Kommunal biståndsverksamhet

Ur KB:s samlingar

Digitaliserad år 2013

l

ñii3{5iñ=*§i(

Statens offentliga utredningar

1974:86

I, Kommundepartementet

Kommunal

biståndsverksamhet

Betänkande av kommittén för kommunal bistándsverksamhet

ISBN 91-38-02040-8 Omslag: Jan Bohman Göteborgs Offsettryckeri AB Stockholm 1974

Till Statsrådet och chefen för

kommundepartementet

Genom beslut den 25 maj 1973 bemyndigade Kungl. Majzt chefen för civildepartementet att tillkalla sakkunniga och experter att utreda frågan om kommunala och landstingskommunala åtgärder i anslutning till den svenska internationella biståndsverksamheten. Med stöd av bemyndigandet tillkallade departementschefen den 5 juni 1973 såsom sakkunniga landshövdingen Hjalmar Mehr, tillika ordförande, borgarrådet Inge Hörlén, riksdagsledamoten Hilding Johansson, landstingsrådet Ruth Kärnek samt riksdagsledamöterna Per-Erik Ringaby, Tage Sundkvist och Bertil Öhvall. Att som expert biträda de sakkunniga förordnade departementschefen samma dag Lars departementsrådet Anell. Samtidigt förordnades till sekreterare åt de sakkunniga hovrättsassessorn Rolf Strömberg. I skrivelse den 28 september 1970, nr 43, har 1970 års kyrkomöte hos Kungl. Maj :t hemställt bl.a. om viss ändring i 2 § lager. (1961:436) om församlingsstyrelse. Genom beslut den S juni 1973 har Kungl. Majzt förordnat att i ärendet, handlingarna i vad avser denna fråga, skall överlämnas till de sakkunniga att övervägas i samband med fullgörande av utredningsuppdraget. De sakkunniga, som namnet kommittén antagit för kommunal biståndsverksamhet, får härmed överlämna betänkandet Kommunal biståndsverksamhet. Uppdraget är därmed slutfört.

Stockholm den l7 september 1974.

Hjalmar M ehr

Inge Hörlén Hilding Johansson .w Ruth Kärnek

Per-Erik Ringaby Tage Sundkvist Bertil Öhvall

/Rolf Strömberg

Innehåll

Skrivelse till Statsrådet och chefen för kommundepartementet . . . Lagförslag . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

*-^\D\lb)

Sammanfattning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Summary . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 1

Kapitel 1 Utredningsuppdraget m.m. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 13

Kapitel 2 Gällande rätt m.m. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 17 2.1 Borgerlig primärkommuns och landstingskommuns kompetens 17 2.1.1 Kompetensregleringen .i . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 17 2.1.2. Rättspraxis . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 19 2.1.3 Speciallagstiftning m.m. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 20 2.1.4 Sammanfattning av rättsläget . . . . . . . . . . . . . . . . . 22 2.2 Den kyrkokommunala kompetensen . . . . . . . . . . . . . . . . 22

Kapitel 3 Svensk biståndsverksamhet . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 25 3.1 Inledning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 25 3.2 Statligt bistånd . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 25 3.2.1 Biståndspolitikens inriktning och utformning . . . . . . 25 3.2.2 Katastrofbistånd . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 27 3.2.3 Statliga biståndsorgan . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 28 3.3 Bistånd genom svenska enskilda organisationer . . . . . . . . . 29 3.3.1 Svenska röda korset . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 29 3.3.2 Rädda Barnens Riksförbund . . . . . . . . . . . . . . . . . 30 3.4 Bistånd genom kyrkliga organ . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.4.1 Svenska kyrkans missionsstyrelse . . . . . . . . . . . . . . 30 3.4.2 Lutherhjälpen . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 30 3.4.3 Pingstmissionens U-landshjälp . . . . . . . . . . . . . . . . 31 3.4.4 Frikyrkan hjälper . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 31 3.4.5 Övriga missionsorgan . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 31

Kapitel4 Utredningsarbetet . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 33 4.1 Arbetets uppläggning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 33 4.2 Behovet av kommunala och landstingskommunala . 33 åtgärder. 4.2.1 Olika biståndsformer . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 33 4.2.2 Varubistånd . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 34

lir

6 Innehåll

4.2.3 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 36 Tjänstebistånd 4.2.4 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 36 Penninggåvor 4.2.5 Den svenska hjälpen till Demokratiska Republiken Vietnam (DRV) . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 36 4.3 Kommuners och landstings faktiska möjligheter att medverka i internationell biståndsverksamhet . . . . . . . . . . . . . 38 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 38 4.3.1 Inledning Varubistånd . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 38 4.3.2 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 39 4.3.3 Tjänstebistånd

S Kommitténs överväganden och förslag . . . . . . . . . . . . 41 Kapitel och landstingskommun . . . . . . . . 41 5.1 Borgerlig primärkommun . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 50 5.2 Kyrkokommun

Lagförslag

Förslag till Lag om rätt för kommun att lämna internationell

katastrofhjälp

Härigenom förordnas att primårkommun och landstingskommun äger lämna internationell katastrofhjälp genom att bistå med sådan utrustning som kommunen kan avvara. Kommun äger därvid i skälig omfattning anvisa särskilda medel för iordningställande och transport av utrustningen samt tillhandahålla och bekosta personal för skötsel av denna.

Sammanfattning

Kommuns befogenheter är enligt kommunallagarna till vården begränsade av kommunens egna angelägenheter. För att en åtgärd skall falla inom den kommunala kompetensen måste den ett tillgodose allmänt, till kommunen knutet intresse. De officiella, svenska biståndsinsatserna till andra länder sker genom statsmakterna. g På grund härav har, bortsett från de begränsade befogenheter som tillagts kommun genom lagen (1962:638) om rätt för kommun att bistå utländska studerande, kommunala beslut om bistånd i olika former till andra länder ansetts vara oförenliga med reglerna om den kommunala kompetensen. En bekräftelse härpå utgör tre av regeringsrätten år 1973 meddelade domar, varigenom landstingskommunala beslut att anslå medel resp. vederlagsfritt överlåta sjukvårdsutrustning till Demokratiska Republiken Vietnam upphävts såsom kompetensöverskridande. Det finns emellertid en mycket stark att vilja hos många kommuner medverka i den internationella hjälpverksamheten. Vid de samråd som kommittén har haft med bl. a. Styrelsen för internationell utveckling (SIDA), Svenska röda korset, Rädda Barnen och flera kyrkliga missionsorganisationer har kommittén också erfarit att en kommunal medverkan i internationellt hjälparbete i en del fall kan vara mycket värdefull. l framför allt katastrofsituationer har kommuner och landsting, särskilt som sjukvårdshuvudmän, förutsättningar att kunna medverka. Under utredningens gång har kommit fram att det hos kommuner och landsting finns fullt användbar utrustning, främst som skulle kunna sjukvårdsmateriel, awaras för sådana situationer. Kommittén finner på grund av det anförda att primärkommuner och bör i särskild lag tilläggas rätt att i viss utsträckning landstingskommuner medverka iinternationell hjälpverksamhet. Det kan emellertid inte bli fråga om att göra några mera ingripande avsteg från de grundsatser som gäller för den kommunala kompetensen. _ V Med utgångspunkt i att det måste vara statsmakterna som bär ansvaret för vårt lands internationella relationer föreslår kommittén och utvidgning i precisering av den kommunala kompetensen i följande hänseenden: -- Kommuner och landsting skall berättigas att lämna internationell katastrofhjälp. Med katastrofhjälp avser kommittén hjälp i katastrofsituationer, orsakade av krig, farsoter, naturhändelser (jordbävning, vulkanut-

10 Sammanfattning

torka) eller liknande samt återuppbyggnadsfasen efter brott, översvämning, katastrofer. - Från den kommunala befogenheten skall undantas deltagande i det långsiktiga biståndet till u-länderna, vilket bör vara uteslutande en statlig

uppgift. - Kommuner och föreslås få rätt att bistå med sådan landsting utrustning som man kan awara.

- Rätt till visst t/änstebistånd föreslås i anslutning till ett utrustningsbi-

stånd. Under ett initialskede bör kommuner och landsting kunna tillhandahålla och bekosta och intrimning av mera personal för installation komplicerad utrustning samt för instruktion om dess skötsel för personeri för tjänstebistånd inte bestridas mottagarlandet. l övrigt bör kostnaderna av kommuner eller landsting. Kommittén förordar dock att kommunalanställd personals deltagande i internationell hjälpverksamhet skall tillgodoräknas dem ilöne-, pensions- och merithänseende. - Kommittén avvisar däremot tanken på att kommuner och landsting att medverka i internationell hjälpverksamhet genom ges möjligheter kontanta penningbidrag. l anslutning till ett beslut om utrustningsbistånd bör emellertid möjligheter ges att i skälig omfattning anvisa medel för iordningställande och transport av utrustningen. - Det kommunala biståndet skall kunna lämnas till såväl u-länder som i-länder. - I likhet med vad som även iövrigt gäller för Sveriges internationella måste det kommunala biståndet utgå från mottagarlandets hjälparbete behov och prioriteringar. - Förmedling av den kommunala hjälpen bör normalt ske via organ som och väl inarbetad för hjälpinsatser, såsom har en uppbyggd organisation Svenska Röda korset, Rädda Barnen, FN-organ eller kyrkliga hjälporganisationer. Kommuner och landsting bör emellertid själva få avgöra om och i vilken mån biståndet skall förmedlas av sådan organisation. - Kommuner och landsting bör själva få avgöra vid vilket tillfälle utrustning skall skänkas - antingen vid ett visst katastroftillfälle eller i samband med rutinmässiga inventeringar och utrangeringar. I kommitténs uppdrag har också ingått att överväga frågan om rätt för bistånds- och utvecklingsförsamling att bevilja anslag till internationellt arbete samt till svenska kyrkans mission. Enligt kommitténs uppfattsamma restriktiva synpunkter som kommittén lagt ning måste emellertid när på frågan om primärkommuns och landstingskommuns befogenheter medverdet gäller penningbidrag läggas också på frågan om församlings kan i det internationella arbetet. På grund härav och då någon utrustning användas i internationellt hjälparbete inte torde kunna som skulle kunna hos församlingarna i sådan omfattning att detta skulle motivera påräknas inte kunna tillstyrka att församling en lagändring anser sig kommittén lagändring får befogenhet att bevilja anslag till eller annorledes genom medverka i sådant arbete. - Kyrkliga hjälporganisationer, t.ex. Lutherkan dock göra en nyttig insats som förmedlare av hjälp från hjälpen, kommuner och landsting.

ll

Summary

Swedish municipalities and county councils enjoy a large measure of independence. They are, for instance, rating authorities. However, the powers of the municipal and county authorities are limited by law to the care of their own affairs. For a measure to fall within the competency of a municipal or county council, it must relate to the public interest of the municipal or county area in question. Consequently, apart from the limited powers assigned to municipalities under the Act (1962:638) concerning the Right of Municipalities to Assist Foreign Students, the decisions of municipal and county authorities to provide aid of different kinds to other countries have been considered incompatible with the rules governing local authority competency. Confirmation of this is provided three by findings of the Supreme Adminstrative Court in 1973, in which the decisions of a county council to allocate funds, and to convey medical equipment free of charge, to the Democratic Republic of Vietnam were annulled as being outside the 00uncil°s competency. The municipalities and county councils, are extremely however, concerned to participate in international aid activities. The Committee has therefore been commissioned by the Government to study the question of these authorities” opportunities to take part in providing international aid. In its consultations with, among other bodies, the Swedish foreign aid agency SIDA, the Swedish Red Cross, the Save the Children Fund, and several church missionary organisations, the committee has found that participation of municipalities and county councils in international aid work can, in a number of cases, be extremely valuable. In catastrophe situations in particular, municipal and county above all in authorities, their capacity as the the bodies responsible for medical care, are in a uniquely good position to help. In the course of the enquiry, it has emerged that certain municipalities and county councils possess perfectly usable equipment, mainly medical materiel, that could be utilised in such situations. On the above grounds, the Committee finds that municipal and county councils should be assigned, in a special act, the right to participate to some extent in international aid activities. However, the question cannot

12 Summary

arise of making any radical departure from the fundamental principles governing the competency of these authorities. that it must be the central Government and Parliament who Assuming for Swedens international relationships, and that it is bear responsibility

necessary to act according to the needs and priorities of the recipient

the Committee of the competency of the country, proposes an extension municipal and county authorities to permit them to provide international aid in a catastrophe situation by fumishing such equipment as they to allocate themselves can dispense with. They should also be empowered scale for the making ready and transport of special funds on a reasonable and pay the costs of personnel for its such equipment, and to provide maintenance. The Committee also approves the current recommendations in respect councils that the participation of officers of municipalities and county aid should be credited in calculating exployed by them in international salary, pension, and merit. On the other hand, the Committee does not wish to propose that the or county councils be given the opportunity to participate municipalities contributions. The introduction in international aid by purely financial opinion, an excessive of such a power would involve, in the Committee”s the basic that have so far governed the departure from principles competency of these authorities. Swedish parishes are also rating authorities. As in the case of municipalities and county councils, the various powers of the parish are limited to its own area. The Committee”s sphere of reference has consideration of whether parishes should have the right to make grants to international aid and development work, and to the mission of the Swedish Church. ln the opinion of the Committee, however, the same views to the powers of the municipality and restrictive as it applied council in respect of monetary contributions must be held valid county the participation of parishes in international work. On these .regarding and since no equipment that couldbe used in international aid grounds, work can be reckoned scale with, in the case of the parishes, on sufficient to warrant an amendment to the law, the Committee finds itself unable to the law, to approve that parishes should be given, by an amendment to participate in work of this the power to make grants or otherwise kind.

l

Utredningsuppdraget m.m.

l anförande till statsrådsprotokollet den 25 maj 1973 anförde chefen för

civildepartementet, statsrådet Lundkvist, bl.a. följande.

Det råder stor enighet i vårt land om angelägenheten av en aktiv svensk

medverkan i den internationella biståndsverksamheten. Staten svarar för huvudparten av biståndsinsatserna. Anslagen över för statsbudgeten internationellt utvecklingssamarbete föreslås för budgetåret 1973/74 uppgå till l 562,5 milj. kr., vilket innebär en ökning med 312,5 milj. kr.

eller 25 % jämfört med innevarande budgetår. biståndsinsatser Betydande görs också på frivillighetens väg och då främst skilda genom ideella organisationer. Ett exempel på en spontan frivillig hjälpinsats med en utomordentligt bred förankring är den nu pågående riksinsamlingen för

uppbyggandet av Bach Mai-sjukhuset i Demokratiska Republiken Vietnam.

Som ytterligare ett uttryck för den allmänna uppslutningen kring en svensk biståndsverksamhet kan ses en rad landstingskommunala och

primärkommunala beslut under senare år att ställa viss utrustning eller medel till hjälpbehövande länders förfogande.

Sådana kommunala insatser är emellertid i princip inte förenliga med i

kommunallagstiftningens regler om kommunernas En befogenheter. bekräftelse två nyligen meddelade domar av regeringsrätteni härpå utgör mål om lagligheten av landstingskommunala beslut att anslå medel till resp. vederlagsfritt överlåta sjukvårdsutrustning som skulle ställas till visst u-lands förfogande. I båda fallen upphävde regeringsrätten besluten. l det

senare avgörandet fäste regeringsrätten enligt domskälen avseende vid att utrustningen hade ett visst, inte obetydligt värde.

Denna ståndpunkt i lagstiftning och rättspraxis beror på att en

grundläggande förutsättning för att en åtgärd skall falla inom den kommunala kompetensen är att den tillgodoser ett allmänt till kommunen knutet intresse. Detta följer av den grundläggande kompetensbestämmelsen som finns i 3§ kommunallagen (l953.753) och 4§ landstingslagen (1954:319). Enligt dessa lagrum får kommunen resp. landstingskommunen själv vårda sina angelägenheter, såvida inte handhavandet av dessa enligt gällande författningar tillkommer annan. Vidare

hänvisas i lagrummen till vad som är särskilt föreskrivet om vissa kommunala angelägenheter. En motsvarande avgränsning görs av den kyrkokommunala kompetensen i 2 § lagen (1961:436) om församlingsstyrelse. 1 detta lagrum anges vidare med en exemplifierande vad som avses med uppräkning församlingsangelägenheter. Gränsen för församlingens kompetens följer av det syfte församlingen har att fullfölja, nämligen att

möjliggöra och främja kyrkans gärning.

Av det anförda framgår att den kommunala kompetensen vilar på en

2*

14 Utredningsuppdraget m.m.

Detta har varit fallet alltsedan 1860-talet då våra lokaliseringsprincip. första kommunalförfattningar tillkom. Utöver den nu berörda bestämmelsen om kommunernas grundläggande allmänna kompetens finns en rad specialförfattningar genom vilka komatt handha vissa uppgifter. Också i munerna ålagts eller bemyndigats dessa författningar har lokaliseringsprincipen genomgående upprätthål-

lits. Principen har även konsekvent vidhållits i rättspraxis. är också en föreskrift i 50§ kom- Av intresse i detta sammanhang att vad som tillhör kommun resp. munallagen och 56 § landstingslagen i fast eller lös egendom bör förvaltas så att komlandstingskommun munens förmögenhet inte minskas. allmänna kompetens som Genom att avfatta regeln om kommunernas har man avsett att möjliggöra en fortsatt anpassning av en generalklausul kommunernas befogenheter efter samhällsutvecklingens krav. Uppgiften

för kommunernas kompetens har överlämatt närmare avgränsa området

nats åt rättspraxis. kompetensen, som sålunda dragits upp De gränser för den kommunala i vissa avseenden kommit att framstå som i rättspraxis, har emellertid snäva. Under senare år har vid flera tillfällen väckts fråga om att alltför skett med anledning av ändra bestämmelserna, och det har då i allmänhet Den kommunala kompetensen har vissa avgöranden i rättstillämpningen. lagstiftning utvidgats och preciserats. också i några fall genom särskild är att kommun lagen (1968:131) om vissa Exempel på detta genom inom turistväsendet har fått rätt att vidta kommunala befogenheter och drift av turistanläggningar i den mån det är åtgärder för uppförande för att främja turistväsendet inom kommunen. Ett ytterligare påkallat av den kommunala kompetensen, som jag exempel på sådan precisering om kommunalt partistöd, enligt här har talat om, är lagen (1969:596) får lämna ekonomiskt bidrag till vilken kommun och landstingskommun

politiskt parti. Ett annat exempel på en vidgning av den kommunala kompetensen, är lagen (1962:638) om som är av särskilt intresse i detta sammanhang, rätt för kommun att bistå utländska studerande.

behandlat frågan om kom- Riksdagen har även vid senare tillfällen roll i den internationella biståndsverksamheten. Med anledning munernas till att utan vederlag av motioner 1970 års riksdag om rätt för kommun överlåta viss sjukvårdsutrustning till u-land slogs fast att de finansiella för biståndsverksamheten huvudsakligen borde erhållas genom resurserna Enligt utskottet kunde den i statliga och frivilliga insatser (KU 1970:22). aktualiserade frågan lösas genom kontakter med frivilligmotionerna och hjälporgan för utvecklingsländer. I varje fall borde organisationer inte för det ändamål som motionärerna tagit upp företas enligt utskottet principerna i en lagändring som innebar avsteg från de grundläggande fråga om kommuns och landstingskommuns förmögenhetsförvaltning.

Som jag har framhållit i det föregående är det här fråga om angelägna

ändamål och det föreligger bred enighet i vårt land om att de bör främjas. i anslutning till den svenska biståndsverk- Det kan också finnas uppgifter samheten som kommuner och landstingskommuner har speciella förut-

sättningar att hjälpa till att lösa. Jag tänker här på t.ex. landstingskom- Otvivelaktigt finns inom vissa munernas engagemang inom sjukvården. kommuner och landstingskommuner ett verksamhetsområden i både som skulle kunna komma till användtekniskt kunnande och utrustning,

ning också i svenskt biståndsarbete. Av vad jag har anfört framgår att jag anser att frågtzun om på vilket sätt

Utredningsuppdraget m.m. 15

landstingskommuner och primärkommuner bör kunna medverka med bistånd till u-länderna bör utredas. Utgångspunkten för denna utredning är självfallet att ansvaret för den svenska biståndspolitiken vilar på statsmakterna och att kommunala åtgärder för att lämna bistånd till u-länderna skall stå i överensstämmelse med inriktningen av denna politik. Utredningen bör inriktas på att undersöka vilka som bör åtgärder kunna komma i fråga för landstingskommunala och primärkommunala hjälpinsatser i anslutning till svensk biståndsverksamhet. Åtgärder som därvid ligger nära till hands är att ställa sådan utrustning till förfogande som inte behövs för landstingskommunens eller kommunens eget behov. Utredningen bör emellertid beakta att också bistånd av detta slag bör utgå från mottagarnas behov och prioriteringar. Utredningen bör söka anvisa former för kommunala biståndsinsatser som låter sig förena med gällande rätt. Bedöms detta inte möjligt får en lagändring övervägas.

Jag har inhämtat att statsrådet Myrdal senare kommer att föreslå Kungl. Majzt att till utredningen för övervägande överlämna en skrivelse (1970143) från 1970 års allmänna kyrkomöte om bl.a. viss ändring i 2 § lagen om församlingsstyrelse, såvitt skrivelsen avser nämnda lagändring. Kommunalrättskommittén har nyligen gjort en allmän av översyn reglerna om den kommunala kompetensen. Kommitténs som i förslag, huvudsak avser frågor om kommunalt stöd till näringslivet, har redovisats i betänkandet (SOU 1971:84) Kommunal Betänkandet har kompetens. remissbehandlats. Den fortsatta beredningen av betänkandet vilar i avbidan bl.a. på resultatet av det arbete som bedrivs av utredningen (In 1972:02) om regionalpolitiska styrmedel. Den utredning som jag nu har förordat om kommunala humanitära kan bedrivas oberoenhjälpinsatser de av beredningen av kommunalrâttskommitténs förslag.

I skrivelse den 28 september 1970, nr 43, anhöll 1970 års kyrkomöte med anledning av väckta motioner nr 40 och 73 hos Kungl. Maj zt, att i 2 § lagen (1961:436) om församlingsstyrelse måtte vidtagas sådan ändring att församling erhöll kompetens att bevilja internationellt anslag till bistånds- och utvecklingsarbete samt att Kungl. Majzt måtte inrätta en Svenska kyrkans fond för internationellt arbete och för densamma fastställa stadgar. Kyrkomötet hemställde vidare om sådan ändring av lagen om församlingsstyrelse att församling i begränsad omfattning ägde bevilja anslag till svenska kyrkans mission. I beslut den _5 juni 1973 fann att vad i ärendet Kungl. Majzt förekommit inte föranledde annan åtgärd än att Kungl. Majzt förordnade att handlingarna i ärendet skulle överlämnas till de sakkunninga för utredning av frågan om kommunala och landstingskommunala åtgärderi anslutning till den svenska internationella biståndsverksamheten för att M i vad avsåg förslag om ändring av lagen om församlingsstyrelse -

övervägas i samband med fullgörande av utredningsuppdraget. Under utredningsarbetet har kommittén samrått med representanter för bl.a. Styrelsen för internationell utveckling (SIDA), Överstyrelsen för Svenska röda korset, Rädda Barnens Riksförbund, Svenska kommunför-

bundet, Landstingsförbundet, enskilda kommuner och landsting samt flera kyrkliga biståndsorganisationer.

2 Gällande rätt m.m.

2.1 Borgerlig primärkommuns och landstingskommuns kom-

petens

2. 1.1

Kompetensregleringen

Den borgerliga primärkommunens resp. landstingskommunens befogenheter eller kompetens grundas på positiv lag. Den grundläggande kompetensbestämmelsen finns i 3 § kommunallagen (1953:753; omtryckt 1969:765) (KL) och 4 § landstingslagen 0954:319; omtryckt 1972:101) (LL). Motsvarande bestämmelser finns i 3 § kommunallagen (l957:50, omtryckt 1969:766) för Stockholm (KLS). 3 § KL lyder:

Kommun äger att själv, efter vad i denna lag närmare bestämmes, vårda sina angelägenheter, såvitt icke handhavandet därav enligt gällande författningar tillkommer annan. Angående vissa kommunala angelägenheter är särskilt stadgat.

l det i övrigt likalydande stadgandet i 4 § LL ges därutöver exempel på vissa mera betydelsefulla arbetsuppgifter inom landstingskommunerna, nämligen hälso- och sjukvård, undervisning, socialvård samt jordbrukets och andra näringars utveckling. Denna exemplifiering innebär dock inte

någon begränsning i landstingskommunens kompetens. Den nuvarande infördes kompetensregeln i KL år 1948. Den ersatte en tidigare kompetensbestämmelse som tillkommit genom 1862 års kommunalförfattningar, enligt vilka kommunmedlemmarna själva ägde vårda sina gemensamma ordnings- och hushållningsangelägenheter. Denna äldre bestämmelse ansågs enligt rättspraxis innebära, att angelägenheten skulle vara till nytta för samtliga kommunmedlemmar eller för ett betydande antal av dessa. Denna tidigare kvantitativa kompetensbestämning ersattes genom 1948 års kommunallagsreform av en kvalitativ sådan. Enligt den då införda bestämmelsen skall allmänintresset och inte som tidigare gemensamhetsintresset vara normerande för kommunernas kompetens. En angelägenhet är enligt förarbetena att uppfatta som kommunal om till denna anknyter till sig ett allmänt, kommunen hänförligt intresse av sådan art och styrka att angelägenheten bör bli föremål för kommunal

SOU 194753Jmp_

omvårdnad. 1948:140, KU 24, En annan begränsning av objektiv natur ansågs ligga i att det allmänna Ski 270-

18 Gällande rätt m.m.

som kommunal måste vara intresse som konstituerar en angelägenhet Denna lokaliseringsprincip hade varit knutet till den egna kommunen. tillkomst. Sålunda betonades redan i erkänd sedan kommunallagarnas förarbetena till 1862 års kommunalförordningar att det låg i sakens

alltid förblir lokal. Principen kom natur, att kommunens självverksamhet

emellertid inte till uttryck i själva lagtexten.

Genom ”såvitt icke handhavandet därav enligt gällande uttrycket tillkommer annan anges gränserna gentemot andra organ, författningar

t.ex. staten eller andra kommunbildningar. KLS LL är utformad som en s.k. Kompetensregeln i KL, resp.

vilket innebär att lagtexten är mycket allmänt avfattad. generalklausul, en fortsatt anpassning av de Härigenom har man avsett att möjliggöra

kommunala efter samhällsutvecklingens krav. Lagtexten befogenheterna huruvida en viss ger därför ringa vägledning när det gäller att fastställa

är av sådan beskaffenhet att det ligger inom en kommuns angelägenhet befogenhet att själv vårda den. Inte heller ger resp. landstingskommuns vid vården texten någon konkret upplysning i frågan ivad mån kommun

kan vara underkastad särskilda eller handhavandet av sina angelägenheter

För att vinna klarhet i innebörden av lagrummet rättsliga begränsningar. blir man därför hänvisad till andra rättskällor än själva lagtexten.

förutom förarbetena till kom- Till de viktigaste rättskällorna hör,

de särskilda, i kommunallagarna angivna grunder på vilka petensregeln, kommunmedlem genom s.k. kommunalbesvär kan påkalla laglighetspröv-

Besvär beslut (76 § KL, 80 § KLS och 78 § LL). ning av ett kommunalt i laga ordning, står i kan endast på att beslutet inte tillkommit grundas eller annorledes överskrider deras strid mot allmän lag eller författning eller kränker enskilda rätt som fattat beslutet, klagandens befogenhet,

eller eljest vilar på orättvis grund.

Av stor betydelse för bestämningen av gränserna för den kommunala

som i kommunalbesvärsmål utbildats på kompetensen är den rättspraxis

som kommit till stånd och till vilken området samt den speeiallagstiftning

kompetensbestämmelsen hänvisar.

Av intresse rörande frågan om kommuns resp. landstingskommuns

biståndsverksamhet är, vid sidan av den medverkan i internationell

allmänna kompetensregeln, en föreskrift i 50 § KL, 54 § KLS resp. 56 §

kommun resp. landstingskommun i fast eller lös

LL att vad som tillhör

bör förvaltas så att kommunens resp. landstingskommunens egendom

förmögenhet inte minskas. att frågan om lagligheten av ett kommunalt Här må också anmärkas beslut endast kan bli aktuell om besvär anförs resp. landstingskommunalt inte anförs mot beslutet och detta därigenom däremot. Om besvär för kommunvinner laga kraft, anses beslutet i regel lagligt och bindande

oberoende av om beslutet kommit till i laga ordning eller medlemmarna

inneburit ett överskridande av den kommunala kompetensen.

Gällande rätt m.m. 19

2.1.2 Rättspraxis

l rättspraxis finns flera avgöranden där fråga varit om kommuners eller landstings internationella engagemang. Här skall i korthet återges några sådana avgöranden av regeringsrätten, som är sista instansen i kommunalbesvärsmål. Förkortningen RÅ avser regeringsrättens årsbok, där avgörandena återgivits. RÅ 1952 1 266. Beslut av kommunalfullmäktige i Grums köping om att anslå 25 kr. till Estniska Nationalrådet upphävdes av regeringsrätten, som anförde att anslaget inte kunde anses avse någon köpingens angelägenhet. RÅ 1961 197. Beslut av stadsfullmäktige i Norrköping att bevilja 7 500 kr. såsom stipendium åt en utländsk studerande vid stadens högre tekniska läroverk upphävdes av regeringsrätten, eftersom det inte kunde anses avse en angelägenhet som det tillkom staden att vårda. - En ledamot av regeringsrätten ville dock lämna de mot stadsfullmäktiges beslut anförda besvären utan bifall under hänvisning till utgiftens ringa storlek och kulturellt representativa karaktär. RÅ 1965 I 90. Beslut av Malmöhus läns landsting att tillsvidare undvika sydafrikanska varor i upphandling för landstingets räkning ansågs av regeringsrättens majoritet avse fråga som utgjorde en landstingets angelägenhet och låg därför inom ramen för landstingets kompetens. - Två ledamöter var emellertid skiljaktiga och anförde, att landstinget genom sitt beslut avsett att uttrycka sitt ogillande av den i Sydafrika förda apartheidpolitiken. Då avgivande av opinionsyttringar låg utanför gränserna för landstingets kompetens och landstinget sålunda överskridit sin befogenhet, ville dessa två ledamöter upphäva beslutet. RÅ 1968 K 613. Beslut av stadsfullmäktige i Borlänge att anslå 5 000 kr. till Svenska röda korsets för humanitär PNL-insamling hjälp till Vietnams civilbefolkning ansågs strida mot den kommunala kompetensen och upphävdes. En i förhållande till det tidigare nämnda RÅ 1965 l 90 avgörandet motsatt ståndpunkt kom regeringsrätten till i plenimålet RÅ 1969 ref 52. I detta mål ansåg regeringsrättens majoritet (15 ledamöter) ett beslut av stadsfullmäktige i Stockholm att rekommendera stadens organ att tills vidare inte köpa sydafrikanska varor vara kompelensöverskridande, eftersom beslutet till sin verkliga natur inte var en allmän hänvisning till stadens organ i syfte att få till stånd en ändamålsenlig upphandling utan en utrikespolitisk manifestation, varigenom fullmäktige avsett att ge uttryck för ogillande av den i Sydafrika förda apartheidpolitiken i syfte att åstadkomma en ändring i denna. - Sju ledamöter ansåg däremot att beslutet var kompetensenligt. RÅ 1971 C 296. Beslut av fullmäktige i Västerås stad att anvisa 91 000 kr. till tio bostadsbaracker samt en barack med Sanitära anläggningar att överlämnas som gåva till den jordbävningsdrabbade staden jugoslaviska Banja Luka ansågs falla utanför ramen för den kommunala kompetensen. - Ett regeringsråd ansåg dock anslagsbeslutet lagligt med hänsyn till

20 Gällande rätt m. m.

stadens vänortsförbindelser med Banja Luka och det akuta behovet av katastrofhjälp. I tre domar, meddelade under år 1973, har regeringsrätten haft att ta till landstingskommuns befogenhet att medverka i internationell ställning biståndsverksamhet i samband med kriget i Vietnam. l samtliga tre fall ansågs beslut om sådan medverkan vara kompetensöverskridande. I dom den 16 april 1973 upphävde regeringsrätten sålunda ett beslut av Västerbottens läns landstings förvaltningsutskott att genom SIDA:s försorg ge på landstingets inrättningar ej i bruk varande, fullt användbar till det förstörda universitetssjukhuset i Thai Binh i sjukvårdsutrustning Demokratiska Republiken Vietnam (Nordvietnam) till en omfattning som kunde värderas till 200 000 kr. Regeringsrätten anförde att den med beslutet avsedda egendomen haft ett visst, icke obetydligt värde och att beslutet att skänka bort egendomen således inte varit motiverat av landstingets egna ekonomiska intressen. Det kunde därför inte anses ha varit en uppgift för landstinget att förfoga över egendomen på sätt som skett, varför förvaltningsutskottet överskridit sin befogenhet. l ytterligare en dom den 16 april 1973 upphävde regeringsrätten ett beslut av Uppsala läns landsting att anslå 6 000 kr. för inköp av läkarväska till Vietnam genom Svenska röda korsets försorg såsom kompetensöverskridande. l regeringsrättens dom den 14 augusti 1973 slutligen upphävdes ett beslut av Västernorrlands läns landstings förvaltningsutskott att anvisa ett anslag om 100 000 kr. som bidrag till återuppbyggnad av Bach Mai-sjukhuset i Demokratiska Republiken Vietnam, eftersom det inte kunde anses vara en landstingskommunens angelägenhet att anslå medel till internationell biståndsverksamhet.

2.1.3. Speciallagstiftning m. m.

I vissa avseenden har de allmänna gränser för den kommunala kompeteni kommunallagarna och dess förarbeten samt i sen som dragits upp kommit att framstå som alltför snäva. Den kommunala rättspraxis kompetensen har därför i några fall utvidgats genom särskild lagstiftning. Sålunda äger kommun och landstingskommun enligt lagen (1962:638) om rätt för kommun att bistå utländska studerande beträffande den som i anslutning till svenskt utvecklingsbistånd vistas i kommunen för studier eller annan utbildning vidta åtgärder i syfte att underlätta deras vistelse där och främja deras välfärd och trivsel. Genom lagen (1968:131) om vissa kommunala inom turistväsendet har kommun vidare befogenheter fått rätt att vidta åtgärder för uppförande och drift av turistanläggningar i för att främja turistväsendet inom kommunen. den mån det är påkallat av den kommunala kompetensen är Ytterligare exempel på en precisering om kommunalt partistöd, enligt vilken kommun och lagen (1969:596) landstingskommun får lämna ekonomiskt bidrag till politiskt parti, samt lagen (1970:663) om vissa kommunala befogenheter i fråga om sysselsättning för handikappade. 1 sammanhanget kan också nämnas den ändring som år 1959 (1959:605) vidtagits i lagen (1947:523) om kommunala

Gällande rätt m. m. 21

åtgärder till bostadsförsörjningens främjande, varigenom kommun getts möjligheter att under vissa omständigheter stödja bostadsförsörjningen även inom annan kommun i samma bostadsförsörjningsområde (Lex Bollmora). Av särskilt intresse i nu förevarande sammanhang är vissa uttalandeni förarbetenaz till lagen(l962:638) om rätt för kommun att bistå utländska studerande. I det lagstiftningsärendet, som aktualiserades av det i det föregående refererade avgörandet, varigenom regeringsrätten upphävde ett beslut av stadsfullmäktige i Norrköping om stipendium åt en utländsk studerande (RÅ 1961 l 97), prövades - mot bakgrund av lokaliseringsprincipen och den vid olika tillfällen fastslagna principen att den offentliga biståndsverksamheten faller inom området för statsmakternas ansvar för våra internationella förbindelser - av att ändamålsenligheten ändå öppna en befogenhet för kommun att i visst speciellt avseende medverka i den svenska

utvecklingshjälpen.

l propositionen (s. 30) anförde föredragande att departementschefen kommunal medverkan i biståndsverksamhet kunde vara motiverad av kommunernas bättre möjligheter att på vissa områden bedöma vilka konkreta åtgärder som med hänsyn till lokala förhållanden bäst främjar den samlade svenska hjälpinsatsen. Enligt departementschefen utgjorde

stipendiatverksamheten den gren av det internationella biståndsarbetet där kommunala insatser låg närmast till hands, eftersom det inte här, som vid kommunal medverkan i andra former av utvecklingshjälp, enbart var fråga om finansiella bidrag. Tonvikt kunde läggas på praktiska åtgärderi samband med omhändertagandet av stipendiaterna i Sverige. Den vidgning av den kommunala kompetensen som skedde genom denna lagstiftning avsåg endast sociala och kurativa insatser för stipendiaterna, t.ex. tillhandahållande av kost samt studielokaler och bostäder, samlingslokaler. Det framhölls i propositionen att en på detta sätt bestämd kommunal medverkan i biståndsarbetet hade fördelar, då det gällde samordningen med den allmänna svenska utvecklingshjälpen. En sådan samordning var under alla förhållanden ofrånkomlig, framhölls det, och med den avgränsning av kommunernas insatser det här var fråga om

ansågs inte samordningen behöva bli något egentligt problem. Riksdagen hade inga invändningar mot vad som sålunda anfördes. Konstitutionsutskottet strök för sin del under att de kommunala uppgifterna skall ha lokal anknytning och att det inte borde kunna komma i

fråga att uppge lokaliseringsprincipen som riktlinje för avgränsningen av kommunernas verksamhetsområde. Stor försiktighet borde därför iakttas, då det var fråga om att göra avsteg från denna princip. Utskottet uttalade vidare att de finansiella resurserna för biståndsverksamheten borde erhållas genom statliga anslag och frivilligainsatser.

Riksdagen har även vid senare tillfällen behandlat frågan om kommunernas roll i den internationella biståndsverksamheten. Med anledning av motioner till 1970 års riksdag om rätt för kommun att utan vederlag överlåta viss sjukvårdsutrustning till u-land slogs fast att de finansiella

resurserna zsou 196221, Prop.

för biståndsverksamheten huvudsakligen borde erhållas genom 1962:191, KU 21, statliga och frivilliga insatser (KU 1970:22). Enligt utskottet kunde den i rskr 415.

3.

rätt m. m. 22 Gällande

motionerna aktualiserade frågan lösas genom kontakter med frivilligorganisationer och hjälporgan för u-länder. I varje fall borde enligt utskottet inte för det ändamål som motionärerna tagit upp företas en som innebar avsteg från de grundläggande principerna i frågan lagändring om kommuns och landstingskommuns förmögenhetsförvaltning.

2.1.4 Summan fattning av rättsläget Sammanfattningsvis gäller beträffande kommuns och landstingskommuns befogenheter att de har att vårda sina angelägenheter och att fullgöra I denna avgränsning av den vissa i speciallagstiftning angivna uppgifter. kommunala kompetensen ligger ett krav att angelägenheten skall vara knuten till kommunens område. Denna lokaliseringsprincip har för den kommunala verksamheten varit erkänd ända sedan kommunallagarnas tillkomst och den har genomgående upprätthållits i den speciallagstiftkommunerna ålagts eller bemyndigats att handha olika ning genom vilken uppgifter. Principen har också konsekvent vidhållits i rättspraxis. Annan än sådan som saknar såväl bruksvärde för kommunen egendom som marknadsvärde får av denna lokaliseringsprincip och på grund bestämmelserna om kommuns inte överlåtas till förmögenhetsförvaltning annat land eller internationell hjälporganisation utan skäligt verderlag. Saknas sådant värde är förfogandet däremot i princip fritt. Det fria får dock inte medföra att särskilda medel anvisas för förfogandet och transport av egendom utöver vad som normalt iordningställande är att påräkna vid utrangering. Ett kommunalt beslut om att ekonomiskt medverka i internationellt hjälparbete i andra former än vad som kan vara tillåtet enligt 1962 års lag om rätt för kommun att bistå utländska studerande ligger utanför den kommunala I detta fall blir det ingen skillnad i bedömkompetensen. skulle tillfalla sådan utländsk mottagare, med vilken ningen om biståndet kommunen har regelbunden kontakt, t.ex. fadder- eller vänort. Utanför den kommunala kompetensen faller också beslut om åtgärder och aktioner med klart utrikespolitiskt syfte, t.ex. bojkott av varor från vissa länder.

2.2 Den kyrkokommunala kompetensen

Beträffande kyrkokommunens, dvs. församlingens, kompetens gäller lagen (1961:436) om församlingsstyrelse (LFS). Kompetensregleringen anges i 2 § LFS inte genom en generalklausul utan genom en uppräkning Efter förebild av av de ämnen som tillhör församlingens handläggning. 3 § KL stadgas i paragrafens första stycke att församling äger att själv vårda sina angelägenheter, såvitt inte handhavandet därav enligt lagen eller särskild författning tillkommer annan. I andra stycket anges därefter uttömmande vilka frågor som skall anses som församlingens angelägenheter. Bland sådana angelägenheter anges anskaffande och vård av kyrka, och församlingshus samt åtgärder till främjande av dels begravningsplats gudstjänstliv och kyrklig förkunnelse i övrigt och dels av kristen verksam-

Gällande rätt m.m. 23

het bland barn och ungdom, ålderstigna, sjuka och andra, som äri behov av omvårdnad. Enligt förarbetena3 till LFS är syftet med den i lagen givna kompetensregleringen att ange ramen för den verksamhet, som församling äger driva eller stödja med kyrkokommunala skattemedel. Även beträffande församlings kompetens gäller i princip den lokala begränsningen att verksamheten skall vara knuten till församlingen eller till direkt för dess nytta verksamhet. Departementschefen uttalade sålunda i propositionen (s. lOl), att av denna regel följde att anslagsgivning till rikskyrklig verksamhet eller till verksamhet inom stiftets ram eller inom annan församling än den egna i princip ansågs otillåten. Regeln var dock inte undantagslös. Om verksamheten bedrevs utom den egna församlingen men fullföljde som låg inom ramen för den allmänna kompetensregleringen syften, och direkt eller indirekt var till gagn för i församlingens arbete, förelåg allmänhet inte något hinder mot att främja verksamheten med utdebiterade medel. I propositionen (s. 110) anförde departementschefen vidare bl.a. att han anslöt uttalanden sig till av de sakkunniga att det internationella ekumeniska arbetet eller den yttre missionen inte hade sådant samband med församlingens egna angelägenheter att församlingen kunde stödja verksamheten med skattemedel. l sitt av riksdagen godkända utlåtande (KU 1961:16) biträdde konstitutionsutskottet utdepartementschefens talanden om den lokala begränsningen av församlings kompetens. Vid sidan av den nu angivna kompetensfrågan ligger sådan församlingsverksamhet som inte kräver att utdebiterade medel tas i anspråk. Församling kan också utöva verksamhet med stöd av kollektmedel, donerade medel och andra frivilliga Genom att anlita sådana bidrag. medel har församlingen i viss utsträckning att verka utanför möjlighet de gränser, som dras upp i LFS. Verksamheten får dock inte till sin natur vara främmande för församlingslivet. När det är fråga om kyrkokassas medel, dvs. medel som tillhör själva kyrkan som juridisk person och inte församlingen, regleras församlingens kompetens av K Cirk den 29 oktober 1886. För kollektmedel finns i kollektkungörelsen (1953:739) angiven en ram, inom vilken medlen kan användas i understödjande syfte, t.ex. anslag till svenska kyrkans mission. För insamlade eller andra frivilliga bidrag gäller de ändamålsbestämmelser som kan vara givna, dock med den begränsning som följer därav att församlingen som kyrklig organisation inte kan driva eller stödja någon verksamhet, som både är främmande för gudstjänstliv och kyrklig förkunnelse i övrigt och saknar religiös natur. Frågan om vidgad rätt för församlingarna att till bevilja anslag verksamhet på det internationella planet behandlades av 1968 års kyrkomöte. l sitt då avgivna betänkande, nr 19, framhöll kyrkolagsutskottet att behovet av ökad internationell och förbättrad insikt inriktning om u-ländernas problem under de senaste åren framstått allt klarare och erinrade om de krav som kommit till uttryck vid världskyrkomötet i

asou 1957:15, Prop.

Uppsala. Inom utskottet hade ingen meningsskiljaktighet rått om kyrkans 1961:70, KU 16, ansvar för en utvidgad internationell solidaritet och en energisk insats rskr 342.

24 Gällande rätt m. m.

mot nödsituationen i u-länderna. Den då föreslagna utvägen att begära ändring av 2 § LFS ansåg utskottet emellertid möta allvarliga principiella hinder och anförde: Reglerna om församlings kompetensområde i 2 § LFS korresponderar med motsvarande bestämmelser i kommunallagen och landstingslagen, som även för de borgerliga kommunernas del stadgar en begränsning till kommunens angelägenheter. Upprätthållandet av denna begränsning står i nära samband med den väsentliga principen om kommunal självstyrelse inom de av lagen uppdragna gränserna. Utskottet biträder visserligen uppfattningen att den internationella hjälpverksamheten, med hänsyn till de oerhört stora behov det här rör sig om, icke kan baseras enbart på frivilliga bidrag utan att skattemedel erfordras. Sådana medel bör emellertid uttagas vid den statliga beskattsom är mera utformad för fördelning efter bärkraft än den ningen, kommunala beskattningen och som möjliggör en central och effektiv av de beviljade medlens användning. För den därutöver föreplanering kommande hjälpverksamheten synes de frivilliga insatserna vara den rätta vagen. Kyrkomötet beslöt i enlighet med utskottets hemställan att lämna de framställda yrkandena om ändring av LFS utan åtgärd. I anledning av motioner vid 1970 års kyrkomöte uttalade kyrkolagsutskottet i sitt betänkande nr 17 år 1970, att de principiella skäl som föranledde utskottet att 1968 avstyrka åtgärder för ändring av LFS enligt utskottets mening var oförändrade. Den i en motion antydda möjligheten att tillskapa ett särskilt kyrkligt centralorgan för internationell biståndsverksamhet skulle icke på något avgörande sätt förändra läget, eftersom det var de enskilda församlingarna som hade beskattningsrätt för vården Utskottet hemställde därför att motionerna inte av sina angelägenheter. måtte föranleda någon kyrkomötets åtgärd. Som framgår av den tidigare redogörelsen beslöt emellertid 1970 års att till Kungl. Majzt göra en framställning om utvidgning av kyrkomöte den kyrkokommunala kompetensen. Kommittén har att överväga även denna fråga i samband med fullgörande av sitt utredningsuppdrag. Även 1971 och 1973 års riksdagar har haft att ta ställning till motioner Efter hemställan om utvidgning av den kyrkokommunala kompetensen. av konstitutionsutskottet (KU 1971:43 resp. 1973:31) har riksdagen motionerna under hänvisning till pågående utredningar, i det avslagit förstnämnda fallet kommunalrättskommitténs utredning om den kommunala kompetensen och i det sistnämnda fallet till denna utredning av kommittén för kommunal biståndsverksamhet.

3 Svensk biståndsverksamhet

3.1 Inledning

Kommittén finner det lämpligt att som bakgrund till sina överväganden och förslag i korthet redovisa några uppgifter om den biståndsverksamhet som bedrivs av dels den svenska staten och dels olika frivilligorganisationer.

3.2 Statligt bistånd

3.2.1 Biståndspolitikens inriktning och utformning Sverige har i internationella sammanhang anslutit sig till det i FNzs strategi för det andra utvecklingsårtiondet angivna målet för överföring av offentligt bistånd till de fattiga länderna. Målet innebär att utbetalningarna av offentligt bistånd vid mitten av 1970-talet skall motsvara 0,7 % av bruttonationalprodukten till marknadspris. För Sveriges del har riksdagen år 1968 satt upp målet att de samlade biståndsanslagen budgetåret 1974/75 skall svara mot l % av bruttonationalprodukten till marknadspris. Hittills har för detta budgetår anslagits resurser som motsvarar drygt 0,8 % av den beräknade bruttonationalprodukten. Sveriges medverkan i internationell biståndsverksamhet sker dels genom bidrag till internationella biståndsprogram (multilaterala bidrag), dels genom direkta biståndsinsatser (bilateralt utvecklingssamarbete). De sammanlagda anslagen över statsbudgeten för internationellt utvecklingssamarbete uppgick för budgetåret 1973/74 till l 562,5 milj. kr. och för budgetåret 1974/75 uppgår de till 2 100 milj. kr., vilket innebär en ökning med 35 %. Det multilaterala arbetet består i att Sverige deltar i utvecklingssamarbete inom ramen för olika internationella biståndsprogram. Den multilaterala andelen av Sveriges biståndsprogram är väsentligt större än för flertalet andra i-länder. Sverige har Linder budgetåren - 1967/68 1972/73 bidragit med sammanlagt ca 1900 milj. kr. till de internationella biståndsprogrammens verksamhet, vilket motsvarar nära 40 % av de totala svenska biståndsanslagen under nämnda period. För budgetåret 1972/73 uppgick utgifterna för sådant bistånd till ca 292 milj. kr., för budgetåret

26 Svensk bistándsverksamhet

anslogs 550 milj. kr. och för budgetåret 1974/75 har anslagits 1973/74 750 milj. kr. Bland sådana internationella biståndsprogram till vilka Sverige lämnar kan nämnas olika FN-organ, såsom FN:s utvecklingsprogram bidrag (UNDP) och FNzs barnfond (UNICEF), samt Internationella utvecklingsfonden (IDA), Internationella livsmedelsprogrammet (WFP) och Konven-

tionen om livsmedelshjälp (FAC). I sitt bilaterala utvecklingsprogram inriktar sig Sverige i första hand på ett samarbete med enskilda länder vilkas utvecklingsansträngningar syftar till oberoende samt social och ekonomisk rättvisa. I det multilaterala arbetet verkar för att FN-strategin på motsvarande sätt skall få Sverige i de internationella organisationernas bistånd. Sverige praktiska uttryck arbetar vidare för att ge u-länderna ett starkare inflytande genom

utvecklingssamarbetets utformning. direkta svenska samarbetet med enskilda u-länder Det bilaterala, utformas så att mottagarländerna får ett vidgat reellt inflytande över de resurser som ställs till förfogande. Genom s.k. länderprogrammering, bistånd till enskilda mottagarländer lämnas inom ramen för varigenom har samarbetsformer utvecklats med sikte långsiktiga Samarbetsprogram, för mottagarlandet att ange inriktningen av samarbetet på att möjliggöra inom finansiella ramar. Härigenom tillgodoses det av riksdagen givna fastlagda målet att biståndet skall grundas på mottagarlandets egna

prioriteringar. över statsbudgeten för bistånd genom bilateralt utvecklings- Anslagen till 707 kr. och för samarbete uppgick för budgetåret 1972/73 milj. till 960 milj. kr. För budgetåret 1974/75 har budgetåret 1973/74 anslagits l 297,8 milj. kr. Av det bilaterala biståndsanslaget utgörs huvuddelen av gåvobistånd. avser ca 250 milj. kr. s.k. varubistånd, dvs. För budgetåret 1974/75 bistånd som formellt är förhandsbestämt till upphandling i Sverige. Totalt anvisas budgetåret 1974/75 150 milj. kr. som en reserv för katastrofbistånd, varav 120 milj. kr. redovisas på det bilaterala anslaget. Denna reserv har ökats med 50 milj. kr. jämfört med föregående budget-

år. över de 25 fattigaste länderna i FN har låtit upprätta en förteckning världen och förordar bl.a. i sin strategi för det andra utvecklingsårtiondet till förmån för dem. Sverige stöder aktivt i olika särskilda åtgärder denna rekommendation. Emellertid får de länder med vilka FN-organ och mera omfattande utvecklingssamarbete inte bli Sverige har ett direkt effektivitet och kvalitet äventyras. Av dessa skäl så många att biståndets länder med vilka Sverige har ett sådant mera omfattande har antalet samarbete begränsats till f.n. tio. Dessa länder är Bangladesh, Botswana, Demokratiska Republiken Vietnam (DRV), Etiopien, Indien, Cuba, Tunisien och Zambia. Övriga länder till vilka mindre Kenya, Tanzania, Lesotho, Swaziland, Pakistan, Sudan bistånd lämnas är bl.a. Afghanistan, och Sri Lanka. Bistånd lämnas vidaretill Östafrikanska Gemenskapen. Dessutom lämnas ett omfattande bistånd till den av Sverige nyligen samt till flyktingar och befrielserörelser i erkända staten Guinea-Bissau södra Afrika.

Svensk biståndsverksamhet 27

3.2.2 Katastrofbistând

Under budgetåret 1972/73 fattades beslut om katastrofinsatser för ett sammanlagt belopp om 48,9 milj. kr. Bland de mest omfattande insatserna märktes direkt bistånd till Provisoriska Revolutionära Regeringens (PRR) område i Sydvietnam med ll kr. Enskilda milj. organisationer erhöll bidrag för verksamhet i Indokina med 9 milj. kr. Humanitära insatser på den indiska halvön stöddes med bidrag på sammanlagt 11,5 milj. kr. Bidrag till FN-insatser för flyktingar och hemlösa i södra Sudan uppgick till 7 milj. kr., medan 8 milj. kr. lämnades FAO och genom enskilda organisationer till det av torka och drabbade hungersnöd Västafrika. Under budgetåret 1973/74 har följande större insatser för katastrofbistånd och för extra bistånd till programländerna beslutats. Ett belopp på 20 milj. kr. har använts för utökning av biståndet till Demokratiska Republiken Vietnam (DRV) med hänsyn till de omfattande återuppbyggnadsbehoven. Biståndet till Indien har ökats med 10 milj. kr. med av livsmedelsbristen anledning i landet. Zambia, som fick sin försörjningssituation hotad genom att gränsen till Sydrhodesia stängdes, erhöll extra bistånd till samma belopp. För bistånd till PRR har ur katastrofreserven avsatts 20 milj. kr., medan det statliga bidraget till återuppbyggnaden av Bach Mai-sjukhuset i DRV uppgått till 10 milj. kr. Med anledning av en översvämning erhöll Pakistan katastrofhjälp för 6 milj. kr. Sammanlagt 33,7 milj. kr. har utnyttjats för hjälp till torkdrabbade områden i Etiopien och Västafrika. - Efter en vädjan från FNzs generalsekreterare om speciella stödåtgärder för de u-länder som drabbats hårdast av de internationella prisstegringarna och livsmedel på främst oljeprodukter har den svenska regeringen för budgetåret 1974/75 beslutat att lämna extra bistånd till Tanzania (40 milj. kr.), Indien (25 milj. kr.), Bangladesh (13 milj. kr.), Sri Lanka (10 milj. kr.) samt till Guinea-Bissau (2 milj. kr.). - Nyligen har regeringen på grund av nya översvämningar i Bangladesh beslutat lämna 15 milj. kr. i katastrofhjälp till landet. Av denna summa används ll milj. kr. för leverans av ca 9 000 ton svenskt vete, medan återstående 4 milj. kr. fördelas av SIDA mellan svenska enskilda hjälporganisationer, främst Svenska röda korset. En väsentlig del av det svenska katastrofbiståndet under senare år har lämnats till av FN-organ samordnade internationella aktioner. Enskilda svenska organisationer, såsom Svenska röda korset, Rädda Barnen och flera missionsorganisationer, har också erhållit betydande statligt stöd till sin verksamhet. Vidare har katastrofresurserna för utnyttjats direkt katastrofbistånd genom SIDA till enskilda eller för en mottagarländer utökning av det reguljära utvecklingssamarbetet med programländer. För framtiden avses samma kanaler komma att stå till buds för svenskt katastrofbistånd och för extra bistånd med utnyttjande av katastrofreserven. En speciell katastrofgrupp, som år 1972 inrättades inom utrikesdepartementet med företrädare för departementet, SIDA och Svenska röda korset, har visat sig vara ett ändamålsenligt forum för samråd i katastrofärenden oberoende av om besluten sedan fattas av den svenska

28 Svensk bistândsverksamhet sou 1974135

regeringen eller SIDA. Gruppen har till uppgift att ge förslag om svenska katastrofinsatser och bedöma deras utformning och kanalisering. Därtill för samråd även i frågor som rör riktlinjerna för det kan den utnyttjas svenska katastrofbiståndet. avser normalt för att lindra akut nöd Katastrofbiståndet åtgärder orsakad eller naturkatastrofer. I länder med vilka av krigshändelser kan medel ur katastrofreserven dispo- Sverige har utvecklingssamarbete och planeringen hotas till följd av den neras också när försörjningen och ekonomiska utvecklingen. Ett sådant stöd kan underlätta politiska för u-landets regering att fullfölja sitt långsiktiga utvecklingsarbete. har som tidigare nämnts anslagits en För budgetåret 1974/75 katastrofreserv på 150 milj. kr.

3.2.3 Statliga biståndsorgan

SIDA är central förvaltningsmyndighet för det direkta utvecklingssamarbete som Sverige bedriver med u-länder. I den omfattning samarbetar SIDA dessutom med mellanstatliga Kungl. Majzt föreskriver organisationer. Huvuddelen av biståndet genom SIDA är av långsiktig karaktär och till att utveckla olika delar av samhället i mottagarländerna. En syftar mindre del av biståndet är av humanitär natur och avser att lindra nöd som förorsakats av olika katastrofsituationer -- katastrofhjälp. På gränsen mellan dessa biståndsformer förekommer återuppbyggnadsinsatser efter katastrofer. l de s.k. programländerna finns särskilda biståndskontor vid de svenska Personalen vid dessa kontor är anställd av SIDA. beskickningarna. Därigenom kan man avlasta centralmyndigheten från arbete med planeav biståndsinsatserna. Syftet med personalbiståndet är ring och beredning att ställa sådan kvalificerad arbetskraft till förfogande som u-länderna själva saknar samt att biståndspersonalen skall överföra sina kunskaper och färdigheter till medarbetare i uppdragslandet. I SIDA:s fältverksamhet deltar även fredskårsdeltagare. SIDA har inte någon fältpersonal för att genomföra katastrofhjälps- För av de konkreta hjälpåtgärderna i ett insatser. genomförandet katastrofområde anlitar SIDA andra organ, såsom Röda korset, Rädda Barnen, FN-organ eller statliga organ i det drabbade landet, till vilka hjälp lämnas i form av pengar eller varor. SIDA är liksom andra statliga myndigheter underkastad bestämmelserom mottagande för statsverkets räkning av na i kungörelsen (1964:484) På grund av dessa bestämmelser kan SIDA gåvo- och donationsmedel. tillstånd bistånd i form av inte utan särskilt av Kungl. Majzt förmedla varor till u-länder från kommuner och landsting, eftersom sådan förmedling medför kostnader för statsverket. Inom samordnas utvecklingsbiståndet inom utrikesdepartementet för internationellt utvecklingssamarbete. Syftet med avdelavdelningen långsiktig planering av ningens arbete är b1.a. att få till stånd en förbättrad

_

Svensk bistândsverksamhet 29

den svenska biståndspolitiken och en uppföljning av budget- och organi-

sationsfrågor. Katastrofbistånd förmedlas också direkt av utrikesdepartementct via olika FN-organ.

3.3 Bistånd genom svenska enskilda organisationer

3.3.1 Svenska röda korset

Svenska röda korset är en riksomfattande ideell förening, som grundades år 1865. Det finns liknande nationella röda kors-föreningar i 121 länder. Verksamheten omfattar bl.a. katastrof-, flykting- och utvecklingshjälp i ett 40-tal länder, och organisationens syfte är att hjälpa där hjälp behövs utan hänsyn till mottagarens nationalitet, ras, religion, samhällsställning eller politiska åsikter. Röda korset förmedlar också stöd till humanitära aktioner från staten och frivilliga organisationer.

Hjälpen utom Sverige sker inom ramen för Internationella röda korset, till vilket de nationella föreningarna är anslutna. Genom Internationella röda korset, som har sitt säte i Geneve, leds och samordnas de internationella särskilt hjälpinsatserna när det är fråga om katastrofhjälp. Inom denna organisation garanterar 14 ländeorganisationer, däribland Svenska röda korset, en omedelbar penninghjälp vid katastrofer om 10 000 kr. För att kunna göra en snabb insats vid katastroftillfällen har Svenska röda korset byggt upp sin katastrofhjälp så att varor alltid ligger färdiga i särskilda förråd för omedelbar avsändning till katastrofplatsen. Sådana förråd finns i Göteborg, London och Hongkong. Vidare har organisationen katastrofvaror lagrade i Rödakorsföreningarnas Förbunds (Ligans) förråd i Santiago de Chile, Marseille, och Beirut, Mombasa, Singapore Curaçao. Arbete pågår f.n. med att i samarbete med resp. lands egna Röda kors lägga upp katastrofförråd i sådana länder, där katastrofer erfarenhetsmässigt inträffar. Därigenom kan varorna finnas tillgängliga redan från första stund vid en katastrof. Bistånd genom Svenska röda korset sker, förutom genom varor, också genom tjänster, främst i form av utsändande av sjukvårdspersonal, samt kontanta penningbidrag. Verksamheten finansieras huvudsakligen genom insamregelbundna lingar av varor och pengar samt vid behov speciella katastrofhjälpsinsamlingar. Organisationen erhåller också vissa bidrag från svenska staten. År 1973 uppgick enligt preliminära beräkningar värdet av Svenska röda korsets bistånd i form av katastrofoch utvecklingshjälp till andra länder till sammanlagt ca 26 milj. kr. Värdet av hjälpen till Indokina uppgick till ca 7,5 milj. kr., vartill kommer Svenska röda korsets del i ett nödbostadsprojekt i Demokratiska Republiken Vietnam. lämnades till Katastrofhjälp Bangladesh och Pakistan för ca 3,5 milj. resp. 2 milj. kr., vartill kommer viss utvecklingshjälp. Till de av torka drabbade Västafrika och Etiopien lämnades katastrofhjälp för ca 3,5 milj. kr. I samband med vulkanutbrottet på Heimön lämnades katastrofhjälp till Island för 865 000 kr. - Av

30 Svensk biståndsverksamhet

i år lämnade katastrofhjälpen har ca 2,5 milj. kr. gått till den hittills Västafrika och 1,5 milj. kr. till lndokina. Nyligen har också anslagits över 5 milj. kr. till det fortsatta hjälparbetet för de av nya översvämningar drabbade Bangladesh, Burma, Indien och Nepal.

3.3.2 Rädda Barnens Riksförbund Rädda Barnens Riksförbund är en opolitisk, religiöst neutral riksorganisaår 1919. Rädda Barnen har systerorganisationer i ett tion, som grundades och är tillsammans med dessa organisationer anslutet till 60-tal länder Internationella Rädda Barnen Unionen. Verksamheten består i insamlingsarbete och hjälp till nödlidande barn i form av t.ex. barn- och mödravård. I viss omfattning lämnas också flykting- och katastrofhjälp. l sex länder, nämligen Etiopien, Tanzania, Jemen, Bangladesh, Sydkorea och Peru, har Rädda Barnens Riksförbund en egen organisation och bedriver där olika sjuk- och hälsovårdsprojekt. insamlas ca 20 milj. kr. för biståndsverksamhet i Sverige ochi Årligen medlen ihuvudsak av penninggåvor från utlandet. De insamlade utgörs enskilda givare samt i liten omfattning av statliga bidrag.

3.4 Bistånd genom kyrkliga organ

3.4.1 Svenska kyrkans missionsstyrelse utfärdade (1970:484) skall svenska Enligt sin av Kungl. Maj:t stadga bedriva den mission utomlands som ankommer kyrkans missionsstyrelse 2 § åligger det missionsstyrelsen särskilt på svenska kyrkan (l §). Enligt att med medel och personal bistå kyrkorna på styrelsens tidigare i Asien och Afrika samt de andra kyrkor som anhåller om missionsfält och på tredje söndagen skall sådant bistånd. Varje år på trettondagen rikskollekt till främjande av missionsstyrelsens verksamhet. Utupptas över de båda sålunda påbjudna rikskollekterna upptas årligen ytterligare en rikskollekt i detta År 1972 uppgick inkomsterna av kollektsyfte. medel och andra gåvor till ca 20 milj. kr.

3.4.2 Lutherhjälpen världsförbundets svenska sektion. Sektionen är 1947 bildades Lutherska samarbete med Lutherska världsförbundet. organ för svenska kyrkanidess är att insamla, förvalta och fördela medel till En huvudsaklig uppgift och utvecklingsbistånd. Detta arbete mellankyrkligt stöd, katastrofhjälp bedrivs under namnet Lutherhjälpen. Sektionen har ett representantskap, som utses av stiftsråden, biskopsmötet och vissa centrala kyrkoorgan. och representantskapet. Sedan flera år Styrelsen utses av biskopsmötet medlens omfattning landets är Lutherhjälpen i fråga om de insamlade Räkenskapsåret 1972/73 uppgick de största frivilliga hjälporganisation.

Svensk bistândsverksamhet 31

kontanta inkomsterna samt värdet av materiella gåvor till över 31 milj. kr. Den ojämförligt största delen eller mer än en tredjedel av inkomsterna hänförde sig till insamlingsarbete vid den årliga stora fasteaktionen. Lutherhjälpen förmedlade över 17,7 milj. kr. via Lutherska världsförbundet och 8,7 milj. kr. via Världsråd. Kyrkornas Bidragen bestod i mellankyrkligt bistånd, flyktinghjälp, katastrofhjälp och utvecklingshjälp. De största bidragen gick till lndokina (ca 4 milj. kr.), Bangladesh (ca 2,2 milj. kr.), Indien (ca 2 milj. kr.) och Etiopien (ca 3,1 milj. kr.).

3.4.3 Pingstmissiorzens U-landshjálp

Pingstmissionens U-landshjälp är den svenska pingströrelsens u-hjälpsorgan, grundat år 1965. Syftet med verksamheten är att bistå svenska missionärer i deras arbete i u-länderna. Bistånd lämnas i form av skolverksamhet i Afrika, sjukvård vid ett 30-tal sjukhus, kliniker och dispensärer i Afrika samt i mindre omfattning i Asien och Sydamerika. Organisationen bedriver också katastrofoch flyktinghjälp. 1 Axvall i Skaraborgs län har organisationen ett biståndslager, som betjänar flera svenska missionsorganisationer. Därifrån har omkring 2 000 ton biståndsvaror, främst sjukvårdsutrustning, sänts ut till u-länderna. Biståndet har avsett utrustning både till uppbyggnad av sjukhus och kliniker och till katastrofoch flyktinghjälp. Verksamheten finansieras kollekter genom och andra frivilliga bidrag. År 1972 omsatte missionsverksamheten ca 9 milj. kr.

3.4.4 Frikyrkan hjälper

Frikyrkan hjälper är en.riksomfattande religiös-humanitär hjälporganisation, som grundades år 1966. under Organisationen lyder Sveriges Frikyrkoråd, som representerar åtta frikyrkosamfund. Verksamheten avser katastrofhjälp, utvecklingshjälp och humanitär hjälp i samverkan med andra hjälporgan och missionsorganisationer. Hjälpinsatserna koncentreras till Bangladesh, Indien, Afrika och Mellersta Östern. Medel till verksamheten erhålls främst genom kollekter och insamlingar, men man har också erhållit vissa bidrag genom SIDA.

3.4.5 Övriga missionsorgan

Bland övriga kyrkliga organ, som bedriver missions- och hjälpverksamheti

någon omfattning kan nämnas Svenska missionsförbundet, Evangeliska Fosterlands-Stiftelsen, Frälsningsarmén, Örebro-missionen, Svenska baptistsamfundet och Helgelseförbundet.

4 Utredningsarbetet

4.1 Arbetets

uppläggning

För att utröna behovet av kommunala och landstingskommunala åtgärder i anslutning till den svenska internationella biståndsverksamheten har kommittén haft kontakter med SIDA, Svenska röda korset, Rädda barnen samt flera kyrkliga organisationer, vilka alla har stor erfarenhet av internationellt bistândsarbete. Dessa organ har också framfört synpunkter på sådana åtgärders inriktning och utformning. Efter denna kartläggning av behovet av kommunala och landstingskommunala insatser har vänt vissa kommuner och

kommittén sig till

landsting för att ta reda på om dessa har några faktiska möjligheter att tillgodose behovet. Visst samråd har också skett med Svenska kommunförbundet och Landstingsförbundet.

4.2 Behovet av kommunala och

landstingskommunala åtgär-

der

4.2.1 Olika biståndsformer

Svensk internationell biståndsverksamhet SIDA och genom frivilliga organisationer bedrivs i olika former och med olika inriktning. En biståndsform är av långsiktig natur och syftar till att utveckla olika delar av samhället i mottagarländerna. Huvuddelen av Sveriges offentliga bistånd har denna karaktär. Även Rädda Barnen och kyrkliga missionsorganisationer samt i mindre omfattning Röda korset sysslar med sådan biståndsverksamhet inom vissa sektorer, såsom barnavård, sjukvård, familjeplanering och undervisning. En annan form av bistånd är av humanitär natur och avser att lindra nöd som förorsakats av olika katastrofsituationer katastrofhjälp. Katastroforsaken kan vara naturhändelse (översvämning, vulkanutbrott, torka), farsot, krig eller liknande händelse. Huvuddelen av Röda korsets verksamhet avser sådan katastrofhjälp men även statsmakterna, Rädda Barnen och vissa missionsorganisationer lämnar bistånd i katastrofsituationer.

34 Utredningsarbetet

På gränsen mellan dessa båda biståndsformer - det långsiktiga bistån- - förekommer bistånd vid återuppbyggnad av det och katastrofhjälpen olika samhällsfunktioner efter katastrofer. Även i denna form av bistånd medverkar angivna svenska organ. Behovet av kommunala och landstingskommunala insatser är enligt vad kommittén erfarit vid sina samråd med de svenska biståndsorganisationerna störst när det gäller katastrofhjälp. Visst behov av bistånd med efter katastrofer föreligger också, medan återuppbyggnadsinsatser behovet inte är lika uttalat när det gäller det mera långsiktiga biståndet. Särskilt när det gäller katastrofhjälp skulle kommuner och landsting under vissa förutsättningar kunna lämna en enligt organisationerna värdefull medverkan genom bidrag i form av varor, tjänster och pengar. som framförts lämnas i det följande en kortfattad För de synpunkter redogörelse.

4.2.2 Varubistând De varor som behövs för att lindra nöden i akuta katastrofsituationer är främst kläder, filtar, tält och mediciner. Enklare sjukvårdsmatvaror, materiel, såsom lakan, bårar, rostfria skålar och saxar kan också komma till nytta. Däremot efterfrågas sällan mer utpräglad och komplicerad såsom röntgenapparater och dylikt. Det är ofta svårt att sjukhusmateriel, utnyttja sådan materiel som kommer från andra länder, bl.a. beroende på rent tekniska såsom skillnader i fråga om elektrisk ström svårigheter, Det är också besvärligt att få tag på reservdelar till sådan 0.dyl. Även t.ex. ambulanser, kan komma till utrustning. transportfordon, användning, men också i detta fall kan det vara problem i fråga om underhåll och reservdelar, särskilt som sådan materiel i många u-länder förslits mycket snabbare än i Sverige. Den omedelbara hjälpen vid ett katastroftillfälle kan följas av en andra fas, då det blir fråga om återuppbyggnad av hus, broar, sjukhus och andra viktiga samhällsfunktioner. Här kan bl.a. mer utpräglad sjukhusmateriel komma i fråga. Ett exempel härpå är iståndsättandet av Bach Mai-sjukhuset i Hanoi i Demokratiska Republiken Vietnam, varom mera i avsnitt kan även transportfordon och arbetsmas- 4.2.5. l återuppbyggnadsskedet kiner användas. Såväl Röda korset som Rädda Barnen och flera missionsorganisationer ställer sig i princip positiva till bistånd i form av varor från kommuner och landsting, medan SIDA ställer sig mera tveksam. Denna tveksamhet på den omständigheten att SIDA inte har någon egen grundar sig främst som i katastrofsituationer. SIDA organisation kan ingripa på platsen pekar också på andra problem som hänger samman med organiserandet av ett varubistånd i sådana situationer. De och en effektiv förmedling som uppstår inför denna hjälpform och som svårigheter och problem också pâtalats av Röda korset och Rädda Barnen är i huvudsak följande. För det första måste man utgå från mottagarlandets behov och Av inte önskade varor bör ej sändas. prioriteringar. mottagarlandet

3 5 Utredningsarbetet

Materielen bör vara fullt användbar antingen den är ny eller begagnad. Det har visat sig att gåvor av begagnade varor av mottagaren ibland uppfattats som en diskriminering. Särskilt har detta av gällt gåvor ålderdomlig eller hårt försliten teknisk materiel. Eftersom frakt- och andra hanteringskostnader är mycket höga är det mycket viktigt att endast förstklassiga och användbara varor kommer i fråga. Det har förekommit fall där mottagaren blivit tvungen att genast kassera materiel, på vilken stora kostnader för frakt m.m. nedlagts. Av samma kostnadsskäl bör biståndet normalt inte avse mera skrymmande varor. Biståndsorganisationerna har också framhållit att det är viktigt att hjälp i katastrofsituationer inte kommer fram för sent till mottagaren. Om varor skänks först när en katastrof inträffat, minskas värdet av gåvan väsentligt, eftersom det kan dröja lång tid innan varorna når mottagaren. Skall hjälpen komma fram i tid finns det vanligen inte tid för insamling av varor från olika givare eller dylika åtgärder. Därför anser organisationerna att det är lämpligast att varorna skänks i förväg, så att det blir möjligt att omedelbart sända dessa från förråd nära olycksplatsen. Om varorna skänks i förväg måste de lagras. Röda korset har lagt upp lager såväl i Sverige som utomlands. För lagringen uppstår kostnader för lokaler, sortering, hantering och personal. Man får också räkna med att vissa varor förstörs under lagringstiden. Därför är det viktigt att endast sådana varor skänks som man vet kan komma till användning, så att inte den mottagande hjälporganisationen eller mottagarlandet omedelbart behöver kassera varorna. I t.ex. medelhavsområdet vill ländernas rödakorsorganisationer ha lager av endast tält och filtar. Annan utrustning vill man inte ta emot. Svenska röda korset har i dessa sammanhang att tillämpat regeln, givaren måste upprätta en fullständig och specificerad förteckning över den materiel som givaren önskar skänka. Röda korset meddelar därefter givaren vilka av dessa artiklar som kan komma i fråga för vidare avsändning till mottagaren. Eventuellt besiktigas varorna hos avsändaren. Endast på detta sätt kan onödiga och ofta stora kostnader undvikas. Detta medför emellertid att givaren å sin sida kan åsamkas kostnader i form av sortering och ompackning. Röda korset framhåller att, genom det förfarande som man tillämpar med uppläggande av varor i förråd, det kan bli svårt att vid varubistånd tillgodose givarens eventuella användningsbestämning av varorna för viss katastrof eller för visst land. Organisationen anser det för sin del angeläget, att givaren inte ändamålsbestämmer gåvan. Det kan inträffa att den av givaren avsedde mottagaren inte har behov av alla erbjudna varor men att Röda korset kan använda desamma för hjälp till annan mottagare. Varubistånd från kommuner och landsting behöver inte enbart ske genom rena gåvor till de förmedlande organisationerna. Svenska röda korset har t.ex. för sin del kunnat till förmånliga priser från landstingen inköpa begagnad men utrangerad materiel, såsom filtar, lakan och andra

36 Utredningsarbetet

och annan förbrukningsmaterial, såsom textilier. För sådan materiel finns alltid användning. Det exempelvis skålar, saxar och annat rostfritt, köpesummor. Priserna har i dessa fall inte rört sig om endast symboliska utrustning har dock inte kunnat sättas så högt, eftersom på landstingens har möjligheter att köpa mycket billigt i andra länder. organisationen

4.2.3 Tjänstebistârzd

Bistånd kan även ske genom tjänster. Vid katastrofer ställer biståndstill förfogande. Enligt Röda korset organisationerna sjukvårdspersonal skulle t.ex. landstingen redan genom att välvilligt friställa sådan personal för rödakorstjänst stor insats. En ännu bättre insats göra en mycket skulle göras om denna personal kostnadsfritt för Röda korset ställdes till

dess förfogande.

4.2.4 Penninggâvor såväl SIDA som Röda korset och Den bästa bidragsformen är enligt Rädda Barnen eftersom därmed som regel såväl materiel penninggåvor, Anskaffningen kan då ske antingen i Sverige som personal kan anskaffas. helst i det land där katastroeller i något land närmare katastrofplatsen, blir små. Fraktkostnaderna från fen inträffat. Hanteringsproblemen att inte sända svenska varor utan att köpa Sverige gör det ofta befogat varor från källor närmare katastrofområdet eller direkt ställa pengar till för mottagarlandet eller hjälporganisationer där. Därigenom förfogande blir tidsutdräkten liten. Det sistnämnda förhållandet får stor betydelse inte minst därigenom att motivationen till gåvan som regel uppkommer först i och med katastrofens inträffande eller någon tid därefter.

4.2.5 Den svenska hjälpen till Demokratiska Republiken Vietnam (DR V)

Som ett på fall där landsting medverkat i svensk åskådligt exempel biståndsversamhet skall här i korthet redogöras för den svenska humani-

tära hjälpen till DRV. - 1970 års riksdag reserverade för budgetåren 1970/71 1972/73 till DRV efter det sammanlagt 150 milj. kr. för återuppbyggnadsbistånd pågående krigets slut. Riksdagen medgav emellertid att återuppbyggnadsmedel - på vietnamesisk begäran - skulle kunna utnyttjas för humani-

tära insatser. De från våren 1972 starkt intensifierade krigshandlingarna mot landet behovet av omedelbar konstaterade också en ökade kraftigt hjälp. Detta som samma år besökte landet. Därvid svensk delegation i augusti diskuterades den Vietnamesiska regeringens önskemål om att återuppskulle få användas för omedelbara leveranser av sjukhusbyggnadsmedlen mjölk. Det framförutrustning, mediciner, tyg, papper och kondenserad

,

Utredningsarbetet 37

des också önskemål om svenskt bistånd till uppförande av sjukhus, i första hand ett barnsjukhus med 300-500 vårdplatser. Riksdagen anslog för budgetåret 1972/73 100 milj. kr. för återuppbyggnadsbistånd i DRV. För humanitära insatser anslogs 35 milj. kr. l början av år 1973 startades också en riksinsamling i Sverige för återuppbyggnad av det genom bombningar förstörda Bach Mai-sjukhuset i Hanoi. Insamlingen som leddes av en nationalkommitté och stöddes av bl.a. de politiska partierna gav ca 10 milj. kr. Svenska staten har för sin del bidragit med 10 milj. kr. till denna återuppbyggnad.

statsmakterna uppdrog åt SIDA att inom ramen

för anslaget om 35 milj. kr. upphandla och planera leveranserna av de av DRV begärda varorna. För att tillgodose det stora behovet av sjukvårdsutrustning i landet skulle SIDA svara för dels utrustning av nya sjukhus och dels en planmässig nyanskaffning av sådan specificerad som sjukvårdsutrustning mottagaren önskade erhålla. Flera landsting erbjöd sig i detta sammanhang att som gåva till DRV överlämna övertalig men fullt användbar sjukvårdsutrustning. SIDA förklarade att detta initiativ förtjänade att noggrant prövas men förutsåg vissa problem med ett sådant bistånd. I varje fall ansåg SIDA att en sådan biståndsaktion måste planeras och genomföras med stor omsorg och varsamhet. En delegation från SIDA besökte i slutet av år 1972 Hanoi och diskuterade bl.a. landstingens om överlämnande erbjudande av övertalig sjukvårdsutrustning såsom gåva med ansvariga tjänstemän inom landets hälsovårdsministerium. Från vietnamesisk sida uttryckte man stor tacksamhet över landstingens och man förklarade erbjudanden, sig i princip vara beredd att mottaga begagnad svensk sjukhus- och sjukvårdsutrustning av god kvalitet och av lämplig typ. Med hänsyn till att utrustningen i många fall inte torde varit avsedd för tropiksjukvård samt sannolikt skulle sakna reservdelar eller inte åtföljas av förbrukningsmateriel, önskade man från mottagarlandets sida att lagrings- och transportkostnaderna för materielen inte skulle belasta det rambelopp om 35 milj. kr. som stod till landets förfogande för sjukvårdsbistånd. Till SIDA-delegationen framfördes önskemål om vilken sjukvårdsutrustning som man från vietnamesisk sida ville ta emot. Det rörde sig främst om okomplicerad förbrukningsmateriel och supplementerande sjukvårdsmateriel. Man frågade särskilt efter sådan materiel som är relativt opåverkad av tropikfuktigt klimat, t.ex. rostfria skålar och kärl, enklare handinstrument och annan materiel för enklare Materielen diagnostik. skulle användas företrädesvis i sjukhus på by- och distriktsnivå. Sedan SIDA hos Kungl. Majzt hemställt om och erhållit särskilda medel för lagring och transport av från landstingen skänkt materiel, förklarade SIDA att man kunde medverka till att förmedla landstingsmaterielen. Med Överstyrelsen för Svenska röda korset träffades en överenskommelse om att Röda korset skulle öppna ett katastrofförråd i Stockholm, till vilket landstingen kunde skänka övertalig sjukvårdsutrustning. Som villkor uppställdes emellertid att Röda korset först skulle godkänna den utrustning som avsågs skänkas.

38 Utredningsarberet

rekommendation av Svenska landstingsförbundet gjorde de Efter landsting som fattat beslut om skänkande av övertalig sjukvårdsutrustlaga kraft upp förteckningar över materielen ning och vilkas beslut vunnit med vikt- och kubikmått angivna. Sådan i förteckningarna angiven som godkänts av Röda korset sändes sedan till Röda korsets utrustning förråd i Stockholm. från DRV tillsammans med representanter från En delegation gick den skänkta utrustningen i Röda korsets förråd SIDA därefter igenom och valde av utrustningen ut sådan materiel, som man tidigare uttryckt om att få. Det rörde sig om rostfria kärl, glassprutor och allmän önskemål basutrustning för kliniker för användning i sjukhus på by- och distriktsstora eller mera apparater valdes inte ut. nivå. Några komplicerade Transporten av materialen från Sverige kunde ske nästan gratis genom användande av ett fartyg som för SIDA:s räkning fraktade papper till

Asien. som inte valdes ut till DRV kan enligt uppgit från Röda Den materiel komma till stor för hjälpsändningar till länder där korset användning behov uppstår.

4.3 Kommuners och landstings faktiska möjligheter att med verka i internationell biståndsverksamhet

4.3.1 Inledning

Av redogörelsen i avsnitt 4.2 framgår att man från svenska biståndsorsida ställer sig positiv till kommuners och landstings ganisationers medverkan i den internationella biståndsverksamheten. Den i avsnitt 4.2.5 lämnade redogörelsen för den svenska hjälpen till DRV visar också i detta fall haft faktiska möjligheter att medverka i sådan att landstingen verksamhet. För att ytterligare utröna i vad mån kommuner och landsting till en sådan medverkan har kommittén stickprovsvis vänt har möjligheter vissa kommuner och landsting med förfrågningar om de har sig till vissa specificerade behov. En redogörelse härför möjligheter att tillgodose lämnas i avsnitt 4.3.2. I avsnitt 4.3.3 behandlas vissa frågor om tjänstebistånd.

4.3.2 Varubistârzd

Med utgångspunkt i varuförteckningar från Landstingens Inköpscentral till dels landstingen och dels (LlC), som tillhandahåller utrustning kommuner som sjukvårdshuvudmän, samt dess kommunala motsvarighet har de svenska biståndsorganisationerna Röda korset Kommunsamköp och Rädda Barnen fått ange vilka varor som kan användas i internationell De önskemål som dessa organisationer framfört har biståndsverksamhet. för vissa kommuner och landsting. Dessa har fått ange sedan presenterats sådana varor skulle kunna ställas till om och i vilken omfattning för den internationella biståndsverksamheten. förfogande

Utredningsarbetet 39

Enligt svaren på enkäten hos kommuner och landsting finns det, framför allt hos landstingen, utrustning som skulle kunna ställas till förfogande för den internationella biståndsverksamheten om rättsliga möjligheter därtill ges. Det rör sig främst om sjukvårdsutrustning av olika slag, både förbrukningsmateriel, såsom engångssprutor, katetrar och gasbindor, och materiel av utrustningskaraktär, såsom sängar, rostfria skålar, saxar, filtar m.m. I några svar har man framhållit att kommuners och landstings möjligheter att medverka i biståndsverksamhet av ifrågavarande slag är beroende av frågan i vilken mån och med vilken ambitionsgrad ersättningsanskaffningar för biståndsutrustningen kan ske. Om kommuner och landsting skulle ges möjligheter att vidtaga ersättningsanskaffningar för utrustning som skänkts för biståndsändamål innan den under normala omständigheter skulle ha utrangerats, skulle kommunerna och landstingen kunna medverka i större utsträckning.

4.3.3 Tjänstebistând Det föreligger vissa rekommendationer från kommunernas och landstingens förbundsorganisationer i fråga om beviljande av ledighet av personal för deltagande i internationell biståndsverksamhet. Sålunda föreslog dåvarande Svenska stadsförbundet och Landskommunernas förbund år 1964 kommunerna att iden utsträckning så kunde ske utan åsidosättande av egna berättigade intressen bevilja sina tjänstemän ledighet för anställning eller uppdrag hos nämnden för internationellt bistånd (NIB), dvs. den tidigare motsvarigheten till SIDA, eller internationell organisation. Dylik ledighet borde också få tillgodoräknas för löneklassuppflyttning och som uppnådd tjänstetid enligt pensionsbestämmelserna som om ledigheten åtnjutits för offentligt uppdrag. - Rekommendationen gäller fortfarande. Landstingsförbundet har den 16 november 1970 rekommenderat landstingen att, om inte synnerliga skäl föreligger häremot, bevilja tjänstledighet för uppdrag inom bilateral, nordisk eller multilateral biståndsverksamhet i vilken Sverige medverkar samt att dylik ledighet skall få tillgodoräknas i löneklass- och pensionshänseende. I ett nyligen framlagt betänkande (Ds Fi 1973:16) U-landsuppdragets meritvärde har frågor om meritvärdet av anställning inom biståndsverksamheten i u-länder utretts. I betänkandet föreslår utredningen tillgodoräknande i meritlöne- och pensionshänseende av anställning inom sådan biståndsverksamhet som sker genom eller med bidrag av svenska staten, möjlighet till tjänstledighet för sådan anställning och förbättrad dokumentation av u-landsbefattningarna. Utredningens förslag tar omedelbart sikte på den statligt reglerade sektorn, men man förutsätter att bl.a.de kommunala arbetsgivarna också kommer att tillämpa den ordning som kan bli resultatet av utredningens förslag. Betänkandet har remissbehandlats och övervägs f.n. inom finansdepartementet.

5 Kommitténs och

överväganden förslag

5.1 Borgerlig primärkommun och landstingskommun

Som framhålls i kommitténs direktiv råder det stor enighet i vårt land om angelägenheten av en aktiv svensk medverkan i den internationella biståndsverksamheten. Denna verksamhet är till sin natur ett hela svenska folkets intresse. Det har därför i olika sammanhang slagits fast att den offentliga biståndsverksamheten skall vara en statlig och inte en kommunal uppgift. Det är statsmakterna som bär ansvaret för våra internationella förbindelser och som därför har att bestämma biståndsverksamhetens inriktning och samt anslå omfattning erforderliga medel för ändamålet. Inom många kommuner finns det emellertid ett starkt intresse för att genom medverkan i internationell biståndsverksamhet ge uttryck för kommunens och därmed kommuninvånarnas - internationella solidaritet. Genom att beslut om bistånd fattas på kommunal nivå har man också ansett att den enskilde medborgaren mera direkt kan engageras i internationella frågor. Härigenom skulle man kunna erhålla ökad förståelse för sådana frågor och uppnå en större allmän beredvillighet till medverkan i det internationella biståndsarbetet.

Särskilt vid inträffade katastrofer uppkommer hos såväl enskilda som kommuner en spontan vilja att hjälpa och att uttrycka sin solidaritetskänsla med människorna i ett drabbat land eller ort.

Ståndpunkten att den offentliga internationella biståndsverksamheten inte är en kommunal har emellertid uppgift i allt väsentligt upprätthållits såväl i den genom kommunallagarna fastlagda kommunala kompetensen som i rättspraxis rörande kommunala kompetensfrågor. kommu- Enligt nallagarna är kommuns befogenheter nämligen till vården av begränsade kommunens egna angelägenheter och fullgörandet av vissa i speciallagstiftning angivna uppgifter. I denna avgränsning av den kommunala kompetensen ligger ett krav på att angelägenheten skall vara knuten till kommunens område. Den internationella verksamheten har inte en sådan anknytning. Den kommunala som i det lokaliseringsprincipen har, föregående konstaterats, genomgående upprätthållits såväl i den speciallagstiftning genom vilken kommun att handha bemyndigats vissa uppgifter som i rättspraxis. Något egentligt avsteg från lokaliseringsprincipen kan knappast sägas ha gjorts genom införandet av lagen (1962:638) om

SOU 1974 86 42 Konzmittérzs överväganden och förslag

för kommun att bistå utländska studerande, eftersom kommuns rätt socialt och kurativt betonade åtgärder bstå befogenheter att genom utländska studerande enligt lagen är begränsade till sådana studerande som vistas i kommunen. Genom denna lagstiftning har dock öppnats vssa för kommuner och landsting att göra insatser i anslutning till möjligheter svensk internationell biståndsverksamhet. Frågan om och i vad mån kommunerna skall ges ytterligare möjligheter i internationell biståndsverksamhet bör ses mot denna att medverka Om man inför en dylik möjlighet för kommunerna, innebär bakgrund. som hittills har gillt detta att man gör ytterligare avsteg från de principer rörande kommunala insatser på det internationella området. vill härvid betona att en självklar utgångspunkt för sådina Kommittén måste vara att man inte kan rucka på principen att det är överväganden som bär ansvaret för vårt lands internationella relationer. statsmakterna Internationell biståndsverksamhet kräver erfarenhetsmässigt en sådan och koncentration av insatserna att uppgiften svårligen san samordning anförtros enskild kommun. Det kan vara omöjligt för en åt varje kommun att självständigt bedöma en eventuell biståndsâtgärds lämpliga och utformning, en bedömning som man inom kommunen inriktning inte för och som kan strida mot len kanske har tillräckligt underlag officiella svenska bistånds- eller utrikespolitiken. Det sagda behöver emellertid inte innebära att man måste utesluta kommunal medverkan i internationell biståndsvarje form av ytterligare verksamhet. Som kommittén närmare kommer att utveckla i det följande av kommunal medverkan som inte kan man väl tänka sig sådana former behöver stå i strid med inriktningen av den svenska biståndspolitil-.en vill emellertid först något uppehålla sig vid den andra Kommittén principfrågan - frågan om den kommunala kompetensen. Enligt kommitténs mening bör man nämligen först överväga om de skäl , humanitära som eventuellt kan tala för en kommunal medverkan i eller andra, internationell biståndsverksamhet över huvud kan få sådan styrka at: de av att man inte gör någon principiellt betydelsekan väga över intresset full awikelse från den hävdvunna begränsningen av den kommunala

kompetensen. LL om kommunernas allmänna kam- Regeln i 3 § KL, 3 § KLS och 4 § allmänt avfattad. Härigenom har man enligt uttalanden petens är mycket avsett att möjliggöra en fortsatt anpassning av vid lagrummens tillkomst kommunernas befogenheter efter samhällsutvecklingens krav. Uppgiften att närmare för kommunernas kompetens har överlimavgränsa området nats åt rättspraxis. Kompetensområdet har också i rättspraxis undergått viss förskjutning. I den mån gränserna för den kommunala kompetensen kommit att framstå som alltför snäva och en utvidgning av dessa tett sig vidtagit en sådan önskvärd, har man också genom lagstiftningsåtgärder utvidgning. Exempel härpå utgör den nyss nämnda lagen (l962:638)om att bistå utländska studerande, lagen (1968:131) om rätt för kommun inom turistväsendet, lagen (1969:596) om vissa kommunala befogenheter och lagen (1970:663) om vissa kommunala bekommunalt partistöd för handikappade samt den s. k. lex fogenheter i fråga om sysselsättning Bollmora (1959:605).

Kommitténs överväganden och förslag 43

En sådan anpassning av den kommunala kompetensen till nya förhållanden har emellertid hittills inte skett när det gäller kommunal medverkan i internationell biståndsverksamhet i andra former än vad som kan vara tillåtet enligt 1962 års lag om rätt för kommun att bistå utländska studerande. Den internationella biståndsverksamheten avser emellertid mycket angelägna ändamål, och det föreligger bred enighet i vårt land om att de bör främjas. l direktiven för kommitténs arbete har pekats på att det kan finnas uppgifter i anslutning till den svenska biståndsverksamheten som kommunerna har speciella förutsättningar att hjälpa till att lösa. Som nyss påpekats har också gränserna för den kommunala kompetensen i rättspraxis eller genom lagstiftning förskjutits. I den mån man skulle kunna finna sådana former för kommunal medverkan i internationell biståndsverksamhet som låter sig förena med den tidigare fastslagna grundsatsen att de kommunala insatserna inte skall strida mot den officiella svenska biståndspolitiken, finns det enligt kommitténs mening inga principiella hinder mot att man också diskuterar frågan om en erforderlig anpassning av den kommunala kompetensen till dessa former. Trots den nuvarande begränsningen i de kommunala befogenheterna på det internationella området har kommuner och landsting i många fall gjort humanitära insatser för den nödlidande befolkningen i länder som drabbats av olika katastrofer, orsakade av krig eller naturhändelser. Som exempel kan nämnas den ganska omfattande fadderortsrörelsen under och efter det andra världskriget. Fadderortsrörelsen innefattade bl.a. ekonomisk hjälp från svenska kommuner till av kriget drabbade utländska kommuner. Även om en sådan ekonomisk hjälp i och för sig haft ett behjärtansvärt syfte, har den klart legat utanför den kommunala kompetensen. Såvitt känt har emellertid beslut om sådan hjälp inte överklagats. Även den kommunala vänortsverksamheten kan ses som ett uttryck för kommunernas internationella solidaritet. Vänortsverksamheten har främst en symbolisk karaktär och motiveras numera inte av något behov av hjälpinsatser från svenska kommuners sida. I den mån en svensk kommun lämnat ekonomiskt stöd till utländsk vänort har emellertid också en sådan insats fallit utanför den kommunala kompetensen. Ett exempel härpå utgör det i det föregående refererade rättsfallet RÅ 1971 C 296, där ett beslut av Västerås stad att bistå sin jordbävningsdrabbade jugoslaviska vänort Banja Luka upphävdes såsom kompetensöverskridande. Det finns andra exempel på fall där kommuners internationella hjälpinsatser i humanitärt syfte allmänt godtagits, trots att den kommunala kompetensen överskridits. Vid den stora översvämningskatastrofen i Holland år 1953 bistod sålunda, efter rekommendation av såväl Svenska stadsförbundet som Landskommunernas förbund, många svenska kommuner med materiel och kontanta l samband penningbidrag. med den s.k. Ungernhjälpen år 1956 lämnade också många kommuner bidrag.

44 Kommitténs överväganden och förslag

Stockholms stad har tidigarei olika sammanhang bidragit med mycket

till katastrofdrabbade platser. Särskilt under och efter betydande belopp det andra världskriget gällde detta Köpenhamn, Oslo och Helsingfors, i bl.a. Jugoslavien, Israel, Holland. l intet liksom senare vid katastrofer fall avsåg hjälpen fadder- eller vänorter. Fullständig enighet om hjälpen rådde mellan partigrupperna i stadsfullmäktige. Inga överklaganden skedde. Andra exempel på en kommunal vilja att göra humanitära hjälpinsatser för andra länder är de under avsnitt 2.1.2 Omnämnda rättsfallen, där kommun önskat hjälpa i olika katastrofsituationer men där eller landsting besluten såsom stridande mot den kommunala regeringsrätten upphävt kompetensen. I andra fall åter har emellertid kommunala beslut med samma syfte vunnit verkställas, eftersom ingen kommunmedlem laga kraft och kunnat besluten. Av denna anledning har t.ex. vissa landsting kunnat överklagat skänka utrangerad sjukvårdsmateriel till Vietnam, medan andra landstings beslut om likadant bistånd efter överklagande undanröjts. Det tillhör grunderna för vår kommunala självstyrelse att ett kompetensöverskridande kommunalt beslut, t.ex. om bistånd till annat land, kan bli verkställbart om det inte överklagas. Kommittén finner för sin del inte att i detta sammanhang gå djupare in på denna anledning kommunala men vill framhålla att det knappast kan självstyrelsefråga anses tillfredsställande att kommunala insatser i fall där ett humanitärt bistånd ter skall vara beroende av om det sig mycket angeläget kommunala biståndsbeslutet överklagas eller inte. Olika kommuners biståndsbeslut med samma innehåll och syfte bör givetvis så långt möjligt behandlas lika. Som framgår av vad som anförts i det föregående finns det hos många kommuner en stark, spontan vilja att bispringa orter utanför Sveriges som drabbats av katastrofer med förödande verkningar för gränser befolkningen. Vid de samråd som kommittén har haft med organisationer med erfarenhet av internationellt hjälparbete, bl.a. SIDA, Röda korset har också framkommit att kommunal medverkan i och Rädda barnen, internationell biståndsverksamhet i vissa situationer kan vara mycket värdefull. I framför allt katastrofsituationer har kommuner och landsting, särskilt som speciella förutsättningar att kunna sjukvårdshuvudmän, medverka. Under utredningens gång har också kommit fram att det finns användbar främst hos kommuner och fullt utrustning, sjukvårdsmateriel, som skulle kunna komma till användning i sådana situationer. landsting, En kommunal medverkan i internationell biståndsverksamhet kan sålunda vara motiverad av kommunernas speciella förutsättningar att på vissa områden för andra länder samtidigt som främja en svensk hjälpinsats hjälpinsatsen blir ett uttryck för en uppriktig vilja till humanitär hjälp. Dessa skäl anser kommittén vara så tungt vägande att kommittén för sin del vill förorda att möjlighet öppnas för kommuner och landsting till viss sådan medverkan utöver vad som kan vara tillåtet enligt 1962 års lag om rätt för kommun att bistå utländska studerande. att i första hand försöka anvisa Kommittén har enligt sina direktiv

sou 1974;35 Konzmitté/zs överväganden och förslag 45

former för kommunala biståndsinsatser som låter sig förena med gällande rätt. Kommittén vill härvid anföra följande. Ett förfarande som i och för sig är förenligt med gällande rätt skulle vara att kommun utan vederlag till exempelvis en internationell hjälporganisation överlåter sådan utrangerad utrustning som saknar såväl bruksvärde för kommunen som marknadsvärde. Ett sådant förfogande är, om det inte heller medför större hanteringskostnader än som normalt är att påräkna vid utrangering, i princip fritt. Denna fråga är emellertid ganska ointressant i diskussionen om den kommunala kompetensfrågan, särskilt som sådan materiel är i ett sådant skick att den mera sällan kan användas i internationell biståndsverksamhet. Den kommunala kompetensfrågan torde vanligen bli aktuell först då den kommunala insatsen görs med sådan egendom som fortfarande har ett restvärde och är underkastad reglerna om den kommunala förmögenhetsförvaltningen. Som torde framgå av vad kommittén tidigare anfört kan det emellertid i sistnämnda fall inte anses vara förenligt med gällande rätt att kommun anlitar t.ex. frivilligorganisationer eller för u-länder hjälporgan för förmedling av kommunal hjälp. Inte heller kan förmedling till eller via fadderorts- eller vänortsförbindelser göra förfarandet kompetensenligt. Det för bedömningen av kompetensfrågan avgörande förhållandet är i dessa fall oförändrat. Kommittén har inte heller kunnat finna andra former några för kommunala biståndsinsatser som låter sig förena med gällande rätt. Det återstår då för kommittén att i enlighet med direktiven undersöka möjligheten att genom bestämmelser i lag ge kommuner och landsting möjligheter att medverka i internationell biståndsverksamhet. En dylik kompetensutvidgning genom lag måste enligt kommitténs uppfattning bli av relativt begränsad räckvidd. Det kan inte bli fråga om att göra några mera ingripande avsteg från de grundsatser som gäller för den kommunala kompetensen. Eftersom den kommunala kompetensfrågan som nyss nämnts vanligen torde bli aktuell först när det är fråga om förfogande över egendom som äger ett restvärde för kommunen, blir det också fråga om att göra visst avsteg från reglerna om den kommunala förmögenhetsförvaltningen, enligt vilka kommun bör vårda sin egendom så att dess förmögenhet inte minskas. De begränsningar som enligt kommitténs mening bör uppställas i fråga om den kommunala befogenheten området på det internationella är följande. Organ med erfarenhet av internationellt hjälparbete har framhållit att de kommunala insatserna främst kan komma till nytta i katastrofsituadvs. tillfällen tioner, då ett lands eller delar av ett lands befolkning lider nöd till följd av krig, farsoter eller naturhändelser, såsom översvämning, jordbävning, vulkanutbrott, torka, eller liknande händelser. I viss utsträckning kan kommunala insatser också vara av värde vid återuppbyggnaden av olika samhällsfunktioner efter en katastrof. En lagbestämmelse som ger kommun befogenhet att hjälpa i sådana situationer, dvs. i själva katastrofsituationen samt efter en sådan återuppbyggnadsfasen situation, skulle enligt kommitténs mening utgöra en mycket rimlig men

_,

46 Kommitténs överväganden och förslag

värdefull utvidgning av kompetensen. Den svenska officiella biståndspolitiken avser endast u-länder. Kommitténs direktiv är också inriktade på hjälp till sådana länder. Enligt är det emellertid inte lämpligt att begränsa de kommitténs mening till endast u-länder. Även om kommunala katastrofhjälpsinsatserna är störst vid katastroferiu-länderna, kan en kommunal insats hjälpbehovet också i andra länder te sig naturlig. Kommittén kan bara som exempel efter översvämningskatastrofen i Holland år 1953 eller nämna hjälpbehovet vulkanutbrottet på Heimön i Island för ett par år sedan. Så skulle det för en kommun vara stötande att inte få lämna hjälp i de fall då exempelvis en fadder- eller vänort drabbats av en katastrof. En kommun bör enligt iorter oavsett kommitténs mening ha möjligheter att hjälpa befolkningen och till de om dessa är belägna i ett u-land eller inte. Med hänsyn härtill insatser som kommittén i det följande kommer att former för kommunala i den förorda anser kommittén att det inte bör göras någon skillnad Kommittén kommunala befogenheten med avseende på mottagarländerna. förordar därför att kommunerna skall kunna lämna hjälp till alla länder som till följd av en inträffad katastrof är i behov av hjälp. av de kommunala insatserna till Med den föreslagna begränsningen katastrofsituationer och återuppbyggnadsfasen efter sådana situationer med hänsyn till den officiella svenska biståndssynes hinder inte föreligga Av följer också att från den eller utrikespolitiken. begränsningen kommunala skall undantas deltagande i det långsiktiga befogenheten biståndet till u-länderna. Detta bör uteslutande vara en statlig angelägeninsatser i het. SIDA har också uttalat att något behov av kommunala fråga om det långsiktiga biståndet inte föreligger. Som tidigare anförts skall en kommunal medverkan i den internationella biståndsverksamheten vara motiverad av kommunernas speciella att i katastrofsituationer främja en svensk hjälpinsats för förutsättningar drabbade länder. En sådan medverkan kan i princip ske på tre sätt,

nämligen genom tillhandahållande av viss utrustning, genom tjänstebi-

stånd eller genom rena penningbidrag. Som av redogörelsen i det föregående har kommunerna framgår förutsättningar att medverka i den internationella hjälpverksamspeciella av utrustning. Särskilt när heten vid katastrofer genom tillhandahållande det är behovet dokumenterat. Även annan gäller sjukvårdsmateriel t.ex. vissa slags arbetsmaskiner, kan komma ifråga. Möjligutrustning, heter bör därför att bistå med utrustning för hjälp vid ges kommunerna katastrofer. skall bli meningsfull kan man För att den kommunala hjälpinsatsen inte ställa upp några begränsningar röranenligt kommitténs uppfattning värde eller eventuella användbarhet för kommunen med de utrustningens förmögenhetsförvaltningen. Det hänsyn till reglerna om den kommunala bör kunna anförtros åt kommunen att själv avgöra om och i vad mån man vid ett visst tillfälle anser sig kunna avvara viss utrustning för användning i katastrofsituationer. Även om kommunen därigenom skulle bli tvungen att ersätta den skänkta utrustningen med ny sådan och denna nyanskaffän som annars skulle ha varit fallet, bör ning måste ske tidigare

Kommitténs överväganden och förslag 47

förfarandet enligt kommitténs uppfattning anses kompetensenligt. Kommuner och landsting har helt naturligt inte någon egen organisation för förmedling av biståndsinsatser. Det kan inte heller vara lämpligt att inrätta någon ny sådan organisation. Man kan tänka där sig fall kommunerna direkt, utan något förmedlande organ, lämnar bistånd i katastrofsituationer. Så kan t.ex. ske vid bistånd till eller via en fast etablerad vänortsförbindelse. Vanligtvis saknar kommunerna emellertid erfarenhet av internationellt hjälparbete. Sådant arbete kräver en fast organisation och koncentration av hjälpinsatserna. av den Förmedling kommunala utrustningen bör därför enligt kommitténs ske mening normalt via sådana organ som redan har en uppbyggd och väl inarbetad organisation för hjälpinsatser, såsom Röda korset, Rädda Barnen, FN-organ och vissa kyrkliga sammanslutningar. Sådana organisationer har också den bästa möjligheten att bedöma vilken utrustning som är användbar för hjälp i katastrofsituationer. Härigenom kan man undvika att kommunerna skänker utrustning som visar sig vara omöjlig eller olämplig att använda för det avsedda ändamålet. Det bör emellertid anförtros åt kommunerna själva att avgöra om och i vilken mån biståndet skall förmedlas av sådan organisation. Det sist sagda leder in på en mycket viktig grundsats som är vägledande för Sveriges internationella hjälparbete och som kommittén finner all anledning att betona också i detta sammanhang. Denna grundsats innebär att det kommunala biståndet måste utgå från mottagarlandets behov och prioriteringar. Det kan inte vara rimligt att kommunerna skänker sådan utrustning som mottagarlandet över huvud taget inte har behov av och inte frågar efter och som kan medföra hanteringsproblem och onödiga kostnader för landet. En kanalisering av biståndet genom organisationer med erfarenhet av internationellt hjälparbete och som kommittén anser böra vara det normala förfarandet torde emellertid utgöra en god garanti för att mottagarlandets intressen tillgodoses. Det är som tidigare nämnts i regel en akut katastrofsituation som hos såväl enskilda som kommuner utlöser den spontana viljan att hjälpa. Befogenheten för kommun att skänka utrustning bör som nämnts gälla sådana situationer. Härigenom kan kommunen sin solidaritetsuttrycka känsla med just det drabbade landet eller den drabbade orten och har då vissa möjligheter att ändamålsbestämma gåvan. Praktiska skäl talar emellertid för att kommunerna även vid andra tillfällen bör kunna skänka utrustning. Hjälpen måste erfarenhetsmässigt komma fram mycket snabbt vid katastrofer. Om den kommunala befogenheten att skänka utrustning skulle inskränka sig till sådana tillfällen då en katastrof redan inträffat, kan det hända att den kommunala insatsen blir verkningslös. På grund av långa avstånd osv. kan hjälpen komma fram för sent. De internationella katastrofhjälpsinsatserna förbereds på grund härav bl.a. genom uppläggande av lager i Sverige och ur hjälpsynpunkt strategiskt belägna länder. Fråga om skänkande av utrustning till en internationell hjälporganisation som lägger upp sådana katastrofhjälpslager kan därför bli aktuell för kommunerna t. ex. i

samband med rutinmässiga inventeringar och utrangeringar. Kommittén

48 Kommitténs överväganden och förslag

förordar därför att det bör överlämnas åt kommunerna att själva avgöra när utrustningen skall skänkas. kommitténs bör kommunerna också ges rätt att i Enligt mening anslutning till ett beslut om bistånd med viss utrustning bevilja anslag till de kostnader som kan uppstå för exempelvis inpackning och frakt av Med den normala av en biståndsinsats som utrustningen. uppläggningen kommittén i det föregående förordat torde anslagen för sådana ändamål inte behöva bli särskilt betydande. Kommunerna torde ha de största förutsättningarna för medverkan i den internationella hjälpverksamheten vid katastrofer när det gäller tillhandahållande av utrustning. Men även när det gäller tjänstebistånd kan hos kommunerna finnas ett kunnande som kan komma till tekniker och serviceanvändning. Det gäller bl.a. läkare, sjuksköterskor, personal i kommunal tjänst. kommitténs bör man söka underlätta ett deltagande i Enligt mening av kommunalt anställd personal med det internationella hjälparbetet utbildning och erfarenhet inom sådana yrken som kan komma till nytta i detta arbete. Kommittén vill därför helt instämma i de rekommendationer som lämnats av dåvarande Svenska stadsförbundet och Landskommunernas förbund samt av Landstingsförbundet rörande beviljande av tjänstför kommunalt anställd personal för deltagande i internationellt ledighet hjälparbete samt rätt för sådan personal att tillgodoräkna sig sådan Kommittén vill därvid tjänstgöring i löne-, pensions- och merithänseende. förorda att, utöver vad som förordats i betänkandet (Ds Fi 1973:16) U-landsuppdragets meritvärde, beviljandet av tjänstledighet och tillgodoräknandet av tjänstgöringen i olika hänseenden bör avse kommunala i all slags internationell hjälpverksamhet i katatjänstemäns deltagande strofsituationer och inte endast verksamhet i u-land som sker genom svenska staten eller med bidrag av svenska staten. Kostnaderna för lön, resor och uppehälle för kommunala tjänstemän som deltar i internationellt hjälparbete bör emellertid enligt kommitténs normalt inte bestridas av kommunerna. Det bör liksom f.n. mening eller de internationella hjälporganisationerna att ankomma på staten svara för sådana kostnader. Emellertid kan man tänka sig fall där av kommun skänkt utrustning, eller arbetsmaskin, fordrar t.ex. en teknisk komplicerad sjukvårdsapparat skötsel som inte omedelbart kan handhas av särskild personell Det kan under en övergångsperiod finnas behov av kommumottagaren. nalanställd för installation och intrimning av utrustningen samt personal för instruktion om dess skötsel för personeri mottagarlandet. För sådana fall anser kommittén att kostnaderna för den kommunalanställda som behövs för bör kunna bestridas av personal dylika uppgifter Kommittén förordar därför en utvidgning av den kommunala kommun. kompetensen i detta hänseende. Vad slutligen beträffar bistånd genom penningbidrag har de svenska hjälporganisationerna för sin del framhållit fördelarna med ett dylikt bistånd från kommunerna i katastrofsituationer. Penningbistånd innebär den bästa hjälpen i sådana situationer, bl.a. enligt organisationerna

Kommitténs överväganden och förslag 49

eftersom man därmed kan göra snabba insatser. Dessutom får de som organiserar hjälpinsatserna därigenom större valfrihet när det gäller den totala resursanvändningen. Införandet av en möjlighet för kommunerna att lämna penningbidragi katastrofsituationer ter sig med hänsyn till det anförda tilltalande. Inte minst för mindre kommuner som kanske saknar möjlighet att genom bistånd i andra former uttrycka sin solidaritetskänsla med ett katastrofdrabbat land eller vänort skulle möjligheten att ge penningbidrag kunna tänkas vara värdefull. Direktiven för kommitténs arbete synes emellertid omfatta endast frågan om materiellt och personellt bistånd från kommunerna. Starka skäl talar också enligt kommitténs mot införandet av mening möjligheten till ett kommunalt penningbistånd. Även om de kommunala insatserna skall begränsas till katastrofsituationer och återuppbyggnadsfasen efter sådana situationer, kan kommunalt bistånd i form av pengar bli svårare att inordna i den officiella svenska bistånds- och utrikespolitiken och i vissa fall komma i konflikt med denna. Om varje enskild kommun skulle få bestämma vid vilket tillfälle och till vilket land ett bidrag skall lämnas, kan detta nödvändiggöra vissa kontroller från statsmakternas sida som skulle strida mot den kommunala självstyrelsens principer. Då huvudansvaret för hjälpinsatserna måste åvila statsmakterna, skulle vidare en rätt för kommun att lämna penningbistånd behöva kringgärdas med andra restriktioner från statsmakternas sida angående maximigränser för dc kommunala bidragen, anpassade efter exempelvis kommunernas storlek eller skatteunderlag eller efter några andra grunder. Införandet av ett kommunalt penningbistånd skulle dessutom innebära ett kraftigt avsteg från den viktiga grundsatsern att kommun skall vårda sina angelägenheter. De utvidgningar som kommittén föreslagit i det föregående rörande möjligheten till ett kommunalt bistånd med utrustning och i viss mån tjänster kan sägas mera ligga i linje med vad som nu gäller beträffande den kommunala kompetensen. l dessa fall har utrustningen anskaffats inom ramen för den kommunala kompetensregleringen och biståndsbeslutet innefattar då endast ett ställningstagande till frågan om utrustningen vid en viss tidpunkt kan avvaras för katastrofändamål. Mot bakgrund härav och då statsmakterna årligen avsätter stora belopp för katastrofändamål -- innevarande budgetårs katastrofreserv uppgår till 150 milj. kr. - finner kommittén att de skäl som sålunda anförts mot ett kommunalt penningsbistånd talar med sådan styrka att kommittén för sin del inte vill förorda att kommunerna ges möjlighet att genom kontanta penningbidrag lämna bistånd i katastrofsituationer. Att kommunerna emellertid för att främja biståndsinsatser av annat slag bör kunna stå för vissa kostnader i samband därmed av vad som anförts i det framgår föregående. I enlighet med det anförda föreslår kommittén att rätten för kommun att deltaga i den internationella vid hjälpverksamheten katastrofer inriktas på utrustningsbistånd och i viss mån Efter tjänstebistånd.

50 Kommitténs överväganden och förslag

mönster rörande av den av tidigare lagstiftningsärenden utvidgning kommunala kompetensen bör denna rätt tilläggas kommunerna genom en särskild lag om rätt för kommun att lämna internationell katastrofh/älp. Lagen blir att hänföra till de författningar som åsyftas i 3 § andra stycket KL samt motsvarande stadganden i KLS och LL, där det hänvisas till rörande vissa kommunala angelägenheter. Utan utspeciallagstiftning blir föreskrifterna i kommunallagarna om de kommutrycklig hänvisning nala verksamhetsformerna och besvär över de kommunala besluten tillämpliga på sådana angelägenheter som det här är fråga om. Den kommunala befogenheten skall i enlighet med det tidigare sagda avse rätt att skänka utrustning för lindrande av nöden ikatastrofsituationer. Med katastrofsituation avser kommittén såväl den akuta katastrofen, som kan vara orsakad av t.ex. krig, farsot, översvämning, jordbävning, torka eller liknande, som återuppbyggnadsfasen efter en vulkanutbrott, katastrof. Man måste med denna definition lämna en ganska stor frihet åt kommunerna att i samråd med SIDA och de internationella hjälporganisationerna själva bedöma ivilka fall insatser skall äga rum. Klart är att utanför svenska biståndet till denna definition faller deltagande i det långsiktiga u-länder. Vid tveksamhet i detta avseende bör kommunen samråda med SIDA. med det tidigare anförda skall kommun också enligt lagen I enlighet att i skälig omfattning anvisa särskilda medel för iordningstälberättigas samt under ett initialskede bekosta lande och transport av utrustningen kommunalanställd personal för skötsel av denna. Vid längre tjänstledigskall kostnaderna emellertid inte bestridas av het för sådan personal kommunen. Enligt den föreslagna lagen tillkommer rätten att lämna katastrofhjälp primärkommun och landstingskommun. Dessa uttryck överensstämmer På med terminologin i 2 kap. 6 § i den nya regeringsformen (1974:152). skäl som anförs i avsnitt 5.2 skall motsvarande rätt inte tillkomma kyrkokommun, dvs. församling.

5.2 Kyrkokommun

Kommittén har, som framgår av vad som sagts under föregående avsnitt, inte ansett sig kunna förorda att primärkommun och landstingskommun ges möjligheter att medverka i internationell katastrofhjälpsverksamhet De kommunala insatserna bör enligt kommitgenom rena penningbidrag. téns mening begränsas till områden där kommunerna har speciella förutsättningar att lämna bistånd. De framställningar som gjorts om ändring i LFS har avsett frågan om för internationellt bistånds- och rätt församling att bevilja anslag till samt till svenska kyrkans mission. De har således avsett utvecklingsarbete penningbidrag. som kommittén på frågan om Samma synpunkter lagt och landstingskommuns befogenheter när det gäller primärkommuns måste enligt kommitténs uppfattning läggas också på penningbidrag

Konzmitténs överväganden och förslag 51

frågan om församlings medverkan i det internationella arbetet. På grund

härav och då någon utrustning som skulle kunna användas i internationellt hjälparbete inte torde kunna påräknas hos församlingarna i sådan omfattning att detta skulle motivera en lagändring, anser sig kommittén inte kunna tillstyrka att församling genom ändring i LFS får befogenhet att bevilja anslag till eller annorledes medverka i sådant arbete. I enlighet med vad kommittén förordat i det föregående kan emellertid kyrkliga hjälporganisationer av typ Lutherhjälpen göra en nyttig insats genom att förmedla hjälp från kommuner och landsting.

Statens 1974

offentliga utredningar

Kronologisk förteckning

Orter i regional samverkan. A. 64. Energi 1985, 2000. l. Ortsbundna levnadsvillkor. A 65. Energi 1985, 2000. Bilaga. l. Produktionskostnader och regionala produktionssystem. A. 66. Svenska kyrkans gudstjlnst. Huvudgudstjänster och övriga tjänst. A. gudstjänster. Band l. Gudstjânstordning m. m. U. Regionala prognoser i planeringens

!°P.°9'!>9°Nr'

huvudbetânkande. U. 67. Svenska kyrkans gudstjänst. Huvudgudstjânster och övriga Boken Litteraturutredningens Förenklad konkurs m.m. Ju. gudstjänster. Bilaga 1. Gudstjänst i dag. Liturgiska utveck- Barn- och ungdomsvård. S. lingslinjer. U. i arbetstvister. A 68. Svenska kyrkans gudstjänst. Huvudgudstiånster och övriga Rättegången Samhälle och trossamfund. Sammanställning av remiss- gudstjänster. Bilaga 2. Den liturgiska försöksverksamhaten av 1968 Ars beredning om stat 1969-1972. U. yttranden över betânkanden och minoriteterna. A. 69. lnvandrarutredningen 3. invandrarna och kyrka. U. . Data och nåringspolitik. I. 70. lnvandrarutredningen 4. Bilagor. A. 71. Om behörighet och antagning till högskolan. U. . Svensk industri. Delrapport 1. l. . _Svensk industri. Delrapport 2. l 72. Energiforskning. Program för forskning och utveckling. l. 73. Energiforskning. Expertmatarial utarbetat på uppdrag av . Svensk industri. Delrapport 3. l. . Svensk industri. Delrapport 4. l. Energiprogramkommitten. Avdelning A. Utvinning av enerm. m. S. giråvaror och industriell energiproduktion. l. . Sänkt pensionsålder Fi. 74. Energiforskning. Expertmaterial utarbetat på uppdrag av . Neutral bostadsbeskattning. Energiprogramkommittén. Avdelning B. Näringslivets ener- . Soli7arisk bostadspolitik. B. . Solidarisk bostadspolitik. Bilagor. B. gianvändning. l. för sjuksköterskor. U. 75. Energiforskning. Expertmaterial utarbetat på uppdrag av . Högskoleutbildning. Läkarutbildning m. m. Fi. Energiprogramkommittén. Avdelning C. Transporter och . Förslag till skatteomläggning . Markanvändning och byggande. B. samfärdsel. l. . Vattenkraft och miljö. B. 76. Energiforskning. Expertmaterial utarbetat på uppdrag av . Reklam V. Information i reklamen. U. Energiprogramkommittén. Avdelning D. Lokalkomfort och . Förslag till hamnlag. K hushåll. l. Ju. 77. värmeförsörjning enligt värmeplan. Ju. . Fri sterilisering. . Motorredskap. K 78. Stålindustrins framtida utveckling. l. . Mindre brott. Ju. 79. Utbildning för arbete. A. . Räntelag. Ju. 80. Jaktmarker. Jo. . Att utvärdera arbetsmarknadspolitik. A. 81. Jaktmarker. Bilagor. Jo. . Jordbruk i samverkan. Jo. 82. Samverkan för regional utveckling. V. Ju. 83. Generalklausul i förmogenhetsrlltten. Ju. . Unga lagövertrådare 84. Stat och kommun i samverkan. Kn. . solidarisk bostadspolitik. Följdfrågor. B. . Att översätta Gamla testamentet. U. 85. Fotografering och integritet. Ju. l. 86. Kommunal bistandsverksamhet. Kn. . Grafisk industri i omvandling. . Spridning av kemiska medel. Jo. . Skolan, staten och kommunerna. U. . Mut- och bestickningsansvaret. Ju. . FFV. Förenade fabriksverken. l. . Socialvârden. Mål och medel. S. . Soclalvarden. Mål och medel. Sammanfattning. S.

. statsbidrag till kommunal färdtjänst, hemhjälp och familjedaghemsverksamhet. Fi. . Barns fritid. S. . Utställningar. U. . Effekter av förpackningsavgiften. Jo. . Samordnad traktamentsbeskattning. Fi. . Befordringsförfarandet inom krigsmakten. Fö. . lnstallationssekturu. l. . lnstallationssektorn. Bilagor. l. . Bevissäkringslag för skatte- och avgiftsprocessen. Fi. . information och medverkan i kommunal planering. Rapport. Kn . Utbildning i förvaltning inom försvaret. Del 1. F6. . Utbildning i förvaltning inorn försvaret. Del 2. Fö. . Skolans arbetsmiljö. U. . Vidgad vuxenutbildning. U. . Utsökningsrätt Xlll. Ju. . Närförläggning av kärnkraftverk. l. . Lågenhetsreserv. B. . Skolans arbetsmiljö. Bilagor. U. . Sexual- och samlevnadsundervisning. U. . Trafikbuller. Del l. Vägtrafikbullar. K. . Trafikbuller. Bilagedel. K . Studiestöd åt vuxna. U. . Internationellt patentsamarbete l. H.

Statens offentliga 1974 utredningar

Systematisk förteckning

Justitiedepartementet Jordbruksdepartementet Förenklad konkurs m. m. [6] Jordbruk i samverkan [30] Fri sterilisering. [25] Spridning av kemiska medel. [35] Mindre brott. [27] Effekter av förpackningsavgiften. [44] Räntalag. [28] Jaktmarksutredningen. 1. Jaktmarker. [80] 2. Jaktmarker. Bilagor. Unga Iagöverträdare V. [31] [81] Mut- och bestickningsansvaret. [37] Utsökningsrätt Xlll. [55] Handelsdepartementet värmeförsörjning enligt vlármeplan. [77] Generalklausul Internationellt patentsamarbete I. [63] i förmögenhetsrätten. [83] Fotografering och integritet. [85] Arbetsmarknadsdepartementet Försvarsdepartementet Expertgruppen för regional utredningsverksamhet. 1. Orter i regional samverkan. [1] 2. Ortsbundna levnadsvillkor. [2] 3. Produk- Befordringsförfarandet inom krigsmakten. [46] Krigsmaktens tionskostnader och regionala produktionssystem. [3] 4. Regionala förvaltningsutbildningsutredning. 1. Utbildning i förvaltning inom försvaret. Del. 1. [51] prognoser i planeringens tjänst. [4] Rättegången i arbetstvister. [8] 2. Utbildning i förvaltning inom försvaret. Del 2. [52] Att utvärdera arbetsmarknadspolitik. [29] lnvandrarutradningen. 1. Invandrarutredningen 3. invandrarna och Socialdepartementet minoriteterna. [69] 2. lnvandrarutredningen 4. Bilagor. [70] Barn- och ungdomsvård. [7] Utbildning för arbeta. [79] Sänkt pensionsålder m. m. [15] Samverkan för regional utveckling. [82] Socialutredningen. tsocialvärdan. Mal och medel. [39] 2. Socialvården. Mål och medel. Sammanfattning. [40] Bostadsdepartementet Barns fritid. [42] Boende- och bostadsfinansieringsutredningarna. 1. Solidarisk bolstadspolitik. [17] 2. solidarisk bostadspolitik. Bilagor. [18] 3. So- Kommunikationsdepartementet lidarisk bostadspolitik. Följdfrbgor. [32] 4. Lägenhetsreserv. [57] Förslag till hamnlag. [24] Markanvändning och byggande. [21] Motorredskap. [26] Vattenkraft och miljö. [22] Trafikbullerutredningen. 1. Trafikbuller. Del l. Vägtrafikbullar. [60] 2. Trafikbuller. Bilagedel. [51] lndustridepartementet Data och nåringspolitik. [10] Finansdepartementet lndustristrukturutredningen. 1. Svensk industri. Delrapport 1. [1 1] Neutral bostadsbeskattning. [16] 2. Svensk industri. Delrapport 2. [12]3. Svensk industri. Delrapport Förslag till skatteomläggning m. m. [20] 3. [13] 4. Svensk industri. Delrapport 4. [14] statsbidrag till kommunal färdtjänst, hemhjålp och familjedag- Grafisk industri i omvandling. [34] hemsverksamhet. [41] FFV. Förenade fabriksverken. [38] Samordnad traktamentsbeskattning. [45] Installationsbranchutradningen. 1. lnstallatio u. [47] 2. ln- Bevissakringslag för skatte- och avgiftsprocessen. [49] stallationssekium. Bilagor. [48] Närförläggande av kärnkraftverk. [56] Utbildningsdepartementet Energiprognosutredningen. 1. Energi 1985, 2000. [64] 2. Energi Boken. Litteraturutredningens huvudbetankanda. [5] 1985, 2000. Bilaga. [65] Samhälle och trossamfund. Sammanställning av remissyttranden Energiprogramkommittén. 1. Energiforskning. Program för forsköver betänkanden av 1968 års beredning om stat och kyrka. [9] ning och utvackling. [72] 2. Energiforskning. Expertmaterial ut- Högskoleutbildning. Lakarutbildning för sjuksköterskor. [19] arbetat på uppdrag av Energiprogramkommittén. Avdelning A. Ut- Reklam V. Information i reklamen. [23] vinning av energirâvaror och industriell energiproduktion. [73] 3. Att översätta Gamla testamentet. [33] Energiforskning. Expertmaterial utarbetat på uppdrag av Energi- Skolan, staten och kommunerna. [36] programkommittén. Avdelning B. Näringslivets energianvändning. Utställningar. [43] [74] 4. Energiforskning. Expertmaterial utarbetat på uppdrag av Skolans inre arbete. 1. Skolans arbetsmiljö. [53] 2. Skolans arbets- Energiprogramkommittén. Avdelning C. Transporter och samfärdmiljö. Bilagor. [58] sel. [75] 5. Energiforskning. Expertmaterial utarbetat på uppdrag Vidgad vuxenutbildning. [54] av Energiprogramkommittén. Avdelning D. Lokalkomfort och hushåll. [76] Sexual- och samlevnadsundervisning. [59] Studiestöd åt vuxna. [62] Stålindustrins framtida utveckling. [78] 1968 års kyrkohandbokskommitté. 1. Svenska kyrkans gudstjänst. Huvudgudstjänster och övriga gudstjänster. Band 1. Gudstjän- Kommundepartementet stordning m. m. [66] 2. Svenska kyrkans gudstjänst. Huvudguds- Information och medverkan i kommunal planering. Rapport. [50] tjänster och övriga gudstjänster. Bilaga 1. Gudstjänst i dag. Li- Stat och kommun i samverkan. [84] turgiska utvecklingslinjer. [67] 3. Svenska kyrkans gudstjänst. Hu- Kommunal biståndsverksamhet. [86] vudgudstjänster och övriga gudstjänster. Bilaga 2. Den liturgiska försöksverksamheten 1969-1972. [68] Om behörighet och antagning till högskolan. [71]

Anm, Siffrorna inom klammer betecknar utredningarnas nummer i den kronologiska förteckningen

Nordisk (Nu) 1974

utredningsserie

Kronologisk förteckning

Sverigefinnarna och derasorganisationer

Nr Naturorienterande ämnen i grundskolan i Norden, årskurserna

1-6 Förslag till Nordisk tentamensgyldighed Grunnskolen i Norden Spesialundervisning i Norden

PWFOPFP

Fmrøyene i Norden Høyera utdanning av sykapieiere Äldres integration i samhallet Kontrollpolitik och narkotika

KUNGL. BIBL.

“2 0KT1974

STOCKHOLM | .

›

maffnafötlagec