Bistånd för bättre miljö i u-land

Ur KB:s samlingar

Digitaliserad år 2014

för

Bistånd

bättre

miljö

i u-land

ett Förslag miljömål om i utvecklingsbiståndet

de Översyn biståndspolitiska målen av Betänkande

SED 1987: 28

Statens offentliga utredningar

WW l987: 28

E?! Utrikesdepartementet

för bättre

Bistånd miljö

i u-land

ett

Förslag om miljömål i utvecklingsbiståndet

Betänkande

Översyn av de biståndspolitiska målen

Stockholm 1987

Beställningsadress: Allmänna Förlaget Kundtjänst 162 89 STOCKHOLM Tel: 08/739 96 30

Beställare som är berättigade till remissexemplar eller lriexemplar kan beställa sådana under adress: Regeringskansliets lörvallningskontor SOU-förrådet 103 33 Stockholm Tel: 08/763 23 20 Telefontid 8°-12°° (externt och internt) 08/763 10 05 12°°-16°° (endast internt)

REGERINGSKANSLIETS OFFSETCENTRAL lSBN 91-38-10004-5 Stockholm 1987 ISSN o375-25ox

Till Biståndsministern, statsrådet Lena Hjelm-Wallén

Härmed överlämnas förslag till formulering av ett miljömål för biståndet. Efter regeringsbeslut den 14 maj 1987 angående översyn av de biståndspolitiska målen fick jag i uppdrag att framlägga ett sådant förslag. Direktiven återges i bilaga till denna promemoria.

Samråd har i enlighet med direktiven skett med en parlamentarisk referensgrupp. Den har bestått av riksdagsledamoten Pär Granstedt (c), kanslichefen Staffan Herrström (fp), riksdagsledamoten Bengt Silfverstrand (s), internationella sekreteraren Maud Sundquist (vpk) och riksdagsledamoten Margaretha af Ugglas (m). Vi har träffats tre gånger. Vi är överens om att som ett femte biståndspolitiskt mål föreslå formuleringen:

Framsynt hushållning med naturresurser och omsorg om miljön.

Sekreterareåt utredaren har varit Gun-Britt Andersson och Mats Karlsson i utrikesdepartementets avdelning för internationellt utvecklingssamarbete.

sammankomster har ägt rum med sakkunniga inom SIDA, BITS, SAREC, Lantbruksuniversitetet i Uppsala, Svenska naturskyddsföreningen, Institutet för vatten- och luftvårdsforskning m fl.

Den promemoria som följer innehåller motiveringen till förslaget och några uppgifter om svenska insatser inom biståndsprogram som berör utnyttjande av naturresurser och omsorg om miljön.

Uppdraget är härmed utfört.

Stockholm 30 juni 1987

:Stun-Å»Aiab4x»xuL\

Ernst Michanek

Gun-Britt Andersson

Mat/Ö

law/anv

INNEHÅLL Sid

INLEDNING 1

FÖRSLAG TILL FORMULERING AV ETT HILJÖMÅL I BISTÅNDET 3

SAMBANDET MELLAN on FEM BISTÅNDSMÅLEN

3.1 Målen utgör en helhet 3.2 Miljömålet stärker övriga mål

MÅL ocn MEDEL FÖR BISTÅNDET 4.1 Ett konkret mål som är ett medel: 1 % 10 4.2 Huvudmålet: att höja de fattiga Eolkens 11 levnadsnivå 4.3 Resurs- och miljöfrågor i måldiskussionen 12

MILJÖN I BISTÅNDSPOLITIKEN 5.1 Några internationella initiativ 17 5.2 Miljömålets uttryck i svenskt bistånd 20

BILAGOR

SIDA: insatser för miljö- och markvård samt byskogsbruk 1985/86 22 SAREC: insatser inom miljöområdet 23 BITS: genomförda och pågående insatser inom miljöområdet 25

Utdrag avseende miljöverksamhet och miljömål ur utrikesutskottets betänkande 1986/87:10 26

Kommittédirektiv (Dir. 1987:25) översyn av de biståndspolitiska målen 33

INLEDNING

l r iv l ...

Hur hänsyn till miljön bör formuleras som ett svenskt biståndspolitiskt mål är den uppgift som föreligger. Därvid skall även de övriga fyra målen för svenskt utvecklingssamarbete belysas. Den översyn av målen, som därmed sker, har till syfte att i dem ge åt uttryck hänsynen till miljön.

De målformuleringar som berörs är dels det allmänna målet

för biståndet som är att

HÖJA DE FATTIGA FOLKENS LEVNADSNIVÅ,

mera preciserade målformuleringarna, nämligen att

BISTÅNDET SKALL BIDRA TILL

a) RESURSTILLVÄXT

b) EKONOMISK ocn SOCIAL UTJÄMNING

c) EKONOMISK OCH POLITISK SJÄLVSTÄNDIGHET, samt

d) EN DEMO§RATISK SAMHÄLLSUTVECKLING

I MOTTAGARLANDERNA.

Dessa mål har styrt och utformningen inriktningen av de svenska offentliga biståndsinsatserna sedan början av 1960-talet. De har tillkommit och bekräftats i bred enighet i riksdagen, och de har inte heller nu ifrågasätts.

Riksdagens beslut 1987 att förorda av ett formuleringen miljömål för biståndet fattades likaledes enhälligt. Riksdagen har därvid uttalat sig också om innehållet i ett miljömål samt framhållit att i miljöhänsyn praktiken redan kan sägas utgöra ett av målen för vårt bistånd. Det kunde därför finnas goda skäl att bekräfta detta förhållande även i formuleringen av de biståndspolitiska målen.

För denna väl avgränsade uppgift har regeringen valt att tillkalla dels en utredare och dels en särskild parlamentarisk referensgrupp för att samråda med utredaren. Också bakom detta arrangemang ligger en från flera håll uttalad onskan att kunna manifestera om målen för enighet det svenska biståndet.

Men varken målformuleringen eller enigheten är det viktigaste, utan den diskussion som kommer till stånd och de impulser till handling som den ger.

Genom att en rad offentliga organ anmodas uttala sig och ett antal andra institutioner och organisationer inbjuds att säga sin mening om denna promemoria och dess förslag, kommer många att läsa, tänka och skriva något i ämnet. Utöver att ge underlag för ett beslut om en målformulering kan den öppna behandlingen påverka opinionsbildare, beslutsfattare, experter och andra som deltar i utvecklingsarbete hemma eller utomlands.

... r ill n n

Utvecklingen kräver att människan vårdar och vidgar naturens tillgångar. Hon får bruka dem för produktiva ändamål men inte förbruka dem. Att ge alla de människor som finns - och dem som kommer - en rättmätig del i en varaktig utveckling, är en stor och nödvändig uppgift. Den kräver att några av oss tar för sig mindre för att andra skall få mer ur en totalt växande produktion.

Läget i världen kräver att vi talar mycket mer om hur detta skall gå till - och handlar tillsammans i större insikt och målmedvetenhet. Om denna promemoria kan bidra till den målmedvetenheten fyller den sitt syfte.

2 EÖRSAQ_I1LL_EQBMHLBBIEQ_A1_EII_MlLJ§MÅL_l_§l§IAEDEI

FRAM§YNT HUSHÅLLNING MED NATURRESURSER OCH OMSORG OM MILJON.

Om denna formulering införes som ett av målen för-det svenska utvecklingsbiståndet, blir dessa följande inom ramen för det överordnade målet, som är att

HÖJA DE FATTIGA FOLKENS LEVNADSNIVÅ.

BISTÅNDET SKALL BIDRA TILL a) RESURSTILLVÄXT b) EKONOMISK oca SOCIAL UTJÄMNING c) EKONOMISK OCH POLITISK SJÄLVSTÄNDIGHET d) EN DEMOKRATISK SAMMÄLLSUTVECKLING, samt e) FRAMSYNT HUSHÅLLNING MED NATURRESURSER ocu OMSORG om MILJÖN I MOTTAGARLÄNDERNA.

Den hänsyn till miljön, som enligt direktiven skall komma till uttryck i formuleringen av biståndsmålen, får därmed den form som synes närmast motsvara regeringens och riksdagens intentioner.

Någon ändring av formuleringen av de gällande målen föreslås inte. Riksdagen har understrukit att målen utgör en helhet. Den ordning i vilken de presenteras innebär därför inte en inbördes rangordning.

Ledamöterna av den parlamentariska referensgrupp: som regeringen i enlighet med riksdagspartiernas förslag utsett att samråda med utredaren, har förklarat sig överens om att förorda formuleringen.

N m m°lf rm l rn n inn r

Huvudordet i formuleringen är hg§hállni_g. Det är en god motsvarighet till det grekiska ursprungsordet till ekonomi, som handlar om att bebo och förvalta huset och vad därtill hör - och att använda dessa tillgångar så att de räcker för alla som tillhör hushållet. Utnyttjandet måste vara långsiktigt och bärkraftigt - inriktat_på både dagens och framtidens behov: det skall vara Lgamsxnt.

Detta mål handlar om natgrgesurserna - luften, jorden och vattnet och därmed vad som utvinnes av dessa element i olika omvandlingsprocesser, t ex mat, energi; även människan hör dit - som resurs och nyttjare, tillgång och efterfrågare.

Naturresurserna är var för sig en del av omgivningen - - och deras användning påverkar denna. Människan måste skydda och vårda miljön, återställa den efter skador som uppstått, aktivt och hållbart nyttja den och utveckla dess möjligheter: det ligger i ordet omsorg, som ger trygghet för hushållets framtida bestånd.

Biståndsmålen handlar om §ge;igg§_p1Qrag i form av bistånd till de fattiga ländernas egna utvecklingsansträngningar. Miljömålet för biståndet erinrar om att Sverige och andra rika länder tillsammans med u-länderna tillhör en miljö, som behöver en efter allas behov avpassad hushållning med naturresurserna. Detta motsvarar på det globala planet vårt lands behov av en politik för Sveriges miljö. En del av den svenska politiken har i 1987 års lag om hushållning med naturresurser m m fått ett principiellt uttryck i första paragrafen, som lyder så: Marken, vattnet och den fysiska miljön i övrigt skall användas så att en från ekologisk, social och samhällsekonomisk synpunkt god hushållning främjas.

Som statsmakterna upprepade gånger understrukit skall målen för biståndet ses som en helhet. Målen förstärker och kompletterar varandra inom ramen för det gemensamma syftet att höja de fattiga folkens levnadsnivå.

Kampen mot fattigdomen och för förbättrade levnadsvillkor kräver angrepp på flera fronter samtidigt.

Den kräver resurstillväxt för att fylla människornas grundläggande behov av mat och vatten och ren luft, kläder och bostad, hälsa, utbildning och arbete, och den kräver inflytande för alla i samhällets angelägenheter.

Resurstillväxten skall ske inom ramen för ett förbättrat utnyttjande av naturtillgångarna. Tillväxten får inte ske så att den förstör kommande generationers förutsättningar att gå vidare i kampen mot fattigdomen och höja levnadsnivån. Befolkningstillväxten måste begränsas och den mänskliga miljön skyddas. I omsorgen om miljön inbegripes även skyddet för växternas och djurens bestånd och artrikedom.

Ekonomiska klyftor och sociala orättvisor måste bringas att minska och en successiv utjämning komma till stånd både mellan människorna och mellan nationerna. Respekt för människovärdet och allas deltagande i den politiska beslutsprocessen och i kulturen är grunden för en demokratisk samhällsutveckling. Därmed främjas också en allmän välståndsökning inom de gränser som en framsynt resurshushållning sätter.

Människors frihet från förtryck och nationers självständighet är en grund för en konstruktiv samlevnad och fred mellan folken. Därmed ökar möjligheterna att hindra rovdrift med naturtillgångar och förbättra den gemensamma hushållningen med jordens resurser.

Skyddet av miljön är en fråga för de små lokala samhällena likaväl som för världen som helhet. Samarbete inom länderna och internationell samverkan i detta syfte krävs nu i en omfattning som människosläktet inte tidigare prövat. Det kräver att solidaritet med de fattiga och maktlösa visas mer påtagligt i samarbetet.

Utvecklingsbiståndet är ett medel för det internationella samarbetet. För att motsvara sina syften måste biståndet lämnas inom ramen för ömsesidig respekt mellan de självständigt samverkande parterna och för ändamål som de är överens om.

I tankegångar och ordalag som dessa har biståndsmålen och utvecklingssamarbetet många gånger beskrivits, och därvid har även hänsynen till miljön berörts. Nu eftersträvas på grundval av erfarenheten en ökad betoning av resurshushållningens och miljöskyddets roll i utvecklingen och därmed i utvecklingsbiståndet.

3.2 Miljämålet stärker övriga mål

... o . i vnnx 01

Världskommissionen för miljö och utveckling, den s k Brundtlandkommissionen, lämnade sin rapport i mars 1987. Kommissionen skriver:

En bärkraftig utveckling syftar till att tillfredsställa nuets behov och strävanden utan att äventyra möjligheten att tillfredsställa framtidens. Långt från att kräva att tillväxten upphör, erkänner en sådan utveckling att fattigdomens och underutvecklingens problem inte kan lösas utan att vi får ett nytt skede av tillväxt, i vilket u-länderna i högre grad får delta och njuta av frukterna. (Denna och följande översättningar är preliminära.)

U-ländernas fattiga människor är för sin överlevnad beroende av att få ut allt mer ur jorden. Enbart befolkningsökningen innebär ett kontinuerligt och snabbt växande tryck på marken, om nuvarande konsumtionsnivåer, som redan är låga, inte skall sjunka ytterligare. - Markförstöring, skogsskövling, torka, översvämningar många är de olika yttringarna av den förstörelse av naturresurser och miljö som äger rum. Det är nödvändigt att öka produktionen utan att förbruka det naturens kapital den bygger på. Investeringar i nya produktionsmetoder behövs. Tekniken finns; problemet är att fattiga bönder inte har råd att arbeta långsiktigt. Det är fattigdomsfällan. Bistånd kan spela en stor rollv för att bönderna skall kunna bryta sig ur denna. I målsättningen för ett sådant bistånd förutsätter miljömål och tillväxtmål varandra.

En höjd levnadsnivå i u-länderna kräver en stark tillväxt, en tillväxt som också är beroende av tillväxt i i-länderna. Här kommer miljömål och tillväxtmål lätt i konflikt med varandra. En långsiktigt bärkraftig utveckling så som den definierats i ovanstående citat kan inte äga rum med ett oavlåtligt ökat förbrukande av jordens begränsade naturresurser.

Lösningen på denna konflikt kan endast sökas i ständigt förbättrad produktivitet i bruket av naturresurser. För att sådan ny teknik och nya produktionsformer skall komma till stånd krävs stora politiska ansträngningar, som det blir mycket svårt att få igenom i tider av ekonomisk stagnation. I praktisk verksamhet kommer svåra avvägninqar att ständigt behöva göras mellan vad som synes främja ett miljömål respektive ett tillväxtmål, men på sikt är endast den utveckling acceptabel som tillfredsställer dem båda.

i1.m.1 l: -mm .n m.1

Miljömålet berör i hög grad det bistånd som vill främja ekonomisk och social utjämning. Den extrema fattigdomen är i sig, som så ofta beskrivits, orsaken till några av jordens allvarligaste miljöproblem. Åtgärdsprogram mot markförstöring hänger nära samman med åtgärdsprogram för förbättrade sociala villkor för de fattiga. Insatser för undervisning, omgivningshygien, familjeplanering, bostadsmiljöer i städer är exempel på nödvändiga inslag i en framgångsrik miljöpolitik för u-länderna. Det är inte stor risk i biståndet att en konflikt skulle uppstå mellan miljömålet och utjämningsmålet.

På lite längre sikt ger bättre miljö högre levnadsnivå för alla. I dag är det uppenbart att det är de fattiga som drabbas hårdast av miljöförstöringen. Brundtlandkommissionen skriver:

När ett system närmar sig sina ekologiska gränser skärps orättvisorna. Således lider fattiga bönder värst när ett flodsystem försämras; de har inte, som rikare bönder, råd att bekosta markvârdsåtgärder. När städernas luft försämras lider de fattiga i sina utsatta områden värre av hälsoriskerna än de rika, som oftast bebor mer oförstörda stadsdelar. När mineraltillgångarna uttöms drabbas de som sist inlett en industrialisering av att då inte ha förmånen av billiga råvaror. Globalt sett är rikare länder i ett bättre läge både finansiellt och teknologiskt för att möta av eventuella följderna klimatförändringar.

vår oförmåga att främja det gemensamma intresset i en bärkraftig utveckling är således ofta en följd av att relativt sett ha negligerat ekonomisk och social rättvisa inom och emellan länder.

Miljömålgtzsjälvstängighgtsmålgt

En nations förutsättningar att utvecklas självständigt är beroende av styrkan i dess ekonomi. En ekonomisk utveckling utan hänsyn till miljön kan i längden inte upprätthållas.

I denna fundamentala mening verkar miljömålet i samma riktning som självständighetsmålet. Detta är särskilt tydligt i länder där en ur miljösynpunkt mer hållbar jordbrukspolitik är en förutsättning för att slippa beroendet av utländska livsmedelsleveranser. Andra länder har gjort den smärtsamma erfarenheten att det är ohållbart att bygga den politiska självständigheten på exploateringen av en enda naturresurs. Sambandet mellan de båda målen illustreras också av det svenska biståndet till några av länderna i södra Afrika. Detta motiveras i hög grad av självständighetsmålet samtidigt som markvård är ett naturligt koncentrationsområde.

Trots denna samstämmighet mellan nationella självständighetssträvanden och hänsyn till naturresurser och miljö är det uppenbart, att många av miljöproblemen sträcker sig över nationsgränserna och endast kan angripas genom internationell samverkan. Den.enskilda nationens perspektiv är för trångt när ett land kan förbättra sin miljö, sin ekonomi och sin politiska ställning i världen genom att lasta kostnaderna för detta på sina grannar. Globala föroreningar, utnyttjandet av vattnet i de internationella flodsystemen och exploateringen av jordens allmänningar (haven, atmosfären, rymden, Antarktis) är problemområden där enskilda nationer kan främja sina egna kortsiktiga intressen på bekostnad av andra länder. Särskilt tydligt blir problemet om frågan ställs vem som har rätt att utnyttja jordens unika naturmiljöer och ändliga råvaror.

I en kommentar till Brundtlandkommissionens rapport uttalade samväldets generalsekreterare, Sir Shridath Ramphal, tillika ledamot av kommissionen, bl a följande: “Det tjugonde ârhundrandet kan i själva verket komma att ses som en tid i vilken begreppen suveränitet och nationalstat nådde sin kulmen och började bli av allt mindre nytta för mänskligheten. Det är en historisk ironi att detta inträffar ungefär samtidigt som de flesta av jordens nationer bildas och innan dessa har fått utvecklas till fullo. Det ställer svåra politiska krav på både i-länder och u-länder.

I en annan kommentar säger kommissionsledamoten Maurice Strong, tidigare generalsekreterare för UNEP och FN:s världsmiljökonferens i Stockholm 1972, följande:

Att på global nivå effektivt skapa ett styre och en förvaltning är helt klart den största enskilda uppgift som vi har att ta itu med under nästa århundrade. Jag finner det svårt att föreställa mig att vår civilisation skulle kunna bestå genom det kommande seklet om vi misslyckas med detta; å andra sidan, om vi lyckas, tror jag att vi står inför en ny, spännande och bestående tid av mänskligt framâtskridande.“

I praktiskt biståndsarbete kommer miljömålet att stärka självständighetsmålet, men det är samtidigt uppenbart att miljödiskussionerna allmänt kommer att ställa många svåra frågor om nationell suveränitet.

c o .1... kr i

I miljöproblemets kärna ligger att kostnaderna för en ekonomisk aktivitet inte är direkt uppenbara för aktören, att den samhälleliga kostnaden är större än den enskilda. För ett samhällsekonomiskt optimalt resursutnyttjande krävs därför ett samhälle som är starkt nog att rationellt balansera enskildas intressen mot vad naturen kan bära. Så som vi känner världens politiska system är den nödvändigheten ett tillräckligt argument för att visa att en demokratisk samhällsutveckling endast stärker förutsättningarna för en lösning av miljöfrågorna.

Det argumentet kan föras vidare till att göra en demokratisk samhällsutveckling till en förutsättning i sig. Detta har tydligt bekräftats i erfarenheter av t ex markvårdsprogram i u-länder. För att ett sådant bistånd skall nå framgång krävs att ansvaret för programmens utformning och genomförande i högre grad vilar direkt på dem som berörs. Detsamma gäller skydd av naturskogar och andra värdefulla miljöer eller arter. Föreskrifter och förbud som inte tar hänsyn till människornas erfarenheter och grundläggande intressen når sällan sina syften. För att ett upplyst egenintresse ska kunna utvecklas krävs en alltmer demokratiskt organiserad samhällsstruktur.

Att grupper med olika och kanske motstridiga intressen har rätt att driva dessa hör till definitionen av en demokrati. I många mindre demokratiska länder dominerar de exploaterande intressena helt och ofta hänsynslöst. Demokratiska fri- och rättigheter är en förutsättning för att även andra intressen skall komma till uttryck. Det gäller politiska, fackliga och andra ideella grupper i allmänhet, och i synnerhet särskilda miljögrupper och nationella minoriteter. Även i mer demokratiska länder har statsmakterna visat sig vara långsammare med att förstå allvaret i miljöproblemen än vad många enskilda organisationer är. Det är av stor betydelse att de enskilda organisationerna i framtiden får spela en större roll i utformningen av miljöpolitiken i både i-länder och u-länder.

4 a; ggg MEDEL FÖR §I§TÅNDEI

4.1 Ett konkret mål som är ett medel; 1 3

Det mest omtalade målet i svenskt bistånd har varit och är nog alltjämt en-procentmålet. Det innebär att de pengar, som riksdagen varje år beslutar att staten skall bevilja till bistånd till u-länderna skall uppgå till ett belopp som är lika stort som en procent av det svenska folkhushållets samlade inkomster (uttryckt först som andel av bruttonationalprodukten BNP, numera som andel av bruttonationalinkomsten BNI). Denna biståndsvolym i pengar är 1987/88 i runt tal 10 miljarder kronor (10 000 miljoner), dvs 1 % av bruttonationalinkomsten som beräknas till nära 1000 miljarder kronor; för tio år sedan var biståndets totala belopp 3 550 milj kronor, något över 1 % av en beräknad BNP på ca 350 miljarder kronor. Dessa belopp säger inget eller föga om biståndets innehåll eller inriktning men är ändå av intresse för diskussionen om mål.

En-procenten till bistånd antogs 1960 av FN som ett internationellt mål för resursöverföringen från de rika länderna till de fattiga, och det gjordes 1961 av Sveriges riksdag till ett riktmärke för våra ansträngningar.

Genom biståndspropositionen nr 100 år 1962 blev detta , riktmärke en princip som kraftigt underströks (biståndsbeloppet var 131 milj kronor som då utgjorde 0,15 % av BNP). År 1968 hade anslagsbeloppet nått 400 kronor, 0,3 % milj av BNP. Då antog riksdagen en plan för hur målet genom successiva anslagshöjningar skulle uppnås vid 1970-talets mitt (1974/75). Målet l % uppnåddes genom budgeten för 1975/76 och procenttalet har därefter stått fast. Denna anslagsvolym, anknuten till en nationalinkomst som normalt växer både till belopp och värde, har ofta betecknats som ett etappmål och anges numera av regering och riksdag som den lägsta godtagbara volymen, en minimi-nivå.

FN-målet blev efter några år omdefinierat och preciserades till att avse 0,7 % av BNI i årliga överföringar (faktiska utbetalningar), ett mål som Sverige uppnådde 1974. (Norge, Holland och Danmark har också nått FN-målet och de tre har nu en högre biståndsnivâ än Sverige.)

Detta biståndets volymmål har fördelen att vara enkelt, konkret och mätbart. Tillämpningen är dock inte självklar, och ofta är den omtvistad. Målets uppfyllande bevakas från många håll: ett förslag av regeringen 1984 att i det finansiellt ansträngda läget hålla tillbaka ökningen under ett år godkändes som en tillfällig åtgärd men anslagsnivân höjdes under året till i det närmaste 1 8 av BNI och har därefter återgått till mål-nivån.

av målsiffran föreslås ofta. Även sedan En justering uppåt målet kan anses ha uppnåtts, är därför det ursprungliga en orsak till uppmärksamhet och

målformuleringen ständigt

dess volym, dess inriktning och diskussion om bistandet,

dess effektivitet.

Detta är bra för biståndets syftemål. Penningmedelsmålet

ett medel till mer och bättre bistånd. är

Målet för biståndsgivningen är att höja de fattiga

Denna inledande målformulering från folkens levnadsnivâ. både biståndets syfte och dess in- 1962 (prop. 100) anger ett övergripande mål, som oavlåtriktning. Den uttrycker tolkas och preciseras i likartade ordalag. ligt åberopas,

biståndsmålen från 1978 kan alla rym- De nu gällande fyra mål. De fanns alla med i likmas inom detta övergripande i 1962 (nr 100) nande formulering princippropositionerna 1968 Den s k biståndspolitiska utredningen och (nr 101). målformuleringar 1977 (i huvudbeutmynnade i preciserade förslag med anledning tänkandet, SOU 1977:13). Regeringens 1977/78:135), och målens fordärav lades fram 1978 (prop. samma år i enlighet med mulering fastställdes av riksdagen

utrikesutskottets enhälliga förslag (UU 1978/79:1).

med formuleringar kan det påpekas, att För dem som är noga målen som fattades 1978 och det riksdagsbeslut om de fyra de ord som angivits i som alltjämt gäller, innehåller just

avsnitt. Det första målet är tesotstillgägt, föregående inte ökad resurstillväxt som 1977 års utredningsförslag

Det andra målet är ekonomisk ooh sooigl otäven använde. rättvisa som då och då står i referat. Det jämoiog, inte målet är ekonomisk ooh politisk självständighet, tredje utredningen hade inte oberoende som biståndspolitiska Det fjärde målet är en demokratisk semhällsföreslagit. skall bidra till som står otveokling. Orden oistándet som står sist, hänför först, och orden 1 mottegarläooerna betecknas också de fyra målen sig till alla målen. (Ibland

som huvudmål.)

1978 på målens samband med varandra Hur riksdagen såg av utdrag ur utriksutskottets förslag framgår följande till uttalande, som alltså antogs av riksdagen:

av syftena med vår “Någon uttömmande beskrivning biståndsverksamhet ger de fyra huvudmålen givetvis

De emellertid några av de främsta inte. anger för att åstadkomma en höjd levförutsättningarna och rättvisare levnadsvillkor för de nadsnivâ

fattiga människorna, för att deras grundläggande behov skall bli tillfredsställda och för att de skall bli engagerade i de politiska beslut som styr samhällsutvecklingen. Biståndets uppgift kan också sägas vara att på lång sikt göra sig självt överflödigt genom att ge de fattiga länderna hjälp till självhjälp, öka deras självtillit och oberoende och på så sätt lägga grunden för ett mera jämlikt samarbete mellan länderna.

De fyra huvudmålen bör ses som en helhet. Framför allt är det angeläget att tillväxtmålet inte ses som ett självändamål. Det är lika mycket att betrakta som ett medel för att åstadkomma ekonomisk och social rättvisa. Ekonomisk och annan resurstillväxt är av avgörande betydelse för att fattiga länder skall kunna komma ut ur sin underutveckling, men för att vara meningsfull måste tillväxten komma till stånd utan rovdrift på naturtillgångar och ytterst vara inriktad på att förbättra levnadsvillkoren inte för ett fåtal utan för de breda och ofta förtvivlat fattiga folklagren i u-länderna.

4.3 Resgrs- gçh miljöfråggr i måldiskussignan

Biståndets tillväxtmål måste avse en resurstillväxt som sker utan rgvdrift på naturtillgångar, alltså fastslog riksdagen 1978 (se ovan). Riksdagen anslöt sig också till ett regeringsuttalande som bl a innehöll Tillföljande: växtmâlet måste idag avse en sgm hgvarar grgduktignsökning §kQ1ggi§k ha1an§ gçh §§ utsättningarna r fä; g n f ggtsatt ökning av rgaursgrna,

Riksdagen uttalade för egen del, att ekologiska och miljöaspekter borde ingå som självklara komponenter i varje biståndsprograms utformning och genomförande.

Då riksdagen antog de fyra målen hade den också att ta ställning till en motion (1977/78:l9ll) från två ledamöter (c), som ville att riksdagen skulle uttala sig för att ekologisk balans skulle införas som ett femte mål för den svenska biståndspolitiken. Riksdagen antog inte förslaget om det femte målet utan ansåg att det räckte med vad som sagts om tillväxtmålets innebörd. Tanken på ett övergripande miljömål hade väckts hos regeringen 1977 av universiteteten i Uppsala och Göteborg i deras yttranden över den biståndspolitiska utredningens förslag (prop. 1977/7B:l35 s. 13). Biståndsministern hade instämt i kravet på att ta ekologiska hänsyn men kommit till slutsatsen: att uppställa ekologisk balans som ett särskilt femte mål för biståndspolitiken är måhända ej nödvändigt.

Före 1978 års diskussion om målformuleringar hade hänsynen till naturresurser och miljö i biståndet många gånger tagits upp i och utanför riksdagen.

I den rapport rörande det svenska utvecklingsbiståndet, som utarbetats av en interdepartemental arbetsgrupp och bifogades prop. 100 av 1962, behandlades bl a balans- och integrationsproblemen vid u-ländernas utveckling. Det vore önskvärt att till en del undvika den västerländska industrialiseringens sociala rubbnings- och desorganisationsfenomen. “Ekonomiska investeringsinitiativ av miljömässigt genomgripande slag, såsom upprättande av tunga industrier 0 dyl bör därför regelbundet gå hand i hand med speciella sociala och socialpolitiska initiativ, uppbyggnad av fackliga organisationer, yttre samhällsplanering, arbetsförmedling etc, uttalade rapporten (s. 92). Rapporten behandlar den redan pågående biståndsverksamheten med dess kunskapsöverföring för både produktion och familjeplanering och ser den som viktig och välmotiverad.

Det var med den bakgrunden, som statsminister Tage Erlander i inledningen till prop. 1962:100 framförde den enhälsvenska önskan - manifesterad genom en liga opinionens bred medborgarkommission under statsministerns ledning och bekräftad bifall - att biståndet genom riksdagens genom söka minska skillnaderna i levnadsvillkoren mellan industriländerna och de underutvecklade länderna, genom att “vidga handeln, lindra nöden, förmedla kunnande och tillföra kapital. Framstegen hade till någon del nått de länderna - t ex medicinens landvinningar, som fattiga därmed bidragit till att deras redan tidigare snabba befolkningstillväxt accelererat och nu utgjorde ett allvarligt hot mot en verklig förbättring av den enskilde individens levnadsvillkor. Biståndet skulle gå ut på “att hjälpa de fattiga folken att utvecklas ekonomiskt och socialt och därmed hjälpa sig själva.

Då miljödebatten kom igång i Sverige på 1960-talet, var det i-ländernas mer än u-ländernas miljöförstöring som var i blickpunkten.

I den svenska u-landsdebatten behandlades u-ländernas resursproblem till en början med den alltför snabba folkökningen som utgångspunkt. Den förutsebara befolkningsexplosionen uppfattades som den utvecklingsfaktor,

vilken främst skapade obalans mellan produktion och konsumtion. Den mänskliga rättigheten till kunskap om födelsekontrollerande metoder befanns vara en huvudsak för direkt svenskt bistånd vid sidan om insatser på den ekonomiska utvecklingens område.

Jordbruk och livsmedelsproduktion blev efterhand viktigare i biståndet än t ex yrkesutbildning för industriarbete. En del nya insatser fick en klar anknytning till naturresurser. President Nyerere från Tanzania gav 1965 impulsen till en särskild för Östafrika ordnad universitetsutbildning i Uppsala i marklära. Mark- och och vattenskogsvård försörjning på landsbygden kom efterhand in i landprogrammen för biståndet, och de har förblivit insatsviktiga områden vid sidan om social service som utbildning och hälso- och sjukvård i kampen mot fattigdomen.

År 1970 planerades redan för 1972 års FN-konferens i Stockholm om den mänskliga miljön. Bidrag med pengar och personal lämnades för enskilda u-länders inventering av miljöproblem i rapporter till konferensen. I 1970 års verksamhetsberättelse från SIDA ser man skogsbruk och landsbygdens Vattenförsörjning framhållas som allt viktigare insatsområden. Och i 1970 års anslagsframställning för budgetåret 1971/72 kommer utnyttjandet av naturresurser och miljöbevarande åtgärder in som nya forskningsområden. Miljöskyddet uppmärksammas i växande grad i förberedelsearbete för biståndsinsatser olika på områden, t ex industriprojekt.

Diskussionen om mål och medel präglades mer och mer av egna svenska erfarenheter från u-landsarbetet.

Från 1971 och framåt utvecklades ett slags dialog mellan riksdagens utrikesutskott och biståndsmyndigheterna om hur u-ländernas resurs- och miljöfrågor bäst skulle uppmärksammas i svenskt bistånd. SIDA:s av arbetets beskrivning inriktning bedömdes positivt av riksdagen, som 1975 gjorde ett nytt uttalande till stöd för det miljöinriktade arbetet. Samtidigt uttalade riksdagen följande:

“U-ländernas mest pressande miljöproblem ligger ofta i deras fattigdom, i bristen drickbart på vatten, i dålig kost och undermåliga bostäder. Även inom jordbruket är det ofta som fattigdomen leder till miljöproblem. Bönderna tvingas, för att få fram årliga skördar, att bruka jorden på ett sätt som leder till sjunkande avkastning och erosion. Dessa problem kan avhjälpas bara med en förbättrad levnadsstandard för folkflertalet i u-länderna.

SIDA:s styrelse gjorde i sitt yttrande över biståndspolitiska utredningens betänkande 1977 följande uttalande som berör resurserna, fördelningen och ekologin:

”Under 1960- och 1970-talen har den fattiga världens underläge blivit mera markerat. Framstegen i u-länderna kan te sig imponerande mot bakgrund av den låga utgångspunkten. Men de är inte stora nog för att hindra, att klyftan mellan fattiga och rika fortsätter att växa. Skillnaderna har också blivit mer uppenbara och kända av de eftersatta. Sedan några länder i den tredje världen, som har stora resurser av olja och vissa andra naturtillgångar, lyckats hävda sig mot exploaterande företag och mot köparna och kan börja skapa välstånd för sig själva, har majoriteten av u-länder börjat hänföras till “den fjärde världen”. Fattigdomen i dessa länder är så djup, att för flertalet knappast ens de mest grundläggande mänskliga behoven kan hjälpligt tillgodoses. Medan deras basbehov av mat, vatten, hälsa, kläder, bostad, utbildning, arbete och medinflytande är i väsentlig mån ofyllkan en minoritet av - förda, jordens befolkning visso representerad av en ekonomisk överklass också i u-länderna - fortsätta att konsumera på ett sätt som ur den fattiga världens synpunkt kan te sig både omåttligt och omåttligt.

Varken ekologin eller moralen tål*) att denna utveckling fortsätter. Jordens resurser är inte tillräckliga för att ge alla folk en konsumtionsstandard liknande de rika ländernas, och den ekologiska balansen är allvarligt hotad redan av vårt sätt att tillfredsställa våra nuvarande anspråk. De icke förnyelsebara tillgångarna måste förvaltas under gemensamt ansvar. I syfte att möta allas behov måste gemensamma mål uppställas för att ta tillvara de produktiva resurserna och fördela produktionens resultat så att de fattiga får en större del därav. Måtta i resursutnyttjandet och utjämning av komsumtionen är inte bara en fråga om solidaritet mot människorna i dagens värld - det är en förutsättning för våra barns välfärd i morgondagens.“

*) Uttrycket bygger på ett uttalande 1970 av Canadas premiärminister Lester Pearson i anslutning till den s k Pearson-kommissionens rapport Partners in Development, 1969.

Att frågor om hushållning med naturresurser och omsorg om miljön i u-länder tidigt fanns med i diskussionen om biståndet och i utvecklingssamarbetet betyder inte, att dessa behov var tillfredsställande tillgodosedda i biståndet. Varken i-länders eller u-länders regeringar var starkt för i u-länderna - den ekonomiska engagerade miljön tillväxten gick före. Men erfarenheten visade allt tydligare att en säker produktionstillväxt krävde en resurs- och miljöskyddande utvecklingspolitik.

Resurs- och miljöfrågornas betydelse i biståndet kom att alltmer betonas i riksdagen under 1980-talet.

Motionsyrkandet (c) om ett särskilt miljömål för biståndet hade återkommit i riksdagen 1979 och 1980 men inte heller då bifallits. En ny ingående debatt om bistândets mål och medel följde 1981 i riksdagen med särskild hänvisning till resurs- och miljöfrågor, som tagits upp i SIDAs anslagsframställning och regeringens budgetförslag samt i motion om bistândets inriktning (se utrikesutskottets betänkande 1980/81:20). Ökade anslag föreslogs och beviljades till miljö- och markvårdsinsatser, och behovet av sådana insatser underströks efterhand allt kraftigare från flera håll. Olika åsikter har rått om hur detta bör ta sig i uttryck anslagens storlek och budgetens fördelning på anslagsposter.

Under denna diskussion har yrkanden på senare år återigen kommit fram om en mer omfattande översyn av biståndspolitiken, varvid miljö- och resursfrågornas växande roll i utvecklingen betonats. Fattigdomen som ett utvecklingshinder och hurusom de fattiga tvingas till miljöförstörande åtgärder för att överleva har understrukits mot bakgrunden av ett växande och erfarenhetsunderlag, riksdagen har varje år betonat vikten av att dessa förhållanden uppmärksammas i biståndet.

Då yrkandet om ett särskilt miljömål för biståndet togs upp i riksdagen 1987 (motion 1986/87 U 209 (c)) föranledde det utrikesutskottet att uttala bl.a. som följande, enhälligt godkändes av riksdagen:

De nu gällande fyra biståndspolitiska målen fastställdes i sin nuvarande form för tio år sedan. Sedan dess har riksdag och regering fortlöpande gjort uttalanden om bistândets inriktning som, vid sidan om målen, tjänar som riktmärken för utvecklingssamarbetet. Biståndets innehåll har gradvis förändrats. av Betoningen landsbygdsutveckling, åtgärder mot miljöförstöring, koncentrationen av det landinriktade biståndet på de fattigaste länderna, särskilt i Afrika, är några inslag i denna förändring.

Miljö- och markvårdande insatser har numera fått så stort utrymme i det svenska utvecklingssamarbetet att miljöhänsyn i praktiken kan sägas utgöra ett av målen för vårt bistånd. Det kan därför finnas goda skäl för att bekräfta detta förhållande även i formuleringen av de biståndspolitiska målen. Utskottet föreslår att regeringen mot bakgrund av de gångna årens erfarenheter gör en översyn av formuleringen av biståndsmålen i syfte att i dem ge uttryck åt hänsynen till miljön.

För den närmare motiveringen till detta hänvisas förslag till bilaga.

5 MILJÖN I BISTÅNDSPOLITIKEN

5.1 Några integuatignglla initiativ

Miljöfrågornas angelägenhet har på senare tid inte formulerats tydligare och starkare än i Brundtlandkommissionens rapport. Brundtland-kommissionen, eller Världskommissionen för miljö och utveckling, ledd av Norges nuvarande statsminister Gro Harlem Brundtland, lade fram sin rapport Our Common Future i mars 1987 efter över tre års arbete. Initiativ till kommissionen togs av FN:s generalsekreterare, men kommissionen har arbetat med ett självständigt mandat, liksom tidigare både Brandt- och Palme-kommissionerna. Medlemmarna i Brundtland-kommissionen har varit individuellt inbjudna. De har representerat ett brett spektrum av geografisk härkomst, politisk övertygelse och professionell erfarenhet. Av stor betydelse är den majoritet som medlemmar från u-länderna utgjort.

Brundtland-kommissionens slutsatser skall inte sammanfattas här. Kommissiones rapport kommer inom kort att finnas tillgänglig i svensk översättning. Två citat kan dock få belysa några av dess viktigaste budskap.

“När detta sekel inleddes hade varken mänsklighetens numerär eller tekniken kraften att radikalt ändra globala system. När seklet nu går mot sitt slut har inte endast det väldigt mycket större antalet människor och deras verksamhet den kraften, utan stora, oavsiktliga förändringar äger rum i atmosfären, i jordarna, i vattnen, bland växter och djur, och i sambanden mellan alla dessa. Takten i förändringarna överstiger vetenskapens förmåga och våra nuvarande möjligheter att bedöma och dra slutsatser. Den gäckar de politiska och ekonomiska institutionerna, som kommit till i en annan, mer splittrad värld, i deras försök att anpassa sig till och bemästra de nya villkoren. Den oroar djupt många människor, som söker vägar att placera dessa frågor på den politiska dagordningen.

Vår rapport, Vår gemensamma framtid, är inte en förutsägelse om ständigt tilltagande miljöförstörelse, fattigdom och lidande i en ständigt mer förorenad värld bland ständigt minskande resurser. Tvärtom, vi ser möjligheten till en ny tid av ekonomisk tillväxt, en tid som baseras på en politik som upprätthåller och vidgar naturens resursbas. och vi håller en sådan tillväxt för att vara absolut nödvändig för att lindra den stora fattigdom som nu fördjupas på många håll i u-världen.

Vilka internationella initiativ Brundtland-kommissionens rapport kommer att leda till återstår att se. I samband med dess presentation har den dock redan rönt stor uppmärksamhet. På svensk inbjudan arrangerades en nordisk konferens om miljö och utveckling i Saltsjöbaden den 8-10 maj 1987, då rapporten diskuterades av de nordiska regeringarna och en lång rad inbjudna miljöexperter, ekonomer, representanter för enskilda organisationer med flera.

Brundtland-kommissionens rapport var även en huvudpunkt vid UNEP:s senaste styrelsemöte, som hölls i Nairobi i juni 1987. På nordiskt initiativ rekommenderade UNEP alla regeringar och berörda FN-organ att revidera sina utvecklingsprogram i ljuset av rapportens analys och rekommendationer. Samtidigt antog UNEP ett eget dokument, det s k miljöperspektivet, Environmental Perspective to the Year 2000 and Beyond, utarbetat i anslutning till kommissionens arbete med riktlinjer för hur hänsynen till miljön bör integreras i alla samhällssektorer. Samtidigt förändrades på svenskt initiativ inriktningen på UNEP:s särskilda u-landsprogram (det s k “clearing house) så att det direkt skall hjälpa ett antal u-länder att upprätta institutioner och planeringssystem för att säkerställa hänsynen till miljön i deras utvecklingsprogram.

Även Världsbanken, som tidigare fått utstå mycken kritik för att de projekt den finansierat inte tagit tillbörlig hänsyn till miljön, har ändrat sin inställning till miljöfrågor. I maj 1987 presenterade Världsbanken en lång rad åtgärder på miljöområdet. Dessa inkluderar en ny miljöavdelning inom banken, ett betydande antal nya tjänster och miljöstudier i de trettio mest utsatta u-länderna. Världsbankschefen Barber Conable deklarerade: “Om Världsbanken har varit en del av problemet i det förflutna, avser jag att göra banken till en föregångare i att finna lösningar för framtiden. Världsbankens tydligt ändrade inställning kan komma att få stor betydelse för utvecklingsprojekt runt om i världen, dels på grund av bankens egen storlek, dels på grund av det starka inflytande den har på andra organ.

En annan organisation som har stort inflytande på miljövårdsaktiviteter är Internationella naturvårdsunionen, IUCN. IUCN är en bred organisation som består av regeringar, enskilda organisationer och vetenskapsmän. Från Sverige deltar bl a Svenska Naturskyddsföreningen. IUCN har sedan 1948 arbetat med att ge miljöfrågorna ökad prioritet. 1980 presenterade IUCN tillsammans med UNEP och Världsnaturfonden (WWF) en världsstrategi för miljöskydd, world Conservation strategy. Det är ett stort och vetenskapligt väl genomarbetat dokument som här citeras:

Syftet med Världsstrategin för naturvård är att › uppnå tre övergripande mål när det gäller skyddet av de levande resurserna.

a. att vidmakthålla ggmbägliga gkglggiska processer Qçh livsviktiga system (t ex jordtäckets förnyelse och dess skydd, att näringsämnen får återgå till jorden och att vatten renas) som är nödvändiga för människans överlevnad och för utveckling;

b. att bevara genetisk variatjgg (det spektrum av genetiskt material som finns i världens organismer) av vilken många av de ovannämnda processernas och livsviktiga systemens funktion beror; på den genetiska variationen beror också de förädlings- och uppfödningsprogram som krävs för skydd och förbättring av odlade växter, husdjur och mikroorganismer, liksom många av våra vetenskapliga och medicinska framsteg, teknisk innovation samt tryggheten för de många industrier som utnyttjar levande naturresurser;

c. k 1 h°l1i n k i gyttjanda av arter gçh akgsystem (framför allt fisk och vilt, skogar och betesmarker) som försörjer såväl miljontals små samhällen på landsbygden som stora industrier.

. Bland nordiska länder har mest Norge explicit uttryckt › som en del av sin miljöhänsyn biståndspolitik. I juni 1987 antog stortinget en proposition Om hovedspörsmål i norsk utviklingshjelp. I den förs en utförlig måldiskussion. Bland de norska biståndspolitiska målen står miljömålet först. De övriga heter “ökonomisk vekst, bedre levekår for de fattigste befolkningsgrupper, sikring av menneskerettigheter och fremme av fred mellom nasjoner og regioner. Miljömålets formulering är värd att citeras i sin helhet:

” r v rv 1 in v n rr i

Den sterke forringelsen av naturgrunnlaget i mange utviklingsland som svekker deres muligheter for framtidig utvikling, gjör det naturlig å stille opp forsvarlig forvaltning av naturressurser og milö, nasjonalt og internasjonalt, som et viktig delmal for norsk utviklingshjelp. Okonomisk vekst og forvaltning av naturressursene er oppgaver som må vurderes samlet og löses under ett, for å sikre en varig og bärekraftig utvikling.

Miljöhänsynen har vunnit ett ständigt ökat utrymme inom det svenska biståndet. Sveriges agerande i internationella fora har varit och är betydelsefullt. Sedan Sverige var värdland för miljökonferensen 1972 har Sverige, särskilt tillsammans med de övriga nordiska länderna, varit pådrivande i den internationella debatten. Detta engagemang har också speglats i den hänsyn som givits miljöfrågorna i biståndsprogrammet. Att denna hänsyn faktiskt fått ett ökat utrymme är ett av skälen till att utrikesutskottet föreslog en översyn av de biståndspolitiska målen.

Miljö kan inte betraktas som en särskild sektor. Ett miljömål måste prägla biståndsverksamheten inom alla samhällssektorer. Det går därför inte att lista och kvantifiera miljöhänsynen i biståndet. Det finns dock ett stort antal insatser som mer eller mindre tydligt kan definieras som ett miljöinriktat bistånd.

SIDAs klart miljöinriktade insatser ingår till största delen i det bilaterala landprogrammerade biståndet. Det handlar huvudsakligen om långsiktiga program för markvård och skogsbruk. (Det är viktigt att notera att många miljöanknutna program inom t ex jordbruk, vattenförsörjning och hälsovård då inte alls eller bara delvis räknas med.) SIDA bedriver sådana miljöinriktade projekt i de flesta mottagarländer. viktigast bland dem är Indien (byskog), Etiopien (katastrofförebyggande insatser) och Kenya (markvård). Utöver detta ges stöd via andra anslagsrubriker till fältprogram i vissa länder utanför programlandskretsen (i Sahel och Tunisien), till regionala program, till internationella organisationer, bland andra ett par enskilda organisationer (framför allt IUCN), samt till metodutveckling, utbildning med mera. Bland dessa åtgärder kan särskilt miljökonsekvensutredningar framhävas som ett nödvändigt inslag i utformningen av biståndsinsatser. Där sådana görs som en del av förberedelsearbetet kan ofta miljöhänsyn tas utan de höga kostnader som följer när produktionen skall ändras eller miljön repareras i efterhand. I en bilaga framgår de insatser som finansieras genom SIDA tydligare. Följande tabell illustrerar några proportioner i utvecklingen av SIDAs miljöinriktade bistånd. 0

Övriga anslagsposter 23 24 40 26 49 Totalt 96 153 215 174 260 Andel av SIDAs totala utbetalningar (i %) 3,2 4,3 5,7 4,3 5,9

SIDAs lantbruksbyrå)

Även SAREC har blivit allt mer aktivt i att stödja miljöorienterad verksamhet. Detta har skett mot bakgrund av en ökande insikt om det stora behovet av en fördjupad kunskap om miljöproblemen och hur de kan hanteras. I en särskild skrivelse (skr 1985/86:76) i december 1985 föreslog regeringen att 100 miljoner kronor skulle kanaliseras via SAREC till ett femårigt forskningsprogram kring avskogning och markförstöring. I en bilaga framgår SARECS användning av dessa pengar, som för det

första Elanerade ret anslogs av riksdagen 1986.

SIDAs och SARECS program är huvudsakligen fattigdomsinriktade. De handlar främst om att främja långsiktigt hållbara metoder för bruk av mark och skog. Men u-ländernas befolkningsbild håller snabbt på att ändras. Huvuddelen av den kraftiga befolkningsökningen äger rum i städerna. SIDA överväger nu också större satsningar för att bekämpa urbaniseringens miljöproblem.

I takt med urbaniseringen och u-ländernas industrialisering växer den typ av miljöproblem som för några decennier sedan föreföll begränsad till den industrialiserade världen. Denna utveckling speglas också i det ökade utrymme som miljöinriktade insatser får inom Sveriges bredare samarbete med u-länderna. BITS stödjer en lång rad projekt och studier som till övervägande del handlar om skydd mot föroreningar. BITS insatser framgår av bifogade lista.

Sveriges bistånd på miljöområdet är inte begränsat till vad som görs av SIDA, SAREC och BITS. Enskilda organisationer har spelat och måste fortsätta att spela en stor roll. Både på det nationella och det internationella planet agerar flera olika typer av både statliga och enskilda organisationer.

Framväxten av miljöinsatser i det svenska biståndet speglar den ökade insikten om betydelsen av att värna om miljön. Den har också, särskilt inom det industriella omrâdet, underlättats av att miljöarbetet i det svenska samhället bidragit till att skapa en god resursbas för biståndet.

Miljöfrågornas ökade betydelse har hittills främst kommit till uttryck i verksamheten utan ändring av biståndsmyndigheternas organisation. Behovet av utbyggd kapacitet inom miljöområdet uppmärksammades av regeringen och riksdagen i samband med den särskilda forskningspolitiska propositionen våren 1987. SAREC gavs då möjlighet att inrätta forskartjänster kring bl a ekologi och miljöfrågor.

Inom den tid som stått till förfogande för denna översyn av de biståndspolitiska målen har det inte varit möjligt att på något mer ingående sätt redovisa eller sammanfatta erfarenheter av biståndet på miljö och naturresursområdena. Berörda organisationers egna redovisningar av verksamhet och resurser kan utgöra en värdefull komplettering inför riksdagens och regeringens behandling av översynen.

_ . .. _ v (uppskattade utbetalningar i miljoner kronor, totalt ca 260 mkr) I Landprogrammerat bistånd samt katastrofmedel Indien (byskogsprogram i fr a Tamil Nadu, Orissa

Lesotho (markvârd, markanvändningsplanering,

ca 210 mkr

II Övriga anslagsposter Regionala program l0 mkr SADCC:markvårdsenhet Mekongkommittén: naturresursplanering

Försöksverksamhet och metodutveckling 40 mkr (efter insatstypi urval) Fältprogram, pilotprojekt Byskogsprogram FAO Sahel Tunisien Zambia Naturresursplanering IUCN, naturresursstrategier för 2-3 programländer Miljökonsekvensutredningar (t ex för pappersbruket Mufindi i Tanzania) Inventering/metodutveckling International Council for Research on Agroforestry UNEP, teknisk miljövård Etiopien, inventering av mark- och vegetationsförändringar okonventionell planteringsteknik Utbildning/rådgivning/stipendier International Maritime organization Regional markvård i östafrika Information/dokumentetion Earthscan Eucalyptusutredning

Utöver 100 miljoners-programmet beräknar SAREC att 15 milj. kr. per år eller ca 7 % av det totala forskningsstödet avser miljö och naturresurser.

1.

Forskningen utförs av u-landsinstitutioner ofta med stöd och medverkan från svensk forskningsinstitution.

Botswana - Jordbruksutveckling i Ngamiland Studier, bl a av brukningsmetoder och markanvändning

Etiopien - Botanisk forskning om Etiopiens flora - för torkan Varningssystem - av Utveckling vattenresurser för olika ändamål - i Seismologisk kartläggning Rift Valley - Geologisk studie av området kring Addis Abeba som bakgrund bl a för miljöskyddsåtgärder

Mocambique - Studier av marina resurser

Somalia - Kamelforskning - Studier av medicinväxter

Tanzania - Produktion och på användning av betesmarker - Skogsplanteringars vattenanvändning - Studier av regnskogen Usambara - Kvävefixerande träds potential i

byskogsbruk

Zimbabwe - Karibasjöns ekologi - Lantarbetares arbetsmiljö

Regionala insatser om ökenutbredning och kamelforskning.

Vietnam - Studier av metoder för av stabilisering lerjordar - i Klimatologi byggnader (arbets- och boendemiljö)

Kuba - Studier av hos en ekologin tropisk flod och effekten av föroreningar - av avfall Användning från sockerindustrin

Nicaragua - Studier av medicinalväxter.

2. s1ensk_n:landsf9rskning

efter ansökan till u-landsforskning i SAREC ger anslag Sverige. Budgetåret 1986/87 avsåg ett 20-tal projekt naturresurser och miljö. Bland forskningsmiljöer som får mer stöd från SAREC ingår institutionen för långsiktigt ståndortslära vid lantbruksuniversitetet, som skoglig forskar kring jordförbättring genom träd. Andra enskilda rör i Sahelområdet, återhämtning av projekt grundvatten och i Tunisien, torvmossarnas ekologi i skogs- gräsmarker Lesothos berg, förbättring av savannjordar, genetisk av tork- och salthärdiga vetesorter, effekter av analys av regnskog, sociala och miljömässiga krav vid kalhuggning konstbevattning.

3. §t§d till internationell forskning

De internationella iordbruksfgrskningsinstituten har delprojekt kring naturresurser och miljö. SAREC stödjer bl a den internationella genbanksstyrelsen, ICARDA som är inriktad på jordbruk i torra områden i Afrika och ILCA som forskar kring boskapsskötsel.

4. l i r - r ramm

Med finansiering från det särskilda anslaget för forskning om“skog och miljö under en femårsperiod har följande insatser beslutats:

Torra områden: Master of Science-utbildning och forskning i Markvård vid Nairobiuniversitetet

Bidrag till det internationella centret för byskogsbruk, ICRAF

Regnskog: Stöd till ARENA som forskar kring skogsodling i fyra olika ekologiska zoner i Afrika

Studier i Malaysia av miljöeffekter av olika avverkningsmetoder i regnskog

Studier av effekter av förändrad markanvändning på ekologi och klimat i Amazonas.

Öxrigt

Stöd till ICIPE insektsforskningscentret i Nairobi som studerar insekters fysiologi och ekologi i syfte bl a att finna kontrollmetoder som inte skadar miljön.

till den nordiska miljökonferensen i Saltsjöbaden i Bidrag maj 1987.

§1I§: genomförda och pågående insatser inom miljöområdet

1 . Miliäinsatser

ALGERIET: gtbildning av vattenverkspersonal

Oversvämmningsskydd, Annaba och Batna (HN ss axon

BOLIVIA: Studie av miljöproblem vid tennsmältverk s DOMINIKANSKA REPUBLIKEN: Skogsvårdsprojekt, Plan Sierra s

OWb-OHO

Sopbilar till Santo Domingo EGYPTEN: Energisparstudier i industrin Studie av miljöeffekter av Qattara-projektet FILIPPINERNA: Kartering av naturresurser F *“* JAMAICA: Studie av miljöeffekterna av torvutvinning s

NNhPwOOCDb-HOOD-OOI-*NI-'HWNIO

KINA: Energisparstudie

sss OI-*UIUJ

Symposium om miljövård KUBA: Avloppsrening pappersindustri

Kemikalieåtervinning, pappersindustri Energibesparing, pappersindustri

ssss (QUAD

Miljöstudier, sockerindustri MEXICO: Utbildning, avloppsreningsteknik PERU: Reservdelar, sopbilar s PORTUGAL: Miljöskyddsstudie s SUDAN: Utnyttjande av jordbruksavfall för energiproduktion s

wñmwD-NIÖNO

THAILAND: Energisparande s TUNISIEN: Vattenrening s Sophantering Reningsverksstudier

ssss

Riskzonkartering URUGUAY: Energisparande SEYCHELLERNA: Avfallstudie

“E

SUMMA 6 . U1

2. Internationella ku;ser_i_vi1ka_miliöasgektgr_iggár Utveckling och förvaltning av vattenresurser Vattenkraftsutveckling Standardisering Träbaserad energiproduktion Energibesparing inom industri Skogsförvaltning och skogsindustrier Teknologi för pappersframställning Organisation och skötsel av utsädesproduktion Gruvteknologi (arbetsmiljö)

avseende miljöverksamhet och miljömål Utdrag

@

Utrikesutskottets betänkande

E??

1986/87 : 1 O den 26 mars 1987

m. m.

om internationellt utvecklingssamarbete

l986/87:l00. bil. 5) UU. (prop. l986›87:l0

2 Allmänna riktlinjer för biståndet

förslag 1 Regeringens Propositionen (s.45- S6) 1987 alltmer. Flerastudier budgetpropositionen .lliljápnzhlememu-lltndernaharuppmarksammats is andraorsakeräni harpatisatatt miljofiorstöringeni u-Iandernahardel\ Llanderna. - .

ledertill entillta- Fattigdomen.ofta kombineradmedsnabbfolkökning Allt sämrejordar utnyttjasför gandenotningpåmiljön ochsärskiltmarken, för bränsleochbjggnadsvirke. iordbruksändamâloch meraskogutnyttjas av stigandebetestryek -kterplanteringförsummas.ochátenatt motverkas

fran tânandekreaturshjordar.Detta innebärminskadvegetationpå det försämtunnajordtäcketochökaderosion.Markensproduktionsförmåga

ras.

En sadanprocessförsvararden ekonomiskaoch socialautvecklingen

_\tterligare. Den fattiga befolkningenfår försämrademöjligheteratt brjta

den negatixatrenden.En växelterkanuppkommermellanutvecklingens stagnationochnaturensnedslitning.Dettalederpå sikt ofr-.lnkoinligentill

ensjunkandematerielllevnadsstandard.

l vissautländerförorsakasmiljöproblemenavenkortsiktigochotillräcktillåter ekonomiskaHnstintressen ligt genomtänktutiecklingspolitik .som till långsiktiga att gåförehänsjnentill väsentligaekologiskasambandoch

utxecklingsaspekter. Somesempelkannämnasokontrolleradeutsläppfrán

industrieroch skötling a\ tropiskaskogar. konflikter Nliljöförstörelseförekommerocksåi sambandmedxäpnade och atgärder. ochgenombristandekontinuiteti fragaom politiskabeslut Direktaatgärderför attförbättramiljon i u-länder - trüdplanteringoch

aterbeskogning. förbättradbrânsleekonomi,terrasseringav åkerjord.förbättradefoder-grodorochvattenreglering - ingarsedanåtskilligaår. ochi

en ökandeomfattning.i svensktbistånd. fall kan Det räckeremellertidinte medisoleradeåtgärder.somi bästa vissageoledatill ett uppskovmeddenfortskridandenaturförstörelsenpå grafisktbegränsadeplatser.Det krävs en helhetssynochatgärdersompå

balanseradmiljö i mångaområdentillsammansfrämjar en ekologiskt

u-láinderna. lvlangamiljöproblem sträckersig langt över nationellagråinservilket

understrykerbehovetav att miljövardsaspekter och miljöinsatserutgören

biståndsorlika betydelsefulldelavdets\enskaagerandetiinternationella Viktenavett langganisationersomi detbilateralautvecklingssamarhetet. siktigt hetraktelsesatt ochav ztltdenfysiskamiljön bevarasoch förbättras

bör betonas. i u-länderna. Miljöfrågornahar närasambandmedkatastrofsituationer viktenav Flertaletregeringarochorganisationeriir numeramedvetnaom och dtirmed förebyggandeatgärderför .ttt bevaraden produktha miljon lvl-arkundvikaellerlindra deallt oftareförekommandetorkkatastroferna.

\ alrden;ir härvidsärskiltangelägen.lnte minstenskildaorganisationerhar

tagit värdefullainitiativ. Sådanainitiativ bör stödjas,

a- . r - r L A [ling.y uu: . liga * “ beträffande riktlinjer för biståndet Riksdagspartiernas förslag 1 motioner 1987 l partimotitmernaUltwtc) Llllotfp). Lills uplooch U2!9(m)ochvissa andramotionerframförs lagsomberördebistandspolitiskamålenoch de.tllmiinnariktlinjerna för uI\ecklingssamarbetet. l detföljandesammanfattasdessalördag. \uf\ id särskiltbetonasdetsomiir gemensamti motio- IICHIJ. Under ;br-ikcn lztt effektintre btstattd ange»i folkpurtimtxtiottL :lb ett .tnLtl områdensomdet stenskauticcklingssamarbetet enligt motionärernasmeningsärskiltbor inriktaspa.nlimligenmilj -. markxárds-ochenergi ttgor. landsbjgdsuneckling.stödtill inhemsktenskiltföretagandeoch smaindustri.bistandför k\inn0r. familjeplaneringoch katastrofförebyggandebistånd. Heraat dessaområdenframhävsi lika mani partimotionernafrån moderatasamlingspartietochcenterpartiet.Gemensamtärsåledesbetoningen .n miljö- och markxardsfragorna.Centerpartietsmotiongörenkritisk bedömningax regeringensåtgärdermot miljon mark-och resursförstoring. \ ilka motiunarcrnaanserperifera.Riksdagenbörgöraettuttalandeomen förändringai biståndetpådettaomrade.I alla dessatre motionerföreslås liveni ar att ettsärskiltanslaginrättasför miljö. marltvárdochenergiföratt padettasattmarkeraden \ikl sombör tillmâitasmiljöfragornai biståndet. Dettaanslagbör kunnaamandasävenför insatserutanförprogramlandskretsen.Miljön får för denskull inte betraktassomenavgränsadsektori bistandet.heterdeti (fm-motionen.Häns)nentill miljön måstepâ\erkaallt bistands-amarbete. men ett kompletterandespecifikt miljöanslagskulle and.:xaraav mycketstort \åirde. l centermotionenanförsatt miljöperspektivetocksåmåsteförasin i FNbistándetoch i andrainternationellasamarbetsomráden såsomvalutapolitiken. skuldproblematikenoch handelspolitiken.Det föreslåsi motionen att hushallningmednaturreruserochmiljön skallbli etta\ debiståndspolitiska målen, Bchoxet .n landsbjgdsutveeklingbetonaslikaledesi (mi- ochtvn-motionerna. Vänsterpartietkommunisternaspartimotion UZIRbehandlarocksåutforligt miljofragornaochdet hot motjordensklimat ochmotjordbrukets produktionsbetingelser .somskövlingena\ skogarnainnebar. [motion UZOS(c)anförsatt betoningenavdeekonomiskatillxäxtmålen måstetonasnedoch att biståndeti högregrad måsteinriktaspådeallra fattigaste.Huvuddelenax insatsernamåsteinriktas på småskaliglandshygds-och_i0rdbruksut\ eckling. l enomfattandemotion.Lil? tm).rubriceradNaturmiljöanknutnariktlinjer för biståndet.framförstankegångarocchsynpunktersomdehisligger nära de nu nämndapartimotionernasi frågaom miljöbevarandebistånd.Enligt motionärenbör biståndet\ila påfemgrundstenar.nämligen fattigdomsorientering.medverkanavbefolkningen,Iandsbygdsutieckling. grundbehoxsstrategi och sjalvtillit. Vad sombehöverytterligareutvecklas är enaktix samverkanmellandessagrundstenarsåattdetsvenskabiståndssamarbetetstyrsav en i verkligmeningintegreradutvecklingsplanering.l motionenfinns ocksåett a\snitt om vegetationensbetydelseför jordens nederbördsklimatoch om behoxetatt bevarade tropiskaregnskogarna. Motionärenföreslårökadforskningpánaturmiljöområdet.bättresamordningmellanFN-organen.regering-arna ochdeicke-statligaorganisationerna samtatt en gemensamstrategiutformasinom FN motförstörelseoch ularmning av jordens förnybaranaturkapital.Yrkandentill förmån för skyddai de tropiskaregnskogarnaframförsocksåi motionU2l9 (fp). Bådetm)- och(fm-motionernaunderstrykeratt det är viktigt att stödja enskilt företagandeoch prhata initiatit såvälpå lantbruksområdetsom inom industrin.Ensådaninriktningavbiståndetskullebidratill resurstill-

xaxien och iill den mangfald som sier n-.iring at en demokratisk samhallsutxeckling. heter det hl. a. I tipp-motionen. i tmivinotionen framhalls att centralplaneringen och kollektuiseringen hiiinmar till\ asien. \ ilket visar sig I manga afrikanska Ilinder. Tilh aximalet hör darför zes okad t_\ ngd i hisiandet. som i större utsträckning hor gel till den enskilda sektorn. I detta syfte ;ir det angeläget att ta till vara de erfarenheter .som det ssenska náiringsliiet kan bidra med i utvcckiingssamarhetet. ..._ ._. ._.-.d Motionsyrkande om miljömål i biståndet I motion U209 (C) hemställs bl a att riksdagen beslutar att hushållning med naturresurser och miljö skall vara ett av de biståndspolitiska målen.

Ltskottet Utrikesutskottets De stnpunkier och förslag som framförs i de f_\ra partimotionerna U209 förslag till IC). L3l6 ifpi. U2l8 (vpk) och U229 (m) är dehis av samma innebörd som riksdagen de som framförts i m0is\ :rande motioner i anledning av tidigare proposi- 1987 tioner om utvecklingssamarbetet. Utskottet far därför inlcdningsiis hänvisa till znsniiten om allmänna riktlinjer för biståndet i bl. a. betänkandena LI l9t\4 XSJIZOCh l985/86:|5. Det s\ enska utvecklingssamarbete! styrs sedan lång tid .ii f_\ ta mål. Biståndet skall medverka till fesursllii\ái\l. ekonomisk och .social utjämning. ekonomisk och politisk sjal» sländighel samt en demokratisk samhällsutveck liiigi samarbetslanderna. Dessa fyra mal ar likiardiga xilket dock inte bör uppfattas sal att alla fyra i lika man maste uppfyllas i iarje bistándsinsats. Ibland står självständighetsmalet i förgrunden. såsom i fraga om biståndet till frontstaterna i södra Afrika_ ibland ;ir demokraiimalet särskilt framträdande. såsom i fraga om det humanitära biståndet till Latinamerika.

l)e bistiindspoliiiska malen .skall inte uppfattas som en beskrnning ai forhallandena i de Ilinder med xilka \i önskar samarbeta. De skall i stallet säga nagot om den uuecklingsprocess ii önskar att det si enska biståndet skall framja. Nalen skall ge utrymme for bistandssamarbete med länder med .skilda politiska system. De gangna årens erfarenheter ai utiecklingssamarbete har gixit oss en mer realistisk sin pa bistándets mojligheter och begransningar. Det har hlix it uppenbart att en rad faktorer sasom sociala och kulturella traditioner i u-laiiderna. den allmanna ekonomiska situationen i \ ;irlden och priser pa ti-Liiideriias e\pt›rt- och itnportxuror. bestammer Iei nadsiillkoren l ul;inderna oftast l langt större grad an sjâilxa histandet, sars \ ol_\ m danill minsk.it under senare ar. Det ar mot denna bakgrund äi en det sienska utieck liiigssamarhetet iiiaste betraktas. Det ;ir inte realistiskt .iii tro att de mal ett enskilt land som S\ erige ,sitter upp för .sitt bistand snabbt skall aterspeglas i samhalisforandringar I motiagurlaiidet. l centermotionen L 209 föreslas i lirkande Zatt hushållning med naturresurser och miljö skall goras till ett hisiandspoliiiskt mal.

Denugällandef_irabistandspolitiskamilen fastställdesisinnuiatrande form för tio år sedan.Sedandessharriksdagochregeringfortlöpandegjort uttalandenom bistandetsinriktning som.iid .sidanom malen.tjänarsom riktmiirkenför uti ecklingssamarbetet. Bistindetsinnehållhargradiis förändrats.Betoningenai landsbygdsutieckling.atgärdermot miljöförstöring. koncentrationenai det landinrikiadebiståndetpa de fattigasteliindernu.särskilti Afrika. iir nagrainslagi dennaförändring. Nliljö- ochmark»árdandeinsatserharnumerafatt såstortutrymmei det sienskautvecklingssamarhetet att miljöhansyni praktikenkansägasutgöra ett ai mallenför van bistånd.Det kandärför finnasgodaskälför att bekräftadetta förhållandeäven i formuleringenav de biståndspolitiska malen.Ltskottet föreslaratt regeringenmotbakgrundai degångnaårens erfarenhetergör enöversynavformuleringen2l\bistándsmálenisyfteatt i demge uttr_ickAt hänsynentill miljön. \ad utskottetmedanledningav _irkande2 i motion L IW (cl sålunda;infört bor riksdagen.somsinmening gereeringen till kltittia lliståndsmaleniir .illmlini formuleradeoch gersomsådanas_ fallet inteiillraeklig npplisning omutsiktenmedenskildahistandsinsatser, Pro-. iekzinalenmastekuiikretisenisefterdes_ilten.somskalluppnåsmediarje enskiltpmiektochefterdeliirutsatiniiigarsomraderi i arjesuinarhetssituaniin. -\llm;ini kankonstaterats att demalharhästutsikteratt realiserassom liggeri linje meddenallmännautvecklingspolitik.somfors i landet. Fit iiktig uppgiit for dialogenmedmottagarländernaiir att parterna preciserarproiektmalett Nar sasketthör det tara ett .siensktkrui. att det pçirternaenatsom otksa blir genomfort.De kortsiktigamalenmastevara re.ilistisk.tLungsiktigihär Sierigehahögt.st.illd.imalsomocksåkaninne› harsiki.ii p.i fomiidringar i mottagurlandetspolitik. ,____.__. l It u.Å/i/igiianttrrltelelrInriklning l tider dennaruhrik ai serutskottetbehandlautiecklingssamarhetetsinriktnmg påämnesområden ochdeförslagsom\ s i motionernabeträffandemiljii- ochmarkiård.landshigdsutieckling.enskiltföretagande.befolkiiiiigsfrigtir. harn-ochki-innoinriktatbistandsaintiissahälsatårdsfrágor.

hliljofragor. landsbygdsutieckling ln-iri detlandinriktadeutvecklingssamarbetet år insatserför attbevaraoch .ner-Lilla naturresurseroch miljö sedanllera år högtprioriterade.l tlrets liisiaizdspropositiiinägnarregeringenetthetydandeai snitt .lt dessafragor. vikten .ii ettttingsikiigtbetraktelsesatt betonas.Det§ii|$fastatt skövlingen ai naturmiljönofta.ir enföljd ai u-liindernasnödsituationochattorsakernudgr;ir .iii sökai fattigdomen.?ilnrkforstiiriitgcniir siiledessärskiltp.it.iglig i deomriidendar fattigdomeniir störst. .Ätgardermot miljöförstöring iir nära sammanhangandemed landsh_igdsuiieckling.ettannatavprioritetsomradena för iiirt bistånd.Partimotionernalägger.stori iki vid att detsienskahistandetinriktaspaattbeiara och ;iiersiallamiljö ochnaturresurserochpåatt förhintraförsörjningshetingelsernapa Iandshigden.Detärendastgenom:ltgiirderpalandsbygden somu-Iálndernaåter skulle kunnabli I ståndatt lörsörjasin befolkning, heterdet i (fm-motionenU2I6. Utskottetgör sammabedömningsommotionärernaai miljöhistandets ochIandsh_\gd5ul\ ecklingensavgörandebetydelseför ti-liindernasframtid. Ai propositionenframgåratt äien regeringenvill lbrtsattapa den i;ig si enskiuti ecklingssamarheie redanslagitin pa.UYS..str-.iianefterlangsikiiga lin-ningarpa milioomrádei.fortsattstöd för internationelltsamarhete eftersommiljöproblemenofta strackersigöi er nationellagränser,fler direklamilit» ochmarkiárdandeinsatseridetbilateralabisiandei.okadhelxlnlllg ai katastrofförehyggandeinsatser.förstärkning ;ii u-Iandern .I.s :orskningskiipaciieipii områdetm.m.

Be-.arandeat naturmiljön och försörjningsbetingelserna på landslxxgdenkommeratt för langtid framöverförbli dent iktigasteuppgiftenfor det internationellautvecklingssamarbete-t eftersomdetiir p.i landsh)gdenIlertalet.n u-liindernasinvånarehot ochmaste.sökasin ftirsörjning.l defattiatt vakna gasteu-litnderna.i \ iIk-.tSverige:tr\ erksamt.ardetinterealistiskt medall tndustrisektttrnunderoterskadltgtid .skallkunna.staför itagottstor del at stsselsattniitgen. l tleralande ar denarltgafolkokningenstorrean antaletn_\aarhetstilltlilleni industrin. Ett uttr)ckför debristandeförsorjningsmöjligheterna palandsh)gdeniir invandringentill stadernaochdet a\andeslumomradena. Deför enskilda manniskorsvårastemiljöproblemenfinnsofta i dessaslumomradett. l)et hör enligtutskottetsmening.salundakunnar-.td-.t enighetom ntátlen för uttecklingssamarhetet på milionsoch landsh)gdsutteeklingetts omraden.l föregåendeatsnittharutskottetredangtortbedömningenatt hans)n till mlllÖni praktiken.omän inteformellt.redanar ett väsentligthtstandspolitiskt mal.Utskottetharocksåföreslagitatt enöverstn av btstandsntalensformuleringskall genomföras. Med hänvisningtill vadutskottetsalundaanfört om miljöinrtktning av biståndetfår ifrågatarandedelat _vrkande l i motionUllá (fp). yrkandell i motion E209(e)och ifrågavarandedel av yrkande5 i motion L339 tm) ansesbesvarade.Ltskottet kan emellertidinte biträda förslageti motion L205 tc) att huvuddelenav biståndet.skallgå till landsbygdsutteckling. Fördelningenav bistándsmedlen bör skemedhänsyntill behovochresurseroch inte styrasavkvantitativamål.Yrkande|0 i motionU205a\Sl)rks därför. Om medlenatt ná ett miljöinriktat malfor biståndetkandetradaolika meningar.Folkpartiettill. somutskottettolkar motionU2l6 (fp). att miljöprogramskall förbli viktiga inslagi landprogrammenmenvill darutöter inrättaenmöjlighetatt göraytterligareinsatsersomintebehöverbegränsas till hutudmottagarländerna.Some\ern|\el nämnsregionalasatsningar. Centerpartietanseratt deatgärderregeringenpresenteraribudgetpropositionenar perileraochvill haenlangtkraftigarebetoningat miljofrügornai uttecklingssamarhetet. Detär bl. a.motdennabakgrund.somdet i motion C309(c) föreslasatt enhtstandspolitiskutredningtillsatts.meduppgift at! föreslånya riktlinjer för uttecklingssamarbetet. Denna fritga behandlas senareidettabetänkande.Liksomundertidigare.lr föreslasavtml. tfp) och (e)att enspeciellanslagspost inrattasför rnil -. markvards-ochenergihiståndi syfteatt möjliggörastorremiljö- och energiinsatsertid sidanav landprogrammen. Enligtdetsynsättsom.sedan langestyrtstensktutvecklingssamarbete iir det nödvändigtatt olika bistandsinsatser samordnasoch samverkarmed dennationellapolitik sommottagarlündernu för. Dettagallerävendetmultilateralahistandet.För detbilateralalandinriktadehistandetiir Iandprogrammeringendenmetod.som\;tltsfor atttillgodosekravetpasamordning ut olika hist-.tndsinsatsen Pa det multilateralaomradet .stöderSverige LNDP somi varjemottagarlandskallsamordnal-iN-bistandet.Det ar at dettaskill somSverigeinomdetlandinriktadehtstftndetsomregelinte har speciellaanslagsposter för hist-.lndinriktat endastnåtspecifikaämnesområden. .stlsontutbildning.halsotard.lundshtgdsutxeckltng.hefolkningsfragor eller miljütard. Dettahet)der.Jitltfallet inte att dessaiimnesomradett skullevara mindreviktiga. Vid .sidanav Iandprogrammenfinnsdärtill flera anslags-poster .somanvändsför särskildamiljövardsins-atser i Linderinom och utom programlandskretsen.Detgälleranslagsposten för katastroferoch för enskildaorganisationeroch inte minstden nyinrättadeanslagsposten Sarskildaprogram.sominnehållerendelpostjust för milio- och marktard.

l motion Lll7 (mi. rubriceradNaturmiljoanknutetbistånd. föreslas bl. a. att regeringentar initiativ till engemensamFN-strategimot utarmningat jordensförnybaranaturkapital.Liknandetankegångarfinnsäveni centerpartietspartimotion.\ aridetbl. a.heterattmiljö- ochnaturresursfrágornaocksåmastebli endel av deninternationellanormbildningeninom F \-s_\stemetochförasin i diskussionenomskuldregleringarochi handelsoch valutapolitiken.Ökad samordningmäste.istadkommasmellan FN. regeringaroch icke-statligaorganisationer.föreslasdet tidare i motion U3l7 _vrkande 9. Ltskottet till gärnainstämmai att det finns ett behot av engemensam strategi.bättresamordningmellanolika git arorganoch ett störreinternationellt medvetandeom miljöfragornasbet)delse.Det iir inte lika lätt att genomdrhadeförändringarsomiir erforderliga.Trestorautvecklingsslrategiermedtioarsperspektitharutarbetatsav FN; dennugällandestrategin avserartiondet Nxtl-IWO. Handlingsplanermed specifik inriktning på miljön harantagitsav FN:smiljöorgan.UNEP. somsedanmittenav l970taletarbetarmedsexárigamiljöprogramför Pål-systemets olika organisationer. Internationellanatursk)ddsunionen(IECN) har antagiten World (kinseriøationStrategy. Under varen N87 kommerVärldskommissionen för miljö och utveckling. som arbetat under ledning at NorgesstatsministerGro Harlem Brundtland.att framlaggaen rapport.sombl. a. beskriverden utveckling .om är möjlig i u-länderoch i-länder utan negativaeffekter pil miljön. Yärldskommissionens rapportkommersenareatt behandlasa\ UN EPoch därefterforelaggasFN:sgeneralförsamlingi Därmedgesrapportenenstark anknytningtill FN-svstemet. Ingethindrar varldssamfundets länderfrånatt tanödvändigahänsyntill miljön i sinut\ ecklingsplanering. Svarigheterna padettaochandrainternationella samarbetsfältligger uppenbarligenpa annat plan. Ett hinderiir bristenpa resurseri u-tarlden. Regering-arna l u-ländernaär ofta tvingade att anläggakortsiktigaperspektiv.Staterhar motstridigaintressen.Därtill kommeratt forskarnaoch de vetenskapligainstitutionersomskallgerad till regeringarnaochtill F.\:s organofta inte är enigai sinabedömningar om de rätta framkomstxägarna.Undersadanaomständigheterär det for- Llarligt att m_\cketåterståratt görainnanenighetkan nåsom vilkadeallra .ingelägnaste malenär ochomatt därefter\ idtadenödvändigaåtgärderna. Sverigetillhor deländersompáolika sattförsöktstärkaF.\zs auktoritet och inom F.\-s_\stemetförespråkatbattresamordnignoch koncentration ai arbeetpådecentralafrågorna.Detär i linje meddennauppfattningsom ii velatbetonaU N DP:sställningsomcentraltñnansieringsorgan ochsamordnaiideinstitutioninom FN:sbistandsverksamhet. Enligt utskottetsmeningbör regeringenät enfortsattverkafor att deangelägnafragor.somtas upp i motionL2l7 (mloch L209(ci diskuterasi deberördainternationella organisationerna. Meddetanfordatordeaterstaende delat _xrkandell i motionE209(ci och yrkandenaSoch9 i motion L217få ansesbesvarade. l motionL117(mi föreslasvidareatt Si erigei berördaforumskallverka för attjordensregnskogarbevaras.l motionenredogörsutförligt för forskningsresultatochteorierrörandesambandetmellannederbördochavverkningavskog.Liknande_vrkanden finnsocksai motion U1l9 (fp). variföreslasatt SIDA bör verkafor bevarandetai regnskoginom ramenför det bilateralabiståndet(yrkandeli. att stödskalllâimnastill lLifNzs program (yrkandeSi ochatt Sverigegenomsin representanti InternationalTimber TradeOrganisation(ITTO› bör verkaför genomförandetai enuppförandekodframlagdav Friendsofthe EarthInternational(yrkande4;. Utskottet behandladei UU l983 84:15 rtluliH utforligt en motion av liknande innebördsom U2l7 (m). l betänkandetframhöllsatt sambandetmellan skogsavierkningá enasidanoch förändringari klimatetoch nederbördsmängden:l denandra.var ofullständigtklarlagt.menatt detoavsettdetta

tar uppenbartatt enokontrolleradat terltning hadesådanalokalaföljder att det framstodsomangelägetatt tidta motatgärder. Dettakonstaterandegällerfortfarande.Sk)ddetavdetropiskaskogarna är mycketofullständigt.Detfinnsingenutternationellkonventionpåomradet.Detinternationellaaitalet för tropiskttimmeriir intesåutformatattdet ill någoteffektitt hindermotstoraauerkrtutgar. Inomdetstenskabilateralabiståndetintarskogsprogramntettnumeraen betydandeplats.Aven ide internationellaorganisationernaharmedvetantlct um skogsvegetatiuitens betydelseför försorjttingshetingelserna pajurtlentikat. Utanite-kanlinns del emellertidanledningatt ytterligarehetona taktenax att de tropiskaregnskogarnabexaras.Ltskottet utgar fran att regeringengör sadstimär möjligt för att rikta deinternationellaorganisatinncrnauttppmáirksamhet padennafråga. \ .tdgaller;rkandena2och3i motionUlm (fp) xill utskotteterinraom attSverigeisill bilateralahistandredanverkarfor skyddet.t\ skogarochatt u medårligabeloppstöderinternationellanulurskyddsunionen.Ett betydandestödtill forskningpå miljö- och skogsomradetLimnasgenomdet särskildaprogramSARECförra ;lret beviljadesmedeltill (reg.skrit else N85 86:7.UU NES/Kult). InternationalTimber TradeOrganisation(ITTO) är den organisation somnyligensattsuppför att ölen akatillämpningen.t\ N53 årsaital om tropiskt timmer(InternationalTropical Timber Agreement.ITTA), Organisationenskallhasitt förstarádsmöteiJapani slutetaxmars.Detär annu för tidigt attavgöravilkamöjligheterdetfinnsatttfåtill ståndnågonform av uppförandekodför aitalet. Regeringen. somaktitt medterkati tillkomsten in .t\talet.följer dock ärendet. Åleddet anförda får yrkande-l i motion U2|7 tm). _xrkandena 2-4 i ntotionLllwfp) ochåterstående delar yrkandell i motionU109tc)anses hcahlfüde.

(De uttalanden av utrikesutskottet som här återgivits godkändes av riksdagen.)

Kommittédirektiv

Översyn av de biståndspolitiska målen

Dir. 1987:25

Beslut vid regeringssammanträde 1987-05-14.

Statsrådet Lena Hjelm-Wallén anför.

1. Mitt förslag En särskild utredare bör tillkallas med uppgift att göra en översyn av de bistândspolitiska målen.

2. Bakgrund Målen för Sveriges utvecklingssamarbete har växt fram under bred politisk enighet. l prop. 1962: 100 angavs att målet för biståndsgivningen är att höja de fattiga folkens levnadsnivâ. Efter den biståndspolitiska utredningen (SOU 1977:13) antog riksdagen i bred enighet en liknande formulering. Målen preciserades också närmare som: a) resurstillväxt. b) ekonomisk och social utjämning, c) ekonomisk och politisk självständighet samt d) demokratisk samhällsutveckling. Dessa mål har sedan styrt utformningen och inriktningen av de svenska biståndsinsatserna. I utrikesutskottets betänkande över budgetpropositionen 1987 (UU 1986/87110) konstaterades, att miljö- och markvårdsinsatserna numera har fått så stort utrymme i det svenska biståndet. att miljöhänsyn i praktiken kan sägas utgöra ett av målen för vårt bistånd. Utskottet föreslog att regeringen, mot bakgrund av de gångna årens erfarenheter, skulle göra en översyn av formuleringen av bistândsmålen i syfte att i den ge uttryck åt hänsynen till miljön. Riksdagen beslöt i enlighet härmed.

3. Utredningsuppdraget

Jag anser mot denna bakgrund, att en sådan översyn bör genomföras och föreslår att en särskild utredare tillkallas. Det är angeläget att den breda enigheten kring de allmänna målen för svensk biståndspolitik bibehålls. Utredaren bör därför genomföra sitt uppdrag efter samråd med en särskild parlamentarisk referensgrupp. Uppgiften är att utreda hur hänsyn till miljön bör formuleras som ett biståndspolitiskt mål, samt att därvid belysa de övriga fyra målen för svenskt utvecklingssamarbete. Utredningsarbetet bör vara slutfört före utgången av juni 1987. _

För arbetet skall gälla direktiven (dir. 1984:5) till samtliga kommittéer och

särskilda utredare angående utredningsförslagens inriktning.

4. Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen bemyndigar det statsråd, som har till uppgift att föredra ärenden om internationellt utvecklingssamarbete, att tillkalla en särskild utredare - omfattad av kommittéförordningen (1976: l 19) - med uppdrag att göra en översyn av de biståndspolitiska målen i syfte att i dem ge uttryck åt hänsynen till miljön. att tillsätta en särskild parlamentarisk referensgrupp för att samråda med i utredaren, att besluta om sakkunniga, sekreterare och annat biträde åt utredaren. Vidare hemställer jag att regeringen beslutar att kostnaderna skall belasta

reservationsanslaget Ill C 8. Övriga u-landspolitiska insatser m. m.. delpos-

ten E. Utredningar m. m.

A5. Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hennes hemställan. (Utrikesdepartementet)

Statens

offentliga utredningar 1987

Kronologisk förteckning

Otillbörlig efterbildning. Ju. Dödsboägande och samågande av iordbruksfastighet m. m. Ju. Långtidsutredningen 87. Fi. En ny kyrkolag. Del 1. C.

wøwmwøwwe

En ny kyrkolag. Del 2. C. . Folkstyrelsens villkor. Ju. . Barnets rätt. Ju. . Svenska försvarsindustrins utlandsverksamhet. Ud. . Det venska totalförsvaret inför 90-talet. Fö. . indrivningslag m. m. Fi. . Skydd för det väntade barnet. Ju. . gegitimation för vissakiropraktorer. S. . Oversyn av uåttegån, Haikeu 3. Ju. . Mordet på Olof Palme. Ju. . Miljöskadefond. Me. . Begravningsiag. C. . Franchising. Ju. . internationeila familjeråttsfrâgor. Ju. . Varannan damernas. A. . Izäkemedel och hälsa. S. . Aldreomsorg i utveckling. S. . Missbrukarna Socialtjänsten och Tvånget. S. . Medicinteknisk säkerhet. S. . Produktsåkerhetslag. Fi. . Ökat kommunalt väghåliningsansvar. K. . Enskilda vägar.K. . Skeppslega till utlänning. Tillstånd, dispenser, flaggskifte. K. . Bistånd för bättre miljö i u-Iand. Ud.

1987 Statens offentliga utredningar

Systematisk förteckning

Justitiedepartementet Otillböriig eftarbildning.[1] Dödsboågandeoch samägandeav [ordbrukstastighetm.m. [2] Follrstyrelsensvillkor. [6] Barnetsrätt. [7] Skyddför det väntandebarnet.[11] Översynav .rättegångsbalken 3. [13] MordetpåOlof Palme.[14] Franchising.[17] Internationellatamiljeråttstrågor.[18]

Utrikesdepartementet Svenskaförsvarsindustrinsutlandsverksamhet.[8] Bistånd(ör bättremiljö i u-Iand[28]

Försvarsdepartementet Detsvensketotalförsvaretinför 90-talet.[9]

Socialdepartementet Legitimationför vissakiropraktorer.[12] Läkemedeloch hälsa.[20] Äldreomsorgi utveckling.[21] MissbrukarnaSocialtjänstenochTvånget.[22] Medicinteknisksäkerhet.[23]

Kommunikationsdepartementet Ökatkommunaltväghållningsansvar.[25] Enskildavägar.[26] Skeppslegatill utlänning.Tillstånd,dispenser,flaggskifte.[27]

Finansdepartementet Långtidsutredningen87. [3] lndrivningslagm.m. [10] V .z Produktsälnurhetslag. [24]

Mlljö- och Energidepartementet Miljöskadetond.1151

Arbetsmarknadsdepartementet Varannandamernas.[19]

KUNGL am..

Civildepartementet

1937 07 2 U

Enny kyrkolagm.m. De!1.[4] Enny lryrkolagm.m. Del2. [5] Begravningslag.[16]

ALLMÄNNA FÖRLAGET

|SBN 91-38-10004-5 ISSN 0375-250X