Omsorger om vissa handikappade

Ur KB:s samlingar

Digitaliserad år 2013

Märk/nåra

Wmwzmaøm

WWW*

ømmaüaønåákagøapäe,

NmWWW

møwø_

W

ê* a???

Statens offentliga utredningar

?âätââi 1981:27 §9 Socialdepartementet

om vissa

Omsorger handikappade

Sammanfattning

Betänkande av

Qmsorgskommittén

Stockholm 1981

Omslag Ingalill Tengvall Jemström Offsettryck AB

ISBN 91-38-06313-1 ISSN O375-25OX Minab, Surte 1981

lnnehâH

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5

Sammanfattning

vissa . . . . . . . . . . . . . 49

Lag om handikappomsorger

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 55

Specialmotivering

. . . . . . . . . . 83

Omsorgskommitténs sammansättning

Sammanfattning

Värt betänkande handlar om särskilda omsorger om människor med vissa handikapp-flerhandikappade, barndomspsy-

kotiska och psykiskt utvecklingsstörda Det handlar också

om samordning av habiliteringsinsatserna för handikappade barn och ungdomar. Regeringens uppdrag till oss i dessa frågor har lämnats i

direktiv (Dir 1977:89). Tilläggsdirektiv (Dir 1980:08) har

utfärdats om begävningshandikappade föräldrar och deras

barn (bil. I).

Förslagen i stort Vi anser att de samhällsorgan, som ger service och stöd till

medborgarna i allmänhet när det gäller socialvärd, undervis-

ning, bostäder, sjukvård osv., också har skyldighet att göra sina insatser tillgängliga för handikappade. Förutsättningarna för detta bör vara större under 1980-taIet än när nu om insatser för handikappade kom till.

gällande lagstiftning

Större krav kan därför ställas på kommuner och statliga organ för att alla skall kunna deltaga i samhället på ett likvärdigt sätt. Trots detta kan de personer vår utredning handlar om, i särskilda fall behöva extra stödinsatser, dvs. plusinsatser. Vi kallar dessa plusinsatser särskilda omsorger. i 1 l betänkandet an-

Den som får särskilda omsorger är därmed inte undantagen

vänder vi oss i regel från någon sen/ice som samhället erbjuder medborgarna i 3 av begreppen utveckallmänhet. lingsstörning och utnär vi de y Landstingen skall enligt vårt vara huvudman för vecklingsstörd

förslag

avser psykisk utvecksärskilda omsorgerna. Inom landstingen skall en habi/ite- a “ lingsstörning och ringsnämnd fullgöra uppgifterna. Dessa uppgifter anges i en psykiskt utvecklings-

särskild lag, lagen om vissa handikappomsorger, LHO. Denna störd.

Å

6 Sammanfattning

lag ersätter omsorgslag, omsorgsstadga och elevhemslag. De särskilda omsorgerna skall stå öppna för alla handikap-

barn och ungdomar. De skall även stå till förfogande för

pade vuxna som är utvecklingsstörda eller barndomspsykotiska, följaktligen även de flerhandikappade som också är utvecklingsstörda eller barndomspsykotiska.

Enligt en bestämmelse i LHO skall handikappade som

behöver stöd och hjälp i sin livsföring ha rätt tillsärskilda omsorger, om hans behov inte tillgodoses på annat sätt. Den handikappade skall genom de särskilda omsorgerna tillförsäkras rimliga levnadsvillkor. Föräldrar till handikappade barn bör tidigt och kontinuerligt få stöd, information och utbildning. De skall också enligt våra förslag kunna få hjälp till avlösning i värd och tillsyn. Inom de särskilda omsorgerna skall det finnas grupphem för de handikappade som behöver en kollektiv bostad. Grupphemmen kommer successivt att ersätta nuvarande specialsjukhus, elevhem i internatform och vårdhem. Beträffande särskolan föreslår vi att denna med bibehållande av sina särskilda pedagogiska resurser skall inlemmas i det allmänna skolväsendet. Särskolan får härigenom en primärkommunal huvudman. Särförskolan skall ingå i de primärkommunala barnomsorgerna. Barndomspsykotiska och utvecklingsstörda skall inom ramen för Komvux ha rätt till vuxenundervisning genom primärkommunens försorg. Ansvaret för handikappades fritid ligger på primärkommunerna. Men även landstingen skall medverka till att särskilt de som bor får del av fritids- och kulturutbudet. på grupphem Då dagens insatser för handikappade barn och ungdomar är splittrade föreslår vi en samordning genom en landstingskommunal habiliteringsorganisation. Uppgiften läggs på som insatser och sam-

habiliteringsnämnden, genom egna

verkan med sjukvård, skola och socialtjänst skall samordna de habiliterande åtgärderna för handikappade barn.

En serie av insatser krävs för att barndomspsykotiska och

utvecklingsstörda vuxna skall fä anställning på den reguljära arbetsmarknaden. Vi föreslår en väsentlig utökning av antalet inom Samhällsföretagsgruppen för dessa arbetsplatser handikappgrupper. Nuvarande dagcenter måste även

Sammanfattning 7

utvecklas. Det är då riktigt att handikappade ges möjlighet till sådan verksamhet på hemorten. Alla insatser för en handikappad skall utformas och genomföras i samförstånd med honom själv. De som behöver hjälp för detta kan få det genom vårdnadshavare eller annan närstående eller genom förmyndare, god man eller kontaktperson. Den nya lagstiftningen föreslås inte innehålla några bestämmelser om vård utan samtycke, vid sidan av de som

gäller enligt allmän lagstiftning.

En stor del av vårdpersonalen inom dagens omsorgsverksamhet saknar erforderlig utbildning. Det måste föranleda

satsningar för att öka antalet utbildningsplatser. Vi föreslår

därför inrättande av en tvåårig vårdutbildning inom gymna-

sieskolan samt specialkurser för dem som har yrkeserfarenhet.

Princip/ella utgångspunkter (317 Utgångspunkt för vår utredning är att vårt samhälle utgör en gemenskap som omfattar alla. Var och en skall ha rätt till bostad, arbete, meningsfull fritid, privatliv och till kontakter med andra. En gemenskap som inte omfattar alla blir torftigare och fattigare. Därför är det ett gemensamt intresse att alla kan vara med. Skador och sjukdomar som har bestående effekt kan utestänga människor från delaktighet och gemenskap - ett hand/kapp uppstår. Men handikappet kan minskas eller undanröjas genom förändringar i miljö och verksamhet. Huvudregeln blir att miljö och verksamhet måste anpassas sä att de blir allmänt Ansvaret för detta åvilar i

tillgängliga.

princip den som ansvarar för miljön eller bedriver verksamheten. Ibland kan hindren för deltagande vara definitiva. Då fordras särskilda åtgärder för att rätten till skall

delaktighet kunna förverkligas. 1

sammanfattningen om är av betänkandet sker

Principen norma//sering grundläggande för insatser

inom i det följande kapitelhandikappområdet. Den innebär att åtgärder skall vis med kapitalhänvidtagas för att handikappade skall få en livssituation som visning inom parenöverensstämmer med andra människors. tes.

8 Sammanfattning

Ett viktigt led i normaliseringen är principen om

integrering.

Den innebär att handikappade skall delta i samhället tillsammans med och på samma villkor som andra människor. För

att förverkliga detta kan det ofta behövas både materiellt och

personellt stöd. Handikappade möter hinder på en rad olika områden. Brister finns i skolan, i bostaden, i utemiljön, på fritiden och inom arbetslivet. av för att

Planeringen åtgärder avhjälpa

brister måste ske utifrån en helhetssyn, dvs. skall tas hänsyn till att det kan vara på flera områden som den handikappade eller dennes anhöriga möter svårigheter. Ett exempel på detta är att stödåtgärder för arbete och ofta sysselsättning har samband med behov av åtgärder för bostad och fritid. Handikappade är- precis som alla andra - unika individer. Detta måste ge anledning till av samhällets

/ncfvidua/isering

åtgärder då insatserna måste svara mot människornas verkliga behov. Det måste också finnas för kontinuitet garanti i omsorgerna. Den hjälp och service som finns i dag skall också finnas så

länge behov föreligger. Vetskapen om detta

utgör en trygghet både för den handikappade och hans närstående. l allt arbete med människor är det att den enskildes viktigt integritet upprätthålls och skyddas. Handikappades kunskaper och erfarenheter har i likhet med andra människors ett värde för samhällets funktion och Dessa tas till

utveckling.

vara genom handikappades möjligheter till med/nf/ytande. Särskilt väsentligt är att handikappade finns med i planering och genomförande av insatser för handikappade. Stöd- och serviceinsatserna för handikappade skall vara lätta att nå och fria från krångliga regler. Närhetskravet får dock inte drivas så långt att det överflyglar andra mål. viktiga Huvudregeln måste vara att insatserna skall finnas på den ort där den handikappade bor.

Personkretsen (4)

De särskilda omsorgerna skall stå öppna för alla handikappade barn och ungdomar samt vuxna som är barndomspsykotiska eller utvecklingsstörda. l denna personkrets ingår

Sammanfattning 9

och som är

även barndomspsykotiska utvecklingsstörda

flerhandikappade samt vissa andra handikappade. att de särskilda skall ställas till För alla gäller omsorgerna för den enskilda människan i den mån hon förfogande

behöver dem och inte på grund av att handikappet ingår

under någon viss diagnos. När vi talar om avser vi de människor

utvecklingsstörda

1967 års är tillämplig pä. Enligt denna lag

som omsorgslag

skall sociala och - när det gäller medicinska, psykologiska,

- indikationer sam-

barn och ungdomar pedagogiska vägas

man för att utvecklingsstörning skall anses föreligga. Med barn vi barn vars psykoser har

psykotiska avser

debuterat under de tidiga barnaåren dvs. före förpuberteten.

kan få konsekvenser även upp i ungdoms-

Sådana psykoser och vuxenåren. Vi anser därför, att människor, som har lidit av barn också som och vuxna skall psykos som ungdomar kunna få särskilda omsorger. Vi föreslår att barn som handikappgrupp

psykotiska

benämns barndomspsykotiska. Termen avser då barn, ungoch vars debuterat i barnaåren och domar vuxna, psykos

som sedan har effekt upp genom åren.

använder vi som beteckning för Begreppet f/erhandikapp en kombination av skador och sjukdomar som tillsammans

blir svåra för en individ. För att flerhandikappade speciellt skall kunna få särskilda omsorger, skall ett av handikappen

vara eller barndomspsykos.

utvecklingsstörning

När det vilka andra som skall kunna få gäller handikappade del av särskilda har vi ställt upp fyra kriterier: omsorger, - 1 Vi använder inteloch bestående intellektuell funktionsnedsätt-

betydande

lektuell funktions-

ning,1

nedsättning och - ålder, dvs. mellan 17 och 65 år, yrkesverksam begåvningshandikapp - behov av särskilda i första hand samordnade omsorger, besom synonyma och sociala stödinsatser,

pedagogiska, psykologiska grepp när vi söker

- för individen att ta emot eller att avstå från för det frivillighet ge uttryck särskilda specifika och gemenomsorger. samma för handikapsvarar redan idag för insatser åt de handikap- Landstingen pade inom personbarn och som kan bli aktuella för särskilda kretsen för vår utredpade ungdomar Vi avser då det ansvar som ligger på landstingen ning. omsorger.

1 0 Sammanfattning

enligt omsorgslag, elevhemslag och sjukvärdslag (§ 3) samt

den service

landstingen byggt upp för fysiskt handikappade,

hörselskadade och synskadade. För vuxna innebär personkretsen för särskilda omsorger att ansvaret vidgas något. Detta är dock i stort enbart en formell eftersom det vidgning, rör sig om grupper som sin

landstingen genom sjukvård rent

faktiskt redan tagit på sig ansvar för. För övriga handikappade och då också flerhandikappade,

som inte är utvecklingsstörda eller barndomsspsykotiska,

anser vi att det erforderliga stödet är garanterat genom samhällets social-, sjukvärds- och Vi föreslår

skollagstiftning.

dock att med en bestämmel-

socialtjänstlagen kompletteras

se som ger ett tydligt uttryck för primärkommunernas ansvar för bostad och omvårdnad åt människor med sam-

daglig

mansatta eller annars svärartade handikapp.

Åren om vi således anser att den allmänna lagstiftningen

ger erforderligt stöd för övriga handikappade, betyder det inte att vi anser att de i realiteten får stöd. l

tillräckligt själva

verket återstår mycket att inom hela göra handikappområdet.

Bostad och service (5.2 och 6.2)

lnte minst under 1970-talet har synsättet på handikappades bostadssituation förändrats. Det har skett i en riktning som vi vill förstärka med våra

förslag.

De syftar dels till en av små bostadsenheter

uppbyggnad

och social service, dels till en fortsatt av stora avveckling institutioner. Det har stor betydelse att föräldrar till handikappade barn i tidigt skede får tillgång till en god första information, stödi

krisbearbetning, fortlöpande information, föräldrautbi/dning

och kompletterande utbildning. Dessa insatser bör kombineras med stödformer som medhjälp i vård och samt tillsyn korttidsvárd. Allt stöd bör anpassas efter individuella behov och ha sin utgångspunkt i samhällets allmänna stöd till föräldrar. Det skall göras Det kan i en del fall

lättillgängligt. behöva

kompletteras. Ett exempel på detta är den allmänna föräl-

Sammanfattning 1 1

som föräldrar till handikappade barn skall drautbi/dningen kunna delta i samma villkor som andra föräldrar. Den pä behöver kompletteras genom inriktning på handikappet och under former som medför att föräldrarna kan träffa andra i

liknande situation. Vi föreslår att habiliteringsnämnden sva-

rar för att en sådan kompletterande utbildning kommer till stånd. Vi föreslår också att en beredskap för god första information och omfattar de många personalkategorier byggs upp som är berörda. Ansvaret för denna skall ävila habiliteringsnämnden genom dess organisation för samordnad habilite- Genom den bör också anhöriga vid behov få tillgång till ring. kristerapi. För den fortlöpande informationen är det väsentligt att varje har en särskild befattningshavare att vända sig till inom familj de distriktslag vi föreslår. På motsvarande sätt föreslår vi psykologiska stödformer för vuxna handikappade och deras anhöriga. Beträffande praktiska stödformer utgår vi från ett nära samarbete mellan primärkommunens socialtjänst och landstingens särskilda omsorger. Vi ser det naturligt att socialtjänsten genom sitt ansvarför

alla handikappade ger avlösningshjä/p (medhjälp i värd och

till med handikappade barn, ungdomar och tillsyn) familjer

vuxna. Avlösningshjälpen måste få en individuell anpassning, kunna erbjudas med regelbundenhet och få kvalitet bl. a. av personalen. Vi föreslår vid mycket genom fortbildning krävande situationer en utökad form av hjälp i värd och tillsyn genom personlig vårdare åt den handikappade. skall även kunna erbjuda

Landstingens habiliteringsnämnd

korttidsvård för handikappade barn, ungdomar och vuxna. Det bör ske i korttidshem med samma kvalitetskrav som för

grupphem, eller genom korttidsvård i avlösningsfamiljer (för

barn och För vuxna kan korttidsvård erbjudas i

ungdom).

gästrum i något grupphem. Med dessa stödformer kan flera handikappade barn och få att växa i sin familj eller i annat ungdomar möjlighet upp enskilt hem. Vi föreslår också att landstingen svarar för av annat enskilt hem, ger dessa behörigt stöd anskaffning

W frå”

1 2 Sammanfattning

och utövar tillsyn över dem. Det stora flertalet handikappade barn och ungdomar, däribland även svårt handikappade, bor i sina föräldrahem. Det finns också de som bor i familjehem eller annat enskilt hem. Det är viktigt att den primärkommunala socialtjänsten ger sådan omvårdnad att handikappade barn och ungdomar kan växa upp i familj. Ett svårt handikapp får i inte vara sig enda skäl för till

flyttning grupphem.

De kollektiva bostadsformer som kan behövas för handikappade barn, ungdomar och vuxna betecknar vi grupphem. De kommer successivt att ersätta specialsjukhus, vårdhem, vissa och elevhem i

inackorderingshem internatform. Vi

knyter särskilda kvalitetskrav till beteckningen grupphem men förutsätter individuella variationer i stöd och sen/ice. Som kvalitetskrav kan nämnas att skall i grupphem ligga

ordinär bostadsbebyggelse och kunna ett stadigva-

utgöra rande hem. Helst bör inte fler än bo i sådana fyra personer

hem. Stor vikt skall läggas vid gruppens l

sammansättning. de flesta fall är det en fördel om de som bor i grupphemmet har skiftande behov av stöd och service. Man måste vid

personalplanering ta hänsyn till att de boende skall kunna få

välja fritids- och kulturutbud. Vi anser inte att det är att vissa fâr

lämpligt grupphem karaktär av behandlingshem för tillfällig vård eller att de helt

präglas av medicinsk värd. Behov av t. ex. psykologiska insatser eller medicinsk omsorg måste kunna självfallet tillgodoses. Men detta bör ske genom konsultfunktioner och genom att närpersonalen har en som mot-

grundutbildning

svarar situationens krav. Särskilda personella och materiella resurser skall kunna tillföras grupphemmet för att ge service ät handikappade vars stödbehov förändras t. ex. genom åldrande eller akuta sociala komplikationer. Vid mera uttalade medicinska vårdbehov stär naturligtvis landstingets sjukvårdsresurser till förfogande. Vi har i utredningen beskrivit aweck/ingen av de stora institutionerna och betonar

tillsynsmyndighetens betydelse

för att dokumentera och sprida erfarenheter om avvecklingsprocesser. Vi föreslår bl. a. att huvudmannen skall upprätta

Sammanfattning 1 3

detaljerade planer för avveckling av institutioner och uppbyggnad av grupphem och service. Specialsjukhusens avveckling bör vara slutförd inom en efter ikraftträdandet av LHO - samma mål femårsperiod gäller vårdhem och elevhem i internatform för barn. Vârdhem för vuxna kan ta längre tid att avveckla. Under en första femårsperiod bör det emellertid vara möjligt att avveckla 20 % av nuvarande platsantal. Erfarenheter från denna avveckling bör kunna ge erfarenheter för nästkommande femårsperiod. Lokala förhållanden kommer att vägleda vid prioriteringar, men vi föreslår att stora institutioner i första hand avvecklas. Det nära sambandet med kommunal service har tidigare

betonats. Denna spelar en avgörande roll för att handikap-

pade inom vår personkrets skall kunna få enskild bostad. l vissa fall bör primärkommunens insatser genom socialtjänsten kunna kompletteras med särskilda omsorger.

Undervisning (5.3 och 6.5) Vår utredning avser undervisningen av barndomspsykotiska och och i första hand den som meddelas

utvecklingsstörda

inom särskolan. Utredningen omfattar emellertid också

undervisningssituationen för vuxna.

Förskolan för handikappade barn har som för andra barn både sociala och motiv. Handikappade barn

pedagogiska

behöver social gemenskap för sin utveckling samtidigt som de behöver en undervisning som är anpassad till deras behov och förutsättningar. Ett ytterligare skäl för förskolvistelsen är att föräldrarna kan behöva avlösning i sin vårduppgift. Vi vill emellertid lägga stor vikt vid det handikappade barnets behov av specialpedagogik. Individuell integrering i vanlig förskola bör bli den huvudsakliga organisationsformen i framtiden. l särskilda fall kan anledning finnas till grupper med enbart handikappade barn. Dessa bör då finnas i samma byggnad som andra grupper förskolgrupper. Utvecklingen av den individuella integreringen leder natur-

Iigt till att särskolans förskola gär upp i den primärkommu-

1 4 Sammanfattning

nala barnomsorgen. Denna omfattar redan i stor utsträck-

ning daghemsverksamheten för utvecklingsstörda barn. På detta sätt blir både särskolans förskola och daghem enligt

omsorgslagen överflödiga som självständiga omsorgsfor-

mer. De kan därför formellt gå upp i den allmänna förskolverksamheten enligt socialtjänstlagen. Kommunerna blir då huvudman för förskolan för alla barn. Vi föreslår också att särskolan i övrigt inlemmas i det allmänna skolväsendet genom att huvudmannaskapet går över till kommunerna. Detta ser vi som ett naturligt steg då kommunerna har ansvar för praktiskt taget alla andra barns och ungdomars

undervisning. Den lokalintegrering, som kunnat ske av sär-

skolan i det allmänna skolväsendet, bekräftar också att

segregerade undervisningsformer är obehövliga. Men över-

förandet till kommunerna måste ske med bibehållande av de insatser, resurser och den särskilda pedagogik som finns inom dagens särskola. Särskolans resursnivå kan enligt vår mening garanteras av en rad faktorer - särskolans lärare och skolledare med in i den följer allmänna skolan och får där i princip samma arbetsuppgifter som de har i dag. - till länsskolnämnderna och sva-

särskolcheferna går över

rar där för tillsyn av och stöd till unden/isningen av

barndomspsykotiska och utvecklingsstörda,

- normtalen för av klasser och bibehålinrättande grupper les. Detta blir speciellt betydelsefullt för beräkningen av statsbidrag till särskolan inom det allmänna skolväsendet, - och skolöverstyrelsen länsskolnämnderna utövar tillsyn, - individuell planering av undervisningen förelås ske genom lärare, elev och föräldrar i samråd.

För klassundervisning bör särsko/omráden organiseras,

omfattande en eller flera kommuner. Samverkan mellan . kommunerna bör regleras genom avtal. En av de samverkande kommunerna bör ansvara för I

särskolundervisningen.

värdkommunens ansvar ligger att svara för initiering, plane-

1 5 Sammanfattn/ng

ring och drift av särskola. Tidpunkten för överförandet av särskolan till primärkommunalt huvudmannaskap bör kunna variera frän län till län i takt med lokala förutsättningar. Det bör därför ankomma på kommunerna inom resp. län och berörda landsting att bestämma när överförandet skall ske. Reformen bör dock vara genomförd i hela landet inom en tidsrymd av tre år från LHO:s ikraftträdande. Vi föreslår att statsbidrag bör till kommunerna efter utgå nuvarande normer för klasser och grupper inom särskolan, men på nivå (procentuell) som gäller för grund- och gymnasieskolan. För resterande kostnader för särskolan förordar vi

förhandlingar mellan kommuner, landsting och staten så att

kommunerna fullt ut kompenseras för sina nya åtaganden. lnordnandet av särskolan i det allmänna skolväsendet får till konsekvens att allmän med av oss

skollagstiftning några

förslagna kompletteringar bör reglera skolgången för barn-

domspsykotiska och elever. utvecklingsstörda Särskolplikten som f. n. kan gälla upp till 21 (23) års ålder,

bör ersättas av vanlig skolplikt (7-16 år). Också inskrivningen i särskolan bör överensstämma med i det inskrivning allmänna skolväsendet. En följd av att vanlig skolplikt införes för särskolans elever är att grundsärsko/an och trän/ngssko/an blir nioåriga mot

dagens tioåriga. Vi föreslår att den minskade tiden kompen-

seras av ett års förlängning inom yrkesskolan. Alla elever i

särskolan skall ha rätt till undervisning i 13-14 år - dvs.

samma tid som f. n. i särskolan. Det innebär att särskoleleverna ges rätt till gymnasieskola.

Beträffande den särskilda undervisningen vill vi understryka

att den bör begränsas. Så många elever som bör i möjligt stället komma med i klass- eller gruppundervisning. De elever som får särskild bör dock få sådan i den

unden/isning omfattning de behöver. Den bör alltså ej schablonmässigt

begränsas till exempelvis fem Iektionstimmar per vecka. särskolans yrkesskola bör i överensstämmelse med termi-

nologin för yrkesutbildningen för andra elever benämnas

gymnasieskola. Gymnasieskolan får då linjerför yrkesutbildning, yrkesträning och

verksamhetsträning. Speciellt yrkes-

1 6 Sammanfattning

utbildningen kan integreras med branschinriktade linjer inom

gymnasieskolan.

Särsko/ans i form av samordnad spespecia/undervisning och bör bibehållas i nuvarande cialundervisning specialklass Däremot bör en kvalitativ upprustning ske för att omfattning.

tillgodose syn-, hörsel- och talskadade utvecklingsstörda

elever som i allt mindre utsträckning kommer till de statliga Vi föreslår också en avveckling av specialspecialskolorna. särsko/orna till förmån för insatser på elevernas hemorter.

Vuxna barndomspsykotiska och utvecklingsstörda har

vår större behov än andra av vuxenstudier. De enligt mening

har i sämre än andra vad gäller kunskaper regel utgångsläge

och mera möjligheter att vidmakthålla begränsade spontant kunskaper och färdigheter. Vi vill därför understryka betydelsen av vuxenstudier vid och inom studieförbund. Vi förutsätter att sådan folkhögskolor verksamhet kan i minst nuvarande omfattning. De fortgå olika bidragen till undervisning och boendekostnader vid folkhögskolorna får därför inte minska.

och utvecklingsstörda, som har svä-

Barndomspsykotiska att undervisas i grupp med andra, bör få undervisrigheter ning i vuxensärskola inom kommunal vuxenundervisning. Denna skolform skall också undervisning åt vuxna som ge

undervisning motsvarande

behöver särskol-

grundläggande

formerna för barn och Ö Detta bör vara en lagfäst

ungdomar.

för denna som för andra i samhället. Vi möjlighet grupp att detta i för den

föreslår regleras gällande författning

kommunala vuxenundervisningen. Merparten av yrkesunför vuxna bör dock tillgodoses inom arbetsmarkden/isningen nadsutb//dningen. Det är också viktigt att dessa undervisningsformer planeras sä att de harmonierar med de särskilda omsorgerna.

Studiecirklar får exempelvis inte ersätta dagcenterverksam-

men däremot sådan. Det utesluter dock inte het, komplettera studiecirklar under Samarbete måste finnas mellan

dagtid.

arbetsmarknadsutbildning, vuxensärskoomsorgsformerna, studieförbund och För att åstadkomma

la, folkhögskolor.

detta bör ta initiativ till planerings-

omsorgshuvudmannen

samråd.

Sammanfattning 1 7

Fritid och kultur (5.4 och 6.4) Fritids- och kulturverksamhet kan vara rikt varierad. Erfarenheterna har visat att fritidsaktiviteter kan erbjuda en gemensom av principer om normalisering och skap gör verklighet integrering. har mer än andra behov av särskilda Handikappade för att få till fritids- och kulturutbudet. Detta åtgärder tillgång har uppmärksammats både av samhället och frivilliga organisationer. barn, ungdomar och vuxna är dock fortfa- Många

rande utestängda.

Kommunen har ett ansvar för meningsfull fritid åt alla. Självfallet gäller detta också för handikappade. Landstingets skall i sin tur svara för att de som bor på

habiliteringsnämnd

får del av ett för dem lämpat fritids- och kulturutgrupphem bud. Det bör i första hand ske genom utnyttjande av det kommunala fritidsutbudet på orten. Ibland räcker inte detta utan nämnden måste ordna kompletterande insatser vid sina I särskilda fall bör även svårt handikappade som grupphem. bor hemma kunna delta i en sådan aktivitet. Ett nära samarbete mellan landsting och kommun beträf-

fande fritidsverksamhet för handikappade är betydelsefullt.

Ett sådant samarbete underlättas av att särskilda befattansvar för dessa frågor inom resp. förvaltningshavare ges ning.

Vi har vidare betonat att habiliteringsnämnden bör ta ett

ansvarför kunskapsförmedling om handikappades situation. Det kan ske genom insatser av den egna fritidspersonalen, för samordnad habilitering och personalen organisationen vid grupphem. Vi anser att kommunala fritidshem kan spela en stor roll för handikappade barn och ungdomar och förutsätter en fortsatt av denna verksamhet. Handikappades behov bör utbyggnad särskilt beaktas. Bl. a. bör man medge en höjd åldersgräns efter individuell prövning samt finna former för fritidsaktiviteter för äldre tonåringar. Här behövs ett utvecklingsarbete genom samverkan mellan kommun, handikapporganisationer och landstingets fritidspersonal. Vi behandlar även behov av lov- och semesteraktiviteter

1 8 Sammanfattning

och betonar vikten av samarbete mellan olika instanser som kan stöd och verksamhet för handikappade och erbjuda deras anhöriga. Vi bedömer att de insatser som studieförbund, andra kulturförmedlare och handikapporganisationer (lokalt och centralt) svarar för inom fritidsområdet har ett stort värde. Utvecklingen har också påverkats positivt av de konsulenttjänster som finns inom vissa studieförbund och handikapp- Det att liknande

organisationer. är önskvärt tjänster ordnas

inom andra centrala organisationer för att understödja kulturaktiviteter för handikappade. Ett viktigt stöd är också att fritids- och kulturfrågor belyses inom utbildningen av all personal i samhällets handikappomsorg.

Andra stödinsatser, hjälpmedel för barn och vuxna (5,5 och 6.7) Lekoteken erbjuder stödinsatser för barn och gränsar i vissa till Deras pedago-

stycken barnhjälpmedelsverksamheten. giska och Iekrådgivning/utläning till handikapparådgivning

de barn med speciella behov bör knytas till landstingens habiliteringsorganisation. Den allmänna lekrådgivningen anser vi däremot bör utvecklas vidare inom primärkommunerna. Landstingen ansvarar för att handikappade kostnadsfritt erhåller hjälpmedel som de behöver för den dagliga livsfö- För denna verksamhet får landstingen ersättning från ringen. staten. hjälpmedelsverksamhet är i sin nuva- Landstingens rande form relativt och har hittills företrädesvis varit ung inriktad vuxna och med fysiska pä normalbegåvade personer

handikapp, t. ex. hörselskada, rörelsehinder, synskada.

Med hjälpmedel för handikappade avses vanligtvis hjälpmedel för att fysiska handikapp och ge den kompensera

enskilde en högre grad av självständighet. De flesta hjälp-

medel av denna typ är utformade för vuxna normalbegåvade

människor. De personer som ingår i vår utrednings personkrets behöver hjälpmedel som är särskilt anpassade efter ålder - -

begåvningsnivâ flerhandikapp.

Sammanfattning 1 9

Handikappinstitutet har ansvar för hjälpmedelsfrägorna. Vi

föreslår att särskild vikt läggs vid att

- utveckla för barn och hjälpmedel ungdomar - utarbeta för av

hjälpmedel kompensation begåvningshan-

dikapp (särskilt kommunikationshinder) utarbeta metoder för träning att använda hjälpmedel anpassa hjälpmedel till den enskilde. Den kanske största svårigheten för flertalet utvecklingsstörda är att meddela sig med andra. l dag finns vissa metodersom Blissmetoden - och tekniska apparater för kommunika-

tion. Åtskilliga lösningar bör kunna utvecklas och anpassas

till utvecklingsstördas behov. Vi anser att utveckling av

hjälpmedel för att underlätta kommunikation för begåvningshandikappade bör prioriteras och att Handikappinstitutet har huvudansvaret för detta. Det kommer att innebära behov av forsknings- och utvecklingsinsatser.

Landstingens habi/iteringsorganisation (5,6)

(barn och ungdomar)

insatserna för handikappade barn och ungdomar är fördelade på skola, socialtjänst, sjukvård m. fl. De behöver i vissa fall

samordnas och ibland t. o. m. kompletteras. Det behövs

b/usresurser. Många handikappade barn och ungdomar och deras anhöriga har svårt att komma fram till och få del av de resurser som finns hos olika huvudmän. Dessutom kan de ha behov av extra stöd, ett skyddsnät, utöver ordinarie service. Vi anser att den habiliteringsorganisation, som vi föreslår, bör kunna bli detta skyddsnät. Vi förslår därför en samordnad /andstingskommuna/ habiliteringsorganisat/on som skall omfatta de handikappade barn

och inom landstingsområdet som behöver särskilt

ungdomar

stöd och service och inte kan få det genom kommunernas

eller landstingets ordinarie serviceutbud. Vi anser att habili-

skall ledas av en nämnd teringsverksamheten politisk habi/iteringsnämnden. Det bör ligga inom nämndens ansvarsområde att samverka med andra verksamhetsfält såsom

20 Sammanfattning

sjukvården, skolan, socialtjänsten och statlig undervisning för barn och ungdomar. Verksamheten bör organiseras dels i ett centralt lag, dels i två eller flera

distriktslag. Ett första steg för att förverkliga modellen är en samman-

slagning av befintliga Iandstingsorganisationer främst för

utvecklingsstörda resp. rörelsehindrade eller eljest fysiskt handikappade barn och ungdomar. Även andra resurser inom

landstingets verksamhet som naturligt hör hemma i en

habiliteringsorganisation bör knytas dit, exempelvis resurser

för habilitering av synskadade barn. En sammanslagning måste innebära - att redan resultat bibehålls och vidareutvecklas uppnådda för alla grupper som omfattas av sammanslagningen, - att ytterligare resurser styrs till i dag eftersatta omräden, - att parallella habiIiteringsorganisationer inte skall leva vid sidan av varandra annat än under en kort övergångstid. För den habiliteringsverksamhet som inom en samordryms

nad landstingskommunal habiliteringsorganisation har vi

uppställt som mål att den bl. a. skall - alla sätt och stimulera det på stödja handikappade barnet och främja dess utveckling under hela uppväxttiden -

påverka samhällsplaneringen så att de brister i samhället

som i dag finns minskas eller undanröjs genom förändringar i miljön och verksamheten - åstadkomma en individen genom lagarbete allsidig syn på och familjens situation - den tillgodose handikappades behov och erbjuda samlad service av hög kvalitet - för barnet och dess skapa trygghet familj genom att personliga kontakter skapas mellan dem och den personal som lämnar service

I vâr diskussionspromemoria (Ds S 1979:12), Förslag om

samordnad habilitering, har vi gjort en uppskattning av anta/et handikappade barn och ungdomar i åldern 0-1 9 år. Vi har där i en särskild bilaga beskrivit olika

skador/sjukdomar,

deras frekvens, följder och behov av hjälpinsatser.

Sammanfattn/ng- 21

Kartläggningen visar att ett stort antal barn och ungdomar får den service de behöver genom i huvudsak medicinska insatser. Av dessa barn kommer förmodligen ett fåtal att ha behov av den samordning och de plusinsatser som vi föreslår. Det enskilda barnets eller familjens behov av stödinsatser måste dock vara - inte en medicinsk avgörande diagnos. Vi har i våra överväganden funnit 20 år vara en rimlig övre gräns för habiliteringsorganisationens insatser för ungdomar. Men vi vill understryka att det är en åldersgräns som bör anpassas till den enskildes behov och förutsättningar. Vissa yttranden över vår diskussionspromemoria tar upp frågan om vuxenhabil/tering som en nödvändig fortsättning för ett relativt stort antal handikappade. Vi instämmer i detta och föreslår att regeringen tillsätter en särskild utredning om att på motsvarande sätt samordna olika rehabiliterings- och habiliteringsinsatser för vuxna. Målet- att omfatta alla handikappade barn och ungdomari

behov av habiliteringsorganisationens stöd - kan knappast

nås enbart genom en sammanslagning av dagens resurser

eller en samordning av insatserna. En av serviceinvidgning

satserna fâr ske efter hand som organisationen tillförs ytterligare resurser. Härigenom bör man kunna undvika att parallella organisationer byggs upp under 80-talet och kunna

prioritera de barn och ungdomar som har störst behov av

landstingsorganisationens insatser.

De psykotiska barnen har, utöver barnpsykiatriska klinikers

insatser, behov av habiIiteringsorganisationens resurser för

t. ex. familjestöd. Vi föreslår att dessa barn och ungdomar,

utan dröjsmål inlemmas i landstingets habiliteringsorganisa-

tion. Habiliteringsnämnden - som vi förutsätter skall ha det samlade politiska ansvaret för handikappfrägorna inom - bör sina för att landstingsområdet utnyttja kunskaper påverka planeringen av samhällsresurserna i länet, så att de blir bättre anpassade till handikappade barns och ungdomars behov. Habiliteringsorganisationen skall som förut nämnts indelas i - ett centralt och två eller flera

arbetslag lag

distriktslag. l lagen bör ingå befattningshavare som repre-

22 Sammanfattning

senterar psykologiska, sociala, medicinska och pedagogiska kompetensområden. Vi har räknat med att varje lag bör omfatta 5-10 personer för att kunna stödja handikappade

barn och deras familjer. Varken organisatoriskt eller lokal-

mässigt bör lagen knytas till sjukhus eller sjukhusområde. Distrikts/agens uppgifter omfattar grundläggande diagnostik eller kompletterande sådan, bedömning av behandlingsbehov, behandling och/eller förmedling av behandlingsinsatser. TiII uppgifterna hör också information till och utbildning av föräldrar och personal. Lagen skall också påverka att sina insatser så att de svarar mot myndigheter anpassa barns och ungdomars behov. Lagen mäste finna naturliga samarbetsformer med socialtjänst, skola och primärvård liksom med statliga* konsulentorganisationer för handikappade barn, försäkringskassa och arbetsförmedling. De skall ge stöd och service till barn och personal vid de grupphem eller motsvarande som finns inom distriktet och också hålla kontakt med de barn som finns på specialskolorna. Ett av lagen, naturligast det som ligger på samma ort som Iänssjukhuset, förutsätts ha funktion både som distriktslag och centra/t lag. Detta skall då planera, driva, utveckla och utvärdera habiliteringsverksamheten inom landstingsomrädet. Det bör också ha ett speciellt ansvar för de små udda grupper av handikappade barn som riskerar att, hamna vid

sidan för att de inte passar in i verksamheten. Det centrala

laget skall inte ses som överordnat distriktslagen.

Arbete/sysselsättning (63) Vi behandlar sysselsättningsfrågorna utifrån de allmänna målen för sysselsättningspolitiken och belyser förhållandet mellan dessa mål och de särskilda behov som föreligger hos

handikappade inom vår utrednings personkrets. De åtgärder

som vi med denna föreslår hänför sig till utgångspunkt följande områden - arbete den arbetsmarknaden, stöd och på reguljära bidragsformer

, Sammanfattning 2 3

- inom

arbete Samhällsföretagsgruppen, skyddat arbete

- verksamhet vid dagcenter.

Regu/jära arbetsmarknaden Vår har som mål allas rätt till arbete.

sysselsättningspolitik Denna målsättning är grundad på insikten om arbetets

betydelse för människan. Arbetet är viktigt för en god materiell försörjning. Men arbetet är också en av grundförutsättningarna för social gemenskap och självkänsla. Många handikappade har levt utanför samhället på segregerade institutioner. Arbete betyder för dem en möjlighet att bli accepterade som samhällsmedborgare både inför andra och inför sig själva. Vi menar att arbete ät alla måste bli en realitet även för dessa människor. Vår utredning omfattar den begâvningshandikappades hela livssituation med daglig verksamhet, bostad och fritid. En mycket viktig del av habiliteringen är dagverksamheten som för vissa är arbete, för andra dagcenterverksamhet. Det är därför nödvändigt att även beakta åtgärder inom arbetsmarknadspolitikens område. Vi föreslår inget radikalt nytt utan gör en genomgång av de åtgärder som finns i dag och föreslår en del förändringar. Vi måste i våra överväganden beakta hela kedjan av verksamhet med arbete på den reguljära arbetsmarknaden, i skyddat arbete och verksamhet vid dagcenter. Effekterna av att en utvecklingsstörd inte kommer ut på arbetsmarknaden eller i skyddat arbete blir att han/hon får behov av dagcenterverksamhet. En förutsättning för att kunna planera och sätta in stödåtgärder är att man känner till behoven. Många handikappade och särskilt de inom vår utrednings personkrets anmäler sig inte som arbetssökande vid arbetsförmedlingen. Vi föreslår en obligatorisk anmälan vid utgången av skolan. Vi föreslår också ett kontaktnät kring den handikappade för att bevaka till arbetsplacering, ekonomiska bidrag och möjligheterna stödformer. Vi vill här särskilt understryka arbetsförmedlingens ansvar. Det kontaktnät vi föreslår utgörs av

24 Sammanfattning

Kontaktperson på arbetsförmedlingen. Vi föreslår att någon

av arbetsvärdspersonalen vid dist-

arbetsförmedlingens

riktskontor får i uppdrag att i samarbete med skola och omsorgsverksamhet särskilt bevaka för

arbetsplacering

utvecklingsstörda och barndomspsykotiska. Särskilda syokonsu/enter. l vårt förslag att in lem ma sä rskolan i det kommunala skolväsendet ser vi det med naturligt

en omvandling av särskolans yrkesvalslärare till

syokonsulenter och därmed bli en del av Vi syoorganisationen. förutsätter att eleverna härigenom skall få samma stöd som i dag och dessutom hjälp med feriearbete och en fortsatt kontakt med

arbetsförmedlingen.

Arbetsanpassare. Vi föreslår särskilda arbetsanpassare inom vuxenverksamhetens

distriktslag. Arbetsanpassa-

ren bör delvis avlönas av AMS och vara arbetsförmedlingens förlängda arm inom omsorgsverksamheten.

Samordning av befintliga resurser. Vi vill att de

understryka arbetsmarknadspolitiska resurser som finns och som vi föreslår- både materiella och personella - måste komma även flerhandikappade till del. Dessa möter särskilt stora svårigheter på arbetsmarknaden.

Arbetsmarknadspo/itiska åtgärder Vi föreslår vissa av

förstärkningar befintliga arbetsmarknads-

politiska åtgärder för vuxna handikappade inom personkretsen för särskilda omsorger, bl. a.

utveckling av arbetstekniska hjälpmedel för att underlätta anpassningen av arbete för och

begävningshandikappade

andra som har

kommunikationssvârigheter, en förlängning av tiden för kontant

arbetsmarknadsstöd, KAS, till 300 dagar,

slopande av åldersgräns hos den handikappade för bidrag

till arbetsbiträde,

förhö/t /önebidrag oavsett ålder (90 % av totala lönekost-

naden vid

anställning). Nedsättning av lönebidraget bör

sedan ske successivt och individuellt.

Arbetsmarknadsverket har de senaste åren drivit tre försöks-

Sammanfattning 2 5

projekt som riktat sig speciellt till handikappade - intensifierad för

platsförmedling handikappade

- verksamhet riktad uppsökande till unga förtidspensionärer - fadderverksamhet.

Försöksverksamheten innehåller viktiga moment för handikappades arbetsplacering. Vi föreslår att den intensifierade platsförmedlingen fortsätter och att arbetsförmedlingarna ges förutsättningar för detta. Fadderverksamheten föreslår vi permanentas och den uppsökande verksamheten bland unga förtidspensionärer bör utökas i första hand till ytterligare ett par län. Arbetsmarknads/nst/tutet och särskilda arbetsmarknadsinstitut, Ami och Ami-S, är viktiga resurser för begåvningshandikappade. Vi är angelägna om att fler Ami-S fär kvalificerade resurser att ta emot flerhandikappade. Dessutom anser vi att de vanliga Ami i större utsträckning än i dag bör nyttjas för utvecklingsstörda och barndomspsykotiska och att bl. a. planeringsöverläggningar mellan Ami och habiliteringsnämnderna bör kunna åstadkomma detta. Trots de ytterligare åtgärder vi föreslagit är vi tveksamma

om detta är tillräckligt för att avsevärt förbättra situationen

på arbetsmarknaden för de handikappgrupper som vi lägger förslag om. Frågan om kvot/agst/ftning eller andra styrmedel har i olika sammanhang aktualiserats. Vi föreslår att regeringen i särskild ordning prövar om ytterligare åtgärder bör sättas in för att bereda handikappade arbete.

Skyddat arbete (63) Skyddat arbete är en arbetsmarknadspolitisk i

åtgärd syfte

att värna om handikappades rätt till arbete. Fr. o. m. den 1 januari 1980 arbete inom en samordnad

drivs skyddat

organisation Samhällsföretag. l förarbeten till den nya organisationen har det sagts att tyngdpunkten skall ligga på de sociala målen. Det innebär att den nya organisationen skall kunna erbjuda handikappade arbete på ett mera effektivt och generöst sätt än tidigare.

2 6 Sammanfattning

Skyddat arbete skall ses som en ersättning för ett arbete som den handikappade inte kunnat få på den reguljära arbetsmarknaden men också som ett led i en

yrkesmässig rehabilitering. Det skall därför bedrivas så att den handikap-

pade kan ta tillvara och så

långt möjligt förbättra sin arbetsförmåga. Verksamheten skall stärka den anställdes

möjligheter att ta steget över till ett arbete på den reguljära arbetsmarknaden. Endast omkring 1 % av de anställda inom Samhällsföretagsgruppen har under de senaste åren till den

återgått

reguljära arbetsmarknaden. Detta är tecken på ett kärvt arbetsmarknadsklimat för handikappade. Ökad

utplacering

är en fråga om metoder och resurser. Ansvaret i första ligger

hand på arbetsmarknadsverket, men Samhällsföretag måste

också ta sin del av ansvaret. Vi föreslår att arbetsmarknadsverket att för ges möjlighet de första sex månaderna efter det att en person lämnat en verkstad för skyddat arbete för annat arbete betala hela lönekostnaden på den nya arbetsplatsen. Först därefter bör

bidrag utgå enligt våra förslag till ändrade bestämmelser om

anställning med (90

Iönebidrag %, 75 %, 50 %, 50 %). Denna

möjlighet bör gälla pä försök i två år och avse gravt

handikappáde.

Vi har försökt bedöma behovet av arbete för skyddat och För att i första

utvecklingsstörda barndomspsykotiska.

hand nå en nivå över landet föreslår vi en omedelbar likvärdig utbyggnad sä att ytterligare 2 800 av dem kan beredas plats i skyddat arbete. För att sedan möta de kommande behoven hos de som fått förbättrad föreslärvi

unga yrkesutbildning på

sikt att 2 000

ytterligare utvecklingsstörda/barndomspsy-

kotiska bereds arbete inom

Samhällsföretagsgruppen.

Vi föreslår också ett utökat samarbete mellan dagcenter och

Samhällsföretagsgruppens verkstäder genom bl. a. pro-

duktionssamordning, introduktion, provanställning och del-

tidsanställning för att öka möjligheterna för personer från

dagcenter att få arbete vid verkstäderna.

Vi ser som en naturlig av

utveckling Samhällsföretags-

gruppens bildande att man förbättrar möjligheterna att ta emot gravt handikappade. I sådana åtgärder bör ingå möjlig-

Sammanfattning 2 7

heter till assistans, en till vissa delar förändrad

personell

och delvis andra arbetstekproduktion, nya verksamhetsfält niska hjälpmedel. Resultaten av en sådan är svåra att mäta. Vi ser satsning därför med intresse på det försök som Samhällsföretag för att ett socialt redovisningssystem att påbörjat skapa

jämföras med ett rent företagsekonomiskt.

Dagcenter (6,3)

är i den verksamhetsformen för Dagcenter dag huvudsakliga

måttligt och svårt utvecklingsstörda.

som år 1980 deltog i

Av de ca 12 000 utvecklingsstörda

fanns ca 7 000 vid fristående dagcen-

dagcenterverksamhet

ter fördelade 200 enheter. De övriga deltog i dagcenterpå Ca 4 000 i

verksamhet vid vårdhem. utvecklingsstörda

åldern 21-65 är saknar fortfarande varje form av verksamhet. varierar i storlek från 10 till 70 platser. Dagcenter Den som vi föreslår är en breddning och

dagcentermodell

av den som håller på att

fördjupning dagcenterverksamhet

håll i landet. Vi vill genom våra förslag utvecklas på många denna och närma handikappade till förstärka utveckling samhället. Riskerna för mäste undvikas. Kravet pä rätt till

segregation

arbete för handikappade måste kraftigt understrykas. Dagkan vara en för och en sluss ut

centerplacering utgångspunkt

till marknaden eller till skyddat arbete. Dagcentret öppna arbeta aktivt för en kontakt med

måste därför fördjupad

arbetslivet orten och därmed också med det omgivande

på samhället.

Vi därför fast vissa grundläggande mål för dagcen-

lägger terverksamheten:

- länen till Vi anser att dagverksamhesamhä//sde/tagande.

skall utformas så att den förutsättningar för ten ger att delta i arbetslivet och i andra aktiviteter handikappade och sociala situationer i samhället. Verksamheten skall till att förbättra de förmåga att klara syfta handikappades ställs i samhället och att förändra det av de krav som

samhället så att det blir mera tillgängligt. omgivande

2 8 Sammanfattning

Dagcentret blir en plats där vissa har sin grupper

huvudsakliga verksamhet. Men det är också den

naturliga samlingspunkten för personalen och externa arbetsgrupper till dagcentret. Där planeras det gemensamma utvecklingsarbetet. - fiätt

ti/l omsorg på hemorten. Vi anser att dagcenterverk-

samheten i likhet med andra omsorger skall så att planeras den handikappade får del av verksamhet på hemorten, dvs. inom den egna kommunen eller på lämpligt dagligt pendelavständ. - Rätt ti/l dagverksamhet för alla. Vi anser ocksâ att dagcenterverksamheten på en ort skall omfatta och för planeras alla inom vår som utrednings personkrets behöver den. Denna rätt är inte i

förverkligad dag.

Allt mäste för att underlätta för enskilda och göras grupper att förlägga delar av dagcenten/erksamheten till befintliga

arbetsplatser. Fackliga organisationer och anpassningsgrup-

per bör medverka till en sådan utveckling. Vi föreslår också en försöksverksamhet i tre âr med bidrag för arbetsspeciella tekniska hjälpmedel och/eller särskilda anordningar på arbetsplatsen vid långvarig praktik och utflyttade arbetsgrupper. Vi utgår frän att i stort

dagverksamheten har ett gruppin-

riktat arbetssätt som för att

ger förutsättning gruppmedlem-

marna stöder varandra så att de tillsammans når en självständighet som de inte skulle kunna få uppleva som enskilda personer. Metodik och innehåll måste anpassas också till dem som i dag inte deltar i dagcenterverksamhet, nämligen många

gravt utvecklingsstörda, barndomspsykotiska och vissa fler-

handikappade. Vi anser att en personlig assistent är för vissa

en grundförutsättning för

meningsfull dagcenterverksamhet. Dagcentren måste samarbeta med övrig omsorgsverk-

samhet, anhöriga/konta ktpersoner, skola, arbetsförmedling, Samhällsföretag, socialtjänst, fritids- och kulturförvaltning

och sjukvård m. m. För att dagcenterverksamheten skall bli anser meningsfull

Sammanfattning 2 9

vi det särskilt viktigt att understryka de handikappades möjligheter till inflytande över innehåll och utformning.

Handikappades inflytande (7) Den som direkt berörs av insatserfrân samhällets serviceorgan måste kunna påverka bedömningar och beslut som rör hans/hennes situation. För dem som får särskilda omsorger anser vi det viktigt att garantera inflytande genom reglering i LHO (§ 14). Alla insatser skall genomföras och utformas i samförstånd med den handikappade. Det innebär att inga åtgärder kan vidtagas mot hans vilja, insatserna får inte heller bestämmas över huvudet på honom. Är den enskilde genom sitt handikapp oförmögen att uttrycka en egen vilja, kan det vara lämpligt att samråda med någon som står honom nära. Insatser av större betydelse för den handikappades livsföring skall i sådana fall godkännas av förmyndare eller god man. Vi föreslår att habiliteringsnämnden bl. a. skall ägna infor-

mationsfrägor ökad uppmärksamhet och att tillsynsmyndig-

heten bör stödja huvudmannen genom att utveckla metoder

och framställa lämpligt material. Stor vikt bör läggas vid att

informera den handikappade och hans anhöriga om besvärsvägar och möjligheter att överklaga beslut. Handikappad som får särskilda omsorger enligt LHO bör i förekommande fall genom habiliteringsnämndens förmedling få tillgång till juridiskt biträde för att kunna utnyttja sin besvärsrätt. Vi föreslår vidare ett personligt stöd kontaktperson genom för enskilda som får särskilda omsorger enligt LHO. Bland flera uppgifter har kontaktpersonen att underlätta möjligheter till inflytande. l första hand är det de som saknar anhörigkontakt som behöver en kontaktperson, en medmänniska, som på olika sätt kan ersätta kontakter med anhöriga.

Vi har funnit det lämpligt att kontaktpersonen förordnas

formellt av habiliteringsnämnden och att han genom nämn-

den får handledning och ersättning. Att utse kontaktperson, god man och förmyndare har till viss del olika syften. Man kan därför inte säga att det ena alltid utesluter det andra.

30 Sammanfattning

Även primärkommunen kan enligt socialtjänstlagen utse

kontaktperson/kontaktfamilj. Det kan i vissa fall vara lämp-

ligt att huvudmännen samverkar vid utbildningsinsatser för kontaktpersoner.

Föräldraskap - stöd till begävningshandikappade föräldrar och deras barn (6. 6) l frågan om begävningshandikappade föräldrar och deras barn har vi betraktat föräldraskap som en situation som kräver vissa särskilda insatser utöver det stöd vi tidigare beskrivit. Främst gäller det beträffande samordning mellan olika instanser. Våra överväganden och förslag avser huvudsakligen

utvecklingsstörda som behöver särskilda omsorger enligt

LHO. Det hindrar inte att våra förslag om innehåll i och utformning av stöd- och hjälpinsatser kan vara tillämpbara

även då föräldrarna inte har ett aktuellt behov av särskilda

Det kan gälla som varit förteck-

omsorger. personer tidigare nade i landstingens omsorgsverksamhet eller personer som

trots begåvningshandikapp inte varit i behov av sådant

stöd.

Vi anser att barn till utvecklingsstörda föräldrar inte skall

särbehandlas som grupp, men att de i det enskilda fallet skall få allt det samhällsstöd som situationen kräver. Vi har som utgångspunkt behovet av stöd-

förebyggande, jande insatser. Samtidigt vill vi verka för att vuxna utveck-

lingsstörda skall erhålla individualiserade och

normaliserade

livsvillkor. Utifrån den etablerade indelningen i svår, måttlig och

lindrig utvecklingsstörning kan konstateras att frågan om

föräldraskap i första hand kan vara aktuell för lindrigt

utvecklingsstörda. Det rör sig alltså om en relativt sett liten

grupp människor av vilka få blir föräldrar. inventeringar från skilda håll i landet har inte visat att

antalet begävningshandikappade föräldrar ökat, inte heller

att begävningshandikappade föder fler barn än den övriga befolkningen. Vi har också kunnat konstatera att det övervägande

Sammanfattning 31

antalet begävningshandikappade föräldrar bor i enskild bo-

stad och har arbete på öppna marknaden, i skyddad verk-

samhet eller är arbetslösa. En stor andel begävningshandi-

kappade mödrar sammanbor med barnets far. I flera underframkommer också att bara ena har sökningar parten kontakt med omsorgsverksamheten. När det gäller psykiska och sociala komplikationer hos föräldrarna förekommer de mest uttalade svårigheterna i de fall där ena parten inte är eller varit förtecknad hos omsorgsstyrelsen men har problem till följd av missbruk, kriminalitet och/eller arbetslöshet. Vi har funnit att stora ansträngningar görs för att följa barnens psykiska och fysiska hälsa. Omhändertaganden har skett i vissa fall dels på grund av att föräldrarnas eget stödbehov ansetts avsevärt, dels på grund av att förebygga n-

de åtgärder bedömts vara gagnlösa.

Vi anser att ett första led i ett förebyggande arbete mäste

vara att utvecklingsstörda ungdomar får stöd i sin personlig-

hetsutveckling. De måste få kunskaper och insikt om vuxenlivets möjligheter och krav och om innebörden av sitt individuella handikapp.

Som en viktig komplettering till undervisningen enligt›SÖ:s

läroplan föreslår vi en obligatorisk personlig rådgivning i

samlevnadsfrägor för varje elev innan han/hon slutar sin

skolgång. Ett fortsatt stöd i sam/evnadsfrâgor mäste sedan kunna ges utvecklingsstörda vuxna av boendepersonal, i vid eller annan

dagcenterverksamhet, folkhögskolekurser

vuxenutbildning. Ett sådant stöd måste vara en fortlöpande

och naturlig uppgift för omsorgsverksamhetens distrikts-

lag.

När en graviditet skall fullföljas, gäller det förebyggande

arbetet att i första hand ge ett kontinuerligt och väl planerat

stöd, som bör sättas in så tidigt som möjligt. Omsorgsverk-

samheten skall med moderns tillstånd snarast ta kontakt med socialbyrån för att tillsammans med dess personal och

modern/familjen förbereda stöd under graviditet, förloss-

ning och spädbarnstid. Ett planerat samarbete mellan amsorgsverksamheten, socialbyrán och senare BVC anser vi skall vara samhällets säkerhetsnät för såväl utvecklingsstörda föräldrar som deras barn.

32 i Sammanfattning

Naturligtvis ingår i detta också andra stödjande funktioner

som mödravârdscentral och kontaktperson/kontaktfamilj.

En speciellt ömtålig samarbetssituation gäller då ett omhändertagande av barnet aktualiseras. Vi förutsätter att socialbyrån tillsammans med omsorgsverksamhetens personal vid varje sådant tillfälle allsidigt bedömer möjligheterna till andra långsiktiga lösningar som alternativ till ett omhändertagande. När ett omhändertagande skall ske, måste föräldrarna få hjälp att förstå bakgrunden till denna åtgärd samt veta vad som skall hända med barnet. När det gäller ansvar för olika åtgärder i samband med begåvningshandikappades föräldraskap vill vi slå fast att landstingets habiliteringsnämnd och dess distriktslag har samordningsansvaret för insatser som behövs i den mån den begåvningshandikappade får fortlöpande stöd genom särskilda omsorger enligt LHO.

För andra begåvningshandikappade gäller att primärkom-

munen genom socialtjänsten har ansvar dels för att ge stöd på olika sätt, dels för att till annan myndighet förmedla information om behov av stödjande insatser.

Vi vill understryka att barn till utvecklingsstörda föräldrar

liksom andra barn genom den primärkommunala socialtjänstens ansvar skall garanteras uppväxtvillkor som innebär god omvårdnad och stimulans. Någon särskild författningsreglering finner vi således inte behov av.

Särskilda omsorger för vuxna/organisation (68)

Omsorgsverksamheten efter är 1967 har präglats av princi-

perna om normalisering, integrering och närhet. Det har

inneburit en spridning av resurserna i ett landstingsområde

av främst skola, elevhem, inackorderingshem, dagcenter men också lokala vårdhem. Samplanering mellan primärkommun och omsorgsverksamhet liksom mellan sjukvård och omsorger för utvecklingsstörda har blivit nödvändig. Det har också medfört arbetsformer med utvecklat samarbete mellan central och lokal nivå - i med olika exempelvis distriktslag specialister. Många barndomspsykotiska ingår i organisationen för

Sammanfattning 33

utvecklingsstörda, men för en del i denna grupp har de Iäkepedagogiska instituten varit det väsentliga samhällsstödet. Våra förslag innebär en utveckling av dagens organisationsmodell med en hab//iter/ngsnämnd som ersätter nuvarande omsorgsstyrelse, ett centralt lag och lokala lag (dis-

triktslag).

D/strikts/agen för vuxna bör bestå av representanter för sociala, psykologiska och medicinska kompetensområden, dvs. kurator, psykolog, sjuksköterska men också arbetsanpassare. Sjukgymnast och logoped eller talpedagog bör också knytas till lagen. l dessa bör också ingå den eller de som är samordningsansvariga för grupphem och den perso-

nal som förmedlar service och stöd (utöver social hemtjänst)

i enskild bostad liksom fritidsledare eller motsvarande befattningshavare. Med en sådan sammansättning skall lagen kunna - och råd till alla vuxna som omfattas av ge stöd organisationen - förmedla och samordna övriga insatser inom organisatio-

nen, t. ex. avlösning, bostad i grupphem, dagcenterverk-

samhet - förmedla och samordna insatser i socialtjänst, sjukvård och arbetsvärd m. m. - informera om verksamheten och ställa krav det på omgivande samhället för handikappades räkning. Lagmedlemmarna skall också - delta i den tillsam-

långsiktiga habiliteringsplaneringen

mans med övrig omsorgspersonal - och handleda vid och stödja personal dagcenter grupphem - och handleda inom stödja personal primärkommunens socialtjänst. Alla särskilda omsorger enligt LHO skall ges efter samråd den och/eller hans företrädare. För att

med handikappade

bedöma vilka vuxna som skall omfattas av särskilda omsorför policyfrågor och utveckling av bör

verksamheten

ger,

34 Sammanfattning

finnas ett centralt lag bestående av vårdchef som

förslagsvis

samordnande tjänsteman samt kurator, läkare och psykolog. De bör liksom nu också ha ansvar och för handledning resp. yrkesområde inom verksamheten.

Våra förslag om bostad och sen/ice förutsätter ett för barn,

ungdomar och vuxna sammanhá//et ansvar för grupphem

(inkl. korttidshem). Samordning och planering av grupphem

och av vårdhem bör kunna i

avveckling ingå arbetsuppgifter-

na för den samordnande tjänstemannen i det centrala laget för vuxna, dvs. i princip dagens várdchefstjänster. Vi förutsätter ett nära samarbete mellan distriktsarbetslagen för barn och ungdomar resp. vuxna och ser en samloka-

lisering av lagen med gemensamma administrativa resurser

som en naturlig

lösning.

Den organisation vi här beskrivit för vuxnas särskilda omsorger är en utveckling av dagens

normalorganisation

och skiljer sig i huvudsak två på punkter, nämligen: -

habiliteringsnämndens bostäder för barn, ungdomar och

vuxna sammanhålles i en funktion och -

bedömning av vilka som skall erhålla särskilda

omsorger

läggs på ett centralt lag.

Ekonom/ska stödformer (8)

l Rapport om om Ds S

omsorger psykiskt utvecklingsstörda,

1978:9, har vi berört vissa problem ekonomiska

kring

stödformer, bl. a. pensionering av utvecklingsstörda ungdomar i åldern 16-21 år. En del remissinstanser har krävt att vi skall som kan motverka

framlägga förslag att utvecklings-

störda ungdomar i denna åldersgrupp erhåller i pension nuvarande Det har också varit

utsträckning. vår önskan att

finna andra former för ekonomisk för dessa trygghet ungdomar liksom att föreslå av ekonomiska

förbättringar övriga

stödformer. De ekonomiska stödformer som kan vara aktuella för vår

personkrets omfattar emellertid också många andra i sam-

hället. Vi anser oss sakna möjlighet att överblicka framför allt de konsekvenserna av

försäkringsmässiga förändringar som

vi diskuterat. Flera eller

utredningar arbetsgrupper sysslar

1981:27 Sammanfattning 3 5 SOU

f. n. med om ekonomiskt stöd till handikappade frågor och/ eller deras familjer. Vi föreslår därför dels att vissa frågor överlämnas till befintliga utredningar, dels att särskild utredning tillkallas. Den som först kräver sin lösning är pensionering av fråga i åldern 16-21 år och möjligheter att

unga utvecklingsstörda finna andra ekonomiska stödformer under gymnasietiden för

dem. Vi har kunnat konstatera att ca 95 % av de utvecklings-

störda i åldern 16-20 år uppbär förtidspension/sjukbidrag.

Vi anser att denna nästan rutinmässiga pensionering måste och andra handikappade ungdo-

upphöra. utvecklingsstörda mar skall inte pensioneras under sin utbildningstid.

Studiestöd och ekonomisk trygghet för handikappade elever är en sammansatt fråga som berör många ämbets-

AMS, riksförsäkringsverket samt

verk, exempelvis SÖ, UHÄ, l finns en olika

centrala studiestödsnämnden. dag mängd

som bör samordnas, förutom att ge ekonomisk regelsystem trygghet utan att använda pensionering. Vi föreslår att behovet av ekonomiskt stöd under gymnaför handikappade elever utreds och att därvid sieutbildningen särskilt beaktas de mycket svårt handikappades merkostnader och framför allt när de bor hemma. omvårdnadsbehov, Man bör detta sätt ersätta förtidspension och skapa på

normala situationer för samtidigt som möjligheter ungdomar

till där så behövs. Vi ser som den kompensation måste ges en förlängning av vårdbidraget för naturligaste lösningen med

hemmaboende mycket svårt handikappade ungdomar

oförändrat och kanske t. o. m. ökat vårdbehov. Vårdbidraget

skulle i fall eleverna är i 20-21 års ålder eller så

dessa utgå till

länge de går i gymnasieskola.

bör således inte förekomma så länge

Förtidspensionering eller olika arbetsmöjligheter prö-

gymnasieutbildning pågår

vas för en Först när det har visat sig att han/hon

ungdom.

inte kan få arbete bör prövning av pensionsfrågan ske,

något

vilket ett halvt till ett år efter avslutad skol-

kan innebära

gång. Vi också att pension skall kunna vara vilande under föreslår tre år, t. ex. vid anställning inom Samhällsföretagshögst gruppen.

36 Sammanfattning

Under vårt har vi funnit utredningsarbete att regler för

hanaikappersättning tolkas olika, särskilt gäller det för perso-

ner med flera handikapp. Vi föreslår därför att riksförsäkringsverket får i uppdrag att särskilt se över reglerna för

handikappersättning för denna grupp.

Beträffande det statliga várdbidraget vill vi påpeka att det behövs nya regler om för barn Vårdbidrag som bor i annat enskilt hem eller för barn som inte bor hemma, men där föräldern gör en påtaglig vårdinsats. Vi har haft kontakt med anhörigvårdskommittén (S 1979:1 1) i dessa frågor och vi förutsätter att våra synpunkter beaktas i dess fortsatta arbete. Vi föreslår också att anhörigvårdskommittén får i uppdrag att utreda för en möjligheterna höjd åldersgräns för föräldrars rätt tiilledighetför värd av tillfällig sjukt barn-f. n. 12 är. Vissa handikappade ungdomar över 12 år kan inte klara sig själva hemma när de är sjuka. Vi vill också att anhörigvårdskommittén får i upprag att utreda anhörigas rätt t/// och ledighet kompensation för lönebortfall vid vård av vuxna handikappade i hemmet, exempelvis vid sjukdom, då den handikappade inte kan delta i sin ordinarie dagverksamhet.

Stöd till invandrare med handikapp (9) Särskilda krav måste ställas på utformning av stöd och service till handikappade invandrare och deras familjer. Hänsyn måste också tas till att invandrare inte utgör någon enhetlig grupp utan har sin bakgrund i mycket skiftande kulturer. Människors kulturella har bakgrund stor betydelse för deras

bedömning av sitt behov av stöd, service och vård.

Bakgrunden bestämmer också när och var hjälp sökes. Förväntningar på olika samhällsinsatser påverkas också av den vårdkultur som man blivit van vid.

Habiliteringsåtgär-

der kan t. ex. komma i konflikt med olika kulturellt betingade uppfattningar. Det kan gälla kost, medicin, och psykologisk pedagogisk stimulans och kan ha för betydelse förmedlingen av stöd och service till handikappade invandrare och deras

3 7 Sammanfattning

familjer. Vi har föreslagit att kunskaper om kulturella olikheter i synsätt på handikapp och handikappades situation skall belysas inom ramen för viss grund- och Särskilt

fortbildning. bör det gälla de personalkategorier som förmedlar första

information, föräldrautbildning, kristerapi och annat stöd. Fortbildningsinsatserna avser personal både inom

landsting

och primärkommuner, varför det kan vara lämpligt att utveckla samverkan mellan huvudmännen. lnvandrarverket och socialstyrelsen bör tillsammans med invandrar- och

handikapporganisationer framställa fortbildningsmaterial.

Behovet av särskild introduktion för att belysa kulturell bakgrund bör uppmärksammas i samband med insatser för

enskilda handikappade invandrare t. ex; i korttidshem eller på

dagcenter. Ytterligare ansträngningar bör även göras för att undanröja språkliga hinder. Den samhällsinformation som ägnas handikappade och deras anhöriga bör översättas till de vanligaste invandrarspråken i enlighet med det informationsansvar som ligger på varje myndighet. Socialstyrelsen bör framställa information om vilket stöd handikappade och deras anhöriga kan få från olika samhällsorgan i Det är också

Sverige.

önskvärt att landsting resp. kommun kompletterar med

informationsmaterial som belyser lokala förhållanden. Det är väsentligt att tolkhjälp är tillgänglig för handikappade invandrare. De krav som kommerskollegium uppställerför auktorisation av s. k. sjukvärdstolkar bör också uppta aktuella kunskaper om olika handikapp och samhällets

stödåtgärder.

Vi föreslår vidare att socialstyrelsen utvecklar modeller för försök med s. k. kontaktassistenter eller kulturöversättare inom handikappomsorg på liknande sätt som inom hälsooch sjukvård på vissa orter. Vi har också behandlat frågor om hemspråksundervisningens utformning och kvalitet. Vi föreslår att hemspråksundervisningen blir föremål för fortsatt utvecklingsarbete med skolöverstyrelsen som ansvarig och nämner bl. a. sär-

skilt frågan om hur hemspråksundervisning skall kunna

erbjudas på orter med få invandrare. Beträffande många åtgärder saknas kunskaper om under-

38 Sammanfattning

lag. Vi anser att det kan vara lämpligt att t. ex. den ärliga redovisningen till tillsynsmyndigheterna också upptar uppgifter om insatser med särskild inriktning på invandrare med handikapp.

Forskning (7 0)

För att nå ökad kunskap om de här aktuella

handikappgrup-

perna och om hur insatserna för dem bör utformas krävs omfattande forsknings- och utvecklingsinsatser (FoU). Dessa insatser kan enligt vår mening karaktäriseras som ett sektoriellt avgränsat forskningsområde. En precisering av kan vara - som faller inom forskningsomrädet forskning habiliteringsnämndens ansvarsområde. Vi utgår därvid från personkretsen för särskilda omsorger. Denna forskning då till olika anknyter vetenskapliga discipliner medicin, pedagogik, psykologi, sociologi, teknik men också till ekonomi, juridik, filosofi och språkvetenskap. Eftersom ansvaret för samhällets insatser för dessa handikappgrupper liksom hittills kommer att vara delat mellan kommuner, landsting och staten, förordar vi att en fristående programgrupp skapas för in/t/ering av forskning. Programgruppen kan bestå av representanter för - forskarna - huvudmännen - arbetsvärden personal intresseorganisationer statliga myndigheter - Handikappinstitutet. Den väsentliga delen av gruppens arbete bör utföras av ett särskilt sekretariat som i sitt arbete mäste bygga på omfattande och nära kontakter med alla berörda. Ansvaret för habilitering av handikappade barn samt insatser för barndomspsykotiska och utvecklingsstörda ligger till stor del på landstingen. Men stat och kommuner delar detta ansvar särskilt vad gäller socialtjänst, undervisning och arbetsvård. Vi räknar med att olika organ som hittills kommer

Sammanfattning 39

att finansiera som kan bli en följd av den föreslagna projekt programgruppens aktiviteter. om hur skall finansieras har

l överväganden forskningen

det också framstått som att ett delansvar läggs på rimligt huvudmännen. kring den egna verksamheten, Forskning i form av och äterföring, bör i avsevärd främst utvärdering kunna finansieras av huvudmännen varför sig för omfattning verksamhetsområde. För områden där flera huvudmän resp. samarbetar bör finansiering åstadkommas. gemensam att den här aktuella forskningen, när det Vi konstaterar av berör en rad discipliner i första

gäller utförandet forskning,

medicinska, tekniska och hand inom beteendevetenskapliga, områden. Flera program torde kräva socialvetenskapliga insatser. lnte minst detta

genuint tvärvetenskapliga gäller

den samordnade habiliteringen, varför vi förordar frågor kring av en särskild i habilitering med tvärveinrättande professur tenskaplig inriktning. En inom det här aktuella området måste

utbyggd forskning

emellertid utgå från och utvecklas kring de personer som på kort sikt kan Det mest aktuella problemet är att engageras.

förhindra att nu verksamma forskare lämnar fältet på grund

av bristande ekonomiska och organisatoriska förutsättningar

för Det innebär att forskningen, åtminstone på forskningen.

kort fär den profil som bestäms av tillgången på

sikt, forskare.

Persona/utbildning (7 7 )

Alla måste utbildning och information få medborgare genom insikt i vad ett kan innebära. Vi vill därför handikapp behovet av ett ökat samhällsansvar för en understryka allmän om handikappades livssitua-

kunskapsförmedling

tion. att ingår i basut-

Det är också viktigt handikappkunskap

för som i sitt arbete berörs av

bildningen yrkeskategorier

Det är en förutsättning för att handikappades situation.

samhällsservice skall vara tillgänglig för alla.

är det dock att de som arbetar närmast Mest betydelsefullt har utbildning för sina väsentliga uppgifter. handikappade

40 Sammanfattning

Det är också en för att kvalitet i olika

förutsättning garantera

insatser som vi tidigare föreslagit. Så många av vårdpersonalen inom omsorgsverksamheten är utan att vi utbildning betecknar situationen som alarmerande. Genom olika undersökningar har vi erfarit att ca 55 % av aII vårdpersonal vid landets vårdhem och specialsjukhus saknar utbildning för sitt arbete, 20 % har en ettårig utbildning som består av en grundkurs + en påbyggnadskurs. Den leder inte till vidareutbildning inom området. Därför övergår många t. ex. till arbete och utbildning inom psykiatrisk vård. Vi vill förbättra denna situation genom att föreslå - en inom tvåårig utbildning gymnasieskolan, - en två- eller som treterminersutbildning gymnasial specialkurs (beroende av

på omfattning tidigare yrkesverk-

samhet inom området), - en vi ettårig gymnasial specialkurs (denna ser som en etapp för att nå fram dels till den tvååriga utbildningen, dels till de längre kurserna för dem som i gymnaej gått sieskolan). Vi pekar också på att insatser måste göras för att förbättra

introduktion och fortbildning, i synnerhet inom de områden

som berörs av våra förslag i tidigare kapitel. Enligt våra överväganden bör SÖ få i uppdrag att i samarbete med de båda kommunförbunden och socialstyrelsen snara som kan leda till beslut om en

vidtaga åtgärder

ettårig utbildning som lägsta godtagbara utbildningsnivå för personal inom handikappomsorg och samtidigt verka för att en tvåårig utbildning skall inrättas. Vi föreslår också att skolöverstyrelsen får i att uppdrag göra en läroplansöversyn, en inventering av utbildningsbehoven och en plan över ökning av antalet utbildningsplatser under en femårsperiod. Utbildningsplaner bör också upprät-

tas inom varje landsting och delges de lokala tillsynsorgan

som vi föreslår inrättade (13). Vi har också konstaterat att lärare både inom gymnas/a/a och eftergymnas/a/a várdutbi/dn/ngar har brister i sin utbildning och sina yrkeslivserfarenheter inom området handi-

kappomsorg. Ofta har de en sjukvårdsinriktning. Vi har

Sammanfattning 41

föreslagit att UHÄ skall göra en särskild översyn av denna situation. Utbildningsituationen för lärare inom särsko/an är bättre än för vårdpersonalen, men inte utan brister. Vi föreslår därför att UHÄ skall göra en total översyn av grundutbildningen. E/evass/stenter gör betydelsefulla insatser för handikappade elever inom skolan. Fortbildning för dem anordnad av lokala skolstyrelser är en viktig angelägenhet. Personal vid dagcenter har behov av kompletterande utbildning i bl. a. handikappkunskap. Mot bakgrund av våra förslag om dagcenterföreslår vi en gymnasial specialkurs omfattande en termin samtidigt som vi pekar på möjligheten att ordna utbildning som enstaka kurser inom högskolan. Vi har särskilt framhållit vikten av att utbildning kommer till stånd för den personal som i tvärfackliga arbetslag skall vara verksamma för barndomspsykotiska. Vi föreslår bl. a. att UHÄ skall utreda utbildning för lärare m. fl. kategorier inom detta område. På eftergymnasial nivä föreslår vi tillvalsku rser

i handikappkunskap (minst 5 poäng) för en rad yrkeskatego-

rier, bland dem socialarbetare, logopeder och psykologer.

Huvudmannaskap och ekonom/ska konsekvenser (7 2) I detta kapitel redovisas överväganden om vilka huvudmän som bör ansvara för boendeformer, undervisning, arbe-

te/sysselsättning och fritid. Vi föreslår att huvudmannaska-

pet för särskilda omsorger skall ligga på landstingen, men beträffande undervisning, fritidsverksamhet och enskilt boende bör kommunerna helt eller delvis ha ansvaret. När det gällerförmedling av arbetstillfällen och erbjudande av arbete inom Samhällsföretagsgruppen har staten ansvar. För finansieringen av dagens omsorger svarar landstingen till stor del. Något speciellt statsbidrag för boendeomsorger, sysselsättning och dagcenter eller stöd till familjer finns inte. Vi finner inte heller anledning att föreslå något nytt statsbidrag t. ex. till följd av att personkretsen för dessa omsorgsformer numerärt kommer att omfatta fler. Många av dem som tillkommer finns redan i dag inom andra vårdgrenar under Iandstingskommunalt huvudmannaskap. En annan

42 Sammanfattning

konsekvens av våra förslag är att lämnar ifrån

landstingen sig

huvudmannaskapet för särskolan och därmed också ansvaret för särskolans finansiering.

Denna huvudmannaskapsförändring böri likhet med andra

regleras med beaktande av att berörda huvudmän efter reformen skall ha oförändrade ekonomiska nettokostnader (kostnadsneutralitet). Vi föreslår därför att statsbidragen till kommunerna får utbetalas efter nuvarande normer för klasser och grupper inom särskolan, men på nivå som

(procent)

gäller för grund- och gymnasieskolan. För resterande kostnader för särskolan förordar vi mellan kommuförhandlingar

ner, landsting och staten så att kostnadsneutralitet i princip

åstadkommes. Andra huvudmän som är verksamma inom personkretsen för vår utredning, t. ex. studieförbund och folkhögskolor, bör få och kommunala de

statsbidrag bidrag enligt beräknings-

grunder som gäller i dag. Den verksamhet som vi här

huvudsakligen tänker på är vuxenundervisningen.

77//syn (73) l likhet med vad som gäller för sjukvård, socialtjänst och

undervisning finner vi det nödvändigt med regler om statlig

och lokal tillsyn över verksamhet LHO.

landstingens enligt

De statliga organens tillsyn övergår alltmer från att ha ett kontrollsyfte till att innefatta övergripande av mera uppgifter rådgivande karaktär. Detta bör även gälla habiliteringsnä mndernas verksamhet, där vi föreslår att socialstyrelsen skall

vara tillsynsmyndighet.

Våra förslag innebär att ansvaret för av

undervisningen utvecklingsstörda förs över till det allmänna skolväsendet,

som regleras av skollagen. Skolöverstyrelsen och länsskol-

nämnderna bibehåller därvid nuvarande tillsyn. Dock övergår

tillsynen över inackorderingshem och elevhem för särskol-

elever på socialstyrelsen. Vid socialstyrelsens tillsyn bör uppmärksammas både frågor om den enskildes rättssäkerhet och medinflytande samt personalens arbetssituation och kompetens. Vi föreslår också att i samråd med

landstingskommunerna

Sammanfattning 43

skall upprätta plan för verksamheten primärkommunerna LHO. Planerna skall redovisas för socialstyrelsen. enligt skall i sin tur landstingen underlag för Socialstyrelsen ge och verka för att det blir en enhetlig praxis i plane ringen skall vaka över att den landet. Samtidigt socialstyrelsen av olika mellan huvudmän-

enskilde på grund uppfattningar

inte miste om insatser som denne nen om ansvarsfrågor går är i behov av. att bör utfärda allmänna råd Vi anserockså socialstyrelsen av de särskilda omsorgerna samt om bl. a. om utformningen

de som bör ställas på olika personalkatego-

kompetenskrav rier. På framhåller vi som särskilt viktigt

undervisningsområdet

att vakar över att undervisningsformerna tillsynsorganen elevernas behov både i pedagogiskt och socialt

tillgodoser

avseende.

Den lokala tillsynen kan bäst tillgodoses genom landsting-

Vi föreslår därför att habiliteringsnämnderna

ens egna organ. utser en enskild ledamot eller en grupp av personer antingen l de sistnämnda grupperna bör för att lokalt utöva tillsyn. Det kan också vara att alltid ingå en förtroendeman. lämpligt en av de utses efter förslag från de handikappades övriga Vi tror att en i regel kan göra en

organisationer. tillsynsgrupp

än en ensam tillsynsman. I tillsynsmera allsidig bedömning skall att bedöma materiell standard, verkuppgifterna ingå

samhetens innehåll och kvalitet samt personalens utbildning

och arbetsmetoder. föreslår vi att landstingens förtroendenämnder Slutligen utökade till att även omfatta skall få sina arbetsuppgifter verksamhet.

habiliteringsnämndernas

Vård oberoende av samtycke (14)

innehåller om vård i vårdhem och

Omsorgslagen regler

oberoende av Vidare finns det i

specialsjukhus samtycke.

om för sinnesslöa

brottsbalken särskilda regler påföljder

innebärande dels att dessa inte skall dömas

lagöverträdare,

kan överlämna den dömde till till fängelse, dels att domstolen

vård på specialsjukhus.

44 Sammanfattning

Barn och unga. Vi finner inte att det behövs om nägra regler omhändertagande av utvecklingsstörda eller andra handikappade barn och ungdomar utöver i

generell reglering

LVU.

Vuxna. Omsorgslagens regler om vård oberoende av

samtycke gär tillbaka pä en uppfattning om utvecklingsstörda, som inte stämmer överens med våra Vi dagars synsätt. har kommit till den slutsatsen att det- liksom i Danmark och - bör vara att undvara Norge möjligt särskilda tvängsregler för utvecklingsstörda. Men vi framhåller också att den nya

lagstiftningen bör ses som en försökslagstiftning, som efter

en tid skall utvärderas.

Våra ställningstaganden framför allt bygger på följande.

Det förekommer numera i allt mindre att man

utsträckning med tillämpning av beslutar om vård omsorgslagen obero-

ende av samtycke. l de fall som förekommer rör det ofta om som sig personer är psykiskt sjuka eller som har mycket svåra psykiska störningar. Vi anser att dessa personer i sitt akuta sjukdomstillstånd skall behandlas inom den värden för att psykiatriska sedan kunna slussas över till Detta omsorgsverksamheten. kräver ett organiserat samarbete dem emellan. l andra fall, när det gäller dem som inte kan ta värd om sig själva råder nu andra förhållanden än

tidigare. Utvecklings-

störda kommer tidigt i kontakt med och omsorgerna upplever sig ofta ha nytta av de insatser som En äldre tids erbjuds. institution kunde på ett helt annat sätt väcka hos motvilja

både utvecklingsstörda och deras

anhöriga.

För att tvångsingripande skall kunna undvikas krävs dock

att man tar hänsyn till den önskemål då utvecklingsstördes insatserna erbjuds. En situation som kräver särskild uppmärksamhet är när vuxna, skall

gravt utvecklingsstörda flytta

från sina föräldrar eller annars står inför en i sin förändring boendesituation. Här bör de utvecklingsstörda och deras anhöriga konkret men varsamt förberedas pâ den förändrade situationen och få tillfälle att t. ex. genom korttidsvård vänja sig vid den. Lagäverträdare. Det är inte vanligt att utvecklingsstörda begår brott. Förebyggande åtgärder kan större effekter ge

4 5 Sammanfattning

hos utvecklingsstörda med sociala anpassningsproblem än hos andra. När utvecklingsstörda undantagsvis begår brott är det i regel fråga om lindrigt utvecklingsstörda. Vi föreslår att möjligheten att överlämna till särskild vård på specialsjukhus skall tas bort. Vi ansluter oss till ett uttalande av den s. k. Bexeliuskommittén, där det sägs att påföljder inom kriminalvården bör kunna komma ifråga om vid en samlad bedömning, habiliteringsbehovet bäst anses kunna tillgodoses där. Stor försiktighet bör dock iakttas, och kriminalvården bör kunna differentiera sina åtgärder utifrån utvecklingsstördas särskilda behov. När utvecklingsstörda som är psykiskt sjuka begår brott bör de under samma förutsättningar som gäller för andra kunna dömas till sluten psykiatrisk värd. Det är då angeläget att det inom psykiatrin finns en beredskap att ta hand om dessa människor. Detta sker lämpligen genom att ett av de_ psykiatriska sjukhusen inom resp. sjukvårdsregion får sådana resurser.

Lags tiftning l 7 5)

Som förut nämnts föreslår vi att landstingens uppgifter

anges i en särskild lag, lagen om vissa handikappomsorger (LHO).

LHO är en pluslag, dvs. den fritar inte något samhällsorgan

från de skyldigheter som det har mot medborgarna enligt

någon annan lagstiftning. Lagen ersätter omsorgslag, elev-

hemslag och omsorgsstadga. De särskilda reglerna om undervisning av utvecklingsstörda och barndomspsykotiska som vi anser behövs införs i skollagen. Därför saknas bestämmelser om undervisning i LHO.

Vi föreslår även ett tillägg till 21 § socialtjänstlagen, som

betonar socialnämndens ansvar för människor med svårartade handikapp.

Slutligen föreslår vi ändringar i brottsbalken m. fl. författ-

ningar.

46 Sammanfattning

Genomförande (7 6) I kapitlet redovisas vår uppfattning om förberedelserna för förslagens genomförande, konsekvenser av ändrat huvud-

mannaskap för Särskolan, ledning och tillsyn av grupphem,

omsorgsplanens giltighet samt godkännande av verksamhet. Vissa frågor beträffande diarium etc. samt innebörden av avgiftsfria särskilda omsorger kommenteras även.

Kostnader för genomförande av kommitténs förs/ag (7 7) l detta kapitel med tillhörande (lll) har vi försökt bilaga beräkna de ekonomiska konsekvenserna av våra förslag om de genomförs fullt ut. Det har dock inte varit möjligt att göra en exakt och detaljerad beräkning utan här visas en ungefärlig kostnadsnivå. Vi har inte heller ansett oss ha anledning att beräkna andra kostnader än de som direkt följer av våra

förslag i detta betänkande Utvecklingsplaner som finns

enligt nu gällande lagstiftning har sålunda inte kostnadsmäs-

sigt beräknats.

De sammanlagda driftkostnaderna för stat, landsting och

kommuner beräknas öka med ca 280 kr. - räknat i milj. gällande pris- och penningläge 1980-1 1-01. Detta kan jämföras med nuvarande driftkostnader för de omsorger om

utvecklingsstörda som landstingen är huvudman för och som

staten bidrar till genom Dessa till ca

statsbidrag. uppgick

3 800 milj. kr. âr 1979. Dessutom bör beaktas att flera av

förslagen endast kan och bör genomföras successivt under

en längre tidsperiod med början 1983/84 då vi föreslår att

vårt lagförslag skall träda i kraft.

Om samtliga våra förslag skulle genomföras under en 10-ärsperiod skulle de inte leda till några driftkostnadsök-

ningar för landstingens del, indragen eller awecklad verk-

samhet skulle i princip kunna kompensera nytillkommande. Vi är dock medvetna om att det här är fråga om ett komplicerat reformarbete, där avveckling av olika omsorgsformer inte alltid kan i takt med av

ligga nyetablering

särskilda omsorger. För primärkommunerna kan driftkostnaderna successivt beräknas öka med ca 73 milj. kr. (exkl. förslaget om ändrat

SOU 1 981227 Sammanfattning 47

huvudmannaskap för särskolan) som en följd av kommitténs förslag. Vad gäller de ekonomiska konsekvenserna av våra förslag för statens del kan sägas att ungefär hälften av merkostnaderna är hänförliga till den ökade sysselsättningen vid

Samhällsföretag. Denna ökade sysselsättning av arbetshan-

dikappade har riksdagen egentligen redan ställt sig bakom.

Reservationer och särskilda yttranden Reservationer har bl. a. framförts mot förslagen om ändrat huvudmannaskap för särskolan (Samuelsson/Wiklund), avveckling av vårdhem samt ekonomiska konsekvenser av

utredningsförslagen (Swartling).

Särskilda yttranden har avgivits om godkännande av inrättning, för att meddela före-

bemyndigande regeringen

skrifter, elevhemsverksamheten, skolverksamheten för psy-

kotiska barn, personliga vårdare, personkretsen för särskilda

omsorger om barn och ungdomar m. fl. frågor.

vissa

Lag

om

handikappomsorger

Härigenom föreskrivs följande.

Inledning 7 § l denna lag ges bestämmelser om Iandstingskommunens ansvar för särskilda omsorger om 1. handikappade barn och ungdomar under 20 år;

2. vuxna människor med psykisk utvecklingsstörning eller barn-

domspsykos eller med annan bestående och betydande intellek-

tuell funktionsnedsättning; som inte beror av åldrande eller psykisk

sjukdom.

I lagen ges även bestämmelser om landstingskommuns skyldig-

het att samordna samhällets insatser för att habilitera handikap-

pade barn och ungdomar och att i övrigt samverka med andra samhällsorgan när det gäller behovet av insatser för människor

med handikapp. 2 § Bestämmelserna i denna lag inskränker inte det ansvar som

varje korr. nun enligt lagstiftningen om socialtjänst harför stöd och

hjälp ät alla- människor som vistas i kommunen.

Lagen inskränker inte heller det ansvar som gäller enligt lagstiftningarna omhälso- och sjukvård eller skola eller enligt annan

lagstiftning.

3§ Landstingskommunens ansvar gäller människor som är bosatta inom landstingskommunen eller annars varaktigt vistas där.

Människor som vistas i landstingskommunen under en kortare tid skall ges det stöd som de omedelbart behöver.

Landstingskommunens uppgifter enligt denna lag fullgörs av en habiliteringsnämnd; om annat inte följer av sådant beslut som

avses i 3 kap. 14 § kommunallagen (1977:179).

Verksamhetens má/ 4§ De särskilda omsorgerna skall syfta till att ge handikappade

människor möjlighet att leva som andra och att ge dem goda

i

50 Lag om vissa handikappomsorger

levnadsbetingelser i gemenskap med andra. Omsorgerna skall vara inriktade på att utveckla den enskildes

egna resurser. Verksamheten skall vara grundad på respekt för människornas självbestämmanderâtt och integritet.

Särskilda omsorger

5§ Till särskilda omsorger hör att tillhandahålla

1. rådgivning, omvårdnad och annat personligt stöd samt stöd

av en kontaktperson;

2. daglig verksamhet för dem som inte förvärvsarbetar eller

utbildar sig; 3. hem för korttidsboende i syfte av avlösa i vård och

anhöriga

tillsyn; 4. bostad i annat enskilt hem eller i grupphem för barn och ungdomar som behöver bo utanför föräldrahemmet; 5. bostad i grupphem för vuxna.

Rätten till särskilda omsorger

6 § Handikappad som behöver stöd och hjälp i sin livsföring har av

habiliteringsnämnden rätt till särskilda omsorger enligt denna lag; om hans behov inte tillgodoses på något annat sätt.

Den handikappade skall genom de särskilda omsorgerna tillför-

säkras rimliga levnadsvillkor. Omsorgerna skall utformas så att de stärker hans resurser att leva ett självständigt liv.

Habi/iteringsnämndens övriga uppgifter

7 § Habiliteringsnämnden skall göra sig förtrogen med behovet av

särskilda omsorger och andra insatser hos människor med handikapp som sägs i 1 § första stycket. Nämnden skall när det behövs se till att annan huvudman får vetskap om handikappads behov av andra insatser.

8 § Habiliteringsnämnden skall se till att landstingskommunens

egna och andra huvudmäns insatser för att habilitera handikappa-

de barn och ungdomar samordnas och att barnen och ungdomarna och deras familjer får sina behov av stöd och hjälp allsidigt

tillgodosedda.

9 § Habiliteringsnämnden skall informera om verksamhetens mål och medel och om de handikappgrupper som den betjänar.

Nämnden skall verka för att människor med handikapp som sägs i 1 § första stycket kan utnyttja de tjänster och delta i den

Lag om vissa handikappomsorger 51

verksamhet som genom andra samhällsorgans försorg eller på

något annat sätt står medborgarna till buds.

Riktlinjer för habi/iteringsnämndens verksamhet

I0§ De särskilda omsorgerna skall anpassas till mottagarens individuella behov.

Omsorgerna skall utformas så att de är lätt tillgängliga för de

människor som behöver dem.

77 § Habiliteringsnämnden skall när det är lämpligt samverka med

handikapporganisationer.

72 § Bostäder som habiliteringsnämnden tillhandahåller skall vara utformade på ett sätt som så nära som möjligt överensstämmer

med hur andra människor bor samt tillgodose de särskilda krav som

föranleds av handikappet.

Barn och ungdomar som inte kan bo i sitt föräldrahem skall i

första hand erbjudas bostad i ett annat enskilt hem.

13§ För daglig verksamhet skall habiliteringsnämnden ordna dagcenter med uppgift att bereda handikappade möjlighet att delta i samhällslivet och där så är möjligt förbereda en till övergång

förvärvsarbete.

74§ Alla insatser för en handikappad skall utformas och genomföras i samförstånd med honom själv.

När det är lämpligt skall samråd ske med vårdnadshavare eller

annan närstående; med kontaktperson; särskilt förordnad god man

eller förmyndare. Om det är fråga om insatser av större betydelse för den

handikappades livsföring; skall godkännande även inhämtas av

vårdnadshavaren; om den handikappade är under 15 år. Är handikappad; som har fyllt 15 år; inte i stånd att uttrycka en egen

vilja; skall sådana insatser godkännas av förmyndare eller av

särskilt förordnad god man.

75.5 Nämnden skall anmäla till Överförmyndaren när handikappad kan antas behöva förmyndare eller god man samt när en omyn-

digförklaring bör kunna hävas eller en god man entledigas.

76 § Om insatser i vissa fall utan samtycke föreskrivs i lagen

(1980:621) med särskilda bestämmelser om vård av unga.

Planering

17 § Landstingskommunen skall upprätta en plan för verksamhe-

ten enligt denna lag.

52 Lag om vissa handikappomsorger

Planen skall upprättas efter samråd med kommunerna inom Iandstingskommunen. Den skall redovisas för socialstyrelsen.

Kostnader

78§ Avgift utgår inte för särskilda denna omsorger enligt lag. Handikappade som uppbär folkpension i form av förtidspension eller ålderspension eller som har inkomst av förvärvsarbete skall dock när de har stadigvarande bostad på Iandstingskommunens bekostnad erlägga skäliga avgifter för kost och de logi enligt grunder som landstingskommunen bestämmer. Avgifterna skall bestämmas så att de boende förbehålls medel för sina tillräckliga personliga behov. Regeringen meddelar ytterligare föreskrifter om sådana avgifter.

Ledningen

79§ Landstingskommunen får tillsätta en särskild habiliteringsnämnd eller uppdra åt en annan nämnd att vara habiliteringsnämnd. Landstingskommunen får tillsätta ett eller flera särskilda organ för att under habiliteringsnämnden leda verksamheten; vart och ett för sin del; om annat inte följer av sådant beslut som avses i 3 kap. 14 § kommunallagen (1977:179).

20§ Följande bestämmelser i 3 kap. kommunallagen (1977:179) gäller i tillämpliga delar habiliteringsnämnd eller organ som sägs i 19 §. 2 § om antalet ledamöter m. m., 3 § första stycket om valbarhet m. m., 4§ om rätt till ledighet från anställning, 5 § första stycket om mandattid; 5 § tredje stycket om verkan av Iedamots avgång; 6 § om ordförande och vice ordförande, 7 § om tid och plats för sammanträde samt om närvarorätt vid sammanträde; 8 § om suppleants tjänstgöring m. m., 9 § om beslutsförhet och jäv; 10 § om beslutsförfarande och protokoll m. m., 1 1 § om delgivning m. m., 12 § om och reglemente delegation.

Til/syn m. m.

27§ Socialstyrelsen har tillsyn över landstingskommunernas verksamhet enligt denna lag.

Lag om vissa handikappomsorger 53

Om den lokala tillsynens utformning beslutar habiliteringsnämnden. 22§ Regeringen får meddela de föreskrifter som behövs för att trygga enskilda människors säkerhet i de särskilda omsorger som tillhandahålls med stöd av denna lag. 23§ Vill en enskild person eller en sammanslutning i särskilda fall driva sådan verksamhet som anges i 5 § 2-5 för människor med

handikapp som avses i denna lag; skall tillstånd sökas hos

socialstyrelsen. Är det fråga om sommargårdsverksamhet eller annan liknande verksamhet för kort tid; skall tillstånd sökas hos länsstyrelsen. Tillstånd enligt första stycket får inte lämnas utan att habilite-

ringsnämnden i den landstingskommun där verksamheten skall

bedrivas har tillstyrkt denna. Verksamhet som avses i första stycket skall stå under löpande

tillsyn av habiliteringsnämnden. Nämnden skall regelbundet

inspektera verksamheten.

24 § Crn det föreligger något missförhållande inom en verksamhet

som avses i denna lag, skall socialstyrelsen förelägga den som har

ansvaret för verksamheten att avhjälpa missförhällandet. Om missförhållandet är allvarligt och socialstyrelsens föreläg-

gande inte efterkoms; får socialstyrelsen förbjuda fortsatt verk-

samhet.

Är det fråga om verksamhet som enligt 23 § första stycket skall av länsstyrelsen; skall beslut om föreläggande eller godkännas

förbud i stället fattas av länsstyrelsen.

Övriga bestämmelser

25§ Bestämmelserna om barns talerätt m. m. i 56 § socialtjänst- (1980:620) har motsvarande tillämpning i mål och ärenden

lagen enligt denna lag.

26§ Habiliteringsnämndens beslut i ärende enligt 6 § överklagas

hos länsrätten genom besvär. Socialstyrelsens eller länsstyrelsens beslut i ärenden om tillstånd

23§ eller om föreläggande eller förbud enligt 24§ får enligt

överklagas hos kammarrätten genom besvär.

Socialstyrelsens eller länsstyrelsens beslut om föreläggande

eller förbud enligt 24 § och kammarrättens motsvarande beslut gäller omedelbart. 27§ Den som är eller har varit verksam inom enskild verksamhet som avses i 23 § första stycket får inte obehörigen röja vad han

54 Lag om vissa handikappomsorger

därvid har erfarit om någons förhållanden. personliga l det allmännas verksamhet tillämpas i stället bestämmelserna i

sekretesslagen (1 98021 00).

28§ Till böter döms den som 1. utan tillstånd driver enskild verksamhet som avses i 23§ första stycket; 2. i strid mot förbud som har meddelats 24§ fortsätter

enligt

verksamheten. Allmänt åtal får väckas endast om gärningen har anmälts till åtal

av habiliteringsnämnden; länsstyrelsen eller socialstyrelsen.

29§ Vad som sägs i denna lag om skall

landstingskommun

tillämpas också på en kommun som inte tillhör någon

landstings-

kommun.

Övergångsbestämmelser

1. Denna lag träderi kraft den

Genom lagen upphävs 1. lagen (1967:940) angående omsorger om vissa utveck-

lingsstörda; 2. lagen (1965:136) om elevhem för vissa rörelsehindrade

m. fl.,

3. stadgan (1968:146) angående om vissa

omsorger

utvecklingsstörda. 2. Inom varje landstingskommun får kommunerna och lands-

tingskommunen gemensamt besluta att landstingskommunens huvudmannaskap för särskolan skall bestå längst till tre år efter det

att denna lag trätt i kraft. Bestämmelserna i och

omsorgslagen

omsorgsstadgan beträffande särskolan skall under denna tid äga

fortsatt giltighet, dock skall i stället

för var som sägs i 27 §, 29 § och

32 § omsorgslagen om prövning av vissa frågor av beslutsnämnd

gälla att frågorna i stället skall prövas av länsskolnämnd. 3. Bestämmelserna i 5 § punkterna 4 och 5 om tillhandahållande av bostad i grupphem får tills vidare även avse bostäder i vårdhem och specialsjukhus som finns inrättade vid denna lags ikraftträdande.

4. Om det i lag eller annan hänvisas till en föreskrift författning

som har ersatts genom en bestämmelse i denna i

lag, tillämpas

stället den nya bestämmelsen.

Specialmotivering

Vårt förslag innebär att den nuvarande lagen (1 967194) angående om vissa psykiskt utvecklingsstörda skall ersättas av en omsorger helt lag; kallad Lag om vissa handikappomsorger (LHO). Till ny skillnad från den nuvarande omsorgslagen innehåller LHO inga bestämmelser om undervisning. De särskilda undervisningsbestämmelser som har ansetts nödvändiga för de grupper som omfattas av LHO har i stället tagits in i skollagen (1962:319). Personkretsen i LHO är något utvidgad jämfört med omsorgslagen. LHO ersätter även lagen (1965:136) om elevhem för vissa rörelsehindrade m. fl. LHO har liksom socialtjänstlagen (1980:620, SoL) delvis karaktär av ramlag. Även i övrigt har LHO lånat flera drag av SoL. är särskilt framträdande om man jämför LHO Ramlagskaraktären med nuvarande författningsbestämmelser i omsorgslagen och stadgan (1968:146) angående omsorger om vissa psykiskt utvecklingsstörda. Vi lägger inte fram något författningsförslag som skall ersätta omsorgsstadgan. Behovet av regeringsföreskrifter torde fä prövas sedan betänkandet har remissbehandlats. Inte heller har vi utformat något förslag till ändringar i förordningen (1977:537) om grundutbildning för vuxna som föranleds av vårt förslag att slopa det nuvarande undantaget beträffande utvecklingsstörda i 2 § p 1 denna Även i övrigt kan våra förslag påkalla ändringar i förordning. skilda regeringsförfattningar.

Förslaget till lag om vissa handikappomsorger

/n/edn/ng 1 § l denna lag ges bestämmelser om landstingskommunens ansvar för särskilda omsorger om 1. handikappade barn och ungdomar under 20 år; 2. vuxna människor med psykisk utvecklingsstörning eller barndomspsykos eller med annan bestående och betydande

56 Specialmøtiver/ng

intellektuell funktionsnedsättning; som inte beror av åldrande eller psykisk sjukdom. l lagen ges även bestämmelser om Iandstingskommunens skyldighet att samordna samhällets insatser för att habilitera handikappade barn och ungdomar och att i övrigt samverka med andra samhällsorgan när det gäller behovet av insatser för människor med handikapp.

Bestämmelser om stöd; hjälp och andra insatser för handikappade människor finns på flera håll i lagstiftningen, framför allt den som reglerar den kommunala socialtjänsten. Enligt SoL har primärkommunen ett ansvar för sociala insatser åt alla människor som vistas i kommunen. Dessutom innehåller SoL i 21 § särskilda bestämmelser om omsorger om människor med handikapp. LHO är en pluslag som reglerar det särskilda ansvar för vissa handikappomsorger som bör vila på Iandstingskommunen också i fortsättningen. Första stycket anger den personkrets som Iandstingskommunens ansvar för särskilda omsorger gäller för. särskilda Begreppet omsorger understryker att det är fråga om plusinsatser som Iandstingskommunen skall svara för vid sidan om dem som är en uppgift för framför allt den kommunala socialtjänsten. Enligt den första punkten gäller ansvaret för särskilda omsorger alla handikappade barn och under 20 år. Det innebär att ungdomar vi har ansett det riktigt att för dessa föreslå samma åldersgrupper ansvar; oberoende av om handikappet består i utvecklingsstörning eller barndomspsykos eller i t. ex. ett rörelsehinder eller något annat fysiskt handikapp. Det är behovet av särskilda som skall omsorger vara avgörande; inte orsaken till detta behov. l jämförelse med nuvarande omsorgslag innebär detta en av personkretvidgning sen. Men i förhållande till landstingens nuvarande åtaganden enligt omsorgslagen; elevhemslagen och sjukvårdslagen och den service landstingen byggt upp kring rörelsehindrade och annars fysiskt handikappade liksom kring hörselskadade och synskadade barn och ungdomar ligger utvidgningen av personkretsen inom ramen för landstingens nuvarande insatser för handikappade barn och ungdomar. Genom att vi föreslår ett samlat ansvar för förskola och undervisning hos primärkommunen - även för utvecklingsstörda barn - och då vi utgår från att den nya socialtjänstlagen lagt ett starkare grundansvar hos primärkommunerna även för handikappade ungdomar; innebär landstingsansvar enl. första punkten snarare ett mindre åtagande än vad nuvarande föranlagstiftning leder. Vi har också funnit det naturligt att reglera dessa handikappgruppers behov av stöd i denna lag. Samtidigt har vi funnit det

Specia/møtiver/ng 57

nödvändigt att handikappade barn med samma behov av hjälp måste få sådan oavsett hur deras behov är rubricerade. Rent praktiskt skulle det bli orimligt att, som sker idag; inom samma

organisation lita till olika Iagstiftningar för barn med samma

behov. Det är inte heller så att alla handikappade barn och ungdomar kommer att behöva de särskilda insatser som habiliteringsorgani-

sationen skall svara för. Flertalet av dem som kommer att ingå i

organisationen behöver råd och stöd, som är en särskild omsorg

enligt 5 § 1. De i 5 § ytterligare exemplifierade särskilda omsorgerna kommer att efterfrågas av ett mycket litet antal; utöver dem som redan i dag kan komma ifråga för dessa insatser. Hem för korttidsboende kommer troligen att efterfrågas av samma familjer som i dag; och bostad i annat enskilt hem eller i

grupphem av de barn och ungdomar som måste gå i skola utanför

hemorten eller är mycket svårt handikappade. Det är vid sidan om vissa psykotiska barn och ungdomar samma barn som landstinget i

dag ansvarar för. Med vårt förslag till personkrets för särskilda

omsorger kan elevhemslagen för rörelsehindrade eller eljest fysiskt handikappade upphöra. Den utvidgning av personkretsen som

detta innebär i jämförelse med den nuvarande omsorgslagen har

närmare motiverats i övervägandena under 4.2 och 5.6. Eftersom vi har funnit att det ligger utanför vårt uppdrag att

föreslå en lika heltäckande personkrets av vuxna människor med

handikapp, har det varit nödvändigt att lägga fast en åldersgräns. 20-ärsgränsen torde i de allra flesta fall vara tillräcklig för att täcka

de behov av särskilda omsorger som en handikappad människa har

innan hon är vuxen. (Vi kan här också påminna om att vi föreslår att

särskolplikten för vissa utvecklingsstörda i åldrarna 21-23 år skall slopas; se avsnitt 5.3.) Det hindrar inte att personer efter 20 års åldern kan behöva särskilt stöd t. ex. i sitt boende. Detta får dä ges

med stöd av SoL. Äldersgränsen 20 är är högre än myndighetsâl-

dern 18 år men överensstämmer med den gräns som man har valt i

lagen (1980:621) med särskilda bestämmelser om vård av unga.

Vi har förutsatt att Iandstingskommunerna i de få fall då 20årsgränsen ter sig för är beredda att särskilda

låg ge fortsatta

omsorger också utan förpliktelse i lag. Vi vill vidare peka på vårt

förslag om en utredning av frågorna om vuxenlrelhabilitering. Handikapp är ett begrepp som är relaterat till den omgivande

miljön. Vi hänvisar till vad vi har sagt i denna fråga i kapitel 3. l den andra punkten bestäms personkretsen för särskilda omsorger för vuxna människor med handikapp. Med psykisk utvecklings-

störning avses liksom i nuvarande omsorgslag en nedsättning i de

intellektuella funktionerna som är hänförlig till en människas

utvecklingsperiod, dvs. i allmänhet fram till 16-ârsâldern. I likhet

58 Spec/a/motivering

med andra grupper av handikappade som berörs av lagen;

gäller

givetvis ansvaret för särskilda omsorger bara dem som har behov av sådana. Det innebär att personer med lättare

utvecklingsstör-

ning; som-eventuellt med stöd av den kommunala socialtjänsten inte har ett sådant behov; faller utanför landstingskommunens ansvar Gruppen vuxna människor med barndomspsykos har närmare beskrivits i kapitel 4 och bilaga IV. Den avseri korthet personer som i vuxen ålder har bestående effekter av psykoser som har debuterat

i tidiga barnaår. Barndomspsykoser kan innebära en intellektuell

funktionsnedsättning men behöver inte göra det. Den tredje gruppen vuxna som omfattas av lagens bestämmel-

ser om särskilda omsorger karaktäriseras däremot alltid av en

intellektuell funktionsnedsättning; som är både bestående och

betydande. Till gruppen hör människor som efter utvecklingsåren

har fått en hjärnskada föranledd av olyckshändelse eller sjukdom. Dessa människor skall inte på något avgörande sätt skilja sig från utvecklingsstörda; de skall fungera som de och vara i behov av särskilda omsorger. Det har när det gäller denna grupp människor ingen betydelse när skadan uppkommit. l många fall är det skador som den enskilde har fått i förhållandevis unga år. Människor med skador och behov som beror av åldrandet; t. ex.

senil demens; ingår inte som framgår av lagtexten. Gruppen är

vidare avgränsad såtillvida att den inte omfattar personer vars

funktionsnedsättning beror av psykisk sjukdom. Därmed undantas

givetvis först och främst dem som lider av en pågående psykisk sjukdom i mera inskränkt bemärkelse. Vidare undantas sådana missbrukare av alkohol eller narkotika som i dag tillhör den psykiatriska värden. Bland dessa finns personer som fått så omfattande skador att de lider av en bestående och betydande

intellektuell funktionsnedsättning. Skälet till att denna grupp missbrukare har undantagits är bl. a. att habiliteringsorganisatio-

nen inte har resurser för att ge adekvat stöd till dem.

l förhållande till omsorgslagen innebär LHO att landstingskom-

munernas ansvar för vuxna vidgas något; genom att lagen stadgar

om insatser för andra grupper än utvecklingsstörda. Detta är dock till stor del en formell vidgning; eftersom det rör om grupper som sig landstingskommunerna redan har eller tagit på sig ansvar för.

Dessa människor; vars antal inte beräknas överstiga 2 000;

återfinns i dag som regel på landstingens behandlingsavdelningar på längvårdskliniker eller psykiatriska sjukhus. Andra stycket. Den nya lagen gäller inte bara omsorgsverksamheten. Vårt förslag om att landstingskommunen skall ha ett ansvar

för att samordna habiliteringen inom ett län har reglerats i 8 §. l 7

och 9 §§ finns vidare bestämmelser som reglerar landstingskom-

Specia/mot/vering 59

munens samverkan med andra sa mhällsorgan. Förevarande stycke

hänvisar till dessa övriga uppgifter för habiliteringsnämnden.

2 § Bestämmelserna i denna lag inskränker inte det ansvar

som varje kommun enligt lagstiftningen om socialtjänst har

för stöd och hjälp åt alla människor som vistas i kommunen.

Lagen inskränker inte heller det ansvar som gäller enligt

om hälso- och sjukvård eller skola eller enligt

lagstiftningarna annan lagstiftning.

Som vi har nämnt är LHO en pluslag. Erfarenheterna har tidigare varit att samhällsinsatser som skall komma alla medborgare till del inte alltid har lämnats dem som har omfattats av omsorgslag och härtill har varit att det har funnits en

elevhemslag. Anledingen

tveksamhet eller osäkerhet om dessa lagars innebörd och räckvidd tveksamhet har vi i tillämpningen. För att undanröja varje sådan ansett det lämpligt att i denna paragraf i inledningen markera lagens karaktär av pluslag. Första stycket. Den kommunala socialtjänsten har ett ansvar för att och stödja alla människor i kommunen. Detta ansvar

hjälpa

människor med handikapp likaväl som människor utan

gäller särskilt handikapp. Dessutom innehåller lagstiftningen om social-

särskilda bestämmelser om omsorger om människor med tjänsten handikapp (21 § SoL). Här har man slagit fast att socialnämnden skall verka för att människor som av fysiska; psykiska eller andra

skäl möter i sin livsföring får möjlighet att betydande svårigheter

delta i samhällets gemenskap och att leva som andra. Nämnden skall med andra ord verka för att de överordnade målen för all

handikappomsorg om integration och normalisering fön/erkligas.

Vidare 21 § SoL socialnämnden särskilt att medverka till älägger

att den enskilde får en sysselsättning och att han får bo meningsfull

som är anpassat efter hans behov av särskilt stöd. pâ ett sätt

Dessutom föreslår vi att 21 § SoL skall kompletteras när det gäller

om människor med flerhandikapp eller särskilt svåra omsorgerna handikapp. Bestämmelsen i första stycket behandlar LHO:s förhållande till SoL. Den personkrets som omfattas av de särskilda omsorgerna LHO är primärt en del av samma personkrets som den som

enligt

SoL riktar sig till. Det betyder exempelvis att socialnämndens

ansvar att bedriva förskole- och fritidshemsverksamhet gäller barn likaväl som barn utan handikapp eller barn

utvecklingsstörda med andra slag av handikapp. Habiliteringsnämnden kan genom

den samordnade habiliteringen och dess distriktslag tillföra verk-

samheten kompletterande stöd för att tillgodose de handikappade

60 Spec/a/møtiver/“ng

barnens särskilda behov av t. ex.

sjukgymnastik, kurativt, psykologiskt och medicinskt stöd utöver vad förskolan kan

erbjuda

andra barn. Habiliteringsnämnden skall däremot inte bistå med allmänt personligt stöd eller Ett annat undervisning. exempel på att

personkretsarna sammanfaller kan vara socialnämndens uppgift enligt 21 § SoL att medverka till att en får en

handikappad person

bostad som är anpassad efter hans behov av särskilt stöd. Denna uppgift gäller också personer som tillhör LHO:s personkrets. Bara

om handikappet är sådant att den enskilde behöver bostad av det

slag som nämns i 5 § LHO får ansvar för landstingskommunen

bostad åt den enskilda människan.

Med lagstiftningen om socialtjänst avser vi inte bara

själva

socialtjänstlagen utan också lagen (1980:621) med särskilda

bestämmelser om vård av unga (LVU); som är en del av

lagstift-

ningen om socialtjänsten. Vi återkommer i kommentarerna till 14 och 16 §§ till förhållandet mellan LHO och LVU.

Självklart kan det uppkomma gränsdragningsproblem i fråga om

vem som skall svara för en insats. Vi förutsätter att

landstingskom-

munen och primärkommunerna skall lösa sådana gemensamt problem. De måste lösas så att den enskilda människan inte får sitta emellan. l arbetet med den plan för verksamheten som

landstingskommunen skall upprätta efter samråd med kommunerna inom landstingskommunen (se 17 §) bör av dessa många

problem kunna lösas. Vi utgår också från att kommunförbundet och

landstingsförbundet vid behov skall finna gemensamma utgångspunkter i hithörande frågor till ledning för tillämpningen.

Andra stycket. Här markeras att LHO inte heller inskränker det ansvar som gäller enligt annan Framför

lagstiftning. allt gäller det hälso- och sjukvårdslagstiftningen. De särskilda

omsorgerna består; åtminstone historiskt; av insatser mellan någonstans

socialtjänsten och sjukvården. Gränsproblemen i förhållande till

hälso- och sjukvården har dock inte samma betydelse; eftersom såväl psykiatrisk vård som annan sjukvård har samma huvudman som de särskilda

omsorgerna. Landstingens sjukvårdsstyrelser

svarar dock för psykiatrisk och annan medicinsk vård åt LHO:s personkrets likaväl som åt andra länsinnevånare. LHO förutsätter

nämligen inte att sådana resurser skall finnas hos habiliterings-

nämnden. För skolan svarar i första hand primärkommunerna, ett förhållande som markeras av vårt att kommunerna

ytterligare förslag skall ta över undervisningen också av utvecklingsstörda. Grupp-

hem för barn och ungdomar

(elevhemsverksamheten) skall dock drivas av habiliteringsnämnden. En särskild fråga som kommer av de olika

upp på grund huvudmännens ansvar är vem som skall svara för transporter till

Specia/motivering 61

exempelvis dagcenterverksamhet. Sedan den nuvarande omsorgslagen kom till har kommunernas färdtjänst byggts ut. Vi utgår från att handikappade som tillhör personkretsen för de särskilda omsorgerna och på grund av sin begränsade förflyttningsförmåga borde vara berättigade till färdtjänst; oavsett om vederbörande fâr sina omsorger i övrigt från landstinget eller inte; också får de transporter som de behöver enligt samma regler som gäller för alla andra färdtjänstberättigade. För dem som inte är färdtjänstberättigade bör landstingskommunen ombesörja de transporter som kan behövas. Det kan vara lämpligt att denna fråga får en ytterligare belysning av de bägge kommunförbunden till ledning för tillämpningen. Som exempel från andra områden; där ett lagstadgat ansvar inte får anses inskränkt genom LHO; kan nämnas arbetsvården.

3 § Landstingskommunens ansvar gäller människor som är bosatta inom landstingskommunen eller annars varaktigt vistas där. Människor som vistas i landstingskommunen under en kortare tid skall ges det stöd som de omedelbart behöver. Landstingskommunens uppgift enligt denna lag fullgörs av en habiliteringsnämnd; om annat inte följer av sådant beslut som avses i 3 14 § kommunallagen (1977:179). kap Första stycket. Landstingskommunens ansvar för särskilda omsorger gäller i första hand personer som är bosatta inom länet. Vi har emellertid ansett det önskvärt att inte strikt begränsa ansvaret till dem som kan anses bosatta inom landstingskommunen och därför föreslagit att ansvaret i samma mån skall gälla dem som varaktigt vistas där utan att bo. Vi tänker bl. a. på elever som går på en folkhögskola utanför sitt hemlandsting. Det är naturligt att sådana elevers behov av särskilda omsorger tillgodoses av vistelselandstinget under den tid de går i skolan och är hemifrån. Frågor om fördelningen av ansvaret mellan landstingen bör vid behov kunna lösas med hjälp av avtal av samma typ som utomlänsavtal inom sjukvården. Andra stycket. Bestämmelsen har sin förebild i 3 § andra stycket förslaget till hälso- och sjukvârdslag (SOU 1979:78). En vistelse under en kortare tid kan gälla såväl en tillfällig genomresa som några månaders boende i en sommarbostad. Vistelselandstingskommunens ansvar är naturligtvis beroende av hur länge den enskilde vistas där. Men det är viktigt att handikappade liksom andra människor kan resa och vistas utanför sitt hemlandsting. Det landsting som de besöker bör då kunna ställa upp med de tillfälliga stödinsatser som de behöver omedelbart. Man kan även här peka

62 Specialmotivering

på de utomlänsavtal som gäller inom sjukvården. Tredje stycket. Landstingskommunens uppgifter skall fullgöras av en nämnd; benämnd habiliteringsnämnd. l nämndens huvudsakliga uppgifter ingår att svara för habiliteringen av handikappade barn och ungdomar och särskilda omsorger för dessa samt för de vuxna handikappade som omfattas av lagen. Denna verksamhet har i betydande omfattning sin inriktning mot samlade pedagogiska; psykologiska och sociala insatser. Det naturliga är därför att landstingen har en särskild nämnd för detta. l 19 § har landstinget dock getts möjlighet att knyta verksamheten till någon annan landstingskommunal nämnd som har driftansvar. Förslaget innebär med hänsyn till situationen i flertalet landsting att nuvarande omsorgsstyrelser går upp i habiliteringsnämnderna. Till dessa nämnder skall vidare gå över den verksamhet för habilitering av handikappade barn som inom vissa landsting ligger under sjukvårdsstyrelsen. Landstingen är inte bundna att använda sig avjust benämningen habiliteringsnämnd. Det skulle i och för sig kunna finnas skäl att behålla beteckningen social nämnd; som är benämningen på omsorgsstyrelsen i många landsting. Vi anser emellertid att detta kan leda till förväxlingar med den primärkommunala socialnämnden och vill därför avråda från just denna benämning. Vi har ansett att det inte behövs några särskilda regler för hur habiliteringsnämnden skall ordna sin verksamhet. En viktig fråga för nämnden blir att utforma regler för bedömningar av vilka som skall erhålla särskilda omsorger och för hur in- och utskrivning i olika omsorgsformer skall gå till. Här krävs noggrann prövning och kunnighet av den som skall besluta (avsnitt 5.6 och 6.8). l 1 kap. 14 § kommunallagen föreskrivs att landstinget; i den mån annat inte är föreskrivet i lag eller annan författning; får besluta att förvaltningsutskottet eller annan nämnd skall ha hand om förvaltningen av viss egendom som annars förvaltas av en annan nämnd samt handlägga personalfrågor som gäller personal som är underställd en annan nämnd.

Verksamhetens mål 4 § De särskilda omsorgerna skall syfta till att ge handikappade människor möjlighet att leva som andra och att ge dem goda levnadsbetingelser i gemenskap med andra. Omsorgerna skall vara inriktade på att utveckla den enskildes egna resurser. Verksamheten skall vara grundad pä respekt för människornas självbestämmanderätt och integritet. Första stycket. De mål som anges här för de särskilda omsorgerna

Specia/møt/vering 63

överensstämmer i sina formuleringar nära med de mål om integration av människor med handikapp och normalisering av deras levnadsvillkor som finns i 21 § SoL. Av normaliseringsmålet följer att den som är handikappad skall ha samma rättigheter som alla övriga i samhället. Mot dessa rättigheter svarar också skyldigheter

att liksom andra medborgare i mån av förmåga t. ex. svara för sitt uppehälle eller att följa lagar och förordningar av olika slag och ta

konsekvenserna av ett eventuellt handlande i strid mot dessa. Rent

konkret kan det sistnämnda innebära att den som är utvecklings-

störd - alltefter måttet av sin förmåga - skall vara straffansvarig; vara att mönstra för militärtjänstgöring; ha rätt och

skyldig skyldighet att genomgå prov för att få körkort etc. Målet att ge den som är handikappad goda levnadsbetingelser i

gemenskap med andra markerar den integration i samhället som är en grundsats för arbetet på handikappområdet.

Andra stycket. Liksom inom socialtjänsten (jfr. 1 § andra stycket

SoL) skall det vara en huvudinriktning för de särskilda omsorgerna

att utveckla den enskildes egna resurser. Ett meningsfullt liv kan

inte vinnas om inte individen själv får tillfälle att utveckla sin förmåga. Insatser som inte tillåter den enskilde att själv ta aktiv del

och aktivt ansvar för sin livsföring passiverar och ger ett liv med sämre kvalitet. Alla människor har egna resurser av olika slag;

också den med svåra handikapp. Ju svårare handikappet är; desto

nödvändigare att ta tillvara och utveckla dessa resurser.

Tredje stycket. Bestämmelsen har sin motsvarighet i 1 § tredje stycket SoL Liksom socialtjänsten skall de särskilda omsorgerna

ha sin utgångspunkt i rätten för den enskilde att själv bestämma

över sin situation, LHO innehåller till skillnad från nuvarande

omsorgslag inga tvångsbestämmelser. Av 14§ framgår att alla

insatser för en handikappad skall utformas och genomföras i samförstånd med honom själv. Vi återkommeri kommentarerna till den paragrafen och till 1 6 § till de frågor som hänger samman med

denna grundläggande inställning för den nya lagens tillämpning.

Särskilda omsorger 5 § Till särskilda omsorger hör att tillhandahålla 1. rådgivning, omvårdnad och annat personligt stöd samt stöd av en kontaktperson,

2. daglig verksamhet för dem som inte förvärvsarbetar eller

utbildar sig; 3. hem för korttidsboende i syfte att avlösa anhöriga i vård

och tillsyn; 4. bostad i annat enskilt hem eller i grupphem för barn och

ungdomar som behöver bo utanför föräldrahemmet;

5. bostad i grupphem för vuxna.

64 Spec/almotiver/ng sou 1981:27

l paragrafen har angetts de viktigaste särskilda omsorgerna.

Uppräkningen är således inte fullständig. Som vi återkommer till i

det följande kan vissa insatser tänkas som inte är nämnda här. En utgångspunkt för paragrafens beskrivning är att till särskilda omsorger kan aldrig hänföras insatser som det åligger en annan

huvudman att svara för enligt annan lagstiftning.

Vissa av de särskilda omsorgerna gäller inte bara den handikappade människan själv. Således får det anses tillhöra dessa omsorger att ge råd och annat personligt stöd åt föräldrar eller andra nära anhöriga som behöver det som en följd av den handikappades situation. Motsvarande gäller när det handikappade barnet vistas i familjehem eller annat enskilt hem. De uppräknade särskilda omsorgerna har utförligt behandlats i de allmänna övervägandena. Flertalet omsorger för barn finns beskrivna i kapitel 5; medan motsvarande omsorger för vuxna finns i kapitel 6.

Punkt 1. Med rådgivning; omvårdnad och annat personligt stöd åsyftas bl. a. stödjande samtal och behandlingsinsatser av kurator,

psykolog; sjukgymnast; logoped och annan personal; som ingår i habiliteringsnämndens arbetslag; samt förmedling av hjälpmedel. Det är däremot inte meningen att habiliteringsnämnden skall ta

över socialnämndens uppgifter SoL att ge social

enligt hemhjälp

m. m. l omvårdnaden ingår även hjälp till fritidsverksamhet och kultu-

rella aktiviteter. Ansvaret för sådan verksamhet ligger på primär-

kommunerna. Det är emellertid uppenbart att kommunerna många gånger kan ha svårt att nå fram med sitt utbud till just sådana

handikappade som omfattas av LHO. Landstingen måste därför medverka i fritids- och kulturutbudet. Denna fråga har närmare

berörts i våra allmänna överväganden i avsnitten 5.4 och 6.4.

De situationer då det kan vara lämpligt att som en särskild

omsorg utse kontaktperson har angetts i kapitel 7. Punkt2. Den dagliga verksamhet som nämns här har behandlats i avsnitt 6.3. Den är - i likhet med övriga särskilda omsorger - en rättighet för den enskilde som behöver det; inte en skyldighet. l

13 § har getts vissa riktlinjer om dagcenterverksamhet. Punkt3. Det finns flera formerför avlösning av anhöriga i vård och

tillsyn. En är vistelse i grupphem; en annan vistelse i annat enskilt

hem. Avlösning kan givetvis också ske genom insatser i den

handikappades eget hem. Men det är då fråga om ett primärkom-

munalt ansvar. Detta hindrar inte att landstinget under en övergångsperiod bistår med personlig vårdare exempelvis i samband

med att en handikappad lämnar det grupphem där han har vistats

tidigare för att bo i sitt eget hem eller i ett annat enskilt hem.

Punkt 4 och 5. Bostad i annat enskilt hem skall tillhandahållas

Spec/almotivering 65

barn och ungdomar när det framstår som ett alternativ till bostad i grupphem (se avsnitt 5.2). l andra fall är det socialnämnden som enligt SoL skall sörja för att den som behöver det tas emot i ett

familjehem. Det är angeläget att habiliteringsnämnden och social-

nämnden samarbetar nära och förtroendefullt i dessa Som frågor.

framgår av 12 § skall barn och ungdomar i första hand erbjudas

bostad i ett annat enskilt hem. Bostad i annat enskilt hem är

däremot enligt vår mening i allmänhet inte någon boendelämplig

form för vuxna handikappade. Det stora flertalet handikappade barn och ungdomar; däribland även många svårt handikappade, bor i sina föräldrahem eller i

familjehem. Det är viktigt att socialnämnden i dessa fall bistår med

behövlig omvårdnad så att en annan boendeform endast kommer i

fråga när det är absolut nödvändigt. Ett svårt handikapp får således inte vara enda skäl för att erbjuda en handikappad en bostad i ett grupphem. Särskilda omsorger enligt punkt 3 är också väsentliga.

Grupphem är en samlingsbeteckning för mindre bostadsenheter som är insprängda i vanlig samhällsmiljö och som inte är att

betrakta som enskild bostad. Grupphemmen skall ersätta såväl

nuvarande elevhem och inackorderingshem som vårdhem och specialsjukhus. Enligt punkt 3 i förslaget till Övergångsbestämmelser till den nya lagen skall de senare hemmen dock kunna finnas

kvar under en awecklingsperiod. När vi därför här och i andra

sammanhang talar om grupphem och aktiviteter på dessa (exem-

pelvis fritidsverksamhet; se kommentaren till p. 1) avses givetvis också de vårdhem och specialsjukhus som kommer att finnas kvar under awecklingsperioden. Det bör betonas att bostäder i olika former som

habiliterings-

nämnden tillhandahåller inte bara skall täcka de omedelbara behoven av bostad. l ansvaret för ett särskilt boende ligger också en

skyldighet att se till att de boende får det stöd av olika slag som de

behöver

Som framgår av 7-9 §§ skall habiliteringsnämnden på olika sätt följa andra samhällsorgans verksamhet för de människor som

omfattas av lagen.Ett område som vi har angett under p. 1 ovan är

att nämnden bör medverka i fritidsaktiviteter och kulturella aktiviteter. Det såväl den verksamhet som gäller är organiserad av

samhällsorgan; föreningar och enskilda som andra fritidssyssel-

sättningar. Detta bör i första hand ske genom att de boende får del av det kommunala fritidsutbudet på orten. Ibland räcker detta inte utan nämnden måste då ordna kompletterande insatser vid sina grupphem.

66 Specia/motivering

Rätten till särskilda omsorger 6 § Handikappad som behöver stöd och hjälp i sin livsföring

har av habiliteringsnämnden rätt till särskilda omsorger enligt

denna lag; om hans behov inte tillgodoses på något annat sätt. Den handikappade skall genom de särskilda omsorgerna

tillförsäkras rimliga levnadsvillkor. Omsorgerna skall utfor-

mas så att de stärker hans resurser att leva ett självständigt liv.

Paragrafen har utformats med biständsparagrafen (6 §) i SoL för ögonen. Liksom när det gäller biståndet inom socialtjänsten skall handikappad; som begär särskilda omsorger men inte får det eller

får annat stöd än han har begärt; kunna överklaga nämndens beslut

till länsrätten. Om besvär föreskrivs i 25 §. Det är givetvis endast handikappad som nämns i 1 § första stycket som har rätt till särskilda omsorger. Rätten till särskilda omsorger med den därtill hörande överklag-

ningsmöjligheten är ingen fullständig nyhet inom omsorgsverksamheten. Enligt 44 § andra stycket gällande omsorgslag får talan

föras genom besvär hos huvudtillsynsmyndigheten mot beslut

varigenom omsorg enligt lagen vägrats eller någon uttagits till

specialundervisning eller hänvisats till annan skolform i samma särskola.

Första stycket. Formuleringarna följer mycket nära motsvarande

bestämmelser i 6 § SoL. Till skillnad från SoL är det dock härfråga om enbart andra stödinsatser än ekonomiska. Handikappad; som behöver ekonomisk hjälp till sin försörjning därför att han inte har tillräckliga inkomster av arbete eller sociala förmåner; är hänvisad

att söka socialbidrag med stöd av 6 § SoL. Vidare gäller rätten till

särskilda omsorger endast plusinsatser. Kan den handikappade få behövligt stöd och hjälp av socialtjänsten; arbetsvården etc.; så föreligger det ingen rätt till särskilda omsorger enligt denna

paragraf. Genom att länsrätten blir överklagningsmyndighet både när det gäller SoL och LHO bör det finnas goda möjligheter att i

tveksamma fall avgöra om det är socialnämnden eller habiliterings-

nämnden som är skyldig att bistå den handikappade.

Vilka insatser som habiliteringsnämnden skall ställa upp med är

givetvis beroende på hur den handikappades behov av hjälp för sin

livsföring ser ut. l första hand är det fråga om någon av de särskilda

omsorger som räknas upp i 5 §. Även sådana som inte är nämnda där kan dock tänkas någon gång. Omfattningen och kvaliteten på de omsorger de handikappade har rätt till får bedömas med hänsyn till de förutsättningar som anges i andra stycket.

SOU 1 981 :27 Spec/a/møt/vering 67

Det kan inte undgås att den handikappades rätt till omsorger

måste awägas mot de resurser som Iandstingskommunen faktiskt förfogar över. Det innebär att handikappad inte genom rätten till särskilda omsorger är tillförsäkrad någon speciell omsorg. Förfogar inte - Iandstingskommunen i tillräcklig omfattning över en resurs exempelvis plats på ett grupphem av en viss beskaffenhet - så får

behovet tillgodoses på något annat sätt. l detta avseende skiljer sig inte den föreslagna bestämmelsen från 6 § SoL Däremot kan habiliteringsnämnden givetvis inte - lika litet som socialnämnden i

motsvarande situation - helt avstå från att ge stöd och hjälp under

hänvisning till bristande resurser. Det grundläggande krav på

rimliga levnadsvillkor som uppställs i andra stycket måste uppfyllas

i av nämnden på något sätt.

g

E Andra stycket. Även dessa bestämmelser har utformats i nära överensstämmelse med motsvarande i 6 § SoL Eftersom det här

inte är fråga om ekonomiska ting utan om behov av stöd och hjälp

av annat slag; talas det i förslaget om rimliga levnadsvillkor i

stället för som i SoL om skälig Ievnadsnivå. Det är då viktigt att komma ihåg att levnadsvillkoren skall vara rimliga inte bara i

förhållande till hur andra; icke handikappade människor har det; utan också med hänsyn till det behov av kompensation som handikappet medför.

Den sista meningen i paragrafen överensstämmer fullständigt

med 6 § SoL Det måste betraktas som särskilt motiverat att i LHO föreskriva att omsorgerna skall utformas så att de stärker den

handikappades resurser att leva ett självständigt liv. Som vi har framhållit i många sammanhang i detta betänkande är det grundläggande för de särskilda omsorgerna att de - inte sällan i kontrast

mot gångna tiders syn på hjälpen åt handikappade - är inriktade på

att hjälpa den handikappade till ett sådant självständigt; och

därmed normaliserat; liv.

Habi/iteringsnämndens övr/ga uppgifter 7 §

Habiliteringsnämnden skall göra sig förtrogen med beho-

vet av särskilda omsorger och andra insatser hos människor med handikapp som sägs i 1 § första stycket. Nämnden skall när det behövs se till att annan huvudman får vetskap om handikappads behov av andra insatser. Första stycket. Bestämmelsen har en motsvarighet i 5 § SoL; där det anges som en uppgift för socialnämnden att göra sig väl förtrogen med levnadsförhållandena i kommunen. Uppgiften att göra sig förtrogen med behovet av särskilda omsorger och andra insatser hos människor med handikapp får lösas genom uppsökande verksamhet; kontakt med andra samhällsorgan etc. De handi-

68 Spec/a/motivering

kappråd som finns inom kommuner och på Iänsplanet erbjuder här särskilda möjligheter. Bestämmelsen tar sikte enbart på människor med sådana som i 1 § första handikapp anges stycket. Som framgår av lagtexten är det inte ba ra behovet av särskilda omsorger enligt denna lag som habiliteringsnämnden skall göra sig förtrogen med. Också behovet av insatser från andra organ, exempelvis socialtjänsten; arbetsförmedlingen, Samhällsföretag och skolan, berörs av skyldigheten. Andra stycket. Här har som en av sina habiliteringsnämnden uppgifter ålagts att när det behövs underrätta annan huvudman om handikappads behov. Bestämmelsen understryker nämndens roll som ett centralt organ inom samhällets handikappomsorg. Nämndens verksamhet skall som särskilt har angetts i målparagrafen; 4 §; vara grundad på respekt för människornas självbestämmanderätt och integritet. Av det följer att av det åtgärder slag som avses här inte får vidtas över huvudet på den enskilde. Också sekretesslagen begränsar nämndens möjligheter att utan föregående samtycke av den handikappade sprida information om hans förhållanden till annat Detta kan endast samhällsorgan. ske i de fall det står klart att en uppgift kan lämnas utan att den enskilde eller någon honom närstående lider men.

8 § Habiliteringsnämnden skall se till att landstingskommunens egna och andra huvudmäns insatser för att habilitera handikappade barn och ungdomar samordnas och att barnen och ungdomarna och deras familjer får sina behov av stöd och hjälp allsidigt tillgodosedda.

Paragrafen är ett uttryck för den skyldighet att samordna habiliteringsinsatserna för alla handikappade barn och ungdomar inom landstingskommunen som vi föreslår skall åläggas habiliteringsnämnden. Förslaget; som är ett av våra vid sidan av huvudförslag förslaget beträffande de framtida har omsorgernas utformning; beskrivits utförligt i avsnitt 5.6. Med habiliterande insatser avses alla insatser som syftar till att barnet den och ge förmåga skicklighet som barnet kan utveckla med hänsyn till sitt handikapp. Samordningen gäller såväl åtgärder som vidtas av olika verksamhetsgrenar inom den egna landstingskommunen som insatser som görs av andra huvudmän t. ex. kommunens socialtjänst eller skola. Sa mordningen har i sig ett värde för att garantera att resurser tas till vara på bästa sätt. Men den har i samma mån till syfte att ge handikappade unga en så effektiv och fullständig habilitering som möjligt. Det har också särskilt betonats i paragrafen att nämnden skall se till att de ungas och deras familjers behov av stöd och hjälp

SOU 1 981 127 Specia/motiver/ng 69

blir allsidigt tillgodosedda, t. ex. att också nödvändiga pedagogiska

insatser kommer till stånd. Det bör till sist betonas att avsikten med den samordnade habiliteringen på intet sätt är att nämnden skall ta över ansvaret från någon annan huvudman. Det är i stället fråga om att nämnden skall verka för att insatser kommer till stånd genom annan huvudmans försorg.

9 § skall informera om verksamhetens

Habiliteringsnämnden

mål och medel och om de handikappgrupper som den betjänar. Nämnden skall verka för att människor med handikapp kan utnyttja de tjänster och delta som sägs i 1 § första stycket i den verksamhet som genom andra samhällsorgans försorg eller pä något annat sätt står medborgarna till buds.

Första stycket. Bestämmelsen har en motsvarighet i 5 § SoL, vilken som att socialnämnden skall en uppgift för socialnämnden anger informera inom kommunen. Det är en

om socialtjänsten självfallet viktig för habiliteringsnämnden att se till att information om uppgift dess verksamhet när ut till allmänheten så mycket som möjligt.

Detta är ett av de säkraste sätten att göra verksamheten heltäckande bland dem som har behov av nämndens tjänster.

Andra stycket. En viktig uppgift för habiliteringsnämnden vid

sidan av dess uppgifter att svara för särskilda omsorger enligt lagen

som är till sådana att

är att hjälpa människor berättigade omsorger

utnyttja tjänster och delta i verksamheter som står alla medborgare till buds. Dessa människor har ofta sådana handikapp att det krävs särskilda resurser eller särskilda insikter för att göra dem delaktiga av det utbud som finns i samhället. Det behöver inte bara vara tjänster som samhället står för, t. ex. kulturella insatser som teater

och bibliotek, utan det kan också gälla aktiviteter av annat slag;

t. ex. idrottsevenemang eller biografföreställningar.

kommer att vara det politiska organ inom

Habiliteringsnämnden

som har den mest samlade kunskapen om en landstingskommun barns och ungdomars situation och behov. Det blir handikappade

därmed naturligt att nämnden som remissinstans och på andra sätt

får delta i samhällsplaneringen. Genom sina kunskaper och erfarenheter om handikappades villkor kan nämnden påverka planeringen så att de brister i samhället som finns i dag minskas eller undanröjs.

Riktlinjer för habiliteringsnämndens verksamhet

10 § De särskilda omsorgerna skall anpassas till mottagarens

Spec/almot/ver/ng

individuella behov.

Omsorgerna skall utformas så att de är lätt för tillgängliga

de människor som behöver dem.

Paragrafen är liksom övriga paragrafer i detta avsnitt som

riktlinjer;

i princip inte är bindande för habiliteringsnämnden. Motsvarande

teknik har använts i SoL (se 7-10 §§ SoL). Bestämmelserna i denna paragraf kan låta som självklarheter och då inte bara för utan för alla som

handikappade berörs av samhälleliga insatser. För människor med så svåra handikapp att

de har behov av särskilda

omsorger enligt lagen är dock kravet på

anpassning till individuella behov och mer

på lättillgänglighet

avgörande än för de flesta andra. De förtjänar därför att markeras

särskilt i lagen. Man får komma samtidigt ihåg att eftersom de

särskilda berör relativt omsorgerna få människor; så är anpass-

ningen och lättillgängligheten inte alltid självklarheter när det

kommer till den praktiska

tillämpningen.

Bestämmelsen innebär att i de särskilda skall omsorgerna ingå

personlig omvårdnad på sådan nivå att den enskildes såväl

fysiska som psykiska behov i den

tillgodoses omfattning som hans handikapp föranleder.

11§

Habiliteringsnämnden skall när det är lämpligt samverka med handikapporganisationer.

Bestämmelserna markerar den samverkan med

handikapporgani-

sationerna som är såväl

viktig i generella sammahang; t. ex. i planeringsfrågor, som ibland i individuella fall. när Formuleringen det är lämpligt, som har lånats från en liknande i 7 §

bestämmelse

SoL, understryker att samverkan skall ske när det är med förenligt

verksamheten. Formerna för samverkan är en för nämnden

fråga

och samverkande organisationer att komma fram till.

12 §

Bostäder som habiliteringsnämnden tillhandahåller skall

vara utformade på ett sätt som så nära som överens-

möjligt

stämmer med hur andra människor bor samt de

tillgodose

särskilda krav som föranleds av handikappet. Barn och ungdomar som inte kan bo i sitt föräldrahem skall i första hand erbjudas bostad i ett annat enskilt hem.

Första stycket. För att

tillgodose paragrafens riktlinjer för bostadsutformningen är det viktigt att utgå från att bostäderna skall ha samma grundläggande utformning som andra människors bostä-

der; vilken sedan får anpassas efter den särskilda

handikappades

behov och Allt

förutsättningar. bör göras för att bostäderna inte

skall få en anstaltsliknande

utformning.

Specia/motivering 71

Andra stycket. Precis som inom socialtjänsten utgår Iagtexten

från att barn och ungdomar som inte kan bo hos sina föräldrar i

första hand skall hjälpas till en bostad i ett annat enskilt hem.

Därigenom behåller man lättast den hemliknande miljön så mycket

som möjligt; vilket är viktigt med tanke på normaliseringsmålet.

Man måste samtidigt vara klar över att handikappet kan vara sådant att det är svårt att finna ett annat enskilt hem som har möjligheter att kompensera handikappet och att man kan vara hänvisad till ett grupphem för att få de resurser som handikappet

ställer anspråk på. När det gäller ungdomar i övre tonåren får man komma ihåg att den frigörelseprocess som inleds i dessa åldrar för

i handikappade ungdomar liksom för alla andra ungdomar kan innebära att en egen bostad är det som bäst motsvarar den unges behov. 13 §

För daglig verksamhet skall habiliteringsnämnden ordna dagcenter med uppgift att bereda handikappade möjlighet att delta i samhällslivet och där så är möjligt förbereda en övergång till förvärvsarbete.

Dagcenter skall som omsorgsform ge handikappade förutsätt-

ningar att delta i samhället. Verksamheten syftar till att förbättra

den enskildes förmåga att möta samhällets krav. Den skall också

bidra till att förändra de sociala miljöer och verksamheter som finns i det omgivande samhället och som kan utgöra hinder för den

handikappades samhällsdeltagande. I övrigt kan hänvisas till

avsnitt 6.3. 14 § Alla insatser för en handikappad skall utformas och genomföras i samförstånd med honom själv.

När det är lämpligt skall samråd ske med vårdnadshavare

eller annan närstående; med kontaktperson; särskilt förord-

nad god man eller förmyndare. Om det är fråga om insatser av större betydelse för den handikappades livsföring; skall godkännande även inhämtas

av vårdnadshavaren; om den handikappade är under 1 5 år. Är handikappad; som har fyllt 15 år; inte i stånd att uttrycka en egen vilja; skall sådana insatser godkännas av förmyndare eller av särskilt förordnad god man.

Paragrafen är central för att uppfylla målparagrafens föreskrift om

att verksamheten inom de särskilda omsorgerna skall vara grundad

på respekt för människornas självbestämmanderätt och integritet. stycket uttrycker grundsatsen om frivillighet inom de

Första

72 Specialmotivering

särskilda omsorgerna. Bestämmelsen överensstämmer nära med den som finns i 9 § SoL. Att insatserna skall utformas och genomföras i samförstånd med den handikappade själv innebär dels att inga åtgärder kan vidtas mot hans vilja, dels att insatserna inte får bestämmas över huvudet på honom. Är den enskilde genom sitt handikapp oförmögen att uttrycka en egen vilja, kan det vara lämpligt att samråda med någon som står honom nära. Insatser av större betydelse för den handikappades skall Iivsföring som av tredje stycket i så fall godkännas framgår av förmyndare eller särskilt förordnad god man. Andra stycket. Det är givet att det ofta är att samråda lämpligt med föräldrarna eller någon släkting som står den handikappade nära, om denne är ung. Är det fråga om en vuxen som är begåvningshandikappad kan det inte sällan vara att samråda lämpligt med den handikappades kontaktperson, om en sådan finns utsedd, eller med förmyndare eller god man. Det är samtidigt uppenbart att samrådet måste ske med urskilling och med respekt för den handikappades integritet, vilja och rättighet att ta ansvar för sig själv och sina egna handlingar. Tredje stycket. Kravet på medgivande ökar givetvis när det gäller insatser av större betydelse för den handikappades För livsföring. den som är under 15 år är det naturligt att godkännande även inhämtas av vårdnadshavaren. 15-årsgränsen överensstämmer med den som gäller inom socialtjänsten. Enligt 56 § SoL har barn som har fyllt 15 år rätt att föra sin talan i mål och ärenden enligt SoL. Motsvarande skall enligt 24§ LHO tillämpas på mål och ärenden enligt denna lag. När det gäller handikappade som inte förmår uttrycka en egen vilja krävs det godkännande av förmyndare eller särskilt förordnad god man. Enligt 13 kap. 1 § föräldrabalken har förmyndare att sörja för myndlingens person samt att förvalta myndlingens förmögenhet och företräda honom i angelägenheter som röra denna. l samband med att stadgandet fick denna utformning genom en lagändring är 1974 uttalades det i förarbetena att det råder ingen tvekan om att de omyndiga i allmänhet har ett stort behov av personligt stöd och intressebevakning. Det får också anses minst lika viktigt att förmyndaren sörjer för den omyndiges person som att han sköter den ekonomiska av den fön/altningen omyndighes egendom. Det behöver väl knappast påpekas att om förmyndaren anser att myndlingen behöver en viss form av vård men motsätter myndlingen sig denna, så kan förmyndaren bara genom personlig påverkan försöka få myndligen att ändra sig. Något medel att tvinga på myndlingen sin uppfattning har förmyndaren inte. Enligt 18 kap. 3 § föräldrabalken skall rätten förordna god man

Spec/almotivering 73

för den som pä grund av sjukdom, hämmad förständsutveckling o. d. behöver bistånd med att bevaka sin rätt, förvalta sin egendom eller sörja för sin person. Vad som har sagts om förmyndarens uppgifter att sörja för myndlingens person gäller också den som har

förordnats att som god man sörja för t. ex. en utvecklingsstörd

person. Frågor kring förmyndare och gode män för utvecklingsstörda har behandlats i en skrift av socialstyrelsen (Socialstyrelsen anser 1978:1). Vad som menas med insatser av större betydelse måste naturligtvis ses inte minst mot bakgrund av hur den handikappade själv uppfattar det. Uppfattar han t. ex. en förändring som genomgripande; bör bestämmelserna vinna tillämpning. En flyttning från ett hem till ett annat måste regelmässigt uppfattas som en insats

av större betydelse för den handikappades Iivsföring. Habiliterings-

nämnden mäste alltid i det längsta söka komma överens med den

det eller hans närmaste om en förändring av denna typ. Man gäller

kan fråga sig vad som skall hända om det inte går att komma överens. Nämnden kan då endast erbjuda sina tjänster. Om ett erbjudande inte accepteras av den handikappade eller hans närmaste i den utformning som nämnden kan ge, får man avstå från att utnyttja erbjudandet. Skulle det i ett enskilt fall uppstå delade meningar mellan

förmyndaren eller den gode mannen för en utvecklingsstörd och

ansvariga tjänstemän inom de särskilda omsorgerna om vad som är bäst för den utvecklingsstörde, kan det vara lämpligt att

förmyndaren eller den gode mannen söker råd och stöd hos

överförmyndaren. 15 § Nämnden skall anmäla till Överförmyndaren när handikap-

pad kan antas behöva förmyndare eller god man samt när en

omyndigförklaring bör kunna hävas eller en god man entle-,

digas. Föräldrabalkens bestämmelser om förmyndare och god man har

särskild när det gäller begåvningshandikappade. Vi har betydelse

ansett det riktigt att med en särskild paragraf erinra habiliteringsnämnden om att man bör vara observant på handikappads behov i dessa avseenden.

16 § Om insatser i vissa fall utan samtycke föreskrivs i lagen (1980:621) med särskilda bestämmelser om värd av unga.

När det barn och ungdom kan bestämmelserna om frivillighet gäller

inom inte tillämpas fullt ut. Däremot saknas det omsorgerna

74 Specialmot/vering

anledning att konstruera egna regler för omsorgerna. De bestäm-

melser som gäller för sociala insatser ät alla barn och ungdomar enligt lagen (1980:621) med särskilda bestämmelser om vård av

unga (LVU) bör vara tillräckliga också i dessa Sin

sammanhang. främsta betydelse torde LVU kunna ha i situationer då föräldrarna inte inser sitt handikappade barns bästa och därför underlåter att

vidta de åtgärder som handikappet till. För att kunna ger anledning

använda LVU:s tvángsbestämmelser måste dock förhållandena vara sådana att kravet i 1 § andra 1 LVU kan anses stycket punkt uppfyllt. Det innebär att föräldrarna genom sin underlåtenhet eller på annat sätt handlar så att det kan brister i sägas föreligga omsorgen om den unge eller att något annat förhållande i hemmet medför fara för hans hälsa eller l dessa situationer

utveckling. har habiliteringsnämnden liksom andra myndigheter vars verksamhet

berör barn och ungdomar en 71 § andra

skyldighet enligt stycket

SoL att göra anmälan till socialnämnden.

Vi har inte heller ansett att det finns tillräckligt behov av särskilda regler för förfarandet när det gäller de i praktiken få fall säkerligen

då LVU kan komma att behöva användas för att

nödvändiga

särskilda omsorger skall kunna komma till stånd. Det är därför socialnämnden som också i dessa fall får länsrättens beslut

begära

om vård med stöd av LVU. Vi förutsätter givetvis att

habiliterings-

nämnden anmäler behov av med stöd

åtgärder av LVU till den

kommunala socialnämnden och sedan biträder denna nämnd

under målets handläggning.

Sedan länsrätten har beslutat om vård med stöd av LVU; är det socialnämnden som bestämmer hur vården av den skall unge ordnas och var han skall vistas under vårdtiden. När det barn

gäller

som behöver särskilda denna får

omsorger enligt lag givetvis habiliteringsnämnden ställa upp med t. ex. nödvändiga insatser; placering i ett grupphem.

Till slut kan det i detta att om

sammanhang påpekas lagen

beredande av sluten vård i vissa psykiatrisk fall (LSPV) liksom en eventuell blivande för missbrukare i förekommande

tvängslag fall

också gäller och andra som

utvecklingsstörda behöver omsorger enligt LHO. Någon särskild om detta har vi dock hänvisning inte ansett nödvändig i lagen.

Planering

17 §

Landstingskommunen skall upprätta en plan för verksam-

heten enligt denna

lag.

Planen skall upprättas efter samråd med kommunerna

inom landstingskommunen. Den skall redovisas för socialsty-

relsen.

_rSpec/almot/vering 75

Första stycket. Paragrafen föreskriver att det skall upprättas en plan för verksamheten. Det har inte ansetts nödvändigt att som i den nuvarande omsorgsstadgan föreskriva hur lång tid planen skall

avse. Vi räknar med att Iandstingsförbundet skall verka för en viss

enhetlighet. i planen bör bl. a. anges hur awecklingen av nuvarande

vårdhem och specialsjukhus skall gå till. Hur planen skall se ut mera i detalj överlämnas åt landstingskommunen själv att bestämma. Vi förutsätter att socialstyrelsen behandlar planfrågan i allmänna råd. och att socialstyrelsen också i konkreta fall biträder enskilda landsting med synpunkter på planeringen. Andra stycket. Det är naturligt att landstingskommunen samråder med berörda kommuner innan planen fastställs av landstinget. Planen skall därefter redovisas för socialstyrelsen; som skall ha

överblick över all landstingskommunal verksamhet enligt LHO (se

21 §). Lika litet som inom socialtjänsten har vi ansett att det finns

behov av att tillsynsmyndigheten skall fastställa planen.

Kostnader 18 §

Avgift utgår inte för särskilda omsorger enligt denna lag.

Handikappade som uppbär folkpension i form av förtidspension eller ålderspension eller som har inkomst av förvärvsarbete skall dock när de har stadigvarande bostad på

Iandstingskommunens bekostnad erlägga skäliga avgifterför kost och logi enligt de grunder som landstingskommunen

bestämmer. Avgifterna skall bestämmas så att de boende

förbehålls tillräckliga medel för sina personliga behov. Regeringen meddelar ytterligare föreskrifter om sådana avgifter.

Paragrafen överensstämmer i stort med 56 § i nuvarande lag. Vi har ansett det lämpligt att knyta an till de föreskrifter om förbehåll för behov som gäller enligt 35 § tredje stycket SoL vid

personliga helinackordering i servicehus för äldre människor. Ytterligare

föreskrifter om avgifter som sägs i 35 § tredje stycket SoL kommer

att meddelas i en socialtjänstförordning. Detta innebär att liksom

hittills de handikappade som bor på grupphem skall förbehållas

garantibeloppet. Som framgår av kapitel 16 skall liksom hittills landstingen utan

kostnad för de handikappade tillhandahålla bl. a. hälso- och sjukvård inkl. tandvård samt beklädnad för dem som bor på grupphem. Ledning 19 § Landstingskommunen får tillsätta en särskild habiliteringsnämnd eller uppdra åt en annan nämnd att vara habiliteringsnämnd.

7 6

Spec/a/møt/vering SO U 1 98 1 :2 7

Landstingskommunen fâr tillsätta ett eller flera särskilda organ för att under habiliteringsnämnden leda verksamheten;

vart och ett för sin del; om annat inte följer av sådant beslut som avses i 3 kap. 14 §

kommunallagen (1977:179).

Lagtexten motsvarar i stort 7 § andra stycket och 8 § i förslaget till

hälso- och sjukvårdslag.

Ledamöterna i ett särskilt organ väljs av De behöver

landstinget.

inte vara ledamöter i beslutar

habiliteringsnämnden. Landstinget om omfattningen av organets kompetens. Ett särskilt

organ skiljer sig i bl. a. dessa avseenden från en delegation. Vid av

delegation beslutanderätt fattar habiliteringsnämnden; efter bemyndigande av landstinget; beslut om vem eller vilka som skall besluta om

omfattningen av dennes eller dessas kompetens. Beslutanderätten kan inte delegeras till annan än ledamot i eller hos

tjänsteman nämnden. Vi hänvisar i övrigt till hälso- och betän-

sjukvârdsutredningens

kande (SOU 1979:78; sid. 433 ff).

20 §

Följande bestämmelser i 3 kap. kommunallagen

(1977:179) gälleri tillämpliga delar habiliteringsnämnd eller

organ som sägs i 19 §. 2 § om antalet ledamöter m. m., 3 § första stycket om valbarhet m. m.,

4 § om rätt till ledighet från anställning,

5 § första stycket om mandattid, 5 § tredje stycket om verkan av ledamots avgång, 6 § om ordförande och vice ordförande; 7 § om tid och plats för sammanträde samt om närvarorätt vid sammanträde;

8 § om suppleants tjänstgöring m. m.,

9 § om beslutsförhet och jäv; 10 § om beslutsförfarande och protokoll m. m.;

1 1 § om delgivning m. m.;

12 § om reglemente och delegation

Förslaget svarar- med en mindre awikelse som gäller föreskriften

om jäv i 3 kap. 9 § kommunallagen - mot 38 § SoL. Vi hänvisar till

specialmotiveringen till denna paragraf i propositionen om social-

tjänsten (prop. 1979/80:1 s 550 ff).

Til/syn m. m. 21 §

Socialstyrelsen har tillsyn över landstingskommunernas verksamhet enligt denna lag.

SO U 1 9 8 l :2 7 Specialmotivering 7 7

Om den lokala tillsynens utformning beslutar habiliterings-

nämnden.

Socialstyrelsen har redan i dag enligt 13 § gällande omsorgslag

högsta tillsynen över allra största delen av den verksamhet som föreslås bli reglerad genom LHO. Tillsynen skall ha sin tyngdpunkt i

rådgivande verksamhet. För att få ledning för sin planering och sin

verkställighet av insatser skall landstingen kunna vända sig till

socialstyrelsen för att få del av den samlade kunskap som finns dä r.

Inte minst viktigt blir detta när det gäller att planera för aweck-

lingen av de nuvarande specialsjukhusen och vårdhemmen. Vi förutsätter att socialstyrelsen efter samråd med kommunförbunden utfärdar allmänna råd om behörighet för olika personalka-

tegorier. Socialstyrelsen bör också i samarbete med skolöversty-

relsen ta initiativ till adekvata utbildningsinsatser för personalen.

Andra stycket. Vi har bl. a. föreslagit att 1980 års lag om förtroendenämnder skall göras tillämplig på verksamhet enligt LHO. Det har inte ansetts behövligt att föreskriva om någon

regional statlig tillsyn. l stället är det habiliteringsnämnden som får bestämma om hur tillsynen inom landstingskommunen skall utformas. Vi hänvisar i denna och övriga tillsynsfrågor till våra

allmänna överväganden i kap. 13. 22 § Regeringen får meddela de föreskrifter som behövs för att trygga enskilda människors säkerhet i de särskilda omsorger som tillhandahålles med stöd av denna lag.

l denna paragraf har regeringen getts rätt att ge ut de föreskrifter som behövs för att trygga enskilda människors säkerhet inom de särskilda omsorgerna. En motsvarande bestämmelse finns i 15 §

andra stycket p. 1 förslaget till hälso- och sjukvårdslag (SOU

1979/80:78). Framförallt när det gäller omvårdnaden i grupphem kan det finnas behov av sådana särskilda regler beträffande de handikappades säkerhet. Som också framgår av våra allmänna

överväganden har vi emellertid ansett att det inte behövs särskilda

regler av tvångskaraktärför att genomföra vården eller upprätthålla

ordningen på hemmen. 23 §

Vill en enskild person eller en sammanslutning i särskilda

fall driva sådan verksamhet som anges i 5§ 2. - 5. för

människor med handikapp som avses i denna lag, skall

tillstånd sökas hos socialstyrelsen. Är det fråga om sommargårdsverksamhet eller annan liknande verksamhet för kort tid, skall tillstånd sökas hos länsstyrelsen.

Tillstånd enligt första stycket får inte lämnas utan att

7 8 Specia/mot/vering

habiliteringsnämnden i den Iandstingskommun där verksamheten skall bedrivas har tillstyrkt denna. Verksamhet som avses i första stycket skall stå under löpande tillsyn av habiliteringsnämnden. Nämnden skall regelbundet inspektera verksamheten.

Paragrafen överensstämmer nära med de bestämmelser som har meddelats i 69 § SoL för privata hem för vård eller boende. Habiliteringsnämnden i det landsting inom vilket verksamheten skall bedrivas har dock fått vetorätt när det gäller privat verksamhet av det slag som nämnden har till uppgift att bedriva. Med verksamhet menas i första hand dygnet-runt-verksamhet i en institution. Men även en verksamhet som bedrivs under en kortare del av dygnet; t. ex. dagcenterverksamhet; omfattas av tillståndstvång och särskild tillsyn. Det finns enligt vår mening att visa en särskild anledning restriktivitet när det gäller att ge tillstånd till nya privata grupphem. Det kan emellertid vara motiverat någon gång att medge sådan verksamhet för att pröva nya behandlingsprinciper. Däremot saknas det skäl att ge tillstånd till en verksamhet som endast drivs av vinstintresse. Det är angeläget att också inom den privata sektorn underlätta en från vårdhem övergång till grupphem av det slag som vi förordar för habiliteringsnämndens verksamhet. En förutsättning är då att de privata hemmen är välbelägna och går väl in i planläggningen av hela verksamhet. habiliteringsnämndens Landstingen har överhuvud ett särskilt ansvar för att se till att befintliga privata hem passar in i planeringen av de särskilda omsorgerna. 24 § Om det föreligger något missförhållande inom en verksamhet som avses i denna lag; skall socialstyrelsen den förelägga som har ansvaret för verksamheten att avhjälpa missförhållandet Om missförhållandet är allvarligt och socialstyrelsens föreläggande inte efterkoms; får socialstyrelsen förbjuda fortsatt verksamhet. Är det fråga om verksamhet som 23 § första enligt stycket skall godkännas av länsstyrelsen; skall beslut om föreläggande eller förbud i stället fattas av länsstyrelsen.

Bestämmelsen har utformats efter 70 § SoL. Med allvarliga missförhållanden som kan föranleda föreläggande eller förbud avses givetvis inte från vårdsynpunkt harmlösa brister i miljön på t. ex. ett grupphem eller ojämnhet i standard. Paragrafen syftar i stället till att öppna en möjlighet för de att statliga myndigheterna

Spec/almotivering 79

om det i något fall skulle visa sig föreligga sådana ingripa

förhållanden att man kan tala om vanvård av dem som vistas där.

Övriga bestämmelser

25 § Bestämmelserna om barns talerätt m. m. i 56§ socialtjänstlagen (1980:620) har motsvarande tillämpning i mål och ärende enligt denna lag. Enligt 56 § SoL har barn som har fyllt 15 är rätt att själv föra sin

talan enligt SoL Yngre barn bör enligt bestämmelserna höras; om

det kan vara till nytta för utredningen och barnet inte kan antas ta skada av det. Även om behovet av särskilda bestämmelser inte kan antas vara

lika stort enligt LHO; har det ändå ansetts riktigast att göra dem

tillämpliga också inom de särskilda omsorgerna.

26 §

Habiliteringsnämndens beslut i ärende enligt 6 § överkla-

gas hos länsrätten genom besvär. Socialstyrelsens eller länsstyrelsens beslut i ärenden om

tillstånd enligt 23 § eller om föreläggande eller förbud enligt

24 § får överklagas hos kammarrätten genom besvär.

Socialstyrelsens eller länsstyrelsens beslut om föreläggande eller förbud enligt 24 § och kammarrättens motsvarande

beslut gäller omedelbart. Första stycket. Liksom enligt SoL bör länsrätten - om den ändrar beslut - kunna sätta ett beslut i habiliteringsnämndens nytt nämndens ställe eller återförvisa målet till nämnden för en ny prövning. Vi vill påpeka att om det är tveksamt i vad mån ansvaret för att

en människas behov ligger på socialnämnden enligt SoL tillgodose eller på habiliteringsnämnden enligt LHO; så kan det vara lämpligt att föra talan samtidigt med stöd av 6 § SoL och 6 § LHO. Det kan

förutsättas att mål där besvär har anförts mot beslut av habilite-

ringsnämnden enligt 6 § LHO kommer att bli sällsynta. Inte minst därför är det angeläget att domstolen i sådana mål inskaffar

yttrande från socialstyrelsen eller anlitar sakkunnig.

Andra och tredje styckena motsvarar 74 § SoL

27 § Den som är eller har varit verksam inom enskild verksamhet som avses i 23 § första stycket får inte obehörigen röja

vad han därvid har erfarit om någons personliga förhållan-

den.

80 Spec/almotivering SOU 1981327

l det allmännas verksamhet tillämpas i stället bestämmel-

serna i sekretesslagen (1980:100).

Paragrafen överensstämmer i stort med 58 § i dess omsorgslagen

lydelse enligt SFS 1980:994.

l prop. 1980/81:28 med förslag till till sekreföljdlagstiftning tesslagen anfördes att man genom av ändringen omsorgslagen

bör i sak nå en nära överensstämmelse mellan för tystnadsplikten

offentliga funktionärer och enskilda.

28 § Till böter döms den som 1 . utan tillstånd driver enskild verksamhet som avses i 23 § första stycket. 2. i strid mot förbud som har meddelats 24 § enligt fortsätter verksamheten. Allmänt åtal får väckas endast om har anmälts

gärningen till åtal av habiliteringsnämnden, länsstyrelsen eller socialsty-

relsen.

Paragrafen motsvarar 75 § första stycket punkterna 3 och 4 samt andra stycket SoL.

29 § Vad som sägs i denna lag om skall

landstingskommun

tillämpas också på en kommun som inte tillhör någon

landstingskommun.

De kommuner som inte tillhör är Göte-

någon landstingskommun

borg, Malmö och Gotland.

Övergångsbestämmelser

1. Denna lag träder i kraft den Genom lagen upphävs

1. lagen (1967:940) angående om vissa

omsorger

utvecklingsstörda, 2. lagen (1965:136) om elevhem för vissa rörelsehind-

rade m. fl., 3. stadgan (1968:146) angående omsorger om vissa

utvecklingsstörda.

2. Inom varje får kommunerna och

landstingskommun landstingskommunen gemensamt besluta att landstings-

kommunens huvudmannaskap för särskolan skall bestå

längst till tre år efter det att denna trätt i kraft. Bestämlag

melserna i omsorgslagen och beträffande

omsorgsstadgan

särskolan skall under denna tid äga fortsatt giltighet, dock skall i stället för vad som i 27 §, 29§ och 32§ sägs

spade/motivering 81

om prövning av vissa frågor av beslutsnämnd

omsorgslagen

att frågorna i stället skall prövas av länsskolnämnd.

gälla

3. Bestämmelserna i 5 § punkterna 4 och 5 om tillhandaav bostad i får tills vidare även avse

hållande grupphem

i vårdhem och som finns inrättade

bostäder specialsjukhus

vid denna lags ikraftträdande. det hänvisas till en 4. Om i lag eller annan författning föreskrift som har ersatts en bestämmelse i denna lag, genom tillämpas i stället den nya bestämmelsen.

omsorgsstadgan och Punkt 7. Genom LHO upphävs omsorgslagen,

elevhemslagen. Punkt 2. och kommunerna bör ges

Landstingskommunerna

att under en av tre âr överföra ansvaret för

möjlighet övergängstid av psykiskt utvecklingsstörda till kommunerna.

undervisningen och om särskolan bör då

Omsorgslagens omsorgstadgans regler under för de landstingskommunala särskolorövergängstiden gälla

na. Beslutsnämnderna bör dock upphöra vid LHO:s ikraftträdande,

och deras funktioner ifråga om särskolan, till den del den inte gäller

sârförskolan, övertas av länsskolnämnderna.

3. Denna har behandlats i specialmotiveringen till

Punkt punkt 5 §. De särskilda som kan behövas i samband med aweck-

regler

av får övervägas under det fortsatta

lingen specialsjukhusen

beredningsarbetet.

Punkt4. hänvisas till en Om det i en lag eller i en annan författning som har ersatts LHO bör i stället LHO tillämföreskrift genom pas.

Omsorgskommitténs sammansättning

Karl-Olof Andersson var ordförande i kom-

Landstingsledamoten

mittén 1977-08-11 t. o. m. 1978-10-19. Som ny ordförande förordnades 1978-12-01 dåvarande statssekreteraren och numera verkställande direktören i Samhällsföretag Gerhard Larsson. Ledamöter i utredningen har varit kommunalrådet K. G. Ander-

son t. o. m. 1980-06-05, riksdagsledamoten Anita l. Gradin t. o. m. 1977-10-21, landstingsrådet Nils Hallerby, kommunalrådet lng-

var Samuelsson från 1980-06-06, riksdagsmannen Sven-Gösta

från 1977-10-24, landstingsrådet Fredrik Swartling och Signell

dåvarande Svea Wiklund från 1978-1 1-13.

riksdagsledamoten

Sakkunniga har varit medicinalrâdet i socialstyrelsen Karl Grunewald, dåvarande i socialdepartementet Lars

departementsrâdet

Grönwall och särskolinspektören i skolöverstyrelsen Lennart Wessman.

Experter har varit psykologen Gunilla Dahlin (Riksföreningen för

psykotiska barn), förbundsjuristen Allan Everitt (Riksförbundet för

utvecklingsstörda barn, ungdomar och vuxna), dåvarande sekrete-

raren i Kommunförbundet Karl-Axel Johansson t. o. m. 1978-

10-19, kanslirådet i socialdepartementet Bengt-Olof Mattsson

och förste sekreterareni Landstingsförbundet Bengt Linder. Från

1978-10-20 förordnades sekreteraren i Kommunförbundet Tore x Karlsson.

lnom utredningens sekretariat har tjänstgjort socialchefen Lars

Bolander (huvudsekreterare), anpassningsläraren Lennart Nolte

1977-08-12--1980-10-1 5, kanslichefen i riksförbundet FUB Vic-

tor Wahlström 1 977-08-12--1 978-08-31, socionomen Maj-Britt Wendel 1 977-1 0-01 -1 980-1 2-3 1 ,förste byråsekreterarenilnga-

Lill Tengvall 1978-02-06-1978-06-06, kammarrättsrådet Olle

Fellenius från 1978-03-01, avdelningschefen Anna-Lisa Kildén

1978-09-18--1979-12-31, avdelningsdirektören Jakob Lindberg 1979-1 1-12--1980-05-14, psykologen Ann Charlotte Carlberg från 1980-01-01 och vårdchefen Birgit Högberg från 1980-

06-01 (expert).

MN

LlberForlag ISBN 91-38-06313-1

Allmänna Förlaget ISSN 0375-25OX

\