SOU 1972:68) presenteras en undersökning av de värnpliktigas ekonomiska och sociala situation i samband med militärtjänstgöring. Undersökningen har utförts vid Militärpsykologiska institutet (MPI) av en projektgrupp under ledning av fil kand Britt Rudén. Övriga medlemmar i projektgruppen har varit pol stud Håkan Fanger, fil stud Anders Hennergren och fil kand Gunilla Nyberg. Innehållet i bilagan är i princip detsamma som MPI B-rapport nr 71, 1972, men viss omarbetning har skett. De resultat som presenteras baseras på en under hösten 1971 genomförd enkätundersökning bland värnpliktiga som nyligen genomgått militär utbildning. Enkäten har besvarats dels av personer som avslutat sin grundutbildning, dels av personer som genomfört en krigsförbandsövning under hösten 1971. Rapporten är uppdelad i fyra delar. Del 1 behandlar problemställning, metod, population och urval. I del 2 presenteras resultaten av enkäten till grundutbildningsvärnpliktiga och del 3 utgör .resultatdel för värnpliktiga som genomfört krigsförbandsövning. I del 4 görs vissa jämförelser av resultaten.

SOU 1972:69

I

Undersökningens variabler och referensram

1 Problemställning

1.1 Bakgrund och syfte Undersökningen har utförts på uppdrag av Utredningen rörande systemet för förmåner åt värnpliktiga m fl (UFV). Syftet med undersökningen har varit att kartlägga den värnpliktiges ekonomiska och sociala situation under militär tjänstgöring såväl under grundutbildning som repetitionsutbildning (krigsförbandsövning). 1.2 Diskussion av problemställningen UFV är intresserad av att få en belysning av de värnpliktigas situation under militär utbildning. Denna frågeställning är omfattande och ganska allmän, varför en nedbrytning måste göras. I den PM som UFV tillställt MPI är frågeställningen något mer specificerad. Med utgångspunkt från denna PM har vi sökt härleda de problemområden undersökningen bör täcka. De problemområden som belyses är •

den värnpliktiges ekonomiska och sociala situation vid inryckning till militär utbildning • motsvarande situation under militärutbildning • de ekonomiska och sociala konsekvenser som militärutbildning medför för individen, samt • den värnpliktiges syn på nuvarande förSOU 1972:69

månssystem och på eventuella förändringar däri. Dessa fortfarande relativt allmänna problemområden har vi sökt bryta ner i små enheter så avgränsade att vi därur har kunnat formulera olika frågor (variabler). Till ledning vid denna specificering har utnyttjats viss aktuell information om förekommande värnpliktsförmåner under militär utbildning, bl a "Studie PV", utkast till "Värnpliktsförmåner 1971/1972 års upplaga", programmerat utbildningsmaterial om familjebidrag samt "Våra sociala förmåner" 1971 års upplaga. Några undersökningar av liknande slag synes tidigare ej ha gjorts i Sverige. Däremot gjordes 1966 en undersökning i Danmark om den värnpliktiges ekonomiska förhållanden (refererad i "Betaenkning nr 499" 1968). Denna danska undersökning, som genomfördes i samband med en utredning rörande befälsutbildningen och arbetsklimatet i försvaret, har varit en av referenserna vid utarbetandet av det av oss använda mätinstrumentet. En annan referens har varit den i Sverige nu aktuella "Låginkomstutredningen", närmast den del som behandlar de olika komponenter som ingår i begreppet levnadsnivå. Det som vi därvid främst har varit intresserade av är hur man mäter ekonomi, inkomst osv. I låginkomstutredningen ingår Q

en mängd uppgifter om inkomst som insamlats dels genom intervjuförfarande, dels genom inhämtande av uppgifter från olika myndigheter. De ekonomiska storheter som diskuteras är totalinkomst, som är alla individens skattepliktiga inkomster efter avdrag för inkomsternas förvärvande men före övriga avdrag. Disponibel inkomst är totalinkomst minus faktiskt erlagd direkt skatt. Dessa storheter kan man få fram om man har tillgång till både intervjudata om individens inkomster och individens självdeklaration. I vår undersökning saknades möjlighet att insamla uppgifter via självdeklarationer. De av oss insamlade inkomstuppgifterna baseras alltså på den värnpliktiges egna uppgifter. Vi bedömde disponibel inkomst vara en för vårt undersökningsändamål användbar storhet. Vi har dock gjort en omdefiniering såtillvida att disponibel inkomst är alla de inkomster en individ har minus direkt skatt. Att söka belysa en individs ekonomiska situation är alltid svårt. Svårigheten ligger inte minst i att få fram mätinstrument som mäter vad man avser att mäta (validitet) och att mätningarna är tillförlitliga (reliabilitet). Att uppge inkomster brukar möta ett visst motstånd. Det kan för individen ibland vara fördelaktigt att uppge en högre inkomst och ibland vara fördelaktigt att uppge en lägre inkomst än den faktiska. Denna felkälla kan man bortse från om man kan anta att det inte finns någon systematik, t ex en övervägande tendens till överskattning av sin ekonomi i uppgivandet av inkomster. Om frågorna är av sådan art att risk finns för systematik bör man vidta åtgärder för att förhindra detta. De åtgärder man i första hand kan vidta är att söka övertyga respondenten om betydelsen av att de inkomster man uppger är verkliga och att det inte medför några negativa konsekvenser för individen att uppge sin inkomst. De frågor som används måste också vara entydiga. Problem som dyker upp här är t ex om alla vet vad bostadstillägg är eller om man använder formen bostadsbidrag i stället. Hur uttrycker man detta för att alla skall förstå vad som menas? 10

Vi beslöt att utarbeta ett mätinstrument, där den värnpliktige själv fick göra en uppställning av de inkomster han hade och sedan med utgångspunkt från uppställningen räkna ut disponibel inkomst före och efter inryckning till militär utbildning. Vid en provundersökning förlagd till I 1 (Kungsängen) fick ett antal värnpliktiga besvara en preliminär version av frågehäftet. Deltagarna ombads att kritisera och ställa frågor då något var oklart i frågehäftet. Vid genomgång av de besvarade frågehäftena framgick klart svårigheten och risken med att be de värnpliktiga göra en uppställning av sina inkomster, bidrag och utgifter samt dessutom beräkna sin disponibla inkomst. Därför beslöts att i stället ställa separata frågor med fasta svarsalternativ för de olika inkomster, bidrag och utgifter den värnpliktige har. Detta trots att man på detta sätt får en mindre exakt totalbild av den värnpliktiges ekonomi. För att kunna belysa den värnpliktiges åsikter om nuvarande förmånssystem och inställning till en eventuell förändring bör man känna till hur mycket information de värnpliktiga fått. Det är också viktigt att veta på vilket sätt de fått information och hur mycket som verkligen "gått fram". Emellertid var det icke möjligt att i denna undersökning ta med alla dessa aspekter, eftersom de frågeområden som måste täckas av redan var omfattande. Som väsentligast ansågs att ta reda på i vilken utsträckning den värnpliktige känner till olika förmåner. Kunskapen om förmåner mäts vid undersökningstillfället dvs efter utryckning. Även om varje värnpliktig skall ha fått information om de förmåner som gäller under utbildningstiden så har andra undersökningar visat att man trots det inte känner till allt det som man informerats om. Därför är det vid frågor av typen "att ta ställning till olika saker" bra om ställningstagandet kan relateras till vederbörandes faktiska kunnande om saken i fråga. Annars har man ingen kontroll över vilken innebörd de tillfrågade lägger i de begrepp de tar ställning till. De frågeområden som vi tagit fram kan SOU 1972:69

sägas vara av tre slag: faktiska bakgrundsdata, faktiska ekonomiska uppgifter och uppgifter om individens upplevelse av t ex sin ekonomi, avstånd till hemmet, kunskap om förmåner. Det bör observeras att även de uppgifter, som vi kallar faktiska, baseras på uppgifter som lämnats av individen själv. Detta innebär, som tidigare påpekats, viss risk för felkällor. Vi använder termen bakgrundsdata för att beteckna de variabler som i denna undersökning tidsmässigt ligger före de centrala variablerna. Att en variabel är en bakgrundsvariabel i ett fall innebär inte att den alltid är en bakgrundsvariabel. Det beror helt och hållet på vilken central variabel som analyseras. I vissa fall kan t ex uppgifter om faktisk ekonomi vara bakgrundsdata. De frågeområden som undersökningen omfattar kan indelas i: Militära bakgrundsdata — är sådana som individen tilldelas under och i samband med sin militära utbildning. De variabler som vi anser har betydelse för undersökningens frågeställning är: truppslag/vapenslag, förband (GU), milotillhörighet (KFÖ), militär grad, antal dagar utbildningen omfattat, ansökan om anstånd, orsaker till ansökan om anstånd. Civila bakgrundsdata är ålder, civilstånd, antal barn, bostadstyp, hemort, egen anställning vid inryckning respektive efter utryckning. Ekonomiska variabler är tillsammans med sociala variabler de centrala i undersökningen. De aspekter som är av intresse är inkomst före respektive efter inryckning, olika former av bidrag samt de utgifter man har före och under militär utbildning, t ex för bostad, amorteringar, räntor, underhåll. Sociala variabler. De sociala variabler som vi tar upp är sådana som hänger samman med militär utbildning. De omfattar dels attityder, åsikter, dels faktauppgifter. Variabelområden är trivsel under militär utbildning, avstånd till hemorten, kunskaper om och utnyttjande av förmåner samt individens upplevelse av sin ekonomiska SOU 1972:69

situation. Trivsel. Man kan lägga in många olika aspekter i begreppet trivsel. Det är därför svårt att få fram något entydigt mått. I vårt mätinstrument ingår dels en fråga, som rör trivseln i allmänhet under militär utbildning, dels frågor som avser att belysa olika aspekter på trivseln. Avstånd till hemorten. Här ingår variabler som avstånd i km och i tid, färdmedel, kostnader för hemresa och hur ofta man reser hem. Avsikten med dessa frågor har varit att dels få en uppfattning om den värnpliktiges avstånd till hemorten, dels belysa den värnpliktiges möjligheter att resa hem. Synpunkter på nuvarande förmånssystem och förändringar däri. Vi har tidigare påpekat svårigheten att ställa frågor utan att ha något mått på informationsspridning och informationsmängd. Vi har därför ställt frågor som belyser hur många förmåner, som den värnpliktige känner till. I samband med de ställda frågorna har vi också försökt förklara innebörden i de frågor som ställts. Analysen av det insamlade materialet görs på individnivå. Analysen och jämförelsen med avseende på ekonomi sker på två nivåer, dels utifrån faktisk ekonomi, dels utifrån upplevd ekonomi. Med faktisk ekonomi menar vi de uppgifter om inkomster, bidrag och utgifter som den värnpliktige lämnat. Med upplevd ekonomi menas hur den värnpliktige tycker sin ekonomi vara. 1.3 Den värnpliktiges situation under grundutbildning och repetitionsutbildning För den enskilde individen innebär militärtjänstgöringen viss omställning med avseende på ekonomiska och sociala förhållanden. Hur stora problemen blir beror på en mängd olika faktorer. Problemen är heller inte likartade vid grundutbildning och vid repetitionsutbildning. Man kan inte generellt säga att problemen blir större ju längre tjänstgöringen är utan hänsyn måste tas till bindningar i form av familj, arbete, ekonomi, studier m m. 11

En uppfattning om problemen får man om man studerar Värnpliktsverkets statistik över anståndsärenden. Sammanställningen över anståndsärenden under 1970 (VPV 1971.01.13) visar antal ansökningar, bifallna anstånd och orsaker till anståndsansökningar både för grundutbildning och repetitionsutbildning. Anstånd med grundutbildning. 19,4 % av samtliga som 1970 inkallades till grundutbildning sökte anstånd. Av ansökningarna beviljades 80,7 %. Anstånd med repetitionsutbildning. 1970 sökte 19,6% eller 19106 värnpliktiga av samtliga inkallade anstånd med repetitionsutbildning. Totalt bifölls 58,5 % av ansökningarna. De skäl som anförts i ansökan har i statistiken sammanfattats i tre huvudgrupper nämligen arbetsmarknadsskäl, studieskäl samt sociala m fl skäl (tabell 1.1). Tabell 1.1 Andel ansökningar om anstånd med repetitionsutbildning 1970 uppdelade på anförda skäl. Procent. Procent Arbetsmarknadsskäl Studier Övriga (sociala) skäl

58,3 27,3 14,4 100,0 N=19 106

De ansökningar vari åberopats arbetsmarknadsskäl har bifallits i mindre utsträckning än övriga. Totalt har 11169 ansökningar bifallits. 49,2 % av de ansökningar som upptar arbetsmarknadsskäl har beviljats, 78,9 % av dem som upptar studieskäl, 57,3 % av dem som upptar andra skäl. Det framgår alltså att ungefär var femte värnpliktig som inkallas söker anstånd och därav mer än hälften av arbetsmarknadsskäl. Under hösten 1971 har gjorts två mindre undersökningar med syfte att belysa arbetsmarknadssituationen för de värnpliktiga som fullgör grundutbildning. Den ena undersökningen är gjord vid I 2 (Karlstad) i samband med utryckningen våren 1971. (Dahlén m fl). Man ville här, utöver arbetsmarknadssituationen, även belysa de värnpliktigas 12

inställning till den arbetsmarknadsinformation som lämnats vid regementet. Resultaten av undersökningen ger i korthet • att ca 1/5 (118 personer) av dem som vid inryckningen hade arbete (591 personer) slutade detta i samband med militärtjänstgöringen. Av dessa 118 slutade 81 % på egen begäran medan resten förlorade arbetet. •

att 17 % (139 personer) av dem som deltagit i undersökningen anger att de önskar fast arbete vid utryckningen, 7 % att de önskar feriearbete och resten att de har arbete eller att de fortsätter studera.

Av resultaten kan utläsas att för en del av de värnpliktiga innebär militärtjänstgöringen att de förlorar arbetet. En del har också problem att få nytt arbete vid utryckningen. Den andra undersökningen har gjorts vid A 3 i Kristianstad ( A 3 1971). De som besvarat enkäten är värnpliktiga (370 personer) som skall rycka ut våren 1972. Man har här sökt skapa underlag för bedömning av de arbetsmarknadsåtgärder som behöver sättas in för att underlätta omställningen från militärt till civilt liv. Det visade sig att ca 61 % (225 personer) av de värnpliktiga uppgav att de har arbete vid utryckningen. 33,5 % uppgav att de ej har arbete. Det framgår dock inte hur stor andel av dem som saknar arbete som inte önskar arbete, exempelvis tänker studera efter avslutad militärtjänstgöring. Båda dessa undersökningar belyser några av de problem, som uppstår i samband med att ungdomar gör sin grundutbildning. Problemen förstärks naturligtvis när arbetslösheten är stor i landet. Arbetslöshet och andra omställningsproblem kan vara olika omfattande i olika delar av landet. Av andra undersökningar och statistik som arbetsmarknadsmyndigheterna lämnar framgår att arbetslöshetsproblemen är större i de yngre åldrarna och speciellt för dem med kort civil utbildning. De problem som tagits upp i de här refererade undersökningarna gäller i mindre utsträckning de värnpliktiga under repetiSOU 1972:69

tionsutbildning. De problem som gör sig gällande då är främst av ekonomisk och social art. En viktig faktor som påverkar den värnpliktiges anpassning till den militära miljön under främst grundutbildning men även under krigsförbandsövning är avståndet till hemorten. Inte enbart avstånd i km är betydelsefullt. Den värnpliktiges upplevelse av avståndet till hemorten är också beroende av hur starka bindningar han har på hemorten, hur snabbt han kan ta sig hem, hur ofta han kan åka hem, hur mycket hemresan kostar osv. Bedömningen av avståndet till hemorten är alltså som vi antytt ganska subjektiv. Avståndet i km kan för två värnpliktiga vara lika stort men trots det upplever den ena avståndet större än den andra. Bedömningen påverkas även av den typ av miljö han växt upp i, främst då dess urbaniseringsgrad. Undersökningar inom detta område har tidigare gjorts av MPI, bl a vid Bodens garnison 1968. Där sökte man bl a belysa förhållandet mellan avstånd till hemorten och den värnpliktiges anpassning till militärtjänsten (Nisbel & Hultåker). Huvudsyftet var därvid att kartlägga de värnpliktigas fritidsaktiviteter under grundutbildningen. Ca 1/3 av de värnpliktiga hade mer än 16 timmars restid till hemorten. Man fann att ju oftare den värnpliktige hade möjlighet att resa hem desto bättre trivdes han inom Bodens garnison. Man fann också att de värnpliktiga från Stockholms län trivdes sämre än värnpliktiga från annat län. Avståndsproblematiken studeras f n också i en uppföljning av en tidigare studie vid I 20 (Umeå) där utbildningsresultat jämfördes för värnpliktiga med olika hemort (Ross).

på tjänstegrad). Dessutom erhålls utryckningsbidrag, tjänstgörings- och utbildningspremie efter fullgjord tjänstgöring av viss längd samt efter viss befälsutbildning. Den värnpliktige kan vidare ansöka om familjeförmåner (familjebidrag). Det gäller främst familjepenning, bostadsbidrag och näringsbidrag (samtliga behovsprövade). Naturaförmåner är främst mat, husrum och kläder. Dessutom utgår vissa fria resor (f n en/månad). Den värnpliktige har under tjänstgöringen fri läkarvård och viss tandvård. Liknande förmåner gäller för den som fullgör krigsförbandsövning. Penningbidraget är dock något högre (f n mellan 9 och 15:25 kr/dag). Ersättning från arbetsgivare är ovanligt, då det är fråga om grundutbildning. Dock kan statsanställda icke-tjänstemän få 25 % av medeltimförtjänsten om vissa villkor uppfylls. Vid repetitionsutbildning är ersättning från arbetsgivare vanligare. Statsanställda tjänstemän har tjänstledigt med B-avdrag (ca 75 % av lönen). Till statsanställda icketjänstemän, landstingsanställda och anställda i primärkommun utgår 25 % av lönen under vissa förutsättningar. Beträffande privata arbetsgivare rekommenderar Svenska Arbetsgivareföreningen att den anställde får behålla 25 % av lönen, dock endast under förutsättning att vissa villkor uppfylls. Den ekonomiska situationen är för de flesta värnpliktiga som gör sin grundutbildning sådan att de måste klara sig på penningbidraget. Hur man klarar det är delvis beroende på hur stora ens fasta och rörliga utgifter är, om man har möjlighet att arbeta under övningsuppehåll eller veckoslut och om man får bidrag från föräldrar.

1.4 Den värnpliktiges förmåner under militär utbildning De förmåner som den värnpliktige har under grundutbildning kan delas upp i kontantförmåner och naturaförmåner. Av kontantförmånerna utbetalas penningbidrag var fjortonde dag (f n mellan 6 och 11 kr/dag beroende SOU 1972:69

2.1 Metod

Mätinstrument

Utifrån de frågeområden och variabler som diskuterats i föregående avsnitt konstruerades två mätinstrument (frågehäften) för undersökningen: ett för värnpliktiga som gjort grundutbildning (UFV-GU) och ett för värnpliktiga som gjort krigsförbandsövning (UFV-KFÖ). I UFV-KFÖ-versionen ingår delvis andra militära bakgrundsvariabler, vissa ekonomiska frågor utgår och i andra ekonomiska frågor justeras skalan (dvs svarsalternativen). De sociala variablerna är också något annorlunda. Dessutom tillkommer en del frågor om hemlän och hemortens storlek. Frågorna i båda häftena är konstruerade med fasta svarsalternativ. Alternativet till fasta svarsalternativ hade varit att låta den värnpliktige själv uppge sina inkomster, bidrag och utgifter och att vi i efterhand klassificerat svaren. Den information man på detta sätt får är rikligare och mer nyanserad. Med tanke på urvalens storlek i denna undersökning och den knappa tid som fanns för undersökningens genomförande var det helt uteslutet att här använda öppna frågor. Det bästa sättet att få så mycket information som möjligt var därför här att använda fasta svarsalternativ på alla frågor som rör ekonomin. Frågor där individen själv får uppge sin inkomst är dessutom som tidigare nämnts, känsliga såtillvida att man har svårare att 14

uppge sin faktiska inkomst exakt än att pricka in sig på en skala. Sista sidan i frågehäftena lämnades öppen med rubriken "Egna synpunkter". Där kunde de värnpliktiga, som så önskade, lämna kompletterande synpunkter m m. 2.2

Population

Syftet med undersökningen är att belysa den värnpliktiges situation under såväl grundutbildning som repetitionsutbildning. En vid definition av populationen är: "alla värnpliktiga som genomgått militär utbildning". Denna definition är inte speciellt användbar för vårt ändamål. Vi har använt oss av en mer avgränsad definition: "alla värnpliktiga som under 1971 avslutade grundutbildning och krigsförbandsövning". Denna avgränsning har gjorts med hänsyn till olika omständigheter, främst p g a att de ekonomiska och sociala förhållandena under militär utbildning och i samhället i övrigt har förändrats. En annan omständighet är att individen kan ha svårt att bedöma och ta ställning till förhållanden som ligger långt bakåt i tiden. Vi har alltså två populationer av värnpliktiga "de som 1971 avslutade grundutbildning resp krigsförbandsövning". Att undersöka alla värnpliktiga i de två populationerna var inte genomförbart. Nackdelarna med en SOU 1972:69

total undersökning är inte enbart de höga kostnader en sådan medför utan även att det insamlade materialet är svårhanterligt och kräver en omfattande administration. Vi föredrog därför att göra ett urval ur de båda populationerna. 2.3 Urval Generaliserbarheten av de data som insamlas är beroende av hur urvalet görs. Ett slumpmässigt urval ur populationen är oftast det bästa. (Vid slumpmässigt urval har varje urvalsenhet samma chans att ingå i urvalet). Vilken urvalsenhet som väljs beror på vilken nivå analysen görs. I denna undersökning är individen analysenhet (dvs individnivå) och den värnpliktige är följaktligen urvalsenhet. Möjligheten att dra slumpmässigt urval av värnpliktiga var begränsade, då de register som fanns tillgängliga inte kunde tjäna som underlag därför. En annan begränsning vi hade att ta hänsyn till vid urvalet var tidsfaktorn, dvs hur lång tid som bör ha förflutit sedan individerna gjort resp militära utbildning.

2.3.1 Urval av värnpliktiga som gjort grundutbildning Ett av kraven vid urvalet av värnpliktiga var att de vid undersökningstillfället skulle ha fullgjort hela eller största delen av sin grundutbildning. Att dra ett slumpmässigt urval av alla värnpliktiga som avslutade sin grundutbildning 1971 var omöjligt dels därför att vi inte hade tillgång till en sådan sammanställning över värnpliktiga, dels med hänsyn till tidpunkten för undersökningen. Huvuddelen av 1970/71 års GU-värnpliktiga inom armén hade ryckt ut redan i april 1971 (dvs drygt 6 månader före den möjliga undersökningstidpunkten). Vi bedömde att tiden mellan utbildning och undersökningstillfället var för lång för denna del av populationen. Den med hänsyn till såväl utryckningssom undersökningstidpunkt lämpligaste deSOU 1972:69

len av populationen utgjordes i första hand av armévärnpliktiga med utbildningsalternativ II (utryckning i början av september) och Kustartilleriets värnpliktiga (utryckning kring månadsskiftet augusti—september). Därför bestämdes att undersökningen skulle omfatta alla värnpliktiga vid I 4 (Linköping), I 16 (Halmstad) och KA 5 (Härnösand). Med hänsyn till att KA 5 egen kontingent inte innefattade några underofficersvärnpliktiga beslöts att i urvalet ta med alla underofficersvärnpliktiga vid Kustartilleriet 1970/71. Urvalet är alltså inget sannolikhetsurval, utan har gjorts främst med hänsyn till de omständigheter som rådde för undersökningens genomförande. Möjligheten att generalisera de resultat som framkommer i undersökningen begränsas därigenom. Man bör således vara försiktig med att dra alltför omfattande slutsatser av de data som framkommit. Resultaten kan generaliseras endast i den mån de utvalda förbanden kan sägas vara representativa för den värnpliktige i allmänhet och speciellt för infanteriet resp kustartilleriet. Urvalet omfattar 1 900 värnpliktiga varav 723 från 14, 715 från I 16 och 462 från kustartilleriet. Resultatsammanställningen baseras på 1 672 svar. Bortfallet uppgick alltså till 228 individer eller ca 12 % av urvalet. En analys av bortfallet visar inga entydiga tendenser till systematik av bortfallet. Bortfallet är dock av sådan storleksordning att det bör uppmärksammas vid tolkningen av resultaten. 2.3.2 Urval av värnpliktiga som gjort repetitionsutbildning (krigsförbandsövning) Ett av kraven på urvalet av värnpliktiga under repetitionsutbildning var att de nyligen skulle ha genomfört en krigsförbandsövning. Med hänsyn till att förbanden ur arméns övningsomgång 2 (1971/72) fullgjorde krigsförbandsövning under september —oktober bestämdes att urvalet skulle dras ur denna omgångs värnpliktiga. Urvalet gjordes i olika steg (där valet av omgång 2 var det första). Militärområdena 15

(milo) sammanfördes till tre urvalsenheter milo S+V, Ö+B och NN+ÖN. Varje sådan enhet uppdelades vidare med utgångspunkt från de tjänstgörande värnpliktigas kategoritillhörighet (meniga, underbefäl, underofficerare) ur varje sådan kategori gjordes sedan ett slumpmässigt urval av värnpliktiga med hjälp av datamaskin enligt principen födda visst datum. Datum valdes slumpmässigt med hjälp av Wallis & Roberts slumptalstabell (Wallis & Roberts 1964). De datum som utvalts är 20, 6, 28, 15. Omgång 2 inom armén omfattade ca 30 000 värnpliktiga. Vi kunde således räkna med att varje datum skulle omfatta ca 3 % av alla värnpliktiga i omgången. Varje kategori borde från undersökningssynpunkt innefatta minst 100 värnpliktiga. Ur kategorin menig inom varje miloenhet behövdes endast dras värnpliktiga födda den 20: e varje månad. Ur kategorierna underbefäl och underofficer uttogs alla födda den 20: e varje månad (om någon kategori då innehöll mindre än 100 värnpliktiga uttogs dessutom alla födda den 6: e varje månad osv). Urvalet är en typ av sannolikhetsurval, ett s k flerstegsurval. Möjligheterna att generalisera till värnpliktiga som gör krigsförbandsövning inom armén torde därför vara goda. Generaliserbarheten är dock beroende av hur representativ omgång 2 är för andra krigsförbandsomgångar inom armén. Urvalet omfattar 1 495 värnpliktiga varav 522 från milo S och V, 593 från milo Ö och B och 380 från milo NN och ÖN. Resultatsammanställningen baseras på svar från 1 276 individer. Bortfallet uppgick alltså till 219 individer eller 14,6 %. En svårighet vid urvalsdragningen var att denna skulle göras så sent i tiden att hänsyn kunde tas till beviljade anstånd. Det har dock visat sig att av det urval som gjordes, totalt 1 606, hade 104 individer ej fullgjort krigsförbandsövningen utan fått anstånd (7 individer tillhörde ej populationen — var fast anställda). Det kan alltså bland dem som ej svarat finnas individer som ej deltagit i krigsförbandsövning och därför ej skulle ingå i urvalet. En genomgång av bortfallet med 16

avseende på de variabler som är kända, visar en viss skillnad i åldersfördelning mellan bortfallet och dem som svarat, dock inga större skillnader. Även om skillnaderna icke är stora bör viss försiktighet iakttas vid tolkningen av resultaten p g a bortfallets storlek. 2.4

Datainsamlingsmetod

Den metod som använts för insamling av data är postenkät. Till varje värnpliktigs hemadress har översänts respektive frågehäfte jämte följebrev och portofritt svarskuvert. Utsändningen skedde efter utryckningen från respektive tjänstgöring. Valet av postenkät som insamlingsmetod motiverades främst av att man efter avslutad utbildning har större möjlighet att överblicka konsekvenserna av en militär utbildning än när man är under utbildning. Dessutom fanns vissa begränsningar i valmöjligheterna. Den viktigaste här var de snäva tidsramar som stod till vårt förfogande och den tidpunkt på året då undersökningen skulle genomföras. Det alternativ som kunnat komma i fråga var gruppenkät. Gruppenkät hade dock förutsatt att urvalet gjorts på plutonsnivå. Slutsatserna av resultaten dras på individnivå, vilket gör ett val av urval på annan nivå mycket olämpligt. Vid gruppenkät blir ofta bortfallet av individer mindre än vid postenkät. Att genomföra gruppenkät ute vid förbanden medför dock vissa svårigheter särskilt med avseende på att utbildningen är detaljplanerad i förväg. Under krigsförbandsövningar innebär det stora svårigheter att administrera en undersökning ute vid förbanden. 2.5

Genomförande

Utsändning av frågehäften till värnpliktiga som avslutat sin grundutbildning (UFV-GU) skedde 1971.09.28-09.29. Då skickades frågehäfte, följebrev (som berättade om undersökningens syfte) och svarskuvert. I följebrevet ombads de värnpliktiga att SOU 1972:69

sända in det besvarade frågehäftet till MPI senast 1971.10.04. Fyra påminnelser utsändes. Undersökningen avslutades (nov 25) då databearbetningen påbörjades. Därefter har ett mindre antal frågehäften inkommit, vilka inte har kunnat beaktas i analysen. Utsändning av frågehäften till värnpliktiga som genomgått krigsförbandsövning (UFVKFÖ) skedde 1971.10.15. Till varje värnpliktig utsändes frågehäfte, svarskuvert och följebrev. Svaren skulle vara MPI tillhanda 1971.10.22. Tre påminnelser utsändes. Det sista påminnelsebrevet innehöll en uppmaning till dem som ej gjort krigsförbandsövning att returnera påminnelsebrevet med ett kryss i en ruta för "ej deltagit". Sedan undersökningen avslutats (nov 25) har ett mindre antal frågehäften inkommit vilka ej har kunnat medtagas i analysen.

2-SOU

1972:69

II

Resultat—grundutbildning Urval—bortfall

I denna del redovisas resultaten av undersökningen av grundutbildningsvärnpliktiga.

Tabell 3.1 Sammanställning över antal besvarade frågehäften.

Allmänt gäller vid presentation av tabeller att endast procenttal anges. I de fall där antalet individer i en kategori är så litet att procenttalet blir 0 anges 0,0 % i tabellen. Om kategorin däremot inte innehåller några individer markeras detta med ett streck (-). I vissa tabeller och även i texten anges medianvärdet (Md). Medianen är ett genomsnittsmått. Hälften av individerna befinner sig till vänster om medianen och den andra hälften av individerna till höger om medianen. (Beräkning av medianen, se t ex Vejde O, Hur man räknar statistik.)

Urval Utskickade frågehäften Utgår ur urvalet

Vi har definierat populationen som alla värnpliktiga som avslutat sin grundutbildning under 1971. Det urval som resultaten baseras på är värnpliktiga från 14, I 16 och KA 5. Urvalet omfattar 1 900 värnpliktiga (tabell 3.1). Bortfallet utgörs till största delen av personer, som inte skickat in något frågehäfte (201). 8 personer har skickat in frågehäftet obesvarat, en del med kommentaren att de ej vill deltaga. 18 personer har ej kunnat anträffas dels p g a inaktuella adresser, dels därför att vederbörande t ex befann sig på resa och ej kunde anträffas. En person uppger att han skickat in frågehäftet. Detta har dock inte nått MPI. Bortfallet är av den storleken att man inte kan bortse från det. Det finns dock inga generella regler för hur stort bortfall man kan tolerera med bibehållen generaliserbarhet hos resultaten. Om svarsbenägenheten bedöms som tillfredsställande är beroende av orsaken till att man SOU 1972:69

1 903 3 3

1 900

Urvalet omfattar Bortfall Vägrat svara Okänd adress Oanträffbara Har besvarat - ej inkommit Övriga

8 10 8 1 201 228

Antal besvarade frågehäften

1 672

Relativt bortfall 228/1 900 = 12,0 %

inte svarat, bortfallets sammansättning med avseende på för undersökningen centrala variabler och typ av undersökning. Vi har i denna undersökning ansett att ett bortfall på 15 % kan accepteras, då de frågeställningar som berörs inte kan anses vara speciellt kontroversiella. En analys av bortfallet presenteras nedan. Denna analys baseras på uppgifter om förband och ålder. Dessutom har en speciell analys gjorts av de frågehäften (62 st) som inkom efter den första databearbetningen. Avsikten med denna analys har varit att genom att studera de som skickat in svar senare än övriga få någon uppfattning om 19

Tabell 3.2 Sammanställning över antal besvarade frågehäften fördelade på förband Förband 14

I 16

KA 5

Urval Antal utskickade Utgår ur urvalet

726 3

462 Urvalet omfattar

462 Bortfall Vägrat svara Okänd adress Oanträffbara Har besvarat - ej inkommit

1 2 2

2 4 3

5 4 3

Övriga

50 Bortfall absolut antal Bortfall relativt Antal besvarade frågehäften

75 10,4%

91 12,7 %

62 13,4%

bortfallet. Man brukar anta att de sist inkomna svaren mer liknar de som ej har svarat. Vi har också tittat på de frågehäften (endast 7 st) som inkommit efter avslutad insamling. Dessa ingår ej i den övriga resultatsammanställningen. Enligt tabell 3.2 framgår att bortfallet är något större bland värnpliktiga från KA 5 och I 16 än bland dem från I 4. Skillnaderna är dock små. Åldersfördelningen i bortfallet liknar åldersfördelningen bland dem som svarat.

3.1 Analys av de frågehäften som efter att första bearbetningen gjorts

dock en mer negativ inställning till befälet än övriga. Om man studerar de 7 sist inkomna svaren finner man inte samma tendenser som för de 62. Dessa 7 svar överensstämmer i stort med den fördelning som föreligger i det totala materialet. Utifrån dessa analyser kan vi endast göra antaganden om bortfallets sammansättning. Analysen ger dock inget som tyder på att bortfallet skulle avvika från dem som svarat. För detta talar också det faktum att åldersfördelningen i det totala bortfallet i stort överensstämmer med åldersfördelningen bland dem som svarat. Resultatens generaliserbarhet begränsas som vi tidigare påpekat av hur representativt urvalet är för alla som avslutat sin grundutbildning 1971. Dessutom kan bortfallet verka snedvridande på resultaten om det föreligger systematik med avseende på någon central variabel. Vi anser oss emellertid inte ha funnit något som tyder på att bortfallet i någon större omfattning avviker från dem som svarat. Svarsbenägenheten på enskilda frågor varierar något. Vissa ekonomiska frågor och frågor om kännedom om förmåner har något lägre andel svarande än övriga. Detta bör man vara uppmärksam på när man läser tabeller, och tolkar resultaten.

inkom

62 frågehäften inkom efter att första bearbetningen gjorts. Dessa har kunnat medtagas i resultatsammanställningen till skillnad från 7 frågehäften, som inkom först efter det att bearbetningen avslutats. Vid genomgång av de först nämnda 62 frågehäftena fann vi att det förelåg vissa skillnader mellan dessa svar och de tidigare inkomna. Skillnaderna framträder främst med avseende på grad, civilstånd, bostadstyp och sysselsättning. Däremot fanns inga större skillnader mellan de attitydfrågor som gäller trivsel i det militära och ekonomi. De sent inkomna svaren visar 20

SOU 1972:69

4 Beskrivning av värnpliktiga i undersökningen

Under detta avsnitt beskriver vi de värnpliktiga som deltog i undersökningen med avseende på de bakgrundsvariabler vi insamlat om dem. Med bakgrundsvariabler avses egenskaper m m, vilka i tiden föregår de händelser, attityder etc man vill undersöka. Nedan skiljs mellan civila och militära bakgrundsvariabler. Typiska civila bakgrundsvariabler är ålder, civilstånd, utbildning etc. Typiska militära bakgrundsvariabler är grad, militär utbildning (förband) utbildningens längd etc.

Tabell 4.3 Procentuell fördelning av de värnpliktiga med avseende på om de under större delen av militärtjänstgöringen varit sammanboende eller ej. Ja

Nej

Summa

Antal

19,1

80,8

99,9

1 663

1948 1949 1950 1951 1952 Summa

Antal

9,2

1669 I den fortsatta analysen använder vi variabeln sammanboende - ej sammanboende som bakgrundsvariabel eftersom den, enligt vår mening, ger en bättre uppfattning om den värnpliktiges "civilstånd" än variabeln gift - ogift. Undersökningsmaterialet visar också att de sammanboende är äldre än de ej sammanboende. 60 % av de sammanboende är födda 1948 eller tidigare jämfört med 48,6 % av de ej sammanboende. Liknande tendens finns för gifta och ogifta.

Tabell 4.2 Procentuell fördelning av värnpliktiga med avseende på civilstånd

Tabell 4.4 Procentuell fördelning av de värnpliktiga med avseende på hur många barn de har. Md understruken.

4.1 Civila bakgrundsvariabler Tabell 4.1 Procentuell fördelning av de värnpliktiga med avseende på födelseår. Md understruken

33,1 44.6

12,2 0,5

99,6

Gift

Från- Änkling skild

Ogift

Summa

Antal

Inget

Ett

Två

Tre eller fler

Summa

Antal

5,7

0,1

0,1

93,9

99,8

1 667

90,5

7,9

1,2

0,1

99,7

1 663

Det är intressant att här notera i jämförelse med tabell 4.3 att det bara är ungefär en tredjedel av de sammanboende som är gifta. SOU 1972:69

Om man delar upp de värnpliktiga i sammanboende — ej sammanboende, framgår att 43,2 % av de sammanboende har 21

barn. Motsvarande siffra för de ej sammanboende är 1,6 %. Tabell 4.5 Procentuell fördelning av de värnpliktiga med avseende på bostadstyp före inryckningen. Bostad

Procent

Villa/radhus Insatslägenhet Hyreslägenhet Möblerad lägenhet/rum Föräldrar Annat

1,6 2,1 11,9 10,2 72,9 1,0

Summa

99,7 N = 1 654

Majoriteten, 72,9 % bodde hos sina föräldrar (tabell 4.5). I hyreslägenhet och möblerad lägenhet/rum bodde 11,9% resp 10,2 %. Det var alltså, som framgår av tabellen, mycket få värnpliktiga som bodde i villa/radhus eller insatslägenhet före inryckningen. Under kategorin "annat" ryms sådana värnpliktiga vilkas bostadstyp inte kunnat hänföras till någon av de övriga kategorierna eller där typ av bostad inte framgår av svaret, t ex "hos fästmö". De sammanboende uppger att de vid inryckningen hade egen bostad i större utsträckning än de ej sammanboende. 73,7 % jämfört med 14,1 %. När det gäller de värnpliktigas bostadsförhållanden är det av intresse att se om dessa förändrats under militärtjänstgöringen eller på grund av densamma. Detta gäller framför allt de värnpliktiga vilka hade egen bostad före inryckningen dvs de som bodde i villa/radhus, insatslägenhet, hyreslägenhet (ej möblerad) eller möblerad lägenhet/rum. För att undersöka detta ställdes några frågor speciellt till dem som före inryckningen hade egen bostad enligt ovanstående definition. Det bör påpekas att dessa frågor inte kan hänföras till dem vilka avser att beskriva den värnpliktiges civila bakgrund, då de ju även inkluderar förhållanden efter militärtjänstgöringen. Men vi anser ändå att det kan vara befogat att ta upp svaren på dessa frågor i detta sammanhang. Resultaten redovisas nedan i tabellerna 4 . 6 - 4 . 8 . 22

Tabell 4.6 Procentuell fördelning av värnpliktiga med egen bostad före inryckningen med avseende på om de hade bostaden kvar vid utryckningen eller ej. Ja

Nej

Summa

Antal

67,7

32,2

99,9

413 Andelen med bostaden kvar vid utryckningen utgör 67,7 %. 32,2 % har gjort sig av med bostaden under militärtjänstgöringen (tabell 4.6). De som före inryckningen bodde i möblerad lägenhet/rum har denna kvar i mindre utsträckning än de som före inryckningen hade villa/radhus, insatslägenhet eller hyreslägenhet. 87,3 % av dem som vid inryckningen hade hyreslägenhet har bostaden kvar vid utryckningen, jämfört med 34,7 % av dem som hade möblerad lägenhet/rum. De sammanboende har bostaden kvar i större utsträckning än de ej sammanboende, 84,6 % jämfört med 48,3 %. Slutligen har de som har barn lägenheten kvar vid utryckningen i större utsträckning än de barnlösa, 93,0 % jämfört med 7,0 Jo. Tabell 4.7 Procentuell fördelning av värnpliktiga som före inryckningen hade egen bostad men ej hade kvar densamma vid utryckningen, med avseende på orsak till att bostaden ej kvarhållits. Orsak

Procent

Avslutade studier, byte av studieort 17,5 Hade ej råd med hyran 50,8 Ändrade familjeförhållanden 7,5 Flyttning från orten (ej studieskäl) 9,1 Tillfällig bostad före GU 9,1 Fick ej hyra ut i andra hand 5,8 Summa

99,8 N = 120

Ungefär hälften av dem som lämnat ifrån sig bostaden under militärtjänstgöringer. har gjort det på grund av att de inte hade "råd med hyran", 50,8 %. Vidare finns en grupp studerande, som i samband med inryckningen avslutat sina studier eller bytt studieort SOU 1972:69

och därför inte hade bostaden kvar. Dessa utgör 17,5 % av de svarande. Tabell 4.8 Procentuell fördelning av värnpliktiga som före inryckningen hade egen bostad med avseende på om de hyrde ut densamma under större delen av militärtjänstgöringen eller ej. Ja

Nej

Summa

Antal

5,5

94,4

99,9

399 Tabell 4.10 Procentuell fördelning av värnpliktiga med avseende på sysselsättning före inryckningen. Sysselsättning före inryckning

Procent

Studerande 25,8 Statligt eller kommunalt anställd 7,9 Privat anställd 60,9 Jordbrukare utan löneanställda 0,6 Jordbrukare med löneanställda 0,1 Egen företagare utan löneanställda 0,9 Egen företagare med löneanställda 0,4 Arbetslös 0,8 Annat 2,4 Summa

99,8 N = 1 660

Som framgår av tabell 4.8 var det en majoritet som ej hyrde ut bostaden under militärtjänstgöringen, 94,4 %.

de värnpliktiga. Under kategorin "annat" ryms sådana värnpliktiga, vilka inte kunnat klassificeras i någon av de övriga kategorierTabell 4.9 Procentuell fördelning av värn- na, t ex värnpliktiga som svarat med yrke utan att det framgår vem som är arbetsgivapliktiga med avseende på skolutbildning. re. Dessa utgör 2,4%. Andelen arbetslösa Skolutbildning Procent före inryckningen var 0,8 %. Om man delar upp de värnpliktiga i Folkskola (6-8 år), enhetsskola (6-8 år), grundskola (6-8 år), sammanboende — ej sammanboende finner lantmannaskola, folkhögskola man att de sammanboende vid inrycknings(1-årig kurs), yrkesskola (1 år), realskola utan examen eller mottillfället i större utsträckning var anställda svarande 34,1 (såväl privat som offentligt), medan de ej Folkskola (9 år), enhetsskola (9 år), sammanboende i större utsträckning studeragrundskola (9 år), realexamen, de. 79,8 % av de sammanboende var anställfolkhögskola (2-3 årskurser), tekniskt institut, handelsskola, da jämfört med 65,9 % för de ej sammanyrkesskola (mer än 1 år) eller boende. Andelen av de sistnämnda som före motsvarande 34,5 inryckningen studerade är 29 %. MotsvaranGymnasium, fackskola, folkskolede siffra för de sammanboende är 13,5 %. seminarium eller motsvarande 24,2 Liknande tendenser finns beträffande sysUniversitetsstudier, högskola selsättning efter utryckningen. eller motsvarande 7,0 Här följer ytterligare en tabell som inte Summa 99,8 N = 1 660 räknas till de civila bakgrundsvariablerna, då den avser förhållanden efter militärtjänstgöringen. Men det kan ändå vara intressant Av tabell 4.9 framgår att 34,1 % av de att ta upp den i detta sammanhang. värnpliktiga i undersökningen hade folkskola Efter utryckningen var, som framgår av 6 - 8 år eller motsvarande. Ungefär lika tabell 4.11, 57,1 % privat anställda, 16,5 % många 34,5 % hade folkskola 9 år eller studerade och 9,2 % statligt eller kommunalt motsvarande. 24,2 % hade gymnasieutbildanställda. Jordbrukarna och de egna företaning, och 7,0 % någon form av postgarna utgör tillsammans 2,2 % medan 2,8 % gymnasiala studier bakom sig. fortsätter sin militära utbildning, nu som Före inryckningen var, som framgår av kadetter. Lika många 2,8 % finns under tabellen, 60,9 % privat anställda. 25,8 % var studerande och 7,9% statligt eller kommu- kategorin "annat". Intressant att notera i nalt anställda. Andelen jordbrukare eller jämförelse med föregående tabell är att 8,9 % efter utryckningen var arbetslösa. egna företagare utgör tillsammans 2,0 % av SOU 1972:69

Tabell 4.11 Procentuell fördelning av värnpliktiga med avseende på sysselsättning efter utryckningen. Sysselsättning efter utryckning

Procent

Kadett Studerande Statligt eller kommunalt anställd Privat anställd Jordbrukare utan löneanställda Jordbrukare med löneanställda Egen företagare utan löneanställda Egen företagare med löneanställda Arbetslös Annat

2,8 16^5 9^2 57,1 0,7 0,2 0,9 0,4 8,9 2^8

Summa

99.5 N=l 662

Motsvarande andel före inryckningen var 0,8 %. Om man jämför sysselsättning före militärtjänstgöringen med sysselsättning efter, framgår att drygt 10 % av dem som studerade före var arbetslösa efter utryckningen. Motsvarande siffror för statligt eller kommunalt anställda och privat anställda är drygt 6 respektive drygt 7 %. Av dem som var arbetslösa före, var nära 80 % arbetslösa efter. Det är alltså procentuellt fler av de studerande som är arbetslösa efter militärtjänstgöringen än bland övriga grupper (de som var arbetslösa redan innan militärtjänstgöringen då undantagna). Om man ser till hur många av dem som var anställda före militärtjänstgöringen, som kunde komma tillbaka till sin gamla arbetsplats, finner man att 70,7 % kunde göra detta. Summan anställda (privat, offentligt) före inryckningen är 1 098. 777 av dessa är kvar på samma arbetsplats efter utryckningen.

Tabell 4.12 Procentuell fördelning av de värnpliktiga med avseende på förband. 14

116 KA 5 KA 4 Övriga Summa KA-för band

Antal

38,5

37,5

14,6 6,2

1 671

99,6

Tabell 4.13 Procentuell fördelning av de värnpliktiga med avseende på militär grad vid utryckningen. Grad

Procent

Menig Vicekorpral Korpral Furir Sergeant

62,2 8,8 13,5 9,9 5,2 Summa

99,6 N - 1 670

KA 4 och övriga KA-förband har ungefär 8 0 - 9 0 % furirsgrad eller högre vid utryckningen. Detta beror på det urval vi har. Urvalet omfattar (se tidigare avsnitt) inom kustartilleriet dels alla som vid inryckningen tillhörde KA 5, dela alla underofficersvärnpliktiga (1970/71).

Tabell 4.14 Procentuell fördelning av de värnpliktiga med avseende på antal dagar som militärutbildningen omfattat. Antal dagar

Procent

Mindre än 275 dagar 275-325 dagar 325-350 dagar 350-400 dagar 400-500 dagar Mer än 500 dagar

20,6 43 5 19 9 05 13,6 1,5 Summa

4.2 Militära bakgrundsvariabler De militära bakgrundsvariabler som vi behandlar här är förband, militär grad, antal dagar som utbildningen omfattat, om man sökt anstånd med grundutbildning och orsak till anstånd, samt avstånd till hemorten i kilometer. Vid 14, I 16 och KA 5 är ungefär 2/3 meniga medan resten har högre grad. Vid

2,8

99,6 N = 1 667

Tabell 4.15 Procentuell fördelning av de värnpliktiga med avseende på om de sökt anstånd med grundutbildningen eller ej. Ja

Nej

Summa

Antal

4,3

95,6

99,9

1 654 SOU 1972:69

Endast 4,3 % av de värnpliktiga uppger att de sökt anstånd med grundutbildningen när de fick sin senaste inkallelseorder (tabell 4.15). Den vanligaste uppgivna orsaken till anstånd är studier och därnäst arbetssituation. Tabellen utsäger endast hur många av dem som ryckt in som sökt anstånd. Från VPV:s anståndsstatistik vet vi att ca 20 % av alla inkallade sökte anstånd och att ca 81 % av ansökningarna beviljats.

kortare utbildning än gymnasium eller motsvarande jämfört med ca 8 % för värnpliktiga med furirsgrad eller högre. En stor andel av de med furirsgrad eller högre var studerande före inryckningen (ca 80 % jämfört med 8,3 % för de meniga). Samma tendens finns beträffande sysselsättning efter utryckningen (ca 50 % jämfört med 6,9 %).

Tabell 4.16 Procentuell fördelning av de värnpliktiga med avseende på avstånd till hemort i km. Md understruken. Avstånd

Procent

Mindre än 20 km 20-50 km 51-150km 151-300km 301-500 km 501-800km Mer än 800 km

26,7 31,4 TiJ 6,5 6,0 3,6 2,1 Summa

99,7 N = 1 624

De flesta av de i undersökningen ingående värnpliktiga fullgjorde sin grundutbildning på mindre än 51 kilometers avstånd från hemorten (tabell 4.16). Dessa var huvudsakligen de som gjorde sin grundutbildning vid I 4 och I 16. Värnpliktiga vid KA-förbanden har däremot längre till hemorten. Detta gäller speciellt de med furirsgrad eller högre (dvs underofficersvärnpliktiga). Vi har också studerat sambanden mellan militära och civila bakgrundsdata och presenterar nedan några av de samband vi funnit. Förband. De värnpliktiga vid I 16 är yngre än värnpliktiga från övriga förband. Drygt 2/3 av de värnpliktiga vid I 16 är födda 1950 eller senare. Värnpliktiga vid KA 4 och övriga KA-förband är något äldre än värnpliktiga från andra förband. Grad. Den största andelen sammanboende återfinns bland kategorin meniga, 2 1 , 2 % jämfört med ca 14 % för kategorin korpraler eller högre grad. Mellan grad och civil utbildning föreligger ett starkt samband. 88,3 % av de meniga har SOU 1972:69

5 Den värnliktiges faktiska ekonomi före och efter grundutbildningen

Alla frågor i frågehäftet som belyser den värnpliktiges ekonomi under militär utbildning har fasta svarsalternativ. Den som svarar får alltså ange vilken klass som bäst passar in på hans inkomster och utgifter. Vissa ekonomiska frågor har lägre andel svarande än övriga frågor i undersökningen. Genom att studera de individer som har besvarat frågorna under detta avsnitt ofullständigt och se hur många av dem som inte svarat på någon av frågorna under detta avsnitt kan vi få en uppfattning om hur bortfallet ser ut. Vi misstänkte nämligen att de som ej svarat hade 0 kr med avseende på den inkomst eller utgift frågan gällde. Frågorna är så konstruerade att alla skall svara även om de ej har någon inkomst dvs den första klassen omfattar 0 kr. Ett sätt att undvika denna felkälla hade varit att ställa två frågor på varje inkomst och utgift. I den första skulle den svarande uppge om han hade ifrågavarande inkomst eller utgift, om inte behövde han inte besvara den andra frågan. Vi förkastade denna frågeteknik med hänsyn till den ökning av antalet frågor detta skulle innebära. En analys av svarsbenägenheten på de aktuella frågorna visar att det förhåller sig så som vi misstänkt, nämligen att bortfallet av svar på enskilda frågor beror på att frågan inte är aktuell för den som svarar. Härför talar också variationen i bortfallet mellan vissa frågor. Det är t ex färre som besvarat 26

frågorna om socialhjälp än om inkomst av tjänst eller rörelse. I våra kommentarer till de resultat som framkommit på olika frågor används även uttrycken "saknade inkomst" "hade ingen inkomst" osv för att beteckna kategorin 0 kr. Detta är förmodligen inte helt korrekt då man kan förmoda att även de som ej besvarat vissa av de ekonomiska frågorna saknar inkomst. De data som presenteras under detta avsnitt avser den värnpliktiges faktiska ekonomi baserad på de uppgifter han lämnat i frågehäftet. Presentationen sker på så sätt att vi delar upp resultaten med avseende på olika slag av inkomster, bidrag och utgifter. Inom varje del presenteras inkomster, bidrag och utgifter före och under grundutbildning och jämförelser görs över tid.

5.1 Inkomster utbildning

före och under grund-

5.1.1 Egen inkomst Den värnpliktiges inkomst anges brutto dvs före skatteavdrag. Om den värnpliktige har inkomst före den militära grundutbildningen beror på vilken sysselsättning han hade vid inryckningen. Vi har tidigare sett att en stor del av de värnpliktiga var studerande vid inryckningen (ca 1/4). SOU 1972:69

Under grundutbildning kan den värnpliktige ha inkomst dels i form av ersättning från arbetsgivare, dels inkomst från arbete under veckoslut, dels inkomst från arbete under övningsuppehållet. Inkomst av tjänst eller rörelse före GU Tabell 5.1 Procentuell fördelning av de värnpliktiga med avseende på månadsinkomst av tjänst eller rörelse (före skatteavdrag) före inryckn. Md understruken. Kronor/månad

Procent

Ingen 1 000 eller mindre 1001-1500 1501-2 000 2 001-2 500 2 501-3 000 Mer än 3 000

14,4 12,0 13,9 112 19,7 6,2 2,3 Summa

99,7 N = 1 589

14;4 % av de värnpliktiga saknade inkomst före inryckning till grundutbildning. Medianinkomsten ligger i inkomstintervallet 1 5 0 1 - 2 000 kr i månaden (tabell 5.1). Som tidigare påpekats är det främst de som studerade vid inryckningen som saknade inkomst. Andelen värnpliktiga med högre grad (furir eller högre) är större bland dem med 0 kr i inkomst före inryckning. Endast 4,3 % av de meniga var utan inkomst jämfört med ca 50 % av dem med furirs eller högre grad. En liknande tendens framträder m a p utbildningstidens längd. En större andel av de ej sammanboende saknade inkomst, 16,3 % jämfört med 7,8 % för de sammanboende. Detsamma gäller de barnlösa jämfört med dem som har barn. De som före inryckningen hade möblerad lägenhet eller rum saknade inkomst i större utsträckning än de som hade annan egen bostad. De som ej hade bostaden kvar vid utryckningen saknade inkomst i större utsträckning än de som hade bostaden kvar (6,9 % jämfört med 32,5 %). Av ovanstående framgår att de centrala variablerna för inkomst är sysselsättning och i viss mån civilstånd. Av resultaten framgår SOU 1972:69

vidare att medianinkomsten bland de privat anställda och de offentligt anställda inte nämnvärt skiljer sig åt.

Inkomster under GU Tabell 5.2 Procentuell fördelning av de värnpliktiga med avseende på inkomst eller ersättning per månad från arbetsgivare under militärtjänstgöringen. Ingen inkomst

Har inkomst Summa

Antal

88,4

11,2

99,6

88,4 % saknade ersättning från arbetsgivare eller från egen rörelse under militärtjänstgöringen (tabell 5.2). Av dem som hade ersättning hade de flesta 200 kr eller mindre per månad. Inga skillnader framträder beträffande ersättning under grundutbildning och om man var privat eller offentligt anställd före grundutbildningen. Tabell 5.3 Procentuell fördelning av de värnpliktiga med avseende på inkomst under veckoslut av civilt förvärvsarbete (kr/månad). Ingen inkomst

Har inkomst Summa

Antal

80,4

19,1

1 505

99,5

De flesta (80,4 %) saknade inkomst av civilt förvärvsarbete under veckoslut (tabell 5.3). Av dem som har inkomster har de flesta mindre än 200 kr per månad. Vi finner även här att andelen med 0 kr i inkomst av veckoslutsarbete är större bland dem som saknade inkomst före grundutbildning än bland dem som hade inkomst före grundutbildningen. Tabell 5.4 Procentuell fördelning av de värnpliktiga med avseende på den sammanlagda inkomsten av civilt förvärvsarbete under övningsuppehållen. Ingen inkomst Har inkomst Summa Antal 57,6 42,0 99,6 1 536 27

Drygt hälften av de värnpliktiga (57,6 %) uppgav att de saknade inkomst av förvärvsarbete under övningsuppehåll (tabell 5.4). 25 % angav att de tjänade 500 kr eller mindre sammanlagt. En större andel (80,1 %) av dem som inte hade inkomst före grundutbildningen uppgav att de saknade inkomst även under övningsuppehåll. De som studerade före inryckningen saknade inkomst under övningsuppehåll i större utsträckning än de anställda (studerande 68,8 %, offentligt anställda 59,8 %, privat anställda 52,6 %). De som hade inkomst under övningsuppehåll är något äldre än de som inte hade sådan inkomst. Beträffande de inbördes sambanden mellan olika typer av inkomster under grundutbildningen framgår att sambandet mellan variablerna ersättning från arbetsgivare eller från rörelse och inkomst av veckoslutsarbete

är starkare än mellan övriga variabler (se tabell 5.5). De flesta värnpliktiga har inga egna inkomster under grundutbildningen utöver de penningbidrag de har från det militära. De som har inkomster under övningsuppehåll är något fler men det rör sig oftast om mindre summor. De flesta av dem tjänar mindre än 200 kr under övningsuppehållet. Om man jämför med andelen värnpliktiga som vid inryckningen hade inkomst från tjänst eller rörelse så framgår det klart att det för de flesta innebär en kraftig inkomstsänkning. Det var endast 14,4 % som saknade inkomst före inryckningen, medan andelen som under militärtjänstgöringen inte har någon stadigvarande inkomst utöver penningbidraget är mellan 8 0 - 8 8 %.

Tabell 5.5 Inbördes relationer mellan de variabler som rör den värnpliktiges inkomster under grundutbildning. Procent. Inkomst av veckoslutsarbete per månad

Ersättning från arbetsgivare eller från rörelse per månad

0 kr Mer än 0 kr

0 kr

Mer än 0 kr

Procent

Antal

87,5

12,5

1 274

30,6

59,4

160 Inkomst under övningsuppehåll sammanlagt

Ersättning från arbetsgivare eller från rörelse per månad

0 kr Mer än 0 kr

0 kr

Mer än 0 kr

Procent

Antal

62,5

37,5

1 275

26,5

73,5

166 Inkomst under övningsuppehåll sammanlagt

Inkomst av veckoslutsarbete

0 kr Mer än 0 kr

1 434

0 kr

Mer än 0 kr

Procent

Antal

67,7

32,3

1 207

21,7

78,3

290 1497

28 SOU 1972:69

5.1.2 Andra inkomster I detta avsnitt redovisas den värnpliktiges inkomster av annat slag än av tjänst eller rörelse. Inkomsterna anges brutto, dvs före skatteavdrag. De flesta, 86,1 % angav att de saknade sådana inkomster (tabell 5.6). Av dem som uppgav att de hade "andra inkomster" återfinns de flesta i kategorin 200 kr eller mindre per månad. Tabell 5.6 Procentuell fördelning av de värnpliktiga med avseende på andra inkomster (före skatt) per månad än inkomst av tjänst eller rörelse före inryckning. Ingen inkomst

Har inkomst Summa

86,1

13,5

99,6

Antal 1 390

Andelen med andra inkomster än inkomst av tjänst eller rörelse är större bland dem som studerade före inryckningen än bland övriga (23,7 % jämfört med ca 10 %). Andelen med 0 kr i andra inkomster är större under militärtjänstgöringen än före inryckning, 90,5 % jämfört med 86,1 %. Vi fann inte lika starka samband mellan "andra inkomster" under militärtjänstgöringen och den värnpliktiges sysselsättning före inryckning som vi fann beträffande den värnpliktiges egna inkomster. Skillnaden mellan de studerande och övriga är mindre här. Det föreligger samband mellan "andra inkomster" och inkomster under grundutbildningen. De som inte hade ersättning från arbetsgivare eller från rörelse saknade även "andra inkomster" och de som inte hade någon inkomst av veckoslutsarbete saknade även "andra inkomster".

5.1.3 Makas (motsv) inkomster Endast 19,1 % av de värnpliktiga har angett att de stadigvarande sammanbott. Något mer än hälften av de värnpliktiga hade maka (motsv) med inkomst av tjänst eller rörelse (tabell 5.7). De flesta av dem hade inkomst mellan 1 001—2 000 kr per SOU 1972:69

Tabell 5.7 Procentuell fördelning av de värnpliktiga med avseende på deras hustrus/motsv inkomst per månad av tjänst eller rörelse före den vpl:s inryckning. Md understruken. Kronor/månad

Procent

Ingen 1 000 eller mindre 1 0 0 1 - 1 500 1 5 0 1 - 2 000 2 0 0 1 - 2 500 2 5 0 1 - 3 000 Mer än 3 000

41,4 14.9 18,6 18,6 4,4 1,1 0,7 Summa

99,7 N - 268

månad. Under militärtjänstgöringen är andelen värnpliktiga, vilkas hustru (motsv) hade inkomst något mindre, nämligen 56,2 %. Tabell 5.8 Procentuell fördelning av de värnpliktiga med avseende på deras hustrus/motsv inkomst per månad av tjänst eller rörelse (före skatteavdrag), under militärtjänstgöringen. Md understruken. Kronor/månad

Procent

Ingen 1 000 eller mindre 1 001-1500 1 5 0 1 - 2 000 2 0 0 1 - 2 500 2 5 0 1 - 3 000 Mer än 3 000

43,8 17,8 17,0 16,2 3,4 1,5

Summa

99,7 N = 258

En jämförelse av inkomsterna vid de olika tidpunkterna visar att något färre hade inkomst under grundutbildning samt att inkomsterna var något lägre än före inryckning. Av tabell 5.9 framgår att 77,6 % av dem, vilkas maka (motsv) hade 0 kr i inkomst före inryckningen även saknade inkomst under militärtjänstgöringen. Drygt 20 % av de värnpliktigas fruar (motsv) började alltså arbeta under den period då maken gjorde sin militärtjänstgöring. Orsakerna till intfäd,et på arbetsmarknaden framkommer ej klart i denna studie. Den ekonomiska situationen för den värnpliktige och hans familj är dock 29

Tabell 5.9 Samband i procent mellan hustrus/motsv inkomst före den vpl:s inryckning och d:o under militärtjänstgöringen. Inkomst före inryckning

Ingen 1 000 el mindre 1 0011500 1 5012 000 2 0012 500

Inkomst under militärtjänstgöringen Ingen

1 000 eller mindre

1 0011 500

1 5012 000

2 001 2 500

77,6

14,3

6,1

2,0

-

25,6

64,1

7,7

2,6

-

25,0

8,3

66,7

-

-

22,4

2,0

2,0

71,4

2,0

6,3

6,3

6,3

6,3

75,0

Summa

N - 250

säkerligen en av orsakerna. Drygt 20 % av de värnpliktiga vars maka (motsv) hade inkomst före inryckning anger att de under militärtjänstgöringen saknade inkomst. Orsakerna till detta kan man endast spekulera över. En orsak kan vara barnafödande. Hur stor roll denna orsak spelar kan ej utläsas i denna studie. En sammanfattning av den värnpliktiges inkomster före och efter grundutbildning visar att de flesta värnpliktiga före inryckningen hade inkomster av tjänst eller från rörelse att de flesta värnpliktiga under grundutbildning saknade stadigvarande inkomster. Militärtjänstgöringen innebär för de flesta en standardsänkning med avseende på ekonomin. Detta kan man utläsa av de resultat som presenterats här. Den värnpliktiges egen upplevelse av sin ekonomi visar också att han upplever en standardsänkning.

5.2 Olika former av bidrag och hjälp som den värnpliktige och hans familj kan ansöka om före och under grundutbildning De bidrag som man kan ansöka om under militärutbildning skiljer sig något från de bidrag som gäller i samhället i övrigt. Det är främst familjepenning och bostadsbidrag som tillkommer under militärtjänstgöringen. 30

Under detta avsnitt kommer vi att behandla dels bidrag som man kan ha oberoende av militärtjänstgöring, dels speciella bidrag som man kan ansöka om under militärtjänstgöring. 5.2.1 Socialhjälp Av resultaten framgår att endast ett fåtal hade socialhjälp före inryckningen till militärtjänstgöring. Endast 9 värnpliktiga (0,5 %) erhöll socialhjälp. Antalet värnpliktiga som hade socialhjälp under militärtjänstgöringen är något fler, 29 personer eller 1,8 %. 26 av dessa 29 erhöll ej socialhjälp före inryckning. Dessa har alltså tvingats söka socialhjälp under militärtjänstgöringen. 5.2.2 Bostadstillägg/bostadsbidrag Bostadstillägg kan utgå dels statligt dels kommunalt. De är behovsprövade och är beroende av antal barn, inkomst och antal boende per rumsenhet. Bostadstillägget är alltså avsett för barnfamiljer. Under militärtjänstgöring utgår bidrag till kostnad för bostad. Detta bidrag utgår under grundutbildning främst till värnpliktiga som sammanbor med familjemedlem, men då särskilda skäl föreligger kan även ensamstående värnpliktiga erhålla bostadsbidrag. Bidraget är behovsprövat. BeräkningsSOU 1972:69

grunderna skiljer sig åt beträffande gift sammanboende och ogift sammanboende.

Tabell 5.12 Sambandet mellan bostadstillägg före grundutbildning och bostadsbidrag under grundutbildning. Procent.

Tabell 5.10 Procentuell fördelning av de värnpliktiga med avseende på bostadstillägg per månad före inryckningen. Hade ej bostadstillägg

Hade bostadstilägg

Summa

Antal

95,2

4,4

99,6

1 385

Endast en mindre del (4,4 %) av de värnpliktiga hade bostadstillägg före inryckning till militärtjänstgöring (tabell 5.10). De flesta av dem hade mindre än 100 kr per månad. Av resultaten framgår vidare att de som hade bostadstillägg före grundutbildning är de sammanboende och de som har barn. Andelen med bostadstillägg är större bland dem med hyreslägenhet än bland dem med annan bostadstyp. I hyreslägenhet hade 24,4 % bostadstillägg jämfört med 11,1 % av dem som bodde i insatslägenhet. De som hade bostadstillägg före militärtjänstgöringen har i större utsträckning angett att de har bostaden kvar vid utryckningen (20,1 % jämfört med 5,2 %). Tabell 5.11 Procentuell fördelning av de värnpliktiga med avseende på bostadsbidrag och/eller bostadstillägg per månad under m ilitärtjänstgöringen. Kronor/månad

Procent

Inget 200 eller mindre 201-400 401-600 601-800

84,8 8,3 3,7 2,7 0,2 Summa

99,7 N = 1 454

En större andel värnpliktiga hade bostadsbidrag under militärtjänstgöringen än före. 14,9 % jämfört med 4,4 %. Drygt hälften av dem hade mindre än 200 kr per månad. De som hade bostadstillägg före grundutbildningen hade även bostadsbidrag under densamma, 78,8 %, (tabell 5.12). 11,9 % av SOU 1972:69

Bostadsbidrag under GU

Bostadstilllägg före GU 0 kr Mer än 0 kr

0 kr

Mer än 0 kr

Procent

Antal

88,1 21,2

11,9 78,8

100 100

1 305 66

dem som ej hade bostadstillägg hade bostadsbidrag under grundutbildningen. Vilka är det som har bostadsbidrag under grundutbildningen? Det är de som är sammanboende. Endast 5,1 % av dem som ej sammanbor hade bostadsbidrag jämfört med 54,1 % av de sammanboende. Tendensen är ännu starkare vad beträffar antal barn, endast 7,8 % av dem som är barnlösa hade bostadsbidrag jämfört med 76 % av dem med barn. Detta kan man även utläsa av sambandet mellan familjepenning och bostadsbidrag. 75,4 % av dem som hade 0 kr i familjepenning hade även 0 kr i bostadsbidrag. De som hade bostadsbidrag bodde före grundutbildningen i större utsträckning i insats- och hyreslägenhet än i möblerad lägenhet/rum. Vi har även funnit samband mellan bostadsbidrag och om man hade bostaden kvar efter utryckningen. 56,6 % av dem som hade bostaden kvar vid inryckningen hade bostadsbidrag jämfört med 10,4% för dem som ej hade bostaden kvar. Ytterligare analys av sambanden mellan bostadstyp, bostadsbidrag och om man har bostaden kvar visar att andelen som har bostaden kvar är större bland dem som har bostadsbidrag. Detta gäller oberoende av bostadstyp. Skillnaden är dock större då bostadstypen är något mindre ekonomiskt bunden, dvs hyreslägenhet och möblerad lägenhet eller rum. Störst är skillnaden för de värnpliktiga som vid inryckningen bodde i möblerad lägenhet eller rum. Endast 26,2 % av dem som inte hade bostadsbidrag under militär31

tjänstgöringen hade lägenheten/rummet kvar vid utryckningen jämfört med 72 % av dem som hade bostadsbidrag. Egen inkomst och makas (motsv) inkomst har betydelse för bostadsbidragets storlek. Andelen värnpliktiga som hade bostadsbidrag sjunker ju högre makas (motsv) inkomst är under grundutbildningen. Skillnader med avseende på den värnpliktiges egna inkomster under grundutbildning och bostadsbidrag föreligger, men antalet som har inkomster är litet. Tendensen är densamma som för makas inkomst, nämligen att andelen med bostadsbidrag är mindre bland dem som har egna inkomster. Vi har vidare funnit att de gifta sammanboende hade bostadsbidrag i större utsträckning än de ogifta sammanboende. Är det så att det föreligger klara skillnader mellan bidragsgivandet för gifta och ogifta sammanboende? Det förefaller så. Då vi för in makas (motsv) inkomst under grundutbildning kvarstår skillnaden, dock ej lika markant då inkomsten är 0 kr som då inkomsten är mellan 1-1 000 kr. Bland de värnpliktiga som har barn föreligger inga skillnader mellan ogifta och gifta beträffande andelen som hade bostadsbidrag under grundutbildning. För de barnlösa är dock skillnaden markant. Intressant att notera är att andelen, som kände till förmånen bostadsbidrag var något store för de sammanboende, 79,7 % mot 69,3 % för de ej sammanboende. Andelen som ansökt om bostadsbidrag är betydligt större bland de sammanboende jämfört med de ej sammanboende. 5.2.3 Familjepenning under grundutbildning Familjepenning är en form av familjebidrag som den värnpliktige kan ansöka om under militärtjänstgöring. Familjepenning kan efter behovsprövning utgå till maka (motsv), med f n 12 kr/dag och till annan familjemedlem med 7 kr/dag. Något mer än hälften av de sammanboende hade ej familjepenning (tabell 5.13). 21,2 % hade mellan 4 0 1 - 6 0 0 kr per månad. 32

Tabell 5.13 Procentuell fördelning av de värnpliktiga med avseende på familjepenning per månad under militärtjänstgöringen. Kronor/månad

Procent

Ingen 200 eller mindre 201-400 401-600 601-800 Mer än 800

57,1 7,1 8,1 21,2 5,9 0,3 Summa

99,7 N = 320

Det betyder att dessa värnpliktiga får bidrag för maka (motsv) och ett barn. Vilka är det som har familjepenning? Vi fann att 53,9 % av dem som sammanbor inte hade familjepenning. Då reglerna för detta bidrag är något annorlunda för gift sammanboende jämfört med ogift sammanboende ansåg vi det intressant att se litet närmare på dessa samband. Tabell 5.14 Samband mellan civilstånd och familjepenning för de sammanboende. Procent. Civilstånd

Sammanboende Familjepenning 0 kr

Gift Ogift

Mer än 0 kr

12,9 87,1 73,9 26,1

Procent

Antal

100 100

93 184

Av tabell 5.14 framgår klart att de gifta sammanboende hade familjepenning i mycket större utsträckning än de ogifta sammanboende. Skillnaden mellan gifta och ogifta sammanboende differentieras då antalet barn konstanthålles. Skillnaden är större då det ej ingår barn i hushållen, däremot är den mindre då barn ingår i hushållet. Familjepenningen är beroende av familjens inkomster under militärtjänstgöringen. Detta framkommer även här. Av de värnpliktiga vars maka saknade inkomst hade 20,2 % ingen familjepenning jämfört med ca 85 % av dem med en inkomst av mer än 2 000 kr. Liknande tendenser finns för den värnpliktiges egna inkomster dock ej lika uttalade, SOU 1972:69

dvs att ju större inkomst i desto mindre utsträckning familjepenning. Vi fann skillnader mellan makas (motsv) inkomster beroende på om man var gift eller ogift. De ogifta sammanboendes partner hade inkomster i större utsträckning än de gifta sammanboende. Detta skulle i viss mån kunna förklara skillnaden i andelen med familjepenning mellan gifta och ogifta sammanboende. Det visar sig dock att trots att makan saknade inkomst hade 39 % av de ogifta sammanboende ingen familjepenning jämfört med 2 % av de gifta sammanboende. Det föreligger alltså skillnader i normer för bidragsgivning även i praktiken. Detta sammanhänger med olika definition av sammanboende. Beträffande kännedom om familjebidrag visar det sig att alla sammanboende inte kände till att förmånen familjepenning fanns och vidare att endast ca hälften av de sammanboende hade ansökt om familjepenning. 5.2.4 Kontant ekonomisk hjälp Här redovisas den ekonomiska hjälp per månad som den värnpliktige och hans familj erhöll från föräldrar eller andra anhöriga före och under grundutbildning. De flesta erhöll ingen sådan ekonomisk hjälp (tabell 5.15). Av dem som erhöll hjälp hade de flesta 400 kr eller mindre per månad. Tabell 5.15 Procentuell fördelning av de värnpliktiga med avseende på kontant ekonomisk hjälp per månad från föräldrar eller andra närstående före inryckning. Hade ej ekonomisk hjälp

Hade ekonomisk hjälp

Summa

Antal

81,1

18,6

99,7

1421 Det framkommer att de som studerade före inryckningen i mycket större utsträckning än de som var anställda erhöll kontant ekonomisk hjälp före inryckningen, 52,2 % erhöll hjälp mot ca 7 % av dem som var anställda. Denna tendens framkommer även 3-SOU

1972:69

beträffande inkomst före grundutbildningen. De med lägre inkomst än 1 000 kr/månad erhöll ekonomisk hjälp i större utsträckning än övriga. Vi har även funnit skillnader med avseende på ålder, civilstånd och antal barn. De yngsta, de som ej var sammanboende och de som ej hade barn, erhöll hjälp i större utsträckning än övriga. Under grundutbildningen är andelen värnpliktiga, som erhåller ekonomisk hjälp, större (33,8 % mot 18,9 % före inryckning).

Tabell 5.16 Procentuell fördelning av de värnpliktiga med avseende på kontant ekonomisk hjälp per månad från föräldrar eller andra närstående under militärtjänstgöringen. Hade ej ekonomisk hjälp

Hade ekonomisk hjälp

Summa

Antal

66,2

33,4

99,6

1 480

De flesta (27,4 %) av dem som erhöll hjälp hade mindre än 200 kr/månad. Drygt 3/4 av dem som erhöll hjälp före inryckning fick hjälp även under grundutbildningen. Skillnader föreligger mellan ekonomisk hjälp under grundutbildning och ålder, civilstånd och antal barn. Tendenserna är liknande dem som framkom beträffande ekonomisk hjälp före grundutbildning, dock mindre uttalade. 47,2 % av de studerande erhöll ekonomisk hjälp under grundutbildning mot ca 26 % av de anställda. Intressant att notera är ökningen i andelen som erhöll ekonomisk hjälp bland de anställda. Före inryckning erhöll ca 1 % av de anställda kontant ekonomisk hjälp av föräldrar eller andra anhöriga jämfört med ca 26 % under grundutbildning. Det framkommer även att de värnpliktiga, som erhöll kontant ekonomisk hjälp under grundutbildningen, saknade bostadskostnader. Detta sammanhänger med den värnpliktiges civilstånd och sysselsättning före grundutbildning. 33

5.3 Den värnpliktiges

utgifter

Under detta avsnitt behandlas kostnader för bostad, räntor och amorteringar. Dessa utgifter är av sådant slag att de inte upphör i och med att den värnpliktige fullgör militärtjänstgöring. 5.3.1 Kostnader för bostad Bostadskostnader anges dels före avdrag för bostadstillägg, dvs bruttobostadskostnad, dels efter avdrag dvs nettobostadskostnad. Tabell 5.17 Procentuell fördelning av de värnpliktiga med avseende på bostadskostnader före avdrag för bostadstillägg per månad före inryckningen. Md understruken. Kronor/månad

Procent

Ingen 200 eller mindre 2 0 1 - 400 4 0 1 - 600 6 0 1 - 800 8 0 1 - 1 000 Mer än 1 000

65,2 16,1 13,3 4,5 0,4

Summa

99,5 N = 1 445

Knappt 2/3 angav att de före inryckningen saknade bostadskostnader. Det är främst de som bor hemma hos föräldrar som inte hade kostnader för bostad. Av dem som hade kostnader för bostad hade de flesta 400 kr eller mindre (tabell 5.17). Vilka hade bostadskostnader före grundutbildningen? Det framkommer att det är de som hade eget hushåll, dvs de sammanboende och de med barn som hade kostnader för bostad i större utsträckning än de ej sammanboende och de utan barn.. En större andel av de värnpliktiga saknade bostadskostnader (brutto) under grundutbildning jämfört med före inryckningen 78,1 % mot 65,2 %. Drygt 5 % av dem som inte hade bostadskostnader före inryckning hade kostnader under grundutbildning. Det framkommer även att ju större bostadskostnad man hade före inryckningen i desto 34

större utsträckning hade man bostaden kvar under militärtjänstgöringen. 47,8 % av dem som hade kostnader (brutto) för bostad före inryckning uppgav att de hade 0 kr under grundutbildning. Anledningarna till detta kan vara flera. En kan vara att de som bodde hemma före inryckning inte utnyttjade sin bostad under militärtjänstgöringen och därför inte betalade för den. En annan kan vara att man gjort sig av med bostaden. Som tidigare framgått vet vi att av dem som före inryckning hade egen bostad hade 67,7 % denna kvar vid utryckningen. Bland dem som giort sig av med bostaden uppgav drygt 50 % att de ej hade råd med hyran. De som hade möblerad lägenhet/rum hade gjort sig av med bostaden i större utsträckning än de som hade annan typ av bostad. De som hade bostadskostnader under grundutbildningen bodde i insats- eller hyreslägenhet i större utsträckning än de som bodde i möblerad lägenhet/rum eller hos föräldrar (80 % av dem med insatslägenhet jämfört med 18,6% av dem som bodde hemma). De som hade kostnader för bostad i större utsträckning under grundutbildningen är liksom före inryckning de med eget hushåll. Skillnader- framträder även med avseende på hustrus (motsv) inkomst under militärtjänstgöringen. Då hustrun ej hade inkomst saknade familjen bostadskostnader i större utsträckning än då hustrun hade inkomst. Den bostadskostnad som hittills redovisats gäller bruttobostadskostnad. Vi kan även redovisa uppgifter om nettobostadskostnad dvs efter avdrag för bostadsbidrag under militärtjänstgöring. Andelen som inte hade nettobostadskostnader är här större än beträffande bruttobostadskostnad, 83,4% (tabell 5.18) jämfört med 78,1 %. Nettobostadskostnaden är lägre vilket är naturligt, då en del av de värnpliktiga erhöll bostadsbidrag under militärtjänstgöringen. Liknande tendenser framträder här som för bruttobostadskostnad. Intressant att notera är att 55,9 % av de sammanboende hade SOU 1972:69

en nettobostadskostnad över 0 kr per månad. Vidare framkommer bostadsbidragets beroende av hustrus (motsv) inkomst. Tabell 5.18 Procentuell fördelning av de värnpliktiga med avseende på bostadskostnader efter avdrag för bostadstillägg, bostadsbidrag och inkomst av uthyrning per månad under militärtjänstgöringen. Md understruken.

boende och de med barn. Värnpliktiga som före inryckningen bodde i insats- eller hyreslägenhet hade räntor och amorteringar att betala i större utsträckning än värnpliktiga som bodde i möblerad lägenhet/rum. Tabell 5.20 Procentuell fördelning av de värnpliktiga med avseende på utgifter av typen räntor, amorteringar och avbetalningar per månad under militärtjänstgöringen. Md

Kronor/månad

Procent

Ingen 200 eller mindre 2 0 1 - 400 4 0 1 - 600 6 0 1 - 800 8 0 1 - 1 000 Mer än 1 000

83,4

Kronor/månad

Procent

5,5 1,6 0,4

Inga 200 eller mindre 201-400 4 0 1 - 600 6 0 1 - 800 801-1000 Mer än 1 000

81,5 11,6 4,9 0,9 0,2 0,2 0,2

Summa

99,6 N = 1 433

Summa

5.3.2 Räntor och amorteringar Amorteringar behandlas här då det ofta är fråga om återkommande utbetalningar, som den värnpliktige måste klara av även under tiden för militärtjänstgöringen. Tabell 5.19 Procentuell fördelning av de värnpliktiga med avseende på utgifter av typen räntor, amorteringar och avbetalningar per månad före inryckningen. Md understruken. Kronor/månad

Procent

Ingen 200 eller mindre 2 0 1 - 400 4 0 1 - 600 6 0 1 - 800 801-1000 Mer än 1 000

77,7 11,9 7,7 1,5 0,4 0,3 0,1 Summa

99,6 N = 1 451

Drygt 3/4 hade inga räntor och amorteringar att betala (tabell 5.19). Vilken typ av lån man betalar räntor och amorteringar för framgår ej av denna studie. De värnpliktiga som hade räntor och amorteringar att betala är de med eget hushåll och främst då de som är sammanSOU 1972:69

99,5 N = 1 447

En något mindre del av de värnpliktiga hade räntor och amorteringar att betala under grundutbildningen (tabell 5.20) jämfört med före inryckningen (18,0% mot 21,9%). Det framkommer även här att det är de som har eget hushåll som har utgifter för räntor och amorteringar. Tendensen är dock något mer uttalad med avseende på sammanboende, antal barn och bostadstyp. 2,5 % av dem som inte hade räntor och amorteringar vid inryckningen hade sådana utgifter under militärtjänstgöringen. 74,1 % av dem som hade sådana utgifter vid inryckning hade det även under grundutbildningen. 5.4 Utnyttjande av besparingar och under militärtjänstgöringen

lån

I genomsnitt har de värnpliktiga utnyttjat mellan 1 000—2 000 kr av sina besparingar under militärtjänstgöringen. Det är endast 12 % som angett att de inte utnyttjat sina besparingar. Av resultatet framgår dock ej om den värnpliktige hade några besparingar att ta av. Andelen som inte utnyttjat sina besparingar 35

Tabell 5.21 Procentuell fördelning av de värnpliktiga med avseende på utnyttjande av besparingar under militärtjänstgöringen. Md understruken. Summa kronor

Procent

Inga 500 eller mindre 5 0 1 - 1 000 1 0 0 1 - 2 000 2 0 0 1 - 3 000 3 0 0 1 - 4 000 4 0 0 1 - 5 000 5 0 0 1 - 6 000 Mer än 6 000

12,1 12,1 17,0 22,8 17,2 8,2 4,9 2,4 2,7 Summa

rande lånat i mindre utsträckning och att de med högre grad lånat i större utsträckning. Vidare fann vi att de som inte hade andra inkomster under grundutbildningen hade lånat i större utsträckning än de som hade andra inkomster.

99,4 N = 1 574

innehåller alltså även sådana som ej hade besparingar. De med högre inkomst av tjänst eller rörelse före inryckning hade utnyttjat sina besparingar i större utsträckning än de med lägre inkomst. Vidare framkom att studerande i mindre utsträckning utnyttjat besparingar samt att de med furirs eller högre grad hade utnyttjat besparingar i större utsträckning än de med lägre grad. Tabell 5.22 Procentuell fördelning av de värnpliktiga med avseende på lån under militärtjänstgöringen. Md understruken. Summa kronor

Procent

Inga 500 eller mindre 501-1000 1 0 0 1 - 2 000 2 0 0 1 - 3 000 3 0 0 1 - 4 000 4 0 0 1 - 5 000 5 0 0 1 - 6 000 Mer än 6 000

57,4 16,0 12,6 7,7 2,8 0,9 0,8 0,4 0,9 Summa

99,5 N = 1 536

42,1 % hade lånat pengar under grundutbildningen. De flesta hade sammanlagt lånat mindre än 1 000 kr (tabell 5.22). Det är främst inom inkomstklasserna 1 001 —2 500 kr som man lånat, dvs i mellaninkomstkategorierna. För variablerna civil sysselsättning och militär grad föreligger liknande relationer som för besparingar, nämligen att de stude36

SOU 1972:69

6 Upplevelse av ekonomin under militärtjänstgöringen

De resultat som vi tidigare presenterat har baserats på frågor om den värnpliktiges inkomster och utgifter i samband med militärtjänstgöringen. Detta har vi kallat den faktiska ekonomin. Utifrån sådana uppgifter kan vi bedöma ekonomin och kanske uttala oss om den värnpliktige hade det bättre eller sämre under militärtjänstgöringen jämfört med före inryckning. Bedömningen överensstämmer inte nödvändigtvis med hur den värnpliktige själv och hans familj upplever att de har det under militärtjänstgöringen. Denna aspekt är dock minst lika viktig. Upplevelsen av ekonomin utgör en viktig aspekt med avseende på den värnpliktiges trivsel under militärtjänstgöringen. De frågor vi ställt är av typen "hur tycker Du att Din ekonomi var". Frågorna har fasta svarsalternativ från 1 till 5 där 1 anger den mest positiva åsikten och 5 den mest negativa. Det är dels frågor hur man tycker ekonomin var före och under militärtjänstgöringen, dels en fråga där den värnpliktige direkt får jämföra hur han hade det ekonomiskt före och under militärtjänstgöringen. Svarsfördelningen på dessa frågor framgår av tabellerna 6.1—6.3. Drygt hälften (57,9 %) av de värnpliktiga ansåg att deras ekonomi var ganska eller mycket bra före inryckning till militärtjänstgöring. Endast 11,2 % ansåg att ekonomin var ganska eller mycket dålig. SOU 1972:69

Tabell 6.1-6.3 Procentuell svarsfördelning av inställning till ekonomin före och efter inryckning till militärtjänstgöringen. Tabell 6.1 Hur tycker Du Din ekonomi var före inryckningen?

Procent

1 Mycket god 2 Ganska god 3 Varken god eller dålig 4 Ganska dålig 5 Mycket dålig

11,0 46,9 30,6 8,2 3,0 Summa

99,7 N = 1 663 Md = 2,33

Tabell 6.2 Hur tycker Du Din ekonomi var under militärtjänstgöringen ?

Procent

1 Mycket god 2 Ganska god 3 Varken god eller dålig 4 Ganska dålig 5 Mycket dålig

1,9 9,6 18,6 34,9 34,8 Summa

99,8 N = 1 665 Md = 4,07

Under militärtjänstgöring är en större andel negativa till ekonomin. 69,7 % av de värnpliktiga ansåg att ekonomin var ganska eller mycket dålig. Då de värnpliktiga jämför hur de hade det 37

Tabell 6.3 Anser Du att Du ekonomiskt sett hade det bättre eller sämre under militärtjänstgöringen jämfört med tiden före inryckningen?

Procent

1 Mycket bättre 2 Något bättre 3 Varken bättre eller sämre 4 Något sämre 5 Mycket sämre

2,3 4,7 8,4 25,9 58,5 Summa

99,8 N = 1 647 Md = 4,64

ekonomiskt före och efter inryckning visar det sig att 84,4 % ansåg att ekonomin under militärtjänstgöringen är något eller mycket sämre. Vid närmare studium av sambanden mellan de frågor som rör ekonomin före och efter inryckning framkommer viss tendens till att de som före inryckningen tyckte att ekonomin var dålig också i större utsträckning än övriga kategorier anser att ekonomin efter inryckningen är dålig. Detta gäller inte de som studerade vid inryckningen i lika stor utsträckning som övriga. De som studerade ansåg att ekonomin före inryckning var dålig i större utsträckning än övriga. Under militärtjänstgöringen är de studerande däremot mindre negativa till ekonomin än övriga kategorier. Detta kan hänga samman med att de som studerade vid inryckningen har högre militär grad under militärtjänstgöringen och alltså bättre förmåner. En annan förklaring kan vara att de inte upplever skillnaden i inkomster lika stor beroende på att deras ekonomiska situation före inryckning liknar situationen under grundutbildningen. En del har kanske också faktiskt fått det bättre under militärtjänstgöringen. Den fråga där de värnpliktiga själva jämför sin ekonomiska situation före och efter inryckning ger ett mer negativt resultat än om man jämför svaren på de båda frågor som gäller ekonomin före och efter inryckning. En större andel anser att ekonomin 38

under militärtjänstgöringen var något eller mycket sämre. Vi har konstruerat en variabel som innebär en jämförelse mellan svaren på de båda frågorna på så sätt att de som anser att ekonomin var mycket god före inryckning och anser detsamma efter inryckning får en trea dvs "varken bättre eller sämre". Den som före inryckningen ansåg att ekonomin var ganska god och anser ekonomin efter inryckning vara mycket god tilldelas en tvåa dvs "något bättre". Denna nya variabel ger dock inte samma nyanserade bild som den fråga där de värnpliktiga själva direkt jämför. Man kan dock därigenom sluta sig till att man vid en direkt jämförelse upplever sin ekonomiska situation mer negativt än om man bedömer ekonomin före och efter inryckning var för sig. Sammanfattningsvis kan vi konstatera att de flesta (84,4 %) ansåg att ekonomin försämrades under militärtjänstgöringen, medan endast 7 % ansåg att ekonomin hade förbättrats. Med utgångspunkt från den fråga där de värnpliktiga själva bedömt sin ekonomi under militärtjänstgöringen har vi delat in de värnpliktiga i fyra grupper som sedan analyserats med avseende på olika bakgrundsdata. Grupperna har bildats så att alla värnpliktiga som svarat att ekonomin var "mycket" eller "ganska god" bildar grupp 1, sammanlagt 192 värnpliktiga. Grupp 2 omfattar alla som svarat "varken god eller dålig", totalt 310 värnpliktiga. Grupp 3 omfattar alla som svarat "ganska dålig", totalt 582 värnpliktiga och grupp 4 alla som svarat "mycket dålig", totalt 581 värnpliktiga. Vid denna gruppindelning har vi främst använt oss av två kriterier nämligen a) att grupperna skall vara meningsfulla med avseende på inställning till ekonomi och b) att ingen grupp får innehålla så få värnpliktiga att inga slutsatser kan dras. Analysen har tillgått så att vi för varje grupp har studerat sambandet med bakomliggande variabler och jämfört med övriga grupper. Generellt visar resultaten att det föreligger skillnader mellan de olika grupperSOU 1972:69

Grupp 4 har utnyttjat sina besparingar i na med avseende på bakgrundsdata. Vi större utsträckning än övriga grupper och redovisar resultaten för grupp 1 och grupp 4 framförallt i jämförelse med grupp 1. Samma dvs den mest positiva resp mest negativa tendens framträder beträffande lån. gruppen. Dessa värnpliktiga trivdes sämre än de Grupp i , 192 värnpliktiga, består av dem som tillhörde övriga grupper. Man har svarat som uttryckt sig positivt om ekonomin att man trivdes ganska eller mycket dåligt, så under grundutbildningen, dvs svarat med väl totalt som vad gäller de enskilda trivselalternativ 1 eller 2. Det är främst de som aspekterna. studerade före inryckning och även efter Intressant här är att relatera faktisk utryckning som upplever ekonomin som god ekonomi till upplevd. under grundutbildning. Det visar sig att 80,8 % av grupp 1 ansåg Denna grupp upplevde sin ekonomi före att ekonomin före inryckning var mycket inryckning som god i större utsträckning än eller ganska god jämfört med 54,5 % av övriga grupper. Grupp 1 innehåller en större grupp 4 trots att den uppgivna medianinandel ej sammanboende jämfört med övriga komsten för grupp 4 ligger högre än för grupper. En större andel hade inkomster grupp 1. under grundutbildning jämfört med övriga. Vidare har vi relaterat upplevd ekonomi Vidare finner vi att grupp 1 har något under grundutbildningen till de olika instörre andel med längre utbildning än gymkomster man har under samma period. nasium eller motsvarande och en något Grupp 1 har i större utsträckning ersättstörre andel med furirs eller högre grad. ning från arbetsgivare än grupp 4, 15,7 % De värnpliktiga som tillhör grupp 1 mot 6,5 %. trivdes bättre under militärtjänstgöringen både totalt och med avseende på de olika Grupp 1 har i större utsträckning inkomst trivselaspekterna. under veckoslut än grupp 4, 25,1 % mot Grupp 4, 581 värnpliktiga, omfattar dem 14,7 %. som ansåg att ekonomin var mycket dålig Beträffande inkomst under övningsuppeunder grundutbildning dvs svarsalternativ 5. håll framträder inte denna skillnad mellan Här framgår att det främst är de som var grupp 1 och grupp 4. anställda före inryckning, dvs de som hade Dessa resultat stämmer bättre med den inkomst av tjänst, som upplever ekonomin upplevda ekonomin under grundutbildning. som dålig. Det framgår att upplevelsen av ekonomin De som tillhör grupp 4 ansåg även att är relativ, dvs även om man faktiskt har en ekonomin före inryckningen var mycket större inkomst än en annan person kan man dålig i större utsträckning än övriga grupper. uppleva att ekonomin är dålig trots att den Under grundutbildning saknar de värnplikandre upplever sin ekonomi som god. tiga som ingår i grupp 4 inkomster i större utsträckning än övriga grupper. Man hade dock familjepenning, bostadsbidrag och hjälp från föräldrar i större utsträckning. En annan viktig variabel här tycks vara eget hushåll eller ej. Till grupp 4 hör nämligen de sammanboende, de med barn, de med egen bostad och de som hade bostaden kvar. De värnpliktiga som tillhör grupp 4 tycks ha ekonomiska förpliktelser under grundutbildningen i större utsträckning än övriga grupper. Det gäller bostadskostnader, räntor och amorteringar. SOU 1972:69

Kännedom om olika förmåner under grundutbildning

I det frågehäfte de värnpliktiga besvarat ingick frågor avsedda att belysa de värnpliktigas kännedom om olika förmåner som man kan söka under militärtjänstgöring, främst möjligheter till tjänstledighet och ekonomiska förmåner. Frågorna är av två slag, dels frågor om kännedom om förmånen, dels frågor om man ansökt om förmånen i fråga och om man i så fall beviljats förmånen. Vi får här endast ett mått på vilka förmåner den värnpliktiga känner till vid undersökningstillfället, dvs efter utryckning. Resultaten utsäger inget om informations-

kanaler och informationsmängd. Dessa aspekter är onekligen mycket intressanta men av alltför omfattande karaktär för att kunna belysas i denna undersökning. 7.1

Tjänstledighet

De flesta kände till de skäl för vilka man kan ansöka om tjänstledighet (tabell 7.1). Endast 47,1 % visste dock att man kan få tjänstledighet för att kunna vistas i hemmet 24 timmar i en följd under en 30-dagars period. Andelen som kände till detta skäl för tjänstledighet är större ju längre restid till

Tabell 7.1 Procentuell fördelning av värnpliktiga med avseende på kännedom om olika skäl för tjänstledighet. Antal som känner till förmånen Absolut

Totalt antal som besvarat frågan

Relativt

För betydelsefull familjeangelägenhet t ex eget eller nära anhörigs bröllop, eget barns födelse, nära anhörigs svåra sjukdom, begravning eller dödsfall 1607

98,2

1636 För bouppteckning eller arvsskifte efter nära anhörig

70,0

1628 För egen flyttning

1 406

86,2

1 630

För egen viktig tentamen eller examen

1 375

84,6

1 624

För besök vid arbetsförmedling, arbetsställe eller familjebidragsnämnd för att förbereda övergången till civil verksamhet 1 441

88,4

1 629

För att göra det möjligt för Dig att under en 30-dagars period vistas i hemmet 24 timmar i en följd

47,1

761 SOU 1972:69

Tabell 7.2 Procentuell fördelning över värnpliktiga som ansökt om tjänstledighet. Antal ansökningar Absolut För betydelsefull familjeangelägenhet t ex eget eller nära i anhörigs bröllop, eget barns födelse, nära anhörigs svåra 337 sjukdom, begravning eller dödsfall

Totalt antal som besvarat frågan

Relativt

24,5

1 375

För bouppteckning eller arvsskifte efter nära anhörig

2,0

1 343

För egen flyttning

12,4

1 346

För egen viktig tentamen eller examen

7,4

1 343

För besök vid arbetsförmedling, arbetsställe eller familjebidragsnämnd för att förbereda övergången till civil 528 verksamhet

37,8

1 393

För att göra det möjligt för den värnpliktige att under en 30-dagars period vistas i hemmet 24 timmar i en följd

5,9

1 344

hemorten den värnpliktige hade dvs de som hade möjlighet att utnyttja tjänstledighet av detta skäl visste också om denna möjlighet i större utsträckning. Detsamma gäller frågan om man ansökt om tjänstledighet eller ej av detta skäl (tabell 7.2). De flesta ansökningarna har gällt besök vid arbetsförmedling eller liknande. Andelen ansökningar som beviljats visar ingen större variation mellan olika skäl till tjänstledighet. 7.2 Ekonomiska

förmåner

De frågor som gäller ekonomiska förmåner har delats upp med avseende på civilstånd/ sammanboende. Frågor om förmåner som man har rätt till endast om man är sammanboende har besvarats bara av dem som under militärtjänstgöringen sammanbott med maka/motsv. Övriga frågor om ekonomiska förmåner skulle alla besvara (tabell 7.3). Bostadsbidraget kände 71,3 % av de värnpliktiga till. Däremot är andelen som kände till s k särskilt bidrag, näringsbidrag och flyttningsbidrag endast mellan 20—30 %. Svaren på denna fråga har vi ytterligare studerat dels genom att titta på vissa av förmånerna med avseende på bakgrundsvariabler, dels genom att bilda en ny variabel över den totala kunskapen om ekonomiska förmåner. Vid analys av de värnpliktigas kännedom SOU 1972:69

om enskilda förmåner framkommer att de sammanboende kände till bostadsbidraget i större utsträckning än de ej sammanboende. Detsamma gäller de som hade barn och de som hade hyres- eller insatslägenhet. De som angett att de hade lägenheten kvar vid utryckningen kände till bostadsbidraget i större utsträckning än de som inte hade lägenheten kvar. När det gäller kännedom om magasineringsbidrag visar det sig att de som bodde hemma hos sina föräldrar vid inryckningen kände till magasineringsbidraget i mindre utsträckning än övriga. Beträffande näringsbidrag är det svårt att uttala sig om detta på grund av att andelen företagare/jordbrukare är liten. De som hade långt hem kände till tilläggsresa i större utsträckning än de som var förlagda närmare hemorten. Den slutsats som förefaller rimlig utifrån dessa analyser är att kännedom om förmånen är relaterad till möjlighet att få förmånen. De som kände till förmånen hade större sannolikhet att få förmånen. Genom att summera den värnpliktiges svar får vi ett mått på den värnpliktiges kunskaper om ifrågavarande förmåner totalt sett. Denna variabel har konstruerats så att den värnpliktige som uppgav att han kände till förmånen ifråga tilldelades poängen 1, om inte fick han poängen 2. Summan kan 41

Tabell 7.3 Procentuell ekonomiska förmåner.

fördelning

av värnpliktiga

med avseende på kännedom

Antal som känner till förmånen Absolut

Totalt antal som besvarat frågan

Relativt

Anstånd med betalning av preliminär B-skatt, kvarstående skatt eller tillkommande skatt 1 064

65,4

1 625

Anstånd med betalning av amorteringar på statliga bosättningslån 719

44,5

1 615

Bostadsbidrag för täckande av bostadskostnad

1 149

71,3

1 611

Flyttningsbidrag för täckande av flyttningskostnader

28,5

1 606

Näringsbidrag för täckande av avlöningskostnader eller kostnader nödvändiga för att den egna rörelsen skall kunna återupptagas efter militärtjänstgöringens slut

24,0

1 604

Magasineringsbidrag för täckande av kostnader för möbelförvaring

48,9

1 613

S k "särskilt bidrag" för täckande av sådana speciella kostnader som exempelvis elräkningar och hemförsäkringspremier

19,8

1 606

Tilläggsresa med flyg, vilket innebär att den värnpliktige själv betalar skillnaden i pris mellan flyg och fri hemresa (vanligtvis tågpriset)

1 048

64,7

1 619

variera från 9 - 1 8 . Värdet 9 anger att den värnpliktige kände till alla de förmåner som ingår i frågan. Värdet 18 innebär att han inte kände till någon. Resultaten visar att endast en liten del kände till alla förmåner respektive kände inte till någon 6,4 % respektive 3,4 %. Medianvärdet är 13,4. Man kan säga att de värnpliktiga kände till hälften av alla förmåner. Kännedomen om de olika förmånerna kan sägas vara ganska dålig med tanke på att alla de som svarat har fullgjort sin grundutbildning och därmed någon gång under utbildningstiden borde ha kommit i kontakt med informationsmaterial om dessa förmåner. Det verkar som om man i stor utsträckning själv spelar en aktiv roll vid informationsinhämtandet. För detta talar de resultat vi fått fram beträffande kännedom om förmåner och bakgrundsvariabler. I analysen framkommer att de som hade minst kännedom om förmåner, i förhållande till andra kategorier inom samma variabel, är de 42

om

meniga, de ej sammanboende, de som vid inryckningen bodde hos föräldrar och de som har kortare civil utbildning än gymnasium eller motsvarande. Andelen som ansökt om den typ av förmåner som redovisas i tabell 7.4 är liten. De flesta ansökningarna har gällt bostadsbidrag (17,2%). Andelen ansökningar som beviljats varierar något över de olika förmånerna. Vid genomgång av olika samband har vi funnit att de som var förlagda långt från hemorten ansökte om flyttningsbidrag i större utsträckning än övriga. De flesta av de sammanboende kände till att man kan ansöka om familjepenning, drygt 80 %. Däremot var andelen mindre beträffande sjuk- och begravningsbidrag (tabell 7.5). Vid analys av relationen mellan antal barn och kännedom om möjligheten att ansöka om familjepenning för barn framkom att kännedomen var större bland dem med barn än bland dem utan barn. 61,5 % av de värnpliktiga hade ansökt om SOU 1972:69

Tabell

7.4 Procentuell fördelning över värnpliktiga som ansökt o m e k o n o m i s k a förmåner. Antal ansökningar Absolut

Totalt antal som besvarat frågan

Relativt

Anstånd med betalning av preliminär B-skatt, kvarstående skatt eller tillkommande skatt 147

9,9

1 472

Anstånd med betalning av amorteringar på statliga bosätt29 ningslån

1,9

17,2

1 463

Flyttningsbidrag för täckande av flyttningskostnader

0,3

1453 Näringsbidrag för täckande av avlöningskostnader eller kostnader nödvändiga för att den egna rörelsen skall kunna återupptagas efter militärtjänstgöringens slut

0,2

1 452

Magasineringsbidrag för täckande av kostnader för möbelförvaring

2,3

1 451

S k "särskilt bidrag" för täckande av sådana speciella kostnader som exempelvis elräkningar och hemförsäkringspremier

3,9

1 455

Tilläggsresa med flyg, vilket innebär att den värnpliktige själv betalar skillnaden i pris mellan flyg och fri hemresa (vanligtvis tågpriset)

3,9

1455 Bostadsbidrag för täckande av bostadskostnad

familjepenning till maka m e d a n endast ett fåtal ansökt o m sjukbidrag o c h begravningsbidrag. Andelen beviljade ansökningar är något större beträffande familjepenning för barn. (tabell 7.6) 96 % av ansökningarna beviljades j ä m f ö r t m e d 80 % av d e m som gällde familjepenning åt m a k a (motsv). Sammanfattningsvis kan sägas o m den värnpliktiges k ä n n e d o m o m tillgängliga förmåner att man k ä n n e r till de förmåner s o m kan vara aktuella för egen del. På d e t t a pekar Tabell

de resultat som visar att andelen som k ä n n e r till olika förmåner är betydligt större då m a n även ansökt o m d e m . E t t a n n a t resultat som visar liknande t e n d e n s e r , är att andelen som känner till f ö r m å n e n är större bland d e m som kan vara berättigade till det. Dessa resultat pekar i viss utsträckning på att d e n värnpliktige själv skaffar sig i n f o r m a t i o n o m det han vill veta o c h att o m allmän i n f o r m a t i o n har givits så har den inte "gått h e m " , lika bra hos alla kategorier.

7.5 Procentuell fördelning av värnpliktiga med avseende p å k ä n n e d o m o m olika

e k o n o m i s k a förmåner, speciellt för d e n värnpliktiges familj. Antal som känner till förmanen

Totalt antal som besvarat frågan

Absolut

Relativt

81,3

263 Familjepenning till annan familjemedlem (vanligtvis barn) 212 om högst 7 kr/dag

80,3

264 Sjukbidrag för täckande av kostnader för sjuk- och läkarvård, medicin m m för maka/motsv eller barn

35,5

262 Begravningsbidrag för täckande av begravningskostnader för sådan familjemedlem den värnpliktige har familjepenning

38,6

261 Familjepenning om högst 12 kr/dag för maka/motsv

SOU 1 9 7 2 : 6 9

Tabell 7.6 Procentuell fördelning över värnpliktiga med avseende på om de ansökt om förmåner åt familjen. Antal ansökningar

Familjepenning om högst 12 kr/dag för maka/motsv

Absolut

Relativt

Totalt antal som be svarat frågan

61,5

260 Familjepenning till annan familjemedlem (vanligtvis barn) om högst 7 kr/dag 126

48,4

260 Sjukbidrag för täckande av kostnader för sjuk- och läkarvård, medicin m m för maka/motsv eller barn

5,0

255 Begravningsbidrag för täckande av begravningskostnader för sådan familjemedlem Du hade familjepenning

0,4

44 SOU 1972:69

8 Åsikter om nuvarande förmånssystem och om eventuella förändringar

Under föregående kapitel redogjorde vi för kännedom om olika förmåner. Resultaten visade att man i genomsnitt kände till hälften av de förmåner vi frågat om, dvs en ganska liten andel med tanke på att alla värnpliktiga redan fullgjort sin utbildning och alltså haft möjlighet att ansöka om de flesta av förmånerna. Detta resultat bör man ha klart för sig vid analys av de frågor som gäller åsikter om förmånssystemet och om förändringar däri.

Tabell 8.1-8.3 Procentuell fördelning av de värnpliktiga med avseende på åsikter om förmånssystem och förändringar däri. Tabell 8.1 Om man skall förändra ersättningssystemet till de värnpliktiga och deras familjer, utan att de sammanlagda kostnaderna för förmånerna ökar, vilket av nedanstående alternativ skulle Du föredra? Procent

Antal

Det är bättre att kontantförmånerna (t ex penning- och familjebidrag) ökar och naraförmånerna (t ex fri mat, fria resor) minskar 49,1

För att ytterligare klargöra frågornas innebörd gav vi i anslutning till frågorna en kort information om nuvarande förmånssystem och förklarade även vissa av de begrepp som behandlades i frågorna. Man bör dock inte dra några omfattande slutsatser av de svar som angivits på de frågor som gäller vilket alternativt förmånssytem som föredras. Tabell 8.2 Om kostnaderna för förmåner åt de värnpliktiga och deras familjer får öka så anser jag att ökningen i första hand bör läggas på (markera endast ett alternativ) Procent Ökade kontanta förmåner åt den värnpliktiga 57,3 Ökade kontanta förmåner åt den värnpliktiges familj 19,5 Ökat ekonomiskt skydd för den värnpliktige vid olycksfall 7,0 Hjälp med utgifter för räntor och amorteringar

1,3

Ökat antal fria resor

5,5

Bättre mathållning

1,3

Bättre kasernstandard

1,8

Det är bättre att naturaförmånerna ökar och kontantförmånerna minskar

6,3

Annat

0,5

Det är bra som det är nu

44,5

Flera alternativ

5,3

99,9 SOU 1972:69

1 577

Antal

99,5 45

Tabell 8.3 Vilken av följande tre former för förmåner tycker Du är bäst? Procent Det nuvarande systemet

Antal

28,0

Naturaförmånerna bibehålies och de kontanta förmånerna ersätts av en värnpliktslön 47,5 Alla nuvarande naturaförmåner och kontanta förmåner ersätts av en renodlad värnpliktslön 24,1 99,6

1591 Det framgår att de värnpliktiga inte anser att naturaförmånerna bör ökas, utan att det främst är kontantförmånerna som bör ändras. Bland de värnpliktiga som är sammanboende är en större del missnöjda med nuvarande förmåner. Man anser vidare att det är kontantförmånerna till den värnpliktiges familj som bör ökas. De slutsatser man kan dra av svaren på dessa frågor är mycket osäkra speciellt där den värnpliktige tar ställning till olika former av förmånssystem. Svårigheten här är att de värnpliktiga säkerligen uppfattat "värnpliktslön" på olika sätt. Det är också svårt att avgöra i vad mån de värnpliktiga uppfattat storleken på "värnpliktslönen" som motsvarande de förmåner som den ersätter.

9 Trivsel och avstånd

9.1 Trivsel I frågehäftet UFV—GU ingår ett antal frågor som är avsedda att mäta trivsel under militärtjänstgöring. En av frågorna avser att ge ett mått på trivsel i allmänhet, medan de övriga avser att mäta trivsel utifrån vissa aspekter av det militära livet. Dessa är i tur och ordning: trivsel med arbetsuppgifterna, förläggningen, kamraterna på logementet, förläggningsorten, befälet, hur ofta den värnpliktige sjukanmält sig för att slippa en övning e likn och om den värnpliktige försökt "klassa" ner sig. Det är värt att här notera en distinktion mellan frågorna. Sex av frågorna är direkta trivselfrågor dvs den värnpliktige har tillfrågats hur han trivts eller tyckt om en viss sak (se ovan), medan två frågor (sjukanmälan och nerklassning) kan ses som mätare av uttryck för trivsel eller ej dvs manifestationer i handlingar från den värnpliktiges sida. Den ursprungliga avsikten var att av dessa enskilda frågor konstruera ett index genom att summera värdena på varje fråga och sålunda få ett generellt mått på trivsel uppbyggt på de övriga. Detta index borde också uppvisa en hög korrelation med den allmänna trivselfrågan. Nu kan man av metodologiska skäl betvivla riktigheten av ett sådant förfaringssätt. Likaså kan sägas att varje delfråga under "Trivsel" i sig redan är SOU 1972:69

en sammanfattning. Vad vi avser med detta är att varje delfråga under rubriken "Trivsel" inte är endimensionell utan kan nedbrytas i flera delkomponenter. Dessa frågor är alltså, vilket påpekades ovan, själva sammanfattningar. Att då än en gång sammanfatta dessa sammanfattningar måste anses olämpligt. Nu skall man av det ovanstående naturligtvis inte dra slutsatsen att svaren på de frågor om trivsel vi ställt saknar värde. Varje fråga ger givetvis en belysning av trivseln inom det område, som respektive fråga avser att täcka. Men man bör ha klart för sig begränsningarna, vilka samtidigt är indikatorer på komplexiteten i en trivselmätning. Ändå finns, vilket torde ha framgått ovan, en mätare på allmän trivsel i frågehäftet, nämligen frågan "Hur har Du trivts i det militära?" Det är då viktigt att veta hur denna fråga eller variabel förhåller sig till de andra mer specifika trivselfrågorna — variablerna. Finns det t ex någon delvariabel, som uppvisar en mycket låg korrelation (samband) med den allmänna variabeln eller omvänt? Det framgår att den variabel som uppvisar den högsta korrelationen, 0,74, (gammakoefficient se t ex Galtung, J: Theory and Methods of Social Research, Oslo 1969), med den allmänna trivseln, är den som avser att mäta trivsel med arbetsuppgifterna. Lägsta sambandet erhölls med den variabel 47

som avsågs mäta sjukanmälningsbenägenheten inför en övning e likn. Korrelationskoefficienten var här 0,33, vilket även det tyder på ett visst samband. De övriga sambandskoefficienterna, mellan allmän trivsel och förläggningen, de andra värnpliktiga på logementet, förläggningsorten, befälet och "nerklassning" är i tur och ordning: 0,46, 0,34, 0,37, 0,59 och 0,45. Med andra ord, det finns ingen delvariabel som helt mäter andra saker än det som innefattas i begreppet allmän trivsel. Klart är i alla fall att vad som tycks influera allmäntrivseln mest är trivseln med arbetsuppgifterna, därnäst inställningen till befälet. Man bör i detta sammanhang komma ihåg att vår undersökning gjordes efter utryckningen. Kanske kunde man vänta vissa förändringar om undersökningen i stället avsett värnpliktiga under militär utbildning. Den primära målsättningen har inte varit att redovisa frekvenser på varje trivselvariabel tagen för sig, utan snarare att försöka se vilka faktorer som kan tänkas påverka trivseln. Här måste vi givetvis begränsa oss till de frågor vi i övrigt tagit upp i frågehäftet UFV—GU. Dessa faktorer har vi grovt delat upp i fyra huvudområden: militära-, civila-, ekonomiska- och avståndsfaktorer. Vi har inte försökt spåra ett inflytande från en viss faktor på varje trivselvariabel, då detta i många fall skulle vara helt irrelevant, utan det är oftast bara sambandet med den allmänna trivselvariabeln som undersökts. När det därför nedan talas om trivsel utan någon närmare precisering är det den allmänna trivseln som avses. I alla andra fall anges vilken delvariabel det är fråga om. Innan vi går över till den egentliga beskrivningen av de värnpliktigas trivsel under militärtjänstgöringen följer först en frekvenstabell för allmän trivsel, därefter följer frågornas medianvärden. Av tabell 9.1 framgår att 39,4% av de värnpliktiga gav något av svaren "mycket bra" eller "ganska bra". Negativa svar gavs av 27,6 %, medan 32,7 % använde det neutrala svarsalternativet. Som framgår av tabell 9.1 använde vi en 48

Tabell 9.1 Procentuell fördelning av de värnpliktiga med avseende på hur de trivts i det militära (allmän trivsel). Md understruken. Allmän trivsel

Procent

1 Mycket bra 2 Ganska bra 3 Varken bra eller dålig 4 Ganska dålig 5 Mycket dålig

7,2 32,2 32,7 15,0 12,6 Summa

99,7 N = 1 590

femgradig skala där 1 utgör den positiva och 5 den negativa polen. Detta gäller för samtliga frågor utom en (nerklassning) där en fyrgradig skala använts, riktningen är annars densamma. Medianen kan sålunda för frågorna med femgradig skala anta ett värde mellan 0,5 och 5,5 och för den fyrgradiga skalan ett värde mellan 0,5 och 4,5. Medianerna för de olika trivselfrågorna är: 2,8,2,8,2,9, 1,3,2,1,2,4, 1,4 och 1,3. Det framgår klart att majoriteten av de värnpliktiga på varje trivselvariabel befinner sig på den positiva delen av skalan. På frågorna angående trivsel med kamraterna, sjukanmälan och nerklassning ligger den stora majoriteten t o m på den mest positiva skalpositionen.

9.1.1 Militära faktorers inverkan på de värnpliktigas trivsel under grundutbildningen Mellan förbanden finns en skillnad i trivsel. Värnpliktiga som gjort sin grundutbildning vid 14, 116 och KA 5 trivdes nästan genomgående sämre än de värnpliktiga som fått sin utbildning på övriga förband, som fanns med i undersökningen, dvs KA 4 och övriga K A-förband. Denna skillnad mellan förbanden är emellertid med stor säkerhet skenbar. Av de värnpliktiga som besvarat enkäten har endast en liten del gjort sin grundutbildning vid KA 4 och övriga KA-förband. Detta beror på SOU 1972:69

att urvalet endast omfattar alla inryckande vid KA 5 och alla underofficersuttagna vid KA 1970. De som deltog i undersökningen från KA 4 och övriga KA-förband är därför främst underofficersvärnpliktiga. Därutöver tillkommer en del värnpliktiga som ryckte in vid KA 5, men som sedan fått sin huvudsakliga utbildning vid ett annat förband. Vid 14, 116 och KA 5 var sålunda 2/3 av de värnpliktiga meniga, medan förhållandena vid de förband där man trivdes bättre alltså var omkastade. Den överväldigande delen av dessa hade vid utryckningen furirs grad. Skillnaderna i trivsel skulle därför huvudsakligen vara beroende av grad. Vid en jämförelse av trivseln på samtliga variabler m a p grad visar det sig också att man med stigande grad nästan genomgående tycks trivas bättre. Speciellt gäller detta om man ställer underofficersvärnpliktiga mot övriga (utan uppdelning på underbefäl och menig). Det är endast när det gäller trivsel med kamraterna som inga nämnvärda skillnader finns. De ovanstående resultaten kan kanske både förvåna och tas för självklara. Det självklara skulle, naturligtvis, ligga i att de med högre grad har större objektiva förutsättningar för att trivas (utifrån det sätt på vilket vi har definierat trivsel) dvs de har mer differentierade och stimulerande arbetsuppgifter, bättre förläggning, kanske bättre tillmötesgående från befälets sida, nattpermission etc. Vad som eventuellt kan förvåna är att den längre militära utbildningstiden, som följer med stigande grad, inte påverkar trivseln hos dessa grupper, på ett sådant sätt att de trivs sämre än de med den kortaste utbildningstiden. Att för den skull tro att utbildningstidens längd inte spelar någon större roll för trivseln är säkert felaktigt. Dels vet man ju inte hur t ex furirernas trivsel skulle ha varit om de haft en kortare utbildningstid, dels har man säkert här att ta andra faktorer med i bilden. De värnpliktiga som sökt anstånd vid senaste inkallelsetillfället (men alltså fick avslag) trivdes något sämre än de övriga. 4-SOU 1972:69

9.1.2 Civila faktorers inverkan på de värnpliktigas trivsel under grundutbildningen De värnpliktigas ålder tycks inte i någon nämnvärd utsträckning ha betydelse för trivseln vare sig det gäller allmän trivsel eller trivsel med någon speciell del av det militära livet. Man bör då hålla i minnet att när det gäller grundutbildningsvärnpliktiga är det inga större skillnader i ålder i själva populationen, varför det inte heller är sannolikt att räkna med några skillnader i trivsel med avseende på ålder. Däremot inverkar de värnpliktigas civilstånd på trivseln så att de som är sammanboende trivdes något sämre än de ej sammanboende. Samma tendens kan märkas när det gäller sambandet mellan antal barn och allmän trivsel. De som har barn (i de allra flesta fall bara ett) trivdes något sämre än de barnlösa. Vi frågade också de som före inryckningen hade egen bostad av något slag om de hade denna kvar vid utryckningen. Om man m a p allmän trivsel jämför de som hade bostaden kvar med de som inte hade det finner man att de som hade behållit sin bostad tycks ha trivts något sämre än de andra. Här måste man dock vara försiktig vid tolkningen, då det samtidigt visar sig att de med bostaden kvar hade en större benägenhet att avge svaret "Varken bra eller dåligt", dvs avgav mindre polariserade svar. När det gäller förhållandet mellan civil utbildning och trivsel under militärtjänstgöring har vi inte funnit några entydiga samband. Vad beträffar allmän trivsel, trivsel med arbetsuppgifterna och trivsel med förläggningsorten finns en tendens till att trivseln ökar med högre utbildning upp t o m gymnasium eller motsvarande. För kategorin med universitetsstudier e likn bakom sig finns också samma tendens om man endast ser till den positiva delen av svarsskalan. Men samtidigt är de med universitetsstudier e likn den kategori som har största andelen svar på den negativa skalsidan. Orsaken till att detta delvis paradoxala resultat överhuvudtaget är möjligt är att, och detta är ett klart 49

samband, man med stigande utbildning i mindre utsträckning utnyttjar det "neutrala" svarsalternativet "Varken bra eller dåligt". Denna avvikelse i sambandsmönstret, vad beträffar de med universitetsstudier e likn bakom sig, är ännu tydligare när det gäller inställningen till befälet. Trivseln med befälet uppvisar här de lägsta värdena. Vad beträffar trivsel med förläggningen och trivsel med kamraterna föreligger inga större skillnader mellan utbildningskategorierna. Inte heller uppvisar benägenheten att sjukskriva sig för att "slippa en övning eller liknande" några variationer. Slutligen, de två lägsta utbildningskategorierna har de största andelarna av sådana som lyckats "klassa ner" sig. På variablerna allmän trivsel och trivsel med arbetsuppgifterna, har de som före inryckningen var studerande en tendens till att trivas bättre. Det kan då vara bra att här göra samma reflexion som ovan att de studerande i högre utsträckning har en högre militär grad och därför kanske mer differentierade och stimulerande arbetsuppgifter. Hur detta slår igenom på den allmänna trivseln framgår av inledningen till detta avsnitt. Inställningen till förläggningen, befälet och benägenheten att sjukanmäla sig uppvisar inga skillnader mellan de olika sysselsättningskategorierna. Vidare är trivseln med kamraterna hög inom alla kategorier. Sysselsättningens inverkan på variablerna trivsel med förläggningsort och "nerklassning", tycks vara sådan att de som var privat anställda trivs sämre med förläggningsorten och också är den kategori som har den största andelen som "lyckats klassa ner sig". 9.1.3 Ekonomiska faktorers inverkan på de värnpliktigas trivsel under grundutbildningen Sambandet mellan hur de värnpliktiga upplevde sin ekonomi under militärtjänstgöringen och olika aspekter på trivsel uppvisar ganska entydiga samband. Ju sämre man tyckte ekonomin var desto sämre var den allmänna trivseln, trivseln med 50

arbetsuppgifterna, trivseln med förläggningen, trivseln med förläggningsorten samt inställningen till befälet. Trivseln med kamraterna påverkades emellertid inte, här föreligger knappast några skillnader mellan de olika kategorierna. Däremot finns det ett samband mellan upplevelsen av ekonomin som dålig och en större benägenhet att sjukanmäla sig för att slippa en övning e likn. Samma tendens kan man spåra när det gäller "nerklassning". Ju sämre man upplevde sin ekonomi desto större var benägenheten att försöka "klassa ner" sig (oavsett om det lyckades eller ej). Mot denna tendens bryter dock de som svarat med alternativet "Varken god eller dålig" på ekonomifrågan. Om man utgår från den faktiska inkomsten före inryckningen och dess eventuella påverkan på allmän trivsel finner man att de som inte hade någon inkomst alls trivdes bättre. Något liknande finner man även för de som hade en inkomst understigande 1 000 kr/mån. Mellan de övriga inkomstklasserna finns inga uttalade skillnader. Dessa resultat är knappast förvånande eftersom ju lägre inkomst (eller ingen inkomst alls) man hade före inryckningen, desto mindre förlorade man ekonomiskt på att vara inkallad. Sedan är det förmodligen även andra faktorer som spelar in i detta sammanhang. De som före inryckningen inte hade någon inkomst alls var till den överväldigande delen studerande. De studerande (här avses då främst de som gått från gymnasiet (motsv) direkt till militärtjänstgöringen) uppvisade som vi såg ovan, en större allmän trivsel än övriga, troligtvis i sin tur beroende på att de får högre militär grad och bättre arbetsuppgifter etc, vilket torde öka trivseln. Inkomst/ersättning från arbetsgivare eller egen rörelse under militärtjänstgöringen påverkar trivseln på väntat sätt. De som har 200 kr/mån eller mer trivs bättre än de som har lägre inkomst/ersättning eller ingen alls. Även inkomst under veckoslut ger väntade effekter på den allmänna trivseln, ju mer man tjänar desto bättre trivs man. Man kan SOU 1972:69

även se tecken på att det skulle förhålla sig på liknande sätt med inkomst under övningsuppehåll, även om tendensen här inte är lika klar. Liknande resultat finner man om man tar hänsyn till ränteinkomster e likn. Makas (motsv) inkomst tycks däremot inte nämnvärt påverka den värnpliktiges trivsel. När det gäller familjepenningen och bostadsbidragets effekter på den allmänna trivseln tycks de vara ringa, snarare finns små tecken på att det skulle förhålla sig tvärtom, dvs de som får familjepenning/bostadsbidrag trivs sämre än övriga. Det är självklart inte bidraget som sådant som medför denna effekt, utan resultatet får snarast tolkas som att de grupper det här gäller (som kan bli föremål för dessa bidrag), sammanboende värnpliktiga och värnpliktiga med barn inte blir tillräckligt kompenserade genom bidragen. Men sambanden är som sagt inte entydiga och vi måste delvis reservera oss för tolkningen ovan. Något som komplicerar denna bild ytterligare är att när man jämför bruttokostnad för bostad (kostnad före eventuella avdrag) under militärtjänstgöringen med allmän trivsel finner man, och detta är naturligtvis väntat, att ju lägre hyra man har (eller ingen hyra alls) desto bättre trivs man. Ett undantag är dock kategorin med den högsta hyran, 401 kr och däröver, som bryter denna trend. Här stiger allmän trivseln igen. Kan det möjligen vara så att de med den högsta hyran är de värnpliktiga, som har barn och maka/motsv som är hemmavarande och att man sålunda får ut hela hyresbeloppet i form av bostadsbidrag? Likaså finns det i undersökningsmaterialet, en tendens till att ju mer man har att betala i form av räntor, amorteringar etc desto sämre trivs man. Däremot tycks inte ekonomisk hjälp från föräldrar eller andra närstående påverka den allmänna trivseln. Vi har också velat undersöka hur den allmänna trivseln påverkas av att den värnpliktige under sin militärtjänstgöring tvingas utnyttja sina besparingar eller ta lån för att klara sin ekonomi. Resultaten är dock svårtolkade, då inga entydiga samband finns. SOU 1972:69

Man kan dock märka att det finns en tendens till sämre trivsel med ökat utnyttjande av besparingar eller stigande lånebelopp. Såsom nämnts i inledningen till denna rapport ställdes också ett antal frågor som avsåg att ge ett mått på de värnpliktigas kännedom (kunskap) om olika existerande förmåner under militärtjänstgöringen. Vi har även velat undersöka hur denna kännedom relaterar sig till den allmänna trivseln. De kunskapsfrågor vi då använt oss av är de som skulle besvaras av samtliga (det fanns även kunskapsfrågor vilka endast skulle besvaras av dem som var gifta eller sammanboende). Vi summerade svaren på dessa frågor och erhöll ett index på vilket det lägsta värdet var 9 poäng och det högsta 18. Värdet 9 innebär kännedom om samtliga de förmåner vi frågat om, 18 det omvända. Hypotesen var då den att man med större kännedom skulle trivas bättre, då man just genom denna kännedom hade större möjlighet att utnyttja de förmåner man var berättigad till. Nu erhöll vi dock inga entydiga samband häremellan. Men om man jämför de två grupperna med den lägsta poängen (9 och 10), dvs god kännedom, med de. två grupperna vilka hade den högsta poängen (17 och 18), dvs dålig kännedom, kan man ändå se betydande skillnader mellan dessa extremgrupper. Andelen av dem som hade god kännedom om olika förmåner och vilka hade svarat med något av de två positiva svaren på svarsskalan var 54,5 %. Procentandelen för dessa på den negativa skaldelen var 21,4. Motsvarande värden för gruppen med dålig kännedom om förmåner var 31,9 % resp 31,9%. Det bör även nämnas att de med god kännedom i mindre utsträckning än de andra utnyttjade det neutrala svarsalternativet på trivselskalan "Varken bra eller dåligt".

9.1.4 Avståndets inverkan på de värnpliktigas trivsel under grundutbildningen De flesta värnpliktiga vid I 4 och I 16 hade mindre än 51 km till hemorten och de flesta vid KA 5 mer än 150 km. För de som gjorde 51

sin grundutbildning vid KA 4 och övriga KA-förband hade majoriteten ett reseavstånd på minst 301 km. Vid I 4 och I 16 åkte majoriteten hem minst ett par gånger i veckan, vid KA 5 minst varje veckoslut. De flesta värnpliktiga vid KA 4 åkte hem ett par gånger i månaden eller mindre, medan de vid övriga KA-förband åkte hem varje veckoslut eller mindre. Vid KA-förbanden var de värnpliktiga mer negativa till möjligheterna att resa hem. Det finns vidare ett svagt samband som tyder på att de värnpliktiga vid KA-förbanden hade något dyrare hemresor. Likaså åkte de värnliktiga vid dessa förband i större utsträckning tåg och flyg samt använde flera olika färdmedel vid varje hemresa än de övriga, vilka till över 80 % åkte bil. Vid I 4 och I 1 6 hade de flesta värnpliktiga mindre än en timmes resa till hemorten. Motsvarande för KA 5 är tre timmar. Av värnpliktiga som gjorde grundutbildning vid KA 4 och övriga KA-förband hade flertalet tre eller fler restimmar till hemorten. Furirerna hade speciellt långt till hemorten (i km) jämfört med övriga. Likaså reste furirerna hem mera sällan. Det finns mycket svaga eller inga skillnader alls mellan värnpliktiga med olika grad och åsikt om möjlighet att resa hem, reskostnad per månad och färdmedel. Däremot hade furirerna längre restid än övriga (jämför kilometeravstånd). Vad beträffar ålderns förhållande till de olika avståndsvariablerna är sambanden här mycket svaga eller inga alls. Nu är åldersspridningen i föreliggande undersökning, som vi kommer ihåg, mycket ringa vilket delvis kan förklara resultatet. Vid en jämförelse mellan dem som är sammanboende och de som ej är det med avseende på hur ofta de reste hem under militärtjänstgöringen visar det sig, inte helt oväntat, att de sammanboende oftare reste hem. En svag tendens finns även att de sammanboende var mer missnöjda med hemresemöjligheterna. Kilometeravståndets förhållande till den allmänna trivseln är kanske något förvånande. De som gjorde sin militärtjänst långt från 52

hemorten trivdes bättre än de som gjorde den på närmare håll. Däremot är det inte några större skillnader i trivsel mellan värnpliktiga med olika avstånd upp till 151 km. Först över 1 51 km kan man se en förbättring av trivseln med ökat avstånd. Nu måste här inskjutas, vilket även framkommit ovan, att av de värnpliktiga som gjorde sin militärtjänst på längre avstånd än 151 km var 40 % underofficersvärnpliktiga, medan dessa i hela undersökningsmaterialet endast utgör 15,1 % dvs de med furirs grad vid utryckningen är klart överrepresenterade på de längre avstånden. Detta kan delvis förklara resultatet då vi sedan tidigare vet att underofficersvärnpliktiga trivs bättre. Förhållandet mellan avstånd och trivsel är säkert mera komplicerat än vad som kommer till uttryck i kilometeravstånd. Man måste ta hänsyn till bl a sådana faktorer som den värnpliktiges bindningar till hemorten dvs förhållande till maka/motsv, föräldrar, kamrater etc, vilket, inte har varit möjligt inom ramen för denna undersökning, för att få en mera nyanserad bild. Andra faktorer är t ex restid och reskostnad. Det finns vidare en viss tendens till att de som trivdes bra reste hem mera sällan än de övriga. Likaså är de som trivdes bra mer nöjda med möjligheterna att resa hem. Detta gäller inte bara för allmän trivsel utan även för trivsel på förläggningsorten, trivsel med befälet och trivsel med arbetsuppgifterna. Vad som är orsak och verkan i detta sammanhang är däremot svårt att säga. Mellan kostnad för hemresa per månad och trivsel, och färdmedel och trivsel finns det inga samband. För timavstånd och trivsel gäller ungefär detsamma som för kilometeravstånd och trivsel (se ovan). 9.2 Avstånd Avståndsfaktorernas förhållande till trivsel sedd ur olika aspekter har belysts i föregående avsnitt. I detta avsnitt följer en redogörelse för de inbördes förhållandena mellan avståndsvariablerna. De frågor om avstånd vi SOU 1972:69

har ställt avser kilometeravstånd, hur ofta den värnpliktige reste hem, om den värnpliktige ansåg att han hade möjlighet att resa hem i den utsträckning han ville, reskostnad per månad, färdmedel samt tidsavstånd. Med utgångspunkt från frekvenstabellerna för dessa sex frågor vet vi att de flesta värnpliktiga i undersökningen hade mindre än 5 1 km till hemorten. De flesta åkte också hem minst en gång i veckan (veckoslut) och var "i stort sett" nöjda med hemresemöjligheterna. Reskostnaden beräknad per månad var för flertalet mindre än 76 kr. Det i särklass vanligaste färdmedlet var bil och hemresan tog för de flesta mindre än en timme. Mellan avstånd i km och hur ofta man reste hem finns ett starkt samband. 67,8 % av dem som hade mindre än 20 km till hemmet, reste hem dagligen. Detta kan jämföras med motsvarande andel av dem som hade ett avstånd till hemmet på 21—50 km, vilken var 10,0 %. Den generella tendensen är att ju längre från hemmet man gör sin militärtjänstgöring desto mera sällan reser man hem eller kanske riktigare uttryckt; desto mera sällan kan man resa hem. På samma sätt förhåller det sig med avstånd i km och de värnpliktigas åsikt om möjligheten att resa hem. Ju längre från hemmet man gjorde militärtjänst desto mer negativ var man beträffande möjligheten att resa hem. Sambandet mellan kilometeravståndet och reskostnaden per månad går också i samma riktning, om ändå inte fullt så starkt. Största kostnaden för hemresor per månad hade värnpliktiga, med mellan 301 och 800 km till hemorten. Dessa hade alltså en högre kostnad för hemresa per månad även jämfört med dem som hade mer än 800 km till hemorten. Resultaten för den sistnämnda kategorin måste dock tolkas med viss reservation, då den bara innehåller 31 personer. Resultatet är i och för sig inte förvånande då man reser hem oftare ju närmare man har sitt hem. För de som tillhör kategorierna med det kortaste avståndet, upp till 150 km, blir kostnaderna inte så stora, oavsett hur ofta man åker hem. Detta SOU 1972:69

beror givetvis också på vilket färdmedel man använder, vilket vi skall se på senare. För de med det allra längsta avståndet vet vi att 80 % av dem åkte hem en gång i månaden eller mindre dvs de kunde då utnyttja sin fria resa, vilket naturligtvis bidrog till att dra ner kostnaden för denna kategori. Det är sålunda inte förvånande att reskostnaden var störst för dem som ligger i mellankategorierna, dvs bor så nära att de kan åka hem över en helg men samtidigt bor så långt bort att reskostnaden blir hög. När det gäller samband mellan kilometeravstånd och färdmedel har vi funnit att de som hade det minsta avståndet (mindre än 20 km) oftast tog sig hem med bil men även i stor utsträckning med hjälp av buss (lokaltrafik). Av de som hade ett avstånd på 2 1 - 1 5 0 km åkte 95 % bil, medan andelen tågresenärer stadigt ökar i kategorierna från 151 km upp till 800 km. Dock är andelen bilresenärer störst i samtliga av dessa kategorier utom för de med ett avstånd av 501-800 km där tåg definitivt är det vanligaste färdmedlet. Vidare utnyttjade de med ett reseavstånd på 301 km och däröver i större utsträckning flera olika färdmedel vid varje hemresa. För den kategori som har det längsta avståndet, dvs över 800 km, till hemorten gäller att flyg är det i särklass vanligaste färdsättet. Det var alltså den fria resan man här tog ut i form av en flygbiljett. Om man använder svaren på frågan "Hur ofta reste Du hem under Din militärtjänstgöring? " som oberoende variabel finner man bl a att ju oftare man reste hem desto nöjdare var man med hemresemöjligheterna. Däremot är sambandet mellan hur ofta man reste hem och kostnaden för hemresor per månad ganska svagt. Minsta kostnaden för hemresor hade de som reste hem dagligen och de som reste hem en gång per månad eller mindre, dvs deras kostnad var mindre än 50 kr/månad. De som reste hem ofta (minst varje veckoslut) använde i större utsträckning bil än de övriga, vilka i större utsträckning använde tåg och flyg. Detta hänger givetvis samman med kilometeravståndet, vilket vi 53

såg ovan. Vidare använde de som dagligen reste hem, i större utsträckning buss (lokaltrafik), cykel, moped eller gick till fots. De som mera sällan reste hem använde oftare flera olika färdmedel än de övriga. De som ofta reste hem hade å sin sida kortare restid. Sambandet mellan de värnpliktigas åsikt om möjligheten att resa hem och reskostnaden visar att de som ansåg att de hade goda möjligheter att resa hem också hade de lägsta reskostnaderna. Motsvarande samband med färdmedel visar att de som ansåg att de hade mycket dåliga möjligheter att resa hem i större utsträckning åkte tåg än de övriga. De som ansåg att de hade mycket goda möjligheter att resa hem åkte oftare buss än övriga. Man kan förmoda att det även här rör sig om bussar i lokaltrafik dvs gäller för sådana värnpliktiga som hade ett mycket kort kilometeravstånd. Likaså är andelen av sådana som tog sig hem med cykel, moped eller gick till fots störst bland dem som ansåg att de hade mycket goda möjligheter att resa hem. Andelen bilresenärer är dock störst inom samtliga av dessa kategorier. Vidare gäller att ju nöjdare man var med möjligheten att resa hem desto kortare avstånd i timmar hade man till hemmet. Vad gäller sambandet reskostnad/färdmedel finner man att de som hade högsta reskostnaden, över 200 kr/mån, i större utsträckning än övriga åkte tåg. De som hade den lägsta reskostnaden, mindre än 50 kr/mån, reste oftare buss än övriga (jfr resonemanget med lokaltrafikbussar ovan). Denna sistnämnda kategori är också den som oftast utnyttjade cykel, moped eller gick till fots. Fortfarande gäller att bil är det vanligaste färdmedlet inom alla kostnadskategorier. De med den lägsta reskostnaden per månad var också de som hade det minsta tidsavståndet till hemmet. De som åkte bil, buss, cykel, moped eller gick till fots är de kategorier som har de största andelarna av dem som når hemmet inom en timme.

10 Sammanställning av de värnpliktigas egna synpunkter

Den sista sidan i frågehäftet lämnades blank för att ge den som besvarade enkäten möjlighet att där lämna synpunkter i mera fri form. Av de 1 600 värnpliktiga som besvarade enkäten lämnade en knapp fjärdedel (360) sådana. Det största intresset visades utbildningstidens längd (ett 90-tal). Andra stora svarskategorier gäller förhållandet till befäl och synpunkter på permission (vardera ca 50 st). Ett något mindre antal handlar om reseförmåner och penningbidrag (drygt 40 vardera).

10.1 Synpunkter situationen

på den

ekonomiska

Penningbidrag 41 värnpliktiga hade synpunkter på penningbidraget. En stor majoritet av dessa, 80 %, ansåg detta vara för litet och önskade en höjning. En summa på 15—20 kr nämndes ofta såsom rimligt dagligt bidrag. Bland motiveringarna fanns denna: den värnpliktige skall inte drabbas av en ekonomisk standardsänkning under utbildningstiden. Penningbidragets storlek jämfördes ibland med priset på ett 20-paket cigarretter. Några önskade att bidraget skulle indexregleras. Någon ville från jämlikhetssynpunkt ha en utjämning av penningbidraget mellan olika kategorier: "Det är inte dyrare att leva för att man är furir". SOU 1972:69

Några värnpliktiga ansåg att bidraget inte kan höjas p g a det redan höga skattetrycket. En anser att bidraget bör höjas för värnpliktiga med längre tjänstgöringstid (underbefäl, underofficerare). Tre personer tyckte att penningbidraget för närvarande är lagom stort.

Övriga synpunkter m m

på

värnpliktsavlöning

En värnpliktig föreslog införandet av ett nytt penningbidrag utöver det nu existerande. Detta bidrag skulle reduceras i takt med ökad frånvaro. Tre värnpliktiga önskade ett högre utryckningsbidrag motiverat av de problem som uppstår efter utryckningen under tiden fram till att den första civila lönen erhålles. Vidare önskades förbättrad förplägnadsersättning samt att sådan skall utgå även under helger. Ett annat förslag gick ut på införandet av kontanta övningstillägg vid manövrar. En värnpliktig föreslog att traktamente utbetalas vid tjänstgöring utanför förläggningsorten. Ett förbättrat studiestöd för civila studier under utbildningstiden önskades av någon, liksom tillgång till fri telefon på förläggningsorten. En värnpliktig ansåg att man borde underlätta för de värnpliktiga att ta lån under utbildningstiden, hjälp med betalning 55

av amorteringar och avbetalningar föreslogs av en annan. Tre värnpliktiga önskade full ersättning för förlorade arbetsinkomst. Några påpekade att grundutbildningstiden skulle komma att sätta spår i deras ekonomi under lång tid p g a att deras sparkapital förbrukats. Avslutningsvis tyckte någon att den värnpliktige, under året före inryckningen borde bli föremål för skattebefrielse, med motiveringen att detta skulle göra det möjligt att i viss mån upprätthålla den ekonomiska standarden under utbildningstiden.

Reseförmåner 44 värnpliktiga hade synpunkter på reseförmånerna. En tredjedel av dessa önskade fler fria resor och ca en fjärdedel ville ha helt fria resor. Bland de senare var vanliga argument att SJ har ledig kapacitet och att administrationen skulle bli billigare för både SJ och de militära myndigheterna om de värnpliktiga fick använda legitimationskortet som färdhandling. Andra förslag inom detta område gällde bilresor till och från hemorten. Man föreslog att de fria resorna ersätts av en kontantförmån som kommer även bilägarna tillgodo. Någon påpekade att "De som har nära till hemmet kan utnyttja fritiden bättre än att sitta i en väntsal" och därför i stor utsträckning använder bil. Detta lades till grund för förslag om en differentiering av antalet fria resor med avseende på avståndet till hemorten. Någon sade sig ha utnyttjat få fria resor eftersom tågförbindelserna med hemorten var dåliga och därmed tidskrävande. Familjepenning 14 värnpliktiga hade synpunkter på familjepenningen. Här rörde det sig nästan uteslutande om dess storlek. Man menade att den, särskilt för barnfamiljer var tilltagen i underkant. Mannens militärtjänstgöring sägs medföra en påtaglig standardsänkning för familjen. Ett vanligt argument för en höjning av familjepenningen är därför att familjen inte 56

får bli ekonomiskt lidande. Vissa föreslår att hjälp borde utgå för täckandet av teleavgifter och licenser. Bostadsbidrag 20 värnpliktiga lämnade synpunkter på bostadsbidraget. Av dessa avsåg ungefär 3/4 den ensamståendes civila bostadssituation under grundutbildningstiden. Även den ensamstående behöver en bostad, menade man, och påpekade det olyckliga i att man av ekonomiska orsaker tvingas lämna ifrån sig lägenheten vid inryckningen, med alla de problem detta för med sig vid utryckningen. Några ansåg det felaktigt att den värnpliktiges bostadskostnader under helger och övningsuppehåll bestrides av föräldrar. Övriga kommenterade bostadssituationen för den värnpliktiges familj under dennes grundutbildning. Man menade att det var svårare att behålla bidraget om man sammanbodde utan att vara gift. Två värnpliktiga uttryckte missnöje över att de inte hade fått bostadsbidrag när deras flickor studerade. En menade att bidraget borde utbetalas även om fästmön arbetar. En värnpliktig belyste svårigheterna för den som står i bostadskö och får bostad under utbildningstiden. Han ansåg att ekonomisk hjälp borde kunna utgå i detta fall så att vederbörande inte tvingas avstå från bostaden.

Förändring av

förmänssystemet

22 värnpliktiga kommenterade förslagen till förändring av förmånssystemet. Knappt hälften av dessa uttryckte sig positivt om någon form av värnpliktslön. Det var dock vanligt att man ville behålla flera av de nuvarande naturaförmånerna, i första hand inkvartering och fri klädsel. Resten uttrycker sin tveksamhet om värnpliktslönen. Ett vanligt argument var den förmodade svårigheten för den värnpliktige att hushålla med pengarna på ett riktigt sätt, "systemet före maten", som någon uttryckte det. SOU 1972:69

Synpunkter på övriga egenförmåner 34 värnpliktiga hade synpunkter på naturaförmånerna. Knappt hälften gällde maten, av dessa tyckte ungefär hälften att den var dålig. En var missnöjd med maten vid övningar "i busken". Någon ville att öl skall serveras till maten under helgerna. Vidare föreslogs införande av en fjärde måltid, ett kvällsmål, bestående av kaffe eller the och smörgåsar. Slutligen önskade någon att det borde inrättas militärrestauranger med kupongsystem. Ungefär hälften hade synpunkter på förläggningen. Majoriteten av dessa klagade på standarden, speciellt den sanitära utrustningen. Några ansåg att antalet värnpliktiga per logement var för stort, och föreslog en maximering till 10 man. En ville att kasernerna skall utrustas med enmanssovhytter en annan föreslog att civil personal anställs för att sköta städningen av logementen. Några kommenterade beklädnadsutrustningen. En ville ha tunnare skor på sommaren, en annan ville ha bättre marschkängor. Snyggare kalsonger efterlystes av någon. Några kommenterade de bristande möjligheterna till meningsfull fritidssysselsättning. Man önskade att hobbyrum skulle inrättas med möjligheter att t ex "meka" med bilar. Vidare föreslogs att olika studiecirklar organiseras. Några hade förslag om förbättringar av marketenterierna. Priserna ansågs för höga och de olika prisnivåer som råder uppfattades som orättvisor. Permission och

tjänstledighet

Ett 50-tal värnpliktiga hade synpunkter på permission och tjänstledighet. Majoriteten av dessa utgjordes av krav på ständig nattpermission. Flertalet menade att denna borde vara generell, medan några speciellt påpekade behovet av nattpermission för dem som har familj eller studerar. Några som inte ställde kraven lika högt önskade att permission i större utsträckning borde beviljas för SOU 1972:69

natten mellan söndag och måndag. Den vanligaste motiveringen för förslaget om ständig nattpermission var att man efter 1 - 3 månaders grundutbildning bör ha hunnit lära sig att bo tillsammans med andra människor. Senast därefter borde alltså nattpermission kunna beviljas. Några föreslog att permission på fredagseftermiddagen i större utsträckning skall beviljas den som har långt hem. Någon ville ha klarare bestämmelser om när tjänstledighet skall beviljas så att inte befälets godtycke får den stora betydelse det har idag: "Tjänstledighet må beviljas "

10.2 Synpunkter

på utbildningen

Utbildningstidens längd 88 värnpliktiga hade synpunkter på utbildningstidens längd. Nästan undantagslöst bestod dessa av förslag om kortare utbildningstid. Ungefär 2/3 motiverade detta med att utbildningen f n är ineffektiv. Detta exemplifierades av många med den "dödtid" som onödig väntan och onödigt köande innebar. En stor del av persedelvården och städningen utgjorde, menade somliga, utfyllnad av denna spilltid. Dessa förhållanden tycks enligt vissa värnpliktiga speciellt ha karaktäriserat grundutbildningstidens senare skeden. Även själva utbildningen blev föremål för kritik från effektivitetssynpunkt. Man ansåg att olika moment upprepades onödigt många gånger, och att övningarna var dåligt planerade. Ungefär hälften av dem som uttalade sig om utbildningstiden hade förslag om hur mycket den bör minskas. De flesta av dessa ansåg att 4 0 - 5 0 % kortare grundutbildningstid vore rimlig. En värnpliktig tyckte att utbildningstiden är lagom lång.

Utbildningen 36 värnpliktiga hade synpunkter på utbildningen. Några berörde arbetstiden, man ville avskaffa all extra tjänstgöring och få en 57

reglerad arbetstid om 40 tim/vecka. Vissa klagade på för mycket exercis. Ett par önskade att utbildningen skulle bedrivas i form av beting för att öka effektiviteten. Ett önskemål som också framfördes var att läroböckerna bör förbättras. Flera ville att större utrymme skulle ges åt fysisk träning och idrott, speciellt i början av utbildningstiden, detta för att de värnpliktiga bättre skall orka med krävande övningar. Man framförde även önskemål om sjukvårdsutbildning för alla värnpliktiga. Några ville att cykeltolkningen skall förbjudas på grund av de risker den innebär. Några var bekymrade över att det slösades med materiel, "knallskott slängs i varje buske", man ville ha färre lösskjutningar och bättre kontroll av det svinn som uppstår. Någon föreslog att man som pris vid skjutningar, borde utdela kuponger, giltiga för inköp i marketenteriet. En påpekade att sjukvårdsberedskapen vid skjutning var dålig, en annan föreslog att vapen och ammunition regelbundet skall inspekteras av sakkunnig personal. Information Ett tiotal värnpliktiga uttryckte synpunkter på den information de fått om bidrag och förmåner. Samtliga dessa var missnöjda och önskade betydligt mer information. Någon påpekade att man vid inryckningen inte bara skall upplysas om sina skyldigheter utan att man även skall informeras om sina rättigheter. Speciellt dålig var, menade flera, upplysningen om familjebidragen. Enligt vissa värnpliktiga var kamraterna den huvudsakliga informationskällan. En förslagsställare ville att samtliga nyinryckta skall få en broschyr som redogör för olika förmåner och regler för permission och tjänstledighet.

Sjukvård m m Ett tiotal värnpliktiga hade synpunkter på sjukvården och tandvården. Majoriteten av dessa ville skärpa kontrollen vid sjukvisitationen. De menade att det var för lätt att bli 58

sjukskriven. Ett par ville förändra systemet så att den som blir sjuk under tjänstgöringstiden får ett kontantbelopp för att täcka kostnaden för besök på ett civilt sjukhus. Någon föreslog att sjukbesöken avgiftsbelagges för att nedbringa antalet "simulanter". Befäl Ett 50-tal värnpliktiga hade synpunkter på befälet. En stor majoritet av dessa gällde förhållandet mellan dem och de värnpliktiga. Man önskade en mindre formell och därigenom bättre kontakt. Flera önskade en du-reform. Någon menade att även samarbetet mellan befälen fungerade dåligt. Många tyckte att befälen var "dåliga psykologer" och föreslog en förbättring av deras utbildning på denna punkt. En värnpliktig ville att det lägre befälet, som de värnpliktiga mest kommer i kontakt med, skall ha större inflytande över utbildningens uppläggning. Några föreslog en ökning av befälets löner för att minska befälsbristen och höja deras kvalitet. En föreslog att befälets gradbeteckningar slopas och att de kallas instruktörer. Bestraffningar Nio värnpliktiga ville avskaffa arreststraffet. Några ville att böter istället skall utdömas. Någon krävde att de värnpliktiga skall underställas civil domstol.

Demokratiska

institutioner

5 värnpliktiga hade synpunkter på demokratin på förbandet och i det militära systemet som helhet. En tyckte att "värnpliktsriksdagen var ett spex", en annan krävde att de värnpliktiga får rätt att bilda fackföreningar. Någon tyckte att de värnpliktiga borde ha civila representanter i kommittéer och nämnder. En berättade att "det var omöjligt att få bort vissa skrattretande lagar i regementsnämnden". En ansåg att de värnpliktsvägrare som ådöms fängelsestraff skall åtSOU 1972:69

njuta samma rättigheter fullgör grundutbildningen.

som dem

som

Tidsmässig anpassning mellan civil verksamhet och militärtjänstgöring 18 värnpliktiga hade synpunkter på tidpunkten för inryckning/utryckning. En vanlig uppfattning var att grundutbildningen bör klaras av senast i 18-årsåldern. Några, som började studera efter GU, tog upp den dåliga anpassningen mellan utryckningen och höstterminens början för vissa kategorier värnpliktiga. De önskade en något tidigare utryckningstidpunkt (mitten av augusti istället för i september). De värnpliktiga som deltog i enkäten tillhörde grupper med höstutryckning. Det anfördes även önskemål om en speciell arbetsförmedling för dem som avslutar sin grundutbildning.

Den militära organisationen Ett tiotal värnpliktiga hade synpunkter på organisationen av Sveriges försvar. Några ville skära ned försvarskostnaderna, någon genom att minska anslagen till flygvapnet, en annan ville tvärtom öka dessa och istället dra in på arméns kostnader. "Avskaffa repetitionsövningarna" var ett annat förslag. Några ville införa frivillig värnplikt, andra ville förbättra möjligheterna att få vapenfri tjänstgöring för t ex socialt arbete eller arbete i u-länder.

Positiva - negativa

omdömen

5 värnpliktiga gav positiva omdömen om försvaret, de framhöll som värdefullt, kamratskapen och att de fått lära sig att stå på egna ben. Någon påpekade betydelsen av vårt svenska försvar och ville höja straffsatserna för värnpliktsvägrare. 23 värnpliktiga uttalade sig negativt om försvaret, ofta så här kort och entydigt: "Slopa lumpen" eller "skrota skiten".

SOU 1972:69

11 Sammanfattning och diskussion

De flesta värnpliktiga (75 %) som besvarat denna enkät av totalt 1 672 st har gjort sin grundutbildning vid infanteriet. Resten tillhör kustartilleriet, främst KA 5. Gemensamt för dem som ingår i undersökningen är att de ryckte ut under hösten 1971 (augusti, september). Drygt 60 % var vid utryckningen meniga och har gjort en grundutbildning som omfattat mindre än 325 dagar. Ca 15 % har mer än 400 dagars grundutbildning. De flesta (89,9 %) värnpliktiga var vid utryckningen mellan 2 0 - 2 2 år. Gruppen är alltså ganska homogen med avseende på ålder. De flesta värnpliktiga som ingår i denna undersökning hade inte eget hushåll vid inryckningen utan bodde hemma hos sina föräldrar (ca 73 %). Resten hade någon form av egen bostad. Hyreslägenhet och möblerat rum/lägenhet var det vanligaste. Boendeform och civilstånd är starkt korrelerade så att de som är sammanboende har egen bostad i större utsträckning än de ej sammanboende. Endast en liten del av de värnpliktiga var gifta (5,7 %). En något store del var sammanboende (19,1 %). Andelen värnpliktiga som hade barn utgjorde ca 10 %. De flesta av dessa hade ett barn.

11.1 Anstånd med

militärtjänstgöringen

Den värnpliktiges problem i samband med militärtjänstgöringen kan antas avspegla sig i anståndsstatistiken. Av tillgänglig statistik över anståndsärenden 1970 framgår att ca 2 0 % av samtliga inkallade värnpliktiga sökte anstånd med grundutbildning 1970. Ca 8 0 % av dessa ansökningar beviljades. Av dem som besvarat MP1 enkät uppger knappt 5 % att de sökt anstånd då de fick inkallelseordern. Detta är alltså sådana som ej beviljats anstånd. De främsta skälen till att de sökt anstånd uppges vara studier och i andra hand arbetsmarknadssituationen. Av vårt material framkommer vidare att de som ej sammanbor hade sökt anstånd i större utsträckning än de sammanboende. Beträffande sysselsättning framkommer inga större skillnader. Viss tendens finns att de som var studerande före inryckningen sökt anstånd i större utsträckning. Detta gäller även de som före inryckningen var egna företagare. 11.2 Den ekonomiska

situationen

De flesta (85,6 %) av de inryckande värnpliktiga hade inkomst av tjänst eller rörelse. Medianinkomsten ligger i intervallet 1 501—2 000 kr/månad. De som saknade inkomst är främst de som vid inryckningen studerade. SOU 1972:69

Under militärtjänstgöringen hade endast en liten del (11,2 %) inkomst av tjänst eller rörelse. De flesta av dessa hade mindre än 200 kr/månad. Inkomster från arbete under veckoslut hade ca 20 % och de flesta av dessa hade 200 kr eller mindre per månad. De flesta värnpliktiga har alltså fått en betydande inkomstsänkning efter inryckningen. Det stora flertalet har inga andra inkomster än penningbidraget. Att den värnpliktige upplevt denna inkomstsänkning framkommer tydligt då han jämför ekonomin före inryckning med ekonomin efter inryckning. Mer än 80 % anser att de fått det sämre ekonomiskt under militärtjänstgöringen. Ca 75 % betecknar också sin ekonomi under militärtjänstgöringen som dålig. Av de värnpliktiga, vilka angett att de sammanbodde, hade drygt hälften maka (motsv) med inkomst av tjänst eller rörelse. Detta gäller såväl före som efter inryckningen (dock något färre under militärtjänstgöringen). Antalet (i undersökningen ingående) värnpliktiga som hade socialhjälp steg från 9 (före inryckningen) till 29 under militärtjänstgöringen. Detta tyder på ekonomiska svårigheter. På detta tyder också de resultat som visar att andelen som fått ekonomisk hjälp från anhöriga ökat från 18,6% före inryckningen till 33,4 % under militärtjänstgöringen dvs nästan dubbelt så många får ekonomisk hjälp efter inryckning. Intressant att notera är att det före inryckningen främst var de studerande som erhöll hjälp från anhöriga, men under militärtjänstgöringen är ökningen större bland de anställda. Före inryckningen hade endast ett fåtal (4,4 %) bostadstillägg, främst då de som hade familj och barn. Under militärtjänstgöringen framkommer att det är något fler som har bostadsbidrag (14,9 %) jämfört med bostadstillägg. Det är främst de sammanboende som har bostadsbidrag. Andelen ensamstående med bidrag utgör endast 5 %. Insamlade data tyder också på vissa skillnader i normer beträffande bidragsgivSOU 1972:69

ning för gifta och ogifta sammanboende. De gifta sammanboende hade bostadsbidrag i större utsträckning än ogifta sammanboende, och detta gäller oberoende av hushållets inkomster och antal barn. Liknande skillnader i normer för bidragsgivning framkommer även beträffande familjepenning. Av dem som angivit att de var sammanboende (320 st) erhöll drygt 40 % familjepenning under milit ärtj än st göringen. Den värnpliktiges ekonomiska situation är även beroende av hur stora utgifter han har. De utgifter som tagits upp i denna undersökning är främst sådana som den värnpliktige själv inte kan påverka i någon nämnvärd omfattning utan att han t ex gör sig av med bostaden eller liknande. De utgifter som belyses är hyra samt räntor och amorteringar. Andelen med bostadskostnader under militärtjänstgöringen är betydligt mindre än motsvarande andel före inryckningen. Detta kan dels bero på att man inte har bostaden kvar eller att man hyr ut den, dels att man bor hos föräldrar och inte betalar något för bostaden under militärtjänstgöringen. Då hänsyn tagits till det bostadsbidrag som erhölls under miliiärtjänstgöringen är andelen med nettobostadskostnad ca 16%. Hälften av dessa hade 200 kr eller mindre per månad. Beträffande räntor och amorteringar finns liknande tendenser som för bostadskostnader, dvs andelen med sådana kostnader är lägre ( 1 8 % mot 22%) under militärtjänstgöringen. 2/3 av dessa har 200 kr eller mindre per månad. En kostnad som tillkommer i och med att man gör militärtjänst är resekostnader till hemorten. I genomsnitt har man egna utlägg för resor per månad med 51—75 kr. Det förefaller som om de allra flesta värnpliktiga endast har penningbidraget som inkomstkälla under grundutbildningen. En liten del har ekonomisk hjälp från anhöriga. En mindre del har inkomster från tjänst eller rörelse. De sammanboende har det svårast med ekonomin. Det är främst dessa som har kostnader för bostad samt räntor och amor61

teringar att betala. De sammanboende upplever också sin ekonomi som dålig under grundutbildningen i större utsträckning än de som ej sammanbor. Generellt kan man säga att de flesta (3/4) upplever sin ekonomi som dålig under militärtjänsten. Ca 35 % ansåg till och med att deras ekonomi var mycket dålig. Ett uttryck för ekonomiska svårigheter är i vad mån man är tvungen att ta av sina besparingar och om man varit tvungen att låna pengar. De flesta (87,3 %) har utnyttjat något av sina besparingar. Det genomsnittliga belopp man utnyttjat ligger mellan 1 0 0 1 - 2 000 kr sammanlagt. Ca 5 % anger att de utnyttjat mer än 5 000 kr sammanlagt. Drygt 40 % av de värnpliktiga anger att de varit tvungna att låna pengar. Något mer än hälften av dem som lånat har lånat 1 000 eller mindre. Drygt 1 % anger att de lånat mer än 5 000 kr. Att behöva låna pengar är som vi ser det ett uttryck för ekonomiska svårigheter. I första hand utnyttjar man sina besparingar och då dessa är slut (eller om man inte har några) tvingas man låna, vilket bl a betyder att man efter militärtjänstgöringen har skulder att betala.

11.3 Avstånd till hemorten och trivsel För många värnpliktiga innebär militärtjänstgöringen att de placeras på annan ort än de bor. För en del kan avståndet till hemorten vara ganska stort. Avstånd till hemorten. De som besvarat enkäten hade till stor del (drygt 80 %) sin hemort närmare än 150 km, dvs avståndet var inte större än att man kunde resa hem över veckosluten. De flesta gjorde också detta. Så stor andel som 1/5 åkte hem dagligen. De flesta använde bil vid hemresan speciellt de som hade mindre än 500 km till hemorten. För värnpliktiga med 5 0 1 - 8 0 0 km är tåg det vanligaste färdmedlet. Kostnaderna för hemresor uppgick till i genomsnitt 5 1 - 7 5 kr/månad (den fria resan 62

ej inräknad). Sett i relation till penningbidrag/månad är detta en ganska stor summa (ca en tredjedel). Resekostnaderna per månad är beroende dels av hur mycket varje resa kostar, vilket i sin tur är beroende av vilket färdmedel man använder, dels hur ofta man reser hem. Högsta kostnaderna för hemresor har de värnpliktiga som har sin hemort mellan 301—800 km från förläggningsorten. De som har mer än 800 km till hemorten har lägre kostnader än övriga, vilket är naturligt med tanke på att de ej, p g a lång restid, kan åka hem så ofta. Knappt 5 % reste hem en gång per månad eller mindre. Dessa 5 % hade också den lägsta reskostnaden, vilket tyder på att de normalt utnyttjade sin fria resa vid sådana tillfällen. De flesta (ca 74 %) ansåg att de hade möjlighet att resa hem i den utsträckning de ville. Detta är förklarligt med tanke på att de flesta hade sin hemort på mindre än 150 km avstånd. Vi fann dock att ju längre avståndet var till hemorten i desto större utsträckning var man missnöjd med möjligheterna att resa hem. Mellan trivsel och avstånd till hemort väntade vi oss ett samband så att ju längre avstånd desto sämre trivsel. Vi fann emellertid ett motsatt samband, som dock differentieras då militär grad införs. För meniga och underbefälsvärnpliktiga framkom inga skillnader i trivsel med avseende på kilometeravstånd. Däremot fanns en svag tendens bland underofficersvärnpliktiga att de trivdes något bättre då kilometeravståndet var större. Man kan dock säga att det samband vi fann mellan kilometeravstånd och trivsel förklaras av att en större del av dem som hade långt hem var underofficersvärnpliktiga. Dessa trivdes också generellt bättre än övriga kategorier. Detta kan i sin tur bero på att underofficersvärnpliktiga har mer stimulerande arbetsuppgifter och bättre förmåner under grundutbildningen. Som vi tidigare påpekat hade de flesta (drygt 80 %) sin hemort på närmare avstånd än 150 km. För dessa avståndskategorier (i SOU 1972:69

km) finns inget som tyder på att trivseln är sämre då avståndet (i km) ökar. Kilometeravstånd är som vi ser det inget bra mått på avståndets inverkan på trivseln. Viktigare är de faktiska möjligheterna att resa hem, som då i sin tur är beroende av tjänstgöringstider, färdmedel, restid och reskostnader. Vi fann samband mellan åsikt om möjligheterna att resa hem och trivsel. Detta antyder en annan viktig faktor nämligen hur starka bindningar den värnpliktige har på hemorten. De faktiska resemöjligheterna bör alltså relateras till kravet på resemöjligheter. Härför talar även de tendenser vi funnit med avseende på sammanboende, nämligen att de sammanboende var något mer missnöjda med hemresemöjligheterna än de som ej sammanbodde och detta trots att de sammanboende faktiskt reste hem oftare än de ej sammanboende. De sammanboende har enligt vår tolkning större krav på resemöjligheter, oberoende av de faktiska resemöjligheterna. Trivsel. Under avsnittet trivsel och avstånd diskuterade vi de olika typer av frågor som används vid mätning av trivsel. Vi har dels en allmän trivselfråga, dels frågor vilkas avsikt var att mäta olika delkomponenter av trivseln. Att söka sammanfatta de olika trivselkomponenterna till ett mått på trivsel var av metodologiska skäl olämpliga. Den allmänna trivselfrågan fick därför utgöra vårt mått på trivsel. Ca 40 % av de värnpliktiga trivdes bra medan 27 % trivdes dåligt. Andra undersöningar, som gjorts med värnpliktiga som fortfarande är under utbildning, visar sämre trivsel. Detta tyder på att man får andra trivselvärden då man efter utryckning mäter de värnpliktigas trivsel under militärtjänsten jämfört med när tjänstgöringen fortfarande pågår, dvs att det är svårt att i efterhand mäta trivsel i det militära. Samtidigt är de värden man får vid mätning av trivsel under utbildningstiden beroende av de händelser som inträffar i samband med mätningen. Trivseln är inte statisk utan förändras beSOU 1972:69

roende på olika händelser i den värnpliktiges civila och militära miljö. Det är därför svårt i denna typ av undersökning att få ett mått på trivsel, som ger en helhetsbild. Man skulle i så fall göra en studie där man följer en grupp värnpliktiga och ser hur gruppen utvecklas t ex med avseende på trivsel. Med en sådan studie blir det möjligt att sätta in trivseln i en helhetsbild, vilket inte är fallet vid tvärsnittsundersökningar. En annan faktor som påverkar trivseln är den värnpfiktiges ekonomiska situation. De som ansåg att den ekonomiska situationen var dålig under militärtjänstgöringen trivdes sämre än de som ansåg att ekonomin var god. Denna aspekt brukar inte ingå i de trivselindex eller liknande som man konstruerat för att mäta trivseln i det militära. Man har tydligen tagit den ekonomiska situationen för given och att den i huvudsak skulle vara densamma för de flesta. Det framkommer här tydligt att detta är felaktigt. Det föreligger dels skillnader i den faktiska ekonomin mellan värnpliktiga, dels skillnader i den upplevda ekonomin.

11.4 Bostadsförhållanden

Då den värnpliktige skall fullgöra sin grundutbildning uppkommer problem beträffande bostaden. Detta gäller speciellt dem som före inryckningen bodde i någon form av egen bostad, dvs ej hemma hos föräldrar. Problemen är främst av ekonomisk art. Har man råd att behålla lägenheten/rummet under ca ett år? De sammanboende är i ett annat läge än de ej sammanboende. De som sammanbor har större chans att få bostadsbidrag än den ensamstående. Det är endast ett fåtal av de ensamstående som har bostadsbidrag. Alternativet till att göra sig av med lägenheten om man själv inte har råd med hyran, är att hyra ut den under tiden man gör sin militärtjänst. Detta alternativ har endast ett fåtal valt av dem som har egen bostad. Att hyra ut lägenheten/rummet innebär ju också i regel att man själv inte kan utnyttja sin lägenhet 63

vilket tydligen inte tilltalar de värnpliktiga. Av dem som vid inryckningen hade någon form av egen bostad (413 st) hade 2/3 bostaden kvar vid utryckningen. Av dem som gjort sig av med bostaden har ca hälften som skäl härför angivit att de ej hade råd med hyran, medan ca 10 % angivit att de ej fick hyra ut i andra hand. Detta innebär att majoriteten av dem som gjort sig av med bostaden gjort det främst p g a militärtjänsten. Det framträder klara skillnader med avseende på olika karakteristika mellan dem som har bostaden kvar och de som inte har det. Det som tycks vara gemensamt för de uppkomna skillnaderna är att den värnpliktige som har familj har bostaden kvar i större utsträckning än övriga. De som har bostaden kvar är de sammanboende, de med barn, de som hade familjepenning, bostadsbidrag, de som före inryckningen hade inkomst, de som hade maka (motsv) som hade inkomst före grundutbildningen och de som före inryckningen bodde i villa/radhus, hyres- eller insatslägenhet. Här framkommer tydligt att de ensamstående, kanske p g a att normerna för beviljande av bostadsbidrag är strängare än för sammanboende, har varit tvungna att göra sig av med sin bostad. Bland de synpunkter som deltagarna i enkäten lämnat beträffande bostadsbidrag har de flesta just gällt bostadsbidrag till ensamstående. En del har också påpekat att de anser det felaktigt att den värnpliktiges föräldrar bestrider den värnpliktiges kostnader för bostad under övningsuppehåll. Andra synpunkter som framförts rörande bostadsbidraget är att bidragsnormerna är olika för gifta och ogifta sammanboende. Detta bestyrks också av den tidigare redovisade analysen. Endast en mindre del (14,9 %) av de värnpliktiga hade bostadsbidrag. Intressant att notera här är att det föreligger skillnader mellan gifta och ogifta sammanboende i fråga om bostadsbidrag trots att maka (motsv) saknar inkomst, dvs de gifta sammanboende hade bostadsbidrag i större utsträckning. 64

11.5 Arbetsmarknadssituationen

Den ekonomiska situationen för de värnpliktiga är beroende bl a av den sysselsättning vederbörande hade vid inryckningen. Ca 1/4 var studerande vid inryckningen och hade följaktligen ingen eller liten inkomst. Drygt 60 % var anställda i privata företag. Ett fåtal (0,8 %) har angivit att de var arbetslösa. Såsom nämndes i inledningen är arbetsmarknadssituationen efter utryckningen ofta ganska besvärlig. Vi refererade till två mindre undersökningar där man sökt belysa arbetsmarknadssituationen dels för värnpliktiga som ryckte ut våren 1971 (vid I 2), dels för värnpliktiga som rycker ut våren 1972 (vid A3). I den undersökning som gjordes vid I 2 (Karlstad) framkom att ca 17 % av de tillfrågade (815 personer) önskade fast arbete vid utryckning. Denna undersökning gjordes ett par dagar före utryckning. Liknande tendenser framkom vid A 3 (Kristianstad). Av våra data framkommer att 8,9 % (eller 149 st) av dem som besvarat enkäten angivit att de efter utryckningen var arbetslösa. Detta är en betydande ökning jämfört med före inryckningen. Det framkommer vidare att de som var studerande före inryckningen var arbetslösa i något större omfattning än övriga. Skillnaderna är dock inte stora. Av dem som före inryckningen var kommunalt, statligt eller privat anställda var ca 70 % kvar på samma arbetsplats efter utryckning. 30 % av dem som var anställda före inryckning byter alltså arbetsplats och sysselsättning. I den undersökning som gjordes vid I 2 i Karlstad (Dahlén m fl) framkom att av dem som i samband med militärtjänstgöringen slutade sin anställning, slutade ca 4/5 på egen begäran. Då arbetsmarknadssituationen i samhället i övrigt är ansträngd påverkas situationen även negativt för de värnpliktiga. Det är svårare för dem att skaffa arbete. De är unga och har därför oftast bara kortvarig praktisk yrkeserfarenhet. Det har visat sig att arbetslösheten bland ungdom (upp till 24 år) är SOU 1972:69

större än för andra åldrar (enligt Statistiska Centralbyråns januariräkning 1972) då arbetslösheten i samhället är stor. Arbetsmarknadssituationen för de utryckande värnpliktiga kan vara olika i skilda delar av landet. De värnpliktiga vilkas situation belyses här har huvudsakligen sin hemort i närheten av Linköping, Halmstad och Härnösand. Huruvida dessa områden är speciella ur arbetsmarknadssynpunkt är svårt att uttala sig om. Den andel värnpliktiga som i vår undersökning uppgav att de var arbetslösa vid utryckning var dock betydligt lägre än den andel, som efter utryckningen från I 2 i Karlstad önskade fast arbete.

5-SOU

1972:69

Redovisning av svar på frågorna 21-46

och 53-67

(GU)

21. Före inryckningen hade jag en inkomst av tjänst eller rörelse (brutto före skatteavdrag) om i genomsnitt per månad 0 kr 1--1 000 kr 1 0 0 1 --1 500 kr 1 501--2 000 kr 2 0 0 1 --2 500 kr 2 501--3 000 kr mer än 3 000 kr

N 229 191 221 497 314 99 38

% 14,4 12,0 13,9 31,2 19,7 6,2 2,3

1 589

99,7

111 40 50 50 12 3 2

41,4 14,9 18,6 18,6 4,4 1,1 0,7

99,7

1 198 128 26 9 10 4 15

86,1 9,2 1,8 0,6 0,7 0,2 1,0

1 390

99,6

22. DENNA FRÅGA BESVARAS ENDAST AV DEM SOM ÄR GIFTA ELLER SAMMANBOR Före inryckningen hade min maka/motsv en inkomst av tjänst eller rörelse (brutto före skatteavdrag) om i genomsnitt per månad 0 kr 1--1 000 kr 1 0 0 1 --1 500 kr 1 501--2 000 kr 2 0 0 1 --2 500 kr 2 501--3 000 kr mer än 3 000 kr

23. Före inryckningen hade jag/min familj andra inkomster, t ex räntor (brutto före skatteavdrag) än inkomst av tjänst eller rörelse om i genomsnitt per månad 0 kr 1 - 200 kr 2 0 1 - 400 kr 4 0 1 - 600 kr 6 0 1 - 800 kr 8 0 1 - 1 000 kr mer än 1 000 kr

66 SOU 1972:69

24. Före inryckningen hade jag/min familj bostadstillägg om i genomsnitt per månad Okr 1 - 50 kr 5 1 - 1 0 0 kr 101-150 kr 151-200 kr 2 0 1 - 2 5 0 kr 2 5 1 - 3 0 0 kr mer än 300 kr

25. Före inryckningen hade jag/min familj sammanlagt i socialhjälp (räkna ej in bostadstillägg) i genomsnitt per månad 0 kr 1 - 200 kr 2 0 1 - 400 kr 4 0 1 - 600 kr 6 0 1 - 800 kr 8 0 1 - 1 000 kr mer än 1 000 kr

26. Före inryckningen hade jag/min familj kontant ekonomisk hjälp av föräldrar eller andra närstående med i genomsnitt per månad 0kr 1 - 200 kr 2 0 1 - 400 kr 4 0 1 - 600 kr 6 0 1 - 800 kr 8 0 1 - 1 000 kr mer än 1 000 kr

27. Under militärtjänstgöringen hade jag inkomst eller ersättning (brutto före skatteavdrag) från min arbetsgivare/egen rörelse om i genomsnitt per månad 0 kr 1 - 200 kr 2 0 1 - 400 kr 4 0 1 - 600 kr 6 0 1 - 800 kr 8 0 1 - 1 000 kr mer än 1 000 kr

SOU 1972:69

N 1 319 15 35 8 5 2

95,2 1,0 2,5 0,5 0,3 0,1

0,0

1 385

99,6

1 390 7 1 1

99,3 0,5 0,0 0,0

—

—

1 399

99,8

1 153 208 39 15 3 2 1

81,1 14,6 2,7 1,0 0,2 0,1 0,0

1 421

99,7

1 294 93 41 10 4 8 13

88,4 6,3 2,8 0,6 0,2 0,5 0,8

1 463

99,6

%

28. Under militärtjänstgöringen hade jag under veckoslut inkomst (brutto före skatteavdrag) av civilt förvärvsarbete om i genomsnitt per månad Okr 1 - 200 kr 2 0 1 - 400 kr 4 0 1 - 600 kr 6 0 1 - 800 kr 8 0 1 - 1 000 kr mer än 1 000 kr

29. Under övningsuppehållen hade jag en sammanlagd (brutto före skatteavdrag) av civilt förvärvsarbete om

N 1 211 215 51 16 5 3 4

% 80,4 14,2 3,3 1,0 0,3 0,1 0,2

1 505

99,5

885 385 153 65 24 15 4 5

57,6 25,0 9,9 4,2 1,5 0,9 0,2 0,3

1 536

99,6

113 46 44 42 9 4 —

43,8 17,8 17,0 16,2 3,4 1,5 —

inkomst

0 kr 1-- 500 kr 501- -1 000 kr 1 0 0 1 --1 500 kr 1 501--2 000 kr 2 0 0 1 --2 500 kr 2 501--3 000 kr mer än 3 000 kr

30. DENNA FRÅGA BESVARAS ENDAST AV DEM SOM ÄR GIFTA ELLER SAMMANBOR Under militärtjänstgöringen hade min maka/motsv en inkomst av tjänst eller rörelse (brutto före skatteavdrag) om i genomsnitt per månad 0 kr 1-1 000 kr 1 0 0 1 - 1 500 kr 1 5 0 1 - 2 000 kr 2 0 0 1 - 2 500 kr 2 5 0 1 - 3 000 kr mer än 3 000 kr

31. Under militärtjänstgöringen hade jag/min familj andra inkomster, t ex räntor (brutto före skatteavdrag) än inkomst av tjänst eller rörelse om i genomsnitt per månad Okr 1 - 200 kr 2 0 1 - 400 kr 4 0 1 - 600 kr 6 0 1 - 800 kr 8 0 1 - 1 000 kr mer än 1 000 kr

32. Under militärtjänstgöringen hade min familj familjebidrag i form av familjepenning om per månad 0 kr 1-200 kr 201-400 kr 4 0 1 - 6 0 0 kr 6 0 1 - 8 0 0 kr mer än 800 kr

33. Under militärtjänstgöringen hade jag/min familj bostadsbidrag och/eller bostadstillägg om per månad 0 kr 1 - 200 kr 2 0 1 - 400 kr 4 0 1 - 600 kr 6 0 1 - 800 kr 8 0 1 - 1 000 kr mer än 1 000 kr

34. Under militärtjänstgöringen hade jag/min familj sammanlagt i socialhjälp (räkna ej in bostadstillägg eller bostadsbidrag) i genomsnitt per månad 0 kr 1 - 200 kr 2 0 1 - 400 kr 4 0 1 - 600 kr 6 0 1 - 800 kr 8 0 1 - 1 000 kr mer än 1 000 kr

SOU 1972:69

N 1 307 103 16 4 5 1 7

90,5 7,1 1,1 0,2 0,3 0,0 0,4

1 443

99,6

183 23 26 68 19 1

57,1 7,1 8,1 21,2 5,9 0,3

99,7

1234 122 55 40 3

84,8 8,3 3,7 2,7 0,2

—

—

1 454

99,7

1 413 15 4 6 3 1

97,9 1,0 0,2 0,4 0,2 0,0

-

-

1 442

99,7

35. Under militärtjänstgöringen hade jag/min familj kontant ekonomisk hjälp av föräldrar eller andra närstående med i genomsnitt per månad Okr 1 - 200 kr 2 0 1 - 400 kr 4 0 1 - 600 kr 6 0 1 - 800 kr 8 0 1 - 1 000 kr mer än 1 000 kr

N 980 407 70 16 4 2 1

66,2 27,4 4,7 1,0 0,2 0,1 0,0

1 480

99,6

943 234 193 66 7 1 1

65,2 16,1 13,3 4,5 0,4 0,0 0,0

1 445

99,5

1 128 174 112 23 7 5 2

77,7 11,9 7,7 1,5 0,4 0,3 0,1

1 451

99,6

%

36. Före inryckningen hade jag/min familj kostnader för bostad före avdrag för bostadstillägg per månad med (räkna ej in räntor och amorteringar på fastighetslån) 0 kr 1 - 200 kr 2 0 1 - 400 kr 4 0 1 - 600 kr 6 0 1 - 800 kr 8 0 1 - 1 000 kr mer än 1 000 kr

37. Före inryckningen hade jag/min familj att betala räntor, amorteringar och avbetalningar med i genomsnitt per månad 0 kr 1 - 200 kr 2 0 1 - 400 kr 4 0 1 - 600 kr 6 0 1 - 800 kr 8 0 1 - 1 000 kr mer än 1 000 kr

70 SOU 1972:69

38. Under militärtjänstgöringen hade jag/min familj, kostnader för bostad före avdrag för bostadstillägg per månad med (räkna ej in räntor och amorteringar på fastighetslån) Okr 1 - 200 kr 2 0 1 - 400 kr 4 0 1 - 600 kr 6 0 1 - 800 kr 8 0 1 - 1 000 kr er än 1 000 kr

39. Under militärtjänstgöringen hade jag/min familj kostnader för bostad, efter avdrag för bostadstillägg, bostadsbidrag och inkomst av uthyrning, om per månad 0 kr 1 - 200 kr 2 0 1 - 400 kr 4 0 1 - 600 kr 6 0 1 - 800 kr 8 0 1 - 1 000 kr mer än 1 000 kr

40. Under militärtjänstgöringen hade jag/min familj att betala räntor, amorteringar och avbetalningar med i genomsnitt per månad 0 kr 1 - 200 kr 2 0 1 - 400 kr 4 0 1 - 600 kr 6 0 1 - 800 kr 8 0 1 - 1 000 kr mer än 1 000 kr

SOU 1972:69

N 1 128 117 111 77 7 2 1

% 78,1 8,1 7,6 5,3 0,4 0,1 0,0

1 443

99,6

1 196 126 80 23 7 1

83,4 8,7 5,5 1,6 0,4 0,0

1 433

99,6

1 180 169 72 14 4 4 4

81,5 11,6 4,9 0,9 0,2 0,2 0,2

1 447

99,5

41. Jag har utgifter för försörjning av frånskild hustru, av barn som inte bor tillsammans med mig, eller av mina föräldrar (ej betalning för min del i hushållet) med i genomsnitt per månad 0 kr 1 - 200 kr 2 0 1 - 400 kr 4 0 1 - 600 kr 6 0 1 - 800 kr 8 0 1 - 1 000 kr mer än 1 000 kr

42. Under militärtjänstgöringen blev jag tvungen att av mina besparingar utnyttja sammanlagt 0 kr 1 - 500 kr 5 0 1 - 1 000 kr 1 0 0 1 - 2 000 kr 2 0 0 1 - 3 000 kr 3 0 0 1 - 4 000 kr 4 0 0 1 - 5 000 kr 5 0 0 1 - 6 000 kr mer än 6 000 kr

43. Under militärtjänstgöringen lagt

% 98,1 0,9 0,7 0,0

—

—

1 421

99,7

192 192 269 359 272 130 78 38 44

12,1 12,1 17,0 22,8 17,2

1 574

99,4

883 246 195 119 44 15 13 7 14

57,8 16,0 12,6

1 536

99,9

8,2 4,9 2,4 2,7

blev jag tvungen att låna samman0 kr 1 - 500 kr 5 0 1 - 1 000 kr 1 0 0 1 - 2 000 kr 2 0 0 1 - 3 000 kr 3 0 0 1 - 4 000 kr 4 0 0 1 - 5 000 kr 5 0 0 1 - 6 000 kr mer än 6 000 kr

72 N 1 395 14 11 1

7,7 2,8 0,9 0,8 0,4 0,9

SOU 1972:69

44. FRÅGORNA 44, 45 OCH 46 BESVARAS ENDAST AV DEM SOM ÄR EGNA FÖRETAGARE/JORDBRUKARE Hur stort näringsbidrag per månad hade Du under militär tjänstgöringen?

Okr 1- 300 kr 301- 600 kr 6 0 1 - 900 kr 901-1 200 kr

45. Har Du behövt anställa extra personal på grund av Din militärtjänstgöring? Ja Nej

46. Har företaget/jordbruket fungerat under Din frånvaro? Ja, i samma omfattning som då jag är där Ja, delvis Nej, verksamheten var tillfälligt nedlagd Nej, verksamheten har definitivt upphört

53. Anser Du att tidpunkten för den militära utbildning Du nyss genomgått var lämplig eller olämplig ur Din synvinkel sett? Mycket lämplig Ganska lämplig Varken lämplig eller olämplig Ganska olämplig Mycket olämplig

N 31 3 -

SOU 1972:69

8,8 -

99,9

11 25

30,5 69,4

99,9

15 11 5 4

42,8 31,4 14,2 11,4

99,8

375 532 377 167 137

23,6 33,5 23,7 10,5

1 5!

54. Hur har Du trivts i det militära? Mycket bra Ganska bra Varken bra eller dåligt Ganska dåligt Mycket dåligt

% 91,1

8,6 99,9

116 513 520 240 201

32,2 32,7 15,0 12,6

7,2

1 590

99,7

55. Hur trivdes Du med Dina arbetsuppgifter i det militära? Mycket bra Ganska bra Varken bra eller dåligt Ganska dåligt Mycket dåligt

56. Vad tyckte Du om förläggningen? Mycket bra Ganska bra Varken bra eller dåligt Ganska dåligt Mycket dåligt

57. Hur trivdes Du med de andra värnpliktiga på Ditt logement? Mycket bra Ganska bra Varken bra eller dåligt Ganska dåligt Mycket dåligt

58. Hur trivdes Du på förläggningsorten? Mycket bra Ganska bra Varken bra eller dåligt Ganska dåligt Mycket dåligt

59. Hur tycker Du att Ditt befäl varit under militärtjänstgöringen? Mycket bra Ganska bra Varken bra eller dåligt Ganska dåligt Mycket dåligt

74 N 171 490 508 224 197

10,7 30,8 31,8 14,0 12,3

1 590

99,6

142 536 362 357 223

8,7 33,0 22,3 22,0 13,7

1 620

99,7

1 079 450 65 19 6

66,6 27,7 4,0

1 619

99,7

463 586 353 141 78

28,5 36,1 21,7 8,6 4,8

1 621

99,7

238 625 413 217 129

14,6 38,5 25,4 13,3 7,9

1 622

99,7

%

1,1 0,3

SOU 1972:69

60. Hur ofta hände det att Du sjukanmält Dig för att slippa en övning eller liknande? Mycket sällan/aldrig Ganska sällan Ibland Ganska ofta Mycket ofta

61. Har Du försökt "klassa" ner Dig för att få en annan tjänst än den Du hade när Du ryckte in? Nej, aldrig försökt Nej, inte försökt men funderat på det Ja, försökt men inte lyckats Ja, försökt och lyckats

62. Hur långt från Din hemort gjorde Du Din militärtjänstgöring? Mindre än 20 km 20- - 50 km 51- -150 km 151- -300 km 301- -500 km 501- -800 km Mer är i 800 km

63. Hur ofta reste Du hem under Din militärtjänstgöring? Dagligen Ett par gånger i veckan Varje veckoslut Ett par gånger i månaden En gång i månaden eller mindre

64. Anser Du att Du hade möjlighet att resa hem i den utsträckning Du ville under militärtjänstgöringen? Ja, absolut Ja, i stort sett Kanske Nej, i stort sett inte Nej, absolut inte

SOU 1972:69

N 860 330 297 68 65

% 53,0 20,3 18,3 4,1 4,0

1 620

99,7

N 1 079 308 115 121

% 66,4 18,9 7,0 7,4

1 623

99,7

435 510 381 106 98 59 35

26,7 31,4 23,4 6,5 6,0 3,6 2,1

1 624

99,7

355 432 657 109 71

21,8 26,6 40,4 6,7 4,3

1 624

99,8

476 722 86 187 156

29,2 44,3 5,2 11,4 9,5

1 627

99,6

65. Hur mycket kostade Dina hemresor i genomsnitt per månad? (räkna ej in den fria resan ) Mindre än 50 kr 5 1 - 75 kr 7 6 - 1 0 0 kr 101-150 kr 151-200 kr Mer än 200 kr

N 603 367 302 183 88 67 1 610

66. Vilket färdmedel använde Du vanligen vid hemresan? Tåg Bil Buss Flyg Båt Moped, cykel, gång Flera färdmedel

67. Hur lång tid tog det för Dig att resa hem med det färdmedel Du angivit ovan? (ange tid endast i en riktning) Mindre än 1 timme 1—3 timmar 3— 5 timmar 5—7 timmar 7—10 timmar Mer än 10 timmar

% 37,4 22,7 18,7 11,3

5,4 4,1 99,6

5,8

1 280

79,9

110 33

6,8 2,0

54 32

3,3 1,9

1 602

99,7

997 399 86 73 34 24

61,8 24,7

1 613

99,8

5,3 4,5 2,1 1,4

SOU 1972:69

III

Resultat — krigsförbandsövning

12 Urval—bortfall

I denna del presenteras resultaten av den enkät som besvarats av värnpliktiga som nyligen avslutat en krigsförbandsövning. Vi har definierat populationen som alla värnpliktiga som under 1971 genomfört en krigsförbandsövning inom armén. Det urval som resultaten baseras på är draget ur krigsförbandsomgång 2 1971. Det är ett flerstegsurval. Urvalet omfattar 1 495 värnpliktiga (tabell 12.1). Tabell 12.1 Sammanställning över antal besvarade frågehäften. Krigsförbandsövning. Urval Utskickade Ej deltagit i krigsförbandsövning Ingår ej i populationen

1606 104 7 111

1495 Urvalet omfattar Bortfall Vägrat svara Okänd adress Övriga

13 30 176 219

Antal besvarade frågehäften

219 1 276

Relativt bortfall 219/1495 = 14,6 %

Bortfallets storlek är 219 individer, eller 14,6% av urvalet. De flesta av dem som ingår i bortfallet är sådana som inte alls sänt in något svar. 175 individer. 13 har vägrat SOU 1972:69

deltaga, 30 har ej anträffats på grund av felaktig adress. Som påpekats i avsnittet om urval-bortfall finns inga generella regler för hur stort bortfall som kan tolereras. Vi anser dock att ett bortfall på 15 % kan accepteras i en undersökning av denna typ. De uppgifter vi har om de värnpliktiga som ingår i bortfallet är tillhörighet till militärområde (milo) samt grad och ålder. Nedan görs en sammanfattande jämförelse mellan de svarande och de som ingår i bortfallet med avseende på dessa variabler. Dessutom har vi tittat närmare på de svar som inko.nmit för sent, dvs. efter genomförd databearbetning (endast 10 svar). Vi ser i tabell 12.2 att bortfallet är något större i milo Ö och B än för övriga milo. Vid jämförelse av åldersfördelningen i bortfallet med åldersfördelningen för de som svarat framgår att kategorin 20—24 år är underrepresenterad i bortfallet jämfört med de svarande. Ålderskategorin 25—29 år är däremot överrepresenterad i bortfallet och speciellt då inom milo S och V. Vidare framgår att bortfallet innehåller en större andel meniga än svarandegruppen. De för sent inkomna svaren har studerats med avseende på de centrala variablerna i undersökningen. 6 av de 10 inkomna svaren kom från milo Ö och B, vilket innebär att skillnaden i svarsbenägenhet minskar något mellan de olika militärområdena. 77

Tabell 12.2 Sammanställning över antal obesvarade och besvarade frågehäften fördelade på milo. Krigsförbandsövning. Urval

Milo

s+v

Ö+B

NN+ÖN

Antal utskickade Har ej gjort krigsförbandsövning Ingår ej i populationen

551 27 2

647 50 4

408 27 1

Urvalet omfattar

380 Vägrat svara Okänd adress Övriga

4 9 58

6 17 77

3 4 41

Bortfall absolut antal Bortfall relativt antal

71 13,6%

100 16,8 %

48 12,6 %

Antal besvarade frågehäften

332 För övrigt finns inget som tyder på någon systematik i bortfallet. Bortfallet är av den storleksordningen att man vid tolkningen av resultaten bör vara uppmärksam på detta. Svarsbenägenheten varierar på de olika frågorna. Det gäller främst de ekonomiska frågorna och de frågor som gäller kännedom om olika förmåner. I resultatdelen för grundutbildning redogjorde vi för en analys av de ekonomiska frågor som var ofullständigt besvarade. Därav framgick att det endast var en liten del av de värnpliktiga som hade lämnat alla frågor obesvarade. Liknande tendenser finns för KFÖ-materialet. Vid tolkningen av resultaten bör man dock vara observant på den varierande andelen svar på olika frågor.

78 SOU 1972:69

13 Beskrivning av de värnpliktiga i undersökningen

I detta kapitel beskriver vi de värnpliktiga som deltog i undersökningen med avseende på de bakgrundsvariabler vi insamlat om dem. 13.1 Civila bakgrundsvariabler Tabell 13.1 Procentuell fördelning av de värnpliktiga med avseende på ålder. Md understruken. Ålder

Procent

20-24 25-29 30-34 35-39 40-44 45-

15,1 27,9 21,4 \9$ 14,1 1,4 Summa

99,7 N = 1 278

Den största kategorin är den med åldern 2 5 - 2 9 år (tabell 13.1). Här återfinns 27,9 % av samtliga svarande. Tabell 13.2 Procentuell fördelning av de värnpliktiga med avseende på civilstånd. Civilstånd

Procent

Gift Frånskild Änkling Ogift

69,6 2,5 0,1 27,6 Summa

SOU 1972:69

99,8 N = 1 277

Tabell 13.3 Procentuell fördelning av de värnpliktiga med avseende på om de är sammanboende eller ej. Ja

Nej

Summa

Antal

78,9

21,0

99,9

1 273

Majoriteten 78,9 %, är sammanboende. Om man jämför med föregående tabell ser man att ungefär 9 av 10 sammanboende är gifta (tabellerna 13.2 och 13.3). Vi kommer i fortsättningen att använda oss av variabeln "sammanboende — ej sammanboende" som bakgrundsvariabel, eftersom den ger en bättre uppfattning om den värnpliktiges "civilstånd" än variabeln "gift—ogift". Tabell 13.4 Procentuell fördelning av de värnpliktiga med avseende på hur många hemmavarande barn under 16 år de har. Md understruken. Antal barn under 16 år

Procent

Inget Ett Två Tre Fyra Fem eller fler

37,5 25,1 27,0 8,5 1,3 0,3 Summa

99,7 N = 1 268

Den största kategorin 37,5 %, utgörs av dem, som inte har några hemmavarande barn 79

under 16 år. 25,1 % har ett barn o c h 2 7 , 0 % har två. 10,1 % har tre eller flera hemmavarande barn u n d e r 16 år (tabell 13.4). Tabell 13.5 Procentuell fördelning av de värnpliktiga med avseende på hur många h e m m a v a r a n d e barn över 16 år de har. Md understruken. Antal barn över 16 år

Procent

Inget Ett Två Tre

91,7 2,5 0,4 Summa

99,7 N = 1 244

bland de barnlösa än bland d e m som har barn. Tabell 13.7 Procentuell fördelning av värnpliktiga med avseende på utbildning.

de

Utbildning 1. Folkskola ( 6 - 8 år), enhetsskola ( 6 - 8 år), grundskola ( 6 - 8 år), lantmannaskola, folkhögskola (1-årig kurs), yrkesskola (1 år), realskola utan examen eller motsv 49,1 2. Folkskola (9 år), enhetsskola (9 år), grundskola (9 år), realexamen, folkhögskola ( 2 - 3 årskurser) tekniskt institut, handelsskola, yrkesskola (mer än 1 år) eller motsv 22,3 3. Gymnasium, fackskola, folkskoleseminarium eller motsv 15,8

Tabell 13.6 Procentuell fördelning av de värnpliktiga med avseende p å b o s t a d s t y p . Bostad

Procent

Villa/radhus Insatslägenhet Hyreslägenhet Möblerad lägenhet/rum Föräldrar Annat

34,0 14,8 36,8 3,2 10,2 0,6

Summa

99,6 N=l 276

Den största kategorin utgör de som b o r i (egen) hyreslägenhet - 36,8 %. Nästan lika många, 34,0 % b o r i villa/radhus o c h 14,8 % bor i insatslägenhet (tabell 13.6). Vid analys av s a m b a n d e t mellan bostadst y p och ålder f r a m k o m m e r att de som b o r i villa/radhus tillhör ålderskategorin 3 0 - 4 4 år i större utsträckning än övriga. De som b o r i hyreslägenhet tillhör ålderskategorin 2 5 - 3 4 år o c h de som b o r h e m m a hos sina föräldrar är främst den yngsta ålderskategorin, 20—24 år. S a m b a n d e t mellan b o e n d e f o r m o c h samm a n b o e n d e visar att ca 42 % av de s a m m a n b o e n d e bor i villa/radhus m o t 4,5 % av de ej s a m m a n b o e n d e . De som ej s a m m a n b o r , b o r i större utsträckning hos föräldrar eller i möblerad l ä g e n h e t / r u m . S a m b a n d e t mellan b o s t a d s t y p o c h antal b a r n , visar att andelen som bor i villa/radhus är större j u fler barn m a n har. A n d e l e n , som bor h o s föräldrar eller i m ö b l e r a d l ä g e n h e t / r u m , är större

4. Universitetsstudier, högskola eller motsv Summa

12,6 99,8 N=l 269

O m man delar u p p de värnpliktiga efter ålder k a n man göra den iakttagelsen när det gäller utbildning, att bland d e m som är 40 år eller äldre är det 65,9 % som endast har 6 - 8 års folkskola eller motsvarande. För den yngsta åldersgruppen, 2 0 - 2 4 år är motsvarande proeentsiffra 3 4 , 9 %. Tabell

13.8 Procentuell

fördelning

av

de

värnpliktiga med avseende på sysselsättning. Sysselsättning 1. Studerande 2. Statligt anställd 3. Kommunalt anställd 4. Privat anställd 5. Jordbrukare utan löneanställda 6. Jordbrukare med löneanställda 7. Egen företagare utan löneanställda 8. Egen företagare med löneanställda 9. Arbetslös Summa

2,5 11,2 8,7 67,0 1,4 0,3 3,6 3,2 1,7 99,6 N=l 273

Av tabell 13.8 framgår att den största kategorin består av dem som är privat anställda 67,0 %. Statligt anställda är 1 1 , 2 % o c h k o m m u n a l t anställda 8 . 7 % . SOU

1972:69

Sammanlagt 8,5 % är jordbrukare/egna företagare, 2,5 % är studerande och 22 värnpliktiga (1,7 %) är arbetslösa. Tabell 13.9 Procentuell fördelning av de värnpliktiga med avseende på hemlän.

13.2 Militära bakgrundsvariabler Tabell 13.11 Procentuell fördelning av de värnpliktiga med avseende på antal fullgjorda krigsförbandsövningar. Md understruken. Antal KFÖ

Län

Procent

Län

Procent

En

Två

Tre

Fyra

Fem

Summa

Antal

A,B C D E F G H I K L M N

19,3 2,2 5,4 9,7 3,3 3,3 2,2 1,4 1,4 1,8 7,8 3,0

0 P R S T U W X Y Z AC BD

10,6 3,5 1,6 0,3 0,8 1,1 0,6 3,6 7,7 2,2 2,1 4,1

36,3

34,2

22,1

6,5

0,6

99,7

1 278

Summa

99,0 N = 1 265

Tabell 13.12 Procentuell fördelning av de värnpliktiga med avseende på hur många dagar den senaste krigsförbandsövningen omfattade.

En femtedel, 19,3 %, av de värnpliktiga i undersökningen är från S t o c k h o l m s län. Andra län med stor representation i undersökningen är Östergötlands län (9,7 % ) , Malmöhus län ( 7 , 8 % ) , Göteborgs- och Boh u s län ( 1 0 , 6 % ) och Västernorrlands län (7,7 %) (tabell 13.9).

Av tabell 13.11 framgår att de allra flesta, 70,5 %, har gjort färre än tre krigsförbandsövningar. Vissa skillnader föreligger mellan antal gjorda krigsförbandsövningar och milotillhörighet.

Antal dagar 16-20

23-27

30-34

Summa

Antal

49,2

30,4

20,0

99,6

1 274

Nära hälften 49,2 %, fullgjorde 16 till 20 dagars krigsförbandsövning, (tabell 13.12). Tabell 13.10 Procentuell fördelning av de värnpliktiga med avseende på h e m o r t e n s invånarantal. Md u n d e r s t r u k e n .

Tabell 13.13 Procentuell fördelning av de värnpliktiga med avseende på militär grad.

Storlek på tätort

Procent

Menig

Ubef

Uoff

Summa

Antal

- 1 5 0 000 1 5 0 - 50 000 5 0 - 10 000 10 0 0 0 Landsbygd

19,1 21,0 27,4 T6\4~ 15,9

54,7

29,1

16,1

99,9

1 279

Summa

99,8 N = 1 269

Av tabell 13.10 framgår att den största kategorin utgörs av d e m som b o r i t ä t o r t

med 1 0 - 5 0 000 invånare - 27,4 %. I tätort med 5 0 - 1 5 0 000 invånare bor 21,0% medan 19,1 % bor i tätort med mer än 150 000 invånare. I tätorter med mindre än 10 000 invånare och på ren landsbygd bor sammanlagt 32,3 %. 6 - S O U 1972:69

Tabell 13.14 Procentuell fördelning av de värnpliktiga med avseende på inom vilket truppslag de gjorde sin krigsförbandsövning. Truppslag

Procent

1. Infanteriet 2. Kavalleriet 3. Pansartrupperna 4. Artilleriet 5. Luftvärnet 6. Ingenjörstrupperna 7. Signaltrupperna 8. Trängtrupperna

46,1 0,3 10,9 7,0 10,2 7,6 3,9 13,3 Summa

99,3 N=l 273

Tabell 13.15 Procentuell fördelning av de värnpliktiga med avseende på om de sökt anstånd med den senaste krigsförbandsövningen eller ej.

Tabell 13.17 Procentuell fördelning av de värnpliktiga med avseende på hur långt i km, från hemorten de var förlagda under krigsförbandsövningen. Md understruken.

Ja

Nej

Summa

Antal

Avstånd

Procent

10,2

89,7

99,9

1 272

1 Mindre än 20 km 2 20-50 51-150 151-300 301-500 501-800 Mer än 800 km

5,7 16,5 38,9 20,9 7,2 5,1 5,3

Tabell 13.16 Procentuell fördelning av de värnpliktiga som sökt anstånd med den senaste krigsförbandsövningen med avseende på orsak till ansökan. Orsak

Procent

Studier Sjukdom Ekonomi Arbetssituation Annat

16,8 9,3 9,3 59,3 5,0 Summa

Summa

99,6 N = 1 261

nordligare milona har en högre frekvens av värnpliktiga som är sammanboende. En analys av sambandet mellan grad och ålder ger vid handen att meniga och underofficerare oftare är yngre än underbefäl.

99,7 N = 160

10,2% uppger att de sökt anstånd med den senaste krigsförbandsövningen (tabell 13.15). Den främsta orsaken till anståndsansökan är "arbetssituationen" (59.3 %). Studieskäl har anförts av 16,8 % medan sjukdom och ekonomi är lika stora kategorier med 9,3 % vardera. Det bör särskilt påpekas att det ej framgår av dessa tabeller hur många av hela omgången som sökt anstånd då de som beviljats anstånd inte har inkallats. Dessutom vet vi att beviljningsprocenten varierar med avseende på skäl för det sökta anståndet. Av andelen beviljade anstånd 1970 framgår klart att anstånd p g a studier beviljats i större utsträckning än p g a arbetssituation. Som framgår av tabell 13.17 är det 61,1 % av de värnpliktiga, som hade mindre än 151 km från den militära förläggningsorten till hemmet. Vi har studerat sambanden mellan militära och civila bakgrundsdata och funnit, att de värnpliktiga i milo NN och ÖN är äldre än de värnpliktiga i milo Ö och B vilka i sin tur är äldre än de värnpliktiga i milo S och V. Detta påverkar naturligtvis också de värnpliktigas sammanboendefrekvens så att de 82

SOU 1972:69

14 Den värnpliktiges faktiska ekonomi före och under krigsförbandsövning

Den värnpliktiges ekonomiska situation under krigsförbandsövningen är beroende av hans och familjens inkomster under tjänstgöringen och främst då om den värnpliktige har ersättning från arbetsgivare och i så fall hur stor denna ersättning är. Även hans och familjens inkomster före krigsförbandsövningen påverkar förmågan att klara de ekonomiska påfrestningar tjänstgöringen medför. Den värnpliktige kan dessutom ansöka om olika typer av bidrag. De utgifter den värnpliktige har och framför allt sådana utgifter som är återkommande och inte upphör i och med militärtjänstgöringen påverkar den värnpliktiges ekonomiska situation under krigsförbandsövningen. Sådana utgifter är t ex hyra, räntor och amorteringar. I våra kommentarer till tabellerna i detta avsnitt används även uttrycken "saknade inkomst", "hade ingen inkomst" för att beteckna den kategori som i frågehäftet omfattar 0 kr. Detta är inte helt analoga uttryck, eftersom kategorin "saknade inkomst" kan innehålla flera personer än de som svarat 0 kr, nämligen även sådana som inte besvarat frågan. Vid analysen av bortfallet på vissa ekonomiska frågor har vi alltså antagit att de som ej besvarat enstaka frågor var sådana som ej hade den inkomst frågan gällde.

SOU 1972:69

14.1 Inkomster före och under krigsförbandsövning 14.1.1 Egen inkomst Den inkomst som redovisas här är inkomst av tjänst eller rörelse. Denna inkomst bortfaller i viss utsträckning under krigsförbandsövningen. Hur stor del av lönen som individen har under militärtjänstgöringen varierar med anställningsform och typ av arbetsgivare, t ex statlig, kommunal eller privat. Inom statliga myndigheter och företag varierar ersättningen beroende på om man är tjänsteman eller inte. Tjänsteman har lön med B-avdrag, övriga får behålla 25 % av lönen under repetitionsutbildning. De som är anställda i primärkommuner och landsting får behålla 25 % av lönen oberoende av anställningsform. Ersättningen utgår dock endast under förutsättning att anställningen omfattat ett visst antal dagar. För de anställda i privata företag har Svenska arbetsgivareföreningen lämnat vissa rekommendationer rörande ersättning under repetitionsutbildning. Enligt dessa bör bidrag utgå med 25 % av lönen under förutsättning att den värnpliktige har försörjningsplikt och att anställningen omfattat viss tid. De flesta värnpliktiga som ingår i denna undersökning är privat anställda (67 %), de statligt anställda utgör 11,2 % och de kommunalt anställda 8,7 %. Då krigsförbandsövningen för värnpliktig 83

personal endast omfattar 18—32 dagar är möjligheterna att arbeta under veckoslut begränsade. För den som fullgör 18 dagar är det oftast bara under ett veckoslut som man har möjlighet att resa hem.

Inkomst av tjänst eller rörelse före krigsförbandsövning Tabell 14.1 Procentuell fördelning av de värnpliktiga med avseende på inkomst av tjänst eller rörelse per månad (brutto före skatteavdrag) före inryckningen. Md understruken. Kronor/månad

Procent

Ingen 1 000 eller mindre 1001-1500 1501-2 000 2 001-2 500 2 501-3 000 3 001-3 500 3 501-4 000 Mer än 4 000

2,5 1,7 3,0 8,7 24,9 22,2 15,9 8,6 12,0 Summa

99,5 N = 1 263

Endast 2,5 % av de värnpliktiga saknade inkomst före inryckningen. Medianinkomsten ligger i inkomstintervallet 2 5 0 1 - 3 000 kr (tabell 14.1). Inkomsten är starkt relaterad till ålder och sysselsättning. Ju högre ålder desto högre medianinkomst. De som var sammanboende hade högre inkomster än de ej sammanboende. 66,2 % av de sammanboende hade inkomster över 2 500 kr per månad jämfört med 32,5 % av de ej sammanboende. Antalet barn under 16 år, som ingår i hushållet, visar samband med inkomst så att ju fler barn desto högre medianinkomst. De som bor i villa/radhus har högre medianinkomst än värnpliktiga i andra boendeformer. Detta hänger delvis samman med att boendeformen är relaterad till ålder och civilstånd. Sysselsättning är här en central variabel. De värnphktiga som var kommunalt anställda hade den högsta medianinkomsten per månad: 3 0 0 1 - 3 500 kr. För övriga kategorier av anställda ligger medianinkomsten i 84

intervallet 2 5 0 1 - 3 000, dock något högre för de statligt anställda. Jordbrukarnas medianinkomst är 1 001 — 1 500 kr. Denna kategori omfattar dock endast 21 personer. För övriga egna företagare är medianinkomsten 2 5 0 1 - 3 000 kr, dock något högre för företagare med löneanställda. Mellan hemortens storlek och inkomst av tjänst eller rörelse fanns en svag tendens att ju större ort desto högre inkomst. Vid närmare studium visade det sig att detta gällde speciellt de som var privat anställda. Om man relaterar den faktiska inkomsten till den upplevelse av ekonomin, som den värnpliktige uttryckt, finner man att de som ansåg att ekonomin var god före inryckning hade högre inkomst än de som ansåg att ekonomin var dålig.

Inkomst av tjänst eller rörelse under krigsförbandsövningen tabell 14.2 Procentuell fördelning av de värnpliktiga med avseende på inkomst eller ersättning (före skatteavdrag) från arbetsgivare/egen rörelse per månad under krigsförbandsövningen. Md understruken. Kronor/månad

Procent

Ingen 500 eller mindre 501-1 000 1001-1500 1501-2 000 2 001-2 500 2 501-3 000 Mer än 3 000

53,1 8,5 15,6 6,2 5,2 4,1 3,5 3,3 Summa

99,5 N = 1 198

I tabell 14.2 framkommer att drygt hälften av de värnpliktiga inte hade ersättning från arbetsgivare. Före inryckning saknade endast 2,5 % inkomst. Alltså medför militärtjänstgöringen för många en betydande inkomstsänkning. Av de värnpliktiga som hade ersättning från arbetsgivare hade drygt 60 % mellan 2 0 - 2 9 % av lönen under krigsförbandsövningen. 17 % av de värnpliktiga erhöll mellan SOU 1972:69

Tabell 14,3 Procentuell fördelning av värnpliktiga med avseende på hur stor del av lönen som erhölls under krigsförbandsövning uttryckt i % av den normala bruttolönen. Md understruken. Summa kronor

Procent

1-19 20-29 30-49 50-69 70-79 80-89 100

3,9 62,6 2,4 5,6 17,0 5,0 3,1 Summa

och typ av arbetsgivare. 2/3 av de statligt anställda som erhöll ersättning hade mer än 70 % av lönen under krigsförbandsövningen. Motsvarande siffror för kommunalt anställda är 36,1 % och för privat anställda 7,7 %. Majoriteten (57 %) av de kommunalt anställda erhöll mellan 20—30 % av lönen. Av de privat anställda som hade ersättning under krigsförbandsövningen erhöll 88,5 % mindre än 30 % av sin normala bruttolön. Det framkommer alltså stora skillnader i fråga om ekonomisk ersättning under krigsförbandsövningen beroende på vilken arbetsgivare man är anställd hos. De statligt anställda har inte bara ersättning i större utsträckning än de övriga utan den andel av lönen de får behålla är också större jämfört med de privat och kommunalt anställda. Vi har funnit samband mellan inkomster före inryckning och den ersättning man erhöll efter inryckning, nämligen att andelen som saknade ersättning är större bland dem som hade lägre inkomst. Denna tendens framträder tydligast för de privat anställda. Detta skulle tyda på att yrke och tjänsteställning har betydelse för ersättningen och främst då för de privat anställda. Variablerna yrke och tjänsteställning ingår dock inte i denna undersökning bl a på grund av de stora svårigheter som föreligger vid en klassificering av olika yrken.

99,6 N = 533

7 0 - 7 9 % av lönen. Drygt 3 % hade full lön (tabell 14.3). Som vi tidigare påpekat varierar normerna för ersättning under krigsförbandsövning med typ av arbetsgivare, t ex statlig, kommunal och privat. Det är därför intressant att studera sambanden mellan den värnpliktiges ersättning från arbetsgivare och typ av arbetsgivare (tabell 14.4). Det föreligger stora skillnader mellan typ av arbetsgivare och ersättning från arbetsgivare. De privatanställda hade ersättning i mycket mindre utsträckning än de kommunalt och statligt anställda. Drygt 60 % av de privatanställda saknade helt ersättning. De rekommendationer som arbetsgivareföreningen givit följs alltså inte i någon större omfattning. Skillnader föreligger även mellan hur stor andel av lönen man erhåller

Variabeln civil skolutbildning är dock användbar här. Den är korrelerad med yrke och tjänsteställning. Då vi för in variabeln

Tabell 14.4 Samband mellan ersättning från arbetsgivare och typ av arbetsgivare. Procent. Inkomst under krigsförbandsövning Studerande Statligt anställd Kommunalt anställd Privat anställd Jordbrukare Övriga egna företagare Arbetslös

90,6

2 000

2 0012 500

2 5013 000

Mer än 3 000

6,3

_

-

-

1 000 1 500

_

3,1

%

Antal

-

100,0

9,4

8,0

8,7

7,2

27,5

18,1

14,5

6,5

99,9

13,6

9,7

23,3

11,7

3,9

14,6

12,6

10,7

100,1

60,7 52,6

9,5 5,3

18,1 5,3

5,4 26,3

2,1 5,3

1,1

0,9

2,1 5,3

99,9 100,1

799 19

73,7 100

5,0

6,0

3,6

3,6

1,2

3,6

2,5

-

-

-

-

100,2 100,0

80 20

SOU 1972:69

civil skolutbildning framkommer att sambandet mellan de kommunalt och statligt anställda och ersättning inte förändras, dvs. civil utbildning och därmed tjänsteställning påverkar ej ersättningsgivandet i dessa fall. Däremot framträder klara skillnader för de privat anställda då variabeln skolutbildning införs. Ju längre (högre) utbildning i desto större utsträckning hade man ersättning från arbetsgivare. 26 % av dem med 8 års utbildning eller mindre hade ersättning jämfört 74 % av dem som har universitetsstudier. Detta skulle tyda på att den tjänsteställning man har inom företaget, privat arbetsgivare, påverkar ersättningsgivandet. Vi fann att de som kom från större tätorter hade ersättning från arbetsgivare i större utsträckning. Sambandet differentieras då variabeln typ av sysselsättning införs såtillvida att sambandet förstärks för de som är privat anställda medan sambandet försvagas för de övriga kategorierna. Bakom detta samband ligger förmodligen det faktum att företag i större tätorter är större jämfört med företag som är lokaliserade i mindre tätorter eller på landsbygden. Man kan förmoda att i den mån ersättning utgår varierar detta med företagens storlek och lönsamhet. Variablerna civilstånd och antal barn är här intressanta, då ersättningsnormerna i vissa fall påverkas av om man har försörjningsplikt eller ej. Vi fann att de sammanboende hade ersättning från arbetsgivare i större utsträckning än de ej sammanboende. 51,2 % av de sammanboende hade ersättning jämfört med 29,5 % av de som ej sammanbodde. Om man för in variabeln sysselsättning visar det sig att sambandet mellan civilstånd och ersättning kvarstår oförändrat för de privat anställda, dvs att de sammanboende hade ersättning i större utsträckning än de ej sammanboende. För de statligt anställda är det ingen större skillnad om man är sammanboende eller ej. Vidare framträder skillnader med avseende på ersättning mellan de gifta sammanboende och de ogifta sammanboende om vederbörande är privat anställda. De gifta 86

sammanboende hade ersättning i större utsträckning än ogifta sammanboende, 45,1 % resp 25,8%. De som hade hemmavarande barn under 16 år hade ersättning i större utsträckning än de som ej hade barn. Det finns viss tendens till att de som har fler barn oftare hade ersättning. Beträffande antal barn framträder även här sambandet tydligare för privat anställda än för övriga. 28 % av de ogifta utan barn erhöll ersättning, jämfört med 40 % av de gifta utan barn eller med ett barn. Största andelen värnpliktiga som har ersättning utgörs av gifta med fler än ett barn. 50 % av dessa erhöll ersättning. Sammanfattningsvis kan sägas att ersättning från arbetsgivare är beroende av vilken arbetsgivare man är anställd hos. De som är anställda inom statliga företag hade ersättning i mycket stor utsträckning och 2/3 av dem som erhöll ersättning hade mer än 70 % av den normala bruttolönen. De kommunalt anställda hade ofta mellan 20—30 % av lönen i ersättning. Endast ca 40 % av de privatanställda hade ersättning. De flesta av dem erhöll mindre än 30 % av lönen. För de privat anställda framkom tydliga skillnader med avseende på civilstånd, sammanboende och antal barn, så att de gifta sammanboende och de med barn hade ersättning i större utsträckning än övriga. Vidare har konstaterats vissa tendenser till att tjänsteställning (yrke) har betydelse för ersättning från privat arbetsgivare. Ju högre inkomst i desto större utsträckning hade man ersättning, och ju längre utbildning i desto större utsträckning erhöll man ersättning från arbetsgivare. Den upplevelse av ekonomin som man ger uttryck för tycks här vara direkt relaterad till faktisk ekonomi. Andelen som angett negativa omdömen om sin ekonomi under krigsförbandsövningen, är främst de som saknade ersättning från arbetsgivare. Liknande tendenser gäller dem som hade ersättning. Ju större del av lönen man erhåller, i desto större utsträckning använder man positiva omdömen. SOU 1972:69

Inkomst under veckoslut Under krigsförbandsövningen bör de flesta ha mycket liten möjlighet att arbeta under veckoslut, eftersom ledigheten vid helger är begränsad. Detta bestyrks också av de resultat som framkommit. Endast 2,5 % hade inkomst av civilt förvärvsarbete under helger. De flesta av dessa hade sammanlagt tjänat mindre än 400 kr. Tabell 14.5 Procentuell fördelning av de värnpliktiga med avseende på sammanlagd inkomst av civilt förvärvsarbete under veckoslut under krigsförbandsövningen. Ingen inkomst

Hade inkomst Summa Antal

97,5

2,5

100,0

Tabell 14.6 Procentuell fördelning av de värnpliktiga med avseende på andra inkomster (brutto före skatteavdrag) per månad vid tidpunkten för inryckningen. Md understruken. Kronor/månad

Procent

Inga 200 eller mindre 201-400 401-600 601-800 801-1000 Mer än 1 000

86,6 8,0 2,7 1,1 0,1 0,5 0,6

1 209

Den inkomst den värnpliktige har under krigsförbandsövningen består alltså huvudsakligen av den ersättning han har från arbetsgivaren. Det är dock drygt 50 % som inte har sådan ersättning. Detta gäller främst de privat anställda.

14.1.2 Andra inkomster Endast en mindre del (13 %) hade andra inkomster än inkomst av tjänst. De flesta av dessa hade mindre än 400 Kr/mån. (Se tabell 14.6.) 14.1.3 Makas (motsv) inkomster De flesta som ingår i denna undersökning har familj. Nära 80 % är sammanboende och nära 70 % är gifta.

Summa

99,6 N = 1 203

Drygt 50 % har uppgivit att maka (motsv) hade inkomster, något färre (knappt 50 %) har angivit att makan (motsv) hade inkomster under krigsförbandsövningen (tabell 14.7). Andelen värnpliktiga med maka (motsv) som har inkomster är störst där inga barn under 16 år ingår i hushållet. Andelen utan inkomster stiger med antalet barn. Dessutom framkommer att bland dem som har inkomst är medianinkomsten högre då barn ej ingår i hushållet. Dessa tendenser gäller både makas (motsv) inkomster före och under makens krigsförbandsövning. Tendensen är dock något mer uttalad beträffande inkomster under krigsförbandsövningen. 14.2 Olika former av bidrag och hjälp som den värnpliktige och hans familj utnyttjade före och under krigsförbandsövning. I detta avsnitt behandlas de olika bidrag och förmåner som den värnpliktige och hans

Tabell 14.7 Procentuell fördelning av de värnpliktiga med avseende på deras makas/motsv inkomst av tjänst eller rörelse per månad (brutto före skatteavdrag). Md understruken. Ingen 1 000 eller mindre

10011 500

15012 000

Före makens/motsv inryckning 45,5 16,2 9,6 10,3

2 0012 500

2 5013 000

3 0013 500

3 5014 000

Mer än 4 000

Summa

Antal

9,1

4,6

1,9

1,0

1,4

99,6

4,4

1,7

0,8

1,1

99,6

983 Under makens/motsv krigsförbandsövning 50,1 15,1 8,3 9,7 8,4 SOU 1972:69

familj kan utnyttja. Det är dels bidrag som kan sökas oberoende av den militära utbildningen: socialhjälp, bostadsbidrag och kontant ekonomisk hjälp från anhöriga, dels bidrag som är relaterade till och endast utgår under militär utbildning: bostadsbidrag och familjepenning.

14.2.1 Socialhjälp Före inryckningen till krigsförbandsövning hade endast åtta personer (0,3 %) socialhjälp. Under krigsförbandsövningen var det dock något fler, 93 personer. Tabell 14.8 Procentuell fördelning av de värnpliktiga med avseende på socialhjälp sammanlagt under krigsförbandsövningen. Hade ej socialhjälp

Hade social- Summa hjälp

Antal

92,4

7,6

1 218

100,0

De som hade utnyttjat socialhjälp erhöll i genomsnitt 4 0 1 - 6 0 0 kr sammanlagt. De sammanboende och de som har barn utnyttjade i större utsträckning socialhjälp än de ej sammanboende och de utan barn. Andelen som hade socialhjälp är större bland dem med familjepenning än bland dem utan. Detsamma gäller bostadsbidrag. Mellan inkomster av olika slag och socialhjälp finner vi endast svaga tendenser så att de med lägre inkomster under krigsförbandsövningen utnyttjat socialhjälp i större utsträckning.

14.2.2 Bostadstillägg/bostadsbidrag Bostadsbidrag utgår endast under militär utbildning medan bostadstillägg kan ansökas om oberoende av militärtjänstgöring. Bostadstillägget är avsett för barnfamiljer och är behovsprövat. Familjens inkomster, antal barn och antal personer per rumsenhet påverkar bostadstilläggets storlek. Bostadsbidraget är också behovsprövat. Det utgår som regel med det belopp som motsvarar de faktiska bostadskostnaderna. Reglerna för bostadsbidrag skiljer sig åt 88

beträffande sammanboende och ensamstående värnpliktig. För den som sammanbor fordras att bostaden är gemensam för att man skall få bidrag. Beräkningsgrunderna är något olika för gifta sammanboende och ogifta sammanboende Den som är ensamstående har möjlighet att erhålla bostadsbidrag för att kunna behålla bostaden. Bostadsbidraget är beroende av familjens inkomster under krigsförbandsövningen. För ensamstående beviljas bostadsbidrag under krigsförbandsövning i större utsträckning än under grundutbildning.

Bostadstillägg Tabell 14.9 Procentuell fördelning av de värnpliktiga med avseende på bostadstillägg per månad vid tidpunkten för inryckningen. Md understruken. Kronor/månad

Procent

Inget 50 eller mindre 51-100 101-150 151-200 201-250 251-300 301-350 Mer än 350

75,5 3,9 6,6 6,3 4,0 1,7 0,7 0,3 0,4 Summa

99,4 N = 1 225

Bostadstillägg hade ca 25 % av de värnpliktiga. De flesta av dessa hade mindre än 200 kr per månad (tabell 14.9). Endast ett fåtal av dem som ej var sammanboende hade bostadstillägg. Andelen är större ju fler barn under 16 år hushållet omfattar. Inga större skillnader med avseende på bostadstillägg framkommer bland dem som bor i villa/radhus, insats- och hyreslägenhet. Däremot var det ingen av dem som bodde i möblerad lägenhet/rum som hade bostadstillägg. Detta hänger samman med att dessa i större utsträckning är ensamstående. Andelen med bostadstillägg är mindre ju högre inkomst. 36,1 % av dem som hade inkomster mellan 1 001 — 1 500 kr per månad hade bostadstillägg jämfört med 4,7 % SOU 1972:69

för inkomstkategorin mer än 4 000 kr per månad. Bostadsbidrag

Sammanboende

Tabell 14.10 Procentuell fördelning av de värnpliktiga med avseende på bostadsbidragets storlek per dag. Md understruken. Kronor/dag

Procent

Inget 10 eller mindre 11-15 16-20 21-25 26-30 31-35 36-40 Mer än 40

47,2 18,5 nti 8,9 4,7 3,3 1,6 0,7 1,3 Summa

99,5 N = 1 210

Under krigsförbandsövningen erhöll 52,3 % bostadsbidrag. De flesta av dessa hade 20 kr per dag eller mindre (tabell 14.10). Andelen med bostadsbidrag (dvs under krigsförbandsövningen) är betydligt större än andelen med bostadstillägg. Drygt 50 % av dem som inte hade bostadstillägg hade heller inte bostadsbidrag. 17 personer som ansökt om bostadsbidrag, hade när enkäten besvarades (dvs två veckor efter utryckningen) ännu inte fått besked om de beviljats bidrag eller ej. I fråga om bostadsbidraget framträder en klar skillnad mellan sammanboende och ej sammanboende. 59,3 % av de sammanboende hade bostadsbidrag jämfört med 26,5 % av de ej sammanboende. Liknande tendenser gäller för gifta resp ogifta. Av tabell 14.11 framgår dock tydligt att det föreligger skillnader även med avseende på om man är gift eller ogift sammanboende. De gifta sammanboende hade bostadsbidrag i större utsträckning än de ogifta sammanboende. Intressant i detta sammanhang är att studera om skillnaderna mellan gifta och ogifta sammanboende i fråga om bidrag kvarstår då variablerna antal barn, ersättning från arbetsgivare och makas (motsv) inkomst förs in i bilden. Sambandet SOU 1972:69

Tabell 14.11 Andelen sammanboende värnpliktiga med avseende på bostadsbidrag uppdelade på gifta och ogifta. Procent.

Har ej bostadsbidrag Gift 39,0 Ogift 55,4

Har bostads- % bidrag

Antal

61,0 44,6

854 101

100,0 100,0

differentieras beträffande antalet barn under 16 år som ingår i hushållet. Då barn ingår i hushållet kvarstår skillnaden mellan gifta och ogifta sammanboende med avseende på bostadsbidrag. Dock är skillnaderna inte lika stora som i ursprungssambandet. Det omvända förhållandet råder då barn ej ingår i hushållet. De ogifta sammanboende utan barn har nämligen bostadsbidrag i större utsträckning än de gifta sammanboende utan barn. Detta tyder på att antalet barn inte påverkar beviljandet av bostadsbidrag i någon nämnvärd omfattning. De variabler som är centrala här är främst de som avser att mäta hushållets inkomster, nämligen ersättning från arbetsgivare och makas (motsv) inkomst under krigsförbandsövningen. Då den värnpliktige inte hade ersättning från arbetsgivare var andelen med bostadsbidrag större bland gifta sammanboende än bland ogifta sammanboende. Ursprungssambandet förstärks. Att notera här är att vid arbetsgivarersättning upp till 1 500 kr per månad hade 75 % av gifta sammanboende bostadsbidrag. Vid högre ersättning sjunker andelen med bostadsbidrag kraftigt. Makans inkomster påverkar andelen med bidrag på liknande sätt som den värnpliktiges egna inkomster. Då makan saknar inkomst kvarstår sambandet i fråga om gifta och ogifta sammanboende, men då makan har inkomst försvinner sambandet, dvs det är ingen skillnad mellan ogifta och gifta sammanboende. När makan har upp till 1 000 kr i inkomst per månad är andelen med bostadsbidrag ca 75 % för gifta sammanboende. Därefter sjunker andelen kraftigt. 89

De som under krigsförbandsövningen hade familjepenning hade också bostadsbidrag i stor utsträckning. Endast 12,5 % av dem som saknade familjepenning hade bostadsbidrag. Sammanfattningsvis kan sägas att det framträder klara skillnader i bidragsgivning mellan gifta och ogifta sammanboende trots att hushållet omfattar barn, trots att man inte har någon ersättning från arbetsgivare och trots att maka (motsv) saknar inkomst. De gifta sammanboende hade i större utsträckning bostadsbidrag än de ogifta sammanboende. Det finns viss tendens till att de sammanboende kände till att man kan ansöka om bostadsbidrag i större utsträckning än de ej sammanboende. De sammanboende ansökte också om bostadsbidrag i mycket större omfattning än de ensamstående. Detta kan delvis förklara att de sammanboende hade bostadsbidrag i större utsträckning. Normerna för bidragsgivning är också mer restriktiva för ensamstående än för sammanboende. 14.2.3 Familjepenning Familjepenning är en form av familjebidrag som utgår till den värnpliktiges maka (motsv) och till annan familjemedlem. Bidraget är behovsprövat och följer samma principer som bostadsbidraget. Familjepenning är en kontant ersättning och utgår f n till maka (motsv) med max 12 kr/dag och till annan familjemedlem med max 7 kr/dag. Av de värnpliktiga som är sammanboende hade 68,1 % familjepenning. 13 värnpliktiga som ansökt om familjepenning åt maka (motsv) hade ännu inte fått besked då de besvarade enkäten. Detsamma gäller 14 av dem som ansökt om familjepenning åt annan familjemedlem. Den genomsnittliga familjepenningen är 16—20 kr per dag, dvs de flesta får familjepenning för maka och ett barn. En stor andel hade mellan 26—30 kr i familjepenning per dag vilket betyder att man har ersättning för maka och åtminstone två barn. Som tidigare framgått har de flesta värnpliktiga ett eller 90

Tabell 14.12 Procentuell fördelning av sammanboende värnpliktiga med avseende på familjepenningens storlek per dag i kronor. Md understruken. Kronor/dag

Procent

Ingen 10 eller mindre 11-15 16-20 21-25 26-30 31-35 36-40 Mer än 40

31,6 6,6 7,6 19,5 4,2 20,3 7,2 2,0 0,7 Summa

99,7 N = 969

två barn under 16 år. Det framkommer vidare att 80 % av de sammanboende värnpliktiga med barn hade familjepenning jämfört med 30 % av de som saknar barn under 16 år. Fa milj e penningens beroende av familjens inkomster under militärtjänstgöringen framkommer tydligt här. Andelen med familjepenning var störst bland dem som hade 0—1 500 kr i ersättning från arbetsgivaren. Bland dem som hade sådan ersättning"framkommer att ju mindre del av den normala bruttolönen man får behålla under krigsförbandsövningen i desto större utsträckning hade man familjepenning. Detsamma gäller makans (motsv) inkomst. På samma sätt som för bostadsbidrag framträder skillnader mellan gifta och ogifta sammanboende. Tabell 14.13 Andelen sammanboende värnpliktiga med avseende på familjepenning, uppdelade på gifta och ogifta. Procent. Familjepenning

Gift Ogift

0 kr

Mer än 0 kr Procent

Antal

25,8 82,7

74,2 17,2

858 98

100,0 99,9

Endast 17,2% av de ogifta sammanboende hade familjepenning jämfört med 74,2 % av de gifta sammanboende. SOU 1972:69

Om man tar hänsyn till antalet hemmavarande barn under 16 år som ingår i hushållet differentieras sambandet mellan familjepenning och civilstånd så att skillnaderna är mindre mellan gifta och ogifta sammanboende då hushållet inte har barn. Däremot är det endast 2,8 % av de ogifta sammanboende som hade familjepenning. Ingår barn i hushållet minskas skillnaderna mellan gifta och ogifta sammanboende något. Det var dock 46,2 % av ogifta sammanboende som saknade familjepenning mot 20.3 % av de gifta sammanboende. Trots att den värnpliktige saknade ersättning från arbetsgivare var skillnaderna mellan gifta och ogifta sammanboende med avseende på familjepenning större än i ursprungssambandet. Endast 21 % av de ogifta sammanboende hade familjepenning mot 85,2 % av de gifta sammanboende trots att man saknade ersättning från arbetsgivare. Det föreligger alltså även beträffande familjepenning åt sammanboende skillnader med avseende på om man är gift eller ej. För båda formerna av familjepenning framkom att de utan barn inte kände till förmånen i lika hög utsträckning som de som hade barn. Det samma gäller för andelen som ansökt om förmånerna.

Tabell 14.14 Procentuell andel av värnpliktiga företagare/jordbrukare med avseende på näringsbidrag. Hade ej närings- Hade näringsbidrag bidrag

Summa

Antal

79,2

100,0

20,8

känner till densamma. Andelen som känner till att man kan ansöka om näringsbidrag varierar mellan 60—75,6 %. Knappt 40 % av dem som före inryckningen var egna företagare/jordbrukare anger att de har varit tvungna att anställa extra personal pga krigsförbandsövningen. Knappt 70 % uppger att företaget/jordbruket har fungerat under den tid de själva gjort sin militärtjänstgöring. De flesta av dessa (ca 45 %) uppger att företaget/jordbruket fungerat delvis. 27,3 % har uppgett att verksamheten var tillfälligt nedlagd under frånvaron för militärtjänst och ca 5 % att verksamheten definitivt har upphört. För de flesta egna företagare/jordbrukare medför krigsförbandsövningen att verksamheten påverkas och så stor andel som 1/4 anger att verksamheten tillfälligt var nedlagd.

14.2.4 Näringsbidrag Näringsbidrag räknas till familjeförmåner och är behovsprövat. F n kan bidraget utgå med högst 40 kr per dag. Näringsbidrag kan utgå i två olika former, dels som bidrag till avlöningskostnader, dels som bidrag till sådana utgifter som kan uppstå vid återupptagandet av rörelse som varit nedlagd under den värnpliktiges tjänstgöring (tabell 14.14). Antalet egna företagare/jordbrukare i denna undersökning är endast 110, därav 23 jordbrukare och resten andra företagare. Endast 20,8 % hade näringsbidrag. 4 personer hade vid ifyllandet av enkäten inte fått besked om bidraget beviljats eller ej. 11.4 % hade bidrag mellan 1-10 kr per dag. Det visade sig att en stor del av dem som kunnat utnyttja förmånen uppger att de inte SOU 1972:69

14.2.5 Kontant ekonomisk hjälp Före inryckning till krigsförbandsövningen hade endast ett fåtal (16 personer) kontant ersättning från anhöriga eller andra närstående personer. Under krigsförbandsövningen stiger antalet värnpliktiga med denna typ av hjälp till 28 personer. Huvuddelen av dem som före krigsförbandsövningen hade ekonomisk hjälp hade detta även under krigsförbandsövningen. Då antalet är litet är ytterligare uppdelningar inte meningsfulla. Vi har dock som väntat funnit samband mellan inkomst och ekonomisk hjälp så att de med lägre inkomster erhöll hjälp i större utsträckning. Detta gäller både före och efter inryckning. 91

14.3 Den värnpliktiges

utgifter

Då krigsförbandsövningen endast omfattar mellan 1 8 - 3 2 dagar har vi antagit att den värnpliktiges utgifter inte förändras nämnvärt i samband med övningen. En uppdelning av utgifter under olika tidsperioder ansågs därför inte meningsfull. De utgifter som vi behandlar här är hyra för bostad, räntor och amorteringar (amorteringar betraktas här som en utgift eftersom den värnpliktige i regel måste sköta sina amorteringar även under militärutbildning) samt underhåll av frånskild hustru eller av barn som ej bor tillsammans med den värnpliktige.

14.3.1 Kostnader för bostad Tabell 14.15 Procentuell fördelning av värnpliktiga med avseende på kostnader för bostad per månad före avdrag för bostadstillägg vid tidpunkten för inryckningen. Md understruken.

kostnader för bostad. Medianbostadskostnaden är högre för de sammanboende och för dem med hemmavarande barn än för dem som ej sammanbor och de utan barn. Visst samband med inkomster före inryckningen föreligger så att ju högre inkomst desto mindre andel som inte har bostadskostnad. Samma tendens finns för ersättning under krigsförbandsövningen.

14.3.2 Räntor och amorteringar Tabell 14.16 Procentuell fördelning av värnpliktiga med avseende på räntor och amorteringar per månad vid tidpunkten för inryckningen. Md understruken. Kronor/månad

Procent

0 1 - 300 3 0 1 - 600 6 0 1 - 900 9 0 1 - 1 200 1200-1500 1501-1800 Mer än 1 800

30,9 22,3 21,6 12,7 6,8 2,2 1,2 1,9 Summa

Kronor/månad

Procent

0 1 - 200 2 0 1 - 400 4 0 1 - 600 6 0 1 - 800 8 0 1 - 1 000 1001-1200 Mer än 1 200

16,2 11,9 304 2f$ 11,2 2,4 0,4 1,2 Summa

99,6 N = 1 200

Mediankostnaden för bostaden ligger mellan 2 0 1 - 4 0 0 kr per månad. Andelen som ej har bostadskostnader är störst i den yngsta ålderskategorin ( 2 0 - 2 4 år), de ej sammanboende utan barn. Av detta kan man utläsa att de som ej hade kostnader för bostad främst är sådana som inte har eget hushåll utan bor hemma hos föräldrar. För detta talar också att endast 33,3 % av dem som bodde hemma hade kostnader för bostad. Bland dem som hade bostadskostnader uppgick dessa för de flesta till 600 kr eller mindre per månad. I ålderskategorin 3 0 - 3 4 år var det endast 8,6 % som inte hade 92

99,6 N.= 1 233

Nära 70 % hade räntor och amorteringar att betala. Mediankostnaden är mellan 1—300 kr. Av dem som hade sådana kostnader hade de flesta 600 kr eller mindre per månad (tabell 14.16). Samma tendenser framträder som för kostnader för bostad. De sammanboende och de med barn hade räntor och amorteringar att betala i större utsträckning än de som ej sammanbor och de utan barn. Andelen utan räntor och amorteringar är störst i den yngsta ålderskategorin ( 2 0 - 2 4 år). Även denna typ av kostnad tycks hänga samman med om vederbörande har eget hushåll och familj. Vidare framkommer samband med den typ av bostad man har så att de som bor i villa/radhus hade räntor och amorteringar i mycket större utsträckning än de som bor i hyreslägenhet. De som bor i insatslägenhet hade även de räntor och amorteringar i större omfattning än övriga. Det tycks hänga samman med bostadstypens ekonomiska bindning. SOU 1972:69

Inkomster före inryckning och likaså ersättning från arbetsgivare visar samband med räntor och amorteringar. Ju högre inkomst i desto större utsträckning har den värnpliktige räntor och amorteringar.

14.3.3 Utgifter för underhåll Tabell 14.17 Procentuell andel av värnpliktiga med avseende på utgifter för underhåll. Har ej denna utgift

Har denna utgift

Summa

Antal

93,6

6,4

100,0

1 215

Summa kronor

Procent

0 1- 200 201- 400 401- 600 601- 800 801-1 000 Mer än 1000

32,4 11,2 188 TO" 8,6 5,5 7,8 Summa

Endast en liten andel (6,4 %) av de värnpliktiga uppger att de betalar underhåll av något slag. De flesta betalar 400 kr eller mindre per månad. De som ej sammanbor betalar underhåll i större utsträckning än de som sammanbor, vilket skulle tyda på att de betalar underhåll för maka (motsv) och/eller barn.

14.4 Utnyttjande av besparingar och lån under militärtjänstgöringen De resultat som presenteras här är svar på frågor där den värnpliktige skulle uppge om han varit tvungen att utnyttja besparingar eller att ta lån i samband med krigsförbandsövningen. Av svaren framgår ej hur stora de faktiska möjligheterna varit att utnyttja besparingar och att ta lån. Endast 32,4 % anger att de ej utnyttjat besparingar. I genomsnitt hade man utnyttjat mellan 2 0 1 - 4 0 0 kr. Samband framträder tydligt med inkomst före inryckning och ersättning från arbetsgivare. De statligt anställda hade utnyttjat besparingar i mycket mindre omfattning än övriga anställda. Detta hänger samman med att de statligt anställda hade ersättning från arbetsgivare i mycket större utsträckning och att de dessutom hade högre genomsnittlig ersättning än övriga. Det framträder även här att ju större ersättning man har under krigsförbandsövningen i desto mindre utsträckning har man SOU 1972:69

Tabell 14.18 Procentuell andel värnpliktiga med avseende på om man utnyttjat besparingar under krigsförbandsövningen. Summa kronor. Md understruken.

99,6 N = 1 241

utnyttjat besparingar. Detta gäller även beträffande hur stor andel av lönen man får behålla. Den egna inkomsten före inryckning liksom makans (motsv) inkomst visar samband med graden av utnyttjande av besparingar. Ju högre inkomst i desto mindre utsträckning utnyttjas besparingar. De värnpliktiga som angett att deras ekonomi var dålig under krigsförbandsövningen hade utnyttjat besparingar i större utsträckning än de som tyckte ekonomin var god. Mellan utnyttjande av besparingar och lån fann vi inget samband. Andelen som lånat pengar var mycket mindre än den som utnyttjat besparingar, 11,4 % jämfört med 66,2 %. Tabell 14.19 Procentuell fördelning av värnpliktiga med avseende på om man tagit lån under krigsförbandsövningen. Har ej lånat

Har lånat

Summa

Antal

88,6

11,4

100,0

5,8 % hade lånat 400 kr eller mindre sammanlagt. Det finns liknande tendenser här, beträffande ersättning under krigsförbandsövning och om man lånat pengar, som för utnyttjande av besparingar. Tendenserna är dock inte lika uttalade. De som lånat pengar anser i större utsträckning att deras ekonomi var dålig jämfört med dem som ej lånat. 93

15 Upplevelse av ekonomin under krigsförbandsövningen

Under tidigare avsnitt har vi redovisat resultaten för de frågor som belyser den värnpliktiges faktiska ekonomi i samband med krigsförbandsövningen. Utifrån dessa resultat kan vi få en bild av hur de faktiskt hade det under krigsförbandsövningen. Lika betydelsefullt är dock hur den värnpliktige och hans familj upplever sin ekonomiska situation. Denna upplevelse överensstämmer inte nödvändigtvis med den bedömning av den faktiska ekonomin som man kan göra utifrån uppgifter om enskilda inkomster, utgifter m m . Därför behandlas den värnpliktiges upplevelse av sin ekonomiska situation under ett separat avsnitt. Vi har ställt tre frågor där den värnpliktige får ange vad han anser om sin ekonomi före och under krigsförbandsövningen. Den tredje frågan innebär en direkt jämförelse mellan ekonomin före och under krigsförbandsövningen. Resultaten framgår av nedanstående tabeller 15.1 — 15.3 De flesta värnpliktiga upplevde sin ekonomi som relativt god före inryckningen. Under krigsförbandsövningen tyckte dock nästan hälften att de hade dålig ekonomi. Den fråga där de värnpliktiga direkt får jämföra ekonomin före och under krigsförbandsövning visar klart att man upplever en försämring av ekonomin under krigsförbandsövningen. Endast ett fåtal anser att de fått det bättre jämfört med före inryckningen. 94

Tabell 15.1-15.3 Procentuell svarsfördelning av den värnpliktiges inställning till sin ekonomi före och efter inryckning till militärtjänstgöring. Tabell 15.1 Hur tycker Du Din ekonomi var före inryckningen?

Procent

1 Mycket god 2 Ganska god 3 Varken god eller dålig 4 Ganska dålig 5 Mycket dålig

7,4 43,4 41,0 6,1 1,9 Summa

99,8 N = 1 274 Md=2,48

Tabell 15.2 Hur tycker Du Din ekonomi var under krigsförbandsövningen ?

Procent

1 Mycket god 2 Ganska god 3 Varken god eller dålig 4 Ganska dålig 5 Mycket dålig

3,0 20,5 40,1 25,0 11,1 Summa

99,7 N = 1 272 Md-3,16

För att ytterligare studera upplevelsen av den värnpliktiges ekonomiska situation har vi delat in de värnpliktiga i grupper med avseende på inställning till sin ekonomi SOU 1972:69

Tabell 15.3 Anser Du att Du ekonomiskt sett hade det bättre eller sämre under krigsförbandsövningen jämfört med tiden före inryckningen?

Procent

1 Mycket bättre 2 Något bättre 3 Varken bättre eller sämre 4 Något sämre 5 Mycket sämre

1,0 1,9 28,2 41,7 26,9 Summa

99,7 N = 1 268 Md = 3,95

under krigsförbandsövningen. Gruppindelningen har skett enligt två kriterier nämligen att grupperna skall vara meningsfulla med avseende på inställning till ekonomi och att grupperna inte får vara alltför små. Vi har delat in de värnpliktiga i fyra grupper: •

Grupp 1, med alla värnpliktiga som svarat positivt (svarsalternativ 1 och 2), totalt 300 individer.

•

Grupp 2, med alla värnpliktiga som svarat "varken bra eller dåligt" (svarsalternativ 3), totalt 511 individer.

•

Grupp 3, med de värnpliktiga som anser att ekonomin var ganska dålig (svarsalternativ 4), totalt 319 individer.

•

Grupp 4 slutligen med dem som anser att ekonomin var mycket dålig (svarsalternativ 5), totalt 142 individer.

Resultaten av denna analys presenteras för grupperna 1 och 4. Grupp 1 består i större utsträckning än övriga grupper av värnpliktiga med nedanstående karaktäristika. De har högre grad och har därmed gjort 32 dagars krigsförbandsövning. De har längre civil utbildning (12 år eller längre), kommer från större tätort, bor i villa/radhus i större utsträckning. De är SOU 1972:69

statligt och kommunalt anställda i större utsträckning och har därmed också ekonomisk ersättning från arbetsgivare under krigsförbandsövningen. De anser ekonomin före krigsförbandsövningen vara ganska eller mycket god och tycker att de varken har fått det bättre eller sämre under krigsförbandsövningen. De har högre inkomst än 3 000 kr. Detsamma gäller hustrun. Dessutom har man andra inkomster i större utsträckning. Under krigsförbandsövningen har man ingen familjepenning men däremot bostadsbidrag på mer än 21 kr per dag. Dessa värnpliktiga utnyttjade inga besparingar och behövde ej heller ta lån för att klara sig. Man trivdes i allmänhet ganska eller mycket bra och tyckte även att tidpunkten för krigsförbandsövningen ur deras synvinkel sett var lämplig. Sammanfattningsvis kan sägas att grupp 1 innehåller en större andel värnpliktiga som ekonomiskt hade det bra före krigsförbandsövningen och som fick ersättning från arbetsgivare under övningen. Grupp 4 dvs den grupp som var mest negativ till sin ekonomi under krigsförbandsövningen innehåller värnpliktiga med nedanstående karakteristika i större utsträckning än övriga grupper. De är meniga och har följaktligen gjort endast 1 8 dagars krigsförbandsövning. De har kortare civil utbildning, 8 år eller mindre. De bor i hyreslägenhet, möblerad lägenhet/rum eller hos föräldrar. Man anser att ekonomin före krigsförbandsövningen var dålig och att man fått det mycket sämre under krigsförbandsövningen. De hade inkomster på 2 000 kr/mån eller lägre. Makan saknade inkomst och man saknade även andra inkomster. Den faktiska ekonomin under krigsförbandsövningen tycks vara dålig. Man hade ingen ekonomisk ersättning från arbetsgivare, hade familjepenning och bostadsbidrag på högst 10 kr per dag och hade utnyttjat 400 kr eller mer av sina besparingar. 95

Trivseln i det militära var dålig i denna grupp. Man trivdes dåligt med arbetsuppgifterna, tyckte inte att man kunde resa hem i den utsträckning man skulle vilja samt ansåg att tidpunkten för krigsförbandsövningen var mycket olämplig. Intressant här är att relatera den upplevda ekonomin till den faktiska. Grupp 1 ansåg att ekonomin före krigsförbandsövningen var god medan grupp 4 ansåg att ekonomin var dålig. Vid jämförelse av deras faktiska inkomst före krigsförbandsövningen visar det sig att medianinkomsten är högre i grupp 1 än i grupp 4. Medianen ligger i inkomstkategorin 3 501—4 000 kr respektive 2 0 0 1 - 2 500 kr, alltså en betydande inkomstskillnad mellan grupperna. Under krigsförbandsövningen har grupp 1 en medianinkomst på 1 5 0 1 - 2 000 kr medan grupp 4 har en medianinkomst på 0 kr dvs ca 80 % har ingen ersättning från arbetsgivare. Analysen visar att båda grupperna absolut sett fått det sämre. Grupp 1 anser trots detta att de varken fått det bättre eller sämre under krigsförbandsövningen medan grupp 4 anser att de fått det mycket sämre. Upplevelsen av den ekonomiska situationen är alltså klart relaterad till den ekonomiska nivå den värnpliktige befann sig på före och efter inryckning.

96 SOU 1972:69

16 Kännedom om olika förmåner i samband med krigsförbandsövning

De frågor som ställts här gäller dels kännedom om olika förmåner dels ansökan om förmåner. Syftet med dessa frågor har varit att belysa den värnpliktiges kännedom om olika förmåner eftersom detta har stor betydelse för den värnpliktiges ekonomi. Frågorna avser inte att kartlägga informationsspridning eller den informationsmängd som varje värnpliktig har tagit del av utan frågorna mäter vad den värnpliktige efter utryckning från en krigsförbandsövning faktiskt känner till av de förmåner man kan ansöka om.

Tjänstledighet Nästan samtliga kände till att man kan få tjänstledigt för betydelsefull familjeangelägenhet (tabell 16.1). Däremot är andelen som kände till övriga skäl som tas upp i frågan betydligt mindre. Endast 49,1 % kände till att man kan få tjänstledigt för jordbruksarbete. Endast ett fåtal har ansökt om tjänstledighet av de skäl, som behandlas i frågan. Andelen beviljade ansökningar varierar mellan 71,4-88,9 %. Kännedomen om tjänstledighet och likaså om man ansökt om sådan visar samband med

Tabell 16.1 Kännedom om olika skäl till tjänstledighet. Antal som känner till förmånen

Totalt antal som besvarat frågan

Absolut

Relativt

För betydelsefull familjeangelägenhet t ex eget eller nära anhörigs bröllop, eget barns födelse, nära anhörigs svåra sjukdom, begravning eller dödsfall

1 196

95,1

1 257

För bouppteckning eller arvsskifte efter nära anhörig

67,7

1 223

För egen flyttning

59,4

1 221

För egen viktig tentamen eller examen

72,2

1 221

För besök vid arbetsförmedling, arbetsställe eller familjebidragsnämnd för att förbereda övergången till civil verksamhet

55,3

1 210

För jordbruksarbete

49,1

1 203

7-SOU

1972:69

Tabell 16.2 Ansökningar om tjänstledighet.

Absolut

Relativt

Totalt antal som besvarat frågan

För betydelsefull familjeangelägenhet t ex eget eller nära anhörigs bröllop, eget barns födelse, nära anhörigs svåra sjukdom, begravning eller dödsfall

3,9

1 236

För bouppteckning eller arvsskifte efter nära anhörig

0,5

1 217

För egen flyttning

0,6

1 210

För egen viktig tentamen eller examen

1,7

1 200

För besök vid arbetsförmedling, arbetsställe eller familjebidragsnämnd för att förbereda övergången till civil verksamhet

3,3

1 207

För jordbruksarbete

2,4

1 201

Antal ansökningar

ansökan om anstånd. De som sökt anstånd känner till de olika skälen i större utsträckning än de som ej ansökt om anstånd. Detsamma gäller ansökan om tjänstledighet. De som sökt anstånd med krigsförbandsövningen och inte beviljats detta, tycks i större utsträckning ha behov av tjänstledighet och har därför tagit reda på de skäl för vilka man kan få tjänstledigt. Ekonomiska

förmåner

Frågor om ekonomiska förmåner har uppdelats med avseende på förmånens generalitet, dvs om den kan sökas av alla. Bostadsbidraget känner 78,9 % till. Däremot är kännedomen om de övriga förmå-

nerna sämre. Detta gäller speciellt för fri resa vid tjänstledighet (tabell 16.3). En stor andel värnpliktiga (61,3 %) har ansökt om bostadsbidrag (tabell 16.4). Andelen beviljade bostadsbidrag är 75,4%. 17 värnpliktiga uppger att de ännu ej fått besked om de beviljats bostadsbidrag då de svarade på enkäten, trots att detta skedde ca två veckor efter utryckning. Detsamma gäller fyra personer som ansökt om näringsbidrag. Kännedom om och ansökan om bostadsbidrag visar samband med sammanboende, antal barn, bostadstyp och bostadstillägg. De sammanboende känner till och ansökte om bostadsbidraget i större utsträckning än de ej sammanboende. De med barn har ansökt om bidragen i större utsträckning än de barnlösa.

Tabell 16.3 Kännedom om ekonomiska förmåner som kan sökas av samtliga. Antal som känner till förmånen

Totalt antal som besvarat frågan

Absolut

Relativt

Fri resa vid tjänstledighet enligt ovan

29,0

1 227

Bostadsbidrag för täckande av bostadskostnad

78,9

1 232

Näringsbidrag för täckande av avlöningskostnader eller kostnader nödvändiga för att den egna rörelsen skall kunna återupptagas efter militärtjänstgöringens slut

49,7

1 186

Tilläggsresa med flyg, vilket innebär att den värnpliktige själv betalar skillnaden i pris mellan flyg och fri hemresa (vanligtvis tågpriset)

45,4

1 207

98 SOU 1972:69

Tabell 16.4 Ansökningar om olika ekonomiska förmåner.

Absolut

Relativt

Totalt antal som besvarat frågan

Bostadsbidrag för täckande av bostadskostnad

61,3

1 231

Näringsbidrag för täckande av avlöningskostnader eller kostnader nödvändiga för att den egna rörelsen skall kunna återupptagas efter militärtjänstgöringens slut

4,6

1 194

Tilläggsresa med flyg, vilket innebär att Du själv betalar skillnaden i pris mellan flyg och fri hemresa (vanligtvis tågpriset)

1,0

1 206

Antal ansökningar

De som bor hemma hos föräldrar uppvisar minst kännedom och lägst ansökningsbenägenhet. De som hade bostadstillägg har bostadsbidrag i större utsträckning. Den tendens som framträder här är att kännedom och ansökningsbenägenhet ökar med stigande grad av sannolikhet att beviljas förmånen. Denna tendens framträder även beträffande näringsbidraget. De som har möjlighet att få bidraget känner till det i större utsträckning. Då vi summerar kännedomen om de olika förmånerna (värde 5 = känner till alla, värde 10 = känner inte till någon) blir medianvärdet 7,6, dvs man känner i genomsnitt till hälften av förmånerna som tas upp i frågan. Här framkommer vissa skillnader mellan olika militärområden så att kännedomen är större i milo NN och ÖN än i övriga. Det finns även en tendens till att de som

gjort fler krigsförbandsövningar känner till förmånerna i något större utsträckning. De värnpliktiga med högre grad (underofficerare) har större kännedom än övriga. Familjepenning till maka eller annan familjemedlem känner de flesta till, drygt 85 %. Däremot är andelen som känner till sjukbidrag och begravningshjälp betydligt mindre, endast 26,7 % (tabell 16.5). De flesta ansökningarna har gällt familjepenning till maka (75,8 %) (tabell 16.6). Av dessa har 83,5 % beviljats. Dessutom framkommer att 13 personer ej fått besked om de beviljats bidrag eller ej trots att de avslutat krigsförbandsövningen för ca två veckor sedan då de besvarade denna enkät. 65,6 % har ansökt om familjepenning till annan familjemedlem. Av dessa ansökningar har 8 9 , 2 % beviljats. Även här uppger 11 personer att de ej erhållit besked om de beviljats bidraget.

Tabell 16.5 Kännedom om förmåner som gäller speciellt för gifta eller sammanboende. Antal som känner till förmånen

Totalt antal som besvarat frågan

Absolut

Relativt

Familjepenning om högst 12 kr/dag för maka/motsv

85,6

987 Familjepenning till annan familjemedlem (vanligtvis barn) om högst 7 kr/dag

88,3

980 Sjukbidrag för täckande av kostnader för sjuk- och läkarvård, medicin m m för maka/motsv eller barn

26,7

968 Begravningsbidrag för täckande av begravningskostnader för sådan familjemedlem den värnpliktige hade familjepenning

26,7

961 SOU 1972:69

Tabell 16.6 Ansökningar om familjeförmåner. Antal ansö'kningar Absolut

Relativt

Totalt antal som besvarat frågan

Familjepenning om högst 12 kr/dag för maka/motsv

75,8

984 Familjepenning till annan familjemedlem (vanligtvis barn) om högst 7 kr/dag

65,6

975 Sjukbidrag för täckande av kostnader för sjuk- och läkarvård, medicin m m för maka/motsv eller barn

0,3

963 Begravningshjälp för täckande av begravningskostnader för sådan familjemedlem Du hade familjepenning

0,3

962 När det gäller kännedom om familjepenning tycks antal barn spela viss roll. De sammanboende eller gifta som ej har barn, känner till familjepenning i mindre utsträckning än de som har barn. Detta gäller både familjepenning till maka och till annan familjemedlem. Då vi summerar kännedom om de förmåner som tas upp (värde 4 = känner till alla, värde 8 = känner inte till någon) är medianvärdet 6,3 dvs man känner i genomsnitt till något mindre än hälften av de förmåner som behandlas i frågan. De förmåner som man inte känner till är sjukbidrag och begravningsbidrag. Vissa skillnader i fråga om kännedom framträder för militär grad. Underofficersvärnpliktiga känner i större utsträckning till dessa förmåner. Liknande tendenser framträdde beträffande kännedom om övriga ekonomiska förmåner. Sammanfattningsvis kan vi konstatera att kännedomen om olika förmåner är större då sannolikheten att själv beviljas förmånen i fråga ökar. Detta skulle tyda på att den värnpliktige själv är den aktive vad beträffar informationsinhämtande dvs man tar reda på det som anses vara väsentligt. I de synpunkter de värnpliktiga framfört framträder även visst missnöje beträffande informationsgivningen om olika förmåner i samband med krigsförbandsövning.

100 SOU 1972:69

17 Inställning bland de värnpliktiga till förmånssystemet och eventuella förändringar av detta

I föregående avsnitt redogjorde vi för i vilken utsträckning de värnpliktiga kände till existerande förmåner. Här skall vi studera deras inställning till förändringar, dels inom ramen för det nuvarande systemet, dels av själva förmånssystemet. Detta avsnitt i enkäten inleddes med en kortfattad information om tänkbara förändringar av förmånssystemet. Vi var speciellt intresserade av deras åsikter om ett par former av värnpliktslön omfattande antingen endast de kontanta förmånerna eller både kontant- och naturaförmåner, en s k "renodlad" värnpliktslön. (Information om olika löneformer har vi hämtat i "Studie PV", en skrift utgiven 1971 av Försvarsstabens personalvårdsbyrå). Vad gäller en ev omfördelning inom det nuvarande systemet föredrog ungefär hälften en ökning av kontantförmånerna på naturaförmånernas bekostnad. Endast 2,7 % kunde tänka sig en ökning av naturaförmånerna inom en fast kostnadsram. Ca hälften av de värnpliktiga som deltog i enkäten var följaktligen nöjda med den nuvarande fördelningen. Man kan här notera skillnader mellan dem som har mindre resp mer än två krigsförbandsövningar bakom sig. De som gjort mer än två övningar var mindre benägna än de övriga att acceptera att naturaförmånerna minskar för att kontantförmånerna skall kunna höjas. Samma förhållande återfinns om man betraktar fördelningen med avSOU 1972:69

seende på ålder, de yngre är mer benägna än de äldre att acceptera en ökning av kontantförmånerna på bekostnad av naturaförmånerna. Om de ekonomiska ramarna kan ökas ville knappt hälften att denna ökning läggs på familjebidragen och en fjärdedel att den läggs på den värnpliktiges kontanta "egenförmåner". På naturaförmånernas område sätts en förbättring av kasernerna i främsta rummet, dock var det endast 3,3 % som ville anslå medel till detta. Om man studerar svarsfördelningen med avseende på sammanboende — ej sammanboende, finner man som väntat att de ej sammanboende främst ville ha höjda egenförmåner — detta gällde knappt hälften av dessa. Majoriteten av de sammanboende önskade däremot en ökning av familjebidragen. Slutligen gav vi deltagarna i enkäten möjlighet att ange vilket system för förmåner de föredrog: det nuvarande systemet eller någon av de ovan nämnda två formerna av värnpliktslön. Ungefär en fjärdedel ville ha en "renodlad" värnpliktslön. Denna siffra måste ses mot bakgrund av att ingenting sades om storleken av lönen. Om den uppfattades som avsedd att precis täcka kostnaderna för alla nuvarande förmåner, kan denna förmånsform ha ansetts endast medföra besvär för den värnpliktige som då själv får betala det kan tidigare fick gratis. En tredjedel föredrog att behålla naturaför101

månerna o c h låta k o n t a n t f ö r m å n e r n a ersättas av en värnpliktslön. Resten föredrog det

Tabell 17.3 Vilken av följande tre former för förmåner t y c k e r Du är bäst?

nuvarande systemet. Procent Tabell 17.1-17.3 Procentuell svarsfördelning av värnpliktiga med avseende på deras åsikter o m förändringar av f ö r m å n s s y s t e m e t . Tabell 17.1 Om m a n skall förändra ersättningssystemet till de värnpliktiga och deras familjer, u t a n att de sammanlagda kostnaderna för f ö r m å n e r n a ökar, vilket av nedanstående alternativ skulle Du föredra? Procent

Det nuvarande systemet

Antal

40,6

Naturaförmånerna bibehålles och de kontanta förmånerna ersätts av en värnpliktslön 33,2 Alla nuvarande naturaförmåner ersätts av en renodlad värnpliktslön

25,9 99,7

1 243

Antal

Det är bättre att kontantförmånerna (t ex penning- och familjebidrag) ökar och naturaförmånerna (t ex fri mat, fria resor) minskar 48,7 Det är bättre att naturaförmånerna ökar och kontantförmånerna minskar

2,7

Det är bra som det är nu

48,1

Flera alternativ

0,3 99,8

1 243

Tabell 17.2 Om k o s t n a d e r n a för förmåner åt värnpliktiga och deras familjer får öka så anser jag att ökningen i första hand b ö r läggas på (markera endast ett alternativ) Procent Ökade kontanta förmåner åt den värnpliktige Ökade kontanta förmåner åt den värnpliktiges familj Ökat ekonomiskt skydd för den värnpliktige vid olycksfall

Antal

25,0 47,7

7,6

Hjälp med utgifter för räntor och amorteringar

6,5

Ökat antal fria resor

1,1

Bättre mathållning

1,0

Bättre kasernstandard

3,3

Annat

1,1

Flera alternativ

6,3 99,6

102 SOU 1 9 7 2 : 6 9

18 Trivsel och avstånd

18.1 Trivsel Vi var intresserade av de värnpliktigas trivsel ur vissa aspekter. Därför ställdes en fråga, som avsåg att ge ett mått på trivseln i allmänhet. Vidare ställdes fyra frågor om trivseln med arbetsuppgifterna, förläggningen, kamraterna i gruppen och befälet. Avsikten var att försöka utröna vilka faktorer som påverkat trivseln under krigsförbandsövningen. Vid analysen indelade vi de variabler som kunde tänkas ha samband med trivseln i fyra kategorier: militära, civila och ekonomiska variabler samt avståndet i tid och rum till hemorten. Innan vi går in på resultatet av analysen skall vi kort belysa hur svaren fördelade sig på frågan om all män trivseln. Vi skall även diskutera denna frågas validitet som mätare av trivseln genom att studera sambandet mellan allmäntrivseln och de fyra andra trivselfrågorna. (Hädanefter kommer vi att använda ordet trivsel när allmäntrivsel åsyftas). Tabell 18.1 visar att majoriteten 54,2 %, trivdes bra och att 17,3 % trivdes dåligt. En dryg fjärdedel, 28,2 %, använde "neutralläget". Som framgår av tabellen användes en femgradig skala där 1 utgör den positiva och 5 den negativa polen och 3 neutralläget. Medianen, som är det centralmått vi använder, har sålunda i trivselfrågorna ett värde SOU 1972:69

Tabell 18.1 Procentuell fördelning av de värnpliktiga med avseende på hur de trivts i det militära. Md understruken. Trivsel

Procent

1 Mycket bra 2 Ganska bra 3 Varken bra eller dåligt 4 Ganska dåligt 5 Mycket dåligt

14,1 40,1 28,2 10,8 6,5 Summa

99,7 N = 1 275 Md = 2,69

mellan 0,5 och 5,5. Innan vi tittar på de inbördes sambanden mellan trivselfrågorna följer här en presentation av medianerna. Trivseln (dvs allmäntrivseln) har, som tabell 18.1 visade, medianvärdet 2,69. Trivseln med kamraterna i gruppen har en mycket låg median 1,18. En stor majoritet av de värnpliktiga finns alltså på den positiva sidan, nästan 3/4 trivdes mycket bra med sina kamrater, dvs besvarade frågan med en etta. Hög var också uppskattningen av befälet, medianen är 1,53 vilket betyder att även här finns de allra flesta på den positiva delen av skalan. Ungefär hälften tyckte att befälet under krigsförbandsövningen varit mycket bra. Trivseln med arbetsuppgifterna hade medianvärdet 2,26, dvs betydligt fler än hälften 103

av de värnpliktiga befinner sig på den positiva delen av skalan. Vad gäller uppfattningen av förläggningen får vi ett betydligt högre medianvärde, 2,86, dvs en dryg tredjedel av de värnpliktiga återfinns på den negativa delen av skalan. En undersökning av sambanden mellan trivseln och övriga trivselfrågor visar en ganska hög korrelation. Bäst korrelerar trivseln med trivseln med arbetsuppgifterna. Vi får här en gammakoefficient på 0,75. Sambandet med trivseln är något lägre för de tre övriga trivselfrågorna med gammakoefficienter på 0,40—0,46. Detta visar att frågan om allmäntrivseln har en ganska hög validitet, dvs den fungerar som en sammanfattning av flera olika trivselaspekter.

18.1.1 Militära bakgrundsfaktorers inverkan på trivseln under krigsförbandsövningen Vi skall först se om antalet krigsförbandsövningar den värnpliktige har bakom sig har någon betydelse för hans trivsel under den senaste övningen. Det visar sig att trivseln var sämst i den kategori som gjorde sin första KFÖ. Den tenderar att förbättras med ökande antal genomgångna övningar. En annan intressant variabel ur trivselsynpunkt är krigsförbandsövningens längd. Det visar sig att ju längre tid övningen varade desto bättre trivdes man. De som hade en övning som varade i en månad trivdes särskilt bra. Dessa, vid första anblicken, kanske förvånande resultat förklaras av att övningens längd beror på den värnpliktiges grad. De vilkas övning varade 16—20 dagar var nästan utan undantag meniga. En stor majoritet av dem som tjänstgjorde 23—27 dagar resp ca 1 månad var underbefäl resp underofficerare. Om vi nu studerar sambandet mellan grad och trivsel ser vi att ju högre grad den värnpliktige har desto bättre trivdes han. Särskilt bra trivdes underofficerarna. Detta stämmer väl överens med det samband vi fann mellan övningens längd och trivseln. Vi har även undersökt samtliga truppslag med avseende på olika trivselaspekter. Den bästa trivseln finner vi inom signal- och 104

ingenjörstrupperna. De som tjänstgjorde inom infanteriet och artilleriet trivdes sämst. Om vi ser till trivseln med arbetsuppgifterna visar det sig att denna var sämst inom artilleriet. Den bästa trivseln fanns här inom signaltrupperna. Vad gäller upplevelsen av förläggningen är missnöjet störst inom artilleriet. De värnpliktiga inom detta truppslag skiljer sig markant från övriga i detta avseende. Skillnaderna i övrigt är ganska små, möjligen är ingenjörstrupperna och luftvärnet något mer nöjda. Trivseln med kamraterna i gruppen var genomgående mycket god utan några påtagliga skillnader mellan truppslagen. Uppskattningen av befälet var också mycket hög, dock med små skillnader. Inom infanteriet trivdes man bättre och inom artilleriet något sämre med sitt befäl. Vi har också undersökt om det föreligger skillnader i trivselhänseende mellan dem som fått avslag på sin anståndsansökan och övriga. Resultatet visar mycket små skillnader mellan dessa kategorier, de som ej sökte anstånd har en något mindre andel som trivdes mycket dåligt.

18.1.2 Civila bakgrundsfaktorers inverkan på trivseln under krigsförbandsövningen Vad allmäntrivseln beträffar kan vi konstatera att, när vi ser till ålder, de två yngsta åldersgrupperna, dvs värnpliktiga mellan 20 och 29 års ålder, trivdes betydligt sämre än de äldre. Inga påtagliga inbördes skillnader kan noteras för dem som var 30 år eller äldre. De två yngsta kategorierna trivdes även mycket sämre med arbetsuppgifterna än de övriga, som sinsemellan uppvisar obetydliga differenser. Uppskattningen av förläggningen ger mindre skillnader. De yngsta 20—24 år, var dock även här mest negativa medan kategorin 35 — 39 år rymmer största andelen nöjda. Trivseln med kamraterna var genomgående mycket god utan några påtagliga skillnader mellan ålderskategorierna. Något större differenser mellan värnpliktiga i olika åldrar finns i uppskattSOU 1972:69

ningen av befälet. Även här var de yngsta något mindre positiva. Andra bakgrundsfaktorer av intresse är den värnpliktiges familjeförhållanden. Vi har inte funnit några skillnader mellan de värnpliktiga i trivselhänseende med hänsyn till om de sammanbor med maka/motsv eller ej. Samma sak gäller för dem som har barn vid jämförelse med de barnlösa. En jämförelse mellan värnpliktiga med avseende på bostad visar att de som bodde i möblerad lägenhet/rum hade den största andelen positiva svar på frågan om allmäntrivseln. När man jämför olika utbildningskategorier med avseende på trivseln finner man att de universitetsutbildade trivdes bäst, de gymnasie- och fackskoleutbildade intog en mellanställning och de med lägre utbildning trivdes sämst. En jämförelse mellan samma kategorier med avseende på trivseln med arbetsuppgifterna ger vid handen att de med universitetsutbildning har den största andelen positiva svar. Denna kategori är dock betydligt mer polariserad (har den minsta andelen "varken bra eller dåligt") än övriga kategorier. Den har sålunda även den största relativa frekvensen på den negativa skaldelen. De övriga utbildningskategorierna skiljer sig inte åt i någon större utsträckning, när det gäller trivseln med arbetsuppgifterna. Uppskattningen av förläggningen var högre ju bättre utbildning den värnpliktige hade. Den stora skillnaden finns mellan gymnasieutbildning och högre och övriga. Trivseln med de andra värnpliktiga i gruppen var mycket god och värnpliktiga med olika utbildning skiljer sig inte åt i detta avseende. Uppskattningen av befälet är något olika inom de olika kategorierna. Andelen som tyckte befälet varit "mycket bra" är klart störst bland dem som gått 6—8 år i folkskola eller motsvarande. De övriga kategorierna skiljer sig inte nämnvärt åt i detta avseende. Vid tolkningen av resultaten ovan måste man ha klart för sig att sambandet mellan grad och utbildning är mycket starkt: ju högre utbildning desto högre grad. Det är SOU 1972:69

därför rimligt att anta att bakom dessa trivselskillnader mellan olika utbildningskategorier ligger skillnader i grad. Vi har tidigare konstaterat att trivseln var bättre ju högre grad den värnpliktige hade. Detta förklarar varför trivseln var bättre ju högre utbildning man hade. Om man studerar sysselsättningen vid tidpunkten för inryckningen med avseende på allmäntrivseln, visar sig de egna företagarna med löneanställda ha trivts bäst. Det är intressant att jämföra dessa med de egna företagarna utan löneanställda, som hör till dem som trivdes sämst. För att söka finna en förklaring till denna skillnad kan man undersöka sysselsättningen med avseende på ekonomin. På frågan: "Hur tycker Du Din ekonomi var under krigsförbandsövningen? " svarade en dryg tredjedel av företagarna med löneanställda med alternativen "mycket god" eller "ganska god". Motsvarande andel av företagarna utan löneanställda är en sjättedel. Två andra kategorier som trivdes dåligt är de studerande och de kommunalanställda. Ett studium av sysselsättningen med hänsyn till trivseln med arbetsuppgifterna visar att den enda kategori som skiljer sig markant från de övriga är de studerande (dock endast 32 st), som trivdes mycket sämre i detta avseende. Vi har inte funnit några entydiga samband mellan tätortsgrad och trivsel. Man kan dock notera att de som bor på landsbygden tycks ha trivts sämst. Denna kategori har emellertid i jämförelse med övriga den största andelen neutrala svar.

18.1.3 Ekonomiska faktorers inverkan på de värnpliktigas trivsel under krigsförbandsövningen Vi har inte möjlighet att utifrån insamlade data göra oss en totalbild av varje individs objektiva ekonomiska situation. Det närmaste en helhetsuppfattning av den värnpliktiges ekonomiska situation vi kan komma är därför svaren på frågan: "Hur tycker Du Din ekonomi var under krigsförbandsövningen?". Det finns ett tydligt samband mellan 105

dessa svar och trivseln. Ju bättre ekonomin ansågs vara, desto bättre trivdes man. Vi har inte funnit några samband mellan trivseln och den värnpliktiges månadsinkomst vid tidpunkten för inryckningen. Oregelbundna variationer finns dock mellan inkomstklasserna. En annan ekonomisk variabel som är intressant från trivselsynpunkt är månadsinkomsten från arbetsgivare/egen rörelse under KFÖ. Det finns inga entydiga samband mellan denna inkomst och trivseln. De största andelarna som trivdes mycket bra finns dock i de tre högsta inkomstklasserna. Om man istället ser på hur stor procentuell andel av den normala bruttolönen man erhöll så avviker inte svarsfördelningen i de vanligaste kategorierna, 20—29 % och 70—79 % av bruttolönen, från genomsnittstrivseln. För de värnpliktiga som har familj beror familjebidragens storlek på hustruns/motsv inkomst. Bidragens storlek reduceras i takt med stigande inkomst. Detta bör beaktas vid en trivseljämförelse med avseende på makas/motsv inkomst. Den sämsta trivseln återfinns i mitten på inkomstskalan. En tänkbar orsak kan vara att de familjer, där kvinnan har låg inkomst eller saknar inkomst, får högre familjebidrag än de där inkomsten är högre. I de fall kvinnan har en hög inkomst försvinner kanske möjligheterna att erhålla bidrag men inkomstens storlek garanterar då en god ekonomisk standard.. När man studerar familjepenningens storlek med avseende på trivsel finner man följdriktigt den bästa trivseln bland dem vilkas familjer inte fick familjepenning och dem vilkas familjer fick mer än 25 kr/dag. Kategorierna däremellan trivdes sämre. Den enda kategori som avviker från de andra när det gäller bostadsbidragets storlek är den med 21—25 kr/dag, som trivdes bäst. Vi ställde i enkäten två frågor om utnyttjade besparingar och lån. Vi har inte funnit något samband mellan de utnyttjade sparmedlens storlek och trivseln. Visserligen finner vi den sämsta trivseln hos dem som 106

utnyttjade mest och den bästa hos dem som inte rörde sitt sparkapital men skillnaderna mellan kategorierna är liten, speciellt om man betraktar den positiva delen av skalan. Vad beträffar lån, tagna inför krigsförbandsövningen, kan man först och främst notera att de som inte lånade pengar trivdes i särklass bäst. Mellan de som lånade finns inget entydigt samband mellan beloppet och trivseln. Nedan följer en redogörelse för ett par frågor som avsåg att belysa vilken betydelse kännedomen om förmånssystemet har för trivseln. Först kan man konstatera att de som inte kände till någon av egenförmånerna eller endast en av dem (vi frågade om fem olika) trivdes betydligt sämre än dem som var bättre informerade. Kunskaperna om familjeförmånerna visar sig inte ha ett lika tydligt samband med trivseln. Visserligen trivdes de bäst som kände till alla förmånerna och de som inte kände till någon familjeförmån hade den största andelen på den negativa sidan av trivselskalan och den minsta andelen som trivdes mycket bra. Differenserna är emellertid mycket små. 18.1.4 Avståndets till hemorten inverkan på trivseln under krigsförbandsövningen De som hade mer än 500 km till hemorten trivdes märkbart sämre än dem med kortare avstånd hem. Detta gäller speciellt den kategori som hade ett avstånd på mer än 800 km som dock har nära hälften av svaren i neutralläget. Vi har inte funnit något klart samband mellan antalet hemresor och trivseln. Det framgår dock att de som inte reste hem någon gång trivdes klart sämst. Den bästa trivseln har den kategori som reste hem varje veckoslut - de som reste hem ett par gånger i veckan trivdes något sämre. Om vi ser till hur de värnpliktiga uppfattade hemresemöjligheterna finner vi ett tydligt samband med trivseln på så sätt att ju bättre man ansåg hemresemöjligheterna vara desto bättre trivdes man. När man betraktar SOU 1972:69

frågorna om färdmedel och restid bör man tänka på att kategorierna även innehåller värnpliktiga som inte reste hem någon gång under krigsförbandsövningen. Ca 25—30 % av dessa besvarade inte frågorna om färdmedel och restid. De som ändå gjorde detta avsåg rimligen in- resp utryckningsresan. Resultatet på frågan "Vilket färdmedel använde Du vanligen vid hemresan?" låter sig inte utnyttjas för några jämförelser i trivselhänseende. En analys av frågan om restiden visar att vid ett tidsavstånd på mer än sju timmar reste den stora majoriteten inte hem någon gång under övningstiden. Av dem som hade en restid på 5—7 timmar reste ca 60 % hem. Det finns en liten tendens att trivseln minskar när restiden hem ökar för de kategorier, som hade en restid understigande fem timmar.

hemresor och uppfattningen av hemresemöjligheterna. Ju längre från hemorten den värnpliktige var förlagd desto färre hemresor gjorde han, och följaktligen, desto sämre ansåg han hemresemöjligheterna vara. Sambandet mellan restiden och hemresefrekvensen är starkt. De som hade kortare restid reste hem oftare än de som hade längre, de förra var helt naturligt i större utsträckning nöjda med hemresemöjligheterna. Det stora flertalet (över 90 %) av de värnpliktiga som hade ett avstånd till hemmet mindre än 150 km åkte bil vid hemresorna. Vid längre avstånd minskar denna andel till förmån för tåg, och i viss mån flyg. Det visar sig, helt i överensstämmelse med vad som framgått ovan, att de som var mest nöjda med hemresemöjligheterna åkte bil i större utsträckning än de som var missnöjda.

18.2 Avstånd För att få avståndsfaktorn belyst ställdes fem frågor i avsikt att ta reda på hur långt den värnpliktige hade till hemorten i kilometer och restid, vilket färdmedel han vanligen använde och hur ofta han reste hem. Vidare efterfrågades hur den värnpliktige ansåg hemresemöjligheterna vara. Det vanligaste avståndet till hemorten var 51 — 150 km och en knapp femtedel av de värnpliktiga tjänstgjorde mer än 300 km från hemorten. Hemresan tog för nära hälften mellan en och tre timmar, endast en tiondel av de värnpliktiga hade en restid på mer än fem timmar. De allra flesta hemresorna företogs i bil, mindre än en femtedel av de värnpliktiga använde något annat färdmedel. En stor majoritet av de värnpliktiga reste hem någon gång under övningstiden. Vanligast var att man reste hem ett par gånger, en tredjedel gjorde detta. Majoriteten av de värnpliktiga var nöjda med hemresemöjligheterna — drygt 40 % var missnöjda. De båda frågorna som avser avstånd i kilometer och restid uppvisar som väntat en stark korrelation. Kilometeravståndet visar sig även ha ett starkt samband med antalet SOU 1972:69

19 Sammanställning av de värnpliktigas egna synpunkter

På en sida i frågehäftet hade de som besvarat enkäten möjlighet att lämna sina egna synpunkter. Av 1 280 värnpliktiga som besvarade enkäten hade ungefär en tredjedel (340) egna synpunkter. Två tredjedelar av synpunkterna rörde den värnpliktiges ekonomiska situation. Främst gällde detta ersättning för förlorad arbetsförtjänst under krigsförbandsövningen. Ungefär hälften av dessa synpunkter rörde övriga egenförmåner, varav hälften gällde inkvartering och sanitära förhållanden. En tredjedel av synpunkterna gällde utbildningen och där främst krigsförbandsövningenslängd.

19.1 Synpunkter situationen

på den

Ersättning för förlorad

ekonomiska

arbetsförtjänst

Ett 70-tal värnpliktiga hade synpunkter angående ersättning för förlorad arbetsförtjänst under krigsförbandsövningen. Krav på ekonomisk ersättning åberopades p g a att man anser det felaktigt att den enskilde blir ekonomiskt lidande av att göra en krigsförbandsövning. 10 värnpliktiga tyckte att arbetsgivaren borde betala ut hela eller större del av lönen under krigsförbandsövningen. Hälften av dessa tyckte att arbetsgivaren i sin tur borde erhålla ersättning av staten. 108

11 åberopade värnpliktslön, vilken dels skulle ha en minimigräns, dels vara individuell och baseras på tidigare inkomst. 24 angav att alla värnpliktiga borde kompenseras för inkomstbortfall under krigsförbandsövningen på något sätt. 7 av dessa tyckte att ersättning borde utgå för bostad på hemorten och traktamenten för fördyrade levnadskostnader. Någon föreslog att ersättning kunde utgå med samma belopp som erhålles vid sjukdom av försäkringskassan. 16 värnpliktiga angav att de upplevde en orättvisa p g a att en del värnpliktiga exempelvis stats- och kommunalanställda, får ut hela eller del av sin ordinarie lön under krigsförbandsövningen. För att komma ifrån denna orättvisa ansåg man att alla värnpliktiga borde få kontant ersättning. 5 värnpliktiga förklarade att deras ekonomi inte påverkades så starkt under krigsförbandsövningen. En av dessa tog ut en veckas semester i samband med krigsförbandsövningen och de övriga fick ekonomisk ersättning under tiden av sina civila arbetsgivare. Ekonomisk förlust angiven i kronor. 12 värnpliktiga angav hur mycket de förlorade under höstens krigsförbandsövning. Förlusten varierade mellan 1 000 kr och 2 500 kr. En värnpliktig angav en förlust på 18 000 kr p g a försening i arbetet 3—5 månader.

SOU 1972:69

Penningbidrag Sammanlagt 7 värnpliktiga tyckte att penningbidraget borde utgå efter andra principer än de nu gällande. De flesta angav att ersättningen borde vara avhängigt befattningen i stället för den militära graden. De övriga angav att det värnpliktiga befälet borde kompenseras för sin långa tjänstgöring jämfört med de övriga värnpliktiga. Familjebidrag 24 värnpliktiga kommenterade nuvarande familjebidrag. 9 av dessa ansåg att familjebidragen skall vara så stora att de täcker de verkliga kostnader familjen har. Vissa av dessa bidrag t ex familjepenning och bostadsbidrag borde man ej behöva ansöka om, utan de skulle utgå automatiskt till alla värnpliktiga med egna familjer. Bostadsbidraget kommenterades särskilt av 13 värnpliktiga. De flesta ansåg att alla, även icke sammanboende, borde erhålla bostadsbidrag. 8 ansåg att det nuvarande bostadsbidraget var för lågt. Några tyckte att hyra samt övriga bostadskostnader t ex värme helt borde ersättas. Några av de värnpliktiga kommenterade även familjepenningen speciellt. Dels ansåg man att den var alltför låg, dels att den borde utgå till alla värnpliktiga med egna familjer. De flesta påpekade att bidragen endast borde baseras på mannens inkomstförlust, oberoende av hustruns inkomst. Några ansåg att man borde vara generösare med bidrag för ogifta sammanboende. Vidare ansåg några att om mannen vanligtvis tjänstgör som barnvakt då hustrun förvärvsarbetar, borde man under mannens krigsförbandsövning erhålla ekonomisk ersättning för annan barnpassning eller också att kommunen ordnar denna barnpassning. 11 värnpliktiga kommenterade särskilt näringsbidraget. Samtliga ansåg att alla egna företagare borde erhålla ekonomisk hjälp under krigsförbandsövningen. 4 av dessa angav att de ansökt om näringsbidrag men SOU 1972:69

fått avslag p g a att de hade förmögenhet, för hög inkomst samt att de inte hade några anställda i företagen. Några ansökte ej om näringsbidrag, eftersom de vid tidigare krigsförbandsövning fått avslag. Några angav att de erhållit näringsbidrag, men detta täckte ej de reella kostnaderna. Övriga synpunkter angående familjebidragen. 10 värnpliktiga tyckte att beviljade bidrag borde betalas ut under själva krigsförbandsövningen och inte efter dess slut. 7 värnpliktiga angav att de ansökt om olika bidrag, men ej fått besked vid den tidpunkt de skickade in svaren på enkäten. Enkäten skickades ut en vecka efter krigsförbandsövningens slut. De flesta som hade synpunkter på ersättning av förlorad inkomst under krigsförbandsövningen ansåg att det nuvarande bidragssystemet borde förändras. Som skäl angav man dels att det är tidsödande och invecklat för den enskilde att ansöka om de olika bidragen, dels att de administrativa kostnaderna är för höga.

Ekonomisk övningen

situation

efter

krigsförbands-

9 värnpliktiga påpekade att ekonomin inte endast försämrades under, utan även efter krigsförbandsövningen. Några påpekade att arbetsgivaren gör avdrag på lönen de närmast följande månaderna efter krigsförbandsövningen.

Reseförmåner 26 värnpliktiga hade synpunkter på reseförmånerna under krigsförbandsövningen. Hälften ansåg att ersättning för resa med egen bil borde erhållas p g a långa avstånd samt dåliga kommunala förbindelser mellan hemorten och förläggningsort. 6 av dessa tyckte att in- och utryckningsresorna med egen bil borde ersättas, endera med verkliga kostnader för bilresorna eller också erhålla samma summa som en tågbiljett kostat. De övriga 7 tyckte att man borde få ersättning 109

för alla bilresor mellan hemort och förläggning. Resterande hälft värnpliktiga ansåg att man borde ha fria eller billigare resor på flyg, båt, buss och tåg för hembesök under krigsförbandsövningen. Någon föreslog att "kronans båtar" skulle användas. Några tyckte att om avståndet mellan hemort och förläggning är långt eller att denna resa tar mer än 10 timmar, så borde den värnpliktige få utnyttja flyget vid in- och utryckning. Synpunkter

på övriga egenförmåner

Inkvartering. Ett 40-tal värnpliktiga ansåg att inkvarteringen under utbildningstiden var under all kritik. Kritiken rörde tältförläggningarna, där man ansåg att det var kallt, trångt och obekvämt. Någon ansåg att det var som att komma tillbaka till 40-talet. Många av de värnpliktiga blev tydligen sjuka under eller efter repetitionsutbildningen. Civila persedlar förvarades i säckar i tälten och skador uppstod p g a fukt och möss. En värnpliktig påstod att förläggningen var så dålig att han var tvungen att kosta på sig dyra och långa hemresor, vilket starkt försämrade hans ekonomiska situation. Förslag till förbättringar. Ett 10-tal ansåg, ätt om man ska förläggas i tält, bör man ha något slags golv i form av trätrallar eller presenning, plåttak, något isolerande att ligga på t ex luftmadrass, samt sovsäckar och filtar. Under utbildningstiden ansåg ett 10-tal att man bör förläggas i kaserner, baracker eller åtminstone ha tältförläggningen i närheten av ett regemente och på så sätt kunna utnyttja de sociala anordningar såsom matsal, marketenteri, fritidsaktiviteter, badmöjligheter och transporter med fordon. Några föreslog att vedeldning i tälten bör ersättas med olje- eller elvärme. Någon värnpliktig ansåg att befälen också ska bo i tält under krigsförbandsövningen. Ungefär 5 värnpliktiga ansåg att förläggningen bör ske närmare hemorten dels p g a att lokalförsvarsförbanden väl känner till området och terrängen, dels att flertalet kan bo i sina hem. 110

Sanitära förhållanden. 26 värnpliktiga ansåg att de sanitära förhållandena inom förläggningen varit dåliga. De flesta värnpliktiga har klagat på att det endast fanns kallt vatten, ingen tillgång till vatten under delar av utbildningstiden och slutövningen, samt alltför få vattenklosetter och låg standard på övriga toaletter. Någon angav att 80 % av de värnpliktiga på hans förläggning åkte hem för att sköta sin hygien. Man ansåg att det bör finnas tillgång till tvätt- och dricksvatten varje dag, endera förläggning nära brunn eller också tankbilar med vatten samt uppvärmda lokaler med dusch och bastu. Någon hade föreslagit förläggning nära hemmet så att man kan sköta sin hygien. Förplägnad. Ungefär 10 värnpliktiga hade synpunkter på mathållningen under repeti; tionsutbildningen. De flesta ansåg att maten var dålig. Någon angav att man borde välja ut personalen till koktrossen mer noga. Vidare angav några att kompanitrossarnas sambandsmöjligheter borde förbättras, t ex med radio, utspisning vid bord med bänkar, att alla ska ha någon form av engångsservis i stället för "snuskburkar" eller möjlighet att diska kokkärlen ordentligt efter måltiderna. Klädsel. 7 värnpliktiga hade synpunkter beträffande sin utrustning. De flesta ville ha "59-ans" uniform som passar i stället för "58-an" och hela ej mögliga skor samt byta uniform åtminstone en gång under övningen. Ett par värnpliktiga ansåg att stridsselen borde försvinna. Nattpermission. 5 värnpliktiga ansåg att man ska ha ständig nattpermission och civila arbetstider. Några ansåg att man även första veckan bör beviljas nattpermission, vilket alla skulle behöva för att få möjligheter att sköta sin hygien. Vidare tyckte några att åtminstone någon lördag under utbildningstiden ska vara helt ledig.

SOU 1972:69

Information om förmåner Några värnpliktiga ansåg att konkret information om bidrag borde ges tidigt till den värnpliktige, helst före krigsförbandsövningen. Dels ville man veta vilka bidrag man har rätt att ansöka om, dels ville man veta vilken- instans som kan kontaktas för råd och anvisningar om de olika bidragen. Vidare borde det klart uttalas hur stor kontant ersättning man får samt när den utbetalas. Några har också åberopat mer information om möjligheter till tjänstledighet under krigsförbandsövningen. Vidare ansåg man att de regler som finns för tjänstledighet ska följas konsekvent, inga undantag ska göras för någon värnpliktig.

19.2 Synpunkter

pä utbildningen

Krigsförbandsövningens

längd

50 värnpliktiga ansåg att krigsförbandsövningen borde förkortas. 1 3 av dessa tyckte att utbildningen borde skäras ner tidsmässigt men inte angett hur mycket. 5 ansåg att ungefär 20 dagars utbildning är lagom för värnpliktigt befäl. Drygt 20 av dessa värnpliktiga tyckte att två veckors utbildning är tillräckligt för värnpliktigt underbefäl samt värnpliktiga G och F. 8 ansåg att omkring en veckas utbildning eller mindre är lagom. Flera av dessa föreslog veckosluts- eller kvällskurser. Endast en värnpliktig tyckte att det var lagom med 18 dagars krigsförbandsövning. Några värnpliktiga angav att man under höstens krigsförbandsövning utnyttjat tiden till bristningsgränsen. Bakom de angivna synpunkterna kan man utläsa, dels synpunkter på själva utbildningen, dels ekonomiska synpunkter. De flesta som önskat kortare krigsförbandsövning, ansåg att alltför stor del av tiden ej utnyttjats effektivt - utan att den bestod av för mycket spilltid t ex väntan, vakt och långa meningslösa transporter. SOU 1972:69

Några av dessa angav att om den nuvarande utbildningstiden ska bibehållas, måste man "bredda" utbildnings- och övningsprogrammet. Vissa värnpliktiga angav direkt att de upplevde ett slöseri dels på materielsidan t ex med ammunition, dyrbara reparationer av bl a inhyrda fordon, dels på personalsidan, beträffande onödigt stor ekonomisk förlust för den enskilde p g a den långa krigsförbandsövningen. Tidpunkt för krigsförbandsövningen. 24 värnpliktiga kommenterade tidpunkten för krigsförbandsövningen hösten 1971. Eftersom krigsförbandsövningen inföll mitt under en termin, angav nästan hälften studie förseningar. 5 värnpliktiga angav tidpunkten som olämplig ur civil arbetssynpunkt, att det skulle vara behagligare att göra repetitionsutbildningen på sommaren, att utbildningen borde förläggas i en och samma månad samt någon fick ofrivilligt sin KFÖ uppskjuten två år. 7 värnpliktiga påpekade att tiden mellan inkallelse och inryckning var alltför kort. Några av dessa hade problem med att skaffa ersättare till den civila verksamheten. Några värnpliktiga ansåg att tiden mellan grundutbildning och repetitionsutbildning var alltför kort. Anstånd 5 värnpliktiga ansåg att besked om ej beviljat anstånd borde ges i så god tid att ersättare hinner anskaffas till den civila verksamheten. Vidare borde man vara mer generös med anstånd för egna företagare. Utbildning Ett 50-tal värnpliktiga kommenterade utbildningen. Planering av utbildning. 11 värnpliktiga ansåg att utbildningen borde planeras bättre bl a med avseende på det pedagogiska innehållet. Dels borde man i större utsträckning använda sig av pedagogiska hjälpmedel, t ex 111

film och bildband, för att åskådliggöra De ansåg att det var god kamratskap och utbildningen för att därigenom öka intresset anda inom kompaniet, att samarbetet fungeoch motivationen hos de värnpliktiga, dels rade utmärkt på alla nivåer, att befälet var att ha mer teoretisk utbildning. För övrigt bra och hade förståelse för den enskildes hade de värnpliktiga önskemål om mer problem samt att de lade vikt vid väsentligdemonstrationer och uppvisningar, grundli- heter. Vidare ansåg de att utbildningen, gare utbildning på nya vapen och materiel övningen och informationen var bättre densamt att utbildningen ges av fast anställd na gång än under tidigare krigsförbandsövpersonal som själva har en gedigen utbild- ningar samt att man efter övningen hade ning. ordnat en pedagogiskt upplagd genomgång. Behållning av utbildningen. 11 värnpliktiDen militära organisationen. 16 värnplikga ansåg att de haft liten behållning av tiga hade synpunkter på sin funktion inom krigsförbandsövningen. De flesta ansåg att försvaret. krigsförbandsövningarna borde "slopas" bl a 10 ansåg att de värnpliktigas civila yrkesdärför att den inte "gett någonting" utöver kunskaper borde utnyttjas i större utsträckderas grundutbildning. En av dessa tyckte att ning inom försvaret. Alla ansåg att försvaret man inte borde kalla in handräckningsperso- hade haft större nytta av dem, om de hade nal till krigsförbandsövningar. De övriga placerats i befattningar med utgångspunkt ansåg att det enda utbytet de haft av från den civila yrkesverksamheten. krigsförbandsövningen var avkopplingen från Några ansåg att de borde få göra sina deras civila verksamhet. Några angav att repetitionsövningar på den ordinarie arbetssjälva övningen var ensidig — endast anfalls- platsen, eftersom den tillhör försvaret. övning. Någon angav att det hade varit bättre om Information och samarbete under krigs- han hade blivit förflyttad till civilförsvaret förbandsövningen. 6 värnpliktiga hade syn- än att som nu skedde flytta honom från punkter på information och samarbete. Flera flygvapnet till infanteriet. ansåg att bristerna under utbildningen till Förslag till omorganisation av nuvarande stor del orsakats av en svag organisation och värnpliktsarmé. Några värnpliktiga ansåg att bristande samordning mellan ledande funk- de arbetslösa borde inkallas till repetitionstioner, att sambandet med högre befattningsövning i stället för dem som har arbete. havare ej fungerade samt att det inte fanns Någon tyckte att en professionell armé med något intresse att höra de värnpliktigas begränsad politisk makt, skulle vara en bra åsikter om utbildningen. Vidare fanns önske- lösning. mål om mer information angående utbildNågon tyckte att man borde satsa på ett ningen både i dess helhet och vad delmo- automatiserat och mekaniserat försvar för menten beträffar, att alla borde hållas att på så sätt minska behovet av stort antal underrättade om läget under själva övningen värnpliktiga. samt att en genomgång ges efter övningen för att informera om och diskutera resultaten. Speciella utbildningsmoment. Cykeltolkning borde försvinna, enligt ett tiotal värnpliktiga och transporter ordnas på något annat sätt. Några ansåg att det var onödigt att "pulsa omkring i oländig terräng" samt att tältslagning och utspisning sker i mörker. Positiva synpunkter på krigsförbandsövningen. 10 värnpliktiga angav positiva upplevelser av krigsförbandsövningen. 112

SOU 1972:69

20 Sammanfattning och diskussion

De värnpliktiga (1 280 personer) som besvarat denna enkät har under hösten 1971 genomfört en krigsförbandsövning. Samtliga tillhör^ armén. En något större andel värnpliktiga från militärområdena S+V (35,3 %) och Ö+B (38,4 %) ingår än från NN+ÖN (25,9%). Knappt 2/3 har gjort fler än en krigsförbandsövning. Drygt 50 % är meniga. 46,6 % tillhör infanteriet och ca 10 % vardera pansartrupperna, luftvärnet och trängtrupperna. Genomsnittsåldern bland dem som svarat ligger i åldersintervallet 3 0 - 3 4 år. De flesta är gifta (69,6 %) och sammanboende (78,9 %). Drygt 60 % har hemmavarande barn under 16 år. De flesta har ett eller två barn. Däremot har endast ett fåtal hemmavarande barn över 16 år. Majoriteten har någon form av egen bostad. Villa/radhus och hyreslägenhet är de vanligaste bostadstyperna med vardera . ca 35%.

20.1 Anstånd med

krigsförbandsövningen

Att man söker anstånd tyder på att krigsförbandsövningen medför problem av något slag för individen. Av tillgänglig statistik över anståndsärenden 1970 vet vi att ca 20 % av alla till repetitionsutbildning inkallade värnpliktiga sökte anstånd. Av ansökningarna beviljades 58,5 %. En större andel av dem 8 - S O U 1972:69

som ansökte om anstånd av studieskäl fick bifall än av övriga. Av enkäten framgick att ca 10% av de svarande sökt anstånd med krigsförbandsövningen och följaktligen fått avslag. De orsaker de värnpliktiga anger är främst arbetssituationen och i andra hand studier. Det framkommer klart att de som sökt anstånd anser att tidpunkten för övningen var mycket olämplig jämfört med dem som uppger att de ej sökt anstånd. Eftersom de orsaker man nämnt till anståndsansökan främst gäller sysselsättning är det intressant att notera att 43,7 % av de studerande sökt anstånd, 17,4 % av jordbrukarna och 20 % av egna företagare utan löneanställda. För övriga kategorier dvs de som är anställda, ligger andelen som sökt anstånd på ca 9 %. Vidare framkommer samband mellan ansökningsfrekvens med avseende på tjänstledighet och ansökan om anstånd. De som sökt anstånd har i större utsträckning ansökt om tjänstledighet jämfört med dem som ej sökt anstånd. Detta tyder på svårigheter av olika slag som kräver den värnpliktiges närvaro i hemmet eller på arbetsplatsen. Speciellt intressant är här att studera dem som är egna företagare/jordbrukare. Det visar sig att andelen värnpliktiga som anger att de behövt anställa extra personal under krigsförbandsövningen är större då man inte ansökt om anstånd. Detta skulle tyda på att dessa företag är större och att man har råd 113

att skaffa ersättare. På detta tyder också att andelen värnpliktiga som angett att verksamheten tillfälligt var nedlagd är större bland dem som sökt anstånd jämfört med dem som ej sökt anstånd. Den slutsats man måste dra härav är att många företagare/jordbrukare blivit tvungna att inställa verksamheten, p g a krigsförbandsövningen, vilket troligen medfört ekonomiska svårigheter.

20.2 Den ekonomiska

situationen

Den värnpliktiges ekonomiska situation under krigsförbandsövningen är främst beroende av om han får ersättning från arbetsgivare eller ej och, när han får sådan, hur stor denna ersättning är. Endast ett fåtal (2,5 %) av dem som besvarat enkäten var studerande då de ryckte in. 1,7 % var arbetslösa. Resten var antingen anställda eller egna företagare/jordbrukare. Följaktligen har majoriteten av de värnpliktiga stadigvarande inkomst. Den genomsnittliga inkomsten per månad ligger i intervallet 2 5 0 1 - 3 000 kr. Den sysselsättning man har är väsentlig för inkomstens storlek. De kommunalt anställda hade den högsta medianinkomsten per månad (3 001—3 500 kr). För övriga kategorier av anställda föreligger inga skillnader beträffande genomsnittlig inkomst. Jordbrukarna hade den lägsta medianinkomsten 1 0 0 1 - 1 500 kr (endast 21 personer). Drygt hälften uppger att de under krigsförbandsövningen saknade ersättning från arbetsgivare eller från egen rörelse, dvs ett betydande inkomstbortfall jämfört med tiden före övningen. Detta kommer också till uttryck då den värnpliktige själv jämför sin ekonomiska situation före och efter inryckning. Drygt 2/3 uppger att de fått det sämre medan ca 3 % anser att de fått det bättre. De flesta (62,6 %) av dem som får ersättning får behålla mellan 20—29 % av sin normala bruttolön. Ca 1/4 får behålla mer än 70 % av lönen. Det föreligger alltså stora olikheter beträffande ersättning från arbetsgivare eller från rörelse. Drygt hälften får 114

ingen ersättning alls, medan en del får behålla hela lönen. Den centrala variabeln beträffande ersättning från arbetsgivare är typ av arbetsgivare. Normerna för ersättning varierar för kommunalt, statligt och privat anställda. Dessutom varierar ersättningen beroende på den tjänsteställning man har inom företaget. I vårt material har vi funnit att de privat anställda har ersättning i mycket mindre omfattning än statligt och kommunalt anställda. Ca 60 % av de privat anställda saknade helt ekonomisk ersättning från arbetsgivare jämfört med ca 10 % av de statligt och kommunalt anställda. Storleken på den ersättning man får varierar även med typ av arbetsgivare. De statligt anställda får behålla en större del av lönen än de kommunalt anställda, som i sin tur får behålla mer än de privat anställda. Tjänsteställning inom företaget påverkar ersättningsgivandet och främst beträffande privata företag. Härpå tyder de samband vi fått mellan civil skolutbildning och ersättning från arbetsgivare. De med lägre (kortare) civil skolutbildning, erhöll ersättning från privat arbetsgivare i mindre omfattning än de med högre (längre) utbildning. Ersättningsnormerna varierar för de privat anställda med avseende på försörjningsplikt. Klara skillnader föreligger i andelen som erhöll ersättning med avseende på civilstånd, sammanboende och antal barn. I de synpunkter de värnpliktiga framfört kommer kravet på ersättning för förlorad arbetsförtjänst tydligt till uttryck. De flesta anser att de borde kompenseras för det inkomstbortfall krigsförbandsövningen medför. En del värnpliktiga angav även hur stor förlusten var (mellan 1 000 kr och 2 500 kr). Den egna upplevelsen av den ekonomiska situationen är klart relaterad till den faktiska ekonomin. De som saknade ersättning från arbetsgivare angav negativa omdömen om sin ekonomi i mycket stor utsträckning. Beträffande de andra inkomster den värnpliktiga kan ha under övningen framgår att endast ett fåtal hade inkomst av veckoslutsarbete vilket är naturligt med tanke på att SOU 1972:69

möjligheterna till arbete under helger är begränsade. Majoriteten hade inga andra egna inkomster än av tjänst eller rörelse. Ca 13 % angav att de hade andra inkomster. De flesta av dessa hade 400 kr per månad eller mindre. 4/5 av de värnpliktiga sammanbor med maka (motsv). Ca 50 % av dessa uppger att makan (motsv) hade inkomst. Detta gäller både före och under makens krigsförbandsövning. Antalet som utnyttjade socialhjälp ökade från 8 personer före övningen till 93 personer under övningen. Denna betydande ökning visar på ekonomiska svårigheter. Vissa tendenser tyder på att det är de värnpliktiga med familj som utnyttjat socialhjälp. Liknande tendenser framträder beträffande ekonomisk hjälp från anhöriga. Antalet som erhöll sådan hjälp steg från 16 till 26 personer under krigsförbandsövningen. Drygt hälften av de värnpliktiga erhöll bostadsbidrag under övningen jämfört med 1/4 före övningen (bostadstillägg). Beträffande bostadsbidraget framträder skillnader mellan ensamstående och sammanboende. De sammanboende erhöll bostadsbidrag i större omfattning. Även bland de sammanboende framträder skillnader beroende på om man är gift eller ej. Detta gäller trots att hushållet omfattar barn, trots att man saknar ersättning från arbetsgivare och trots att maka (motsv) saknar inkomst. 2/3 av de sammanboende erhöll familjepenning. Den genomsnittliga familjepenningen per dag var 1 6 - 2 0 kr. Liknande tendenser framträder här som för bostadsbidraget med avseende på vilka som erhöll familjepenning. Skillnader finns mellan gifta och ogifta sammanboende, trots att den värnpliktige saknar ersättning från arbetsgivare. Av de synpunkter de värnpliktiga framfört beträffande familjebidrag gäller en del dessas storlek. Man anser att de borde täcka kostnaderna. Dessutom framförs synpunkter på bidragssystemet. Man anser att det är för krångligt. En del värnpliktiga har också SOU 1972:69

angett att de ännu vid besvarandet av enkäten (dvs två veckor efter övningens slut) inte fått besked om de hade beviljats bidraget eller ej. Beträffande näringsbidrag framkommer att ca 20 % av egna företagare/jordbrukare hade sådant. Det framgår vidare att för en stor del (27,3 %) var verksamheten tillfälligt nedlagd under krigsförbandsövningen. De flesta (ca 85 %) hade bostadskostnader. Mediankostnaden per månad ligger i kostnadsintervallet 2 0 1 - 4 0 0 kr. De som inte har kostnader för bostad är i stor utsträckning sådana som bor hemma hos föräldrar. Drygt 2/3 hade räntor och amorteringar att betala, de flesta 600 kr eller mindre per månad. De allra yngsta ålderskategorierna hade inte sådana utgifter. Bostadens ekonomiska bindning tycks spela roll för räntor och amorteringar. Underhåll till maka och/eller barn betalar endast en liten del (6,4 %), de flesta av dessa 400 kr eller mindre per månad. Den ekonomiska situationen under övningen är för de flesta värnpliktiga beroende av om de får ersättning från sin arbetsgivare eller ej. Här framkommer tydligt variationer beroende på arbetsgivare, vad gäller både ersättningsgivandet och storleken på ersättningen. Situationen för den värnpliktige och hans familj under övningen är alltså beroende av om man är statligt, kommunalt eller privat anställd. Då det gäller ersättning i privata företag tycks den i större utsträckning vara beroende av den tjänsteställning man har inom företaget. För många innebär övningen en stor ekonomisk påfrestning som även har konsekvenser efter övningen. Härför talar att 2/3 av de värnpliktiga utnyttjat sina besparingar under övningen, i genomsnitt mellan 200—400 kr sammanlagt. Ett ännu starkare uttryck för ekonomiska svårigheter utgör det faktum att man varit tvungen att låna pengar p g a övningen. Drygt 10% angav att de lånat pengar. Hälften av dessa hade lånat 400 kr eller mindre sammanlagt. Majoriteten av de värnpliktiga upplever sin ekonomiska situation som mycket sämre 115

under övningen jämfört med tiden före. Andelen som anger att ekonomin under övningen var dålig utgör drygt 2/3. Knappt 1/4 anser att ekonomin var god. De som anser att ekonomin var god hade ersättning från arbetsgivare i större utsträckning än övriga. De som ansåg att ekonomin var dålig hade i liten omfattning sådan ekonomisk ersättning.

20.3 Avstånd och trivsel Avstånd. De flesta (drygt 60 %) fullgjorde sin krigsförbandsövning närmare än 150 km från hemorten. Ca 20 % hade mer än 300 km. Eftersom det stora flertalet hade sin hemort på relativt kort avstånd reste en stor del också hem varje veckoslut eller oftare. De flesta åkte bil och restiden var i genomsnitt mellan 1—3 timmar. Drygt hälften var nöjda med möjligheterna att resa hem. Ca 40 % anser dock att de inte kunnat resa hem i den utsträckning de önskat. Reseavstånd i tid och km visar samband med åsikten om hemresemöjligheterna. Ju längre avstånd desto sämre anses möjligheterna vara att resa hem. Detta är naturligt med tanke på att de faktiska möjligheterna avtar med avståndet. Kravet på resemöjligheter är beroende av bindningar på hemorten, t ex familj, egen rörelse eller andra ekonomiska bindningar. Det framkommer att de sammanboende och de med barn är mer missnöjda med hemresemöjligheterna än de ensamstående och de utan barn. Mellan trivsel och avstånd i km fann vi ett samband så att de som hade mer än 500 km till hemorten trivdes betydligt sämre än de som hade hemorten på närmare håll. Däremot fanns inte lika klara tendenser beträffande antal hemresor. Mellan åsikt om hemresemöjligheter och trivsel föreligger ett starkt samband. Ju bättre man ansåg hemresemöjligheterna vara desto bättre trivdes man. Detta tyder på att kravet på hemresemöjligheter i relation till faktiska sådana ger en bättre uppfattning om avståndets inverkan på trivsel än enbart avstånd i km. 116

Trivsel. Något mer än hälften uppger att de trivts bra under övningen. Knappt 20 % hade trivts dåligt. Liknande resultat framkommer med avseende på de olika delkomponenter av trivsel som belyses. Bäst hade man trivts med kamraterna i gruppen. Vi har funnit samband mellan trivsel och olika militära bakgrundvariabler. De som gjort fler än en krigsförbandsövning trivdes bättre än de som gjort bara en. Skillnader i trivsel föreligger även med avseende på militär grad och truppslag. Av civila bakgrundsdata visar ålder samband med trivsel så att de yngsta trivts sämre än de övriga. Beträffande civil skolutbildning framträder att de med lägst utbildning trivts sämre än övriga. Detta hänger förmodligen samman med att militär grad och civil utbildning är korrelerade. Mellan upplevelse av den egna ekonomiska situationen och trivsel framkommer ett klart samband. De som ansåg att ekonomin var god trivdes bättre. Detta faktum är viktigt då man avser att belysa trivsel under militärtjänstgöring. Upplevelsen av ekonomin påverkar utan tvivel den värnpliktiges trivsel varför man vid konstruktion av mätinstrument som avser att ge ett sammanfattande mått på trivsel även måste ta hänsyn till denna aspekt. Intressant att notera i samband med trivsel är att undersökningar som gjorts ute på förbanden under övningen (KFÖ 1969, 1971) uppvisar en sämre trivsel än vad som kommer till uttryck här. Detta antyder svårigheterna att mäta trivsel vid en tidpunkt utan att relatera mätningen till de händelser som inträffat i samband därmed.

SOU 1972:69

Redovisning av svar på frågorna 18-39 och 46-51

och 54-58

(KFÖ)

18. Före inryckningen hade jag en inkomst av tjänst eller rörelse (brutto före skatteavdrag) om i genomsnitt per månad 0 kr 1--1 000 kr 1 0 0 1 --1 500 kr 1 501--2 000 kr 2 0 0 1 --2 500 kr 2 501--3 000 kr 3 0 0 1 --3 500 kr 3 501--4 000 kr mer än 4 000 kr

N 32 22 39 111 315 281 202 109 152

2,5 1,7 3,0 8,7 24,9 22,2 15,9 8,6 12,0

1 263

99,5

449 160 95 102 90 46 19 10 14

45,5 16,2 9,6 10,3 9,1 4,6 1,9 1,0 1,4

99,6

1 042 97 33 14 2 7 8

86,6 8,0 2,7

1 203

99,6

%

19. DENNA FRÅGA BESVARAS ENDAST AV DEM SOM ÄR GIFTA ELLER SAMMANBOR Före inryckningen hade min maka/motsv en inkomst av tjänst eller rörelse (brutto före skatteavdrag) om i genomsnitt per månad 0 kr 1-1 000 kr 1 0 0 1 - 1 500 kr 1 5 0 1 - 2 000 kr 2 0 0 1 - 2 500 kr 2 5 0 1 - 3 000 kr 3 0 0 1 - 3 500 kr 3 5 0 1 - 4 000 kr mer än 4 000 kr

20. Vid tidpunkten för inryckningen hade jag/min familj andra inkomster, t ex räntor (brutto före skatteavdrag) än inkomst av tjänst eller rörelse om i genomsnitt per månad 0 kr 1 - 200 kr 2 0 1 - 400 kr 4 0 1 - 600 kr 6 0 1 - 800 kr 8 0 1 - 1 000 kr mer än 1 000 kr

SOU 1972:69

1,1 0,1 0,5 0,6

21. Vid tidpunkten för inryckningen hade bostadstillägg om i genomsnitt per månad

jag/min

familj

Okr 1 - 50 kr 5 1 - 1 0 0 kr 101-150 kr 151-200 kr 2 0 1 - 2 5 0 kr 2 5 1 - 3 0 0 kr 3 0 1 - 3 5 0 kr ier än 350 kr

22. Före inryckningen hade jag/min familj sammanlagt i socialhjälp (räkna ej in bostadstillägg) i genomsnitt per månad 0 kr 1 - 200 kr 2 0 1 - 400 kr 4 0 1 - 600 kr 6 0 1 - 800 kr 8 0 1 - 1 000 kr mer än 1 000 kr

23. Före inryckningen hade jag/min familj kontant ekonomisk hjälp av föräldrar eller andra närstående med i genomsnitt per månad 0 kr 1 - 200 kr 2 0 1 - 400 kr 4 0 1 - 600 kr 6 0 1 - 800 kr 8 0 1 - 1 000 kr mer än 1 000 kr

118 N 926 49 82 7.8 50 21 9 4 6

% 75,5 3,9 6,6 6,3 4,0 1,7 0,7 0,3 0,4

1 225

99,4

1 214 2 3 1 1 1 -

99,3 0,1 0,2 0,0 0,0 0,0 -

1 222

99,6

1 207 11 2 1 1 1

98,6 0,8 0,1 0,0 0,0 0,0

1 223

99,5

SOU 1972:69

24. Under krigsförbandsövningen hade jag inkomst eller ersättning (brutto före skatteavdrag) från min arbetsgivare/egen rörelse om i genomsnitt per månad Okr 1 - 500 kr 5 0 1 - 1 000 kr 1 0 0 1 - 1 500 kr 1 5 0 1 - 2 000 kr 2 0 0 1 - 2 500 kr 2 5 0 1 - 3 000 kr mer än 3 000 kr

25. Om Du hade inkomst eller ersättning från arbetsgivare/egen rörelse under krigsförbandsövningen, ange hur stor del, i procent, denna utgjorde av Din normala bruttolön 0% 1 - 19% 2 0 - 29 % 30- 49% 5 0 - 69 % 70- 79% 8 0 - 99 % 100%

26. Under krigsförbandsövningen hade jag under veckoslut inkomst (brutto före skatteavdrag) av civilt förvärvsarbete om sammanlagt 0 kr 1 - 200 kr 2 0 1 - 400 kr 4 0 1 - 600 kr 6 0 1 - 800 kr 8 0 1 - 1 000 kr mer än 1 000 kr

SOU 1972:69

N 637 102 188 75 63 50 43 40

% 53,1 8,5 15,6 6,2 5,2 4,1 3,5 3,3

1 198

99,5

640 21 334 13 30 91 27 17

54,5 1,7 28,4 1,1 2,5 7,7 2,3 1,4

1 173

99,6

1 179 11 6 4 3 2 4

97,4 0,9 0,4 0,3 0,2 0,1 0,3

1 209

99,6

27. DENNA FRÅGA BESVARAS ENDAST AV DEM SOM ÄR GIFTA ELLER SAMMANBOR Under krigsförbandsövningen hade min maka/motsv en inkomst av tjänst eller rörelse (brutto före skatteavdrag) om i genomsnitt per månad Okr 1-1 000 kr 1 0 0 1 - 1 500 kr 1 5 0 1 - 2 000 kr 2 0 0 1 - 2 500 kr 2 5 0 1 - 3 000 kr 3 0 0 1 - 3 500 kr 3 5 0 1 - 4 000 kr mer än 4 000 kr

N 493 149 82 96 83 44 17 8 11

50,1 15,1 8,3 9,7 8,4 4,4 1,7 0,8

99,6

307 64 74 189 41 197 70 20 7

31,6 6,6 7,6 19,5 4,2 20,3 7,2 2,0 0,7

99,7

572 225 162 108 58 40 20 9 16

47,2 18,5 13,3 8.9 4,7 3,3 1,6 0,7 1,3

1 210

99,5

%

1,1

28. DENNA FRÅGA BESVARAS ENDAST AV DEM SOM ÄR GIFTA ELLER SAMMANBOR Under krigsförbandsövningen hade min familj familjebidrag i form av fa milj e penning om per dag 0 kr l-10kr 1 1 - 1 5 kr 1 6 - 2 0 kr 2 1 - 2 5 kr 2 6 - 3 0 kr 3 1 - 3 5 kr 3 6 - 4 0 kr mer än 40 kr

29. Under krigsförbandsövningen om per dag

hade jag/min familj bostadsbidrag 0 kr l-10kr 1 1 - 1 5 kr 1 6 - 2 0 kr 2 1 - 2 5 kr 2 6 - 3 0 kr 3 1 - 3 5 kr 3 6 - 4 0 kr mer än 40 kr

120 SOU 1972:69

30. Under krigsförbandsövningen hade jag/min familj sammanlagt i socialhjälp (räkna ej in bostadstillägg eller bostadsbidrag) 0 kr 1 - 200 kr 2 0 1 - 400 kr 4 0 1 - 600 kr 6 0 1 - 800 kr 8 0 1 - 1 000 kr mer än 1 000 kr

31. Under krigsförbandsövningen hade jag/min familj kontant ekonomisk hjälp av föräldrar eller andra närstående med sammanlagt 0 kr 1 - 200 kr 2 0 1 - 400 kr 4 0 1 - 600 kr 6 0 1 - 800 kr 8 0 1 - 1 000 kr mer än 1 000 kr

32. Vid tidpunkten för inryckningen hade jag/min familj kostnader för bostad före avdrag för bostadstillägg per månad med (räkna ej in räntor och amorteringar på fastighetslån) 0 kr 1 - 200 kr 2 0 1 - 400 kr 4 0 1 - 600 kr 6 0 1 - 800 kr 8 0 1 - 1 000 kr 1 0 0 1 - 1 200 kr mer än 1 200 kr

SOU 1972:69

N 1 125 11 27 19 19 8 9

92,3 0,9 2,2 1,5 1,5 0,6 0,7

1 218

99,7

1 201 14 5 4 2 2 1

97,7 1,1 0,4 0,3 0,1 0,1 0,0

1 229

99,7

195 144 366 311 135 29 5 15

16,2 11,9 30,4 25,9 11,2 2,4 0,4 1,2

1 200

99,6

%

33. Vid tidpunkten för inryckningen hade jag/min familj att betala räntor, amorteringar och avbetalningar med i genomsnitt per Okr 1 - 300 kr 3 0 1 - 600 kr 6 0 1 - 900 kr 9 0 1 - 1 200 kr 1 2 0 1 - 1 500 kr 1 5 0 1 - 1 800 kr mer än 1 800 kr

34. Jag har utgifter för försörjning av frånskild hustru, av barn som inte bor tillsammans med mig, eller av mina föräldrar (ej betalning för min del i hushållet) med i genomsnitt per månad 0 kr - 200 kr - 400 kr - 600 kr - 800 kr - 1 000 kr n 1 000 kr

35. På grund av krigsförbandsövningen besparingar utnyttja sammanlagt

% 30,9 22,3 21,6 12,7 6,8 2,2 1,2 1,9

1 233

99,6

1 137 25 33 11 6 2 1

93,5 2,0 2,7 0,9 0,4 0,1 0,0

1 215

99,6

403 140 234 191 107 69 97

32,4 11,2 18,8 15,3 8,6 5,5 7,8

1 241

99,6

blev jag tvungen att av mina 0 kr 1 - 200 kr 2 0 1 - 400 kr 4 0 1 - 600 kr 6 0 1 - 800 kr 8 0 1 - 1 000 kr mer än 1 000 kr

122 N 382 275 267 157 84 28 16 24

SOU 1972:69

36. På grund av krigsförbandsövningen blev jag tvungen att låna sammanlagt Okr 1 - 200 kr 2 0 1 - 400 kr 4 0 1 - 600 kr 6 0 1 - 800 kr 8 0 1 - 1 000 kr mer än 1 000 kr

N 1 075 40 32 21 13 13 19

% 88,6 3,2 2,6 1,7 1,0 1,0 1,5

1 213

99,6

76 11 3 3 3

79,1 11,4 3,1 3,1 3,1

99,8

41 65

38,6 61,3

99,9

25 47 29 5

23,5 44,3 27,3 4,7

99,8

182 388 361 159 186

14,2 30,4 28,2 12,4 14,5

1 276

99,7

37. FRÅGORNA 37, 38 OCH 39 BESVARAS ENDAST AV DEM SOM ÄR EGNA FÖRETAGARE/JORDBRUKARE Hur stort näringsbidrag per dag hade Du under krigsförbandsövningen? 0 kr 1-10 kr 11 - 2 0 kr 2 1 - 3 0 kr 3 1 - 4 0 kr

38. Har Du behövt anställa extra personal på grund av Din krigsförbandsövning? Ja Nej

39. Har företaget/jordbruket fungerat under Din frånvaro? Ja, i samma omfattning som då jag är där Ja, delvis Nej, verksamheten var tillfälligt nedlagd Nej, verksamheten har definitivt upphört

46. Anser Du att tidpunkten för den militära utbildning Du nyss genomgått var lämplig eller olämplig ur Din synvinkel sett? Mycket lämplig Ganska lämplig Varken lämplig eller olämplig Ganska olämplig Mycket olämplig

SOU 1972:69

47. Hur har Du trivts under krigsförbandsövningen? Mycket bra Ganska bra Varken bra eller dåligt Ganska dåligt Mycket dåligt

48. Hur trivdes Du med Dina arbetsuppgifter under krigsförbandsövningen? Mycket bra Ganska bra Varken bra eller dåligt Ganska dåligt Mycket dåligt

49. Vad tyckte Du om förläggningen under krigsförbandsövningen? Mycket bra Ganska bra Varken bra eller dåligt Ganska dåligt Mycket dåligt

50. Hur trivdes Du med de andra värnpliktiga i Din grupp? Mycket bra Ganska bra Varken bra eller dåligt Ganska dåligt Mycket dåligt

N

%

181 512 360 138 84

14,1 40,1 28,2 10,8 6,5

1 275

99,7

231 534 301 108 102

18,1 41,8 23,5 8,4 7,9

1 276

99,7

195 358 234 231 258

15,2 28,0 18,3 18,1 20,2

1 276

99,8

938 296 35 5 2

73,5 23,1 2,7 0,3 0,1

1 276

99,7

624 415 147 58 26

49,1 32,6 11,5 4,5 2,0

1 270

99,7

51. Hur tycker Du att Ditt befäl varit under krigsförbandsövningen? Mycket bra Ganska bra Varken bra eller dåligt Ganska dåligt Mycket dåligt

124 SOU 1972:69

54. Hur långt från Din hemort var Du förlagd under krigsförbandsövningen? Mindre än 20 km 2 0 - 50 km 5 1 - 1 5 0 km 151-300 km 3 0 1 - 5 0 0 km 5 0 1 - 8 0 0 km mer än 800 km

55. Hur ofta reste Du hem under krigsförbandsövningen? Ett par gånger i veckan Varje veckoslut Ett par gånger sammanlagt Ingen gång

56. Anser Du att Du hade möjlighet att resa hem i den utsträckning Du ville under krigsförbandsövningen? Ja, absolut Ja, i stort sett Kanske Nej, i stort sett inte Nej, absolut inte

57. Vilket färdmedel använde Du vanligen vid hemresan? Tåg Bil Buss Flyg Båt Annat Flera färdmedel

SOU 1972:69

N 73 209 491 264 92 65 67

% 5,7 16,5 38,9 20,9

7,2 5,1 5,3

1 261

99,6

379 264 432 193

29,8 20,8 34,0 15,2

1 268

99,8

198 487 89 207 286

15,6 38,4 16,3 22,5

1 268

99,8

7,0

7,1

1 000

83,6

20 47 11 2 30

1,6 3,9 0,9 0,1 2,5

1 196

99,9

58. Hur lång tid tog det för Dig att resa hem med det färdmedel Du angivit ovan? (ange tid endast i en riktning) Mindre än 1 timme 1 - 3 timmar 3 - 5 timmar 5— 7 timmar 7 — 10 timmar mer än 10 timmar

126 N 345 593 144 55 32 42

% 28,4 48,9 11,9 4,5 2,6 3,4

1 211

99,7

SOU 1972:69

IV

Jämförelse och diskussion av resultaten

21 Jämförelse och diskussion

En direkt jämförelse mellan grundutbildnings- och repetitionsutbildningsvärnpliktiga försvåras p g a de olikartade förhållanden under vilka resp tjänstgöring fullgörs. Grundutbildningen sträcker sig över relativt lång tid medan krigsförbandsövningen är av kortvarig natur. Stora skillnader finns också med avseende på utbildningens innehåll. Under grundutbildningen är man huvudsakligen förlagd i kasern, under KFÖ till stor del i tält. Åldersskillnaderna är markanta. GU-värnpliktiga bildar en homogen åldersgrupp (omkring 20 år) medan KFÖ-värnpliktiga utgör en mera heterogen och äldre grupp (medianålder 3 0 - 3 4 år). P g a att de senare är äldre är också en större andel sammanboende eller gifta medan endast en liten andel av de GU-värnpliktiga är i samma situation. Detsamma gäller antalet barn. En större andel av de GU-värnpliktiga var studerande vid inryckningen och en större andel var arbetslösa jämfört med KFÖ-gruppen.

21.1 Den ekonomiska situationen i samband med militärtjänstgöring Ur individens synvinkel innebär militärtjänstgöringen normalt ett inkomstbortfall. Medianinkomsten före inryckning bland GUvärnpliktiga var 1501-2000 kr och för KFÖ-värnpliktiga 2 5 0 1 - 3 0 0 0 kr. Under rnilitärtjänstgöringen är andelen SOU 1972:69

som har inkomster betydligt lägre. Detta gäller både GU- och KFÖ-värnpliktiga. Under grundutbildningen är dock andelen med inkomster av tjänst eller rörelse betydligt mindre än bland KFÖ-värnpliktiga. Detta beror till stor del på att man kan erhålla ersättning från arbetsgivare under krigsförbandsövningen, vilket däremot är sällsynt under grundutbildningen. Ersättningsgivandet varierar dock med typ av arbetsgivare. De statligt och kommunalt anställda har ersättning i större utsträckning än de privat anställda. Trots att en del har ersättning från arbetsgivare under krigsförbandsövningen är det ändå drygt 50 % av KFÖ-värnpliktiga, som saknar sådan ersättning. KFÖ-värnpliktiga är till stor del beroende av de bidrag, ersättningar eller annat som de kan erhålla. Möjligheterna att arbeta t ex under veckoslut är nämligen starkt begränsade beroende på att tjänstgöringsförhållanden ej tillåter detta. GU-värnpliktiga har däremot större möjlighet att arbeta under veckoslut och övningsuppehåll. Det är dock endast en liten del som uppger att de haft inkomster av veckoslutsarbete. Däremot är andelen, som haft inkomst av arbete under övningsuppehåll, betydligt större. I fråga om bostadsförhållanden framkommer skillnader mellan GU- och KFÖ-värnpliktiga. GU-värnpliktiga har i mindre omfattning egen bostad, vilket delvis kan 127

förklaras av att de inte har familj. Detta innebär att de i mindre omfattning har utgifter för bostad. Detsamma gäller utgifter för räntor och amorteringar. Reglerna för beviljande av bostadsbidrag är också mindre restriktiva beträffande ensamstående under krigsförbandsövning än under grundutbildning. Under grundutbildningen var det endast ett fåtal ensamstående som hade bostadsbidrag. För de GU-värnpliktiga som före inryckningen hade egen bostad föreligger alltså problemet om man skall klara av hyran eller ej. Det visar sig att en del av dem också varit tvungna att göra sig av med bostaden, främst beroende på att de ej hade råd med hyran. Detta kan ha långsiktiga konsekvenser med tanke på den brist som f n råder på bostäder. En annan konsekvens gäller sysselsättningsläget. En stor andel av dem som gjort grundutbildning har angivit att de efter utryckningen var arbetslösa. Beträffande KFÖ-värnpliktiga finns viss tendens till att egna företagare/jordbrukare haft svårigheter att hålla rörelsen igång under frånvaron. I vad mån detta inverkat negativt på företaget kan man endast spekulera kring. Att det har konsekvenser för den värnpliktige och hans familj är dock helt klart. Militärtjänstgöringen medför en betydande inkomstsänkning för den värnpliktige och hans familj. I vad mån denna inkomstsänkning medför sänkt standard beror på de inkomster, bidrag och utgifter den värnpliktige har. Av de resultat som framkommit i denna studie kan man dock anta att det för de allra flesta innebär en standardsänkning och svårigheter att klara ekonomin. Härpå tyder bl a att en stor del av de värnpliktiga (både GU och KFÖ) varit tvungna att ta av sina besparingar under militärtjänstgöringen. Av GU-värnpliktiga utnyttjade ca 90 % besparingar. Motsvarande för KFÖ-värnpliktiga är ca 7 0 % . Att GUvärnpliktiga utnyttjade besparingar i större utsträckning är förklarligt bl a med tanke på att deras tjänstgöring är längre och att förmånerna är något fördelaktigare för KFÖ 128

-värnpliktiga. Andelen som varit tvungna att låna pengar är betydligt större bland dem som gjort grundutbildning. Drygt 40 % av dessa uppger att de tvingats låna jämfört med drygt 10 % av KFÖ-värnpliktiga. Att man varit tvungen att ta av besparingar eller att ta lån betyder att militärtjänstgöringen även har långsiktiga ekonomiska konsekvenser för individen. Från samhällsekonomisk synpunkt innebär militärtjänstgöringen ett produktionsbortfall. Ett sätt att uppskatta detta produktionsbortfall är att se på den inkomst den värnpliktige hade före inryckningen. Nästan samtliga KFÖ-värnpliktiga har angett att de hade inkomster före övningen. Medianinkomsten ligger i inkomstintervallet 2501-3000 kr. Andelen GU-värnpliktiga, som hade inkomst före inryckning, är något mindre och medianinkomsten något lägre, 1501-2000 kr. Den redovisning som hittills presenterats är baserad på uppgifter som de värnpliktiga själv lämnat om inkomster, bidrag och utgifter. En typ av felkälla i resultaten kan vara en medveten strävan från respondenten att inte ange sina verkliga inkomster. Denna risk tror vi dock delvis elimineras av att individen uppger t ex sin inkomst med hjälp av en fast skala i stället för att direkt ange inkomsten i kronor. Att respondenterna får klart för sig syftet med undersökningen bidrar också till att eliminera denna felkälla. En svårighet som alltid föreligger då det gäller frågor av denna typ är att de uppgifter man vill ha alltid är tidsbestämda. Vi har använt frågor av typen; "Före inryckningen hade jag en inkomst av tjänst eller rörelse (brutto före skatteavdrag) om i genomsnitt per månad" och samma fråga beträffande inkomst efter inryckning. Genom att fråga på dettta sätt bör, alltså de som slutat sin anställning någon månad innan inryckningen ange inkomst. Detta medför att den som anger att han saknar inkomster efter inryckningen eventuellt även saknade inkomster månaden före inryckningen. Detta kan påverka resultaten. SOU 1972:69

För att söka få en uppfattning om hur de värnpliktiga själva upplevde sin ekonomi i samband med militärtjänstgöringen ställdes tre frågor både till GU- och KFÖ-värnpliktiga. Intressant att notera är att det inte föreligger någon större skillnad mellan GUoch KFÖ-värnpliktiga med avseende på deras bedömning av ekonomin före inryckning. Medianvärdena är 2.33 respektive 2.48. (1 anger det mest positiva värdet och 5 det mest negativa). Majoriteten anser alltså att ekonomin var god. Den faktiska medianinkomsten för de båda grupperna skilde sig dock markant. Efter inryckningen framkommer dock klara skillnader mellan GU- och KFÖ-värnpliktiga. De förra bedömer sin ekonomi mer negativt (medianvärde = 4.07) än KFÖ-värnpliktiga (medianvärde = 3.16). Medianvärdena för båda grupperna tyder på att de upplevt en försämring av ekonomin

dock mer uttalad bland GU-värnpliktiga. Detta kan till stor del förklaras av deras längre utbildningstid och sämre ekonomiska förmåner. Att man upplevt en kraftig försämring av ekonomin under militärtjänstgöringen framkommer tydligt av svaren på den fråga där man själv jämför ekonomin före och efter inryckning. Medianvärdet för GU-värnpliktiga är 4.64 och för KFÖ-värnpliktiga 3.95. Det föreligger, som synes, skillnader även mellan grupperna. Majoriteten av dem som gjort grundutbildning anser att de hade det mycket sämre, medan majoriteten av de KFÖ-värnpliktiga anser att de fått det sämre. I analysen av den värnpliktiges ekonomi delade vi upp de värnpliktiga i fyra grupper utifrån svaren på den fråga där de angav vad de ansåg om ekonomin efter inryckning. Vid en jämförelse mellan GU- och KFÖ-värnpliktiga framkommer vissa likheter. Man bör dock vara försiktig vid tolk-

UPPLEVELSE AV EKONOMIN (MEDIANER)

före militärtjänsten

under militärtjänsten

jämförelse mellan före och under militärtjänsten

Mycket god

Mycket god

Mycket bättre under i l

GU (2.33) KFÖ (2.48)

KFÖ (3.95)

GU (4.64) Mycket dålig

Mycket dålig

Mycket sämre under

Figur 21.1 Upplevelse av ekonomin i samband med grundutbildning och krigsförbandsövning 9-SOU

1972:69

ningen eftersom inkomstförhållanden m m skiljer sig åt för värnpliktiga med grundutbildning och krigsförbandsövning. Den grupp som ansåg att ekonomin efter inryckning var ganska eller mycket god hade samma åsikt beträffande ekonomin före inryckning. Intressant här är trivselns relation till ekonomin. De som anser att ekonomin var god trivdes också bra såväl i stort som med arbetsuppgifter, befäl och förläggning. Det omvända förhållandet mellan trivsel och ekonomi råder bland dem som angett att ekonomin var mycket dålig under militärtjänstgöringen. Det framkommer även andra likheter mellan KFÖ- och GU-värnpliktiga med avseende på upplevelser av ekonomin: • bland dem som ansåg att ekonomin var god hade en större andel högre militär grad, längre civil skolutbildning, ersättning från arbetsgivare, utnyttjade inte besparingar och tog inte lån, • bland dem som ansåg att ekonomin var mycket dålig var större delen meniga, hade kort (lägre) civil skolutbildning, hade inte ersättning från arbetsgivare, var tvungna att ta av sina besparingar och att ta lån p g a militärtjänstgöringen. Hur den värnpliktige klarar ekonomin i samband med militärtjänstgöringen påverkas av hans kännedom om olika förmåner han kan utnyttja i samband med militärtjänstgöringen. Därmed kommer man in på informationsproblematiken.

21.2 Information

om förmåner

Analysen av de frågor som belyser kännedom om olika förmåner och i vad mån man ansökt om sådana tyder på att den värnpliktige själv i stor utsträckning skaffar information och främst då om de förmåner han har möjlighet att utnyttja. Detta gäller såväl GUsom KFÖ-värnpliktiga. Detta intryck förstärks ytterligare då man jämför resultaten för grundutbildnings- och krigsförbandsövningsvärnpliktiga. Kännedom om olika skäl till tjänstledighet är större 130

bland dem som avslutat grundutbildning jämfört med krigsförbandsövning. GUvärnpliktiga har större möjlighet att utnyttja tjänsledighet än KFÖ-värnpliktiga. GUvärnpliktiga har också som väntat ansökt om tjänstledighet i större utsträckning. Beträffande ekonomiska förmåner har KFÖ-värnpliktiga större kännedom än GUvärnpliktiga. Detta kan hänga samman med att beviljandet av en del av dessa förmåner t ex bostadsbidrag är mer restriktivt för ensamstående än för sammanboende. De flesta av dem som gjort krigsförbandsövning är sammanboende vilket inte är fallet för GU-värnpliktiga. Det framkommer också att andelen som ansökt om bostadsbidrag är större för KFÖvärnpliktiga. Detsamma gäller näringsbidrag, vilket är naturligt med tanke på att en större andel av dessa är egna företagare/jordbrukare. Beträffande ekonomiska förmåner för sammanboende är skillnaden i kännedom inte speciellt stor. Viss skillnad föreligger dock i ansökningsfrekvens, så att KFÖvärnpliktiga ansökt om familjepenning i något större utsträckning. Syftet med de informationsfrågor som ställdes var att få en uppfattning om hur mycket man känner till om de förmåner som är av betydelse för den värnpliktiges ekonomiska och sociala situation. Frågorna ger inte en fullständig kartläggning av informationsproblematiken. Det utsäger nämligen inte på vilket sätt den värnpliktige fått information och av vem. Resultaten av frågorna ger en antydan om att man känner till de förmåner man har möjlighet att utnyttja. Övriga förmåner känner man till i mindre omfattning. Detta visar på behovet av en kartläggning av och en systematisk uppföljning av den information som ges om förmåner i samband med inryckning. Den ekonomiska situationen för den värnpliktige kan förbättras avsevärt om han känner till och kan utnyttja de förmåner han har möjlighet att erhålla. Det framgår också att kännedomen om vissa förmåner är låg, SOU 1972:69

t ex sjukbidrag. Detta bidrag känner endast 35 % av de sammanboende GU-värnpliktiga till och motsvarande andel av de KFÖvärnpliktiga är ännu lägre, 27 %. Beträffande familjepenning förväntar man sig att så gott som samtliga sammanboende skall känna till detta. Det är dock ca 20 % av de sammanboende GU-värnpliktiga som anger att de inte känner till detta. Motsvarande andel bland KFÖ-värnpliktiga är drygt 10 %. De som inte känner till bidraget kan ju inte ansöka om det. Detta ger ytterligare belägg för behovet av en kartläggning av informationsspridning, informationskanaler och informationsmängd .

ningsväfnpliktiga ville hellre ha fler fria resor. Vid en jämförelse mellan tre olika former av förmåner visar det sig att en lika stor andel av båda kategorierna värnpliktiga (ca 1/4) ville ha en renodlad värnpliktslön. Majoriteten av övriga KFÖ-värnpliktiga ansåg att det nuvarande systemet var bäst medan man i GU-kategorin finner att de flesta ville att de kontanta förmånerna ersätts av en värnpliktslön (med ett bibehållande av naturaförmånerna). Även detta beror på att en större andel av de KFÖ-värnpliktiga var sammanboende.

21.4 Trivsel och avstånd 21.3 Åsikter om det nuvarande förmånssystemet och eventuella förändringar av detta I relation till informationsproblematiken är det intressant att belysa vad man anser om det nuvarande förmånssystemet bland GUoch KFÖ-värnpliktiga. Man kan förvänta sig vissa skillnader p g a att åldersfördelningen i de både grupperna markant skiljer sig. De äldre värnpliktiga hade delvis andra förmåner när de gjorde sin grundutbildning än dagens värnpliktiga. Beträffande förändringar av ersättningssystemet inom givna kostnadsramar föreligger inga åsiktsskillnader mellan GU- och KFÖ-värnpliktiga. Ungefär lika stora andelar anser att det nuvarande ersättningssystemet är att föredra som att kontantförmånerna ökas och naturaförmånerna minskas. De största skillnaderna framträder beträffande fördelningen av en tänkt ökning av kostnadsramarna. GU-värnpliktiga ville helst att egenförmånerna skulle ökas medan KFÖ -värnpliktiga helst ville se en ökning av familjebidragen. Dessa skillnader. beror till stor del på att den senare gruppen var sammanboende i mycket större utsträckning än GU-värnpliktiga. De som inte hade familj var givetvis mest angelägna om en höjning av egenförmånen. Av KFÖ-värnpliktiga ville även en större andel ha hjälp med utgifter för räntor och amorteringar. De grundutbildSOU 1972:69

Trivsel. En direkt jämförelse mellan GU- och KFÖ-värnpliktiga med avseende på trivsel är svår att göra främst beroende på olikheter i den militära utbildningen. Jämförbarheten begränsas också av att de frågor som ställts inte var riktigt desamma för båda kategorierna. De trivselfrågor som är gemensamma avsåg allmän trivsel, trivsel med arbetsuppgifter, befäl, kamrater och förläggning. Ytterligare en fråga ställdes till både GU- och KFÖ-värnpliktiga nämligen om tidpunkten för militärtjänstgöringen var lämplig eller olämplig ur individens synvinkel. Generellt kan sägas att KFÖ-värnpliktiga uppvisar mer positiva medianvärden på samtliga trivselfrågor utom vad gäller tidpunkten för utbildningen, där GU-värnpliktiga är något mer positiva. Det föreligger inga skillnader mellan sammanboende och ej sammanboende i KFÖmaterialet m a p trivsel, medan man däremot i GU-materialet kan märka en svag tendens till att de sammanboende trivs sämre. Av resultaten framkommer vidare att upplevelsen av ekonomin påverkar trivseln. Detta gäller för både GU- och KFÖvärnpliktiga, dock något mer beträffande de förstnämnda. En intressant jämförelse är att relatera de trivselvärden som framkommit i denna studie till andra undersökningar, där liknande frågor använts. En faktor man vid en sådan 131

jämförelse måste ta hänsyn till är vid vilken tidpunkt mätningen gjordes. Denna faktor tycks i hög grad påverka resultaten av trivselmätningen. Mätningen ger nämligen olika värden om den genomföres under respektive efter utbildningen. Vi har jämfört vår undersökning som gjordes efter utryckningen med undersökningar av trivseln gjorda under pågående tjänstgöring. Dessa är L Aldemark och L Weibull: Information, kommunikation och motivation, del V, MPI 1971, och E Lindkvist: Attitydundersökningar i samband med krigsförbandsövningarna 1969, MPI 1969, samt motsvarande undersökning från 1971 (KFÖ 71), som f n utarbetas av E Lindqvist. Vi kan konstatera att vår undersökning vad gäller såväl grundutbildning som krigsförbandsövning på flera trivselvariabler gav betydligt lägre medianvärden (bättre trivsel) än ovan nämnda undersökningar. Den senaste undersökningen, KFÖ-71, gav en median, på frågan om allmän trivsel, på 3,34 att jämföras med vår median på 2,69. De uppkomna skillnaderna bör kunna förklaras med att den som besvarar en enkät under pågående militärtjänstgöring vid bedömningen av trivseln på ett helt annat sätt tar hänsyn till enskilda händelser och upplevelser. Om t ex enkäten skall besvaras kort efter det att en ansträngande övning avslutas så kan upplevelsen av denna slå igenom när den värnpliktige skall bedöma sin trivsel. Om den värnpliktige besvarar trivselfrågorna en tid efter att militärtjänstgöringen avslutas kan man istället få en "förskjutning" av de upplevelser som varit bestämmande för trivseln på så sätt att de positiva upplevelserna får en större betydelse. För dem som avslutat sin grundutbildning blir det förmodligen den senare delen av militärtjänstgöringen man bäst kommer ihåg. Detta får speciellt för de befälsutbildade den effekten att den tid de minns bäst är den tid de p g a förbättrade förmåner trivdes bäst. Betydelsen härav för svaren på trivselfrågorna inses lätt. Detta visar också på svårigheten att vid en 132

viss tidpunkt göra en sammanfattande mätning av trivseln under en längre tidsrymd. Det kan vara svårt att ange en "genomsnittlig" trivsel när förhållandena kan ha skiftat kraftigt under tjänstgöringstiden. Resonemanget ovan aktualiserar de problem man ställs inför när man skall välja mellan att mäta trivseln under respektive efter avslutad militärtjänstgöring. Vilket av dessa förfaringssätt man väljer beror till stor del på i vilket sammanhang trivselmätningen skall göras. Denna enkät måste, p g a dess huvudsakliga inriktning på ekonomin, besvaras efter utryckningen. Vilket av tillvägagångssätten som ger den mest rättvisande bilden av den värnpliktiges trivsel är svårt att säga. Den förda diskussionen leder till att knappast någon av dem kan betraktas som tillfredsställande. För att mäta trivseln under militärtjänstgöring på ett riktigt sätt bör detta ske kontinuerligt och inte vid en enda tidpunkt. En annan svårighet som vi tidigare i denna rapport har diskuterat är trivselmätning med enkät. Vad vi då betonade var svårigheterna att nyansera mätningen på ett sådant sätt att de variabler man använder sig av är så endimensionella som möjligt, dvs inom sig innehåller så få faktorer att ta hänsyn till att man med stor säkerhet vet vad det är respondenten svarat på (hög validitet). Nackdelen med frågor av typen "Hur tycker Du att Ditt befäl varit under militärtjänstgöringen?" är att man t ex inte vet vilka aspekter hos befälen de olika respondenterna fäst sig vid och alltså tagit till utgångspunkt vid besvarandet av frågan. Säkert är att de aspekter man fäst sig vid också varierar från individ till individ dvs de olika respondenterna har besvarat delvis "olika" frågor. Vi betonade önskvärdheten men också svårigheten med att konstruera ett index, som ett sammanfattningsmått för de olika delvariablerna. Svårigheten är att veta hur mycket de olika aspekterna var för sig betyder för den värnpliktiges trivsel. På detta tyder vad som framkommer då man korrelerar den allmänna trivselfrågan med de frågor som avser olika trivselaspekter. I GUSOU 1972:69

materialet varierar t ex korrelationskoefficienten från 0,33 till 0,74, där det starkaste sambandet erhölls mellan allmän trivsel och trivsel med arbetsuppgifterna. Liknande resultat framkommer i KFÖmaterialet. Olika delvariabler tycks alltså betyda olika mycket för den enskilde respondentens totala trivsel. Ett sätt att komma från detta problem är att införa ett faktorsystem där de olika delvariablerna får olika stor vikt vid sammanvägningen. Ett sådant faktorsystem var inte möjligt att konstruera i föreliggande undersökning. Vad som alltså skulle krävas om man mera ingående vill studera trivselproblematiken under militärtjänstgöring är en precisering eller konkretisering av de i enkäten ingående frågorna samt ett sätt att sammanväga dessa. Detta skulle bl a innebära att man för att mäta, låt oss säga, trivsel med arbetsuppgifterna skulle tvingas ställa flera frågor inom detta område med följd att det totala antalet frågor skulle öka kraftigt. Ett sådant tillvägagångssätt är ofta inte möjligt, speciellt inte då trivselproblematiken som i detta fall bara är en del inom ramen för en mera omfattande undersökning. Enkäten skulle bli alltför omfångsrik och svårbesvarad, vilket troligtvis skulle reducera svarsbenägenheten. Den ovanstående diskussionen gäller huvudsakligen bara om förutsättningarna för undersökningen är desamma som i detta fall, dvs postenkät efter utryckningen. Nu kan man givetvis variera dessa förutsättningar; så t ex kan man göra en undersökning av trivseln under militärtjänstgöring med hjälp av intervjumetod. I stället för en tvärsnittsundersökning (dvs mätning vid ett enda tillfälle) kan man göra kontinuerliga mätningar över tiden och se hur de värnpliktigas trivsel förändras. Det sista är inte minst viktigt då trivseln inte är statisk utan ständigt stadd i förändring. Vid kontinuerliga mätningar skulle bilden bli mera nyanserad då dynamiken hos trivselattityderna skulle framträda. Avstånd. De flesta värnpliktiga som deltagit i denna undersökning hade sin hemort 10-SOU

1972:69

relativt nära förläggningsorten. Drygt 80 % av GU-värnpliktiga hade mindre än 150 km till hemorten mot 60 % av de KFÖ-värnpliktiga. Att avståndet mellan förläggningsort och hemort i km är relativt kort medför att vi här inte kan belysa avståndsproblematiken på ett uttömmande sätt. Av de resultat som framkommit framgår att trivsel och kilometeravstånd inte är så klart relaterade som man tidigare trott, nämligen att ju längre avstånd desto sämre trivsel. Vi har inte funnit några sådana tendenser. Vi har däremot funnit samband mellan åsikter om möjlighet att resa hem och trivsel. Det förefaller rimligare att söka relatera faktiska hemresmöjligheter till krav på sådana. Detta påverka förmodligen trivseln i större utsträckning än enbart avstånd i kilometer. 21.5 Uppslag till fortsatta

studier

Vi har i de tidigare diskussionerna antytt något om vad som kan anses vara angeläget att ytterligare undersöka i relation till det område som denna undersökning belyser och de resultat som framkommit. En kartläggning och uppföljning av den information som ges till inryckande värnpliktiga om olika möjligheter att ansöka om bidrag, tjänstledighet m m framstår som angeläget med utgångspunkt från de resultat som framkommit här. Intressant vore att studera informationskanaler, informationsmängd, informationens innehåll och utformning samt effekter av den givna informationen. Den belysning av den värnpliktiges ekonomiska och sociala situation under grundutbildning respektive repetitionsutbildning som denna studie ger bör för att en uttömmande information om de problem som antyds här skall kunna ges, följas upp med en studie, där man i detalj försöker kartlägga problemen. Detta tycks också angeläget med tanke på den nuvarande storleken på avgångar och "nerklassningar" under militärtjänstgöringen. 133

Vid en sådan studie bör man i stället för enkätförfarande använda intervjuer. Följaktligen skulle antalet värnpliktiga i studien inte vara av samma storlek som här utan ett mindre antal skulle räcka. Vid uppläggningen av en sådan studie skulle resultaten från vår undersökning kunna utnyttjas vid definitionen av de problemområden som intervjun skall belysa. En annan källa till information rörande problemområden som eventuellt skulle kunna utnyttjas är statistiken över personalvårdsärenden ute på förbanden. Ett annat angeläget forskningsområde som antytts är avståndets inverkan på trivseln under militärutbildningen.

134 SOU 1972:69

Referenser

Aldemark, L och Weibull, L: Information, kommunikation och motivation Del III MPI B-rapport nr 66, Stockholm 1971. Betaenkning nr 499, Befalingsmandsuddannelsen og arbejdsklimaet i forsvaret 4.del De vaernphgtiges okonomiske og sociale forhold, Köpenhamn 1968 Dahlén, S, Magnusson, T, Thomasson^ K och Åsen, G: Rapport om de värnpliktigas arbetssituation i samband med utryckningen våren 1971, Värmlands Regemente I 2, Karlstad 1971. Familjebidrag till värnpliktiga under grundutbildning, Försvarsstabens Personalvårdsbyrå Hultåker, Ö och Nisbel, R: Fritidsverksamhet och anpassning under grundutbildning bland vpl inom Bodens garnison, MPI Brapport nr 37, Stockholm 1969 Appendix till d :o

Sammanställning av resultat från enkätundersökning "Arbetsmarknadsfrågor" Kungliga Wendes Artilleriregemente A 3, Kristianstad 1971 Statistik rörande VPV Solna 1971

anståndsärenden

1970,

Studie PV, Försvarsstabens Personalvårdsbyrå 1971 Vejde, O: Hur man räknar statistik, Stockholm 1962 Våra sociala förmåner, Trygg-Hansa, Västerås 1971 Värnpliktsförmåner 1971/72 års upplaga, Försvarsstabens Personalvårdsbyrå 1971 Wallis, W A and Roberts, H V: Statistics, A New Approach, London 1964.

Johansson, S: Om levnadsnivåundersökningen, Stockholm 1970 Ross, A: En jämförande studie av utbildningsresultatet hos värnpliktiga vid I 20 som rekryterats från Västerbotten och från Stockholmsområdet, MPI B-rapport nr 59, Stockholm 1971 SOU 1972:69

Statens offentliga utredningar 1972 Kronologisk förteckning

1. Ämbetsansvaret II. J u . 2. Svensk möbelindustri. I. 3. Personal för t y g - och intendenturförvaltning. Fö. 4 . Säkerhets- och försvarspolitiken. Fö. 5. CKR. (Centrala körkortsregistret) K. 6. Reklam I. Beskattning av reklamen. U. 7. Reklam II. Beskrivning och analys. U. 8. Reklam III. Ställningstaganden och förslag. U. (Utkommer senare.) 9. Reklam IV. Reklamens bestämningsfaktorer. U. (Utkommer senare.) 10. Godsbefordran till sjöss. J u . 11. Förenklad löntagarbeskattning. Fi. 12. Skadestånd IV. J u . 13. Kommersiell service i glesbygder. In. 14. Revision av vattenlagen. Del 2. J u . 15. Ny regeringsform • Ny riksdagsordning. J u . 16. Ny regeringsform • Ny riksdagsordning. (Följdförfattningar) J u . 17. Nomineringsförfarande vid riksdagsval • Riksdagen i pressen. J u . 18. Norge och den norska exilregeringen under andra världskriget. Ju. 19. Uppsökande verksamhet för cirkelstudier inom vuxenutbildningen. U. 20. Läs- och bokvanor i fem svenska samhällen. Litteraturutredningens läsvanestudier. U. 2 1 . Svävarfartslag. K. 22. Domstolsväsendet IV. Skiljedomstol. J u . 23. Högre utbildning - regional rekrytering och samhällsekonomiska kalkyler. U. 24. Vägfraktavtalet II. J u . 25. Naturgas i Sverige. I. 26. Förskolan 1. S. 27. Förskolan 2. S. 28. Konsumentköplag. J u . 29. Konsumentupplysning om försäkringar. H. 30. Bostadsanpassningsbidrag. In. 3 1 . Lag om hälso- och miljöfarliga varor. Jo. 32. Kommunalt samlingsstyre eller majoritetsstyre? C. 33. Förhandlingsrätt för pensionärer. In. 34. Familjestöd. S. 35. Skogsbrukets frö- och plantförsörjning. Jo. 36. Samhälle och trossamfund. Slutbetänkande. U. 37. Samhälle och trossamfund. Bilaga 1—19. U. 38. Samhälle och trossamfund. Bilaga 20. Andra trossamfunds ekonomi. U. 39. Abortfrågan. Remissyttranden. J u . 40. Konkurrens i bostadsbyggandet. In. 4 1 . Familj och äktenskap I. Ju. 42. Vägtrafikbeskattningen. Fi. 43. Utnyttjande och skydd av havet. I. 44. Reformerad skatteutjämning. Fi. 45. Kulturminnesvård. U. 46. Landskapsvård genom täktsamverkan. J u . 47. Data och integritet. J u . 48. Riksdagen och försvarsplaneringen. Fö. 49. Tryckfriheten och reklamen. J u . 50. Skyddsrum. Fö. 5 1 . Sjölagens befraktningskapitel. J u . 52. Rapport angående kommunal information m.m. C. 53. Handräckningstjänst i försvaret. Fö. 54. Skyddat arbete. In. 55. Decentralisering av statlig verksamhet — ett led i regionalpolitiken. Del 2. Slutrapport. Fi. 56. Glesbygder och glesbygdspolitik. In.

57. Ledningsrättslag. Ju. 58. Koncession för pipelines. K. 59. Att välja framtid. Ju. 60. Beskattade förmåner vid sjukdom och arbetslöshet m.m. S. 6 1 . Försök med bibliotek. Litteraturutredningens biblioteksstudier. U. 62. Offentligt stöd till de politiska partierna. J u . 63. Näringslivets försörjning med riskkapital från allmänna pensionsfonden. Fi. 64. Kriminalvård. J u . 65. Barnavårdsmannafrågan. Ju. 66. Ny kulturpolitik. Del 1. Nuläge och förslag. U. 67. Ny kulturpolitik. Del 2. Sammanfattningar. U. 68. Värnpliktsförmåner. Fö. 69. Värnpliktigas ekonomiska och sociala situation. Bilaga 5 till UFV betänkande Värnpliktsförmåner. Fö.

SOU 1972:69

Statens offentliga utredningar 1972 Systematisk förteckning

Justitiedepartementet Ämbetsansvaret II. [1] Godsbefordran till sjöss. [10] Skadestånd IV. [12] Revision av vattenlagen. Del 2. [14] Grundlagberedningen. 1 . Ny regeringsform • Nyriksdagsordning. [15] 2. Ny regeringsform • Ny riksdagsordning (Följdförfattningar) [16] 3. Nomineringsförfarande vid riksdagsval • Riksdagen i pressen. [17] 4. Norge och den norska exilregeringen under andra världskriget. [18] Domstolsväsendet IV. Skiljedomstol. [22] Vägfraktavtalet II. [24] Konsumentköplag. [28] Abortfrågan. Remissyttranden. [39] Familj och äktenskap I. [41] Landskapsvård genom täktsamverkan. [46] Data och integritet. [47] Tryckfriheten och reklamen. [49] Sjölagens befraktningskapitel. [51] Ledningsrättslag. [57] Att välja framtid. [59] Offentligt stöd till de politiska partierna. [62] Kriminalvård. [64] Barnavårdsmannafrågan. [65]

4. Reklam IV. Reklamens bestämningsfaktorer. [9] (Utkommer senare.) Uppsökande verksamhet för cirkelstudier inom vuxenutbildningen. [19] 1968 års litteraturutredning. 1. Läs- och bokvanor i fem svenska samhällen. Litteraturutredningens läsvanestudier. [20] 2. Försök med bibliotek. Litteraturutredningens biblioteksstudier. [61 ] Högre utbildning - regional rekrytering och samhällsekonomiska kalkyler. [23] 1968 års beredning om stat och kyrka. 1. Samhälle och trossamfund. Slutbetänkande. [36] 2. Samhälle och trossamfund. Bilaga 1 - 1 9 . [37] 3. Samhälle och trossamfund. Bilaga 20. Andra trossamfunds ekonomi. [ 3 8 ] Kulturminnesvård. [45] Kulturrådet. 1. Ny kulturpolitik. Del 1. Nuläge och förslag. [66] 2. Ny kulturpolitik. Del 2. Sammanfattningar. [67]

Jordbruksdepartementet Lag om hälso- och miljöfarliga varor. [31] Skogsbrukets frö- och plantförsörjning. [35]

Handelsdepartementet Konsumentupplysning om försäkringar. [29]

Försvarsdepartementet

Inrikesdepartementet

Personal för t y g - och intendenturförvaltning. [3] 1970 års försvarsutredning. 1. Säkerhets- och försvarspolitiken. [4] 2. Riksdagen och försvarsplanerigen. [48] Skyddsrum. [50] Handräckningstjänst i försvaret. [53] Utredningen rörande" systemet för förmåner åt värnpliktiga m. fl. (UFV) 1 . Värnpliktsförmåner. [ 6 8 ] 2. Värnpliktigas ekonomiska och sociala situation. Bilaga 5 till UFV betänkande Värnpliktsförmåner. [69]

Kommersiell service i glesbygder. [13] Bostadsanpassningsbidrag. [30] Förhandlingsrätt för pensionärer. [33] Konkurrens i bostadsbyggandet. [40] Skyddat arbete. [54] Glesbygder och glesbygdspolitik. [56]

Socialdepartementet

Kommunalt samlingsstyre eller majoritetsstyre 7 [32] Rapport angående kommunal information. [52]

1968 års barnstugeutredning. 1 . Förskolan 1. [26] 2. Förskolan 2. [27] Familjestöd. [34] Beskattade förmåner vid sjukdom och arbetslöshet m. m. [60]

Industridepartementet

Civildepartementet

Svensk möbelindustri. [2] Naturgas i Sverige. [ 2 5 ] Utnyttjande och skydd av havet. [ 4 3 ]

Kommunikationsdepartementet CKR. (Centrala körkortsregistret) [5] Svävarfartslag. [21] Koncession för pipelines. [58]

Finansdepartementet Förenklad löntagarbeskattning. [11] Vägtrafikbeskattningen. [ 4 2 ] Reformerad skatteutjämning. [ 4 4 ] Decentralisering av statlig verksamhet — ett led i regionalpolitiken. Del 2. Slutrapport. [55] Näringslivets försörjning med riskkapital från allmänna pensionsfonden. [63]

Utbildningsdepartementet Reklamutredningen. 1. Reklam I. Beskattning av reklamen. [ 6 ] 2. Reklam II. Beskrivning och analys. [7] 3. Reklam III. Ställningstaganden och förslag. [8] (Utkommer senare).

Anm.

Siffrorna

inom klämmer betecknar utredningarnas nummer i den kronologiska förteckningen.

SOU 1972:69

SS Allmänna Förlaget

K L Beckmans Tryckerier AB 1972

ISBN 91 -38-0026