Jämställdhet - ett mål i utvecklingssamarbetet betänkande
Ur KB:s samlingar
Digitaliserad år 2015
;
A ;då
z
O ,C60 c,
Läs
se Statens offentliga utredningar WW 1995:116
W
Utrikesdepartementet
Jämställdhet
mäl i
ett utvecklingssamarbetet
Betänkande av Utredningen om jämställdhet i de biståndspolitiska målen Stockholm 1995
SOU och Ds kan köpas från Fritzes kundtjänst. För remissutsändningar av SOU och Ds svarar Fritzes, Offentliga Publikationer, uppdrag av Regeringskansliets förvaltningskontor.
Beställningsadress: Fritzes kundtjänst 106 47 Stockholm Fax: 08-20 50 21 Telefon: 08-690 90 90
Svara remiss. Hur och Varför. Statsrâdsberedningen, 1993. En liten broschyr som underlättar arbetet för den som skall svara remiss. - Broschyren kan beställas hos: Regeringskansliets förvaltningskontor Arkiv- och informationsenheten 103 33 Stockholm Fax: 08-790 09 86 Telefon: 08-405 24 81
NORSTEDTS TRYCKERI AB ISBN 91-38-20085-6 Stockholm 1995 ISSN 0375-250X
I SOU 1995: 116
Till biståndsministern, statsrådet Pierre Schori
Regeringen bemyndigande den 9 mars 1995 biståndsminister Pierre Schon att tillkalla särskild utredare med uppdrag att göra en översyn av de en biståndspolitiska målen i syfte att främja ökad jämställdhet mellan kvinnor och män i utvecklingssamarbetet Dir. 1995:32. Samma dag förordnades riksdagsledamoten Barbro Westerholm fp till utredare. Från och med den 1 maj 1995 förordnades en referensgrupp bestående följande personer: Eva Lannerö kds, leg läkare, Elisebeht av Markström s, riksdagsledamot, Ralph Monö mp, kanslichef, Helena Nilsson c, riksdagsledamot, Björn Nyblom fp, avdelningschef, Bertil Persson m, riksdagsledamot, och Maud Sundqvist v, politisk sekreterare. Som sakkunniga förordnades från samma dag departementssekreterare Åsa Hermodsson och chefsekonom Mia Horn af Rantzién. Referensgruppen har haft fem sammanträden. Sekreterare i utredningen har från och med den 1 maj 1995 vant journalisten Eva Åhlström. Arbetet har bedrivits under namnet Utredningen om jämställdhet i de biståndspolitiska målen. Utredningen får härmed överlämna betänkandet Jämställdhet ett mål i utvecklingssamarbetet. Uppdraget är därmed slutfört. Ett särskilt yttrande har lämnats av Bertil Persson m. Yttrandet fogas till betänkandet som bilaga.
Stockholm den l november 1995
Barbro Westerholm
Eva Åhlström
SOU 1995: 116
Jämställdhet som biståndsmål
Jämställdhet mellan kvinnor och män är både ett mål för hållbar mänsklig utveckling och förutsättning för att åstadkomma en sådan utvecken ling. Det är utgångspunkten för de förslag som här presenteras om jämställdhet ett mål för svenskt utvecklingssamarbete. som Jämställdhet mellan kvinnor och män är ett övergripande mål i svensk politik och bör därför det även i svensk biståndspolitik. vara I praktiken betraktas redan jämställdhet som ett mål för utvecklingssamarbetet. Biståndsmyndighetema har utvecklat strategier och metoder för att kunna analysera alla biståndsinsatser ur ett jämställdhetsperspektiv. Det är därför logiskt att jämställdhet också kommer till uttryck i de biståndspolitiska målen.
Utredningens förslag
Efter att ha prövat olika alternativ att föra in jämställdheten i de biståndspolitiska målen har jag kommit fram till att det bör formuleras som ett nytt biståndsmål: att främja jämställdhet mellan kvinnor och män mål ska liksom de nuvarande målen klargöra och precisera Detta nya det övergripande målet för svenskt utvecklingssamarbete, att höja de fattiga folkens levnadsnivå. Samtidigt har jag funnit att fonnuleringen av det övergripande målet är föråldrad. Den behöver ses över för att bättre motsvara den rådande uppfattningen utvecklingssamarbetet som ett bidrag till samarbetsländerom ansträngningar att skapa en hållbar utveckling. nas egna Med en hållbar utveckling dels ekologiskt hållbar utveckavses en ling, dels långsiktig utveckling är ekonomiskt, politiskt och socio en som kulturellt hållbar. En hållbar utveckling kan bara uppnås om både kvinnors och mäns behov och intressen erkänns fullt ut i policyutveckling, planering och genomförande av alla utvecklingsprojekt. Jag rekommenderar därför total översyn de nuvarande biståndsen av målen. En sådan översyn får emellertid inte innebära, att införandet av det föreslagna nya jämställdhetsmålet fördröjs. Jag föreslår, att målen för det svenska utvecklingssamarbetet tills vida-
re ska vara
att främja 0 demokratisk utveckling 0 jämställdhet mellan kvinnor och män ekonomisk och politisk självständighet 0 - resurstillväxt ekonomisk och social utjämning framsynt hushållning med naturresurser och omsorg 0 om miljön Utredningen visar, att det finns jämställdhetsaspekter alla de nuva
SOU 1995: 116 rande biståndsmålen. Införandet ett nytt jämställdhetsmål får därför av inte betyda att jämställdheten inte ska beaktas i de övriga målen. Det nya målet understryker tvärtom att ett jämställdhetsperspektiv måste integreras i hela utvecklingssamarbetet.
Vad betyder det målet
nya
Jämställdhetsmålet är ett sätt att markera vikten att allt svenskt bistånd av genomsyras av kravet på jämställdhet mellan kvinnor och män. Men målet i sig påverkar varken kvinnors eller mäns villkor eller relationerna mellan dem. Det måste omsättas i politisk vilja liksom i nödvändiga operationella och institutionella förändringar. Möjligheterna att medverka till verkliga förändringar avgörs ytterst av viljan och förmågan hos dem som har till uppgift att omsätta målen i praktiskt utvecklingssamarbete. En viktig grund för det fortsatta arbetet blir den övergripande policy för jämställdhet mellan kvinnor och män i svenskt utvecklingssamarbete, som nu förbereds inom Utrikesdepartementet. Denna policy måste sedan utvecklas och preciseras i strategier och handlingsplaner för det praktiska biståndsarbetet. Ett genomtänkt jämställdhetsperspektiv måste prägla såväl landstrategier och analyser samarbetsländernas ekonomi och av samhällsstruktur som utfonnningen de enskilda insatserna. av En annan nödvändig förutsättning är att planer, och enskilda program insatser kontinuerligt följs och utvärderas jämställdhetssynpunkt. upp ur Ett genomtänkt jämställdhetsperspektiv i det samlade svenska biståndet ställer stora krav ökad kunskap och kompetensutveckling. I det fortsatta arbetet med jämställdhetsfrågoma är det också viktigt att mer än hittills uppmärksamma männens roll. Jämställdhet är inte kvinen nofråga utan en fråga om relationer mellan kvinnor och män. Förändringar av kvimiors villkor förutsätter att också mäns villkor förändras. Ett jämställdhetsperspektiv i biståndet kräver att alla insatser analyseras med utgångspunkt från rådande roll-, arbets-, och maktfördelning resursmellan kvinnor och män. Det kräver också att jämställdhetsarbetet bedrivs av både kvinnor och män, att både kviimor och män i samarbetsländema får formulera sina visioner om ett jämställt samhälle, samt att policy, strategier och metoder utarbetas och beslutas av både kvinnor och man.
SOU 1995: 116
Utredningens arbete
Uppdraget
Regeringen beslutade den 9 1995 att göra en översyn av de biståndsmars politiska målen i syfte att främja ökad jämställdhet mellan kvinnor och män i utvecklingssamarbetet. Kommittén ska enligt direktiven utarbeta förslag om hur jämställdhet mellan kvinnor och män bör uttryckas i de biståndspolitiska målen, eventuellt att ett särskilt biståndsmål upprättas. genom Förslaget ska baseras på analys de nuvarande fem biståndsmålen en av resurstillväxt, ekonomisk och social utjämning, ekonomisk och politisk självständighet, demokratisk samhällsutveckling samt framsynt hushållning med och miljön. Till grund för förslaget ska resurser omsorg om dessutom ligga analys centrala mål jämställdhetsområdet. en av Kommittédirektiven Dir. 1995:32 bifogas.
Uppläggning och genomförande
Utredare har varit riksdagsledamoten Barbro Westerholm och sekreterare journalisten Eva Åhlström. En parlamentarisk referensgrupp har varit knuten till utredningen. I referensgruppen har ingått Elisebeht Markström s, Bertil Persson m, Helena Nilsson c, Björn Nyblom fp, Maud
Sundqvist v, Ralph Monö mp och Eva Lannerö kds samt som sak-
kunniga Åsa Hennodsson och Mia Horn af Rantzién från UD. Referensgruppen har haft fem sammanträden. Till grund för utredningens förslag ligger dels genomgång av ett omfattande skriftligt material, finns förtecknat en referenslista sist rapsom porten, dels intervjuer med representanter för biståndsmyndigheter och andra arbetat med frågor om jämställdhet i biståndet. som Synpunkter från närmare 30 enskilda organisationer inhämtades vid ett seminarium, arrangerades av utredningen i samarbete med paraplysom organisationen Forum Syd.
Några centrala begrepp
I debatten kvinnor och män i utvecklingen förekommer en rad fackom uttryck ofta utan att definieras och ofta också utan att översättas från engelska. Risken för missförstånd är uppenbar. Här följer därför en kort förklaring några centrala begrepp, som utredningen tolkat och använt av dem. Jämställdhet mellan kvinnor och män betyder, enligt en vedertagen svensk definition, att kvinnor och män har samma rättigheter, skyldigheter och möjligheter inom alla väsentliga områden i livet. Begreppet jämställdhet används allmänt i den svenska samhällsdebatten hittills sällan i debatten om utveckling och utvecklingsmen mera samarbete. Där har i stället använt begreppen kvinnor och utveckling man W ID eller gender och utveckling GAD
SOU 1995: 116 Gender betyder de sociala relationer mellan kvinnor och får män som uttryck i arbetsfördelning, beslutsfattande samt tillgång till och kontroll över resurser. Gender-roller är socialt betingade och därmed förändringsbara till skillnad från de biologiskt bestämda rollerna fysiskt som är betingade och oföränderliga. Någon bra svensk översättning av det engelska ordet gender finns inte. På några håll, bl a inom forskningen, används det latinska genus, som sedan gammalt ingåri svenska språket. Men ordet har inte fått genus något större genomslag utanför den språkläran. De flesta biståndsorrena gan använder gender utan att försöka översätta det. I den här rapporten används gender i de beskrivande delarna för att beteckna kvimiors och mäns sociala roller enligt I analysen de ovan. av nuvarande biståndsmålen och utredningens förslag används jämställdhet, som på engelska bör översättas med gender equality. Jämställdhet är ett mål och gender-analys ett medel i arbetet för uppnå det målet. att Women in Development, WID, används sedan 1970-talet som ett gemensamt begrepp för arbetet med att ta till kvinnors intressen i vara utvecklingsprocessen och att olika sätt stärka kvinnors ställning och möjligheter att påverka sina liv. Gender and development, GAD, är ett samlande begrepp för arbetet med att analysera och forma utvecklingen utifrån mäns och kvinnors olika roller och relationerna mellan dem. Praktiska genderbehov är de behov kvinnor eller män har inom som sin nuvarande sociala roll. Att tillgodose kvinnors praktiska genderbehov innebär t ex insatser för Vattenförsörjning och hälsovård. De praktiska genderbehoven kan tillgodoses utan att den rådande roll- eller maktfördelningen rubbas. Strategiska genderbehov är behov förutsätter förändring som en av rådande roller, arbets-, resurs- och maktfördelning. Det kan gälla t ex utbildning, lika lön eller lika juridiska rättigheter. Jämställdhet kan inte uppnås tillgodoser utan att man strategiska genderbehov. Empowerment är sammanfattande beskrivning krav en av att stärka kvinnor eller män och dem makt och därmed kontroll över ge mer sina egna liv. Empowerment är liksom gender svårt att översätta. Lexikonöversättningen befullmäktigande eller bemyndigande ger inte uttryck för de starka krav på makt och inflytande i allmänhet som läggs in i empowennent.
De siffror och andra faktauppgifter utvecklingen i världen om som används i rapporten där inte hämtade annat anges, ur UNDPs Human Development Report 1995.
SOU 1995: 116
3. värld
En utan jämställdhet
Inte i något samhälle har kvinnor samma möjligheter som konstaterar UNDP i 1995 års Human Development Report. Trots att praktiskt taget alla länder gjort framsteg när det gäller att göra kvinnors och mäns villkor mer jämlika, lever kvinnor och män f ortf arande i en värld utan jämställdhet. Rapporten, för första gången mätt och jämfört kvinnors och mäns som livsvillkor och makt för sig, ger en detaljerad bild av utvecklingen var både i världen helhet och i varje land för sig. Rapportens jämställdsom hetsindex GDI är ett mått på kvinnors respektive mäns förväntade livslängd, deltagande i utbildning olika nivåer och andel av förvärvsinkomstema i ett land. Med ett maktindex, Gender Empowerment GEM, mäts andelen kvinnor respektive män i parlamentet och högre poster i administrationen, kvinnors respektive mäns förvärvsfrekvens och andel förvärvsinkomsterna. Sverige har enligt båda dessa index kommit av längst i världen i fråga om jämställdhet. Under de senaste 20 åren har förbättringar gjorts i många länder, framför allt i fråga utbildning och hälsovård för kvinnor. Kvinnornas om medellivslängd har ökat snabbare än männens, och allt fler flickor får gå i skolan. Men framstegen går långsamt, och rapporten talar ett tydligt språk om fortsatt diskriminering av kvinnor: Kvinnor utgör 70 procent av världens fattiga och två tredjedelar av dem som inte kan läsa. I många länder har de fortfarande inte samma lagliga rättigheter män. Hot om våld präglar deras liv från moderlivet till som graven. Diskrimineringen av kvinnor äri vissa länder en fråga om liv och död. I länder där det inte f örekommer någon diskriminering i fråga om fördelningen föda och hälsovård, är kvoten mellan antalet kvinnor och antaav let män i befolkningen i genomsnitt 1,06. När kvoten är lägre, är det ett tecken att flickor och kvinnor diskrimineras. Så är det t ex i Kina och i södra och västra Asien, där kvoten kvinnormän är i genomsnitt 0,94. Utan denna diskriminering skulle antalet kvinnor i Kina uppskattningsvis ha varit 44 miljoner fler än idag, och sammanlagt skulle Asien och Nordafrika ha 100 miljoner fler kvirmor. ca Två miljoner flickor könsstympas varje år, och nästan en halv miljon kvinnor dör varje år i samband med graviditet och förlossning. Kvinnor och bam utgör 80 procent av världens 23 miljoner flyktingar. Ännu har 90 länder inte alls eller bara delvis ratificerat konventionen upphävande av all slags diskriminering mot kvinnor från 1979. om Kvinnor har längre arbetsdagar än män i praktiskt taget alla länder. I industriländema är i genomsnitt två tredjedelar av männens arbete avlönat bara tredjedel av kvinnornas arbete. I tredje världens länder men en får männen lön för tre fjärdedelar sitt arbete, medan kvinnorna får lön av för mindre än fjärdedel av sina arbetstimmar. en Genomsnittslönen för de kvinnor som har avlönat arbete utanför jord-
H 15-1154
SOU 1995: 116 brukssektom är, i de 55 länder i världen har jämförbar statistik, som tre fjärdedelar av den lön männen får. Sammanlagt har världens kvinnor bara 14 procent av de högre tjänsterna inom administrationen, 10 procent av parlamentsplatserna och 6 procent av re geringsposterna. I 55 länder har kvinnor mindre än 5 procent av platserna i parlamentet. Bakom genomsnittssiffroma kan man notera stora skillnaderi fråga om såväl allmän ekonomisk och mänsklig utveckling i fråga jämsom om ställdhet mellan kvinnor och män. De nordiska länderna har enligt alla beräkningar kommit längst i fråga om jämställdhet. Men även här återstår många steg innan kvimior och män har samma rättigheter, skyldigheter och möjligheter inom alla väsentliga områden i livet. Det finns inget entydigt samband mellan nationalinkomst och jämställdhet. Tydligast demonstreras deti arabstaterna, enligt UNDPsom statistiken är den grupp av länder har lägst järnställdhetsindex, som samtidigt som några dessa stater räknas till världens verkliga höginkomstav länder. I arabländema innehas bara 4 procent av parlamentsplatserna och 1 procent av ministerpostema av kvinnor. Kuwait och Förenade Arabemiraten har inte en enda kvinnlig parlamentsledamot. Flera länder i tredje världen, t ex Botswana, Thailand, Malaysia, Tunisien och Barbados, hör till de länder som under de senaste 20 åren lyckats öka jämställdheten enligt UNDPs index än den ekonomiska tillmer växten, medan industriländer som Canada, Luxemburg, Nederländerna och Spanien är länder där jämställdheten ökat påtagligt långsammare än den ekonomiska tillväxten.
SOU 1995: 116
4. J ämställdheten i internationellt
utvecklingssamarbete
Jämställdhet i utvecklingsarbete och -samarbete är ingen ny fråga. Kvinnans avgörande roll i utvecklingsprocessen och åtgärder för att biståndet ska komma både kvinnor och män till del har diskuterats i de flesta biståndsorgan i minst 20 år, eller sedan FNs första kvinnokonferens 1975, många håll betydligt längre. Trots det har det dröjt till 1990-talet innan jämställdhet allvar börjar förutsättning för hållbar mänsklig utveckling. anges som en FNs medlemmar har redan FN-stadgan från 1945 ställt sig genom bakom kravet lika rättigheter för kvinnor och män. Sedan dess har FNs arbete med att stärka kvinnors rättigheter inom olika områden utvecklats och intensifierats. 1979 antogs kvinnodiskrimineringskonventionen CEDAW, konventionen om avskaffande av all slags diskriminering mot kvinnor. En särskild övervakningskommitté finns för att granska hur den efterlevs. 133 länder har godkänt konventionen, men många reserverar sig mot grundläggande paragrafer i den. Inom FN finns ytterligare två självständiga organ som arbetar med jämställdhetsfrågor, UNIFEM och INSTRAW. FNs kvinnofond UNI- FEM bildades 1976 och arbetar dels med integrering av ett genderperspektiv i utvecklingssamarbetet, dels med stöd till innovativ försöksverksamhet för kvinnor i olika länder. INSTRAW, som också bildades 1976, är ett litet organ som arbetar med forskning och utbildning för att främja kvinnors integrering i utvecklingsprocessen. FNs kvinnokonferenser i Mexico 1975, Köpenhamn 1980 och Nairobi 1985 har, tillsammans med kvinnoårtiondet 1975-85, olika sätt bidragit till att flytta fram posititionema i jämställdhetsarbetet både nationellt och internationellt. FNs kvinnokommission, som bildades redan 1946, har fått uppdraget att följa upp genomförandet av de straa tegier the Forward-Looking Strategies, FLS som fastställdes i Nairobi. Det är kvinnokommissionen har samordnat förberedelserna för den fjärde
kvinnokonferensen i Beijing i september 1995 se nedan. Kvinno-
kommissionen har också utarbetat den deklaration om våld mot kvinnor som antogs av FNs generalförsamling 1993. Jämställdhetsfrågor har samtidigt uppmärksammats allt mer i samband med FN-konferenser inom andra områden. Det gäller t ex miljökonferensen i Rio de Janeiro 1992, konferensen om mänskliga rättigheter i Wien 1993, konferensen om befolkning och utveckling i Kairo 1994 och det sociala toppmötet i Köpenhamn 1994. FN-konferensen om miljö och utveckling i Rio de Janeiro 1992 erkände att kvinnor spelar en nyckelroll för all utveckling, och att kvinmånga håll i världen drabbas mer än män av den pågående miljönor förstöringen. Agenda 21, är ett handlingsprogram för nästa århunsom drade, innehåller ett kapitel om globala åtgärder för kvinnor med sikte
SOU 1995: 116 hållbar och rättvis utveckling. Det handlar bl att stärka kvinnor på a om gräsrotsnivå så att det blir möjligt för dem att bedriva ett miljömässigt sunt jord- och skogsbruk och delta i bevarandet av ekosystemen. Konferensen om mänskliga rättigheter Wien 1993 innebar ett viktigt genombrott i på kvinnors rättigheter. Wiendeklarationen slår synen nämligen fast att kvinnors och barns mänskliga rättigheter är of örytterliga, fullständiga och oskiljbara från de allmänna mänskliga rättigheterna. Lika rättigheter för kvinnor och män betyder enligt Wien-konferensen lika tillgång till grundläggande social service, inklusive utbildning och hälsovård, lika möjligheter att delta i politiskt och ekonomiskt beslutsfattande, lika lön för lika arbete, samma rätt till lagligt skydd, avskaffande av könsdiskriminering och våld mot kvinnor, lika möjligheter för alla medborgare livets alla områden. 1993 antog FNs generalförsamling deklaration avskaffande en om av våld mot kvinnor. FNs befolkningskonferens i Kairo 1994 räknas allmänt som ett stort framsteg i kampen för jämställdhet. Konferensen rekommenderade rad en åtgärder för att stärka kvinnors inflytande och status empowennent och slog a fast att individer och har rätt att själva bestämma hur många par bam de vill 11a, rätt att använda preventivmedel och rätt till vård i samband med abortkomplikationer. Begreppet reproduktiv hälsa etablerades som ett sammanfattande begrepp för allt har med människors som sexuella och reproduktiva välbefinnande att göra. Konferensen bidrog också aktivt till att lyfta fram männens roll. FNs sociala toppmöte i Köpenhamn 1995 ägnades i stor utsträckning åt kvinnors problem och möjligheter att påverka sina livsvillkor. Vid toppmötet antogs ett handlingsprogram för social utveckling och fattigdomsbekämpning. Deltagarna åtog sig att verka för full respekt för a mänsklig värdighet och för att åstadkomma jämställdhet och rättvisa mellan kvinnor och män. Enligt handlingsprogrammet är kvinnor, utgör som en majoritet av världens fattiga, inte bara en del av problemet utan också en avgörande del av lösningen. FNs fjärde kvinnokonferens i Beijing. Inför FNs fjärde kvinnokonferens i Beijing i september 1995 fanns, särskilt efter de förberedande mötena under våren, stora farhågor för att de dokument antogs vid som konferensen skulle innebära tillbakagång i förhållande till de framsteg en som uppnåtts vid FN-konferenserna i Wien, Kairo och Köpenhamn. Så blev dess bättre inte fallet. Kvinnokonferensen lyckades behålla och vidareutveckla överenskommelsema från dessa konferenser. En slutdeklaration och en handlingsplan antogs för jämställdhetsarbetet på nationell, regional och internationell nivå fram till år 2000. Handlingsplanen anger i 362 paragrafer hur flickors och kvinnors liv ska förbättras under de närmaste åren. Den täcker lång rad frågor, från en kvinnors fattigdom till utbildning, hälsa, ekonomiska rättigheter och kvinnors situation i väpnade konflikter. Ett viktigt framsteg är att kvinnors rätt att bestämma över sin egen sexualitet nu accepteras del de mänskliga rättigheterna. som en av Allt våld mot kvinnor fördöms, oavsett kultur och sedvänjor. Som våld
mot kvinnor räknas bl a fysisk och psykisk misshandel, sexuellt utnytt- SOU 1995: 116 jande av barn, våldtäkt inom äktenskapet och kvinnlig könsstympning. Lagstiftningen ska förstärkas mot möjligheten att välja bort bam grund av kön och mot könsstympning. Handlingsplanen slår fast att analfabetismen bland kvinnor ska utrotas, att lika många flickor som pojkar ska i grundskola år 2005 och att vuxna kvinnor ska 11atillgång till utbildning. Planen betonar att en god utbildning för kvinnor också stärker deras möjligheter att delta i beslutsfattande och bidrar till en bättre hälsostandard för deras familjer. Ett annat framsteg är att kvinnors ekonomiska rättigheter erkänns, detta efter starkt tryck från framför allt afrikanska och latinamerikanska kvinnor. Till de ekonomiska rättigheterna räknas bl a arvsrätt och rätten att äga mark. Regeringarna ska enligt handlingsplanen stifta lagar som garantekvinnor och män lika lön för lika och likvärdigt arbete och mot könsrar diskriminering i arbetslivet. l den till en början kontroversiella frågan om att synliggöra och värdera kvinnors obetalda arbete nåddes en kompromiss. Utvecklingsarbete ska bedrivas olika nivåer för att få mer samlad kunskap om hur man registrerar och mäter både betalt och obetalt arbete. Samtidigt lyfter handlingsplanen fram vikten av att hemarbetet fördelas jämnare mellan kvinnor och män. Kvinnokonferensen slog fast, att kvinnors rättigheter är universella och odelbara. De ska inte kunna upphävas grund av kulturella eller religiösa traditioner. De regeringar som ännu inte skrivit under FN-konventionen om upphävande av all slags diskriminering mot kvinnor uppmanas att göra det. Sverige fick gehör för många sina förslag, först i de förberedande av överläggningarna mellan EU-ländema och sedan också vid själva konfe- Det gällde bl kravet på integrering av ett jämställdhetsperspekrensen. a tiv alla politikområden och regeringamas ansvar för denna mainstreaming. Handlingsplanens avsnitt om kvinnors inflytande återspeglar i stor utsträckning det svenska sättet att arbeta med dessa frågor, a genom tydliga strategier för ökad kvinnorepresentation, könsuppdelad statistik och kvinnoorganisationernas roll. Sverige bidrog också till att olika sätt lyfta fram mäimens roll i jämställdhetsarbetet, liksom till beslutet att rekommendera FNs generalsekreterare att tillsätta en hög tjänst sitt kansli för jämställdhetsfrågor.
Synen på kvinnor och män i utvecklingsprocessen
Kvinnor och utveckling har debatterats flitigt inom biståndet sedan 1960-
talet. Åtskilliga teorier har fomrulerats kvinnornas situation i tredje
o1n världen, om orsakerna till kvinnans Lurderordnade ställning i de flesta samhällen och följderna av den. Först år har allvar börjat ta med även männen i anasenare man lysen och undersöka kvinnors och mäns olika roller och relationer till varandra. Denna så kallade genderanalys anses nu allmänt vara en förut-
SOU 1995: 116 sättning för att komma till rätta med de de underliggande orsakerna till kvinnors och mäns olika ställning i samhället. Perspektiven har ändrats successivt. Från 1950-talet och framåt kan man se en förskjutning i angreppssättet från att skapa välfärd för kvin-
nor till att ge kvinnor ökad makt. Men olika angreppssätt har använts
och används fortfarande parallellt. Det tidigaste sättet att betrakta kvinnonia i utvecklingsprocessen baserades på ett välfárdsperspektiv. Kviimoma uppfattades främst som passiva mottagare av bistånd, och fokuseringen låg deras reproduktiva roll. Resultatet blev särskilda hälso- och familjeplaneringsprojekt för kvimior. Men deras situation påverkades bara marginellt. Från senare delen av 1970-talet ifrågasattes välfärdsperspektivet från flera håll, och en rad nya synsätt utvecklades. De inte alltid klart var avgränsade från varandra utan diskuterades under den gemensamma beteckningen Women in Development, WID. Under 1970-talet lades tonvikten fattigdomsbekämpning. Huvudorsaken till kvinnors problem ansågs fattigdom, och den skulle vara bekämpas genom s k inkomstgenererande projekt, kvinnorna som gav egna inkomster. Många av projekten misslyckades, framför allt därför att projekten var små och inte fick tillräckligt med Projekten bidrog resurser. snarare till att hålla kvinnorna utanför de egentliga utvecklingsprocesserna. Många inkomstgenererande projekt har också stupat på att kvinnors ansvar för hem och barn ofta gjort det fysiskt omöjligt för dem att öka sin arbetstid. Under FNs kvinnoårtionde utvecklades rättviseperspektivet, där orsakerna till kvinnornas underordnade ställning söktes i förhållandet till männen. Krav jäsmtälldhet mellan kvinnor och män ledde till krav ändrad lagstiftning och andra strukturella förändringar. Att även det synsättet fick begränsad framgång berodde framför allt att kraven förändringar kom utifrån och att man inte betonade vikten att föränav dringarna nådde fram till de människor som berördes av dem. Det räcker inte att ändra lagar. Man måste också förvissa sig att de tillämpas. om Som ett resultat av 1980-talets ekonomiska kris och den ökade betoningen av måluppfyllelse och kostnadseffektivitet inom biståndet utvecklades ett effektivitetsperspektiv även i kvinnorna i utvecksynen lingsprocessen. Kvinnor skulle involveras i projekt inte bara därför att det var bra för dem själva utan som en förutsättning för effektiv och hållen bar utveckling. Detta synsätt bidrog ett positivt sätt till att uppmärksamma kvinnorna som aktörer. Men följden blev i vissa fall i att kvinnor involverades mera som ett sätt att sänka kostnaderna i projekten än för att stärka kvinnornas ställning. Nya krav att stärka kvinnor och ge dem mer makt utvecklades inom kvinnorörelser i tredje världen. Enligt maktperspektivet empowerment policy approach är kvinnors bristande kontroll över sina liv det vikegna tigaste hindret för utveckling. Lösningar finns enligt detta synsätt att söka i ökat medvetande och nätverksbyggande, ska stärka kvinnor och som män i deras egna ansträngningar att uppnå jämställdhet. I slutet av 1980-talet lanserades flera synsätt, fortsätter att nya som
F
utvecklas under 90-talet. Ett de vanligaste är att kvinnor behöver kom- SOU 1995: 116 av pensation för de negativa effekterna den ekonomiska krisen och proav för strukturanpassning i många länder. Särskilda insatser för grammen kvinnor genomförs för att mildra de negativa effekterna. l praktiken påminner detta synsätt mycket välfärdsperspektivet. Kvinnor betrakom tas än gång passiva mottagare och inte som aktörer i samhällsuten som vecklingen. Ett annat synsätt vuxit fram under 1980-talet och fått ökat genomsom slag under 90-talet brukar kallas transformativt. Det ifrågasätter alla de tidigare, eller mindre misslyckade, modellerna. När man talat om mer kvinnofrågomas integrering i utvecklingsprocesser, har det handlat om att integrera kvinnoaspekter i redan pågående Nu handlar det i processer. stället i allt högre grad att påverka hela utvecklingsprocessen om begreppsramar, analysmodeller och policyutveckling. Kraven växer att hela utvecklingsprocessen måste förståelse för kvinnors genomsyras av och mäns olika roller, behov och prioriteringar. Ytterligare ett synsätt som vuxit fram under de senaste åren betonar nödvändigheten kvinnors medverkan för att uppnå en hållbar utveckav ling. Det anknyter till effektivitetsperspektivet men går ett steg längre. Kvinnors betydelse framhålls inte bara för att bidra till ekonomisk tillväxt utan också grund deras viktiga roll i arbetet med att bevara miljö av och naturresurser. De beskrivna synsätten utesluter inte alltid varandra utan överlappar varandra och tillämpas ofta parallellt. De båda sist beskrivna synsätten kombineras allt oftare i övertygelse att jämställdhet mellan kvinnor en om och män är förutsättning för hållbar mänsklig utveckling. Och för en en att kvinnor ska kunna delta fullt ut i utvecklingsprocessen krävs ett jämställdhetsperspektiv i det övergripande politiska, ekonomiska och juridiska systemet. Den grundläggande tanken att kvinnor behöver en starkare ställning i samhället och därmed ökad makt börjar allt mer accepteras av intemationella organisationer och biståndsmyndigheter. Ordet empowerment används flitigt, om än med något varierande tolkning.
Strategier
I det kvinnoinriktade biståndet har man länge skiljt mellan två huvudstrategier. Den är kvinnospeciñka insatser, den andra integrering av kvinena eller järnställdhetsaspekter i all verksamhet. no- Kvinnospecifika insatser är bistånd riktar sig direkt till kvinnor och som oftast inte är kopplade till övrig biståndsverksamhet. Sådana friståsom ende kvinnoprojekt tidigare dominerande, och de är fortfarande vanvar liga. Kvinnoprojekten tilldelades ofta mycket blygsamma resurser. De kunde tillgodose vissa praktiska genderbehov men påverkade sällan de strategiska behoven eller den underliggande maktstrukturen. För biståndsorgakunde de dessutom användas ursäkt för att slippa ta några nen som en jämställdhetshäirsyn i övriga delar av biståndet. Trots det har de kvinno-
SOU 1995: 116 specifika insatserna åren haft stor betydelse, och de spelar fortfagenom rande en viktig roll, särskilt när de får tillräckliga utgår från lokaresurser, la prioriteringar och tillgodoser strategiska behov. Från och med 1970-talet har de flesta biståndsorgan successivt sökt integrera jämställdhetsaspekteri all verksamhet. Till början blev det en mest separata kvinnokomponentef inom de ordinarie programmen. Men sedan 1980-talet har man i ökande utsträckning satsat att kvinnor ska vara aktiva deltagare i den ordinarie verksamheten och med även vara och besluta om den. Kvinnors roller, behov och perspektiv ska, liksom männens, ingå i all planering. Idag är integrering, eller mainstreaming som det ofta kallas även i det svenska biståndssprâket, den dominerande strategin. De flesta bistândsmyndigheter kombinerar integreringen med numera mindre, kvinnospecifika insatser. Det kan bero på integrering i vissa att fall är omöjlig, t på grund kulturella eller religiösa traditioner ex av som inte tillåter män och kvinnor att arbeta tillsammans, eller på den behöatt ver kompletteras med särskilda insatser för att kvinnor ska hämta in männens försprång och kunna delta lika villkor, t de har sämre ex om utbildning.
En fråga för kvinnor och män
Förändringar som är nödvändiga för att förändra kvinnors villkor innebär ofta att männen känner sin auktoritet, kontroll och maktställning hotad. Kvinnors ställning och tillgång till kan inte förbättras inte resurser om männens attityder och roller ändras. Det är kommer att ta en process som tid och som kräver insikt om att jämställdhet förutsätter förändringar av både mäns och kvinnors villkor. Männen måste med på förändringvara arna. Annars förändras i grunden ingenting. Ett avgörande steg togs när under 1980-talet började använda man genderanalys och plamring inifrån ett genderperspektiv, därbåde kvinnors och mäns roller och behov beaktas. Det hade blivit allt mer uppenbart, attkvinnors problem inte kunde lösas för sig, eftersom så många av dessa problem direkt kunde relateras till arbets- och maktfördelningen mellan könen. Ett genderperspektiv i utvecklingssamarbetet innebär att alltid kvinse nans roll i relation till mannens och att ta hänsyn till dessa relationer i planeringen. Det är en förutsättning för att kunna och hantera orsakerna se till ett problem och inte bara symptomen.
NÅGRA JÄMFÖRELSER
Som jämförelse och bakgrund redovisas här kortfattat mål och policy för jämställdhet i utvecklingssamarbetet i några internationella organisationer, Världsbanken, UNDP, OECDs biståndskommitté DAC, EU samt några länder där synen på utvecklingssamarbetet brukar ligga nära den svenska. Avsnittet är rent beskrivande och innehåller ingen bedömning av hur olika biståndsorgan lyckats omsätta mål och policy i sitt praktiska biståndsarbete.
Världsbanken Världsbanken har sedan slutet av 1980-talet gjort en ambitiös satsning att integrera jämställdhetsaspekter i sin verksamhet. Det senaste policydokumentet från 1994, Enhancing Womens Participation in Economic Development betonar, liksom ett tidigare dokument, vikten av att ge kvinnor möjlighet att delta i den ekonomiska utvecklingen. I dokumentet betonas också behovet av investeringar riktade till kvinnor. Fattigdomsbekämpning har, på grund av den ekonomiska krisen och delvis som ett resultat av vissa strukturanpassningsprogram, nytt blivit ett prioriterat område i bankens arbete. WID-policyn betraktas som en del i arbetet med att bekämpa fattigdomen. Att stärka kvinnors deltagande i den ekonomiska utvecklingsprocessen är enligt Världsbanken viktigt inte bara från rättvisesynpunkt utan också för att minska fattigdomen. Eftersom kvinnor generellt sett har lägre utbildning och mindre resurser än män är deras produktivitet lägre än deras potential. Att ta bort de hinder som står i vägen för kvinnors fulla deltagande är därför mycket lönande. Banken lyfter fram fem områden som speciellt viktiga: öka flickors skolgång, förbättra kvinnors hälsa, öka kvinnors deltagande den reguljära arbetsmarknaden, Öka kvinnors möjligheter inom jordbrukssektom samt ge kvinnor tillgång till kapital. Andelen världsbanksprojekt som inkluderar särskilda åtgärder för jämställdhet har ökat kraftigt, från 11 procent 1988 till 45 procent 1993. Någon utvärdering av hur banken i praktiken lyckats integrera jämställdhetsaspektema i sina insatser har ännu inte gjorts. Världsbanken har under 1995 påbörjat en försöksverksamhet med att göra genderanalyser av strukturanpassningsprogram i några länder.
FNs utvecklingsprogram, UNDP
Som framgår av avsnittet En värld utan jämställdhet ovan har UNDP år arbetat mycket aktivt med att kartlägga och beskriva den brissenare tande jämställdheten mellan kvinnor och män i världen. I 1995 års Human Development Report redovisar författarna tre grundläggande kriterier för en jämställd mänsklig utveckling: ° Lika rättigheter för kvinnor och män måste läggas fast som en fundamental princip. Lagliga, ekonomiska, politiska eller kulturella hinder som förhindrar utövandet av lika rättigheter måste identifieras och undanröjas genom omfattande politiska reformer och starka stödåtgärder affinnative action. - Kvinnor måste både aktivt delta i utvecklingsarbetet och få del av resultatet detta arbete. Att investera i kvinnors kompetens och öka av deras valmöjligheter är inte bara värdefullt i sig självt utan också säkraste sättet att bidra till ekonomisk tillväxt och allmän utveckling. Även den jämställda utvecklingsmodellen syftar till att vidga val- O om möjlighetema för både kvimior och män, ska den inte bestämma hur dessa val ska göras i olika kulturer och olika samhällen. Det viktiga är att samhället erbjuder kvinnor och män samma valmöjligheter.
T2 15-1154
SOU 1995: 116 Rapporten innehåller också förslag strategi för att öka takten i om en jämställdhetsarbetet. I den ingår bl ansträngningar för att öka kvinnors a lagliga rättigheter, åtgärder för att göra det lättare för kvinnor att komma in på arbetsmarknaden, fastställande rniniminivå 30 för av en procent andelen kvinnor bland beslutsfattare nationell nivå, för kvinprogram nors utbildning, reproduktiv hälsa och krediter för kvinnor samt nationeloch internationella ansträngningar för att ge kvinnor större ekonomiska och politiska möjligheter. Vid UNDPs årssession i juni 1995 fastställdes att kvinnors utveckling
advancement ska vara ett av fyra prioriterade verksamhetsområden för organisationen. Övriga prioriterade områden är fattigdom, sysselsättning
och miljö. De fyra prioriterade områdena ska kopplas till UNDPs tre överordnade mål, som är hållbar utveckling, stärkande FN utveckav som lingsinstrument och koncentration UNDPs av resurser.
DAC
OECDs biståndskomrnitté DAC är ett centralt för analys, policydiorgan alog och granskning av de 22 medlemsstaternas bistånd. DAC har sedan 1975 uppmanat sina medlemmar att öka andelen kvinnor, både som deltagare och mottagare, i olika biståndsinsatser. I de som Guiding principles for Women in Development utarbetades 1983 som och omarbetades 1989 rekommederas medlemmarna att utveckla mandat, riktlinjer och program, att utveckla den administrativa apparaten så att policyn kan genomföras och att integrera WID i hela projektcykeln. Satsningen jämställdhet motiveras i effektivitet och rättvisa. termer av DACs expertgrupp för WID-frågor har utarbetat statistiska metoder och andra praktiska verktyg för att underlätta arbetet med att integrera jämställdhetsaspekter i biståndsarbetet. Intresset för jämställdhetsfrågoma har senare år ökat och fördjupats inom DAC. 1992-94 genomfördes omfattande utvärdering DACs en av och medlemmarnas WID-policies och -program. En slutsats av erfarenheterna hittills är att bristen jämställdhet är ett avgörande hinder för ekonomisk och social utveckling. Utvärderingen konstaterar, att uppgiften att ge kvinnor deras rättmätiga utbyte biståndet är betydligt svårare och av mer komplex än man tidigare trott, och att den kräver större engagemang från högsta ledningen i biståndsorganen. Utvärderingen utmynnar i ett antal rekommendationer. Den första och viktigaste lyder: Ange jämställdhet det övergripande strategiska som målet. Jämställdhet såväl indikator social och ekonomisk ses som en utveckling som en förutsättning för denna utveckling. I maj 1995 har DACs högnivåmöte förslag av expertgruppen för kvinnor i utveckling, följt rekommendationen och uttalat sig för att jämställdhet ska vara ett av fyra övergripande mål för medlemmarnas bistånd. DAC rekommenderar jämställdhet ett övergripande, strategiskt 111ål som för att främja kviimans roll i utvecklingen och dänned också hållbar en utveckling med människan i centrum sustainable people-centred development. Det viktigaste motivet för ett sådant mål är enligt rekommen-
dationen att jämställdhet är en förutsättning för hållbar utveckling. För att uttrycka det så rakt som möjligt: Utan ett helt och jämställt partnerskap mellan kvinnor och män kan utvecklingsmålen inte uppnås, heter det i inledningen till DAG-beslutet, som väntas få stor betydelse för medlemsstaternas fortsatta arbete för en jämställd utveckling.
Europeiska Unionen, EU
Jämställdhetsfrågor har diskuterats i EUs biståndspolitik sedan 1982 då ministerrådet antog en första resolution. I den konstaterades, att biståndet ofta missgynnade kvinnor och ibland till och med försämrade deras ställning. I fortsättningen skulle kvinnors speciella problem beaktas och särskilda ansträngningar göras för att göra kvinnor delaktiga i projekt och program Sedan dess har ytterligare sex resolutioner om jämställdhet och genderperspektiv antagits av rådet, initiativ av de länder som hunnit längst i fråga om jämställdhet i utvecklingssamarbetet. De handlar bl a om vikten av att ta reda på hur kvinnor i samarbetsländema ser på de projekt de berörs av, att erkänna och beakta kvinnors viktiga roll i jordbruk och livsmedelsproduktion, att systematiskt beakta kvinnors roll i utvecklingen och att låta detta perspektiv påverka planering och genomförande av alla projekt och program. I det senaste Loméavtalet, Lomé IV från 1989, behandlas jämställdhet för första gången i en egen paragraf. Loméavtalet gäller utvecklingssamarbete mellan EU och de så kallade ACP-länderna, 70 länder i Afrika, Västindien och Stilla Havet. Paragrafen on1 kvinnor och utveckling slår fast, att samarbetet ska stötta ACP-ländema i deras ansträngningar för att höja kvinnornas status, förbättra deras levnadsvillkor, vidga deras ekonomiska och sociala roll samt främja deras fulla deltagande i produktionen och utvecklingsprocessen samma villkor som männen. Särskild uppmärksamhet ska ägnas kvinnors tillgång till jord, arbete, avancerad teknologi, krediter, samarbetsorganisationer och anpasssad teknologi som kan minska deras arbetsbörda. Kvinnor ska få bättre tillgång till utbildning, och utbildningen ska anpassas ef ter deras behov. Samarbetet ska dessutom särskilt uppmärksamma den avgörande roll som kvinnorna spelar för familjens hälsa, näringstillförsel och hygien, brukandet av naturtillgångama och omsorgen om miljön. På alla dessa områden ska man eftersträva ett aktivt deltagande av kvinnor. I flera andra delar av avtalet betonas också vikten av att kvinnor och män deltar i och får del av utvecklingsprocessen lika villkor. I nya riktlinjer från 1990 för EUs utvecklingssamarbete med Medelhavsländerna finns ingen motsvarande paragraf. Däremot framhålls att EUs allmänna principer för utvecklingssamarbete ska gälla, och att de inkluderar strävan efter en hållbar och harmonisk utveckling, riktig behandling av miljön, ökning av den mänskliga kapaciteten och kvinnornas roll i utvecklingsprocessen. De senaste riktlinjerna för EUs utvecklingssamarbete med Latin-
SOU 1995: 116 amerika och Asien antogs 1992. Där finns bestämmelse att de en om som handlägger biståndet måste med att de förändringar vara noga som projekt och program medför inte skadar kvinnors ställning och roll utan att, tvärtom, särskilda åtgärder, eller t projekt, vidtas för att öka deras o m aktiva deltagande jämställd fot i den produktiva och dess processen resultat, liksom i sociala aktiviteter och beslutsfattande. Inom EUs generaldirektorat DG VIII utvecklingsfrågor och DG I utrikesfrågor har två handböcker utarbetats kvinno- och genderfråom gor, The Integration of Women in Development: Why, When and How to Incorporate Gender into Lomé IV Projects and Programmes och Cooperation with Latin American, Asian and Mediterranean Countries. Management of the Project Cycle. De båda handböckerna innehåller riktlinjer och metoder för att föra in genderaspekter i projektplanering och genomförande. Ett omfattande utbildningsprogram har satts igång de av båda generaldirektoraten för personal alla nivåer. På uppdrag av EU-kommissionen genomfördes 1993-94 översyn en av EUs och medlemsländemas jämställdhetspolicies och den praktiska tillämpningen av dessa. Utredaren drar bl a slutsatsen att tre villkor måste vara uppfyllda för att en policy för ökad jämställdhet ska lyckas, nämligen politiskt engagemang som har stöd av en stark jämställdhetslobby, uttalad förståelse från biståndsorganens högsta ledning för att en förbättring av kvinnornas ställning i u-länderna är förutsättning för att en program och projekt ska lyckas, samt att det i landet finns experter WIDeller genderfrågor. Rapporten utrnynnar i ett antal rekommendationer om både kort- och långsiktiga åtgärder som EU och medlemsländerna bör vidta de vill om medverka till ökad jämställdhet. Det gäller bl att fastställa tydlig polia en cy, att ge genderenheterna en starkare roll, att avsätta tillräckliga resurser för jämställdhetsarbetet, att satsa mer genderutbildning, att öka antalet kvinnliga handläggare vid biståndsorganen samt att öka erfarenhetsutbytet och samordningen mellan länderna. Kommissionens förslag med anledning av översynen kommer att behandlas av ministerrådet i slutet av 1995. Resultatet förväntas bli en resolution som tydligare än hittills betonar vikten att jämställdhetsfråav goma integreras i allt EU-bistånd.
Norge
En omfattande översyn av Norges biståndspolitik har genomförts av en speciell kommission våren 1995. En rapport från kommissionen ska ligga till grund för ett regeringsförslag till stortinget under hösten. Något övergripande jämställdhetsmål finns inte för det norska biståndet, och översynen väntas inte medföra någon förändring i det avseendet. Biståndsmyndigheten NORADs nuvarande kvinnestrategi fastställdes 1985, d v s samma år som SIDAs handlingsprogram för ett kvinnoinriktat bistånd. Mycket har förändrats sedan dess, både i på jämsynen ställdhet och i uppfattningen mål och medel för ett jämställt om mer bistånd. En ny strategi håller på att utarbetas uppdrag av utrikesdepar-
tementet. Den skulle ha varit färdig i början av 1995, men har av olika SOU 1995: 116 skäl försenats. När detta skrivs, har arbetet lagts till efter FNs kvinnokonferens i Beijing. Enligt den nuvarande strategin är det övergripande målet att integrera kvinnorna i allt utvecklingsarbete. Stor vikt ska enligt strategin läggas utvecklingens mänskliga och sociala aspekter, liksom att erkänna sambandet mellan kvinnors produktiva och reproduktiva roller. Två mål anges för arbetet med WID: 1 Kvinnors levnads- och arbetsvillkor måste förbättras. 2 Kvinnor måste bli motiverade och förses med möjligheter att delta i ekonomiska, kulturella och politiska aktiviteter i syfte att ändra utvecklingens huvudfåra så att den gynnar kvinnor. I en skrift från 1995, Strategy for Development Cooperation. Basic Principles, redovisar NORAD principerna för dagens utvecklingssamarbete, så som de utvecklats sedan 1985. Där slås bl a fast, att utvecklingen kan inte bli hållbar, om inte kvinnor deltar fullt ut och får del av de framsteg som görs. Det är därför nödvändigt att intensifiera ansträngningarna för att förbättra kvinnornas levnads- och arbetsvillkor i u-länderna och att ge dem möjligheter att delta samma villkor som männen i det politiska, ekonomiska, sociala och kulturella livet. Skriften anger också en rad konkreta åtgärder som behövs för att det norska biståndet ska kunna bidra till en jämställd utveckling.
Danmark
Det danska biståndet ska enligt beslut i folketinget vara fattigdomsinriktat. Eftersom en majoritet av världens fattiga är kvinnor, ska biståndet enligt biståndsmyndigheten DANIDAs tolkning därför nå kvinnor i större utsträckning än det når män Women in Development. DANIDAs WlD Policy towards the Year 2000, DANIDA 1993. Bland kriterierna för valet av samarbetsländer har olketingets f utrikesutskott angett att det måste fimras en samsyn om vikten av att inlemma kvinnor i utvecklingsprocessen. I den gällande strategin från 1987 betonas vikten av att kvinnor får tillgång till resurser och delaktighet i ekonomin. I dokumentet från 1993 understryks behovet av att uppmärksamma genderskillnader och ge kvi11nor möjlighet att själva definiera utvecklingsmål utifrån egna erfarenheter. Tyngdpunkten håller alltså på att förskjutas från effektivitet till makt, även om en utvärdering från 1994 visar att kvinnor fortfarande i huvudsak ses som mottagare och inte som aktörer.
Finland
Finland har inget övergripande jämställdhetsmål för sitt bistånd, men principer för kvinnors deltagande i utvecklingssamarbetet fastställdes av utrikesdepartementet 1980. De ersattes 1988, då regeringen fastställde ett handlingsprogram och riktlinjer för att inkludera kvinnor i utvecklingssamarbetet. Programmet slår fast principen om integrering av insatser för kvinnor i
SOU 1995: 116 allt finskt bistånd, det håller också möjligheten öppen för speciella men kvinnoprogram som ett komplement. Kvinnors intressen måste enligt programmet särskilt tas till vara i program för att förbättra levnadsförhållandena för de fattigaste delarna av befolkningen och i program för landsbygdsutveckling, liksom i hälsoprojekt, vattenförsörjningsprojekt, utbildnings- och sysselsättningsprojekt. Riktlinjerna anger sedan, område för omrâde, hur integreringen ska till och vem som har ansvar för genomförandet. Det finska biståndsorganet FINNIDA har följt programmet och upp riktlinjerna olika sätt, bl a genom att utveckla metoder för genderanalys. Under 1992 och 1993 lät FINNIDA genomföra utvärderingar av en rad finska biståndsprogram inom sektorerna Vattenförsörjning, skogsbruk och landsbygdsutveckling. En gemensam slutsats är att integrering oftast, men inte alltid, är ett effektivare sätt att främja jämställdhet än speciella kvimioprogram.
Nederländerna Nederländerna är ett av de få länder har ett särskilt jämställdhetsmål som för sitt bistånd. I biståndsdokumentet A World of Difference från 1990 prioriteras fyra teman: miljö, kvinnor och utveckling, fattigdom i städerna samt forskning och teknologi. I fråga kvinnor och utveckling målet om anges som kvinnors självständighet autonomy, och i dokumentet beskrivs det som fysisk autonomi, ekonomisk autonomi, politisk autonomi och socio-kulturell autonomi. I det senaste dokumentet från 1993 betonas särskilt freds- och konfliktprocesser och mänskliga rättigheter, målet men om kvinnors självständighet står kvar. I en ny tolkning av autonomibegreppet 1994 betonas vikten att kvinav nor ökar sitt deltagande i beslutsfattandet, att kvinnor har rätten över reproduktionen, att arbete och inkomst är nyckel till minskad fattigen dom, att utbildningsnivån förbättras, och att förståelsen måste förbättras för kvinnor i olika kulturer. Biståndsrnyndigheten DGlS har utarbetat konkreta delmål och fasta ställt att 50 procent av det bilaterala biståndet 1998 ska uppfylla DAC- WID-kriteriema. Dessa definieras som att kvinnor måste med i vara utformningen av projekten, kvinnor målgruppen ska aktiva i ur vara genomförandet, man måste ta reda varför kvinnor kan 11asvårt att delta och därefter vidta åtgärder som gör det lättare, WID-expertis måste konsulteras under hela projektcykeln. Trots stora ansträngningar för att konkretisera målen och firma metoder för genderanalys och integrering har det visat sig svårt att omsätta målet om kvinnors självständighet i praktiken.
Canada
I Canada finns sedan 1987 ett jämställdhetsmål för biståndet. Det primära målet är enligt det övergripande dokumentet Sharing Future att our
hjälpa de fattigaste länderna och de fattigaste människorna att hjälpa sig själva. Det preciseras i biståndsmål, varav ett är ökat deltagande av sex kvinnor. 1992 formulerades målet och lyder numera: stärka kvinnornas om fulla deltagande jämbördiga parter i en hållbar utveckling i deras som samhällen. Det kan förskjutning från en koncentration ses som en rättvisa till en koncentration på makt. Biståndsmyndigheten CIDA har f onnulerat en rad övergripande mål för sitt genderarbete, det har visat sig svårare att operationalisera målen men och avsätta för arbetet. Efter en intensiv period i slutet av 1980resurser talet har arbetet med att integrera jämställdheten i det praktiska biståndsarbetet gått bakåt under 1990-talet.
SOU 1995: 116 5.
Svensk jämställdhetspolitik
och biståndspolitik
Utvecklingen i Sverige på kvinnor och män i utvecklingsproav synen cessen i u-länder har i stort sett följt den internationella utvecklingen. Den har givetvis också påverkats och i någon mån påverkat den av - - svenska debatten och de insatser som gjorts för ökad jämställdhet i det svenska samhället. På båda områdena, både i fråga om nationell jämställdhetspolitik och i fråga om jämställdhetsperspektivet i utvecklingssamarbetet, anses Sverige idag vara intemationellt ledande.
Jämställdheten i Sverige
Sverige har tillsammans med de övriga nordiska länder kommit jämförelsevis långt i fråga om jämställdhet och betraktas i många andra länder som förebilder. En viktig förklaring till detta försprång är att jämställdheten länge funnits med den politiska dagordningen. Politiska kvinnoförbund, Fredrika Bremerförbundet, RFSU och andra organisationer har under många år, och ofta under starkt motstånd, krävt lika rättigheter för kvinnor och män. Utvecklingen kan illustreras med några viktiga årtal i svensk jämställdhetshistoria: Det dröjde till 1863 innan ogifta kvinnor autmatiskt blev myndiga, först vid 25 och senare vid 21 års ålder. Gifta kvinnor blev inte myndiga förrän 192 1 . 1864 upphävdes marmens lagstadgade rätt att slå sin hustru. 1870 fick kvinnor rätt att ta studenten som privatister, och 1873 fick de rätt att ta akademisk examen. Först 1927 öppnades statliga läroverk för flickor. 1901 fick svenska kvinnor rätt till fyra veckors ledighet utan lön vid bamsbörd. Inte förrän 1919 fick de svenska kvinnoma rösträtt- efter 35 års debatt i och utanför riksdagen. 1922 tog de fem första kvinnoma plats i riksdagen. Andelen kvinnliga riksdagsledamöter har sedan långsamt ökat för att i mitten av 1990-talet vara uppe i drygt 40 procent. 1937 infördes moderskapsförsäkring, 1938 blev preventivmedel tillåtna, och 1939 infördes förbud mot att avskeda kvimror vid havandeskap, förlossning eller giftermål. 1947 kom den första kvinnan in i regeringen, och samma år kom en lag om lika lön för lika arbete i statlig tjänst. 1948 infördes allmänna bambidrag, 1950 blev båda föräldrarna förmyndare för barnen, 1955 kom en allmän sjukförsäkring och 1959 ATP. 1971 infördes särbeskattning av makars inkomster, och 1974 kom föräldraförsäkringen. En viktig förutsättning för de senaste årtiondenas utveckling jämav ställdheten var den snabba ökningen antalet kvimior på arbetsmarknaav
den under 1960- och 70-talen. Expansionen fortsatte även under 80-talet, SOU 1995: 116 om än inte lika snabbt. En stor del av ökningen berodde att uppgifter som tidigare utförts i hemmen, framför allt barn- och äldreomsorg, överfördes till arbetsmarknaden. Männens ansvar för hem och barn ökade dock inte i utsträckning, och en mycket stor andel av kvinnorna samma arbetar deltid för att kunna förena förvärvsarbetet och hemarbetet. Från 1970-talet har jämställdhet varit ett uttalat politiskt mål i vårt land. 1979 fick Sverige sin första jämställdhetslag. Den syftar till att främkvinnors och mäns lika rätt och motverka diskriminering i arbetslivet. Den nu gällande jämställdhetslagen har samma syfte men går något längre i kraven på aktivt jämställdhetsarbete och förbud mot diskriminering. Samtidigt med jämställdhetslagen inrättades en tjänst som jämställdhetsombudsman, JämO, med uppgift att se till att lagen efterlevs. 1 Järmtälldhetspropositionen 1994, Delad makt delat ansvar, konstateras att en hel del framsteg gjorts när det gäller jämställdhet mellan kvinnor och män, inte minst i ett internationellt perspektiv. Svenska kvinnor har t ex en mycket hög förvärvsfrekvens samtidigt som Sverige har ett av Västeuropas högsta födelsetal. Men fortfarande finns betydande brister. Kvinnor har generellt sett sämre villkor i arbetslivet, inte minst i fråga om lön, och segregeringen arbetsmarknaden är större i Sverige än i många jämförbara länder. Andelen kvinnor i chef spositioner är fortfarande låg. Kvinnor svarar för en avsevärt större andel än männen av arbetet med hem och bam. Våldet mot kvinnor är utbrett. Trots stora framsteg under 1990-talet är kvinnorna underrepresenterade i de flesta beslutande församlingar. Jämställdhetsarbetet måste enligt propositionen i ökad utsträckning ta hänsyn till det ojämna maktförhållandet mellan könen och kvinnors och mäns skilda villkor i samhället. Det innebär bl a att kvinnors inflytande måste öka och deras villkor, t ex i arbetslivet, förbättras. Det innebär också att männen måste dela ansvaret för arbetet med hem och barn Propositionen utmynnade i en rad förslag till åtgärder, som också beslutades av riksdagen. Den mest omdebatterade var pappamånaded i föräldraförsäkringen: månad av försäkringens 12 reserveras för vardera en föräldern och kan inte överlåtas den andra föräldem. Jämställdhetslagen skärptes bl a så att alla arbetsgivare nu är skyldiga att tillämpa lagen även kollektivavtal fimis. Företag med tio eller fler om anställda ska årligen kartlägga löneskillnadema mellan kvinnor och män och redovisa åtgärder för att minska skillnaderna i de obligatoriska jämställdhetsplanema. Andra åtgärder är ökad satsning information och opinionsbildning, forskning om lönebildning och -skillnader i ett könsperspektiv, en näringslivsakademi för att öka andelen kvinnliga chefer, projekt för att öka kvinnors inflytande i beslutsfattande församlingar, länsexperter i jämställdhetsfrågor vid länsstyrelserna och en utredning om skillnader i mäns och kvinnors tillgång till ekonomiska resurser och hur den ekonomiska makten är fördelad mellan könen individ-, fainilje- och samhällsnivå.
T3 15-1154
SOU 1995: 116 Prioriterad
fråga
Idag är jämställdhet en politiskt prioriterad fråga i Sverige. Det råder bred enighet om det övergripande målet att kvinnor och män ska ha rätsamma tigheter, skyldigheter och möjligheter inom alla väsentliga områden i livet. Det övergripande målet har i jämställdhetspropositionen brutits i ner sex konkreta delmål: 0 Jämn fördelning av makt och inflytande mellan kvinnor och män. ° Samma möjligheter för kvinnor och män till ekonomiskt oberoende. - Lika villkor och förutsättningar för kvinnor och män i fråga föreom tagande, arbete, anställnings- och andra arbetsvillkor samt utvecklingsmöjligheter i arbetet. 0 Lika tillgång för flickor och pojkar, kvinnor och män till utbildning och samma möjligheter att utveckla personliga ambitioner, intressen och talanger. 0 Samma ansvar för kvinnor och män för arbetet med hem och barn. 0 Frihet från sexualiserat könsrelaterat våld. Det råder också enighet om att jämställdhetspolitik inte kan isoleras från andra politikområden. Jämställdhet handlar om politiska, ekonomiska och andra samhälleliga relationer mellan kvinnor och män och om arbets- och maktfördelning mellan könen.
J ämställdheten
i svenskt utvecklingssamarbete
Allmän
utveckling
Ambitioner att genom bistånd stärka kvinnors ställning i tredje världen har funnits länge i Sverige. Redan på 1950-talet förekom, om äni liten skala, stöd från svenska kvinnoorganisationer till kvinnoprojekt i tredje världen. Från 1960-talet har såväl biståndsmyndigheter enskilda som organisationer mer regelbundet lämnat bistånd syftat till att som gynna kvinnor. Principen om integrering mainstreaming fastslogs tidigt i Sverige. 1973 beslutade SIDAs styrelse att stödja kvinnans fulla deltagande i utvecklingssamarbetet, och att kvinnofrågor skulle integreras i biståndet i sin helhet. Men det dröjde innan principen slog igenom i praktiken. I anslutning till regeringens budgetpropositioner motionerade kvinnliga riksdagsledamöter från olika partier regelbundet olika åtgärder för att om göra biståndet mer kvinnoinriktat. De reagerade mot att insatserna för kvinnor dels var mycket små, dels låg vid sidan biståndets huvudfåra, av och de krävde att en större del av det ordinarie biståndet skulle till kvinnor Men kraven resulterade länge bara i marginella ökningar av direktstödet till kvinnor.
Förslag om jämställdhetsmål
Det kan värt att notera, att ett förslag om att jämställdhet skulle anges vara ett delmål för det svenska biståndet framfördes i en riksdagsmotion som
redan 1978 av centerpartistema Sonja Fedgardh och Ulla Ekelund. -
Motionen ansågs besvarad med motiveringen att kvirmo- och jämställdhetsfrågoma alltmer lyfts fram såväl internationellt genom den världsakw tionsplan som antogs vid FNs kvinnokonferens i Mexico 1975 som i Sverige där SIDAs styrelse antagit riktlinjer för hur kvinnornas intressen skulle tillgodoses i utvecklingssamarbetet. Ambitionen att förbättra kvinnornas situation och därmed främja jämställdheten ansågs enligt utrikesutskottet vara integrerade framför allt i det andra av de fyra målen för det svenska biståndet, att bidra till social och ekonomisk utjämning. I samband med FNs kvinnokonferenser 1975, 1980 och 1985 och kvinnoårtiondet 1975-85 ökade också intresset för att genom svenskt bistånd bidra till att förbättra villkoren för kvinnor i tredje världen. I takt med ökade insikter förändrades samtidigt synen på kvinnan från passiv mottagare av bistånd till aktiv deltagare i utvecklingsprocessen.
Genderperspektiv
Från delen 1980-talet har framför allt SIDA mer systematiskt senare av börjat fastställa policy, strategier och metoder som kan bidra till att det svenska biståndet ger män och kvinnor samma möjligheter att delta i utvecklingsarbetet. Den största, och kanske viktigaste, förändringen kom med insikten att man måste betrakta kvinnans situation i relation till mannens, d v s att man måste anlägga ett genderperspektiv hela utvecklingsprocessen inklusive biståndet. 1990 genomförde UD en översyn av kvinnors roll i det svenska biståndet. Den resulterade bl i krav att även de mindre biståndsmyndighea terna skulle utarbeta strategier för hur biståndet skulle komma både kvinnor och män till del. Samtidigt skärptes kraven att Sverige skulle verka för jämställdhet även i de multilaterala biståndsorganens verksamhet, bl a genom fler kvinnor ledande befattningar. Det politiska intresset för jämställdhet i biståndet har ökat påtagligt under 1990-talet. Det märks inte minst antalet motioner i riksdagen men också på den allmänt ökade insikten om jämställdhetens betydelse för samhällsutvecklingen. 1992 konstaterade utrikesutskottet, att endast genom jämlika villkor för kvinnor och män på samtliga livets områden kan politiska och sociala problem lösas. Lika litet som en hållbar ekonomisk utveckling kan åstadkommas i en odemokratisk omgivning kan, enligt utskottet, en demokratillåter könsdiskriminering. utvecklas så länge man Under 1990-talet har också frågor om mänskliga rättigheter, inklusive kvinnors mänskliga rättigheter, uppmärksammats mer. 199495 framhöll regeringen i budgetpropositionen vikten av att i alla insatser analysera biståndets inverkan både kvinnor och män samt relationerna mellan dem. Särskilt nämndes behovet av att förändra tradi-
i
SOU 1995: 116 tionella mansroller. Det var också i den propositionen regeringen som meddelade sin avsikt att utreda hur jämställdhet ska uttryckas i de biståndspolitiska målen. Ett besked välkomnades riksdagen. som av
En gemensam grund
Sverige saknar ännu, till skillnad från flera andra länder, övergripande en policy för jämställdhet mellan kvinnor och män i hela biståndet. Det har alltså inte funnits någon gemensam grund för UDs, SIDAs och de övriga biståndsmyndighetemas arbete med mål och riktlinjer för jämställdhet i utvecklingssamarbetet. Förberedelser för att utarbeta sådan policy en pågår dock inom Utrikesdepartementet. Den slutliga utformningen av policyn görs efter att regeringen tagit ställning till den här utredningens förslag om hur jämställdheten ska uttryckas i de biståndspolitiska målen. Ett viktigt underlag för samlad jämställdhetspolicy för det svenska en biståndet är slutsatserna från det seminarium think-tank workshop som UD och SIDA gemensamt arrangerade i början 1995. Ett 20-tal interav nationella experter på genderfrågor formulerade sin vision en jämav ställd och hållbar utveckling med människan i centrum och slog bl a fast, att jämställdhet är både ett mål för hållbar mänsklig utveckling och en förutsättning för att åstadkomma sådan utveckling. en De formulerade tre strategiska mål för nästa årtionde: att stärka demokratiska processer och mänskliga rättigheter så att det blir möjligt för kvinnor och män att vara med och forma sina samhällen, att förändra attityder och kunskap så att de främjar jämställdhet, att förändra de materiella villkoren för att åstadkomma ekonomisk, social och fysisk trygghet för kvinnor och män. Visionen avslutas med fyra rekommendationer till biståndsmyndigheterna: Ange jämställdhet som ett uttryckligt mål för utvecklingssamarbete. Se till att jämställdhetsmålet kommer till uttryck i policyn för utvecklingssamarbetet. 3. Se till att den institutionella uppbyggnaden och de operationella metodema gör jämställdhet till en central angelägenhet i planeringen av policy och program. Se till att jämställdhetsmålet återspeglas i policydialog och överläggningar med samarbetsländer och andra samarbetspartners.
SIDA När SIDA bildades 1965, pågick redan några utbildningsprojekt för kvinnor som startats av de tidigare biståndsorganen Centralkommittén för svenskt tekniskt bistånd och Nämnden för Internationellt Bistånd, NIB, efter påtryckningar från kvinnoorganisationer och andra folkrörelser. De såg kvinnoutbildning viktig förutsättning för att kvinnor skulle som en kunna delta lika villkor i utvecklingsprocessen. Från slutet av 1960-talet genomfördes fler särskilda kvinnoinsatser. Det gällde t ex projekt för att minska undemäring, förbättra undervisning och
hälsovård samt familjeplanering. Välfärdsperspektivet dominerade. Någon systematisk bevakning kvinnornas situation och hur den påverav kades av biståndet förekom inte under de fösta åren. I början 1970-talet genomfördes en första studie av Utvecklingen av och kvinnans ställning i u-land. Som ett resultat av den beslutade SIDAs styrelse 1973, att kvinnofrågor skulle integreras i allt bistånd, men det dröjde sagt innan den principen slog igenom. Under hela 1970-talet som och bra bit in 80-talet bestod integreringen mest av speciella kvinen nokomponenter i del insatser, samtidigt som stödet till separata kvinen noprojekt fortsatte. Hälso- och nutritionsprogram var vanliga.
1979 inrättades kvinnoenheten numera genderenheten som en för-
stärkning den kvinnofunktion som funnits sedan 1975, och från av 197879 infördes ett särskilt program för kvinnobiståndet. Ett direktstöd till kvinnoorganisationer i SIDAs samarbetsländer infördes också 1979. Det har förändrats i ett par omgångar och från 1990 gjorts till ett mer strategiskt direktstöd till kvimioinriktade aktiviteter. om Sedan 1993 tas direktstödet från anslaget för demokrati och mänskliga rättigheter och riktas i huvudsak till strategiska insatser inom det området.
KIB Som ett resultat riksdagsmotion bildades 1982 Kvinnorådet för av en internationellt bistånd, KIB, med uppgift att vara rådgivande och pådrivande till SIDA samt att sprida infonnation det svenska bistånorgan om det, både inom de egna organisationerna och till alhnänheten. KIB består representer för de politiska kvinnoförbunden och ytterliav några organisationer, bl a fackliga och kyrkliga, med egna erfarengare kvinnobistånd. heter av KIB spelade under sina första år roll när det gällde att få igång polien cyarbete och utbildning inom SIDA. KIB medverkade t ex mycket aktivt till utarbetandet SIDAs handlingsprogram för ett kvinnoinriktat av
bistånd se nedan.
Sedan dess har den allmänna medvetenheten och kunskapen om kvinroll i utvecklingen och betydelsen av ett genderinriktat bistånd nornas ökat mycket snabbt, och SIDA spelar numera själv en pådrivande roll för utvecklingen. såväl den svenska som den internationella
Handlingsprogram
policyarbete inleddes under 1980-talet och resultera- Ett mer genomtänkt de i SIDAs Handlingsprogram för ett kvinnoinriktat bistånd, som antogs av styrelsen 1985. Handlingsprogrannnet bygger två strategier, en välfärdstrategi med bl hälsoinsatser och strategi för att bidra till ekonomiskt oberoende a en för kvinnor. Prograrmnet slår fast principen att bistånd för kvinnor ska vara integrerat i allt bistånd, att integreringen vid behov ska kunna kommen pletteras med speciella insatser för kvirmor. Sarmna år utarbetades inom SIDA riktlinjer och metoder för hur integreringen skulle genomföras.
SOU 1995: l16 Handlingsprogrammet gäller i princip fortfarande, trots att stora förändringar skett i synen kvinnor och män i utvecklingssamarbetet. I ett nyskrivet förord till upplaga handlingsprogrammet 1992 påpekas en ny av bl a att SIDA nu ser biståndet ett genderperspektiv, och allt ur att bistånd ska ta hänsyn till både kvinnors och mäns behov. En revidering av handlingsprogrammet inleddes 1992 och har senare anpassats till UDs planer att utarbeta en samlad jämställdhetspolicy för hela det svenska biståndet. Under 1995 påbörjades arbetet med en ny
handlingsplan för den nya biståndsmyndigheten Sida se nedan.
Riktlinjerna kompletterades och reviderades 1993. Som underlag för det praktiska arbetet har SIDA utarbetat genderanalyser för varje progrannland och håller med riktlinjer för varje biståndssektor. Väl så viktigt som dessa separata policy- och metoddokument är det medvetna arbetet med att föra in genderperspektivet i andra centrala policydokument, t ex om befolkningsfrågor, reproduktiv hälsa och Vattenförsörjning. 1993 inrättades en tjänst jämstålldhetsrådgivare policynivå. som
Kompetens- och metodutveckling
En rad utvärderingar har under 1990-talet genomförts genderarbetet av olika nivåer och bidragit till att utveckla kompetens och metoder. SIDA har medvetet satsat att utbilda hela sin personal i genderanalys och metoder för ett genderinriktat bistånd. Utbildning i genderanalys har pågått sedan slutet av 1980-talet. Samtidigt har genderenheten allt mer inriktat sitt arbete metodutveckling och stöd till strategiska insatser i samarbetsländema. Det gäller könsuppdelad statistik, kompetens- och a kapacitetsutveckling, nätverksarbete och koppling mellan jämställdhet och ekonomi. Varje handläggare har för att genderperspektivet numera ansvar genomsyrar planering, genomförande och uppföljning allt bistånd. En av centralt placerad genderenhet arbetar med att utveckla policy och metoder samt att ge stöd och råd till övriga delar SIDA. På biståndskontoav ren finns numera genderhandläggare med uppgift att driva och stötta chefer och handläggare i arbetet med att integrera genderaspekter i alla insatser.
Jämställdhet utvecklingsfråga
en Under 1995 har SIDA inlett arbetet med vad man skulle kunna kalla ett tredje steg i jämställdhetsarbetet. Vid sidan det pågående arbetet med av integrering och särskilda insatser för kvinnor kommer i fortsättningman en att ta upp jämställdhet som en viktig utvecklingsfråga i överläggningar hög nivå med representanter för samarbetsländema, parallellt med diskussioner om den politiska och makroekonomiska utvecklingen. Arbetet inleds successivt med början i några länder, och inom Sida utvecklas nu metoder för detta sätt att arbeta med jämställdhetsfrånya gorna. I det nya initiativet från Sida ingår också att stödja kapacitetsuppbygg-
nad för jämställdhetsarbetet samarbetsländema och att underlätta part- SOU 1995: 116 nerskap i form erfarenhetsutbyte mellan t ex parlamentariker och av olika yrkesgrupper i Sverige och andra länder. Partnerskapet bygger på ett mer ömsesidigt givande och tagande än biståndet och är tänkt som ett instrument för att främja jämställdheten både i Sverige och i de länder som Sverige samarbetar med. SIDA har under många år spelat en pådrivande roll för såväl den tidigare kvinnoiniiktningen av biståndet som de senaste årens arbete med att låta genderperspektivet genomsyra allt bistånd. Mycket av den kompetens och det kunnande som finns i Sverige inom detta område har utvecklats inom SIDA.
Tidigare bilaterala biståndsorgan
Medan utredningen pågått har de svenska biståndsorganen SIDA, BITS, SAREC, SwedeCorp och Sandö U-Centrum slagits samman till en ny myndighet. Från den 1 juli 1995 ingår de alla i Swedish International Development Cooperation Agency Styrelsen för internationellt utvecklingssamarbete, Sida. Det finns ändå anledning att här kortfattat redovisa hur de tidigare självständiga biståndsorganen arbetat med genderfrågoma.
BITS Beredningen för Internationellt Tekniskt-Ekonomiskt Samarbete, BITS, blev självständig myndighet 1979 och arbetade framför allt med kunen skapsöverföring inom områden där Sverige ligger långt framme, genom u-krediter, tekniskt samarbete och internationella kurser. BITS styrelse antog 1993 en kvinnostrategi. Innan dess fanns knappast något jämställdhetsarbete inom myndigheten. Det förklarades a med att verksamheten var helt efterfrågestyrd, och att alla insatser föreslogs av mottagarna. Enligt kvinnostrategin skulle BITS vinnlägga sig om att resultat och utvecklingseffekter tekniskt samarbete och krediter också kom kvinnor av till godo och att kvinnor inte påverkades negativt av den utveckling som insatserna bidrog till. Sedan strategin antogs har ansträngningar gjorts framför allt för att få med fler kvinnor i kurserna. BITS har också genomfört rad särskilda kurser för kvinnor. Inför kvinnokonferensen i Beijing en har t ex en rad kurser och studiebesök för kinesiska kvinnor finansierats av BITS.
SAREC Styrelsen för u-landsforskning, SAREC, blev liksom BITS en självständig myndighet 1979, med uppgift att främja forskning som kan underlätta för u-länderna att utvecklas mot ökat självbestämmande och mot ekonomisk och social rättvisa. Sedan 198384 har SAREC drivit ett särskilt kvinnoforskningsprogram.
SOU 1995: 116 Det syftar till att stödja kvinnoforskning med kvinnoforskning - avses forskning om kvinnors och mäns olika villkor i utvecklingen och om generella utvecklingsprogram ur kvinnoperspektiv i Afrika och - Latinamerika. Inom programmet stöds bl uppbyggnaden forskningsa av institutioner och nätverk. Den forskning bedrivits inom som programmet har hittills inte påverkat SARECs övriga verksamhet i någon nämnvärd
utsträckning. Under 199495 inleddes arbetet med att utarbeta genderpolicy för en hela f orskningsbiståndet, bl heltäckande kartläggning a genom en ur gendersynpunkt av pågående insatser inom alla sektorer. Arbetet med färatt digställa denna genderpolicy fortsätter inom Sida. nya
SwedeCorp
Styrelsen för Internationellt Näringslivsbistånd, SwedeCorp, bildades 1991 genom en sammanslagning stiftelsen Swedfund, Importkontoret av för u-landsprodukter och delar SIDAs industribyrå. av Arbetet har varit inriktat att främja investeringar och företagande i u-länder, a genom stöd till sarnriskverksamhet joint venture och kunskapsöverföring till näringsliv och näringslivsorganisationer. SwedeCorp har inte antagit någon övergripande genderpolicy eller genderstrategi, men i det strategidokument styrelsen för den som nya myndigheten fastställde 1992 finns genderaspekter integrerade. SwedeCorp skulle tex särskilt stödja kvinnliga entreprenörer, bl utbildning. a genom En intern arbetsgrupp har utarbetat riktlinjer för hur och när genderaspekter ska beaktas i projektberedningen, lagt in speciell kod för en kvinnliga konsulter i konsultregistret och inventerat alla insatser med kvinnoinriktning. Genderutbildning har genomförts för alla intresserade handläggare.
I SwedeCorps fördjupade anslagsframställning 199596 - 1998 anges jämställdhet ett mål för näringslivsbiståndet. som
Sandö U-centrum
På Sandö har staten bedrivit u-landsutbildning sedan 1972, till början en som ett alternativ till vämpliktsutbildningen. Utbildningen har sedan dess successivt breddats och kompletterats med nya verksarnhetsgrenar. Vid sidan av längre kurser för biståndsarbetare genomför Sandö U-Centrum bl a språkkurser uppdragsutbildning. som Sandö U-centrum har ingen fastställd jämställdhetspolicy, och de övergripande målsättningama för utbildningen säger ingenting jämställdom het. Däremot ingår genderfrågor sedan början av 1990-talet i undervisningen på termins- och volontärkursema. Eleverna ska enligt kursbeskrivningen bli införstådda med genderverktyg och -temrinologi
Sida
Inför sammanslagningen de svenska biståndsmyndighetema av tog SIDAs genderenhet initiativ till överläggningar med de genderansvariga
hos övriga myndigheter för erfarenhetsutbyte. Med tanke på SIDAs SOU 1995: 116 omfattande erfarenheter av såväl policyarbete som praktiskt arbete med att integrera jämställdhetsaspekter i allt bistånd kan man räkna med att sammanslagningen medför en intensifiering av jämställdhetsarbetet även i de delar av biståndet som tidigare bedrivits av övriga biståndsmyndigheter. Inom nya Sida ingår enheten för jämställdhet i biståndet i avdelningen för policy och juridik. Enheten har tre fasta tjänster samt en tjänst som till fällig förstärkning under en tvåårsperiod medan rådgivaren är ordförande i DACs WID-grupp. Ytterligare en fast tjänst kommer att inrättas. Jämställdhet är ett av fyra prioriterade områden inom Sida, vid sidan av fattigdom, miljö och demokratimänskli ga rättigheter. För vart och ett av de fyra områdena utarbetas under 1995 nya handlingsplaner, Ett första utkast till handlingsplan för jämställdhetsområdet ska vara färdigt i december 1995. För den slutliga versionen avvaktar man den policy för hela det svenska biståndet som UD aviserat.
Multilateralt bistånd
Ambitioner att göra det svenska biståndet mer jämställt har alltså f umiits ett bra ambitionerna gällde länge i huvudsak det bilaterala tag, men biståndet. Sverige har sedan 1970-talet lämnat bidrag till en rad FN-organ för olika jämställdhetsinsatser och för att integrera jämställdhetsarbetet i FNsystemets totala verksamhet. Efter UDs översyn av kvinnornas roll i biståndet 1990 har Sverige ett mer systematiskt sätt drivit jämställdhetsfrågoma även i de multilaterala biståndsorganen. Utrikesdepartementet har ansvar för att formulera den övergripande policyn för det svenska biståndet. Samtidigt fungerar UDs avdelning för internationellt utvecklingssamarbete, IU, som en biståndsmyndighet när det gäller att kanalisera svenskt bistånd via internationella organisationer. I takt med att genderperspektivet fått större genomslag i den intemationella debatten och därmed också i FN och andra multilaterala organ har Sverige skärpt sina krav jämställdhet även i det multilaterala biståndet. Var och en av de tre enheterna inom IU-avdelningen har en handläggare med ansvar för att bevaka jämställdhetsaspekter i allt policyarbete. Tillsammans med övriga nordiska länder arbetar svenska UD aktivt för att integrera jämställdhetsarbetet i alla multilaterala organ där Sverige är med bl a UNDP, UNIFEM, UNFPA, UNICEF, UNHCR, UNEP, - Habitat, WFP, IFAD, WHO, ILO, Världsbanken, IMF, de regionala utvecklingsbankema, DAC och numera även EU. Sverige har också bidragit till att finansiera jämställdhetsarbetet i de internationella organisationerna. UNIFEM har t ex sedan starten 1976 fått ett årligt bidrag. I UNICEF är Sverige av de största bidragsgivama och en har aktivt stött arbetet med en övergripande jämställdhetspolicy. Arbetet med att komplettera UNDPs Human Development Index med ett jämställdhetsindex har också genomförts med ekonomiskt stöd från Sverige. Sverige har aktivt drivit jämställdhetsfrågoma vid de senaste årens FN-
SOU 1995: 116 konferenser. Ett exempel är FNs konferens befolkning och utveckling om i Kairo 1994, där Sverige medverkade till de starka skrivningama om kvinnors makt och inflytande, reproduktiv hälsa och kvinnors rättigheter. I de multilaterala organen har Sverige hög profil i jämställdnumera en hetsfrågor och har också ibland medverkat till att dessa har flyttat fram sina positioner. En gemensam erfarenhet hos dem representerar som Sverige i de internationella bankerna är att det är lättast att få gehör för argument som visar att ökad jämställdhet kan bidra till snabbare ekoen nomisk utveckling.
Enskilda organisationer
Det var, som framgått tidigare, kvinnoorganisationer och andra enskilda organisationer som drev de statliga biståndsorganen för att kvinnorna skulle få sin rättmätiga del av det svenska biståndet. Flera organisatioav nerna, inte bara kvinnoorganisationer utan också t ex missionsorganisationer, solidaritetsrörelser, fackliga och kooperativa organisationer har genomfört egna biståndsinsatser riktade speciellt till kviimor. I övergången från ett renodlat kviimoperspektiv till ett genderperspektiv är det däremot SIDA som sedan delen 1980-talet tagit initisenare av ativet och drivit utvecklingen framåt. Metoder och angreppssätt har sedan spridits till andra biståndsgivare, inklusive de enskilda organisationerna. Mycket arbete återstår, men praktiskt taget alla biståndsorganisationer har idag ambitioner att analysera det egna biståndet ett genderperspekur tiv, utarbeta egna gender- eller jämställdhetsprogram och utbilda den egna personalen i genderfrågor. Diakonia, Rädda Barnen och Utan Gränser hör till de organisationer som redan antagit genderprogram, och fler är egna på gång. Handikapprörelsens biståndsorgan SHIA har gjort speciella insatser för att lyfta fram det dubbla eller tredubbla handikapp det som innebär att vara fattig, kvinna och funktionshindrad. En referensgrupp för genderfrågor bildades 1994 alla organisationer av som har så kallade ramavtal med Sida. Gruppen arbetar dels med att utbyta erfarenheter av arbetet med genderfrågoma, dels med att gemensamt utbilda ett antal utbildare som kan ansvara för genderutbildning i organisationema. Några sådana kurser för organisationer har också grupper av genomförts.
J SOU 1995: 116
ämställdheten och de nuvarande
biståndsmålen
DET ÖVERGRIPANDE BISTANDSMALET Att höja de fattiga folkens levnadsnivå har sedan 1962 varit det övergripande målet för det svenska statliga biståndet. På senare år har det uttrycket fått en mer preciserad tolkning. I begreppet levnadsnivå innefattas enligt budgetpropositionen 199495 människors möjligheter att på ett förutsägbart och säkert sätt livnära sig, att ha god hälsa och tillgång till utbildning och annan social service. Utvecklingssamarbete handlar om att stärka människors och samhällens förmåga att själva utforma sin och kommande generationers framtid. Det övergripande syftet är enligt propositionen att minska fattigdomen och skapa rättvisare levnadsvillkor för fattiga människor. Där betonas också, att fattigdomens börda bärs oproportioncrligt tungt av kvinnor. Enligt UNDPs beräkningar utgör kvinnor 70 procent av världens fattiga, och flera FN-rapporter beskriver en tilltagande feminisering av fattigdomen. Därav kan man dra slutsatsen att ett bistånd som är inriktat att minska fattigdomen i stor utsträckning måste gälla insatser som kan hjälpa fattiga kvinnor att höja sin och sina familjers levnadsstandard. Men det får inte innebära, att man faller tillbaka i ett traditionellt tänkande, där lösningen små projekt och krediter för kvinnor. Sådana projekt är antas vara otillräckliga, eftersom de angriper symptomen kvinnors fattigdom snarare än orsakerna till den. I fortsättningen är det nödvändigt att studera fattigdomens strukturella orsaker och uttryck ur ett jämställdhetsperspektiv. Alla insatser för att bekämpa fattigdomen måste ta hänsyn till att kvinnor just genom sina ekonomiska och sociala roller inte bara är en del av problemet utan också en viktig del av lösningen. Kvinnor är inte i sig passiva, sårbara ocheller eftersatta. Både kvinnor och män är, även om de är fattiga, viktiga aktörer utvecklingsprocessen. Att ge kvinnor såväl som män makt över sina liv är därför en viktig strategi i fattigdomsmer bekämpningen. Det finns tendens att betrakta bristen jämställdhet mellan kvinnor en och män som en följd av fattigdomen och att därför ensidigt rikta fokus mot fattiga kvinnor snarare än mot relationerna mellan kvinnor och män i samhället som helhet. Bristen jämställdhet kan förvärras av fattigdom, men den är inte ett resultat av fattigdomen. Om arbetet för jämställdhet begränsas till insatser för fattiga kvinnor, minskar det möjligheterna att förbättra jämställdheteni allmänhet. Därmed minskar också möjligheterna att fimia de rätta metodenia för att ge fattiga kvimior och n1ä11 förutsättningar att ta sig ur fattigdomen. All f atti gdomsbekämpning måste bygga en korrekt analys av kvimiors och mäns roller, ansvarsfördelning, tillgång till och kon-
SOU 1995: 116 troll över resurser, prioriteringar och behov. : Bristen könsuppdelade data utgör fortfarande ett stort hinder för möjligheterna att beskriva faktiska förhållanden. De flesta uppgifter gäller hushåll, inte fördelningen av resurser mellan individer inom hushållen. Det förekommer t ex att kvinnor inom hushåll har olika tillgång samma till resurser beroende ålder och hälsa. Undersökningar för Sidas fattigdomstttredning visar att ensamstående kvinnor med eller utan barn inte heller är någon homogen grupp. Kvinnliga familjeförsörjare är inte alltid ekonomiskt eller socialt eftersatta, även om många är det av olika skäl. Genderanalys måste tillämpas i varje enskild situation.
De fem nuvarande biståndsmålen
Det övergripande målet att höja de fattiga folkens levnadsnivå, har preciserats i fem biståndsmål, som fastställts av riksdagen i bred enighet. Fyra av målen har styrt utformningen och inriktningen det statliga av svenska biståndet sedan början av l960-talet. Det femte, miljömålet, tillkom efter en utredning 1987 och fastställdes år enig riksdag. samma av en Det svenska biståndet ska enligt dessa fem mål bidra till - resurstillväxt
v ekonomisk och social utjämning
0 ekonomisk och politisk självständighet 0 demokratisk utveckling 0 framsynt hushållning med naturresurser och miljön omsorg om i mottagarländerna. I utredningen om miljömålet konstaterade utredaren Ernst Michanek, att miljöhänsyn i praktiken redan betraktades som ett mål för det svenska biståndet, och att det därför naturligt att bekräfta detta faktum var genom att formulera ett femte biståndsmål. På samma sätt har jämställdhet mellan kvimior och män under lång tid i praktiken varit ett mål för det svenska biståndet. SIDA och andra biståndsmyndigheter har utarbetat och fastställt strategier för hur jämställdhetsaspekter ska integreras i alla biståndsinsatser. Det är alltså logiskt att även jämställdheten kommer till uttryck i de biståndspolitiska målen. På samma sätt som det finns miljöaspekter de tidigare biståndsmålen finns det också jämställdhetsaspekter alla de nuvarande målen för det svenska biståndet.
Jämställdheten i förhållande till tillväxtmålet
På senare tid har insikten ökat om att kvinnor inte är del fattigen av domsproblemet utan en del av lösningen, att fortsatt kvinnodiskiiminering är ett hinder för ekonomisk utveckling. Att utesluta kvinnor ur utvecklingsprocessen är negativt, inte bara för kvinnorna själva utan för utvecklingen alla nivåer, från hushållet till nationen. Enligt deklarationen och handlingsprogrammet från FNs sociala topp-
möte i Köpenhamn våren 1995 är ekonomisk tillväxt nödvändig men SOU 1995: 116 en inte en tillräcklig förutsättning för social utveckling och fattigdomsbckämpning. Vid konferensen betonades också att ekonomisk utveckling inte är ett mål i sig själv utan ett medel för att få till stånd en social utveckling. Social utveckling betyder i det här sammanhanget mycket mer än att utveckla de sociala sektorerna i samhället utbildning, hälsovård o s v. Social utveckling är snarare en process som måste definieras i sitt sammanhang, och definitionen måste göras av de människor som berörs av utvecklingen. Det handlar om en process för att öka individens och samhällets välfärd, kompetens och valfrihet inom ett integrerat, jämlikt och rättvist samhälle. Och i den processen är jämställdhet mellan kvinnor och män en avgörande förutsättning. Att investera i kvinnors kompetens och öka deras valmöjligheter är inte bara värdefullt i sig självt utan också ett sätt att bidra till ekonomisk tillväxt och social utveckling. Idag betraktas kvinnor i ökande utsträckning som viktiga ekonomiska aktörer inom centrala samhällsornråden. Kvinnor svarar t ex för en avsevärd del livsmedelsproduktionen i många delar av världen. En jordav brukspolitik inte uppmärksammar detta faktum kan aldrig bli effeksom tiv. Erfarenheter visar, att om man inte anlägger ett jämställdhetsperspektiv i övergripande analyser och modeller, blir insatserna ofta misslyckade. Världsbanken har gjort undersökningar som visar att investeringar i utbildning för flickor är bland de mest kostnadseffektiva insatser som kan göras, och Världsbanken har tagit konsekvenserna av detta i policy och strategier för sitt bistånd. Banken betonar numera vikten av att stärka kvinnors deltagande i den ekonomiska processen inte bara från rättvisesynpunkt utan också för att minska fattigdomen. En förklaring till att kvinnors avgörande betydelse för den ekonomiska utvecklingen länge inte erkändes är att kvinnors arbete i så stor utsträckning är obetalt. I de flesta samhällen arbetar kvinnor fler timmar än män. Men medan männen får lön för det mesta av sitt arbete, är kvinnornas arbete fortfarande till stor del obetalt, undervärderat och ofta inte ens erkänt. I tredje världen är två tredjedelar av kvinnornas arbete obetalt, mot mindre än fjärdedel av männens. IAfrika utförs 70 procent av jordbruksen arbetet kvinnor, men de har sällan någon kontroll över inkomsterna. av UNDP har uppskattat värdet av kvinnors obetalda och underbetalda arbete i världen till 11 biljoner dollar. Inför och under FNs kvinnokonfei Beijing restes krav att kvinnors obetalda arbete ska prissättas och rens räknas in i ländernas BNP EU, inklusive Sverige, och andra västländer var, liksom vissa utvecklingsländer, tveksamma till att göra omfattande ornräkningar av nationalräkenskaperna utan föregående utvecklingsarbete. Vid konferensen enades deltagarna om att utvecklingsarbete ska bedrivas olika nivåer för att få mer samlad kunskap om hur man registrerar och mäter både betalt och obetalt arbete. Ett internationellt klassificeringssystem ska utvecklas tillsarmnans med nationella tidsanvändnings-
SOU 1995: 116 studier och försök att värden i k satelliträkenskaper. Samtidigt ange s betonas att hemarbetet måste fördelas jämnare mellan kvinnor och män. Alla utvecklingsansträngningar måste ta hänsyn till sambandet mellan produktion och reproduktion. Investeringar i social infrastruktur vatten och avlopp, hälsovård, utbildning och barnomsorg är nödvändiga för att minska kvinnors arbetsbörda och samtidigt göra det möjligt för både kvinnor och män att kombinera förvärvsarbete med för hem och ansvaret familj.
jämställdheten i förhållande
till
utjämningsmålet
Alla människor behöver tillgång till materiella utbildning, arberesurser, te och inkomst för att uppnå ekonomisk, fysisk och social trygghet. Idag är dessa resurser mycket ojämnt fördelade. Det måste uppmärksammas i alla strategier för att öka den ekonomiska tryggheten. Det betyder att såväl välfärd och jämställdhet som ekonomisk tillväxt måste mål för vara den makroekonomiska utvecklingen. Länge antog man att utveckling samtidigt lyfter alla var en process som delar av samhället, att alla medborgare oberoende kön, ekonomisk av eller social ställning får del av utvecklingens frukter. Erfarenheten har lärt oss att det inte är så. Det krävs politiska beslut för att åstadkomma jämen nare fördelning av tillväxt och välfärd såväl mellan olika sociala grupper som mellan kvinnor och män. UNDPs Human Development Report visar att det under de senaste två decennierna skett förbättringar i många länder i fråga utbildning och om hälsovård för flickor och kvinnor. Kvinnornas medellivslängd har ökat snabbare än männens, och allt fler flickor får i skolan. Men det är långt kvar till en jämn fördelning för utbildav resurserna ning och hälsovård. Av världens 900 miljoner analfabeter är fortfarande dubbelt så många kvinnor som män, och 60 procent de 130 miljoner av barn som aldrig får i skolan är flickor. Eftersom befolkningen ökat snabbare än möjligheterna till utbildning fortsätter antalet kvinnor som inte kan läsa och skriva att öka. Och trots att kvirnror fått ökad tillgång till utbildning, har deras möjligheter att använda sin utbildning inte ökat. Ett annat mått på den ojämna fördelningen samhällets av resurser är att kvinnor har sämre tillgång än män till ekonomiska Med den ekoresurser. nomiska krisen ökar då risken för att kvinnors intressen och behov inte beaktas. Ojämlikheten visas a i tillgången till krediter. l tredje världen lämnas en mycket liten andel av bankernas samlade krediter till kvinnor. I Latinamerika är t ex mellan 7 och 1l procent bankernas låntagare kvinav nor. Att kvinnor inte beviljas krediter motiveras oftast med att de inte kan erbjuda någon säkerhet för lånen. Detta i sin tur beror på att kvinnor i många samhällen inte har arvsrätt och inte får äga jord eller fast annan egendom, och också att många kvinnor inte får någon lön för sitt arbete. Medan tre fjärdedelar männens arbete är avlönat, får kvinnorna lön av
för bara en tredjedel sitt arbete. SOU 1995: 116 av Till det kommer att kvinnor som har avlönat arbete i alla länder diskrimineras lönemässigt. I genomsnitt utgör kvinnornas löner 75 procent av männens. Jämförelsen gäller allt avlönat arbete utanför jordbnrkssektom i 55 länder som har jämförbar statistik. I Sverige, som enligt UNDP-rapporten är världens mest jämställda land, uppgick kvinnornas löner 1991 till mellan 75 och 90 procent av märmens löner. Löneskillnadsutredningen SOU 1993:7 konstaterar att dessa genomsnittssiffror måste brytas ner i statistik för olika näringsgrenar och sektorer för att man ska kunna precisera orsakerna och vidta åtgärder för att avskaffa osakliga löneskillnader. En stor del av skillnaderna beror enligt utredningen kvinnors och mäns olika fördelning ålder, yrke och utbildning, men det återstår ändå löneskillnader mellan 1 och 8 procent som inte kan förklaras med annat än diskriminering grund av kön. Statistiken från andra länder måste givetvis samma sätt brytas ner för att kunna analyseras och tjäna som underlag for beslut om förändringar. För att svenskt bistånd ska bidra till social och ekonomisk utjämning krävs därför i många fall, att insatserna utformas så att kvinnor får en större andel än män av de resurser som skapas med hjälp av biståndet.
J ämställdheten i förhållande
till självständighetsmålet
Målet att biståndet ska bidra till ekonomisk och politisk självständighet formulerades under en period då stora delar av Afrika fortfarande var koloniserade. Svenskt bistånd lämnades till befrielserörelser, antiapartheidorganisationer och till Sydafrikas grannländer för att minska deras beroende. Idag är situationen er1 annan. Majoriteten av de forna koloniema är självständiga stater, och Sydafrika har fått en demokratiskt vald regering. Med den politiska självständigheten följer inte automatiskt ekonomiskt oberoende. Den enorma skuldbörda som många länder i tredje världen ådragit sig har tvingat dem att genomföra strukturanpassningsprogram, som bl a kräver stora nedskämingar av de offentliga utgifterna och därmed minskade möjligheter att bygga ut samhällets service. Den ekonomiska krisen har i stor utsträckning drabbat kvimior och barn, som i alla samhällen är mer beroende av den offentliga sektorn. I vissa länder har strukturanpassningsprogrammen därför kompletterats med särskilda insatser för kvinnor och barn för att mildra effekterna. Programmen som sådana har däremot inte utformats utifrån något jämställdhetsperspektiv. Självståndighetsmålet det ursprungligen var avsett, som ett stöd till som politiskt oberoende, går knappast att analysera ur ett jämställdhetsperspektiv. Den bristande ekonomiska självständigheten i många länder har däremot en direkt koppling till relationerna mellan kvinnor och män.
SOU 1995: 116 Jämställdheten i förhållande till demokratimålet
Demokratin är ofullständig utan jämställdhet mellan kvinnor och män. Demokrati betyder per definition f olkstyre. Eftersom alla folk består av kvinnor och män, måste detta styre utövas både kvinnor och män. av Det betyder, att kvinnor och män måste ha möjligheter delta samma att i beslutsprocesser alla nivåer i samhället, och att kvinnors och mäns olika kunskaper och erfarenheter ska ha möjligheter att påverka samma besluten. UNDPs Human Development Report visar att det är mycket långt kvar imian det målet är uppnått. 1995 har världens kvinnor 10 procent av parlamentsplatsema och 6 regeringspostema, i några länder inga procent av platser alls. Även i det lokala samhället, i byn eller kvarteret, liksomi hemmen är fördelningen av makt och inflytande mycket ojämn. För att kvinnor och män ska ha samma möjligheter att påverka samhällsutvecklingen behöver de demokratiska arbetsforrnema förnyas och utvecklas. Kvimiors möjligheter att föra fram och bilda opinion för sina uppfattningar behöver stärkas, t ex genom kvinnogrupper och -organisationer En nödvändig förutsättning för verklig demokrati är att kvinnor och män har samma lagliga rättigheter och att de mänskliga rättigheterna respekteras. I takt med att mänskliga rättigheter och demokrati tillmätts större betydelse har diskrimineringen kvinnor och kvinnors mänskliga rättigheter av kommit mer i fokus. FN-konferensen om mänskliga rättigheter i Wien 1993 slog fast att kvinnors och bams mänskliga rättigheter är oförytterliga, fullständiga och oskiljbara från de allmänna mänskliga rättighetema. Lika rättigheter för kvinnor och män betyder enligt Wien-konferensen 0 lika tillgång till grundläggande social service, inklusive utbildning och hälsovård, 0 lika möjligheter att delta i politiskt och ekonomiskt beslutsfattande 0 lika lön för lika arbete 0 samma rätt till lagligt skydd 0 avskaffande av könsdiskriminering och våld mot kvinnor 0 lika möjligheter för alla medborgare livets alla områden, både offentligt t ex arbetsplatsen och privat- i hemmet. - t ex På alla dessa punkter är det långt kvar innan kvinnor och män har lika rättigheter. På flera områden finns illavarslande tecken att diskrimineringen mot kvinnor ökar än minskar. Rapporterna våld snarare om mot kvinnor blir allt fler. Tortyr, våldtäkter och andra kränkningar har blivit synligare. Och på nytt ifrågasätts kvinnans rätt att bestämma över sin egen kropp och sitt eget liv. Diskriminering kvimior uppvisar ofta likartade mekanismer av som andra former av diskriminering, de bygger på klass, kast och som som ras, etnisk tillhörighet. Strävan efter jämställdhet är därför kraftfull katalyen sator när det gäller att förändra ojämlika förhållanden även inom andra områden för att åstadkomma en hållbar mänsklig utveckling.
Insatser för att stärka kvinnans ställning i utvecklingsprocessen bör ses såväl central del strävandena för att främja demokrati och som en av mänskliga rättigheter förutsättning för social och ekonomisk som en utveckling.
Jämställdheten i förhållande till miljömålet
FN-konferensen miljö och utveckling i Rio de Janeiro 1992 slog fast, om att kvinnor spelar central roll för miljön. särskilt i Afrika där de flesta en bönder är kvinnor. Deras för jordbruk och livsmedelsproduktion ansvar gör det nödvändigt att involvera dem i de ansträngningar som görs för att skydda och bevara miljön. Kvinnor drabbas också mer än män av den pågående miljöförstöiingen. Att t hämta vatten och samla ved, som av tradition är kvinnans uppgift, ex tar följd ökenutbredning och avskogning allt mer tid, och kvinsom en av nornas redan stora arbetsbörda ökar ytterligare. Erfarenheterna av t ex bistånd till skogs- och markvård visar att kvinnors medverkan är avgörande för om resultaten ska bli bestående. I projekt för Vattenförsörjning rapporteras avsevärda förbättringar när kvinnors traditionella roller erkänns och de får möjlighet att delta i planering och genomförande. Vatten och andra naturresurser får idag ofta ett ekonomiskt värde. Risken är då stor för att kvinnors behov och användning av dessa resurser nedvärderas. Det gäller därför att vara uppmärksam hur naturreanvänds kvinnor respektive män för inte nödvändiga surser av att resurser ska tas från kvinnorna. Agenda 21, är ett handlingsprogram för nästa århundrade, innehålsom ler ett kapitel globala åtgärder för kvinnor med sikte hållbar och om rättvis utveckling. Det handlar att stärka kvinnor gräsrotsnivå a om så att det blir möjligt för dem att bedriva ett miljömässigt sunt jord- och skogsbruk och delta i bevarandet av ekosystemen. För att leva till målet om framsynt hushållning med naturresurser upp och miljön i samarbetsländema måste svenskt bistånd ta hänomsorg om syn till kvinnors avgörande roll.
SOU 1995: 116
7. Ett biståndsmål
nytt
När utredningen om miljömålet tillsattes 1987, det redan från början var klart, att de fyra dåvarande biståndsmålen skulle kompletteras med ett femte. Utredningens uppgift var att fonnulera detta mål. nya För den här utredningen har uppdraget inte varit lika klart avgränsat. Utredningen ska enligt direktiven utarbeta förslag hur jämställdhet om mellan kvinnor och män bör uttryckas i de biståndspolitiska målen, eventuellt genom att ett särskilt biståndsmål upprättas. En viktig del av arbetet har därför varit att diskutera alternativa sätt att uttrycka kravet jämställdhet i biståndsmålen och att väga för argument och emot de olika alternativen. I de överläggningar utredningen haft med biståndsmyndigheter och andra som arbetat med frågor jämställdhet i biståndet har följande om alternativ diskuterats: 0 kravet på jämställdhet integreras i vart och de nuvarande målen, ett av som fonnuleras om så att det klart framgår att allt bistånd ska komma kvinnor och män till del på lika villkor, 0 kravet på jämställdhet integreras i ett de nuvarande målen, av t ex dcmokratimålet, 0 ett nytt, sjätte biståndsmål formuleras, som anger att biståndet ska främja jämställdhet mellan kvinnor och män, 0 kravet på jämställdhet uttrycks genom en kombination av dessa alter-
natrv. I de diskussioner som utredningen fört det sista alternativet har förom slag också framförts om att se över och formulera om det övergripande målet att höja de fattiga folkens levnadsnivå så att det också innefattar ett krav på jämställdhet.
Argument för ett separat jämställdhetsmål
Utredningen har funnit följande argument för jämställdhet ett eget som mål för det svenska biståndet: Jämställdhet mellan kvinnor och män är ett utvecklingsmål i sig, inte bara ett medel för att uppnå ekonomisk tillväxt eller andra mål för samhällets utveckling. Fokuseringen på jämställdhet synliggör beroendet mellan produktion och reproduktion, mellan betalt och obetalt arbete, och utgör en grund för att formulera strategier till stöd för jämställd mänsken lig utveckling. Jämställdhet är ett övergripande mål för samhällsutvecklingen i Sverige och bör därför vara ett uttryckligt mål även för det svenska biståndet. Om vi anser det självklart att kvinnor och män ska ha möjligheter, rätsamma tigheter och skyldigheter i det svenska samhället, bör det klart framgå att det svenska biståndet ska bidra till en utveckling kvinnor och som ger män i samarbetsländema samma möjligheter, rättigheter och skyldigheter. Ett jämställdhetsmål skulle enligt flertalet dem deltagit i utredav som ningens överläggningar vara en tydlig politisk signal, ett sätt att markera vilken vikt Sverige som biståndsgivare lägger vid att kvinnor och män får samma möjligheter att delta i och dra utvecklingsprocessen. nytta av
Det råder knappast någon tvekan om att miljömålet bidragit till att lyfta fram miljöfrågoma inom biståndet och öka medvetandet om att insatser som stöds med svenskt bistånd måste ta hänsyn till miljön. På samma sätt skulle ett jämställdhetsmål bidra till att lyfta fram kravet jämställdhet i svenskt bistånd och öka medvetandet såväl hos biståndshandläggare som hos representanter för samarbetsländer och multilaterala organisationer. Ett särskilt jämställdhetsmål blir därmed ett stöd i dialogen med samarbetsländerna. Erfarenheterna från Nederländerna och Canada, där jämställdhet fastställts som ett mål för biståndet, tyder också att detta bidragit till att jämställdhetsfrågorna lyfts fram och fått ökad uppmärksamhet. De internationella experter som utredningen konsulterat rekommenderar bestämt att jämställdhet fastställs som ett mål för det svenska biståndet. Enligt deras mening skulle ett sådant beslut väcka uppmärksamhet internationellt och fungera som en förebild. Mycket tungt väger givetvis rekommendationen från DACs högnivåmöte till medlemsstaterna att fastställa jämställdhet som ett övergripande, strategiskt mål för att främja kvinnans roll i utvecklingen och därmed också en hållbar utveckling med människan i centrum
Argument mot ett separat jämställdhetsmål
Mot ett nytt biståndsmål talar först och främst risken för att målen blir för många, och att varje enskilt mål därmed får mindre tyngd. Flera av dem utredningen samrått med har därför diskuterat möjligheten att samtidigt som man tillför ett nytt mål slopa något av de nuvarande målen, tex självständighetsmålet som uppfattas som mindre aktuellt. Det tyngsta argumentet mot ett separat jämställdhetsmål och för en integrering ide nuvarande målen är den princip som fastslogs redan 1973, att jämställdhetsaspekter tidigare kviimoaspekter eller bistånd till kvinnor ska integreras i alla biståndsinsatser, inte läggas till i form av separata kvinnoprojekt vid sidan av det övriga biståndet. Samtidigt visar erfarenheten, att det fortfarande finns behov av separata kvinnoprojekt som komplement till integreringen. Risken finns att ett jämställdhetsmål uppfattas som ett påhäng, vid sidan av de övriga målen, och inte som ett övergripande mål för det samlade biståndet. Eftersom det, som framgått ovan, finns jämställdhetsaspekter på alla de nuvarande biståndsmålen, skulle det enligt detta resonemang vara riktigare att försöka skriva in kravet jämställdhet i de befintliga målen. Mot det kan man invända att miljömålet i så fall också borde vara integrerat i de övriga målen, eftersom även det har tydliga kopplingar till alla de nuvarande målen. Som målen nu är uttryckta, med ett övergripande mål som utvecklas och preciseras i de fem biståndsmålen, kan man med visst fog också hävda att alla de fem målen i så fall borde vara integrerade i varandra. Ett annat argument mot ett jämställdhetsmål är att det bara uppmärksammar diskriminering på grund av kön och inte diskriminering av andra
SOU 1995: 116 orsaker, t ex på grund av ålder, geografisk hemvist eller etnisk tillhörighet. Ett av de alternativ som utredningen diskuterat ingående att intevar grera jämställdhetsmålet i demokratimålet. Det finns, självsom sett, klara kopplingar mellan kravet demokrati och kravet på jämställdhet. Flera av dem som deltagit utredningens överläggningar har emellertid bestämt avrått från en sådan lösning. Det finns förvisso ett samband mellan demokrati och jämställdhet, det räcker inte. Det finns minst lika men stor anledning att koppla kravet jämställdhet till tillväxtmålet, utjämningsmålet och miljömålet. Demokratimålet, så det tolkats och tillämpats i svensk biståndssom politik, är dessutom alltför begränsat i förhållande till kravet kvinnor att och män ska ha makt att bestämma över sina liv. Den makt krävs som handlar inte bara om politisk rösträtt utan också om ekonomisk makt, makt i familjen o s v.
Slutsatser och förslag
Jämställdhet mellan kvinnor och män är ett övergripande mål i svensk politik och bör enligt min mening det även i svensk biståndspolitik. vara Jämställdhet mellan kvinnor och män är både ett mål för hållbar en utveckling och en förutsättning för att åstadkomma sådan utveckling. en Med en hållbar utveckling dels ekologiskt hållbar utveckavses en ling, dels en långsiktig utveckling är ekonomiskt, politiskt och sociosom kulturellt hållbar. Hållbar utveckling kan bara uppnås både kvinnors och mäns behov om och intressen erkänns fullt uti policyutveckling, planering och genomförande av alla utvecklingsprojekt. Hållbar utveckling förutsätter att kvinnor och män har samma tillgång till legala rättigheter, beslutsprocesser, resurser, utbildning, tjänster, hälso- och sjukvård. Kravet jämställdhet gäller givetvis hela livscykeln, från livets tidigaste skeden. Det är enligt min uppfattning självklart, att den svenska biståndspolitiken på samma sätt som den svenska politiken i övrigt ska främja en utveckling som ger kvinnor och män samma rättigheter, skyldigheter och möjligheter. Däremot är det inte självklart, och inte heller rimligt, att med svenskt bistånd ska försöka förmå andra länder att skapa utveckling helt i linje en med svenska värderingar. Det vi kan och bör göra är att förvissa oss om att det svenska biståndet bidrar till att skapa förutsättningar för att flickor och pojkar, kvinnor och män i samarbetsländema får möjligheter samma att själva välja hur de vill forma sina liv. Hur kravet jämställdhet ska tolkas och tillämpas i varje enskild biståndsinsats beror i första hand den aktuella situationen i respektive land. På senare år har de flesta av våra samarbetsländer utvecklat policies och strategier för jämställdhet. Nationella för att bevaka jämställdhetsorgan frågor l1ar bildats. Forskare och organisationer har bidragit till att flytta fram positionerna såväl i fråga kvinnor och män i utveckom synen
lingsprocessen när det gäller lagstiftning och konkreta åtgärder för som jämställdhet. Samtidigt påverkas tolkningen och tillämpningen givetvis av den aktuella utvecklingen i Sverige, liksom av internationella överenskommelser, som tex CEDAW, konventionen om avskaffande av all slags diskriminering kvimior, och den aktuella handlingsplanen från FNs kvinnokonfeav rens i Beijing. Efter att ha prövat olika alternativ att föra in jämställdheten i de biståndspolitiska målen har jag kommit fram till att det bör formuleras som ett nytt biståndsmål: att främja jämställdhet mellan kvinnor och män Detta nya mål ska liksom de nuvarande målen klargöra och precisera det övergripande målet för svenskt utvecklingssamarbete, att höja de fattiga folkens levnadsnivå. Samtidigt har jag funnit att formuleringen av det övergripande målet är föråldrad. Den kan uppfattas som ett uttryck för en patemalistisk syn biståndet och säger mycket litet om nödvändigheten av att ge människor kontroll över sina egna liv. Formuleringen behöver över så att den bättre motsvarar den rådanses de uppfattningen om utvecklingssamarbetet som ett bidrag till samarbetsländemas egna ansträngningar att skapa en hållbar utveckling. En möjlig formulering kan vara att skapa förutsättningar för en hållbar utveckling med människan i centrum. Ett annat alternativ, som framförts i utredningen, är att skapa förutsättningar för en hållbar utveckling som ger fattiga kvinnor, män och barn möjlighet att förbättra sina livsvillkor. Under utredningen har också framkommit skäl för att även de övriga biståndsmålen bör bli föremål för en översyn, och jag rekommenderar att en sådan översyn kommer till stånd. En översyn av övriga biståndsmål får emellertid inte imiebära, att inf örandet det föreslagna nya jämställdhetsmålet fördröjs. av Jag föreslår därför, att målen för det svenska utvecklingssamarbetet tills vidare ska vara att främja v demokratisk utveckling jämställdhet mellan kvinnor och män 0 ekonomisk och politisk självständighet 0 resurstillväxt 0 ekonomisk och social utjämning 0 framsynt hushållning med naturresurser och omsorg om miljön Som framgått av förra kapitlet, finns det jämställdhetsaspekter alla de nuvarande biståndsmålen. Införandet ett nytt jämställdhetsmål får av därför inte betyda att jämställdheten inte ska beaktas i de övriga målen. Det nya målet understryker tvärtom att ett jämställdhetsperspektiv måste integreras i hela utvecklingssamarbetet.
SOU 1995: 116 Det räcker inte med ett mål
Att fastställa ett jämställdhetsmål för biståndet är sätt markera vilett att ken vikt riksdag och regering lägger vid att allt svenskt bistånd genomsyras av kravet jämställdhet mellan kvinnor och män. Men målet i sig påverkar varken kvinnors eller mäns villkor eller relationerna mellan dem. Internationella erfarenheter visar, att målet måste omsättas i politisk vilja liksom i nödvändiga operationella och institutionella förändringar. Möjligheterna att medverka till verkliga förändringar avgörs ytterst av viljan och förmågan hos dem som har till uppgift att omsätta målen i praktiskt utvecklingssamarbete.
Övergripande policy
En viktig grund för det fortsatta arbetet blir den övergripande policy för jämställdhet mellan kvinnor och män i svenskt utvecklingssamarbete, som nu förbereds inom Utrikesdepartementet. Demra policy måste sedan utvecklas och preciseras i strategier och handlingsplaner för det praktiska arbetet med att planera, genomföra och följa varje enskild insats. upp Ett väl genomtänkt jämställdhetsperspektiv bör prägla såväl landstrategier och analyser av samarbetsländemas ekonomi och samhällsstruktur som utformningen av de enskilda insatserna.
Ansvar Det måste göras klart, att varje handläggare har för alltid ha ansvar att järnställdhetsperspektivet med i de insatser han eller hon arbetar med och för att det kommer till uttryck i överläggningar och förhandlingar med samarbetsländer och multilaterala organisationer. Detta ställeri sin tur krav på att handläggarna kompletterar sin professionella kompetens som ekonomer, hälsospecialister, tekniker med o s v kompetens i jämställdhetsfrågor. Det yttersta ansvaret för att jämställdhetsperspektivet finns med i allt svenskt bistånd ligger hos riksdag och regering som fastställer mål och policy. Ansvaret för att jämställdhetsperspektivet den faktisgenomsyrar ka utformningen utvecklingssamarbetet ligger hos den högsta ledningav en för biståndsorganen, d Sida i fråga det bilaterala biståndet, UDs v s om avdelning för internationellt utvecklingssamarbete när det gäller multilaterala insatser. Experter jämställdhetsfrågor kan och bör spela viken tig roll som rådgivare och för att driva det fortsatta arbetet med strategi- och metodutveckling. Men ansvaret för att förverkliga jämställdhetsmålet måste enligt min mening ligga varje medarbetare och ytterst högsta ledningen. I det sammanhanget jag mycket positivt Sidas beslut göra ser att jämställdhet till ett av fyra prioriterade områden för det fortsatta arbetet, vid sidan av fattigdom, miljö och demokratimänskliga rättigheter.
Uppföljning SOU 1995: 116
En nödvändig förutsättning är att planer, program och enskilda annan insatser kontinuerligt följs upp och utvärderas ur jämställdhetssynpunkt. Det kan t ex vara värt att pröva möjligheterna att införa en regelbunden jämställdhetsrevision av svenska biståndsinsatser. l det sammanhanget föreslår jag en översyn av KIBs, Kvinnorådet för Internationellt Bistånd, roll och uppgifter. KIB är idag ett rådgivande organ till Sida men skulle i fortsättningen ktmna spela en aktiv roll i uppföljningen och utvecklingen av jämställdhetsperspektivet i hela det svenska biståndet.
Kompetens
Behovet av ökad kunskap är stort. Inte minst behöver vi veta mer om rådande rollfördelning mellan kvinnor och män och om de bakomliggande orsakerna till att kvinnor diskrimineras. Det är troligt att dessa orsaker varierar mellan olika typer av samhällen och också mellan olika grupper i samma samhälle. Adekvat kunskap är en nödvändig förutsättning för att i varje enskild insats kunna identifiera de rätta åtgärderna mot diskriminering och för jämställdhet. Ett sätt att utveckla kunskapen kan vara att inrätta ett fristående forsknings- eller kompetenscentrum med internationella experter, som kan anlitas av såväl de statliga biståndsorganen som enskilda organisationer, för utbildning och andra uppdrag. Konsulter som anlitas av biståndsorganen bör också, oberoende av specialitet, få möjlighet att utveckla sin kompetens i jämställdhetsfrågor.
Männens roll I det fortsatta arbetet med jämställdhetsfrågoma är det också viktigt att än hittills uppmärksamma männens roll. Jämställdhet är, som påpemer kats flera gånger i den här rapporten, inte en kvinnofråga utan en fråga om relationer mellan kvinnor och män. Förändringar av kvinnors villkor förutsätter att också mäns villkor förändras. Ett jämställdhetsperspektiv i biståndet kräver att alla insatser analyseras med utgångspunkt från rådande ro1l-, arbets-, resurs- och maktfördelning mellan kvinnor och män. Det kräver också att jämställdhetsarbetet bedrivs både kvinnor och män, att både kvinnor och män i våra samarav betsländer får formulera sina visioner om ett jämställt samhälle, samt att policy, strategier och metoder utarbetas och diskuteras av både kvinnor och män.
Opinionsbildning
Det nya jämställdhetsmålet behöver, liksom de övriga målen för svenskt utvecklingssamarbete, förankras i den svenska opinionen. Samtidigt som metoderna för uppföljning och utvärdering biståndet i förhållande till av de uppställa målen utvecklas, behöver också förutsättningarna för en bredare debatt om mål, medel och resultat i utvecklingssamarbetet förbättras.
SOU 1995: 116 Bilaga 1
Särskilt
yttrande
Bertil Persson, riksdagsledamot
av m
Diskriminering är ett fenomen Sverige med sin långa humanistiska som tradition alltid haft anledning att med kraft ta avstånd ifrån. Diskrimineringen må sedan gälla kön, ålder, religion, hudfärg eller annat. ras, Sverige har också genom åren anslutit sig till rader internationella antiav diskrimineringskonventioner. Ett generellt antidiskrimineringsmål vore därför betydligt relevant, än inte lika opportunt, jämfört med ett mera om jämställdhetsmål för biståndspolitiken. Det hade varit angeläget att utredaren klargjort vad hon med menar jämställdhet, när det skall bli ett biståndsmål; och utvecklat konsenu kvenserna av definitionen. Enligt min uppfattning handlar det lika om möjligheter, rättigheter och skyldigheter för flickor och pojkar, kvinnor och män. De krav som härvid bör ställas samarbetsländema borde ha definierats tydligt. Det som förenar världens utvecklingsländer är fattigdomen. Det är därför den som skall åtgärdas. Utvecklingsländema är i grunden så olika, att de inte som utredaren gör kan behandlas i något slags klump. Det - finns i själva verket anledning att numera se med optimism på utvecklingen i majoriteten av u-länderna. De har genomgått demokratisk och en marknadsekonomisk revolution. Stillahavsasiens länder befinner sig i snabb dynamisk utveckling, en och de flesta har en generation 20-30 år gått från absolut fattigdom till relativt välstånd. I Latinamerika finns bara en diktatur kvar, och regionen utvecklas snabbt. Sydasien har också en relativt god, om än något mindre stabil, tillväxt. Mellanöstern och Nordafrika utvecklas sämre, men många av länderna har stora naturtillgångar, inte minst i form olja. av Endast i Afrika söder Sahara där 14 procent världens befolkning om - av bor ökar fattigdomen, men här kan det fria Sydafrika bli en viktig motor i utvecklingen. Graden av kvinnodiskrimineiing varierar starkt i såväl u-länder. som Värst utsatta är i regel kvinnorna i diktaturer och i muslimska och kommunistiska länder. Ett viktigt avgörande utredningen inte berört - som är huruvida kvinnoförtryck skall medföra ökat eller minskat svenskt bistånd. Enligt min uppfattning bör varje form allvarlig diskriminering av av folkgrupper diskvalificera den aktuella regimen för svenskt statligt bistånd, och bistånd till folket i sådana länder endast ske via frivilligorganisationernas direktkanaler. Målet för svenskt bistånd skall vara att utrota fattigdomen i världen. Erfarenheterna, inte minst från de framgångsrika utvecklingsländerna, har lärt oss att de väsentliga uppgifterna utöver frihandel härvid är att - stödja utveckling av demokrati, rättsstat, respekt för de mänskliga rättigheterna samt marknadsekonomi. Utvecklingen skall hållbar och all vara form av diskriminering skall motarbetas. Det humanitära biståndet bör
inriktas främst mot basal utbildning, inte minst för kvinnor, basal hälsooch sjukvård samt stimulans av småföretag och jordbruk. Detta är insatser som samtidigt i hög grad stärker kvi1u1on1as ställning. Lika utbildningsnivå för kvinnor och män är den insats som effektivast skapar jämställdhet. Jag att svenskt bistånd nu är moget för effektivitetsmål. Det menar övergripande målet fattigdomens avskaffande är inom räckhåll; och - metoderna att skapa snabb och hållbar utveckling är väl kända. Vi bör en kunna övergå till mål- och resursstyming av biståndet. Effeknu en tivitetsmål ger oss möjlighet att mäta vad vi åstadkommer, och därmed optimera våra insatser. Mot bakgrund det anförda avvisar jag införande av ett jämställdav hetsmål d ytterligare ett biståndsmål av gammaldags traditionell - v s typ, samtidigt jag med kraft motsätter mig svenskt bistånd till regisom mer som tillåter allvarlig diskriminering.
SOU 1995: 116 Bilaga 2
Kommittédirektiv
Översyn av de biståndspolitiska målen i syfte
att främja ökad jämställdhet mellan kvinnor Dir.
och män i utvecklingssamarbetet 1995:32
Beslut vid regeringssammanträde den 9 mars 1995
Uppdraget
Mot bakgrund av det arbete rörande jämställdhet pågår i som Sverige och internationellt regeringen i budgetproposianger tionen 199596 att en översyn de biståndspolitiska målen av bör göras i syfte att främja jämställdhet mellan kvinnor och män i utvecklingssamarbetet. En särskild utredare tillkallas därför för att utarbeta ett förslag om hur jämställdhet mellan kvinnor och män bör uttryckas i de biståndspolitiska målen, eventuellt genom att ett särskilt biståndsmål upprättas. Förslaget skall baseras en analys av de nuvarande fem biståndsmålen och analys en av centrala mål jämställdhetsområdet. Det är angeläget att den breda enigheten kring de allmärma målen för svensk biståndspolitik bibehålls. Utredaren skall därför genomföra sitt uppdrag i samråd med en särskild parlamentarisk referensgrupp.
Biståndspolitikens mål idag
Målen för Sveriges utvecklingssamarbete har tillkommit under bred politisk enighet. I regeringens budgetproposition 1962: 100 angavs att målet för biståndsgivningeil är att höja de fattiga fol-kens levnadsnivå. Efter den biståndspolitiska utredningen SOU 1977: 13 antog riksdagen i bred enighet liken nande formulering prop. 197778: 135, bet. 197879:UU1, rskr 197879:9. Målen preciserades också närmare som
a resurstillväxt
b ekonomisk och social utjämning
c ekonomisk och politisk självständighet, samt
d demokratisk samhällsutveckling Efter en översyn av de biståndspolitiska målen SOU 1987:28 antog riksdagen ett femte biståndsmål framsynt om hushållning med naturresurser och miljön prop. omsorg om 198788: 100, bet. 198788:UU20, rskr. 198788: 226.
Ramarna för
uppdraget
Utredaren skall beakta regeringens direktiv 1994: 124 om att redovisa jämställdhetspolitiska aspekter i sitt arbete. I Utredaren skall redovisa sitt uppdrag senast den 31 oktober 1995. Utrikesdepartementet
SOU 1995: 116 Bilaga 3
Referensmaterial
Riksdagen
Rätt att rösta 1919-1994. Så fick kvinnor politiskt inflytande. Stockholm 1994. Utrikesutskottets betänkanden 0 m 198788
Utrikesdepartementet
Bistånd för bättre miljö i u-land. Förslag om ett miljömål i utvecklingsbiståndet, SOU 1987:28. Jämställdhet för utveckling. Delat makt. Aktuellt i ansvar, gemensam biståndspolitiken nr 12, 1995. Budgetpropositioner 0 m 198788.
sekretariatet för Analys av Utvecklingssamarbete, SAU
Claes Sandgren-Eva Julin: Främjar biståndet kvinnans ställning Rapport 10, Ds 1995:23. Annet Lingen: WID Policies of CIDA, DANIDA, the Netherlands, the World Bank and the DAC. Working Paper No. 41, Stockholm januari 1995. Janne Lexow, Knut Samset, Amanda Hammar, Rekha Bezbourah Rasil Basu: Empowering Women. Thirteen Lessons from Thirteen Swedish-funded Projects. Working Paper No. 42, Stockholm januari 1995. Anders Wirak Janne Lexow: Swedish WID Policy. Working Paper No. 43, Stockholm maj 1995. Paul Collier: Macroeconomic Effects of Aid on Women. Working Paper No. 44, Stockholm januari 1995. Simon Appleton: Dimensions of Gender Disadvantage: Evidence from the Integrated Household Survey of Uganda 199293. Working Paper No. 45, Stockholm februari 1995. SIDA SIDAs handlingsprogram för ett kvimioinriktat bistånd, fastställt GD av maj 1985. Väga lika tungt. Om kvimior och män i biståndet. Broschyr Eva av
Stenvång i samarbete med Brita Östberg och Carolyn Harman-Andersson,
1990. The further development of SIDAs strategy for the integration of a gender perspective in development assistance, verkschefsbeslut 1394. Carolyn Hannan-Andersson: Gender Planning Methodology. Three papers on incorporating the gender approach in development cooperation programmes. Institutionen för kulturgeografi och ekonomisk geografi vid Lunds universitet. Rapporter och notiser 109, Lund 1992. Carolyn Hannan-Andersson: Bistånd för både män och kvinnor under 90-talet, ur antologin Bistånd utvecklingens villkor, 1994. Carolyn Harman-Andersson: Progress Reports on Preparation of Action
Plans for Gender, PM 1995-04-27. SOU 1995: 116 Carolyn Hannan-Andersson: En historisk bakgrund till SIDAs arbete med integrering av kvinnorna i biståndet, PM 1993-05-14. Carolyn Harman-Andersson: Development of SIDAs policy on women and development from 1985, PM 1995-02-15. Evaluations, assessment and inventories on gender and development cooperation. Förteckning över utvärderingar, genderenheten 1995-04-26. A Vision for Gender and Development. The Outcome of an Expert Group Workshop, 30 January 3 February 1995, Stockholm. Report compiled by Johamia Schalkwyk. Workshop on Gender, Economics and Poverty, 31 May 2 June 1995, - Stockholm. Report compiled for SIDA by Sally Gear. Diarme Hubbard Chris Tapscott: Country Gender Analysis Namibia, Dec.1992. Eva Stenvång: Bistånd till både kvinnor och män. Exemplet Namibia. 1993. Tran Thi Que Suki Allen: Country Gender Analysis Vietnam, 1992. Lisa Åkesson: From Words Deeds. An Assessment of Positive to Experiences with Integration of a Gender Perspective in SIDAs Development Cooperation Programmes, Göteborg september 1994. Beth Woroniuk Jan Valdelin: Evaluation of the Gender Officer Position. Final Report, April 1995.
Beredningen för Internationellt Tekniskt-Ekonomiskt
Samarbete, BITS Kvinnostrategi, PM till styrelsen 1992-04-03. Gender- och kvinnofrågor i BITS utvecklingssamarbete odaterad PM, 1994 Kvinnoprojekt inför FNs kvinnokonferens i Beijing, sammanställning 1995. Kvinnoprojekt inom ramen för BITS konsultfouder i olika utvecklingsbanker, 1995. Training Programmes for Central and Eastem Europe, 1993. International Training Programmes 1995.
Styrelsen för u-landsforskning, SAREC
Stöd till kvinnoforskniirg, insatspromemoria 1993-05-19. Kvinnoforskningsprogramrnet, insatspromemoria 1994-05-20. Mmantsesa Marope, Athaliah Molokomme Aud Talle: Evaluation of SARECs Womens Research Programme in Africa, September 1994.
Styrelsen för Internationellt Näringslivsbistånd,
SwedeC0rp
Information kvinnoinnktat bistånd i SwedeCorps verksamhet, styrelom sepromemoria 1994-03-23. Information kvinnoinriktat bistånd i SwedeCorp, uppdatering 1995om 03-16. Irnprove Your Business, genomgång av utvärdering gjord under en 1993 av Andante Consultants AB, 95-06-06. Näringslivsbistånd i värld i utveckling. From aid to trade. en
SOU 1995: 116 SwedeCorps fördjupade anslagsframställning 199596 1998. - SwedeCorps Hintbook to the User of Logical Frameworks Analysis LFA, 1995.
Socialdepartementet
Delad makt, delat ansvar. Regeringens proposition 199394: 147 jämom ställdhetspolitiken. Rapport från FNs fjärde kvinnokonferens. Peking den 4-15 september 1995.
Organization for Economic Cooperation and
Development, OECD
Development Assistance Committee, DAC
Gender Equality. Moving Towards Sustainable People-Centred Development. Note by the Expert Group Women in Development. Apon proved by High Level Meeting 3-4 May 1995 draft. Assessment of DAC Members WID Policies and Progrannnes. Overall Report, prepared by Johanna Schalkwyk, December 1994. Review of the Integration of Gender Concems in the Work of the DAC. Theme l of the Assessment of WID Policies and Programs of DAC Members. Prepared by Ria Brouwers the Netherlands, December 1993. Assessment of Policies and Organisational Measures in Women in Development adopted by DAC Member Countries. Theme 2 of the Assessment of WID Policies and Programs of DAC Members. Prepared by Rounaq Jahan Switzerland and the United States, June 1994. WID as a Cross-cutting Issue in Development Aid Evaluation. Theme 3 of the Assessment of WID Policies and Programs of DAC Members, prepared by Julia Paton Canada, June 1994. International Bank for Reconstruction and
Development, IBRD
Development in Practice. A New Agenda for Womens Health and Nutrition, Washington D C 1994. Enhancing Womens Participation in Economic Development. A World Bank Policy Paper, Washington D C 1994. Towards Gender Equality: The Role of Public Policy, April 1995.
International Labour Organization, ILO
Guidelines for the Integration of Gender Issues into the Design, Monitoring and Evaluation of ILO Programmes and Projects, ILO 1994 United Nations Research Institute for Social
Development, UNRISD United Nations Development Programme, UNDP
Shahrashoub Razavi Carol Miller: From WID to GAD. Conceptual Shifts in the Women and Development Discourse, UNRISD-UNDP 1995.
United Nations Development Programme, UNDP
Human Development Report 1995. New York 1995.
Europeiska Unionen, EU
Daniela Colombo: Assessment of WIDGender policies of the Community and its Member States and their implementation by the different
administrations. EU-kommissionen oktober 1994. SOU 1995: 116 Minutes of the Meeting of Member States Experts on Women in Development held in Brussels, 5-6 October 1994. Commission of the European Communities: Women and Development.
l Countries.
Co-operation with Latin American, Asian and Mediterranean Management of the Project Cycle. Handbok 1995. Andra länder Women in Development. DANIDAs WID Policy Towards the Year 200, DANIDA 1993. Else Skjønsberg: Women in Development. Towards the Year 2000, DANIDA 1992. Guidelines for including Women in Finnish Development Cooperation. FINNIDA 1988. Norway s Strategy for Assistance to Women in Development, NORAD 1985. Strategies for Development Cooperation. NORAD in the Nineties, NORAD 1990. Strategies for Bilateral Development Cooperation. Part ll, Basic principles, NORAD 1992. Towards National Plan of Action for Women. Canadian Intmational a Development Agency 1990. Working with Women. CIDAs Gender Policy in Bangladesh, CIDA 1992.
Övrigt
Beijing Declaration and Platform for Action, adopted by the Fourth World Conference on Women: Action for Equality, Development and Peace. Beijing 15 September 1995 Advance Unedited Draft. Copenhagen Declaration. Adopted by the World Summit for Social Development, Copenhagen 6-12 March 1995 Advance Unedited Text. Copenhagen Programme of Action. Adopted by the World Summit for Social Development, Copenhagen 6-12 March 1995 Advance Unedited Text. Report of the World Summit for Social Development, Copenhagen 6-12 March 1995 Preliminary version. Caroline Moser: Gender Planning and Development Theory, Practice Training. Routledge, London 1993. Gita Sen, Adrienne Gennain, Lincoln C Chen: Population Policies Reconsidered. Health, Empowerment and Rights. Harvard Series on Population and International Health, mars 1994.
Statens 1995
offentliga utredningar
Kronologisk förteckning
Ett renodlat näringsförbud. N. 40. Älvsäkerhet.K. . Arbetsföretag En ny möjlighet för arbetslösa. A. 41. Allmän behörighet för högskolestudier.U. . - Grön diesel miljö och hälsorisker.Fi. 42. Framtidsanpassad Gotlandstrafik.K. . - .Längtidsutredningen1995.Fi. 43. SambandetRedovisning Beskattning. Ju. - Nordens svåra val. 44. Aktiebolagetsorganisation.Ju. . slutbetänkandeav Prioriteringsutredningen.S. 45. Grundvattenskydd.M.
Muskövarvets framtid. Fö. 46. Effektivare styrningoch rättssäkerhet . Obligatoriskaarbetsplatskontakter för arbetslösa. A. i asylprocessen.A. . Pensionsrättigheter och bodelning. Ju. 47. Tvångsmedelenligt 27 och 28 kap. RB . Fullt ekonomisktarbetsgivaransvar. Fi. samt polislagen.Ju. ..Översyn skattebrottslagen. Fi. 48. EG-anpassade körkortsregler. K. av ll. Nya konsumentregler.Ju. 49. Prognoser över statens inkomsteroch utgifter. Fi.
12.Mervärdesskatt Nya tidpunkterför 50. Kunskapsläget kâmavfallsomrâdet1995.M. redovisningoch betalning.Fi. 51 Elförsörjnlngi ofred. N. . 13.Analys av Försvarsmaktens ekonomi.Fö. 52. Godtrosförvärv av stöldgods Ju.
14.Ny Elmarknad + Bilagedel.N. 53. Samverkanför fred. Den rättsliga regleringen. Fö.
15. Könshandeln.S. 54. Fastighetsbildning en gemensam uppgift för stat - 16.Socialtarbetemot prostitutioneni Sverige.S. och kommun.M. 17. Homosexuellprostitution. 55. Ett samlatverksamhetsansvar asylärenden.A. för
18.Konst i offentlig miljö. Ku. 56. Förmåneroch sanktioner
19.Ett säkrare samhälle.Fö. utgifter för administration.Fi. - 20. Utan stannar Sverige.Fö. 57. Förslag om ett internationellt flygsäkerhets-
21. Staden vattenutanvatten. Fö. universiteti Norrköping-Linköping.U.
22. Radioaktiva ämnen slår ut jordbruk i Skåne.Fö. 58. Kompetens och kunskapsutveckling om yrkes- - 23. Brist pá elektronikkomponenter.Fö. roller och arbetsfält inom socialtjänsten.S.
24.Gasmoln lamslárUppsala.Fö. 59. Ohälsoförsäkringoch samhällsekonomi
25. Samordnadoch integrerad tågtrafik olika aspekterpå modeller, finansiering - Arlandabananoch i Mälardalsregionen.K. och incitament.S.
26. Underhållsbidragoch bidragsförskott, 60. Kvinnofrid. Del A+B. S.
Del A och Del B. S. 61. Myndighetsutövningvid medborgarkontor. C.
27.Regional framtid + bilagor. C. 62. Ett renat Skåne. M. 28. Lagen vissainternationellasanktioner 63. Översyn skattereglemaför stiftelseroch ideella om av en översyn. UD. föreningar. Fi. - 29. Civilt bruk av försvaretsresurser 64. Klimatförändringari trafikpolitiken. K. regelverken,erfarenheter, helikoptrar. Fö. 65. Näringslivetstvistlösning.Ju.
30. Alkylat och Miljöklassning av bensin.M. 66. Polisens användning av övervakningskamerorvid
31. Ett vidareutvecklatmiljöklassystemi EU. M. förundersökning.Ju.
32. IT och verksamhetsförnyelse inom rättsväsendet. 67. Naturgrusskatt, m.m. Fi.
Förslagtill nya samverkansformer. Ju. .IT-kommissionensarbetsprogram 1995-96. SB.
33. Ersättningför ideell skadavid personskada.Ju. 69. Betaltjänster, Fi.
34. Kompetens för strukturomvandling. A. 70. Allmännakommunikationer för alla K. - 35. Avgifter inom handikappomrádet. S. 71. Behörighetoch Urval. Förslagtill nya regler för
36. Förmåneroch sanktioner en samlad redovisning. antagningtill Universitetoch högskolor. U. - Fi. 72. Svenskainsatserför internationellkatastrof- och
37. Vårt dagligablad stödtill svenskdagspress.Ku. flyktinghjälp. Kartläggning,analysoch förslag. - Kvalificeradeftergymnasial Fö. 38. Yrkeshögskolan-
yrkesutbildning.U. 73. Ett aktiebolag för servicetill universitet och
39. Some reflections on SwedishLabour Market högskolor m.m. U.
Policy. A. 74. Lägenhetsdata. Fi.
Någrautländskaforskares syn svensk 75. Svensk flyktingpolitik i globalt perspektiv. A.
arbetsmarknadspolitik.A. 76 Arbete till invandrare.A. .
Statens offentliga utredningar 1995
Kronologisk förteckning
77. Röster om EU:s regeringskonferens 108.Ny ellag. N. hearingmedorganisationsföreträdare, 109.Likvärdig utbildning lika villkor. U. debattörer och forskare. UD, llO. Viljan att veta och viljan att förstå - 78. Den svenska rymdverksamheten.N. Kön, kompetens och den kvinnovetenskapliga 79. Vårdnad,boendeoch umgänge. JU. utmaningeni högreutbildning. U. 80. EU om regeringskonferensen 1996 ll .Omvärld säkerhet, försvar. institutionernas rapporter Frågor om EU:s andrapelareinför regerings- synpunkter övriga medlemsländer. i UD. konferensen 1996.UD. - 8 Ny rättshjälpslagoch andrabestämmelser om ll2. Svensksjöfart näring för framtiden, . -rättsligt bistånd.Ju. + Bilagor. K. Finansieringslösningar för Göteborgs- och 113.Fristående gymnasieskolor.U. . Dennisöverenskommelserna. K. 114.Indirekt tobaksreklam.S. EU-kandidater 12länder som kanbli EU:s 115. Ny lag om europeiska företagsräd. A. . nya medlemmar.UD. 116.Jämställdhet mål i utvecklingssamarbetet. ett UD. .Kulturpolitikens inriktning. Ku. .Kulturpolitikens inriktning i korthet. Ku. - .Tjugo års kulturpolitik 1974-1994.Ku. .Dokumentationoch socialtjänstregister.S. .Försäkringsrörelsei förändring Fi. Den brukademångfalden.Del l+2. Jo. . .Svenskari EUtjänst. Fi. .Kärnavfall och Miljö. M. .Ett reformeratstraffsystem.Del I-III. Ju. EG:s arbetstidsdirektiv och dess konsekvenserför . det svenskaregelsystemet.A. 93. Omprövning av statligaåtaganden.Fi. 94. Personalavveckling,utbildningoch beskattning. Fi. 95. Hälsodataregister Vârdregister.S, 96. Jordens klimat förändras.En analys av hotbild och globalaátgärdsstrategier.M. 97. Miljöklassning av snöskotrar.M. 98. 1990taletsbostadsmarknad en förstautvärdering.N. 99.sMHlzs verksamhetsformK. 100.Hållbar utvecklingi landetsfjällomráden.M. 101.Ett utvidgat EU möjligheter och problem. - Sammanfattning av en hearingi augusti1995. UD. 102. MedborgarnasEU frihet och säkerhet - Frågor om unionenstredje pelare inför regeringskonferensen1996.UD. lO3.Föräldrari självförvaltandeskolor. U. 104.Skattereformen1990-1991.En utvärdering.Fi. 105.Konkurrensi balans. Åtgärder för ökad konkurrensneutralitetvid offentlig prissättning m.m. N. 106.Rapporteringsskyldighet för revisorer finansiella i företag. Fi. 107.Avbytarverksamhetens organisationoch finansiering.Jo.
1995 Statens offentliga utredningar
Systematisk förteckning
Statsrådsberedningen Brist elektronikkomponenter. [23]
Gasmolnlamslår Uppsala.[24] IT-kommissionens arbetsprogram1995-96.[68] Civilt bruk av försvarets resurser- Justitiedepartementet regelverken, erfarenheter,helikoptrar. [29]
Samverkan för fred. Den rättsligaregleringen.[53] Pensionsrättigheter och bodelning.[8] Svenskainsatserför internationellkatastrof-och Nya konsumentregler.[ll] flyktinghjälp. Kartläggning,analys och förslag. [72] lT och verksamhetsförnyelse inom rättsväsendet.
Förslagtill nya samverkansformer.[32] Socialdepartementet
Ersättning för ideell skadavid personskada.[33] Várdenssvåraval. Sambandet Redovisning Beskattning.[43] - Aktiebolagets organisation.[44] slutbetänkandeav Prioriteringsutredningen.[5]
Könshandeln.[15] Tvångsniedel enligt 27 och 28 kap. RB Socialtarbetemot prostitutioneni Sverige.[16] samt polislagen. [47] Homosexuellprostitution. [17] Godtrosförvärv av stöldgods [52] Underhállsbidragoch bidragsförskott, Näringslivetstvistlösning. [65] Del A och Del B. [26] Polisens användning av övervakningskamerorvid Avgifter inom handikappområdet.[35] förundersökning. [66] Kompetensoch kunskapsutveckling om yrkes- Vårdnad, boendeoch umgänge.[79] roller och arbetsfältinom socialtjänsten. [58] Ny rättshjälpslagoch andrabestämmelser om Ohälsoförsäkringoch Samhällsekonomi rättsligt bistånd.[81] olika aspekter på modeller, finansiering Ett reformerat straffsystem. Del I-Ill. [91] och incitament.[59]
Utrikesdepartementet Kvinnofrid. Del A+B. [60]
Dokumentation och socialtjänstregister. [86] Lagenom vissainternationellasanktioner [95] Hälsodataregister Vårdregister. översyn. [28] - - en Indirekt tobaksreklam.[114] Röster om EU:s regeringskonferens
hearingmed organisationsföreträdare, debattörer Kommunikationsdepartementet och forskare.[77] Samordnadoch integrerad tågtrafik EU om regeringskonferensen 1996 Arlandabanan och i Mälardalsregionen.[25] - institutionemasrapporter Älvsäkerhet.[40] synpunkteri övriga medlemsländer.[80] - Framtidsanpassad Gotlandstrañk.[42] EU-kandidater 12 länder som kan bli EU:s - EG-anpassade körkortsregler. [48] nya medlemmar.[83] Klimatförändringari trañkpolitiken. [64] Ett utvidgatEU möjligheteroch problem. Allmänna kommunikationer för alla [70] Sammanfattning av en hearingi augusti1995.[101] - Finansieringslösningar för Göteborgs-och MedborgarnasEU frihet och säkerhet Dennisöverenskommelsema. [82] Frågorom unionenstredje pelare inför regerings- SMHl:s verksamhetsform [99] konferensen 1996. [102] näring för framtiden. Omvärld, säkerhet, försvar. Svensksjöfart -
+ Bilagor. [112] Frågor om EU:s andra pelareinför regerings-
konferensen1996. [lll] Finansdepartementet Jämställdhetett mål i utvecklingssamarbetet. [116] Grön diesel miljö- ochhälsorisker. [3] - Försvarsdepartementet Lângtidsutredningen1995. [4]
Fullt ekonomiskt arbetsgivaransvar.[9] Muskövarvets framtid. [6] Översyn av skattebrottslagen.[10] Analysav Försvarsmaktens ekonomi. [13] Mervärdesskatt Nya tidpunkter för Ett säkrare samhälle.[19] redovisningoch betalning. [12] Utan stannar Sverige.[20] Förmåneroch sanktioner en samladredovisning.[36] Staden vattenutan vatten. [21] - Prognoseröver statens inkomster och utgifter. [49] Radioaktivaämnen slär ut jordbruk i Skåne.[22]