Svenska kyrkans gudstjänst. Bil. 4,

Ur KB:s samlingar

Digitaliserad år 2013

GUDS

TJAN ST

1968 ÅRS KYRKOHANDBOKSKOMMITTE BILAGA 4

Äktenskap

och i

v/jgse/

-

dag

L/turg/Iska utveck//hgs//hjer

Statens

offentliga utredningar

låäFfl 1981:67

%

Kommundepartementet

Svenska

kyrkans gudstjänst

Kyrkliga handlingar

Bilaga

Äktenskap

och i

-

vigsel dag Liturgiska utvecklingslinjer

av Åke Andrén

1968 års kyrkohandbokskommitté

Stockholm 1981

Omslag Lars Tempte Jcrnström Offsettryck AB ISBN 91-38-06350-6 ISSN 0375-25OX Gotab, Stockholm 1981

Förord

Syftet med föreliggande undersökning är att teckna vigselritualets utformning under de senaste decennierna i den nya kulturella och ekumeniska situationen. Utvecklingen har ägt rum på flera olika plan. Kyrkornas officiella vigselritual har vuxit fram med konfessionella och teologiska förtecken i bestämda historiska och kulturella miljöer och under utvecklingens gång fått sin stadfästa och officiella form. Kännedom om denna historiska utveckling är en förutsättning för att förstå de senaste decenniernas nyansatser. Undersökningen innehåller därför ett utförligt avsnitt, som skildrar utvecklingen av kyrkornas officiella vigselritual. För den nya ekumeniska rörelsen har de konfessionsblandade äktenskapen blivit en av de mest svårlösta frågorna. Kyrkornas dubbla ansvar att både bevara sin konfessionella egenart och sitt teologiska arv och dessutom visa en ekumenisk öppenhet mot makarna i de konfessionsblandade äktenskapen har sålunda visat sig skapa betydande problem. Samtidigt har denna typ av äktenskap Ökat mycket markant under senare år och omfattar miljoner människor. innehåller Undersökningen därför också en utförlig redogörelse för denna komplicerade utveckling. Den ökade rörligheten av jordens har emellertid också befolkning medfört, att äktenskap mellan kristna och icke kristna blivit ett växande problem. Detta gäller t. ex. äktenskap mellan kristen-jude, kristen-muslim, kristen-hindu etc. men det gäller också äktenskap mellan kristen-ateist. Denna utveckling är sannolikt bara i sin början och har därför motiverat, att också innehåller undersökningen ett avsnitt kring dessa frågor. Slutligen har den ökande öppenheten i världens kyrkor inför makarnas egna möjligheter att påverka utformningen av vigselakten medfört, att personligt utformade vigselritual inom eller utom de officiella ritualens struktur vuxit fram i stort antal. Då det finns anledning att närmare analysera denna nya utvecklingstrend, innehåller undersökningen också en analys av de personligt utformade vigselritualen. är koncentrerad Framställningen till de liturgiska utvecklingslinjema, som också presenteras i en kortfattad inledning och sedan återkommer som den röda tråden i arbetet i dess helhet. Därför har inte en rad andra för äktenskapet viktiga frågor kunnat behandlas i

föreliggande,undersökning.

Utredningen hade inte varit möjlig att genomföra utan personliga kontakter med företrädare för olika samfund och kyrkor. En rad studieresor har därför företagits till bl. a. England, Skottland, Holland, Frankrike,

Västtyskland, Östtyskland, Sovjetunionen och USA. Jag finner det angelä-

get att här uttrycka ett tack till alla dem som på ett personligt engagerat sätt givit mig saklig information om utvecklingen inom sina egna samfund och kyrkor.

Innehån

1 Liturgiska utvecklingstendenser i världens kyrkor under de senaste decennierna 13 1.1 Vigselgudstjänsten och kyrkans liturgiska tradition 13 1.2 Vigselgudstjänsten och världens existentiella frågor 14 1.3 Vigselgudstjänsten och den personliga gudsupplevelsen 16 1.4 Vigselgudstjänsten och sanningsfrågan 17

2 Utvecklingen av kyrkornas officiella vigselritual 19

2.1 Romersk katolska kyrkan . . . . . . . . . . 19 2.1.1 Bakgrunden - makarnas konsensus och prästens stadfästande som den ideala formen för rättsligt giltig vigsel 19 2.1.2 Förstärkandet i mitten av 1900-talet av kravet på prästens stadfästande 20 2.1.3 Andra Vatikankonciliets nyansatser 21 2.1.3.1 Gudsfolkstanken och lekmannaapostolatet 21 2.1.3.2 Makarnas konsensus tillräcklig rättslig grund modellritualet 1969 och dess tillämpning 22 Försöken att lösgöra den rättsliga akten från det kyrkliga handlandet 26 2.1.4.1 Prästens roll vid vigseln flyttad från stadfästandet till välsignelsen . . . . . . . . . 26 2.1.4.2 Den förändrade - bassynen på sakramenten sakrament, ursakrament, sakramentala hand-

2.1.4.3 Makarnas tro som förutsättning för äktenskapets sakrament 31 2.2 De anglikanska kyrkorna . . . . . . . . . . . . . 41 2.2.1 Den anglikanska . . . . . utvecklingeniEngland 41 2.2.1.1 - Bakgrunden spänningen mellan äktenskapet som makarnas konsensus och sakramental handling 41 2.2.1.2 Förstärkandet under 1900-talets första hälft av äktenskapets sakramentala karaktär- skilsmässodebatten och äktenskapets oupplöslighet 43 2.2.1.3 Förstärkandet under 1970-talet av makarnas konsensus som tillräcklig rättslig grund - gudsfolkstanken och lekmannaapostolatet 48

2.2.2 Den anglikanska utvecklingen i USA 53 2.2.2.1 . . . . . . 53 Bakgrunden 2.2.2.2 Jämställdheten mellan makarna . . _54 2.2.2.3 mellan makarnas konsensus och Spänningen . . . . . 55 prästens stadfästande 2.2.2.4 Förstärkandet av makarnas konsensus som tillräcklig rättslig grund 56 . . . . . . . . . . . . 57 2.3 De metodistiska kyrkorna 2.3.1 Bakgrunden - makarnas konsensus och prästens stadfästande den normala formen för kyrkligt ingången vigsel 57 2.3.2 Förstärkandet av den allmänkyrkliga trenden - makarnas för konsensus och prästens stadfästande grundläggande 58 en giltig vigsel 2.3.2.1 USA . . . 58 59 2.3.3 Förstärkandet av makarnas konsensus som .tillräcklig - och lekmannaapostolarättslig grund gudsfolkstanken tet . . . . . . . . 61 . . . . . . . . . . . . . 64 2.4 De lutherska kyrkorna - mellan makarnas konsensus 2.4.1 Bakgrunden spänningen . . . . . . . . . 64 och prästens stadfästande - 69 2.4.2 Länder med obligatoriskt, civiläktenskap Tyskland 2.4_.2.1 Den som krav för ett rätt i kyrkliga vigseln - nödvändigt 69 äktenskap prästens stadfästande 70 2.4.2.2 Den civilrättsliga akten tillräcklig rättsgrund 2.4.2.2.1 Den kyrkligaakten som förkunnelse, välsignelse . 70 V Vbekännelseoch

2.4.2.2.2 Den kyrkliga akten som förkunnelse

och bön - vigselfrågorna ej obligato-

2.4.2.2.3 Den kyrkliga akten som en del av en - förberedande vigselsamtal, process vigselgudstjänst. efterföljande själa- . . . . . 75 vård 2.4.3 Länder utan obligatoriskt civiläktenskap 81 2.4.3.1 USA och Kanada . . . . . . . . 81 2.4.3.1.1 Prästens stadfästande nödvändigt 81 2.4.3.1.2 Makarnas konsensus tillräcklig 85 2.4.3.2 Finland - nödvändigt 87. prästens stadfästande 2.4.3.3 Island - prästens stadfästande; nödvändigt 90 . . . . . .. .. . . . . 91 2.5 De reformerta kyrkorna .V .

2.5.1 Bakgrunden - makarnas konsensus tillräcklig grund för

91 äktenskapet - ciyiläktenskap . . . . . 92 2.5.2 _Länder _utan obligatoriskt -

. 2.5.2.1 Utveckling i allmänkyrkligriktning prästens

. . . . . . . 92 stadfästande nödvändigt

2.5.2.1.1 Den skotska presbyterianska kyr-

.kam 92

2.5.2.1.2 De presbyterianska kyrkorna i USA, England och Wales . . . . . 94 2.5.2.1.3 De kongregationalistiska kyrkorna i England och USA . 98 2.5.2.1.4 De baptistiska kyrkorna i USA och England . . . . . . . . 102 2.5.2.1.5 Den reformerta kyrkan i Schweiz 107 2.5.2.2 Spänningen mellan makarnas konsensus och prästens stadfästande . . . . . . . . 107 2.5.2.2.1 Den skotska presbyterianska kyrkan . . . . . . . . . . . 107 2.5.2.2.2 Den kongregationalistiska kyrkan i England . . . . . . . 111 2.5.3 Länder med obligatoriskt civiläktenskap . . . . . 112 2.5.3.1 Makarnas konsensus ensam avgörande för ett rättsligt giltigt äktenskap . . . . . . . 112 2.5.3.1.1 De reformerta kyrkorna i Tyskland 112 2.5.3.1.2 De baptistiska kyrkorna i Sovjetunionen . . . . . . . . . . . 113 2.5.3.2 Spänningen mellan makarnas konsensus och prästens stadfästande. Den reformerta kyrkan i Frankrike . . . . . . . . . . 113 2.5.3.3 - Utveckling i allmänkyrklig riktning prästens stadfästande nödvändigt. Den reformerta kyrkan i Frankrike 121

3 Utvecklingen av k0nfessi0nsbIandade vigselritual

3.1 Förhållandet mellan romersk katolska och kyrkan och lutherska reformerta kyrkor 123 3.1.1 Förbud mot konfessionsblandade inom vigselritual romersk katolska kyrkan före andra Vatikankonciliet 123 3.1.1.1 Kravet på den romersk katolske prästens stadfästande som ett hinder för konfessionsblandade vigselritual . . . . . . 123 3.1.1.2 Kritik av skärpningen ur själavårdssynpunkt. Gemensamt själavårdsarbete från romersk katolsk och evangelisk sida 124 3.1.2 Andra Vatikankonciliets ekumeniska 124 nyansats 3.1.2.1 Katolsk och protestantisk kritik av gällande rättsläge och krav på förändringar under Vatikankonciliet 124 3.1.2.2 Vatikankonciliets hänvändelse till påven med begäran om ekumeniska förändringar 125 3.1.2.3 Negativ kritik av Vatikankonciliets förslag till förändringar . . . . . . . . . . . 126 3.1.2.4 Fortsatt romersk katolsk och evangelisk aktivitet för att genomföra konciliets beslut 126 3.1.2.5 Privata försök med konfessionsblandade vigslar 127

3.1.2.6 Kritiken av de privata försöken med konfessionsblandade vigslar . . . . . . . . 128 3.1.3 Romersk katolsk vigsel med evangelisk präst närvarande 131 3.1.3.1 Instruktionen Matrimonii Sacramentum” 1966. Makarnas konsensus och prästens stadfästande fortfarande grundläggande för äktenskapets sakrament . . . . . . . 131 3.1.3.2 Kritiken av den traditionella hållningen i Matrimoniisacramentum” . . 132 3.1.3.3 Privata och lokalalösningsförslag . 143 3.1.3.4 Den icke-katolska partens rätt att deltaga i nattvardsgång vid vigsel med mässa 146 3.1.3.5 Själavårdsproblemen och vigselfrågan 146 3.1.4 Betoningen av äktenskapet som lekmannasakrament i det romersk katolska modellritualet 1969 som ett steg i riktning mot konfessionsblandade vigselritual 149 3.1.5 Försöken att lösgöra den rättsliga akten från vigselgudstjänsten som förändrade förutsättningar för konfessionsblandade vigselritual . . . . . . . . 150 3.1.6 Tillstånd till konfessionsblandade vigselritual 150 3.1.6.1 Matrimonia mixta” 1970 - konsensus äktenskapsstiftande, dispens från formkravet 150 3.1.6.2 Positiv och negativ kritik av ”Matrimonia mixta” 152 3.1.6.2.1 Den katolska reaktionen på Matrimonia mixta” . . . . . 152 3.1.6.2.2 Den evangeliska reaktionen på Matrimonia mixta” . . . 157 3.1.6.2.3 Själavårdsproblemen med anledning av ”Matrimonia mixta” . . 160 3.1.6.2.4 Makarnas rätt att gå till varandras nattvardsbord . . . . . . 160 3.1.6.2.5 Försök till ekumeniska lösningar 163 3.1.6.3 Alternativa vigselritual för katolsk respektive 164 evangelisk vigsel 3.1.6.4 Ekumeniska . . . . . 167 vigselritual 3.1.6.4.1 och tyska Schweiz 167 Tyskland 3.1.6.4.2 Frankrike och franska Schweiz 174 3.1.7 Den ekumeniska kommissionen . . . . . . . . 176 3.1.8 Avskedsansökan av professor Johannes Neumann, och de konfessionsblandade äktenskapen 178 Tübingen, 3.1.9 Biskopskonferensen i Rom 1980 och dess begäran om ett . . . . . . . . . . 179 apostoliskt brev av påven 3.2 Förhållandet mellan och romersk katolska anglikanska kyrkor 180 kyrkan före 1966 180 3.2.1 Motsättningar och spänningar

3.2.1.1 Kravet på den romersk katolske prästens stadfästande som ett hinder för konfessionsblandade vigselritual i England . . . . 181 3.2.1.2 Gradvis förändring av den katolska liturgiska formen samt begynnande uppmjukning av den kanoniska formen i USA 181 3.2.2 Reaktionen på instruktionen ”Matrimonii Sacramentum”1966 183

3.2.2.1 Ärkebiskopens av Canterbury

besök hos påven och tillsättandet av en bilateral kommission 183 3.2.2.2 Kritik i England och på Irland - privata och lokala lösningsförslag . . . . . . . . 184 3.2.2.3 Kritik i USA. Förslag till uppmjukning av den kanoniska formen, om äktenskapet betraktas som sakramentprivata och lokala lösningsförslag 186 3.2.2.4 Inriktningen på själavårdsfrågor i Kanada frihet till va] av kyrka för barnens kristna fostran 188 3.2.2.5 Förslag om uppmjukning av den kanoniska formeniSydafrika . . . . 189 3.2.3 Reaktionen på den romersk katolska biskopssynodens uttalande i Rom i oktober 1967 189 3.2.3.1 Förslag om ekumeniska . . 189 vigslar 3.2.3.2 Den bilaterala kommissionens arbete 1968 och diskussionen om konfessionsblandade vigselritual på grund av den gemensamma sakramentala basen. Krav på parallell lagstiftning för de anglikanska kyrkorna i enlighet med dekretet om de orientaliska kyrkorna . . . 192 3.2.3.3 Den ekumeniska konferensen i Heythrop 1969 och förslaget om gemensam själavård från båda kyrkorna . . . . 194 3.2.3.4 Krav på nattvardsgemenskap 194 3.2.4 Reaktionen på ”Matrimonia mixta” 1970 195 3.2.4.1 Storbritannien . . . . . . . . . 195 3.2.4.1.1 Den katolska i biskopskonferensen England och Wales - försiktigt positiv inställning till konfessionsblandade vigselritual . . . . 195 3.2.4.1.2 Den katolska biskopskonferensen på Irland - konservativ trend 199 3.2.4.1.3 Den ekumeniska konferensen i Glenstal 1972 och förslag till ekumeniska

3.2.4.1.4 Konferensen i Dublin 1974 och pastoralvårdsfrågorna 201

3.2.4.1.5 Gemensamma rekommendationer om att vigseln alltid skall äga rum i brudens kyrka . . . . . . . 201 3.2.4.1.6 Ekumeniska dop för konfessionsblandade äktenskap 202 3.2.4.2USA 202 3.2.4.2.1 Den katolska biskopskonferensen allmänt positiv inställning under hänvisning till den ekumeniska rörelsen 202

3.2.4.2.2 Äktenskapet som lekmannasakra-

ment och uppfattningen av prästens medverkan som vittne . . 204 3.2.4.3 Kanada. Den katolska biskopskonferensen positiv samarbetslinje . . . . . . . . 205 3.2.4.4 Kongo-ekumenisk samarbetslinje . . . 206 3.2.5 Den bilaterala kommissionens slutbetänkande och rekommendationen att låta det katolska kravet på kanonisk form omfatta även de anglikanska kyrkorna 206 3.3 Förhållandet mellan de ortodoxa kyrkorna och andra kristna kyrkor 213 3.3.1 De ortodoxa kyrkornas äktenskapsuppfattning 213

3.3.1.1 Äktenskapet som mysterion . . . . . . 214

3.3.1.2 Förhållandet mellan trolovning och kröning 215 3.3.1.3 Konsensusförklaringen införd genom västerländsk influens . . . . . . . . 215 3.3.2 Den romersk katolska attityden till ortodoxa Vigslar, där ena parten är katolik . . . . . . . . . . . 216 3.3.2.1 Ogiltigförklarande före andra Vatikankonciliet. Motu proprio Crebro allatae” 1949 216 3.3.2.2 Begränsat giltigförklarande - debatten under andra Vatikankonciliet. Dekretet ”Orientalium Ecclesiarum” 1964 . . . . 216 3.3.2.3 Helt - Dekretet ”Crescens giltigförklarande Matrimonium 1967 . . . . . 217 3.3.3 Den ortodoxa attityden till romersk katolska Vigslar, där ena parten är ortodox . . . . . . . . . . . 217 3.3.3.1 Ogiltigförklarande - före andra Vatikankonciliet 217 3.3.3.2 Varierande reaktioner på det romersk katolska giltigförklarandet 218 3.3.3.2.1 Giltigförklarande inom Moskvas patriarkat 1967 . . . . 218 3.3.3.2.2 Fortsatt ogiltigförklarande i Nordoch Sydamerika 1968 . . . . . 218 3.3.3.2.3 Beslut om studium av ortodox och romersk katolsk äktenskapsuppfattning. Ortodox-katolsk konferens i USA 1971 219

3.3.4 Den ortodoxa attityden till bruket av ortodox vigsel, där ena parten icke är ortodox . . . . . . 219 3.3.4.1 Endast i yttersta undantagsfall - Grekland 219 3.3.4.2 Tillåtet för den som är döpt och förstår innebörden av den ortodoxa välsignelsen Sovjetu- _ nionen . . . . . . 220 3.3.4.3 Tillåtet för alla döpta - Polen . . . 220 3.3.4.4 Officiellt accepterande av olika lösningar beroende på lokala förhållanden - Den panortodoxa förberedelsekommissionen . . . 221 3.3.5 Debatten om katolska och ortodoxa 221 dubbelvigslar 3.3.5.1 Ortodox vigsel som komplement till tidigare kristen vigsel - praxis i många länder 221 3.3.5.2 Debatten i England 1974 mellan den ortodoxe

ärkebiskopen Athenagoras och den biträdande

katolske ärkebiskopen Henderson . 222 3.3.6 Debatten om katolska och ortodoxa 1969 223 dubbeldop

4 Utvecklingen av personligt utformade vigselritual 225

4.1 Bakgrunden . . . . . . . . . . . . . . . . . 225 4.1.1 Det teologiska betonandet av gudsfolket och den myndiga människan . . . . . . . 225 4.1.2 Förändringen av det allmänna livsmönstret 226 4.1.3 Kvinnorörelsen . . . . . . . . . . . 227 4.2 Gemensamma grundvärderingar i de personligt utformade vigselritualen 227 4.3 Personligt utformade vigselritual inom de officiella vigselritualensram 228 4.3.1 Komplettering till gällande ritual . . . . . 229 4.3.2 Omformuleringar av moment med föråldrad 229 kvinnosyn 4.3.3 Strukturen och vissa fasta moment 230 avgörande 4.3.4 Strukturen ensam avgörande . . . . . 232 4.3.4.1 Lån av redan existerande liturgiska utformningar mellan de skilda konfessionerna . 233 4.3.4.2 Fri sammanställning av lämpliga utformning- 233 4.3.5 Moderna bearbetningar som alternativ till personligt utformade vigselritual 236 4.4 utformade Personligt vigselritual med helt nya strukturer 237 4.4.1 Nya alternativa strukturer . . . . . . . . 237 4.4.2 Speciella anledningar till personligt utformade vigselritual . . . . . . . . . . . . 241 4.4.2.1 Konfessionsblandade vigselritual 241 4.4.2.2 Vigselritual för samboende 242 4.4.3 Tematiskt uppbyggda vigselritual 243

5 Utvecklingen av vigselritual för äktenskap mellan kristna och icke kristna 251 5.1 Bakgrunden 251

5.2 mellan lutheraner eller reformerta och icke kristna

Äktenskap

eller ateister . . . 253

5.2.1 Östtyskland - DDR . . . 253

5.2.2 - BRD . . . . . . . . . . 256 Västtyskland mellan ortodoxa och icke kristna eller ateister 259

5.3 Äktenskap

5.3.1 Varierande attityder beroende på de ortodoxa kyrkornas land 259 ställning inom respektive 5.3.1.1 Absolut förbud - . . . 259 Cypern 5.3.1.2 Undantagsfall - Grekland . . . . . . 259 - 5.3.1.3 Tillåtet men ej kyrklig välsignelse Tjeckoslovakiet . . . . . . . . . . . 259 5.3.1.4 välsignelse endast över den kristna Kyrklig - Polen . . . . 260 parten Helt tillåtet - . . . . . . 260 5.3.1.5 Sovjetunionen 5.3.1.6 Uteslutning från sakramenten och fadderskap - Ärkestiftet i Nord- och Sydamerika 261 av oikonomia - 5.3.2 Förslag om studium som nödfallsutväg förberedelsekommissionen 1973 261 den panortodoxa

263 6 Utvecklingen i Sverige 263 6.2 Traditionella och allmänkyrkliga förebilder - makarnas konsen-

förutsättningen för sus och prästens eller pastorns stadfästande 264 ett giltigt äktenskap . . . . . . . . . . 264 6.2.1 Svenska kyrkan 6.2.2 som grundstruktur i de Svenska kyrkans vigseltradition . . . . . . . . . 266 nya frikyrkliga vigselritualen 6.2.3 Den internationella metodistiska traditionen direkt omsattiritualet 1968 . . . . . . . . . . . 267

6.3 Förstärkandet av makarnas konsensus som tillräcklig rättslig . . . . . . 268 grund 6.3.1 . . . . . . . . . . 268 Svenska kyrkan 6.3.2 och Örebromissionen 274 Svenska Baptistsamfundet * 6.3.3 Svenska missionsförbundet 275 6.3.4 . . . . 278 Metodistkyrkan Den romersk katolska 278 6.3.5 kyrkan

. . . 281 Litteratur 295

Förteckning över kyrkornas officiella vigselritual

1 Liturgiska utvecklingstendenser i världens

under de decennierna

kyrkor senaste

På få områden har värderingarna ändrat sig så radikalt under 1900-talet som då det gäller äktenskap och samlevnad. I början av detta århundrade var vigsel den enda lagliga formen för ett äktenskap och en samlevnad utan vigsel i äktenskapsliknande former ägde icke rum annat än i de mest radikala kretsarna och betraktades i det allmänna medvetandet som helt oacceptabelt. I dag lever ett stort antal ungdomar tillsammans utan vigsel och lagstiftningen har strävat efter att skapa jämställda rättsliga förhållanden för både samboende och sådana som i traditionell mening ingått äktenskap

genom vigseL

Förändringarna i det allmänna kulturella mönstret har också motsvarats av teologiska omvärderingar, som i sin tur påverkat den liturgiska utformningen av vigselakten. Här kan man urskilja vissa liturgiska utvecklingstendenser, som i de skilda kultursituationerna lagt tonvikten på olika sidor av det kristna trosinnehållet.

1.1 och

Vigselgudstjänsten kyrkans liturgiska tradition

D_en högkyrkliga rörelse, som under 1940- och 50-talen växte fram i världens av drömmen kyrkor, präglades om en återförening av alla de skilda konfessionerna i en enda Kristi kyrka på jorden. En av vägarna att nå detta mål var en gemensam gudstjänst, utformad i enlighet med kyrkans allmänna tradition och förvaltad av ett prästerskap med apostolisk succession och grundad på en gemensam sakramentsuppfattning. För vigseln innebar detta, att prästens roll kraftigt förstärktes. Alltifrån den romerska rätten västerlandet präglades av uppfattningen, att det var makarnas gemensamma offentliga samtycke, som skapade äktenskapet. Trots att den romersk katolska kyrkan under hela senmedeltiden arbetade på att göra vigseln rättsligt beroende av prästens stadfästande, kom sålunda den rättsliga regleringen i samband med reformationsstriderna på 1500-talet inte att under alla förhållanden kräva stadfästande. På 1940-talet prästens skärptes dock den kyrkliga lagstiftningen och prästens stadfästande ansågs nödvändigt för en kyrkorättsligt giltig vigsel. Samma tendens möter också i de reformatoriska I den kyrkorna.

1 Om denna utveckling se Trost 1978 och 1979 samt AgeIl-Forsman-lngebrand 1980 och där anförd litteratur.

i

14 Liturgiska utvecklingstendenser

kyrkan tog detta sig särskilt uttryck i att äktenskapet började anglikanska betraktas som oupplösligt och att prästens medverkan vid en andragångsvig-

sel ansågs omöjlig. Under direkt anglikanskt inflytande vägrade också vissa vilket resulterade i fällande högkyrkliga präster i Sverige att viga frånskilda, domar konversion till den romersk och i vissa fall som följdföreteelse katolska kyrkan. I de lutherska om ett kristet äktenskap tillkom kyrkorna uppstod debatten, stadfästande eller om ett äktenskap var genom en kyrklig vigsel med prästens därför att man levde kristligt i det. Debatten blev särskilt hård i kristet, där den ena sidan hävdade, att den länder med obligatoriskt civiläktenskap, borgerliga vigseln var tillräcklig rättsgrund och kyrkans uppgift därför också gällde förkunnelse, bekännelse och välsignelse, under det att den andra sidan hävdade, att prästens stadfästande var nödvändigt för ett rättsligt giltigt

kristet äktenskap. att överarbetas för att I kyrka efter kyrka kom därför stadfästelseformeln starkare framhäva prästens ämbetsuppdrag som grund för hans stadfästande. kunde ”stadfäster tjänare ert Formuleringen lyda: jag såsom Jesu Kristi . . . i Faderns och Sonens och den helige Andes äktenskapsförbund namn. Trots var dock frågorna om de gemensamma utvecklingstendenserna kyrklig samverkan till stora delar olösta. Detta visade sig särskilt beträffande Varken de ortodoxa kyrkorna eller de konfessionsblandade äktenskapen. den romersk katolska kunde tänka sig någon samverkan med andra

konfessioner, då det gällde en konfessionsblandad vigsel. Var ena parten romersk katolsk, kunde en vigsel ske endast på romersk katolska kyrkans villkor, dvs med löfte av den romersk katolska parten att döpa och uppfostra sina barn i romersk katolsk tro och söka omvända sin make eller maka till sin av en romersk katolsk präst och betraktades egen tro. Vigseln måste förrättas som en vigsel av lägre dignitet, som inte fick förrättas i kyrkorummet, på sin höjd i sakristian eller prästens bostad. Grunden härtill var, att kyrkorna icke

varandras ämbeten och att ämbetsfrågan blivit grundläggande för

godkände i vigselns giltighet. En annan orsak till spänningarna var, att man i den romersk katolska och de ortodoxa menade olika saker med äktenskapets sakrament. I kyrkorna i den ortodoxa var den romersk katolska kyrkan var äktenskapet oupplösligt, håll hade visserligen en skilsmässa möjlig. På anglikanskt äktenskapet

sakramental dimension men räknades icke till de egentliga sakramenten. På

en ”världslig handlutherskt och reformert håll slutligen var äktenskapet som hörde till det borgerliga samhället. _ ling”,

som restaureringsteologin sökte överbrygga,

Det var dessa motsättningar, och debatten blev därför också en inomkyrklig debatt, som korn att röra sig

Revisionerna av vigselritualen kom därför

om kyrka, ämbete och sakrament. huvudsakligen att syssla med kyrkans tradition och hade föga till övers för de i i allmänna kulturella strömningarna i samhället.

1.2 och världens existentiella frågor Vigselgudstjänsten

I stark kritik av restaureringsteologins sysslande med kyrkans egna interna fram och hävdade, att kyrkan frågor växte den s k sekulariseringsteologin

Liturgiska utvecklingstendenser i 15

icke var till för sin egen skull utan för världen. Kyrkan var till för att världen skulle tro, inte för att isolera sig inom sig själv. Den skulle vara ett salt och ett ljus i världen. Detta innebar en förändrad syn på prästämbetet. Prästen uppfattades inte längre som någon, som stod över församlingen, utan som en församlingsmedlem, som fått ett särskilt uppdrag av församlingen för att fylla en bestämd funktion. Församlingen bestod nämligen av myndiga människor, som själva var den lokala kyrkan. För Vigseln innebar detta, att man återigen betonade, att det var makarna själva, som var äktenskapets förvaltare och att det var de, som självständigt genom sin konsensus ingick äktenskap. Prästen och församlingen var endast vittnen till deras fria, offentliga konsensus. Detta innebar, att stadfästelseformeln omarbetades till ett konstaterande av vad som redan skett genom makarnas konsensus. Men var det fråga om två fria likaberättigade individer, som själva skapade sitt äktenskap, så borde jämställdhetsaspekten också komma till klart uttryck i ritualet. Den anglikanska traditionen, enligt vilken bruden lovade att lyda sin make, borde givetvis brytas och i den ena efter den andra av de anglikanskt påverkade kyrkorna försvann också orden om lydnad. Den allmänt utbredda traditionen att endast bruden fick en ring började bytas ut mot möjlighet också för bruden att ge brudgummen en ring och de enskilda delarna av vigselritualet skrevs om med tanke på full jämställdhet. Förändringens vind började också blåsa, då det gällde vigselritualen, och här kom två parallella tendenser att samverka. Restaureringsteologin ändrade nämligen under 1960-talet uppfattning och hävdade, att man inte i första hand skulle sträva efter ordagrant lika lydande gudstjänstordningar utan att man med hänvisning till fornkyrkan och patristiken kunde acceptera en betydande variabilitet, om bara gudstjänststrukturen var densamma. Detta medförde stor frihet till nyformuleringar inom de oförändrade strukturernas ram. Samtidigt härmed hävdade dock att inte ens sekulariseringsteologin, strukturen var fast utan att full frihet förelåg för helt personligt uformade vigselritual. Därmed öppnades slussarna på vid gavel och mängder av fria ritual skapades för enskilda vigslar. Samtidigt härmed uppstod handledningar med resursmaterial för de brudpar, som själva önskade forma sitt vigselritual. Företeelsen möter i alla konfessioner och fick sin största utbredning i USA. För de konfessionsblandade vigslarna gav de nya intentionerna helt nya Var det makarna möjligheter. själva, som skapade sitt äktenskap, kom kyrkornas medverkan i ett nytt perspektiv. Särskilt framträdande var

detta

beträffande den katolska kyrkan. Efter starka från andra påtryckningar Vatikankonciliet lättnader gjordes betydande i gällande lagstiftning genom att de enskilda biskopskonferenserna fick rätt till långtgående dispenser. De konfessionsblandade äktenskapen flyttades in i kyrkorummet och samverkan mellan katolska och andra konfessioners präster blev tillåten. Vid sidan om de privata utarbetades även officiella konfessionsblandade vigselritual genom bilaterala överenskommelser. Eftersom prästernas huvuduppgift försköts till vittnesfunktionen, kunde också helt ekumeniska vigselritual utarbetas, där båda konfessionernas präster var närvarande och gemensamt

16 i

Liturgiska utvecklingstendenser

utförde vigselakten. Eftersom vigselaktens uppbyggnad egentligen var makarnas ensak, kunde också vigselakten byggas upp som en bekännelse till det kollektiv, i vilket hörde hemma. I en kyrklig vigsel var det naturligt, att detta i första brudparet hand blev församlingen. Man började i detta sammanhang tala om ett vilket att makarnas äktenskap utgjorde en lekmannaapostolat, betydde, som hade ett evangelisatoriskt ansvar för samhället utanför kyrka i miniatyr, deras egen inre gemenskap. Under ungdomsrevolternas år i slutet av 1960-talet kunde också vigselakten få politiska dimensioner eller utgöra en programförklaring i jämställdhetsdebatten, i den ekologiska rörelsen etc.

1.3 och den personliga gudsupplevelsen Vigselgudstjänsten

av 1970-talet präglades i den allmänna teologiska och liturgiska utvecklingen en fokusering på den enskildes personliga gudsförhållande. Meditativa rörelser av typen nymystik och karismatisk väckelse fick en framträdande plats i det allmänna medvetandet och olika typer av Jesusrörelse förde åter fram fromheten som det grundläggande draget i gudstjänsten. För vigselgudstjänsten medförde detta en förskjutning mot den enskildes tro. Visserligen hade de lutherska och reformerta kyrkorna i debatten om hävdat, att den kyrkliga akten efter civiläktenskapet var en civiläktenskapet bekännelsehandling från makarnas sida att ställa in sitt äktenskap under Guds skapelseordning och ledning, men trots detta hade man i stort sett behållit de traditionella konsensusfrågorna även i den kyrkliga akten. Under 1970-talet drog man på många håll konsekvenserna fullt ut och förvandlade konsensusfrågorna till verkliga bekännelsefrågor. Mest märkbar blev den nya trenden inom den romersk katolska kyrkan. Detta tog sig bl a uttryck i att hela den romerska sakramentssynen förändrades. Tidigare hade man menat, att sakramenten skapades genom och inte var beroende av den enskildes tro. Under 1940kyrkans medverkan och 50-talen krävdes sålunda prästens medverkan för att äktenskapet inte bara skulle bli ett naturäktenskap utan också ett sakrament och under 1960-talet hävdade man, att två döpta makar själva skapade detta sakrament utan prästens medverkan. Det nya för 1970-talet är, att man också kräver tro av makarna för att ett sakrament skall uppstå. Detta gällde inte bara äktenskapet utan också dopet och sammanhänger med att man började använda termen sakrament i ny betydelse som Kristustillhörighet och talade om Kristus själv som bassakramentet, kyrkan som ursakramentet och de enskilda akterna som sakramentala handlingar. I det praktiska handlandet medförde detta, att man inte ansåg sig kunna döpa eller viga dem som icke hade en tro, som de kunde redogöra för och bekänna. Två vägar var framkomliga. Antingen kunde man avvisa dopet och vigseln eller också kunde man uppskjuta den sakramentsskapande akten och i fråga om dopet nöja sig med att presentera barnet i församlingen och uttala över det samt börja med att undervisa föräldrarna i kyrkans välsignelse kristen tro för att sedan döpa barnet. I fråga om vigseln kunde man följa ett

Liturgiska utvecklingstendenseri 17

likartat mönster och tala om vigsel i etapper. Man förrättade alltså en kyrklig handling med brudparet, vilken icke gav sakramentskaraktär åt deras äktenskap. Därefter mottog man dem till kristen för att undervisning slutligen, när tron vuxit, förklara deras äktenskap som sakrament. I de flesta kyrkor började man därför också under 1970-talet betrakta äktenskapet som en mognadsprocess, i vilken vigseln utgjorde ett bestämt moment men inte den allt avgörande handlingen. Konsensus hade ju uppstått före vigseln, även om den offentliggjordes just då, och äktenskapet var inte fullbordat utan fortsatte genom vigseln i en process livet ut. För denna utveckling spelar den enskildes tro en betydande roll och enskilda präster har därför under 1970-talet börjat ifrågasätta, om kyrklig vigsel skall äga rum, om makarna icke kan redovisa en medveten tro. Särskilt i Frankrike har denna debatt gett kraftigt eko men frågan om synen pâ vigseln som en del av en process har blivit aktuell i de flesta kyrkor.

1.4 och

Vigselgudstjänsten sanningsfrågan

Mot slutet av 1970-talet börjar en ny tendens att göra sig märkbar vid utformningen av Vigselgudstjänsten. Detta sammanhänger med att såväl det teologiska tänkandet som det allmänna kulturklimatet börjat präglas av ett mera markerat betonande av sanningsfrågan. Det förefaller, som om man börjat tröttna på framställningar, som tillrättalagts för att passa det ena eller andra ideologiska systemet, och börjat fråga efter den objektiva sanningen. I stället för att fråga efter om teologin är konsekvent genomförd utifrån vissa teologiska principer, har man sålunda börjat fråga efter vad som verkligen är sant. Detta har å ena sidan medfört, att den normativa teologin åter blivit aktuell, eftersom alla teologiska åsikter inte kan vara lika sanna, men å andra sidan kan man också lägga märke till en viss skepsis mot alltför teoretiskt uppbyggda teologiska system. Då det gäller äktenskap och vigsel har dessa tendenser visat sig i det allmänna samlivet. Den upplösning av det formella äktenskapsingåendet, som ägt rum i vida ungdomskretsar över hela världen, är inte bara en fråga om moralupplösning. Av många ungdomar har samboende utan vigsel uppfattats som en ärlighets- och sanningsfråga. Samtidigt har man upplevt kyrkornas traditionella vigselritual som icke existentiellt medvetna och den borgerliga vigseln som en enbart formell akt. har börjat bli medvetna om den nya situationen och uppbrottet Kyrkorna från vigselritualens mera traditionella form har gått vidare. Kyrka efter kyrka har medgivit fria alternativ i sina nya vigselritual och brudparets medverkan vid förberedelsen av vigseln har blivit allt vanligare. I vigselaktens olika moment har också brudföljet aktivt dragits in.

k”

l

2 officiella

Utvecklingen

av

kyrkornas vigselritual

2.1 Romersk katolska

kyrkan

2.1.1 Bakgrunden - makarnas konsensus och prästens stadfâstande

som den ideala formen för rättsligt

giltig vigsel

Grundläggande för det romersk katolska fram till 1900-talets rättsläget början var dekretet Tametsi, tillkommet vid konciliet i Trient i mitten av 1500-talet. detta dekret krävdes Enligt två ting för ett giltigt äktenskap: makarnas konsensus, dvs deras gemensamma överenskommelse, och prästens eller hans legitime ersättares uttalande av stadfästelseformelnÅ Dekretet underströk därför också, att de som försökte ingå äktenskap på annat sätt än i närvaro av församlingsprästen eller någon annan präst, som anmodats därtill av församlingsprästen eller annan kyrklig myndighet, och inför två vittnen saknade förutsättningar att ingå äktenskap. Därför var också dylika äktenskapsfördrag olagliga och utan giltighet? Bakgrunden till bestämmelsen var förekomsten av de s k hemliga äktenskapen, matrimonia clandestina, vilka tradition enligt gammal betraktats som likvärdiga med offentligt ingångna äktenskap. Rättsläget var emellertid mot slutet av medeltiden framför allt beroende osäkert, på de som ofta var knutna till de hemliga äktenskapen? Det var dessa missbruk, olägenheter, som Tridentinum genom dekretet Tametsi sökte komma till rätta med. Dekretet icke att förändra avsåg emellertid den grundläggande äktenskapsrätten, dvs att det var makarnas konsensus, som skapade äktenskapet. Detta framgår klart av att Tametsi icke hade samma giltighet i alla länder. I sådana länder, där ett rättsligt giltigt kungörande var möjligt, dvs där katolska kyrkan kunde påverka lagstiftningen, hade dekretet full giltighet. I utpräglat evangeliska länder, som t ex Tyskland, hade Tametsi icke denna rättsliga ställning och därför uppfattades även från katolskt håll alla äktenskap som giltiga oberoende av formen.

Mosiek 1976 s 251 samt där anförd litteratur s 256f. Termen ”rättsligt giltig användsi denna undersökning i betydelsen kyrkorättsligt giltig”. 2 Mosiek 1976 s 251 samt Conrad 1951 1 s 297-324. 3 Mosiek 1976 s 251 samt Lettmann 1976. Se även Ritzer 1962. 4 Mosiek 1976 s 251.

20 Utvecklingen av kyrkornas officiella vigselritual

2.1.2 Förstärkandet i mitten av 1900-talet av kravet

på prästens stadfästande

dekretet Tametsi icke hade samma rättsliga status överallt, medförde Att Påvens önskan att värna om dekretet ledde därför behov av särlagstiftning. också till att undantag från Tametsi direkt nämndes i lagstiftningen. Genom ”Matrimonia inskränkte sålunda påven Benedikt XIV den 4 sin bulla 1741 den tridentinska för Holland och Belgien till att november formplikten “Provida” gälla endast rent katolska äktenskap och genom konstitutionen mellan tridentinska den 18 januari 1906 upphävde påven Pius X skillnaden områden inom dåvarande Tyska riket, vilket också kom och icke tridentinska blev dekretet Tametsi att gälla Ungern från den 23 februari 1909. Härigenom

inom dessa områden för alla rent katolska äktenskaps*

giltigt temere för Dekretet Ne den 2 augusti 1907 reglerade äktenskapsrätten av den katolska i enlighet med Tametsi. Undantagen i större delen kyrkan Provida kom dock fortfarande att gälla för Tyskland och konstitutionen Genom fastställandet av Codex juris canonici 1918 upphävdes Ungern. emellertid även detta undantag och den tridentinska formen för ett giltigt

äktenskap uppställdes som krav.° Utvecklingen gick vidare på den inslagna vägen och genom påvens motu

Ne temere att gälla även i Tyskland.7 I

proprio den 1 augusti 1948 fastställdes Nederländerna skärptes formplikten samma år till att gälla alla i katolsk även sådana som fötts av icke katolska föräldrar och som kyrka döpta barn, icke-katolskt? Motiveringen var. att två från barndomen uppfostrats människor sitt äktenskap skapade ett sakrament och katolskt döpta genom borde från denna

att därför den katolska kyrkans formplikt gälla? Undantag

endast sådana länder, där kyrkan på grund av sociologisk skärpning gällde struktur och statlig rätt inte kunde genomföra dessa krav såsom i Japan och

på Sundaöarna.” hade sålunda i mitten av 1900-talet. Genom att Rättsläget kraftigt skärpts från Tametsi och särlagstiftningen satts ur de flesta undantagen upphävts kraft dvs kravet skulle ingås hade frågan om formplikten, på att äktenskapet inför katolsk av honom, fått en teologisk dignitet, som präst och stadfästas av dekretet Tametsi. För att äktenskapet skulle den icke ägt vid tillkomsten som ett sakrament krävdes inte längre endast makarnas konsensus betraktas stadfästandem” Orsaken härtill är säkerligen att söka i utan också prästens

5 Mosiek 1976 s 251 f samt Herrmann 1972 s 85. 5 Mosiek 1976 s 252. 7 Mörsdorf 1961 s247. Se även Ökumenische Trauungen 1973 s 19. 8 Ökumenische Trauungen 1973 s 19. 9 Mosiek 1976 s 271. 10 Trauungen 1973 s 19. Mayer 1954 s 318 samt Ökumenische där i” a Denna uppfattning kommer klart till uttryck såsent som hos Adnés 1963 s 152f, det betonas, att även om makarna själva är sakramentets ministri, är prästen det i lika hög grad genom brudvälsignelsen, som enligt St Thomas är sakramental. Denna “bénédicition” är därför une source supplémentaire de grâce ex opere operantis. för Irland och England 1945 innehåller to m utöver prästens stad- Vigselritualet fästande, ”Ego coniungo vos, en konditional sats i själva konsensus: Jag tager dig Montague 1960 om den heliga kyrkan tillåter det (If holy Church will it permit). s 146. Se även Wagner 1961.

Utvecklingen av kyrkornas officiella vigselritual 21

den gemensamma teologiska trend, som i mitten av 1900-talet är iakttagbari världens alla kyrkor och som strävade till att på traditionens grund förstärka ämbetets de olika kyrkorna. Den tolkning ställningi man vid denna tid gav åt Tametsi hade föga att göra med de klandestina mot vilka äktenskap, Tridentinum vänt sig, men låg väl i linje med den allmänna som ämbetssyn, låg i tiden. Mot denna skulle kritiken dock tolkning snart vända sig.

2.1.3 Andra Vatikankonciliets nyansatser

2.1.3.1 Gudsfolkstanken och

lekmannaapostolatet

Andra Vatikankonciliets nyansatser blev av grundläggande för det betydelse nya vigselritual, som utkom 1969. En rad faktorer kom här att samverka. Bl a

kom den nya ekumeniskalattityden och dess betydelse för de konfessions-

blandade äktenskapen att spela en framträdande roll. Den skall också närmare beskrivas nedan.” Avgörande av synes dock den nya uppfattningen gudsfolket ha varit. Tidigare hade man starkt betonat hierarkien på ett sätt som hade kommit ordet kyrka att identifieras med ämbetet. Det var också konsekvenserna av detta betraktelsesätt, som tagit sig uttryck i äktenskapslagstiftningen omkring 1950. Mot detta hierarkiska tänkande vände sig andra Vatikankonciliet. Detta är märkbart redan i den dogmatiska konstitutionen ”Lumen gentium”. Här möter att Guds folk har uppfattningen, själv mottagit en sändning att föra evangeliet vidare och att detta inte är en speciell sändning given endast till prästerskapet, att det finns ett lekmannaapostolat vid sidan om det prästerliga apostolatet. Men detta inte som uppfattas underordnat det hierarkiska apostolatet på samma sätt som hos Pius XI, vilken definierade det som ”lekmännens i det hierarkiska delaktighet apostolatet. I stället betonas det, att lekmännen . . . förverkligar i kyrkan och i världen sin del av hela Guds folks sändning?” Konsekvenserna av det sprängstoff, som genom gudsfolkstanken och lekmannaapostolatet förts in i debatten om äktenskapet, var man icke omedelbart medveten om. Detta av liturgikonstitutionens framgår yttrande om äktenskapet 1963, där det betonas, att den lagliga föreskriften” skall bibehållas ”att skall framställa vigselförrättaren frågan till brudparet och ta emot svaret.3 Den faktiska under 1960-talet utvecklingen i fråga om konfessionsblandade äktenskap, som nedan skall behandlas, pekar också på att tolkningarna icke var entydiga.” En rad faktorer kom dock att verka i samma riktning som den teologiska nyorienteringen och bidraga till att det vigselritual, som utarbetades på grundval av liturgikonstitutionen 1963, kom att på många sätt präglas av den

“ Se nedan s 123ff. 13 Vajta 1970 s 219ff, särskilt s 220ff. Om lekmannaapostolatet se The Catechism of Modern Man 1971 s240ff, särskilt The Family apostolate s 243f. 13 Andra Vatikankonciliet och det kristna livets källor 1972 s 82 § 77. Hur läran om lekmannaapostolatet tillämpades på det praktiska planet beträffande äktenskapet framgår av Looking ahead to marriage 1969 s 230ff. 14 Se nedan s 131ff.

Utvecklingen av kyrkornas officiella vigselritual

fortsatta utvecklingen. Utan betydelse för denna utveckling har säkerligen inte betonande av ”den myndiga människan” sekulariseringsteologins varit.

2.1.3.2 Makarnas konsensus rättslig grund - modelltillräcklig ritualet 1969 och dess tillämpning

Det 1969 fastställda vigselritualet var ett modellritual. Avsikten var att bibehålla särtraditioner i de skilda kyrkoprovinserna och överlåta åt att fastställa tillämpningsföreskrifter. I detta fall biskopskonferenserna man föreskrifterna i Liturgikonstitutionen 1963, som direkt citerar följde Tridentinum: ”Om det i vissa trakter finns lovvärda seder och bruk vid ingåendet av äktenskapets sakrament, är det kyrkomötets ivriga önskan, att dessa helt och fullt bevaras”. Konstitutionen överlämnar därefter åt ”vederbörande territoriella kyrkliga myndighet” att utarbeta ett särskilt som svarar mot landets och folkets bruk, men med bibehållande av ritual, att vigselförrättaren skall framställa till den lagliga föreskriften, frågan brudparet och ta emot svaret.15 Ordo celebrandi matrimonium var utarbetat av Det nya vigselritualet på latin och bar dateringen 19 mars 1969. De enskilda ritkongregationen hade nu möjlighet att översätta och bearbeta detta biskopskonferenserna modellritual inom ramen för dess huvudintentioner för att anpassa det till sina kyrkoprovinser. Man kunde dock förutse, att en sådan bearbetning skulle ta tid, och den närmast till hands liggande lösningen var därför att översätta den latinska modellriten till folkspråket. En översättning på tyska utgavs också omgående av lnstitutum Liturgicum för att användas inom område dvs framför allt i Salzburg tyskspråkigt Tyskland, Österrike och Schweiz. I avvaktan på en tyskspråkig bearbetning satte man dock icke den tidigare ritualtraditionen ur kraft utan tillät den nya översättningen vid sidan om tidigare brukade stiftsritual resp Collectio Rituum 1950.16 På samma sätt utgavs en översättning på engelska av The International Committee on English in the Liturgy 1969 för omedelbar användning inom engelskspråkigt område.” På grund av engelskans ställning som världsspråk fick denna översättning vidsträckt spridning. Någon möjlighet till reglering av dess användning inom olika lokala områden förelåg givetvis icke. En rad översättningar för andra språkområden tillkom också i avvaktan på bearbetning.” 15 § 77. Redan omkring 1960 möter uppfattningen, att det är Liturgikonstitutionen makarnas konsensus ensam, som skapar äktenskapet. Montague 1960 s 146ff. 15 Om bruket av Collectio Rituum 1950 vid sidan om det nya vigselritualet se Plock-Probst-Richter 1972 s 9. 17 Rite of Marriage 1969. Informativa handledningar utarbetades inom de olika lokala områdena. Se t ex ”Celebrating your love in marriage” för Kanada. MacDonald 1969. Kommentarer möter på många språkområden. Se tex Gy 1969, Fischer 1969, Gaudilliére 1969. 13 Om det nya franska ritualet se Mouret 1969 5177-201. För att underlätta urvalsproceduren vid den enskilda vigseln utgavs det franska ritualet även i lösbladssystem: ”Pour célébrer le mariage” 1970 éd. Brepols, Paris. Se även Le Bousse s160-176. Under väntan på en holländsk bearbetning av OM 1969 utgavs en handledning till denna: ”Werkboek voor een Huwelijksviering 1972, som utkom i flera upplagor.

Ggl

av

Utvecklingen kyrkornas officiella vigselritual 23

Utmärkande för det nya modellritualet” är den påtagliga nedtoningen av prästens roll vid vigselakten. Detta märks tydligt i samband med konsensusförklaringen. Tidigare ställde prästen konsensusfrågorna till brudparet och mottog deras ja-svar. Det är också denna form, som avses i liturgikonstitutionen. I det nya modellritualet finns den visserligen fortfarande kvar, men endast som alternativ. Huvudalternativet består i stället av en inbjudan från prästen till brudparet att själva avge sin konsensusförklaring. Därefter fattar de varandras händer och avger sin förklaring utan förestavande. Alternativet med frågor är bara infört som en pastoral möjlighet. Därmed har man markerat, att det är makarna själva, som ingår äktenskap sin genom konsensusförklaring. Följer man huvudalternativet, kommer alltså prästen icke att ställa några konsensusfrågor, som liturgikonstitutionen föreskrivit. Det är möjligt, att detta är orsaken till att man i stället infört tre förberedande frågor, som utgör förutsättningen för konsensusförklaringen men icke skapar äktenskapet. Dessa tre frågor kan nämligen bortfalla, om man använder alternativet, där prästen ställer konsensusfrågorna, vilket tyder på att någon form av samband mellan dessa frågor föreligger. Frågorna avser att klargöra förutsättningarna för äktenskapet. Den första gäller kontrahenternas fria val av varandra, den andra deras avsikt att vara trogna mot varandra under resten av sitt liv och den tredje - om brudparet befinner sig i lämplig ålder - att de vill ta emot de barn, Gud ger dem, och fostra dem enligt kristna normer. Modellritualet karakteriseras sålunda av en ny trend men ändå har man icke velat förhindra enskilda biskopskonferenser att bibehålla den traditionella typen med frågor ställda av prästen såsom enda tillåtna form. Man understryker nämligen, att om pastorala omständigheter så kräver, får biskopskonferensen besluta, att prästen alltid skall mottaga konsensus genom frågor ställda till brudparet. Att det är makarna själva, som genom sin konsensus skapar äktenskapet understryks av att prästens stadfästande, som alltid tidigare följt efter konsensus, i modellritualet utbytts mot ett konstaterande av vad som har skett och en förbön för och en välsignelse över Prästen brudparet. konstaterar nämligen endast, att brudparet sin konsensus inför avgivit Men konsensus kyrkan. är ingen avslutad punkt utan en pågående process och prästen ber därför, att Gud skall göra makarnas konsensus allt starkare. Det översatta modellritualet kom under längre eller kortare tid att användas ensamt eller vid sidan av redan existerande tills tradition, biskopskonferenserna bearbetat denna och beslutat om speciella former för ifrågavarande kyrkoprovins. I somliga fall gick bearbetningen snabbt. Detta gäller t. ex. den katolska kyrkan i England och Wales. Redan 1970 utkom en bearbetning med titeln The New Marriage Rite: A Study Book-The Roman rite and the rite proper to England and Wales, with an introduction.” Biskopskonferensen hade i detta fall förenklat sin bearbetning på så sätt att

19 Även på protestantiskt håll kommenterades det nya modellritualet. Se tex Niebergall 1970 s 179-199. 20 The New Marriage Rite 1970. Studieboken är utgiven av Geoffrey Chapman, St Thomas More Centre for Pastoral Liturgy.

24 av

Utvecklingen kyrkornas officiella vigselritual

stommen utgjordes av den officiella engelska översättningen av modellriten, till vilken man på enskilda punkter som alternativ fogat vissa av de traditionella formerna från Sarum och York. Dessutom hade man utökat den inledande studiesektionen på så sätt, att man utnyttjat modellritens inledning med citat och kommentarer. Detta men byggt ut den på enskilda punkter sammanhänger bl a med att denna studiebok också syftade till att informera brudparet i samband med deras förberedelse för Vigseln. Att man till modellritualet som alternativ fogat vissa traditionella moment inte enbart med en önskan att bevara traditionen från Sarum sammanhänger och York. I England krävde den civila äktenskapsrätten vissa formuleringar, skulle för att det ingångna äktenskapet få civilrättslig ställning något obligatoriskt civiläktenskap fanns ju inte i England. Det föreföll, som om man ansett det praktiskt att helt enkelt som alternativ till modellritualets tre förberedande frågor infoga de tre i England traditionella frågorna, varav den första handlade om frihet från äktenskapshinder. Dessutom bibehöll man också den förestavade offentliga deklarationen om frihet från dylika hinder. På samma sätt gjorde man med konsensusförklaringen. Som ett alternativ till modellritens form införde man den traditionella formen med prästens löftena och underströk, att bl a hänvändelsen till frågor och de förestavade de närvarande vittnena var nödvändig för äktenskapets civilrättsliga ställning. Till konstaterande av att konsensus avgivits finns också ett prästens alternativ. Det rör sig dock här inte om någon innehållslig divergens. Enda skillnaden är, att man önskar använda en ålderdomligare form på det avslutande bibelordet. Adaptationen för England och Wales bygger alltså inte på någon ny uppfattning av äktenskapets ingående utan är endast en civilrättslig anpassning till gällande rättsläge. Vad som är kärnpunkten i det nya vigselritualet har kort uttryckts av Harold Winstone, direktor för St Thomas More Centre for Pastoral Liturgy, där också den ovannämnda studieboken utgavs, i hans kortfattade förord till en liten skrift med titeln The Rite of Marriage and the Wedding Mass, som utkom samma år. Han betonar där, att den gamla romerska riten lade tyngdpunkten på det kontrakt, som makarna ingick inför prästen i kyrkan. Det nya ligger i att det sakrament som skapas inte lägger tyngdpunkten på vad som med brud och brudgum utan på konsekrationen av ett delat liv i

sker

ömsesidig kärlek. Denna kärlek kommer från Gud, som själv är kärlek och som utgivit sig själv i Kristus. Det är i detta sammanhang som en kristen skall se äktenskapets sakrament. 21 Winstone 1970 s 3f. En kommentar utgavs också av Clifford Howell. S J, med Howell 1970. I sin kommentar sammanärkebiskopens av Birmingham imprimatur. fattar han den förskjutning, som skett i det nya vigselritualet, från prästens stadfästande till makarnas konsensus med följande ord: We can rejoice that in the new rite the ratification by the priest has been amended to correspond with the truth that he is the witness, not the minister, ofthe Sacrament; elimination ofthe misleading Ego conjungo vos has been long overdue. Samma attityd möter också i Nigel och Skottland 1978. Han betonar Bavidges handledning för brudpari England, Irland här, att det är makarna själva, som skapar sakramentet: ln the Sacrament of Marriage we act as priests to each other as we give the Sacrament to each other.

i/lllz/i*

Tj

l Utvecklingen av kyrkornas officiella vigselritual 25

Därför är det också naturligt, att studieboken särskilt tagit upp frågan om äktenskapet som ett lekmannaapostolat (Apostolic mission to the

world).22

Utvecklingen inom den katolska kyrkan i USA följde andra linjer än i England. I USA nöjde man sig med den engelska av översättningen modellritualet och sköt frågan om en adaptation på framtiden. I stället prioriterade man andra ritual såsom formerna för sista och smörjelsen

dopet.”

I fråga om bearbetningen av det tyskpråkiga ritualer tog man god tid på sig och inte förrän den 23 september 1974 förelåg förslaget färdigt. Det godkändes då av biskopskonferenserna i Tyskland, Österrike och Schweiz samt av biskoparna i Luxemburg, Bozen-Brixen och Lüttich. Det bar titeln Die Feier der Trauung in den katholischen Bistümern des deutschen Sprachgebietes. Från och med den 1 januari 1976 ersatte detta ritual alla tidigare vigselritual inom tyskspråkigt område, även vigselritualet i Collectio Rituum 1950.24 Ritualet innehåller ett icke obetydligt antal kompletteringar, som understryker ritualets innebörd. Så markerar man direkt, att de frågor som införts före konsensusförklaringen, icke hör till vigselakten utan är en förberedelse till äktenskapets ingående. Detta sker först genom konsensus- eller äktenskapsförklaringen (Vermählung, Eheerklärung). I modellriten är frågornas antal tre. Här har man lagt till ytterligare en fråga, som handlar om lekmannaapostolatet, uttryckt som en vilja att som kristna makar uppfylla sin kallelse i äktenskap och familj, i kyrkan och världen. Även äktenskapsförklaringen har fått ett ytterligare alternativ, som upptas som det första. Det är hämtat direkt ur Collectio Rituum och för alltså traditionen vidare. De båda övriga är hämtade från modellritualet, som i sin tur upptagit dem från den anglikanska respektive den romerska traditionen. Som ett typiskt uttryck för gudsfolkstankens tillämpning anges också, att makarna själva kan ur minnet återge äktenskapsförklaringen eller läsa upp den. Prästen kan dock också förestava den enligt traditionen. Särskilt anmärkningsvärt är emellertid, att stadfästandet av äktenskaps-

ingåendet (Die Bestätigung der Vermählung) finns kvar. Här möter inte

mindre än tre alternativa stadfästelseformler, där prästen vänder sig till de närvarande och uppmanar dem att fungera som vittnen till det ingångna förbundet. De två första av stadfästelseformlerna kan tolkas som bön resp löftesord men den tredje formeln följer helt den tidigare traditionen, enligt vilken prästen i Guds och kyrkans namn stadfäster det ingångna förbundet. Här avviker ritualet helt från modellritualets intention och man frågar sig, om detta tredje alternativ är en eftergift för traditionella önskemål i sådan riktning.

22The New Marriage Rite 1970 s 9f. 23 Enligt information från National Conference of Liturgy, Washington, D C. 24 Die Feier der Trauung 1975 s8. Huvuddragen av den tyska bearbetningen presenterades redan i september 1973 av Franz Nikolasch i tidskriften Gottesdienst. Nikolasch 1973. Den holländska bearbetningen utkom 1975 med titeln Het huwelijk.

26 av kyrkornas officiella vigselritual

Utvecklingen

2.1.4 Försöken att lösgöra den rättsliga akten från det kyrkliga handlandet

Genom att tyngdpunkten vid äktenskapets ingående förskjutits från prästens stadfästande till makarnas konsensus uppstod frågan, om inte den civilrättsliga akten i och för sig redan var tillräcklig för att konstituera ett rätt ingånget äktenskap och om inte ett sådant äktenskap mellan två döpta personer redan den civilrättsliga akten blivit ett sakrament. Det är därför naturligt, genom att en rad olika sätt att lösa detta problem växte fram.

2.1.4.1 Prästens roll vid vigseln flyttad från stadfästandet till välsignelsen

Kanonisten Jean Bernhard i Strasbourg har i en artikel 1969 med titeln A

de la forme ordinaire du mariage25, översatt i förkortad form till

propos 1970 under rubriken Ein Reformvorschlag zur Eheschliessungstyska form”2°, diskuterat en sådan lösning. Från kyrkorättslig utgångspunkt avvisar han den uppfattning, som betraktar ett civiläktenskap som giltigt men icke sakramentalt, varigenom det kan upplösas. I stället vill han betrakta som både giltigt och sakramentalt. Det måste dock civiläktenskapet fullbordas med en obligatorisk välsignelse av prästen. Genomförs detta, menar Bernhard, kan det icke i framtiden uppstå som är ogiltiga på grund av att de saknar kanonisk form. äktenskap, Bernhard är dock noga med att understryka, att hans förslag endast gäller sådana länder,_som har obligatoriskt civiläktenskap. Det är dock Bernhard viktigt, att kyrkans roll inte, som det kan enligt synas, blir mindre vid äktenskapets ingående än tidigare, om civiläktenskapet betraktas som tillräckligt för ett giltigt äktenskap. Synen på lekmännens ansvar i församlingen gör nämligen, att denna inte endast kan företrädas av prästen utan lika gärna av de två vittnena i samband med civiläktenskapet. Om prästens närvaro vore absolut nödvändig, skulle inte heller nödvigsel kunna försiggå, där det är tillräckligt med två vittnen. Ett annat försök att flytta tyngdpunkten i den kyrkliga vigselakten från stadfästandet till välsignelsen möter 1973 i Klemens Richters artikel Die Feier der Trauung - Ihre Problematik angesichts sich wandelnder liturgische

und rechtlicher Anschauungen zur Eheschliessung.” För

theologischer honom var utgångspunkten för nytänkandet motu proprio Matrimonia mixta 1970.28 Man måste enligt Richter mot denna bakgrund ställa sig om liturgin verkligen själv var sakramentsskapande, då förbindelsen frågan, mellan sakramentaliteten och formplikten kunde lösas genom dispens. Ur en analys försöker Richter därför finna nya utgångspunkter för liturgihistorisk att bestämma, vad som vid äktenskapets ingående bör betraktas som den sakramentsskapande akten.

25 Bernhard 1969 S575-591. 25 Bernhard 1970 s 4551. 27 Richter 1973 s 486-493. Se även Richter 1973 s 71-84. 23Se nedan s 150.

Utvecklingen av kyrkornas officiella vigselritual 27

Han gör därvid följande iakttagelser. I urkyrkan uppträder ett kristet äktenskapsritual relativt sent. Orsaken härtill var att man ansåg, att två döpta, som ingick äktenskap, var förbundna med varandra i Kristus och därför också var en avbild av hans förbund med kyrkan. Därför var också en särskild äktenskapsliturgi överflödig. Det enda som krävdes var enligt Ignatius av Antiokia, att de troende skulle ha sin biskops godkännande av ingåendet av äktenskapet. När Vigseln sedan växte fram, upptogs i denna element från en rad olika kulturkretsar. Egentligen var det endast ett enda element, som hade kristet ursprung, nämligen äktenskapsvålsignelsen under bön och handpåläggning. Däremot hämtades förlovning och konsensus från annat rättssammanhang. Det blev emellertid konsensus, som kom att betraktas som äktenskapsstiftande, och inte Välsignelsen. Så förklarade påven Nikolaus I (866), att det inte var någon synd, om välsignelsen bortföll. Konsensus var helt tillräcklig. Så länge som både konsensus och välsignelse var förlagda till samma kyrkliga liturgi, uppstod ingen spänning mellan dem. Detta skedde först, när obligatoriskt civiläktenskap infördes i Frankrike genom code civil 1804. Man bestämde nämligen här, att de båda elementen konsensus och copulatio, som båda härstammade från den världsliga rätten, nu också skulle göras till de väsentliga beståndsdelarna av det civilrättsliga äktenskapsingåendet. Då kyrkan samtidigt räknade dessa båda element som omistliga beståndsdelar av den kyrkliga Vigseln, uppstod den moderna spänningen mellan civilrättslig och kyrklig vigsel. Om man nu sökte lösa denna spänning genom att acceptera konsensusförklaringen som äktenskapsstiftande oberoende av var den ägde rum, kom enligt Richter det specifikt kristna att bortfalla vid ett äktenskap mellan två troende katoliker. En radikal lösning vore i så fall att inskränka den kyrkliga Vigseln i länder med obligatoriskt civiläktenskap till det genuint kristna elementet, benedictio (välsignelse) i förbindelse med eucharistifirande. Richter är dock medveten om att denna lösning knappast är populär. Å andra sidan menar han, att det är nödvändigt att göra en boskillnad mellan äktenskapsfördraget och den liturgiska akten. Richter uppfattar det äktenskapsfördrag, som ingås mellan två makar, som en rättsligt giltig akt på naturens plan. Denna akt upphöjs dock genom Kristus till att bli en varaktig förbindelse i sakramentets form. Detta upphöjande kommer tydligast till uttryck i äktenskapsvälsignelsen, mindre i själva konsensusförklaringen. Mot denna bakgrund företar Richter en omvärdering av det katolska Vigselritualet. Det är framför allt fyra moment, som på detta sätt får ny belysning. Först tar han upp de inledande skrutiniefrågorna. Avsikten med dessa var ursprungligen att kontrollera förutsättningarna för ett kristet äktenskap. Då detta för närvarande alltid är kontrollerat före Vigseln, kan frågornas gamla skrutiniekaraktär inte längre finnas kvar. De har i stället förvandlats till ett mera högtidligt liturgiskt inslag. Slutsatsen blir därför, att problemet med dessa frågors innebörd och deras vara eller icke vara måste närmare undersökas. Det andra moment som Richter tar upp är konsensus och stadfästandet av det ingångna äktenskapet. Han konstaterar, att den nya ordo från 1969 på denna punkt avviker såväl ifrån Rituale romanum 1614 med dess starka

28 Utvecklingen av kyrkornas officiella vigselritual

betonande av prästens roll vid äktenskapets ingående: Ego conjugo vos som från Collectio Rituum 1950 med formuleringen: Im Namen der Kirche bestätige ich den Bund”. I 1969 års ordning betecknas sålunda konsensus såsom ”coram Ecclesia manifestatus”, dvs offentliggjord inför kyrkan. har äktenskapet infogats i sin ecklesiologiska dimension. Det är Härigenom väl ingen tvekan om att Richter i detta fall drar sina konsekvenser utifrån den Därför blir för Richter konsensusförklaringen icke nya gudsfolkstanken. egentligen en juridisk akt, som skapar äktenskapet, utan en akt av teologisk innebörd. Den juridiska akten kan därför mycket väl ha ägt rum tidigare i det obligatoriska civiläktenskapet eller om ett sådant icke krävs, i det påföljande momentet, då vigselvittnena undertecknar vigselurkunden. Det tredje moment, som Richter särskilt stannar för och kommenterar, är överlämnandet av ringarna. Han konstaterar här, att traditionen från Rituale romanum 1614, där endast brudgummen överlämnade en ring till bruden, i det nya ritualet från 1969 utvidgats till att gälla ett ömsesidigt överlämnande av ringar. Därmed har ringceremonien ändrat karaktär. Var och en överlämnar en ring som tecken på sin egen kärlek och trohet. Vad ritualet däremot enligt Richter tyvärr icke tagit vara på är ringens värde som symbol för enheten. Här kräver egentligen den förändrade synen på äktenskap och trohet, att ringens symboliska innebörd också förändras. Ringen är i dag enligt Richter enhetens tecken, som garanteras av att parterna ömsesidigt lovar varandra kärlek och trohet. Det moment, som Richter kommenterar, är för honom det fjärde viktigaste och det grundläggande i Vigseln, äktenskapsvälsignelsen. I det nya ritualet Den har 1969 är den placerad mellan Fader vår och fridshälsningen. karaktären av en vigningsbön, som kan jämföras med andra liturgiska vigningsböner. Författaren påpekar sålunda, att den är uppbyggd på samma sätt som eucharistibönen enligt ett frälsningshistoriskt mönster. I denna fixeras äktenskapets teologi och man kan jämföra den med välsignelsebön välsignelsebönerna över dopvattnet, oljan eller vigningskandidaterna. Enligt Richter har de juridiska frågorna i äktenskapet kommit att fördunkla den verkliga innebörden av Benedictio. I verkligheten är det enligt hans uppfattning så, att den egentligt sakramentala dimensionen ligger i välsignelsebönen. Hår finns också möjligheter att gå vidare. De tre böneformulär, som föreligger i Ordo 1969, har endast modellkaraktär. Därför kan biskopskonferenserna skapa egna nya vigningsböner, som kan vidareutveckla innebörden av äktenskapets teologi. Det är också möjligt att utarbeta särskilda böner vid omgifte och för äldre brudpar. Både Bernhard och Richter har alltså dragit konsekvenserna av utvecklingen och konstaterat, att om det är makarna själva, som skapar äktenskapet genom sin konsensus, så blir prästens roll i samband med konsensusförklasnarast De är dock icke beredda att dra de fulla ringen överflödig. konsekvenserna av denna iakttagelse, vilket skulle innebära, att makarna också själva skapade äktenskapets sakrament utan kyrkans medverkan. Båda har sökt efter ett annat moment i den kyrkliga Vigseln, vilket skulle kunna utgöra det egentligt sakramentsskapande momentet. Båda har också funnit det i välsignelsebönen. Det är lätt att se, att förebilden har varit mässan och eucharistibönen. Något egentligt nyskapande är det därför inte fråga om. Huvudtanken att det i grund och botten är kyrkan, som genom sitt

Utvecklingen av kyrkornas officiella 29

vigselritual

ämbete skapar sakramentet, står oförändrad kvar. Parallellt med dessa lösningsförslag växte emellertid även en annan utveckling fram, som på ett helt annat sätt bröt upp det skolastiska tänkandet inifrån och som berörde hela frågan om sakramentsläran, en utveckling, som kom att skjuta makarnas tro i förgrunden.

2.1.4.2 Den förändrade sakramenten -

synen på bassakrament, ursakrament, sakramentala handlingar

Den patristiska forskningen hade under 1900-talets första hälft lett till en förändrad uppfattning av kyrkans tradition. Kunskapen om urkyrkans och den gamla kyrkans varierande gudstjänstformer hade övertlyttat intresset från den skolastiskt bundna språkliga formen till ett betonande av att det var strukturen i gudstjänstordningarna, som var det avgörande. I stället för en enda form av den eucharistiska bönen, canon missae, infördes genom andra Vatikankonciliet fyra officiella alternativ och skapades på privat eller officiös väg hundratals nya former. Samma tendens är också iakttagbar beträffande äktenskapets sakrament. Det officiella vigselritualet 1969 var endast ett modellritual, som utgjorde den grundläggande strukturen, där de enskilda kyrkoprovinserna hade full frihet till breda variationsmöjligheter. I förlängningen av detta betraktelsesätt växte också en ökad frihet fram för brudparet att själv påverka, ja, t 0 m utforma vissa delar av vigselritualet. Om det var strukturen, som var det avgörande, var ju egentligen ordvalet av sekundär betydelse. Men den patristiska forskningen kom dessutom att påverka hela sakramentsbegreppet. I samband med att det skolastiska traditionsbegreppet ställdes under debatt kom också uppmärksamheten att riktas mot det skolastiska sakramentsbegreppet. Läran om de sju sakramenten fastställdes ju inte förr än under högmedeltiden och äktenskapet hörde till de handlingar, som sist kom att benämnas sakrament. Ordet sakrament är den latinska beteckningen på det grekiska ordet mysterion men genom att ordet sakrament så starkt knutits till det skolastiska sakramentsbegreppet förelåg det svårigheter att tolka det i annan riktning. Ordet mysterion var inte på samma sätt terminologiskt bundet. Man kunde tala om att Kristus var ett mysterion, att kyrkan var ett mysterion och att gudstjänsten var ett mysterion utan att därmed komma i konflikt med det skolastiska sakramentsbegreppet. Det blev också på denna väg, som man kom att nå fram till en omstrukturering av sakramentsbegreppet.” Mysterion betyder egentligen hemlighet och i frälsningshistorien är Kristus hemligheten. Han är den grundläggande hemligheten, som därför också skulle kunna kallas för bassakramentet. Denna kristushemlighet finns i den kristna kyrkan från dess grundande fram till nu och kyrkan skulle därför

29 Den omfattande teologiska debatten tog fart genom den holländske dominikanen Edw Schillebeeckx och hans grundläggande bok Christ, the Sacrament of Encounter With God, som utkom på engelska i New York och London 1963. Bland senare litteratur kan särskilt nämnas Bernard Härings bok The Sacraments in a secular age 1976, där anknytning sker till ortodox teologi, under hänvisning till A Schmemanns bok Sacraments and Orthodoxy 1965. En sammanfattning av sakramentslärans utveckling tio år efter andra Vatikankonciliet möter hos Denis 1975.

30 Utvecklingen av kyrkornas officiella vigselritual

också kunna kallas för ursakramentet. Men kristushemligheten kommer också till uttryck i kyrkans gudstjänsthandlingar. som därför kan kallas

sakramentshandlingarw

Syftet med denna komplicerade terminologi är att ta avstånd från den skolastiska läran om nåden som en kvantitet eller kvalitet, som kan gjutas in i själen, och i stället betona, att nåden är en levande delaktighet i Kristus. Sakramenten kan därför inte verka ex opere operato dvs genom den utförda handlingen som ett slags magiska riter utan sakramentens välsignelse ligger i att de mottas i tro.31På detta sätt kommer man utomordentligt nära den reformatoriska uppfattningen, att frälsningen endast kan mottagas genom tron, “sola fide. Genom detta nya mysterion-sakramentsbegrepp hade man på sätt och vis brutit upp läran om de sju sakramenten. Sakramenten var inte längre punktuella handlingar, rite de passage-handlingar som dop, vigsel och sista smörjelsen. De var i stället uttryck för en kristusgemenskap i en livspro- 0655.32 Beträffande vigseln kom denna nya teologiska grundsyn att väcka en livlig debatt och en rad olika lösningsförslag såg dagens ljus. Utmärkande för dem alla är, att frågan om kyrkans ansvar för äktenskapets rättsliga sida sköts i bakgrunden och att även civilrättsligt ingångna äktenskap betraktades som lagliga. I stället kom debatten att röra sig om den kyrkliga handlingens innehåll.

30 Dulles 1974 s 62f. Schillebeeckx omsatte tidigt dessa tankar på äktenskapets område i boken Le mariage, réalité terrestre et mystére du salut 1966. Tankarna kom snabbt in i den allmänna diskussionen och möter redan påföljande år i den bok om äktenskapet, som utgavs av Charles P Kindregan, professor i kyrkorätt i Boston, Massachusetts, samt omtrycktes oförändrade i andra upplagan. Kindregan 1975 s 25ff. Frågan analyserades redan 1970 av professor Denis O”Callaghan på Irland, som åberopar Schillebeeckz s 93ff. Se även Hellwig 1972 samt Martimort 1963, 2 uppl u å. En översiktlig sammanfattning möter också i Karl Lehmanns artikel Die christliche Ehe als Sakrament” 1979 s 385-391. I Kanada spelade dessa tankar en stor roll i det utredningsarbete, som ägde rum vid den teologiska fakulteten i Montreal samt publicerades 1975 med titeln Mariage-Rêve-Réalité-essai théologique. Se särskilt s 67ff. Även i det pastorala arbetet kom dessa tankar att spela en framträdande roll. Se tex Foley 1976. Det är därför anmärkningsvärt, att när påven Johannes Paulus II år 1979 i bearbetad form utgav sina föreläsningar om äktenskapet från 1958/59, tas inte frågan om tron upp vid beskrivningen av äktenskapets sakrament. I den svenska översättningen 1980 ”Kärlek och ansvar betonas det i stället s 329, att människan erhåller nåden genom Sakramenten, vilka utdelas av Kyrkan som för detta ändamål av Kristus har begåvats med en makt i övernaturlig ordning”. Professor Edward Kilmartin, SJ, vid Notre Dame i USA hävdade vid intervju 1978-05-04, att Schillebeeckxs sakramentssyn var på väg att passeras. För egen del arbetade han med en sakramentsbok Word and Sacrament”, som lade tyngdpunkten på förhållandet mellan tro och ande och direkt anknöt till ortodox sakramentsuppfattning. 3 Detta betraktelsesätt möter redan i Liturgikonstitutionen 1963 § 59: De (Sakramenten) förutsätter inte blott tron utan ger också genom ord och sak näring åt denna samt styrka och uttryck; därför kallas de trons sakrament. Andra Vatikankonciliet och det kristna livets källor 578. Frågan om trons roll i sakramenten behandlades redan 1962 av Peter Fransen, SJ, i en artikel i decembernumret av Worship. Den trycktes sedan i Sullivan 1964 s 59ff. 32 Se tex Häring 1976 s 139ff. Se även Häring 1970.

Utvecklingen av kyrkornas officiella vigselritual 31

2.1.4.3 Makarnas tro som för

förutsättning äktenskapets

sakrament Det nya romersk katolska modellritualet 1969 lade markerat tyngdpunkten vid äktenskapets ingående på makarnas offentliga konsensus. Därmed kunde också dispens beviljas från formplikten, vilket kom till klart uttryck i

påvens motu proprio Matrimonia mixta 1970. Äktenskapets validitet var

alltså icke principiellt bunden till prästens direkta medverkan vid äktenskapets ingående. Frågan kom därför också att ställas, om i ett land med obligatoriskt civiläktenskap, äktenskapet ur romersk katolsk synpunkt redan i och med den civila Vigseln var rättsligt helt fullbordat för makar, som var döpta katoliker. Det var ju makarna själva, som genom sin konsensus ingick äktenskapet, och var de döpta, skapades ju också ett sakrament. Mot det logiska resonemanget var från katolsk sida egentligen ingenting att invända. I ett land med områden utan katolsk kunde präst ju en civilrättslig vigsel betraktas som tillräckligt underlag för att ett sakrament skulle anmält skapas, om makarna sin avsikt för biskopen och fått hans godkännande. Vid senare besök av biskop eller präst kunde äktenskapet godkännas genom en kyrklig ceremoni men dess karaktär av sakrament gällde redan från den tidpunkt, när den civilrättsliga vigseln ägde rum. Det var på en helt annan punkt, som problem uppstod. Kunde man sålunda anse, att två döpta katoliker, som blivit mer eller mindre sekulariserade och inte längre var praktiserande vari stånd kristna, verkligen att skapa ett sakrament? Krävdes det inte för att ett sakrament skulle komma till stånd utöver en yttre handling också en kristen tro? Och om det krävdes en personlig tro för äktenskapets sakrament, räckte det ju inte med att den civilrättsliga akten kompletterades med en kyrklig akt. Om det var ett lekmannasakrament, som var beroende av makarnas tro, så kunde ju varken kyrkan eller prästen genom sitt handlande ersätta denna brist på tro hos makarna och något sakrament kunde icke komma till stånd. Frågeställningen gällde i grunden icke speciellt äktenskapets sakrament. Den gällde hela den romersk-katolska sakramentsläran. Till andra Vatikankonciliets nyansatser hörde sålunda ett starkare betonande av förbindelsen mellan tro och sakrament och man underströk, att sakramenten, vart och ett på sitt sätt, förutsätter den tro de är tecken för”. Dessa tankar fick tidigt ett nedslag i Frankrike i fråga om dopet.” Om det var så, att dopet var början till det kristna livet, borde man av föräldrarna kräva en personlig kristen tro, så att barnet kunde fostras till kristen. Fanns icke den personliga tron hos föräldrarna, borde dopet uppskjutas och föräldrarna genomgå en katekumenundervisning med inriktning på att hos dem skapa ett djupare trosmedvetande. Men eftersom man såg på det kristna livet som en process med olika utvecklingsskeden, så borde barnet trots allt tas emot i kyrkan genom en särskild välsignelseakt - man kallade den för presentation - i avvaktan på ett framtida när föräldrarnas kristna dop, kunskaper och tro vuxit till sig. Samma resonemang möter nu också beträffande äktenskapet. Genom den

33 Eckerdal 1981 s 79f.

32 av

Utvecklingen kyrkornas officiella vigselritual

civilrättsliga akten skapades ett rättsligt giltigt, naturligt äktenskap men hos de båda döpta men sekulariserade makarna uppstod intet visserligen sakrament. Inte heller kunde kyrkan stå till tjänst med att skapa ett sådant, om makarna ändå önskade en kyrklig akt. I fråga om dopet hade man i stället för dop infört en presentation. Skulle man nu även för vigsel skapa en kyrklig akt, som icke var en kyrklig vigsel? Motivet härför skulle vara att tillmötesgå makarnas önskan om en kyrklig anknytning, under avvaktan på att deras kristna tro skulle mogna genom katekumenundervisning och genom att de deltog i kyrkans liv. I Frankrike utfärdade sålunda den katolska biskopskonferensen 1969 riktlinjer för prästernas pastorala handläggning av vigselfrågorna (La där bl a konsekvenserna av sambandet mellan tro och pastorale des fiancés), sakrament närmare berördes.” Här föreskrev man sålunda, att prästen före om brudparets tro.” Även om man inte vigseln skulle göra sig underkunnig ville gå så långt, att man hävdade, att bristen på tro skulle ifrågasätta äktenskapets sakramentskaraktär, var ändå detta förhållande så allvarligt, att det kunde ifrågasätta uppriktigheten av brudparets begäran om äktenskapets sakrament. Det ålåg därför prästen att noga examinera varje fall, framför För det första borde han undersöka, om deras allt ur tre synpunkter. begäran bottnade i en bestämd religiös känsla. För det andra, om det innebar en risk att de på ett orättfärdigt sätt avlägsnades från kyrkan, om de nekades sakramentet, samt slutligen, om detta innebar en risk för barnens kristna fostran* har det blivit allt vanligare, att brudparet, även om de är Enligt biskoparna i den kristna läran, överhuvudtaget inte döpta och som barn undervisats ställer några frågor om tron. Denna attityd kan analyseras på två olika sätt. tron eller om en Antingen är det fråga om en vägran att praktisera

okunnighet, som inte utesluter en öppning mot Gud, Kristus och kyrkan.”

Det åligger därför prästen att hos brudparet skapa en positiv attityd till tron. Om de då går med på att låta sig undervisas, kan Vigseln äga rum (la célébration liturgique va de soi). uttalande är att betrakta som pastorala riktlinjer och de Biskoparnas karakteriseras av mjukhet och ett undvikande av alltför skärpta föreskrifter. mot tron som en förutsättning för ett rätt sakra- Betoningsförskjutningen ment är dock alldeles påtaglig. Trots detta ville biskoparna inte gå så långt, Därför att de ifrågasatte konsensus som sakramentsskapande. presenterade de inte heller alternativ. Sådana skulle dock snart några nya liturgiska komma. Ien artikel med titeln ”Kirchliche und standesamtliche Trauung” 1972 tog för kanonisk rätt vid Nijmegens universitet Peter J Huizing i fakulteten upp om tro och sakrament-ml och för sig föreföll problemet om hur frågan

34 Foi et sacrement de Mariage 1974 s 180ff. Se även Entretien pastoral en vue du du mariage civil 1966 mariage 1970. Frågan togs upp redan i Pour une pastoral s 490-513. 35 Foi et sacrement de Mariage 1974 s 180 punkt 10. 35 Foi et sacrement de Mariage 1974 s 181 punkt 14. 37 Foi et sacrement de Mariage 1974 s 181 punkt 15. Huizing 1972 s 137-153.

m

Utvecklirzlqezz k_\r/ur›1zl.s (›f_fi(iø/Icz lILg.S'L'/I^I'III(I/ 33

I/zuu/.x/xztgwl 1nl(zÅ/›1\Å'u/I<'I.\ iuyxlcnr/v vid m rwucry/x kulo/xk lI›AL\('] pd .VuzIci/w.

S* ”

Práv/wzs Över/ämnuru/z* m m .\_\m/›r›- Iis/c blom/nr: .mm /cckeu pd du! ingângrzrl {i/!c›z.vkap<*/ m! m romwzvk katolsk xig.sel pa Madeira.

S05 1981:67

34 Un/ecklingeiz m kyrkor/ras officiella 1I.g.S(”/I'I'fIl(l[

IV Åluriüs (Ivruul llivu. Hm: ;h/wm Vid uu 7UH1”I.\'/\' kam/sk \i\ç.s('/)›Ir'i.\'X(I kan mukumzz hi/riir/zz ma! rltÄxtri/nzriuøuvzm uuururdvu.

SOU 1081:67

Utvecklingen av kyrkornas officiella vigselritual 35

Bruden sätter ringen på brudgummens finger vid en romersk katolsk vigsel i Frankrike.

Ur Un seul am0ur. Foto Bérande.

Prästen välsignar båda ringarna vid en romersk katolsk vigsel på Madeira.

Både brudgummen och bruden har i de flesta kyrkorpå senare år börjat ange varandra varsin ring.

36 Utvecklingen av kyrkornas officiella vigxyelritual

IYinzlzinz/u m \i_u.scll/'ii.$ inom (len l\(ll()l.\l((l kyrkan i USM. Ur l-lzzrriizglon 1974. Foto Ron Furl/z

En dop/fas och :vä vigsellizls inom runerikzuivk lurherølom. Fortress Gift (ara/og 1978-79.

Vigselljus har under senare år blivit ull! vanligare i många av världens kyrkor.

av

Utvecklingen kyrkornas officiella vigselritual 37

äktenskapet fick sin sakramentskaraktär enkelt. Enligt kanon 1012 § 1 har Kristus upphöjt äktenskapsfördraget mellan två döpta personer till sakrament och enligt § 2 kan intet giltigt äktenskapsfördrag existera mellan två döpta personer, vilket inte samtidigt är ett sakrament. Dessa utsagor går tillbaka på konciliet i Trient och encyklikor av påvarna Leo XIII och Pius XI, och har tillkommit i bestämda historiska situationer: konciliebeslutet under kritik av reformationens förnekande av äktenskapets sakramentskaraktär, encyklikorna i samband med tillkomsten av obligatoriskt i civiläktenskap Frankrike. Huizing hävdar mot denna bakgrund, att dessa utsagor inte kan fattas rent

bokstavligt. Äktenskap och tro måste på något sätt hänga samman.

Människor, som - låt vara att de är döpta -inte längre har någon relation till den kristna tron eller Vill ha med den att göra, kan inte vid sitt civiläktenskap hävdas ha skapat ett sakrament. I så fall skulle sakramentet fungera som ren magi. Om civiläktenskapet betraktades som sakrament, skulle också sakramentets karaktär av oupplöslighet äga giltighet och de kyrkliga myndigheterna skulle få en rad skilsmässodomar att avkunna. För att lösa frågan tvingas Huizing att räkna med två olika slags äktenskap vid civiläktenskap. I det ena fallet är äktenskapet av samma typ som ett äktenskap mellan odöpta. som av troskongregationen kallas ”Natur-Ehe”, d v s äktenskap ingånget enligt den naturliga lagen. Dessa äktenskap är icke sakrament och därför inte heller oupplösliga. Den andra typen är äktenskap av troende kristna ingångna och för dem är redan civiläktenskapet ett sakrament. Hur skall då den kyrkliga Vigseln gestaltas? Huizing nöjer sig här med att dra upp principerna. Han konstaterar, att det föreligger två möjligheter.

Man kan följa den evangeliska traditionen och efter den civila akten fira en

liturgisk gudstjänst. Bäst Vore dock, om man i en liturgisk akt kunde infoga konsensusförklaring etc, såsom också skett under århundraden. Att helt avskaffa den kyrkliga Vigseln är icke önskvärt, då många människor önskar att fira sin vigsel i kyrkligt sammanhang som ett uttryck för det religiösa och sakramentala skeendet. För sådana människor, som icke ståri kyrkans gemenskap, bör däremot en liturgisk Vigsel Varken tillåtas eller påfordras. I stället bör den vuxenkateketiska informationen intensifieras, så att ingen är med om en liturgisk Vigsel utan att acceptera dess innebörd. För de människor slutligen, som saknar både och kristen religiös motivering för äktenskapet, borde det finnas två alternativ. Antingen, om Vigseln förrättas av kyrkan, endast ett kortfattat rent kanoniskt äktenskapsingående, d V s huvudsakligen konsensusförklaringen utan någon liturgisk omramning, eller ändå bättre endast en civilrättslig Vigsel. Detta innebär dock icke, att man för all framtid hindrat ett sådant äktenskap från att få sakramental karaktär. Huizing tänker sig sålunda möjligheten av att man genom en senare liturgisk akt kan ge äktenskapet en djupare sakramental dimension och därmed också en mera långtgående giltighet. Kravet på tro som en förutsättning för äktenskapets sakrament har alltså fört till att Huizing slår fast, att enbart dop och kristen undervisning som barn icke är tillräckligt, för att makarnas offentliga konsensus skall skapa ett sakrament. I stället är den tro, de äger vid Vigseln, avgörande. Därmed sker

i _

38 av

Utvecklingen kyrkornas officiella vigselritual

också en kategoriklyvning mellan olika brudpar, även om alla är katolskt döpta, och olika ritual bör komma till användning. Konkret omsattes dessa tankar i ett försök till praktiskt handlande i Frankrike, när biskopen i Autun, Armand Le Bourgeois, 1974 gav prästerna i Lugny tillstånd att efter den civila Vigseln fira en kyrklig akt, som icke gav äktenskapet sakramentskaraktâr, då det gällde sekulariserade döpta katoliker, som trots allt önskade en kyrklig akt i samband med Vigseln.” eko i pressen. Paris-Match beskrev det den Experimentet gav omedelbart 14 september 1974 som ett experiment med religiöst äktenskap i etapper (Vexpérience du mariage religieux par étapes) och betonade, att prästerna kunde förrätta vigsel utan att därigenom meddela det oupplösliga sakramentet (donner le sacrement indissoluble). Massmedia förde informationen vidare, gav mer eller mindre exakta och ibland även tendentiösa tolkningar samt antydde, att det kunde vara fråga om försöksäktenskap. Detta medförde, att biskopen av Autun gjorde en dossier över vad som förekommit och presenterade den för det franska biskopsmötet vid dess sammanträde i Lourdres 9-16 november 1974. Sammanställningen trycktes också i stiftet Autuns informationsblad den 6 december 1974. För att klarlägga, vad det egentligen var fråga om, preciserade sig biskop Le Bourgeois i fyra punkter. För det första rörde det sig om ett pastoralt försök inom ett begränsat område. Det var för övrigt inget speciellt för stiftet i Autun. Även i andra stift hade man prövat liknande tillvägagångssätt. Försöken utfördes av präster och teologer på biskopens ansvar. De hade att handlägga dessa frågor med all den diskretion, som ett själva önskat sådant känsligt försök krävde, och hade därför förvånats över det aggressiva

sätt, på vilket den allmänna opinionen nalkats denna fråga.

För det andra hade försöket helt dikterats av pastoral omsorg. Det fanns sålunda ett antal brudpar, som var kristna genom dopet, som trodde på Gud men som hade avlägsnat sig från kyrkan och inte var beredda att ta emot äktenskapets sakrament. De önskade emellertid att genom en religiös understryka den förbindelse, de ingått med varandra. Man kunde handling icke tvinga dem att mottaga ett sakrament, som de - åtminstone för ögonblicket- underkände. Var det inte då trots allt att föredra, att man tog emot dem och ledde dem in i en reflexion, som kanske resulterade i att de senare begärde äktenskapets sakrament? För det tredje var förutsättningen för en sådan religiös akt, att makarna var civilrättsligt Vigda, att de erkände äktenskapets karaktär av oupplöslighet, även om lagen godkände skilsmässa, samt att de var införstådda med att tillsammans med prästen fördjupa sigi den kristna tron på ett sådant sätt, att han kanske kunde föra dem fram till ett religiöst äktenskap. För det fjärde tar sig kyrkans handlande uttryck i en bön, som förenar makarna och eventuellt också deras vänner. Det är dock viktigt. att det klart framgår, att det inte är fråga om äktenskapets sakrament. Då det gäller den sjudande opinionen är de verkliga problem, som uppstått och icke blivit lösta, frågan om innebörden av den civilrättsliga Vigseln i Frankrike, förhållandet mellan äktenskapet som kontrakt och sakrament etc. Det är därför viktigt att fastslå, att den katolska kyrkan, och då också kyrkan i

39 le diocêse dAutun 1975. Mariage-une expérience-une réfiexion-dans

av

Utvecklingen kyrkornas officiella vigselritual 39

Autun, vidhåller sin uppfattning, att äktenskapet är oupplösligt, att dess karaktär av sakrament icke kan förvägras de troende men inte heller reduceras till en social konvention för andra människor. Frågan om förhållandet mellan tro och sakrament låg i tiden och redan under våren 1974 hade fakulteten för kanonisk rätt vid Institut i Catholique Paris väckt tanken på ett kollokvium kring döpta, icke troende katolikers äktenskap.” Kollokviet förbereddes genom ett antal rapporter kring tre väsentliga huvudområden: den aktuella pastorala situationen, den kanoniskt rättsliga aspekten samt den teologiska bedömningen. Det är värt att notera, att anledningen till kollokviet var sanningsfrågan. Syftet var inte att fastställa gällande kanonisk rätt och gällande teologi. Vad rätten och teologin innehöll visste man i förväg. Nej, syftet med kollokviet var att finna framkomstvägar, som var rimliga och kunde bidraga till problemens lösning. Det är därför man börjar med en analys av den pastorala situationen. Michel Legrain, professor i etik och kanonisk rätt samt vice rektor vid Institut Catholique i Paris, konstaterade som resultat av sin analys, att det fanns tre olika sätt att pastoralt experimentera sig fram till en lösningf” Man hade sålunda försökt, att antingen erbjuda de döpta, som inte var engagerade katoliker, en religiös akt utan sakramental karaktär, eller också erbjöd man dem en sakramental akt i etapper eller också var kyrkan villig att erkänna den civila vigselns legitimitet i och för sig. Mot denna bakgrund fanns det anledning att ställa frågan, om det inte kunde vara befogat att från varandra lösgöra kontrakt och sakrament på ett sådant sätt, att en offentlig konsensus skapade ett legitimt äktenskap. Då kunde man icke från den katolska sida förklara enbart civilt ingångna äktenskap som obefintliga kyrkans och därför inte heller utgörande något hinder för ett nytt katolskt äktenskap. Den kyrkorättsliga aspekten analyserades från olika utgångspunkter. Peter Huizing, som redan 1972 hade ställt frågan om förhållandet mellan tro och sakrament, börjar med att analysera, hur den traditionella äktenskapslagstiftningen inom den katolska kyrkan tillkommit och tillämpats.” Därefter tar han upp frågan om varför den traditionella ståndpunkten behöver övervägas i dag. Den första orsaken enligt Huizing var, att den som i dag härskade, var en annan än under den tid, då den nu giltiga situation, äktenskapslagstiftningen tillkom, och att dagens moderna frågor varken var ställda eller besvarade i äldre tid. Enligt gällande rätt var äktenskap mellan två döpta ett sakrament. Om man nu införde distinktionen att tro respektive bristen på tro kom att medföra att i det ena fallet äktenskapet var ett medan sakrament, det i det andra fallet icke var det, så uppträdde för kanonisterna att på objektiva svårigheten grunder kunna skilja på äktenskap, som var enbart naturliga äktenskap och sådana som också var sakrament. Å andra sidan var det uppenbart, att en sådan skillnad verkligen förelåg. Huizing gjorde därför en jämförelse mellan giltiga och icke giltiga äktenskap och konstaterade, att de kyrkliga myndigheterna i olika instanser aldrig befattade sig med att förklara ett äktenskap för giltigt. Man inskränkte

40 Foi et sacrement de Mariage 1974 s llf. 41 Legrain 1974 s 15-25. Huizing 1974 s 35-49.

om

40 av officiella vigselritual

Utvecklingen kyrkornas

sig i stället till att förklara vissa äktenskap för ogiltiga. De övriga var alltså giltiga, tills de eventuellt förklarades ogiltiga. Han ansåg därför, att samma resonemang skulle kunna tillämpas på frågan om ett äktenskap skulle betraktas som sakrament eller ej. Om den sakramentala intentionen saknades i ett äktenskap, skulle man därför kunna förklara, att det icke var ett sakrament. I annat fall skulle det betraktas som ett sakrament. Som underlag för kollokviets beslut möter en rad analyser av pastoral, kyrkorättslig och teologisk karaktär, som alla på det ena eller andra sättet När beslutet sedan skulle kopplar samman frågan om tro och sakrament.” fattas, visade man stor enighet om framkomstvägen. För det första var man helt ense om att ett äktenskap mellan två döpta katoliker utan tro aldrig kunde firas som en sakramental akt.44 För det andra avvisade majoriteten av möjligheten att ersätta den sakramentala akten för kollokviedeltagarna För det döpta utan tro med en annan religiös akt, som icke var sakramental.” tredje slutligen rådde full enighet om att man mycket väl kunde tänka sig katekumenala etapper (étapes catéchuménales) i firandet av äktenskapets sakrament.” Därmed hade man egentligen anslutit sig till biskop Le Bourgeois och hans lösning för prästerna i Lugny. Kollokviets ställningstagande fick stor betydelse för opinionsbildningen och detta förstärktes av att tidskriften La maison-Dieu ägnade ett helt nummer 1976 åt äktenskapsfrågor. I en utförlig artikel presenterade Raymond Didier kollokviets tankegångar och sammankopplade frågorna om tro och sakrament med äktenskapet och dopet.” Här anknöt han också direkt till Schillebeeckxs sakramentsteologi och hans bok om äktenskapet

som frälsningsmysterium.”

Den teologiska debatten hade alltså lett fram till att man som en praktisk lösning accepterade äktenskap i etapper. Detta innebar, att man var villig att ordna en kyrklig akt för döpta katoliker, som icke ägde en kristen tro men som var villiga att undervisas om kristen tro och deltaga i kyrkans liv, för att de så småningom, sedan de blivit troende katoliker, skulle få betrakta sitt äktenskap som ett sakrament.”

43 de Naurois 1974 s 68-89, de Baciocchi 1974 s 110-116 samt Denis 1974 s 123-141. 44 Foi et sacrement de Mariage 1974 s 146-150. 45 Foi et sacrement de Mariage 1974 s 150-153. 46 Foi et sacrement de Mariage 1974 s 154-157. 47 Didier 1976 5106-138. 43 Didier 1976 s 130ff samt Schillebeeckx 1966. 49 Denna utveckling är inte typisk enbart för Frankrike. I Spanien fattade men sålunda l977-l0-26.I Kanada också beslut om vigsel i etapper. Kyrkans informationscentral underströk man också i den halvofficiella handledningen för vigsel i stiftet London, Ontario, att tro var en förutsättning för ett giltigt sakrament. Prieur 19763 33. Teologiskt har frågan också behandlats av professor Walter Kasper, Tübingen, l977, där han s 89ff starkt betonar sambandet mellan tro och äktenskapets sakrament och pläderar för ett uppskjutande av Vigseln, om tro ej föreligger, i paritet med uppskjutande av dopet, om föräldrarna saknar tro.

Utvecklingen av kyrkornas officiella 41

vigselritual

2.2 De anglikanska kyrkorna

2.2.1 Den anglikanska utvecklingen i England

2.2.1.1 - mellan

Bakgrunden spänningen äktenskapet som

makarnas konsensus och sakramental

handling

Reformationen i England var starkt påverkad av de kontinentala reformatoriska tankarna, både Iutherska och reformerta. fanns dock ett Samtidigt konservativt drag, som i vissa fall medförde ett bredare bevarande av romersk katolsk tradition. Detta är klart iakttagbart i fråga om äktenskapet. Å ena sidan anknöt man till den lutherska betoningen av skapelseordningen och förklarade, att äktenskapet hade tre för det första att syften: frambringa barn, för det andra att vara ett skydd mot otukt och för det tredje makarnas personliga gemenskap. Rättsligt sett kom därför också makarnas konsensus, deras gemensamma överenskommelse, att utgöra grunden för äktenskapet. Ur denna utgångspunkt tillhörde äktenskapet helt skapelseordningen och hade ingenting att göra med människans frälsning Å andra sidan var man inte beredd att helt uppge den romerska läran om de sju sakramenten. Man gjorde därför i de 39 artiklarna en distinktion mellan de båda handlingar, som var verkliga sakrament, instiftade av Kristus, nämligen dop och nattvard, och de handlingar, som i dagligt tal benämndes sakrament och till vilka äktenskapet räknades. Att äktenskapet kunde ha en sakramental karaktär, förklarade man utifrån Om två dopet. människor döpta enligt skapelseordningen ingick ett förbund, var detta med dopet som grundval något mer än om två icke döpta människor förenades i äktenskap? Frågan om skilsmässa blev därför också i England en besvärligare fråga att komma tillrätta med än i den kontinentala reformationen. På kontinenten ansåg man, att skilsmässa enligt Jesu egna ord var tillåten för äktenskapsbrott

(otukt) (Mt 19:9) samt för övergivande enligt Paulus (1 Kor 7: 15, 1 Tim 5:8).

Enskilda reformatorer som Martin Bucer gick ännu längre och uppräknade en rad ytterligare fall som giltiga skäl för skilsmässa.3 Majoriteten av de anglikanska reformatorerna följde de kontinentala förebilderna men Cranmer var tveksam och först efter inträngande analys av bibliska och patristiska utsagor gav han med sigf* Det förslag till anglikansk reformatorisk lag, som utarbetades med benämningen Reformatio Legum Ecclesiasticarum, följde också nära de kontinentala förebilderna och föreskrev, att skilsmässa var acceptabel för otukt, övergivande, dödlig fiendskap samt upprepad hustrumisshandel. Den nya lagkodexen godkändes dock icke varken under Edward VI eller Elisabeth I. Därigenom kom frågan om laglig skilsmässa fortfarande

att stå öppen? Det var dock icke egentligen bristen

på gällande lagstiftning, 1 Om den anglikanska utvecklingen, se fram för allt Procter-Frere 1941, Ratcliff 1949 samt Davies 1961, 1970 och 1975. 2 Om äktenskapets tillhörighet till sakramentalia, se Davies 1970 s 33 och 66. 3 Winnett 1968 s 1. 4 Detta framgår av Cranmers Collectiones de Divortio i Lambeth Palace Library. Winnett 1968 s 1. 5 Winnett 1968 s 1.

42 av officiella vigselritual

Utvecklingen kyrkornas

som bäddade för den historiskt komplicerade utvecklingen i England, utan den teologiska spänningen i äktenskapssynen mellan äktenskapet uppfattat som en skapelseordning och en sakramental handling. Detta framgår också av den liturgiska utvecklingen. När den första Book of Common Prayer (BCP) utkom 1549, var vigselritualet det mest konservativa.° Den medeltida traditionen från Sarum och York överfördes sålunda i många fall helt oförändrad. För att ytterligare understryka konsensustanken införde man dock enligt tysk förebild Mt 19:6 “Vad Gud har sammanfogat . . samt den efterföljande förklaringen om att äktenskai den andra pet ingåtts. På denna punkt skedde inte heller några förändringar handboken 1552.7 Å andra sidan kom uppfattningen av äktenskapet som inte bara konsensus utan också som en sakramental handling att medföra vissa förändringar. På katolskt håll uppfattades icke konsensus utan vidare som sakramentsskapande. Därför hade den första delen av vigselritualet ägt rum vid kyrkdörren. För Cranmer låg det sakramentala redan i det faktum, att två döpta personer ingick äktenskap. Han flyttade därför fästningen in i kyrkorummet. efter fästningen, som tidigare skett från kyrkodörren till Vigselprocessionen altaret, kom nu att utgöra en förflyttning inom kyrkorummet från vigselplatsen till altaret.8 Ringen bevarades som symbol men benediktionen över ringen uteslöts.

Förbindelsen mellan vigsel och mässa bröts inte heller upp.°

Puritanernas kritik av BCP, framför allt riktad mot den liturgiska klädseln (röcklinet), korstecknet i dopet, knäfallet vid kommunionen samt ringen vid Vigseln, ledde fram till en ny revision och den fjärde handboken tillkom 1604. Eftergifterna för puritanerna var dock få och ringen behölls i vigselritualet.° Den starka reformerta strömningen under Cromwell medförde dock, att

BCP 1604 förbjöds vid fängelsestraff. Under Karl II återinfördes dock BCP

1604 samtidigt som ett revisionsarbete påbörjades. Detta resulterade 1662 i

en ny handbok, som reviderats i konservativ riktning.” BCP 1662 äger

fortfarande giltighet. Den konservativa utvecklingen under mitten av 1600-talet, som lecde fram till BCP 1662, tog sig uttryck i vigselritualet genom att konsensusförkaringen av makarna och prästens stadfästande kom att betraktas som de båda polerna i vigselakten. I stadfästelseformeln hänvisar prästen till makarnas kcnsensus inför Gud och församlingen, att de givit och mottagit en ring och bekräftat detta med handslag samt förklarar dem för man och hustru i den treeniges namn”.

6 Cuming 1972 s 259. 7 Cuming 1972 s 259. 3 Cuming 1972 s 259. Cranmer behöll dock den traditionella uppdelningen i spo-nsalia och nuptiae. 9 Om BCP 1549 se Davies 1970 s 173ff. Om puritanernas kritik av ringen se ; 256 och 332f. 10 Cuming 1972 s 259 samt Davies 1975 s 125, 210 och 313. 11 Davies 1975. 12 Om tillkomsten av BCP 1662, se Davies 1975 s 363ff. 13 I pronounce that they be Man and Wife together. ln the Name of the Father, amd of the Son, and of the Holy Ghost. Amen.

Utvecklingen av kyrkornas officiella vigselritual 43

Den liturgiska ordningen blev genom BCP 1662 fastställd under 1700- och 1800-talen. Debatten om äktenskapets innebörd var dock inte avslutad. Framför allt i samband med skilsmässa och omgifte fick den hög aktualitet. Den statliga skilsmässolagstiftning, som tog sig uttryck i Matrimonial Causes Act 1857, mottogs på kyrkligt håll på två olika sätt.”Traktarianerna eller Oxfordrörelsens företrädare reagerade t o m sinsemellan olika. John Keble konstaterade sålunda, att äktenskapet betraktades på olika sätt av staten och kyrkan. Parlamentet kunde visserligen stifta vilka äktenskapslagar det ville men dessa lagar var inte utan vidare giltiga för kyrkan. Denna kunde nämligen inte utan vidare acceptera en lag, som angrep det heliga

äktenskapet som en andlig och övernaturlig ordning. Därför fanns det enligt

Keble två slags äktenskap, sådana som var välsignade i himlen (blessed in heaven) och sådana som var accepterade på jorden (agreed on earth). Endast de förstnämnda var enligt Keble oupplösliga. Det är uppenbart, att Keble här anknyter till den romersk katolska distinktionen mellan naturliga äktenskap och kristna äktenskap och liksom endast de senare har sakramentskaraktär i den katolska kyrkan, så är tydligtvis detta också fallet för Keble i den anglikanska kyrkan. En annan företrädare för oxfordrörelsen E B Pusey ansåg dock, att äktenskapet kunde upplösas under vissa förhållanden och hänvisade här till Jesu uttalande hos Matteus. I detta fall följde han huvudströmmen bland de anglikanska kyrkomännen under hela slutet av 1800-talet. Till dem hörde såväl utpräglade högkyrkomän som liberala.”

2.2.1.2 Förstärkandet under 1900-talets första hälft av

äktenskapets sakramentala karaktär - skilsmässodebatten och

äktenskapets oupplöslighet

Under 1900-talets första hälft kom äktenskapets sakramentala karaktär att gradvis förstärkas. Orsakerna härtill är framför allt att söka i de restaureringstendenser, som vid denna tid spelade en framträdande roll i världens kyrkor. På anglikanskt håll kom framför allt det ökande intresset för den romersk katolska kyrkan och de anglokatolska strömningarna att spela en betydande roll. _ Beträffande vigseln blev dessa tendenser först iakttagbara i debatten om skilsmässa och omgifte, som åter flammade upp en bit in på 1900-talet. 1800-talet hade egentligen inte talat om äktenskapets under oupplöslighet alla förhållanden utan fastslagit, att det fanns undantag, varav Jesus själv nämnde ett, nämligen otukt. Men undantagen kunde ytterligare differentieras. Så borde tex den oskyldiga parten i en skilsmässa ha rätt till kyrklig vigsel vid sitt andra äktenskap. Under 1900-talets början förstärktes synen på äktenskapets oupplöslighet ytterligare. Bidragande orsak härtill var, att exegeterna börjat ifrågasätta, om Jesu 0rd i Mt 19:9 verkligen var autentiska.” De fanns ju inte återgivna

14 Winnett 1968 s4ff. 15 Winnett 1968 S61. 16 Winnett 1968 s 7.

Utvecklingen av kyrkornas officiella vigselritual

hos Markus. Man frågade sig, om det egentligen inte var så. att Jesusordet ursprungligen endast talat om äktenskapets oupplöslighet och att kyrkan senare interpolerat Jesu 0rd. Till omvärderingen bidrog också, att den anglo-katolska rörelsen med rötter i romersk katolsk teologi fått större utbredning bland präüerskapet och att sküsnümsorna inte längre var undantagsfall utan upplevdes som en direkt utmaning mot kyrkans äktenskapssyn. De nya tendenserna visade sig redan vid Lambethkonferensen 1908. Här förnyade man inte bara resolutionen från 1888, att den skyldiga parten vid en skilsmässa icke skulle få kyrkans välsignelse vid omgifte, utan förklarade också, att det inte heller var önskvärt, att den oskyldiga parten mottog

kyrkans välsignelse.”

Även för dem som icke ansåg, att äktenskapet i överensstämmelse med anghkansktradhkniunderaüaförhåüandenvarouppkkhgt,koniargunwntationen att ändra karaktär. Tidigare hade man direkt åberopat Jesu ord i Mt 19:9. Genom de exegetiska tvivlen på ordens autenticitet kom man i stället att åberopa Jesu ord om äktenskapets oupplöslighet som en princip eller ett ideal och förnekade, att de hade formen av en lag. Eftersom synden fanns i världen, kunde idealet inte få betraktas som en lag. I praktiken måste därför för mänsklig synds och svaghets skull skilsmässa vara möjlig i särskilt grova fall (hard cases). Detta hävdades t ex inför 1909 års Royal Commission on Divorce and Matrimonial Causes, varvid man bl a vid sidan om otukt anförde

gryn1het,orenhet och dryckenskap.”

Utvecklingen gick dock vidare i sakramental riktning och Lambethkonferensen 1920 fastslog som our Lord”s principle and standard of marriage a lifelong and indissoluble union”. 9 De sista orden om livslång och oupplöslig (indissoluble) enhet är en nyhet i anglikansk tradition. Detta är nämligen första gången som ordet oupplöslig används om äktenskapet. Man överlät visserligen åt de enskilda anglikanska kyrkorna att efter egna överväganden omsätta detta i lagstiftningen men Lambethkonferensen 1930 gick vidare på deninüagnavägenochrekonnnenderade,atthnetäktenskap,ynningcksså länge den andra panen honfarande vari hvet,skuHe ñrasined kyrküga ceremonier och att, om den oskyldiga parten gift om sig och önskade gå till

nattvarden, frågan skulle överlämnas till biskopen för avgörande?

I det liturgiska reformarbetet under 1920-talet, vilket ledde fram till förslaget till ny BCP 1928,” kom också de nya idéerna till uttryck. Förslaget blev aldrig officiellt antaget men kom att brukas på församlingsplanet med respektive biskops godkännande. Utmärkande för detta reformarbete är, vid sidan om viss förkortning och modernisering, en begynnande förstärkning av den sakramentala karaktären och en ny syn på jämställdheten mellan man och kvinna. Den traditionella stadfästelseformeln behövde inte ändras, då den redan gav uttryck åt

17Winnett 1968 s 7f. 13 Winnett 1968 s 8. 19 Winnett 1968 s 15 samt s 8. 20 Winnett 1968 s 8. 21 The Book of Common Prayer with the additions and deviations proposed in 1928.

Utvecklingen av kyrkornas officiella vigselritual 45

uppfattningen, att äktenskapets rättsliga ställning uppstod genom makarnas offentliga konsensusförklaring och prästens stadfästande i Faderns, Sonens och den helige Andes namn. Ringceremonien hade ju bevarats i den anglikanska kyrkan, trots puritanernas kritik på 1600-talet. I förarbetena till BCP 1928 hade man övervägt att tillfoga en vigningsbön över ringen men vågade inte införa den i förslaget 1928. Den ökande sakramentala trenden kommer dock till uttryck genom återinförandet av den speciella brudmässan. Enligt BCP 1662 ansågs det lämpligt, att de nyvigda gick till nattvarden i samband med bröllopet eller vid första tillfälle därefter, men mässans ritual påverkades inte av att de nyvigda deltog. I förslaget till BCP 1928 har mässan direkt anpassats till vigsel. Sålunda möter särskild kollektbön, som också innebär en bön för makarna.” Som epistel har valts Ef 3:14, där i den engelska översättningen ordet

”familj” ingår? och som evangelium Joh 15:9 med uppmaning till kärlek

inbördes på grund av Kristi kärlek. Dessutom föreskrivs det, att de nyvigda skall stanna kvar vid altaret, tills nattvardsmässan är över, vilket mäste betyda, att ingen mer än de nyvigda tänktes kommunicera. Samtidigt med att de teologiska förstärkte restaureringsprinciperna äktenskapets sakramentskaraktär, började de samhälleliga förändringarna i synen på kvinnans ställning att göra sig påminta även i de liturgiska sammanhangen. Genom att förslaget 1928 dels innehöll BCP 1662 i oförändrat skick, dels också ett nytt alternativformulär, kom två alternativa formuleringar av vigsellöftena att existera sida vid sida. Kvinnan kan sålunda antingen enligt den äldre traditionen lova att lyda (obey) och tjäna (serve) sin man” eller också kan hon enligt det nya förslaget lova att vårda sig om (comfort) honom.” Enligt den äldre ordningen förlänade mannen (endow) kvinnan sina ägodelar” men enligt förslaget 1928 delade (share) han dem med henne.” Den allmänkyrkligt sakramentala vigseluppfattning, som tog sig uttryck i 1928 års förslag, möter också klart uttalad med romersk katolska förebilderi det ceremoniale, som i bearbetad form utgavs 1956 med titeln: Ritual noteseA comprehensive Guide to the Rites and Ceremonies of the Book of Common Prayer of the English Church interpreted in accordance with the latest revisions of Western Use compiled by the present editor of ”the Order of Divine Service” and ”Anglican Services”.28 Detta framgår redan av de inledande allmänna kommentarerna. Här möter sålunda ett förbud mot att förrätta vigsel under de stora fastetiderna på året, som betraktas som ”closed seasons, dvs adventsfastan från 1 Advent till Juldagen samt påskfastan från Askonsdagen till påskdagen. Biskopen har dock möjlighet att ge dispens från denna regel och vigseln blir därigenom

22 Grant to these thy servants that, loving one another, they may continue in thy love unto their lives end”. 23 of whom the whole family in heaven and earth is named. 24 BCP 1928 s 392. 25 BCP 1928 s 400. 26 BCP 1928 s 393. 27 BCP 1928 s 401. 28 Ritual notes 1956.

av SO U 1981:67

46 Utvecklingen kyrkornas officiella vigselritual

laglig. Lagligheten garanteras alltså av biskopsämbetet. inte av makarnas konsensus. På samma sätt krävs också biskopens dispens för vigselmässa och högtidlig brudvälsignelse under dessa förbjudna tider. Om vigsel med biskopens tillstånd skall den dock så snart som möjligt efter fastans äger rum i fastan, avslutande kompletteras med brudvälslgnelse. Själva ritualer präglas också av de nya tendenserna. Vigselns första del skall sålunda äga rum i kyrkans skepp, enligt äldre tradition i dess västra del. En ny sed, som också var acceptabel, var emellertid att förlägga den till den öppna platsen framför predikstolen. I båda fallen nådde man den önskade avsikten att förlägga konsensusdelen utanför sanktuariet, som skulle brukas för brudvälsignelsen och brudmässan. Föreskrifterna för den prästerliga klädseln följer också romersk tradition. Om skall åtföljas av mässa, skall alltså prästen vara klädd i vigseln mässkläder frånsett manipeln. som inte brukas förr än mässan börjar. Om det inte blir någon mässa, bär prästen surplice och vit stola. Kåpa bärs endast av biskop. Romersk förebild finns också för föreskriften att prästen skall åtföljas av två tjänare, varav den ene skall bära vigvattnet och vigvattenskvasten och den andre den bricka, på vilken ringen skall läggas. Särskilda föreskrifter möter, om bruden är en änka. Hon skall i så fall ha handske på den högra handen. Sedan brudparet sina löften - en änka tar då av sin handske avgivit bestänker prästen brudparet med vigvatten. Därefter lägger brudgummen sitt offer tillsammans med ringen på brickan och prästen välsignar ringen. Han bestänker den med vigvatten och ger den till brudgummen. Trots att BCP 1928 inte vågade införa någon välsignelsebön över ringen möter här en sådan bön, i vilken ingår inte mindre än två korstecken. Enligt gammal romersk tradition sätter brudgummen först ringen på brudens tumme med orden: ”In the name of the Father”. Därefter flyttar han den till nästa finger med orden: and of the Son, och sedan till det tredje fingret med ordenz” and of the Holy Ghost. Slutligen sätter han den på det fjärde fingret, ringfingret, med ordet: Amen och låter den stanna där. Brudparet faller nu på knä och prästen läser förbönen, som avslutas med orden: ”whom we bless in thy name. Så förenar han deras högra händer vid orden: ”those whom God hath joined together, let no man put asunder” och virar stolan enligt romersk tradition korsvis runt deras händer. Vid orden

bless, + preserve and keep you slår han ett nytt korstecken och bestänker

dem därefter med vigvatten. Så skriver brudparet sina namn i vigselboken, som placerats nere i kyrkan, in the body of the Church”. Här kan akten sluta. Om brudvälsignelse, ”nuptial blessing. skall äga rum, följer brudföljet prästen upp i koret. Prästen går upp till altaret och brudparet faller på knä på nedersta trappsteget upp till altaret. Skall brudmässa, “nuptial mass”, äga rum, tar prästen nu på sig manipeln. Fridshälsningen, pax, sker genom att prästen med en liturgisk kyss hälsar brudgummen, som ger fridshälsningen vidare genom att kyssa brudens högra kind. Mässan avslutas med förnyat korstecken och förnyat bestänkande med vigvatten. Om bruden är en änka, som redan en gång mottagit nuptial blessing,

Utvecklingen av kyrkornas officiella vigselritital 47

återupprepas den inte. Detta gäller dock icke en änkeman. Då föreligger inga hinder. Om brudparet blivit dvs om konsensusförlagligt gifta borgerligt, klaringen avgivits, kan akten kompletteras med en brudvälsignelse eller ännu hellre med en brudmässa. Den sakramentala inställningen till vigselakten kommer också klart fram i fråga om vem som har rätt att förrätta en vigsel. En diakon kan visserligen förrätta en vigsel, som är borgerligt laglig och kyrkligt giltig. men eftersom nuptial blessing endast kan ges av en präst. a cleric in priests order, så bör en diakon icke förrätta Vigseln. Som helhet avspeglar alltså ceremonialet en anglo-katolsk, sakramental uppfattning av vigselakten. Den allmänkyrkligt sakramentala trenden kommer också till uttryck i den experimentordning för vigsel, som den anglikanska kyrkan i Wales utgav 1960.29 Enligt de inledande allmänna föreskrifterna kan kommunion äga rum antingen i samband med Vigseln eller vid första möjlighet därefter. Vigsel får inte äga rum i fastan. Den allmänkyrkliga trenden gör, att ritualet präglas av en konservativ inställning. Det gäller t ex kvinnans ställning. Hon skall sålunda tillfrågas, om hon vill lyda mannen och sedan också lova att lyda honom. Fadern eller en vän skall likaså överlämna bruden till prästen, som låter brudgummen med sin högra hand fatta brudens högra hand i ett handslag. Sedan så brudgummen avgivit sitt löfte, lösgör brudparet sina händer och bruden fattar brudgummens högra hand med sin högra hand och avger sitt löfte. Sedan skall de åter lösgöra sina händer. En nyhet utgör ringceremonin. Brudgummen lägger sålunda enligt traditionen ringen på prästens handbok och prästen välsignar den med en välsignelsebön. Det är här fråga om en verklig välsignelsebön över ringen, inte bara en bön om välsignelse över makarna. Prästen säger nämligen; Bless 0 God this ring, which we hallow in thy Name . . Prästen tar sedan ringen och lämnar den till brudgummen, som sätter den på brudens vänstra ringfinger och håller kvar den där, under det att han med direkt anknytning till traditionen säger: ”With this ring I thee wed . . .” Stadfästelseformeln är också den traditionella. Prästen hänvisar sålunda till vad som skett inför Gud och hans församling, att konsensusförklaring ägt rum, att ring och handslag givits samt förklarar dem därför för man och hustru i den treeniges namn. Akten avslutas antingen med eller utan kommunion. I båda fallen kan en predikan äga rum. Kommunionen sker alltid i en mässa med kollektbön, epistel och evangelium. I försöksordningen möter också ritual för välsignelse av borgerligt ingånget äktenskap. Den sakramentala trenden medför dock, att detta ritual inte får användas av frånskilda personer, vars make/maka fortfarande lever. Eftersom

konsensusförklaringen redan avgivits i den borgerliga vigseln,

har frågorna omformulerats. Prästen frågar sålunda i stället, om brudgummen/bruden erkänner (acknowlege) den andra parten som sin maka/make. 29 The Church in Wales - Holy Matrimony 1960.

av

48 Utvecklingen kyrkornas officiella vigselritual

Ritualet kan tydligtvis avslutas antingen med eller utan kommunion, eftersom det endast hänvisar till att ”Benediction” därefter följer enligt det ordinarie vigselritualet, där båda möjligheterna föreligger. Det reformarbete, som påbörjades med förslaget till ny BCP 1928, hade alltså gått vidare på det praktiska planet både genom att biskoparna gav tillstånd till användning av BCP 1928 inom sina respektive stift och genom Detta medförde, att enskilda framför allt anglokatolska gruppers agerande. man i det officiella reformarbetet på 1960-talet direkt kunde liturgiska till BCP 1928. Så utgavs i Alternative Services: First Series (AS I) anknyta från BCP 1928 i närmast oförändrad form.” 1966 vigselritualet förändringar vidtogs dock. I förslaget till BCP 1928 Några betydelsefulla hade man inte vågat införa någon bön över ringen. 1966 hade utvecklingen gått vidare och en direkt välsignelsebön över ringen infördes med inledningsorden: Bless, O Lord, this ring. BCP 1928 hade fogat en mässa till vigseln med kommunion för de nyvigda. AS I 1966 bibehöll visserligen möjligheten att använda särskild kollektbön, och evangelium med direkt epistel anknytning till vigselsituationen men man angav också ett annat alternativ kunde brukas. nämligen att dagens egen kollektbön, epistel och evangelium Likaså tog man bort föreskriften, att de nyvigda skulle stanna kvar vid altaret, tills mässan var avslutad. Genom denna uteslutning gav man möjlighet till församlingskommunion. AS I 1966 fullbordade sålunda officiellt den utveckling i allmänkyrklig riktning, som tog sin början med förslaget till BCP 1928.

2.2.1.3 Förstärkandet under 1970-talet av makarnas -

konsensus som tillräcklig rättslig grund gudsfolkstanken och lekmannaapostolatet

1970-talets liturgiska utveckling kom att domineras av uppbrottet från restaureringsteologiens ämbetstänkande. Tyngdpunkten vid äktenskapets av makarnas konsensusingående lades inte längre på prästens stadfästande makarnas som ensamt förklaring. I stället uppfattades konsensusförklaring och prästens roll inskränktes till att endast konstatera äktenskapsskapande vad som redan skett. som Detta gav också eko i de officiella liturgiska förslag till vigselritual, framlades under 1970-talet. I de olika försöksordningar, som framarbetades, AS I, som vi ovan sett, enbart av en föga överarbetad version av utgjordes helt de äldre intentionerna. AS II förslaget 1928 och följde Någon utarbetades aldrig beträffande vigselritualet utan man gick direkt på AS III. kommissionen att Den liturgiska fick nämligen inte förr än 1972 uppdraget arbeta med äktenskapsfrågorna och vigseln. I juli 1973 fattade så General alternativ skulle utarbetas och Synod beslut om att en tredje serie liturgiska

3” Alternative Services l 1966. Det förslag, som utarbetades, hade undertiteln: recommended York to be introduced to the by the Archbishops of Canterbury and convocations and the house of laity och trycktes 1965. Se andra upplagan 1966 s 80ff. titeln: Alternative Den 1966 antagna ordningen för vigsel utgavs som särtryck med Services, First Series - Matrimony with hymns”.

Utvecklingen av kyrkornas officiella vigselritual 49

på så sätt kom AS II att bortfalla beträffande Vigseln.” Redan året före den liturgiska kommissionens uppdrag, nämligen 1971, hade ärkebiskopens av Canterbury kommission, som fått uppgiften att förbereda ett uttalande (statement) om den kristna läran om äktenskapet, betänkandet Divorce and the Church.” avgivit Marriage, Och några år senare 1974 avgav General Synod Board for Social Responsibility betänkandet Marriage and the Family in Britain today.” Båda dessa utredningar har starkt bidragit till den förändrade attityden i det förslag till vigselritual, som framlades 1975. I sin inledning till det framlagda förslaget kommenterar den liturgiska kommissionen förskjutningen i uppfattningen av förhållandet mellan makarnas konsensus och prästens stadfästande. Man påpekar här, att det är makarna själva, som är ministers of the sacrament“.3“* Det är sålunda makarnas konsensus, som är kärnan i det kristna äktenskapet, och detta gäller också det civila äktenskapet. Med andra ord, att ett äktenskap ingås, beror helt av makarnas samtycke. Det är makarna själva, som åstadkommer (effect) sitt äktenskap. Därför är det felaktigt att säga, som det ofta heter i dagligt tal, att ”de är Vigda av prästen” (married by the Vicar). Enligt kommissionen understöds ett sådant missförstånd av prästens stadfästelseformel (I pronounce that they be man and wife together“). En sådan formel antyder nämligen, att deras äktenskap åstadkommits (is effected“) genom prästens förklaring (”pronouncement). Kommissionen föreslår därför en förändring av prästens stadfästelseformel, då det inte längre är fråga om ett stadfästande utan ett konstaterande av vad som redan har skett.” Formeln byggs därför också upp med en hänvisning till att makarna avgivit sin konsensusförklaring inför Gud och församlingen samt att de givit sina löften (vows) till varandra och bekräftat detta med handslag och ringväxling. Därför avslutar prästen formeln med att

konstatera, att de nu är man och hustru (Now therefore you are husband

and wife”). Denna grundinställning drar även med sig en rad andra justeringar i ritualet. Detta gäller t ex ringceremonien. I det tidigare ritualet fanns sålunda en formulering, som enligt kommissionen kunde leda tankarna fel.

31 General Synod GS 228, Alternative Services Series 3 - The Wedding Service, 1975, s 5. 32GS 228 s 5. Marriage, Divorce and the Church 1971 upplevde intill 1975 5 editioner. Som en kritisk kommentar till denna utredning utgavs 1971 från anglokatolskt håll “For Better for Worse - A symposium on Marriage”. Den omtrycktes 1977 med vissa kompletteringar. Jones 1977. Ett fullföljande av dessa tankegångar möter i The Theology and Meaning of Marriage 1978. 33 GS 228 s 5. 34 GS 228 s 6. Att den nya synen på makarna själva som äktenskapets ministers snabbt slog igenom, framgår av archdeacon Michael Perrys A Handbook of Parish Worship 1977. Vid behandlingen av vigselfrågorna ss 89-93 deklarerar han, att han utgår från AS I 1966. Som ovan påpekats är prästens stadfästande av äktenskapet i den treeniges namn en viktig del av äktenskapets rättsliga ingående. Trots detta understryker Perry den nya uppfattningen, att det är makarna själva, som är äktenskapets “ministers”: they are the ministers of the sacrament and the priest is only there to give the Churchs blessing on it”. Perry 1977 s 91. 35 GS 228 s 12.

50 Utvecklingen av kyrkornas officiella vigselritual

Ordvalet: Med denna ring tar jag dig till äkta (With this ring I thee wed)

av att äktenskapets var beroende av kunde sålunda ge intrycket ingående givande och mottagande av en ring, under det att det verkliga förhållandet det förbund var, att ringen var ett tecken och en pant (token and pledge) för som redan ingåtts. Kommissionen underströk därför vikten av att ingenting i fick formuleras så att makarnas konsensus inte klart framstod vigselritualet som det äktenskapsskapande momentet.” Därför omformulerade också kommissionen ordalydelsen vid överlämnandet och mottagandet av ringen: Jag giver dig denna ring som ett tecken (sign) på vårt äktenskap, respektive Jag mottager denna ring som ett tecken

på vårt äktenskap.”

Kommissionen har strävat efter att även på andra sätt framhäva denna nya grundinställning. Redan i ritualets inledning anslår prästen den nya tonen.” Han t o m börjar akten med att vända sig till församlingen och betona, att församlingen kommit till denna akt för att inför Gud vara vittne till Ars och Bzs äktenskap (”to witness the marriage of A and B), som något längre ned beskrives så, att de kommit för att inträda i äktenskapets stånd, dvs avgiva sin konsensus, växla löften samt som tecken giva och mottaga en ring. Denna intention kommer också till föreskriften, att brud och uttryck genom brudgum skall vända sig mot varandra, då de avger sina löften eller sin

äktenskapsförklaring.”

Konsekvenserna av den starka betoningen av att det är konsensus och endast konsensus, överensstämmer nära med den som skapar äktenskapet, moderna om makarnas och likaberättigande i uppfattningen jämställdhet Hävdar man nämligen konsensus som det grundläggande, äktenskapet. för måste man samtidigt anse, att denna konsensus bygger på lika villkor makarna. Detta har också tagit sig en rad uttryck i ritualet. har sålunda formulerats helt lika. Både brudgum och brud Vigsellöftena Detta kommer givetvis i konflikt med avger alltså samma löfte till varandra.” anglikansk tradition, enligt vilken bruden skall lova att lyda (obey) sin man. Som ett medgivande för traditionen har kommissionen dock godkänt. att den brud som vill, skall ha rätt att tillfoga ordet lyda, om hon så önskar. Det skall dock vara hon själv, som gör detta val, och inte prästen eller föräldrarna. Att kommissionen helst vill ha bort ordet ”lyda” visar sig i att ritualet endast innehåller en formulering och att bruden alltså själv måste ritualet. Detta framgår också klart av att kommissionen vid komplettera förslag till textläsningar utesluter orden om äktenskapet i Ef 5, där mannen betraktas som kvinnans huvud på samma sätt som Kristus är huvudet för

kyrkanf” Kommissionen kommenterar sin uteslutning med att den kompli-

cerade analogien i Ef 5 är svår att förstå.” Andra exempel på jämställdhet kan återfinnas i ringceremonien, där makarna använder samma formulering och där som en nyhet även bruden om

36 GS 228 s 6. 37 GS 228 s llf. 33 GS 228 s 10 The Preface. 39 GS 228 s ll punkt 6. 40 GS 228 s 11. 41 GS 228 s 7f. 42 Se även Marriage and family in Britain today s4f.

av

Utvecklingen kyrkornas officiella vigselritual 51

hon så önskar, kan ge en ring.” Giftomannens överlämnande av bruden enligt anglikansk tradition har också gjorts fakultativ.44 Betoningsförskjutningen från prästens/kyrkans handlande vid äktenskapets ingående till uteslutande makarnas handlande och genom konsensus därtill anslutna medförde handlingar dock ingen förändring av synen på äktenskapet som ett sakrament. Enligt kommissionens var det uppfattning fortfarande ett sakrament, som skapades. Det var bara det, att det var ett lekmannasakrament, icke ett prästerligt sakrament.” Det är i detta sammanhang man skall se de nya tankarna om äktenskapet som ett lekmannaapostolat, som också kommer till uttryck i det nya ritualet.” Konsensus betraktas i detta sammanhang inte som en punktuell och avslutad handling. Tvärtom är den konsensus, som innebär äktenskapets begynnelse, endast början av en process. Den kärlek, som är förutsättningen för äktenskapet, är en kärlek under växande. Djupast innebär detta också, att makarnas erfarenhet av Gud skall växa och att de på så sätt skall kunna bli

ett exempel på enhet i världen. Äktenskapet blir på detta sätt inte bara ett

förhållande mellan två människor utan också en relation till Gud och till andra. Det är på detta sätt, som äktenskapet kan fungera som ett lekmannaapostolat. Det var sålunda mycket betydande nyheter och förändringar, som föreslogs i det nya ritualet, och det är därför föga förvånande, att debatten blev livlig. Förslaget hade avlämnats 29 maj 1975 och borde ha behandlats av General Synod i juli samma år. Ärendelistan för synoden var dock så omfattande, att behandlingen blev uppskjuten till synodens möte i november.” Som var att vänta, fick förslaget både ros och ris men önskemålen om förändringar var så många, över 130, att revisionskommittén måste arbeta ett helt år, innan den kunde avlämna sitt förslag till revidering.” Revisionskommitténs förslag till revidering visar, att man känt sig tvingad att i viss mån tillgodose den konservativa trenden i många ändringsförslag. Principiellt accepterade man dock det nya förslagets grundlinjer som ett uttryck för ett progressivt alternativ till det traditionella vigselritualet. Viss uppmjukning kände man sig dock tvingad att genomföra. Liturgikommissionens förslag (LKF) hade redan i the Preface lagt tyngdpunkten på församlingens och prästens roll vid Vigseln som vittnen till makarnas konsensus. Revisionskommitténs förslag (RKF) vidgade detta till att också innehålla en bön om välsignelse.” LKF hade föreslagit, att om

43 GS 228 s 12. 44 GS 228 s 11. 45 Enligt kommissionen var makarna själva ministers of the sacrament. GS 228 s 6, 46 Detta kommer klart fram i böneavdelningen punkt 23: give them grace to minister to others as you have ministered to men; and grant that by deed and word they may be witnesses of your saving love to those amongst whom they live. GS 228 s 14. Detta möter också i den alternativa bönen 33: Strengthen them with your grace that they may be witnesses of Christ to others. GS 228 s 18. 47 Hutchins 1976 s 9. 43 GS 228 X s3. Debatten finns tryckt i synodens protokoll 13 november 1975 s 178-198. 49 GS 228 X s 4 punkt 8.

av

52 Utvecklingen kyrkornas officiella vigselritual

överlämnade bruden, detta skulle ske direkt till brudgummen. giftoman RKF återknöt till traditionen och föreslog, att överlämnandet skulle ske till

som sedan i sin tur överlämnade bruden till brudgummen.” Detta

prästen, med att kritik riktats mot att prästens roll i LKF hade sammanhänger förändrats till vittnesfunktion i stället för ämbetsfunktion såsom representant både för Kristus och kyrkan. Det är därför också naturligt, att man inte kände sig tillfredsställd med i LKF. RKF föreslog i prästens roll i samband med äktenskapsförklaringen stället en deklaration av prästen: Därför förklarar jag dem för man och RKF är ett hustru (I therefore proclaim that they are husband and wife).5 mellanting mellan ytterligheterna. Stark kritik hade nämligen riktats mot roll som snarast en LKF pä denna punkt, där man uppfattat prästens som inte gav tillräckligt uttryck åt det nyhetsrapport (a news report), gudomliga inslaget i vad som skedde.52I ställetihade man föreslagit en återgång till en stadfästelseformel i den treeniges namn. RKF nöjde sig med en starkare deklaratorisk form, dock utan en stadfästelse i den treeniges namn.” LKF hade försökt att i jämställdhetens namn få bort ordet lyda (obey) ur kvinnans och endast presenterat ett förslag till vigsellöfte. Ville vigsellöfte kvinnan trots detta ha med ordet lyda, fick hon själv tillfoga det. RKF hade dragit konsekvenserna av den konservativa trenden i många ändringsförslag till vigsellöfte, varav det ena innehöll ordet och presenterat två alternativ I detta alternativ skulle dock mannen lova att vörda (worship) sin ”lyda”. hustru och man föreskrev, att man icke fick blanda mellan de båda formerna, utan att om kvinnan lovade att ”lyda” skulle också mannen lova att vörda”.54 till i samband med nattvardsmässa också l förslagen läsningar drog revisionskommittén konsekvenserna av de alternativa vigsellöftena och återinförde Ef 5 med dess betonande av att mannen var kvinnas huvud såsom Kristus var kyrkans huvud.” Trots dessa förändringar i konservativ riktning kom dock det reviderade förslaget att bibehålla huvudtrenden i LKF. När General Synod sammanträdde i november 1976, mottogs revisions-

kommitténs började.” Tiden räckte dock

förslag och synodens bearbetning icke till för att slutföra debatten och vid ett nytt sammanträde med synoden i

februari 1977 fullföljdes bearbetningen.”

Till de viktigare debattfrågorna hörde det ovan påtalade terminologiska eller ”pronounce” för problemet, om prästen skulle ”proclaim brudparet

50 GS 228 X s 5 punkt 12 och 13. 51 GS 228 X s l3f samt GS 228 A s 7. 52 GS 228 X s 13f. 53 GS 228 A s 7. 54 GS 228 A s 6. En ingående debatt fördes om ordet ”worship”. som ställdes mot alternativen honour, adore, respect. Efter omröstning med 6 mot 5 stannade man för ordet worship“, under hänvisning till att detta ord var i bruk bland ungdom. GS 228 X s 6. 55 GS 228 A s 14. 56 Debatten finns tryckt i synodens protokoll 10-11 november 1976 s 1284-1434. 57 Debatten finns tryckt i synodens protokoll 16 februari 1977 s 181-189.

av

Utvecklingen kyrkornas officiella vigselritual 53

man och hustru. Frågan väcktes av biskopen av Kingston, som betonade, att det icke var av teologiska skäl, han begärde en återgång till det traditionella ”pronounce”. Enligt hans mening var proclamation ett högtidligare och mera som bl a användes anspråksfullt ord, i eucharistibönen, då man förkunnade (proclaim) Guds väldiga gärningar.” Mrs J M Mayland, som företrädde kommissionen, betonade dock i sitt svar, att det var en teologisk fråga och att ändringen gjorts för att markera, att det var makarna själva, som genom sin konsensus gifte sig med varandra. Prästens roll var inte att vid ett bestämt ögonblick åstadkomma äktenskapet sitt stadfästande. Därför genom hade man valt ordet ”proclaim” för att understryka, att prästens roll var att förkunna det underbara faktum, att äktenskapet hade kommit till stånd och det nya livet tillsammans nu börjat.” Någon förändring vidtogs inte heller av synoden, som godkände revisionskommitténs förslagi det närmaste oförändrat. Därefter sändes förslaget till House of Bishops för teologisk granskning och biskoparna godkände det utan ändringar. Den 5 juli sammanträdde så synoden och godkände förslaget som försöksordning från den 1 november 1977 till den 31 december 1979.5” Efter denna korta försöksperiod intogs det i The Alternative Service Book 1980 och utgör från den 1 januari 1980 ett officiellt alternativ till BCP 1662.61

anglikanska

2.2.2 Den i USA

utvecklingen

Bakgrunden

Utvecklingen inom episkopalkyrkan i USA har stora likheter med den anglikanska utvecklingen i England. Det finns dock flera markanta skillnader. Redan den första amerikanska BCP 1789 innebar en frigörelse från England, och samma trend är iakttagbar i dess andra upplaga 1892.62 Det som sedan började under 1900-talet, ledde verkligen fram revisionsarbete, till en ny BCP 1928, som blev officiellt antagen. I det liturgiska arbetet kring äktenskap och vigsel från BCP 1928 till försöksagendan 1976 är det framför allt på tre områden som denna skillnad kommer till uttryck: jämställdheten

58 S 187f. 59 S 188. 50 Synoden 5 juli 1977 s 482f. Den samtidiga existensen av tre officiella varianter av vigselritualet krävde en viss information av prästerskapet. Archdeacon Michael Perry i Durham utgav också 1977 en handledning för präster, där även vigselritualet behandlades. Perry 1977 s 88ff. Nedtoningen av prästens roll vid Vigseln från det högtidliga stadfåstandet till pålysningen av det ingångna äktenskapet medförde en betoningsförskjutning mot förkunnelsen och predikan. Det är därför helt naturligt, att handledningar för vigselpredikan växte fram vid denna tid. Se tex Preaching at Weddings. Bunting 1980. En vigselpredikan möter redan i Ford 1975 s 36ff. 6 En kommentar till det nya alternativa vigselritualet har utarbetats av den liturgiska kommissionen och möter i The Alternative Service Book 1980- A commentary by the liturgical Commission 1980 s 120-131. Se även GS 363 Marriage and the Church”s Task 1978 samt GS 469 A Marriage and the Church”s Task - Results of the Reference to the Diocesan Synods 1979-80. 62 Detta framgår redan av förordet till den första upplagan 1789. Avtryck hos Price 1976 s 14.

54 av

Utvecklingen kyrkornas officiella vigselritual

mellan makarna, spänningen mellan konsensus och prästens stadfästande samt den officiella friheten till att bruka egna formulär.

2.2.2.2 Jämställdheten mellan makarna

Som ett arv från skapandet av USA har rätten till jämställdhet mycket tidigt kommit till uttryck även i vigselritualet. Redan i BCP 1928 togs kvinnans löfte att lyda mannen bort i vigsellöftena och dessa fick lika formulering. Detta innebär, att debatten om kvinnans underordnande under mannen på håll redan var avslutad 1928. Visserligen har omformulering av anglikanskt vigsellöftena diskuterats men diskussionen har icke gällt om löftena skulle formuleras olika för mannen och kvinnan, inte heller har ordet ”lyda” eller därtill diskuterats. Det alternativ till vigselfrågor, som finns någon synonym med i det senaste förslaget i England 1976 och som innehåller ordet ”lyda“, har sålunda inte ens diskuterats i USA och Kanada, som gemensamt står bakom det förslag, som antogs samma år 1976. Till frågan om jämställdheten hör också traditionen att giftomannen överlämnar bruden. Denna tradition finns fortfarande kvar i förslaget 1970 men i kommentarerna understryker man dels att ceremonien är frivillig, dels att dess innebörd förändrats, så att det inte längre är fråga om ett (”transfer of obedience”) utan om kärlekens omsorg lydnadsförhållande Inte desto mindre anser man ceremonien vara en anomali°3 (loving care). och i förslaget 1976 ingår den inte längre i själva ritualet. Dock har traditionen varit för stark för att helt kunna överges och i ett särskilt bihang ges föreskrifter för hur ceremonin skall gå till, om någon så önskarf” De liturgiska föreskrifterna visar, att man arbetat med problematiken och sökt förändra aktens innebörd. Två alternativ erbjuds. Det första har den traditionella formuleringen för att tillgodose en alltjämt levande tradition men man har sökt att bryta denna genom att ange att ordet giva (gives) kan

utbytas mot ordet ”föreställa” (present).°5 På så sätt utgör inte kvinnan

längre en egendom, som någon förfogar över, utan en självständig person, som introduceras. Detta framgår än mer av det andra alternativet. Här är det inte bara kvinnan utan också mannen, som introduceras. Prästen skall nämligen fråga: ”Who presents this woman and this man to be married to each other?” Detta ”presenterande” kan ske antingen av en person eller av flera. Om det är

flera, skall deras svar: ”I do” ske samtidigt.°° Här har alltså de amerikanska

fört till att giftomannen också kan introducera jämställdhetssträvandena mannen. Några tankar i denna riktning möter inte i det nya ritualet i England. Till jämställdhetsfrågan hör också bruket av två ringar vid vigseln. Tidigare än i England började seden med två ringar att breda ut sig i USA. Därför infördes också i förslaget 1970 möjligheten att använda antingen en

eller två ringar.” Om endast en ring användes, talades i välsignelseformeln

63 Prayer Book Studies 24 s 6. 54 BCP 1976 s 437. 65 BCP 1976 s 437. 66 BCP 1976 s 437. 67 Prayer Book Studies 24 s 6 och 29.

Utvecklingen av kyrkornas officiella vigselritual 55

om honom, som gav ringen, och om henne, som bar den. Om två ringar användes, lästes välsignelseformeln två gånger med byte av pronomen och varje ring fick på detta sätt sin välsignelse. I 1976 års godkända förslag har man utgått ifrån att två ringar bör vara det normala och fastän man har kvar båda alternativen med en eller två ringar, används endast en välsignelsebön och ringen eller ringarna blir tecken på de löften, genom vilka makarna bundit sig själva till varandra.”

2.2.2.3 Spänningen mellan makarnas konsensus och

prästens stadfästande

Eftersom något obligatoriskt icke existerar civiläktenskap i USA, fungerar prästen som Vigselförrättare med särskilt tillstånd av den civila myndigheten. Även en diakon kan med sådant tillstånd förrätta vigsel. Förslaget 1970 konstaterar därför också, att äktenskapet är ett kontrakt mellan en man och en kvinna, som sluts och bekräftas offentligt. Prästen fungerari detta fall som civil myndighet.” Å andra sidan har äktenskapet också en kyrklig sida. Det kan aldrig uppfattas endast som ett privat kontrakt. Också för kyrkan är det en offentlig akt, genom vilken en ny familj skapas inom ramen för mänsklighetens stora

familj, i vilken den kristna församlingen är en del. Äktenskapet är det högsta

uttrycket för kärlek mellan en man och en kvinna och därför är det också ett sakramentalt tecken för Guds kärlek till människan och ännu mer specifikt för Kristi kärlek till kyrkan.”

Äktenskapet behöver därför allt det stöd, som kyrkan kan ge. Det behöver

nåd, dvs Kristi kärleks kraft, både när det börjas och under hela livet. I detta fall fungerar prästen som kyrkans ämbetsbärare.” Eftersom inget obligatoriskt införts i USA har man inte civiläktenskap ifrågasatt den civila akten vid äktenskapets Den ingående. är lagligen obligatorisk och består av makarnas offentliga konsensusförklaring. I BCP 1928 lades också tyngdpunkten på denna akt, vilket framgår av rubriksättningen över den kyrkliga vigseln. Den benämndes nämligen ”Det högtidliga

ingåendet av äktenskap” (Solemnization of Matrimony).72 I förslaget till ny

BCP 1970 försköts emellertid tyngdpunkten mot prästens handlande som kyrkans ämbetsbärare och rubriken ändrades till ”Firandet och välsignandet

av ett äktenskap (The Celebration and Blessing of a Marriage).73 Akten

indelades nu i tre delar: inledningen (opening section), själva giftermålet (the Marriage proper) samt välsignelsen av äktenskapet (the Blessing of the Marriage). Enligt denna standardform avslutas Vigseln med välsignelsen men man understryker, att det vore mera logiskt, om den avslutades med en brudmässa. Det är tydligt, att förslaget till BCP 1970 präglas av en mer sakramental uppfattning av äktenskapet. Prästens roll blir därför också starkare betonad.

68 BCP 1976 S 427. 59 Prayer Book Studies 24 s 3. 70 Prayer Book Studies 24 s 3f. 7 Prayer Book Studies 24 s 4. 72 BCP 1928. 73 Prayer Book Studies 24 s 5.

av

56 Utvecklingen kyrkornas officiella vigselritual

Det är prästen, som ställer frågorna till brudgum och brud i den inledande akten. Det är också prästen, som tar kvinnan vid handen, då hon överlämnas och som lämnar henne vidare till brudgummen. Det är också av giftomannen, prästen, som i den centrala vigselakten efter löftena och ringceremonien förklarar (pronounce), att de är man och hustru i den treeniges namn. Till de sakramentala dragen hör också välsignelsen över ringen samt nattvardsmässan, då de nyvigda makarna bär fram bröd och vin och är de första som kommunicerar. Man bör dessutom lägga märke till att vigselakten genom närmats form. I inledningen finns sålunda revideringen till högmässans Därefter in. inbyggd en ordets gudstjänst. läggs den egentliga vigselakten Slutligen följer nattvardens gudstjänst. Som ovan påpekats innebar 1970-talet för den anglikanska liturgiska utvecklingen i England ett förstärkande av synen på makarna som ensamma skapare av äktenskapet och prästen och församlingen som huvudsakligen vittnen till vad som skedde, även om revisionskommittén och synoden på I USA finns tendenser till en vissa punkter mjukade upp denna trend. likartad utveckling.

2.2.2.4 Förstärkandet av makarnas konsensus som tillräcklig

rättslig grund

1970 var ett förarbete till en revision av BCP 1928. Avsikten Vigselordningen som en försöksordning före var att under några år använda detta förarbete den slutgiltiga revisionen. År 1976 utkom också en samlad agenda med titeln The Book of Common of the Sacraments and Prayer and Administration Other Rites and Ceremonies of the Church. Men inte heller denna var den ordningen. Den var endast ett alternativ till BCP 1928 och skulle slutliga prövas under en treårsperiod med början 1 söndagen i advent 1976. Den ordning för ingående av äktenskap, som möter i BCP 1976, är en direkt av 1970 års förarbete. Det markerade allmänkyrkliga fortsättning förstärkts. Detta är drag, som var iakttagbart 1970, har 1976 ytterligare redan ifråga om rubriksättningen. För att nå större överensstämpåvisbart melse med mässans ordning har man sålunda efter inledningsavdelningen infört en särskild rubrik med Ordets gudstjänst, The Ministry ofthe Word”. Denna innehåller liksom 1970 salutation, kollektbön (nyskriven), epistel och till mässans ordning den evangelium men som en nyhet har i anslutning formelartade och avslutningen av evangelieläsningen införts. inledningen i synen på hur äktenskapet kommer till En anmärkningsvärd förskjutning stånd har dock ägt rum. Detta framgår icke av själva formuleringen, som är densamma som 1970, där prästen under hänvisning till makarnas konsensus, handslag och ringceremoni förklarar (pronounce) dem för man och hustru.” i kommentaren. Här förklarar man nämligen, att Förändringen ligger of this sacrament” och att celebranten bevittnar makarna själva är ”ministers och välsignar (witnesses and blesses) men inte fullbordar (performs) Därför har man också förändrat ordalydelsen i föreskriften

äktenskapet.”

om löftena. Enligt BCP 1928 skulle brudparet avgiva sina löften genom att

74 BCP 1976 s 428. 75 Price 1976 s 91.

Utvecklingen av kyrkornas officiella vigselritual 57

vad de skulle säga (after the minister). 1970 låter man prästen förestavade, brudparet själv avge sina löften utan att föreskriva något förestavande. 1976 understryker man direkt i kommentaren, att denna formulering tillkommit för att markera, att det är makarna själva, som skapar äktenskapet. Därför kan de antingen läsa upp sina löften eller memorera dem. Prästen skall i varje fall icke medverka. Hur man tänker mellan den civila sig förhållandet lagliga delen av vigselakten och den kyrkliga välsignelsen framgår av ett nyinfört formulär för Välsignelse av civiläktenskap (The Blessing of a Civil Marriage).7“ Här återupprepas konsensusfrågorna men de fungerar inte längre som sådana, då förändrats. I stället för att fråga, om makarna vill taga inledningsorden varandra till man och hustru, konstaterar prästen, att detta redan skett. Frågan gäller i stället, om de vill älska varandra till livets slut. Därigenom har frågorna förvandlats till en bekännelse om äktenskapets innehåll och gäller inte dess ingående. Välsignelse över ringen(arna) kan också förekomma, varvid makarna sträcker fram sina händer, på vilka redan ringarna sitter. Någon direkt stadfästelseformel, där prästen förklarar dem för äkta makar, förekommer inte heller, men prästen sammanför deras högra händer och uttalar bibelcitatet: Vad Gud har må människan sammanfogat icke åtskilja. När försökstiden efter tre år avslutats, antogs vigselordningen i oförändrad form 1979. En debatt hade dock ägt rum i synoden.

2.3 De metodistiska

kyrkorna

2.3.1 Bakgrunden - makarnas konsensus och prästens stadfästande

den normala formen, för

kyrkligt ingången vigsel

När Wesley skapade det metodistiska vigselritualet för Amerika 1784, utgick han direkt från gällande ordning i det anglikanska vigselritualet i BCP 1662. Grundstrukturen är därför oförändrad med makarnas konsensus som förutsättning för prästens förklarande av brudparet för äkta makari Faderns, Sonens och helige Andes namn. På enskilda punkter, som inte gällde vigselns rättsliga giltighet, företog han dock justeringar i överensstämmelse med metodismens grundläggande Därför möter värderingar. också ett tidigt ställningstagande för kvinnans jämställdhet, vilket i att tog sig uttryck giftomannens överlämnande av bruden uteslöts ur ritualet. Det puritanska draget i metodismen medförde också, att ringceremonien uteslöts och rubriken om kommunion i samband med vigseln inte längre fick stå kvar. När ritualet bearbetades 1792, bibehölls fortfarande BCP 1662 som grundläggande dokument, samtidigt som ritualet ytterligare förkortades. Under 1800-talet vidare i de båda metodistiska gick utvecklingen kyrkor, som bildades och i mitten av 1800-talet fick sina nya ritual: Methodist

76 BCP 1976 s 433. 1 White 1972 s 265f. Under de första femtio åren använde metodisterna i England BCP 1662 för vigsel. De egna gudstjänsterna var egentligen Supplement till den anglikanska ordningen. Davies 1961 s 204. 3 White 1972 s 265.

av

58 Utvecklingen kyrkornas officiella vigselritual

Church South (MECS) 1854 och Methodist Episcopal Church Episcopal (MEC) 1864. Utvecklingen gick relativt parallellt och påverkades dels av dels av de ursprungliga metodistiska värderingarna. Så gällande lagstiftning, försvann kravet på lysning före Vigseln i båda de nya handböckerna. under det att brudens löfte att lyda sin make först togs bort i MEC 1864 men inte försvann i MECS förr än 1910. den allmänkyrkligt restaurerande trend, som under l anslutning till 1800-talets andra hälft gjorde sig gällande i de flesta kyrkor, möter även i de båda amerikanska metodistiska kyrkorna ett återinförande av moment. som fallit bort. Så återkommer ringceremonien i MEC 1864 och två år tidigt senare i MECS och så sent som 1916 återinfördes giftomannens överlämnande av bruden i MEC.

av den trenden -

2.3.2 Förstärkandet allmänkyrkliga makarnas konsensus och prästens stadfästande grundläggande för en giltig vigsel

2.3.2.1 USA

I USA korn utvecklingen under 1900-talet att få sin profil av de allmänkyrktendenserna, även om ritualets grundstruktur bevarades. ligt restaurerande Denna skedde samtidigt med att metodismen. som i USA utveckling i inte mindre än tio samfund, under 1900-talet steg för steg splittrats

återförenades till ett enda samfund 1968.3 Återföreningen ägde rum i två

Methodist Church, Methostora etapper. År 1939 återförenades Episcopal Protestant Church i en kyrka dist Episcopal Church South samt Methodist Methodist Church. Denna episkopala kyrka skapade vid med namnet en gemensam gudstjänstbok, The Methodist Hymnal sammanslagningen Eftersom utvecklingen i MEC och

1939, i vilken även ett vigselritual ingick*

MECS beträffande vigselritualet gått närmast parallellt. var det inga ritual. Arbetet på en svårigheter att presentera ett gemensamt traditionellt

1944 utkom Book of W0rship.5

bearbetning igångsattes dock omgående och en Här hade man tagit ett steg i allmänkyrklig riktning genom att införa Därmed fanns det också anledning att förändra särskild bön över ringarna. ordningen mellan de båda efterföljande momenten. I Hymnal 1939 hade man med metodistisk tradition en omedelbart efter ringceremonien i enlighet Först efter denna kom stadfästandet. Nu fanns det anledning att förbön. kasta om dessa båda moment och införa förklarandet för äkta makar och förlägga förbönen därefter. omedelbart efter ringceremonien När en ny bearbetning av ritualet utkom 1964, hade man tagit ytterligare och medgivit, att nattvard fick firas, dock ett steg i allmänkyrklig riktgning

3 Religions of America 1975 s 171. 4 Hutton 1977 s 74-77. 5 White 1972 s 265.

Utvecklingen av kyrkornas 59

officiella vigselritual

icke i direkt anslutning till vigselnFMen redan denna bestämmelse visar, att

en utveckling var på gång och i praktiken kom också en nattvardsgång att i ökande utsträckning åtfölja vigselakten.7 Summerar man utvecklingen, kan man konstatera, att den ursprungliga metodismens reduceringslinje i förhållande till BCP 1662 från mitten av 1800-talet till mitten av 1900-talet karakteriserats av en restaureringslinje, då det gäller den episkopala metodismen i USA. På den ena punkten efter den andra återfördes sålunda ritualet till överensstämmelse med anglikansk tradition, såsom införandet av ringar, bön över ringarna, möjlighet till nattvardsgång, införande av giftoman etc. Det fanns dock andra punkter, där man fortfarande avvek från BCP 1662, såsom t ex i jämställdhetsfrågan och brudens löfte att lyda sin man. Här hade dock den allmänna kulturutvecklingen gjort, att den anglikanska kyrkan i USA, episkopalkyrkan, redan i BCP 1928 tagit bort lydnadskravet. Den andra kyrkounion, som förberedde den slutgiltiga âterföreningen 1968, ägde rum 1946, då den evangelikala grenen av metodismen i USA, främst representerad av The Church of the United Brethren in Christ och The Evangelical Church, tillsammans skapade The Evangelical United Brethren Church* Denna kyrkounion skapade sin egen psalmbok, The Hymnals of the Evangelical United Brethren Church, och sin egen agenda, The Book of Ritual of the Evangelical United Brethren Church, 1959.9 När dessa båda kyrkounioner slutligen återförenades den 22 april 1968 och man uttryckte sin glädje och lättnad med orden ”Lord of the Church, we are united in thee, in thy church, and in the United Methodist Church,“ löste man också ritualproblemet på smidigast tänkbara sätt. Man konstaterade. att båda kyrkornas sångböcker och båda kyrkornas agendor var giltiga sida vid sida och utgjorde den nya kyrkans officiella böcker.”

2.3.2.2 England Utvecklingen i England kom på samma sätt som i USA att under 1900-talet präglas av de allmänkyrkligt restaurerande tendenserna, även om grund-

5 Biddle 1974 s 117-125, Christensen 1974 s 136-140 samt Peterson 1977 s 35-38. De kyrkomusikaliska initiativen hade utgjort en pådrivande faktor vid skapandet av den nya vigselagendan. Redan i juli 1957 hade the National Fellowship of Methodist Musicians beslutat att utarbeta officiella riktlinjer för musiken vid kyrkbröllop. Man tillsatte därför en kommitté med bred representation, som vid följande konferens 1958 presenterade ett dokument. Efter noggrann bearbetning utgavs det samma år med titeln ”A Wedding Manual”. Redan i september 1960 föreslog den officiella liturgiska kommissionen, att denna skrift skulle revideras. En gemensam kommitté av liturgiker och kyrkomusiker presenterade också en bearbetning, som trycktes 1961 samt omtrycktes i oförändrad form 1965. Den hade formen av en liten pamflett, som utdelades till alla berörda parter. I denna skrift möter för första gången tillstånd för brudparet att deltaga i en nattvardsgång. Denna får dock icke direkt infogas i vigselakten utan måste förläggas antingen före eller efter akten. Som motivering anför man, att nattvarden är till för alla. 7 White 1972 s 265. 3 Religions of America 1975 s 171. 9 Supplemental Worship Resources 5 s 3. m Religions of America 1975 s 171. “ Supplemental Worship Resources 5 s 3.

av

60 Utvecklingen kyrkornas officiella vigselritual

strukturen från BCP bibehölls. Den starka attityden från

konservativa

Det blev först 1800-talet dröjde dock kvar under 1900-talets första årtionden. isamband med att den evangelikala metodismen i England enats 1932, som Detta resulterade i ett mera genomgripande restaureringsarbete igångsattes. for en ny agenda The Book of Offices being the Orders of Service authorized use in the Methodist Church, som antogs vid konferensen i Newcastleon-Tyne i juli 1936. Utmärkande för den nya agendan är dess starka allmänkyrkliga anknytföretalet har arvet från den universella kyrkan liksom ning. Enligt från öst och väst, såväl äldre som yngre. utnyttjats för gudstjånstformer revisionen. för kristen På så sätt hoppas man, att de bästa uttrycken tillbedjan under tidernas lopp skall ha bevarats i den reviderade gudstjänstordningen. Genom att bruka dylika helgade former förenas man inte bara med Kristi universella kyrka, utan man får också den kristna själens önskningar och känslor formade i värdiga ord.” Som källa anger man The Free Church Book of Common Prayer och man riktar också ett tack till The General Council of the United Church of till Canada. Det finns emellertid också utdrag ur det anglikanska förslaget BCP 1928 och man behöver inte tveka om att det är det anglikanska arbetet med restaureringen av BCP i mera allmänkyrklig anda, som spelat stor roll för den nya agendan. visar sig t ex i ringceremonien, som nu infördes i det Denna anknytning metodistiska ritualen” och formen är densamma som i BCP 1928. Brudgummen lägger sålunda ringen på prästens handbok. Prästen tar den. dock utan någon bön över den. BCP 1928 vågade inte heller införa någon bön i detta Därefter ger prästen ringen till brudgummen, som sätter den sammanhang. på brudens vänstra ringfinger, håller den kvar där och säger: With this ring, a token and pledge ofthe Vow and Covenant now made betwixt me and thee, I thee wed, in the Name of the Father and of the Son and of the Holy Ghost. Kvinnans jämlikhet kommer så till uttryck i ritualet, inte bara därigenom att hennes löfte att lyda mannen inte längre finns kvar, utan också därigenom att även kvinnan får rätt att ge mannen en ring enligt samma form och med samma ord, som angivits för mannen. Så förklarar som i BCP prästen dem för man och hustru med samma formel namn och som en ytterligare till den 1928 i den treeniges anknytning trenden och BCP 1928 kan akten avslutas med kommuallmänkyrkliga nion. Även om The Book of Offices 1936 markant slagit in på vågen mot en större allmänkyrklighet, hade man dock icke dragit de fulla konsekvenserna och en ny revision därför. Efter av den nya inriktningen påbörjades försöksverksamhet i församlingarna ledde restaureringsarbetet till en ny Service Book 1975. “I företalet understryker man, att agenda The Methodist

12 The Book of Offices 1936 s 7. 13 White 1972 s 266. 14 redan 1974. The Marriage Service, 1974. En Vigselritualet hade utgivits som särtryck småskrift för brudparet byggd på den nya ordningen utgavs samtidigt. Seymour 1974.

Utvecklingen av kyrkornas officiella vigselritual 61

agendan icke syftar till att hindra kreativt skapande utan snarare erbjuder normer till ledning (but rather to provide norms for its guidance), varigenom man anknyter till den senare restaureringsteologins betonande av att det är strukturen och inte ordvalet, som är normativt. Samtidigt betonar man, att metodismen den ekumeniska rörelsen genom kommit i närmare kontakt med andra kyrkors gudstjänst. Den nya agendan därför syftar till att fungera som en länk inte bara med Church of England utan även med andra kyrkor. Detta har medfört, att den dominerande anknytningen till BCP 1662 minskat till förmån för den allmänkyrkliga trenden. inom den anglikanska Utvecklingen kyrkan i England hade dock, som vi ovan sett, även den gått i allmänkyrklig riktning och den metodistiska utvecklingen är i detta fall en parallell till den anglikanska. Denna tendens kommer också klart fram i vigselritualet. Detta är sålunda byggt på högmåssans struktur, i vilken även nattvardsgång kan ingå. Akten börjar efter inledande hymn eller psalm med en beskrivning av äktenskapets mening (declaration of purpose), varefter följer brudparets försäkran om frihet från lagliga äktenskapshinder (legal Därefter declarations). följer kollektbön och syndabekännelse. Så följer Ordets gudstjänst (the ministry of the word) med fyra textläsningar (Mt 19:46, l Kor l3z4-l3, Ef3: 1449 samt Kol 3:12-16a, 17), varefter eller predikan vigseltal kan äga rum. Därefter sprängs den centrala vigselakten in med löften, samt tillkännaringväxling givandet av det ingångna äktenskapet i Faderns, Sonens och den helige Andes namn. Akten så till den allmänna förbönen återknyter med Fader vår, vilket är avslutningen på en vigsel utan mässa. Det är lätt att se, att det här är fråga om en Ordets gudstjänst, i vilken vigselakten sprängts in. Därför antyds också ett annat sätt att kombinera de båda gudstjänsterna, nämligen genom att momenten omplaceras. Allt som i speciell mening gäller Vigseln placeras i början av akten, dvs beskrivningen av äktenskapets mening, äktenskapshindersprövningen, löften, ringväxling och tillkännagivandet. Först därefter kommer Ordets och Bönens i gudstjänst gudstjänst. Om Vigseln skall firas med mässa, den normala för följs ordningen nattvardsmässa, i vilken infogats en särskild vigselprefation.

2.3.3 Förstärkandet av makarnas konsensus som

tillräcklig

-

rättslig grund gudsfolkstanken och lekmannaapostolatet

I USA dröjde det inte många år efter de metodistiska kyrkornas samgående 1968, förrän arbetet med alternativa gudstjånstformulär tog sin början.” Redan vid generalkonferensen 1970 tillsattes en gudstjänstkommission, som vid konferenserna 1972 och 1976 fick ytterligare direktiv. Kommittén har också producerat en rad av alternativa Redan 1972 kom en ordningar. ordning för högmässan. 1976 kom för konfirmation och ordningar dop, förnyelsegudstjänst. Samma år kom också en samling speciella ritual bl a för frånskilda och 1978 kom ett omfattande, alternativt ritual för A vigsel, Service of Christian Marriage.” 15 Supplemental Worship Resources 5 s 3. lf Arbetet med vigselritualet påbörjades 1973 och det första utkastet förelåg 1974. Intervju med professor James F White i Dallas 1978-04-28. Supplemental Worship Resources 5. En metodistisk äktenskapshandledning utgavs 1977 av pastor Stanley C Brown, Catalina United Methodist Church, Tucson, Arizona. Brown 1977.

62 Utvecklingen av kyrkornas officiella vigselritual

Arbetet på det alternativa vigselritualet hade börjat redan 1973 och var inte avsett att ersätta de båda formulär man övertog vid samgåendct 1968. The Order for the Service of Marriage” i The Book of Worship for Church and Home från den tidigare Methodist Church och Holy Matrinomy i The Book of Ritual i den tidigare Evangelical United Brethren Church. Det var endast avsett att användas som ett alternativ.” Men detta nya ritual var inte en enkel revision av det gamla ritualets text eller bara en modernisering av språket. Redan i inledningen konstaterar man sålunda, att det är fråga om en mera djupgående bearbetning.” Orsakerna härtill är, att man utgått från ett nytt sätt att se på gudstjänsten. en fördjupad bibelförståelse, en anknytning till den allmänneliga kyrkans tradition, praxis inom metodistkyrkan samt mångfaldiga krav, som ställts av vår egen moderna tid. En av de grundläggande nyheterna i ritualet är den markerade betoningen av att det är makarna själva som skapar äktenskapet genom sin konsensus. För att bestyrka denna tanke hänvisar man till det engelska anglikanska vigselförslaget 1975 med ett utförligt direktcitat.” Man drar också den logiska slutsatsen beträffande prästens roll vid Vigseln, att han är kyrkans officielle representant och vittne och presiderar vid gudstjänsten och nattvarden. om sådan förekommer. tillkännager konsensus och uttalar

välsignelsen.” _

Detta kommer också klart till uttryck i utformningen av själva ritualet. Redan i början av detta skall det förekomma en konsensusförklaring, Declaration of Intention”, som antingen kan ske i traditionell form elleri en form, som skrivits av makarna själva. Den får dock icke konkurrera med de löften, ”vows”, som makarna avger under själva vigseln. Löftena är nämligen enligt ritualet den centrala delen av akten.” I vigseln är det alltså makarna själva som är the principal ministers. under det att pastorn och församlingen assisterar som nödvändiga vittnen och supporters”. Också här kan man antingen använda de traditionella löftena eller själv formulera sina löften, bara det framgår, att avsikten är ett liv tillsammans. Ritualet innehåller också inte mindre än fem olika förslag till löften. Eftersom detta är den centrala delen av akten, är såväl det som syns som det som hörs av stor betydelse. Brudparet skall sålunda vara väl synligt för församlingen och pastorn. Eftersom löftena gäller makarna själva och inte pastorn eller församlingen, skall de vända sig mot varandra och fatta varandras händer, då de avger sina löften. Löftena följs av ringväxling. Eftersom man inte får nedkalla Guds välsignelse över föremål. bör prästens bön i samband med ringceremonien inte gälla ringen utan dess innebörd. Andra symboler än ringar kan också

17 Supplemental Worship Resources 5 s 4. 18 Supplemental Worship Resources 5 s S. 19 text direkt Supplemental Worship Resources 5 s 9. Man har också som alternativ s29f. Se även s 13 the couple övertagit den anglikanska inledningsallokutionen. of marry themselves to each other in the presence of God and a company people”. 2” Supplemental Worship Resources 5 s 14. 21 Supplemental Worship Resources 5 s 23.

Utvecklingen av kyrkornas officiella vigselritual 63

brukas. Därefter följer prästens tillkännagivande av äktenskapet, Declaration of Marriage. Ritualet understryker, att prästen tillkännager, “announces, att de är man och hustru, inte förklarar, pronounces, dem för man och hustru. De tre alternativ till ett dylikt tillkännagivande, som möteri ritualet, följer också detta mönster. I det första konstaterar prästen, att brudparet förklarat sig själva för man och hustru, declared yourselves husband and wife. Därför ber prästen om Guds välsignelse över deras äktenskap.” Enligt det andra alternativet konstaterar prästen, att brudparet genom sina löften gjort sig själva till man och hustru, ”have made themselves husband and wife”, och fortsätter direkt med välsignelseformeln: ”Blessed be the Father and the Son and the Holy Spirit now and for ever. Enligt det tredje alternativet slutligen konstaterar prästen, att brudparet förenats ”by the love of Almighty God in the life of the Spirit of Christ och att ingen får skilja dem åt, varefter han slutar med en välsignelse. I intet av dessa alternativ förekommer det alltså, att prästen stadfäster äktenskapet. Han konstaterar bara, vad som skett och att det är makarna själva, som genom sina löften fullbordat äktenskapet. På denna grund kan han så uttala välsignelsen. Direkt sammanhängande med betonandet av konsensustanken är också det starka framhävandet av jämställdheten mellan man och kvinna i äktenskapet. Till bestyrkande av denna tanke åberopar man en rad bibelord, Gen 1:27, Mark 10:6, Gal 3z27-28, och det ger också direkt utslag i ritualet genom att bruden inte överlämnas av någon giftoman och inte heller lovar att lyda mannen. Ritualet är som helhet byggt på mässans struktur. Det börjar med en inledning, som innehåller anvisningar om vad som skall ske före gudstjänsten, hälsningsord från prästen samt makarnas förklaring av sin intention. Familjen kan nu spontant reagera på denna förklaring genom att trycka brudparets händer, omfamna dem eller kyssa dem, ja, to m applådera. Så följer Ordets gudstjänst med bön, lovsång, skriftläsning och församlingens svar. Ett stort antal bibelställen rekommenderas. Därefter kommer predikan och förbön och sedan börjar den tredje delen av gudstjänsten, som utgörs av den egentliga vigselakten. Gudstjänsten avslutas med thanksgiving, som kan utformas på tre sätt.” Enligt det första alternativet består den av en böneavdelning, som kan formuleras fritt och avslutas med Fader vår. Det andra alternativet utgörs av en nattvardsgång utformad efter 1972 års ordning. För det tredje slutligen finns det möjlighet att avsluta gudstjänsten med en agapemåltid. I alla tre fallen äger sedan välsignelse med fridshälsning rum. Det är säkert ingen tillfällighet, att gudstjänsten som helhet är uppbyggd efter mässans mönster. De nya tankarna om församlingen som gudsfolket har gjort det naturligt, att tänka sig vigselakten mellan två församlingsmedlemmar inlagd direkt i församlingens gudstjänstgemenskap. Även om det är makarna, som själva skapar sitt äktenskap. gör de det inom församlingens 22 Supplemental Worship Resources 5 s 24. 23 Supplemental Worship Resources 5 s 24 och 33. 24 Supplemental Worship Resources 5 s 10 och 20. 25 Supplemental Worship Resources 5 s 25ff.

64 av officiella vigselritual

Utvecklingen kyrkornas

ram och i församlingens gemenskap. I detta sammanhang tar man upp frågan om äktenskapet som ett sakrament och konstaterar, att de protestantiska reformatorerna förkastade äktenskapet som sakrament, därför att det icke kunde betraktas som nödvändigt för frälsningen. Mot detta invänder man, att trots att äktenskapet icke är nödvändigt för frälsningen, så är det i alla fall ett medel för nåden och i den meningen har det en sakramental karaktär. Vad man i detta fall tänker på, framgår av beskrivningen av äktenskapets ändamål? Enligt traditionen har äktenskapet tre ändamål, barnafödande. skydd mot synd och slutligen kamratskap. Kritik har riktats mot denna definition och man har understrukit, att även om barnafödandet är en del av äktenskapets mening, är det inte en förutsättning för en kristen familj. Att äktenskapet skulle vara ett skydd mot synd, sammanhänger med en äldre syn på sexualiteten. Det tredje ändamålet, kamratskapet, är ett gott uttryck för äktenskapets grundläggande ändamål att skapa ett hem. Och det är i tolkningen av denna tredje punkt, som äktenskapets sakramentala karaktär framträder. Med direkt hänvisning till andra Vatikankonciliets beskrivning av familjen som en ”domestic church” framför man tanken på äktenskapet som ett

lekmannaapostolat.” Det kristna äktenskapets uppgift är inte bara att fylla

hemmets individuella behov utan det har också ett ansvar utanför hemmet i kyrka och samhälle.”

2.4 De lutherska kyrkorna

2.4.1 - mellan makarnas konsensus

Bakgrunden spänningen och prästens stadfästande

Enligt Luther fanns det två sidoordnade regementen, det andliga och det Båda var insatta av Gud och verkade på hans uppdrag. Det världsliga. andliga ansvarade för frågor, som gällde människans frälsning och som fanns samlade i budordens första tavla. Det världsliga ansvarade för frågor, som borgerliga liv och som fanns samlade i budordens andra gällde människans tavla.

26 Supplemental Worship Resources 5 s 11. 27 beskrivs som Supplemental Worship Resources 5 s 12. Se även s 10, där äktenskapet en liten kyrka, ”little church”, i Kristi kropp. 28 bl a vid det metodistiska Förslaget prövades i vissa metodistiska församlingar. universitetet i Dallas. Intervju med professor James F White 1978-04-28. Professor White har spelat en stor roll för den liturgiska utvecklingen i USA inte bara inom metodismen och har utgivit en rad liturgiska arbeten. I Introduction to Christian Worship 1980 har han också behandlat Vigseln i historiskt perspektiv, s 238ff. Det är anmärkningsvärt. att den metodistiska kyrkan Glide Memorial i San Francisco, som har stor frihet till egen liturgisk utformning av gudstjänsterna (se Andrén 1974 d s l87f), även tillämpar denna frihet beträffande vigsclritualets utformning. Den ansvarige pastorn vid kyrkan uppgav vid intervju 1978-()4-30, att utformades fritt efter behovet. Inga fasta formuleringar för löften vigselritualet användes sålunda. Han ansåg det tillräckligt. att han gjorde sig underkunnig om, att brudparet ville leva som man och hustru. För att få vetskap härom ställde prästen därför vissa informella frågor. Många metodistiska kyrkor reviderade under 1970-talet sina ritual. Så utgav den metodistiska kyrkan i Tyskland en ny agenda 1973.

Utvecklingen av kyrkornas officiella vigselritual 65

Enligt detta sätt att se hörde äktenskapet givetvis till budordens andra tavla och tillhörde därmed det världsliga regementet. Enligt Luther hade den romersk katolska kyrkan här sammanblandat andligt och världsligt regemen-

te. Äktenskapet var ju ingen frälsningsfråga, som kunde handhavas av det

andliga regementet. Det kunde därför inte heller vara ett sakrament. Det fanns ju före Kristus och instiftades inte av honom utan hörde till skapelseplanet, till livets uppehållande Då äktenskapets ingående enligt Luther var en borgerlig akt, var det inte den kyrkliga Vigseln, som konstituerade äktenskapet, utan den offentliga konsensusförklaringen, dvs makarnas ömsesidiga förklarande av att de var överens om att ingå äktenskap. Här följde Luther romersk rättsuppfattning, som också låg till grund för den katolska äktenskapsuppfattningen, men polemiserade mot den romersk katolska kyrkans försök att infoga konsensusförklaringen i den katolska sakramentsläran. För Luther var konsensusförklaringens form av underordnad betydelse. Därför kunde också den borgerliga lagen gälla sådan som den redan var. Det avgörande var, att det skedde en offentlig konsensusförklaring. Inför vem den ägde rum, var av mindre betydelse. Vad som komplicerade saken var, att den världsliga överheten inte ägde någon erfarenhet av att handlägga äktenskapsmål utan därför vände sig till kyrkan med begäran, att kyrkan tills vidare skulle handha äktenskapsfrågorna. I princip var detta enligt Luther en felaktig ordning men i praktiken var det möjligt, om man nämligen betraktade detta som ett tillfälligt uppdrag av det världsliga regementet och inte som en fråga, som enligt gudomlig ordning tillkom det andliga regementet. I Tyskland försökte man också tillämpa Luthers principiella ställningstagande genom att borgmästare och råd i Augsburg 1537 inrättade en särskild borgerlig äktenskapsdomstol? Praxis kom också att variera från plats till plats under den tidigare reformationstiden men relativt snart stod det klart. att kyrkan, trots Luthers teologiskt principiella ställningstagande, i praktiken kom att fortsätta sitt handhavande av äktenskapsfrågorna, låt vara att detta skedde som ett uppdrag och icke på grund av gudomlig rätt. Luther skrev också själv en särskild vigselagenda. Traubüchlein, till hjälp för präster, som fått uppdraget att handhava vigselnx* Här bygger Luther nära på den medeltida traditionen men vidtar vissa förändringar. Akten delas i tre delar. Den första består av lysningen på predikstolen två eller tre veckor före själva Vigseln, den andra utgörs av själva vigselakten vid kyrkdörren och den tredje av en välsignelseakt inne i kyrkan inför altaret med Guds ord och bön. Brudmässan med nattvardsgång ersattes dock av

Luther med en bröllopspredikanfAtt brudmässan uteslöts,

sammanhängde med Luthers att nattvarden uppfattning, inte fick användas som ett sigill på ett avgivet löfte, som den i detta sammanhang ofta uppfattats under medeltiden. Den bröllopspredikan, som i stället infördes, hade till syfte att

Om Luthers äktenskapsuppfattning se Sundby 1959 s 13-108. Se i detta sammanhang särskilt s 25ff, 42f, 46ff samt 49. 3 Köhler 1942 s 290. 3 Niebergall 1972 b s 261ff samt Rietschel 1909 s 245ff. 4 Rietschel 1909 s 250.

66 av

Utvecklingen kyrkornas officiella vigselritual

utlägga äktenskapets innebörd. Luthers Traubüchlein 1534 korn att bli normgivande för den lutherska reformationen på kontinenten. I Sverige kom dock genom Olavus Petris HB 1529 en betydligt konservativare attityd till uttryck. Olavus följde sålunda nära den medeltida traditionen och behöll till skillnad från Luther brudmässans* Såväl Luther som Olavus Petri övertog från medeltiden fästningen eller vigseln som en självständig akt, som inte försiggick vid altaret utan antingen kunde äga rum i hemmet eller vid kyrkodörren. Därefter vidtog den egentliga kyrkliga akten vid altaret i form av välsignelse eller brudmässa. Under 1500-talet arbetade de lutherska kyrkorna på att sammanföra dessa båda akter till en enda och göra vigselns giltighet beroende av prästens stadfästande. Det blev också den lutherska ortodoxien, som med sin syn på prästämbetets avgörande betydelse för äktenskapets legitimitet lyckades genomföra förändringen.°l Sachsen konstaterade man sålunda 1616, att ett helt giltigt äktenskap fullbordades genom prästerlig vigsel. Detta fick också direkta konsekvenser för vigselritualets utformning. Fästningarna i hemmet försökte man förbjuda och akten vid kyrkodörren flyttades in i kyrkan inför altaret. Som uttryck för denna nya syn infördes en särskild stadfästelseformel. Tidigare hade prästen endast vädjat till de vid akten närvarande att såsom vittnen lägga på minnet vad som hänt. I Olavus Petris HB 1529 formuleras detta på följande sätt: Eder alla goda kristna människor, som här tillstädes äro, tager jag till vittne vad här skett är förmanandes att I viljen det väl

ihågkomma.”7l HB 1614 heter det i stället i den nytillförda formeln: ”Efter

nu dessa föreställda personer var annan till äkta begära och sådant här uppebarliga för Gud och den kristliga församling såsom vittnen på den yttersta dagen bekänna, och där uppå är givet vårtecken och fästningsring, därför fogar jag, såsom en Kristi tjänare här uppå dem i äktenskaps stadga och förbund tillsamman, i namn Faderns och Sonens och den helige Andes. Amen.” Fästningens eller trolovningens rättsliga ställning var dock så fast rotad i det allmänna medvetandet, att dess rättsliga innebörd icke kunde sättas ur kraft. Den kyrkliga vigseln kom därigenom att få äktenskapsfullbordande karaktär. Man arbetade dock målmedvetet i de lutherska kyrkorna under 16och 1700-talen på att tona ned fästningens och trolovningens rättsliga ställning och överföra denna på den kyrkliga vigseln. I Sverige innebar också 1734 års lag en ytterligare förskjutning till förmån för den kyrkliga Vigseln: Denna blev nu villkor för ett äktenskap med full rättsverkanfll Preussen stadfästes 1794 samma uppfattning genom den preussiska allmänna landsrätten, som föreskrev prästerlig vigsel för ett helt giltigt äktenskap.” Traditionen i Sverige hade varit, att brudmässan bevarats. I praktiken

5 Sundby 1959 s 112. 6 Rietschel 1909 s 259ff. 7 Rodhe 1923 S367. 8 Rodhe 1923 S380. 9 Sundby 1959 s 120, 10 1972 b s 264. Niebergall

SOIU 1981:67

Utvecklingen av kyrkornas officiella vigselritual 67

hatde man löst frågan så, att vigseln infogats i en fullständig församlingsmässa. olägenheter i samband med brudföljets ibland mindre sobra uppträdande gjonde, att man från kyrkans sida ställde sig tveksam till nattvardsgång på bröillopsdagen. Brudprefationen hade tidigare använts som inledning till natttvardsmässan. I HB 1614 bröts den ut ur mässans sammanhang och sjöngs omiedelbart före dvs efter kommunionen välsignelsen i en fullständig natttvardsmässa. Denna under 1600-talet anordning genomfördes försiktigt ochi blev föreskriven i HB 1693. Svårigheten att nå fram till en entydig lösning i vigselfrågan inom de lutlherska kyrkorna sammanhängde med den spänning, som fanns mellan två mmtsatta uppfattningar av vad som konstituerade äktenskapets ingående. Enlligt Luther och den tidigare reformationen var det makarnas egen komsensus. som gavs offentlighet. Enligt ortodoxien var det prästens offcentliga stadfästande av makarnas konsensus.” [Denna spänning kom också klart till uttryck, då obligatoriskt civiläktenskarp infördes i Tyskland den l januari 1876. Enligt den tidigare reformationems principer borde civiläktenskapet vara tillräckligt, för att ett äktenskap skuille ha ingåtts på ett rättsligt tillfredsställande sätt. Kyrkans befattning mecd det redan ingångna äktenskapet inskränkte sig till välsignelseakten i kyrrkan. Men det fanns också lutherska teologer som tex Kliefoth, som i överensstämmelse med ortodoxiens uppfattning hävdade, att den kyrkliga vigaseln var nödvändig för att ett äktenskap mellan kristna verkligen skulle kormma till stånd.” Ur denna utgångspunkt borde de evangeliska kyrkorna förlkasta civiläktenskapet och endast i nödfall acceptera det som form för nöcdäktenskap eller som fakultativt äktenskap. Under sådana förhållanden borrde ej heller sådana äktenskap, som endast ingåtts som civiläktenskap, godlkännas av de evangeliska kyrkorna som verkliga äktenskap. Av genomgripande betydelse för den fortsatta utvecklingen blev, att den donninerande kyrkorättsexperten område på lutherskt R Sohm samtidigt metd den nya lagen om obligatoriskt civiläktenskap utgav en bok med titeln: ”Dias Recht der Eheschliessung aus dem deutschen und kanonischen Recht gescchichtlich entwickelt.”“ Han konstaterade här. att den kyrkliga vigseln fulllbordade den civilrättsliga akten. Makarna var enligt honom gifta (venheiratet) genom den civilrättsliga akten men icke förenade (vereinigt), vilket skedde i den kyrkliga akten. Den civilrättsliga akten var enligt hans uppfattning att jämställa med fästningen (Verlobung) enligt tysk rätt. Den civiilrättslige ämbetsmannen mottog och förklarade,

konsensusförklaringen

att äktenskapet var ingånget. Dess början (Die Initiation der Ehe) skedde försst genom prästens Zusammensprechen” i den kyrkliga Vigseln (Trauung). l R{odhe 1923 s385ff. 12 I ;Johann Gerhards Loci 1622 finns ännu en kvardröjande uppfattning om att vigseln icke: är nödvändig för äktenskapets vara (esse). Den nya tendensen visar sig dock i hans betconande av att Vigseln är en förutsättning för äktenskapets goda vara (bene esse). Helllsten 1951 s 74. Den fullt utbildade ortodoxien, så som den möter i David Holllazius ofta omtryckta lärobok i dogmatik Examen theologicum 1707, svävar dock icke: på målet. Det som fullbordade äktenskapet var sålunda enligt Hollazius beinedictio sacerdotalis. Hellsten 1951 s. 74. 3 Riietschel 1909 s 269ff samt 276. 1 Scohm 1875.

SOU 1081:67

68 Utvecklingen av kyrkornas officiella vigselritual

Som en konsekvens av det obligatoriska civiläktenskapets införande 1876 bearbetade de lutherska landskyrkorna i Tyskland sina vigselagendor och nya formuleringar av vigselfrågor och stadfästelseformler uppstod. Brokigheten blev mycket stor, då varje landskyrka sökte sig fram till sin lösning av Sohms idéer om den kyrkliga vigseln som ett komplement till den problemet. civilrättsliga för att ett fullt giltigt äktenskap skulle komma till stånd kom att spela en betydande roll. Många landskyrkor bibehöll därför vigselfrågorna som ett slags kompletterande konsensusfrågor och lät prästens stadfästande i äktenskapets rättsliga ingående. Ordvalet var emellertid utgöra slutsteget mycket varierande och ofta dubbeltydigt.” Brokigheten i de kyrkliga agendorna och otillfredsställelsen från kyrkornas sida med det obligatoriska civiläktenskapet medförde emellertid. att många präster krävde, att Luthers ursprungliga formuleringar skulle återinföras, vilka klart markerade, att den kyrkliga vigseln var en handling med äktenskapsstiftande karaktär. Man ville använda orden taga till äkta wollen) i vigselfrågorna och låta vigselformen klart ge (zur Ehe nehmen uttryck åt tanken, att den innebar ett sammanvigande av makarna (das

Ehepaar zusammensprechen).°

Sohm ändrade också 1891 sin ovan skildrade uppfattning, att den och den kyrkliga akten kompletterade varandra, och hävdade i civilrättsliga stället, att de båda akterna uteslöt varandra, så att man måste betrakta antingen den civilrättsliga eller den kyrkliga akten som den akt, som rättsligt

skapade äktenskapet.”

Det fanns emellertid också företrädare för Luthers uppfattning, att den akten var en borgerlig akt och att därför det rättsskapande egentligen civiläktenskapet ensamt var den rättsskapande akten. Denna obligatoriska företräddes 1909 av liturgihistorikern G Rietschel.” Han ville uppfattning dock icke avskaffa den kyrkliga vigseln och måste därför också närmare motivera dess innebörd. Enligt Rietschel var sålunda den kyrkliga vigseln ett överlämnande eller anförtroende av makarna åt varandra till (Trauung) ömsesidig livsgemenskap i Guds namn. I vigseln skedde från kyrkans sida en tillämpning (Applikation) på makarna av alla gudomliga gåvor, uppgifter, löften och plikter, som finns betygade i Guds ord. Det är intressant att se, att termen ”kristet äktenskap” dyker upp i detta sammanhang i två olika tolkningar. De som krävde en kyrklig akt för att godkänna äktenskapet, talade om civiläktenskapet som ett äktenskap enligt

naturen och den kyrkliga vigseln som ett kristet äktenskap.” De som följde

Luthers ursprungliga intentioner menade, att äktenskap ingicks genom offentlig konsensusförklaring och att det var likgiltigt, inför vem det ingicks. Med ett kristet menade man ett rättsligt ingånget äktenskap, i äktenskap vilket man levde kristligt.”

15 Rietschel 1909 s 282ff. 16 Rietschel 1909 s 283. 17 Rietschel 1909 s. 276 not 2 samt s. 277. 18 Rietschel 1909 s 280f. 19 Rietschel 1909 s 280f. 20 Rietschel 1909 S277f.

Utvecklingen av kyrkornas officiella vigselritual 69

2.4.2 Länder med

obligatoriskt civiläktenskap

2.4.2.1 Den kyrkliga som krav för ett rätt vigseln äktenskap

-

prästens stadfästande nödvändigt

i Tysklands lutherska kyrkor är i detta sammanhang ett gott Utvecklingen exempel. Som vi ovan sett i bakgrundsteckningen fanns i Tyskland en mellan en uppfattning spänning av Vigseln som en borgerlig akt, som handhades av kyrkan men egentligen tillhörde det borgerliga samhället, och som en kyrklig akt, som krävdes för att äktenskapet skulle bli ett rätt äktenskap. Spänningen hade resulterat i att Vigselfrågorna och stadfästelseformeln fanns kvar i de lutherska tyska vigselformulären, ehuru de tolkades olika beroende på vilken grundåskådning man ägde. När de lutherska landskyrkorna efter krigsslutet 1945 började liturgiskt bearbeta sina agendor, fanns det kyrkor, som klart tog ställning för den kyrkliga Vigseln som en rättsskapande handling. Hit hörde Oldenburgs lutherska landskyrka, som icke ingick i VELKD utan följde sin egen linje. I dess nya vigselritual (Ordnung der Trauung), som stadfästes och utgavs redan 1948 som den första av efterkrigstidens bearbetade agendor, kommer den ovan angivna rättsuppfattningen till uttryck. Den kyrkliga Vigseln betraktas här som ett fullbordande av den civilrättsliga naturäktenskapslinjen till ett verkligt kristet äktenskap. Vigselfrågorna är formulerade som verkliga frågor vid äktenskapets ingående: ”Willst du diese NN als deine Ehefrau aus Gottes Hand nehmen . . och stadfästelseformeln är starkt markerad som ett prästens handlande med brudparet: so segne ich als verordneter Diener der Kirche euren Bund zum heiligen christlichen Ehestand?” Den lutherske H Dombois kyrkorättsexperten motiverade också 1953 ett sådant Han kyrkorättsligt ställningstagande. anknöti detta fall direkt till Sohms uppfattning från 1875 och hävdade, att tre ting var nödvändiga för ett rätt äktenskapsingående: ställningstagande till de negativa förutsättningarna, ställningstagande till de positiva förutsättningarna samt den materiala positiva bindningen mellan två människor. De två första kraven tillhörde den civilrättsliga akten, det tredje kravet tillhörde den kyrkliga akten.” Samma uppfattning möter också i den unierade landskyrkan i Westfalen. I de kyrkorättsliga föreskrifter för vigsel, som utfärdades 12 november 1949 och 29 oktober 1954, slås fast, att kristna brudpar icke skall börja sitt äktenskapliga samliv, innan de lovat varandra trohet inför Guds ansikte i den kyrkliga Vigseln och bett om Guds välsignelse. Därför borde också den kyrkliga vigseln om möjligt äga rum på samma dag som den borgerliga. Den kyrkliga Vigseln gjorde äktenskapet till ett kristet äktenskap och av denna anledning fastslogs ett antal fall, då kyrklig vigsel icke var tillåten. Den var sålunda förbjuden, om en av makarna tillhörde sådana sektbildningar som adventister, Christian Science, mormoner, Jehovas vittnen.” När EKU Kirche (Evangelische der Union) 1963 utgav en gemensam agenda för medlemskyrkorna, till vilka också Westfalens kyrka hörde, fick

21 Oldenburg, Ordnung der Trauung (1948). 32 Dombois 1953 s 72ff. 7-3 Westfalen, Ordnung der Trauung, 1949-54.

70 av

Utvecklingen kyrkornas officiella vigselritual

denna tillstånd att i agendan införa en egen vigselordning. l-lär kyrka markerades handlande som den akt, som stiftade det kristna kyrkans äktenskapet. Vigselfrågorna följer samma tradition, som kom till uttryck i i EKU:s huvudlinje. De Oldenburgs agenda och också finns som alternativ har dock försetts med en förstärkande traditionell inledning; ”Vor Gott, dem Allwissenden, und in Gegenwart dieser christlichen Zeugen (und vor dieser seiner Gemeinde) frage ich dich . . Det viktigaste är dock, att en direkt stadfästelseformel föreligger; so spreche ich als Diener der Kirche euch zusammen in den heiligen, christlichen Ehestand? Även bland de unierade landskyrkor, som icke tillhör EKU, finns samma företrädd. I agendan 1964/74 för landskyrkan i Pfalz finns uppfattning av löftet från prästens sida och ett stadfästande av sålunda ett mottagande äktenskapet. Vigselfrågorna får därigenom karaktären av att vara avgörande

för äktenskapets rättsliga giltighet.”

Den lutherske teologen Ernst Kinder gav också 1959 en teologisk motivering till denna uppfattning. Han betonade sålunda, att de nytestaom äktenskapet stod i intimt sammanhang med Guds mentliga utsagorna

i Kristus, med evangeliet. Äktenskapet kunde

frälsningsuppenbarelse sålunda rätt förstås och levas bara av dem, som i tro på rättfärdiggörelse gripits av evangeliet. Därför karakteriserade han också äktenskapet som Gottes zur Erfüllung des Menschseins” och som en Guds ”Anordnung

skyddsordning mot mänsklig synd. Äktenskapet är alltså en Guds gåva, en

som inte bärs upp av vår subjektivitet utan tvärtom bär vår livsordning, Som bibelställe hänvisar han till Ef 5228.5” subjektivitet.

2.4.2.2 Den civilrättsliga akten tillräcklig rättsgrund

2.4.2.2.1 Den akten som förkunnelse, bekännelse

kyrkliga och välsignelse

I samband med utarbetandet av en ny vigselagenda för Vereinigte Kirche Deutschlands (VELKD), vilken utkom

Evangelisch-Lutherische

rättsliga grund. I 1962, tog Chr Mahrenholz upp frågan om äktenskapets han med utgångspunkt i ett Neuordnung der Trauung, 1959, konstaterar Luther-uttalande 1522, att det inte finns två sorters äktenskap, ett heligt för

de kristna och ett sämre för hedningar. Äktenskapet är i stället alltid heligt. även om det gäller judar, turkar eller hedningar. Äktenskapet var nämligen

en borgerlig akt, som tillhörde skapelseplanet och därför hade gudomligt

ursprung.”

24 s 78-84: Zweite Ordnung Agende für die Evangelische Kirche der Union II 1963 der Trauung für die Evangelische Kirche von Westfalen”. 25 Pfalz, Agende 1964-74. 26 Kinder 1959. På katolskt håll uppfattade man också denna teologiska âskådning som ett uttryck för en sakramental syn på äktenskapet och menade, att härigenom skapats en bas för närmare samarbete i vigselfrågan-och en ekumenisk öppning. Wand 1969 s 201ff analyserade t 0 m från katolsk utgångspunkt ett antal protestantiska teologer med denna uppfattning. Förutom Kinder tog han bl a upp J J von Allmen, Max Thurian, W Maurer och G van der Leeuw. 27 Mahrenholz 1959. Sådana företrädare för Michaelsbruderschaft som Rudolf Stählin och K B Ritter var negativa till Mahrenholzs vigseluppfattning enligt uppgift av professor Hans-Christoph Schmidt-Lauber, Wien. Intervju 1980-05-27. Om det 1975 s 32ff. kyrkorättsliga läget beträffande äktenskapet i Tyskland, se Lingner

;j

Utvecklingen av kyrkornas officiella vigselritual 71

Endast i detta ljus kunde man förstå vigselritualet. Vigselfrågorna kunde sålunda mycket väl bibehållas. De fick dock icke uppfattas som konsensusfrågor, som återupprepade vad som redan skett i den civila akten. De skulle i stället betraktas som bekännelsefrågor, och skulle ”Konfessionsfragen”, utgöra ett svar på bibelorden om äktenskapet. Den tidigare stadfästelseformeln kunde inte bibehållas oförändrad utan ersattes med en välsignelseformel. När prästen lade sin hand på makarnas sammanfogade händer, skulle detta inte uppfattas som om prästen övertagit fullmakten att sammanfoga i Guds namn. Det var i stället Gud, som sammanfogade, när de båda makarna utvalt varandra, och det var Gud själv, som åter löste bandet vid döden. De tankar, som Mahrenholz gav uttryck åt, var också grundläggande för den nya agendan för VELKD 1962. Frågorna är alltså konstruerade med hänsyn till att vigseln (den civilråttsliga) redan ägt rum och att det alltså redan är fråga om två äkta makar. Frågan gäller alltså, om mannen resp kvinnan vill älska och ära som sin äkta maka/make denna/denne N N, som Gud anförtrott honom/henne. Formuleringen kunde dock tolkas i två riktningar. Detta kom att visa sig betydelsefullt vid de konfessionsblandade vigslarna. Vad som däremot icke var dubbeltydigt, var borttagandet av stadfästelseformeln. I stället använde agendan som formel Mt. 19:6: Vad Gud har sammanfogat det skall människan icke åtskilja. Detta bibelcitat skulle prästen uttala, när han lade sin högra hand över makarnas handslag efter den ev ringväxlingen före

välsignelsen.”

VELKD:s agenda gällde de fem landskyrkor, som utgjorde medlemskyrkor, nämligen landskyrkorna i Bayern, Braunschweig, Hannover, Schaum-

burg-Lippe samt Nordelbische Evangelisch-Lutherische Kirche.

I Tyskland fanns dessutom två andra lutherska som utan att tillhöra landskyrkor, VELKD ändå stod i ett nära förhållande till VELKD, nämligen landskyrkorna i Oldenburg och Württemberg. Genom att de inte var medlemskyrkor hade de möjlighet att följa sin egen liturgiska linje. Vi har redan sett, att Oldenburgs landskyrka genom sin vigselagenda 1948 gick sin egen väg. Württembergs landskyrka lät sig dock påverkas av utvecklingen inom VELKD och följer i sin Agenda 1958 snarast den Mahrenholzska linjen, även om formuleringarna i viss mån är dubbeltydiga. Vigsellöftena gäller sålunda om mannen och hustrun vill leva med den andre som sin make enligt Guds bud och löfte. Någon direkt stadfästelseformel förekommer icke men inledningen till välsignelsen har karaktären av ett omformulerat stadfästande: ”So reichet einander die rechte Hand, dass ich als verordneter Diener der christlichen Kirche euren Ehebund segne”.29 När Württemberg reviderade sin vigselagenda 1977, tog man steget fullt ut och avförde helt det omformulerade stadfästandet och ersatte det med en välsignelse. Här föreligger två alternativ till och fem olika inledning välsignelseformler men inget av dem betonar prästens roll, så som skedde 1958. Själva agendaförslaget följer eljest i stora drag traditionen från 1958

23 Agende für evangelisch-lutherische Kirchen III 1962. 29 Württemberg, Die kirchliche Trauung, 1958 s 8. Särskilda tillämpningsbestämmelser utfärdades den 8 juli 1959, vilka betonade (§ 7), att man i regel icke tillåter kyrklig vigsel, om en av makarna är skild. Detta skärptes 1970 genom att vigselagendan fick ett tillägg, som hänvisade till att syndabekännelse och syndaförlåtelse var en förutsättning för nytt äktenskap. Änderung der Trauungsagcnde 14 maj 1970.

72 av

Utvecklingen kyrkornas officiella vigselritual

men inom denna stomme har alternativrikedomen blivit mycket stor.” Även de unierade landskyrkorna påverkades av den Mahrenholzska som linjen. När EKU 1963 utgav sin ovan omnämnda agenda för de kyrkor, tillhörde unionen, följde huvudlinjen denna uppfattning. Den civilrättsliga akten betraktades som rättsskapande. Kyrkans Trauung medförde inget status. Däremot satte den in äktenskapet i dess tillägg till vigselns rättsliga kristna Två alternativa vigselfrågor ingick i huvudritualet. sammanhang. ”als deine dir von Gott Den ena följde mycket nära VELKD:s agenda: anvertraute Ehefrau lieben und ehren . . f”. Den andra följde nära den traditionella form, som också bevarats i Oldenburgs landskyrka: ”aus Gottes Hand nehmen, sie lieben und ehren . . .. Någon stadfästelseformel finns dock icke annat än bibelcitatet ur Mt 19:6: Vad Gud har sammanfogat . . .,

vilken formel också möter i VELKD:s agenda.”

Bland de unierade kyrkor, som icke är medlemskyrkor i EKU, karakteriseras den tidigare utvecklingen i Kurhessen-Waldeck och Hessen-Nassau av samma tendens, som möter i VELKD:s agenda 1962. Det liturgiska revisionsarbete, som påbörjades i Kurhessen-Waldeck efter 1945, resulterade i ett förslag 1950 av Liturgische Kammer.” Utmärkande för detta var, att den civilrättsliga akten redan att man helt anslöt sig till uppfattningen, sett skapat äktenskapet och att den kyrkliga handlingen icke hade rättsligt rättskaraktär. Detta i att församlingen lyftes fram i tog sig bl a uttryck löftena: willst du . . . die Ehe in der christlichen Gemeinde heilig und unverbrücklich halten . . .. På samma sätt infördes en välsignelseönskan i stället för stadfästelseformeln. I Hessen-Nassaus 1964 och 1972 möter ett direkt beroende av agendor VELKD 1962 och Mt 19:6 används som votum.”

2.4.2.2.2 Den akten som förkunnelse och bön -

kyrkliga vigselfrågorna ej obligatoriska

Konsekvenserna av att den civilrättsliga akten var ensam rättsskapande Mahrenholz hade som vi ovan sett låtit den kunde dragas i olika riktningar. kyrkliga Vigseln bli en bekännelsemässig komplettering till den civilrättsliga. Detta förändrade icke äktenskapets rättsliga status men makarna avkrävdes en bekännelse till en bestämd kyrklig äktenskapsuppfattning. I samband med sekulariseringsteologins framväxande på 1960-talet betonades allt starkare, att det var i världen, som den kristne skulle leva. att och att det var världens frågor, som var avgörande för kyrkans förkunnelse, icke fick isolera sig från det mänskliga livet. Detta medförde också kyrkan direkta konsekvenser för synen på äktenskapet och vigselagendan. Ett gott Gottesdienst menschexempel på detta synsätt möter i Barth-Grenz-Horst, lich, 1973.34 som utförligt kommenteras i ett särskilt I denna bok ingår en vigselagenda,

39 Württemberg, Neufassung der Trauagende 1977, särskilt s 1306 och 1330. 31 74. Agende für die Evangelische Kirche der Union II 1963 s 32 Niebergall 1972 s 236ff. 33 Hessen-Nassau, Agende 1964 och 1972. 34 Barth-Grenz-Horst 1973 s 61-71 Gottesdienst anlässlich der Eheschliessung.

Utvecklingen av kyrkornas officiella vigselritual 73

avsnitt. Här möter inledningsvis ett principiellt ställningstagande. Man

konstaterar där, att om makarna verkligen är kristna. så vet de, att deras ja inför den civile ämbetsmannen samtidigt är en offentlig bekännelse inför både Gud och världen. Den kyrkliga akten kan därför intet foga varken till deras ömsesidiga löfte till varandra eller till deras offentliga ja till varandra. Man måste därför noggrant akta sig för det missförståndet, att församlingen har ett slags offentlighet vid sidan om världen, en som offentlighet konkurrerar med världens offentlighet och som kräver, att makarnas ja ånyo måste fastställas. Församlingen är ljus och salt i världen och står icke i ett konkurrensförhâllande till den. Iden kyrkliga vigseln (Trauung) får därför intet ske, som ger det intrycket, att Gud först i kyrkan kommer till äktenskapet. Man får inte heller skapa intryck av att den kristna fullheten eller fullständigheten ger äktenskapet en högre status. att den kyrkliga akten är ett absolut krav på en god kristen och att han/hon här skall bekänna sig till Guds bud och löfte. Varje klerikalise-

ring av detta ja är överflödig. Äktenskapet är nämligen ett världsligt ting

enligt Luther liksom varje annat ämbete. Av denna borde man anledning to m officiellt ge kristna människor just som evangeliska kristna rätten att avstå från den kyrkliga akten. Å andra sidan kan man icke härav dra den slutsatsen, att en kyrklig akt icke bör förekomma. Om de äkta makarna önskar en kyrklig akt, bör denna ha som utgångspunkt att utlägga innebörden i Guds bud och löfte (Gebot und Verheissung). Denna utläggning sker i predikan, bön och välsignelse och man anknyter här till Luthers utläggning, att bön och välsignelse hör samman med varandra. Den bör därför vara kyrkliga vigselakten så uppbyggd i predikan, textläsning, bön och sång, att makarna kan leva av det 0rd, som tillsäges dem. Det är därför också tveksamt, om några frågor skall ställas till makarna. Frågorna kan nämligen lätt uppfattas som en förutsättning för den kyrkliga akten. Om frågorna är fakultativa, har nämligen makarna själva rätt att avgöra om de vill svara ja till det ord som sagts till dem i förkunnelse, textläsning och bön (Zustimmung). Detta ja ligger då på samma plan som församlingens bejakande Amen. I det framlagda vigselritualet finns också ett fakultativt vigsellöfte infört under rubriken Att det egentligen Zustimmung. inte hör till vigselritualet, anges både i textinledningen och genom den mindre stilsort, som brukats. Prästens fråga börjar med en anknytning bakåt till utläggning och textläsning: ”Nachdem Sie gehört haben, was im Sinne Jesu über Liebe zu sagen ist”. Därefter följer frågan, ställd till båda makarna samtidigt: wollen Sie in diesem Sinn Ihre Ehe führen - in allem, was sie Ihnen bringen wird?” Samma teologiska grundinställning och praktiska konsekvenser möter också i ett antal officiella vigselagendor vid denna tid. Detta gäller t ex den nya försöksordningen för Kurhessen-Waldeck 1971,” som antogs som Agenda III 1975.36 Man kan fråga sig om det är vigselagendan i Gottesdienst menschlich 1973, som påverkats av Kurhessen-Waldecks agenda 1971 eller

35 Kurhessen-Waldeck, Die Trauung, 1971. 36 Kurhessen-Waldeck. Agende Ill 1975.

74 av

Utvecklingen kyrkornas officiella vigselritual

tvärtom. En av medarbetarna i Gottesdienst menschlich Gerhard Grenz har fungerat som församlingspräst i Kassel sedan 1964, där den nämligen drivande kraften bakom Kurhessen-Waldecks agenda 1971 A Niebergall var Ett samarbete har i varje fall säkert ägt rum, då Niebergall i professor. förordet till agendan gör sig till tolk för samma tankar. Den kyrkliga aktens innebörd är sålunda enligt Niebergall förkunnelse av Guds ord över äktenskapet, förbön och välsignelse. Tolkningen av vigselär också densamma. Niebergall avvisar dem sålunda direkt som frågorna konsensusfrågor. De har ju redan ställts och besvarats i den civilrättsliga akten och måste därför betraktas som redan gjorda coram Deo”. Att betrakta dem som bekännelsefrågor, som Mahrenholz gjorde i samband med tillkomsten av VELKD:s agenda 1962, vill Niebergall inte heller göra. I stället vill han se dem som ”Ja und Amen till Guds ord vid Vigseln på så sätt att makarna kan säga: ”Ja, ich habe das mich betreffende Wort Gottes über meine Ehe gehört und bin bereit, daraus für meine Person die entsprechenden Folgerungen zu ziehen.” Niebergall gär dock icke så långt, att han liksom i Gottesdienst menschlich vill göra vigselfrågorna fakultativa. Däremot anser han det möjligt att variera dem. I det första alternativet för vigsel finns det tre varianter, i det andra alternativet två. Det är det andra alternativet, som närmast Gottesdienst menschlich. Här kallas också frågorna för ligger ”Zustimmung och den andra varianten är nästan helt identisk med Gottesdienst menschlich. Den första varianten lägger tyngdpunkten på tron -i den andra ligger tyngdpunkten på kärleken - men är för övrigt uppbyggd efter samma schema: ”Ihr habt gehört, was christlicher Glaube für eure Ehe bedeutet. darauf eure Ehe führen, in N und N N, wollt ihr im Vertrauen allem, was sie euch bringen wird?” Den tidigare utvecklingen i Hessen-Nassau följde som vi ovan sett i de båda agendorna 1964 och 1972 samma linje som i agendan för VELKD 1962. Men de nya tankar, som kommit till uttryck i Kurhessen-Waldeck 1971, drev fram en agendarevision, som resulterade i en ny agenda redan 1974. Här har man dragit de fulla konsekvenserna av att den civilrättsliga akten ensam har rättsskapande karaktär och ur den kyrkliga akten uteslutit såväl ringceremonien som handslaget och stadfästelseformeln.” Samma utveckling är också iakttagbar i Badens unierade landskyrka. Här utarbetades ett förslag till vigselagenda 1967, vilket efter bearbetning officiellt antogs och utgavs 1972.38 I Badenformuläret möter samma grundinställning till vigselfrågorna, som Niebergall gjort sig till tolk för. Detta kommer också direkt till uttryck i agendans formuleringar. Vigselfrågorna inleds sålunda med en direkt hänvisning till det Guds ord, som makarna hört i den kyrkliga akten. Det finns inte mindre än fyra alternativ till vigselfrågor vid normal vigsel och samtliga har på ett eller annat sätt denna De två första av dessa alternativ har samma formulering: ”Aus hänvisning. diesen Worten der Heiligen Schrift habt ihr gehört, was Gott euch schenkt und was er von euch will. Det tredje alternativet varierar samma tanke på följande sätt: Aus diesen Worten der Heiligen Schrift habt ihr gehört, wie

37 Hessen-Nassau, Agende 1974. 38 Baden, Trauagende 1972.

av

Utvecklingen kyrkornas officiella vigselritual 75

Gott die Ehe schützen und segnen will.” Den fjärde formen slutligen konstaterar utan kommentar helt kort: ”Sie haben Gottes Wort für die Ehe gehört. I de tvâ första alternativen följer en kort bön om den helige Andes kraft att hålla de löften, som givits. Därefter följer frågorna. Dessa varieras i de fyra formulären. Det sista innehåller endast en enkel fråga, om makarna vill leva i sitt äktenskap i enlighet med Guds ord (Wollen Sie Ihre Ehe danach führen). Det första är mycket utförligt och består av tre frågor. Den första gäller, om makarna tror, att Gud har givit dem åt varandra och vill välsigna deras äktenskap. Den andra, om de vill leva i enlighet med Guds bud och älska och ära varandra. Den tredje slutligen, om de vill i förtröstan på Jesus Kristus vara trogna mot varandra i nöd och lust, tills Gud genom döden skiljer dem åt. Detta sätt att se på den kyrkliga Vigseln, vilket gjorde vigselfrågorna fakultativa eller överflödiga, kom att tilldra sig stort intresse i den teologiska analysen under dessa år. Oberkirchenrat K Herbert hävdade sålunda 1975., att vigselfrågorna och makarnas svar icke var konstitutiva för en evangelisk ”TrauungW” Dozent Helmut Fischer tog 1976 upp samma tanke och gick ett steg vidare. Han ansåg principiellt, att den motsatsställning, som uppstod genom att det fanns en frågande pastor och ett utfrågat par, var en belastning för en gudstjänst, som gällde myndiga människor. Med vilken rätt kunde en kyrklig ämbetsbärare avkräva två människor en förpliktelse till en bestämd äktenskapsuppfattning genom att framställa den i form av bekännelsefrågor? Kan över huvud taget en evangelisk kyrka åberopa sig på en normativ

äktenskapsuppfattningTw

Om det däremot var så, att paret själv skulle uttrycka sitt accepterande av en äktenskapsuppfattning, varför skulle man då erbjuda dem ett antal varierande ritualförslag? Vore det i så fall inte bättre, att låta dem själva med egna ord uttrycka, vad de tänkte och vad de bejakade? Därigenom skulle också intresset för formuleringarna av vigselfrågorna öka hos vigselparet. Fischer föreslår därför fyra alternativa lösningar beträffande vigselfrågornaf” Det första alternativet är, att makarna av själva på grundval vigselsamtalet formulerar sina egna tankar och själva föredrar dem i den kyrkliga akten. Det kan dock hända, att paret inte ensamma förmår detta. Då kan som andra alternativ prästen hjälpa dem med själva formuleringen och sedan i den kyrkliga akten ge en inledning till den gemensamt utarbetade texten. Den tredje möjligheten är, att brudparet bara hänvisar till de förelästa texterna och predikan. För det fjärde slutligen kan man helt utesluta vigselfrågorna.

2.4.2.2.3 Den kyrkliga akten som en del av en process - förberedande vigselsamtal, vigselgudstjänst, efterföljande själavård

Uppfattningen att det var makarna själva, som skapade äktenskapet genom sin offentliga konsensusförklaring, hade lett till, att det obligatoriska

39 Herbert 1975 s 143ff. 40 Fischer 1976 s 146. 41 Fischer 1976 s 147ff.

76 Utvecklingen av kyrkornas officiella vigselritual SOU n981:67

civiläktenskapet betraktats som den avgörande grunden till ett lagligt giltigt äktenskap. På katolskt håll kom huvuddiskussionen att röra sig kring frågan, om äktenskapets sakrament också kom till stånd vid den civilrättsliga akten eller om kyrkan måste komplettera ett civilrättsligt naturäktenskap med en handling, som gjorde detta äktenskap till ett sakrament. På protestantiskt håll sökte man på olika sätt motivera den kyrkliga akten som ett slags komplettering till den civila och debatten kom att röra sig kring problemet om konsensusfrågorna skulle bevaras i omstrukturerad form. Det är i detta sammanhang, som Mahrenholz gör om konsensusfrågorna till bekännelsefrågor och Niebergall söker förvandla dem till ett ja och amen till

Guds ord vid Vigseln.”

Debatten tog fart under året 1976. Den möter i utredningar, artiklar och böcker. Utmärkande för denna debatt är att perspektivet vidgats utöver det egentliga vigselritualet. Ritualet blir på detta sätt summeringen av de olika infallsvinklarna. Helmut Fischers redan omnämnda bok Trauung aktuell är ett gott exempel på denna nya trend.” Efter en historisk översikt över utvecklingen av vigselfrågan möter ett sociologiskt avsnitt. Detta bygger på intervjuundersökningar över såväl teologiska frågor, t ex förhållandet mellan prästernas och församlingarnas äktenskapsuppfattning, som förändringar i det allmänna kulturmönstret, t ex äktenskapets förhållande till familjen eller äktenskapets varaktighet. Därefter övergår författaren till att analysera, vad som menas med en rit och då särskilt de s k övergångsriterna, samt diskuterar deras funktion i samhället. Först därefter kommer ett kapitel, som tar upp konsekvenserna för vigselritualet. Ett likartat sätt att nalkas problematiken möter hos Georg Kugler, pastor vid Gemeindeakademie Rummelsberg. Under åren 1975 och 76 hade han tillsammans med pastor Herbert Lindner drivit en studiekurs kring dop och vigsel i folkkyrkan och 1976 presenterade han en första rapport över detta år 1977 gav Kugler och Lindner ut sina iakttagelser i

projekt!” Påföljande

und Taufe: Zeichen bokform under titeln: Trauung der Hoffnung Begründung und Modelle.“5 Efter en ingående sociologisk analys av bakgrundsfakta för Vigseln, tex vilket intresse som finns, för att en vigsel överhuvud skall komma till stånd, hos den enskilde, samhället, familjen och kyrkan, drar man konsekvenserna av sina bakgrundsfakta och konstaterar, att det egentligen finns tre olika församlingar i den lokala folkkyrkan. Först och främst finns det en grupp, som flitigt deltar i församlingens gudstjänster och känner sig i samklang med gudstjänstlivet sådant, som det

42 Om det var så, att man från kyrkligt håll uppfattade makarnas konsensus som det åktenskapsskapande momentet, fanns det anledning att fråga sig inte bara om den civilrättsliga Vigseln var tillräcklig rättslig grund utan även om ett samboende utan officiell vigsel kunde betraktas som ett rätt äktenskap. Av denna anledning avgav biskopskonferensen för VELKD den 23 oktober 1978 ett yttrande med titeln ”Erklärung zur Ehe”, som fick mycket stor spridning och skapade en omfattande debatt. Orsaken härtill var biskopskonferensens understrykande av att samboende icke kunde betraktas som ett likvärdigt alternativ till äktenskap. I maj 1979 trycktes detta yttrande med titeln Ehe, Institut im Wandeln. Zum evangelischen Eheverständniss heute. VELKD-Information nr 34, 1979. 43 Fischer 1976. Till den nya debattlitteraturen hörde också Trautwein 1975. 44 Kugler 1976. 45 1977. Kugler-Lindner

;Du t_

Utvecklingen av kyrkor/tas officiella vigselritual 77

traderats, förmodligen därför att detta blivit en del av dem själva. De är beredda att underordna sina egna intressen under församlingens gemensamma livsformerff Men det finns också en annan grupp inom församlingen, som egentligen endast besöker kyrkan vid enstaka tillfällen och då framför allt i samband med dop, konfirmation, vigsel och begravning. Denna grupp utgör ca 60 % av församlingen och är alltså den ojämförligt största Dessa gruppen. människor besöker egentligen inte församlingen för att uppleva den som en institution. I stället upplever man prästen som församlingens representant och förväntar sig av honom, att han mindre som människa än som ämbetsbärare skall förmedla kyrkans budskap. Denna grupp kallar Kugler och Lindner för ”kasualkyrkan.“7 Det finns emellertid också en tredje grupp, de engagerade kristna. Till skillnad från de båda övriga grupperna, som har en klar församlingsanknytning. har denna grupp en församlingskritisk inställning. Trots detta kan den egentligen inte existera utan sin motsatsställning till församlingskyrkan. Den är snarast jämförbar med protesterande som inte kan politiska grupper, fungera utan stabila politiska system.” Verkligheten själv kräver därför, att förrättningarna anpassas till dessa olika gruppsituationer. Det finns därför anledning att räkna med att i samma

kan finnas behov av flera olika utformningar

församling av förrättningarna och att därför flera agendor bör fungera sida vid sida. Kugler och Lindner presenterar också tre olika förslag till vigselagenda. Dessa är mer eller mindre utformade. allmängiltigt Då det gäller den regelbundna församlingsgruppen. borde det vara Agenda III, den officiella agendan. Men bakgrundsanalyserna har visat. att den är i behov av en kraftig bearbetning. Detta gäller inte bara språket utan också bruket av bibeltexter liksom behovet av en närmare till nattvarden. Slutsatsen blir att anknytning agendan måste bearbetas.” Då det gäller kasualkyrkan föreligger ett helt utarbetat formulär, där de diakonala och själavårdande är tillvaratagna. Idealet aspekterna vore enligt författarna, att hela akten fick formen av ett själavårdande samtal. För att skapa närhet används också tilltalsordet Du? I fråga om den tredje gruppen, de engagerade kristna, är ritualet inte formulerat utan endast beskrivet så, att en struktur framträder. l det framlagda konkreta förslaget består akten av sex delar. Den med börjar inledningsfasen med välkomsthälsning, framaltarklädning. ljuständning, bärandet av ringar, instrumentuppställning etc. Därefter följer förstärkningsfasen med sång och musik och dans. Nästa fas är tydningsfasen, som består av bibelläsning samt av prästen till inledning ett gruppsamtal. Så kommer som består av bekännelse, handlingsfasen, dvs konsensusfrågorna som bön bekännelsefrågor, välsignelse, och lyckönskan. Som femte fas kommer nattvardsmässan. Den avslutande fasen består av fridshälsning,

46 Kugler-Lindner 1977 s 31. 47 1977 s 32. Kugler-Lindner 43 Kugler-Lindner 1977 s 32f. 49 Kugler-Lindner 1977 s 56f. 50 1977 s 40ff. Kugler-Lindner

78 Utvecklingen av kyrkornas officiella vigselritual

iordningmäuandetav kyrkorunnnetoch unågetundersång5 Fischers och Kugler-Lindners arbeten gav omedelbart eko i den allmänna

debatten. I informationsbladet Für den Gottesdienst för Niedersachsens liturgiska konferens kom större delen av novembernumret 1976 att ägnas åt förrättningsfrågorna. Redaktionens skribent Dr Joachim Stalmann skrev inte mindre än fyra artiklar om förrättningarna. Först en allmän översiktsar-

tmdomgmmkmawnmwmgmüümwnSwmmnmymmwümmmwav

orden ”Ritus” eller Ritual. Så en litteraturöversikt i agendafrågan, där Fischer och Kugler särskilt kommenteras, samt slutligen direkta agendaför-

slag bl a för vigsel.”

Den debatt som påbörjats fortsatte sedan med omfattande arbete för en ny liturgiska konferens. Det var också denna debatt som agenda i VELKD:s medförde, att den lutherska liturgiska konferensens Trauungsausschuss lade fram ett förslag till vigselordning med speciell profil inför konferensens Plenartagung i Fulda 2-4 mars 1981. Man konstaterade här, att äktenskapet inte är en punkt utan en fortlöpande process. Den fråga, man då måste ställa vüken funküon det kyrkhga handlandet har an fyHa under denna üg,är process. Utskottet anser, att man inte bara kan koncentrera sig på den vigseln utan att det är tre ansvarsområden, som måste fokuseras: egentliga vigselsamtalet före vigseln, själva vigselgudstjänsten samt slutligen själavår-

den efter vigseln.”

Idén att betrakta vigseln som en del av en process är i och för sig icke revolutionerande. I den debatten har detta mönster varit teologiska

mmmgnbüññmmemmmkwmgahmmmgmxDdhmkhnkommüüü

51 1977 s 48ff. Enligt intervjuuppgift av Oberkirchenrat Mauder i Kugler-Lindner ökat under Hannover 1977-03-24 har Vigslar direkt anknutna till Hauptgottesdienst senare år. 52 Stalmann 1976. Det nya läget i Tyskland med sjunkande vigselsiffror medförde en till debatt om vigselns syfte och en förskjutning från det juridiska betraktelsesättet Detta präglar litteraturen under slutet av frågan om ett rätt gudsförhållande. 1970-talet. Nitschke 1979. Förslag till vigselakt utan konsensusfrågor eller bekännelav inledande hälsningsord av sefrågor framlades därför också. Akten bestod i stället prästen till brudparet och församlingen, vigselpredikan samt en bön som ersättning för brudparets bekännelse följd av Fader vår. Efter akten ägde en festlig mottagning rum i

kyrkan med vin eller saft. Kirste 1979 s 94ff. är naturligt, Prästens agerande som förkunnare blev därför starkt markerat och det att en rad predikohandledningar för vigselpredikan växte fram. Se tex Nitschke 1979. 53 Deutschlands R-326-81 i Förslaget möter i Lutherische Liturgische Konferenz av ett särskilt utskott för anslutning till skrivelse 30 januari 1981. Det hade utarbetats hade konferensen behandlat ett vigselfrågor. Redan ett år tidigare, 17-19 mars 1980, arbetsdokument av utskottet Grundelemente der Trauung R-294-80. Diskussionen vid detta tillfälle hade visat, att spänningen mellan olika vigseluppfattningar fanns kvar. Utskottets talan fördes av Studiendirektor Dr Christian Zippert, Hofgeismar, som underströk, att vigselformuläret måste ge stort utrymme ät skilda äktenskapsuppfattningar för att tillgodose olika önskemål. R-306-80. Det visade sig också i debatten, att förslag framställdes i helt olika riktningar. Så hävdade pastor Joachim Stalmann, Hannover, och pastor Wonno Bleij, Amstelveen, Nederländerna, att redan före vigseln i kyrkan förslaget inte tillräckligt tydligt förutsatte, att äktenskapet att var ingånget. Å andra sidan önskade superintendenten Walter Lührs, Göttingen, en alternativform skulle införas för de brudpar, som var övertygade om att äktenskapet började först genom den kyrkliga vigseln.

av

Utvecklingen kyrkornas officiella vigselritual 79

uttryck ifråga om dopet, där dop, kristen fostran och konfirmation vävts samman under ett processtänkande. Samma tankegång har mött ifråga om jordfästning och begravning, där döendet och begravningsgudstjänsten tänkts in i ett gemensamt skeende. Ifråga om vigseln har också de själavårdande handböckerna sökt att spänna över livets olika skeenden före, under och efter vigseln. Det nya på tyskt lutherskt område är dock, att det officiella vigselutskottet inte nöjer sig med att enbart behandla den egentliga vigselgudstjänsten utan behandlar den som en del av en fortlöpande process. Detta medför direkta konsekvenser för gudstjänstens utformning. Förbcredelsen för vigselgudstjänsten börjar dock redan före vigselsamtalet. Kyrkan har sålunda ansvar för att i sitt normala församlingsarbete till människorna förmedla en kristen äktenskapssyn. Därför bör man då och då anordna särskilda äktenskapsseminarier. I sitt ungdomsarbete och sin konfirmationsförberedelse bör församlingen särskilt uppmärksamma frågorna om äktenskap och familj. Det förberedande vigselsamtalet kort före vigseln bör ha själavårdande karaktär. Naturligtvis ingår i detta rent formella men från förberedelsefrågor dessa bör samtalet gå över till vigselns innehåll och innebörd. Det är naturligt att låta valet av psalmer och texter eller frågan, om en vigselbibel eller något liknande skall överlämnas vid vigseln, utgöra övergången till ett djupare samtal om vigselgudstjänstens mening. Det är i detta fall viktigt, att prästen inte låter samtalet få formen av en dialog i undervisande syfte, utan att samtalet blir ett verkligt samtal. Med utgångspunkt i processtänkandet får vigselgudstjänxten en annan karaktär. Den betraktas som helt och hållet själavård (der Gottesdienst als Ganzer ist ein Stück Seelsorge). Därför kan den inte heller få karaktären av en absolut, bindande ordning, som skulle kunna garantera äktenskapets kristlighet eller helighet. Utformningen av vigselordningen böri stället ske i samarbete med brudparet och man har för att underlätta den individuella utformningen presenterat en uppsjö av variationsmöjligheter och urvalstexter. Församlingens själavård tar dock icke slut med vigselgudstjänsten. Den bör följas upp med en efterföljande själavârd. Här riktar man dock vissa varningens ord till pastorerna. En alltför intensiv själavârd efter vigseln kan snarare skada än hjälpa. Själavården skall i stället anknyta till naturliga och konkreta händelser. Efter vigseln kan sålunda makarna inbjudas att hämta vigselbeviset på pastorsexpeditionen. där också en avskrift av vigseltalet kan överlämnas, ev också en bandinspelning av akten. Församlingsblad bör regelbundet sändas till makarna. I samband med barns födelse, dop och konfirmation finns sådana

naturliga kontaktytor. Årsdagen av vigseln,

liksom 5- och 10-årsjubileum bör ihågkommas på ett eller annat sätt. Den efterföljande själavården bör alltså inte tränga sig på människor utan äga rum i anslutning till helt naturliga kontaktpunkter. Mot denna bakgrund får också vigselgudstjänsrens detaljer sin utformning. Först och främst konstaterar man, att vigselgudstjänstens strukturella förutsättningar i grunden inte skiljer sig från vilken som helst annan

gudstjänst. Äktenskapets ingående ger sålunda församlingen anledning att

fira en gudstjänst med bön och lovsång, förkunnelse av Guds ord, förbön och, om det finns kommunikanter, nattvardsgång. I detta allmänna mönster

80 av

Utvecklingen kyrkornas officiella vigselritual

sker visserligen en kasuell tillspetsning men detta ändrar inte huvudintentionen. Därför delar man också gudstjänsten strukturellt i tre delar: en inledande del, en del med förkunnelse och bekännelse och en avslutande del med förbön och välsignelse. av gudstjänsten kan formuleras under stor frihet. Dels finns Inledningen det lokala traditioner, till vilka man kan anknyta, dels behöver prästen inte följa agendaförslagets formuleringar utan kan uttrycka sig fritt. Syftet måste i båda fallen vara att medvetandegöra festdagens betydelse och gudstjänstens intention. Inledningen bör lämpligen utmynna i bön och sång. Den centrala delen av vigselgudstjänsten består av förkunnelse och bekännelse. Förkunnelsedelen kan byggas upp enligt två alternativ. Antingen kan man följa förefintlig tradition, som innebär att prästen håller ett vigseltal eller en predikan över ett självvalt textord, varefter följer ett antal skriftord för om äktenskapet, eller också kan prästen följa den vanliga ordningen med en psalm emellan. Först högmässan med läsning av två perikoper därefter sker så utläggningen av en hel perikop. På denna förkunnelse svarar så brudparets bekännelse. Här anknyter utskottsförslaget både till Mahrenholz och Niebergall genom att föreslå inte mindre än tre möjligheter till utformning. Enligt A-formen vänder sig brud och brudgum mot varandra, fattar varandras händer och avger själva sin bekännelse - den kan dock också förestavas av prästen. Bekännelsen direkt till den traditionella konsensusförklaringen och består av anknyter fyra alternativ. Det är dock inte fråga om en konsensusförklaring i vanlig är bekännelsen, att man vill leva efter Guds mening. Poängen i förklaringen vilja i förtröstan på Guds trofasthet. Här följer man närmast Mahrenholz” linje. är det prästen, som i stället för brudparet förklarar, vad Enligt B-formen det innebär att leva efter Guds vilja i äktenskap med avslutningsorden “Dazu helfe euch Gott. Brudparets bekännelseaktivitet inskränker sig till att de instämmer i det avslutande Amen. Här följer man närmast Niebergalls förslag. C-formen anknyter närmast till den traditionella formen genom slutligen Så frågar jag dig inför Gud och denna församling: Vill sin frågekonstruktion: du . . . Men också här är konsensus omformulerad till att gälla frågan, om vill leva efter Guds vilja i förtröstan på honom. Frågorna skall brudparet besvaras i bekännelseform: ”Ja mit Gottes Hilfe.” av ringväxlingsceremonin kan variera. Ringarna kan Utformningen sålunda enligt lokal tradition före brudparets intåg i kyrkan placeras på altaret eller också kan brudparet bära dem på sin vänstra hand för att ha dem tillgängliga vid ringväxlingen. Andra symboler kan också användas t ex att de fattar varandras händer, omfamnar eller kysser varandra. Den tredje delen består av bön och välsignelse. Detta kan ske antingen så att bönen är förenad med handpåläggning eller så att en särskild välsignelseformel brukas med handpåläggning. Formen för handpåläggning kan anpassas till lokal sedvänja. Antingen kan prästen lägga sin hand på brudparets sammanfogade händer eller på bådas pannor eller huvuden. Bruket med handpåläggning på skuldroma används inte i Tysklands evangeliska kyrkor. Eftersom är tänkt efter samma struktur som den vigselgudstjänsten

Utvecklingen av kyrkornas officiella vigselritual 81

normala gudstjänsten, föreligger enligt utskottsförslaget inte heller något hinder för att helt och hållet integrera den i en huvudgudstjänst eller en familjegudstjänst. Summerar man utskottsförslaget kan man konstatera, att det nya processtänkandet medfört, att akten integrerats i ett fortlöpande pastoralt program och att vigselgudstjänsten därför också fogats in i församlingens gudstjänstliv, ja, to m kan utgöra en del av den ordinarie gudstjänsten. Därför präglas akten inte längre av juridiskt giltiga utan av formuleringar frågorna om ett rätt gudsförhållande.

2.4.3 Länder utan obligatoriskt avi/äktenskap

2.4.3.1 USA och Kanada

2.4.3.1.1 Prästens stadfästande

nödvändigt

Efter andra världskrigets slut enades åtta av de lutherska kyrkorna i USA om att söka utarbeta en gemensam luthersk År 1945 liturgi på engelska. skapades så en Joint Commission on the Liturgy and Hymnal, som 1958 publicerade en Service Book and Hymnal. Denna skulle gälla för följande lutherska kyrkor: American Evangelical Lutheran Church, American Lutheran Church, Augustana Evangelical Lutheran Church, Evangelical Lutheran Church, Finnish Evangelical Lutheran Church of America, Lutheran Free Church, United Evangelical Lutheran Church samt United Lutheran Church in America. Dessa kyrkor kom några år senare att bilda två kyrkounioner: American Lutheran Church (1960) samt Lutheran Church in America (1962). En av de stora lutherska kyrkorna hade dock icke deltagit i arbetet, The Lutheran Church - Missouri Synod. Tillsammans med andra av kyrkor Synodical Conference hade den 1941 publicerat The Lutheran och Hymnal var inte intresserad av att 1945 börja ett nytt liturgiskt arbete. The Lutheran Hymnal var resultatet av ett hymnologiskt och musikaliskt arbete. Liturgiskt byggde man dock direkt på Common Service Book 1917. Detta innebar, att vigselritualet förblev i sin traditionella form. Iden handbok för förrättningar, som utgavs 1941 under titeln The Pastors

Companion,54 möter sålunda tre alternativa vigselritual, ett ritual för

konsekration av ett civilt samt ett ritual äktenskap för årshögtider av äktenskapets ingående. Samtliga ritual är traditionellt konservativa. Detta kan iakttagas redan i valet av bibellåsningar. En viss variation föreligger dock mellan de tre alternativa vigselritualen. De två första markerar sålunda i bibelläsningarna starkt kvinnans underordnande under mannen. Det första av dessa avser att användas, när församlingen är närvarande. Här citeras direkt Paulus” uttalande om att mannen är kvinnans huvud, liksom Kristus är huvud. I det andra ritualet, kyrkans som skall användas, när församlingen inte deltar, har denna tanke ytterligare understrukits genom att hela berättelsen om Evas skapelse av ett revben av Adam återges. I det tredje ritualet däremot, som benämnes en kort form, nöjer man sig med att hänvisa

54 The Pastors Companion 1941.

82 av officiella vigselritual

Utvecklingen kyrkornas

till att makarna bör rätta sig efter vad Skriften lär om man och hustru, vilket i realiteten bör innebära samma sak som direkt utsäges i de båda andra alternativa ritualen. Den äldre traditionen med giftomannens överlämnande av bruden till finns också direkt påbjuden i såväl församlingsritualet som i brudgummen kortformen. Att detta moment inte möter i det alternativ. där församlingen inte deltar, är naturligt, eftersom i detta fall sannolikt endast vittnen är närvarande. På en punkt har dock den amerikanska synen på kvinnans jämställdhet fått ett nedslag. Det gäller ringceremonien och det är viktigt att lägga märke till att denna ceremoni icke är obligatorisk. Här finns nämligen två alternativ i alla de tre vigselformulären. Antingen ger endast mannen en ring till kvinnan enligt äldre tradition eller också ger båda ringar till varandra. Den lutherska traditionen från 1600-talet med prästens uppgift att stadfästa äktenskapet i Faderns, Sonens och den helige Andes namn finns bevarad i alla tre formulären. Formuleringen lyder: ”I pronounce them husband and wife in the name of the Father and of the Son and of the Holy Ghost” följt av korstecken. Den konservativa trenden i ordningen 1941 är alltså uppenbar såväl ifråga om synen på kvinnan som uppfattningen av prästens roll vid äktenskapets ingående. I det första fallet skulle kritiken under de närmaste åren skärpas, i det senare skulle de allmänkyrkliga restaureringstendenserna under de närmaste decennierna snarast förstärka inställningen. När Service Book and Hymnal utkom 1958, hade alltså inte Missourisynoden medarbetat i förarbetet. Detta har givetvis satt sina spår i ritualet men å andra sidan var Common Service Book 1917 det gemensamma grunddokumentet och gången i ritualet är därför densamma. De allmänkyrkligt restaurerande tendenser, som kan iakttagas i de övriga ritualen i Service

Book 1958, är också påvisbara i vigselritualet.” Missouris ordning 1941

räknade med tre alternativa ritual. Service Book and Hymnal 1958 presenterar endast ett enda ritual. Den starka bibelanknytningen i ordningen 1941 med långa bibelläsningar har bantats ned men å andra sidan är huvudtexterna från alternativ I 1941 bevarade 1958, även Paulustexten om kvinnans underordnande under mannen. Likaså finns giftomannens överlämnande av bruden till brudgummen bevarad såsom en möjlighet men flyttad till efter vigselfrågorna i överensstämmelse med anglikansk sed. Alternativet med en eller två ringar finns fortfarande kvar och någon av prästens stadfästelseformel möter naturligtvis inte heller. Den förändring låg ju i tiden. Någon mera genomgripande förändring av vigselritualet möter alltså inte i Service Book and Hymnal och förändringarna var väl inte större än att Missourisynoden skulle ha kunnat acceptera dem. Det var väl snarast så, att det var den historiska tillkomstprocessen, som utgjorde hindret. Missourisynoden visade sig nämligen inte obenägen att själv revidera sitt eget ritual från 1941 redan i början av 1960-talet. I den handledning för brudpar. som utgavs av Concordia Publishing House 1963 med titeln Planning a Christian

55 Om tillkomsten av Service Book 1958 se Andrén 1974 c s ll2f.

av

Utvecklingen kyrkornas officiella vigselritual 83

Wedding, presenteras sålunda ett vigselritual under titeln The Order of the Marriage Service.5° Det ligger i sakens natur, att vigselagendan inte behöver återgesi sin helhet för brudparet, såsom tex prästens textläsningar, men det är ändå alldeles tydligt, att det är fråga om en bearbetad agenda. Frågorna, löftena och stadfåstandet är delvis nyformulerade och man kan också fråga sig, om rubriksättningen, som är ganska instruktiv, återgår på agendan eller är tillkommen i pedagogiskt syfte för brudparet. för ritualet är Typiskt dessutom, att det är ett ritual utan alternativ. som inleder Invokationen, ritualet, är kort och koncentrerad: We call our God upon Skriftläsningen tycks vara överlämnad åt prästen genom anvisningen, att prästen läser en lämplig text från bibeln. Uppenbarligen behöver ingen text ingå om kvinnans underordnande under mannen. Giftomannens överlämnande av bruden och vigselfrågorna är sammanförda under en gemensam

rubrik, som ger uttryck åt ömsesidig konsensus (The Mutual Consent). Här

följer man också den traditionella ordningen från 1917 och 1941 och låter frågan till giftomannen föregå vigselfrågorna. Den har inte heller påverkats av Service Book and Hymnal 1958, som flyttat fram denna i fråga överensstämmelse med anglikansk tradition. Vid ringceremonien räknar man inte längre med den äldre traditionen med endast en ring utan föreskriver direkt, att det skall vara två ringar, så att både brudgum och brud ger varandra ringar. Samtidigt är ringväxlingen framflyttad före löftena, så att ringväxlingen är den första ceremoni, som äger rum, då brudparet stigit fram till altaret. Först därefter sker löftena. På detta sätt blir ringarna en bekräftelse på vigselfrågorna och inte på löftena. Följaktligen kallas inte heller löftena längre för löften. Tyngdpunkten läggs i stället på handslaget och hela denna ceremoni kallas The of Joined Ceremony Hands. En intressant förändring är också iakttagbar i löftenas formulering. Tidigare har man talat om att löftena liksom svaren på vigselfrågorna sker inför Gud och dessa vittnen. Denna formulering finns fortfarande kvar i vigselfrågorna. Då det gäller löftena och handslaget, talar man dock om Gud och församlingen (in the presence of God and this congregation). Märkligt nog finns i ordningen 1941 en viss uppmjukning på denna punkt, om man jämför formulär 1, då församlingen är närvarande, och formulär 2, då församlingen icke är närvarande. I det första fallet talar man endast om vittnen; i det andra, då församling icke är närvarande, märkligt nog om assembly. Samma språkbruk används också i det senare fallet vid prästens stadfästande. I ritualet 1963 har man följt detta mönster och även i prästens stadfästelseformel infört ordet ”congregation”. 1960-talet kom att innebära stor frihet i fråga om vigselritualets utformning även inom de lutherska kyrkorna i USA men ritualet i Service Book and Hymnal 1958 utgjorde hela tiden det officiellt fastställda formuläret. Detta kommer klart till uttryck i Stanley N Califfs bok Preparation for Marriage, 1967.57 Boken är tillkommen som en handledning för brudpar och det sista 56 Planning a Christian Wedding 1963. Ordningen kan enligt uppgift s 15 återfinnas i “The Lutheran Agenda, Concordia Publishing House s 35ff och kan variera i olika kyrkor. 57 Califf 1967.

84 av officiella vigselritual SOU [981167

Utvecklingen kyrkomas

kapitlet i boken behandlar vigselceremonien. Författaren har gått så tilll väga, att han trycker av punkt för punkt av ritualet i Service Book and Hymnal 1958 och förser dessa punkter med egna kommentarer. På detta sätt får man en aktuell bedömning av den lutherskt officiella inställningen till vigselritualet. Några av punkterna kan vara värda att kommentera. Som kommentar till föreskriften att ett eventuellt vigseltal skall hållas omedelbart före invokationen understryker författaren vikten av att prästens korta predikan får utgöra en stimulans till ett tänkande omkring äktenskautgångspunkt. Ordet ”adress” tolkas alltså här inte pets mening ur kristen somi första hand några personliga 0rd till brudparet utan som en allmängiltig förkunnelse om äktenskapet. De båda bibelläsningarna kommenteras också på så sätt, att den första skall klarlägga, att äktenskapet är en del av Guds plan från begynnelsen. Kommentaren förbigår här med tystnad orden om att mannen är kvinnans huvud. Syftet med den andra bibelläsningen är enligt kommentaren att understryka, att äktenskapet är en delaktighet, som bygger på kärlek mellan två av Guds barn, som har lika värde ur hans synpunkt. Vigselfrâgorna och giftomannens överlämnande av bruden till prästen, som i sin tur överlämnar henne till brudgummen, betraktas här som av vigselritualets första del. I denna första del har ritualet avslutningen sammanfattat den kristna synen på äktenskapet som ett av Gud upprättat och stånd. Det har också offentligen fastställt brudgummens och välsignat brudens intention att skapa ett hem i enlighet med Guds ordning. Överlämnandet av bruden uppfattas därför som en symbol för att bruden nu lämnar sina föräldras hem för att tillsammans med brudgummen skapa ett Den återstående delen av ritualet syftar till att nytt hem och en ny familj. fastställa denna intention genom utväxlande av löften. Dessa löften har dels en legal, dels en religiös sida. Den legala sidan syftar till att offentligen fastställa makarnas konsensus, dvs att båda är överens om att ingå äktenskap. Den religiösa sidan syftar till att fastställa, att makarna blivit ett kött (one flesh) och skapat en ny familj, i vilken Guds kärlek avspeglas och i vilken denna kärlek kan bli levande meningsfull. Ringceremonien förklaras på så sätt, att ringen länge utgjort en synlig symbol för den nya relation, som skapats genom äktenskapet. Den nyare seden att båda makarna skall bära vigselring har en djup symbolisk mening kommer man också bort från inför den nya relation, som skapats. Härigenom att mannen skall ha en större frihet än kvinnan i äktenskaföreställningen, pet. Ur religiös synpunkt kan ringen också tolkas som Guds kärlek till sina barn, vilken liksom ringen är utan början och slut. Den kan också tolkas som en symbol för löftenas bestående karaktär. Beträffande kan man notera, att en ny utveckling är prästens stadfästande 1958 användes uttrycket ”I pronounce” dvs jag förklarar. I på gång. I ritualet kommentaren 1967 beskrives förfarandet med att prästen ”acknowledges” det formella accepterande av varandra, som brud och brudgum gett uttryck här pekar på en förskjutning i åt. Det är ingen tvekan om att ordvalet stadfästandet från aktiva handlande till ett registrerande av prästens brudparets aktiva handlande.

Go

Utvecklingen av kyrkornas officiella vigselritual 85

2.4.3.1.2 Makarnas konsensus

tillräcklig

Utvecklingen under 1940, 50- och 60-talen hade alltså karakteriserats av att åtta av de lutherska kyrkorna i USA, de som senare bildade LCA och ALC, följt en gemensam linje i vigselfrågan, under det att Missourisynoden gått sin egen väg. På initiativ av Missourisynoden skapades emellertid 1966 en gemensam liturgisk kommitté, Inter-Lutheran Commission on Worship, ILCW. Sedan denna kommitté skapat en gemensam för den försöksliturgi allmänna gudstjänsten, övergick man till att utarbeta förslag till nya förrättningar. Som nr 3 i serien Contemporary Worship utgav ILCW, i vilken också ingick The Evangelical Lutheran Church of Canada, en ny vigselagenda, The Marriage Service 1972.53 Bearbetningen är mycket genomgripande. Den utveckling mot ett ritual, som varit iakttagbar i Service Book and Hymnal 1958 och The Lutheran Agenda 1963, bryts i agendan 1972. Här finns två alternativa former för vigsel och inne i texten rekommenderas ytterligare en kombination, som kan utgöra en tredje form. Utmärkande för den första formen, grundformen, är, att Vigseln är inlemmad i en fullständig högmässa med nattvard. Principen är, att Vigseln skall äga rum i en församlingsgudstjänst och att det inte är fråga om vigsel med nattvardsgång. Det är sålunda inte tillåtet för brudparet att ensamma gå till nattvarden. Man motiverar detta med att det är lämpligt, att man ber om Guds välsignelse över en ny familj, när Guds familj kommit samman för att fira Vigseln och deltaga i den eucharistiska måltiden, som är Guds familjs måltid. Man är här inne på restaureringsteologiens uppfattning, att en kyrklig handling inte är fullständig, om den inte kombineras med en mässa. Å andra sidan är man dock medveten om att detta inte alltid låter sig göra och man har därför utarbetat ett alternativ II, som utgörs av en vigselhandling, som inte är tänkt inom den allmänna gudstjänstens ram, utan som en fristående handling. Den tredje formen, som antyds i kommentaren till punkt 16, går ut på att kommuniondelen utesluts ur den allmänna gudstjänsten. Gången blir därför: inledning, Ordets gudstjänst, vigseln, böner, Fader vår och välsignelsen. Följer man närmare det första alternativet till vigselgudstjänst, som inlemmats i en mässordning, är det lätt att konstatera, att strukturen nära följer Contemporary Worship: The Holy Communion 1970 med vigselritualet placerat mellan Ordets liturgi och Nattvardens liturgi. Utformningen av de enskilda momenten i strukturen är dock anpassad till vigselsituationen. Fem lämpliga förslag till inledningshymn anges sålunda. Lovsången, Hymn of Praise, är en specialkomposition bestående av psaltarpsalmen 89:1, Jeremia 33:11 samt psaltarpsalmen 100:5. Avsikten är att åstadkomma en lovsång, som relaterar trohetslöftena i äktenskapet till Guds förblivande kärlek. Tre textläsningar finns upptagna i Ordets gudstjänst i överensstämmelse med förlagan men också här föreslår man lämpliga texter för vigselsituatio-

58 The Marriage Service 1972, Contemporary Worship 3. Fuelling-Quesnel 1976 ger handledning för brudpar inför deras vigsel helt efter 1972 års ordning, dvs frihet för brudparet att själva formulera sina löften, s 9. Tre exempel på agendariskt bundna löften presenteras men det betonas, att löftena är brudparets egna och att de därför har frihet till egna formuleringar.

86 av kyrkornas officiella vigselritual

Utvecklingen

nen. Inte mindre än fem texter anges som alternativ för den gammaltestamentliga texten. Av dessa är två hämtade ur 1 Mos och handlar om mannens och kvinnans skapelse (1 Mos 1:26-31 samt 218-24). Två är hämtade ur om den spirande kärleken (2zl0-l3) samt om den Höga visan och handlar kärleken (8:7) och den sista handlar om Guds förblivande kärlek outsläckliga Som episteltexter föreslår man tre alternativ, det levande offret (Jes. 63:7-9). kärlekens lovsång (1 Kor 12:31-13:13) samt äktenskapet och

(Rom 12:1-2),

Två evangelietexter anges som lämpliga: trohet i

kyrkan (Ef 5241-33).

(Mt 19:4-6) samt bröllopet i Kana (Joh 2:1-lO). Utöver dessa äktenskapet textläsningar ur bibeln har prästen också rätt att välja någon lämplig modern text, som kan läsas före predikan. Man räknar också med en lekmannamedverkan i Ordets gudstjänst. Första och andra läsningen kan alltså utföras av minister”, varmed kan menas en eller flera lekmän, valda ur ”assisting brudparets familjer eller bland deras vänner. När den egentliga vigselakten börjar efter predikan, är sålunda både textläsningar och vigseltal - vigselpredikan redan utförda och akten börjar därför med en kort inledningsallokution, utförd av ”assisting minister. Därefter kommer äktenskapsförklaring efter en uppmaning från brudparets fattar så varandras händer och prästen till dem att avge sina löften. Brudparet avger sina löften. En nyhet är, att dessa löften inte principiellt är liturgiskt bundna. finns ett löftesförslag i ritualet och tre alternativ i en Visserligen men i kommentaren punkt 11 understryks det att löftena är bilaga brudgummens och brudens egna och att särskilda anstalter skall vidtagas för dem, som önskar att själva skriva sina löften. Det är nämligen inte en formel utan ett löfte om trohet, som skapar äktenskapet. Löftena får dock inte se ut hur som helst. För att de skall godkännas, måste de ge uttryck åt fullständig och avse livslång förbindelse. Därefter växlar makarna ringar gemenskap med orden; This ring is a sign of my love and faithfulness”. Genom ritualets till löfte och ringväxling har tyngdpunkten i förslag vigselakten helt koncentrerats till detta moment, som uppfattas konstituera äktenskapet. Hade man under 50- och 60-talen sökt förstärka prästens och kyrkans handlande vid vigselakten och äktenskapets ingående, fungerar prästen nu snarast som vittne. Han uppmanar brudparet att avgiva sina löften. Inget förestavande krävs och brudparet kan själv avfatta sina löften. Även ringceremonien är enbart deras. Detta leder följdriktigt fram till en förändring av stadfästelseformeln. Här finns inte längre något stadfästande av prästen. Hans uppgift är att konstatera vad som har skett och dra konsekvenserna därav. Han lägger sin hand ovanpå makarnas förenade händer och konstaterar, att de själva genom sina löften inför Gud och i närvaro av församlingen gjort sig till man och hustru (have made themselves husband and wife). Efter detta förekommer intet stadfästande utan endast en

kort lovprisning av den treenige guden (Blessed be the Father and the Son

and the Holy Spirit now and for ever). Stadfästandet har gjorts om till en bön till Gud, att han, som skapat de första föräldrarna och förenat dem i äktenskap, också måtte stadfästa och stödja (establish and sustain) dessa makar, så att de må finna glädje i varandra och växa till i helig kärlek till livets slut. Den senare formuleringen är också en nyhet och har säkerligen inte tillkommit bara för att ytterligare understryka den nya synen på konsensus I stället innebär den ett betonande av att som ensamt äktenskapsstiftande.

av

Utvecklingen kyrkornas officiella vigselritual 87

konsensus inte är en punktuell företeelse utan ett växande och i detta växande behövs Guds hjälp. Den nya gudsfolkstanken, som medfört att assisting ministers införts i ritualet, ger nu också föräldrarna möjlighet att som ledare för församlingen uttala en välsignelse över de nyvigda. Så omfamnar brudparet varandra, utbyter fridshälsning med prästen, sina föräldrar och församlingen samt återvänder till sina platser i församlingen före den egentliga vigselakten. Akten avslutas före nattvardsdelen med lovprisning och bön. Även nattvardsdelen, The Liturgy of the Eucharistic Meal, följer ordningen i Contemporary Worship, Holy Communion 1970 men även här finns moment, som är anpassade till vigselsituationen. Så finns här en speciell vigselprefation, som uttrycker tacksamhet för Guds kärlek och trofasthet, för skapelsens under och för att han gav människorna äktenskapets gåva, som förkroppsligar hans kärlek. Även där Guds namn inte är känt, förkunnar äktenskapet Guds kärlek till familjen. Den nya vigselagendan var en försöksordning och bakom den stod LCA, ALC, den lutherska kyrkan i Kanada samt Missourisynoden. Efter en omfattande framlades 1978 Lutheran bearbetning Book of Worship.” Den hade förberetts av lLCW, i vilken samtliga ovannämnda fyra lutherska kyrkor ingick. Det är dock anmärkningsvärt, att Missourisynoden inte utan vidare accepterade den framlagda agendan. I stället hade man tillsatt en särskild arbetsgrupp, som granskat agendan och som avgav kritik och förslag till ändringar i ett omfattande aktstycke med titeln Report and Recommendations of the Special Hymnal Review Committee.” De förslag, som här framlades beträffande vigselritualet, var dogmatiskt och biblicistiskt motiverade. av strukturen Någon förändring eller gången av ritualet föreslogs dock icke. Denna överensstämde också med försöksordningen från 1970.

2.4.3.2 Finland -

prästens stadfästande nödvändigt

Utvecklingen i Finland gick fram till finska kriget 1808-09 parallellt med den svenska. I förberedelserna för 1811 års handbok medarbetade sålunda även finska kyrkomän. När handboken antogs 1811, tillhörde dock Finland inte längre det svenska väldet. Handboken 1693 kom därigenom att äga fortsatt giltighet i Finland. Det kom att dröja ända till 1886, innan den finska kyrkohandboken reviderades. Upplysningstidens kulmen var då passerad

59 Lutheran Book of Worship 1978. 60 Report and Recommendations 1978. Särskild kommentar till denna rapport i The Lutheran Witness maj 1978 s 15ff. Särskilt om äktenskapet och Vigseln s 29f. Missourisynodens konservativt lutherska attityd framgår också av beslutet att vid konfessionsblandade Vigslar både luthersk och katolsk präst kan vara närvarande men att detta icke får ta sig uttryck i någon form av koncelebrering. Vissa präster följer dock icke synodens beslut. Intervjuuppgifter i St Louis 1978-05-03. Eugen Brand i New York uppgav dock vid intervju 1978-05-05, att man inom de övriga lutherska kyrkorna arbetade med ett officiellt dokument om nattvarden, där man rekommenderade, att den lutherske prästen skulle vara huvudansvarig för akten, om den skedde i hans kyrka, under det att den katolske prästen endast medverkade. Skedde akten däremot i en katolsk kyrka, var den katolske prästen huvudansvarig. För närvarande ordnades dessa förhållanden huvudsakligen genom pastoral överenskommelse mellan de båda prästerna och brudparet.

D

av

88 Utvecklingen kyrkornas officiella vigselritual

och nya värderingar gjorde sig gällande, som hade lättare att anknyta till HB 1693 än som varit fallet med HB 1811. Detta medförde också, att en mera konservativ kom att bevaras i Finland. 1886 års syn på vigselns innebörd av HB 1693 blev sålunda varsam. Detta märks redan i bearbetning inledningsallokutionen. Redan i handboksförslaget 1793 hade ärkebiskop vTroil bearbetat 1693 års inledningsallokution utifrån upplysningstidens krav på större jämställdhet mellan man och kvinna i äktenskapet. HB 1811 Finland behöll emellertid 1693 års HB med följde också v Troils intentioner. dess starka markeringar av kvinnans underdånighet under mannen och i bearbetningen 1886 bibehölls samma betraktelsesâtt. Utmärkande för den finska utvecklingen är, att de olika bearbetningarna av handboken inte satte de närmast föregående ur kraft utan att de nya handböckerna infördes som alternativ till de gamla, så att det fortfarande var

att använda de gamla handböckerna. Detta har också påverkat

lagligt Mindre är detta beträffande HB 1886, som bearbetningarna. påfallande enbart erbjuder ett vigselalternativ, vilket nära följer förlagan 1693 men i fråga om HB 1913 kommer det klart till uttryck. I det förslag till kyrkohandbok, som framlades 1911, möter sålunda inte mindre än tre vigselalternativ. Det första, alt A, följer mycket nära HB 1886. Här möter sålunda i inledningsallokutionen synen på mannens överordnade i förhållande till kvinnan. Alternativ B och C innehåller i stället ställning nyskrivna inledningsallokutioner, som på ett helt annat sätt än den tidigare traditionen räknar med makarnas jämställdhet i äktenskapet. På detta sätt i samma handbok två motsatta uppfattningar om förhållandet föreligger mellan man och kvinnaf” När den nya kyrkohandboken I och II godkändes 1968, ingick i denna inga formulär En särskild redaktionskommitté tillsattes därför för förrättningar. mellan HB för kyrkliga förrättningar 1963 för att skapa överensstämmelse 1968. Uppdraget hade snarast karaktären av och den nya kyrkohandboken av HB 1963. För övrigt samma en språklig överarbetning tillämpades som redovisats för HB 1968. När kommittén i november 1971 principer, framlade resultatet av sin bearbetning, understryker man också, att HB 1886 och 1913 fortfarande gäller och att om någon enskild person för sig eller sina anhöriga önskar en förrättning utförd enligt dessa, är detta tillåtet.” På detta sätt undgick HB 1972 att i samma ritual direkt uttrycka två olika om förhållandet mellan man och kvinna men samtidigt uppfattningar bibehöll man möjligheten för en äldre kvinnosyn att leva kvar genom hänvisningen till HB 1886 och HB 1913. På en punkt är dock traditionen oförändrad, då det gäller synen på kvinnan. Med en äldre kvinnosyn var det naturligt, att mannen gav kvinnan en ring, som hon mottog. Inga förändringar är företagna i ritualen fram till HB 1972. Då det gäller äktenskapets rättsliga stadfästande, har dock HB 1972 en nyhet. Därför möter också två alternativa vigselritual. Det första (alt A) den finska traditionen. Den lutherska ortodoxiens förstärkande av följer

51 Kyrko-Handbok 1886 samt Kyrkohandbok 1911. 52 1972. Kyrkohandbok

Utvecklingen av kyrkornas officiella vigselritual 89

kyrkans och prästens roll i samband med äktenskapets rättsliga ingående, som tog sig uttryck i de svenska HB 1614 och 1693, vilka också gällde Finland, kom sålunda att oförändrad upptas i de finska handböckerna 1886 och 1913. Formulär A i HB 1972 följer också denna tradition. Prästens stadfästande av äktenskapet består därför av två delar. Först möter ett konstaterande av vad som skett. Makarna har tagit varandra till äkta, de har offentligen betygat det inför Gud och församlingen och de har givit vigselring som tecken därpå. Därefter stadfäster prästen äktenskapet på grund av vad som skett och ”såsom Guds och hans församlings tjänare” och detta sker i den treeniges namn. Enligt alternativ B är prästens roll en annan. Han stadfäster inte äktenskapet utan nöjer sig med att på grundval av vad som skett förklara brud och brudgum för äkta makar”. Att han gör detta beror inte på att han är Guds och församlingens tjänare utan på att han fått sig anförtrodd en speciell fullmakt”. Förslaget hör hemma i den fortfarande pågående debatten om vigsel av frånskilda och har tillkommit för att utgöra ett alternativ för de samvetsömma Försök prästerna. i denna riktning hade gjorts redan på 1930- och 1950-talen.°3 Ett visst uppbrott från den lutherskt-ortodoxa synen på kyrkans och medverkan prästens direkta vid det rättsliga ingåendet av ett rätt äktenskap möter emellertid redan i HB 1913. I ett särskilt Om tillägg till kapitlet

brudvigsel” tar man upp frågan om civiläktenskapet!” Debatten pågick just

om att göra civiläktenskapet obligatoriskt eller fakultativt. Utredningen måste därför lämna förslag till hur ett ritual skulle se ut, om ett brudpar efter obligatoriskt civiläktenskap önskade kyrkans välsignelse över sitt äktenskap. Man skulle i så fall hamna i samma läge som t ex Tyskland och Frankrike. Det är också tydligt, att utvecklingen i andra länder med obligatoriskt civiläktenskap påverkat det finska förslaget. Man bibehåller sålunda i detta tillägg vigselfrågorna men motiverar dem genom att göra tillägget: enligt Guds heliga ord”. Likaså bibehåller man ringceremonien, om ring inte redan givits vid den civila akten. Bönen över ringen är också densamma som i det ordinarie kyrkliga ritualet. Vigsellöftena upprepas visserligen icke men stadfästelseformeln finns med, dock med små förändringar förvandlad till en välsignelsefonnel. I HB 1972 har detta tillägg blivit en egen akt med beteckningen: ”Välsignelse av civiläktenskap.°5 Detta ritual skall användas, när makar som har ingått civiläktenskap anhåller om kyrkans välsignelse. Ritualet utgår från att vigseln redan är fullbordad och att det alltså redan är fråga om två äkta makar. av äktenskapet Något stadfästande eller något förklarande av att brud och brudgum är äkta makar förekommer sålunda inte. Ritualet tecknar själv den konkreta situationen sätt.: Ni har på följande kommit inför Guds ansikte för att tillsammans med denna församling (dessa vittnen) be om välsignelse över ert äktenskap.” Den fråga som därefter ställs, gäller om mannen/kvinnan vill vara henne/honom och älska trogen henne/honom i nöd och lust enligt Guds heliga ord”. På grundval av deras jakande ber sedan prästen, att den treenige må skänka ert förbund sin 53 Kyrkohandbok 1972 samt uppgift av docent Sigtrygg Serenius. 64 Kyrkohandbok 1913 samt Sentzke 1968. 55 1972. Kyrkohandbok

90 av

Utvecklingen kyrkornas officiella vigselritual

Akten kan sedan avslutas som i formulär A eller B. välsignelse”. 1972 års förslag var snarast en språklig överarbetning av HB 1963. Behovet av en mera genomgripande bearbetning förelåg dock och redan 1973 tillsattes en särskild kommitté för att utarbeta förslag till formulär för kyrkliga förrättningar. Kyrkomötet föreskrev dock vissa direktiv för kommitténs arbete. Som grundval för arbetet skulle ligga den finska kyrkans egen tradition. Särskild uppmärksamhet skulle också ägnas åt de olika förrättningarnas inledningsallokutioner. De skulle formuleras på modernt språk, så att de var lättförståeliga. Bibelalluderingen fick inte vara alltför omfattande, då dagens människor ägde alltför liten bibelkunskap. I stället skulle man sträva efter att dessa inledningsallokutioner gav en klar bild av förrättningarnas innebörd. Samma krav borde också ställas på bönerna. 1973 års förrättningskommitté avgav sitt betänkande omedelbart före

årsskiftet 1980/81. Översättningsarbetet för den svenska upplagan är nu

avslutat.°° Det visar sig, att kyrkomötets krav på att den finska traditionen skulle utgöra grunden för revisionsförslaget, har bundit kommitténs arbete, så att den traditionella linjen kommit att dominera. Det är alltså inte fråga om mera genomgripande nyskapelser utan om en revision på grundval av förefintlig tradition. Förslaget till vigselritual innehåller tre alternativ. De båda första anknyter nära till alt A i HB 1972. Därmed för man den finska traditionen vidare från HB 1693. Detta innebär bl a, att prästen stadfäster äktenskapet såsom Guds och hans församlings tjänare. Bönen i samband med ringceremonin är en förbön för makarna och icke en bön över ringen. Ringen hålls upplyft av prästen som en symbol för det förbund de ingått. Något förslag om mer än en ring förekommer icke i ritualet. Skillnaden mellan A och B är, att B kan förenas med en mässa, som innehåller en särskild vigselprefation. Alternativ C anknyter direkt till alt B i HB 1972. Det är tydligtvis tänkt som en enklare ordning, som framför allt betonar dess rättsskapande karaktär. Frågorna koncentrerar sig därför på konsensusdelen och prästen stadfäster icke utan förklarar brudparet för äkta makar med den äktenskapet fullmakt, som i denna sak är mig given. Ett särskilt ritual för välsignelse av civiläktenskap ingår också i förslaget. Det anknyter nära till HB 1972. Förändringarna påverkar inte huvudintentionen. ›

2.4.3.3 Island - stadfästande

prästens nödvändigt

Messan og kirkjulegar athafnir, framlades av Förslag till ny kyrkohandbok, den isländska kyrkohandbokskommittén, Handbokarnefnd, till kyrkomötet

1980, som antog förslaget med några smärre ändringar.” Den nya handbo-

ken beräknas utkomma i juli 1981. Förslaget lades fram i två upplagor, den första under ledning av dr Einar Srigurbjörnsson i augusti 1979. Den andra upplagan 1980 försågs också medwett mindre antal förslag till ändringar. Beträffande vigselritualet, hjönavfgsla, är dessa ändringar marginella.

66 Enligt uppgift av docent Sigtrygg Serenius. 67 Förslag 1980.

Utvecklingen av kyrkornas officiella vigselritual 91

upplagan 1980 försågs också med ett mindre antal förslag till ändringar. Beträffande vigselritualet, hjönavigsla, är dessa ändringar marginella. Vigselritualet är präglat av restaureringsteologins allmänkyrkliga trend. Detta framgår redan av den inledande liturgiska föreskriften, att prästen vid Vigseln skall vara klädd i röcklin och stola samt att, om vigsel äger rum i samband med mässa, den skall förläggas mellan epistel och evangelium. Prästens roll som den som stadfäster äktenskapet är också klart uttalad. I stadfästelseformeln hänvisar man på vanligt sätt till makarnas konsensus, att de offentligen inför vittnen betygat, att de vill leva tillsammans i äktenskap och stadfäst det med handslag. Därför fastställer också prästen i första person (ég), att det är ett rätt äktenskap både inför Gud och människor i Guds, Faderns och Sonens och den helige Andes namn. Efter vigselbönen vid altaret, varunder brudparet faller på knä, läser så prästen Fader vår och välsignelsen med sina händer på brudparets huvuden. Bland de fåtaliga förändringar, som bifogades förslaget, finns det en som har att göra med jämställdhetsfrågan. Enligt det ursprungliga förslaget skulle prästen fråga brudgummen, om han ville taga denna kvinna (konuna) NN till sin äkta maka. Här föreslog man att ordet ”konuna skulle uteslutas, så att frågorna till brud och brudgum blev likalydande. Förslaget 1980 följer nära den isländska traditionen, så som den kommer till uttryck i handboken 1934: ”Helgisidabök°8 och så som den bearbetats av biskop Sigurbjörn Einarsson och framlades för synoden 1976.69 Samma teologiska grundsyn på prästen som den som stadfäster äktenskapet möter sålunda i dessa båda böcker. Det försök, som möter i förslaget 1976, att börja med en vigseln omfattande inledningsallokution, har dock icke tagits upp av förslaget 1980. Däremot har förslaget 1980 som en nyhet infört en ringceremoni med tydningsord av prästen.

2.5 De reformerta

kyrkorna

2.5.1 Bakgrunden - makarnas konsensus tillräcklig grund för äktenskapet

Kalvin tog starkt avstånd från den romersk katolska av uppfattningen äktenskapet som ett sakrament. Det hade ingenting att göra med människans frälsning utan hörde helt och hållet till skapelseplanet. Ur denna utgångspunkt var det principiellt ingen skillnad mellan att ingå äktenskap och att odla en åker, bygga ett hus eller tillverka en sko.1 Intet av detta hörde till frälsningens medel och kunde därför inte heller ha sakramentskaraktär. Allt var emellertid nyttiga och nödvändiga som hörde till ting, skapelsens ordning. Grundläggande för äktenskapets ingående var enligt Kalvin makarnas konsensus, deras ömsesidiga offentliga förklaring och löfte om trohet inför vittnen. Pastorns stadfästande skapade icke äktenskapet utan var endast ett

“g 1934. Helgisidabök 69 1976. Helgisidabök 1 Calvin, Institutio kap 19.

92 av

Utvecklingen kyrkornas officiella vigselritual

konfirmerande av det äktenskap, som redan ingåtts genom makarnas konsensus. Kalvins gudsstatstanke medförde också, att den typ av avgränsning mellan andligt och världsligt, som var utmärkande för den lutherska traditionen, icke kom att spela någon roll i den reformerta utan pastorerna kunde fortsätta att vara Vigselförrättare. De reformerta handböckerna kom därför också att innehålla vigselritual. Grundläggande för utformningen av de reformerta vigselritualen blev Farels La maniêre et fasson 1533, som direkt övertogs av Kalvin i La forme des priêres 1542 och som via vissa mellanled i så gott som oförändrad form ingick i den skotska presbyterianska Book of Common Order, som trycktes i Edinburgh 1564/5 med titeln Form of Prayers. The Westminster Directory 1644/5 gjorde endast små ändringar i denna ordning, som därigenom blev grundläggande för de engelskspråkiga presbyterianerna över hela världen? Samma direkta beroende är också iakttagbart på franskspråkigt område. Farels sålunda genom Kalvin de reformerta kyrkorna i agenda dominerade Frankrike och Schweiz? Till en början förrättades Vigseln i Skottland i enlighet med anglikansk ordning om söndagarna före predikan och denna tradition övertogs av BCO från mitten av 1560-talet, ehuru vigselakten hellre förlades efter än före predikan. Under 1600-talet förstärktes dock det gammaltestamentliga draget

i den reformerta bibelsynen och direkt förbud mot vigsel å söndagen,

Herrens dag, infördes i Westminster Directory. Välsignandet och överlämnandet av ringen i vigselakten betraktades som vidskepelse och förbjöds. I början av 1700-talet började vigslarna flyttas över från kyrkan till de privata hemmen. Utvecklingen i Skottland fram till mitten av 1800-talet karakteriseras sålunda av en förstärkning av den speciellt reformerta betoningen av

äktenskapet som en social ordning på skapelseplanetf*

2.5.2 Länder utan obligatoriskt civiläktenskap

i -

2.5.2.1 Utveckling allmänkyrklig riktning prästens stadfästande nödvändigt

2.5.2.1.1 Den skotska presbyterianska kyrkan

Den högkyrkliga rörelse, som växte fram under 1800-talet och i England bl a tog sig uttryck i Oxfordrörelsen, kom också att påverka den skotska presbyterianska kyrkan. I slutet av 1800-talet började sålunda de högre klasserna under anglikanskt inflytande att begära kyrkbröllop och högkyrkligt påverkade reformerta teologer krävde, att Vigseln som kyrklig akt skulle

återföras till kyrkorummet.5

Det blev dock först 1900-talets högkyrkliga rörelse, som kom att genomföra direkta förändringar av vigselritualet i allmänkyrklig riktning. Bidragande till denna utveckling blev det behov av en ny Book of Common

2 Lamb 1972 s 267. 3 Lamb 1972 S 267. 4 Ross 1972 s 37f. 5 Ross 1972 s 38.

L1

av kyrkornas 93

Utvecklingen officiella vigselritual

Order, som uppstod genom de båda skotska frikyrkornas återförenande till den skotska presbyterianska kyrkan. År 1936 tillsatte sålunda General Assembly en kommitté, som på grundval av de båda tidigare liturgiska ordningarna skulle utforma en gemensam ordning för den förenade kyrkan?” Som bärande princip för den nya ordningen utgick kommittén från den första artikeln i den skotska kyrkans konstitution, enligt vilken den skotska kyrkan var en del av den heliga katolska och allmänneliga kyrkan. Detta kom också att få direkta konsekvenser för den Book of Common Order of the Church of Scotland, som General Assembly antog år 1940. För vigselritualet medförde detta påtagliga förändringar. Två betydande nyheter möter sålunda i detta ritual. Makarnas konsensus, som traditionellt uttrycks genom deras offentligt avgivna löften, kompletteras nämligen dels genom en ringceremoni, dels genom prästens stadfästelse. I båda fallen följer man den anglikanska traditionen. Ringceremonien går så till, att ringen lämnas till prästen, som ger den till brudgummen med förklaringen, att ringen är en symbol för det förbund, som makarna ingått med varandra. När brudgummen sedan sätter ringen på brudens vänstra ringfinger, säger prästen i enlighet med det anglikanska ritualet: ”By this sign you take each other, to have and to hold from this day forward, . . .” Man bör lägga märke till att någon välsignelse över ringen inte äger rum. Men även i detta fall följer man den anglikanska utvecklingen. Förslaget till BCP 1928 innehöll ju inte heller något förslag till välsignelse av ringen. Den andra nyheten är prästens stadfästelse. Den tillgår så, att makarna fattar varandras händer, under det att prästen konstaterar, att de ingått förbund med varandra och offentligen förklarat detta inför Gud och de närvarande vittnena. På denna grund kan prästen nu förklara dem för man och hustru (”I pronounce you to be husband and wife) och han gör det i Faderns, Sonens och den helige Andes namn. Därmed har prästens förklarande övergått till att bli ett direkt stadfästande. BCO 1940 innehåller utöver det normala vigselritualet (Order for the solemnization of marriage) ett ritual för välsignelse av ett civilrättsligt

ingånget äktenskap (Order for the blessing of a civil marriage”).

Utmärkande för detta ritual är, att det saknar både ringceremonien och prästens stadfästande. I stället för ringceremonien sker ett handslag som symbol för det förbund makarna ingått med varandra och i stället för vigsellöfte förklarar de, att de erkänner (”acknowledge”) varandra som man och hustru. Kravet på ett prästens stadfästande för ett rätt äktenskap har sålunda icke slagit igenom i detta ritual, utan tyngdpunkten ligger på välsignelsen. BCO 1940 hade tillkommit i en tid, då restaureringssträvandena syftade till att skapa ett enda ritual, som så mycket som möjligt anslöt sig till allmänkyrklig tradition. Under 1960-talet förändrades dock idealen och den allmänna trenden var icke längre att i de olika kyrkorna skapa likalydande formulär. I stället ansåg man, att den allmänkyrkliga skulle ta anknytningen

6 Book of Common Order 1940 s Ill.

94 av kyrkornas officiella vigselritual

Utvecklingen

sig uttryck i strukturen och icke i ordvalet. Idealet blev nu i stället att skapa alternativa formulär med samma struktur. Detta betraktelsesätt fick också nedslag i den skotska presbyterianska kyrkan. År 1972 utgavs på enskilt initiativ en skrift med titeln Worship now - A Collection of Services and Prayers for Public Worship. Den utgör ett försök att samla in gudstjänstformer, som vuxit fram i olika församlingar inom den skotska kyrkan, och strukturera dem till hjälp för andra församlingar. Insamlare och bearbetare var David Cairns, Ian Pitt-Watson, James A Whyte samt T B Honeyman. I skriften ingår inte mindre än tre

vigselritual.7

Utmärkande för alla dessa tre ritual är att de mycket nära anknyter till strukturen i BCO 1940. De har emellertid bearbetat denna ordning på olika sätt. Det första ritualet står BCO 1940 närmast. Huvudlinjen i bearbetningen är att språkligt modernisera ritualet från 1940. Men det finns också förändringar. Det nya ritualet har sålunda tagit ytterligare ett steg mot en starkare sakramental betoning. Som ett slags instiftelseord har man som inledande alternativ infört Jesu 0rd: Redan i begynnelsen gjorde Skaparen dem till man och hustru . . . Så är de icke mer två utan ett.” Och efter den inledande beskrivningen av äktenskapets innebörd och mening betonas, att Kristus är närvarande vid denna vigsel och allt framgent i kraft av sin helige Ande, liksom han under sitt jordiska liv var närvarande och välsignade ett äktenskap i Kana i Galileen. Till nyheterna i detta ritual hör också, att en direkt välsignelse över ringen eller ringarna införts. Därmed tog man ytterligare ett steg i allmänkyrklig riktning och anknöt till den anglikanska ordningen i försöksordningen 1966 AS I. Starkast kommer dock förstärkningen av sakramentskaraktären fram i formuleringen av prästens stadfästande av äktenskapet. I BCO 1940 hänvisar prästen till makarnas offentliga konsensus och förklarar dem därför för man och hustru. I den första alternativa ordningen 1972 betonar prästen först och

främst det uppdrag, som givits honom av kyrkan (”By the authority

committed to me as a minister in the Church of Jesus Christ). Därefter hänvisar han till att han har hört brudparet utväxla sina löften. Därför kan han också förklara dem för man och hustru i Faderns och Sonens och den helige Andes namn. Stadfästelseformeln har alltså på ett markant sätt skjutit makarnas konsensus i bakgrunden och i stället framhävt prästämbetets roll vid äktenskapets ingående.

2.5.2.1.2 De presbyterianska kyrkorna i USA, England och Wales

Utvecklingen inom de presbyterianska kyrkorna karakteriseras av en kombination mellan ursprunglig reformert äktenskapsuppfattning och allmänkyrkliga influenser. The Book of Common Worship 1946 följer sålunda i sitt vigselritual den i USA allmänna, anglikanskt påverkade formen? 7 Worship now 1972 s 70-85. En handledning för brudpar i Church of Scotland utgavs 1972 av James Martin. Prästens stadfästelse sker med ordet pronounce i enlighet med BCO 1940. Martin 1972 s 15. 3 Book of Common Worship 1946. Avtryck av vigselordningen möter i Christensen 1974 s 133-136 samt i Hutton 1977 s 78-81 och Peterson 1977 s 38-41. /

Utvecklingen av kyrkornas officiella vigselritual 95

Brudparet står framför prästen med brudgummen på brudens högra sida. Gudstjänsten börjar med att prästen läser en allokution om äktenskapets mening, varefter frågorna om äktenskapshinder framställs, följda av bön, vilken mynnar ut i konsensusfrågorna. Så lägger giftomannen kvinnans högra hand i prästens hand och denne låter brudgummen med sin högra hand fatta brudens högra hand, varefter brudgummen avlägger sitt löfte. Sedan lösgör de sina händer från varandra och bruden fattar brudgummens högra hand med sin högra hand och avger sitt löfte. Bruden lovar dock icke att lyda sin make. Löftena är i stället lika formulerade. Ringceremonin är frivillig och normalt brukas endast en ring. Som alternativ anges dock möjligheten till två ringar. En välsignelsebön över ringen kan också förekomma. Ordalydelsen är direkt hämtad från den anglikanska episkopalkyrkan. På en punkt avviker dock ritualet från den anglikanskt påverkade formen. Det gäller prästens förklarande av brudgum och brud för äkta makar. Här följer man nära reformert tradition, som anser, att äktenskapet är en borgerlig ordning och vigseln ett socialt handlande på skapelseplanet. Att prästen handhar vigseln, är egentligen inte ett gudomligt uppdrag utan ett världsligt uppdrag, som kan lämnas till betrodda ämbetsbärare. Prästen hänvisar därför till den myndighet, som har givits åt honom såsom präst (By the authority committed unto me as a Minister of the Church of Christ), och förklarar brudparet för man och hustru enligt Guds ordning och statens lag (according to the ordinance of God, and the law of the State). Detta sker dock icke enbart på grund av statens lag och prästen kan därför stadfästa äktenskapet i den treeniges namn. När behovet av en agendarevision uppstod, tillsatte de tre presbyterianska kyrkorna i USA, Cumberland Presbyterian Church, Presbyterian Church in the United States och The United Presbyterian Church in the United States of America, en gemensam gudstjänstkommitté. Denna började med att utarbeta teologiska riktlinjer för den liturgiska revisionen, Directory for Worship, som kom att intagas i The Constitution of the United Presbyterian Church in the United States of America? Direktoriet kom på detta sätt att spela en ledande roll för agendarevisionen. Detta gäller inte minst Vigseln, där direktoriet en klart presenterar reformert äktenskapsuppfattning. Man antyder där, att äktenskapet hör hemma på skapelseplanet genom konstaterandet att äktenskapet är en helig ordning, som är grunden både för mänsklig gemenskap och för samhället. Och fastän äktenskapet icke är något sakrament eller är något för Kristi kyrka specifikt, så är det ändå lämpligt att Vigseln celebreras av en lagligen

insatt präst. Han har då möjlighet att ge råd från Guds ord åt dem, som träder

in i det heliga äktenskapet och han kan nedkalla Guds välsignelse över dem. Den vigselordning, som utarbetades av den liturgiska kommittén och som resulterade i The Worshipbook - Services (1971) och som omtrycktes i The Worshipbook - Services and Hymns (1972), har också varit följsam mot denna teologiska grundinställning. Strukturen har däremot kraftigt förändrats.

9 The Worshipbook - Services and Hymns 1972 s 6 samt 65ff.

96 av

Utvecklingen kyrkornas officiella vigselritual

I Worshipbook ingår tvâ ordningar för vigsel. Den första är tänkt som huvudalternativ. Den andra är en kortform, huvudsakligen avsedd för en kyrklig vigsel efter ett borgerligt ingånget äktenskap men också med smärre justeringar användbar, då man önskar ett kortare alternativ. Huvudformen är under påverkan av den allmänkyrkliga trenden byggd mässans schema. börjar därför som en gemensam

efter Gudstjänsten

handling, där brudparet sitter tillsammans med sina familjer och vänner och medlemmar av församlingen. Efter några inledande 0rd om äktenskapet följer så en allmän syndabekännelse med absolution och doxologi. Så följer kollektbön, gammaltestamentlig läsning med Gloria Patri eller annat responsorium och nytestamentlig med en kort predikan. Först härefter börjar den egentliga vigselakten. Prästen vänder sig till brudparet och hänvisar till att de kommit tillsammans i överensstämmelse med Guds underbara skapelseplan, varefter han uppmanar dem att avlägga sina löften. Först nu stiger brudparet fram och ställer sig framför församlingen, vända mot varandra, och avger sina löften utan förestavande av prästen. Löftena är lika formulerade för båda. De lovar att med Guds hjälp älska och tjäna varandra enligt Kristi befallning, så länge som båda kommer att leva. Ringväxling kan sedan äga rum med bruk av en eller två ringar. Efter löftena riktar prästen en omfattande förmaning till brudparet. Två alternativ erbjuds. Så sker en uppmaning till bön med salutation, i vilken ingår Sursum corda. Bönen avslutas med Fader vår. Därefter förklarar prästen dem för äkta makar med en formulering, som anknyter till formen i Book of Common Worship (1946). Den har dock förändrats till att enbart utgöra ett konstaterande. Prästen nöjer sig nämligen med att fastslâ, att de nu är man och hustru i enlighet med den heliga allmänneliga kyrkans vittnesbörd och statens lag. Något stadfästande i den treeniges namn förekommer inte. I stället fogar prästen några korta förmaningens ord till sitt konstaterande och avslutar dessa med Mt 19:4: Vad nu Gud har sammanfogat, det må människan icke åtskilja. Akten avslutas med en doxologi. Det är alltså uppenbart, att huvudordningen 1971 i full överensstämmelse med ursprunglig reformert uppfattning har lagt det äktenskapsstiftande momentet helt på brudparets offentliga konsensusförklaring. Prästens roll är vittnets och det är också hans uppgift att konstatera, vad som skett genom denna konsensusförklaring. Å andra sidan är Vigseln infogad i en församlingsgudstjänst med nära anknytning till mässans ordning och man har betonat, att även en ordning på skapelseplanet hör hemma i därigenom församlingens levande gudstjänstliv.

Den kortare formen för vigsel är framför allt avsedd som en kyrklig akt

efter en borgerlig vigsel. Den börjar därför med ett konstaterande av prästen, att de båda namngivna personerna blivit borgerligt vigda (by the law of the state) och att deras löften i detta sammanhang gäller lojalitet och kärlek. Den akt, som efter detta skall äga rum i kyrkan, är en akt i tro och det är därför de kommit för att inför kyrkan som vittne erkänna (acknowledge) sitt äktenskapsförbund och kungöra (tell) sin gemensamma avsikt i Herren. De löften, som därefter följer, är identiskt lika med löftena i det längre ritualet, frånsett att de båda makarna först konstaterar, att de redan är gifta:

you are my wife/husband.

Utvecklingen av kyrkornas officiella vigselritual 97

I prästens avslutande konstaterande av att de är man och hustru har också den förändringen måst göras, att orden and the law of the state är borttagna, då den saken redan är fastslagen i samband med den borgerliga vigseln. Den ordning, som på detta sätt arbetats fram av en gemensam presbyteriansk liturgisk kommitté och också antagits till bruk i de presbyterianska kyrkorna, har dock ingen absolut karaktär. De enskilda presbyterianska O församlingarna har nämligen full frihet att själva gestalta sitt gudstjänstliv. Detta medför, att mer eller mindre privata vigselritual äri omlopp och brukas vid sidan om de officiella ritualen. Några sådana skall här beskrivas. [Edward T Hiscox, The Star Book for Ministers, som i sin första upplaga utkom 1968 och som i sin sjätte bearbetade edition trycktes på nytt 1977, möter inte mindre än tre personligt utformade avsedda för vigselritual, allmänt bruk. “ Det första av dem uppges under lång tid ha prövats av en icke namngiven pastor. Det andra har utarbetats av pastor Wm R Williams, New York City, och brukats av honom under många år. Det tredje slutligen har skapats av pastor Rollin H Neal, Boston, och är det enda, som brukats av honom under hans långa tid som präst. Det finns en likhet mellan alla dessa tre ritual redan i inledningen. Pastorn uppmanar nämligen brudparet att fatta varandras händer, om de vill ingå med varandra. Därefter äktenskap ställer prästen konsensusfrågorna till dem och deras löften består i att de besvarar frågorna med ja. Konsensusfrågorna är också i alla tre fallen byggda på den anglikanska traditionen i BCP. Det andra ritualet har to m övertagit formuleringen, att hustrun skall lyda sin make. Ringceremonien finns också med i alla tre ritualen som en möjlighet men intet av dem räknar med att bruden kan ge en ring till brudgummen. I alla tre ritualen finns också en stadfästelseformel, där prästen förklarar dem för man

och hustru med hänvisning till deras konsensusförklaring. Formuleringarna

är dock något varierande. I det första förklarar prästen dem för lagligen gifta (”l pronounce you lawfully married husband and wife”). I det andra förklarar han dem för man och hustru utan ytterligare kommentarer (I pronounce you Husband and.Wife) och i det tredje hänvisar han både till det uppdrag han lagligen fått av ifrågavarande stat och till gudomlig auktoritet (I do therefore, by authority of laws of this State, sanctioned

the

by divine authority, pronounce you . . . lawfully married, Husband and Wife) Alla tre ritualen har alltså samma grundintention. kommer

Äktenskapet

till stånd genom makarnas offentliga konsensusförklaring och prästens direkta stadfästande. De presbyterianska kyrkorna i England och Wales utgav en gemensam agenda 1968, ”The Presbyterian Service Book. Vigselritualet i denna är starkt beroende av den anglikanska traditionen i BCP. Friheten från äktenskapshinder och vigsellöftena är markerade med särskild stil för att

“l Enligt uppgift av generalsekreteraren Horace Allen vid intervju i New York 1973-02-16. Det officiella arbetet har dock gått vidare och 1977 tillkom The Constitution of the United presbyterian church in the USA, Part II Book of Order. Kapitel 7 behandlar Vigseln: The Sanctifying of Marriage. “ Hiscox 1977 s l95ff.

av

98 Utvecklingen kyrkornas officiella vigselritual

de statliga kraven enligt Act of Parliament. Men trots att frihet tillgodose råder beträffande prästens stadfästelseformel, följer man traditionen från BCP och låter prästen förklara dem för man och hustru i den treeniges namn. Här använder också prästen samma term som i den anglikanska traditionen för ett högtidligt förklarande (I pronounce you to be husband and wife).12

2.5.2.1.3 De kyrkorna i England och USA kongregationalistiska

Grundläggande för de kongregationalistiska kyrkorna är att varje församling har rätt att själv besluta om sina gudstjänstformer. Detta innebär, att absolut gällande ordningar för gudstjänsterna icke antagits. Till ledning och frivilligt bruk har dock tidigt agendor utarbetats och använts.

Under 1900-talet kan också i de kongregationalistiska kyrkorna samma

trend iakttagas, som möteri de flesta av världens kyrkor. Här allmänkyrkliga att anknyta till den anglikanska traditionen i Book of var det naturligt Common Jämfört med ordningen i A Manual for Ministers 1936 Prayer. möter sålunda en mera markerad allmänkyrklig trend i A Book of Public 1948 i England liksom i A Book of Worship for Free Churches i Worship USA samma år. Ordningen för vigsel i A Book of Public Worship 1948 är enligt den tredje

1956 följande.” Den inledande långa allokutionen: ”Dearly

upplagan beloved . . .” är hämtad från BCP, något förkortad och med några meningar omkastade lika. Frågorna i BCP om äktenskapshinder är men innehållsligt förändrade till brudparets egen försäkran snarast i edsform: ”I do solemnly declare . . .” Så följer vigselfrågorna enligt BCP. Det enda som skiljer är, att

man lovar att leva efter Guds ordinance” i stället för efter Guds ”law”.

tradition för I enlighet med kongregationalistisk följer sedan två förböner brudparet. Någon motsvarighet härtill finns varken i BCP 1662 eller förslaget till BCP 1928. Den sista av dessa böner: Father, Giver of every perfect gift är ”Holy hämtad från Book of Congregational Worship 1920, som är utarbetad för The Congregational Union of England and Wales. Efter dessa böner anknyter man direkt till BCP. Man har sålunda t o m bibehållit av giftoman, så att fadern eller någon annan möjligheten överlämnar bruden. I de inledande kommentarerna till vigselritualet förklarar man detta på följande sätt.” Vigselceremonien har bl a en social sida och för att symbolisera denna har man medgivit, att bruden överlämnas, ”the giving away of the bride. Därmed menar man givetvis inte, att bruden tillhört faderns lösöre och nu tillhör sin makes. I stället menar man, att i ett äkta kristet träder brudens familj in i en ny relation till äktenskap brudgummens familj, så att man på detta sätt kan säga, att bruden överlämnas från ett socialt sammanhang till ett annat. Så följer löftena, som är identiska med formen i BCP frånsett inledningsorden om att man kallar de närvarande till vittnen. Identiskt lika

12 The Presbyterian Service Book 1968 s 84ff. 13 A Book of Public Worship 1956 s 172ff. 14 A Book of Public Worship 1956 s XXI.

av

Utvecklingen kyrkomas officiella vigselritual 99

inledningsform möter dock i den metodistiska Book of Offices 1936. Ringceremonien kommenteras därefter identiskt lika med BCP men ordalydelsen är en annan. Endast en ring brukas och brudgummen säger: Jag giver dig denna ring som ett tecken på det kärlekens förbund, som vi idag har ingått. Han bestyrker därefter detta i den treeniges namn. Prästens stadfästelseformel är direkt hämtad från BCP. Den enda språkliga förändringen utgörs av prästens förklarande av brudparet för äkta makar. BCP har formuleringen: ”I pronounce that they be man and wife under det att A Book together, of Public Worship uttrycker detta på följande sätt: ”I pronounce them husband and wife. I båda fallen avslutas stadfästelsen i den treeniges namn. Det är alltså tydligt, att ordningen från 1948 starkt anknyter till BCP men att ännu vissa kongregationalistiska drag finns kvar. Den utveckling i allmänkyrklig riktning, som är iakttagbar 1948, skulle dock fortsätta. Enskilda pastorer och församlingar var ju inte skyldiga att följa de officiella ordningarna. Redan 1949 tillkom sålunda i USA på enskilt initiativ en vigselordning, som kom att spela en roll vid sidan om det officiella ritualet. Författare var Dr Roy A Burkhart och ritualet möter i hans bok Secret of a Happy Marriage.” Också detta ritual är starkt beroende av BCP men det har dessutom vissa individuella drag. Så inleds akten med en komprimerad deklaration av vigselns innebörd. Enligt denna har makarna kommit till Vigseln för att viga sig själva till Gud, dedicate themselves unto God”, och för att med hans eviga hjälp förvandla sitt hus till ett hem, fashion their house into a home”, sina hjärtan till ett altare och sin familj till en del av hans rike, into a unit of His kingdom. Med ett 0rd har de kommit för att få del av det heliga äktenskapets sakrament, ”seeking the sacrament of holy marriage”. Utvecklingen i allmänkyrklig riktning och det starka beroendet av den anglikanska utvecklingen och BCP har alltså medfört, att man även på kongregationalistiskt håll i USA kan anse det normalt att tala om äktenskapet som ett sakrament. Den fortsatta av ritualet inledningen är också nyskapad. Frågorna om äktenskapshinder är uteslutna och den inledande allmänna förbönen är nyskriven och avslutas med ett citat om kärleken från Elizabeth

profant

Barrett Browning, Sonnets from the Portuguese. Så följer äktenskapsfrågan, riktad enbart till mannen, i en nyskriven form men med samma innehåll som i BCP. Därefter sker giftomannens överlämnande av bruden, vilket tydligtvis uppfattas som en parallell till brudgummens svar på äktenskapsfrågan. Prästen vänder sig nämligen därefter till både brud och brudgum och frågar dem, om de har några löften att ge varandra. Brudgum och brud avger så efter varandra sina löften, som är likalydande och utgörs av en försiktig förkortning av löftena i BCP. I ringceremonien brukas endast en ring och brudgummen använder en förkortad form från BCP med de omdiskuterade orden: With this ring I thee wed”. Då bruden mottager ringen använder hon formuleringen från den traditionen: kongregationalistiska ”I receive this ring as a token of my love”.

5 Burkhart 1949 s 60-63. Ritualet finns avtryckt i Christensen 1974 s 130-132. 16 A Book of Services and Prayers 1969 s 55ff.

_

100 av

Utvecklingen kyrkornas officiella vigselritual

Härefter ber prästen en bön i anslutning till överlämnandet av ringen, dock formulerad som en välsignelse över brudparet: Välsigna honom, som ger denna ring, och henne, som mottager den . . Stadfästelseformeln är hämtad från BCP. Som en ersättning för agendan 1948 utkom 1959 A Book of Services and Prayers. Den blev spridd långt utanför England och utkom redan påföljande år i ny upplaga. I milt reviderad form utkom den ånyo 1969.” Den ligger utomordentligt nära 1948 års ordning och det är egentligen endast språkliga bearbetningar, som företagits. På en punkt föreligger dock en nyhet. Bruden får nämligen också möjlighet att överlämna en ring till mannen och hon använder i så fall samma ord som brudgummen.

Även i England utkom privata vigselformulär av halvofficiell typ. Ett

sådant i Caryl Micklems bok Contemporary Prayers for Public ingår Worship, som utkom 1967 och upplevde många upplagor i England och USA.” Denna följer nära A Book of Services and Prayers 1959. Strukturmässigt föreligger ingen skillnad. Micklem har endast gjort en klar markering av strukturen genom rubriksättning. Nyheten är egentligen den språkliga bearbetningen, där man strävat efter att införa ett modernt språk i ritualet, förenkla formuleringarna och nedbringa antalet bibelhänvisningar. Denna utveckling i allmänkyrklig riktning med klar anknytning till anglikansk tradition och BCP har säkerligen icke varit oberörd av det arbete för en gemensam liturgi, som utfördes i Indien vid skapandet av Church of South India, i vilket såväl anglikaner som kongregationalister var involverade. Detta arbete resulterade i en rad separata häften under åren 1950-62 och ledde till en gemensam agenda 1963 med titeln The Book of Common Worship. Vigselritualet publicerades som specialhäfte 1960, fick sin andra edition 1962 och ingick i Book of Common Worship 1963.18 Vigselritualet i Book of Common Worship 1963 är starkt präglat av BCP. Strukturen är sålunda densamma. Vissa språkliga bearbetningar och är företagna men detta påverkar inte ritualets rättsliga förkortningar uppbyggnad. Frågorna om äktenskapshinder finns med, konsensusfrågorna likaså men i starkt förkortad form. Giftoman kan förekomma och löftena följer BCP. Den anglikanska debatten om en välsignelsebön över ringen har här lett till konkret resultat. Prästen uttalar sålunda en välsignelse över ringen och använder dessutom det indiska ordet för ring mangalasutra men markerar samtidigt, att bönen egentligen gäller den som giver ringen och den som bär den. Formeln är densamma som 1966 infördes i AS I 1966.19

I början av 1960-talet tillsatte United Church of Christ i USA en liturgisk

kommitté, Commission on Worship, med uppdrag att utarbeta förslag till en ny gudstjänstordning. Arbetet tog sin början med ordningen för huvudgudstjänsten och 1964 utkom ett förslag under titeln: The Lord”s Day Service”, vilket i något reviderad form på nytt utgavs 1966 med titeln: Service of Word and Sacrament I. Iden färdiga agendan 1969 ingick det i oförändrad form, frånsett modernisering av pronomen och verbformer. Till

17 Micklem 1967 s 100ff. 13 The Book of Common Worship 1963 s l37ff. Se även Garrett 1958. 19 AS I 1966 s 82.

Utvecklingen av kyrkornas officiella vigselritual 101

denna ordning hade då dessutom fogats ytterligare en ordning på modern engelska med titeln: Service of Word and Sacrament 11? Dessa ordningar för huvudgudstjänsten var starkt allmänkyrkligt påverkade. Kommissionen hade emellertid också tagit upp arbetet på förrättningsgudstjänsterna och som nr 4 i serien Services of the Church utkom en vigselordning, The Order for Marriage”, 1969, som kom att ingåi den nya agendan. Samma allmänkyrkliga trend, som är påtaglig i förslagen till huvudgudstjänst, kommer också till uttryck i vigselgudstjänsten. Dess nära förbindelse med den anglikanska BCP och den kongregationalistiska A Book of Service and Prayers 1959 är lätt iakttagbar. består Förändringarna huvudsakligen i språkliga moderniseringar eller förkortningar och omkastningar. Då det gäller brudgummens och brudens löften, följer man den kongregationalistiska traditionen från 1948 och lovar att leva efter Guds ”ordinance” i stället för efter Guds law. Den trenden kommer klarast till allmänkyrkliga uttryck i prästens stadfästande. Efter att ha hänvisat till brudparets offentligt avgivna konsensus inför Gud och församlingen, förklarar han dem nämligen för man och hustru i den treeniges namn: ”l pronounce you husband and wife, in the name of the Father, and of the Son, and of the Holy Spirit.” Genom en sammanslagning av engelska presbyterianer och kongregatio-

nalister skapades The United Reformed Church in England and Wales. Dess

General åt en särskild Assembly uppdrog läro- och gudstjänstkommitté, ”Committee on Doctrine and Worship”, att utarbeta förslag till gudstjänstordning. Man med den allmänna började gudstjänsten och ett förslag utarbetades av pastor James Todd samt bearbetades av kommittén och presenterades den 1 januari 1974 för behandling av General Assembly i maj samma år.” Utmärkande för detta förslag är dess markerat trend. I allmänkyrkliga förordet berör man problemet med liturgisk frihet och konstaterar, att kyrkor, som haft fast antagna gudstjänstordningar under senare år gått mot större frihet. På presbyterianskt och kongregationalistiskt håll har dock utvecklingen gått i motsatt riktning mot en större fasthet. Man betonar därför, att trots att man inte vill bannlysa liturgisk frihet, önskar man dock att en gemensam ordning för söndagens huvudgudstjänst skulle kunna brukas inom kyrkan. Som huvudkällor för den nya ordningen har man naturligt nog använt ”The Presbyterian Service Book” 1968 samt ”An Order of Public Worship 1970 för den kongregationalistiska kyrkan men den allmänkyrkliga trenden har gjort, att man dessutom lånat också från andra kyrkor. Kommittén fortsatte sitt arbete med bl a ordningen för vigsel och 1977 antogs en separat vigselagenda? vilken efter bearbetning kom att ingå i ”A

3” Services of the Church l 1969. 31 Services ofthe Church 4 1969. Christensen 1971 innehåller ett kongregationalistiskt vigselritual. skrivet av pastor John Thompson, Sarasota, Florida, vilket också betonar pastorns stadfästelse as a minister of the Gospel of Jesus Christ, s 70. 33 Book of Order for Worship 1974. 33 Order for a Wedding Service 1977. Elizabeth Achtemeier. professor i homiletik och hermenevtik vid Union Theological Seminary i Virginia, utgav 1976 en bok om äktenskapet byggd på tillämpad bibelteologi.

102 av officiella vigselritual

Utvecklingen kyrkornas

Book of Services”, som presenteradesi maj 1979 och trycktes 1980.3* Samma allmänkyrkliga trend, som möter i huvudgudstjänsten, kommer också till Framför allt är det den anglikanska traditionen i BCP uttryck i vigselritualet. och dess bearbetning på metodistiskt, kongregationalistiskt och presbyterianskt håll, som ger sin karaktär åt ritualet. Akten börjar sålunda med två bibelcitat, varav det andra. hämtat från 1 Joh 4:16, är direkt övertaget från det anglikanska förslaget 1975. Så följer en ingångsbön, som är en övertagen kollektbön från det metodistiska ritualet 1975. Ingångsorden: We are gathered here är snarast övertagna från BCP-traditionen i metodistisk bearbetning. Deklarationen om frihet från äktenskapshinder följer traditionen från BCP, som övertagits såväl på kongregationalistiskt som metodistiskt håll. Vigselfrågorna har omarbetats så att den kongregationalistiska traditioom de vill leva efter Guds ordinance, har nen, då prästen frågar brudparet ersatts med orden ”in Christian marriage”. Däremot har deras egna löften, som följer BCP-traditionen, försetts med tillägget ”in accordance with Gods holy will. I fråga om äktenskapets stadfästande följer man inte de nya idéerna i det anglikanska förslaget 1975 utan den äldre BCP-traditionen, som utgår ifrån, att makarnas konsensus och prästens stadfästande utgör den lagliga grunden för äktenskapet. Det är också denna tradition, som tillämpats på kongregationalistiskt håll. Formuleringen är dock närmast hämtad från det metodistiska ritualet 1975. De bearbetningar, som företogs i vigselagendan 1977, då den intogs i “A Book of Services” 1980, var få. Det kan dock vara värt att nämna, att formuleringen vid överlämnandet av ringen eller ringarna utvidgades med betoningen av att ringen också var en symbol för makarnas löften.

2.5.2.1.4 De baptistiska kyrkorna i USA och England

Bakgrunden

Baptismen har tre stora huvudområden i världen: USA, där baptisterna är den största protestantiska gruppen, Sovjet, där de utgör den största kyrkan vid sidan om den ortodoxa, och England, som äger västeuropas största baptistsamfund. Dessutom finns ett stort baptistiskt centrum i Zaire.” Utmärkande för baptismen är dess liturgiska frihet. Det finns inga fasta ordningar, som är obligatoriska för den enskilda församlingen. Stor variationsrikedom föreligger därför mellan de enskilda församlingarna och enskilda pastorers formulär har kunnat brukas efter pastorns och församlingens egna önskemål. En markerad skillnad föreligger dock mellan länder utan obligatoriskt civilåktenskap som USA och England och länder med obligatorisk borgerlig vigsel som Sovjetunionen. I det förstnämnda fallet har , den anglikanska traditionen i Book of Common Prayer spelat en grundläggande roll som förebild, medan i det senare fallet församlingens frihet givit anledning till individuella lösningar.

24 A Book of Services 1980 s 68ff. 25 Religions of America 1975 s 35.

Utvecklingen av kyrkornas officiella vigselritual 103

Den största bapristiska kyrkan i USA är Southern Convention. Baptist Därefter kommer två färgade kyrkor, National Baptist Convention och National Convention of America. Baptist Den fjärde största kyrkan är American Convention.” Baptist Ingen av dessa har en egen officiell vigselordning men av de ordningar, som brukas inom respektive kyrkor, framgår det dels att traditionen från BCP spelar en framträdande roll, dels att de baptistiska kyrkorna följt den allmänkyrkliga trenden att betrakta makarnas konsensus och präsrens stadfäsraizde som grundläggande för en giltig vigsel. Men även om strukturen i vigselordningarna till sina huvuddrag följer samma mönster, finns det stora variationer i utformningen. Detta gäller t ex det vigselritual, som James Randolph Hobbs presenterade i Pastor”s Manual (l955)37 och som sedan avtrycktes av James L Christensen i The Ministers Marriage Handbook (1966 o 1974)?” Ritualet börjar med en beskrivning av innebörd äktenskapets med bibelanknytning från skapelsen till Ef 5 om förhållandet mellan Kristus och kyrkan. Därefter att uppmanas brudparet fatta varandras händer och avge sina äktenskapslöften. Dessa utgör en bearbetning och modernisering av löftena i BCP, frånsett att de är lika lydande för både brudgum och brud, dvs bruden lovar icke att lyda sin make. Ringceremonien, som härefter följer, har fått en särskild utformning. Sålunda räknar man med att det finns en särskild person, som bär ringarna och som nu lämnar den ring, som brudgummen skall ge bruden, till prästen, som håller en längre utläggning om ringens symboliska innebörd, ivilken han anknyter till utomkyrklig tradition och betonar, att ringen brukats för att bestyrka ett avtal, så långt man kan följa tillbaka i historien. Statens sigill bars av den regerande monarken på hans ring och sigillstämpeln var det enda tecknet på kunglig auktoritet. Vänskapen mellan vänner har ofta knutits till växlade ringar och i mytens värld har ringen varit en talisman med magiska krafter. Den ädla metallen och de dyrbara stenarna har dessutom fungerat som symbol för det ideala äktenskapets rena och förblivande kvalitet. Så lämnar prästen ringen till brudgummen och frågar honom, om han vill ge bruden ringen som en symbol för sin kärlek till henne. Därefter frågar han bruden, om hon vill mottaga ringen som en symbol för mannens kärlek till henne och om hon vill bära den som en symbol för sin egen kärlek till honom. Om bruden också vill ge en ring till brudgummen, tar prästen ringen från ringbäraren, ger den till bruden och återupprepar frågorna om ringen. Efter ringväxlingen uppmanar prästen brudparet att fatta varandras händer samt stadfäster äktenskapet genom att först hänvisa till den offentliga konsensus de avgivit och ringväxlingen som ett sigill på löftena. Sedan hänvisar han till sin egen dubbla uppgift. Dels är han sålunda statens representant (”acting in the authority vested in me by the laws of this State”), dels har han också ett gudomligt uppdrag (”looking to Heaven for divine

36 Religions of America 1975 s 34f. Baptismens starka bibelförankring framgår t ex av den bok, som Cliff Edwards, utbildad vid Sothern Baptist Theological Seminary, skrev 1977 med titeln Biblical Christian Marriage. 27 Hobbs 1955 5151-156. 33 Christensen 1974 s l20ff.

104 Utvecklingen av kyrkornas officiella vigselrittzal

sanction”). På grund härav förklarar han dem för man och hustru (I pronounce you husband and wife). fast i mycket förkortad form, möter också i J M Samma grundstruktur, Church Manual i dess sjätte reviderade upplaga 1966.3” Pendleton, Baptist Prästens stadfästelse auktoritet. även om bygger också på samma dubbla icke är identisk (by virtue of the authority vested in me, as a ordalydelsen minister of the gospel”). Franklin M Seglers Ett utförligt och utbyggt ritual möter i liturgiprofessorn

Ministers Manual (l969).“ Författaren anger, att det är

bok, The Broadman sitt eget ritual eller också följer BCP.” I vanligt, att pastorn själv konstruerar det senare fallet bör han dock modernisera språkbruket. Om han följer det ritual, som möter i Ministers Manual (1969), har han rätt att antingen använda det, precis som det står, eller förkorta det till lämplig längd. l så fall

krävs det dock, att vissa moment finns med, eftersom de är mer eller mindre 1 nödvändiga för vigselakten. Sju sådana delar hör till en normal vigselakt: 2 äktenskapets mening, 3 makarnas frliggzrnden. avsikten med gudstjänsten, till brud 5 stadfästandet av förbindelsen. 6 4 frågorna och brudgum, tillkännagivandet av äktenskapet samt 7 bön och välsignelse. Enligt detta mönster börjar akten med att prästen nämner namnen på dem, som ämnar ingå äktenskap, samt därefter talar om bibelns syn på Fadern eller fadern och modern fungerar sedan som äktenskapets mening. och överlämnar bruden, varefter prästen läser 1 Kor: 1314-13 samt giftoman med biblisk närmare utlägger makarnas åligganden i äktenutgångspunkt prästen brudparet att fatta varandras händer, skapet. Efter bön uppmanar varefter konsensusfrågorna ställs av prästen med samma ordval för båda. skall brukas, skall förlovningsringen ha lämnats Om vigselring antingen hemma eller ha placerats på den högra handen. Därefter redogör prästen för ringens symboliska innebörd. Om två ringar används, förestavar prästen samma överlämningsord (with this ring l pledge my life and love to you)

för både brudgum och brud. I annat fall förändras formeln för bruden, så att den innebär ett mottagande. Som ett ytterligare bestyrkande låter prästen

brudparet efter honom läsa Rut 1:16: ”Sök inte intala mig att övergiva dig och vända tillbaka ifrån dig. Ty dit du går vill ock jag gå. och där du stannar

vill ock jag stanna. Ditt folk är mitt folk, och din Gud är min Gud. av äktenskapet of God and Så sker prästens stadfästande by the authority the laws of this state. Akten slutar sedan med förbön och välsignelse. som fått stor spridning, har utarbetats av Ett annat baptistiskt vigselritual, Dr James G Harris, vid University Baptist Church, Texas. Det pastor i Samuel Ward Huttons Minister”s Marriage Manual, som avtrycktes Strukturen är densamma som i upplevde sex upplagor under åren 1968-77.” de tidigare presenterade ritualen med påverkan från BCP. Ritualet med ett betonande av gudstjänstens avsikt och äktenskabörjar pets plats i skapelseordningen. Så kommer frågan om giftoman med det

39 Pendleton 1966. 3° Christian Worship - Its ThCOIOgy und Segler 1969. Segler utgav 1967 en liturgik Practice. Segler 1967. 31 Segler 1969 s 28. 33 Hutton 1977 s 55ff.

SOU l98lrö7 av

Utvecklingen kyrkornas officiella vigselritual 105

ovanliga tillägget, att överlämnandet av bruden sker ”i vår himmelske Faders namn. Därefter följer uppmaningen till brudparet att fatta varandras händer, varefter prästen ger en beskrivning av vad äktenskapet innebär, först för brudgummen, sedan för bruden. Så ställs en gemensam fråga till brudparet, om de vill taga varandra till man och hustru. Ringceremonien inleds med en beskrivning av ringens symboliska innebörd. Här anknyter ritualet direkt till baptistisk tradition om ringen som sigill. Vid ringens överlämnande använder brudgummen dock formuleringen från BCP: With this ring I thee wed . . .” Även bruden kan överlämna en ring till brudgummen efter samma liturgiska mönster. Stadfästelseformelns innebörd är densamma men formuleringen är annorlunda: ”by the authority vested in me as a minister in the church of the living God, and in conformity with the laws of this state. Akten avslutas med förbön och välsignelse. I Perry H Biddle, Jr, Abingdon Marriage Manual (1974) ingår ett modernt som utarbetats vigselritual, av pastor och fru Deryl Ray Flemming och Dr Wayne E Oates, professor i religionspsykologi vid Southern Baptist Theological Seminary, Louisville, Ky.” Det nya med detta ritual är, att det på ett helt annat sätt än de övriga infogats i en församlingsgudstjänst. Brudparet deltar sålunda på samma sätt som de övriga församlingsmedlemmarna i gudstjänstens första del. Själva gudstjänsten börjar sålunda med the call to worship, där gudstjänstens ändamål preciseras. Därefter står alla upp och sjunger en lovsång. Så sker en till bön och kollektbönen uppmaning läses. Den gammaltestamentliga texten

är en responsorial psaltarpsalm (Ps 67), som övergår i Fader vår. Den

nytestamentliga textläsningen utgörs av 1 Kor l3r4-8 samt 13. Först därefter börjar den egentliga vigselgudstjänsten. I denna följer man traditionen från BCP med den inledande förklaringen av äktenskapets ändamål: Dearly beloved . . .”, som mynnar ut i En viss variation äktenskapsfrågorna. sker här mellan frågorna till brudgummen och bruden på den plats i formuläret, där bruden enligt BCP lovade att lyda brudgummen. Brudgummen får alltså svara på om han vill ”vara ömi sin omsorg om henne” (tender in your care of her), under det att bruden får svara på om hon vill hjälpa till att stödja honom” (be . . . helpful in your support of him). Så följer frågan om giftoman och först nu stiger brudparet upp framför församlingen (party moves to platform). Löftena följer BCP, är lika formulerade men utan lydnadskrav. Överlämnandet av ringen följer BCP: ”With this ring I thee wed . . . Prästens stadfästelse tradition. följer också anglikansk Med hänvisning till den offentliga konsensusförklaringen och förklarar ringöverlämnandet prästen dem för man och hustru i den treeniges namn. Samtliga här redovisade baptistiska vigselritual följer sålunda strukturmässigt nära traditionen från BCP. I vissa fall är anknytningen även i själva formuleringarna mycket nära, i andra går ritualen sin egen väg. Gemensamt är dock, att äktenskapet anses komma till stånd genom makarnas offentliga konsensusförklaring och genom att prästen både som den borgerliga statens och kyrkans representant stadfäster det.

33 Biddle 1974 s l26ff.

106 av

Utvecklingen kyrkornas officiella vigselritual

Även den engelska baprismen präglas i sin liturgiska utveckling av allmänkyrkliga drag. År 1980 utkom en gudstjänsthandbok för The Baptist Union. Redan detta är en milstolpe. Tidigare hade man hävdat, att varje församling hade sin egen liturgiska frihet och tanken på en gemensam handbok var knappast möjlig. Reminiscenser av detta betraktelsesätt präglar också titelsättningen på den nya handboken. Den kallas Praise God och har en undertitel, som markerar, att den egentligen inte gör anspråk på något annat än att erbjuda arbetsmaterial för församlingens gudstjänstförberedelse: A Collection of Resource Material for Christian Worship.34 Förordet av generalsekreteraren för The Baptist Union Dr David S Russel tar också upp detta problem. Han understryker sålunda, att det finns många former för gudstjänst inte bara mellan olika kristna traditioner utan också inom samma kristna tradition. Detta innebär emellertid, att man på senare år blivit betydligt mera öppen även mot andra traditioner utanför den egna, eftersom man upptäckt, att det är så mycket som man har gemensamt. Därför hoppas man också, att den nya handboken även skall bli till glädje för andra kyrkor, som också borde kunna betrakta den som en resursbok. Problemet med en fast liturgi är dock icke löst därmed. Russel betonar visserligen å ena sidan, att boken icke får betraktas som en liturgi, men samtidigt understryker han å den andra sidan, att man inte får slarva med den offentliga gudstjänsten eller dess förberedelse. I gudstjänsten måste det visserligen finnas plats för spontanitet men samtidigt är det viktigt att ta vara på sådana liturgiska uttryckssätt som andra kristna i dag eller i gången tid funnit berikande i sin gudstjänst. Man har därför samlat ihop traditionsformer från olika kyrkor och erbjuder dem till hjälp för församlingarnas gudstjänster. Hela handboken är därför också försedd med löpande numreringar till ett antal av inte mindre än 539, som hänvisar till de källor, varifrån respektive avsnitt är hämtat. Beträffande vigselritualet, Christian Marriage, understryker man, att detta kan variera från det enklaste, som bara innehåller själva vigselceremonin med bibelläsning och bön, till ett mera bearbetat, som innehåller två eller tre psalmer och ett särskilt vigseltal. Samtidigt är det så, att just i fråga om vigselakten kravet på moderna former och uttryckssätt blivit särskilt påträngande. Man har därför erbjudit ett antal moderna alternativa formuleringar och även lämnat stor frihet åt makarna att själva tillsammans med prästen utforma ifrågavarande vigselakt. Vissa fasta partier måste dock föreligga. Dessa har att göra med äktenskapets rättsliga ställning och har därför också tryckts i fetstil. De partier, som markerats på detta sätt, är de blivande makarnas försäkran om frihet från äktenskapshinder och deras avgivna konsensusförklaring. Det är emellertid anmärkningsvärt att konstatera, att prästens stadfästande icke tryckts i fetstil. Med hänvisning till konsensus, handslag och ringväxling förklarar prästen dem nämligen för man och hustru i den treeniges namn: ”I therefore pronounce them husband and wife in the name of the Father, the Son and the Holy Spirit. Detta bör säkerligen förklaras så, att det som tryckts med fetstil, är de statliga kraven för äktenskapets rättsliga giltig-

34 Praise God 1980 s 141ff.

Utvecklingen av kyrkornas 107

officiella vigselritual

2.5.2.1.5 Den reformerta kyrkan i Schweiz

Den reformerta kyrkan i kantonen Vaud i Schweiz hörde till dem som tidigast utvecklades i allmänkyrklig riktning. Redan 1962 antogs dess liturgi med

starka allmänkyrkliga drag.” Detta gav också direkt utslag i vigselordning-

en.” Prästens aktiva roll vid vigselns ingående är starkt markerad. Före konsensusfrågorna och brudparets löften betonar prästen sålunda, att det är inför församlingen och i närvaro av Gud själv, som makarna

ingår sitt äktenskap. Prästen vänder sig därför först till Gud och ber att äktenskapet

måtte ingås i hans namn samt att han måtte stadfästa det och välsigna det. Därefter ställer prästen en omfattande vigselfråga, som avslutas med frågan om de vill leva tillsammans ända till döden. Brudgummens och brudens konsensus utgörs endast av deras ja på denna långa vigselfråga. Samma uppbyggnad möter också i ringceremonien. Det är sålunda prästen, som uppmanar först brudgummen och sedan bruden att sätta ringen på varandras fingrar, och det är också han, som uttalar en önskan om att ringen måtte bli ett tecken på deras förbund inför Gud och en underpant på deras löften om trohet. Så uppmanar prästen församlingen att resa sig, hänvisar till makarnas konsensus och löften och förklarar dem förenade i äktenskap i Faderns, Sonens och den helige Andes namn. Prästens roll understryks genom formuleringen: ”vi förklarar er förenade” (nous vous déclarons unis). Till sist överlämnar han vigselbibeln och akten avslutas med förbön och välsignelsen. Någon nattvardsgâng omnämns dock icke.

2.5.2.2 Spänningen mellan makarnas konsensus och

prästens stadfästande.

2.5.2.2.1 Den skotska presbyterianska kyrkan

1960-talets sekulariseringsteologi hade ifrågasatt den allmänkyrkliga utvecklingstrend, som präglat BCO 1940. Detta gällde också synen på äktenskapet. Därmed kom två olika uppfattningar att existera parallellt i den skotska presbyterianska kyrkan, dels den allmänkyrkligt påverkade mera sakramentala synen, dels den ursprungligt reformerta uppfattningen, att äktenskapet tillhörde skapelseordningen och därför icke hade någon sakramentskaraktär. När man i början av 1970-talet ställdes inför behovet att revidera BCO 1940, var den läromässiga uppfattningen av äktenskapet icke löst. Den

tillsatta revisionskommittén (The Committee on Public Worship and Aids to

Devotion) begärde därför av General Assembly 1973, att denna skulle remittera den läromässiga frågan om äktenskapet till the Panel on Doctrine för att denna skulle fastlägga den bibliska uppfattningen av äktenska-

pet.”

35Andrén 1974 d s 167. 36 Liturgie 1962 s 406ff. 37 Book of Common Order 1979 s XIII.

108 av kyrkornas officiella vigselrittzal

Utvecklingen

Det visade sig emellertid, att lärokommittén också var splittrad. Den ena gruppen ansåg det kristna äktenskapet som sakramentalt, under det att den andra icke fann några skäl för en sådan uppfattning. Efter ett ganska omfattande arbete remitterade man frågan till en arbetsgrupp på fyra personer, som slutförde undersökningen och avgav en rapport, vilken 1975 överlämnades av lärokommittén till General Assembly.” Det utarbetade dokumentet har karaktären av en kompromiss. Det börjar med en allmän inledning, i vilken man konstaterar, att det kristna äktenskapet icke kan behandlas fristående från det allmänt Sociologiska fenomen, som i dagligt tal bär beteckningen äktenskap. Det kristna äktenskapet är i stället ett specialfall av äktenskapet som sådant. Äktenskapet är ju intet speciellt kristet fenomen, hänfört till judisk-kristen tradition, utan en företeelse, som finns i alla samhällen och kulturer. Om man talar om äktenskapet som en gudomlig instiftelse, kan det ligga nära till hands att missuppfatta detta, som om äktenskapet instiftats genom en direkt gudomlig instiftelseakt jämförbar med nattvardens instiftande. I denna riktning går tankarna hos dem som anser, att äktenskapet har sakramentskaraktär. Enligt kommissionen kan dock äktenskapet aldrig sägas vara en gudomlig instiftelse i den meningen, eftersom det varken går att fastställa tid eller plats, då Gud skulle ha instiftat det. Å andra sidan är äktenskapet en grundform för mänsklig gemenskap och ur den synpunkten kan det betraktas som tillhörande själva skapelseordningen. Både Gamla och Nya testamentet understryker också, att äktenskapet ur denna utgångspunkt är att betrakta som en gudomlig ordning. Men trots detta kan kommissionen icke finna, att det som sker i ett kristet äktenskap på något grundläggande sätt skiljer sig från vad som sker i vilket som helst annat äktenskap. Denna distinktion baserar man på frånvaron av särskilda gudomliga faktorer i äktenskapet, som den icke troende icke har tillgång till. Enligt kommissionen har dessa grundläggande fakta skapat problem för kyrkorna. I vilket förhållande står i så fall ett kristet äktenskap till ett icke kristet och vad är det, som gör det kristet? Det är sålunda lätt att konstatera, att somliga kristna äktenskap är klart misslyckade, medan andra tillför äktenskapets institution positiva ting. Å andra sidan är läget likartat även med icke kristna äktenskap. Somliga misslyckas, under det att andra t o m förefaller att vara en förberedelse för evangeliet. Å andra sidan finns det enligt kommissionen en skillnad mellan ett kristet äktenskap och ett icke kristet, men skillnaden ligger inte i äktenskapets institution utan i sättet att leva i äktenskapet. Liksom på alla andra mänskliga områden kan en kristen människa leva i Guds nåds seger över synden. Evangeliet har sålunda uppställt som ideal för äktenskapet en livslång gemenskap i kärlek mellan en man och en kvinna, tills döden skiljer dem åt. Evangeliet ger också löfte om obegränsade möjligheter till förlåtelse mellan man och hustru och till ett förverkligande av kärlekens höga visa i 1 Kor 13. Därigenom har ett kristet äktenskap möjligheter att fullända äktenskapets trefaldiga ändamål, att skapa gemenskap mellan man och hustru till ömsesidig hjälp, respekt och kärlek, att föda och fostra barnen samt att skapa 38 Till frågan om äktenskapets allmänna ställning i Skottland se Nichols 1976.

av

Utvecklingen kyrkornas officiella vigselritual 109

basen för ett stabilt samhälle. På detta sätt är äktenskapet och dess fulländning. det kristna äktenskapet, även om det inte är en gudomlig instiftelse, icke desto mindre en delaktighet i Guds skapelseordning. Eftersom det direkt uppdragits åt kommissionen att klarlägga bibelns lära om äktenskapet, finns det också ett särskilt avsnitt i rapporten, som behandlar äktenskapet i bibeln. Kommissionen slår först fast, att bibeln icke är någon äktenskapshandledning. Den innehåller därför inte speciella svar på alla de problem, som kan uppstå i en relation mellan en man och en kvinna, och man skall inte heller vänta sig att finna sådana svar i bibeln. Inte heller kan man i bibeln finna en direkt lära om äktenskapet. Visserligen hänvisas det ofta till äktenskapet i bibeln men inte på ett sådant sätt, att det kan omsåttasi ett system. Bibeln innehåller sålunda ingen absolut form för äktenskapet. Den kastar litet mycket ljus över äktenskapets intention, dess ceremoniella form och legala status. I stället är det kulturella och sociologiska faktorer, som är bakgrunden till bibelns uttalanden om äktenskapet, snarare än teologiska och religiösa. Bibeln ger emellertid grundläggande för relationen mellan principer människa och människa och mellan man och kvinna, liksom för den värld, i vilken människan lever. Enligt bibeln är sålunda världen och skapad människan en del av denna skapade värld, även om hennes ställning i den är unik. Människan är skapad för Gud och finner sin rätta natur i gemenskap med honom. Samtidigt kompletterar man och kvinna varandra och når genom denna enhet en djupare relation till Gud. Å andra sidan finns det ingenting i bibeln, som talar för att en man eller kvinna, som icke ingår i äktenskapets stånd, därigenom skulle vara förhindrad att nå fullkomning. Det finns nämligen i bibeln olika typer av fullkomning. Mot denna bakgrund blir också frågan om makarnas konsensus och pråstens roll vid äktenskapets ingående aktuell. Kommittén konstaterar inledningsvis, att pastorerna i den skotska kyrkan vid äktenskapets ingående synes spela en dubbel roll, dels fungerar de i egenskap av företrädare för staten som garanter för det lagliga ingåendet av äktenskapet, dels fungerar de såsom företrädare för kyrkan som förvaltare av evangeliet. Eftersom dessa båda roller är invävda i varandra, är det inte utan vidare klart, om prästen, då han ställer frågorna om konsensus, gör detta på kyrkans uppdrag eller om han endast för statens räkning utför samma ceremoni, som äger rum också i den borgerliga vigseln. Kommittén hade diskuterat dessa frågor och först stannat för den sedan medeltiden traditionella, västerländska uppfattningen, att det var makarnas konsensus, som skapade äktenskapet. I detta fall kunde man också direkt anknyta till Knoxs Liturgy 1564 och till Westminster Directory 1645. Man hade emellertid blivit sedan man konstaterat, tveksam, att en rad privata gudstjänstformer publicerats i Skottland, som inte refererade till konsensus eller löften. Även om det låg i sakens natur, att någon form av tidigare överenskommelse måste ha föregått vigseln, kvarstod dock fakta, att det både i BCO 1940 och andra vigselformulär förelåg löften såväl med som utan föregående direkt uttalad konsensus. Parallellen med den bibliska förbundstanken dock i riktning pekade mot en ömsesidig konsensus, ehuru den

110 Utvecklingen av kyrkornas officiella vigselritual

skotska kyrkans uppfattning i denna fråga icke var helt klar. Något direkt förslag till vigselritual presenterades givetvis icke av lärokommittén. Dess uppgift var att teologiskt analysera äktenskapets innebörd på biblisk bas och den ville inte heller direkt gå in i den liturgiska kommitténs arbete. Då det gällde vissa bibelord och deras användbarhet i ett kommande ritual, ansåg man sig dock böra göra vissa påpekanden. Beträffande bröllopet i Kana, Joh 2:1-11, konstaterar man, att Jesu närvaro vid detta judiska bröllop inte ger några upplysningar om bröllopet som sådant. Kärnpunkten i berättelsen är en helt annan och att dra några slutsatser om äktenskapets teologi från denna text är att läsa in mer i den, än vad evangeliet själv gör anspråk på. I fråga om tolkningen av Ef 5:21 ff, som innehåller en jämförelse mellan Kristus och församlingen och mannen och hustrun i äktenskapet, konstaterar den teologiska kommittén, att det finns förslag till exegetisk tolkning, som går i diametralt motsatta riktningar. Om man betraktar detta ställe som en tidsbestämd husordning, skall det naturligtvis inte spela någon som helst roll för dagens praktiska lösningar och bör i så fall inte finnas med bland de texter, som ingår i Vigseln. Om man går till den motsatta ytterligheten och anser, att bibelstället skall tolkas rent bokstavligt, uppstår problemet, att det synes förneka jämställdheten i äktenskapet mellan man och kvinna. Det betänkliga är härvid givetvis inte, att det i så fall kommer i konflikt med allmänna, moderna värderingar, utan att det kommer i konflikt med skapelseberättelsens syn på jämbördigheten mellan man och kvinna. Skall det användas i ett vigselritual, måste det balanseras med vittnesbördet från Gen 1-3. Det finns emellertid också en tolkning, som ligger mitt emellan dessa ytterligheter. Den inledande versen, v 21, lyder nämligen: ”Underordnen eder varandra i Kristi fruktan. Därigenom kommer Kristusrelationen att bli den grundläggande utgångspunkten och varje överordnande av mannen över kvinnan kommer att neutraliseras. Den inledande versen är ju byggd på fullständig jämställdhet. Då det gäller övriga texter, rekommenderar den teologiska kommittén att sådana väljs, som inte pekar i alltför divergerande riktningar. Som exempel nämner man Gen 2:18-24 (kvinnans skapelse), 1 Joh 3:18-24 (kärlek i gärning och sanning), 1 Joh 4:12, 1 Kor 13 (kärlekens höga visa), Ordspr 31210-31 (en idog hustru). Endast en text avvisar man som direkt olämplig, trots att den finns med i det romersk katolska ritualet, 1 Kor 6:13-20 (kropparna som Kristi lemmar). Rent allmänt varnar_ man också för alltför många och alltför långa texter. Den teologiska kommitténs betänkande blev av stor betydelse för den liturgiska kommittén, som avgav sitt förslag till reviderad BCO 1977. I denna har vigselformuläret fått en mediumform mellan den sakramentala uppfatt-

ningen och den rena konsensusuppfattningen. Äktenskapet betraktas i sig

som en Guds gåva, som hör hemma på skapelseplanet, men för den som tror, kan Gud ge äktenskapet en större rikedom.” 39 Information om det nya förslaget vid intervju med Church of Scotland i Edinburgh 1977-05-03. Den liturgiska kommittén utarbetade 1975 en kommenterad handledning för brudpar med utgångspunkt i BCO 1940. Church of Scotland - Marriage and the Church 1975. 1976 utgavs också en pastoral handledning bl a för frågan om vigsel och äktenskap. White 1979 s 63ff.

Utvecklingen av kyrkornas officiella vigselritual 111

Samma år, som förslaget till reviderad BCO presenterades, utkom också en liten småskrift om The Church of Scotland, författad av pastorn Dr James Bulloch. Dåvarande moderator för The Church of Scotland, professor Thomas F Torrance, anbefallde den lilla skriften i mycket positiva ordalag. I denna möter också en beskrivning av den skotska kyrkans uppfattning av

äktenskapetfwBulloch hänvisar här till gammal tradition enligt vilken unga

människor, som icke kunde gifta sigi England enligt engelsk lag, tog sig över gränsen till Skottland och ingick äktenskap enligt skotsk lag, eftersom äktenskap enligt denna tillkom genom makarnas ömsesidiga konsensus. Denna grundläggande uppfattning var fortfarande giltig, även om lagstiftningen ändrat sig. Bulloch underströk sålunda, att han kände ett samboende par, som hade sju barn men aldrig deltagit i en vigselceremoni. Trots detta skulle det aldrig kunna ifrågasättas, att de icke var lagligen gifta. Deras grannar och vänner kunde ju intyga, att de levat tillsammans och alltid talat om varandra som man och hustru. Att lagstiftningen nu krävde antingen en borgerlig eller kyrklig vigselakt förändrade icke den teologiska grundinställningen. Det är alltså tydligt, att för Bulloch med godkännande av Torrance konsensus är äktenskapsskapande. Den nya BCO publicerades 1979 med förordet dagtecknat påsken 1978. I denna ingår två vigselordningar. Den första av dem är så gott som exakt ett avtryck av vigselordningen i BCO 1940.4 Därmed hade man tillgodosett dem, som fortfarande önskade att äktenskapet fullbordades genom makarnas konsensus och prästens stadfästande. I stadfästelseformeln använder sålunda prästen fortfarande terminologin från BCO 1940 och förklarar dem högtidligen (”pronounce”) för man och hustru i den treeniges namn. Den andra vigselordningen söker tillgodose dem som anser, att makarnas konsensus är ensam avgörande för äktenskapets tillkomst.” Detta söker man åstadkomma genom en omkastning i ritualet, så att hela vigselakten inleds med brudparets försäkran om frihet från äktenskapshinder. Prästen riktar sålunda en fråga till båda kontrahenterna samtidigt och förklarar, att de är ansvariga för Gud och att övriga närvarande är vittnen (”you stand here answerable to God, with ourselves as witnesses”). Därmed har man betonat, att det är makarna själva, som ingår äktenskapet, och att församlingen inklusive prästen endast är vittnen. Det ger också den effekten, att prästen efter konsensus och ringväxling inte högtidligen förklarar (”pronounce) utan i stället tillkännager (”declare”), att de är man och hustru.

2.5.2.2.2 Den kongregationalistiska kyrkan i England

Den enskilda kongregationalistiska församlingens frihet att liturgiskt utforma sin egen gudstjänst medförde, att privata ordningar kunde få stor genomslagskraft. Detta gällde i hög grad Alan Gaunts New Prayers for Worship, som utkom 1975 och upplevde många upplagor. Dess popularitet medförde också, att den försågs med kompletterande supplementband. I Supplement Two, som utkom i sin tredje upplaga 1979, ingår också ett vigselritual. Utmärkande för detta är dess starka betonande av att det är 4 Bulloch 1978 s 30f. 41 Book of Common Order 1979 s 73ff. 42 Book of Common Order 1979 s 79ff.

112 Utvecklingen av kyrkornas officiellt: vigselririuil

makarna själva, som skapar äktenskapet.” Detta framgår först och främst av att pastorns stadfästelseftärmel helt har förändrats. Den utgör sålunda inte längre någon självständig del av vigselritualet utan är placerad under rubriken ringar. Brud och brudgum ger varandra var sin ring som uttryck för att de som jämställda parter ingått en förening. Prästen å sin sida nöjer sig med att konstatera, att makarna avgivit sin konsensus inför församlingen och Gud och konstaterar. att de därför också är man och hustru: Husband and wife they are in Gods loving purpose. Någon ytterligare stadfåstelse möter inte. l stället fortsätter pastorn med fridshälsning och bön. Ritualet präglas också för övrigt av brudparets rätt att själva öva inflytande på akten. Detta är mest markerat. då det gäller vigsellöftena. där brudparet har full rätt att själva formulera, vad de avser med sitt äktenskap. Prästens roll har därför förskjutits till förkunnarens och inte mindre än två längre utläggningar (sermon) är agendariskt infogade i ritualet: den andra av dessa som en utläggning av l Kor 13.

2.5.3 Länder med obligatoriskt eiviläkrerzskag)

2.5.3.1 Makarnas konsensus ensam avgörande för ett

rättsligt giltigt äktenskap

2.5.3.1.1 De reformerta kyrkorna i Tyskland Den ursprungliga reformerta uppfattningen, att det var makarna själva. som genom sin konsensus skapade äktenskapet. kom att bli den dominerande linjen i de tyska reformerta kyrkorna. Flera omständigheter bidrog härtill. Det reformerta förbundet fick sålunda en ny agenda redan 1954. som utkom i sin andra upplaga 1956.43 Vid denna tid hade ännu inte de allmänkyrkliga tendenserna satt in med full kraft i Tyskland. I stället sökte man sig tillbaka till sin egen ursprungliga reformatoriska situation och därmed kom också Kalvins tankar om äktenskapet att spela en framträdande roll. När de unierade kyrkorna. EKU. i vilka reformerta och lutheraner ingick, 1963 skapade sin nya agendaf* kom den nya lutherska agendan för VELKD 1962 med dess betoning av makarnas konsensus som ensam rättsskapande att

42 a Gaunt 1979. Det bör också påpekas. att Christensen 1971 för förhällzintlexizi i USA har skrivit ett vigselritual s 7lff. som lägger tyngdpunkten pa makarnas konsensus. Pastorn pålyser endast det färdiga resultatet: l announee that God has made you husband and wife. Christensen arbetar dock pa bred ekumenisk bas och det utsåigs därför inte heller direkt. att det är fråga om ett kongregationzilistiskl ritual. älven om det första av de två vigselrituzil. som här zinförs. har kongregzititunzilistiskt ursprung. 43 Andrén 1974 d s 169. Agendan utgavs av “Moderamcif för det reformerta förbundet. I den kyrkliga kompletterande Vigseln ingår Ehegeliihdo. 44 Entwurf der Förslaget till den nya agendan trycktes 1963 med titeln: Zweiter Agende für die evangelische Kirche der Union ll. Den antagna agendan utkom också samma år: Agende für die evangelische Kirche der Union 1963. Eftersom den kyrkliga Vigseln inte var konstitutiv för ett giltigt äktenskap. kunde man från reformer! sida. då omständigheterna så krävde såsom t ex vid vigsel av franskilda eller ur kyrkan utträdda. fira en kyrklig akt. som ersatte vigseln. Pastor Kurt Marti i Bern låt i sådana fall (överlämnandet av hiheln formas till en särskild gudstjänst, Marti l975 s IG.

SOU 1931:07 Urveck/ingerz av kj›k()r›zas

officiella vigselritual 113

spela en betydande roll. Någon grundläggande teologisk nyorientering ägde sålunda icke rum. Det var snarast den språkliga utformningen, som upplevdes som föråldrad. Behovet av en revision medförde dock, att Evangelische-Reformierte Kirche in Nordwestdeutschland tillsatte ett agendautskott, som utarbetade ett utkast till en ny zigenda, vilken i sin tur bearbetades av professor Schmithals och förelåg färdig 1972.” Ingen grundläggande teologisk nyorientering föreligger i denna. Det obligatoriska civiläktenskapet anses fortfarande som ensamt iiktenskapsskapande, vilket medfört, att frågorna och löftena inte fått egna rubriker utan placerats under huvudrubriken: Välsignelsehandling, ja. det är to m möjligt att helt utesluta frågor och löften. Det som är avgörande för den kyrkliga handlingen, är att makarna ställer sin gemensamma livsväg in under Guds löfte och ber om hans välsignelse. Om frågorna finns kvar. innehåller de samma huvudpoäng och avläggs inför Gud och hans församling. Betoningen av äktenskapets oupplöslighet finns dock införd i frågorna genom understrykandet av att äktenskapet varar, tills döden skiljer makarna åt.

2.5.3.l.2 De baptistiska kyrkorna i Sovjetunionen

I Sovjetunionen har äktenskapets ingående fått en politisk färgning. Civiläktenskapet är obligatoriskt och särskilda vigselpalats har byggts, där Vigseln äger rum inför en politiskt godkänd Vigselförrättare. Det har också blivit vanligt, att man i Moskva efter Vigseln direkt åker ut till det minnesmärke från sista världskriget, som rests på den plats, där de tyska trupperna hejdades utanför Moskva. Detta är en handling med politisk solidaritetskztrziktärF Denna utveckling har medfört, att kristna gudstjänster i samband med Vigseln betraktats som en konkurrerande bekännelsehzindling och att kristna gudstjänster efter den civilrättsliga Vigseln kraftigt sjunkit i antal. Detta gäller framför allt de ortodoxa vigslarna men det har också medfört, att de baptistiska vigslarnas ställning blivit en annan. Vigselakten har förvandlats till en församlingsgudstjänst med skriftläsning, bön och välsignelse. Brudparet avlägger inga löften och pastorn stadfäster icke äktenskapet. Det är i stället fråga om en utläggning av bibelns mening med äktenskapet, en gemensam lovsång och förbön.

2.5.3.2 Spänningen mellan makarnas konsensus och prästens stadfästande. Den reformerta kyrkan i Frankrike Införandet av obligatoriskt civiläktenskap i Frankrike ställde den franska reformerta kyrkan i ett dilemma. Enligt reformert uppfattning var äktenskapet en borgerlig ordning och ingåendet av äktenskap kunde med samma

45 ”Lulbcrarbcitetcr Entwurl Von Professor Dr Schmithals - Die kirchliche Trauung har i stcncilcrzit skick ställts till loifog:1ntle av gcncrzilsckreterarcn Karl Halaski i Rcformertzi lörbuntlet. 4” Enligt intcrvjuuppgift i Moskva IOSU-ltl-(l-l. 47 Intervju med gencralsckrcterarcn för baptismen i Sovjetunionen.

114 1

Utvecklingen av kyrkornas officiella vigselritual

i

rätt ske inför en borgerlig myndighet som inför prästen. Samtidigt var det dock så, att prästen i den kalvinskt tänkta gudsstaten mycket väl kunde handhava borgerliga ordningar. Den reformerta kyrkan hade därför haft rätt att utan borgerlig samverkan utföra hela vigselakten. Frågan om vad som verkligen skedde i en kyrklig vigsel och vad som var kyrkans uppgift i en situation, då obligatoriskt civiläktenskap införts, fick därigenom hög aktualitet och ledde till att den reformerta kyrkan kom att delas i två läger, ett som följde den ursprungliga reformerta uppfattningen och därför förklarade civiläktenskapet som tillräcklig äktenskapsstiftande ordning och ett annat som ansåg, att det egentligen var kyrkans vigsel, som skapade ett kristet äktenskap. Denna motsättning aktualiserades i det liturgiska arbete, som så småningom ledde fram till agendan 1955 för den franska reformerta kyrkan. Här kom den liturgiska rörelse, som under namnet Eglise et Liturgie på 1930-talet startades för Frankrike och Schweiz, att spela en framträdande roll.” Den var en högkyrklig rörelse med stark allmänkyrklig anknytning och hade under ledning av R Paquier arbetat på tidegärdens. kyrkoårets och nattvardsgudstjänstens restaurering i allmänkyrklig riktning. Den hade också en sakramental uppfattning av äktenskapet och den kyrkliga Vigseln.” Isin kommentar till den nya agendan 1955, lnitiation å la liturgie de léglise réformée de France, betonar professor Jean-Daniel Benoit, att den katolska uppfattningen av äktenskapet som sakrament bygger på Ef 5:32 men att denna grund är bräcklig. Ordet mysterium i detta bibelställe är inte utan vidare detsamma som sakrament och om man definierar ordet sakrament som en av Kristus instiftad handling, kan äktenskapet inte vara ett sakrament, eftersom det instiftades av Gud i mänsklighetens begynnel- Se_5() Men om äktenskapet inte är något sakrament. hur skall man då tolka den reformerta kyrkans religiösa välsignelse av äktenskapet (la bénédiction religieuse du mariage”)? Här möter två tendenser. Den ena närmar sig den katolska uppfattningen och man finner den framför allt hos somliga lutheraner. Enligt denna är den borgerliga ordningen snarast försumbar. Det äri stället den kyrkliga Vigseln, som skapar äktenskapet. Detta beror på att det är den kyrkliga akten, som åstadkommer det äktenskapliga bandet. Det är ju Gud själv, som genom prästens förmedling skapar detta band. Man är alltså inte riktigt gift annat än inför Gud. På reformert håll möter också samma uppfattning hos en rad teologer, som influerats av professor Karl Barth. De hävdar, att det är den religiösa välsignelsen, som verkligen skapar äktenskapet. Denna välsignelse för med sig en särskild nådeshandling av Gud. Det är Gud, som förenar, och därför blir också äktenskapet oupplösligt. På samma linje gick också professor Thurneysen i Basel och hävdade, att ett rätt äktenskap endast kan skapas i kyrkan, eftersom det för ett rätt äktenskap krävs tro. Det finns emellertid också en annan uppfattning, som går tillbaka på den

43 Andrén 1974 d s 163ff. 49 Benoit 1956 s l57ff. 50 Benoit 1956 s 156ff.

Utvecklingen av kyrkornas officiella vigselritual 115

ursprungliga reformerta synen. Enligt denna meddelas den kyrkliga välsignelsen över ett redan ingånget äktenskap såsom en konfirmation inför Gud och kyrkan av det förbund. som slutits inför den världsliga myndigheten. Professor Lestringent skriver också, att varken kyrkan eller pastorerna gör anspråk på att viga makarna utan på att välsigna deras förbund. 1955 års agenda tar ställning för denna senare ståndpunkt i företalet och konstaterar, att äktenskapet ingås genom makarnas konsensus inför den civila myndigheten och att den religiösa ceremonin manifesterar detta inför Gud. Kyrkan förkunnar Guds 0rd, välsignar makarnas förbund och ber för dem. Benoit konstaterar dock, att liturgin icke är konsekvent. Prästens deklaration av vad som skett har karaktären av en stadfästelse. Han fastställer nämligen, att de genom sin konsensus och sina löften i Faderns, Sonens och den helige Andes namn är förenade i äktenskapets oupplösliga band (”vous êtes unis par les liens indissolubles du mariage). Detta är enligt Benoit föga mindre än en stadfästelseformel “hic et nunc. Därför frågar sig också Benoit, om inte denna dubbelhet för med sig, att kyrkans uppgift enbart blir förebedjande. Men denna uppgift blir i det konkreta fallet tveksam. Om man nämligen ber, att Gud skall välsigna ett redan ingånget förbund, betyder detta egentligen, att man vill utnyttja Gud för sina egna syften. Det finns ju många mänskliga äktenskap, som man knappast kan begära, att Gud skall välsigna. Benoit föreslår därför en helt annan lösning. Om det är så, att äktenskapet redan är ingånget inför civil myndighet, så behöver detta icke återupprepasi kyrkan. Det krävs ett helt annat perspektiv. Ritualet talar om att Gud är

vittne. Här framträder skillnaden mellan det borgerliga och kyrkligalritualet.

Det borgerliga ligger på det rättsliga planet och slår vakt om rätten och skyddet. Det kyrkliga lägger tyngdpunkten på kärleken och omsorgen. Skillnaden i klimat är påtaglig. Att gifta sig inför Gud måste därför betyda, att man bestämmer sig för att leva i sitt äktenskap, så som Gud vill. Man utnyttjar inte Gud för sina syften, utan det blir Gud som förenar makarna. Vad som gör ett äktenskap kristet är därför inte prästens närvaro utan makarnas önskan om Guds välsignelse. Prästens närvaro är endast en fråga om yttre ordning. Agendan för den franska reformerta kyrkan 1955 var endast ett etappmål. Liturgikommissionen påbörjade sålunda omedelbart bearbetningen och presenterade ett nytt förslag, som antogs av synoden 1962. Det publicerades 1963 med titeln: Eglise réformée de France - Liturgie-l Här märks samma spänning mellan makarnas konsensus och prästens roll i vigselakten som i agendan 1955. I inledningen till kapitlet om äktenskapet presenteras visserligen den traditionella reformerta uppfattningen av vad som skapar äktenskapet, nämligen makarnas egen konsensus, utan någon som helst inskränkning. Tvärtom betonar man, att den civilrättsliga Vigseln enligt gällande lag skall äga rum först. Detta måste innebära, att man anser, att ett rättsligt giltigt äktenskap därigenom redan uppstått. Man måste därför också förklara, vad som är den efterföljande kyrkliga aktens innebörd, och

51 Liturgie 1963 s 287ff.

116 Utvecklingen av kyrkornas officiella vigselritzzrzl

man betonar att den religiösa ceremoniens uppgift är att ge tillkänna, att makarnas äktenskap ingåtts inför Gud. Kyrkan skall därför vid den kyrkliga akten utlågga Guds 0rd för makarna, välsigna deras förbund och be för dem. Är det nu makarnas egen konsensus i den civilrättsliga Vigseln. som skapar äktenskapet, så bör det givetvis också vara deras eget agerande i den kyrkliga akten, som är avgörande för att deras ingångna äktenskap enligt civilråttslig lag också kan betraktas som ett äktenskap ingånget inför Gud. Man understryker därför i agendan. att det är naturligt, att makarna, då de avger sina löften i den kyrkliga akten, vänder sig mot varandra och själva uttalar hela den föreskrivna löftestexten. Detta kan ske så att de antingen lärt sig den utantill och med stöd av en avskrift själva läser upp den, eller så att prästen förestavar hela texten led för led. Vill inte brudparet detta, kan man dock nöja sig med att de svarar: Ja, detta lovar jag dig eller bara: Ja. Den sakramentala trenden kan iakttagas först och främst genom termen

oupplöslig.” Den är dessutom märkbar i den roll, som tilldelas prästen vid

äktenskapets ingående. Visserligen föreligger inte ännu någon fast stadfästelseformel men prästens konstaterande av det ingångna äktenskapet sker inte bara genom hänvisning till den offentliga konsensus och de avgivna löftena utan det sker i den treeniges namn med konstaterande av äktenskapets oupplöslighet. Därigenom ger den kyrkliga akten intryck av att det civilrättsligt ingångna äktenskapet genom den kyrkliga akten får ytterligare en dimension, nämligen att vara oupplösligt, dvs sakramentalt, och denna nya dimension fullbordas genom prästens konstaterande i Faderns, Sonens och den helige Andes namn.” Samma dubbeltydighet föreligger också vid ringceremonien. Det normala är här, att två ringar brukas, som makarna växlar inbördes såsom en symbol för sitt ingångna förbund. Två andra alternativ möter emellertid också, som ger en ökad roll åt prästen. Visserligen föreligger ingen bön av prästen över ringen men prästen kan i det ena fallet sätta ringen på brudgummens finger, under det att brudgummen sätter ringen på brudens finger. I det andra alternativet har prästen dock övertagit hela ceremonien och sätter ringarna både på brudgummens och brudens fingers” Efter ringceremonien läser så prästen orden: Vad Gud har sammanfogat, må människan icke åtskilja som ett slags slutkonstaterande av att äktenskapet är ingånget. Den allmänkyrkliga trenden är alltså fullt iakttagbar men den har ännu icke gått så långt, att en fullt utbildad stadfästelseformel föreligger eller att vigseln förenats med en nattvardsgångxw 1960-talet var det liturgiska experimenterandets tid. då gudstjänststruktu-

53 unis par le mariage, Liturgie 1963 s 293: votre resolution dêtre indissolublement s 295: vous êtes unis par les liens indissolubles du mariage. 53 Liturgie 1963 s 297: En conséquence de vos déclarations et de vos promesses, au nom du Pere, du Fils et du Saint Esprit, vous êtes unis par les liens indissolubles du mariage”. 5* Liturgie 1963 s 297 not 2. 54a Frågan om nattvardsgång i samband med Vigseln var dock ziktuell. Så påpekade Pellegrin (1962) s 25, att några andra hinder för brudparet att gå till nattvarden i samband med Vigseln icke förelåg än vad som ansågs opportunt. Han hänvisade också till BCP 1662 med dess tillstånd till nattvardsgång.

SOL 1981:67 Urvc(kli›zgcrz av kwk0r›1cl.s Official/a vig.selritual 117

Bilden .strl/lll lill _ffiøi/“oguuu/n* m paxan .Sbkulrw Anatol): swzzvkru. Du: lvup/:Ãxl/Ãxkrz rigxv/»z i S0r/v/uniwzvrz (ir w: kyrklig kz»›zp///vri/z4ç /i/l (Im r›l›lituun›ri.vlzz hurkgwviigrzz rikgtvo/n00/1besvär m_jirkzzzzrzv/.sxn[mn 0CI1.sr°1/z_g.

118 Utvecklingen av kyrkomas officiella VlgS(lIl[l((1l

Vid kröningsceremonin (imáinds i den ryskorioiloxa kyrkan verkliga kronor. Bilden sia/Id till _för/bgandz* av urloølara kyrkan i ;M0skva.

Kröningen är i den orlodavtz vlgseltUFUHIOII/Izzlcn zirgünznzlz .WIk/NINUIIISXlCII/Nlnllc :akten och .sjwnbolixerzir live/s .regler över döden.

Utveck/itzgerz m

kwkonzas ojficic/lrz vig.selritzzzzl 119

[iska ringar i xl(illvl_fkir krm/zur rid kr(››1i/Ig.svcremanin 50m vid denna z/z/bluüriiqvøl i Ar/zén.

120 Utvecklingen av kyrkornas officiella vigselritual

Omslagsxsizla: lrmgarzl Sucksrorjf Holland hörde till (le Hinder, som tic/fins? mmm ?ârdø kon esximzgII/zmøløzøfø .Ä . . vits/ar .Ä med både »0Ie.sru›1Iz'sk och ronzønsk katolsk [Niisl i liturgixsk/ .unnar/Jam Ur Ökumenisches Modell Holland. 1969

av

Utvecklingen kyrkornas officiella vigselritual 121

ren betraktades som överordnad de språkliga uttrycksformerna. Detta medförde, att ett stort antal privata vigselordningar såg dagens ljus. Men samtidigt ställde också sekulariseringsteologien krav på livsnärhet i kyrkans gudstjänsthandlingar och ansåg sig ha rätt att ändra även på strukturen. Detta är också märkbart i de privata vigselordningarna. Iden av pastor P Frimmer, Strasbourg, 1972-73 utarbetade vigselordningen är sålunda strukturen från Liturgie 1963 grundstommen.” Den har dock försetts med sammanfattande avdelningsrubriker. I inledningsdelen med välkomsthälsning, musik och sång har trosbekännelsen utbytts mot tre olika alternativa former att frambära tack till Gud. I de båda följande delarna, som handlar om uppläsandet och utläggandet av ordet, har förutom en rad nya bibeltexter själva överlämnandet av bibeln ryckts in häri stället föri slutet av gudstjänsten. Två alternativa former till detta överlämnande har också införts. I bestyrkandet av det ingångna äktenskapsförbundet inför Gud har också införts ett godkännande både av föräldrarna och av makarna själva och flera alternativ erbjuds. Alternativrikedomen har också ökat, då det gäller inledningen till löftena och löftena själva. Det är dock anmärkningsvärt, att prästens roll dämpats ned i förhållande till Liturgie 1963. Prästens konstaterande av det ingångna kommer sålunda äktenskapet inte förr än efter ringväxlingen och någon möjlighet för prästen att medverka vid ringväxlingen kvarstår inte. Det är en sak helt och hållet mellan makarna. Prästens konstaterande av det ingångna äktenskapet sker inte heller längre i Faderns, Sonens och den helige Andes namn. Däremot konstaterar han, att det är oupplösligt. Producerandet av privata vigselordningar med större alternativrikedom än Liturgie 1963 drev fram en officiell komplettering till den gällande agendan av den nationella liturgikommissionen i Frankrike. Denna komplettering utkom 1973.56 Syftet med den var endast att lämna nya alternativ, inte att förändra Liturgie 1963. I alternativen kunde dock utvecklingstendenser komma till uttryck, som gick i annan riktning än Liturgie 1963. Enligt kompletteringen 1973 uppmanar sålunda prästen makarna att resa sig och bestyrka sitt engagemang inför Gud och hans kyrka men han nämner ingenting om att äktenskapet är oupplösligt. Det gör däremot makarna själva i sina löften, som försetts med avslutningsorden: ”så länge vårt liv varar”. Vid ringväxlingen föreligger inte heller något stadfästande av prästen utan endast en uppmaning från honom till makarna att bära sina ringar som en symbol för sina löften.

2.5.3.3 i -

Utveckling allmänkyrklig riktning prästens stadfästande nödvändigt. Den reformerta i Frankrike kyrkan

I Frankrike skulle det dröja ända till mitten av 1970-talet, innan den trenden skulle bli helt genomförd. allmänkyrkliga I det förslag, som 1976 utsändes av den nationella för Frankrike, liturgikommissionen har nämligen prästens roll förstärkts till ett stadfästande.” Här är to m prästens egen

55 Avant-Projet de Liturgie pour la celebration du mariage (1972-73). 56 Information - évangélisation nr 4 1973, Mariage. 57 Information - évangélisation nr 3 1976, Cultes 35ff Mariage.

av

122 Utvecklingen kyrkornas officiella vigselritual

person ännu starkare betonad. Han talar sålunda i första person singularis och säger: jag förklarar er förenade genom äktenskapet i Faderns, Sonens och den helige Andes namn” (je vous déclare unis par le mariage au nom du Pêre, du Fils et du Saint-Esprit). Det allmänkyrkliga draget i vigselordningen kommer också till uttryck på Så understryker kommissionen, att det är önskvärt ytterligare några punkter. att redan den inledande hälsningen sker i trinitarisk form samt att den fakultativa trosbekännelsen fortfarande bör finnas kvar i samma form. Man hade ju under mellantiden försökt att ersätta den med en lovsång eller Som ett ytterligare allmänkyrkligt drag kan också räknas tacksägelse. att förlägga vigselakten till söndagens huvudgudstjänst. Detta möjligheten måste innebära, att en nattvardsgång också kan äga rum i samband med Vigseln. Denna av vigselritualet i allmänkyrklig riktning kom alltså utveckling relativt sent i Frankrike. Det är sannolikt att spänningen mellan den reformerta kyrkan och den katolska i fråga om de konfessionsblandade till en början verkat återhållande men att de senare ekumeniska äktenskapen samförståndssträvandena i samma fråga sedan verkat pådrivande i allmän-

kyrklig riktning.”

53 Se nedan s 174 ff.

3 Utvecklingen av konfessionsblandade

vigselritual

3.1 Förhållandet mellan romersk katolska

kyrkan och

lutherska och reformerta

kyrkor

3.1.1 Förbud mot

konfessionsblandade vigselritual inom romersk

katolska kyrkan före andra Vatikankonciliet

3.1.1.1 Kravet den romersk katolske

på prästens stadfästande

som ett hinder för konfessionsblandade

vigselritual

I mitten av 1900-talet skärptes kravet på prästens stadfästande för en rättsligt giltig vigselÅ Detta kom att spela en betydande roll för frågan om ritualets utformning vid konfessionsblandade vigslar. De grundläggande rättsliga bestämmelserna hade följande

utformning?

Som äktenskapshinder betraktades enligt Can 1060-1064 mixta religio, dvs olika bekännelse. Dispens kunde emellertid beviljas under vissa omständigheter. Så skulle den icke katolska parten före Vigseln lova att icke försöka omvända sin partner till annan konfession än den romersk katolska. Därtill måste båda lova att katolskt döpa och katolskt uppfostra barn födda efter äktenskapets ingående. För barn födda före äktenskapets ingående gällde även plikten att uppfostra katolskt. Den katolska parten skulle också verka för den icke katolska partens omvändelse till katolsk tro. Slutligen måste båda lova att icke efter den katolska Vigseln uppsöka den icke katolske eller prästen för att avgiva eller förnya sina äktenskapslöften. pastorn Syftet med dessa bestämmelser var uppenbarligen att motverka konfessionsblandade men i praktiken hindrade äktenskap de icke, att äktenskap mellan makar av skilda konfessioner uppstod. kom bestämmel- Därigenom serna att upplevas som uttryck för intolerans och orimliga auktoritära anspråk från den romersk katolska kyrkans sida. Om den icke katolska parten inte var villig att följa de kyrkorättsliga bestämmelserna, återstod för den katolska parten endast att välja mellan att avstå från äktenskapet eller uteslutas ur den katolska kyrkan? Ett konfessionsblandat äktenskap betraktades dessutom av den katolska även då den icke katolska parten accepterade de uppställda kraven, kyrkan,

1 Se ovan s 20f. i 7 Se t ex Hanstein 1958 s 87 ff. Pastor J Pellegrin (1962) kommenterar från reformert håll dessa bestämmelser s 32 - 36. Se även Hippels kommentar från lutherskt håll 1932 s 45 ff. 3 Nikolasch 1972 s 156 f.

124 av

Utvecklingen konfessionsblandade vigselritual

som ett äktenskap av lägre dignitet. Det ägde ofta rum i sakristian med ett förenklat ritualñ* I detta rättsläge var givetvis ett konfessionsblandat vigselritual otänkbart.

3.1.1.2 Kritik av skärpningen ur själavårdssynpunkt. Gemensamt från katolsk och evangelisk sida själavårdsarbete

Kritiken mot det gällande katolska rättsläget kom från såväl katolsk som evangelisk sida. De katolska biskoparna i Tyskland skrev sålunda den 27 december 1957 ett gemensamt brev till sina stift och underströk barnens svåra läge i ett konfessionsblandat äktenskap samt föreslog pastorala åtgärder5 och VELKD:s biskopskonferens konstaterade den 5 juni 1958, att den som ingick ett konfessionsblandat äktenskap tog på sig en stor börda, samt diskuterade

olika former för själavård.°

För att möta själavårdsbehoven utgavs också påföljande år en omfattande

bok med titeln: Mischehe - Handbuch für die evangelische Seelsorge.7

Utmärkande för denna var, att man försökte skapa en gemensam själavårdspraxis. Ett år senare utgav också de tyska katolska biskoparna anvisningar för prästernas själavård vid konfessionsblandade äktenskap?

3.1.2 Andra Vatikankonciliets ekumeniska nyansats

3.1.2.1 Katolsk och kritik av gällande rättsläge och protestantisk krav på förändringar under Vatikankonciliet

Under Vatikankonciliet riktades en kraftig kritik mot gällande rättsläge från för den romersk katolska kyrkan. Den 5 april betydande företrädare förklarade sålunda professor Hans Küng i Tübingen, att det var en tragedi, att den katolska konfessionsblandade äktenskap, vilka kyrkan icke erkände i protestantiska kyrkor, som giltiga. Likaså borde den kanoniska ingåtts lagen ändras, så att den katolska parten i ett konfessionsblandat äktenskap icke skulle tvingas att söka omvända sin make eller maka till romersk katolsk tro. I stället borde makarna respektera varandras tro. Ej heller kunde man att barn, som fötts i ett konfessionsblandat äktenskap, vilket icke acceptera, ingåtts enligt romersk katolsk ordning, förklarades för illegitima. Enligt Küng var dessa förändringar nödvändiga i sådana länder, där de konfessionsblandade äktenskapen var särskilt vanliga såsom USA, Storbritannien och de nordeuropeiska länderna?

Ärkebiskopen i Boston, kardinal Cushing, riktade den 14 juni 1963 i den

“Enligt intervjuuppgifter. Se även Champlin 1976. Om utvecklingen i Sverige se Hippel 1932 s 68 ff. 5 Frieling 1971 s 24 samt Sweeting 1969 s 46 ff. 5 Sweeting 1969 s 54 ff. Den franska reformerta synoden i Marseille 1957 gav direktiv för hur man från reformert sida skulle förhålla sig till konfessionsblandade Vigslar. vilka skulle äga rum i en reformert kyrka. Pellegrin (1962) s 29 ff. 7 1959. Sucker-Lell-Nitzschke 3 Lell 1967 s 120. Omfattningen av den debatt, som växte fram, visar sig i Müller-Zimmerrnann 1974, där en bibliografisk översikt över litteratur om konfessionsblandade äktenskap för åren 1960-74 upptar inte mindre än 942 arbeten. 9 Sweeting 1969 s 66.

av

Utvecklingen konfessionsblandade vigselritual 125

katolska tidskriften ”America” sin kritik särskilt mot de löften, som avkrâvdes makarna i ett konfessionsblandat äktenskapfuoch ärkebiskopen i Köln, kardinal Frings, föreslog den 6 december 1963, att den romersk katolska kyrkan skulle erkänna giltigheten av de konfessionsblandade äktenskap, som ingåtts inför icke katolska präster och pastorer. Därigenom skulle man också ta ett steg mot kristen enhet.” Från protestantiskt håll mötte motsvarande kritik. I julinumret 1962 av Revue oecumenique analyserade sålunda Oberkirchenrat Erwin Wilkens frågan om de konfessionsblandade äktenskapen och betonade, att kyrkornas behandling av sådana äktenskap stred mot pastoral omvårdnad. I stället borde kyrkorna arbeta för att stödja dessa äktenskap, som var lagligt fullt giltiga. Det var också orimligt, att en konfession kunde kräva, att dess lagstiftning skulle gälla för en medlem av en annan konfession.” Vid en konferens i Sorbonne den 31 januari 1963 underströk också professor Oscar Cullmann, att den romersk katolska kyrkans handhavande av de konfessionsblandade äktenskapen stred mot den nya uppfattningen av ekumeniken, som kommit till uttryck i Vatikankonciliet.”

3.1.2.2 Vatikankonciliets hänvändelse till påven med om begäran ekumeniska förändringar

Vid konciliets andra session 1963-64 hade man att ta ställning till ett betänkande om äktenskapets sakrament, vilket huvudsakligen uppehöll sig vid frågan om de konfessionsblandade äktenskapen. Betänkandet utgick från Dekretet om ekumenik och Deklarationen om religionsfrihet och skilde på sådana äktenskap, som ingicks mellan en romersk katolik och en döpt medlem av annan konfession, och sådana som ingicks mellan en romersk katolik och en odöpt person. Här utgjorde givetvis konciliets tidigare uttalanden om religionsfrihet som en grundläggande mänsklig rättighet och den ekumeniskt positiva inställningen till andra kristna kyrkor en klar riktningsgivare. Utan att ändra på de allmänna dispenskraven föreslog sålunda betänkandet en vidgning av dispensen på en punkt. Församlingsprästen borde sålunda få rätt att vid äktenskap mellan personer av olika konfession utdela dispens för äktenskap, som ingåtts på annat sätt än enligt romersk katolsk ordning. Därigenom skulle dessa inte längre behöva betraktas som ogiltiga. Därför föreslogs också, att exkommuniceringen av romerska katoliker, som vigts icke-katolskt, skulle upphävas.” Vid diskussionen i plenum framgick, att problemet med konfessionsblandade äktenskap icke var lika brännande överallt samt att förhållandena t ex i USA var annorlunda än i Tyskland. Texten godkändes också i princip den 20 november 1964 och Översändes tillsammans med diskussionsinläggen till påven med begäran om att han på grund av sakens vikt ville fatta ett avgörande i form av en motu proprio.” 10 Sweeting 1969 s 67. 11 Sweeting 1969 s 67. 12 Sweeting 1969 s 67 ff. 13 Sweeting 1969 s 69. 14 Ingebrand 1970 s 94. 15 Ingebrand 1970 s 115. Rynne 1965 s 272. Entwurf des Votums über das Sakrament der Ehe. Sweeting 1969 s 89 f. Votum du concile (20 november 1964).

av

126 Utvecklingen konfessionsblandade vigselritual

3.1.2.3 kritik av Vatikankonciliets förslag till

Negativ förändringar

Från romersk katolskt konservativt håll restes kraftiga invändningar mot konciliebeslutet.” hade nämligen redan under konciliet varit Meningarna delade. Så hade biskop Wittler i Osnabrück vid årsskiftet 1963/64 i ett anförande kritiserat äktenskap ingångna mellan makar av skilda utförligt konfessioner. Han konstaterade där, att det visserligen fanns dylika men att de allra flesta medförde stora äktenskap, som var acceptabla, religiösa svårigheter. Det var egentligen endast äktenskap mellan romerska

katoliker och ortodoxa, som enligt Wittler utgjorde ett undantag.”

håll hade man före konciliebeslutet riktat stark Även från kyrkorättsligt kritik mot de nya ekumeniska tongångarna och ett stort antal kyrkorättsliga artiklar såg dagens ljus. Till de mera utförliga negativa arbetena hörde Georg Formpflicht beim Abschluss von Mischehen, som Mays bok Die kanonische utkom under konciliet 1963. Han menade, att ett avstående från den kanoniska snarast var att betrakta som heresi och innebar ett formplikten stöd för de icke-katolska kyrkornas kvarstannande i heresi.” kritiken fortsatte även efter konciliebeslutet. Professor Den kyrkorättsliga Linus Hofmann hävdade sålunda 1965 att ett frigivande av formerna för i realiteten måste innebära, att äktenskapet sekulaäktenskapets ingående riserades. För att bibehålla den katolska formplikten går dock Hofmann en annan väg än May, som helt avvisat varje annan form för äktenskaps ingående än den kanoniska. Hofmann tänker sig sålunda, att brudparets ja-ord i kanonisk form skulle kunna ske t o m inom den civilrättsliga akten, skulle få sakramentskaraktär.” varigenom civiläktenskapet

3.1.2.4 Fortsatt romersk katolsk och evangelisk aktivitet för att genomföra konciliets beslut

Konciliets vädjan till påven att själv ta ställning i den komplicerade frågan om de konfessionsblandade ledde icke till något omedelbart äktenskapen uttalande för att från påvens sida. I stället tillsattes en särskild kommission framlägga ett förslag till instruktion. Men även detta förslag dröjde, vilket medförde en viss otålighet och förnyad aktivitet såväl på romersk katolsk som evangelisk sida. Så skrev den evangeliske biskopen i Wien, Gerhard May, den 26 maj 1965 ett brev till den katolska biskopskonferensen i Österrike och krävde, att de konfessionsblandade äktenskapen skulle godkännas evangeliskt ingångna

som giltiga äktenskap.”

Från katolsk sida publicerade också professor Hans Küng en artikel i Der Spiegel 24.1.1966, där han återupprepade sina tidigare krav före och under konciliet. Han sammanfattade dem här i tre punkter: Först och främst ett av exkommunikationen av den katolska parten vid en evangeupphävande

*6 Lell 1967, särskilt s 138. 17 Lell 1967 S 135 ff. 18 Lell 1967 S138 ff. 19 Lell 1967 S 140 ff. 20 Lell 1967 s 138.

av

Utvecklingen konfessionsblandade vigselritual 127

lisk eller civilrättslig vigsel. För det andra ett av de godkännande konfessionsblandade äktenskap, som var ingångna i icke-katolska kyrkor. För det tredje ett uppmjukande av kraven på katolskt dop och katolsk uppfostran av barn i konfessionsblandade äktenskap.”

3.1.2.5 Privata försök med konfessionsblandade

vigslar

Trots att konciliets beslut inte innebar av de någon rättslig förändring konfessionsblandade äktenskapen, började dock en rad nya vigselformer att växa fram som ett resultat av dekretet om ekumenik.” Den närmast till hands liggande lösning, som skapade minst problem ur romersk katolsk var att inbjuda utgångspunkt, en evangelisk pastor att närvara vid den katolska vigseln och rikta några personliga ord till brudparet samt bedja en bön eller läsa välsignelsen. I vissa fall kunde han också få lov att hålla en bröllopspredikan. Denna typ av ekumeniskt samarbete visar sig i mitten av 1960-talet. Det är sannolikt denna gudstjänstform, som kommit till användning vid en vigsel i den katolska St Johannes-Kirche i Tübingen den 19 oktober 1963, där dock hölls av den katolske predikan pastorn Dr Rolf Baumann, Stuttgart.” Försök med mera genomgripande ekumeniska lösningar möter dock också. Här spelade utvecklingen i Holland en banbrytande roll. Redan under det tidiga 1960-talet ägde sålunda ekumeniska vigslar rum i stiftet s-Hertogenbosch.” Tillstånd att fira en

konfessionsblandad vigsel med romersk katolsk mässa

gavs tidigast i USA, Belgien och H0lland.24° Motståndet mot dylika tillstånd var dock hårt på somliga håll. I maj 1965 skrev sålunda A Laurentin i Paroisse et Liturgie en artikel, där han starkt underströk det olämpliga i att mässa firades i samband med konfessions-

21 Lell 1967 s 130. 22 Lell 1967 s 138. De ekumeniska vigslarna hade förberetts genom en mera positiv attityd från den katolske prästens sida mot den protestantiske prästen. Den katolske studentprästen Harry Haas berättar sålunda, att han vid en konfessionsblandad vigsel i Rhenlandet 1965 talade för konfessionsblandade äktenskap och att han lät den protestantiske brudgummen vid brudmässan under offertoriet bära fram en flaska rödvin och fylla kalken. Haas 1972 s 133. 23

Rleeman-Nitschke 1973 s 66 ff samt Schmidt-Lauber 1979 s 160.

24 Okumenisches Modell Holland 1969 s 19. Se även s 91, där det uppges att konfessionsblandade Vigslar ägde rum på de flesta orter. Båda konfessionernas präster vigde gemensamt brudparet. Ingen av de båda kyrkorna krävde, att dess ritual skulle användas och inte heller att barnen skulle uppfostras i den egna konfessionen. Debatten om de konfessionsblandade äktenskapen kom tidigt till uttryck. Redan 1965 trycktes en utförlig informations- och debattskrift med titeln ”Gemengd Gehuwd, som innehöll bidrag från både katolsk och protestantisk sida. Av särskilt intresse är två kapitel om katolsk resp protestantisk äktenskapsuppfattning, den katolska skriven av

priorn och docenten L G A van Noort O S C och den protestantiska av sekreteraren i

rådet för pastoralvård i Hervormde Kerk R Kaptein. Slutkapitlet i boken utgörs av en löpande debatt mellan dessa båda om de konfessionsblandade äktenskapen: Pastoraal gesprek over een hachelijke zaak”. 24a One in Christ 1966 s 291.

128 av

Utvecklingen konfessionsblandade vigselritual

b

blandade vigslar.”

hans uppfattning skulle en sådan mässa få rakt motsatt effekt mot Enligt den avsedda. I stället för att vara ett uttryck för enhet skulle den på det mest pinsamma sätt understryka den splittring, som existerade mellan kyrkorna, då båda makarna inte kunde deltaga i nattvarden. Som ersättning för en mässa rekommenderade han därför en bibelguds-

tjänst. Denna hade framför allt två fördelar. Dels var det ingen sekunda

gudstjänst utan en liturgiskt fullt acceptabel akt,24°dels fanns det i en sådan mellan en katoliks och en icke katoliks möjligheter gudstjänst inga skillnader att deltaga. Ingen uteslöts och alla kunde med glädje deltaga i det, som redan förenade dem, nämligen Guds ord, psalmsången, litanian och förkunnelsen. På alla plan, ekumeniskt, liturgiskt och pastoralt, var därför en bibelgudstjänst att rekommendera framför en brudmässa. Samma linje företräddes också av Fr René Beaupere, O P, i fråga om konfessionsblandad vigsel mellan en katolik och en protestant. Då det gällde en katolik och en ortodox?” ansåg han dock, att en mässa med interkommunion skulle vara möjlig. För en katolik och en protestant var emellertid vigseln inte rätta tillfället att accentuera den kristna och omöjligheten för makarna att splittringen gemensamt mottaga nattvarden. En sådan vigsel borde därför icke få formen av en mässa utan i stället karakteriseras av det, som var gemensamt för båda Guds 0rd. Detta borde även karakterisera makarnas fortsatta parter: gudstjänstliv. De borde sålunda följa med till varandras kyrkor utan att göra i avkall på sin egen tro. I så fall kommer de att berikas i sin tro och fördjupas sin enhet med Kristus. med första delen av gudstjänsten, Ordets gudstjänst, Något problem inte. Här kan båda deltaga fullt och helt, oberoende av i vilken föreligger de befinner av gudstjänsten, Nattvardens kyrka sig. I den andra delen gudstjänst, uppstår spänningarna, då båda inte kan gå till kommunionen tillsammans utan en av dem får nöja sig med andlig kommunion. Bådas närvaro i församlingen utgör dock en utmaning för kyrkorna och ett tecken på hoppet om kyrkornas enhet i framtiden, ett slags aktiv väntan på Guds rikes synliga enhet på jorden.

3.1.2.6 Kritiken av de försöken med konfessions-

privata blandade vigslar

Den officiella reformerta kritiken av de privata konfessionsblandade vigsel-

ritualen var entydig och avvisande. Denna kritik kom redan till uttryck i samband med Vatikankonciliets debatt om de konfessionsblandade äktenskapen. Redan år 1964 utsände sålunda synoden för den reformerta kyrkan i

24 b Sammandrag i Worship januari 1966 samt i One in Christ 1966 s 291. 24° Samma uppfattning underströks också några månader senare av A M Roguet i att Notes de Pastorale Liturgique i oktober 1965. Det är därför också följdriktigt, Roguet utgav särskilda predikningar för vigsel ”Homilies pour le mariage pour le baptême” 1975. Dessa översattes 1977 till engelska och gavs ut i USA. Roguet 1977. 24 d Lumiere et Vie nr 74 1965 samt One in Christ 1966 s 292.

av

Utvecklingen konfessionsblandade vigselritual 129

Valaisi franska Schweiz en deklaration om sin inställning. Man beskriver här sin äktenskapsuppfattning med direkt bibelhänvisning och drar därav slutsatsen, att den form för vigsel, som brukas i den reformerta kyrkan för äktenskap mellan bör vara densamma, protestanter, även när det gäller konfessionsblandade äktenskap. Om den icke-protestantiska parten hotas av exkommunikation, beklagar den reformerta kyrkan detta men känner sig icke ansvarig därför. Under tillbakavisande av varje form av proselytism erinrar den reformerta kyrkan den icke-protestantiska parten om att det reformerta nattvardsbordet står öppet för dem. Till de protestanter, som avser att vigas i en katolsk kyrka, vänder sig synoden med erinran om gällande katolsk lagstiftning, vilken innebär ett övergrepp på den protestantiska partens tro genom att syfta dels till konversion, dels till barnens uppfostran i katolsk tro.” Samma grundinställning möter också under året 1965 i den officiella reformerta kritiken i Frankrike och franska Schweiz. Detta är sålunda fallet med det synodbeslut, som detta år fattades av den reformerta kyrkan i Vaud i franska Schweiz. Synoden vände sig mot den praxis, som utbildats, att både katolska präster och protestantiska pastorer fick tillåtelse att deltaga i samma vigselrit för konfessionsblandade äktenskap, varvid den ena kyrkans konfessionella rit först användes, varefter en ytterligare ceremoni tillfogades enligt den andra konfessionens liturgi. En sådan hybridliturgi (ces formes hybrides) uppfattades ofta som en ekumenisk manifestation men enligt synoden var det tvärtom så, att den i stället för att bidra till ekumenisk klarhet, skapade läromässig förvirring. Synoden rekommenderade därför sina medlemmar att gifta sig enligt reformert för att garantera religionsfrihet, eftersom ordning en vigsel enligt romersk katolsk ordning medförde ett förnekande av den evangeliska tron. Man därför uppmanade konsistorier, kyrkoråd och pastorer att icke acceptera, att romersk katolska präster deltog i protestantiska Vigslar, liksom de ej heller själva skulle deltaga i katolska Vigslar. lnte heller borde de deltaga i kompletterande ceremonier efter katolska Vigslar. Istället borde de ägna särskild uppmärksamhet åt den kateketiska undervisningen om äktenskapet.” Men inte bara enskilda reformerta kyrkor reagerade negativt på den romersk katolska restriktiva attityden till de konfessionsblandade äktenskapen. Även de övergripande samarbetsorganen intog samma hållning. År 1965 sände sålunda Fédération protestante de France ut en information om gällande rättsläge med anledning av Vatikankonciliets skrivelse till påven 1964. Man betonade visserligen, att man som federation endast givetvis kunde sända ut rekommendationer utan direkt verkan, eftersom rättslig såväl de reformerta som de lutherska kyrkorna rättsligt sett var självständiga, men samtidigt presenterade man ett förslag till gemensamt handlingsmönster.

25 Sweeting 1969 s 70 - 73. 26 Sweeting 1969 s 74 f. Den negativa attityden förstärktes säkerligen också av att man 1962 antagit och 1963 till trycket befordrat en ny kyrkohandbok, som reviderats i allmänkyrklig anda, och att man betraktade denna som den naturliga basen även för ett konfessionsblandat äktenskap.

130 av

Utvecklingen konfessionsblandade vigselritual

I fråga om samverkan vid vigsel mellan romersk katolsk präst och intog sålunda federationen en negativ hållning och protestantisk pastor avrådde från att deltaga i de konfessionsblandade vigslarna i pastorerna romersk katolska I stället borde man söka andra uttrycksformer för kyrkor. sitt ämbetsansvar för de protestanter, som vigts i en katolsk kyrka, framför allt inom pastoralvårdens område.” Samma negativa attityd uppvisar också den kommission, som tillsatts av de Schweiz för att studera de konfessionsblan-

reformerta kyrkorna [franska

dade äktenskapen. Detta kommer klart till uttryck i den kortfattade information, som kommissionen publicerade 1965. Man beskrev här bl a romersk katolsk lagstiftning med dess restriktiva hållning men gällande betonade också, att i somliga fall undantag gjorts från denna linje genom en av den kanoniska rätten. Man hade sålunda tillåtit en mjukare tolkning reformert att vara närvarande i en romersk katolsk kyrka under pastor sed överlämna en bibel till makarna. Somliga vigseln och enligt reformert katolska präster hade också rekommenderat makarna att tyska romersk förbli mot sin egen kyrka. Man hade inte heller avkrävt den trogna barnen katolskt. Vid protestantiska parten något löfte om att uppfostra Vatikankonciliet hade dessutom Mgr Charriere föreslagit, att man skulle makarna att efter i den katolska kyrkan besöka en bemyndiga vigseln inte för att återupprepa konsensus utan för att bedja protestantisk kyrka, tillsammans med den protestantiske pastorn. Detta fick dock icke enligt Charriêre tolkas som ett upprättande av communicatio in sacris. Kommissionen var kritisk mot denna utveckling. Nyheterna borde inte lura och Även om de utan tvekan pastorer församlingsmedlemmar. tillkommit av hänsyn till den icke-katolska parten, var deras avsikt trots allt att underlätta katolsk vigsel för konfessionsblandade äktenskap. I stället för att lösa problemen skapade därför dessa innovationer förvirring. I väntan på att den romersk katolska kyrkan klart fastställde sin position, var det därför önskvärt, att såväl de protestantiska pastorerna som de romersk katolska prästerna höll kontakt med de konfessionsblandade Pastorerna därför att upprätthålla förbindelsen äktenskapen. uppmanades såväl med de makar, som gifte sig i en katolsk kyrka, som med dem, som gifte

sig i en protestantisk. Kommissionen därefter ett förslag till handlingsmönster för presenterar i ett antal tänkta fall. Om pastorerna sålunda erbjuds att i pastorerna av officianter deltaga i en katolsk vigselceremoni, avråder egenskap kommissionen dem från att medverka däri under vilken som helst form, då

27 Sweeting 1969 s 81- 88. I Österrike möter också exempel på en starkt negativ attityd från evangelisk sida inför en konfessionsblandad vigsel, vid vilken präster från både romersk katolsk och evangelisk sida medverkade. År 1966 fråntogs sålunda pastor Robert Kauer i den evangeliska kyrkan av den augsburgska bekännelsen i Österrike sin kyrkliga tjänst, för att han medverkat vid en sådan vigsel. Ökumenisches Modell Holland 1969 s 91 not 3. Den lilla lutherska kyrkan i Frankrike Eglise évangélique Luthérienne de France bearbetade 1965 sin agenda i allmänkyrklig riktning. Makarnas konsensus uppfattades enligt ursprunglig luthersk tradition som äktenskapsskapande, varför någon stadfästelseformel av prästen ej förekommer. Denne konstaterar endast faktum efter konsensus: Vous nêtes plus deux, mais un. Liturgie 2 s 70.

sou 1981 :67 av

Utvecklingen konfessionsblandade vigselritual 131

ett sådant deltagande icke kan annat än skapa missförstånd. Om en församlingsmedlem inbjuder sin pastor att assistera vid hans vigselceremoni i en katolsk kyrka, gör kommissionen pastorn uppmärksam på vilken tolkning hans ställningstagande kommer att framkalla. Om ett brudpar, som vigts i en katolsk kyrka, begär en andra välsignelse eller någon annan ceremoni av den protestantiske pastorn, bör denne vägra. I stället bör han hänvisa till det beslut, som fattats av Commission théologique de la Fédération des Eglises protestantes:

a. Om brudpar, som önskar bröllopsvälsignelse (bénédiction) i en reformert kyrka, redan mottagit en sådan i en romersk katolsk kyrka, kan denna önskan icke tillmötesgås, då makarna redan skriftligen eller muntligen avsagt sig varje annan välsignelse (bénédiction) utanför den romersk katolska kyrkan. b. Den dubbla välsignelsen (bénédiction) bör förkastas i princip. Det ja, som uttalas i den första Vigseln, förlorar sin giltighet, om det upprepas i den andra ceremonien. En protestant, som accepterar den katolska Vigseln, förnekar därmed sin egen tro och denna kan icke återställas genom en ny välsignelse i den reformerta kyrkan. c. Den reformerta kyrkan kan icke acceptera att lagfästa ett slags fiktiv ceremoni i form av en vigselceremoni utan välsignelse (bénédiction). d. Avståndstagandet från den dubbla välsignelsen avser inte att undandra dem det gäller själavård i deras egen kyrka.”

De romersk katolska försöken till en öppnare ekumenisk attityd genom att inbjuda evangeliska pastorer att deltaga i den romersk katolska konfessionsblandade vigseln betraktades sålunda med misstro från de reformerta kyrkorna i Frankrike och franska Schweiz och man avrådde alltså direkt från allt samarbete. Detta med att man inte betraktade sammanhänger den romersk katolska som ett vittnesbörd attityden om öppnare ekumeniskt klimat utan som ett försök att bibehålla den romersk katolska vigseln vid konfessionsblandade som en förutsättning äktenskap för att godkänna ett sådant äktenskap.

3.1.3 Romersk katolsk närvarande vigsel med evangelisk präst 3.1.3.1 Instruktionen ”Matrimonii Sacramentum” 1966. Makarnas konsensus och prästens stadfästande fortfarande

grundläggande för sakrament äktenskapets

Först fyra månader efter konciliets avslutning, den 18 mars 1966, kom troskongregationens Instructio Matrimonii Sacramentum”. Den motsvarade inte förväntningarna, då dess ambitioner låg långt efter konciliets. Visserligen upphävde den exkommuniceringen av en katolik, som gifte sig med en icke-katolik, men den underlät att förklara dessa äktenskap som giltiga och den upphävde inte heller straffet för den katolska parten, om barnen fick en annan kristen fostran än den katolska. Inte heller skilde man på ett äktenskap mellan en katolik och en döpt eller en odöpt. Därmed hade

23 Sweeting 1969 s 76 - 80.

av

132 Utvecklingen konfessionsblandade vigselritual

man vidhållit att det enligt katolsk uppfattning icke den gamla uppfattningen, och kristna av annan konfession.” var någon skillnad mellan icke-kristna Konciliet hade att församlingsprästen skulle ha rätt att föreslagit, från det katolska formkravet. Instruktionen lade denna rätt i dispensera händer, om speciella omständigheter kunde åberopas, och biskopens därmed kunde man kringgå det katolska formkravet i praxis. Som en nyhet infördes att tillåta bruket av det normala katolska också rätt för biskopen

vigselritualet även för konfessionsblandade äktenskap.”

inför både Helt förbjudet var enligt instruktionen ingående av äktenskap en katolsk och en icke katolsk präst, som båda genomförde sina ritual. Från

katolsk sida kunde man dock godkänna närvaron av en evangelisk präst, om dennes deltagande inskränkte sig till några ord av lyckönskan, en förmaning I detta fall eller några böner, som båda prästerna kunde läsa tillsammans. krävdes dock den katolske biskopens godkännande.

3.1.3.2 Kritiken av den traditionella hållningen i ”Matrimonii

sacramentum

Orsaken till att Matrimonii sacramentum uppvisar en så relativt traditionell hållning sammanhänger med att en betydande spänning förelåg mellan konservativa och progressiva riktningar inom katolska kyrkan. Detta att reaktionerna sacramentum följde två medförde, på ”Matrimonii huvudlinjer. Dels uppfatttades den från de konservativas sida som en garanti för att de grundläggande värderingarna icke gått till spillo och inställningen den från de progressiva kretsarna blev i stort sett positiv. Dels uppfattades snarast som ett då den icke lyckats tillgodose andra misslyckande, Vatikankonciliets önskemål. Direkt reaktioner mötte sålunda omedelbart från katolsk sida. negativa Vid sitt sammanträde 6-14 juni 1966 konstaterade sålunda sekretariatet för enhet under av kardinal Bea, att instruktionen var kyrkans ledning vollkommen och kravet på den tridentinska formplikten var unzulänglich” ”unhaltbar.3 I Nederländerna konstaterades också från biskopligt håll, att den katolska kommit i strid med äktenskapsrätten genom denna instruktion naturrätten.” Då det gällde tillämpaingsföreskrüfterna i de olika biskopskonferenserna, mötte i allmänhet försök att tolka instruktionen i positivt ekumenisk

riktning. Den Ausführungsbestimmungen 31.3.1966 tyska biskopskonferensens sålunda instruktionen i ekumenisk anda.” Man låter den icketillämpar katolska de löften, som instruktionen kräver, inte inför parten avlägga Detta har säkerligen inte prästen utan inför den andra äktenskapsparten.

29 Nikolasch 1972 s 158. Sacra Congregatio pro Doctrina Fidei, lnstructio de matrimoniis mixtis, Matrimonii sacramentum 18.3.1966. 3” Matrimonii sacramentum art IV. 31 Lell 1967 s 207. 32 Lell 1967 s 207. zur Instruktion 33 Ausführungsbestimmungen der Deutschen Bischofskonferenz Matrimonii sacramentum 1970 samt Nikolasch (31.3.1966). Se även Waltermann 1972 s 159 och Lell 1967 s 149 ff.

av

Utvecklingen konfessionsblandade vigselritual 133

varit instruktionens mening, men då instruktionen på denna punkt icke givit direkta föreskrifter kunde man gå vidare i ekumenisk riktning.” Biskoparna i Österrike gick i sina Weisungen 1.9.1966 också utöver instruktionen och godkände i undantagsfall en efterföljande gudstjänst i en icke-katolsk kyrka.” De schweiziska betonade särskilt biskoparna i sina Weisungen 6.9.1966 den ekumeniska linjen och underströk, att en icke-katolsk präst fick vara närvarande efter överenskommelse mellan den katolske biskopen och ledningen för den icke-katolska kyrkans” I oktober 1966 publicerade den katolska i Frankrike biskopskonferensen sina tillämpningsföreskrifter för instruktionen Matrimonii Sacramentum av den 18 mars 1966.36” Man understryker här själavårdsaspekten och betonar, att varje konfessionsblandat äktenskap bör ägnas särskild omsorg av prästen och församlingen. Avsikten bör vara. att hjälpa parterna att finna andlig enhet i sitt äktenskap och en fördjupning av sin tro och sin tjänst i sina respektive kyrkor. Reaktionen på instruktionen Matrimonii Sacramentum den 18 mars 1966 blev särskilt hård i Holland. Redan i juni 1966 kom motdraget. Den ekumeniska sektionen av den katolska ungdomsrörelsen i Holland Katholiek Beraad Jongeren en Oekumene utgav då en liten 22-sidig pamflett, starkt radikal och skriven utifrån den holländska situationen. Huvudansvariga var Fr J. van Kilsdonk, studentpräst i Amsterdam, P Reckman, medlem av Shalom-rörelsen, samt Fr G Wentholt, militärpräst. I förberedelserna deltog också ett antal gifta par.” Skriften börjar med att understryka skillnaden mellan olika av typer - ras, religion, konfession - och betonar, att konfessioblandade äktenskap nellt blandade äktenskap inte utan vidare betyder, att de teologiskt och trosmässigt är blandade. Att konfessionsblandade äktenskap uppvisar hög skilsmässofrekvens kan lika mycket ha sin orsak i kyrkornas press på dessa äktenskap. Det katolska kravet, att barnen skall döpas och uppfostras inom den katolska kyrkan, kritiseras kraftigt. Makarna ofta dessa krav som upplever ett slags utpressning. Ett sådant krav är inte heller i enlighet med andra Vatikankonciliets betonande av samvetsfrihet. Nuvarande praxis medför stora pastorala problem. Den isolering, som konfessionsblandade äktenskap råkar i, upplevs av dem själva ofta som artificiell, då det kan finnas mycket mer av trosenhet i ett konfessionsblandat äktenskap än i ett som tillhör

34 Lell 1967 s 149 not 116. 35 Lell 1967 s 151 not 117. Trots att obligatoriskt civiläktenskap införts i Österrike, kan man vigas av kyrkan med laglig giltighet utan föregående civil vigsel. Detta har rättsligt prövats och godkänts. Seden uppstod under nazisttiden, då vissa giftermål av den rådande regimen betraktades som icke önskvärda men trots detta genomfördes av kyrkan. Muntlig uppgift av professor Hans-Chr. Schmidt-Lauber, Wien, 1980-05-27. Det är möjligt, att detta förhållande spelat en viss roll för den positiva inställningen från de katolska biskoparnas sida till konfessionsblandade äktenskap. Obligatoriskt civiläktenskap infördes i Österrike 1938›08-01. 36 Lell 1967 s 151 not 117. 35 a Den publicerades i form av en liten skrift på 15 sidor med titeln: Les Mariages Mixtes: Dispositions Communes aux Dioceses de France. One in Christ 1967 s 366. Se även Sweeting 1969 s. 103 ff. 37 One in Christ 1966 s 417 ff.

av

134 Utvecklingen konfessionsblandade vigselritual

endast en konfession. är också stora. Att fira en mässa vid en De liturgiska problemen konfessionsblandad endast aktualiserar splittringen. Den logiska vigsel av tillståndet till brudmässa är att också tillåta ”open communion följden mot vid vigseln. Detta skulle i sin tur sedan kunna förbereda utvecklingen interkommunion som ordinarie praxis. Nya förutsättningar synes också ha ändrat om konfessionsblandade äktenskap. Att tillhöra skilda frågan konfessioner är inte längre utan vidare ett uttryck för skilda teologiska och trosmässiga värderingar. Mot denna bakgrund har man därför beslutat sig för att kräva en rad konkreta förändringar. Eftersom civilrättslig vigsel är obligatorisk i Holland, krävde man för det första, att den civilrättsliga vigseln skulle godkännas som giltig för alla, döpta såväl som icke döpta, eftersom samhället i dag på ett helt tillfredsställande måste fortsätta att förbereda sätt registrerar ingångna äktenskap. Kyrkan människor för äktenskap och måste återvända till de första århundradenas ingångna äktenskap. Därför skall inte praxis att välsigna redan civilrättsligt heller några löften finnas med i den kyrkliga akten. Vid ett konfessionsblandat äktenskap bör prästerna från båda kyrkorna ge och tillsammans leda vigselakten. ”Open communion” vigselvälsignelsen skall erbjudas den icke katolska parten och hans/hennes familj samt den icke katolska prästen. Ett sådant handlingssätt borde bereda vägen för interkommunion. Barnens fostran i konfessionsblandade äktenskap ställer särskilda krav på föräldrarnas ansvar, eftersom kyrka och skola i dylika fall inte kan spela samma roll som annars är fallet.” Fr René Beaupere, O P, ställde sig i maj-augusti 1966 positiv till de

konfessionsblandade äktenskapenxw” Han kritiserade de tyska katolska

av instruktionen 1966, där de varnade för att de biskoparnas tillämpning konfessionsblandade äktenskapen betraktades som en pådrivande ekumenisk faktor, som sökte skynda på kyrkans enhet. Beaupêre menade, att det av de konfessionsblandade om man var en felaktig beskrivning äktenskapen, debatten. I stället antydde, att de ingicks för att driva på den ekumeniska borde dessa äktenskap, som led under kyrkans man pastoralt hjälpa › splittring. Från sida upplevdes ”Matrimonii Sacramentum som en evangelisk av de icke-katolska kyrkorna. Till dem som tidigast tog diskriminering ställning hörde den evangeliska kyrkan i Rhenlandet. Redan den 17 maj, två månader efter instruktionens tillkomst, konstaterade sålunda ledningen för denna landskyrka, att i strid med dekretet om ekumeniken inga bilaterala samtal förts mellan konfessionerna. I stället hade den katolska kyrkan ensidigt förklarat, att den evangeliske prästen efter vigseln kunde uttala välsignelsen. En evangelisk präst, som följde denna ordning, stödde därmed också den katolska blandäktenskapsrätten, vilken stred mot bibeln och den reformatoriska bekännelsen. Därför förbjöd man prästerna att deltaga i

33 Skriften översattes också till engelska. One in Christ 1968 s 203 f. 38 3 Lumiêre et Vie XV 78, maj - augusti 1966 samt One in Christ 1966 s 419.

av

Utvecklingen konfessionsblandade vigselritual 135

dylika ekumeniska vigslar“.3° När Rat der EKD sammanträdde den 10 augusti 1966 i Berlin, följde man också samma och uppmanade linje de evangeliska landskyrkorna att förbjuda sina präster att deltaga i dylika Vigslar.” Detta blev också den officiella linje, som de tyska evangeliska landskyrkorna kom att följa. I Holland slog man in på en annan Väg. Vid generalsynoden för ”hervormde Kerk sommaren 1967 uttryckte man visserligen sin besvikelse över den nya instruktionen och över att inga ekumeniska samtal tagits upp i samarbetsgruppen mellan katolska kyrkan och kyrkornas Världsrådf Man bortsåg då från det samtal, som ägt rum ett år efter instruktionens tillkomst 1-4 mars 1967 i Nemi och som endast haft informativ karaktär.” Men trots denna besvikelse drog man vid synoden upp riktlinjerna för möjliga ekumeniska Vigslar. I grunden menade man, att instruktionen inom några år måste bearbetas och en bättre men under mellantiden lösning presenteras. föreslog man följande åtgärder. Om en gemensam vigsel kom till stånd, skulle inte bara den evangeliske prästen vara närvarande utan också kyrkorådet, representerat av minst en äldste. [fråga om platsen för Vigseln och antalet närvarande pastorer och präster krävdes för övrigt inga centrala föreskrifter. Detta borde man i stället överenskomma om med hänsyn till det enskilda fallet. Man önskade dock icke, att en mässa skulle firas i anslutning till Vigseln, inte ens om de närvarande medlemmarna av den nederländska reformerta kyrkan deltog. Tidigare försiggick ju inte något mässfirande vid en konfessionsblandad vigsel och man påpekade dessutom, att mässfirandet enligt den nya instruktionen inte var obligatoriskt. Inte heller var det nödvändigt att alltid förrätta Vigseln i ett romerskt-katolskt utan man kunde i stället kyrkorum anpassa sig efter förhållandena. Riktlinjerna Var emellertid att betrakta som Övergångsbestämmelser och man underströk kraftigt, att nya regler måste utarbetas såväl på nationellt som internationellt plan. Därför betonade man också, att man icke betraktade dessa Vigslar som verkligt ekumeniska. Att man till skillnad från de tyska landskyrkorna inte helt förbjöd dem, sammanhängde med att det i Holland rådde ett gynnsammare förhållande till katolska än i kyrkan Tyskland. Sättet att lösa förhållandet till konfessionsblandade mellan äktenskap

romersk katolska kyrkan och de reformerta varierade från

kyrkorna kraftigt land till land. Detta var givetvis beroende av den romersk katolska biskopskonferensens ställningstagande i varje enskild kyrkoprovins, då det gällde att tillämpa instruktionen Matrimonii Sacramentum. För Irland och Skottland var den romerska biskopskonferensen konservativt restriktiv och den skotska presbyterianska kyrkan reagerade också mycket negativt. Den förklarade sålunda, att så länge som den romerska kyrkan insisterade på att

39 Schreiben der Kirchenleitung der Ev Kirche in Rheinland nr 12 148, 1966-05-17. Se även Lell 1967 s 205 f. Likartad kritik möter också från Westfalen 1966-07-28. Båda dessa kyrkor var unierade. Se även Waltermann 1970 s43 samt Nikolasch 1972 s 159. 4” Lell 1967 s 206. 4 Una Sancta 1969 s 28 f. 42 Se nedan s 192.

av

136 Utvecklingen konfessionsblandade vigselritual

av ett konfessionsblandat äktenskap var beroende av lydnaden giltigheten för den romersk katolska kanoniska lagen och underkände giltigheten av ett som ingåtts inför en reformert präst, var det omöjligt med några äktenskap, samarbetet. Därför var det inte heller tillåtet för den framsteg i det inbördes skotska kyrkans präster att deltaga i en katolsk vigsel av ett konfessions-

blandat äktenskap?”

Utvecklingen i USA gick emellertid en helt annan väg. Där arbetade ett katolskt-reformert kollokvium med de konfessionsblandade gemensamt äktenskapen. Den femte dialogen på nationell basis, stödd av den katolska för ekumeniska American Area of biskopskommissionen frågor och North the World Alliance of Reformed and Presbyterian Churches, enades sålunda likhet skulle gälla för protestantiska och romersk katolska om, att fullständig då de officierade vid konfessionsblandade äktenskap. Man underpräster, strök, att föräldrarna i ett sådant äktenskap skulle ha tillåtelse att gemensamt arbeta för sina barns kristna fostran i samarbete med sina präster och att man i första hand skulle ta hänsyn till barnens bästa?” Ett konkret exempel på en konfessionsblandad vigsel mellan en brudgum från United Church of Christ och en romersk katolsk brud möter i USA den 31 mars 1967. Då vigde nämligen brudgummens fader, som var präst i United Church of Christ, i St Augustine”s Church, Oakland, California. brudparet Tillstånd hade utverkats från Rom och det ritual som användes, var i vilket också ingick vigsellöftena. Den vigselritualeti brudgummens kyrka, katolske inskränkte sig till en förmaning från det romersk prästens uppgift °

katolska vigselritualeti”

kommissioner från I maj-juni 1967 möttes representanter för ekumeniska konfessionsblandade äktenskap många delar av världen i Rom och frågan om

roll under överläggningarna.” Man konsta-

kom att spela en framträdande terade, att det fanns en rad problem som var knutna till denna fråga. Det parternas fortsatta gemensamma gudstjänst etc, gällde vigselceremonin, men det svåraste problemet av alla var frågan om barnens kristna fostran. Gällande lagstiftning krävde löfte av den katolska parten att fostra barnen i katolsk tro. Efter 1966 har dock dispens från detta krav givits i ökad och skälet har ofta varit, att den icke katolska parten är utsträckning medvetet praktiserande kristen i sin egen kyrka. Den mest vägande invändningen mot att den katolska parten skall avgiva attackerar den icke katolska partens ett dylikt löfte är, att den därigenom samvete. Men å andra sidan kan också det omvända förhållandet gälla. kristen och under I många fall är den icke katolska parten endast nominellt att barnen uppfostras katolskt. Men det sådana förhållanden är det naturligt, finns också fall speciellt i England, där den katolska parten endast nominellt alltså i den andra makens är kristen, och där bör barnen uppfostras konfession. Men det finns också en liten grupp, där båda makarna är praktiserande kristna, var och en i sin kyrka. Här kan man hoppas på ett

42 3 One in Christ 1967 s 367 f. 42 b One in Christ 1967 s 368. Ett nytt möte ägde rum i oktober 1967. One in Christ 1968 s 167. 42 COne in Christ 1967 s 369 f. 43 One in Christ 1968 S 130 ff.

av

Utvecklingen konfessionsblandade vigselritual 137

fulltonigt kristet äktenskap och ett löfte om vidgade ekumeniska relationer. Det finns därför anledning att räkna med båda föräldrarnas gemensamma ansvar. Under dessa förhållanden haltar ekvationen, om endast den ena maken avkrävs löfte om barnens kristna fostran. På initiativ av det evangeliska centralinstitutet för

familjerådgivning i

Berlin och det katolska centralinstitutet för äktenskap och familjefrågor i Köln utarbetade en

interkonfessionell grupp av teologer och lekmän ett votum

om frågor rörande konfessionsblandade äktenskap, vilket slutbearbetades vid gruppens sista möte den 9 juli 1967 och sändes ut till ett stort antal personer från både evangelisk och katolsk sida för undertecknande. Dessutom sändes det till de evangeliska och katolska biskoparna i Tyskland före den tyska katolska biskopskonferensens höstmöte och biskopssynoden i Rom i oktober 1967.44 Man underströk här inledningsvis, att de konfessionsblandade äktenskapen var ett av vår tids allra största problem. Man påpekade, att det 1961 i Västtyskland och Västberlin fanns cza 2 232 000 konfessionsblandade äktenskap, vilket utgjorde 16,6 % av samtliga äktenskap. År 1965 ingicks det i samma område 143 199 konfessionsblandade vilket äktenskap, utgjorde 29,1 % av det totala antalet. Orsaken till den snabba ökningen såg man i den ökade rörligheten hos befolkningen i samband med industrialisering och urbanisering, liksom även Hyktingströmmen efter andra världskriget spelade viss roll. Därmed förlorade de konfessionella områdena sin homogenitet. För många kristna var i denna situation kyrkornas restriktiva hållning till de konfessionsblandade äktenskapen De hade svårt att förstå Oförklarlig. den motsättning, som tycktes råda mellan kyrkornas ekumeniska öppenhet, då det gällde de stora sammanhangen, och deras behandling av de konfessionsblandade äktenskapen i det lilla sammanhanget. I sitt votum tog man bl a upp den kanoniska formen och kritiserade den katolska kyrkans krav på kyrklig form för äktenskapets giltighet. Eftersom civiläktenskapet var obligatoriskt i Tyskland, kom givetvis frågan om dess giltighet att spela en framträdande roll. Man hävdade sålunda, att civiläktenskap, som icke kompletterats med kyrklig form, i den allmänna som icke fullt giltiga och att detta skapade allvarliga meningen uppfattades Det fanns därför anledning att överväga, om icke civiläktenskapet problem. . som sådant borde tillerkännas full giltighet även från kyrkornas sida. Man byggde detta resonemang på det faktum, att de löften, som avlades vid Vigseln, i den mån de hade en giltig form var själva grunden för att ett sakrament skapades. Utan vigsellöftena kunde sakramentet icke existera. Om kyrkan då erkände varje lagligt giltig form av löften, skulle också den giltiga kärnan av den sakramentala realiteten samtidigt kunna erkännas som närvarande. Detta innebar icke ett reducerande av den kyrkliga Vigseln till endast ett appendix. Den blev i stället en bekännelse av den kristna tron.

Äktenskapet lades därmed medvetet under Guds vilja. Härtill kom också

kyrkans vittnesbörd, makarnas trosbekännelse, förmaningen och välsignelsen. Möjligheten att kontrollera vigsellöftena och äktenskapshindren, vilket nu saknas, skulle kunna vara en god ersättning för kravet på kanonisk form

44 Den tyska texten finns återgiven i Herder Korrespondenz, januari 1968. En engelsk översättning möter i One in Christ 1968 s 315 ff.

av

138 Utvecklingen konfessionsblandade vigselritual

diskussionen. och få en långt större betydelse i den mellankyrkliga om barnens Till sist ställde man också krav på att gällande lagstiftning kristna fostran skulle liksom på nya former för gemensam omprövas själavård för konfessionsblandade äktenskap. Den ekumeniska som möter i den schweiziska katolska öppning, tillämpningsbestämmelser den 6.9.1966, kom att fullbiskopskonferensens följas i mitten av 1967. Den 19 juli detta år avgavs nämligen ett gemensamt om katolsk och

yttrande konfessionsblandade äktenskap från protestantisk,

sida i Schweiz. Dokumentet är undertecknat av pastor A gammalkatolsk federatio- Lavanchy, som var president för den schweiziska protestantiska katolska bisnen, biskop François Charriere på uppdrag av den schweiziska kopskonferensen samt biskop U Kueri för den schweiziska gammalkatolska

kyrkan.”

Man underströk att detta dokument icke fick betraktas som inledningsvis, ett juridiskt dokument med laglig giltighet. Istället var varje kyrka bunden av och sina bestämmelser. Men det var ett uttryck för sina egna principer kyrkornas försök att i en svår fråga finna en framkomlig väg till konfessionell samexistens. Från romersk katolsk sida var instruktionen Matrimonii Sacramentum att betrakta som gällande lag men samtidigt hade den karaktären av ett provisorium och den hänvisade direkt till de nya relationer, och till dekretet om ekumenik. Det fanns som uppstått mellan kyrkorna, diskussioner. därför anledning att hoppas på framsteg genom gemensamma Därför måste de olika äktenskapssyn studeras men givetvis kyrkornas samtidigt måste man också fastslå vad som var gemensamt. Till de framkomliga vägarna hörde först och främst behovet av gemensam själavård för konfessionsblandade äktenskap både före och efter vigselceremonien. måste emellertid de kyrkliga bestämmelserna och de Samtidigt normerna bearbetas och förbättras och man förklarade sig ämna juridiska intervenera i denna fråga. Det måste sålunda vara en gemensam uppgift att erkännande av giltigheten i alla de äktenskap, som verka för ett ömsesidigt kyrkor, även de konfessionsblandade. ingås i ifrågavarande Man ställde därför frågan direkt till den romersk katolska kyrkan, om inte ett antal uppräknade förutsättningar skulle vara tillräckliga för att garantera äktenskapets validitet: att båda parter var döpta, att inga hinder, som gjorde förelåg, att ingendera parten var skild från en ännu äktenskapet ogiltigt, levande make samt att var och en av dem lovade att vara den andre trogen intill döden. Man ställde också frågan till den katolska kyrkan, hur och på vad barnen i katolsk tro kunde vara en förutsättning för sätt löftet att uppfostra celebrerandet av ett konfessionsblandat Man uppmanade därför äktenskap. den sittande kommissionen för dialog att fortsätta sitt arbete, så att kyrkorna skulle bli i stånd att bära ett fulltonigt ekumeniskt vittnesbörd. Biskopssynoden i Rom ioktober 1967 hade förberetts på många sätt. Till de officiella förarbetena hörde det dokument, som utarbetats av troskongregationen och sekretariatet för kristen enhet och som överlämnades till i vilket biskoparna i juli 1967. Detta utgjordes av ett solitt arbetsdokument, åtta för de konfessionsblandade äktenskapen viktiga frågor behandlades. kanoniska hinder, löften, kanonisk form, Grundfrågorna gällde språkbruk,

45One in Christ 1968 s 168 f.

av

Utvecklingen konfessionsblandade vigselritual 139

Roms och biskoparnas ömsesidiga ansvar samt själavården. Framställningen var uppbyggd som en argumentation för och emot.” Till mångas förvåning var varken kardinal Ottaviani eller kardinal Bea utan kardinal föredragande Marella, som var president för sekretariatet för icke-kristna, vilket snarare förde tanken till religionsblandade äktenskap än konfessionsblandade. Kardinalens föredragning gick också ut på ett bevarande av status quo och ett understrykande av faran med konfessionsblandade äktenskap. Förarbetena gick dock klart i en helt annan riktning och kardinalens negativa attityd kom icke att prägla mötet. Först behandlades den terminologiska eftersom frågan, man ansåg, att termen “mixed marriage” var alltför oprecis. Förslaget gick ut på att man för äktenskap mellan två konfessioner skulle använda termen interconfessional marriage” och att man för äktenskap mellan en kristen och en icke kristen skulle använda termen ”disparate marriage”. Synoden beslöt att bibehålla termen mixed marriage med 116 röster för och 29 mot. Även andra termer som ecumenical avvisades. marriage Den stora frågan för synoden var, om kravet på kanonisk form skulle kvarstå eller ej. En minoritet på 33 önskade medan två upphäva kravet, tredjedelar röstade för dess bevarande. Orsaken till biskoparnas negativa hållning har tolkats som ett försök från deras sida att värna om äktenskapets helighet och oupplöslighet. Om den kanoniska formen bibehölls, måste den katolik, som ville ingå äktenskap, uppsöka sin församlingspräst eller en annan präst och denne skulle då få tillfälle att tala om äktenskapets innebörd. Man avvisade också tanken att civiläktenskap skulle vara tillräckligt. Detta skedde inte av teologiska skäl, då det enligt västerländsk tradition var makarna själva, som genom sin konsensusförklaring skapade äktenskapet. Men man var rädd för att civiläktenskapet i många länder gav för litet upplysning om äktenskapets innebörd. Då det gällde konfessionsblandade äktenskap med protestantiska kyrkor, intog synoden en mera restriktiv hållning, än man hade räknat med. En av orsakerna härtill var utan tvekan, att man ägde för liten kännedom om reformationskyrkornas lära och praxis. En annan var protestantiska kyrkors uppfattning av civiläktenskapet. Slutligen förelåg också oklarheter inom den katolska kyrkan beträffande dess egen äktenskapssyn. Ett steg mot en friare uppfattning togs dock genom överförandet av dispensrätten från troskongregationen till den enskilde biskopen. För ett sådant överförande röstade 105 och ytterligare 68 följde samma princip men krävde, att allmänna normer för dispensen skulle utfärdas av respektive biskopskonferens. Därmed hade man följt det votum som Vatikankonciliet utarbetade 1964, och passerat den mera romaniserande instruktionen från 1966. Detta beslut hade enligt Fr René Beaupére två sidor. Många biskopar var utan tvekan mera återhållsamma än troskongregationen. Men i somliga länder och på somliga platser medförde beslutet nya möjligheter till snabba förändringar. medförde beslutet Samtidigt ett tryck på biskoparna och biskopskonferenserna att ta upp dialoger med de protestantiska kyrkorna.

45 One in Christ 1968 s 182 ff. Gerhartz 1970 s 490. Se även Ökumenische Trauungen 1973 s 22, Frieling 1971 s 31 not 42 samt Wilkens 1970 s 52.

av

140 Utvecklingen konfessionsblandade vigselritual

av att de En sådan dialog kunde som ett första steg leda till upptäckten protestantiska kyrkornas Vigslar innehöll en tillräcklig garanti, varigenom dispenserna från kanonisk form kunde vidgas. I ett andra steg skulle det i så som fall också bli möjligt att godkänna alla konfessionsblandade äktenskap, i en protestantisk kyrka. Vid den tid beslutet fattades, var dock ingåtts olikheterna mellan de protestantiska kyrkorna så stora, att någon allmän

dispens icke var påtänkt.”

Ett särskilt problem låg också i att de protestantiska kyrkorna godkände under det att bröllopsvälsignelsen i den civilrättsliga Vigseln som fullt giltig, efter icke hade äktenskapsstiftande karaktär. För den kyrkan Vigseln romerska kyrkan var det emellertid tvärt om och därför blev vålsignelsen i den protestantiska kyrkan den akt. som garanterade äktenskapet enligt katolsk uppfattning. Samtidigt med biskopssynoden sammanträdde i Rom den tredje världskongressen för lekmannaaposrolaret. Denna kongress sände en skrivelse till biskopssynoden för att driva på frågan om konfessionsblandade äktenskap. Man krävde där bl a, att äktenskap som ingåtts inför en präst i något av de skulle i likhet med sådana stora protestantiska samfunden, godkännas kyrkorna. Barnens kristna Vigslar, som ingicks inför präster i de ortodoxa fostran skulle överlämnas åt båda föräldrarna tillsammans med kvalificerade för deras båda kyrkor. Gemensam själavård genom de båda representanter såväl för brudparet som deras föräldrar kyrkornas präster var ett önskemål och familjer.” I mars 1968 utfärdade den holländska katolska biskopskonferensen provisoriska direktiv för konfessionsblandade äktenskap.” Detta skedde på grundval av instruktionen Matrimonii Sacramentum. Man hade dröjt relativt länge. Den katolska ungdomsrörelsen hade ju reagerat redan i juni 1966. konstaterade i sina direktiv, att dispensmöjligheter från den Biskoparna kanoniska formen beviljat sådana förelåg och att också troskongregationen Under biskopssynoden i Rom i oktober 1967 framlade de dispenser. holländska ett förslag till långtgående förändringar av den biskoparna beträffande konfessionsblandade äktenskap. Efterkyrkliga lagstiftningen som biskoparna dock redan inom gällande lagstiftning hade möjligheter att tillmötesgå samvetsbetänkligheter mot formplikten, uppmanade man prästerna att till överlämna alla ansökningar om tillstånd att biskoparna högtidlighålla ett konfessionsblandat äktenskap. Om Vigseln ägde rum inom mässans ram och den icke katolska parten önskade kommunicera, gav biskoparna tillstånd till detta, under förutsättparten var döpt, kunde acceptera den katolska ning, att den icke katolska i celebrerandet av eucharistin. samt kyrkans tro, så som den kom till uttryck att han eller hon hade tillgång till sin egen kyrkas nattvardsgudstjänst. Man anslöt sålunda här till den holländska ungdomsrörelsens tidigare krav. Då icke fanns i instruktionen Matrimonii någon laglig grund för detta tillstånd Sacramentum, fann man det angeläget att motivera, var den lagliga grunden för tillståndet sålunda andra Vatikankonciliets dekret låg. Man åberopade

47 One in Christ 1968 s 181. 43 One in Christ 1968 s 184 f. 49 One in Christ 1968 s 312 f. Se även Una Sancta 1969 s 30 f.

av

Utvecklingen konfessionsblandade vigselritual 141

om ekumenik den 21 november 1964, no 8, samt det ekumeniska direktoriet för tillämpningen av dekretet av den 14 maj 1967, no 55. De holländska avslutade biskoparna sina tillämpningsföreskrifter med att rekommendera en vidgad dispenspraxis framför allt av pastorala skäl både för de äktenskap som skulle ingås och för dem som redan var ingångna. Detta skulle också leda över till en ökad gemensam själavård från båda kyrkornas sida. Man utlovade också att i Holland en officiell dialog skulle ta sin början kring problemet om konfessionsblandade äktenskap på samma sätt som redan skett beträffande dopet. De holländska biskoparnas direktiv kommenterades redan provisoriska den 15 april 1968 av Fr René Beaupére.” Som var att vänta uppehöll han sig framför allt vid den stora nyheten, den icke katolska partens rätt att deltaga i kommunionen i den romersk katolska vigselmässan. Han påpekade här i förbigående, att det fanns ett prejudikat från Assisi 1966, varefter han till att kommentera övergick de tre krav som uppställts av biskoparna på den icke katolska parten. Det första kravet på dop ansåg han självklart, eftersom nattvarden är den naturliga initiationen. fortsättningen på den kristna Det tredje kravet om att den icke katolska parten skulle ha nattvardsgemenskap i sin egen kyrka, ansåg han också som ett ur ekumenisk synpunkt välbetänkt krav. Här skilde man sig t ex från den reformerta i kyrkan Frankrike, som på grund av sina teologiska principer var redo att till nattvarden vilka mottaga katoliker, av kyrkotuktsskäl inte fick gå till eucharistin i sin egen kyrka. Den andra punkten i det holländska var dock den biskopsdirektivet känsligaste, nämligen accepterandet av den tro. som låg bakom den katolska eucharistin. Beaupêre frågar sig. vem som i detta fall är den, som skall avgöra, om en sådan association föreligger. Är det den icke katolske kristne själv eller är det prästen, som förrättar vigseln, eller biskopen? Kommer inte detta att leda till ett alltför lättvindigt skall kunna ja, för att äktenskapet krönas med detta tecken på enhet? Och kommer det inte å andra sidan att uppmuntra anklagelsen för proselytism? Slutsatsen blir för honom, att de holländska biskoparna gått för långt och att det hade varit bättre att nöja sig med en välsignelse av ett äktenskap mellan en protestant och en katolik inom ramen för en icke eucharistisk gudstjänst. Det hade dessutom varit lämpligt, att dessa direktiv tillkommit mellan genom en ömsesidig överenskommelse katoliker och protestanter i Holland, även om nattvardens roll inte var densamma i de protestantiska kyrkorna som i den katolska vid en vigsel. Å andra sidan utlovades dock i direktivet en officiell dialog, som på detta sätt kunde rätta till bristerna vid direktivets ensidiga tillkomst. Det holländska initiativet inte minst beträffande frågan om vidgade dispenser var dock ett exempel, som manade till efterföljd. iltalien Utvecklingen kom att präglas av att den romersk katolska kyrkan i Italien var så dominerande och valdenserkyrkan och de protestantiska kyrkorna så små. Valdenser och protestanter var därför rädda för att uppslukas avden stora katolska kyrkan, om samarbetet blev alltför nära. Först den 5-12 augusti 1968 togs frågan om konfessionsblandade

5” Informations Catholiques Internationales. Avtryck i One in Christ 1968 s 313 ff.

av

142 Utvecklingen konfessionsblandade vigselritual

Italien upp vid den sjätte sessionen av det ekumeniska möte, som äktenskapi av sekretariatet för Attivita Ecumeniche. Mötet ägde rum i organiserades Camaldoli och förberedelsedokumenten, sammanfattning av gruppdiskussionerna samt resolutionerna 1969 med titeln: I Matrimoni Misti in trycktes Italia.5* Statistik över de italienska förhållandena är inte lättåtkomlig men innehåller viss upplysande statistik. I stiftet Pinerolo var under rapporten tioårsperioden 1957-67 endast 38 % av de konfessionsblandade vigslarna celebrerade i katolska kyrkor; av de övriga 62 %, som ur katolsk synpunkt var ogiltiga, hade 28 % ingåtts i valdensiska kyrkor och 34 % som borgerlig vigsel. Man uttryckte i resolutionen en förhoppning om att en dialog skulle starta mellan i Italien om konfessionsblandade äktenskap och att kyrkorna möten för studier och forskning skulle komma till stånd. Man gemensamma uttryckte också förhoppningen, att den katolska kyrkan skulle låta Vatikankonciliets dokument den gällande lagstiftningen framför allt påverka beträffande den kanoniska formen och äktenskapets giltighet. Man hoppades att de evangeliska kyrkorna i Italien skulle se mer positivt och objektivt på de förändringar, som nu ägde rum i den katolska kyrkan. Likaså önskade man, att alla kyrkori Italien skulle utfärda rekommendationer om gemensam Denna skulle ha ett brett spektrum och omfatta förberedelsen för själavård. makarnas andliga utveckäktenskapets ingående, själva vigselceremonien, ling samt den kristna fostran av barnen. Resolutionen var daterad den 11 augusti 1968 och redan den 5 juni 1969 hölls det första mötet för makar av skilda konfessioner. Det ägde rum i Genua och samlade 20 deltagare samt en valdensisk och två katolska präster. Den katolska synoden för Köpenhamns stift, vilken ägde rum 18-22 augusti 1969, hade förberetts under tvâ år. Den bestod av 65 präster, 25 munkar och 110 lekmän. De 200 deltagarna hade utfört sitt förarbete i sex geografiska regioner. Bland de åtta kommissioner, som skapats av synoden, arbetade en och familj, där huvudfrägan av de med frågan om äktenskap utgjordes konfessionsblandade Med stor majoritet antog synoden en äktenskapen. resolution om konfessionsblandade äktenskap mellan en katolik och en döpt kristen av annan konfession. Först och främst krävde man, att den kanoniska lagen skulle ändras så, att det inte längre skulle behövas en dispens för ett dylikt äktenskap. Man ansåg det också önskvärt att bryta praxis med löften beträffande barnens kristna fostran. Även om det var normalt, att en katolik vigdes i en katolsk kyrka, så kunde konfessionsblandade vigslar äga rum i en annan konfessions t o rn som en civil kyrka, ja, under speciella förhållanden ceremoni. Detta skulle givetvis ske i samråd med den katolske prästen. Slutligen borde man från katolsk sida sträva efter samarbete med präster av andra konfessioner i fråga om äktenskapsrådgivning både före och efter Vigseln. I denna rådgivning borde sådana frågor som föräldrarnas gemen-

samma ansvar för barnens kristna fostran tas upp.”

51 Dokumentet omfattar 120 sidor. One in Christ 1970 s 215 - 221. 52One in Christ 1970 s 213 f.

av

Utvecklingen konfessionsblandade vigselritual 143

När de skandinaviska katolska biskoparna sammanträdde till en konferens om konfessionsblandade äktenskap 1970, deltog en grupp kyrkorättsexperter under ledning av biskop Martensen, S J, Köpenhamn. Biskoparna avsände en gemensam begäran till Rom om att avskaffa de religiösa hindren för konfessionsblandade och tillåta, att katoliker äktenskap och protestanter gifte sig med varandra. Det studium, som påbörjats vid denna konferens, skulle fortsätta i en kommitté av experter under ledning av biskop Vershuren, Helsingfors.” En ständigt återkommande fråga under dessa år i debatten om de konfessionsblandade äktenskapen var om hur man skulle problemet

tillmötesgå båda föräldrarnas rätt att fostra sina barn isin egen tro. Ett försök

att lösa detta dilemma presenterades 1968 av redaktören för tidskriften One in Christ.” Enligt hans sätt att se var konsekvenserna av att båda föräldrarna ägde ett kristet ansvar, att redan dopet borde vara ett gemensamt dop för båda konfessioner. Likaså borde barnen deltaga med sina föräldrar hemma i familjens böner. Sedan borde de följa båda sina föräldrar till deras respektive kyrkor och vid lämplig ålder gå till nattvarden i båda kyrkorna. Först när de lämnade föräldrahemmet, t ex för att gifta sig eller studera vid universitetet, borde de uppmanas att ta egen ställning. Förslaget gick alltså ut på att barnen, tills de kom till mogen ålder, skulle tillhöra två kyrkor. De svårigheter, som kunde uppstå för de båda kyrkorna att anpassa sig till den nya situationen, kunde säkert övervinnas och det föreslagna förfarandet skulle ge barnen en mera avspänd uppväxttid.

3.1.3.3 Privata och lokala

lösningsförslag

Trots dessa officiella föreskrifter från katolsk och evangelisk sida började en ny form av ekumeniska Vigslar växa fram, där man strävade efter jämställdhet för båda parter. Av betydelse blev här den evangeliska tolkningen av vigselns innebörd. Den evangeliske pastorn och medlemmen av det högkyrkliga Michaelsbruderschaft Walter Lotz i Marburg kom att spela en ledande roll i detta sammanhang.55l sin kommentar över den romerska instruktionen Matrimonii sacramentum 1966 konstaterade han, att detta var första gången, som en evangelisk officiellt tilläts att pastor medverka vid en katolsk vigsel. De väsentligaste elementen vid en evangelisk vigsel var enligt Lotz förkunnelse, välsignelse och bön. Om man fick tillstånd att infoga dessa element i en katolsk vigsel, borde man kunna komma fram till en gemensam handling, som ägde full giltighet både som evangelisk och katolsk vigsel.” Det förslag till ekumenisk vigsel, som utarbetades i december 1968 av Wilm Sanders och Hans Christoph Schmidt-Lauber, byggde också på Lotz” uttalande som representativt för en evangelisk vigsel. De båda författarna agerade som representanter för katolsk respektive evangelisk uppfattning, den ene isin egenskap av katholischer Ökumenereferent im Dekanat Kiel,

53 The Tablet l97002-14 samt One in Christ 1970 s 214. 54 One in Christ 1968 s 130 ff. Om ekumeniska dop se Andrén 1980. 55 Sanders-Schmidt-Lauber 1973 s 258 samt Lotz 1969. 56 Lotz 1969.

144 av

Utvecklingen konfessionsblandade vigselritual

den andre som ”evangelisch-lutherischer Probsteibeauftragter für Ökumene“.57 Förutsättningen för bruket av detta ritual var. att båda äktenskapsparterna kände sig hemma var och en i sin kyrka och önskade stanna kvar där. Då ritualet för ekumenisk vigsel utarbetades, förelåg ännu inte det nya reviderade eftervatikanska romerska vigselritualet, som utkom först 19 mars 1969. Författarna utgick därför från Collectio Rituum 1950. Detta påverkade givetvis fördelningen av uppgifterna vid Vigseln mellan den katolske och den Det starka betonandet av den romersk-katolske evangeliske prästen. ingående, för att detta skulle kunna betraktas pråstens roll vid äktenskapets som giltigt, har också tillgodosettsi det nya ritualet. Den katolske prästen har sålunda fått ansvaret för vigselfrågorna, ringceremonin och stadfästandet av och den evangeliske för predikan, välsignelse och förbön. äktenskapet Ritualet har tillkommit sammanarbetat på så sätt, att man i huvudsak moment från Agenda III för den evangelisk-lutherska kyrkan i Tyskland (LA) och Collectio Rituum 1950 (CR) för de tyska katolska stiften. Ritualet Båda prästerna möter brudparet vid har följande uppbyggnad. kyrkdörren. Den präst, i vars kyrka vigseln äger rum, uttalar hälsningsorden, hämtade ur LA. Så sker intåget under orgelförspel och en evangelisk psalm 234). Därefter kommer vigselhandlingen, uppdelad i tre delar: sjungs (EKG Ordets samt välsignelse och förbön. gudstjänst, äktenskapets ingående Ordets gudstjänst börjar med ett votum av den evangeliske prästen, hämtat ur LA. Därefter följer bön av den katolske prästen, hämtad ur CR, från Oosterhuis eller ur LA. Skriftläsningen förrättas också av den katolske prästen. Så följer predikan av den evangeliske prästen. Endast i undantagsfall tillåts den katolske att predika, då det ligger i den ekumeniska vigselns natur, att viss fördelningsprincip måste följas. Ordets gudstjänst avslutas så med en evangelisk psalm. Därefter kommer den del av ritualet, som innehåller det egentliga

ingåendet av äktenskapet (Eheschliessungshandlung). Den börjar med att

den evangeliske prästen läser ur LA om äktenskapets stiftelse och ordning. Så följer välsignandet av ringen, utfört av den katolske prästen enligt CR. Vigselfrågorna ställs också av den katolske prästen enligt CR. Enligt de båda författarnas egen upplysning hade de i sitt ursprungliga utkast tänkt sig, att skulle kunna ställas omväxlande av den evangeliske och den vigselfrågorna katolske var och en till sin part. Ett sådant förfarande hade dock prästen, kritiserats av en katolsk kyrkorättsjurist, som ifrågasatte ett så ingånget äktenskaps giltighet. Fastän författarna icke accepterade en sådan tolkning, ändrade man dock på sitt ursprungliga förslag av helt andra grunder. Författarna att många evangeliska pastorer icke önskade uppgav sålunda, aktivt i en äktenskapsskapande akt. Detta uttalande måste utan deltaga tvekan tolkas på så sätt, att man från evangeliskt håll uppfattade äktenskapet som redan ingånget genom den civilrättsliga Vigseln och att man därför icke själv önskade aktivt utföra en handling, som ifrågasatte denna civilrättsliga vigsels giltighet. leds av den katolske prästen enligt CR. I Ringväxlingsceremonin undantagsfall kan ceremonin utföras av den evangeliske pastorn. Så kommer

57 Sanders-Schmidt-Lauber 1973 s 258.

av

Utvecklingen konfessionsblandade vigselritual 145

ceremonin med handslaget (Vermählung), utfört av den katolske prästen CR och avslutat med stadfästandet enligt av äktenskapet. Att den evangeliske pastorn icke deltar i denna akt, sammanhänger enligt författarna med att akten är att betrakta som en äktenskapsstiftande med handling katolsk innebörd. Som en Variant hade dock Max pastor Ehmsen, Kiel-Schulensee, föreslagit, att den evangeliske prästen skulle kunna läsa den aronitiska välsignelsen över brudparet, medan de ännu hade sina händer sammanfogade, för att markera, att handlingen inte endast refererade till den katolske Aktens andra del avslutades prästen. så med en evangelisk psalm, varunder Vigselvittnena underskrev vigselurkunden. Den äktenskapsstiftande akten avslutas med en särskild avdelning innehållande välsignelse och förbön. Den inledande förbönen är hämtad ur LA efter fritt Val och läses av den evangeliske pastorn. Den efterföljande välsignelsen, som består av ett antal välsignelseord, läses omväxlande av den katolske och den evangeliske prästen. Enligt det ursprungliga utkastet hade man tänkt sig. att den ene prästen skulle lägga händerna på brudparet, medan den andre läste ett Välsignelseord, varefter man bytte uppgifter. Det visade sig emellertid, att båda prästerna upplevde detta som omotiverat och att det dessutom skapade oro. Istället stannade man för att den som läste ett välsignelseord också skulle lägga sina händer på brudparet. Akten avslutades med att hela Vigselförsamlingen gemensamt läste Fader Vår. Slutvälsignelsen uttalades till sist av både den evangeliske och katolske prästen, var och en med den form, som mötte i hans eget ritual. Ett annat sätt att lösa frågan presenterades av Ferdinand Barth vid Konfessionskundliches Institut 1967. Han menade, att eftersom det ur katolsk utgångspunkt Var viktigt, att den katolske prästen åhörde konsensusförklaringen, kunde han, om Vigseln inte ägde rum i en katolsk kyrka, vara närvarande vid den civilrättsliga Vigseln och på detta sätt tillfredsställa den katolska lagstiftningen. Något problem med den evangeliska Vigseln skulle därefter inte föreligga, då den rättsskapande akten redan Var på ett tillfredsställande sätt garanterad. Den evangeliska Vigseln hade inte och kunde inte erhålla någon rättskaraktär.” Redan nu började emellertid på evangeliskt håll växa fram en uppfattning om, att Vigseln inte var en punkt utan en del av en process. Inför EKD:s Ehekommissions sammanträde i Hannover i december 1969 sammanställde Oberkirchenrat Erwin Wilkens ett stort antal evangeliska förslag till former för ekumeniska Vigslar. Här framgår det ganska klart, att som delar i denna process räknade man parternas hemliga konsensus, deras offentliga förlovning, det rättsligt bindande civiläktenskapet, den kyrkliga fulla Vigseln och deras fortsatta

livsgemenskap.”

53 Neue Tendenzen in der Diskussion um die bekenntnisverschiedenen Ehen (Materialdienst des Konfessionskundlichen Instituts. Bensheim. 18, 1967 s 114.) 59 Wilkens 1969.

146 av

Utvecklingen konfessionsblandade vigselritual

3.1.3.4 Den icke-katolska partens rätt att deltaga i nattvardsgång vid vigsel med mässa

Enligt instruktionen var det förbjudet för den icke-katolska parten att mottaga nattvarden i brudmässan. Som vi ovan sett tog dock de holländska, katolska biskoparna år 1968 ett eget beslut, enligt vilket deltagandet i nattvardsgången öppnades för den icke-katolska parten, om den så önskade. På denna part ställdes kraven, att han/hon var döpt, accepterade den katolska tron, såsom den kom till uttryck i nattvardsfirandet, samt var kommunicerande medlem av sin egen kyrka.” Som vi också sett, motsatte sig emellertid den holländska reformerta kyrkan denna uppmjukning och

avrådde sina medlemmar från att deltaga i sådana nattvardsgångar.61

Den tyska katolska biskopskonferensen följde inte det holländska beslutet men en s k Arbeitsgemeinschaft von Priestergruppen in der Bundesrepublik Deutschland fattade i maj 1969 ett principbeslut, att också den icke-katolska parten skulle ha rätt att under vissa omständigheter deltaga i nattvarden. Den tyska arbetsgemenskapen konstaterade också, att om gifta personer, som verkligen trodde på Kristi närvaro i nattvarden, ville gemensamt kommunicera, så skulle det icke nekas dem.”

3.1.3.5 Själavårdsproblemen och vigselfrågan

Instruktionen ”Matrimonii Sacramentum 1966 skapade betydande själavårdsproblem, eftersom den inte tillfredsställande lyckats lösa frågan om konfessionsblandade äktenskap. Direkta åtgärder vidtogs därför på det själavårdande planet i många kyrkor. Redan i oktober samma år kom anvisningar för de katolska stiften i Frankrike.” Samma år gemensamma tillkom också beslut i denna fråga av nationalsynoden för den franska

reformerta kyrkan (Clermont-FerrandW och av generalsynoden för den

kyrkan i Frankrike.” Särskild ”Empfehlung” riktades evangelisk-lutherska också till prästerskapet av kommissionen för Fédération Protestante 1967.66 De tre landskyrkorna i Schweiz, den protestantiska, den katolska och den gammalkatolska, offentliggjorde också den 19 juli 1967 en gemensam

förklaring, som framför allt uppehöll sig vid själavårdsfrågornaV

Allvaret i situationen framgår av att dessa anvisningar räknar med dispensmöjligheter från Matrimonii Sacramentum”, om detta ur själavårdssynpunkt kan anses som nödvändigt. Här förelåg därför en möjlighet till vidare liturgisk utveckling utöver instruktionens bestämmelserf*

60 Waltermann 1970 s 60 och 75 samt Nikolasch 1972 s 161 f. Se även Ökumenisches Modell Holland 1969 s 40. 61 Se ovan S135. 62 Waltermann 1970 s 75 och Nikolasch 1972 s 162. 63 Una Sancta 1969 s 20 ff. 64 Una Sancta 1969 s 20 ff. 65 Una Sancta 1969 s 20 ff. 66 Una Sancta 1969 s 20 ff. 67 Una Sancta 1970 s 24 ff samt One in Christ 1968 s 168 f. 63 Una Sancta 1969 s 23 f.

Utvecklingen av

konfessionsblandade vigselritual 147

Vid 82. Deutscher Katholikentag i Essen 1968 togs också frågan om de konfessionsblandade äktenskapen upp till debatt. Av Ökumenischer Arbeltskreis Essen-West” anordnades en ekumenisk gudstjänst under titeln: Herausforderung Mischehe. Huvudansvarig var Herbert Riesener. Gudstjänsten var upplagd som en analys av de konfessionsblandade äktenskapens orimliga situation och syftade till att öva påtryckning på kyrkodagen. När gudstjänsten trycktes 1970, innehöll trycket också reklam för affischer och flygblad att brukas före, i eller efter gudstjänsten. Några exempel kan anges: Mischehen hungern nach Gerechtigkeit eller Jede dritte Ehe ist eine Mischehe - und die Amtskirche schläft.°° Samtidigt uppgavs adresser för intresserade dels till enskilda personer, dels till en särskild Arbeitskreis Mischehe” i Stuttgart. I själva beslutet vid 82. Deutscher Katholikentag 1968 drog man också konsekvenserna av utvecklingen. Man vägrade sålunda att kämpa vidare mot Säkularisierung der Ehe” och krävde i stället, att den kanoniska formplikten skulle avskaffas.” Frågan drevs vidare också på evangeliskt håll. Samma år, 1969, utgav sålunda kyrkorättsexperten H Dombois, psykiatern H Urban och den ovan nämnde evangeliske pastorn W Lotz en skrift med titeln Mischehe, Problem und Chanse. Den innehöll en nyorientering av de konfessionsblandade äktenskapen, en analys av den ekumeniska vigselns möjligheter och innebörd, beslutet av den 82. Deutscher Katholikentag 1968 samt en liturgisk ordning för gemensam vigsel. Här kan även nämnas Arbeitskreis für Ehe und Familienfragen, som 1969 utgav Empfehlungen zur Seelsorge an bekenntnisverschiedenen Ehen.” År 1969 utkom en omfattande rapport över människors upplevelser av att leva i konfessionsblandade äktenskap. Den bar titeln: ”Wir leben in Mischehe”, utgiven av Wiltrud och Michael R Will.” Här ges 54 personliga redovisningar för erfarenheter från katolskt-evangeliska makar i Tyskland, Österrike och Schweiz. Deras vigseldata varierar från 1929 till 1969. I rapporten ingår också beskrivningar av många gemensamma vigsel- och dopceremonier, somliga med, andra utan officiellt godkännande med deltagande av båda kyrkornas präster.” Eftersom interkommunion vid denna tid var officiellt tillåten endast i Holland, löste man problemet på annat sätt. En brud mottog sålunda nattvardsbrödet av sin katolske präst och gav det sedan vidare till sin lutherske make.” Seden med interkommunion har också ökat bland unga

brudpar.”

69 Aktion Gottesdienst 2 1970 s 379. Gudstjänsten är tryckt ss 45 - 52. 79 Das Votum des Essener Katholikentages 1968 finns tryckt bl a i Mitten in dieser Welt, 82. Deutscher Katholikentag, Paderborn 1968 s 299 f. 71 Dombois-Urban-Lotz 1969. 72 Empfehlungen ingår i Christliche Einheit in der Ehe, Mainz-München l969.Se även Leo van Hout i Ökumenische Trauungen 1973 s 13 samt Böckle-Greinacher-Betz 1969/70. 73 Will 1969. 74 Will 1969 ss 51, 55, 93, 100 samt 103 - 4. 75 Will 1969 s 86. 76 One in Christ 1970 s 222 f.

av

148 Utvecklingen konfessionsblandade vigselritual

Den första officiella dialogen mellan lutheraner och romerska katoliker i Kanada ägde rum 27-29 januari 1969. Här producerades en rad resolutioner, varav en handlade om konfessionsblandade äktenskap. Framför allt koncentrerade man sig på själavården och beslöt, att såväl den romersk katolske som den lutherske skulle ha äktenskapsrådgivning för makarna före prästen Vigseln samt fortsätta sin rådgivning även efter Vigseln.” Den romersk katolska och reformerta arbetsgruppen i USA kring frågan om konfessionsblandade äktenskap, Roman Catholic-Presbyterian and Reformed Consultation, sammanträdde i Bristow, Virginia, i maj 1968. Efter gruppens möte utarbetade en av medlemmarna av denna arbetsgrupp pastor Glenn E Baumann från United Church of Christ en artikel med titeln The

Churches and Inter-Christian Marriages. * Han menar, att man bör se på de

konfessionsblandade äktenskapen med utgångspunkt i det kristna äktenskapets teologi som en mänsklig realitet, som kan bli ett frälsande mysterium. Han uppmanar därför kyrkorna att ägna sig åt gemensam pastoral rådgivning i stället för fördömanden. Nästa möte i Roman Catholic-Presbyterian and Reformed Consultation i USA ägde rum i oktober 1968. Vid detta tillfälle presenterades ett förslag till riktlinjer för pastoralvård av Mgr Henry G Beck, vilka sedan trycktes under rubriken Proposed Pastoral Guidlines for Interchristian Marriages.77b Här föreslogs en intensifierad pastoralvård från båda kyrkornas sida både före och efter Vigseln, en gemensamt genomförd vigselceremoni i brudens kyrka samt en utveckling av hemliturgier för konfessionsblandade äktenskap. Dessutom föreslog man beträffande barnens kristna fostran, att avgörandet hellre skulle lämnas till den enskildes samvete än till den kyrkliga lagstiftningen. I Frankrike utarbetade katoliker och protestanter gemensamma riktlinjer för pastoralvård av konfessionsblandade äktenskap. Dessa trycktes 1968 i form av en liten bok med titeln Pastorale Commune des Foyers Mixtes: Recommandations de l”Eglise Catholique et des Eglises Réformées et Luthériennes de France.77° Dessa rekommendationer ger utförliga anvisningar för själavården av konfessionsblandade äktenskap. Av särskilt intresse är, att frågan om barnens dop löses på så sätt, att dopet sker i den ena kyrkan men att en fadder den andra från den andra kyrkan samtidigt är närvarande för att representera kyrkans andliga närvaro och dess bön för barnet och hemmet. Det romersk katolska och reformerta samarbetet i själavårdsfrågor för konfessionsblandade äktenskap tog sig också uttryck i en bok av Fr René och Taizébrodern Pierre-Yves Emery med redogörelse för Beaupere

erfarenheter från 24 katolsk-protestantiska äktenskap.7“

77 One in Christ 1969 s 199 samt LWF Information 7/69. 77 a Worship 10/1968 samt One in Christ 1969 s 215. 77 b Worship 1969 s 159 - 65 samt One in Christ 1969 s 336 f. 77 ° Se även One in Christ 1969 s 194 ff. En utförlig redogörelse för utvecglingen av äktenskap i Frankrike möter i U1a Sancta själavården för konfessionsblandade 24/1969 s 20 ff. Här åberopas bl a nationalsynoden för den franska reformerta kyrkan i Clermont-Ferrand i 1966, generalsynoden för den evangelisk-lutherska kyrkan Frankrike samma år samt ”Empfehlungen an die Geistlichen von der Kommission der Fédération Protestante” 1967. Om dessa se Sweeting 1969 s. 123-137. 77 d One in Christ 1969 s 335.

av

Utvecklingen konfessionsblandade vigselritual 149

3.1.4 Betoningen av äktenskapet som lekmannasakrament i det

romersk katolska modellritualet 1969 som

ett steg i riktning mot

konfessiorzsblandade vigselritual

Fastän modellritualet 1969 icke direkt berörde de konfessionsblandade vigslarna, kom det trots detta att spela en betydande roll för dessa genom att tyngdpunkten vid äktenskapets ingående lades vid makarnas konsensus och äktenskapet betraktades som ett lekmannasakrament. Konsekvenserna av det nya läget lät inte heller vänta på sig. Den l juli 1969 utfärdade sålunda det romersk katolska ordinariet biskopliga för Basels stift riktlinjerför dispensförfarandet vid konfessionsblandade äktenskap.” Trots att det inte var fråga om en gemensam från både katolsk och förklaring protestantisk sida. tog riktlinjerna i vissa fall direkt hänsyn till den evangeliska parten. Om den icke-katolska parten sålunda att vägrade den katolska kunde acceptera Vigseln. dispens beviljas från formplikten av troskongregationen i Rom. Detta i klartext, betydde att äktenskap, som av detta skäl erhållit dispens, kunde ingås civilt eller inför en antingen icke-katolsk pastor och ändå erkännas som fullt giltiga.” Detta ställningstagande att betrakta ett äktenskap, som icke ingåtts inför katolsk myndighet, som helt giltigt (vollgültig) hör till de första tecknen på att ett nytt rättsläge håller på att växa fram. Här hade man alltså dragit konsekvenserna av den nya romerska modellriten i mars 1969 och de teologiska som resonemang förts om äktenskapet som lekmannasakrament. År 1969 utkom också en intressant historisk av innebörden i undersökning Tametsi vid konciliet i Trient, dess rättshistoriska överförande i Ne Temere 1908 samt Codex juris canonici 1918. Författare var Swithun McCl0ughlin, O S B, och artikeln bar titeln Mixed Marriages: the Need to Relax Church Law?” Det intressanta är, att han ifrågasätter, om den romerska lagstiftningen verkligen kan sätta ur kraft konfessionsblandade äktenskap, som ingåtts på rätt sätt med konsensusfrågor och svar. Slutsatsen måste bli, att det är lekmännen som skapar äktenskapets själva, sakrament, och inte kyrkan. Den ekumeniska 1969 analyserades aspekten på OM redan påföljande år från evangelisk sida av Alfred Niebergall i artikeln Die Bedeutung der neuen römisch-katholischen Trauordnung 1969.31 Han konstaterade där bl a,32 att kärnan i det nya ritualet rätt nära överensstämde med motsvarande parti i de evangeliska kyrkoordningarna. Inte ens formuleringen av konsensusfrågorna var Oacceptabel, även om man från håll den evangeliskt ej delade bakomliggande uppfattningen. Kyrkorättsligt sett avsåg givetvis OM 1969 enligt Niebergall icke att sätta rätt ur kraft men samtidigt var det uppenbart, gällande att interpreteringen av Tametsi var en annan och grep tillbaka på andra Vatikankonciliets intentioner. Slutsatsen blev därför att fastän enligt Niebergall, väsentliga skillnader förelåg i den bakomliggande hade dock det grundkonceptionen, nya OM 1969 skapat en anmärkningsvärd gemensam bas, framför allt om man bortsåg från de fakultativa partierna.

78Una Sancta 25/1970 s 24 - 26. 79 Punkt 3. 3” The Ampleforth Journal 1969 ss 356 - 75. Rec i One in Christ 1970 s 223 ff. 8 Niebergall 1970 s 179 - 199. 32 1970 s 198 f. Niebergall

av

150 Utvecklingen konfessionsblandade vigselritual

3.1.5 Försöken att den rättsliga akten från vigselgudslösgöra

tjänsten som förändrade förutsättningar för konfessionsblandade

vigselritual

De nya intentioner, som ovan behandlats, att lösgöra den rättsliga akten från till ett förnyat tänkande över de vigselgudstjänsten, gav också anledning konfessionsblandade vigselakterna. Till dem som tidigast väckte frågan och

hörde rektor Frieder Schulz i Heidelberg.”

kom med ett nytt ritualförslag, revolutionerande men hans Hans förslag är ur evangelisk synpunkt föga som även skulle kunna avsikt är att skapa ett ekumeniskt ritual, accepteras från katolsk sida, och det är här nytänkandet kommer in. Det nya består i att han i sitt förslag till ekumenisk vigsel försöker lösgöra de rättsliga aspekterna från vigselfrågan och lägga tyngdpunkten på den liturgiska ordningen. Hans kritik riktar mot den typ av s k ekumeniska Vigslar, som sig sålunda kommit i bruk. hans mening fanns det inget ekumeniskt i dessa. I Enligt i vilken från stället utgjorde de ett slags blandliturgi, det, som var väsentligt katolskt den centrala konsensus-akten, med håll, nämligen fogades samman ordets förkunnelse och det, som var väsentligt från evangeliskt håll, nämligen En sådan akt var knappast en ekumenisk akt utan en katolsk välsignelsen. vigsel med vissa evangeliska tillägg. Dessa blandliturgier bygger emellertid på den äldre katolska uppfattningmåste uppfyllas för att ett rätt äktenskap skall uppstå. en, att formplikten Genom att ordo 1969 starkare markerade äktenskapet som ett lekmannasakrament kom också konsensusförklaringen att få karaktären av en borgerlig Här blev ordning, som redan ägt rum i det civilrättsliga äktenskapsingåendet. det därför snarast fråga om en statlig formplikt i stället för en kyrklig. Den ekumeniska blir då en akt, som helt egentliga vigselgudstjänsten delen. Schulz kan detta lösgjorts från den rättsligt äktenskapsstiftande Enligt ske sätt. Dels kan man, om de katolska önskemålen om ett på två bibehållande av konsensusakten är mycket starka, dela upp akten, så att man med en katolsk akt. Därefter följer direkt i börjar äktenskapsskapande samma kyrkorum den ekumeniska vigselgudstjänsten, i vilken båda prästerna deltar. Denna del har ingen rättslig karaktär utan utgörs av ordets bön och välsignelse. Dels kan man också förkunnelse, församlingssång, den civila akten som verkligt äktenskapsstiftande, då man från acceptera katolsk sida kan befrias från formplikten. I så fall skulle den enda kyrkliga akten bli en ekumenisk av samma slag som nämnts ovan, i vigselgudstjänst vilken båda prästerna deltog på lika villkor.

3.1.6 Tillstånd till konfessionsblandade vigselritual

3.1.6.1 Matrimonia mixta 1970 - konsensus äktenskapsstiftande,

från formkravet

dispens

och de lösningsförslag, som arbetades fram, För den följande utvecklingen blev - utöver den i samband med andra teologiska nyorienteringen Vatikankonciliet - det faktiska läget ifråga om konfessionsblandade äkten- Antalet äktenskap mellan katoliker och skap av grundläggande betydelse.

33Schulz 1970 s 264 - 273.

av

Utvecklingen konfessionsblandade vigselritual 151

andra kristna, som av konfessionsskiljande skäl icke kunde godkännas av den romersk katolska kyrkan, utgjorde år 1968 i enligt gjorda beräkningar Västtyskland ca 750 000.3* Man beräknade också att denna typ av äktenskap ökat i sådan omfattning, att ca 1/3 av alla äktenskap eller omkring 100 000 årligen ej kunde godkännas av den romersk katolska kyrkanf” Utvecklingen hade alltså medfört, att trycket på den katolska kyrkans blandäktenskapsrätt kraftigt ökat. Den 31 mars 1970 avgav också påven Paul VI en motu proprio “Matrimonia mixta”. som tog upp frågan till förnyat Utmärkande ställningstagande. för denna var, att i princip ingen rättsändring Den innehöll vidtogs. dock tillämpningsföreskrifter, som skulle ändra det låsta läget. Så fastslogs för första gången, att någon enhetlig praxis icke krävdes inom den katolska kyrkan. Det blev i stället biskopskonferensens uppgift, att inom ramen för sina territoriella förhållanden fastlågga arten och sättet för hur de erforderliga förklaringarna och löftena skulle avgivas i varje särskilt fall.”3°I regel skulle också de konfessionsblandade äktenskapen ingås i kanonisk form men också här gavs möjligheter för ”Ortsordinarien” dvs biskopen att dispensera från den kanoniska formen, om någon annan form för offentligt ingående av äktenskap brukades. Det var dock förbjudet att förrätta dubbelvigsel. Förbudet gällde i detta fall liksom 1966, att två präster av skilda kristna konfessioner vid samma tillfälle förrättade vigseln var och en efter sitt ritual. Tillkomsten av Matrimonia mixta 1970 innebär en nyorientering i den katolska inställningen till de konfessionsblandade äktenskapen. Låt vara att den grundläggande rättsformuleringen förblev oförändrad, så visar dock de nya dispensmöjligheterna, att något mycket väsentligt skett i fråga om synen på äktenskapet. Den tidigare starkt understrukna och hävdade uppfattningen, att endast det äktenskap, som ingicks inför kyrklig myndighet, var ett giltigt äktenskap, ersattes här av ett godkännande även av ett äktenskap som ingåtts i någon annan offentlig form. Låt vara, att ett sådant godkännande förutsatte biskoplig dispens, så visar det dock, att det grundläggande för äktenskapet som sakrament inte var kyrkans medverkan utan makarnas ömsesidiga konsensus. för ”Matrimonia mixta” Förutsättningen 1970 var givetvis det nya vigselritualet. Där hade man som ovan påpekats fastslagit principen, att tillämpningen i de olika kyrkoprovinserna ankom på biskopskonferenserna, som hade frihet att bygga in konsensusförklaring och välsignelse i en rit, som var anpassad efter de olika ländernas förhållanden. Härmed hade man både anknutit till den traditionella friheten i Rituale romanum 1614 och till de helt nya strömningar, som underströk, att handlingen, strukturen, var det väsentliga, under det att formuleringarna var fria.

34 Heimerl 1970 s 159. 35 Sammanfattande statistik möter hos von Raben 1973 s 33 - 46, 36 Litterae Apostolicae motu proprio datac. Normae de matrimoniis mixtis statuuntur, Matrimonia mixta. 31.3.1970. Denna har översatts och avtryckts i en rad sammanhang. Se tex Schuh 1970 s 70 ff. En utförlig sammanställning av de rättsligt gällande bestämmelserna på romerskt katolskt håll efter andra Vatikankonciliet möter hos Siegle 1973.

152 Utvecklingen av konfessiorzsblarzdade vigselritual

3.1.6.2 Positiv och kritik av ”Matrimonia mixta”

negativ

3.1.6.2.1 Den katolska reaktionen på ”Matrimonia mixta”

”Matrimonia mixta var daterad den 31 mars 1970 men dess fulla giltighet fastställdes att gälla först från och med den l oktober. Detta berodde på att biskopskonferenserna måste ha tid på sig att fastställa tillämpningsbeståm- Vid ett möte i melser. 1 Tyskland dröjde detta ända till den 23 september. Fulda utfärdade då de tyska biskoparna ”Ausführungsbestimmungen”” att

gälla från och med den 1 oktoberflñ” Under denna tid hade ett omfattande förarbete utförts, ja, detta förarbete redan innan Matrimonia mixta” Från hade påbörjats offentliggjordes. katolsk sida hade man önskat att få ett officiellt uttalande om den evangeliska och i januari 1970 offentliggjorde EKD:s råd en äktenskapsuppfattningen som utarbetats av EKD:s äktenskapskommission, under titeln: deklaration, Eheverständnis”,“7 i vilken man klar- Erwägungen zum evangelischen akt i gjorde, att den evangeliska vigseln icke var en äktenskapsstiftande Tyskland, där det obligatoriska civiläktenskapet genom konsensusfrågorna utgjorde den lagliga grunden för äktenskapet. Vid ett kontaktsamtal mellan EKD:s råd och den tyska katolska biskopskonferensen 2-3 mars 1970 diskuterades också frågan, om inte den skulle kunna uppfattas som äktenskapsstiftande, då i evangeliska vigseln annat fall den civila vigseln skulle komma att kanoniseras”. Från evangelisk sida hävdade man, att de båda akterna icke var alternativ till varandra, utan att de kompletterade varandra. Den civila akten var den första delen av äktenskapets ingående, den kyrkliga vigseln den andra.” Ett konsultationssamtal mellan representanter för EKD:s råd och den kring formuleringarna i de blivande tillämpningstyska biskopskonferensen bestämmelserna för ”Matrimonia mixta” hölls i Frankfurt den 24 juni. Här fortsatte debatten om det ovannämnda problemet och man sökte sig fram till en formulering, som skulle kunna accepteras från båda sidor.” Utöver samtalen med EKD hade man även konsulterat andra ickebeträffande och katolska samfund och utnyttjat fackteologer pastorala kom den

kyrkorättsliga frågor.” När tillämpningsbestämmelserna slutligen

23 september, kunde man också konstatera, att den tyska biskopskonferensom det över huvud var möjligt utifrån sen gått så långt i öppen riktning,

36 3 Om dessa se Döpfner 1970 a s 261 ff. Se även Una Sancta 1970 s 205 ff. - 28. 37 Avtryckt i Gemeinsame kirchliche Empfehlungen 1974 s 25 33 Pressekommuniqué 1970-03-03. 39 I en artikel i Una Sancta 1970 analyserade den katolske professorn Peter Lengsfeld i München Matrimonia mixta och de möjligheter, som därigenom erbjöds för sida var ekumeniska Vigslar, vid vilka präster från både katolsk och protestantisk att närvarande. Det var sålunda tillåtet för en präst från den andra konfessionen närvara vid vigseln och även utan dispens kunde vid den katolska vigseln en evangelisk präst inte bara framföra lyckönskningar och förmaningar utan även direkt deltaga i och bön. Det liturgien, dock ej i nattvardsmässan, genom predikan, evangelieläsning var också möjligt för berörda kyrkor att gemensamt utarbeta en form för vigsel av konfessionsblandade äktenskap. Slutligen kunde man acceptera den borgerliga vigseln helst av det som äktenskapsskapande och därmed medgiva vilken utformning som s 258 f. katolska resp evangeliska efterföljande ritualet. Lengsfeld 1970 a 90 Döpfner 1970 b s 5.

av

Utvecklingen konfessionsblandade vigselritual 153

motu proprio ”Matrimonia mixta”. Enligt tillämpningsbestämmelserna kunde ordinarien befria konfessionsblandade äktenskap från den kanoniska formen, under förutsättning att det

klargjordes vilken form av

offentlig konsensusförklaring som brudparet ämnade använda. Till skillnad från bestämmelserna 1966, som vid en katolsk vigsel endast gav den evangeliske till pastorn möjlighet lyckönskan, förmaning och bön, ställdes nu endast kravet, att den katolske prästen skulle mottaga äktenskapslöftena. På samma sätt gavs också tillstånd för den katolske prästen att vid en evangelisk akten. vigsel deltaga i den liturgiska Konfessionsblandade vigslar borde dock enligt biskopskonferensen äga rum i en ordgudstjänst. Om brudparet uttryckte en särskild önskan om att Vigseln skulle äga rum i samband med en mässa, kunde detta dock godkännas, under förutsättning att de gällande kyrkliga bestämmelserna om deltagande i den eucharistiska måltiden” Detta innebar emellertid iakttogs. i klartext, att endast den katolska parten kunde Här deltaga. tillmötesgick sålunda biskopskonferensen inte den tidigare omnämnda prästerliga arbetsgemenskapens principuttalande 1969. Något konkret förslag till utformningen av en vigselakt för makar av skilda konfessioner möter inte i biskopskonferensens uttalande. Istället understryker man, att en sådan måste utarbetas gemensamt av biskopskonferensen och den icke-katolska kyrkoledningen. Den tyska katolska biskopskonferensens tillämpningsbestämmelser gällde endast biskoparna i BRD, vilket innebar, att frågan icke härmed reglerades för de katolska biskoparna i DDR.” Men den tyska katolska reaktionen inför Matrimonia mixta var inte enbart positiv. Tvärtom mötte kritik både från progressivt och reaktionärt håll. Från progressivt håll beskyllde man påven för ”Rückschrittlichkeit, Demonstration von Autorität, Unverständnis Völliges für die Aufgaben der Kirche von heute” etc.” Till de kritiska rösterna från reaktionärt håll hörde kyrkorättsexperten Georg May, som fullföljde sin kritik från 1963 i en artikel betitlad: Kritische Bemerkungen zu den der Deutschen Bischofs-

Ausführungsbestimmungen

konferenz zum Motu proprio ”Matrimonia mixta” vom 31.März 1970 über die rechtliche Ordnung der konfessionsverschiedenen Ehen.” hans Enligt tolkning var den katolske prästens deltagande i en icke-katolsk vigselakt ett förräderi mot tron i sublim form. Den katolska biskopskonferensen i Belgien avgav sina kommentarer till Matrimonia mixta den 12 oktober 1970.94 Det är typiskt för dessa, att de endast uppehåller sig vid äktenskap mellan kristna. Kriteriet är i detta fall dopet. Dylika äktenskap är nämligen äktenskap i Herren. Denna enhet leder makarna till en djupare kärlek. Svårigheter kommer givetvis att möta dem både i bönelivet och den offentliga gudstjänsten, i det sakramentala

9* Berlage 1970 s 40. Om det ekumeniska läget i DDR se Knauft 1980 särskilt s 147ff. Se även Heinemann 1979 5397, som hänvisar till att pastoralsynoderna för den katolska kyrkan i DDR behandlat frågan om konfessionsblandade äktenskap. 92 Frieling 1971 s 21. 93 Una-Voce-Korrespondenz 1 1970 s 57. Se även Frieling 1971 s 27 not 34. 94 One in Christ 1970 s 218ff.

154 av

Utvecklingen konfessionsblandade vigselritual

Det är därför viktigt, att de redan före livet, i barnens dop och fostran. äktenskapet överväger dessa svårigheter men också det konfessionsblandade äktenskapets möjligheter. slutar därför med att betona, att ett konfessionsblandat Biskoparna äktenskap också är en förebild för den kristna enhet, som en gång skall komma. fördes överläggningar med de Innan biskoparna avgav sina kommentarer, andra kristna kyrkorna i Belgien och man kom överens om, att kommentarerna skulle innehålla ett betonande av behovet av samarbete över Därför också biskoparna till sådant samarbete kyrkogränserna. uppmanar beträffande förberedelse, utformning och äktenskapets vigselceremoniens själavården. I fråga om barnens kristna dop och fostran visade de belgiska biskoparna stor öppenhet. Eftersom både katolikens och den icke katolskes övertygelse kunde vara lika starka, borde makarna noga överväga, i vilken konfession barnen skulle fostras. Om slutsatsen då blev den icke-katolska, borde dock katoliken söka bevara sin egen tro och i familjen vittna om den. Barnen borde dock kunna döpas och fostras i icke katolsk tro. Det var enligt de belgiska biskoparna olämpligt att fira Vigseln med en mässa, då den icke katolska parten inte fick deltaga i kommunionen. där särskilda överens- Undantag från denna regel gällde givetvis ortodoxa, kommelser gällde.

När de katolska biskoparna i franska Schweiz den 16 september 1970 avgav

sina tillämpningsbestämmelser för Matrimonia mixta, hänvisade de direkt till som de tre landskyrkorna i Schweiz. de gemensamma överenskommelser, den katolska, den protestantiska och den gammalkatolska. ingått den 19 juli 1967. Här hade man i öppen ekumenisk anda sökt lösa en rad av de konfessionsblandade äktenskapens problem genom gemensamma pastorala

så långt den kanoniska rätten medgav.”

åtgärder, Tillämpningsföreskrifterna 1970 visar samma öppna attityd och man hälsar med tillfredställelse de lättnader, som möter i förhållande till äldre kanonisk rätt, varigenom bl a exkommunikationsförfarandet upphävs i en rad frågor, Beträffande konstasom gäller konfessionsblandade äktenskap. formplikten terar man, att den katolske biskopen kan befria den katolska parten från att inför den katolske eller diakonen, om den ingå äktenskapet prästen protestantiska parten icke önskar ingå sitt äktenskap i den katolska kyrkan. I i så fall skall vigseln förberedas på samma sätt som vanligt och registreras vanlig ordning, eftersom det är fråga om ett giltigt äktenskap. Om äktenskapet ingås i en katolsk kyrka, kan det ske antingen som en eller som en mässa. En katolsk skall ordets gudstjänst präst eller diakon konsensusförklaringen men en icke katolsk präst eller pastor kan mottaga vara närvarande. Om äktenskapet inte ingås i en katolsk kyrka, kan en katolsk ändå närvara, om dispensen från den kanoniska formen präst

95 finns tryckta i Quinze ans de pastorale des Biskoparnas tillämpningsbestämmelser trimestriel international 37/1977 Foyers mixtes, som är en samlad utgåva av Bulletin och 38/1978, s 81 - 84. Se även One in Christ 1971 s 218. Den italienska biskopskonferensens direktorium för Matrimonia mixta är mycket kort. One in Christ 1970 s 218.

av

Utvecklingen konfessionsblandade vigselrimal 155

beviljats. Hur det i dessa fall skall gå till, måste dock överenskommas med de andra kyrkorna i inbördes dialog.

Den franska biskopskonferensens direktorium beträffande Matrimonia

mixta trycktes i ett specialnummer av Unité des Chrétiens januari 1971 med titeln Les mariages mixtes-Nouvelles les Diocêses dispositions pour de France approuvées lAssemblée par pléniere de VEpiscopat français, Lourdres-Octobre 1970. Detta direktorium består av en allmän inledning och två särskilda delar, den ena gällande vigsel mellan två kristna, den andra mellan en katolik och en icke kristen. Den allmänna i direktoriet attityden präglas av önskan att hjälpa de konfessionsblandade äktenskapen. Man att dessa äktenskap trots uppenbara svårigheter har iklätt sig konstaterar, rollen att ekumeniskt föra kyrkorna samman. Här finns ett uppdrag för makarna redan i deras egen familjesituation men också för präster och församlingar att hjälpa dem i deras ekumeniska vittnesbörd. Biskoparna åberopar de riktlinjer för pastoralvård av konfessionsblandade äktenskap, som utarbetades i samarbete med de reformerta och lutherska kyrkorna 1968 samt överenskommelserna mellan den franska katolska och de ortodoxa kyrkorna?” Då det gäller vigsel mellan två kristna, skiljer man på det redan reglerade förhållandet mellan katoliker och ortodoxa och vigsel mellan katoliker och andra kristna. Med andra kristna menar man lutheraner, reformerta, anglikaner och gammalkatoliker. Angående väckelserörelserna bör man kontakta den särskilda stiftsdelegationen för kristen enhet.°5bI vigselceremonien bör båda kyrkornas präster deltaga och om dispens från den kanoniska formen beviljas, så är det bättre, att vigseln sker vid en religiös ceremoni än som borgerlig vigsel. Beträffande barnens dop och kristna fostran anser de franska biskoparna, att detta är en sak som makarna gemensamt bör ansvara för och arbeta sig fram till en gemensam uppfattning. De franska biskoparna förklarar också, att de vill fortsätta att arbeta tillsammans med de andra kristna för att åstadkomma kyrkorna verklig gemensam själavård för de konfessionsblandade äktenskapen. Den skotska katolska utfärdade sitt direktorium biskopskonferensen beträffande Matrimonia mixta att läsas i alla mässor i Skottland den 4 oktober 1970. Det var mycket kort och återgav icke texten i Matrimonia mixta men gav upplysning om att dispens kunde beviljas. Dock skulle den katolska parten avge löfte om barnens katolska fostran.” De skotska biskoparnas attityd var att avskräcka från konfessionsblandade äktenskap och man underströk att konfessionsblandningen kunde bli ett splittrande element i den kristna familjen.” I Polen mottogs Matrimonia mixta med svalt intresse. Detta sammanhänger givetvis med den katolska kyrkans dominerande ställning. Det dröjde

95 3 16 A a och b Pastorale Commune des Foyers Mixtes: Recommandations Catholiques-Orthodoxes. 95 b B not 20. 95 ° One in Christ 1970 s 218. Statement on the Motu Proprio issued by the Scottish Episcopal Conference. The Tablet 1970-10-10. 95 d One in Christ 1970 s 220.

av

156 Utvecklingen konfessionsblandade vigselritual

sålunda ända till den 1 april 1971, alltså ett helt år, innan den katolska biskopskonferensen avgav sina tillämpningsföreskrifter och, när de äntligen de av en utomordentligt återhållsam ton.” kom, karakteriserades I ett särskilt inledande avsnitt kopplar man samman dispenserna med de förpliktelser, som brudparet måste ikläda sig för att dispenserna överhuvud skulle kunnakomma ifråga. En sådan förutsättning var sålunda, att inte bara den katolska partens själavårdare var kompetent utan också pastorn inom den icke katolska partens område. icke var döpt, krävdes det en dispens, för att Om den ena parten äktenskapet skulle kunna betraktas som giltigt, men även om det gällde medlemmar av den ortodoxa kyrkan eller av de protestantiska döpta samfunden, krävdes det för äktenskapets ”Würdigkeit” en dispens. Dispensen var nämligen inte att betrakta enbart som ett sätt att undanröja rättsliga / hinder för ett äktenskap, utan den var djupast sett ett förtroende från den katolska kyrkans sida. Hur den icke katolska parten förväntades möta detta förtroende. framgår av föreskrifterna för den religiösa förberedelsen till det konfessionsblandade Först skulle sålunda själavårdaren examinera de båda blivande äktenskapet. makarna och särskilt den icke katolska parten och göra sig underkunnig om och moraliska Det var deras religiösa, världsåskådningsmässiga värderingar. sålunda viktigt för själavårdaren att ta reda på om den icke katolska parten var döpt, troende eller icke troende eller om den avfallit från tron. Eftersom var ett sakrament, var det också nödvändigt med en äktenskapet andlig enhet i äktenskapet. Detta innebar, att om det var fråga om en vigsel borde särskilt betona den gemensamma med en ortodox, själavårdaren traditionen och de heliga sakramenten, och om det i trons huvudsanningar borde han i stället betona dopets gällde en vigsel med en protestant, sakrament och den heliga skrift. fick inte försumma att informera om den katolska tron och Själavårdaren även den icke katolska parten att deltaga i de katolska kurserna uppmuntra och konferenserna för brudpar. Han borde också stimulera dem att bekanta sig med församlingens socialt religiösa liv. om den religiösa förberedelsen till det Det är påfallande, att avsnittet konfessionsblandade äktenskapet helt och hållet är inriktat på inomkatolska med försök att skapa garantier för den katolska tron. Det frågeställningar finns inte ett ord om samarbete mellan den katolske prästen och den evangeliske pastorn i denna deras gemensamma själavårdsangelägenhet. Samma attityd möter också i det följande avsnittet om de rättsliga formaliteterna. Dessa inleds med en prövning av brudparet. En sådan har ju redan ägt rum i samband med den religiösa förberedelsen men den prövning, Här som nu skall äga rum, skall ske i form av ett kanoniskt protokoll”. före andra åberopar man sig på ett beslut av det polska episkopatet Vatikankonciliet av den 9.9.1946, alltså under den mest restriktiva katolska perioden. Vad man skall koncentrera sig på är, om det finns verkligt giltiga skall ärendet grunder för äktenskapet ifråga. Om några tvivel kan föreligga, prövas ända upp i högsta instans.

96 Anweisungen des polnischen Episkopates zur Realisierung des Motu proprio Matrimonia mixta. Warszawa 1971-04-01.

av

Utvecklingen konfessionsblandade vigselritual 157

I protokollet skall också införas en av den katolska parten underskriven försäkran, att han/hon skall kämpa för att behålla sin katolska tro och att han/hon skall göra allt för att alla hans/hennes barn skall uppfostras i katolsk tro. Sedan skall den icke katolska parten med sin namnteckning bestyrka, att han/hon äger kännedom om denna försäkran. Om den katolska parten vägrar att avge den ovan nämnda försäkran, skall dispensförfarandet inställas, eftersom denna försäkran är ”ett heligt tvång från den gudomliga rättens sida. Om å andra sidan den icke katolska parten vägrar att med sin namnteckning bestyrka sin kännedom om den katolska partens försäkran, kan själavårdaren ställa sig frågan, om detta är en sådan grund, som förhindrar en dispens. Beträffande den kanoniska formen kan enligt Matrimonia mixta biskopen dispensera från denna. Här är de polska biskoparna mycket återhållsamma och understryker, att detta endast kan ske i undantagsfall. Även tolkningen av termen är restriktiv. Därmed undantagsfall menas nämligen sådana fall, då ett bibehållande av den kanoniska formen är moraliskt dvs omöjligt, ett äktenskapsingående, som på objektiva eller subjektiva grunder icke är ett sakrament. I så fall har biskopen rätt att bevilja dispens från den kanoniska formen. [fråga om den liturgiska formen refererar de polska biskoparna huvud- Matrimonia mixta. sakligen Det är dock anmärkningsvärt att man särskilt betonar, att vid ett äktenskap med en protestant mässa icke får brukas, då

protestanter på grund av en annan sakramentsuppfattning inte får mottaga

nattvarden. De polska biskoparnas tillämpningsföreskrifter är sålunda mycket restrik» tiva. Det är egentligen först i den avslutande punkten, vilken handlar om stiftspraxis, som en öppnare attityd kan spåras. Man konstaterar nämligen här, att i de stift, där icke-katolikernas antal är större, kan en bredare själavård äga rum genom kontakter med andra konfessioners präster.

o 3.1.6.2.2 Den evangeliska reaktionen mixta” pa ”Matrimonia Från evangelisk sida i Tyskland var den omedelbara allmänna reaktionen på Matrimonia mixta och den tyska katolska biskopskonferensens tillämpningsföreskrifter positiv. Man hade ju också själv på ett tidigt stadium deltagit i förarbetet. Visserligen höjdes kritiska röster som tex Oberkirchenrat E Wilkens, som betraktade Matrimonia mixta ur evangelisk utgångspunkt som Vorläufiger Waffenstillstand97 men i allmänhet man en viss uttryckte återhållen tillfredsställelse med det nya sakläget.” Att Matrimonia mixta upphävt för konfessionsblankyrkotuktsstraffen dade äktenskap, medförde också, att vissa evangeliska landskyrkor vidtog omedelbara förändringar i sina Lebensordnungen. Den evangeliska lutherska kyrkan i Bayern ändrade sålunda med giltighet från 18.3.1970 sin ”Ordnung des kirchlichen Lebens. Makarna i äktenskapet skall enligt denna gemensamt efter bästa förstånd och samvete fritt bestämma över

97 Publik 1970-07-03 s 21. 98 Frieling 1971 s 21.

av

158 Utvecklingen konfessionsblandade vigselritual

barnens Konfessionsblandade äktenskap anbefalles också till uppfostran.

församlingarnas särskilda omvårdnad. Dubbelvigsel är ej tillåten, därför att

den motverkar den ekumeniska rörelsen. fastställes icke och Vigselformen

alla tidigare sanktioner är upphävdaf”

Den 24 september 1970, dagen efter den katolska biskopskonferensens ”Mischehenfratillämpningsföreskrifter, avgav Rat der EKD en förklaringi behandlade Matrimonia mixta och de katolska ge”, där man positivt tillämpningsföreskrifter. Man underströk särskilt sin positiva biskoparnas försök till vidgade ramar. Hit hörde tex syn på biskopskonferensens vid konfessionsblandade till överlämnandet av dispensrätten äktenskap m” ifrågavarande präst. EKD:s kyrkokansli avgav också en förklaring i anslutning till rådets i Berlin. I denna underströk man, att förklaringen Sitzung 23-24 september kunde förstås rätt, endast om man uppmärksammade, att rådet fortfarande hyste betänkligheter mot såväl strukturen som systemet i den katolska kyrkans ”Mischehenrecht”. Här gällde det framför allt, att man från katolsk sida fortfarande arbetade med bud och förbud å ena sidan och å den andra

med vittgående dispensmöjlighetenw

När EKD den 25 september 1970 utsände en rundskrivelse till Iandskyrinleddes denna med den ovannämnda förklaringen samtidigt som korna, man betonade, att väsentliga framsteg skett genom motu proprio Matrimonia mixta och den tyska katolska biskopskonferensens tillämpningsbestämi det besvärliga Vid VELKD:s

melser i riktning mot lättnader läget.”

generalsynod i Eutin 4-10 oktober 1970 karakteriserade också biskop H Dietzfelbinger den påbörjade utvecklingen som ”eine wichtige Etappe auf

dem Weg zur Verständigung.1°3

Sedan de katolska biskoparna i franska Schweiz utfärdat tillämpningsbestämmelser för Matrimonia mixta den 16 oktober 1970, utfärdade de

protestantiska kyrkorna i franska Schweiz egna direktiv med anledning av det

Man konstaterar inte räknar med

nya läget.” där, att gällande rättsläge

några verkligt ekumeniska Vigslar. I stället är det antingen fråga om en vid vilken eller en katolsk vigsel, en protestantisk pastor är närvarande, protestantisk vigsel, vid vilken en katolsk präst är närvarande. De katolska biskoparna hade dragit upp riktlinjerna för vad som gällde vid fixerade nu förutsättningarna en katolsk vigsel. De protestantiska kyrkorna för en protestantisk vigsel. Först och främst krävdes, att den katolska parten erhållit dispens från den kanoniska formen. Denna dispens skulle ha begärts I så fall var det möjligt för den genom den katolske prästen av biskopen. katolske prästen att deltaga i den protestantiska Vigseln som assistent till den protestantiske pastorn. Det var dock den protestantiske pastorn, som skulle leda vigselakten och mottaga löftena (fait prendre les engagements). å andra sidan valde att vigas katolskt, måste de först ha Om brudparet

99 Se även Ökumenische Trauungen 1973 s 25. 10° Förklaringen avtryckt bl a i Schuh 1970 s 95f samt hos Frieling 1971 s 72f. 101 Förklaringen inleder rundskrivelsen och finns avtryckt hos Frieling 1971 s 74. 102 Frieling 1971 s 74. 103 Schuh 1970 s 67ff. 104 Quinze ans de pastorale des Foyers mixtes s 95-96.

av

Utvecklingen konfessionsblandade vigselritual 159

begärt dispens genom den protestantiske kyrkoherden av församlingen, vilket dock förutsatte frihet för makarna att själva välja, i vilken konfession deras barn skulle fostras. Om dessa förutsättningar var uppfyllda, kunde den protestantiske pastorn delta i den katolska vigselakten och assistera den katolske prästen, som ledde akten och mottog konsensusförklaringen. Antingen det var fråga om en protestantisk eller katolsk vigsel, var det en förutsättning, att aktens detaljer utarbetats gemensamt och att varje moment av akten i förväg var känt av den andra pastorn eller prästen. Under vissa förhållanden var det förbjudet för den protestantiske pastorn att deltaga i en katolsk vigsel. Detta var sålunda fallet, om inte den pastorala förberedelsen skett i samråd med honom, om han hade känslan av att brudparets val icke var helt fritt, särskilt då det gällde barnens kristna fostran, samt slutligen om den katolska vigselakten innehöll en mässa med en öppen kommunion, som icke kunde godkännas av den protestantiska kyrkan. Den protestantiska reaktionen i franska Schweiz på Matrimonia mixta och biskoparnas tillämpningsbestämmelser var sålunda konstruktivt positiv och utgör en direkt uppföljning av de ekumeniska överenskommelserna från 1967. I praktiken kom den restriktiva attityden i de polska biskoparnas tillämpningsföreskrifter att prägla det ekumeniska klimatet i Polen. Den romersk katolska kyrkan i Polen är en majoritetskyrka och från den lutherska minoriteten upplevde man dess anspråk som rent totalitära. m5 Den katolska kyrkan ställde sig sålunda helt avvisande till jämställdheten i de konfessionsblandade äktenskapen. Vid en konfessionsblandad vigsel krävde den sålunda, att Vigseln skulle äga rum i en katolsk kyrka av en katolsk präst enligt katolsk liturgi. Gifter sig makarna i en evangelisk kyrka, exkommuniceras den katolska parten. Detta sker också, om barnen uppfostras evangeliskt. Men även om Vigseln skett enligt katolska föreskrifteri katolsk kyrka, får icke den icke katolska parten gå till nattvarden tillsammans med sin make/maka i den katolska kyrkan. En luthersk präst, som efter besök i Strasbourg, redogjort i sitt församlingsblad för de annorlunda förhållanden, som rådde där, behandlades av den katolska efter denna artikel kyrkan snävare än förut. De evangeliska kyrkorna har på grund av den katolska restriktiva hållningen öppnat sitt nattvardsbord även för den katolska parten. Förhållandena varierar dock inom Polen. I södra Polen sker sålunda överhuvudtaget inget samarbete mellan evangeliska och katolska präster. De konfessionsblandade äktenskapen är också undantag tex i Krakow och Posnan. I Warszawa finns dock ett visst ekumeniskt samarbete. Det är egentligen endast i studentkretsar, som konfessionsblandade äktenskap i större antal kan påträffas. Vigseln äger då oftast rum i de evangeliska eftersom kyrkorna, den katolska kyrkan enligt de lutherska prästerna ställer orimliga krav.

m5 av Dr pastor Alfred Jagucki från en luthersk församling i Enligt intervjuppgifter södra Polen på besök i Sverige 1979-09-12 samt av den lutherske pastorn Nash i Warszawa vid Sammanträffande i Wittenberg 1980-05-27.

t_

g

i l av

160 Utvecklingen konfessionsblandade vigselritual

3.1.6.2.3 med anledning av

Själavårdsproblemen

”Matrimonia mixta

icke kunde lösas utan gemensamma överenskom- Dä de liturgiska frågorna melser mellan katoliker och protestanter, måste åtgärder vidtagas, som löste de omedelbara praktiska problemen. Den tyska katolska biskopskonferensen och Rat der EKD redan den 18 januari 1971 riktlinjer för utgav därför själavårdsfrågorna vid konfessionsblandade äktenskap.” I detta uttalande fastslog man som grund, att Kristus stiftat endast en kyrka och att därför kristna av olika konfessioner måste samarbeta i lydnad för sin Herre. I praktiken innebar detta i själavårdsarbetet kring de gemensamme konfessionsblandade att den evangeliske och den katolske äktenskapen, samtala med varandra för att informera prästen inom samma område måste varandra om respektive kyrkas lära och praxis. Dessutom måste man också i nattvardsgången. eucharistin, inte var klarlägga, att deltagandet respektive den bästa vägen att överbrygga konfessionsklyftan. Det gemensamma själavårdsarbetet måste också utvidgas, dock inte så att sattes ifråga och den ena parten i äktenskapet kände den enskildes integritet sig utsatt för påtryckningar att konvertera. I praktiken borde man i stället samordna de förberedande vigselsamtalen och ömsesidigt medverka vid den

kyrkliga Vigseln. att dessa riktlinjer befogenheter åt de Det är uppenbart, gav långtgående enskilda prästerna att skapa lokala lösningar. Därigenom hade man på sätt och vis rättfärdigat redan förefintliga försök och, som vi nedan skall se, fortsatte också privata förslag att skapas vid sidan om de mera officiella.

3.1.6.2.4 Makarnas rätt att gå till varandras nattvardsbord

Den bilaterala studiekommissionen mellan katoliker och lutheraner om [denna evangeliet och kyrkan avgav i februari 1971 sin s k ”Malta Report”. underströk man beträffande de konfessionsblandade äktenskapen, att man redan nu på grund av vad som var gemensamt i tro och sakrament och som ett föregripande av en kommande enhet borde göra det möjligt med interkommunion vid särskilda tillfällen.” Vid pingsten den 29-31 maj 1971 samlades katolska och protestantiska och Rhöne-Alp distriktet för femte året i följd på gifta par från Lyon hus i Voirons tillsammans med konfessionsblandade Betlehemssystrarnas Schweiz. Två frågor stod denna gång på par från hela det franskspråkiga de dubbla och gästnattvardsgångar, ”eucharistic dagordningen: dopen till gemensamma nattvardsgångar för hospitality”. För att skapa möjligheter de konfessionsblandade paren oberoende av konfession vände man sig med brevförfrågningar åt två håll, dels till pastor J -P Monsarrat, som var president och den för de reformerta franska kyrkorna i Centre-Alpes-Rhöne regionen, katolske Mgr J Sauvage, som var biskop i Annecy, med begäran, att de

10° Riktlinjerna är avtryckta hos Frieling 1971 s 79ff. En omfattande själavårdslittet ex ratur växte fram, som bl a behandlade de konfessionsblandade äktenskapen. Se Ehe und Familie 1973 s 43ff. 107 Lutheran World 3/1972 s 271 § 73 samt 2/1975 s 149.

* › av

Utvecklingen konfessionsblandade vigselritual 161

ömsesidigt skulle tillåta katoliker att deltaga i protestantisk nattvardsgång och protestanter att deltaga i kommunionen i en romersk mässam” Pastor Monsarrat svarade i brev den 21 maj 1971 under hänvisning till två Vid 1963 i Orthez nationalsynoder. nationalsynoden hade man nämligen beslutat att till Herrens bord hälsa välkomna alla, som önskade i deltaga kommunionen, antingen de var reformerta kyrkomedlemmar eller ej. Här förelåg alltså redan ett beslut om öppen kommunion. Vid nationalsynoden i Dijon 1970 hade man gått ett steg vidare och accepterat det förslag, som av flera interkonfessionella framlagts grupper av teologer, till gemensam celebration av nattvarden under vissa omständigheter, om kyrkorna ifråga sade ja därtill. Monsarrat förklarade också, att om man erhöll tillstånd från den romersk katolske biskopen i Annecy, hälsade man från reformert håll gästnattvardsgångar vid mötet i Voirons välkomna. Biskop Sauvage svarade å sin sida, att man kunde erbjuda protestanter gästnattvardsgång, under förutsättning att makarna kände, att deras kärlek krävde, att de gemensamt deltog i nattvarden, att lång gemenskap i familjen hade skapat en gemenskap omkring de katolska värderingarna av nattvarden etc samt att man var på det klara med att detta tillstånd var ett undantag och icke fick övergå till allmän praxis. Någon reciprocitet var dock icke möjlig och det var därför inte möjligt för de katolska makarna att gå till en protestantisk nattvardsgång. När konferensen sammanträdde den 29 maj, diskuterade man ingående de brevsvar man fått. Man hade nämligen planerat en romersk katolsk mässa på morgonen och en reformert nattvardsgång Reaktionerna på kvällen. på breven var blandade. Pastor Monsarrats svar accepterades allmänt, under det att diskussionen av biskop Sauvageis brev medförde olika ställningstagande med hänsyn till att tillätelsen inte var reciprok. Gruppen bestod av 30 par. 19 av dessa accepterade inbjudan till den protestantiska parten att kommunicera i mässan och respekterade samtidigt förbudet för den katolska parten att deltaga i den protestantiska nattvardsgången. Av de återstående valde 6 par att var och en gå till sitt eget nattvardsbord ensam. 4 par valde full reciprocitet, under det att det återstående paret avstod från all sakramental gemenskap. Konferensen ställde efter dessa erfarenheter vissa krav till sina respektive kyrkor. Sålunda begärde den, att gästnattvardsgång skulle auktoriseras för konfessionsblandade äktenskap samt att nattvardssvårigheterna skulle bli föremål för allvarligt studium. Ett möte mellan representanter för de franska katolska stiften i deras arbete med ekumeniska frågor hölls i Biévre i april 1972. Som förberedelse härtill utsändes ett omfattande frågeformulär, inte mindre än 69 på vilket franska stift svarade. Resultatet av undersökningen trycktes i julinumret 1972 av Unité des Chrétiens. Ett avsnitt behandlade konfessionsblandade äktenskap?” Det framgick här, att det blivit allt vanligare, att båda prästerna deltog i Vigseln och att den gemensamma själavården ökat. I fråga om barnens dop och kristna fostran förelåg stor variation. I somliga fall förekom presenta-

107 a One in Christ 1972 s 106ff. 197 b One in Christ 1972 s 431f.

162 av

Utvecklingen konfessionsblandade vigselritual

tion” i båda föräldrarnas kyrkor, under det att själva dopet uppsköts. Arbete med koncelebrerat dop förekom också, vilket registrerades i båda kyrkorna. Detta tillgick så, att dopet ägde rum i den katolska kyrkan och en protestantisk präst var ansvarig för ordets liturgi. Det framgick också, att det fanns en stark önskan hos makarna i dylika äktenskap att gemensamt kunna gå till nattvarden. I ett inte obetydligt antal fall hade man själv löst detta på så sätt, att den katolska parten mottagit kommunionen i sin hand vid brudmässan och sedan delat med sig till sin partner. Interkommunionen hade också ökat och man hade börjat att gemensamt alternativt gå till varandras gudstjänster. Det fanns därför en stark önskan om att interkommunionen skulle legaliseras framför allt vid särskilda tillfällen såsom vigsel, barnens första kommunion, vid möten för konfessionsblandade familjer etc. Samma år avgav också den s k Dombes-gruppen av katolska och ett gemensamt uttalande om interkommunion ”On protestantiska teologer the way to the same eucharistic faith?” Grundläggande för detta dokument var, att man inte bara talade för icke-katolikers rätt att gå till den katolska kommunionen utan även för katolikers rätt att gå till den protestantiska kommunionen.“3 Den katolske biskopen i Strasbourg Léon-Arthur Elchinger drog den 30 november 1972 de praktiska konsekvenserna av denna teologiska utveckling och föreskrev i riktlinjer för katolikerna inom sitt stift, att makarna i konfessionsblandade äktenskap, som var katoliker och protestanter, dvs lutheraner eller reformerta, skulle ha rätt att mottaga nattvarden tillsammans antingen det gällde en romersk katolsk eller en protestantisk kommunion. Reaktionen från reformert och lutherskt håll var positiv. Redan den 31 1973 utfärdade Synodical Council för den reformerta kyrkan i januari Elsass-Lothringen en kommuniké, där man betonade, att de reformerta kyrkorna till sitt nattvardsbord inbjöd alla döpta kristna, som bekände Kristus som Herre och Frälsare och trodde på hans närvaro i nattvarden (acknowledge the Body and Blood of Christ in the Lord”s Supper). Reaktionen från lutherskt håll var lika positiv. Generalkonsistoriet för den lutherska i Elsass-Lothringen avgav sålunda i december 1973 sina kyrkan rekommendationer, där man talade för en neutral nattvardsgästfrihet (a neutral eucharistic hospitality), som inte satte i fråga de kristnas förpliktelser till sin egen kyrka och inte heller gav gästen fullt kyrkligt medlemskap. Utöver detta gick man ett steg längre än biskop Elchinger och ville inte till interkommunion enbart till konfessionsblanbegränsa denna möjlighet dade äktenskap. De idéerna sig snabbt utanför Strasbourg och Elsassnya spred Lothringen. Den katolske biskopen av Metz, Msgr Schmitt gav sålunda i ett brev till sitt stift den 10 juli 1973 tillstånd att under ett års tid följa Elchingers linje och de franska biskoparnas kommitté för de kristnas enhet yttrade sig över Dombes-gruppens framställning med en positiv inställning till eucha-

108 Skriften trycktes först på franska: Vers une même foi eucharistique? Les presses de Taizé, Groupe de Dombes.

av

Utvecklingen konfessionsblandade vigselritual 163

ristic hospitality för konfessionsblandade äktenskap.” Det fanns dock motsättningar inbyggda i de ekumeniskt positiva uttalandena. Detta gällde framför allt den katolska i en partens deltagande protestantisk nattvardsgång. Elchinger hade redan den 25 januari 1973 ytterligare förklarat sig och understrukit, att om en katolik i en deltog protestantisk nattvardsgång, mottog han där Kristus på det sätt, som denne uppenbarade sig i denna gemenskap (wie er sich in dieser Gemeinschaft vergegenwärtigt). Det är naturligt, att detta från protestantiskt håll kunde uppfattas som ett ifrågasättande av den protestantiska nattvardsgångens realitet. Å andra sidan var det viktigt att nå fram till konkreta resultat i den

angelägna interkommunionsfrågan. Ett första förslag framlades från katolskt

håll, Arbeitskreis der Catholica-Beauftragten, som behandlades av VELKDzs 1974 och resulterade generalsynod i ett bejakande av grundintentionen. Synoden överlämnade dock det vidare arbetet till en kommission av medlemmar från det teologiska utskottet, det ekumeniska utskottet och Arbeitskreis der Catholica-Beauftragten. Kommissionen utarbetade ett förslag i februari-mars 1975, som i princip godkändes av såväl den katolska biskopskonferensen som VELKD:s kyrkoledning. En konsultation mellan VELKDzs biskopskonferens och den katolska biskopskonferensen ägde sedan rum, som resulterade i ett överarbetat Vid VELKD:s förslag. generalsynod 1975 bearbetades texten ytterligare och godkändes. Till detta beslut anslöt sig biskopskonferensen den 10 oktober 1975 och en pastoralteologisk handledning utgavs den 20 oktober 1975.1” Det svåra problemet i förhandlingarna hade varit det katolska erkännandet av den protestantiska nattvardsgången. I det avsnitt, som behandlar frågan om katolskt deltagande i evangelisk nattvardsgång, underströk man därför, att man från evangelisk sida förväntade sig, att alla som gick till nattvarden i de lutherska kyrkorna accepterade denna nattvardsgång som Kristi instiftelse.

Försök till ekumeniska

3.1.6.2.5 lösningar

Vid det femte mötet för The Joint Working Group of the Australian Council of Churches and the Roman Catholic Church, vilket ägde rum 24-28 maj 1971

i närheten av Sydney, tog man upp till behandling frågan om det kristna äktenskapet och det pastorala ansvaret. Man behandlade här fyra huvudaspekter: 1. Det kristna äktenskapets natur. 2. Den kyrkliga attityden till konfessionsblandade äktenskap och problem knutna till dessa äktenskap. 3. Den kristna grunden för att leva i ett konfessionsblandat äktenskap samt 4.

109 Lutheran World 2/1975 s151f. Från katolsk sida analyserades direktiven av professor Joseph Hoffman vid den katolska fakulteten vid universitetet i Strasbourg i One in Christ 1975 s 266ff. 11° Pastoraltheologische Handreichung 1975 s 8 samt Sanders 1978 s 196ff. Hur oklart läget var före biskopssynodens beslut i oktober framgår av Hörman-Jäger-Meyers Brautgespräch und Trauung, som utkom under året 1975. I denna har man under avvaktan på beslutet lagt in ett löst kort med betonande av att inga giltiga riktlinjer för konfessionsblandade Vigslar med mässa fanns för tyskspråkigt område. Detta kort kunde efter beslutet i oktober utgå.

164 av konfessionsblandade vigselritual

Utvecklingen

Den pastorala vården av äktenskapet. Utvecklingen i Australien har resulterat i att ungefär hälften av alla romersk katolska Vigslar är konfessionsblandade. Dessa vigslar har på senare tid ökat med ] % per år. Dessutom har konfessionsblandade äktenskap utanför den katolska kyrkan ökat även för katoliker. Även i andra kyrkor finns en markerad ökning under senare år, ehuru det inte finns någon genomförd statistik. De svårigheter, som möter de konfessionsblandade äktenskapen, kommer att kvarstå, tills kyrkorna nått full enhet. Den uppmjukning som skett från katolsk sida genom Matrimonia mixta 1970, hälsar man med tillfredsställelse och uttrycker en önskan om att dispensen från kanonisk form skall få en formell garanti i alla australiska stift. Man hoppas dock, att det inte skall dröja alltför länge, innan kraven på kanonisk form för äktenskapets giltighet inte längre skall ställas. I den rapport, som the Joint Working group avgav om dopet 1967, man en önskan om att kyrkorna ömsesidigt skulle erkänna uttryckte varandras dop. Då dopet är en förutsättning för konfessionsblandade äktenskap, förnyar man här sin önskan om officiellt erkännande.”

3.1.6.3 Alternativa vigselritual för katolsk respektive

evangelisk vigsel

Det officiella interkonfessionella ritualarbete, som utlovats av den tyska katolska biskopskonferensen med anledning av Matrimonia mixta nådde redan i mars 1971 ett konkret resultat. Då godkändes nämligen ett officiellt förslag till alternativa vigselritual, utarbetat av den katolska biskopskonferensen och ”Rat der Ev Kirche Deutschlands (EKD). Det utkom i slutet av året 1971 med titeln: Gemeinsame kirchllche Trauung. Ordnung der kirchlichen Trauung für konfessionsverschiedene Paare unter Beteiligung der Pfarrer beider Kirchen.” Det var emellertid inte fråga om ett gemensamt ritual utan om två alternativa, beroende på om vigseln ägde rum i en evangelisk eller i en katolsk kyrka. Vid en vigsel i en katolsk kyrka är förutsättningen användandet av det gällande katolska vigselritualet. I ordets gudstjänst räknar man med två skriftläsningar och tvâ vigseltal. Därefter ställer den katolske prästen konsensusfrågorna och tar emot svaren. Den evangeliske prästen markerar sin delaktighet i akten genom att tillsammans med den katolske prästen lägga sin hand ovanpå brudparets sammanfogade händer, som omvirats med den katolske prästens stola. Den avslutande välsignelsen uttalas av den evangeliske prästen eller växelvis av dem båda. Sändningsorden är den katolske prästens uppgift. Vid vigsel i en evangelisk kyrka är rollerna omkastade. Också här ingår i ordgudstjänsten två läsningar ochtvå tal. Ett för den evangeliska Vigseln grundläggande element är läsningen av skriftord om äktenskapet. Denna läsning utförs av den katolske prästen. Såväl konsensusfrågorna som

“l One in Christ 1972 s 98ff. De australiska biskoparnas kommentarer till Matrimonia mixta trycktes i Melbourne Advocate 1970-08-27. One in Christ 1970 s 218. “Z Gemeinsame kirchllche Trauung 1971.

av

Utvecklingen konfessionsblandade vigselritual 165

stadfästelseformeln(Zusammensprechen der Brautleute), uttalas av den

evangeliske prästen, varefter båda prästerna lägger sin högra hand på brudparets sammanfogade händer. Välsignelsen över äktenskapet uttalas av den katolske prästen och den avslutande trinitariska av välsignelseformeln den evangeliske prästen. Förbönen läses omväxlande av den evangeliske och den katolske prästen. Sändningsorden uttalas av den evangeliske prästen. Ur kyrkorättslig utgångspunkt låg dock ett problem inneslutet i överenskommelsen. Från katolsk sida kunde beslutet få gällande kraft därigenom, att det fattats av biskopskonferensen. Från evangelisk sida ägde däremot icke EKD denna kyrkorättsliga befogenhet. De enskilda landskyrkorna var själva innehavare av jus liturgicum och överenskommelsen kunde endast betraktas som en rekommendation. Även om man i allmänhet ritualet följde för evangelisk vigsel enligt Gemeinsame kirchliche Trauung 1971, vilken hittills upplevt fyra oförändrade upplagor, kunde den enskilda landskyrkan bearbeta ritualet till större överensstämmelse med sin egen landskyrkliga ordning. Så skedde också i enskilda landskyrkor. I vissa av de tyska evangeliska landskyrkorna accepterade man sålunda huvudprincipen i överenskommelsen mellan den katolska tyska biskopskonferensen och Rat der EKD men kände sig inte bunden av detaljutformningen. När Hessen-Nassau 1972 utgav sin nya vigselordning, införde man som ett alternativt ritual en bearbetning av det evangeliska formuläret, anpassat efter landskyrkans ordning.” Samma princip tillämpades också i agendan för Kurhessen-Waldeck, där man ordagrant avtryckte det katolska formuläret, under det att man i fråga om formuläret för evangelisk vigsel anpassade detta till de båda landskyrkornas ordningÅ” Så skedde också i förslaget till ny vigselagenda för Württemberg 1975, där det evangeliska formuläret anpassades till landskyrkans ordning.5 Förutsättningen för den katolsk-evangeliska överenskommelsen om alternativt giltiga vigselritual 1971 var från katolsk sida, att konsensusfrågorna var tillfredsställande lösta på ett eller annat sätt. Man hade därför ursprungligen i de tyska katolska biskoparnas tillämpningsbestämmelser tänkt sig att vid en icke-katolsk vigsel kunna acceptera antingen en civil eller en evangelisk vigsel och man föredrog i detta fall en evangelisk framför en endast civilrättslig.” Från evangelisk sida hävdade man dock tre olika lösningar. Huvudlinjen

“3 Hessen-Nassau, Ordnungen für den Traugottesdienst, 1972. Se även Schulz i stencilerad översikt nov 1976. “4 Kurhessen-Waldeck, Agende III, 1975. Se även Schulz nov 1976. “5 Württemberg, Neufassung der Trauagende, Entwurf 1975, Beilage 41 zum Protokoll der 8. Ev Landessynode, s 790 - 796. Se även Schulz nov 1976. “6 Vid kontaktsamtal mellan EKD:s råd och den tyska katolska biskopskonferensen i Loccum 2-3 mars 1970 hävdade kardinal Jaeger, att den katolska kyrkan genom dispens från formplikten icke önskade kanonisera civiläktenskapet och att det därför ankom på de evangeliska kyrkorna att ge sina vigslar en äktenskapsstiftande karaktär. Vid konsultationssammanträdet den 24 juni 1970 diskuterades formuleringen: en civilrättslig eller icke-katolsk vigsel, Stötestenen var ordet ”eller”. Från katolsk sida hävdades nämligen, att den evangeliska Vigseln skulle vara äktenskapsstiftande, från evangelisk, att den borde föregås av den civilråttsliga.

av

166 Utvecklingen konfessionsblandade vigselritual

till den var, att den kyrkliga vigseln icke innebar någon rättslig komplettering som redan skapat ett fullt giltigt äktenskap. Den obligatoriska civilrättsliga, i överensstämmelse med Mahrenholz tolkning kyrkliga vigseln var därför endast en förkunnelse av Guds 0rd om äktenskapet, en bekännelse av brudparet till den kristna uppfattningen av äktenskapet och en välsignelse över detta.117 Utöver denna huvudlinje fanns också föreställningen, att den kyrkliga vigseln var den andra delen av den äktenskapsstiftande akten, som påbörjats genom den civila Vigseln. Slutligen fanns i högkyrkliga kretsar uppfattningen, att det var den kyrkliga akten, som skapade det rätta äktenskapet. hade en lång historia och var Många av de evangeliska vigselritualen tillkomna före det obligatoriska civiläktenskapet. Konsensusursprungligen frågorna fanns därför med i många av dem i mer eller mindre oförändrad form. Detta underlättade från katolsk sida överenskommelsen, då man mycket väl kunde tolka dessa konsensusfrågor som verkliga konsensusfrågor sida önskade (Mahrenholz), endast som och icke, som man från evangelisk

bekännelsefrågor.“8

När man i mitten av 1970-talet i somliga evangeliska vigselritual formulerade av enbart vigselfrågorna på ett sådant sätt, att deras karaktär bekännelsefrågor, icke konsensusfrågor, klart framgick, uppstod genast från katolskt håll, då det gällde befrielse från formplikten vid problem

konfessionsblandade äktenskap.”

håll borde befrias från Förslag väcktes därför också, att man på evangeliskt den evangeliska formplikten, nämligen den civilrättsliga akten, och arbeta fakultativt. Man hänvisade också till andra för att göra civiläktenskapet

länder, där detta förhållande gällde.12°

katolska isamarbete I maj 1971 avgav den holländska biskopskonferensen med de båda holländska och den holländska lutherska

reformerta kyrkorna

121 om konfessionsblandade äktenskap. För kyrkan en gemensam deklaration dem var utgångspunkten, att dopet var ett tecken och insegel på förbundet med den treenige guden. Enheten i Gud finns alltså redan och konfessionsblandade äktenskap är trots kyrkornas splittring en gemenskap i Herren. Då det gällde Vigseln, var man överens om ett antal punkter. Man ansåg sålunda, att om en katolik och en protestant bestämt sig för att ingå äktenskap, skulle kyrkornas äktenskapsrådgivning mera uppehålla sig vid än vid vad som vad som var gemensamt i kyrkornas äktenskapsuppfattning skilde dem åt. Om den ena parten ville konvertera till den andras kyrka, skulle man respektera detta men det var samtidigt viktigt, att man ingående diskuterat motivet för konversionen. Sedan skulle Vigseln givetvis äga rum i den kyrka, som båda tillhörde. Om båda parter var lojala mot sina kyrkor, kunde Vigseln äga rum i vilken

117 1970. Erwägungen zum evangelischen Eheverständnis, januari 113 Mahrenholz 1959. 119 1976. Frågan har diskuterats i den hessiska kyrkans kontaktkommitté 12° Scheftelowitz 1970. I Västtyskland ingicks 1973 42,7 % av de konfessionsblandade äktenskapen med katolsk vigsel. 1974 hade dessa minskat till 40,8 %. Bensheim. Konfessionskundliches Institut des Evangelischen Bundes, 1977. 121 One in Christ 1972 s 92ff. 122 Quinze ans de pastorale des Foyers mixtes s 98ff.

av

Utvecklingen konfessionsblandade vigselritual 167

som helst av deras kyrkor. Dubbla Vigslar var dock icke tillåtna, då detta skulle komma att ifrågasätta ceremoniens mening. I vilken kyrka Vigseln än ägde rum, skulle prästerna kontakta varandra och tillsammans med brudparet studera vigselformen. Den kyrka, i vilken Vigseln skulle äga rum, skulle invitera den andre prästen att deltaga i ceremonien och tillsammans med honom studera, på vad sätt detta skulle ske. Avgörandet av i Vilken kyrka Vigseln skulle äga rum, skulle i första hand tillkomma skulle dock också få ett 0rd med i laget. brudparet. Kyrkorna och texterna för Vigseln skulle normalt vara den kyrkas, i vilken Liturgin Vigseln ägde rum. Om brudparet önskade mässa eller nattvardsgång, hade kyrkorna skyldighet att studera denna möjlighet. I den nuvarande situationen ansåg dock kyrkorna det icke tillrådligt att tillmötesgå en sådan önskan. Frågan om barnens dop och kristna fostran skulle också ha diskuterats före Vigseln.

Även ifranska Schweiz hade de katolska

biskoparnas tillämpningsföreskrifter för Matrimonia mixta hänvisat till kommande överläggningar med berörda kyrkor. En sådan arbetsgrupp mellan den katolska kyrkan och de protestantiska kyrkorna i franska Schweiz skapades också, vilken redan 1971 publicerade provisoriska bestämmelser för prästerna och pastorerna vid I konfessionsblandade Vigslar. Man här nära följde de nyutfärdade protestantiska direktiven och konstaterade som sin gemensamma uppfattning, att vigslarna skulle betraktas som konfessionella och att man borde avstå från att benämna dem ekumeniska, då det inte var fråga om verkligt ekumeniska ritual. Inga nya krav eller intentioner framfördes i dessa provisoriska bestämmelser utan man kodifierade i stort sett de protestantiska direktiven. Inte heller utarbetade man som iTyskland direkta alternativa liturgiska formulär. Principen var dock densamma.

3.1.6.4 Ekumeniska

vigselritual

3.1.6.4.1 Tyskland och tyska Schweiz

De båda alternativa vigselritual, som utarbetats av den tyska katolska biskopskonferensen och Rat der EKD 1971, upplevdes som ett väsentligt steg i rätt riktning. hade faktiskt Härigenom för första gången liturgiska former utarbetats, som ägde officiellt godkännande såväl på katolskt som evangeliskt håll. Det är dock uppenbart att en viss besvikelse kvarstod, därför att lösningen egentligen inte var en totallösning utan ett sätt att låta den evangeliske prästen deltaga i en katolsk vigsel, respektive den katolske att deltaga i en evangelisk. Olika förslag att lösa det ekumeniska problemet presenterades därför under de följande åren. Detta skedde antingen i form av debattinlägg eller i som fullt utarbetade ritual.

Till de tidigare diskussionsinläggen från katolskt håll hör den av Heinrich

Plock. Manfred Probst och Klemens Richter Die Feier der utgivna skriften Trauung. Första upplagan utkom redan i oktober 1971 och i november 1972 hade den nått fjärde upplagan. Den hade privat karaktär men avsåg att vara ett inlägg i debatten om tillämpningen av den katolska modellriten OM 1969

168 av

Utvecklingen konfessionsblandade vigselritual

område såväl beträffande som den innehållsför tyskspråkigt språkformen mässiga formen. Här behandlas också konfessionsblandade äktenskap och man konstaterar, att Gemeinsame kirchliche Trauung 1971 i verkligheten inte är något ekumeniskt vigselritual. Man försöker därför skapa ett ritual. som med rätta kan bära beteckningen ekumenisktm Ritualet är uppbyggt som en ordgudstjänst med vigsel och trots dess ekumeniska efter att anpassa den liturgiska formen syfte har man strävat närmare till OM 1969 än i Gemeinsame kirchliche Trauung. Vissa drag har dock hämtats från Collectio Rituum 1950. liturgiskt föreskrivna hälsningsord av den Gudstjänsten öppnas genom katolske prästen vid kyrkporten, där också den evangeliske prästen kan få tillfoga ett hälsningsord. Under orgelmusik eller församlingssång går man i procession upp till altaret, varvid båda prästerna för brudparet till deras plats. Därefter går båda prästerna upp till sina platser i koret vända mot församlingen. Gudstjänsten kan dock börja utan procession och i så fall sker hälsningen från koret. Efter följer den inledande bönen. läst av den katolske hälsningsorden Den består av tre alternativ, samtliga hämtade ur OM 1969 i prästen. nyöversättning. I fråga om textläsningarna, som utvidgats, tänker sig det nya ritualet att införa en lektor. Det föreskrivs därför, att möjligheten kan utföras antingen av en lektor eller av båda prästerna. läsningarna Predikan kan sedan hållas av en av prästerna för att undvika dubblering och avslutas med församlingssång. Därefter som till sina huvuddrag är en börjar den egentliga vigselakten, översättning av nr 43 ur OM 1969. Bröllopsvittnena ställer sig vid sidan om och den katolske riktar skrutiniefrågorna till brud och brudparet prästen brudgum samtidigt och båda svarar gemensamt ja. I full överensstämmelse med OM 1969 sker så handslaget, konsensusförstadfästandet den katolske prästen, välsignelsen av klaringen, genom och överräckandet av dem. Från Collectio Rituum 1950 har man ringarna dock hämtat det medeltida bruket, att den katolske prästen vid handslaget virar stolan om brudparets händer. Därefter lägger båda prästerna sin högra händer. uttalas av brud och hand på brudparets Konsensusförklaringen men kan också ske genom frågor av den katolske prästen. brudgum Välsignelsen över ringarna uttalas också av den katolske prästen. Till slut sker förbön och välsignelsebön. Förbönen leds av den evangeliske prästen. Välsignelsebönen kan läsas växelvis av båda. Så följer Fader vår läst av den evangeliske Akten avslutas av församlingen på uppmaning prästen. växelvis läst av de båda prästerna, församlingssång eller med slutvälsignelse, orgelmusik. Det är uppenbart, att detta ekumeniska vigselritual har lyckats undvika Det är emellertid också uppenbart, att dess katolska färg fördubblingar. förstärkts Collectio Rituum kraftigt genom att det närmats till OM 1969 eller 1950. Å andra sidan har man sökt draga konsekvenserna av att man från katolsk och evangelisk sida lägger tyngdpunkten på olika delar av ritualet.

123 Plock-Probst-Richter 1972 s 14 samt 123ff.

av

Utvecklingen konfessionsblandade vigselritual 169

Det är möjligt, att det är samma princip till fördelning, som också föresvävat Franz Nikolasch i hans försök 1972 att bygga upp ett verkligt ekumeniskt vigselritual, som skulle vara giltigt både i en katolsk och en evangelisk kyrka.” För honom avgörande var nämligen, att man från katolsk och evangelisk sida lade tyngdpunkten på olika ting i vigselritualet. Från katolsk sida var det grundläggande, att den katolske prästen mottog brudparets äktenskapskonsensus. Vid välsignelsen lade man dock i den katolska kyrkan i modern tid mindre vikt än

tidigareÅZ-S För att teckna den

evangeliska uppfattningen utgick Nikolasch från Mahrenholz analys 1959 av vad som var konstitutivt för en evangelisk vigsel, även om han var medveten om att det på evangeliskt håll fanns olika uppfattningar. Han utgick därför från Mahrenholz” schema - praedicatio, confessio och benedictio - och konstaterade, att man på detta sätt borde kunna konstruera en ekumenisk vigsel, som tillgodosåg alla önskemål. Att konstruera ett sådant ritual borde inte heller stöta på något motstånd från katolskt officiellt håll, då det nya ritualet 1969 endast betraktades som en modell för ett ritual. Speciellt intresse tilldrar det s k Badenritualet. sigi detta sammanhang Det har en omfattande förhistoria. Redan 1970 togs initiativ från det evangeliska och katolska stadsdekanatet i Karlsruhe till utarbetandet av ett gemensamt vigselritual vid konfessionsblandade äktenskap. Den gemensamma lösning, man kom fram till, mångfaldigades visserligen men trycktes inte.2° Här fördelade man uppgifterna mellan den katolske och den evangeliske prästen på så sätt, att den katolske skulle ha ansvaret för skrutiniet, ringvåxlingen och konsensusförklaringen, medan den evangeliske skulle ha ansvaret för skriftläsningen, vigselfrågan (Traufrage) och välsignelsen. Ingångs- och avslutningsdelen fördelades på båda prästerna. hade man Härigenom sammanfogat de för katolsk respektive evangelisk vigsel väsentliga delarna till en enda ekumenisk akt och genom att undvika dubbleringar undgått anklagelsen för att förrätta dubbelvigslar. Ett annat försök inom Baden-området att skapa ett ekumeniskt vigselritual möter i Freiburg 1971.1” Också här gav man den katolske och den evangeliske prästen vissa fasta uppgifter i ritualet. under det att övriga moment kunde fördelas mellan dem enligt önskan. Den ur katolsk synpunkt viktiga konsensusförklaringen och stadfästelseformeln uppdrogs åt den katolske prästen. Den evangeliske däremot erhöll endast det inledande

skrutiniet som fast uppgift. Övriga delar fick man inbördes fördela.

Formuläret mångfaldigades men trycktes inte. Dessa båda lokala ritual kom att fungera som förarbeten till ett gemensamt officiellt ritual benämnt Baden-ritualet. År 1971 hade en gemensam multilateral kommission för det katolska ärkestiftet den evangeliska Freiburg, landskyrkan i Baden, den gammalkatolska kyrkan i Tyskland, den evangelisk-metodistiska kyrkan i Baden, brödraunionen och baptisterna avlämnat ett yttrande över gemensam

24 Nikolasch 1972 s 166ff. Se även Marburgritualet 1972. Ökumenische Trauungen s 159ff. 135 Nikolasch 1972 s 167 samt Mahrenholz 1959 s 55. 125 Ritualet föreligger i stencil. Se även Schulz i stencilerad översikt nov 1976. 27 Ritualet föreligger i stencil. Se även Schulz i stencilerad översikt nov 1976.

170 av

Utvecklingen konfessionsblandade vigselritual

vid konfessionsblandade äktenskap. Detta ledde till ett fortsatt själavård för en ad hoc kommitté samma år att utreda frågan om en uppdrag för makar av olika konfessionell tillhörighet. Kommissionen fick vigselliturgi en bred sammansättning både konfessionellt och fackmässigt. Kommissionen konstaterade till en början, att den ekumeniska överenskommelsen från 1971 mellan den tyska katolska biskopskonferensen och EKD icke motsvarade existerande ekumeniska önskemål utan snarast i innebar ett steg bakåt. Det förhöll sig nämligen så, att i många församlingar Baden som en försöks- och experimentordning fungerade det ovan nämnda ritualet från Karlsruhe, vilket icke skilde på formen för en vigsel i en katolsk var dock ritualet inte tillfredsställande. eller en evangelisk kyrka. Formellt Det var därför helt naturligt, att en rad privatformulär brukades vid sidan om. Tyvärr präglades dessa dock oftast mera av god vilja än av saklig och språklig känslighet. Redan vid sitt första sammanträde enades kommissionen om den struktur i som också skulle bli det färdiga förslagets. Ritualet skulle vigselritualet, - en Ordets sålunda bestå av fyra delar: en inledningsavdelning( Eröffnung) - själva vigseln (Trauung) - bön och gudstjänst (Wortverkündigung) i den

välsignelse (Gebet und Segen). Det är lätt att häri igenkänna strukturen

eftervatikanska romerska ordningen. för sitt arbete insamlade kommissionen en rad i bruk Som underlag det romersk-katolska, det gammalkatolska. ritual från varande vigselritual, olika evangeliska landskyrkor, de lutherska och evangelisk-metodistiska samt en rad inofficiella vigselritual. Däremot hade man inte agendorna kännedom om utvecklingen i det närbelägna Schweiz. Den första förlaga, som utarbetades, innehöll mängder av alternativförslag. Syftet var att åstadkomma en struktur, i vilken inga sakliga upprep- Däremot var en rad alternativa utformningar av de enskilda ningar ingick. momenten möjliga. Så utgjorde t ex de evangeliska kyrkornas sammanställett alternativ i förslaget. Välsignelsen över ning av bibelord om äktenskapet brudparet sammanarbetades också med välsignelsen över församlingen i gudstjänstens slut. Från evangelisk sida accepterade man dock icke denna lösning. Guds 0rd om äktenskapet liksom välsignelsen över brudparet enligt evangelisk uppfattning det konstitutiva i vigseln och borde utgjorde ingå i likartad form i alla ritualvarianterna. Från katolskt håll uppstod å andra sidan svårigheten att sammanarbeta och konsensusförklaringen med varandra, då vigselfrågorna (Traufragen) vigselfrågorna enligt katolsk uppfattning måste föregå konsensusförklaringen. Vissa upprepningar kunde därför icke undvikas. Kommissionens överläggningar resulterade år 1974 i en gemensam

vigselordning för konfessionsblandade äktenskap.”

Denna ordning rekommenderades för alla kyrkor inom berört område och var underskriven av den katolske ärkebiskopen i Freiburg, den evangeliske landsbiskopen i Baden, prästerna för Evangelische Brüderunität i Baden, för den evangelisk-metodistiska kyrkan i Baden samt den superintendenten biskopen i Tyskland. Syftet med den nya ordningen var att gammalkatolske

123 Gemeinsame kirchliche Trauung - Formulär C, 1974. Se även Kraft 1974 s 193 - 208.

av

Utvecklingen konfessionsblandade vigselritual 171

tillgodose likaberättigad samverkan mellan berörda präster. Då det nya katolska vigselritualet för det tyska språkområdet ännu inte stadfästs, utnyttjade man 1969 års modellrit i tysk översättning. Det nya ritualet betecknade man som formulär C. Man utgick då från att formulär A och B var de 1971 av den tyska biskopskonferensen och EKD utarbetade formulären för konfessionsblandade äktenskap förrättade i katolsk respektive evangelisk kyrka. Uppbyggnaden av formulärC skilde sig sålunda från A och B däri, att det var fråga om ett enda formulär, oberoende av i vilken kyrka vigseln ägde rum. I det fallet överensstämde Badenformuläret närmast med det privata Kiel-formuläret från 1968. Baden-ritualet var sålunda icke ett helt nytt formulär. I stället var det liksom Kiel-ritualet en form av kompilation mellan katolsk och evangelisk ordning. Det nya var, att denna ordning icke i sina alternativformer var bunden till det ena eller andra kyrkorummet. Å andra sidan hade man icke

lyckats frigöra sig från vissa upprepningar och man var också medveten om att man fortfarande befann sig på ett slags kompromisslinje. Sammanfattande kan man alltså konstatera, att vad som underlättat tillkomst förslagets var dels den nya evangeliska agendan för Baden 1967, dels den alternativa formen för evangelisk vigsel i Baden 1972.1” Fyra förarbeten hade också utarbetats med årtalen 1971, 1972, 1973 och 1974, innan det slutliga formulär C förelåg färdigt 1974. Samma modelltyp som i Baden växte också oberoende av denna fram på tysksprâkigt omrâde i Schweiz som ett officiellt ekumeniskt På vigselritual. direkt uppdrag av kyrkoledningarna för katolsk och evangelisk kyrka i Schweiz utarbetade

en arbetsgrupp med titeln Evangelisch-Katholische

Arbeitsgemeinschaft für der deutschen

Mischehen-Seelsorge Schweiz” en

ekumenisk vigselordning med titeln Ökumenische Trauung 1973. Här presenterades tre ritualvarianter, som alla tre betraktades som modellformulär. I det fallet anknöt man ju också till den officiella modellriten från 1969. De tre nya formulären fick därför också karaktären av försöksverksamhet, vilken inte uteslöt skapandet av nya formulär. Längst i ekumenik gick formulär A, som räknade med en likaberättigad samverkan mellan prästerna från båda konfessionerna.3“ Vid sidan om formulär A presenterade man emellertid ytterligare två alternativa ritual, som närmast anknöt till det förslag, som 1971 utarbetats av den tyska biskopskonferensen och kyrkoledningen för EKD. Dessa båda

129 Baden, Die kirchliche Trauung, 1972. 13° Ökumenische Trauung, 1973, Formulär A. Förslaget var avgivet av Ev-Kath Arbeitsgemeinschaft für Mischehenseelsorge der Deutschen Schweiz. Samma arbetsgemenskap utgav också 1975 ”Das Traugespräch - Eine Ökumenische Handreichung. År 1975 presenterade Vinzenz Felder, Kurt Bader och Ålfred Schweizer ett likartat vigselformulär, där båda pastorerna var likaberättigade, avsett för Schweiz, Tyskland och Osterrike. Felder-Bader-Schweizer 1975 s 83ff. - Ett ytterligare steg på vägen togs i Schweiz genom skriften Der Okumenische Gottesdienst 1979, tillkommen genom ekumeniskt samarbete. Avsikten var att ge riktlinjer och modeller för ekumeniska gudstjänster även med gemensam kommunion. Man hänvisar direkt till de behov, som uppstått genom de konfessionsblandade äktenskapen (s 15), och pläderar för ekumeniska vigslar (s 17).

172 Utvecklingen av konfessionsblandade vigselritual

in einer Kirche unter ritual bar beteckningen Trauung evangelischen des katholischen Pfarrers und umgekehrt”. l det ena fallet Beteiligung byggde ritualet starkare på katolsk tradition, i det andra på evangelisk-

reformert.131 Vid sidan om dessa officiella lösningsförslag förde Wilm Sanders och Hans

Schmidt-Lauber år 1973 fram sitt tidigare Omnämnda Kielrirual Christoph från 1968 och föreslog, att detta skulle kunna utgöra grunden för det fortsatta

arbetet på ett nytt, verkligt ekumeniskt vigselritual.133

för de tyska katolska stiften i l januari 1973 sammanträdde synoden Würzburg. Till denna synod hade man utarbetat en studie över pastoralt

samarbete.” av utkastet ekumeniskt Synoden avbröt dock sin bearbetning att bearbeta om konfessionsblandade och gav ett vidgat uppdrag frågan i att man äktenskap. Denna bearbetning företogs omgående och resulterade en bearbetning av överenskommelsen från 1971 om föreslog synoden utvecklas i riktning mot en gemensam vigsel. Den borde enligt förslaget

tydligare gemenskapÅ” Detta blev också synodens beslut.“5

Som ett resultat av detta beslut tillkom den 10 december 1973 Gemein-

für die Ehevorbereitung konfessionsversame kirchliche Empfehlungen schiedener Partner, och Rat der avgivet av den tyska biskopskonferensen

EKD.13° Under tiden gick arbetet på det nya, tyskspråkiga. katolska vigselritualet

sände ut sitt förslag och vidare. Arbetsgruppen för den nya ordningen före 1 november 1973 men det är typiskt, att arbetsgrupbegärde yttrande icke berörde de ekumeniska vigslarna. När det nya ritualet pens förslag slutligen utkom 1975 under titeln Die Feier der Trauung in den katholischen Bistümern des deutschen Sprachgebietes”, förelåg inte heller här något

förslag till ekumenisk vigsel.137

skedde Den första tillämpningen av det nya ritualet i ekumenisk riktning Wilm Sanders och Hans-Christoph Schmidt-Lauber också på privat initiativ. av sitt 1968.13” Den utgav omgående en bearbetning Kiel-förslag från

grundläggande intentionen var att språkligt bearbeta 1968 års formulär under

131 Kraft 1974 s 193f samt Sanders-Schmidt-Lauber 1976 s 259. - 261, som 132 Sanders-Schmidt-Lauber 1973 s259ff. Se också Sanders 1973 s 258 och EKD:s kyrkostyavslutas med en uppmaning till den tyska biskopskonferensen 1971. relse att snarast möjligt ekumeniskt modifiera sitt beslut från 133 1973 s 256. Synode nr 5 1973 samt Sanders-Schmidt-Lauber 134 Sanders-Schmidt-Lauber 1973 s 256. 135 Sanders-Schmidt-Lauber 1976 s 257. Synodenbeschlüsse nr 6 1973 samt som 135 Offentliggjort i mars 1974. Se även Kraft 1974 s 197. Se även den analys, Institut Bensheim för de senaste decenniernas företagits av Konfessionskundliches kommentarer därtill evangelisk-katolska dialog, januari 1977, rektor Frieder Schulz eller 1977-02-01. Båda i stencil. - Behov av gemensamma handledningar för vigseltalet vigselpredikan från katolsk och protestantisk sida uppstod också och medförde att en und Begräbnis rad böcker idetta ämne tillkom. Se t ex Die Predigt bei Taufe. Trauung Breit-Seitz 1975 och Mybes 1973, Seuffert 1973. Hansemann 1974, Nitschke 1975, Hastedt 1975 s lO2ff samt 1975. Om predikans roll vid konfessionsblandade vigslar se särskilt av Kühlewein 1975 s 152 ff. - Problemet om barnens kristna fostran behandlas

Schicke-Tappe 1979. 1975 137 I undantagsfall medgavs dock tillträde till nattvarden. Die Feier der Trauung

s 148. 133 Sanders-Schmidt-Lauber 1976.

av

Utvecklingen konfessionsblandade vigselritual 173

hänsynstagande till det nya officiella vigselritualet 1975. På tre punkter skedde dock sakliga förändringar. Den första av dessa byggde på det pastorala uttalandet i 1975 års ritual, att de väsentligaste orden i vigseln var

äktenskapsförklaringen (Eheerklä-

rung). Därigenom kom också frågorna före

konsensusförklaringen att

betraktas som icke konstitutiva för äktenskapets giltighet och något krav från katolsk sida, att dessa frågor skulle ställas av den katolske prästen, förelåg därför inte. Sanders och Schmidt-Lauber hade redan 1968 önskat, att den evangeliske och den katolske prästen alternerande skulle ställa dessa frågor. De hade dock av kyrkorättsliga skäl avstått därifrån. Då denna förutsättning inte längre ägde giltighet, återgick de till sin ursprungstanke och överlämnade åt de berörda prästerna att sinsemellan överenskomma om fördelningen. Den andra nyheten i förhållande till 1968 års ritual är utformningen av äktenskapsförklaringen. Det nya officiella tyska vigselritualet från 1975 innehöll tre alternativ. Det första bestod av en kort

äktenskapsförklaring

med ringväxling, närmast anslutande till Collectio Rituum 1950. Det andra hade en utförlig form, närmast av anglosachsiskt ursprung. Det tredje slutligen låter ja-ordet utgöra

äktenskapsförklaringen och anknyter därmed

till gammal romersk praxis. Vid bearbetningen av Kiel-formuläret anslöt man sig till den första formen, då man ansåg. att den sistnämnda var för kortfattad. medan den anglosachsiska var alltför ordrik. Den tredje nyheten gällde vigselvälsignelsen. Här avvek man från det nya ritualet 1975 och bibehöll formen från 1968. Motivet var, att denna välsignelseform i Collectio Rituum ingick 1950 och gick tillbaka på en ålderdomlig form från 900-talet. Den genomgående tendensen i de ekumeniska vigselritual, som skapades under 1970-talets första hälft, var att tillgodose det katolska kravet på verkliga konsensusfrågor och det evangeliska kravet på att vigseln var en gudstjänsthandling utan rättsskapande karaktär. 38 Oftast löste man detta så, att det blev den katolske prästen, som ställde konsensusfrågorna och mottog svaret. Det blev också han, som på ett eller annat sätt konstaterade, att vigseln var ingången. I det allmänna medvetandet fick därigenom den katolske prästen en mera betydelsefull roll att spela i vigseln än den Å andra sidan vägrade de evangeliska kyrkorna att låta frågorna evangeliske. till brudparet få verklig konsensuskaraktär, vilket den katolska kyrkan vid upprepade tillfällen framfört som direkt önskemål. Detta dilemma sökte rektor Frieder Schulz att lösa i ett utkast till ekumenisk! 1976.““ För honom var lösningen, att låta frågorna vigselritual formuleras på ett sådant sätt, att de samtidigt gav uttryck åt konsensus och bekännelse. Detta var enligt Schulz nödvändigt, därför att man för det första inte kunde räkna med att den katolska lagstiftningen skulle ändras inom överskådlig tid. Visserligen existerade efter Matrimonia mixta 1970 möjligheterna till dispens men det var önskvärt, att ritualet för ekumenisk vigsel

139 En kortfattad sammanställning av gällande lagstiftning utgavs av Institut des Evangelischen Bundes i Bensheim och Johann-Adam-Möhler-Institut für Ökumenik i Paderborn 1976. Information über die konfessionsverschiedene Ehe. 14° Stencil.

av

174 Utvecklingen konfessionsblandade vigselritual

utformades så, att dispens blev överflödig. En omformulering av frågorna var också nödvändig för att inte diskvalificera den evangeliske prästen. Denna omformulering skulle också direkt kunna infogas i de evangeliska landskyrutan krav på att en helt identisk vigselliturgi skulle kornas vigselliturgier skapas för alla. Härigenom skulle man också kunna få slut på den icke önskvärda situationen, som rådde, att det vid sidan om varandra existerade halvofficiella och privata ordningar för ekumeniska vigslar. officiella,

3.1.6.4.2 Frankrike och franska Schweiz

Ett steg i riktning mot ekumeniska vigselritual togs i franska Schweiz genom

den katolska det beslut, som voterades synoden i Basel 19721” och genom fram vid ”assamblée av alla stift den 8-9 september 1973.1” Den synodale” sistnämnda beslöt sålunda, att vigselceremonien alltid skulle präglas av en ekumenisk form, som brudparet och deras föräldrar kunde acceptera och deltaga i. Flera former fanns att välja på. Den normala formen var, att vigseln ägde rum i den enes eller den andres kyrka inför en enda präst eller pastor men alltid i en anda av ekumenik. Ville man ytterligare betona det ekumeniska av den andra konfessionen deltaga som draget, lät man en präst eller pastor assistent. Dessa båda former är inga nyheter utan kodifierar bara gällande bestämmelserna från 1971. praxis och de provisoriska Det fanns emellertid också en nyhet i synodbeslutet, en tredje form. Enligt denna kunde man sålunda skapa en helt ekumenisk akt, där båda prästerna som gemensamt utarbetats av de båda samarbetade i en vigselliturgi, Något förslag till en sådan vigselliturgi kunde givetvis inte den kyrkorna. romersk katolska synoden ensam presentera. Den mäste ju ha utarbetats gemensamt av de berörda kyrkorna men det anmärkningsvärda är, att en katolsk synod principiellt ställer sig bakom en sådan princip. Det är möjligt, att beslutet påverkats av att ett dylikt ekumeniskt vigselritual just detta år utarbetats i tyska Schweiz av den tyska ekumeniska arbetsgruppen. Den franska ekumeniska arbetsgruppen tog också direkt upp samma tanke, som presenterats av den katolska synoden, och publicerade samma år ett dokument med titeln La préparation au mariage. I detta tar man upp frågan om hur vigselakten skall gå till, då både en romersk katolsk präst och en protestantisk pastor är närvarande, och det finns ett av båda kyrkorna utarbetat dokument. Följande regler rekommendegemensamt liturgiskt som bearbetats i ekumenisk rades: Om vigseln sker enligt katolsk liturgi, anda, mottager den katolske prästen de båda makarnas konsensusförklaring. Däremot skall mässa ej firas, för att man icke skall skapa en avvikelse från den protestantiska vigselakten. Om vigseln å andra sidan sker enligt som också den bearbetats i ekumenisk anda, mottager protestantisk liturgi, den evangeliske pastorn de båda makarnas konsensusförklaring. Slutligen skall i båda fallen en bibel överlämnas som gåva från de båda kyrkorna. Den har man hämtat från reformert tradition. senare ordningen

“l Quinze ans de pastorale des Foyers mixtes s 88. 142Quinze ans s 100ff. La préparation au mariage 1973.

av

Utvecklingen konfessionsblandade vigselritual 175

Det är uppenbart, att den ekumeniska arbetsgruppen har valt att ta ett steg i taget mot verkligt ekumeniska vigselritual. Den nya akten har ju fortfarande antingen ett katolskt eller ett evangeliskt vigselritual som grund. Det nya är då, att man accepterat en ekumenisk bearbetning av dessa ritual, som dock uppenbarligen behåller sin konfessionella struktur. Något direkt nyutarbetat, ekumeniskt ritual presenteras inte heller, utan bearbetningarna får ske i samband med det praktiska handhavandet. Följande år 1974 tog den ekumeniska arbetsgruppen ytterligare ett steg genom att utfärda riktlinjer för prästerna och pastorerna, då de gemensamt förrättade en vigselliturgi för konfessionsblandade äktenskap.” Man tog dock fortfarande inte steget fullt ut utan vidhöll sin tidigare intention, att när det gällde konsensus, löfte och förklarande för äkta makar, skulle detta handhavas av prästen eller pastorn i den kyrka, där vigseln ägde rum. De olika konfessionerna var ju ännu icke förenade i en enda kyrka och någon fullständigt ekumenisk att förrätta. vigsel var det ännu icke möjligt Detta framgår också av de liturgiska detaljkommentarerna till vigselritualet. Hälsningsorden skall sålunda uttalas av den präst eller pastor, i vars kyrka vigseln äger rum. En katolsk präst hälsar sålunda vid brudparet ingången till sanktuariet, men även här är det tillåtet för den protestantiske pastorn att rikta några välkomstord till brudföljet. Lovsången utgörs av psaltarpsalm eller cantica. Detta är gemensamma moment men i den protestantiska liturgien kan härefter en bön läsas av officianten eller en av deltagarna. Därefter följer ordets liturgi med bibelläsning, epistel, evangelium och gammaltestamentlig läsning, enligt överenskommelse vid Vigselförberedelsen valda av brudparet, deras vänner eller anhöriga, eller också av prästen. Läsningarna kan följas av bön. Så följer predikan, förrättad av någon av officianterna. Det finns också möjlighet för var och en av dessa att kort kommentera en av honom vald text. Såväl inledningen som ordets liturgi är sålunda helt ekumeniskt uppbyggd. Den äktenskapsstiftande delen av akten är emellertid, som ovan påpekats, icke ekumenisk. Såväl konsensus som löfte och välsignelse handhas sålunda av prästen eller pastorn i den kyrka, där vigseln äger rum, och den andre officianten håller sig därvid helt i bakgrunden. För att inte den katolske prästen skall förefalla välsigna den protestantiska parten, bör han to m använda en formulering av typen ”bénisse les alliances”. Eftersom den protestantiska traditionen att överlämna en bibel till brudparet medfört, att biblarna försetts med särskilt påtryck av vigselkyrkans namn, ger man ett praktiskt tips om tillvägagångssättet vid en konfessionsblandad Redan vigsel. föregående år hade man ju kommit överens om att bibelöverlämnande alltid skulle äga rum vid konfessionsblandad vigsel och nu understryker man, att detta bör ske av en av officianterna, men meningen är, att han skall göra det i bådas namn. Man hänvisar därför till att La Concorde i Lausanne har biblar utan särskilt påtryck och föreslår

43 Quinze ans s l02ff Quelques indications å ?intention des prêtres et pasteurs qui président ensemble une cérémonie de mariage mixte 1974. När den lutherska kyrkan i Frankrike 1974 bearbetade sin agenda, tog man ytterligare ett steg och betonade, att det förbund, som ingåtts av makarna, var oupplösligt par un lien indissoluble. Bénédiction nuptiel 1974 s 12.

av

176 Utvecklingen konfessionsblandade vigselritual

att sådana skall användas. Det är alltså tydligt, att den ekumeniska arbetsgruppen ivrigt strävat efter att även i detaljer söka åstadkomma ett så ekumeniskt ritual som möjligt. Det är bara i fråga om den centralt äktenskapsstiftande delen, som man icke kunnat den ekumeniska tanken. genomföra

3.1.7 Den ekumeniska kommissionen

Den allt aktuellare frågan kring de konfessionsblandade äktenskapen gav mellan de berörda också anledning till ett vidgat teologiskt analysarbete konfessionerna. Lutherska världsförbundet, reformerta världsförbundet och det katolska sekretariatet för ekumenik tog också upp samtal kring och problemet om äktenskap av skilda konfessioner. äktenskapets teologi Förarbetet för denna kommission startade med bilaterala överläggningar mellan lutheraner och reformerta. Den första konsultationen ägde rum 12-14 november 1969 i Cartigny nära Geneve. Till detta möte hade två studiedokument utarbetats. Det första hade Dr Matti Joensuu, Finland, som författare och behandlade psykologiska och sociologiska aspekter på äktenskapet. Det andra hade utarbetats av Dr Rudolf J Erlich, Edinburgh,

och behandlade äktenskapets oupplöslighet som teologiskt problem.“4

till mars 1970 för att behandla olika Ett ytterligare möte planerades inom den katolska kyrkan samt frågan om aspekter på äktenskapet äktenskapets sakramentala karaktär.“5 Sedan kommissionen sammanträdet rum i skapats, ägde det första Strasbourg i november 1971 och koncentrerade sig på en sociologisk.

psykologisk och religiös analys av den samtida äktenskapssituationen.“°

Nästa samtal ägde rum i december 1972 i Madrid, där äktenskapets sakramentskaraktär behandlades. Därefter följde två samtal om äktenskaoch den kyrkliga äktenskapsrätten, 1973 i Basel och l974i pets oupplöslighet Slutligen bearbetades den sammanfattande rapporten i Venedig Strasbourg. 1976 och 1977 utkom rapporten med titeln Theology of marriage and the

problems of mixed marriages”.”7

Det särskilda avsnitt om konfessionsblandade äktenskap, som ingår i är delat i flera kortfattade Översikter. Först preciseras den rapporten, romersk katolska rättsläge beträffande de konfessionsblandade kyrkans Därefter lutherskt-reformerta kommentarer till detta äktenskapen. följer till kommentaren. samt slutligen en romersk katolsk kommentar Utmärkande för rapporten är, att Matrimonia mixta spelar en framträman med tillfredsställelse det dande roll. Från evangelisk sida understryker

144 One in Christ 1970 s 214. 145 One in Christ 1970 s 214. 145 Interkonfessioneller 1973 s 9. Dialog über die Theologie der Ehe. Una Sancta 147 Se även Ehe und Theology of Marriage and the Problems of Mixed Marriages. - 196. I Mischehe im ökumenischen Dialog 1979 s 55ff samt One in Christ 1978 s 162 rekommendationer för konfes- Tyskland utarbetades som vi ovan sett gemensamma sionsblandade äktenskap av sekretariatet för den katolska tyska biskopskonferensen och EKD:s råd 1973. (not 136) Samma kommission har också under några år arbetat beräknade man, med frågan om själavården av dylika äktenskap. I slutet av 1980-talet att man nått slutfasen i sitt arbete. Jungclaussen 1980 s 270.

av

Utvecklingen konfessionsblandade vigselritual 177

nya rättsläget men konstaterar samtidigt, att detta genom sin lagliga form skapat nya problem framför allt beträffande löftena och den kanoniska formen. Man ifrågasätter därför, om inte just den lagliga formen och de normer, som där gäller, utgör ett hinder för den fulla ekumeniska lösningen av de konfessionsblandade äktenskapens problem och om den pastorala intentionen kommit verkligen till fullt uttryck i den kanoniska lagen. Man konstaterar också, att samma iakttagelse gjorts i förhandlingarna mellan anglikaner och katoliker. Man ifrågasätter därför, om inte de legala normerna bör modifieras. Det katolska svaret understryker, att pastoralt handlande och kanonisk rätt inte är samma sak, och konstaterar, att samarbetet med den mängd av kyrkor, som skapats genom reformationen, nödvändiggör djupgående studier. Man önskar därför, att de framsteg, som nåtts med den sittande kommissionen, inte skall avbrytas, utan att dialogen skall fortsätta. I sina avslutande kommentarer kommissionen uttrycker också en önskan, att man på lokalt håll skall helt och fullt utnyttja de möjligheter, som ligger i Matrimonia mixta, och inte bruka denna på ett restriktivt sätt. Efter slutsammanträdet i Venedig 1976 hade den ekumeniska kommissionens rapport 1977 tryckts och distribuerats till de katolska biskopskonferenserna och de reformerta och lutherska för yttrande och medlemskyrkorna kommentar. De inkomna svaren, som huvudsakligen avgivits från romerskt katolskt (20) och reformert (17) håll - endast ett lutherskt svar hade inkommit, från den finska kyrkan - bearbetades vid ett möte i slutet av oktober 1980. Slutsatsen blev, att någon fortsatt debatt om de konfessionsblandade äktenskapen inte längre var möjlig. Förutsättningarna för att en sådan debatt skulle leda till konkreta resultat saknades nämligen. I stället rekommenderade man kyrkorna att ta upp de grundläggande problemen om ett ömsesidigt erkännande av varandras ämbeten, av varandras kyrkor samt av de filosofiska och teologiska postulaten för kyrkorätten och de kyrkliga bestämmelserna i fråga om konfessionsblandade äktenskap. Den allmänna reaktionen på detta beslut blev helt olika på katolskt och reformert håll. Den 13 november 1980 konstaterade sålunda den katolska schweiziska internationella i sin berättelse över den pressagenturen (KIPA) trilaterala mellan lutheraner dialogen katoliker, och reformerta, att de ekumeniska samtalen om de konfessionsblandade äktenskapen kraftigt måste förstärkas på nationellt och regionalt plan för att man bättre skulle komma till rätta med de problem, som var typiska för varje land. Därmed anknöt man direkt till tankar, som framförts i den nyss avslutade biskopskonferensen i Rom.” Den reformerta presstjänsten i Geneve reagerade helt annorlunda i sin kommentari den franskspråkiga novemberrapporten. Enligt denna hade den interkonfessionella dialogen om äktenskapets och de konfessionsteologi blandade hamnat äktenskapen i en återvändsgränd, vilket kommissionen själv konstaterat vid sitt utvärderingssammanträde i Rom. Till detta kunde läggas, att evangelisk-lutherska minoritetskyrkor i Europa och i tredje världen ständigt klagade över att lutherska kristna, som i dessa länder gifte

43 Lutherische Welt-Information 43/1980 s 6f.

av

178 Utvecklingen konfessionsblandade vigselritual

inte bara diskriminerades utan också utsattes för sig med katoliker, “9 omvändelseförsök. Den 14 november 1980 konstaterade också Frankfurter Allgemeine att fastän den romersk katolska kyrkan erkände protestantiska dop Zeitung, förrättade i vatten med trinitarisk dopformel. erkände den icke de som likaberättigade. Likaså accepterade den icke protestantiska kyrkorna ett äktenskap, som inte ingåtts enligt romersk katolsk rit.5“ Det reformerta världsförbundet accepterade också de slutsatser, kommissionen kommit till, nämligen att icke fortsätta dialogen. Även om samtalen så är det dock bättre att öppet ange på detta sätt hamnat i en återvändsgränd, och kyrkliga grunderna därför, så att det ekumeniska arbetet de teologiska kan drivas med större klarhet. Därför borde man också sluta upp med att tala om ekumeniska Vigslar (ökumenische Eheschliessungen), vid vilka pastorer och präster från respektive kyrkor var närvarande. Verkligheten var ju den. att den katolska kyrkan endast erkände vigslar, som fullbordats enligt - det var romersk katolsk rit, och att närvaron av protestanter antingen - endast var en medverkan i en rit, som förblev pastorer eller andra personer katolsk. Det skapade därför endast förvirring att tala om fullständigt

ekumeniska vigslanm

Samma besvikelse kan också noteras från Holland. Under hösten 1980 konferens rum i Holland med representanter från alla ägde en stor holländska Man konstaterade där, att den reaktionära vind, som kyrkor. blåser från Vatikanen, förhindrade det gemensamma nattvardsfirande, som så många önskade. Likaså konstaterade man, att Rom inte velat mjuka upp

sin attityd till konfessionsblandade äktenskap.52

3.1.8 Avskedsansökanvav professor Johannes Neumann,

Tübingen, och de konfessionsblandade äktenskapen

Matrimonia mixta 1970 hade sökt lösa problemen med de konfessionsblandade äktenskapen genom att vidga möjligheterna till dispenser i en i övrigt oförändrad Detta löste tillfälligt de mest kontroversiella lagstiftning. Det lämnade dock möjligheter till godtycke och helt olika problemen. inom de olika biskopssynodernas jurisdiktionsområden. vilket utformning håll hade man också ifrågasatt, om också ovan belysts. Från kyrkorättsligt måste ändras. Ingenting hände inte själva den grundläggande lagstiftningen dock. Den 24 oktober 1977 tog därför professorn i kyrkorätt vid Tübingens universitet Johannes Neumann ett drastiskt steg och återlämnade sin ”missio

canonica”, dvs sitt kyrkliga lärouppdragm Motiven härför var bl a, att den

149 LWI 43/1980 s 6f. 15° LWI 43/1980 s 6f. 151 LWI 43/1980 s 6f. 152 Utlandsnytt, Kyrkans informationscentral, 1981-01-14. 153 Skrivelsen inlämnades till Kultusminister professor W Hahn, Stuttgart. Om den i området kring Tübingen se Brief der öppna attityden från yngre katolska teologer Landeskirche Aktionsgemeinschaft Rottenburg an die Pfarrer in der Evangelischen Württemberg, våren 1977. Bakom detta brev stod 180 yngre katolska teologer, som konfessionsblandade bl a hänvisade till de positiva resultat man nått beträffande de äktenskapen.

Utvecklingen av konfessionsblandade 179

vigselritual

romersk katolska kyrkan icke lyckats lösa frågan om en människovärdig behandling av de konfessionsblandade äktenskapen. Han hänvisade till att han själv tillsammans med andra kollegor, varmed han förmodligen främst avsåg professor Hans Küng, under åren 1965-1970 ivrigt arbetat på en förbättring av de konfessionsblandade äktenskapens situation men att detta icke lett till önskat resultat. Orsaken härtill var enligt Neumann den romersk katolska kyrkans system, som omöjliggjorde en fri debatt om vad som var teologiskt sant eller falskt. Därför existerade enligt Neumann inte längre minimiförutsättningarna för vetenskapligt arbete.

3.1.9 i Rom

Biskopskonferensen 1980 och dess begäran om ett

apostoliskt brev av påven

svårigheterna att nå en tillfredsställande lösning av frågorna de kring konfessionsblandade äktenskapen kom påven Johannes Paulus II att kalla till en världsvid biskopskonferens i Rom, vilken sammanträdde från slutet av september till den 25 oktober 1980. Redan under den första veckan krävde kardinalen för enhetssekretariatet Jan Willebrands, att frågan om interkommunion för makar i konfessionsblandade äktenskap skulle tas upp till , förnyad prövning. Grundläggande för hans argumentering var, att de bilaterala överläggningar, som ägt rum mellan den katolska kyrkan och de anglikanska, lutherska och reformerta kyrkorna, visat, att även om inte frågan om äktenskapets sakramentalitet och oupplöslighet slutgiltigt lösts inom dessa kyrkor, utvecklingen dock gått mot ett närmande mellan dem och den romerska Detta borde därför ge anledning till en ökad öppenhet kyrkan. i Han fick

interkommunionfrågan. starkt stöd från många av de 216

15* synodfäderna. Attityderna till de konfessionsblandade äktenskapen var dock delade i synoden. I de länder, där den katolska kyrkan utgjorde en minoritet och de konfessionsblandade äktenskapen därför var normala inslag i kyrkans liv, mötte en positivare inställning. Som företrädare för den nordiska biskopskonferensen konstaterade sålunda John W Gran biskop i Oslo, att de konfessionsblandade äktenskapen var en ekumenisk chans och att man därför skulle betrakta dessa äktenskap mindre negativt än tidigare. En stor del av synoden biträdde detta förslag från den nordiska biskopskonferensen. Enligt ärkebiskopen för England och Wales borde detta konkret innebära, att trycket på den icke katolska parten att konvertera skulle upphöra. Biskop Gran biträdde denna uppfattning och underströk, att ett sådant tryck snarast

154 Ökumene am Ort, november 1980: Bischofssynode in Rom: Vorstösse für konfessionsverschiedene Ehepaare ohne Echo geblieben. Avtryck i Lutherische Welt-Information 43/1980 57. De nordiska biskoparnas yttrande till synoden utformades vid ett möte i Osnabrück sommaren 1980 och finns återgivet i Katolsk kyrkotidning, årg 55 nr 17, den 24 oktober 1980, Se även Jungclaussen 1980 s 269f. lnJnder åren 1967-1977 utträdde drygt 200000 katoliker ur den katolska kyrkan i Osterrike. Detta berodde enligt pastor A Kraxner (tidskriften Furche, Wien) bl a på omöjligheten att få kyrklig vigsel för frånskilda, där maken lever. Kyrkans informationscentral 1979-02-28 nr 4. Enligt Jean Schlick i RIC-supplement 1973, Marriage and divorce, utkom under åren 1970-72 inte mindre än 365 större eller mindre arbeten över skilsmässofrågan.

av

180 Utvecklingen konfessionsblandade vigselritual

motverkade sin mening, om den katolska parten hade föga tro. Ett sätt att genomföra en öppnare attityd till de konfessionsblandade var enligt mångas mening i synoden att låta de enskilda äktenskapen i dessa frågor. Denna uppfattning

biskopskonferelzserna få större frihet

förutom Gran också av biskopen av Delhi/ företräddes av Oslobiskopen Indien Angelo Fernandes och den amerikanske ärkebiskopen Joseph den engelska språkgruppen med 22 medlem- Bernardin, som representerade mar. Den motsatta uppfattningen företräddes av den latinska och spansksom huvudsakligen omfattade länder med portugisiska språkgruppen. katolsk majoritet. Dessa språkgrupper hävdade sålunda, att gällande bestämmelser för konfessionsblandade äktenskap skulle bibehållas oförändrade. Den ofta debatterade frågan om speciell själavård för konfessionsblandade kom också upp vid denna synod. Det är naturligt, att förslag i äktenskap denna fråga framför allt kom från länder med stort antal konfessionsblandade För en utökad i Tyskland talade sålunda äktenskap. själavård i Dresden/Meissen, Georg Weinhold, och för interkonfessionell vigbiskopen i USA talade vigbiskopen i Baltimore, James Stafford. Han ansåg själavård också, att båda parter i dylika äktenskap skulle uppmanas att studera den andra kyrkans tro och deltaga i dess gudstjänster. För missionskyrkorna i Indien, Patrick d”Souza, och erinrade om att i talade biskopen i Varanasi missionsländerna konfessionsblandade äktenskap snarast var det normala på

grund av det ringa antalet kristna. förhållandena i Grekland. Den katolske Ett specialproblem utgjorde ärkebiskopen i Athen, Nicola Foscolos, betonade sålunda, att befolkningen och endast 0,5 procent var romerska som totalitet var grekisk ortodox katoliker. Problemet att enligt ortodox uppfattning en uppstod därigenom, skilsmässa inte omöjliggjorde ett nytt äktenskap. Den ortodoxa parten kunde sålunda efter en skilsmässa ingå nytt äktenskap, under det att detta icke var tillåtet för den romersk katolska parten. Detta problem skulle också till återförening mellan ortodoxa kvarstå, även om de pågående strävandena och romerska katoliker kröntes med framgång. Dessa problem kunde endast lösas genom en förstärkning av själavården. löste inte slutgiltigt problemen med de konfessionsblandade Synoden äktenskapen utan avgav i stället en skrivelse till påven med begäran, att han inom den närmaste tiden skulle utfärda ett apostoliskt brev i saken.

mellan och romersk

3.2 Förhållandet anglikanska kyrkor

katolska kyrkan

3.2.1 och före 1966 Motsättningar spänningar

än de lutherska och De anglikanska kyrkorna kom att följa ett annat mönster med konfessionsblandade reformerta, då det gällde att lösa problemet där den ena maken var romersk katolik. Till en början var dock äktenskap, läget identiskt.

av

Utvecklingen konfessionsblandade vigselritual 181

3.2.1.1 Kravet på den romersk katolske

prästens stadfästande som ett hinder för konfessionsblandade vigselritual i England Den engelske prästen Martin Parsons, som specialiserat sig på äktenskaplig skriver rådgivning, i sin bok Marriage preparation 1967 om konfessionsblandade äktenskap, att den romerska attityden hela tiden varit att förmå den icke katolska parten i ett dylikt äktenskap att konvertera och krävt, att barnen skulle uppfostras till romerska katoliker. Dessutom fick ett sådant äktenskap icke ingås annat än i en romersk katolsk kyrka. Parsons är visserligen medveten om att en uppmjukning är på väg - och han tänker väl då närmast på instruktionen Matrimonii Sacramentum av den 18 mars 1966 men samtidigt konstaterar han, att uppmjukningen beträffande barnens katolska fostran endast gäller förändringen från ett skriftligt till ett muntligt löfte. För den för vilken ett löfte alltid är ett löfte oberoende av formen, är det alltså ingen uppmjukning. Praktiken har också enligt Parsons visat, att det inte är ofta som en anglikansk präst får förrätta en vigsel, där ena parten är romersk katolik. Detta är också förklarligt, eftersom en praktiserande romersk katolik måste betrakta sig själv som icke riktigt gift i sin egen kyrkas ögon efter en vigsel i en anglikansk kyrka. Därför måste en katolik sätta sig över sin egen kyrka för att viga sig i en anglikansk kyrka. Däremot fanns det katoliker, som hade allvarliga invändningar mot den tro, i vilken de vuxit upp, men ändå önskade vara kristna. Dem kunde en anglikansk präst mycket väl viga utan samvetsförebråelser. Parsons bok klargör sålunda det låsta och komplicerade läget även på anglikanskt håll i England vid tiden för tillkomsten av Matrimonii Sacramentum 1966.

3.2.1.2 Gradvis förändring av den katolska liturgiska formen samt begynnande av den kanoniska uppmjukning formen i USA

I USA var läget likartat. Enligt Canon 1109 § 3 var det förbjudet att fira en konfessionsblandad vigsel i en romersk förlades kyrka. Vanligtvis den till sakristian eller prästens bostad. Endast under alldeles speciella omständigheter kunde akten efter biskoplig dispens förläggas till kyrkan. Imitten av 1930-talet insåg dock somliga biskopari USA, att det skapade större problem att förlägga Vigseln utanför än i kyrkan. Den förlorade mycket av sin religiösa innebörd och sin helgade karaktär. Seden att förlägga vigselakten till kyrkan bredde därefter ut sig och i mitten av 1960-talet tillämpades den i så gott som alla stift även om platsen i kyrkan varierade: inför högaltaret, vid ett sidoaltare innanför sanktuariet eller utanför dess avgränsning? Canon 1102 förbjöd också liturgisk form för en konfessionsblandad vigsel och tillät endast efter biskoplig dispens i undantagsfall några religiösa ceremonier. Men också här skedde en uppmjukning i praktiken och de konfessionsblandade vigslarna fick mer och mer religiös karaktär. Det nya engelskspråkiga ritualet 1964 föreskrev också, att konfessionsblandad vigsel,

l Parsons 1967 s 23f. 2 Mixed Marriage - An honest appraisal 1967 s 65ff.

av

182 Utvecklingen konfessionsblandade vigselrirual

kunde firas med samma ceremonier som en om biskopens tillstånd utverkats, fullbordades genom det brev, som katolsk vigsel utan mässa. Utvecklingen den apostoliske delegaten för USA skrev den 31 juli 1965 till de katolska biskoparna, att Holy Office hade givit dem tillstånd att fira en konfessionsäven med mässa, en blandad vigsel i kyrkan och med biskopens godkännande sed som snabbt slog igenom. Ett konkret exempel på denna utveckling beskrivs av Joseph M Champlin, sekreterare för den katolska liturgiska biskopskommittén i USA, tidigare möter senare präst i Holy Family Church, Fulton, New York. Beskrivningen ex. Han i hans småskrift Together for Life,3 som gått ut i över 1 miljon berättar kristen familj, då där, att han vuxit upp i en konfessionsblandad, modern i sitt andra äktenskap efter den förste makens död gifte sig med en rum kristet engagerad man, som icke Var romersk katolik. Deras Vigsel ägde inför en katolsk präst men enligt seden på 1940-talet i USA i prästens bostad. Ett decennium senare gifte sig hans broder med en flicka från södern, som tillsammans med sina föräldrar vuxit upp i en protestantisk tradition. Även inne i St denna vigsel ägde rum inför en katolsk präst men nu skedde den Gabriels Church men utanför sanktuariet. När han själv ordinerades till

präst 1956, hade utvecklingen tagit ännu ett steg. Nu stod så gott som alla innanför sanktuariet inför altaret. Sedan kom tillståndet från de brudpar sida för brud och brudgum i konfessionsblandade kyrkliga myndigheternas äktenskap att celebrera sin Vigsel med en mässa, vid vilken den katolska parten mottog en särskild Vigselvälsignelse, som tidigare Varit reserverad för katoliker. sådana Vigslar, där båda makarna Var romerska Därmed hade frågan om den liturgiska formen i en katolsk kyrka nått sin lösning. Betydligt besvärligare var frågan om den kanoniska formen, nämligen kravet, att ett konfessionsblandat äktenskap för att godkännas som ett kanoniskt giltigt äktenskap måste ingås inför en katolsk präst och två Vittnen. skett i praktiken, Vilket På denna punkt hade ingen uppmjukning medfört, att den anglikanska kyrkan i USA, the Episcopal church, varnat sina medlemmar för att ingå äktenskap med romerska katoliker med hänsyn

till den kanoniska formuleringar? När man vid andra

lagens gällande Vatikankonciliets session diskuterade en uppmjukning av den tredje kanoniska. formen, framförde också kardinal Spellman, som representerade katolska i USA, starka negativa invändningar mot en eventuell kyrkan uppmjukning. Han hade visserligen själv Varit tvungen att återvända till New Officiellt representerade York men biskop Fearns läste upp hans anförande. detta detta yttrande över hundra romersk katolska biskopar i USA. Enligt skulle en dispens från formplikten medföra en sjunkande respekt yttrande Den skulle också beröva makarna den för äktenskapet i breda folklager. katolske Katoliker krävde den katolske prästens prästens råd och ledning. närvaro vid Vigseln och skulle icke acceptera konfessionsblandade Vigslar i icke-katolska eller inför civil ämbetsman. Kardinalen fruktade också, kyrkor att om dispens kunde beviljas, så skulle också den ena partens invändningar Vara tillräcklig grund för att garantera, att undantaget skulle bli regel. I så fall skulle det inte heller föreligga någon garanti för att barnen fick en katolsk

3 Champlin 1976. 4 Lowell 1962 s 2. Se även Mixed Marriage - An honest appraisal 1967 s 18.

Utvecklingen av konfessionsblandade

vigselritual 183

uppfostran. Om nu biskopar från andra länder ansåg sig behöva detta undantag, så borde de lösa sina problem genom direkta förhandlingar med kurian. För USA:s del fanns det ingen anledning att ändra på gällande ordning? En försiktig uppmjukning möter visserligen i den påvlige legaten Egidio ovan nämnda brev av den 31 juli 1965. Enligt detta skulle Paganozzis vigseln visserligen ske i en katolsk kyrka men efter Vigseln kunde en icke katolsk

präst hemma hos de nygifta läsa en välsignelse och bedja en bön. Dock fick givetvis vigsellöftena icke återupprepas. I yttersta nödfall kunde också en särskild gudstjänst firas i ett icke katolskt kyrkorum, under förutsättning att

Vigseln icke återupprepades. Ville man avvika från dessa riktlinjer, fick man vända sig till den heliga stolen i Romf

3.2.2 Reaktionen på instruktionen Matrimonii Sacramentum 1966

Ärkebiskopens av Canterbury besök hos påven och

tillsättandet av en bilateral kommission

När troskongregationens instruktion Matrimonii Sacramentum utkom den 18 mars 1966, löste den ingalunda den komplicerade problematiken och en rad besvikna uttalanden möter också på anglikanskt håll. Det var i denna som den nyvordne ärkebiskopen av Canterbury Michael situation, Ramsey besökte påven Paul VI i Rom 23-24 mars 1966, samma månad som den ovannämnda instruktionen publicerades.7 Deras överläggningar resulterade 1967 i två för frågan om de konfessionsblandade äktenskapen viktiga åtgärder. Dels publicerades en särskild skrift med titeln Mixed Marriages between Anglicans and Roman Catholics av John G Williams, som belyste gällande rättsläge på basis av troskongregationens instruktion Matrimonii Sacramentum den 18 mars 1966.3 Dels tillsattes en särskild bilateral kommission om konfessionsblandade äktenskap. En förberedande kommission hade sammanträtt i Gazzada 9-12 januari 1969. Medlemmarna i den officiella kommissionen, romersk fyra från vardera katolsk och anglikansk sida med varsin sekreterare, var valda så, att de representerade USA, Canada, England samt Irland och Wales. Från romersk katolsk sida deltog sålunda ärkebiskop Ernest L Unterkoefler, USA, biskop Langton D Fox,

Wales, biskop Francis J Spence, Canada, samt professor P F Cremin, Irland. Som sekreterare fungerade biskop W A Purdy från ekumeniska sekretariatet i Rom. Från anglikansk sida ingick ärkebiskop George O Simms, Irland,

H V Hallock, USA, biskop Ralph S Dean, Canada, professor biskop Donald G R Dunstan, London och som sekreterare fungerade Canon J R Satter- Church of England Council on Foreign Relations.” thwaite,

5 Mixed Marriage - An honest appraisal 1967 s 64f. 5 Mixed Marriage - An honest appraisal 1967 s 66ff samt Lell 1967 s 138. 7 De officiella dokumenten från mötet finns återgivna i One in Christ 1966 s 273ff. 3 Williams 1967. Referat i One in Christ 1967 s 366f. 9 One in Christ 1967 s 213ff. 10 One in Christ 1968 s l69f samt Anglican-Roman Catholic Marriage 1976 s VI f.

184 Utvecklingen av konfessionsblandade vigselritual

av denna kommission sammanföll med ett ekumenisk: möte Tillsättandet av sekretariatet för ekumenik i Nemi 26 februari-4 mars 1967 anordnat

prepared papers över

tillsammans med Faith and Order för att diskutera beträffande äktenskap mellan ropastorala och ekumeniska svårigheter och andra kristna.” sekretariatet accepterade behovet av merska katoliker till fortsatt relevant bilaterala diskussioner med olika kyrkor med möjlighet världsråd. utbyte med kyrkornas sammanträdde sex gånger, innan den 1975 avgav sitt Kommissionen De nio år kommissionen arbetade inföll under en tid, då slutbetänkande. debatten om de konfessionsblandade äktenskapen var het, och kommissio-

nens sammanträden kom därför också att präglas av de olika utvecklingsfa-

ser, under vilka de ägde rum. IJohn G Williams skrift uppräknas de speciella fall, då man från romersk instruktionen Matrimonii Sacramentum kan medge katolsk sida enligt äktenskap skall undantag från regeln, att barnen i ett konfessionsblandat av uppfostras katolskt, och praktiska anvisningar ges för handläggandet fall. Samtidigt uppmanas anglikanska präster att inte deltaga i en dylika eller romersk katolsk vigselceremoni genom att säga några lyckönskningsord leda böner enligt instruktionens medgivande, om den anglikanska parten äktenskapet skulle fostras till förmåtts att lova, att alla barn i det kommande välsignelsegudstjänst, som romerska katoliker. De varnades också för att en skulle betraktas som ägde rum i en anglikansk kyrka efter en katolsk vigsel, skulle fostras olämplig, om löfte avgivits från endera parten om att barnen att ta kontakt med katolskt. Det ålåg emellertid de anglikanska prästerna båda parter i ett dylikt äktenskap för att pastoralt hjälpa dem.”

Irland - och lokala

3.2.2.2 Kritik i England och på privata

lösningsförslag

Strax efter mötet med påven redogjorde ärkebiskop Ramsey vid stiftssynotill instruktionen den för Canterbury den 14 maj 1966 för sin inställning Matrimonii Sacramentum av den 18 mars. Han konstaterade där, att endast

mycket små förändringar var att notera och han gjorde inte någon hemlighet icke motsvarade det som verkligen krävdes från av att dessa förändringar och andra icke-katolska kristna. Den verkligt bekymmersamma anglikaner i katolsk tro. Han punkten i instruktionen var kravet på barnens uppfostran måste betraktas som ett tillfälligt direktiv underströk också, att instruktionen till Vatikanen. Han och att under tiden begäran om dispens kunde riktas därför anglikaner att hänvisa till sitt samvete, om de uppmauppmanade nades att avge dylika löften, och om de önskade att en dispens skulle beviljas, Commission on Roman Catholic borde de vända sig till ärkebiskopens Relations, eftersom det borde finnas ett önskemål inte bara bland anglikaner utan även bland romerska katoliker, att dessa frågor fick en acceptabel

lösning.”

in 11 One in Christ 1969 s 204ff. Study Encounter 1967 s 21-35. Die Mischehe ökumenischer Sicht 1968. 12 One in Christ 1967 s 366f. 13 One in Christ 1966 s 289.

Utvecklingen av konfessionsblandade

vigselritual 185

Professorn i dogmatik Michael Hurley, SJ, från Irland intog en mera öppen och progressiv attityd till de konfessionsblandade äktenskapen, än vad som var fallet på de brittiska öarna för övrigt. Till skillnad från många andra

betraktade han Instruktionen 1966 som ett viktigt steg mot en lösning av de konfessionsblandade En sådan lösning var dock enligt Hurley äktenskapen. inte möjlig, förrän full enhet hade nåtts, vilket förmådde redaktören för

Church of Ireland Gazette att replikera, att ingen full enhet var möjlig att nå,

innan frågan om de konfessionsblandade fått en tillfredsstäläktenskapen lande lösning.”

Som ett uttryck för en gemensam önskan från både anglikanskt och katolskt håll om bättre förhållanden för de konfessionsblandade äktenskapen publicerade den anglikanska månadstidskriften Theology och den katolska månadstidskriften Clergy Review samtidigt i juni 1967 tre artiklar med kommentarer. Två av artiklarna, den ena av Fr Maurice OLeary, ordförande för Catholic Marriage Advisory Council, den andra av sekreteraren för Sheffield Council of Churches, Rev. Martin Reardon, försökte att hjälpa prästerskap och församlingar att förstå den andra partens uppfattning av äktenskapet och mot denna bakgrund teckna svårigheterna och spänning-

arna i de konfessionsblandade äktenskapen.

Den tredje artikeln var skriven av Fr René Beaupêre, O P, och gav information om den breda gemensamma själavård för konfessionsblandade

äktenskap, som förekom i Frankrike. Denna typ av gemensam själavård förekom inte i England och redaktören för Clergy Review, Fr Michael Richards, hoppades, att dessa idéer skulle kunna omsättas även i England. Redaktören för Theology, professor G R Dunstan, menade dock, att framstegen mindre skedde genom ekumenisk goodwill än genom samvetsgrant teologiskt och historiskt arbete.”

Instruktionen Matrimonii Sacramentum var till hela sin uppläggning konservativ och restriktiv. l praktiken gick dock utvecklingen vidare på den progressiva vägen. Speciella fall av konfessionsblandade Vigslar i samverkan mellan präster av båda makarnas kyrkor ägde rum och gavs vid publicitet. De

kom därigenom att verka pådrivande för den romersk katolska biskopskon-

ferensen i dess beslut i oktober 1967 och nya fall registrerades sedan, som kunde finna stöd i biskopskonferensens yttrande.

I anglikanska kyrkori England kan denna trend påvisas. IBury St Edmund

utförde sålunda brudens fader, som var anglikansk präst, vigselceremonin i

den anglikanska katedralen den 30 september 1967 och i Christchurch

Cathedral i Oxford förrättade brudgummens fader, som också var anglikansk präst, den 2 december Vigseln, medan den katolske prästen läste evangeliet och kollektbönen samt avslutade med personlig hälsning och välsignelse.”

På fransk botten ägde också ett par Vigslar mellan en anglikan och en

katolik rum under denna tid. Den ena av dessa försiggick i Strasbourg i oktober 1967, då brudgummen var anglikan och bruden fransk romersk katolik. En anglikansk kyrkoherde från England deltog i ceremonin, en

14 One in Christ 1966 s 289ff. 5 One in Christ 1967 s 365f. 16 The Tablet 30 sept 1967 och 9 dec 1967. One in Christ 1968 s 203.

1 186 av

Utvecklingen konfessionsblandade vigselritual

brudmässa celebrerades, vid vilken både bruden och brudgummen mottog nattvarden. 17 Den andra ägde rum i St Séverin i Paris i januari 1968. Här läste den anglikanske kyrkoherden bibeltexterna, gav en personlig hälsning samt

slutade med välsignelsen.”

Vid Kyrkornas världsråds möte i Uppsala sommaren 1968 tog ärkebiskoäktenskapen vid pen av Canterbury upp frågan om de konfessionsblandade en presskonferens. Han underströk kraftigt, att det framför allt var två frågor, som gjorde den dåvarande situationen så otillfredsställande. Den första var kravet från katolsk sida på ett löfte från den katolska parten att barnen katolskt. Den andra var den romersk katolska kyrkans uppfostra vägran att erkänna äktenskap, som ingåtts utanför den romersk katolska I ingen av dessa frågor var kompromisser möjliga, då förhållandena kyrkan. var fel i grunden. Det fanns dock förhoppningar om förändring, då många katolska lekmän, var otillfredsställda med förhållanpräster och biskopar dena och hoppades på en lösning i framtiden.”

3.2.2.3 Kritik i USA. Förslag till uppmjukning av den

betraktas som sakrament -

kanoniska formen, om äktenskapet privata och lokala lösningsförslag

Reaktionen på Matrimonii Sacramentum 1966 präglades i den protestantiska världen av stark kritik. På anglikansk sida kunde man sålunda konstatera, att från romerskt katolskt håll ingen skillnad gjordes mellan anglikaner, lutheraner och reformerta. Besvikelsen var också stor inom vissa katolska kretsar, där man hoppats på en mera positiv lösning. I USA utkom också 1967 en liten pocketbook med titeln Mixed Marriage - An honest appraisal, som tydligt syftade till att awända den negativa kritiken mot Matrimonii Sacramentum och anvisa praktiskt arbete?” Den var vägar för fortsatt utgiven med imprimatur av den katolske ärkebiskopen i Indianapolis av den 31 oktober 1966 och var upplagd med ett inledande kapitel, som betonade av själavård för konfessionsblandade äktenskap. Den nödvändigheten innehöll sedan bla ett kapitel, som redogjorde för gällande kanoniska bestämmelser under den talande rubriken The failure of the law och den avslutades med en biskoplig kommentar till Matrimonii Sacramentum av biskopen John King Mussio under rubriken A bishop speaks. Den biskopliga kommentaren är av särskilt intresse, eftersom den ger uttryck åt den romersk katolska reaktionen i USA på den nya instruktionen. med att konstatera, att denna instruktion är resultatet av Biskopen börjar ekumeniska ansträngningar, men samtidigt konstaterar han, att många icke-katolska religiösa ledare föga överraskande yttrat sig kritiskt om den.” Denna kritik har också resulterat i att en icke katolsk kyrka - han säger inte vilken men avser den anglikanska episkopalkyrkan i USA - hotat med exkommunicering av den medlem, som undertecknar det löfte, som den

17 Church Times 20.10.1967. One in Christ 1968 s 203. 13 Church Times 5.1.1968. One in Christ 1968 s 203. 19 One in Christ 1969 s 64. 20 Mixed Marriage - An honest appraisal 1967. 21 Mixed Marriage - An honest appraisal 1967 s 109f.

av

Utvecklingen konfessionsblandade vigselritual 187

katolska kyrkan kräver för konfessionsblandat äktenskap. Han konstaterar också, att det i och för sig vore bäst, om konfessionsblandade äktenskap kunde undvikas, men samtidigt måste man, om man är realist, konstatera, att de konfessionsblandade äktenskapen kommit för att stanna. I den pluralistiska världen går det inte att skapa någon segregation. Ghettot kan inte skydda tron. De två nyheterna i instruktionen preciseras som tillåtelsen till samma religiösa ceremonier i en katolsk kyrka för konfessionsblandade äktenskap som för katoliker och rätten för den icke katolske prästen att vara närvarande vid den katolska akten och uttala en välsignelse samt en personlig hälsning. Om den bön han sedan bad var av ekumenisk karaktär, kunde katolikerna delta i den. På denna punkt yppade också biskop John King Mussio en förhoppning inför framtiden, nämligen att den katolske prästen skulle kunna förlägga den katolska vigselakten till en protestantisk kyrka. Som exempel på omständigheter, som skulle kunna rättfärdiga ett sådant tillvägagångssätt, nämner han platser, där den katolska kyrkan endast har en liten missionsstation, under det att den protestantiska har en inspirerande religiös byggnad. Med hänsyn till de framsteg, som den ekumeniska kommissionen redan gjort, skulle man här kunna tänka sig förslag till praktiska lösningar. Så kunde t ex riten vara katolsk, En sådan iscensättningen protestantisk. utveckling skulle också kunna ge löfte om en bättre i tingens ordning framtiden. Med dessa senare menade han framför allt en uppmjukning av den kanoniska formen, så att ett konfessionsblandat äktenskap, som ingicks inför en icke katolsk präst, kunde få full giltighenzzl detta sammanhang kan dock icke alla icke-katolska präster skäras över en kam. John King Mussio gör här en skillnad mellan sådana icke-katolska som betraktar kyrkor, äktenskapet som ett sakrament, och sådana, som icke gör det. Här är det naturligtvis främst ortodoxa och anglikaner han tänker på, som båda på olika sätt betraktar som ett sakrament. äktenskapet En sådan förändring kräver därför enligt Mussio tid och studium. Om man inte är överens om äktenskapets fundamentala natur, kan man i dagens läge inte mjuka upp kraven på kanonisk form. I framtiden bör dock ekumeniska överläggningar kunna ge resultat. Till sist berör han också instruktionens ställningstagande till tidigare gällande bestämmelser om exkommunikation. Denna bestämmelse är upphävd och den katolik, som viger sig i en icke katolsk kyrka, står fortfarande kvar som medlem i den katolska kyrkan. Däremot har han begått en synd och är därför utesluten från nattvarden. Mussio konstaterar också, att detta för den enskilde katoliken i praktiken betyder föga, då han i båda fallen är utesluten från nattvarden. Teologiskt sett är dock skillnaden stor, då han fortfarande är kyrkomedlem. Liksom i Europa kom även i USA praktiken att gå före de officiella bestämmelserna. Inom episkopalkyrkan i USA ägde sålunda i juni 1967 en vigsel rum i Philadelphia, Pennsylvania, där den officierande prästen var romersk katolik, under det att den anglikanske kyrkoherden läste episteln

33 Mixed Marriage - An honest appraisal 1967 s 115.

188 av

Utvecklingen konfessionsblandade vigselritual

och uttalade I Houston officierade kyrkoherden för St

välsignelsen.”

Andrew”s episkopalkyrka vid en vigsel mellan sin dotter och en romersk katolik, vilken ägde rum i Christchurch Episcopal Cathedral. Det är uppenbart, att mottagandet och tillämpningen av Matrimonii Sacramentum har skapat stora problem i USA. I förhållande till den anglikanska episkopalkyrkan i USA har dock en framkomlig väg antytts av att en gemensam syn på de fundamentala punkterna i genom betonandet äktenskapsuppfattningen i framtiden skulle kunna ge ett närmare samarbete. Det blev också efter dessa linjer, som den särskilda kommissionen om konfessionsblandade äktenskap mellan anglikaner och romerska katoliker (ARC) kom att starta sitt arbete. i USA gick efter biskopssynoden i Rom i oktober 1967 mot Utvecklingen en allt öppnare hållning från den romersk katolska kyrkans sida. Den romerske biskopen George A Hammes of Superior, Wisconsin. utfärdade sålunda 1968 en allmän tillåtelse för konfessionsblandade äktenskap att ingås från instruktionen 1966 var i en icke katolsk kyrka, i den mån föreskrifterna att en katolsk präst var närvarande som vittne och uppfyllda, nämligen äktenskapet ägde rum i en ordgudstjänst samt löfte avgavs av den katolska katolska fostran.” parten om barnens

3.2.2.4 i Kanada - frihet till

Inriktningen på själavårdsfrågor

val av för barnens kristna fostran

kyrka

Reaktionen Matrimonii Sacramentum kom i Kanada på instruktionen framför allt att inrikta sig på behovet av själavård för de konfessionsblandade Fr Edward L Bader, C S P, berättade i juli-augustinumret av äktenskapen. Ecumenist to om försök med vidgad själavård under rubriken New Approach interfaith Marriage: A Report. Han informerade här om att gemensam i februari äktenskapsrådgivning ägde rum före vigseln och att detta började 1967, då Dr Clifford Elliott, som tillhörde United Church of Canada, gick med på att deltaga i en femeveckors kurs för 35 par vid Catholic Information Centre iToronto. Under åren 1967-69 deltog inte mindre än 1 500 människor i dylika gemensamma kurser. Utmärkande för denna typ av äktenskapsrådgivning före vigseln var, att man inte på traditionellt sätt ställde frågan om i vilken kyrka vigseln skulle äga rum och därefter frågade sig, hur man skulle förfara med barnens dop och kristna fostran. Man började i stället med frågan om i vilken kyrka barnens kristna fostran skulle äga rum och därefter valde man kyrka beroende på svaret.”

23 One in Christ 1968 s 202. 34 National Catholic Reporter 6.9.1967. One in Christ 1968 s 202f. 25 även Konda 1971. Unity Trends 15.9.1968 s 12. One in Christ 1969 s 215. Se 26 One in Christ 1969 s 197ff.

av

Utvecklingen konfessionsblandade vigselritual 189

3.2.2.5 Förslag om uppmjukning av den kanoniska

formen i Sydafrika

[Sydafrika begärde den katolska biskopskonferensen i juli 1968, att the Holy See skulle ge de enskilda biskoparna i Sydafrika rätt att för särskilda skäl tillåta, att konfessionsblandade vigslar ägde rum inför en katolsk präst och en präst från en annan kristen kyrka utan kravet, att den katolske prästen skulle vara den som mottog brudparets löften. I en kommentar till denna resolution i tidskriften Inter nos, organ för South African Catholic Commission for Ecumenical Affairs, hänvisar dess sekreterare Fr D Scholten, O P, till Fr Michael Hurleys artikel i The Furrow i februari 1968 med dess önskemål om gemensam celebration av konfessionsblandade vigslar. Detta är enligt Scholten ett önskemål även för Sydafrika, där katolikerna utgör en liten minoritet och konfessionsblandade äktenskap

är vanliga.2°a

3.2.3 Reaktionen på den romersk katolska biskopssynodens

uttalande i Rom i oktober 1967

3.2.3.1 Förslag om ekumeniska vigslar

Det är uppenbart, att den romersk katolska biskopskonferensens positiva uttalanden och progressiva förslag kom att utgöra en kraftigt pådrivande faktor. Redan den 2 september 1967 i samband med en konfessionsblandad vigsel gjorde den katolske ärkebiskopen Dwyeri Birmingham ett principiellt uttalande. Han sade sig där hoppas på att i framtiden en ekumenisk gudstjänst skulle utarbetas för konfessionsblandade vigslar. Detta krävde dock överläggningar och överenskommelse på nationell basis mellan katolska kyrkan, den anglikanska kyrkan i England, frikyrkorna, sekretariatet för kristen enhet samt möjligtvis också de civila myndigheterna. Han ansåg det också troligt, att den anglikansk-katolska kommissionen i England om konfessionsblandade äktenskap skulle utarbeta en acceptabel form för en

dylik gudstjänst.”

Samma positiva inställning till ekumeniska vigslar ådagalades också av den katolske professorn i dogmatik på Irland Michael Hurley, S J. I februarinumret av The Furrow 1968 pläderade han sålunda för ett gemensamt celebrerande av dylika vigslar.” Han hänvisade till att äktenskap mellan katoliker och ortodoxa ägde full giltighet, även om de ägde rum i en ortodox kyrka. Det var därför förvånande, att inte samma giltighet gällde för somliga av västerns icke-katolska kyrkor t ex den anglikanska, som hade ett starkare betonande av äktenskapets oupplöslighet än den ortodoxa. Med hänvisning till den romerska biskopssynoden 1967 och växande praxis från Roms sida att bevilja dispenser från den kanoniska formen ansåg han, att denna dispensrätt mycket snart skulle överflyttas på den lokale biskopen. Men även om detta skedde, återstod önskvärdheten av att skapa ett

25 a Om utvecklingen i Afrika se Hastings 1973 samt Kisembo m fl 1977. 27 One in Christ 1968 s 203. 28 One in Christ 1968 s 187f.

190 av

Utvecklingen konfessionsblarzdade vigselrittauz

vigselritual, i vilket präster från båda sidor skulle kunna deltaga. I realiteten fanns dock mindre hinder i gällande kanonisk lagstiftning, än man vanligen föreställde sig. Sålunda föreskrev inte kanon 1094, som innehöll bestämmelserna om kanonisk form, någonting om platsen för vigseln. Så kunde tex redan två katoliker enligt kanon 1109 vigas varsomhelst, även utanför en romersk katolsk kyrka. Därför kan också ett konfessionsblandat äktenskap utan att skapa alltför svära legala bekymmer förläggas till en icke-katolsk kyrka. Det behövs ingen ändring av den kanoniska lagen, utan endast ett äterkallande av Instruktionens förbud 1966. Det var alltså inte den kanoniska lagen i och för sig utan tolkningen av den i praxis, som skapade den låsta situationen. Som ett exempel härpå citerar han av Canterbury yttrande i Dublin i juni 1967. Här underströk ärkebiskopens denne bl a, att det var oacceptabelt, att anglikaner liksom andra ickekatolska kristna förolämpades av den romersk katolska kyrkans kanoniska lag, som betraktade konfessionsblandade äktenskap i anglikanska kyrkor som icke giltiga, ja, to m så ogiltiga, att parterna efter en civil skilsmässa kunde vigas på nytt i romersk katolska kyrkor. Vad man skulle sträva efter, var därför inte en dubbelvigsel utan en gemensam celebration, där de båda prästerna gemensamt utförde det som var väsentligt för vigselns giltighet. Han hoppades därför också, att de som arbetade med den legala och liturgiska reformen utan alltför stort dröjsmål gjorde det lagligt och liturgiskt möjligt att förrätta Vigseln i vilken som helst av brudparets kyrkor, framför allt i brudens kyrka med präster från båda sidor gemensamt fungerande. Hans uppfattning var också, att majoriteten i ARC:s kommission om äktenskapet hade denna uppfattning. I kommissionen ingick ju två irländare, biskop Simms från anglikansk sida och professor Cremin från romersk katolsk. Även i praktiken gick utvecklingen vidare i progressiv riktning. I maj 1968 sonen till biskop Luis Pereira inom kyrkan i ägde en vigsel rum mellan Lusitania i Portugal, vilken vari full communion” med Church of England, och en romersk katolsk flicka. Vigseln ägde rum i St Matthew Church, Vila Franca, och celebrerades av biskop Pereira själv enligt seden i Lusitania. Sonen avlade inga löften om att barnen skulle döpas eller fostras katolskt. Detta var möjligt genom samarbete med det katolska stiftets ledning, som erhålla en dispens från troskongregationen. Kyrkoherden i den lyckades lokala romersk katolska kyrkan var närvarande som vittne och äktenskapet infördes vederbörligen i hans register som kanoniskt.” Ett genomgående drag i de tidigare fallen var, att någon av brudparet var släkt med den anglikanske vigselförrättaren. Den 2 augusti 1969 ägde dock en vigsel rum mellan en romersk katolsk brudgum och en anglikansk brud i brudens kyrka St Georges, Washcommon, Newbury. Den anglikanske ämbetsinnehavaren officierade vid akten, under det att den katolske prästen deltog med bibelläsning under ceremonin samt gav välsignelsen till brudparet vid slutet av den anglikanska riten. Ingen av parterna var i detta fall släkt med den anglikanske prästen. Akten hade godkänts från Rom på biskopens rekommendation.”

29 One in Christ 1968 s 319f. 3 “ne in Christ 1070 s “V”

;ä

Utvecklingen av konfessionsblandade vigselritual 191

År 1969 gav professor Michael Hurley, S J, uttryck åt sin uppfattning om

den liturgiska formen för konfessionsblandade Vigslar.” Två praktiserande

kristna från två olika kyrkor borde i ideala fall kunna ingå ett konfessionsblandat äktenskap genom en gemensam kyrklig ceremoni. Det bör i detta fall vara fråga om en icke-eucharistisk gudstjänst, som bör äga rum i brudens kyrka, och vid den bör prästerna från bådas kyrkor officiera. De bör dela på de moment, som inte är grundläggande för vigseln som t ex textläsning och predikan, men de bör tillsammans genomföra det som är grundläggande. Tillsammans bör de sålunda ställa vigselfrågorna och tillsammans ta emot konsensusförklaringarna. En sådan gemensam vigselgudstjänst är också högeligen önskvärd. Den kommer nämligen att åskådliggöra äktenskapets blandade natur och göra det möjligt för alla, som är involverade i akten, att både taga del i förberedelsen för äktenskapet och själavården efteråt. Detta skulle också så att säga ”sakramentalisera” äktenskapet som konfessionsblandat. Enligt Hurley borde också varje ekumenisk kommission för konfessionsblandade äktenskap först och främst känna sitt ansvar att omedelbart göra en sådan gemensam gudstjänst laglig och liturgiskt möjlig. Konsekvensen av en sådan ekumenisk vigselgudstjänst borde också enligt Hurley föra till en likartad gemensam dopgudstjänst för barn från konfessionsblandade äktenskap. I fråga om dopet förelåg inte heller några dogmatiska svårigheter, eftersom dopet i sig, i vilken kyrka det än ägde rum var ett dop in i en helig allmännelig och apostolisk kyrka. Vid ett möte för konfessionsblandade äktenskap, vilket ägde rum på Spode House 22-24 november 1968, deltog makar som representerade äktenskap mellan katolik-anglikan, katolik-baptist, katolik-kongregationalist, katolik-presbyterian samt katolik-metodist.” Man konstaterade i sina sammanfattande punkter, att de katolska biskoparna i England och Wales

icke utnyttjat den rätt till dispens, som instruktionen Matrimonii Sacramen-

tum från mars 1966 medgav. Detta hade resulterat i att ett ökande antal katoliker upplevde, att de för lång tid uteslutits från nattvarden, därför att de vigt sig i en icke katolsk kyrka, då de icke beviljades någon dispens av sin katolske biskop, samt att dessa äktenskap icke erkändes som giltiga av den romersk katolska kyrkan. I stället borde det enligt konferensen vara så, att vigselceremonien i sig själv var en anledning till en djupare förståelse av den kristna enheten inte endast för parterna själva utan också för deras föräldrar och vänner. Detta borde också särskilt vara fallet, om präster från båda kyrkorna helt och fullt kunde deltaga i ceremonien. Man ställde sig också oförstående till att Vigseln inte alltid kunde äga rum i brudens kyrka oberoende av konfession, såvida naturligtvis inte brudparet själv önskade något annat. Man uttryckte därför en önskan om att prästerna från båda kyrkorna skulle kunna deltaga så långt det var möjligt i vigselceremonien. Den andra Spode House konferensen ägde rum ett år senare den 21-23 november 1969. Majoriteten av deltagarna var makar av romersk katolsk-

31 One in Christ 1969 s 98. 32 One in Christ 1969 s 98-102 om barnens kristna fostran. 33 One in Christ 1969 S 202ff.

192 Utvecklingen av konfessionsblandade »vigselritual

anglikansk kombination men det fanns också makar med konfessionstillhörighet romersk katolsk-baptist, romersk katolsk-kongregationalist, katolskpresbyterian och katolsk-metodist. Konferensen hade snarast informativ och själavårdande karaktär och inga resolutioner avfattades. Föredrag hölls bl a av professor G R Dunstan, London, över ämnet Christian Marriage and Interchurch Marriages. Dom Philibert Zobel, O S B, informerade om förhållandena i Frankrike, Dr H Fiolet om erfarenheter från Holland och Mrs Ianthe Pratt om barnens kristna fostran.”

3.2.3.2 Den bilaterala kommissionens arbete 1968 och diskus-

sionen om konfessionsblandade vigselritual på grund av den gemensamma sakramentala basen. Krav på parallell lagstiftning för de anglikanska kyrkorna i enlighet med dekretet om de orientaliska kyrkorna

En konferens mellan representanter för romersk katolska kyrkan och Kyrkornas världsråd möttes 1-4 mars 1967 i Nemi nära Rom för att analysera frågan om âktenskapets teologi och problemet med konfessionsblandade äktenskap. Resultatet presenterades för samarbetsgruppen mellan romersk katolska kyrkan och Kyrkornas världsråd vid dess femte sammanträde i Ariccia, Rom, 15-19 maj 1967. Från England deltog professor G R Dunstan, redaktör för Theology. De förberedelsedokument, som presenterades från romersk katolsk sida, publicerades inte förr än 196835 men dokumenten från Kyrkornas världsråd trycktes redan 1967.36 Från Frankrike deltog Fr René Beaupêre, O P, som strax efter sin återkomst från Nemi lät sig intervjuas om konfessionsblandade äktenskap.” Han underströk här för den franska reformerta kyrkan, att instruktionen Matrimonii Sacramentum faktiskt räknade med en rad möjliga undantag från huvudlinjen och att man inte utnyttjade dessa i tillräcklig grad. Detta berodde på att många katoliker, även biskopar, inte var medvetna om dessa möjligheter. Liknande uttalande gjordes också av professor Dunstan efter hans återkomst till England efter Nemi-mötet. Beaupêre tog också i sin intervju upp möjligheterna till gemensam celebration av konfessionsblandade Vigslar. Från Kyrkornas världsråd hade man understrukit, att detta var möjligt endast om det förelåg full jämställdhet mellan kyrkorna. Därför var dylik celebration inte möjlig vid en vigsel mellan en romersk katolik och en protestant. Här uttryckte Beaupêre en förhoppning om att det i framtiden skulle bli möjligt med intercelebration med aktivt deltagande både av en pastor och en präst. Han var dock medveten om att en rad problem först måste lösas. Enligt hans mening var dock problemen med intercelebration vid en konfessionsblandad vigsel

34 One in Christ 1970 s. 215. Påföljande konferens planerades till 20-22 nov 1970. 35 fick titeln Mischehe in ökumenischer Sicht 1968. En fransk edition Originaleditionen utgavs 1969 med titeln Le problême des mariages mixtes 1969. En analys av Böckles inledning möter i One in Christ 1969 s 336. Se även den omedelbara informationen i One in Christ 1967 s 368. 36 Study Encounter 1967 nr 1 s 21-35. 37 L”Illustré Protestant nr 152 maj 1967 samt One in Christ 1967 s 368f.

av

Utvecklingen konfessionsblandade vigselritual 193

betydligt mindre än vid en nattvardsgång. Ett konfessionsblandat äktenskap innebar redan i sig communicatio in sacris, om man accepterade den västerländska uppfattningen, att makarna själva var ministers av äktenskapets sakrament. Han hoppades därför, att det inom inte alltför lång tid skulle vara möjligt att uttrycka denna sakramentala enhet i en gemensam vigselceremoni, som var acceptabel för båda kyrkorna. Det första mötet med den bilaterala kommissionen ägde rum 16-18 april 1968 och präglades av det dokument, som utarbetats i Nemi 1967 om Mixed Marriages. Under konferensen kom man fram till tre grundläggande (fundamental) teologiska principer. För det första enades man om att dopet i sig själv gav en kristen status, som förenade både med Kristus och med andra kristna oberoende av kyrklig splittring. För det andra slog man fast, att det var makarna själva, som ingick det förbund genom vilket de trädde in i ett av Gud stiftat och förordnat äktenskap. Denna nya äktenskapliga enhet var sakramental i kraft av deras kristna dop och var Guds verk i Kristus. För det tredje förde detta resonemang till att kyrkan måste känna sin dubbla plikt att dels avråda från sådana äktenskap, där denna enhet icke hade möjlighet att fungera, dels stödja redan ingångna äktenskap, så att enheten kunde förverkligas.” Det andra kommissionssammanträdet ägde rum 27-30 november 1968. Under mellantiden hade debatten om Matrimonii Sacramentum från 1966 gått in i ett nytt skede. Romerska biskopar från hela världen hade den 24 oktober 1967 samlats till synod i Rom och bland annat diskuterat en modifiering av Matrimonii Sacramentum. Kommissionens andra möte kom därför att koncentrera sig kring frågan om hur en sådan modifiering skulle se ut. Man utarbetade en rapport, vilken sändes till Vatikanen. Två huvudfrågor diskuterades. Den första rörde de gällande romersk-katolska föreskrifterna, att barn i konfessionsblandade äktenskap skulle uppfostras katolskt, vilket upplevdes diskriminerande från den andra sidan. Kommissionen stannade för att direkt följa den romerska biskopssynodens modifikation från oktober 1967.39 Den andra frågan gällde det romersk-katolska kravet på kanonisk form. I detta fall åberopade man dekretet om de orientaliska kyrkorna Crescens Matrimonium av den 22 februari 196740 och krävde, att samma rätt skulle ges de anglikanska kyrkorna. Man formulerade också ett utförligt förslag till reglering. Som utgångspunkt konstaterade man, att det egentligen var makarna själva, som var äktenskapets förvaltare (”ministers of Holy Matrimony”). De hade därför rätt att själva avgöra, om de ville låta sin vigsel äga rum i en romersk-katolsk eller anglikansk kyrka. Medgivande måste dock lämnas från den romersk-katolske biskopen ifråga och av motsvarande anglikansk myndighet (”the competent Anglican authority). Om prästen i den kyrka, som icke ansvarade för vigseln, inbjöds av makarna att närvara,

33 Anglican-Roman Catholic Marriage 1976 s 4. En rapport från mötet i form av en press release av den 26 april finns i One in Christ 1968 s 310f. 39 Anglican-Roman Catholic Marriage 1976 s 4f. 40 Se nedan s 217.

194 av

Utvecklingen konfessionsblandade vigselritual

var det lämpligt, att han erbjöds att utföra en del av det ritual, som brukades i kyrkan ifråga, och inte endast att foga ett tillägg till ritualetf”

3.2.3.3 Den ekumeniska konferensen i Heythrop 1969 och

förslaget om gemensam själavård från båda kyrkorna

Den 14-17 juli 1969 hölls en ekumenisk konferens vid Heythrop College i Oxfordshire kring en rad ekumeniska frågor bl a också frågan om konfes-

sionsblandade äktenskap.” Den var anordnad av Roman Catholic Ecume-

nical Commission for England and Wales och var en intern romersk katolsk konferens för några av dem, som från romersk sida arbetade med ekumeniska frågor. Avsikten var att ge möjlighet till interna överläggningar. Ordförande var biskop Thomas Holland, som var kommissionens president. Förutom kommissionens medlemmar deltog representanter för stiften i England och Wales, representanter för andra biskopliga kommissioner och den nationella katolska ungdomsrörelsen. Dessutom deltog representanter för British Council of Churches, till vilka biskop C Keneth Sansbury också hörde. Arbetet utfördes i grupper och en särskild grupp sysslade med dispensäktenskap. En annan handlade frågor i samband med konfessionsblandade frågan om själavård för sådana äktenskap. Den förstnämnda behandlade särskilt två dispensfrågor, problemet om barnens kristna fostran och form. Efter plenardiskussion avgavs en resolution, i vilken man äktenskapets krävde, att biskopar från den romersk katolska kyrkan och från den skulle mötas så snart som möjligt för att anglikanska kyrkan i England diskutera konfessionsblandade äktenskap. Dessutom skulle åtgärder vidtagas för att arrangera motsvarande diskussioner med andra konfessioner. Likaså uppmanade man biskoparna att vidga grunderna för dispens från den kanoniska formen. I fråga om sådana äktenskap, där den icke katolska parten var en praktiserande kristen i sitt eget samfund, borde man överlämna åt makarna från ömse själva att välja kyrka och rit för sin vigsel. Prästerna kyrkor borde också båda fungera som vittnen. Då det gällde barnens kristna fostran, borde man under likartade förhållanden överlämna denna fråga åt de båda makarnas samveten. Arbetet om själavård för konfessionsblandade äktenskap resulterade efter i en resolution, i vilken man rekommenderade gemensam plenardiskussion själavård för konfessionsblandade äktenskap av båda prästerna i samarbete. Konferensens resolutioner antogs av Ecumenical Commission for England and Wales vid dess nästa sammanträde i september 1969 och fördes vidare till biskoparna.

3.2.3.4 Krav på nattvardsgemenskap

År 1969 utkom en viktig festskrift för Fr Maurice O”Leary, som var sekreterare för Catholic Marriage Advisory Council. Den bar titeln ”The

41 Catholic Marriage 1976 s 4f. Anglican-Roman 42 One in Christ 1970 s 209-213.

Utvecklingen av konfessionsblandade 195

vigselritual

Future of Christian Marriage”. I denna ingick bl a en artikel om konfessionsblandade äktenskap av professor Gordon R Dunstan, King”s College, London, med titeln Christian Marriage and Christian Unity”.“3 Dunstan utgåri sin artikel från Book of Common Prayers definition av det kristna äktenskapet som ett tecken på den mysteriösa enheten mellan Kristus och hans kyrka. Om nu denna enhet redan finns, hur kan man då uppfatta de konfessionsblandade äktenskapen som ett tecken på den kommande ekumeniska enheten? Det är därför inte kyrkornas uppgift att skärpa motsättningarna utan genom gemensam pastoralvård hjälpa dessa äktenskap att bygga upp en sann enhet. Både rädslan för konfessionsblandade äktenskap och idealiserandet av dem bör därför bekämpas. Man får inte glömma. att när en döpt man och en döpt kvinna ingår ett konfessionsblandat äktenskap, är de redan medlemmar av en enhet, som går utöver all kyrklig splittring. Därmed uppstår frågan om rätten till interkommunion. Dunstan citerar här ett uttalande från John Skinner och hans hustru, ett katolsktanglikanskt äkta par. De anser, att öppnandet av det romersk-katolska nattvardsbordet för dem båda endast är ett stadfästande av en redan existerande sakramental enhet, som den romersk-katolska kyrkan förut accepterat. I fråga om barnens kristna fostran följer Dunstan det förslag, som lades fram av One in Christ 1968 nr 2 om att barnen borde uppfostras i båda kyrkorna!

3.2.4 Reaktionen på Matrimonia mixta 1970

Den 31 mars 1970 utkom påvens Motu proprio Matrimonia mixta. Tillämpningen av de nya bestämmelserna överlåts till de olika biskopskonferenserna och det har sitt intresse att analysera och jämföra tillämpningsföreskrifterna i de områden, som var representerade i ARC: England, Wales, Irland, USA och Canada.

3.2.4.1 Storbritannien

3.2.4.1.1 Den katolska biskopskonferensen i England och Wales

- till

försiktigt positiv inställning konfessionsblandade vigselritual

De tillämpningsföreskrifter, som utarbetades för England och Wales under titeln A Directory by the Episcopal Conference of England and Wales based upon the Apostolic Letter issued Motu proprio on 31st March, 1970 . . . återger Matrimonia mixta som grundtext med insprängda kommentarer av biskopskonferensen.” Den saknar tryckår men utkom i oktober 1970. Man börjar här med att konstatera, att i England och Wales, där katolikerna är i minoritet, är frågorna om konfessionsblandade äktenskap av speciellt intresse. Biskopskonferensen tar avstånd från den brukade termen ”mixed marriage”, eftersom den inte skiljer på ett äktenskap mellan romerska

43 Dunstan 1969. One in Christ 1970 s 221ff. 44 Se ovan s 143. 45 A Directory by the Episcopal Conference of England and Wales 1970.

196 Utvecklingen av konfessionsblandade vigselritual

katoliker och andra döpta kristna och sådana, som icke år döpta. Förslaget att använda termen inter-church marriage” kan inte heller accepteras. då den förutsätter, att båda parter är praktiserande medlemmar i en kristen kyrka. Enligt biskopskonferensen rör det sig dock här om en så låg procent som en på tio. Isak skiljer man sig dock inte från Matrimonia mixta, som just understryker skillnaden mellan äktenskap med en döpt och en icke-döpt. Biskopskonferensen betonar också, att den grundläggande skillnaden består däri, att i det första fallet är det fråga om ett sakrament, i det andra icke. Men även sådana äktenskap, som är att betrakta som sakrament, är inte problemfria. Hit hör bl a frågan om barnens katolska fostran. Biskopskonferensen konstaterar, att detta krav är grundat i gudomlig lag (divine law) och att det innebär ett tryck på den katolska parten att om möjligt uppfylla det. I England och Wales är det också enligt biskopskonferensen för närvarande möjligt för den katolska parten att utan inskränkningari den naturliga rätten till äktenskap välja en make eller maka, som accepterar detta. Det åligger därför prästerna att i sina predikningar och sina informationer om äktenskapet verka för denna ordning. Den fjärde paragrafen i de föreskrifter om konfessionsblandade äktenskap, som ingår i Matrimonia mixta, handlar just om barnens katolska uppfostran. Denna paragraf får en mycket utförlig kommentar från biskopskonferensen. Det återhållande draget är mycket tydligt. Man understryker t ex, att om den icke-katolska parten motsätter sig en katolsk uppfostran av barnen, vigseln antingen skall uppskjutas eller helt avslås. Om man däremot vill samarbeta om de fundamentala punkterna i kristen tro som exempel härpå citeras huvudpunkternai trosbekännelsen - kan dispens i alla fall beviljas. Matrimonia mixta ger biskopskonferenserna rätt att utfärda närmare bestämmelser om tillämpningen och det är typiskt för den återhållande trenden i biskopskonferensen för England och Wales, att den här - utöver och emot Matrimonia mixta - kräver ett skriftligt löfte av den katolska parten, vilket skall kontrasigneras av prästen och ligga till grund för biskopens ställningstagande till frågan, om en dispens skall beviljas eller ej. Löftet är formulerat som ett sammandrag av kraven i Matrimonia mixta men den skriftliga formen är biskopskonferensens egen. Frågan om dispens från den kanoniska formen, som är en av nyheterna i Matrimonia mixta, behandlas utförligt av konferensen, som understryker, att den kanoniska formen är den normala men att dispens från den kan beviljas av biskopen, så att Vigseln också kan äga rum i en icke-katolsk kyrka. En katolsk biskop, präst eller diakon får dock icke under sådana förhållanden förrätta akten. Det finns nämligen enligt biskopskonferensen lagliga hinder för att göra ett sådant arrangemang i anglikanska kyrkor. I andra kyrkor har detta dock varit möjligt. Beträffande den liturgiska formen, som behandlas i §11, märks också biskopskonferensens avvaktande hållning. Formen för vigsel i det nya ritualet skall följas och inga avsteg härifrån föreslås. Vid vigsel med icke döpt finns här en särskild form, som är obligatorisk, och vid vigsel med döpt av icke-katolsk konfession kan mässan användas. Det bör dock uppmärksammas, att kommunion för den icke-katolska parten är förbjuden. Man är visserligen medveten om att undantag från denna regel kan förekomma men

av

Utvecklingen konfessionsblandade vigselritual 197

citerar i detta fall den restriktiva hållningen i Osservatore Romano i dess engelska edition av den 17 oktober 1968. där sekretariatet för de kristnas enhet varnar för icke auktoriserad utvidgning av tillståndet. Som exempel på acceptabla skäl för interkommunion nämns personer som förklarar sig acceptera katolska kyrkans nattvardsuppfattning och spontant ber en katolsk präst att få deltaga. Speciellt gäller detta vid dödsfara eller när behovet av annan anledning kan anses trängande. En viss uppmjukning möter i fråga om samarbetet mellan en katolsk och en icke-katolsk präst vid en vigsel. Motu proprios förbud mot två på varandra följande vigselceremonier representerande de båda aktuella kyrkorna tolkas positivt på så sätt, att om brudparet så önskar och den katolske prästen godkänner, kan en icke katolsk präst inbjudas att närvara vid sanktuariet i ”Choir dress. I så fall skall han också inbjudas att deltaga i själva vigseln. Det är dock under sådana förhållanden viktigt, att den katolske prästen för sig själv reserverar de delar av ritualet, som utgör vigselns grundläggande moment. Den anglikanska reaktionen på Matrimonia mixta och den katolska biskopskonferensens direktorium kommer till uttryck i att John G Williams skrift från 1967 Mixed Marriages utkom i ny bearbetad upplaga 1972 med förord av ärkebiskopen av Canterbury, daterat i november 1971, samma månad som ARC sammanträdde till sin tredje session. Det angavs också, att bearbetningen, som utförts av John G Williams, var baserad på information från ARC.4° Den direkta anledningen till bearbetningen var det nya läge, som uppstått genom påvens Motu proprio Matrimonia mixta 31 mars 1970 och den romersk katolska biskopskonferensens för England och Wales kommentar till denna samma år i oktober. Man konstaterade i den nya upplagan av Mixed marriages, att den anglikanska kyrkan inte hade några officiella invändningar mot en vigsel, som skett i en annan erkänd kristen kyrka. Det var makarna själva, som skulle överväga, om vigseln skulle ske i en romersk katolsk eller en anglikansk kyrka. Enligt engelsk tradition skedde vigseln i allmänhet i brudens kyrka och detta borde kunna tillämpas även vid en

konfessionsblandad vigsel.”

Om vigseln ägde rum i en romersk katolsk kyrka, kunde den anglikanske prästen inbjudas att efter vigselceremonin läsa böner och säga några personliga ord till brudparet. Den anglikanske prästen uppmanades dock att inte urskiljningslöst tillämpa denna inbjudan. Innan han accepterade att deltaga i akten i en romersk katolsk kyrka, skulle han göra sig underkunnig om att intet löfte avgivits om att alla kommande barn i äktenskapet skulle uppfostras i romersk katolsk tro. Han skulle också rådgöra med sin biskop. På samma sätt kunde också en romersk präst, som var villig därtill, få lov att assistera i en anglikansk kyrka men endast under förutsättning att löftena handhades av den anglikanske prästen och att denne uttalade välsignelsen. Detta borde ske både av rättsliga skäl, eftersom den anglikanske prästen fungerade som laglig registrator, och för att förhindra att oro uppstod hos

46 Williams 1972. 47 Williams 1972 s 13.

198 Utvecklingen av konfessionsblandade vigselritual

enskilda personer.”

Önskemål om dubbla vigselakter, en romersk katolsk och en anglikansk, avvisas bestämt. Detta skulle endast skapa tvivel om den ena eller andra aktens giltighet. En annan begäran, som under vissa omständigheter skulle kunna accepteras, var att efter vigseln i en romersk katolsk kyrka ordna en välsignelseakt, helt skild från en vigselakt, i en anglikansk kyrka. Detta kunde sålunda vara tillåtet, om intet löfte avgivits om att barnen skulle uppfostras i romersk katolsk tro och den anglikanske biskopen ifråga godkänt förfarandet. Den katolska parten måste dock ha erhållit tillstånd från sin kyrkliga myndighet. Inför framtiden uttalades också direkta önskemål. Detta sker mot bakgrund av utvecklingen på kontinenten. I Holland har man sålunda redan från början varit överens om att gemenskapen i Kristus finns i konfessionsblandade äktenskap mellan döpta kristna och detta har skett på grundval av ett ömsesidigt erkännande av varandras dop. I Belgien har man understrukit, att hemmet är en kyrka i smått, som förebildar den kommande kristna enheten, och i Tyskland gäller den fullständiga jämställdheten mellan katoliker och protestanter. Man hoppas nu att den djupare teologiska förståelsen av dopet även i England och Wales skall leda till samma resultat som i Holland.” Den lilla skriften avslutas med ett antal rekommendationer till de anglikanska prästerna. Av dessa är den sjunde och sista typisk för läget. Man uppmanar nämligen prästerna att noga studera påvens Motu proprio 1970, för att de skall kunna undervisa katolska lekmän och präster om det gällande rättsläget i deras egen kyrka. Den anglikanska kyrkan i Wales reagerade också på Matrimonia mixta och den katolska biskopskonferensens kommentar och utgav en liten skrift på 20 sidor med titeln Marriages between Anglicans and Roman Catholics: a

Guide for Members of the Church in Wales from their Bishops.5°I denna bok

understryker man det positiva värdet av de nya bestämmelserna men beklagar samtidigt en rad kvarstående svårigheter. Så har t ex de romersk katolska biskoparna i England och Wales i sitt Directory satt likhetstecken mellan romersk katolsk lära om äktenskapet och gudomlig rätt, vilket måste innebära, att icke katolska döpta personer på något sätt måste vara utanför den gudomliga planen för frälsning. Man beklagar, att de katolska biskoparnas brev inte tar hänsyn till att konfessionsblandade äktenskap är ett experimenterande och en antecipation av den enhet, som kyrkorna en dag kommer att uppnå. De anglikanska biskoparna i Wales understryker också kravet på båda makarnas gemensamma ansvar för sina barns religiösa fostran. Man menar, att detta redan ligger i påvens ord om kravet på integritet för båda parter och hänvisar till att tolkningar i denna riktning förekommit i Tyskland, Belgien, Holland, Schweiz och Österrike. De anglikanska biskoparna i Wales uppmuntrar därför båda parter i ett konfessionsblandat äktenskap att begära, att Vigseln skall äga rum i brudens

48 Williams 1972 s 14. 49 Williams 1972 s l6f. 50 One in Christ 1972 s 426ff.

av

Utvecklingen konfessionsblandade vigselritual 199

kyrka och att båda prästerna skall vara närvarande. Makarna bör också fortsätta med att fördjupa den andliga gemenskapen genom sin tro på Kristus både i gemensamma böner i familjen och så långt det är möjligt i den I de fall den ena maken ej får lov att deltaga i offentliga gudstjänsten. nattvarden i den andres kyrka, kan man tillämpa spiritual communion. Slutligen bör de ta kontakt med den informella som existerar gemenskap, i Association of Interchurch Families.

3.2.4.1.2 Den katolska -

biskopskonferensen på Irland

konservativ trend

De katolska biskoparna på Irland avgav sin kommentar till Matrimonia mixta i oktober 1970 under titeln Statement on the Motu Proprio issued by the Irish Episcopal Conference.” Biskoparnas kommentarer skall ses mot bakgrunden av att England och Wales visat en återhållande trend i förhållande till kontinenten och att Irland och Skottland varit mer konservativa än England och Wales. Tidningen Heron understryker sålunda, att det ännu 1977 fanns katolska stift på Irland, som tillämpade den gamla lagstiftningen enligt Codex juris canonici 1918 och att brudpar därför fann anledning att gå över stiftsgränserna för att vigas. Framför allt har Dublin varit en sådan vigselort.” Den allmänt konservativa trend, som möter i de irländska biskoparnas kommentarer, tar sig också uttryck i att man visserligen inte fördömer konfessionsblandade men uttalar äktenskap en varning för de verkliga problem, man måste ta itu med före Vigseln, trots att man endast talar om äktenskap mellan kristna. Förutsättning för en verklig lösning av dessa problem föreligger inte heller förr än den fulla enheten mellan alla kristna kyrkor uppnåtts.” Någon önskan om samarbete med andra i kyrkor pastoralvård eller i kommande studier möter inte heller. De irländska biskoparna konstaterar beträffande den kanoniska formen, att det utan biskopens dispens inte kan komma ifråga, att några avvikelser sker från det kanoniska kravet på att vigsel skall äga rum inför en katolsk präst och två vittnen. Någon kommentar till vad som skulle kunna medgiva en sådan dispens, ges dock icke. Ifråga om barnens katolska fostran understryker de irländska biskoparna, att detta måste betraktas som gudomlig lag och därför skall upprätthållas. De irländska biskoparnas kommentarer till Matrimonia mixta karakteriseras sålunda av en markerat konservativ trend. Den mera progressiva utvecklingen i Dublin, som ovan nämnts, skall säkerligen ses i samband med the Irish School of Ecumenics och dess föreståndare Michael Hurley, S J, och hans mera positiva inställning till konfessionsblandade äktenskap. När den fjärde konferensen för konfessionsblandade den 19-21 november familjer

51 Den publicerades i The Furrow i november 1970. Kortfattat sammandrag i One in Christ 1971 s 218ff samt i Heron 1971 s 59ff. svårigheterna att 1970 genomföra en konfessionsblandad vigsel i Eniskerry på Irland med vissa förändringar av det traditionella katolska vigselritualet framgår också av den utförliga berättelsen i Haas 1972 s 155ff. 52 Heron 1971 s 60. 53 One in Christ 1971 s 220.

200 av

Utvecklingen konfessionsblandade vigselritual

1971 ägde rum i Spode House, höll Hurley också ett föredrag med titeln Church Unity and Interchurch Families, där han utlade möjligheterna att fostra barn från konfessionsblandade äktenskap i båda de kyrkor, som föräldrarna tillhörde.”

3.2.4.1.3 Den ekumeniska konferensen i Glenstal 1972 och

förslag till ekumeniska Vigslar

Sin positiva inställning till de konfessionsblandade äktenskapen underströk professorn i dogmatik Fr Michael Hurley, SJ, vid den nionde Glenstal Ecumenical Conference i juli 1972, där han höll ett föredrag med titeln

Interchurch marriages.” Han delade upp sitt föredrag i två delar, varav den

första handlade om föreliggande ideal, den andra om föreliggande problem. Enligt hans mening borde konfessionsblandade äktenskap celebreras gemensamt, så att de ifrågavarande prästerna från de båda kyrkorna officierade tillsammans i en och samma ceremoni, alltså ett slags ekumenisk vigsel. Konfessionsblandade familjer borde också visa dubbel kyrklig lojalitet. Deras hem borde fungera som en hemkyrka och därför också som en gudstjänstfirande församling. Barnen borde uppfostras i båda kyrkorna och familjerna borde uppfatta sig själva som hörande till båda kyrkorna, som om de hade ett dubbelt medlemskap. Barnen borde döpas i en gemensam dopceremoni av prästerna från båda kyrkorna. En sådan gemensam ceremoni skulle nämligen manifestera, att dopet innebar ett inkorporerande i kyrkan i båda konfessionerna med rätt att ha tillgång till båda kyrkornas sakrament och annan tjänst. Hurley menade också, att det var lättare för andra konfessioner, när det inte var någon romersk katolsk part inblandad, somt ex ett äktenskap mellan en anglikan och en metodist, att låta barnen konfirmeras, d v s mottagas med fullt medlemskap, i båda kyrkorna och ta emot dem till förstagångskommunionen i båda kyrkorna. Ett sådant experimenterande var mindre svårt för icke katolska, västerländska kristna och kunde därför fungera ekumeniskt pådrivande. Idealet vore i detta fall, att den första kommunionen ägde rum i en för båda kyrkorna gemensam ceremoni. Det fanns dock många kvarstående problem. Till dessa hörde kraven på kanonisk form från romersk katolsk sida. Genom Matrimonia mixta fanns visserligen sedan 1970 dispensmöjligheten men på Irland var det största problemet att förmå biskoparna att medge denna speciella dispens. Hurley summerar slutligen vad som krävs från katolsk sida, för att ett konfessionsblandat äktenskap skall kunna komma till stånd. Först och främst är det inte tillåtet att ha en religiös vigselceremoni före eller efter den katolska Vigseln. Tillåtet är emellertid att ha en vigselceremoni i den ena partens kyrka och därefter en välsignelse- eller tacksägelsegudstjänst i den andra partens, under förutsättning att vigsellöftena icke återupprepas. Detta är dock icke rekommendabelt, eftersom ekumenik innebär, att man gör något tillsammans, inte att man gör något efter varandra. Dessutom ger

54 One in Christ 1972 s 428. 55 Hurley 1973 s 35ff.

av

Utvecklingen konfessionsblandade vigselritual 201

dubbla ceremonier intrycket av att det är något som saknades i den första akten och behöver kompletteras. Därför är det att föredra, att båda parternas präster deltar i samma ceremoni. Detta är också tillåtet, om parterna så önskar och prästerna är villiga därtill. Under sådana förhållanden skall den präst presidera, i vilkens kyrka Eftersom vigseln äger rum. interkommunionfrågan ännu inte är löst, bör vigseln inte firas med nattvardsgång, då endast den ena parten får deltaga.

3.2.4.1 .4 Konferensen i Dublin 1974 och

pastoralvårdsfrâgorna

Professor Fr Michael Hurley, som starkt engagerat sig i frågan om de konfessionsblandade äktenskapen, var också med om att genomföra en internationell konferens om dylika äktenskap, ”International Consultation on Mixed Marriage”, vid Irish School of Ecumenics i Dublin den 2-6 1974. Konferensens resultat bestod framför september allt i att deltagarna i sitt medvetande fördjupades om den kristna realiteten av sådana äktenskap. Man konstaterade också, att såväl för parterna i sådana äktenskap som för kyrkorna och samhället innebar de ett berikande. Ur ekumenisk synpunkt utgjorde de också en pådrivande faktor för kyrkorna. Konferensen var mer koncentrerad på pastoralvårdsfrågor än på frågorna om den kanoniska och liturgiska i konferensen omfattade regleringen. Deltagandet ca 120 personer, varav ca 50 % var romerska katoliker.”

3.2.4.1.5 Gemensamma rekommendationer om att vigseln alltid

skall äga rum i brudens kyrka

Reaktionen på Matrimonia mixta kom i England också från the Joint Working Group of the British Council of Churches and the Roman Catholic Church in England, Wales and Scotland. Denna grupp avgav sina rekommendationer i december 1970.57 Rekommendationerna karakteriserades av pastoralvårdande synpunkter framför allt beträffande den gemensamma själavården och det gemensamma ansvaret för barnens dop och kristna fostran men direkta synpunkter på vigselceremonien tas också upp. Man konstaterar här, att det är social sed i England, att vigseln äger rum i brudens kyrka men att det krävs särskilt tillstånd från biskopen, om en romersk katolik skall vigas i en annan kyrka än en katolsk. Utverkas inte ett sådant tillstånd, kommer den romersk katolska parten visserligen inte längre att vara exkommunicerad men han eller hon får inte lov att gå till nattvarden i en romersk katolsk kyrka och vigseln betraktas inte heller som giltig. De anglikanska kyrkorna däremot liksom Church of Scotland och frikyrkorna godkänner och deras vigsel i en katolsk kyrka medlemmar har fortfarande rätt att kommunicera i sina egna kyrkor. Därför kunde också dessa kyrkor acceptera, att vigseln vid konfessionsblandade äktenskap förlades till brudens kyrka. Å 56 One in Christ 1974 s 38lf samt 1975 s 88-96. Föredragen trycktes 1975 med Fr Michael Hurley som utgivare under titeln Beyond Tolerance. - Utvecklingen i England på dispensernas område ifråga om konfessionsblandade äktenskap summeras av Winstone 1975 s 256ff. Ca 70% av alla katolska vigslar i England var konfessionsblandade. 57 One in Christ 1971 s 235ff.

202 av

Utvecklingen konfessionsblzuzdade vigselritilal

Om brudparet själv önskade och deras respektive präster var villiga (lärtill. var det möjligt för båda prästerna att deltaga i vigselceremonien. Under sådana förhållanden var den präst, i vilkens kyrka Vigseln ägde rum, huvudansvarig och den andre prästen fungerade som assistent. Det var också möjligt att först ha en vigselceremoni i den ena partens kyrka och därefter en välsignelse- och tacksägelsegudstjänst i den andra partens. Någon utväxling av löften fick dock icke äga rum i den andra gudstjänsten. Det var inte heller tillåtet att återupprepa löftena vid två ceremonier vid samma eller olika tillfällen. Den 19-21 november 1971 sammanträdde den fjärde konferensen för konfessionsblandade familjer (interchureh families) på Spode House. Konferensen beslöt sig för att vädja till biskoparna i England och Wales genom the Eeumenical Commission att vidtaga åtgärder, så att konfessionsblandade familjer kunde få tillgång till nattvarden som familjer.”

3.2.4.I.6 Ekumeniska dop för konfessionsblarzdade äktenskap

Det första ekumeniska i dopet i England utfördes av en romersk katolsk präst Worcester Cathedral under böneveckan för kristen enhet i den anglikanska katolska riten användes. lätt anglikaniserad. april 1972. Den nya romersk och både moderns katolska och domprosten (dean) vid församlingspräst katedralen. där fadern var gudstjänstbesökare. deltog i regelbunden ceremonien. Medlemmar från båda församlingarna var närvarande och deras representanter läste texterna. Efteråt registrerades dopet i båda församlingarna.” Ett liknande ekumeniskt dop ägde rum i Coventry Cathedral i juni 1972.

3.2.4.2 USA 3.2.4.2] Den katolska - allmänt positiv

biskopskoizferensen

under hänvisning till den ekumeniska rörelsen inställning Den katolska i USA avgav sina föreskrifter med biskopskonferensen av Matrimonia mixta den 1 januari 1971 under titeln “Statement anledning of the Apostolic Letter on Mixed M21rriz1ges“.“ on the Implementation 1 sin kommentar företrädde biskopskonferensen en allmänt positiv under hänvisning till den ekumeniska rörelsen. Konfessionsblaninställning dade äktenskap var en antecipering av kyrkans kommande enhet och kunde göra mycket för att intensifiera den längtan. som fanns hos många kristna, efter den dag, då alla skulle bli ett!”

53 One in Christ 1972 s 428. Hela rapporten finns i Spode House Review mars 1972 s 19-2-1. En femte konferens utsattes till 13-15 oktober 1972. 59 One in Christ 1972 s 428f. Om utvecklingen av ekumeniska dop se Andrén 1980. h” Den ar utgiven av National Conference of Catholic Bishops. Washington. D C 1.1.1971. Kortfattad kommentar i One in Christ 1972 s 97 samt fylligt utdrag av valda de1ariChamplin 1976. En mera omfattande kommentar möter i Mixed Marriage: New Directions. Mgr James T McHugh. f” Statement 1971 s 4.

Utvcck/izzgerz av k0/Ife.ssi(»r.s*bl(1›1dade 203

vigselritual

Då det gällde de praktiska åtgärderna i samband med förberedelserna för ett konfessionsblzmdzxt underströk äktenskap. biskopskonferensen kravet på att den katolske prästen skulle samarbeta med den icke-katolske och att det ålåg den katolske att ta kontakt med och engagera den icke-katolske i förberedelsen av paret inför vigseln. I fråga om barnens kristna fostran framhöll också biskoparna, att ingen av makarna kunde avsäga sig föräldrarnas fundamentala ansvar att låta sina barn växa upp med djupa och förblivande religiösa värderingar.” I sin kommentar konstaterade biskopskonferensen, att vigseln antingen kunde äga rum i en romersk katolsk kyrka eller i en icke-katolsk kyrka eller rent av som en civil ceremoni. Om den ägde rum i en romersk katolsk kyrka. kunde mellan brudparet välja en ordgudstjänst eller en mässa och man betonade vikten av att brudparet inte alltför snabbt stannade för en mässa. då detta kunde skapa problem för den icke katolska parten, som icke fick kommunicera i mässan. Joseph M Champlin ger i sin bok ”Together for Life” det pastorala rådet i anslutning till denna punkt, att den katolska parten i stället för en brudmässa kunde välja att gå till mässan tidigare under bröllopsdagen och nöja sig med en ordgudstjänst vid själva Vigseln.” Biskopskonferensen underströk också, att det nya vigselritualet gav stora möjligheter till variationer av en vigsel utan mässa. Därmed borde brudparets speciella önskemål kunna tillgodoses. Det var dessutom önskvärt, att den katolske och icke-katolske prästen samarbetade vid vigselceremoninf” Om vigseln ägde rum i en icke-katolsk kyrka - för detta kunde finnas

många skäl som tex att bruden icke var katolik och ville vigas i sin egen kyrka, att en av makarna var släkt med en präst eller nära vän med honom borde den romersk-katolske prästen samarbeta med den icke-katolske.” Den katolske respektive icke katolske prästens medverkan i den andra konfessionens vigselceremoni regleras också av biskopskonferensen. I båda fallen kan respektive präst tillfoga egna böner, välsignelser, hälsningsord och Om det inte är fråga om mässa eller nattvardsgång, förmaning. kan han dessutom läsa en text och predika.66 Privata experimentordningar av halvofficiell karaktär för konfessionsblandade Vigslar utkom också vid denna tid. I serien North American Liturgy Resources utgav sålunda den katolske prästen James Dallen en skrift med titeln Liturgical Celebration”. Den har ursprungligen tillkommit som ett examensarbete våren 1969 vid Catholic University of America i Washington men bearbetades under vintern 1971 och trycktes i juni 1971. Den har alltså tillkommit parallellt med översättningen av det nya vigselritualet. De tre ritual i anslutning till vigsel, som möter i denna skrift, är dock utarbetade av tre andra personer. Det första är sålunda en enkel trolov-

63 Statement l97l s Alf. 63 Champlin l976 s 59. Champlins förslag till hur en konfcssionsblandzid vigsel borde byggas upp accepterades också från protestantiskt håll. Christensen 1973 s l45ff innehåller sålunda ett ftârslzig till vigselritual för en konfessionsblandad vigsel. vilket utgörs av en sammanarbetning av OM 1969 och Champlin 1970. 64 Statement 1971 s 9 norm 18. 65 Statement l97l s 8f norm l() och 16. 66 Statement l97l s 9 norm 15 och 16.

av

204 Utvecklingen konfessionsblandade vigselritual

med utförliga deklarationer av de båda trolovade, utarbetade ningsceremoni av den katolske Gordon Truitt. Det andra är en ordning för prästen konfessionsblandade utarbetad av den katolske prästen Richard vigslar, är en ordning för att ge giltighet åt ett Kukowski och det tredje slutligen kanoniskt ogiltigt äktenskap, utarbetad av Daniel F Onley.

Det är den andra av dessa ordningar, som i detta sammanhang är av särskilt intresse. Den motsvarar nämligen ordningen i OM 1969 för vigsel utan

mässa, som även den framför allt är avsedd att brukas vid konfessionsblandade vigslar. Den allmänt positiva inställningen till dessa vigslar framgår av den inledande av att denna experimentrit är avsedd för sådana betoningen präster, som känner ett behov av en ordning, som kan accepteras av alla berörda ge uttryck åt en kristen syn på äktenskapet. parter och samtidigt Kukowski att omformulera eller nyformulera de har känt sig oförhindrad enskilda momenten i ordningen, vilket ju också är i full överensstämmelse med modellriten 1969. På en punkt presenterar han dock en annan teologisk Det ord efter makarnas konsensusförklaring. I lösning. gäller prästens han den förvatikanska uppfattningen, att det är huvudförslaget följer som stadfäster och låter honom under hänvisning till prästen, äktenskapet, den makt som honom stadfästa äktenskapsförbundet (”By the givits vested in me, I ratify this bond”). Därefter uppmanar prästen alla authority närvarande att vara vittne. möter också i den alternativa formuleringen i ett Samma grundinställning särskilt Visserligen inleder prästen här sitt stadfästande (”ratificatillägg. med en hänvisning till makarnas konsensus men icke desto mindre tion) förklarar han dem högtidligen för man och hustru i Faderns, Sonens och den them man and wife). Här har alltså helige Andes namn (”I now pronounce inte modellriten 1969 slagit igenom utan den traditionella förvatikanska uppfattningen äger fortfarande giltighet. Det nämns inte heller något om. att en präst från något annat samfund kan medverka, vilket måste innebära, att

det är den katolske prästen, som stadfäster äktenskapet.”

3.2.4.2.2 som Iekmannasakrament och uppfattningen

Äktenskapet

av prästens medverkan som vittne

Det katolska stiftet Albany, New York, utgav i juli 1971 en liten skrift med titeln Guidelines for Mixed Marriages. Den var utarbetad av stiftets Commission for Ecumenical Affairs. Den företräder en allmänt positiv syn på de konfessionsblandade äktenskapen och betraktar dem som profetiska tecken kärleks triumf över de splittrade kyrkorna. Frågan om på Kristi barnens kristna fostran läggs i föräldrarnas händer och prästerna uppmanas båda makarnas samveten. Barnen bör också ges rätt att att respektera

deltaga i båda kyrkornas gudstjänst.”

67 DalIen1971s 79ff. Skriften var tryckt i Cincinnati, Ohio. vars ärkebiskop var positivt reformer. Se ovan s . En klart negativ inställning till inställd till liturgiska möter dock konfessionsblandade vigslar mellan en romersk katolik och en protestant likartad negativ inställning från hos jesuiten Hardon 1975. Se särskilt s 300-304. En 1975 s 80f. protestantiskt håll möter hos Tilberg 68 One in Christ 1972 s 430f.

av

Utvecklingen konfessionsblandade vigselritual 205

År 1975 utkom i USA en bok med pastorala svar på frågor om äktenskapet: What they ask about marriage. Författaren, Raymond T Bosler, var vid detta tillfälle redaktör för den officiella veckopublikationen för ärkestiftet Indianapolis The Criterion, församlingspräst i St Therese, Indianapolis, samt medlem av ärkestiftets äktenskapsdomstol. Under andra Vatikankonciliet hade han fungerat som officiell expert. Hans uttalanden bör därför kunna betraktas som representativa för den romersk katolska officiella hållningen i ärkestiftet Indianapolis. Ett särskilt avsnitt av boken handlar om konfessionsblandade äktenskap. Efter en inledande allmän kommentar till gällande katolsk lagstiftning behandlas en rad speciella fall som exempel på lagstiftningens tillämpning i Här finns ett särskilt avsnitt om katolskt-protestantiska praktiken. äktenskap, där också en vigsel i en anglikansk kyrka med både en anglikansk och en romersk katolsk beskrivs. präst officierande Bruden var anglikan och båda prästerna utförde ceremonien tillsammans.” Som svar på frågan hur detta var möjligt, konstaterar Bosler, att de båda prästerna endast fungerade som officiella vittnen för sina kyrkor. Det var brudparet själv, som genom att utväxla löften vigde sig själva. Det enda prästerna kunde göra var att välsigna äktenskapet samt leda ceremonien genom skriftläsning och övervaka gången av vigselakten. Enligt gällande hade de katolska biskoparna rätt att medgiva, att en vigsel mellan lagstiftning en katolik och en person, som icke var medlem av den katolska kyrkan, kunde ske i den senares kyrka och att den katolske prästen då fungerade som vittne. På detta sätt sattes inte heller formplikten ur kraft, då prästen som officiellt vittne för sin kyrka. Med dispens från biskopen fungerade kunde prästen sålunda vara närvarande endast för att deltaga i skriftläsningen och för att kontrollera, att den katolska parten avgivit sitt löfte om barnens katolska fostran. Den ivriga debatten om den katolska partens löften hade dock medfört, att Bosler i denna fråga yttrar sig med stor försiktighet. Enligt gällande lagstiftning skall dylika löften fortfarande avkrävas. Bosler antyder dock, att de mycket väl kan försvinna i en framtid. Han hänvisar till två av debattens Det finns sålunda anledning att anta, att den av parterna i huvudargument. äktenskapet, som har den starkaste tron, kommer att påverka barnens fostran, antingen det finns löften eller ej. Det andra skälet är, att makarna för att undgå löften väljer borgerlig vigsel och därmed avlägsnar sig från att leva religiöst. Det är värt att lägga märke till att Bosler mycket renodlat betonar, att det varken är den katolska eller den anglikanska kyrkan, som genom sina präster skapar äktenskapet, utan i stället makarna själva genom sin konsensus. Det är därför också naturligt, att han ställer sig tveksam till att den katolska parten skall avkrävas ett särskilt löfte om barnens katolska fostran.

3.2.4.3 Kanada. Den katolska -

biskopskonferensen positiv samarbetslinje

Den katolska biskopskonferensen i Kanada publicerade den 1 september 1971 sina riktlinjer för tillämpningen av Matrimonia mixta i Kanada under 69 Bosler 1975 s 58f.

206 Utvecklingen av konfesxsiorrsblandade vigselritual

titeln Mixed Marriage Legislation for Canada .7“ Dessa riktlinjer préiglas av Man understryker sålunda, att det krävs en en positiv Vilja till samarbete. gemensam själavård från båda sidor, då det gäller konfessionsblandade borde också förbereda parterna för äktenskap. Prästerna gemensamt och för ett konfessionsblandat liv. Pålysning om Vigseln vigselceremonin skulle äga rum i båda kyrkorna och båda prästerna skulle gemensamt aktivt deltaga i vigselceremonien. Den präst. i vars kyrka Vigseln ägde rum, skulle vara huvudansvarig. Efter vigseln skulle båda prästerna Verka för enhet i makarnas äktenskap på grundval av deras kristna dop. Även i fråga om den

katolska partens löfte att fostra barnen i katolsk tro intar biskopskonferensen en mycket mjuk hållning och understryker kraftigt den respekt, som bör visas den icke katolska En särskild samarbetsgrupp mellan den katolska parten. i Kanada utarbetade också en liten småskrift om kyrkan och övriga kyrkor äktenskap med titeln Marriage Counselling själavård i konfessionsblandade of Christian Mixed Marriages”.

3.2.4.4 Kongo - ekumenisk samarbetslinje

om konfessionsblandade äktenskap undertecknades En överenskommelse

och den evangeliska kyrkan i Kongo.”

1975 av den katolska För ingående av konfessionsblandade äktenskap krävs att båda parter kyrkor, att de lovar att vara lojala mot sin begär dispens hos sina respektive besluta om barnens kristna fostran. Parterna egen kyrkas tro och gemensamt informerat den andra har rätt att själva välja kyrka för Vigseln, sedan de som kan i kyrkan, så att den kan sända en representant, deltaga i vilken vigselceremonien. Denna firas efter den kyrkas liturgi och ordning, får inte förekomma men Vigseln Vigseln äger rum. En dubbel vigselceremoni skall registreras i båda kyrkorna. Båda kyrkorna skall också ge äktenskaps-

rådgivning.”

Den bilaterala kommissionens slutbetänkande och rekom- 3.2.5

mendationen att låta det katolska kravet på kanonisk form

omfatta även de anglikanska kyrkorna

ARC:s slutbetänkande kom att påverkas från flera olika håll. De katolska var givetvis en betydande faktor. Det biskopskonferensernas yttrande

bilaterala samarbetet i Anglican-Roman Catholic

bredare ekumeniska, International Commission ledde till två betydelsefulla uttalanden, (ARCIC)

71* som One in Christ 1972 s 424ff. Denna positiva attityd möter också i Prieur 1976, innehåller ett utförligt kapitel om konfessionsblandade äktenskap för Diocese of London, Ontario, Kanada s l 1 lff. Pâ protestantiskt håll Visade sig dock olika attityder. for Christian Den i Holland reformert utbildade Dr James Olthuis vid The Institute 1975 starkt avstånd från Studies in Toronto tar i sin bok I pledge you my troth för konfessionsblandade äktenskap och hävdar. att gemenskap i tro är en förutsättning ett kristet äktenskap. Olthuis 1975 s 58f. 71 Den franska texten trycktes i Foyers Mixtes i november 1975. Den återges i engelsk

översättning i One in Christ 1976 s 98ff. 72 Den sydafrikanska biskopskonferensens direktorium för Matrimonia mixta trycktes i Inter nos, september 1970.

Utvecklingen av kcmfessionsb/arzdade vigselritual 207

det ena om nattvarden 1971, det andra om ämbetet 1973. På anglikansk sida hade ärkebiskopen av Canterbury tillsatt en liten inomkyrklig arbetsgrupp kring äktenskapets teologi, som publicerade sin rapport Marriage, Divorce and the Church 1971. När kommissionen sammanträdde till sin tredje session den 22-25 november 1971, var alltså läget på många sätt förändrat. Detta återspeglades också i kommissionens arbete. Mer än tidigare kom frågorna om de rent teologiska problemen att skjutas i förgrunden. Man försökte också att föra över dessa viktiga utredningsfrågor på den större kommittén ARCIC, vilket dock icke lyckades. Därför tvingades man att själv planera för detta utredningsarbete, vilket kom att utgöra förberedelsearbetet för den fjärde sessionen 1973. Kommittén publicerade sålunda sin tredje rapport 1973.73 Dessutom inbjöds en rad vetenskapsmän från de båda kyrkorna att utarbeta teologiska betänkanden och som konsulter vid kommittésammanträdena kallades två exegeter och två systematiska teologer. Som förberedelse för det femte kommittésammanträdet 1974 utsändes ett frågeformulär till alla romersk katolska biskopskonferenser och anglikanska primas och metropoliter i sådana områden, där de båda kyrkorna samexisterade. Ytterligare konsulter inkallades också och en del av deras utredningar publicerades separat.” Den på detta stadium grundläggande frågan var förhållandet mellan

uppfattningen av äktenskapet som grundat i skapelseordningen och uppfatt-

ningen av äktenskapet som ett sakrament. Från anglikansk sida kunde man hänvisa till “Ministry and Ordination 1973 och dess betonande av uttalandet ide 39 artiklarna, att det fanns två sacraments ofthe Gospel”, som insatts av samt fem andra, som i dagligt bruk benämndes sakrament (”five Kristus, commonly called sacraments). Detta innebar, att man samtidigt kunde betrakta äktenskapet som en skapelseordning och som ett sakrament. Därmed hade man också skapat förutsättningen för en samsyn mellan anglikansk och romersk äktenskapsuppfattning i vissa grundläggande punkter och man kunde därmed också förbereda sin slutrapport. [december 1974 sände man sålunda ut ett förslag till rapport för yttrande och slutbearbetning, Marriages between Anglicans and Roman Catholics - A paper endorsed by English ARC”. Detta förslag låg sedan till grund för det femte mötet 1975, som efter bearbetning därav avgav sin slutrapport i juni 1975. Denna trycktes och utkom 1976. Church information office utgav den 28 maj ett pressmeddelande, som icke fick brukas förrän den 10 juni, varför detta bör ha varit datum för rapportens officiella offentliggörande. Den praktiska utveckling som pågått, lämnade inte ARC oberörd, då kommittén 1974 avgav sitt förslag till slutbetänkande. I ett särskilt avsnitt, som handlar om platsen och formen för Vigseln, understryker man, att den kanoniska form, som krävs från romersk katolsk sida, innebär, att vigseln skall ske inför en romersk katolsk präst och två vittnen för att vara kanoniskt giltig. Visserligen är både anglikaner och romerska katoliker ense om att döpta män och kvinnor själva är äktenskapets förvaltare medan (ministers),

73 Theology 76, april 1973 s 195. The Tablet 227/69 26 mars 1973 s 316. One in Christ 1973 s 198-203. 74 Hurley 1975.

208 Utvecklingen av konfessionsblandade vigselritual

officiella vittne. Den kanoniska formen skapar prästen endast är kyrkans sålunda icke äktenskapet men väl den lagliga ordningen för äktenskapet. Den kanoniska och den romerska kyrkan lagen gäller dock endast katoliker underkänner icke äktenskap som ingåtts av andra kristna i deras egna kyrkor, eller betraktar civilvigsel som icke giltig, om andra krav för ett giltigt

äktenskap är uppfyllda. Denna kanoniska lag har givetvis icke upphävts men på senare tid har formen, så att en katolik kan gifta dispens kunnat beviljas från den kanoniska sig med en aktiv medlem av en annan kristen kyrka i dennes församlingskyrka. Detta gäller framför allt brudens kyrka. Likaså kan en brudmässa äga

rum, även om den andra kristna parten icke tillåts att deltaga i nattvardsfrån bruket av brudmässa vid konfessionsblangången. Man avråder därför dade äktenskap.

Detta försiktiga yttrande tillspetsades kraftigt i den slutliga rapporten,75

att det romerska kravet på kanonisk form kan där man understryker, snedvrida om äktenskapets innebörd och skapa en rad uppfattningen som för deras familjer. I en särskild personliga problem såväl för brudparet man därför det önskemål, som man tidigare två

paragraf” återupprepar

uttalat, nämligen att ett konfessionsblangånger i egenskap av kommission dat äktenskap, sedan det pastorala samtalet ägt rum och det godkänts av berörda myndigheter inom båda kyrkorna, kan ingås med full giltighet och inför vilken som helst av de båda kyrkornas auktoriserade full laglighet ”ministers. Utöver detta önskemål går man ännu ett steg och återupprepar sin tidigare införas i gällande lag och problemen inte lösas begäran, att praxis direkt skall allmänt förekommande I förhållandet mellan romersk genom dispenser. katolska kyrkan och den anglikanska kyrkan vore det lämpligt att utvidga kanonisk form till att gälla också anglikanska präster, som begreppet celebrerar vigselritual. Detta skulle vara en ekumenisk enligt anglikanskt sområder mellan de båda akt, som skulle understryka de speciella relationer,

kyrkorna. Arbetet med en revision av det direktorium angående konfessionsblandade äktenskap, som biskopskonferensen i England och Wales avgav 1970, redan 1975. I arbetet medverkade Canon Law Society och the påbörjades Ecumenical Commission. Den påverkades också av det förslag, som 1975 av ARC med titeln Marriages between Anglicans and framlades

Roman Catholics” och av ARCIC:s slutliga rapport ”Anglican-Roman

Catholic Marriage” 1976. I förarbetet hade också ingått ett möte mellan några romersk katolska biskopar och en grupp anglikanska biskopar tidigare under året 1976 för att förbereda den slutliga rapporten. Revisionen dispositionen från direktoriet 1970 och stora delar är följde Vissa markanta kan dock noteras. Lagligt sett helt oförändrade.” nyheter sker en förändring, så att dispens kan beviljas av domprost och präst utan

75 § 62. 76 § 63. 77 One in Christ 1978 s 55-65. Att problemen ännu 1979 var i samma läge, framgår av “Getting Married in Church, som innehåller Mary Batchelofs lilla informationsskrift ett särskilt kapitel om Mixed marriages. Batchelor 1979 s 36.

Utvecklingen av konfessionsblandade 209

vigselritual

Vigselbägarøn i den 1_\.s'k0rI0d0.\'z4 kyrkan har formen av en drgvckesskopa. Bilden slå/Id :Ill _för/krgandø av ()lI()(1().\(l kyrkan i Moskva.

I den ortodoxa i .SYUN/?Hlll/med kröningrørz m brmlparøl en vigx^elbiigzzna 50m .symlurliserrlr srigsellittlrgiiz ingår gemenskap och (msmr.

210 Utvecklingen av konfessioiLsb/andude vigselritzzzz/

Vigxll›iigzlrøzz i den (urokzlxk0rmd0.\u kyrkan uIdu/ax a/»Iu»ml v11ring/ax. Vtgsø/ak! i Athén.

SOU NSI :67 m

Utvecklingen k(nqkáasic):Lsb/atIdade vitare/ritual 211

Javajav dans i (Ian r_v.skurmrlara kyrkan, Bilden har .sYZII/Ls !1I/f('›'rf()kqa›1de m den ryskormrlara kyrkan i Moskva.

[tf/er1igxvc/lnikuurvn [Fil/er m /)rr›rc.xtsir›rzzz\/›r{i.\/›I1, /Jrzzzlxgzuøz/nvøz och lmulvn m* (cancer runl umlnmvn I1/1z/vrri/kcI1/›z› Iropariz: .x/ungcxx Dun fkfilif/(l (ir /ziinnrzzl m Jm; 23:5 m-/z/›ru(zs's'ir›rzz'rz kul/us ring/Kn Älcxwz/us' zlunx.

tll vigsølrirzzzz/

212 (JIvec/(Iirzgen k0/IfGYX/OII.S/7/(lII(1N(/(*

Java/as (Ian.s i dm ,Qrüki.V/((HI0(1()_\(l kyrkan. Vig.vulukl i Alhén.

Utvecklingen av k011fes.si0n.sbl(uIdade 2l3

vigselritztal

hörande. biskopens Här är formuleringarna intressanta. En präst får bevilja dispens utan biskopens hörande men får icke avslå en dispens utan biskopens hörande. Härigenom har proceduren förenklats. kraftigt Vid en vigselmåissa fick den icke katolska parten enligt Matrimonizi mixta 1970 och direktoriet från samma år icke deltaga i kommunionen. Det reviderade direktoriet förändrar icke detta faktum. Istället har man tillfogat en ny paragraf, som hänvisar till senare bestämmelser, vilka en enligt medlem av en annan kyrka stundom kan admitteras till nattvarden. Vad man åberopar är instruktionen i juni 1972 och den senare kommentaren i oktober 1973. Detta får dock icke betraktas som den normala ordningen. Som SlLlfOlIlLlÖlnC Lmderstryker man dock, att Motu proprio Mzttrimonizt mixta 1970 är att betrakta som lag och att inte en enskild biskopskoitferens

ensidigt kan ändra lagen. Detta sker genom högre auktoriteter. Däremot kan man rekommendera förändringar inför en sådan bearbetning. Utvecklingen av förhållandet mellan den anglikanska och den romersk katolska kyrkan i fråga om de konfessionsblandade äktenskapen skiljer sig sålunda från förhållandet mellan den romersk katolska kyrkan och lutherska och reformerta kyrkor. På anglikanskt håll har det sålunda förelegat mindre intresse för att skapa ekumeniska ritual. l stället har man gått in för att understryka, att den grundläggande äktenskapsuppfattningen såväl i den romerska som anglikanska kyrkan på fundamentala punkter är identisk. I båda fallen betraktar man äktenskapet som ett lekmannasakrament och den nära relationen mellan de båda kyrkorna gör det naturligt att arbeta efter linjen. att bådas är likvärdiga och inte kräver någon komplettering. Det har också vigselritual varit lättare att driva denna linje. då i de områden, där anglikanskzt kyrkan har sin tyngdpunkt. USA och England. Kanada, ingen obligatorisk civilrättslig vigsel måste föregå den kyrkliga Vigseln. Därigenom får den och de löften, som avges i Vigseln. skapar kyrkliga Vigseln rättslig karaktär äktenskapet.

3.3 Förhållandet mellan de ortodoxa

kyrkorna och andra kristna kyrkor

3.3.1 De ortodoxa kyrkornas

äkrensknpszippfrztrzzing

För att förstå de ortodoxa till kyrkornas attityd konfessionsblandade äktenskap måste man starta i de ortodoxa kyrkornas äktenskapsuppfattning Enligt västerländsk tradition skapas äktenskapet genom makarnas

7” Inför dct nya läget med Matrimonia mixta 1970 utgav Massachusetts Commission on Christian Unity cn (översikt över de olika konfcssioncrnzis där äktenskzipsuppfattiting. varje kapitel var skrivet av en representant för ifrågavarande kyrka. Den har titeln: Ecumcnical and pastoral directives on christian Ittarrizige. Följande samfund gav information om sin iil-;tenskapssyhz de baptistiskzi kyrkorna. de ortodoxa kyrkorna. den episkopzilzi kyrkan. den evangelikzilzi kyrkan. dc lutherska kyrkorna. den romersk katolska kyrkan. The United Church ol Christ. The united methodist church. The united presbvterian church. l En modern Litförlig sammanställning av de ortodoxa kyrkornas äktenskapsuppfattning möter i Meyendorff 1975. Se även Schmemann 1966 s 99-117. Den armeniska traditionen finns lätt tillgáinglig genom Le Sacrement de Mariage. éd par IEgIise zipostolique Arménienne de Paris med parallelltext på armeniska och franska. l7

214 av konfessionsblandade vigselritual

Utvecklingen

ömsesidiga konsensusförklaring. De är alltså själva äktenskapets skapare. Detta gäller såväl om borgerlig som kyrklig vigsel och det är också den såväl i romersk katolsk som anglikansk, grundläggande uppfattningen luthersk och reformert äktenskapsuppfattning. Det föreligger visserligen skillnader i äktenskapsuppfattningen för övrigt, inte minst i fråga betydande om äktenskapets sakramentala karaktär, men i fråga om vad som skapar en gemensam uppfattning om att detta sker genom äktenskapet föreligger De ortodoxa kyrkorna delar inte denna makarnas egen konsensusförklaring.

uppfattning.

3.3.1.1 Äktenskapet som mysterion

ett mysterion, vilket Enligt de ortodoxa kyrkorna är det kristna äktenskapet till det latinska ordet sakrament? Detta är den grekiska motsvarigheten kan icke skapas av makarna själva och uppstår alltså inte samtidigt mysterion förnekar inte, att med att ett äktenskap ingås. De ortodoxa kyrkorna i andra äktenskap uppstår genom borgerlig vigsel eller genom vigselakter kristna men man betraktar icke ett sådant äktenskap som mystekyrkor rion. Ett sakrament eller ett mysterion är enligt ortodox uppfattning en väg, frälsning. Men mysterion är passage, till det sanna livet, dvs människans Sakramentet tillgodoser också en öppen dörr till den sanna mänskligheten. behoven, den sekulära existensen, utan det sålunda inte bara de jordiska förverkligar själva det ändamål, för vilket den jordiska existensen är skapad. Genom sakramentet stiger människan in i det eviga livets rike. sker först i vatten och ande. Dopet är därför Detta genom dopet för ett kristet äktenskap. Genom den kristna vigseln blir man förutsättningen och hustru ett kött och träder därför genom detta mysterion in i evig glädje skall komma till stånd, krävs och evig kärlek. För att ett sådant mysterion dock enhet i tron, dvs en gemensam tillhörighet till den ortodoxa kyrkan, vilket basen för en ortodox vigsel. alltså utgör den formella Laodicea (kanon 10 Som grund för denna åsikt åberopar man konciliernai och 31) och Kartago (kanon 21) liksom fjärde och sjätte ekumeniska äktenskap mellan

koncilierna (Kalcedon 14, Quinisext 72), vilka förbjuder

och en icke-ortodox och föreskriver att sådana äktenskap, om de en ortodox

måste upplösas?

ingåtts inför civil myndighet, kan givetvis tillgodoses utan att Alla mänskliga sidor av ett äktenskap Hit hör vänskap, intressegemenskap, kärlek äktenskapet är ett mysterion. kan mellan makarna etc. Men frågan är om all denna mänskliga gemenskap transformeras, till gudsrikets verklighet, om man inte har samma förvandlas, är, om man inte är förenade i samma erfarenhet av vad Guds rike verkligen enda tro. Kan man bli ”ett kött” i Kristus utan att deltaga i hans eucharistiska

kött och blod, dvs i nattvardens mysterion? Kan makarna i ett äktenskap

utan att dela nattvardens mysterion i verkligen dela äktenskapets mysterion

den heliga liturgien?

2 1975 s 19ff. Marriage as Sacrament or Mystery. Meyendorff 3 1975 s 56ff. Mixed Marriages. Meyendorff

Utvecklingen av konfessionsblandade

vigselritual 215

för att äktenskapets mysterion skall skapas är sålunda Förutsättningen makarnas gemenskap i saihma tro men trots detta kan de inte själv skapa det kristna Detta äktenskapet. kan endast ske genom den ortodoxa kyrkans förmedling. Det är alltså den ortodoxe prästen, som genom vigselakten skapar äktenskapets mysterion.

3.3.1.2 Förhållandet mellan och

trolovning kröning

Det ortodoxa vigselritualet består av två delar: trolovningsakten och

kröningsakten?Trolovningsakten äger oftast rum i nartex eller den bakre

delen av kyrkan. Därefter går brudparet i högtidlig procession fram till ambon i främre delen av kyrkan, där kröningsakten äger rum.

Igamla kyrkan var äktenskapet en civilrättslig akt men genom kejsar Leo VI och Alexis I fick kyrkan laglig rätt att ge formell rättsverkan åt alla

äktenskap. Därigenom kom också vigselns liturgiska form att förändras och vigselakten bröts ut ur gudstjänsten, varigenom nattvarden kom att försvinna ur vigselakten. infördes som en ersättning för den tidigare Trolovningen civilrättsliga akten och trolovningen och kröningen kom att uppfattas som två skilda akter, som visserligen kunde äga rum omedelbart efter varandra men också separeras. Trolovningen blev på detta sätt den nya formen för äktenskapskontraktet. Genom att överta ansvaret för denna akt förändrade inte kyrkan dess legala och moraliska karaktär men den gav samtidigt akten en ny biblisk och andlig mening. Ringceremonien fungerar här som den

juridiskt avgörande punkten vid äktenskapets ingående.

Kröningen är å sin sida den avgörande sakramentsskapande akten. Det är

genom denna, som ett mysterion I förkristen uppstår. tid fanns kröningen av som ett uttryck för glädje. Denna kröning förbjöds av den äldsta brudparet kristna kyrkan. Istället anknöt man till den tolkning av kröningen, som finns i NT och som symboliserar livets seger över döden. Kröningen innebär på detta sätt ett inlemmande i Kristi rike och en delaktighet med martyrer och heliga. Det är enligt ortodox uppfattning Kristus själv, som kröner till ett evigt förbund.

Konsensusförklaringen införd genom västerländsk influens

Omedelbart efter den högtidliga processionen från nartex till ambon kommer en Denna

konsensusförklaring.5 är inte ursprunglig och återfinns

inte i den äldsta ortodoxa traditionen. Den infördes av metropoliten Petrus Moghila på 1600-talet i Trebnik och kom på detta sätt in i den slaviska editionen av Euchlogion. Momentet finns inte i de grekiska Euchlogia. I stället är det inspirerat från den katolska latinska vigselriten. Konsensusförklaringen här är, som framgått av den kortfattade ovan av

framställningen

den ortodoxa Vigseln, ett främmande inslag i ritualet och bygger på den västerländska att det är makarna själva, som är äktenskapets traditionen, ministers”. Som vi ovan sett är det i stället den ortodoxa kröningens uppgift

4 1975 s 32ff. The Contemporary Rite of Betrothal samt s 37ff. The Meyendorff Crowning. 5 Meyendorff 1975 s 38f.

SOU 19:41:07

216 Utvecklingen av k0ii_/k.s.si01isl›lri›zdude vigselrittiril

kärleks Makarnzis konsensus är att integrera makarna i Kristi mysterion.

för äktenskapet men den är icke sakramentets givetvis en förutsättning införs i den grekisk ortodoxa innebörd. I länder, där lagen så kräver,

konscnsusförklaringen även på grekiskaf*

vigselriten

Den romersk katolska attityden till ortodoxa Vigslar,

där ena parten är katolik

- före andra Vatikankonciliet. Motu

3.3.2.1 Ogiltigförklarande

”Crebro allatae” 1949

proprio

som tillhör den Enligt kanonisk rätt, can 1099 § 1 n 3, måste en katolik. till den katolska latinska kyrkan. vid vigsel med en unierad vara förpliktad och två vittnen. formplikten, dvs Vigseln måste äga rum inför en katolsk präst för medlemmar av de unierade orientaliska kyrkorna När äktenskapsrätten Crebro allatae den 22 1949 reglerades genom en påvlig Motu proprio också dessa från den 2 maj samma år. förpliktades januari med rättsverkan Detta innebari praktiken. att om en

till den romersk katolska formplikten.7

kunde detta endast ske unierad katolik önskade gifta sig med en ortodox,

De ortodoxa vigslarna underkändes därigenom inför den katolske prästen.

för dylika konfessionsblandade äktenskap. med den allmänna katolska Denna skärpning står helt i överensstämmelse Endast tidigare den 1.8.1948 hade påvens utvecklingen. några månader tillkommit, som skärpt formkravet att gälla alla i Motu proprio Ne temere fötts av icke katolska föräldrar katolska kyrkan döpta barn, även sådana som barndomen icke katolsktfl Denna skärpning och som från uppfostrats med den ökade betoningen av prästens roll i samband med sammanhänger

äktenskapets sakrament.

- debatten under andra

3.3.2.2 Begränsat giltigförklarande

Dekretet “Orientalium Ecclesiarum 1964 Vatikankonciliet.

Andra Vatikankonciliets nya ekumeniska öppenhet förändrade dock läget.

1949 och Vid konciliets andra session 1963 riktades kritik mot Crebro allatae krävdes.” Detta ledde till att en större öppenhet mot de ortodoxa kyrkorna

dekretet Orientalium Ecclesiarum” tillkom 1964.1” Härigenom godkändes

katoliker av österländsk rit, dvs unierade, och mellan romerska vigslar ortodox rit och ortodoxa, även om Vigseln ägt rum i en ortodox kyrka enligt Det enda som krävdes för romersk med en ortodox präst officierande. var närvarande och att övriga katolsk giltighet var, att den katolske prästen

krav för laglighet var uppfyllda. var inte bara den ekumeniskt öppnare attityden Orsaken till förändringen vid andra Vatikankonciliet. I själva äktenskapsuppfattningen hade tyngd-

av från 1940-ta1et. Då hade prästens roll som stadfästare punkten förskjutits

6 1979-10-16. Enligt uppgift av kyrkoherde Johannes Seppälä. Uppsala. 7 Mosiek 1976 s 271.

3 Mosiek 1976 s 2551. Se även ovan s

9 Rynne 1964 s 269. “l Mosiek 1976 s 272ff. Se även Frieling 1971 s 31 not 42.

av

Utvecklingen konfesxsiorzsblandade vigselritual 217

äktenskapets sakrament starkt understrukits. Vid andra Vatikankonciliet hade makarnas roll vid äktenskapets kommit ingående att spela den dominerande rollen. Det var konsensusförklaringen, som var det avgörande, inte stadfästandet. Den katolske kom prästen härigenom snarast att betraktas som den katolska kyrkans vittne. att lekmannasakramentet ingicks på rätt sätt. Då som vi ovan sett en konsensusförklaring ingick i det ortodoxa vigselritualet. kunde man från katolsk sida förklara sig nöjd med den på så sätt offentligt avlagda

konsensusförklaringen, givetvis under förutsättning

att den katolske prästen fick vara närvarande.

3.3.2.3 Helt giltigförklarande - Dekretet Crescens

Matrimonium 1967

En vidgning av den begränsade giltigheten från 1964 kom några år senare, när kongregationen för de orientaliska kyrkorna den 22 februari 1967 utfärdade dekretet Crescens Matrimonium. Tillstånd att ingå vigsel med en medlem av en ortodox kyrka enligt denna kyrkas ordning beviljades genom detta dekret även romerska katoliker av västerländsk rit. För dem kom sålunda samma bestämmelser att gälla som för de unierade. Validiteten för ett på så sätt enligt ortodox rit ingånget äktenskap garanterades sålunda av att en romersk katolsk präst var närvarande. Registrering borde ske i båda kyrkorna och de ortodoxa vigselförrättarna uppmanades att samarbeta med de katolska prästerna. så att registrering kunde ske i den katolska vigselboken antingen det gällde latinsk eller orientalisk rit. För att få spridning skulle dekretet publiceras i Acta Apostolicae Sedis och offentliggöras Marie Bebådelsedag den 25 mars 1967.

3.3.3 Den ortodoxa till romersk katolska attityden Vigslar, där ena parten är ortodox

3.3.3.1 Ogiltigförklarande - före andra Vatikankonciliet

Mot bakgrund av den ortodoxa uppfattningen av det kristna äktenskapet som ett mysterion och betonandet av att makarna icke själva kan skapa äktenskapets sakrament utan att för detta krävs den ortodoxa kyrkans medverkan är det naturligt, att de ortodoxa kyrkorna icke ansåg sig kunna godkänna ett romerskt katolskt ingånget äktenskap som giltigt. Ett sådant äktenskap måste därför alltid kompletteras genom en ortodox kröning.”

1 Mosiek 1976 s 98. One in Christ 1967 S363ff. 13 Om den grundläggande ortodoxa inställningen till konfessionsblandade .äktenskap se Meyendorff 1975 s. 56 ff.

218 Utvecklingen av konfessionsblandade vigselritual

Varierande reaktioner det romersk katolska

3.3.3.2 på

giltigförklarandet

3.3.3.2.1 inom Moskvas patriarkat 1967 Giltigförklararzde

sätt inför den romersk De ortodoxa patriarkaten reagerade på skilda Snabbast var Moskvas patriarkat. Det katolska katolska nya lagstiftningen. dekretet ”Crescens Matrimonium” offentliggjordes den 25 mars 1967. Alexis Redan den 4 april vid den heliga synodens möte, vid vilket patriarken missförstånd från Moskva presiderade, beslöt man sålunda för att undanröja mellan katoliker och ortodoxa att underbeträffande äktenskap ingångna ägde giltighet, även om de fullbordats genom en stryka, att dessa äktenskap romersk katolsk endast den ortodoxe biskopens präst. I dessa fall krävdes

välsignelse och godkännande.”

Det är viktigt att lägga märke till att detta godkännande endast gällde

och endast katoliker inom romersk katolsk vigsel inom Moskvas patriarkat Det är också viktigt att observera, att den

detta patriarkats gränser.”

katolska vigseln krävde en komplettering genom den ortodoxe biskopens Det är att förmoda, att det är denna välsignelse, som gör välsignelse. äktenskapet till ett ortodoxt mysterion, och att den avser att spela samma roll

som kröningsceremonien.”

Fortsatt i Nord- och Sydamerika 1968

3.3.3.2.2 ogiltigförklarande

Iakovos ortodoxa ärkestiftet för Nord- och

Ärkebiskop i det grekisk

till prästerskapet i Sydamerika reagerade på ett helt annat sätt.1°I ett brev konstaterade mellan ortodoxa och andra ärkestiftet han, att äktenskap tolererades ”oikonomia”. Förutsättningen för dess kristna genom kyrklig

giltighet var dock, att vigseln ägde rum genom en ortodox vigselceremoni. i den Dessutom krävdes, att barnen i äktenskapet döptes och uppfostrades ortodoxa Då nu den romersk katolska kyrkan som giltigt godkände kyrkan. ett sådant konfessionsblandat äktenskap, vilket välsignats av en ortodox

präst, så föreskrev han, att från ortodox sida ingen ändring företogs, utan att

13 One in Christ 1968 s 167. 14 Detta förhållande underströks särskilt av professor [mal Roman, Bonn, som var vid den panortodoxa konferensen i representant för den rumänska ortodoxa kyrkan 1978-11-05. Sigtuna november 1978. Intervju och 28 15 Intervjuer i samband med det rysk-ortodoxa besöket i Uppsala 1979-03-27

visade, att konfessionsblandade äktenskap i Sovjet icke var vanliga. Obligatoriskt för båda parter civiläktenskap gav den lagliga grunden och ortodox kyrkotillhörighet som om synodens var en förutsättning för vigsel i ortodox kyrka. Det förefaller därför.

medgivande har mycket liten praktisk betydelse. 16 One in Christ 1969 s 214 f. Uppgiften är hämtad ur Diakonia nr 3 1968 s 368f. Brevet - Inom de ortodoxa kyrkorna används termen är daterat den 30 juni 1968. under andens ”oikonomia eller på engelska ”economy” för att markera att man som icke är strikt laglig. Professor ledning kan tillåta sig en ekumenisk gemenskap, Stanley Harakas, dekanus för Holy Cross School of Theology, har gett följande beskrivning av dessa termer: Oikonomia or economy is the carring out of the spirit rather than the exact and rigid letter of a law without a contravention of the spirit of any strictness. prescription, canonical or legal, but as a mean between impiety and not 1. Ecumenical and pastoral directives on christian marriage, s 12

Utvecklingen av konfessionsblandade

vigselritual 219

man fortsatte att följa den praxis, som hittills tillämpats inom den ortodoxa kyrkan.

3.3.3.3 Beslut om studium av ortodox och romersk katolsk

äktenskapsuppfattning. Ortodox-katolsk konferens i USA 1971

I november 1971 hölls en ortodox-romersk katolsk konferens i Barlin Acres, USA. Man avgav här ett gemensamt uttalande om konfessionsblandade äktenskap, vilket publicerades i januari 1972 i Newsletter of the USA Bishops Commission for Ecumenical Affairs.” Uttalandet är ett försök att ange riktlinjer för konfessionsblandade äktenskap mellan ortodoxa och katoliker. I första hand borde man avråda från sådana, eftersom stora svårigheter förelåg i dylika äktenskap, så länge kyrkorna var splittrade. Å andra sidan var det uppenbart, att sådana som förhållandena var i det moderna livet, skulle denna typ av äktenskap fortsätta att ingås. Detta aktualiserade själavårdsfrågan och prästerna från båda kyrkorna måste gemensamt ansvara för själavården. På samma sätt måste man också noga bestämma sig föri vilken av kyrkorna barnen skulle fostras. Sedan skulle båda föräldrarna solidariskt hjälpas åt med den kristna fostran. Beträffande vigselfrågan följde man ärkebiskop Iakovos linje och motiverade detta på följande sätt. Enligt ortodox sed kan ett äktenskap endast fullbordas genom en ortodox präst, som fungerar som sakramentets minister”. Enligt romersk katolsk uppfattning är makarna själva äktenskapets ”ministers” och prästen endast vittne. Dessutom kan enligt gällande kanonisk rätt dispens beviljas, så att den katolske prästen ej behöver närvara. Man var därför överens om att om en katolik gifte sig med en skulle Vigseln äga rum med en ortodox präst som officiant. Parterna ortodox, skulle dock i varje särskilt fall rådgöra med båda prästerna. Men dokumentet innehöll inte endast praktiska riktlinjer för hur konfessionsblandade Vigslar skulle handläggas. Man hade under konferensen kommit underfund med att det teologiska underlaget behövde breddas och man beslöt därför att starta ett studium av ortodox och romersk katolsk

äktenskapsuppfattning.

3.3.4 Den ortodoxa till bruket attityden av ortodox vigsel, där ena parten icke är ortodox

3.3.4.1 Endast i yttersta - Grekland

undantagsfall

En markerat negativ inställning till konfessionsblandade äktenskap överhuvud är utmärkande för den ortodoxa i Grekland. kyrkan Detta sammanhänger givetvis med den ortodoxa kyrkans starka ställning som statskyrka och dominerande samfund. Den grundläggande attityden är att endast ortodoxa Vigslar är acceptabla för medlemmar av den ortodoxa kyrkan.” 17 One in Christ 1972 s 429ff. 18 Una Sancta 1973 s 183 och 195. Uppgifterna kompletterade genom intervju med professor J Metallinos vid Athens universitet, vilken representerade Cypern vid den panortodoxa konferensen i Sigtuna i november 1978. Intervju 1978-11-05.

220 Utvecklingen av konfesxsiorzsrblczrzdade vigselritzitrl

har dock medfört. Trots kyrkans En viss uppmjukning verkligheten äktenskap mellan ortodoxa och andra principiella inställning ingås sålunda kristna. Man har därför medgivit, att ortodoxa Vigslar i dylika fall kan få äga rum, fast man understryker, att detta endast får ske i yttersta undantags-

fall. är det naturligt. att man underkåinner såväl katolska Mot denna bakgrund konfessionsblandade Dessa Vigslar kan dock som evangeliska Vigslar. en ortodox varigenom även den tidigare kompletteras genom vigsel, får tillsammans med den ortodoxa. Den ortodoxa vigselakten giltighet Vigseln bör i så fall ske i brudgummens kyrka.

som innebörden 3.3.4.2 Tillåtet för den är döpt och förstår -

av den ortodoxa välsignelsen Sovjetunionen

en öppen attityd till konfessionsblan- Den ryska ortodoxa kyrkan uppvisar Detta ses som sammanhåingziiide med de

dade äktenskap.” skall säkerligen

kristna i en ateistisk stat. Principiellt uppställer kyrkornas trängda läge sålunda den ryska ortodoxa kyrkan icke några hinder för konfessionsblan- Vissa förutsättningar för att en ortodox vigsel skall få äga dade äktenskap. rum måste dock uppfyllas. Så måste den icke ortodoxa parten vara döpt samt

att den förstått innebörden av den ortodoxa kyrkans välsignelredovisa, se. Det är också denna öppna attityd. som förklarar den heliga synodens att katolsk vigsel vid konfessionsblzindzide beslut 1967 om godkänna under förutsättning att den kompletterades med den ortodoxe äktenskap,

biskopens välsignelse?

3.3.4.3 Tillåtet för alla - Polen

döpta

är en minoritetskyrka. vilket präglar dess Den polska ortodoxa kyrkan

till konfessionsblandade äktenskap.” Den ställer sålunda inga hinder i

attityd en ortodox och en medlern av en annan vägen för en ortodox vigsel mellan är. att denna medlem är döpt. Officiellt har man kristen kyrka. Enda kravet att konfessionsblandade äktenskap borde tillåtas mellan alla också uttalat, i överensstämmelse med interkonfessionella relationer. döpta sida också samarbetet med den ortodoxa Från evangelisk upplevdes i Polen som fullt acceptabelt. Vid konfessionsblandade äktenskap kyrkan utan att den ortodoxa parten exkomgodkändes sålunda evangelisk vigsel Den ortodoxa kunde alltså som tidigare deltaga i den municerades. parten

i den ortodoxa kyrkan.”

heliga liturgin och gå till nattvarden

9 Una Sancta 1973 s 183 och 195. 29 Se ovan s 218. 31 Una Sancta 1973 s 183 och 195. 33 Intervju med Dr pastor Alfred Jagucki. luthersk präst utanför Warszawa.

Utvecklingen av konfessionsblandade 221

vigselritual

3.3.4.4 Officiellt av olika

accepterande lösningar beroende på

lokala förhållanden - Den panortodoxa förberedelsekommissionen

I förberedelsearbetet för det panortodoxa konciliet togs under 1970-talet äktenskapsfrågorna upp av konciliets förberedande kommission.” Efter analys av gällande praxis i de olika ortodoxa kyrkorna fastslog man, att någon enhetlighet i fråga om attityden till konfessionsblandade äktenskap icke existerade inom de ortodoxa Man måste därför kyrkorna. lämna ett visst spelrum för lösningar, som bottnade i olika lokala förhållanden. För framtiden

var det dock viktigt, att en ecklesiologisk värdering av de icke

ortodoxa kyrkorna företogs.

3.3.5 Debatten om katolska och ortodoxa

dubbelvigslar

3.3.5.1 Ortodox som till

vigsel komplement tidigare kristen

- i

vigsel praxis många länder

Grundläggande för frågan om dubbelvigslar är den ortodoxa uppfattningen, att endast en ortodox vigsel kan skapa det mysterion, som det kristna äktenskapet enligt ortodox uppfattning utgör. Detta har medfört, att så gott som alla ortodoxa kyrkor vägrar godkänna en vigsel, som ägt rum i ett annat kristet samfund. Enda undantaget utgör den ryska ortodoxa kyrkan, som godkänt katolsk vigsel under vissa förhållanden. Men också här krävs en komplettering genom den ortodoxe biskopens välsignelse. Dubbelvigsel har därför mot denna bakgrund blivit vanlig i ett stort antal länder och någon skillnad mellan en katolsk och en protestantisk vigsel har man icke iakttagit. Beroende på den ortodoxa kyrkans ställning inom ifrågavarande land har denna princip fått starkare eller svagare efterlevnad. I Grekland är den sålunda

regel.2^I Finland har många brudpar reagerat så, att

de nöjer sig med den första Vigseln i den finska lutherska kyrkan.” Då denna inte ensam accepteras av den ortodoxa kyrkan, förlorar denna kyrka på så sätt medlemmar till den finska lutherska kyrkan genom de konfessionsblandade äktenskapen. I Sverige äger dubbelvigseln vanligen rum vid samma så att en präst i Svenska kyrkan först viger enligt denna kyrkas tillfälle, ordning. Omedelbart därefter i direkt anslutning och i samma kyrkorum viger sedan den ortodoxe prästen.” Ibland kan dock de båda vigselakterna äga rum vid skilda tillfällen. En ortodox, som vigts enligt Svenska kyrkans ordning, kan sålunda avsevärd tid efter Vigseln begära att också vigas ortodoxt i den Grekisk ortodoxa kyrkan.

23 Una Sancta 1973 s 183 och 195. 24 Intervju med professor Metallinos. Se ovan not 18. 35 Huotari 1975. Fram till 1970 tillhörde barnen faderns konfession. Efter 1970 tillhör de moderns konfession. I verkligheten har dock 70 % av barnen kommit att tillhöra den finska kyrkan och endast 30 % den ortodoxa. Huotari 1975 s 5. Uppgifterna kompletterade genom intervju med klosterbroder Christopher, tidigare lärare vid Åbo akademi, vilken representerade den finska ortodoxa kyrkan vid den panortodoxa 26 konferensen i Sigtuna i november 1978. Intervju 1978-11-05. Enligt intervju av Lars Eckerdal med den ortodoxe prästen Christoffer Classon, tidigare präst i Svenska kyrkan.

222 av konfessionsblandade vigselritztal

Utvecklingen

en Detta sammanhänger med att enligt grekisk civilrättslig lagstiftning ortodox persons äktenskap - även om bara ena parten är ortodox - kan

erkännas som fullt giltigt, endast när vigseln sker av en ortodox präst.”

På senare tid har man, då det gäller vigsel mellan en romersk katolik och en ortodox, försökt att skapa en enda vigselakt. I Paris är det sålunda möjligt med både ortodox och katolsk närvarande vid samma präst samtidigt

Den ortodoxa kröningen är dock obligatorisk.”

vigselakt.

3.3.5.2 Debatten i 1974 mellan den ortodoxe

England

och den biträdande katolske

ärkebiskopen Athenagoras

ärkebiskopen Henderson

ärkebiskopen Athenagoras av Den 25 januari 1974 väckte den ortodoxe dubbelvigsel vid Thyateira och Great Britain frågan om katolsk och ortodox i ett brev till den katolske konfessionsblandade äktenskaps ingående Charles Henderson i Southwark, England. Orsabiträdande ärkebiskopen en romersk katolsk ken var att en engelsk katolsk präst hade vägrat att låta katolsk ung kvinna viga sig i hans kyrka enligt ung man och en grekisk romersk rit för att därefter vigas ännu en gång i den ortodoxa kyrkan enligt

ortodox rit. hänvisade till att denna typ av oikonomia hade hjälpt Athenagoras från sina egna kyrkor. Då människor att fortsätta att mottaga sakramenten vara omöjligt i detta det fungerar så på andra platser, borde det inte heller ärkestift. Den andra uppkomna svårigheten var, att paret avkrävts ett signerat löfte sina barn i den romersk katolska kyrkan. Samma krav på om att uppfostra löfte fanns emellertid också i den ortodoxa kyrkan, ehuru man här icke krävde bestyrkande. Det vore därför bättre, att ingendera något signerat att man följde traditionen och lät pojkarna avgav något signerat löfte, utan i moderns. döpas i faderns tro och flickorna svarade i ett utförligt brev den 27 januari och berörde Biskop Henderson dels de yttre omständigheterna i det speciella fallet, dels gällande kanonisk Till de speciella omständigheterna hörde, att brudparets lagstiftning. föräldrar ömsesidigt vägrade att deltaga i den andra kyrkans vigselceremoni. Detta menade Henderson var av så allvarlig natur, att man egentligen borde

avråda från vigseln överhuvudtaget. De kanoniska bestämmelserna beträffande en dylik konfessionsblandad Från den romersk katolska kyrkans vigsel skapade dock inga svårigheter. sida godkändes en ortodox vigsel som fullt giltig och någon komplettering före eller efter. Däremot krävdes från ortodox sida en behövdes varken ortodox vigsel och här fanns alltså ingen reciprocitet. Hela frågan skulle därför med lätthet kunna lösas, om föräldrarna ville samarbeta och låta paret rit. Biskopen hade därför uppdragit åt vigas i en ortodox kyrka enligt ortodox

oktober 1979. 27 Enligt uppgift av Metropoliten Pavlos, Stockholm, i brev den 16 i Paris. 23 Enligt intervju med biskop Nicolas Jeremie från den grekisk ortodoxa kyrkan ekumeniska besöket i Uppsala 22-23 Intervjun gjord i samband med det franska september 1979. 29 One in Christ 1974 s 383ff. Ur Orthodox Herald nr 11-12, mars/april 1974.

Utvecklingen av konfessionsblandade

vigselritual 223

församlingsprästen att förhandla med brudgummens föräldrar om denna lösning. Den kanoniska bestämmelse, som hindrade en dubbelvigsel, var det direkta förbudet mot sådana i Matrimonia mixta 1970. Till detta kom också svårigheterna med den civila lagstiftningen, eftersom det uppstod tveksamhet om vilken av de båda vigslarna, som skulle registreras som den civilrättsligt giltiga. Registratorn skulle endast acceptera att vara närvarande vid den ena ceremonien och registrera den som vigsel. Fick han veta, att ännu en vigsel skulle äga rum, skulle han säkert ha invändningar mot att registrera den första. Det är därför ett utslag av klokhet i England, att man inte tillåter dubbla vigslar. Den 7 februari kom ärkebiskop svar. Athenagoras Han berörde där bristen på reciprocitet och underströk, att ett sådant medgivande endast kunde beslutas av ett ekumeniskt koncilium. Ett sådant koncilium planerades också efter en invitation av det ekumeniska patriarkatet i Konstantinopel. Han var dock missbelåten med biskop Hendersons svar. Kyrkans uppgift var inte att fungera som polis på grundval av kanonisk lagstiftning utan den hade plikten att agera i de konfessionsblandade äktenskapen med den liturgiska ”oikonomia, som var möjlig. Biskop Hendersons vägran visade, hur nödvändig gällande praxis med dubbla var. Vigslar egentligen Enligt Athenagoras var detta i själva verket allmän sed i England, där den ortodoxa Vigseln antingen kunde eller föregå efterfölja den romersk katolska. I det speciella fall det nu rörde sig om försvårades dessutom saken av att den ortodoxa kyrkan icke ägde en egen kyrkobyggnad på platsen och att paret därför måste resa till en ort, där det fanns en sådan kyrka. Det var också därför de begärt att få ha den dubbla Vigseln i den katolska församlingskyrkan på platsen. Detta skulle tillfredsställa både brudparet och deras föräldrar. De hade nu löst saken så, att de skulle vigas i en anglikansk kyrka på platsen enligt ortodox rit.

3.3.6 Debatten om katolska och ortodoxa

dubbeldop 1969

Fr George A Maloney, S J, som var direktor för John XXIII Center for

Eastern Christian Studies vid Fordhamuniversitetet i New York och utgivare av Diakonia, gjorde 1969 en analys av de praktiska konsekvenserna av konfessionsblandade äktenskap mellan katoliker och ortodoxa.” Han konstaterade här, att ett speciellt dramatiskt problem uppstod vid dylika vigslar redan före Den ortodoxa

konsensusförklaringen. parten måste

ingå äktenskap i en ortodox kyrka och lova att få sina barn döpta ortodoxt och uppfostrade i ortodox tro, i annat fall exkommuniceras han/hon av den ortodoxa En katolik kyrkan. måste å sin sida i de flesta stift avge löfte om barnens dop och uppfostran i katolsk tro. Ett sådant betraktelsesätt från utgår egentligen föreställningen, att ortodoxa bör ingå äktenskap med ortodoxa i en ortodox kyrka och att katoliker å sin sida endast bör ingå äktenskap med katoliker i en katolsk kyrka. Därmed harmoni uppstår i äktenskapet, vilket gynnsamt påverkar barnens fostran i samma tro som föräldrarna. Verkligheten har dock visat, att

3“ One in Christ 1969 s 85ff.

224 av konfessionsblandade vigselritual

Utvecklingen

mellan katoliker och ortodoxa ökat och konfessionsblandade äktenskap sannolikt kommer att öka. ytterligare hänvisar till beslut, som redan fattats av katolska kyrkan och de Maloney ortodoxa kyrkorna, om ömsesidigt erkännande av Vigslar, som ägt rum i att i framtiden sådana respektive kyrkor, och föreslår för att undgå slitningar, I konfessionsblandade Vigslar alltid skall äga rum i brudgummens kyrka.

fråga om barnens dop föreslår han, att barnen skall få vara med om båda ceremonier. Detta tänker han sig tillgå så, att den första akten kyrkornas betraktas kommer den andra akten som ett verkligt dop av barnet. Därefter med sådana ceremonier, som upplevs som betydelsefulla för att komplettera föräldrarna av den kyrka, i vilken det andra dopet äger rum. Om dopet är ett inlemmande i den kyrkliga familjen och om föräldrarna verkligen önskar, att deras barn skall fostras likai deras respektive kyrkor, bör de båda kyrkornas ceremonin som biskopar acceptera och tillåta, att den symboliska upprepas om att barnet tillhör den andra kyrkan lika väl som den ett vittnesbörd första. Här föreligger en skillnad mellan en vuxen och ett barn. En vuxen kan inte tillhöra båda kyrkorna, utan att någon del av tron måste offras. Ett barn däremot, som ännu inte tagit full ställning, kan med lätthet växa upp i båda

kyrkorna. red för One in Christ, som 1968 Maloney går alltså här ett steg längre än av det svåra problemet var t ex föreslog ett gemensamt dop. Andra lösningar Rev Nicholas Lash att uppskjuta dopet och i stället satsa på ett enligt barnkatekumenat.” dop kritiserades 1969 Förslaget från One in Christ 1968 med ett gemensamt av Fr Deryck Hanshell, S J, en engelsk jesuit vid St Pauls College, University of Manitoba, som ansåg, att man på detta sätt skapade en tredje

kyrka för de konfessionsblandade äktenskapen.”

31 One in Christ 1969 s 88f. 32 One in Christ 1969 s 89f.

4 Utvecklingen

av utformade

personligt vigselritual

4.1 Bakgrunden

I slutet av 1960-talet börjar en ny trend att göra sig märkbar på vigselns område. Tidigare hade utformningen av vigselritualet varit kyrkornas och prästernas område, som den enskilde lekmannen eller det enskilda brudparet hade mycket ringa möjlighet att få inflytande över. Valfriheten inskränkte sig ofta till den omramande musiken - även om vissa restriktioner kunde föreligga även här - eller till att väl ja mellan fastställda alternativa moment i det officiella vigselritualet. Tendensen är märkbar både i Europa och Nordamerika, även om den slog igenom ojämförligt starkast i USA. Den 4 juli 1969 rapporterade sålunda Time, att den traditionella formen för vigsel sedan några år tillbaka höll på att förändras. Fler och fler brudpar bröt sålunda upp från traditionen och skapade_sin egen ceremoni. De upplevde kyrkornas ritual som stiliserade och arkaiserande men önskade trots detta en kyrklig vigselÅ En ny rapport möter i Business Week den 19 juni 1971. Man konstaterar här, att det traditionella bröllopet håller på att ändra karaktär. Den amerikanska bröllopsindustrin med kostnader

på mång-miljardbelopp höll på att ersättas av enkla parties

för brudparets vänner. På samma sätt ändrades bröllopsklädseln från frack

och brudslöja till mera personlig utformning?

De ovan anförda rapporterna, som klart ger uttryck åt en ny trend, bör kombineras med den officiella vigselstatistiken, som uppvisar en stigande kurva. 1960 ingicksi USA 1 523 000 äktenskap. 1969 hade summan ökat till 2 146 000, 1971 till 2 158 000 och 1972 till 2 269 000.3 Tendensen var alltså klar: fler ingångna äktenskap och fler personligt utformade vigslar. Orsakerna till den nya trenden är att söka på tre håll: förändringen av det teologiska tänkandet, förändringen av livsmönstret samt kvinnorörelsen.

4.1.1 Det teologiska betonandet av och den gudsfolket myndiga människan

De teologiska tankar, som växte fram under 1960-talet och som kom att utgöra stöd för framväxandet av personligt utformade vigselritual, hade olika

l Time 4 juli 1969. Se även Kirschenbaum-Stensrud 1974. Z Business Week 19 juni 1971. Se även Kirschenbaum-Stensrud 1974.

226 Utvecklingen av personligt utformade vigselritual

men nära samman med 1900-talets allmänkulturella förtecken hänger Som vi ovan sett kom restaureringsteologien demokratiseringsprocess. 1960-talet sin accent från den senmedeltida skolastiken under att förskjuta En av konsekvenserna av denna accentförtill fornkyrkan och patristiken. kom att skjutas åt sidan till förmån för skjutning blev, att ämbetstanken var en

gudsfolkstanken. Ämbetet stod inte längre över församlingen utan

funktion i församlingen. kom lekmännen att få en förstärkt Därigenom av att det var ställning. För vigseln innebar detta ett starkare betonande handhavare. Det var deras konsensus, makarna själva, som var äktenskapets inte prästens stadfästande. Det låg därför nära till som skapade äktenskapet, hands att mot denna bakgrund också acceptera, att det var makarna själva,

som mer eller mindre självständigt skapade vigselceremonienf*

kom också från ett helt annat håll, från Men den teologiska motiveringen sekulariseringsteologien. Med sitt starka betonande av att evangelium var till

för världen och att kyrkan inte hade ett egenvärde i och för sig gick till storms mot restaureringsteologins betonande av sekulariseringsteologin sakrament och ämbete, i den mån kyrkan behöll evangelium för sig kyrka, var till för världen och engagemanget i världens frågor var själv. Kyrkan evangeliets förnämsta uppgift. Man präglade därför begreppet den myndiga

människan och menade därmed, att varje människa i grunden var fullmyndig

förvaltare av evangeliet. När man sysslade med politik eller sociala frågor, sidor av evangeliet. Beträffande vigselritualet betydde var detta viktiga att förvaltandet av äktenskapet inte behövde något prästerligt detta, var själv förvaltare och kunde därför mellanled. Den myndiga människan

vigselceremonien.5 _

själv forma Den bakomliggande tendensen är likartad men det praktiska genomförandet kom att präglas av såväl den allmänna kultursituationen som gällande

i de skilda länderna. Av särskild betydelse blev det givetvis, om lagstiftning civiläktenskap var den lagliga förutsättningen för vigsel som obligatoriskt t ex i Tyskland och Frankrike eller om civiläktenskapet endast var ett lagligt

men föga brukat alternativ som i Norden och England eller om vigselns utsedde, enskilde vigselförrättaren som i giltighet var knuten till den officiellt USA. Detta kommer närmare att belysas nedan.

4.1.2 av det allmänna Iivsmönstret Förändringen

av ett markerat avståndstagande 1960-talet präglas i ungdomsgenerationerna livsformen. Härtill samverkade en rad faktorer. från den traditionella inte bara i Amerika utan även i Vietnam-kriget skapade en ungdomsrörelse för en konkret upplevelse av såväl politiska Europa och TV öppnade vägen område. U-landsfrågor och som sociala förhållanden på internationellt befrielserörelser blev för dessa ungdomar mycket väsentligare än att leva upp

kulturen. 1960-talet till konventionella värderingar i den egna traditionella

blev också ungdomsrevolternas år?

3 Statistik Kirschenbaum-Stensrud 1974 s 17. 4 Se ovan s 21ff. 1974 a s 13ff. 5 Om gudstjänsten och världens existentiella frågor se Andrén 6 Se bl a Andrén 1974 c s 128ff.

Utvecklingen av personligt

utformade vigselritual 227

På Vigselns område tog detta sig uttryck i en negativ attityd till de traditionella vigselritualen. Ungdomen saknade i dessa ritual en fokusering av de frågor, som för dem själva upplevdes som mest existentiella såväl i fråga om livet i allmänhet som äktenskapet i synnerhet. Vigselceremonien upplevdes därför som en institution med en yttre traditionell form av frack och brudslöja och ett ordval, som hade föga av reell mening för brudparet. Livsstilen för dessa ungdomar såg till vardags helt annorlunda ut och man önskade därför en radikal förändring av vigselritualet.7

4.1.3 Kvinnorörelsen

1960-talet innebar en djupgående förändring av de samhälleliga värderingarna. Hit hörde det markerade ställningstagandet för jämställdhet mellan rika och fattiga, vita och färgade, man och kvinna. I detta sammanhang kom kvinnorörelser över hela världen att intensivt arbeta för kvinnans jämställdhet i arbetslivet, i kulturlivet, i kyrkan och i äktenskapet. Tidigare värderingar av kvinnan som underordnad mannen i äktenskapet utsattes för hård kritik och man önskade i stället en fullständig jämställdhet. Många kyrkor arbetade också på en revision av sitt vigselritual på ett sådant sätt, att dessa anspråk på jämställdhet skulle kunna tillgodoses. Kvinnorörelserna upplevde dock dessa strävanden som alltför utsträckta i tiden och önskade möjlighet till omedelbara egna nyformuleringar. Därmed uppstod ett starkt tryck mot personligt utformade vigselritual?

4.2 Gemensamma i de

grundvärderingar personligt

utformade

vigselritualen

I den floran mycket brokiga av framväxande, personligt utformade vigselritual under slutet av 1960-talet möter dock vissa genomgående grundvärderingar? Dessa kommer särskilt till uttryck i sex punkter. Först och

främst finns en strävan att betona, att Vigseln bör ge uttryck åt glädje och fest

och på så sätt reflektera den kärlek och respekt, som deltagarna känner för varandra. Detta kan ske på en rad olika sätt och komma till uttryck i musik, blommor, dans, dikt och bön. För det andra vill man, att Vigseln skall ge uttryck åt det unika. Det är inte fråga om att skapa allmängiltiga ritual. I stället vill man, att varje element av Vigseln skall ge uttryck åt brudparets egna värderingar. Brudparet vill själv välja plats och omramning för Vigseln. De vill bestämma, vad de själva skall säga till varandra under Vigseln etc. För det tredje vill man, att Vigseln skall vara en symbolisk begynnelse till det gemensamma livet. Det unika i Vigseln ligger alltså inte bara i en önskan

7 Kirschenbaum-Stensrud 1974 s 20ff. 3 Kirschenbaum-Stensrud 1974 s 23ff. En teologisk analys med positiv inställning till kvinnans jämställdhet med mannen i äktenskapet möter i Lange-Cushing 1976 s 157ff. 9 Analysen gäller USA men är även tillämplig på Europa. Kirschenbaum-Stensrud 1974 s 35ff.

228 Utvecklingen av personligt utformade vigselritual

att avvika från det konventionella utan också i en önskan om att ärligt få

Ett deklarera sina egna livsvärderingar. Detta har tagit sig en rad uttryck. som ämnade förlade därför sin vigsel brudpar, ägna sig åt miljövård, symboliskt ute i vildmarken och bjöd endast på obehandlade naturaproduk- Ett annat brudpar, som önskade särskilt markera ter vid sin bröllopsmåltid. likhet och jämställdhet, hjälpte till att servera vid sin egen bröllopsmål-

tid. sann och ärlig. Man För det fjärde finns det önskan om att vigseln skall vara som man inte kan vill så mycket som möjligt undvika att bli tilldelad en roll, känna sig helt kongenial med. Man strävar För det femte Vill man, att vigseln skall präglas av delaktighet. efter att involvera sina vänner och sina närmaste i vigseln på ett sådant sätt, Detta att de inte endast är närvarande som lyssnare utan som medverkande. av en dikt eller också kan kan ske i enklare form tex genom upplåsning vännerna medverka som med-celebranter i själva vigseln. Det viktigaste är, handlande mellan brudpar, att vigseln får sin prägel av ett gemensamt Vigselförrättare och bröllopsförsamling. av ansvar För det sjätte slutligen präglas de nya personliga vigselritualen och befrias från ett och respekt. Vad man strävar efter är inte att undgå ta sitt ansvar traditionellt ansvar, utan man vill med respekt för vigselakten innehåll. Den negativa attityden till frack och för att den får ett reellt sålunda inte automatiskt en slarvig klädsel. Denna är brudslöja medför visserligen ofta okonventionell men avsikten är att skapa naturlig glädje och fest. Ritualen är ofta Väl genomtänkta och alls inte tillfälligt hopkomna form. Vördnaden för Gud och enbart för att slippa att använda en traditionell tro är också framträdande i de flesta personligt utformade religiös vigselritualen. utformade började uppträda i slutet av När de personligt vigslarna brännande. Önskade man endast 1960-talet, blev frågan om Vigselförrättare smärre förändringar av det traditionella ritualet, förelåg sällan några större Det ordinarie ställde sig oftast till förfogande och problem. prästerskapet man lyckades genom samtal komma fram till för båda parter acceptabla Gällde det däremot helt fria formulär, stötte förslagen ofta på lösningar. motstånd från den prästerlige vigselförrättarens sida och det såg ett slag ut, utformade att utföras av som om personligt Vigslar endast skulle komma som icke hade officiell licens att förrätta Vigsel. Sedan en rad hippie gurus, och i av de stora samfunden i början av 1970-talet bearbetat sina vigselritual starkare betonat, att makarna själva var de egentliga det sammanhanget förvaltarna av äktenskapet, har trenden vänt och majoriteten av prästerna, och rabbinerna har accepterat att medverka vid personligt pastorerna utformade Vigslar. Därigenom har dessa Vigslar fått laglig ställning, eftersom de förrättas av präster med vigselrätt.

utformade inom de officiella

4.3 Personligt vigselritual

ram

vigselritualens

mot personligt utformade visar, Den utveckling Vigslar, som ovan skildrats, att det snarast är fråga om en lekmannarörelse, som visserligen hämtade vissa

av

Utvecklingen personligt utformade vigselritual 229

av sina förtecken från de nya teologiska värderingarna men framför allt drevs fram av ett förändrat kulturklimat, där det nya livsmönstret och kvinnorörelserna en framträdande roll. Till spelade en början ställde sig också avvaktande kyrkorna men den nya rörelsens styrka och de nya officiella vigselritualens öppnare attityd till alternativa moment öppnade vägen för en friare integration av personliga önskemål i det praktiska handhavandet av de officiella ritualen.

4.3.1 Komplettering till ritual gällande

Det enklaste sättet att tillgodose önskemål personliga var att komplettera gällande ritual med moment, som brudparet särskilt önskade betona vid sin vigsel. Detta stötte knappast på några svårigheter hos präster eller pastorer. Ritualet var ju intakt och hela den officiellt formen antagna kom ju till Det är därför också naturligt, användning. att det var på detta sätt, som förändringarna av gällande ritual började att växa fram. Det finns gott om exempel på hur detta kunde gå till i praktiken. Kyrkoherde Dennis Ede i All Saints, West Bromwich, berättar England, tex, att ett ungt brudpar 1974 själva konstruerade sitt vigselritual med utgångspunkt i BCP 1928. Tilläggen bestod i att man efter handslaget infört en bägare med vatten, att man före den avslutande bönen lät en av familjens vänner läsa en dikt, att man lät en annan bedja en hemmagjord bön och en tredje hålla en vigselpredikan. Akten var dessutom inramad av gitarrmusik och moderna sånger.”

4.3.2 av moment

Omformuleringar med föråldrad kvinnosyn

Ett annat sätt att låta sin personliga uppfattning komma till uttryck i ritualet var att byta ut och omformulera sådana moment, som man upplevde som oacceptabla i dagens kultursituation. Dit hörde framför allt synen på” förhållandet mellan man och kvinna. På anglikanskt håll var det framför allt mot tre punkter i ritualet man överlämnande opponerade: giftomannens av bruden, kvinnans löfte att lyda sin man samt prästens förklarande av makarna för man och hustru. Många kvinnor upplevde dessa moment som rent diskriminerande. Om fadern som giftoman överlämnade bruden, kände hon sig snarast som ett föremål eller ett prisbelönt djur (a piece of merchandise or a prize farm animal). I det andra fallet, som gällde brudens löfte att älska, ära och lyda”, ville hon gärna lova att ”älska och ära” men ansåg, att hon aldrig skulle kunna förmås

att lova att ”lyda” sin make. I det tredje fallet slutligen var det själva ordvalet

man vände sig mot. Det var helt orimligt att förklara makarna för “man och hustru (man and wife). Ett sådant uttalande var lika löjligt som att omvänt förklara dem för ”kvinna och make Fick man dessa (woman and husband). ändringar gjorda, var man beredd att acceptera ritualet för övrigt.”

“l Enligt brevuppgift av Rev Dennis Ede 9 maj 1977. Ett annat exempel möter hos Christensen 1973 s 140ff. Här återges ett personligt utformat vigselritual vid en prästs vigsel 1966. Vigselakten är infogad i en fullständig mässa med syndabekännelse, trosbekännelse och nattvardsgång. Strukturen är den traditionella men de enskilda momenten har fått personlig utformning. “ Kirschenbaum-Stensrud 1974.

av

230 Utvecklingen personligt utformade vigselritual

4.3.3 Strukturen och vissa fasta moment avgörande

Tillkomsten av det nya romersk-katolska modellritualet för vigsel 1969 gav möjlighet åt de enskilda biskopskonferenserna att inom de olika geografiska områdena anpassningar av modellriten. Så skedde även i USA. göra lämpliga Därmed var också fastslagen, att ritualets validitet inte var principen beroende av de enskilda momentens utformning utan av de väsentliga dragen i strukturen. Men därmed hade man också fastslagit, att de flesta momenten var utbytbara och kunde ersättas av nyfornzulerirzgar. Tillägg och utvidgningar av ritualet kunde också ske. blev också det officiella, romersk-katolska intresset Mot denna bakgrund för personligt utformade vigselritual större och man började sträva efter att det nya lekmannaintresset i ritualet. Ett gott exempel på denna integrera trend är Jeremy Harringtons, OFM, bok Your Wedding- Planning your own 1974.” av den romersk katolske Ceremony, Den är utgiven med imprimatur ärkebiskopen av Cincinnati och den utgår ifrån att vigselns grundstruktur skall överensstämma med de olika möjligheter, som erbjuds i det officiella ritualet från 1969. Några möjligheter för brudparet att med utgångspunkt i det ena eller andra ledmotivet strukturera om vigselritualet föreligger alltså inte. De enskilda momenten kan emellertid utbytas mot andra likvärdiga och kompletteringar kan också äga rum. bok visar, att variationsmöjligheterna trots En genomgång av Harringtons den fasta strukturen är mycket stora. Detta framgår redan av de omramande rekommenderar sålunda brudparet att i samararrangemangen. Harrington bete med präst, släkt och vänner ställa samman ett litet häfte om vigselakten, som kan sättas i händerna och som kan bevaras som ett på vigselförsamlingen lilla häfte innehålla struktur men minne. Detta skall givetvis vigselritualets det kan också innehålla en rad andra upplysningar av mera personlig art. Så det tema, som man vill låta komma till uttryck i t ex kan brudparet presentera urvalet av böner och varför man valt speciella symboler, xyigselakten, av de medverkande, om de inte är kända av alla, samt andra presentation uppgifter om personliga relationer. Till den personliga utformningen hör också skapandet av vigselns speciella atmosfär. Här föreligger stor frihet. Somliga brudpar vill sålunda gärna göra banderoller med vigselns tema, vilka kan bäras i processionen och placeras i koret under akten. Man kan också hänga upp sina banderoller som framför altare eller ambo. antependier Det traditionella bruket att smycka kyrkan med blommor vid Vigseln kan också bytas ut mot olikfärgade ballonger, som kan medföras i ingångsprocessionen och placeras i koret. Flaggor av valfri färg kan också bäras med i Vill man processionen och placeras vid sidorna i koret för att ge festivitas. använda bör man överenskomma härom med prästen

ovanliga skyltar, tidigt

eftersom det föreligger olika policy i olika församlingar. ifråga, ritualet den romersk-katolska agendan och rätten till Själva följer variationer är samtidigt vidsträckt men begränsad. Om den inledande föreskrivs sålunda, att man kan välja mellan ett antal syndabekännelsen alternativ eller skriva egna nya men förutsättningen för dessa är, att de skall

12 l-larrington 1974. Samma attityd hos Boyer 1973 s 224ff.

av

Utvecklingen personligt utformade vigselritual 231

följa samma mönster. I fråga om inledningsbönen kan man välja mellan fyra fasta alternativ. På samma sätt får man välja mellan fasta alternativi fråga om församlingens svar pâ textlåsningarna. Större frihet ges beträffande löftena men också här är inskränkningarna markerade. Man får sålunda skriva gärna sina egna vigsellöften men förutsättningen är, att man utgår från ritualets förslag till löften, och man är skyldig att tillse, att de löften man sammanställer innehåller alla väsentliga komponenter i det officiella ritualets löftesförslag. De exempel på två fritt utformade löften, som anges av Harrington, visar också, att detta krav medför mycket långa löften. Man är ju skyldig att inarbeta hela det officiella löftet i sitt eget och om man önskar fri formulering, beror detta givetvis på att man önskar ge uttryck åt ytterligare motiv. Samma mönster möter också i ringväxlingsceremonien. Välsignelsebönen över ringen/ringarna får man välja bland de officiella förslagen. Däremot har man frihet att själv formulera de 0rd, med vilka man överlämnar ringen, men förutsättningen är, att de innehållsmässigt överensstämmer med de officiella. Därmed är den officiella vigselakten avslutad. Därefter följer enligt den officiella riten förbönerna. Mellan och förbönerna ringväxlingen ges det nu stor frihet för det enskilda brudparet att tillfoga vissa symboliska ceremonier. Stor försiktighet måste dock iakttagas, så att man inte överlastar vigselritualet och tillför symboler och handlingar, som kan konkurrera med vigselns egna centrala handlingar såsom avgivande av löfte och överlämnande av ring, men trots detta ges exempel på inte mindre än sex möjliga, tillagda ceremonier. Den första består i att brud och brudgum kysser varandra och den andra att alla klappar i händerna som ett tecken på bifall och stöd. Båda dessa ceremonier är mera spontana uttryck för personlig reaktion inför den fullbordade Vigseln. Det tredje förslaget är bruket av vigselljus, som är en nyinförd ceremoni, vilken kan tolkas och utföras på olika sätt. Ceremonin kan tex delas i två akter. Efter den inledande syndabekännelsen vid vigselaktens början introducerar prästen ljusceremonin med följande eller liknande ord: Vi vänder oss bort från synden, lämnar mörkret och går in i den värld, där Jesus Kristus är ljuset. Prästen betonar därefter, att brudparets dop var begynnelsen till den process, genom vilken de blev kristna. De fick kallelsen att bli ett ljus, ett exempel för de människor de skulle möta. Denna process fortsätter nu och en ny dimension tillfogas genom äktenskapets sakrament. De kommer att bli två i ett kött, ett i Herren. Därefter går brud och brudgum fram till påskljuset, som representerar Kristus och används som en symbol för honom vid dopet, och var och en av dem tänder ett smalt ljus på påskljuset. Sedan går de tillsammans till ett trearmat ljus på altaret och tänder de yttersta ljusen på var sin sida. Sedan den officiella vigselakten avslutats, dvs efter ringväxlingen, ev efter löftena, går de åter fram till altaret och tänder ett smalt ljus på de yttre brinnande ljusen. De för sedan samman sina ljus till en låga och tänder därmed det Prästen tredje ljuset. kommenterar den symboliska handlingen och understryker, att de genom Vigseln har blivit ett i Herren och ett ljus i världen. Det finns olika varianter av denna ceremoni. Låter alla tre brudparet de därmed, att även om de blivit ett i äktenskapet, ljusen brinna markerar förändrar icke detta det faktum, att de alltfort är individuella personer.

232 Utvecklingen av personligt utformade vigselritzral

att de inte Andra brudpar vill släcka de yttre ljusen för att starkare betona, längre är två utan ett. Ett helt annat mönster att symboliskt tolka vigselljuset förekommer också. I stället för brudparet kan sålunda båda föräldraparen tända ljusen. När sedan brudparet tänder det tredje ljuset på de båda redan brinnande, har förenats, så att en ny familj har markerar detta, att två familjer

uppstått. Samma lösning som i Harringtons bok möter också i Rev John L Thomas”, S J, bok Beginning your marriage 1975. Även denna bok är utgiven med i detta fall av den katolske ärkebiskopen i Washington, D C. imprimatur, Som ett motto för vigselakten konstaterar Thomas, att kyrkan nu äntligen i praktiken börjat realisera det som teologerna alltid har sagt, nämligen att det inte är prästen, som viger paret, utan att det är makarna själva, som viger sig. Prästen är endast vittnet. Det är därför också helt i sin ordning. att brudparet för aktens utformning. Ju mer utbildade makarna är, själv har huvudansvaret är det också, att de vill skjuta standardformuläret åt sidan dess naturligare och själva skriva sina egna löften med 0rd och uttryck, som har speciell

mening för dem.” Under kritik av det äldre ritualets kvinnosyn med giftoman och brudens löfte att lyda sin make konstaterar Thomas, att det i dagens läge är naturligt, som en överenskommelse mellan två jämställda att Vigseln uppfattas personer och som en akt, som är fylld av glädje. Det är därför också naturligt, att dessa dimensioner kommer till uttryck i vigselakten. Det är dock viktigt, inte bara gäller brudparet utan också deras att man tänker på att vigselakten vänner. Brudparet bör också vid utformningen av akten undvika att välja som gör, att deras vänner känner sig utanför. Som sådana uttrycksformer, exempel nämner Thomas, att brudparet som uttryck för glädje mycket väl kan kan kyssa alla sina vänner men börjar man dansa i kyrkans huvudskepp,

det mycket väl upplevas av somliga som litet för mycket.”

som Vid genomgången av ritualet följer Thomas samma tillvägagångssätt Harrington. Han redogör sålunda för vilka moment som är fasta och vilka Strukturen får icke förändras. Som som kan utbytas mot nyskapelser. kan formuleringen av löftena nämnas. exempel på Thomas” tillvägagångssätt så att de Han anför sålunda ett exempel på hur ett löfte bör formuleras, momenten finns med, och anger, att brudparet har full frihet grundläggande att formulera sitt eget löfte, under förutsättning att dessa huvudpunkter

kommer till uttryck.”

4.3.4 Strukturen ensam avgörande

Om strukturen uppfattades som ensam avgörande, innebar detta mycket stor av det enskilda momentet. Det behov, som frihet till utformningen av resursmaterial, ur vilket man därigenom uppstod, var sammanställningen för sin speciella vigsel. Det enskilda kunde välja lämplig utformning

13 Thomas 1975 s 110. 14 Thomas 1975 s 110. kan 15 Thomas 1975 s 110. Det finns många böcker av denna typ. Ytterligare en nämnas: Sommerville Wall 1973.

av

Utvecklingen personligt utformade vigselritual 233

momentets därmed utformning uppfattades inte heller som konfessionellt bundet. Det var strukturen, som var konfessionellt fixerad. I början av 1970-talet började därför också resursböcker att utges, som dels innehöll strukturöversikter för olika konfessioner, dels också ett stort antal förslag till enskilda moment, som kunde användas i de olika strukturerna.

4.3.4.1 Lån av redan existerande

liturgiska utformningar mellan

de skilda konfessionerna

Det enklaste sättet att skapa ett resursmaterial var att utnyttja redan förefintliga liturgiska utformningar i de skilda kyrkornas vigselritual. Ur dessa kunde så ifrågavarande brudpar välja, vad de ansåg relevant för sin fanns också i detta fall att anknyta till. I kyrkor av vigsel. En äldre tradition kongregationalistisk typ, där varje församling hade liturgisk självbestämkunde ju den enskilde pastorn själv konstruera lämpliga vigselmanderätt, ritual. Exempel på detta har också ovan belysts.” Det nya under 1970-talet var, att det var brudparet själv, som hade rätten att välja, och när Robert J Peterson 1977 gav ut boken A Marriage Service for you”, så fick denna en undertitel, som särskilt betonade, att boken var avsedd till hjälp för brudparet: A Manual to Help the Bride and Groom Prepare A Christian Marriage Service. Boken är också upplagd som en handledning för makarna och börjar därför med allmänna riktlinjer och råd som bakgrund till uppbyggandet av vigselgudstjänsten. Så följer inte mindre än tio exempel på olika samfunds uppbyggnad av vigselritualet för att klarlägga strukturen i de olika kyrkorna såväl den traditionella som den moderna. Därefter har Peterson systematiskt sammanställt samtliga dessa vigselrituals konkreta utformning under övergripande rubriker, så att brudparet kan finna alla de olika kyrkornas utformning av t ex vigsellöftena under en rubrik. Avsikten är att brudparet

här skall kunna välja den löftesformulering, som passar dem bäst.”

Petersons avsikt är inte att hindra brudparet från självständigt skapande. Tvärtom uppmanar han dem att först bestämma sig för vilka motiv de vill betona i sin vigsel. Därefter går de till hans resurssammanställning och väljer ut lämpliga Hittar utformningar. man inte just det man söker, är det som hindrar, att man skriver en egen formulering och med prästens ingenting använder den. Peterson betonar t o m, att det material, som är medgivande tänkbart, är så omfångsrikt, att det han presenterar endast är ett urval. Han har därför utöver kyrkornas egna formuleringar i somliga fall gjort vissa tillägg i sin resurssamling. Faktum kvarstår dock att vad Peterson erbjuder egentligen i stort sett inte är något annat än en systematisering av kyrkornas egna formuleringar.”

4.3.4.2 Fri av

sammanställning lämpliga utformningar

Det i viss mån okontrollerade framväxandet av personligt utformade vigselritual i början av 1970-talet medförde, att mängder av nytt liturgiskt

15 Se ovan s 98ff. 17 Peterson 1977. i Peterson 1977 s 79.

234 Utvecklingen av personligt utformade vigselritual

material och utformat. Mycket av skapades mer eller mindre väl genomtänkt det som skapades var dock av god kvalitet och det dröjde inte länge, förrän böcker började publiceras med bl a sammanställning av dylikt resursmate-

rial. - New En sådan bok är ”The joyful wedding Songs and Ideas för Celebration”, vilken 1973 sammanställdes och utgavs av Nick Hodsdon, som hade både teologisk och musikalisk utbildning och var konsult i liturgisk musik. Hodsdon med att presentera strukturen i den traditionella börjar och konstaterar, att det är samma grundstruktur i alla de vigselgudstjänsten stora västerländska kyrkorna. Anglikaner, lutheraner, presbyterianer, United Church of Christ och romerska katoliker följer samma metodister, avvikelser och tillägg men grundstrukturen är struktur. Det finns visserligen identisk. Därmed har Hodsdon också antytt, att hans sammanställda resursmaterial är användbart i en stor mängd konfessioner.” En viss ätstramning möter dock, när han i ett särskilt kapitel presenterar strukturen för en Här möter sålunda endast fullständig vigselmässa.

strukturen för anglikansk och romersk katolsk vigselmässa.”

Hodsdon disponerar sin bok kring huvudpunkterna i vigselritualet och akt benämner han presenterar alternativ och tillägg. En sådan nytillfogad ”Leave-Taking”. Han utgår här ifrån det faktum, att en vigsel inte bara tar varandra till äkta utan samtidigt i att de består i att brud och brudgum lämnar sina föräldrar och deras familjer. Akten för giftomannens överlämnande av bruden. är alltså en ersättning Hodsdon tänker sig, att akten kan inledas med att brud och brudgum tillsammans med sina föräldrar och deras familjer tar varandra i hand och Havarim eller dansar en ringdans i kyrkan under en solosång av ”Shalom andra liknande sånger. När dansen avslutats, lämnar bruden och brudgumläser men gemensamt släktcirkeln. Själva akten börjar sedan med att prästen 1 Mos 2:24: Fördenskull skall en man övergiva sin fader och sin moder och hålla sin hustru och de tu skall varda ett”. Därefter tackar sig till brudgummen sina föräldrar för att de givit honom livet, tagit vård om honom blommor och hjälpt honom under livets alla skiften, varefter han överlämnar som ett tecken Brudgummens fader önskar sedan som på sin kärlek. allt gott för framtiden samt kraft i representant för familjen brudparet Bruden överlämnar så blommor till sina svårigheter och prövningar. och hennes fader önskar föräldrar med samma ord som brudgummen

brudparet lycka till för framtiden. hör till de delar av ritualet, där behovet av variation är särskilt Löftena Hodsdon är medveten om detta och erbjuder en hel rad påträngande. alternativ. Dessa är dels hämtade från förefintliga liturgier som tex den

amerikanska lutherska ordningen 1972, dels från helt andra sammanhang, av enskilda eller antingen det är fråga om originella kompositioner brudpar eller bibeln. Som lämpliga bibelcitat att användas om citat från litteraturen litterära som löfte anger han Rut 1:16-17 eller Hosea 2:19. Som lämpliga för löftena kan bruden använda en sonett av Elizabeth Barret förebilder

9 Hodsdon 1973 s 7. 20 Hodsdon 1973 s 34ff. 21 Hodsdon 1973 s l8f.

Utvecklingen av personligt utformade vigselritual 235

When our two souls stand up erect and strong och brudgummen Browning: ett citat ur Walt Whitmans Song of the Open Road: I give you my hand, I give you my love more precious than money . . . Efter ringväxlingen för Hodsdon in ceremonin med det söta och bittra vinet. Han anger, att ceremonin är hämtad från kväkarna, men den är givetvis inte ursprunglig där utan kan återfinnas i den traditionella judiska vigselceremonin. Syftet är att symbolisera livets båda sidor av ljuvlighet och bitterhet och markera, att det liv, som makarna i det nya äktenskapet skall möta, har både ljusa och mörka sidor. Hodsdon tar särskilt upp prästens traditionella stadfästande av äktenskaatt det egentligen är makarna själva, som ingått äktenskapet pet och betonar, långt innan de möter upp till den kyrkliga akten. Det är därför viktigt, att prästen inte högtidligen förklarar (pronounce) dem för vigda, utan att han i stället konstaterar (acknowledge), att äktenskapet är ingånget. Ja, det behöver inte ens vara prästen, som gör detta konstaterande. Med ett konkret exempel från en personligt utformad vigsel visar han, att det går lika bra, om det är församlingen, som gemensamt fastställer och pålyser (affirm and announce), att brudparet nu är man och hustru. För att markera detta högtidliga tillfälle kan man tillgripa symboliska uttrycksformer. Så kan man t ex dela ut ballonger till de närvarande och när ordet Amen läses efter konstaterandet av“att brudparet nu är man och hustru, kan man släppa upp ballongerna. Om Vigseln äger rum utomhus, kan man strö ut flygblad med brudparets namn eller släppa ut duvor och samtidigt kan man sjunga sången ”Go Watch a Bird”. Man kan också gå så tillväga, att alla blåser i visselpipor eller ringer i klockor eller går runt för att gratulera brud och brudgum. Om Vigseln kombineras med en mässa med kommunion, kan detta ske på flera sätt. Ett mera ovanligt beskrivs av Hodsdon. På offertoriets plats arrangerade brudparet en agapemåltid och delade ut tallrikar med ost, skinka, pickles och rågbröd, varefter man hade ett slags mottagningsmiddag mitt i gudstjänsten. Därefter konsekrerade man en del av det hembakade brödet och en del av det hemgjorda vinet och lät måltiden gå över i en kommunion med en normal nattvardsliturgi. Ett annat exempel på denna typ av litteratur är Mordecai L Brill”s bok Write your own wedding - A Personal Guide for Couples of All Faiths” 1973. Den blev mycket efterfrågad och utkom i sin sjätte upplaga 1977. Boken har tillkommit genom samarbete mellan tre företrädare för tre olika religiösa traditioner. Mordecai L Brill år sålunda rabbin och ansvarar för den judiska Rev William traditionen, H Genne är ansvarig för familjesektionen i kyrkornas nationella råd i USA och representerar den protestantiska traditionen, Dr Marlene Halpin är dean för ett romersk slutligen katolskt college för kvinnor. Boken innehåller en sammanfattande översikt över vilka element som är väsentliga för en judisk, en romersk katolsk och en protestantisk vigsel, dvs en strukturanalys. Dessutom innehåller boken exempel på både traditionell och modern utformning av vigselgudstjänsten inom alla dessa tre konfessio-

22 Brill 1977.

236 Utvecklingen av personligt utformade vigselritual

av dessa strukturbeskrivningar möter så nella sammanhang. Mot bakgrund av varierande utformningar av de olika en systematisk sammanställning momenten, ett slags resurskatalog. Av särskilt intresse är det kapitel, som handlar om symboler. Här ges med mer exempel på hur vigselaktens djupaste mening skall kunna uttryckas än endast ord. Vandringen upp längs kyrkogången till altaret kan uppfattas för detta som en livets väg från barndom till vuxen ålder och som ett uttryck kan både brudens och brudgummens föräldrar följa brudparet på deras från en vandring. Ett annat sätt att tolka intåget är att låta brudgummen pulpet i koret läsa valda stycken ur Höga visan, medan bruden ensam går Under löftesceremonien kan kyrkgången upp för att möta brudgummen. man låta två ljus brinna, ett på brudens och ett på brudgummens sida, och när best man” och brudens maid of löftena är avgivna kan brudgummens honor” taga de två ljusen och föra samman deras lågor och därmed tända ett tredje ljus, som prästen håller. De två separata ljusen släcks sedan och det tredje ljuset lyfts upp som en symbol för det nya liv, som de båda makarna nu

börjat tillsammans.”

4.3.5 Moderna som alternativ till personligt

bearbetningar

utformade vigselritual

katolska modellritualet 1969 byggde på principen, att det var Det romersk strukturen och icke ordvalet, som var det avgörande för gudstjänstens

utformning. Redan före 1969 hade denna uppfattning börjat slå igenom och hade börjat användas. OM medfört, att personligt utformade vigselritual dock från 1969 gav på sätt och vis officiellt godkännande härtill. Man önskade romersk katolsk sida att styra utvecklingen och inte låta den gå sina egna moderna bearbetningar av OM 1969 som vägar. Ett sätt var då att skapa alternativ till de personligt utformade vigselritualen. Då det gällde utformde erfarenheter, som man redan fått av de ningen, kunde man också utnyttja fria vigselritualen. Ett sådant halvofficiellt försök möter i Fr Robert F Hoey”s bok ”The

experimental Liturgy Book”, som utkom just 1969 med kyrkligt godkännanförfattat av David L Cook, S J.” de. I denna ingår ett vigselritual för detta är, att författaren i OM 1969 men att Utmärkande följer strukturen de enskilda momenten är nyskrivna eller bearbetade. Som ett exempel på kan stadfästelsemomentet anföras. Sedan brudparet tillvägagångssättet och påkallar dess avgivit sina löften, vänder de sig till församlingen konstaterar, att den hört deras konsensus och vittnesmål och församlingen nu är man och hustru, ett kött. Först som vittne bestyrker, att brudparet

ett 23 Brill 1977 s 97ff. Ett annat sådant exempel är Lundin 1972 i vilken också ingår som i den traditionella strukturen innehåller tre nyheter: 1 båda vigselritual, - detta är en ersättning för föräldraparen uppmanas att stödja äktenskapet av bruden -, 2 utbyte av de negativa frågorna om giftomannens överlämnande äktenskapshinder mot en positiv uppmaning till anhöriga och vänner att ge sitt stöd åt såsom fridskyss och vigselbägare. äktenskapet, 3 bruket av meningsfulla symboler skriven för Irland 24 Hoey 1969 s 142ff. Ett annat sådant exempel är McCarthy 1978, efter samma principer. Utvecklingen har dock gått vidare och prästens stadfästelseförstärkt ställning. formel är utesluten. I stället har ”nuptial blessing” fått en

av

Utvecklingen personligt utformade vigselritual 237

därefter stadfäster och välsignar prästen det ingångna äktenskapet i den treeniges namn. När de metodistiska kyrkorna gått samman i The United Methodist Church 1968, påbörjades genast arbetet med liturgisk bearbetning av gudstjänstritualen. Det dröjde emellertid ända till 1978, innan förslag till nytt vigselritual lades fram. Detta medförde ett tryck på de enskilda pastorerna att hjälpa till med skapandet av personligt utformade vigselritual. Ett försök att tillgodose detta behov möter i boken Celebrations for today - Acts of Worship in modern english Language”, som utkom 1977. Författare var Stephen W Burgess och James D Richter, som båda var präster och speciellt intresserat sig för liturgiska problem. Richter hade sålunda tidigare varit ordförande för The Commission on Worship of the Virginia Annual Conference of the United Methodist Church och Burgess hade tidigare varit redaktör för ”Resource”, en liturgisk kvartalskrift.” I denna bok möter inte mindre än tre moderna vigselritual. Ett av dessa skall nedan behandlas, då det konstruerats för att speciellt tillmötesgå behovet av ett ritual för samboende. De båda övriga däremot är i stort sett ingenting annat än försök att behovet tillgodose av språkligt moderna formuleringar och existentiella uttryck inom det traditionella vigselritualets struktur. Vissa nya drag är givetvis iakttagbara. Så tex medger det första ritualet inte bara giftoman för bruden utan också för brudgummen. Likaså följer man den moderna utvecklingen och låter prästen endast pålysa (I tell you, I announce), att vigseln är fullbordad.

4.4 utformade

Personligt vigselritual med helt

nya strukturer

4.4.1 Nya alternativa strukturer

Förändringen av de skilda kyrkornas officiella vigselritual var en omständlig och tidskrävande Kraven process. att bevara så mycket som möjligt av den traditionella strukturen och de välkända formuleringarna var ofta mycket starka och nyheterna hade därför svårt att komma till sin rätt. Det är därför också naturligt, att enskilda kyrkligt accepterade forskningscentra sökte skapa nya strukturer för Detta gudstjänsten. gällde också vigselritualet. I samband med 1960-talets starka intresse för nya gudstjänstformer skapades sålunda i New York Woodstock Center

for Religion and Worship.

Det var direkt anknutet till Jesuit of studies college theological och samarbetade med New Yorks romersk katolska ärkestift. inför

Öppenheten

former att man till sig knöt ett antal experter i liturgik, nya liturgiska gjorde, antropologi, konst, musik, psykiatri, kanonisk rätt, arkitektur etc. Observatörer från andra kristna kyrkor och experter på ekumenik ingick också i arbetslaget. Det första resultatet av det pastoralliturgiska arbetet utkom 1969 under titeln Eucharistic ed John Gallen, Liturgies, S J, och kom att spela en

25 Burgess-Richter 1977 s 86ff.

238 Utvecklingen av personligt utformade vigselritual

I denna bok behandlas dock icke betydande roll över konfessionsgränserna. äktenskap och vigsel. Detta är däremot fallet i en annan bok från Woodstock som utkom 1973 och bar titeln Rediscovering Ritual av Paul D Jones, Center, mellan S J. Författaren hade disputerat på en tvärvetenskaplig undersökning och filosofi och tillhörde Woodstock Centers ledning. l drama, religion med ny struktur men inom denna struktur denna bok ingår ett vigselritual

lämnas det stor frihet till individuell utformning.”

är att betona, att den kristna vigseln Avsikten med den nya strukturen snarare bör betraktas som en betydelsefull kallelse i den kristna församlingen än som en trevlig konventionell ceremoni, som äger rum en varm junidag. Ritualet byggs därför upp i två delar. Syftet med den första delen är att utröna, om brudparet är medvetna om denna kristna kallelse och vill låta den för deras Den därför med en vara grundläggande äktenskap. börjar utfrågningsakt, där brudparet i vanliga kläder och prästen i kostym eller enkel alba går fram i koret. Brudparet sätter sig därefter på två stolar och emellan dem med bruden på den högra och prästen ställer sig mitt sker utan musik. brudgummen på den vänstra sidan. Ingången Prästen vänder till församlingen och understryker, att den sig därefter till denna akt av de båda personer, som nu befinner sig inför dem inbjudits till sin kallelse som man och hustru i den kristna och vill ha deras bifall Det är tydligt, att Jones här låtit betoningen av äktenskapet församlingen. vilket infördes i 1969 års nya vigselordning, bli som ett lekmannaapostolat, det ledande huvudmotivet. därefter som talesman för församlingen och leder ett Prästen uppträder för att utröna, om deras kristna kallelse är formligt förhör av brudparet tillräcklig. Först skall brudparet svara på varför de älskar varandra. Därefter som betonar prästen, att en gift person hör samman med andra människor, valt denna livsform, och frågar dem, vad de förväntar sig av dessa andra gifta människor. Sedan skall brudparet tala om, vad de själva vill ge åt andra gifta par. Därefter skall de svara på hur de vill förhålla sig till sina barn, om de får sådana. Slutligen efterfrågas, vilken plats Kristus har i deras äktenskap och varför de valt att gifta sig i kyrkan. men han kan Detta är grundläggande frågor, som skall ställas av prästen, också utöka dem och församlingen får också ställa egna frågor. Frågorna form ha framställts till brudparet. Däremot skall skall inte i förväg i skriftlig dessa ha informerats om i vilken riktning frågorna kommer att gå. till utfrågningen är givetvis, som ovan betonats, den nya Bakgrunden men dessutom ritualet till uppfattningen av lekmannaapostolatet anknyter område, där man börjat avkräva föräldrarna en utvecklingen på dopets trosdeklaration för att döpa deras barn. Slutsatsen blir därför också naturligt som skall ingå äktenskap och sannolikt också få barn, nog, att människor, som de vill döpa, redan i samband med Vigseln avkrävs en trosdeklaration. Att det kan vara denna intention, som ligger bakom förslaget, framgår av att boken också innehåller ett förslag till dopformulär för vuxen, där en likartad om dopkandidatens tro möter. frågelista och ber den Sedan frågorna avslutats, vänder sig prästen till församlingen

26 Jones 1973.

\ av

Utvecklingen personligt utformade vigselritual 239

att i bön under tystnad överväga de svar brudparet givit. Efter en lång tystnad

frågar prästen församlingen, om den kan acceptera brudparets svar och uppmanar dem som gör detta att stå upp och applådera som ett tecken på bifall. Sedan applåden ber en tystnat, prästen bön, som inleds med konstaterandet, att Guds kyrka och folk nu lämnat sitt bifall. Må Gud nu också välsigna dem som skall Därmed avslutas första vigas. delen av akten. Föräldrar och släktingar bär nu fram brudklänning, smoking och blommor och ”maid of honor” och best man” tar hand om kläderna och följer brud och brudgum ut för omklädsel. Under tiden informerar prästen församlingen om de läsningar och sånger, som brudparet valt ut som ett uttryck för deras kallelse. och uppmanar församlingen att be för brudparet, medan den lyssnar till urvalet. Här placeras nu världsliga läsningar och sånger och som exempel anförs On Friendship ur Kahlil Gibrans The Prophet och lämpliga utdrag ur Antoine de St Exupéry The Little Prince. Bland sångerna nämns The Beatles Here, There and Everywhere. Urvalet bör vara tillräckligt stort för att medge brudparet att i lugn och ro klä om sig. Medlemmar av församlingen bör föredraga Under den sista läsningarna. sången klär sig prästen i liturgisk dräkt, som lagts fram på en bänk i koret. Altaret har också klätts för akten. Efter denna mellanakt andra delen av ritualet. börjar Prästen går fram till altaret och uppmanar församlingen att resa sig. Inledningshymnen börjar och vandrar bröllopssällskapet fram mot altaret, där brud och brudgum sätter sig i varsin stol på varsin sida om prästen direkt framför altaret och de övriga sätter sig i koret i två halvcirklar Prästen på var sin sida om altaret. inleder därefter Ordets gudstjänst med kollektbön och två korta läsningar, den ena ur 1 Joh 4:7-13 om kärleken till Gud och kärleken till nästan, den andra ur Mt 4:4-7 om det kristna vittnesbördet. Brudparet reser sig nu upp, mitten går till av koret, vänder sig mot varandra och de löften avger de själva komponerat. Därefter kommer fram med en bricka, på vilken ringarna ligger, och välsignar ringarna prästen under betonande av att de må bli ett tecken för alla på den kärlek och enhet, som brudparet nu har gett uttryck åt. Så ger han brudparet var sin ring och de i sin tur sätter dem på den andres finger, under det att de antingen läser de traditionella orden ”I wed you with this eller använder ring egna, självständigt komponerade ord. Därefter välsignar prästen under brudparet betonande av att deras förening skett inför Gud och hans kyrka. Så kysser brud och brudgum varandra samt går ned i församlingen och ger fridskyssen till så många som möjligt. Det visar sig alltså, att även den andra delen av som ledmotiv vigselakten har lekmannaapostolatet. Ett annat sätt att nalkas detta möter problem i det vigselritual, som

presenterades av The free Church 1971. Denna of Berkeley kyrka hade

uppstått som en i studentkyrka Berkeley genom utbrytning ur den anglikanska episkopalkyrkan i USA. Gudstjänstformerna var inte liturgiskt fixerade från början och då det gällde vigselordningarna skapades snart sagt

27The free Church of Berkeley s 10.

av

240 Utvecklingen personligt utformade vigselritual

Genom att utnyttja hundratals personliga nya ritual för varje vigsel. och ur dem destillera fram det mest allmängiltiga skapade man ett vigselritual

nytt ritual.” Detta fick följande uppbyggnad.”

Man utgick från den huvudgudstjänst man skapat för den fria kyrkan och vigselakten direkt i gudstjänsten på så sätt, att brudparets integrerade uttalade avsikt att ingå äktenskap (engagement) förlades till den offentligt och själva vigselakten med löften efter inledande syndabekännelsedelen offertoriet. med att Höga visan 4:8-15 läses under Vigselgudstjänsten börjar brudparets procession upp till altaret. Så hälsar präst och brudpar varandra varefter en nyskriven följer. Omkvädet lyder: med Shalom, vigsellitania är han, vars namn är kärlek” och litanian är en lovsång till Välsignad Herre och allt vad han har skapat. Den börjar med orden: skapelsens ”Blessed is the Fountain of all the worldsz och slutar sammanfattande:

Blessed is he whose splendor is the universe?” är sedan strukturerat tre bibelcitat, som uppfattas som Ritualet kring Demands of the Liberator). Det första är Jesu ord

direkt gudomliga bud (The

i det dubbla kärleksbudet, kärleken till Gud och till om lagens fullbordan nästan. Detta är inledningen till ”the engagement”, då brudparet offentligmed varandra. Vad man begär av gör sin avsikt att ingå äktenskap samt villighet att församlingen i detta sammanhang, är dess godkännande förberedande fungera som vittne. Så kommer prästens frågor och brudparets samt ge varandra frihet att vara sig löften att stödja och hjälpa varandra själva. Så frågar prästen dem, om de vill låta sina barn och sin familj hjälpa till att skapa ett lyckligare samhälle och till att göra denna planet till den lustgård

den var avsedd att bliva. är hämtat från Jes 54:10 om det förbund med sitt Det andra bibelcitatet folk, som Gud aldrig skall upphäva. Detta citat är typiskt för The free Church ”The Covenant of of Berkeley. Hela agendan bär to m huvudrubriken: vilket är samma ord, som möter i Jesaja-citatet. Avsikten är, att Peace”, blev brudparet nu skall förnya det förbund med Gud, som de ingått, när de medlemmar av den fria kyrkan. är hämtat från 1 Mos 2:18«25 och handlar om Det tredje bibelcitatet mannens och kvinnans om att en man skall skapelse med avslutningsorden övergiva sin fader och sin moder och hålla sig till sin hustru. Detta citat bud för äktenskapet. Psaltaren 128 brukas fungerar som grundläggande och berättelsen om bröllopet i Kana som sedan som ett slags graduale förbön med församlingssvaret: ”We call on the evangelium. En nyskriven leder fram till offertoriet. Förbönen söker famna över hela samhället Spirit” och man drar sig inte för att i en vigselbön be för prostituerade, ogifta mödrar

och föräldralösa. är direkt hämtade från den anglikanska traditionen men man Vigsellöftena där brudgummen hänvisar till att han tar har gjort ett tillägg som avslutning, Eva till sin brud till hustru på samma sätt som Adam i Edens paradis tog hustru. På samma sätt hänvisar bruden till Eva, som tog Adam till man. är direkt hämtade från den anglikanska traditio- Orden vid ringväxlingen

23 The free Church of Berkeley s 86 ff.

av

Utvecklingen personligt utformade vigselritual 241

nen: ”With this

ringI marry you . . men prästens förklarande av brudparet

för man och hustru är nyskrivet och direkt präglat av den fria kyrkans speciella Han förklarar terminologi. (declare) dem nämligen för man och hustru in the name of the Fountain of love who has filled this community with the spirit of Jesus the Liberator”. Uttåget ur kyrkan sker under läsande av Höga visan 2: 10-12: ”Stå upp min älskade, du min sköna, och kom hitut. Ty se, vintern är förbi, regntiden är förliden och har gått sin kos. Blommorna visa sig på marken, tiden har kommit, då vinträden skäras, och turturduvan låter höra sin röst i vårt land”.

4.4.2 Speciella till

anledningar personligt utformade vigselritual

4.4.2.1 Konfessionsblandade

vigselritual

Som vi ovan sett var utformningen av vigselritualet vid konfessionsblandade vigslar ett komplicerat problem för kyrkor och samfund. För brudparen var problemen inte mindre. Här kom möjligheterna till personligt utformade vigselritual att utgöra lösningen för många brudpar. Några tidiga exempel på denna typ av vigslar skall här kommenteras. År 1968 ägde sålunda en ekumenisk vigsel rum mellan en romersk katolsk brud och en brudgum, som var kväkare. Den var förlagd till kväkarnas kapell vid Antioch College, Yellow Springs, Ohio. Liturgin hade skrivits av bruden själv och den innehöll element både från romersk katolsk tradition och från kväkarnas. I akten medverkade både en romersk katolsk präst, en kväkare, som var vice president för colleget, samt en metodistisk Sedan kaplan. brudparets löften, som de själva skrivit och avgivit, helgats genom att de gav varandra var sin ring, förklarade den romersk katolske prästen och kväkaren unisont dem för man och hustru. Från katolsk sida hade ärkebiskopen i Cincinnati beviljat dispens från den kanoniska formen till denna vigselform, som utarbetats i samarbete med den lokale katolske prästen.” Ett annat exempel kan hämtas från Würzburg, där en ekumenisk vigsel ägde rum den 9 maj 1970 mellan en protestant och en katolik.” I förberedelsearbetet tillsammans deltog bådas familjer med den protestantiske pastorn och den katolske prästen. Av ekumeniska skäl användes psaltarpsalmer som gemensamma sånger. Inte mindre ån fyra kom till användning, nämligen nr 92, 100, 118 och 107. Efter inledande musikaliskt förspel och sång av psalm 92 lästes som prolog berättelsen i 1 Mos om mannens och kvinnans skapelse. Ett manligt och ett kvinnligt vigselvittne läste texten. Därefter sjöngs psalm 100. Sedan den katolske prästen hälsat brudparet, uppmanades brudgum och brud att avgiva sin äktenskapsförklaring. Uppmaningen är formulerad i lsta person pluralis och avser alltså både

39 National Catholic Reporter 3 april 1968. One in Christ 1968 s 319. Ärkebiskopen av Cincinnati hade givit imprimatur till en rad böcker med nya liturgiska former tex Harrington 1974. 3” Aktion Gottesdienst 2 s 209ff. Även på Irland ägde 1968 en fri vigselgudstjänst rum i Dublin. Till denna importerade man dock en studentpräst från Västtyskland. Haas 1972 s l5lff. Det lokala prästerskapet höll sig i bakgrunden men motsatte sig icke vigseln.

242 Utvecklingen av personligt utformade vigselritual

tilltalas som den katolske prästen och den protestantiske pastorn. Brudparet herr och fru, vilket måste tyda på att man ansett, att den civilrättsliga vigseln redan äktenskapet. Den centrala vigselakten före den kyrkliga skapat avslutades med att makarna var och en förklarade, att de tog den andre till äkta inför Gud, varefter stadfäste deras prästen och pastorn gemensamt förbund och uttalade välsignelsen. Efter psalm 118 bads en förbön skriven av inledd av den katolske och avslutad av den Huub Oosterhuis, prästen uppdelades på brudföljet. Som avslutprotestantiske pastorn. Mellanpartiet ning sjöngs psalm 107. kommit förbi Här har man alltså genom att skapa ett personligt vigselritual som de mera officiella lösningarna brottats med. en del av de svårigheter,

4.4.2.2 Vigselritual för samboende

De traditionella vigselritualen utgick ifrån att de som vigdes i och med Vigseln Under 1960-talet blev dock samboende utan skulle börja sitt liv tillsammans. Detta innebar inte utan vidare, att Vigseln försvann. Den vigsel allt vanligare. förlades endast till ett annat tillfälle. Ofta var det så, att när det första barnet föddes, upplevde de samboende det meningsfullt att vigas. Inte så sällan sammankopplades barnets dop med föräldrarnas vigsel. För denna typ av utomordentligt illa. vigsel passade de traditionella vigselritualen Vad man önskade av denna var att komma bort från typ av vigsel romantiserade uttalanden om den nya epok, som började med Vigseln, och i av den nya dimension, som stället betrakta vigseln som ett celebrerande kommit in i deras samboende i och med att ett barn skulle födas eller hade borde därför betona den fördjupade meningen med fötts. Vigselritualet

samboendet, när en familj skapades.”

Hur ett sådant ritual kunde utformas framgår av en vigsel mellan ett samboendepari Friedenskirche i Altona den 9 september 1978. De hade bott tillsammans i två och ett halvt år och hade beslutat sig för att vigas kyrkligt. Akten med en deklaration av brudparet, som hälsar församlingen börjar välkommen och berättar, varför de trots allt velat ha en kyrklig vigsel. De förklarade, att de visserligen var medvetna om att deras samlevnad i grund och botten endast var beroende av deras kärlek inbördes, men de hade trots detta den uppfattningen, att om man gifte sig, innebar detta en livslång vilka gemenskap. Likaså innebar en vigsel ett stöd från andra människor, kunde hjälpa dem, om svårigheter uppstod i deras gemenskap. Efter psalm och bibelläsning följer så bön och ny psalm med gitarr- Så börjar en utförlig bröllopspredikan i två delar, ackompanjemang. avbruten av meditationsmusik och avslutad med psalm. Därefter följer altaret. Strukturen är uppbyggd med Vigseln, som äger rum framför konsensusförklaring. Någon stadfästelse från tyngdpunkten på makarnas inte, endast ett konstaterande av att vad Gud prästens sida förekommer sammanfogat må människan icke åtskil ja. Efter välsignelse och förbön följer nattvardsgång med möjlighet för kommunikanterna att välja vin eller

druvsaft.

31 Problemen diskuterades bl a i predikohandledningslitteraturen.

av

Utvecklingen personligt utformade vigselritual 243

Hela vigselaktens huvudtema är gemenskap. Från makarnas inledande deklaration, över prästens bröllopspredikan och in i nattvardens gudstjänst återkommer som den röda tråden betoningen av att ingen är utesluten eller ensam.” Ett försök att mera allmängiltigt tillmötesgå de samboendes behov av ett speciellt vigselritual möter i Burgess-Richtefs ovannämnda bok Celebrations for today 1977. Det bär beteckningen: ”A modern english celebration of marriage”.33 Man försöker här bibehålla så mycket som möjligt av det traditionella ritualet och endast göra ändringar i sådana moment, som upplevs som otillfredsställande. Så finns t ex giftomannens överlämnande av bruden kvar men samtidigt understryker prästen, att brudparet redan börjat att förena sina liv i en växande relation, som skall fortsätta och mogna under år som kommer. Vigselfrågan är kvar men samtidigt förändrad. Prästen frågar nämligen brudgum och brud efter varandra, om deras partner i deras sinnen och hjärtan är deras man respektive hustru. Så följer makarnas handslag, ringväxling och bröllopskyss och prästen förklarar dem för man och hustru samt uttalar välsignelsen över dem.

4.4.3 Tematiskt uppbyggda vigselritual

Då det gällde de tematiskt uppbyggda vigselritualen, uppvisade kyrkorna varierande attityder. Detta är också helt naturligt. Kyrkor med fast liturgisk ordning. som i laga form antagits till efterlevnad, intog givetvis en restriktivare hållning. Som vi ovan sett, var den naturligaste lösningen för dem att bibehålla den fasta strukturen men medgiva fri formulering av de enskilda momenten liksom speciella Sådana personliga tillägg. kyrkor däremot, där församlingarna hade frihet att gestalta gudstjänsten efter egna önskemål, ställde sig på ett helt annat sätt positiva till tematiskt uppbyggda vigselritual. Detta innebär, att det egentligen är från tre håll som de tematiska vigselgudstjänstema drivits fram. Först och främst av avantgardistiska grupper, som opponerade mot de etablerade kyrkorna och deras stela liturgiska tradition, vilket blev särskilt påtagligt under 1960-talets ungdomsrevolter och sekulariseringsteologins genombrott. För det andra drevs dessa vigselritual fram av enskilda brudpar, som vägrade att underordna sig de officiella vigselritualen. Oftast gällde detta studentäktenskap. För det tredje

slutligen fick dessa tendenser stöd av kyrkor med fri liturgisk ordning. Några

konkreta exempel skall belysa dessa förhållanden. I studentförsamlingen i Tilburg i Holland ägde 1969 en vigsel rum med temat Den nya människan. Vigselgudstjänsten hade utarbetats av brudparet, deras anhöriga och de båda studentprästerna i Tilburg och

32 Lutherische Liturgische Konferenz Deutschlands R-267-79. Ett särskilt vigselritual för samlzoende, som ej ville vigas på vanligt sätt, möter hos pastor Klaus Zillessen, Kirchzaren 1975. 33 Burgeixs-Richter 1977 s 92ff.

244 Utvecklingen av personligt utformade vigselritual

Eindhoven.” Temat de sju skapelsedagarna men inte bibelns skapelföljer seberättelse med människans Texten som läses är inte utan börjar skapelse. heller den direkta bibeltexten utan Huub Oosterhuis parafras av den. Den

andra texten handlar om människans väg men är inte heller den en bibeltext utan hämtad ur Hubert Die Götter müssen ihre Zahl haben. Den Lampo, texten är Psaltaren 73 om Gud som människans klippa. Den följer tredje Huub Oosterhuis” Den läsningen är en dikt av Ellen översättning. fjärde Warmond, Wärme, ein Wohnplatz. Den femte läsningen är några 0rd av Taizés situation: Prendre lh0mme grundare Roger Schutz om människans tron och är en dikt av F tel quil est”. Den sjätte texten handlar om den nya Den sjunde och sista läsningen handlar om Comphout, S J, ur Jonge kerk. vilket är vigselgudstjänstens tema, och är hämtad direkt den nya människan, ur Nya testamentet samt utgörs av Paulusorden om att “lägga av den gamla människan. från Tilburg tillämpar så detta tema på Studentprästen brudparet och en anförvant läser en egen dikt. Efter denna omfattande tematiska inledning följer själva vigselakten, som

förrättades av i Eindhoven. Sedan kyrkokören sjungit studentprästen Menschen von Gott”, avlade brudparet sin personliga trosbekännelse, skriven av dem själva. Den börjar: Vi tror på vår framtid och på vår världs Gud och större än vårt framtid . . . vi tror på en Gud, som är människornas förstånd . . .

Äktenskapets stadfästande består av ett antal frågor, som ställs av prästen ,

men utmynnar inte i någon stadfästelseformel. Han frågar sålunda först och den närvarande om den vill acceptera det främst vigselförsamlingen, som avlägger. På detta svarar församlingen ja. vittnesbörd, brudparet Därefter och sedan brudgummen, om de vill låta sitt frågar han först bruden äktenskap formas av den trosbekännelse, de nyss avlagt. Sedan de svarat ja lyckönskar prästen dem till det äktenskap de ingått. Gudstjänsten på detta, avslutades med nattvardsgång, som leddes av studentprästen i Tilburg. med en förbön. En av Bruden skar upp brödet och inledde nattvardsmässan Huub Oosterhuis skriven kanonbön användes som eucharistibön. utformad Minnesota. Där En annan personligt vigsel ägde rum i Duluth, tre huvudmotiv. Kärleken gäller inte bara två byggdes ritualet upp kring Den hör med till all mänsklig Kärleken åtföljs alltid människor. gemenskap. för makarna att förverkliga sin

av glädje. Äktenskapet ger möjlighet bestämmelse (possibility of fulfillment).35

För att Dessa tre ledmotiv präglar hela Vigseln i dess konkreta utformning. alla människors beroende av mänskliga relationer började understryka med att citera två dikter, den ena av Erich Fromm: ”If I truly prästen sålunda however, is not a love one person . . .” och den andra av Karl Jaspers: Man, selfsufficient separate entity . . .“ Därefter vände han sig till bröllopsförsam-

34Aktion Gottesdienst 2 s 189ff. Till de tidigaste fria vigselgudstjänsterna hör en dylik i Bonn men från 1966, Haas 1972 s 140ff. Den ägde rum inom studentförsamlingen myndigheternas motstånd mot dylika Vigslar till flyttades på grund av de kyrkliga Holland och avvek markerat från den normala formen. Bl a förekom inga ringar. vilket medförde tvekan om det verkligen var ett giltigt hos några av de anhöriga, äktenskap. 35 En annan personligt utformad vigsel med temat “A celebration oflife and love ägde rum i Fort Worth, Texas 1972 och återges av Christensen 1973 s 124ff.

av

Utvecklingen personligt utformade vigselritual 245

lingen och betonade den gemenskap, som fanns mellan dem och brudparet samt mellan dem inbördes och föreslog, att man gemensamt skulle sjunga en sång, som gav uttryck åt denna gemenskap. Sången Pass it on av Kurt Kaiser med grundtemat Så är det med Guds kärlek” (Thafs how it is with Gods unisont. Slutorden love) sjöngs därefter i sången lyder: ”The Lord of love has come to me; I want to pass it on med tonvikten på ledmotivet, att den mänskliga kärleken är ett utflöde av Guds kärlek. Därefter fokuserar ritualet det andra ledmotivet, att kärlek och glädje hör samman. Detta konkretiserades av att prästen läste en dikt av Girardin: To love one who loves you med betoningen av att den ömsesidiga kärleken spränger den jordiska glädjens gränser och är som att stjäla eld från himmelen. Dikten mynnade ut i ett cello-solo av Beethovens Ode till glädjen. Det tredje ledmotivet presenteras också av prästen genom ett citat, denna gång genom ett prosastycke av Edward Carpenter, som understryker de fantastiska som finns för två människor, möjligheter, som lever tillsammans, att växa samman till en spontan solidaritet. Alla dessa tre ledmotiv har pekat framåt mot brudparets äktenskapslöfte, där motiven är inflätade såväl i prästens frågor som brudparets löften. Prästen inleder sina frågor med att konstatera, att båda upplevt den glädje, som åtföljt deras kärlek till varandra, och tror på dess fullbordan under en livstid tillsammans. Mot denna bakgrund frågar han dem, om de vill taga varandra till make och maka. Brudgum och brud förklarar då, att de tar varandra till maka/make. Prästen frågar dem därefter, om de vill lova att föra in tro, hopp och glädje i sitt äktenskap. Båda avger var för sig dessa löften. Prästen frågar sedan, om de vill trösta, förstå och förlåta. Båda avger var för sig denna försäkran. Prästen frågar slutligen, om de vill älska varandra och helt och fullt överlämna sig till varandra som make och maka. Båda avger denna viljeförklaring. Som en avslutning på löftena beder båda makarna gemensamt Franciskus” fredsbön. Makarna fortsätter därefter själva med ringceremonien och förklarar vid överlämnandet av ringarna till varandra, att ringen är en symbol för deras kärlek och för deras beslut att kontinuerligt förnya sina löften. Prästen vänder sig därefter till vigselförsamlingen och konstaterar, att församlingen varit vittne till brudparets löften och att det nu är församlingens tur att svara på deras vittnesbörd. Församlingen svarar då, att man är beredd att ta emot de nyvigda i deras nya relation till varandra och konstaterar, att denna nya relation innebär, att makarna nu har ansvar för varandra men också för sina närmaste och vänner. Vigselförsamlingen lovar därför att även den stödja makarna. Så läses en välsignelse och frukt delas ut, varefter en hymn om skapelsens skönhet For the Beauty of the Earth” vers slutar med sjungs. Varje tillbedjan av Skaparen: ”Lord of all, to thee we raise this our hymn of grateful praise.” Nästa rubrik är Ringar, vilka tolkas som ”avsikten att symboliskt fortsätta att älska” (intention to be loving). Denna avdelning börjar med att församlingen ringer i sina klockor. Så läses Kärlekens höga visa ur l Kor 13 samt det mycket brukade citatet ur Kahlil Gibrans The Prophet om äktenskapet, som starkt betonar makarnas växt tillsammans i frihet. Därefter

246 Utvecklingen av personligt utformade vigselritual

och vigselförrättaren talar om äktenskapet. Så förklaras sker ringväxlingen för äkta makar och välsignelsen uttalas. brudparet Akten avslutas med en ny rubrik ”Mat och dryck, vilket symboliserar gemenskap och delaktighet. finns det sedan två avsnitt, som inte tillhör ritualet men I programmet utgör motivering för vad som ägt rum. Det är två uttalanden om äktenskapet, ett av brudgummen och ett av bruden. Båda deklarerar här, vad de avser med sitt äktenskap och hur de uppfattar dess innebörd. Det är två utförliga dokument, som är alltför omfattande för att uppläsas i ritualet men som på detta sätt förmedlats till vigselförsamlingen till eftertanke. Ledmotivet kan kortast uttryckas som en önskan att i äktenskapet förverkliga vänskap, och kärlek som oberoende, självständiga människor, som helt kamratskap och fullt accepterar den andres tanke- och handlingsfrihet. Till de kyrkor, som hade full liturgisk frihet och också intresserade sig för tematiskt hörde unitarierna. År 1961 bildades i USA uppbyggda vigselritual, ”The unitarian universalist Association. Denna utgör en sammanslagning av två grupper, unitarierna, som tillkom på 1500-talet och fick sitt namn av att och universalisterna, som förnekade, att de förnekade treenighetsläran, frälsningen endast korn en utvald grupp till del och hävdade, att den gällde alla människor. Kärlekens Gud kunde enligt de senare icke fördöma

någon.”

Denna nya Association kom att spela en roll i det amerikanska kyrkolivet, även om den icke fick medlemskap i National council of churches of Christ. som bottnade i uppfattningen, att Dess positiva inställning till andra kyrkor, ingen kyrka ensam kunde ha monopol på sanningen, och dess öppenhet för medlemmarnas personliga frihet- agnostiker, humanister, ja, t o m ateister var välkomna som medlemmar - medförde, att den kom att upplevas som en resurs snarare än som en konkurrent. Detta visar sig också i fråga om de personligt utformade vigselritualen. Culture Movement i Den unitariske pastorn och ledaren för The Ethical New York Khoren Arisian har i sin bok The new wedding 1973 presenterat

inte mindre än tolv olika exempel på personligt utformade Vigslar.” Samtliga

och har tillkommit i samarbete mellan är hämtade ur hans egen erfarenhet honom i fråga. Urvalsprincipen har varit att låta de själv och vigselparen enskilda olika grundmotiv och han har därför vigselakterna representera eller förkortningar, för att huvudlinjen skall också gjort smärre justeringar komma till sin rätt. Grundprincipen för honom har varit, att det är makarna själva, som genom sin offentliga äktenskapsförklaring skapar äktenskapet. Präst och församling därför som vittnen till deras konsensus och prästens huvudroll som fungerar

36 I detta sammanhang skulle också kväkarna Religions of America 1975 s 263ff. sker till stora delar särskilt kunna nämnas. De äger ingen fast liturgi och gudstjänsten under tystnad. Här fanns också möjligheter att skapa helt nya ritual. Ett sådant möter 1969, koreografiskt uppbyggt: A Wedding också hos Nancy Willard Lindblom anpassat till den konkreta situationen att brudgummen Masque for Lonely Travelers. stod inför hotet om ett fängelsestraff i samband med ungdomsrevolten. 37 Arisian 1973. Pastor David Sammonsi St Johns Unitarian Church i Cincinnati skrev 1977 en bok om äktenskapet The marriage option. i vilken han också behandlade fria former. Sammons 1977 s 26ff. vigselritualet och gav exempel på

av

Utvecklingen personligt utformade vigselritual 247

Vigselförrättare är att offentligen konstatera, att de genom sin konsensus

blivit makar i ett äktenskap. Detta innebär, att större delen av vigselakten kan utformas enligt brudparets egna önskemål, vilket utgör förutsättningen för de personligt utformade vigselritualen. Eftersom ritualen inte följer en fast mall, är det nödvändigt, att officiant eller brudpar inledningsvis informerar om aktens huvudmotiv. Därför har också vart och ett av de här presenterade ritualen försetts med en programmatisk rubriksättning. Det första bår sålunda titeln Love through music. Liksom de övriga i boken har det dessutom fått en extra inledning, som inte hör till ritualet men till författarens presentation därav för läsaren. Boken är ju tillkommen för att hjälpa unga människor att skapa sina egna personliga vigselformulär och författarens extra inledning har därför också till syfte att hjälpa dem att dra de rätta konsekvenserna av det presenterade, konkreta materialet. Denna frihet från den yttre formen framgår redan av det första ritualet. Med utgångspunkt i Chopins pianokonsert nr 1 talar officianten om vad det betyder att leva tillsammans ur allmänmänsklig och att utgångspunkt Chopins musik och Shakespeares diktning behandlar samma tema. I stället för löfte eller traditionell konsensusförklaring får därför brudparet använda en av hans sonetter (CXVI), som de läser växelvis. Officianten konstaterar därefter, att de givit sina löften till varandra (you have vowed your love to each other) och frågar dem, om de är beredda ”to confirm that love in the responsibilities of marriage”. Brudparet svarar ja, växlar ringar och kyss och akten avslutas med Chopin. Vigselns handlingsmönster är sålunda bevarat men uttrycksformerna starkt förändrade. Det finns också anledning att att det inte i ritualet finns något, som markerar att det är fråga om konstatera, ett religiöst ritual. Allt är allmänmänskligt och kunde lika gärna gälla ett borgerligt vigselritual. Det andra ritualet är daterat den 2 november 1966 och hör alltså till de tidigare, personligt utformade vigselakterna. Det har fått rubriken Symbols and meanings” och är starkt historiskt orienterat. Det var ju också denna väg man till en början beträdde, då det gällde att skapa nyheter, man anknöt till traditionen. Officiantens också an till historien. Han inledning knyter betonar sålunda, att män och kvinnor bildat familjer, redan innan det fanns en officiell religion, ja, att parbildning är äldre än människan. Men trots detta är Vigselns grundläggande funktion till sin innersta mening religiös, eftersom det är en av de mest meningsfulla händelserna i en människas liv. Dessa är till antalet mellan fyra, födelsen, övergången barn och vuxen, vigseln och döden. Endast två av dessa är människan själv medveten om och av dessa är vigseln det tillfälle, då män och kvinnor medvetet företar ett val. Med anknytning till traditionen betonar också Officianten, att det är makarna själva, som skapar äktenskapet. Så är det t ex i judisk religion. Det är sålunda där inte ens nödvändigt, att en rabbin är närvarande. Så har det också varit såväl i romersk förkristen som kristen tradition. Det är mannen och kvinnan, som själva skapar äktenskapet. Prästen är endast vittne för sin Gud och sin kyrka. På denna grund byggs så ritualet upp och officianten betonar, att brudparet själva inbjudit de närvarande att fungera som vittnen. Brudparet har redan i sina hjärtan avgivit sina löften. Nu är det fråga om att offentliggöra dem och

Utvecklingen av personligt utformade vigselritual

få dem bevittnade. Officianten frågar därför brudparet, om de redan avgivit sådana löften till varandra och om de vill be de närvarande att bli deras

vittnen. Efter brudparets bejakande (We have and we do) följer ringcere-

monin, till vilken de officiella löftena fogas. För att markera mannens och kvinnans lika rätt och lika ansvarstagande ger båda varandra en ring. Bruket om mannens av en enda ring går tillbaka på äldre tiders föreställning överordnande över kvinnan och skall därför icke brukas enligt den inledande kommentaren. Ringceremonin och löftena är så nära förknippade med varandra, att som löftet förestavas och avges. ringen sätts på den andres finger samtidigt Officianten att han endast representerar de närvarande understryker, vittnena och att det är i egenskap av representant han förestavar löftet. För att markera jämställdheten i äktenskapet får också bruden först överlämna och avge löftet. Ordalydelsen i löftet följer den traditionella ringen anglikanska formen och är likalydande för både brud och brudgum. Brudens löfte att lyda mannen är alltså borttaget. Till sist avslutar officianten akten med att konstatera, att brudparet genom att offentliggöra sina löften förklarat sig själva för man och hustru (you have pronounced yourselves husband and wife). Det tredje vigselritualet är byggt kring vigselbägaren och har fått rubriken Mans infinite possibilities”. Utgångspunkten är den judiska seden med en ur vilken båda dricker och vilken sedan krossas, och de vigselbägare, övertoner, som kan utvinnas ur denna ceremoni. Efter en omfattande inledning av brudgum och brud, som växelvis avlöser varandra i sin tolkning för dem, börjar ritualet med att officianten av vad äktenskapet betyder överräcker ett glas chartreuse med om att deras liv tillsammans inte

önskan

skall bli kortare än den tid det tar att åter sammanfoga delarna av det glas som skall krossas. Så dricker brud och brudgum och brudgummen krossar glaset. Därefter avges löftena i en något ovanlig och* anspråksfull form: ”Do you - affirm to be as great as is humanly impossible?” Så växlas ringar och officianten konstaterar, att brudparet själva förklarat sig för man och hustru. Nästa formulär är byggt på temat om vänskapens betydelse i ett äktenskap och har fått mottot ”Individuality through friendship. Inledningsvis framhåller författaren, att detta tema särskilt betonats av de protestantiska reformatorerna, som i sin tur går tillbaka på judiska förebilder t ex i Höga visan. Det är också därifrån, som konsensusförklaringen direkt hämtas. Officianten uppmanar sålunda först brudgummen att sätta ringen på brudens finger och förestavar därefter konsensusförklaringen ur Höga visan 5:16:

”This is my beloved and this is my friend” (Detta är min älskade och detta är

min vän. Den svenska bibelöversättningen 1917 har en något annorlunda Sådan är min vän, ja, sådan är min älskade.) Därefter formulering: återupprepas ceremonien med bruden. Ledmotivet i följande vigselritual är det nya hemmet. Ritualet har därför fått en speciell uppbyggnad. Inledningen är i förhållande till de övriga starkt förkortad. Den centrala följer nära anglikansk tradition med vigselakten av löfte, ringceremoni och officiantens förklakonsensusfrågor, avgivande för man och hustru. Först därefter kommer det egentligt ring av brudparet nya i ritualet, som utgörs av en utförlig förklaring till vad äktenskapet betyder

av

Utvecklingen personligt utformade vigselritual 249

för makarnas nya hem och deras relationer till släkt och vänner. Ytterligare en aspekt fokuseras i nästa ritual, makarnas mognad tillsammans under år som kommer. Officianten konstaterar inledningsvis, att de är som fritt och med glädje gjort sitt val och att de uttryckt en mogna människor, önskan om att en av deras goda vänner skulle läsa Kärlekens höga visa 1 Kor 13 som ett uttryck för brudparets uppfattning av sitt förhållande. Så kommer vigselfrågan och frågan, om föräldrarna vill ge dem sin välsignelse. Därefter förestavas löftet och växlas ringar under brudparets betoning av sin önskan om fortsatt mognad tillsammans. Nästa vigselformulär lägger tyngdpunkten på makarnas ansvar för barn och familj. Författaren betonar inledningsvis, att den moderna utvecklingen lett till att äktenskapet och samlevnaden mer och mer kommit att betraktas som ett privat förhållande mellan makarna. Detta har tom kommit till uttryck i det amerikanska lutherska vigselritualet från mitten av juni 1972. Sådan har traditionen dock icke varit tidigare. I judisk religion ingick barnalstringen som ett väsentligt och grundläggande inslag och författaren konstaterar också, att ett äktenskap, som inte tar sitt ansvar antingen för barnen eller samhället, saknar en grundläggande dimension. Därför är också ritualet uppbyggt som ett rent humanistiskt ritual, dvs ett borgerligt ritual. Officianten konstaterar därför också, sedan löften avgivits och ringar växlats, att makarna i enlighet med den form för äktenskaps ingående, som är giltig i respektive stat, nu kan benämna sig själva med de traditionella namnen husband and wife. Följande formulär bär mottot ”The wine of the spirit och dess huvudintention är att betona vikten av att makarna i ett äktenskap

fortfarande är två individer med rätt och skyldighet att utvecklas var och en

efter sina möjligheter eller som författaren säger med ett citat från Saint-Exupéry: Kärlek består inte i att stirra in i varandras ögon utan i att se tillsammans i samma riktning. Detta har medfört vissa förändringar av ritualet. Ringarna är borttagna för att betona, att man inte binder varandra. I stället har man infört ceremonin med vigselbägaren men i detta fall som två bägare, där brudparet fyller varandras bägare men dricker ur sin egen och därefter krossar den. Anknytning sker i detta fall till Kahlil Gibran The Älska varandra Prophet: men gör inte en boja av kärleken, låt den hellre vara fri som havets vågor mellan era själars stränder. Fyll varandras bägare men drick icke ur samma kärl.” Men författaren går i nästa ritualförslag ännu längre och låter den individuella friheten i äktenskapet medföra också rätten till skilsmässa. Han opponerar sålunda inledningsvis mot den traditionella formen ”tills döden att föreställningen om äktenskapets oupplösligskiljer oss åt” och betonar, het hänger samman med den romersk katolska

sakramentsuppfattningen.

Denna möter

uppfattning inte hos de protestantiska reformatorerna och

Bucer tillät t o m skilsmässa, om kärleken ebbat ut. Han låter därför löftena markera, att brudparets offentligen uttryckta önskan att leva tillsammans i äktenskap som enda grund bygger på deras kärlek till varandra: ”the only evidence there can be that I love you. Därefter uttrycker brudgum och brud en önskan om att den andra skall kunna utvecklas, så att den kan bli allt vad den har möjlighet att bli, samt lovar att hålla detta löfte i ära, ”så länge som liv och tro varar (as long as life and faith endure). Så sker ringceremonien

av

250 Utvecklingen personligt utformade vigselritual

och officiantens förklarande av dem för äkta makar men till detta har fogats vars poäng är, att man av kärleken inte kan utvinna någon en utläggning, annan moral än att älska djupare. Till de mera extrema ritualen hör ett anarkistiskt-feministiskt. Detta utgår ifrån att staten i grund och botten icke har någon laglig rätt över den enskilda individen. Vigselns syfte är alltså icke att skapa den lagliga grunden för inledande av äktenskapet. Detta framgår också av brudparets presentation akten. Både brud och brudgum förklarar, att de icke viger sig därför att att bestämma över den enskilde. Att de trots staten äger någon auktoritet detta viger sig, beror på att det är klokt att så göra. Efter löftena sker och det är märkligt, att vid en feministisk vigsel endast en ringceremonien ring brukas, som brudgummen ger till bruden. Under tiden fyller officianten och brudparet skålar med varandra. Så fyller två glas med champagne de närvarandes utbringar en skål för brudgummen glas och officianten brudparet.

5 Utvecklingen

av

vigselritual för äktenskap

mellan kristna och icke kristna

5.1 Bakgrunden

Det finns flera anledningar till att under de senaste decennierna frågan om vigselritual eller någon annan kyrklig akt för äktenskap mellan kristna och icke kristna blivit aktuell. En sådan anledning är förhållandena ide areisriska kommunistiska staterna. Här kan Sovjetunionen och

Östtyskland, DDR,

utgöra belysande exempel. Grundläggande för denna utveckling är att äktenskapet och familjen fogats in som byggstenar i ett politiskt system. Det obligatoriska civiläktenskapet har därigenom blivit en politisk handling, en bekännelse till den ateistiska staten och dess värderingar. I Moskva är det sålunda vanligt, att de nyvigda efter den statliga akten i vigselpalatset far ut till det minnesmärke, som rests vid den linje, där de tyska trupperna stoppades utanför Moskva, och symboliskt med den betygar sin solidaritet sovjetiska staten? Detta markerade intresse för vigselritualet beror på, att man inom de socialistiska staterna blivit medveten om ritualets som kulturförbetydelse medlare. D M Ugrinowitsch, Moskva, sålunda gjorde 1977 en analys av ritualets sociala funktion i det socialistiska samhället och konstaterade, att ritualet var den traditionella huvudformen för kulturförmedling? Både bruk och ritual är konservativa traditionsmönster. Bruken an till reala knyter mänskliga ändamål, under det att ritualen har en symbolisk funktion och knyter an till idéer, normer och känslor. I detta sammanhang måste man skilja på ett ritual som sådant och ett religiöst ritual. Ett ritual behöver sålunda inte ha religiös karaktär. Historien har ofta uppvisat sekulära ritual, som knöts till statens funktioner eller krigets behov. Ja, to m i det kapitalistiska samhället finns det världsliga ritual. Under medeltiden uppstod också folkliga ritual, som parodierade de officiella kyrkliga ritualen. För människor är det viktigt att inte bara medvetandegöra sina gemensamma mål, intressen och idéer utan också att emotionellt uppleva dem. Ur dessa behov växer så ritualen fram inte minst kring vändpunkterna i familjens liv, födelse, äktenskapsingående och död. På så sätt blir ritualet en särskild form av traditionsförmedling. Dess huvudändamål består i att symboliska,

*Enligt intervjuuppgifter i Moskva 1980-10-04 och egna iakttagelser vid samma

tillfälle. 3 1977 s 15-24. Ugrinowitsch

av

252 Utvecklingen vigselritual för äktenskap

kollektiva som representerar bestämda idéer och handlingar äger rum, och väcker bestämda känslor hos dem som deltar. föreställningar Det är mot denna bakgrund, som nya ritual har uppstått i det socialistiska samhället. Lenin fanns det nämligen i varje nation två kulturer Enligt det undertryckta proletariatets demokratiska kultur och borgersamtidigt, lighetens reaktionära kultur. Därför uppstod i kamp mot den borgerliga kulturen redan omedelbart efter oktoberrevolutionen 1917 en rad nya ritual, som knöts till demonstrationer, och parader. På 1920-talet begravningar började nya ritual med anknytning till familjen uppstå. I stället för barndop i kyrkan införde sålunda unga arbetare ett nytt ritual med beteckningen ”Oktjabriny” och s k ”röda bröllop” ägde rum. Även om dessa inte omedelbart slog igenom, utgjorde de grunden för de senare socialistiska Efter andra världskriget började i slutet familjeritualen. att växa fram. I av 1950-talet en ny typ av socialistiska familjeritual fick dessa stor spridning, även om alla ännu inte funnit en fast Sovjetunionen och enhetlig form. Det mest spridda och mest genomarbetade familjeritualet i Sovjetunionen är Vigseln. härtill. Dels anknöt de nya vigselritualen nära Det fanns två anledningar till gamla agrara firningsformer, dels inrättades vigselpalats och bröllopshus i städerna, framför allt i Leningrad och Moskva. Inom dessa utvecklade sig ritual för äktenskapets ingående. Innehållet i dessa ritual var en enhetliga bekännelse till den socialistiska staten. Därför kom också dessa ritual att världsåskådningsmässigt och moraliskt uppfostrande. fungera politiskt, möter också i DDR. I en artikel Samma utveckling som i Sovjetunionen Klemens Richter för ritual, som vuxit fram med politisk 1978 redogör

målsättning? Till dessa hör också formen för äktenskapets ingående. Liksom

av de moderna socialistiska ritualen i i Sovjetunionen började utvecklingen slutet av 1950-talet. I riktlinjerna från 1959 betonas, att den högtidliga utformningen av den borgerliga Vigseln ger brudparets ja ett socialistiskt etiskt innehåll. Dessutom avlägger makarna ett socialistiskt äktenskapslöfte. Akten skall vara offentlig för att betona dess samhälleliga betydelse. består av två delar, Vigseln och löftet. Vigseln, som är det Själva ritualet den traditionella strukturen med egentliga äktenskapsingåendet, följer motiverar man med ringväxling och de nygiftas underskrift. Ringväxlingen att den visserligen förr var en religiös ceremoni men att den nu förlorat sin religiösa innebörd och brukas av både ateister och partimedlemmar. Formuleringen lyder: ”Ringen är det yttre tecknet på ert förbund. På samma ände.” sätt som ringen icke har något slut så må er kärlek vara utan Den ateistiska formen 1959 tog Till vigselakten hör också vigseltalet. avstånd av äktenskapet och makarna direkt från varje religiös tolkning uppmanades att själva ta ansvar för att deras lycka fick varaktighet. och betonade, att Dessutom varnade man direkt för borgerliga värderingar endast ett socialistiskt äktenskap kunde garantera makarna lycka genom

3 Richter 1978 s 181 ff. Se även Richter 1977 s 72 ff. Beträffande det markerat statliga stödet för familjen i DDR se Wenik 1979. Se även statistiken över de stigande vigselsiffrorna s 13: 1967 = 117146, 1977 = 147 402. Statistiken för åren 1946-1962 visar också stigande absoluta tal: 1946 = 125 026, 1962 = 165 703. Ebert-Triller 1963 s 252.

Utvecklingen av vigselritual för äktenskap 253

deras gemensamma samhälleliga handlande. Enligt 1977 års anvisningar borde vigseltalaren understryka makarnas ansvar som äkta makar för familjen och samhället samt kravet på dem att deltaga i det gemensamma arbetskollektivet. Talaren borde också överlämna en kollektiv gåva från arbetskamraterna. Löftet är en viktig del av akten och utformades tidigare som en omfattande bekännelse till de socialistiska värderingarna. Anvisningarna 1977 är mera allmänt hållna men det är möjligt, att det äldre utförliga löftet fortfarande brukas av vissa partimedlemmar. Inordnandet av familj och äktenskap i det socialistiska, mönstret politiska är grundorsaken till kyrkornas handlande i Sovjetunionen och DDR och de som vuxit fram till former för en kyrklig förslag, akt vid ingående av äktenskap mellan en kristen och en icke kristen. I Västtyskland, BRD, är bakgrunden en annan. Här föreligger framför allt två huvudanledningar, dels det ökande antalet gästarbetare, dels det ökande antalet sekulariserade och ur kyrkorna utträdda människor. Antalet gästarbetare ökade i BRD under 1970-talet kraftigt och utgjorde 1977 ca 2 miljoner. Huvudparten av dessa tillhörde icke någon kristen religion utan var koreaner turkar, och japaner. Detta medförde ett ökande antal äktenskap över religionsgränserna. I denna situation måste kyrkorna ta ställning till om någon kyrklig akt var möjlig och hur den i så fall skulle utformasf* Då det gällde sekulariserade och ur kyrkan utträdda människor, utgjorde flyktingar från DDR ett speciellt problem, då de oftast icke var döpta och fått en ateistisk fostran.

5.2 Äktenskap mellan lutheraner eller reformerta och

icke kristna eller ateister

5.2.1 - DDR

Östtyskland

I oktober månad 1972 utfärdade generalsynoden för VELKDDR utförliga bestämmelser för gudstjänst i samband med äktenskapsingående, Gottes-

4 IntervjL med Oberkirchenrat Albert Mauder, Hannover, mars 1977. Se även Breit 1975, s 69 ff. En stor litteratur har vuxit fram beträffande ras- och kulturproblem i samband med dylika äktenskap. Se tex tidskriften Ethnies 4 1974 Les Mariages mixtes. Det kristna äktenskapet i främmande kulturer behandlas bl a av de Locht 1970. Problemet är välkänt i många västländer. Haas 1972 s 137 ger ett konkret ex på en vigsel mellan två indonesier i Bonn 1965, av vilka den ena var katolik och den andra icke kristen. Vigseln ägde rum i en liten husgudstjänst i en gillesstuga, som smyckats med sari: och blommor enligt indonesisk sed. Vigseln firades enligt normal katolsk ordning ned mässa, i vilken den katolska bruden deltog och även biträdde med frambärandet och uppskärandet av brödet. Den icke kristne brudgummen hällde vinet i kalken. Studentprästen konsekrerade bröd och vin, bröt brödet och gav åt bruden, som gav tidare åt alla, som ville kommunicera. Hon distribuerade också vinet. I USA år problemet särskilt fokuserat till Vigslar mellan judar och kristna. De amerikanska katolska biskoparna utfärdade därför redan 1967 Guidelines for Cathollic-Iewish Relations” och Vatikanen gav 1975 ut riktlinjer i samma ämne, vilket medförde, att de amerikanska biskoparna avgav Statement on Catholic-Jewish Relation?” 1975.

254 av

Utvecklingen vigselritual för äktenskap

dienst zur Eheschliessung.5 Aktstycket präglas helt av den ovan skildrade

situationen i DDR. Man gör därför en klar skillnad mellan en kristen vigsel, som Trauung, och en gudstjänst i samband med ett äktenskapsingående, icke är en regelrätt kyrklig vigsel. för en kyrklig vigsel, Trauung, är att båda Den naturliga förutsättningen makarna kristna i församlingen. I ett kommunistiskt land är praktiserande kan det dock finnas flera skäl till att båda icke är praktiserande kristna. Om den ena parten är partimedlem, skulle det sålunda ses med oblida ögon, om kristen. Man har ju från kommunistiskt håll denna part var praktiserande betraktat kyrkorna som relikter av en försvinnande kultur och en partimedverksamhet. lem bör vara progressiv nog att inte engagera sig i kyrkornas Om det under det förberedande vigselsamtalet framgår, att den icke kristne är beredd att acceptera den kristna tron och inträda i kyrkan, kan att dock en vigsel av normalt slag äga rum. I annat fall finns flera möjligheter Om den icke kristne sålunda är beredd att tillsammans med sin välja emellan. maka/e börja sitt äktenskap med förkunnelse av Guds 0rd och församlingens förbön, så kan en särskild gudstjänst vid äktenskapets ingående äga rum. däremot den icke kristne att deltaga i en dylik gudstjänst, kan den Vägrar givetvis icke äga rum. Pastor bör dock bemöda sig om att den kristna parten kan bli delaktig av församlingens förbön. Om slutligen en dylik gudstjänst inte spelar någon roll för den kristna parten, bör den icke äga rum. Om en gudstjänst i samband med äktenskapsingående skall äga rum, bör den förberedas makarna. Viktigt noga i samtal mellan pastor och de blivande är i detta fall, att inte prästen och den kristne fronderar mot den icke kristna bör innebörden av och formen för gudstjänsten fastställas parten. Därefter dvs och det är då viktigt att markera, att vigselns element icke får förekomma vigselfrågor, ringväxling och välsignelse. Om det då visar sig, att den kristna parten har svårt att undvara välsignelsen, kan prästen meddela denna. I detta fall bör han dock utröna, om båda makarna eller endast den kristna parten vill ställa sitt äktenskap under Guds välsignelse. Eftersom denna typ av gudstjänst är en försöksordning, måste församlingen informeras. Dessutom bör man söka väcka församlingens ansvarstagande för för dylika äktenskap mellan kristna och icke kristna. Under prövotiden denna gudstjänst bör också prästerna rådgöra med varandra i konventet. En gudstjänstordning med olika alternativ bifogas. Den består av bibelord bön och välsignelse. Beträffande bibelorden om äktenskapet, predikan, finns det tre alternativ i fallande skala. Det första alternativet är utförligast och innehåller både Mt 1924-6 med Jesu ord om äktenskapet och Paulusordet ur 1 Kor 7:12-14 om äktenskap mellan kristen och icke kristen med betoningen av att äkta makes otro icke står i vägen för den troendes Det andra alternativet består endast av Mt 19 med tack till gudsförhållande.

5 Stencil. Enligt intervjuuppgift i Berlin 1977-03-23 tillåts kvinnan iett äktenskap att gå För till nattvarden i kyrkan, även om hon icke är döpt, konfirmerad eller kyrkligt vigd. mannen är läget svårare, då nattvarden betraktas som en bekännelsehandling. Kyrklig vigsel är dock icke nödvändig för församlingstillhörighet. Barnen döps sålunda utan att kristen och man frågar efter om föräldrarna är kyrkligt vigda. Vigsel mellan sedan icke-kristen började i DDR som en hemlig vigsel av politiska skäl och reglerades genom beslutet om Gottesdienst zur Eheschliessung. Intervju med biskop Heubach i Ratzeburg 1977-03-25.

Utvecklingen av vigselritual för äktenskap 255

Gud och bön. Det alternativet består enbart tredje slutligen av bön som inledning till predikan. För bönen efter finns predikan det också två alternativ, som båda med olika ordval lägger mellan tyngdpunkten på förhållandet makarna och förbigår deras ansvar utanför äktenskapet. Den är personliga välsignelsen fakultativ och därför ställd inom den inte

parentes. Äger rum, får

slutvälsignelsen över församlingen gälla också makarna. Om den personliga välsignelsen dock äger rum, finns det två alternativ. Det ena gäller båda makarna och välsignelsen uttalas därför också över båda. Det andra alternativet bara den kristna gäller parten och består av två delar, först en allmän över bådas äktenskap, välsignelse sedan en personlig välsignelse över den kristna parten, att Gud måtte honom/henne med sitt ord och upplysa uppfylla honom/henne med sin nåd, så att han/hon måtte förbli i hans församling och få det eviga livet. ”Gottesdienst zur Eheschliessung var en försöksordning och den utsattes också omedelbart för kritik. Professor Kiesow i Rostock Ernst-Rüdiger riktade sålunda redan 1973 stark kritik mot den och presenterade alternativa Vad han framför

lösningsförslagé allt vände sig mot, var försöksordningens

och Gottesdienst uppdelning på Trauung zur Eheschliessung”. Sedan obligatoriskt civiläktenskap införts i Tyskland 1876, fanns det enligt Kiesow mellan ingen skillnad dessa båda begrepp. Den borgerliga Vigseln skapade ett rättsligt giltigt äktenskap och den kyrkliga Vigseln kunde varken göra från eller till ifråga om äktenskapets rättsliga ställning. Den kyrkliga Vigseln var sålunda ingenting annat än en gudstjänst i samband med äktenskapets Därför ingående. var också försöksordningens förslag att göra en vigsel av lägre dignitet än den vanliga kyrkliga Vigseln en omöjlighet. I båda fallen var det ju fråga om ordets förkunnelse, bön och Välsignelse. i Han satte sig därför bestämt emot, att en ny form av förrättning infördes vid sidan om Vigseln som ett slags diskriminerande minivigsel. I stället ä föreslog han, att man skulle använda den vanliga Vigseln, Trauung, också för äktenskap mellan kristna och icke kristna. Här kunde han hänvisa till att den kyrkliga undan för undan förlorat Vigseln sin ställning. Redan på 1920-talet i Berlin inte mer ingicks än 25 % av äktenskapen med kyrklig Vigsel. 1972 hade antalen kyrkliga Vigslar sjunkit i hela DDR. I Rostock ägde sålunda endast 64 kyrkliga Vigslar rum detta år, dvs i genomsnitt fyra per församling. Nybyggarförsamlingarna i Rostock hade detta år nästan ingen enda kyrklig vigsel. I de stora områdena Malchin och Ludwigslust, som ännu hade kvar en viss folkkyrklighet, ägde 1972 endast omkring 200 kyrkliga Vigslar rum och detta i områden, där både pastorer och församlingar ansåg, att den kyrkliga Vigseln var den enda acceptabla formen för att ingå ett kristet äktenskap. Den naturliga slutsatsen Vore därför att bearbeta den gällande Vigselordningen, Trauung”, på ett sådant sätt, att den blev användbar både för vanliga församlingsmedlemmars kyrkliga vigsel och för äktenskap mellan en kristen och en icke kristen. Då det dock var att en sådan uppenbart, bearbetning skulle ta sin tid, föreslog han, att tills VELKDDR lyckats

6 Kiesow 1973 s 378 ff.

av

256 Utvecklingen vigselritual för äktenskap

bearbeta vigselordningen, en särskild paragraf skulle fogas till den gällande från 1955, som medgav, att det normala vigselritualet i undanordningen tagsfall skulle få användas också vid vigsel mellan en kristen och en icke kristen. Den mecklenburgska landssynoden, vid vars nyärsmöte 1973 professor Kiesow framlade sin kritik, beslöt att acceptera Gottesdienst zur Ehesom men krävde samtidigt, att kommentaren

schliessung försöksordning

och formuläret skulle bearbetas.7 En sådan bearbetning tillkom också 1975.3 I denna bibehöll man huvudintentionen från 1972 och menade, att en särskild i samband med äktenskapsingående mellan en kristen och en icke gudstjänst kristen var inte minst av själavårdande orsak. Formuläret nödvändig utökades också med flera alternativ. Detta gäller den inledande psaltarpsalmen och bibeltexterna samt förbönsdelen. att omedelbart efter Som en nyhet har man dessutom infört en möjlighet bibelläsningarna hänvisa till Guds välsignelse och hjälp för makarna i deras Detta är ett sätt att lösa problemet i ritualet 1972 med den äktenskap. personliga välsignelsen.

5.2.2 Västtyskland - BRD

Under direkt påverkan av utvecklingen i DDR utgav den förenade lutherska i samarbete med den ekumeniska konferensen för de kyrkani väst, VELKD, Arnoldshainer Konferenz, i september 1974 riktlinjer för unierade kyrkorna, i samband med att en kristen och en icke kristen ingick en gudstjänst

äktenskap? Aktstycket var framför allt avsett för gästarbetare.

Redan 1971 hade EKD:s utarbetat riktlinjer för en äktenskapskommission kyrklig handling i samband med dylika äktenskaps ingående. Dessa riktlinjer behandlade de principiella förutsättningarna men förbigick frågan om aktens Detta sammanhänger med att de enskilda medlemsliturgiska utformning. kyrkornai EKD själva äger den liturgiska rätten och att EKD därför icke kan föreskriva liturgiska lösningar. tillsatte VELKD och Arnoldshainer Konferenz en Av denna anledning kommission för att utarbeta liturgiska riktlinjer. I denna gemensam kommission medlemmar i EKD:s äktenskapskomingick också två tidigare en från vardera VELKD och Arnoldshainer Konferenz. Det var mission, resultatet av detta liturgiska arbete, som framlades i september 1974. Som en bilaga bifogades också EKD-kommissionens riktlinjer. I dessa konstaterar kommissionen, att ca 11 000 äktenskap årligen ingås man också en mellan evangeliska kristna och icke kristna. I många fall begär har icke förutsett denna situation och därför kristen vigsel. Landskyrkorna föreligger inte heller någon rättslig reglering. Trots detta ägde under året 1968 över 800 dylika kyrkliga Vigslar rum.

7 Kiesow 1973 s 381, Nachbemerkung. 8 Stencil. 9 Gottesdienst anlässlich der Eheschliessung zwischen einem evangelischen Christen und einem Nichtchristen 1974. 93 I BRD ägde 1972 1 004 kyrkliga Vigslar rum mellan kristna och icke kristna. Nieland 1975 s 195.

Utvecklingen av vigselritual för äktenskap 257

EKD:s äktenskapskommission konstaterar först i sina att riktlinjer, äktenskap av denna typ godkänts redan i urkristendomen och åberopar Paulus uttalande i 1 Kor 7:12 ff. Å andra sidan har man rätt att ställa krav på vissa förutsättningar för en kyrklig vigsel i dylika sammanhang. Först och främst måste makarna förklara, att de avser att leva i ett monogamt äktenskap. Detta sammanhänger givetvis med att somliga gästarbetare kommer från kulturer, där polygami är tillåtet. För det andra måste den icke kristna parten förklara, att den icke avser att hindra den kristne från att utöva sin tro. För det tredje får ingen överenskommelse ha träffats, att barnen skall uppfostras icke kristet. För det fjärde skall den kristna slutligen parten uttryckligen ha önskat en kyrklig handling. Allt detta förutsätter, att mera djupgående vigselsamtal kan äga rum. Utformningen av den liturgiska akten ankommer den enskilda på Däremot måste församlingen informeras landskyrkan. om förutsättningarna och något tryck får icke riktas mot den icke kristna parten. När VELKD och Arnoldshainer Konferenz sina gemensamt avgav riktlinjer för den liturgiska utformningen, utgick man från EKD-kommissionens ovan angivna förutsättningar och byggde sitt gudstjänstförslag på denna Först och främst konstaterar grund. man då, att en dylik gudstjänst måste innehålla förkunnelse av Guds ord och bön. Dessa båda element är de grundläggande i all gudstjänst och så även i den traditionella kyrkliga Vigseln. Det är dock uppenbart, att de agendariskt bundna vigselritualen i de skilda landskyrkorna innehåller formuleringar, som inte är särskilt för lämpade gudstjänster av denna typ och detta av två anledningar. Antingen kan avsnitten i sig vara olämpliga eller också kan olämpligheten ligga i själva utformningen. Som exempel på olämpliga avsnitt anför man konsensusfrågorna, som i de kyrkliga vigselritualen fått bekännelsekaraktär. Dessa måste därför utgå. I stället bör man införa ett tal av prästen till de båda makarna, vilket utgår från de upplästa bibelorden och ger den sakliga bakgrunden till gudstjänsten samt leder över till den efterföljande bönen. Två förslag till ett dylikt Anrede anges också i ritualet. I den mån sådana delar av det ordinarie vigselritualet som ringväxling, handslag med votum, välsignelse med etc har direkt handpåläggning samband med kan de helt eller delvis utelämnas. Även

frågorna, i övrigt

föreslår kommissionen en anpassning till den konkreta vilket bör situationen, medföra en överarbetning av kollektbön eller likaså en ingångsbön, nyformulering av den avslutande förbönen samt ett genomtänkt urval av bibeltexter. På sådana platser, där man brukar överlämna en bibel till brudparet, bör detta dock ske. Vid antagandet av dessa riktlinjer i september 1974 ställdes också frågan, om de även var tillämpliga för människor, som utträtt ur kyrkan och inte ägde någon religiös Man var inte omedelbart beredd tillhörighet. att ta ställning men i början av januari 1975 beslöt det teologiska utskottet i Arnoldshainer Konferenz att rekommendera konferensen att acceptera dem även för dylika fall. Vissa förutsättningar borde dock vara uppfyllda. Även om skälen för utträde ur kyrkan kan vara vitt skilda, måste kyrkan allvarligt pröva förutsättningarna. Prästernas vigselsamtal bör därför vara särskilt i viktiga

258 av äktenskap

Utvecklingen vigselritual för

dylika fall. Inte heller bör prästen ensam avgöra fallet utan frågan bör avgöras i presbyteriet, som innehåller församlingsrepresentation. Är prästen i tvivelsmål, bör han dessutom rådgöra med superintendenten eller dekanen. Grundförutsättningen för en dylik gudstjänst är också, att den icke kristne visar en öppen attityd inför kyrkans budskap och icke motsätter sig barnens kristna fostran. I början av april 1975 godkände Arnoldshainer Konferenz det teologiska utskottets mellan VELKD och förslag och ett nytryck av överenskommelsen Arnoldshainer Konferenz från september 1974 ombesörjdes 1975 med tillägg av det nya beslutet från april 1975.10 Det ankom nu på de enskilda landskyrkorna att ta ställning. Som exempel på hur detta kunde tillgå kan utvecklingen i den unierade evangeliska landskyrkan iRhenlandet anföras.” Redan den 21 april 1975 tog landskyrkans teologiska utskott ställning till beslutet och förklarade, att inga förelåg mot att följa riktlinjerna. I den fortsatta bearbetningbetänkligheter en inför det slutliga synodbeslutet kom flera faktorer att medverka. Utan betydelse var sålunda inte, att synoden för Berlin-Brandenburg (Ost) i april 1976 begärde, att EKU i DDR skulle överarbeta gällande bestämmelser och formulär för dylika Vigslar. Av störst betydelse för beslutet blev dock det direkta arbete, som utfördes inom landskyrkan och som i november 1976 bl a resulterade i en omfångsrik teologisk utredning om vigsel och jordfästning för sådana personer, som inte tillhörde kyrkan. Den 27 januari 1977 beslöt så landskyrkan att följa förslaget och revidera sin kyrkoordning, så att Vigslar mellan en kristen och en icke kristen skulle bli lagligt möjliga. hade dock varit delade och under mellantiden hade Uppfattningarna enskilda präster, eftersom en kyrklig vigsel i vanlig form icke var tillåten enligt kyrkoordningen, utarbetat egna ritual för en gudstjänst i anslutning till den borgerliga Vigseln. Men även om synodbeslutet hade tagits med en överväldigande majoritet, kvarstod dock en grupp, som ansåg att vigslar av denna typ icke borde vara tillåtna. Tidningspressen ifrågasatte också, om landskyrkan inte handlat förhastat och blivit en förrättningskyrka, varigenom förrättningarnas trovärdighet och teologiska allvar kunde ifrågasättas. I en särskild dokumentation försvarade sig landskyrkan den 1 april 1977 och hänvisade till den praktiska situationen. Trots att de kyrkliga vigslarna allmänt sett var i sjunkande, var dock de kyrkliga vigslarna mellan kristna och icke kristnai stigande. 1971 ingicks sålunda i Nordrhein-Westfalen 2 924 dylika vigslar men tre år senare 1974 hade denna typ av Vigslar ökat till 3 713. Det var därför nödvändigt att reglera förhållandena inför det växande trycket.

10 Gottesdienst anlässlich der Eheschliessung zwischen einem evangelischen Christen und einem Nichtchristen 1975. 11 Der Präses der evangelischen Kirche im Rheinland, 1 april 1977.

av

Utvecklingen vigselritual för äktenskap 259

5.3 Äktenskap mellan ortodoxa och icke kristna

eller ateister

5.3.1 Varierande attityder beroende på de ortodoxa kyrkornas ställning inom respektive land

Ur ortodox utgångspunkt är äktenskapet ett sakrament. Förutsättningen härför är båda makarnas tillhörighet till kyrkan genom dopet. Sakramentet skapas genom den ortodoxa Vigseln av den ortodoxe ämbetsbäraren. Det är därför principiellt klart, att ett äktenskap mellan en ortodox och en icke kristen eller ateist icke kan utgöra ett sakrament i ortodox På denna mening. punkt är alla ortodoxa kyrkor ense. Den ortodoxa räknar dock med kyrkan att naturliga äktenskap också finns, vilka icke har sakramentskaraktär. Härmed om det är uppstår frågan, tillåtet för en ortodox att under vissa omständigheter kunna ingå ett sådant och ändå kvarstå i den ortodoxa äktenskap kyrkan som kyrkomedlem. Här varierar de ortodoxa kyrkornas ställningstagande från land till land.

5.3.1.1 Absolut förbud -

Cypern

På Cypern förbjöd den ortodoxa kyrkan äktenskap mellan ortodoxa och medlemmar av andra och hänvisade till religioner det fjärde ekumeniska konciliets kanon 14.12 De teologiska skäl, som här anförs, har utan tvekan kraftigt förstärkts av den religiösa och politiska spänningen på Cypern mellan grekcyprioter av ortodox tro och turkcyprioter av muslimsk tro.

5.3.1.2 Undantagsfall - Grekland

g. Ur teologisk utgångspunkt var äktenskap av denna icke tänkbara. I typ praktiken ägde de dock rum. Den ortodoxa kyrkan i Grekland löste därför att avföra de teologiska problemet genom bedömningarna och i stället lägga tyngdpunkten på oikonomia.” Detta är en praktisk lösning utan teologiska konsekvenser och kunde tillämpas i ett land, där den ortodoxa var kyrkan statskyrka.

5.3.1.3 Tillåtet men -

ej kyrklig välsignelse Tjeckoslovakiet

Förhållandena i Tjeckoslovakiet präglas av den ateistiska kommunistiska staten. Detta innebär ett tryck på den enskilda samhällsmedborgaren. Den ortodoxa har därför också kyrkan tvingats att visa en öppen attityd mot mellan ortodoxa och icke kristna eller ateister. äktenskap Sådana äktenskap är därför i princip accepterade. Då det gäller judar och muslimer, har dock kyrkan förklarat, att den icke genom en kyrklig akt kan dessa välsigna äktenskap.”

Z Una Sancta 1973 s 195. 13Una Sancta 1973 s 195. 14Una Sancta 1973 s 195.

260 av

Utvecklingen vigselritual för äktenskap

- Polen

välsignelse

5.3.1.4 endast över den kristna parten

Kyrklig

I Polen är förhållandena i princip likartade men härtill kommer, att den ortodoxa är en minoritetskyrka. Man har därför accepterat äktenkyrkan och icke kristna eller ateister. Kyrkan kan också tänka skap mellan ortodoxa över äktenskapet. I nära överensstämmelse med sig att meddela välsignelsen föreskrifterna för den lutherska kyrkan i DDR har man dock förklarat, att

välsignelsen endast gäller den kristna parten.”

Helt tillåtet -

5.3.1.5 Sovjetunionen

fortfarande den ortodoxa för en stor Inom Sovjetunionen fungerar kyrkan som en levande Detta procent av befolkningen förrättningskyrka. gäller framför allt dop och jordfästning. I många fall är dock den religiösa faktorn inte den ensamt avgörande. Till bilden hör, att några fungerande ersättningsceremonier för dop och jordfästning egentligen inte existerar och att den ortodoxa kyrkan i detta fall fungerar som förmedlare av högtidliga ceremonier vid betydelsefulla tillfällen i livet. I fråga om Vigseln är läget annorlunda. Två vuxna människor, som avser att ingå äktenskap, är båda myndiga och kan utsättas för antikyrklig press från sina överordnade och sina kamrater. En kyrklig ceremoni kan därför inte bli mer eller mindre Den som ifråga om dop och jordfästning anonym. kommer lätt att betraktas som en bekännelsehandling. Till detta kommer, att av staten anordnad ersättningsceremoni förekommer i de s k vigselpalatsen. roll för nedbrytandet av seden med Dessa senare har spelat en betydande av ortodox vigsel. Pravda berättar sålunda den 18 april 1968, att införandet vigselpalats i Vologda-regionen för sex år sedan medfört en fyrfaldig minskning av de ortodoxa vigslarna. I många regioner har bruket av ortodox vigsel sålunda minskat till mellan 1 oêh 15 % och man har börjat att som en realistisk räkna med att de ortodoxa vigslarna helt och hållet möjlighet kommer att försvinna.” att den ortodoxa i Sovjetunionen mot denna Det är naturligt, kyrkan kom att inta en relativt öppen attityd till äktenskap mellan bakgrund ortodoxa och icke kristna eller ateister. Visserligen förbjöd det ekumeniska konciliet Quinisextum men den enligt kanon 72 denna typ av äktenskap ryskortodoxa kyrkan hävdade, att kyrkans liv i modern tid mera liknade under kristenhetens tre första århundraden. Det fanns därför praxis att i stället för det ekumeniska konciliet åberopa Paulus direkt. anledning Enligt Paulus uttalande i 1 Kor 7:12-14:16 var nämligen sådana blandade äktenskap tillåtna och i de äldsta bestämmelserna möter inte heller något förbud.”

15 Una Sancta 1973 s 195. 16 Lane 1978 s 60 f. 17 Una Sancta 1973 s 195.

av

Utvecklingen vigselritual för äktenskap 261

från sakramenten och -

5_.3.1.6 Uteslutning fadderskap

Arkestiftet i Nord- och Sydamerika

Enligt gällande bestämmelser för det grekisk-ortodoxa ärkestiftet för Nordoch Sydamerika nekas en ortodox, som gifter sig utanför kyrkan, deltagande i sakramenten och får inte fungera som fadder vid vigsel eller dop.”

5.3.2 Förslag om studium av oikonomia som en nödfallsutväg - den panortodoxa förberedelsekommissionen 1973

I förberedelsen för det panortodoxa konciliet ägnade förberedelsekommissionen år 1973 en viss uppmärksamhet åt frågan om äktenskap mellan ortodoxa och icke kristna eller ateister. Man konstaterade då, att läget varierade från land till land. Samtidigt förbjöd gällande bestämmelser dylika äktenskap. Den teologiska vägen var alltså icke framkomlig. I stället fick man söka sig fram till praktiska lösningar. Kommissionen beslöt därför att föreslå ett studium av oikonomia som nödfallslösningÅg

13 Religicns of America 1975 s 123. 19 Una Smcta 1973 s 195.

6 i

Utvecklingen Sverige

6.1 Bakgrunden

Den lutherska kyrka, som skapadesi Sverige under 1500- och 1600-talen, var en enhetskyrka, som ensam ansvarade för landets religiösa struktur. Andra konfessioner hade icke rätt till fri religionsutövning, såvida det inte gällde utländska beskickningar eller för landets näringsliv viktiga grupper som t ex vallonerna. Detta innebar för vigselns del, att det lagligen endast fanns vigsel enligt Svenska kyrkans ordning och att Svenska kyrkan kunde kräva dop, konfirmation och nattvardsgång som förutsättningar för vigsel. När under liberalismens tid på 1800-talet fria samfund började växa fram, uppstod omedelbart problem med Vigseln. Detta gällde framför allt baptisterna, som vägrade att döpas, konfirmeras och gå till nattvarden enligt Svenska kyrkans ordning. Under sådana förhållanden kunde de inte heller vigas enligt denna ordning. Då det dessutom var olagligt att leva tillsammans utan äktenskap, uppstod betydande problem. Ett sätt att lösa frågan var att resa utomlands, oftast till Köpenhamn, och där viga sig samt sedan återvända till Sverige såsom lagligen gifta* Efter ett omfattande förarbete tillkom så 1873 års dissenterlag, genom vilken det blev tillåtet för i landet erkänt samfund att själv förrätta vigsel bland sina medlemmar? Detta utnyttjades också av metodistkyrkan, som från 1876 äger vigselrätt i Sverige. Baptistsamfundet önskade dock icke utträda ur Svenska kyrkan och därmed var problemet för detta samfund fortfarande olöst. Den väg man i stället slog in på var att snarast möjligt söka erhålla rätt till fakultativt civiläktenskap. Under tiden lyckades man dock finna vägar att få tillgång :ill borgerlig vigsel. En baptistförsamling, Våmhus, hade nämligen utnyttjat dissenterlagen och utträtt ur Svenska kyrkan. Det var därför möjligt även för andra baptister att begära utträde ur Svenska kyrkan och uppge, att man ämnade inträda i Våmhus baptistförsamling. Därmed hade man rätt till borgerlig vigsel utan kontroll av att man verkligen inträdde i det uppgivna samfundet. Härmed gavs möjlighet för baptister att erhålla lagliga äktenskap och en praktisk väg till lösning hade uppstått.” För detta krävdes dock en utträdesansökan. Detta var dock icke tillfredsställande och arbetet på fakultativt civiläktenskap fortsatte.

1 Om derna utveckling se Janson 1964 s 40 ff. 2 Janson 1964 s 55 ff. 2a Janssoi 1964 s 76ff.

264 Utvecklingen i Sverige

Efter ett omfattande förarbete tillkom så 1908 års lag, som medgav fakultativt civiläktenskap. Detta löste de besvärligaste kontroverspunkterna. Det gick nu även för en baptist att utan utträde ur Svenska kyrkan ingå äktenskap i Sverige. Detta tillgick så, att man först inför borgerlig myndighet Därefter ägde en gudstjänst rum civilrättsligt vigdes med full rättslig verkan. med de nyvigda inom samfundets ram utan någon som helst rättslig giltighet. Denna kunde därför utformas helt fritt.3 Genom religionsfrihetslagen 1951 löstes även dessa problem. Varje samfund med fast anställda pastorer eller präster kunde genom Kungl Maj :ts medgivande erhålla full vigselrätt, under förutsättning att Vigseln uppfyllde

vissa minimikrav för juridisk giltighet* Detta medförde för baptistsamfun-

dets del en omedelbar omarbetning av handboken 1940 till en ny upplaga,

vilken införde ett rättsligt giltigt formulär för vigsel.5

-

6.2 Traditionella och allmänkyrkliga förebilder

makarnas konsensus och prästens eller pastorns stad-

fästande för ett giltigt äktenskap förutsättningen

6.2.1 Svenska kyrkan

1942 hörde till de officiella handböcker, som Den svenska kyrkohandboken Detta innebar, att den i och tidigast uppvisade en allmänkyrklig påverkan. för sig mottogs positivt av de högkyrkliga kretsarna inom Svenska kyrkan. Dessa ansåg dock, att handboken trots sina förtjänster icke gått tillräckligt långt i allmänkyrklig riktning. Beträffande vigselritualet ansåg man sålunda, betonade Detta att detta inte tillräckligt prästämbetets uppgift. gällde framför Handbokens ”stadfäster allt stadfästelseformeln. formulering: jag ert äktenskapsförbund borde i stället lyda: ”stadfäster jag såsom Kristi tjänare ert äktenskapsförbund i Faderns och Sonens och den helige Andes namn.” också till att bruka den sistnämnda Många högkyrkliga präster övergick formeln i stället för handbokensf En annan fråga, som under 1950-talet gav eko inom Svenska kyrkan, var

3 Janson 1964 s 152 ff. 4 1951. Religionsfrihetslagen 5 Svenska baptistsamfundet, Handboken 1951. 6 Om utvecklingen av vigselritualet i den svenska kyrkan i äldre tid se Rodhe 1923 s 358 ff. - I den högkyrkliga programskriften Kyrkans liturgi, som utgavs av Hugo och Blennow 1952, skrev Herbert Johansson ett kapitel med titeln “Brudvigsel Här säger han om HB 1942: Märkligt är att stadfästandet ej äkenskaps ingående. sed varit intill 1942. Karaktären av en längre sker i den Treenige Gudens namn såsom s 129. Bengt Stolt skriver i tidskriften helig handling har härigenom försvagats.” i 1942 års handbok genomgått en Kyrklig förnyelse 1957:1 s 21, att vigselritualet genomgripande sekularisering”, varmed han bl a tänker på den förändrade stadfästelseformeln. Som en teologisk efterrationalisering uppfattar han ett yttrande icke bör av en systematisk teolog, licentiat från Lund, som hävdat, att äktenskapet som anser. stadfästas iden treenige Gudens namn, och detta av teologiska skäl. Den är alltså inte att stadfästandet nödvändigtvis måste ske genom en sekulariserad formel anser detta vara det juristen. Det är teologen, som genom en typisk efterrationalisering enda riktiga. Se även Stolt 1964 s 137.

i 265

Utvecklingen Sverige

äktenskapets oupplöslighet. Under inverkan av den anglikanska utvecklingen hävdade många högkyrkliga präster, att frånskilda personer icke kunde vigas

kyrkligt.7 Äktenskapet uppfattades närmast sakramentalt och betraktades

därför också som oupplösligts I praktiken medförde detta, att ett antal präster vägrade att viga frånskilda, vilket ledde till rättsligt efterspel med fällande domar?” I förlängningen härav avsade sig några svenska präster prästämbetet och konverterade till den romersk katolska kyrkan.” Deras lutherska äktenskap måste därvid i efterhand förvandlas till ett romerskt katolskt sakrament (sanatio in radice). Hela denna fråga är ett typiskt symptom på de allmänkyrkliga tendenserna i tiden. Vigselritualet i handboken 1942 är uppbyggt som en förrättningsgudstjänst med sin egen struktur. I överensstämmelse med de allmänkyrkliga intentio-

nerna medger dock handboken, att Vigseln kan firas med mässa. Brudmässan

är dock förbehållen förstagångsvigslarna. Handboken räknar med att vigselakten först äger rum t 0 m stadfästandet. Därefter börjar högmässan enligt den normala ordningen. Efter nattvardsgången går brudparet fram till altarringen och knäböjer, under det att brudmässan sjungs eller läses. Denna möjlighet togs till vara av den högkyrkliga rörelsen, som menade, att ingen gudstjänst enligt allmänkyrklig uppfattning var fulltonig utan mässa. Vigseln borde sålunda kombineras med en mässa. Man strävade därför efter att redan inom handbokens ram knyta samman vigselgudstjänsten och högmässan. Så kunde man t ex låta skriftetalet i högmässan utformas som vigseltal, liksom man lät brudparet först träda fram till kommunionen. “ Försök till en mera fullständig integration gjordes emellertid också. Ett exempel på en sådan gudstjänst kan anföras från St Mikaels kyrka i Örebro den 18 mars 1972. Här förlades den centrala vigselakten mellan predikan och trosbekännelsen. Den följer alltså mässans allmänna med uppläggning inledande ord, syndabekännelse och absolution samt Gloria. Ordets gudstjänst innehåller en kollektbön av Huub Oosterhuis, gammaltestamentlig text ur 1 Mos 2, Psaltaren 136 samt som nytestamentlig text Mt 19:3-6. Så följer kort predikan om äktenskapet. Därför kan också vigselakten börja direkt med frågorna till brudparet och sedan fortgåt o m stadfästandet. Efter trosbekännelse och förböner börjar så nattvardsdelen med eucharistibönen.” Vid en vigsel i Uppsala domkyrka mellan byrådirektör Gunnar Hafström och adjunkt Hedda Langseth den 23 augusti 1980 kombinerades vigselakten enligt 1942 års kyrkohandbok med skriftermålsmässan enligt 1976 års gudstjänstordning, varefter brudmässan enligt 1942 års kyrkohandbok ägde rum. Man följde här föreskrifterna i 1942 års kyrkohandbok frånsett att 1942 års högmässoritual ersattes av 1976 års skriftermålsmässa. Vigseltalet fick

7 Herbert Johansson skriver härom 1952: Bästa lösningen av problemet med frånskilda makars ingående av äktenskap torde vara att lysningarna, när ej jäv anförts, få gälla som äktenskapsslutande moment. s 131. 3 Klingert 1964 s. 294 f. Barnekow 1969 polemiserar mot denna uppfattning s. 32 ff. i 9 En omfattande tidningsdebatt fördes kring dessa frågor. l” Det fanns många andra frågor, som spelade en framträdande roll för dessa konversioner, men frågan om frånskildas vigsel hörde till de viktigare. “Sjögren 1974 s 137. 12 Stencil.

sou 193157

266 Utvecklingen i Sverige

dock en ny plats och kombinerades med skriftetalet som inledning till skriftermålsmässamm De anknytningsmöjligheter till äldre tradition, som kyrkohandboken 1942 medger, togs också väl till vara. Så användes den brudpäll, som 1915 förfärdigats för att användas vid bröllopet mellan greve Nils Claes Wachtmeister och fröken Martha de Geer 1916 och som skänktes till Uppsala domkyrka 1919 samt användes vid sedermera ärkebiskopen Yngve Brilioths vigsel detta år. Dessutom ägde även klockringning rum, med tre klockor, då brudföljet samlades i domkyrkans vestibul, och med en klocka under brudvälsignelsen i brudmässan.

6.2.2 Svenska kyrkans vigseltradition som grundstruktur i de

nya frikyrkliga vigselritualen

För de samfund, som erhöll vigselrätt genom religionsfrihetslagen 1951, var den enklaste vägen att erhålla ett vigselritual med tillgodoseende av de krav på rättsligt giltig utformning, som uppställdes av lagen, att helt enkelt i huvudsak överta Svenska kyrkans vigselritual. I Svenska kyrkans handbok 1942 var också de tendenser till allmänkyrklighet, som låg i tiden, Vigseln sålundai denna handbok som beroende

tillgodosedda. uppfattades

av makarnas konsensus och prästens stadfästande. Svenska Baptistsamfundet hade tidigt slagit in på denna väg. I Handbok för gudstjänstliv”, som Svenska Baptistsamfundet tillsam-

församlingens

mans med Orebromissionen 1974 och till vilken vi nedan skall utgav återkomma, ingår som alternativ I en ordning, som nästan helt och hållet Svenska kyrkans handbok 1942.13 följer har sålunda införts Tilläggen är inte många. Före inledningsallokutionen en kort bön till Jesus Kristus, vår Frälsare att med sin närvaro helga denna liksom han en gång gjorde vid bröllopet i Kana. Bland bibelns högtid, vittnesbörd om kärleken har också tillagts ett avsnitt ur Kärlekens höga visa i 1 Kor 13:4-7. löftena och ringceremonin är oförändrade. I Frågorna, stadfästelseformeln har dock gjorts ett förstärkande tillägg genom att pastorn att han såsom Jesu Kristi tjänare stadfäster äktenskapet. understryker, av ämbetets restaure- Denna förstärkning ställning låg i tiden och tillhörde förtecken. De avslutande båda alternativa bönerna är mest ringsteologins bearbetade men även där är kärnan lätt att känna igen. till den kristna försam- Svenska Missionsförbundet utgav 1963 Handbok lingens tjänst”. Den var en försiktig bearbetning av den tidigare upplagan till vigselritual. Det andra av från 1947. I 1963 års upplaga ingår två alternativ dessa avspeglar situationen före religionsfrihetslagen 1951, då en borgerlig vigsel var en förutsättning för vigselaktens rättsliga ställning.” Den följer Svenska kyrkans ordning för kyrklig välsignelse av borgerligt ingånget äktenskap genom att utnyttja tillämpliga delar av det normala vigselritualet. På en punkt skiljer sig dock de båda ritualen åt. Enligt Svenska kyrkans ordning skall löften, ringfästning och äkta-makarsförklaringen förbigås.

12a Enligt brevuppgift av byrådirektör Gunnar Hafström. 13 Handbok för församlingens gudstjänstliv 1974 s 34 ff. 14 Handbok till den kristna församlingens tjänst 1963 s 98 ff.

Utvecklingen i 267 Sverige

SMF, som tidigare icke ägde vigselrätt, hade behov av både löften och stadfästelse. Man gjorde därför en försiktig bearbetning av frågor och löften. I stället för att taga till äkta lovade man att hålla troget sitt äktenskapsförbund. Stadfästelseformeln behölls och förstärktes genom att pastorn åberopade sitt ämbetsuppdrag såsom Jesu Kristi tjänare och stadfäste i den treeniges namn. Det första alternativet har tillkommit med anledning av religionsfrihetslagen 1951 och följer Svenska kyrkans ordning för vigsel enligt handboken 1942.15 Förändringarna är få. Bönen i samband med ringceremonin är förkortad och bearbetad. Pastorns stadfästelseformel innehåller en hänvisning till honom ”såsom Jesu Kristi tjänare” och den avslutande bönen är bearbetad. När Svenska Alliansmissionen 1964 utgav sin Handbok för Svenska Alliansmissionen” följde man samma grundläggande som Svenska principer Missionsförbundet. Den grundläggande var Svenska förlagan kyrkans handbok 1942 men Svenska Missionsförbundets bearbetning 1963 har också påverkat utformningen. Samma förändringar möter sålunda i Svenska Alliansmissionens frånsett att den avslutande bönen bearbetats på handbok, annat sätt. Dessutom har i den inledande allokutionen införts orden intill dess döden skiljer dem åt?”

6.2.3 Den internationella metodistiska traditionen direkt omsatt i ritualer 1968

I slutet av 1950-talet tillsatte Metodistkyrkan i Sverige en kommitté för en ny kyrkohandbok. Efter ett tioårigt arbete framladesett förslag för metodistkyrkans årskonferens 1967 och godkändes av denna. Detta resulterade i 1968 års kyrkohandbok. Enligt biskop Odd Hagens förord har syftet varit att både bevara traditioner metodistkyrkans och samtidigt ta vara på en ny tids impulser. I allt väsentligt har dock kyrkohandboken sin grund i en nutida världsvid metodismT” Detta är också i hög grad påfallande beträffande vigselritualet. Den anglikanska traditionen från BCP, som kommer till uttryck i den engelska metodistiska handboken 1936 The Book of Offices och i den amerikanska 1944 ”Book of Worship”, är också påtaglig i den svenska handboken 1968 både beträffande och vigsellöften, vigselfrågor som huvudsakligen utgörs av översättningar av anglikansk tradition.”

Qetta gäller också ringceremonin, där både den engelska handboken 1936

och den amerikanska 1944 återinfört bönen över ringarna. I handboken 1968 finns också motsvarande bön om välsignelse över honom som giver ringen och henne, som mottager den. Stadfästelseformeln är också snarast en översättning av dessa handböckers anglikanskt förebilder. Med påverkade hänvisning till makarnas konsensus och ringöverlämnande respektive

5 Handbok till den kristna församlingens tjänst 1963 s 91 ff. Ö Handbok för svenska alliansmissionen 1964 s 37 ff. 17 Kyrkohandbok för metodistkyrkan i Sverige 1968 s 3. 13 Kyrkohandbok för metodistkyrkan i Sverige 1968 s 38 ff.

sou 1981:67

268 Utvecklingen i Sverige

förklarar och ringmottagande prästen dem sålunda för äkta makar i Faderns Sonens och den helige Andes namn.

6.3 Förstärkandet av makarnas konsensus som

tillräcklig rättslig grund

6.3.1 Svenska kyrkan

Under 1970-talet kom den allmänna utvecklingen i världens kyrkor inte minst genom synen på församlingen som ett Guds folk att dämpa det markerade betonandet av prästämbetet. I de lutherska kyrkorna kunde man direkt till de ursprungliga lutherska intentionerna. Detta kommer anknyta också klart i det svenska brev om en kristen till uttryck biskopsmötets sexualsyn 1973.19 konstaterar här, att äktenskapet kan bestämmas som ”två fria Biskoparna och likaberättigade individers gemensamma och fria liv under hägnet av ett en gång givet löfte”. Hur detta löfte avges, är för kyrkan egentligen likgiltigt. Det viktiga är, att det är offentligt och sker ”i en av samhället erkänd form.

Därför kan också ett äktenskap ingås “genom antingen kyrklig eller borgerlig dem emellan. ”Ett med vigsel” och i grund och botten är det ingen skillnad borgerlig vigsel ingånget äktenskap är enligt kyrkans syn lika mycket ett inför Gud som det som ingåtts genom kyrklig vigsel. Varför skall äktenskap bestämning: den det då finnas en kyrklig vigsel? Biskoparna ger följande värde som en välsignelsehandling, där vi kyrkliga vigseln har sitt särskilda vill ställa in detta äktenskap i det kristna genom bön och välsignelse

trossammanhanget. Hela detta resonemang att det är makarnas bygger på förutsättningen, konsensus, som skapar äktenskapet. Detta uttrycks också direkt i klartext: vigselformerna kan skifta, och sättet för hur ett äktenskap ingås är som sak”. hela Luther säger ”en världslig Men genom den kristna kyrkans har velat till den i vederbörande samhälle historia kyrkan anknyta för äktenskaps ingående och hävdat, att äktenvedertagna lagliga formen skapet blir till genom kontrahenternas i en lagligt giltig form avgivna dvs deras uttalade vilja att leva som äkta viljeförklaring, offentligt makar. kommer också klart till uttryck i rapporten från den Samma tendens officiella luthersk-katolska samtalsgruppen i Sverige, som 1975 trycktes med

titeln: och familj i kristen belysning”. Denna ekumeniska ”Äktenskap

hade utsetts våren 1970 av ärkebiskopen i Svenska kyrkan och samtalsgrupp biskopen i Stockholms katolska stift. Det kan knappast råda någon tvekan om att förutsättningarna från romerskt katolskt håll skapats genom andra- Vatikankonciliet och den därav beroende nya vigselordningen 1969 samt den av den romersk katolska äktenskapsrätten, som ledde fram till förändring Matrimonia mixta i mars 1970. Den markerade påvens motu proprio som ett lekmannasakrament och makarna själva betoningen av äktenskapet som detta sakraments förvaltare blev naturligt nog den grundläggande utgångspunkten för den ekumeniska samtalsgruppen.

19 Biskopsmötets svar till samkristna skolnämnden angående en kristen sexualsyn, 1973.

SO›U 1981:67 Utvecklingen i .Skwrige 269

Vigçvv/i Up/Lvulu r/rmzkyrkrl NSI) mw/ brud/Hill. lnmlkruzlu. kl(›z/riI1(u/1i/1<q url; H(lII\(l)(/\4L'rÅl\IIÅL'. FUN) /ngiü/rl llujfxzrowz. Dem .wmLv/ul kyrknlzruzr//nøkvn [V42 »tm/tum mrmgrz [rad/limzxinxlutu i Mgnvclrl/(Ivrz.

Urlwxiç/i/gqcii i .STP/ige

E å å

Vigsel i SunnmixzziHIi\.\i()IIX/(_\'l'/((I Frøm UppxuIii-Bi/d. Vid rigzvc/ al .vanzhuunzlcma! burn hur de! blivi! iii/I ltllllllgtlf't'. u!! lwumv/ .simuidigi lm min] eller :iii/u i Åyrkruz.

Urvecklirzgen i Sverige 271

Vigseln/den med tärna DOpU/(IFII med fällt/Ill!” Om /igse/oclz (101)konzbineraj; il\g(I'1'(II1/I'(§'I1'IAS \ig.s'ltlklc'n r1u›1jr›'rsr. l)iirz*ftør.vler (lapa, varvid någon apfOTä/(lrarrza blir Jamal. Vzgvelmed dop i Alu/Illa /qvr/(a.

SOU 1081:67 272 Utvecklingen i Sverige

Vigsyelpå (Hand alvm /98/ Foto Jan Orsmdius Även i .Sverige har på .senare år krm/paren here/Lv nzråjlig/zøl al! yiülra vil/ju »1iIj(›_/Ör .sin vigsd.

Utvecklingen i Sverige 273

Vid av den evangelisk-lutherska

beskrivningen uppfattningen betonar

man därför också klart konsensus som äktenskapsstiftande. För äktenskapets giltighet spelar det sålunda ingen roll, inför vilken myndighet- kyrklig eller världslig - det offentliga samtycket tillkännages. Man betonar dock att lutherdomen i praktiken ”av själavårdande samtidigt, skäl slagit vakt om den kyrkliga vigseln.2° För utformningen av vigselritualet fick detta också direkta konsekvenser. Enskilda präster kände sig därför fria att omformulera så att vigselakten stadfästelsen antingen helt bortföll eller omformulerades. En sådan fritt uppbyggd vigselakt ägde rum i Films kyrka den 30 juli 1977.2 Akten började med lovsång: Täcken Herren, ty han är god. Textläsningen utgjordes av Marias lovsång Luk 1246-55. Därefter lästes dikten ”Det nya livet, som börjar: ”Ur bittra strider, ur mörker, ur tystnad och ensamhet formas den nya människan i solidaritet” och som slutar med omkvädet: Det nya livet har börjat, den nya människan lever. Stig fram och strid för din mening. Stig fram, försvara din rätt. Under rubriken vigselakt användes Elsa Graves ord för borgerlig vigsel: Ni går in i den frihet för två som kallas äktenskap, vilken försetts med inledningsorden: Ni gifter er i dag med varandra”. Den avbryts också mitt i med den centrala vigselhandlingen, formulerad på följande sätt: ”Räck nu varandra händerna för att ni älskar varandra och vill leva tillsammans och som ett minne av denna stunden ge varandra en ring”. Stadfästelseformel saknas. I stället används slutet av Elsa Graves ord som ett slags framtidsförklaring: ”Ingen äger den andres liv men kärleken kan äga era liv och växa i er samvaro så att ni också förmår älska varandras oberoende och frihet. Efter psalmen Det finns djup i Herrens godhet följde bön, Fader vår och välsignelsen och akten avslutades med psalmen ”I denna ljuva sommartid. Men även officiella utarbetades försöksordningar med samma grundintention. Så godkände Lunds domkapitel den 11 oktober 1978 ett alternativt vigselritual, som huvudsakligen är en språklig bearbetning av 1942 års ordning.” Men bearbetningen utgör inte endast ett försök att överföra det gamla ritualet till modernt språk. Vissa innehållsliga förändringar är också iakttagbara. Detta kommer klart till uttryck beträffande omformuleringen av stadfästelseformeln. I stället för orden i handboken 1942 ”stadfäster jag edert äktenskapsförbund har man infört formuleringen ”förklarar jag er för äkta makar”. Detta överensstämmer med de allmänna utvecklingstendenserna under 1970-talet och direkt pådrivande i denna inom riktning kommittén tycks Göran Forkman ha varit, som själv utformat egna vigselritual utan stadfästelseformel. En annan nyhet i det alternativa ritualet är formuleringen i den avslutande bönen: ”Låt deras gemenskap öppna sig mot andra. Denna formulering diskuterades intensivt i arbetskommittén och är ett utslag av den nya synen på vigseln som ett makarnas engagemang inte bara för varandra utan också

20 Äktenskap och familj i kristen belysning 1975 s 33. 21 Stencil. 22 Stencil.

274 Utvecklingen i Sverige

för människorna i deras omgivning, ett slags anknytning till tanken på

lekmannaapostolatet.

6.3.2 Svenska Baptistsamfundet och Örebromissionen

I den Handbok för församlingens gudstjänstliv”, som ovan omnämnts och som utgavs av Svenska Baptistsamfundet och Örebromissionen 1974, finns

ett alternativ II av vigselritualet.” Detta ritual präglas på många sätt av en

helt till vigselakten. Denna börjar sålunda inte med den ny attityd traditionella förmanande allokutionen utan i stället med lovsång. I detta fall har man föreslagit två alternativa lovpsalmer ur Psaltaren: Ps 150 Hallelujal Loven Gud i hans helgedom”, som växelläses, eller Ps 14621, 2, 5, 6 Lova Herren min själ, som läses av officianten, varefter följer Hallelujal församlingssång. Akten fortsätter så med bön av officianten med avslutningsorden: ”Låt denna dag för N N och N N bli en port till ett liv i gemenskap och glädje. Först därefter följer inledningsallokutionen men Välsigna dem och oss alla. även den är konstruerad på ett nytt sätt. Den är nämligen formad som en kärlekens språk och avslutas också följdriktigt med höga visa på modernt slutordeni 1 Kor 13: Kärleken fördrager allting, den tror allting, den hoppas den uthärdar allting. Kärleken förgår aldrig. allting, J ämställdhetsaspekten är klart markerad i ritualet. Den börjar redan med där 1 Mos 1:27 har tillfogats: Och Gud skapade skriftläsningarna, människan till sin avbild, till Guds avbild skapade han henne, till man och kvinna Den återkommer i Vigselfrågorna, där ritualet skapade han dem.” traditionellt nämner mannen först men där en särskild kommentar anger, att man kan ”låta kvinnans namn få företräde. I så fall bör man dock vara konsekvent genom hela ritualet. anses som tillräcklig konsensus och vigsellöftena är alltså Vigselfrågorna en egen ceremoni. Därför är också fakultativa. I så fall blir ringväxlingen markerad i de obligatoriska Vigselfrågorna men icke i jämlikhetsaspekten sätt: ”Vill du vigsellöftena. Denna aspekt är direkt formulerad på följande älska henne/honom, respektera henne/honom som din jämlike. Prästens stadfästande har ändrats till ”förklaring”. Han hänvisar till makarnas löften om kärlek och trohet och förklarar dem därför för äkta makar utan något stadfästande i den treeniges namn. I stället uttalar han en välgångsönskan: ”Guds frid ledsage er från nu och till evig tid.” Det ritualet har förordet vuxit fram i samarbete med nya enligt pastorsförbundets styrelser och ett betydande antal yngre och äldre pastorer och Örebromissionen. En särskild konferens har inom Baptistsamfundet också hållits om äktenskapssyn och vigselfrågor. Pastor Ulla Bardh har 1979 sammanställt några grundläggande principer för ett Först och främst bör vigselakten ha karaktär av

vigselritual.”

närvarande oberoende av om brudföljet är stort eller gudstjänst för samtliga

23 Handbok för församlingens gudstjänstliv 1974 s 39 ff. 24 till författaren. Brevuppgift

Utvecklingen i Sverige 275

litet. Därför bör den också byggas upp så att alla känner sig delaktiga. Detta innebär, att man bör lägga en realistisk själavårdande aspekt på allt som sker. För många människor är bröllop psykiskt pressande tillställningar. Det gäller tex människor, som längtar efter kärlek och äktenskap utan att själva få uppleva det, det gäller barnlösa äktenskap, sådana som befinner sig i kris, som separerat eller blivit ensamma. Även för dessa människor bör vigselritualet fungera som gudstjänst. Därför är det också viktigt, att gudstjänsten ger en upplevelse av Detta delaktighet. kan ske genom växelläsning av inledningspartiet, att närstående får deltaga i bibelläsningarna, att psalmerna är lättsjungna och välkända, gärna med lovsångskaraktär. Likaså bör jämställdheten mellan man och kvinna på ett naturligt sätt komma fram i de skilda momenten: i

äktenskapsförmaningen, bibelorden, löften

och frågor samt ringväxlingen med dubbla ringar. Därför är det också viktigt, att vigselakten inte ensidigt förandligas, utan att även det kroppsliga och sinnliga kommer med. Slutligen anknyter Ulla Bardh till processtänkandet och betonar, att en

vigsel inte är något avslutat. Äktenskapet är inte en färdig gåva utan snarare

en kallelse, en modell och ram, inom vilken kärleken måste ständigt förnyas.

6.3.3 Svenska

Missionsförbundet

Svenska Missionsförbundet tog i mitten av 1970-talet upp vigselritualet till revision. Man kunde då anknyta till en viss otillfredsställdhet med 1963 års ritual hos en rad av sina pastorer. Eftersom pastorerna icke var absolut bundna av handboken, hade de också rätt att utarbeta egna ritual. Den enklaste bearbetningen åstadkoms i genom ett moderniserat språkbruk. Pastor Rune Forsbeck utförde också 1975 en kritisk analys av handbokens språkbruk.” Kritiken riktas redan mot inledningsallokutionen: Äktenskapet är av Gud stiftat . . ., vilken av många unga människor upplevdes som bombastisk och moraliserande. Redan inledningsorden var diskutabla, eftersom man då måste fråga sig, om Gud stiftat också andra samlevnadsformer. Sådana uttryck som ”sorgfällig och ligger det makt uppå var föråldrade. Ett sådant uttryck som den högsta lycka på jorden kunde lätt missuppfattas. Forsbeck ansåg därför, att man beträffande inledningen måste räkna med tre möjligheter. För det första att låta den stå kvar

oförändrad i respekt för traditionen

och hoppas på att den kunde få utgöra underlag för samtal mellan pastorerna och brudparen. För det andra att modernisera den, i första hand genom språklig bearbetning. För det tredje att låta den helt utgå. Även mot övriga delar av vigselritualet riktade Forsbeck språklig kritik. Ett sådant ord som ”vårdtecken stötte de flesta endast på i samband med vigsel och för dem betydde ordet ingenting. Mot den avslutande bönen kunde också samma språkliga kritik riktas som mot inledningen. Ett konkret exempel på en språklig modernisering av 1963 års vigselritual

25 Analysen utfördes på uppdrag av handbokskommittén och Forsbeck kunde direkt anknyta till Lars Lindbergs bok ”En levande gudstjänst- en levande församling 1973 tex s 163.

276 Utvecklingen i Sverige g

möter i en vigselordning, som utarbetats av pastor Olle Josefsson.” Strukturen är oförändrad men de enskilda momenten är mjukt bearbetade.

Detta som nu börjar: ”Äktenskapet är en

gäller inledningsallokutionen, som inleds: Gode Gud och Guds gåva. Det gäller också avslutningsbönen, och uppehållare. är också Fader, du alltings Skapare Vigsellöftena förenklade: Som min äkta maka/make vill jag nu ta emot dig och älska dig hela livet. Ett försök att betona jämställdheten i äktenskapet möter i en bearbetning

av Josefssons som utförts av O Josefsson och E Onerup.”

förslag, har sålunda förändrats så att de avslutande orden: ”och älska Vigselfrågan henne/honom i nöd och lust bytts ut mot orden: och leva tillsammans med henne/honom som maka/make och vän. Likaså har möjlighet införts också för bruden att ge brudgummen en ring. Men även mera genomgripande förslag med direkta strukturförändringar i samarbete mellan pastor Lars Lindberg skapades. Ett sådant har tillkommit Efter en inledande

och pastor Ulla Bardh i Svenska Baptistsamfundet.” av lovsångskaraktän” följer ingångsord, som

församlingssång, lämpligen kan utgöras av det traditionella: ”I Guds, Faderns och Sonens och den helige ”Nåd vare med Andes namn” eller av den apostoliska välgångsönskan: Detta ingångsord utmynnar i bön, som er . . .” eller också av något bibelord. kan vara fri eller utgöras av psalmen Helige Fader, kom och var oss nära eller bönen Gud, endast i dig lever vi”. kommer som är helt nyskriven och Först därefter inledningsallokutionen, Gud sade: ”Låt oss göra människor till vår avbild, till att vara oss börjar: bibelordet från Mt 19:4-6 har slutorden ändrats till lika.”3° I det följande direkt överensstämmelse med bibelordet och lyder: Så äro de icke mer två utan ett kött. vårda henne/honom som I vigselfrågorna har följande tillägg gjorts: och är fakultativ men om den finns med, en gåva från Gud. Ringceremonin ingår ordet vårdtecken i löftena, som dessutom byggts ut med orden “som en

gåva från Gud. Den avslutande förbönen är vidgad utöver brudparet och deras närmaste Därför innehåller den också en förbön för till en förbön för alla människor. dem som blivit ensamma mot sin vilja, för dem som älskar utan gensvar, för samt för dem som avstått från dem som plågas av kroppslig ofullkomlighet” för att bättre tjäna Gud.” äktenskap att fira nattvard i samband med Det anges också, att det finns möjlighet i tre delar. 1 Guds ord (bön, skriftläsningar, Vigseln. I så fall delas akten syndabekännelse och förlåtelsens ord) 2 Vigsel. 3 Nattvardsgång. predikan,

26 Stencil. 27 Stencil. 28 Stencil. Som naturligt är finns det stora likheter med det förslag till vigselordning, som förekommer i Lars Lindbergs bok En levande gudstjänst - en levande församling 1973. 29 av Vigseln har särskilt betonats av Lindberg 1973 s 162. Lovsångskaraktären 30 Samma bibelord finns hos Lindberg 1973 s 165. 31Bönen är en bearbetning av nr 211 och 219 i Böner i vår tid och är identiskt lika med Lindberg 1973 s 164.

sou 1981:67

Utvecklingen i Sverige 277

Vill man, kan man också enligt gammal tradition knyta samman vigseln med församlingens söndagsgudstjänst.”

Utmärkande för Lindberg/Bardhs vigselordning är, att den tänkts in i ett

församlingssammanhang och vidgats utöver brudparet och deras närmaste. Så är också fallet med ett förslag av pastor Rune Forsbeck. Detta är påtagligt redan i ingångsorden, som lyder: I vår Herres Jesu Kristi namn hälsar jag er var och en välkommen att fira gudstjänst. Må Gud välsigna var och en av oss med sin nåd och vänskap/m Till skillnad från övriga ritual önskar Forsbeck, att vigseltalet skall inleda akten. Han motiverar detta med att det annars kan uppfattas som en formalitet efteråt. Inleder påklistrad det akten, kan det fungera som en förklaring av vigselakten och om det utgår från ett eller flera bibelord, kan det få ”formen av en evangelisk predikan”. Genom att vigseltalet placeras i början försvinner också behovet av en inledningsallokution och akten kan direkt övergå i bibelläsning. Därefter kommer vigselfrågorna, huvudsakligen i traditionell form och betecknade med termen vilken ”viljeförklaring, övergår i förbön. Så kommer brudparets löften, benämnda med termen ”giftermål” och trots Forsbecks ovan omnämnda kritik mot ordet ”vårdtecken finns det med i hans eget förslag till vigselritual. Den avslutande bönen är bearbetning av

en Lindberg/Bardhs kyrkobön.

I mitten av 1970-talet hade alltså arbetet kommit igång med bearbetningen av 1963 års vigselritual. Tendenserna pekade i olika riktningar. På en punkt var man dock överens. Makarnas konsensus och prästens stadfästande utgjorde den gemensamma grunden för ett rätt äktenskap. Därför bibehåller också alla de här redovisade förslagen prästens stadfästande. Lindberg/ Bardh och Forsbeck har sålunda kvar den oförändrade formeln från 1963: stadfäster jag som Jesu Kristi tjänare ert äktenskapsförbund i Guds, Faderns och Sonens och den helige Andes, namn. Josefsson har börjat att bryta upp formeln och låter prästens stadfästande utan åberopande av ämbetsuppdraget kombineras med välsignelsen, så att det egentligen inte är stadfästandet utan välsignelsen, som sker i den treeniges namn: stadfäster jag ert äktenskapsförbund nedkallande över er Guds frid och välsignelse i Faderns, Sonens och den Helige Andes namn”. I Josefsson/Onerups bearbetning har man tagit ytterligare ett steg och strukit både åberopandet av ämbetet och av den treenige: ”stadfäster och jag ert äktenskapsförbund nedkallar över er Herrens frid och välsignelse. Tendensen att starkare betona konsensus som äktenskapsstiftande och nedtona prästens stadfästande skulle emellertid komma i konflikt med varandra hos Svenska missionsförbundet. Här kom Svenska kyrkans Kyrkohandbokskommitté att påverka utvecklingen. Det förslag till vigselritual, som framlades av SMF:s handbokskommitté den 27 augusti 1981 och utsändes till pastorskåren, är nämligen huvudsakligen ett Övertagande av Svenska kyrkans Kyrkohandbokskommittés försöksordning för vigsel i den form, som sändes ut som förhandsremiss bl a till

32Se också Lindberg 1973 s 165 f. 33 Stencil.

278 Utvecklingen i Sverige

SMF.” Vissa avvikelser dock. I den inledande psaltarpsalmen är föreligger sålunda insprängt det citat från 1 Mos 1:26a, 27, som tidigare kommit till användning i Lars Lindbergs och Ulla Bardhs vigselritual. Vigseltal anses naturligt och placeras antingen före äktenskapsallokutionen eller i slutet av efter välsignelsen. Vigseltalet kan i det första

gudstjänsten

fallet avslutas med en liturgiskt bunden äktenskapsallokution. Två förslag möter. Den första är hämtad från Kyrkohandbokskommitténs förslag, den andra är nyskriven. äktenskapsförklaringen och ringväxlingen är hämtade från Frågorna, Kyrkohandbokskommittén. Någon frihet för makarna till egna formuleringar möter dock icke. stadfästande en kombination av I fråga om äktenskapets föreligger traditionen från SMF och Kyrkohandbokskommitténs förslag. Detta innebär, att man både har ett direkt stadfästande av pastorn och ett endast konstaterande av honom. Stadfästelseformeln lyder på traditionellt sätt: stadfäster jag som Jesu Kristi tjänare ert äktenskapsförbund i Guds, Faderns och Sonens och den helige Andes, namn.” Därefter har man från tillfogat konstaterandet: ”Ni är nu äkta makar. Kyrkohandbokskommittén Gud välsigne er nu och alltid. Tre alternativa förböner föreligger, samtliga i mer eller mindre direkt form hämtade Det sjungna alternativet, brudfrån Kyrkohandbokskommitténl mässan, finns dock icke med. Någon antydan om att vigseln skulle kunna förenas med mässa möter inte.

6.3.4 Metodistkyrkan

Handboken 1968 är fortfarande gällande. Beslut har dock fattats av om en omarbetning av denna handbok.” Skälen härtill har metodistkyrkan varit två. Dels önskarhman modernisera den enligt den nya bibelöversättdels önskar man anpassa den efter den nya internationella ningen, metodistiska Vad man närmast tänker sig som förebild, är det utvecklingen. amerikanska nya vigselritualet från 1978 A Service of Christian Marriage. I detta har makarnas konsensus förstärkts som gällande rättslig grund. Dessutom och lekmannaapostolatet särskilt betonats. har gudsfolkstanken

6.3.5 Romersk katolska kyrkan

Den romersk katolska kyrkan i Sverige följde nära den internationella utvecklingen. Detta innebar, att även i Sverige under 1970-talet betoningen vid Vigseln lades på makarnas konsensus. Detta framgår klart av rapporten från den officiella luthersk-katolska samtalsgruppen i Sverige, som avläm-

34 Stencil. SMF:s handbokskommitté har haft som en av sina målsättningar, att finna gudstjänstordningar, inte minst för vigsel till äktenskap och för begravningsgudstjänst, det som kan upplevas ekumeniska och allmängiltiga. Man har därför sökt utnyttja arbete, som gjorts i andra samfund, främst Svenska kyrkan. Enligt uppgift av pastor Lars Lindberg. 35 i Uppsala 1981-07-21. Till medlemmar av den Enligt uppgift av metodistpastorn arbetsgrupp, som skall omarbeta kyrkohandboken, utsågs Thorvald Källstad, Tord Ireblad och Per-Olof Sandberg.

sou 1981:67 i 279

Utvecklingen Sverige

nades 1975 under titeln och familj i kristen belysning

Äktenskap och som

försågs med förord undertecknat även av biskopen i Stockholms katolska stift John E Taylor. Man skriver här: Inte heller enligt romersk-katolsk syn är prästens (kyrkans) medverkan vid äktenskapets ingående absolut nödvändig, eftersom det är makarnas samtycke ensamt som konstituerar äktenskapet. Detta innebär, att man erkänner icke-katolska äktenskap som lika giltiga som katolska. För katoliker är det dock regel att ingå ett giltigt äktenskap endast inför kyrkan. Av pastorala skäl kan dock dispens beviljas. Man hänvisar i detta fall till påvens motu proprio Matrimonia mixta 1970.36 Den ordning man följer är modellritualet från 1969 i svensk översättning.

35 Äktenskap och familj i kristen belysning 1975 s 33 f.

sou 1981:67

Litteratur

Achtemeier, Elizabeth: 1976. The committed Marriage - biblical perspectives on current issues. The Westminster Press. Philadelphia. Adnés, Pierre: 1963. Le mariage. Desclée. Tournai.

Agell, A., Forsman, G., Ingebrand, G.: 1980. Äktenskap eller samboende-

En rättspolitisk och demografisk undersökning. Stockholm. Aktion Gottesdienst 2: 1970. hrsg v Uwe Seidel - Diethard Zils. Jugenddienst-Verlag. Verlag Haus Altenberg. Wuppertal. Andrén, Åke: 1974 a. Liturgiska utvecklingstendenser i världens kyrkor under de senaste decennierna (i SOU 1974:67). Andrén, Åke: 1974 b. Den liturgiska utvecklingen i Svenska kyrkan under senare decennier (i SOU 1974:67). Andrén, Åke: 1974 c. Liturgisk inom de Iutherska utveckling kyrkorna under de senaste decennierna (i SOU 1974:67). Andrén, Åke: 1974 d. Liturgisk inom de reformerta utveckling kyrkorna under de senaste decennierna (i SOU 1974:67). Andrén, Åke: 1980. Ekumeniska dop (i Spiritus et Institutio Ecclesiae). Pieksämäki. Anglican - Roman Catholic Marriage. The Ludo Press. London 1976. Arisian Khoren: 1973. The new wedding. Vintage Books. Random House. New York. de Baciocchi, J.: 1974. Propositions au sujet du mariage des baptisés non croyants (i Foi et sacrement de Mariage). Bart, F. K., Grenz, G., Horst, P.: 1974. Gottesdienst menschlich. Taufe Konfirmation Abendmahl Eheschliessung Beerdigung Eine Agende. Jugenddienst-Verlag. Wuppertal. 1 uppl. 1973. Batchelor, Mary: 1979. Getting Married in Church. Lion Publishing. London. Bavidge, 1978. Take - Kevin LTD. Nigel: my hand Marriage. Mayhew Essex. Benoit, Jean-Daniel: 1956. Initiation a la liturgie de lEglise réformée de France. Editions Berger-Levrault. Paris. Berlage, H.: 1970. Partikularrecht für die Bundesrepublik (i Neuordnung der Mischehen hrsg v. K. Schuh). Bernhard, J.: 1969. A propos de 1a forme ordinaire du mariage (i Ius sacrum - Mörsdorf - Festschrift hrsg v. A. Scheuermann-G. Paderborn. May). Bernhard, J.: 1970. Ein Reformvorschlag zur Eheschliessungsform (i Hans Heimerl, Verheiratet und doch nicht verheiratet?). Herder.

Litteratur

Biddle, Jr., Perry: 1974. Abingdon Marriage Manual. Abingdon Press. Nashville-New York. Ave Maria Press. Notre Bosler, R. T.: 1975. What they ask about Marriage. Dame, Indiana. Le Bousse, Noel: 1969. Comment a été élaboré le rituel français du mariage (i La maison-Dieu 99/1969). - and Resources in Boyer, Thomas: 1973. Parish Liturgies Experiments sunday Worship. Paulist Press. New York/Paramus/Toronto. Der Kirche entfremdet! Calwer Breit, Herbert: 1975. Trauung- (i Trauung- Predigthilfen). Calwer Verlag. Stuttgart. Mischehe: 1973. hrsg v. Gerhard Kiefel-Otto Knoch. Calwer Brennpunkt Verlag. Stuttgart. Brief der Aktionsgemeinschaft Rottenburg an die Pfarrer in der Evangelischen Landeskirche Württemberg. 1977. - A Brill, M. L., Halpin, M., Genné, W. H.: 1977. Write your own wedding Personal Guide for Couples of All Faiths. Association Press. New York. Plan for Marriage. The Westminster Press. Brown, Stanley C.: 1977. Gods Philadelphia, Pennsylvania. Bulloch, J.: 1978. The Church of Scotland. Exeter. Ian: 1980. at Weddings. Grove Worship Series Bunting, Preaching No. 74. Burgess, S. W., Richter, J. D.: 1977. Celebrations for today - Acts of in modern Abingdon Press. Nashville. Worship english Language. Burkhart, Roy A.: 1949. Secret of a Happy Marriage. Böckle, Franz, Greinacher, Norbert, Betz, Felicitas: 1969. Ehe in der Diskussion. Was hat die Kirche zur Ehe zu sagen? Herder. Freiburg im Breisgau 1969. Basel, Wien 1970. for Marriage. Lutheran Church Press. Califf, Stanley N.: 1967. Preparation Philadelphia. The Catechism of Modern Man. 1971. Compiled and edited by a team of of St. Paul. St. Paul Editions. Boston, Mass. Daughters 1976. Together for Life. Ave Maria Press. Notre Champlin, Joseph M.: Dame, Indiana. 1 uppl. 1970, reviderad 1975. James L.: 1971. Contemporary Worship Services. A Source- Christensen, book. Revell. Old Tappan, New Jersey. Christensen, James L.: 1973. New ways to worship - More Contemporary Worship. Services. Old Tappan, New Jersey. Christensen, James L.: 1974. The Ministers Marriage. Handbook. Fleming H. Revell Company. Old Tappan, New Jersey. Christliche Einheit in der Ehe. 1969. Internationeller Arbeitskreis für Eheund Familienfragen. Grünewald/Mainz. Kaiser/München. H.: 1951. Das tridentinische Konzil und die Entwicklung des Conrad, kirchlichen und weltlichen Eherechtes (i Das Weltkonzil von Trient, sein Werden und Wirken hrsg v. G. Schreiber. I). Freiburg. Cuming: 1972. Matrimony 4. Anglican (i A dictionary of Liturgy and worship ed. J. G. Davies). James: Celebration. North American Dallen, 1971. Liturgical Liturgy Resources. Cincinnati, Ohio.

_ Litteratur 283

Davies, H.: 1961. Worship and Theology in England. 3 From Watts and Wesley to Maurice 1690-1850. Princeton, New Jersey. Davies, H.: 1970. Worship and Theology in England. 1 From Cranmer to Hooker 1534-1603. Princeton, New Jersey. Davies, H.: 1975. Worship and Theology in England. 2 From Andrewes to Baxter and Fox 1603-1690. Princeton, New Jersey. Denis, Henri: 1974. Les rapports foi-Sacrement dans la pastorale du mariage - Essai de reflexion sur une pratique de (i Foi et Sacrement Mariage). Henri: - Dix ans apres Denis, 1975. Des Sacrements et des Hommes Vatican II. Chalet. Lyon. V Didier, R.: 1976. Sacrement de mariage, baptême et foi (i La maison-Dieu nr 127). A Directory by the Episcopal Conference of England and Wales. F. Mildner & Sons. London 1970. Dombois, H.: 1974. Strukturprobleme des Eheschliessungsrechts I (i Kirche und Eherecht - Studien und Abhandlungen Ernst Klett 1953-1972). Verlag. Stuttgart. Dombois, H., Urban, H., Lotz, W.: 1969. Mischehe- Problem und Chanse. Stauda. Kassel. Dulles, Avery: 1974. Models of the Church - A critical assesment of the Church in all its Aspects. Doubleday & Company, Inc. New York. Dunstan, Gordon R.: 1969. Christian marriage and christian unity (i The Future of christian marriage, ed. John Marshall). London. Chapman. Döpfner, Julius: 1970a. Die der deutschen Ausführungsbestimmungen Bischofskonferenz zum Motu proprio Matrimonia mixta (i Una Sancta 1970). Döpfner, Julius: 1970b. Ein wichtiger ökumenischer Schritt (i Neuordnung der Mischehen hrsg v. K. Schuh). Eckerdal, Lars: 1981. Vägen in i kyrkan. Dop, konfirmation, kommunion aktuella liturgiska utvecklingslinjer. SOU 1981:66 Stockholm. Ecumenical and pastoral directives on christian marriage - Roman catholic, protestant and orthodox understandings of marriage. Massachusetts Commission on christian unity. (u å) Ebert, M. , Triller, J.: 1963. Die Entwicklung der Eheschliessung in der DDR von 1946 bis 1962 (i Statistische Praxis 18). Edwards, Cliff: 1977. Biblical Christian John Knox Press. Marriage. Atlanta. Ehe und Familia. 1973. Pastorale2 - Handreichung für den pastoralen Dienst. Matthias-Grünewald-Verlag. Mainz. Ehe, Institut im Wandeln. Zum evangelischen Eheverständnis heute. hrsg v Günther Gassman. Zur Sache 1979. Entretien pastoral en vue du mariage - directoire et commentaire officiels -

Commission Episcopale de 1a Famille. Editions du Centurion. 1970.

Erwägungen zum evangelischen Eheverständnis. 1970. (omtryckt i Gemeinsame kirchliche Empfehlungen für die Ehevorbereitung konfessionsverschiedener Partner. Würzburg/Gütersloh 1974, s. 25-28). Evangelische Kirche im Rheinland. 1977. Arbeitshilfe zur Verdeutlichung. . . Eheschliessung zwischen einem evangelischen Christen und

284 Litteratur

einem Nichtchristen. Landessynode. Bader, Kurt; Schweizer, Alfred: 1975. Ökumenische Felder, Vinzenz; Gottesdienste. Rex-Verlag. Luzern, München. Fischer, Balthasar: 1969. Note sur le droit liturgique du mariage aprês du nouvel Ordo celebrandi matrimonium” (i La Ventrée en vigueur maison-Dieu 99/1969). aktuell - und Impulse Fischer, H.: 1976. Trauung Analysen, Erwägungen zum kirchlichen Handeln bei der Eheschliessung. Claudius Verlag.

München. - Recherches Foi et sacrement de Mariage 1974. Foi et sacrement de Mariage et perplexités. Chalet 1974. St. Anthony Press. Foley, Leonard: 1976. Signs of love. Messenger Cincinnati, Ohio. Ford, D. W. Cleverley: 1975. Preaching on special occasions. Mowbrays.

London & Oxford. The Free Church of Berkeley. The Covenant of Peace - A Liberation Prayer York. New York Book. Compiled by John Pairman Brown and Richard L. 1971. Mischehe - aber wie? Bensheimer Hefte nr 41. Frieling, R.: 1971.

Göttingen. Daniel Jean M.: 1976. The Wedding Handbook. Fuelling, W., Quesnel, House. Minneapolis, Minnesota. Augsburg Publishing Gallen, John utg: 1969. Eucharistic Liturgies. T. S.: 1958. Worship in the church of South India. Richmond, Garrett, Vir. Gaudilliêre, Marcel: 1969. Nouveau rituel et pastorale du mariage (i La

maison-Dieu 99/1969). Paris. Alan: Two. John Paul Gaunt, 1979. New Prayers for Worship. Supplement - The Preachers Press. Manchester. Gemeinsame kirchliche für die Ehevorbereitung konfes- Empfehlungen sionsverschiedener Partner. Würzburg-Gütersloh 1974. Gehuwd. 1965. A. M. J. Kreykamp, L. Schellevis, L. G. A. van Gemengd Noort, R. Kaptein. Hilversum Antwerpen Amsterdam. J. G. 1970. Das Mischehenrecht Papst Paulus VI ( i Theologie und Gerhartz, Philosophie 45/1970). J., Schnackenburg, R., Wendland, H.-D.: 1969. Greeven, H., Ratzinger, der Ehe. Pustet/Regensburg. Vandenhoeck & Ruprecht/ Theologie Göttingen. des Dombes. Vers une même foi eucharistique? Les Presses de Groupe Taizé. 1971. Pierre-Marie: 1969. Le nouveau rituel romain du mariage (i La Gy, maison-Dieu 99/1969). Paris. Namen versammelt - Erlebnisberichte Haas, Harry: 1972. In seinem & Ruprecht. Graz Wien Köln.

lebendiger Liturgie. Styria/Vandenhoeck

Göttingen. Vorlagen zur neuen Hansemann, Georg, utg: 1974. Trauungsansprachen. Verlag Styria. Graz Wien Köln. Liturgie. H.: 1958. Kanonisches Eherecht. Paderborn. Hanstein, Churches (i Ecumenical and Harakas, Stanley: u. å. The Eastern Orthodox

Litteratur 285

Pastoral Directives on Christian Marriage). Hardon, John A.: 1975. Christianity in the twentieth St. Paul century. Editions. Boston. Harrington, J.: 1974. Your - Wedding Planning your own Ceremony. St. Anthony Messenger Press. Cincinnati, Ohio. Hastedt, Hans-Wilhelm: 1975. Trauung konfessionsverschiedener Paare (i Trauung - Calwer Predigthilfen). Calwer Verlag. Stuttgart. Hastings, Adrian: 1973. Christian in Africa. Marriage Being a Report commissioned by the Archbishops of Cape Town, Central Africa, Kenya, Tanzania, and Uganda. London SPCK. Heimerl, H.: 1970. Verheiratet und doch nicht verheiratet? Heinemann, Heribert: 1979. Erwägungen zur rechtlichen der Ordnung konfessionsverschiedenen Ehen (i Theologie und Glaube 4/1979). Hellsten, Stig: 1951. Kyrklig och radikal äktenskapsuppfattning i striden kring C. J. L. Almqvists ”Det går an”. Uppsala. Hellwig, Monica: 1972. The Meaning of the Sacraments. Pflaum/Standard. Cincinnati, Ohio. Herbert, K.: 1975. Bemerkungen zum evangelischen Ehe- und Trauverständnis (i Trauung, hrsg H. Nitschke). Gerd Mohn. Gütersloh. Heron, A.: 1971. Two Churches - One Love. Beacon, Dublin. Herrmann, H.: 1972. Ehe und Recht - Versuch einer kritischen Darstellung. Herder. Freiburg im Breisgau. Hippel, Oscar: 1932. Blandade katolsk äktenskap enligt och evangelisk rättsuppfattning. Gleerups förlag. Lund. Hiscox, E. T.: 1977. The Star Book for Ministers. Judson Press. Valley Forge. Hobbs, J. R.: 1955. Pastors Manual. Nashville, Tenn. - New Songs and Ideas for Hodsdon, N.: 1973. The joyful Wedding Celebration. Abingdon Press. Nashville, Tenn. Hoey, R. F.: 1969. The experimental Liturgy Book. The Seabury Press. New York. Hoffmann, Joseph: 1975. Theological Reflections on the Directives of the Bishop of Strasbourg concerning exceptional cases of eucharistic hospitality (i One in Christ 1975). Howell, C.: 1970. Companion to the new order of marriage. Alcester and Dublin. Huizing, P. J. M.: 1972. Kirchliche und standesamtliche Trauung (i Lit. Jahrbuch 22/1972). Huizing, P. J. M.: 1974. Le mariage des baptisés - ses conditions de validités dans VEglise catholique (i Foi et sacrement de Mariage). Chalet. Huizing, P. J. M.: 1975. Für eine neue kirchliche - Ein Eheordnung Altemativentwurf. Patmos-Verlag. Düsseldorf. Huotari, Voitto: 1975. Orthodox-Lutheran Publication No. Intermarriage. 18. Research Institute of the Lutheran Church in Finland. Hurley. Michael: 1973. Interchurch Marriages (i One in Christ 1973). - The Challenge of mixed Hurley. Michael: ed. 1975. Beyond Tolerance marriage. International Consultation. Chapman. London. Hutchins, Ch. H.: 1976. Liturgy for Marriage: Some Guidelines with Reference to the Series 3 Services. Grove Books nr 47.

Litteratur

Samuel Ward: 1977. Minister”s Marriage Manuel. Baker Hutton, comp. Book House. Grand Rapids, Michigan. Bernard: 1970. Married Love - A Modern Christian View of Häring, Life. Peacock Books. Communications. Marriage and Family Argus Chicago. Bernard: 1976. The Sacraments in a secular age. St. Paul Häring, Publications. Slough. Hörmann, K., Jäger, A., Meyer, H. B.: 1975. Brautgespräch und Trauung. Tyrolia. Innsbruck-Wien- München. Informationen über die konfessionsverschiedene Ehe. 1976. hrsg v. Konfessionskundlichen Institut des Evangelischen Bundes in Bensheim und dem katholischen Johann-Adam-Möhler-Institut für Ökumenik in Pader-

born. Sven red.: 1970. Andra Vatikankonciliet i luthersk belysning. Ingebrand, Stockholm. Janson, J.: 1964. Debatten om civiläktenskapets införande i Sverige.

Stockholm. Johannes Paulus II: 1980. Kärlek och ansvar. Brombergs. Uppsala. Johansson, Herbert: 1952. Brudvigsel och äktenskaps ingående (i Kyrkans Kallinge. Karlskrona. liturgi, utg. H. Blennow). Jones, Cheslyn ed.: 1977. For Better for Worse- A Symposium on Marriage. The Church Union. London. P. D.: 1973. Rediscovering Ritual. Newman Press. New York/ Jones, Paramus/Toronto. ”Matrimonia Jungclaussen, E.: 1980. Zehn Jahre päpstliches Motu proprio mixta (i Una Sancta 4/1980). Walter: 1977. Zur Theologie der christlichen Ehe. Matthias-Grü- Kasper, newald-Verlag. Mainz. E.-R.: 1973. Gottesdienst zur Eheschliessung (i Die Zeichen der Kiesow, Zeit 10/1973). Berlin. Ernst: 1959. Die Ehe Mischehe. Handbuch für die Kinder, (i Die v. Sucher, Joach. Lell, Kurt evangelisehe Seelsorge, hrsg Wolfg. Nitzschke). Kindregan, Ch. P.: 1975. A Theology of marriage. Benziger. Kirschenbaum, H., Stensrud, R.: 1974. The Wedding Book - Alternative Ways to Celebrate Marriage. The Seabury Press. New York. Kirste, Reinhard: 1979. Elemente der Trauung (i Nitschke 1979). Benezeri m. fl.: 1977. African Christian Marriage. Tills. m. Kisembo, Laurenti Aylward Shorter, Geoffrey Chapman. London, Magesa, Dublin. H.: 1973. Ökumenische Trauungen. Gütersloh. Kleemann, J., Nitschke, - Würzburg. Rune: 1964. Församlingens undervisning om äktenskapet. (i Klingert, Segelberg 1964) 1980. Katholische Kirche in der DDR - Gemeinden in Knauft, Wolfgang: 1945-1980. Grünewald. Mainz. der Bewährung Bernhard A.: 1971. The changing attitudes of the Catholic Church Konda, towards mixed marriages. Catholic University of America. S.: 1974. Gemeinsame kirchliche Trauung - Formular C - zu einem Kraft,

Litteratur 287

neuen badischen Ordo (i Lit. Jahrbuch 24/1974). Krause, Paul M.: 1963. Planning a christian Wedding. Concordia Publishing House. Saint Louis, Missouri. Kugler, Georg: 1976. Zum - Beispiel Trauung Amtshandlungen in der Volkskirche. Rummelsberg. Kugler, Georg-Lindner, Herbert: 1977. Trauung und Taufe: Zeichen der Hoffnung. Begründung und Modelle. Kaiser Verlag. München. Kühlewein, Johannes: 1975. Ökumenische - Calwer Trauung (i Trauung Predigthilfen). Calwer Verlag. Stuttgart. Köhler, W.: 1942. Züricher Ehegericht und Genfer Konsistorium. 2 Das Ehe- und Sittengericht in den süddeutschen Reichs-Städten. Leipzig. Lamb, J. A.: 1972. Matrimony (i A Dictionary of Liturgy and Worship, ed J. G. Davies) Lane, Christel: 1978. Christian Religion in the Soviet Union - A Sociological Study. Georg Allen & Unwin. London. Lange, Joseph, Cushing, Anthony: 1976. Called to service. Living Christian Community IV. Dove Publications. Pecos, New Mexico. Paulist Press. New York. Leclercq, Jacques: 1966. Mariage naturel et mariage chrétien. Casterman/ Feuilles familiales. M.: 1974. Essai de diagnostic (i Foi et Sacrement de Mariage). Legrain, Chalet. Lehmann, K.: 1979. Die christliche Ehe als Sakrament (i Internationale katholische Zeitschrift Communio september/oktober 5/1979). Leisching, P.: 1973. Kirche und Staat in den Rechtsordnungen Europas- Ein Uberblick. Rombach. Freiburg. Lell. J.: 1967. Mischehen? Die Ehe im evangelisch-Katholischen Spannungsfeld. Siebenstern Taschenbuch 82.

München-Hamburg

Lell. J., Meyer, H. utg.: 1979. Ehe und Mischehe im Ökumenischen Dialog. Frankfurt am Main. Lengsfeld, Peter: 1970 a. Mischehen nach dem päpstlichen Motu Proprio vom 31. März 1970 (i Una Sancta 1970) Lengsfeld, Peter: 1970 b. Das Problem Mischehe. Einer Lösung entgegen. Herder. Freiburg. Lettmann, R.: 1967. Die Diskussion über die klandestinen Ehen und die Einführung einer zur Gültigkeit verpflichtenden Eheschliessungsform auf dem Konzil von Trient. Münster. Lindberg, Lars: 1973. En levande - en levande gudstjänst församling. Motala. Lindbloom, Nancy Willard: 1969. A Wedding Masque for Lonely Travelers (i Multi-Media Worship ed Myron B. Bloy, Jr). The Seabury Press. New York. Lingner, Olaf: 1975. Kirchenrechtliche Aspekte zur Trauung (i Trauung - Calwer Predigthilfen. Calwer Verlag. Stuttgart de Locht, Pierre: 1970. Mariage et Sacrement de mariage. Le Centurion. Paris. Looking ahead to marriage: by a team of Daughters of St. Paul. St. Paul Editions. Boston, Mass. 1969. Lotz, W.: 1969. Ökumenische Trauungen (i Rheinischer Merkur 22/

288 Litteratur

1969). Kh.: 1971. Mit den Augen des anderen. Ökumenische Lotz, W., Hünten, Ehe am Tisch des Herrn. Driewer/Essen. Stauda/Kassel. C. S.: 1962. Protestant-Catholic Marriage. Nashville, Tenn. Lowell, for Life. CCS Publishing House. Downers Lundin, Jack W.: 1972. Liturgies Grove, Illinois. MacDonald, K. J.: (1969). Celebrating your love in marriage. Winnipeg Catholic Pastoral Centre. Manitoba, Canada. Chr.: 1959. Die Neuordnung der Trauung. Lutherisches Mahrenholz, Verlagshaus Berlin. Mixtes. Communes aux Diocêses de France Les Mariages Disposition 1966. Les mariages mixtes: 1974. (i Ethnies 41-1974) Mouton- Paris - La Haye. Mariage - rêve - réalité: essai théologique. Heritage et projet 14. Fides, Montreal 1975. Mariage - une expérience- une réflexion - dans le diocese d”Autun. Eglise Chalon & Macon 6 décembre 1974. Eglise d”Autun 6 1975. dAutun, Marriage and the Churchs Task: 1978. The Report of the General Synod Commission. CIO Publishing. London GS 363. Marriage and the Churchs Task: 1980. Results of the Reference to the Marriage Diocesan GS 469 A. Synods 1979-1980. Marriage and the Family in Britain today - A Survey by the General Synod Board for Social Responsibility. London 1974. Divorce and the Church. The Report of the Commission on the Marriage London 1971-19755 Christian Doctrine of Marriage. Divorce and the Royal Commission 1956. Marriage Marriages between anglicans and roman catholics: 1975. A paper. Church information office. London. Marti, Kurt: 1975. Für Trauungen ohne Trauakt (i Nitschke 1975).

Martimort, Aimé Georges: (19631) u. å.2. The Signs of The New Covenant.

Revised second Edition. The Liturgical Press. Collegeville. Minnesota. James: 1972. The Road to the Aisle. The Saint Andrew Press. Martin, Edinburgh. 1963. Die kanonische beim Abschluss von May, Georg: Formpflicht Mischehen. Paderborn. S.: 1954. Neueste Kirchenrechtssamlung II. Freiburg. Mayer, McCarthy, Padraig: 1978. A wedding of your own. Veritas Publications. Dublin. James T.: 1971. Mixed Marriage: New Directions. McHugh, J.: 1975. Marriage: An Orthodox Perspective. St. Vladimifs Meyendorff, Seminary Press. Tuckade. C.: 1976. Contemporary Prayers for Public Worship. London Micklem, (1967 1 uppl) Grand Rapids, Michigan (1967 1 uppl). Die Mischehe in Ökumenischer Sicht: 1968. Beiträge zu einem Gespräch mit dem Weltkirchenrat Herder. Freiburg. Mitten in dieser Welt. 82. Deutscher Katholikentag. Paderborn 1968. Mixed Marriage - An honest appraisal. Abbey Press 1967. in der Mischehe. Bitter. Reck- Molinski, W. utg.: 1969. Kindererziehung linghausen.

Litteratur _289

Montague, Gerard: 1960. New Rituals Marriage (i Irish theological quarterly). Mosiek, U.: 1976. Kirchliches Eherecht - Nachkonziliare und Rechtslage konzipierte Neufassung. Verlag Rombach. Freiburg. Motu proprio Matrimonia mixta: über die rechtliche Ordnung der - Deutsch. Von den deutschen Bischöfen Mischehen. Lateinisch approbierte

Ubersetzung. Paulinus-Verlag. Trier. 1970.

Mouret, R.: 1969. Le Rituel français de mariage - Un rituel nouveau et traditionnel. (i La maison-Dieu 99/1969).

Mybes, Fritz, utg: 1975. Traupredigten (Dienst am Wort -

2) Stuttgart Göttingen 1975. Müller, Karl - Zimmermann, Marie: 1974. Mixed Marriage - International

1974 indexed by computer. RIC Supplement 11. bibliography l960-june Cerdic - Publications. Strasbourg. Mörsdorf, K.: 1961. Lehrbuch des Kirchenrechts II. München- - Paderborn Wien. de Naurois, L.: 1974. Le mariage des baptisés qui nont pas la foi - Aspects canoniques et soubassements theologiques du problem (i Foi et Sacrement de Mariage). Chalet. Neue Tendenzen in der Diskussion um die bekenntnisverschiedenen Ehen (i Materialdienst des Konfessionskundlichen Institut, Bensheim). 1967. Neumann, J.: 1967. Mischehe und Kirchenrecht. Würzburg. David Ian: 1976. Marriage, Divorce and the Family in Scotland. Nichols, Edinburgh. - Alfred: Niebergall, 1969. Die Bedeutung der neuen römisch-katholischen Trauordnung 1969 (i Kerygma und Melos - festskrift för Christhard

Mahrenholz). Niebergall, Alfred: 1972a. Die Geschichte der evangelischen Trauung in Hessen. Vandenhoeck & Ruprecht. Göttingen. Alfred: Niebergall. 1972b. Matrimony. 8 Lutheran (i A Dictionary of Liturgy and Worship ed. J. G. Davies).

Nieland, Arnold: 1975. Zur Trauung konfessionsverschiedener Christen sowie erangelischer Christen mit einem Nichtchristen (i Mybes 1975). Franz: - Ein Bericht (i Lit. Nikolasch, 1972. Die ökumenische Trauung Jahrbuch 22/1972). Nikolasch, Franz: 1973. Erneuerung der Trauungsliturgie (i Gottesdienst

19-20/1973). Herder, Freiburg-Wien. Benziger, Einsiedeln. Nitschke, Horst, utg: 1975. Trauung - Gottesdienstmodelle, Gebete, Voten, Predigten, Besinnungen, Anleitungen. Gerd Mohn. Gütersloh. Nitschke Horst, utg: 1979. Trauung 2 - Predigten, Gebete, Voten, Besinnungen, Neue Formen. Gerd Mohn. Gütersloh 1979. OCallaghzn, Denis. 1970. Au sujet de la sacramentalité du mariage. Concilium 55. 1970. Olthuis, J anes H.: 1975. A

Christian View of Marriage, Family, Friendship.

Harper & Row Publishers. New San

York, Evanston, Francisco,

London.

Parsons, M.: 1967. Marriage preparation. Library of Pastoral Care. SPCK. London. Pastorale Commune des Foyers Mixtes. 1968. Recommandations de

lEglise

290 Litteratur

et Luthériennes de France. Ed. St. Catholique et des Eglises Réformées Paul. Paris. Pastoraltheologische Handreichung zur Frage einer Teilnahme evangelischlutherischer und römisch - katholischer Christen an Eucharistie- bzw. der anderen Konfession. Hannover 1975. Abendmahlsfeiern The Pastors 1941. Saint Louis, Missouri. Companion. Pellegrin, J.: 1962. Pastoral du Mariage. Montpellier. J. M.: 1966. Baptist Church Manual. Nashville. Pendleton, 1977. A Handbook of Parish Worship. Mowbrays. London, Perry, Michael: Oxford. Peterson, R. J. 1977. A Marriage Service for You. The C.S.S. Publ. Comp.

Lima, Ohio. Manfred; Richert, Klemens: 1972. Die Feier der Plock, Henrich; Probst, Verlag Hans Driewer. Essen. Trauung. Pour une pastoral du mariage civil (i Paroisse et liturgie 1966). 1973. Inhalt, und Die Predigt bei Taufe, Trauung und Begräbnis. Wirkung Funktion. Erarbeitet von der Homiletischen. Arbeitsgruppe Stuttgart/

Frankfurt. Kaiser-Grünewald. Price, Charles P.: 1976. Introducing the Proposed Book (for the Standing

Liturgical Commission). Prayer Book Studies 29. Revised. in the Lord - A Handbook for those Prieur, Michael R.: 1976. Married for marriage. Liturgical Commission. assisting christian couples prepare Diocese of London, Ontario, Bethlehem, Pennsylvania. Le Problem des mariages mixtes. Cerf. 1969. W. H.: 1941. A New History of the Book of Common Procter, F., Frere,

Prayer. Der Präses der evangelischen Kirche im Rheinland 1. April 1977. An Alle Gemeindemissionare, Hilfsprediger und Emeriti in der Evange- Pfarrer, lischen Kirche im Rheinland. Quinze ans de pastorale des Foyers mixtes. 1978. Mischehen von Raben, K.: 1973. Zur Statistik der evangelisch-katholischen Deutschland Mischehe. Anregungin der Bundesrepublik (i Brennpunkt en und Modelle für ökumenische Zusammenarbeit). of Common of the Church of Ratcliff, E. C.: 1949. The Book Prayer

England. - A new of America. 1975. Ferment and Faith in an Age of Crisis Religions Guide and Almanac. Ed. Leo Rosten. New York. Klemens: 1972. Die Feier der Trauung. Essen. Richter, - Ihre Klemens: 1973 a. Die liturgische Feier der Trauung Richter, sich wandelnder theologischer und rechtlicher Problematik angesichts zur Eheschliessung. Concilium 9/1973. Anschauungen célébration du mariage: sa Richter, Klemens: 1973 b. La liturgique face ä lévolution des idées théologique et juridiques problématique Concilium 87/1973. relatives au mariage. Culture as Richter, Klemens. 1977. Rites and Symbols in an Industrial Use in a Socialist Context (i Liturgy and cultural Illustrated by Their traditions, ed. Herman Schmidt, David Power). The Seabury religious Press. New York. Klemens: 1978. Feiern mit politischer Zielsetzung - Anmerkungen Richter,

Litteratur 291

zur Ritenbildung im gesellschaftlichen System der DDR (i Theologia Practica, Zeitschrift für Praktische und

Theologie Religionspädagogik

3/1978). Rietschel, G.: 1909. Lehrbuch der Liturgik. 2 Die Kasualien. Berlin. Ritzer, K.: 1962. Formen, Riten und religiöses Brauchtum der Eheschliessung in den christlichen Kirchen des ersten Jahrtausends. Münster. Rodhe, Edv.: 1923. Svenskt gudstjänstliv - Historisk av den belysning svenska kyrkohandboken. Stockholm. Roguet, A. M.: 1965. (i Notes de Pastorale Liturgique oktober 1965). Roguet, A. M.: 1975. Homelies pour le mariage pour le baptême. Ed. Salvator. Mulhouse.

Roguet, A. M.: 1977. Homilies for the Celebration

of Marriage. Translated by Jerome J. DuCharme. Franciscan Herald Press. Chicago. Ross, J. M.: 1972. Four Centuries of Scottish Worship. Edinburgh. Rynne, X. (pseud.): 1964. The second session. The debates and the decrees of Vatican Council II September 29 to December 4 1963. London. Rynne, X. (pseud.): 1965. Die dritte Sitzungsperiode. Debatte und Beschlüsse des Zweiten Vatikanischen Konzils 14. September-21. November 1964. Köln-Berlin. Römpler, Norbert; Zinkhan, Renate: 1975. Ökumenische Gottesdienste. Modelle für Schule und junge Gemeinde. Verlag J. Pfeiffer. München. Le Sacrement de Mariage, éd par VEglise apostolique Arménienne de Paris. u. a. David: Sammons, 1977. The marriage option - Why it remains the best alternative. Beacon Press. Boston. Sanders, W.: 1973. Gemeinsame oder “Ökumenische Trauung (i Una Sancta 1973). Sanders, W.: 1978. Ökumenische Gottesdienste - Gedanken aus zwölf Jahren Praxis (i Ökumenische Rundschau 27.2.1978). Sanders, W., Schmidt-Lauber, H.-Chr.: 1973. der

Weiterentwicklung

gemensamen Trauung - Modell eines ökumenischen Trauritus (i Lit. Jahrbuch 23/1973). Sanders, W., Schmidt-Lauber, H.-Chr.: 1976. Gemensame kirchliche Trauung. Ein Formular C - Kieler Modell (i Una Sancta 1976). Sandmel, Samuel: 1977. When a Jew & Christian Marry. Fortress Press. Philadelphia. E. E.: 1970. Das religiöse Eherecht im Staat. Heymanus- Scheftelowitz, Verlag. Köln, Berlin, Bonn, München. Schicke-Tappe, Hedwig: 1979. Christliche Erziehung in konfessionsverschiedenen Ehen. Don Bosco Verlag. München. Schillebeeckx, E.-H.: 1963. Christ, the Sacrament of Encounter with God. New York-London. E.-H.: 1966. Le mariage, réalité terrestre et mystêre du salut. Schillebeeckx, Paris. Schlick, Jean: 1973. Marriage and divorce. RIC-supplement 1973. Schmemann, A.: 1965. Sacraments and Orthodoxy. Herder and Herder. New York. A.: 1966. The world as sacrament. Darton, Longman & Todd, Schmemann, London.

292 Litteratur

H.-Chr.: 1979. Gemeinsame kirchliche Trauung (i Evan- Schmidt-Lauber, gelische Theologie mars/april 1979). der Mischehen - Die kirchlichen Schuh, Karlheinz utg.: 1970. Neuordnung und zur Praxis. Verlag Fredebeul & Koenen. Regelungen Beiträge Düsseldorf-Benrath. der Ökumeni- Schulz, F.: 1970. Erwägungen zur liturgischen Gestaltung

schen Trauung (i Una Sancta 25/1970). zur Gemeinsamen kirchlichen Trauung. Schulz, F.: 1976. Dokumentation Stencil. zum badischen Formular C. Stencil. Schulz, F.: 1976/77. Bemerkungen Segelberg, Eric utg: 1964. Man och kvinna. Stockholm. M.: 1967. Christian Worship - Its Theology and Practice. Segler, Franklin Brodman Press. Nashville, Tennessee. M.: 1969. The Broadman Ministers Manual. Nashville. Segler, Franklin Geert: 1968. Die Kirche Finlands. Helsinki. Sentzke, Don Bosco Verlag. Seuffert, Josef, utg: 1973. Trauungs-Ansprachen.

München. to the Seymour, W. F.: 1974. S0 you want a church Wedding! A Companion Service. Methodist House. Nork Way, Banstead, Marriage Publishing

Surrey. on the Code of Siegle, Bernhard A.: 1973. Marriage today. A Commentary II and the Ecumenical Age. Alba Canon Law in the Light of Vatican House, New York. Between Jew and Christian. Arco Silver, Samuel M.: 1977. Mixed Marriage Company Inc. New York. Publishing Sjögren, P.-0.: 1974. Kyrkans lovsång. Solna. aus dem deutschen und Sohm, R.: 1875. Das Recht der Eheschliessung

kanonischen Recht geschichtlich entwickelt. 1973. The creative Wedding handbook. Paulist Sommerville Wall, Wendy: Press. New York-Paramus-Toronto 1976. Für den Gottesdienst. November 1976. Stalmann, Joachim: Relations. 1975. National Conference of Statement on Catholic-Jewish Catholic Bishops. Washington, D.C. Letter on Mixed Statement on the Implementation of the Apostolic Conference of Catholic Bishops. Marriages. 1971. Utg. av National Washington, D.C. on the Motu Matrimonia mixta” issued by the Irish Statement proprio Conference. 1970. Episcopal Ehe und getrennte Kirchen. Paulus- Stirnimann, H. utg.: 1968. Christliche

verlag. Freiburg. 1957. Teologisk efterrationalisering (i Kyrklig förnyelse Stolt, Bengt: 1957:1). och andra liturgiska bruk vid äktenskapets Stolt, Bengt: 1964. Brudmässan ingående (i Segelberg 1964). für Sucker, W. ,; Lell, J.; Nitzschke, K. , utg.: 1959. Die Mischehe. Handbuch

die evangelische Seelsorge. Göttingen. in Sacramental Theology. Prentice- Sullivan, C. Stephen: 1964. Readings Hall. Englewood Cliffs, New Jersey. - En studie i den Sundby, Olof: 1959. Luthersk äktenskapsuppfattning

Litteratur 293

kyrkliga äktenskapsdebatten i Sverige efter 1900. Lund. Sweeting, M.: 1969. Les églises et les mariages mixtes. Cerf. Paris. The Theology and Meaning of Marriage. 1978. The Church Union. Marriage Commission Report. London. Theology of Marriage and the Problems of Mixed Marriages. Dialogue between the Lutheran World Federation, the World Alliance of Reformed Churches and the Secretariat for Promoting Christian Unity of the Roman Catholic Church. 1971-1977. Thomas, J. L.: 1975. Beginning your marriage. Publ. Buckley Chicago, Illinois. Tilberg, Cedric W. ed.: 1975. Sex, Marriage and Family - A contemporary christian perspective. Lutheran Church in America. New York. Das Traugespräch. 1975. Eine ökumenische Handreichung. Benziger Verlag. Zürich, Einsiedeln, Köln. Trautwein, Dieter: 1975. Mut zum Fest. Kaiser. München 1975. Trost, Jan: 1978. Att sambo och gifta sig. SOU 1978:55. Rapport avgiven av familjelagssakkunniga. Stockholm. Trost, Jan: 1979. Unmarried Cohabitation. International Library. Västeras. Ugrinowitsch, D. M.: 1977. Das Wesen und die sozialen Funktionen von Brauchtum und Ritual in der sozialistischen Gesellschaft (i Deutsche Zeitschrift für Philosophie 25). Berlin DDR. Wagner, J.: 1961. Zum neuen deutschen Trauungsritus (i Lit. Jahrbuch 11/1961). Vajta, Vilmos: 1970. Präst och lekman. (i Andra Vatikankonciliet i luthersk belysning, red. S. Ingebrand). Verbum. Stockholm. Waltermann, R.: 1970. Mischehe - Handreichungen zur Praxis. Essen. Wand, Olaf: 1969. Zur Frage der Sakramentalität der Ehe in der evangelischen Theologie - Ein katolischer Versuch einer ökumenischen Verständigung (i Una Sancta 24/1969). Andra Vatikankonciliet och det kristna livets källor. Katolsk informationstjänst. Uppsala 1972. A Wedding Manual. Revised edition. Abingdon Press. Nashville, New York 1965. _ Wenik, Elisabeth: 1979. Schutz und Förderung von Ehe und Familie. Berlin. White, James F.: 1972. Matrimony, 9 Methodist (i A Dictionary of Liturgy and Worship, ed. J. G. Davies). White, James F.: 1980. Introduction to Christian Worship. Abingdon, Nashville. R. E. O.: 19792. A Guide to Pastoral care. Pickering & Inglis. White, London-Glasgow. Wilkens, E.: 1969. Bericht zur Frage der ”ökumenischen Trauung. Stencil. E.: 1970. Gedanken und Fragen (i Neuordnung der Mischehen hrsg Wilkens, v. K. Schuh). Essen-Werden. Will, Wiltrud och Michael R. utg.: 1968. Mischehe: Materialdienst des Arbeitskreises Mischehe. Würzburg. och Michael R. utg.: 1969. Wir leben in Mischehe. Rex Verlag. Will, Wiltrud

294 Litteratur

München. John G.: 1967. Mixed Marriage between Anglicans and Roman Williams, Catholics. SPCK. London. John G.: 1972. Mixed Marriages. SPCK. London. Williams, A. R.: 1968. The Church and Divorce. London. Winnett, Harold: 1970. The Rite of Marriage and the Wedding Mass. St. Winstone, Paul Publications. - Winstone, Harold: 1975. A Note on ”Mixed Marriages” (i Pastoral Liturgy ed. Harold Collins. A symposium, Winstone). Glasgow. Klaus: 1975 s. 29 Zillessen, 1975. Traugottesdienst (Auszug) (i Nitschke

ff). Der ökumenische Gottesdienst. 1979. Grundsätze und Modelle. Benziger Zürich-Einsiedeln-Köln. Gotthelf Verlag. Zürich. Verlag. Ökumenische 1973. Se Kleeman, J. Trauungen. Ökumenisches Modell Holland. 1969. Forum-Reihe. Göttingen. Red.

Johannes Strauss.

över officiella

Förteckning “kyrkornas vigselritual

Anglikanska kyrkor

England

1928 The Book of Common Prayer with the additions and deviations proposed in 1928 1956 Ritual notes - A comprehensive Guide to the Rites and Ceremonies of the Book of Common Prayer of the English Church in interpreted accordance with the latest revisions of Western Use compiled by the present editor of the Order of Divine Service and ”Anglican Services. - The Churching of Women. 1960 The Church in Wales - Holy Matrimony Revised Services authorized for experimental use. Januari 1960. 1966 Alternative Services - First Series. Matrimony with hymns. London 1966. 1975 Alternative Services Series 3. The Wedding Service - A Report by the Liturgical Commission of the General Synod of the Church of England. GS 228. Alternative Services Series 3. The Marriage Service - formerly The Wedding Service - As revised by the Committee appointed at the November of Session 1975 - Printed Group for the use of general synod members 1975. GS 228 A. Marriage Service - Series 3. Report of the Revision Committee. GS 228 X. 1980 The Alternative Service Book. A Commentary by the Liturgical Commission. Oxford 1980.

USA

1970 Prayer Book Studies 24. Pastoral Offices. 1971 Services for Trial Use. Authorized Alternatives to Prayer Book Services. 1976 The Book of Common of the Sacraments Prayer and Administration and Other Rites and Ceremonies of the Church. Proposed. 1979 The Book of Common Prayer and Administration of the Sacraments and Other Rites and Ceremonies of the Church.

296 Förteckning över kyrkornasiofficiella vigselritual

Lutherska kyrkor

Finland

1886 Kyrko-Handbok hwaruti stadgas huru gudstjensten uti Evangelisk-

lutherska i Storfurstendömet Finland skall förrättas. församlingarne Helsingfors. 1911 för de evangelisk-lutherska församlingarna i Finland. Kyrkohandbok utarbetadt af den af femte allmänna kyrkomötet tillsatta Förslag kyrkohandbokskommittén. Helsingfors. 1913 för de evangelisk-lutherska församlingarna i Finland. Kyrkohandbok Helsingfors. 1972 för den evangelisk-lutherska kyrkan i Finland. Ill Kyrkohandbok Kyrkliga förrättningar. Vasa. 1980 är antagen och under översättning till svenska. Kyrkohandboken

Frankrike

1965 luthérienne de France. Liturgie 2. Paris. Eglise évangélique 1974 luthérienne de France. Bénédiction nuptiale. Eglise évangélique Projekt de liturgie. Stencil.

Island

1934 Helgisidabök _ 1976 Helgisidabök 1980 ad handbök. Messan og kirkjulegar athafnir. Handbokar- Frumvarp nefnd 2. ütgáfa.

Tyskland

Kirche Deutschlands

Vereinigte Evangelisch-Lutherische

(VELKD) 1962 Kirchen und Gemeinden. III Die Agende für evangelisch-lutherische Lutherisches Verlagshaus, Berlin. Amtshandlungen. zur von der Generalsynode der 1972 Gottesdienst Eheschliessung VELKDDR im Oktober 1972 verabschiedet. Stencil. Umdr. B 93/73. 1974 Gottesdienst anlässlich der Eheschliessung zwischen einem evangelischen Christen und einem Nichtchristen. September 1974. 1975 Gottesdienst anlässlich der Eheschliessung zwischen einem evangelischen Christen und einem Nichtchristen. Mai 1975. Gottesdienst zur Eheschliessung zwischen einem Christen und einem Nichtchristen. und Formular. Stencil. Umdr. A 80/ Handreichung 75.

Lutherische Konferenz Deutschlands

Liturgische

1979 R - 267 - 79

över

Förteckning kyrkornas officiella vigselritual 297

1980 R - 294 - 80 R - 306 - 80 1981 R - 326 - 81

Evangelische Kirche der Union

1963 Agende für die Evangelische Kirche der Union. II Die kirchlichen Handlungen. Luther-Verlag. Witten 1964.

Baden 1972 Agende. für die Evangelische Landeskirche in Baden. III Trau- Agende. Verlagsdruckerei Gebr. Tron KG, Karlsruhe-Durlach. Die kirchliche Trauung. Landeskirche in Baden. Evangelische Sonderdruck aus dem Gesetzes- und Verordnungsblatt Nr. 13/1971 der Evangelischen Landeskirche in Baden und der Trauagende 1972.

Hessen-Nassau 1964 Agende 1972 Agende. Ordnungen für den Traugottesdienst. (Ringbok.) Darmstadt 1972 1974 Agende

Kurhessen-Waldeck 1971 Agende für die Evangelische Kirche von Kurhessen-Waldeck, Die Trauung. Vorabdruck. Kassel 1971. 1975 Agende III Die Trauung. Kassel 1975.

Oldenburg

der

(1948)Die Ordnung Trauunga

Pfalz 1964 Agende 1974 Agende

Westfalen 1949 Ordnung der Trauung in der Evangelischen Kirche von Westfalen. Kirchengesetze vom 12. November 1949 und 29. Oktober 1954. Bielefeld 1954.

Württemberg

1958 Die kirchliche Trauung. aus dem zweiten Teil des Sonderausgabe Kirchenbuches für die evangelische Kirche in Württemberg. Chr. Belser. Stuttgart.

298 över

Förteckning kyrkornas officiella vigselrirual

zur Ordnung der kirchlichen 8 1959 Ausführungsbestimmungen Trauung der evangelischen Landeskirche in Württemjuli 1959. (i Amtsblatt berg bd 38 nr 41 31 juli 1959)

1970 Änderung der Trauungsagende 26.2.1970. (i Amtsblatt der evangeli-

schen Landeskirche in Württemberg bd 44 nr 7 22.6.1970) 1975 Neufassung der Trauagende. Entwurf. 1977 der Trauagende. Vom Theologischen Ausschuss überar- Neufassung beiteter Entwurf. 8. Evangelische Landessynode. Beilage 62 ausg. im September 1977.

USA och Kanada

1941 The Lutheran Hymnal 1958 Service Book and Hymnal of the Lutheran Church in America 1963 The Order Service a of the Marriage (i Paul M. Krause, Planning christian Wedding. Concordia Publishing House, St Louis, Missouri) Service. Commission 1972 The Marriage Prepared by the Inter-Lutheran on Worship for provisional use. Augsburg Publishing House, Minnea- . polis, Minnesota. 1978 Lutheran Book of Worship. Prepared by the churches participating in the Inter-Lutheran Commission on worship. Augsburg Publishing House, Minneapolis, Minnesota. and Recommendations of the Special Hymnal Review Report Committee. The Lutheran Church - Missouri Synod, Saint Louis, Missouri.

Metodistiska kyrkor

England

1936 The Book of Offices being the Orders of Service authorized for use in the Methodist Church together with the Order of Morning Prayer. London 1936. 1974 Service. Methodist Conference Office. The Marriage 1975 The Methodist Service Book. Methodist Publishing House.

Tyskland

1973 methodistische Kirche. Agende. Christliches Verlags- Evangelische haus. Stuttgart.

USA

1939 The Methodist Hymnal 1944 Book of Worship 1959 The Book of Ritual of theEvangelical United Brethren Church 1964 The Book of Worship for Church and Home 1978 Resources 5. Abingdon Press. Nashville.

Supplemental Worship

över

Förteckning kyrkornas officiella vigselritual 299

Baptistiska kyrkor:

England

1980 Praise God. A Collection of Resource Material for Christian Worship, compiled by Alec Gilmore, Edward Smalley, Michael Walker. London 1980.

Kongregationalistiska kyrkor:

England

1959/ A Book of Services and The Church in Prayers. Congregational 1969 England and Wales. London 1969.

Indien 1963 The Book of Common Worship. The Church of South India. London, New York, Madras 1963.

Presbyterianska kyrkor:

England

1968 The Presbyterian Service Book.

Skottland 1940 Book of Common Order of the Church of Scotland. 1940. Glasgow 1972 Worship now. A collection of Services and Prayers for Public Worship. Edinburgh 1972. 1979 The Book of Common Order. 1979. Edinburgh

USA 1946 The Book of Common Worship 1971 The Worshipbook - Services 1977 The Constitution of The United Presbyterian Church in the USA. Part II Book of Order. New York 1977.

The United Reformed Church

England

1974 Book of Order for Worship. The United Reformed Church in England and Wales. London 1974. 1977 Order for a Wedding Service. London 1977. 1980 A Book of Services. 1980. Edinburgh

300 över kyrkornas officiella vigselritual

Förteckning

The United Church of Christ

USA 1969 Services of the Church 4. The Order for Marriage. Philadelphia, Pen. 1969.

De reformerta kyrkorna

Frankrike

1955 Liturgie de Flâglise réformée de France. Berger-Levrault.

1963 Eglise Réformée de France. Paris 1963.

Liturgie. 1972/ Avant-Projet de Liturgie pour la célébration du mariage. P Frimmer. 1973 Stencil. 1973 Information - Réformée de France. Nr 4,

évangélisation. Eglise

1973. 1976 Information - Réformée de France. Nr 3

évangélisation. Eglise

1976.

Schweiz 1963 nationale réformée du Canton de Vaud.

Liturgie. Eglise évangélique

Lausanne 1963.

Tyskland

1956 Kirchenbuch. und für die unter dem Wort

Gebete Ordnungen

versammelten Gemeinde, hrsg v Moderamen des Reformierten Bundes.

1972 Die kirchliche Trauung. Evangelisch-Reformierte Kirche in Nord-

westdeutschland. Uberarbeiteter Entwurf von Professor Schmithals. Stencil.

Romersk katolska kyrkan

1969 Ordo celebrandi matrimonium

Tyskland

1950 Collectio Rituum 1969 Die Feier der Trauung (Översättning till tyska av Institutum Liturgicum i Salzburg) 1975 Die Feier der Trauung in den katholischen Bistümern des deutschen Sprachgebietes. Herder/Freiburg, Basel, Wien. 1975. Die Feier der Trauung. Ausgabe für Brautleute und Gemeinde. Pastoralliturgische Reihe in Verbindung mit der Zeitschrift ”Gottesdienst. Benziger/Herder. 1975.

över

Förteckning kyrkornas officiella vigselritual 301

1976 Zur Feier der Trauung. Handreichung für die Gemeinde zusammengestellt von G.J. Maurer. Friedrich Verlag Pustet, Regensburg 1976.

England, USA

1969 Rite of Marriage (översättning till engelska av The International Committee on English in the Liturgy) 1970 The New Marriage Rite: A Study Book - The Roman rite and the rite proper to England and Wales, with an introduction.

Frankrike 1969 Celebration du mariage (översättning till franska) 1970 Pour célébrer le mariage. Priêres et rites liturgiques, éditions Brepols. Paris.

Holland 1972 Werkboek voor een Huwelijksviering. 1975 van de sacramenten Liturgie en andere kerkelijke vieringen. Het huwelijk. Nationale raad voor Liturgie.

Officiella ritual för konfessionsblandade

vigslar

Tyskland

1971 Gemeinsame kirchliche Bischofskonfe- Trauung, hrsg v d Deutschen renz und d Rat d EKD in Deutschland. Friedrich Verlag Pustet, Regensburg/Johannes Stauda Verlag, Kassel. 1974 Baden. Gemeinsame kirchliche - Formular C - Trauung Ordnung der Trauung für konfessionsverschiedene Paare unter Beteiligung der Pfarrer beider Kitchen. Verlagsdruckerei Gebr. Tron KG. Karlsruhe- Durlach.

Schweiz 1973 Ökumenische Trauung - Formular A - hrsg v der evangelischkatholischen Arbeitsgemeinschaft für Mischehenseelsorge der deutschen Schweiz. Benziger Verlag. Zürich, Einsiedeln, Köln.

Kyrkornas officiella i vigselritual Sverige

Svenska kyrkan:

1942 Den svenska kyrkohandboken

302 över officiella vigselritual

Förteckning kyrkornas

Svenska Missionsförbundet:

1947 Handbok till den kristna församlingens tjänst. 1963 Handbok till den kristna församlingens tjänst. Missionsförbundets förlag. Stockholm 1963. 1981 Förslag till vigselritual. Stencil.

Svenska Baptistsamfundet:

1924 Handbok för församlingens gudstjänstliv 1940 Handbok för församlingens gudstjänstliv 1951 Handbok för församlingens gudstjänstliv

1974 Handbok för församlingens gudstjänstliv. (Den har utarbetats gemensamt av Svenska Baptistsamfundet och Örebromissionen) Örebro

1974.

Svenska Alliansmissionen: 1964 Handbok för Svenska Alliansmissionen. Hässleholm 1964.

Metodistkyrkan:

1941 Kyrkohandbok för metodistkyrkan 1968 Kyrkohandbok för metodistkyrkan. Bjärnum 1968.

Romersk katolska kyrkan:

1969 Svensk översättning av Ordo celebrandi matrimonium

Statens offentliga utredningar 1981

Kronologisk förteckning

HS 90: Hälsorisker. S. 63. Samhället och samlingslokalerna. Bo. , HS 90: Ohälsa och vårdutnyttjande. S. . Våldtäkt. Ju. HS 90: Hâlso- och sjukvård i internationellt perspektiv. S. 65. Svenska kyrkans gudstjänst. Band 5. Kyrkliga handlingar. HS 90: utgångspunkter och riktlinjer för det fortsatta Kn. arbetet. S. . Svenska kyrkans gudstjänst. Bilaga 3. Kyrkliga handlingar. . Ny arbetstidslag. A. Vägen in i kyrkan. Dop, konfirmation, kommunion - aktuella . Översyn av lagen om församlingsstyrelse. Kn. liturgiska utvecklingslinjer. Kn. . Lag om vård av missbrukare i vissafall. S. 67. Svenska kyrkans gudstjänst. Bilaga 4. Kyrkliga handlingar. . Översyn av sjölagen i. Ju. Äktenskap och vigsel i dag - Liturgiska utvocklingslinjer. . Enhetligt huvudmannaskap för högskolan. U. Kn. . Datateknik i verkstadsindustrin. l. . Datateknik i processindustrin. l. . lnrikesflyget under 1980-talet. K. . Nârradio. LI. . Reformerat kyrkomöte, kyrklig lagstiftning m. m. Kn. . Grundlagsfrågor. Ju . Film och TV i barnens värld. U. . Industrins datorisering. A. . Minskat tobaksbruk. S. . Översyn av radiolagen. U. . Omprövning av samvetsklausulen. Kn. . Internationellt patentsamarbeta lll. H. . Sjukersättningsfrågor. S. . Tekniska hjälpmedel för handikappade. U. . Socialförsäkringens datorer. S. . Bra daghem för små barn. S. . Omsorger om vissa handikappade. S. . Omsorger om vissa handikappade. Sammanfattning, lagförslag, specialmotiveringar. S. 28. Turism och friluftsliv. Det centrala myndighetsansvaret. Jo. 29. Forskningens framtid. U. 30. Forskarutbildningens meritvärde. U. 31. Avtalsvillkor mellan näringsidkare. Ju. 32. Fluor i kariesförebyggande syfte. S. 33. Effekter av investeringar utomlands. l. 34. Fristående skolor för skolpliktiga elever. U. 35. Sjukresor. S. 36. Begravningsverksamheten. Kn. 37. Företags obestånd II. B. 38. Om hets mot folkgrupp. A. 39. Svenk krigsmaterielexport. H. 40. Prisreglering mot inflation? H. 41. Prisreglering mot inflation? Bilagor 1-6. H. 42. Prisreglering mot inflation? Bilagor 7-12. H. 43. De internationella investeringarnas effekter. l. . Löntagarna och kapitaltillvåxten. Slutrapport. E. . Nya medier - text-TV, teledata. U. 46. Ändringar i förvaltningslagen. Ju. 47. Hyresgästinflytande på målning och tapetsering. Bo. . Telubaffären. Ju. 49. Den svenska psalmboken. Band 1. Kn. 50. Den svenska psalmboken. Band 2. Kn. 51. Den svenska psalmboken. Band 3. Kn. 52. Den svenska psalmboken. Band 4. Kn. 53. Stockholms kommunala styrelse. Kn. . Kooperativa företag. l. 55. Video. U. 56. Bibeln. Nya testamentet. U. 57. Djurens hälso- och sjukvård. Jo. 58. Samverkan vid uppgiftslämnande. B. 59. Datateknik i industriproduktionen. I. 60. Kooperationen i samhället. l. 61. Familjepensionen. S. 62. Familiepensionen. Sammanfattning. S.

Statens utredningar 1981

offentliga

Systematisk förteckning

Justitiedepartementet Arbetsmarknadsdepartementet Översyn av sjölagen 1. [8] Ny arbetstidslag. [5] Industrins datorisering. [17] Grundlagsfrågor. [15] Avtalsvillkor mellan näringsidkare. [31] Om hets mot folkgrupp. [38]

Ändringar i förvaltningslagen. [46] Telubaffären. [48] Bostadsdepartementat Våldtäkt. [64] Hyresgästinflytande på målning och tapetsering. [47] Samhället och samlingslokalerna. [63] Socialdepartementet Hälso- och sjukvård inför 90-talet. 1,Hälsorisker. [1] 2. Ohälsa och lndustridepartementet vårdutnyttjande. [2] 3. Hälso- och sjukvård i internationellt Data- och elektronikkommittén. 1. Datateknik i Verkstadsinduperspektiv. [3] 4. utgångspunkter och riktlinjer för det fortsatta strin. [10] 2. Datateknik i processindustrin. [11] 3. Datateknik i arbetet. [4] industriproduktionan. [59] Lag om vård av missbrukare i vissa fall. [7] Direktinvesteringskommittén. 1.Effekter av investeringar utom- Minskat tobaksbruk. [18] lands. [33] 2. De internationella investeringarnes effekter. [43] Sjukersättningsfrågor. [22] Kooperationsutredningen. 1.Kooperativa företag. [54]2.Koope- Socialförsäkringens datorer. [24] rationen i samhället. [60] Bra daghem för små barn. [25] Omsorgskommittén. 1. Omsorger om vissa handikappade. [26] lagför- Kommundepartementet 2. Omsorger om vissa handikappade. Sammanfattning, Översyn av lagen om församlingsstyrelse. [6] slag, specialmotiveringar. [27] Reformerat kyrkomöte, kyrklig lagstiftning m. m. [14] Fluor i kariesförebyggande syfte. [32] Omprövning av samvetsklausulen. [20] Sjukresor. [35] [36] Pensionskommittén. 1.Familjepensionen. [61]2. Familjepensio- Begravningsverksamheten. nen. Sammanfattning. [62] 1969års psalmkommitté. 1. Den svenska psalmboken. Band l. [49] 2. Den svenska psalmboken. Band 2. [50] 3. Den svenska 4. psalmboken. Band 3. [51]4. Den svenska psalmboken. Band Kommunikationsdepartementet [52] lnrikesflyget under 1980-talet. [12] Stockholms kommunala styrelse. [53] 1968års kyrkohandbokskommitté. 1.Svenska kyrkans handbok. Ekonomidepartementet Band 5. Kyrkliga handlingar. [65]2. Svenska kyrkans gudstjänst. Löntagarna och kapitaltillväxten. Slutrapport. [44] Bilaga 3. Kyrkliga handlingar. Vägen in i kyrkan. Dop, konfirmation. kommunion - aktuella liturgiska utvecklingslinjer. [66] 3. Svenska kyrkans gudstjänst. Bilaga 4. Kyrkliga handlingar. Budgetdepartementet Äktenskap och vigsel i dag - Liturgiska utvecklingsllnjer. [67] Företags obestånd ll. [37] Samverkan vid uppgiftslämnande. [58]

Utbildningsdepartementet Enhetligt huvudmannaskap för högskolan. [9] Närradio. [13] Film och TV i barnens värld. [16] Översyn av radiolagen. [19] Tekniska hjälpmedel för handikappade. [23] situa- Utredningen om forskningens och forskarutbildningens tion. 1. Forskningens framtid. [29] 2. Forskarutbildningens meritvärde. [30] Fristående skolor för skolpliktiga elever. [34] Nya medier - text-TV, teledata. [45] Video. [55] Bibeln. Nya testamentet. [56]

Jordbruksdepartementet Turism och friluftsliv. Det centrala myndighetsansvaret. [28]

Djurens hälso- och sjukvård. [57]

Handelsdepartementet Internationellt patentsamarbete lll. [21] KUNG-L. BSBL. Svensk krigsmaterielexpon, [39] 1. Prisreglering mot inflation? [40] n

Prisregleringskommittén. [98] A-lU z /

rr ct Prisreglering mot inflation? Bilagor 1-6. [41]3. Prisreglering inflation? Bilagor 7-12. [42] STOCKHOWA

Anm. Siffrorna inom klammer betecknar utredningarnas nummer i den kronologiska förteckningen.

. . . _ 6

H7*

ååfsâzêâaio

M54

:å:

LiberFörlag

Allmänna Förlaget