Lagerstöd : slutbetänkande

Ur KB:s samlingar

Digitaliserad år 2013

Lagerstöd Betänkande |agerstödsutredningen

› Statens offentliga utredningar

F§§]@] 1979:38

E? Arbetsmarknadsdepartementet

Lagerstöd

slutbetänkande av lagerstödsutredningen

Stockholm 1979

Omslag Bengt Göthberg Jernström Offsellryck AB

ISBN 91-38-04453-6 ISSN 0375-250X Gotab, Stockholm 1979

Till Statsrådet och chefen för

arbetsmarknadsdepartementet

Kungl. Majzt bemyndigade den 22 mars 1974 dåvarande chefen för arbetsatt tillkalla högst tre sakkunniga för att utvärdera marknadsdepartementet stödet till lagerinvesteringar. Med stöd härav lörordnade departementschefen såsom sakkunniga ledamoten av riksdagen Mats Hellström samt avdelningscheferna Bengt A.G. Pettersson och Aksel Spendrup, vilka antog namnet Departementssekreteraren Anders Reuterswärd Förlagerstödsutredningen. ordnades som sekreterare åt utredningen. Ekon. dr. Lars Bertmar, förste samt avdelningsdirektörerna Bo Dahleforskningssekreteraren Maj Nordin rus och Christer Öhman har som experter biträtt utredningen. överlämnade den 29 maj 1975 delbetänkandet “Lagerstöd I” Utredningen (DsA 1975:6). får härmed överlämna sina slutliga överväganden till vilka Utredningen som bilagor har fogats bl. a. fem forskningsrapporter som utredningen har Iâtit göra. Utredningen anser sig därmed ha fullgjort sitt uppdrag.

Stockholm i maj 1979

Mats Hellström

Bengr A.G. Pettersson Aksel Spendrup

/Anders Reuterswärd

Innehån

Samman/arlning

l Inledning . . . . 1.1 Lagerstöd under år 1972 . .

:S000

1.2 Lagerstödsutredningens delbetänkande 1.3 Lagerstöd under åren 1975-1977 1.4 Den fortsatta utvärderingen

2 Sammanfattning av slutsatser som dras i beränkandels bilagor nr 2-6 . . . . . 17 2.1 Konjunkturernas förlopp i olika länder . . . . . 17 2.2 Förutsättningar för lagerstöd i Sverige: Lager och sysselsättning i svenska företag 1967-1974 17 2.3 Lönsamheten av Iagerökning . 19 2.4 lnvesteringsfonder och lagerinvesteringar 20 2.5 Lagerstödets effekter 21

3 Utredningens överväganden och _lörslag 23 3.1 Inledning . . . . 23 3.2 Valet av stödperiod 24 3.3 Reglerna för lagerstöd 25 3.3.1 Företagskretsen . . . . 25 3.3.2 Villkor om sysselsättningen 26 3.3.3 Varukretsen . . . . 26 3.3.4 Stödets storlek och konstruktion 27 3.4 Avslutande synpunkter 28

Bilaga I. Utredningens delbetänkande ”Lagerstöd l. Preliminära synpunkter på utformningen av ett stöd till Iageruppbyggnad i industrin av lagerstödsutredningen (tidigare publicerat i stencilen DsA 1975:6) 31 Bilaga 2. Den konjunkturcykliska utvecklingen för lagerinvesteringar och övriga huvudkomponenter i efterfrågan. En statistisk jämförelse mellan olika länder. Av Bengt Pettersson 53

Bilaga 3. Spridning i lager- och Sysselsättningsförändring inom industrin åren 1967-1974 (Nolleffektstudien). Av Maj Nordin 97 Bilaga 4. Lönsamhet av Ökad lagerhållning - en analys av när möjligheter finns att utnyttja lagerstöd eller investeringsfonder. Av Lars Bertmar . . . . . . . . . . . . . 191 Bilaga 5. Investeringsfonder och lagerinvesteringar några kalkyler över fondutnyttjandet 1971. Av Christer Öhman . . . 267 Bilaga 6. Effekter av 1972 och 1975/76 års lagerstöd - en empirisk analys. Av Lars Bertmar . . . . . . . . . . . . 303

Appendix: Utredningens direktiv . . . . . . . . . . . . 385

Sammanfattning 7

Sammanfattning

lade under 1975 fram preliminära synpunkter i Lagerstödsutredningen delbetänkandet “Lagerstöd l”. Utredningen förordade vissa ändringar av bidragsreglerna jämfört med 1972 års lagerstöd. I huvudsak togs dessa ändringar - bl. a. förslaget att bidrag borde knytas till den volymmässiga ökningen av Företagens Iager- in i 1975 års förordning (nr 475). Utredningen anförde också att lagerstöd, om det används, bör sättas in först under senare delen av en /âgkon/ztnlcttuz Det borde vidare utgå för företagens totala lager. dvs. både insatsvaror, varor i arbete och fárdigvaror. (Enligt 1975 års Förordning utgick bidrag for lager av hel- och halvfabrikat.) Utredningen vidhåller i huvudsak dessa ställningstaganden. har låtit utföra fem forskningsprojekt, som redovisas i Utredningen bilagorna nr 2»6 till detta betänkande. Bilaga 2 innehåller en jämförelse mellan olika länder av lagrens och övriga efterfrågekomponenters relativa betydelse i kon/unknuj/örloppet. l bilaga 3 redovisas den faktiska lagerutvecklingen och spridningen härvidlag mellan olika företag i Sverige under en tioårsperiod. På samma sätt redovisas spridningen av olika företags sysselsättningsutveckling. Dessa uppgifter läggs sedan till grund för en studie av precisionen hos olika slags lagerstöd. Bilaga 4 visar hur lagerstödets lönsamhet kan te sig från ett företagsekonomiskt perspektiv. Bilaga 5 belyser användningen av investerings/bnder- för lagerinvesteringar. Bilaga 6 slutligen innehåller en empirisk studie av Iagerstödets effekter under såväl 1972 som 1975/ 76, så som de kan läsas ut av material från statistiska centralbyråns finansstatistik. Utredningen konstaterar att ett lagerstöd i vissa lägen kan vara ett effektivt medel att stödja sysselsättningen under en lågkonjunktur. Utredningens egna studier visar att lagerstöden under 1972 och 1975/76 har haft positiv effekt på sysselsättningen. Utredningen föreslår dock inte någon bestämd Om konstruktion av stödet, som skulle kunna brukas i varje lågkonjunktur. kommer till användning måste det utformas efter de för tillfället lagerstöd aktuella förhållandena. är ett selektivt arbetsmarknadspolitiskt medel. Som sådant är Lagerstödet kan minskas det dock förhållandevis grovt, vilket är en nackdel som inte nämnvärt genom modifieringar av bidragsvillkoren. Lagerstödet skiljer sig f rån de flesta andra arbetsmarknadspolitiska medel genom att samtidigt vara ett kraftigt konjunkturpolitiskt medel. Dess effekter på det allmänna konjunkturförloppet kan vara avsevärt större än vad som följer av sysselsättningseffekten i stödforetagen.

8 Sammanfattning

Lagerstödet bygger på vetskapen att industrins lager spelar en viktig roll for hela samhällsekonomins konjunkturella svängningar. Lagrens betydelse härvidlag är större i Sverige än i de flesta andra länder: lagervariationerna motsvarar hos oss nästan hälften av bruttonationalproduktens konjunkturmässiga svängningar. Sökandet efter lämpliga medel att påverka lagerutvecklingen är därför särskilt viktigt for konjunkturpolitiken i vårt land. Under 1975 och 1976 kunde arbetslösheten i Sverige hållas på en lör en lågkonjunktur måttlig nivå. Härtill bidrog såväl lagerstödet som de nya lagarna om trygghet i anställning och ökade krav i övrigt på arbetsgivarna att ta ansvar För personalen. Det är dock troligt att en avsevärd lagerökning skulle ha inträffat även utan statligt stöd. Ett annat syfte med lagerstöd är att medverka till en smidig produktionsanpassning i en påföljande konjunkturuppgång. Detta syfte kunde inte nås med 1975-1976 års stöd eftersom den internationella lågkonjunkturen kom att vara mycket längre än vad som antogs när stödet infördes.

Inledning

1.1 Lagerstöd under år 1972

Statliga bidrag till lageruppbyggnad i industriföretag infördes för första gången på hösten 1971. Stödet knöts då till lagerökningen under ett visst räkenskapsår, vilket i de flesta företag sammanföll med kalenderåret 1972. Stödet bestod av ett bidrag på 20 % av värdeökningen i löpande priser av resp. företags lager av egenproducerade hel- och halvfabrikat. Villkor för bidraget var dels att företaget till följd av avsättningssvårigheter hade svårt att hålla sin sysselsättning och dels att företaget ändå upprätthöll sysselsättningen under året. Bidrag utgick med närmare 150 milj. kr. till 225 företag.

1.2 Lagerstödsutredningens delbetänkande

Sommaren 1974 tillsattes lagerstödsutredningen. Den fick i uppdrag att utvärdera 1972 års lagerstöd och ge förslag till hur ett framtida lagerstöd skulle kunna utformas. l maj 1975 lade utredningen fram sin stencilerade promemoria “Lagerstöd l (DS A 1975:6). Dess huvudtext återfinns som bilaga l till detta betänkande. Där finns utredningens preliminära synpunkter och förslag med bakgrund i erfarenheterna av 1972 års lagerstöd. Även om utvärderingen inte var avslutad, ansåg sig utredningen ändå kunna konstatera att ett lagerstöd av den typ som då användes kan vara ett verksamt medel för att stödja sysselsättningen, särskilt om det sätts in mot slutet av en lågkonjunktur. Utredningens överväganden ledde fram bl. a. till följande rekommendationer: 1. Om lagerstöd används, bör det ske under den senare delen av en lågkonjunktur. Under den tidigare delen av en lågkonjunktur är andra åtgärder lämpligare, t. ex. utbildningsstöd. 2. Stödet bör avse hela lagret i resp. företag, dvs. både insatsvaror, varor i arbete och fardigvaror. 3. Villkoret om att stödföretagen ska upprätthålla sin sysselsättning bör tillämpas strikt. 4. Lokala fackliga organisationer måste få tillfälle att yttra sig i alla ärenden om lagerstöd. De fackliga organisationernas medverkan är viktig både för valet mellan lagerökning och andra åtgärder i företagen och för att

10 Inledning

kontrollera att sysselsättningen upprätthålls. 5. Bidraget bör knytas till lagrens värdeökning beräknad i fasta priser. (Annars påverkas bidraget av prisförändringar i lagren.) 6. Om kreditläget är ansträngt bör bidraget kunna utgåi förskott. Även andra medel att öka Företagens likviditet bör komma i fråga.

1.3 Lagerstöd under åren 1975-1977

Sedan utredningen lagt fram sin promemoria införde den dåvarande regeringen på nytt statsbidrag till lagerökning under olika perioder åren 1975 och 1976 (se SFS 1975:475, omtryckt 1976:1053). Därvid följde regeringen utredningens förslag beträffande sysselsättningsvillkoret och det fackliga deltagandet i handläggningen. Bidraget skulle vidare, som utredningen hade föreslagit, beräknas på lagervärdets ökning räknat i fast prisläge. l viss utsträckning fick företagen även förskott på bidragen, och statliga lånegarantier infördes för den del av lagerkostnaden som inte täcktes av bidrag. Liksom tidigare sattes bidraget i normalfallet till 20 % av lagervärdesökningen under ett år. För perioder på ett halvår sattes bidraget till 10 %. En särskild spärregel infördes (2 §) för att hindra att företag fick bidrag för att bygga upp lagren till deras normala nivå. Företag som vid stödperiodens början hade mindre lager än medeltalet enligt de tre senaste boksluten kunde sålunda bara få bidrag för den del av lagerökningen som gick utöver detta medeltal. Utredningens av förslag att bidrag skulle utgå också för ökning insatsvarulager genomfördes inte. Det återinförda lagerstödet fick stor omfattning. Närmare l 000 företag med tillsammans över 300000 anställda fick statsbidrag med totalt 1,2 miljarder kr. för lagerökningar på 6,4 miljarder kr. Som framgår av tabell 1 avsåg 2/3 av bidragen lagerökningar under perioden den l juli 1975-den 30 juni 1976. Detta var från början normalperioden, från vilken medgavs undantag bara för sågverk och några andra företag vilka i stället fick bidrag för lagerökningar under kalenderåret 1975. Senare infördes en möjlighet att söka bidrag för fortsatt lageruppbyggnad under en påföljande sexmånadersperiod, dvs. under andra halvåret 1976 resp. (för sågverk) under första halvåret 1976. Slutligen infördes en möjlighet för företag som inte tidigare hade utnyttjat lagerstödet att söka stöd för en lagerökningsperiod omfattande kalenderåret 1976. [december 1976 infördes en möjlighet for företag som hade fått statsbidrag för att bygga upp sina lager att också få statsbidrag till fortsatt lagerhållning under första halvåret 1977. Detta bidrag utgick med 8 % av den del av ett företags stödberättigade “överlager” som hölls kvar i företaget till den 1 juli 1977, förutsatt att “överlagret” inte minskade med mer än högst hälften under första halvåret 1977. Med överlager avsågs skillnaden mellan lagret den l januari 1977 och motsvarande lager vid början av resp. företags första lagerstödsperiod under 1975 eller 1976. För eventuell ytterligare ökning av lagren under första halvåret 1977 utgick inga bidrag. 338 företag med ca 120000 anställda utnyttjade stödet till fortsatt lagerhållning under första halvåret 1977 och fick tillsammans 270 milj. kr. Ärenden om Iagerstöd handlades av arbetsmarknadsstyrelsen (AMS).

Inledning 1 1

Tabell 1. Lagerstödets omfattning 1975-1977

Antal Företag Antal Företag Antal anställda Stödberättigad statsbidrag resp. (l 000-tal) lagerökning Iånebelopp resp. stödberät- (milj. kr.) tigat överlager (milj. kr.)

1. Bidrag lill /agerákrzing Stödperioder:

2. Bidrag lill_ tbrtsørl lager/vällning under Första halvåret l977C (338) (122) 3 380 270 Summa l + 2 979 309 - 1 480 3. Beviljade/örskon på Bidrag till Iagerökning 309 98 2 631 319 4. Länegaranliei 67 9 465 182

t De Företag som fick bidrag enligt 1 b. ingår också bland Företagen under 1 a. b De Företag som fick bidrag enligt 1 d. ingår också bland Företagen under 1 c. 4 De Företag som lick bidrag enligt 2 ingår också bland Företagen under l. Källa: AMS.

Ansökan skulle före viss tidpunkt ges in till Iänsarbetsnämnden, vilken med eget yttrande överlämnade den till AMS. Till ansökan skulle fogas yttrande av arbetstagarsidans ledamöter i Företagsnämnden. Om ansökan hade getts in inom föreskriven tid fattade AMS ett preliminärt beslut. l detta angavs såvida beslutet innebar bifall - För vilka lager statsbidrag kunde utgå. Företaget skulle sedan För att få statsbidrag ge in redovisning efter stödperiodens utgång, varav framgick att bidragsvillkoren var uppfyllda. Till den

slutliga ansökningen skulle fogas intyg av dels auktoriserad eller godkänd

revisor och dels de fackliga företrädarna i företagsnämnden. Inom arbetsmarknadsstyrelsen handlades ärendena av utredningsenheten. Tabell 1 visar omfattningen av lagerstöd i olika former och under olika stödperioder. Tabellerna 2 t. o. m. 4 visar lagerstödets Fördelning på branscher och län. Det framgår att såväl verkstadsindustrin som de råvarubaserade branscherna (skogsindustri, järn- och stålverk) utnyttjade stödet i stor omfattning. lnom gruppen Verkstadsindustri fick maskinindustrin merparten av de utbetalade bidragen. Därutöver gick bidrag bl. a. till betydande antal mindre och medelstora Företag i tekoindustrin,jord- och stenindustrin m. f1. branscher. Det kan nämnas att även 1972 års lagerstöd hade en likartad Fördelning på branscher (se bilaga 1). De råvarubaserade branscherna samt verkstadsindustrin, och då Främst maskinindustrin. dominerade även då. Bidragen utnyttjades av såväl små som medelstora Företag. Den största delen av bidragen gick dock till stora Företag, som framgår av tabell 5. Möjligheten att få bidrag iförskort utnyttjades av drygt en fjärdedel av de

_ N

12 Inledning

a_ E.

mNN

N.N

:NN N.NN N.NN

NN: N.NNN N.NNN NSN N.N_N

.mzüm NN§N .se _

____

SN SN NS S_ 08 SN SN SN S.. SN SN

maåNzsa

_

.__N_N=N

N N N_ N N_

_N=._

NN NN NN

å _ SN

Nasa Ncêsawm_

N

_sC

N_ N_

.28

NN _N NN NN NN

Na NNN NNN NNN

s_

N,

Naes

- _._ N.N N.N N.N _.N

_e_ N.NN N.NN

.Nää .se

_N

NNNN

u

NNN_ SN SN SN SN S.. SN S_ SN S_ SN

_NuEJN ...Näs

_ N N N _ N å _N N_ NN

_Nêaawgav_

- N N N

_w_:

NN å. N_ N_ N_ NN

-Nå Ns N_N

e_

N. N._

»N55

N.N

.Små

.NN N.N_ N.NN NNN N.N_

.aa NNNN _N_ N.NNN NNNN

+

NNN_ NN SN SN SN SN SN SN NS SN SN SN 03

-Fümcn

N N N N

.uuotäuwä

_NuE/x

N.. o_ N.. NN

s. NNN

äeäNze

NNN_

:oo NNNNNNN_ _0522_ _NuC

N N

.se

NN NN NN NN N_ N_

N: .ä ä_ NN_ Nvm NNN

Nusnäs...

s_

Ness

m.. - - - N.N - N._ N.N -

9.2.

-mzxm

N.N..

.se _NN_

NNENEENN

uvEovNmN

- - - - 1

NNN_ SN S_ SN SN SN

-åasw

S..

_nE

.ä _ N _ + å N_ NN

ME:

NNN_ _0522_

xmåuu_

- - - N - _ N N -

:N s_ & -aa Na NN_ _N_

:z

usNEaSaew

GN.

G0

._35

:o

_83_

S;

.N2

__§N_N__u2.=_

_N_

Smtouwñxhå

.N

_No

_NN_

R0 .to ;EN

_Eåze _uvoEN_._

NNO

52:0 83h .Nmâz _E3_ .E2 .N50 Nasa “N__3_

:å: NF _ä_

Inledning 13

Tabell 3. statsbidrag till fortsatt lagerhållning under första halvåret 1977 fördelade på branscher 1ndustribransch(SN1-kod) Antal Antal statsbidrag företag anställda milj. kr. - - - Gruvor (2)

Övrigt (39) Summa 338 122 500 270,1 Källa: AMS. Tabell 4. Statsbidrag till lagerökning och statsbidrag till fortsatt lagerhâllning fördelade på län

Östergötlands 96 15 300 50,5 41 10 900 13.1 Jönköpings

Blekinge

Älvsborgs

Kopparbergs

Källa: AMS.

w H

14 Inledning

.E28

m o p

6:3

2 o»

Ga 8_ m:

umeeeå wceå

m v o v

Luma_

Gå 8_ Sv

xåhoümuathê

_uccvwzüwoå_ mnzsmcs

m m n 2 S.

8_

_mE

SN

GS m.

5:a

oumnäøm msec_

w

_§c

i 2 n E s

8_

u=_=_o_..=.r._

ä;

-êoxeå maâøn

v v m v

gzzzzauoca_

G3 8_ o:

:ua

uacxeå wcExmtuww_

m m m v

waåñüsü

S

8_ å

G8 m

:SES a..

_ m m v a

82:52:_

os

33.201_

mv=wäcm

8_

_S: se 8 Eon

ovazäøm »v.22

o

.§2

om 2 2 Z

se 8_ å

»EEE

.Eau

ma._v5m_m.m unçáuå mEcxnömm_

v m o m om 8

8_ m:

ä

E2209:

e

oumEB

m m m o vm S

8_ 08

muåücm

manga?!

_S: ä m?

:m:_E:2m

v_ v Nm ä m_ :

»söka

vmv

_mE

8_

...m:_=.=u=_

ä _

E8 _b_

uaääwh mässa

.EE

:Näsman

_

ooo

dä. .§2

xo_._oñmwmö._on_

.m

87:

n;

03:3_

03m

mmeemm

75m 8430

Näää

:så

:aaah :E5 _ §8_

W _ i

Inledning 15

Tabell6. Statsbidrag till lagerökning fördelade på branscher resp. samt dessa branschers andelar av produktion och sysselsättning år 1976

lndustribransch Andel av Andel av Andel av Andel av (SNI-kod) statsbidrag industrins stödföre- industrins till lager- totala salu- tagens totala ökning 1975 värde 1976, syssel- sysselsätt-

Källor: AMS och SCB.

företag som hade möjlighet till det, dvs. de som genom preliminära beslut beviljades bidrag. Möjligheten till Iânegaranri i samband med lagerstödet utnyttjades av förhållandevis få företag (tabell 5).

1.4 Den fortsatta utvärderingen

Lagerstödsutredningen har fortsatt att överväga de frågor som framstått som viktigast i samband med Iagerstödet. Utredningen har därvid främst låtit göra ett antal specialstudier, vilka fogas som bilagor till detta betänkande. Deras huvudresultat sammanfattas i nästa avsnitt. AMS har- i enlighet med vad utredningen tidigare föreslog -tagit initiativ till en uppföljande undersökning av företag som fått lagerstöd. En sådan uppföljning sker i form av en enkät till företagen, vilken genomförs av forskare vid högskolan i Växjö (L. Delander och M. Suzuki). Resultaten av denna undersökning väntas bli framlagda under 1979.

2 slutsatser dras i

Sammanfattning

av som

betänkandets 2-6

bilagor

nr

2.1 Konjunkturernas förlopp i olika länder

l bilaga nr 2, som har författats av Bengt Pettersson, redovisas en studie av konjunkturförloppeti 13 länder under åren 1954-1973. Studien avser dels den totala efterfrågan, dels dess olika komponenter såsom lagerinvesteringar, fasta investeringar, export och konsumtion. Alla de 13 länderna hade påtagliga konjunkturella svängningar under den studerade ZO-årsperioden. Konjunkturcyklernas längd och styrka varierade från land till land. Den totala efterfrågan varierade klart mindre i Sverige än i flertalet andra länder. Bara Frankrike och Storbritannien hade jämnare utveckling av totalefterfrågan. Sverige uppvisade dock ovanligt snabba fall i efterfrågan alldeles i början av varje lågkonjunktur. Studien av efterfrågans olika komponenter ger vid handen att Sverige intar en särställning just i fråga om lagrens roll i konjunkturförloppet. Sverige lyckades under ZO-ârsperioden väsentligt bättre än flertalet andra länder med att jämna ut de fasta investeringarnas och den privata konsumtionens svängningar, och även vår export uppvisade internationellt sett tämligen måttliga variationer. I fråga om lagerinvesteringarna gäller det motsatta förhållandet. Lagrens konjunkturmässiga svängningar var större i Sverige än i de flesta andra länder. Sveriges internationellt sett instabila lagerutveckling är särskilt påtaglig under den uppåtgående delen av konjunkturcykeln. De svenska lagerinvesteringarna har sålunda varit starkt undernormala under lågkonjunkturer och - framför allt - under konjunkturuppgångarnas första del. Därefter har snabba omslag skett så att lagerinvesteringarna blivit starkt övernormala redan under konjunkturuppgångarnas senare del. I de flesta andra länder har övernormala lagerinvesteringar inträffat först under kulminerande högkonjunkturer. Av de sammanlagda cykliska variationerna i efterfrågan svarar lagerinvesteringarna för en större andel i Sverige än i något av de andra studerade länderna (närmare hälften jämfört med 25-30 % i de flesta länder).

2.2 Förutsättningar för lagerstöd i Sverige: lager och

sysselsättning i svenska företag 1967-1974

I bilaga 3, författad av Maj Nordin, redovisas spridningen bland svenska industriföretag av dels lagrens och dels sysselsättningens utveckling under

18 Summan/anning av slutsatser som dras i beränkandets bilagor nr 2-6

vart och ett av åren 1967 - 1974. Det framgår att spridningen mellan olika

företag är stor, särskilt beträffande lagerinvesteringarnas utveckling. Som exempel kan nämnas utvecklingen under 1972, då vart fjärde industriföretag ökade volymen av sina lager av varor i arbete och fardigvaror med över 30 % samtidigt som en annan fjärdedel av företagen minskade motsvarande lager med 15 % eller mer. Spridningen framstår varje år som minst om man tar hänsyn till samtliga lagerkomponenter, dvs. både insatsvaror, varor i arbete och färdigvaror. Större spridning redovisas för lager av varor i arbete och färdigvaror och ännu större för enbart fardigvaror. Spridningen av lagerutvecklingen är störst bland de små företagen, men även bland större företag finns en avsevärd spridning. Skillnaden i detta avseende mellan stora och små företag gäller för både fardigvaror, varor i arbete och insatsvaror. Spridningen är ungefär lika stor inom var och en av basindustri, Verkstadsindustri och övrig industri som för huvudgrupperna industrin totalt. Den sammanlagda lagerförändringen för såväl industrin som för dess delbranscher är alltså ett resultat av en starkt skiljaktig utveckling i olika företag. Även om man begränsar sig till de större företagen (över 1 000 anställda) och ser till de totala lagren är spridningen avsevärd. Under ett typiskt som 1974 uppvisade exempelvis en fjärdedel av de större lagerökningsår företagen lagerminskningar på mer än 8 °/n. Allmänt sett gäller att man oavsett när lagerstöd sätts in måste räkna med att ganska många företag, även större, har en helt annan lagerutveckling än flertalet. Oavsett när stödet införs kan en hel del företag få bidrag med stora belopp utan att alls ändra sina förutsatt att de håller sin sysselsättning, medan andra produktionsplaner, ändring av produktionsplanerna kan komma i företag bara med en kraftig inte öka stödets träffsäkerhet nämnvärt fråga for stödet. Man kan sannolikt genom att för viss stödperiod begränsa det till att gälla någon av de större branschgrupperna. (1 vad mån detta är möjligt i mindre delbranscher framgår inte av undersökningen.) Också i fråga om sysselsättningens utveckling är spridningen betydande, även om den av naturliga skäl är väsentligt mindre procentuellt sett än lagerändringarnas spridning. Under 1972 ökade en fjärdedel av industriföretagen sin sysselsättning med 4 % eller mer samtidigt som en annan fjärdedel minskade med över 7 %. Även i fråga om sysselsättningen är spridningen likartad i de tre huvudbranscherna och störst bland de mindre företagen. 1 det tredje kapitlet av bilaga 3 görs ett försök att beräkna lagerstödets nolleffekt. Med nolleffekt avses de bidrag som betalas för lagerökningar som ändå skulle ske i företag som skulle uppfylla bidragsvillkoren oavsett om lagerstöd införs. Dessa bidrag ger således inte någon effekt på företagens sysselsättning och lagerhållning. Det hypotetiska antagandet görs att lagerstöd betalas under vart och ett av åren 1967-1974 med 20 % av de lagerökningar som enligt redovisad statistik inträffade i företag som faktiskt uppfyllde villkoren for lagerstöd under dessa år. Det antas då att lagerstöd hade införts med några alternativa villkor och att alla företag som uppfyllde villkoren sökte bidrag. För år 1972, då lagerstöd i verkligheten utgick till 112 av de företag som ingår i denna undersökning, har den reella effekten av dessa bidrag inte kunnat särskiljas från nolleffekten. Nolleffekten av ett lagerstöd med villkor ungefärligen lika dem som gällde

Sammanfattning av slutsatser som dras i betänkandets bilagor nr 2-6 19 under 1975 och 1976 (modell l enligt bilagan) framgår av följande uppställning:

a Exkl. företag med mindre än 20 anställda.

Nolleffekten varierade som synes avsevärt från år till år. De lägsta nolleffekterna redovisas for 1972 och 1973 - dvs. kring slutet av en konjunktursvacka av måttlig längd - trots att siffrorna för 1972 sannolikt är något för höga till följd av reella effekter av det årets lagerstöd. Nolleffekten blir större om bidrag får utgå även till företag som inte ersätter s. k. naturlig avgång med nyanställningar. Särskilt mycket skulle nolleffekten i så fall ha ökat under lågkonjunkturåren 1971 och 1972 - ca 60 milj. kr. vartdera året. Nolleffekten ökar likaså om lagren för bidragsberäkning får värderas i löpande priser (vilket i verkligheten gällde under 1972 men inte under 1975 och 1976). Den nolleffekt som då skulle ha uppstått enbart till följd av prisstegringar var särskilt stor 1974 - motsvarande över 500 milj. kr. i ytterligare bidrag. Om lagerstödet hade beräknats på företagets hela lager och inte som hittills bara på lagren av hel- och halvfabrikat, skulle nolleffekten ha ökat i kronor räknat men minskat något mätt i antal berörda företag. Några tiotal företag som minskade insatsvarulagren mer än de ökade lagren av fárdigvaror m. m. skulle ha fallit bort eller måst öka produktionen for att kunna få stöd. Bilaga 3 innehåller också några räkneexempel som visar hur lagerstödets effektivitet kan tänkas variera beroende på hur villkoren utformas. Räkneexemplen avser åren 1968 och 1972 och bygger på vissa antaganden om i vilka lägen företag skulle ha låtit sig påverkas att handla annorlunda än de faktiskt gjorde. Exemplen antyder att lagerstödets sysselsättningseffekt i resp. företag blir väsentligt mindre - kanske mindre än hälften så stor - om företagens sysselsättning tillåts minska genom att s. k. naturlig avgång accepteras, jämfört med om sysselsättningsvillkoret tillämpas strikt. Ett strikt sysselsättningsvillkor skulle med exemplens utgångspunkter troligen inte leda till att något nämnvärt antal företag avstår från att utnyttja lagerstödet. - Om även insatsvaror tas med i bidragsunderlaget blir de direkta effekterna på lagren något större, medan effekterna på sysselsättningen torde bli ungefär desamma som om stödet omfattar enbart lager av varor i arbete och fardigvaror.

1 Bilagan utgör delvis en

2.3 Lönsamheten av lagerökning

reviderad version av bilaga 3 till utredningens Lars Bertmar hari bilaga 4 till detta betänkande undersökt hur lönsamt det är stencilerade delbetänför ett företag att öka sina lager- med och utan statligt stöd. Undersökningen kande ”Lagerstöd I”.

20 Sammanfattning av slutsatser som dras i betänkandets bilagor nr 2-6

har formen av en serie Företagsekonomiska investeringskalkyler. Det framgår att lönsamheten av en lagerökning är känslig för inkuransens storlek och för hur lång tid produktionen tidigareläggs. Var och en av dessa faktorer kan ensam avgöra om en lagerökning är lönsam eller inte. Storleken av ett eventuellt lagerstöd har också stor betydelse för lönsamheten. Däremot är lönsamheten mindre känslig för när stödet betalas ut. l bilagan påpekas att lönsamheten från företagets utgångspunkter måste beräknas utifrån de rörliga kostnaderna för att tillverka varorna. Om en stor del av lagervärdena i verkligheten hänför sig till fasta kostnader (i form av pålägg som räknas in värdet på varje vara i lagret) kan lagerstödet bli mycket fördelaktigt för företaget. Lagerstödets attraktivitet påverkas givetvis i hög grad av vilken lagerutveckling ett företag planerar innan stödet införs. För företag som utan stöd skulle minska sina lager blir stödet föga fördelaktigt, eftersom bidrag bara utgår i den mån som den tidigarelagda produktionen leder till lagerökning. Företag som ökar lagren även utan stöd kan å andra sidan få stora bidrag även om de inte tidigarelägger någon produktion (“nolleffekt“). l bilaga 4 görs också en jämförelse mellan lönsamheten av att utnyttja lagerstöd jämfört med att ta i anspråk investeringsfond för lager genom överföring till lagerinvesteringskonto. Det framgår att det i de flesta fall är avsevärt lönsammare att använda investeringsfondmedel än att söka lagerstöd. Detta gäller särskilt om företaget från början hade tänkt minska lagren samt när räntan är hög. En förutsättning är att företaget saknar alternativ användning av investeringsfonden. Att ett utnyttjande av lagerstöd ändå kan framstå som mer lönsamt än användning av investeringsfond för lagerändamål beror på att företagen har alternativ användning av fondmedlen, dvs. fasta investeringar. Att använda investeringsfond för investering i t. ex. fastigheter är så gott som alltid lönsamt. Finns sådana investeringsobjekt kan det således vara mindre gynnsamt att utnyttja fondmedlen för lagerinvesteringar.

2.4 Investeringsfonder och lagerinvesteringar

Bilaga 5, som har författats av Christer Öhman, innehåller en analys av systemet med investeringsfonder for konjunkturutjämning och deras användning för att stödja lagerinvesteringar. Analysen bygger delvis på statistik som enbart avser 1971 års fondfrisläpp, men de slutsatser som dras är till största delen generella. I bilagan konstateras att reglerna för överföring till lagerinvesteringskonto är generösa. Både likviditeten och lönsamheten i företagen förstärks. De faktiskt redovisade lagerökningarna var betydligt mindre än överföringarna. Ibland kan företag ta till vara förmånerna helt utan motprestation, särskilt när priserna stiger snabbt och när den spontana lagerökningen är stor. Det är bl. a. därför högst osäkert vilka effekter överföringarna kan tänkas få på produktion och sysselsättning. Enligt ett räkneexempel i bilagan skulle överforingarnas sysselsättningseffekt under 1971 motsvara 4 000-6 000 arbeten i hela landet under två till tre månader. Av dessa arbeten skulle över hälften ha återfunnits i järn- och

Sammanfattning av slutsatser som dras i betänkandets nr 2-6 21

bilagor

stålindustrin samt verkstadsindustrin. Exemplet bygger på antaganden som får betraktas som optimistiska. Sålunda antas att lagerökningen i genomsnitt motsvarade de belopp som togs ut från riksbankens spärrkonton, dvs. 46 % av överföringarna.

2.5 Lagerstödets effekter

I bilaga 6 gör Lars Bertmar en empirisk analys av effekterna av lagerstöd som utgick 1972, 1975 och 1976. Analysen bygger på statistiska data om industriföretagens finansiella situation och sysselsättning vid slutet av åren 1967-1976. Företag som ñck lagerstöd jämförs med företag som inte fick stöd (kontrollföretag). Analysen av 1972 års lagerstöd ger stöd för hypotesen att de företag som då fick stöd ökade sina lager mer än de annars skulle ha gjort. var

Ökningen

koncentrerad till färdigvarulagren och gällde inte lagren av insatsvaror. Uppgifterna om antalet sysselsatta ger däremot inte stöd fören hypotes om att stödföretagen skulle ha hållit sin sysselsättning på en extraordinärt hög nivå. Stödföretagens sysselsättning utvecklades något sämre än övriga företags. De företag som fick lagerstöd 1972 hade allmänt sett större lagervariationer även under övriga år av tioårsperioden och längre lagringstider än övriga företag. De var således sannolikt relativt konjunkturkänsliga. Stödföretagen var också betydligt mindre lönsamma genomsnittligt sett än andra företag. Analysen av 1975 och 1976 års lagerstöd försvåras av att industrin då befann sig i en konjunkturfas då fárdigvarulagren i många företag ändå skulle ha ökat. Materialet ger dock anledning att anta att åtminstone de större stödföretagen ökade sina lager mer än de skulle ha gjort utan stöd. Detta gäller emellertid inte de företag som fick stöd för kalenderåret 1975 - främst sågverk. Det bör också noteras att stödföretagen under 1975 och 1976 fick större prisökningar än andra företag. Materialet ger inte underlag för någon hypotes om ändringar av insatsvarulagren som följd av 1975 och 1976 års lagerstöd. Lönsamheten var liksom under 1972 genomsnittligt sett klart sämre i stödföretagen än i övriga företag. Till skillnad från 1972 års lagerstöd synes stödet under perioden fr. o. m. den l juli 1975 ha gett en klart positiv effekt på sysselsättningen. De företag (främst sågverk) som fick stöd för kalenderåret 1975 synes däremot inte ha ökat sin sysselsättning med anledning av stödet. Under 1975 ökade sysselsättningen med 1,5 % i undersökta stödföretag med mer än 200 anställda samtidigt som kontrollföretagen minskade sin sysselsättning med 0,6 %. Under 1976 minskade de studerade stödföretagen sin sysselsättning med 0,5 °/o medan övriga studerade företag minskade sysselsättningen med hela 2,8 %. l den mån som de i bilagan lämnade uppgifterna är representativa för hela industrin kan man dra slutsatsen att det totala antalet industrisysselsatta i Sverige skulle ha varit mellan 13 000 och 14 000 lägre än det faktiskt var om alla stödlöretags sysselsättning hade utvecklats lika negativt i förhållande till den trendmässiga utveckling som skedde i övriga företag.

3 Utredningens överväganden och förslag

3.1 Inledning

Lagerstödsutredningen vidhåller i huvudsak de ställningstaganden som gjordes i promemorian Lagerstöd 1 (Ds A 1975:6, se bil. 1). Som nämnts har förslagen delvis beaktats av den dåvarande regeringen när lagerstödet återinfördes 1975. Utredningen begränsar sig nu till att framhålla de ytterligare synpunkter som föranleds av de senaste årens erfarenheter och av utredningens fortsatta arbete. Varulagren i svensk industri har ett sammanlagt värde av över 50 miljarder kr. Lagren omsätts i regel ganska snabbt och med varierande hastighet. Lagrens årliga nettoförändring - dvs. lagerinvesteringen - kan därför uppgå till avsevärda belopp. Lagerinvesteringen ändras snabbt från år till år. Under 1970-talets första hälft varierade lagerinvesteringen mellan - 1,1 % och + 3,3 % av bruttonationalprodukten (från 1970 till 1971 resp. från 1973 till 1974). Under samma period varierade bruttonationalproduktens ökning mellan + 0,7 % (1970-1971) och + 4,0 % (1973-1974). Jämfört med förhållandena i de flesta andra länder motsvarar lagerinvesteringens konjunkturella variationer i Sverige en ovanligt stor del av bruttonationalproduktens förändringar. Sökandet efter lämpliga medel att påverka lagerutvecklingen är således särskilt viktigt för konjunkturpolitiken ijust vån i land. Variationerna i företagens Iagerhållning är alltså stora och det störande

inflytandet på produktionen är avsevärt under loppet av en konjunkturcykel.

Orsakerna till lagrens variationer är komplicerade och mycket ofullständigt utforskade. Detta kommer till synes bl. a. genom felslagna lagerprognoser i de konjunkturbedömningar som görs världen över. Trots dessa bristande insikter och trots osäkerheten i alla framtidsbedömningar är det enligt utredningens mening ändå lämpligt att försöka styra lagerutvecklingen, eftersom denna kan ha en starkt destabiliserande effekt på konjunkturförloppet. Utredningen begränsar sig i enlighet med sitt uppdrag till att diskutera statliga bidrag för det aktuella syftet. Utredningen vill dock fästa uppmärksamheten på att åtgärder inom skattesystemets ram och olika system för fondering av vinster med lämplig utformning torde kunna ge väl så stora effekter på lager och sysselsättning. Man kan härvidlag tänka sig ett flertal olika fondkonstruktioner, t. ex. särskilda konjunkturutjämnande fonder för lagerändamål, vanliga investeringsfonder eller generella fonder som kan användas för olika konjunkturutjämnande ändamål. Utredningen anser det angeläget att regeringen låter utreda dessa frågor i annat sammanhang. En

24 Utredningens överväganden och _förslag

fördel med sådana åtgärder jämfört med statliga bidrag kan vara att de har mindre svårkontrollerade effekter på inkomstfördelningen i samhället. Både fonder och regler om avskrivning och nedskrivning av lager kan användas för att Fördela om ett företags utgifter mellan olika år. En fördel med bidrag är å andra sidan att de kan utnyttjas även av företag som inte har gått med vinst under tidigare år och därmed fått möjlighet till fonduppbyggnad. Utredningens material i bilagorna 4 och 5 antyder att de direkta effekterna på sysselsättningen av att låta investeringsfondmedel föras över till lagerkonto är mindre och ännu svårare att kontrollera än lagerstödets effekter. Utvärderingen av lagerstödet under åren 1975-1977 har inte föranlett utredningen att ändra sin uppfattning att lagerstöd i vissa lägen kan vara ett effektivt medel att stödja sysselsättningen under en lågkonjunktur. Utredningens material visar emellertid att stödets effekter på lagerhållning och sysselsättning satta i förhållande till bidragens storlek varierar kraftigt från företag till företag oavsett vilken bidragskonstruktion som väljs. Stödets inpassning i tiden spelar mycket stor roll för dess möjligheter att ge reell effekt. Stödets konstruktion måste vid varje tillfälle vara noga anpassad till den speciella konjunktursituation som väntas for industrin liksom till aktuella förhållanden på arbetsmarknaden och företagens lönsamhetsläge. Stödets användning måste dessutom samordnas noga med de övriga konjunkturpolitiska medel som sätts in. Därför anser utredningen inte att det är meningsfullt att föreslå någon generell konstruktion av stödet som skulle kunna brukas i varje lågkonjunktur. De allmänna principer som utredningen föreslog i sin stencil “Lagerstöd I är emellertid enligt utredningens mening fortfarande aktuella. Därför sammanfattas dessa kortfattat i det följande tillsammans med vissa kompletterande synpunkter som föranleds av de specialstudier som utredningen har gjort.

3.2 Valet av stödperiod

Utredningen framhöll i sin promemoria “Lagerstöd l (DSA:1975:6) att lagerstödet om det används bör sättas in under senare delen av en lågkonjunktur, dvs. i ett skede när avståndet till en period med förbättrade marknadsbetingelser inte är så stort. Då kan en tidigareläggning av lageruppbyggnaden stärka företagens beredskap inför den följande konjunkturuppgången i former som verkar anti-inflatoriskt. Detta skulle främja en mera stabil utveckling - kanske särskilt om också insatsvarulagren får omfattas av För en sådan talar också - framhöll i lagerstödet. politik utredningen promemorian - det förhållandet att industrins spontana lagerutveckling under slutet av en lågkonjunktur brukar vara negativ, medan lågkonjunkturens början normalt präglas av stora ofrivilliga lagerökningar. Om tendensen till fortsatt lagertillväxt i lågkonjunkturens början ytterligare förstärktes kunde det finnas risk för att konjunkturavmattningen blev desto starkare när lageromslaget sedan inträffade. Utredningens nolleffektstudie (bilaga 3) ger ytterligare stöd för förslaget att vänta med lagerstöd till senare delen av en lågkonjunktur. En jämförelse mellan de båda lågkonjunkturåren 1971 och 1972 visar att ett lagerstöd under

Utredningens överväganden och _förs/ag 25

1971 hade inneburit stora utgifter for bidrag till företag som ändå upprätthöll sin sysselsättning. Under 1972 var riskerna för att stora bidrag skulle utgå i onödan mycket mindre. Den stora spridningen av företagens lager- och sysselsättningsutveckling gör dock att dessa risker var långt ifrån obetydliga även under 1972. Av samma skäl är det emellertid troligt att det finns ganska många företag som med lagerstöd kan förmås att avstå från en planerad personalminskning även vid slutet av en högkonjunktur, då industrins totala lagerutveckling brukar vara negativ. Utredningen vidhåller alltså uppfattningen att ett lagerstöd inte bör sättas in genast när en konjunkturavmattning märks. Den första åtgärden bör istället vara att med andra åtgärder förmå företagen att hålla sysselsättningen och samtidigt anpassa produktionen till det Försämrade avsättningsläget. Stöd till utbildning kan vara en lämplig sådan åtgärd. Utredningen anförde i promemorian att lagerstöd normalt inte bör utgå för längre perioder än tolv månader. Som motiv härför anfördes att ett lagerstöd troligen inte kan användas för längre perioder än omkring en fjärdedel av en hel konjunkturcykel. Osäkerheten i konjunkturbedömningarna liksom risken för inkurans m. m. i varulagren ökar snabbt om tiden förlängs.

3.3 Reglerna för lagerstöd

3.3.1 F öretagskretsen Lagerstödsutredningen har inte funnit skäl att frångå sin tidigare redovisade uppfattning att lagerstöd bör kunna utgå till alla industriföretag men däremot inte till handelsföretag. Det bör liksom hittills har skett krävas någon form av bedömning i varje enskilt fall av huruvida stödet har sysselsättningspolitisk betydelse för företaget. Den bedömningen kan dock inte göras särskilt sträng, om man skall undvika risker för en godtycklig behandling av företagen Genom att inhämta yttranden från länsarbetsnämnden och de fackliga organisationerna får AMS möjlighet att utesluta företag där stödet är uppenbart onödigt. En begränsning av stödet till vissa branscher skulle ge upphov till svåra gränsdragningsproblem med tungrodd administration som följd. En sådan begränsning skulle inte heller nämnvärt öka stödets effektivitet, om det inte inriktades på snävt avgränsade delbranscher. Bilaga 3 visar att spridningen mellan olika företags lagerutveckling under ett år är praktiskt taget lika stor inom var och en av de tre huvudgrupperna basindustri, verkstäder och övrig industri som i hela industrin. Ett alternativ till att begränsa stödet till företag i viss bransch kan vara att ge bidrag för lager av visst slags produkter, för vilka konjunkturforloppet kan visas vara mer likformigt. Lagerstödsutredningens förslag att företagsenheten nonnalt skall anses vara resp. juridiska person har genomförts och visat sig ändamålsenligt. Även i fortsättningen bör alltså stödformer av det här slaget normalt beräknas på lagren och sysselsättningen inom ett aktiebolag, en ekonomisk förening eller motsvarande.

26 Utredningens överväganden ochförs/ag

3.3.2 Villkor om sysselsättningen För att få stöd måste företagen visa att de upprätthåller sysselsättningen. Länsarbetsnämnden och de lokala fackliga organisationerna bör samverka i kontrollen av att det villkoret uppfylls. Utredningen förordade i promemorian att sysselsättningsvillkoret skulle tillämpas strikt i den meningen att s. k. naturlig avgång alltid skulle ersättas genom nyanställningar, så att antalet sysselsatta inte minskade. Bestämmelserna har också tillämpats på det sättet. De studier som redovisas i bilaga 3 visar enligt utredningens mening att en strikt tillämpning av sysselsättningsvillkoret ökar sannolikheten för att stödet verkligen får effekt i det enskilda företaget. Om sysselsättningsvillkoret inte tillämpas strikt kan många företag få lagerstöd utan att sysselsätta fler än de annars skulle ha sysselsatt. Det bör dessutom observeras att spridningen i fråga om Företagens sysselsättningsutveckling är väsentligt mindre än spridningen av deras lagerändringar. Utredningen bedömer mot bakgrund av vad som redovisas i bilagorna att det normalt är relativt få företag som planerar så stor sysselsättningsminskning att de avstår från lagerstöd på grund av ett strikt sysselsättningsvillkor. Om lagerstöd sätts in vid en tidpunkt då många företag planerar en måttlig sysselsättningsminskning, kan ett statsbidrag med villkor om bibehållet antal anställda få avsevärd sammanlagd effekt på företagens sysselsättning. Om det i undantagsfall bedöms motiverat att betala lagerstöd till företag som minskar sin sysselsättning kan regeringen medge detta i det enskilda fallet. Sådana undantag bör dock göras med stor återhållsamhet, både med hänsyn till den administrativa enkelheten och för att stödets syfte inte skall förfelas.

3.3.3 Varukretsen Lagerstöd har hittills utgått till industriföretagens lager av hel- och halvfabrikat. Utredningen föreslog 1975 att stödet i stället borde beräknas på ökningen av industriföretagens totala lager, dvs. lagren av både färdigvaror, varor i arbete och insatsvanor. Som skäl för detta anförde utredningen dels att insatsvarulagren bedömdes ha en särskild betydelse för konjunkturförloppet och dels att det är lättare att redovisa företagens totala lager på ett tillförlitligt sätt. Om bidrag utgår bara för viss grupp av varor kan det i praktiken vara lätt att klassificera om varulagren och därigenom få större bidrag. Av nolleffektstudien (bilaga 3) framgår bl. a. följande i fråga om skilda slags lager. Skillnaderna mellan olika företags lagerförändring ter sig vanligen mindre om man tar hänsyn till de totala lagren än om man bara ser på lagren av hel- och halvfabrikat. De företag som under ett år uppvisar stor ökning av sina lager av fardigvaror och varor i arbete har ofta en förhållandevis lugn utveckling av sina insatsvarulager. Ändå brukar även insatsvarulagren ofta öka i dessa fall. Kostnaden för bidrag utan effekt blir enligt nolleffektstudien genomgående något större om företagen ska räkna med insatsvarulagren än om de inte ska det. Samtidigt synes effekterna på lagren bli något starkare, medan effekterna på sysselsättningen synes bli ungefär desamma som när enbart fárdigvaror och varor i arbete får räknas in i bidragsunderlaget. I

Utredningens överväganden och/örs/ag 27

ingår då inte de positiva effekterna på sysselsättningen hos beräkningarna underleverantörer. Utredningens studie i bilaga 6 av olika företags lagerutveckling under 1972 samt 1975-1976 visar att de företag som då fick lagerstöd i genomsnitt minskade sina insatsvarulager något. Utredningen anser fortfarande att det finns starka skäl för att beräkna lagerstöd på företagens totala lager. Företagen bör för det första inte stimuleras att skära ner sina insatsvarulager under en lågkonjunktur, vilket förefaller att ha skett under 1972 och -i mindre grad - också under 1975 och 1976 (se bilaga 6). En sådan nedskärning kan försämra sysselsättningsläget i företag som levererar insatsvaror, samtidigt som risken blir större för att det skall uppstå stockningsfenomen och långa leveranstider under den påföljande konjunkturuppgången. Vidare kan man i allmänhet utgå från att företagens kostnader för lagerhållningen - som bidragen är till för att täcka står i relation till de totala lagrens storlek snarare än till bara vissa av lagren. 1 promemorian (bilaga l) har utredningen redovisat förslag till hur reglerna skall utformas för att man skall undvika att bidrag utgår till företag som enbart köper lager av insatsvaror.

3.3.4 Stödets storlek och konstruktion Bidraget är avsett att kompensera företagen för uppkomna merkostnader för ej planerad lagerökning. De kostnaderna består av främst räntekostnader, inkurans(värdeminskning) och direkta lagringskostnader. Räntekostnaderna och de direkta lagringskostnaderna är förhållandevis lätta att beräkna. Svårare är att mäta den beräknade inkuransen, som varierar starkt från företag till företag och från tid till annan. Inkuransen består dels av lagringsskador, som beror av varans hållbarhet, dels också av värdeförändringar som följer av ändrade marknadsförhållanden och liknande. Risktagandet är större ju längre lagringsperioden är. Eftersom olika företag har så skilda förutsättningar är det ofrånkomligt att en bidragsprocent som är förmånlig för ett företag kan vara alltför låg for ett annat. Utredningen anser ändå att bidragsandelen bör vara densamma i alla förelag, trots den stora spridningen av olika företags spontana lagerutveckling och trots att merkostnaden för en viss lagerökning kan variera väsentligt mellan olika företag. Att fastställa bidragsbehovet hos olika företag skulle innebiira stora administrativa svårigheter utan att för den skull säkert vara rättvisare. Stödet bör sättas på en nivå som i normala fall kan väntas ge rimlig kompensation för de merkostnader som följer av en extraordinär lagerökning iogynnsamt konjunkturläge. Sedan får företagen själva bedöma om de kan ta de kostnader och risker som lagringen medför. Såvitt utredningen kan finna har de bidragsandelar som användes under 1975 och 19761 stort sett varit väl avvägda. Trots de skärpningar av villkoren som infördes l975jämfört med 1972 (prisomräkning och strikt tillämpning av sysselsättningskravet) fick stödet stor omfattning. Att stödet under 1975-1976 torde ha varit ytterst förmånligt för ganska många företag som ändå hade planerat att öka sina lager var ofrånkomligt vid den valda tidpunkten. Konstruktionen med ett bidrag som betalas i efterskott efter det att företaget har redovisat sin faktiska lagerökning under perioden har visat sig

28 Utredningens överväganden och _lörslag

lämplig. Som utredningen framhöll i sin stencil har en del företag likviditetssvårigheter som motiverar att bidraget betalas i förskott och eventuellt också kompletteras med lån. Möjligheter till förskott och lånegarantier infördes under 1975. Förskott utnyttjades av drygt en fjärdedel av stödföretagen, medan förhållandevis få företag har utnyttjat möjligheten till lånegaranti. Utredningen anser att både förskott och lånegaranti bör kunna ges i den mån det behövs med hänsyn till likviditetssituationen vid den aktuella tidpunkten. Utredningens förslag i promemorian att lagrens ökning skulle beräknas i fasta priser har genomförts. Erfarenheterna visar att den lösning som valdes i stort sett har fungerat bra. I 1975 års förordning om lagerstöd infördes en regel som innebar att stöd bara utgick for Iagerökningar som gick utöver genomsnittet av lagren vid de tre senaste boksluten. Avsikten med denna regel var att företag som vid stödperiodens början hade onormalt små lager inte skulle få bidrag för att bygga upp normala lager. Den bestämmelsen har visat sig olyckligt utformad såtillvida som den inte tar hänsyn till säsongmässiga svängningar i lagren i de fall då bokslut görs vid annat datum än det då stödperioden börjar. I mindre företag görs boksluten ofta vid en tid på året då lagren är stora. Utredningen vill framhålla att ett konjunkturpolitiskt motiverat lagerstöd inte bör få påverkas av säsongmässiga lagersvängningar.

3.4 Avslutande synpunkter

Lagerstödspolitiken bygger på vetskapen att industrins lager spelar en viktig roll för samhällsekonomins cykliska svängningar. Lagrens betydelse för dessa svängningar är större än vad som motsvaras av enbart den direkta sysselsättningseffekt de representerar i resp. företag. Lagrens betydelse är större i Sverige än i de flesta andra länder, och den är särskilt stor i de råvarubaserade industrigrenarna (skogsindustri, gruvor, järn- och stålverk). Lagerstödet har mer än andra arbetsmarknadspolitiska medel kommit dessa för konjunkturförloppet viktiga industrigrenar till del. Som arbetsmarknadspolitiskt medel är lagerstödet selektivt i den meningen att det betalas for något som antas vara ett resultat av företags ansträngningar att upprätthålla sysselsättningen. Stödet är dock - som framgår av utredningens material -ett mycket grovt sådant medel. Eftersom bidragen dessutom kan utgå med relativt stora belopp kan man inte utesluta risken for att de ändrar företags konkurrenssituation på ett sätt som inte är avsett. Utredningen har inte funnit att denna nackdel kan minskas nämnvärt genom ytterligare modifieringar av bidragsvillkoren. Lagerstödet kan således beskrivas som ett kraftigt konjunkturpolitiskt och arbetsmarknadspolitiskt medel med svårkontrollerade sidoeffekter på inkomstfördelningen och i viss mån konkurrensförhållandena i näringslivet. Det skiljer sig därmed från övriga arbetsmarknadspolitiska medel, som vanligen har mindre besvärande bieffekter men också är mindre ägnade att påverka konjunkturförloppet i stort. l lika hög grad skiljer sig lagerstödet från de “generella” ekonomisk-politiska medlen, t. ex. ändringar i skattesystem och stimulanser till offentlig eller privat konsumtion. De senare kan ge

Utredningens överväganden och/örslag 29

riktade effekter på inkomstfördelningen, medan eventuell inverkan på konjunkturförlopp och sysselsättning av sådana generella åtgärder framstår som svårkontrollerade sidoeffekter. Utredningen finner det uppenbart att lagerstödet i vissa konjunkturfaser har fördelar som är svåra att nå med andra hittills prövade medel. Under åren 1975 och 1976 kunde arbetslösheten hållas nere på en för en lågkonjunktur måttlig nivå. Härtill bidrog såväl lagerstödet som bl. a. de nya lagarna om trygghet i anställning och ökade krav i övrigt på ansvarstagande från arbetsgivarnas sida för personalen. Genom att den internationella lågkonjunkturen kom att vara väsentligt längre än som allmänt antagits, blev det däremot med l975/76 års stöd svårt att nå ett annat av lagerstödets syften, nämligen att medverka till en smidig produktionsanpassning infor en följande konjunkturuppgång. Detta hindrar emellertid inte att lagerstödet haft betydelse för att motverka en kraftig uppgång av arbetslösheten under den svåra internationella recessionen. Utan den extraordinära lageruppbyggnaden i industrin är det troligt att sysselsättningsläget i Sverige kommit att genomgå en snabb försämring med kumulativ effekt, vilket i ett senare skede hade kunnat öka arbetslösheten ytterligare. Att efterfrågan kunde upprätthållas under en längre tid, bl. a. genom lagerstödet, torde ha medverkat till att konjunkturförsämringens effekter på sysselsättningen fick en mindre dramatisk karaktär.

Bilaga l 31

1 DsA 1975:6

Bilaga Utredningens delrapport Lagerstöd

I

Innehåll

1 Inledning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 32

2 Bakgrund till 1972 a°rs lagerstöd . . . . . . . . . . . 33 2.1 Inledning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 33 2.2 Lagerstödets införande år 1971 . . . . . . . . . . . 34 2.3 Stöd till personalutbildning . . . . . . . . . . . . 35

3 Några erfarenheter av lagerstödet . . . . . . . . . . 36 3.1 Lagerstödets omfattning . . . . . . . . . . . . . 36 3.2 Några effekter av 1972 års lagerstö . . . . . . . . . 37

4. Utredningens preliminära synpunkter pa utformningen av lager-

stöd . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 38 4.1 Allmänna synpunkter . . . . . . . . . . . . . . 38 4.1.1 Lagrens roll i konjunkturforloppet . . . . . . . 38 4.1.2 Sammanfattning av utredningens övervägande . . 40 4.2 Företagskretsen . . . . . . . . . . . . . . . . 41 4.3 Olika slags varulager . . . . . . . . . . . . . . . 43 4.4 Stödperiodens längd och förläggning i tiden . . . . . . 44 4.5 Stödets storlek . . . . . . . . . . . . . . . . . 45 4.5.1 Över- och underdeilatering . . . . . . . . . . 48 4.6 Sysselsättningsvillkor . . . . . . . . . . . . . . 49 4.7 Företagens likviditet . . . . . . . . . . . . . . . 50 4.8 Administration . . . . . . . . . . . . . . . . . 51

l delrapporten ingick följande bilagor som utelämnas här: 1. Kungörelsen (1971:1249) om statsbidrag i vissa fall till lagerökning. 2. Några empiriska observationer i anslutning till 1972 års lagerstöd (av Lars Bertmar). 3. bönsamhet av tidigarelagd produktion (av Lars Bertmar). 4. Undantagsregler i fråga om foretagskrets för lagerstöd. 5. Angående prisomräkning (av Bo Dahlerus och Maj Nordin).

32 Bilaga 1

1 Inledning

1 utredningens direktiv erinrade departementschefen om de bestämmelser som antogs av 1971 års riksdag (prop. 1971:140. FiU 1971:47, rskr 1971:293; SFS 1971:1249) om stöd till lageruppbyggnad. Departementschefen erinrade vidare om uttalanden i 1972 och 1973 års riksdagar till förmån för ett fortsatt utnyttjande av lagerstöd. Riksdagen hade också framhållit att det ankom på Kungl. Majzt att överväga formerna for att ytterligare belysa problemen med Iagersvängningar och därmed förknippade störningar i ekonomin m. m. Därför borde enligt departementschefen en utvärdering av lagerstödet 1972 komma till stånd. Utvärderingen borde enligt departementschefen belysa lagerstödets konjunkturstabiliserande, sysselsättningsmässiga och Företagsekonomiska effekter. Även det samtidigt införda stödet till företagsutbildning (SFS 1971:1250) som alternativ till lagerstödet borde utvärderas från dessa synpunkter. Lagerstödets storlek borde ställas i relation till de faktiska kostnaderna för lagerökning i olika branscher. Även de regionala sysselsättningseffekterna borde bedömas. De lokala fackliga organisationernas medverkan vid ansökan om stöd borde belysas. Departementschefen ansåg det vidare vara av intresse att få klarlagt varför den slutligen redovisade Iagerökningen endast uppgick till drygt hälften av den som preliminärt hade beräknats. Undersökningen borde enligt direktiven utgå från företagens uppgifter i de till AMS inlämnade ansökningarna om stöd. De kunde behöva kompletteras med uppgifter från berörda företag och myndigheter. På grundval av utvärderingens resultat borde de sakkunniga göra en bedömning av för- och nackdelar med lagerstöd och utbildningsbidrag och lägga fram förslag om hur de bör utformas för att bäst tjäna sitt syfte. Att ge ett någorlunda uttömmande svar på frågan hur lagerutvecklingen skulle ha gestaltat sig 1972 och 1973 utan det lagerstöd som faktiskt utgick 1972, skulle kräva en direkt medverkan från företagen i form av en enkätstudie. Den nuvarande tillgången på relevanta empiriska data liksom nuvarande insikter om de faktorer som styr lagerutvecklingen är ensamma otillräckliga som grund för en kvantiñerad bestämning av lagerstödets inflytande på lagerutvecklingen. Detta problem kan ses som ett parallellfall till problemet att belysa investeringsfondfrisläppens effekter på industrins fasta investeringar. De studier som konjunkturinstitutet utfört inom detta område har - av samma skäl som ovan anförts beträffande lagren - i huvudsak varit uppbyggda på ett direkt för ändamålet insamlat enkätmaterial från företagen. En motsvarande enkätundersökning angående lagren med dess allmänt sett begränsade tillförlitlighet skulle ha behövt genomföras i tämligen nära anslutning till lagerstödsperioden för att ge ett godtagbart resultat. Utredningen har därför ansett sig inte böra genomföra en sådan. Utredningen har i stället valt att intervjua företrädare för ett antal företag och de fackliga organisationerna i dessa företag. Vidare har utnyttjats den skriftliga dokumentation som finns om företagens utveckling under en period då lagerstöd utgick och som främst utgörs av AMS:s handlingar i bidragsärendena. De viktigaste uppgifterna ur AMS:s handlingar sammanställdes inom styrelsens utredningsenhet i en PM 1974-03-06. Där framgår

Bilaga I 33

bl. a. stödets omfattning samt fördelningen på branscher och län. Vidare framgår antalet sysselsatta i stödforetagen. För en utförligare analys av stödets effekter har slutligen data ur företagens bokslut utnyttjats. Sådana data har analyserats för företag med fler än 200 anställda inom vissa branscher. Mått på lagrens storlek och utveckling samt företagens omsättning, sysselsättning m. m. har analyserats för åren 1967-1973. Analysen har gjorts for enskilda företag och bygger på uppgifter från statistiska centralbyråns finansstatistik. Materialet är ej slutbehandlat, men utredningen kan i denna PM redovisa en del preliminära slutsatser. Utredningens slutliga överväganden kommer att göras när utvärderingen av 1972 års lagerstöd är avslutad. Utredningen har beslutat att nu lämna preliminära synpunkter på utformningen av ett lagerstöd for den händelse att konjunkturforloppet bedöms göra ett sådant stöd nödvändigt under den närmaste tiden. Detta beslut har motiverats bl. a. av riksdagens bemyndigande till regeringen (prop. 1975:1, bil. 1, FiU 1975:1, rskr 1975:30) att vid behov åter införa ett lagerstöd av den typ som användes under 1972 och av de uttalanden som statsmakterna gjorde i samband härmed. 1 senare betänkande kommer att föras en mer generell diskussion av lagrens roll i konjunkturförloppet och möjligheterna till påverkan från samhällets sida.

2 Bakgrund till 1972 års lagerstöd

2.1 Inledning Före 1971 hade statsmakterna möjlighet att styra företagens lagerhållning genom frisläpp av investeringsfonder för överföring till lageñnvesteringskonto. lnvesteringsfonder for konjunkturutjämning prövades första gången redan i slutet av 1930-talet. Då infördes ett fondsystem med begränsad räckvidd, som skulle stimulera företagen till en jämnare fördelning av investeringarna mellan olika år. Företagen avsågs kunna få använda fonderna fdr både fasta investeringar och uppbyggnad av vamlager. År 1955 utfärdades en ny förordning (nr 256) om investeringsfonder for konjunkturutjämning. Enligt den skulle en andel av fonderna som ungefärligen motsvarade vad som annars hade debiterats företaget i vinstskatt tills_ vidare vara innestående på ett spärrat konto i riksbanken. Efter beslut av AMS kunde fonderna användas for bl.a. nedskrivning av lager enligt kommunalskattelagens regler, dvs. med högst 60 % av värdet. Den möjligheten fick i praktiken inte någon nämnvärd betydelse. Enligt investeringsfondsutredningen (Fi stencil 1962:3 s. 75) var konstruktionen av dessa bestämmelser olämplig. Om företagen skulle ha intresse av sådan nedskrivning måste man enligt utredningen också tillåta att lagren under några år värderades lägre än vad kommunalskattelagen tillåter, vilket utredningen fann alltför komplicerat. Investeringsfondsutredningen konstaterade att möjligheterna att via investeringsfondslagstiftningen skapa incitament till frivillig lagerökning var tämligen begränsade. Vad man kunde erbjuda var dels en tillfällig likviditetsforstärkning för företagen genom att de under viss tid fick disponera de i riksbanken insatta medlen och dels ett extra investeringsavdrag vid

34 Bilaga I

taxeringen. lnvesteringsfondsutredningen föreslog att fondmedel skulle kunna överföras till ett särskilt lagerinvesteringskonto, varvid de disponerades fritt under några år och därefter togs upp till beskattning. Då skulle ett särskilt avdrag med 20 % få göras. I remissbehandlingen av detta förslag framhöll några instanser, bl. a. Konjunkturinstitutet, att ett 20-procentigt skatteavdrag troligen var för litet för att stimulera till lagerinvesteringar med fondmedel. Finansministern ansåg emellertid, i likhet med några länsstyrelser, att “viss försiktighet måste iakttas när procentsatsen bestämdes. Den sattes därför till 10 %. I övrigt genomfördes utredningsförslaget. Den tid som skall förflyta innan medlen i lagerinvesteringskontona återförs till beskattning bestämdes till tre år. Dessa bestämmelser från 1963 gäller i det väsentliga fortfarande. Tillstånd att föra över investeringsfondmedel till lagerinvesteringskonton gavs första gången för år 1968. Då gavs tillstånd till överföring av 142 milj. kr. l samband därmed beviljade investeringsavdrag uppgick till ca 6 milj. kr motsvarande en lageruppbyggnad på ca 60 milj. kr. Den 23 juli l97l och senare bemyndigade regeringen AMS att efter framställning i varje särskilt fall ge industriföretag sådana tillstånd under återstoden av 1971 och hela 1972. AMS medgav under denna tid att sammanlagt 622 milj. kr fick föras över.

2.2 Lagerstöders införande âr 197 I Den snabba konjunkturförsämringen under l97l gav tämligen omgående utslag på arbetsmarknaden, och en rad åtgärder för att stimulera sysselsättningen vidtogs under loppet av l97l. Beredskapsarbetenas omfattning ökade kraftigt från våren l97l inom flertalet regioner av landet, då konjunkturförsämringen inträffade ungefär samtidigt i södra och mellersta Sverige och i skogslänen. Den år 1970 införda investeringsavgiften för oprioriterat byggande avskaffades vid utgången av maj l97l, och antalet meddelade ingångsättningstillstånd för större sådana byggnadsarbeten ökade kraftigt. Ramarna för både statsbelånat och privatfinansierat bostadsbyggande ökades och ett stort antal offentliga byggnadsprojekt påskyndades. Investeringsfonderna släpptes i praktiken fria för industrins investeringar, även om ett ansökningsförfarande behölls. När det gällde överföring till lagerinvesteringskonto krävdes som nämnts en individuell prövning hos AMS av varje ärende. Under intryck av den kraftigt försämrade konjunktursituationen föreslog regeringen i oktober l97l en rad ytterligare stimulansåtgärder. Förutom statsbidrag till industrins och kommunernas miljövårdsinvesteringar och förhöjt skatteavdrag till näringslivets maskininvesteringar föreslogs bl. a. att även bidrag till lagerökning i företag inom industri och grossisthandel skulle införas. l prop. 1971:140 anförde departementschefen att ett särskilt statligt stöd till företag som kompensation för ökade lagerkostnader borde kunna medverka till att upplagring av företagens produkter underlättades och till att avskedanden och permitteringar förebyggdes. Stödet skulle enligt departementschefen ha en klar arbetsmarknadspolitisk inriktning. Det skulle utgå bara till företag som p. g. a. avsättningssvårigheter hade svårigheter att upprätthålla sysselsättningen under bidragsperioden. Det skulle utgå i första hand till industriföretag med som regel minst 20

Bilaga 1 35

anställda och avse lageruppbyggnad av i företaget tillverkade hel- och halvfabrikat. Under den tid stödet avsåg skulle sysselsättningen i företagen vidmakthållas vid minst samma nivå som den l november 1971. Stödet borde vidare kunna ges också till andra slags produktionsföretag och inom handelns grossistled, om de arbetsmarknadspolitiska Förutsättningarna därigenom i bakomliggande produktionsled. Företag som utnyttjade investeuppfylldes ringsfondsmedel För lagerökning skulle undantas från stödet. Enligt propositionen borde det finnas möjligheter att om särskilda skäl förelåg medge bidrag även om de angivna Förutsättningarna För bidrag inte i alla delar var uppfyllda. Bidraget skulle utgå med 20 % av lagrets värdemässiga ökning under 1972. Av skäl borde det dock hänföras till det räkenskapsår som praktiska avslutades närmast Före den 1 mars 1972. lnrikesutskottet framhöll i sitt yttrande till Finansutskottet (FiU 1971:47 s. 116) att lagerstödet var ett nytt inslag i arbetsmarknadspolitiken som FöreFöll väl värt att pröva. Villkoret om minst 20 anställda borde enligt utskottet inte betraktas som någon absolut gräns. Om särskilda skäl förelåg skulle villkoret enligt utskottets mening kunna efterges. vilket f. ö. borde gälla även För andra Förutsättningar För stödet.

Med anledning av en motion (nr 1544) framhöll utskottet att reglerna borde

utformas så att man också skulle kunna stödja uppbyggnad av råvarulager i industrin, t. ex. i form av sågtimmer och massaved. Finansutskottet delade inrikesutskottets bedömningar beträffande lagerstödet, och riksdagen beslutade i enlighet härmed. Kungl. Majzt preciserade senare bidragsvillkoren i kungörelsen (1971:1249 § 1 och § 2) om statsbidrag i vissa fall till lagerökning (se bilaga l).

2.3 Stöd till personalutbildning

Vid sin behandling av Förslaget till lagerstöd Förklarade sig inrikesutskottet ha erfarit att stödformen i en del fall inte kunde användas, eftersom Företagen i fråga redan hade byggt upp stora lager. Det kunde gälla exempelvis inom träoch massaindustrin men också inom andra industrigrenar. Utskottet ville därför Föreslå en alternativ stödform För Företag som uppfyllde Förutsättningarna beträffande svårigheter att upprätthålla sysselsättningen men inte hade möjlighet att utnyttja lagerstödet. I det rådande sysselsättningsläget kunde det enligt utskottet vara berättigat att staten som en engångsåtgärd stimulerade till personalutbildning hos Företag som tvingades överväga temporära driftsinskränkningar och inte kunde utnyttja lagerstödet. Bidrag borde därför utgå till sådan utbildning under Första halvåret 1972 under i princip samma Förutsättningar som avsågs gälla För lagerstödet. Det borde ankomma på AMS att efter samråd med arbetsmarknadsorganisationer godkänna utbildningens uppläggning och fastställa dess längd. Utskottet underströk vikten av en effektiv tillsyn av utbildningen. Bidraget föreslogs utgå med 4 kr. per deltagare och undervisningstimme. Deltagarna skulle erhålla avtalsenliga Förmåner. Utskottet framhöll att det Föreslagna utbildningsstödet inte skulle uppfattas som en Förändring av statsmakternas syn på kostnadsfördelningen mellan samhälle och Företag när det gällde utbildning inom Företagen av de anställda.

36 Bilaga l

Sådan utbildning skulle i princip bekostas av företagen, även om undantag gjordes vid lokaliseringsutbildning och för äldre och handikappade. Det nu Föreslagna stödet_ som var tidsbegränsat. skulle ses som ytterligare ett undantag motiverat av det rådande sysselsättningsläget. Finansutskottet tillstyrkte inrikesutskottets förslag och betonade att förslaget inte ändrade statsmakternas principiella syn på kostnadsansvaret för företagens interna utbildning. Riksdagen ställde sig bakom det av utskotten framförda förslaget till utbildningsstöd, och Kungl. Majzt utfärdade i december 1971 kungörelsen (1971:1250) om statsbidrag i vissa fall till personalutbildning.

3 Några erfarenheter av lagerstödet

3.1 Lagersröders omfattning Under tiden den l juli 1972-den 30 januari 1974 blev 225 ansökningar om lagerstöd slutligt bifallna, varigenom bidrag beviljades med sammanlagt 144 milj. kr för lagerökningar på 737 milj. kr. Inom AMS:s utredningsenhet sammanställdes 1974-03-06 en PM om bl. a. lagerstödets fördelning på branscher och län. Uppgifterna i denna PM är inte helt fullständiga. De avser 359 “arbetsställen” vid vilka stöd utgick för lagerökningar på sammanlagt 644 milj. kr. Dessa lagerökningar fördelade sig på branscher på följande sätt. Som framgår av tabellen svarade verkstadsindustrin för hälften av lagerökningen. Cellulosaindustrin och skogsbruket fick också bidrag för stora lagerökningar. Tre företag fick lagerstöd med mer än 10 milj. kr. (Norrlands Skogsägares Cellulosa AB, SKF och Sandvik AB). Dessa företag ökade således sina stödberättigade lagers värde med vartdera mer än 50 milj. kr. Sammanlagt ca 30 företag fick mer än 1 milj. kr. i bidrag. Omkring en tredjedel av stödet gick till Gävleborgs och Västernorrlands län. I båda dessa län utgick stora bidragsbelopp till ett fåtal större företag inom skogsindustrin och metallverk och verkstadsföretag. l övrigt var stödet

AMS. Utredningsenheten. PM 1974-03-06

SOU l979z38 l 37

Bilaga

relativt jämnt Fördelat över hela landet. Företag med verksamhet i Stockholms och Malmöhus län utnyttjade dock stödet i väsentligt mindre utsträckning än Företagen i landet i övrigt. I promemorian från AMS:s utredningsenhet ges uppgifter om antalet sysselsatta i stödFöretagen. Totalt sysselsattes 97 000 personer vid de berörda arbetsställena. Den genomsnittliga ökningen av lagerstocken i löpande priser var 7 000 kr per sysselsatt i stödFöretagen. Det motsvarar ett bidrag av l 300 kr per anställd. Skillnaderna mellan olika branscher var betydande. Antalet sysselsatta i Förhållande till Iagerökningen var mycket större i metallindustrin, verkstadsindustrin, gruvorna och träindustrin än i skogsbruket och cellulosaindustrin.

3.2 Några effekter av 1972 års lagerstöd

Lagerutvecklingen För vissa städföretag beskrivs närmare i bilaga 2, där räkenskapsdata För vissa Företag analyserats. Det konstateras där att stödet i de flesta fall sannolikt medförde en större lagerhållning av Fárdigvaror än vad som skulle ha blivit fallet utan stöd, dvs. extra ordinär ökning av Färdigvarulagren. Under 1973 reducerades sedan Färdigvarulagren väsentligt. Iakttagelsen om extra ordinär ökning gäller främst För Företag inom järnoch stålindustrin samt skogsindustrin. För Företag inom verkstadsindustrin var utvecklingen inte lika enhetlig som i de råvarubaserade näringarna. Utredningen anser det sannolikt att stödet utnyttjades av företag som i de flesta fall drabbats Förhållandevis hårt av konjunktursvackan. Detta styrks av att stödFöretagen, enligt vad som framgår av figurerna i bilagan, även under tidigare år har uppvisat relativt stora konjunkturrnässiga svängningar med bl. a. betydande minskningar av Fárdigvarulagren under den föregående lågkonjunkturen.

Ökningen av färdigvarulagren motsvarades i åtskilliga fall av reducerade

insatsvarulager. StödFöretagens totala lager utvecklade sig därFör ofta inte på något påtagligt annorlunda sätt än övriga Företags. Detta innebär att sysselsättningseffekten av stödet i de flesta Fall troligen var begränsad till stödFöretagen själva. 1972 års lagerstöd utnyttjades i Första hand av Företag som ligger Förhållandevis tidigt i Förädlingskedjan. Detta torde i Första hand bero på skillnader i fråga om inkuranskostnader dvs. värdefulla p. g. a. Fysiska Förändringar, modeväxlingar, marknadsFörändringar etc. och på skillnader vad gäller läget i konjunkturcykeln. Som visas i bilaga 3 torde nämligen benägenheten till ökad lagerhållning variera väsentligt med inkuranskostnaderna. Dessa kostnader torde ofta vara lägre För Företag som ligger tidigt i Förädlingskedjan. l bilaga 3 visas även att benägenheten till ökad lagerhållning torde variera väsentligt med stödbeloppets storlek. Företag som befinner sig i ett utvecklingsskede då man planerar en reduktion av lagren måste, För att erhålla stöd, Först öka produktionen så att oförändrat lager upprätthålls. Stöd erhålles därefter För den lagerökning som därutöver äger rum. Det är sannolikt att 1972 års stöd i Första hand utnyttjades av Företag som oavsett stödet planerade att bibehålla eller öka sina lager. I bilaga l analyseras även sysselsättningens utveckling i vissa stödföretag.

Där visas att utvecklingen under stödperioden var svagare i stödFöretagen än i

- som tidigare har konstaterats jämFörbara Företag. Det var troligen

38 Bilaga 1

framförallt företag med relativt stora konjunkturmässiga svängningar i omsättningen som utnyttjade stödet. Det är ett rimligt antagande att sysselsättningen i stödföretagen hade utvecklats ännu sämre utan lagerstödet. Förutom de slutsatser som kunnat dras av det analyserade bokslutsmaterialet i den ovan refererande undersökningen har utredningen gjort vissa erfarenheter om stödets utnyttjande i direkt kontakt med berörda myndigheter och företag. Vissa brister i informationen om lagerstödets införande har därvid påtalats. Det är tänkbart att detta är en orsak till den relativt låga anslutningen till stödet från särskilt mindre företag. Någon enhetlig praxis i tillämpningen av stödvillkoren uppnåddes inte under 1972. Det gäller om såväl sysselsättningsvillkoren som avgränsningen av den stödberättigade företagsenheten. Detta förhållande försvårar en analys av stödets effekter. Otillräcklig likviditet har vidare i många sammanhang angivits som en hämmande faktor. Den bristande likviditeten kan i en del fall ha utgjort ett större hinder för lagerökning än förväntade kostnadsökningar till följd av högre inkurans, ränte- och direkta lagringskostnader. Det är möjligt att anslutningen till lagerstödet varit större om likviditetsläget vant mer gynnsamt under 1972. Det är även tänkbart att den till synes kraftiga minskningen av insatsvarulagren i stödföretagen under stödperioden i en del fall sammanhängde med bristande finansiella möjligheter att både öka de stödberättigade färdigvarulagren och samtidigt upprätthålla övriga lager i företaget.

4 Utredningens preliminära synpunkter på utformningen

av lagerstöd

4.1 Allmänna synpunkrer

4.1.1 Lagrens roll i konjunkturförloppet

Varulagrens sammanlagda storlek inom industrin kan i dagens penningvärde till mellan 45 och 50 miljarder kronor. Dänill kommer stora uppskattas varumängder som förvaras inom handelns olika led resp. inom jord- och skogsbruket. Varulagren omsätts i regel relativt snabbt och med varierande hastighet. vilket kan leda till tvära omkastningar av lagrens nettoförändringar, lagerinvesteringen. Med hänsyn till lagrens storlek kan förändringarna av den totala efterfrågan i ekonomin bli betydande. Efterkrigstidens erfarenheter visar att lagerinvesteringarnas instabilitet varit betydande; inte heller har fluktuationerna minskat över tiden vilket t. ex. varit fallet för de privata fasta investeringarna. l nedanstående tablå redovisas förändringen i lagerinvesteringarna i procent av föregående års bruttonationalprodukt (BNP) resp. förändringen i bruttonationalprodukten själv under de två senaste konjunkturcyklerna, allt räknat i fasta priser. Som framgår av tablån har dessa procenttal för lagerinvesteringarna pendlat från ca -2,0 till 2,5. Det kraftigaste omslaget i lagerinvesteringar registreras för perioden 1969-1971 då det motsvarade nära 3,5 procentenheter.

sou 1979:38 Bilaga I 39

Förändring från år till år av lagerinvestering resp. BNP (%)

1966- 1967- 1968- 1969- 1970- 1971- 1972- 1973- 1967 1968 1969 1970 1971 1972 1973 1974

Lagerinvestering 1,1 0,3 0.1 1,5 -l,9 -0.8 -0,4 2.5 Bruttonationalprodukt 31 4,0 5,1 4,5 0,5 2.6 3,2 4,2

Lagrens betydelse i konjunkturförloppet ha: genomgående varit stor, men den har varierat väsentligt mellan konjunktyrcyklerna. Som framgår av tabellen har lagerförändringarna haft en negativ effekt på BNP under lågkonjunkturer och å andra sidan stimulerat ekonomin under högkonjunkturperioder. En analys av Iagrens roll i konjunkturförloppet kräver bl. a. att skilda slag av lagerinvesteringar hålls isär. lnsatsvaror, varor i arbete resp. fardigvaror har sin skilda rytm och förklaringsgrund och måste bedömas var för sig. För framför allt färdigvaror men även för insatsvaror gäller vanligen att lagren fortsätter att växa kraftigt ehuru i minskad takt under den första avmattningsfasen i en konjunkturcykel. Senare under konjunkturavmattningen upphör lagren att växa och slår stundom om till en lageravveckling. Det är karakteristiskt att förloppet för insatsvarorna ofta leder före varor i arbete och särskilt före fárdigvaror och att en direkt lageravveckling av mer betydande omfattning kommer till stånd först under det tidiga uppgångsskedet av nästa cykel. Det senare gäller då främst fárdigvarusidan. Man får uppmärksamma att lagrens effekt på konjunkturförloppet hänför sig till lagerinvesteringarnas förändring och ej till lagerinvesteringens absoluta storlek. Denna beskrivning av lagerförloppet är givetvis schematisk men anger några vanliga drag hos lagerutvecklingen i de viktigare grenarna. En komplikation vid analys av lagersvängningarna hänger samman med att förändringar i lagren kan vara dels frivilliga (planerade) och ske huvudsakligen i takt med omsättning och dels ofrivilliga som följd av bl. a. svängningar i efterfrågan. Därtill kommer att lagrens storlek påverkas av spekulation i råvaruprisförändringar, något som sannolikt var fallet under t. ex. Koreakrisen i början av 1950-talet liksom under den nu aktuella konjunkturcykeln. Samspelet mellan olika orsaker till registrerade lagerförändringar är komplicerat, och några tillförlitliga prognoser för framtida lagerutveckling har därför inte kunnat göras. Lagerhållningen kan ses som ett slags buffert som skall hjälpa företagen att klara svängningar i efterfrågan. Trots detta har lagerinvesteringarna kommit att verka destabiliserande på produktion och sysselsättning, vilket skulle kunna tolkas så att det inte finns tillräckliga incitament för företagen att möta svängningar i omsättningen med en flexibel lagerhållning. I ett konjunkturpolitiskt perspektiv måste en ökad stabilitet i lagerinvesteringarna tillmätas stor betydelse. Det ligger då nära till hands att staten genom särskilda åtgärder stimulerar företagen till en lagerpolitik som verkar utjämnande på produktionen. En tidigareläggning av viss produktion till en period med låg efterfrågan kan bidra till att sänka arbetslösheten under denna period och samtidigt medföra att besvärande stockningsfenomen och förlängda leveranstider till en del reduceras i den följande högkonjunkturen. Ett lugnare

40 Bilaga 1

konjunkturförlopp skulle således kunna uppnås. Bristen på kunskap om och erfarenheter av hur företagens lagerinvesteringar kan påverkas är emellertid besvärande. Utredningen avser i sitt fortsatta arbete att sammanställa de erfarenheter som finns om hur de hittills använda styrmedlen kan ha påverkat företagens lagerbeteende.

4.1.2 Sammanfattning av utredningens överväganden Utvärderingen av 1972 års lagerstöd är som framgår av det föregående ännu inte avslutad. Utredningen anser sig ändå redan nu kunna konstatera att ett lagerstöd av den typ som då användes kan vara ett verksamt medel för att stödja sysselsättningen i en lågkonjunktur. Utredningen drar i det följande vissa slutsatser om modifieringar som kan behöva vidtas om ett lagerstöd för hela industrin skulle behöva införas senare under det nuvarande konjunkturförloppet - sålunda utöver det mer restriktiva lagerstöd, som i enlighet med tidigare riksdagsbeslut har börjat tillämpas som beredskapsinsats för enskilda företag och branscher som mött avsättningssvårigheter. Utgångspunkten för förslagen är därvid att lagerstödet i enlighet med av riksdagen angivna förutsättningar skall betraktas som ett selektivt arbetsmarknadspolitiskt medel. l denna promemoria behandlas däremot inte mer långsiktiga och genomgripande reformförslag av generell karaktär i syfte att påverka företagens lagerinvesteringari konjunkturpolitiskt gynnsam riktning. Utredningen avser att återkomma till vissa mer långsiktiga frågeställningar i senare betänkande. Det ingår inte i utredningens uppdrag att bedöma behovet av lagerstöd mot bakgrund av den konjunkturutveckling som kan väntas under den närmaste tiden. Principiellt har utredningen emellertid den uppfattningen att lagerstöd har störst utsikter att medföra gynnsamma effekter för sysselsättningen och samhällsekonomin om det sätts in under senare delen av en lågkonjunktur. Skälen för detta utvecklas något i det följande under punkten 4.4. I vissa lägen kan det vara motiverat att införa lagerstöd för enbart vissa branscher med annan konjunkturutveckling än industrin som helhet, men då kan svårhanterliga gränsdragningsproblem uppkomma. Lagerstödet skall enligt utredningens förslag även i fortsättningen knytas till ett sysselsättningskrav på varje företag som får stödet. Som arbetsmarknadspolitiskt instrument är lagerstödet grovt i den meningen att det är svårt att undvika att det utgår till företag som hade upprätthållit sysselsättningen och ökat sin lagerhållning även utan stöd. Någon individuell ”rättvisa” i förhållandet mellan bidrag och motprestationer i olika företag kan inte uppnås. Utredningen föreslår emellertid vissa förändringar av bidragsbestämmelserna i syfte att såvitt möjligt öka stödets effektivitet. Bl. a. torde dess effektivitet kunna ökas om berörda fackliga organisationer kopplas in i ärendenas handläggning mer än vad som skedde under 1972. Inom ett företag bör samråd ske med de anställda om avvägningen mellan lagerstöd och andra åtgärder för att värna om sysselsättningen. En viktig ändring som utredningen föreslår är att stödet i princip skall beräknas på resp. företags totala lager, dvs. både fardigvaror, varor i arbete och insatsvaror. Stödet föreslås dock inte utgå till handelsföretag och andra företag som huvudsakligen ökar sina lager av inköpta varor. Utredningen

Bilaga I 41

Föreslår ett strikt sysselsättningsvillkor, som innebär att stödföretagen förutsätts upprätthålla nyrekryteringen i normal omfattning. I likhet med vad som skedde år 1972 bör utgångspunkten för det nu aktuella lagerstödet vara att företaget i fråga har avsättningsvårigheter och på grund härav problem att upprätthålla sysselsättningen. Detta behöver inte innebära att lagerstödet begränsas till företag med uppenbara ekonomiska svårigheter. En sådan restriktion skulle starkt begränsa möjligheterna att kräva motprestationer i fråga om upprätthållande av sysselsättningen. Bidragets storlek bör i princip vara detsamma som under 1972, dvs 20 % av lagervärdets ökning, men utredningen anser det nödvändigt att införa en möjlighet att vid snabba prisstegringar räkna om lagrets värde, så att inte stora bidrag utgår för volymmässigt oförändrade lager. Utredningen föreslår också att bidrag skall kunna utgå i förskott om det motiveras av företagens Iikviditetsläge.

4.2 F öreragskretsen 1972 års lagerstöd utgick enligt huvudregeln till företag som här i landet drev industriell eller industriliknande verksamhet. Det krävdes som regel att företagen stadigvarande sysselsatte minst 20 anställda. Med stöd av undantagsregler gavs bidrag också åt grossistföretag och åt olika slags företag som byggde upp lager av råvara för skogsindustrin. Riksdagen har uttalat(FiU 1975:l,s. 21 , rskr l975:30)att antalet anställda ej får vara ett avgörande kriterium vid beslut om lagerstöd. Avgörandet bör enligt riksdagens uttalande i stället vara stödets effekt på produktion och sysselsättning i företaget. Att också ge stöd till grossister m. fl. företag som inte själva bedriver tillverkning visade sig 1972 kunna medföra betydande administrativa svårigheter. Svårigheterna gällde främst det då gällande sysselsättningsvillkoret, som i dessa fall skulle tillämpas på företag som levererade varor till stödföretagen. Grossister köpte ofta varor av samma slag från flera leverantörer, varför det kunde vara svårt att fastställa storleken av den lagerökning som stödet till en grossist skulle utgå för. Varje grossist köpte ofta bara en mindre del av ett företags produktion, vilket gjorde det tveksamt om sysselsättningseffekten av en viss grossists köp motiverade stöd. Det kunde inträffa att flera grossister köpte varor av samma företag, varvid man kunde ifrågasätta om inte alla dessa grossister skulle få bidrag trots att leverantören måste förbinda sig att hålla sysselsättningen redan när den första grossistens ansökan gjordes. Utredningen finner det ofrånkomligt att problem av detta slag uppkommer när stöd ges till handelsföretag, om stödet även i dessa fall skall förenas med ett sysselsättningsvillkor. Alternativet vore att släppa sysselsättningsvillkoret i de fall då bidraget skulle utgå till utpräglade handelsföretag, med detta skulle strida mot den föreslagna uppläggningen av stödet med inriktning på att direkt stödja produktionen. Av dessa skäl anser utredningen att lagerstöd tills vidare inte bör ges till handelsföretag. 1972 års stöd avsåg lager av hel- och halvfabrikat som tillverkats i företagen i fråga. Utredningen kommer i nästa avsnitt att behandla varukretsen för stödet. Av skäl som då närmare skall utvecklas anser utredningen att framtida lagerstöd i princip bör beräknas på stödföretagens samlade lager av insatsvaror, varor i arbete och färdigvaror. Stöd bör dock inte medges företag

42 Bilaga l

vars lagerökning i huvudsak omfattar varor som företaget har köpt utifrån. Inom skogsnäringen gavs under 1972 lagerstöd till företag som ökade lagren av avverkat timmer eller massaved. Det gällde dels skogsägare m. fl., som således lagrade egna produkter, och dels skogsindustriföretag, som lagrade råvara för sin tillverkning. l sistnämnda fall kunde det uppkomma redovisningsproblem av samma slag som nyss beskrivits i fråga om lagerstödet till grossistföretag. Förslaget att bidragen skall beräknas på varje stödföretags samlade lagerökning innebär att de flesta skogsindustriföretag kan få bidrag även för ökning av sina råvarulager utan särskilda tilläggsbestämmelser. I de fall då vedråvaran i stället lagras av det avverkande företaget i väntan på Försäljning bör även i framtiden göras undantag från villkoret att verksamheten skall vara industriell. Både sysselsättningsskäl och rättviseskäl talar för detta. De konjunktursmässiga svängningarna år i allmänhet förhållandevis stora i skogsnäringen. Inom de större skogsföretaatt lagring sker i alla produktionsled från vedråvaran till gen är det naturligt t. ex. papper och sågat trä, och det är önskvärt att lagerstödet i denna sektor omfattning till både fristående, enbart avverkande och utgår i motsvarande integrerade företag. En fråga av betydelse är hur Stödenheten skall avgränsas, dvs. vilken företagsenhet stödet skall avse. Under 1972 uppnåddes aldrig någon enhetlig praxis. Stödet avsåg ibland enskilda arbetsställen och ibland företag ijuridisk mening (juridiska personer). l en del fall räknades lagerökningen endast på vissa arbetsställen inom ett företag eller en koncern medan andra delar av verksamheten undantogs. Av de besvärsärenden som förekom gällde en stor del frågor om vilka delar av större företag som stödet skulle avse. Från företagens sida hävdades då t. ex. att visst arbetsställe där lagren eller sysselsättningen minskade inte borde räknas. Det kan te sig naturligt att betrakta varje arbetsställe eller varje företags verksamhet För att avgränsningen skall bli på viss ort som stödenhet. rimlig med hänsyn till bl. a. olika varuströmmars företagsekonomiskt omfattning kan emellertid flera arbetställen behöva inkluderas i en och samma stödenhet. Stödenheterna bör vara naturliga enheter för det beslutsfattande som stödet är avsett att påverka. Stödets syfte kan annars lätt förfelas, t. ex. om ett företag får lagerstöd för viss del av sin verksamhet och samtidigt minskar produktionen vid andra arbetsställen eller helt enkelt flyttar sina varulager. Det vanliga torde vara att denjuridiska personen utgör den åsyftade beslutande enheten. Även av administrativa och redovisningstekniska skäl är det vidare önskvärt att stödenheterna såvitt möjligt sammanfaller med juridiska personer. Utredningen förordar att Stödenheten enligt en huvudregel skall vara en juridisk person, dvs. vanligen ett aktiebolag eller en ekonomisk förening. Undantagsvis bör såväl delar av en juridisk person som grupper av juridiska personer kunna avgränsas som stödenheter. Avgörande för sådana undantag bör vara i vad mån olika enheter kan anses ha en företagsekonomiskt sett fristående ställning. Utredningen redovisar i bilaga 4 hur dessa undantagsregler kan utformas. Förslagen är att se som allmänna riktlinjer. Av praktiska hänsyn och till följd av skiljaktiga förhållanden i olika företag är det uppenbart att prövningen om

SOU l979z38 Bilaga I 43

undantagsmöjligheter måste ske diskretionärt, från fall till fall. l bilagan framhålls att stödföretag inom en koncern som har en betydande handel med andra företag inom samma koncern bör räknas ihop med de ifrågavarande företagen. Å andra sidan bör en del av en juridisk person kunna ses som fristående företag om dess verksamhet är helt artskild från den juridiska personen i övrigt och om varuströmmama mellan de båda företagsdelarna inte är betydande.

4.3 Olika slags varulager Enligt de regler som gällde 1972 utgick stödet för lager av hel- och halvfabrikat som tillverkats i resp. företag. För råvaror utgick bidrag bara i vissa undantagsfall som nämndes i föregående avsnitt. Begreppet hel- och halvfabrikat knyter an till skattesystemets redovisningsregler. Detta förhållande innebar att företagens till AMS lämnade uppgifter, som avsåg räkenskapsår,-i princip kunde kontrolleras hos skattemyndigheterna. Avgränsningen av begreppen helfabrikat resp. halvfabrikat är dock lång ifrån entydig utan varierande från företag till företag. Istatistiska centralbyråns lagerstatistik, som byggs upp av uppgifter som lämnas av företag,skils i stället på vad som från varje företags synpunkt är färdiga varor, varor i arbete resp. insatsvaror. Beträffande de färdiga varorna skiljer centralbyrån dessutom på varor av egen resp. främmande tillverkning. Även de av centralbyrån använda begreppen har i viss mån flytande avgränsningar. Vissa tillämpningsproblem torde således vara ofrånkomliga om stödet skall utgå för bara en del av företagens lager. Dessutom kan en varas ställning i företaget förändras till följd av ändrad arbetsmarknadssituation eller liknande. En vara som normalt klassificeras som vara i arbete kan t. ex. försäljas utan vidare bearbetning. Begreppet fardigvarulager blir härigenom inte entydigt. Stödets huvudsyfte är att främja produktionen och därmed sysselsättningen i stödforetagen. Det talar för att stödet även i fortsättningen i första hand bör inriktas på lager av varor som produceras i resp. företag. Detta hindrar dock inte att även andra varor med fördel kan räknas in i stödunderlaget. Utredningen vill i detta sammanhang först framhålla att stödet inte bör begränsas till vad som från stödföretagens synpunkt är färdiga varor. Det är tvärtom ofta särskilt lämpligt att vid sysselsättningssvårigheter öka lagren av olika slags varor i arbete i företagen. Sådana lager kan representera betydande värden, och de kan ofta lätt varieras. Inkuransrisken och lagringskostnaderna är i många fall mindre för varor i arbete än för de varor som är färdiga för försäljning. Utredningen anser det angeläget att lagringen såvitt möjligt avser varor med liten inkuransrisk och små lagringskostnader i övrigt. Alla varori arbete bör därför i princip räknas in i stödunderlaget. Det finns dock fall där detta skulle få uppenbart orimliga konsekvenser. som t. ex. i fråga om skeppsvarv och andra företag som normalt arbetar lång tid på en beställningsvara som produceras efter kundens produktspecilikation. Varor i arbete av denna typ bör normalt inte räknas in i stödunderlaget. Även lagren av insatsvaror, dvs. råvaror m. m., har betydelse för konjunkturförloppet. Deras konjunkturbetingade förändringar kan vara beaktansvärda. Det är enligt utredningens mening ändamålsenligt att inkludera även

44 Bilaga l

insatsvarorna i underlaget för lagerstöd. Detta innebär också en administrativ fördel eftersom avgränsningen mellan insatsvaror och varor i arbete är särskilt oklar och kan tolkas olika i olika företag. Det kan dessutom hävdas att företagens kostnader för lagerhållningen varierar med storleken av de totala lagren, varför det inte bör utgå stöd för hela ökningen av produktlagren om insatsvarulagren samtidigt minskar. Utvärderingen av 1972 års lagerstöd visar att stödlöretagens uppbyggnad av fardigvarulager i stor utsträckning uppvägdes av minskningar i insatsvarulagren, vilket innebar att sysselsättningseffekten av lagerstöden i många fall begränsades till stödföretagen själva. Utredningen förordar av dessa skäl att lagerstödet i princip skall grundas på ökningen av resp. företags totala lager. En del av insatsvarulagren består av importvaror och har således mycket liten betydelse för sysselsättningen här i landet. Utredningen har emellertid funnit det mindre lämpligt att därför räkna bort de imponerade varorna från stödunderlaget. Mot detta talar bl. a. administrativa svårigheter samt också risken för att de internationella konkurrensförhållandena ändras utan att detta varit avsikten. Eftersom sysselsättningseffekten uppenbarligen blir avsevärt större genom ökning av lager av fardigvaror och varor i arbete än genom ökning av insatsvarulager, bör företag som till övervägande del ökar sina insatsvarulager inte ges stöd. För att styra lageruppbyggnaden i riktning mot främst fárdigvaror och varor i arbete bör stödet förenas med ett mer strikt sysselsättningsvillkor än vad som gällde 1972. Detta behandlas i ett senare avsnitt. Myndigheterna bör också ha möjlighet att vid behov kontrollera omfattningen av företagens inköp av insatsvaror. Stöd skall inte utgå för skentransaktioner eller inköp i övrigt som gjorts eller tidigarelagts utan att det rimligen kunnat motiveras av produktionsplanerna. l de fall då industriföretag jämsides med sin egen produktion saluför varor av främmande tillverkning bör inte heller dessa räknas med.

4.4 Stödperiodens längd och förläggning i riden

Lagerstödets tidsmässiga förläggning måste avgöras mot bakgrund av konjunkturbedömningar. Deras tillförlitlighet är självfallet avgörande lör utsikterna att nå avsedd effekt med stödet. Utredningen skall i annat sammanhang närmare behandla lagrens roll i en konjunkturcykel. Det kan emellertid redan här konstateras att ett lagerstöd troligen inte med framgång kan användas for längre perioder än ca ett år, dvs. omkring en fjärdedel av en hel konjunkturcykel. Osäkerheten i konjunkturbedömningarna liksom risken för inkurans m. m. i varulagren ökar snabbt om tidsperspektivet förlängs. Utredningen föreslår därför att stödperioden inte utsträcks längre än till ett år. En väsentlig fördel med lageruppbyggnad under en lågkonjunktur är att den stärker företagens beredskap inför den följande konjunkturuppgången.

Överhettningstendenser med brist på varor och arbetskraft och långa

leveranstider kan mildras och individuella företags marknadsposition förbättras om lagren är väl uppbyggda vid konjunkturuppgångens början. Dessa fördelar uppnås lättast om lagren byggs upp under senare delen av en

Bilaga 1 45

lågkonjunktur, dvs. i ett skede när avståndet till en period med förbättrade marknadsbetingelser inte är betydande. Ett lagerstöd torde därför i första hand böra sättas in under detta senare skede av en lågkonjunktur. För detta talar också det faktum att industrins spontana lagerutveckling under detta skede brukar vara svagt negativ, medan början av en lågkonjunktur normalt präglas av stora ofrivilliga lagerökningar. Att ytterligare förstärka sådana tendenser kan leda till att konjunkturavmattningen därefter fördjupas när omslaget till minskad lagertillväxt sker. Ett tidigt insatt lagerstöd måste ju också innebära en mycket lång extra lagringstid för företagen - kanske två år eller mer - varför inkuranskostnaden blir i motsvarande grad hög. Ett tidigt insatt lagerstöd skulle av detta skäl behöva förenas med en hög stödprocent för att få någon effekt. I konjunkturdämpningens inledande fas är det Iämpligare att vidta åtgärder av andra slag, Lex. utbildningsstöd. som hjälper företagen att anpassa produktionen till efterfrågan utan att sysselsättningen behöver minskas. Utredningen anser att stödet liksom under 1972 bör knytas till lagerökningen under en period på tolv månader, troligen dock ej nödvändigtvis ett kalenderår eller bokföringsår. Därigenom undviks att säsongmässiga svängningar i lagerhållningen påverkar bidraget. Dessa svängningar kan i en del branscher vara mycket stora. Efter särskild prövning bör man dock liksom under 1972 i rena undantagsfall kunna ge bidrag också för kortare perioder. Bidragsprocenten bör därvid reduceras i motsvarande mån. Det finns risk för att lageruppbyggnaden i många företag i praktiken sker enbart under stödperiodens sista del. Därför är det viktigt att stödet förknippas med ett strikt sysselsättningsvillkor under hela stödperioden. 1972 knöts stödet till visst räkenskapsår. Det innebar klara fördelar från redovisningsteknisk synpunkt, men det innebar samtidigt en låsning av stödperioden till en period som inte nödvändigtvis var den lämpligaste. Eftersom olika företag kan ha olika räkenskapsår varierade stödperioden från företag till företag på ett från konjunkturpolitisk synpunkt godtyckligt sätt. Företagens möjligheter till lagerredovisning torde numera vara sådana att andra tolvmånadersperioder bör kunna väljas. Tidsperiodens förläggning bör bestämmas först när lagerstödets införande beslutas, varigenom spekulation lättare kan undvikas.

4.5 S rödets storlek En naturlig utgångspunkt för diskussionen om lagerstödets storlek är bedömningar av företagens kostnader för lagerökningen. De viktigaste slagen av kostnader vid lageruppbyggnad är räntekostnader, inkurans (värdeminskning) och direkta lagringskostnader. Storleken av dessa kostnader bör således i första hand vara avgörande för bidragets storlek. Alla dessa kostnader är sådana att de varierar med lagerökningens storlek, vilket talar för att bidraget bestäms till viss andel av denna. Lagerökning medför också fördelar för företagen, som oftast inte är direkt mätbara. Det kan gälla t. ex. företagens förhållande till de anställda och deras möjligheter att tillgodose mera långsiktiga personalbehov. Ökade lager av varor i arbete kan i vissa situationer främja produktionen genom att risken för “flaskhalsaf” i materialflödet inom ett företag blir mindre. En god lagerbe-

46 Bilaga 1 SOU l979z38

redskap ger företaget större möjligheter att hålla korta leveranstider, vilket kan ha stor betydelse för dess marknadsposition. För en del företag är dessa fördelar säkerligen så viktiga att lagerökningen kommer till stånd även om bidraget är mycket lågt eller inte utgår alls. Utredningen bedömer det f. n. inte som möjligt att på ett rättvist sätt gradera bidragen med hänsyn till företagens eget intresse för att öka lagren. l sitt preliminära förslag vill utredningen därför förorda att bidraget avvägs mot bakgrund av en företagsekonomisk lönsamhetsbedömning som baseras på överväganden om de direkt mätbara kostnadernas storlek hos industriföretagen i allmänhet. Den företagsekonomiska lönsamhetsbedömningen kan göras utifrån en investeringskalkyl i vilken förräntningen av en investering i lager bestäms under olika antaganden om de faktorer som påverkar de direkt mätbara kostnaderna och intäkterna. Förräntningen kan sedan jämföras med företagets krav på förräntning, dvs. dess kalkylränta. Kalkvlräntan ger uttryck för företagets alternativa kostnader för investerat kapital. Det kan visas (se bilaga 3) att förräntningen är särskilt känslig för hur lång tid den ökade investeringen i lager avses gälla, för den inkuranskostnad som är förenad med lagerhålloch för stödbeloppet. Utredningen bedömer att lagerstödet under ningen nuvarande förhållande bör medge förräntning av ca 15-20 % före skatt. Härför erfordras för det första att den ökade lagerhållningen skall gälla för 3-5 kvartal. Kortare tid medför högre förräntning. Om företaget t. ex. får lagerstöd när man förlägger en produktion som var tänkt att äga rum ijanuari månad året efter stödåret till att i stället äga rum en månad tidigare, kan förräntningen bli mycket hög. För det andra erfordras att företagets normala inkuranskostnad är högst 5 % av lagret vid en lagringstid på ett år. Om t. ex. företagets nonnala inkuranskostnad för ett år är 2,5 % av produkrionsvärder och om kostnaden betingas av en genomsnittlig lagertid på ett kvartal samt är proportionell mot lagertiden skulle inkuranskostnaden vid en lagringstid på ett år bli 10 %. Detta skulle försämra Förräntningen väsentligt. För att Förräntningen på en lagerinvestering skall bli 15-20 % erfordras för det tredje att stöd utgår med 20 % för hela den extraordinära lagerökningen, men ej mer. I det fall företaget planerar en Iagerreduktion under stödåret på

exempelvis5 96 men i ställetökarlagretmed 5 % blir deteffektiva lagerstödet

endast 10 % och förräntningen därmed väsentligt lägre än 15-20 %. På samma sätt blir Förräntningen väsentligt högre om man oavsett stödet planerar en lagerökning eftersom bidraget kommer att beräknas utifrån en lagerökning som är större än den som motiveras av stödet. Förutom ovanstående allmänna faktorer är förräntningen självfallet beroende av om företaget måste vidta särskilda arrangemang p. g. a. den ökade lagerhållningen_ exempelvis hyra särskilda lagerlokaler. Slutligen beror självfallet Förräntningen på vid vilken tidpunkt stödet utbetalas. Under ovan angivna förutsättningar bedömer utredningen att en bidragsandel på 20 % är lämplig. Den kan sannolikt i normala fall ge en förräntning på 15-20 %. Avvägningen av stödprocenten är då för det första gjord mot bakgrund av att det ej kan ligga i samhällets intresse att via en högre stödprocent stimulera till lagerhållning av varor som är utsatta för väsentlig inkurans eller för andra höga lagringskostnader. Detta pg. a. lagringstiden innebär att stödet i första hand torde bli intressant för företag vars verksamhet ligger förhållandevis tidigt i förädlingskedjan. För det andra är avvägningen

Bilaga l 47

gjord med hänsyn till att stödet utnyttjas i en konjunkturfas då företagen i allmänhet kan förväntas bibehålla relativt oförändrade lager om stödet ej införs. (Jfr ovan om lagerstödets placering i tiden i förhållande till konjunkturutvecklingen.) Det anförda skulle tala för att ett lagerstöd med ovan angivna förutsättningar skulle utgå med 20 % av lagerökningen, dvs. den stödprocent som tillämpades 1972. Vid detta tillfälle utgick emellertid stödet på basis av lagrets värdemässiga förändring. Prisstegringstakten var 1972 måttlig men dock så pass stor att den för många företag bör ha inneburit en väsentligt högre förräntning på investerat kapital i lager än 15 “m Utredningen avser att senare framlägga material som belyser sambandet mellan inflationstakt och forräntning av en lagerinvestering vid olika storlek på stödprocenten och varierande Iagringstid när stödet är knutet till lagrets värdemässiga förändring. Att basera lagerstödet på lagrens värdemässiga förändring kan få orimliga konsekvenseri tider av stark inflation. Företag skulle kunna få lagerstöd utan att i verkligheten öka lagervolymen. Följande exempel belyser problemet. Värdet av industrins lager var vid utgången av 1974 ca 50 miljarder kronor. Vid en prisstegringstakt på 10 få; per år ökar industrins lagervärde under loppet av ett år med ca 5 miljarder kronor förutsatt att lagrets fysiska storlek hålls oförändrad. Om man gör det teoretiska exemplet att lagerstöd ien sådan situation skulle utgå till samtliga företag med 20 *lá av lagervärdeökningen, skulle industrin erhålla ett lagerstöd på ca en miljard kronor om industrins lagerhållning hölls oförändrad i fysisk mening (och kravet på oförändrad sysselsättning var uppfyllt). lndustrin kunde i själva verket dra ned sin lagerhållning i fysisk mening med flera miljarder kronor och ändå få ett beaktansvärt lagerstöd från staten i en sådan situation. Om industrins lager i kvantitativ mening reducerades med l miljard kronor* i ovanstående exempel skulle ändock det kvarvarande lagrets värde vid utgången av stödperioden vara ca 4 miljarder kronor högre än värdet av industrilagren vid ingången av stödperioden p. g. a. inflationen. Den stora omfattningen av industrins lagerhållning i förhållande till förändringarna i denna kan skapa problem vid utformningen av ett lagerstöd redan när prisstegringstakten är måttlig. Enligt utredningens mening är det inte rimligt att i ett läge med stark inflation basera ett lagerstöd på lagrets värdemässiga förändring. En jämförelse kan göras med det stöd i form av skatteavdrag som utgick åren 1971 och 1972 med 20 % av värdet av företagens maskininvesteringar. Det torde inte komma i fråga att beräkna en sådan förmån på förändringen i löpande priser under stödperioden av resp. företags samlade realkapital i form av maskinell utrustning. Detta skulle emellertid vara en utformning i nära analogi med ett lagerstöd i löpande priser. Ett stöd knutet till lagrets värdemässiga förändring skulle bl. a. innebära att företag med en omfattande lagerhållning i förhållande till produktionen 1 Den största minskning skulle få en fördel framför företag med små lager. Likaså skulle branscher av industrins lagerhållning som hittills registremed hög prisstegringstakt gynnas i förhållande till branscher med låg rats under ett kalenderår prisstegringstakt. Det förtjänar här speciellt att påpekas att prisutvecklingen inträffade under 1973 för vissa basindustrier ofta är svag och stundom kraftigt fallande under då industrilagren reduperioder aktuella for lagerstöd, samtidigt som prisutvecklingen kan vara cerades med ca l miljard kronor. kraftigt uppåtinriktad för övriga industribranscher.

48 I SOU l979z38 Bilaga

Ett lagerstöd som införs i ett läge med påtaglig inflation eller spridning i prisutvecklingen bör därför på något sätt knytas till lagrets förändring i fasta priser. Detta kan ske på flera sätt - med de begränsningar som företagens Iagerredovisningsprinciper innebär på kort sikt. En alternativ metod är att regeringen, när beslut fattas om bidragsprocenten för den kommande stödperioden, tar hänsyn till en uppskattad inflationstakt under stödperioden genom att schablonmässigt justera ned bidragsprocenten. Metoden kommer givetvis inte att innebära en deflatering utan innebär endast en avpassning av stödet med hänsyn till att stödunderlaget vid inflation innefattar en ovidkommande komponent, nämligen värdeökningen av lagerstocken till följd av inträffade prisökningar. Ett stöd knutet till den fysiska lagringstiden kan endast åstadkommas genom en deflatering. Om man väljer att knyta ett stöd till lagrets volymmässiga ökning måste man dock vara uppmärksam på att ökade administrativa svårigheter uppstår. Cirka hälften av alla industriföretags lagervärde redovisas till statistiska centralbyrån i någon form av fasta priser. l dessa fall kan den fysiska lagerökningen uppskattas genom företagens egna uppgifter. l fråga om övriga företag kan olika alternativa former for deflatering av den utgående lagerstocken tänkas, vilka närmare belyses i bilaga 5. De företag som så - Önskar - och för vilka det är praktiskt möjligt kan övergå till en lagerredovisning i fasta priser på liknande sätt som för närvarande tillämpas av statistiska centralbyrån genom de ovan nämnda företagen. I övriga fall bör den bidragsgivande myndigheten deflatera den utgående lagerstockens värde. Valet av deflationsmetod kan liksom ett val att inte deflatera som framhålls i bilaga 5 ge starkt skilda utslag för de enskilda företagen. Bidragsberäkningen bör förslagsvis baseras på de lagervärderingsprinciper (anskaffningspris, återanskaffningspris etc.) som tillämpas i resp. företag. Skillnaden mellan utgående och ingående lagervärde enligt företagens bokföring får av den bidragsgivande myndigheten justeras med hänsyn till utvecklingen. En sådan prisomräkning måste med nödvändighet bli tämligen grov. Ett prisomräkningsförfarande kan direkt ansluta sig till det inom nationalräkenskapen tillämpade förfarandet, dock med en viss förenkling till ett antal grövre branschaggregat. Dessa branschindexar sätts lika med (det för nationalräkenskapens delindextal för branscherna i vägda) genomsnittet fråga. Ett sådant förfarande innebär att det ingående lagervärdet i företagen prisomräknas med hjälp av delindextal ur främst statistiska centralbyråns

producentindex.

Detta dellateringsförfarande kan inte göra anspråk på att åstadkomma en fullgod precision i uppskattningen av varje enskilt företags lagervolym. Företag som kan påvisa att prisförändringarna väsentligt avviker från branschens utveckling skall som ovan nämnts givetvis ha möjlighet att i stället direkt redovisa sin lagerökning i fasta priser.

4.5.1 Över- och underdeflatering Knyts lagerstödet till lagerstockens volymförändring öppnar sig även andra för stödet än om det knyts till värdeförändringen i användningsmöjligheter För att det nedan beskrivna förfarandet skall framstå som lagerstocken.

Bilaga 1

meningsfullt under perioder med inflation torde krävas att detlateringsproblemen är väl lösta. I en konjunkturfas som kännetecknas av begynnande ökning av efterfrågan använder företagen vanligen efterfrågeökningen till att dra ned sin lagerhållning. l en sådan begynnande konjunkturuppgång kan man sätta in ett lagerstöd så utformat att stöd utgår till företag som minskar sina lager i endast måttlig omfattning. Detta kan ske genom en deflatering som tar hänsyn till prisstegringen minskad med ett visst antal procentenheter som motsvarar den accepterade lagerminskning (t. ex. a 96). l så fall får företagen stöd om de drar ned sin fysiska lagerstock med mindre än a %. Bedömer statsmakterna det som troligt att industrin kommer att dra ned sin lagerstock med avsevärt mer än a % utan lagerstöd kan en sådan utformning av lagerstödet vara adekvat. Den skulle då stimulera till tidigareläggning av en eljest senare kommande sysselsättning. På samma sätt skulle man på ett smidigt sätt kunna tillgripa en överdellatering i ett läge som kännetecknas av stor spontan lagerökning. Om man i en sådan situation ytterligare skulle vilja driva upp lageruppbyggnaden kan man beräkna bidraget på den lagerförändring som framkommer vid deflatering av det utgående lagret med summan av prisstegringen och ytterligare ett visst antal procentenheter (b %). Då utgår alltså lagerstöd för den lagerökning i fysisk mening som överstigerb 96 av den ingående lagerstocken. En sådan utformning kan vara lämplig i en tidig konjunkturavmattningsfas då den spontana lagerökningen vanligen är omfattande Utredningen har tidigare anfört skäl som talar för att ett lagerstöd lämpligen bör insättas i den senare fasen av en lågkonjunktur. I en sådan konjunkturfas har företagen i allmänhet en liten benägenhet till investeringar i lager. Det är troligt att en stor del av den lagertillväxt ett stödföretag då uppvisar är en följd avjust lagerstödet. Vidare torde lagertillväxten vid en sen lågkonjunkturfas även vid förhållandevis hög bidragsandel bli tämligen blygsam. Vid en lyckosam bestämning av deflateringsgraden kan stödet likaså antas bli någorlunda väl koncentrerat till företag som faktiskt presenterar en från sin spontana utveckling avvikande lagerutveckling.

4.6 SysseIsätmingsvil/kor

1972 års lagerstöd utgick under förutsättningen att företagen upprätthöll sysselsättningen vid minst samma nivå som den 1 november 1971. Fastän det inte var utsagt i kungörelsen medgavs i praktiken att företagen minskade sin sysselsättning genom s. k. naturlig avgång. Den sysselsättningsminskning som godtogs var i många städföretag betydande, ibland över 10 % av personalstyrkan. Det statistiska material från 1972 som utredningen 1 Den ovan angivna anhar tagit passningen av stödunfram (bilaga 2) visar ait stödföretagen genomsnittligt sett minskade sin derlaget till den konpersonal i större utsträckning än de övriga företag som undersökts. junktursituation som är Enligt utredningens mening bör sysselsättningsvillkoret tillämpas strikt. aktuell kan givetvis gö- Ett huvudsyfte med stödet är att företagen skall upprätthålla produktion och ras på basis av lagerbör således fortsätta i normal stockens värdemässiga sysselsättning. Nyrekryteringen omfattning. förändring i det fall då Om företag i stor utsträckning begränsar sina nyanställningar leder detta prisstegringstakten är snabbt till ökad arbetslöshet bland ungdom och andra nytillträdande på ringa.

50 Bilaga 1

arbetsmarknaden. Detta var exempelvis fallet under 1972. Från konjunkturpolitisk synpunkt är det olyckligt om företag avstår från fasta investeringar under lågkonjunkturer. Därför bör undantag fnån sysselsättningsvillkoret kunna medges efter särskild prövning när företag under stödperioden har gjort och tagit i bruk fasta investeringar som klart minskar behovet av arbetskraft. Utredningen har övervägt möjligheten att i vissa fall också medge Iagerstöd for företag som av någon anledning planerar att minska personalen kraftigt men kan formås att reducera personalminskningens storlek. Det finns enligt utredningens bedömning flera tänkbara situationer då det kan vara motiverat från allmän synpunkt att ge Iagerstöd trots att sysselsättningen minskar. Det torde dock vara svårt att utforma regler som medger undantag från Sysselsättningsvillkoret utan att den bidragsgivande myndigheten ställs inför ytterst besvärliga avvägningsproblem. Sysselsättningsvillkoret mås te således vara entydigt. I uppenbara krissituationer bör Iagerstöd dock kunna ges trots att sysselsättningen minskar. I sådana fall bör besluten om bidrag fattas av regeringen (se avsnittet 4.8). Sysselsättningsvillkoret måste till sin tekniska utformning vara otvetydigt och samtidigt enkelt att tillämpa. Nonnalt bör det vara tillräckligt att kontrollera utvecklingen av det sammanlagda antalet anställda, men om mera påtagliga förändringar sker av t. ex. deltidsarbetets omfattning bör även detta beaktas. För att detta skall kunna ske är det väsentligt att representanter för de anställda deltar i ärendenas behandling. Villkoret för bidrag bör liksom under 1972 i princip vara att sysselsättningen under hela stödperioden skall hållas på minst samma nivå som vid viss tidpunkt innan eller samtidigt med att stödets införande blir offentligt.

4.7 Företagens likviditet 1972 års Iagerstöd hade formen av ett bidrag som företagen fick i efterskott när den uppnådda lagerökningens storlek hade blivit slutligt redovisad. En sådan stödform är adekvat om det är kostnaderna för den ökade lagringen, dvs. lönsamhetsaspekten, som är den väsentliga återhållande faktorn medan finansieringen däremot kan ordnas utan samhällets stöd. Enligt vad utredningen har erfarit kunde dock också likviditeten vara ett betydande problem i samband med lagerökningen, trots att kreditmarknaden då var förhållandevis avspänd. Möjligheterna att finansiera en lagerökning beror främst på tillgången på kapital och på i vad mån det finns andra angelägna investeringsobjekt som konkurrerar om finansieringsutrymmet. Om ett företag måste låna pengar har också dess möjligheter att ställa säkerhet betydelse. Lager har till skillnad från fasta investeringar inget självständigt kreditvärde. De flesta företag med tillfredsställande ekonomi och framtidsutsikter torde ha möjlighet att erbjuda säkerhet i någon form, men for företag med svag ekonomisk ställning kan situationen vara annorlunda. Olika medel kan tänkas användas för att underlätta finansiering av lagerökningen. Generella kreditlättnader underlättar självfallet i hög grad en politik som syftar till att stimulera lagerinve-

Bilaga 1 51

steringar. Om kreditläget av olika skäl måste hållas stramt kan åtgärder som mera direkt riktar in sig på lagerinvesteringar framstå som lämpliga. Behovet av sådana åtgärder är avhängigt av kreditförsörjningsläget i stort för industrin under den aktuella tidsperioden. En sådan åtgärd är att släppa investeringsfonderna för konjunkturutjämning fria för överföring till lagerinvesteringskonto, vilket skedde under 1971 och 1972 och som också har skett 1975. Effekterna av ett fondfrisläpp är begränsade till de företag som har haft möjlighet att sätta av medel till sådana fonder. Eftersom fondutnyttjandet också innebär vissa skatte- och ränteförmåner behöver dessa företag inte samtidigt erbjudas rätt till bidrag för lagerökningen. Andra tänkbara sätt att främja finansieringen av lagerökning är att ge statliga lån för ändamålet eller att bevilja kreditgarantier. Fördelarna av en kreditgaranti begränsas till de företag vilkas huvudproblem är att de inte kan ställa tillräcklig säkerhet för lån till lageruppbyggnad, medan en direkt statlig långivning kan öka industrins totala kreditutrymme. Utredningen anser sig inte i detta sammanhang kunna föreslå en helt ny statlig lånemöjlighet för lageruppbyggnad. Statsmakterna bör dock beakta möjligheten till en sådan vid sin fortlöpande bedömning av olika finanspolitiska och kreditpolitiska åtgärders inverkan på investeringarna. Som en mera begränsad insats vill utredningen förorda att lagerstödet i ett ansträngt kreditläge förknippas med en möjlighet till förskottsutbetalning av bidraget i en eller fiera etapper. Eftersom bidragets storlek inte kan fastställas förrän efter stödperioden bör räntevillkoren vid en förskottsutbetalning sättas så att överuttag av förskott ej framstår som lönsamma. AMS bör bemyndigas att fastställa förskottens storlek med ledning av företagens uppgifter om sin planerade lagerökning och andra relevanta faktorer.

4.8 Administration 1972 års lagerstöd administrerades av AMS. Ansökan skulle ges in till länsarbetsnämnden senast tre månader före räkenskapsårets utgång, dock senast den ljuli 1972. För företag vilkas räkenskapsår gick ut under april 1972 gällde att ansökan fick göras fram t. o. m. den 1 februari 1972. Det krävdes att företagen medgav att AMS lick granska deras räkenskaper m. m. En särskild sekretessbestämmelse gällde för berörda tjänstemän. Länsarbetsnämnderna yttrade sig till AMS om främst sysselsättningsläget i resp. företag, varefter AMS fattade preliminärt beslut. 1 det preliminära beslutet angavs, i de fall då ansökningarna bedömdes kunna bifallas, för vilka lagerstöd kunde utgå om företaget senare visade sig uppfylla villkoren. Det ankom på resp. företag att senast sex månader efter räkenskapsårets utgång fullfölja sin ansökan genom att ge in bestyrkt utdrag ur räkenskaperna som utvisade lagerökningen. LAN yttrade sig även om de slutliga ansökningarna. _ Enligt en undantagsregel kunde Kungl. Majzt medge att stöd lick utgå för del av år 1972 som inte motsvarade helt räkenskapsår. Då förutsattes att det förelåg “synnerliga skäl” och att tillfredsställande utredning om lagerökningen företeddes. Utredningen föreslår i detta sammanhang inte någon väsentlig förändring av den beskrivna handläggningsordningen. Stödet bör således administreras

52 Bilaga 1

av AMS, och länsarbetsnämndernas yttranden bör inhämtas. Ordningen med dubbla beslut, dvs. ett preliminärt före stödperiodens slut och ett slutligt som fattas först när räkenskapcrna Föreligger, torde vara ofrånkomlig. Om bidragsbeslutet fattas före stödperiodens början kan detta leda till att företaget senarelägger viss produktion i syfte att öka stödets storlek. Det sistnämnda är oförenligt med stödets syfte. Utredningen vill förorda att det preliminära beslutet om lagerstöd till visst företag i allmänhet skall fattas i början av stödperioden. Härigenom får företagen möjlighet att under större delen av denna period arbeta utifrån förutsättningen att bidrag utgår om de inte minskar sysselsättningen. Under 1972 fick de företag som hade kalenderåret som räkenskapsår ge in ansökan senast den 30 juni, vilket får anses vara en rimlig yttersta gräns. Däremot måste utredningen ifrågasätta lämpligheten av att vissa andra företag under 1972 fick komma in med sina ansökningar så sent som två eller tre månader fore stödperiodens slut. Utredningen förordar att regeringen liksom under hösten 1971 bestämmer en viss tidpunkt i förhållande till vilken sysselsättningen skall upprätthållas av alla stödföretag. Om det bedöms finnas risk för att företag minskar sysselsättningen före stödperioden. kan denna risk elimineras genom att sysselsättningsvillkoret görs gällande från och med en tidpunkt före eller samtidigt med stödets offentliggörande. De lokala fackliga organisationerna har ett naturligt intresse av att sysselsättningen upprätthålls. Deras yttrande bör enligt utredningens mening alltid inhämtas vid ärenden om lagerstöd. 1972 fanns ingen formell bestämmelse om sådan yttranderätt. len situation då ett företag kan kom ma i åtnjutande av olika alternativa former av stöd för sysselsättningen - såsom exempelvis lagerstöd alternativt utbildningsstöd - är det självfallet särskilt viktigt att personalens synpunkter tillvaratas när det gäller att göra avvägningar mellan olika sätt att klara en besvärlig situation för ett företag. Utredningen föreslår därför att de i resp. företag företrädda fackförbundens lokala avdelningar alltid skall beredas tillfälle att yttra sig innan en preliminär eller slutlig ansökan om lagerstöd avgörs. Om någon av personalens organisationer motsätter sig att lagerstöd utgår, bör ärendet hänskjutas till regeringen. Utredningen vill vidare framhålla vikten av att företagen och personalorganisationerna fär fyllig information om ett eventuellt lagerstöd sáväl innan som i samband med att ett lagerstöd införs. Statsmakterna bör ställa informationsresurser till förfogande som gör det möjligt för företagar- och fackliga organisationer att sprida informationen. Erfarenheterna från 1972 pekar på betydande brister i fråga om informationen. Ett kommande lagerstöd bör utvärderas systematiskt. AMS bör ges i uppdrag att samla in sådana data från stödföretagen som är av betydelse för en bedömning av stödets effekter. Därigenom skapas bättre förutsättningar före framtida överväganden om olika tänkbara medel att upprätthålla sysselsättningen i företag under konjunkturnedgångar.

Bilaga 2 Den konjunkturcykliska utvecklingen for lagerinvesteringar

och i

övriga huvudkomponenter efterfrågan. En statistisk jämförelse

mellan olika länder

Av Bengt Pettersson

1 det Följande redovisas en genomgång av den konjunkturcykliska utvecklingen hos olika huvudkomponenter i den reala efterfrågan under 20årsperioden 1954-1973 i ett antal länder. Tyngdpunkten i redovisningen är förlagd till utvecklingen av lagerinvesteringarna. Även det cykliska mönstret hos de fasta investeringarna, exporten samt den privata och offentliga konsumtionen redovisas dock. Detta i syfte att kunna jämföra storleksordningen på variationerna i lagerinvesteringarna med storleksordningen på variationerna i övrig efterfrågan. Någon egentlig analys av konjunkturforloppet presenteras inte. Intresset har här koncentrerats till det typiska cykliska förloppet i de olika länderna. Utgångsmaterialet for den “konjunkturcykelstatistik som här presenteras har varit de starkt aggregerade försörjningsbalanser som redovisas av OECD för medlemsländerna på helår räknat? På basis av denna statistik för de olika länderna har framtagits tillväxttrenderna for efterfrågans olika huvudkomponenter (lagerinvestering, total fast investering, export av varor och tjänster, privat konsumtion samt offentlig konsumtion). Efterfrågans avvikelser från sina respektive tillväxttrender under loppet av konjunkturcykeln har studerats. Detta har skett på grundval av en klassificering av åren 1954-1973 i konjunkturbottenår, uppgångsår, konjunkturtoppår samt nedgångsår för vart och ett av de studerade länderna. Denna klassificering av åren i konjunkturcykeln har gjorts med utgångspunkt i avvikelsemönstret for den totala efterfrågan från sin tillväxttrend. De kraftiga trendbrott i den internationella ekonomiska utvecklingen som ägde rum efter höjningen av oljepriset i slutet av 1973 har medfört att den period som här granskas inte utsträckts till åren efter 1973. Detta for att undgå det ansenliga godtycke som är förenat med en bestämning av trendutvecklingen efter 1973. *Bearbetningen av det statistiska materialet har utförts av huvudsakligen

l Trendberäkningar och klassificering av åren i Göran Wallin vid

konjunkturinstitutet.

konjunkturcykeln

?OECD National Ac- Att lägga in en tillväxttrend i den faktiska efterfrågeutvecklingen är alltid count: o/OECD Counförenat med ett betydande godtycke. Vad som söks ärju strängt taget den tries 19.74 samt tidigare utvecklingslinje utefter vilken det kan antas att efterfrågan skulle ha stigit om utgåvor.

54 Bilaga 2

de cykliska variationerna ej varit för handen. Att sätta denna tänkta utveckling lika medjust en på vanligt sätt beräknad trendlinje är naturligtvis rätt godtyckligt. Utan konjunkturvariationer skulle utvecklingen i sin helhet ha gestaltat sig annorlunda och kanske skulle tillväxttakten i ekonomin ha varit högre och resursutnyttjandet likaså högre än det genomsnitt över konjunkturcykeln som kommer till uttryck i den trend som läggs igenom den faktiska utvecklingen. Vidare vet vi att varje ekonomi kännetecknas av sådana ojämnheter i tillväxttakten for produktionsresurserna att både den kortsiktiga och den långsiktiga utvecklingen av en i någon mening optimal tillväxttakt för efterfrågan blir ojämn. Läggs därför en trend igenom den faktiska utvecklingen under en lång tidsperiod finns det en betydande sannolikhet for att efterfrågan under svaga konjunkturtoppar rent av ligger under trendlinjen eller attefterfrågan under milda lågkonjunkturbottnar ligger övertrendlinjen. Men hänsyn härtill har här valts att dela perioden 1954-1973 i två hälfter vid beräkningen av trenderna. Genomgående har utnyttjats trendlinjer med konstant procentuell tillväxt. Med sedvanlig regressionsteknik har alltså tagits fram den trendlinje som bäst ansluter sig till den faktiska utvecklingen ur mängden av alla tänkbara trendlinjer med konstant procentuell förändringstakt. En sådan trend kan emellertid av rent tekniska skäl ej beräknas för lagerinvesteringarna så snart dessa något år är negativa. Trenden for lagerinvesteringar har därför satts lika med den aritmetiska skillnaden mellan trenden for total efterfrågan och trenden for total efterfrågan exklusive lagerinvestering.” Trendberäkningarna för också övriga efterfrågekomponenter har utförts på samma sätt. Så har exempelvis trenden for fast investering beräknats som den aritmetiska skillnaden mellan trenden for total efterfrågan och trenden for total efterfrågan exklusive fast investering? Som nyss nämndes har perioden 1954-1973 kluvits i två hälfter vid beräkningen av trenderna. För varje land har avgränsningen av delperioderna valts så att de på delperioderna ifråga beräknade trenderna för total efterfrågan resp. för lagerinvestering uppfyllt vissa minimikrav. År 1973 presenterade OECD en studie över utvecklingen av den totala produktionskapaciteten (potential output) i medlemsländerna 1955-19729

En sådan trendlinje visar ej exakt konstant procentuell tillväxt utan i allmänhet en mycket svagt fallande eller stigande tillväxttakt i procent räknat. ?Trenderna ges i denna framställning ingen preciserad innebörd utöver den som liggeri deras statistiska definition. Det kanske ändock kunde ses som störande att beräkna de trender som här jämförs inbördes (trenden för total efterfrågan. trenden för total efterfrågan exklusive en given efterfrågekomponent samt trenden for efterfrågekomponenten ifråga) oberoende av varandra. Trendvärdet ett givet år for total efterfrågan exklusive efterfrågekomponenten ifråga plus trendvärdet for efterfrågekomponenten skulle då inte vara lika med trendvärdet för total efterfrågan utom i det fall tillväxttakten for efterfrågekomponenten och for övrig efterfrågan i summa var lika. Om A och B stigeri konstant procentuell takt, stiger A + B i konstant procentuell takt endast om tillväxttakten för A och B är lika. Här använd teknik eliminerar detta problem. 30EC D Economic Outlook. Occøsiona/ Studies. The Møasurenzenl Q/Dømesric Cyc/ica/ F/llCIllal/OMS. July I973.

Bilaga 2 55

Förenta staterna

t

-4

Kanada

-2

Diagram l. Trendavvikelse _för Iøta/efrez/râgan i % av BNP: rrendvärde (he/dragen kurva) samt BNP-gap i % av polen- 1955 tiell BNP (srreckad kurva)

56 Bilaga 2

4 1

Storbritannien

Frankrike

Västtyskland

-2.

_4-

Diagram I. Trendavvikel- -5› sejör rota/efterfrågan i % av BNPs trendvärde (he/dragen kurva) sam! BNP-gapi % av poten- 1__1.. tiell BNP (streckad kurva) 1955 1960

De serier över skillnaden mellan faktisk BNP och potentiell BNP (BNP-gap) som där publicerades ger en bild av hurden konjunkturcykliska utvecklingen gestaltat sig i medlemsländerna 1955-1972 -enligt en uppskattning alltså som har fördelen att vara likformigt utförd för de olika länderna. Valet av delperioder har för varje land tillgått så att trenderna för delperioderna 1954-1963 och 1964-1973 Först beräknats. Om totalefterfrågans avvikelser från sina - på 1954-1963 och 1964-1973 beräknade -trender inte

sou 1979:38 Bilaga 2 57

Nederländerna

Belgien

-4.

4 Italien

Diagram 1. Tran/avvikelsejör rota/efterfrågan i % av BNPs I/endvärde (he/dragen kurva) sam! BNP-gapi % av potentiell BNP (streckad kurva)

visat i stora drag samma cykliska mönster som det enligt den ovan omtalade BNP-gapserien För landet ifråga, har angränsande avgränsningar av delperioderna prövats. Som bivillkor vid valet av delperioder uppställdes att den relativt lättrörliga trenden För lagerinvesteringar inte fick stiga eller falla mycket brant. En sådan trend kan ju knappast hävdas ge utryck för den trendmässiga utvecklingen för lagerinvesteringarna med mindre än att ekonomin ifråga undergått synner-

58 Bilaga 2

Österrike

Schweiz

-2_

-4

-e

_-

Diagram l. Trendavvikelseföl Ioralefie/j/rágan i % av BNPs Irendivärde (he/dragen kurva) samt BNP-gap i % av potentiell BNP (slreckad kurva) 1965

ligen genomgripande strukturella förändringar. De delperioder som utvalts för beräkning av efterfrågetrenderna anges i tabell 1. Diagram 1 visar totalefterfrågans avvikelser från de valda trenderna för vart och ett av länderna och för vart och ett av åren 1954-1973. Avvikelsens värdemässiga storlek i fasta priser har där satts i procent av samma års BNPvärde i fasta priser. Dock ej det faktiska värdet i fasta priser utan BNP-värdet

Bilaga 2 59

Sverige

Diagram I. Trøndavvikelsejör loralefle/j/râgan i _4_ % av BNPs lrendvärdø (lie/dragen kurva) samt BNP-gapi % av potentiell BNP (streckad kurva)

har Samtliga avvikelser För enligt den trend som beräknats på vederbörlig tidsperiod I diagrammet total efterfrågan liksom också inlagts OECD-studiens BNP-gap (differensen mellan faktisk BNP och För dess komponenter potentiell BNP i procent av potentiell BNP). från sina resp. tillväxt- Som synes sammanfaller, med undantag för enstaka år i några länder, trender redovisas även utvecklingen for trendavvikelseserien och BNP-gapserien i åtminstone den fortsättningsvis på detta sätt dvs. varje avvikelse

60 Bilaga 2 sou 1979:38 Tabell 2 Klassificeringen av åren i konjunkturcykeln Botten- Upp- Upp- Upp- Upp- Topp- Ned- Ned- Ned-

1958 1959 1960 1961 1962 1963 1964 1965 1966 1967 1968 1969 1970 1971 1972 1973 Österrike 1954 1955 1956 1957 1958

1968 1969 1970 1971 1972 1973

Bilaga 2 61 Tabell 2 Klassificeringen av åren i konjunkturcykeln Botten- Upp- Upp- Upp- Upp- Topp- Ned- Ned- Ned-

1972 1973

bemärkelsen att rörelseriktningen är densamma liksom att toppar och bottnar sammanfaller. Amplituden i svängningarna är större i trendavvikelseserien än i BNP-gapserien i en del länder, vilket i dessa fall då visar att importen av varor och tjänster varierar mer än BNP i konjunkturcykeln. För Japan har någon trend som innefattar åren 1954 och 1955 ej kunnat utnyttjas. Skälet härtill är att tillväxten i produktionsresurser och efterfrågan var klart lägre vid mitten av 1950-talet än under senare delen av 1950-talet och under 1960-talet. Dessa båda år för Japan har därför uteslutits ur undersökningsmaterialet. För Schweiz har trendavvikelsekurvan förts fram till och med 1969 endast. Nationalräkenskapsstatistiken for åren därefter är i här använda källor ej jämförbar med statistiken for de tidigare åren och kan därför ej innefattas i vån material. Som framgår av tabell 1 har valet av trendberäkningsperioder gjorts sådant att dessa i en del fall överlappar varandra. Vilken av delperiodernas trender som i dessa fall utnyttjats i beräkningarna framgår av tabell 1. För åren 1954 och 1973 redovisas i OECD:s studie inga beräkningar av potential output för medlemsländerna. I diagram 1 bygger uppgifterna om BNP-gapen for dessa år på grova egna skattningar. På grundval av den totala efterfrågans avvikelser från sin trend har åren 1954-1973 for de olika länderna klassiñcerats i konjunkturbottenår, uppgångsår, konjunkturtoppår och nedgångsår. 1 tvivelaktiga fall har vid klassificeringen hänsyn tagits till BNP-gapkurvan. Resultatet redovisas i tabell 2. Klassiñceringen av utgångsåret 1954 har gjorts med hjälp av tillbakaskrivning av trenden for total efterfrågan. 1 tabell 3 redovisas den procentuella tillväxttakten hos samtliga de trender som utnyttjas. Som tidigare framhållits har trenderna for efterfrågans olika komponenter beräknats på ett sådant sätt att tillväxttakten ej är helt konstant över tiden utan visar en mycket svagt fallande eller stigande procentuell

62 Bilaga 2 Tabell 3 Procentuell årlig tillväxttakt för efterfrågetrenderna total- lager- fast investering investe- export av privat offentlig efter- investe- investe- i byggnader ring i varor och konsum- konsumfrågan ring ring och anlägg- maskiner tjänster tion tion

Japan 1958 10,8 10,4 18,1 .. . . 11,3 9,0 6,1 1968 10,5 10,6 14,1 . . .. 14,6 8,6 5,6

tillväxttakt. I tabell 3 anges för efterfrågekomponenterna därför tillväxttakten år 1958 för den första av delperioderna och tillväxttakten år 1968 för den andra av delperiodernaà Det bör återigen understrykas att trenderna beräknats i syfte att i görligaste mån renodla de cykliska svängningarna i efterfrågan. De gör inte anspråk på att i någon mer avancerad mening ge information om den långsiktiga tillväxttakten i de olika ekonomierna.

2 Lagerinvesteringarnas storlek i olika länder

Innan vi granskar lagerinvesteringarnas och övriga efterfrågekomponenters cykliska mönster i olika länder kan det vara lämpligt utnyttja vårt material till att något belysa speciellt lagerinvesteringarnas storlek i olika länder. Därförinnan bör dock erinras om att den statistiska informationen om lagerutvecklingen är förhållandevis osäker. l många länder är lagerstatistiken ofullständigt utbyggd men också i länder med väl täckande lagerstatistik l För Sverige även till- föreligger det stora svårigheter att få fram god information om Iagerutveck» växttakten år 1964 (för lingen. Ett huvudskäl härtill är att lagervariationerna i flertalet länder skallas mittenperioden). med hjälp av uppgifter om utvecklingen av lagerstockens bokförda värde i

Bilaga 2 63

företagen (sådana uppgifter ligger till grund för Iagerinvesteringsberäkningarna i alla i denna undersökning medtagna länder utom Nederländerna, Schweiz och Österrike). Detta förhållande tillför beräkningen av lagerinvesteringarna en extra osäkerhet som inte återfinnes i beräkningarna över fasta investeringar eller konsumtion och utrikeshandel.

När lagerinvesteringarna beräknas utifrån uppgifter om lagerstockarnas bokförda värden, räknas i princip det utgående lagerstocksvärdet ett år om till den prisnivå som den ingående lagerstocken är värderad till. De båda lagerstockarna blir då värderade lill samma priser, och skillnaden mellan utgående och ingående Iagerstock blir lika med lagerinvesteringen under året. De prisindextal som utnyttjas vid prisomräkningen skall alltså visa prisutvecklingen under loppet av året för de varor som ingår i lagerstocken eller rättaresagt utvisa förändringen i de priser vartill företagen värderar sin ingående resp. utgående Iagerstock. Antag att dessa prisindextal har en felvisning på en procentenhet. Det omräknade värdet för den utgående lagerstocken blir då behäftat med ett fel på likaledes en procentenhet. l en ekonomi varom gäller att lagerinvesteringen i genomsnitt motsvarar l % av BNP, att BNP har en tillväxttakt på 4 % samt att lagerstocken växeri takt med BNP, är lagerstocken 25 gånger större än lagerinvesteringens genomsnittliga storlek När lagerinvesteringen i en ekonomi av detta slag ett år antar sitt normalvärde och prisindextalen samtidigt mäter prisutveckligen under loppet av året med ett fel på en procentenhet, blir lagerinvesteringen alltså felskattad med 25 %. Det förtjänar uppmärksammas att när lagerinvesteringen ligger under sitt normalvärde blir det procentuella felet i skattningen av lagerinvesteringen större än 25 % och vice versa. Om exempelvis den faktiska lagerinvesteringen ett år motsvarar 1/4 % av BNP och prisindexarna visar en procentenhet för låg prisstegring så kommer lagerinvesteringen i vår tänkta ekonomi att redovisas ha motsvarat l/2 % av BNP; ett fel på 100 % alltså. Dessa fel avser alltså skattningen av lagerinvesteringen redan i löpande priser. Det är knappast troligt att informationen om utvecklingen i löpande priser av konsumtion. fasta investeringar eller utrikeshandel någonsin är behäftad med fel av en storlek liknande dem som stundom kan befaras uppstå ifråga om infonnationen om lagerinvesteringarnas utveckling. Speciellt under perioder med stark inflation, då felvisningen i prisindexarna torde öka. finns alltså en betydande risk för att lagerstatistiken blir behäftad med allvarliga fel. De ovan påtalade svagheterna berör i första hand själva tidsplaceringen av lagerinvesteringarna. Genom bl. a. bristande kunskap om lagerstockarnas omloppshastigheter eller inslag av noteringspriser i stället för leveranspriser i prisindexarna, kan de framkalkylerade lagervariationerna bli kraftigt förskjutna i tiden i förhållande till de faktiska lagerrörelserna. I några länder har man ej ens tillgång till information om utvecklingen av det bokförda värdet av företagens lagerstockar. I Nederländerna och Schweiz residualberäknas lagerinvesteringarna. I Schweiz skattas lagerinvesteringarna helt enkelt som skillnaden mellan BNP beräknad från inkomstsidan och l Lagerinvesteringen slutlig efterfrågan minus import. I Nederländerna beräknas lagerinvesteringantas härvid motsvara arna som skillnaden mellan produktion och förbrukning varvid beräkningl % av föregående års arna sker på en starkt disaggregerad nivå med hjälp av bl. a. input- BNP. Vid de gjorda antaoutputteknik. gandena blir lagerstocken ultimo föregående år 25 Det kan således vara vanskligt att jämföra lagerinvesteringarnas storlek gånger större än årets länder emellan. I diagram 2 presenteras emellertid de uppgifter över lagerinvestering.

64 Bilaga 2

lagerinvesteringarnas storlek i % av BNP som här har framräknats. Som ovan nämnts har trender beräknats för lagerinvesteringarna för de perioder som anges i tabell l. Dessa lagertrender har i diagram 2 satts i procent av motsvarande BNP-trend. Varje års trendvärde för lagerinvesteringarna har alltså omräknats till procent av samma års trendvärde för BNP. Valet av beräkningsperioder enligt tabell 1 gör att trendlinjerna är olika långa lör olika länder. De gap som finns mellan delperiodernas trender i skarvåren är ett uttryck för det godtycke som varje trendberäkning är behäftad med.

/ e _ Kanada , Italien 3 - 3 › _ _ t? 1 _ ________ 1 - J?

gg;m 1 _ j_ g 1

, Frankrike _ Danmark

3 _ 3 L

Diagram 2. Lagerimresle- / _________ ringarnas trendvärde i % 1 › 1 av BNPs rrendvärde

_ Västtyskland _ Sverige l l diagrammet har lör

varje trendberäkningspe- 3 › 3 riod prickats in procenttalen För periodens Forsta _” och sista år och dessa 1 - 1 › båda observationer har förbundits med en rät , Nederländerna linje. Skulle de faktiska procenttalen ha lagts in 3 _ för varje år, skulle ha erhållits en mycket svagt 1 ›böjd kurvlinje. Detta som en följd av beräk-

trenderna. 1955 1960 1965 1970 1955 1960 1965 1970

Bilaga 2 65

I någon mån kan dessa gap även vara en följd av att den första av de båda delperioderna är beräknad på basis av försörjningsbalansstatistik i 1963 års priser och den andra på basis av statistik i 1970 års prider. Grovt räknat uppvisar de studerade länderna en lagerinvesteringskvot på mellan knappt 1 % och drygt l 1/2 % av BNP. För Frankrike synes dock kvoten ligga vid i runt tal 2 % och for Japan vid i runt tal 3 % av BNP. Vidare kan man skymta en övervägande tendens till något stigande lagerkvoter under den första av delperioderna och en likaså övervägande tendens till svagt fallande lagerkvoter under den andra av delperioderna. Tendensen till stigande lagerkvot under den första och fallande under den andra av delperioderna bekräftas av de trendberäkningar som i samband med klassificeringen av åren i konjunkturcykeln utförts på alternativa trendberäkningsperioder. Sammanlagt ett 40-tal alternativa trendberäkningsperioder har prövats för länderna i summa för den första av delperioderna. I fråga om lagertrenderna gäller att närmare 80 % av dem uppvisar stigande lagerkvoter medan drygt 20 % av dem uppvisar fallande lagerkvoter. För den andra delperioden har likaså ett 40-tal alternativa beräkningsperioder prövats. Av

dem visar drygt 80 % fallande och knappt 20 % stigande lagerkvoter.

Som nyss nämndes uppvisar flertalet länder en trendmässig lagerinvesteringskvot på mellan l % och l l/2 % av BNP. De skillnader som faktiskt redovisas, kan troligen delvis återföras på strukturella olikheter länderna emellan i fråga om teknisk utvecklingsnivå, omfattningen av lagertunga basindustrier, handelns struktur m. m. l någon mån borde emellertid också olikheter i tillväxttakt länderna

emellan ge utslag i olika lagerinvesteringskvoter.1

l syfte att pröva om detta kan vara fallet har i diagram 3 inlagts de observerade värdena för BNP-tillväxt och lagerinvesteringskvot för de olika här studerade länderna. För varje land är en observation från den senare av de båda delperioderna inlagd. BNP-tillväxten är den som trenden för perioden i fråga anger och lagerinvesteringskvoten är den som gäller för 1968.2 Ett visst samband kan som synes spåras mellan tillväxttakt för BNP och lagerinvesteringskvot. Det är dock tämligen svagt, särskilt om observationen för Japan exkluderas. Två regressionslinjer har lagts in genom observationsmaterialet. Den streckade är beräknad exklusive observationen för Japan medan den heldragna är beräknad på basis av hela materialet? Spridningen omkring regressionslinjerna är avsevärd. Det är med andra ord tydligt att inte 1 Om vi antar att lagerstocken växer i proportion till BNP, blir lagerinvesteringskvoten beroende dels av lagerstockens storlek i relation till BNP. dels av tillväxttakten för BN P. Om lagerstocken exempelvis motsvarar 25 % av BNP, innebär en tillväxttakt för BNP på 3 % per år en lagerinvesteringskvot på 0,75 % och en tillväxttakt för BNP på5 % per år en lagerinvesteringskvot på 1,25 %. Lagerinvesteringskvoten är därvid definierad som lagerinvestering i procent av föregående års BNP. ?Det faktiska trendvärdet, ej det något stiliserade i diagram 2. 3Regressionslinjernas ekvationer: L = - 0,276] + 03247 P (inkl. Japan) R = 0,8925, DW =1,99 L =- 0,l968 + 03062 P (exkl. Japan) R =0,6732, DW = 1,94 där L = lagerinvesteringskvoten dvs. lagerinvesteringens trendvärde 1968 i procent av BNP:s trendvärde 1968 och P =BNP:s trendmässiga tillväxttakt i procent.

Bilaga 2

Lager 3_0 - investeringskvot

2.5 -r Frankrike o 2.0 -

Nederldndemo o 1.5 Vbsliysklond a Kaaaaa

Schweü 0 Öslerrike 1 0 - Sverige o o o Belgien o u 5A o Italien Storbritannien g 0 Danmark 0.5 m Diagram 3. Lagerinvesle- Tillvaxttakt ringar i % av BNP (lager- för BNP invesløringslxvør) och till- I ^ r l l . r . l 0.0 växilaklför BNP 1 5 10

bara olikheterna i tillväxttakt utan även de strukturella skillnaderna har stor betydelse for differenserna länderna emellan i lagerinvesteringskvotens storlek. Man kan dock konstatera att länderna visar en svag tendens att gruppera sig (den heldragna) som utvisar en lagerinvesteringskring en regressionslinje kvot på 1 procent av BNP vid en tillväxttakt for BNP på 4 °/n per år och som visar att denna kvot stiger till % av BNP vid en tillväxttakt for BNP på

1,5_

5,5 % per år.

3 Den utvecklingen för lagerinvesteringar och cykliska

övrig efterfrågan

Nedan redovisas beräkningarna över de olika efterfrågekomponenternas avvikelser från sina resp. tillväxttrender under perioden 1954-1973. Framställningen syftar ej till någon detaljerad genomgång och analys av det historiska konjunkturforloppet. I stället görs ett försök att beräkna utseendet på genomsnittscykeln for olika efterfrågekomponenter i de olika länderna. - Det är med andra 0rd fråga om ett försök att skapa en någorlunda fast- statistisk grund för eventuella generella utsagor om skillnader länderna emellan i fråga om det cykliska förloppet för olika efterfrågekomponenter. Med tanke på dels det godtycke som alltid är förenat med en bestämning av trendtillväxten och därmed även det cykliska mönstret i en ekonomi, dels med tanke på de skillnader som finns inbördes mellan de olika konjunkturcyklerna i ett land, måste naturligtvis stor försiktighet iakttas när ett statistiskt material av denna typ utnyttjas. l tabell 10 återges i kronologisk följd avvikelserna for total efterfrågan och dess komponenter från sina resp. tillväxttrender i de olika studerade länderna

Bilaga 2 67

1954-1973. Avvikelserna varje åri fasta priser har sattsi procent av samma års BNP-trendvärde i fasta priser. l framställningen nedan har de olika åren grupperats efter läge i konjunkturcykeln enligt klassiliceringen i tabell 2 varefter genomsnittstal för avvikelserna från trenden har beräknats. Sådana genomsnittsvärden har sålunda för vart och ett av länderna och för var och en av efterfrågekomponenterna beräknats för konjunkturbottenåren, för det första av uppgångsåren, för övriga uppgångsår i summa, för konjunkturtoppåren, för det första av nedgångsåren samt för övriga nedgångsår i summa. Den faktiska cykliska utvecklingen i ett land under 1954-1973 dras alltså samman till ett slags genomsnittscykel i dessa beräkningar.

3.a Konjunkturcyklernas längd

En så framräknad genomsnittscykel för den totala efterfrågan och dess komponenter med sina sex åtskilda faser säger oss ingenting om själva tidsutsträckningen av konjunkturcyklerna. Innan vi granskar detta material närmare skall vi därför orientera något om skillnaderna mellan de olika cyklerna vad avser deras utsträckning i tiden. Från diagram l eller från tabell 2 kan hämtas sammanlagt 38 konjunkturcykler för länderna i summa. Detta om vi som en konjunkturcykel räknar perioden från bottenår till bottenår. 7 vis: De fördelar sig i fråga om längden i antal år räknat på följande

Konjunkturcykelns längd

2år 3år 4år Sår 6âr 7år 8år 9år

1 14 l 1 3 2 - 1 Antal cykler 6

Som synes är huvuddelen av cyklerna koncentrerade till fyra- och femårsperioderna även om en fjärdedel av dem uppvisar en längd av 3 eller 6 år. De två 7-årscyklerna återfinns i Italien och 9-årscykeln i Frankrike (1959-1968). Den genomsnittliga längden för de 38 cyklerna är 4,5 år. Intrycket av en ansamling av cyklernas längd till 4 eller 5 år förtas dock till en del om vi i stället lyfter ut de olika cyklerna ur tabell 2 genom att såsom en cykel räkna perioden från konjunkturtoppår till konjunkturtoppår. Dessa är 42 till antalet och fördelar sig på följande vis:

1 Avvikelsen för total efterfrågan från sin trend är ej alltid exakt lika med summa avvikelser för efterfrågekomponenterna. Detta beror - förutom på att procenttalen är avrundade - på att här har valts att definiera totalefterfrågan som summan av BNP och import av varor och tjänster. Detta innebär att posten statistisk diskrepans, som förekommer i försörjningsbalansstatistiken för några av länderna, ingår i totalefterfrågan men ej i efterfrågans komponenter.

?Antalet år lika med årtalet för den senare konjunkturbotten minus årtalet for den tidigare botten.

68 Bilaga 2

Konjunkturcykelns längd Zår 3år 4år Sår 6år 7år 8år 9år Antal cykler 4 6 11 8 6 5 2 -

Här är spridningen avsevärt större. Endast knappt hälften av cyklerna, avgränsade på detta sätt, har en längd på 4 eller 5 år. Inte mindre än 13 av cyklerna har en längd på 6 år eller mer och hela 10 cykler har en längd som understiger 4 år. Den genomsnittliga längden för de 42 cyklerna är 4,7 år. Den stora skillnaden i spridning är något förbryllande. Under perioden 1954-1973 har tydligen en viss tendens till asymmetri i konjunkturforloppet gjort sig märkbar. - - att Ett inslag av asymmetri tycks också ej oväntat föreligga såtillvida den genomsnittliga längden på uppgångsperioden (konjunkturtoppår minus närmast föregående konjunkturbottenår) i vårt material är 2,5 år medan den genomsnittliga längden på nedgångsperioden endast är 2,1 år. Grovt räknat är alltså den genomsnittliga längden på en konjunkturcykel i vårt material 4 1/2 år, varvid tidsavståndet mellan konjunkturbottenår och närmast kommande konjunkturtoppår i genomsnitt är 2 1/2 år och tidsavståndet mellan konjunkturtoppår och närmast kommande konjunkturbottenår i genomsnitt är 2 år. Denna asymmetri kan dock inte ge upphov till olika spridning i cykelns längd vid olika sätt för avgränsningen av cyklerna. Grupperar vi konjunkturcyklerna i cykler med olika lång uppgångsperiod och beräknar den genomsnittliga längden på de efterföljande nedgångsperioderna får vi följande resultat:

Antal cykler Uppgångsperiodens Nedgångsperiodens längd längd 12 1 år 2,5 år 10 2 år 2,1 år 7 3 år 1,7 år 4 4 år 1,3 år 5 5 år 2,0 år

38 2.1 år

Vi ser här en viss tendens till att korta uppgångar efterföljs av långa nedgångar och att långa uppgångar efterföljs av korta nedgångar. Grupperar vi istället cyklerna efter nedgångsperiodens längd och beräknar den genomsnittliga längden på de efterföljande uppgångsperioderna får vi följande resultat:

Bilaga 2A 69

Antal cykler Nedgångsperiodens Uppgångsperiodens längd längd

10 l år 1,8 år 18 2 år 3,2 år 12 3 år 2.2 år 2 4 år 2.5 år

4-2_ 2,5 år

Här finner vi en - om än svag -tendens till att kort nedgång efterlöljs av kort uppgång och att lång nedgång efterlöljs av lång uppgång. Man kan alltså spåra en tendens till att under perioden 1954-1973 kort uppgång efterföljs av lång nedgång som efterfoljs av lång uppgång. Som i sin tur efterföljs av kort nedgång som sedan efterföljs av kort uppgång. 1 vårt material har alltså konjunkturcyklerna en viss tendens att utvecklas enligt mönstret från följande figur:

[ett sådant förlopp är tidsavståndet mellan konjunkturbottnarna hela tiden detsamma medan tidsavståndet mellan växlar mellan konjunkturtopparna kort och lång tidsrymd. Om vi alltså i ett sådant förlopp definierar en konjunkturcykel som perioden mellan två på varandra följande konjunkturbottnar, finner vi att cyklernas längd är konstant. Om vi i stället definierar en konjunkturcykel som perioden mellan två på varandra följande konjunkturtoppar, finner vi att längden på cyklerna växlar regelbundet från korta till långa cykler. Den ovan konstaterade klart större spridningen i konjunkturcyklernas längd när en konjunkturcykel i vårt observationsmaterial definieras som perioden från topp till topp än när den definieras som perioden från botten till botten, kan tydligen återforas på en tendens till ett konjunkturförlopp enligt figuren ovan under perioden 1954-1973.

Längden på konjunkturcyklerna har alltså varit rätt varierande och ett

inslag av växling mellan långa och korta cykler kan iakttas. Vår uppdelning nedan av konjunkturcyklen i sex faser och framräknandet för varje land av efterfrågans genomsnittliga avvikelse från trenden i dessa olika faser innebär således att en del av ett lands cykler ej är representerad i alla faserna. Detta gäller givetvis särskilt de båda faserna ”övriga uppgångsår” och “övriga nedgångsår. Vidare bör noteras att i två länder - Kanada och Västtyskland -inga cykler under perioden 1954-1973 haft en längre nedgångsperiod än 1 år (eller rättare sagt haft så långa nedgångsperioder att något enda kalenderår här klassifice-

70 Bilaga 2

rats som “övriga nedgångsår“). För dessa båda länder saknas alltså observationer beträffande “övriga nedgångsår”.

3.b Den cykliska utvecklingen for totalefterfrågan

l tabell 4 återges genomsnittstalen for den totala efterfrågans avvikelser från sin trend i de olika särhållna faserna av konjunkturcyklen. Samma uppgifter återges i diagram 4. Totalefterfrågans variationer kring sin trend är som framgår av tabellen och diagrammet av mycket olika styrka i olika länder. I tablån nedan rangordnas länderna efter storleken på den genomsnittliga absoluta avvikelsen från trenden (räknat i procent av BNP) för hela perioden 1954-1973 räknat:

Som synes ligger Sverige nära botten i tablån, omgivet av fem av de sex stora länderna. Iden övre halvan av tablån återfinns de små eller medelstora länderna samt även Japan. Tablån ger onekligen intryck av att små länder upplevt större variationer i den totala efterfrågan än stora länder under perioden 1954-1973, med Sverige och Japan som undantag härifrån. Rangordnas länderna efter lågkonjunkturens djup eller högkonjunkturens styrka visar sig samma tendens till större instabilitet i efterfrågan i små än i stora länder - fortfarande med Japan och Sverige som undantag härifrån. Bland de små länderna visar särskilt Danmark, Schweiz och Nederländerna starka svängningar i efterfrågan medan bland de stora länderna Frankrike uppvisar en anmärkningsvärt hög stabilitet iefterfrågeutvecklingen. Vi kan alltså konstatera att konjunkturvariationerna varit av måttlig styrka i Sverige under perioden 1954-1973. Under såväl konjunkturbottenår som konjunkturtoppår har den totala efterfrågan avvikit från trenden i rätt liten l Som tidigare nämnts har tre trender beräknats for Sverige. Avvikelsemönstret for totalefterfrågan från trender beräknade på endast två perioder ger för Sverige en otillfredsställande klassificering av åren i konjunkturcykeln. Det faktum att den genomsnittliga avvikelsen for totalefterfrågan från trenden beräknats på basis av en på två ställen bruten trend innebär dock inte nödvändigtvis att den genomsnittliga absoluta avvikelsen reduceras gentemot en beräkning baserad på en på endast ett ställe bruten trend. l själva verket reduceras tvärtom den genomsnittliga absoluta avvikelsen från här beräknade 1,39 % till 1,28 96 när beräkningen i stället baseras på “standardperioderna” for trendberäkningarna dvs. på 1954-1963 och 1964-1973.

SOU l979z38 Bilaga 2 71

Förenta 3 _ Neder- , Danmark 1 › $““9“3 länderna

-1 ,

Kanada

1 ,

-1 , Sverige

h Japan 3 Alla länder 1 - utom Sverige Italien _ 1 _ l -3 -1 , Storbritannien

B u, uzr N1N2B

Frankrike 1 . B hu/Iwiur - 1 U1 fört/u uppgzzingtiu* Schweu U2 övrigt: lljlpAEtlllgYlil Västtyskland T Iuppür N1 /firslu nuilutiiigvcii NZ iii-riga um/gáiigtui B hrmømir Diagram 4. Trendavvikelsefär roralefrerjrâgan i % av BNPs trendvärde. ;l l ll olika Genømsninstal/ör U1U2T N1N2B faser i konjunkmrcykeln

gradjämfört med flertalet länder, och under uppgångsfasen har den svenska utvecklingen kännetecknats av en förhållandevis odramatisk tillväxt. Det kan dock vara värt att uppmärksamma att Sverige däremot tillhört kretsen klart instabila länder i den inledande nedgångsfasen. Från konjunkturtoppen till första nedgångsåret faller efterfrågan i Sverige relativt till trenden med belopp som igenomsnitt motsvarar 2,3 % av BNP. Endast fyra av länderna i diagram 4 kan uppvisa ett starkare fall i efterfrågan än Sverige mellan konjunkturtoppåret och det första nedgångsåret.

72 Bilaga 2

Tabell 4 Trcndavvikelse för totalefterfrågan i procent av BNPs trendvärde. Genomsnittstal för olika faser i konjunkturcykeln Bottenár Uppgångsår Toppår Nedgångsår

4. Genomsnittsberäk- Schweiz -4,0 -3,6 1,1 2,9 1.6 -0,5 ningen För efterfrågans Danmark -2,9 0,9 0,7 3,8 0,6 -1,9 avvikelse från sin trend Sverige -1,8 -0,9 1,3 2 l -0,2 -0,4 ide olika faserna av konjunkturcykeln i de ca 35 Ovägt genomsnitt lör cyklerna har, som fram- alla länder utom går av tabellen,skett i Sverige -2,7 -1,7 0,9 2,7 0,4 -1,6 två steg. Eftersom antalet cykler varit i stort sett detsamma i de olika län- 1 diagram 4 är inlagd även kurva som visar det genomsnittliga utseendet lör derna skulle en direkt samtliga de ca 35 konjunkturcyklerna i andra länder än Sverige i vårt genomsnittsberäkning materiaL Den visar att i genomsnitt har i dessa ca 35 cykler totalefterfrågan för de olika cyklerna ge i det närmaste samma legat 2,7 96 under sin trend (räknati % av BNP) i konjunkturbottenåren och i resultat.

Tabell 5 Trendavvikelse för Iagerinvesteringar och för totalefterfrâgan minus lagerinvesteringar i procent av BNP:s trendvärde. Genomsnittstal för olika faser i konjunkturcykeln.

Lagerinvesteringar

Bottenår Uppgångsår Toppår Nedgångsâr

Ovägt genomsnitt för alla länder utom Sverige -0,7 -0,1 0,2 0,7 0,0 -O,4

Bilaga 2 73

genomsnitt 2,7 % över trenden i konjunkturtoppåren. Spännvidden mellan topp och botten har alltså varit närmare 5 1/2 % i medeltal. Motsvarande spännvidd har for Sverige varit knappt 4 %.

3.c Lagerinvesteringar

1 tabell 5 och diagram 5 återges de genomsnittliga trendavvikelsetalen för lagerinvesteringarna i de olika faserna av konjunkturcykeln. 1 tabellen och diagrammet återges även de genomsnittliga trendavvikelsetalen for totalefterfrågan exkl. lagerinvestering dvs. trendavvikelsetalen för total slutlig efterfrågan. 1 fråga om lagerutvecklingen framstår Sverige som ett av de mer instabila länderna. Endast Japan kan uppvisa en klart starkare instabilitet i lagerinvesteringarna än Sverige. 1 Japan har lagerinvesteringarnas absoluta avvikelse från sin trend varit i genomsnitt 1,0 % av BNP for undersökningsperioden som helhet. Motsvarande tal for Sverige är 0,7 90 . 1 sex av länderna (Kanada,

Västtyskland, Nederländerna, Österrike, Schweiz och Danmark) har lagerin-

vesteringarna varierat ungefär lika starkt i konjunkturcykeln som i Sverige medan övriga länder uppvisar en tydligt lägre instabilitet i sina lagerinveste- 1 Beräknas lagerinvesteringar. ringarnas genomsnittliga Den vid en internationell jämförelse relativt starka instabiliteten i lagerinabsoluta avvikelse från vesteringarna i Sverige är anmärkningsvärd med tanke på att efterfrågan i trenden på basis av trendövrigt (total slutlig efterfrågan) är förhållandevis stabil. 1 nedanstående tablå beräkningar for perioderabsoluta avvikelsen na 1954-1963 och återges den genomsnittliga under perioden 1954-1973 for 1964-1973 erhålles avvitotal slutlig efterfrågan från sin trend (i % av BNP) i de olika länderna samt kelsetalet 0,61 % mot här beräknade 0,68 96.

Totalefterfrågan minus lagerinvesteringar

Bottenâr Uppgångsår Toppar Nedgångsår

74 Bilaga 2

motsvarande avvikelsetal for lagerinvesteringarna. Länderna är rangordnade efter instabiliteten i den slutliga efterfrågan:

(l) (2) (2)/( l 7 Totalefterfrågan Lagerminus lagerinvestering investering

0 Kvoten räknad på tal med två decimaler.

Liksom fallet var när länderna rangordnades efter instabiliteten i totalefterfrågan bli även nu de små och medelstora länderna placerade högre än de stora länderna. Sverige framstår här ännu tydligare som ett undantagsfall än i fråga om variationerna i den totala efterfrågan och hamnar nu sist i kön. Kvoten mellan den genomsnittliga absoluta avvikelsen for lager och total slutlig efterfrågan blir följaktligen härigenom för Sverige mycket hög (0,8). Endast Japan kommer nära kvoten för Sverige. För övriga länder ligger denna kvot mellan 0,2 och 0,4. Som framgår av tablån kan man spåra ett samband mellan variationsstyrkan i total slutlig efterfrågan och variationsstyrkan i lagerinvesteringarna, dvs. ett samband i enlighet med exempelvis den enkla bufferthypotesen for Det är dock helt ogörligt att på den aggregeringsnivå vi här lagerhållningen. rör oss på, vare sig verifiera eller förkasta några lagercykelteoretiska utsagor. Siffrorna i tablån ovan är emellertid så pass anmärkningsvärda att de ger anledning att i varje fall ifrågasätta om inte företagen i Sverige - liksom i Japan - har en extraordinärt hög benägenhet att variera sin lagerhållning. Något som i så fall får återföras på faktorer som t. ex. skattelagstiftningens speciella utformning eller andra speciella inslag i den miljö i vid bemärkelse som företagen verkar i såsom exempelvis lagstiftning och praxis på arbetsmarknaden m. m. Beträffande utvecklingen under loppet av konjunkturcyklen kan, såsom av diagram 5, konstateras en tendens for lagerinvesteringarna att framgår “ligga före” övrig efterfrågan i några länder, i forsta hand Västtyskland och Danmark. Vore en uppdelning möjlig av lagerinvesteringarna på branscher eller typ av lager (insatsvaror, varor i arbete resp. färdigvaror), skulle - att döma av erfarenheterna från bl. a. utvecklingen i Sverige -tydligare förskjutningar mellan det cykliska mönstret for lagerinvesteringar och övrig efterfrågan troligen ha kunnat iakttas.

Bilaga 2 75

Förenta staterna Nedeflándema Danmark 3 › 3 i 3

3 r Japan (a) Alla länder utom Sverige

Italien

_ Osterrike

Frankrike

B bor/anar U1 _liirxm up/igvdiiguu- U2 ärr/gul uppgtnlgtttii* Västtyskland Schweiz T mppur N1 förs/u lltülglllllüvtli* Diagram 5 Trendavvikelse _lör Iagerinvesteringar NZ iii-rivit rtrr/_urill_zitil' (srreckad kurva) och för . B bulla/mr Iota/efterfrågan minus lagerinvesreringar (he/dragen kurva)i % av BNPs trendvärde. Genomsnirstal llllllllllllllll för olika faser i konjunk- BU1U2TN1N2B BU1U2TN1N2B rurcykeln. Ett särpräglat drag i den svenska lagerutvecklingen är att lagerinvesteringarna är starkt undernormala inte bara under konjunkturbottenåren utan även under den första uppgångsfasen (eller med andra 0rd under den sena delen av lågkonjunkturen). Som framgår av diagrammet uppvisar flertalet länder visserligen starkt undernorntala lagerinvesteringar under konjunkturbottenåren. men lztgerinvesteringztrna återgår därefter i flertalet av länderna till trendnormal nivå eller något däröver redan under det första uppgångsåret. l Sverige sker efter det första uppgångsårets starkt undernormala lagerinvesteringar ett häftigt omslag till övernormala Iagerinvesteringar redan under den

76 Bilaga 2

sena uppgångsfasen - också detta i kontrast till inte så få av länderna, som först under konjunkturtoppåret uppvisar kraftigt övernormala lagerinvesteringar. Denna skillnad mellan Sverige och övriga länder i fråga om Iagerutvecklingen framgår tydligt vid en jämförelse mellan lagerkurvan för Sverige och genomsnittskurvan för samtliga länder utom Sverige i diagrammet.

3.d Fasta investeringar

l tabell 6 och diagram 6 återges de genomsnittliga trendavvikelsetalen för de totala fasta investeringarna i de olika faserna av konjunkturcykeln. Där återges även de genomsnittliga trendavvikelserna for totalefterfrågan exkl. de fasta investeringarna. Kontrasten till utvecklingen av lagerinvesteringarna är slående för Sveriges del. lnget land utom Frankrike kan uppvisa en så stabil utveckling av de fasta investeringarna som Sverige. För alla undersökta länder utom Sverige gäller att de fasta investeringarna varierar starkare eller åtminstone ungefär lika 1 Beräknas den genom- starkt i konjunkturcykeln som lagerinvesteringarna. Endast för Sverige är det snittliga absoluta avvi- tvärtom - Iagerinvesteringarna är väsentligen mer instabila än de fasta kelsen för de fasta invesinvesteringarna teringarna på trendberäkningsperioderna Den starka kontrasten mellan utvecklingen för fasta investeringar och 1954-1963 och 1964-1973 lagerinvesteringar i Sverige illustreras ytterligare i diagrammen 6 a och 6 b. erhålls avvikelsetalet Där återges de fasta investeringarnas resp. lagerinvesteringarnas avvikelser 0,38 % mot här beräkfrån sina resp. trender för vart och ett av de enskilda åren 1954-1973 (med nade 0,35 96. avvikelserna på vanligt sätt räknade i procent av samma års BNP-trendvärde). Som synes är konjunkturrörelserna i de fasta investeringarna genomgå-

Tabell 6 Trendavvikelse för fasta investeringar och för totalefterfrågan minus fasta investeringar i procent av BNP:s trendvärde Genomsnittstal för olika faser i konjunkturcykeln

Fasta investeringar

Bottenår Uppgångsår Toppår Nedgángsår

Västtyskland

Ovägt genomsnitt för alla länder utom Sverige -0,8 -0,6 0,3 0,9 0,3 -0,2

Bilaga 2 77

ende mycket modesta; med undantag för de fyra första åren i perioden är lejonparten av konjunktursvängningarna i efterfrågan samtliga år förlagd till övrig efterfrågan i summa. Lagerinvesteringarnas variationer däremot är ensamma av nästan samma storlek som variationerna för övrig efterfrågan i summa. I nedanstående tablå återges den genomsnittliga absoluta avvikelsen under perioden 1954-1973 for total efterfrågan exkl. fast investering från sin trend (i procent av BNP)i de olika länderna samt motsvarande avvikelsetal för fast investering. Länderna är rangordnade efter instabiliteten i total efterfrågan exkl. fast investering:

(l) (2) (2)/(1)” Totalefter Fast frågan investe minus fast ring investering

ü Kvoten räknad på tal med två decimaler. Totalefterfrågan minus fasta investeringar Bottenår Uppgångsår Toppår Nedgångsár

78 Bilaga 2

Forenta staterna Nederlanderna Danmark

Alla lander utom Sverige

italien

N1N2B , Osterrtke

. Frankrike

B lur/Irwin U1 lärt/u ii/i/iuuiiuxiri U2 lit-rim: Il/l/Ywliiütlll T lappar N1 /ii/xlu iim/ui/ilguri Diagram 6. Trendavvikelseför _lasla investeringar NZ :ivriga iiuiluunuxtii (streckad kurva) och _lör B hal/mun røralelierfrågan minus _lasia investeringar (lie/dragen kurva)i % av BNP s rrendvärde. Genomsninsia/_lör olika faser i konjunklurcykeln

Länder med starkt konjunkturvarierande efterfrågan kunde förväntas visa också starka konjunkturvariationer i sina fasta investeringar. Ett sådant samband kan också spåras i tablån men det är svagt. Det är naturligtvis både tänkbart och troligt att en tydligare samvariation skulle ha visat sig om

Bilaga 2 79

Sverige

-1.

Diagram 6 a. Trendavitike/søg lör_ lasta investeringar (s/reckad kurva) och _lär røiale/ierjiâgan minus fasta investeringar (he/dragen kurva)i % av 1955 BNPs Irendvärde

näringslivets investeringar hade kunnat redovisas separat i kolumn 2. Av tablån framgår dock tydligt att Sverige uppvisar en internationellt sett låg instabilitet i investeringsutvecklingen också i relation till konjunktursvängningarna i efterfrågan i övrigt. Den i och för sig godtyckliga kvoten mellan kolumnerna l och 2 är sålunda mycket låg för Sverige. Stabiliseringspolitiken i Sverige har som ett huvudinslag haft åtgärder ämnade att påverka utvecklingen av de fasta investeringarna. Att investeringsutvecklingen i

3 › Sverige

2 ›

1 › fä* O f I II II Diagram 6 b. Trendaitvi- -i › \\ Ice/se Aför lagerinvesløringar (streckad kunva) och för -2 Iota/efterfrågan Ininus laget-investeringar (he/dral i l I i 4. I i i I i i i i l i i L gen kurva)i % av BNPs 1955 1960 1965 1970 rrendträrde

80 2 Bilaga

Tabell 6a Trendavvikelse för investeringar i byggnader och anläggningar i procent av BNP:s trendvärde Genomsnittstal lör olika faser i konjunkturcykeln

Bottenâr Uppgångsår Toppår Nedgångsår

Japan . . . . . . . . . . . .

Ovägt genomsnitt för alla länder utom Sverige -0,4 -0,2 0,2 0,4 0,2 0,0

Tabell 6b Trendavvikelse för investeringar i maskiner m. m. i procent av BNPzs trendvärde Genomsnittet för olika faser i konjunkturcykeln

Bottenår Uppgångsår Toppår Nedgångsår

Japan . . . . . . . . . . . .

Ovägt genomsnitt lör alla länder utom Sverige -0,4 -0,4 0,0 0,4 0,2 0.0

Bilaga 2 81

Sverige fått ett så anmärkningsvärt jämnt förlopp 1954-1973 får troligen till stor del tillskrivas raden av ekonomisk-politiska ingrepp under denna period. Jämnheten i utvecklingen kan också utläsas ur diagram 6. 1 Sverige har sålunda de fasta investeringarna legat i genomsnitt 0,1 ?n av BNP under sin trend i konjunkturbottnarna och 0,3 90 över trenden i konjunkturtopparna, dvs. en spännvidd på 0,4 9a. Medeltalsberäkningen for de ca 35 konjunkturi andra länder än Sverige visar att de fasta investeringarna där i cyklerna genomsnitt legat 0,8 % under sin trend i konjunkturbottnarna och 0,9 % över sin trend i konjunkturtopparna, dvs, en spännvidd på 1,7 9... Som kan ses i diagram 6 föreligger en svag tendens till eftersläpning i utvecklingen av de fasta investeringarna i förhållande till efterfrågan i övrigt. Denna tendens är dock inte genomgående for alla länder. Den ofta påtalade eftersläpningen i konjunkturförloppet for näringslivets investeringar är tydlitill synes i alla länder när investeringarna i gen ej så kraftig att den kommer näringslivet är sammanslagna med investeringarna i den offentliga sektorn och i bostäder och analysen är begränsad till årsdata. 1 t. ex. Japan är i stället parallelliteten i utvecklingen för fasta investeringar och övrig efterfrågan framträdande. 1 tabellerna 6a och 6b redovisas trendavvikelsetalen for byggnadsinvesteringar for sig och maskininvesteringar for sig. De i denna undersökning använda källorna ger ej någon uppdelning av de totala fasta investeringarna på byggnads- och maskininvesteringar i fråga om Japan. Detta land saknas alltså i tabellerna 6a och 6b. Konjunkturmönstret är iögonfallande lika for byggnads- och maskininvesteringarna i flertalet länder. Såväl trendavvikelsernas storlek, mätta i % av BNP, som det cykliska förloppet är tämligen nära sammanfallande for byggnads- och maskininvesteringarna i majoriteten av länderna. Undantagen härifrån är Nederländerna och USA. 1 dessa båda länder är byggnadsinvesteringarna tydligt ledande i konjunkturforloppet.

3.e Exporten av varor och tjänster

1 tabell 7 och diagram 7 återges de genomsnittliga trendavvikelsetalen för exporten av varor och tjänster i de olika faserna av konjunkturcykeln. Där återges även de genomsnittliga trendavvikelsetalen för totalefterfrågan exkl. exporten, dvs. trendavvikelsetalen för total inhemsk efterfrågan. Till skillnad från lagerinvesteringar och fasta investeringar visar utvecklingsforloppet for exporten betydande avvikelser från utvecklingsforloppet för totalefterfrågan i många länder. Detta är i och för sig knappast förvånande eftersom det ständigt sker forskjutningar länderna emellan i fråga om den cykliska utvecklingen. Vi kan använda vårt material till att något illustrera detta. 1 diagram 7a återges for vart och ett av åren 1954-1973 de olika ländernas läge i konjunkturcykeln enligt klassificeringen i tabell 2. Spridningen i fråga om det cykliska läget varierar som synes avsevärt mellan åren. År 1958 framstår som ett år med sammanfallande lågkonjunktur i nästan alla länder och år 1962 som ett år med starkt skiljaktig konjunktursituation mellan länderna. Diagrammet förmedlar ett intryck av mer homogen

82 Bilaga 2 sou 1979:38

Tabell 7 Trendavvikelse för export av varor och tjänster och för totalefterfrågan minu export av varor och tjänster i procent av BNP:s trendvärde. Genomsnittstal för olika faser i konjunkturcykeln

Export av varor och tjänster

Botten- Uppgångsår Topp- Nedgångsår Genomsnittlig år *á-Ã år 1a- absolut första övriga forsta övriga avvikelse

Storbritannien -0,1 -0,5 -0,3 0,0 0,1 0,2 0,4 Frankrike -0,1 0,8 0.4 -0,2 -0,3 -0,8 0,7 Västtyskland -0,7 0,1 0,7 0,2 -0,1 . . 0,7 Nederländerna -1,8 -l .2 0,1 0,9 0,1 0,2 1,1 Belgien -l ,l -0,9 0,2 1,3 0,1 -2,2 1,0 ltalien 0,0 -0,l 0,5 -0,2 -0,5 0,0 0,4 Österrike -0,9 -0,6 0,8 0,3 -l .0 0,1 1,0 Schweiz -0,8 -0,3 0,3 0,3 0.6 0.0 0,5 Danmark 0,1 0,3 0,0 0,0 -0,l -0,5 0,4 Sverige -0,5 -0.2 0,5 0.2 -0.l 0,4 0,4 Ovägt genomsnitt för alla länder utom Sverige -0,5 -0,2 0,2 0,3 -0,l -0,3

konjunkturutveckling länderna emellan under 1950-talet än under resten av vår undersökningsperiod. Att för ett land räkna fram genomsnittstal for exportens trendavvikelse i en speciell konjunkturfas måste därför vara än vanskligare än motsvarande kalkyl för övriga efterfrågekomponenter. Några iakttagelser synes dock materialet bakom diagram 7 medge. Det förefaller således vara en klar skillnad mellan Västtyskland och Frankrike å den ena sidan och Storbritannien å den andra. l Västtyskland och Frankrike tenderar exporten att ligga före total inhemsk efterfrågan i konjunkturcykeln. l båda dessa länder förefaller konjunkturförloppet vanligen ha varit exportlett under perioden 1954-1973. l Storbritannien däremot nårexportkurvan sin bottennivå först sedan konjunkturuppgången börjat och den kulminerar först när konjunkturen åter är på nedåtgående. Den cykliska utvecklingen för den svenska exporten är påfallande lik den västtyska. Den genomsnittliga absoluta avvikelsen för exporten från sin trend under perioden 1954-1973 är för Sveriges del dock ej särskilt stor. Som framgår av tabell 7 är avvikelsen igenomsnitt 0,4 % av BNP. Exportens andel av BNP är i allmänhet större för ett litet land än för ett stort. När instabiliteten i exporten till alltså anledning räkna med högre

Beräknat på perioderna mäts i relation. BNPnhar man

instabilitetstal for små for lander.

19544963 och 19644973 an stora n i . . c .

Detta kommer också till synes l tabell 7 såtillvida att instabilitetstalen for blir awikelsetale, 0,49 (k) mot här beräknade USA, Japan, Storbritannien och ltalien är små och att de är högre för __ 0.40 %. Nederländerna, Belgien och Osterrike. Något oväntat är däremot att den

sou 1979:38 Bilaga 2 83

Totaleñerfrågan minus export av varor och tjänster

Botten- Uppgångsår Topp- Nedgångsâr Genomsnittlig år -_-:-é år j? absolut Första övriga första övriga avvikelse

-1,7 -1,2 -0,1 1,6 0,3 -1,7 1,9 -2,5 -0,8 -0,3 2,8 1,5 . . 2,1 -2,8 -0.5 2,1 3,4 -0,4 -4,2 2,4 -1,4 -0,4 0,6 2,1 0,4 -1,4 1,5 -1,3 -0,6 0,2 1,5 -0,4 -0,4 0,9 -1,9 -1,0 0,0 2,4 1,0 .. 1,8 -2,6 -2,6 1,3 2,5 1,0 -1,7 2,1 -1,6 -1,8 0,5 1,7 0,9 0,5 1,3 -2,9 -1 ,8 0,6 3,0 -0,2 -0,9 1,6 -1,5 4,4 1,1 2,0 -0,1 -1,4 1,9 -3,2 -3,2 0,8 2,6 1,l 0,5 2,3 -3,0 0,5 0,7 3,9 0,7 -1,5 2,3 -1,3 -0,7 0,8 1,9 -0,1 -O,9 1,2

-2,2 -1,5 0,6 2,5 0,5 -1,2

o u o o _ o o 0 . , . _ i v . a .J 0 H_ . u . . o 0 n u o . . ,n ,a .. a. .o

u . 0 o_ 0 _. .. 0 c n O, .o _ a o

o-oooaaaoo

...soc

1965 . . I : 1 2 . i o .

3 q o Z »x i .q »b . . , . _ . . . Upp ›- 8 in” z . _ . . _ , 3,” O0 . . . 9, (4 . . . . I . . ° . v d* V” 196 8 . a_ . . - . .__. v.. n. gb, q ° ° w 9 n I 2 99° . z . w u? g W960 . w, 9,5 .å

Diagram 7 a. Ländernas läge i konjunkrurcyke/n åren 1954-1973. En land en prick

84 Bilaga 2

Förenta staterna Nederlanderna _ Danmark

Sverige

Japan

Alla Iander utom Sverige

Storbritannien Osterrike B u,u2r N1N2B

ä a

llá

Frankrike B /TU//Ullrli z ø-s s z U1 /ii/xtit il/I/Iqtl/IUHII Schweiz U2 iirriqi/ Il/J/[Qi/JILMKII T ltl/I/ltll Diagram 7. Trendavvikølseföi export av varor och N1 /iirs/u itu/_qungutt tjänster (strerkad kurva) N2 iii-nt.: llUt/jJtl/IUHII och 4 lär Iota/efterfrågan B hill/Nim minus export av varor och ljäHS/PI (he/dragen kurva)i % av BNPs trendvärde. Genomsnittsta/för olika _laser i kon- _iunkturcyke/n

svenska exportens instabilitet är mindre än den För de stora ekonomierna Västtyskland och Frankrike. Den stora andelen basindustriprodukter, som vanligen ligger tidigt i konjunkturcykeln, är troligen huvudlörklaringen till den internationellt sett tämligen låga instabiliteten lör den svenska exporten när man som här begränsar analysen till totalexporten på årsbasis. De kraftiga cykliska

Bilaga 2 85

svängningarna i exporten av våra basindustriprodukter har till en del motverkat den, likaså kraftiga, Cykliska rörelsen i exporten av framför allt våra verkstadsindustriprodukter. Den låga instabiliteten for den kanadensiska torde likaså kunna återforas på en stor andel exporten basindustriprodukter medan den svaga konjunkturrörelsen i den danska exporten främst torde förklaras av att den danska exporten i betydande utsträckning består avjordbruksprodukter for vilka konjunkturvariationerna normalt är små.

3.f Privat konsumtion

1 tabell 8 och diagram 8 återges de genomsnittliga trendavvikelsetalen för den privata konsumtionen i de olika faserna av konjunkturcykeln. Där återges även de genomsnittliga trendavvikelsetalen for totalefterfrågan exkl. privat konsumtion. Som framgår av diagram 8 har den privata konsumtionen i Sverige uppvisat en relativt stabil utveckling under 1954-1973 ijämförelse med flertalet länden Även i relation till konjunkturvariationerna i övrig efterfrågan har den svenska konsumtionsutvecklingen varit förhållandevis stabil vid en internationell jämförelse. Detta framgår bättre av nedanstående tablå där länderna är rangordnade efter instabiliteten för totalefterfrågan exkl. privat konsumtion (genomsnittlig absolut avvikelse från trenden i procent av BN P):

(1) (2) (2)/(1)“ Totalefterfrågan Privat minus privat konsumtion konsumtion

a Kvoten räknad på tal med två decimaler.

l Valet av trendberäkningsperiod har här for Sverige relativt stor betydelse beroende på den markerade skillnaden i den privata konsumtionens tillväxttakt under 1960-talet jämfört med början av 1970-talet. Beräknat på perioderna 1954-1963 och 1964-1973 blir det genomsnittliga absoluta avvikelsetalet från trenden för den privata konsumtionen 0.59 “.30 mot här beräknade 0,43 St..

86 Bilaga 2

Tabell 8 Trendavvikelse för privat konsumtion och för totalefterfrágan minus privat konsumtion i procent av BNP:s trendviirde Genomsnittstal för olika faseri konjunkturcykeln Privat konsumtion Bottenår Uppgångsår Toppår Nedgångsår

i Västtyskland -0,4 -0,8 -0,4 0,9 0,8 . . Nederländerna -0,5 -l ,2 0,6 0,8 0,2 -0,8 Belgien -0,5 -0,7 0,0 0,6 0,5 -l,2 ltalien -l,4 -l,l 0,1 1,7 0.2 -0,6 Österrike -0,2 -1,9 0,3 0,5 -0.2 0, l

Ovägt genomsnitt för alla länder utom Sverige -0,7 -0,7 0,1 0,9 0,2 -0,6

länder - Danmark och italien - Fyra Nederländerna, Belgien, uppvisar speciellt starka konjunktursvängningar i den privata konsumtionen. 1 fråga om Nederländerna och Belgien är den mycket instabila utvecklingen av den privata konsumtionen uppenbarligen till betydande del en följd av de starka konjunktursvängningarna i efterfrågan i övrigt. De synnerligen starka trendavvikelserna i den privata konsumtionen i Danmark och ltalien framstår som mer anmärkningsvärda. 1 fråga om i varje fall Danmark är den starka instabiliteten sannolikt till mycket stor del en följd av ekonomiskpolitiska ingripanden gentemot den privata konsumtionen under perioden 1954-1973. Två länder - Storbritannien och Frankrike - uppvisar påfallande stora trendavvikelser i utvecklingen av den privata konsumtionen med tanke på den relativa stabiliteten i efterfrågan i övrigt medan ett land -Japan -tvärtom visar en förvånansvärt hög stabilitet i konsumtionsefterfrågan i relation till efterfrågan i övrigt. För Sveriges del framstår instabilitetsgraden i den privata konsumtionen som relativt liten även sedd i relation till instabilitetsgraden i övrig efterfrågan. Som framgår av diagram 8 förefaller utvecklingsförloppen för privat konsumtion och övrig efterfrågan i konjunkturcykeln vara i stora drag sammanfallande. Utvecklingen i Storbritannien och Västtyskland är dock klara undantag härifrån. I Storbritannien leder den privata konsumtionen - främst konjunkturförloppet troligen som en följd av den speciella utformningen av den brittiska stabiliseringspolitiken under perioden 1954-1973. Den markerade ökningen i den privata konsumtionen i Storbritannien under första - då fortfarande den totala exkl. uppgångsåret efterfrågan privat

Bilaga 2 87 Totalefterfrågan minus privat konsumtion Bottenår Uppgángsår Toppår Nedgångsår

konsumtion (trendrensat) faller - är ett återkommande drag i tre av de fyra konjunkturcyklerna under perioden 1954-1973. Den häftiga inbromsningen av den privata konsumtionen efter konjunkturtoppåret är likaså kännetecknande för tre av fyra konjunkturcykler. Storbritannien kontrasterar starkt mot Västtyskland, där tvärtom den privata konsumtionen släpar kraftigt efter i konjunkturförloppet.

88 Bilaga 2

Forenta staterna Nederländerna Danmark

L

Kanada

Alla lander utom Sverige

Italien

Storbritannien Osterrike

B bur/Mun U1 /iirsn/ u/v/vuuuusu: Schweiz U2 /iVr/Jz/u/I/Iyungxur T rop/mr Diagram 8. Trendavvikel- N., iii/wii: umiuruluunseför privat konsumtion NZ fin-rigaHUA/QAINQHII (streckad kurva) och _för B hur/rum* rota/efterfrågan minus privat konsumtion (heldragen kurva)i % av BNP s Irendvärde. Genamsnirlsta/_fär olika _faser i konjunkrurcykeln

Bilaga 2 89

(Alf Neder- Ianderna

3 , Kanada

Alla länder_ _ utom Sverige

italien

› Storbritanmen › Ostemke B U1U2T N1N2B

B buuwuir U lön/u u I Juånqvrir 1 II. .

Västtyskland U2 fin-rigauppgångx-zir T lappar N /iirwu ;ml áugrül .e Diagram 9. Trendavvikel- 1 . se.för qüênrlig konsumtion NZ ärr/uu um/Aczi/zjgxzir (srreckazl kmva) och _för B bulla/tål Iølale/rerfrágan minus q/fênllig lconsunzlion (hek (lragen Au/va)i % av BNPs rrendvärde. Genomsnitrslaljör olika _laser i konjunkrurcykeln

90 Bilaga 2

Tabell9 Trendavvikelse för offentlig konsumtion och för totalefterfrágan minus offentlig konsumtion i procent av BNP:s trendvärde Genomsnittstztl for olika faser i konjunkturcykeln

Offentlig konsumtion

Botten- Uppgångsår Topp- Nedgångsår Genomsnittlig år i? år -Ãe absolut första övriga forsta övriga avvikelse

USA -0,l -0,7 -0,6 -0,l -0,4 -0,5 1,0 Kanada 0,2 0,3 -0,3 -0,1 -0,2 . . 0,3 Japan -0,l 0,0 -0,2 0,1 0,0 -O,2 0.2 Storbritannien -0,2 0,0 1,0 0,1 -0,I -0,5 0.4 Frankrike -0,3 -0,5 0,2 0,2 0,0 -0,2 0,3 Västtyskland 0,3 0,1 -0,3 -0,2 0,0 . . 0,4 Nederländerna -0,1 -0,8 0,2 0,1 0,1 0,0 0,4 Belgien 0,l -0,1 0,l 0,0 -0,2 0,2 0,3 italien 0,0 -0,l 0,l 0,0 0,0 -0,4 0,1 Österrike 0,0 -0,3 -0,l 0,2 0,l -0,3 0,2 Schweiz 0,l -0,3 -0,2 0,0 0,2 0,1 0,2 Danmark -0,l -0,2 -0,5 0,2 0,2 0,0 0,5 Sverige -0,l 0,l -0,2 0,1 0,2 0,l 0,3 Ovägt genomsnitt for alla länder utom Sverige och USA 0,0 -0,2 0,0 0,1 0,0 -0,1

3.g Offentlig konsumtion

1 tabell 9 och diagram 9 återges de genomsnittliga trendavvikelsetalen for den offentliga konsumtionen ide olika faserna av konjunkturcykeln liksom även de genomsnittliga trendavvikelsetalen for totalefterfrågan exkl. offentlig konsumtion. Som väntat visar utvecklingen av den offentliga konsumtionen en mycket hög stabilitet i konjunkturcykeln i flertalet länder. Den genomsnittliga absoluta avvikelsen från trenden i procent av BNP är mycket liten i Japan och flertalet länder i Västeuropa. Den är stor endast i USA där de kraftiga växlingarna i militärutgifterna starkt påverkat utvecklingen av den totala offentliga förbrukningen av varor och tjänsten Varken någon tendens till medkonjunkturell eller motkonjunkturell rörelse kan spåras i utvecklingen for offentlig konsumtion utom i Kanada och Västtyskland. l dessa båda länder kan konstateras en svag motkonjunkturell utveckling for den offentliga konsumtionen i huvudparten av konjunkturcyklerna under 1954-1973.

1Att trendavvikelsetalen i tabell 9 for offentlig konsumtion i USA genomgående är negativa i de olika konjunkturfaserna förklaras av att den tidigare av de båda trendberäkningsperioderna avser perioden 1952-1964. Under de båda åren 1952 och 1953 var den offentliga konsumtionen i USA mycket hög (i samband med stora militärutgifter under Koreakriget). Härigenom har trenden för hela perioden 1952-1964 lyfts upp till en hög nivå och flertalet övriga år i perioden ligger under trenden. Tabelluppgifterna for USA återges därför ej i diagram 9.

sou 1979:38 Bilaga 2 91

Totalefterfrågan minus ofTentlig konsumtion

Botten- Uppgángsår Topp- Nedgångsår Genomsnittlig år 4-4 år i?? absolut forsta övriga första övriga avvikelse

-l ,9 -0,7 0,6 1,7 0,8 -0,9 1,5 -2.6 -0,9 -0,4 3,2 1,5 , _ 2.4 -2,8 -l.0 2,5 3,4 -0,1 -4,4 2,5 -1,3 -0,8 -0,7 2,1 0,6 -0.8 1.2 -l ,1 0,6 0,4 1,1 -0,7 -0,9 0,9 -2,8 -1,1 1,1 2,9 0,9 .. 2,1 -4,3 -2,9 1,2 3,3 1,1 -1,6 2,3 -2,7 -2,7 0,6 2,9 1,2 -1,9 2,2 -2,9 -1,8 1,1 2,7 -0,7 -0,5 1,7 -2,4 -4,7 2,0 2,0 -l,2 -0,9 2,4 -4,1 -3,3 1,3 2,9 1,4 -0,6 2,6 -2,8 1,1 1,2 3,6 0,4 -2,0 2,2 -1,7 -1,0 1,5 2,1 -0,4 -0,5 1,4

Tabell 10 Efterfrågans trendavvikelser Trendavvikelse för efterfrågan i fasta priser i procent av samma års trendvärde for BNP i fasta priser

Total Lager- Fast lnves- lnves- Export Privat Offentefter- inves- inves- tering tering av varor kon- lig frågan tering tering i bygg- i maski- och sum- konsumnader ner m. m. tjänster tion tion

USA 1954 -2,2 -0,7 -0,1 0.1 -0,2 -0,2 -0,7 -0,4

1958 -3,7 -0,8 -1,2 -0,6 -0,6 -0.3 -l,l -0,3

1971 -3,4 -O,4 -0,8 -O,l -0,7 -0,3 -1,2 -0_7

92 Bilaga 2 sou 1979:33

Total Lager- Fast 1nves« lnves- Export Privat OfTentefter- inves- inves- tering tering av varor konlig frågan tering tering i bygg- i maski- och sum- konsumnader ner m. m. tjänster tion tion

1972 -1,6 -0,2 0,1 0,5 -0,4 -0,3 -0,2 -1,0 1973 -0,4 0,3 0,4 0,3 0,1 0,5 0,0 -1,6

Kanada 1954 -6,9 -1,4 -2,9 -2,1 -0,8 -0,3 -1,8 0,0 1955 0,0 0,6 -1,9 -1,3 -0,6 0,3 0,0 0,0 1956 7,8 2,6 2,6 1,3 1,3 0,9 1,4 0,4 1957 4,1 -0,1 3,4 2,1 1,3 0,3 0,7 -0,3 1958 -0,8 -1,6 1,7 2,1 -0,4 -0,6 0,1 0.0 1959 0,4 0,3 0,5 0,6 -0,1 -0,7 0,5 -0,3 1960 -1,6 0,1 -0,7 -0,7 0,0 -0,7 -0,1 -0,2 1961 -3,0 -0,8 -1,3 -0,7 -0,6 -0,2 -0,7 0,2 1962 -1,3 -0.1 -1,2 -0,5 -0,7 -0,4 -0,3 0,4 1963 -2,2 -0,1 -1,4 -O,7 -0,7 -0,5 -0,4 0,0 1964 -0,7 -0,3 0,1 0,2 -0,1 0,0 0,1 -0,5 1965 1,2 1,1 1,3 0,8 0,5 , -0,8 0,6 -0,6 1966 3,6 0.9 2.5 1,0 1,4 0,0 0.6 -0,1 1967 1,1 -1,0 1,1 0,1 1,0 0,4 0,4 0,1

Japan 1956 4,0 0,3 1,1 . . . . -0,2 1,9 0,8 1957 2.8 1,4 1,1 .. .. -0,1 0,3 -0,1 1958 -4,6 -1,8 -2,0 . . . . -0,4 -0,7 -0,2 1959 -5,0 -0,9 -2,8 . . . . -0,3 -1.4 -O,3 1960 -1,6 -0,5 0,0 . . . . 0,0 -0.7 -0,4 1961 4,2 3,3 2,8 . . . . -0,4 -0,9 -0,3 1962 -0,9 -1,9 1,2 . . . . 0,0 -0,5 -0,1 1963 -0,5 -0,1 -0,5 . . . . -0,3 0,1 0,3 1964 2,2 0,4 -0,1 . . . . 0,5 1,6 0,4 1965 -2,8 -1,2 -1,2 . . . . 0,2 -0,7 0,1 1966 -3,5 -0,7 -2,0 . . . . 0,1 -1,0 0,0 1967 -0,5 1,5 -1,1 . . . . -0,6 -0,3 -0,1 1968 2,1 1,1 0,9 .. . . 0,0 0,2 -0,1 1969 2,5 -0,3 1,8 . . . . 0,4 0,7 -0,2 1970 3,8 1,3 1,7 . . . . 0,5 0,3 -0,2 1971 -0,1 -0,8 0,3 . . . . 0,8 -0,3 -O.1 1972 -2,1 -1,1 -1,0 .. .. -0,1 0,1 0,1 1973 -1,4 0,2 -O,8 . . . . -0,9 0,0 0,3

Storbritannien 1954 0,3 -0,6 0,1 0,4 -0,3 -0,3 0,2 1,0 1955 1,8 0,4 0,1 0,2 0,0 0.0 1,0 0,3 1956 0.2 0,1 0,0 0,0 0,0 0,3 -0,3 -0,1 1957 -0,8 0,1 0,0 -0,3 0,3 0,2 -0,8 -0,5 1958 -3,0 -0,5 -0,7 -0,7 0,0 0,0 -1,0 -1,0 1959 -1,6 -0,l -O.4 -0,4 0.0 -0,3 -0.1 -0,7

sou 1979:38 Bilaga 2 93

Total Lager- Fast lnves- Inves- Export Privat Offentefter- inves- inves- tering tering av varor kon- lig frågan tering tering i bygg- i maski- och sum- konsumnader ner m. m. tjänster tion tion

1960 1 ,9 1,4 0,3 0.0 0,3 0.1 0,6 -0,4 1961 1,6 0,3 1,0 0,5 0,5 0,1 0,2 0,1 1962 -0,7 -0,7 0,0 0,3 -0,3 -0,2 -0,4 0,5

1967 -0,1 -0,1 0,9 0,5 0,4 -1,5 -0,2 0,7 1968 1,1 0,3 1,0 0,7 0,4 -0,4 -0,2 0,4 1969 -0,9 0,1 0,4 0,3 0,1 0,4 -1,5 -0,4 1970 -1,7 0,1 0,1 -0.1 0,2 0,1 -1,5 -0,5 1971 -2,2 -0.6 -0.5 -0,2 -0,3 0,5 -1,3 -0.3 1972 -0,8 -0,8 -O,7 -0,2 -0,5 -0,1 0,8 0,1 1973 3,3 0,5 -0,6 -0,7 0.0 0,8 2,2 0,4

Frankrike

1959 -2,7 -0,2 0,0 0,2 -0,2 -0,5 -1,9 -0,5 1960 -0,1 1,1 -0,3 -0,1 -0,2 0,8 -1.5 -0,3 1961 0,1 -0,5 0,3 0,2 0,1 0,6 -0,4 0,0 1962 0,7 0,4 -0.7 -0,8 0,1 1,1 -0,3 0,3 1963 0,6 0,1 -0,7 -0,8 0,1 0,6 0,6 0,0 1964 1,5 0,2 0,6 0,4 0,2 0,0 0,7 0,0 1965 -0,7 -1,1 0,4 0,8 -0,3 0,0 0,1 -0,1 1966 -0,6 -0,1 0,6 0,7 -0,1 -0.5 -0,3 -0,3 1967 -1,8 -0,4 0,2 0,6 -0,3 -1,1 -0,3 -0,2 1968 -2,5 0,1 -0,4 0,0 «0,4 -1,5 -0,8 -0,1 1969 0,8 1.2 0,4 0,1 0,4 -0,8 -0,2 0,1 1970 0,5 0,4 0,2 0,1 0,2 0,2 -0,4 0,1 1971 -0,1 -0,7 -0,1 -0,5 0,3 0,6 -0,1 0.2 1972 0,4 -0.3 -0,2 -0,7 0,3 0,6 0,2 0.0 1973 1,2 0,2 -0.4 0,2 -0,4 0,9 0,6 0,0

Västtyskland 1954 -1,6 -0,1 -0,6 -0,3 -0,3 0,1 -1,0 0.0 1955 3,5 0,6 1,9 0,7 1,2 0,4 0,5 0,0 1956 3,3 -0,1 1,9 0,9 1,0 0,6 1,3 -0,7 1957 1,8 0,3 -0,1 0,0 -0,1 1,0 0,8 -0,6 1958 -2,2 -0,2 -1 ,l -0,6 -0,5 -0,5 -0,3 0,0 1959 -1,9 -0,2 -0,5 -0,1 -0,3 -0,7 -1,0 0,8 1960 0,4 1,0 -0,9 -0,7 -0,2 1,9 -0,7 -0.9 1961 1,1 0,2 0,2 -0,3 0,5 0,7 0,3 -0.2

1967 -7,| -1,7 -2,8 -0,8 -2,0 -1.1 -1.5 0,0

94 Bilaga 2 sou 1979:38

Total Lager- Fast lnves- lnves- Export Privat O1Tentefter- inves- inves- tering lering av varor kon- hg frågan tering tering i bygg- i maski- och sum- konsumnader ner m. m. tjänster tion tion

1968 -3,9 0,9 -2,1 -0,5 -1,6 -0,3 -2,0 -O,6 1969 0,7 1,6 -0,4 -0,5 0,1 0,4 -0,5 -O.5 1970 3,3 1,3 1,2 -0,1 1,3 0,4 0,7 -0,3 1971 1,6 -0,7 1,1 0,0 1,2 -O,1 1,2 0,1 1972 0,0 -0,7 0,4 0,3 0,2 -0,3 0.4 0,2 1973 0,9 0,0 -0,5 -0,2 -0,3 1,8 -0.5 0,1

Nederländerna

1958 -8,0 -1,6 -2,4 -0,8 -1,6 -1,3 -2,0 -O.8 1959 -5,8 -1,2 -1,3 -0,2 -1,1 0,1 -2,1 -1,3 1960 1,4 1,2 -0,1 -0,2 0,1 2,3 -1,4 -0,7 1961 -0,6 0,7 0,1 -0,3 0,4 0,0 -1,0 -0,4 1962 -1,1 -0,4 -0,2 -0,6 0,5 -0,3 -0.2 0,0 1963 -1,3 -0,9 -1,0 -O,8 -0,2 -1,2 1,1 0,7 1964 3,2 1,2 0,2 0,2 0,0 1,9 -0.3 0,1 1965 1,5 0,2 0,0 0,1 -O,1 0,7 0,7 -O,1 1966 -2,3 -0,4 0,5 0,3 0,1 -1,4 -0,6 -0,3 1967 -3,9 -0,8 1,0 1,2 -0,2 -3,1 -0,7 -0,3 1968 -1,8 -0,9 2,2 1,8 0,4 -2,4 -0,2 -0,4 1969 1,1 0,9 0,1 0,4 -0,2 -0,7 0,9 -0,1 1970 4,5 1,0 1 ,l 0,2 0,9 0,0 2,0 0,4 1971 1,9 -0,2 0,4 0,1 0,3 0,5 0,8 0,4 1972 *1,4 «0,6 -1,6 -0,9 -0,7 0,7 -0,2 0,3 1973 -1,5 0,2 -1,5 -1,4 -0,1 1.8 »2,0 0,0

Belgien 1954 0,1 0,2 0,9 0,8 0,1 -0,4 -0,7 0,4

1958 -5,3 -0,4 -2,5 -1,7 -0,8 -1,2 -1,0 -0,3 1959 -4,4 0,3 -1,7 -0,7 -1,0 -1,4 -1,6 -0,1 1960 -O,7 -0,6 -0,1 0,1 -0,2 -0,5 0.1 0,2 1961 1,4 0,3 1,0 0,7 0,3 0,4 -0,3 0,0 1962 2,9 «0,1 1,4 0,6 0,8 0,6 0,6 0,6 1963 -0,1 -O,5 -1,1 -1,0 -0,1 0,2 0,9 0,4 1964 2,3 0,8 . 0,8 1,1 -0,3 0,6 -0,2 0,3 1965 0,4 -O,3 0,7 0,8 -0,1 -0,2 -0,3 0,3 1966 -1,7 0,0 1,3 0,8 0,5 -2,2 -1,2 0,2 1967 -4,4 -0,4 0,9 0,7 0,2 -3,1 -2,0 0,2 1968 -3,5 -0,2 -0,4 -0,2 -0,2 -1,7 -1,3 0,0 1969 0,3 0,7 -0,2 -0,3 0,1 0,2 -0,6 0.1 1970 1,1 0,4 0,8 0,3 0,5 0,6 -0,5 -0,2 1971 -0,9 0,1 -0,6 -0,3 -0,3 -0,1 -0,1 -0,2 1972 -0 3 -0,7 -0,7 -0,3 -0 4 0,3 0,8 -0,1

1973 4,5 0,1 -0,5 43,5 0,0 2,8 2,4 4,1

sou 1979:38 Bilaga 2 95

Total Lager- Fast lnves- lnves- Export Privat Offentefter- inves- inves- tering tering av varor kon- lig frågan tering tering i bygg- i maski- och sum- konsumnader ner m. m. tjänster tion tion

Italien 1954 1,4 -O 6 -0 3 -0,5 0,2 0 2 1 7 0,5 1955 1,5 0,5 0,4 0,2 0,2 -0,3 0 8 0,1 1956 0,1 0,1 0,1 -0,2 0,3 -O.4 0,3 0,0 1957 -0,9 -0,2 0,2 0,2 0.0 0,0 -0,6 -0,4 1958 -3,0 -0,2 -0,8 0,2 -1,0 -0,3 -1,6 -0,2 1959 -2,8 -0,1 -0,8 0,2 -1,0 0,0 -1,9 -0,2 1960 -0.5 0,5 0,0 0.0 0.1 0,5 -1,5 -0,2 1961 1,8 0,8 0,8 0.0 0,8 0,8 -0,5 -0,1 1962 2,4 0,4 1,2 0,4 0,8 0,6 0,1 0,1

1972 -0,2 -2,0 -0,6 -0.6 0,0 -0,1 -1,1 0,1 1973 -0,2 0,7 0,7 -0,5 1,2 -0,8 -O,6 0,0 Österrike 1954 -5,2 -0,3 -1,8 -0,8 -1,0 -0,4 -2,1 -0,4

1958 -0.3 0,0 -0,8 -0,5 -0,3 -0,3 -0,1 0,6 1959 -1,5 -0,3 -1,0 -0,5 -0,4 -0,1 -0,3 0,3 1960 3,1 0,9 0,4 -0,4 0,7 0,5 0,3 0,0 1961 1,8 0,1 1,5 0,7 0,8 0,1 0,1 -0,2 1962 -1,3 -0,9 0,3 0,1 0,2 0,1 0,1 -0,3

1966 -O,4 0,3 0,8 0,4 0,4 -1,8 -0,1 -0,1 1967 -4,8 -0,7 -0,8 -0,3 -0,6 -2,9 -0,6 -0,1 1968 -5,4 -0,1 -1,4 -0,4 -1,0 -2,6 -1 ,O -0.1 1969 -4,7 0,6 -2,9 -1,9 -1,0 -0,7 -1,6 -0,2 1970 0,8 1,1 -l,6 -1,4 -0,3 1,9 -1,1 -0,1 1971 0,9 0,3 0,4 -.0,1 0,5 0,9 -O.2 -0,2 1972 4,1 -2,0 2,6 1,4 1,3 1,7 1,0 0.1 1973 5,3 0,8 1,5 1,4 0,2 1,4 1,2 0,3

Schweiz 1954 1,0 -0,9 0.8 0,6 0,2 -0,4 1,3 0,4 1955 2,3 0,6 0,8 0,7 0,0 0,1 0,9 0,0 1956 4,3 1,2 1,4 0,9 0,6 0,9 1,1 -0,3 1957 2,0 1,1 0,6 0,1 0,5 0,3 -0,3 0,4 1958 -8,6 -2,5 -3,4 -2,5 -0,9 -1,3 -2,1 0,4 1959 -5,3 -1,1 -2,1 -1,1 -0.9 0,0 -1,9 -0,5 1960 -3,0 0,8 -1.2 -0,4 -0,7 0,1 -1.8 -1,2 1961 2,0 1.6 0,7 0.6 0,2 0.3 -0,3 -0.4

96 Bilaga 2

Total Lager- Fast Inves- Inves- Export Privat Offentefter- inves- inves- tering tering av varor kon- lig frågan lering lering i bygg- i maski- och sum- konsumnader ner m. m. tjänster tion tion

1962 2,7 0,5 1,3 0,3 0,9 0,2 0.8 0,1 1963 -0,8 0,2 -0,6 -0,7 0,1 0,1 -0,4 -0,1 1964 1,7 0,3 1,3 1,2 0,1 -0,2 0,4 0,1 1965 1,2 -0,3 0,2 0,2 0,0 0,8 0,5 0,0 1966 -0,5 -0,3 -0,5 -0,3 -0,2 0,0 0,0 0,1 1967 -2,6 -0,3 -1,0 -0,7 -0,3 -1,3 -0,3 0,1 1968 -1,8 -0,2 -0,4 -0,3 0,0 -0,6 -0,6 -0,1 1969 2,9 0,5 0,9 0,6 0,3 1,2 0,4 0,0

Danmark 1954 5,4 0,1 1,6 0,9 0.7 0,1 3,2 0,7 1955 -0,9 -1,2 -0,6 -0,3 -0.4 0,3 0,5 0,2 1956 -3,5 0,0 -1,3 -0,7 -0,6 -0,9 -0,8 -0,3 1957 -4,4 0,6 -1,6 -0,7 -0,8 -0,2 -3,0 -0,4 1958 -6,6 -1,8 -1,9 -1,2 -0,7 0,4 -2,7 -0,9 1959 -1,5 0,6 -0,2 -0,5 0,3 0,1 -1,7 -0,5 1960 0,5 1,8 0,1 -0,1 0,2 0,4 -1,3 -0,5 1961 1,0 0,0 0,7 0,5 0,3 -0.4 0,9 -0,4 1962 3,7 0.9 1,1 0,4 0,7 -0,9 2,1 0,5 1963 -2,7 -1,5 -1,0 -0,3 -0,7 0,1 -0,5 0,3 1964 2,1 0,6 0,7 0,2 0,5 0,4 0,2 0,2 1965 2,1 1,3 0,6 0,6 -0,1 0,5 0,1 -0,3 1966 0,0 0,0 0,3 0,0 0,3 -0,4 0,4 -0,4 1967 -0,4 -0,9 0,8 0,7 0,2 -0,7 0,6 -0,2 1968 -1,9 -0,1 -0,6 -0,5 -0,1 -0,3 -0.6 -0,3

1972 -0,4 -1,7 0,7 0,6 0,0 0,2 -0,2 0,5 1973 2,0 0,5 0,9 0,5 0,4 0,4 0,6 -0,4 Sverige

1957 -0,4 0,4 -1,0 -0,6 -0,4_ 0,5 -0,3 0,1 1958 -1,6 -0,6 -0,3 -0,3 0,0 -0,4 -0,4 0,1 1959 -0,9 -1,0 0,2 0,3 -0,1 -0,4 0,1 0,2 1960 0,9 1,0 0,1 -0,2 0,3 0,6 -0.5 -0,3 1961 1,4 0,2 0,4 0,0 0,4 0,6 0,7 -0,5 1962 -1,6 -0,3 -0,3 -0,3 0,0 -0,2 -0,3 -0,4 1963 -0,7 -0,7 0,0 0,0 -0,1 -0,2 -0,2 0,5 1964 1,9 0,6 0,4 0,4 0,0 0,6 0,3 0,0 1965 2,5 1,3 0,3 0,2 0,1 0,2 0,7 0,0 1966 -0,2 0,1 -0,2 -0,3 0,1 -0,1 -0,1 0,0 1967 -2,0 -0,9 -0,2 -0,1 -0,1 -0,3 -0,4 -0,1 1968 -2,1 -0,6 -0,2 -O,3 0,1 -0,3 -0,5 -0,4 1969 1,1 0,2 0,1 0,0 0,1 0,4 0,7 -0,3 1970 4,0 1,7 0,4 0,3 0,1 0,6 0,7 0,6 1971 -1,1 -0,1 -0,5 -O,2 -0,3 -0,3 -0,8 0,5 1972 -1,9 -0,9 0,3 0,5 -0,2 -1,0 -0,5 0,1 1973 -1.6 -1,3 0.0 0,0 0,1 0,4 -0,5 -0,2

3 Spridning i syssel- Bilaga lager- och sättningsförändring inom industrin åren 1967-1974

(Nolleffektstudien)

Av Maj Nordin

98 Bilaga 3 sou 1979:38

Innehåü

I Presentation av undersökningen . . . . . . . . . . . . 100 l Undersökningens syfte . . . . . . . . . . . . . . . 100 2 Statistiskt underlag, beräkningsmetodik . . . . . . . . . 101 a) Källmaterial . . . . . . . . . . . . . . . . . 101 av materialet . . . . . . . . . . . . 101 b) Bearbetning c) Studerade variabler . . . . . . . . . . . . . . . 102 d) Använda spridningsmått . . . . . . . . . . . . . 103

11 Spridning i /ager- och sysselsättnings/örärtdring . . . . . . . 105 1 Spridning i lagerstockens förändring, prisomräknat . . . . . 105 a) Totala lagerstocken . . . . . . . . . . . . . . . 105 b) Lagerstocken av varor i arbete och fardigvaror . . . . . 117 c) Lagerstocken av . . . . . . . . . . . . 121

färdigvaror

2 Spridning i sysselsättningsförändringen . . . . . . . . . 127 a) lnom hela industrin, 1967-1974 . . . . . . . . . . 127 b) Branschvis, 1970-1974 . . . . . . . . . . . . . . 1-30 c) Storleksgrupperat, 1970-1974 . . . . . . . . . . . 130 d) Branschvis och storleksgrupperat, 1970-1974 . . . . . . 131

111 Lagerstödets storlek vid olika hypotetiska effekter av ett Iagersröd 134 utformat pa° alternativa sätt . . . . . . . . . . . . . 134 l Nolleffekt . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 134 a) Begreppet nolleffekt . . . . . . . . . . . . . . 135 b) Fem modeller för lagerstödets utformning . . . . . . . 136 c) Lagerstödet utformat enligt modell 1 . . . . . . . . . 138 d) Lagerstödet utformat enligt modell 11 . . . . . . . . 140 e) Lagerstödet utformat enligt modell III . . . . . . . . 141 f) Lagerstödet utformat enligt modell IV . . . . . . . . 142 g) Lagerstödet utformat enligt m0dellV . . . . . 2 Tänkbara effekter på lager och sysselsättning av alternativa 148 1972. Ett räkneexempel . . . . . . . . . . . 148 lagerstöd a) Förutsättningar för kalkylerna . . . . . . . . . . . 148 b) Lagerstöd enligt modell 1 . . . . . . . . . . . . . 157 c) Lagerstöd enligt modell Il . . . . . . . . . . . . 157 d) Lagerstöd enligt modell V . . . . . . . 157 3 Jämförelse mellan lagerstödsföretag och övriga företag 1972 . 161

Bilaga 3 99

IV Slutsatser av undersökningen 164 1 Undersökningens uppläggning . . . . 164 2 Spridning i lager- och sysselsättningsförändring 165 a) Lageriörändring . . . . 165 b) Sysselsättningsförändring . . . . . . . . . 166 c) Spridningens betydelse för lagerstödets utformning 166 Nolleffekten . . . . . . . . . 167

100 Bilaga 3 SOU l979z38

I Presentation av undersökningen

l Undersökningens syfte

Denna har i huvudsak två syften. Det ena är att belysa undersökning i utveckling och sysselsättning mellan enskilda variationen av lagerhållning Det andra syftet är att visa hur mycket ett lagerstöd (utformat på företag. alternativa ha kostat staten vid olika hypotetiska effekter på sätt) skulle och lagerhållning. Av speciellt intresse är att undersöka sysselsättning kostnaderna för nolleffekten, dvs. samhällets utgifter för lagerökningar i som skulle ha uppfyllt villkoren för lagerstöd utan att ändra sin fortag under åren ifråga. Vidare skall sysselsättnings- och lagerhållningspolitik också kostnaderna för ett lagerstöd vid olika tänkta positiva effekter på undersökas. Denna är nära lagerhållning och sysselsättning problematik med analysen av variationerna i lagerhållning och sysselsättförknippad ning. Ett lagerstöd skall fylla två funktioner: Förmå företagen att upprätthålla sysselsättningen i perioder med vikande efterfrågan samt dra upp lagerhållningen så att leveranskapaciteten är hög vid ett kommande efterfrågeuppsving. Enligt det resonemang som förts tidigare i utredningen är det lämpligt att sätta in detta i ett sent skede av konjunkturavmattningen dvs. i perioder med för industrin som helhet vikande sysselsättning och minskande eller oförändrad lagerhållning. Är nu utvecklingen av lagerhållning och möjligtvis i de enskilda företagen sinsemellan mycket olikartad, kan man sysselsättning anta, att ett relativt stort antal företag även under sådana perioder har en och lagerhållning som berättigar dem till utveckling av sysselsättning lagerstöd, utan någon motprestation i form av ändrat beteende från företaget. En stor variation i utveckling av lagerhållning och sysselsättning kan alltså tänkas medföra en i denna bemärkelse stor fast utgift för ett lagerstöd. Om ett lagerstöd är attraktivt för det enskilda företaget avgörs i stor utsträckning av i vilken grad företaget måste modifiera sina sysselsättningsoch/eller för att erhålla stöd. En stor spridning i lagerhållningsplaner sysselsättning och lagerhållning innebär att ett betydande antal företag under en lågkonjunktur har väsentligt starkare negativ utveckling av lagerhållning och/eller sysselsättning än industrin som helhet. En rimlig hypotes kan då vara, att dessa företag kan vara svåra att påverka med ett lagerstöd. Omvänt kan detta uttryckas så: en relativt likartad utveckling av sysselsättning och företagen sinsemellan medför en mindre fast kostnad för lagerhållning lagerstöd, samtidigt som möjligheterna till positiv påverkan på lagerhållning

Bilaga 3

och sysselsättning ökar. För att kunna utvärdera förutsättningarna att förverkliga målsättningarna med lagerstödet behövs därför statistik, som visar hur företagen i industrin fördelar sig med avseende på sysselsättningsutveckling och lagerutveckling.

2 Statistiskt underlag, beräkningsmetodik

2 a Kal/material Underlag för framtagning av denna statistik utgörs av finansstatistikens uppgifter för åren 1966-1974. Undersökningen omfattar s. k. identiska företag med minst 20 anställda (åren 1966-1969 företag med minst 50 anställda). Med identiska företag avses företag som mellan två år inte fusionerat eller lagt om räkenskapsår. Undersökningen avser industriföretag exkl. varv. Tabell 1:1 Antal företag i undersökningen

Företag med mer Företag med Företag med mer än 50 anställda 20419 anställdaa än 20 anställda

a Representeras av urval.

2 b Bearbetning av materialet

Statistiska centralbyrån har utfört bearbetningen av detta material och i matrisform framställt tabeller innehållande uppgifter om antal företag, sysselsättningsförändring i antal, lagerförändring i 1 000 kr fördelade efter procentuell lagerstocks- och sysselsättningsförändring. Lagerförändringen redovisas dels för totala lagret, färdigvaror och varor i arbete samt enbart färdigvaror. Separata redovisningar sker för basindustrierna (dvs. gruv-, skogs- och stålindustri), Verkstadsindustri exkl. varv samt övrig industri. Företagen indelas vidare i 4 storleksgrupper, nämligen 20-49 anställda, 50-199 anställda, 200-999 anställda, 1 000- anställda. För år 1972 redovisas lagerstödsföretag resp. icke lagerstödsföretag separat. Vid redovisningen har det inte varit möjligt att ta hänsyn till att vissa företag har brutet räkenskapsår.

102 Bilaga 3

Tabell 1:2 Fördelningen av antalet anställda samt ingående total lagerstock på industrisektorer och storleksgrupper år 1973

Ingående % Antal % lagerstock anställda (mkr)

Företag med

2 c S raderade variabler

Lagerförändring

1 linansstatistiken redovisas ingående och utgående lagerstock uppdelad på insatsvaror, varor i arbete och lärdigvaror till det lägsta av anskaffningspris och återanskaffningspris efter avdrag För inkurans. Utgående lager år O skall vara lika med ingående lager år l. Lageruppgifterna framtas för lärdigvaror, varor i arbete och insatsvaror dels i löpande priser dels i priser gällande vid ingången av året. Med lagerlörändring i löpande pris avses här skillnaden mellan utgående och ingående lagerstock, så som de redovisas i linansstatistiken. Den procentuella förändringen av lagerstocken i löpande pris framkommer genom att utgående lagerstock divideras med ingående lagerstock. Utgående lagerstock i priser gällande vid ingången av året har framkommit genom att utgående lagerstock räknats ned med en prisindex. vilken mäter prislörändringen under loppet av året. För att denna prisomräkning inte skall bli alltför grov har en finare branschindelning tillämpats. Företagen har klassiñcerats enligt nedanstående indelning. SNI 2 Gruvor och mineralbrott 31 Livsmedels-, dryckesvaru- och tobaksindustri 32 TextiI-. beklädnadsa läder och lädervaruindustri 33111 Sågverk m. m. 33./.33l ll Trävaruindustri exkl. sågverk 341 11 Massaindustri 34./.34l11 Pappers- och pappersvaruindustri, gralisk industri 35 Kemisk industri, petroIeum-, gummi- och platsindustri 36 lord- och stenindustri 37 Järn- och metallverk 38./.3841 Verkstadsindustri exkl. varv 39 Annan tillverkningsindustri

Prisindexar för dessa branscher har framtagits. För lagren av färdigvaror

Bilaga 3 103

och varor i arbete har producentprisindex För motsvarande bransch använts. För delbranscherna inom basindustrierna har skett en hopvägning av hemmamarknadsdelen i producentprisindex och exportprisindex enligt handelsstatistiken. Detta beroende på producentprisindex karaktär av noteringsprisindex, vilket För vissa år kan ge relativt starkt missvisande bild av leveransprisutvecklingen - i synnerhet För basindustrierna. Lagren av insatsvaror har För varje delbransch prisomräknats med en sammanvägd index. Viktsystemet baseras till stor del på SCB:s årliga insatsvarugruppstatistik. De ingående prisindexserierna utgör relevanta delserier ur producentprisindex

och importprisindex.

Denna metodik har använts För homogena Företag, dvs. Företag vars Förädlingsvärde till mer än 60 % hänför sig till någon av de ovan uppräknade branscherna. För heterogena Företag, som alltså inte går att klassificera efter ovanstående regel har Följande metodik använts: Heterogena Företag med mindre än 200 anställda har klassiñcerats som tillhörande den bransch där de har sitt största Förädlingsvärde och prisomräkningen har skett enligt samma metod som För homogena Företag. För heterogena Företag med mer än 200 anställda görs en sammanvägning av prisindex med hjälp av uppgifter om Företagets omsättning Fördelad på branscher. _ Med lagerförändring i fast pris avses alltså skillnaden mellan utgående lagerstock, prisomräknad på detta sätt, och ingående lagerstock som den redovisas i finansstatistiken. Den procentuella förändringen av lagerstocken i fast pris framkommer genom division av dessa två storheter.

SysselsättningsFörändring

I ñnansstatistiken redovisas varje år uppgifter om medelantalet helårsanställda. Uppgifterna avser såväl arbetare som Forvaltningspersonal. Medelantalet helårsanställda beräknar Företagen på så sätt att summa arbetade timmar under året divideras med ett normalantal timmar För året för en heltidsanställd. Sysselsättningsförändring år l avser alltså här skillnaden mellan medelantalet helårsanställda år l och år 0. Den procentuella Förändringen av sysselsättningen år l framkommer som en division mellan medelantalet helårsanställda år 1 och år O. Detta innebär tyvärr en brist i undersökningen, då uppgifterna om lagerförändring För ett Företag avser utvecklingen under loppet av året, medan uppgifterna om sysselsättningsutveckling avser medelantalet helårsanställda under två på varandra Följande år.

2 d Använda spridningsmârr

Spridningen har undersökts För variablerna procenrue/l förändring av lagerstocken i fasta priser resp. procenruellförändring av sysselsättningen. För att kartlägga denna spridning har s. k. percentiler beräknats För varje år. Följande percentiler har framtagits.

P15 = femtonde percentilen P25 = nedre kvartil P50 = median P75 =övre kvartil P85 = åttiofemte percentilen

104 Bilaga 3

Med P35 avses det procentuella förändringstal, vilket delar in företagen så, att 85 % av företagen redovisar en procentuell förändring understigande detta tal, och 15 % av företagen redovisar en procentuell Förändring större än detta tal. På motsvarande sätt framtas de övriga percentilerna. P50 överensstämmer definitionsmässigt med medianen, dvs. det procentuella förändringstal, vilket delar in företagen så, att ena hälften av Företagen redovisar en procentuell förändring överstigande detta tal och andra hälften redovisar en procentuell förändring mindre än detta tal. Hälften av företagen redovisar alltså procentuella lörändringstal mellan värdena för P25 (= nedre kvartilen) och P75 (= övre kvartilen). 70 % av företagen redovisar procentuella förändringstal mellan värdena för P15 och P35. Vidare har den s. k. variarionsvidden beräknats dvs. halva skillnaden mellan övre och nedre kvartil.

=

--P75;P25

Variationsvidd

Bilaga A3 105

II Spridning i lager- och

sysselsättningsförändring

1 Lagerförändringens spridning

1 a Tora/a lagersrocken Låt oss först betrakta företagens sammanlagda förändringar av totala lagret inom industri exkl. varv. Av diagram 1 framgår lagerförändringen åren 1967-1974 För företag med mer än 50 anställda. Lagerförändringen är här För varje Företag korrigerad För prisförändringen under loppet av respektive år, med andra 0rd lagerförändringen är uttryckt i priser vid ingången av respektive år. Däremot är lagerförändringarna inte omräknade till ett visst års prisnivå (dvs. de är inte fastprisberäknade). Dessutom omfattar de För respektive år olika antal företag. Serien över lagerförändringarna är alltså inte jämförbar mellan de olika åren, men den ger ändå en relativt god bild av lagervolymförändringarnas riktning och inbördes storlek. Om vi i stället väljer att addera Företagens ingående lagerstockar (För totala lagret) och till denna summa lägger den sammanlagda lagerförändringen, korrigerad för prisförändringen under loppet av årenerhåller vi summa utgående lagerstock i priser vid ingången av året. Vi kan då mäta lagerförändringen som kvoten mellan utgående och ingående lagerstock. Vi får då en mellan de olika åren jämförbar serie. Diagram 2 visar procentuella Förändringen mellan utgående och ingående lagerstock åren 1967-1974. Diagram 2 bekräftar intrycket från digram l. 1967-1969 minskade lagren i successivt allt snabbare takt. 1970 skedde ett kraftigt omslag och en stark - den största under Under 1971 lagerökning ägde rum perioden. fortsatte lagren att öka - men i mycket svagare takt än 1970. Vid utgången av 1971 ansåg en mycket stor del av industriföretagen att lagren var alltför stora i Förhållande till produktionsnivån. Under 1972 reducerades lagren väsentligt och under 1973 accentuerades minskningarna ytterligare i samband med ett starkt efterfrågeuppsving utomlands. Vid slutet av 1973 bedömdes lagren av många Företag som små, och under 1974 skedde en snabb uppbyggnad av lagren. Vi har nu resonerat om företagens sammanlagda lagerförändringar. Vi kan kalla detta För nettolagerförändringen. Men exempelvis en nettolagerminskning kanju åstadkommas på många sätt. Man kan tänka sig att praktiskt taget samtliga företag har en liten lagerminskning. Man kan också tänka sig att hälften av Företagen minskar sina lager och andra hälften har växande lager, men att summan av alla Företagens lagerförändringar blir negativ. Vi vill

106 Bilaga 3 Milj. kr.

2 000

1 600

1 200

--400

800 - 1 200

-1 600 Diagram I . Lagezj/öränd- 72 000 ring uttryck! i nzilj. kr. Totala lagret. prisomräknat. Industri exkl. varv. Företag med mer än 50

L_ 1 1 l I I 1 1 L 1

anställda. 67 68 69 70 71 72 73 74

L.

Ä I \

“

_ I

m J \ l

_ \

_ \ Diagram 2. Prøcenmel/ _ \/ _lörändring mel/an ingåen-

de och ingående lager- \l

-10 _ stock Totala lagret. prisomräknat. Industri exkl. varv.

Företag med mer än 50 I 1 I I J l I I

anställda. 67 68 69 70 71 72 73 74

Bilaga 3 107

alltså undersöka variationen hos de enskilda företagens lagerförändringar. Här har vi mätt lagerförändringen som kvoten mellan utgående och ingående lagerstock och uttryckt detta som procentuell förändring av lagerstocken. Detta för att få jämförbarhet mellan företag av olika storlek och därmed olika storlek på lagerstocken. Att undersöka variationen av den absoluta lagerförändringen mätt i kronor skulle endast ge till resultat att stora företag har stora lagerförändringar och små företag har små lagerförändringar. Att mäta variationen hos den procentuella förändringen av lagerstocken innebär en absolut gräns för variationen nedåt. Lagren kan ju inte minska med mer än 100 %,dvs. tömmas helt. För variationen uppåt finns teoretiskt sett inte någon övre gräns. Om den ingående lagerstocken av någon anledning är extremt liten, kanske nära noll, blir naturligtvis följden mycket höga tal för den procentuella utvecklingen av lagerstocken trots att lagerförändringen mätt i kronor inte nödvändigtvis behöver vara uppseendeväckande stor. För att kartlägga spridningen har s. k. percentiler för lagerstocksförändringen beräknats. 1 tabellbilagan längst bak redovisas samtliga värden för de olika percentilerna åren 1967-1974. Materialet finns branschindelat och storleksgrupperat för åren 1970-1974. l diagram 3 på sid. 108 visas värdena för de olika percentilerna under åren

1967-1974, sammanbundna till kurvor. Den mittersta kurvan (P50) visar

alltså medianerna för åren 1967-1974. Det streckade området avgränsas av de

övre och nedre kvartilerna (P75 resp. P25), och visar alltså det variationsom-

råde inom vilket hälften av företagen befinner sig. Vill vi få med 70 % av företagen, får vi gå ut till de yttersta linjerna i diagrammet, dvs. detta

variationsområde begränsas av kurvorna för (P75 och P15).

År 1967 var alltså medianvärdet +1 1/2 % , dvs. hälften av företagen ökade totala lagerstocken med mer än 1 1/2 %. Den andra hälften av företagen minskade antingen lagerstocken eller ökade denna med mindre än l 1/2 %.

Hälften av företagen hade lagerstocksförändringar på mellan -11 % (=P25) och +15 % (=P75). En fjärdedel av företagen hade lagerökningar på mer än

15 % och en fjärdedel av företagen hade lagerminskningar på mer än -l l %. År 1967 hade vidare 70 % av företagen lagerstocksförändringar på mellan ca

-17 % (=P15› och +24 0/0 (=P75›. 15 % av företagen hade lagerökningar på

mer än 24 % och de resterande företagen hade lagerminskningar på mer än -17 %. Av diagrammet framgår att de övre och nedre gränserna för variationsområdena tämligen väl följer kurvan för medianerna. Som vi antog tidigare är variationen uppåt väsentligt större än nedåt. Vi ser också att gränserna för variationsområdet ökar mycket kraftigt, då vi utvidgar från 50 % av företagen till 70 % av företagen. Grovt uttryckt kan vi säga, att hälften av företagen under perioden 1967-1974 hade årliga lagerstocksförändringar på i genomsnitt mellan -10 % och +20 %. 70 % av företagen återfanns inom området-20 % och +30 %. De övre och nedre gränserna för variationsområdet parallellförsköts emellertid uppåt och nedåt i stor utsträckning. Dessa förskjutningar samvarierade med nettolagerförändringen. Tabell 11:1 visar variationsvidden år 1967-1974. dvs. halva skillnaden mellan de övre och nedre kvartilerna. (För en närmare beskrivning hänvisas till kap. 1, avsnitt 2 d, sid. 103).

108 Bilaga 3

“ P50 Median

Vcriationsområde för 70 % av företagen u a Vunohonsområde för 50 °/o P25 av företa gen

% P15 45 40 35

30 25 20 15

#10

»15 »2o Diagram 3. Variariønsom- M25 råden för procenrue/I förändring av lagets/ock Totala lagret, prisomräknat. Industri exkl. varv. I I I I I 1 1 I I Företag med mer än 50 anställda. 67 68 69 70 71 72 73 74

Bilaga 3 109

P Tabell Ilzl Variationsvldd :ü Procentenheter 2

Variationsvidden är som störst 1970 och 1974, dvs. de år som lagren ökat kraftigast. Om vi återgår till att betrakta diagram 3. ser vi att detta till största delen beror på att den övre gränsen för variationsområdet kraftigt förskjuts uppåt -betydligt mer än den nedre gränsen. Detta sammanhänger antagligen med utvecklingen av lagren de närmast föregående åren. 1968 och 1969 liksom 1972 och 1973 minskade lagerstocken. Man kan då anta att vid ingången av 1970 respektive 1974 var lagerstockarna i många företag ovanligt små. Detta bekräftas också av företagens omdömen om Iagerstockarna vid dessa tidpunkter i konjunkturbarometern. Vi får då som ett resultat av Iagerökningen många företag med stora procentuella förändringar av lagerstocken. Värt att notera är också att variationsvidden, förutom de konjunktu rberoende växlingarna, också visar en trendmässig ökning under loppet av perioden. Vi har nu berört företag med fler än 50 anställda. Lagerstockarna inom industrin är emellertid till mycket stor del koncentrerade till de största företagen. Materialet finns storleksfördelat från år 1970 och omfattar från och med 1970 även företag i storleksgruppen 20-49 anställda. Drygt hälften av företagen hade under åren 1970-1974 mer än 50 anställda. Företag med mer än 50 anställda hade samtidigt ca 95 % av de samlade Iagerstockarna. Drygt 10 % av företagen hade mellan 200-999 anställda och ca 20 % av lagerstockarna. Omkring 5 % av företagen hade mer än 1 000 anställda och inom dessa företag återfinner vi närmare 70 % av industrins Iagerstockar. [diagram 4 och 5 på sid. 110 och 111 ser vi på samma sätt som i diagram 3 dels medianerna, dels variationsområdet för hälften av respektive 70 % av företagen. Vi ser här att de övre gränserna för variationsområdet för de flesta år ligger betydligt lägre i diagram 5 än i diagram 4, dvs. de större företagen är inte alls lika benägna för dramatiska lagerökningar som de mindre. Vi ser också att hos företag med mer än 1 000 anställda ligger de övre gränserna i sin tur lägre än hos företag med 200-999 anställda. De nedre gränserna ligger för de flesta år något högre i diagram 5 än i diagram 4. Ett undantag utgör dock 1973, det år som lagren reducerades mest. Då hade de större företagen ungefär samma gräns för variationsområdet nedåt som de mindre. Tabell 11:2 visar variationsvidden för de större företagen.

110 Bilaga 3 sou 1979:38

°/o Företag med % Företag med _ 20-49 anStä||d8 _ 50-199 anställda 70 70 ” 65 65 60 - . 60 * 55 - 55 - P °5

30 /

Th

.. A t. ;

W

› ” _ n 25 -- W s

IA Ni ,A NT” N

- - 7

20 W 20 A.

° .15 15

10 10

P50

5 _ nun-du... VP50 5 _ Hur-living. /l

-4-.,___ Nan-u. a!

/i

§ i 0 7 0 -w u, 4 V _ _ 5 __5 _

-10 - . -10 -

LLLL . . L , P25

. i H15 F_ ä 15 _ J “Nwø

“u .r P25

-20 _ -20 _ P15

- - -25 425

L_ p” -30 - -30 _

Diagram 4. Variarionsområden för prøcenlue/l jör-

ändring av Iagersrock.

I

Totala lagret, prisomräknat. Industriexkl. varv. 70 71 72 73 74 70 71 72 73 74

Bilaga 3 11 1

% med % med Företag Företag 200-999 anställda 1 000- anställda 45

40 Pas 35

30 P75 25

1111111 P50 P50

P25 P25 -10

9-15 P15 P15 -›-20

_25_ #25

_30_ -30 Diagram 5. Variationsønrråden för procenruel/ jör- ändring av Inge/stock

Ll__1__.l__1__J Totala lagret. prisomräk-

70 71 72 73 74 70 71 72 73 74 nat. Industri exkl. varv.

P Tabell 11:2 Variationsvidd =

§5

Procentenheter

Om vi jämför med tabell 1, ser vi att variationsområdet krymperju större företagen i gruppen blir. De större företagen har alltså en mer likanad lagerutveckling inbördes än de mindre. Samtidigt är Förskjutningarna av variationsområdet mel/an de olika åren betydligt mer markerade lör de största

1 12 Bilaga 3

företagen. Variationsområdet är dock även för de större företagen relativt stort. Ett typiskt lagerökningsår som 1974 har alltså en fjärdedel av företagen med mer än l 000 anställda lagerminskningar på mer än 8 %. 15 % av Företagen reducerar sina lager med mer än 16 %. En viss del av spridningen i lagerutvecklingen för industrin är naturligtvis beroende på att de olika faserna i konjunkturförloppet inträder med en viss tidsförskjutning mellan olika industribranscher. En del av den oenhetliga lagerutvecklingen går alltså att Förklara med att industribranscherna befinner sig i olika faser av lagerutvecklingen. Diagram 6 på sid. 113 visar nettolagerutvecklingen 1970-1974 för industri exkl. varv, basindustrier, verkstadsindustri exkl. varv samt övrig industri. Lagerökningen 1970 var starkast inom verkstadsindustrin. Lagerökningen tilltog 1971 inom basindustrierna, medan den avtog inom verkstadsindustrin och övrig industri. Reduceringen av industrins lagerstockar 1972 var helt hänförlig till verkstadsindustri och övrig industri, medan basindustriernas lagerstockar var oförändrade. Den starka neddragningen av lagren under 1973 härrörde däremot till största delen från basindustrierna. Under 1974 ökade basindustriernas lager relativt obetydligt, medan framför allt verkstadsindustrin men även övrigindustrins lagerstockar sköt i höjden. Vissa skillnader i lagerutvecklingen under åren för de tre industrisektorerna kan vi alltså konstatera. Skillnaderna är dock inte alltför påfallande och utgörs till största delen av varierande styrka i lagerförändringen. lnte under något år förelåg en direkt motsatt utveckling av lagren mellan de tre industrisektorerna. Vi skulle säkerligen få ett mer markant utslag vid en mer långtgående indelning av industrin. De tre industrisektorerna inrymmer nämligen delbranscher med mycket skiftande lagerutveckling. Av diagrammet framgår också. att det är basindustrierna som svarar för de starkaste lagerförändringarna, medan övrigindustrin har en väsentligt lugnare utveckling av sin lagerstock. Detta är ett väntat resultat med tanke på karaktären av dessa industrisektorers produkter. Inom övrigindustrin är möjligheterna att variera lagrens omsättningshastighet starkt begränsade (exempelvis för livsmedelsindustrin och beklädnadsindustrin). Diagram 7 visar variationsområdet för de tre industrisektorerna. (Diagram 7-9 återfinns på sid 114-116.) Diagram 8 och 9 visar variationsområdet för företag med 200-999 anställda och med mer än l 000 anställda, totalt och för de tre industrisektorerna. Några stora skillnader i variationsområdets storlek mellan de tre industrisektorerna föreligger inte genomsnittligt sett under perioden 1970-1974. Bland företag med 200-999 anställda har dock basindustrierna större variationsområde än verkstadsindustrin och övrig industri. Vidare är variationsområdet för basindustrierna betydligt mer växlande i storlek mellan åren än för verkstadsindustrin och övrigindustrin. Låt oss betrakta 1973 - det år då de största skillnaderna i nettolagerutveckling förelåg. Nedanstående tabell visar variationsvidden hos de största företagen detta år.

sou 1979:38 Bilaga 3 113

P =

Jiz-Pg-S-

Tabell 11:3 Variationsvidd Procentenheter

Industri Bas- Verkstads- Övrig exkl. varv industri industri industri exkl. varv

Företag med 200-999 anställda l5 15 13 14 Företag med l 000- anställda 12 10 10 11

10“ÃÄ

10-/

_ 5-_

_ 1 5 15

10-

10--\ 5__ 5-

/L

\

Diagram 6. Procenruell 710_ ^10_ _förändring mellan utgående och ingående lagerstock. Totala lagret, prisomräk- | I nat. Företag med mer än

70 71 72 73 74 70 71 72 73A 74 20anställda.

1 14 Bilaga 3

Vi ser i tabell 11:3 att variationsområdet för hela industrin är något större än För de tre industrisektorerna var och en för sig, dvs. en viss del av spridningen För industrin kan förklaras med olikheter i lagerutvecklingen mellan de tre industrisektorerna. Någon större reducering av spridningen är det dock inte fråga om ens under detta år.

0 å, % Industri exkl. varv Basindustri - 60 - 60 P 85 50 - 50 v P85

V

40 _ 40 _ P75 7 30 -

* 20

10 r

0 ..

*10 -

._ A20

-40 r

50 Pas P85

40 r 40 -

30 - P75 30 - P75 _ _ 20 f Hn | _

I

10 F 10 p 50 P50 | o i_ 0 F v|

Mmmm in

P25

11W_

-10 _ ._10 -

J P25

v

/20 \ P15 -20 _

P” 130 _ #30 _ Diagram 7. Variatiønsområden .lör procentuell _förändring av Iagerslock. Totala lagret, prisomräknat. Företag med mer än LJ_;_L__J__J 20 anställda. 70 71 72 73 74 70 71 72 73 74

sou 1979:38 Bilaga 3 H5 % % . .

h 1

,J O _ 0 _

| - 10 - (10 | - 920 *[20

°/° Verkstadsindustri exkl. varv % Övrig indust 50 -

40 »

30 -

“ 20

10 . 0 _

-10 _

20 ““ Diagram 8. Varialionsømråden för procenruel/ _förändring av lagersrøck. Totala lagret, prisomräk-

I

nat. Företag med 200-999 70 71 72 73 74 70 71 72 73 74 anställda.

1 16 Bilaga 3

. % industri exkl. varv “V ° Basindustri 50 40 I 40 i 30 30 20 10

-710 -20 --30 I (40 i 4 O

% _ 0 Verkstadsindustri exkl. varv /° Övrig industri 40 30 20 10 O -10 20 Diagram 9. Variarionsområden fdr procenlue/l jör- -3O ändring av lagerstock. Totala lagret, prisomräk-

nat. Företag med 1000- L_.I_.I_L__L_I

anställda. 70 71 72 73 74 70 71 72 73 74

sou 1979:38 Bilaga 3 117

1 b Lagersrocken av varor i arbete och _färdigvaror Låt oss först betrakta nettolagerförändringen av varori arbete och färdigvaror. Tabell 4 visar denna för perioden 1970-1974 för hela industrin och de tre industrisektorerna. Tabell 11:4 Lagerförändring av varor i arbete + fárdigvaror. Prisomräknat till prisnivå vid ingången av respektive år Företag med mer än 20 anställda. Milj. kr

Utvecklingen är mycket lik nettolagerförändringen för totala lagret. Den starkaste lageruppbyggnaden ägde rum 1970, främst då inom verkstadsindustrin och basindustrierna. Lageruppbyggnaden 1971 blev väsentligt lägre än 1970. 1972 minskade industrins lagerstockar, hänförligt till Verkstadsindustri och övrig industri. Den starka reduceringen av industrins lagerstockar 1973 skedde framför allt inom basindustrierna, medan minskningarna inom verkstadsindustrin och övrigindustrin var ganska måttliga. 1974 skedde ett omslag i lagerutvecklingemoch lagren började åter växa, framför allt då inom verkstadsindustrin. Liksom för totala Iagerstocken är det basindustrierna som svarar för de starkaste förändringarna, medan övrigindustrin har en väsentligt lugnare utveckling av sin lagerstock. Diagram 10 visar variationsområdet för Iagerstocken av varor i arbete och fardigvaror åren 1967-1974 för företag med mer än 50 anställda. (Diagram 10-12 återfinns på sid. 118-120.) Diagram 11 och 12 visar variationsområdet för företag med 200-999 anställda och med mer än 1 000 anställda, totalt och för de tre industrisektorerna. Vi ser att variationsområdet är väsentligt större än för totala Iagerstocken (jämför diagram 3 och 5 på sid. 108 och lll). Med tanke på finansiella restriktioner och fysiskt lagringsutrymme är det rimligt att företagens totala lagerstockar inte kan varieras i samma utsträckning som delar av denna. Detta har givetvis en del konsekvenser för ett lagerstöd som enbart gäller färdigvaror och varor i arbete. Företagen får då ett visst spelutrymme vid avvägningen av lagerhållning av insatsvaror respektive färdigvaror och varor i arbete. Av diagrammen framgår också, hur Variationsområdet krymper, om urvalet begränsas till de största företagen. Storföretagens lagerbeteende varierar ändå inom tämligen vida margina1er-variationsområdet för hälften av storföretagen inom industrin är ganska konstant ca 30 procentenheter under dessa år. Vill vi få med 70 % av storföretagen, finner vi dem inom ett område av drygt 50 procentenheter. A Verkstadsindustrins storföretag har genomgående det minsta Variations-

1 18 Bilaga 3

området - dvs. uppvisar det mest enhetliga beteendet. Förklaringen är antagligen till stor del att med denna grova branschindelning inryms inom basindustrierna och övrigindustrin delbranscher med som helhet mer skiftande Iagerutveckling än inom verkstadsindustrin. Uppdelningen på industrisektorer ger dock inte någon reducering av variationsområdet i den meningen att delsektorerna har mindre variationsområde än industrin totalt.

% Pas 75 “

70 -

65 - ” 60

50 *

40 _ ; l \ l \ 35 1 - A 30 \ l 1. x\ \ 25

20t- 15-

-710- L

-15.. “k_ /

Diagram l0. Variations- _ områden för procentuel/ “20 P15 _förändring av Iagerstock. Varor i arbete och färdigvaror, prisomräknat. Industri exkl. varv. Företag -30 l med mer än 50 anställda

llllllll

P8580 96 år 1974 67 68 69 70 71 72 73 74

Bilaga 3 119

% % 1 Industri exkl. varv Basindustri i I 70 70 A

“* r i

60 60 1

i 50 50 ° i \ 40 40 _ 1

_ \ 30 30 I

Ni

»M

20 20 _ N 1 _ 10 10

NN

1 0

10 10 P25

Ä Aux

_ v

0 | Variations-

HH

Diagram ll. 10 -10 P25 områden för procentuell ., P1 5 ,förändring av Iagerslock. #20 -20 *- Varor i arbete och färdigvaror, prisomräknat. Företag med 200-999 anstälida

i

70 71 72 73 74 70 71 72 73 74 Ip85s0 9a a: 1971.

120 Bilaga 3 % lndustri exkl. varv % Basindusstri 60- 60 50

0 »10- - 10 - -20 --20 30 __ -40 *40 50

% Verkstadsindustri exkl. varv % indiustri Övrig 60- 60 50 Pas 40 30 P75

Diagram 12. Variationsområden för procemuel/ _förändring av Iagersiock. Varor i arbete och färdigvaror, prisomräknat. Företag med mer än l 000

anställda. 70 71 72 73 74 7b 71 72 73 74

Bilaga 3 121

l c Färdigvariz/agren

l enlighet med resonemanget ovannkan vi vänta oss en ytterligare större

spridning i Företagens lagerbeteende, om vi begränsar oss enbart till lagerstocken av färdiga varor. Diagram 13 (på sid. 122) visar variationsområdet för företag med mer än 50 anställda åren 1967-1974. Om vijämför med diagram 3 och diagram 10, ser vi att detta antagande är riktigt. Variationsområdet för enbart fárdigvarulagren är mycket stort. Framför allt är det de övre gränserna för variationsområdet som kraftigt förskjuts uppåt -så kraftigt att vi har svårt att fastställa dem. Indelningen av den procentuella lagerstocksförändringen gär nämligen inte längre än till +80 % , och företag med större lagerökningar hamnar i ett uppsamlingsintervall. Under åren 1967-1974 hade mellan 20 och 30 °/o av företagen med mer än 50 anställda så stora ökningar av sina fardigvarulager. De nedre gränserna för variationsområdet ligger likaså lägre, om vi begränsar oss enbart till lagerstocken av färdiga varor. Diagram 14 A och B visar variationsområdet, när vi delar upp företagen efter antal anställda. (Diagrammen 14-17 återfinns på sid. 124-127.) Vi ser hur variationsområdet krymper ju större företagen blir. [nte ens de allra största företagen uppträder dock särskilt enhetligt - variationsområdet för hälften av företagen är mellan 30 och 50 procentenheter. Diagram 15 visar variationsområdet för de tre industrisektorerna. Diagram 16 och 17 visar variationsområdet för företag med 200-999 anställda respektive l 000anställda fördelade på de tre industrisektorerna. Någon märkbar reducering av variationsområdet äger inte rum vid en uppdelning på industrisektorer varken för samtliga företag med mer än 20 anställda eller för de större företagen. Detta sammanhänger med att färdigvarulagrens utveckling inte skiljer sig alltför starkt mellan de tre sektorerna, vilket belyses i nedanstående tabell.

Tabell 11:5 Lagerförändring av färdigvaror. Prisomräknat till prisnivå vid ingången av respektive år

Företag med mer än 20 anställda. Milj. kr

De största skillnaderna i fárdigvarulagerutvecklingen föreligger år 1972 och 1973, men inte heller under dessa år ger uppdelningen på industrisektorer någon påtaglig reducering av spridningen.

122 Bilaga 3

% 7 80 a I P75

- ”Vt

70- ____ 65-

60- Ä 55-

50 -

45.-

40 -

35 y-

30 - 25

20 - 1a. - P50

15 r u,

_

10 “än

5- \ 0._

-5

-10

--15 Diagram l3. Varia/ionsomráden för prøcentuell ._20 _förändring av /ageøsrock Färdigvaror, prisomräk- -25 nat. Industri exkl. varv. Företag med mer än 50 -30 anställdaJ 1 96 år 1967-1974 P8580 P 80 75 % å 1970,1971,1974

1 1 1 1 1 1 1 1 1

67 68 69 70 71 72 73 74

sou 1979:38 Bilaga 3 123

P Tabell 11:6 Variationsvidd Procentenheter :ä

Företag mer mer än 1 000 anställda Lagerstock av:

Tabell 6 visar variationsvidden för företag med mer än 1 000 anställda med avseende på totala lagerstocken. lagerstocken av varor i arbete och lärdigvaror samt lagerstocken av enban lärdigvaror. Vi ser alltså att även storlöretagens Förändringar av lärdigvarulagren varierar inom mycket vida marginaler. Variationsvidden krymper successivt, när vi lägger till lagren av varor i arbete respektive lagren av insatsvaror.

% med % med Företag Företag 20-49 anställda1 50-199 anställda1

_ _ 80 P75 P75

70 - 70 -

60 - 60 »

“ 50 50 *

7 40 i, 40 h

30 - i 30 -

- -

20 “T""N 1 20 “M nu

P50

i “N V “MI *N ...WIN ;I

10 - P5°

i 10 - k, /

1 V

O - O j

10 - W

WLAN* v10 -

w _ . P25 Jc P25

Mal

J 120 - v *20 1_

M

_ g_ _ Ps

W

30 30 his Diagram 14 a. Varianms_ områden för procenruel/ 40 _ *40 h _förändring av lagets/ock Färdigvaror, prisomräknat. Industri exkl. varv.

LJ_l_;l__l l_l__L__L_.l___i I % år

P85 och P›,580 70 71 72 73 74 70 71 72 73 74 1970-1974

124 Bilaga 3 sou 1979:38

% med % med Företag Företag 200-999 anställda 1 000- anställdaz

80 80 “ p”

70 - 70 -

60 - 9,5 60 -

* - I -

50 r. 50

k N P ”s

40 - / 40 - U

i

1 30 - 30 - å

J! I P75 i 20 20

P50 _

-n-u-h/WW

10 P

/I 10

1 I › I P50 O ._ 0 r_ 7

y i

uuuüw

/1ON *10 r-

qHNNH P25

4-20 _ J J, 420 _ L, Pzs

P15 ,i 30 _ _ P15

Diagram /4 Vz7rialions- 30

om/aden for procenruell

.förändring av /agersrock _ __ _ 40 40 7 Färdigvaror, prisomräknat. Industri exkl. varv

lP8580 0/1 ål

1974 Ll_J__L_.L_I LJ__J___L__L__I

2P8580%å“970 70 71 72 73 74 70 71 72 73 74

Bilaga 3 125

vn

mn

_Emzvc_

mn

E

?SO

on

s. om o_

En_ omm man. fl vn

mn

_zmauc_mvmwmv_..o

_ _ _ mn

F._m> _ _

_.n

.ixm

on

-

oxo

fêâmus

vn

mn .S

mn mu=ümca

om

Nåwaucawm

»Sttâxmxáwzxzmuagm

E :w

._05

on

U9.:

ä

»Snön

våéâ_

om m.. å_

mnn_ En_

vn

gmxtåcwâzemaøxâtax_

.§2

_...m>

.m

.äcxfEomra

mn å

.E2 E:

.Exo Nn

:Af

s a s.. x .Q

_zmsvc_

_.n

câam=zmm

.se

omAå aAa..

EEuEQ

on s..

. N o

e.. om on 8 om ov om om p or om om om

o? a

126 Bilaga 3

E

mm

nämnas_

mn

E

om

e.. 3

omå

N.m>

man_ msn_ own_ man_ En_

.Exm

E

mn

_zmzuc_wvmumv_._w

m»

K .fâämms

.å

om

.ä acåümcw

Mtxgttkgmx.?Eztmbckñ

oooáom

uoE

E

muren...

mn

.›..V\.=mtw:=am=e.=ut=\_

.E:V_m._Eom_._n

m»

pämavcammm

vEå§å§gAåm

K

§2å§8Aå_

.E

o»

...väcka ;Egwnzwm

å

Bilaga 3 127

% Basindustri % Verkstadsindustri exkl. vann °/° Övrig industri1

70 71 72 73 74 70 71 72 73 74 70 71 72 73 74

Diagram I 7. Variarionsomrâdenför proven/ite!!förändring av Ingers/ock. Färdigvaror, prisomräknat. Företag med l 000- anställda l % år 1970. P8580

2 Spridning i sysselsättningsutvecklingen

2 a H e/a industrin l 96 7-1 974 Låt oss först betrakta nettoförändringen av antalet anställda. Diagram 18 (på sid. 128) visar förändringen av medelantalet heltidsanställda för åren 1967-1974 inom industri exkl. varv. Företagen i denna undersökning minskade alltså medelantalet heltidsanställda 1966-1967 och 1967-1968. sysselsättningen ökade sedan 1968-1969 och ökningen kulminerade 1969-1970. Lågkonjunkturen 1971-1972 resulterade i att företagen drog ned antalet anställda 1970-1971 och framför allt 1971-1972. 1972-1973 drogs antalet anställda åter upp och ökningen tilltog i styrka 1973-1974. I tabellbilagan längst bak redovisas samtiga värden för de olika percentilerna åren 1967-1974. Materialet finns branschindelat och storleksgrupperat för åren 1970-1974. I diagram 19 (på sid. 129) visas dels medianerna dels variationsområdet för den procentuella förändringen av sysselsättningen för företag med

samtliga

mer än 50 anställda. År 1967 var alltså medianvärdet -1 l/2 % (den mittersta kurvan). Detta innebär att hälften av företagen minskade medelantalet

128 Bilaga 3

heltidsanställda mellan 1966 och 1967 med mer än 1 l/2 %. Den andra hälften av Företagen ökade antingen antalet anställda eller minskade detta med mindre än l 1/2 %. De två streckade kurvorna på var sin sida om medianvärdena visar inom vilket område hälften av Företagen befinner sig. År 1967 hade alltså hälften av företagen procentuella Sysselsättningsförändringar på mellan -7 % och +4 %. En fjärdedel av företagen minskade sysselsättningen mer än 7 % och en fjärdedel ökade sysselsättningen mer än 4 %. Vill vi fâ med 70 % av företagen får vi gå ut till de yttersta heldragna linjerna i diagrammet. 70 % av företagen hade alltså Sysselsättningsförändringar pâ mellan -l1 % och +9 96. 15 % av företagen minskade antalet anställda mer än ll % och de resterande företagen ökade antalet anställda mer än 9 %.

Antal 20 000 -

18000 -

- 16000 14000 »-

12000 -

10000 -

“ 8000 - 6000

* 2000 4000 -

“ 6000 - 8000

10000 - Diagram 18. Årsvisa _fdr- 712000 ändringal av mede/anIa/el helärsanställda 1967-1 974 Industri exkl. varv. Företag med mer än 50 anställda. 67 68 69 70_71 72 73 74

SOU 1979138 3

Grovt uttryckt kan vi säga att 50 % av Företagen under denna period har årliga förändringar av antalet anställda på mellan -5 % och +5 %. Vill vi få med 70 % av företagen hamnar vi i regel mellan -10 % och +10 96. De övre och undre gränserna för variationsområdet parallellförskjuts emellertid uppåt och nedåt i enlighet med mediankurvans utveckling.

P50 Median

P85 Voriationsområde [T för 70 % P75 av företagen

i

Varialionsomröde

F

för 50 % Pücv företagen P15 % 1 5 -

10 -

5 r

O ..

5 _ - 1 O _ Diagram 19. Variations- M15 eømráden för procentuel/ förändring av antalet arrställda. Industri exkl. varv. Före-

I I I l l l l l I

tag med mer än 50 anställ- 67 68 69 70 71 72 73 74 da.

130 SOL 1979:38 Bilaga 3

2 b Branschvis 1970-1974

Nedanstående tabell visar utvecklingen av sysselsättningen inom de tre industrisektorerna 1970-1974.

Tabell 11:7 Förändring av medelantalet heltidsanställda från föregående år

Företag med mer än 20 anställda

Basindustrier Verkstadsindu- Övrig industri Industri stri exkl. varv exkl. varv

% Antal % Antal % Antal % Antal

1970 +4 584 3.3 +15 774 5.9 +1 770 0\7 +22 128 3,4 -l 813 -1,l + 2978 1.3 -6949 -2,7 - 5784 -0,9 1971 1972 -4 556 -2.5 - 3 286 -1.2 -6 278 -2.7 -14130 -2,1 -l 112 -O.6 + 4 245 1.6 +3 921 1,6 + 7 054 1,0 1973 +2146 +13 483 4,4 +4 291 1,6 +19 920 2,7 1974 1.3

har den mest expansiva utvecklingen av Vi ser att verkstadsindustrin sysselsättningen under denna period, framför allt genom att man drog upp så kraftigt under högkonjunkturåren 1970 och 1974. Basinsysselsättningen dustrierna, vars lagerutvecklingju var mycket dramatisk under denna period.

har en relativt lugn sysselsättningsutveckling. för industri exkl. varv, Diagram 20 (på sid. 131) visar variationsområdet Verkstadsindustri exkl. varv samt övrig industri åren 1970-1974. Samtliga skillnader mellan företag med mer än 20 anställda ingår. Några mer markanta vad gäller variationsområdets storlek tycks inte de tre industrisektorerna Här måste emellertid påpekas att dessa diagram till stor del föreligga. återspeglar förhållandena för de mindre företagen, eftersom dessa antalsmässå starkt. 1 avsnitt 2 d belyses variationsområdet för de större sigt dominerar företagen inom de olika industrisektorerna.

2 c S ror/eksgrupperar 1970-1974

1 diagram 21 på sid. 132 visas variationsomrâdet för Sysselsättningsförändringen, då företagen uppdelas på olika storleksgrupper. Företag med 20-49 anställda med 50-199 anställda har ungefárligen lika: stora och företag variationsområden. Hälften av dessa företag hamnar inom ett område på _12 å 13 procentenheter. För företag med 200-999 anställda krymper detta oamråde till ca 10 procentenheter. Företag med mer än 1 000 anställda uppför sig ännu mer enhetligt. Hälften av dessa företag hamnar inom ett område pâå 7 a 8 procentenheter. Vill vi få med 70 % av företagen med mer än 1 000 anställda, finner vi dem inom ett område Mönstrret från på 12 á 14 procentenheter. lagerstockarnas variation återkommer alltså här -ju större företag, _ju mer beteende företagen sinsemellan. Mest markant är detta för de allra enhetligt största Deras större möjligheter till företagen (mer än 1000 anställda). och styrning av verksamheten tycks leda till, att relativt få företag planering behöver vidta dramatiska procentuella förändringar av antalet anställdla. (Här

SOU l979z38 Bilaga 3 131

liksom i det Följande får man hålla i minnet att undersökningen endast omfattar mellan två år identiska Företag - största delen av den strukturomvandling som ägt rum under perioden kommer alltså inte med). Den procentuella nettoförändringen av antalet anställda mellan åren är dock starkast förde största Företagen.

2 d Branschvis och srorleksgruppera! 1970-1974 Diagram 22 (på sid. 133) visar variationsområdet för de största företagen (200-999 anställda och l 000- anställda) uppdelade på de tre industrisektorerna. Vi ser att basindustrierna (med nâgra undantag) tycks ha det mest enhetliga beteendet företagen sinsemellan vad gäller sysselsättningsutvecklingen.

°/° lndustri exkl. varv % Basindustri

l ..› O

% % Verkstadsindustri exkl. varv Övrig industri

Diagram 20. Variationsområden för pracentuell förändring av antalet anställda. Företag med mer än 20 70 71 72 73 74 70 71 72 73 74 anställda.

132 Bilaga 3 sou 1979:38

Basindustrierna som helhet har en lugnare sysselsättningsutveckling än verkstadsindustrin. Detta sammanhänger med att de största Företagen inom basindustrierna är mycket kapitalintensiva processindustrier. Företagen inom dessa industrier reglerar till stor del sin produktion på kortare sikt på annat sätt än genom att variera antalet anställda (driftstopp i samband med helger, semestrar etc.).

% % med 20-49 anställda Företag med 50-199 anställc Företag

20 - 20

% .. .. % .. .. med 200-999 anstallda Foretag med 1 000- anstalld Foretag

15 15 _ P85 .. 10 P75 5* 5”

n l

P50 0 __ 0

-5 _ i UL›W›“ --5 .-

-10 - M10 -

-15 _ -15 _ Diagram 21. Variationsområden för prøcemue/l _förändring av antalet an-

I I

ställda. 74 70 71 72 73 74 lndustriexkl.varv. 70 71 72 73

Bilaga 3 133

0 %

_ Basindustri 200-999 anställda 1 000- anställda 7 10 Pas _ ...ai- F 5 N:

im

Unn..., . ÃU P5°

o_ i 0r-

Umm

L“““*UU

l J 5 _ P

10 -

% . . Verkstadsindustri exkl. varv _ 200-999 anställda _ 1 000- anställda 20

- 10

5 _

0 ..

5 ..

i 10 -

- Övrig industri 200-999 anställda 1 000- anställda 10 L

P75

o _ Pso

lülllllll

P25 _5 Pl5

Diagram 22. Variationsområden för procenrue/l förändring av antalet an- 70 71 72 73 74 70 71 72 73 74 ställda.

134 Bilaga 3

III storlek vid olika hypotetiska Lagerstödets effekter av ett lagerstöd utformat på

alternativa sätt

1 Nolleffekt

1 a Begreppet nalle/_Yekt

Av föregående avsnitt om spridningen i variablerna lagerförändring och Förändring av antalet anställda förstår vi, att under alla faser i konjunkturförloppet finns många företag som har en helt annan utveckling av lager och sysselsättning än vad nettoförändringen indikerar. Tabell 111:] visar de största företagens fördelning på olika kombinationsmöjligheter av lager- och sysselsättningsutveckling under perioden 1970-1974. För varje år har vi markerat med halvfet stil siffran i den kombination av lager- och sysselsättningsutveckling som stämmer överens med nettoförändringarna för företag med mer än l 000 anställda just det året. 1970, då såväl lagerhållning som sysselsättningen ökade starkt inom industrin, var det i själva verket ca 60 % av storföretagen som hade både ökande lagerstock och ökad sysselsättning. 1973 minskade lagren starkt inom industrin samtidigt som sysselsättningen ökade - men endast 35 % av storföretagen hade minskande lager och ökande sysselsättning. Under alla faser i konjunkturförloppet finns alltså åtskilliga företag som har ökande lager och/eller ökande sysselsättning även om utvecklingen för industrin - eller branschen - som helhet är starkt negativ. Oavsett vilken period vi väljer att införa ett lagerstöd har vi alltså många företag som redan i utgångsläget uppfyller kraven för att erhålla lagerstöd. Med detta menar vi att företaget vid den tidpunkt lagerstödet införs, ändå planerat att bete sig i enlighet med villkoren för att erhålla stödet. Man får alltså ett stöd utan att på

Tabell 111:! Procentuell fördelning av företagen efter lager- och sysselsättningsutveckling Industri exkl. varv. Prisomräknad lagerstock av varori arbete och fárdigvaror. Företag med mer än 1 0()0 anställda

Bilaga 3 135

något sätt behöva förändra sitt planerade beteende. Det är detta som vi här kallar nollefTekten. Detta får dock inte tolkas så, att ett stöd till dessa företag är helt verkningslöst. Stödet kanju få andra positiva effekter, även om man inte lyckas påverka lager och/eller sysselsättning i företaget under lagerstödsperioden. Hur många företag som kommer i åtnjutande av nolleffekten, och hur stor nolleffekten blir mätt i kronor, beror givetvis på under vilken konjunkturfas stödet införs samt på villkoren för att erhålla stödet.

1 b Fem modellerför lagersrödets Litformning Denna undersökning omfattar fem olika hypotetiska modeller för utformningen av lagerstödet och dessa modeller har sedan tillämpats årsvis 1967-1974. Vi har alltså föreställt oss att ett lagerstöd (i varierande utformningar) införts för de olika åren. Sedan har vi undersökt hur många företag som betett sig i enlighet med villkoren för att erhålla det tänkta stödet och hur stort stödbelopp dessa företag varit berättigade till. Vi har endast kunnat undersöka företagensfczkriska beteende. Vi vet alltså ingenting om företagens planerade utveckling av sysselsättning och lagerhållning, avvikelserna mellan plan och utfall eller orsakerna till avvikelserna. Detta innebär vissa svårigheter att tillämpa resultaten på den typ av lagerstöd, som användes 1975-1976 eller 1972. Då måste nämligen företagen i början av lagerstödsperioden inkomma med en preliminär ansökan om lagerstöd och ange sin beräknade lagerökning. Många företag får naturligtvis opåräknade lagerökningar och uppfyller eventuellt då i sitt faktiska beteende villkoren för lagerstöd - men man har inte ansökt om något stöd, eftersom man planerat minska lagren. Här måste vi göra det orealistiska antagandet, att alla företag som i efterhand konstateras uppfylla villkoren för ett lagerstöd också har planerat detta och därför skulle ha ansökt om lagerstöd - 1972 års lagerstöd stör alltså i viss utsträckning resultaten för detta år. För en närmare beskrivning av detta, se kap. III, avsnitt 3 sid. l6l. 1 alla modellerna för lagerstöd förutsätts att lagerstödet skulle ha betalats ut efter stödperiodens utgång. Någon hjälp under stödperioden för att finansiera lageruppbyggnaden har inte förutsatts i någon av modellerna. Den första uppsättningen regler i modell l för att erhålla lagerstöd liknar till stor del villkoren för 1975-1976 års lagerstöd. Det innebär alltså ett strikt krav - av antalet på att företagen upprätthåller sysselsättningen minskning anställda genom naturlig avgång är inte tillåten, utan nyrekryteringen måste upprätthållas om företaget skall få lagerstöd. Lagerstödet utgår med 20 % på lagerökningen av färdigvaror och varor i arbete under kalenderåret. Lagerökningen beräknas som skillnaden mellan utgående och ingående lagerstock, båda värderade till den prisnivå som rådde vid ingången av året. Låt oss kalla denna variant av lagerstöd för modell I. för lagerstöd, modell 11, skiljer sig endast på en punkt från Reglerna reglerna för modell l. Lagerstödet utgår med 20 % på företagets rota/a lagerökning, dvs. även insatsvarorna skall medräknas i lagerstocken. Sysselsättningskravet är detsamma som i modell 1, och liksom i modell I skall utgående lagerstock prisomräknas till prisnivån vid ingången av året. 1 modell III är sysselsättningskravet alltjämt detsamma som i modell 1 och ll. Lagerstöd utgår med 20 % på lagerökningen av färdigvaror och varor i

136 Bilaga 3

arbete. Lagerökningen beräknas som skillnaden mellan utgående och ingående lagerstock i löpande priser, dvs. man tar ingen hänsyn till prisförändringen under loppet av året. 1 modell IV beräknas lagerstödet på samma sätt som i modell Ill. Man har emellertid släppt efter något på sysselsättningskravet och tillåter en viss minskning av antalet anställda. Här har gränsen satts vid -4 %, dvs. för att uppfylla sysselsättningskravet får antalet anställda vid företaget inte minska med mer än 4 %. Denna siffra är vald med tanke på storleken av den naturliga avgången. Vi har inte tillgång till några direkta sifferuppgifter om denna. Här har då valts -4 % som en uppskattning av den naturliga avgången. Modell lV liknar i många avseenden det lagerstöd som infördes 1972. 1972 års lagerstöd utgick med 20 96 på lagerökningen av färdiga varor och halvfabrikat mätt i löpande pris. Avskedanden eller permitteringar fick inte förekomma under stödperioden, däremot tilläts antalet anställda minska genom naturlig avgång. l modell V beräknas lagerstödet på samma sätt som i modell l. dvs. det utgår med 20 % på den prisomräknade lagerökningen av varor i arbete och färdigvaror. Sysselsättningskravet är dock inte heller här lika strängt som i modell 1. Man tillåter samma minskning av antalet anställda som i modell IV, dvs. högst 4 %. _ Undersökningen har begränsats till dessa fem modeller. Den administrativt enklaste modellen vore att låta lagerstödet avse totala lagerökningen, där lagerökningen beräknas som skillnaden mellan utgående och ingående lagerstock utan någon prisomräkning. För att erhålla stöd måste företagen upprätthålla antalet anställda vid den nivå som rådde vid ingången av lagerstödsperioden. Minskning av antalet anställda genom naturlig avgång är således inte tillåten. Denna modell skiljer sig från modell 11 endast på den punkten att någon prisomräkning inte företas. Effekten av prisomräkning kan dock studeras vid enjämförelse av modell 1 och modell Ill, varför det inte ansetts nödvändigt med en separat redovisning av denna modell. Tabell 1 längst bak i detta avsnitt (sid. 144-147) visar antalet stödberättigade företag samt lagerstödets storlek 1967-1974 för de olika modellerna.

1 c Lagerstödet utformat enligt modell I

Nedanstående tabell visar hur många företag, som uppfyllde villkoren för Iagerstöd enligt modell 1 under åren 1967-1974. Tabell 111:2 Modell I. Nolleffekt. Bidragsberättigade företag inom industri exkl. varv samt deras lagerstöd (mkr). Företag med mer än 50 anställda

a % av totala antalet företag med mer än 50 anställda resp. år.

Bilaga 3 137

Vi ser alltså att andelen Företag,som uppfyller villkoren för detta lagerstöd, varierar grovt sett mellan 30 % och 40 % under dessa år. Detta måste sägas vara förvånande stabilt med tanke på den mellan åren starkt skiljaktiga utvecklingen av sysselsättning och lagerhållning. Samtidigt ser vi emellertid att det belopp, som Företagen skulle varit berättigade till, växlar avsevärt i storlek mellan de olika åren. En Förklaring till detta Får vi, om vi delar upp företagen i storleksgrupper. Tabell 3 visar andelen bidragsberättigade företag inom de olika storleksgrupperna. Vi ser, att företag med 20-49 anställda har under perioden en hög och relativt jämn andel bidragsberättigade Företag (mellan 35 och 45 %). Företag med 50-199 anställda har en andel, som varierar mellan 30 och drygt 40 %. För Företag med 200-999 anställda varierar andelen bidragsberättigade företag mellan drygt 20 % och närmare 50 %. De allra största Företagen har en andel som växlar inom vida marginaler, mellan ca 15 % och ca 60 %. Förklaringen till detta är givetvis att de större Företagen har ett väsentligt mer enhetligt beteende vad avser lagerhållning och sysselsättning. Detta leder till, att under år med starka nettoökningar av lagerstock och sysselsättning får vi bland de större Företagen en hög andel Företag med ökande lager och antal anställda. Under år med nettominskningar av lagerstock och antal anställda Får vi en relativt låg andel Företag med motsatt beteende bland de större Företagen. Denna tendens är i och för sig märkbar bland alla storleksgrupper, men den blir successivt mer markerad ju större Företagen är. Vi ser, att i samtliga storleksgrupper är andelen bidragsberättigade Företag som högst 1970 och lägst 1972. Nolleffekten mätt i kronor blir därmed starkt växlande i storlek mellan de olika åren, eftersom så stor del av industrins lagerstockar är koncentrerade till de allra största Företagen. De största Företagens mer enhetliga beteende gör också att lagerstödet till Följd av nolleffekten under lågkonjunkturår blir relativt begränsat.

Tabell I11:3 Modell 1. Nolleffekt. Bidragsberättigade företag inom olika storleksgrupper samt deras lagerstöd (mkr). Industri exkl. varv

Företag med

20- anställda 20-49 anställda 50-199 anställda 200-999 anställda 1 000- anställda

Antal % Lager- Antal 96 Lager- Antal % Lager- Antal 0/0 Lager- Antal %“ Lagerstöd stöd stöd stöd stöd (mkr) (mkr) (mkr) (mkr) (mkr)

1970 1 288 44 374 598 46 14 477 39 29 154 47 84 59 58 245 1971 1 136 35 240 607 39 9 396 32 28 102 31 83 31 29 120 1972 872 31 98 424 34 12 363 31 29 68 22 28 17 16 29 1973 990 36 99 485 40 14 389 36 25 93 30 25 23 22 35 1974 1 260 43 342 613 44 20 467 42 61 130 41 79 50 44 180

% av totala antalet Företag inom resp. storleksgrupp.

138 Bilaga 3

Tabell lllz4 Modell l. Nolleffekt. Bidragsberättigade företag inom de tre industrisektorerna samt deras lagerstöd (mkr). Företag med mer än 20 anställda

Basindustri Verkstadsindustri Övrig industri

Antal % Lager- Antal % Lager- Antal % Lagerstöd stöd stöd (mkr) (mkr) (mkr) 1970 121 42 113 529 54 197 637 38 64 1971 127 41 80 420 38 108 589 32 52 1972 112 33 22 340 34 43 420 28 33 1973 40 13 6 388 43 52 562 38 41 1974 60 47 60 199 50 199 83 38 83

Verkstadsindustrin har tämligen genomgående den största andelen bidragsberättigade företag, vilket sammanhänger med att man de flesta år haft den mest expansiva lager- och sysselsättningsutvecklingen bland de mindre företagen (mindre än 200 anställda), som ju antalsmässigt dominerar bilden. Vi ser också att verkstadsindustrin genomgående har de högsta lagerstödsbeloppen. Till detta bidrar också fördelningen av industrins lagerstockar, vilka till ca 40 96 återfinns hos verkstadsindustrin. Basindustrier och övrigindustrin har ca 30 % vardera. Såväl andelen bidragsberättigade företag som lagerstödsbeloppet växlar starkt i storlek mellan åren för basindustrierna, medan övrigindustrin har en betydligt jämnare utveckling. Detta återspeglar skillnaderna i lagerutveckling, som ju under denna period varit avsevärt mer dramatisk för företagen inom basindustrierna.

l d Lagersröder utformat enligt modell II

I modell 11 omfattar lagerstödet hela varulagret. Tabell 5 visar hur många företag som uppfyllde villkoren för lagerstöd enligt modell 11 under åren Tabell l[l:5 Modell II. Nolleffekt. Bidragsberättigade företag inom industri exkl. varv samt deras lagerstöd (mkr). Företag med mer än 50 anställda

Antal %” Lagerstöd Skillnad jämfört med modell l

b Procentuell förändring av lagerstödsbeloppet vid övergång från modell 1 till modell 11.

Bilaga 3 139

Tabell lll :6 Modell II. Bidragsberättigade företag inom olika storleksgrupper samt deras lagerstöd (mkr.). Industri exkl. varv

Företag med 20- anställda 20-49 anställda 50-199 anställda 200-999 anställda l 000- anställda

Antal 96° Lager- Antal 96” Lager- Antal %“ Lager- Antal % Lager- Antal 96 Lagerstöd stöd stöd stöd stöd

1970 l 252 42 528 572 44 20 462 38 44 155 47 117 63 62 347 1971 1 ll7 35 332 592 38 15 391 31 36 101 31 97 33 31 184 1972 896 31 132 450 36 16 364 31 40 67 21 32 15 14 44 1973 947 35 135 447 37 18 383 35 38 96 30 32 23 22 46 1974 1 250 43 461 618 44 29 463 42 85 117 37 99 52 46 248 “ % av totala antalet företag inom resp. storleksgrupp.

1967-1974. Tabell 6 visar andelen bidragsberättigade företag och deras lagerstöd inom de olika storleksgrupperna. Vi kanjämföra tabell 5 och 6 för modell 11 med tabell 2 och 3 för modell 1. Vi ser då att vad gäller antal lagerstödsberättigade företag gör det inte någon större skillnad om vi som i modell ll låter lagerstödet omfatta hela varulagret i stället för enbart lager av fárdigvaror och varor i arbete. Däremot blir Iagerstödsbeloppet genomgående väsentligt högre - mellan 35 och 40 % högre. Detta gynnar i första hand verkstadsindustrin och basindustrierna, medan övrigindustrin får en förhållandevis väsentligt mindre del av ökningen. Detta framgår av nedanstående tabell som visar skillnaden i antal bidragsberättigade företag och Iagerstödsbelopp om vi övergår från modell I till modell ll.

Tabell lll:7 Nolleffekt. Skillnad i antal bidragsberättigade företag och lagerstödsbelopp mellan modell ll och modell I. Företag med mer än 20 anställda Basindustrier Verkstadsindustri

Antal %“ Lager- % Antal 96 Lager- %° före- stöd före- stöd tag (mkr) tag (mkr) 1970 + 3 +1 +11 +10 +11 +1 +125 +63 1971 -13 -4 +66 + 83 +15 +1 + 20 +19 1972 + 3 +1 +14 + 64 + 4 +0 + 12 +28 1973 +20 +6 +13 +217 - 4 -0 + ll +38 1974 -11 -4 +24 + 40 +13 +1 + 75 +38 a % av totala företag med mer än 50 anställda resp. år. b Procentuell förändring av Iagerstödsbeloppet vid övergång från modell 1 till modell III.

140 Bilaga 3

Tabell 11127 forts. Övrig industri Industri exkl. varv Antal % Lager- % Antal % Lager- %h före- stöd före- stöd tag (mkr) tag (mkr)

ü % av antalet företag inom varje industrisektor resp. år. t Procentuell förändring av lagerstödsbeloppet vid övergång från modell 1 till modell ll.

1 e Lagerstöd utformar enlig! modell III

Om vi jämför :nade/I III - där vi till skillnad från i modell I prisomräknar utgående lagerstock av lärdigvaror och varor i arbete - med modell l, kan vi se hur prisomräkningen påverkar antalet bidragsberättigade företag och lagerstödsbeloppet. Effekterna blir naturligtvis störst under år med starka prisrörelser, framför allt 1973 och 1974. Nedanstående tabell visar ökningen av antal bidragsberättigade företag och ökningen av lagerstödsbeloppet om vi övergår från lagerstöd modell l till lagerstöd modell 111. Tabell 8 visar dessutom hur många företag som uppfyllde villkoren för lagerstöd enligt modell 111 under åren 1967-1974. Lagerstödsbeloppet ökar naturligtvis förhållandevis betydligt mer än antalet bidragsberättigade företag. Att avstå från prisomräkningen innebär ju två saker. Dels förändras antalet bidragsberättigade företag; en hel del företag tillkommer, som vid en prisomräkning inte var berättigade till lagerstöd. Motsatsen förekommer också, dvs. för företag vars priser fallit kan modell ll innebära att man inte längre är berättigad till lagerstöd. Nettoeffekten blir

Tabell 11128 Modell 111. Nolleffekt. Bidragsberättigade företag inom industri exkl. varv samt deras lagerstöd (mkr). Företag med mer än 50 anställda

Antal % Lagerstöd Skillnad jämfört med modell 1

b Procentuell förändring av lagerstödsbeloppet vid övergång från modell l llll modell 111.

Bilaga 3 141

förstås till övervägande delen positiv. Okningen av lagerstödsbeloppet förklaras emellertid endast till en mindre del av att fler företag blir berättigade till lagerstöd. Framför allt är det det ändrade sättet att beräkna lagerökningens storlek, som ger till resultat att lagerstödet höjs så kraftigt - 1973 och 1974 flerdubblas lagerstödsbeloppen för industrin medan antalet bidragsberättigade företag inte alls ökar lika starkt.

1 f Lagerstöd Lzz/brmar enlig! mode/l I V Villkoren för lagerstöd enligt nwde//IV innebar att mamjämfört med modell 1, förutom att avstå från prisomräkning även släpper efter på sysselsättningsvillkoret. Lagerstödet omfattar varor i arbete och fardigvaror. Modell IV Iiknari många avseenden 1972 års lagerstöd. Tabell 9 visar hur många företag som uppfyllde villkoren för lagerstöd modell lV under åren 1967-1974. Vi ser att bestämmelserna nu blivit så mjuka, att även ett år som 1972 beter sig över 40 % av företagen i enlighet med villkoren för att erhålla stödet. De i denna undersökning ingående företag som faktiskt erhöll lagerstöd 1972 var dock relativt få- 112 företag -i förhållande till det antal som kunde ha fått lagerstöd i modell lV - 1 203 företag med mer än 20 anställda. I modell 1 var 1972 28 % av företagen med mer än 50 anställda berättigade till ett lagerstöd på 86 mkr. 1 modell 111 var 33 % av företagen berättigade till lagerstöd på 127 mkr. I modell 1V var 1972 43 °/o av företagen berättigade till ett lagerstöd på 213 mkr. Under ett lågkonjunkturår som 1972 med måttliga prisökningar blir alltså effekten av att släppa på sysselsättningskravet mer betydande än effekten av att avstå från prisomräkning.

Tabell 111:9 Modell 1V. Nolleffekt. Bidragsberättigade företag inom industri exkl. varv samt deras lagerstöd (mkr). Företag med mer än 50 anställda

Antal 96 Lagerstöd Skillnad jämfört med modell 1

1 % av totala antalet företag med mer än 50 anställda resp. år. b Procentuell förändring av lagerstödsbeloppet vid övergång från modell I till modell 1V.

142 Bilaga 3

1 g Lagerstöd utformat enligt mode/I V

Modell V skiljer sig från modell 1 endast på den punkten, att man tillåter sysselsättningen att minska med högst 4 %. Lagerstödet omfattar alltså varor iarbete och färdigvaror, och den utgående lagerstocken prisomräknas. Tabell 10 visar andelen bidragsberättigade företag samt lagerstödsbelopp åren 1967-1974. Vi ser att största ökningen i lagerstödsbeloppen för industri exkl. varv uppkommer åren 1971 och l972,dvs. de år då sysselsättningen var avtagande. fler företag med negativ sysselsättningsutveckling än Vi får då naturligtvis under åren 1970, 1973 och 1974. År 1971 skedde dessutom en nettolagerökning, vilket gör att många av företagen med en sysselsättningsminskning på mindre än 4 % samtidigt hade en uppbyggnad av lagren. Detta förklarar varför vi får den starkaste ellekten på lagerstödsbeloppet år 1971 , då vi släpper på sysselsättningskravet.

Tabell 111210 Modell V. Nolleffekt. Bidragsberättigade företag inom industri exkl. varv samt deras lagerstöd (mkr). Företag med mer än 50 anställda

Antal %” Lagerstöd Skillnad jämfört med modell I

4 % av totala antalet företag med mer än 50 anställda resp. år. 1 Procentuell förändring av lagerstödsbeloppet vid övergång från modell l till modell V.

Tabell 111111 Nolleffekt. Modell V. Bidragsberättigade företag inom olika storleksgrupper samt deras Iagerstöd (mkr). Industri exkl. varv

Företag med

20- anställda 20-49 anställda 50-199 anställda 200-999 anställda 1 000- anställda

Antal 96 Lager- Antal 96 Lager- Antal °/n Lager- Antal %” Lager- Antal %” Lagerstöd stöd stöd stöd stöd (mkr) (mkr) (mkr) (mkr) (mkr)

1970 1 494 51 402 653 50 16 582 48 34 192 59 93 67 66 259 1971 1 376 43 311 685 44 10 498 40 35 142 43 92 51 48 174 1972 1 071 38 158 483 39 13 459 39 34 102 33 40 27 25 71 1973 1 133 42 114 525 43 14 468 43 30 111 35 27 29 28 43 1974 1 422 48 389 654 46 22 544 49 68 165 53 91 59 52 208

a % av totala antalet företag med mer än 20 anställda resp. år.

Bilaga 3 143

Tabell 11 visar andelen bidragsberättigade företag och deras Iagerstöd inom de olika storleksgrupperna. Tabell 12 visar skillnaden i antal bidragsberättigade företag och deras lagerstöd lör de tre industrisektorerna när man övergår från modell 1 till modell V. Av tabell 12 framgår att det genomsnittligt sett under perioden framför allt är basindustrierna som gynnas av lättnaden i sysselsättningsvillkoret. Detta sammanhänger med att de största företagen (mer än 200 anställda) inom basindustrierna har de minsta nettolörändringarna av sysselsättningen och samtidigt också det mest enhetliga beteendet företagen sinsemellan. Det finns därför betydligt fler större företag med små procentuella sysselsättningsförändringar (i detta fall mellan 0 och -4 %) inom basindustrierna än inom de övriga industrisektorerna.

Tabell lll:12 Nolleffekt. Skillnad i antal bidragsberättigade företag och lagerstödsbelopp mellan modell V och modell 1. Företag med mer än 20 anställda

Basindustrier Verkstadsindustri

Antal 96 Lager- 96* Antal 96” Lager- 96 före- stöd löre- stöd tag (mkr) tag (mkr)

1970 +30 +25 +10 + 9 +33 + 6 + 8 + 4 1971 +40 +31 +45 + 56 +92 +22 +16 +15 1972 +25 +22 +46 +209 +63 +19 + 8 +19 1973 + 5 +13 O O +55 +14 + 6 +12 1974 +36 +25 +15 + 25 +36 + 7 +23 +12

Övrig industri Industri exkl. varv

Antal 96 Lager- 96” Antal % Lager- 96” före- stöd iöre- stöd tag (mkr) tag (mkr)

1 % av antalet företag inom varje industrisektor resp. år. b Procentuell förändring av lagerstödsbeloppet vid övergång från modell I till modell V.

144 Bilaga 3

Tabell l Nolieffekt. Antal bidragsberättigade företag samt deras lagerslöd. Milj. kr

1967 1968 1 969

Antal Lager- Antal Lager- Antal Lagerföre- stöd Före- stöd före- stöd tag (mkr) tag (mkr) tag (mkr)

1. Lagers/ädel utgår e/ier modell Izs bestämmelser Hela industrin exkl. varv Basindustrier Verkstadsind. exkl. varv Övrig industri Företag med 20-49 anst. Företag med 50-199 anst. Företag med 200-999 anst. Företag med mer än 1 000 anst. Företag med mer än 50 anst. 346 60 354 50 450 86

11. Lagerslöder ingår efter mode/l llss bestämnzelsez Hela industrin exkl. varv Basindustrier Verkstadsind. exkl. varv Övrig industri Företag med 2049 anst. Företag med 50-199 anst. Företag med 200-999 anst. Företag med mer än l 000 anst. 319 87 371 75 429 Företag med mer än 50 anst.

111. Lagersrödel ingår e/ier mode/I Illts bestämmelser Hela industrin exkl. varv Basindustrier Verkstadsind. exkl. varv Övrig industri Företag med 20-49 anst. Företag med 50-199 anst. Företag med 200-999 anst. Företag med mer än 1 000 anst. 352 63 364 51 505 135 Företag med mer än 50 anst.

IV. Lagersröder utgår efter modell IV :s bestämmelser Hela industrin exkl. varv Basindustrier Verkstadsind. exkl. varv Övrig industri Företag med 20-49 anst. Företag med 50-199 anst. Företag med 200-999 anst. Företag med mer än 1 000 anst. 456 72 497 76 635 166 Företag med mer än 50 anst.

sou 1979:38 Bilaga 3 145 1970 1971 1972 1973 1974 Antal Lager- Antal Lager- Antal Lager- Antal Lager- Antal Lager-

146 Bilaga 3

1967 1968 1969

Antal Lager- Antal Lager- Antal Lager- Före- stöd före- stöd före- stöd tag (mkr) tag (mkr) tag (mkr)

V. Lagers/öde! utgår efter modell V:s bestämmelser Hela industrin exkl. varv Basindustrier Verkstadsind. exkl. varv Övrig industri Företag med 2049 anst. Företag med 50-199 anst. Företag med 200-999 anst. Företag med mer än l 000 anst. 446 84 479 78 565 106 Företag med mer än 50 anst.

sou 1979:38 Bilaga 3 147

1970 1971 1972 1973 1974

Antal Lager- Amal Lager- Ama1 Lager- Antal Antal Lager- Lager- Iöre- stöd före- stöd före- stöd Före- stöd före- stöd lag (mkr) tag (mkr) tag (mkr) tag (mkr) tag (mkr)

Antal Lager- Antal Lagerföre- stöd före- stöd lag (mkr) lag (mkr)

Hela industrin 225 144 600 800

148 Bilaga 3

2 Tänkbara effekter på lager och sysselsättning av

alternativa lagerstöd år 1968 och 1972. Ett räkneexempel

2 a F örursärtningaIq/ör kalkylerna [detta avsnitt skall vi försöka belysa hur stora kostnader som är förknippade med ett lagerstöd enligt de olika modellerna, när vi för in olika antaganden om hur Företagen reagerar på ett lagerstöd. Vi vill också jämföra de olika modellerna för lagerstöd i detta hänseende. Kalkylerna har begränsats till lagerstöd av modell I, ll och V. Modell lll och IV överensstämmer med modell l resp. V, utom i det avseendet att någon prisomräkning inte företagits. Prisutvecklingen under 1968 och 1972 var emellertid så pass lugn, att en kalkyl på dessa modeller kommer att ge i stort sett samma resultat som kalkylerna för modell I och modell V. Beräkningarna har karaktären av ett räkneexempel, där det är nödvändigt med mycket schablonartade antaganden om Företagens beteende. Antagandena går i stort sett ut på följande: 1. Företag som i utgångsläget planerar öka lagren men minska antalet sysselsatta, kan tänkas avstå från denna minskning, för att erhålla lagerstöd för den planerade lagerökningen. Sannolikheten för detta ökar, ju mindre den planerade sysselsättningsminskningen är. Tillskottet av antal anställda ger upphov till en produktionsökning, som ger upphov till en motsvarande lagerökning. 2. l ett läge med lågt kapacitetsutnyttjande (som 1972) kan många företag höja produktionen, utan att behöva öka antalet anställda. Företag som redan i utgångsläget uppfyller kraven för att erhålla lagerstöd, kan finna det lönsamt med en viss sådan produktionsökning, då man ju erhåller lagerstöd för merproduktionen. Här har förutsatts att hela produktionstillskottet registreras som lagerökning. 3. Företag som uppfyller sysselsättningskravet, men planerar måttliga minskningar av lagren, kan förmås att i stället öka lagren för att erhålla lagerstöd. Lagerökning måste dock uppnås genom en ökning av produktiviteten, dvs. företagen är inte beredda att anställa mer personal för den merproduktion som erfordras. 4. Företag som planerar minska såväl sysselsättning som lagerhållning är svåra att nå med ett lagerstöd. Är de planerade minskningarna små, kan företagen tänkas ändra sitt beteende för att få lagerstöd. Vi laborerar med tre olika grader av påverkan på företagens beteende vad gäller lagerhållning och sysselsättningsutveckling (svag, måttlig och stark effekt). Det är mycket svårt att avgöra vilken grad av effekt, som är den mest sannolika. Man kan inte utan vidare betrakta “svag effekt som ett minimialternativ och “stark effekt som ett maximialternativ för effekternas storlek, även om alternativen utformats med tanke på att få en viss uppfattning om inom vilka gränser effekterna på lagerhållning och sysselsättning kan tänkas ligga. Företagens benägenhet att till följd av ett lagerstöd ändra sitt beteende har i

Bilaga 3 149

stort sett antagits bero på i vilken grad företagen måste modifiera sina sysselsättnings- och/eller lagerhållningsplaner för att erhålla stöd. (Här har vi varit tvungna att betrakta företagens/ákriska utveckling av sysselsättning och lagerhållning som de ursprungliga planerna för lagerstödsperioden). Effekterna blir då starkt beroende av hur många företag vars ursprungliga planering inte ligger alltför långt ifrån villkoren för lagerstödet. Nedanstående tabeller visar hur de största företagen fördelade sig med avseende på procentuell förändring av sysselsättning resp. lagerstock år 1972 - ett år då sysselsättningen för dessa företag sammanlagt minskade med netto 13 000 personer och lagerstocken sammantaget sett drogs ned med 500 milj. kr. Tabell 111: 13 A Fördelning av antalet företag efter procentuell lagerstocksförändring och Sysselsättningsförändring 1972. Industri exkl. varv. Företag med mer än 200 anställda. Prisomräknad lagerstock av varor i arbete och färdigvaror AS %

AL % -16 -16--8 -8--4 -4--0 0-4 4-8 8-16 16- Z Milj. kr

AS Antal pers. -4 394 -7 112 -6 273 -3 147 +1 885 +2 740 +1 774 +1 508 -13019

AS = Sysselsättningsförändring AL = Lagerstocksförändring

Tabell 111213 B

AS 96

AL % -8 -8--4 -4--0 0- Z

61 35 28 30 154 antal företag -10 - 8121 -2 258 - 764 +1 218 - 9925 AS antal personer - 442 - 249 - 158 - 170 - 1019 AL milj. kr 17 18 18 33 86 antal företag -10--0 - 1428 -1 552 - 651 +1 169 - 2 462 AS antal personer - 23 - 34 - 110 - 34 - 201 AL milj. kr 23 29 44 85 181 antal företag 0- - 1 957 -2 463 -1 732 +5 520 - 632 AS antal personer + 106 + 52 + 277 + 285 + 720 A1_ mujg kr 101 82 90 148 421 antal företag X - 11 506 -6 273 -3 147 +7 907 -13 019 AS antal personer - 359 - 231 + 9 + 81 - 500 AL milj. kr

AS = Sysselsättningsförändring AL = Lagerstocksförändring

150 Bilaga 3

Som väntat återfinner vi i tabell 111213 A det största antalet företag i den övre vänstra kvadranten - dvs. med negativ sysselsättnings- och lagerutveckling. Många av dessa företag har emellertid endast små eller relativt begränsade minskningar av sysselsättningen. De mest frekventa rutorna ligger i övrigt i matrisens centrum - dvs. företag hänförliga till dessa rutor har relativt små - negativa eller positiva - förändringar av sysselsättning resp. lagerstock. Av speciellt intresse är de företag, som rapporterar små eller begränsade minskningar av lagerstock och/eller sysselsättning. Tabell 111113 B är en komprimering av tabell 111113 A och visar förutom antalet företag i de olika rutorna även dessas sammanlagda förändring av antalet anställda resp. lagerförändring. Den inramade fyrkanten i mitten inrymmer företag med sysselsättningsminskningar på mindre än -8 % och lagerminskningar på mindre än -10 % eller lagerökningar. Det rör sig om sammanlagt 109 företag (av totalt 421) med en summerad minskning av antalet anställda på 6 400 personer. Kan lagerstödet förmå dessa företag att helt och hållet avstå från att minska sysselsättningen utgör detta alltså ett mycket betydande tillskott till sysselsättningen. Sysselsättningsminskningen på 13 000 personer reduceras då till hälften. Nedanstående tablå visar vilka företag, som antagits reagera på lagerstödet, samt på vilket sätt de förutses reagera i de olika fallen. 1 diagram 23-27 åskådliggörs detta grafiskt.

Modell l och 11 Företag som påverkas av Effekt av lagerstödet lagerstöd

Företag med AL 0 Avstår från att minska antalet Svag effekt -4AS?<0 anställda Företag med 0AL<30 Genomför ökning av produk- AS0 tion per anställd med l/2 % f Företag med AL0 Avstår från att minska antalet -6AS<0 anställda Måttlig effekt Företag med 0AL<30 Genomför ökning av produk- AS0 tion per anställd med 1 % Företag med -5AL<0 Genomför ökning av produk-

1ASO

tion per anställd, så att lagren igenomsnitt ökar med 7 1/2 % med AL0 Avstår från att minska antalet

fFöretag -8AS<0 anställda

Företag med 0AL<30 Genomför ökning av produk- AS0 tion per anställd med i 1/2 % Stark effekt J Företag med -10AL<0 Genomför ökning av produk- AS0 tion per anställd så att lagren igenomsnitt ökar med 15 % Företag med -5AL<0 Avstår från att minska antalet l -8AS<0 anställda. Genomför. om nödvändigt, produktionsökning per anställd så att lagren ökar med minst 7 1/2 %.

1A- = procentuell förändring av den prisomräknade lagerstorleken. I modell 1 och V avses lagerstock av färdigvaror + varor i arbete, i modell 11 avses hela lagerstocken. 1 AS = procentuell förändring av antalet anställda.

Bilaga 3 151

Modell V Företag som påverkas av Effekt av lagerstödet lagerstöd

Företag med ALl0 Begränsar minskningen av -8AS2<-4 antalet anställda till -4 % Svag effekt Företag med OAL<30 Genomför ökning av produk- AS-4 tionen per anställd med 1/2 96 Företag med AL0 Begränsar minskningen av -12AS<-4 antalet anställda till -4 96 Företag med 0AL<30 Genomför ökning av produk- AS-4 tionen per anställd med l l/2 96 Stark effekt Företag med -l0AL<O Genomför ökning av produk- AS-4 tion per anställd, så att lagren igenomsnitt ökar med 15 % Företag med -5AL<O Begränsar minskningen av -l 2AS<-4 antalet anställda till -4 %. Genomför om nödvändigt produktionsökning per anställd så att lagren ökar med minst 7 l/2 96.

AL = procentuell förändring av den prisomräknade lagerstorleken. I modell l och V avses lagerstorlek av fardigvaror + varor i arbete, i modell II avses hela lagerstocken. 2 AS = procentuell förändring av antalet anställda.

Endast vid stark effekt har alltså företag, som planerar minska såväl lagerhållning som sysselsättning, antagits ändra sitt beteende. Företag som i sin utgångsplanering avser uppfylla sysselsättningsvillkoret, men minska lagren har antagits ändra sina planer redan vid måttlig effekt av ett lagerstöd. Vid svag effekt har däremot företag med planer på Iagerminskning överhuvudtaget inte antagits reagera på ett lagerstöd. Detta beror på att, företag med planerade lagerminskningar får väsentligt lägre stöd än företag som planerar lagerökningar. Låt oss anta att företag A i utgångsläget planerar minska lagren med 100 enheter. Företag B planerar hålla lagren oförändrade. Företag C planerar öka lagren med 100 enheter. Ett lagerstöd på 20 % på lagerökningen införs och alla tre företagen genomför till följd av detta en extra produktionsökning på 200 enheter, vilket hamnar i lagren. Företag A får då endast lagerstöd för sin lagerökning på 100 enheter. Företag B får lagerstöd för 200 enheter, och företag C får lagerstöd för 300 enheter. Man kan också uttrycka det så, att företag A får ett lagerstöd på 10 %, företag B ett lagerstöd på 20 %, och företag C ett lagerstöd på 30 % för det extra produktionstillskottet. Incitamentet för ett företag med planerade lagerminskningar att ändra sitt beteende, är alltså väsentligt lägre, än för företag som planerar oförändrade eller ökade lager. Vi har här antagit, att företag med lagerminskningar siktar på ett stöd på 15 % för sitt extra produktionstillskott. Detta innebär att företaget vill ha stöd för tre fjärdedelar av sitt extra produktionstillskott. För att uppnå detta måste alltså företag A prestera en extra produktionsökning på 400 enheter. Företag A får då en lagerökning på 300 enheter, för vilken företaget kan erhålla lagerstöd (förutsatt att företaget uppfyller sysselsättningsvillkoret).

152 Bilaga 3 sou 1979:38

/.\ S 9: 53 g oo

r . (D W C\I O | \ 1 i to o t” U1 ä |

M^Å,.LNII||*°°T||| N .- .- oo co r N | | N co 0

| \ 5 \ 1 * G ä 00 I- 1- (N (y o I v I I 1 I I r 1 T I 1 I -60

60- 40

40- 20

20- 15

“15--10 INGEN ÄNDRlNG h_ A V 10 5 _ B E T E E N D E T 5-0

0-40 Höjer produktiviteten I/Z %

10-20 * Söker logersföd

20_30 :tzsrnáizzrfáj

_ antalet 30-40 anställda - Ingen ändring av 40-60 beteendet _ Söker 60-80 lagerstöd __ Söker Iogersföd 80_

Diagram 23. Anraganden om jöreragens beteende vid svag effekt av Iagerstöd enligt modell I och II. Matris över företagens lager- och sysselsättningsutveckling. AS = procentuell Förändring av antalet anställda. AL = procentuell Förändring av Iagerstocken.

sou 1979:38 Bilaga 3 153

O (D (\I (W 1- 1- ® 1 CO W ÖJ O

°

I I l N 59

awwiiwwrnTr

T: 11 N *

o r oo .3 S 8

I I l | i i i i i I i I I

60- 4O _

40- 20

20_ 15 .. l NGEN ANDRING 15__10 A V 1°5 BETEENDET

Höjer produktiviteten så att _5_0 __ ett 15 °/o-igt lagerstöd erhålls

0_10 _ Höier produktiviteten I °/o

10_ 20 Avsför från att minska ,. . 20_30 Soker lagersföd antalet anställda 30-40

Ingen ändring av 40-“60 Söker beteendet ›- Iagersföd 50-80 - Söker logersföd 80-

Diagram 24. Anlaganden omjöretagens beteende vid mätt/lg effekt av lagers/öd enligt :nade/II och II. Matris över företagens Iager- och sysselsättningsutveckling. AS = procentuell Förändring av antalet anställda. AL = procentuell Förändring av lagerstocken.

154 Bilaga 3 sou t979z38

C (D (N A 3 v T “T °P N o

.g j,

CO O % N “

i | v oo v

I 1 |

A L 8 (3 i oo 0 v N | | | (L al;

| t C Q ® v- 1- (V (y o I T I I | I I T I I I I T

--60 ›-

GO-W4O

410- 20

INGEN ANDRING

_20__15

- A v

15-10 BETEENDET

410-5 så att Höjer produktiviteten ett 15°/o-igt Iagerstöd erhölls 5 o

O_1O Höjer produktiviteten I 1/2 °/o _ 10_20 Avstår från att _ minska antalet onsgüuda Söker Iagerstöd 20_30

30-40 Söker .. . _ l ngen an rang av d Ia emöd g 40_6Ö beteendet

60-80 -

_ Söker Iagerstöd 80--

Diagram 25. Anraganden om _föreragens beteende vid stark ef/êkl av lagersläd enligt mode/I I och II. Matris över företagens lager- och sysselsättningsutveckling. AS = procentuell förändring av antalet anställda. AL = procentuell förändring av lagerstocken.

” sou 1979:38 Bilaga 3 155

(L.S 9: S S: oo

o d_ N O % to c› | | | | N t- N

swwtttltrwnl

u- q- N t *

0/0 o r oo i §9 8

I I T 7 T I f I I I I I T - 60

60- 40

40- 20

20- 15

INGEN ÄNDRING 15_1O h A V

10-5_ BETEENDET

5-0

0-4 O Höier produktiviteten 1/2 °/o

10-_20 Minskar “ antalet Söker Iagerstöd 20-30 anställda “ “e d 4 °/ ° 30-40 - Ingen ändring av 4O-6O beteendet söker - |ogersföd 60-80

_ Söker Iagerstöd 80-

Diagram 26. Amaganden om/öreragens beteende vid svag elfêkl av Iagerslöd enlig! modell V. Matris över företagens lager- och sysselsättningsutveckling. AS = procentuell Förändring av antalet anställda. AL = procentuell Förändring av Iagerstocken.

“ 156 Bilaga 3 sou 1979:38

% co o

A L ááilurlvwüTTt m .- .- oo co 2- N I i i

m go o 0/0 O Q (I) \- r (N I I I I 7 i I T i T i 7 i _ 60

60- 40

,,40_..a20 INGEN ÄNDRING

A V 20- 15 _ B E T E EN D E T 15- 10

.len-nys Höjer produktiviteten sö att ett 15 °/o-igt Iagerstöd erhålls 5-0

0-40 Höjer produktiviteten 1 1/2 % Minskar 10-20 antalet _ ,und stuk 2O_3O o er agersto I und

2:204 o:

i 30-40 - Söker Ingen ändring av 40_6O Ogersiöd beteendet

60-80 _ Söker Iagerstöd 8C_

Diagram 27. Anlaganden om företagens beteende vid stark effekt av /agerstöd enligt modell V. Matris över Företagens Iager- och sysselsättningsutveckling. AS = procentuell Förändring av antalet anställda. AL = procentuell Förändring av lagerstocken.

Bilaga 3 157

2 b Lage/stöd enligt mode/I I Vid svag effekt av ett lagerstöd 1972 enligt modell 1, skulle alltså detta enligt tabell 111215 på sid 159 ge ett tillskott till medelantalet anställda på ca 2 000 heltidsanställda personer och ett tillskott av fardigvaror och varor i arbete till den utgående lagerstocken på 345 milj. kr (prisomräknat). Man skulle samtidigt få betala ut ett lagerstöd på 228 milj. kr, varav endast 69 milj. kr är direkt följd av en extra lageruppbyggnad på grund av lagerstödet. Resten av lagerstödet finansierar en lageruppbyggnad. som ändå skulle ha ägt rum. Vid stark effekt blir motsvarande siffror ett tillskott till antalet anställda på 6 300 personer och ett extra lagertillskott på l 300 milj. krt Lagerstödet blir ca 425 milj. kr, varav 250 milj. kr till följd av en extra lageruppbyggnad. Om vi sätter tillskottet till antalet anställda i relation till lagerstödet, finner vi att utgiften per person i tillskott uppgår till drygt 67 000 kr. i 1972 års priser. Detta kan naturligtvis förefalla högt. Samtidigt har man ju emellertid producerat varor för 1 300 milj. kr. Vi ser också i tabellen, att det är inom basindustrierna som de största effekterna på sysselsättning och lagerhållning kan påräknas. Efterfrågeuppsvinget 1973 ledde till att man inom basindustrierna slog i kapacitetstaket. En högre lagerstock vid ingången av 1973 hade alltså varit av stort värde. Beräkningarna för 1968 omfattar endast företag med mer än 50 anställda. Kalkylerna gerjämfört med 1972 ett ganska likartat resultat (se tabell 18). Vid stark effekt av lagerstöd enligt modell l får vi ett tillskott till sysselsättningen på drygt 4 000 personer och ett extra lagertillskott på ca 800 milj. kr. Lagerstödet blir 260 milj. kr. varav 160 milj. kr till följd av en extra lageruppbyggnad. sysselsättningen i de i denna undersökning ingående företagen minskade mellan år 1971 och 1972 med drygt 14 000 personer och mellan 1967 och 1968 med drygt 10 000 personer. Det extra tillskottet till sysselsättningen vid stark effekt av lagerstödet skulle alltså ha reducerat dessa minskningar till nästan hälften.

2 c Lage/stöd enligt modell II Effekterna vid lagerstöd av modell 11 skiljer sig inte på något markant sätt från effekterna vid modell 1 varken för år 1972 eller 1968. Effekten på lagren blir i de flesta fall något starkare då stödet omfattar hela lagret (se tabell 111215, 16 och 18). Kostnaderna för lagerstödet blir också genomgående något högre. Här får man dock hålla i minnet att vi endast räknat med effekterna i varje påverkat företag och summerat dessa. Vi har inte ens tagit med effekterna på underleverantörer, då vissa företag till följd av lagerstödet höjer sin produktion. Vidare kan ju företagen vid ett lagerstöd av modell 1 minska sina insatsvarulager utan att detta påverkar lagerstödet. Någon sådan effekt är emellertid inte heller inräknad.

2 d Lagerstöd enligt mode/I V Effekterna på sysselsättningen vid lagerstöd av modell V (Se tabell 1ll:l5-18 på sid. 159-161) blir avsevärt lägre än effekterna vid modell l och 11.

158 Bilaga 3 Tabell lll:l4 lagerstocksförändring och sysselsättningsförändring 1972. Fördelning av företagen efter procentuell Industri exkl. varv. Företag med mer än 20 anställda. Prisomräknad lagerstock av varor i arbete och färdigvaror AS %

| - 1 1 0 - 141 - 10 - 19 - 44 AL milj. kr 1 1 13 | 90 1761 198 872 l 469 antal företag 0- - 2925 I - 1 120 - 30631 - 2011 + 9856 + 747 AS antal personer + 41 108 + 84 + 305 + 490 + 1 028

l AL min_ kr L+

425 240 372 351 1 461 2 849 antal företag z -11 693 - 5 383 - 7 439 - 3 620 +14 005 -14 130 AS antal personer - 176 - 215 - 237 - 3 + 180 _ 451 AL milj. kr

Tillskottet till antalet anställda 1972 blir vid svag effekt ca l 000 personer och vid stark effekt ca 2 300 personer. Motsvarande siffror för modell l var 2 000 personer vid svag effekt och 6 300 personer vid stark effekt. Kalkylerna för 1968 pekar åt samma håll - effekterna på sysselsättningen reduceras till mellan hälften och en tredjedel om man lättar på sysselsättningsvillkoret. har vi Detta beror på att under ett år med totalt sett vikande sysselsättning, många företag med relativt begränsade minskningar av sysselsättningen. Om vi inte ställer några krav på dessa företag att förändra sina sysselsättningsplaner har vi alltså betydligt färre företag kvar att påverka. Dessutom behöver inte heller dessa företag upprätthålla sysselsättningen, utan endast begränsa minskningarna av antalet anställda. Tabell lllzl4 visar hur företagen år 1972 fördelade sig med avseende på procentuell lagerstocksförändring och sysselsättningsförändring. De företag som antagits förändra sina ursprungliga sysselsättningsplaner vid stark effekt av lagerstöd enligt modell 1 är inramade med heldragen linje och vid stark effekt av modell V med streckad linje. Nedanstående tablå (som i huvudsak framkommer genom summering av de inramade rutorna i tabell Ill: 14) visar dels hur många företag som antagits förändra sina ursprungliga sysselsättningsplaner, dels hur mycket man varit tvungen att justera sitt beteende för att uppfylla sysselsättningsvillkoret.

Antal pâverk- Sysselsättnings- Tillskott till bara företag utveckling sysselsättning (antal personer) (antal personer)

Utan Med lagerstöd lagerstöd

Modell l 418 -6 357 x 0 +6 357 Modell V 305 -5 422 -3 136 +2 286

Bilaga 3 159

Att effekten på sysselsättningen i modell V blir så mycket lägre, beror alltså främst på att de påverkade Företagen endast behöver avstå från den del av sysselsättningsminskningen som överstiger -4 96 , medan man i modell I måste avstå från hela sysselsättningsminskningen för att erhålla lagerstöd. Effekterna på lagerhâllningen skiljer sig däremot inte alltför mycket från effekterna vid lagerstöd av modell 1 och II. Vid svag effekt och lagerstöd enligt modell V skulle vi alltså 1972 få ett tillskott till lagren på 275 milj. kr och vid stark effekt 1 300 milj. kr. Motsvarande siffror för modell I var vid svag effekt 345 milj. kr vid stark effekt 1 300 milj. kr. Kalkylerna för 1968 visar en något lägre extra lageruppbyggnad vid modell V än vid modell l och II. Vi ser också i tabellerna för 1972, att det även för modell V är inom basindustrierna som de största effekterna på sysselsättning och lagerhållning kan påräknas. Kostnaderna för lagerstödet enligt modell V blir ungefär lika stora som vid modell I. Vid svag effekt skulle man 1972 behöva betala ut ett lagerstöd på 230 milj. kr, varav 175 milj. kr finansierar en lageruppbyggnad som ändå skulle ha ägt rum. Vid stark effekt blir lagerstödet 430 milj. kr varav 235 milj. kr finansierar en extra lageruppbyggnad.

Tabell 111:l5 Effekter av lagerstöd, modell I 1972. Företag med mer än 20 anställda

Effekt på Effekt på Lagerstöd (mkr) som följd av sysselsättning lagren (mkr) (antal heltids- Effekt på lagren Gratiseffekt Summa anställda)

Svagejfekl

M ánlig e/_Iêkr

Slarkefkkl

160 Bilaga 3 sou 1979:38

Tabell 11I:l6 Effekter av lagerstöd, modell ll 1972. Företag med mer än 20 anställda Effekt på Effekt på lagerstöd (mkr) som följd av sysselsättning lagren (mkr) (antal heltids- Effekt på lagren Gratiselfekt Summa anställda) Svag effekt

MâII/ig effekt Basindustri + 838 + 187 36 62 98 +1 080 + 409 72 63 135

Yerkstadsindustri

Ovrig industri + 523 + 158 31 50 81 Industri exkl. varv +2 441 + 754 139 175 314

Stark effekt Basindustri +3 454 + 693 126 68 194 +1 687 + 657 112 65 177

Yerkstadsindustri

Ovrig industri +1 461 + 417 77 50 127 Industri exkl. varv +6 602 +1 767 315 183 498

Tabell lll:l7 Effekter av lagerstöd, modell V 1972. Företag med mer än 20 anställda

Effekt på Effekt på Lagerstöd (mkr) som följd av sysselsättning lagren (mkr) (antal heltids- Effekt på lagren Gratiseffekt Summa anställda)

Svag effekt Basindustri 558 126 25 73 98 169 75 15 55 70

Yerkstadsindustri

294 73 15 47 62 Övrig industri Industri exkl. varv 1 021 274 55 175 230

Stark effekt

Övrig industri Industri exkl. varv 2 286 1 332 235 196 431

sou 1979:38 Bilaga 3 161

Tabell III:18 Effekter av lagerstöd 1968. Industri exkl. varv. Företag med mer än 50 anställda Effekt på Effekt på Lagerstöd (mkr) som följd av sysselsättning lagren (mkr) (antal heltids- Effekt på lagren Gratiseffekt Summa anställda) Modell I

Modell II l 701 311 62 107 169 Svag effekt 2 578 553 108 121 229 Måttlig effekt Stark effekt 4 048 992 187 124 311

Mode/l v 9 626 193 38 98 136 Svag effekt Stark effekt l 517 658 124 108 232

3 Jämförelse mellan lagerstödsföretag och övriga företag

Beräkningarna över nolleffekten och kalkylerna över tänkbara effekter på lager och sysselsättning störs i viss utsträckning av det existerande lagerstödet 1972. Tabell 111219 visar antalet företag ingående i denna undersökning som erhöll lagerstöd 1972, samt deras ingående lagerstock och antal anställda. Lagerstödet 1972 utgick till arbetsställen. I ñnansstatistiken sker redovisningen efter den juridiska enheten. Det arbetsställe (eller arbetsställen) som erhållit lagerstöd 1972 har därför förts till den juridiska enhet där det hör hemma. Ingående lagerstock och antal anställda i tabellen avser alltså inte det aktuella arbetsstället utan den juridiska enheten. Tabellen ger därför en något överdriven bild av hur stor andel av lagerstock och antal anställda som kan ha påverkats av 1972 års lagerstöd. Det är framför allt inom basindustrierna, som andelen företag med lagerstöd är så betydande, att beteendet för branschen som helhet kan tänkas ha ändrats på grund av lagerstödet.

Tabell III:19 Företagimed lagerstöd 1972. Företag med mer än 20 anställda

162 Bilaga 3

Tabell 111220 Företag med och utan lagerstöd 1972. Företag med mer än 20 anställda Förändring Prisomräknad lagerforändring (mkr) av antalet

Företag med lagerstöd

Låt oss betrakta utvecklingen av sysselsättning och lagerstock år 1972 inom lagerstödsforetagen respektive inom företag utan lagerstöd. Tabell III:20 visar detta. Vad gäller sysselsättningen, ser vi att lagerstödsforetagen inom basindustrierna minskade sitt antal anställda i ungefär samma utsträckning som företagen utan lagerstöd. Lagerstödsföretagen inom verkstadsindustrin ökade antalet anställda något, medan de övriga verkstadsföretagen minskade sysselsättningen. lnom övrigindustrin minskade Iagerstödsföretagen sin sysselsättning, men ej i samma utsträckning som övriga företag inom denna sektor. Totalt sett hade alltså lagerstödsföretagen inte fullt lika stora minsk» ningar av sysselsättningen som de övriga företagen. Lagerutvecklingen skiljer sig på ett mer markant sätt mellan lagerstödsföretag och företag utan lagerstöd. lnom alla industrisektorerna hade lagerstödsföretagen lagerökningar, medan företagen utan lagerstöd minskade sina lager. Detta gäller såväl totala lagerstocken som lagerstocken av varor i arbete och fárdigvaror. Uppgifterna för förändring av sysselsättning och lager avser den juridiska enheten - alltså inte enbart det arbetsställe som erhöll lagerstöd. Detta borde dock snarare verka i den riktningen, att skillnaderna i utveckling mellan enheter med lagerstöd och enheter utan lagerstöd underskattas. Hur påverkas då beräkningarna över nolleffekten och tänkbara effekter på lagerhållning och sysselsättning? Om lagerstödet 1972 hade starka positiva effekter på lagerhållning och sysselsättning. så har vi överskattat nolleffektens storlek 1972. Vi har ju helt tillskrivit beteendet hos de företag, som uppfyller villkoren för lagerstöd, nolleffekten. Vidare har vi underskattat de tänkbara effekterna på lager och sysselsättning, eftersom vi fort största delen av effekten av 1972 års lagerstöd på nolleffektens konto. Det finns dock flera skäl, som talar för att kalkylerna för 1972 inte snedvridits alltför mycket av det då gällande lagerstödet. Lagerstödsforetagen var t. ex. relativt få - l 12 företag- i förhållande till det antal som kunde ha fått

Bilaga 3 163

lagerstöd i modell IV - l 203 företag - som ju liknar 1972 års lagerstöd. För verkstadsindustrin och framför allt för övrigindustrin är det dessutom så, att lagerstödsföretagen har mycket liten andel av lagerstock och sysselsättning. Deras beteende påverkar därför inte beräkningarna i någon större utsträckning. Slutsatsen blir att 1972 års lagerstöd förmodligen i viss utsträckning stört kalkylerna lör basinduslrierna, så att nolleffekten överskattats och tänkbara effekter på sysselsättning och lagerhållning underskattals.

164 Bilaga 3

IV Sammanfattning och slutsatser

l Undersökningens uppläggning

I denna undersökning har utredningen försökt belysa två problem. För det första har vi velat kartlägga spridningen mellan olika företag i utveckling av Iagerhållning och sysselsättning. Vi har velat undersöka i vilken grad företagen uppträder enhetligt sinsemellan. För det andra har vi velat visa hur mycket ett lagerstöd (utformat på alternativa sätt) med olika stor hypotetisk skulle ha kostat staten. Framför allt effekt på sysselsättning och Iagerhållning har vi velat undersöka kostnaderna för nolleffekten under olika år, dvs. samhällets utgifter för lagerökningar i företag som skulle ha uppfyllt villkoren för lagerstöd utan att ändra sin sysselsättnings- och lagerhållningspolitik under åren i fråga. om företagens sysselsättnings- och lagerutveckling är Uppgifterna hämtade från SCB:s finansstatistik för åren 1966-1974. Undersökningen avser industriföretag utom varv. Företagen har indelats i tre industrisektorer, basindustrier, (dvs. gruv-, skogs- och stålindustri) verkstadsindunämligen stri exkl. varv samt övrig industri. Företagen har också indelats efter antalet anställda i fyra storleksgrupper. om lagerförändring har tagits fram för dels fárdigvaror, dels Uppgifterna summan av fárdigvaror och varor i arbete, dels summan för hela lagret. Lagervärdeförändringarna har angetts både i löpande priser och i de priser som gällde vid ingången av resp. år. Lagerförändringen i löpande pris kommer fram direkt ur linansstatistikens uppgifter som skillnaden mellan utgående och ingående lager det aktuella året. Lagerförändringen i fast pris har beräknats att den utgående lagerstocken justerats med ett genom prisindex, vilket mäter prisförändringen för varor i lagerstocken under loppet av året. Spridningen har endast undersökts med avseende på den prisomräknade lagerförändringen, (dvs. med avseende på den fysiska lagerförändringen). Lagerförändringen har därvid uttryckts i procent av den ingående lagerstocken. I finansstatistiken redovisar företagen varje år medelantalet anställda. Vid analysen av spridningen i företagens sysselsättningsutveckling har vi utgått från den procentuella förändringen mellan två år av detta medelantal.

Bilaga 3 165

2 Spridning i lager- och sysselsättningsförändring

2 a Lagerjörändring Spridningen i den fysiska lagerförändringen har undersökts för totala lagerstocken, lagerstocken av fardigvaror och varor i arbete samt lagerstocken av enbart färdigvaror. Spridningen är minst i utvecklingen av den totala lagerstocken, och ökar successivt när man begränsar sig till varor i arbetejämte fárdigvaror resp. till enbart fardigvaror. Den totala lagerstockens Förändring är alltså mer enhetlig företagen emellan än förändringarna för lagerstockens delkomponenter. Det är vidare stora skillnader mellan små företag och stora företag. Spridningen krymper avsevärt ju större företagen i gruppen är. Detta gäller såväl totala lagerstocken som lagerstocken av varor i arbete och fardigvaror samt lagerstocken av enbart fardigvaror. De större företagen har alltså en mer likartad lagerutveckling inbördes än de mindre. En viss del av den oenhetliga lagerutvecklingen kunde väntas bero på att olika industribranscher befinner sig i olika faser av konjunkturutvecklingen. Man hade då kunnat förvänta sig, att en uppdelning av företagen på industribranscher skulle ha resulterat i ett mer enhetligt lagerbeteende inom varje bransch separat än inom hela industrin. Den grova uppdelningen på industrisektorer i denna undersökning resulterade dock inte i några påtagliga reduceringar av spridningen jämfört med hela industrin exkl. varv. Spridningen är genomsnittligt sett under perioden 1970-1974 ungefär lika stor i alla tre industrisektorerna som inom industrin totalt. Den sammanlagda lagerforändringen för såväl industrin totalt som för dess delbranscher är alltså under här undersökta år ett resultat av en förvånansvärt skiljaktig utveckling mellan de enskilda företagen. Vi har också delat in företagen efter både industrisektor och storleksgrupp och jämfört industrisektorerna storleksgrupp för storleksgrupp. Även då finner vi en anmärkningsvärt stor spridning inom var och en av sektorema. Helhetsomdömet om spridningen i utvecklingen av lagerhållningen för enskilda företag blir att denna är påfallande stor - även för de större företagen och även om vi tar med hela lagerstocken. Ett typiskt lagerökningsår som 1974 hade t. ex. en fjärdedel av företagen inom gruppen med mer än 1 000 anställda minskningar av sitt totala lager på mer än 8 % och 15 % av företagen reducerade sina lager med mer än 16 %. Samtidigt ökade en fjärdedel av företagen sina lager med mer än 16 %. Hälften av företagen hade alltså procentuella lagerstocksförändringar inom intervallet - 8 % och + 16 96. Vi säger då att Variationsområdet för hälften av företagen är 24 procentenheter. För företag med mer än 1 000 anställda var Variationsområdet för hälften av företagen genomsnittligt sett under perioden 1970-1974 drygt 20 procentenheter. Begränsar vi oss till enbart lager av varor i arbete och fárdigvaror får vi ett variationsområde för hälften av företagen på i genomsnitt ca 30 procentenheter. Variationsområdet ökar till i genomsnitt 40 procentenheter om vi begränsar oss till enbart lagren av färdigvaror. Om vi i stället för lagertyper analyserar storleksgrupper, får vi följande

166 Bilaga 3

resultat. Vi håller oss till totala lagerstocken och anger variationsområdet för hälften av företagen. Variationsområdet för företag med mer ån l 000 anställda var i genomsnitt under perioden 1970-1974 ca 20 procentenheter för företag med 200-999 anställda ca 30 procentenheter, för företag med 50499 anställda ca 35 procentenheter och slutligen för företag med 20-49 anställda drygt 40 procentenheter.

2 b S ysselsätrningsförändring

Spridningen i sysselsättningsförändringen var dessa år givetvis väsentligt mindre än för lagerförändringen, men den var ändå av betydande omfattning. Spridningsmönstret ifråga om lagerutvecklingen upprepar sig emellertid -ju större företag desto mindre oenhetligt beteende företagen sinsemellan. Skillnaderna i variationsområdets storlek mellan storleksgrupperna är dock inte lika påfallande för sysselsättningsförändringen som för lagerförändringen. Om vi mäter den procentuella sysselsättningsförändringen för företag med mer än 1000 anställda, återfinner vi hälften av företagen inom ett variationsområde på 7 á 8 procentenheter. Variationsområdet för företag med 200-999 anställda är ca 10 procentenheter. Företag med 20-49 anställda och 50-199 anställda har ungefär lika stora variationsområden. Hälften av dessa företag hamnar inom ett område på 12 å 13 procentenheter. En uppdelning på industrisektorer ger inte någon väsentlig reduktion av variationsområdet. Delar vi upp företagen också efter storleksgrupper, finner vi att för de största (200-999 anställda och l 000- anställda) har företagen basindustrierna i stort sett det mest enhetliga beteendet företagen sinsemellan.

2 c Spridningens betydelse för Iagersrödets utformning Vi kan konstatera, att den grova indelning av industrin, som använts här, resulterade inte i någon mer markant reducering av spridningen jämfört med hela industrin exkl. varv. De tre industrisektorerna inrymmer delbranscher med så skiftande utveckling av sysselsättning och lagerstock, att skillnaderna inom industrisektorerna blir i stort sett lika stora som mellan dessa. Vi uppnår alltså inte någon ökad precision i ett lagerstöd genom att bestämma i tiden olika stödperloder för dessa tre industrisektorer. Hur spridningen ser ut vid en mer långtgående indelning av industrin har inte bedömts som angeläget att undersöka. Administrativa skäl lägger ändock hinder i vägen för ett lagerstöd baserat på en mer förfmad branschindelning. Betrakta en period då utvecklingen av sysselsättning och lagerhållning är vikande totalt sett. En stor spridning i lagerutvecklingen innebär då att många företag ändå har lagerökningar. Detta skulle kunna innebära att man måste betala ut stora belopp i lagerstöd till företag som ändå planerat en lageruppbyggnad. Det mer enhetliga beteendet bland företagen för sysselsättningsutvecklingen innebär dock att en hel del företag med lagerökningar inte uppfyller sysselsättningsvillkoret. Härigenom begränsas utbetalningarna för lagerökningar som ändå skulle kommit till stånd. I den stora spridningen i lagerutvecklingen finns också ett element som

Bilaga 3 167

verkar positivt på lagerstödets förmåga att påverka sysselsättningen. De största tillskotten till sysselsättningen kan nämligen beräknas uppstå hos de företag som har lagerökningar, men i sin utgångsplanering inte uppfyller sysselsättningsvillkoret. Dessa företag fårju i utbyte för sitt ändrade beteende avseende antalet anställda, lagerstöd för dels sin ursprungligen planerade lagerökning och dels för den lagerökning som följer av det extra tillskottet till antalet anställda. Att många företag går “på tvärs” mot nettolagerutvecklingen innebär alltså inte nödvändigtvis något negativt för lagerstödets förmåga att påverka sysselsättning och lagerhållning.

3 Nolleffekten

Vi har velat undersöka kostnaderna lör nolleffekten under olika år, dvs. samhällets utgifter för lagerökningari företag som skulle ha uppfyllt villkoren för lagerstöd utan att ändra sin sysselsättnings- och lagerhållningspolitik under åren ifråga. Denna undersökning omfattar fem olika modeller för utformningen av lagerstödet och dessa modeller har sedan tillämpats årsvis 1967-1974. Vi har alltså föreställt oss att ett lagerstöd (i varierande utformningar) införts för de olika åren. Sedan har vi undersökt hur många företag som betett sig i enlighet med villkoren för att erhålla det tänkta stödet och hur stort stödbelopp dessa företag varit berättigade till. Nedanstående tabell visar resultaten för åren 1970, 1972 och 1974. Lagerstödet till följd av nolleffekten är som högst 1970 och lägst 1972. Detta gäller samtliga modeller, där prisomräkning tillämpats, dvs. modell I, II och V. l modeller där man avstått från prisomräkning får vi det högsta lagerstödet år 1974. Lagerstödet enligt modell Il (där man alltså även stöder lageruppbyggnad av insatsvaror) blir genomgående högre än i modell l, där stödet utgår enbart lör fardigvaror och varor i arbete. I modell V utgår stödet likaså lör färdigvaror och varor i arbete, men man tillåter en minskning av antalet anställda på upp till- 4 %. Vi ser att under högkonjunkturåren 1970 och 1974 ger övergången

Tabell IV: l Lagerstöd vid nolleffekt (mkr). Industri exkl. varv. Företag med mer än 50 anställda

Bestämmelser Tillåten Prisom- lnsatsvaru- Lagerstöd (mkr) för lager- sysselsätt- av» räkning lagren stödet ningsminskning medräknas % 1970 1972 1974

Modell I iO 360 86 320 ja nej Il :O ja ja 508 116 432 lII 10 nej 422 127 853 nej IV -4 nej nej 456 213 1002 V -4 ja nej 386 145 367

a l

samtliga modeller har förutsatts att bidrag utgår med 20 % på lagerökningen under

året. For en närmare beskrivning av modellerna, se kap. IV, avsnitt 1 b.

168 Bilaga 3

från modell Itill modell Il större utslag än övergången från modell 1 till modell V. Under lågkonjunkturåret 1972 blir effekten av att släppa på sysselsättningskravet större än effekten av att även stödja lageruppbyggnaden av insatsvaror. Detta sammanhänger givetvis med att under 1970 och 1974 hade många företag en relativt stark uppbyggnad av insatsvarulagren, medan antalet företag med minskningar av antalet anställda var relativt litet. Under 1972 var förhållandena de motsatta, dvs. många företag minskade antalet anställda medan relativt få företag ökade sina insatsvarulager. Att avstå från prisomräkning ger stora ökningar av lagerstödet, om prisutvecklingen under året har varit stark. -Vi ser att för år 1974 ökar lagerstödet från 342 mkr till 892 mkr, om vi avstår från prisomräkning. Verkan av detta blir alltså för detta år väsentligt större än verkan av att även stödja insatsvarulagren och större än verkan av att släppa på sysselsättningskravet. Utvecklingen under de senaste åren visar att vi under lågkonjunkturår kan utsättas för minst lika snabba prisökningar som under 1973 och 1974. Att under ett år med snabb prisuppgång basera lagerstödet på lagerstockens värdemässiga tillväxt, urholkar lagerstödets förmåga att påverka företagens beteende - ännu fler företag uppfyller då redan i utgångsläget villkoren för att erhålla lagerstöd. Dessutom kan alltså lagerstödsbeloppen komma att flerdubblas beroende på den mer generösa beräkningen av lagerökningens storlek.

4 Tänkbara effekter på lager och sysselsättning

Vi har velat belysa hur stora kostnader som är förknippade med ett lagerstöd enligt de olika modellerna när vi för in olikaantaganden om hur företagen reagerar på ett lagerstöd. Kalkylerna har begränsats till lagerstöd av modell I, II och V och har utförts för år 1968 och år 1972. Beräkningarna har karaktären av ett räkneexempel, där det är nödvändigt med mycket schablonartade antaganden om företagens beteende. Vi laborerar med tre olika grader av påverkan på företagens beteende vad gäller lagerhållning och sysselsättningsutveckling (svag, måttlig och stark effekt). Det är mycket svårt att avgöra vilken grad av effekt, som är den mest sannolika. Man kan inte utan vidare betrakta “svag effekt” som ett minimialternativ och “stark effekt som ett maximialternativ för effekternas storlek, även om alternativen utformats med tanke på att få en viss uppfattning om inom vilka gränser effekterna på lagerhållning och sysselsättning kan tänkas ligga. Antagandena om företagens beteende går i princip ut på följande: 1. Antag att företagets planerade utveckling av antalet anställda inte ligger i linje med sysselsättningsvillkoret. Företaget räknar dock med lagerökning. Vid svag effekt har vi förutsatt ett ändrat beteende, endast från de företag, som bara behöver göra små förändringar av sin planerade utveckling av antalet anställda för att uppfylla sysselsättningsvillkoret. Vid måttlig respektive stark effekt har vi förutsatt, att även företag med större avvikelser mellan den planerade sysselsättningsutvecklingen och sysselsättningsvillkoret

Bilaga 3 169

ändrar sitt beteende så att de uppfyller detta. Tillskottet till antalet anställda antas i samtliga fall ge upphov till en produktionsökning, vilken registreras som en motsvarande lagerökning. Företag, vars planerade utveckling av antalet anställda inte ligger i linje med sysselsättningsvillkoret och som samtidigt räknar med lagerminskningar kan vara svåra att nå med ett lagerstöd. Endast vid kalkylerna över stark effekt har vissa av dessa företag förutsatts ändra sitt beteende så att de uppfyller sysselsättningsvillkoret och samtidigt presterar en lagerökning.

2. Antag att företagets planerade utveckling av antalet anställda är i överensstämmelse med sysselsättningsvillkoret. Antag vidare att företaget räknar med lagerökning. Företaget är då redan i utgångsläget berättigat till lagerstöd. 1 ett läge med lågt kapacitetsutnyttjande (som 1968 och 1972) kan många företag höja produktionen, utan att behöva öka antalet anställda. Här har förutsatts att merparten av dessa företag genomför en begränsad produktivitetsökning (1/2 % vid svag effekt, 1 % vid måttlig effekt och 1 1/2 % vid stark effekt) och att merproduktionen registreras som lagerökning. Företag som uppfyller sysselsättningskravet, men planerar begränsade lagerminskningar har vid kalkylerna över måttlig effekt och stark effekt antagits i stället öka lagren för att erhålla lagerstöd. Lagerökningen har helt förutsatts vara en följd av höjd produktivitet, dvs. vi har inte bedömt det som sannolikt att dessa företag skulle vara beredda att anställa mer personal för den merproduktion som erfordras. 1 diagram 23-27 på sid. 152-156 åskådliggörs dessa antaganden grafiskt. Företagens benägenhet att till följd av ett lagerstöd ändra sitt beteende har i stort sett antagits bero på i vilken grad företagen måste modifiera sina sysselsättnings- och/eller lagerhållningsplaner för att erhålla stöd. (Här har vi

Tabell IV:2 Fördelning av antalet företag efter procentuell lagerstocksförändring och Sysselsättningsförändring 1972. Industri exkl. varv. Företag med mer än 200 anställda. Prisomräknad lagerstock av varor 1 arbete och färdigvaror

AS %

AL % -8 -8- -4 -4- -0 0- E

61 35 28 30 154 antal företag -10 -8 121 -2 258 -764 +1 218 -9 925 AS antal personer -442 -249 »158 -170 -1019 AL milj. kr. 17 18 18 33 86 antal företag -10--0 -1 428 -1 552 -651 +1 169 -2 462 AS antal personer -23 -34 -110 -34 -201 AL milj. kr. 23 29 44 85 181 antal företag 0- -1 957 -2 463 -1 732 +5 520 -632 AS antal personer +106 +52 +277 +285 +720 AL milj. kr. 101 82 90 148 421 antal företag E -l 1 506 -6 273 -3 147 +7 907 -13 019 AS antal personer -359 -231 +9 +81 -500 AL milj. kr.

AS = sysselsättningsförändring. AL = lagerstocksförändring.

170 Bilaga 3

varit tvungna att betrakta foretagens/ákriska utveckling av sysselsättning och lagerhållning som de ursprungliga planerna för lagerstödsperioden). Effekterna blir då starkt beroende av hur många företag vars ursprungliga planering inte ligger alltför långt från villkoren för Iagerstödet. Ovanstående tabell visar hur de största företagen fördelade sig med avseende på procentuell förändring av sysselsättning resp. lage-rstock år 1972 -ett år då sysselsättningen för dessa företag sammanlagt minskade med netto 13 000 personer och lagerstocken sammantaget sett drogs ned med 500 milj. kr. 1 den inramade fyrkanten i mitten inryms företag som redovisar sysselsättningsminskningar understigande 8 % och som samtidigt har lagerökningar eller Iagerminskningar på mindre än 16 %. Det rör sig om sammanlagt 109 företag med en sammanlagd minskning av antalet anställda på 6400 personer. Kan ett lagerstöd förmå dessa företag att helt avstå från att minska sysselsättningen, innebär detta en högst väsentlig reducering av den totala minskningen av antalet anställda på 13 000 personer. Endast vid stark effekt har alltså företag, som planerar minska såväl lagerhållning som sysselsättning antagits ändra sitt beteende. Företag som i sin utgångsplanering avser uppfylla sysselsättningsvillkoret, men minska lagren har antagits ändra sitt beteende redan vid måttlig effekt av ett lagerstöd. Vid svag effekt har däremot företag med planer på Iagerminskningar överhuvudtaget inte antagits reagera på ett lagerstöd. Företag med planerade Iagerminskningar riskerar nämligen att få väsentligt lägre stöd än företag som planerar lagerökningar, då man genomför ett extra produktionstillskott. Detta beror på att bidraget är bundet till lagerökningen, som ju då kan bli väsentligt lägre än produktionstillskottet eller i värsta fall helt utebli. Nedanstående tabell visar resultaten av beräkningarna för 1972. Vi kan alltså konstatera, att vid alternativet “stark effekt” är tillskottet till sysselsättningen mycket betydande for modell 1 och II. l båda modellerna med sina hypotetiska antaganden erhålls ett tillskott till sysselsättningen på

Tabell IV:3 Hypotetiska effekter av lagerstöd 1972. Hela industrin exkl. varv. Företag med mer än 20 anställda

Modell för lagerstöd

l ll V

Tillskott till sysselsättningen (antal personer) vid

Tillskott till lagren (milj. kr) vid svag effekt 345 335 274 måttlig effekt 565 754 . . stark effekt 1 3l4 l 767 l 332 Lagerstöd (milj. kr) vid

sou 1979:38 Bilaga 3 171

ca 6 500 heltidsanställda personer år 1972 och ca 4 000 personer år 1968 (som dock endast omfattar företag med fler än 50 anställda). sysselsättningen i dei denna undersökning ingående företagen minskade mellan år 1971 och 1972 med drygt 14 000 heltidsanställda personer och mellan 1967 och 1968 med drygt 10 000 personer. Det extra tillskottet till sysselsättningen skulle alltså ha reducerat dessa minskningar till nästan hälften. Av tabell lV:3 framgår att effekterna på lagerhållning och sysselsättning inte skiljer sig nämnvärt vid stöd av hela lageruppbyggnaden respektive vid stöd av enbart lagerökning av varor i arbete och färdigvaror. Kostnaderna för lagerstödet blir något högre, om man väljer att låta stödet omfatta hela lageruppbyggnaden. Beräkningarna för 1968 ger likartat resultat. Här bör emellertid påpekas, att i effektkalkylerna har vi endast summerat effekterna i varje påverkat företag. Vi har inte ens tagit med effekterna på underleverantörer, då vissa företag till följd av lagerstödet höjer sin produktion. Vidare kan ju företagen vid ett lagerstöd av modell 1 minska sina insatsvarulager utan att detta påverkar lagerstödet. Någon sådan effekt är emellertid inte heller inräknad. En annan slutsats som kan dras på grundval av det relativt enhetliga beteendet för sysselsättningsutvecklingen och effektberäkningarna är denna: Modeller för lagerstöd, där man släpper på sysselsättningsvillkoret och tillåter en viss minskning av sysselsättningen, är sämre i avseende på förmågan att påverka sysselsättningen än modeller med strikt sysselsättningsvillkor. Tabell lV:4 visar hur företagen 1972 fördelade sig efter procentuell lagerstocksforändring och sysselsättningsförändring samt summan av de till varje ruta hänförliga företagens sysselsättningsförändring i antal personer och Iagerförändring i milj. kr. Den med heldragen linje inramade fyrkanten inrymmer de företag som antagits ändra sin sysselsättningspolitik vid stark

Tabell lV:4 Fördelning av företagen efter procentuell lagerstocksförändring och sysselsättningsförändring 1972. Industri exkl. varv. Företag med mer än 20 anställda. Prisomräknad lagerstock av varor i arbete och färdigvaror

AS 96

AL % -12 -12- -8 -8--4 -4--0 0- Z

230 93 123 112 376 934 antal företag -10 - 7520 - 3 411 - 2 595 - 918 + 2 350 -12 094 AS antal personer - 210 - 303 - 280 - 196 - 264 - 1253 AL milj. kr 32 46 45 25 108 256 antal företag -10-5 - 821 - 677 - 717 - 472 + 881 - 1 806 AS antal personer - 6 - 20 - 26 - 102 - 28 - 182 AL milj. kr. 30 _ _ _ _11_ _ __ _2_8__ 16 105 190 antal företag - - - l 064 l - 219 -5-0 427 175 + 908 -

i 977 AS antal personer

- 1 0 - 14 - 10 - 19 - 44

g : AL milj.kr

13 l 90 176 198 872 1 469 antal företag

0- - 2925 i - l 120 - 3063 i - 2011 + 9366 + 747 AS antal personer

+ 41 + 305 + 490 + 1028

L: _108_ _ _+- _ _Zilüj AL milj_ kr

425 240 372 351 1 461 2 849 antal företag 2 -11 693 - 5 383 - 7 439 - 3 620 +14 005 -14 130 AS antal personer - 176 - 215 - 237 - 3 +180 _ 451 ALmiljkr

172 Bilaga 3

effekt av lagerstöd modell l och den med streckad linje inramade fyrkanten inrymmer motsvarande företag vid stark effekt av lagerstöd modell V. - l modell l tilläts ingen minskning av antalet anställda, medan i modell V antalet anställda tilläts minska med upp till 4 %. Nedanstående tablå (som i huvudsak framkommer genom summering av de inramade rutorna i tabell lVz4) visar dels hur många företag som antagits förändra sina ursprungliga sysselsättningsplaner vid stark effekt av lagerstöd enligt modell [och modell V, dels hur mycket man varit tvungen attjustera sitt beteende för att uppfylla sysselsättningsvillkoret.

Antal Sysselsättnings- Tillskott till företag utveckling sysselsättning (antal personer) (antal personer) Utan Med lagerstöd lagerstöd Modell l 418 -6 357 i 0 +6 357 Modell V 305 -5 422 -3 136 +2 286

Modell l har alltså väsentligt större möjligheter att påverka sysselsättningen. Detta beroende på att under ett år med totalt sett vikande sysselsättning, har vi många företag med relativt begränsade minskningar av sysselsättningen. Om vi inte ställer några krav på dessa företag att förändra sina sysselsättningsplaner har vi alltså betydligt färre företag kvar att påverka. Att effekten på sysselsättningen i modell V blir så mycket lägre, beror emellertid

främst på att de påverkade företagen endast behöver avstå från den del av

sysselsättningsminskningen som överstiger 4 %, medan man i modell l måste avstå från hela sysselsättningsminskningen för att erhålla lagerstöd. Kalkylerna för 1968 pekar åt samma håll - effekterna på sysselsättningen reduceras till mellan hälften och en tredjedel om man lättar på sysselsättningsvillkoret.

5 Lagerstödet 1972

Beräkningarna över nolleffekten och kalkylerna över tänkbara effekter på lager och sysselsättning störs i viss utsträckning av det existerande lagerstödet 1972. Om lagerstödet 1972 hade starka positiva effekter på lagerhållning och sysselsättning, så har vi överskattat nolleffektens storlek 1972. Vi har ju helt tillskrivit beteendet hos de företag, som uppfyller villkoren for lagerstöd nolleffekten. Vidare har vi underskattat de tänkbara effekterna på lager och sysselsättning, eftersom vi fört största delen av effekten av 1972 års lagerstöd på nolleffektens konto. Det finns dock flera skäl, som talar för att kalkylerna för 1972 inte snedvridits alltför mycket av det då gällande lagerstödet. För verkstadsindustrin och övrig industri är det t. ex. så.att lagerstödsföretagen har mycket liten andel av lagerstock och sysselsättning. Lagerstödsföretagens beteende inom

Bilaga 3 173

dessa industrisektorer påverkar därför inte beräkningarna i någon större utsträckning. Inom basindustrin har lagerstödsföretagen däremot omkring 30 % av den samlade lagerstocken och antalet anställda. 1972 års Iagerstöd har därför förmedlingen i viss utsträckning stört kalkylerna för basindustrierna, så att nolleffekten överskattats och tänkbara effekter på sysselsättning och Iagerhålining underskattats.

174 Bilaga 3 sou 1979:38

Tabellbilaga Percentiler och variationsvidd

För årsvisa procentuella

förändringar av lagerstock och

medelantalet anställda

Innehåll

Porco/Nile! och varialioirsviddjöl ârsvis procenlimll IngersIoclrs/ö/änzlring

Tabell 1 Hela industrin exkl. varv. 50- anställda. 1967-1974 . . . . , . , . . .. 176

Tabell 2-19 Hela industrin exkl. varv, basindustrier, Verkstadsindustri exkl. varv, övrig industri. 1970-1974 2 Totala lagerstocken. 50- anställda . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 177 3 Totala lagerstocken. 20- anställda . . . . . . . . . . . . . , . . . . .. 177 4 Totala lagerstocken. 20- 49 anställda . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 178 5 Totala lagerstocken. 50-199 anställda . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 178 6 Totala lagerstocken. 200-999 anställda . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 179 7 Totala lagerstocken. l 000- anställda . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 179 8 Varor i arbete och lärdigvaror. 50- anställda . . . . . . . . . . . 180 9 Varor i arbete och lärdigvaror. 20- anställda . . . . . . . . . . . 180 10 Varor i arbete och färdigvaror. 20- 49 anställda . . . . . . . . . . . 181 ll Varor i arbete och lärdigvaror. 50-199 anställda . . . . . . . . . . . 181 12 Varor i arbete och lärdigvaror. 200-999 anställda . . . . . . . . . . . 182 13 Varor i arbete och lärdigvaror. 1 000- anställda . . . . . . . . . .. 182 14 Färdigvaror. 50- anställda . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 183 15 Färdigvaror. 20- anställda . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 183 16 Färdigvaror. 20- 49 anställda . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 184 17 Färdigvaror. 50-199 anställda . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 184 18 Färdigvaror. 200-999 anställda . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . , . .. 185 19 Färdigvaror. l 000- anställda . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . , . . . .. 185

Pørcønrilør och rariatioirsviddföl årsvis prøcønnm/I_löränr/ring av mødølanla/øl anställda

Tabell 20 Hela industrin exkl. varv. 50- anställda. 1967-1974. Basindustrier, Verkstadsindustri exkl. varv, övrig industri. 1970-1974 . . . . . . . . 186

Tabell 21-25 Hela industrin exkl. varv, basindustrier. Verkstadsindustri exkl. varv. övrig industri. 1970-1974 21 20- anställda . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . , . . . . . . . . . . . . . . . .. 187 22 20- 49 anställda . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 187 23 50-199 anställda . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 188 24 200-999 anställda . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 188 25 1 000- anställda . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 189

Bilaga 3 175

Använda symboler

P15 = 15:e percentilen P25 = 25:e percemilen = undre kvartil P50 = 50:e percentilen = median P75 = 75:e percentilen = övre kvartil P35 = 85:e percentilen Företagen har klassindelats i intervall efter sin procentuella Iagerstocksförändring resp. procentuella Förändring av antalet anställda. Percentilerna beräknas efter nedanstående formel.

WW ”No

Pw=X0+ °(X1-X0) N1-N0 N = antalet företag i undersökningen det aktuella året. Under klassgränsen X0 ligger Ng företag (NO - N) och ä

under klassgränsen X1 ligger N] företag (N1 N) Variationsvidd = P75 - P25 2

I vissa fall har P75 och P85 inte kunnat beräknas. Dessa fall uppstår då andelen företag med lagerstocksförändringar på mer än 80 % överstiger 25 % resp. 15 %. Klassindelningen förlagerstockslörändringargår endasttill 80 %. Företag med större procentuell lagerstockslörändring hamnar i en öppen ytterklass. Beteckningen . . = uppgift saknas används för att beteckna dessa fall.

176 Bilaga 3 sou 1979:38

Tabell l Percentiler för procentuella förändringar av lagerstocken från ingången till

utgången av resp. år. Utgående och ingående Iagerstock båda värderade i prisnivån vid ingången av året. Hela industrin exkl. varv. 50- anställda

Percentiler Lagerstock: Totalt

1967 1968 1969 1970 1971 1972 1973 1974

-18 -17 -15 -16 -19 -21 -26 -20 P15 -11 -10 - 8 - 7 -11 -14 -17 -11 P25 1 - 4 3 7 3 - 1 - 2 7 P50 15 15 17 25 20 16 16 27 P75 24 25 28 38 34 28 29 45 P85 variationsvidd 13 12 13 16 15 15 16 19

Percentiler Lagerstock: Varor i arbete + färdigvaror

1967 1968 1969 1970 1971 1972 1973 1974

-22 -20 -19 -24 -28 -32 -20 P 15 -23 -13 -12 -10 -10 *12 -15 -19 -ll P25 4 3 6 11 7 2 - 2 10 P50 - 27 24 28 39 39 31 22 47 P75 54 46 56 74 80 72 55 . . P35 variationsvidd 20 18 19 25 26 23 21 29

Percentiler Lagerstock: Färdigvaror

1967 1968 1969 1970 1971 1972 1973 1974

-26 -24 -29 -19 -25 -28 -36 -27 P15 -13 -14 -17 - 7 -11 -14 -22 -13 P25 10 6 6 20 16 9 - 1 16 P50 51 54 55 . . . . . 75 . . P75

P85 variationsvidd

Bilaga 3 177

Tabell2 Percentiler för procentuelia förändringar av lagerstocken från ingången till utgången av resp. år. Utgående och ingående lagerstock båda vårderade i prisnivån vid ingången av året. Lagerstock: Total. Antal anställda: 50 -

Tabell3 Percentiler för procentuellt: förändringar av lagerstocken från ingången till utgången av resp. år. Utgående och ingående lagerstock båda vårderade i prisnivån vid ingången av året. Lagerstock: Total. Antal anställda: 20 -

178 Bilaga 3 sou 1979:38

Tabell4 Percentiler för procentuella förändringar av lagerstocken från ingången till utgången av resp. år.

båda värderade i prisnivån vid ingången av året. Lagerstock: Total. Antal Utgående och ingående lagerstock

anställda: 20 - 49

Percentiler Hela industrin exkl. varv Basindustrier

1970 1971 1972 1973 1974 1970 1971 1972 1973 1974

-19 -23 -27 -29 -29 -14 -18 -25 -34 -26 P15 -10 -11 -16 -19 -16 - 7 - 9 -17 -26 -13 P25 7 4 2 - 4 5 12 15 3 -14 14 P50 32 27 22 28 31 29 34 34 20 37 P75 58 54 43 67 50 50 42 54 . . 55 P85 variationsvidd 21 19 19 24 24 18 22 26 23 25

Percentiler Verkstadsindustri exkl. varv Övrig industri

1970 1971 1972 1973 1974 1970 1971 1972 1973 1974

-15 -24 -27 -24 -29 -24 -24 -28 -30 -30 P15 - 3 - 9 -16 -15 -13 -15 -13 -16 -21 -17 P25 13 7 6 4 5 2 2 - 1 -16 3 P50 49 44 25 37 25 24 19 17 19 30 P75 77 . . 39 65 43 43 36 42 70 57 P35 variationsvidd 26 26 20 26 19 20 16 17 20 23

Tabell 5 Percentiler för procentuella förändringar av lagerstocken från ingången till utgången av resp. år Utgående 50 och ingående lagerstock båda värderade i prisnivån vid ingången av året. Lagerstock: Total. Antal anställda:

Percentiler Hela industrin exkl. varv Basindustrier

1970 1971 1972 1973 1974 1970 1971 1972 1973 1974

-18 -19 -21 -25 -22 -22 - 9 -20 -38 -17 P15 - 8 -12 -13 -16 -12 - 7 - 3 -11 -31 - 9 P25 6 4 1 1 7 9 13 4 -19 10 P50 25 21 19 20 30 31 32 26 19 52 P75 40 37 35 34 50 50 46 39 36 74 P85 variationsvidd 16 16 16 18 21 19 17 18 25 30

Percentiler Verkstadsindustri exkl. varv Övrig industri

1970 1971 1972 1973 1974 1970 1971 1972 1973 1974

-15 -23 -20 -18 -15 -19 -21 -22 -25 -26 P15 - 4 -12 -13 -11 - 5 - 9 -13 -13 -16 -16 P25 - 1 4 11 2 3 1 - 2 3 P50 14 3 35 19 18 22 34 19 21 20 18 25 P75 49 33 39 38 52 34 39 35 32 41 P35 variationsvidd 20 16 16 16 20 14 17 17 17 20

sou 1979:38 Bilaga 3 179

Tabell6 Percentiler för procentuella förändringar av lagerstocken från ingången till utgången av resp. år. Utgående och ingående lagerstock båda värderade i prisnivån vid ingången av året. Lagerstock: Total. Antal anställda: 200 - 999

Percentiler Hela industrin exkl. varv Basindustrier

1970 1971 1972 1973 1974 1970 1971 1972 1973 1974

-15 -17 -23 -29 -19 -19 -11 -15 -44 -23 P15 - 7 -11 -15 -19 - 9 -10 - 4 - 8 -36 -12 P25 P50 7 1 - 3 - 5 7 11 12 0 -23 7 P75 26 16 9 11 26 31 49 24 - 6 29 37 29 17 19 39 40 69 38 - 1 40 P85

35 17 5 9 27 18 13 10 14 25 P75 45 27 9 22 37 30 23 18 22 40 P85 variationsvidd 16 12 11 13 16 14 13 13 14 18

Tabell? Percentiler för procentuella förändringar av Iagerstocken från ingången till utgången av resp. år. Utgående och ingående lagerstock båda värderade i prisnivån vid ingången av året. Lagerstock: Total. Antal

anställda: l 000 -

Percentiler Hela industrin exkl. varv Basindustrier

1970 1971 1972 1973 1974 1970 1971 1972 1973 1974

- 7 -10 -19 -29 -16 - 9 - 2 -13 --34 -18 P15 0 - 4 -14 -2I - 8 1 6 - 8 -30 - 8 P25 P50 12 7 - 5 - 9 4 12 25 2 -21 4

21 20 4 4 17 18 36 9 -11 15 P75 33 31 9 9 25 47 45 16 - 2 19 P35 variationsvidd 10 12 9 12 12 8 15 9 10 12

Percentiler Verkstadsindustri exkl. varv Övrig industri

1970 1971 1972 1973 1974 1970 1971 1972 1973 1974

- 5 -10 -21 -20 - 9 - 8 -15 -20 -20 -19 P15 5 - 6 -15 -13 - 6 - 3 - 8 -18 -16 -12 P25 17 4 - 6 - 3 5 7 3 - 8 - 6 3 P50 30 14 O 6 17 16 11 0 6 18 P75 36 18 4 10 25 19 19 13 12 29 P85 variationsvidd 13 10 7 10 12 10 9 9 11 15

180 Bilaga 3 sou 1979:38

Tabe118 Percentiler för procentuella förändringar av lagerstocken från ingången till utgången av resp. âr. Utgående och ingående lagerstock båda värderade i prisnivån vid ingången av året. Lagerstock: Varor i arbete och fárdigvaror. Antal anställda: 50 -

P85 54 50 56 49 72 .. . . . . 79 . . variationsvidd 21 21 19 19 26 26 30 26 24 31

Tabe119 Percentiler för procentuella förändringar av lagerstocken från ingången till utgången av resp. år. Utgående och ingående lagerstock båda värderade i prisnivån vid ingången av året. Lagerstock: Varor i arbete och färdigvaror. Antal anställda: 20 -

P35 .. .. .. .. .. 74 80 62 13 ..

P35 . . . . 72 68 .

variationsvidd 27 31 24 26 .27 35 32 30 32 33

sou 1979:38 Bilaga 3 181

Tabell 10 Percentiler for procentuella förändringar av Iagerstocken från ingången till utgången av resp. år. Utgående och ingående lagerstock båda värderade i prisnivån vid ingången av året. Lagerstock: Varor i arbete och färdigvaror - Antal anställda: 20 - 49

Percenliler Hela industrin exkl. varv Basindustrier

1970 1971 1972 1973 1974 1970 1971 1972 1973 1974

P|5 -28 -25 -33 -30 -31 -18 - 9 -29 -43 - 9 -13 -11 -19 -18 -19 - 8 2 - 9 -34 - 2 P25 P50 11 9 l 2 10 17 21 7 -18 20 P75 69 46 59 48 59 38 32 -1 1 75 P35 .. .. .. .. .. 75 68. .. 54 .. variationsvidd . . 40 33 39 33 34 18 21 12 39

Percenliler Verkstadsindustri exkl. varv. Övrig industri

1970 1971 1972 1973 1974 1970 1971 1972 1973 1974

P | 5 -19 -28 -33 -27 -30 -31 -25 -35 -28 -34 P25 - 2 -10 -21 -18 -15 -19 -13 -19 -16 -23 P50 14 11 6 12 8 7 7 -2 1 8 P75 . . . . 47 56 38 . . 55 52 . . 48

variationsvidd . . . . 34 37 26 . . 34 36 . . 36

Tabell ll Percentiler för procentuella förändringar av lagerstocken från ingången till utgången av resp. år. Utgående och ingående lagerstock båda värderade i prisnivån vid ingången av året. Lagerstock: Varor i arbete och färdigvaror. Antal anställda: 50 - 199

Percentiler Hela industrin exkl. varv Basindustrier

1970 1971 1972 1973 1974 1970 1971 1972 1973 1974

P15 -21 -26 -28 -30 -23 -36 - 7 -32 -50 -14 -12 -13 -14 -18 -12 -12 2 -20 -40 - 2 P25 P50 IO 8 5 1 ll 7 18 3 -22 17 42 43 40 33 55 45 60 27 - 2 61 P75 P35 .. .. .. 71 .. 64 .. 59 16 .. variationsvidd 27 28 27 25 33 29 29 23 19 31

Percentiler Verkstadsindustri exkl. varv Övrig industri

1970 1971 1972 1973 1974 1970 1971 1972 1973 1974

P 1 5 -22 -31 -30 -22 -20 -20 -25 -25 -28 -27 P25 - 3 -15 -17 -14 -10 -13 -14 -12 -17 -15 P50 13 5 1 5 13 9 9 s 2 9 P75 39 35 35 34 53 46 55 51 38 55 P35 58 60 70 53 . . .

variationsvidd 23 25 26 24 31 39 34 31 28 35

182 Bilaga 3 sou 1979:38

Tabell 12 Percentiler för procentuella förändringar av lagerstocken från ingången till utgången av resp. år. Utgående och ingående lagerstock båda värderade i prisnivån vid ingången av året. Lagerstock: Varor i arbete och fårdigvaror. Antal anställda: 200 - 999

i 1970 1971 1972 1973 1974 1970 1971 1972 1973 1974

- 9 -17 -22 -29 -15 -16 -23 -25 -27 -17 P15

Tabell 13 Percentiler för procentuella förändringar av lagerstocken från ingången till utgången av resp. år. Utgående och ingående lagerstock båda värderade i prisnivån vid ingången av året. Lagerstock: Varor i arbete och färdigvaror. Antal anställda: l 000 -

sou 1979:38 Bilaga 3 183

Tabell 14 Percentiler för procentuella förändringar av lagerstocken från ingången till utgången av resp. år. Antal Utgående och ingående lagerstock båda värderade i prisnivån vid ingången av året. Lagerstock: Färdigvaror. anställda: 50 -

Percentiler Hela industrin exkl. varv. Basindustrier

1970 1971 1972 1973 1974 1970 1971 1972 1973 1974

-19 -25 -28 -36 -27 -31 - 8 -32 -54 -21 P15 - 7 -11 -14 -22 -13 -11 2 -19 -46 - 6 P25 20 16 9 - 1 16 14 27 - 1 -28 20 P50 . . . . . . 75 .. 52 66 27 - 5 57 P75 .. .. .. .. .. .. .. 63 14 .. P85 variationsvidd . . . . . . 49 . . 32 32 23 20 32

Percentiler Verkstadsindustri exkl. varv. Övrig industri

1970 1971 1972 1973 1974 1970 1971 1972 1973 1974

-18 -28 -29 -32 -30 -19 -26 -29 -30 -26 P15 - 6 - 8 -14 -18 -15 - 6 -14 -16 -17 -14 P25 20 19 11 8 19 22 12 4 2 12 P50 .. .. .. .. .. .. 41 56 78 P75

variationsvidd . . . . . . . . . . . . . . 28 36 46

Tabell 15 Percentiler för procentuella förändringar av lagerstocken från ingången till utgången av resp. år. vid ingången av året. Lagerstock: Färdigvaror. Antal Utgående och ingående lagerstock båda vårderade i prisnivån anställda: 20 -

Percentiler Hela industrin exkl. varv Basindustrier

1970 1971 1972 1973 1974 1970 1971 1972 1973 1974

-22 -24 -30 -34 -30 -26 - 8 -32 -52 -19 P15 - 8 - 9 -15 -19 -14 - 8 3 -18 -42 - 8 P25 20 19 9 5 14 15 24 1 -23 18 P50 .. .. .. .. .. 53 .. 29 -7 62 P75 .. .. .. .. .. 78 .. .. 20 .. P35 variationsvidd . . . . . . . . . . 30 . . 24 18 35

Percentiler Verkstadsindustri exkl. varv Övrig industri

1970 1971 1972 1973 1974 1970 1971 1972 1973 1974

-19 -26 -30 -27 -32 -23 A -25 -28 -30 -30 P15 -5 - 7 -13 -12 -15 - 9 -12 -15 -17 -15 P25 28 28 19 24 16 19 12 9 6 11 P50

P85 variationsvidd

184 Bilaga 3

Tabell 16 Percentiler för procentuella av lagerstocken förändringar från ingången till utgången av resp. år. Utgående och ingående lagerstock båda värderade i prisnivån vid ingången av året. Lagerstock: Färdigvaror. Antal anställda: 20 - 49

P85 75 . . . . . . variationsvidd 29 25 13 41

Percentiler Verkstadsindustri exkl. varv Övrig industri 1970 1971 1972 1973 1974 1970 1971 1972 1973 1974

P75 . . . . . . . . . . P85 variationsvidd

Tabell 17 Percentiler för procentuella förändringar av lagerstocken från ingången till utgången av resp. år. Utgående och ingående lagerstock båda värderade i prisnivån vid ingången av året. Lagerstock: Färdigvaror. Antal anställda: 50 - 199

P75 . . . . . . 50 69 30 10 P85 . . . . 65 19

P75 . . . . . . . . . . 78 P 85 . . variationsvidd 48

Bilaga 3 185

Tabell 18 Percentiler för procentuella förändringar av lagerstocken från ingången till utgången av resp. år. Utgående och ingående lagerstock båda värderadei prisnivån vid ingången av året. Lagerstock: Fardigvaror. Antal anställda: 200 - 999

P35 .. .. .. 66 .. 79 .. 72 -4 60 vuriationsvidd 32 33 25 26 36 41 40 23 17 25

Percentiler Verkstadsindustri exkl. varv. Övrig industri 1970 1971 1972 1973 1974 1970 1971 1972 1973 1974

P85 .. .. .. .. .. .. .. .. 71 .. variationsvidd 34 39 26 25 39 30 27 24 27 39

Tabell 19 Percentiler för procentuella förändringar av lagerstocken från ingången till utgången av resp. år. Utgående och ingående lagerstock båda värderade i prisnivån vid ingången av året. Lagerstock: Färdigvaror. Antal anställda: l 000 -

Percenliler Hela industrin exkl. varv Basindustrier

1970 1971 1972 1973 1974 1970 1971 1972 1973 1974

P|5 - 9 -13 -29 -38 -28 -19 - 6 -29 -54 -29 P25 - 2 « 4 -19 -30 -16 - 1 2 -21 -47 -21 P50 16 18 - 5 -13 3 22 23 - 4 -31 9 P75 48 44 12 4 28 49 53 14 -15 31 P35 . . 59 32 24 45 80 70 48 - 9 39 variationsvidd 25 24 15 17 22 25 25 17 16 26

Percenliler Verkstadsindustri exkl. varv Övrig industri

1970 1971 1972 1973 1974 1970 1971 1972 1973 1974

P15 - 9 -19 -21 -32 -30 - 8 -14 -29 -23 -22 P25 - 3 - 8 -13 -25 -21 - 2 - 4 -19 -16 -14 P50 16 15 - 4 - 9 - 2 13 16 - 5 - 5 0 P75 68 39 8 8 22 38 42 12 18 27 P35 . . 52 18 21 52 , . 59 32 39 48 vuriationsvidd 35 23 10 17 21 20 23 15 17 21

186 Bilaga 3

Tabell 20 Percentiler för procentuella förändringar av medelantalet anställda från föregående år

Percentiler Hela industrin exkl. varv. 50- anställda

1967 1968 1969 1970 1971 1972 1973 1974

P15 -11 -10 - 7 - 7 -13 -12 - 7 - 6 - 7 - 6 - 4 - 4 - 7 - 7 - 3 - 3 P25 - 2 - 1 l 1 O - l 2 2 P50

Bilaga 3 187

Tabell Zl Percentiler för procentuella förändringar av medelantalet anställda från föregående år.

Antal anställda: 20-

Percentiler Hela industrin exkl. varv Basindustrier

1970 1971 1972 1973 1974 1970 1971 1972 1973 1974

-7 -11 -12 -6 -7 -6 -10 -II -7 -6 P15 -3 -7 -7 -3 -4 -3 -5 -8 -2 -3 P25 2 1 0 3 2 1 l - l 3 2 P50 8 6 4 8 8 5 6 4 9 6 P75 13 10 9 13 14 7 10 10 11 10 P85 variationsvidd 6 6 6 6 6 4 6 6 5 4

Percentiler Verkstadsindustri exkl. varv Övrig industri

1970 1971 1972 1973 1974 1970 1971 1972 1973 1974

-6 -9 -11 -6 -6 -8 -13 -13 -7 -9 P15 0 -5 -7 -2 -1 -4 -9 -8 -3 -5 P25 4 2 1 4 4 1 0 0 2 2 P50 12 8 5 10 12 5 4 4 7 6 P75 19 14 10 16 18 11 8 8 13 11 P35 variationsvidd 6 6 6 6 7 5 6 6 5 5

Tabell 22 Percentiler för procentuella förändringar av medelantalet anställda från föregående år.

Antal anställda: 20 - 49

Percentiler Hela industrin exkl. varv Basindustrier

1970 1971 1972 1973 1974 1970 1971 1972 1973 1974

- 8 -10 -12 - 6 - 8 - 9 -14 -11 - 6 - 5 P15 -3 -6 -8 -2 -4 -4 -7 -9 -2 O P25 2 1 1 3 3 2 1 0 3 3 P50 8 7 4 9 9 5 9 7 10 7 P75 16 11 10 14 16 7 11 28 11 13 P35 variationsvidd 6 6 6 6 6 4 8 8 6 4

Percentiler Verkstadsindustri exkl. varv Övrig industri

1970 1971 1972 1973 1974 1970 1971 1972 1973 1974

-7 -9 -9 -4 -5 -8 -11 -15 -7 -10 P15 O - 5 - 5 1 - 2 - 3 - 7 - 9 - 3 - 6 P25 3 2 1 5 4 2 1 1 2 2 P50 13 11 5 11 14 7 4 4 7 6 P75 30 15 11 18 19 14 8 9 13 11 P35 variationsvidd 6 8 5 5 8 5 6 6 5 6

188 Bilaga 3 sou 1979:38 Tabell 23 Percentiler för procentuella förändringar av medelantalet anställda från föregående år. Antal anställda: 50 - 199

Tabell 24 Percentiler för procentuella förändringar av medelantalet anställda från föregående år. Antal anställda: 200 - 999 Percentiler Hela industrin exkl. varv Basindustricr 1970 1971 1972 1973 1974 1970 1971 1972 1973 1974 l

Jkxluirvbø-A åoooxwmw .bO\bJOv|b4

variationsvidd

Bilaga 3 189

Tabell 25 Percentiler för procentuella förändringar av medelantalet anställda från föregående år. Antal anställda:

I 000 -

Percentiler Hela industrin exkl. varv Basindustrier

1970 1971 1972 1973 1974 1970 1971 1972 1973 1974

-3 -7 -11 -7 -4 -3 -6 -8 -8 -4 P15 -1 -5 -8 -4 -2 -1 -4 -6 -4 -2 P25 2 - 1 - 3 1 - 3 2 - 1 - 2 1 2 P50 6 2 1 4 6 4 2 O 5 5 P75 9 4 3 7 8 6 3 2 7 7 P85 variationsvidd 4 4 5 4 4 3 3 3 5 4

Percentiler Verkstadsindustri exkl. varv Övrig industri

1970 1971 1972 1973 1974 1970 1971 1972 1973 1974

-1 -7 -13 -4 -3 -4 -9 -11 -7 -5 P15 1 -4 -9 -3 0 -2 -7 -10 -4 -3 P25 5 - 1 - 4 1 4 1 - 2 - 4 0 2 P50 12 3 1 5 7 4 4 1 3 5 P75 15 6 3 7 10 6 7 3 5 7 P35 variationsvidd 6 4 5 4 4 3 5 5 4 4

:v rm. nu ah :§91: *R

4 Lönsamhet av ökad lagerhållning Bilaga - en när finns analys möjligheter att utnyttja eller lagerstöd investeringsfond

Av Lars Berrmaz

192 Bilaga 4

Innehåll

l Inledning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 195 1.1 Bakgrund . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 195 Några regler För lagerstöd och överföring till lagerinvesteringskonto . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 195 1.3 Syfte . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 196 1.4 Metodik . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 196 1.5 Arbetets genomförande . . . . . . . . . . . . . . 197 1.6 Några grundläggande begrepp . . . . . . . . . . . 197 1.7 Rapportens disposition . . . . . . . . . . . . . . 199

2 Allmännajörutsättningar. Grundmodell . . . . . . . . 200 2.1 Studerade handlingsalternativ . . . . . . . . . . . 200 2.2 Allmänna Förutsättningar . . . . . . . . . . . . . 201 2.3 Grundmodell . . . . . . . . . . . . . . . . . 202

3 Lönsamheten av Iidigare/agd produktion. K äns/ighet_ /är lagerstödsprocenten och inkuranskostnaden . . . . . . . . . . . 204 3.l Inledning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 204 3.2 Förutsättningar . . . . . . . . . . . . . . . . . 204 3.3 Modell över betalningskonsekvenser . . . . . . . . . 205 3.4 Analysutfall . . . . . . . . . . . . . . . . . . 206 3.5 Sammanfattning . . . . . . . . . . . . . . . . 208

4 Lönsamheten av tidigarelagd produktion vid ändrade priset . . 210 4.1 Inledning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 210 4.2 Förutsättningar . . . . . . . . . . . . . . . . . 210 4.3 Detaljerad modell över betalningskonsekvenser . . . . . 211 4.4 Förenklad modell över betalningskonsekvenser . . . . . 212 4.5 Analysutfall . . . . . . . . . . . . . . . . . . 213 4.5.1 Inledning. Skillnad mellan nominell och real internränta . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 213 4.5.2 Nominell internränta . . . . . . . . . . . . 214 4.5.3 Real internränta . . . . . . . . . . . . . . 216 4.6 Sammanfattning . . . . . . . . . . . . . . . . 218

5 Länsamheten av tidigarelagd produktion vid olika santmansättning av ti//verkningskøstnaden . . . . . . . . . . . . . . 219

Bilaga 4 193

5.1 Inledning . . . 219 5.2 Förutsättningar . . . . . 219 5.3 Detaljerad modell över betalningskonsekvenser 221 5.4 Förenklad modell över betalningskonsekvenser 22I 5.5 Analysutfall . . . . . . 223 5.5.1 Nominell internränta 223 5.5.2 Real internränta 223 5.6 Sammanfattning 224

Gratisstöd 225

6.2 Faktorer som påverkar gratisstödets storlek 225 6.3 Modell för beskrivning av gratisstödets storlek 226 6.4 Analysutfall . 227 6.4.1 Inledning . . . . . . . . . . . . 227 6.4.2 Gratisstöd i procent av ingående lagervärde 227 6.5 Sammanfattning 228

Sammanfattande analys av lönsamheten av nkiigarelagd produktion när lagerstöd mgâr 230 7.1 Inledning . . 230 7.2 Förutsättningar . . . . . . . . . . . . 230 7.3 Detaljerad modell över betalningskonsekvenser 231 7.4 Förenklad modell överbetalningskonsekvenser . . . . . 232 7.5 Analysutfall. Betalningarnas nuvärde jämfört med ingående lagervärde 233 7.6 Sammanfattning 237

Slalsjinansiella kostnaderjör lagerstödet 238 8.1 Inledning . . 238 8.2 Förutsättningar . . . . . . 238 8.3 Modell över lagerstödets storlek 239 8.4 Exempel på storleken av utbetalt lagerstöd 240 8.4.1 Inledning . . . 240 8.4.2 Utbetalt gratisstöd . . . . 240 8.4.3 Sammanlagt utbetalt lagerstöd 241 8.5 Sammanfattning 243

Jämförelse mellan lagerstöd och lagerinvesteringskonto. Ingen alternativ användning av intresterings/bnd 244 9.1 Inledning 244 9.2 Faktorer -som ej påverkar jämförelsen mellan lagerstöd och överföring till lagerinvesteringskonto 244 9.3 Förutsättningar . . . . . . . . . . . . 245 9.4 Detaljerad modell över betalningskonsekvenser 246 9.5 Förenklad modell över betalningskonsekvenser 247 9.6 Analysutfall 248 9.7 Sammanfattning 250

194 Bilaga 4

10 Jämförelse mel/an laga/Stöd och lagarittvasta/*ittgskonto. Alternativa användningstttö/lighatet av investerings/bnd 251

10.2 Innebörden av alternativa användningsmöjligheter för difTerenskalkylen . . . 251 10.3 Förutsättningar . . . . . . . . . . 252 10.4 Modell över betalningskonsekvenser . . . . . . 252 10.5 Lönsamhet av lF-utnyttjande vid fastighetsinvestering 253

10.7 Exkurs: Lönsamheten av utnyttjande av IF för fastighetsinvestering jämfört med överföring till Iagerinvesteringskonto 259 10.8 Sammanfattning 260

ll Sammanfattning 261

265 Symbolförtecknittg

Litteratur 266

Bilaga 4 195

1 Inledning

1.1 Bakgrund

Föreliggande studie har initierats av den utredning som år 1974 tillsattes av chefen för arbetsmarknadsdepartementet med uppgift att utvärdera 1972 års lagerstöd. Syftet med lagerstödet var bl. a. att stimulera Företagen till ökad lagerhållning. Stödet kan således betraktas som en kompensation för de ökade kostnader som föranleddes av den ökade lagerhållningen. Utredningen menade, att lönsamhetskonsekvenserna av ökad lagerhållning torde utgöra ett väsentligt bedömningskriterium vid Företagets beslut om att utnyttja lagerstöd. Man såg det därför som angeläget, att teoretiskt belysa betydelsen av olika faktorer för lönsamheten av ökad lagerhållning och därvid särskilt uppmärksamma lagerstödets betydelse. Man önskade ävenjämföra lagerstödets konsekvenser för lönsamheten med konsekvenserna av utnyttjande av investeringsfond för överföring till lagerinvesteringskonto. Företagen kunde således välja mellan dessa två ekonomisk-politiska medel.

1.2 Några regler för lagerstöd och överföring till

lagerinvesteringskonto

Lagerstöd utgick under 1972 och under delar av perioden 1975-76 för investeringar i lager av egentillverkade hel- och halvfabrikat (fortsättningsvis bearbetade varor). Följande regler för lagerstödet är av intresse för rapportens analysen l. Lagerstöd utgick med 20 procent av inventerad lagerökning efter avdrag för inkurans. Stödet bestämdes således utifrån registrerad Iagerökning, ej utifrån den extra lagerinvestering som föranleddes av stödet? Vid 1975-76 års stöd skulle dock lagervärdet vid utgången av stödperioden omräknas efter de priser som gällde vid periodens början. l Jfr SFS 1971:1249, SFS 2. För att erhålla lagerstöd måste företaget lämna preliminär ansökan vid 1975:475 och SFS stödperiodens inledning. 1 ansökan skulle lagerökningen uppskattas. 1976:1053. Ansökan låg till grund för ett preliminärt beslut om stöd. Efter stödpe- 2Samma värderiodens slut lämnades slutgiltig ansökan med uppgift om faktisk lagerökringsprinciper skulle ning. Denna skulle vidimeras av företagets revisor. Representanter för de tillämpas vid värderingen lokala fackliga organisationerna skulle höras vid utformningen av både av ingående och utgåenpreliminär och slutgiltig ansökan. de lager.

196 Bilaga 4

3. Lagerstödet utbetalades efter stödperiodens slut. 4. Lagerstödet utgjorde skattepliktig inkomst vid taxeringen för det verksamhetsår för vilket stöd erhölls. Som alternativ till lagerstöd kunde företagen göra överföring till lagerinvesteringskonto. Följande regler är därvid av intresse för den kommande analysen? l. Tillstånd till överföring från investeringsfond till lagerinvesteringskonto medförde att ett belopp motsvarande 46 procent av överföringen kunde lyftas från spärrkontot hos Riksbanken.

2. överföringen beviljades utifrån en ansökan som inlämnades vid perio-

dens början. l ansökan uppskattades lagerökningen. Någon kontroll gjordes ej från tillståndsmyndighetens sida av att uppskattad Iagerinvestering även genomfördes. 3. Vid taxeringen för det verksamhetsår då överföringen genomfördes erhölls ett avdrag på lO procent av inventerad lagerökning(efter inkurans); dock högst 10 procent av beviljad överföring. 4. Senast vid deklarationen för det tredje beskattningsåret efter det år då överföringen beviljades måste den återföras till beskattning. Företaget kunde dock göra motsvarande avsättning till investeringsfond (med åtföljande spärrkontobetalning) utan att inkräkta på de ordinarie avsättningsmöjligheterna.

1.3 Syfte

Bilagan har två syften: l Att diskutera lönsamheten av ökad lagerhållning när lagerstöd kan erhållas. 2 Attjämföra lagerstöd och överföring till lagerinvesteringskonto vad gäller konsekvenserna för lönsamheten av ökad lagerhållning.

Gemensamt för de båda syftena är att huvudintresset knyts till lönsamhetens känslighet för varierande förutsättningar angående olika faktorer, som är av betydelse för lönsamheten.

1.4 Metodik

l studien görs endast deduktiva analyser. Några försök till empirisk testning görs ej. Analyserna bygger på modeller (investeringskalkyler) över vilka *Vid 1975/76 års stöd betalningskonsekvenser som ett beslut om ökad lagerhållning medför. Varje kunde stöd erhållas i delanalys inleds med att modellen och de förutsättningar den bygger på förskott mot att ränta diskuteras. Den första delanalysen en förhållandevis enkel görs utifrån erlades. Denna möjlighet modell. Denna modell specifieras sedan ytterligare så att delanalyserna görs saknar betydelse för raputifrån successivt allt mer komplicerade modeller. portens analyser. l forsta hand görs numeriska analyser. Analytiska diskussioner genomförs ?Se prop. 1963:159. när så erfordras för en förståelse av de numeriska analyserna. Huvudintresset

Bilaga 4 197

ide numeriska analyserna är att illustrera lönsamhetens känslighet för olika kombinationer av värden på studerade variabler. Det betyder att endast marginellt intresse ägnas åt enskilda lönsamhetsutfall. Eftersom modellerna innehåller åtskilliga faktorer(variabler) vilkas värden varieras, har känslighetsanalyserna medfört ett omfattande berakningsarbete. 1 detta har dator utnyttjats.

1.5 Arbetets genomförande

Arbetet med rapporten har genomförts i två etapper. Den forsta genomfördes under perioden december 1974 - mars 1975 och redovisades som bilaga nr 3 till de preliminära synpunkter på utformningen av lagerstöd som redovisades av lagerstödsutredningen under 1975. Denna redovisning överensstämmeri princip med den som lämnas nedan i kapitel 3. Den andra delen av arbetet genomfördes främst under första halvåret 1978. Under båda arbetsetapperna har Anders Gutenbrant, EFI, bistått med matematiskt kunnande och med värdefulla synpunkter. Han har dessutom, tillsammans med Magnus Forssblad, EFI, utfört erforderligt programmeringsarbete. 1 Se bilaga l.

1.6 Några grundläggande begrepp 2 För en elementär be-

skrivning av metoder För den som ej är förtrogen med hur traditionella investeringskalkyler vid investeringskalkyleutformas och utvärderas kan det vara av värde att infor ring, se exempelvis den följande Renck (1974) eller Bergframställningen få en redogörelse för några grundläggande begrepp som kvist, Hentzel (1977). utnyttjas (den förtrogne kan fortsätta till avsnitt 1.7).2 Modellerna (investeringskalkylerna) visar vilka betalningskonsekvenser 3 Vi diskuterar endast som ett visst beslut medför. Det är alltså fråga om särbetalningar-betalningar s. k. egentliga investeringar, dvs. där investeforanledda av beslutet. Särbetalningarna kan vara i form av utbetalningar ringen (merbetalningen) (merbetalningar) eller inbetalningar (mindrebetalningar). Ett vanligt sätt att utgör den första betalillustrera betalningskonsekventerna av ett beslut visas i figur 1.1.3 ningskonsekvensen.

Kronor l I l

i Nutid_ inbetalningar (mindrebetalningarl

l p nkt U

i i i

-l

i Tid

, l l

l Utbetalningar (merbetalningar)

i

Grundinveste- Figur l .l Benz/ningskon- ; sekvenser av en investe- “ng Kronor ring.

198 Bilaga 4

Grundinvesteringen utgör den första utbetalningen. Den avser exempelvis ett inköp av en maskin eller- som i denna rapport- den ökade investeringen i varulagret. Grundinvesteringen genomförs vid nutidpunkten. Avgörande för lönsamheten av ett beslut är skillnaden i värde mellan meroch mindrebetalningarna. Ett grundläggande värderingsproblem är därvid att betalningarna inträffar vid olika tidpunkter. Vi kan intuitivt föreställa oss, att om vi investerar (grundinvestering) en krona idag (utbetalning/merbetalning) och som resultat erhåller en krona om ett år(inbetalning/mindrebetalning), så är det inte en särskilt lönsam investering. Redan alternativet att sätta in kronan på bank skulle ge högre förmögenhet om ett år. Man brukar säga att investeraren har tidspreferenser - “bättre en krona idag än en i morgon”. Tekniken för att ta hänsyn till investerarens tidspreferenser när det gäller att värdera mer- och mindrebetalningar som infaller vid olika tidpunkter kallas diskontering. Diskontering innebär att man med hjälp av en ränta “översätter” värdet av en betalning från en tidpunkt till en annan. Det vanliga är att man översätter - diskonterar -framtida betalningar till nutidpunkten. Skillnaden mellan mer- och mindrebetalningarna efter denna diskontering till nutidpunkten kallas nuvärde. Ett positivt nuvärde betyder att beslutet är lönsamt att genomföra. Ett annat mått på lönsamheten erhålls om man relaterar nuvärdet av mer- och mindrebetalningarna efter nutidpunkten till grundinvesteringen. Denna kvot kallas nuvärdekvot. Om nuvärdekvoten överstiger ett är beslutet lönsamt att genomföra. Den räntesats som utnyttjas vid diskonteringen kallas kalkylränta. Kalkylränta ger uttryck för ett förräntningskrav. Den varierar mellan olika beslutsfattare och olika organisationer liksom mellan olika beslut. Den beror exempelvis på företagets kapitalstruktur, på de risker som är förknippade med investeringen och på de attityder till risk som finns. Den avkastning som en säker investering i exempelvis bank eller statsobligationer ger. kan ses som ett lägsta tänkbara värde på kalkylräntan. I investeringskalkylen preciseras ej kostnaderna (räntan) för eventuella lån som måste tas. Detta beaktas i kalkylräntan genom att den sätts till en storlek som minst uppgår till räntan för upplånat kapital. Man preciserar ej heller det sätt på vilket lånat kapital återbetalas (amorteras). Ytterligare ett sätt att utvärdera en investering är att fastställa dess internränta. lnternräntan utgör den ränta vid vilken nuvärdet av inbetalningarna (mindrebetalningarna) överensstämmer med nuvärdet av utbetalningarna (merbetalningarna). Om internräntan överstiger kalkylräntan (avkastningskravet) är investeringen lönsam att genomföra. Genom att utnyttja internräntan vid utvärderingen av investeringskalkylen behöver man alltså inte beakta hur stor kalkylräntan är i ett enskilt företag. lnternräntan följer av givna betalningar. En given internränta kan sedan implicera att investeringen är lönsam i ett företag och olönsam i ett annat beroende på skillnader mellan företagens kalkylränta. Till sist bör distinktionen mellan lönsamhet och likviditet uppmärksammas. Analyserna avser lönsamheten av ökad lagerhållning (mätt som exempelvis internränta eller nuvärdekvot). Brist på likviditet kan medföra att ett lönsamt investeringsalternativ ej kan genomföras. Företaget måste kunna finansiera grundinvesteringen och de eventuella betalningsunderskott som

Bilaga 4 199

följer efter denna. lnvesteringskalkylen bortser definitionsmässigt från Företagets likvida ställning och möjligheter att erhålla finansiering.

1.7 Rapportens disposition

Lönsamheten av ökad lagerhållning när lagerstöd kan erhållas diskuteras i kapitlen 2-8. Därefterjämförs i kapitlen 9-l0 lönsamhetskonsekvenserna av att utnyttja lagerstöd med överföring till fagerinvesteringskonto. Studien sammanfattas i kapitel ll. l kapitlen 2-7 är det lönsamheten av ökad lagerhållning sedd ut företagets synvinkel som studeras. Vi skiljer mellan sådan lagerökning som följer med anledning av lagerstödet - exempelvis genom att produktion tidigareläggs från en senare period till stödperioden - och övrig lagerökning. Den förstnämnda typen av lagerökning kommer vi att beteckna som en lagerökning till följd av “tidigarelagd produktion (jfr avsnitt 2.2). Den senare betecknar vi ursprungligen planerad lagerforändring”. l det första fallet är det alltså fråga om en investering i lager som görs med anledning av lagerstödet och för vilken lagerstöd erhålls. Lönsamheten av denna investering- dvs. lönsamheten av tidigarelagd produktion- diskuteras i kapitlen 2-5. Som tidigare nämnts (avsnitt 1.4) inleds analysen med att en relativt ”enkel” modell studeras. Därefter görs modellen alltmer “komplicerad”. l kapitel 2 preciseras denna enkla modell och de förutsättningar som den fortsatta analysen bygger på. l kapitel 3 studeras hur känslig lönsamheten av tidigarelagd produktion är för lagerstödsprocentens storlek, inkuranskostnadens storlek och for hur lång tid tidigareläggningen avser. l kapitel 4 tillförs sedan prisförändringar som faktor i lönsamhetsanalysen. l kapitel 5 inkluderas även betydelsen av vilken andel av tillverkningskostnaden (standardpriset) som avser rörliga kostnader (likställs med merbetalningar). l kapitel 6 illustreras lönsamheten av den andra typen av lagerökning ursprungligen planerad lagerförändring. Det som åsyftas är storleken på det lagerstöd som företaget kan erhålla utan att tidigarelägga någon produktion. Vi skall kalla detta lagerstöd för “gratisstöd”. l kapitel 7 sammanfattas lönsamheten av ökad lagerhållning sedd ur företagets synvinkel. Vi studerar således lönsamhetskonsekvenserna av tidigarelagd produktion sammantaget med gratisstödets värde. Diskussionen av lönsamheten sedd ur företagets synvinkel kompletteras i kapitel 8 med att de statslinansiella kostnaderna studeras. Härmed åsyftas storleken på totalt utbetalt lagerstöd. l kapitlen 9 och 10 jämförs lönsamhetskonsekvenserna av att utnyttja till lagerinvesteringskonto. l kapitel 9 förutsätter vi lagerstöd med överföring att alternativa av investeringsfonden saknas. l användningsmöjligheter 10 antar vi att investeringsfonden alternativt kan användas för en kapitel fastighetsinvestering.

200 Bilaga 4

2 Allmänna förutsättningar. Grundmodell

2.1 Studerade handlingsalternativ

Det är lönsamhetskonsekvenserna av tre handlingsalternativ som skall studeras: H1: Att ansöka om lagerstöd utan att under stödperioden förändra lagerhållningen jämfört med ursprungliga planer. H2: Att ansöka om lagerstöd och dessutom öka lagerhållningen under stödperioden jämfört med ursprungliga planer. H3: Att vid given lagerökning under stödperioden ansöka om överföring av investeringsfond till lagerinvesteringskonto i stället för att ansöka om lagerstöd. Distinktionen mellan de två första handlingsalternativen motiveras av utformningen av reglerna för lagerstöd. Som framgick ovan (avsnitt 1.2) erhölls lagerstöd med viss andel (20 procent) av inventerad lagerökning eventuellt efter det att utgående lagerkvantitet värderats till de priser som gällde för den ingående kvantiteten. Det betyder att ett företag kunde erhålla lagerstöd utan att man Förändrade lagerhållningenjämfört med ursprungliga planer. Vi skall kalla denna andel av erhållet lagerstöd för “gratisstöd. Lönsamheten av det första handlingsalternativet avser således värdet av detta gratisstöd (vi bortser från eventuella administrativa kostnader som följer av ansökningsförfarandetl l det andra handlingsalternativet forutsättes att företaget beslutar att öka sin lagerhållning utöver ursprunglig plan. Med ursprungligen planerad lagerhâllning menas då den lagerhållning som företaget skulle ha haft om något stöd ej utgått. För den ursprungligen ej planerade lagerökningen erhåller man lagerstöd. Lagerökningen nås genom ökade Iagerinköp och/eller genom att produktionen hålls på än högre nivå än ursprungligen planerat. Vi kommer att utnyttja begreppet tidigarelagd produktion som synonym till den ökade lagerhållningen även om det förra endast utgör ett medel att nå det senare. lnköp av lagervaror behandlas ej explicit. Det underforstås som ett alternativ till ökad produktion.

Vi gör ingen skillnad mellan att ansöka om lagerstöd och att ansöka och erhålla lagerstöd.

Bilaga 4 201

i

2.2 Allmänna förutsättningar

Varje delanalys bygger på vissa specifika förutsättningar. Dessa redovisas i anslutning till respektive analys. Gemensamt för samtliga analyser är följande förutsättningar: l . Den totala lörsäljningsvolymen över en längre tidsperiod (flera år) liksom dennas fördelning på olika delperioder antas vara oberoende av beslutet om ökad lagerhållning. Vi beaktar endast sådana faktorer som är kvantifierbara och som kan mätas i kronor. Modellerna (investeringskalkylerna) visar särbetalningskonsekvenserna av respektive handlingsalternativ. Minsta tidsenhet i modellerna är kvartal. Allmänt gäller att betalningskonsekvenserna antas inträffa i slutet av respektive kvartal. Stödperioden omfattar år l. Analysen av H2 avser konsekvensen av att tidigarelägga produktion ett eller flera kvartal från år 2 till år l. Maximalt kan alltså betalningskonsekvenserna med anledning av ifrågavarande produktion framflyttas sju kvartal - från slutet av det sista kvartalet år2 till slutet av det första kvartalet år l. Vi beaktar ej explicit det fall då produktion som skulle ha genomförts under flera kvartal år 2 framflyttas och genomförs under flera kvartal årl. Lagerhållningskostnaderna består av tre komponenter, nämligen kostnader för lokaler. personal etc., kostnader för det kapital som binds i lagret samt inkuranskostnad. Vi antar att den första komponenten ej förändras med anledning av ett beslut om ökad lagerhållning. Exempelvis erfordras ej nya lagerlokaler eller extra lagerpersonal. Kapitalkostnaden beaktas i modellerna via kalkylräntan, dvs. företagets förräntningskrav på dess kapital. lnkuranskostnaden antas bero av tiden. För viss tidsenhet uppgår den till viss procent av lagerinvesteringen. För att underlätta framställningen antar vi att merbetalningen för den tidigarelagda produktionen år l motsvarar den rörliga kostnaden för den aktuella produktionen. Vidare antar vi att lagervärdet vid utgången av varje år bestäms utifrån stanardpriser på varorna. l det fall standardpriset består av summan av en rörlig och en fast kostnad kommer därmed lagervärdet vid utgången av år l att förändras mer än motsvarande merbetalningen (rörliga kostnaden) för den tidigarelagda produktionen. Lagerstödet beräknas som viss procent av det inventerade lagervärdets ökning år l - i vissa delanalyser efter justering för prisförändringar (deflatering;jfr 1975/76 års lagerstöd). Lagerstödet utbetalas i efterskott i slutet av det andra kvartalet år 2. *Detta händelselörlopp . Vi bortser från eventuella administrativa kostnader som kan i själva verket ses följer av som flera delbeslut. Först ansökningsförfarandet, kontakter med myndigheter, etc. framllyttas viss produk- Alla lagervärden avser varor för vilka lagerstöd kan erhållas (egen- tion från det första kvartillverkade hel- och halvfabrikat). talet år 2 till något kvar- Analysen av de två första handlingsalternativen tal år l. Därefter fram› görs utan hänsyn till skattekonsekvenser. Dessa inkluderas flyttas viss produktion sedan i analysen av det tredje från det andra kvartalet. handlingsalternativet. etc. Analysen behandlar således varje sådant del- Innebörden av den första förutsättningen är således att (spekulations-) beslut.

202 Bilaga 4

vinster/förluster“på försäljningssidan” ej beaktas i modellerna. En eventuell tidigareläggning av produktion medför ej att den totala försäljningen på lång sikt ökar (eller ntinskar) eller att ett tillfälligt högt försäljningspris kan utnyttjas på viss del av produktionen. Däremot kan (spekulations-) vinster/ Förluster “på produktionssidan” förekomma. Med detta åsyftar vi det fall då tillverkningskostnaden för den tidigarelagda produktionen är mindre/större än vad den skulle varit om produktionen genomförts vid ursprungligen planerad tidpunkt. Förutsättningen om att betalningskonsekvenserna inträffar i slutet av respektive kvartal görs för att underlätta förståelsen av modellerna (investeringskalkylerna). Alternativt skulle exempelvis kontinuerliga betalningsfunktioner ha kunnat utnyttjas. Lönsamhetens känslighet för alternativa investeringsfunktioner torde dock vara obetydlig jämfört med övriga studerade faktorer. lnkuranskostnaden per tidsenhet för det fall produktion tidigareläggs uppgår- som framgår av den fjärde förutsättningen -till en viss procent av värdet på den tidigarelagda produktionen. Om lagret omsätts löpande kommer en ökad lagerhållning att medföra att samtliga varor får en längre lagringstid. Detta medför en ökad inkuranskostnad. som således betingas av den förlängda lagringstiden för samtliga varor. Det kan emellertid visas att denna ökade inkuranskostnad är densamma som den som uppstår om den tidigarelagda produktionen antas ligga i lager hela den tid som tidigareläggningen avser samtidigt som lagringstiden för övriga varor är oförändrad. Analysen av de första två handlingsalternativen (kap. 3-8) görs alltså utan hänsyn till skattekonsekvenser. Skälet till detta är att analysen därmed kan förenklas väsentligt. Med de detaljerade modeller som utnyttjas borde ett hänsynstagande till skatt ej endast ta sig formen att man i likhet med vanliga schablonantaganden reducerade aktuella betalningar med hänsyn till nominell skattesats. Hänsyn till skatt borde i stället grundas på diskussioner av vilken betydelse som betalningskonsekvenserna av visst handlingsalternativ skulle kunna förväntas få på redovisad skattekostnad respektive förändring i skattekredit. Eventuell förändring av redovisad skattekostnad borde sedan diskuteras vad gäller dess betalningskonsekvenser - storlek och tidsförläggning - under studerad period. Mot bakgrund av den väsentliga utökning av komplexiteten i investeringskalkylerna som en dylik hänsyn till skatt skulle medföra, är det med givna tidsrestriktioner rationellt att ej inkludera skattekonsekvenserna i analysen. l kapitlen 9-10 (det tredje handlingsalternativet) måste dock skattekonsekvenserna beaktas. Det hänger samman med de speciella Skatteregler som gäller for överföring till lagerinvesteringskonto.

2.3 Grundmodell

Som framförs i avsnitt 1.7 disponeras analysen så att vi utgår från en relativt “enkel modell. Denna görs sedan alltmer komplicerad. l detta avsnitt skall vi redovisa vilka typer av (sär-)betalningskonsekvenser som det andra handlingsalternativet (lagerstöd för tidigarelagd produktion) medför. Det första handlingsalternativet medför endast en (sär-)betalningskonsekvens.

Bilaga 4 203

nämligen utbetalning av lagerstöd (gratisstöd) vid mitten av år 2. Betalningskonsekvenserna av det tredje handlingsalternativet (överföring till lagerinvesteringskonto i stället för Iagerstöd) preciseras i kapitel 9. Ett beslut om att tidigarelägga produktion för vilken ansökan om lagerstöd lämnas medför med givna förutsättningar följande betalningskonsekvenser:

a) Merbetalning år l för den tidigarelagda produktionen b) Mindrebetalning år 2 för den då reducerade produktionen c) Merbetalning år 2 med anledning av inkuranskostnaden för den tidigarelagda produktionen d) inbetalning år 2 av lagerstöd för den tidigarelagda produktionen.

Vi förutsätter att produktionen tidigareläggs a kvartal och att den därmed genomförs b kvartal före utgången av år l. Betalningarna kan då grafiskt illustreras på följande sätt (figur 2.1).

Reducerad produktion

Lagerstöd

l »nu

,L g :

l

År 1 År 2 lnkuranskostnad Tidigarelagd produktion ma; Figur 2.1 Beta/ningskonb l J sekvenser av tidigare/egt! a produkriøn. Grundmode/I.

a = antalet kvartal som Iagennvestenngen tidigarelaggs b = antalet kvartal frän nutidpunkten (tidpunkten för den tndigarelagda Iagennvesteringen) och årsskiftet år l

204 Bilaga 4

3 Lönsamheten av tidigarelagd produktion.

För och

Känslighet lagerstödsprocenten

inkuranskostnaden

3.1 Inledning

[detta kapitel skall vi inleda analysen av det andra handlingsalternativet (jfr avsnitt 2.1). l Första hand skall vi diskutera följande faktorers betydelse För lönsamheten av tidigarelagd produktion (inom parentes anges de symboler som utnyttjas): Cl lagerstödsprocentens storlek (aktuell procentsats; LS) D inkuranskostnadens storlek (c per kvartal och krona tidigarelagd produktion) D hur lång tid som tidigareläggningen avser (a kvartal).

Analysen görs med hjälp av en modell (investeringskalkyl) som vid givna Förutsättningar visar betalningskonsekvenserna av ett beslut om tidigarelagd produktion

3.2 Förutsättningar

Analysen bygger på följande Förutsättningar utöver dem som redovisades i avsnitt 2.2:

l. Inga prisförändringar äger rum under analysperioden. Om Pt betecknar

genomsnittspriset under år t är således P0 = P1 = P2 = . . . . . = Pt. Förutsättningen betyder att merbetalningen För den tidigarelagda produktionen år 1 motsvarar mindrebetalningen år 2. Denna förutsättning diskuteras senare (kap. 4). 2. Tillverkningskostnaden (standardpriset) består i sin helhet av rörliga kostnader (jfr kap. 5). 3. Lagerstöd utgår För den inventerade lagervärdeökning som Följer av den tidigarelagda produktionen. Någon omräkning av inventerad lagervärdeökning görs ej (dellatering; jfr kap. 4). 4. Som lönsamhetsmått utnyttjas internränta. Denna beskriver vilken Analysen sammanfaller i allt väsentligt med den förräntning (före skatt; jfr avsnitt 2.2) som erhålls på den tidigarelagda som presenterades i tidi- produktionen (grundinvesteringen). Tidpunkten för den tidigarelagda gare redovisade prelimi- produktionen betraktas som nutidpunkt. nära synpunkter från Iagerstödsutredningen, DsA 1975:6, bilaga 3.

Bilaga 4 205

Utebliven lagerinv, X Lagerstöd Nutid- LS(X-bcXl punkt

i r l Tid

Ar l Ärsskifte i Är 2

acX lnkuranskostnad

Tidigarelagd investering ?,________i b a Il i kronor Iagerinvestering Il antalet kvartal som lagerinvesteringen tidigareläggs

U0) Il antalet kvartal frán nutidpunkten (tidpunkten för den

Figur 3.1 Mode/I över tidigarelagda lagerinvesteringen) och årsskiftet är 1 ll inkuranskostnad bem/ningskonsøkirenser. per kvartal och investerad krona i lager LS |I Iagerstödsprocent Inga pris/ärändririgar.

3.3 Modell över betalningskonsekvernser

Utifrån redovisade förutsättningar kan (sär-)betalningskonsekvenserna av ett beslut om tidigarelagd produktion illustreras med hjälp av figur 3.1. Med givna förutsättningar är det således fyra betalingskonsekvenser som beaktas i analysen:

1. Merbetalningen under år l på X kronor pga. av den tidigarelagda produktionen. Mindrebetalningen år 2 på X kronor med anledning av den minskade produktion som då äger rum. Den ökade inkuranskostnad som följer av att ett tillverkningsvärde på X kronor lagras a kvartal längre än som ursprungligen planerats. Eftersom inkuranskostnaden per krona och kvartal uppgår till c uppstår en sammanlagd inkuranskostnad på a -c - X kronor. Med givna förutsättningar motsvaras denna ökade inkuranskostnad av en utbetalning (eller minskad inbetalning) vid samma tidpunkt år 2 som mindrebetalningen med anledning av den tidigarelagda produktionen? inbetalning av lagerstöd år 2. Lagerstödet kommer att beräknas på värdet av den tidigarelagda produktionen (X kronor) minskat med den inkuranskostnad på detta som uppstår under år l. Reduktionen motiveras av att lagervärdet vid utgången av år l bestäms efter inkurans. Eftersom inkuranskostnaden per krona och kvartal är c och den tidigarelagda produktionen lagrats i b kvartal fore lagervärderingstillfállet (årsskiftet)

l Vi antar således genomgående att inkuranskostnaden for visst kvartal beräknas på ett värde som ej reducerats for inkuranskostnaden under tidigare kvartal. Kostnaden är således lika stor alla kvartal. ?Jfr kommentarerna till den fjärde förutsättningen i avsnitt 2.2.

206 Bilaga 4

kommer alltså lagervärdet under år l med anledning av den tidigarelagda produktionen att öka med X-bcX. Internräntan, r, av ovanstående betalningar kan bestämmas utifrån följande uttryck, där e betecknar basen för den naturliga logaritmen och r uttrycks per kvartalz

x =(X-acX) - 6a + LS(X-bcX) - e(b+2)

Faktorerna ear och e“b+2) utnyttjas För att diskontera särbetalningarna till nutidförenklas punkten (jfr avsnitt l.6). Genom att lösa ut och förkorta bort X kan uttrycket till

1 =(l-ac)ea + LS(l-bc)e“b+2›

l nästa avsnitt skall vi visa hur r varierar vid olika värden på LS. a. b och c.

3.4 Analysutfall

l detta avsnitt skall vi med hjälp av figurer redovisa internräntans (r) storlek

vid olika värden på a, dvs. det antal kvartal som produktionen tidigarelågges?

l beräkningarna skall vi utnyttja följande parametervärden:

Lagerstödsprocent (LS): 10. 20 alternativt 30 procent. lnkuranskostnad (c; uttryckt i procent): O alternativt 5 per kvartal procent. år l till utgången av år l (b): O. l, 2 alternativt 3 Tid från merbetalning kvartal.

Värdet på r, uttryckt som årsränta, när lagerstödet är 20 procent, framgår av redovisar värden på r vid olika värden av a. Den är ñgur 3.2. Figuren visar värdet begränsad till positiva värden på r. Det översta “kurvsystemet” noll. l “kurvsystemet” närmastorigoärc =5 på r när inkuranskostnadencär består av fyra procent per kvartal, dvs. 20 procent per år. Varje “kurvsystem” beslutet gäller att delkurvor, en för varje värde på b. Om exempelvis i 3 kvartal (a = 3) och detta innebär att tidigarelägga produktionen produktionen förläggs 2 kvartal (b = 2) före årsskiftet samt att tidigareläggningen ej medför någon inkurans (c =0) erhålles en internränta på 23 procent årsskiftet om lagerstöd utgår med 20 procent. Om i stället l kvartal återstårtill blir internräntan 24 procent. Om däremot tidigareläggningen endast avser 2 kvartal och l kvartal återstår till årsskiftet blir internräntan 34 procent. l figurerna 3.3 och 3.4 visas motsvarande “kurvsystem när lagerstödet år 10 respektive 30 procent.

Av uttrycket bestäms den nominella internräntan, mr. Eftersom inga priser förändras motsvarar denna den reala internräntan. rr(jfr kap. 4). l detta kapitel utnyttjar vi därför endast symbolen r. För att Förenkla den matematiska hanteringen mäts vidare internräntan som en kontinuerlig ränta. Skillnaden gentemot en diskontinuerlig ränta är emellertid liten och ointressant för det syfte som analysen har. Räntan uttrycks vidare i detta sammanhang som en kvartalsränta. l senare analyser översätts den till en årsränta genom att den multipliceras med 4. 2 Värdet på r är fastställt via ett iterativt lösningsförfarande med en noggrannhet på en decimal.

sou 1979:38 Bilaga 4 207

70-

60-

LO*

30-

20-

:: 5°le - Kvarlul

Figur 3:2 Inrernräntan av tidigare/nga produktion un när /agerslöd _ a der a kvartal 1 2 3 L g g 7 utgår med 20 %.

Figurerna 3.2-3.4 illustrerar följande: l. Lönsamheten av att tidigarelägga produktion är relativt känslig för inkuranskostnaden. Om kalkylräntan exempelvis är 20 procent är tidigare- Iäggningen aldrig lönsam vid studerade bidragsstorlekar om inkuranskostnaden är 5 procent per kvartal och tidigareläggningen avser minst 2 kvartal. l extremfallet med ingen inkuranskostnad alls är en tidigareläggning på maximalt knappt 4 kvartal lönsam vid samma kalkylränta när lagerstöd utgår med 20 procent. Om inkuranskostnaden uttrycks per år och produktionen

208 Bilaga 4

framflyttas ett år medför varje procentenhets ökning av inkuranskostnaden (uttryckt i procent av merbetalningen för tidigarelagd produktion) att internräntan reduceras med ca l procentenhet. 2. Lönsamheten av tidigarelagd produktion är känslig för lagerstödsproducentens storlek. Detta framgår vid en jämförelse mellan nedanstående figurer. Om exempelvis produktionen framllyttas från slutet av år 2 till slutet av år l (a = 4; b = 0) och inkuranskostnaden är 5 procent per kvartal ökar internräntan med drygt ll procentenheter om stödet ökar från 20 till 30 procent. Allmänt gäller att viss förändring av lagerstödsprocenten föranleder likartad (mätt i procentenheter) förändring av internräntan. 3. Lönsamheten är känslig for hur lång tid produktionen tidigareläggs (dvs. a). Ju längre tid desto lägre lönsamhet. Detta beror för det första på att tidsskillnaden mellan investeringstillfallet (merbetalningen år l) och den ursprungligen planerade investeringstidpunkten (mindrebetalningen år 2) ökar. För det andra ökar tidsskillnaden mellan investeringstillfállet och lagerstödets utbetalning. Slutligen blir inkuranskostnaden större eftersom den antagits utgöra en funktion av tiden. 4. Vid given framflyttningsperiod (dvs. a) är lönsamheten inte särskilt känslig För när merbetalningen äger rum i förhållande till lagerstödsperiodens slut(dvs. årsskiftet). Detta framgår av de olika b-talen. Denna period påverkar lagerstödets storlek via dess effekt på inkuranskostnaden vid stödperiodens slut. Med givna förutsättningar visar perioden även hur lång tid som passerar från merbetalningen till utbetalningen av lagerstödet. Lönsamheten är ej särskilt känslig för om stödet erhålls l kvartal före eller efter halvårsskiftet år 2.

3.5 Sammanfattning

Sammanfattningsvis är lönsamheten av tidigarelagd produktion - vid givna Förutsättningar - relativt känslig för inkuranskostnaden. Den är vidare känslig för stödprocentens storlek. Vid given stödprocent är lönsamheten även känslig för hur lång tid tidigareläggningen avser. Lönsamheten är mindre känslig för när - inom tänkta praktiska gränser - stödet utbetalas förutsatt att det betalas i efterskott.

sou 1979:38 4 209 Bilaga

r (10)

LO-w

30-

20-

c: 5%Kvartal Figur 3:3 Internräntan av tidigare/age! produktion un der a kvartal när Iagerstöd 1 2 3 L s 5 7 utgår med 10 %.

Figur 3:4 Internräntan av tidigarelagd produktion under a kvartal när Iagerstöd utgår med 30 %.

210 Bilaga 4 SÅOU 1979:3:

4 Lönsamheten av tidigarelagd produktion

vid ändrade priser

4.1 Inledning

l detta kapitel skall vi diskutera lönsamhetens känslighet för prisförändringar. Vi skall genomföra analyserna under tre alternativa förutsättningar beträffande prisjustering vid beräkning av lagerstödets storlek. För det första skall vi studera det fall då någon justering för prisförändringar(deflatering) ej görs vid beräkningen av lagerstödets storlek. Det betyder att analysen speglar förutsättningarna för 1972 års stöd. För det andra skall vi studera det fall då lagervärdeförändringen omräknas (deflateras) med en faktor vars storlek motsvarar prisförändringstakten. För det tredje skall vi studera när dellateringsfaktorn är given (10 procent per år) oberoende av prisförändringstakten. De två senare fallen speglar förutsättningarna för 1975/76 års stöd. Hänsynen till prisförändringar gör det intressant att skilja mellan nominell och real internränta. Vi betecknar den nominella internräntan med mr och den reala med rr. Analysen bygger på den som genomfördes i kapitel 3 på två sätt. För det första utnyttjas samma metodik. För det andra förutsätter vi i de numeriska att hänsyn ej behöver tas till lönsamhetens känslighet för analyserna, inkuranskostnaden eller lagerstödsprocenten. Analysen kan ses som en vidareutveckling av den tidigare analysen på så sätt att nya variabler tillförs den modell som där formulerades.

4.2 Förutsättningar

Analysen bygger på följande förutsättningar utöver dem som precisarades i avsnitt 2.2: 1. Tillverkningskostnaden för företagets produktion - så även ör den produktion som tidigareläggs - består uteslutande av rörliga kostnader (betalningar). Tillverkningskostnaden förändras kontinuerligt met p- l00 procent per kvartal. p är konstant under analyserad period och uppgår därför till en fjärdedel av prisförändringstakten uttryckt per ir. Den tillverkningskostnaden för företagets produktion - exklugenomsnittliga sive tidigarelagd produktion - under år l uppgår till P1. 2. Kvantiteten tidigarelagd produktion uppgår till qx (ton, styckei, eller annat).

Bilaga 4 211

3. 1 de fall värdet på den tidigarelagda produktionen omräknas (del1ateras) vid bestämningen av lagerstödets storlek utnyttjas ett index som förändras kontinuerligt över studerad period. Förändringen uppgår till d - 100 procent per kvartal och är konstant under studerad period. Uttryckt per år uppgår alltså deflateringsprocenten till 4d - 100 procent. 4. Syftet med deflateringen är att prisförändringar på ingående lagerkvantitet ej skall påverka lagerstödets storlek (jfr reglerna för 1975/76 års stöd; avsnitt 1.2). Utgående lager värderas med hjälp av de priser som antas ha gällt vid värderingen av ingående lager. Vi förutsätter därvid, att ingående lager värderades utifrån genomsnittlig tillverkningskostnad under år 0,

dvs. Pol

S. lnkuranskostnaden uppgår liksom i kapitel 3 till c- 100 procent per kvartal av värdet på den tidigarelagda produktionen. Det betyder således att inkuranskostnaden bestäms utifrån produktionens anskaffningsvärde.

4.3 Detaljerad modell över betalningskonsekvenser

Mot bakgrund av ovanstående förutsättningar medför ett beslut om att tidigarelägga produktion samma typer av betalningskonsekvenser som enligt grundmodellen i kapitel 2 (jfr figur 2.1). Under år l inträffar en merbetalning för den tidigarelagda produktionen. Under år 2 inträffar en mindrebetalning med anledning av den produktionsminskning som då äger rum. Samtidigt inträffar en merbetalning på grund av inkuranskostnaden lör den tidigarelagda produktionen. Slutligen erhålls lagerstöd år 2. Storleken på de fyra betalningarna kan bestämmas på följande sätt (a = antalet kvartal som produktionen tidigareläggs; b = antalet kvartal från merbetalningen år 1 till årsskiftet år l/år 2):

Merbetalning år l lörtidigarelagd produktion: qxP1e(2b›P. Om exempelvis

merbetalningen äger rum i mitten av år 1 (b=2) kommer värdet att bestämmas utifrån genomsnittspriset under året (P1). Värdet uppgår då till qxPj. Om merbetalningen äger rum det första kvartalet år l (b=3) kommer tillverkningskostnaden per enhet att vara något lägre (om p 0). Värdet uppgår då

till qxP1ep.

år 2 för utebliven

Mindrebetalning produktion: qxP1e(ab*2›P. Skillnaden

mellan a och b anger antalet kvartal från årsskiftet år l/år 2 till tidpunkten för mindrebetalningen. Genom att addera 2 kvartal till denna tidsperiod - dvs. bestämma faktorn (a-b+2) - erhållas antalet kvartal från mitten av år 1 (då priset uppgår till P1) till tidpunkten för mindrebetalningen.

lnkuranskostnaden år 2: acqxP1e(2b)p. Uttrycket qXP1e(2b)p anger

värdet av den tidigarelagda produktionen (jfr ovan). c anger inkuranskostnaden per kvartal och a antalet kvartal som tidigareläggningen avser.

Lagerstöd år 2: LS( l-bc)qxP1e(2b)P/e(6b)d. Faktorn LS anger lagerstöds-

procenten. Resterande del av uttrycket visar storleken på den lagerökning

l Avsikten med dellateringen är således att utgående lager skall värderas med hjälp av de prisersom utnyttjades vid värderingen av ingående lager(P0). Som skall framgå i det följande kan dock i praktiken förändringen i det index som utnyttjas vid deflateringen avvika från prisforändringen.

2 l 2 Bilaga 4

som berättigar till lagerstöd. Denna kan uppdelas i två delar. Den första,

(l-bc)qXP1e(2b)P» visar storleken på den ökning av det inventerade lager-

värdet (således uttryck i löpande priser) som föranleds av den tidigarelagda

produktionen. Den andra faktorn, e(6b)d motiveras av deilateringstekni-

ken. Genom att dividera lagerökningensuttryckt i löpande priser med

Förändringen i det prisindex som utnyttjas kan värdet av tidigarelagd produktion uttryckas i samma priser som ingående Iagerkvantitet (P0). Det är vidare prisindex” förändring från mitten av år 0 (tidpunkten för det genomsnittspris som utnyttjas vid värderingen av ingående lager) till tidpunkten för tidigarelagd produktion som skall utnyttjas* Avslutningsvis kan ovanstående betalningar diskonteras till nutidspunkten (merbetalningen för den tidigarelagda produktionen) med hjälp av de diskonteringsfaktorer som utnyttjas i avsnitt 3.3. Vid beräkningen av nominell internränta vägs således mindrebetalningen och inkuranskostna-

den år 2 med faktorn e-amr och lagerstödet med faktorn e(b*2 mr.

4.4 Förenklad modell över betalningskonsekvenser

l avsnitt 4.5 skall vi studera internräntans storlek vid olika kombinationer av parametervärden. Följande parametervärden skall utnyttjas:

LS = 20 procent 2 0

a-cmnc-

3, 4, 5 alternativt 6

IlIIII

-l0, O, 10 alternativt 20 procent per år 0, p alternativt 10 procent per år.

Vi antar således att betalningen för den tidigarelagda produktionen inträffar vid mitten av år l (b=2). Detta antagande förenklar beräkningarna väsentligt samtidigt som internräntans storlek ej är särskilt känslig för värdet på b. Merbetalningen för den tidigarelagda produktionen blir därmed qxPj. Vidare väljer vi att endast studera en lagerstödsprocent på 20. Lönsamketens känslighet för olika procentsatser diskuterades i kapitel 3. l kapitel 3 illustrerades även lönsamhetens känslighet för inkuranskostnadens storlek. l det följande begränsar vi därför analysen till det fall då c = 0.2 Utnyztjade värden på a följer av förutsättningen om att merbetalningen för den tidigarelagda produktionen äger rum vid mitten av år 1 (b=2). Värdet på a

Det bör påpekas, att de praktiska svårigheterna att bestämma det antal kvaml som skall utnyttjas vid deflateringen kan vara stora. Om man antar. att tillämpningen av reglerna för lagerstöd innebär. att deflateringen alltid görs utifrån prisindex” föräidring under ett år, skulle e (6435 i uttrycket För lagerstöd ersättas med e4d. ?Man skulle alternativt kunna ta hänsyn till c vid tolkningen av internräntan l det enskilda företaget jämförs således internräntan med kalkylräntan för att avgéra om investeringen är lönsamt att genomföra. Man skulle därvid kunna definiera lalkylräntan så att den inkluderade kostnaden för inkuranta varor.

sou 1979:38 Bilaga 4 213

Utebliven Iagerinv.

qxP1e3P

Lagerstöd

Nutidpunkt 0.2 qxP1/e4d

lhalvârsskiftel

l 1

l År 1 Års- År 2 sme Figur 4.1 Mode/l över beta/ningskonse/tyensei _ eller hänsyn I/II pris/är- .Tldlgarelagd ändringar och (le/latering. mVestermQ Ingen inkuranskoslnad. qXP1 Lagerstöd 20 procent.

måste då minst vara 3 samtidigt som det maximalt kan uppgå till 6. Slutligen är värdena på d valda på det sätt som beskrevs i avsnitt 4.1. Därvid innebär d=O att ingen deflatering görs. Om d=p så överensstämmer förändringen i det index som utnyttjas vid dellateringen med prisforändringstakten. När d=10 procent kan deflateringsprocenten avvika från prisförändringstakten Antagna värden på LS, b och c medför att betalningskonsekvenserna av ett beslut om tidigarelagd produktion kan illusteras på följande sätt:

Den nominella internräntan, mr, av betalningsserien bestäms av uttrycket

qxPFqxPKeapk-amr + 0.2 qxP1e4mr/e4d

Genom att dividera alla termer med qxPl kan uttrycket förenklas till

1 = (eapk-amr + 0,2 e 4m/e4d

Förståelsen av (l) kan knytas till ett “jordnära” sammanhang: Antag att vi idag investerar en krona i lager (vänstra ledet): Detta medför att vi slipper investera eap kronor nästa år. Dessutom får vi ett lagerstöd på 20 procent av en ”deflaterad krona. Dessa betalningar kan vijämlöra med vår investering. Genom att beräkna betalningsseriens internränta kan vise vilken förräntning vi får på kronan (eller 1 000 kronor eller l miljon kronor osv).

4.5 Analysutfall

4.5.1 Inledning. Skillnad mel/an nominell och real internränra

I följande avsnitt skall vi illustrera internräntan av ett beslut om tidigarelagd produktion när prisförändringar beaktas. Vi skall skilja mellan tre olika deflateringsfaktorer. För det första skall vi visa internräntan då ingen deflatering görs (jfr reglerna för 1972 års stöd). För det andra skall vi utnyttja en deflateringsprocent på 10 procent per år (d=10 procent/âr). Slutligen skall vi anta att deflateringsprocenten överensstämmer med prisforändringstakten (d=p). De två senare analyserna knyter således an till reglerna lör 1975/76 års stöd. *Vi kommer genomgående att i löpande text uttrycka d och p i procent. l de matematiska modellerna däremot uttrycks d och p som decimaltal.

214 Bilaga 4

När prisförändringar förs in i analysen blir det av intresse att skilja mellan nominell internränta (mr) och real internränta (rr). Med real internränta förstås då den ränta som gör nuvärdet av in- och utbetalningar uttryckta i realer lika stora. Betalningarna uttrycks i realer genom att justera dem för förändringen i något prisindex. Detta index kan spegla Förändringar i den allmänna prisnivån, prisförändringar inom viss bransch eller för viss produkt, etc. I Föreliggande sammanhang torde det mest relevanta måttet på prisförändringstakt vara den prisförändring som äger rum på den produktion som tidigareläggs. Vi studerar beslutet om att med anledning av lagerstödet tidigarelägga viss kvantitet från år 2 till år 1. Det är då rimligt att värdet av denna kvantitet uttryckt i realer är densamma år 2 som år l. Reala spekulationsvinster/förluster” till följd av att företagets nominella kalkylränta skiljer sig från dess reala på ett annat sätt än som förklaras av prisförändringarna på ifrågavarande produktion borde ej påverka analysen av ett beslut att med anledning av lagerstödet tidigarelägga produktion. Oberoende av lagerstödet kan således en sådan skillnad motivera tidigareeller senareläggning av produktion. Om således prisförändringstakten (p) på ifrågavarande produktion bestämmer skillnaden mellan den nominella (mr) och den reala (rr) internräntan kan vi formulera följande samband?

n1r=rr+pellerrr=mr-p

I det följande skall vi således skilja mellan nominell och real internränta. l avsnitt 4.5.2 studeras den nominella internräntan och i avsnitt 4.5.3 den reala. Den reala internräntan beräknas då utifrån den nominella i enlighet med ovanstående samband?

4.5.2 Nominell inrernränta I figur 4.2 visas den nominella internräntan av ett beslut om tidigarelagd produktion. Figuren består av tre delftgurer, en för varje antaget värde på dellateringsprocenten (d). Allmänt gäller att internräntan stiger med ökande prisförändringstakt (p) och minskande tidigareläggningstid (a). Det senare har tidigare visats (avsnitt 3.4). Om ingen deflatering görs(d=0) och tidigareläggningen avser ett år(a=4) motsvaras en skillnad i prisförändringstakt på 10 procentenheter av en skillnad i nominell internränta på 8,4 procentenheter. Sistnämnda skillnad ökar något vid större värde på a. Det hänger samman med att lagerstödets storlek är given (0,2)samtidigt som det utbetalas vid en given tidpunkt (ett år efter grundinvesteringen nutidpunkten). Det som varierar är storleken på

l För en diskussion av samband mellan nominella och reala räntor, se Johansson (1959) och Johansson (1961) kap. 9. ?Sambandet gäller definitionsmässigt eftersom kontinuerliga räntor utnyttjas. Jfr Johansson (1959) 3 [de följande analyserna har den nominella internräntan fastslagits genom ett iterativt lösningsförfarande med en noggrannhet på en decimal.

Bilaga 4 2 5 1

mrP/oll* m(°lo) the d=|0/o-år LO w 4 p=2°o/°_6r p:20/oÖr 30- 3° p 10b -_- ° -d r p: 10°h_6r 20- 2°“ p: OVo-år

p=-10°/o-5r

“° OJWI Au

ml°/o)1 d=p AO-

p:20°Io-år 30p=10°/c-6r m. p=070år

m _ p =-10°/oal

0- 1 r r 5 °

,MÅ I. 5 6

Figur 4.2 Nominell inrernränla av Iidigarelagd produktion vid olika dej/Ia- Ierings/lzklorer.

216 Bilaga 4

mindrebetalningen år 2 (cap) och när denna infaller (a kvartal efter nutidpunktenl Konsekvensen av att en deflateringsfaktor på 10 procent per år utnyttjas är

att lagerstödets storlek reduceras. Det är dock konstant (= 0,2 e4d)

oberoende av prisförändringstakten? Det betyder att den nominella internräntan reduceras något jämfört med det fall då d=0 (jfr figur 4.2). Skillnaden i nominell internränta mellan olika värden på prisförändringstakt (vid visst värde på a) blir därmed ungefär densamma. Likaså ökar den med stigande värde på a. Om däremot deflateringsprocenten (d) överensstämmer med prisförändringstakten, dvs. d=p, blir lagerstödets storlek beroende av p. Det uppgår då

till 0,2 e4d =0.2 e4p. Konsekvensen av detta är att skillnaden i nominell

internränta mellan olika värden på p blir mindre än i de fall då d=0 eller d=10 procent per år. internräntan blir vidare större jämfört med nämnda två alternativ när p=d 0 respektive l0 procent per år. Den blir mindre när p är större än dessa värden. Vid positiva värden på p gäller således genomgående att internräntan understiger det fall då ingen dellatering görs.

4.5.3 Real internränta Den reala internräntan erhålls således genom att subtrahera prisforändrings-

takten från den nominella internräntan Lifr avsnitt 4.5.1). l tabell 4.1 visas

storleken på den reala internräntan när produktionen tidigareläggs ett år (a=4).3 Tabell 4.1 Real internränta vid tidigarelagd produktion under ett år (a = 4)

Allmänt gäller att den reala internräntan sjunker med stigande prisförändringstakt. Det hänger samman med att lagerstödet antingen är konstant oberoende av prisförändringstakten (d=0 respektive l0 procent per år) eller sjunker med ökad prisförändringstakt (d=p). l det sistnämnda fallet kommer således den interna realräntan att reduceras mer vid viss ökning i prisförändringstakten än i de förstnämnda fallen. Skillnaden mellan dessa i sin tur är endast internräntans nivå. Slutsatserna är således desamma som dem som

När d=0 studerar vi alltså funktionen 1 = eap - eâamr + 0,2 e°4mr = ea(p_mr)+

+ 0,2 e_4mr. Nära går mot oändligheten går mr mot p. Det betyder att skillnaden i mr

mellan olika värden på p går mot denna skillnad i p när a stiger. 3 När d=l0 procent per år studerar vi alltså funktionern l = eap - e-amr +

+ 0,2 e _4mr/e4d = ea(p_mr) + 0,2 e _4(m”d).

3 Den reala internräntan for övriga värden på a kan erhållas från figur 4.2 genom att subtrahera värdet på p från angivet värde på mr.

Bilaga 4 2 l 7

drogs for den nominella internräntan, som ju delinitionsmåissigt är prisförändringstakten större än den reala internräntan. Låt oss avslutningsvis diskutera hur lagerstödet “tekniskt” skulle utformas för att den reala internräntan av tidigarelagt produktion vid given tidigareläggningstid (a) skulle bli oberoende av prisförändringstakten. Frågan har för det första betydelse från konkurrenssynpunkt. Det skulle således kunna anföras, att olika företag borde erhålla samma reala internränta av att tidigarelägga produktion viss tid oberoende av skillnader i prisförändringstakt mellan företagen. l annat fall snedvrider lagerstödet konkurrensforhållandena. För det andra har frågan betydelse ur lagstiftarens synvinkel. Om Föreställningen är att stödet skall medföra viss real förräntning i tider då priserna är konstanta, bör stödet konstrueras så att prisförändringstakten ej påverkar den reala förräntningen, när priserna ej är konstanta. Innebörden av deflateringstekniken vid l975/ 76 års stöd var att värdet av den tidigarelagda produktionen värderad i löpande priser, dvs. qxPj, skulle omräknas efter de priser som gällde ett år tidigare, dvs. P0. Genom att

dividera qxP| med e4d, där d antogs överensstämma med prisforändrings-

takten. bestämdes stödberättigad lagerökning till qxP|/e4d = qxPo. Som

visats ovan (jfr tabell 4.l) medför ej detta att den reala internräntan blir oberoende av prisförändringstakten. Det blir den emellertid ej heller om den tidigarelagda kvantiteten värderas till det pris som gällde under stödperioden, dvs P1. Stödberättigat belopp skulle då bli qxPj, dvs. detsamma som när någon deflatering ej görs. Som framgick av tabell 4.l blir ej heller i detta fall den reala internräntan oberoende av prisförändringstakten. Endast i det fall den tidigarelagda lagerkvantiteten värderas till de priser som gäller året efter stödperioden kan den reala internräntan vid given framllyttningstid hållas konstant Det bör emellertid påpekas, att syftet med deflateringstekniken vid 1975/76 års stöd främst torde ha varit att förhindra att lagerstöd erhölls för prisökningar på den ingående lagerkvantiteten (jfr nedan kapitel 6 och 8). Förutsatt att d=p nås detta syfte med vald deflateringsteknik. Reglerna för lagerstöd kan emellertid utformas så att man både förhindrar att prisökningar på den ingående lagerkvantiteten påverkar stödbeloppet samtidigt som den reala internräntan av tidigarelagd produktion hålls oberoende av prisförändringstakten. Detta nås om lagervärdena dellateras på det sätt som gjordes vid 1975/76 års stöd samtidigt som lagerstödsprocenten

*Det funktionsuttryck som vi studerat i kapitel 4:

1 = e” e am + 0,2 e 4m/e4d

Den sistnämnda faktorn visar lagerstödets storlek. Divisionen med e4d gör att den

tidigarelagda kvantiteten värderas till P0. Om den i stället värderas till P2 erhålls

följande funktionsuttryck: l :cap e-amr 0,2 e-mr e4d Om rr = mr-p och d=p kan detta förenklas till l = e-afr + 0.2 e 4” Detta uttryck innehåller således ej p. Vid givet värde på a är därför rr oberoende av p.

218 Bilaga 4

justeras. Om d=p skall således lagerstödsprocentenjusteras med faktorn esp.”

Detta påverkar då självfallet även gratisstödets storlek (jfr kapitel 6 och 8).

4.6 Sammanfattning

Den nominella internräntan av ett beslut om tidigarelagd produktion är känslig för skillnader i jarisförändringstakt. Vid given prisförändringstakt varierar internräntan något beroende på vilken denateringsteknik som utnyttjas. En given (positiv)deflateringsprocent reducerar internräntan något jämfört med när ingen dellatering genomförs. Även den reala internräntan sjunker något med högre prisförändringstakt. Det hänger samman med beräkningen av lagerstödets storlek. Om deflateringen görs utifrån en konstant deflateringsprocent som ej överensstämmer med prisförändringstakten blir den reala internräntan lägre ju högre värde som deflateringsprocenten har. Den reala internräntans storlek är särskilt känslig för förändringar i prisförändringstakten när dellateringsprocenten överensstämmer med prisförändringstakten. Reglerna för beräkning av lagerstöd kan utformas så att den reala internräntan av tidigarelagd produktion är oberoende av prisförändringstakten samtidigt som stöd ej utgår för prisförändringar på ingående lagerkvantitet. Dessa syften nås - förutsatt att dellateringsprocenten överensstämmer med prisförändringstakten - om utgående lagervärde deflateras på det sätt som genomfördes vid 1975/76 års stöd samtidigt som lagerstödsprocenten justeras för prisförändringstakten.

*Under givna förutsättningar bestäms den reala internräntan av uttrycket

1 = e-arr + 02 e-4(|-I+p+d)

Om d=p kan detta skrivas som:

1 = är + 0,2 e4rf8°

Om nu stödprocenten i stället uppgår till 0.2 esp bestäms den reala internräntan av

1 = e-afr + 0,2 espe-átrgp = 5a” + 0.2 e4fr

Den blir då oberoende av värdet på p.

Bilaga 4 219

5 Lönsamheten av tidigarelagd produktion

vid olika

sammansättning

av

tillverkningskostnaden

5.1 Inledning

[kapitlen 3 och 4 har vi diskuterat lönsamhetens känslighet för skilda faktorer under Förutsättningen att den rörliga kostnaden för den tidigarelagda produktionen (merbetalningen) överensstämmer med tillverkningskostnaden (standardpriset), dvs. att tillverkningskostnaden ej inkluderar några fasta kostnader. I detta kapitel ska vi ta hänsyn till de fasta kostnaderna genom att anta att den rörliga kostnaden understiger den tillverkningskostnad som utnyttjas vid lagervärderingen. Detta påverkar Iagerstödets storlek. Om en merbetalning på en krona medför, att en vara produceras, som vid värderingen av utgående lager åsätts värdet två kronor, kommer lagerstödet att beräknas utifrån det senare beloppet och ej utifrån merbetalningen (jfr avsnitt 1.2). Det kan intuitivt inses att detta kan ha stor betydelse för lönsamheten av tidigarelagd produktion. Analysen bygger på den som genomfördes i kapitel 4. Vi skall således ej ta hänsyn till lönsamhetens känslighet för lagerstödsprocenten eller inkuranskostnaden. Analysen kan ses som en vidareutveckling av den som gjordes i kapitel 4 på så sätt att en ny variabel (andelen rörlig kostnad av tillverkningskostnaden) tillförs den modell som där formulerades. Analysen kan därför göras relativt kortfattad.

5.2 Förutsättningar

Analysen bygger på de förutsättningar som redovisades i avsnitt 2.2 och 4.2. Dessutom bygger den på följande förutsättningar: l. Tillverkningskostnaden (självkostnaden) för en enhet av den tidigarelag-

da produktionen uppgår under period t till Pt/k. Pi är den rörliga

kostnaden och k beskriver den rörliga kostnadens andel av tillverkningskostnaden. 2. Värdet på k antas konstant över hela den studerade perioden och således oberoende av storleken på den tidigarelagda produktionen. Låt oss innan vi preciserar en modell över vilka betalningskonsekvenser ett beslut om tidigarelagd produktion medför, kort diskutera ovanstående förutsättningar. Frågan är hur de priser (självkostnader) som åsätts varorna i lagret beräknas. Starkt schematiserat kan vi skilja mellan två huvudmetoder;

220 Bilaga 4

utifrån förkalkylerade priser och utifrån efterkalkylerade priser. När lörkalkylerade priser utnyttjas bestäms standardpriset genom att förkalkylerade fasta kostnader fördelas efter förkalkylerad produktion (mätt i antal enheter) eller sysselsättning (arbetstimmar, maskintimmar, lönekostnader, e. d.). De förkalkylerade värdena kan vara normalårsbaserade“ eller baserade på budgets för året. När efterkalkylerade priser utnyttjas fördelas faktiska fasta

kostnader på faktiskt genomförd produktion.

Oberoende av vilken teknik som utnyttjas medfören viss ökad produktion att Iagervärdet marginellt förändras med ett större tal än motsvarande den marginella ökningen av den rörliga kostnaden. Detta kan illustreras med hjälp av följande exempel:

Exempel Utgångspunkt: Rörlig kostnad: l:-/enhet Produktion: 500 enheter Fast kostnad: 500:- Utgående lagerkvantitet: 100 enheter Händelse: Produktionen ökas med 50 enheter genom att produktion tidigareläggs från nästföljande period till föreliggande. Rörlig kostnad = 50:-. Utgående lagerkvantitet = ISO enheter Fråga: Vilken förändring av lagervärdet medlör händelsen? Svar: a) Förkalkylerade värden: Standardpris = (l + :-/enhet = 2:-/enhet

gå?)

Lagervärde exkl. tidigarelagd produktion: 200:- Lagervärde inkl. tidigarelagd produktion: 300:- Marginell förändring av Iagervärde: 100:- Detta motsvarar tidigarelagd kvantitet (50 enheter) värderad till förkalkylerat Standardpris (2:-) b) Efterkalkylerade värden: Standardpris före tidigareläggning: 2:-/enhet Standardpris efter tidigareläggning: (1 + = l,9l/enhet

%%)z-/enhet

Lagervärde exkl. tidigarelagd produktion: 200:- Lagervärde inkl. tidigarelagd produktion: l50xl.9l=286:-

l fall a) (förkalkylerade standardpriser) förändras ej standardpriset med anledning av den tidigarelagda produktionen. Denna föranleder därför en marginell lagerökning på tidigarelagd kvantitet x förkalkylerat standardpris. l fall b) (efterkalkylerade standardpriser) motiverar tidigareläggningen att standardpriset sjunker. Tidigareläggningen medför trots detta en marginell lagerökning som överstiger den marginella ökningen av den rörliga kostnaden - 86 kronor att jämföra med 50 kronor. De förutsättningar som utnyttjas i analysen överensstämmer med dem som gäller i ovanstående exempel för forkalkylerde standardpriser. De innebär således, att en marginell lagerökning värderas till ett pris, som ej påverkas av ökningen. Genom att välja visst värde på k kan analysen emellertid även utformas för att gälla det falLdå den tidigarelagda kvantiteten påverkar standardpriserna. Detta görs dock ej i den följande analysen.

Bilaga 4 221

5.3 Detaljerad modell över betalningskonsekvenser

Mot bakgrund av ovanstående förutsättningar medför ett beslut om att tidigarelägga produktion samma typer av betalningskonsekvenser som enligt grundmodellen i kapitel 2 (jfr ñgur 2.1). Under år l inträffar en merbetalning för den tidigarelagda produktionen. Under år 2 inträffar en mindrebetalning med anledning av den produktionsminskning som då äger rum. Samtidigt inträffar en merbetalning på grund av inkuranskostnaden for den tidigarelagda produktionen. Slutligen erhålls lagerstöd. Storleken på de tre förstnämnda betalningarna överensstämmer med dem som redovisades i avsnitt 4.3:

Merbetalning år l för tidigarelagd produktion: qxP1e(2b)p

Mindrebetalning år 2 för utebliven produktion: qxP|e(ab*2)P

lnkuranskostnad år 2: acqxP1e(2b)p

Det är således endast lagerstödets storlek som förändras när Förutsättningen om en skillnad mellan rörlig kostnad och tillverkningskostnad införs. Detta blir nu:

qxf 11;

LS (l-bc) e (Z-blp/ e(6b)d

Jämfört med det uttryck som formulerades i avsnitt 4.3 är det således faktorn k som tillkommit Tillverkningskostnaden för den tidigarelagda produktionen före hänsyn till inkurans och om den förläggs till mitten av år l uppgår

qxgå.

således till

5.4 Förenklad modell över betalningskonsekvenser

I avsnitt 5.5 skall vi numeriskt studera internräntan av ett beslut om tidigarelagd produktion. Följande parametervärden skall därvid utnyttjas:

LS = 20 procent b = 2 c = 0 a = 3, 4, 5 alternativt 6 p = -10, 0, 10 alternativt 20 procent per år d = 0, p alternativt l0 procent per år k = l, 0,75 alternativt 0,5

Valda värden - så när som på k -överensstämmer med dem som utnyttjades i avsnitt 4,5? Om k =l blir analysutfallet därför identiskt med det som där redovisades.

l l kapitel 4 var rörlig kostnad = tillverkningskostnad. Det motsvaras av att k erhåller värdet 1. ?Det bör observeras, att förutsättningen om att k är oberoende av storleken på den tidigarelagda produktionen även betyder att dellateringsfaktorn ej påverkas av att ett värde på k l införs i analysen. Om d =p (uttryckt per kvartal) gäller ju att , Pl

Pl = Pl_1e4d

222 Bilaga 4

mrP/o)1 k:1

L0-

p: 2070-dr

6:0 30- d=10b dzp

d:0 d p H0 l° 20-

d=p=0 d=10Io 10-

d: p du!) dnov. 0- v “ O

M z s, e

mrP/o)

mrF/o) 1 50- 50k: 0.75

d: 0 40- 40d:10°/o p: zo-vo-ñr d_ p:10°/oÖr p

d.” O d:10b d=0 d:p d =;mm/o 30- p: 10°/o-ör 30

d=O d = p =0 d.-p=1mb d :10°/o p: CF/o 20- 20- d =P

d =° ds p:o d“°°° d =1°/ P:\0Io-år

d: p 10- 10_ d:0 d=\O°Io

* °

04W” T I y 9 Oñq/w* L I 5 I I 6

3 I. 5 s 3

Figur 5.] Nominell inrernränla av iidigarelagd produktion vid olika andel rörlig kostnad av Ii//verkningskosinad.

sou 1979:33 Bilaga 4 223

Med hjälp av ovanstående parametervärden kan modellen över betalningskonsekvenser förenklas på samma sätt som i avsnitt 4.5 (jfr figur 4.l). Den nominella internräntan bestäms således av uttrycket

l :eap - eam e4mr

+ 0,2 / ke4d

5.5 Analysutfall

5.5.1 Nominell inrernränia Den nominella interräntans storlek vid olika kombinationer av parametervärden visas i figur 5.1. Figuren består av tre delfigurer, en för varje värde på k. Varje delfigur differentierar mellan olika värden på prisförändringstakten (p). Vid given prisförändringstakt differentieras vidare mellan olika värden på defiateringsprocenten. Delfigurer för k = l sammanfattar således den information som lämnades ovan i figur 4.2. Som framgår av figuren är den nominella internräntan känslig för andelen rörlig kostnad av tillverkningskostnaden. Ju lägre andel desto högre internränta. Skillnaden i internränta mellan olika andelar sjunker med större prisförändringstakt. Olika andelar ger således ett visst lagerstöd i kronor oberoende av prisförändringstakten Den relativa betydelsen av stödet reduceras sedan med stigande prisförändringstakt eftersom mindrebetalningen år 2 beror av prisförändringstakten. Vidare visar figur 5.1 att skillnaden mellan olika värden på defiateringsprocenten stiger med sjunkande andel rörlig kostnad av tillverkningskostnaden. Detta hänger dock ej samman med defiateringsforfarandet som sådant utan med att lägre andel rörlig kostnad medför att en större nominell lagerökning i kronor skall defiateras.

5.5.2 Real inrernränta Den reala internräntan (rr), bestämd som skillnaden mellan nominell internränta och prisförändringstakt, exemplifieras i tabell 5.1. Tabellen visar det fall då produktionen tidigareläggs ett år (a =4). Den differentierar mellan olika värden på andelen rörlig kostnad av tillverkningskostnaden (k). Värden för k = l redovisades även ovan i tabell 4.1 De skillnader i lagerstödets storlek som föranleds av olika andelar rörlig kostnad av tillverkningskostnaden återspeglas i skillnader i real internränta. Vid given andel rörlig kostnad av tillverkningskostnad varierar sedan den reala internräntan efter prisforändringstakt och defiateringsprocent. Detta diskuteras ovan (avsnitt 4.5.3).

internräntan är bestämd genom ett interat lösningsförfarande med en noggrannhet på en decimal. 2Vi bortser här från innebörden av det fall då defiateringsprocenten överensstämmer med prisförändringstakten. Detta saknar betydelse för resonemanget.

224 Bilaga 4 Tabell 5.1 Real internränta av tidigarelagd produktion vid olika andel rörlig kostnad av tillverkningskostnad

5.6 Sammanfattning

Den nominella internräntan av tidigarelagd produktion är känslig För hur stor andel den rörliga kostnaden utgör av tillverkningskostnaden (standardpriset). Ju lägre denna andel är desto större blir den registrerade (inventerade) lagerökning som Följer en viss investering (merbetalning; rörlig kostnad). Detta påverkar lagerstödets storlek. Ju lägre andel rörlig kostnad, desto större lagerstöd i Förhållande till grundinvesteringen (merbetalningen för tidigarelagd produktion) och desto högre internränta (nominell och real) av ett beslut om tidigarelagd produktion.

Bilaga 4 225

6 Gratisstöd

6.1 Inledning

l föreliggande kapitel skall vi studera det första av de tre handlingsalternativ som som formuleradesi avsnitt 2.1. Frågan är vilka Iönsamhetskonsekvenser ett beslut om att ansöka om Iagerstöd medför om man samtidigt ej tidigarelägger någon produktion med anledning av lagerstödet. Analysen av det “gratisstöd” som kan erhållas med anledning gäller således storleken Vi skall bortse från de av det sätt på vilket reglerna för Iagerstöd utformats. kostnader som föranleds av ansökningsförfarandet. Dessa administrativa De lagerförändringar som skulle inträffa om någon torde vara marginella. med anledning av lagerstödet skall vi kalla produktion ej tidigareläggs Huruvida dessa i realiteten är ursprungligen planerade” lagerförändringar. planerade (exempelvis uttryckta i budgets) saknas härvid intresse*

storlek

6.2 Faktorer som påverkar gratisstödets

Det faktum att gratisstöd kan erhållas hänger samman med reglerna för hur lagerökning skall bestämmas. Vid både 1972 och 1975/76 års stödberättigad fastställdes denna som förändringen i inventerat lagervärde från Iagerstöd till stödperiodens slut. Vid 1975/76 års stöd skulle stödperiodens början dessutom utgående lagervärde omräknas (deflateras) med hänsyn till prisförunder i kronor skulle således ändringarna perioden. Lagerinvesteringen mellan värderad till beräknas som skillnaden utgående lagerkvantitet ingående priser och ingående lagervärde. Reglernas utformning innebär således att stöd kunde utgå för värdeförändringar som orsakades av andra skäl än att produktion tidigarelades. faktorer påverkar storleken av denna värdeförändring: Följande

1. Ursprungligen planerad lagerförändring. Ju större denna är - allt annat beror av lika - desto större gratisstöd. Lagerförändringens storlek kvantitetsförändring och genomsnittlig tillverkursprungligen planerad ningskostnad per enhet.

för det fall då l l bilaga 3 till föreliggande betänkande utnyttjas begreppet nolleffekt“ Iagerstöd utbetalas för ursprungligen planerade lagerökningar, dvs. utan att företagen tidigarelägger någon produktion. Eftersom vi i denna rapport studerar en beslutssituation sedd ur företagets synvinkel förefaller begreppet “gratisstöd” mer relevant.

226 Bilaga 4

2. Prisforändringar på ingående lagerkvantitet i det fall prisförändringstakten (p) avviker från den deflateringsprocent (d) som utnyttjas. Ju högre prisförändringstakt - förutsatt p d och allt annat lika - desto större gratisstöd.

6.3 Modell för beskrivning av gratisstödets storlek

I detta avsnitt skall vi formalisera betydelsen av ovan nämnda faktorer för gratisstödets storlek. Vi förutsätter att någon produktion ej tidigareläggs med anledning av lagerstödet. Stödberättigad lagerökning fastställs då som

UB Z - IB, (l) e4d

där UB är utgående inventerat lagervärde, lB är ingående inventerat

lagervärde och d är deflateringsprocenten uttryckt per kvartal. Om vi antaratt utgående lagerkvantitet värderas till den genomsnittliga tillverkningskostnaden under år l och ingående lagerkvantitet värderas till den genomsnittliga tillverkningskostnaden under år O kan (l) skrivas som

CIUB Pt/k - (2) q|B Po/k.

där qUB och qm betecknar utgående respektive ingående lagerkvantitet och P1/k respektive Po/k betecknar genomsnittlig tillverkningskostnad under år

l respektive år O. Liksom i kapitel 5 betecknar således Pl genomsnittlig rörlig

kostnad och k andelen rörlig kostnad av tillverkningskostnaden. Liksom i kapitel 5 antar vi vidare att k är konstant under studerad period.

Eftersom P1 = P0e4p kan (2) skrivas som

qUB P0 e4P/k

- (3) qm Pg/k e4d Låt oss till sist införa beteckningen m för den relativa kvantitetsforändringen under motsvarar alltså - Genom

åreLmqIB (qUB q|B)/q|B. att ersätta qUB i (3) med (l+m)q|B kan vi därmed utveckla (3) till

l Innebörden av detta - - e4P/k (1+m)q[B P0

uttryck är att storleken qm PO/k (4) på m ej antas påverka år l e4d inventeringspriset (Pl/k). Det alternativa

antagandet komplicerar qraPo

uttrycket för gratisstö-

dvs (e4Pd (l+m) -1)/ 5)

dets storlek väsentligt. k När lönsamheten av tidigarelagd produktion Genom att multiplicera (5) med aktuell lagerstödsprocent (LS) erhålls studerades utnyttjades storlek: gratisstödets dock det alternativa antagandet (jfr avsnitten 4.3 och 5.3).

sou 1979:38 Bilaga 4 227

LS - qiBPo

Gratisstöd =_-;(e4fP-d(1+m)-1) (6)

k

6.4 Analysutfall

6.4.1 Inledning Det kan förefalla egendomligt att studera lönsamheten av ett handlingsalternativ som med givna förutsättningar endast medför en betalningskonsekvens. Internräntan av ett sådant handlingsalternativ är ju oändligt stor. Samtidigt kan det emellertid vara av visst allmänintresse att illustrera gratisstödets storlek under olika förutsättningar. l det följande skall vi därför illustrera gratisstödets storlek mätt i procent av ingående lagervärde, qjBPO/k. Det är således storleken av följande uttryck som skall studeras

Gratisstöd = LS(e4(P°d) (l+m) -l) (7)

i procent av ingående lagervärde

Vi skall studera följande kombinationer av parametervärden:

LS = 20 procent m = -0,25, 0, 0,25 alternativt 0,5 p = -10, O, 10 alternativt 20 procent per år d = O, l0 alternativt p procent per år Värdena på LS, p och d överensstämmer med dem som utnyttjades i kapitel 5. Värdena på m illustrerar de fall då den ursprungligen planerade kvantitetsunder stödperioden uppgår till -25, 0, 25 respektive 50 procent förändringen av ingående lagerkvantitet.

6.4.2 Grarissnäd i procent av ingående lagervärde

Gratisstödets storlek uttryckt i procent av ingående lagervärde visas i figur 6.1. Som framgår av figuren ökar gratisstödet ju större den ursprungligen planerade kvantitetsökningen är. Om man planerade en kvantitetsreduktion blir gratisstödet negativt dvs. företaget saknar anledning att ansöka om stöd om man samtidigt avstår från att i tillräcklig omfattning tidigarelägga produktion. I praktiken förekommer självfallet ej negativa gratisstöd. 1 Genom att dividera (6) blir att företaget ej erhåller något stod. Dessa utfall har darfor

Resultatet med QIBPO erhålles (7).

Slreckms ñguren Genom att relatera graökar (isstödets üonek ti Vid given storlek på den ursprungligen planerade lagerökningen gratisstödets storlek vid högre prisförändringstakt förutsatt att deflaterings- ingående lagervärde görs avviker från prisförändringstakten. Det största gratisstödet erhålls

âgâlêásânøâgüçâáfläü_

procenten om ingen deflatering görs. Gratisstödet minskar sedan ju högre

deflaterings-

Verkmngskostnaden för procenten är om den fortfarande är konstant - dvs. bestäms via någon ursprungligen planerad schablon - och lägre än prisförändringstakten. Om däremot diskonterings- kvantitetsförändring.

228 Bilaga 4

Graiiulöd i Ia av ingående lager 20-

71 I -o.z5 i l o qzs as m - v L . . . w , -10 o io 20 -io //ö z -10 0 10 20 -10 o |O 20 p / / I / // z 1 / z, I] z / z / / ___,___7___ z /l r ,/

-ml

Figur 6.1 Gratisstöd i procent av ingående lagervärde.

procenten i realiteten kan sättas så att den överensstämmer med prisföränd-

ringstakten blir gratlsstödet oberoende av den senare. Gratisstödets storlek

betingas då endast av storleken på ursprungligen planerade lagerkvantitets-

Förändringar.

6.5 Sammanfattning

Företag kan erhålla lagerstöd utan att förändra lagerhållningen jämfört med

plan. Gratisstöd erhålls om man planerar att öka lagerkvantiteten oberoende

av lagerstödet. Gratisstödet blir större ju större denna lagerökning är. Vid

4 229

Bilaga

given ursprungligen planerad Iager-kvantitets-ökning ökar gratisstödet vid högre prisförändringstakt förutsatt att deñatering sker med en procentsats som understiger prisförändringstakten. Om deñateringsprocenten överensstämmer med prisförändringstakten blir gratisstödet oberoende av prisförändringarna.

230 4 Bilaga

7 Sammanfattande analys av lönsamheten

när

av tidigarelagd produktion lagerstöd

utgår

7.1 Inledning

l kapitlen 3-5 studerade vi lönsamheten av tidigarelagd produktion (handlingsalternativ 2 i avsnitt 2.1). l kapitel 6 studerade vi gratisstödets storlek, dvs. det lagerstöd som kan erhållas utan att man tidigarelägger någon produktion (handlingsalternativ l). l föreliggande kapitel skall vi studera dessa två handlingsalternativ sammantagna. Vi studerar således den sammanlagda lönsamheten av två delbeslut, nämligen för det första ansökan - lör detta kan man om lagerstöd utan beslut om tidigarelagd produktion - för erhålla gratisstöd - och för det andra beslut om tidigarelagd produktion vilken ytterligare lagerstöd erhålls. Genom att vi studerar besluten sammantagna är det ej längre -till skillnad från analysen i kapitlen 3-5 - relevant att utnyttja internränta som lönsamhetsmått. lnternräntan beskriver ju den forräntning som grundinvesteringen (merbetalningen lör den tidigarelagda produktionen) erhåller. Gratisstödet är därvid ej en särbetalning som uppstår med anledning av grundinvesteringen. Våra lönsamhetsmått skall vi därför i stället grunda på beräkningar av nuvärden.

7.2 Förutsättningar

således beslutet om att ansöka om lagerstöd och att Analysen gäller tidigarelägga produktion. Den bygger på de förutsättningar som utnyttjades i kapitlen 5 och 6. Därutöver förutsätts följande: l. Som lönsamhetsmått utnyttjas nuvärde uttryckt i procent av ingående lagervärde. Genom att relatera nuvärdet av betalningarna till en annan storhet och på så vis uttrycka nuvärdet som ett relativt tal kan analysen göras oberoende av vilka absoluta tal som betalningarna uppgår till. Att ingående lagervärde väljs som nämnare i relationstalet har fördelen, att det i det enskilda företaget är en känd storhet. Dessutom kan även andra variabler uttryckas i relation till ingående lagervärde (jfr nedan). 2. Vid nuvärdeberäkningen utnyttjas en kalkylränta (nominell ränta) som antas utgöra en kontinuerlig ränta och uppgår till if procent per kvartal (dvs. 4if procent per år). lndex futnyttjas för att markera att kalkylräntan uttrycks före skatt.

sou 1979:38 Bilaga 4 231

7.3 Detaljerad modell över betalningskonsekvenser

Mot bakgrund av ovanstående förutsättningar kommer ett beslut om att ansöka och att tidigarelägga produktion för det första att medföra de typer av betalningskonsekvenser som redovisades i grundmodellen (avsnitt 2.3). Dessutom tillkommer gratisstödet. Betalningarnas storlek överensstämmer med dem som preciserades i avsnitt 5.3 respektive avsnitt 6.3. De uppgår således till följande värden:

Merbetalning år l för tidigarelagd produktion 2x :qxP,e(2b)p

Mindrebetalning år 2 för utebliven produktion 2x : qxP,e(ab+2›p

lnkuranskostnad år 2 för tidigarelagd produktion: acqXP,e(2“b)p

P1 Lagerstöd år 2 för tidigarelagd produktion:

LS(l-bc)qxT(-e(2b)P/e4d

P0

[e4(pd)

Gratisstöd år 2: LS

-1:|

(1+m)

qjgi-

Nuvärdet (NV) vid ingången av år l av dessa betalningar blir:

(1) NV = _ - e (4b)if(tidigarelagd

qxpleü-*ñp produktion)

+ - e

qxP1e(a”b+2)P *ab+4)if(utebliven produktion)

- acqxP1e(ab+2)p - e (3“b+4)if (inkuranskostnad)

P .

+ LS( 1-bc) e4d e6f

qx-k-le(zb)p

(lagerstöd för tidigarelagd produktion)

P . °

q1B19|:e4(Pd)(1+m)-l]

+ LS e6f(gratisstöd)

P Genom att bryta ut storleken

(qjgig

på ingående lagervärde ) och därefter förenkla kan (1) uttryckas som

l För att även markera att kalkylräntan utgör en nominell ränta skulle symbolen mir kunna utnyttjas (jfr kapitlen 3-5). Vi kommer emellertid ej - till skillnad från när det gällde internräntan - att utnyttja något index för att markera att nominell ränta avses. Det hänger samman med att vi ej utnyttjar någon symbol lör real kalkylränta. Däremot erfordras ett index för att markera att kalkylräntan mäts före skatt. Detta motiveras av att vi i kapitlen 9 och 10 utnyttjar en kalkylränta efter skatt.

232 Bilaga 4 SOU l979z38

_ .35 emnp-wbnf

ql B

P0 + kmacfâ_ e (a-b+6)P-(a-b+4)if

(DNV qlB

W131-

+ LSU-boc-Ix- e (6°bP4d6ir

G113 .

+ LS(e4(pd) (l+m) -n e°6f

Genom att dividera (2) med ingående lagervärde erhålls NV uttryckt som andel av detta värde. Om andelen betecknas NV/IB uppgår alltså NV/lB till det uttryck som redovisas inom huvudparentesen i (2).

7.4 Förenklad modell över betalningskonsekvenser

I avsnitt 7.5 skall vi illustrera nuvärdets storlek mätt som andel av ingående (NV/IB). Vi skall därvid studera följande kombinationer av lagervärde parametervärden:

LS = 20 procent b = 2 c = 0 a = 4 k = 0,5 alternativt l p = 0 alternativt 10 procent per år d = 0 alternativt lO procent per år = 10 alternativt 20 procent per år

lf

qx/qlg = 0, 10, 20, 30, 40 alternativt 50 procent m =-25, O, 25 alternativt 50 procent Värdena på LS, b, c och k överensstämmer med dem som utnyttjades i kapitel 5 (där studerades dock även det fall då k = 0,75). Värdet på a innebär att vi ett år. Värdena i antar att produktionen tidigareläggs på p och d utnyttjades kapitlen 4 och 5 (där studerades även p=-1O alternativt 20 procent per år och med dem som när d=p för alla p). Valda värden på m överensstämmer kvantitet med utnyttjades i kapitel 6. Storleken på tidigarelagd jämfört ingående kvantitet (qx/qng) är godtyckligt valda. Beträffande kalkylräntans storlek (lf) skall den ses i samband med valda värden på p. Som utgångspunkt valt en ränta som skall spegla ett förräntningskrav när har vi godtyckligt betalningarna uttrycks i realer. Denna kalkylränta har satts till l0 procent per år. Kalkylräntan 20 procent per år har i första hand valts för att utnyttjas då prisforändringstakten är 10 procent per år. Därmed hålls den reala kalkylräntan konstant (10 procent per år). Vi kommer emellertid även att illustrera det fall då den nominella kalkylräntan är 20 procent per år samtidigt som inga prisförändringar sker. l detta fall antas alltså även den reala kalkylräntan uppgå till 20 procent per år.

Bilaga 4 233

Om ovanstående parametervärden utnyttjas kan uttrycket för NV/IB enligt (2) förenklas. Det kan då skrivas som

q .

(3) NV/lB = -k e4p2f(tidigarelagd produktion)

:IT-B

qX . + e f(reducerad produktion)

k

q .

+ 0,2 (e4(pd) (l+m+ -l) e6f(totalt lagerstöd)

aT-B)

7.5 Analysutfall. Betalningarnas nuvärde jämfört med

ingående lagervärde

Vi skall illustrera studerade betalningars nuvärde uttryckta som procent av ingående lagervärde (NV/IB) med hjälp av tre figurer. Figurerna redovisas i ett sammanhang. l figur 7.1 uppgår kalkylräntan (lf) till lO procent per år samtidigt som prisförändringstakten (p) är noll. Därav följer att ingen

deflatering görs. I figur 7.2 uppgår ifllll 20 procent per år. Värdet på p är noll.

Ej heller i detta fall erfordras således någon deflatering. l figur 7.3, slutligen, är består av två delfigurer. l i{20 procent per år och p 10 procent per år. Figuren den övre görs ingen deflatering och i den nedre utnyttjas en deflateringsprocent (d) på 10 procent per år. Gemensamt för alla figurer är att de visar storleken på NV/lB för utnyttjade värden på ursprungligen planerad kvantitetsökning (m) och andelen rörlig kostnad av tillverkningskostnaden (k) när tidigarelagd kvantitet i Förhållande till ingående Iagerkvantitet (qx/qlg) varierar. Streckade delar av figurernas linjer visar de fall då lagerstödet är noll I dessa fall illustreras således lönsamheten av tidigarelagd produktion när stöd ej utgår. Betrakta först figur 7.1 och de delar av figuren som avser de fall då lagerstöd utgår (heldragna linjer). Vid givet värde på m ökar NV/lB linjärt med

storleken på 3x/qx/q1B? NV/IB ökar således med 0,126 procentenheter for

varje procentenhets ökning av qx/qu; när k =O,5. Om den rörliga kostnaden motsvarar tillverkningskostnaden (k=1) blir ökningen i NV/IB 0,082 procentenheter för varje procentenhets ökning av qX/qIB. Eftersom p=d=0 ökar vidare NV/IB proportionellt mot storleken på m. Varje procentenhets ökning av m medför en ökning av NV/lB med 0,172 procentenheter.

l Lagerstödet är noll då värdet av stödberättigad lagerförändring är noll eller negativ. ?Detta inses om man studerar ekvation (3)i avsnitt 7.4 för det fall k, lf och m hålls givna.

234 Bilaga 4 sou 1979:38

Nuvdrde | i =1mo-âr ln av i ingående lager 9=d=° 20-

15k= Q5

m: 50% k = 1.0

10-. k = 0,5

k = [0 m.-25*

.SJ Figur 7.] Nuvärdel av att ansöka om /agersiäd och all tidigare/tigga produktion llIIII_V(/\'I i procent av ingående lageivärde. Sireckad linje = inger lageisiäd. KaIAy/ränra = I() procent per âr. Ingen prisjörändring eller del/areriilg. Nuvärden . _ _ ,bovmgdem a,=2o/o a: lager pld° 1s-

100.5 10m-507o

k-QS k .mo

5- m-25lu

k-qs k-m

m- 0 Ao 50 2? :P 4

ma? mos q * -

t N \ _ kn ,o

\\\__\\\ Ålem:

* S * 1 i \ \ m=2$°/o \ \ X E kaw .5-

Figur 7.2 Nuvärder av all ansöka om loge/Stöd och aII tidigare/tigga prøduklion uI/rjvckl i prøcenl av ingående lageiwirde. SIreckad lin/e :inger lagrelslörl. KaI/cy/ränla :20 procent per är. Ingen pris/örärulring eller de/lareringg.

sou 1979:38 Bilaga 4 235 Nuvürdøi ip 20°b- lr lo av _ a p m.” inoñendelow runs 15* d = o k :10 k 05 n_ m=251. k=1° k 05 s mno = O

0 10 I :på-LE _ _ \ z

SJ

Nuwürdea 4 a,. :ox-ar p: d u10°Io-År 15-*

k =0_$ 10_ m= 50% k = 10 k = QS m: 25* k : 1D

5_ Figur 7.3 Nuvärzler av all ansöka om Inge/stöd och arr tidigare/tigga produklion uI//jvckl i procent av ingående lagervärde. SIreckad lin/e :inger lagerslöd. K a/Ay/ränla :.70 procenl per är. Pris/ä/“änd/ings/akl = l () procent per år. Ingen (IeIIaIe/ing respektive della/erna med l() procent per är.

236 Bilaga 4

Innebörden av ovanstående kan exemplifieras på följande sätt: Antag att ingående lager består av 10 000enheter a 100 kr0n0r(= tillverkningskostnad). Ingående lagervärde är således 1 miljon kronor. Om Företaget ansöker om lagerstöd utan att tidigarelägga produktion erhåller man ett gratisstöd vars värde vid ingången av stödperioden uppgår till l 720 kronor för varje 100-tal enheter (dvs. för varje lO 000 kronori lagervärde) som lagret ökar. För varje 100-tal enheter som tidigareläggs erhåller man därutöver ett nu värde mätt vid ingången av stödperioden som uppgår till 1260 kronor när den rörliga kostnaden motsvarar hälften av tillverkningskostnaden (merbetalningen för tidigarelagd produktion är då 5000 kronor). Om den rörliga kostnaden överensstämmer med tillverkningskostnaden blir motsvarande nuvärde 820 kronor (merbetalningen är då 10 000 kronor). Streckade linjer i figur 7.1 avser således det fall då lagerstödet är noll. Lagerstödet är noll när de ursprungliga planerna avser en kvantitetsreduktion vars storlek överstiger eller sammanfaller med den tidigarelagda kvantiteten. Nuvärdet är då negativt. Det blir alltmer negativt ju större den tidigarelagda kvantiteten är. Först när denna överstiger den ursprungligen planerade Iagerreduktionen utgår lagerstöd. Nuvärdet ökar därefter med stigande värde på qx/qu; på det sätt som angavs ovan. Om vi ökar kalkylräntan till 20 procent per år men bibehåller förutsättningarna beträffande p och d (=0) erhålls värden på NV/lB enligt figur 7.2. Jämfört med det fall då kalkylräntan är 10 procent per år (figur 7.1) gäller allmänt, att NV/IB blir lägre. För varje procentenhets ökning av m ökar NV/lB med 0,148 procentenheter (förutsatt lagerstöd 0, dvs. heldragna

linjer). När ifsattes till 10 procent per år blev ökningen 0,172 procentenheter.

Vid givet värde på m ökar NV/IB med 0,066 procentenheter for varje procentenhets ökning av qx/qig (förutsatt lagerstöd 0) om k=0,5. Om däremot rörlig kostnad överensstämmer med tillverkningskostnaden (k=l) reduceras NV/lB vid stigande värde på qx/qm. l detta fall är det således ej lönsamt att tidigarelägga produktionen utan företaget bör endast utnyttja möjligheterna att erhålla gratisstöd* Det sistnämnda gäller ej om priserna antas stiga med 10 procent per år(figur 7.3). Det har främst att göra med att prisökningar medför en ökning av mindrebetalningen år 2 för den då reducerade produktionen. Om ingen deflatering görs (övre delfiguren) påverkas gratisstödet dessutom av prisökningar på ingående lagerkvantitet. l det fall man ursprungligen planerade en lagerreduktion erfordras ej en tidigarelagd kvantitet lika stor som den planerade Iagerreduktionen för att stöd skall erhållasüfr den streckade linjen). Om ingen deflatering görs gäller allmänt, att NB/lB blir större vid högre prisökningstakt även om kalkylräntan sätts till kalkylräntan vid oförändrade priser plus prisförändringstakten (jfr den övre delfiguren i figur 7.3 med figur 7.1). Det sistnämnda gäller ej om deflateringen görs med en procentsats som motsvarar prisförändringstakten (nedre delfiguren i figur 7.3). NV/lB sjunker då med stigande prisökningstakt. Skälen till detta diskuterades i avsnitt 5.5. Jfr figur 4.2. Vid a=4 och p=0 understiger mr 20 procent.

Bilaga 4 237

7.6 Sammanfattning

l detta kapitel har vi studerat de sammantagna lönsamhetskonsekvenserna

av ett beslut om att ansöka om lagerstöd när lagret förändras utan att någon produktion tidigareläggs - for detta erhålls gratisstöd - och att tidigarelägga produktion for vilken lagerstöd erhålls. Kapitlet speglar därmed de sammantagna konsekvenserna som torde gälla för de allra flesta företag som förändrar sin lagerhållning med anledning av lagerstödet. Lönsamhetskonsekvenserna har vi uttryckt i nuvärden vid ingången av stödperioden. Genom att uttrycka nuvärdena i förhållande till storleken på ingående lager har analysen gjorts oberoende av vilka absoluta tal (i kronor) som ingår i analysen. Förutsatt att lagret ökar oberoende av om någon tidigareläggning görs är det alltid lönsamt att ansöka om lagerstöd. Detta har tidigare visats (kap 6). Om man i stället planerade att reducera lagret måste tidigareläggningen i allmänhet väsentligt överstiga denna reduktion for att den skall vara lönsam att genomföra. l vissa fall blir en tidigareläggning aldrig lönsam om man ursprungligen planerade att reducera lagret. Om vi betraktar det fall då man ursprungligen planerade att öka lagret- för vilket man får gratisstöd- stiger nuvärdetju lägre andelen rörlig kostnad är av tillverkningskostnaden. Under förutsättning av att kalkylräntan ej är alltför hög stiger även nuvärdet ju större kvantitet som tidigareläggs. När kalkylräntan överstiger visst tal (beroende av deflateringsprocenten, prisförändringstakten och andelen rörlig kostnad av tillverkningskostnaden) sjunker emellertid nuvärdet ju större kvantitet som tidigareläggs. l dessa fall är det således mest lönsamt att endast utnyttja gratisstödet. Slutligen bör observeras, att inkuranskostnaden antagits vara noll.

238 Bilaga 4

8 Statsfinansiella kostnader för lagerstödet

8.1 Inledning

l kapitlen 3-7 har vi studerat lönsamheten av att ansöka om lagerstöd och att tidigarelägga produktion sett ur företagets synvinkel I Föreliggande kapitel skall vi studera den statsñnansiella kostnaden för lagerstödet. Med statsftnansiell kostnad menar vi då den utbetalning av lagerstöd som sker från staten. Vi bortser helt från administrativa kostnader och från de kostnader och intäkter som förväntas uppstå som ett resultat av lagerstödets effekter på

produktion och sysselsättning?

Den statsftnansiella kostnaden består av två komponenter: stöd för

produktion och gratisstöd? Storleken på dessa faktorer under

tidigarelagd olika förutsättningar har tidigare diskuterats. Diskussionen av en modell för beräkning av kostnaden kan därför göras relativt kortfattad.

8.2 Förutsättningar

Vi skall studera den statsfinansiella kostnaden utifrån följande förutsättningar: l Liksom i tidigare kapitel sätter vi fortsättnings- 1 Det sammanlagda lagervärdet for samtliga företag (dvs. det aggregerade vis Iikhetstecken mellan lagervärdet) vid ingången av stödperioden uppgår till QrgPo/ k, där QIB är “att ansöka om lagerstöd och “att ansöka om den aggregerade kvantiteten, P0 är genomsnittlig rörlig kostnad under året och därjämte uppfylla före stödperioden och k är andelen rörlig kostnad av tillverkningskostna- Förutsättningarna för att den. Den tillverkningskostnaden uppgår således till genomsnittliga erhålla lagerstöd samt “att ansöka och att er- P0/ k. hålla 2 De företag som ansöker om lagerstöd svarar för o. - 100 procent av de lagerstöd. aggregerade värdena för ingående lagerkvantitet och ingående lagervär- 3 Analysen kan ses som de. ett komplement till den av lagerstödet 3 Nämnda företag svarar tillsammans för en med anledning som görs i bilaga 2 till

tidigarelagd kvantitet efter inkurans på Qxf* Uttryckt i procent av den

föreliggande betänkande. kvantiteten föranleder således lagerstödet en aggregerade ingående 3 Begreppet “gratisstöd kvantitetsökning på (QX/Org) x 100 procent. har samma innebörd som den statsfmansiella kostnaden för nollef- 4Vi beaktar således ej inkuranskostnaden explicit. Man kan betrakta QX som en fekt enligt bilaga 3 i kvantitet kuranta varor. Den kan då motsvaras av en större faktisk kvantitet som till en föreliggande betänkande. del består av ej kuranta varor.

Bilaga 4 239

4 Under förändras stödperioden den aggregerade lagerkvantiteten med M x 100 procent om något lagerstöd ej införs. l företag som ansöker om lagerstöd uppgår nämnda kvantitetsökning i genomsnitt till Ma x 100 procent och i övriga företag till M14, x 100 procent. 5 Priserna förändras kontinuerligt med en årstakt på 4px100 procent. Prislörändringstakten är densamma i företag som ansöker om stöd som för hela aggregatet. 6 Vid beräkningen av lagerstöd utnyttjas en deflateringsprocent på 4d x l00 procent per år. Storleken på d är lika för alla företag.

8.3 Modell över lagerstödets storlek

Om lagerstödsprocenten är LS kommer det sammanlagda lagerstödet med givna förutsättningar att bestämmas av följande uttryck:

n . - .

QXPl Qx QlB P0

Stod for ttdrgare- 4(p-d) ° _LS ____ :LS ____ _______ e l ag pro u tron d d k 1 k ( )

ke4d QIB

e4P

aQIB P0 (1+Ma) atom P0

Gratisstöd = LS - (2)

k e4d k

Den första termen inom parentesen i (2) beskriver storleken på det utgående lagervärdet efter deflatering för företag som ansöker om stöd. Den andra termen beskriver det sammanlagda ingående lagervärdet för dessa företag. (2) kan förenklas till följande uttryck?

“QIBPO = LS

i]

Gratisstöd

[WHD

(1 + Ma)- (3) k Genom att summera (l) och (3) erhålls den statsfinansiella kostnaden för lagerstödet.

Det kan hävdas att (l) borde korrigeras med anledning av att stöd ej erhålls för den tidigareläggning som motsvarar en ursprungligen planerad lagerreduktion. Stöd utgår ju endast i det fall lagervärdet (eventuellt efter deflatering) ökar. Om B betecknar den andel av a som avser lagerreduktioner och Mg ifrågavarande genomsnittliga kvantitetsreduktion (andel av ingående kvantitet uttryckt som positivt tal) borde således (l)

reduceras med uttrycket LSBMBQBP0C4(pd) /k. Korrektionen motsvaras dock av

samma korrektion av gratisstödet. Den saknar därför betydelse för bestämningen av det totala lagerstödet. Jfr nästa not. 3 Jfr ekvation (6) i avsnitt 6.3. Jfr även föregående not. l analogi med det resonemang som där förs borde gratisstödet ökas med där angiven faktor. Det hänger samman med att gratisstödet ej kan vara mindre än noll. Med i föregående not utnyttjade beteckningar skulle korrigeringen innebära att (l + Ma) i (3) ersattes med (l + Ma + BMG).

240 4 Bilaga

8.4 Exempel på storleken av utbetalt lagerstöd

8.4.1 Inledning

avsnitt skall vi exemplifiera den statsfinansiella kostnadens l föreliggande storlek. I avsnitt 8.4.2 koncentrerar vi intresset till gratisstödets storlek. Därefter skall vi i avsnitt 8.4.3 illustrera vilket sammanlagt lagerstöd som utgår när en viss produktion tidigareläggs med anledning av lagerstödet. Gemensamt för de båda avsnitten är att vi studerar följande kombinationer av

parametervärden: (aggregerat lagervärde vid stödperiodens ingång): 30 000 milj.

QIBPO/k

kronor a: = 40 procent? = 20, 10 alternativt 0 procent. Motsvarande värde på M antas vara Ma: 10, 0 respektive - 10 procent? Inget företag som ansöker om planerar att under stödperioden reducera lagerkvantilagerstöd teten om stöd ej införs (m - 0 för alla företag).^

Qx/QIB = 5, lO alternativt 15 procent

p = 0 alternativt l0 procent per år d =- 0 när p =0 eller 10 procent per år och l0 procent per år när p = l0 procent per år LS = 20 procent.

8.4.2 Urbera/t gratisstöd

l tabell 8.] visas storleken av utbetalt gratisstöd under ovan angivna förutsättningar? Gratisstödets storlek växer med M (egentligen med Detta har

linjärt Ma).

även tidigare visats (avsnitt 7.5). Det växer vidare om prisförändringstakten (det sjunker om motsatsen gäller). Det är överstiger deflateringsprocenten oberoende av prisforändringstakten om deflateringsprocenten motsvarar

prisförändringstakten. Gratisstödets storlek kan således variera avsevärt. l ovanstående exempel l Vid utgången av 1974-dvs. det årsskifte som närmast föregick stödperioden l975/76 - uppgick det aggregerade lagervärdet för Företag med fler än 20 anställda inom näringarna Gruvor och mineralbrott (SNl 2) och Tillverkningsindustri (SNl 3) till cirka då även 45000 milj. kronor (källa: SCB: Företagen. l974). Detta värde inkluderar insatsvaror för vilka lagerstöd ej erhölls vid l975/76 års stöd. ?l den empiriska analysen av 1975/76 års stöd enligt bilaga 5 till Föreliggande betänkande svarade stödföretagen år 1974 för cirka 40 procent av det sammanlagda lagervärdet i studerade företag. 3 Motsvarande värden på M,1_a blir således 3.3, -6,7 respektive -l6,7 procent. Vi antar alltså att stödföretagen ursprungligen planerade öka lagren mer (minska mindre) än torde vara realistiskt men erfordras i och för sig ej för övriga företag. Antagandet räkneexemplet. l detta erfordras endast uppgifter om Ma . “översättningen” från Ma till M görs för att exemplet helt skall kunna kn tas an till uppgifter för aggregatet. 4 Det bör observeras att förutsättningen om att m - 0 i företag som ansöker stöd endast har betydelse för fördelningen mellan gratisstöd och stöd till tidigarelagd produktion och ej för stödets totala storlek. Jfr noterna till ekvationerna (l) och (3). 5 Om gratisstödets storlek enligt här utnyttjat exempel jämförs med “nolleffekten” att vi här -till skillnad från bilaga 3 till föreliggande betänkande bör hållas i minnet. - bortser från betydelsen av det strikta sysselsättningsvillkoret för gratisstödets bilaga 3 storlek.

Bilaga 4 241 Tabell 8.1 Gratisstöd. Miljoner kronor. Prislörändrings- Dellaterings- Ursprungligen planerad kvantitetsökning

som bygger på ett aggregat lagervärde på 30 miljarder kronor och på att 40 procent av företagen ansöker om stöd varierar gratisstödet mellan 0 och 783 miljoner kronor.

8.4.3 Sammanlagt arbeta/r lagersröd Vi skall nedan visa det sammanlagda lagerstödets storlek under ovan givna förutsättningar. Låt oss emellertid lörst visa vilket lagerstöd som utgår när en kvantitet tidigareläggs som motsvarar 5, 10 alternativt 15 procent av ingående lagerkvantitet (tabell 82).

Tabell 8.2 Utbetalt stöd för tidigarelagd produktion. Miljoner kronor.

Prislörändrings- Dellaterings- Kvantitetsforändring lör aggregatet med

Genom att addera gratisstödet till det stöd som utgår för tidlgarelagd produktion erhålls det totala lagerstödet. Detta visas i tabell 8.3. Tabell 8.3 Totalt lagerstöd. Miljoner kronor Prisföränd- Dellaterings- Ursprungligen Tidigarelagd kvantitet i förhål-

avsnitt 8.3.

242 Bilaga 4 SOU 979238

Beroende på hur lagerstödet utformas (deflatering eller ej) respektive ivilken konjunkturfas det införs (prisförändringstaktç storleken på utsprurgligen planerad kvantitetsförändring) kan således utbetalt lagerstöd variera xäsentligt för viss tidigarelagd lagervolym Tabell 8.3 bygger alltså bl. a. på att det aggregerade lagervärdat vid stödperiodens ingång är 30 miljarder kronor och att 40 procent av förztagen utnyttjar stödet. Tabellen beskriver den statsfinansiella kostnaden i lronor. Ett annat sätt att illustrera dess storlek är att relatera kostnaden till företagens merbetalning för den tidigarelagda produktionen. Detta görs i tabel 8.4 i vilken förutsätts att rörlig kostnad (= merbetalningen) i genomsnitt Jppgål till hälften av tillverkningskostnaden (k =0,5).2

Tabell 8.4 Totalt lagerstöd i procent av företagens merbetalning för tidigirelagd produktion Prisföränd Deflaterings- Ursprungligen Tidigarelagd kvantitet i förhålringtakt procent planerad lande till ingående kvan- (% per år) (96 per år) kvantitetsföränd- titet (%) ring för aggregatet (%)

Sammanlagt utbetalt lagerstöd uttryckt i procent av företagens merbetalning för den tidigarelagda produktionen kan således variera väsentligt. Det kan vidare observeras att procenttalet sjunker med stigande prisförändringstakt om deflatering sker med en procentsats motsvarande prisförändringstakten. Det är konsekvensen av att lagerstödet i kronor hålls konstant (jfr tabell 8.3).3 Tabell 8.4 förutsätter att andelen rörlig kostnad av tillverkningskostnaden är 50 procent. Om andelen är högre reduceras procenttalen. Om den exempelvis är 75 procent blir procenttalen tvâ tredjedelar av dem som redovisas i tabellen. Om andelen är lägre stiger procenttalen. Exempelvis

?Merbetalningen för den tidigarelagda produktionen när k=0.5 blir med givna förutsättningar (miljoner kronor): Qx/QlBvi/l)

föreliggande betänkande. 3Jfr avsnitt 4.5.2.

Bilaga 4 243

medför en andel på 25 procent att procenttalen blir dubbelt så höga som dem i tabell 8.4. Med rörlig kostnad förstås de merkostnader som uppstår till följd av ett beslut om tidigarelagd produktion. Här ingår kostnader för material, löner instrument m. m. Om lagerstödet främst sågs som ett sysselsättningspolitiskt - dvs. som ett medel att upprätthålla antalet anställda i stödföretagen på en högre nivå - kunde det vara av intresse att jämföra totalt utbetalt stöd med de (löner, lönebikostnader etc.) som företagen får med personalkostnader anledning av den tidigarelagda produktionen. Det är uppenbart att detta relationstal blir högre än när lagerstödet relateras till merbetalningen för Om exempelvis personalkostnaderna uppgår till tidigarelagd produktion. hälften av den rörliga kostnaden skulle lagerstödet uttryckt som procent av företagens merkostnader för personal uppgå till de dubbla procenttalen enligt tabell 8.4 vid samma förutsättningar i övrigt. Lagerstödet skulle således motsvara mellan 72 och 268 procent av nämnda personalkostnader. I tabell 8.4 redovisas ej något fall då utbetalt lagerstöd uppgår till 20 procent (= lagerstödsprocenten) av företagens ”uppoffring (merbetalning lör tidiga- Förutsättningarna för att kompensationen till företagen relagd produktion). skall uppgå till 20 procent är att någon ursprungligen planerad lagerförändring ej föreligger (Ma=0), att rörlig kostnad sammanfaller med tillverkningskostnaden torde än undantagsvis) och att priserna är (k=1; ej gälla annat oförändrade görs). Kompensationen under- (och att därför ingen deflatering antas överensstämstiger 20 procent när priserna ökar (deflateringsprocenten

ma med prisförändringstaktemom Ma =O och k = 1. Ipraktiskt tagetsamtliga

övriga fall överstiger kompensationen 20 procenU.

8.5 Sammanfattning

Om storleken på den produktion som tidigareläggs med anledning av lagerstödet hålls given kan den statsfinansiella kostnaden (utbetalt lagerstöd) ändå variera väsentligt. Det hänger samman med gratisstödets storlek. Gratisstödet ökar med storleken på ursprungligen planerade lagerförändringar. l det fall deflatering ej görs med en procentsats som motsvarar prisförändringstakten ökar det även med stigande prislörändringstakt och stigande storlek på ingående lagervärde. Om vi uttrycker utbetalt lagerstöd i procent av företagens merbetalningar för tidigarelagd produktion kan detta procenttal variera väsentligt , bl. a. beroende på hur stor andel av tillverkningskostnaden som merbetalningen (rörlig kostnad) avser. I de allra flesta Variationerna blir likaså l Vid vissa låga värden fall är procenttalet större än lagerstödsprocenten. på Ma (0) och/eller k stora - och procenttalen större - om utbetalt lagerstöd uttrycks i procent av nära ett kan kompensaföretagens ökade personalkostnader med anledning av den tidigarelagda tionen något understiga produktionen. 20 procent när p0.

244 Bilaga 4 SOU l979z38

9 Jämförelse mellan lagerstöd och

lagerinvesteringskonto. Ingen alternativ användning av

investeringsfond

9.1 Inledning

I kapitlen 3-7 diskuterades lönsamheten av att tidigarelägga produktion när lagerstöd kunde erhållas. Analysen gjordes före skatt. I föreliggande och i nästa kapitel skall vi studera vilken “stödform företaget bör utnyttja lagerstöd eller överföring till lagerinvesteringskonto? Intresset gäller således skillnaderna i lönsamhetskonsekvenser mellan lagerstöd och överföring till lagerinvesteringskonto(differenskalkyl). Betalningskonsekvenser som är lika för de båda stödformerna påverkar därför ej analysutfallet. Eftersom stödformerna delvis har olika skattekonsekvenser görs analysen efter skatt (jfr reglerna för lagerstöd respektive överföring till lagerinvesteringskonto; avsnitt 1.2).

9.2 Faktorer som ej påverkar jämförelsen mellan lagerstöd

och överföring till lagerinvesteringskonto

Avsikten med kapitlen 9 och 10 är således att belysa skillnaderna i lönsamhetskonsekvenser mellan utnyttjande av lagerstöd och överföring till lagerinvesteringskonto. Konsekvenser som är gemensamma för de båda stödformerna påverkar ej differensen. Dessa gemensamma händelser avser betalningar som föranleds av produktionen och lagerhållningen och ej av stödformen som sådan. De är följande:

Merbetalningen år l för den tidigarelagda produktionen Mindrebetalningen år 2 för den produktion som framflyttas till år l.

PPM?

Den ökade inkuranskostnaden för den tidigarelagda produktionen. De skattekonsekvenser som följer av det ändrade lagervärdet år l (alternativt lagervärdeförändringarna år l och 2). Här åsyftar vi tre skattekonsekvenser. Den första gäller de ändrade nedskrivningsmöjligheterna pâ lagret. Den andra gäller inkuranskostnadens betydelse vid *Om analysen i kapitlen skatteberäkningen. Den tredje gäller konsekvenserna av ändrad periodi- 3-7 gjorts efter skatt sering av fasta kostnader. I det fall särkostnaden (= rörlig kostnad) för den skulle här nämnda skattekonsekvenser ha beak- tidigarelagda produktionen understiger tillverkningskostnaden (standardtats. Dessutom skulle priset) kommer tidigareläggningen att medföra att en större andel av de skattekonsekvenserna fasta kostnaderna balanseras år 1. Detta ger motsvarande högre rörelseav lagerstödet ha påverresultat och - allt annat lika - högre skattekostnad. Motsatt effekt nås är kat analysen. 2.

Bilaga 4 245

5. De i avsnitt 2.2 redovisade allmänna förutsättningarna rörande försäljningsutveckling. faktorer som ej kan kvantilieras i kronor. lagerhållningskostnader etc.

9.3 Förutsättningar

Analysen i föreliggande kapitel bygger på de förutsättningar som utnyttjades i kapitel 7 (jfr avsnitt 7.2). Därutöver utnyttjas följande Förutsättningar: l. Förtaget kan antingen utnyttja lagerstöd eller göra överföring till lagerinvesteringskonto. Lagerstödet utgör skattepliktig intäkt vid deklarationen för år l. Det utbetalas vid mitten av år 2. l de fall företaget utnyttjar överföring till lagerinvesteringskonto beviljas

överföringen år 1. Överföringen motsvarar planerad Iagerförändring. dvs.

summan av ursprungligen planerad lagerförändring och tidigarelagd produktion (båda komponenterna värderade till tillverkningskostnad). Spärrkontomedlen uppgår till 46 procent av överföringen och kan lyftas h kvartal före utgången av år l. Vid deklarationen för år l utnyttjas investerlngsavdrag på 10 procent av redovisad lagerökning, dvs. 10 procent av överföringen till lagerinvesteringskontot. I slutet av år 4 (dvs. tredje beskattningsåret efter det att överföringen till lagerinvesteringskonto gjordes) återfors Iagerinvesteringskontot till beskattning samtidigt som motsvarande avsättning till investeringsfond görs. I samband därmed görs inbetalning av spärrkontomedel på 46 procent av återföringen. Erhållna spärrkontomedel under år 1 uppgår således till samma belopp som inbetalda spärrkontomedel i slutet av år 4. Vi förutsätter att överföring till lagerinvesteringskonto ej inom överskådlig tid inkränktar på möjligheterna att utnyttja investeringsfond för andra ändamål. Skattesatsen antas uppgå till 55 procent. Procentsatsen är bestämd efter hänsyn till kommunalskatteavdragets betydelse vid beräkningen av den statliga skatten. Innebörden av detta är att skatteeffekten av viss händelse endast antas påverka skatteberäkningen för det år då händelsen inträffar. Konsekvenserna av ändrat kommunalskatteavdrag vid den statliga taxeringen för påföljande inkomståranteciperas sålunda i skatteeffekterna för det inkomstår då händelsen inträffar. Vi förutsätter att aktuella skattepliktiga intäkter (lagerstöd) och deklarationsmässiga avdrag (investeringsavdrag) i sin helhet påverkar beräkningen av redovisad skattekostnad. Några ”kompenserande” bokslutsdispositioner eller andra åtgärder förekommer ej. Betalningskonsekvensen av den förändring i redovisad skattekostnad som följer av nämnda intäkter/avdrag antar vi inträffar i slutet av taxeringsåret. Några andra effekter för skattebetalningarna (exempelvis för preliminärskattebetalningarna) antas nämnda intäkter/avdrag ej medföra. Exempel: Om lagerstöd erhålls år 2 kommer detta att påverka skattekostnaden för år 2 enligt den deklaration som avges år 3 (taxeringsåret). Detta medför en betalning i slutet av år 3 (i form av en ändrad återbetalning av

246 Bilaga 4

överskjutande preliminärskatt). 7. Vi bortser från det skattemässiga schablonavdraget för inkurans eftersom detta ej påverkar skillnaden i betalningar mellan stödformerna (jfr avsnitt 9.2 punkt 4).

9.4 Detaljerad modell över betalningskonsekvenser

Mot bakgrund av ovanstående Förutsättningar kan skillnaden i betalningskonsekvenser mellan utnyttjande av iagerstöd och överföring till lagerinvesteringskonto (dvs. betalningarna vid lagerstöd minus betalningarna vid överföring till lagerinvesteringskonto) illustreras på följande sätt (figur 9.1): Spärrkonto- Lagerstöd: betalning: l I l l V l I

M1 i M2 3 M3 i M4

Spärrkonto- lnvesterings- Skattekostnad betalning: avdrag: p g a lagerstöd

Figur 9.1 Skillnaden i belalningskonsekvenser mel/an umyrijande av lagersröd och överföring Iil/ lagerinvesIer/ngskømo när a/Ierna/iv användning av invesleringsfonden saknas.

Differenskalkylen innehåller således följande komponenter: l. Under år 1 skulle spärrkontomedel erhållas. Detta belastar differensen. Motsvarande belopp skulle insättas pâ spärrkontot i slutet av år 4. Spärrkontobetalningen uppgår till 46 procent av överföringen till lagerinvesteringskontot, dvs. 46 procent av inventerad lagerökning efter inkurans. Med givna förutsättningar kan lagerökningen skrivas som: P

AVL = -O (l-bc) i e(6-b)p + e4P (l+m)- 1 (1)

qIB k qiB

2. Vid mitten av år 2 erhålls lagerstöd, vilket påverkar differensen positivt. Lagerstödet beräknas på samma sätt som i kapitel 7. Det uppgår alltså till:

PO q

LS qIB tl-bc) e(6-bp-4d +e 4p-d)(1+m)-1 (2)

EXE

T

3. Lagerstödet resulterar i en ökad skattekostnad. Den uppgår till 55 procent av lagerstödet och infaller i slutet av år 3. Detta belastar differensenA.

Överföringen till lagerinvesteringskonto skulle medföra att ett investerings-

avdrag kunde utnyttjas vid deklarationen år l. Avdraget skulle medföra en mindrebetalning av skatt i slutet av år 2. Detta belastar differensen.

sou 1979:38 Bilaga 4 247

Mindrebetalningen uppgår till 55 procent av investeringsavdraget. Detta uppgår i sin tur till l0 procent av lagerforändringen enligt ekvation (1). Differenskalkylen kan utvärderas genom att dess nuvärde (NV) bestäms. Dess storlek blir då beroende av vilka absoluta tal som ingår i kalkylen. l Föreliggande sammanhang är det en nackdel. Vi skall därför liksom i kapitlen 6 och 7 relatera NV till ingående lagervärde (NV/IB). Efter förenkling och diskontering kan NV/IB uttryckas som (siffrorna inom parentes syftar på ovanstående uttryck exklusive qlgPo/k): - 0,46 1) «

e “HW

(spärrkonto år 1)

+ (2) - e-öie (lagerstöd år 2)

NV/IB = 7- 0,055 (l) - e-gie (investeringsavdrag år 2) (3)

e 0.55 (2) - eäme

(skatt på lagerstöd år 3)

+ 0.46 (l) * e-löie (spärrkonto år 4)

l (3) betecknar ie

kalkylräntan efter skatt. Den uttrycks per kvartal.

9.5 Förenklad modell över betalningskonsekvenser

l nästa avsnitt skall vi redovisa värdet på NV/IB vid några olika kombinationer av parametervärden. Följande alternativa värden på respektive faktor kommer att studeras:

qX/qIB: O, 0,1, 0,2, 0,3, 0,4 alternativt 0,5 p: 0 alternativt 10 procent per år d: 0 alternativt 10 procent per år LS: 20 procent ie: 5 alternativt 10 procent per år

För att förenkla analysen antar vi att h = 2 och b = 2. Innebörden av detta är att spärrkontomedlen skulle erhållas när merbetalningen för den tidigarelagda produktionen sker samt att denna merbetalning äger rum vid mitten av år l. Lagerstödet utbetalas således ett år efter merbetalningen. Som framgick av analysen i kapitel 3 är lönsamheten av tidigarelagd produktion för inkuranskostnadens storlek. Den har dock liten känslig 1 Med givna föl-Utsätt. betydelse för lönsamhetsskillnaden mellan lagerstöd och överföring till ningar blir regeln om lagerinvesteringskonto. Vi begränsar därför analysen till det fall då c =0.

Värdena 3Ffå\(?5l°1{185i11“6d“*3°t e] r m/ersllga pm

för m, p, d och LS överensstämmer med dem som utnyttjades i _ _ cent av överföringen till analyse kalmel 7lagerinvesteringskonto Slutligen bör framhållas, att analysen i detta kapitel bygger på den ej intresseant.

248 Bilaga 4

kalkylränta efter skatt som företaget tillämpar. l kapitlen 6 och 7 utnyttjades

kalkylräntan före skatt. Storleken på ie är vald så att den uppgår till hälften av

den kalkylränta före skatt som utnyttjades i kapitel 7. Med ovanstående parametervärden kan modellen enligt avsnitt 9.4 (ekvation (3)) förenklas något. Den får följande utseende, när

(l+m+å%B)

sätts till Y.

-zae

»A046 (e4p Y -1) e (spärrkonto år l)

+ 0,2 (e4P-d v - 1) eföie (lagerstöd år 2)

= -sae

NV/IB -0,055 (e4P Y - 1) e (inv. avdrag år 2) (4)

r 0,11 (ÄH) v - 1) Ewe (skatt på lagerstöd år 3)

+0,46 (e4p Y - 1) e-me (spärrkonto år 4)

9.6 Analysutfall

Skillnaden i nuvärde vid ingången av stödperioden mellan utnyttjande av lagerstöd och överföring till lagerinvesteringskonto illustreras i ñgur 9.2. Figuren redovisar skillnaden uttryckt i procent av lagervärdet vid ingången av stödperioden (NV/IB) närtidigarelagd kvantitet i förhållande till ingående kvantitet (qX/qIB) varierar. Figuren består av fyra delfigurer, en för varje värde på ursprungligen planerad kvantitetsförändring (m). I det fall m =- 0,25 visas endast värdet på NV/IB då qx/qn; 0,25 eftersom det ej utgår något lagerstöd vid lägre värden på qx/qjg. Varje delñgur visar storleken på NV/IB för vart och ett av utnyttjade värden pâ kalkylräntan (ie = 5 respektive lO procent per år). För varje värde på kalkylräntan differentieras mellan olika värden på prisförändringstakten (p = 0 respektive 10 procent per år). Gemensamt för dessa är att dellatering sker med en faktor (d)som motsvarar prisförändringstakten (p = d). Det fall då p = 10 procent per år och d =0 visas ej explicit. Storleken på NV/IB ligger i detta fall inom det område som begränsas av p =0 och p = 10 procent per år. Som framgår av figur 9.2 gäller allmänt att utnyttjande av lagerstöd är mindre lönsamt än överföring till lagerinvesteringskonto förutsatt att alternativ användning av investeringsfonden saknas. Eftersom skillnaden uttrycks i procent av ingående lagervärde ökar lönsamhetsunderlägsenheten ju större lagerökning det är fråga om, dvs. med stigande värde på m och/eller qx/qjg. Den ökar vidare med stigande värde på ie. Ett huvudskäl till detta är att nuvärdet av den mindrebetalning(sett ur differenskalkylens synvinkel) av spärrkontomedel som äger rum i slutet av år 4 (jfr figur 9.1) minskar med stigande kalkylränta. Lönsamhetsunderlägsenheten ökar vidare vid högre prisförändringstakt när någon deflatering ej görs (detta framgår ej explicit av figuren). Detta sammanhänger med att ökad prisförändringstakt medför större inventerad lagerökning vid givet värde på m och qx/qm och därmed större överföring till lagerinvesteringskonto respektive större stödberättigat underlag vid beräkning av lagerstöd. Högre prisförändringstakt vid givna

i sou 1979:38 4 249 Bilaga

m: -25/o NV/XB Wo)

NVI IB (V0)

m. 25%

NV/IB 4 o 02 03 °/- °5 Wo) »P

.10.

m: 50°Io NV/IB Q1 03 QL Q5 -o 03 (10)

40. _12_

Figur 9.2 Skil/nad i nuvärde mellan mny/(jande av Iagersröd och öveij/öring till lager/nxresleringslconrozirI/_vclcri procent av ingående lagervärde. Ingen alternativ användning är investeringsfond.

250 Bilaga 4

värden på m och qx/qjg påverkar således NV/IB i samma riktning som när p är konstant samtidigt som m och/eller qx/qlg ökar. l båda fallen ökar inventerat lagervärde. l det fall d = 10 procent per år (samtidigt som p = IO procent per år) ökar lagerstödets lönsamhetsunderlägsenhet ytterligare jämfört med det fall då d =0. Detta sammanhänger med att deflateringen endast påverkar lagerstödets storlek (reducerar) - ej överföringen till Iagerinvesteringskontot. Innebörden av figur 9.2 kan exemplifieras på följande sätt: Antag att ett företag har ett lager vid stödperiodens ingång som uppgår till 1 miljon kronor För varje procentenhet som lagerkvantiteten ökar - oberoende av om det sker via m och/eller qx/qm - blir nuvärdet av överföring till

Iagerinvesteringskonto 300 kronor större än utnyttjande av lagerstöd om ie är

5 procent per år och p =d =0. Om ie är 10 procent uppgår summan till 840

kronor. Summan ökar ytterligare om priserna ökar, särskilt om deflatering görs med en faktor motsvarande prisförändringstakten vid beräkningen av lagerstödet.

9.7 Sammanfattning

Det är lönsammare att göra överföring till Iagerinvesteringskonto än att utnyttja lagerstöd förutsatt att alternativ användning av investeringsfonden Jfr exemplet i avsnitt saknas och att överföringen och lagerstödet baseras på samma inventerade 7.5. lagerökning.

SOU l979t38 Bilaga 4 251

10 Jämförelse mellan Iagerstöd och

lagerinvesteringskonto. Alternativa användningsmöjligheter av

investeringsfond

10.1 Inledning

Analysen i kapitel 9 kan förenklat sammanfattas på följande sätt: Om alternativ användning av investeringsfond (lF) saknas är överföring till lagerinvesteringskonto Iönsammare än utnyttjande av Iagerstöd. l detta kapitel skall vi anta att Företaget har alternativa användningsmöjligheter för sin lF. Frågan är på vilket sätt detta förändrar slutsatsen från kapitel 9.

10.2 Innebörden av alternativa användningsmöjligheter

för differenskalkylen

Analysen i kapitel 9 avsåg skillnaden i lönsamhet mellan utnyttjande av Iagerstöd och överföring till lagerinvesteringskonto. Differensen beräknades genom att betalningarnas nuvärde vid utnyttjande av Iagerstöd reducerades med nuvärdet av betalningarna vid överföring till lagerinvesteringskonto. Om nu företaget har alternativa användningsmöjligheter för IF påverkas differensen i positiv riktning - förutsatt att nuvärdet av alternativanvändningen är större än noll. Detta inses om man först betraktar ett företags beslutssituation när det gäller användningen av dess IF. Antag, att det ena handlingsalternativet (A) är att göra överföring till lagerinvesteringskonto. Det andra (B) är att utnyttja IF för avskrivning på nyanskaffade fastigheter. Valet av handlingsalternativ kan träffas utifrån en differenskalkyl (A-B). Om differensen är positiv (nuvärdet av A nuvärdet av B) görs överföring till lagerinvesteringskonto och om den är negativ (nuvärdet av A nuvärdet av B) utnyttjas IF för avskrivning på fastigheterna. Antag nu att företaget kan utnyttja Iagerstöd (C) som alternativ till överföring till lagerinvesteringskonto. En differenskalkyl mellan Iagerstöd och överföring till lagerinvesteringskonto måste då avse differensen mellan nuvärdet för Iagerstöd och skillnaden mellan de alternativa användningsmöjligheterna för IF. Denna differens (C - (A-B) =C - A+B)skiljer sig från differenskalkylen i kapitel 9(C-A)gen0m att nuvärdet för den alternativa användningsmöjligheten av IF (B) adderas till differensen, dvs. påverkar den positivt. Det betyder att analysen i föreliggande kapitel kan bygga på den i kapitel 9. Vi behöver endast justera för nuvärdet av den alternativa investeringsfondsanvändningen.

252 Bilaga 4 SOU l979z38

10.3 Förutsättningar

Analysen i föreliggande kapitel bygger på de förutsättningar som utnyttjades i Föregående kapitel (jfr avsnitt 9.3). Därutöver erfordras förutsättningar beträffande den alternativa användning av lF som företaget har. Vi skall därvid utnyttja följande förutsättningar: l. Företaget kan alternativt(dvs. istället föröverföring till lagerinvesteringskonto) utnyttja lF för avskrivning på nyanskaffade fastigheter. Detta utnyttjande av lF antas vara Iönsammare än ett utnyttjande vid investering i maskiner och inventarien 2. Företagets planeringshorisont är sådan. att övervägda fastighetsinvesteringar -i det fall [F utnyttjas - medför lF-utnyttjande (och spärrkontobetalning) senast v kvartal efter nutidpunkten. 3. Aktuella fastighetsinvesteringar har en skattemässig avskrivningstid (f) på 20 alternativt 40 år (beräknat på anskaffningsvärdet). l det fall lF utnyttjas reduceras avskrivningarna med 1/20 respektive l/40 av lFutnyttjandet fr. o. m. utnyttjandeåret. Denna reduktion antas medföra en

ökad skattekostnad på 0.55 x reduktionen av avskrivningarna. Åtföljande

merskattebetalning antas inträffa i slutet av varje år räknat fr. o. m. året efter Den första merskattebetalningen antas inträffa u

lF-utnyttjandeL

kvartal efter det att spärrkontomedlen erhålls. 4. lF-utnyttjandet för fastighetsinvestering berättigar till ett skattemässigt investeringsavdrag på 10 % av IF-utnyttjandet samma år som utnyttjandet. Avdraget reducerar skattekostnaden detta år med 0,55 x avdraget. Motsvarande mindrebetalning av skatt antas inträffa i slutet av påföljande år?

10.4 Modell över betalningskonsekvenser

Jämfört med den modell över betalningskonsekvenser som preciserades i kapitel 9 tillkommer konsekvenserna av ett alternativt utnyttjande av lF för en fastighetsinvestering. Låt oss därför först precisera vilka betalningar som ett utnyttjande av lF vid anskaffning av fastighet medförjämfört med det fall då IF ej utnyttjas. Denna differens - som således endast omfattar konsekvenserna av lF-utnyttjandet - kan illustreras med hjälp av figur 10.1 där lFutnyttjandet antas uppgå till Z kronor (årtalen markeras i slutet av respektive år).

l Jfr Johansson. Edenhammar (1968). ?Innebörden av att skattebetalningskonsekvenserna antas inträffa med en förskjutning på ett årjämfört med skattekostnadskonsekvenserna är att den förändrade skattekostnaden ej antas påverka preliminärskattebetalningarna utan endast storleken på överskjutande preliminär skatt (vi bortser från alternativet med kvarskatt). Förutsättningen är analog med den som utnyttjades i kapitel 9.

Bilaga 4 253

lnbetalningar Sp.kto: lnvavdrag: till företaget 0,46 - Z 0,1 - 0,55 - Z 1 2 3 4 f+1

.l 1 l

r - Å r

t L t L

Utbetalningar -. Skatteökn p g a minskad avskrivning: från företaget O 55 Z me.: u Figur 10.1 Beta/ningskønselnvenser av elr IF -urnylrjande vidfasrighelsinvestering

Genom att förkorta bort Z kan nuvärdet (NVF) per utnyttjad krona av lF

skrivas på följande sätt: (ie = kalkylränta efter skatt) - - - 0.55 _- ,une _ __e Ule

NVF =0.46 + 0.055e (e-4lef_l)/(e-4le _l) (I)

f

I föregående kapitel jämförde vi lönsamheten av att utnyttja lagerstöd och lönsamheten av överföring till lagerinvesteringskonto. Som lönsamhetsmått utnyttjade vi skillnaden i nuvärde uttryckt som procent av lagervärdet vid stödperiodens ingång (NV/IB). I symboler kan vi även skriva relationen som - (NVLS NVLp/IB. NVLS står då för nuvärdet vid utnyttjande av lagerstöd och NVL] för nuvärdet vid överföring till lagerinvesteringskonto. Syftet med Föreliggande kapitel är att studera storleken på NV/IB när företaget alternativt kan utnyttja IF för en fastighetsinvestering. Jämfört med ovanstående uttryck för NV/IB är det således täljaren som skall justeras. Den skall ökas med nuvärdet av ett lF-utnyttjande för fastighetsinvestering. Storleken på detta utnyttjande skall således överensstämma med överföringen till lagerinvesteringskonto, dvs. uppgå till den inventerade lagerökningen. Den skall således uppgå till AVL enligt ekvation (l) i avsnitt 9.4. Om inbetalningen av spärrkontomedel vid fastighetsinvesteringen inträffar v kvartal efter nutidpunkten (ingången av år l) får således uttrycket för NV/IB följande utseende, där NVF bestäms enligt ovan:

= - -

NV/IB (NVLS- NVU + AVL NVF Vie)/IB (2)

I avsnitt 10.6 skall vi illustrera storleken på NV/IB. Låt oss emellertid dessförinnan visa lönsamheten av att utnyttja investeringsfond vid fastighetsinvestering (avsnitt 10.5).

10.5 Lönsamhet av IF-utnyttjande vid fastighetsinvestering

Som en inledning till analysen av skillnaden i lönsamhet mellan utnyttjande av lagerstöd och överföring till lagerinvesteringskonto skall vi i detta avsnitt illustrera lönsamheten av den alternativa IF-användningen, dvs. när IF

-4 f e -4 . .. . .

Fakt0rn(e -l)/(e e-Dbeskrivervardet av en geometrisk serie bestående avf

betalningar av 1 krona vid slutet av varje delperiod.

254 Bilaga 4

Tabell l0.l Lönsamheten av ett lF-utnyttjande på Z kronor vid en fastighetsinvestering. Lönsamheten uttrycks som nuvärdet i procent av Z.

ie (procent Fastighetens avskrivningstid (f) per år) 20 år 40 år

5 10 15 5 10 15

Tid från spärrkonto- 4 17,3 28,3 34,5 28,0 38,1 42,2 betalning till första skatte- 8 18,7 30,0 36,1 28,9 38,8 42,7 betalning (u kvartal)

utnyttjas för avskrivning på fastigheter (jfr ekvation (1) i föregående avsnitt). Tabell 10.1 visar nuvärdet av ett IF-utnyttjande på Z kronor uttryckt i procent av Z vid olika värden på f, u och ie. Som framgår av tabell 10.1 är nuvärdet av ett investeringsfondsutnyttjande

för fastighet alltid positivt (detta gäller för alla kalkylräntor -0,7 procent).

Lönsamheten ökar med stigande kalkylränta och med ökande avskrivningstid. Den ökar även något vid högre värde på u. Det hänger samman med att merskattebetalningarna vid högre värde på u inträffar längre ifrån nutidpunkten.

10.6 Analysutfall

l detta avsnitt skall vi jämföra lönsamheten av utnyttjande av lagerstöd med överföring till lagerinvesteringskonto när IF alternativt kan användas för en fastighetsinvestering. Det är således ekvation (2) i avsnitt 10.4 som utgör utgångspunkten. Eftersom nuvärdet av ett IF-utnyttjande vid fastighetsinvestering vid utnyttjade kalkylräntor alltid är positivt påverkas jämförelsen mellan lagerstöd och överföring till lagerinvesteringskonto alltid i samma riktning när alternativanvändningen av IF beaktas i differenskalkylen. Av avsnitt 9.6 framgick att lagerstödet ialla studerade fall var mindre lönsamt än överföring till lagerinvesteringskonto när alternativ användning av IF saknades. När en sådan alternativanvändning beaktas kommer alltså lagerstödets lönsamhetsunderlägsenhet att reduceras. Vi skall studera följande kombinationer av parametervärden: b = 2 c = 0 h = 2 m = 0,25, O, 0,25 alternativt 0,5 qx/qlg =“ 0, 0,1, 0,2, 0,3, 0,4 alternativt 0,5 p = 0 alternativt 10 procent per år d = 0 alternativt 10 procent per år

Bilaga 4 255

LS = 20 procent

ie = 5 alternativt 10 procent per år

u = 4 v = 2 alternativt 22 f = 20

Samtliga parametrar utom de tre sista utnyttjades i föregående kapitel. Vi skall även i detta avsnitt studera de kombinationer av parametervärden som där utnyttjades. Därutöver erfordras förutsättningar beträffande den alternativa IF-användningen för en fastighetsinvestering. Vi antar därvid att ett år förflyter från det att spärrkontomedlen erhålls till dess att den första merskattebetalningen pga. reducerade skattemässiga avskrivningar görs (u=4). Denna avskrivningstid uppgår till 20 år (f=20). Nämnda spärrkontobetalning äger rum samtidigt som lagerinvesteringen, dvs. vid mitten av år l (v=2) eller efter ytterligare femår, dvs vid mitten av år 6 (v=22). I det senare fallet är det alltså frågan om en förhållandevis avlägsen alternativ användning. Storleken på NV/lB vid angivna kombinationer av parametervärden visas i

figurerna 10.2 och 10.3. I figur 10.2 uppgår ie till 5 procent per år och i figur

10.3 till 10 procent. Varje figur visar storleken på NB/IB när qX/qIB varierar.

Den består av fyra delfigurer, en för varje värde på m. I respektive delfigur differentieras mellan olika värden på v (2 respektive 22)och för varje v mellan olika värden på p. Till skillnad från figur 9.2 visas värdena för d=O. dvs. då ingen defiatering görs (jfr nedan). Figurerna kan kommenteras på likartat sätt som figur 9.2. Vi skall därför endast peka på några huvuddrag. Betrakta först figur 10.2 (ie =5 procent per år). Allmänt gäller med givna förutsättningar att om IF alternativt kan användas for en fastighetsinvestering så är lagerstöd mer lönsamt än en överföring till lagerinvesteringskonto. Ju större inventerad lagerökning det är fråga om (dvs. ju större lagerstöd respektive överföring till lagerinvesteringskonto alternativt lF-utnyttjande för fastighetsinventering), desto större blir differensens nuvärde satt i relation till ingående lager(NV/IB). Lagerökningen blir större med stigande värde på qx/qu; och/eller m och/eller p. Om d=p 0 (detta framgår ej explicit av figuren) blir lönsamhetsöverlägsenheten något lägre än när d=0(och p 0)eftersom lagerstödet då reduceras. Den blir dock större än när d=p=0. Lagerstödets lönsamhetsöverlägsenhet jämfört med överföring till lagerinvesteringskonto stiger ju närmare nutidpunkten som det alternativa IFutnyttjandet ligger. Det positiva nuvärdet av detta alternativa utnyttjande stiger då. Om kalkylräntan stiger (jfr figur 10.3 med figur 10.2) ökar det alternativa lF-utnyttjandets värde vid tidpunkten för dess spärrkontokonsekvens. Om detta värde hålls givet sjunker sedan nuvärdet av nämnda värde vid ingången av år l när kalkylräntan stiger. Dessa motverkande konsekvenser av en stigande kalkylränta på nuvärdet av det alternativa IFutnyttjandet kan jämföras med kalkylräntans betydelse för NV/IB när alternativ användning av IF saknas (jfr kapitel 9). Som tidigare visats (figur 9.2) reduceras då NV/lB när kalkylräntan ökar. Sammantaget- dvs. då den alternativa lF-användningen beaktas - innebär dessa konsekvenser av en

256 Bilaga 4 sou 1979:38 Figur 10.2 Skil/nad i nuvärde mellan zunylt/ande av Iagerstöd och över/öring lill Iagerinvesreringskonlo uttryck! i procent av ingående lagørvärde (N V/IB). IF kan alternativ! användas/ör/bslighelsinvesrøriizg. Kallax/ränta = 5 procent per år (nedan). NV/ |a *25* Wo)

NVI|B 1%)

NVIlB | m) 12- 10-

On P.. Pn .O:- ,ou! (Figur 10.2 for/sättet på näs/a sida).

sou 1979:38 Bilaga 4 257

m: 50% Nvna å) p:|O 161 v=2 \ 14* p=10

12- °*° v:22 10- P* °

5 .

L-4

2-1

w . 1 v 1 v % 0 0,1 az 0.3 0.1- 0.5

q/ q| a

Figur 10.3 Skillnad i nuvärde mellan umylzjande av /agersröd och överföring till Iagerinvesleringskonlo zmryckr i proven! av ingående lagervärde (N V/ IB). IF kan alrernalivr redovisasför_fasrighelsinvesiering K alkylränla = I 0 procent per är (nedan). NV/IB Wo)

T

o. 0,1

(Figur [OJ/brlsälter pa nästa sida) :y qla

4 SOU 1979138

Nv/IBA :w p wo) 15_ v:2

u- P= 0

12-

10 a. p=10 V:22 s- p= 0 L.

2. . 1 n I * I 0 0,1 0,2 0,3 0,!- 05 qx qIB

NV/IB l p-10

Wtüzz

V: 7 21» p= 0 1a- 1sw 12- 10_ p:10 v=22 a- p: 0 s. L. 2. ? b ci1 d; 0b di. , Os ,

4/ “Is

Bilaga 4 259

stigande kalkylränta. att NV/lB ökar när kalkylräntan stiger och den alternativa lF-användningen ligger nära (jfr ftg. 10.2 och 10.3 för v=2). Ju längre bort som den alternativa lF-användningen ligger (dvs. ju högre v). desto mindre blir ökningen av NV/IB vid viss ökning av kalkylräntan. När v är 22 har “vändpunkten” passerats så att NV/IB sjunker med stigande kalkylrâinta.

10.7 Exkurs: Lönsamheten av utnyttjande av IF för

fastighetsinvestering jämfört med överföring till

lagerinvesteringskonto

Förutsatt att företagets kalkylränta överstiger ett visst (lågt) värde är utnyttjande av IF för fastighetsinvestering alltid mer lönsamt än överföring till lagerinvesteringskonto. Detta kan visas på följande sätt: Antag att företaget kan utnyttja en krona av sin lF för en fastighetsinvestering med en skattemässig avskrivningstid på 20 år. Med de förutsättningar som preciserades i avsnitt 10.3 skulle detta IF-utnyttjande medföra följande betalningskonsekvenser (figur 10.4):

3D kw: lnv avdr: 0.46 0,55 - 0,1

l l ---- - - År Figur 10.4 Bern/ningskon-

j

1 2 j 3 i 4 i 21 sø/wenser av en IF -utrtvrr-

Ökade skattebetalningar p g a minskad avskrivning: _jande pa en krona vid 0,55 0,05 per år _/aslighetsimvøslering

Antag vidare, att kronan vid samma tidpunkt alternativt kan utnyttjas för överföring till lagerinvesteringskonto. Med de förutsättningar som formulerades i avsnitt 9.3 skulle detta alternativa utnyttjande medföra följande betalningskonsekvenser (figur l0.5).

Sp kto: lnv avdr: 0,46 0,55 - 0,1 Figur 10.5 Beta/ningskon-

i l » sekvenser av ert IF -umyn-

i i i i År

4 l jande på en krona vid

1 2 3 över/öring till lagerinves- Sp kto: teringskønto 0,46

l Vi bortser från att in- Skillnaden mellan de alternativa användningsmöjligheterna (fastighetsinvesvesteringsavdraget kan tering minus överföring till lagerinvesteringskonto) kan därmed illustreras på begränsas av lagerökföljande sätt (figur 10.6): ningen under året.

260 Bilaga 4

Figur 10.6 Skil/nad i be- Sp kto: 0,46 ta/ningskonsøktlensei mel-

lan uInyM/ande av IF för g l t -------

I År

i i

i

_fastighets/nvesløring och . 2 3 4 2. även/öring Ii/l laga/inves- Ökade skattebetalningar p g a minskad avskrivning: røringskonlo 0,55 - 0,05 per är

lnternräntan efter skatt, re (uttryckt som årsränta). av denna betalningsserie kan bestämmas av Följande uttryck:

-2 re -Zore -

0,46e -0,0275 (e U/(e-re -1)=O

Ur detta uttryck fås re - 2,5 procent. Vid en kalkylränta (efter skatt) överstigande 2,5 procent är således med givna förutsättningar utnyttjande av [F för en fastighetsinvestering mer lönsam än överföring till lagerinvesteringskonto.

10.8 Sammanfattning

Utnyttjande av lF för fastighetsinvestering medför alltid (vid en kalkylrânta efter skatt överstigande 0,7 pr0cent)ett positivt nuvärde. Om IF kan utnyttjas för detta ändamål som alternativ till överföring till lagerinvesteringskonto påverkas därför skillnaden i lönsamhet mellan lagerstöd och överföring till lagerinvesteringskonto alltid positivt. I själva verket blir lagerstöd i alla studerade fall mer lönsamt än överföring till lagerinvesteringskonto. Eftersom utnyttjande av lF för fastighetsinvestering är mer lönsamt än ett utnyttjande för överföring till lagerinvesteringskonto (förutsatt en kalkylränta efter skatt överstigande 2.5 procent) ökar lönsamhetsöverlägsenheten ju större IF-utnyttjande som det är fråga om.

sou 1979:38 Bilaga 4 261

11 Sammanfattning

l rapporten studeras lönsamhetskonsekvenserna av tre olika handlingsalternativ:

H1: Att ansöka om lagerstöd utan att under stödperioden förändra lagerhållningen jämfört med ursprungliga planer H2: Att med anledning av lagerstödet genomföra en lagerinvestering för vilken lagerstöd erhålls H3: Att göra överföring av investeringsfond till lagerinvesteringskonto i stället för att utnyttja lagerstödet. Det är således lönsamhetskonsekvenserna sedda ur företagets synvinkel som utgör rapportens huvudintresse. Deduktiva analyser görs utifrån modeller (investeringskalkyler) som visar vilka betalningskonsekvenser som visst handlingsalternativ medför. Intresset knyts främst till lönsamhetens känslighet för varierande värden på modellens parametrar ej till enskilda lönsamhetsutfall. Känsligheten diskuteras främst utifrån numeriska analyser. Det första handlingsalternativet innebär att företaget erhåller lagerstöd utan att förändra sin lagerhållning. l rapporten kallas detta stöd för gratisstöd. Handlingsalternativet är relevant genom att lagerstöd utgår på visst sätt för inventerad lagerökning under stödperioden. Huruvida lagerökningen är en följd av lagerstödet eller ej är därvid ovidkommande. Gratisstödets storlek diskuteras i kapitel 6. Det är uppenbart att storleken för det första hänger samman med vilken kvantitetsökning som sker i lagret under stödperioden. Gratisstödet ökar (minskar) sedan om den prisomräkningsfaktor som utnyttjas vid omräkningen av den inventerade lagerökningen (deflatering) understiger (överstiger) prisförändringstakten. Huvuddelen av analyserna (kapitlen 2-5) avser det andra handlingsalternativet. I detta fall ökar företaget sin lagerhållning med anledning av lagerstödet genom att tidigarelägga produktion från perioden efter stödperioden till stödperioden. Analyserna inleds med att en “enkel” grundmodell preciseras (kapitel 2). Denna modell görs successivt alltmer ”komplicerad” genom att olika variabler tillförs. Allmänt gäller att H2 antas medföra följande typer av betalningskonsekvenser: l. Merbetalning under stödperioden för den tidigarelagda produktionen (grundinvestering, lagerinvestering). 2. Mindrebetalning efter stödperioden med anledning av den lägre produktion som då genomförs p. g. a. att produktion tidigareläggs.

262 Bilaga 4

i 3. lnkuranskostnad för den tidigarelagda produktionen under den tid denna medför ökad lagerhållning. för den tidigarelagda Stödet utbetalas efter 4. Lagerstöd produktionen. stödperioden.

Den första och den tredje betalningskonsekvensen utgör således utbetalningar från företaget och den andra och den fjärde utgör inbetalningar. De inträffar vid olika l analyserna utnyttjas internränta (före skatt) som tidpunkter. lönsamhetsmått. De numeriska inleds (kapitel 3) med en diskussion av analyserna lönsamhetens känslighet för i första hand hur lång tid som tidigareläggningen avser(tidsskillnaden mellan de två förstnämnda av ovanstående betalningar), för inkuranskostnadens storlek och för lagerstödsprocentens storlek. Här att lönsamheten är känslig för alla nämnda faktorer. Beträffande gäller inkuranskostnaden påverkar den även lagerstödets storlek. Ju högre inkurans desto vid stödperiodens utgång och desto lägre lägre lagervärde utnyttjade förutsättningar motsvaras en förändring lagerstöd. Med i kapitlet av inkuranskostnaden (uttryckt i procent av lagerinvesteringen) på en på ca en procentenhet. En procentenhet per kvartal av en ändrad internränta likartad av internräntan följer av en procentenhets förändring av förändring lagerstödsprocenten. att priserna är Analysen i kapitel 3 sker bl. a. under förutsättningen konstanta. Där introduceras även l kapitel 4 tas hänsyn till prisförändringar. betydelsen av deflateringstekniken (omräkning av utgående lager med hänsyn till inträffade prisförändrinar). Med givna förutsättningar påverkar prisförändringarna lönsamheten av tidigarelagd produktion på två sätt. Om vi koncentrerar oss på prisökningar gäller således för det första, att mindrebetalningen med anledning av den reducerade produktionen under perioden blir större än merbetalningen under stödperioden. Ju efter stödperioden större prisökningstakt desto större mindrebetalning och desto högre nominell internränta. kan för det andra påverka lagerstödet för den Prisökningarna tidigarelagda produktionen (liksom storleken på gratisstödet jfr ovan). Detta inträffar om prisökningarna motiverar en deflatering av lagerökningen vid bestämningen av lagerstöd. Ju större deflateringsprocent desto lägre lagerstöd. Därmed reduceras den nominella internräntan. Om deflateringsprocenten överensstämmer med prisförändringstakten reduceras lagerstödet mer ju större prisförändringstakten är och den nominella internräntan påverkas på motsvarande sätt. Om vi definierar real internränta som skillnaden mellan nominell internränta och prisförändringstakten innebär ovanstående att den reala internräntan blir beroende av prisförändringstakten. Ju högre prisökningstakt, desto Införandet av deflatering enligt 1975/76 års modell lägre real internränta. medför att den reala internräntan hålls konstant. Ju högre ej heller deflateringsprocent, desto lägre real internränta. Den reala internräntan skulle dock kunna hållas konstant. Detta nås om deflateringstekniken enligt 1975/76 års modell kombineras med en med hänsyn till prisförändringarna justerad (inflaterad) lagerstödsprocent. av tidigarelagd produktion är vidare Av väsentlig betydelse för lönsamhet andelen rörlig kostnad av tillverkningskostnaden (jfr kapitel 5). Denna

Bilaga 4 263

relation har betydelse för lagerstödets storlek (men ej för övriga tre betalningskonsekvenser enligt ovan). Om exempelvis en merbetalning (rörlig kostnad) på en krona under stödperioden med anledning av pålägg för fasta

kostnader motsvaras av en lagüerökning (mätt som tillverkningskostnad) på

två kronor baseras lagerstödet på det senare värdet. Lagerstödet blir då dubbelt så stort som om det skulle beräknas utifrån företagets faktiska investering. I kapitel 7 studeras lönsamhetskonsekvenserna av de två forsta handlingsalternativen sammantagna. Att bedöma handlingsalternativen sammantagna utgör den praktiska beslutssituationen i ett företag. Om lagret förväntas öka oberoende av lagerstödet kan i alla händelser ett ”gratisstöd” erhållas (H 1 ) och frågan blir om företaget därutöver skall tidigarelägga produktion och öka sitt lager (H2). Om lagret förväntas sjunka oberoende av lagerstödet kan något gratisstöd erhållas. För att lagerstöd skall erhållas för den tidigarelagda produktionen måste denna vara så stor att den ”kompenserar” den planerade lagerreduktionen. l det forsta fallet (lagerökning oberoende av lagerstödet) är det alltid lönsamt att ansöka om lagerstöd eftersom gratisstödet alltid medför ett positivt nuvärde. Nuvärdet kan sedan ökas ytterligare genom att produktion tidigareläggs om kalkylräntan ej är alltför hög. Ju lägre andel rörlig kostnad av tillverkningskostnaden (och därmed högre lagerstöd per investerad krona jfr ovan) desto högre kan kalkylräntan tillåtas vara. I det andra fallet (lagerreduktion oberoende av lagerstödet) kan ett positivt nuvärde erhållas först om den tidigarelagda produktionen väsentligt överstiger den ursprungligen planerade lagerreduktionen. Ju lägre andel rörlig kostnad av tillverkningskostnaden desto mindre behöver den tidigarelagda produktionen vara. Om kalkylräntan överstiger visst tal (som bl. a. stigerju större den rörliga kostnaden är av tillverkningskostnaden) är det aldrig lönsamt att tidigarelägga produktion om man oberoende av lagerstödet planerade att reducera lagret. Som alternativ till lagerstöd kan företaget göra överföring från investeringsfond (IF) till lagerinvesteringskonto( det tredje handlingsalternativet; H3). Om företaget därvid inom överskådlig tid saknar alternativ användning av lF är det med givna förutsättningar alltid mer lönsamt att göra överföring till lagerinvesteringskonto än att utnyttja lagerstöd (jfr kapitel 9). Lagerstödets lönsamhetsunderlägsenhet ökar ju högre kalkylräntan är och ju större prisökningstakten är. Om företaget däremot alternativt kan använda IF för en fastighetsinvestering blir bilden den motsatta (jfr kapitel 10). Det är då alltid mer lönsamt att utnyttja lagerstöd än att göra överföring till lagerinvesteringskonto. Lagerstödets lönsamhetsöverlägsenhet ökar ju högre prisökningstakten är och ju närmare som den alternativa IF-användningen ligger. Om den alternativa IF-användningen ligger nära. ökar lagerstödets lönsamhetsöverlägsenhet även med stigande kalkylränta. Om däremot den alternativa IF-användningen är avlägsen (exempelvis fem år efter stödperioden) sjunker lönsamhetsöverlägsenheten med stigande kalkylränta. Huvudintresset i rapporten knyts alltså till lönsamhetskonsekvenser betraktade ur företaget synvinkel. Som komplement till analysen av H1 och H2 sammantagna (kapitel 7) görs dock även en analys av den statslinansiella

264 Bilaga 4

kostnaden för lagerstödet (kapitel 8). Härmed åsyftas totalt utbetalt lagerstöd (lagerstödsprocenten antas uppgå till 20 procent). På samma sätt som när lagerstödet betraktas ur det enskilda Företagets synvinkel kan stödet uppdelas i tvâ komponenter, nämligen gratisstöd och stöd för tidigarelagd produktion. Storleken av det förra blir beroende av ursprungligen planerade lagerökningar och av prisförändringstakten (om deflatering ej sker med en procentsats som överensstämmer med prisförändringstakten). Om manjämför den statsfinansiella kostnaden med företagens investering i tidigarelagd produktion kan denna relation variera väsentligt. I kapitel 8 konstrueras ett exempel där relationstalet varierar mellan 36 och 134 procent. Relationen kan endast under speciella förutsättningar understiga 20 procent. Om den rörliga kostnaden genomsnittligt sett exempelvis motsvarar halva tillverkningskostnaden blir relationstalet ca 40 procent om stödföretagen planerade oförändrade lager under stödperioden. Om man oberoende av lagerstödet planerade lagerökningar blir relationstalet högre. Om totalt utbetalt lagerstöd i stället jämförs med företagens merbetalning i form av löner erhålls ytterligare högre relationstal (förutsatt att merbetalningen för tidigarelagd produktion ej endast avser löner).

sou 1979:38 317080 4 265

Symbolförteckning

a antal kvartal som produktion tidigareläggs b antal kvartal från tidpunkten for merbetalningen for den tidigarelagda produktionen till årsskiftet c inkuranskostnad per kvartal i procent av merbetalning för tidigarelagd produktion d deflateringsprocent e naturlig logaritm f skattemässig avskrivningstid på fastigheter h antal kvartal från erhållande av spärrkontomedel (vid överföring till lagerinvesteringskonto) till årsskiftet

lf kalkylränta före skatt ie kalkylränta efter skatt

lB ingående balans k andel rörlig kostnad av tillverkningskostnad m ursprungligen planerad kvantitetsförändring av varulagret uttryckt som andel av ingående lagerkvantitet M motsvarande som m men gällande for aggregatet NV nuvärde NV/lB nuvärde satt i relation till ingående lagervärde p prisförändringstakt P1 genomsnittspris for period t qx tidigarelagd lagerkvantitet QX tidigarelagd lagerkvantitet för aggregatet qIB lagerkvantitet vid ingången av stödperioden QIB lagerkvantitet for aggregatet vid ingången av stödperioden m7 nominell internränta fore skatt re nominell internränta efter skatt rr real internränta före skatt u antal kvartal från spärrkontobetalning till första merskattebetalning vid IF-utnyttjande för fastighet v antal kvartal från nutidpunkten till spärrkontobetalningen vid lF-utnyttjande för fastighet X merbetalning för tidigarelagd produktion (kronor)

266 Bilaga 4

Litteratur

Bergknut, P., Hentzel, M., 1977, Investering. Lund. Johansson, S-E., 1959, Företagets val mellan penninglån och reallån med hänsyn till skattefaktorn. Uppsala. Johansson, S-E., 1961, Skatt - investering - värdering. Stockholm. Johansson, S-E., Edenhammar, H., 1968, lnvesteringsfonders lönsamhet. Stockholm. Lagerstöd 1, DsA 1975:6. Prop. 1963:159 Renck, O., 1974, lnvesteringskalkyler. Uddevalla. SFS 1971:1249 SFS 1975:475 SFS 1976:1053

sou 1979:38 Bilaga 5 257

5 och lagerin- Bilaga Investeringsfonder vesteringar nâgra kalkyler över 1971 fondutnyttjandet av Christer Öhman

268 Bilaga 5

Innehåll

Sanrman/arrning 269

IF -sysremets historik och Iönsamhelskonse/xvenser 273 2.1 Kort historik 273 2.2 En lönsamhetskalkyl 277 2.3 Modiñeringar av grundkalkylen 280

Utnyttjande! av IF för /agerinvesteringar 197 I 283 3.1 Konjunkturbakgrunden 283 3.2 Tillståndsgivningen . . . . . . . . . 284 3.3 IF-utnyttjandet per bransch, region och företagsstorlek 286

Effekter på sysselsättning och statsbudger 294 4.1 Effekter på sysselsättningen 294 4.2 Effekter på statsbudgeten 299

Appendix 301

5 269

Bilaga

1 Sammanfattning

Utvärderingen av effekterna av olika konjunkturpolitiska åtgärder har både i Sverige och annorstädes varit tämligen osystematisk. Det sammanhänger bl. a. med svårigheter av såväl teknisk som teoretisk natur. För svenskt vidkommande utgör dock systemet med investeringsfonder för konjunkturutjämning (IF) ett undantag. Inom bl. a. konjunkturinstitutet har vid två tillfällen särskilda undersökningar genomförts som kunnat ge en viss belysning av 1Fs betydelse som medel att styra industrins fasta investeringar. Utnyttjandet av IF för överföring till lagerinvesteringskonto har inte studerats på motsvarande sätt. I denna bilaga skall vi söka ge en allmän bild av IF-systemets f unktionssätt samt under vissa grova antaganden söka beräkna effekterna på produktion och sysselsättning av frisläppet för lagerinvesteringar 1971. IF har utnyttjats för detta ändamål en gång tidigare nämligen under konjunktursvackan 1967-1968. Tillgänglig statistik pekar på att detta frisläpp endast kan ha fått mycket begränsade effekter och det kommer därför inte att beröras vidare här. Även under 1972 resp. 1975-76 fanns det möjligheter att utnyttja IF för detta syfte. Några kalkyler som belyser effekterna av dessa frisläpp redovisas inte i denna bilaga. lett appendix återges dock AMSstatistik över frlsläppen för dessa år vilken kan ge viss vägledning om deras betydelse. 1 det första avsnittet av kapitel 2 ges en kort historisk översikt över [Fsystemets utveckling med särskild tonvikt lagd på möjligheterna att utnyttja det för lagerinvesteringar. Det framkommer att alltsedan IF-systemet introducerades i slutet av 1930-talet har lagstiftningen reviderats vid ett flertal tillfällen i takt med att erfarenheter vunnits av systemets verkningssätt. Med 1955 års lagstiftning fick lF-systemet sin i huvudsak ännu giltiga utformning. Eftersom intresset att utnyttja IF för nedskrivning av varulagren hade varit mycket klent fick den grupp av sakkunniga som tillsatts i början av 1960-talet i uppdrag att särskilt studera möjligheterna att påverka lagerinvesteringarna inom IF-systemets ram. De fann liksom senare även remissinstanserna att möjligheterna att påverka företagens lagerhållning var mycket begränsade. Risktagandet vid en övernormal lagring var stort framhölls det bl. a. med hänvisning till inkuranskostnader och riskerna för spekulation i prisfall. Den lösning som skrevs in i förordningen från 1963 som tillägg till 1955 års lagstiftning kan i korthet anges på följande sätt. Ett särskilt lagerinvesteringskonto inrättades till vilket företag med AMS medgivande kunde överföra ett

270 Bilaga 5

i förväg fastställt belopp för en period av maximalt fyra år. Företagen fick under samma tid disponera på riksbanken insatta spärrkontomedel motsvarande denna överföring (46 %). Utöver denna förstärkning av likviditeten kunde också ett extra investeringsavdrag på 10 % utnyttjas vid taxeringen till statlig skatt. Det knöts till värdet av den varulagerökning som kunde redovisas under en i förväg föreskriven period -i allmänhet tänkt att vara ett kalenderår. Ur företagets synvinkel kan en överföring till lagerinvesteringskonto betraktas som en investering som genomförs om den visar en positiv lönsamhet. I avsnitten 2.2 och 2.3 redovisas med hjälp av några enkla lönsamhetskalkyler de betalningskonsekvenser som bör beaktas i samband med en överföring till lagerinvesteringskonto. Något generellt omdöme beträffande lönsamheten av en sådan överföring kan naturligtvis inte fällas på basis av några enkla typfallskalkyler. Därtill är skillnaderna i förutsättningar mellan olika företag alltför stora. Med hänsyn till utvecklingen under senare år är det särskilt två omständigheter som förtjänar att lyftas fram nämligen inverkan på lönsamheten av stigande färdigvarupriser respektive av spontana (ofrivilliga) volymförändringar av varulagren. Lagerstockarnas absoluta storlek medför att även relativt små prisökningar kan leda till betydande lagervärdeökningar. 1 sådana fall förbättras lönsamheten av en överföring till lagerinvesteringskonto högst avsevärt. Skälet är att företagen kan redovisa lagervärdeökningar och därmed tillgodogöra sig systemets förmånar utan några uppoffringar; någon förändring av produktionen behöver ej vidtas. Även i händelse av en spontan ökning av fardigvarulagren uppkommer lönsamhetsfördelar av samma skäl som ovan. Konjunkturbakgrunden till beslutet att låta industrin göra överföringar till lagerinvesteringskonto under 1971 (och 1972) redovisas i avsnitt 3.1. Enligt gällande regler Överläts på AMS att sköta tillståndsgivningen. AMS” handläggning av IF-ärendena (avsnitt 3.2) var helt rutinmässig och ansökningarna beviljades utan annat än vissa formella kontroller. Någon central styrning till särskilda branscher eller regioner förekom inte. 1 avsnitt 3.3 redovisas det knapphändiga sifferunderlag som stått till förfogande i denna studie. Det visar att tillverkningsindustrin sammanlagt gjorde överföringar till lagerinvesteringskonto för 450 milj. kr. 1971 respektive 145 milj. kr 1972. Det minskade intresset att utnyttja IF under 1972 torde ha flera orsaker. Det 20-procentiga lagerstödet var nämligen samtidigt i kraft vilket för vissa företag kan ha betraktats som mer attraktivt - i synnerhet som lF också kunde användas för fasta investeringar. Minst lika viktigt var sannolikt att industrin från utnyttjandesynpunkt inte befann sig i samma gynnsamma lagerfas 1972 som under 1971 (Diagram 1). Med de totala 1F”s storlek i varje bransch som jämförelsegrund kan konstateras att den största benägenheten att utnyttja IF för överföring till lagerinvesteringskonto tycks ha förelegat i massa- och pappersindustrin. l livsmedelsindustrin och den kemiska industrin förefaller intresset däremot ha varit begränsat. De branschvisa skillnaderna torde återspegla olikheter bl. a. i fråga om inkuransrisker och storleken av färdigvarulagren i utgångsläget.

Bilaga 5 271

Av Tabell l kan utläsas att Överföringarna till lagerinvesteringskonto översteg de faktiskt redovisade Iagervärdeökningarna betydligt. Det kan tolkas så att företagen på detta sätt Förbättrade lönsamheten av sitt IFutnyttjande. Lagstiftningen är mycket generös mot företagen i detta hänseende; i praktiken föreligger full frihet att planera för en lagerökning efter eget gottñnnande så snart som tillstånd erhållits från AMS. Avsnitt 4.1 ägnas åt en orientering om tänkbara effekter på produktion och sysselsättning av frisläppet för lagerinvesteringar 1971. Avsikten är att söka bestämma nettotillskottet till produktionen och dess konsekvenser för sysselsättningen. De genomförda kalkylerna bygger på förutsättningar om företagens beteende som endast mycket ofullständigt kan beläggas. Med tanke på den konjunktursituation som tillverkningsindustrin befann sig i under slutet av 1971 är det osäkert om Överföringarna till lagerinvesteringskonto medförde något större nettotillskott till produktionen. Det är tänkbart att de uttagna spärrkontomedlen, som uppgick till ungefär 200 milj. kr., åtminstone delvis stannade som en förbättring av likviditeten. Om effekterna på produktionen blev begränsade kan ändock företagens efterfrågan på varor och tjänster av annat slag ha ökat, t. ex. en ökad underhållsoch reparationsverksamhet. lett räkneexempel som får betraktas som det som kan ha gett de maximala effekterna antas de uttagna spärrkontomedlen som helhet ha finansierat en Ökad produktion. Denna produktionsuppdragning kan med tanke på de kapacitetsreserver som fanns inom industrin 1971 mycket väl ha rymts inom tillgängliga resurser. Effekterna på sysselsättningen får därför anses som mycket osäkra. Med hjälp av branschvisa uppgifter över löneandel och lönekostnad per timme samt ett schablonmässigt beaktande av det låga resursutnyttjandet genomförs en kalkyl av sysselsättningseffekten. Den skulle med de uppställda förutsättningarna ha uppgått till drygt 900 helårsanställda huvuddelen fallande på järn- och stålindustrin och verkstadsindustrin sammantagna. Vissa beräkningar av de statsfinansiella konsekvenserna av lF-utnyttjandet redovisas i avsnitt 4.2. l den ekonomisk-politiska debatten tilldiar sig dylika beräkningar ett visst intresse. Det är dock numera allmänt accepterat att budgetsaldot inte ensamt kan användas som en indikator på budgetens samhällsekonomiska effekter varför det vore felaktigt att uppfatta resultatet av denna kalkyl som ett mått på det “pris” som statsmakterna fick betala för den (eventuellt) uppnådda sysselsättningsförbättringen. Effektiviteten av IFsystemet i detta hänseende kan först korrekt bedömas om det jämförs med något annat ekonomiskt-politiskt medel där samma budgetsaldo uppnås som vid användningen av lF. Våra kalkyler visar att lF-utnyttjandet kan ha lett till en minskning av bolagsskatterna för det offentliga i storleksordningen 85 milj. kr. 1972. Ökade skatteinkomster från anställda kunde däremot troligen inregistreras redan under 1971. I en sammanfattning av denna studie över IF-utnyttjandet för lagerinves-

teringar är särskilt följande aspekter värda att framhållas. Överföringarna till

lagerinvesteringskonto ger företagen vissa likviditets- och räntabilitetsfördelar under stödperioden. Det är dock högst osäkert vilka effekter som detta

272 Bilaga 5

medför för produktion och sysselsättning. Utgångsläget med avseende på resursutnyttjande och lagerstockens storlek synes därvid spela en avgörande roll. Det finansiella stödet kan dock väntas leda till en ökad förmåga bland företagen att stå emot ekonomiska påfrestningar och därför indirekt medverka till att hålla sysselsättningen uppe. I sin nuvarande utformning måste IF-systemet med avseende på överföringar till lagerinvesteringskonto anses vara tämligen generöst. Systemets förmåner kan i vissa fall tas till vara utan några motprestationer. Dessa möjligheter synes vara särskilt stora när priserna på fárdigvaror stiger snabbt eller när den spontana lageruppbyggnaden är stor. Detta är en följd av att lagstiftningen och företagens räkenskaper är knutna till värdeförändringar medan syftet är att påverka volymutvecklingen. Utöver detta finns det även anledning att nämna den mer traditionella kritiken mot lF-systemet. Företag med höga historiska vinster anses gynnade eftersom avsättning till lF i praktiken först kan ske när rörelsen visar ett klart överskott. Förmånerna vid ett utnyttjande av IF kan dessutom endast fullständigt tas till vara om vinsterna är tillräckliga för det extra investeringsavdraget resp. den ökade lagernedskrivningen. Dessa argument talar för att IF-systemet inte är neutralt ur allokeringssynpunkt utan särskilt gynnar storföretag. (Tablån på sid. 293 antyder också en snedfördelning i utnyttjandet till förmån för de större företagen). För att komma till rätta med några av de nämnda konsekvenserna ändrades villkoren vid överföring till lagerinvesteringkonto under 1975-76. Sålunda pålades företagen det ytterligare kravet att sysselsättningen måste upprätthållas på en oförändrad nivå för att stödets förmåner skulle utgå.

Bilaga 5 273

2 IF-systemets historik och

lönsamhetskonsekvenser

2.1 Kort historik

Alltsedan 1938 har i svensk skattelagstiftning funnits förordningar om rätt till skattefri till investeringsfonder (IF) för olika ändamål. Tanken avsättning bakom denna lagstiftning har varit att företag under högkonjunkturperioder skattefritt skall fondera vinstmedel för framtida investeringsändamål. Fonderna har med statsmakternas godkännande fått disponeras på fördelakunder avmattningsperioder for av- och nedskrivning av investetiga villkor syftet har på så vis hållits i förgrunden vid ringar. Det konjunkturutjämnande tillämpningen av IF-systemet. Den första förordningen från 1938 (nr 384) innebar att svenskt aktiebolag fick göra avdrag vid statlig och kommunal (och ekonomisk förening) inkomsttaxering för belopp som avsattes till IF åren 1939, 1940 och 1941. Avsättningen kunde dels avse byggnader, dels inventarier och varulager och fick för sistnämnda ändamål högst uppgå till 20 % av årsvinsten (eller4 % av aktiekapitalet) enligt fastställd balansräkning. IF fick tas i anspråk enligt och riksbanksfull- Kungl. Majzts beslut efter hörande av kommerskollegiet mäktige. För varulager avsågs utnyttjandet ske genom nedskrivning på under året anskaffade tillgångar värderade till tillverknings- eller anskaffningskostnad. som inte tagits i anspråk inom sex år skulle tas upp till Avsättningar efterbeskattning. Detta innebar att skattskyldig påfördes den skatt som skulle ha tillkommit under avsättningsåret inklusive ett räntetillägg. Under kriget gjordes en del mindre förändringar i den ursprungliga Möjligheter gavs bl. a. till avsättningar för arbeten i gruva och lagstiftningen.

för ersättande av förkrigslager

Efter kriget tillkallades en grupp sakkunniga för att göra en allmän översyn av lF-lagstiftningen. De sakkunniga fann en del oklarheter i lagstiftningen; det gällde bl. a. reglerna för ianspråktagande av fonderna? Undersökningar till visade också på ett begränsat intresse från företagens sida för överföringar lagerinvesteringsfond när samtidigt rätten till fria nedskrivningar förelåg vid IF-systemets användning för varulager och den fria nedskrivtaxeringen. menade de sakkunniga, lösas i ett sammanhang. *Se förordningarna ningsrätten borde därför, 1941:433, 1942:371 och Departementschefen var av samma mening men ansåg att denna vidare fråga 1944:279. måste få sin lösning vid ett senare tillfälle. l förordningen från 1947 (nr 174) om lF gjordes lagstiftningen permanent. ?Se referat i Kungl. Fonderna för inventarier och varulager som tidigare varit sammanslagna Majzts prop. 1947:86.

274 Büaga 5

delades nu upp. Reglerna för utnyttjande bibehölls i stort sett oförändrade dvs. varulagren fick nedskrivas mot lF till den nivå som kommunalskattelagen tillät. Avsättningarna skulle i fortsättningen enbart beräknas i relation till årsvinsten och de fick inte överstiga 20 91. av denna. Remissinstanserna visade emellertid ett ljumt intresse för denna ordning. De anmärkte bl. a. att en avsättning till 1F medförde en likviditetsförbättring som motsvarade den skatteminskning som följde på avsättningen vilket delvis stred mot det uttalade syftet att utjämna konjunkturfluktuationerna. Under Koreaboomen 1950-1952 infördes regler som syftade till att begränsa företagens investeringsverksamhet. Den investeringsskatt som introducerades 1951 innehöll föreskrifter som i praktiken innebar att lFsystemet sattes ur spel. Skatten som uppgick till 10 9., skulle erläggas av rörelseidkare som ökade sitt varulager eller anskaffade inventarier under 1951. Avsättningarna till 1F inkluderades därvid i skatteunderlaget.” Senare under 1951 följdes denna åtgärd upp genom att rätten till nedskrivning av varulagren begränsades. Under 1952 och 1953 förbjöds avsättningar till lF för att förhindra att dessa användes i vinstreglerande syfte när samtidigt en s. k. konjunkturskatt på vinstökningar infördes? Dessa tillfälliga provisorier samt kritiken mot vissa regler i 1947 års lagstiftning motiverade åter en översyn av lF-systemet. Frågan behandlades denna gång av företagsskattekommitten som skulle göra en samlad översyn av beskattningsformerna för näringslivet. Arbetet lades fram 1955 och innehöll förslag till en ny lagstiftning för 1F-systemet som en del av den totala skattelagstiftningen for näringslivet? Beträffande IF-systemet kunde bl. a. följande nyheter noteras. En avsättning till 1F krävde att 40 90 (efter l juli 1960 46 9n)av den gjorda avsättningen sattes in på ett spärrat räntelöst konto på riksbanken. Dessa medel utbetalades sedan i proportion till lF-utnyttjandet. Med denna ordning ville man tillgodose dem som tidigare påtalat den svaghet som låg i systemet att en lFavsättning medförde en likviditetsförbättring. Den andel som skulle sättas in på riksbanken sattes något lägre än den mot avsättningen svarande skatten för att ge företagen incitament att göra avsättningar till lF. För att ytterligare stimulera till avsättning erbjöds företagen en möjlighet att efter fem år utan särskilt tillstånd få disponera 30 “fn av det på riksbanken insatta beloppet (den fria sektorn). Förutsättningen var att medlen användes till något av de i lagstiftningen specificerade ändamålen. Någon övre tidsgräns för ianspråktagande fanns inte längre och den tidigare uppdelningen på olika fonder upphörde. 1 stället inrättades en enda fond - IF för rörelse. Som en extra förmån infördes ett extra investeringsavdrag om 10 Eli på den ianspråktagna fondavsättningen. Vad avser utnyttjande för varulagernedskrivning bibehölls lagstiftningen på det hela taget oförändrad dvs. kommunalskattelagens värderingsregler satte gränsen för *Se SFS 1951:151 och 795. det maximalt tillåtna. Den enda nyheten var att det extra investeringsavdraget på 10 90 även omfattade denna utnyttjandeform. ?Se SFS 1952:203 och Med de vunna erfarenheterna från det första generella IF-frisläppet 380. 1958-1959, som avsåg investeringar i byggnader och maskiner, ansågs en ny 38e Kungl. Majzts prop översyn av lF-lagstiftningen vara påkallad. Departementschefen angav att de 1955:100. tillkallade sakkunniga skulle ägna särskilt intresse åt att utreda möjligheterna

Bilaga 5 275

att påverka Iagerhållningen. De gällande reglerna hade inte påverkat företagen till att utnyttja IF för lagerinvesteringar när avsättningsmöjligheterna var sämre. Uppenbart var den i systemet inbyggda stimulansen otillräcklig De sakkunniga konstaterade i sin utredning att möjligheterna att påverka företagens lagerhållning inte var särskilt stora. Vad som kunde erbjudas var en tillfällig Iikviditetsförstärkning genom att de på riksbanken insatta medlen fick disponeras viss tid samt ett extra skatteavdrag vid taxeringen. Värdet av dessa förmåner blev dock beroende på hur mycket av IF som fick tas i anspråk, den tid som de från riksbanken uttagna medeln fick disponeras samt storleken av investeringsavdraget. Med utgångspunkt från de sakkunnigas förslag beslöts beträffande utnyttjande för lagerinvesteringar att ett särskilt Iagerinvesteringskonto skulle införas. De till detta konto överförda medlen skulle få kvarstå där maximalt fyra år vilket innebar att företagen fick disponera över spärrkontomedlen för lika lång tid. Därefter skulle medlen återföras till beskattning. De kunde dock få sättas av på nytt till IF utan hinder av spärregeln att avsättning till IF per år inte får överstiga 40 % av årsvinsten. Genom den nya konstruktionen med ett särskilt Iagerinvesteringskonto kunde en av den tidigare lagstiftningens stötestenar undvikas. IF kunde utnyttjas för lagerinvesteringar samtidigt som företagens möjligheter att göra normala skattemässiga nedskrivningar av varulagret enligt kommunalskattelagen inte påverkades. På arbetsmarknadsstyrelsen (AMS) överläts rätten att avgöra storleken på överföringarna till Iagerinvesteringskonto. Det fick ankomma på AMS att i varje enskilt fall avgöra vilket belopp som skulle beviljas. Besluten skulle fattas främst med hänsyn till den beräknade sysselsättningseffekten. Avsikten med en överföring till Iagerinvesteringskonto var att stimulera företagen till att upprätthålla produktionsnivån dvs. öka sina varulager mer än vad som annars skulle vara lämpligt ur företagsekonomisk synvinkel. Det ansågs därför naturligt att knyta det extra investeringsavdraget till värdet av den varulagerökning som ägde rum under det gällande beskattningsåret eller den av AMS föreskrivna perioden. investeringsavdraget sattes till 10 % av lagervärdeökningen. l avsnitten 2.2 och 2.3 presenteras några lönsamhetsav lF för lagerinvesteringar. I samband med dessa kalkyler över utnyttjandet kommer de gällande lagreglerna att framgå klarare? För att klargöra den rent bokföringsmässiga innebörden av en överföring till Iagerinvesteringskonto redovisas nedan i T-kontoform de transaktioner som normalt är förknippade med en dylik överföring. Vi utgår ifrån att *Se Kungl. Majzts prop. företaget något år har avsatt 1000 av sin vinst (före skatt och överföring till IF) 1963:159. till ett särskilt IF-konto. År 1 får företaget tillstånd att överföra 1000 till ett Iagerinvesteringskonto. Efter ytterligare fyra år måste lagerinvesteringskon- 2 Nu gällande förordning Som vi tidigare återfinns i SFS 1963:215, tot upplösas och de frigjorda medlen återföras till beskattning. se särskilt § 13 och § 16 påpekat kan företaget emellertid återföra medlen från det upplösta kontot till beträffande överföringar lF igen. Dessa transaktioner får följande utseende där IB och UB på vanligt till Iagerinvesteringskonsätt betecknar ingående respektive utgående balans. (O.

276 Bilaga 5 sou 1979:33

AvsäI/ning Ii/I IF Vinst och förlust (VF) lF Konto i riksbanken (RB) Kassa

IF l000 1000 VF kassa 460 460 RB UB 1000 460 UB Över/öring lill Iagerinvesteringskonlo Lagerinvesteringskonto (LK) [F Konto i riksbanken (RB) Kassa

l000 lB lB 460 l000 IF LK l000 460 kassa RB 460 UB l0()0 Upplösning av lagerimtesleringskonlo Lagerinvesteringskonto (LK) IF Konto i riksbanken (RB) Kassa

l000 lB l000 (LK) kassa 460 460 RB IF l000 UB 1000 460 UB

Som en bakgrund till den fortsatta framställningen kan det vara på sin plats med en kort redogörelse för den diskussion om IF-systemets möjligheter som finns i förarbetena till den gällande lagstiftningen. En faktor som uppmärksammades särskilt gällde inkuranskostnadernas betydelse i samband med en övernormal lagerhållning l taxeringssammanhang medges ett schablonmässigt avdrag på 5 % av anskaffnings- eller tillverkningskostnaden. Det torde emellertid finnas betydande skillnader mellan olika branscher och produktslag när det gäller de faktiska inkuranskostnaderna. l vissa branscher som t. ex. textil- och konfektionsbranscherna är inkuranskostnaderna i flertalet fall avsevärda på grund av modeväxlingar o. dyl. I livsmedelsindustrin försvåras en övernormal lagring av vissa produkters begränsade hållbarhet. Den tekniska föråldringen kan också spela en roll i branscher där den tekniska utvecklingen är snabb. l flera remissyttranden framhölls prisfallsrisken som ytterligare en faktor som kan påverka benägenheten att utnyttja ett lagerstöd. En övernormal lagring i producentledet skulle i förbrukar/köparledet kunna utnyttjas för att pressa priserna. Det förefaller troligt att dessa risker är påtagligast i den tidiga delen av en konjunkturell nedgångsfas. Lagren av färdigvaror i producentledet tillväxer då snabbt medan lagercykeln redan vänt i förbrukar- och mellanleden. Denna lagerökning, som i många fall är ofrivillig, kan dock vara gynnsam ur företagets synvinkel om lagerstödet är knutet till en ökning av lagren. Detta är ju delvis fallet i IF-systemet i och med att det lO-procentiga investeringsavdraget beräknas på en under viss tid realiserad lagervärdeökning. Företagen behöver under en sådan fas inte göra någon extra uppoffring för att kunna redovisa en ökning av lagren. Annorlunda förhåller det sig i ett senare skede av konjunkturcykeln. Då fordras på ett helt annat sätt ingrepp i produktions- och sysselsättningsplaneringen inom företagen. *Se Kungl. Majzts prop. Riskerna för pressade priser torde dock inte vara det enda sätt som 1963:159 och beviljningsutskottets utlåtande prisrörelserna kan få återverkningar på företagens möjligheter att utnyttja ett 1963:44. lagerstöd. Konstruktionen med ett investeringsavdrag knutet till lagervärde-

Bilaga 5 277

ökningar innebär särskilda svårigheter för branscher där prisutvecklingen uppvisar starka svängningar över tiden. l vissa råvaru- eller andra insatsvarubranscher kan volymökningar av lagren (m3, ton m. m.) sålunda ta sig uttryck i lagervärdeminskningar på grund av fallande priser. I vissa remissyttranden framhölls därför att volymförändringen borde bilda underlag för investeringsavdraget när detta kunde vara gynnsammare för företagen. Detta förslag tillbakavisades emellertid med hänvisning till de komplikationer som ytterligare regler för värdering av varulager kunde medföra i taxeringssammanhang. De nu berörda faktorerna pekar sålunda på att risktagandet vid en övernormal lagring är stort. Den kompensation som erbjöds Företagen för att bl. a. täcka dessa kostnader och risker bedömdes av flertalet remissinstanser vara alltför liten. Frågan om vilka lagertyper som skulle omfattas av lF-systemet togs även upp till behandling. I utredningsförslaget hade förordats att stödet skulle avse lagren av “hel- och halvfabrikat” dvs. exkl. insatsvarulagren. Då syftet var en jämnare produktions- och sysselsättningsutveckling i tillverkningsindustrin ansågs denna avgränsning vara befogad. Även utvecklingen av insatsvarulagren har, vilket påpekades i flera remissyttranden, en avsevärd betydelse för sysselsättningen. Detta torde gälla särskilt i skogsindustrin där lagren av insatsvaror i många fall överstiger lagren av varor i arbete och färdigvaror. Om inte insatsvarulagren inkluderades skulle en onödig begränsning av effekterna på produktion och sysselsättning kunna bli följden. En utvidgning som inbegrep insatsvarulagren skulle medföra att även importen av insatsvaror blev stödberättigad. När det gällde utnyttjandet av IF för maskiner och inventarier hade emellertid inte någon begränsning införts med hänvisning till konsekvenserna på importen. I den gällande lagtexten har inte heller någon inskränkning till vissa lagerformer skett utan samtliga lagertyper omfattas av det extra investeringsavdraget - av departementschefen dock främst motiverat av svårigheterna att särskilja olika lagertyper från varandra. Till slut kan även nämnas att synpunkter lades på AMS”möjligheter att göra en lämplig avvägning mellan överföringens storlek och beräknad sysselsättningseffekt. Löneandelen av produktionsvärdet varierar avsevärt mellan olika branscher och företag. En överföring av viss storlek kan därför få helt skilda sysselsättningseffekter beroende på produktionstekniken i företagen.

2.2 En lönsamhetskalkyl

Överföring till lagerinvesteringskonto syftar till att företagen skall öka sin

produktion utöver den ursprungligen planerade och på så sätt hålla en högre sysselsättningsnivå. En sådan produktionsnivå leder till en övernormal lagring vilket är förenat med vissa kostnader för företagen. Om de förmåner som lF-systemet erbjuder mer än kompenserar dessa kostnader är lagerinvesteringen lönsam och genomförs. Ett dylikt synsätt innebar sålunda att överföring till lagerinvesteringskonto är ett problem som på traditionellt vis

278 Bilaga 5

kan lösas med en investeringskalkyl där lönsamheten är beslutsvariabeln. Dessutom är problemet Förenklat såtillvida som att endast kvantiñerbara betalningskonsekvenser beaktas. Utgångspunkten för vår lönsamhetskalkyl är följande* Ett företag står inför valet (år 1) att antingen överföra 1000 tkr till ett lagerinvesteringskonto och genomföra en lagerinvestering av en egentillverkad vara av motsvarande storlek eller att inte utnyttja IF och låta lagret vara oförändrat. Härigenom uppstår en valsituation för företaget och lönsamhetskalkylen kan på sedvanligt sätt inskränkas till att avse skillnaden mellan (diskonterade) in- och utbetalningar i utnyttjandealternativet jämfört med icke-utnyttjandealternativet. För att få grundkalkylen enkel och hanterbar tillåter vi oss en del förenklingar som i punktform kan sammanfattas på följande sätt. 1 forsäljningspriser och kostnader för produktionsfaktorer är oförändrade under kalkylperioden 2 vinstutrymme finns för alla skattemåssiga avdrag 3 utbetalningar för löner. material och lagerhållning sker i början av varje år 4 utbetalningar för skatt sker i slutet av varje år 5 utbetalning från spärrkonto på riksbanken sker i början av år l 6 lagret värderas till lägsta värde enligt kommunalskattelagen dvs. till 40 % av tillverkningskostnaden efter avdrag för inkurans? 7 företagets lörsäljningsvolym är oberoende av om lagerinvesteringen genomförs eller inte 8 företaget har ingen alternativ utnyttjandemöjlighet av sina lF och avsätter efter 3 år till lF-konto det återförda beloppet.

Kommunalskattesatsen under 1971 var 22,54 kronor vilket med en statlig skattesats på 40 % ger en sammanlagd skatt på ca 54 96 för aktiebolag. Kalkylen är uppställd efter hänsynstagande till skattekonsekvenserna och beräknad med en kalkylräntefot (efter skatt) på 5 %. Genom att nuvärdet av alla betalningskonsekvenser beräknats, har därigenom ränta på bundet kapital beaktats. I och med att en överföring till lagerinvesteringskonto godkänts av AMS får företaget lyfta 46 % av godkänt belopp från sitt spärr/como på riksbanken. Det till lagerinvesteringskonto överförda beloppet skall återföras till beskattning senast det tredje året efter det år överföringen verkställdes. Det återförda beloppet kan dock insättas på lF-konto utan att det påverkar det årets normala avsättning. l samband därmed sker en ny inbetalning på spärrkontot i riksbanken (se även den bokföringsmässiga redovisningen på sid. 276). Denna regel innebär sålunda att företaget får en likviditetslörstärkning i form l Uppläggningen av lön- av en räntefri kredit på ungefär fyra år. samhetskalkylen följer Den ökning av lagrets värde (efter avdrag för inkurans) som företaget den som tillämpas av redovisar vid slutet av år 1 ligger till grund för det IO-procentiga investerings- Johansson & Edenhammar i lnvesteringsfon- avdraget. Avdraget får dock inte överstiga 10 % av det belopp som överförts ders lönsamhet, kap. 7, till lagerinvesteringskonto. Detta avdrag är en skattebesparing för företa- EFI Stockholm 1968. get. lagerinvesteringen medför en merutbetalning år l som motsvarar de 2 Härmed har bortsetts från supplementärreg- rörliga kostnaderna för ifrågavarande produktion. De rörliga kostnaderna

lerna vid Iagervärdering. antas vara hälften av den totala tillverkningskostnaden. Antagande (7) om att

Bilaga 5 279

l nbetalningar spärrmedel från riksbanken skattereduktion av investeringsavdrag och lagernedskrivning minskning av rörliga produktionskostnader

årl år2 âr3 âr4

l

lagerhällnings- J kostnader år 2 skatteökning av minskad lagernedskrivning ökning av rörspärrmedel till liga produktionsriksbanken kostnader och lagerhállningskostnader Utbetalningar år 1

försäljningsvolymen för företaget är oberoende av om lagerinvesteringen Figur l Belalningskonsegenomförs eller inte får som konsekvens att den högre produktionen år l kvenserna av en IF-_ñnam sier-ad lagerinvestering motsvaras av en produktionsminskning av samma storlek längre fram i tiden. Vi antar att denna minskning sker år 3 vilket medför en för samhället optimal effekt på produktionsaktiviteten. Avståndet mellan låg- och högkonjunktur har nämligen i genomsnitt varit ca 2 år under efterkrigstiden. l konsekvens med vårt antagande (l) om oförändrade kostnader under kalkylperioden är mindreutbetalningarna år 3 lika stora som merutbetalningarna år l. Lagerinvesteringen år l ger företaget möjligheter till en skattemässig nedskrivning som kan utnyttjas i två år, dvs. tills lagerminskning sker. Nedskrivningen antas ske med lika stor andel av tillverkningskostnaden varje år. Med kommunalskattelagens värderingsregler blir den maximalt 62 % (l - 0,4 - 0,95 - 1). Företaget får sålunda en skattekredit i två år. Lagerhâ/Iningskøsrnaderna för företaget ökar genom det större lagret. Dessa antas vara proportionella mot dels lagrets tillverkningskostnad, dels lagringstiden och årligen uppgå till tio procent av tillverkningskostnaden. En bättre överblick av de redovisade betalningskonsekvensernas fördelning i tiden fås med hjälp av lig. 1. Där anges med pilar längs en tidsaxel inoch utbetalningar. Om vi sammanfattar betalningskonsekvenserna med en numerisk sammanställning erhålls följande resultat med nuvärdena avrundade till hela tusentals kronor.

K al/tylexempe/ 1

spärrmedel till förfogande under fyra år

1000-[1

0,46-

L] (1 + 0,05%

280 Bilaga 5

lnvesterlngsavdragets skattereduktion » 1 = 0,4-0,1-1000- 5 0 95 , 49 1 + 0,05 Tidigareläggning av rörliga produktionskostnader . 1000 . ___1___ _ =

[(1

0,5 -47

+0,0” I]

Skattekredit av tidigarelagd lagernedskrivning 1000- - -4- = 30

[(1+ 4-]

0,54- ( 1-0,4-0,95 ) 0,05) (l +0,O5)3 Lagerhållningskostnader under två år . . . 1 1 -_- _ 0,1 1000 ( 1 _ 0,54 95

1+005)(1+l+0$05)

Summa nuvärden: [9

I vårt enkla typfall är lagerinvesteringen lönsam. En faktor av stor betydelse för kalkylresultatet är lagerinvesteringens längd som här antagits vara två år. Främsta anledningen till detta är att lagerhållningskostnaderna är proportionella mot tiden. Vi har räknat med att kostnaden för ett års lagring är 10 % av tillverkningskostnaden - en kostnad som varierar högst avsevärt mellan olika branscher bl. a. beroende på lagrens omsättningshastighet. Den räntefria krediten på fyra år är den faktor som därnäst har störst betydelse för

resultatet av lönsamhetskalkylen. Övriga poster spelar med våra förutsätt-

ningar en relativt underordnad roll.

2.3 Modifieringar av grundkalkylen

Något generellt omdöme huruvida en lF-frnansierad lagerinvestering är lönsam eller inte kan naturligtvis inte fällas. Detta måste avgöras från fall till fall. Genom att slopa några av de tämligen stränga antaganden som vi arbetade med i grundkalkylen kan vi få något hållfastare utgångspunkter för en bedömning av de betingelser som avgör lönsamheten av en lF-finansierad lagerinvestering. Det är särskilt två modifieringar av grundkalkylen som förtjänar att lyftas fram med hänsyn till utvecklingen under senare år. I det första fallet gäller det vilka effekter på lönsamheten som följer av stigande fardigvarupriser. l det andra fallet gäller det hur fardigvarulagren ökar ofrivilligt i volym på grund av snabbt försämrade avsättningsmöjligheter. Detta har uppenbara konsekvenser för möjligheterna att utnyttja IF-systemet för det enskilda företaget. I dessa båda modifieringar är beslutssituationen annorlunda jämfört med den i grundkalkylen. Här gäller det inte att tidigarelägga produktionsaktiviteten utan hur IF-systemets fördelar kan tillgodogöras utan några egentliga uppoffringar. Om vi går igenom grundkalkylens olika grundposter på motsvarande sätt som i avsnitt 2.2 lår vi följande resultat. Kalkylposterna spärrmedel resp.

Bilaga 5 281

invesreringsavdrag blir oförändrade jämfört med grundkalkylen. Dessa två poster påverkas inte av på vilket sätt som lagerökningen tillkommit. Eftersom produktionen i såväl utnyttjande som i icke-utnyttjandealternativet är densamma kan övriga kalkylposter utföras med noll. Resultatet sammanfattas i nedanstående tablå (i tusentals kronor) med alla övriga Förutsättningar överensstämmande med dem i kalkylexempel l.

Kalky/atempe/ 2 Spärrmedel till förfogande under fyra år (oförändrad) = 82 lnvesteringsavdragets skattereduktion (oförändrad) = 49 Tidigarelägning av rörliga produktionskostnader = 0 Skattekredit av tidigarelagd lagernedskrivning = 0 Lagerhållningskostnader = O Summa nuträrden: /31

Med dessa förutsättningar kan vi konstatera att lönsamheten av en överföring till lagerinvesteringskonto förbättras avsevärt. Det främsta skälet är att lagerhållningskostnaderna har bortfallit jämfört med grundkalkylen. Det finns anledning tro att lF-systemets förmåner kunde tillvaratas utan några egentliga uppoffringar från företagens sida. Detta gällde sannolikt under frisläppsperioden 1971-1972 men i än högre grad under frisläppsperioden 1975-1976. Nu kan givetvis ett stort antal kalkylexempel ställas upp som belyser olika sidor av lF-systemet i samband med överföring till lagerinvesteringskonto. För att inte tynga framställningen med alltför många kalkyltablåer skall några ytterligare alternativ endast helt kort kommenteras. 1 vår grundkalkyl förutsattes att lagerinvesteringen uppgick till samma belopp som överföringen till lagerinvesteringskontot. Det är emellertid fullt möjligt att företaget beslutar om en mindre (eller större) lagerinvestering än tillståndsbeloppet. Om vi antar att den faktiska lagerinvesteringen är lika med den summa som får uttas från spärrkontot på riksbanken (dvs. 46 % av den totala överföringen till lagerinvesteringskontot) men i övrigt bibehåller våra ursprungliga förutsättningar påverkas vår grundkalkyl på följande sätt. Posten spärrmedel blir helt opåverkad medan övriga poster drygt halveras (multipliceras med 0,46). Sammantaget leder detta till en förbättring av lönsamheten framför allt beroende på att lagerhållningskostnaderna halveras. 1 förutsättning (7) antogs att företagets försäljningsvolym var oberoende av om lagerinvesteringen genomfördes eller inte. Det kan i vissa fall finnas skäl att i stället anta att utnyttjandet av [F leder till en högre totalförsäljning. Vid en snabbt stigande efterfrågan i högkonjunkturens uppgångsfas tvingas ofta företag att antingen förlänga sina leveranstider eller acceptera orderförluster. En ökad upplagring av firdigvaror skulle till en del kunna reducera försäljningsbortfall av dessa skäl. En ökad totalförsäljning påverkar lönsamhetskalkylen positivt om nuvärdet av de extra forsäljningsintäkterna (minus försäljningskostnader) överstiger nuvärdet av minskningen av rörliga produktionskostnader år 3, något som förefaller högst troligt.

282 Bilaga 5

Med ovanstående genomgång har vi velat antyda konsekvenserna för lönsamheten av att vissa Förutsättningar i grundkalkylen förändras. Vi har dock ännu inte berört de följder som hänger samman med möjligheterna att använda lF för annat ändamål än överföring till lagerinvesteringskonto. Denna möjlighet förelåg inte enligt förutsättning(8); där utgick vi ifrån att lF var tillräckligt stora för att någon konkurrens mellan olika utnyttjandealternativ inte skulle föreligga. Som förhållandena var under 1971 (och 1972) kunde företagen använda lF till byggnads- och maskininvesteringar förutom till överföring till lagerinvesteringskonto. Det är tänkbart att flera företag av det skälet avstod från att utnyttja [F för överföring till lagerinvesteringskonto. Om det föreligger fler möjligheter till ett lönsamt utnyttjande av IF bör företaget i princip bygga ut lagerinvesteringskalkylen med de betalningskonsekvenser som sammanhänger med ett lF-utnuttjande för en fast investering. Kalkyltekniken kan enklast beskrivas så att intäkterna av ett utnyttjande av IF för en fast investering belastar kalkylen för lagerinvesteringen medan kostnaderna får motsatt effekt. Om lagerkalkylen modifierad på detta sätt fortfarande visar ett positivt nuvärde är en överföring till lagerinvesteringskonto lönsam - i annat fall inte. I bilaga 4 till lagerstödsutredningens huvudbetänkande redovisas i detalj den antydda kalkyltekniken och de konsekvenser för lönsamheten som följer på varierande antaganden om värdet på skilda poster i kalkylen. Med hänsyn till de faktiska omständigheterna under 1972 skulle vår grundkalkyl kunna kompliceras ytterligare. Under ett räkenskapsår, som vanligen sammanföll med kalenderåret 1972, kunde industrin utnyttja ett lagerstöd på 20 % utformat som ett bidrag på lagrets värdemässiga ökning. En stegvis kalkylteknik skulle här behöva tillämpas där de tre alternativen IF för lagerinvestering, IF för fast investering samt lagerstöd på 20 % jämförs parvis. Kalkylerna i bilaga 4 pekar på att ett utnyttjande av lF är Iönsammare än ett lagerstöd på 20 % vid jämförbara förutsättningar. Om däremot IF kan utnyttjas för en fast investering antyder kalkylerna att lagerstödet skulle vara Iönsammare än en överföring till lagerinvesteringskonto.

Bilaga 5 283

3 Utnyttjandet av IF för

lagerinvesteringar

3.1 Konjunkturbakgrunden

Regeringen gav den 23 juli 1971 AMS bemyndigande att medge utnyttjande av IF för lagerinvesteringar. Bakgrunden var i korthet följande. Under högkonjunkturen 1969 och 1970 kännetecknades den svenska ekonomin av betydande obalanser. Prisstegringarna var med dåvarande mått höga, betalningsbalansen visade ett kraftigt underskott och tillströmningen av främmande arbetskraft var stor. Den ekonomiska politiken fick efter hand en restriktiv prägel som dock var mer uttalad endast på penningpolitikens område. Läget inför 1971 bedömdes som mindre obalanserat men en fortsatt åtstramning av finanspolitiken ansågs då fortfarande vara påkallad. Ännu i den reviderade nationalbudgeten på våren 1971 ansågs att en generell efterfrågeexpansion (är) varken påkallad eller tillrådlig. Den ekonomiska politiken bör i detta läge i stället arbeta med selektiva medel“.1 Emellertid förändrades sysselsättningsläget snabbt och på våren vidtogs vissa lättnaderi politiken. lnvesteringsavgiften på det oprioriterade byggandet upphävdes i praktiken i förtid, diskontot sänktes och IF för byggnadsinvesteringar fick efter individuell prövning användas över i stort sett hela landet. l samband med att lF gjordes tillgängliga för lagerinvesteringar i juli 1971 föreslogs att det 10-procentiga investeringsavdraget för maskiner och inventarier, som beslutats av vårriksdagen, skulle höjas till 20 %. Under hösten 1971 kompletterades den dittills förda politiken med en rad ytterligare åtgärder i takt med att läget på arbetsmarknaden förvärrades. Statliga investeringar tidigarelades, ramarna för beredskapsarbeten utvidgades och det privatfinansierade småhusbyggandet fick påbörjas utan igångsättningstillstånd. I mitten av oktober presenterades ett stort stimulanspaket som bl.a. innehöll ökade statsbidrag till miljövårdsinvesteringar, extra pensionstillskott och förbättrade barnbidrag. Det 20-procentiga investeringsavdraget för maskiner m. m. förlängdes till att gälla även under 1972 samtidigt som utrymmet på obligationsmarknaden utökades för industrin. Dessutom förlängdes rätten att utnyttja IF för lagerinvesteringar till utgången av 1972. Samtidigt infördes ett lagerstöd på 20 % av lagervärdeökningen under 1972.2 lProp. l97l:ll5,sid. 14. Det förlopp som lagerinvesteringarna inom industrin beskrev de aktuella åren belyses i Diagram 1; det ger även en uppfattning om fasförskjutningen zProp. 1971:140 sid. 11.

284 Bilaga 5

mellan skilda lagertyper. En lageruppbyggnad av betydande storlek ägde rum under konjunkturuppgången 1969 och nådde sin kulmen första halvåret 1970. Det snabba fallet i konjunkturen från mitten av 1970 där lagerinvesteringarna var en dominerande faktor för förloppet kan ses som en direkt spegelbild av den explosiva lageruppbyggnaden 1969. Lagerinvesteringarna upphörde att stiga först i mitten av 1972 och blev normaliserade ca ett år senare när den ekonomiska utvecklingen i Sverige ännu inte tagit riktig fart. Sammantaget var lagerrörelserna under perioden 1969-1972 betydande och räknat i procent av bruttonationalprodukten motsvarade omslaget i de totala Iagerinvesteringarna 1969-1971 tre procentenheter.

3.2 Tillståndsgivningen

Enligt regeringsbeslut (daterade 23.7 1971 med viss ändring 7.9 1971 resp. 26.11 1971) bemyndigades AMS att meddela tillstånd att ta i anspråk lF. Framställningar om överföring till lagerinvesteringskonto fick inges av industriföretag och skulle prövas i varje särskilt fall. AMS utfärdade närmare

Föreskrifter om själva ansökningsförfarandeL Ansökan skulle enligt det

första bemyndigandet vara AMS och länsarbetsnämnderna tillhanda före 31 december 1971. ldet andra bemyndigandet hade ansökningstiden utsträckts och avsåg hela kalenderåret 1972. Tillstånd skulle medges i de fall där det kunde beräknas att en påtaglig effekt skulle uppnås i fråga om att upprätthålla eller öka sysselsättningen. Enligt AMS kunde en sådan effekt främst påräknas bland företag som ökade sin produktion av halv- och/eller helfabrikat. Förmåner och villkor var de enligt lagstiftningen fastlagda. Det extra investeringsavdraget på 10 % fick de företag tillgodogöra sig som redovisade en lagerökning under beskattningsåren 1971 respektive 1972. En genomgång av ett begränsat antal ansökningshandlingar har gjorts i samband med denna undersökning. De följer ett relativt enhetligt mönster. Företagen ansökte om att få överföra ett visst belopp till lagerinvesteringskonto med hänvisning till statsmakternas beslut. Den lämnade redogörelsen över marknadsutsikterna för företagens produkter var i allmänhet mycket pessimistiskt hållna. Den svaga efterfrågan sedan början av 1971 hade medfört en betydande uppbyggnad av färdigvarulagren. Det ansågs sannolikt att den svaga efterfrågeutvecklingen skulle fortsätta och förorsaka ytterligare avsättningsproblem. Företagen såg sig därför stå inför valet att antingen dra ned produktionen vilket skulle medföra personalinskränkningar eller att upprätthålla produktionsnivån och därmed ytterligare öka färdigvarulagren. Det senare alternativet var emellertid förenat med betydande kostnader. Om företagen fick det likviditetsstöd som är förknippat med en överföring till lagerinvesteringskonto skulle dock en fortsatt lageruppbyggnad kunna komma i fråga. I ingen av de studerade ansökningshandlingarna framförde länsarbetsl Se cirkulärmeddelande nämnderna någon mot företagen avvikande mening. l stället underströks M 21/1971 per 2.8.1971 resp. M 35/1971 per vikten av att företagen fick sitt tillstånd eftersom annars ett redan besvärligt 29.12.1971. sysselsättningsläge ytterligare skulle kunna förvärras. AMS tog i några

sou 1979:38 Bilaga 5 285 Miij. kr. lnsatsvaror 1 000-

f

0 4; -1 000*

Varor i arbete 1 000_ O ?Ä -1 000-

3 000* Färdigvaror 2 000-

V

1 000- / 0

áky/

_/ -1 000-

5 000_ Totalt 4 000- 3 000- \ 2 000- 1 000- / \ / / 0 *F* / -1 000-

1969 1970 1971 1972 1973 1974 1975 1976 Diagram l. Den /orala indusrrins /agervolym/örändringal 1969-1976. Säsongrensade halvårsdata, 1975 års priser Källa: Statistiska centralbyrån

286 5 Bilaga

enstaka fall kontakt med företag för kompletterande information. Normalfallet var dock att de av företagen begärda beloppen beviljades utan annan undersökning än en rent formell kontroll av bl. a. lF”s storlek* AMS var sålunda helt rutinmässig. Besluten fattades på handläggning från företagen själva samt yttranden från länsarbetsbasis av handlingar nämnderna. Tillståndsbeslut meddelades företagen, länsarbetsnämnderna Den sistnämnda myndigheten kunde därefter verkställa samt riksbanken. utbetalningen av spärrkontomedlen till företagen. Någon styrning av tillstånden till branscher eller regioner som från centralt

håll bedömdes vara i särskilt behov av stöd gjordes inte. Detta är av betydelse som redovisas i de kommande avsnitten. Vi kan nämligen för de kalkyler alltför orimligt, att den statistiska därigenom anta, utan att det verkar sammanställningen av tillstånden ger en tämligen god bild av behov och att utnyttja IF i skilda branscher, regioner och företagsstorlemöjligheter kar.

3.3 region och företagsstorlek IF-utnyttjandet per bransch,

Det siffermaterial över lF-frisläppet för lagerinvesteringar 1971 (och i förekommande fall för 1972) som redovisas i detta avsnitt baserar sig på av företagens egna uppgifter. Eftersom det inte föreligger sammanställningar för företagen som iefterhand kan verifiera de i någon redovisningsskyldighet avsikterna måste naturligtvis vårt statisansökningshandlingarna uttryckta tiska grundmaterial betraktas som relativt otillförlitligt. Någon uppräkningsdäremot inte då kalkylerna kunnat utgå från det teknisk osäkerhet föreligger totala antalet beviljade tillstånd. Under andra halvåret 1971 gav AMS tillstånd åt ca 270 företag att överföra Dessa företag representerade tillsam- 477 milj. kr till lagerinvesteringskonto. det totala antalet mans ungefär 190 000 anställda dvs. närmare en femtedel av anställda i tillverkningsindustrin 1971. Av det beviljade beloppet på 477 milj. kr. överförde företagen faktiskt en något mindre summa till lagerinveseller 453 milj. kr. Det lägre beloppet förklaras av att ett par teringskonto företag efter ansökningstillfallet ändrade sina planer och inte genomförde till lagerinvesteringskonto trots beviljat tillstånd. någon överföring Om vi kompletterar siffrorna över 1971 års frisläpp med några motsvarande från 1972 års frisläpp kan vi få hållpunkter för några intressanta uppgifter tillstånd till 114 vilka jämförelser. Under 1972 sjönk antalet beviljade intresset för IFsammanlagt belöpte sig till 145 milj. kr. Det minskade finansierade 1972 kan ha flera förklaringar av vilka några lagerinvesteringar redan har antytts i avsnitten om lönsamheten av lF-finansierade lagerinves- 1 var industrins lagerinvesteringar ur teringar. Som framgått av Diagram inte inne i samma gynnsamma fas 1972 som under lF-utnyttjandesynpunkt 1 l ett speciellt fall skrevs 1971. Ett lF-utnyttjande var sålunda förenat med större uppoffringar för det begärda beloppet ned kommer att det ZO-procentiga företagen och därmed inte lika lönande. Därtill då det bedömdes stå i kunde te sig mer attraktivt än ett utnyttjande av IF -i synnerhet helt orimlig proportion lagerstödet till den angivna förbätt- som det förelåg möjligheter för företagen att använda lF för fasta investeringen av sysselsättning- ringar (se sid. 282). en. de belopp som faktiskt överfördes till I tabell 1 redovisas per bransch

Bilaga 5 287

lagerinvesteringskonto respektive storleken på de belopp som skattemässigt utnyttjades för det 10-procentiga investeringsavdraget dvs. lagervärdeökningen efter avdrag för inkurans. Kvoten mellan dessa båda tal anges också för de redovisade industribranscherna. De absolut sett största överföringarna skedde från järn-, stål- samt verkstadsindustrin - två branscher som tillsammans svarar for ungefär hälften av tillverkningsindustrins förädlingsvärde. Även massa- och pappersindustrin bidrog med en ansenlig del av de totala överföringarna. Resterande industribranscher hade var och en mycket ringa överföringar och tillsammans endast ca 15 D.. av den sammanlagda tillståndssumman. Kolumn 2 i tabell l anger hur stor summa per bransch som vid taxeringen kunde bilda underlag för det extra investeringsavdraget. Av sammanlagt överförda 453 milj. kr. kunde 283 milj. kr. dvs. 62 % användas som underlag för ett dylikt avdrag 1971. Tabellen avslöjar sålunda att den vid bokslutstid-

Tabell 1 Till lagerinvesteringskonto överfört respektive som underlag för investeringsavdrag redovisat belopp 1971, per bransch. Milj. kr.

Antal Över- Underlag (3) före- fön for in- _tag belopp vesterings- (2) avdrag

(1) (2) (3) (4)

Livsmedels-, dryckesvaru- och tobaksindustri (31) ll 15,7 2,7 0,17 Textil-, beklädnads-, läder- och lädervaruindustri (32) 34 18,7 4,6 0,25 Trävaruindustri (33) 57 27,3 10,2 0,37 Massa-, pappers- och pappersvaruindustri, grafisk industri (34) 17 101,4 57,4 0,57 Kemisk industri, petroleu, gummivaru-, plast- och plastvaruindustri (35) 12 5,0 2,7 0,54 Jord- och stenvaruindustri (36) 10 1,8 0,2 0,11 Järna stål- och metallverk samt Verkstadsindustri (exkl. varv) (37 + 38) 109 281,4 203,9 0,72 Annan tillverkningsindustri (39) 8 2.3 1,2 0,52 Summa tillverkningsindustri (exkl. varv) 258 453,1 282,7 0,62

Anm. l AMS statistik är inte järn-, stål- och metallverken separerade från verkstadsindustrin. I övrigt följer branschindelningen svensk näringsgrensindelning (SN1) på Z-siffernivå. Not. Det skall observeras att de belopp som redovisas som underlag för investeringsavdraget understiger de faktiska lagervärdeökningarna med i genomsnitt 5 % då detta avdrag beräknas på lagervärdeökningen efter avdrag för inkurans. Källa: Arbetsmarknadsstyrelsen.

288 Bilaga 5

punkten redovisade lagervärdeökningen för 1971 med ca 1/3 understeg det belopp som industrin fått tillstånd att överföra till lagerinvesteringskonto (se även not till tabell l). Ett sådant förhållande är emellertid inte förvånande. Det skulle kunna vara ett uttryck för den individuella anpassning av stödförmånerna som lagstiftningen ger AMS rättighet till. Nu vet vi från föregående avsnitt om AMS handläggning av lF-ärendena att någon sådan Företagsanpassad tillståndsgivning inte förekom. Siffrorna kan i stället tolkas så att företagen bättrade på lönsamheten genom att låta den faktiska lagervärdeökningen bli mindre än överföringen till lagerinvesteringskonto. Bestämmelserna är sålunda i detta hänseende tämligen generösa. Så snart som tillstånd givits ett företag har det full frihet att planera för en lagerökning efter eget gottfmnande. Möjligheterna och benägenheten att utnyttja lF har av tabell l att döma varierat påtagligt mellan branscherna. Som utgångspunkt för en diskussion av dessa skillnader redovisas de olika branschernas relativa andelar av de totala IF respektive av det faktiska utnyttjandet. 1 följande tablå anges dessa tal i procent för respektive bransch.

Andelen av

Totala över- Totala IF föringar till vid slutet lagerinveste- av 1970 ringskonto 1971

framgår att överföringarna av lF inom flera branscher. 1 livsmedelsindustrin och den kemiska industrin IF förhållandevis litet medan överföringsbenägenheten var utnyttjades relativt stor i framför allt massa- och pappersindustrin. Dessa avvikelser från ett genomsnittligt eller förväntat värde har givetvis flera orsaker. I vissa branscher var antalet ärenden så litet att en slumpmässigt kan ha uppstått. Det är ändock frestande att söka betingad snedfördelning tolka de branschmässiga skillnaderna i termer som har en ekonomisk eller produktionsteknisk innebörd. Vi har tidigare berört (se avsnitt 2.1) den inverkan på en övernormal har. 1 branscherna livsmedelslagerproduktion som höga inkuranskostnader respektive textilindustri finns ett produktsortiment som inte till alla delar är för en längre lagring på grund av bl. a. begränsad hållbarhet och lämpat modeväxlingar. Detta kan vara en faktor som bidrar till att förklara det svaga intresse för lF-finansierad lagerproduktion som visades av framför allt

Bilaga 5 289

livsmedelsindustrin. Ett liknande förhållande kan också ha gjort sig gällande i kemisk industri m. m. I den tungt vägande delbranschen petroleumindustri torde de fysiska lagringsutrymmena verka begränsande på en ökad lagerhållning. I verkstadsindustrin finns vissa mycket teknologiskt avancerade företag som inte heller kan tillgodogöra sig ett Iagerstöd. Branschaggregaten är dock alltför grova for att detta skall framgå. En ytterligare förklaring till de branschvisa olikheterna torde vara att fondfrisläppen kom vid en för vissa branscher särskilt gynnsam tidpunkt. l branscher som befann sig i en konjunkturfas där fárdigvarulagren var

tillväxande kan det vara rimligt att räkna med en stor benägenhet att utnyttja

IF. I dessa branscher var möjligheterna att redovisa en ökning av lagren stora utan att några förändringar i produktionsplanerna behövde vidtas. En överföring till lagerinvesteringskonto under sådana förutsättningar kan som visats i ett tidigare avsnitt vara en mycket lönsam affär. l Diagram 2 redovisas lagerutvecklingen i löpande priser för summan av varor i arbete och färdigvaror enligt den tidigare använda branschindelningen. Eftersom IF får utnyttjas for de totala lagren är det möjligt att även insatsvarulagerutvecklingen hade sin betydelse i en del företag. I de studerade ansökningshandlingarna och i AMS” anvisningar framhölls emellertid särskilt fardigvarulagren. Det är därför rimligt att vi begränsar oss till att studera utvecklingen för varor i arbete och färdigvaror. Som redan framgått av Diagram l befann sig tillverkningsindustrin vid ingången av 1971 i ett läge med stora lagerstockar efter den snabba tillväxten av färdigvarulagren och lagren av varor i arbete under 1970. Den lagervärdeökning som enligt Diagram 2 ägde rum under 1971 för den totala tillverkningsindustrin och merparten av dess delbranscher kan sålunda antingen ha uppkommit genom en fortsatt volymtillväxt av lagren, genom en prisökning på de i lagerstockama ingående varorna eller en kombination av dessa båda faktorer. Varupriserna höll sig enligt producentprisindex tämligen oförändrade under 1971 - möjligen med undantag för massa- och pappersindustrins produkter. Även relativt små prisförändringar kan emellertid få ett kraftigt genomslag på lagervärdet på grund av lagerstockarnas absoluta storlek. Under 1971 tycks det dock snarare ha varit volymförändringar som legat bakom de lagervärdeökningar som redovisas i Diagram 2. Lagervolymutvecklingen som den framgår av Diagram l torde ge stöd för en dylik tolkning. De branschvisa kurvorna visar att färdigvarulagren inkl. lagren av varor i arbete tillväxte särskilt snabbt i massa- och pappersindustrin under 1971. En betydande ökning ägde även rum i branschaggregatet järn-, stål- samt verkstadsindustri. Här kan vi sålunda finna en annan orsak till det relativt stora intresse som visades från dessa båda branschers sida för att utnyttja IF för lagerinvesteringar. Den enda bransch vars utveckling markant avviker från de andras är textilindustrin. Där redovisas till och med en lagervärdeminskning 1971. Måhända kan detta förhållande bidra till att förklara det klena intresset i denna bransch for lF-finansierade lagerinvesteringar.

290 Bilaga 5 Livsmedelsindustri Textil- 0. beklädnadsindustri Trävaruindustri 200- 200- 200- 100- 100- 100-

Diagram 2. Lagervärdeförändringar i Iillverkningsindustrin 1970-1972 Summan av lärdigvaror och varor i arbete. Milj. kr. Källa: Statistiska centralbyrån

sou 1979:38 Bilaga 5 291

Tabell 2 Till lagerinvesteringskonto överfört respektive som underlag för investeringsavdrag redovisat belopp 1971, per riksområde. Milj. kr.

Antal Överfört Underlag (3) för in- företag belopp vesterings- (2) avdrag

Anm. Riksområdesindelningen följer den av ERU föreslagna. Se även not till Tabell l. Källa: Arbetsmarknadsstyrelsen.

Om fárdigvarulagren och lagren av varor i arbete i en bransch som helhet har ökat kan det tyda på goda möjligheter att utnyttja IF resp. att göra investeringsavdrag. l Tabell l kolumn 4 är kvoten mellan den redovisade Iagervärdeökningen (efter avdrag för inkurans) och den totala överföringen beräknad. Höga tal återlinns i de två branschaggregat som tidigare beskrivits som de mest benägna att utnyttja lF. Det låga talet för textilbranschen torde delvis kunna förklaras med hänvisning till den annorlunda lagervärdeutvecklingen 1971. Vårt grundmaterial kan även fördelas regionalt. l Tabell 2 har landet indelats i åtta s. k. riksområden enligt vad som är brukligt i arbetsmarknadsstatistiska sammanhang. I övrigt innehåller Tabell 2 uppgifter av samma slag som de i branschtabellen angivna. En omständighet som vållar visst besvär hör samman med att alla transaktioner som gäller lF-utnyttjandet registreras på moderbolaget. Det betyder att överföringar som avser arbetsställen belägna i andra riksområden än det for moderbolaget har fått en felaktig lokalisering. Särskilt i Stockholm kan härigenom ha registrerats en något större andel av överföringarna än vad som motsvarade de faktiska. Med detta i beaktande kan vi konstatera att de nominellt sett största överföringarna 1971 företogs bland företag belägna i Mellansverige. Någon markerad skillnad mellan av

lriksområdena beträffandeiandelen överföring- 1 De låga talen för livs_

arna som utnyttjades för mvestermgsavdraget kan inte spåras - med visst medels- respektive jord_ undantag för Sydsverige som uppvisar en betydligt lägre siffra än övriga och stenindustrierna kan Områden_ ha samma förklaring. antalet

På liknande sätt som i branschdiskussionen kan vi göra en jämförelse 9°“eg.ä“5ad°

. . .. .. . . . företag l dessa branscher mellan faktiska och forvantade overfonngar. l nedanstående tablå redovisas gör det dock tmrådügt sålunda, som procentuella andelar per riksområde, de totala IF respektive at; iaktta en viss rgrsik. överföringarna till lagerinvesteringskonto 1971. tighet med dessa siffror.

292 Bilaga 5 sou 1979:38

Andelen av Totala överföringar Totala IF vid till lagerinveste- slutet av 1970 ringskonto 1971

Av tablån framgår att överföringarnas andel översteg den på basis av 1F”s fördelning förväntade i mellersta och norra Sverige. Motsatsen tycks ha gällt i syd- och Västsverige - i alldeles särskild grad i den sistnämnda regionen. närmare till detta förhållande kan inte erhållas ur vårt Någon förklaring grundmaterial. Detta regionala mönster kan dock till en del vara avhängigt de branschmässiga skillnader som diskuterats tidigare. Så kan sannolikt de höga andelarna för nordsverige kopplas samman med den höga utnyttjandegraden inom massa- och pappersindustrin. Vi skall avsluta denna allmänna beskrivning av grundmaterialet med att redovisa överföringarna till lagerinvesteringskonto grupperade efter företagsstorlek. 1 Tabell 3 anges på motsvarande sätt som i Tabellerna 1 och 2 de totala överföringarna respektive de belopp som kunde utnyttjas som underlag för det extra investeringsavdraget. Inte oväntat genomfördes den övervägande delen av överlöringarna av storföretagen. Dessutom framgår att möjligheterna att göra investeringsavdrag var betydligt större i dessa företag. Om vi som tidigare gör en jämförelse mellan andelen av de totala IF och

Tabell 3 Till lagerinvesteringskonto överför! respektive som underlag för investeringsavdrag redovisat belopp 1971. per storleksgrupp. Milj. kr. Antal Överlört Underlag (3) lör in- -företag belopp vesterings- (2) avdrag (l) (2) (3) (4)

Storlek

Summa tillverkningsindustri (exkl. varv) 258 453,1 282,7 0,62 Källa: Arbetsmarknadsstyrelsen.

sou 1979:38 Bilaga 5 293

Andelen av: Totala överföringar Totala lF till Iagerinveste- vid ringskonto 1971 slutet av 1970 Storlek

Summa tillverkningsindustri (exkl. varv) 100,0 100,0

andelen av överföringarna lör respektive storleksgrupp framgår att utnyttjandegraden av [F var proportionellt störst bland storföretagen. Ett liknande förhållande har även kunnat observeras i de undersökningar som studerat utnyttjandet av IF För fasta investeringar De mindre Företagens relativa obenägenhet att utnyttja IF kan vara beroende på finansiella svårigheter. Möjligheterna att binda kapital i övernormala lager För någon längre tid är sannolikt mycket begränsade bland de mindre Företagen även om penningmedel tillföres från en i normala fall spärrad källa. Sanolikt skall till detta också läggas att småföretagen har en bristande kunskap om IFsystemets villkor och verkningar.

1 Se Rudberg-Öhman. lnvestment Funds - the release of 1967, kap. [V Occasional Paper 5 från Konjunkturinstitutet, Stockholm 1971.

294 Bilaga 5

4 Effekter på och

sysselsättning statsbudget

4.1 Effekter på sysselsättningen

En tillfredställande utvärdering av IF-utnyttjandet för lagerinvesteringar kräver att effekterna på produktion och sysselsättning närmare diskuteras. Av särskilt intresse skulle det vara om nettoeffekten kunde beräknas. Den skulle i detta sammanhang kunna anges av skillnaden mellan den faktiska och hypotetiska utvecklingen för produktion resp. sysselsättning. Härvid skulle med det hypotetiska förloppet avses en utveckling utan möjligheter till IF-utnyttjande. Den just beskrivna undersökningsmetodiken har tillämpats i annat sammanhang. Via en enkätundersökning har företag ombetts att ange såväl den faktiska som den hypotetiska utvecklingen i kvantitativa termer Ett alternativt sätt att söka beräkna nettoeffekternas storlek skulle kunna bestå i en teoretisk analys av de faktorer som bestämmer företagens lagerbeteende. De uppsatta hypoteserna skulle sedan kunna testas med de metoder som t. ex. ekonometrin erbjuder. Båda dessa ansatser har emellertid av skilda orsaker måst avvisas i denna undersökning bl. a. beroende på svårigheterna att anskaffa relevant statistik. Våra effektkalkyler, som kommer att bli ytterst spekulativa, kan därför endast ge en viss fingervisning om effekternas storlek. De allmänna villkoren för ett lönsamt utnyttjande av lF har tidigare redovisats. Vi skall se h-ur detta kan leda oss fram till en bedömning av effekterna av IF-utnyttjandet 1971. Vad det närmare bestämt gäller att söka bedöma är i vilken omfattning som möjligheterna att utnyttja IF för överföring till lagerinvesteringskonto påverkade företagens produktionsplaner. Nästa steg bliratt se vilka konsekvenser som detta i sin tur kan ha haft för sysselsättningsnivån i företagen. Det finns starka skäl som talar för att endast en mycket ringa del av överföringarna till lagerinvesteringskonto medförde ett tillskott till produktionen. Industrin befann sig under 1971 i ett läge där färdigvarulagren tillväxte snabbt (se Diagram l). Den snabba förändringen i efterfrågan hade ännu inte i någon nämnvärd grad lett fram till en produktionsanpassning nedåt. 1 Se Eliasson, Investment Under andra hälften av 1971 var efterfrågeutsikterna dessutom mycket Funds in Operation, kap.

11. Occasional Paper 2 dystra och någon omedelbar vändning uppåt skymtade inte. För många

från konjunkturinstitu- företag tedde det sig därför sannolikt alltför riskabelt med en ytterligare tet, Stockholm 1965. påspädning av färdigvarulagren. Kapital skulle bli bundet i lagrad produktion

Bilaga 5 295

för lång tid framöver samtidigt som riskerna för prisfall måste ha varit överhängande för vissa företag, kanske särskilt i massaindustrin. Det måste sålunda ha varit frestande att låta de uttagna spärrkontomedlen i huvudsak stanna som en förstärkning av likviditeten. Vi kan beräkna att detta likviditetstillskott uppgick till drygt 200 milj. kr. 1971 samt ytterligare närmare 60 milj. kr. 1972 (46 9a av de faktiska överföringarna till lagerinvesteringskonto). Våra kunskaper om hur ett dylikt finansiellt tillskott används av företagen är emellertid mycket begränsade. En modell som beskriver sambanden mellan företagets skuld- och tillgångssida dvs. hur olika finansiella resurser kommer till användning i företagens verksamhet skulle ha kunnat vara till god hjälp i ett sådant sammanhang. l avsaknad av en mer preciserad uppfattning om företagens beteende i detta avseende kan vi endast spekulera i nettoeffektens storlek. En likviditetsförbättring kan knappast i sin helhet ha stannat som en ökning av de finansiella likvida tillgångarna, Även med en mycket pessimistisk syn på företagens villighet att öka lagren (netto) under 1971 torde lF-utnyttjandet ändock sannolikt ha lett till en ökad efterfrågan på varor och tjänster av annat slag. Det är troligt att arbetskraften i ökad utsträckning hölls kvar i företagen för t. ex. underhålls- och reparationsarbeten. l så fall fick IF-frisläppet åtminstone delvis ett önskat resultat vilket kan uttryckas som en minskad produktivitetshöjning. Om vi omvänt gör gällande att lF-utnyttjandet medförde en hög nettoeffekt på just lagerinvesteringarna utgår vi ifrån att möjligheterna att göra överföringar till lagerinvesteringskonto fick en kraftig påverkan på företagens produktionsplanering. Andra undersökningar om hur ett utnyttjande av IF påverkar företagens handlande har visat på en relativt hög benägenhet att ändra redan uppgjorda planer. Eliasson rapporterar att inte mindre än två tredjedelar av alla studerade byggnadsprojekt från lF-frisläppet 1962-63 hade omplanerats med hänsyn till de villkor för utnyttjande som gällde. Det är givetvis vanskligt att överföra dessa erfarenheter från fasta investeringar till lagerinvesteringar men de antyder åtminstone en benägenhet inom företagen till planrevideringar. Vi måste också hålla i minnet att det i huvudsak gällde under 1971 att låta en neddragning av produktionen bli något mindre än ursprungligen planerat -en produktionstekniskt inte särskilt komplicerad åtgärd. Om vi dessutom skulle fasta ett stort avseende vid företagens egna uppgifter om effekterna av lF-utnyttjandet skulle det finnas fog för ett antagande om en hög nettoeffekt. l företagens egna ansökningar framhölls nästan utan undantag den stora betydelse för sysselsättningen som en överföring till lagerinvesteringskonto skulle få. Som vi sett hade dock AMS i regel små möjligheter att bedöma och kontrollera företagens verkliga vilja att uppfylla de sysselsättningsmässiga intentionerna med lF-systemet. Vårt bräckliga och otillräckliga statistiska underlag ger inte i sig några hållpunkter beträffande [F-utnyttjandets nettoeffekter på vare sig produktion eller sysselsättning. Den förda diskussionen antyder att storleken av effekterna kan sökas inom ett relativt brett intervall. För att understryka karaktären av räkneexempel skulle det därför finnas skäl för att arbeta med l Se Eliasson, lnvestntettt fiera alternativ. Det finns dock en fara med ett dylikt förfaringssätt. Det kan Funds in Operation, kap. lll. nämligen ge en förespegling om att de sanna värdena kan sökas inom de

296 Bilaga 5

intervall som begränsas av de skilda atlternativcn. Vi skall därför begränsa oss till att redovisa en kalkyl som bedömningsmässigt får betraktas som den som visar den maximala nettoeffekten. Vi skall anta att den produktion som helt och hållet kunde finansieras med spärrmedel innebar ett faktiskt nettotillskott till produktionen. En ännu högre nettoeffekt ter sig mindre sannolik. Det skulle nämligen kräva att företagen sköt till egna medel för att finansiera lageruppbyggnaden. Mot bakgrund av de tidigare diskuterade konjunkturutsikternzt samt det linansiella läget i slutet av 1971 förefaller ett sådant beteende från företagens sida inte särskilt troligt. För att särskilt markera att detta är ett maximialterttativ kan den som så önskar också anta att vissa sidoeffekter innefattas i den beräknade nettoeffekten. Sidoeffektertta skulle närmast avse dels de tänkbara effekterna på de fasta investeringarna av det erhållna likviditetstillskottet dels effekterna på tidigare produktionsled av företagens lagerpolitik på insatsvarusidan. Det tillskott till färdigvarulagren som vi kalkylerar med kan ha medfört att insatsvarulagren drogs ned i motsvarande grad. Skulle emellertid en ökad efterfrågan på insatsvaror ha kommit till stånd fick det givetvis effekter på produktion och sysselsättning i tidigare tillverkningsled. lnsatsvarulagren var dock i de flesta fall övernormalt stora i industrin under 1971 varför det är troligt att lageranpassningen nedåt endast påskyndades. Efterfrågeeffekterna i tidigare produktionsled måste därför bedömas ha varit små. När vi på detta sätt bestämt nettoproduktionens storlek återstår det inte mindre komplicerade steget från produktions- till sysselsättningseffekt. Vi måste då beakta att den svenska industrin under l97l karaktäriserades av ett betydande underutnyttjande av sina resurser; det gällde såväl av de fasta anläggningstillgångarna som av den anställda personalen. Detta kan bl. a. belysas med statistisk information över kapacitetsutnyttjandet respektive arbetsmarknaden. Det är ett välkänt faktum att företagen under år av stagnation eller tillbakagång överdimensionerar sin arbetskraft Orsakerna till detta beteende skulle vara att det ur företagsekonomisk synvinkel ter sig fördelaktigt att låta arbetskraften vara mindre effektivt sysselsatt under lågkonjunkturen. Den kostnadsökningen skulle i de flesta fall ändock understiga de kostnader för nyrekrytering och utbildning som normalt kommer med konjunkturuppgången. Till detta kan också läggas riskerna för orderförluster på grund av otillräcklig produktionskapacitet i ett läge av snabbt stigande efterfrågan. Studerar vi produktions- och sysselsättningsutvecklingen for den totala industrin under några år bekräftas ett dylikt beteende. Den genomsnittliga produktivitetsökningen för de två senaste konjunkturcyklerna 1965-70 resp. 1971-74 beräknas ha legat mellan 6 å 7 % i genomsnitt per år. Under 1971 sjönk produktivitetsökningen till drygt 4 % bl. a. till följd av den beskrivna benägenheten i industrin att kvarhålla arbetskraft utöver vad som kunde vara 1 Yngve Åberg, Produk- direkt motiverat av produktionsaktiviteten. tion och produktivitet i Dessa siffror ger sålunda en antydan om att det fanns kapacitetsreserver på Sverige 1861-1965. lndustriens Utredningsin- personalsidan vilka kunde utnyttjas när möjligheterna till ett lF-utnywtjztnde stitut, Uppsala 1969. Se öppnades. Frågan blir då om det nettotillskott till produktionen som vi har särskilt avsnitt 4.3 sid. kalkylerat med överhuvudtaget medförde någon sysselsättningsförändring i 47-50. företagen.

Bilaga 5 297

Vi kan endast spekulera i detta förhållande. Den produktion som kunde finansieras med lF-medel utgjorde troligen i flertalet företag endast en mindre del av den totala årsproduktionen. l de kapitalintensiva processindustriernzi kan det vara rimligt att anta att en höjning av produktionsnivån utöver den ursprungligen planerade kunde genomföras med mycket liten eller till och med ingen sysselsättningsförändring. l andra branscher som kännetecknas av en produktionsteknik där sysselsättningsförändringar står i mer direkt relation till produktionsförändringar kan lF-utnytttjztndet ha medfört visst tillskott till sysselsättningen. l vilka proportioner som vårt undersökitingsmaterial kan indelas i med hänsyn till denna aspekt låter sig inte närmare avgöras Vi får i stället grovt yxa till ett antagande på denna punkt för att markera ett hänsynstagande till effekterna på sysselsättningen av att de anställda inte var fullständigt sysselsatta under 1971. Vi antar för enkelhets skull att hälften av den ökade produktionen kunde genomföras utan motsvarande Ökning av sysselsättningen. 1 korthet kan vår beräkningsmetod beskrivas på följande sätt. Det bestämda nettoproduktionstillskottet omräknas med uppgifter från industristatistiken for 1971 till en mot produktionstillskottet svarande lönesumma. Vi antar därvid att de uppgifter som företagen lämnat om lagerinvesteringarnas storlek är värderade till tillverkningskostnad - sannolikt på basis av standardkalkyler. Vår osäkerhet är naturligtvis här stor eftersom praxis i samband med lagervärdering varierar mellan olika företag. Med lönesumman bestämd kan antalet timmar beräknas om timkostnaden är känd. Från nationalråkenskaperna kan vi erhålla mått på denna som kvoten mellan lönesumma och antal timmar i produktionen för 1971. En omräkning till helårsanställda kan sedan ske med hjälp av uppgifter om antalet timmar per år som räknas som helårssysselsättning. Dessa beräkningar avser endast den primära effekten på sysselsättningen dvs. vad som också brukar kallas den direkta effekten. Vi bortser sålunda från de effekter i senare produktionsled som uppkommer till följd av ökade löner och vinster i tillverkningsindustrin i samband med lF-utnyttjandet (multiplikatoreffekter). Ett hänsynstagande till dessa effekter skulle pressa våra redan ansträngda kalkyler mer än de tål. l nedanstående tablå redovisas de beräknade sysselsättningseffekterna per bransch enligt vårt maximialternativ. Siffrorna anger effekten i antalet helårssysselsatta. Kalkylen visar att den övervägande delen av sysselsättningseffekterna ligger i branschaggregaten järn- och stålindustri samt Verkstadsindustri respektive massa- och pappersindustri. Detta är helt naturligt med tanke på att de största överföringarna till lagerinvesteringskontojust förekom i dessa branscher (se Tabell 1). 1 övriga branscher måste effekterna från branschtotal synpunkt anses ha varit av mycket liten omfattning. För vissa av dessa branscher har de beräknade talen markerats med en parentes för att särskilt framhäva detta.

298 Bilaga 5 Antal helårssysselsatta

Under de förutsättningar som angivits skulle den maximala nettoeffekten av 1971 års lF-utnyttjande för lagerinvesteringar ha gett ett direkt tillskott till sysselsättningen med drygt 900 helårsanställda. Av dessa skulle närmare 600 ha tillkommit ijärn- och stålindustrin samt verkstadsindustrin. 1 relation till det totala antalet sysselsatta i tillverkningsindustrin skulle en ökning av sysselsättningsnivån med ca 0.1 % ha kommit till stånd. Vi får en annan och kanske mer rättvisande bild av sysselsättningselfekterna om vi gör det antagandet att dessa effekter uppnåddes under en förhållandevis begränsad period - kanske två till tre månader. 1 så fall skulle mellan 4 000-6 000 personer ha kunnat beredas arbete under dessa månader. Effekten på den totala sysselsättningsnivån blir naturligtvis i motsvarande mån högre. Motsvarande beräkningar som de nu presenterade har med samma teknik genomförts för den tidigare redovisade regionala indelningen. Beräkningarna kan i grova tal ge en viss uppfattning om spridningen av sysselsättningseffekterna över landet.

Antal helårssysselsatta

Uppgifterna i tablån visar att effekterna på sysselsättningen tycks ha varit relativt väl spridda till alla delar av landet. Om de medförde en ur regionalpolitisk synvinkel önskvärd fördelning kan emellertid inte avgöras. Någon styrning av besluten med en sådan inriktning förekom inte heller.

Bilaga 5 299

4.2 Effekter på statsbudgeten

Kalkylerna över sysselsättningseffekterna kan kompletteras med en diskussion om de statslinansiella konsekvenserna av lF-utnyttjandet för lagerinvesleringar - dvs. de rent betalningsmässigzt konsekvenserna såsom de registreras över statsbudgeten. Förändringar av budgetsaldot eller budgetsaldot självt kan inte, som nu torde vara allmänt accepterat, tjänstgöra som indikator på utrymmet för statliga utgifter och/eller skatteförändringar; inte heller får man någon vägledning om de samhällsekonomiska effekterna av en vidtagen åtgärd. En redovisning av de statsftnansiella konsekvenserna orienterar endast om de viktigaste inkomst- och utgiftsposterna. [den ekonomisk-politiska debatten tilldrar sig dylika beräkningar ett visst intresse bl. a. på grund av de effekter som kan härledas via kreditmarknaden av ett statligt utgiftsöver- eller underskott. Även om vi gör en dylik utvidgning av våra kalkyler berörs inte konsekvenserna för övriga samhällsekonomiska mål av IF-utnyttjandet. Det gäller såväl de kortsiktiga som de långsiktiga målen. Vid sidan av sysselsättningen arbetar den kortsiktiga ekonomiska politiken med frågor som gäller prisstabilitet och balans i utrikesaffárerna. Bland de långsiktiga målen gäller det i forsta hand tillväxt respektive inkomst- och förmögenhetsfördelning. Ett utnyttjande av lF för överföring till lagerinvesteringskonto är givetvis inte neutralt i förhållande till dessa mål. l praktiken torde dock i många fall sysselsättningsmålet vara av en sådan betydelse att övriga mål får underordna sig. l det här sammanhanget skulle en närmare diskussion om hur de övriga målen påverkas knappast ha något intresse och dessutom vara utomordentligt besvärligt att beräkna. Om vi utgår ifrån våra kalkyler över produktions- och sysselsättningseffekt i det föregående avsnittet skulle följande konsekvenser for statsbudgeten kunna uppställas. Den till skattemyndigheterna redovisade värdeökningen av varulagren kan utnyttjas som underlag för det 10-procentiga investeringsavdraget. För inkomståret 1971 kunde företagen göra avdrag med ca 28 milj. kr. (jämför Tabell 1). Det betyder att företagens inkomstskatt reducerades med 54 % av detta belopp dvs. ca l5 milj. kr. Denna skatteminskning påverkade emellertid inte statsbudgeten förrän 1972 då företagens skatteinbetalningar ett visst år är preliminära och bestämda utifrån senast fastställda taxering. lnvesteringsavdragets effekter på skatteinbetalningarna torde därför ha tagit sig uttryck i en minskning av fyllnadsinbetalningarna i april 1972 när bokslutet för 1971 hade upprättats.

Ökningen av varulagren sattes till 208 milj. kr. vilket var lika med det

belopp som företagen tog ut från sina spärrkonton på riksbanken. Frågan gäller nu i vilken utsträckning som varulagerökningen kan ha utnyttjats i nedskrivningssyfte dvs. för att öka lagerreserven. Vinstläget var pressat 1971 och i allmänhet får man räkna med att alla avskrivningsmöjligheter var uttömda inom industrin. Om vi emellertid antar att förhållandet var annorlunda inom de lFutnyttjade företagen skulle som ett maximum, med lägsta möjliga värdering

300 Bilaga 5

av varulagren, de ökade nedskrivningarna ha uppgått till 62 % av varulagerökningen. Minskningen av skatteinkomsterna skulle sålunda med den under 1971 aktuella skattesatsen ha blivit ca 70 milj. kr.. som dock i likhet med konsekvenserna av investeringsavdraget torde ha inträffat först under våren 1972. De två poster som hittills redovisats har tämligen säkra konsekvenser även om storleken av lagerreservökningen inte kan anges med någon större precision. Det finns emellertid ytterligare åtminstone två poster på budgetens inkomst- och utgiftssida som bör beaktas. Den ena gäller minskningen av statens utbetalningar till arbetslöshetskassorna och den andra ökningen av inkomstskatten från anställda. Den förbättring av sysselsättningen som vi kalkylerat med kan antingen ha inneburit en minskning av antalet permitterade och/eller en ökning av antalet ttyattställda. En minskning av antalet permitterade skulle troligen ha medfört reducerade statsbidrag till arbetslöshetskassorna. Om förbättringen av sysselsättningen i första hand berörde de nytillträdande på arbetsmarknaden skulle inte statsbidragen ha minskat. Dessa personer kunde i allmänhet inte uppfylla de krav som gällde för att få lyfta arbetslöshetsunderstöd under l97l. Det beräknade tillskottet till sysselsättningen medförde ökade skatteinkomster från anställda. Dessutom torde även statens inkomster av indirekta skatter ha ökat till följd av bl. a. en höjd konsumtion. Storleken av dessa skatteinkomster är dock mycket svårbedömbara. Sammanfattningsvis synes lF-utnyttjande i samband med överföringarna till lagerinvesteringskonto l97l ha medfört ett skattebortfall i form av bolagskatter under våren 1972. Mot detta kan ställas en eventuell minskning av statsbidragen till arbetslöshetskassorna samt en ökning av inkomstskatterna från anställda. Det vore emellertid felaktigt att söka ställa samman dessa konsekvenser på budgetsaldot mot den beräknade Sysselsättningsförbättringen för att på det viset få en bedömning av priset“ för det uppnådda resultatet. En korrekt jämförelse över IF-systemets effektivitet kan erhållas först om sysselsättningseffekterna av en annan ekonomisk-politisk åtgärd, som ger samma budgetsaldo, redovisas.

sou 1979:38 Bilaga 5 301

Appendix

Uppgifter över de överföringar till lagerinvesteringskottto som beviljats av AMS for åren 1972, 1975 och 1976 redovisas nedan i två tabeller. Den branschvisa och regionala indelningen följer den som tillämpats i huvudtexten i denna bilaga (se tabellerna 1 och 2). Tabelluppgifterna avser medgivna belopp och inte av företagen faktiskt utnyttjade som i bilagan. Skillnaden mellan dessa uppgifter hänför sig bl. a. till omdispositioner i efterhand hos de ansökande företagen.

Tabell A Överföringar till lagerinvesteringskonto. antal företag resp. medgivet belopp per bransch. 1972, 1975 och 1976 Milj. kr.

1972 1975 1976

Antal Belopp Antal Belopp Antal Belopp

Gruvor och mineralbrott - - 2 40,3 - - Livsmedels-. dryckesvaru- och tobaksindustri l 0,1 1 1,4 1 0.1 Textil-. beklädnads-, läder- och lädervaruindustri 11 4.0 18 20.2 6 5,1 Trävaruindustri 25 12,6 31 60,2 16 13,7 Massa-. pappers- och grafisk industri 5 2,9 11 329.8 4 4,1 Kemisk industri, petroIeum-, gummivarw.

302 Bilaga 5 sou 1979:38

Tabell B Överföringar till lagerinvesteringskonto. antal företag resp. medgivet belopp per riksområde 1972. 1975 och 1976 Milj. kr. 1972 1975 1976 Antal Belopp Antal Belopp Antal Belopp

Anm: Under 1976 beviljades ett Företag inom handel tillstånd av regeringen att göra en överföring till lagerinvesteringskonto på 1 milj. kr. Detta belopp ingår ej i tabellerna A och B. Källa: Arbetsmarknadsstyrelsen

Bilaga 6 Effekter av 1972 och 1975/76 års lagerstöd en empirisk analys

Av Lars Bertmar

304 Bilaga 6 sou 1979:38

Innehåll

1 Inledning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 306 1.1 Bakgrund . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 306 1.2 Syfte och analysmetodik . . . . . . . . . . . . . 307 1.3 Undersökningens genomförande . . . . . . . . . . 308 1.4 Urval och data . . . . . . . . . . . . . . . . . 308 1.5 Typer av slutsatser . . . . . . . . . . . . . . . 309 1.6 Utgångspunkter for val av stöd- och kontrollföretag . . . 313 1.7 Typer av mått och tolkningar av dessa . . . . . . . . 314 1.8 Rapportens disposition . . . . . . . . . . . . . . 315

2 Effekter av 1972 ârs lagerstöa . . . . . . . . . . . . . 316 2.1 Inledning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 316 2.2 Urval och analysperiod . . . . . . . . . . . . . . 316 2.3 Extraordinär 318 lagerökning av fárdigvaror . . . . . . . . 2.3.1 Inledning . . . . . . . . . . . . . . . . 318 2.3.2 Aggregeradelagervärden . . . . . . . . . . 318 2.3.3 Förändringar i fárdigvarulagren för genomsnittsforetaget . . . . . . . . . . . . . . . . . . 319 2.3.4 Lagerkvoter for fárdigvarulager . . . . . . . . 322 2.3.5 Sammanfattning . . . . . . . . . . . . . 324 2.4 lnsatsvarulagrens och totallagrens utveckling . . . . . . 325 2.4.1 Inledning . . . . . . . . . . . . . . . . 325 2.4.2 lnsatsvarulagrens utveckling . . . . . . . . . 326 2.4.3 Totallagrens utveckling . . . . . . . . . . . 329 2.4.4 Sammanfattning . . . . . . . . . . . . . 332 2.5 Sysselsättningsutveckling . . . . . . . . . . . . . 333 2.5.1 Inledning . . . . . . . . . . . . . . . . 333 2.5.2 Utvecklingen for aggregatet och för genomsnittet . . 333 2.5.3 Sammanfattning . . . . . . . . . . . . . 335 2.6 Företagens lönsamhetsutveckling . . . . . . . . . . 335 2.6.1 Inledning. Samband mellan olika räntabilitetsmått . 335 2.6.2 Räntabiliteten på totalt kapital . . . . . . . . 337 2.6.3 Räntabiliteten på eget kapital . . . . . . . . . 338 2.7 Sammanfattning . . . . . . . . . . . . . . . . 339

3 Effekter av 1975/ 76 a°rs [age/Städ . . . . . . . . . . . . 341

Bilaga 6 305

3.2 Urval och analysperiod 342 3.3 Färdigvarulagrens utveckling 345 3.3.1 Inledning . . . . . 345 3.3.2 Aggregeradelagervärden . . . . . . . . 346 3.3.3 Förändringar i fárdigvarulagren För genomsnittsföre-

3.3.4 Konjunkturmönstret lör fárdigvarulager 353 3.3.5 Lagerkvoter för färdigvarulagren 357 3.3.6 Sammanfattning . . . . . . 359 3.4 Insatsvarulagrens och totallagrens utveckling 359 3.4.1 Inledning . . . . . . . 359 3.4.2 Insatsvarulagrens utveckling 360 3.4.3 Totallagrens utveckling 364 3.4.4 Sammanfattning 369 3.5 Sysselsättningsutveckling 369 3.5.1 Inledning . . . . . . . . . . . 369 3.5.2 Utvecklingen för aggregatet . . . . . . . . . 370 3.5.3 Sysselsättningsutvecklingen för genomsnittslöretaget 371 3.5.4 Sammanfattning 374 3.6 Företagens lönsamhetsutveckling 374 3.6.1 Inledning . . . . . . . 374 3.6.2 Räntabiliteten på totalt kapital 374 3.6.3 Räntabiliteten på eget kapital 375 3.6.4 Sammanfattning 379

4 Sammanfattning 381

306 Bilaga 6

1 Inledning

1.1 Bakgrund

År 1972 infördes för första gången ett statligt bidrag till företag som ökade sin lagerhållning (lagerstöd). Bidraget syftade till att stimulera Företagen till att producera på lager under en period av vikande efterfrågan. Det kan ses som ett sätt att kompensera företag för de ökade kostnader som kunde antas följa av ökad lagerhållning. Genom lagerproduktionen skulle företagens beredskap inför en kommande konjunkturuppgång öka. Även sysselsättningen skulle kunna hållas på en högre nivå än vad som annars skulle bli fallet. Lagerstöd utgick med 20 procent av lagerökningen av egenproducerade hel- och halvfabrikat under det räkenskapsår som avslutades före den 1/3 1973. 1 de flesta företag sammanföll således stödperioden med kalenderåret 1972. Som villkor för stöd skulle företaget upprätthålla samma sysselsättning under stödperioden som den som gällde den 1/1l 1971. Vid tillämpningen av detta villkor kom dock s. k. naturlig avgång att accepteras. Den l/ 1 1975 återinfördes lagerstödet för trävaruföretag. Den l/7 1975 utvidgades stödet till att omfatta samtliga industribranscher. l bägge fallen sattes stödperioden till ett år och förlängdes sedermera med ett halvt år. Företag som ej erhöll stöd under 1975 kunde i stället erhålla stöd under kalenderåret 1976. Visst stöd för fortsatt lagerhållning under 1977 kunde även erhållas. Liksom vid 1972 års stöd utgick bidrag med 20 procent av lagerökningen under stödperioden av egenproducerade hel- och halvfabrikat. Vid beräkningen av stödberättigad lagerökning skulle dock -till skillnad från 1972 års stöd - den inventerade lagerökningen justeras med hänsyn till inträffade prisförändringar (delflatering). Villkoret om oförändrad sysselsättning under stödperioden korn vidare att i princip tillämpas strikt - naturlig avgång accepterades ej om stöd skulle utgå. Lagerstödet berörde således bl. a. företagets lagerhållning, dess lönsamhet och dess sysselsättning. Frågan om stödets effekter i dessa avseenden utgör den första utgångspunkten för föreliggande studie. Den andra utgångspunkten är önskemålet att empiriskt registrera - beskriva - effekter av lagerstödet som komplement till teoretiska analyser (jfr exempelvis bilaga 4 till föreliggande betänkande). Den tredje utgångspunkten är att den empiriska analysen främst skall göras på företagsnivå som komplement till analyser på aggregerad nivå (jfr exempelvis bilagorna 2 och 5). Därmed kan beskrivningen göras med hjälp av bl. a. genomsnittsvärden. Samtidigt kan beskrivningen göras så att den - till skillnad från analyser av aggregerade värden -

Bilaga 6 307

inte domineras av ett förhållandevis litet antal stora företag. Bakgrunden till den andra och den tredje utgångspunkten är en databank som byggts upp inom Ekonomiska Forskningsinstitutet (EFI) vid Handelshögskolan i Stockholm. Banken innehåller finansiella data för perioden 1966 och framåt för i princip samtliga svenska industriföretag av viss storlek (jfr avsnitt 1.4). Den har i första hand konstruerats för historiska analyser av företagens kapitaltillväxt, kapitalstruktur och räntabilitet Dess tillkomst har emellertid även möjliggjort studier av exempelvis lagerstödets effekter enligt föreliggande rapport.

1.2 Syfte och analysmetodik

Studien syftar till att belysa följande huvudfrågor:

1. Innebar lagerstödet att lagret av varor för vilka stöd erhölls, dvs. bearbetade varor(egentillverkade hel- och halvfabrikat), blev större än vad det skulle ha blivit om stöd ej erhållits? Frågan kan även formuleras på följande sätt: Medförde lagerstödet en extra-ordinär lagerhållning av bearbetade varor?

2. Åtföljdes en extraordinärt stor lagerhållning av (dvs. produktion av)

bearbetade varor av extraordinärt stora inköp av insatsvaror, indikerande att stödet därmed fick indirekta positiva effekter i leverantörsledet? 3. Innebar lagerstödet att sysselsättningen i företaget utvecklades mer positivt än vad den skulle ha gjort om stöd ej erhållits? 4. Utgjorde lagerstödet en tillräcklig kompensation för en extraordinär lagerhållning så att lönsamhetsutvecklingen med lagerstöd blev densamma som om stöd ej utgått (och någon extraordinär lagerhållning ej genomförts)? Avsikten är således att belysa ovanstående frågor, ej att besvara dem. Den valda analysansatsen innebär att slutsatser av kausalitetskaraktär ej kan dras (jfr avsnitt 1.5). Avsikten är endast att beskriva utvecklingen av företagens lagerhållning, sysselsättning och lönsamhet för att ge underlag för hypoteser l Databanken har först om stödets betydelse. Analysmetodiken kan beskrivas på följande sätt: - utnyttjats i en studie av Bertmar & Molin. “ka- 1. Samtliga frågor skall belysas genom att jämföra företag som erhöll pitaltillväxt. kapitalstrukstöd. Den första tur och räntabilitet, lagerstöd med företag som ej erhöll gruppen företag EFI, Stockholm 1977. betecknas stödföretag och den senare kontrollföretag? ?Klassifrceringen grun- 2. Samtliga frågor skall belysas genom att jämföra utvecklingen under das alltså på vilka företag lagerstödsperioden med utvecklingen under angränsande perioder. På detta som erhöll stöd, ej på sätt kan utfallet vilka som ansökte om för lagerstödsperioden sättas in i ett konjunkturmönster. stöd. Det var dock Beträffande 1972 års lagerstöd omfattar beskrivningen perioder både före och mycket få företag som efter lagerstödsperioden. För 1975/76 års lagerstöd har ej data för perioder ansökte men som ej efter lagerstödsperioden kunnat erhållas. erhöll stöd. Grunddata om vilka företag som 3. Analysen grundas uteslutande på årsvisa finansiella data, dvs. på data som erhöll stöd har hämtats kunnat hämtas från EFlzs databank. från AMS.

308 Bilaga 6

4. Frågorna skall belysas med hjälp av alternativa mått. Beskrivningens validitet som underlag för formulering av hypoteser torde därmed öka.

5. Med undantag för några redovisningar av aggregerade värden gäller genomgående, att beskrivningen görs med hjälp av genomsnitts- och spridninsvärden. Redan den omständigheten, att beskrivningen grundas på årsvisa finansiella data motiverar stor försiktighet vid valet av statistiska analystekniker.

1.3 Undersökningens genomförande

Arbetet med föreliggande studie utfördes under periodenjuli 1978. 1974-juli Under denna tid redovisades undersökningsresultat löpande for utredningen. Merparten av arbetet utfördes under periodens senare del eftersom en analys av 1975/76 års stöd inkluderades i studien som komplement till analysen av 1972 års stöd. Tyngdpunkten i detta arbete kom att ligga under perioden maj-juli 1978. Detta orsakades av önskemålet att uppgifter för 1976 skulle omfattas av studien. Dessa kunde ej göras tillgängliga förrän under maj 1978. Det kan ej uteslutas att den tidspress som karakteriserat arbetet under dess senare del inverkat menligt på möjligheterna för en läsare att tillgodogöra sig undersökningsresultaten. Tidspressen har vidare erfordrat en väl strukturerad undersökningsansats och teknik for redovisning av undersökningsresultaten. Det har ej funnits utrymme för en mer flexibel undersökningsstrategi, för jämförelser med andra empiriska studier av lagerinvesteringar eller för detaljerade analyser av enskilda företag. För studien värdefulla insatser har utförts av lngrid Ekenäs, Magnus Forssblad, Alberto lzquerdo, Siv Kretz, Mats-Olof Ljungkvist och Karin

Åkerman, EFI samt Ulla Ekholm, AMS. Karin Åkerman har ansvarat för den

databank som utnyttjats och för det kontrollarbete av primärmaterialet som erfordrats. Hon har även bistått vid konstruktionen av diagram m. m. Tillsammans med Mats-OlofLjungkvist har hon lämnat värdefulla synpunkter på olika arbetsmanuskript. Magnus Forssblad har ansvarat for studiens system- och programmeringsarbete. Ingrid Ekenäs har ansvarat för utskriften av åtskilliga manuskript. Stundtals har därvid även Siv Kretz medverkat. Alberto lzquerdo har ritat rapportens diagram. Ulla Ekholm har bistått vid preciseringar av urval och sammanställningar av statistiska uppgifter. Det är nämnda personers insatser som möjliggjort studiens omfattning vid givna tidsrestriktioner.

1.4 Urval och data Se bl. a. lagerstöd l, DSA 1975:6. I anslutning till beskrivningen av de olika skall vi lagerstödsperioderna redovisa vilka företag som ingår i stöd- respektive kontrollgrupperna. För att 2Databankens innehåll beskrivs närmare i Bert- beskrivningen skall avse samma företag samtliga studerade år gäller allmänt, mar & Molin, 0p.cit., att företag som ej ingår i EFl:s databank samtliga aktuella år ej studeras. kapitel 6. Beträffande databankens innehåll gäller följande?

Bilaga 6 309

Studieobjektet är aktiebolaget, dvs. den juridiska personen. Uppgifter för koncerner eller för arbetsställen, divisioner etc. ingår ej. Vi kommer att utnyttja begreppet “företag” som synonym till ”aktiebolag”. Databanken omfattar i princip samtliga företag inom näringarna ”Gruvor och mineralbrott” (SNI 2) och Tillverkningsindustri (SNI 3) med fler än 200 anställda och/eller mer än 20 miljoner kronor i balansomslutning (1970 års prisnivå). Databanken omfattar därmed den dominerande delen av aggregatet för nämnda näringar. Exempelvis svarade Företagen för ca 80 % av det sammanlagda lagervärdet. Databanken omfattar perioden fr. 0. m. 1966 (vissa företag fr. o. m. 1963). Den uppdateras årligen. Vid tidpunkten för författandet av föreliggande rapport omfattar banken perioden t. 0. m. 1976. Databanken innehåller i första hand balans- och resultaträkningsuppgifter. Balans- och resultaträkningarna är av likartad kvalitet för alla företag och för alla år. Vid datainsamlingen har särskild vikt lagts vid kartläggningen av reserver i tillgångar och skulder. Exempelvis har planvärden på maskiner och inventarier beräknats med hjälp av investeringsuppgifter fr. o. m. 1953. Lagerreserver har likaså preciserats för alla företag och alla år. Merparten av uppgifterna har efter särskilt tillstånd från företagen hämtats från Statistiska Centralbyråns (SCB) ñnansstatistik. Dessutom har andra externa (utanför företaget) datakällor utnyttjats, exempelvis årsredovisningar och publikationen Svenska Aktiebolag Genom att jämföra på dessa sätt insamlade data med en standardiserad balans- och resultaträkningsmall har en “restpost” av saknade uppgifter preciserats - unik för varje företag.

Restposten har därefter insamlats med hjälp av företagsspecifika enkäter?

Primärmaterialet är sekretesskyddat. Balans- och resultaträkningarna är således av likartad kvalitet for alla företag och för alla år. Deras specifikationsgrad motsvarar dagens bästa redovisningspraxis sådan den formuleras i exempelvis Föreningen Auktoriserade Revisorers (FAR) rekommendationer? Primärmaterialet har underkastats ett omfattande kontrollarbete. För det första har SCB kontrollerat erhållna uppgifter - bl. a. med hjälp av årsredovisningar. SCB har även utfört kontroller av summeringskaraktär och rimlighetskontroller. För det andra har det totala primärmaterialet kontrollerats inom EFI. Även arbetet inom EFI har varit av varierande karaktär, från enkla “debet-kredit*kontroller till kontroller av räkenskapstekniskt komplicerade händelser (exempelvis fusioner; dylika har ej påverkat beskrivningsmåtten). Tonvikten vid kontrollarl Publikationen utges betet har lagts vid sådant som kunde förutsättas ha betydelse vid mätning av årligen av P. A. Nordkapitaltillväxt, kapitalstruktur och räntabilitet. Hit hör exempelvis uppgifter- stedt & Söners Förlag. na om inventerade lagervärden, vilka således kontrollerats på ett flertal sätt. 2För en redogörelse för Däremot har ej uppdelningen i lagerkomponenter(färdigvarulager, produkter behandlingen av fusioi arbete och råvarulager) kontrollerats på annat sätt än genom summerings- ner, arrendeförhållanden, kontroller med anledning av föreliggande studie. brutna alternativt förändrade räkenskapsår etc., se Bertmar & Molin,

1.5 Typer av slutsatser op.cit., kapitel 6.

35e exempelvis FAR:s Mot bakgrund av avsnitten 1.2 och 1.4 ser vi det som angeläget att något för 1977. årspublikation

utveckla vilka typer av slutsatser som studien kan ge möjlighet till. Åtskilliga rekommendation nr l.

310 Bilaga 6

omständigheter motiverar den ambitionsnivå som formulerades i avsnitt 1.2, nämligen att studien endast syftar till att ge ett underlag för hypoteser om några effekter av lagerstödet. Allmänt gäller att studien kan karakteriseras som att “söka där det är möjligt att leta snarare än där man med visshet kan finna svaren. Studien styrs således av tillgängligheten till EFl:s databank. Denna ansats kan förvisso kritiseras. En mer ändamålsenlig undersökningsansats hade måhända varit att exempelvis via enkäter och/eller intervjuer studera de enskilda företagens beslutsfattande Fördelen med den valda ansatsen ligger i dess praktiska fördelar. Studien kan utnyttja redan insamlad redovisningsinformation av hög kvalitet. Informationen är lagrad på dator, vilket i hög grad underlättar databearbetningsarbetet. Studien kan således genomföras förhållandevis snabbt och i termer som kan förväntas vara relevanta i en analys av effekter av lagerstöd. En annan fördel med utnyttjandet av EFl:s databank ligger i att en väsentlig del av aggregatet kan beskrivas. Ett par viktiga begränsningar i möjligheterna att dra slutsatser som följer av ett utnyttjande av redovisningsinformation enligt EFl:s databank bör framhållas. Den första gäller studieobjektet juridisk person. I många fall detta gäller särskilt 1972 års stöd - kunde företag erhålla lagerstöd för enskilda arbetsställen. Den sammanlagda lagerhållningen för företaget behövde således ej öka för att stöd skulle utgå. Ett studium av den juridiska personen kan då bli missvisande. Många företag ingår dessutom i koncerner. Man kan inte utesluta att lagerhållningen i enskilda företag inom en koncern påverkats av koncernens beslutsfattande trots att det enskilda företaget (aktiebolaget) erhållit lagerstöd. Den andra begränsningen gäller redovisningsinformationen som sådan. Den avser utfall, ej planer. Den innehåller således exempelvis ej uppgifter om ursprungligen - före beslut om lagerstöd planerad lagerhållning under stödperioden. Det sistnämnda är inte minst viktigt vid tolkningen av eventuella skillnader mellan stödföretag och kontrollföretag. Huvudmotivet för jämförelserna mellan stödföretag och kontrollföretag är att de senare skall tjäna som riktmärke“. Beträffande lagerinvesteringarna (huvudfrågorna 1 och 2) är tanken, att utvecklingen under lagerstödsperioden skulle ha varit likartad för de både grupperna om stöd ej utgått och att stödet därmed kom att utgöra det dominerande skälet till eventuella skillnader mellan grupperna. Det finns emellertid här skäl att observera vilka förutsättningar denna tanke bygger på. Det kan då vara ändamålsenligt att dela upp den registrerade - dvs. faktiska lagerinvesteringen i olika komponenter enligt följande:

Ursprungligen planerad lagerinvestering + Lagerinvestering på grund av ändrade planer med anledning av lagerstödet

+- Övriga ursprungligen ej planerade lagerinvesteringar

lEn dylik ansats prövas av Delander & Suzuki, = Faktisk lagerinvestering universitetsñlialen i Växjö, beträffande 1972 års Huvudfrågorna 1 och 2 rör alltså den andra delkomponenten. Frågorna gäller lagerstöd. Någon rapport om lagerstödet medförde ändrat beteende beträffande lagerinvesteringarna. har ännu ej publicerats. Som underlag utnyttjas uppgifter om faktiska lagerinvesteringar. Förutsätt-

Bilaga 6 31 1

ningen för att skillnader mellan stöd- och kontrollföretag vad gäller de faktiska lagerinvesteringarna skall utgöra en valid indikation på lagerinvesteringar till följd av lagerstödet är för det första att övriga ursprungligen ej planerade lagerinvesteringar var likartade för stöd- och kontrollföretagen. Med övriga ursprungligen ej planerade lagerinvesteringar menas då investeringar som ej förutsågs enligt uppgjorda planer(budgets) för stödperioden och som ej genomfördes med anledning av lagerstödet. Denna delkomponent kan alltså ses som en slumpfaktor. Under vissa förutsättningar (exempelvis lika branschfördelning, storleksfördelning, konjunkturutveckling etc.) kan det antas att slumpfaktorns fördelning hade likartat utseende för stöd- och kontrollgrupperna. Eventuella skillnader mellan grupperna skulle då ej sammanhänga med storleken på övriga ursprungligen ej planerade lagerinvesteringar. Den andra förutsättningen för att uppgifter om faktiska lagerinvesteringar skall utgöra en valid grund för att indikera förekomsten av lagerinvesteringar till följd av lagerstödet är att fördelningen för de ursprungligen planerade lagerinvesteringarna är likartad för stöd- och kontrollgrupperna. En dylik förutsättning kan ifrågasättas. Detta kan illustreras om man antar att de ursprungligen planerade lagerinvesteringarna (mätt i relativa tal) för stöd- och kontrollgrupperna sammantagna var normalfördelade och att fördelningen även omfattade lagerreduktioner. Mot bakgrund av lönsamheten av att utnyttja lagerstöd vid olika planer beträffande lagerinvesteringarnas storlek (jfr bilaga 4) kan man förvänta att förhållandevis få företag som ursprungligen planerade att reducera lagren ansökte om lagerstöd Fördelningen för delgruppen stödföretag beträffande ursprungligen planerade lagerinvesteringar skulle då bli något skev “åt höger” medan fördelningen för kontrollföretagen skulle bli något skev “åt vänster”. Man skulle således kunna förvänta att de ursprungligen planerade - och därmed de faktiska lagerinvesteringarna genomsnittligt sett var större under stödperioden för gruppen stödföretag än för gruppen kontrollföretag. Därmed skulle en analys av skillnaderna mellan företagsgrupperna ej endast indikera förekomsten av lagerinvesteringar med anledning av lagerstödet utan även skillnader ifråga om ursprungliga investeringsplaner. Motsvarande uppdelning i delkomponenter kan göras av den registrerade sysselsättningsförändringen (huvudfråga 3). Man kan därvid förvänta skillnader mellan stöd- och kontrollforetag vad gäller ursprungligen planerade sysselsättningsförändringar. Enligt kungörelserna om lagerstöd? skulle stöd utgå till företag som hade svårigheter att bibehålla sysselsättningen på viss nivå. Om denna avsikt med stödet återspeglades hos de företag som ansökte om stöd kan man förvänta att sysselsättningsförändringen i stödföretagen skulle ha blivit mer negativ (mindre positiv) än i kontrollföretagen om stöd ej utgått. Mot denna bakgrund kan eventuella skillnader mellan företagsgrupl Vid sidan om ursprungligen planerade lagerinvesteringar finns åtskilliga andra faktorer som kan påverka benägenheten att söka lagerstöd. Hit hör inkuranskostnader, lagringstider, finansiella resurser och restriktioner, m. m. (jfr bilaga 4 till föreliggande betänkande). Självfallet kan skillnader härvidlag föreligga mellan stöd- och kontrollföretag. Dylika skillnader är dock ej intressanta för föreliggande diskussion. De kommer att uppmärksammas i den empiriska analysen. ?SFS 1971:1249, SFS 1975:475 och SFS 1976:1053.

312 Bilaga 6

perna inte antas uteslutande bero på ändrade sysselsättningsplaner med anledning av lagerstödet. Det finns alltså skäl att ej reservationslöst tolka eventuell skillnader mellan stöd- och kontrollföretag som indikationer på effekter av lagerstödet. Skillnaderna bör främst ses som ett komplement till resultaten av övriga analyser. Det blir beskrivningarnas mångfald som får bilda underlag för hypoteser snarare än enstaka beskrivningstekniker. Ytterligare en konsekvens av ett utnyttjande av finansiella data enligt EFl:s databank är att primärmaterialet redovisas i nominella termer (löpande priser). Beskrivningen kommer därför främst att ske i nominella termer. Det är uppenbart att en beskrivning i reala termer skulle ge andra mätvärden. Analysen kommer därför i första hand att koncentreras till skillnader mellan och mellan - som sådana. Det kan grupper tidsperioder ej till mätvärdena dock självfallet ej uteslutas, att prisförändringarnas betydelse för beskrivningen kan variera på ett sådant sätt, att även en analys av dylika skillnader skulle föranleda andra slutsatser om den utfördes i reala termer i stället för i nominella l avsnitt 1.4 lämnade vi en kort redovisning av det omfattande kontrollarbete som primärmaterialet underkastats inom SCB och EF l. Vi konstaterade att uppgifterna om varulagrets uppdelning på delkomponenter dock endast kontrollerats med hjälp av summeringskontroller. I det följande kommer ett flertal av de utnyttjade variablerna att definieras utifrån dessa delkomponenter. Det finns därför skäl att närmare uppmärksamma de reliabilitetsproblem som är förknippade härmed. Primäruppgifterna är hämtade från SCB:s finansstatistik. Utnyttjade blanketter skiljer mellan lagerkomponenterna färdiga varor, produkter i arbete och råmaterial. Både ingående och utgående värden skall anges, uppskattade enligt samma

värderings- och klassificeringsgrunder. Åtskilliga omständigheter kan dock

påverka tillförlitligheten i lämnade uppgifter. För det första överensstämmer den önskade differentieringen måhända ej alltid med den som är bruklig i det enskilda företaget. Det kan exempelvis vara svårt för företaget att skilja mellan fárdigvarulager och produkter i arbete. För det andra kan företagets redovisningssystem vara så utformat, att det ej utan väsentligt arbete är möjligt att precisera önskade uppgifter - även om den önskade indelningen är rimlig ur företagets synvinkel. För det tredje innebär all uppgiftsinsamling att företagets resurser tas i anspråk. Om dessa är begränsade prioriteras de måhända för uppgifter som snabbt kan redovisas och som lätt kan kontrolleras, exempelvis årsredovisningsuppgifter. Uppgifter som kräver väsentligt merarbete - och som dessutom uppgiftslämnaren förväntar vara svåra att kontrollera - Det är inte uteslutet ges lägre prioritet. att skattningar görs. Nämnda reliabilitetsproblem bör således särskilt uppmärksammas när det gäller uppgifterna om lagrets delkomponenter. De är dock relevanta även för övriga uppgifter. Slutligen bör påpekas, att studiens begränsning till företag som omfattas av EFI:s databank innebär, att redovisade slutsatser ej rör industriföretagen i

Vid analysen av 1975/76 års stöd (kapitel 3) kommer vi i vissa fall att utnyttja både nominella och prisjusterade värden.

Bilaga 6 313

allmänhet utan de företag som omfattas av databanken. Som skall framgå nedan (avsnitt 1.6) studeras dock i princip samtliga företag i EFl:s databank inom viss bransch varför en väsentlig del av aggregatet inkluderas i beskrivningen (jfr avsnitt 1.4). Sammanfattningsvis finns det alltså skäl till stor försiktighet när slutsatser skall dras utifrån den gjorda beskrivningen. Den valda analystekniken med jämförelser mellan stödföretag och kontrollföretag, mellan stödperioder och andra perioder, mellan olika mått som belyser samma huvudfråga samt mellan spridningsmått och centralmått torde dock möjliggöra formulering av hypoteser rörande lagerstödets effekter i de i syftesformuleringen angivna avseendena.

1.6 Utgångspunkter för val av stöd- och kontrollföretag

l kapitel 2 och 3 skall vi redogöra för vilka företag som ingår i grupperna stödoch kontrollföretag vid analysen av 1972 års respektive 1975/76 års stöd. Låt oss dock dessförinnan redovisa de allmänna utgångspunkterna för urvalet. Beträffande stödföretagen gäller därvid att så många företag som möjligt skall inkluderas. Därmed kan en så stor andel av aggregatet som möjligt studeras, vilket kan anses ha ett egenvärde. Beträffande urvalet av kontrollföretag framhölls i föregående avsnitt, att de bör vara så lika stödföretagen som möjligt för att lagerstödet skall kunna förväntas utgöra en väsentlig förklaringsfaktor till skillnaderna mellan grupperna. Denna ambition är svår att uppnå redan av det skälet, att

stödföretagen båda stödperioderna utgjorde en mycket heterogen grupp. De

inkluderade stora företag ingående i multinationella koncerner liksom små företag med verksamhet på någon enstaka ort, börsbolag och fåmansbolag, exportinriktade företag liksom hemmamarknadsinriktade, vertikalt liksom horisontellt integrerade företag, etc. Det är uppenbart att kriterier för hur lika skall operationaliseras blir svåra att precisera. Vi har valt att utnyttja företagets branschtillhörighet som kriterium. Vår förväntan är att vi därmed kan konstruera kontrollgrupper som är mer “lika” stödgrupperna än om något annat av praktiskt tillgängliga kriterier utnyttjats. Valet av branschtillhörighet som kriterium kan emellertid även motiveras av det allmänintresse som kan tilldelas branschvisa analyser. Som skall framgå i det följande kan detta allmänintresse formuleras i termer av hur utvecklingen var för stödföretagen inom viss bransch jämförda med övriga företag inom samma bransch. Detta innebär att vi som kontrollföretag i princip valt att studera samtliga icke-stödföretag inom viss bransch (givet att företaget omfattas av EF1:s databank). Principen skulle emellertid kunna medföra, att validiteten i beskrivningen menligt skulle kunna påverkas av att branschfördelningen för stödföretag vore en annan än för kontrollgruppen. Detta problem kommer att diskuteras i anslutning till urvalet för respektive delanalys.

314 Bilaga 6

1.7 Typer av mått och tolkningar av dessa

Som skall framgå i det följande disponeras analysen av 1972 års stöd på likartat sätt som analysen av 1975/76 års stöd. Samtidigt disponeras analysen av de olika huvudfrågorna på likartade sätt. Det kan därför vara praktiskt, att inledningsvis redogöra för vilka typer av mått som skall utnyttjas och att exemplifiera under vilka omständigheter som visst mått ger underlag för hypoteser om effekter av lagerstödet. Exemplifieringen görs med avseende på den första huvudfrågan (förekomsten av extraordinär ökning av lagren av bearbetade varor i stödföretagen under stödperioden). De tre första huvudfrågorna skall belysas med hjälp av följande typer av mått:

1. Aggregerade uppgifter. Dessa syftar till att visa storleksordningen på de lagerinvesteringar, sysselsättningsförändringar, etc. som studerade företag sammantagna svarade för. Dessa kan jämföras med uppgifter för samtliga industriföretag. Exempel: Om de aggregerade lagervärdena ökade förhållandevis mer för stödföretagen än för kontrollföretagen under stödperioden alternativt - beträffande stödföretagen - mer under stödperioden än under andra likartade konjunkturfaser ges underlag för hypotesen om en extraordinär lagerökning i stödföretagen sammantagna under stödperioden.

2. Relativ (procentuell) förändring för respektive företag. Här åsyftas exempelvis lagrets tillväxttakt (dvs. lagerinvesteringen uttryckt i procent). Exempel på måttets utnyttjande: Om lagerökningen i stödföretagen var extraordinär under stödperioden borde tillväxttakten genomsnittligt sett vara större än för kontrollföretagen och större än under andra likartade konjunkturfaser.

3. Andelen företag med ökad respektive minskad lagerhållning (sysselsättning). Exempel på måttets utnyttjande: Om andelen företag med ökad lagerhållning under stödperioden var större bland stödföretagen än bland kontrollföretagen och större än under likartade konjunkturfaser kan materialet tolkas till förmån för hypotesen om en genomsnittligt sett extra-ordinär lagerökning i stödföretagen under stödperioden.

Utöver ovanstående mått som utnyttjas för samtliga av de tre forsta huvudfrågorna skall speciella mått utnyttjas, nämligen följande:

4. Lagerkvoter för att belysa de två första huvudfrågorna. Med lagerkvot menas ett lagervärde satt i relation till en omsättningssumma.

5. Relationen mellan löner och vinster. Måttet utnyttjas i första hand för att belysa den tredje huvudfrågan (sysselsättningsutvecklingen) men är även relevant för den fjärde (lönsamhetsutvecklingen).

Beträffande den fjärde huvudfrågan skall den i första hand belysas med hjälp av uppgifter om

Bilaga 6 315

6. Räntabilitet på totalt kapital.

7. Räntabilitet på eget kapital.

l samband med räntabilitetsanalysen skall även företagens finansiella struktur diskuteras.

1.8 Rapportens disposition

Kapitel 2 behandlar effekter av 1972 års lagerstöd. Beskrivningen disponeras på det sätt som framgick av syftesbeskrivningen. Först behandlas frågan om lagerstödet medfört extraordinär lagerhållning (avsnitt 2.3). Därefter diskuteras effekter i leverantörsledet (avsnitt 2.4), effekter på sysselsättningen (avsnitt 2.5) samt lönsamhetsutvecklingen (avsnitt 2.6). Kapitlet avslutas med en sammanfattning (avsnitt 2.7). Kapitel 3 behandlar effekter av 1975/76 års stöd. Kapitlet disponeras på samma sätt som kapitel 2. 1 åtskilliga avseenden har dock analysen av 1975/ 76 års stöd gjorts mer utförlig än analysen av 1972 års stöd. Huvudskälet till detta är att lagerstödet då hade väsentligt större omfattning (både mätt i kronor och i antal städföretag). Rapporten avslutas med en sammanfattande diskussion (kapitel 4). För att reducera rapportens volym begränsar vi redovisningen till medianvärdena for samtliga studerade stöd- respektive kontrollforetag. Medianvärden för olika branscher liksom kvartilvärden redovisas ej. Eventuella skillnader mellan branschgrupper skall dock påpekas i analysen. Detsamma gäller eventuella fall då en analys av kvartilvärden skulle bidra till att nyansera beskrivningen. När inget annat sägs gäller alltså att en indelning av 1 Kvartilvärden liksom materialet i branscher respektive ett utnyttjande av kvartilvärden som värden för olika brankomplement till medianvärden ej förändrar de slutsatser som dras utifrån scher kan erhållas efter beskrivningen. förfrågan hos författaren.

3 l 6 Bilaga 6

2 Effekter av 1972 års

lagerstöd

2.1 Inledning

Föreliggande kapitel behandlar effekter av 1972 års lagerstöd. Beskrivningen sammanfaller i väsentliga delar med den redovisning som tidigare lämnats för

lagerstödsutredningens räkning* om lagerstödz kunde stöd utgå till industriföretag med Enligt kungörelsen 20 % av den lagerökning avseende egentillverkade hel- eller halvfabrikat som som avslutades närmast före den l mars ägde rum under det räkenskapsår 1973. Detta räkenskapsår kallar vi fortsättningsvis för 1972.3 Förutsättningen var att sysselsättningen under lagerstödsperioden vidmakthölls på minst samma nivå som den l/ll l97l. 130 milj. kronor utbetalades i lagerstödf* Den lagerökning som Knappt berättigade till stöd uppgick till drygt 640 milj. kronor. Merparten av stödet, nämligen 85 %. utbetalades till företag inom branscherna trävaruindustri, samt Verkstadsindustri. l Lagerstöd I. DsA massa- och pappersindustri, järn- och stålindustri 1975:6. bilaga 2. Stödets storlek varierade väsentligt mellan olika företag. Detta gäller såväl mätt som dess andel av stödets_ absoluta storlek som dess relativa,exempelvis ?SFS 1971:1249. totalt lagervärde eller som procent av omsättningen, totalt kapital eller antalet anställda. l enstaka fall var stödet så litet att det är tveksamt om företaget 3 Behandlingen av brutna borde betraktas som städföretag. Detta utgör ytterligare en begränsning i räkenskapsår framgår av Bertmar & Molin. möjligheterna att dra slutsatser utifrån den följande beskrivningen (jfr avsnitt op. cit.. kapitel 6. 1.5).

4 Källa: AMS.

5Jfr avsnitt 1.4. 2.2 Urval och analysperiod

6 Vid tidpunkten för Med hänsyn till att lagerstöd i första hand utgick till företag inom branscherna produktionen av förelig- trävaruindustri, massa- och pappersindustri, järn- och stålindustri samt gande bilaga saknas upp- Av de företag som Verkstadsindustri begränsas analysen till dessa branscher. gifter för fyra företag för - - inom nämnda branscher ingår i EFI:s databank5 erhöll 39 företag åren 1973 och framåt. Skälet till detta är att lagerstöd. Av dessa ingår 35 företag i EFI:s databank samtliga studerade år (jfr företagen ännu ej lämnat nedan).° Dessa utgör gruppen stödlöretag i den följande beskrivningen. EFI tillstånd att utnyttja Nämnda ett lagerstöd på ca 80 miljoner kronor(för företag erhöll tillsammans SCB:s linansstatistik för en lagerökning på ca 400 miljoner kronor). Företagen svarade därmed for dessa år. 61 % av det totala lagerstödet under 1972 respektive 72 % av stödet till 7 branscher.7 Branschklassifnceringen företag inom nämnda är gjord för år 1972. lnom alla studerade branscher utom verkstadsindustrin var antalet

Bilaga 6 317

studerade Företag som erhöll stöd få. Vi väljer därför att sammanföra nämnda branscher till en branschgrupp, betecknad “trä, papper, stål”. Detta kan även motiveras av att det ñnns stora likheter mellan dessa branscher vad gäller konjunkturförlopp och i vilken fas av Förädlingskedjan som Företagen verkar. Mot bakgrund av ovanstående kan de 35 stödföretagen indelas i två grupper. trä-. papper- och stålföretag (19 företag) och verkstadsföretag (16 företag). Allmänt gäller att slutsatser utifrån beskrivningen endast avser studerade företag -ej industriföretag i allmänhet* Det gör det, som tidigare framhållits (avsnitt 1.6). önskvärt, att beskrivningen kan omfatta så många Företag som möjligt. Mot denna bakgrund har vi som kontrollföretag beträffande branschgruppen trä-. papper- och stålföretag valt att studera samtliga Företag inom nämnda branscher som ingåri EF1:s databank samtliga studerade år och som ej erhöll 1agerstöd.dvs. 50 Företag. Beträffande verkstadsföretagen har vi tvingats till ett mer begränsat urval vad gäller kontrollföretagen. Antalet verkstadsföretag som ingår i EF1:s databank är ca 160. När analysen av 1972 års lagerstöd påbörjades (under 1974) var primärmaterialet ej bearbetat på sådant sätt att dator kunde utnyttjas som hjälpmedel vid beskrivningen. Med hänsyn till disponibla personella resurser måste därför antalet studerade Företag begränsas. Vi valde att begränsa antalet kontrollföretag bland verkstadsföretagen. l stället för att studera drygt 140 verkstadsföretag som ej erhöll lagerstöd valde vi att studera 16 slumpmässigt valda Företag. dvs. lika många som antalet stödFöretag? Mot bakgrund av ovanstående kan urvalet av Företag sammanfattas på följande sätt (antal företag):3