SIIESTA

Ur KB:s samlingar

Digitaliserad år 2014

g rL V

Beténkandeav

F

mil} oinst%itutsutredninQen

kw Statens

offentliga utredningar

198 8 :23

g §3

§5 Utrikesdepartementet

-

SIIESTA

Ett internationellt institut för

Värdering av teknik

miljöriktig

Betänkande av

rniljöinstitutsutredningen

Stockholm 1988

Beställningsadress: Allmänna Förlaget Kundtjänst 106 47 STOCKHOLM Tel: 08/739 96 30 Informationsbokhandeln Malmtorgsgatan 5

Beställare som är berättigade till remissexemplar eller friexemplar kan beställa sådana under adress: Regeringskansliets förvaltningskontor SOU-förrådet 103 33 STOCKHOLM Tel: 08/763 23 20 Telefontid 8‘° - l2°° (externt och internt) 08f/63 10 05 l2°° - 16°° (endast internt)

Graphic Systems AB ISBN 91-38-10161-0 Göteborg 1988 ISSN 0375-25OX

TILL STATSRÅDET ocu CHEFEN FÖR

MILJÖ- OCH ENERGIDEPARTEMENTET

Den 17 december 1987 bemyndigade regeringen statsrådet och chefen för miljö- och energidepartementet dels att tillkalla en särskild utredare med uppgift att utreda inriktningen, omfattningen och organisationen av ett internationellt institut för utveckling av miljövänlig teknik, dels att besluta om sakkunniga, experter sekreterare och annat biträde åt utredaren. Regeringens beslut innebar vidare att statskontoret skulle få anlitas i utredningsarbetet.

Med stöd av bemyndigandet tillkallade statsrådet och chefen för miljö- och energidepartementet samma dag en kommitté för uppgiften. Följande ledamöter förordnades, nämligen ambassadören Göte Svenson, ordförande, professorn Bert Bolin, professorn Hans G. Forsberg och generaldirektören Kerstin Niblaeus. Till sekreterare utsågs departementsrådet Ulf Svensson.

Statskontoret har under utredningens gång lämnat visst biträde efter framställning av kommitténs ordförande.

Kommittén har under utredningsarbetet haft kontakt med ett stort antal organisationer såväl i Sverige som i en rad andra länder, Kommittén överlämnar härmed betänkandet SIIESTA - ett internationellt institut för värdering av miljöriktig teknik. Förslagen i betänkandet är enhälliga. Vårt uppdrag är därmed slutfört. Stockholm den 2 maj 1988

Göte Svenson

Bert Bolin Hans G. Forsberg Kerstin Niblaeus

Ulf Svensson

Perspectives on methods in relation to a proposed new international institute devoted to the interface between the environment and technology” — Dr Uno Svedin

Structured participation in technology assessment: the policy exercise - Dr Steven E. Underwood

3:III Outline Information Strategy for the Institute” — Bart Ullstein and Don Hinrichsen

Global change: technological perspectives‘ — Dr Lars Kristoferson

Developing policies for responding to climatic change — Dr Jill Jaeger

A preliminary roadmap for developing programs to promote environmentally sound biotechnologies — Dr Harlee S. Strauss

Occupational health concerns in the biotech industry - Dr Harlee S. Strauss

“An incomplete list of organisations with interest in biotechnology” — Dr Harlee S. Strauss

Issues related to hazardous wastes and hazardous chemicals — Dr John R. Ehrenfeld and Joanne Kauffman

3:VII Economic and environmental leakages and linkages. Toward sustainable and profitable and silvicultural - Dr farming practices Charles M. Benbrook

SIIESTA - ett internationellt institut för värdering av miljöriktig teknik

1. INLEDNING

1.1 Om uppdraget

Den 17 december 1987 bemyndigade regeringen statsrådet och chefen för miljö- och energidepartementet att tillkalla en särskild utredare med uppdrag att utreda inriktningen, omfattningen och organisationen av ett internationellt institut för utveckling av miljövänlig teknik. Institutet skall arbeta för att främja forskning och utveckling och internationell förmedling av kunskap om teknik för en miljöanpassad och varaktigt hållbar ekonomisk utveckling. Regeringen har föreslagit riksdagen att sådant institut upprättas under 1988 och att det under ett inledningsskede i huvudsak finansieras med svenska statsmedel. En budgetram om 25 milj. kr. per år under de fem första åren föreslås bli anvisad för institutets verksamhet från och med budgetåret 1988/89.

I syfte att främja forskning och utveckling skall institutet söka samordna internationella insatser. Institutet skall verka för en ökad av användning teknik för en varaktigt hållbar utveckling.

Direktiven för utredningen bifogas (bil 1).

Med stöd av utsåg statsrådet och regeringsbeslutet chefen för och energidepartementet en miljökommitté för uppgiften. Följande ledamöter förordnades: ambassadören Göte Svenson (ordförande), Bert Bolin, professorn Hans G. Forsberg professorn och Kerstin Niblaeus. Från generaldirektören statskontorets sida har organisationsdirektören Göran Lindeberg medverkat i utredningsarbetet som expert.

Kommitténs sekretariat har bestått av departementsrådet Ulf Svensson, sekreterare, samt assistenten Eva Bertocchi.

Kommittén har antagit benämningen miljöinstitutsutredningen.

har gällt inriktning av Utredningsarbetet institutets verksamhet, dess arbetsformer och samt dess legala status. organisationsstruktur

Kommittén har under utredningstiden haft kontakt med ett stort antal internationella och nationella institutioner och organisationer i myndigheter, flera länder. Syftet har varit dels att få för en ändamålsenlig avgränsning av utgångspunkter institutets verksamhet, som bl a innebär att dubbelarbete undviks, dels att utröna intresse för samarbete med institutet i dess uppgifter.

1.2 Betänkandets disposition

Betänkandet är indelat i fyra avdelningar. I avdelning 1 lämnas en kortfattad sammanfattning. Avdelning 2 tecknar en bakgrund till frågeställningen miljö - teknik. I avdelning 3

redovisas olika framgångsvägar för att stimulera forskning, utveckling och spridning av teknik för en varaktigt hållbar utveckling. Detta sker mot bakgrund av en redovisning av nâgra försök som gjorts nationellt och internationellt.

I avdelning 4 redovisas våra överväganden och förslag rörande institutets inriktning och verksamhet samt arbetsformer, organisation och legal status. Utkast till stadgar bifogas (bil. 2).

I denna avdelning ges även exempel på frågeställningar som skulle kunna bilda utgångspunkt för forskningsprojekt vid institutet. Dessa exempel är underbyggda av konsultstudier som redovisas i (bil. 3:IV bilagor VII).

1.3 Sammanfattning

En utgångspunkt för förslagen i betänkandet är den inträngande analys av sambanden mellan miljöförändringarna och den ekonomiska utvecklingen som presenterats av Världskommissionen för miljö och utveckling i dess rapport Vår gemensamma framtid. I rapporten konstateras att rådande utvecklingstrender medför sådan påverkan på den mänskliga miljön att resursbasen för ekonomisk utveckling långsiktigt undergrävs och jordens livsuppehållande system hotas. Nuvarande utveckling är därför inte varaktigt hållbar.

Världskommissionen hävdar emellertid att fortsatt ekonomisk tillväxt är möjlig och att den ekonomiska utvecklingen kan göras varaktigt hållbar. Med detta menar kommissionen en utveckling, som innebär att den nu levande generationens behov kan tillgodoses

utan att framtida generationers försörjningsmöjligheter äventyras. Villkoret för detta är vittgående ändringar i de mänskliga livsmönstren och framför allt i metoderna för att bruka jordens resurser och framställa nyttigheter. Ekonomiska verksamheter måste bedrivas i former, som innebär att resursbasen bevaras och förnyas och att belastningen på miljön håller sig inom de ramar som naturens lagbundna system utstakat.

Kommissionen anger ett antal förutsättningar för att möjliggöra en övergång till varaktigt hållbar utveckling. En av dessa förutsättningar är att ny teknik utvecklas och tillämpas. Den nya tekniken måste uppfylla kraven på varsam resurshushållning och minskning av miljöbelastningen till vad naturen tål.

Vi har tagit fasta på världskommissionens slutsats att ny, resurssnål och miljöskonande teknik är en av nycklarna till varaktigt hållbar utveckling. Under utredningsarbetet har vi funnit att verksamhet för att, främst på nationell basis, utföra teknikvärdering mot bakgrund av långsiktiga miljökrav är under framväxt på flera håll i världen. Det finns emellertid än så länge ingen institution som har tagit på sig uppgiften att för världssamfundets räkning bedriva teknikvärdering av sådant slag. Vi föreslår att detta skall bli huvudinriktningen av verksamheten vid det internationella miljötekniska institut, vars verksamhetsprofil och organisation vi har haft till uppgift att utforma förslag om.

För institutet föreslår vi benämningen The Stockholm International Institute on Environmentally Sound Technologies Assessment, SIIESTA.

Teknikvärdering är ett brett instrument för att påverka teknikutveckling. Det har utformats under 15 år för att stärka möjligheten för och parlament regeringar att styra utveckling och val av teknik. Icke önskvärda effekter av den tekniska utvecklingen identifieras. Alternativa tekniker anvisas. Rekommendationer om politiska åtgärder för att stimulera ny teknikutveckling utarbetas.

Forskningen rörande olika frågeställningar i en teknikvärdering är tvärvetenskaplig. Tekniksynen är bred och icke-deterministisk.

Efter att vi granskat teknikvärderingens praktik i Förenta staterna, där den först och i utformades, Europa bestämde vi oss för att närmare hur överväga den skulle kunna användas till stöd för en varaktigt hållbar utveckling.

Granskningen av teknikens miljöeffekter har hittills i regel skett på dvs projektstadiet, inför operativa beslut. Om effekterna är kan allvarliga reningsteknik sättas in. Detta förfarande innebär emellertid att hänsynen till miljön hela tiden släpar efter. I de fall då en industri som svarar för ett projekt hävdar ekonomiska och att problem merkostnaden blir för hög, medges ofta befrielse från att följa miljökonsekvensutvärderingens rekommendationer.

Det är alltmer uppenbart att miljöhänsynen måste föras in i underlaget för de besluten strategiska såväl i den offentliga planeringen som i industri och näringsliv.

På nationell nivå har av teknikvärdering miljöteknik som underlag för strategiska beslut i utförts,

i Förenta staterna. Perspektivet har första hand varit kort. har inte varit att emellertid Syftet påverka den långsiktiga teknikutvecklingen.

I det internationella samarbetet har teknikspelat en blygsam roll. På miljöns värderingen den med sin frånvaro; där har i område har lyst stället ansträngningar gjorts att vidga användningen av miljökonsekvensutvärdering av teknik på projektnivå.

innebär detta att institutet beträder en För SIIESTA sett mark. Men med i bagaget har i stort jungfrulig av nationell teknikvärdering och man erfarenheterna internationell miljövärdering samt en omfattande teoretisk granskning av teknikvärderingen.

att teknikvärderingen vid SIIESTA skall Vi föreslår ha vissa egenskaper.

Den bör vara av global relevans. Vi skulle se SIIESTA utvecklas till världsvilja samfundets teknikvärderingsinstitut.

Den bör som mål ha en varaktigt hållbar Det är ett gemensamt intresse utveckling. för världssamfundet att detta mål uppnås. Implicit i målet ligger grundläggande imperativ, etiska krav och den ekologiska sociala värdeskala som skall sätta sin prägel på sIIESTA:s teknikvärdering: ekonomisk utjämning mellan u- och i-länder, social rättvisa och ett aktivt folkligt i beslutsfattande om teknik och deltagande samhällsutveckling.

Den bör vara problemorienterad och problemformuleringen bör utgå från värdering av allvarliga miljöproblem.

Den bör vara aktiv och byggd på en bred tekniksyn som ser tekniken i ett samhällsperspektiv.

Den bör skapa underlag för beslut av kort- och medelsiktig räckvidd och kunna medverka till att förstärka kraven på användning och utveckling av bästa miljöteknik.

Den bör vidare skapa underlag för ett långsiktigt perspektiv på utveckling av teknik för en varaktigt hållbar utveckling. Härvid bör SIIESTA eftersträva en förening av överblick, åskådlighet och konkretisering.

Den bör lägga stor vikt vid de samhälls- och företagsekonomiska frågorna i samband med en övergång till miljöriktig teknik och härvid delta i de internationella ansträngningarna att utforma miljöindikatorer för utvecklingen som gör det möjligt att föra in det långsiktiga perspektiv som miljön kräver i ekonomiska beslut som normalt träffas från kortsiktiga och medelsiktiga utgångspunkter.

SIIESTA:s teknikvärderingsrapporter skall utgå från väldefinierade och väl avgränsade miljöproblem av global räckvidd vilkas lösning är av vitalt intresse för världssamfundet. Rapporterna skall redovisa en miljövärdering som grundas på en systemsyn på miljön i orsakssammanhanget miljö, naturresurser, mänskliga

resurser och utveckling. Miljövärderingen skall vara grundad på resultat av den främsta internationella forskningen och utvärderingen av naturvetenskapliga samt en riskvärdering som utgår från miljöproblemen och omsorg om miljön. Inga risker får försiktighet tas i frågor som innebär hot mot de livsuppehållande ekologiska systemen.

På denna grund skall SIIESTA:s teknikvärderingsrapporter innefatta följande:

Ett vetenskapligt väl genomarbetat underlag och vägledning för forskning och utveckling av ny teknik som kan möta de krav miljön ställer. Det gäller resurssnål teknik som utvecklas på olika ställen i världen i samverkan mellan forskning och industri. SIIESTA:s teknikvärderingar skall inte bara ge företag samt forsknings- och utvecklingsinstitutionerna uppslag till lämliga områden för utveckling och idéer om miljövänliga och resurssparande framgångsvägar. Det nya institutet skall också bidra till att mobilisera resurser för finansiering av utvecklingsansträngningarna från laboratorietestning av idéer till prov i fullskaleanläggning.

Teknikvärderingarna skall bygga på en bred tekniksyn som grundas i det faktum att miljöproblemen är en konsekvens av de produktions- och konsumtionsmönster som utbildats i det moderna industrisamhället. Däri ingår bl a de tekniska system som byggts upp för boende, energi och transporter. I grunden ligger internationella utvecklingsmönster som genom utrikeshandel och utlandsinvesteringar spänner ett integrerat nät av industriella, tekniska och kommersiella förbindelser över jorden. Den industriella tekniska produktions- och konsumtionsformen är global.

SIIESTA:s teknikvärderingar skall ge underlag till regeringar och kommuner för beslut om den politik som bör föras för att ny miljöriktig teknik skall kunna få en vidsträckt tillämpning i samhället. Detta underlag skall ha en betydande bredd. Det skall innefatta väl underbyggda uttalanden om bästa tillgängliga och ekonomiskt möjliga teknik i dagsläget samt bedömningar om förbättringar på kort- och medellång sikt redovisade tillsammans med konkreta förslag till sådana förbättringar. Det skall omfatta politiska handlingsalternativ inom ramen för det tredje stadiets förebyggande miljöskyddspolitik men också för utvecklingspolitikens alla sektorer samt sektorövergripande ekonomisk politik och handelspolitik. Den ekonomiska dimensionen är viktig inom den bredare ram för politiskt handlande till stöd för en omläggning till miljöriktig teknik som SIIESTA skall redovisa.

sIIESTA:s underlag för beslut om olika alternativa lösningar rörande “bästa tillgängliga teknik skall också utformas så att de kan tillämpas av internationella miljökonventioner.

SIIESTA:s teknikvärderingar skall ge underlag och vägledning för den långsiktiga omläggningen till en teknik för varaktigt hållbar - dvs en utveckling helt ny teknikutveckling - som efterlystes av Brundtland-kommissionen. Denna nya teknik för framtiden skall utgöra ett alternativ till dagens miljöförstörande teknik som utvecklats på grundval av krav från kapprustningen och från de industrialiserade samhällenas krav på ständigt ökad materiell standard.

SIIESTA:s beslutsunderlag rörande miljöriktig teknik skall innefatta följande:

- tekniska alternativ för industri och andra näringar såväl storskaliga satsningar som medelstor och småskalig industri,

- handlingsalternativ för tekniska systemlösningar liksom teknik för hela produktcykeln från råvaruuttag till återvinning och återanvändning av den färdigkonsumerade produkten,

- tekniska lösningar som särskilt utvecklats eller anpassats för bruk i tredje världen,

- alternativ teknik innefattande jämväl sk ekoteknik.

Det beslutsunderlag, som utarbetas i SIIESTA:s teknikvärderingar, med förslag till olika handlingsalternativ rörande en teknikagenda för varaktigt hållbar utveckling skall riktas till beslutsfattare i stat och näringsliv, till internationella beslutsfattare inom FN-systemet och vid internationella miljökonventioner, till internationella branschorganisationer och andra näringslivsorganisationer, till forskning och utveckling samt till en aktiv och upplyst miljöopinion bl a inom nationella och internationella frivilligrörelser som t ex miljö- och konsumentrörelse.

Vi har presenterat studier avseende fyra problemområden som vi anser väl ägnade för teknikvärdering av SIIESTA eftersom de innehåller väsentliga, komplexa och svårlösliga miljöproblem.

Dessa ställer samhällena inför akuta krav på förebyggande tekniska lösningar på kort- och medellång sikt. De kräver dessutom långsiktiga lösningar som tillsammantagna innebär en teknisk omläggning av samhällena för en varaktigt hållbar utveckling av det slag som Brundtland-kommissionen förordar. De fyra problemområdena är av global relevans, dvs de är av stor betydelse för både i-länder och i tredje världen fast på delvis olika sätt. De fyra problemområdena är:

l. Den tekniska dimensionen av de stora framtida hoten mot de livsuppehållande ekologiska systemen. Ett första projekt inom detta problemområde kan vara frågan om de ökande halterna av drivhusgaser och riskerna för klimatförändring.

2. Framtidens teknik. Ett första projekt inom detta område kan avse bioteknik och genteknik med de miljörisker men också möjliga tekniska lösningar till fördel för miljön som dessa tekniker kan innebära.

3. Läckage av miljöfarliga ämnen i industrins hela produktcykel från råvara till konsumtion av den färdiga produkten. Det miljöfarliga avfallet är ett akut miljöhot inom detta problemområde.

4. Läckage av miljöfarliga ämnen från jordbruk och skogsbruk. Dessa miljöproblem uppstår som en följd av de areella näringarnas hantering av sina processer och ämnesflöden.

Betydande ansträngningar och resurser bör läggas ned på att bygga upp ett slagkraftigt informationsprogram för att sprida och sälja SIIESTA:s

teknikvärderingar med dess underlag för beslutsfattande, uttalanden om bästa tillgängliga miljöriktiga teknik och rekommendationer om olika åtgärder för att förbättra tekniken på kort och lång sikt. Teknikvärderingsrapporterna måste vara välskrivna och lättlästa för en bred avnämarkrets. Seminarier och konferenser med olika grupper inom denna krets är väsentliga.

Teknikvärdering är en aktivitet som ställer särskilda krav på arbetsformerna. Den är inte forskning i traditionell mening. Den är inte heller en politisk förhandling. Den innehåller, och måste innehålla nära kontakter med de beslutsfattare i politik, förvaltning och industri som teknikvärderingen vänder sig till och skall förse med ett opartiskt och vetenskapligt väl underbyggt underlag för beslutsfattande och handlande. Dessa kontakter måste också gälla dem som berörs av tekniken, dvs brukarna.

SIIESTA bör ha en liten fast stab av forskare, vår 10 å 12 och högst 15. Det tyngsta enligt mening delen av denna stab bör vara knuten till ett teknikprogram med ett huvudansvar för teknikvärderingarna. Vidare bör det finnas ett kreativt ekonomiprogram och ett starkt informationsprogram som dessutom svarar för en datoriserad informationsbank.

En fullt utförd teknikvärdering tar enligt erfarenhet i genomsnitt två år. Teknikvärderingarna skall utföras som avgränsade projekt av forskarlag som kan bestå av 5 - 8 forskare. I varje projekt bör ingå någon eller några forskare ur den fasta staben samt särskilt rekryterade forskare efter behov. I forskarlagen kan följande kategorier av forskare

ingå: ekologer och andra naturvetare, ekonomer, tekniker, sociologer, statsvetare, antropologer, medicinare och vetenskapshistoriker. Forskarna i dessa lag bör väljas bland världens ledande forskare inom sina discipliner. Det är värdefullt om i varje fall någon i varje lag har forskningserfarenhet från industri och näringsliv. Stor flexibilitet måste medges vad gäller den tid som de olika forskarna kan vistas vid SIIESTA.

Vissa forskningsuppdrag inom ramen för teknikvärderingen kan läggas ut till framstående internationella eller nationella forskningscentra runt om i världen. Men uppgifterna bör vara väl definierade och begränsade. SIIESTA tar sist och slutligen ansvar för varje teknikvärdering. Därför måste trots allt den väsentliga delen av uppgifterna utföras inom institutet självt.

En panel på 10 - 20 personer sätts enligt förslaget upp för varje värdering. Den skall vara internationell och representera intressen och värderingar hos avnämarna av teknikvärderingen och hos dem som påverkas av tekniken. Panelen spelar en nyckelroll i teknikvärderingen. Den bör mötas ofta under s värderingen - vid fyra a fem tillfällen.

Det är emellertid viktigt att framhålla att arbetet i panelerna inte är förhandlingar mellan olika intressen i samhället vilkas utgång blir teknikvärderingens slutresultat. Forskarlagen har det fulla ansvaret för teknikvärderingarna. Sådana lag uppbyggda av världens ledande forskare på sina områden med en bred internationell utblick vilka behandlar det vetenskapliga materialet i tvärvetenskaplig analys och som med vetenskapliga integritet och opartiskhet fullt ut tar till sig och

väger samman panelens många skiljaktiga synpunkter kan ge den vetenskapliga auktoritet åt teknikvärderingarna som SIIESTA bör eftersträva.

Kvaliteten teknikvärderingsrapporten måste vara på hög för vinnande av internationell auktoritet. Bidrag till en noggrann kvalitetskontroll av varje teknikvärdering kan bl a lämnas av ett vetenskapligt råd vars medlemmar är framstående forskare med en bred social och internationell utblick.

SIIESTA bör ställa sig positivt till förfrågningar från u-länderna om att göra nationella teknikvärderingar i tredje världen. Sådana teknikkommer att få göras på ett annat sätt än värderingar de projekten. Forskarlagen måste i första globala hand bestå av forskare från det land i vilket teknikvärderingen äger rum. Den måste institutionellt förankras i ett forskningsinstitut i det landet. SIIESTA i Stockholm organiserar och svarar för teknikvärderingen och är den centrala resursbasen.

De nationella teknikvärderingarna i tredje världen torde utgå från resultaten från de globalt relevanta projekten med deras tredje världs-dimension. Man vidareutvecklar detta resultat efter länderspecifika krav och omständigheter. På detta sätt kan teknikvärderingarnas underlag för strategiska beslut konkretiseras.

Samarbete i dessa projekt kan, om u-ländernas regeringar så önskar, ske i nära samarbete med som FN:s utvecklingsprogram (UNDP), FN:s FN-organ livsmedels- och jordbruksorganisation (FAO), FN:s miljöprogram (UNEP), FN:s industriutvecklingsorganisation (UNIDO), den internationella

arbetsorganisationen (ILO), FN:s center för vetenskap och teknik för utveckling (UNCSTD), FN:s center för transnationella företag (UNCTC) och FN:s regionala ekonomiska kommissioner samt med världsbanken, regionala utvecklingsbanker och nationella biståndsprogram. Flera av FN-organen har vid våra kontakter uttryckt ett betydande intresse av samarbete med SIIESTA.

På det organisatoriska och administrativa området är vårt förslag att SIIESTA får rättslig status som en svensk stiftelse. Stiftelsens ekonomi bör baseras på bidrag från svenska staten samt övriga intäkter, som kan komma att förvärvas i anslutning till verksamheten vid SIIESTA.

Stiftelsens verksamhet bör ledas av en styrelse med nio ledamöter, som bör utgöras av internationellt framstående personer. Vetenskaplig kompetens samt praktisk erfarenhet av ekonomiska verksamheter och samhälleligt beslutsfattande bör vara företrädda i styrelsen. Ordföranden bör lämpligen vara svensk.

Verksamheten vid SIIESTA bör under styrelsen ledas av en direktör. Vidare skall det vid SIIESTA finnas programledare för de forskningsprogram som beslutas och forskare till det antal som behövs för skilda projekt. En av programledarna bör utses till ställföreträdare för direktören.

Direktören och ställförträdaren och övriga programledare samt forskningspersonal bör rekryteras med internationell bredd. De bör anställas på basis av kontrakt med begränsad anställningstid. För denna personal bör införas immunitetsregler, som innebär befrielse från inkomst- och förmögenhetsbeskattning samt undantag från svensk arbetsrättslig

och bestämmelser om uppehålls- och lagstiftning arbetstillstånd. vad angår administrativa funktioner bör undersökas i vad mån de kan säkerställas genom avtal med annan huvudman, t ex Stockholms Universitet. Om institutet anställer egen personal för administrativa funktioner bör det ske genom tillsvidareanställning. För sådan personal skall några immunitetsregler inte gälla.

SIIESTA:s arbetsspråk skall vara engelska.

2. BAKGRUND

2.1 Icke varaktigt hållbar utveckling

1900-talet har inneburit en väldig ekonomisk tillväxt. Världens samlade produktion har ökat mer än tjugofaldigt. Världsekonomin omsluter i dag över 80 triljoner kronor. Tillväxten har varit särskilt snabb sedan andra världskrigets slut. 80 % av ökningen av världens samlade industriproduktion under det senaste århundradet - 50 gånger - har ägt rum sedan 1950. Denna produktionsökning har avsatt många glädjande utvecklingsresultat. Barnadödligheten har sjunkit, livslängden ökat. Andelen av världens vuxna befolkning som kan läsa och skriva har ökat liksom andelen barn som får skolundervisning. Världens livsmedelsproduktion ökar snabbare än befolkningstillväxten.

Den ekonomiska tillväxten har också skapat möjligheter för en stark ökning av välfärden, kraftigt höjd levnadsstandard och förbättrad livskvalitet.

Stora delar av den tredje världen har emellertid ställts vid sidan av den snabba tillväxtprocessen. Det finns fler hungriga människor i världen i dag än någonsin tidigare och deras antal fortsätter att växa. Fler människor bor i allt eländigare slumområden och deras antal fortsätter att öka i ett

alarmerande tempo. Om nuvarande trender fortsätter, kommer 90 % av den ökning av världens befolkning från nuvarande 5 miljarder till de 8 - 14 miljarder, vid vilken nivå en stabilisering väntas ske under nästa århundrade, att bo i u-länderna och av dem kommer 90 % att bo i u-ländernas städer. Detta innebär att huvuddelen av världens ungdom på 2000-talet kommer att växa upp i en eländig och hälsovådlig miljö och utan möjligheter att försörja Antalet människor som inte kan läsa och skriva sig. kommer att växa igen liksom de som lider brist på som inte är allvarligt hälsovådligt, eller vatten, är utan drägliga bostäder och utan tillräckligt bränsle för att kunna laga sin mat och värma sina bostäder.

mellan i- och u-länder krymper inte. Den Klyftan vidgas. Man kan i dag inte se några tecken på att denna process skulle vända eller ens sakta av, snarare tvärtom. Denna den globala utvecklingens kris är en av de trender som vuxit fram efter andra samtidigt med en aldrig tidigare skådad värlskriget ekonomisk tillväxt. Den beskrivs av Världkommissionen för miljö och utveckling, som arbetat under av den norska statsministern Gro ledning Harlem Brundtland. Den andra trenden är den hotande miljökrisen.

De båda trenderna hänger intimt samman. Många former av utveckling som vi ser prov på i dag underminerar den miljöresursbas som utvecklingen grundas på. hotar därför att undergräva den Miljöförstörelsen fortsatta utvecklingen. Världsfattigdomen är både en orsak till och en effekt av de globala miljömellan i- och u-länder är problemen. Ojämlikheten enligt Brundtland-kommissionen världens huvudsakliga miljöproblem samtidigt som det är världens allvarligaste utvecklingsproblem.

Tillsammantagna ger de båda trenderna upphov till en utveckling som enligt kommissionen denna planeten och dess befolkning inte kan bära.

Mänsklighetens oförmåga att leva i enlighet med miljöns krav håller enligt kommissionen på att förändra de planetära livsuppehållande systemen: atmosfären, oceanerna, sötvattenstillgångarna, jordarna och de levande resurserna. Många av dessa förändringar är förenade med allvarliga hot mot dessa system. Utvecklingsansträngningarna i dagens värld är i många fall inte varaktigt hållbara. De leder till ren rovdrift på redan överutnyttjade miljöresurser. Industrisamhällets produktionsformer och livsstilar har lett till förorening och nedslitning av den fysiska miljön som saknar motstycke i historien. Världskommissionen summerar: vi lånar miljökapital av framtida generationer utan avsikt och möjlighet att betala tillbaka.

Kommissionen redovisar de stora miljöhoten som är förknippade med en fortsatt icke varaktigt hållbar utveckling. Den konstaterar att den industrialiserade världen redan har förbrukat mycket av vår planets ekologiska kapital. I-länderna förorsakar de största hoten mot den globala miljön. De rikaste i-länderna använder mest mineraler och fossilt bränsle.

Ökande utsläpp av sk växthusgaser till atmosfären är en direkt följd av ökad resursanvändning. De leder till högre medeltemperatur på jordytan och risker för klimatförändringar. De ekologiska och ekonomiska effekterna kan bli genomgripande och förödande. Utsläpp av halogenerade kolväten, i första hand sk freoner, förstör det mot miljöfarlig UV-B-strålning skyddande stratosfäriska ozonskiktet. Resultatet

blir ökande cancerrisker för människor och kraftigt De marina ekosystemen kan skadas. Den ökade djur. UV-B-instrålningen påverkar fotosyntesen till skada för skog och jordbruksväxter.

Andra drabbar i första hand luftföroreningsproblem i-länderna själva. De stora utsläppen av lufti atmosfären är ett allvarligt hot mot föroreningar Europas ekosystem och människor.

Kustnära havsområden runt i-länderna hotas av kemikalier och övergödning liksom floder och sjöar. Interventionerna i vattencyklerna har ökat kraftigt genom vattenslösande produktions- och konsumtionsmönster. I Europa och Asien har vattenanvändningen nått 10 % av den årliga avrinningen eller flödesen siffra som väntas stiga till 25%. tillgången, ökar i Europa och Nordamerika skadorna på Samtidigt till följd av försurning och grundvattentillgångarna läckage från jordbruket.

Den ökande kemikaliseringen av våra kontinuerligt samhällen leder till att industri och jordbruk släpper ut miljöfarliga ämnen som hotar människors hälsa. Tiotusentals syntetiskt framställda organiska ämnen har förts ut i miljön som pesticider, plaster, industrikemikalier, rengöringsmedel mm. Vissa höggradigt giftiga, ytterst svårnedbrytbara, syntetiska, dvs av människan artificiellt skapade ämnen, som man vet förorsakar cancer och organiska fosterskador och som har långsiktiga genetiska effekter, finns redan i miljön i ansenliga koncentrationer. Det kommer att ta årtionden innan de har sönderdelats.

Härtill kommer att de är strukturellt fast inbyggda i vår livsstil, dvs i våra konsumtions- och

produktionsmönster som är svåra att förändra snabbt. Miljöfarligt avfall, i synnerhet från den kemiska industrin, hanteras på ett sätt som skapar oacceptabla risker. De industrialiserade länderna svarar för ca 90 % av världens miljöfarliga avfall som uppgår till mellan 325 och 375 miljoner ton. I OECD-länderna finns tusentals avfallsdeponier som kräver upprensning för 100-tals miljarder dollar.

Brundtland-kommissionen konstaterar att källorna och orsakerna till miljöföroreningen är mycket mera diffusa, komplexa och sammankopplade - och att effekterna av utsläppen är mycket större, mera ackumulativa och kroniska - än vad man hittills befarat.

Denna process har nu också med full kraft drabbat den tredje världen, i synnerhet de sk nyligen industrialiserade länderna som rymmer några av världens mest förorenade områden. I u-ländernas landsbygdsområden har fattigdomen drivit fram en omfattande jordförstöring. Årligen omvandlas 6 miljoner hektar produktiv betesmark till ökenområden. Mer än ll miljoner hektar skog, bl a tropisk regnskog, skövlas. Detta driver på en process varigenom antalet levande arter, djur och växter minskar.

Utvecklingsprocessen rent generellt tenderar att reducera mångfalden i ekosystemen. Arter är, sedan de en gång försvunnit, inte förnybara. Förlusterna av djur- och växtarter kan starkt frambegränsa tidens möjligheter, bl a i jordbrukets utveckling och för produktion av läkemedel. Med nuvarande utveckling håller antalet levande arter på att minska med en fart som leder till hot om en irreversibel utarmning av naturen.

Brundtland-kommissionen påtalar den takt med vilken den allt kraftfullare tekniken och den ständigt stora befolkningsökningen drivit fram genomgripande, icke avsedda förändringar i atmosfären, marken, samt flora och fauna och i vattentillgångarna relationerna mellan dessa miljöresurser. Den årliga av den industriproduktionen är i ökningen europeiska lika stor som hela produktionen i Europa dag ungefär andra Många av de produkter och före världskriget. tekniska som har medverkat till att höja system levnadsnivån är râvaru- och energiintensiva och medför betydande förorening av miljön.

i miljön är nu så snabb och Förändringstakten att vetenskapens förmåga att utvärdera komplex av förändringarna och att ge råd för konsekvenserna handlandet i växande utsträckning måste byggas på den ökade försiktighet som utgör det enda ansvariga förhållningssättet vid växande osäkerhet i frågor som kan hota de livsuppehållande systemen. Inga risker får tas i dessa fall.

Den ökade takten i resursanvändningen ger ringa tid för att kunna antecipera och förhindra oönskade Kommissionen konstaterar att vi i dag miljöeffekter. är nära många av de trösklar som inte kan överträdas utan att naturens finstämda balans rubbas, så att integritet hamnar i faroekosystemens grundläggande zonen. Tiden är mogen att bryta sig ur de gamla

handlingsmönstren.

2.2 Varaktigt hållbar utveckling

Världskommissionens svar är inte en neddragning av tillväxttakten. Tvärtom. Den anser att en fem- till av världens samlade produktion behövs tiodubbling

för att vid den tidpunkt under nästa när århundrade, befolkningsökningen planat ut, höja tredje världens konsumtion till den nivå som de industrialiserade staterna har nått i dag. Mot denna bakgrund förutskickar kommissionen en ny era av ekonomisk tillväxt, men en som är annorlunda än den hittillsvarande genom att baseras på en politik för att bevara och öka miljöresursbasen, dvs en politik för varaktigt hållbar utveckling.

Kommissionens påstående är djärvt, i synnerhet som den inte explicit uttalar sig om konsumtionsnivåns utveckling i dagens i-länder. Det är sant att en utjämning av klyftan mellan u- och i-länder förutsätts av Brundtland-kommissionen. Om detta skulle tas bokstavligt bleve följden en nolltillväxt av i-ländernas konsumtionsnivå fram tills dess motsvarande nivå uppnåtts av den tredje världens länder. Detta torde emellertid inte vara kommissionens avsikt även om den talar om nödvändigheten av att ändra livsstil i i-länderna och dra in på överflödskonsumtionen.

Resurssparande produktions- och konsumtionsmönster med ökad tonvikt vid kvalitet utvecklingens innebärande höjd livskvalitet är ett tänkbart men alltför vagt svar för att övervinna I motsägelsen. en kritisk form har detta perspektiv karakteriserats i den svenska framtidsstudien och ”Sverige Europa. Det postindustriella samhället kan studiens enligt redaktör komma att i stället för konventionella varor i allt högre grad producera i upplevelser form av kultur och livsmönster trivialiserade till lokala miljöer och exotiska “nischer, allt förpackat i alltmer attraktiva och mediamässiga former.

hållbar utveckling innebär Begreppet varaktigt Brundtland-kommissionen hävdar begränsningar. att inte är absoluta. De emellertid begränsningarna en funktion av den rådande tekniken och av den är av produktions- och samhälleliga organisationen, konsumtionsmönster. Både tekniken och den sam-

organisationen kan enligt kommissionen hälleliga förbättras så att miljöresurserna och biosfärens att absorbera effekterna av produktionen ger förmåga för den nya eran av ekonomisk tillväxt. utrymme

varaktigt hållbar utveckling är enligt Begreppet Brundtland-kommissionen ett uttryck för nödvändigheten av att integrera miljöpolitiken och En huvudpunkt i strävandena utvecklingsstrategierna. till en varaktigt hållbar utveckling är att angripa vid källan i syfte att internamiljöproblemen lisera hittills externaliserade samhälleliga i den ekonomiska utvecklingsprocessen miljökostnader och i ekonomiskt beslutsfattande.

har hitintills i stor utsträckning Miljöpolitiken Dessa ansträngningar måste endast angripit symtomen. fortsätta och förstärkas. Men det behövs enligt också en ny ansats, i vilken Brundtland-kommissionen alla nationer går in för en utveckling som integrerar miljöhänsynen med produktionen. Jordbruket, energiproduktionen, skogsbruket och industrin, måste ta ansvar för den miljö som transportsystemen av deras verksamhet och inte drivas enbart påverkas vinst- och medan av snäva produktivitetsintressen, effekterna på miljön lämnas till de miljövårdande att reparera i efterhand. På samma myndigheterna måste i nationella regeringar och i det sätt internationella samarbetet sektormyndigheterna ges för de delar av den mänskliga miljön som ansvar av deras beslut. Industrin och övrigt påverkas

näringsliv måste ta sitt ansvar. För att detta synsätt skall slå igenom kommer att krävas genomgripande reformer.

En varaktigt hållbar utveckling är i detta perspektiv inte ett tillstånd utan en förändringsprocess. En nödvändig del av denna process är enligt världskommissionen att fattigdomen avskaffas. En varaktigt hållbar utveckling kräver att människornas basbehov kan uppfyllas. samhällena måste tillgodose mänskliga behov både genom produktionsökning och social rättvisa.

En varaktigt hållbar utveckling avvisar det som den svenske filosofen Sven-Eric Liedman har kallat de utvecklade samhällenas och de välbeställdas “besinningslösa och bekymmerslösa konsumtionsgalenskap på en marknad som inte känner andra normer än det fria varuflödet. Den kräver att överflödssamhällena går in för livsstilar som håller sig inom jordens ekologiska ramar, bl a i sin användning av energi. Produktionen måste bli mindre energiintensiv än hittills samtidigt som u-länderna måste få möjlighet till ökad primärenergianvändning.

En varaktigt hållbar utveckling förutsätter människors aktiva deltagande i samhällenas beslutsprocesser och en demokratisering av det internationella beslutsfattandet bl a genom en förnyad satsning på multilateralt handlande i världekonomin och i den internationella politiken.

Dagens ingrepp i de naturliga systemen är mycket mera drastiska och genomgripande än tidigare såväl i omfattning som till effekter och därför mera hotande för de livsuppehållande systemen. Detta innebär att en varaktigt hållbar utveckling, som ett minimum

måste innebära ett minskat risktagande inför politiska och ekonomiska beslut så att inte de natursystem som uppehåller mänskligt liv på

jorden - atmosfären, vattentillgångarna, jordarna

och levande varelser - utsätts för hot.

Det möter betydande svårigheter att definiera begreppet hållbar utveckling med “varaktigt tydlighet och klarhet så att det operativt kan läggas till grund för politiskt och ekonomiskt beslutsfattande. Ansträngningar görs bl a av FN:s miljöprogram (UNEP) och Världsbanken att konstruera indikatorer för en varaktigt hållbar och miljösund utveckling i syfte att övervinna de mässigt risker för miljön som följer av en ensidig tillämpning av BNP-ökningen som utvecklingsindikator och bas för politiska och ekonomiska beslut.

Enligt en arbetsdefinition som gjorts inom OECD:s miljökommitté innebär en varaktigt hållbar utveckling en maximering av nyttan av ekonomisk utveckling i nettotermer under förutsättning att naturresursbasens storlek och kvalitet samt dess avkastning bevaras över tiden. Bevarandet av avkastning och kvalitet innebär enligt OECDdefinitionen att de förnybara resurserna utnyttjas i högst samma takt som de förnyas och att effektiviteten i utnyttjandet av icke förnybara resurser optimeras med hänsyn tagen till möjligheterna att substituera mellan olika resurser och till teknologiska framsteg.

2.3 Brundtlandkommissionens syn på frågeställningen miljö - teknik

Brundtlandkommissionen lägger betydande vikt vid teknikens roll för att främja en varaktigt hållbar

utveckling. Teknik är den huvudsakliga länken mellan människa och natur. En omorientering av teknikutvecklingen så att större hänsyn tas till miljöns krav är en av de viktigaste förutsättningarna för att den nya era av ekonomisk tillväxt som kommissionen aviserar skall kunna En förverkligas. sådan omlagd teknikutveckling kan höja bärkraften hos den förnybara resursbasen. I alla länder måste därför miljöhänsynen styra de processer varigenom alternativ teknik utvecklas, traditionell teknik moderniseras och importerad teknik utväljs och anpassas till nationella förhållanden.

Kommissionen redovisar resultaten av den teknikutveckling som redan ägt rum under de senaste årtiondena i syfte att minska energi- och râvaruförbrukning samt för att reducera de miljöfarliga utsläppen.

Många glädjande framsteg redovisas vad gäller teknikutveckling som lett till mindre vattenförbrukning i industrin och kraftiga reduktioner av den allmänna i råvaruförbrukningen industrin i Japan, Förenta staterna och Västeuropa samt inte minst den betydande energisparande teknik som utvecklades efter de båda under oljeprishöjningarna 1970-talet. Trots detta och trots att många talar om en avmaterialisering av samhällena och världsekonomin konstaterar kommissionen sammanfattningsvis att vidareutvecklingen av resurssparande teknik måste fortsätta och intensifieras med stöd av ekonomisk politik, handelspolitik och miljölagstiftning.

Resultatet av teknikutvecklingen för att reducera de miljöfarliga utsläppen är nämligen enligt kommissionen inte entydigt positivt. har Framsteg

men mycket återstår att göra. Härtill kommer gjorts att den teknik som utvecklats tillämpas i alltför begränsad utsträckning. Om inte ny miljövänlig teknik utvecklas och redan tillgänglig miljöteknik används i betydligt större utsträckning än i dag kommer hälsoeffekterna i många storstäder att bli och hoten mot ekosystemen att fortsätta oacceptabla att växa mot trösklar som inte får överskridas.

Brundtland-kommissionen gör också en bedömning av nya och framväxande teknikområden. De erbjuder nya inte bara att höja levnadsnivån utan möjligheter också att bevara miljöresursbasen. Mikroelektronik kan användas till processtyrning för en miljömässig i flera branscher. Nya material som t ex optimering högkvalitetsplaster och komposit- _metal1egeringar, material kan bidra till energi- och resurssparande. Biotekniken kommer att få central betydelse för tillämpning såväl i jordbruket, bl a miljön genom att skapa möjligheter till kvävefixerande genom utsäden och integrerad bekämpning av skadedjur, som i industrins avfallshantering. Rymdteknologin skapar för effektivare miljöövervakning och möjligheter bedömning av miljörisker.

Trots denna optimism redovisar kommissionen för den kommande teknikutvecklingen och varningar ger rekommendationer för handlandet.

vi har redan nämnt de stora hoten mot livsuppehållande system. Även i andra avseenden finns anledning till vaksamhet mot ett okritiskt bejakande av ny teknik. Den storskaliga produktionen och vidsträckta användningen av nya material kan skapa nya hittills okända miljö- och hälsorisker. Kommissionen nämner som exempel galliumarsenid i den elektroniska industrin. De potentiella riskerna för

miljön av introduktion av nya organismer och former av liv från den genetiska industrin påtalas med eftertryck.

Miljöfarliga produkter och processer är inbyggda i det rådande produktionssystemet och i det moderna samhällets tekniska struktur varför det kommer att ta lång tid innan de kan ersättas av mindre miljöfarliga tekniker och tekniska system.

Visserligen kan ny teknik öka miljöns bärkraft, men det finns yttersta gränser som inte får överskridas och som kan döljas av en okvalificerad teknikoptimism.

Inriktningen av den tekniska utvecklingen kan lösa omedelbara produktions- och försörjningsproblem men förorsaka långsiktiga allvarliga miljöhot. Som exempel nämner kommissionen den sk gröna revolutionens tekniksystem. Det har bl a lett till att stora delar av den jordbrukande befolkningen marginaliserats och tvingats överutnyttja hotade miljöresurser samtidigt som nationella beroenden har skapats av ett ringa antal utsäden och stora insatser av konstgödning och kemiska bekämpningsmedel.

Huvuddelen av den teknologiska forskningen och utvecklingen i näringslivet inriktas på produkt- och processinnovationer som har och skapar marknadsvärden. Men teknik för en varaktigt hållbar utveckling måste också producera samhälleliga nyttigheter som förbättrad luft- och vattenkvalitet och produkter med längre livslängd och sådana som kan återanvändas. Det behövs också teknik som kan lösa problem vilka normalt ligger utanför de enskilda företagens kostnadskalkyler som t ex

externaliserade kostnader för miljöfarliga utsläpp eller avfallshantering.

Här måste nationella och internationella politiska sättas in för att driva fram forskning och åtgärder utveckling av teknik för en varaktigt hållbar utveckling och för en vidgad användning av sådan teknik. Kommissionen redovisar en rad sådana åtgärder och gör en översiktlig bedömning av deras effektivitet och brister.

Brundtland-kommissionen rekommenderar härvid också ett instrument som skulle kunna lägga grunden till en samlad vidareutveckling av dessa nationella och internationella politiska åtgärder liksom till de stora satsningar på forskning och utveckling av ny miljöriktig teknik som krävs. Denna kommissionens mest centrala rekommendation för att genomföra den nödvändiga teknikomläggningen är förslaget att nationella och internationella mekanismer skapas för att utvärdera de potentiella miljöeffekterna av nya tekniker innan de tillämpas i stor skala.

Dessa miljö- och teknikutvärderingar skall läggas till grund för strategiska beslut rörande utveckling och teknikval och är av betydelse inte minst för u-ländernas långsiktiga prioriteringar i dessa frågor. Det är viktigt att framhålla att sådana utvärderingar är något helt annat än de miljökonsekvensbeskrivningar som läggs till grund för beslut i enskilda projekt.

Miljörisker till följd av beslut om inriktning av utvecklingen inklusive teknikval påverkar ofta områden och individer som inte har något inflytande på besluten. Brundtland-kommissionen framhåller därför vikten av ökat aktivt folkligt deltagande vid

beslut om teknikval och teknikutveckling. Teknikvärderingen är av central betydelse för en demokratisering av och ett bestämmande samhällsinflytande på teknikutvecklingen så att den kan styras av sociala mål i ett varaktigt hållbart samhälle.

Miljölagstiftning med krav på utsläppsreduktioner har i många länder lett till utveckling av ny teknik och industriprocesser som utformats för att reducera utsläppen av miljöfarliga ämnen. Man har också övervägt en vidgning av de miljöpolitiska åtgärderna till att innefatta även ekonomiska instrument av typ skatter, skattelättnader och subventioner för miljöinvesteringar samt miljöavgifter. Sådana åtgärder har emellertid hittills införts endast av ett fåtal länder. Nationella industriförbund har följt upp lagstiftningen med riktlinjer och frivilliga handlingskoder för medlemsföretagen.

Resultatet har blivit att en rad nya tekniker och industriella processer utvecklats för att reducera utsläppen av miljöfarliga ämnen. Industrins och kommunernas miljöinvesteringar har i några länder stigit upp till 2% av bruttonationalprodukten. I flera industriländer har betydande förbättringar i miljökvaliteten uppnåtts. Luftföroreningarna i många storstäder har minskats kraftigt liksom vattenföroreningarna i många sjöar och floder.

Men dessa resultat begränsas till endast några industriländer. Globalt har föroreningsläget försämrats. Försök har gjorts till internationell spridning av miljöregleringarna genom miljökonventioner samt internationella handlingskoder och riktlinjer. I några fall har bindande internationell normbildning kunnat komma till stånd. Detta gäller i

första hand begränsningar och förbud mot miljöutsläpp i världshaven och i regionala havsområden samt i något fall utsläpp av miljöfarliga ämnen i atmosfären. Den internationella handelskammaren har därjämte utvecklat miljöriktlinjer för världens industri.

Näringslivet i stater med relativt strängare miljölagstiftning än omvärlden ger ofta uttryck för oro över försämrade konkurrensförhållanden i förhållande till företag i länder med svagare lagstiftning. Denna oro delas stundom av deras regeringar. Brundtlandkommissionen redovisar hur djup denna oro var över kostnaderna för miljövårdsåtgärderna vid början av 1970-talet. Regeringarna fruktade att resultatet av kostnadsökningen skulle kunna bli investeringsminskning, lägre ekonomisk tillväxt, arbetslöshet och sjunkande export genom försämrad internationell konkurrensförmåga.

Resultatet blev något helt annat. En OECD-undersökning från 1984 visade att satsningen på miljöteknikutveckling och miljöinvesteringar hade positiva kortsiktiga effekter under de båda föregående årtiondena vad gäller såväl tillväxt som sysselsättning. Samhällets vinster i form av förbättrad miljö och positiva hälsoeffekter har klart överstigit kostnaderna.

Också rent företagsekonomiskt har effekterna i de flesta fall blivit goda. De stora förorenande branscherna - livsmedelsindustrin, järn- och stålverken, övrig metallindustri, pappers- och massafabrikerna, den kemiska industrin och elverken - har fått bära den största andelen av miljöinvesteringarna. De höga kostnaderna har gett incitament till att utveckla ett brett spektrum av

nya produktionsprocesser och renare produkter och tekniker. Många företag har upprättat som forskarlag utvecklat innovativa tekniker för att möta miljökraven. Det har i efterhand visat sig att de i flera fall har blivit konkurrensledande i sina branscher både nationellt och internationellt att genom tvingas att satsa aktivt på kreativ forskning och utvecklingsarbete.

Härtill kommer att en framgångsrik som miljöindustri producerar reningsteknik, avfallshanteringsteknik, mätinstrument och utrustning för miljöövervakning vuxit fram i länder med avancerad miljölagstiftning.

Brundtlandkommissionen pekar på det förhållandet att framstegen vid utveckling av reningsteknik och miljövänlig teknik i stor utsträckning begränsats till storindustrin. Mindre och medelstor industri har i många fall haft svårt att ekonomiskt klara av stränga miljökrav. Många små utsläpp från mindre och medelstora föroreningskällor blir tillsammantagna stora och kan därmed på ett sätt bidra allvarligt till de storskaliga miljöproblemen. Kommissionen framhåller att småskaliga företag av typ tryckerier, garverier, färgerier och tvätterier i många länder ofta av ekonomiska skäl tvingas bryta mot miljölagstiftningens krav på utsläppsreduktioner.

I många länder svarar de småskaliga och medelstora industrierna för huvuddelen av den industriella verksamheten. De är ofta stora förorenare.

Kommissionen rekommenderar att dessa får företag stöd från den offentliga sektorn för och forskning utveckling av reningsteknik och resurssnål teknik. Direkt finansiellt stöd till miljöteknikutveckling inom enskilda företag eller till gemensamma

av en grupp företag eller av en bransch satsningar är ett sätt. Ett annat är att bygga in målsättningen hållbar utveckling i stadgar och mandat varaktigt för offentligt finansierade forskningsinstitutioner.

Det finns en stor potential för tillämpning av de framtidsteknikerna vid utveckling av miljönya för den mindre och riktiga produktionsprocesser medelstora industrin. Kommissionen nämner som mikroelektronik som kan förse dessa exempel industrier med lågkostnadsteknik för fullständig En annan potentiellt fördelaktig processkontroll. framtidsteknik är energisparande biotekniska system för utsläppsbegränsning och avfallshantering.

Generellt förordar Brundtlandkommissionen en effektiviserad och integrerad användning av ekonomiska stimulans- och restriktionsåtgärder i att främja produktutveckling och teknologiska syfte innovationer för miljövänligare produkter och processer. som exempel nämns prispolitik, investeringsskattelättnader, mjuk kreditgivning, ökade avskrivningsmöjligheter, miljöavgifter och straffavgifter vid brott mot miljöföreskrifter.

Den mindre och medelstora industrin behöver också förbättrad information om existerande miljövänlig teknik.

Kommissionen efterlyser i detta sammanhang en internationell satsning på att utveckla organiserad och teknik. Den politik och de sprida ny miljöriktig procedurer som påverkar internationellt teknikutbyte måste ändras så att de främjar forskning och utveckling av miljöriktig teknik. Den verkliga utmaningen är enligt kommissionen att säkerställa att de som har behov av sådan teknik inte hindras av

brist på information eller bristande ekonomisk förmåga att upphandla kommersiellt utvecklad miljövänlig teknik. Detta gäller i första hand företag i tredje världen.

Brundtlandkommissionen betonar vikten av forskning och utveckling av miljöriktig teknik och ökad användning av sådan teknik för att angripa u-ländernas miljöproblem.

Utgångspunkten är det stora behovet av sådan teknik i tredje världen. U-länderna står inför en kraftig utbyggnad av en basindustri för produktion av masskonsumtionsvaror och industriell infrastruktur järn och stål, papper, kemikalier, byggnadsmaterial och transportsystem. Den tunga industrin som traditionellt är den mest miljöförorenande har i tredje världen vuxit snabbare än den lätta industrin. En fortsatt sådan utbyggnad ställer betydande krav på energi och råvaror. Den implicerar miljörisker, avfallsproblem samt risker för miljöolyckor och resursuttömning.

I de nyligen industrialiserade länderna är dessa problem redan akuta. Som exempel anför Brundtlandkommissionen att Brasilien, Indien, Kina och Republiken Korea producerar mer än 10 miljoner ton stål vardera per år. Den tredje världen har sedan 1955 ökat sin andel av världsproduktionen av stål från 3,6 till 17,3 %. Medan stålindustrin minskar i i-länderna väntas årsproduktionen öka med ca 40 miljoner ton i u-länderna. Ett av resultaten av industrialiseringen har blivit växande miljöproblem. Många storstäder i den tredje världen har i dag den sämsta luftkvaliteten i världen med föroreningsnivåer som ligger långt över de högsta nivåerna i i-ländernas industristäder under 1960-talet dvs före den stora miljöuppstädningen.

betonar att u-länderna inte Brundtland-kommissionen har råd att industrialisera nu och reparera miljöskadorna senare. Mot bakgrund av den snabba som förestår har de inte heller industrialisering Kommissionen hävdar att de kan dra fördelar av tid. de framsteg som gjorts i utvecklingen av ny miljöteknik i den industrialiserade världen. De vänlig kan också lära av i-ländernas misstag.

av de teknikerna är särskilt gynnsamma för Många nya den världen. Detta gäller bl a den nya tredje kommunikationstekniken samt elektronik för information och Dessa tekniker är processkontroll. och kan dessutom tillämpas så att de miljövänliga arbetsintensiva. Härtill kommer att de genom de blir decentraliseringsmöjligheterna kan medverka inbyggda till att avlasta trycket på de växande miljöbelastade storstäderna. Andra nya teknikområden av stor betydelse för den tredje världens potentiell länder är bioteknik, genteknik, nya energikällor, material samt resurssnåla, sk rena tekniker. nya

Forskning och utveckling av ny teknik sker emellertid i ytterst begränsad utsträckning i u-länderna. Huvuddelen av i-ländernas satsningar på forskning och utveckling av ny teknik inriktas på militära ändamål och drivs fram av storföretagens kommersiella konkurrensintressen. Få av dessa är av relevans för den tredje världen. satsningar helt delen av världens forskning och Den övervägande teknikutveckling tar över huvud taget inte upp sådana för tredje världens miljö och utveckling som jordbruk inom torra områden och centrala frågor Ytterst begränsade insatser görs tropiska sjukdomar. att den teknikens landvinningar till för anpassa nya u-ländernas behov. Även om det teknologiska gapet många områden är det särskilt stort på krymper på

områden som har avgörande betydelse för att kunna säkra en varaktigt hållbar utveckling.

Mot denna bakgrund är det inte förvånande att Brundtlandkommissionen lägger huvudvikten i sina rekommendationer om insatser för teknikutveckling för en varaktigt hållbar utveckling på en kraftig höjning av u-ländernas kapacitet för tekniska innovationer. De växande klyftorna mellan i- och u-land när det gäller forskning och utveckling av bioteknik, materialtekniker, teknik för energisparande och informationsteknik måste minska genom stora satsningar på att höja u-ländernas kapacitet för forskning, design och av dessa utveckling nya teknologier. Den tredje världens länder måste finna sina egna vägar mot en varaktigt hållbar industriell och teknologisk utveckling. Ansvaret är deras, men de kommer att behöva allt det bistånd som den internationella gemenskapen förmår uppbringa - såväl tekniskt och finansiellt som institutionellt.

U-länderna måste individuellt och tillsammans höja sin teknologiska kapacitet att en genom bygga upp infrastruktur för forskning och utveckling av ny teknik. Brundtland-kommissionen föreslår gemensamma forskningsprojekt efter mönster av de gemensamma forskningscentra som skapats för internationell jordbruksforskning. Sådana projekt kunde bl a skapas för forskning och teknikutveckling rörande jordbruk på torra områden, tropiskt skogsbruk, utsläppsbegränsning i småföretag och lâgkostnadsboende.

En följd av u-ländernas begränsade resurser för forskning och utveckling av ny teknik är att de tvingas betala stora summor i royalties och för patenträtter. Brundtland-kommissionen förordar internationellt samarbete för att säkerställa

i fråga om tillgången till landvinningar i jämlikhet och utveckling av genetiskt material så forskning att ett friare flöde av sådan för en varaktigt hållbar utveckling så väsentlig teknik kan åstadkommas.

Multinationella företag spelar en viktig roll som källa till överföring av industriell teknik till u-länderna inom områden som är särskilt känsliga för t ex teknik för energiförsörjning samt miljön, framställning av kemikalier, metaller och papper. Detta enligt Brundtland-kommissionen ett lägger särskilt ansvar på dessa företag vad gäller effekterna på säkerhet, hälsa och miljö av den teknik som överförts genom deras investeringar i tredje världen. Det är angeläget att deras strategiska beslut och tillämpningen av dem omorienteras så att kraven på en varaktigt hållbar utveckling tillgodoses.

Kommissionen framhåller även betydelsen av att de för de multinationella företagen som handlingskoder utformas av organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling (OECD) och FN.s center för transnationella företag (UNCTC) uttryckligen tar upp och sätter upp mål för att främja en miljöfrågorna hållbar utveckling. Samtidigt betonas det varaktigt stöd som FN-centret kan ge för att stärka u-ländernas positioner i förhandlingar med multinationella företag bl a i frågor om teknikval och av överförd teknik så att miljöns krav anpassning beaktas.

Kommissionen rekommenderar också upprättandet av ett internationellt centrum för miljökonsekvensav utvecklingsprojekt i tredje världen. utvärderingar

2.4 Miljö - teknik - samhälle

vad menas med teknik för en varaktigt hållbar utveckling“? En precisering av dess innebörd förutsätter en tolkning av begreppen och miljö teknik. En studie som behandlar i frågeställningar anslutning till dessa begrepp har utförts för utredningen av dr Uno Svedin, forskningsrådsnämnden (bil 3:1).

Begreppet miljö

I den miljöpolitiska diskussionen ges begreppet miljö traditionellt antingen en snäv eller en bred tolkning.

En snäv definition innebär att miljön utgörs av de fysiska naturtillgångarna och de på dessa baserade livsuppehållande systemen samt av sambanden mellan dessa system. En bred tolkning hävdar att miljön är totaliteten av den fysiska verkligheten och de mänskliga aktiviteter som ingriper i den. Allt påverkar allt i ett enda integrerat system. Miljön innefattar enligt detta synsätt hela den mänskliga utvecklingsprocessen.

Tolkningarna implicerar olika sätt att angripa frågeställningen miljö - samhälle. En snäv definition kan tillämpas av dem som förordar minsta möjliga intervention av människan i de ekologiska systemen. Talesmännen för detta synsätt önskar hålla de naturliga och de samhälleliga systemen åtskilda i att syfte skydda miljön från människan - miljöförstöraren och den teknik med vilken hon vill styra och kontrollera naturen. De förordar noll-tillväxt.

Men en snäv definition kan också användas praktiskt och rationellt i syfte att kunna formulera miljömålen operationellt och därmed ge dem en reellt roll inom ramen för det rådande samhällets styrande ekonomiska och politiska beslutsfattande.

En bred tolkning kan däremot innebära att själva för beslutsfattande i dagens samhälle grunden De ekonomiska, sociala och politiska ifrågasätts. frågorna är enligt detta synsätt ytterst miljöfrågor och måste därför hanteras i enlighet med naturens lagar. Naturvetenskapligt observerade lagbundenheter måste med andra ord styra de samhälleliga systemen.

hållbar utveckling har av Begreppet varaktigt Brundtland-kommissionen formulerats för att övervinna mellan de båda tolkningarna. I motsägelsen kommissionens rapport betonas den breda tolkningens helhetsperspektiv på miljö och samhälle. systemiska Det hela rapporten, såväl dess miljöutgenomsyrar värderingar som dess rekommendationer till åtgärder.

Kommissionen framhåller samtidigt att ekologi och ekonomi mer och mer vävs samman - lokalt, regionalt, nationellt och globalt - till ett sömlöst nätverk av orsakssamband av växande komplexitet. Det ömsesidiga sambandet mellan miljö och ekonomi växer.

Kommissionen avvisar noll-tillväxt, men den tillväxt som förordas är en annan än den vi nu upplever. Denna sker i former och med målsättningar som inte är varaktigt hållbara. Tillväxtens kvalitet och rättvisa måste enligt kommissionen sättas fördelning i centrum. De fysiska miljömålen skärps. Ett varaktigt hållbart utnyttjande av naturtillgångarna och för miljöns begränsade förmåga att respekt assimilera miljöfarliga utsläpp görs till

övergripande strategiska målsättningar för utvecklingen. Därmed har den snävare tolkningen närmat sig den bredare utan att dock sätta rådande politiska och ekonomiska beslutssystem i fråga. Kommissionen föreslår dock omfattande och genomgripande institutionella reformer av detta system, såväl på nationell som mellanstatlig nivå.

Närmandet till den bredare tolkningen har förstärkts genom Brundtland-kommissionens krav på en omläggning av riskbedömningen i utvecklingspolitiska beslut vid vetenskaplig osäkerhet om de miljömässiga konsekvenserna. Kommissionen manar till försiktighet. De risker som kan tas vad gäller åtgärder som kan påverka de livsuppehållande systemens långsiktiga förmåga måste enligt kommissionen kraftigt reduceras. Miljöutvärderingen vid beslut i strategiska frågor får därmed ökad skärpa. De strängare miljömålen innebär krav på omläggningar av utvecklingens kurs i den riktning som förordas av den breda tolkningens företrädare. Arbetet att på formulera de fysiska miljömålen i operativa termer och att bygga in stimulansåtgärder för att främja uppfyllande av målen driver på denna utveckling ytterligare.

I samstämighet med 1972 års FN-konferens i Stockholm inriktar sig Brundtland-kommissionen på den fysiska miljön som människan möter, den mänskliga miljön. Den innefattar arbetsmiljön inom vilken kommissionen särskilt inriktar sin analys och sina rekommendationer på riskerna för miljöolyckor till följd av ny komplex teknik med stor användning av potentiellt giftiga kemikalier.

För vår del har vi funnit Brundtland-kommissionens argumentation övertygande och väljer därför att

en miljösyn, som överensstämmer med den anlägga medelväg kommissionen stakat ut.

I enlighet härmed behandlas teknik för en varaktig utveckling i huvudsak synonymt med begreppen teknik och miljöriktig teknik. miljövänlig

Den finländske filosofen Georg Henrik von Wright definierar teknologi som ”en medveten begreppet av naturtillgångarna och styrning av exploatering naturkrafterna för mänskliga ändamål.

Denna definition ger uttryck för dels en ickedeterministisk tekniksyn, dels en bred tolkning av teknikbegreppet.

von Wright har stundom anklagats för teknikdeterminism som innebär att den tekniska utvecklingen drivs fram av det sk teknologiska Den har en inneboende autonomi eller imperativet. en egen ”logik”. Den låter sig inte nämnvärt påverka av människors handlande eller önskningar. En tidigare teknik ersätts obönhörligen av en ny som är mera effektiv för sitt eget ändamål.

Denna teknikdeterminism har framför allt hävdats av den franske sociologen Jacques Ellul som i sin stora studie från 1954 om teknikens roll i samhället (La ou lénjeu du siécle) bl a hävdar att technique människan inte spelar någon roll i valet av längre riktning för teknikutvecklingen. Enligt honom är den tekniska utvecklingen en autonom kraft som håller utvecklingens hjul i rotation. Den teknisktproduktutvecklingen som sådan tenderar vetenskapliga

att göra människan till ett objekt, vars egna behov och önskningar inte längre har någon talan i en dialog med det tekniska systemet. Människan upplevs tvärtom, hävdar Ellul, som den främsta källan till fel och missgrepp i teknikens strävan till största möjliga effektivitet. Tekniken påverkar i dag alla aspekter av den mänskliga kulturen. Den har global räckvidd. Tekniken har blivit det universella språket.

Teknikdeterminismen kan vara optimistisk eller pessimistisk.

Den förra bejakar utvecklingen och upplever den som något positivt. Den tekniska utvecklingens autonomi och dess inneboende logik är själva drivkraften i den ekonomiska utveckling som skapar större effektivitet och ständigt stigande välfärd. Politiska interventioner ses av den optimistiske teknikdeterministen som hinder för utvecklingen. Om denna leder till miljöproblem kan de lösas med teknikens hjälp. Reningsteknik utvecklas. Syntetiska substitut skapas för att ersätta uttömda naturresurser. Den genetiska ingenjörskonsten har ökat möjligheterna till detta.

De pessimistiska teknikdeterministerna - och hit hör Ellul - gör en annan bedömning av situationen. Den amerikanske sociologen Lewis Mumford uttrycker det på följande sätt i en kommentar till den tekniska automationen i vid mening: ”Det mest förfärande resultatet ... är den automatiserade människan eller organisationsmänniskan: hon som tar sina order från systemet, och som ... slutligen, som konsument... inte kan tänka sig att lämna systemet. Människan blir det teknologiska systemets fånge.

von Wright ger också uttryck för pessimism. Industrisamhället har lett till förorening och nerslitning av den fysiska miljön i en tidigare aldrig tidigare skådad omfattning. Naturen kommer att smutsas ner och skövlas. De ytterligare som förloras kommer att ersättas av tillgångar konstgjorda produkter. Expertvälde kommer att följa. för demokratiskt beslutsfattande och Marginalen insyn minskar. Samhället blir omänskligare. Slutresultatet kan bli mänsklighetens undergång som zoologisk art. Alternativt kan människan anpassa sig till livsformer som de flesta upplever som omänskliga“ och finna sig i en tillvaro som navelskådande konsument.

Även om von Wrights tonfall är pessimistiska är han inte någon entydig teknikdeterminist. Han talar om omständigheternas diktatur som det visserligen till synes obönhörliga tvång i en bestämd riktning, som utövas av en accelererande och relativt autonom utveckling och en därav alstrad nödvändighet av oavbruten ekonomisk tillväxt och expansionism. Men teknikutvecklingen styrs enligt hans definition medvetet och “för mänskliga ändamål.

Han ändamå1en“ och bedömer styrkan hos analyserar de intressen som medvetet styr naturkrafterna i förhållande till dem som söker en ändring. Han undersöker med andra ord det teknologiska beskaffenhet och styrka. Förbundet imperativets“ mellan teknik och industri har gjort det vetenskap, att knyta allt fler intressen till den möjligt tekniska utvecklingen. De har i ökad utsträckning blivit nationella intressen - väsentliga för staters säkerhet och den internationella konkurrenskraften hos deras näringsliv och ekonomi. Det tekniskt-

vetenskapliga kunnandet får ett avgörande ord i de beslut som styr utvecklingen. Tekniska förbättringar och innovationer, höjd materiell standard och ökade möjligheter att tillfredsställa önskningar ökar riskerna för människan att bli dessa sina egna önskningars - men i realiteten det ekonomiska systemets - slav. De samhälleliga intressena är stora och viktiga men ofta dåligt medvetandegjorda och dåligt artikulerade medan experternas, marknadsförarnas och producenternas är bättre definierade därför att de är mera avgränsade. Det gör det svårt för politikerna att avgöra vems intressen deras beslut tillmötesgår.

En realistisk analys av dessa krafter är en förutsättning för att effektivt kunna styra tekniken mot en varaktigt hållbar von har utveckling. Wright anklagats, bl a av sin landsman professor Erik Allardt, för att vara alltför pessimistisk i sin analys och för att ha underskattat styrkan hos de samhällskrafter som kombinerar viljan till ekonomisk tillväxt med ett socialt och ekologiskt ansvar.

von Wright ser med oro mot framtiden. Men det är en oro som manar till analys och Eller som handling. han uttryckt det i ett credo:

Att spå undergång är inte fruktbart. Att hoppas undgå ett hot utan att göra något är dåraktigt. Skall vår ängslan bli en visdomskälla?

Våra överväganden i det följande bygger överpå tygelsen att teknikutvecklingen kan styras i enlighet med rationella och förnuftiga mänskliga ändamål. Teknik kan och skall väljas så att den understödjer sociala mål. Vi avvisar alltså teknikdeterminismen.

att effektivt kunna påverka forskning och I syfte av teknik för en varaktigt hållbar utveckling och ett teknikval som främjar sociala mål utveckling är det väsentligt att realistiskt analysera drivkrafterna bakom utveckling och val av teknologi.

Vi delar Brundtland-kommissionens bedömning att teknikvärdering är ett värdefullt instrument för att utveckling och val av teknik så att den påverka en varaktigt hållbar utveckling. En sådan främjar teknikvärdering måste vara byggd på värdering av miljötillstånd och förväntade miljöeffekter. av miljöriskerna måste beakta rådande Bedömningen osäkerhet till följd av bristande kunskap dels om de systemen, dels om hur de påverkas livsuppehållande av den teknik som är föremål för värdering. Detta bör leda till ökad försiktighet vid introduktion av

nya tekniker.

B r knik

von definition av teknologi hänvisar till Wrights av naturtil1gångarna“ och “styrning av “exploatering naturkrafterna. Han preciserar inte hur denna och skall gå till. Men det är exploatering styrning att formuleringen implicit rymmer en bred tydligt teknikdefinition. Teknik är ett sammanfattande begrepp för vitt skilda metoder att genomföra i dess helhet, dvs allt exploateringsprocessen medvetet mänskligt handlande som utnyttjar naturtillgångarna, med andra ord alla i enskilda länder och utvecklingsansträngningar internationellt. Teknik och samhälle är oskiljaktigt

förenade.

Ett snävt teknikbegrepp inskränker sig till teknisk utrustning, ensidigt-förknippad med bruket av maskiner och utan koppling till det samhälle på vilket den sätter sin prägel och inom vars ram den har utvecklats och valts ut.

En bred tekniksyn bygger på det faktum att miljöproblemen är en konsekvens av de produktionsoch konsumtionsmönster som utbildats i det moderna industrisamhället. Däri ingår bl a de tekniska system som byggts upp för boende, energi och transporter. I grunden ligger internationella utvecklingsmönster som genom utrikeshandel och utlandsinvesteringar spänner ett integrerat nät av industriella, tekniska och kommersiella förbindelser över jorden. Den industriella produktionsformen är global.

stundom hävdas att en bred tekniksyn måste leda till ett avvisande av strävanden att söka tekniska lösningar på miljöproblemen. Man menar att det i stället krävs är en förändrad mentalitet och en omläggning av livsstil, dvs av produktions- och konsumtionsmönster. Endast detta kan medföra den grundläggande teknikomläggning som krävs för att kunna uppnå en varaktigt hållbar utveckling.

Miljöteknik som regulativ mot den dominerande huvudfåran av teknik och samhällsutveckling i våra dagars industriella kultur är enligt detta synsätt av ondo genom att medverka till att dölja allvarliga miljöproblem antingen genom att ge sken av att lösa dem eller genom att välja en tillfällig teknisk anpassning i stället för en nödvändig omläggning av utvecklingens kurs.

Detta sätt att resonera innebär en orimlig tillämpning av en bred tekniksyn. Det låter ett framtida, stundom utopiskt bästa bli det godas fiende. Vi avvisar sådana slutsatser.

Den omorientering av teknikutvecklingen som förordas av Brundtland-kommissionen i syfte att främja en varaktigt hållbar utveckling bygger på en rationellt tillämpad bred tekniksyn. Kommissionen ser tekniken som en integrerad del av ett samhälle för en varaktigt hållbar utveckling. Teknisk förändring är både en orsak till och ett resultat av samhällsutvecklingen. Teknik och samhälle påverkar varandra i en komplicerad växelverkan som också berör miljöns livsuppehållande system.

Teknik i alla dess former påverkar och griper in i samhället på ett djupgående sätt. Alla utvecklingssektorer liksom den övergripande nationella ekonomiska och fysiska planeringen måste därför omfattas av den nödvändiga teknikomvandlingen. För Brundtland-kommissionen är tekniken en teknik i samhället.

Ett bredare synsätt kommer också till uttryck i den svenska nationalrapporten till FN:s konferens om vetenskap och teknik för utveckling 1979. I rapporten framhålls att teknik “har att göra med arbetsmedel samt med det kunnande och organisation som är förknippat med hur dessa utnyttjas.

Om teknik tolkas för snävt finns risken att man skär bort sådana aktiviteter som rimligen måste ha stor betydelse för utvecklingsmöjligheterna. Som exempel anförs nya och bättre systemlösningar.

Denna officiella svenska anför tekniksyn följande element som viktiga beståndsdelar i teknikbegreppet:

- att man talar om tillämpning av kunskap på praktiska problem

- att det krävs ett visst systematiskt utnyttjande av denna kunskap

- att metoderna ofta, men inte alltid, får ett materiellt uttryck (idéer om hur en vattenförsörjning skulle kunna komma till stånd tar sig uttryck i de fysiska anläggningar - dammar, kanaler och konstbevattningsanläggningar - som byggs)

- att teknik ofta inbegriper såväl en redskaps-del som en organisations-del; det behövs en organisation för att effektivt kunna använda redskapen.

Vi delar den breda som tekniksyn formulerats såväl av Brundtland-kommissionen som i den svenska nationalrapporten till FN:s konferens om vetenskap och teknik för utveckling.

Brundtland-kommissionens politiska ansats för en varaktigt hållbar utveckling är att förutse och förebygga miljöförstöringen snarare än att reparera redan inträffade skador på de livsuppehållande ekologiska systemen. Det förebyggande perspektivet skall genomsyra den nationella ekonomiska planeringen med dess sektorövergripande till förslag

De förebyggande åtgärderna skall systemlösningar. omfatta alla utvecklingens sektorer.

Denna ansats implicerar en bred syn på begreppet hållbar utveckling som vi teknik för en varaktigt i synonymt också kallar miljövänlig utredningen eller teknik. Det breda teknik miljöriktig innebär att det vi talar om är ett synsättet tekniksamhälle, dvs ett miljöriktigt miljöriktigt av de tekniker vilkas utveckling vi väljer mönster att främja.

som skapas av en marknadsledande De miljöproblem teknikutveckling som drivs fram utan storskalig till kan inte lösas framinbyggda hänsyn miljön tekniska arrangemang i efterhand. En gångsrikt genom okvalificerad teknikoptimism är sådan lättsinnigt inte varaktigt hållbar. Tonvikten i redskapsdelen av teknikomvandlingen måste därför läggas på av resurssnåla tekniker och den utveckling nya av de sociala och ekonomiska villkoren omläggning som en sådan utveckling förutsätter.

teknik är den svenska benämningen för Resurssnål som internationellt har andra beteckningar. tekniker “ren teknik eller renare Ofta används begreppet och eller icke-avfallsteknik 1ågavfal1steknik“ beteckningar som används är teknik. Andra synonyma teknik, “avfallssnål eller -vänlig resursbevarande teknik samt “förebyggande miljöskyddsteknik.

och internationella programmen till De nationella teknik brukar inte omfatta teknik för stöd för sådan slutled. I en del rening i produktionsprocessens avses enbart industriell teknik. En sådan fall emellertid inte implicit i inskränkning ligger teknik omfattar i dag hela begreppet. Resurssnål

produktcykeln från råvaruutvinning över produktionsprocess och produktutformning till återvinning av avfall. Det innefattar också tekniska systemlösningar.

Utveckling av resurssnål teknik ligger i linje med den grundsyn på avfalls- och återvinningsomrâdet som präglar 1975 års svenska miljövårdsproposition (Prop 1975:32) i vilken följande fyra principer slogs fast:

- Avfall skall betraktas som en resurs.

- skall Återanvändning vara en ledande princip.

- Det avfall som inte kan återanvändas skall successivt minskas.

- Innan tillverkningen av en produkt påbörjas åligger det producenten att känna till och ta ansvar för en miljöriktig hantering av såväl produktionsavfallet som den uttjänta produkten.

I en rapport från 0ECD:s miljödirektorat 1987 beskrivs målet för utveckling av ren teknologi på följande sätt:

I det tredje stadiet återvinns och återanvänds avfallet inom själva produktionsenheten eller också förändras tillverkningsprocessen fullständigt i syfte att undvika eller strikt begränsa uppkomsten av avfall.

Denna tolkning inskränker sig till produktionsprocessen. Den har hösten 1987 av de nordiska miljöministrarna i ett program för det framtida nordiska samarbetet kring miljövårdsfrågorna utvidgats till att också omfatta produktutformningen.

Ministerrådet mener, at der bør ske en reduktion af avfallsmaengderne. Der bør derfor arbejdes for en større sammenknytning af och affaldsansvar, således at produktdet ved utformningen af industriens produkter sikres, at disse efter brug giver till mindst muligt affald, att anledning ikke hindrer en senere produktutformningen og at det sikres, at affald, genanvendelse, som må forbraendes eller deponeres, ikke medfører forurening af miljøet.

tekniken är nära sammankopplad med Den resurssnåla den hållning till miljöproblemen som förebyggande gjort till sin. Denna teknik Brundtland-kommissionen att bli ett huvudinstrument i det sk har potentialen stadiets miljöskyddsarbete, dvs de åtgärder tredje som vidtas på produktions- och produktutformningsnivå för att förhindra uppkomsten av avfall och

föroreningar.

Förutom minskad belastning på miljön blir resultatet för näringslivet förbättrad råvaruekonomi, och bättre arbetsmiljö. I stället för energisparande de renodlade extrakostnader som miljövårdsi reningsteknik i slutet av investeringar medför kan den resurssnåla produktionsprocessen tekniken således ge företagen kostnadsbesparingar, effektivitet och ökade inkomster vid högre av återvunna råvaror, med andra ord försäljning bidra till förbättrad företagsekonomi.

Detta är anledningen till att FN:s miljöprogram sitt industri- och miljökontor i Paris (UNEP) genom inriktat sitt teknikfrämjande arbete på att till u-länderna sprida kunskap om den förebyggande möjligheter och fördelar. De miljöskyddsteknikens

enda varaktigt hållbara tekniska lösningarna för dessa länder är integrerad förebyggande miljöteknik som till skillnad från reningsteknik gör det möjligt att förena ett ökat med miljöskydd industriell och ekonomisk tillväxt.

Detta synsätt präglade också den världskonferens för industrin om miljön (WICEM) som anordnades av UNEP och den internationella handelskammaren och som hölls 1984 i Versailles. Konferensen uttalade bl a följande i sitt slutdokument:

“... en antecipatorisk och förebyggande ansats i förhållande till hotet om

förstöring av miljön är att föredra framför att rätta till miljöproblemen efter det att de inträffat.

Den traditionella reningstekniken syftar till att behandla miljöproblemens symtom. Föroreningar och avfall betraktas därför fristående från källorna till deras uppkomst, och omfattning innehåll. TEM-gruppen (teknik, ekonomi, miljö) vid Lunds universitet framhåller att Brundtland-kommissionens förebyggande miljöskyddsperspektiv innebär att den resurssnåla tekniken måste utvecklas med utgångspunkt i en interdisciplinär av analys orsakerna till att miljöproblemen uppstår. Denna analys skall sättas in vid av utveckling teknik så tidigt i framställningsprocessen som möjligt.

Avfall och föroreningar skall förebyggas redan vid källan, på i verkstadsgolv, laboratorier och vid ritbord, dvs ute i de primära produktionsanläggningarna. Detta arbete bör inbegripa de som är restprodukter en följd av själva produktionsprocessen, liksom de färdiga produkter som omsätts i samhället.

i

sätt att tänka behövs i det tekniska Ett nytt Det kan ge betydande ekonomiska innovationsarbetet. för näringslivet och effektivare miljöfördelar att en sådan omläggning av skydd. TEM-gruppen hävdar i företagen innebure att det strategiska tänkandet utöva ett aktivt ledarskap i ett industrin skulle

förebyggande mi1jöskyddsarbete.

breda synsätt kan synas Brundtland-kommissionens som i slutet av utesluta reningsteknik införs och som ju endast omvandlar en produktionsprocessen förorening till en annan. Kommissionen gör sorts inte denna begränsning utan rekommenderar emellertid i stället satsningar på utveckling och tillämpning

också av reningsteknik.

framhåller i enlighet härmed att såväl TEM-gruppen den traditionella filtertekniken som återvinningskan inom det tredje stadiets tekniken tillämpas dock med det förebyggande miljöskyddsstrategi, att en resursbesparing samt en absoluta kravet sker”. Filter- och koppling till primärprocesserna blir medel i den förebyggande återvinningslösningar mål. Produkt- och strategin, inte självständiga det att minimera processändringar som gör möjligt av restprodukter från såväl produktionsuppkomsten som konsumtionsprocessen ges högre prioritet.

Teknik för en varaktigt hållbar utveckling Brundtland-kommissionens tolkning innefattar enligt teknik för miljöövervakning och också bättre utvärdering av miljöförändringar.

teknik får inte innebära En satsning på miljöriktig till marginell teknikutveckling någon inskränkning om framtidsteknikens breda strömfåra. vid sidan tvärt om prägla själva denna Miljösynen måste

teknikutvecklingens huvudfåra, där de stora investeringarna och forskningsinsatserna görs. Denna ledande teknikutveckling samt den dominerande kultur och det sociala och ekonomiska sammanhang i vilket den ingår måste alltså ständigt beakta de krav som de livsuppehållande systemen ställer. Den utgör en integrerad del av en teknik för en hållbar varaktigt utveckling.

Miljöriktig teknik skapas emellertid inte endast inom ramen för den dominerande i huvudsak storskaliga industriella kulturen. Alternativ teknik grundad på andra värdeskalor och andra perspektiv utvecklas bl a inom den sk alternativa teknik-rörelsen och i form av sk anpassad teknik med en lämplig blandning av traditionell teknik och modern stor- och småskalig högteknologi för tredje världens länder. Den alternativa tekniken rymmer också sk ekoteknik. Dessa teknikområden kan lämna viktiga bidrag till den teknikagenda för en varaktigt hållbar utveckling som Brundtlandenligt kommissionen måste formuleras och genomföras.

ATT STIMULERA FORSKNING OCH UTVECKLING 3. AV TEKNIK FÖR EN VARAKTIGT HÅLLBAR UTVECKLING SAMT SPRIDNING AV SÅDAN

TEKNIK

3.1 Metoder för stimulans

Hur skall forskning och utveckling av ny miljöriktig Hur skall man kunna åstadkomma en teknik stimuleras? vidgad användning av tillgänglig miljöteknik?

av begreppet teknik för en Den vida tolkning hållbar utveckling som vi valt leder till varaktigt brett av åtgärder för att stimulera ett spektrum flera aktörer: forskare inom olika discipliner, industri och beslutsfattare inom olika politiska och olika nivåer, nationellt och sektorer på internationellt. Deras handlande är ömsesidigt Tillsammans skall de verka för den betingat. till teknik för varaktigt hållbar omläggning utveckling som förordas av Brundtland-kommissionen. Denna till ett miljömässigt sunt omläggning är en långsiktig process. Till industrisamhälle för handlandet måste man lägga en tvärvetengrund - teknik skaplig analys av problemkomplexet miljö Denna har sina rötter i det samhälle. analys samhället med dess tekniska system och nuvarande ekonomiska beslutssystem som i lösningar och dess sett lämnar utanför sina stort miljöhänsynen kalkyler inför beslut.

för det som krävs för den Till stöd nytänkande

eftersträvade omläggningsprocessen finns dock härutöver under framväxt konkreta erfarenheter av praktiskt handlande inom olika utvecklingssektorer. Dessa erfarenheter är ännu ytterst De begränsade. har vägletts av insikten om nödvändigheten av att minska belastningen på miljön och att spara på energi och naturtillgångar. Denna insikt är inte sällan av praktisk och ekonomisk karaktär. Det är väsentligt att utnyttja dessa praktiska erfarenheter optimalt i strävandena att stimulera forskning och utveckling av teknik för en varaktigt hållbar utveckling.

Den breda ansatsen ställer stora krav på förståelse av relationerna mellan teknik och samhälle och insikter i dels ekonomiska och politiska drivkrafter bakom teknisk förändring i dels samhället, innovationsprocessen i företagen. Förståelsen av dessa samband ställer i sin tur krav på tvärvetenskaplig forskning som ännu är outvecklad och som kännetecknas av en relativ brist på etablerade teorier och metoder.

I detta sammanhang vill vi hänvisa till den svenska forskningsrådsnämndens nystartade program inom området Teknik och Samhälle. Nämnden framhåller betydelsen av empiriskt baserade studier av teknikens drivkrafter i ett långt tidsperspektiv. Ett flertal av de förslag till studier som tas upp torde vara av särskilt intresse som underlag för insatser för att stimulera och forskning utveckling av teknik för en varaktigt hållbar utveckling. Av dem vill vi nämna följande:

- drivkrafter till teknisk förändring

långa trender inom teknisk förändring

- samband mellan forskning och teknisk innovationer och utveckling, uppfinningar, spridning av teknik

- en militärtekniska teknikutvecklingens på civil teknik påverkan

- direkt och indirekt påverkan av teknik genom offentliga organs beslut och åtgärder; teknikpolitikens instrument

- av risker orsakade av ny teknik och hantering

- etiska, existentiella frågor i moraliska, relation till teknik.

Teknisk förändring, och då i synnerhet tekniska innovationer, dvs tillämpning av tekniska uppekonomiska livet, anses allmänt vara finningar i det en väsentlig faktor för främjande av ekonomisk tillväxt. Utveckling, tillämpning och introduktion av nya produkter och produktionspå marknaden normalt till höjd produktivitet. Den processer leder tekniska förändringen efter andra världssnabba fram till slutet av 1960-talet hand i kriget gick hand med en kraftig produktivitetshöjning.

Den tekniska i Japan hävdar planeringsmyndigheten att den tekniska utvecklingens bidrag till den tillväxten stigit från 20% under perioden

ekonomiska

1955 - 60 till 47% under åren 1970 - 72. Mellan 1975 och 1982 har man beräknat att de tekniska framstegen med 65% av den ekonomiska tillväxten medan bidrog är en effekt av kapitalinvesteringar och återstoden ökad arbetsproduktivitet.

Ett samhälles teknologiska innovationsförmåga påverkas enligt en rapport från 0ECD:s miljökommitté av följande faktorer:

- och forskning utveckling

- teknisk utbildning

- av utvecklad teknik spridning

- av finansiering innovationsansträngningarna och

regeringens politik.

Den tekniska innovationsförmågan kan emellertid vara felinriktad. Den kan leda utvecklingen i en icke hållbar riktning präglad av växande miljöförstöring, slösaktiga konsumtionsmönster och ständigt alltmera spänningsskapande rustningsinvesteringar. Detta avspeglas inte i makro-uppgifterna om innovationen och dess drivkrafter.

Det krävs andra indikatorer på innovation för en varaktigt hållbar utveckling. De måste baseras på insikten att teknisk innovation är en social process. En tvärvetenskaplig analys av faktorer i denna process måste göras som bidrar till nödvändig teoribildning.

Ett tidigt försök till en sådan teoribildning gjordes av J A Schumpeter 1939 i en studie som redovisade hypoteser om långa vågor i industrikapitalismen i anslutning till Nikolaj Kondratievs forskning. Schumpeter hävdade att de långa vågorna har sin grund i snabb industriell tillväxt baserad på radikala tekniska innovationer som växer fram i

eller Schumpeter bemöttes 1940 av kluster vågor. Simon Kuznets som hävdade att det saknades empiriska data som kunde verifiera Schumpeters hypotes om en i kluster av radikala tekniska hopkoppling innovationer. Under senare år har forskningen på olika håll försökt analysera radikala tekniska som kan sägas upprätta nya “teknologiska genombrott och härvid söka verifiera Schumpeters paradigm hypotes. Det har lett till en forskning om långinnovationsmönster i cykler samt olika siktiga till dessa mönster. En våg av förklaringar radikala tekniska innovationer under 1980- och 1990-talen kan enligt framförda hypoteser leda till ett ekonomiskt uppsving i en femte Kondratiev-våg 1990-talet. Det internationella institutet för under (IIASA) i Laxenburg i tillämpad systemanalys har dessa frågor inom ramen för Österrike tagit upp sitt program om teknik, ekonomi och samhälle.

Inom OECD har man redovisat data som visar miljöoch blygsamma roll i teknikens -investeringarnas innovationen.

och utveckling på miljöns område har låg Forskning inom OECD-området. Den låg 1980 på mellan prioritet och av de totala offentliga utgifterna för 0,6% 2,9% forskning och utveckling bland medlemsstaterna. Samma har miljön inom den tekniska låga prioritet utbildningen. Informationen för spridning av miljöteknik är ännu av ytterligt begränsad omfattning. Industrins överstiger endast miljöinvesteringar 5% av de totala investeringarna. Huvudundantagsvis delen av miljöinvesteringarna går till reningsteknik medan mindre än 10% satsas på resurssnål teknik. för miljövården uppgår inom OECD-området Utgifterna till l - 2% av bruttonationalprodukten.

Bakom dessa låga makro-uppgifter döljer sig emellertid en rad ansträngningar att stimulera forskning och utveckling av miljöriktig teknik dels av myndigheter och internationella organ genom lagstiftning, normbildning samt politiska och ekonomiska styrmedel, dels av forskning och näringsliv. Flera av dessa är nyskapande och av det slag att de tillsammantagna skulle kunna utgöra en bas för en successiv uppbyggnad av en preventiv miljöskyddsstrategi i syfte att möta allt strängare krav på minskad miljöbelastning samt råvaru- och energisparande.

För företagen gäller det att göra detta med bibehållen eller ökad lönsamhet. Många konkreta exempel på investeringar i resurssnål teknik visar att detta är möjligt. De demonstrerar ett utmärkt på sätt den stora innovativa potentialen detta på område. Men trots detta görs ytterligt litet. Varför?

Det finns en lång rad hinder för satsningar från industrins sida på resurssnål teknik. 0ECD:s miljökommitté framhåller i en studie från 1987 att dessa hinder kan vara av strukturell, konjunkturbetingad eller kommersiell karaktär. Bland de strukturella hindren nämns amorteringarna på installerad teknisk utrustning samt företagens innovations- och investeringsstrategi. Bland de konjunkturbetingade tar studien upp marknadsutvecklingen och företagens finansiella situation. Ett kommersiellt hinder utgörs av att svårigheter marknadsföra ny resurssnål processteknik. Bortom dessa förklaringar ligger dock sannolikt svåranalyserade hinder som möjligtvis skulle kunna klarläggas med hjälp av sk mentalitetsforskning. Det är en väsentlig uppgift för näringsliv, regeringar, myndigheter och forskning att analysera och söka undanröja dessa hinder.

har vidtagit en rad åtgärder i Flera regeringar Olika miljöpolitiska och ekonomiska detta syfte. stimulansåtgärder har införts, vilka ytterligare lönsamheten av investeringar i resurssnål förstärkt teknik. Ändå tvingas man konstatera att spridningen varit OECD-studien framhåller har mycket begränsad. teknikutvecklingen drivs framåt av andra krafter att och vilka spelar en än miljöhänsyn miljöpolitik, starkt roll i den industriella begränsad innovationen.

I grunden ligger hela det prisbildningssystem på som har externaliserat kostnaderna för marknaden Atmosfären och haven är sålunda fria miljön. tillgångar. Den ekonomiska politiken, handels-, jordbruks-, industri- och transportpolitik subsidierar ett utnyttjande av miljön. gränslöst Detta kan åskådliggöras av jordbrukspolitikens av utnyttjande av vatten och subventionering på ett sätt som leder syntetiska jordbrukskemikalier till överanvändning, slöseri och miljöförstöring.

De ökade kostnaderna för avfallshantering och försäkringspremie: till följd av allt stigande svårare miljöolyckor har medfört en viss av miljökostnaderna. Vad som interna1isering” för att skall väga tungt vid fordras miljöhänsynen beslut om investeringar och i hela den företagens samhälleliga innovationsprocessen är en omläggning till en rättvisare ekonomi som inte styrs av efter okvalificerad ekonomisk tillväxt utan strävan av kvalitativa utvecklingsindikatorer, bland dem

miljökriterier.

av teknik för en Den breda tolkningen begreppet hållbar utveckling ställer stora krav på varaktigt de varmed forskning och utveckling av ny redskap

teknik skall stimuleras och främjas. På grundval av miljöutvärdering skall ett perspektiv för nytänkande leda till vägledning för handlande av forskare samt beslutsfattare i näringsliv och offentlig sektor, nationellt och internationellt. Tekniska systemlösningar och nya idéer till resurssnål teknik i mindre skala skall förenas med ett samhällsperspektiv inom vilket de skall kunna fungera och gradvis omvandla teknik och samhälle i riktning mot en varaktigt hållbar utveckling. Det krävs emellertid mer än vägledning. Det fordras att en obunden forskning om miljö - teknik - samhälle ett skapar välunderbyggt underlag för politiska krav på handling utifrån den internationella gemenskapens perspektiv.

Liksom alternativ teknik och för u-länderna anpassad teknik (“appropriate technology) samt varje annan socialt önskvärd teknik har den resurssnåla tekniken endast utvecklats fläckvis“, på vissa områden där marknadens krafter, ibland förstärkta av politiska åtgärder, kunnat driva fram en efterfrågan på sådan teknik. Som exempel kan nämnas energisparande teknik som utvecklades i oljekrisens spår som en följd av höjda råvarupriser, återvinningsteknik som börjat utvecklas i takt med att kostnaderna för avfallshantering stiger samt miljövänlig teknik för produktion av pappersmassa och papper som utvecklas delvis till följd av en ökad efterfrågan av miljövänligt papper som stimuleras av en växande miljömedveten opinion. Men generellt ligger utvecklingen av resurssnål teknik ännu vid sidan om den dynamiska breda huvudfåran i teknikutvecklingen. Trots offentligt stöd sker endast en ytterligt begränsad utveckling av denna samhällsekonomiskt lämpliga och företagsekonomiskt lönsamma teknik. Varför?

]

Ekonomins och industrins beslutsparametrar tycks vara upp och ned” ur den resurssnåla och miljövänliga teknikens perspektiv. Det krävs ett fundamentalt nytänkande grundat på en analys på djupet av ekonomins, teknikens och innovationens drivkrafter. Det ekonomiska perspektivet måste förändras så att hänsyn tas till miljöns långsiktiga krav. Detta måste också gälla den ekonomiska stabiliseringspolitiken med dess kortsiktiga inriktning. Ekonomins beslutsparametrar måste vändas rätt om en varaktigt hållbar utveckling skall kunna uppnås.

Brundtlandkommissionen har lagt fram förslag till ett instrument med tillräcklig bredd och därmed potential att kunna fungera som ram för den tvärvetenskapliga forskning och den sk policyanalys, som fordras: teknikvärdering. Kommissionen rekommenderar att internationella institut för teknikvärdering upprättas.

Teknikvärdering (technology assessment) är det bredaste instrument som skapats för att styra teknikutveckling och teknikval. Vi kommer nedan att redovisa hur teknikvärdering hittills tillämpats liksom det konkreta arbete som i dag görs - dock i ytterligt blygsam skala - för att utveckla resurssnål teknik och för att stimulera forskning och utveckling av sådan teknik.

I avsnitt 4 kommer vi därefter att översiktligt belysa hur teknikvärdering skulle kunna vidareutvecklas till ett brett instrument för att stimulera forskning och utveckling av miljöriktig teknik samt ökad användning av sådan teknik. Vi kommer där också att redovisa hur strävandena att utveckla resurssnål teknik kan knytas till en

vidareutvecklad form av teknikvärdering för en varaktigt hållbar utveckling.

3.2 Teknikvärdering

EQQLQRBQL

Det amerikanska representanthusets underkommitté för forskning och utveckling publicerade 1966 en rapport om sidoeffekter av teknisk utveckling. Rapporten innehöll en framställning om upprättande av ett förvarningssystem i syfte att förhindra negativa effekter av den tekniska utvecklingen. I denna rapport lanserades för första gången officiellt begreppet teknikvärdering.

Bakom rapporten och det nya begrepppet låg den under 1960-talets senare hälft framväxande oron över negativa biverkningar till följd av den snabba teknikutvecklingen: miljöförstöring, hot mot utsatta naturresurser, växande regional arbetslöshet och vantrivsel på arbetsplatserna till följd av automatisering och enformighet kontrasterad mot den växande välfärden och kraven på höjd livskvalitet.

Teknikvärdering utformades för att styra den nya, storskaliga, komplexa och ytterst kostnadskrävande teknikutvecklingen i enlighet med sociala målsättningar. Begreppet gjorde ett djupt intryck på amerikansk opinion. Resultatet blev att kontoret för teknikvärdering (the Office of Technology Assessment, OTA) upprättades 1972 som ett i organ nära anknytning till den amerikanska kongressen.

En av 0TA:s ledande forskare har definierat teknikvärdering på följande sätt.

är beteckningen på en Teknikvärdering av som försöker kategori policy-forskning den största möjliga omfattningen inkludera samhället av att ny teknik av effekter på att redan existerande teknik införs eller och annorlunda sätt. Dess utvecklas på nya mål är att informera den politiska processen

förse beslutsfattare med ett antal genom att optioner, alternativ och analyserade utomordentligt bred i sin effekter. Den är

ansats; den utgör inte själva utan är endast ett bidrag beslutsprocessen

till denna process. (J.Coates).

för teknikutvecklingens effekter på syssel- Oron och arbetsmiljö ledde till att sättning, miljö snabbt sig till Europa. Redan teknikvärdering spred OECD en första studie i ämnet. 1973 publicerade dock inte igenom förrän i Teknikvärdering slog och då av ett annat skäl: den början på 1980-talet nedgången skapade oro. ekonomiska

av de viktigaste instrumenten Tekniken sågs som ett ur recessionen. Teknikpolitik fördes upp att komma Beslut i frågor om på den politiska dagordningen. vilken eller vilka tekniker man vilken forskning och fordrade ett underlag. Teknikskulle satsa på det instrument som valdes i många värdering blev och myndigheter som fall såväl av regeringskanslier av och fristående forskningsinstitut. parlament kom i skymundan. Miljöaspekten

mitten av 1980-talet har naturresursfrågorna Från i skala börjat föras och en del miljöfrågor blygsam för teknikvärdering inför stratein bland ämnena hade miljökonsekvenser av giska beslut. Tidigare olika tekniker i huvudsak analyserats på operativ

projektnivå i form av sk miljökonsekvensutvärderingar eller - uttalanden.

Teknikvärderingen är tvärvetenskaplig men den tillämpar inte någon särskild metod. Varje värdering väljer sina vetenskapliga metoder på basis av de problem som är föremål för värderingen. Det finns alltså inget enhetligt teknikvärderingsbegrepp. Däremot finns det ett mått av samförstånd i om fråga teknikvärderingens uppgifter. De kan sammanfattas i åtta punkter vilka samtliga ger för att uttryck samhällsorganen tar ökat ansvar för inhämtande av kunskap om teknikutvecklingen och dess implikationer och för beslut som styr teknikutvecklingens riktning.

Teknikvärdering skall:

- stärka de politiska aktörernas positioner i beslutsprocessen rörande en teknik genom att stärka deras beslutsunderlag,

- kort- och stödja medelsiktiga politiska beslut genom att klarlägga alternativ inom ramen för den förda politiken,

- bidra till utformningen av långsiktig regeringspolitik genom att klarlägga möjlig utveckling och olika alternativ,

- varna tidigt om möjliga icke önskvärda effekter av teknisk utveckling (early warning),

- bredda kunskaperna och underlaget för beslutsfattande genom att hjälpa olika sociala grupper att formulera egna strategier rörande teknisk utveckling,

- formulera och utveckla socialt uppspåra, önskvärd och nyttig tillämpning av teknik,

- främja allmänhetens accepterande av nyttig

teknik,

— befordra vetenskapsmännens medvetande om X sitt samhällsansvar. (C.Böhret och P. Franz.) 4

Man skiljer mellan en en reaktiv, teknikstyrd teknikvärdering och en aktiv, problemorienterad.

ser teknikvärderingen som ett medel Den förstnämnda för att reagera bättre på teknikutvecklingen. icke önskvärda effekter av den tekniska Möjliga identifieras på ett tidigt stadium. utvecklingen fungerar på detta sätt som ett Teknikvärderingen På basis av den kunskap som förvarningssystem. kan sedan bättre beslut fattas. värderingen ger i teknikvärderingar av denna karaktär Tyngdpunkten effekterna av den tekniska ligger på de sociala Dessa värderingar utgår från tekniken utvecklingen. Den kan påverkas så att sociala problem som given. till men teknikutvecklingen drivs fram av kan rättas krafter som inte kan eller bör påverkas. stundom därför denna teknikvärderingsskola för kallas teknikdeterministisk.

En del av kritiken mot teknikvärdering som aktivitet den reaktiva, teknikdrivna riktningen. En avser teknikvärdering har sålunda kritiserats för sådan att genom sin marginalistiska hållning legitimera dominans över samhällsutvecklingen. Små en teknisk justeringar av stora projekt ses som betydelsefulla Det hävdas av denna kritik att teknikframgångar. i stort sett accepterar en värderingsgrupperna materialistiskt orienterad industrialiseringsblir det svårare för radikal ideologi. Därigenom teknikkritik att göra sig hörd.

Den problemorienterade, aktiva riktningens

teknikvärdering utgår från att tekniken inte är något externt fenomen som kan isoleras från samhället. Tekniken inte bara påverkar samhället. Den är också ett resultat av samhällets strukturer och val av utvecklingsstrategi. Samhället kan medvetet styra den tekniska utvecklingen, inte bara korrigera sociala sidoeffekter i efterhand sedan tekniken är utvecklad men ännu inte applicerad i stor skala.

Om man som utgångspunkt för teknikvärdering tar väl

analyserade sociala problem och dessas ömsesidiga orsakssamband med tekniken läggs för en grunden forskning som kan leda till rekommendationer för en social styrning av själva teknikutvecklingen. Denna problemorienterade riktning utgår från en bred tolkning av teknik och vetenskap, vilka ses som

integrerade delar av samhällsutvecklingen på samma sätt som kultur, och utbildning industriella relationer. De kan påverkas av samhälleliga strukturer och sammanhang.

Denna riktning har ibland anklagats för att omfatta en grundläggande teknikfientlig attityd. Teknik-

värdering i detta perspektiv sägs leda till kostsamma förseningar av viktiga projekt. I vissa fall anses de kunna förhindra teknikutveckling av central betydelse för ett lands eller en industrigrens internationella konkurrenskraft. Några konkreta exempel på sådana effekter av teknikvärdering har emellertid inte kunnat uppvisas.

Skiljelinjerna mellan de båda riktningarna har här hårdragits i syfte att tydliggöra betydelsefulla

frågeställningar som bör penetreras inför varje teknikvärdering. Det väsentliga är att finna den

mellan forskning angående den rätta balansen effekter på samhälle och tekniska utvecklingens av samhällsutvecklingens och miljö samt analys miljöns krav på tekniken.

måste ingå i varje Båda dessa forskningsområden Det förra krävs för rekommenteknikvärdering. och för teknikpolitiken i det dationer underlag samt för ett korta och medellånga perspektivet akut förvarningssystem. Det ger ledning fungerande att belysa konsekvenser av i reella beslut genom social och ekologisk natur på teknisk, ekonomisk, stadium av teknikutvecklingen, innan ett tidigt och resursmässiga bindningar i organisatoriska ett någorlunda fritt val realiteten omöjliggjort

bland alternativen.

Den forskning som utgår från samhällsutvecklingens krav tekniken lägger grunden för det långsiktiga på för till en framtida, från perspektivet, dvs förslag önskvärd teknikagenda som kan samhällets synpunkt inriktning och vägleda forskningens långsiktiga framförhållning i utvecklingen av ny industrins

teknik.

den förra ansatsen ger underlag för Forskning enligt Den senare typen av forskning dagens teknikpolitik. i ett både bredare och sätter in denna politik sammanhang genom tvärvetenskaplig långsiktigare av frågeställningar rörande orsakssammananalys nya mellan teknik och samhälle samt bidrar till hanget på detta område. En fastare grund teoribildningen för framgångsrika strävanden att styra byggs tekniken mot en varaktigt hållbar utveckling.

Q 1 A — den amerikanska kongressens teknikvr ri k n r

OTA inledde sin verksamhet 1973. Kontoret har följaktligen 15 års erfarenhet av teknikvärdering. Dess forskning har lett till av såväl utveckling teknikvärderingens filosofi som dess organisation och arbetsformer. Det kan därför finnas anledning att kortfattat redovisa kontorets erfarenheter.

OTA:s högsta styrande organ är teknikvärderingsstyrelsen (Technology Assessment Board) som består av sex senatorer och sex ledamöter av representanthuset samt 0TA:s direktör. Styrelsen utser direktör samt medlemmarna i 0TA:s teknikrådgivande värderingsråd. Styrelsen fattar beslut om alla projekt som kostar över 30 000 US$. Den tar således ställning till de förslag till teknikvärderingsämnen som läggs fram av kongressens kommittéer.

0TA:s forskarstab har vuxit från det betydligt tjugotal som anställdes när kontoret inledde sin verksamhet. I dag har OTA ett hundratal fast anställda akademiska forskare som är verksamma inom nio program. Ett av dessa avser program frågor om havet och miljön.

Inledningsvis tvingades OTA lägga ut huvuddelen av sina teknikvärderingar på andra forskningsinstitut. Kvaliteten blev ojämn. Nu utförs ungefär 40% av forskningen utanför kontoret, men i form av begränsade väldefinierade delstudier inom ramen för OTA:s teknikvärderingsprofil och projektuppläggning.

Teknikvärderingsprojekten utförs av tvärvetenskapliga forskarlag (Technology Assessment Teams) om 5 - 8 forskare i vilka såväl medlemmar från den

fasta staben som projektanställda forskare ingår. är en ideal form för tvärvetenskapliga studier. Det Gruppen svetsas samman och de olika forskningsmetoder, logik och språk integreras. disciplinernas

en rådgivande panel som Till varje projekt knyts av och representanter från olika består experter delar av samhället vilka är avnämare av sektorer och av den teknik som är föremål för och påverkas Denna är indragen i hela värdering. panel från problemformulering till slutvärderingen Den sammanträffar regelbundet med värdering. forskarlaget vid gruppmöten och seminarier. blir på detta sätt en social Teknikvärderingen som involverar aktörer från samhällets olika process delar.

Tidigare sökte OTA samstämmighet om teknikvärderingarna inom panelerna. Man behandlade som en förhandling. Denna simulerade panelarbetet den beslutsprocess för vilken teknikvärderingen Detta gjordes delvis därför skulle utgöra underlag. inte önskade lägga fram värderingar för att kontoret vilka var kontroversiella och kunde bli kongressen föremål för kritik. Resultatet blev svaga teknikbåde och som underlag för värderingar, vetenskapligt politiska beslut.

mån detta arbetssätt av den I viss präglades med vilken teknikvärdering mottogs. Man optimism kunde objektiv kunskap för hävdade att den producera rationella politiska beslut. Teknikvärderingens resultat förväntades kunna förestava det rationella beslutet. Man gjorde inte den nödvändiga politiska distinktionen mellan politisk och vetenskaplig Men det beslutet är ofta rationalitet. politiska resultatet av en förhandling mellan olika

intressegrupper. Dessa förhandlingar följer sin egen logik och har sin rationalitet. egen En vetenskaplig simulering av förhandlingarna ger sällan samma resultat som reella förhandlingar.

Numera arbetar OTA på ett annat sätt med de rådgivande panelerna. Man simulerar inte någon förhandlingssituation. I stället söker nu utvärderingsgrupperna få ut så mycket och så artikulerat som möjligt av de olika panelmedlemmarnas åsikter som reflekterar erfarenheter, intressen och värderingar hos de som samhällsgrupper panelmedlemmarna kommer från. Man undviker inte kontroversiella diskussioner och rentav provokation för att få fram de olika perspektiv som måste vägas in när den slutliga teknikvärderingen Denna görs. sammanvägning utförs emellertid av forskarlaget, inte av panelen.

Resultatet är inte utvärderingsrapporter med utslätade samförståndsrekommendationer och förslag. I stället presenteras vetenskapligt välunderbyggda handlingsalternativ i vilka de olika perspektiven från panelmedlemmarna ges den vikt som forskarlagen anser de bör tillmätas. OTA:s chef, John fysikern Gibbons, har förklarat att han inte anser en OTA-rapport framgångsrik om inte kongressens båda partier refererar till den i samma omfattning.

I dag respekteras OTA:s De är rapporter. resultatet av framgångsrik, objektiv eller, som det kallas på OTA-språk, opartisk sk policyforskning.

Rapporternas vetenskapliga halt kontrolleras genom ett maskineri för i vilket den kvalitetsgranskning rådgivande teknikvärderingskommittén spelar en huvudroll. Detta organ består av ledande natur-,

samhällsvetenskapliga forskare med en ingenjörs- och över frågor om teknik och samhälle. stor överblick

av slutrapporterna som består av Utformningen kortfattad sammanfattning och huvudrapport, av professionella författare. pressmeddelande görs

kan karakteriseras som OTA:s teknikvärderingar förut nämnda aktiva varianten av exempel på den De utgör underlag för teknikteknikvärdering. beslut, inte för förvarning. Deras politiska inte långsiktigt därför att perspektiv är emellertid inte efterfrågar underlag för långsiktiga kongressen är oftast teknikstyrda. De beslut. värderingarna om en teknik håller skall kunna ge svar på frågor vad den lova samt om den amerikanska synes bör fortsätta att stödja dess utveckling kongressen eller inte.

1980-talet har härtill frågan om hur den Under som är föremål för värdering kan bidra till teknik ekonomins internationella konden amerikanska i allt förts in i fokus av kurrenskraft högre grad teknikvärderingar. Däremot händer det sällan OTA:s OTA tar nya frågeställningar eller problem att upp till Rapporterna bidrar inte till utvärdering. teknik teoribildningen om orsakssammanhanget

samhälle.

T knikvr rin i E r

i Europa har delvis följt det Teknikvärderingen mönstret. Erfarenheterna från OTA har amerikanska inflytande. I några fall har en haft ett betydande teknikvärderingsinstitution inrättats i anslutning

till nationella parlament, bland dem det danska

folketinget. Betydligt vanligare är dock att teknikvärderingsfunktioner byggs upp inom regeringskanslier. En mängd vetenskapliga institutioner utför teknikvärderingsfunktioner som uppdragsforskning.

Att den institutionella profilen i Europa har blivit annorlunda än i USA torde ha samband med skillnaderna i det konstitutionella systemet. I ett parlamentariskt styrelseskick kan man utgå från att regeringarnas teknikvärderingar i allt väsentligt accepteras av parlamentens majoritet. Det föreligger ingen förhandlingssituation mellan regering och parlament utan mellan majoritet och minoritet i parlamenten. Därför ligger de europeiska teknikvärderingsinstitutionerna vanligen i regeringskanslierna och i fristående forskningsinstitut. I Förenta staterna har OTA blivit ett varmed redskap kongressen stärker sitt underlag inför förhandlingar med administrationen i frågor som rör den tekniska utvecklingen.

Den europeiska teknikvärderingen är dessutom i högre grad probleminriktad och aktiv. Den har vidare sin tyngdpunkt i det långsiktiga perspektivet och söker utveckla metoder för framåtblickande.

Det nationella teknikvärderingsarbetet i Europa är längst framskridet i Förbundsrepubliken Tyskland, Frankrike, Nederländerna och Storbritannien. I det nordiska området har teknikvärderingsinstitut upprättats i Danmark. Det är knutet till Folketinget.

I Norge har ännu inte fått teknikvärdering något starkt fotfäste. Ett fåtal bland dem myndigheter, Statens fororensningstilsyn, utför studier av teknikvärderingskaraktär. Inte heller i Finland har teknikvärdering institutionaliserats men har gradvis

individuella projekt och initiativ. byggts upp genom har teknikvärderingar i viss utsträckning I Sverige av sekretariatet för framtidsstudier. Det utförts framtidsforskningsinstitutet avser att nyinrättade vidareutveckla detta arbete.

större teknikvärderingsprojekt har genomförts av Ett internationellt forskningsinstitut - det ett internationella institutet för tillämpad systemi Laxenburg utanför Wien. Detta analys (IIASA) inom en öst-västram i samband institut upprättades det 1970-talets avspänning mellan med tidiga supermaktsblocken.

IIASA:s stora energiprojekt som pågick mellan 1973 och 1982 kan sägas ha utgjort en omfattande global teknikvärdering med både ett långsiktigt perspektiv ett mera kortsiktigt. Det utforskade världens och energisystem fram till år 2030.

Denna teknikvärdering var emellertid i hög grad kvantitativ och innefattade ett större modellbygge. Den behandlade inte i tillräcklig grad energifrågans ekonomiska, institutionella och politiska aspekter. Teknikvärderingen var för snäv, den återspeglade inte verkligheten och var därför otillräcklig.

IIASA förbereder emellertid nu en större satsning på teknikvärdering med utgångspunkt i global Det första steget i denna riktning miljöproblemen. för månad sedan, efter vårt besök vid togs någon institutet. En arbetsgrupp har upprättats som binder samman institutets miljöprogram och dess TES-program för ett samarbete i form av globala teknikvärderingar.

Det kan också med fog hävdas att delar av den forskning som bedrivs vid den svenska vetenskapsakademiens internationella institut för energi, resurser och miljö Beijerinstitutet i Stockholm, som inledde sin verksamhet 1978, rymmer element av teknikvärdering av global relevans.

Teknikvärdering utförs sålunda i institutets delprogram fossila bränslen och miljö som i dess u-landsinriktade program energi och utveckling.

n . k .l I .n E3

Det förhållandet att den europeiska teknikvärderingen har en tyngdpunkt i det långsiktiga perspektivet återspeglas i namnet på det internationella teknikvärderingsprogram som upprättats inom ramen för de europeiska gemenskaperna (EG), programmet för prognos och värdering av teknik och vetenskap (Forecasting and Assessment in Science and Technology - FAST).

FAST har två huvuduppgifter. Programmet skall analysera långsiktig vetenskaplig och teknisk förändring samt dess implikationer och konsekvenser för EG:s utveckling. Man vill skapa ett stabilt underlag för arbetet på att identifiera möjliga strukturella förändringar i Europas samhällen. Härigenom vill man förse EG-länderna med ett redskap som skall användas när gemenskapernas strategier och långsiktiga politik för vetenskap och teknik formuleras.

FAST:s andra huvuduppgift är att förstärka kapaciteten för framtidstänkande och teknikvärdering i Europa genom att bygga nätverk mellan forskningscentra och offentliga institutioner.

FAST hat sedan programmet startade 1979 utvecklat sin teknikvärderingsfilosofi och en egen egen ram för FAST:s ansats har analytisk projekten. formulerats i följande huvudpunkter:

- teknisk förändring är en del av det bredare fenomenet social förändring och måste därför analyseras inom denna ram,

- framtiden är inte förutbestämd; utvecklingens trender begränsar visserligen antalet handlingsalternativ, men det finns olika alternativ och det är avgörande för varje samhälle att på bästa sätt använda de optioner som står till dess förfogande,

- teknikens och vetenskapens roll är att öka antalet optioner för framtidens mänskliga samhällen; vetenskapliga och tekniska framsteg är inte mål i sig utan måste länkas till samhälleliga projekt; det är därför väsentligt att analysera de deltagande politiska och ekonomiska aktörernas roll liksom att rikta uppmärksamheten mot teknikanvändningen,

- för att teknikvärdering skall vara relevant för EG:s handlande är det oundgängligen nödvändigt att den genomförs i nära samarbete med ett europeiskt nätverk av forskningscentra och offentliga teknikvärderingsinstitutioner. (B Schmitz, FAST)

forskningsaktiviteter omfattar fem Programmets forskningsprogram varav ett avser integrerad utveckling av förnybara naturtillgångar. Detta

miljöprogram utförde 23 forskningsprojekt inom ramen för FAST:s andra program (1984 - under 1987) medverkan av 39 vetenskapliga institutioner. Tyngdpunkten låg på teknik för miljöövervakning, skogsbruk, jordbruk - kemi energi“- komplexet samt biologisk mångfald.

FAST lägger ut huvuddelen av sin forskning på europeiska forskningsinstitutioner. Den egna staben inskränker sig till sex forskare samt några gästforskare. Denna intramurala utvärderingsgrupp formulerar problemen och svarar för slutrapporterna.

T knikvr rin i E r - 1 m n

I Europa har ytterligare ett internationellt projekt för teknikvärdering upprättats. Europaparlamentets kommitté för energi, forskning och teknik (CERT) antog i mars 1987 ett projekt under beteckningen “värdering av vetenskapliga och tekniska handlingsalternativ - and (Scientific Technological Options Assessments, STOA). Bakom detta beslut låg en tvåårig utredning om upprättande av ett teknikvärderingskontor av OTA-typ knutet till europaparlamentet. En rapport med ett förslag (Link0hrrapporten) antogs i oktober 1985 av parlamentet. Som ett förberedande steg upprättades STOA för en 18 månaders period.

STOA lyder under CERT. En politisk rådgivande panel leder arbetet. Panelen består av fem medlemmar av Europa- parlamentet under ledning av fransmannen Michel Poniatowski. Vid diskussion om teknikutvärderingsprojekten kan ledamöter av andra parlamentskommittéer inkallas. Härutöver har en projektgrupp upprättats under ledning av en

administratör. I denna grupp ingår medlemmar från europaparlamentets sekretariat, bl a generaldirektören för forskningsfrågor. Till projektet har knutits ett nätverk av forskare och experter. STOA kommer att lägga ut största delen av sin forskning på forskningsinstitutioner i EG-området.

Verksamheten har inriktats på tre programområden, varav ett avser gränsöverskridande kemisk förorening. Projektledare för kemiprojektet är europaparlamentets generaldirektör för forskning. Målsättningen för projektet är att förse europaparlamentets medlemmar med en “icke-teknisk analys av den nu nationella miljölagstiftningen i gällande EG-länderna som berör gränsöverskridande kemisk förorening. Bakom projektet ligger Sandozkatastrofen och förgiftningen av Rhen.

Utgångspunkten är att den nuvarande lagstiftningen är otillräcklig. Projektet skall lägga fram en serie handlingsalternativ för en modifiering av det rådande ramverket av nationell lagstiftning så att skyddet för EG-ländernas befolkning förstärks.

En referensram för projektet har utvecklats i samarbete med Institutet för europeisk miljöpolitik.

- m k 1 v rin r rl

I en rad u-länder utvecklades forskningsresurserna tämligen snabbt under 1970-talet. Trots detta utgjorde den tredje världens andel av världens samlade forskningsresurser 1980 endast 4,5%. Samtidigt ställde den tekniska utvecklingen allt större krav på avancerad och dyrbar utrustning. Detta skedde parallellt med en växande ekonomisk kris i många av tredje världens länder i den ökande skuldbördans spår.

Enligt Sarec, den svenska myndigheten för forskningssamarbete med u-länderna, innebär detta att uppfyllandet av målet att förstärka u-ländernas egen forskningskapacitet delvis måste ske ett på annat sätt än tidigare. Tyngdpunkten måste läggas på stöd till forskningens infrastruktur och forskarpå utbildning i syfte att kunna förhindra att de forskningsresurser som byggts upp bryter samman i den ekonomiska krisens spår.

Detta sker samtidigt som en teknologisk revolution äger rum i världen med av utveckling nya framtidstekniker, som har förmåga att omvandla de samhällen där de sätts in och därvid - om de inte anpassas till förutsättningarna i de länder där de tillämpas - kan leda till sociala och problem miljöhot.

Brundtlandkommissionen framhöll emellertid hur dessa nya tekniker kunde vara av stor betydelse för u-ländernas utveckling och miljö, om de utvecklas och anpassas till u-ländernas förhållanden, bl a efter teknikvärdering. Kommissionen betonade i detta sammanhang biotekniken, den nya energitekniken, mikroelektroniken och de nya materialen.

FN:s konferens för och teknik vetenskap för utveckling som hölls i Wien 1979 betonade betydelsen för tredje världens länder av tekniktidiga värderingar av de nya teknikernas i tillämpning u-ländernas utveckling. FN:s center för vetenskap och teknik för utveckling som ansvarar (UNCSTD) för uppföljningen av konferensen har upprättat ett tekniskt förvarningssystem benämnt ATAS (The Advance Technology Alert System”).

kan vara ett försök att med ytterst ATAS sägas resurser organisera ett teknikbegränsade för världen. För att det förvarningssystem tredje stöd för uppbyggnad av skall fungera krävs betydande i tredje världen. systemets organisation

delen av UNCSTD:s program för ATAS är den tyngsta av u-ländernas egen forskningsstöd till uppbyggnad ser teknikvärdering som en kapacitet. Detta program

komponent i u-ländernas utvecklingsplanering viktig och vetenskapspolitik. ATAS samt i deras teknikär därför att främja att teknikvärdering på huvudmål förs in i den nationella och ett effektivt sätt utvecklingsplaneringen. Teknikvärdering regionala som ett centralt instrument för u-ländernas ses

autonomisträvanden.

Inom ramen för ATAS utför en grupp internationellt

utvärderingar av nya och framledande experter växande teknikområden. Resultatet av dessa globala

redovisas i särskilda ATAS-bulletiner utvärderingar av och tas och -rapporter. De granskas expertpaneler till diskussion vid seminarier. Inom ramen för upp identifieras också de de globala värderingarna och nationella teknikkompletterande regionala för att de rön som görs i de värderingar som behövs skall bli operationella, dvs globala värderingarna integreras i den nationella utvecklingsplaneringen

till för vetenskaps- och samt läggas grund

teknikpolitiken.

teknikval och utveckling av teknisk Teknikvärderinq, måste ATAS filosofi äga rum på kapacitet enligt och nationell nivå. Därför har man byggt regional ett kontaktnät av forskare, planerare, experter upp med i tredje världen och institutioner tyngdpunkt som medverkar i spridningen av de globala

teknikvärderingarna till regional och nationell nivå. Detta sk ATAS-nätverk kan upprätta regionala och sektoriella teknikutvärdetingsgrupper.

FN:s ekonomiska Afrika-kommission nu (ECA) bygger tillsammans med enskilda medlemsstater och afrikanska forskningsorganisationer upp ett ATAS - Afrika. UNCSTD har härutöver erhållit förslag om upprättande av nationella teknikförvarningssystem i Filippinerna och Mexico.

ATAS har hittills utfört globala teknikvärderingar av bioteknik, mikroelektronikbaserad automatisering, ny informationsteknik och nya material i syfte att identifiera tänkbara och användningsmöjligheter potentiella nischer för utveckling i tredje världens länder.

ATAS har också tagit initiativ till att utveckla en teknikvärderingsfilosofi för tredje världen. Man framhåller att teknikvärderingarna måste vara problemorienterade, de måste utgå från utvecklingsprocessens problem. Det innebär att värderingarna kommer att innefatta en lång rad discipliner; förutom ekonomi, natur- och ingenjörsvetenskap samt systemanalys krävs sociologi, antropologi och statskunskap. Teknikvärderingen måste analysera vad den valda utvecklingsmodellen betyder för de tekniska processerna.

Tillgången på empiriska data är begränsad i tredje världen. Det innebär att vetenskaplig metodik för att hantera osäkerhet måste utvecklas som baseras på andra antaganden om data än de som är relevanta i i-länderna. Statsapparatens betydelse i utvecklingsprocessen måste särskilt beaktas liksom den roll som

företagen spelar för teknikval de transnationella och teknikutveckling i u-länderna.

i tredje världen måste vara aktiv. Teknikvärderingen lämna till dagens beslut om Den måste kunna underlag Dessutom skall den Vetenskaps- och teknikpolitik. handlingsalternativ som kan främja kunna identifiera och därigenom bli en varaktigt hållbar utveckling element i den långsiktiga utvecklingsett styrande Den måste således omfatta såväl ett planeringen. kort- och medelsiktigt perspektiv som ett lång-

siktigt utvecklingsperspektiv.

måste en teknikvärdering involvera I tredje världen från olika delar av samhället. Den sociala aktörer till en teknisk process för att kan inte begränsas utan måste vara ett lösa utvecklingens problem att socialt styra teknikutveckling och verktyg för av teknik för en varaktigt hållbar utveckling. val

Också FN:s organisation för industriell utveckling satsningar på att förvarna (UNIDO) gör betydande världens länder på grundval av tekniktredje En serie teknikvärderingar har gjorts i värdering. av arbetsprogrammet för det samband med utvecklingen center för bioteknik och genteknik internationella med UNIDO:s stöd. Samlade teknik-

som upprättats

av mikroelektronik och informationsvärderingar teknik inom ramen för den konsultativa görs för informationsteknik som UNIDO arbetsgrupp Inom ramen för ett nyupprättat miljöupprättat. har organisationen aviserat teknikprogram för en varaktigt hållbar utveckling. värderingar

FN:s center rörande transnationella företag (UNCTC) världens länder vid förhandlingar med hjälper tredje företag om investeringar som innebär multinationella

införande av ny teknik. Brundtland-kommissionen framhöll vikten av denna verksamhet. Teknikvärdering ger det underlag som fordras för att vid förhandlingarna kunna ställa krav på de transnationella företagen om anpassning av ny teknik så att den blir lämplig för u-ländernas situation och samt för miljö krav på utveckling av ny teknik.

Det är därvid särskilt att värdera angeläget miljöeffekterna. UNCTC bygger nu upp ett omfattande miljöprogram och lägger härvid tonvikten vid teknik som ger upphov till stora risker för miljöolyckor. Teknikvärderingens riskuppskattning betonas och centret föreslår upprättande av en internationell ram för teknikvärdering av de multinationella företagens överförande av högrisktekniker till tredje världen .

getienell teknikvärdering i tredje världen

Indien var det första landet i världen som i tredje större skala inledde en serie nationella teknikvärderingar. Det skedde 1971. En panel upprättades inom departementet för vetenskap och teknik för att granska de existerande metoderna för teknikvärdering i syfte att bedöma deras för lämplighet användning i Indien.

Panelen skulle därutöver utföra teknikvärderingsrapporter med en klar framtidsinriktning som underlag för politiska beslutsfattare i olika organisationer. Härutöver skulle panelen främja medvetenhet och debatt om framtidsfrågor vid indiska universitet och forskningsinstitut. Teknikvärderingsstudierna blev av hög internationell klass vad avser framåtblickandet medan de metodologiska

för var sämre i fråga om det underlaget forskningen korta och medellånga perspektivet.

har teknikvärdering utförts vid en rad Härefter i Indien bl a vid ett nyligen forskningsinstitut nationellt institut för vetenskap, teknik upprättat är underställt rådet för och utveckling,som och industriell forskning. Detta vetenskaplig i att värdera möjligheter och institut tillkom syfte hot för Indien av de nya framtidsteknikerna.

var Brasilien tidigt involverat i de I Latinamerika framtidsstudierna. Arbetet på den sk internationella Bariloche-modellen för världens framtida utveckling inleddes i Rio de Janeiro 1970.

utfördes 1979. Sedan De första teknikvärderingarna olika låtit göra en 1980 har regeringsinstitutioner rad teknikvärderingar av mikroelektronik och bioteknik. I det förstnämnda fallet har resultatet bl a blivit rekommendationer om nationell av halvledare och konsumentelektronik tillverkning samt stärkt kontroll av de multinationella företag som deltar i denna nationella produktion, innefattande bl a en rigotös kontroll av deras av Teknikvätderingarna av import komponenter. har bl a lett till rekommendationer om bioteknik till brasilianska förhållanden av anpassning importerad teknik.

situationen annorlunda. Endast ett fåtal I Afrika är inhemska forskningsinstitutioner bedriver Viss forskning som måste ingå i en teknikvärdering. teknikvärdering utförs väsentligen av fullständig i anslutning till bilateralt och i-landskonsulter Dessa studier är multilateralt utvecklingssamarbete. föremål för offentlig diskussion i de sällan afrikanska länderna.

Tekniken förs i huvudsak in av de multinationella företagen och anpassas endast i ringa omfattning till de afrikanska ländernas situation. Samtidigt har de ekonomiska och ekologiska problemen ställt växande och i många fall akuta krav en på anpassning av den nya tekniken till afrikanska förhållande. En sådan anpassning förutsätter förståelse av de komplexa sambanden mellan teknik och samhälle.

Ett av de afrikanska institut som upprättats under 1980-talet i syfte att bygga en för upp kapacitet teknikvärdering är det afrikanska centret för teknikstudier (The African Center for Technology Studies - i ACTS) Kenya. Det startade 1982 och har under sex år byggt upp en forskningsbas för teknikvärdering som underlag för vetenskap- och teknikpolitik. ACTS’ forskning inriktas teknik på och vetenskap i relation till miljö, naturresurser och utvecklingsplanering.

På regional u-landsnivå har forskningscentra som kan genomföra teknikvärdering upprättats i anslutning till FN:s regionala kommissioner. Som exempel kan nämnas The Asia and Pacific Centre for Transfer of Technology” i Bangalore i Indien och The African Centre for Technology i Senegal.

ävrig teknikvärdering 1 tredje världen

FN-universitetet har tillsammans med den finländska regeringen upprättat världsinstitutet för utvecklingsekonomisk forskning (World Institute for Development Economics Research of the United Nations University - WIDER) i Helsingfors. Det har under kort tid byggt upp ett förnämligt forskningsprogram.

temaområden är utveckling och Ett av institutets - styrning av förändring. Ett av teknisk omvandling från det förhållandet att interprojekten utgår ännu inte kunnat beskriva eller nationell forskning tekniska förändring som analysera den genomgripande världen under de senaste 35 åren. ägt rum i tredje

mot denna bakgrund 19 länderstudier, WIDER genomför erfarenheten av teknisk förändring vilka analyserar varvid man redovisar framgångar och sedan 1950-talet i fråga om anskaffande, användning, problem och innovation av teknik. Varför har några spridning att introducera modern teknik på u-länder lyckats omfattande och självgenererande sätt? Vilka ett och har de utformat; vilken strategier planer har de fört? Dessa frågor skall projektet politik besvara basis av forskningsresultat rörande söka på i några olikartade i-länder. teknikomvandlingen

FN-universitetet har också långt framskridna planer att ett internationellt institut för på upprätta inför introduktion i tredje världen teknikvärdering av de framtidsteknikerna, särskilt mikronya och bioteknik. Institutet väntas bli elektronik i Nederländerna, i anslutning till upprättat i Maastricht, med stöd av den Limburg-unversitetet holländska regeringen.

institutet skall enligt planerna inte Det nya till att på grundval av en given begränsa sig teknik, klargöra hur tredje världens utvecklingsskall för att bäst kunna strategier anpassas tillgodogöra sig den nya tekniken. Tyngdpunkten att på hur man skall kunna kommer i stället läggas av denna teknik så att den påverka utvecklingen anpassas till de krav som utvecklingspolitiken

ställer.

Forskningen skall omfatta såväl de nyligen industrialiserade länderna som de stora låginkomstländerna med en betydande industriell och teknisk bas samt små, oindustrialiserade u-länder. Avsikten är att söka klarlägga teknikens anspassning till olika som alternativt utvecklingsstrategier, kan ha sin tyngdpunkt på exportledd industrialisering, importsubstitution eller decentraliserad industrialisering med en ökad roll för småskalig produktion i landsbygdsomrädena med deras stora befolkningsandel.

3.3 Erfarenheter av andra metoder för stimulans

Allmänt

Brundtland-kommissionen betonade miljöpolitikens roll för att stimulera och av forskning utveckling ny miljöriktig teknik och för att öka användningen av sådan teknik. Syftet är att den påverka industri som utvecklar och använder den tekniken. nya Industrin påverkas enligt kommissionen av marknaden, miljöforskningens resultat, opinionens tryck och den förda politiken. De ger signaler om framtiden. Och framåtblickandet är ofta avgörande för de långsiktiga investeringarna och därmed för teknikval och teknikutveckling.

I syfte att förstärka signalerna vidtas redan i dag miljöpolitiska åtgärder både nationellt och internationellt i syfte att stimulera och utveckling spridning av miljöriktig teknik. De miljöpolitiska åtgärderna sträcker sig från övervakning och utvärdering av miljötillståndet över lagstiftning

och administrativa beslut om utsläppsbegränsningar och tillståndsgivning för investeringar till inklusive finansiellt stöd till ekonomiska styrmedel och utveckling av miljöriktig teknik samt forskning till information om sådan teknik.

Huvudintresset för utbyggnade av stödet till har lagts vid resurssnål teknik. teknikutvecklingen

M vr n h .du 5 D

Medvetenheten om de växande miljöhoten har ökat. Bakom detta givetvis den upplevda förligger av miljötillståndet i havet, vattentillsämringen atmosfären och skogen liksom ökenspridgångarna, i tredje världen. Stora ningen och jordförstöringen innebär varje gång ett memento. miljökatastrofer

kommer resultaten av den övervakning och de Härtill av miljötillståndet som forskningen utvärderingar Här de internationella programmen en utför. spelar viktig roll. De klarlägger och belyser miljörisker

som inte direkt kan upplevas.

Den naturvetenskapliga miljöutvärderingens centralär FN.s miljöprogram (UNEP) med dess globala punkt GEMS och utvärderingsmiljöövervakningsprogram EARTHWATCH. Viktiga länkar i EARTHWATCH programmet är FN:s världsmeteorologiorganisation (WMO), internationella råd (ICSU) vetenskapsakademiernas med dess (SCOPE) samt en rad intermiljökommitté och nationella forskningscentra. De nationella spelar också en internationella miljökonventionerna roll i vid övervakning och utvärdering betydelsefull som omfattas av av miljöriskerna på de områden konventionerna.

—4——4

Den naturvetenskapliga förstärks av utvärderingen de vetenskapliga och politiska riskvärderingar vid osäkerhet som görs av de internationella och nationella miljörörelserna. Den internationella naturvårdsunionen (IUCN) med sin världsmiljödeklaration spelar en huvudroll. Brundtlandkommissionens rapport med sin riskvärdering, präglad av stor försiktighet och omsorg om miljön, har givetvis haft den största betydelse.

Allmänt kan man säga att den aktiva miljöopinionen spelar en viktig roll i den miljöpolitiska processen. Den ger signaler till lagstiftaren men också till industrin. Dess tryck aviserar kommande lagstiftning. Dess växande kraft och omfattning har förstärkt signalerna och gjort det för viktigare industrin att också av PR-skäl demonstrera en positiv inställning till miljöfrågorna.

En upplyst miljöopinion har också möjlighet att påverka marknaden genom ställningstagande mot miljöfarliga produkter och varor som tillverkas i produktionsprocesser vilka skadar miljön. Denna möjlighet har ännu ej ett sätt utnyttjats på som på något avgörande sätt kunnat påverka marknaden. Den växande efterfrågan på är miljövänligt papper snarast ett undantag som bekräftar regeln.

En utveckling har emellertid inletts med miljömärkning som ett hjälpmedel och med en växande insikt inom miljörörelserna om potentialen att längs denna väg mobilisera allmänheten till aktiv medverkan i miljöskyddet.

Resultatet har blivit att industrin i länder i många dag ser på miljöfrågorna med stort allvar. Miljööverväganden finns redan nu med i underlaget

för investeringsbeslut vid en del strategiska Industrins organisationer anordnar allt företag. oftare miljökonferenser. Den internationella handelskammaren och internationella branschsom den kemiska industrins europeiska organisationer har utarbetat riktlinjer för ett råd CEFIC, handlande på miljöns omrâde. De första ansvarsfullt har mot något som skulle kunna stegen tagits utvecklas till ett industriellt miljöledarskap. får inte dölja det faktum att de Denna utveckling flesta ännu drar benen efter sig. Det stadigt och det växande antalet försämrade miljötillståndet miljöolyckor belyser detta förhållande. allvarliga

av en upplyst miljöopinion är en Förstätkande för att stimulera industrin till väsentlig åtgärd och av miljöriktig teknik. utveckling spridning ökade satsningar på välgrundad och Detsamma gäller väl artikulerad miljöutvärdering.

Miljömyndigheternas krav på utsläppsreduktioner till krav om investering i leder direkt på industrin teknik. Hittills har huvuddelen av dessa miljöriktig investeringar gått till satsningar på reningsteknik. Denna har förbättrats i takt med de växande miljökraven. Den har också förbilligats.

I linje med det tredje stadiets förebyggande miljövårdsstrategi som Brundtland-kommissionen förordar och som ett växande antal länder nu går in

för i sin miljöpolitik försöker regeringarna till en gradvis omläggning av huvudstimulera av industrins processutveckling mot inriktningen teknik. Detta ställer ibland krav på resurssnål

omläggningar av miljöpolitiken och på nya miljöpolitiska medel. Ekonomiska stimulansåtgärder får växande betydelse. stundom uppstår motsättningar mellan åtgärder som stimulerar av användning reningsteknik och sådana som befrämjar av utveckling resurssnål teknik.

Dessa frågor ägnas stor uppmärksamhet i de internationella miljöorganisationerna. UNEP och OECD:s miljökommitté har utvecklat program för att bistå nationella miljövårdsmyndigheter att införa miljöpolitiska åtgärder som främjar utvecklingen av resurssnål teknik. Viktiga bidrag till detta arbete har lämnats av Danmark, Frankrike, Nederländerna, Förbundsrepubliken Tyskland och USA. I Norge har gruppen för resursstudier” under Norges teknisknaturvitenskapelige forskningsråd inlett forskning för att klarlägga de miljöpolitiska åtgärdernas effekter på utveckling av teknik. miljöriktig

Den internationella miljöpolitiska normgivningen sker genom deklarationer eller på ett bindande sätt inom ramen för internationella miljökonventioner. På grundval av gemensamma bedömningar av miljötillståndet fattas beslut om gemensamma och nationella åtgärder som skall genomföras av de fördragsslutande parterna.

Bland dessa åtgärder finns ofta utfästelser från regeringarnas sida att bästa tillgängliga och ekonomiskt möjliga teknik skall användas, antingen generellt eller vid nyinvesteringar.

Begreppet bästa teknik är inte entydigt. Det bestäms dels av vad som är tillgängligt och dels av vad som bedöms vara ekonomiskt För möjligt. vem skall det vara möjligt? För de bästa företagen

för de mindre lönsamma? Vad är bäst? eller också krav investeringar av det bästa i form Innebär på i dag en sämre lösning än en av reningsteknik av resurssnål teknik som inte kan sättas utveckling in förrän om fem år? Hur vet man vad som finns på den internationella marknaden? tillgängligt

till teknik är Informationen om tillgång miljöriktig och utvecklad såväl nationellt ofullständig dåligt som internationellt. Information om resurssnål teknik är härutöver svår att förmedla eftersom ofta är individuellt utvecklad för processteknik Det ekonomiskt möjliga blir enskilda företag. av vilken miljöpolitik som förs dessutom avhängigt av de enskilda staterna.

har alla dessa svårigheter och Tillsammantaget i inneburit att åtagandet i problem tolkningen internationella miljökonventioner att tillämpa bästa teknik” ofta kommit att bli en död bokstav i inte binder regeringarna och som i som praktiken bästa fall blivit en oförpliktande sporre till

skärpta nationella miljökrav.

v klin r ram för r r nål knik

Under senare år har en rad nationella och internationella program byggts upp för att stödja och av resurssnål teknik. De utveckling spridning omfattar såväl för finansiellt stöd som program data- och informationsprogram samt rådgivningsverksamhet för vidgad spridning av tekniken.

har det mest utvecklade programmet och Nederländerna den längsta erfarenheten. Förbundsrepubliken satsar mest resurser inom ramen för sitt Tyskland

program. I Förenta staterna ligger tyngdpunkten på delstatsprogrammen med en mängd konkreta projekt; först under det senaste året har dessa program knutits samman av den federala miljömyndigheten (The Environmental Protection Agency - EPA).

Danmark antog förra âret ett utomordentligt ambitiöst nationellt program för att stimulera utveckling och användning av resurssnål teknik. Det är ett förberedande program som skall lägga grunden till en senare brett anlagd insats för att öka användningen av resurssnål teknik.

Det danska programmet skall bygga upp en databas och förmedla information till dansk industri och allmänhet om resurssnål teknik. Stöd skall också lämnas till praktiskt arbete med resurssnål teknik i Danmark allt från försök i laboratorieskala över pilotprojekt fram till etablering av fullskaleanläggningar för demonstrationsändamâl. Stödet skall utgå i form av ekonomiska bidrag till utvecklingsarbete och investeringar, även rena anläggningsinvesteringar. Det skall också ges i form av direkt rådgivningsverksamhet byggd bl a på resultatet av branschanalyser och teknikundersökningar. För

programmet har 50 miljoner Dkr anslagits för

perioden 1987-89.

Finland är det nordiska land som lämnat det mest omfattande bidraget till det kompendium med exempel på resurssnål teknik som utarbetas inom ramen för FN:s ekonomiska kommission för Europa (ECE). En finsk nationalkommitté för resurssnål teknik bildades i detta sammanhang. Finansiellt stöd till forskning och utveckling lämnas av flera fonder, och i första hand av det tekniska utvecklingscenter (TEKES) som lyder under handels- och industridepartementet. Forskning bedrivs av ett flertal

institutioner, främst Finlands tekniska i Esbo samt Helsingfors tekniska vetenskapscenter högskola.

Eggs program för resurssnâl teknik

EG:s ministerråd beslutade 1979 att förbereda en för miljöskydd. speciell vikt strategi förebyggande lades vid resurssnâl teknik och en rad branschstudier gjordes för att samla och sprida specifika information om tillgänglig teknik bland EG:s medlemsländer.

om finansiellt stöd från EG:s I juni 1984 beslutades forskningsbudget till demonstrationsprojekt som utvecklats fram till fullskalestadiet och i vilka två eller flera EG-länder deltagit. En budget på 6,5 ECU anslogs för en treårsperiod. Stöd lämnades milj. med upp till 30% av totalkostnaden till ett femtontal projekt inom ytbehandlings-, livsmedels, läder- och pappersindustrin. För perioden 1986-1990 uppgår anslaget till drygt 10 milj. ECU.

I anslutning till det av EG lanserade europeiska har från västtysk sida förts fram förslag miljöåret om att upprätta en europeisk miljöstiftelse. Tanken hade ursprungligen varit en generöst finansierad europeisk miljöfond för att bekosta av projekt rörande utveckling av resurssnâl teknik. Denna tanke emellertid och ersattes av förslaget om en övergavs stiftelse för förmedling av ekonomiskt stöd till projekt rörande internationellt miljöpolitiskt samarbete i Europa samt mellan europeiska länder och länder i världen. Stiftelsen skall bl a kunna tredje finansiera som utreder möjlig användning av projekt miljöteknik. Den skall finansieras från en gåvofond

upprättad av näringslivet samt genom smärre årligabidrag från de deltagande staterna. Administrationen skall handhas av en heltidsanställd tjänsteman placerad i någon existerande organisation.

Den 21 mars i år lanserade EG ett datoriserat informationssystem för miljöteknik - Network for Environmental Technology Transfer (NETT). Nätverket har upprättats för att möjliggöra kunskapsutbyte mellan företag och organisationer om resurssnål teknik och kostnadseffektiv reningsteknik.

NETT innebär en möjlighet för som önskar företag sälja miljöteknik och de som är intresserade av att upphandla sådan teknik att ansluta sig till nätet. Deras uppgifter och önskemål NETT:s utgör eget informationssystem. Härutöver har NETT:s abonnenter tillgång till en rad internationella databanker med information i olika miljöfrågor. NETT är öppet för företag och organisationer inom EG men också från icke-medlemsländer.

NETT skall bli självfinansierat. Under fyra år erhåller nätverket ekonomiskt stöd av EG-kommissionen. Om informationssystemet därefter inte vunnit den anslutning att det kan självfinansiera verksamheten kommer det att läggas ned.

Arbete för resurssnål teknik vig FN;§ ekgnemiska Egrgpe-kemmissigg (ggg)

Redan 1973 inledde ECE:s miljökommitté arbetet på att främja utvecklingen av resurssnål teknik. En deklaration om sådan teknik antogs vid ett högnivåmöte 1979 inom ECE om miljön. i Miljöministrarna ECE-regionen drog upp riktlinjerna för ett

internationellt samarbete. I centrum för långtgående förutskickades upprättande av en interdetta nationell databank byggd på utvärderade informationer om resurssnål teknik.

bl a till att skapa ett brett ECE:s databank syftade för definition av vad som inom regionen underlag skulle bedömas som bästa tillgängliga och teknik. Detta skall bl a ses mot ekonomiskt möjliga av att regionens stater i den av dem bakgrund undertecknade konventionen mot långväga gränsöverförpliktat sig att skridande luftföroreningar den bästa tillgängliga tekniken som är använda just ekonomiskt möjlig.

skulle ett kompendium med utvärderade Inledningsvis resurssnål teknik inom olika branscher exempel på från stater sättas samman. Detta ECE-regionens håller på att ställas samman, men någon kompendium databank har inte upprättats.

innhåller i dag 134 monografier över Kompendiet

resurssnål teknik. Ytterligare 29 monografier är

under Kompendiet innehåller även korta produktion. av monografierna (ca två sidor sammanfattningar Teknik inom den kemiska industrin har mött långa). störst intresse. Bland övriga branscher är metalloch livsmedelsindustrin väl representerade. 18 ECE-länder har medverkat. Frankrike, Sovjetunionen, Finland och Storbritannien är de största

bidragsgivarna.

med kompendiet var att ge exempel på praktisk Syftet av resurssnål teknik i industrins tillämpning viktigaste och mest nedsmutsande branscher. brister i kunskap och erfarenhet inom Allvarliga för skulle definieras och nyckelområden miljön

därmed områden där forskning och av utveckling resurssnål teknik borde sättas in av ECE-regionens stater, dvs alla de industrialiserade staterna i världen utom Japan, Australien, Nya Zeeland och de sk NIC-länderna.

ECE-kompendiet har överlämnats till UNEP:s industrikontor med sin databank för spridning av miljöteknik till den tredje världen samt till industrins databank (IEB) för miljöteknik som också i första hand är inriktad på att möta u-ländernas infomationsbehov.

Avsikten var att på grundval av ökad om kunskap existerande tekniska lösningar samt med andra åtgärder stimulera handel med resurssnål teknik mellan regionens stater.

De skulle utveckla metoder för av teknikvärdering resurssnål teknik. Samma teknikvärderingsprocedurer och kriterier skulle tillämpas av alla regionens stater i syfte att förse databanken med enhetligt värderad information. Någon sådan enhetlighet finns inte mellan de olika, blygsamma nationella databanker om resurssnål teknik som några av regionens stater börjat bygga upp. svårigheterna att föra in icke-monetära faktorer på ett enhetligt sätt är ett av de problem man mött inom de nationella försöken att skapa databanker.

ECE-deklarationen rekommenderade stöd till internationella pilotprojekt och gemensam forskning. Denna rekommendation har inte kunnat om uppfyllas man inte, något oegentligt, räknar EG-kommissionens stöd till EG-projekt mellan flera medlemsstater som internationella projekt.

Däremot har rekommendationen att via internationella seminarier i regionen utbyta information dels om nationell till stöd för forskning och politik av resurssnâl teknik, dels om olika utveckling teknik i viss utsträckning kunnat aspekter på denna Det största seminariet hölls 1984 i förverkligas. i Sovjetunionen. I detta seminarium Tasjkent behandlades såväl teoretiska som praktiska land- ECE-staterna enades om en definition av vinningar. resurssnâl teknik:

Resurssnål teknik är den metod för varuproduktion (teknisk process, fabrik, territoriellt-industriallt komplex) vid vilken energi och alla råvaror används på mest rationella och integrerade sättet i det hela produktcykeln - råvara, produktion, konsumtion, restprodukter - så att effekterna inte stör dess normala på miljön processer.

svårigheterna att inom ECE:s ram bygga ett internationellt samarbete om resurssnâl fungerande teknik är delvis en följd av de handelshinder som byggts upp för öst - västhandeln till följd av mellan de båda militärallianserna i kapprustningen Motståndet mot ett utvidgat tekno- ECE-regionen. samarbete och en ökad handel med teknik logiskt också område har mött särskilt starkt på miljöns motstånd från amerikansk sida. Detta sätter klara gränser för ett fruktbart och expanderande miljötekniskt samarbete inom ECE:s ram. alleuropeiskt

Från många håll ser man det av den svenska aviserade miljötekniska institutet som regeringen ett forum för sådant samarbete. Uttalanden i möjligt den har kunnat noteras såväl inom ECE som riktningen

vid det granskningsmöte inom ramen för konferensen om säkerhet och samarbete i som för Europa (ESK) närvarande pågår i Wien.

UNEP:s industrikontor upprättade 1977 ett datoriserat informationssystem för industrins miljöfrågor. Kontoret sänder ut information till över 15 000 avnämare, i första hand i tredje världen. Huvudregistret avser och reningskontrollteknik. Det benämns PACT. Också resurssnål teknik förs in i registret; pappersoch, massaindustrins tekniska lösningar svara för de flesta bidragen till avsnittet om resurssnål teknik. Förfrågningar om information besvaras rörande följande branscher: papper och massa, järn och stål, kemikalier, motorfordon, aluminium och ickeferrometaller samt olje- och agroindustriella produkter. PACT innehåller också alla de källor till miljöinformation som byggts upp inom INFOTERRA, dvs det referenssystem för miljöinformation som upprättats inom ramen för EARTHWATCH.

ECE:s kompendium med resurssnål teknik har av kontoret omarbetats så att det kan distribueras från detta informationssystem. 88 disketter har färdigställts och förts in i datasystemet för fri användning under avsnittet om resurssnål teknik (Low- and Non-Waste Technologies). Det är i första hand avsett för u-landsregionerna.

I många fall behöver de som söker uppgifter hos UNEP om miljöriktig teknik en bredare information om hur de skall hantera sina miljöproblem. PACT-systemet

utformats så att det kan förmedla denna bredare har information. Traditionell information om bästa tillgängliga och tillämpliga teknik kompletteras med av konsulter och institutioner för således hjälp utvärdering av teknik.

Huvuddelen av UNEP:s ansträngningar har inriktats på intresset och i tredje världen att öka kapaciteten av resurssnål teknik. Detta gör UNEP för användning att anordna seminarier och utbildi huvudsak genom i samarbete mellan industrikontoret, de ning UNEP-kontoren, FN:s regionala ekonomiska regionala och intresserade i-länder som finankommissioner sierar seminarierna. Ändamålet är att producera och teknisk för tillämpning av handböcker vägledning resurssnål teknik.

En rad seminarier har anordnats i samarbete med FAO

om resurssnål teknik i jordbruket.

Däremot förekommer inget samarbete mellan FN-organen av en gemensam databank med resursom upprättande teknik. Här skulle det synas rationellt att snål samman ILO:s information om sk blandad teknik knyta dvs teknik i vilken modern (blend technologies) från i-länderna blandats med tradihögteknologi tionell u-landsteknik, FAO:s resurssnåla jordbrukssamt UNEP:s och UNIDO:s information om teknik, Filosofien tycks emellertid vara att miljöteknik. av har sina egna kanaler som vart och ett FN-organen man kan bäst själv och att ett gemensamt utnyttja skulle kunna skada de redan informationssystem upprättade kontakterna.

In rin inf rm i n m r r n°l knik

Som ett resultat av den världskonferens om industrin och miljön (WICEM) som UNEP och den internationella handelskammaren (ICC) arrangerade i Paris 1984 upprättade den internationella handelskammaren ett referenssystem om miljövänlig teknik. Ett nytt organ upprättades för detta i Genêve, den sk internationella miljöbyrån (The ICC International Environmental Bureau - IEB). IEB är en avdelning av ICC. Byrån är självständigt finansierad av i huvudsak den kemiska storindustrin.

IEB är ingen databas. Den stöder upprättande av databaser och hänvisar till databaser förfrågningar och till industrier som kan medverka vid lösning av miljöproblem på basis av egna erfarenheter. IEB distribuerar också fallstudier från industrin om lyckade satsningar på reningsteknik och resurssnål teknik till sina medlemmar. I att mobilisera syfte ett intresse från industrin i i-länderna att sända in sådana fallstudier och från industrin i u-länderna att information efterfråga om miljövänlig teknik avser IEB att utnyttja ICC:s nät av 57 nationella handelskammareorganisationer. skall Byrån vidare kunna organisera seminarier om särskilt intressant miljövänlig teknik.

IEB har erhållit ECE:s ovannämnda kompendium om resurssnål teknik. Byrån har distribuerat en förteckning av de hittlls producerade 134 monografierna till sina abonnenter.

IEB har en liten organisation bestående av två tjänstemän. Byrån har endast varit verksam under ett par år varför aktiviteten ännu befinner sig på kvantitativt låg nivå.

i nell f r knin amar m r r nl In rna teknik

månader sedan upprättades ett inter- För några nationellt förbund av forskningsinstitutioner för teknik international association on resurssnål (The and of clean technology). En research development forskare vid den svenska TEM-gruppen vid Lundsuniversitet är fn vicepresident i förbundet.

Vi vill i detta sammanhang särskilt fästa uppmärkkonkretionen och vitaliteten i den ännu samhet på och utveckling av ny resurssnål begränsade forskning teknik som sker. I fall efter fall kan positiva resultat Intresset sprids bland i synneruppvisas. het små och medelstora industrier på basis av dessa resultat. Det förstärks av seminarier om konkreta fall som arrangeras av de forskargrupper som har utvecklat de nya lösningarna.

Denna konkreta verksamhet på alla nivåer från idé till fullskaleanläggningar kan i ett längre perspektiv växa fram till ett handlingsorienterat, idérikt nätverk vars utvecklingsarbete torde bli ett huvudtill det internationella aktiva informationsbidrag om resurssnål teknik som ännu lyser med sin system frånvaro.

De nordiska forskargrupperna i de nya internationella förbundet och då i synnerhet Centret for renere teknik i Köpenhamn, TEM-gruppen och Finlands tekniska forskningscenter i Esbo i Finland kan förväntas en dynamisk roll vid den kommande spela av detta potentiellt Eruktbara interutbyggnaden nationella samarbete för utveckling av resurssnål teknik.

4 . ÖVERVÄGANDEN OCH FÖRSLAG

4.1 Huvudsaklig av verksamheten inriktning

IIE TA - in rn i n 11 in i fr knikvär rin

I dag växer oron över miljöproblemen. Brundtlandkommissionen har klarlagt lägets allvar. Vi delar kommissionens bedömning att teknikvärdering kan bli ett verksamt medel också i ansträngningarna att utveckla teknik som kan främja en varaktigt hållbar utveckling.

Vår redogörelse ovan har visat att teknikvärdering vuxit fram till ett viktigt medel för och regeringar parlament i deras strävan att klarlägga och problem negativa effekter som följer i spåren av den snabba och genomgripande teknikutvecklingen vars väsentliga drivkraft ur samhällenas synpunkt varit att öka den ekonomiska tillväxten.

Av de effekter på samhället som införande av ny teknik kan medföra har sysselsättningseffekterna och andra sociala konsekvenser länge stått i centrum för intresset för teknikvärderingen. Det har känts angeläget att söka styra den tekniska i utvecklingen sådana banor att berättigad social oro kan undvikas.

Under de senaste åren har miljödimensionen i viss förts in i teknikvärdering. Det har utsträckning framstått som alltmera otillräckligt att förlita sig enbart på operativa miljökonsekvensutvärderingar på Detta kunde synas tillräckligt när man projektnivå. trodde att miljöproblemen kunde lösas genom reningsteknik som appliceras i efterhand.

har emellertid blivit uppenbart att kunskap om Det måste finnas med redan i underlaget för de miljön besluten. Miljöhänsynen måste ingå som strategiska ett väsentligt element från början av den tekniska innovationsprocessen. Om detta inte sker kommer att mer och mer släpa efter i miljöskyddsarbetet takt med att i teknikutvecklingen ökar med tempot förändringar i samhället som följd. genomgripande Hoten mot de livsuppehållande ekologiska systemen kommer att växa.

På nationell nivå har vi noterat att miljödimensionen i takt med den tilltagande oron för miljöförstöringen och de växande miljöhoten börjat in i teknikvärdering. OTA har utfört en rad byggas studier om miljöfarligt avfall, bl a en omfattande om avfallshantering i havsmiljön som teknikvärdering avslutades 1987. I dessa är miljödimensionen dominerande. Studierna är emellertid i huvudsak för teknikpolitiska beslut av mera kortunderlag natur. Ett längre perspektiv krävs för siktig teknikvärdering för en varaktigt hållbar utveckling.

Inom FN-systemet har man i många sammanhang påtalat behovet av internationell teknikutvärdering, i första hand till stöd för tredje världens utvecklingssträvanden. Den starkaste förespråkaren är som vi ovan redovisat UNCSTD. Även företrädare för världsbanken (IBRD), FN:s utvecklingsprogram

(UNDP), UNCTC och UNIDO har gett uttryck för starka önskemål att införliva oberoende teknikvärdering med sin verksamhet.

Teknikvärdering har emellertid ännu endast marginellt tagits upp i det internationella samarbetet. Internationell teknikvärdering med utgångspunkt i miljöns krav är enligt vår bedömning inte endast en tom nisch i det internationella systemet av relationer mellan stater. Det är ett potentiellt mycket betydelsefullt område för internationellt samarbete som ännu inte förts upp på dagordningen. Det är ett vakum som bör fyllas.

Vi menar således att det är hög tid att inleda internationell teknikvärdering och att ge denna verksamhet en inriktning som främjar varaktigt hållbar utveckling. Denna uppfattning har vunnit starkt stöd hos de internationella organisationer som vi besökt under utredningsarbetet.

som framgått av vår genomgång ovan anser vi att teknikvärdering kan bli ett effektivt redskap för att främja utveckling av miljöriktig teknik samt spridning av sådan teknik.

Vi föreslår mot denna bakgrund att teknikvärdering för en varaktigt hållbar utveckling skall bli huvudinriktning av verksamheten vid det internationella miljötekniska institut som enligt regeringens förslag till riksdagen skall inrättas i Stockholm. Det nya institutet bör alltså enligt vårt förslag bli ett internationellt institut för teknikvärdering av miljöriktig teknik - “The Stockholm International Institute for Environmentally Sound Technologies Assessment (SIIESTA).

som ovan anförts har emellertid teknikvärdering hittills endast i begränsad omfattning avsett teknik. Det innebär att nya vägar måste miljöriktig banas och forskning byggas upp vid SIIESTA. De ny erfarenheter som vunnits av teknikvärdering vid nationella forskningsinstitutioner under de senaste femton åren torde bli av stort värde i detta arbete. Det är emellertid nödvändigt att gå längre än att endast förstärka miljödimensionen för att genomföra teknikvärdering för en varaktigt hållbar utveckling.

I syfte att på bästa sätt främja forskning och utveckling av teknik för en varaktigt hållbar samt spridning av sådan teknik bör utveckling teknikvärdering vid SIIESTA enligt vår mening präglas av följande egenskaper.

1. Den bör vara av global relevans. SIIESTA skall vara ett teknikvärderingsinstitut för världssamfundet. Målet är att främja varaktigt hållbar utveckling. Det är ett gemensamt intresse för världssamfundet att detta mål uppnås. Implicit i målet ligger grundläggande ekologiska imperativ, etiska krav och den sociala värdeskala som skall styra SIIESTA:s teknikvärdering: ekonomisk utjämning mellan u- och i-länder. social rättvisa och ett aktivt deltagande i beslutsfattandet om folkligt teknik ocxh samhällsutveckling.

2. Den bör vara problemorienterad. Problemformuleringen bör utgå från allvarliga miljöproblem och redovisade genom miljövärdering som analyserade baseras tvärvetenskaplig forskning av orsakspå sambandet mellan miljö, naturresurser, mänskliga resurser och utveckling. SIIESTA bör sålunda utgå från en helhetssyn på miljö och samhälle. systemisk

3. Den bör vara aktiv och byggd på en bred tekniksyn som ser tekniken i ett samhällsperspektiv. Härigenom kan SIIESTA ge nationella och internationella politiska beslutsfattare samt industri och näringsliv ett väl genomarbetat underlag för handlande. Forskning och utveckling bör kunna få bättre förutsättningar för prioritering och inriktning. SIIESTA:s teknikvärdering skall också kunna vara ett underlag för allmänhetens ställningstaganden i frâgor om miljö - teknik.

4. Den bör skapa underlag för beslut i frågor av kort- och medelsiktig bl a räckvidd, frågor om identifiering av bästa tillgängliga och ekonomiskt möjliga miljöriktiga teknik, förslag till åtgärder för att på kortare sikt förbättra och anpassa sådan teknik samt stimulans av ökad användning av existerande bästa miljöriktiga teknik.

5. Den bör skapa för ett underlag långsiktigt perspektiv pâ utveckling av teknik för en varaktigt hållbar utveckling. Framåtblickande bör bli en väsentlig dimension av SIIESTA:s teknikvärdering.

6. Den bör lägga stor vikt vid de ekonomiska dimensionerna av miljöriktig teknik och därmed sammanhängande frågeställningar rörande ekonomiskt beslutsfattande för att främja en varaktigt hållbar utveckling.

7. Den bör kännetecknas av åskådlighet, konkretisering och överblick.

Stor omsorg bör läggas ned på skapandet av ett slagkraftigt informationsprogram för att sprida och sälja teknikvärderingarna samt följa upp de

till handlande som förs fram i dem. rekommendationer En särskild konsultstudie om informationsprogrammet av den förre chefsredaktören för Kungl har utförts tidskrift AMBIO Don Hinrichsen vetenskapsakademiens med Bart Ullstein. Studien fogas som i samarbete till detta betänkande (bil. 3:III). bilaga

av en omfattande teknikvärdering för Uppbyggandet hållbar utveckling torde ske gradvis. varaktigt Under är det väsentligt att inledningsskedet verksamheten till ett fåtal väl genomförda begränsa så att den vetenskapliga nivån kan teknikvärderingar från Därigenom kan erkännande och hållas hög början. auktoritet vinnas. Det vore värdefullt om en eller större teknikvärderingar kunde inledas redan två under hösten 1988.

Erfarenheterna från den snabba och effektiva start

av WIDER i Helsingfors kan ge vägsom gjordes En rad brainstorm-seminarier med ledning. av världens främsta expertis redan under deltagande institutets första månader kunde vägleda WIDER:s

direktör till val av rätt projekt och samtidigt formulera referensramar för projekten som påbörjades

utan onödig omgång.

SIIESTA kommer att vara väl finansierat. Institutet in de bästa forskarna inom de kan således bjuda olika som är av relevans för teknikdiscipliner för hållbar utveckling. Man värdering varaktigt kommer att kunna sätta samman högt kvalificerade för sina teknikvärderingar redan från forskarlag Det första verksamhetsåret bör vara en starten. av kreativt nyskapande. Ett nytt och period verksamhetsområde skall byggas upp. betydelsefullt Grunden skall läggas till SIIESTA:s profil. Någon

förlaga finns inte.

Vi har funnit det ändamålsenligt att exemplifiera tänkbara centrala problemområden för teknikvärdering av global relevans vid SIIESTA. De innefattar väsentliga, komplexa och svårlösliga miljöproblem. De ställer samhällena inför akuta krav på förebyggande tekniska lösningar på kort- och medellång sikt. De kräver också långsiktiga lösningar som tillsammantagna innebär en teknisk omläggning av det slag som Brundtland-kommissionen förordar. Vi vill betona att exemplen inte är avsedda att binda SIIESTA i dess projektval utan endast att åskådliggöra möjliga förhållningssätt vid problemavgränsning. Konsultstudier har utförts avseende fyra problemområden inom vilka väl avgränsade projekt med fördel skulle kunna definieras. De har bifogats till utredningen (bil 3:IV-VII).

Det första problemområdet tar upp tekniska perspektiv av stora tänkbara globala miljöförändringar. En konsultstudie har utförts av dr Lars Kristoferson vid Beijer-institutet. Ett möjligt första ämne inom detta område gäller politiska åtgärder för att möta hotet om klimatförändring. En konsultstudie i detta ämne har utförts av dr Jill Jaeger.

Det andra området tar upp de nya framtidsteknikerna. Ett angeläget första teknikområde gäller bioteknik och genteknik. såväl risker för miljön som potentiella möjligheter att använda tekniken till fördel för miljön behandlas i den konsultstudie som utförts av dr Harlee S Strauss vid MIT.

Det tredje miljöproblemet avser läckage av miljöfarliga ämnen från industrin. Problemområdet täcker industrins hela produktcykel från råvaruutvinning till konsumtion av den färdiga produkten. Det

miljöfarliga avfallet är ett akut och omfattande inom detta problemområde. Studien har miljöhot genomförts av dr John R Ehrenfeld och Joanne Kauffman, båda vid MIT.

Det fjärde problemområdet tar upp de miljöproblem som uppstår till följd av oavsiktliga läckage från jordbruk och skogsbruk av konstgödning och jordbrukskemikalier. De är en konsekvens av de areella näringarnas hantering av sina processer och ämnesflöden. Studien har genomförts av dr Charles M Benbrook vid National Academy of Sciences i Washington.

T knikvär rin v 1 a1 r 1 v n

Tekniken har global relevans i den industriella Ny och gammal teknik når ut till produktionsformen. alla länder och sätts in i alla utvecklingens sektorer. Det är angeläget att också små stater ges att påverka utvecklingen av ny teknik möjligheter och anpassning av existerande teknik till sin situation.

SIIESTA:s verksamhet bör inte inskränkas till industri i snäv mening. Den bör omfatta industri i betydelsen det industriella samhället. Det betyder att den också innefattar exempelvis jordbruk som använder industriellt producerad teknik liksom transportsystem, skogsbruk och andra sektorer av samhället.

SIIESTA bör enligt vår mening bli ett teknikvärderingsinstitut för världssamfundet i dess olika former. FN-systemet är en sådan form. Internationella miljökonventioner är en annan, det

internationella forskarsamhället en tredje. också icke institutionaliserade former som miljöopinionen är en del av världssamfundet som SIIESTA skall arbeta för. SIIESTA:s styrelse beslutar emellertid . vilka avnämare som bör prioriteras för att bäst främja syftet att stimulera utveckling och spridning av miljöriktig teknik.

Internationellt beslutsfattande av stor vikt för miljön sker i de internationella miljökonventionerna och andra former av internationell med normgivning åtaganden av bindande karaktär. Den tekniska dimensionen är betydelsefull för av förverkligande de åtaganden som de fördragsslutande parterna gjort. Som exempel kan nämnas förpliktelserna att använda bästa tillgängliga och ekonomiskt teknik möjliga som i ECE-konventionen om långväga gränsöverskridande luftföroreningar. Ett annat är exempel beslutet förra året vid miljöministermötet rörande Nordsjön vid vilket ministrarna enade sig om att halvera läckaget av allvarliga samt i miljögifter vissa ömtåliga områden också av närsalter. Detta åtagande är svårt att uppfylla med dagens teknik utan betydande produktionsnedskärningar. Annars krävs ny teknik.

Det är vår mening att SIIESTA bör söka utveckla former för att genom sin teknikvärdering stödja genomförandet av staternas åtaganden genom bidrag till av olika identifiering optioner av god tillgänglig miljöriktig teknik och möjligheter att utveckla dem vidare. Genom att ett långsiktigt perspektiv anläggs kan institutets bedömningar göras dynamiska. Därigenom undviks att definitionen av bästa tillgängliga teknik låser utvecklingen. Konventionsarbetet kan få stöd till en framförhållning.

om det känsliga och komplicerade i Vi är medvetna verksamhet och vilka krav som kommer att denna kvalitet och opartiskhet i SIIESTA:s ställas på Vi anser emellertid att SIIESTA bör teknikvärdering. denna till en central del av sin söka göra uppgift verksamhet.

dimension av detta stöd till förverk- En särskild av i miljökonventioner är ligande åtagandena inom ECE om resurssnål teknik. ECE:s samarbetet deklaration från 1979 i detta ämne framåtblickande sitt genomförande. SIIESTA bör väntar fortfarande på vår kunna välja och utforma sin enligt mening så att kan ges till en vidare teknikvärdering bidrag av samarbetet för att uppfylla deklarautveckling tionens rekommendationer. Detta gäller bl a

av ett informationssystem, utvecklande upprättande metodik för enhetlig teknikvärdering samt av Det gäller också utvidgat forskningssamarbete. och överföring av teknik för en teknikspridning hållbar utveckling mellan öst och väst. varaktigt

Också detta är en grannlaga uppgift, inte minst mot

av de hinder som rests mot tekniköverbakgrund av öst - västförhållandet under föring. Utvecklingen senare tid emellertid kunna underlätta de synes i det samarbetet som är en framsteg miljötekniska förutsättning för lösningen på många svåra miljö-

problem i ECE-regionen.

Såväl i-1ands- som u-landsdimensionen måste enligt vår beaktas i SIIESTA:s globalt relevanta mening teknikvärdering. Under våra besök vid organisationer i och i Världsbanken framhölls att FN-systemet härutöver borde genomföra regionala och institutet nationella teknikvärderingar åt regeringar i tredje

världen i syfte att göra dem mera ”0perationella.

Samma besked fick vi i det kenyanska miljödepartementet och av stora internationella miljöorganisationer som IUCN och det internationella institutet för miljö och utveckling (IIED) i London liksom World Resources Institute i Washington. Det betonades också av en av världens ledande nationalekonomer, professor Amartya Sen vid Harvarduniversitetet.

Enligt vår mening bör det bli en viktig uppgift för SIIESTA att vidareutveckla u-landsdimensionen i de globalt relevanta teknikvärderingarna när detta kan leda till ett större mått av konkret handlingsinriktning. Nationella teknikvärderingar torde också kunna bidra till ytterligare konkretisering av frågeställningar och handlingsrekommendationer i de globalt relevanta projekten. SIIESTA bör enligt vår mening för regional och nationell teknikvärdering söka särskild finansiering utanför sin basfinansiering.

Multilaterala och nationella biståndsgivare bör enligt vår mening ha ett betydande intresse av att svara för sådan finansiering i de fall u-landsregeringar som söker institutets tjänster för teknikvärdering hänvisar till biståndsfinansiering. Stort intresse av samarbete med SIIESTA har redovisats vid våra besök i UNDP, UNIDO, UNCTC, UNCSTD, UNEP och världsbanken.

Enligt vår mening bör SIIESTA redovisa sina teknikvärderingar av global relevans i tredje världen, t ex vid regionala konferenser anordnade i samarbete med i första hand forskningsinstitutioner i tredje världen samt de regionala ekonomiska FN-kommissionerna eller andra regionala mellanstatliga organisationer. På detta sätt kan institutet också skapa intresse för nationella och regionala teknikvärderingar i tredje världen.

Pr 1 m ri n r knikvr rin

vår bör SIIESTA:s teknikvärdering vara Enligt mening Det är en följd av vårt avvisande problemorienterad. av varje form av teknikdeterminism. Det mått av sådan determinism som ligger i varje teknikstyrd teknikvärdering kan undvikas genom problemorienteringen. En noggrann avgränsning av problem med tvärvetenskapligt analyserade orsakssamband till teknik och samhälle är ett oeftergivligt villkor för framgångsrik teknikvärdering.

De problem som utgör det givna underlaget för SIIESTA:s teknikvärdering är allvarliga miljöproblem. De analyseras och redovisas genom miljövärdering byggd på tvärvetenskaplig forskning. halt blir avgörande för relevansen Miljövärderingens i problemformuleringen i SIIESTA:s teknikvärderingsprojekt. Den leder till att de rätta frågorna ställs, de som måste besvaras om det presenterade underlaget skall leda till beslut och handlande.

En utgångspunkt för miljövärderingen är det naturvetenskapliga ingångsmaterialet från miljöövervakning och naturvetenskaplig miljöutvärdering. Detta material torde SIIESTA enligt vår mening få söka vid ledande internationella centra. Vid utredningens kontakter med UNEP-organen EARTHWATCH, GEMS och det naturvetenskapliga utvärderingscentret MARC (Monitoring, Assessment and Research Center) i London som är ett av EARTHwATCH:s fyra vetenskapliga framhöll dessa organ sitt miljöutvärderingscentra stora intresse för samarbete med det nya institutet. Samma positiva reaktion fick vi från Vetenskapsakademiernas internationella råd (ICSU) i Paris.

SIIESTA:s miljövärdering och för problemformulering de följande faserna i teknikvärderingen kommer i enlighet med en systemsyn på miljön att byggas på forskning om orsakssambanden mellan miljö, teknik och samhälle. vid osäkerhet i det naturvetenskapliga underlaget förordar vi en riskvärdering präglad av stor försiktighet. Inga risker får tas i frågor där de livsuppehållande ekologiska kan systemen hotas.

Det är enligt vår uppfattning att angeläget SIIESTA involverar inte bara forskare från olika discipliner i sin riskvärdering utan också människor från utvecklingens olika sektorer och representanter för en upplyst miljöopinion.

Vi vill i detta sammanhang redovisa ett förslag som professor Ignacy Sachs vid FN-universitetet lämnade vid vårt besök. Sachs framhöll av betydelsen miljövärderingars etiska dimension. Han väckte tanken att det nya institutet vid sin riskvärdering skulle kunna ta råd i de etiska frågorna av en särskild tribunal av erfarna personer som har en vid överblick över tillståndet i miljön och som åtnjuter allmän respekt i världssamfundet kloka och genom klarsynta ställningstaganden i frågor rörande mänsklig överlevnad.

Hög kvalitet på miljövärderingen i SIIESTA:s projekt bör eftersträvas. Det kan enligt uppgift från UNEP leda till att SIIESTA får som det ställning femte utvärderingscentret inom EARTHWATCH - GEMS. En sådan ställning skulle i sin tur öka auktoriteten hos SIIESTA:s teknikvärderingar.

iv knik r rin r knik n Ak

en aktiv teknikvärdering och en bred Vi förordar tekniksyn i SIIESTA:s verksamhet.

innebär att tekniken måste ses Den breda tekniksynen Inte bara de tekniska i ett samhällsperspektiv. som sådana bör innefattas utan också processerna med ekonomi, samhällsstruktur och sambanden för de enskilda människorna. Alla konsekvenserna utvecklingssektorer liksom den övergripande ekonomiska och fysiska planeringen måste nationella av den teknikomvandling som av därför omfattas framhålls som nödvändig för Brundtland-kommissionen att åstadkomma en varaktigt hållbar utveckling.

breda leder till behov av kontakter Den tekniksynen internationella forskningsfronten för med den om teknik och samhälle. Det är vår teoribildning att SIIESTA:s forskning skall kunna förhoppning till denna teoribyggnad, som är av stor lämna bidrag för i strävandena mot en betydelse framgång varaktigt hållbar utveckling.

aktiva teknikvärderingens syfte är att påverka Den handlandet genom att skapa ett väl genomarbetat för ställningstagande och beslutsfattande. förslag Den breda tekniksynen innebär att detta underlag

blir av relevans inte bara för forskningens priorioch inriktning utan också för politiska teringar inom samhällets olika sektorer samt sektorbeslut såväl i kort- och övergripande ställningstaganden frågor som i det långa medelsiktiga politiska

perspektivet.

på en bred tekniksyn kan Teknikvärdering grundad också ge underlag för allmänhetens

ställningstaganden innefattande aktiviteter av en upplyst miljöopinion och konsumentrörelse till stöd för forskning, utveckling och spridning av miljöriktig teknik. Vi anser att det är väsentligt att SIIESTA håller aktiv kontakt med dessa organisationer och rörelser.

Industrin spelar en nyckelroll vid av ny utveckling teknik både för egen användning och för tillämpning i andra näringar. Enligt vår är det av mening central betydelse för SIIESTA att på ett tidigt stadium säkerställa industrins aktiva medverkan i teknikvärderingen vid institutet. Industrin kan genom sina kunskaper och erfarenheter lämna viktiga bidrag till institutet och blir naturligtvis också en betydelsefull avnämare. Det gäller såväl små som medelstora företag.

Vi har ovan redovisat stora olikheter inom industrin. Det finns företag som säljer miljöteknik och då i första hand reningsteknik. Andra har utvecklat egna tekniska produktionsprocesser eller tekniska system som minimerat avfallet. Detta kan ha varit framdrivet av höjda råvarupriser. Ett exempel är utveckling till följd av oljeprishöjningarna. Det kan bero på att miljötillståndet är hotat allvarligt på den plats eller i den region där företaget är lokaliserat varigenom miljömedvetandet hos allmänheten får ett genomslag inom företagsledningen.

Det finns företag som på grund av insikt om miljödimensionens ständigt växande betydelse har en utpräglad miljömässig framförhållning. De kan ha fört in miljöfrågorna i företagsledningens innersta beslutscirkel som fattar de strategiska besluten. Det synes angeläget att i synnerhet företrädare för denna industri som har utvecklat ett strategiskt

i och som på goda grunder kan tänkande miljöfrågor förväntas bli morgondagens vinnare blir aktivt i SIIESTA:s teknikvärdering. De kan bidra indragna med konkreta erfarenheter och ger den nödvändiga med en central del av den verklighet som kontakten institutet vill påverka.

med denna inriktning bör också ha ett eget Företag att delta i SIIESTA:s arbete. Inte sällan intresse kommer de från länder eller regioner med höga miljö- I sådana fall torde de vara intresserade att krav. bidra till en aktivitet som belyser den miljöriktiga teknikens framsteg för de politiska beslutsfattare som kan bidra till en internationell harmonisering av En sådan skulle kunna föra dem ut miljöpolitiken. ur en situation där de själva ofta ställs inför miljökrav och därmed ofta högre betydligt strängare kostnader för miljöinvesteringar än sina konkurrenter.

Mindre och medelstor industri skulle SIIESTA kunna närma sig via forsknings- och utvecklingsinstitut som arbetar med resurssnål teknik. Av intresse är bl a de nordiska institut som bedriver sådan forskning och utveckling.

Aktiv teknikvärdgring; den kgrta ggh medellånga aspekten

Teknikvärderingens korta och medelsiktiga aspekt ger för teknikpolitik. Den skall klarunderlag dagens de ur bästa teknikoptionerna som lägga miljösynpunkt kan tillämpas under olika villkor. Miljömässiga svagheter skall identifieras. Konkreta förbättringar av teknik skall rekommenderas. Vägar för tillgänglig forskning och utveckling längs vilka tekniska

lösningar kan åstadkommas på kort- och medellång sikt skall anvisas.

Den korta och medellånga aspekten av teknikvärderingen är i stor utsträckning den vid vilken OTA lagt tyngdpunkten i sin verksamhet. Det kan tyckas att den i viss utsträckning skulle kunna fungera på basis av enbart en teknikstyrd teknikvärdering. Så är emellertid inte fallet.

Problemorienteringen ger också teknikvärderingens korta perspektiv en dynamik som en teknikstyrd utvärdering naturligt nog inte har. Den senare utgår från tekniken som given och föreslår endast smärre justeringar för att undvika oönskade miljöeffekter. Men när en teknikvärdering grundad på en bred tekniksyn styrs av en systemisk miljövärdering kan dess förslag till teknikutveckling också på kort sikt vara genomgripande och gälla flera sektorer samtidigt. De kan t ex innebära en omläggning av

transportsystem kopplad till ett helt nytt val av

råvara. Den kombinerade teknikomläggningen kan i det valda exemplet stödjas av omläggningar i jordbruksoch transportpolitiken.

SIIESTA:s teknikvärderingsrapporter bör enligt vår mening ha tre huvudkomponenter:

- den problemformulerande miljövärderingen,

- för kort- och beslut underlaget medelsiktiga om forskning, utveckling och tillämpning av miljöriktig teknik samt

- för beslut - det underlag långsiktiga långa perspektivet.

Dessa delar är nära sammankopplade och ömsesidigt beroende av varandra.

Den kort- och medelsiktiga aspekten bör enligt vår mening utgöra SIIESTA-projektens tyngsta operativa komponent. “Bästa tillgängliga teknik värderas. Förslag till förbättring och vidareutveckling av tillgänglig teknik, som kan och bör genomföras i ett kort och medelsiktigt perspektiv, läggs fram.

Analys och värdering av bästa tillgängliga och ekonomiskt möjliga teknik skall ske på grundval av de orsakssamband mellan miljöförstöring, teknik, ekonomi och samhälle som klarlagts i miljövärderingen. En rad alternativ av miljöriktig teknik bör redovisas med belysning av deras miljöfrämjande effekter. Alternativen kan inskränka sig till enskilda tekniska komponenter. De kan också avse tekniska lösningar på hela produktionsprocesser, tekniska system samt kombinerade systemlösningar med flera komponenter.

Den bästa tillgängliga miljöriktiga tekniken torde oftast vara resurssnål teknik. Reningsteknik kan ingå bland de förordade alternativen antingen separat eller som en del i kombinerade tekniska lösningar. Såväl småskaliga som medelstora och storskaliga tekniska lösningar för industri, andra näringsgrenar och kommunala anläggningar bör ingå. Också alternativ teknik och för tredje världen anpassad teknik bör, när den finns tillgänglig, ingå i den redovisade bästa tillgängliga tekniken. Detsamma gäller teknik för miljöövervakning.

Varje utvärderat handlingsalternativ bör redovisas i: ett ekonomiskt, socialt och politiskt sammanhang inom vilket den miljöriktiga tekniska lösningen är tillämpbar och ekonomiskt möjlig.

, ,__,_, ._,A

SIIESTA:s teknikvärdering bör inte inskränkas till en redovisning av en teknisk fix. Den bör å andra sidan inte heller endast förmedla allmänna resonemang om miljöriktig teknik. Den bör enligt vår mening ge en rik beskrivning av framväxten av teknik för en varaktigt hållbar av utveckling fylld konkreta förslag och idéer till tekniska lösningar, också på kort och medellång sikt, presenterade i ett samhällsperspektiv.

SIIESTA måste utveckla en allmänt metodik accepterad med relevanta kriterier för och jämförelse värdering av tekniska lösningar. Härvid är det angeläget att institutet utnyttjar de erfarenheter som vunnits i metodutvecklingsarbete vid OTA. SIIESTA bör också kontakta ECE:s program för resurssnål teknik i syfte att utnyttja ECE:s erfarenheter av internationell harmonisering av värderingskriterier och metodik.

En annan källa till kunskap om metodik för värdering av tekniska lösningar av är de miljöproblem operativa av tekniska miljökonsekvensutvärderingar projekt som görs i många länder. SIIESTA bör enligt vår mening inte utföra sådana utvärderingar. Däremot kan det finnas skäl att som ett till komplement informationsprogrammmet (se nedan under avsnittet Information och databas) upprätta ett över register väl kvalificerade konsulter och institut som utför sådana inom olika miljökonsekvensutvärderingar branscher. Denna expertis kan också bidra med metodisk kunskap vad gäller val av kriterier och bedömningsgrunder samt system för presentation av miljödata och uppgifter om utvärderad teknik.

När den bästa möjliga miljöriktiga tekniken inte används annat än i begränsad bör utsträckning orsakerna till den svaga spridningen analyseras.

Teknik som förordas i SIIESTA:s teknikvärderingar och som tillämpas i otillräcklig utsträckning bör redovisas med förslag till åtgärder för att alltid Det kan gälla olika sätt att öka öka användningen. efterfrågan på den miljöriktiga tekniken i fråga eller sänka kostnaderna för användning av tekniken. åtgärder bör härvid redovisas Möjliga miljöpolitiska liksom sektorpolitik och sektorövergripande åtgärder som kan främja en vidgad användning av tekniken. för en upplyst miljöopinion som Handlingsalternativ vill bidra till en ökad användning av miljöriktig teknik är en annan möjlighet som bör beaktas i SIIESTA:s rekommendationer.

i miljövärderingen bör SIIESTA i Med utgångspunkt sina teknikvärderingsrapporter redovisa förslag till och utveckling för att på kort och medelforskning lång sikt förbättra tekniken ur miljösynpunkt.

SIIESTA bör härvid utgå från miljöns krav och de brister i den tillgängliga tekniken som identifierats. Det är särskilt angeläget att identifiera och bedöma riskerna för miljön, i betydelsen “miljö - hälsa - arbetsmiljö, av komplexa industriella aktiviteter med betydande risker för och läckage av giftiga och miljöolyckshändelser Denna riskbedömning bör leda fram farliga utsläpp. till idéer och förslag om tekniska åtgärder i bred säkerhet mot olyckor byggs in i mening varigenom tekniken. SIIESTA bör överväga lämpligheten av att av riskbedömningen upprätta en vid genomförandet tribunal av “visa och etiskt högtstående personer med bred överblick i enlighet med Ignacy Sachs ovan redovisade förslag.

bör i sina teknikvärderingar redovisa en SIIESTA bred meny av möjligheter till tekniska förbättringar

på kort och medellång sikt avseende såväl småskalig som medelstor och storskalig produktionsteknik för hela produktcykeln. Särskild uppmärksamhet bör ägnas användning av den nya och framväxande framtidstekniken i syfte att åstadkomma förbättringar i miljövänlig riktning. Angelägna åtgärder som angriper miljöproblemen vid källan bör prioriteras. Rekommendationerna till åtgärder kan avse prov i laboratorieskala av idéer, pilotprojekt av laboratorietestade tekniska lösningsförslag eller prov i fullskaleanläggning. Förbättringar kan avse maskinell utrustning. De kan vara av organisatorisk karaktär. De kan gälla delar av ett tekniskt system eller omläggningar av hela system.

På samma sätt som vid redovisning av bästa tillgängliga teknik bör förslag till förbättringar redovisas i sitt ekonomiska, sociala och politiska sammanhang och tillsammans med förslag till miljöpolitiska och andra åtgärder som erfordras för att de föreslagna förbättringarna skall bli lönsamma och inte medföra negativa sociala bieffekter.

Möjligheter och källor till finansiellt stöd, konsulttjänster och annan rådgivning för utveckling av förbättrad miljöriktig teknik bör redovisas.

Det av SIIESTA presenterade beslutsunderlaget för val av bästa teknik och åtgärder på kort och medellång sikt för förbättring av teknik i miljövänlig riktning skall vara riktat till beslutsfattare inom FN-systemet och vid internationella miljökonventioner, till internationell och nationell forskning, till internationella branschorganisationer och andra näringorganisationer samt till beslutsfattare i stat, kommun och näringsliv. Andra avnämare är nationella och internationella frivilligrörelser som t ex miljö- och konsumentorganisationer.

Den kort- och medelsiktiga aspekten kräver betydande kontaktytor med den konkreta teknikutvecklingen. Tekniktrenderna måste följas och analyseras; den nya och framväxande framtidstekniken kräver särskilt intensiv bevakning. I denna aspekt av teknikvärderingen menar vi att det är särskilt viktigt för SIIESTA att hålla nära kontakt med industrin.

Det är också angeläget att samarbeta med de institutioner och grupper som satsar på resurssnål teknik samt alternativ och anpassad teknik.

Av de institut och myndigheter som vi besökt vill vi särskilt framhålla den nordiska gruppen av institut och centra för utveckling av resurssnål teknik. Den mångfacetterade uppläggningen av det nya danska programmet för resurssnål teknik och verksamheten inom TEM-gruppen vid Lunds universitet liksom aktiviteten vid det nystartade programmet för resurssnål teknik vid gruppen för resursstudier i Oslo kan förmedla värdefulla koncept och erfarenheter. TEM-gruppen bör enligt vår mening vara intressant som aktiv kontaktyta till det internationella kontaktnätet för resurssnål teknik. Gruppen torde härvid arbeta tillsammans med de andra nordiska instituten. Detta skulle bidra till SIIESTA:s nordiska dimension och förankring.

OTA och EPA i Förenta staterna samt de holländska för resurssnål teknik är enligt vår myndigheterna bedömning andra värdefulla kontaktytor. Det synes väsentligt att också söka dra in forsknings- och utvecklingsinstitut samt myndigheter i Japan i SIIESTA:s teknikvärdering ur denna aspekt. Vi vill särskilt nämna det nationella institutet för vetenskaps- och teknikpolitik (NISTEP) som upprättas den 1 juli i år och som enligt sin målsättning

kommer att bygga upp en bred forsknings- och teknikvärderingsverksamhet. Detsamma gäller institutioner i tredje världen.

Det är viktigt att kunna visa att SIIESTA:s teknikvärderingar ger underlag för realistiskt och framgångsrikt handlande. Institutet bör därför enligt vår mening aktivt verka för att mobilisera resurser till institut och företag som kan de pröva nya idéer, som kommit fram genom SIIESTA:s teknikvärderingar, hela vägen från prov i laboratorieskala till fullskaleprov.

För genomförande av SIIESTA:s rekommendationer för utveckling, förbättring och anpassning av teknik i tredje världen bör finansiering och tekniskt bistånd mobiliseras från nationella och multilaterala biståndsprogram.

Laboratorieprov och prov i större skala för utveckling av miljöriktig teknik bör enligt vår mening inte utföras i SIIESTA:s regi. Det skulle vara ett främmande inslag i SIIESTA:s arbete och inskränka dess möjligheter att ge rönen från sina en projekt vid spridning. Dessutom kan laboratorieutrustning o dyl inte inrymmas i SIIESTA:s egen budget. Industri och forskningsinstitutioner har de resurser och den erfarenhet som krävs för denna verksamhet. De bör mobiliseras för genomförande av de förslag som läggs fram i SIIESTA:s teknikvärderingar.

Ak iv knikvrderin : d l°n r k iv

Arbetet på den korta och medelsiktiga aspekten av teknikvärderingen är väsentlig också för utvecklingen av det långa perspektivet. Det ger den

nödvändiga markkontakten. Det ger den konkretisering som är nödvändig för att överblicken skall bli reell.

Men endast det långa perspektivets framåtblickande den överblick som gör det möjligt att sätta in ger dagens politik i ett bredare och långsiktigare sammanhang.

De båda perspektiven betingar varandra.

Vi lägger stor vikt vid det långsiktiga perspektivet och förordar att SIIESTA bygger upp ett program för långsiktig teknologiutveckling för en varaktigt hållbar utveckling. Det är särskilt viktigt för en teknikvärdering som syftar till att producera ett väl underlag för olika led i en genomarbetat av teknikutvecklingen i riktning mot en omläggning varaktigt hållbar utveckling.

Tonvikten i arbetet på det långa perspektivet med dess mål att gradvis bygga upp en bred långsiktig teknikagenda för en varaktigt hållbar utveckling i den tvärvetenskapliga ansats som vi ligger beskrivit ovan under avsnittet Aktiv teknikvärdering: den breda tekniksynen.

vi vill i samband med vår behandling av det långa i teknikvärdering gärna referera till perspektivet Lester Brown, chefen för Worldwatch Institute, som vid utredningens besök framhöll att det nya institutet enligt hans mening borde betona det perspektivet och därvid formulera en långsiktiga för ett varaktigt hållbart samhälle. teknologiagenda

I detta sammanhang vill vi också redovisa ett samtal som vi hade med John F. Kennedys vetenskaplige rådgivare, förre rektorn för Massachusetts Institute for Technology (MIT) Jerome B. Wiesner.

wiesner välkomnade upprättandet av ett internationellt OTA. Han såg detta som ett steg på vägen för att skapa den survival agenda som han ansåg måste formuleras och genomföras.

En väsentlig del av överlevnadens agenda vore de nya teknologierna, de tekniska lösningarna och den viktiga nya industrin, allt det som skulle utgöra konstruktiva alternativ till den rådande miljöförstörande teknikagendan som byggde på kapprustningen.

wiesner anförde följande:

överlevnadsagendan kommer att leda till mycket större utmaningar för vetenskap, teknik och produktion än de som kapprustningen skapar. De kommer att vara mycket intressantare. Deras lösande kommer att ge mycket större tillfredsställelse. De kommer sannolikt att vara lika lönsamma för företagen. De kommer att ha en större tillväxtpotential än den rustningsledda ekonomin.

Omläggningen till en teknik för en varaktigt hållbar utveckling är en långsiktig process. Framtidsperspektivet måste grundas på miljöns krav. De långsiktiga miljöriskerna analyseras och bedöms på många håll. SIIESTA bör söka kontakt med de institut som har en överblick över de framtida miljöhoten. EARTHWATCH och MARC liksom ICSU och dess miljökommitté SCOPE samt dess program för Global change, vilka samtliga redovisats ovan, är viktiga kontaktpunkter. IIASA:s miljöprogram med dess långsiktiga och samtidigt operativa inriktning bör kunna ge väsentliga bidrag till SIIESTA:s arbete på

det långsiktiga perspektivet på teknik för en varaktigt hållbar utveckling.

av de framtida miljöriskerna måste Kartläggningen kombineras med det framâtblickande vad gäller samhällsutvecklingens ekonomiska, tekniska och sociala dimensioner som analyseras vid de ledande institutionerna för framtidsforskning. FAST vid EG-kommissionen med dess omfattande europeiska kontaktnät är en viktig källa till kunskap eftersom det kombinerar teknikvärdering, med en tyngdpunkt på teknikutvecklingens ekonomiska och sociala dimenmed framtidsforskningens framåtblickande. En sioner, närliggande kontaktyta kan vara det nyupprättade svenska framtidsforskningsinstitutet.

Den omläggningen till en teknik för en långsiktiga varaktigt hållbar utveckling kräver nära kontakter med industrin, i synnerhet den forsknings- och teknikintensiva industrin som satsar på utveckling av framtidstekniken. Industrin i Förenta staterna, Förbundsrepubliken Tyskland och Japan producerar den största andelen av världens forskningsintensiva industrivaror. Det torde därför vara av särskilt intresse för SIIESTA att upprätta kontakter med industrin i dessa länder och kanske i första hand i de båda sistnämnda där forsknings- och utvecklingsarbetet till skillnad från förhållandet i Förenta staterna koncentreras till civil teknik. Industrins innovationspolitik för en resursorienterad förnyelse av den tekniska strukturen i bred mening är härvid av stort intresse.

Tekniktrenderna kan också bedömmas med utgångspunkt i den djupare forskningen om teknikens drivkrafter. Den ovan nämnda aktiviteten vid IIASA:s TES-program om ekonomins och teknikutvecklingens långa vågor

torde vara intressant i detta sammanhang. Programmet skulle kanske belysa möjligheterna att föra in teknik för en varaktigt hållbar utvecklingen i den femte Kondratiev“.

Via FN:s center rörande transnationella kan företag SIIESTA få del av resultatet av den internationella forskningen om drivkrafterna bakom de multinationella företagens innovation och tekniköverföring. Dessa företag svarar enligt FN-centret för ca 90% av internationell tekniköverföring.

En närliggande kontaktyta är den svenska forskningsrådsnämnden med dess nya program om teknik och samhälle som redovisats ovan och dess naturresursprogram.

Bedömning av och framåtblickande rörande den teknologiska innovationen utgår normalt endast från civila kriterier. De ekonomiska drivkrafterna prioriteras i innovationsforskningen. De militära faktorerna är emellertid mot bakgrund av de betydande insatserna för militär forskning och utveckling sannolikt av stor betydelse.

Det militära inflytandet på teknologisk förändring har hittills endast erhållit begränsad uppmärksamhet. Oslozs fredsforskningsinstitut PRIO som numera är FN-systemets forskningscentrum rörande frågeställningen miljö och säkerhet har vid våra kontakter lagt fram följande förslag. Man såg gärna ett nordiskt bidrag till om teoribildningen teknikutvecklingens drivkrafter i samarbete med SIIESTA och bl a den svenska i forskningsrådsnämnden syfte att stödja SIIESTA:s kapacitet att stimulera en långsiktig omläggning till en teknik för en varaktigt hållbar utveckling. PRIO skulle,

eventuellt i samverkan med fredsforskningsinstitutet i Finland, kunna bidra med forskning om de i Tampere långsiktiga utveckling och militära strategiernas deras krav på teknikutvecklingen samt inflytande på den teknologiska innovationen.

av detta förslag från PRIO skulle Ett genomförande vår kunna lämna betydande bidrag till enligt mening SIIESTA:s arbete med det långsiktiga perspektivet och förstärka institutets nordiska samtidigt dimension.

Den ekgngmiske dimensignen

Vi konstaterade ovan att ekonomins och industrins vara upp och ned ur den beslutsparametrar tycks teknikens synvinkel. Vi hävdade att det miljövänliga krävs ett fundamentalt nytänkande grundat på analys av ekonomins, teknikens och innovationens på djupet Det ekonomiska perspektivet bör breddas drivkrafter. att skall “vändas rätt igen. för beslutsparametrarna

vår mening bör SIIESTA delta i en sådan Enligt för aktiv analys som ger väsentliga utgångspunkter och medellång sikt såväl som teknikvärdering på kort I analysen måste de i det långa perspektivet. Det gäller både ekonomiska frågorna genomlysas. i-lands- och u-landsdimensionen av SIIESTA:s

teknikvärdering.

Vi förordar ett samarbete med WIDER i frågor om ekonomiska u-landsdimension inom teknikvärderingens ramen för det för miljö och ekonomi i tredje program världen som för närvarande förbereds vid

Helsingfors-institutet.

Det är enligt vår mening angeläget att SIIESTA bygger upp en kapacitet för ekonomisk forskning också inom sin egen fasta stab.

Infgrmggign gçh databas

Brundt1and«kommissionen påtalade som ovan redovisats behovet av en förbättrad information om existerande miljöriktig teknik. Kommissionen efterlyser en organiserad satsning på att sprida information om miljöriktig teknik.

Kan SIIESTA spela en roll i detta sammanhang?

Våra erfarenheter varnar oss generellt för insamling av data i döda databanker, dvs ackumulation av data som inte efterfrågas. Det måste finnas en efterfrågan på data. Arten av denna efterfrågan måste styra strukturen och innehållet i den information som förmedlas. Om det finns en efterfrågan på relevant strukturerad information om miljöriktig teknik ökar också intresset från industrins sida att ställa data om sådan teknik till för ett förfogande datoriserat informationssystem.

Vi har ovan redovisat de försök som gjorts och görs för att bygga upp ett fungerande informationssystem som förmedlar data om teknik för en varaktigt hållbar utveckling och i första hand då information om resurssnål teknik. Erfarenheterna är inte uppmuntrande. De visar emellertid på ett förhållande som är oundgängligen nödvändigt för efterframgång: frågan måste skapas.

UNEP:s industrikontor visar på vikten av att bygga en kapacitet att ta emot ny resurssnål teknik för

därför kunna efterfråga den. NETT, dvs EG:s att databas för resurssnål teknik lämnar nyupprättade till medlemsländerna att bygga upp efterfrågan med medel. Om detta inte lyckas kommer inte heller olika NETT att Då kommer NETT att läggas ned. Det fungera. är det kärva budskapet från de europeiska gemen-

skaperna.

På nationell nivå har framför allt det danska visat på behovet av ett informationsprogrammet som en mängd samverkande aktiviteter program rymmer för av resurssnål teknik. En datoriserad spridning databank är ett led i det danska programmet. En sådan bank skulle inte fungera isolerat. Det är den

danska erfarenheten.

Mot härav och av den breda uppläggning av bakgrund SIIESTA:s teknikvärdering som vi föreslagit är det vår att SIIESTA aktivt bör ta del i de uppfattning allvarligt menade försök som görs för att skapa integrerade efterfrågeskapande internationella om miljöriktig teknik. Vår informationssystem är att SIIESTA successivt, alltefter som bedömning teknikvärderingen byggs ut, kommer att spela en allt roll i dessa strävanden. Det är inte

viktigare

att detta inom överskådlig tid kan leda omöjligt fram till en samordnande huvudroll för SIIESTA. till detta är i första hand den breda Anledningen inriktningen på SIIESTA:s teknikvärdering som vi

föreslagit.

SIIESTA kommer att förfoga över en utvärderad teknik över hela skalan innefattande miljöriktig också u-landsanpassad teknik. Man kommer att följa de internationella tekniktrenderna. Institutet kommer härutöver att redovisa en hel rad av efter- Både teknikentreprenörer och frågehöjande åtgärder.

aktiv expertis på miljökonsekvensutvärdering av utvecklingsprojekt kommer att vara indragna i SIIESTA:s teknikvärdering.

Detta innebär att SIIESTA:s informationsverksamhet inte endast kommer att innehålla en datalagd värderad teknikinformation utan också förslag till efterfrâgehöjande åtgärder och information om rådgivning som erfordras för att använda databasen.

Härtill kommer att SIIESTA inleder sin verksamhet med ett hypotek i form av två förväntade insatser på detta område.

Den första avser öst-väst-informationen och

förväntningarna från såväl öst som väst att SIIESTA skall spela en aktiv roll för att främja utbytet av miljöriktig teknik bl a genom informationsspridning. Det är angeläget att denna roll byggs upp i nära samverkan med ECE men också med NETT och de nationella europeiska programmen för att stimulera utveckling och användning av resurssnål teknik.

Den andra insatsen gäller UNIDO:s förfrågan om SIIESTA kan bli världsorganisationens informationscenter för miljöriktig teknik. Denna roll avser i första hand informationsspridning till tredje världen. Enligt vår mening bör denna framställning prövas positivt inte minst mot bakgrund av UNIDO:s stora kontaktyta i tredje världen och dess stora potentiella roll för spridning av miljöriktig teknik i tredje världen.

Det är emellertid att angeläget samordning sker med andra seriösa program för information om miljöriktig teknik, i första hand med UNEP:s men PACT-program också med de ovan nämnda europeiska programmen samt

i Förenta staterna och Japan. med informationsbaser Ett program skulle i ett längre perspektiv globalt kunna växa fram.

SIIESTA:s informationsprogram bör En viktig del av vara publikationer och enligt vår mening utgivning Av denna anledning beställde informationsmaterial. med förslag till utformningen av vi en konsultstudie Det är fogat till betänkett publikationsprogram. Vi bedömmer de förslag som läggs andet (bil. 3:III). som ett värdefullt bidrag till fram i studien av ett för SIIESTA. utformningen publikationsprogram

Vi vill understryka vikten av en successiv uppav det ambitiösa programmet. Som ett byggnad att ge ut såväl en ytterligare stöd till förslagen om miljöriktig teknik som en kvartalstidskrift vartannatårsbok som på lång sikt kan större till en årsbok om teknik för en varaktigt utvecklas hållbar utveckling vill vi åberopa den positiva marknadsintresse för båda bedömning om ett betydande som Lester Brown vid Worldwatch publikationerna Institute vid vårt besök hos honom. gjorde

vi redovisa ett intresse att utforma Från OECD kan förkortade versioner av SIIESTA:s teknikvärderingsmed den auktoritet som rapporter till OECD-dokument dokument normalt har i alla de teknikledande sådana Det är ett förslag som enligt vår mening i-länderna. bör bemötas positivt av SIIESTA.

Som ovan anförts bör SIIESTA:s informationsprogram innefatta arrangerande av ett enligt vår mening konferenser för presentation av stort antal teknikvärderingsrapporter. Sådana institutets bör anordnas med beslutsfattare i konferenser nationell och internationell verksamhet offentlig

samt i industri och näringsliv, med entreprenörer som utför feasibility-studier rörande utvecklingsprojekt, konsulter för miljökonsekvensutvärdering av utvecklingsprojekt samt den internationella miljö- och konsumentrörelsen.

Som ovan nämnts bör enligt vår mening regionala konferenser arrangeras i tredje världen. Finansiering av dessa konferenser bör sökas från nationella och multilaterala bistândskällor.

4.2 Arbetsformer vid SIIESTA

Allmänt

Teknikvärdering är en aktivitet som ställer särskilda krav på arbetsformerna. Det är inte forskning i traditionell mening. Den är heller inte en politisk förhandling. Den innehåller, och måste innehålla, nära kontakter med de beslutsfattare i politik, förvaltning och industri som teknikvärderingen vänder sig till och skall förse med ett opartiskt underlag för beslutsfattande och handlande. Dessa kontakter måste också gälla dem som berörs av tekniken, brukarna. I Förenta staterna kallas denna sorts aktiviteter ofta för policyforskning (policy research).

Värdefulla erfarenheter har vunnits under teknikvärderingens femtonåriga existens. En del arbetsformer har visat sig leda fel. Det gäller t ex försöken i 0TA:s inledningsskede att göra teknikvärdering till en simulerad förhandling, dvs man drog in beslutsfattare i den avslutande sammanvägningen. Man försökte skapa en blandlogik mellan forskningens och politikens logik.

Det var ett misstag som vi menar att SIIESTA bör lära av.

Samtidigt är det väsentligt att inte spara någon möda på att utveckla lämpliga former för deltagandet av beslutsfattare och teknikens övriga brukarkategorier. Sådana företrädare för det praktiska livet har en erfarenhetsfond, som det är angeläget att ta vara på vid teknikvärderingar.

IIASA har inom sitt miljöprogram utvecklat en verksamhet som man kallar policy exercise”. Vi har bett en av dem som vid IIASA utvecklat konceptet, dr Steven E Underwood vid Michigan-universitetet i Ann Arbor, att utföra en studie åt utredningen om hur den metoden skulle kunna appliceras på teknik- Studien fogas som bilaga till detta värdering. betänkande (bil 3:II).

exercise innebär att beslutsfattare i stat “Policy och näringsliv deltar i “policystudier om frågeställningar som de ställs inför i sin dagliga De deltar emellertid inte endast när gärning. problemen för en studie formuleras utan är aktivt involverade under hela studiens gång. Forskarna håller kontinuerligt kontakt med beslutsfattarna vid seminarier eller per telefon för att erhålla konkreta synpunkter på hur den politiska logiken fungerar. Men det är, precis som i OTA:s modell, forskaren som drar slutsatserna och som ansvarar för studien med sin forskarintegritet.

OTA:s modell är mer formaliserad, kanske därför att teknikvärdering har ett formellt drag. Det gäller givetvis i särskilt hög grad för OTA som är den amerikanska kongressens organ även om kontoret formellt är självständigt.

Men kommer det att gälla SIIESTA? Det nya institutet bör enligt vår mening sträva efter att bli accepterat som ett slags OTA för världssamfundet, med andra ord söka vinna erkännande som ett auktoritativt institut för teknikvärdering för varaktigt hållbar utveckling. Därför är kontakterna med världssamfundets olika företrädare väsentliga för SIIESTA, kanske i synnerhet FN-systemet och de internationella miljökonventionerna men också den internationella miljörörelsen. Det bör observeras att kontakterna med FN i stor utsträckning kommer att gälla tredje världen-dimensionen av SIIESTA:s teknikvärdering.

Det blir enligt vår mening en viktig och grannlaga uppgift för SIIESTA:s ledning och forskare att utvälja deltagare från politik och industri samt allmänhet i institutets internationella paneler med omsorg och med tanke på att inte ensidigt reflektera den beslutsmodell som en speciell teknikvärdering betjänar. Det är dock viktigt att slå fast att SIIESTA:s forskare alltid måste svara för teknikvärderingarnas resultat.

För att stärka förutsättningarna att vinna internationellt erkännande kan det vara angeläget att SIIESTA prövar en i viss mening formaliserad procedur utan att för den skull underlåta att utnyttja de mera informella kontaktytorna mellan forskning och politik som kännetecknar t ex IIASA:s policy exercise.

Vilka beprövade former finns det då? Vi anser att OTA-modellen ger en utmärkt vägledning. Delvis därför att SIIESTA i likhet med OTA men till skillnad från de flesta andra teknikvärderingsinstitutioner kommer att vara välfinansierat. Man

kan kosta 0TA:s ur många synpunkter ideala på sig men också dyrbara teknikvärderingsform.

OTA:s modell innebär att tvärvetenskapliga forskarsätts samman för varje teknikvärdering. Ett lag består av 5 - 8 forskare. Bland de forskarlag discipliner som oftast är företrädda märks ekologer, ekonomer och tekniker. Härtill kan komma sociologer, naturvetare, antropologer, statsvetare, medecinare samt vetenskaps- och teknikhistoriker.

Vi vill förorda att modellen tillämpas flexibelt av SIIESTA. Huvudsyftet bör vara att till varje projekt kunna knyta verkligt framstående forskare. Någon eller några forskare bör ha erfarenhet från verksamhet i industrin. Av forskarlagens medlemmar bör minst en och helst två tillhöra institutet fasta forskarstab. Därmed stärks förutsättningarna att erfarenheter från ett utvärderingsprojekt kan tas till vara i de följande, varigenom SIIESTA kan utveckla en egen utvärderingsprofil. Det är angemed en betydande flexibilitet i fråga om de läget projektanställda forskarnas vistelse vid SIIESTA under teknikvärderingen. Det kan finnas fall då framstående forskare har krav på att tillbringa en betydande del av tiden vid sin hemmainstitution.

En internationell panel på 10 - 20 personer sätts upp för varje värdering. Den skall representera avnämarna av teknikvärderingarna och dem som påverkas av tekniken. Panelen spelar en nyckelroll för teknikvärderingen, det är en erfarenhet från OTA:s verksamhet. Den bör mötas ofta under värderingen. En stor teknikvärdering tar för OTA i två år. Under den tiden möts panelen till genomsnitt seminarier vid fyra a fem tillfällen. Det innebär givetvis en dryg reseutgift för ett internationellt

institut. SIIESTA får här söka sig fram till bästa möjliga tillämpning inom ramen för sin budget.

Kvalitetskontrollen efter varje teknikvärdering skulle enligt vår mening med fördel kunna anförtros ett vetenskapligt råd vars medlemmar med stor sannolikhet kommer att vara framstående forskare med en bred social och internationell utblick.

En särskild fråga är hur stor del av den betydande forskningsinsatsen i varje teknikvärdering som skall göras inom institutet, dvs av den fasta forskarstaben samt forskarna i I teknikvärderingsgrupperna. många fall bör sannolikt delar av dessa uppgifter av rent ekonomiska skäl läggas ut till andra framstående forskningsinstitutioner. Men erfarenheten säger att uppgifterna måste vara väldefinierade och begränsade. SIIESTA tar sist och slutligen ansvar för varje teknikvärdering. Därför måste trots allt en väsentlig del av uppgifterna utföras inom institutet självt.

En ytterligare erfarenhet avser betydelsen av information för att föra ut resultatet av teknikvärderingar. Seminarier och konferenser med olika avnämargrupper är väsentligt. skickliga redaktörer för produktionen av rapporterna och av informationsmaterial om innehållet i rapporterna är också av grundläggande betydelse. Vår mening är att betydande ansträngningar och resurser kommer att få läggas ner på SIIESTA:s informationsverksamhet. För internationell auktoritet krävs teknikvärderingar av hög kvalitet men också satsningar för att de skall få genomslag i praktiken.

Vi har ovan förordat att SIIESTA ställer sig positivt till förfrågningar från u-länder om att

nationella teknikvärderingar för en varaktigt göra hållbar utveckling i tredje världen. Sådana teknikvärderingar kommer enligt vår mening att få på ett annat sätt än de globalt relevanta göras Samtliga representanter för FN-systemet projekten. som vi haft kontakt med under utredningen har framhållit dels behovet av teknikvärdering i tredje världen, dels det förhållandet att grupperna som nationell teknikvärdering till väsentlig genomför del måste bestå av forskare från det land i vilket äger rum. Den måste förankras i teknikvärderingen ett i det landet. Vi vill i detta forskningsinstitut sammanhang särskilt hänvisa till det ovan redovisade ATAS-kontaktnätet som byggts upp av FN:s center för vetenskap och teknik för utveckling. SIIESTA och svara för teknikvärderingen samt är organiserar den centrala resursbasen.

De nationella teknikvärderingarna i tredje världen torde från resultaten från de globalt relevanta utgå projekten med deras u-lands-dimension. Man vidareutvecklar och konkretiserar detta resultat efter länderspecifika krav och omständigheter. På detta sätt kan en högre grad av operationalitet uppnås. Samarbete i dessa projekt kan, om u-ländernas

regeringar så önskar, ske i nära samarbete med

nationella biståndsorgan eller FN-organ som UNDP, FAO, UNIDO, UNEP, UNCSTD, UNCTC och FN:s regionala ekonomiska kommissioner samt med Världsbanken och regionala utvecklingsbanker.

En annan slutsats om arbetsformerna som kan dras av de internationella erfarenheterna är att den fasta staben av forskare vid SIIESTA bör vara liten, enligt vår mening 10 a 12 och högst 15.

Hur bör forskarstaben på SIIESTA vara fördelad? Den

fasta staben bör enligt vår mening innehålla forskare från flera olika discipliner. Forskningsinnehållet i teknikvärdering är tvärvetenskapligt och det måste också teknikvärderingsgruppens sammanvägningar vara. Med tanke på u-landsdimensionen är det enligt vår mening angeläget att någon eller några av forskarna hämtas från tredje världen. Detsamma torde gälla för Östeuropa; någon forskare bör enligt vår mening rekryteras där.

Vad beträffar organisationen är vi av den meningen att SIIESTA:s tyngsta program bör vara ett teknikprogram med ett betydande ansvar för teknikvärderingarna. Vidare bör finnas ett kreativt ekonomiprogram. Det bör också som vi ser det finnas ett starkt informationsprogram som dessutom kan svara för en datoriserad informationsbank.

Slutligen vill vi framhålla hur väsentligt vi anser det vara i ett teknikvärderingsinstitut att den fasta forskarstaben också har uppgifter som gör det möjligt för dem att hålla nära kontakt med forskningsfronten på sina respektive vetenskapsområden.

Beijerinstitutet, Kungl. Vetenskapsakademiens Internationella Institut för Energi, Resurser och Miljö startade sin verksamhet 1978 som ett av Akademiens sex forskningsinstitut. Institutet bedriver forskning, som främst inriktas mot långsiktiga frågor avseende energisystem, naturresurser och miljö.

Institutet leds av en internationellt sammansatt

styrelse. Rekryteringen av forskare och experter är likaledes internationell. Verksamheten bedrivs i projektform. Programmet är till stor del inriktat på praktiska och tillämpade frågeställningar, framför allt på utveckling och värdering av tekniker och policyfrågor i en vid mening. Programmet är rullande och institutet har under sin verksamhet utfört ett 70-tal projekt i ca 30 länder. Den fasta personalen är liten, och verksamheten bedrivs till största delen av projektanställda experter. Förutom vid huvudkontoret i Stockholm, där programmet och projekten samordnas och planeras bedrivs projekt också vid institutets tre filialkontor (Beijer Institute Centers) i Boston, USA, York, Storbritannien och Nairobi, Kenya.

Forskningsprogrammet är organiserat i tre integrerade områden: Fossila Bränslen och Miljö, Energirisk-forskning samt Energi och Utveckling.

Inom delprogrammet Fossila Bränslen och Miljö har institutet förutom ett antal långsiktiga problemanalyser, huvudsakligen ägnat sig åt försurnings- och klimatproblemen. Försurningsprojektet är inriktat på analys och utvärdering av kostnadseffektiva strategier för att motverka försurningen i Europa och omfattar en teknisk, miljömässig och ekonomisk utvärdering av olika tekniska system och energistrategier. Klimatprojektet är inriktat på utformning och analys av de olika internationella policyfrågor som kommer att bli aktuella för att kunna motverka den sk växthuseffekten i såväl i- som u-länder. Dessutom har speciell uppmärksamhet ägnats åt miljöproblemen i samband med introduktion av ny kolteknik.

Inom delprogrammet Energirisk-forskning har

Institutet framför allt ägnat sig åt jämförande metodologiska frågor och utvärdering av miljörisker i samband med kärnkraft, och då framför allt det högaktiva avfallet.

Delprogrammet Energi och Utveckling är u-landsinriktat och fokuserat på dels och policyutveckling tillämpad energi- och miljöplanering i samarbete med ett flertal regeringar, dels och utveckling värdering av ett antal specifika energitekniker framför allt inom området bioenergi.

Institutet finansieras med ett dels från basanslag Kjell och Märta Beijers Stiftelse, dels från statsbudgeten samt med projektbidrag från ett stort antal organisationer i och utom Sverige.

Med hänsyn till att Beijerinstitutets verksamhet i flera avseenden berör problemkomplex närbesläktade med dem som SIIESTA kommer att åt anser vi ägna sig det angeläget för att snarast SIIESTA-ledningen möjligt inleda överläggningar med Beijerinstitutets styrelse och intressenter angående förutsättningarna för en samordning eller ett organisatoriskt samgående mellan de båda instituten.

Detta är enligt utredningens för uppfattning viktigt att ta vara på kompetens och erfarenheter som finns inom Beijerinstitutet och att därmed stärka SIIESTA:s möjligheter att starta sin verksamhet snabbt.

SIIESTA - och legal status 4.3 organisation

11m“ I

a arbetsrättens och Svensk lagstiftning är på bl område unik i vissa avseenden. Utöver skatterättens denna finns även en mängd förordningar, lagstiftning och avtal m m som reglerar förhållanden på regler arbetsplatser och för enskilda i Sverige.

kunna etablera en För att inom Sveriges gränser som i ordets verkliga mening kan göra arbetsplats vara internationell är det önskvärt anspråk på att att institutet undantas från många av de specifikt arbetslivet i vårt land. svenska regler som gäller

stöter En arbetsplats kan Redan detta på problem. inte bli rättslös; inte heller kan den stå över eller vid sidan av någon form av rättsordning.

åtminstone inledningsvis, bli i det SIIESTA avses, närmaste helt finansierat av statsmedel. Under sådana förhållanden har svenska staten berättigade intressen av att i en eller annan form förvissa sig om att anvisade medel hanteras på ett ansvarsfullt sätt. för att säkerställa att svenska Regler verksamheter uppfyller detta krav, statsfinansierade måste alltså ges utrymme också inom en institution, som skall arbeta i förhållande till självständigt svenska staten och ha en internationell status.

I till lösning av det nya institutets förslaget och organisation har vi i möjlig rättsliga ställning mån sökt tillgodose de nämnda, delvis motstridiga

kraven.

Vi föreslår att institutets och rättsliga ställning dess organisatoriska och administrativa bas regleras i tre grunddokument:

l. En lag som anger i vilka avseenden institutet och dess anställda skall vara undantagna från svenska skatte- och arbetsrättsliga m fl bestämmelser

2. Stadgar för institutet, fastställda av regeringen

3. En arbetsordning, fastställd av institutets styrelse.

som bilaga till detta betänkande utkast till fogas stadgar. Den närmare utformningen av undantagslagstiftningen bör övervägas vid den fortsatta beredningen i regeringskansliet. I det följande anger vi lagstiftningens huvudpunkter.

n i l n nk i n

Institutets högsta ledning bör bestå av en styrelse med nio ledamöter. Styrelsen bör utses av regeringen, och dess kompetens bör fastställas i institutets stadgar.

Under styrelsen bör institutet ledas av en direktör. Denne bör utses av styrelsen, dock bör SIIESTA:s förste direktör utses av regeringen. Därigenom skapas bättre förutsättningar att komma i med gång institutets verksamhet utan onödiga dröjsmål.

Stxtglggn

I bör framstående företrädare för styrelsen ingå dels olika vetenskapliga dicipliner, dels sådana verksamhetsområden som näringsliv och samhälleligt beslutsfattande. Styrelsen bör ha internationell bör en av styrelsens ledamöter bredd. Förslagsvis vara svensk. Denne bör lämpligen utses till ordförande i styrelsen.

Institutets direktör bör inte vara ledamot av styrelsen.

Med en totalt nio personer bör för styrelse på beslutsförhet krävas närvaro av lägst fem ledamöter, ordföranden inräknad. Med den storlek på styrelse som här förordas följer också att något arbetsutskott eller liknande inte behöver eller bör komma i fråga.

bör inom sig utse en vice ordförande. Styrelsen

Vanliga beslutsregler bör gälla, alltså bör fatta beslut med enkel majoritet. Vid lika styrelsen röstetal bör den mening gälla som ordföranden biträder.

För ledamöter bör sammanträdesarvode av styrelsens internationell klass utgå. Ordföranden bör därutöver ha ett fast årligt arvode.

Dir k r n

Direktören är institutets högste tjänsteman.

I sin av institutets högste tjänsteman är egenskap

direktören föredragande i styrelsen, med bl a rätt att anteckna avvikande mening till protokollet.

Direktörens kompetens regleras i stadgarna och arbetsordningen.

Tjänsten bör vara en kontraktsanställning. Vi vill förorda en kontraktstid på fyra år med möjlighet till förlängning i högst fyra år. Avsikten med den begränsade kontraktstiden är att kunna behålla institutets dynamik och säkerställa en förnyelse av institutets vetenskapliga kompetens så att det ständigt ligger före den faktiska utvecklingen inom arbetsområdet.

Direktören bör som förut nämnts utses av styrelsen. Något nomineringsförfarande eller någon förslagsrätt av andra organ eller personer bör inte komma i fråga. Det kan dock övervägas att styrelsen, innan utnämning sker, skall höra de forskare vid institutet, vilkas anställning inte är begränsad att gälla visst projekt. Som förut anförts bör regeringen utse institutets förste chef.

Progremledare gch girektörene etällföreträdere

För varje programområde som styrelsen beslutar inrätta bör finnas en sammanhållande programledare. Inom varje program kan finnas flera projekt.

Programledare bör utses av styrelsen på förslag av direktören.

Programledarna bör vara kontraktsanställda.

En av programledarna bör av styrelsen utses att vara

ställföreträdare. Förordnande att vara direktörens ställföreträdare bör lämpligen gälla längst intill den då direktörens kontrakt utlöper, detta tidpunkt för att direktör inte skall vara bunden av sin ny företrädares personval.

Fggskarkgllggigm

Inom institutet bör finnas ett organ för samråd och inom i första hand forskarstaben, ett diskussioner forskarkollegium.

Det bör ankomma på institutets styrelse att bestämma sammansättning och dess roll inom forskarkollegiets institutet. är att finna praktiska former Avgörande för samråd mellan alla forskare och organiserat Kollegiet bör inte ha jämförbara personalkategorier. beslutande funktioner.

Vetenskggligt tåg

skäl talar för att det kunde vara av Åtskilliga stort värde för institutet att till sig kunna knyta ett internationellt vetenskapligt råd med hög Rådets roll skulle kunna vara t ex att kompetens. biträda med kritisk granskning av såväl projektsom Till väsentlig del förslag forskningsrapporter. skulle funktionerna kunna fullgöras genom skrift- Vi har övervägt att föreslå att ett växling. råd skulle vara obligatoriskt men har vetenskapligt stannat för att institutets direktör bör få bestämma när och i vilka former utomstående vetenskaplig expertis bör anlitas i institutets arbete.

Kanslifgnktioner

En förutsättning för den verksamheten vetenskapliga är tillgång till vissa administrativa stödfunktioner såsom t ex ekonomiförvaltning, personaladministration, ADB, reception, vaktmästeri, skrivservice och lokalvård. Det bör ankomma på styrelsen att avgöra på vilket sätt detta behov bör tillgodoses. En möjlighet som kan förtjäna övervägas är att träffa avtal om sådana tjänster med svensk institution, t ex Stockholms Universitet. vid behov skall en kanslichef kunna anställas vid institutet.

L if nin

Institutets rättsliga ställning bör grundas en på lag som slår fast institutets som ställning internationellt institut och därutöver innehåller regler med avseende på arbetsrätt, uppehålls- och arbetstillstånd, skattefrågor och pensionsfrågor.

Det är viktigt att dessa frågor ett regleras på sätt som bekräftar SIIESTA:s internationella karaktär och underlättar rekryteringen av de mest framstående forskare inom dess ämnesinriktning som finns att få från universitet och andra världen forskningscentra runt. Det är vår bedömning att tillräckligt starka immunitetsgarantier har avgörande betydelse för SIIESTA:s förutsättning att fullgöra avsedda funktioner.

I sammanhanget må erinras om de som immunitetsregler gäller beträffande anställda vid t ex Nordiska rådet och World Maritime University i Malmö.

De särskilda immunitetsreglerna bör gälla alla för

tid kontraktsanställda forskare oavsett begränsad nationalitet. En avgränsning av de preciserad som bör omfattas av personalkategorier, immunitetsreglerna, får göras i samband med utformningen av erforderliga lagbestämmelser.

I den mån institutet rekryterar egen personal för administrativa funktioner, inklusive tjänst som bör denna anställas tills vidare och kanslichef, arbetsrättsliga bestämmelser och skattevanliga Kontraktsanställning för begränsad tid regler gälla. bör inte få avse sådan personal.

Särbestämmelserna bör innehålla följande:

Befrielse medges från all inkomst- och förmögenhetsi Sverige. Deklarationsplikt skall inte beskattning föreligga.

meddelas generellt från gällande svenska Dispens arbetsmarknadslagar, dvs lagen om anställningsskydd (LAS) och de lagar som reglerar medbestämmande, förhandlingsplikt och, under vissa förutsättningar, arbetarskydd, arbetsmiljö m m. uppsägningstider,

Dessa skall i stället regleras i institutets frågor arbetsordning. Ingenting hindrar att de målsättningar som gäller för den svenska lagstiftningen på dessa områden då kan tillgodoses, dock med vissa

internationella anpassningar.

En om anställningsskydd för lag som upphäver lagen institutets del är en förutsättning för att institutet utan komplikationer skall kunna korttidsanställa personal. Det räcker i detta sammanhang inte med en av den frågan genom avtal med reglering Avgörande för svenska fackliga huvudorganisationer.

institutets möjligheter att fritt kunna rekrytera arbetskraft på den internationella marknaden är också att institutet undantas från gällande bestämmelser och rutiner i fråga om arbets- och uppehållstillstånd.

Någon rätt till svensk statlig pension skall inte föreligga; i samband med det bör även slås fast att institutet inte ikläder sig några pensionsförpliktelser.

För all tidsbegränsat kontraktsanställd personal betyder detta att den anställde själv tar ansvar för sina pensionsförhållanden genom privata försäkringar eller på annat sätt.

För eventuell tills vidare anställd personal kan möjligen statens pensionsreglemente tillämpas. Alternativt kan övervägas att institutets pensionsförpliktelser gentemot sådan personal löses försäkringsvägen som förstärkning av allmän tjänstepension.

Förslagen till lösning av pensionsfrågorna grundar sig i huvudsak på två överväganden: a) det kan inte anses rimligt att det svenska pensionssystemet skall ta på sig pensionsansvar för icke svenska medborgare som arbetar i landet under kort tid och som under denna tid uppburit löneförmåner m m som är avsedda att göra det möjligt för dem själva att ta ansvar för pensionsavsättningar; b) hanteringen av pensionsfrågor är administrativt tungrodd och kan tvinga fram en dimensionering av institutets administrativa kapacitet som ligger över vad den dagliga skötseln av institutets administration annars kräver.

IIE TA - n li if 1

Institutets rättsliga status kan lämpligen få formen Genom i första hand de förut nämnda av en stiftelse. särbestämmelserna för tidsbegränsat kontraktsanställda forskare men även genom sammansättningen av institutets styrelse och utformningen av dess torde en internationell status vara stadgar och inte nämnvärt påverkas av att garanterad institutet formellt blir en svensk statlig stiftelse.

Huvudmannaskap, utnämningsrätt, revision m m talar för att stiftelseformen är mera praktiskt lämplig än som ger institutet status av t ex en lösning internationell organisation eller liknande.

Personalfrågor

Huvuddelen av de tidsbegränsat kontraktsanställda förutsätts vara:

forskare/vetenskapsmän på hög nivå, forskningsassistenter, tekniker och informationssakkunniga. De förutsätts vidare vara internationellt rekryterade, vilket i praktiken torde innebära att bara några få inom denna kategori kommer att vara svenska medborgare. För svenska innehavare av dessa tjänster förutsätts att samma rättsliga regler beträffande skatter m m skall gälla som för icke-svenska kolleger med kontraktsanställning.

Institutet bör sträva efter att upprätta ett standardkontrakt som reglerar anställningstid och villkor skall finnas angivna i löneförmåner. Övriga institutets arbetsordning. I kontrakten bör det göras en hänvisning till denna.

Kontraktstiden för personal med varaktiga funktioner bör vara högst fyra år med möjlighet till högst fyra års förlängning. För dem som anställs för projekt får uppdragets art avgöra kontraktstidens längd.

För eventuell tillsvidareanställd personal synes det lämpligast att välja en anpassning av lönesättningen till det statliga lönesystemet.

För denna kategori förutsättes vidare att semester, sjukförmåner m m, anpassas till vad som gäller för svenska statstjänstemän i motsvarande lönegrader.

För den kontraktsanställda personalen bör gälla en grundlön som inte åsätts någon beteckning utan uttrycks i pengar. Lönen skall vara internationellt konkurrenskraftig och skall garantera en levnadsnivå som lägst motsvarar vad vederbörande kan förväntas ha i sitt hemland.

Rätt till semester, sjuklön, tjänstledighet och de övriga rättigheter och skyldigheter som är normala för anställda av detta slag bör utformas efter internationella riktmärken och inte efter svenska statliga normer.

Finansiering

I regeringens proposition till riksdagen (prop 1987/88:85) har beräknats att 25 miljoner kronor per år under fem år bör avdelas för institutets verksamhet. I enlighet härmed har för budgetåret 1988/89 äskats ett reservationsanslag för ändamålet av 25 miljoner kronor.

Vi föreslår att av riksdagen beviljat anslag i sin helhet överförs till institutet genast vid budgetårets början. Detta innebär att institutet kan tillgodogöra sig ränteintäkter, varigenom bidragets värde ökas inte oväsentligt. Behövliga föreskrifter om medelsförvaltningen får meddelas i regleringsbrev i sedvanlig ordning.

Vi har utgått från att anslag för de följande fyra budgetåren kommer att äskas av regeringen (miljöoch energidepartementet) utan att institutet behöver komma in med någon anslagsframställning. Behovet av från svenska staten efter den första femårsbidrag perioden får i god tid före femârsperiodens utgång bedömas på grundval av då vunna erfarenheter av institutets verksamhet.

Enligt vår bedömning finns det goda skäl att räkna med att SIIESTA, sedan institutet kommit i gång med sitt arbete och fått tillfälle att publicera några forskningsrapporter, kommer att få tillgång till medel också från andra källor. Det finns sålunda anledning räkna med att skilda internationella organ kommer att vilja tillförsäkra sig institutets medverkan i olika avseenden och att SIIESTA kan betinga sig ersättning härför. Detta torde sannolikt även komma att gälla olika institutioner som är engagerade i biståndsverksamhet i u-länder. Institutet bör naturligtvis även vara oförhindrat att motta rena donationer, om sådana skulle komma i fråga. Ett oeftergivligt krav måste dock vara att detta inte påverkar institutets oberoende internationella ställning.

I förslaget till stadgar har vi föreslagit att institutets räkenskapsår skall vara kalenderår i överensstämmelse med internationell praxis. Det bör

närmare undrsökas om den statliga bidragsgivningen kan ges en form som underlättar detta för institutet.

Det ligger i sakens natur att institutet utan inskränkning förfogar över intäkter från publikationsverksamhet mm.

R v i n

Det bör i samband med inrättandet av institutet utses revisorer som tillsätts av regeringen.

Bilaga 1

KOMMITTEDIREKTIV

Ett internationellt institut för att främja ny teknik för en miljöanpassad och varaktigt hållbar ekonomisk utveckling

Dir. l987:58

Beslut vid regeringssammanträde 1987-12-17.

Chefen för miljö- och energidepartementet, statsrådet Dahl, anför.

Mitt förslag

Jag föreslår att en särskild utredare tillkallas för att utreda inriktningen, omfattningen och organisationen av ett internationellt institut för utveckling av miljövänlig teknik. Institutet skall arbeta för att främja forskning och utveckling och internationell förmedling av kunskap om teknik för en miljöanpassad och varaktigt hållbar ekonomisk utveckling.

Förslag om att inrätta ett nytt institut

Jag kommer att i annat sammanhang föreslå regeringen att lägga fram förslag till riksdagen om att inrätta ett internationellt institut för att främja ny teknik för en miljöanpassad och varaktigt hållbar ekonomisk utveckling. Ett sådant institut skall ha sitt säte i Stockholm och skall under ett inledningsskede i huvudsak finansieras med svenska statsmedel. En budgetram om 25 milj kr per år under de fem första åren kommer att anvisas för institutets verksamhet från och med budgetåret 1988/89.

Institutets huvudsakliga arbetsuppgifter skall vara att främja forskning och utveckling av teknik för en miljöanpassad och varaktigt hållbar ekonomisk utveckling och att bidra till att öka utbytet av kunskap och erfarenhet mellan olika länder om sådan teknik. Institutet skall ha en internationell verksamhetsbas och vara ett centrum för kunskap om miljövänlig och resurssnål teknik. Det bör också utveckla former för en aktiv internationell förmedling av information om sådan teknik till potentiella nyttjare. För detta ändamål kan bl a vetenskapliga seminarier vara lämpliga.

Uppdraget

Det är angeläget att det planerade institutets verksamhet kan påbörjas så snart som möjligt efter det att riksdagen fattat beslut om det. För att göra detta möjligt bör ett förslag till organisationen m m av institutet utarbetas så snart som möjligt. Jag föreslår därför att en särskild utredare tillkallas. Utredaren bör närmare beskriva verksamhetens

inriktning vid ett internationellt institut inom ovan angiven resursram och med de nämnda uppgifterna samt ange de beröringspunkter som kan finnas med andra liknande verksamheter i Sverige och utomlands. Utredaren bör klarlägga och föreslå lämplig avgränsning av verksamheten i förhållande till liknande institut eller fonder i Sverige och utomlands. Utredaren bör vidare föreslå juridisk form för institutet samt utforma förslag beträffande de föreskrifter som statsmakterna kan behöva utfärda. Utredaren bör lämna ett särskilt om instiförslag tutets ledning samt om verksamhetens inriktning under uppbyggnadsskedet.

Utredaren bör vidare lämna förslag om institutets närmare organisation, kompetensprofil och dimensionering.

Utredaren bör informera om och inhämta synpunkter på verksamheten vid det planerade institutet hos berörda intressenter inom och utom Utre- Sverige. daren bör informera berörda huvudorganisationer med vilka staten brukar träffa avtal om löner och andra anställningsvillkor samt ge dem tillfälle att framföra synpunkter.

Institutet bör förankras internationellt. Utredaren bör därför ta kontakt med företrädare för liknande verksamheter i andra länder samt med företrädare för statliga och privata organisationer inom områdena miljö, handel, finansväsende, teknik och vetenskap i syfte att skapa lämpliga samarbetsformer. Ett samarbete bör också eftersträvas med industri och näringsliv. Det är angeläget att undersöka och ta till vara intresset för samverkan både finansiellt och på annat sätt.

bör redovisas senast den l maj 1988. Uppdraget

Statskontoret bör få anlitas i utredningsarbetet.

För utredaren bör gälla regeringens direktiv till samtliga kommittéer och särskilda (Dir. 1984:5) utredare angående utredningsförslagens inriktning.

Hemställan

Med till vad jag nu anfört hemställer jag hänvisning chefen för miljö- och att regeringen bemyndigar energidepartementet

utredare - - att tillkalla en särskild omfattad av kommittéförordningen (1976:119) - med uppdrag att utreda omfattning och organisation av inriktning, ett internationellt institut för att främja teknik för en miljöanpassad och varaktigt ny hållbar ekonomisk utveckling,

- att besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde åt utredaren.

Vidare hemställer jag att regeringen beslutar att kostnaderna skall belasta fjortonde huvudtitelns utredningsanslag.

Beslut

ansluter sig till föredragandes över- Regeringen väganden och bifaller hennes hemställan.

(Miljö- och energidepartementet)

Bilaga 2

STADGAR FÖR STIFTELSEN SIIESTA

§ 1

Stiftelsen SIIESTA består av de medel som svenska staten och andra bidragsgivare ställer till stiftelsens förfogande för de syften som anges i § 2.

§ 2

De medel som ställs till stiftelsens förfogande skall av stiftelsen användas för att finansiera verksamheten inom ett internationellt institut för värdering av miljöriktig teknik (The Stockholm International Institute for Environmentally Sound Technologies Assessment, SIIESTA). Institutet skall, företrädesvis genom teknikvärdering stimulera utveckling av teknik för en varaktigt hållbar utveckling samt en spridning av sådan teknik.

§ 3

Stiftelsen är internationell. Dess rättsliga status regleras genom särskild lag (SFS 1988: ). Stiftelsens arbetsspråk är engelska.

§ 4

Inom sitt arbetsområde skall stiftelsen samarbeta med myndigheter, institutioner och organisationer, enskilda över hela världen.

§ 5

Stiftelsen skall ledas av en styrelse bestående av en ordförande och åtta ledamöter. Bland ledamöterna utser styrelsen en vice ordförande. Styrelsens ordförande och övriga ledamöter utses av regeringen för en av högst fyra år. Förlängning av period kan ske en gång för högst fyra år. uppdraget

§ 6

Styrelsen har sitt säte i Stockholm.

§ 7

Verksamheten vid stiftelsen leds av institutets direktör. Vid institutet skall finnas en ställföreträdare för direktören. Vid institutet skall härutöver finnas personal för fullgörande av institutets uppgifter, i den utsträckning som tillgängliga medel tillåter.

§ 8

Institutets direktör utses första gången av regeringen och därefter av styrelsen för en period inte överstigande fyra år med möjlighet till förlängning i högst fyra år.

r{..__...

§ 9

Styrelsen utser, på förslag av direktören, en ställföreträdare för denne. Förordnande att vara direktörens ställföreträdare får inte för tid gälla efter den tid för vilken direktörens anställning gäller.

§10

vid institutet skall finnas ett forskarkollegium bestående av vid institutet anställda forskare och forskningsassistenter, samt därutöver personal enligt direktörens bestämmande. Direktören är forskarkollegiets ordförande; direktörens ställföreträdare är forskarkollegiets vice ordförande. Forskarkollegiet är ett för samråd organ och diskussion kring institutets vetenskapliga arbete. Det fungerar som ett rådgivande för organ direktören.

§ ll

Styrelsen fattar beslut i frågor som gäller institutets övergripande målsättning och program samt i frågor av större vikt som rör institutets organisation, ekonomi, administration och informationsverksamhet.

§ 12

Styrelsen sammanträder på kallelse av ordföranden eller då minst fyra ledamöter så För beslut i begär. styrelsen krävs närvaro av minst fem ledamöter

ordföranden. Beslut fattas med enkel inklusive Vid lika röstetal gäller den mening som majoritet. omfattas av ordföranden.

§ 13

Vid sammanträden skall föras protokoll. styrelsens Av skall framgå vilka ledamöter som varit protokoll vilka beslut som fattats samt om närvarande, avvikande mening anmälts av ledamot eller direktören.

Direktören är föredragande i styrelsen. Han har rätt att till protokollet anteckna skiljaktig mening.

Protokoll äger giltighet först sedan det underskrivits av styrelsens ordförande och ytterligare en ledamot av styrelsen.

§14

som inte skall av styrelsen I frågor avgöras beslutar direktören eller den han sätter i sitt ställe.

När direktören är förhindrad att utöva sin tjänst utövas den av direktörens ställföreträdare.

§15

Vid institutet skall finnas en arbetsordning fastställd av styrelsen. Arbetsordningen skall reglera institutets organisation, förmånssystem och övriga kompetensfördelningen, villkor för institutet och dess personal.

§ 16 Institutets räkenskapsår skall vara kalenderår.

§17 Regeringen utser för en period av högst tre år i taget två revisorer som årligen granskar institutets räkenskaper och administrativa skötsel i övrigt. Revisionsberättelse och därtill fogad eventuell revisionsrapport skall, efter genomförd revision, tillställas regeringen och riksdagen.

§18 Stiftelsen är undantagen från inspektion enligt lag (1929:116) ang inspektion av stiftelser.

Bilaga 3

KONSULTSTIIDIER UTFÖRDA rön MILJÖINSTITUT- UTREDNINGENS RÄKNING

Perspectives on Methods in Relation to a Proposed New International Institute Devoted to the Interface Between the Environment and Technology, Dr Uno Svedin

“Structured Participation in Technology Assessment: the Policy Exercise, Dr Steven E Underwood

3.III Outline Information Strategy for the Institute, Bart Ullstein and Don Hinrichsen

“Global Change: Technological Perspectives, Dr Lars Kristoferson

Developing Policies for Responding to Climatic Change, Dr Jill Jaeger

A Preliminary Roadmap for Developing Programs to Promote Environmentally Sound Biotechnologies, Dr Harlee S Strauss

Occupational Health Concerns in the Biotech Industry, Dr Harlee S Strauss

An Incomplete List of organizations with Interest in Biotechnology, Dr Harlee S Strauss

Issues Related to Hazardous Wastes and Hazardous Chemicals”, Dr John R Ehrenfeld and Joanne Kauffman

3.VII Economic and Environmental Leakages and Linkages. Toward Sustainable and Profitable Farming and Silvicultural Practices‘, Dr Charles M Benbrook

3:I ‘PERSPECTIVES ON METHODS IN RELATION TO A INSTITUTE DEVOTED TO TH PROPOSED NEW INTERNATIONAL INTERFACE BETWEEN TH ENVIRONMENT AND TECHNOLOGY‘

The Swedish Council for Planning and Dr Uno Svedin, Coordination of Research

1. THE ISSUES AND SOMETHING ABOUT THE WIDTH OF THE APPROACH

environmental problems are characterized by Todays of issues. The more classical a widening plurality like emissions with effects limited to a local point sphere has given way for problems:

— effects from the local to the encompassing global sphere geographically

— of varying time scales from rather short shocks to long—term impacts

— in seriousness as well as slowly growing quick flip flop points at problems providing a certain level and then an irreversible behaviour

— which are fairly strictly technical in their nature (e g, the outlet of toxicants from industrial plants) to problems broadly interwoven in a wide societal context and e g relating to an entire system of production of goods or of energy. agricultural

It is very timely that the Brundtland report has as a core theme made it clear that the interwoveness of environmental issues with vast complexes of societal development is at the heart of todays malaise.

Correspondingly both diagnostics as well as remedy has to be sought along a wide spectrum of transdisciplinary and cross sectorial themes. An attempt to address these issues has to interpret both technology and environment in fairly broad terms. An activity in the realm of environmental technology assessment and design of interesting pilot schemes has thus to move from the limited classical areas of environment in the old conservation sense to a broader interpretation of the interface between nature and society.

In the same way we have to view as much technology broader than its material embodiment in terms of machinery, industrial plants etc. Following the official Swedish line at the UN Conference 1979 on Science and Technology for Development (to get any sort to operational definition) technology could be characterized by:

- the on the emphasis application of knowledge to practical problems

— the use in a systematic of way this knowledge

— the on methods which emphasis often, but not invariably, acquire a material expression (ideas concerning possible ways of e g supplying water are manifested by the physical installations — dams, canals and irrigation works which are constructed)

- a frequent incorporation both of equipment and of management; organization is required in order for the implements to be put to efficient use.

Thus we have to move somewhat along the line of the arrow in matrix 1 to get a proper centre of gravity for a TA—activity which can respond to todays needs both nationally and internationally.

Matrix No 1

Environment narrow broad conservation narrow Technology (techniques)

broad CÄ\N

However, still to be operational it is necessary to an interplay between the general level and very keep like expressions of solutions in a very repoint strictive sense. This corresponds to expressions in the upper left corner of the matrix. However, such endeavours should always be selected in the light of broader studies more corresponding to the centre of the matrix. The interplay between these levels of operation must be at the core of the methods to be developed at the proposed institute.

In a discussion about the widths of a potential TA activity a contemplation of still one matrix might be useful separating mega you want to consider (technological, societal,

environmental) and you want to observe.

Matrix No 2

Type of impacts considered technol. environm. societ. values types technol. of imp— environm. acting societal pheno— values mena

Still with the emphasis on environmental issues, which could imply strictly the çglumn environmental in the matrix, some of the cross impacts might be of interest. In fact sometimes they could be of key importance. (One example of this would be studies of the political destabilization in many developing countries from various kinds of natural hazards.)

The narrow versus the broader approach might also be termed in the categories technology close” versus policy close. This is not a question about content only but about procedure and method in general. It is of importance not to loose track of the decision making context. Or to make the statement stronger; it is the interplay between policy relevance and technological and managerial operationability that is the key to the usefulness of the entire endeavour.

As has been indicated in matrix No 2, the element of value is exposed explicitly. Given a broad mandate of the activity of the institute it is impossible to

separate actions from the framework of values. The goals of different actors have to be treated at least in the beginning by an openness to varying value structures calling for a deliberate plurality of boundary conditions of studies undertaken. Even if the issue of values is not the main task to dwell upon in the activities of the institute still it is important, constantly to be aware of the value dimension explicitly. This point is of course closely related to the point raised about the necessary policy relevance.

2. THE VARIOUS LEVELS OF OPERATION; THE IMAGE OF THE SUBSTITUTION LADDER

Technological change could in many instances be interpreted through the various substitutions that take place between technologies. One possible driving force for such substitutions could more and more in the future be the environmental appropriateness of the piece of technology at hand. Such a developmental selection among the multitude of technological options overall, is one of the important steps society can take towards a more sustainable future which at the same time is built on as clean technologies as possible. Substitution processes should thus be of strong concern in the perspective of what the new institute can do.

It is then important to note that substitutions occur at a variety of levels or to use the words phrazed already many years ago by Robert V Ayres the different steps on the substitutional ladder.

The levels we are concerned with are;

2.1 The process level

This is the normal level in which the production process is rearranged in order to provide a more environmentally sound technique, e g in terms of increased restriction of waste to outside recipients as water and air.

2.2 The materials level

This is the case in which you substitute one element in the product for another of hopefully more benign” character. The substitute of e g mercury in batteries for other substances is such an example.

2.3 The component level

A new technical design could provide a new in plug function without changing the overall feature of the old technical solution. The use of catalytic emission control of automobile exhausts could fall in this category.

2.4 The subsystem level

If the car is the system then the varying engine solutions could be seen as subsystems. The substitution of the old gas—motor to an electric one could serve as example.

2.5 The system level

Given the strategy (e g, that people in a big city

shall be able to move everyday between their setting homes and workplaces, wherever these might be situathe substitution (or shift of emphasis) between ted) car solution as systems design and that of a private masstransport exemplifies this level.

2.6 The strategy level

of the structural design in town The manipulation in considering closer affiliation between planning homes a substitution from a and workplaces provides built more on a random distribution. Such a solution could result in reduced transport loads overchange all and in certain energy reductions of benefit for the urban environment. Still the goal of getting between A and B is valid at this level. people points

2.7 The value level

This level could be exemplified by a total questioof the need for physical transport as part of ning societies goal structure. At the value level different basic demands as they have been conceived are under scrutiny. At a more modest level of change already solutions emphazising more local or regional production of agriculture products connecting production and consumption geographically belong to this realm.

At all these levels specific analytical tools” are needed. It will be of importance not to be stuck at the lowest and most classical level of technoloshort—term change in the endeavours of the gical institute.

3. SOM CRITERIA FOR MANAGEMENT

when discussing “methods” for the activities to be done by the institute it is important to view this as a iv r m 1 if l rali i There should not be a preconceived idea that a specific partial analytical technique be it Delphitechniques, modeling, trend extrapolation and analysis, or scenario writing should be the basic tool of the TA-endeavour. Rather there is a strong need to relate a specific technique to a specific task. The design of this relation between task and technique, is in fact at the heart of the job to be done.

The fundamental lesson in system analysis devoted to public policy issues should also be applied here: method is to be regarded not only as the entire complex of analytigal endeavours, but also the process in which problems are defined in the first place by a client. The finish of the whole sequence in providing a decisionmaker or a decisionmaking structure with some hopefully interesting results and illuminations of a problem (including the reformulation of the problem) is also a vital part of “the method. This must give operational consequences in the way the institute is run including the participation of various decisionmakers at different levels in the factual activities performed by the institute.

The process thus has to be both pQligy—;alavant but also provide interesting partial solutions in the technical field as a damgnstratign in the practical realm of various possibilities. It is, however, important that such practical pieces of demonstration, e g in low waste technology or in new agricultural techniques never should be developed in isolation from the development of the policy level options.

One way of getting around the locking feature of opposing points of view at the value level is to openly deeign sets ef elternative poliey fremewerke and let the practical demonstration cases at the technical level follow that pluralistic framework.

The process also has to be iterative. The sequence problem identification — analysis development of multiple frameworks — development of practical cases — and finally to sell or transplant the results has to be seen in principle as non—linear. The outcome of one stage or sequence of analysis has to be fed into the pre—requisites of the next generation of policy frameworks updating the various elements already gained. This calls for a eentingeps pgeeeee rather than a set of one—shot selected cases.

The process in turn has to link the development of knowledge and perspectives within the institute as well as outside of it. This systematie approach calls for a very alert mind of the management to avoid sectorial habits of work. At the same time this openness of mind should not be taken as some sort of invitation to amateurism in the specific areas of work.

It is obvious that the various areas of work tentatively proposed in the discussion of how to operationalize the activities of the institute has to be treated differently:

— technological realm present

- future technological realm (including biotechnology and informatics)

- the activities of agriculture and spatial forestry

- the global problematique climate-

(CO2,

change, the ozon layer, etc).

There should be an openness to select the appropriate level of analysis which could be seen “to fit the topic under consideration. This does not mean that the basic interplay between peliey exereiees and development of selegtive teehnieel tgels and managerial eptiens should be set aside.

4. TOWARDS AN INTERNATIONAL INSTITUTION

It is not possible to do everything in house” even if the budget is considerable. This calls for eeeperatien and networking within the international system. However, there is a need to strike a balance between networking and real in house research (and other related activities). It is not sufficient to set up a switch—board function. Thus the institute has at an early stage to find some sort of §pee;— fieity of its own. Exactly in which direction this specificity could be worked out is difficult to have a preconceived idea about. It could concern the areas chosen, the way in which such areas are treated, the level at which they are addressed or the earlier mentioned relationship between the policy level activities and the more specified task oriented actions. The specificity could also be found in a special design of the balance between emphasis on developing countries issues and those of developed countries. Probably a clever design includes a little of both trying to high—light common concerns. But this is a matter of discussion.

The international dimension also raises the special problems of creating a eregible international institute. In which way should it be judged to be credible?

It should address issues that are considered of to a wide international environmental importance audience (policy relevance“). Such a credibility could be through the very process in which gained the factual work is done. This calls for a wide net~ work of people who would in various ways participate in different sorts of panels. They should be set up at different levels along the development of the institute and on ad hoc or more permanent basis on the task. It would be very reasonable depending to start quickly with such rather high level fairly exercises in the task of identifying what the policy topics might be and which might be the proper key to address the selected issues. Probably this way might include workshops of different working phase kinds, maybe in co—operation with already existing selected institutions.

is not only reached through the process Credibility itself and the people involved, but also through the developed. It might be of importance for products the institute quickly to develop prominence in a limited number of carefully selected cases. very That then serve as a bridge to other activimight ties later. This should, however, be performed in with the broad scanning activities selectparallel ing the range of a more mid-term program profile.

Let me round off this paper in making the remark that it is of importance for the institute not only - or what could to be concerned with todays problems be as the problematique of today and that regarded of the close-by future. In order to grasp long-term which as we all know are very difficult to changes, methods have to be developed. This holds approach, true not the least with regard to the medium—term technical solutions of systemic kinds that need to

be developed to bridge the time gap. Here it is only necessary to exemplify this situation with the energy field. The long—term issues also open up for an increased rate of subjectivity in the judgement of potential situations. The problem of contextual change comes in forefront. In other words it is important in parallel to other important activities also to devote effort to the large—scale international framework which provides the context for tomorrows environmental problems. This framework might include long—term historical trends with regard to the stability of organizational structures, trade patterns, investment features, technological development in general terms and population issues. To dwell upon such issues creatively a proper balance between hard figures (e g, as a result of modeling activities) and soft methods has to be struck. Quick and irreversible behaviour in the international societal system in its interplay with natural features as desertification trends or water availability issues would be at the forefront of interest of such studies. Without work also in this arena in one way or the other it might be difficult to high—light the importance of specifically chosen technical cases, as their relevance to a high degree depends on the future contexts within which they are supposed to be useful.

The balance between very long term issues and the more short term ones corresponds to the variety of levels expressed in the substitution ladder noted above. Probably the institute should initially choose a limited set of demonstration objects at a few, but different levels in order to develop the feeling for the proper way to go about in the midterm. The success of such an endeavour could

probably not be judged in shorter time than half a decade, probably longer time. Thus the initial phase of work could be devoted to a trial and error activity which could provide a practical experience for a more consolidated mid—term program to be developed in a few years time. But it is important to get started!

3:II STRUCTURED PARTICIPATION IN TECHNOLOGY ASSESSMENT: THE POLICY EXERCISE‘

Dr Steven E Underwood, The of University Michigan, Ann Arbor, Michigan

INTRODUCTION

This paper presents a new hybrid method with potential benefits for technology assessment. The Policy Exercise is a scenario development and assessment procedure that brings together stakeholders, policy experts, and institutional experts to and synthesize explore collective knowledge for policy making. The core of the method is a workshop where participants develop scenarios to forecast technological, environmental, and institutional events and to assess their potential impacts. This paper presents the concept for the Policy Exercise, describes the current research on methodological developments, and considers the implementation and possible benefits in the context of technology assessment.

Addressing difficulties in adjusting to technological change, william Ogburn wrote in 1937 that we seem to be looking backward as we drive rapidly through the fog across open country on our course toward the future (Ogburn, 1937). I doubt that today his impression of technological forecasting would be any less dramatic.

In recent years we have witnessed a significant

increase in the rate and impact of technological advances in energy, chemical, induchange. Current and technologies, to name a few, strial, biological of threat as well as promise for future are a source Responding to these developments, generations. and methodological improvements in institutional assessment (TA) have enhanced our potentechnology for environmental impacts and infortial assessing ming the public decision process. Notwithstanding this evident progress, the need for environmental is at least as great as it has ever been. action remain unresolved, and new Problems long recognized Public understanding of ones continually appear. threats well behind reality, and environmental lags consensus on how to meet new needs is not political (Conservation Foundation, 1987).“ Although apparent describes environmental action in the this statement it be even more descriptive of the US, might context where TA is conducted in a European multitude of settings and must organizational to a growing diversity of interests (Leyten, respond Geurts, 1986). These problems reflect the Smits, institutional complexity of most increasing issues and the growing need technology—environment considerations in TA. to address pluralistic policy

are directed at Recent methodological improvements scientific and technical knowledge with integrating and considerations in TA. The institutional policy International Institute for Applied Systems Analysis‘ development of the Policy Exercise (PE) (IIASA) one such effort. IIASAs research has advanced a is new that is aimed at syntheparticipative approach technical and institutional knowledge while sizing alternative scenarios to guide an assessbuilding The PE is used to explore the long—run consement. of policies from a number quences techno1ogy—related

of perspectives while providing a structure for project coordination. Through the interactive participation of technical experts and social leaders, the PE is designed to raise public consciousness about technological choices and their possible impacts. It is also designed to guide TA research in a path that is sensitive to public interests.

Technology assessment is a class of policy studies which systematically examine the effects on society that may occur when a technology is introduced, extended, or modified. It emphasizes those consequences that are unintended, indirect, or delayed (Coates, 1976). As such, a major function of TA is to increase the public consciousness about societies’ choices regarding science and technology. This function is best served when technical considerations are framed in the context of realistic institutional constraints. However, large—scale TAs have traditionally focussed on technical analysis and expertise, addressing institutional issues in a secondary and/or separate manner. It is difficult enough to integrate the technical analyses around a central theme, let alone respond to a diversity of public interests. Integration of institutional and policy concerns has always been a problem in TA: As a result, the public is often left wondering what are the choices we face? Or worse, “what does this study have to do with the real issues that we are addressing.

1. CONCEPT FOR THE POLICY EXERCISE

Facing similar prospects, William Clark decided to address this problem directly in his design of Biosphere Project at IIASA, noting that the

conventional methods for making the policy-science link e formal models and expert panels) were not (i to the task. He proposed a new approach — the up Policy Exercise (PE) - for synthesizing large amounts of uncertain data into useful scenarios for environment — develop interactions and social response (Clark, 1986 p 39).

Figure 1. CONTEXTS AND FUTURES METHODS IN TA Institutional Interests

Unified Fragmented

g Extrapolation, Gaming, Formal models Scenarios, få D Panels ?o :å: E

ä, g Integral. models, Policy Exercise E 5 Cross-impact, 5,, Delphi E u..

Clark identified two communities who could affect the technical/scientific community, and the change: policy/institutional community. Both of these communities are nonmonolithic. That is, the technical community is actually an aggregation of a number of different and sometimes conflicting perspectives in the issues, and the institutional community is also an aggregation of differing interest groups. in this context refers to the integration Synthesis of multiple technical perspectives, multiple institutional perspectives, as well as combining the

perspectives of the technical and institutional commun— ities. Figure 1 shows four possible contexts for TA and the relationship of the PE to other TA methods in this scheme.

Gary Brewer (1986) extended this notion, providing the conceptual foundation for what he viewed as a deliberate procedure in which goals and objectives are systematically clarified and strategic alternatives are invented and evaluated in terms of the values at stake (p 468). Brewers original concept was that of a hybrid procedure which merged free—form gaming and scenario writing with other methods where appropriate. Brewer felt that the PE was needed as a preparatory activity for effective participation in official decision processes (p 468). The essential features of the PE in these early formulations were 1) structured participation of experts, 2) po1icy—science linkage, and 3) scenario generation for exploring unconventional futures.

Figure 2. ELEMENTS OF THE POLICY EXERCISE

Structured Participation* (workshops, gaming)

Exercise

Scenarios Policy - (futures & Science surprise) Interfac-

* This element may also be implemented through teleconferencing technology.

Action Research: Developing the Policy Exercise

Current research at IIASA, the University of Michigan (UM) in the United States, and Environmental and Social Systems Analysis Ltd (ESSA) in Canada centers on developing an operational procedure as specified by Clark (1986) and Brewer (1986). Current applications include European forest sector (IIASA), the European environment (IIASA), Great Lakes fisheries (UM), and global warming effects on the Great Lakes

(ESSA)2. Recent test applications have been en-

couraging. Based on an initial operational procedure developed by Toth (1986) and the results of experimental runs (Duinker, 1987; Toth 1987; Underwood &

Toth, 1988) the actual design of the PE has evolved into a staged procedure that produces integrative scenarios of long—run scientific—institutional developments. It combines the methodological features expert opinion, formal modeling, and scenario writing, into a single hybrid approach. A key component is the scenario development workshop where scientists and policy representatives have an opportunity to interact directly while constructing and evaluating scenarios of long—run technological/environmental interactions.

Favorable results in the early experiments include: 1) high participant satisfaction with the workshop, 2) desirable levels of future—oriented po1icy/science discussion and analysis, and 3) successful development of scenarios that reflect both technical and institutional considerations. Nevertheless, a number of operational questions remain. Further trials will examine the appropriate number and mix of participants, the appropriate timing and duration of the workshops, effective integrative modeling techniques, and alternative approaches to debriefing the exercise and summarizing the results for dissemination. Although the research teams have made significant advances in the development of the approach, the procedure requires further research and testing before it can be applied in a systematic fashion.

2. THE POLICY EXERCISE AND TECHNOLOGY ASSESSMNT

Although the PE grew out of needs specific to large—scale 1ong—term environmental impact studies (i e specifically the Biosphere Project at IIASA),

the assessment requirements of a long-term TA are not much different from those of this original application context. Especially in the European context where decisions related to the development of environmentally sound technology have interjurisdictional elements, the PE could offer an approach for bringing together representatives of various inter~ est groups in a constructive atmosphere. The assessment functions of the PE, that is the synthesis of knowledge and the exploration of alternative development scenarios, is essentially the same in TA as in an environmental impact study. These functions are served through the structured interaction of the participants while building the scenarios and evaluating alternative development strategies (Underwood, 1988).

Beyond the assessment function of the PE, the procedure can also be used as a project management tool to help scope and bound the assessment problem and to coordinate the research effort. Most large assessments are composed of a number of smaller studies conducted by individuals or teams of experts. Combining and coordinating the efforts of these studies in not an easy task. The scenarios from the PE can serve as a basis for this coordination. Moreover, 1arge—scale TAs frequently involve some form of steering committee or governing board that is composed of sponsors or selected interest representatives. The PE can provide structure for this kind of study while offering a means for soliciting direction from the governing board and for presenting information from the technical components of the study. This type of activity can be especially effective for initiating and completing large projects that require extensive coordination of several smaller studies. In fact, the PE can serve as an overall planning and coordination mechanism for the large TA.

Perhaps the most important function of the PE is improving communication among the experts (i e, scientists and policy makers) who participate in the exercise and dissemination of information to the wider community. The communication function of the PE reaches beyond creating a synthetic information base for the assessment. Through involvement of noted experts and community leaders, the PE also draws attention to the interrelationship between important scientific and social issues in a manner that is digestible to the scientific and nonscien— tific community alike. Critical information and its implications for both communities surfaces in the cooperative dialogue required for construction and assessment of the scenarios. This dialogue is captured through the recording process in the PE and

summarized in a briefing document. Furthermore, an

intuitive understanding of the situation is conveyed to the participants through their experiences in the exercise. The PE becomes an opportunity for the technical experts and the community leaders to address the issues in a common language with a common referent system.

3. IMPLEMENTING THE POLICY EXERCISE FOR TECHNOLOGY ASSESSMENT

This section describes one possible implementation of the PE in the context of a large TA. Other implementation strategies may be used to greater effect depending on the circumstances. In a large TA, the PE should be an integral part of the study. From the initial conceptualization and bounding stages, to the final dissemination of the results of the study, a PE can contribute to the synthesis, assessment, and communication functions. In the interim stages

the PE makes significant contributions to the underframework and projections and to the intelying and coordination of the components of the gration study.

The activities of a PE coincide with the sequence of activities in a TA, with many of the PE activities a direct contribution to the making step-by-step

of the TA.2 I recommend that at least two

phases scenario workshops be held in connection with a TA, one toward the front end for scoping large—scale and purposes, and one toward the back end bounding for assessment and communication purposes.

after the project start-up, an initial PE Shortly workshop will bring the selected participants (e g, steering committee, etc) together for the sponsors, first time, orienting them to the approach and bounding the problem for assessment. The participants are carefully selected for their knowledge of the technical and/or social system and for their ability to disseminate the information to a broader audience. This workshop is conducted to formulate the situation, asking the participants to identify issues, stakeholders, and factors that must be key addressed in the assessment. It is helpful at this to develop an integrative cross—systems model stage of the situation that could provide a basis for developing a set of appropriate forecasting

models.3 This workshop, and the tasks in preparing

for it, correspond to the problem definition, technology description, and social description components of the TA. The products of this workshop — the integrative model and the listing of issues and interest groups — provide a coordinating structure for later stages in the study.

Following the initial workshop, the TA will set out to develop and calibrate a set of appropriate forecasting and impact models (or other methods, e g cross-effect matrices) which will capture the system as defined in the conceptual cross—systems model. The more integrated these models are, the better they will fit the requirements of the scenario construction workshop. Despite their wel1—publicized

drawbacks4, systems dynamics models are one

possible approach for this type of modeling task. However, the workshop constraints should not be the determining factor in selecting the modeling approach. In fact, the models should be selected on their appropriateness for the assessment task modified to support of the workshop. As in most assessment practices, these methods and models will be used to forecast the state of the social and technological systems and to determine the related impacts as specified in the first workshop. This initial forecast and impact assessment is based on conventional assumptions on the state of the future. Scenarios generated in the second workshop will be compared with this baseline assessment as a form of impact evaluation and institutional/policy analysis.

The purpose of the second workshop is to a develop set of scenarios that will synthesize contributing perspectives (i e, forecasts, impacts, and evaluations of the impacts) with some not—so—conventiona1 institutional factors and policy moves. The workshop will apply the forecasting and impact models, which hopefully have been prepared in a workable format, in concert with simulated institutional responses from the workshop participants, to develop a set of technology development/social impact scenarios that are based on knowledge of the technological and institutional system. The events and themes of the

scenarios will be guided by the desired form of analysis. More than one workshop scenario is probadesirable. Some of the scenarios may include bly surprises, again the decision on including plausible being based on the desired form of anasurprises lysis. The workshop will conclude with a group evaluation and analysis of the scenarios. Alternative mechanisms (e g, public policies, research programs, monitoring efforts, etc) for controlregulations, ling the impacts of the technologies is a point of departure for the debriefing. The results (i e, scenarios, analysis, workshop protocols, etc) of the workshop will be summarized in a briefing document that will be distributed to all of the participants and may be included as an appendix to the final assessment reports.

Following the scenario generations workshop, the analysts may wish to go back and revise their baseline scenario or examine new contingencies that surfaced during the workshop. Further analysis of the institutional and policy mechanisms considered in the workshop is also desired at this point. This roughly parallels the policy analysis in constage ventional TA. This analysis of the workshop results and revision of the baseline assessment is also communicated to the workshop participants.

A key element of the PE approach is the extensive communication between the study groups and the workshop participants. The usual means of disseminating the study result is bolstered by the constituency of PE participants and their ongoing involvement in the assessment. Hopefully, through the continuing dialogue between the technical experts and community leaders, the assessment will reflect the concerns of interest groups and the policy implementers. The

assessment should reach beyond a single conventional and technocratic image of the future and address alternative policies, alternative images, and the means of getting from the present to alternative desired futures. The PE approach is designed to induce people to talk and to look forward as we drive rapidly through the fog across open country on our course toward the future (Ogburn, 1937).

NOTES

The author has been involved in a number of similar projects that involve the application of gaming-simulation methods to assess long-run policy decisions. Clients have included, among others, the US Office of the Secretary of Defence, Upjohn Pharmaceutical Company, and the US Department of Transportation. For a brief introduction to policy gaming see Underwood and Duke (1987).

This section draws on Porter, et al (1982) for the steps of a TA and Toth (1986) and Underwood (1987) for the steps of the PE.

one possible approach for developing a cross—systems model would be to employ a simplified version of the AEAM procedure (Sonntag, 1986; Holling 1978).

Most modeling approaches have benefits and drawbacks. In the case of systems dynamics, criticisms are that the models (or modelers) have made insufficient use of known emperical data, excluded unprecedented events, been inadequately verified, overemphasized the mechanistic view of systems, and have not adequately handled random events. Nevertheless, this is in integrated form of

modeling and may be useful in a PE when supplemented with other forms of forecasting and assessments, especially expett—based approaches.

BIBLIOGRAPHY

Brewer, G D (1986). Methods of synthesis: The policy exercise. In W C Clark and R E Munn (Eds), Sustainable development of the biosphere. Cambridge, UK; Cambridge University Press.

Clark, W C (1986). Sustainable development of the biosphere: Themes for a research program. 1N W C Clark and R E Munn (Eds), Sustainable development of the biosphere. Cambridge, UK; Cambridge University Press.

Coates, J F (1978). Technology Assessment: A toolkit. Chemtech, 6, 372-383.

Conservation Foundation. (October 1987). State of the environment: A view toward the nineties. A report from the Conservation Foundation. Washington, DC: The Conservation Foundation.

Duinker, P. (December 1987). Policy exercises and IIASA. Lecture delivered at the International Institute for Applied Systems Analysis, Laxenburg, Austria.

Holling, C S (Ed), (1978). Adaptive environmental assessment and management. Chichester, UK: John Wiley and Sons.

Leyton, J, Smits, R, & Geurts, J (1986). The organization of technology assessment: A comparative analysis of five European countries. In H Becker and A Porter (Eds), Impact assessment today, V01 2. Utrecht: Uitgeverji Jan van Arkel.

Ogburn, W F (1937). Technology and national policy. Plan Age, 9, 26-26.

Porter, A L, Rossini, F A, Carpenter, S R, and Roper, A T (1982). A guidebook for technology assessment and impact analysis. New York, N Y: North Holland.

Sonntag, N C (1986). Commentary on Methods for synthesis: Policy exercise. In W C Clark and R E Munn (Eds), Sustainable of the biodevelopment sphere. Cambridge, UK: Cambridge University Press.

Toth, F (1986). Practicing the future: Implementing the policy exercise concept. WP-86-23. International Institute for Applied Systems Analysis, Laxenburg, Austria.

Toth, F (1988). Practicing the future Part II: Lessons from the first experiments with the policy exercise. WP—88—12. International Institute for Applied Systems Analysis, Laxenburg, Austria.

Underwood, S E (1988). The policy exercise: Cooperative learning for 1ong—run policy assessment. In A Cecchini et al (Eds), Simulation/gaming in education, training, and development. Oxford, UK: Perga— mon Press.

Underwood, S E, & Duke, R D (1987). Decisions at the top: Gaming as an aid to formulating policy options.

IN D Crookall, et al (Eds), Simu1ation—gaming in the late 19805. Oxford, UK: Pergamon Press.

Underwood, S E, & Toth, F (1988, in preparation). the science—po1icy inter—face: A telecon- Improving ferencing exercise for managing long-term issues. Draft of an IIASA working paper. 1arge—sca1e

3:III ‘OUTLINE INFORMATION STRATEGY FOR TH INSTITUTE‘

Don Hinrichsen and Bart Ullstein, UK Banson,

INTRODUCTION

The publications program should reflect the goals and policies of the Institute. Like the Institute, publications should also have their own distinctive identity, both in design and content. It is important to establish a publications as an inteprogram gral part of the Institute and its output, fi;gm_the very beginning,

Given the nature of the its Institute, international character and areas of concentration, we suggest four levels of publications: Technical 1) Documents; 2) Policy Papers; 33 a quarterly journal or magazine; and 4) a biennial Review. these Naturally, different levels of publications will be in phased over a period of three years Off (see Getting the Ground, below).

Of course, the Technical Documents and Policy Papers should reflect key research and recommendations carried out in the Institutes two main research and assessment divisions: Technology and Economics. If the Institutes four core areas of Technology Assessment end up being Toxic Substances; Agricultural Chemicals, Carbon Dioxide and Climate Change; and Genetic Engineering, then Technical Documents and Policy Papers should flow out of its fundamental work in these areas.

in addition to global level technology assess- If, the Institute also produces regional level ments, and level assessments, these can also be country as to either the Technical published supplements Documents or Policy Papers. Such assessments can also be summarized in the Institutes bi-annual

Review.

1. TECHNICAL DOCUMENTS

Technical Documents are research papers Essentially, as an integral part of the Institutes proproduced time a major project is finished in the gram. Every Research and Assessment Division, a Tech- Technology nical Document should emerge as one of the products.

The look of these publications should be uniform, based concept that links upon a comprehensive design all of the Institutes publications, but giving each one its own particular intellectual identity. Technical Documents should be aimed at the following audience: scientists, academics, post-graduate students, researchers, field workers, technical experts

industry, and specialists attached to

employed by international agencies in the UN system, intermajor NGOs and so on. In governmental organizations, this connection, it is very important to seek out

institutional subscribers, particularly specialist, and academic/university libraries. This industrial, level of should be available on a subpublication basis. On principal they should not be scription away, except to the Institutes prestige given list“ of key, influential people.

2. POLICY PAPERS

Policy papers are actually executive summaries of the technical documents, along with economic and policy assessments. They should be designed for a wide audience of po1icy—makers (both in and out of government), policy analysts in national and international agencies, executives in key industries, journalists, and academics. Although policy papers will be designed to supplement the technical documents, they also stand on their own as valuable summaries of the technical work being carried out by the Institute and its implications for policy changes. These papers should be issued at regular intervals and written and edited with the non—scientific audience in mind. As a rule, Policy Papers should be the flagship pubs of the Institute, designed and written to make an impact. Most of them can be given away to a wide list (including a core “prestige list“). They can be produced in—house, but should be written by outside writers, specializing in scientific/technical subjects.

3. QUÄRTERLY JOURNAL

Journals or magazines are difficult to launch and maintain, even for large publishing houses. They can only be viable if put on a firm economic footing from their inception. Easier said than done, but there are some important ground rules that should be followed. 1) The publication should be unique enough to stand on its own; 2) Marketing surveys should be able to identify a sufficiently large audience of potential readers; 3) The staff should be kept to a bare minimum, thereby reducing overhead costs; 4) Articles should be commissioned from freelance

writers, specializing in technical subjects, as well as technicians and scientists (including staff members of the Institute) who can write for a mixed audience of specialists and non—specialists alike; 5) The content should be as inter-disciplinary and wide-ranging as possible, thereby maximizing the journals potential readership; and 6) There should be a definite perceived need for the publication.

These simple guidelines are too often overlooked, with disastrous consequences. Generally, in any given year, as many journals/magazines fold up shop as are formed. It is quite possible to produce a first—rate journal with a staff of two or three. Examples abound: AMBIO (which is bi—monthly), is currently run by a core staff of 3, and the awardwinning AMICUS JOURNAL, published by the Natural Resources Defense Council in New York, is run by two people (an Editor and an assistant). Both rely on freelance production help and outside contributions.

A quich survey of the market for technical publications reveals that, at present, there are few good, readable journals designed, written and edited for a wide audience. The one magazine that comes to mind is the Tgghnglggy Review published by MIT in Boston. This is a glossy, mothly publication with a large readership, mostly in North America and concentrated on the library market and specialists. Nothing like it exists on an international scale.

A quarterly journal, modelled after Technology Reveiw, containing well-written, thoughtful articles on subjects included in the Institutes core areas of interest, would be a logical place to begin crafting out an editorial policy. Such a publication also has a potentially large audience. It should, of

course, be capable of supporting itself from subscriptions and ads. Therefore, an advertising policy should be developed before the journal is officially launched. It is also recommended that the Institute commission a separate study to see what the marketing prospects are for a scientifically accurate, yet popularly written journal along the lines described here.

4. BIENNIAL REVIEW

A Review book which comes out every two years makes much practical sense, both from an institutional point of view and from the point of view of production. Yearbooks tend to eat up far too much staff time and core funding, as evidenced by virtually every organization that attempts to do one every year. The main output of SIPRI is its Yearbook, just as the main product of the Worldwatch Institute is its annual fitete gf the Werld reports. Perhaps the best example of how not to do a yearbook is the world Resource Institutes fle;ld_ge§egrees_Re2e;t§. What began as an annual publication is now a biennial, and even that time schedule is difficult to meet. In addition, the Report chews up a huge chunk of the WRI budget, since the publication is no where near self—sufficiency through sales or outside grants by foundations and other organizations. (The total budget for the World Resources Report is now over $ l million per edition!) This trap must and can be avoided. The following rules should be kept in mind: 1) Never produce a yearbook if its total production costs, including staff salaries, exceeds a quarter of your overall budget; 2) A thorough marketing study should be carried out by consultants to assess the potential sales of such a book, as well

as other ways of underwriting the costs of producing it (i e producing special sections with outside support, devoting one lead chapter to a particular technological breakthrough, and funding it with contributions from the appropriate industrial sectors, etc) and 3) the yearbook should have a well conceived identity, with regular coverage of the Institutes main areas of concern, and a marketing strategy geared for each editions major theme chapter (which should cover one topic in great depth). It is possible to make yearbooks pay their own way, if developed properly from the outset.

The following options are available for producing a biennial Review: 1) The Institute enters into a relationship with a publisher who then produces the entire book from start to finish (design, type—setting, proofing, layout, printing, binding, distribution, sales, etc). The Institute need only provide the original text in manuscript form along with any diagrams, maps etc; 2) The Institute can take the initiative and develop the entire book using in—house expertise and outside consultants. In this option the Institute produces camera—ready mechanicals or boards, which are then given over to a commercial publisher to print, bind, distribute and market. This is the formula used by the World Resources Institute (but at great cost). Normally, this option also involves a buy—back clause so that the Institute can purchase, say, 2 000 copies of the book at cost for their own distribution; 3) The Institute can give the entire job over to outside professional packagers, who will then produce the entire book. The Institute could then sell an edition of the book to an academic or commercial

publisher, who will actually sell and distribute the book through own network; and 4) This option is the same as 3, except that instead of selling the book to a publisher, the Institute maintains ownership of the book and simply contracts with a publishing house, for an agreed fee, to market and distribute the book.

All of these options have advantages and disadvantages, which should be examined in some detail before moving ahead.

5. OVERALL PUBLICATIONS STRATEGY

All of the editotial output from the Institute should be managed as a package, with each publication complementary to the rest. Each publication, as mentioned previously, should have its own identity, but at the same time should be easily recognizable as an Institute product. Sound design and conceptualization are crucial in achieving these basic objectives.

It is equally important to evolve a marketing plan for each publication, based on potential readership surveys. Each publication should fit into a niche, from which it can gradually build up its circulation. Finding and cultivating that initial readership niche is fundamental to a successful publication strategy. AMBIO managed to do this, in part, by carving out a substantial library and institutional market (2 500 of them) at an early stage in the journals evolution. This has sustained them ever since, and still forms the foundation for AMBIOs annual budget (circa 1.2 million SEK).

For the kind of publications anticipated from the Institute, the core audience could reach up to 10 000 for each one. The nature of the subject matter, and the fact that industrial interest in the Institutes output should be substantial, ought to a boost to initial subscriptions. In addition, give a rather large library circulation should be with proper marketing procedures. Once a possible, core list of potential readers is built up for each it will be easier to market them, since publication, a general profile of the readership will emerge (particularly the

In connection with evolving an overall publication we recommend that the Institute hire an strategy, Executive Editor, whose primary function will be to coordinate the Institutes various publications, maintain production schedules, supervise the production of each publication, and commission outside consultants and writers for various projects (See summary of Staff needs below).

It is important that the Institute evolve a policy that differentiates between free distribution of publications and paid subscriptions (as well as individual copy sales). Since it is likely that the Institute will wish to directly control the free distribution of its publications, it should examine in greater detail the potential links that might be forged with university presses or commercial publishers for marketing and distributing its publications. This analysis comments on which publications can be sold and which would benefit from free distribution.

6. GETTING OFF THE GROUND

During the initial years, it is advisable to start the publications program off slowly and build it up. During the first year, the design concept for each publication should be finalized and the marketing surveys completed. It is also necessary to commission a consu1tant(s) to develop a style manual for each publication.

Over the course of the first year, the Institute should probably aim to produce 2 Technical Documents and 2 Policy Papers (see Table 1, Publications Program). The inaugural edition of the journal should also be launched. Since it will take some months to design the journal and do the necessary marketing studies, not to mention commissioning the various articles and producing it, there will probably not be time enough to do more than get the first number out. During the second year, the journal can assume its quarterly publication schedule.

Since the biennial Review is an even more complicated matter, we suggest launching it in 1992 — 20 years after the Stockholm Conference on the Human Environment. In order for the Review to have a longer shelf life and more marketability, it should come out no later than March of each publication year. If the Review does well and is on the road to se1f—sufficiency, then the Institute can consider the option of producing it every year after it weathers the first 4-6 years.

Editorial staffing is discussed below under costs. Much of the work can be done abroad wherever possible, to take advantage of lower production costs. The Institute may even want to consider

hiring a consultancy editor in order to help launch the jorunal and the first edition of the biennial Review, as well as supervise the initial publication of both Technical Documents and Policy Papers.

Another to consider is that important point whenever possible — Institute publications should be tied in with major conferences, symposia, or conventions. This way, outside suppport can be attracted to defray publication costs, as well as getting much wider distribution and sales than ordinarily possible. This exercise also raises the profile of the Institute in the international community.

6.1 What Will a Publications Program Cost

Based on the above discussion, with four levels of publications, it should be possible to manage on the following budget, broken down according to each major area. (See Table 2, for summary of costs by year, and rough estimate of probable income).

6.2 Technical Documents

These high level reports would be written by inhouse staff (those working on the projects). Technical Documents are envisaged as being 40 000 words in length, comprising approximately 64 two-colour pages, and well illustrated with diagrams, maps , figures, tables, etc. Assuming print runs of l 500 to 2 000 copies each, it should be possible to sell up to l 000 copies of each Technical Document at an average price of around £20 (or SEK 220). Some of these can, of course, be given away, but the aim is to sell as many as possible.

We calculate, in a rough way, that each Technical Document will cost approximately £17 500 (SEK 192 500), excluding staff costs. Producing 4 of these Technical Documents a year would cost roughly £70 000 (SEK 770 000).

It should be kept in mind, however, that sales of l 000 copies of each document, as would envisaged, generate income of about £10 000 per edition (after the deduction of distribution and promotion costs). This would result in a total annual income from the Technical Documents of approximately £40 000 (SEK 440 000), leaving a net cost to the Institute of £30 000 or SEK 330 000.

Staff Needs: One ful1—time Editor, and one half—time administrative assistant/secretary.

6.3 Policy Papers

Since these are the flag-ship publications of the Institute, they should be designed, written, and edited with a large non—expert audience in mind. As such, in order to make these Papers accessible to a wider readership, they should be written by highly qualified scientific/technical writers (eg Robin Clarke, Paul Harrison, John Elkington, Goeffrey Lean, etc).

As the presentation of the Papers is crucial in achieving the desired effect (high visibility for the Institute, among other things), it is likely that the Policy Papers will be produced in full colour, in a glossy format and style. It is also assumed that the Institute will decide to opt for free distribution of the Policy with a Papers,

maximum run of around 10 000 copies of production each Given these assumptions, the publication Paper. of each policy Paper could cost in the neighbourhood of £35 000 385 000). Producing 4 per year would (SEK then cost £140 000 or SEK 1.5 million, exroughly cluding staff costs.

Staff needs: l half-time production/coordinator, and one half—time administrative assistant/secretary.

6.4 Quarterly Journal

In costing out the journal, two factors must be kept in mind when reviewing these figures: l) the launch issue would have significantly higher production costs due to design and start—up expenses, a higher run than normal, and extra distribution and print costs, and 2) production costs can be remarketing duced attracting paid advertising revenue for by each edition of the journal.

For the of this analysis, it is assumed purposes that the launch issue would be about 64 pages in with 8 pages (a full arch) of full colour, length, and amply illustrated with maps, photos, etc. It would contain l0 articles of varying length (at least 4 fu11—1ength features) and be produced in 10 000 copies for free distribution worldwide (with, of course, an advertising flyer asking people to subscribe to it). The inaugural issue will cost £45 000 (SEK 500 000) to produce, inapproximately editorial and writing fees. No allowance has cluding been made here for advertising revenue, though it is that the inaugural issue will attract some. possible

Thereafter, it is assumed that the journal will be

published in editions of circa 5 000 copies. The

costs of producing and distributing 4 issues per year, including marketing costs, but excluding editorial costs, would be in the region of £100 000 (SEK 1.1 million).

Advertising Revenue. It is presumed that the journal, initially, could attract about £6 000 (SEK 66 000) in advertising revenue per annum. But, obviously, this is a very rough approximation. If the journal does well, advertising revenue could be substantial.

Subscriptions. The journal should aim at an eventual subscription target of between 7 500 and l0 000 subscriptions per year. We have assumed an initial subscription target of 1 500 copies during the first year of publication. After the second full year, the journal should aim for a circulation of 5 000 copies, and in the third year 7 500 copies per issue. This would generate income, assuming a subscription price of £10 (SEK 110) per annum, of £15 000 during the first year, £50 000 during the second year, and £75 000 by the third year.

Staff Needs: 1 half-time managing editor, 1 halftime production assistant, and 1 half-time secretary. (See also Biennial Review staffing.)

6.5 Biennial Review

The following costs are based on the assumption that while the Review is conceived and controlled inhouse, most of the text, design and production is commissioned from outside consultants, writers, and production experts.

The Review is conceived as a 300—page, two—colour reference book, produced to a very high standard (something akin to the World Resources Reports, but better than the SIPRI Yearbook). It is rather difficult to come up with actual costs at this point in time, since the costs are tied to the kind of publication the Review ends up being. Considering the costs of the SIPRI Yearbook (produced for about $200 000 a year, excluding editorial staff costs) and the World Resources Reports (now running at an average of $1.2 million per volume, including staff costs), something between these two extremes would probably produce a very high—quality book with excellent marketing potential. We think it is likely that a budget of somewhere between £140 000 and £150 000 (circa SEK 1,650,000) would be a realistic pricetag, excluding internal editorial costs. We also assume an initial print—run of 10 000 copies with two—colours throughout.

Staff Needs: l half—time managing editor, l halftime production assistant, and 1 half—time secretary.

Note: We assume that the most economical way to produce a quarterly journal and a Biennial Review, is to use the same editorial staff to do both.

Another caveat to keep in mind while evaluating this report, is that we have quoted prices for the Rol1s—Royce“ versions of the various publications discussed. We would rather error on the side of excess, rather than give prices that would allow only a lower quality editorial product.

6.6 Summary of Staff Needs

Once fully implemented, the proposed publications program will probably require a fu1l—time staff consisting of 7 people, controlling an extensive network of outside contractors. It is suggested that staffing proceed as follows:

Executive Editor: Responsible for total publications unit, with specific commissioning fund duties, raising, conveining and producing special issues of various publications, coordinated the publication of key studies with international conconferences, ventions, etc. Employment required from year 1.

Administrative Assistant/Secretary: Responsible to the Executive Editor. Employment from required year 1.

Managing Editor: Responsible for day—to—day operation of both the journal and the Biennial Review. Employment required from end of year 1, of beginning year 2.

Production Manager/Coordinator: for Responsible coordinating production of all publications from Institute, including working with printers, layout and graphic artists, photo researchers, writers, etc. Employment required from end of 1. year

Administrative Assistant/Secretary: Responsible to assistant and work with both the Editor Managing and the Production Manager. Employment required, beginning of year 2.

Editor of Technical Documents: Responsible for creating and editing all technical document from

Institutes programs, including some coordinating duties. Employment required from and commissioning end of year 1.

Assistant/Secretary: Responsible to Administrative and work with Editor of Technical Documents. assist

Table 1 PRODUCTION SCHEDULE FOR INSTITUTES PUBLICATIONS: FIRST 5 YEARS

1 4 5 5 4 — 5 6 6 4 1

TD=Technica1 Documents; PP=Po1icy Papers; J=Journa1; and BiR=Biennia1 Review.

Table 2

DETAILED ACCOUNTING OF COSTS IN THOUSANDS OF SEK

Year TD PP J BiR Oth Total Poten Net tial Total Inco me

2 577.5 3 770 1540 1100 770 — 4180 946 3234 1540 1100 770 — 4180 1276 2904 4 770 1540 1100 770 — 4180 1331 2849 5 770

Note: TD=Technica1 Documents; PP=Po1icy Papers; J=Journa1; and BiR=Biennia1 Report.

The above exclude costs for all internal figures staff members. The income shown reflects the potential sales, plus advertising revenue of the journal, the bi-annual Review, with modest income from plus the sale of Technical Documents. If either the of the biennial Review do better than journal the potential income will, of course, expected, rise, as investments diminish.

3:IV GLOBAL CHANGE: TECHNOLOGICAL PERSPECTIVES‘

Dr Lars A Kristoferson, The Beijer Institute

THE CASE OF THE GREENHOUSE ISSUE

1. During the preparatory planning for the proposed Environmental Technology Institute a need for including also a futuristic component to the Institutes programme of research has been expressed. The Greenhouse issue may provide a timely component in this respect and could therefore be considered as a possible case.

Those notes are not meant to outline a concrete research proposal, but only to indicate some possibilities, based on recent work undertaken by the Beijer Institute and many others. This work indicates some options for action within the framework of the proposed new Institutes focus on Environmental Technology Assessment.

2. The required factual background, as well as a detailed exposé of the policy issues involved, is presented in the attached report: Developing Policies for responding to Climate Change, which is based on the results of two workshops during the autumn of 1987 and on a number of detailed background papers. These documents also summarize some of the specific technological issues involved in meeting this unprecedented scientific and sociopolitical challenge by various measures of limitation and adaptation.

3. Several observers of the field of Technology Assessment have noticed the need for more exploratory early warning studies on potentially important issues, not least for the developing countries. The Greenhouse issue is obviously an important one in this respect, but due to its rather speculative nature to date, little systematic efforts have yet been devoted to studies of the basis for technological developing policies in this field. However, recent advances in understanding the issues involved now seem to make such effort worthwhile and possible.

4. As indicated in the attached Report, the technologies involved in the development and implementation of policies to deal with the Greenhouse problem, are extremely varied. As concerns limiting the carbon dioxide emissions into the atmosphere, they range from energy efficiency, conservation and fuel switching technologies in general, to more specific measures such as exhaust gas cleaning and removal of potentially harmful residuals. However, since energy production, conversion and use is only one of many sources of greenhouse gases, industrial and agricultural policies and technologies will also be of prime importance as concerns emissions of freons, methane etc. In many cases actions within those areas will be more easily identifiable and implemented, since substitutes and alternative production possibilities may sometimes be better than in the energy area.

5. Adaptation to changing climate conditions involves a broad range of technological options concerned with sea defenses, water supply, construction codes, agricultural practices, ecosystem management etc.

6. An urgent task is therefore to identify and explore the full range of technologies available for limiting harmful emissions and adapting to changed climatic circumstances, such as a rise in sea-level or needs created by changed climatic regimes in different regions. Technologies could be assessed in terms of:

— availability and & needs — cost — regional applicability - legal/institutional requirements — etc.

7. Based on such a systematic review and on a set of agreed climate scenarios, there is also a need to develop strategies for the further development of a better data base, for effective institutions to be supported or created, or for dealing with the necessary development and comparisons between alternative policies for limitation and adaptation respectively.

Due to the widely varying nature of sources of emission, greenhouse effects and feasibility of policy implementation present in different regions of the world, many different sets of strategies would have to be worked out, tailored to the circumstances in question.

8. Careful and prudent pre—planning of a Technology Assessment Research Programme dealing with a topic like this is obviously required, if embarked on. As a research topic the Greenhouse issue is still in its infancy. Uncertainties are high, discussions on technological alternatives are still preliminary and many other research initiatives are presently considered. The scope for productive cooperative programmes, on the other hand, may therefore be good.

3:IV ‘DEVELOPING POLICIES FOR RESPONDING T0 CLIMATIC CHANGE‘

A summary of the discussions and recommendations of the held in Villach — workshops (28 September 2 October, 1987).

This report was written by Jill Jaeger (Beijer Institute) based on material prepared by W C Clark, G T Goodman, J Jaeger, M Oppenheimer, and G M Woodwell and contributions from other members of the Steering Committee of the project. The final version of the report will be published in the World Climate Programme publications series in 1988.

PREFACE

This discussion of the development of policies for responding to climatic change is a result of two workshops held in 1987. The first workshop, held in Villach, Austria from 28 September to 2 October involved about 50 scientists and technical experts (see Appendix 1 for list of participants). It examined how climatic change resulting from increases of greenhouse gas concentrations in the atmosphere

could affect various regions of the earth during the next century. In addition, the participants of the Villach workshop discussed the technical, financial and institutional options for limiting or adapting to climatic changes. The second workshop was held in Bellagio, Italy from 9 — 13 November. The 24 parti» cipants (Appendix 2) used the technical material from the Villach workshop as background information and explored what policy steps might be considered for implementation in the near term and what institutional arrangements would be needed to achieve these steps.

The two workshops in 1987 were a response to the recommendations of an international conference sponsored by the World Meteorological Organization (WMO), the United Nations Environment Programme (UNEP) and the International Council of Scientific Unions (ICSU) held in Villach, Austria in October 1985. The 1987 workshops were seen by the Advisory Group on Greenhouse Gases (AGGG) of WMO, UNEP and ICSU as an important step in the process of policy development in response to possible climatic changes that was called for by the Villach Conference in October 1985. In December 1987 the AGGG met in Paris and reviewed and approved a draft of this report.

The project to organize the 1987 workshops was initiated by the Beijer Institute (Stockholm), the Environmental Defence Fund (New York), and the Woods Hole Research Center (Massachusetts). The organization of the workshops and the writing of this document were guided by a steering committee, whose members were:

G T Goodman (Beijer Institute, Stockholm), Chairman

B Bolin (International Meteorological Institute, Stockholm) W C Clark (International Institute for Applied Systems Analysis, Austria and Harvard Univ, USA) W Degefu (Meteorological Services Agency, Ethiopia) H Ferguson (Atmospheric Environment Service, Environment Canada, Canada) F K Hare (University of Toronto, Canada) J Jaeger (Beijer Institute and F R Germany) M Oppenheimer (Environmental Defense Fund, USA) C C Wallen (United Nations Environment Programme, Nairobi) G M Woodwell (Woods Hole Research Center, USA)

The workshops were sponsored by:

— United Nations Environment Programme — Rockefeller Brothers Fund, USA — The German Marshall Fund of the US, USA — Rockefeller Foundation, USA — Ministry for Environment, Youth and Family, Austria - Research Commission, Sweden Energy — Beijer Institute, Sweden — W Alton Jones Foundation, USA

The and of the workshops bene-

organization running

fited from the assistance of Marilyn Brandl, Julian Dison, Lotta Koludrovic, Solveig Nilsson and Mary

Stanojevic. Also, the staff of the Villach Congress House and the Bellagio Conference Center helped to make the workshops enjoyable and successful. Professors F K Hare (Toronto, Canada) and P Crutzen (Mainz, F R Germany) kindly hosted meetings of the Steering Committee.

The following sections of the report summarize the discussions at the 1987 workshops. In Section 1 the scientific consensus on greenhouse gases and climatic change reached at the conference in Villach in 1985 is discussed. This consensus was the starting point for the discussions at the two workshops in 1987. Section 2 looks at possible scenarios for future changes of climate and sea-level. Section 3 examines the effects of possible climatic changes on regions in the high latitudes, middle latitudes, humid tropics, semi—arid tropics, and coastal zones. In Section 4 the management options for responding to the possible changes are discussed. Section 5 looks at a number of factors that might affect policy development and sets priorities for policy action based on present knowledge.

1. GREENHOUSE GASES AND CLIMATIC CHANGE

1.1 The Greenhouse Effect”

The atmospheric concentrations of a number of trace gases are increasing. Despite their very low concentrations, some of these gases, notably carbon dioxide nitrous oxide methane

(CO2), (N20),

chlorofluorocarbons (CFCS) and tropospheric

(CH4),

ozone have an important effect in trapping

(O3),

energy originating from the sun, in the form of

heat, near the earths surface (the greenhouse effect). The increased concentrations of the greenhouse gases (GHGS) lead to a warming of the earths surface and the lower atmosphere and further changes of climate.

1.2 The Scientific Consensus on Greenhouse Gases and Climatic Change Reached at Villach in October 1985

During the last ten years scientists have given increasing attention to possible future global climatic changes resulting from this greenhouse effect. It is now generally agreed that if present trends continue during the next hundred years a rise of global mean temperature could occur that is larger than any experienced in human history.

At a joint UNEP/WMO/ICSU Conference held in Villach, October 1985 (world Climate Programme, 1986), scientists from 29 industrialized and developing countries agreed that:

Many important economic and social decisions are being made today on 1ong—term projects... such as irrigation and hydro—power; drought relief; agricultural land use; structural designs and coastal engineering projects; and energy planning — all based on the assumption that past climatic data, ...are a reliable guide to the future. This is no longer a good assumption since the increasing concentrations of GHGs are expected to cause a significant warming of the global climate in the next century.

Furthermore, the participants at the 1985 conference emphasized that the amounts of the greenhouse gases in the atmosphere are increasing as a result of human activities and that the role of greenhouse gases other than in changing the climate is CO2 already about as important as the at A

CO2.

further conclusion was that future changes of climate of the order of magnitude obtained from climate models for a doubling of the atmospheric con-

C02

centration could have profound effects on global ecosystems, agriculture, water resources and sea ice.

The scientific consensus reached at the Villach Conference in 1985 and documented in the Conference Statement (world Climate Programme, 1986) provided a definitive evaluation of the possible magnitude of future climatic changes resulting from greenhouse gas increases. In addition, it recommended a start on policy analysis to identify the widest possible range of social responses for limiting or adapting to climatic changes.

The conclusions of the 1985 Villach conference were used as a starting point for the 1987 workshops on Developing Policies for Responding to Climatic Change”. The discussions and recommendations of these workshops are summarized in the remainder of this teport.

Sources of Information

B Bolin, B R Doos, J Jaeger, and R A Warrick (eds), 1986: The Greenhouse Effect, Climatic Change, and Ecosystems. SCOPE 29, J Wiley and Sons, Chichester.

world Climate Programme, 1986. Report of the International Conference on the Assessment of the Role of Carbon Dioxide and of other Greenhouse Gases on Climate Variations and Associated Impacts. WMO-No 661, World Meteorological Organization, Geneva.

2. POSSIBLE SCENARIOS FOR CLIMATE CHANGE

In recent numerous studies have explored the years, potential consequences of continuing climatic and strategies for managing them. changes possible It has become increasingly clear that scientific assessments of climatic change must address three issues if they are to be useful for such policy discussions:

a) the rate and timing of climatic changes; b) the uncertainties in forecasts of climatic changes; and c) the changes of regional climate.

The technical experts who convened at Villach in 1987 considered these issues carefully; their findings are summarized in this section.

2.1 How might the global climate change in response to continuing emissions of GHGs?

1 draws on the present scientific understand- Figure ing of the greenhouse effect to portray a range of scenarios of global climatic change that might occur between now and the end of the next plausibly as a result of continuing emission of GHGs. century

The historical record of climate changes that have occurred since 1850 is included for perspective. All scenarios carry the world within the next century into higher temperatures and sea levels than have been experienced within the last hundred years. The intensity of the global hydrological cycle, as indicated by the global mean rates of both evaporation and precipitation, is expected to increase by 2-3 per cent for each degree of global warming. In most of the scenarios shown in Figure 1, the rate of climatic change significantly exceeds the average rate for the last century. The climatically induced sea—1eve1 changes shown in the Figure would be the same everywhere on Earth, although they may also be affected by local geological (tectonic) phenomena. The temperature changes, in contrast, reflect the annual average condition of the world as a whole, not the conditions at any specific place. Regionspecific changes in temperature and precipitation are summarized in Table 1, and discussed in section 2.3. Factors that might add heating or cooling effects to those of GHGs have not been included (e g, the effects of volcanic aerosols, changes of incoming solar radiation). some combination of cooling factors seems to have affected global temperatures during the past ha1f—century, somewhat counteracting the greenhouse effect and slowing the observed rates of temperature and sea level rise. In constructing the scenarios of Figure l, allowance has been made for emissions of all the significant GHGs affecting climate (including the chlorofluoro— carbons) and for time—lags in the climatic response introduced by the oceans heat capacity.

Figure 1

SCENARIOS OF TEMPERATURE AND SEA-LEVEL CHANGE

The figure shows scenarios of globally averaged temperature (a) and sea—1evel (b) change that might develop in response to continued emissions of atmospheric GHGs. The middle curve of each panel reflects a scenario of continued present trends of emissions and a moderate climate sensitivity. There is a chance of 5:10 that the actual path of climate change could lie below the middle curve. The upper curve of each panel reflects a scenario of accelerated greenhouse emissions and a relatively high climate sensitivity. The lower curve of each panel reflects a scenario of curtailed GHG emissions and a relatively low climate sensitivity. In the professional judgement of the Villach 1987 experts group, there is a 9/10 chance that the actual future pattern of GHG—induced climatic change will lie within the bounds set by the upper and lower curves. The ceiling of 5 degrees on the temperature graph has been imposed because of the dubious relevance of present climate models in simulating the response to a global warming higher than around 5 degrees. Observed temperature data were provided by P D Jones, Climatic Research Unit, University of East Anglia, UK. Observed sea—level data were provided by V Gornitz, Goddard Space Flight Center, Institute for Space Studies, New York, N Y.

(a) Global temperature change (OC). 5 - !

Upper scenario

4 “ ;middle

(rate 0.8°C/decade) scenario

.g

_ (rate 0.3°C/_,.u- 3 __

+3 decade)_.- : r

(l

2 - :

.+ 1 .. «F. low scenario

*3

__.- (rate _

*c 0{6°C/decade) __.»+-

.+- ° 0 - . .-+ ’ : a:- : . ‘aw’-‘:.‘ ° -.-.*-.-.».»-..-~-.--+-.-*‘- -1 __

I I I I I I I I l I 1860 1900 1940 1980 2020 2060 2100

years

(b) Global sea-level change (cm). 150 - : 14 o -

130 ~ uppe, __› 12 0 - scenario : 1 10 - 5

100 -

g

9 0 - _« 80 - . 70 - I 3 middle .I 60 j scenario . 5 0 - .+ +.- 4 0 —

30 -

,5. 3?

20 - +- 10 - - + u. low 0 - - * scenario . _ . /

‘lo o‘v:y%‘.§-gpIy‘.\—-o:-ff

-20 I I I I I I I I I I I I 1860 1900 1940 1980 2020 2060 2100

years

2.2 What are the uncertainties in forecasts of global climate change?

wide of scenarios depicted in Figure 1 The range reflects uncertainties in two basic areas: future of fossil fuel use, rates of 1) patterns deforestation, and other activities leading to GHG emissions; the of the climate system to a 2) response given level of GHG emissions.

The uncertainties in these two areas contribute about to our overall uncertainty in foreequally future climatic change. The envelope of casting scenarios pictured in Figure 1 has been constructed so in the of the Villach 1987 that, judgement there is a 9:10 chance that the experts group, actual future pattern of GHG—induced climate change will lie within the bounds set by the upper and

lower curves.

The possibility remains, however, that unanticipated thresholds in the climatic response or unforeseen affecting GHG emissions could lead to technologies climate outside the envelope depicted in changes 1. The speed with which the atmospheric con- Figure of GHGs increase adds a new dimension to centrations the problem: the possibility of unpredictable changes in biotic, atmospheric and oceanic responses cannot be ruled out.

The bound of the envelope represents the upper climatic change that could result from a radical of fossil fuel use and other activities expansion emit if the climates response to GHGs that GHGs, exhibits the high sensitivity now predicted actually a few studies. The lower bound of the envelope by

tepresents the climate change that could result from a strong global effort to reduce GHG emissions (e g, a reduction of the emissions from fossil fuels

C02

by about half between 1975 and 2075), if the climates response actually exhibits the relatively low sensitivity now predicted by a few other studies. The middle curve in the figure shows the climate change that could result from a continuation of present trends in GHG emissions, if the climates response actually exhibits the moderate sensitivity to GHGs that the majority of studies now predict. (It was assumed in calculating this curve that the recent protocol on protecting the ozone layer is successfully implemented, thus reducing the emissions of CFCs significantly below their recent rates of increase.)

2.3 What might be the regional to responses climate change?

Essentially all scientific studies of the greenhouse effect agree that the resulting climate changes will differ among regions. (The one exception, as previously noted, is the GHG—induced component of sealevel rise, which should be the same for all coastal areas.) Uncertainties in the forecasts of regional climatic responses are even greater than those in the forecasts of global climate response. Present knowledge about possible regional climate changes is summarized in Table 1.

Table 1 suggests that the most extreme temperature increases in a warming world would probably occur during winter in the high latitudes of the Northern Hemisphere. Changes here could be two to two and a half times greater and faster than the globally

annual values shown in Figure l. In conaveraged in the low latitudes will trast, temperature changes be somewhat smaller and slower than the probably averaged values of Figure 1. globally

forecasts are the most un- Regional precipitation of all the major climatic variables. Nonecertain the studies used to derive the information theless, in Table 1 suggest that changes could include enhanced winter snowfall in the high latitudes, intenrains in the rainy low latitudes sified presently a decrease in summer rainfall in the and, perhaps, mid—latitudes.

Sources of Information

Material in this section was based on Background for the Villach Workshop (listed in papers prepared In addition, reference was made to: Appendix 7).

V Gornitz and S Lebedeff, 1987: Global sea—1eve1 during the past century. In, D Nummedal, changes and J D Howard (eds), Sea Level Change 0 H Pilkey, Coastal Evolution. Society of Economic Paleonand and Minerologists Publ No 41, 2-16. tologists

J Hansen, A Lacis, D Rind, G Russel, P Stone, I and J Lerner, 1984: Climatic sensi- Fung, R Ruedy, tivity: Analysis of feedback mechanisms. In, J E Hansen and T Takahashi (eds), Climate Processes and Climate sensitivity, Maurice Ewing Series No 5, American Union, Washington DC, 368 pp. Geophysical

P D Jones, T M L Wigley, and P B Wright, 1986: Global variations. Nature, 322, 496temperature

S Manabe and R J Stouffer, 1980: Sensitivity of a global climate model to an increase of concen-

C02

tration in the atmosphere. J Geophys Res, 85, 5529- 5554.

I M Mintzer, 1987: A matter of degrees: The potential for controlling the greenhouse effect. Research Report No 5, World Resources Institute, Washington, DC.

J F B Mitchell, C A Wilson, and W M Cunnington, 1987: On climate sensitivity and model depen-

CO2

dence of results. Quart. J Roy Meteor Soc, 113, 293-322.

W D Nordhaus and G W Yohe, 1983: Future paths of Energy and Carbon Dioxide Emissions. In, Changing Climate, Report of the Carbon Dioxide Assessment Committee, National Academy Press, Washington, DC.

J M Reilly, J A Edmonds, R H Gardner, A L Brenkert, 1987: Uncertainty analysis of the IEA—ORAU C0 2 emissions model. The Energy Journal, 8, 1-29.

Table 1

REGIONAL SCENARIOS FOR CLIMATE CHANGE

Region (a) Temperature change (b) Precipita- (as a multiple of global tion average) Change (c) Summer Winter High latitudes 0.5x to 0.7x 2.0x to 2.4x Enhanced in winter (60-90 deg) Mid latitudes 0.8x to 1.0x 1.2x to 1.4x Possibly (30-60 deg) reduced in summer Low latitudes 0.9x to 0.7x 0.9x to 0.7x Enhanced 0-30 deg) in places with heavy rainfall today

a) The figures in this table are taken from computer modelling results for the Northern Hemisphere. Low latitude trends are likely to be similar for the Southern Hemisphere. The mid latitudes of the Southern Hemisphere may differ somewhat due to their relatively small landmass. The high latitudes of the Southern Hemisphere could respond much differently from Arctic areas because of the high altitude and land—based nature of the Antarctic.

b) The regional temperature changes are presented here as multiples of the globally and annually temperature changes shown in Figure l. averaged

Thus, for example, if from Figure 1 one supposes that the globally averaged annual temperature change for the year 2040 could be 2.0°C, then Table l says that high latitude winter temperatures in the same year might have risen by 4.0 to 4.8 degrees. Similarly, a rate of change in the global mean temperature of 0.3 degrees per decade from Figure 1 would translate via Table l to mean a rate of change in the high latitude winter temperatures of 0.6 to 0.7 degrees per decade.

The particular temperature figures cited in this table are taken from two general circulation models of the earths atmosphere, selected to reflect the range of results being obtained from todays most advanced scientific studies. In particular, for each range of temperature multiples given in the table, the first value is drawn from the models of J Hansen and his colleagues at NASA. The second value in each range comes from the work of S Manabe and his colleagues at the US National Oceanographic and Atmospheric Administration laboratories in Princeton.

c) Precipitation is among the most difficult properties of climate to model or predict. The qualitative assessments quoted here are nonetheless supported by a number of studies. In particular, they are drawn from a recent review by Mitchell and colleagues at the British Meteorological Office. Note that the global mean rate of evaporation would also increase by the same amount as the global rate of precipitation.

3. EFFECTS OF CLIMATE CHANGE ON THE LATITUDINAL REGIONS

3.1 Oceans and Coastal Areas

Half of humanity inhabits coastal regions. The coastal zones are under great pressure due to accelerating population growth, pollution, flooding problems and upland water diversion.

In these regions the consequences of sea—level rise will generally outweigh any direct temperature effects of climatic change, such as enhancement or reduction of fishery resources. In particular, a rise of sea—level would, in many places, mean that high tides could penetrate further inland. In addition, the effects of rising sea—level would be experienced in terms of greater inland penetration of storm surges.

Global warming induced by greenhouse gases will accelerate the present sea—level rise giving a rise of as much as 1.5 m (see Figure lb) by the middle of next century, as a result of thermal expansion of the sea-water and the melting of land ice. The rate of increase could therefore be greater than the 0.01 m per decade average for the last century.

The effects of sea—level rise will include:

3.1.1 Erosion of Beaches and Coastal Margins

Some 70 per cent of the worlds beaches are presently eroding due to a combination of natural sealevel rise and human intervention. This process will be aggravated by the sea—level rise induced by global warming. For example, the cost of maintaining shores on the East Coast of the USA will be of the order of l0-100 billion USD for a one metre sealevel rise.

3.1.2 Land-use Changes:

Decrease of usable land for sa1t—making and for various aspects of primary production, including aquaculture, arises from the joint effects of subsidence due to river modification and sea—leve1 rise. It is generally counteracted by dykes and other diversions. Where counteracting measures are not feasible, these changes can lead to large land and livelihood losses. In developed countries, lowland protection against sea—level rise will be costly. In developing countries without adequate technical and capital resources, it may be impossible.

3.1.3 wetlands loss

Natural wetlands are now under pressure: urbanization encroaches on salt marshes; mangroves are harvested or displaced by fishponds etc. In the natural state, wetlands adjust to sea-level increases by moving landward — a process that is inhibited by steep coastlines and human made structures. Where migrating has become impossible, wetlands will be lost, with associated losses of habitat and physical barriers against flooding.

3.1.4 Frequency and Severity of Flooding

A projected sea—1evel rise of as much as 1.5 m within 75 years would cause many flood disasters, with large losses of life, property and farmland, particularly in the delta regions of South Asia. Damage to infrastructure in the industrialized countries would also result.

3.1.5 Damage to Port Facilities and Coastal Structures

Sea-level rise will increase the loading on coastal structures like breakwaters, locks, and bridges. Reinforcement will be required and maintenance costs will increase. Port facilities will have to be adjusted to a higher sea-level.

3.1.6 Damage to Water Management Systems

Sea—leve1 rise will also cause problems with drainage and irrigation systems. Sa1t—water intrusion into rivers, bays, and farmland will groundwater, increase. This will create a demand for reconstruction and extension of water management systems and structures, which may not always be economically feasible. To give an example of costs, the Public Works Department of the Netherlands has tentatively estimated that the minimum adjustments to the water management systems there for a lm sea-level rise would investments of the order of several require billion dollars.

3.2 Mid-Latitude Regions

In the middle latitude regions between 30 and 60 degrees latitude, the amount of warming caused by increasing GHG concentrations will be somewhat greater than the global average warming (Table l). the winter temperatures are expected to Moreover, increase more than the summer temperatures. Changes in precipitation and soil moisture are uncertain, soil moisture in summer could decrease as a although result of enhanced evapotranspiration with the

increased temperatures. Although the effects of climatic change on agriculture, water resources, soils and human concerns have been considered, the mein impacts ere expected gg be en reletively gnmeeeged_eee§ye;e_§. In this context, two aspects of climatic change are particularly important:

- future climatic are likely to be changes much more rapid than those in the past;

— in the absence of measures to avert them, the climate changes are expected to persist indefinitely into the future.

3.2.1 Forests

The possible response of mid—latitude forests to climatic change were assessed, taking into consideration the rate of seed migration, changes in reproductive success with changes in temperature, and climatic stress on standing trees (see Appendix 6). For the lower bound of the temperature scenario, which gives an average rate of change of mid-

latitude temperature of less than 0.7°C per

decade, extinction of species, reproductive failure and forest dieback do not occur before the year 2100. For the upper bound of the temperature scenario, which gives an average rate of change in

the mid—1atitudes of about 0.9°C per decade, major

effects were estimated to begin around the year 2000 with forest dieback starting between 2000 and 2050. These estimates illustrate the importance of the rate of change of temperature for the effects on forests. If the temperature change is rapid, dieback of trees will result, with replacement of successional trees supporting smaller standing

crops. The outcome of this trend would be that more and more forest would need planting (or managing) to retain it in a productive mode. Such labourintensive intervention may be economically nonviable for formerly unmanaged forests. In addition, an increase of temperature of 1°C increases the rate of decay of organic matter (to produce

C02)

in forests and in soils. The size of this net carbon release is uncertain but the amount potentially available is comparable to that currently in the atmosphere.

3.2.2 Agriculture

Warming will cause intra—regional shifts in productivity in the mid—latitudes. For all but the most rapid warming, adaptation based on agricultural research should permit maintenance of global food supplies. However, for the faster rates, agricultural adaptations may be out of step in time with effects of climatic change, generating erratic reductions in food availability. Taken alone, climatic warming should have probably little get effect on agriculture in the mid—1atitude band: productivity in the 1ower—1atitude zone of the band might be negatively affected because of increased evapotranspiration, while the higher latitudes of the band would benefit from the longer growing season. Agriculture is dependent on the availability of fertile soils. Shifts of crops due to GHG-induced climatic changes may be affected positively or negatively by this factor. There are also major uncertainties about changes in precipitation and evapotranspiration, so that it is not possible to predict at this stage whether the net effects of change will be positive or negative for specific

regions except that irrigated agriculture in semiarid areas in the mid—latitudes will probably be adversely affected by the warming.

3.2.3 Interacting Effects

Climatic change will not occur in isolation. Increasing amounts of atmospheric and aquatic pollutants can be expected from urban-industrial growth. The response to climatic changes will be affected by these increased pollutants. The im r n f h in r i n n h n inv i h m f r h r ann v r m h iz

3.3 The Semi—arid Tropical Regions

The semi-arid tropical regions lie within the broad latitudinal band of 5-35° N and S. Within this broad band the semi-arid and sub—humid regions are defined as areas receiving 400-1000 mm mean annual precipitation, unevenly distributed seasonally, with high spatial and interannual variability.

Climatic variability is a problem for the semi-arid tropical regions. Any future changes in the frequency distribution of extreme events will have important effects. The climatic changes that might occur over the next half century as a result of the increasing concentrations of trace gases in the atmosphere include:

— Increases of of the regional temperature order of 0.5-4°C.

— On average for the latitudinal belt as a whole, some model results suggest that

will increase but there will precipitation not be uniform increases throughout the semi—arid zone and there could be decreases in some areas.

- The increase of precipitation is expected to be in the form of convective rainfall, an increase of intensity but not giving necessarily of frequency.

In general the semi—arid tropical regions already seasonal and interannual climatic variaexperience Current trends show a decrease in rainfall, bility. resulting in prolonged drought and active desertification These regions are very sensitive processes. to climatic variability, generally with negative Therefore, future climatic changes could impacts. worsen the current critical problems of the semiarid The major effects are expected to be tropics. on:

3.3.1 Food Availability

Temperature increases, precipitation pattern changes and concentration changes would alter the

CO2

agriculture and agricultural production potential within a region which is already highly sensitive to the of climate and often marginal for agriimpacts culture. Productivity changes could aggravate current difficulties in meeting basic nutritional needs. Resource degradation through increased desertification could ensue.

3.3.2 Water Availability

In evaporation would increase and runoff general,

would be reduced even in areas where precipitation increases. Water availability would be further reduced by increased demand.

3.3.3 Fuelwood Availability

Changes in biomass productivity and soil moisture will probably lead to reduced fuelwood availability.

3.3.4 Human Settlement

As agricultural and resource potential changes, human populations are expected to move in response — including increased rura1—to—urban migration.

3.3.5 Unmanaged Ecosystems

Climatic changes and human responses are expected to increase pressure upon unmanaged ecosystems and heritage sites. Biotic resources will be stressed by habitat changes and development pressures.

3.4 The Humid Tropical Regions

Over the next half century it is expected that the addition of and other trace gases will warm

CO2

h h mi i 1 r i n —49§. This warming, somewhat less than the global average warming, will be accompanied by an increase in rainfall amount, perhaps in the range of 5-20 per cent. In a region that is already often too hot and too wet, even such relatively modest climatic changes could have important effects. The increased rainfall may occur largely through increases in rainfall intensity. Superimposed on these general tendencies would

be shifts in the geographical patterns of rainfall and cloudiness. Since the warming will increase potential evapotranspiration, there could be a tendency toward mgrg drought stress in many, if not most, of the regions in the humid tropics. with the increased ocean temperatures tropical storms might extend into regions where they are now less common. Where they already occur, increased intensity of winds and rainfall might be expected.

The major effects of climatic changes could therefore result from:

— Rising water levels along coasts and rivers, resulting from a combination of increasing sea—1eve1, greater chance of tropical storm surges and rising peak runoff. These will result in larger areas being subject to flooding and a risk of salinization.

— Changing spatial and temporal distribution of temperature and precipitation with effects on industry, settlement, agriculture, grazing-lands, fisheries and forests.

Two provinces of the humid tropics appear especially vulnerable to the kinds of climatic change that may occur over the next century:

— Coastal and river regions subject to changes of sea—1eve1 and storminess;

— regions of infertile soils in uplands.

3.5 High-latitude Regions

The high-latitude areas include regions north of 6o°N and south of 6o°s. The effects discussed here are those that could occur in the northern high latitudes.

The magnitude of expected climatic changes

By far the largest changes would occur in winter (Table 1). As a result of increases of GHGs, it is expected that the meen winter temperatere of this region could increase by 1.5 to considerably more

than 5°C by the middle of the next The

century. following effects are the most important:

— of the Changes peek iee egngitigns could be very great. A warming could result in the withdrawal of summer pack—ice, leaving the Arctic ice—free around Spitzbergen and along the north Siberian coast. Loss of pack—ice would significantly decrease the proportion of incoming solar radiation that is reflected back to the atmosphere (albedo), which is the reason for the enhancement of the warming effect in these regions.

— There would most likely be inereased ;logginess and preeipitetign in the high latitude regions of the northern hemisphere. Because of the penetration of moisture—rich, warm air into higher latitudes, the precipitation would increase more than evaporation in high latitudes. Thus the rate of runoff into the Arctic Basin would increase markedly. In the 60-70 N region, duration of snowcover would be shorter.

- particularly in northern :anada Permafrost, and Siberia would slowly disappear.

— in the tundra and in the ggrtnern Changes bgreal forest will include both limit gf the a stimulation of growth and carbon fixation on certain sites and rapid decay of organic matter on other sites. The overall effect on carbon storage is not predictable. The exists for a large net release possibility of carbon from soils to the atmosphere as a

result of increased respiration.

of Arctic pack ice (including decreased Changes could have implications for the clialbedo) major in lower latitudes. In the absence of matic changes ice there would be changes of the atmosthe pack and oceanic circulations that would cause pheric climatic anomalies in high, middle and low lati- The of these anomalies is tudes. potential magnitude not known at present.

Given the above potential changes, the following effects may be expected:

3.5.1 Marine Transportation

The possible changes of sea—ice offer opportunities for increased use of the Northeast and Northwest However, prediction of route enhancement passages. is by inadequate understanding of expeccomplicated of ocean currents, cloudiness, fog, ice ted changes fields, and icebergs.

3.5.2 Energy Development

Higher temperatures and a reduction of sea—ice could reduce some of the difficulties of offshore oil development, but onshore development could become more difficult and expensive in regions of melting of permafrost, affecting construction practices and existing developments. A reduction of sea—ice extent could lead to higher snowfall over the land surrounding the Arctic Ocean, making operating conditions more difficult.

3.5.3 Marine Fisheries

Different marine ecosystems could be affected positively and negatively by the increased atmospheric and oceanic temperatures. Useful predictions of the effects on fish migration and species distribution will require further research.

3.5.4 Agriculture

Is practised in Scandinavian countries north of 60°N. At present, however, its importance, as in other circumpolar countries, is small. With warming, agricultural opportunities should improve, but only over limited areas because of lack of suitable soils. Current food-market conditions make it unlikely that extreme northern areas should ever be exploited for the international agricultural markets.

3.5.5 Human Settlement

Climatic warming will make northern mines, forests

and ports more exploitable as growth centres. Opeof the Arctic to shipping will increase the ning cultural shock which has already stressed native Warmer climates will induce migration into peoples. some areas, putting native peoples at risk of losing traditional cultures and environmental values.

3.5.6 Northern Ecosystems

The of precipitation, temperature and seachanges level will affect the natural ecosystems. Rapid shifts in growth conditions could cause dislocation or of ecosystems as well as movement of disruption the limits of agriculture and forestry northwards.

3.5.7 Carbon Emissions

Nordic are important in the global carbon regions It has been suggested that the climatic cycle. could result in a substantial increase of warming methane emissions from tundra, thus increasing the emissions of GHGS into the atmosphere. Siberian and other boreal soils are often highly organic and would rapidly decay upon withdrawal of permafrost, if they subsequently dry up, thus increasing

CO2

loading to the atmosphere.

3.5.8 Air Pollution and Acid Rain

Arctic haze (already circumpolar) and acid deposition in nordic regions would be affected by climatic The result could be a shift of the region changes. to acid deposition, particularly if atmossubject circulation change. There could be a pheric patterns

significant degradation of some aquatic and terrestrial ecosystems and perhaps an improvement of others.

3.5.9 Security

The northern ice-bound land borders of North America, Europe and Siberia are highly sensitive national defence zones for all states with Arctic territory. If these coastlines become navigable, fundamental security readjustments will possibly be required.

Sources of Information

This section is based on the reports of the working groups at the Villach workshop and on the background papers prepared for the workshop (see Appendix 7) and the keynote papers presented by:

E F Roots on Nordic Areas; G M Woodwell and P Crosson on “Mid—Latitude Areas; J Mabbutt on Semi-Arid Tropical Areas; H Sternberg on “Humid Tropical Areas; J Bardach on Coastal Areas.

4. RESPONDING T0 CLIMATIC CHANGE

4.1 Climatic Change: Adaptation and Limitation

Strategies for responding to a changing climate fall into two categories. Adaptation strategies adjust the environment or our ways of using it to reduce the consequences of a changing climate; Lim;tatign strategies control or stop the growth of GHG concentrations in the atmosphere and limit the climatic change. As discussed in the following section, adaptation can be subdivided into anticipatory adaptation” and forced adaptation. A prudent response to climate change would consider both limitation and adaptation strategies. In fact, even if a very concerted effort were made now to implement limitation strategies, some adaptation would still be necessary because of the climatic changes forced by human activities that may already be underway and those that would occur before the limitation strategy had become effective.

4.1.1 Constraints on Adaptation to Climate Change

Anticipatory adaptation will involve large expenditures. Measures to adapt to climatic change may occur on a variety of scales, at different times, and with widely different costs. Some environmental modification measures, such as changes in coastal defences and freshwater supply systems, require large investments in infrastructure beginning decades in advance of anticipated climatic effects. On the other hand, many adjustments will consist of

behavioural changes at the individual level occurring in immediate response to perceived climatic or sea—level changes, with little advanced planning. These include changes in diet and physical activity, as well as some cropping practices and some changes in habitation. Some adaptation measures occurring gradually as climate changes will require anticipation but not as much as that required for hydrological planning. For example, agricultural research on new crop varieties should begin in advance of large climatic change but does not require massive investments decades ahead.

A partial adaptation to the increases in sea—level which would occur in the next 50 years as a result of the GHGs already emitted would involve a global expenditure of USD 30-300 billion, over a planning and construction time of twenty to forty years to produce a solution that would be transitory if the climatic change continued. These measures include construction of sea walls, dykes and drainage systems, as well as other aspects of coastal maintenance. The best estimate for sea level rise over the past century is 12cm, about one—fifth of the projected rate of 6cm per decade for the next century if emissions growth continues at current rates (middle scenario, Figure 1).

The ability of societies to manage such changes is highly variable. Current coastal flooding in south Asian deltaic regions results in substantial annual loss of life. A combination of sea—level rise and local subsidence over the next century could flood an area of Bangladesh where between eight and twenty—four million people now reside.

Agricultural research has permitted the adaptation

of production to a large range of soil and climate conditions. However, at the upper end of the projec-

ted rate of warming (about 0.8°C per decade glo-

bally), research capabilities may be severely tested and adaptations may lag behind the rate of climate change.

Changes in agricultural practices at farm level will include substitution of thermal and moisture stress resistant varieties, alterations in fertilizer application, water use efficiency investments, and improved drainage to reduce erosion. Changes at the national level in crop subsidies and trade policy could optimize output as climate warms. But other policy decisions will require longer planning horizons. These include land use and water management decisions, improvement of food storage and distribution systems, as well as famine identification and assistance plans.

Natural ecosystems will not adapt effectively to rapid climatic change. Inland migration of wetlands may be facilitated at some locations by reserving open coastal land. with regard to forests, habitats for plants and animals cannot be re—created or transplanted rapidly. Continuing climatic changes would strain the capabilities of management practices even in commercial tree plantations.

4.1.2 Constraints on Limitation of Climate Change

If GHG emissions continue to increase at current rates, the global temperature increase in the next century would be about 0.3 degrees per decade (middle scenario, Figure 1). Whatever limits on

climatic change might be implemented, some procedural mechanism is needed to guide planning and decision—making. In this regard, the use of longterm environmental targets, such as the rate of temperature change or sea-level change, would be advantageous. Such environmental targets would be based on observed historic rates of change of temperature or sea—level, and on expected consequences for ecosystems and society. Given a rate of change as a target, it should be possible to translate this into emissions targets for greenhouse gases that could be used for regulatory purposes. Such target rates of change could be supplemented with absolute limits on temperature which capture other features of the environmental response to climate, since unlimited warming at any rate must sooner or later become problematic.

For instance, mid—latitude forests may experience dieback of standing trees and replacement of canopy trees with successional species for rates of tem-

perature change around 0.3°Cper decade (middle

scenario, Figure 1). Such consequences should not occur over the next century for rates of temperature

increase of about 0.l°C per decade. Furthermore,

historical experience of industrial societies coping with sea—level rise is restricted to a period when

warming rates remained near 0.l°C per decade or

less and sea—level rise was limited to 2—3cm per decade.

Constraints on the limitation of GHG emission to

keep the rate of temperature increase below 0.l°C

per decade may be judged by examining the sources of the individual GHGs. The middle scenario in Figure l takes into account the reduction in CFC production required by the year 2010 under the recent Protocol

on Substances that Deplete the Ozone Layer. This is estimated to lead to a 15-25 per cent decrease in the rate of temperature rise. The development of substitutes for CFCs may lead to the elimination of emissions of these chemicals. Although uncertainties are substantial, growth in tropospheric ozone, methane and nitrous oxide concentrations in the atmosphere will be partly governed by increases in fossil fuel use and may be limited in part with available air emissions technology.

Emission of the trace gases will contri-

non-CO2

bute about one half of projected warming over the next fifty years, if current trends continue. It may be feasible to cut this contribution by one~half to two-thirds with current technology.

If other conditions of the middle scenario of Figure 1 held, such reductions in trace gases non—C02 would reduce the rate of warming to ca 0.2°C per decade. In order to achieve a target warming rate of

0.1°C per decade, a reduction of up to two-thirds

in the rate of increase of concentrations in CO2 the atmosphere would still be required. The current contribution from fossil fuel combustion amounts to about 5 Gigatons (Gtons) carbon per year. Current additions from deforestation contribute at least 1 Gton per year and perhaps considerably more if the carbon uptake by the oceans amount to at least 50-60 per cent of the emissions. If deforestation can be significantly reduced, a decrease in fossil fuel emissions to 2-3 Gtons per year would approach the target warming rate. Experience with the response of the atmosphere to these emissions changes will help define long-term policies.

Five options were considered for achieving

CO2

reductions in spite of continued population growth, and in a manner consistent with continued economic expansion:

1) A r i n f E 1 hr h r f n — n r E i n

Efficiency advances are also feasible in generation and transmission. In the opinion of several respected analysts, consumption of energy in industrialized nations could be reduced by fifty per cent with available technology. This could be achieved with no strain on GDP growth at about one per cent per year. Many efficiency improvements could be achieved with net economic savings.

2) Replace fossil fuel cgmbustigns with 1 rn iv ner r

This strategy is the only viable long—term approach to offset the consequences of continued population and economic growth. Available options include solar energy. wind energy, hydro—electric power, nuclear power, tidal energy and ocean thermal conversion. Judgements on local availability and environmental consequences will govern particular decisions on the energy mix. The development of a suitable carrier medium for energy storage and transport would speed the penetration of these alternatives. Research on the efficacy of hydrogen gas as a carrier is underway. The early construction of production and storage facilities for hydrogen could stimulate the penetration of alternative technologies and avoid dependence on

CO2—rich synthetic fuels.

R v r h rr n f r i n r n 3)

Elimination of net forest loss would reduce the amount of fossil fuel reduction needed. Deforestation contributes to atmospheric increases in the other trace gases as well (CFCs expected).

Large—scale reforestation would slow the rate of increase of atmospheric due to

CO2

fossil fuel combustions. Large—scale reforestation has a limited potential to slow down increases in the atmosphere and CO2 buy time to reduce fossil fuel emissions.

4) hif h f il f l u mix r m hi h mi in 1

lQw_§Q2—

The emissions per unit energy differ

CO2

according to fuel type; the lowest emissions per unit energy are from natural gas (0.43 Gt carbon per Twyr), followed by oil (0.62 Gt carbon per Twyr). coal (0.75 Gt carbon per Twyr).

5) Di se f in the deep Qgean

O2

In principle, from large stationary

CO2

sources can be removed from the fuel gas and transported to the deep ocean. For example, thermal power plants account for about fifteen per cent of emission

CO2

currently. Ninety per cent removal of

C02

and subsequent disposal may double the cost of producing electricity. Such costs are of the same magnitude as current pollution control requirements in several countries.

4.1.3 Global Energy Consumption

The limitation of global warming to Q,l degree per decade could be accomplished gnly with significant reductions in fossil fuel use. If reasonable economic growth rates are to be maintained, these reductions can be achieved only with two major changes: large efficiency increases of the order of one—half in industrial nations; and rapid deployment of alternative energy sources. The former goal appears to be achievable with current technology. The latter goal would require expanded research and development of alternatives. For instance, the World Commission on Environment and Development has discussed growth in primary energy consumption from 10.3 Terawatt years per year in 1980 to about 20 Terawatt years per year in 2025, which allows modest per capita energy growth in developing countries but does not allow growth of per capita consumption in industrialized countries. About 16 Terawatt years per year of this total would be supplied by fossil fuels, if no penetration of renewable energy sources is assumed. Even if efficiency of generation and use of fossil fuel energy were doubled, as much as 5 Terawatt years per year of fossil fuel consumption would still need to be shifted to renewables to attain the target warming rate. This projection assumes that the contribution of deforestation to atmospheric carbon dioxide will become insignificant.

4.2 The use of Rates of Climatic Change as a Management Tool

For discussion purposes in this section, the

notional goal of 0.1°C per decade was selected.

This then allows calculations to be made of what

trace gas emission rates would be permitted globally in order to achieve a warming rate at the target level. It also permits a comparison of different for achieving the target through limistrategies tation of the different greenhouse gases. Clearly, a great deal of careful analysis will be required before a firm global environmental target can be agreed upon. In addition, even with a long—term environmental target, an adjustment process in reaching this target will be required and interim targets would have to be set. Since at the present it is obvious that the developed countries have more possibilities to limit emissions, it would be appropriate to set different interim targets for the developed and developing countries. The interim target would also have to be periodically adjusted to take into account the changes in scientific knowledge, the introduction of new technologies and the time required to do this, and perceptions of the nature of the problem. In addition, the interim targets must be justifiable in terms of the estimated costs of achieving the required emission goals.

4.3 The Timing of Responses to Climatic Change

4.3.1 Uncertainty and Surprise

Global mean temperature has risen about 0.5°C over

the last century and sea level has risen about 12cm. Current atmospheric levels of GHGS may already have committed the world to an additional o.5°c of warming, and an additional 10—30cm of sea—leve1 rise over the next fifty years, even if the etmgspherie eempgeitien were stabilized immediately.

Consideration of some adaptation measures appears to be inevitable, and in fact some measures, such as beach restoration, have already been undertaken.

On the other hand, continuation of growth in the concentrations of atmospheric trace gases could lead to unmanageable consequences for coastal zones, forests and, in specific areas, for the agricultural sector, since the rate of global mean temperature

increase could approach 0.8°C per decade over the

next century. In some areas, forest and coastal ecosystems currently suffer severe stress due to air pollution, and land and water misuse by humans. Th xi ‘n r 1 m w’ m n climate change.

Furthermore, our understanding of the atmosphere and the oceans and natural ecosystems is limited and the possibility exists that large and abrupt changes will occur which overwhelm our adaptive capabilities and far exceed natural rates of change in ecosystems. The sudden deepening of the Antarctic ozone hole over the last decade exemplifies such surprise. The likelihood of surprise increases as climate deviates from historical bounds.

4.3.2 Timing of Measure

It would be inappropriate to postpone action until the consequences of warming, which lag behind emissions, are clearly visible. Policy actions already implemented or under consideration for other reasons could limit or mitigate the consequences of warming. For example, energy conservation measures since the 1970s have materially slowed the increase of the atmospheric concentration. The timing

CO2

of initiatives to limit and adapt to climate change is critical from both an environmental and a financial A gradual reduction in carbon perspective. dioxide and other emissions over the next fifty to seventy-five years has different warming implications than a rapid reduction.

4.4 The Costs of Responding to Climatic Change

If current perceptions about the range of possible harmful environmental and socio-economic effects (outlined in Section 3) are substantially correct, then the costs incurred by doing nothing about climatic change would be large. However, strategies for to climatic change or limiting it by adapting controlling greenhouse gas emissions, or both, would also involve high costs to global society.

Clearly, it would be preferable to be more certain about the magnitude and rate of onset of global warming and about its environmental and socioeconomic effects before taking such expensive adaptation and/or limitation actions. In addition, for policy—making purposes there is a need for detailed comparisons of the costs of various strategies. What kind of approach and process could such costings? Developing a useful frameprovide work will pose major challenges to existing methods of economic and policy analysis. Clearly, it would be inappropriate to discount back into present monevalues the risk of major transformations to the tary world of future generations. Likewise, much is lost by using single numbers to combine the effects of, for submerging an island with the costs of example, irrigation to an arid region in North providing

America. Methods are needed that build on the best of risk—benefit analysis and intergenerational discounting studies, in order to properly take into account the complex character of long—term, largescale impacts of climatic change.

Some of the items that must be included in any scheme for comparing the costs of different strategies are shown in Figure 2. The figure considers three scenarios: Business as Usual; Moderate Effort; and Concerted Effort. The scenarios are distinguished by the level of effort and ambition of policies undertaken explicitly to deal with climatic change induced by greenhouse gases. Steps that limit greenhouse gas—induced climatic change but that are undertaken for other reasons to (e g, protect the stratospheric ozone layer) are not considered.

4.4.1 The Scenarios

In the Business as Usual scenario, no expolicies plicitly directed at greenhouse gas limitation are undertaken. Moderate Efforts and Concerted Efforts reflect the level of effort devoted to energy policy, deforestation and greenhouse gas reduction strategies. The Surprise scenario differs from the other three scenarios, since it could occur in any one of the other scenarios, although it is perhaps less likely to occur in the case of concerted effort than that of business-as—usual. It is intended to highlight the consequences of an unpredicted surprise event, such as an abrupt change of climate as a result of an unpredicted change of the ocean circulation.

4.4.2 The Responses

Limitation refers to steps to reduce emissions. refers to steps taken before Anticipatory adaption effects occur, while forced adaptation occurs in to and biological impacts. Resiresponse physical dual costs are absorbed costs, i e, those for which adaptation steps are not, or cannot be, undertaken. These will largely be costs involving externalities such as the commons, unmanaged ecosystems and global human suffering. It is worth noting that ultimately adaptation strategies will have to be replaced by limitation strategies, since an unlimited warming would sooner or later become intolerable no matter how much is spent on adaptation. Also, limitation cannot totally limit emissions and some strategies will be required, especially as a result adaptation of the emissions that have already occurred. A balance of limitation and adaptation will be required.

4.4.3 Units of Costs

Different of costs (symbolized by the use of types x, and z) are used to emphasize that the costs w, y, of limitation and of anticipatory adaptation can be monetized. Forced adaptation, however, would involve both monetized costs (e g, costs of rebuilding a flooded village) and unmonetized costs (e g, loss of human life, environmental damage). Residual costs will be almost entirely unmonetized.

The costs are given only to indicate relative costs going down a column. The costs in the limitation column would be investment costs that could become net positive investments (i e, generators of

profit), whereas costs for adaptation would in many cases involve bills to repair damage.

4.4.4 Geographic Scale of Action and Analysis

Limitation strategies will be generally implemented at the national and international levels. On the other hand, adaptation strategies will be implemented at local levels and to lesser extent at the national level.

It is clearly impossible to analyse adaptation costs on a global level and even at the probably national level for the larger countries. of Comparisons local adaptation costs and national limitation costs could best be made on the basis of regional studies, where a fraction of the national cost for limitation is assigned to the region on the basis of the contribution of the regions to GNP, total energy demand, GHG emissions, or some other appropriate measure.

Residual costs, as pointed out will not above, be monetized. However, at least those uninvolving managed ecosystems and the global commons, must be characterized on a global basis.

4.4.5 Timing Issues

The costs shown as w, x, and should be studied y for the period of roughly 1990-2050, perhaps by decade, with the aggregate costs over time. integrated This length of time period is required in order to a get preliminary measure of net costs (of, for example, investment in new energy technologies) as to opposed initial costs.

4.4.6 Costs for Developed and Developing Countries

There are differences among the scenarios major the relative costs to be met by different regarding At a crude level of aggregation, the countries. of the costs of the Concerted Effort majority would be borne by developed countries in scenario of research, development and deployment of the form development of alternatives new energy technologies, in the Moderate Efforts scenato CFCS. Similarly, where substantial effort would go into antirio, developed countries will spend cipatory adaptation, of the money and do the majority of the the majority since it is generally these anticipatory adapting, countries that have the scientific and technical knowledge and the bureaucratic and management to the needed changes and the resources implement economic resources to pay for them. International assistance would be needed to pay for anticipatory in developing countries, so addiadaptation many tional bilateral and multilateral funding would be

required.

Forced costs in both the Moderate Effort Adaptation and Business—as—Usual scenarios would be relatively in developing countries, to the extent larger many that will have been less able to carry out they The same is true for the anticipatory adaptation. Residual costs. Here again, many developing countries would have more costs, to the extent probably that had not been able to carry out forced they adaptation.

in 2 the developed countries will pay Thus, Figure the most in the left and lower boxes, while the burden shifts more towards the developing countries

as one moves from left to right and from bottom to top in the figure. From this perspective, the Business-as-Usual scenario looks worst from the point of View of the developing countries, while the Concerted Effort scenario looks the best.

Figure 2

Relative costs of four different types of effort undertaken in three different strategies for to climatic change. The relative costs responding are indicated by w, x, y, and z. In addition, the relative costs of a surprise occurence are shown.

LIMITATION ANTICIPATORY FORCED RESIDUAL ADAPTATION ADAPT .

(reduce (primarily adjust to (absorbed emissions) effects) costs)

Business as Usual w xx yyyyy zzzzz

Moderate Efforts ww xxxx yyy ?

Concerted Efforts wwwww xx y z

yyyyyyy zzzzzzz Surprise

Comments long lead varying no lead time lead time time

..._. Hi._-

4.5 Policy Research Requirements

In the previous sections several items were discussed that require further research in the immediate future. These items are listed in the following paragraphs, with some discussion of their relevance. Research on these items should be started now so that preliminary results can be reviewed at the Second World Climate Conference in 1990.

4.5.1. when to act

The entire issue of increasing concentrations of greenhouse gases and resulting climatic change involves a high level of uncertainty. If decisionmakers were to wait until the scientific uncertainty is acceptably small, policy responses could be too late. Further investigation is, therefore, needed regarding the main factors involved and the appropriate time for action. This will involve analysis of the rate at which scientific uncertainty can be expected to increase compared with the rate at which GHG concentrations are increasing.

4.5.2 what are the policy alternatives and how much will they cost

The costing framework discussed in the previous section (pages 41 to 46) should be applied on an experimental basis in order to evaluate its utility of it. For the purposes of policy development it would also be useful if the costing of scenarios could be used to provide an estimate of the aggregate effects of climatic change on a single region.

Further, there is a need for a reexamination of the question of discounting within the context of climatic change and at the implications of transnational and transgenerational transfers of costs.

4.5.3 What institutional mechanisms are required for developing policies in response to climatic change

what role can bilateral or multilateral agreements realistically be expected to play in developing policies for limiting or adapting to climatic change? How can we deal with the urgency of the problem? How can developed and developing countries begin to develop a joint response to climatic change?

4.5.4 Targets

Further studies are required to look at the relationships among environmental targets, perhaps expressed in terms of a rate of change of temperature or sea—level, the targets expressed in terms of ambient concentration of equivalent (the total

CO2

concentration of all the GHGs expressed in terms of the amount of that would have the equivalent

C02

radiative effect), and emissions targets that could be used for regulatory purposes. The utility of absolute temperature targets over a specified period of time should also be considered.

4.5.5 What can we learn from previous experience

In several respects the problem of climatic changes

resulting from emissions of greenhouse gases is unique. Although the emissions of these gases are distributed unevenly in time and space, the atmosphere rapidly spreads the trace gases evenly throughout the globe. The resulting climatic changes are expected to be unevenly distributed but it is not possible at present to make reliable predictions of regional changes of climate. one aim of policy research should be to review the development of other international agreements (e g, the Law of the Sea, the Ozone Convention) and ascertain their utility as models for the development of policy responses to changing climate.

5. DEVELOPING POLICIES FOR RESPONDING TO CLIMATIC CHANGE

5.1 Policy Actions

In discussing how to develop policies for responding to climatic change the participants at the Bollagio workshop were guided by four sets of considerations:

First, in spite of uncertainties about the scale and speed of climatic change and the factors which affect it, it is clear that the common assumption underlying many decisions in the social and economic sphere that past climatic data are a reliable guide to the future is no longer valid. If present trends continue, climatic change will be more rapid in the future than it has been in the last few millenia. Lead times for many of the measures needed to deal with accelerated climatic change are long.

Secondly, the participants emphasized the

relationship between the issue of climatic change and a number of other issues, above all in the field of environment and development (for example, the increase in chlorofluorocarbon concentrations in the atmosphere acts both to decrease the amount of ozone in the stratosphere and to increase the greenhouse effect in the lower atmosphere). The report of the Brundtland Commission has examined the ramifications of these numerous interconnections. The significance of the difference in regional effects should not, however, be allowed to detract from the emphasis on the problem as a whole and the response of the international community as a whole in facing it. Still less should it encourage any attempts to divide countries or regions into winners or losers. This is not a ”zero—sum game. Unless action is taken, it could be a negative sum game of highly uncertain proportions.

Thirdly, the participans looked at policies in response to climatic change under three headings: Limitation, i e, measures to slow or reverse the growth of greenhouse gas concentrations in the atmosphere; Adaptation, i e, adjusting the physical environment or our ways of using it to reduce the consequences of a change in climate; and Institutional changes, which include the measures necessary for the world to organize itself to prepare and take action. A prudent policy will require a combination of all three measures. They are, of course, interdependent in a number of ways.

Fourthly, the participants looked at policy response with to several criteria - as a means of regard helping judge what sort of actions are required. First, there are actions already identified and which can be pursued forthwith. Further, there is an

urgent need to identify and clarify the areas in which policy or scientific research is required. There is a need to strenghten the conceptual framework for discussion of the problem and hence of the remedial action required. There is an overarching demand for increasing awareness worldwide of the problems and of the necessity for adopting measures to tackle them.

5.2 Priorities for Action

There are many longer-term actions that will be required in order to ensure appropriate responses to climatic changes. The actions that are listed in this section are those that should receive priority. Several of the responses to climatic change could be made using institutional mechanisms that already exist. For this reason they have been given high priority, since they could be introduced without delay.

Imm i limi GH in r in h atmosphere

5.2.1 Ozone Protocol

The protocol on Substances that Deplete the Ozone Layer should be approved and implemented without delay. The protocol should be ratified as a matter of urgency and after expedited scientific review consideration should be given to acceleration of the schedule for reduction of CFC emissions and eventual elimination of emissions. This step would be important not only for ozone layer protection but also for greenhouse gas limitation.

5.2.2 Energy Policies

Governments should immediately begin to reexamine their 1ong—term energy strategies with the goals of achieving high end—use efficiency, reducing multiple forms of air pollution and reducing CO emissions. 2

Research and development relevant to these issues, in particular the development of alternative (non-fossil) energy systems, must be greatly intensified.

5.2.3 Forest Policies

Deforestation is a source of carbon dioxide and other greenhouse gases. Measures to reduce deforestation in both tropical and extratropical areas through locally appropriate action plans are already justified by the consequences of deforestation for soil erosion, drought, flooding, and energy and agricultural resources. Some initiatives have already been taken to limit deforestation. The contribution to greenhouse gases in the atmosphere is an additional reason for measures to counter deforestation.

The expansion of the forested area of the earth provides many benefits, including the provision of a system for absorbing atmospheric

CO2.

In general, the role of the forest in the GHG issue points to a need for improved forest management throughout the world.

5.2.4 other Trace Gases

Measures should be undertaken to limit the of growth GHGs in the atmosphere and to avoid in-

non—C02

dustrial and societal actions which contriunduly bute to such growth. Some measures could be implemented now. others need only a small amount of additional research and development to evaluate their utility. Some require considerable additional study. The first category includes the of tapping methane emissions from solid waste landfills for energy production and the further control of CO,

Nox and hydrocarbon emissions from combustion

sources to limit growth in methane and ground-level ozone. The second group includes limitation of nitrous oxide emissions through combustion controls and through modification of type and method of fertilizer application. The third category includes methane emissions limitation through altered agricultural practices. Research priorities on these measures should be supported now.

Imm i e limi h im a f -1 v 1 ri e

5.2.5 River, Estuarine and Coastal Zone Policies

International unions of geographic, coastal and geodetic and soil sciences and/or governmental and intergovernmental agencies should develop geographic information systems to identify areas vulnerable to sea-level rise, to the consequences of river regulation and to intensified land—use. there are Already ongoing activities of this kind under the auspices of UNEP. Planning for large new tourist industrial,

and urban installations near the sea should allow for the risks of sea—level rise.

Imm i im r v n in f effect and Qptigns fgr dealing with it greenhouse

5.2.6 Policy Research Requirements

A number of institutions already exist that should be encouraged to carry out the policy actively research that was identified at the Bellagio This research should be carried out meeting. simultaneously by governmental and intergovernmental at an international level and by national and groups international governmental and nongovernmental organizations.

Policy and scientific research should investigate further the utility of particular goals as management tools. An environmental goal expressed in terms of of or sea-level is of a rate change temperature to relate to observed historic rates of change. easy Such an environmental goal is related to the ambient concentration of gases (expressed in greenhouse terms of equivalence) and thus to the

CO2

emissions and for each of these, regulatory targets need to be defined. This would help to keep the risks associated with climatic change within acceptable bounds.

should also be given to the development of Priority that could useful estimates of a methodology provide the costs and benefits of various scenarios. an research topic would involve Further, important an of the various strategies for the analysis

_____a..., _ ____ I__

limitation of emissions of GHGs to estimate how much limitation particular strategies could provide within certain timeframes. This would enable a more quantitative intercomparison of the strategies.

5.2.7 Monitoring for modelling and detection of climatic change

The problem of significant climate warming calls for a considerable increase in global monitoring activities and the further development of climate models to improve our understanding of and reduce uncertainties about the extent of regional and global climatic change and its impacts on the environment and major socio-economic sectors.

It is, therefore, recommended that WMO/WCP (World Meteorological Organization/World Climate Programme) and UNEP/GEMS (United Nations Environment Programme/Global Environmental Monitoring System) carry out a joint study of:

— what new climate activities observing system are required for monitoring the changing global climate?

— What basic emissions data on GHGs need to be continuously monitored and archived globally?

— What activities are for required monitoring the consequences of the changing climate?

- What advantages and exist for opportunities simultaneous integrated multi—media monitoring of climate and its impacts on biota and ecosystems at selected interdisciplinary research sites?

The IOC through the Global Sea Level Observing System should give urgent attention to strenghtening the monitoring of sea—leve1 changes worldwide.

5.2.8 Scientific Research

Much of the scientific research that is required because of remaining uncertainties about climatic change will be organized nationally and carried out at individual institutions. However, increased support for scientific research and assessment at the international level should be given high priority.

The World Climate Programme (WCP) is jointly supported by ICSU, UNEP and WMO. This programme is the focus for the further international assessment of both basic research issues concerning global climatic change and questions about climatic impact. The World Climate Research Programme (WCRP) is an important component of the WCP, as the assessment of or likely future climatic changes rests on possible a comprehensive understanding of the global climate system.

Similarly, the new research programme IGBP (International Geosphere Biosphere Programme), initiated by ICSU, addresses the scientific problems that we are now confronting when trying to understand the biological and geochemical interactions that contribute to future climatic change and are of importance for understanding climatic impacts.

In all cases, the scientific research on matters related to the GHG issue should be planned with due consideration of policy requirements.

In 1 i nal R uir m n

5.2.9 The Advisory Group on Greenhouse Gases (AGGG)

The AGGG was established by WMO, UNEP and ICSU in response to the Villach 1985 conference on greenhouse gases, climatic change and ecosystems (the members of the AGGG are listed in Appendix 3). The recommendations of the Bellagio meeting were presented to the AGGG at their meeting in Paris in December 1987. The AGGG recommended the setting up of three working groups to carry out some of the necessary policy research. It is important that financial support is provided to carry out this work and to expand the activities of the AGGG.

5.2.10 Other Institutions

Organizations, including the intergovernmental mechanism to be constituted by WMO and UNEP in 1988, should examine the need for an agreement on a law of the atmosphere as a global commons, as was developed in the Law of the Sea, or the need to move towards a convention along the lines of that developed for ozone.

5.2.11 Conferences

The development of policy responses to climatic change would be facilitated if the recommendations of the present report were considered and developed throughout a series of subsequent meetings. In June 1988 the Canadian Government will host a World

Conference on the Changing Atmosphere. The WMO is the Second World Conference, which will organizing be held in 1990.

5.2.12 Protocols

The World Commission on Environment and Development Brundtland Commission) was established follow- (the a resolution of the UN General Assembly and ing completed its report in February 1987. The resolution of the Brundtland Commission report at the 1987 UN General Assembly is to be welcomed. It should be strongly recommended that an Auxiliary Resolution dealing with Global Change should be brought to the next UN General Assembly with a list of actions that have to be taken, research that needs to be done etc.

5.2.13 Implementation

A mechanism, perhaps in the form of a professional secretariat, should be established to help to ensure that the recommendations of the Bellagio workshop are implemented and to coordinate the necessary policy and scientific research.

Appendix 1

Villach, Austria, 28 September - 2 October 1987

LIST OF PARTICIPANTS

D Abrahamson University of Minnesota, USA

M J A Antonovsky IIASA, Austria

J Bardach East west Center, USA

R Baumann Federal Environmental Agency, Austria

E Brown-Weiss Georgetown University Law Center, USA

M J Chadwich Beijer Institute Royal Swedish Academy of Sciences

R Christ Federal Ministry of Environment, Youth and Family, Austria

W C Clark Kennedy School of Government, Harvard Univ, USA

P Crosson Resources for the Future, USA

M B Davis Department of Ecology and Behavioural Biology Univ of Minnesota, USA

E Degens SCOPE/UNEP, Univ of Hamburg, F R Germany

E Dickinson National Center for Atmospheric Research, USA

Dobesch Central Institute of Meteorology and Geophysics, Austria

J Dudek Environmental Defense Fund, USA

A Edmonds Battelle Pacific Northwest Laboratory, USA

Fantechi Commission of the European Communities, Belgium

Firor National Center for Atmospheric Research, USA

H Gleick Energy and Resources Group Univ of California, USA

T Goodman Beijer Institute Royal Swedish Academy of Sciences

D D Harvey Department of Geography University of Toronto, Canada

P Hekstra Ministry of Environment, The Netherlands

E Hobbie Ecosystems Center, USA

Jaeger F R Germany

Kristofetson Beijer Institute, Sweden

A Lau rmann Gas Research Institute, V USA

A Mabbutt Emeritus Univ of New South Wales, Australia

H Mansfield United Nations Environment Programme, Kenya

McKay Environment Canada Oppenheimer Environment Defense Fund, USA Parry Atmospheric Impacts Research Group, England C de Primio Kernforschungsanlage Juelich, F R Germany Mei—E Department of Geography Nanjing Univ, China F Roots Department of Environment, Canada J Rosenberg Resources for the Future, USA Salati CENA-USP, Brazil Sassin Kernforschungsanlage Juelich, F R Germany Smith IEA Coal Research, England M Solomon IIASA, Austria OReilly Sternberg Department of Geography Univ of California, USA Sundararaman World Meteorological Organization, Switzerland Tirpak US EPA, USA Terhorst Kernforschungsanlage Juelich, F R Germany Usher UNEP, Kenya Vellinga Delft Hydraulics, The Netherlands C Wallen UNEP Consultant, Switzerland Weiss International Technology Management and Finance Inc, USA B Williams Philip Williams and

Associates, Consultants in Hydrology, USA

G M Woodwell woods Hole Research Center, USA

Appendix 2

Policy Workshop, Bellagio, Italy, 9-13 November, 1987

LIST OF PARTICIPANTS

Abdlatif A1—Hamad Arab Fund for Economic and Social Development, Kuwait

J Bardach East West Center, USA

B Bolin Meteorological Institute Univ of Stockholm, Sweden

P Bourdeau Environment and Non—nuc1ear Energy Sources Commission for the European Community, Belgium

J P Bruce World Meteorological Organization, Switzerland

W C Clark Kennedy School of Government Harvard Univ, USA

Paul Crutzen Department of Atmos. Chem. Max Planck Institute for Chemistry F R Germany

W Degefu The National Meteorological Services Agency, Ethiopia

H L Ferguson Atmospheric Environment Service, Canada

O T Goodman Beijer Institute, Sweden Goto Air Quality Bureau, Japan Hauff Bundeshaus, F R Germany P Hekstra Ministry of Environment The Netherlands J Jaeger F R Germany Lönnroth The Cabinet Office, Sweden Marshall Commonwealth Secretariat, England Mathews world Resources Institute, USA MacNei11 Institute for Research on Public Policy, Canada H Mansfield United Nations Environment Programme, Kenya J Maunder New Zealand Meteorological Service Newill US Environmental Protection Agency Oppenheimer Environmental Defense Fund, USA 1 C Wallen UNEP Consultant M Woodwell The Woods Hole Research Center, USA

Appendix 3 THE ADVISORY GROUP ON GREENHOUSE GASES

This group was set up in response to the recommendations of the Villach 1985 Conference on The Assessment of the Role of Carbon Dioxide and of other Greenhouse Gases on Climate Variations and Associated Impacts. The group should advise WMO, UNEP and ICSU on matters relating to the greenhouse gas issue.

The members of the AGGG in December 1987 were:

K Hare (Chairman) Bolin Golitsyn

OMEOQWH1

I T Goodman A Kassas Manabe F white

Appendix 4

ACRONYMS USED IN THE REPORT AGGG The Advisory Group on Greenhouse Gases (see Appendix 3) CFC Chlorofluorocarbon. Chlorofluorocarbons are added to the atmosphere as a result of human activities. They act both to destroy the stratospheric ozone layer and add to the greenhouse effect. GEMS Global Environment Monitoring System GHG Greenhouse Gas ICSU International Council of Scientific Unions IGBP International Geosphere Biosphere Program UNEP United Nations Environment Programme WCED World Commission on Environment and Development WCP World Climate Programme World Meteorological Organization

Appendix 5

ASSUMPTIONS MADE IN DERIVING TH EMISSIONS SCENARIOS

rr n Tr n n ri

Carbon Dioxide Scenario uses fossil fuel

(C02):

emissions from Reilly et al (1987), Table 10. An additional 1.5 x 10 gC/yr was assumed from deforestation, including both land use changes for energy and other purposes. The atmospheric retention rate (airborne fraction) was assumed to be 0.5.

Chlorofluorocarbons Scenario

(CFCI3, CFZCIZ):

assumes that the recent CFC protocol is successfully implemented.

Methane Assumes 1980 concentration of 1.65

(CH4):

ppm and the rate of growth of the concentration at 1.1% per year (current rate).

Nitrous oxide Assumes 1980 concentration of

(N20):

0.3 ppmv and the rate of growth of the concentration I at 0.8%/yr (current rate).

Low Emissions Scenario

Scenario taken from Mintzer (1987).

Assumes high rates of improvement in the end—use energy efficiencies, low costs of renewable energy technologies, high costs of fossil fuel. Cheap substitutes for chlorofluorocarbons that do not affect the global radiation balance are found. 0.4%/yr rate of growth of atmospheric methane.

High Emissions ggenarig Scenario taken from Mintzer (1987). Assumes low costs of fossil fuel using technologies. High cost of renewable resources energy technologies. Rapid deforestation. Collapse of the CFC protocol. 2.3%/yr growth in atmospheric methane.

References for Appendix 5

I M, Mintzer, 1987: A Matter of Degrees. World Resources Institute, Washington, DC. J M Reilly, J A Edmonds, R H Gardner, A L Brenkert, 1987: Uncertainty analysis of the IEA—ORAU

CO2

emissions model. The Energy Journal, 8 (3), 1-29.

Appendix 6

ASSUMPTIONS MADE IN ASSESSING EFFECTS ON MID—LATITUDE FORESTS

The reproductive success of trees would be reduced

by a 1°C change in annually averaged mid—1atitude

temperatures and would cease first along the warmest and driest (Southern) edge of the species range.

Adult trees would begin to suffer mortality, in local populations at least, with a 2°C change, with tree dieback appearing on marginal soils.

Species populations can migrate at a rate of 25-50 km per century, except for successional species like aspen. poplar, Bambi spp. or birch, Eula spp. which, because of light seeds, can move more quickly.

The present latitudinal change in annual mean temperature is 100-150 km per degree C.

The average normal lifetime of unmanaged temperate forest species is 200 years.

Interacting effects of pollution were not considered.

Appendix 7

BACKGROUND PAPERS PREPARED FOR THE VILLACH WORKSHOP

to 1. Transient Climate Response a CO2 Increase. L D D Harvey, University of Toronto, Canada.

2. Uncertainties of Estimates of Climatic Change. R E Dickinson, National Center for Atmospheric Research, Boulder, Colorado, USA.

3. Emissions Reduction and Control. J Laurmann, Gas Research Institute, Chicago, USA.

4. Greenhouse Warming and Changes in Sea—Leve1. J Oerlemans, University of Utrecht, The Netherlands.

5. Lags in Vegetation Response to Climatic Change. M B Davis, University of Minnesota, USA.

6. The Ecology of Agriculture, Environment and Economy. D J Dudek, Environmental Defense Fund, New York, USA.

7. The Biogeochemistry of the Sea and the Impact of E T Degens, University of Hamburg,

CO2.

F R Germany.

8. Climate Change and Environmental Pollution: Physical and Biological Interactions. M Oppenheimer, Environmental Defense Fund, New York, USA.

9. Sea-Level Rise, Consequences and Policies. P Vellinga, Delft Hydraulics, The Netherlands.

10. Adapting Resources Management to Global Climate Change. P Williams, San Fransisco, USA.

11. Can Market Mechanisms Ameliorate the Effects of Long—term Climatic Change? C Weiss, Maryland, USA.

12. Climate Change, Intergenerational Equity and International Law. E Brown-Weiss, Georgetown University, USA.

13. Effects of Climatic Changes on Agriculture — And Possible responses. M L Parry, University of Birmingham, UK.

14. The Implications of Global Climatic Changes for International Security. P H Gleick, University of California, USA.

3:V A PRELIMINARY ROADMAP FOR DEVELOPING PROGRAMS T0 PROMOTE ENVIRONMENTALLY SOUND BIOTECHNOLOGIES

Dr Harlee S Strauss Senior Associate, Gradient Corporation

1. INTRODUCTION TO THE WORKING PAPER

1.1 Background of the Working paper

Mr Ulf Svensson, Deputy Under-Secretary of Foreign Affairs, Sweden, contracted with Dr Harlee Strauss, Senior Associate, Gradient Corporation, Cambridge, MA, USA to prepare a background paper to guide the development of a program in biotechnology at a new International Institute. The focus of the Institute is understood to be the assessment and promotion of environmentally sound technologies for sustainable growth. The objective of the Institute, and hence the biotechnology program, is understood to be a global assessment of issues related to, and programs to promote, environmentally sound uses of technologies. It is also understood to maintain a special concern for the views and needs of third world nations.

The goal of this working paper is to provide an overview of the biotechnology landscape into which the Institutes program will be placed, and to offer suggestions of several types of programs which may be usefully introduced to promote the development of

biotechnology in an environmentally sound manner. The overview of the biotechnology landscape includes a general introduction to the techniques for biotechnology, the potential uses of the products of biotechnology, the scale of the enterprise, and organizations involved in one or more aspects of biotechnology.

This report was developed with a general awareness of the issues being developed by the authors of background papers in the areas of hazardous waste (Dr John Ehrenfeld) and agricultural leakage (Dr Charles Benbrook). The time frame for preparation of this working paper was approximately four weeks.

1.2 Biotechnology and Sustainable Growth

The industrialization of biology, known under the generic term, biotechnology, is now a global pheno— menon. The techniques of modern biotechnology can be, and have been, used to modify the generic makeup of many species of plants, animals, and microorganisms to incorporate or enhance certain desirable traits. The modification of the human genetic makeup by biotechnology. known as gene therapy, is also pending. The techniques of biotechnology are leading to the creation of new products or new processes to make old products. The largest impacts of biotechnology will initially be in human and animal health care, and in agriculture. However, the commercial application of biotechnology to other industrial sectors, such as pollution control, production of specialty chemicals, enhanced oil recovery, and minerals extraction, is not far behind.

In a report for the World Resources Institute, John

Elkington (1986) examined the question of whether biotechnology could contribute to sustainable growth. In particular, Elkington asked whether biotechnology could contribute to the five transitions identified by the WRIs Global Possible Conference: a demographic transition to a stable world popula~ tion, an energy transition to an energy efficient era, a resource transition to reliance on natures income and preservation of its capital, an economic transition to environmentally sustainable growth, and a political transition to a global bargain grounded in complementary objectives between North and South“. He concludes that biotechnology can contribute to the first three transitions, demographic, energy. and resource, and thus help promote the fourth transition, environmentally sustainable growth.

However, like most other technologies, biotechnology itself is neutral in its impacts on the environment and its ability to promote sustainable growth. It is the production of specific products and their applications that may be environmentally sound or destructive: that may lead to more social and economic justice or further polarization of access to resources; etc. The objective of the biotechnology program of the Institute, then, is to find paths that will lead to environmentally sound uses of biotechnologies to achieve sustainable growth.

1.3 Organization of the Report

The remainder of this report is divided into four sections. The next section provides an overview of the biotechnology industry, including brief descriptions of the most important or widely used

individual biotechnologies, some potential applications in a variety of industrial sectors, and a view of the current size for the industry worldwide. Section three lists some of the issues/concerns of various organizations (industrial, public interest, governmental) regarding the social, political, regulatory and economic consequences of biotechnology. Section four begins the construction of a roadmap for building a biotechnology program at the International Institute. It presents six options of the types of programs that, if carefully planned, could lead to positive impacts in directing some applications of biotechnology into environmentally sound directions, especially in the third world.

Appendix A is a partial list of international and national organizations that are currently involved in biotechnology research, and assessdevelopment ment and some of their programs. The organizations/— programs were not chosen for their importance, but rather they were the ones for which the author could obtain information rapidly. Many important organizations and programs are missing and could not be obtained due to time and resource constraints imposed upon this draft of the report.

2. OVERVIEW OF THE BIOTECHNOLOGY INDUSTRY

The biotechnology industry is not a single industry based on a single, advanced technology. Rather, biotechnology is a generic term that covers a range of individual technologies that may be applied to a bewildering array of organisms and virtually unlimited potential end uses. Some individual techniques now described as biotechnologies, such as plant and

animal and fermentation have been used for breeding centuries, if not millennia (e g, to make wine, beer and soy sauce). Others are truly new, such as recombinant DNA or gene splicing. The Office of Technology Assessment of the US Congress, in its cited Qgmmergial Bioteghnglggy, An widely report, Analysis, differentiates between old International biotechnology“ and “new biotechnology“.

2.1 The Biotechnologies

The development and production of bioengineered can be divided into two stages: 1) the organisms alteration of genetic material within a cell or virus, and 2) the growth or multiplication of the containing the altered material. Techniorganisms known as recombinant DNA, cell fusion, and ques microinjection alter the genetic material, either by manipulating the DNA in an individual chromosome (e g, recombinant DNA) or by adding or exchanging whole chromosomes (e g, cell fusion, microinjection). Techniques known as cell culture, tissue culture, and fermentation are used to obtain larger quantities of the altered organisms. The differences among the techniques lie in their scale, and the organisms to which they are applied. other techniques, such as embryo transfer, allow the growth (but not the multiplication) of animals.

If cells (animal, plant, yeast, fungal or bacterial) have been altered to produce products, i e, to act as biofactories, then the new product must be from the cells and other components in the separated complex mixture. The procedure is known as downstream and represents yet another area of processing biotechnology. The term bioprocessing applies to the

combination of techniques for growing cells in large cultures or fermentors and subsequent downstream processing (Office of Technology Assessment, 1984). Bioprocessing, and especially techniques for downstream processing, are critical and active areas of industrial research and development.

Because recombinant DNA (rDNA) and the creation of hybridomas through cell fusion are the two techniques that are most responsible to the recent industrialization of biology, a brief description of the techniques is provided below.

2.1.1 Recombinant DNA

Recombinant DNA technology allows the joining of DNA from different organisms for a specific purpose. It uses molecular tools, known as restriction enzymes and ligases, to cut and paste” individual DNA molecules at precise (and predetermined) points in the DNA double helix. These reactions are performed in a test tube. The resulting hybrid (chimeric) DNA must then be inserted into a cell and the cells must be grown. The newly inserted DNA may alter the physiology of the cell to produce a different protein or increase the yield of an existing protein. Alternately, the DNA itself may be multiplied and used directly for other purposes (such as DNA probes, see section on diagnostics below).

2.1.2 Cell fusion/hybridoma

Cell fusion is the combination of the contents of two separate cells into a single cell, using any of several individual techniques. Cell fusion (or

protoplast fusion - protoplasts are cells with the cell wall stripped off) has been applied to a large variety of cells originating from plants and animals, as well as microorganisms.

At present, the major commercial application of cell fusion is to produce monoclonal antibodies. Monoclonal antibodies are proteins that recognize and bind to specific structures with high specificity and affinity. The original monoclonal antibodies, developed by Cesar Milstein and Georges Kohler, were produced by fusing myeloma (antibody producing tumor) cells with antibody producing spleen B lymphocytes from mice that had been immunized with sheep red blood cells. They found the resulting hybrid cells (hybridomas) secreted large amounts of homogenous (monoclonal) antibodies directed against sheep red blood cells. This technique has now been greatly expanded to produce monoclonal antibodies that recognize a wide array of structures (Office of Technology Assessment, 1984)

2.2 Potential End Uses

There is a huge variety of potential uses for the products of biotechnology. Figure l summarizes the areas currently undergoing at least some level of research and development. The remainder of this section discusses selected uses, especially those that relate to health, nutrition, and the environment. other potential uses for microorganisms in the environment are described in Strauss, 1986.

2.2.1 Human Health

The majority of the industrial research and

development activity in biotechnology in the US is currently concentrated in the areas of human health care, especially the diagnosis, prevention, and control of disease.

2.2.1.1 Diagnostics

Two different biotechnologies have been used to develop rapid, highly sensitive and accurate new diagnostic tools: gene probes (produced using recombinant DNA technology) and monoclonal antibodies (produced using hybridoma technology). Both tools have reached the commercial market for uses such as the diagnosis and identification of sexually transmitted diseases, HIV antibodies (associated with AIDS), bacterial contamination of food, and pregnancy tests.

2.2.1.2 Therapeutics

Numerous commercial biotechnology companies in the USA, Japan, Western Europe, and elsewhere are developing human therapeutic products. Several have already reached the marketplace, many others are undergoing testing and regulatory scrutiny around the world. Genentech (USA) brought the first human therapeutics produced by genetic engineering technologies to market with its insulin, human growth hormone, (hGH), and tissue plasminogen activator (t—PA). The global markets for these drugs are large. For example, Genentech realized $86 million in sales from hGH in 1987 and market analysts have estimated 1988 sales for t—PA between $200-300 million. Third world countries, including Brazil and Cuba, are also developing human therapeutics, such as interferon, using recombinant DNA technologies.

2.2.1.3 Vaccines

Numerous recombinant DNA vaccines are under development for human use. Most are based on live viruses that have either been attenuated using recombinant DNA or made by splicing the gene coding for the appropriate antigen into another virus such as vaccinia (the basis of the smallpox vaccine).

Several commercial biotechnology companies are developing vaccines against AIDS, although the technical challenges are still formidable. WHO has a vaccine development program aimed at the third world with its special problems for vaccine delivery. These problems include lack of reliable refrigeration (requiring that the vaccine be stable to heat), and lack of reliable followup if multiple injections are required (suggesting that vaccines should be effective after a single injection)(Chow, 1988). The Us Army also has a sizeable vaccine development program, largely directed at tropical diseases such as dengue, Rift Valley Fever, and various hemorrhagic fever viruses (Geissler, 1986). The government of India has established a National Institute of Immunology with vaccine development as its priority. This effort may include a vaccine for birth control.

2.2.2 Agriculture and Food Production

2.2.2.1 Animals

As with human health care, the diagnosis prevention and control of animal disease has been a major industrial focus. In the United States, products for

veterinary use were in fact the first to come onto the marketplace beause of the lower regulatory barriers.

The testing of live virus vaccines based on recombinant DNA technology has been greeted with a great deal of controversy because it is considered a deliberate release of a live organism. However, several field trials have been conducted around the world and a recombinant pseudorabies vaccine is close to receiving market approval in the United States. Vaccines for swine and canine parvovirus, equine herpes, feline panleukopenia, various poultry diseases are under development by commercial biotechnology companies (Van Brunt, Feb 1988).

one example of a vaccine undergoing testing is a rabies vaccinia vaccine for cattle. The vaccine was developed by scientists at the Wistar Institute (Philadelphia, PA, USA), Transgene (Paris, France), and Institut Merieux (Lyon, France). It is being field tested in Belgium. The Wistar Institute, under the auspices of the Pan American Health Organization, also field tested a rabies-vaccinia vaccine in Argentina. This field trial generated large controversies about whether the Argentinean government and nearby population were adequately informed about the field trial.

Recombinant DNA technology is also being applied to the areas of animal nutrition and growth promotion. For example, feed additives, such as vitamins and amino acids, can be produced at lower cost using microorganisms as biofactories. Single cell protein, based on mass production of yeast, fungi or bacteria engineered to have high protein content, can be used as a protein supplement. Animal growth hormones can

be produced in commercially useful quantities using biotechnology. A bovine growth hormone enables cows to produce 40% more milk on less feed. However, as pointed out by Jack Doyle (1985), the introduction of these technologies will probably lead to a massive restructuring of the agricultural economy.

New biotechnologies, such as microinjection of specific genes (carried on DNA molecules) into the nucleus of an egg and subsequent transfer of the embryo into a recipient uterus, are being used to create previously unknown hybrid animals and to introduce new characteristics into traditional domestic animals. The social, economic, and environmental consequences of creating and utilizing bioengineered animals is not being closely examined.

2.2.2.2 Plants

Biotechnology will affect plants in the areas of plant breeding, use of microorganisms as growth enhancers or pesticides, and in the diagnosis and treatment of plant diseases. Biotechnology is also having an impact on post harvest technologies, including food preservation.

Plant breeding, an age old biotechnology, is being dramatically changed by the new biotechnologies. The time scale for producing new varieties is greatly reduced (the amount of reduction depends upon the species), and the precision with which new traits are introduced is enhanced. Furthermore, plant breeders are no longer restricted to using strains which are cross fertile. Instead, traits can be, and have been, introduced into plants from sources as different as soil bacteria.

The main directions of biotechnology in plant breeding is the introduction of increased resistance to environmental stresses, including pest and herbicide resistance. In the United States, many of the field trials using genetically altered plants (and they now probably number in the dozens, mostly with tobacco), are testing the resistance to commercially important herbicides such as glyphosate and atrazine.

Microorganisms are also being genetically engineered or otherwise modified for use as growth enhancers and microbial pesticides. For example, a field trial of a soil bacterium with enhanced nitrogen fixing capabilities is planned in the US for the Spring of 1988. Several field trials of several different bacteria, known generically as ice minus or Frostban, were conducted in California, USA in 1987. The ice minus bacteria are intended to protect plant leaves and blossoms from frost damage by replacing bacteria with ice crystal nucleation sites that are normally present on plants with altered bacteria that do not contain these sites. In theory, this would permit water to supercool on the plant leaves to several degrees below 0°C, thus preventing plant damaging ice crystals.

Genetically engineered microbial pesticides are also being developed. Testing in small scale field trials is just beginning. The pesticides may be based on insect viruses, bacteria, or fungi. A small scale field trial of an insect virus that attacks the pest known as cabbage looper took place in the UK in the past year. A test of a soil bacterium engineered to be readily identified in the soil was tested in the US November, 1987 by researchers from Clemson University (South Carolina) under contract with

Monsanto Corporation. Both tests were primarily for risk assessment purposes. The ability to detect the organisms, and their spread to nearby areas (or lack of transport and spread) were carefully examined.

2.2.3 Pollution Control

Biotechnology can contribute directly to the area of pollution control in several ways, including l) the treatment of waste water (an old biotechnology) and the dewatering of the sludge to facilitate its disposal, 2) the destruction of toxic wastes, including those at hazardous wastes sites, 3) the reduction of the sulfur content of coal or oil, thus allowing it to burn cleaner, 4) the replacement of toxic chemicals by less hazardous products or the production of chemicals by processes that produce less toxic wastes, and 5) the use of monoclonal antibodies or enzyme tests as sensitive, reliable and inexpensive environmental monitoring tools.

Each of these areas is undergoing research and development in the us and elsewhere. For example, the US Department of Energy has a research program to develop microorganisms for coal desulfurization. In the area of destruction of toxic wastes, also called bioremediation, there are about one hundred environmental cleanup companies in the US advertising capabilities in this area, although some are better than others. No genetically engineered microorganisms are being used at the present time for these environmental cleanups, although it is widely recognized that genetic engineering has a role to play in strain improvement for this purpose.

2.3 - Scale of the industry

2.3.1 Number of companies and organizations involved with biotechnology

One measure of the current scale and the rate of growth of the biotechnology industry is the number of organizations listed in biotechnology directories. For example, the 1988 edition of reference The Biotechnology Directory, has information on more than 5350 commercial and noncommercial organizations (research centers, international organizations, government departments, societies and associations, and information services) throughout the world. This represents 1585 new listings in this edition, including 749 new entries for European Countries.

A recent survey of biotechnology companies in the Us indicates there are 309 small companies (10-1000 employees) directly involved in genetic engineering, monoclonal antibodies, cell culture, or related services. Most were founded in the last ten years. This number approximately doubles when new companies are considered worldwide. More than half of the US companies were involved with antibody—based diagnostics; the remainder were involved with pharmaceuticals, agriculture, food, energy, biomass conversion, and mining (Dibner, 1987).

2.3.2 Patents

The number of patents applied for and granted each year may be considered an approximate measure of commercial research and development activity in the United States. However, some caution must be

exercised with the patents granted measure since the number of patens currently being granted is limited the number of patent examiners, not the number of by At the end of 1986, there were 4051 applications. new patent applications awaiting action, an increase of 22% over the previous year (Crawford, 1988).

According to an analysis by the US Pharmaceutical Manufacturers Association, the US Patent and Trademark Office granted 1476 biotechnology patents in 1987, a 20% increase over the 1232 patents granted in 1986. These numbers are based on a broad definition of biotechnology. More narrowly, 111 patents were based on inventions using recombinant DNA, B1 were based on hybridoma technology (e g, cell fusion to create monoclonal antibodies), and 14 were based on DNA probes (Bio/Technology» February 1988).

2.3.3 Investment in facilities and research funds

Both government and industrial organizations are investing large sums of money in biotechnology research and the facilities to support research and development. The US Office of Technology Assessment is preparing a report on US investments in Biotechnology, however the report will not be available until later in 1988. Preliminary reports suggest that the annual investment in biotechnology in the US is $4 billion, including private and public sector funding (Schneider, 1988). In the US, annual private investment reached a peak of $1.4 billion in 1985, but is unlikely to exceed $400 million in 1988 (Schneider, 1988).

Many corporations have recently made substantial investments in biotechno1o9Y/ especially in the

human health care and agricultural areas. For exaple, Monsanto Corporation (St Louis, MO, USA) just completed its new agricultural research facilities at a cost estimated over $150 million. In an effort that is small only in comparison with Monsanto, DuPont (Wilmington, DE, USA) has invested $65 million in its new biotechnology facilities. Many other multinational agribusinesses have also made substantial investments in biotechnology facilities.

By comparison, current government investments are small. For example, the US National Research Council (1987) reviewed funding levels for agricultural biotechnology in the US. Based on 1985-1986 data, they estimated the US Department of Agriculture spent $73 million, State Agricultural Experiment Stations spent $23 million, and private industry spent $150 million on agriculture research based on some definition of biotechnology. The NRC recommended that the US increase its total government spending for research in agricultural biotechnology to at least $500 million annually.

3. ISSUES OF CONCERN

There are many unresolved issues regarding the introduction of biotechnology into world markets. As indicated in Figure 2, these range from the political issues of harmonizing regulatory regimes among countries and the ownership of germplasm, to the scientific/technical issues of developing methods for risk assessment. Several of these issues, such as the lack of protection for patents and trade secrets, have been identified as barriers to the transfer of technology to LDCs by commercial

biotechnology companies. An analysis of all the issues listed in Figure 2 is beyond the scope of this working paper. However, because of its importance, the harmonization of biotechnology regulation is discussed below.

At present, there is no harmonization among countries in the regulation of biotechnology, especially the deliberate release of genetically engineered organisms into the environment. For example, the US regulates some releases of genetically engineered plants and microorganisms, but not the release of genetically engineered animals. The regulatory requirements, and responsible regulatory body, are generally based on the use to which the organism will be put. In the European Community, regulations range from the lack of any regulation in Italy to a near complete prohibition of releases in Denmark. In the Federal Republic of Germany, the parliament is considering a commission report which recommends a five year moratorium of deliberate release experiments. In the United Kingdom, only notification of deliberate release experiments is required, although detailed guidelines are available to indicate how to balance the level of risk and the cost of taking precautions to avoid the risk. In Sweden, there is only a voluntary notification scheme (Newmark, 1987; Ager 1987). Japan also lacks a regulatory system for environmental releases. On the other hand, the OECD published a report Recombinant DNA Safety Considerations in 1986, which although not binding on Member Countries, will probably have a major influence in the development of regulations in developed countries.

LDCs generally lack any notification or regulatory requirements. This has already lead to problems. For

example, the wistar Institute, in conjunction with the Pan American Health Organization, tested a genetically engineered rabies vaccine in cattle in Argentina. Authorities within Argentina were not notified, leading to an international uproar and cancellation of the test.

There are many problems associated with the lack of harmonized regulatory scheme. These include: releases may take place in the country least regulated, releases could lead to transboundary pollution problems; and industries would have to go through the costly process of different regulatory requirements in each country.

4. ROAD MAP FOR SETTING UP A PROGRAM

In this section of the working paper, some criteria for setting program priorities are suggested, and some options for the types of programs that will promote the development of biotechnology in an environmentally sound direction are presented. However, the programs options are given only in broad generalities and do not include all possible valuable options. The actual development of a focused workable program is an iterative process in which this working paper represents only an early step.

4.1 Criteria for Program Development

The following criteria, used by other organizations, provide some guidance for the development and selection of successful programs:

- Have clearly stated, technically achievable goals

— Fill an empty niche, i e areas neglected by other organizations

— Get big return on investment, perhaps by leveraging with other, ongoing programs

— Have qualified people and sufficient facilities (including infrastructure) available to do the work.

There are several approaches the Institute may select to fill an empty niche, that is, not have too much overlap with programs sponsored by other organizations. one option is for the Institute to analyze and develop action programs for uses of biotechnology that are not receiving wide attention elsewhere. Thus, the biotechnology program may concentrate on renewable energy, mineral extraction, or enhanced oil recovery instead of agriculture and health care. On the other hand, a program focusing on the use of biotechnology to reduce intensive agricultural inputs, such as chemical pesticides and fertilizer would provide significant links with the Institutes program in the agricultural leakage area. In addition, even within the broad areas of agriculture and health care, programs of importance to third world countries could be developed on topics that would otherwise be neglected. A brief and incomplete survey of the programs of other organizations (Appendix A) indicates that there are many important, but empty niches waiting to be filled. In any case, a more complete survey of

programs that are either in place or planned should be conducted before a commitment to program areas are made.

4.2 Potential Programs/Projects for the Institute

This subsection offers six suggestions of potential programs for the Institute. They are not presented in any order of preference.

4.2.1 Assessing the Human Health and Environmental Risks of Releasing Genetically Engineered Organisms into the Environment

Methods to assess the potential risks of releasing genetically engineered organisms into the environment are in an early developmental stage. The US, Canada, and several European countries and organizations are sponsoring risk assessment research. In addition, two workshops have been held in the last year on the development of a biotechnology environmental release database. Workshop participants included representatives from several US and European Agencies, such as the US National Science Foundation, US National Library of Medicine, ISPRA (Italy), INSERM (France), and the Commission of the European Communities.

The Institute may want to play a role in the ongoing activities which are primarily focused on research important for uses in developed countries. Alternately, the Institute may want to facilitate the development of research programs that focus on areas

of risk assessment that currently appear to be neglected. For example, most risk assessment programs are focusing on the environmental impact of the releases of genetically engineered microorganisms. Little attention is being paid to human risks, including occupational health (see Strauss, 1987 for an account of two occupational health concerns). Perhaps more important for the third world people, no risk assessment programs seem to be considering important variables such as the health and nutritional status of the local population in their human health risk assessment methodologies. Another apparently neglected risk assessment topic is the impact of breeding programs (plant and animal) on human nutrition; including testing for the introduction of toxic substances. Other potential programs include the development of environmental risk assessment techniques and testing programs appropriate for tropical and other ecosystems not currently being developed by nations in temperate climates, and the risks associated with the release of genetically engineered animals.

4.2.2 Develop programs to enhance the effectiveness of national biotechnology programs currently being developed by LDCs

As indicated in Appendix A, LDCs on all continents have initiated national biotechnology programs. (It should be noted, however, Appendix A lists only a fraction of the programs that are coming into existence). Each national program has its own program priorities, objectives, and methods of operation. Many national programs probably also interact with international programs, such as the

International Centers for Biotechnology and Genetic Engineering and Biotechnology and the MIRCENS.

Despite their diversity, it is likely that the national biotechnology programs would benefit from interaction with each other. For example, the Institute could sponsor workshops to bring together the leaders of these programs to exchange ideas, problems, and successful solutions. Alternatively, scientists supported by the national programs could be brought together to exchange research results. Other support services are also likely to be useful to the national programs.

A program focusing on national biotechnology programs in LDCs would be relatively easy to start up. The countries with national programs can be easily identified, as well as the leaders of the programs. An agenda for a first meeting could be developed by first surveying the likely participants and asking what they would find most useful.

4.2.3 Facilitate the development and introduction of orphan technologies

There are many technologies that would promote sustainable growth in LDCs which are not being commercially developed because of their perceived lack of return on investment. The Institute may play a facilitator, or broker role in this area.

The program would include the identification of third world countries, biotechnology application that will lead to sustainable development, and biotechnology companies that have or can develop or the technology. The organizations identified adapt

would then develop practical field projects, perhaps with additional (public or philanthropic) funding to get the projects off the ground. This approach has the potential to leverage more private capital into the projects than simply relying on uni— or multilateral government funding or philanthropic organizations. Programs of this type have been proposed by Professor Carl Göran Heden, retired Professor of Microbiology at the Karolinska Institute (Zimmerman, 1987, 1988).

One possible program for the new Institute is to draw upon the strenghts of Swedish companies such as Alfa Laval and Pharmacia LKB Biotechnology in downstream processing and separations technologies.

It may be possible to identify one or more third world partner, a bioprocess that requires some adaptation for the specific use and infrastructure available, and put together a public/private initiative to solve the adaptation problems.

4.2.4 Education and Training of Scientists from LDCs

The Institute can undertake a program to facilitate the education and training of scientists from LDCs in biotechnologies relevant to the needs of their home countries. As described briefly below, there are many programs of this type already. A new program would have to be carefully developed within this context to ensure it makes a substantial new contribution.

Elements of the education and training program could include: l) identifying on-going research programs

worldwide where third world scientists can be trained in the techniques of biotechnology appropriate for the infrastructure level of their home country, 2) working with individual countries to identify women and men who could be trained in these programs, 3) brokering funding for the research and training, and 4) providing support programs during the training and after return to the home country. The support programs during training may include help in adjusting to cultural and language differences, child care, and organized introductions to the people and international institutions who may provide future funding.

Aspects of this program are already being pursued by numerous national, international and philanthropic organizations. For example, the Federal Republic of Germany has set up an International Training Program in Biotechnology at the Gesellschaft Für Biotechnologische Forschung in Braunschweig (Zimmerman, 1988). The six week program includes an intensive course in industrial microbiology, including process design, fermentation, and downstream processing. rDNA techniques are briefly introduced. Following the intensive course, the participants (20 this year, including 8 women) visit biotechnology firms. The FRG program is modeled after a program i Osaka, Japan which is training scientists from other Asian countries in biotechnology. The International Network of Biotechnology is a consortium of six countries (France, Italy, FRG, Great Britain, Netherlands and Japan) which arranges training in biotechnology for students and scientists from any Third world country in selected laboratories in the six member countries. Approximately 150-200 scientists participate each year (Zimmerman, 1987). The International Agricultural Research Centers are

important centers of training for agricultural scientists from the third world in modern biotechnology techniques. Organizations such as the Rockefeller Foundation sponsor research and training of third world scientists in advanced laboratories in the developed world and at the IARCs (Gary Tonniessien, personal communication).

4.2.5 Training support staff in laboratories and manufacturing facilities in LDCs

Support staff, including laboratory technicians, instrument repair specialists, and equipment operators, are critical to the functioning of a laboratory or manufacturing facility. However, training programs for these workers in many LDCs appear to be quite limited. Thus, the Institute may want to develop and institute model programs for education and training of critical support personnel. This program may also include an analysis of the minimal infrastructure necessary for successful introduction of the biotechnology, or a ranking of biotechniques by the extent of the infrastructure required for successful use (i e , identify what support personnel are critical in various situations).

The training program should include education in the health and safety. To accomplish this, it may be necessary to develop minimal guidelines for occupational health and safety in the laboratory and especially in the workplaces such as farmers fields, and bioprocessing plants. WHO has already developed some guidelines, but the implementation has been poor (and difficult) (Zimmerman, 1988). Incorporating health and safety as an integral

part of a technical training program may improve the implementation.

4.2.6 Develop strategies to mitigate the adverse impacts caused by the rapid introduction of products produced by biotechnology

Some products of biotechnology will replace chemical and food products currently supplied by third world agriculture. The rapid introduction of these new products is likely to result in loss of cash income locally, decreases in hard currency nationally, and changes in land use patterns, among other problems. One example of a technological change in the industrialized countries that caused problems for third world agricultural providers is the displacement of sugar from sugar cane and sugar beets by high fructose corn syrup. Future examples may include coffee and cocoa. The research into producing higher yielding oil producing crops, such as rape seed and oil palm, may also reduce agricultural acreage and local employment.

Identifying the developments in agricultural and processing biotechnologies that may lead to economic disruptions would require a global monitoring and forecasting program. Members of the assessment team would have to include agriculture researchers, agricultural economists, and perhaps computer modeling personnel. Developing strategies to mitigate the impacts of the displacement of third world products on global markets would also require expertise in land use planning and other areas.

4.3 Next Steps

The next step in the development of a biotechnology program would be a selection of some general priority areas by the Institutes advisory committee. Once this selection is made, the development of a workable program will require continual refining and focusing. Among other things, this should include completing a survey of international actors -

organizations and individuals, in the selected area

and perhaps convening a workshop with individuals representing these organizations.

The Institute should also build up in—house resources in the area of biotechnology. A budget should be prepared for the acquisition of basic references, including newsletters and journals as well as the appointment of a program director.

5. REFERENCES AND SOURCES

Ager, Brian (1987) Regulations/Guidelines: Developments in the UK”; The Business of Biotechnology The World Biotech Report Volume l; Part 1 Online Publications; Pinner, UK pp 17-42.

Chow, Marie (February 24, 1988) Assistant Professor of Applied Biology. MIT, personal communication.

Crawford, Mark (1988) Patent Claim Buildup Haunts Biotechnolgy Science 239:723.

Dibner, Mark (1987) I. Strategies used by large corporations to gain involvement in biotechnology: survey of USA, European and Japanese companies and II. Trends and changing emphasis in US biotechnolgy The Business of Biotechnology The World Biotech Report Volume 1; Part 1 Online Publications; Pinner, UK pp 11-17.

Doyle, Jack (1985) Altered Harvest, Viking Penguin, Inc, NY.

Elkington, John (1986) Double Dividends? US Biotechnology and Third World Development WRI Paper #2, world Resources Institute, Washington, DC.

Geissler, E (editor) (1986) Biological and Toxin Weapons Today, Stockholm International Peace

Research Institute, Oxford University Press, NY.

Giddings, L Val (February 26, 1988) Office of Technology Assessment, US Congress. Telephone Conversation.

Kenney, Martin (February 16, 1988) Associate Professor of Rural Sociology, Ohio State University, USA Telephone conversation.

Mellon, Margaret (February 25, 1988) Director, Biotechnology Policy Center, National Wildlife Federation. Telephone conversation.

National Research Council (1987) Agricultural Biotechnology: Strategies for National Competitiveness. National Academy Press, Washington, DC.

Newmark, Peter (December, 1987) Discord and Harmony in Europe. Bio/Technology 5:1281—1283.

Office of Technology Assessment, US Congress (1984) Commercial Biotechnology: An International Analysis, Washington, DC OTA-BA-218

Schneider, Keith (February 20, 1988) States spurring outlays in Biotechnology Field New York Times p 7.

Strauss, H S (1987) Occupational Health Concerns in the Biotech Industry.

Strauss, H S (1986) Defining an Environmental Release of Microorganisms: Consequences of Trying the Definition to Emissions from a ‘Typical’ BLI Laboratory. Available from the Center for Tech Pol Ind. Dept MIT CTPID 86-6.

Tonniessien, Gary (February 22, 1988) Rockefeller Foundation. Telephone conversation.

Umminger, Bruce (February 16, 1988) US Department of State. Telephone conversation.

Van Brunt, Jennifer (February, 1988) “Live Virus Vaccines into the Field and the Clinic” Bio/Technology 6:l07—108.

Zimmerman, Burke (October and December 1987) UNIDOs Attempt to Create a ‘Center of Excellence‘ Part I and Part II Biofutur.

Zimmerman, Burke (February 24, 1988) UNIDO consultant, author. Telephone conversation.

Figure 1

POTENTIAL USES FOR PRODUCTS DEVELOPED USING BIOTECHNOLOGY

1. Human Health A. Diagnostics B. Therapeutics C. Vaccines D. In vitro toxicity tests to screen chemicals

2. Agriculture and Food Production A. Animals 1. Diagnosis, prevention and control of animal diseases 2. Animal nutrition and growth promotion 3. Animal breeding 1. Plant breeding 2. Microorganisms as growth enhancers, pesticides 3. Rapid diagnosis of plant diseases Post harvest technologies Aquaculture Silvaculture Microbes as single cell protein sources

3. Preservation of germplasm/genetic diversity

4. Pollution control A. Wastewater treatment

B. Bioremediation (treatment of toxic wastes) C. Coal/Oil desulfurization D. Replace problematic chemical products (product substitution) E. Environmental monitoring (MAB technology, enzyme tests)

Enhanced Oil Recovery

Minerals Recovery

Production of Specialty Chemicals

Renewable Energy A. Biomass conversion to methanol or ethanol B. Methane production from organic wastes

Advanced industrial uses A. Microelectronics — biochips B. Biosensors

10. Military weapons

Figure 2

UNRESOLVED ISSUES FACING THE INTRODUCTION OF BIOTECHNOLOGY . Assessment of Human and Environmental Risks A. Deliberate release of organisms B. Manufacturing waste streams Occupational Health and Safety . Education and Training of Scientists in developing nations Equitable distribution of the benefits of genetic resources (germplasm) Insurance (US and European industrial concerns) Establishing and funding a research agenda How to deal with orphan technologies/applications Harmonization of regulatory requirements Displacement of third world products by biosynthetic substitutes

10. The consequences of vertical integration and monopolistic tendencies in agriculture; especially in regard to seeds. ll. Harmonization of Patent Systems 12 Protection of Trade Secrets

3:V ‘OCCUPATIONAL HEALTH CONCERNS IN THE BIOTECH INDUSTRY‘

Dr Harlee S Strauss, Ph D Senior Associate, Gradient Corporation

1. INTRODUCTION

Although concern about occupational health in the biotechnology industries has not been very visible in the government and public sectors in recent years, there are indications that problems may be appearing. In this briefing paper, I give two examples of where there are suggestions of new occupational hazards due to biotechnolo9Y: one in a field setting, the other in a laboratory setting. For each example, I also indicate groups that may be at risk and provide recommendations for actions that may allow early detection of these problems. Early detection could minimize the adverse health (and economic) impacts of these occupational health effects if effective preventive measures are rapidly instituted.

2. FIELD EXPERIMENTS AND ENVIRONMENTAL USE

2.1 Procedure/Endpoint of Concern

Microbial pesticides, including those based on soil fungi, hold great commercial promise. However,

concerns have been raised about health problems that may arise due to the use of poorly characterized soil fungi as biocontrol agents. James Stack, a mycologist at the Texas Agricultural Experiment Station, College Station, Texas has reviewed the literature about mycotoxins and mycoses associated with several soil fungi with biocontrol promising properties (Stack, 1987). He presents several examples of the same fungal species or metabolite being implicated both in the biocontrol of plant pathogens and in the etiology of mammalian, including human, disease. In one case, the same strain of the fungus gaggilgmyggs varigti used in a field study of its biocontrol properties also produced metabolites that showed immunosuppressive activity in an in vitrg assay. Although these concerns are not based on the use of gene splicing technologies, but on the widespread use of complex, incompletely characterized organisms, problems that may arise will reflect on the biotechnology industry. In addition, genetic engineering may be used to improve biocontrol agents in the future.

2.2 Workers that may be at risk

Workers that may be at risk for the agricultural uses of biotechnology include: 1) researchers conducting the initial field trials on the product, 2) production workers producing large quantities for commercial use, 3) workers applying the microbial pesticide to the field, and 4) agricultural workers in the field following application. Researchers conducting initial field experiments may be at high risk despite the comparatively low biomass to which they are likey to be exposed. This risk is due to the diversity of relatively less characterized

which they must handle and the potential organisms for effects between toxic metabolites. synergistic Pesticide may be exposed to quite high applicators a microbial a condition that levels of pesticide, the for opportunistic infections increases potential as are also likely to be as well toxicity. They to chemicals which may potenexposed agricultural tiate the effects of the fungus or enhance the

for opportunistic infections. Agricultural potential be at extremely high risk because of the workers may their exposure during field work length of likely and their previous and perhaps concomitant exposure chemicals which may potentiate the to agricultural effects of the fungal pesticides.

2.3 Recommendations

areas where action can be taken to There are several or better predict risks due to fungal identify surveillance should be pesticides. Epidemiological initiated for the researchers currently developing The surveillance program should these products. when commercialization begins to production expand and workers. Data workers, applicators, agricultural for FIFRA should be expanded in the required permits microbial identification, testing for areas of immunotoxins, and potential for opporneurotoxins, In addition, fundamental retunistic infections. is needed in the area of fungal identifisearch cation and taxonomy.

3. LABORATORY RESEARCH AND DEVELOPMNT

3.1 Procedures/Endpoints of Concern

The initial fears about the dangers of recombinant DNA (rDNA) research have largely declined as no great epidemics have occurred and the results of some worst case risk analysis experiments have been reassuring. In response to this decline in perceived risk, the NIH and other national authorities throughout the world have relaxed their containment and other requirements for IDNA research. However, in the last few years powerful new genetic elements have been discovered, cloned, and amplified. These include enhancer sequences, growth factors and oncogenes. Several people, including Ditta Bartels of the Univeristy of New South wales, Australia, have questioned whether the previous worst case risk analysis experiments are still adequate and have suggested that new risk experiments be performed (Bartels, 1987).

Coupled to this somewhat theoretical reasoning are isolated, but disturbing reports about clusters of cancers in laboratories where tumor virus reserach is being perfomed. These reports include a cluster of three to five seemingly different cancers at the Pasteur Institute (Dickson 1986; Walgate, 1986; Bartels, personal communication) and of four cancers at a German laboratory (Bartels, personal communication). In addition, serological studies of laboratory personnel working with animal tumor viruses, such as mouse mammary tumor virus, have clearly demonstrated increased immunoreactivities against the virus compared to non—exposed controls (Dion et al, 1986). These seroconversions can be considered

as indicators that laboratory personnel are being exposed to the DNA and viruses in the laboratory; the containment procedures currently being used are not preventing human exposure due to aerosols and other means.

These examples do not prove that working with tumor viruses, oncogenes or other genetic elements cause cancer in laboratory workers. For example, there are carcinogenic chemicals and radioactive materials in all laboratories where oncogene research is conducted. However, these incidents do raise a warning flag that should not be ignored.

3.2 Workers who may be at risk

Several groups of workers may be at risk due to laboratory research and development; additional groups may be at risk during production stages of some products. Laboratory researchers are probably the workers at highest risk. Researchers will be exposed to the highest concentrations of many diverse, and not—well—characterized agents. Cleaning, dishwashing, waste disposal and maintenance personnel may be exposed to lower concentrations of these potentially hazardous agents.

3.3 Recommendations

Several actions may be taken to reduce the uncertainty about occupational health problems in laboratories studying powerful genetic elements. Epidemiological studies could be initiated to examine whether there is an association between tumor virus research and cancer in laboratory researchers.

Serum testing and storing of serum for samples future comparisons could be initiated (or continued) in laboratories where tumor virus and other potentially hazardous work is being conducted. It be may advisable to include cleaning and maintenance

personnel in the serum screening program as well as researchers. (However, serum testing programs may come into conflict with privacy rights.) Finally, new worst case experiments should be and designed conducted that would assess the risks posed by genetic elements as oncogenes and enhancers.

REFERENCES

Bartels, D (1987) Workplace Hazards for Oncogeny Researchers Ngw sçiçntist. submitted.

Dickson, D (1986) “Cancer Deaths Probed at Pasteur Institute ggignge. June 27, p 1597

Dion, A S, Girardi, A J, Williams, C C and Pomenti, AA (1986) serologic Responses to Murine Mammary Tumor Virus in MuMTV-Exposed Laboratory Peronnel QNQI 7§;6l1-619

Stack, J P (1987) Biocontrol Fungi: Public Health Concern? Q gan Migro, submitted.

R (1986) Inquiry into 1abs bone cancers“ Walgate, Naggrg 321:643

3:V AN INCOMPLETE LIST OF ORGANIZATIONS WITH INTEREST IN BIOTECHNOLOGY, Appendix A‘

Dr Harlee S Strauss Senior Associate, Gradient Corporation

1. INTERNATIONAL ORGANIZATIONS

1.1 United Nations Organizations/Programs

1.1.1 UNIDO

In rn i nal Cen er f r n En in in n Biotechn lo I EB

This organization, supported by approximately 40 member countries (although only 13 countries have ratified the statutes), is devoted to research and training in genetic engineering and biotechnology for the benefit of developing countries. It has two main centers and numerous affiliated centers. ICGEB receives most of its funding from Italy; India provides “in kind support.

Trieste, Italy — (Dr Arturo Falaschi, Director) three research groups: DNA replication, virology, and biomass conversion and upgrading. Affiliated bodies in Algeria, Argentina, Bulgaria, Chile, Cuba, Greece, Nigeria, Senegal, Venezuela, and Yugoslavia will cover vaccines, diagnostics, monoclonal

antibodies, enzyme engineering, cellulose waste, lignoscellulose waste, metal leaching and food fermentation.

New Dehli, India - (Dr Krishna Tewari, Temporary Director) three initial groups: plant biology, malaria, and hepatitis. Affiliated centers in Algeria, Argentina, China, Cuba, Egypt, Nigeria, Venezuela, and Yugoslavia will cover nitrogen fixation, trypanosomes, agricultural plants, hepatitis B vaccine, genetic transformation of Graminaceae, plant cell culture and propagation, plant pathogens, malaria chemotherapy, Chagas disease, malaria, schistosomiasis, leishmaniasis, gene engineering, plant cell and pollen propagation.

(Main source of information: UNIDO Newsletter #234, October, 1987; a less rosy account of the status of the ICGEB is presented by B Zimmerman, Biofutur, November and December 1987).

Genetic Engineering and Biotechnology Monitor. Quarterly newsletter published by UNIDO in Vienna, Austria.

1.1.2 UNIDO/WHO/UNEP

Informal working group on the development of a process to assess potential risks and establish safety guidelines relating to biotechnology research, industrial processes and the environment. The Group members are senior officials of these three organizations.

The group has met 3-5 times. Projects that have been undertaken include: l) preparation of minimal safety

guidelines for a) laboratory scale practice, including biological containment, b) large scale containment, and c) for release of genetically engineered organisms to the environment and 2) study on biowastes from large scale industrial practices.

1.1.3 UNEP

One program focuses on safety issues related to biowaste disposal and safety or release of genetically engineered organisms into the environment. Primary concern is with environmental, rather than human health.

Program in conservation and preservation of genetic resources has some biotech components.

supports regional environmental Microbiological Resources Centers (MIRCENS) in Brazil, Egypt, Guatemala, Kenya, Senegal and Thailand. MIRCENS projects include: environmental application of microbial resources in increasing legume protein production and soil fertility through biological nitrogen fixation (Nairobi, Dakar and Porto Alegre), pest and vector control (Cairo and Nairobi), upgrading of coffee processing by-products (Guatemala), bioconversion of cassava surplus and by-products into power alcohol (Bangkok) and the degradation of persistent, key environmental pollutants (Cairo). Each MIRCEN organizes training activities and provides fellowships and grants for relevant applied research at its own headquarters and produces its own newsletter, (ref: 1985 annual report of UNEP; Nairobi, 1986).

1.1.4 WHO

Focuses on biosafety and human health including industrial workers and communities that may be subject to discharges of wastes, primarily directed at the fermentation industry.

WHOS Division of Communicable Diseases has included genetic engineering techniques in its vaccine development program, development of new rapid diagnostic techniques, and in the transfer of vaccine production technology to LDCs.

1.1.5 UN Development Program

1.2 other International Organizations

1.2.1 World Bank

Office of Environmental and Scientific Affairs.

1.2.2 OECD

Has ad hoc group on Safety and Regulations in Biotechnology. Prepared and published a report: Recombinant DNA Safety Considerations; Safety considerations for industrial, agricultural and environmental applications of organisms derived by recombinant DNA techniques. This report primarily focused on contained processes. A meeting is scheduled for the Spring of 1988 to assess how countries have progressed in terms of industrial safety and to develop a framework for assessing environmental releases.

1.2.3 NATO

Has a set of guidelines on safety regulations, held workshop in Rome in June, 1987 which produced Recommendations for a Scientific Approach to Safety Assurance for Environmental Introductions of Genetica11y—Engineered Organisms (published in Recombinant DNA Technical Bulletin 10(4) 1987). This workshop was co-sponsored by the Risk Science Institute (USA) and the US National Science Foundation.

1.2.4 International Atomic Energy Agency

Has a program to train people from LDCs in food and agriculture programs, generally using low levels of technology. Björn Sigurbjörnsson, Head IAEA/FAO Joint Program PO Box 100 A-1400 Vienna Austria

1.2.5 Commission of the European Communities

Concertation Unit for Biotechnology in Europe (CUBE).

1.3 International organizations — Research

1.3.1 European Molecular Biology Organization (EMBO)

Basic research in molecular biology

1.3.2 NATO

Sponsors international symposia on various advanced topics in biotechnology.

1.3.3 International Agricultural Research Centers

— International Rice Research Institute (IRRI) — Philippines, conducts research on the rice plant and all phases of rice production, management, distribution and utilization. Funded by about 30 donor nations and organizations.

— International Maize and Wheat Improvement Center (CIMYT) — Mexico.

1.3.4 Commission of the European Communities

Directorate—General for Science, Research and Development. Joint Research Center; Directorate biology; Division: Biotechnology. Has research projects in areas including: enzyme engineering, genetic engineering of agricultural species, genetic engineering of microbial species important to industry, risk assessment, genetic engineering for animal husbandry/novel methodologies of animal cell cultures, and in vitrg evaluation of the toxicity and the pharmacological activity of molecules.

1.3.5 Interciencia Association

Secretariat c/0 American Association for the Advancement of Science 1333 H Street NW Washington, DC 20005 202-326 6650 Formed in the mid—1970s, its present membership consists of national organizations for the advancement of science in Argentina, Brazil, Canada, Colombia, Ecuador, Jamaica, Panama, Peru, & the United States, Venezuela, Costa Rica and Mexico. A committee on biotechnology, located in Costa Rica, publishes biotechnology newsletter.

1.3.6 Federation of Asian Scientific Academies and Societies.

Formed in 1983, it now has 11 member societies representing Afghanistan, Bangladesh, China, India, Malaysia, Nepal, Pakistan, Singapore, Sri Lanka, Thailand, and the Philippines. Has held workshops/— seminars in biotechnology.

1.3.7 Pan American Health Organization

2. NATIONAL ORGANIZATIONS

2.1 Brazil

(source: Sorj and Wilkinson, 1988 Bio/Technology 6:150—l55)

- Biotechnology Center of the Federal University of Rio Grande do Sul. Developing vaccine for foot and mouth disease.

— Oswaldo Cruz Foundation

- Butana Institute

- Embrapa. Agricultural research.

— Petrobras and Sabesp. Energy (Proalcohol - alternative energy based on Program converting biomass, such as sugarcane and cassave to alcohol fuels), heavy chemicals, waste treatment.

2.2 China

China Association for Science and Technology. Members have several programs involving biotechnology. Some examples:

Professor Wang Da Si Secretary General Chinese Society for Microbiology Chairman, Department of Bacteriology Institute of Microbiology Chinese Academy of Sciences Beijing includes fermentation for the production of Focus food and other products.

Dr Chen Zhenghua Institute of Genetics Academia Sinica Chinese Academy of Sciences Beijing

Haploid breeding in rubber including anther and unpollinated ovule culture.

2.3 India

National Biotechnology Board Department of Science and Technology Technology Bhavan New Mehrauli Road New Delhi 110016 Priorities: genetic engineering, photosynthesis, tissue culture, enzyme engineering, alcohol fermentation, and immunotechnology.

Dr Talwar National Institute of Immunology New Delhi Priority: vaccine development, including birth control vaccine.

2.4 Mexico

Centro de Investigio Sobre Ingenieria Genetica y Biotecnologia Dr F Bolivar, Director Cuernavaca

2.5 Pakistan

National Institute of Biotechnology and Bioengineering. Under the auspices oE the Pakistan Atomic Energy Commission.

2.6 Philippines

National Institute of Biotechnology and Applied Microbiology. Priorities: research of biofuels, nitrogen fixation, food fermentation, plant hydrocarbons, antibiotics, vaccines, microbial insecticides, and biomass production.

2.7 Thailand

National Center for Genetic Engineering and Biotechnology Rama 6 Rd Bangkok 10400

2.8 United States

National Institutes of Health — sponsors basic biomedical research at its own research facilities and by grants. NIH Office of Recombinant DNA Activities is the administrative office for the NIH Recombinant DNA Advisory Committee and publishes the NIH recombinant DNA guidelines. It also publishes the Recombinant DNA Technical Bulletin four times each year.

National Science Foundation — basic research in several areas, including plant biotechnology, risk assessment, microbial ecology, and ethics and values of science and technology. Has a science and engineering directorate.

of - research in enhanced oil Department Energy recovery, microbial fuel desulfurization, perhaps the human genome project with the NIH.

US Department of Agriculture — regulates some aspects of biotechnology, as it relates especially to plant pathogens and animal vaccines. Funds agricultural biotechnology research.

Us Environmental Protection Agency — regulates some applications of biotechnology. Has a research program in biotechnology risk assessment as it applies to environmental release.

us Food and Drug Administration - regulates biotechnology as it applies to food, drugs, biologics, and cosmetics.

US Agency for International Development.

3. PUBLIC INTEREST/NONPROFIT GROUPS

3.1 United States

American Chemical Society 1155 16th St NW Washington, DC 20036 Scientific professional society

American Society for Biochemistry and Molecular Biology 9650 Rockville Pike Bethesda, MD 20814 Charles Hancock, Exec Director Scientific professional society

Committee for Responsible Genetics 186A South Street Boston, MA 02111 Nachama Wilker, Exec Director Public interest group which focuses on biotechnology

Environmental Policy Institute Agricultural Resources Project 2l8D St SE Washington, DC 20005 Jack Doyle, Project Director

Keystone Center Box 606 Keystone, CO 80435 Robert Craig, President 303—468 5822

National wildlife Foundation now houses the National Biotechnology Policy Institute 1412 16th Street Washington, DC 20036 Margaret Mellon, Director 202-637 3797

US National Academy of Sciences 2101 Constitution Ave Washington, DC 20418

Rockefeller Foundation 1133 Avenue of the Americas New York, NY 10036 Gary Tonniessien, Head of Biotech in Agriculture 212-869 8500 Sponsors an international rice biotechnology program funded at $4 million/year in 1988. Sponsoring research and training of LDC scientists in advanced laboratories in the developed world. Techniques include protoplast regeneration, tissue culture, anther culture, and recombinant DNA. Goals are to and increase tolerance to selected improve yields stresses, such as resistance to viral environmental

diseases. They also sponsor programs at IRRI, and in China, India, Korea, and South East Asia. In China and India, they are building capacity to do fundamental work. Also sponsoring programs in social science and economics to anticape the impact of improved rice strains on rice producing and consuming regions.

Rockefeller Brothers Fund New York Provides funding for projects related to biotechnology, including technology assessment.

Joyce Foundation Recently provided $2-3 million to US public interest groups.

Risk Science Institute Cosponsor of recent NATO conference on Biotech safety. Sponsoring several projects on biotechnology risk assessment.

3.2 European

Centre for European Policy Studies (CEPS) An independent research institute and policy forum.

International Coalition for Development Action 22 Rue des Bollandistes 1040 Brussels, Belgium Published monograph, New Hope or False Promise, Biotechnology and Third world Agriculture, by Henk Hobbelink.

3.3 Trade Organizations

Industrial Biotechnology Association 1625 K St NW Washington, DC 20006 Richard Godown, President 202-857 0244 Represents major companies involved in every aspect of biotechnology including agriculture, pharmaceuticals, health care, food processing, energy and environmental applications. Currently has 75 member companies.

Association of Biotechnology Companies Represents companies involved in biotechnology and support industries including law and accounting.

Pharmaceutical Manufacturers Association.

Chemical Manufacturers Association.

3:VI ISSUES RELATED TO HAZARDOUS WASTES AND HAZARDOUS CHEMICALS‘

Dr John R Ehrenfeld, Joanne Kauffman

1. INTRODUCTION

Industrialization, chemicalization and urbanization are proceeding rapidly in developing countries today, adding to problems of environmental degradation that have stemmed from what has come to be

called “the pollution of poverty1, including

endemic disease, unsanitary water supplies, and inadequate resources for housing and fuel. While development itself may be a cure for many of these ills, it can also result in the environmental problems more familiar to the industrial world: the unsafe use and disposal of toxic substances, the loss of wildlife and wilderness, long-term health problems from unsafe workplace conditions. At the same time, these countries are more dependent upon their natural resource base than the more industrial countries of the north. For example, agriculture, forestry, and fishing in developing countries

account for seven times the share of GDP that they

do in industrialized countries.

The implications of this are not insignificant and extend beyond national borders per se into the realm of global environmental effects. This paper explores potential avenues for incorporating assessment of

industrial activity based on sustainable development criteria into economic development planning in developing countries.

There is today broad international consensus that the issues of environment and development - once thought to be conflicting policy domains — are interlocked and interdependent. This is reflected in the adoption by the United Nations General Assembly of two reports last year that call for a new era of economic growth that flows from sustainable development that is, ”development that meets the needs of the present without compromising the ability of

future generations to meet their own needs.2 What

is not so clear, however, is how to incorporate environmental consideration into development decision—making.

This was pointed out as early as 1972 by then President of the world Bank, Robert McNamara who told the 1972 Stockholm Conference on the Human Environment:

The question is not whether there should be continued economic growth. There must be. Nor is the question whether the impact on the environment must be respected. It has to be. Nor — least of all — is it a question of whether these two considerations are interlocked. They are. The solution of the dilemma revolves clearly not about whether,

but about how.3

Bold as that statement was in 1972, it remains the essential question today. while there is no lack of recognition of the need for integrating the two concerns, in practice there has been little

progress. Since 1972 numerous conferences, plans, treaties and other agreements have emphasized the consensus that development must occur in a manner to preserve the environment. Most recently, both the Brundtland Commission (World Commission on Environment and Development) and the Governing Council of

the United Nations Environment Programme4 call for

radical changes in approaches to development policies to ensure the integration of environmental concerns in all planning.

These many initiatives provide the context for action towards the goals of sustainable development, but they fall short of developing mechanisms for implementation. This paper addresses the need for such mechanisms to inform decision—making with respect to hazardous technologies and products and suggests an approach to assessment to inform decisions in a manner consistent with the goals of sustainable development and its close relative, environmentally sound technology.

2. BACKGROUND

Attitudes around industrial development and environmental protection have undergone tremendous change in recent - particularly in the developing years world. Once viewed as an obstacle to development and a stumbling block to the attainment of more pressing goals of providing food and shelter, environmentalism is now more commonly viewed as essential to economic growth and vitality.

Seveso — Chernobyl — Bhopal — Basel-byl are names of cities that have become symbols of environmental mismanagement. These accidents and many other

important albeit less publicized incidents indicate the crucial need for careful management of hazardous technologies and products in all countries. But whereas industrial countries now have an array of legal and technical instruments to protect and clean—up the environment from industrial pollution, developing countries need help in trying to formulate pollution control regulations and in implementing them.

Industrial accidents such as those cited above demonstrate that the dangers from the production of hazardous products or technologies are not limited to any particular society or level of technological sophistication — nor necessarily are the effects of such accidents limited to the countries in which they occur. Certain kinds of industries are Ear more likely than others to have global implications. Some of these, such as management of hazardous chemicals, processes and wastes, are among the highest priority environmental issues confronting the earth. Multinational (or transnational) corporations play an important role in this area. Industries likely to have global impacts are Ear more likely to be transnational rather than domestic. They have been variously charged with damaging or threatening environmental resources of regional and global importance through shipping accidents, carbon dioxide build—up, stratospheric ozone depletion, and destruction of tropical rain forests, to name a

few.6

An increase in foreign investment in Third World economies is generally viewed as a positive, indeed essential, development in most countries. At the same time, many developing countries are becoming more pragmatic in their view of this

industrialization and in recent years have altered their opinion of environmental protection from that of a luxury to a necessity for long—range growth. Despite this growing awareness, however, many of these remain poorly equipped to manage and protect their environment. The need for improved tools to enhance decision—making is especially urgent in developing countries where increased productivity and rapid economic growth are viewed as critical to improve living standards for rapidly growing populations.

But even against this historical backdrop, it is critical that the development proceed in an environmentally sound manner, avoiding the serious and costly problems that have surfaced in the past several decades in the industrialized nations. These problems range from damage to the principal environmental media from industrial effluents and wastes, to human health impacts through exposure to the degraded air, water, and land, to direct contact with harmful materials to industrial exposures in the workplace and from accidental releases. Most of these problems arise everyday; the well—publicized accidents mentioned above that capture the headlines are, fortunately, rare.

Opportunities for applications of low—waste or clean production technologies or of environmenta1ly—benign products are, perhaps, greater in these parts of the world where such technologies may not have to compete with the well-established processes and products derived from times when environmental concerns were minimal compared to economic objectives. Informing the choice between the immediate economic benefits in using wellestablished, but environmentally—damaging options

and the longer term pay-off in terms of sustainability for new or specially-tailored technological options is one of the challenges posed by the proponents of the Institute. The time available is already short, judging from the problems from improper disposal, of hazardous wastes that is already cropping up in Southern Africa, for

example.7

During the last decade, concern about the environment in developing countries has increased substantially. In 1970 only ll developing countries had agencies responsible for environmental management. By 1980 this number had increased to 102. How effective these agancies can be in influencing development patterns is a matter of question and concern. And it is a major issue in the context of establishing an institute to benefit these countries. There are a number of reasons for this: one is pressure to meet the more urgent problems of providing basic needs for rapidly growing populations, and dealing with critical results of famine, floods and epidemics. Another problem stems from a paucity of scientists, engineers and public policy analysts

knowledgeable in environmental matters.8 Thus, an

institute that would provide resources aimed at helping developing countries to overcome these inadequacies and gaps could increase their ability to manage their environment for better return in the long run and spur implementation of action to avert future environmental deterioration.

Pollution intensive, resource-based industries are growing fastest in the developing countries. there is a great need in these countries to Clearly, strengthen their environmental and resource management capabilities. In particular, many

recommendations have stressed that environmental assessments must be broadened, particularly in the developing world. According to the Bruntland Commission report, many governments there lack the institutional capacity and expertise needed to carry out environmental impact assessments. As a result, such assessments are often farmed out to outside consultants. Countries which rely mainly on this kind of review procedure are nontheless in great need of a system of checks and balances so that appropriate government agencies can make realistic reviews of the assessments presented to them by consultants.

The ability to mitigate the shortage of expertise by creating their own capabilities from within is constrained by resources and the long learning curve relative to the pace at which decisions must be made. This gap in competence can be lessened by introducing expertise from the developed nations, but only if offered in a manner consistent with the goals, and the cultural, economic and institutional context of the target nation or nations. 1§ghnQ— lQQiQil_i§§§§§m§AL§L examining opportunities to import existing or to modify or create new technologies, with evaluation criteria based on the primary normative goals of sustained development and environmentally sound technology, can be powerful means toward eventually attaining those goals. The need for such activities, provided cooperatively between nations, has been noted as a primary

instrument of environmental action.9 Environ-

mental assessments are increasingly being required by developing countries as a prerequisite for new projects, for example, in Kenya, Indonesia,

Tanzania, Equador, and others.10

An institution whose mission is to assist these countries in carrying out and reviewing assessments of industrial activity would help to meet a need that while important today is expected to be in even greater demand in the near future.

3. BASIC CONCEPT FOR THE INSTITUTE

while it is by now clear that environmental considerations must be integrated in sectoral policy and program development to ensure co—ordination leading to sustainable development and growth policies, the missions of various public policy agencies are traditionally fragmented. Moreover, those with responsibility for economic development issues frequently have more power than those responsible for environmental protection, especially in developing countries. Thus, although the intellectual debate of whether environmental protection and economic growth are conflicting national goals has cooled, institutional structures for dealing with these areas of public policy foster competition and little integration of long-term

environmental planning into other areas.11

The availability of assistance from an external institute (properly organized and marketed) offering expertise in the relevant domains as well as in appropriate assessment methodologies and sustainable development economics would clearly provide a tool for countries to overcome the obstacles to planning for long—term economic growth that fragmented approaches to public policy now pose.

The proposed Institute could be an international one-stop center of assessment information by

keeping abreast of developments in risk, environmental and technology assessment in four specific fields and turning this information into relevant timely generic technology assessments or environmental impact assessments that could also be applied to specific projects. Its primary mission is to provide technical assistance to developing countries. Thus, it is critical to ensure representation from these countries in planning and implementation phases. In a broad sense, by helping host countries scope and evaluate assessments of proposed potentially hazardous technologies, the institute would foster awareness of the need for countries to define national environmental objectives and make them part of its plans for socio—economic development.

Studies carried out at the Institute or under its aegis would aim to inform specific policy and siting decisions in host countries. Thus, it would serve as expert at the request of the host country in the scoping and execution of studies to assess the environmental and socio-cultural impact of a proposed technology or product to be imported.

The broadened philosophy underlying the assessments (taking into account global implications and local ramifications and suggesting appropriate adjustments to the industrial process or application itself) will set the work of the Institute apart from other study based organizations such as the United States Office of Technology Assessment and Vienna-based International Institute for Applied Systems Analysis.

Since the studies are to be implementation oriented, issues of governance, process, structure and methodology are equally important. The work on assessment of hazardous chemical technologies,

processes and wastes would be aided by preliminary studies on developing country needs, environmental management capabilities and the differentials between transnational and domestic industries with to environmental pollution. The aim of these respect studies would be to identify generic areas of concerns, available expertise and the extent to which assessments are now being carried out and utilized to inform the process and methodology for carrying out future assessments.

4. ISSUES IN ESTABLISHING THE INSTITUTE

Key issues to establish the Institute generally and to carry out work specifically in this area, include: the structure and governance of the Institute, methodology for carrying out the studies, and of the results of the studies. This implementation section aims to raise issues for consideration by the proponents of the Institute and does not presume solutions, which are not within the purview of the paper.

4.1 Structure of the Institute/Governance

4.1.1 Goals

The nature of the Institute is such that its work se while not new in itself implies looking at per old issues in a new way. The goals it wants to achieve must be explicit and everything carried out at the institute measured against them so as not to slip into traditional assessment patterns but, rather, draw upon what is known about methodologies

to make them applicable in the context of the institutes goals — e g provision of technical assistance, promotion of sustainable development, empowerment of host country ability to manage its own environment and to negotiate with transnational corporations in a way that promotes environmental protection while encouraging investment.

4.1.2 Governance

Because the mission of the institute is to develop assessment methodologies in a new context, membership and participation are crucial factors to consider from the outset. Some considerations that are particularly relevant to the domain of hazardous chemicals, processes and wastes revolve around participation on technical and policy advisory or steering committees that include leadership from developing countries, transnational corporation expertise, and academia.

4.1.3 Determination of Studies

This is a critical area and should be based in part on the development of criteria for institutionalizing the incorporation of sustainable development criteria in industrial development planning. At the outset, some work can be carried out on the development of technology assessment patterns based on inputs from the developing countries and the institute advisory board. Prior to this, it is advisable to carry out a study on the priority needs of developing countries in this arena — e g on the differentials between transnational and domestic industry and their environmental performance. These

early investigations would assist the institute planners in this field to determine future areas for technology assessments. To the extent that the assessments undertaken by the institute are not redundant but draw upon existing relevant data ~ in many cases generated by transnational corporations in their planning stages — they will be cost effective. Assistance in interpreting this information in the context of a local situation will empower host countries in their negotiations with transnationals thereby leading to 1ong—term savings in benefits

gained while encouraging development.l2

4.1.4 Clients

Generally speaking the clients for the proposed institute are the governments of developing countries. The question is what do they need and what do they want with respect to technical assistance in this area? Initial funding might go toward a study of their specific needs. This should be done with the countries directly not through international organizations. Out of these studies, a pattern might emerge that indicates the need for certain generic studies: for example, chemical manufacturing plants in tropical countries, international trade in toxic wastes, etc.

4.1.5 Funding

Within the developing countries, the direct clients are likely to be the environmental ministries. These are often weak and underfunded. Thus, in considering the client base, one issue is where the funding will come from to assist them in seeking out the services

of the Institute. One be possibility may funding from the World Bank or other development assistance agencies who while establishing stronger units on environmental assessments of their own projects, have limitation inherent in their as approach

we11.l3

Funding considerations may focus on several aspects: the various divisions, the client and the community, administrative operations of the institute itself. Investment by a small group of countries to establish the institute — and perhaps from multilateral development assistance agencies since the aim would be to assist their clients as well — might be considered. The specific studies themselves would be financed by the industry or in corporation question. There should also be a mechanism to bolster the client environmental agencies and perhaps fund them to support NGOs within their countries to participate in the assessment process. This has to do as much with a full ensuring assessment of potential impacts as with the need to ensure implementation. Other possible funding sources for the sector on hazardous substances and wastes may be the corporate community through, for trade example, associations — international especially divisions.

4.1.6 Role of Development Assistance Agencies

International bank lending has a profound impact on sustainable development through loans to companies and government agencies involved in developing infrastructure, natural resource projects and industry in the developing countries. In recent years there has been a growing interest in the development banks to assess the environmental impact

of their but their ability is limited.14

projects, An examining the role the Institute investigation in this evaluation process and might play assisting the re—enforcing roles of their environment mutually divisions and the Institute may be desirable.

4.1.7 Role of International Organizations

while there is a great deal of international activity in this area no intergovernmental agency been as the center of leadership to has recognized stimulate work in risk assessment or technology and to an authoritative source of assessment provide

and advice on evolving risks.15 This gap

reports needs to be filled both within and among governments. The Brundtland Commission suggested that UNEPs Earthwatch program be recognized as the on risk assessment in the UN center of leadership But at the same time, it noted that neither system. others can out this function alone. UNEP nor carry may also be vehicles for International organizations coordination and dissemination of studies. For could findings from study of the institute example, be disseminated along lines for IRPTC? International and multi-lateral organizations involved partiin hazardous waste management activities are cularly shown below in Table 3.

4.1.8 Services

institute must consider identification of its The services with respect to assessment of specific substance and waste technologies, for hazardous example:

- providing assistance in the scoping assessment — defining the parameters for the study — reviewing assessments with engineering expertise to recommend alternatives by combining information on national infrastructure capabilities with findings in assessment process, and - assisting in promoting public hearing process or public participation.

Further, what will the institute provide in terms of support for implementation? If the aim is to ensure implementation of the assessment to the actual operation of the technology and ensure its followthrough by the host country, it is imperative that the institute help the country in ensuring local grassroots input to formulating the study objectives in any specific siting issue.

4.1.9 Marketing

Marketing of the institue itself and dissemination of its results are critical to continued support and implementation of its recommendations. The Institute may also consider a unit to conduct training and workshops and have input to information campaigns on the topic of environmental assessment.

4.1.10 Structure of the Studies

one model for a generic approach to assessment is the Environmental Impact Statement widely used in the United States. Experience with this model shows that its success depends on two factors: the

methodology and philosophy underlying the assessments per se, and the institutional framework in which the assessments are utilized. Both of these will be explored in the context of the overall aim of providing technical assistance to developing countries. with respect to the assessment methodology recommended in the paper, we have chosen to use the term Technology Assessment (TA), rather than the more widely used term, Environmental Impact Assessment (EIA) because often the EIA process is limited to a narrowly constrained set of environmental and socio-economic issues. For example, the UNEP Guidelines for Assessing Industrial Environmental Impact note that, “Urbanization and other infrastructure development strategies lie outside 16 the scope of these guidelines. In order to provide a broad basis for guiding the decisions toward sustainable development, as well as towards environmentally sound technology, the issues scope of the studies must be very broad.

The socio—economic impact analysis must examine developmental issues generally omitted from the normal EIA process. Even the environmental component must include global or regional impacts that transcend the geographic bounds of the application of a particular technology or project location. In this context, the productivity factor in natural resource conservation must be incorporated into the economic accounting structure of the studies...that is, if growth is necessary to combat the “pollution of poverty, environmental protection necessary for growth by maintaining the productivity of natural resources. Thus, there is a need for a new approach to economic accounting in the context of the pro-

posed assessments.17 Beyond this, the assessment

can establish baseline data, identify potential adverse effects, alert management and government decision—makers to waste recovery and other clean process opportunities, establish the basis for negotiation between the host country and company, and provide an opportunity for public involvement and participation that may lead to improved monitoring and utilization of the assessment.

Technological Assessments on a project basis or national/local scale can afford a focussed means of informing both government decision—makers and key players in the general public. Lack of knowledge at the grass roots level is an impediment to effective participation in siting decisions and technological

choice.1B

Evaluative inputs are critical at several levels of decision—making when considering the impacts of hazardous materials and hazardous wastes. At the higher or strategic planning level, national or regional policies may be set along with the allocation of resources to begin the implementation. Such plans become the framework out of which the next set of decisions arise and against which they may be judged. At the higher level, planning may consider the hazardous waste management policy and the development of laws and associated regulations. The lower—level actions might be the siting of a specific facility. Strategic level assessments would also include the evaluation of a new technology to be applied broadly. New may mean a truly novel technology or, more practically, in the context of the developing world, existing technologies that are alien to the cultures into which they be placed. The TA methodologies to be developed and adopted by the new Institute must be flexible to accommodate both levels of analysis.

4.1.l1 Scoping as a Means to Inform Action

The Institute could support the decision process mainly through whatever assessment is taking place in the host country, region, or other institutional setting. The Institute would serve as expert in the scoping and execution of the studies. Scoping requires knowledge of the likely consequences of the intended actions, relative to the scale and specific setting. Scoping is a convenient and powerful means to relate the assessment activity to the particular scale of the technology, ranging from broad global issues to project specific decisions. This model permits the Institute to interact in a variety of activities on different geographic scales, international, regional, national, and local. Such flexibility is critical in responding to the set of critical issues as they arise in real time.

Thus, at the outset, it is important to consider a broad range of assessment activities, including preparation of generic studies of the application of a technology, specific project or geographic studies, and the more limited activity of serving as an expert in the scoping phase of loca11y—prepared assessments. This latter function appears to us to be particularly important in achieving the actionoriented goals of the Institue. Action is the outcome of local arrangements and commitments. The broader the range of participation, the more likely it becomes that the decisions are wisely informed by the users and parties impacted and by those who the technical knowledge. Scoping is a means possess to shape the analysis and guide local participants; it is an extremely critical element in the overall assessment process. The focus is set, resources committed, and the main lines of inquiry are laid \

out. Having an independent, caring institution available that can assist local governments in this function could become a major step along the road toward the broad developmental and environmental goals.

But scoping expertise can come only from the knowledge gained by examining a broad range of specific issues. It is in the preparation of particular TAs that a group becomes expert at selecting the appropriate social and environmental impact categories, anticipates the more critical items, learns how to perform the assessments, per se, becomes familiar with the estimated impacts, and finds out what kinds of technical and financial resources it takes. The individual studies have substantial value in and of themselves. By carefully selecting applications with widespread potential, generic TAs, produced by the Institute could point to a set of significant social and environmental impacts, that would influence local decision-makers directly. such studies might suffice to inform negative decisions, but it is unlikely that generic studies would be sufficiently sensitive to local characteristics, particularly cultural and social, to serve to support an affirmative action. Thus, the suggestion above of a continuing role through scoping. It is possible for the Institute to serve as a contractor to carry out a specific assessment for a governmental or other organization, but this role seems less empowering than those suggested above.

4.1.12 Ancillary and Related Activities

For those assessments where the findings indicate

opportunities for the applications of sound technologies, but where local expertise is lacking, the Institute can engage, in cooperation with other organizations, in technology transfer activities.

The TA process, at both generic and local scales, will most certainly turn up impediments to the application of technology relative to the attainment of the twin goals. Here, the examination of mitigation measures and the identification of areas where & could reduce or obviate the problems is a closely related set of activities. The terms of reference, see below, for the TAs should include a portion directed to identify such opportunities. Closely related are the development of findings concerning the needs for local training and infrastructure.

5. ASSESSMENT FRAMEWORK

5.1 overall Concept

TAs as viewed in this paper serve two main functions, which functions determine the nature of the assessment methodology that should be used. The two functions are:

- Informing Planning at the Strategic Level — Action Decisions Informing

In many settings these two functions overlap, necessitating that the TA methodology be flexible and accomodating to both ends.

5.2 Terms of Reference/Scope

Major differences between the proposed study and the conventional EIA process show up in the terms of reference for the studies that the Institute will perform and those done on a specific proposal or national strategic planning project. The objectives of the TAs have two sets of related goals; the normative goal of sustained development, and the related goals of environmental soundness. One of the first activities that should be undertaken, as noted in the section on Initial Activities, below, is that of establishing a broad set of criteria for assessing the technology/process vis-a—vis these goals.

5.3 Level of Detail

The study format will depend on the technology under study. Principal factors are:

— Form of technology Product Process — Scale of application Generic Regional Project—specific

5.4 Impact Categories

As an example of the categories that might be used to organize this criteria development activity, the following taxonomy is suggested, but only to illustrate the need to consider this matter. Assessments are, per se, an evaluative process and, perforce,

must have a set of norms against which one judges the acceptability of the plan or proposal. The items in the following Table l have been derived from a

variety of sources.19 These sources include many

UN organizations that are concerned with the impacts of development, such as UNEP, UNCTC, WCED, ILO, UNIDO, FAO, and WHO. All of these have identified environmental and health impacts of concern. other sources include the environmental impact assessment function in individual nations, such as the CEQ in the US, the World Bank, and many NGOs and environmental organizations focused on global problems, such as the world Resources Institute. The items in section C of the Table have been extracted mainly from the Cairo Guidelines, a set of guidelines and principles developed under the aegis of the UNEP to assist Governments in developing environmentally sound policies.

5.5 Assessment Criteria

Table 1 contains only the category of impacts to examine. The associated general and specific criteria must establish the meaning of sustainability or soundness. This is, perhaps, the most provocative task the Institute and those charged with policy—setting and decision-making powers will face. Both goals represent long—term aspirations, ultimately extended over decades to, in the cases of irreversible damage like loss of species, forever. Current methodologies for impact analysis have emphazised, in the main, shorter term effects. New indices or analytic objective functions will be required to examine the stability of the cultural and the resource base. The criteria chosen are

intimately tied to the models to be chosen. The models must produce as outcomes, estimates of the measures and indices to be used to evaluate the sustainability and soundness.

It is important that the choice of what constitutes sustainability and soundness be arrived at by broad consensus in the international community. The contribution that the Institute can make is to facilitate the consensus—bui1ding by producing assessments that are couched in appropriate and informative terms.

Table 1

EXAMLE ASSESSMENT CRITERIA CATEGORIES

A. Sustainable Development (Normative) Impact Categories

— Macro—economic Effects Short-term benefits Distribution of benefits Intergenerational distribution Local vs exported benefits — Use of local resources — Housing — Coherence with patterns of development Existing demography and urban structure Existing infrastructure Anticipation of induced changes - Health Food Supply water Supply Medical Benefits — Preservation of Cultural Heritage

B. Environmental Soundness

- Direct/localized impact Loss or consumption of natural resources, cropland, forests ... Loss of species

Habitat destruction or impairment Exceed carrying or assimilative capacity — Indirect or global/regional impacts Oceans Atmosphere — Human health impact Nature Acute Chronic and 1ong—term exposure Receptor User General Pollution Workers Local community

C. Compliance with Already Established Guidelines for Hazardous Substances

— Minimize transfrontier movement of hazardous wastes - Minimize waste generation - Promote low—waste technologies, including end—use disposal — Minimize overall environmental effects considering air, water, land exchanges: consider environment from a multimedia perspecitive — Hazards control for industrial operations

5.6 Health and Environmental Impacts

The impacts of technologies are of two principal types: accidental, otherwise called low—probability events, and, constant, although not perfectly predictable. Models are necessary to produce estimates of both impacts. Some of the impacts are probabilistic in nature and require what have become known as risk assessment techniques. The prediction of the possibility of industrial accidents, such as Bhopal, require models that can modes of failure and the probabilities of identify those failures. Models indicative of expected in highly developed regions may be performance misleading when applied to situations where the human and infrastructural context is very different, as was found to be the case for Bhopal. Thus, one clear task for the Institute will be to work with other concerned with accidental risk organizations models to develop and apply models that are more realistic. Issues to be examined are the levels of competence, local cul- tural characteristics, stability of supporting infrastructure, particularly utilities. These, so—called, accidental release models estimates of the probability and only produce extent of a particular kind of release, but do not provide estimates of effects on exposed humans and the environment. They must be coupled to such exposure and health or ecological risk models.

The more common health and environmental impacts arise from constant releases from plant operations and from the use and disposal of chemicals and Such emissions are inevitable in the products. near—term, given the state of technology currently available. Plant emissions can be estimated with accuracy, based on knowledge of the relatively high

production and waste management technology proposed. Releases from product use and from disposal are more difficult to estimate, particularly releases from land disposal. Land continues to be the main repository for industrial and consumer wastes throughout the less developed world, although the developed nations have mandated a shift away from such practices which are virtually certain to cause unacceptable environmental impacts in the long run. Here, as in the case of accidents, the release models must be coupled with the same set of human and ecological effect models.

It is critical to employ a mul§i—medie approach in tracking the impacts from chemicals in the environment. Isolating on a single medium of exposure such as air or water will not fully expose the 1ong—run effects of the releases. Chemicals cycle from one medium to another. In the United States, for example, the PCBs that are found in the Great Lakes arise both from indigenous sources along the lake shore and also from the deposition of PCBs that have been volatilized from distant land surfaces. Associated with this concept is that of the lifetime meterial balance, following the hazardous components through their entire lifetime from raw materials, through the production process, and eventually through the use and disposal cycle.

Much of our knowledge of human health, particularly that of chronic effects such as cancer, is derived from inferential paradigms and is limited to relatively few of the more than 70 000 chemical in trade 2° today. The Institute will need to coordinate its assessment activities closely with other organizations such as the UNEP, which operates a registry of potentially dangerous substances

(IRPTC), USEPA, IARC, and other agencies that create and collect data on harmful substances and their effects.

Criteria of acceptability or sustainability will have to be selected or developed for every impact category considered to be relevant. For human health, this means choosing levels of acceptable risk in the case of cancer and related effects and levels of allowable exposure for other kinds of effects. For the natural environment, the selection of appropriate criteria is very problematic as we understand little of its long—term behavior. Perhaps the use of carrying capacity concepts would be useful for estimating the long—term impact of pollutant loadings. The assessment of bioengineered products, and accidental releases of recombinant organisms, subjects examined in a related background report, will require the development or application of ecological risk models. The current state of the art in this area is poor relative to need to carry out assessments.

As noted in several other places in this paper, it is essential to examine a technology in the setting to which it will be going as opposed to the setting in which it has been developed and previously applied. There are intrinsic characteristics of every technology that can be determined by looking only at the process or the chemicals/products. Analysis will normally begin with the information already available, but a major set of tasks will be to transform the knowledge base to conform to the new settings. The need for such a transformation applies to human health models as well as technological models. There is evidence that the health impact of exposure to chemicals, such as pesticides,

depends on the nutritional state of the exposed population. Low-protein diets may exacerbate effects

of certain pesticides.21

5.7 Social and Cultural Impacts

Criteria for the acceptability of the technology with respect to the normative goals represent a major challenge. our comments here are couched as questions as we lack the expertise to make concrete suggestions. what levels of risk are acceptable, vice improvements in the basic human need? what are appropriate discount factors for economic accounting of long—term effects? How does one describe, aggregate, or measure cultural resources? The impacts of new industrial development on of urbanipatterns zation is a critical issue in where regions existing urban infrastructure is inadequate to service current demands.

Great care must be used in the of application large, linked economic, demographic, models. ecological The predicted outcomes are very sensitive to the assumptions, the modular elements and the 22 linkages. Nevertheless such models can be extremely useful in bounding the expected of impacts a 3

technology.2 The choice of models and of input

parameters should be a consensus decision including representatives of the ultimate users of the outputs and those affected by the proposal. Failure to follow this procedure in, for example, risk assessments associated with the siting of hazardous waste incinerators and similar facilities in the US, has created conflicts about the factual basis that have overshadowed debate over the substantive policy issues. Given the complex technical characteristics

of the TAs to be undertaken, the tendency of the assessors to retreat into a somewhat isolated technocratic framework must be balanced by the inclusion of the values and judgments of all of the parties that will participate in the subsequent decisions. This is true of the separate scientific such as health risk models, as well as models, portions involving social or economic parameters.

5.8 Mitigation and Avoidance

The terms of reference for each study should include directed to the identification and evaluaportions tion of mitigative and avoidance technologies. These include alternate applications of other technomay to the same or similar goals, or logies accomplish the investigation of preventive measures through non—structural means such as training, locational preferences, or improvements in the supporting infrastructure. The latter aspects are of particular relevance in considering the importation of chemical manufacturing plants into settings where that technology is unfamiliar and new.

In the TAs should indicate, where particular, criteria for the location of appropriate, siting projects such as industrial centers or specific waste management facilities. Similarly, exclusionary criteria or warning flags that can be used in considering the use of a product or disaggregated are needed to guide downstream decisions. technology with reference to the comment earlier that the effects of certain pesticides depend on the general health and nutritional level of the impacted popuwarnings and suggested restrictions lation, specific shown on or other informational displays would maps

be extremely useful outputs of the TAs. Needs for training and the transfer of ancillary technologies should be noted.

5.9 Energy Consumption

Total life-time energy consumption for a given product for consumption or for products for export should be one of the parameters of the evaluation.

5.10 Monitoring Requirements

The TAs should also include a portion dedicated to the examination of the types of monitoring systems that should be installed to follow the implementation of the technology or operation of a facility to identify the advent of unacceptable effects. Such approaches can include permanently installed systems, use of global monitoring networks, or periodic surveys. The monitoring should include the health and ecological parameters and the relevant social indicators.

5.11 Research and Development

The TAs should explicitly examine the opportunities where & is needed to improve the environmental performance of a material or of a production process.

6. SPECIFIC TECHNOLOGICAL ISSUES

Table 2 contains a set of technological topics concerned with hazardous chemicals and wastes that

merit consideration in developing an agenda for the studies to be carried out. Many of these have been examined quite extensively in the context of their applications in highly developed societies, but need to be carefully re-examined with respect to their importation into settings significantly dissimilar to those in which they have been disseminated. A careful look at the issues around hazardous substances does not turn up many truly ‘new’ technologies to examine: the more important factor is that these questions around each of the items in the table must be looked at in a new way reflecting the context into which it is to be introduced.

Table 2

SPECIFIC HAZARDOUS SUBSTANCES TECHNOLOGICAL TOPICS

— Importation/Production of Environmentally—Damaging Materials

Drugs and Food Additives Agricultural Chemicals Halocarbons Testing and Information—Sharing Systems — Use of Environmentally sound Materials and Products

Packaging Materials Biodegradable Materials — Waste Minimization or Source Reduction

Waste Reduction and Recycle in Industrial Processes Waste Exchanges — Hazardous Waste Management, Air, Water, and Solid Wastes

Raw Materials Extraction Heavy Industries: Chemicals, Paper, Metals High Technology: Electronic Chemicals and

Processes Tie Between Industrial Water Conservation and Pollutant Generation Problem Wastes Waste Disposal in Arid Regions Safe Land—based Disposal Techniques Waste Oil Combustion in Small Boilers of Meta1—containing Ash from Disposal Power Plants Co—disposa1 with Municipal Solid Waste Household Hazardous Wastes Importation of Wastes Remediation of Improperly Disposed Wastes

- Industrial Accidents and Community Exposure

High vs Low Risk Technologies Level of Expertise/Training Monitoring Institutions Infrastructure—power, water Location and Settlement Patterns Impact of Information Technology

- Hazardous Wastes and Hazardous Materials Transportation

Much of the knowledge of the technologies and of their environmental and social impacts rests in the developed world; the great opportunities for the future lies in the rest of the world which is unfamiliar and often forbidding to the experts. It will be critical to involve participants in the studies from both the technically-knowledgeable side and the importing side in order to assure that the studies are set in a context faithfully reflecting the social, economic, cultural, and environmental characteristics of the target regime.

Experience with hazardous waste management is now wide—spread throughout the industrialized nations. There has been considerable cooperation through existing international and multi—lateral organizations that will be available to guide the TAs selected. Table 3 shows a summary of principle

activities over the past decade or so.24 In

particular these organizations have collected and made available substantial information on wasteminimizing technologies.

The entries in Table 2 represent the extremely diverse set of separate technological and related topics that constitute the rubric, hazardous wastes and hazardous chemicals. Thus the issues do nct fall into the same common set as those broad areas in which background papers are being written. Yet all of these topics are in some way interrelated around the theme of chemicals in the environment. The impact of a particular chemical on the environment or on humans once present does not depend on its origin. In order to examine the full range of issues, the TAs should include studies of the impacts of production, usage, and disposal of a particular substance and its related products.

One area for such studies that may be relevant is the composite field of packaging materials. Packaging materials account for high percentage of consumer—directed chemicals in the industrialized nations and should increase in use as the level of development increases. Although, perhaps, not the most dangerous problem from a health point of view, packaging materials is representative of the broad extent to which the manufacture, use, and disposal pose environmental problems. The production process of say, styrene is a potentially dangerous technology, using a non-renewal natural resouce as a feedstock. The disposal of non—biodegradab1e products, such as polystyrene, complicates landfilling systems; the very mass of the packaging materials adds significantly to the total volume of municipal solid wastes in affluent cultures. Changing packaging patterns has cultural implications, upsetting traditional use of recycled containers, for example.

Table 3

SUMMARY OF ACTIVITY BY INTERNATIONAL ORGANIZATIONS IN HAZARDOUS WASTE MANAGEMNT

Q_rg_a.n_Lz_a_t_i_onz_Da_t_e§ A_c_t;_i_v_i ties

WHO and UNEP Policy guidelines and code of 1980-83 practice (1) — sets out principles for formulating and implementing a policy UNEP 1980- Transfrontier shipment with regard to developing countries 1984- Ad hoc Working Group on Environmentally sound Management — level developing high guidance on policies and legislation (States should ensure.../promote.../take such steps...). UNEP/world Bank/WHO Technical manual for developing 1985 countries. UN ECE 1980 - on Low- and Non- Working Party waste Technology and Reuti1i— zation and Recycling of Waste - of compendium technologies — analysis of incentives and policy measures

1985- — recovery and reutilization of hazardous waste 1986- — possible extension of activities to include new technologies for treatment and disposal of hazardous waste and applications of risk assessment. OECD 1974- Waste Management Policy Group l980—83 Hazardous waste - abandoned sites — economics - comparative analysis of regulations (2) 1984 Transfrontier movements of hazardous waste, developing a binding agreement. Related work includes harmonization of nomenclature, development of an agreed list of hazardous waste and studying the interface between hazardous waste and materials destined for recycling. 1984- Other topics include: — assessment of sea disposal — management of small quantities of hazardous waste — PCBS - dioxin from waste incineration - policies related to abandoned sites. CEC 1978- Implementation of the 1978 Directive on Toxic and Dangerous Waste in Member States.

1979- Policies to encourage clean technologies and recycling of industrial and hazardous waste. 1980- Improving information. 1984- Definition and classifications. CMEA Development of low- and non-waste technologies. NATO/CCMS 1973-81 Study on hazardous waste disposal (3). Focused on landfill research.

(1) M J Suess and J W Huismans (eds), Management of Hazardous Waste, WHO Regional Publications, European Series No 14, Copenhagen 1983. (2) J Hannequart, Identification of Responsibilites in Hazardous Waste Management, OECD, Paris 1985. (3) J P Lehman (ed), Hazardous Waste Disposal, Plenum Press, New York, 1982.

Source: Forester and Skinner, lggggnatigngl Persgegtives gn Hazardous waste Management,

7. RECOMMENDATIONS FOR INITIAL ACTIONS

Out of many possible activites the Institute may choose at the outset, the following modest set is recommended. This particular set of issues is very broad, and the numbers and types of players very diverse. As a consequence, there should be an initial set of meetings and conferences to narrow the scope. We suggest two introductory events. The first should be a meeting between the organizers of the Institute and the authors of the background papers, plus other experts in the several fields and in the practice of technological assessments. The purpose would be to coordinate and merge the separate themes developed in each paper and adjust the agenda to conform with the proponents‘ views and goals. The meeting should include consideration of the appropriate ways to integrate the social and environmental parameters of the assessments, the extent to which complex models and databases can serve the assessments, appropriate evaluation criteria, as well as further discussion of the main technical areas chosen by the organizers.

Following such a meeting where the agenda for the Institute would emerge in a initially well—defined format, the Institute should hold a symposium with the potential clients as the primary audience. The purpose of this exercise is to serve as a reality check before resources are directed toward a program that, in the long-run, might not lead to the actions at the host country level that is one of the proponents’ goals. This meeting would be useful in setting priorities for particular studies. It is extremely difficult to order the priorities on the basis of some objective weighing scheme; there are entirely too many factors involved. Thus, it would

be more effective to set priorities in conformance with the clients perspectives. The should process hasten the acceptance of the role of the Institute.

Now having said that the priorities should be left to the symposium, we suggest that a TA of polystyrene as a packaging material be the first generic study. Virtually all of the issues raised in the technical discussion above come into in the play consideration of the technology. Siting of new chemical plants, in this context, raises the many critical issues relative to location and infrastructure.

In a separate, but related, study, based on this case or on a general basis, the particular roles of transnational corporations should be examined versus indigenous industries. This choice is often made in the context of development and strategies projectspecific actions. It is important to learn more about the distinctions between the two forms of organization with respect to the resultant soundness of the action.

8. NOTES

1 Pearson, Charles S Down tg Business. uu1t— national r r i n h Envir nm al n Development, World Resources Institute, 1985, p 8. For a discussion of pollution problems and development see, Development and Envirgnment, Report and working Papers of a Panel of Experts convened by the Secretary General of the United Nations Conference on the Human Environment, Paris: Mouton, 1972.

Qur çgmmgn Future, Report of the World Commission on Environment and Development, Oxford University Press, New York, 1987, p 43.

McNamara, R Speech to the UN Conference of Human Environment, Stockholm, 1972, quoted in The Accountability of Development Assistance Agencies: the Case of Environmental Policy, John Horberry in Egglggg Law Quarterly, vol 12 No 4.

See, Qur çgmmon Future, 1987, and Environmental Perspective to the Year 2000 and Beyond, UNEP/GC 14/14/Add l, 30 April 1987.

Environmental Aspegts of the Agtivities gg Transnational ggrpgratignsg A survgy, United Nations Centre on Transnational Corporations, United Nations, New York, 1985, p 86.

Ibig,

Forester, W S, and J H Skinner, n rn 1 n 1 r iv n H z r waste Management, Academic Press, New York, 1987, p 74.

Shaikh, Rashid A Chemical Control and Needs of the Developing Countries, in safety Ev 1 i n n R l i n h mi 1 , Hamburger (ed), Karger, Basel, 1985, p 53.

Environmental Perspective...“, gg git, gg 88-93.

10 Forester and Skinner, gp git, p 79.

ll Qur Qgmmgn Future, pp 9-11 and ch 12, Towards Common Action: Proposals for Institutional and Legal Change, pp 308-347.

12 According to the United Nations Centre on Transnational Corporations, there is very little evidence on differences between transnationals and local or indigenous enterprises with respect to their effects on natural systems and environmental — quality but better understanding of this would help to guide policy—makers in making industrial and environmental policy decisions. Groundwork for this has been laid by the Centre on

Transnational Corporations, see Envirgnm n 1 A f h A ivi i f Tran — na n 1 r r i n i .

13 see Horberry, John, op cit, PP 817-871.

14 Ipid,

15 Qur çgmmgn Future. gg git, p 324.

16 UNEP Guidelines for Assessing Industrial Environmental Impact and Environmental Criteria for the Siting of Industry, Industry & Environment Guidelines Series, Vol 1, Pt IV.

17 and see, for example, Pearson, gp cit, p 15, T Panayotou, Economics, Environment and Development, paper for the 4th World Wilderness Congress, Colorado, September, 1987.

18 “Environmental Perspective..., Qp_git, p 37

19 CAIRO Guidelines and Principles for the Environmentally Sound Management of Hazardous Wastes, UNEP Guidelines..., “World Bank Guidelines for Identifying, Analysing and Controlling Major Hazard Installations in Developing Countries.

20 ggr Qgmmgn Future. gp git, p 224

21 Anthology of International Policies and Programmes on Industrial Process Safety and Hazards, UN Centre on Transnational Corporations, Advanced Copy, December 1987, Intro p xxvi.

22 The Global 2000 Report to the President, Barney, G 0, Study Director, US Govt Printing Off, 1980, p 681.

23 ggr çgmmgn Future. gp git, p 325

24 Forester and Skinner, gg gig, p 13.

3:VII ECONOMIC AND ENVIRONMENTAL LEAKAGES AND LINKAGES: TOWARD SUSTAINABLE AND PROFITABLE FARMING AND SILVICULTURAL PRACTICES‘

Dr Charles M Benbrook

OVERVIEW

Leakages from agricultural and forestry activities occur when some physical, biological, or chemical resource involved in production activities is in fails to work as desired or degraded quality, or moves into water systems or other anticipated, components of the off-farm environment.

Most leakages impair the near—term economic performance of production systems. others principally affect the off—farm environment, particularly water quality. Many do both. The long—run sustainability of farming systems depends on creative, profitable strategies to reduce those leakages management—based most undermining the performance of farming directly systems in a given region.

The Institutes of research in this area program should highlight opportunities for management with to both increase farm profits changes potential and reduce adverse human health and environmental Such an approach is desirable because impacts. economic factors drive on—farm decision—making. Production—oriented choices made each year by indifarmers and land managers determine the vidual nature and severity of leakages.

The surest way to make progress in reducing leakages is by identifying, and clearly articulating possible on-farm economic benefits associated with improved management of production inputs and natural cycles. Ecological benefits will follow from economicallydriven changes in management systems. Near—term economic advantages must be evident to farmers, and exploited as the capital base for longer—term investments in the ecological sustainability and productivity of farming systems.

A key step in reversing leakages from agricultural systems is to more fully understand why and how the leakages arise; their environmental and economic implications; whether they are growing more serious or receding in importance; the interactions of leakages, changes in soil and water resource productivity, and contemporary and emerging technologies; and how public policies and private initiatives have and might affect management decisions related to leakages. For this reason, methods to define, measure, and monitor leakages, and capture technology or policy—driven impacts on leakages, are highlighted as a key focus for the Institute.

Leakages must be understood, both in terms of importance and causality. Inititatives to reduce their severity need to be targeted toward individuals responsible for annual farm and forestry management decisions. To bring about desirable change in those decisions, educational initiatives and economic incentives must be tailored to fit into, and augment the practices, skills, and technology accessible to farmers. Benefits from adopting change must be apparent, and defined in terms meaningful and attractive to land managers. Experience with

development assistance projects around the world has proven that production—oriented benefits and costsavings will remain dominant concerns when and as farmers make management decisions in contrast to the prospect of off—farm and longer-term environmental benefits arising from greater attention to resource conservation and land stewardship.

Accordingly, this review focuses on three key areas of on-farm decision-making: (1) selection of land use and types of enterprises; (2) maintenance of soil fertility, particularly satisfying crop nitrogen needs; and (3) pest control and disease prevention. These three clusters of farm—level decision largely determine the nature and severity of leakages. Moreover, altering factors influencing the decision process in these three areas is likely to prove the best way to encourage more conserving management practices essential to progress in reducing leakages.

The interactions of physical, biological, and chemical leakages on economic performance are highlighted. Policies that encourage inappropriate or costly management decisions, or which fail to cost-effectively support desirable change are also a principal focus. The Institutes key contribution in this area could arise from developing and articulating a cohesive, scientifically sound paradigm that facilitates recognition of the inherent linkages between environmental impacts, resource stewardship, and economic performance and policy. By helping create analytical tools to better understand such linkages, the work of the Institute could facilitate greater progress worldwide in advancing sustainable and profitable farming and forestry practices that also protect the natural environment and human health.

1. THE NATURE OF LEAKAGES

1.1 Definitions of Leakages

1.1.1 Impacts on the Resource Base

Physical leakages from agricultural production systems can occur when wind or water move soil off of fields or forest lands. These leakages, in turn, affect the off—farm environment and can also influence long—run resource productivity. For example, soil erosion can impair future soil productivity, an example of a direct physical leakage. A secondary leakage can result from deposition of eroded soil on lands downslope or downstream, thereby impairing the productivity of other soil resources. Erosion can also result in other forms of biological leakages when nutrients move into water ways and the aquatic environment.

A variety of interconnected physical leakages also can arise at the interface of farming practices and the hydrogeological cycle. A leakage of sediment into lakes or estuaries has a subsequent physical impact on water quality. Because sediment often carries with it nutrients and pesticides bound chemically to soil particles, the physical leakage of soil can also have secondary and tertiary biological and ecological impacts. For example, a herbicide in run—off or sediment can kill aquatic weeds and disrupt a breeding ground for certain fish species, leading to other ecological impacts in the aquatic food chain.

Physical leakages are those arising from an impact

of farming and forestry practices on the physical integrity of soil and water resources. Some physical leakages involve impacts directly on the land and water resources available to an individual farmer. The effects of, and costs of controlling such leakages can be assessed, and hopefully internalized in the context of on—farm costs and benefits.

other physical leakages can arise from changes in the productivity of resources well removed from a farmers area of activity. These downslope or downstream leakages are generally external to the individual causing them, and hence it can be more difficult to motivate land managers to adopt needed remedial actions.

In general, education and appropriate technology can often provide adequate motivation to reduce severe instances of on—farm physical leakages. Economic incentives and policy initiatives may be necessary to bring about changes needed to reduce the severity of external resource—base impacts, or more subtle, long—term on—farm leakages such as declining topsoil depth and productivity.

1.1.2 Biological Leakages

Farming is the art of strategically managing biological processes. some of the most serious leakages arise when biological principles are ignored and misunderstood. Farming systems that attempt to thwart biology by use of chemical or mechanical inputs sometimes prove economically and environmentally unsustainable. They are unsustainable because they inadvertently undermine beneficial biological processes that must and always will form

the crux of productive farming practices.

A biological leakage occurs when land use patterns and/or management practices impair the efficiency or ecological stability of biological cycles and processes critical to plant and animal growth, development, and productivity. Biological leakages can become extremely serious, and have caused total collapses of farming activity in certain regions. Moreover, biological leakages can expose soil and water resources to severe secondary physical leakages. For example, a pest control failure that leads to an abandonment of efforts to grow crops can leave soil unprotected by vegetation as heavy seasonal rains, wind, or drought approach. Then, the stage is set for secondary physical leakages from erosion and resource base degradation, which can lead to tertiary adverse impacts on downslope aquatic systems. Alternatively, inappropriate management of animal manures or crop wastes can lead to bacterial contamination of drinking water, which in turn increases the incidence of infectious disease.

Biological leakages can range from very subtle to extremely dramatic. Three interrelated biological characteristics of farming systems are keys in assessing the nature, severity, and probable causes of biological leakages:

— The and of genetic diversity stability agroecosystems.

— The and efficiency vitality of natural cycles that can contribute to soil and animal productivity.

— The ease of intervention to attain control of potentially damaging diseases and pests.

Genetic diversity facilitates attainment of stability in agroecosystems, but does not guarantee stability. Any management practice that moves a production system toward genetic uniformity in crop species, soil biota, and invertebrate populations enhances the chances that potentially severe biological leakages might occur. Accordingly, the loss of diversity from crop monocultures or use of highly toxic agrichemicals should be evaluated in terms of potential to set the stage for serious insect or plant disease problems which then require control practices leading to biological leakage.

Available soil nitrogen is perhaps the single most common and binding constraint impacting on—farm production in much of the developing world. Pests may ultimately take a more tragic toll by destroying food crops that have been produced and are nearly ready for harvest and human consumption. But it is the nitrogen cycle that remain the single most widespread biological determinant of the productive potential of farming systems.

The nitrogen cycle is inherently biological. Farmers augment the cycle by applications of fertilizers, manure, and other sources of biological materials which, upon degrading, add to the nitrogen available to support plant growth. Serious biological leakages impairing soil fertility can occur when components of the nitrogen cycle are disrupted by over—zealous interventions. Such interventions then tend to set the stage for particularly severe leakages arising from nitrogen mobility and imbalances in the type of nitrogen and timing of nitrogen availability relative to plant needs, taking into account the stage and vigor of crop growth.

The philosophy of many fertility management practices, particularly those associated with principal reliance on fertilizer, reflect a desire to return to the soil the nutrients removed by crops. Such practices reflect an unsophisticated approach to fertility maintenance. when weather or pest induced problems arise in such systems, the loss of nutrients to the off—farm environment can be severe, encompassing one of the most widespread and significant leakage from agriculture.

The most promising way to educate and motivate farmers to reduce ferti1ity—related leakages is to shift attention to the enhancement and management of the biological components of the nitrogen cycle. A first step of farmers trying to biologically satisfy crop nitrogen needs is to eliminate, to the extent possible, soil erosion and the losses of available nitrogen to both the atmosphere and hydrogeological cycle. The driving principle is that preservation and full use of nitrogen already available is more efficient than creating or purchasing additional nutrients. Hence, successful management of the nitrogen cycle begins with steps to reduce leakages. Other changes in production practices are then considered in order to increase total nutrient availability, and assure that nutrients are available in a form and at a time when needed by growing crops.

A last key area of biological leakages arises from the interactions of crops and livestock with all forms of potential pests and diseases. The loss of an animal, and crop damage extract a heavy toll since human, land, and capital resources have already been invested in fostering growth to the state when a pest attack proves costly in terms of harvestable production.

Management decisions relative to pest control can profoundly impact the biological interactions of crops and pests. Sometimes pest control interventions create ecological niches for secondary pests, which become serious problems. In other instances, heavy and repeated reliance on pesticides has led to the emergence of genetic strains of pests resistant to previously used chemicals. These are two common examples of how contemporary pesticide practices can enhance biological susceptibility to pest—induced crop damage. This is another key form of biological leakage, which can be thought of as a particularly critical example of the consequences of the loss of genetic diversity in an agroecosystem.

Biological leakages tend to be of great practical significance because of secondary and tertiary impacts on the environmental and economic performance of farming systems. Biological leakages generally increase reliance on chemical production inputs, which pose an economic burden on farmers and create the prospect of adverse environmental impacts. These are now described under the general heading of chemical leakages.

1.1.3 Chemical Leakages

Biological processes underlying food production involve a series of chemical interactions driven by solar energy. The physiology and biochemistry of food and fiber production is extremely complex, involving literally thousands of chemical reactions governed by the generic traits of specific plant, trees, and animal species.

Food production relies on the successful combination

of soil nutrients, water, energy, and a plant or animal genetically suited to thrive in the presence of a regions unique soils, climate, and pest populations. Mankind has successfully increased food production by altering the genetic traits and density of plant populations, increasing the level of available nutrients, supplementing rainfall through irrigation, and protecting plants from potential pests. Yet these practices also create vulnerability for chemical leakages from production systems when one or several possible natural occurrences arise, disrupting in some fashion the hoped for interactions within a cropping system.

Chemical leakages involve the flow off farmland of synthetic or natural sources of nutrients, pesticides, or other chemicals added to the soil or growing crop in an effort to boost production or spare crops from pest damage. Leakages can involve chemical movement into surface of ground—water systems, the atmosphere, or into the human environment. Such leakages are of concern for two principal reasons:

— off the land By moving where the chemical was placed in the hope it would serve a beneficial purpose, the economic performance of farming systems may be undermined.

— Once in the o£f—farm environment, chemicals can pose serious ecological hazards for aquatic species, birds, and other wildlife, as well as health hazards among humans exposed to the chemicals through water, air, contact with vegetation containing residues, or contamined soil.

Monitoring trends in chemical leakages is a particularly difficult challenge because of the subtle nature of many such leakages. Likewise, assessing human health and environmental damages from leakages is an enormously complicated scientific challenge. Developed countries have invested billions in regulatory infrastructure and pollution control technologies in an attempt to minimize the gravity of such adverse impacts, despite a high degree of inherent uncertainty regarding the true magnitude of potential risks.

In the developing world, the potential for chemical leakages can be particularly great when developed country, chemical—intensive production systems are transplanted with only modest adaptive research and education into regions farmed for centuries using traditional methods. The potential for leakages is great because individuals handling chemicals and responsible for their judicious, effective use typically lack knowledge and experience in their use. Moreover, developing countries often lack the public resources and technological capability needed to recongize and act to reduce chemical and/or biological leakages that begin to merge as a result of particular pest control practices.

The magnitude of adverse environmental and economic impacts arising from chemical leakages is determined, in part, by the interaction of chemicals moving off farms and the biological integrity of production systems downslope or downstream. Sometimes serious on-farm chemical leakages can occur, particularly when there is a high degree of interaction between pesticide use practices and water systems. Pesticides applied in rice paddies, for example, may adversely affect the environment

and human health in a variety of ways. Severe chemical leakages in an upland region growing row crops can severely impair biological systems in lowland producing areas. Aquatic organisms can be killed, disrupting fish production and reducing a key source of protein. Chemicals in water used for cooking, bathing, and drinking can cause health problems.

The mobility of many pests during their life cycles, and the capacity of wind or water to widely disperse spores and weed seeds expands the potential geographical reach of a chemical and/or biological leakage. For example, pesticide use practices in one region may create an ecological niche for a secondary pest to emerge as a major threat, and also create in the pest population genetic resistance to certain pesticides. when resistant pests then migrate into new areas, the cost and effectiveness of control methods may be markedly altered. A disease control failure in a region can lead to a high population of mold spores, or plant viruses or pathogens which may then move into other areas.

Chemical leakages in a given area have the potential to disrupt biological cycles elsewhere. Then changes in management practices can become necessary, creating secondary biological and/or chemical leakages, some of which may also migrate far afield. It is for this reason that prudence and careful attention to the minimization of chemical leakages may be of particular importance in advancing the productivity and sustainability of farming in regions with relatively modest experience in the incorporation of chemical technologies into tradition farming and silvicultural systems.

1.2 Economic Dimensions of Environmental Performance

Environmental concerns are generally defined and studied in a physical or biological context. Recommendations for remedial actions are predicated on the perceived or potential extent of damages to some component or feature of natural and human ecosystems. Economic and policy factors giving rise to such problems, or stemming from such leakages, are typically treated as a secondary concern in the context of cost-benefit analysis. A loosely applied test of economic feasibility, or cost—effectiveness is often the only economic or institutional analysis undertaken. Key social, cultural, and economic factors driving a farmers choice of production systems and technology are rarely taken fully into account. For this reason, many we11—meaning development efforts, which insightfully identify desirable change, run aground in implementation efforts.

Environmental benefits arising from reducing leakages from agriculture and forestry can be justified in many quarters merely by reference to the prospect of qualitative improvement in the natural or human environment. But for the individuals who must bring about or act upon desirable changes — farmers, land managers, farm workers, and government employees — more tangible justification is almost always essential. Such justification must take the form of reliable information demonstrating benefits from reducing leakages, including near—term economic rewards. In the absence of clear and tangible benefits to those expected to change management systems, little progress may be made in plugging key leakages despite the se1f—evident need to do so to sustain longer-run resource productivity.

For these reasons, the key goal of the Institute should be the development of a conceptual paradigm in which economic and environmental factors, concerns, and impacts are linked interactively and dynamically. Accomplishing this goal will not be easy. The literature contains few studies with a balanced approach to economic and environmental concers. Moreoever, persistent difficulties must be overcome to foster better communications between physical, biological, and social scientists interested in and knowledgeable about agricultural production systems, technology, and environmental impacts.

Governments, institutions, and private sector initiatives are plagued continuously by the great difficulty faced by analysts trying to fashion constructive interventions to address environmental problems. There is generally a lack of understanding of how economic incentives, policies, and education and marketing activities influence farmer choice of land use patterns and production systems. Experts in the biological performance of farming methods rarely understand the economic and institutional context in which management decisions are made. Likewise, government planners and program administrators, aided principally by social scientists, rarely understand how changes in management systems can impact physical, biological, and chemical aspects of farming system performance.

There is great danger when analysts attempt to control for or otherwise eliminate the complexity and diversity inherent in mankinds farming and forestry activities around the world. The only reliable way to gain insight into how public and private initiative can reduce leakages is to develop

a conceptual framework which can take into consideration all the interactive factors and complexity governing selection of farming systems, and thereby ultimately determining the performance of farming systems.

Leakages occur when a judgment is made to use a technology or change a practice following a perhaps overly simplistic or otherwise inaccurate assessment of the consequences of such an action. Particularly severe leakages can arise when a newly adopted practice causes unforeseen biological leakages which then undermine in a profound way the inherent pro— ductivity or stability of a system.

Governments and institutions also are sometimes guilty of errant judgments to directly subsidize, or otherwise invest in the development or adoption of a particular technology that appears capable of enhancing agricultural production, but later proves inappropriate, unprofitable, and environmentally damaging. By developing and pioneering applications of a hybrid economic-environmental framework for technology assessment, the Institute can help assure that future decisions are guided by a more insightful understanding of how to couple profitable farming with environmental protection and resource stewardship.

In doing so, though, the Institute must recognize the often pressing need in developing countries to dramatically increase production of food and fiber crops. Invariably tradeoffs, shaded by uncertainties, will arise, challenging the wisdom of both public and private decision—makers. The Institutes special challenge is articulating an analytical paradigm which highlights these tradeoffs, and facilitates creative analysis of them.

1.3 Need for Improved Measures of Economic-Environmental Linakges

Leakages arise from inappropriate applications of technologies in the context of a given land use and farming system. Hence, to reduce adverse leakages, strategic changes in management decision—making must be brought about in three particularly key areas: land use and enterprise type, meeting fertility needs, and pest control.

To develop remedial policies and programs, two conditions must be satisfied. There must be an understanding of what components of farm management decision—making expose the system to leakages, and there must be a sense of practical options to reduce the potential for leakages. In addition, the factors influencing farmers choice of key management systems components must be recognized so that appropriate adjustments in incentives, or other interventions can be fashioned to bring about desirable changes. A lack of proper diagnosis in either area will make it extremely difficult to design and carry out public or private initiatives to improve farm system performance.

Moreover, policy—driven changes are always constrained by limited public resources. Limited resources, in turn, constrain the degree and scope of practicable, policy—driven interventions in private activities.

To be meaningful, policy initiatives to achieve desirable changes must evolve in recognition of the scope of a problem, a sense of changes in private behaviour necessary to solve problems, and the availability of tools and public resources to

motivate change. Because agricultural leakages tend to occur widely in certain farming regions, the capacity of government to directly subsidize and monitor changes in production practices may be very limited. The cost-effectiveness of possible interventions - taxes, subsidies, regulations, education, research, etc — will nearly always be a vital concern, and must be assessed in the context of all the factors likely to influence on—farm decisions.

Accordingly, the Institute can make an important contribution by developing improved measures to the interactions and linkages between economic and environmental performance. Such measures must arise from, and make sense within a new, more complex conceptual framework.

New combinations of measures, some expressed in physical terms and others resting on economic concepts, will be a key ingredient in creating the analytical capacity for assessing the potential cost—effectiveness of alternative policies. Before adopting new strategies for affecting change, governments and international organizations will insist upon a rigorous demonstration of prospective benefits. No one measure or concept will suffice, but a set of measures and a creatively linked set of concepts, may provide key new insights.

New concepts and measures are needed for all types of leakages. An ideal set of measures for a particular leakage in a given geo—climate region for a specific cropping system and enterprise type would include:

l. Empirical measures of the current status, and trends in the magnitude of leakages.

Such measures would generally be defined in physical or biological terms, and would rely in certain instances on relative concepts arising from comparisons to systems without leakages.

2. Methods to estimate near—term economic costs and consequences arising from measures of leakages. Again, relative comparisons of the costs of gaining a desired degree of pest control, or level of soil fertility, may be the most useful and only practical measure that can be estimated.

3. For key linkages among physical, biological, and chemical leakages from farming systems, — both on— and off—farm — methods are needed to estimate the prospective magnitude of secondary and tertiary impacts.

The articulation of practical measures of the efficiency of biological cycles, and the economic contributions of biological diversity pose particularly important conceptual challenges for the Institute. A genetic diversity index, in turn linked to economic measures of probable pest control costs, could prove a useful tool.

Another example of a widely needed analytical methodo1o9Y› which would rely in turn on new measures, is assessing the risks of pesticide applications which can lead to pesticide resistance. It is clear that genetic resistance in pest populations is a problem in some, but certainly not all circumstances when pesiticides are used. Resistance risk assessment methods proposed by many prominent entomologists would strive to predict the impact of pesticide use

on the future difficulty of attaining control of pests. Such a measure would make it possible to consider new ways to incorporate possible change in future costs of pest control when evaluating choice of control technologies, and the cost-effectiveness of policies aimed at altering technological choice.

A key role for the Institute could emerge as a facilitator and catalyst for governments, private institutions and corporations, and individuals working on the development, refinement, and application of new analytical concepts and measures of the interface of agricultural management practices, technological choice, and efforts to advance sustainable, profitable farming systems.

2. STRATEGIES FOR LEVERAGING INSTITUTE ACTIVITIES

2.1 Issues Particularly Suited to an International Institute

2.1.1 Environmental and economic analysis of multilateral and global initiatives which involve complex issues of north—south; developed—deve1oping country tradeoffs.

a. International code of conduct in the labeling, advertisement, and export of pesticides, with goal of reducing serious human health and environmental degradation from misuse of pesticides stemming from lack of education and

experience, crude application techno1ogY› and the absence of institutions, laws, or people to monitor and enforce compliance with principles key to effective use of pesticides.

Management of pesticide resistance as a global problem leading to higher crop losses, possibly heavier reliance on pesticides, and increased leakages.

Regional/continental management of water quality: new mechanisms for multilateral cooperation.

Exchange and development of agricultural technology appropriate for plugging leakages in specific geo-climate regions — mechanisms governing public and private investment patterns and choice.

Priorities and rules governing the collection, characterization, and exchange of germplasm, with particular focus on nitrogen fixation, natural disease and insect resistance, and ability to withstand stress.

Rules governing treatment, exchange, and economic rewards relative to intellectual property associated with new genetic, biological, or chemical methods to plug key leakages.

Need for, nature of a global code of ethics regarding the environmental implications of emerging biotechnologybased technologies.

Issues that fall within geo-political superpower relations, particularly those that involve development activities in the third world, i e issues that have an ideological/— geo—political dimension and which, to be constructively addressed, must benefit from superpower co—operation.

a. Environmental impacts of military activities.

b. Food as a weapon/food security issues.

c. Access, distribution of germplasm.

d. Philosophical and technical basis of training programs for third world development, e g philosophical and biological basis of pest control education.

2.1.3 Co-operation in remote sensing to track leakages, progress of resource degradation, sedimentation, etc, and other peaceful uses of space.

Provide guidance to private sector, and single country development assistance institutions regarding the appropriateness of their internal plans and policies. Such as:

a. Review of national aid agencies sustainable agriculture research policy.

b. Review of GIFAP pesticide labeling, use, and IPM programs.

c. Assessment of individual company plans and programs relative to addressing a particular regional problem, including recommendations to improve effectiveness of achieving economical pest control while minimizing environmental damages.

d. Guidance to institutions like ADB, IDB, world Bank relative to specific policies to advance development while minimizing environmental hazards.

e. Advising the religious community, and Pvos regarding key opportunities to advance sustainable development and health promotion.

Leakages and/or issues which are clearly associated with a major current or possible global impact (i e fluorocarbons, contamination of water in the third world), but which are not likely to be resolved because of costs, and lack of an institutional mechanism to internalize economic returns from needed investments in remedial actions.

Monitoring global trends in biological and chemical & with a focus on how emerging scientific capability might impact the capacity to address leakages from agriculture.

Monitoring regional/global policy and trade developments that may impact the demand for different crops in various regions, and hence the type of leakages that might arise from emerging production patterns.

Mechanisms for transferring/applying developed country expertise on nutrient and water management, pest control to developing countries with similar soils and climate. Research/analysis on the process of transferring the capacity to undertake adaptive, resource stewardship—based & and educational activities.

Institutional Opportunities to Define, Support, and Leverage the Work of the Institute

Providing networking services bridging sing1e—country, regional, multilateral, and private institutions and organizations conducting research and education in key areas of the institutes research agenda.

Targeting and leveraging analytical efforts in light of the research agenda and findings of the international agricultural research institutes, and the CGIAR system as a whole.

Providing a mechanism to network and convene groups of experts representing national academies of science/national research institutes with a special focus on issues of key interest to the Institute.

Tracking, assessing, comparing, and contrasting national legislative initiatives, hearing, and new legislation relative to key Institute areas of activity.

Securing funds for a fellowship program

which would seek applicants worldwide for placement in key institutions, organizations, and government entities at the forefront of defining global and/or regional strategies to bring about positive actions in areas of concern to the Institute.

a. Define mission of fellows.

b. Estimate of the scope/cost of activities.

c. Duties and responsibilities of fellow.

Coordination of private sector exchange programs which would provide opportunities for employees of private companies and organizations to join the staff of the institute for specific tasks/time periods; and for institute staff to gain field level experience of problems and solutions from perspective of private companies.

Same as 6 above, targeted to government empolyees and involving single country or multilateral research, development assistance, and regulatory institutions.

Support work on the development of key empirical measurement methodologies and concepts essential to capturing the economic dimensions of P/B/C 1eakages,with a special focus on initiating/collaborating/networking such work at the World Bank, IMF, OECD, and other institutes with distinguished records in the conduct of economics research.

Issues to Avoid, and Analytical Challenges to Bypass

Issues of interest and significance only because of the peculiar laws, customs, and practices in a single or few countries, e g the impact of the US Delaney Clause (unless such specific laws/practices are countrys thought to be representative of, or a model for many countries).

Issues and activities adequately treated by other institutions or organizations, and for which the remaining analytical contributions and challenges can be readily handled by organizations already active in the area.

Issues addressing leakages, or arising from the use of technologies, or policies, or patterns of trade that are receding in importance because of well-defined and stable trends reflecting technological change, demographics, and/or geo—political change.

2.3.4 Policies in a country affecting agricultural/forestry practices and leakages that arise from or relate to peculiar socioeconomic characteristics, or institutional precedents within the country.

Energy—f1ow based analyses of the functioning of farming/forestry systems. (The enery efficiency and leakages from various farming can be readily calculated based on systems the analytical paradigm described earlier.)

Studies on the long—run impacts on soil and farming system productivity of particular management systems, cropping patterns, and technologies. Such studies are exceedingly difficult to do, require extensive efforts in compiling/analyzing data, and tend to produce results of limited practical impact in contrast to near—term economic impacts. Annual on-farm decisions relative to cropping patterns, fertility needs, and pest control are made nearly always for reasons other than reducing 1ong—run productivity impacts. Moreover, a variety of government agencies, academic institutions, and multilateral organizations are conducting such long-run studies, as new data and analytical methods are emerging. (One exception to this general rule might be potential uses of remote sensing, and satellite enhanced geographic information systems to the study of 1ong—run resource degradation. The Institute could develop understanding of the benefits of new approaches in this area, leaving the actual work to other institutions.)

CRITICAL ISSUES IN THE ENVIRONMENTAL AND ECONOMIC SUSTAINABILITY OF AGRICULTURE AND FORESTRY

Land Use and Choice of Enterprise Mix: Impacts on the Performance of Agriculture and Forestry

3.1. 1 How choice of crops and enterprises impacts the nature and scarcity of leakages.

a. Methodologies to quantify and track impacts of land use/enterprise type decisions on leakages.

b. Fostering refinement, broader application and reliance on such methodologies, with emphasis on analytical tools needed to support policy development and implementation.

Opportunities to plug leakages, and increase production and income, through changes in land use/enterprise type (i e crop rotation to gain natural control of pests, expand role of nitrogen—fixing legumes, enhance biological and agronomic diversity and stability).

Factors affecting land use decisions.

a. Traditional and cultural: dominant influence in many regions.

b. Economics.

c. Government policies.

d. Institutional: land tenure system, role of production and/or marketing coops.

Assessing critical interaction between land use/management and the productivity of other related enterprises.

a. Cropping—livestock system interactions.

How leakages from cropping systems impact productivity of inland freshwater; and coastal ocean fisheries and mariculture.

Impacts of forestry practices on the availability and quality of range; impacts of grazing on forest productivity.

Land use/agricultural sector specifications in IMF and other debt restructuring agreements: opportunities to advance sustainable, profitable production systems.

Efficiency of Nitrogen Use and Management

Studies at the field, farm, local, watershed, country basis of the basic efficiency of the nitrogen cycle, as impacted by mankind.

Estimate of available nitrogen, and costs incurred by source: natural, legumes, manure, fertilizer.

Estimate of crop uptake, efficiency of fertilizer use, return on investments (capital and labor) in terms of satisfying crop nitrogen needs.

Fate of nitrogen not taken up by plants; implications of path of nitrogen loss, and possible economic externalities.

d. Management opportunities to hold nitrogen in soil, increase nitrogen availability at time of need by plant, monitor adequacy of available nitrogen; economic assessment of options.

Based on findings from 1, including studies undertaken by others, identify:

a. Analytical tools and simple field-level methods to sharpen the accuracy of determinations made in assessing/ improving efficiencies of nitrogen management, i e the technology of human intervention in the nitrogen cycle.

b. Appropriate ways to package, refine, and transfer such tools and knowledge to farmers in specific countries working with a given level of knowledge and technological sophistication, i e the process of transferring technology designed to increase efficiency of nitrogen use, particularly through management.

Survey of existing market signals/ incentives/disincentives for the efficient management of nitrogen.

Extent of institutional and public policy impacts and intervention in the provision of nitrogen by source, and management of nitrogen.

a. Policies impacting natural and synthetic sources of nitrogen; estimates of

public/private costs per unit of nitrogen and percent change in nitrogen use efficiency.

b. Policies relative to water quality implications of nitrogen management; prospect that such policies could/have led to altered incentives for nitrogen use/management.

c. Land tenure and farm structure concerns; religious/cultural impacts on farming practices.

Ranking of management intervention for natural and synthetic sources of nitrogen according to least cost per unit of nitrogen supplied, and least cost per percentage increase in efficiency of nitrogen uptake.

a. Nature of costs, public-private share.

Based on results of 5, assessment to encourage wider adoption of the most costeffective methods to increase efficiency of nutrient uptakes.

a. Recognition of potential tradeoffs in investments in efficiency of nitrogen uptake versus increasing total level of available nitrogen.

b. Optional strategies to plug leakages by maximizing increase in efficiency of nitrogen uptake subject to farm profitability and production constraints.

3.2.7 Impacts, implications of the size, structure, and management of livestock operations.

Lessons from developed world experience with highly concentrated populations of livestock leading to concentrated sources of nitrogen relative to cultivated acreage, in context of new policies for developing world corp production.

Economic/environmental implication of concentrated versus pastoral grazing systems relative to creating/plugging leakages and increasing crop production in developing countries.

Impacts of livestock grazing and management on forest productivity; establishment of new stands of timber.

3.2. Global/continental assessment and adjustment of the contribution and efficiency of nitrogen use worldwide.

a. Possible global benefits of a redistribution of investments in increasing efficiency of nitrogen uptake in contrast to redistributed crops through trade/food aid (i e redirecting, to some degree, the focus of multilateral programs from food aid to transferring the capacity to increased food production).

Articulate and study innovative ways to encourage a redistribution of investments toward regions with the potential

for substantial gains with minimal investments. For example, in the context of GATT or other suitable multilateral mechanism, adapt a trade agreement which makes access to foreign markets, or the level of variable export levies a function of in—country efficiency of nitrogen use, i e countries meeting international standards of nitrogen use efficiency (and hence plugging leakages) would be assured access to foreign markets on more favorable terms relative to countries not meeting standards, and hence disproportionately contributing nitrogen—related leakages.

.2.9 In major geo—climatic regions across countries, and for major crops, survey and continuously assess the biological and economic implications of new technologies:

For the measurement and management of the nitrogen cycle.

Capable of increasing the amount of nitrogen fixed through natural sources, particularly new strains of rhizobium selected/engineered to thrive in different field conditions.

For the placement of nitrogen sources into cropping systems, with special focus on temporal aspects of management systems relative to crop needs.

For the preservation/enhancement of natural nitrogen sources prior to, or as biological materials are applied to growing crops.

(The selection of technologies to assess should arise from a general understanding of the nitrogen cycle. The cause, and possible solutions to major leakages of nitrogen should receive special attention because it will generally be cheaper in the developing world to preserve a unit of nitrogen potentially available to a cropping system, than importing or developing a new nitrogen source).

Strategies and Practices for Pest Control

Define and assess how pest control practices impact and create leakages.

Loss of harvested crops — need to expand production to compensate. Stored crop loss as the highest order leakage from any farming system.

Impacts of pesticide use on the off—£arm environment — leakages to water, air, and urban settings, and adverse impacts on human health, wildlife, fish, and the natural environment.

Loss of genetic diversity and stability in agro—ecosystems because of use of pesticides; loss of balance and stability in pest populations, pesticide resistance, secondary pest problems as examples of leakages from biological diversity.

Human disease vector control, and the transmission of disease by insect.

For major geoclimatic regions and crops grown within those regions, monitor new pest control strategies and technologies, particularly those which may help gain control of pests necessitating use of pesticides causing potentially serious leakages.

Insects — focus on integrated pest management systems, use of traps — and biological controls, development of economic thresholds, release of beneficial insects, use of cultural practices (particularly crop rotation) to reduce pest populations.

Plant diseases - opportunities for the development of resistant plant varieties through conventional and/or genetic engineering techniques. Need to establish a global directory and inventory of plant genes with the potential of confining disease resistance to commercial cultivars.

Weeds — development of integrated weed management systems including rotation, tillage, and herbicides. Identification and use of natural enemies, and alleopathy for weed control. Weed and brush control needs, methods, and impacts in forests and wooded grazing land.

Based on the results of the above assessments, identify public policies and private practices influencing annual choices of pest control strategy.

a. Subsidies, taxes, and other direct economic impacts on use of pesticides.

b. Public and private investments in nonchemical control technologies and education.

Interface of public policy and programs designed to increase efficiency of control practices, and private sector initiatives related to the sale and application of pesticides.

On a country and/or major crop basis, estimate and monitor over time relative expenditure and investment shares, both public and private, in pesticide use practices, versus non—chemical pest controls methods. (Here and elsewhere it would probably be advisable to differentiate between pesticides and pesticide uses that generally can be expected to contribute heavily, moderately, or only slightly to leakages.) Assessment should include both annual pest control decisions, and 1onger—run investments in new pest control technologies and human skills.

Assess the ongoing and potential impact of environmentally driven multilateral and global efforts (public and private) on pesticide use patterns.

a. Targets of concern.

b. Linkages with agents for change.

opportunities for the Institute to suggest ways to achieve newly defined and broadly acceptable goals articulated by other organizations (FAO, UN, churches), i e reduction in loss of genetic diversity in wildlife species in areas where tropical rain forests are logged; improving the effectiveness of pesticide product labels in advancing safe use and handling of the chemicals.

Identification of policies to change the balance of economic incentives/costs from pest control practices creating serious leakages to practices that are both effective and sustainable. (Such practices will often still include the judicious use of certain pesticides.)

.3. Assess, analyze, and encourage private sector efforts to market environmentally safe pest control technologies and services, in contrast to marketing greater volume and value of chemical pesticides.

Study of innovative ways to shift the economic reward structure of the agrochemical industry from a commodities base (pounds of pesticide products) to a service-base (control of pests through all available means). (Many observers believe that as long as pesticide company income is directly tied solely to the volume of pesticide sales, the industrys commitment to IPM and nonchemical control will likely remain principally rhetorical.)

Options to harmonize education efforts of government agencies, private assistance organizations (churches, PVOs, environmental groups, development agencies) with the marketing and field activities of pesticide companies.

Based on the perspective severity of adverse human health and environmental impacts from specific chemical control practices in certain regions (in light of level of technological sophistication and skills of farmers), assess ways to identify pesticide use practices that are:

Generally appropriate, and likely to be efficacious and not associated with severe leakages.

To be discouraged because of past experience or documented evidence of some unavoidable leakage.

In need of careful, ongoing scrutiny to determine whether and under what circumstances that practices are generally appropriate, or inappropriate.

3.3.7 ways to establish a widely accepted, credible mechanism to develop and carry out assessments described above.

a. who should do the analysis.

b. Access to date and sharing of information.

Review mechanisms to assure that solid scientific priciples are followed in reaching judgments.

Methods to obtain private sector support and cooperation in carrying out assessments, and acting upon them.

.3. Public/private policy options to about bring desirable changes in practices based on above assessments.

Regulatory, environment or hea1th—driven options.

Economic incentives targeted toward altering choices of control technologies.

& policies and trends.

7 man.. 1988 *U5* 2 9 mmm

Statens

offentliga

utredningar

Systematisk förteckning

Statsrådsberedningen

Medborgarkommissionens rapport om svensk vapenexport. [15]

Justitiedepartementet Samerått och sameting. [5] Frihet från ansvar. [7] SÄPO-Säkerhetspolisen inriktning och organisation. [16] Rapport av den parlamentariska kommissionen med anledning av mordet pâ Olof Palme. [18]

Utrikesdepartementet Kunskapsöverföring genom företagsutveckling. [4] Sverigeinfonnation och kultursamarbete. [9] U-lands- och bistándsinformation. [19] SIIESTA «Ett internationellt institut för värdering av miljöriktig teknik. [23]

Försvarsdepartementet En ny skyddslag. [8] Civil personal i försvaret. [12]

Finansdepartementet

Rätt adress. [10] Handel med optioner och terminer. [13] Reklamskntten. [l7] Ny taxeringslag - Reformerad skatteprocess. Del l. [21] Ny taxeringslag - Reformerad skatteprocess. Del 2. [22]

Utbildningsdepartementet

öppenhet och minne. [l l] En förändrad ansvarsfördelning och styrning på skolområdet. [20]

Arbetsmarknadsdepartementet

Översyn av utlänningslagstiflningen. [l] Kortare väntan. [2] Arbetsolycka - olycka eller arbetsmiljöbrolt?[3]

Bostadsdepartementet Översyn av bostadsrättslagen m.m. [14]

Industridepartementet Provning och kontroll i internationell samverkan. [6]

Statens 1988

offentliga utredningar

Kronologisk förteckning

Översyn av utlänningslagsstiftningen. A. Kortare väntamA.

:“E*’.°.

Arbetsolycka - olycka eller arbetsmiljöbrott? A Kunskapsöverföring genom företagsutveckling. UD. Samerätt och sameting. Ju. Provning och kontroll i internationell samverkan. I. Frihet från ansvar. Ju.

55)°?°.“$7‘$

En ny skyddslag. Fö. Sverigeinfonnation och kulturutbyte. UD. Rätt adress. Fi. öppenhet och minne. U. Civil personal i försvaret. Fö. Handel med optioner och terminer. Fi.

5:“P’.N

Översyn av bostadsrättslagen. Bo.

vapenexport. SB. .—- 57‘ SÄPO-Säkerhetspolisens inriktning och organisa- Lion. Ju. Reklamskatten. Fi.

..—._- 9°.“ Rapport av den parlamentariska kommissionen

med anledning av mordet på Olof Palme. Ju. ... 9 U-1ands- och bistândsinformation. UD. N .0 En förändrad ansvarsfördelning och styrning på skolområdet. U. N I Ny taxeringslag - Reformerad skatteprocess. Del l. Fi

Ny taxeringslag - Reformerad skatteprocess. Del 2.

Fi. SIIESTA - Ett internationellt institut för värdering av miljöriktig teknik. UD.

ALLMÄNNA FÖRLAGET

ISBN 91-38-10161-0 ISSN 0375-250-X